Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 29 augusti 2019

Stefan Löfven

Per Bolund (Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag till en ny reglering för att i svensk rätt genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (andra tjänstepensionsdirektivet) med avseende på en ny typ av institut, tjänstepensionsföretag. Andra tjänstepensionsdirektivet ersätter Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (första tjänstepensionsdirektivet). Med tjänstepensionsinstitut avses i båda direktiven sådana institut som inte redan lyder under harmoniserade regler på EU-nivå och som förvaltar fonderade medel utifrån syftet att tillhandahålla tjänstepensionsförmåner. Liksom första tjänstepensionsdirektivet är andra tjänstepensionsdirektivet byggt på en princip om minimiharmonisering, dvs. medlemsstaterna har frihet att införa mera långtgående krav än vad som följer av direktivet. Den nya regleringen ska enligt vad som föreslås i propositionen tas in i en ny lag om tjänstepensionsföretag med andra tjänstepensionsdirektivet som grund.

Understödsföreningar som meddelar försäkring avseende tjänstepension, s.k. tjänstepensionskassor, omfattas av andra tjänstepensionsdirektivet, liksom de omfattas av första tjänstepensionsdirektivet. Tjänstepensionskassor tillämpar i dag den upphävda lagen (1972:262) om understödsföreningar. I propositionen föreslås bestämmelser som gör det möjligt för tjänstepensionskassor att fortsätta driva verksamhet som tjänstepensionsföretag enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Försäkringsföretag som endast meddelar försäkring avseende tjänstepension har enligt den bedömning som görs i propositionen möjlighet att

2 Prop. 2018/19:158 driva verksamhet som omfattas av andra tjänstepensionsdirektivet. Denna möjlighet bör utnyttjas i svensk rätt. Det föreslås därför att försäkringsföretag efter omvandling ska få driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag.

I propositionen föreslås särskilda rörelseregler för tjänstepensionsföretag. De rörelsereglerna motsvarar delvis den befintliga regleringen i försäkringsrörelselagen (2010:2043). Bland annat ska särskilda bestämmelser om investeringar, kapitalkrav, företagsstyrning och information tillämpas enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Dessa rörelseregler baserar sig delvis direkt på andra tjänstepensionsdirektivet. När det gäller kapitalkrav föreslås en förstärkt reglering i förhållande till direktivet genom införande av ett riskbaserat kapitalkrav för tjänstepensionsföretag.

I propositionen föreslås även att tjänstepensionsföretag ska offentliggöra sina principer för aktieägarengagemang samt delar av sina investeringsstrategier och överenskommelser med kapitalförvaltare. Förslaget innebär att ett EU-direktiv om ökat aktieägarengagemang genomförs även beträffande tjänstepensionsföretag.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 15 december 2019, utom en bestämmelse om avgifter vid återköp och överföring av försäkring som föreslås träda i kraft den 1 januari 2020. Det föreslås även att bestämmelser om att tjänstepensionsföretag ska lämna vissa årliga redogörelser ska tillämpas första gången 2020. Vissa övergångsbestämmelser föreslås för befintliga understödsföreningar och livförsäkringsföretag som överväger att gå över från att driva verksamhet enligt den upphävda lagen om understödsföreningar respektive försäkringsrörelselagen till att driva verksamhet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringens förslag:

1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om tjänstepensionsföretag.

2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979).

4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672).

5. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

6. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.

7. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.

8. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.

9. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion. 10. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. 11. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1999:890) om försäkringsverksamhet under krig eller krigsfara m.m. 12. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078). 13. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag. 14. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål. 15. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i revisorslagen (2001:883). 16. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. 17. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag. 18. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551). 19. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. 20. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ. 21. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. 22. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). 23. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster.

Prop. 2018/19:158 24. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i delgivnings-

lagen (2010:1932). 25. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i försäkrings-

rörelselagen (2010:2043). 26. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043). 27. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(2011:755) om elektroniska pengar. 28. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna. 29. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(2014:836) om näringsförbud. 30. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning. 31. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. 32. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(2018:1219) om försäkringsdistribution.

Hänvisningar till S1

  • Prop. 2018/19:158: Avsnitt 8

2. Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext

2.1. Förslag till lag om tjänstepensionsföretag

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om den tjänstepensionsverksamhet som drivs av svenska tjänstepensionsföretag.

2 § För utländska tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige gäller lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.

Ord och uttryck i lagen

Tjänstepensionsföretag

3 § Med tjänstepensionsföretag avses tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidigt tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsförening.

Tjänstepensionsförsäkring

4 § Med tjänstepensionsförsäkring avses livförsäkring enligt 2 kap. 11 § som har samband med yrkesutövning och där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp eller periodiska utbetalningar) är beroende av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder samt försäkringar som meddelas som tillägg till sådana försäkringar.

Behörig myndighet, EES, försäkringsföretag och försäkringsholdingföretag m.fl.

5 § I denna lag betyder

1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utföra uppgifter enligt nationella bestämmelser som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen,

2. blandat finansiellt holdingföretag: ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828.

3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU,

5. EES-försäkringsgivare: en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet,

6. försäkringsföretag: ett företag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043),

7. försäkringsgivare från tredjeland: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES,

8. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag

a) som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag, och

b) vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland,

9. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag,

10. MTF-plattform, OTF-plattform och reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och 11. uppdragsgivande företag: den som i egenskap av arbetsgivare betalar försäkringspremier till tjänstepensionsföretaget.

Försäkringstagare och försäkrad

6 § Med försäkringstagare avses den som har ingått ett avtal om försäkring med ett tjänstepensionsföretag. Med försäkrad avses den vars intresse är försäkrat mot en skada eller den vars liv eller hälsa en försäkring gäller för.

Ägarintresse

7 § Med ägarintresse avses att ett företag direkt eller indirekt innehar minst 20 procent av kapitalet eller minst 20 procent av samtliga röster i ett annat företag.

Nära förbindelser

8 § Ett tjänstepensionsföretag och ett annat företag ska anses ha nära förbindelser, om

1. det ena företaget direkt eller indirekt genom dotterföretag äger minst 20 procent av kapitalet eller disponerar över minst 20 procent av samtliga röster i det andra företaget,

2. det ena företaget direkt eller indirekt utgör moderföretag till det andra eller det finns en annan likartad förbindelse mellan företagen, eller

3. båda företagen är dotterföretag till eller har en likartad förbindelse med en och samma juridiska person eller står i ett motsvarande förhållande till en och samma fysiska person.

Nära förbindelser ska även ett tjänstepensionsföretag och en fysisk person anses ha, om

1. den fysiska personen

a) äger minst 20 procent av kapitalet i tjänstepensionsföretaget,

b) disponerar över minst 20 procent av samtliga röster i tjänstepensionsföretaget, eller

c) på annat sätt har sådant inflytande över tjänstepensionsföretaget att personens ställning motsvarar den som ett moderföretag har i förhållande till ett dotterföretag, eller

2. det finns en annan likartad förbindelse mellan tjänstepensionsföretaget och den fysiska personen.

Kvalificerat innehav

9 § Med ett kvalificerat innehav avses ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller på annat sätt möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget.

10 § Vid bedömningen av om ett innehav är kvalificerat enligt 9 § ska följande bestämmelser i 4 kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument tillämpas:

– 2 § första stycket 1 om depåbevis, – 4 § om beräkning av innehavet, – 5 § andra stycket om beräkning av antalet aktier eller röstetal, – 12 § 1 och 2 om undantag för aktier som innehas för clearing och avveckling eller förvaltas för någon annans räkning,

– 13 § om aktier som ingår i handelslager, – 14 § om aktier som innehas av marknadsgaranter, och – 16 och 17 §§ om undantag för vissa moderföretag. Vid bedömningen ska det också tillämpas sådana föreskrifter – om marknadsgaranters aktier som har meddelats med stöd av 7 kap. 1 § 3 lagen om handel med finansiella instrument eller 23 kap. 15 § 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och

– om undantag för vissa moderföretag som har meddelats med stöd av 7 kap. 1 § 4 lagen om handel med finansiella instrument.

Det som föreskrivs om aktier i de bestämmelser som ska tillämpas enligt första och andra styckena ska också tillämpas för andra andelar i företag.

11 § Aktier eller andelar som ett värdepappersinstitut eller ett kreditinstitut som driver finansieringsrörelse innehar till följd av verksamhet enligt 2 kap. 1 § 6 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska inte beaktas vid bedömningen av om ett innehav är kvalificerat enligt 9 §, under förutsättning att

1. rösträtten inte utnyttjas eller används på annat sätt för att ingripa i emittentens förvaltning, och

2. aktierna eller andelarna avyttras inom ett år från förvärvet.

Prop. 2018/19:158 Första stycket gäller också för aktier eller andelar som innehas under motsvarande förutsättningar av ett utländskt värdepappersföretag eller av ett utländskt kreditinstitut som driver finansieringsrörelse.

Anknutet företag

12 § Ett anknutet företag är ett företag som är

1. ett dotterföretag,

2. ett företag som annars är föremål för ägarintresse, eller

3. ett företag som har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat företag.

Gemensam eller i huvudsak gemensam ledning

13 § Företag har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning om de

1. står under samma ledning på grund av ett avtal mellan företagen eller en bestämmelse i företagens bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar, eller

2. har styrelser eller motsvarande organ i utländska företag som till större delen består av samma personer och som har fullgjort sitt uppdrag under räkenskapsåret och fram till dess att årsredovisningar har upprättats i de berörda företagen.

Tillämpning av försäkringsrörelselagen och lagen om försäkringsdistribution

Försäkringsrörelselagen

14 § Utöver bestämmelserna i denna lag gäller för tjänstepensionsföretag och för tillsynen över sådana företag de bestämmelser i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som anges i denna lag.

15 § Bestämmelserna i 1 kap.24 och 25 §§försäkringsrörelselagen (2010:2043) om övergångsregler för vissa försäkringar gäller för tjänstepensionsföretag.

Lagen om försäkringsdistribution

16 § Utöver bestämmelserna i denna lag gäller lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution för tjänstepensionsföretag. Vid tillämpningen av bestämmelserna i den lagen ska det som sägs om försäkringsföretag avse tjänstepensionsföretag. Vid tillämpningen av 9 kap. 14 § tredje stycket lagen om försäkringsdistribution, får avgiften inte vara så stor att tjänstepensionsföretaget därefter inte uppfyller kraven i 4 kap. 1 § denna lag.

Bemyndigande

17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad tjänstepensionsföretag ska iaktta vid tillämpningen av 16 §.

2 kap. Tillstånd för tjänstepensionsföretag

Tillståndsplikt

1 § Tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag får bara drivas efter tillstånd. Tillstånd får ges ett aktiebolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, en tjänstepensionsförening, ett ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening.

Europabolag och europakooperativ

2 § I fråga om europabolag och europakooperativ som driver tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag enligt denna lag och som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag eller artiklarna 37–41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar ska följande bestämmelser om styrelsen eller dess ledamöter tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter:

– 4 § första stycket 4 om ledningsprövning, – 15 kap. 12 § om återkallelse av tillstånd, – 16 kap. 36 § om tystnadsplikt, – 4 kap. 9 § första stycket 1 försäkringsrörelselagen (2010:2043) om avtal med eller till förmån för styrelseledamot,

11 kap. 8 § och 13 kap. 17 §försäkringsrörelselagen om uppgifter inför styrelseval,

11 kap. 10 § och 13 kap. 11 §försäkringsrörelselagen om jäv för styrelseledamot, och

17 kap. 13 § försäkringsrörelselagen om rätt för Finansinspektionen att sammankalla styrelsen och närvara vid sådant sammanträde samt delta i överläggningarna.

Av 16 § andra stycket och 22 § lagen (2004:575) om europabolag samt 21 § andra stycket och 26 § lagen (2006:595) om europakooperativ framgår att de i första stycket angivna bestämmelserna om styrelsen eller dess ledamöter ska tillämpas också på ett europabolags eller ett europakooperativs lednings- eller förvaltningsorgan eller dess ledamöter.

Förhandsbesked

3 § Finansinspektionen ska, efter ansökan, lämna förhandsbesked om huruvida det krävs tillstånd för en planerad verksamhet.

Förutsättningar för tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag

Förutsättningar för tillstånd

4 § Ett företag ska ges tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag, om

1. bolagsordningen eller stadgarna stämmer överens med denna lag och andra författningar som reglerar ett företags bolagsordning eller stadgar samt i övrigt innehåller de särskilda bestämmelser som behövs med hänsyn till omfattningen och arten av den planerade verksamheten,

2. den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,

3. den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i ett tjänstepensionsaktiebolag bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av tjänstepensionsaktiebolaget, och

4. den som avses ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, eller den som avses ansvara för en sådan central funktion som anges i 9 kap. 8 § uppfyller de lämplighetskrav som anges i 9 kap. 3 §.

Vid bedömningen enligt första stycket 3 ska kriterierna i 12 kap. 2 och 3 §§ beaktas.

Omvandling av försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag

5 § Ett försäkringsföretag ska ges tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag (omvandling), om

1. förutsättningarna enligt 4 § är uppfyllda,

2. den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade inte försämras, och

3. ansökan om tillstånd har godkänts

a) i fråga om ett försäkringsaktiebolag, genom ett bolagsstämmobeslut som stöds av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda på stämman,

b) i fråga om ett ömsesidigt försäkringsbolag, genom ett bolagsstämmobeslut som stöds av minst två tredjedelar av de röstande, och

c) i fråga om en försäkringsförening, genom ett föreningsstämmobeslut som stöds av minst två tredjedelar av de röstande.

Nära förbindelser

6 § Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn över företaget.

Tillstånds varaktighet samt förlängning och ändring av tillstånd

7 § Tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ges tills vidare eller, om särskilda omständigheter ger anledning till det, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande räkenskapsårets slut.

Vid förlängning av ett tillstånd som har getts ett tjänstepensionsföretag för bestämd tid samt vid ändring av ett meddelat tillstånd gäller 4 och 6 §§ i tillämpliga delar.

8 § Beslut att ansöka om förlängning av ett tillstånd ska i ett tjänstepensionsaktiebolag och ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag fattas av bolagsstämman och i en tjänstepensionsförening av föreningsstämman.

Prövning av bolagsordning och stadgar

9 § Frågan om godkännande av bolagsordning eller stadgar för ett företag ska prövas i samband med prövningen av om företaget ska få tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag.

Ett företags beslut om att anta bolagsordning eller stadgar får inte registreras innan bolagsordningen eller stadgarna har godkänts.

10 § Ett tjänstepensionsföretag som har beslutat att ändra sin bolagsordning eller sina stadgar ska ansöka om godkännande av ändringen.

Ändringen ska godkännas om bolagsordningen eller stadgarna stämmer överens med denna lag och andra författningar som reglerar ett företags bolagsordning eller stadgar samt i övrigt innehåller de särskilda bestämmelser som behövs med hänsyn till omfattningen och arten av företagets verksamhet.

Ett tjänstepensionsföretags beslut om ändring av bolagsordning eller stadgar får inte registreras innan ändringen har godkänts.

Vad ett tillstånd ska avse

11 § Tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska avse en eller flera av följande försäkringsklasser eller risk som hänför sig till en sådan klass:

– I a, försäkring där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp eller periodiska utbetalningar) är beroende av en persons eller flera personers liv, dock inte försäkringar enligt klass III,

– I b, försäkring som meddelas som tillägg till försäkring enligt klass I a, – II a, försäkring som utfaller vid giftermål, – II b, försäkring som utfaller vid födelse, – III, försäkring som avses i klasserna I a, II a och II b och som är anknuten till fonder vilka förvaltas av den som har rätt att driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller till specialfonder vilka förvaltas av den som har rätt att förvalta specialfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (fondförsäkring), och

– IV, sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring som gäller för längre tid än fem år, under obestämd tid eller till dess den försäkrade uppnått en viss ålder och som inte får sägas upp av tjänstepensionsföretaget eller får sägas upp bara under särskilda förhållanden som anges i försäkringsavtalet.

Ansökan om tillstånd

Ansökan om tillstånd före registrering eller bildande

12 § Ett aktiebolag får ansöka om tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag innan bolaget har registrerats i aktiebolags- eller europabolagsregistret.

Om ett aktiebolag har ansökt om tillstånd inom sex månader från det att stiftelseurkunden undertecknades, ska tidsfristen i 2 kap. 22 § aktiebolagslagen (2005:551) för när styrelsen ska anmäla bolaget för registrering räknas från tillståndsbeslutet.

Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag och en tjänstepensionsförening ska ansöka om tillstånd innan bolaget respektive föreningen har bildats.

Verksamhetsplan

13 § En ansökan om tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska innehålla en plan för den tilltänkta verksamheten.

Prövningen av ansökan

14 § En ansökan om tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag, liksom frågor om godkännande av bolagsordning eller stadgar enligt 9 eller 10 §, prövas av Finansinspektionen.

Bemyndigande

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad en sådan verksamhetsplan som avses i 13 § ska innehålla.

3 kap. Gränsöverskridande verksamhet

Rätt att driva gränsöverskridande verksamhet

1 § Ett tjänstepensionsföretag får driva gränsöverskridande verksamhet om Finansinspektionen godkänner det.

Med gränsöverskridande verksamhet avses tjänstepensionsverksamhet där förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och den som i egenskap av försäkringstagare eller försäkrad har rätt till ersättning regleras av social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet i ett annat land inom EES.

Underrättelse om den planerade verksamheten

2 § Ett tjänstepensionsföretag ska underrätta Finansinspektionen om det avser att driva gränsöverskridande verksamhet.

Underrättelsen ska innehålla uppgift om

1. det uppdragsgivande företagets namn och hemvist,

2. vilket lands social- och arbetsmarknadslagstiftning som reglerar förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och den som i egenskap av försäkringstagare eller försäkrad har rätt till ersättning (värdlandet), och

3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsförsäkringarna.

Godkännande av den planerande verksamheten

Förutsättningar för godkännande

3 § Finansinspektionen ska godkänna den planerade verksamheten om inspektionen bedömer att

1. tjänstepensionsföretagets organisation är ändamålsenlig med hänsyn till den planerade verksamheten,

2. företagets finansiella situation är tillfredsställande med hänsyn till den planerade verksamheten, och

3. den som ska leda verksamheten har tillräcklig kompetens och erfarenhet och i övrigt är lämplig för uppgiften.

Meddelande till den behöriga myndigheten

4 § Om Finansinspektionen godkänner den planerade verksamheten, ska inspektionen lämna ett meddelande till den behöriga myndigheten i värdlandet.

Meddelandet ska lämnas inom tre månader från det att underrättelsen enligt 2 § togs emot.

Finansinspektionen ska underrätta tjänstepensionsföretaget om att meddelandet lämnas.

Beslut ifall verksamheten inte godkänns

5 § Om Finansinspektionen bedömer att det inte finns förutsättningar för att godkänna den planerade verksamheten enligt 3 § eller av någon annan anledning inte lämnar ett meddelande enligt 4 § första stycket, ska inspektionen meddela beslut om detta inom tre månader från det att underrättelsen enligt 2 § togs emot.

Underrättelse om tillämpliga regler

6 § Om Finansinspektionen med anledning av ett meddelande enligt 4 § första stycket får information om vilka regler för verksamheten som är tillämpliga i värdlandet, ska inspektionen underrätta tjänstepensionsföretaget om dessa regler.

Om Finansinspektionen får information om att reglerna för verksamheten har ändrats, ska inspektionen underrätta tjänstepensionsföretaget om ändringarna.

När verksamheten får påbörjas

7 § Den gränsöverskridande verksamheten får påbörjas när tjänstepensionsföretaget har tagit emot en underrättelse från Finansinspektionen om vilka regler för verksamheten som är tillämpliga i värdlandet, eller i varje fall sex veckor efter det att den behöriga myndigheten i det landet tagit emot inspektionens meddelande enligt 4 § första stycket.

Underrättelse om ändrade förhållanden

8 § Om något av de förhållanden som angetts i en underrättelse enligt 2 § ska ändras sedan verksamheten har inletts, ska tjänstepensionsföretaget underrätta Finansinspektionen om ändringen minst en månad innan den genomförs.

Om Finansinspektionen anser att ändringen inte får göras utan ett nytt förfarande enligt 1–7 §§, ska inspektionen meddela beslut om det inom en månad från det att underrättelsen om ändringen togs emot.

4 kap. Grundläggande bestämmelser om ett tjänstepensionsföretags verksamhet

Stabilitet

1 § Tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska drivas med en för verksamhetens omfattning och art tillfredsställande soliditet,

Prop. 2018/19:158 likviditet och kontroll över försäkringsrisker, investeringsrisker och verksamhetsrisker, så att åtagandena mot försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade kan fullgöras.

Information

Skyldighet att lämna information

2 § Ett tjänstepensionsföretag ska lämna den information som behövs om företaget och de tjänstepensionsförsäkringar som företaget meddelar till försäkringstagarna, de försäkrade, andra ersättningsberättigade och dem som erbjuds att teckna en tjänstepensionsförsäkring. Informationen ska vara anpassad efter försäkringarnas art och tydligt visa försäkringarnas villkor och värdeutveckling.

Pensionsbesked

3 § Ett tjänstepensionsföretag ska varje år lämna ett pensionsbesked till dem som i egenskap av försäkringstagare eller försäkrade är berättigade till ersättning ur en tjänstepensionsförsäkring. Pensionsbeskedet ska innehålla uppgifter om de individuella förmånerna för den aktuella försäkringen och en upplysning om var ytterligare information finns tillgänglig.

God tjänstepensionsstandard

4 § Ett tjänstepensionsföretags verksamhet ska drivas enligt god tjänstepensionsstandard.

Förbud mot främmande verksamhet

5 § Ett tjänstepensionsföretag får inte driva annan verksamhet än tjänstepensionsverksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar och därmed sammanhängande verksamhet.

Förbud mot att ställa säkerhet för tredje man

6 § I tjänstepensionsverksamhet som drivs enligt denna lag får säkerhet inte ställas för tredje man.

Upplåning

7 § Ett tjänstepensionsföretag får ta upp eller ta över lån (upplåning) bara om det görs för att tillgodose tillfälliga likviditetsbehov eller för att uppfylla kraven på en tillräcklig kapitalbas i 7 kap.

Utöver första stycket krävs att den samlade upplåningen är av ringa betydelse med hänsyn till verksamhetens omfattning och kapitalbasens storlek.

Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta om undantag från kravet på att upplåningen ska vara av ringa betydelse.

Tillämpning av försäkringsrörelselagen

8 § Följande bestämmelser i 4 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller för tjänstepensionsföretag:

– 9 och 10 §§ om avtal med en jävskrets om tjänster, – 11 § om försäkringar med solidarisk ansvarighet, – 12 § om förbud mot att förespegla återbäring, – 13 § om förbud mot meddelande av nya försäkringar vid likvidation eller konkurs,

– 14–16 §§ om sekretess m.m., – 17 § om huvudkontor i Sverige, och – 17 a och 17 b §§ om återköp och överföring. Vid tillämpning av bestämmelserna ska det som sägs om försäkringsföretag gälla tjänstepensionsföretag.

9 § Tjänstepensionsföretag ska även tillämpa 4 kap. 17 c § försäkringsrörelselagen (2010:2043) och föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap. 18 § 5 samma lag. Vid tillämpning av bestämmelserna ska det som sägs om försäkringsföretag gälla tjänstepensionsföretag.

Rätt att meddela föreskrifter

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka åtgärder ett tjänstepensionsföretag ska vidta för att uppfylla de krav på soliditet, likviditet och riskhantering som avses i 1 §,

2. vilken information ett tjänstepensionsföretag ska lämna enligt 2 §,

3. innehållet i pensionsbeskedet som avses i 3 §,

4. vilka åtgärder ett tjänstepensionsföretag ska vidta för att uppfylla de krav på god tjänstepensionsstandard som avses i 4 §, och

5. villkor för upplåning enligt 7 §. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur information ska lämnas enligt 2 och 3 §§.

5 kap. Försäkringstekniska avsättningar

Omfattningen av de försäkringstekniska avsättningarna

1 § Ett tjänstepensionsföretags försäkringstekniska avsättningar ska motsvara det belopp som krävs för att företaget vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal.

De försäkringstekniska avsättningarna ska motsvara företagets ansvarighet för

1. försäkringsfall, förvaltningskostnader och andra kostnader under resten av avtalsperioden för löpande försäkringar (livförsäkringsavsättning),

2. inträffade oreglerade försäkringsfall, kostnader för regleringen av dessa samt återbäring som förfallit till betalning men inte betalats ut (oreglerade skador),

3. sådan återbäring som är garanterad i nominella eller reala belopp (garanterad återbäring) och som inte omfattas av 1 eller 2,

4. återbäring som är villkorad av värdeförändringar på tillgångar eller av ett visst försäkringstekniskt resultat som försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade står risken för (villkorad återbäring), och

5. fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken.

Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna

Beräkningsmetoder

2 § Ett tjänstepensionsföretag ska beräkna de försäkringstekniska avsättningarna utan avdrag för avgiven återförsäkring och de ska motsvara det förväntade nuvärdet av de framtida kassaflöden som kan uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal.

Försäkringstekniska avsättningar som motsvarar ett tjänstepensionsföretags ansvarighet enligt 1 § andra stycket 4 eller 5 får tas upp till värdet på placeringstillgångarna för vilka försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken, om värdet inte är lägre än resultatet av en beräkning enligt första stycket.

Aktsam beräkning

3 § Beräkningen enligt 2 § ska grundas på antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntesatser samt driftskostnader som var för sig är aktsamma.

Beräkning vid solidarisk ansvarighet

4 § Ett tjänstepensionsföretag som ansvarar solidariskt för en försäkring ska vid beräkningen av företagets försäkringstekniska avsättningar bara beakta den del av försäkringen som enligt avtal mellan företagen avser det företaget.

Hur ofta beräkningen ska göras

5 § Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska göras minst en gång om året.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta om undantag från första stycket. Beräkningarna ska dock alltid göras minst vart tredje år.

Aktuariefunktion och krav på dem som utför beräkningarna

6 § De försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas under överinseende av aktuariefunktionen som avses i 9 kap. 13 §. De som utför beräkningarna ska ha den kunskap och erfarenhet av dessa frågor som krävs med hänsyn till omfattningen och arten av företagets verksamhet.

Bemyndigande

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll och beräkning enligt 1–6 §§.

6 kap. Investeringar

Grundläggande bestämmelser för samtliga investeringar

Aktsamhet och undantag för vissa tillgångar

1 § Ett tjänstepensionsföretags tillgångar ska investeras i enlighet med 2–11 §§ och också i övrigt på ett aktsamt sätt.

Bestämmelserna i 4 och 5 §§ gäller inte för tillgångar som motsvarar avsättningar för villkorad återbäring och för fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken.

Intressen som ska styra investeringarna

2 § Ett tjänstepensionsföretags tillgångar ska investeras på det sätt som bäst gagnar försäkringstagarnas, de försäkrades och andra ersättningsberättigades intressen på såväl kort som lång sikt. Vid intressekonflikter ska investeringar göras uteslutande i försäkringstagarnas, de försäkrades och andra ersättningsberättigades intressen.

Riskkontroll

3 § Ett tjänstepensionsföretag får bara göra investeringar i sådana finansiella instrument och andra tillgångar vars risker företaget kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kontrollera och rapportera samt på lämpligt sätt beakta i den egna risk- och solvensbedömningen enligt 9 kap. 20 §.

Riskspridning

4 § Ett tjänstepensionsföretag ska göra sina investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar så att lämplig riskspridning uppnås.

Samtliga tillgångar ska, med beaktande av tjänstepensionsföretagets försäkringsåtaganden och förändringar i tillgångarnas framtida värde och avkastning, investeras så att företagets betalningsberedskap är tillfredsställande och den förväntade avkastningen tillräcklig.

5 § Ett tjänstepensionsföretag ska göra sina investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar på ett sådant sätt att det undviker

1. överdrivet beroende av någon särskild tillgång, emittent, låntagare eller företagsgrupp, och

2. ackumulation av risker i företagets samlade portfölj. Investeringar i tillgångar från en och samma emittent eller låntagare eller från företag i en sådan grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning som avses i tredje stycket får inte innebära att det blir en överdriven riskkoncentration för tjänstepensionsföretaget.

Med en grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt därför att

– någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen, eller

– de har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem.

Prop. 2018/19:158 Första och andra styckena gäller inte i fråga om sådana tillgångar som svenska staten eller en utländsk stat svarar för.

Reglerade marknader, andra handelsplatser och onoterade tillgångar

6 § Ett tjänstepensionsföretags tillgångar ska till övervägande del investeras på reglerade marknader. Investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar som inte är föremål för handel på en reglerad marknad, en

MTF-plattform eller en OTF-plattform ska hållas på aktsamma nivåer.

Miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer

7 § Ett tjänstepensionsföretag får beakta miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer i sina investeringsbeslut.

Förvaring av tillgångar

8 § Ett tjänstepensionsföretags tillgångar ska förvaras på ett sådant sätt att de alltid är identifierbara och åtkomliga för företaget. Förvaringen ska ske på ett säkert sätt och ska inte ge upphov till intressekonflikter.

Derivatinstrument

9 § Ett tjänstepensionsföretag får använda derivatinstrument för att sänka den finansiella risken i företaget eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av företagets tillgångar och skulder.

Uppdragsgivande företag

10 § Av de samlade tillgångarna i ett tjänstepensionsföretag som bara har ett enda uppdragsgivande företag, får

1. högst 5 procent utgöras av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier samt obligationer och andra skuldförbindelser, om värdepapperen eller skuldförbindelserna getts ut av det uppdragsgivande företaget, och

2. högst 10 procent utgöras av sådana tillgångar som avses i 1 och som har getts ut av företag i en grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning som det uppdragsgivande företaget ingår i.

Första stycket gäller inte i fråga om sådana tillgångar som svenska staten eller en utländsk stat svarar för.

Särskilt om fondförsäkringstillgångar

11 § Ett tjänstepensionsföretag ska investera premier för fondförsäkring så att de så nära som möjligt motsvarar andelar i sådana fonder som är knutna till försäkringen och som försäkringstagaren eller den försäkrade från tid till annan bestämmer. Företaget får begränsa antalet fonder som premier får investeras i.

Tjänstepensionsföretaget får använda utdelning och ersättning vid inlösen av andelarna bara för förvärv av nya andelar i anknutna fonder och för utbetalning eller betalning av kostnader enligt försäkringsavtalet.

Skuldtäckning

Krav på skuldtäckning

12 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha tillgångar för skuldtäckning som minst uppgår till ett belopp som motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna.

De tillgångar som motsvarar försäkringstekniska avsättningar ska, utöver det som följer av 1–11 §§, investeras och värderas enligt 13–15 §§.

Hänsyn till åtagandenas art och löptid

13 § Ett tjänstepensionsföretags tillgångar som motsvarar försäkringstekniska avsättningar ska investeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till åtagandenas art och löptid.

Värdering till verkligt värde

14 § De tillgångar som ett tjänstepensionsföretag använder för skuldtäckning ska värderas till verkligt värde. Från detta värde ska avdrag göras för skulder som hänför sig till förvärvet av tillgången.

Fordringar på någon annan än försäkringstagare

15 § Ett tjänstepensionsföretags fordringar på någon annan än försäkringstagare ska beaktas bara till den del de överstiger fordringar som gäldenären har på företaget.

Register över tillgångar som används för skuldtäckning

16 § Ett tjänstepensionsföretag ska föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångarnas värde.

Om en tillgång som har antecknats i registret har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, ska detta antecknas i registret.

Förmånsrätt

17 § Förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen (1970:979) följer med fordran som

1. grundas på försäkringsavtal, eller

2. avser återbetalning av premier för att ett försäkringsavtal inte har kommit till stånd eller har upphört att gälla.

Förmånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i det register som anges i 16 § när tjänstepensionsföretaget försätts i konkurs eller utmätning äger rum.

Principer för aktieägarengagemang

18 § Ett tjänstepensionsföretag som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom

EES, ska anta principer för sitt aktieägarengagemang i fråga om sådana aktier. Av principerna ska det framgå hur företaget integrerar aktieägarengagemanget i sin investeringsstrategi.

Principerna ska beskriva hur tjänstepensionsföretaget

1. övervakar relevanta frågor om bolag som det investerar i (portföljbolag), däribland bolagens strategi, finansiella och icke-finansiella resultat och risker, kapitalstruktur, sociala och miljömässiga påverkan och bolagsstyrning,

2. för dialoger med företrädare för portföljbolag,

3. utövar rösträtt och andra rättigheter som är knutna till aktieinnehavet,

4. samarbetar med andra aktieägare,

5. kommunicerar med relevanta intressenter i portföljbolag, och

6. hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter. Paragrafen gäller inte för tillgångar som motsvarar avsättningar för villkorad återbäring och för fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken.

19 § Ett tjänstepensionsföretag ska varje år redogöra för hur principerna för aktieägarengagemang som avses i 18 § har tillämpats.

Redogörelsen ska innehålla

1. en allmän beskrivning av tjänstepensionsföretagets röstningsbeteende i portföljbolagen,

2. en förklaring av de viktigaste omröstningarna, och

3. uppgift om i vilka frågor tjänstepensionsföretaget har använt sig av råd eller röstningsrekommendationer från en röstningsrådgivare.

Av redogörelsen ska det också framgå hur tjänstepensionsföretaget har röstat på portföljbolagens stämmor. Omröstningar som är obetydliga på grund av ämnet eller storleken på aktieinnehavet behöver dock inte redovisas.

20 § Ett tjänstepensionsföretag får avstå från att uppfylla ett eller flera av kraven i 18 och 19 §§, om företaget tydligt anger skälen för det.

21 § Principerna för aktieägarengagemang enligt 18 §, den årliga redogörelsen enligt 19 § och uppgifter enligt 20 § ska hållas tillgängliga på tjänstepensionsföretagets webbplats. Om tjänstepensionsföretaget inte har en egen webbplats får informationen hållas tillgänglig på en annan webbplats som enkelt kan nås.

Om tjänstepensionsföretaget inte redovisar omröstningar i den årliga redogörelsen på grund av att företaget har gett en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, i uppdrag att ansvara för investeringarna, ska tjänstepensionsföretaget på webbplatsen uppge var kapitalförvaltaren har offentliggjort informationen om omröstningarna.

Informationen ska tillhandahållas utan kostnad.

Bemyndiganden

22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. användning av derivatinstrument enligt 9 §,

2. värdering av de tillgångar som avses i 14 § till verkligt värde, och

3. förande av register enligt 16 §.

7 kap. Kapitalbas

Tillräcklig kapitalbas

1 § Ett tjänstepensionsföretag ska vid varje tidpunkt, utöver tillgångar som krävs för skuldtäckning enligt 6 kap. 12 §, ha en tillräcklig kapitalbas.

Kapitalbasen ska minst uppgå till det riskkänsliga kapitalkravet beräknat enligt 8 kap. 1–6 §§. Kapitalbasen ska dock aldrig vara mindre än det högsta av minimikapitalkravet beräknat enligt 8 kap. 7–12 §§ eller garantibeloppet enligt 8 kap. 13 och 14 §§.

Kapitalbasens sammansättning

2 § Kapitalbasen får omfatta följande poster:

1. inbetalt aktiekapital, garantikapital eller verksamhetskapital,

2. konsolideringsfond,

3. övrigt eget kapital, och

4. obeskattade reserver.

3 § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att också andra poster än de som anges i 2 § får ingå i kapitalbasen.

Avräkning från kapitalbasen

Immateriella tillgångar, utdelning och förutbetalda anskaffningskostnader

4 § Från kapitalbasen enligt 2 § ska tjänstepensionsföretaget räkna av immateriella tillgångar, utdelningar och förutbetalda anskaffningskostnader.

Aktier och tillskott i vissa företag

5 § Avräkning från kapitalbasen ska också göras, i de fall som anges i andra stycket, av det bokförda värdet av aktierna och av det som har skjutits till i annan form (tillskott) i

1. ett tjänstepensionsföretag,

2. ett försäkringsföretag, ett kreditinstitut, ett institut för elektroniska pengar, ett värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag,

3. ett utländskt återförsäkringsföretag,

4. ett försäkringsholdingföretag, eller

5. ett finansiellt institut. En sådan avräkning av det bokförda värdet av aktier eller tillskott ska göras om

1. tjänstepensionsföretagets ägarandel överstiger 10 procent av företagets eget kapital, eller

2. tjänstepensionsföretagets ägarandel understiger 10 procent av företagets eget kapital men

a) tillskottet eller summan av tillskotten överstiger 10 procent av det egna kapitalet eller de egna fonderna i företaget eller det sammanlagda bokförda värdet av sådana tillskott överstiger 10 procent av tjänstepensionsföretagets kapitalbas, eller

b) tjänstepensionsföretaget direkt eller indirekt äger minst 20 procent av kapitalet eller av samtliga röster i företaget eller i övrigt utövar ett betydande inflytande över företagets driftsmässiga och finansiella styrning och ägandet utgör ett led i en varaktig förbindelse mellan tjänstepensionsföretaget och det andra företaget.

6 § Avräkning enligt 5 § ska inte göras för tillskott som avser företag som tillsammans med tjänstepensionsföretaget omfattas av grupptillsyn med avseende på gruppsolvens. Avräkning ska inte heller göras för tillskott som avser företag som gemensamt med tjänstepensionsföretaget omfattas av tillsyn enligt lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Skillnad i värderingen av försäkringstekniska avsättningar

7 § Om det belopp som de försäkringstekniska avsättningarna uppgår till enligt 5 kap. 2 § är högre än det belopp som de försäkringstekniska avsättningarna uppgår till enligt de regler för extern redovisning som tjänstepensionsföretaget tillämpar, ska skillnaden mellan beloppen räknas av från kapitalbasen.

Bemyndigande

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för att ta in, räkna av och bestämma omfattningen av poster i kapitalbasen samt hur den i övrigt ska beräknas enligt 2–7 §§.

8 kap. Kapitalkrav

Riskkänsligt kapitalkrav

Beräkning av det riskkänsliga kapitalkravet

1 § Det riskkänsliga kapitalkravet utgör den minsta storlek på kapitalbasen som krävs för att tjänstepensionsföretaget med 97 procents sannolikhet ska ha tillgångar under kommande tolv månader som täcker värdet av åtagandena gentemot försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade (skyddsnivå). Denna skyddsnivå ska även beaktas vid beräkningen av kapitalkravet för var och en av de risker som ingår i det riskkänsliga kapitalkravet.

Det riskkänsliga kapitalkravet ska beräknas under antagandet att tjänstepensionsföretaget kommer att fortsätta driva sin verksamhet.

Beräkningsmetod

2 § Det riskkänsliga kapitalkravet ska beräknas genom en justerad sammanläggning av kapitalkraven för marknadsrisk enligt 3 § och försäkringsrisk enligt 4 § med tillägg av kapitalkravet för operativ risk enligt 5 §. Det riskkänsliga kapitalkravet ska därefter minskas med ett justeringsbelopp enligt 6 §.

Kapitalkravet för marknadsrisk

3 § Kapitalkravet för marknadsrisk ska beräknas genom en justerad sammanläggning av kapitalkraven för

1. ränterisk,

2. aktiekursrisk,

3. fastighetsprisrisk,

4. ränteskillnadsrisk,

5. valutakursrisk, och

6. koncentrationsrisk.

Kapitalkravet för försäkringsrisk

4 § Kapitalkravet för försäkringsrisk ska beräknas genom en justerad sammanläggning av kapitalkraven för åtminstone

1. långlevnads- och dödlighetsrisk,

2. sjuklighetsrisk,

3. annullationsrisk, och

4. kostnadsrisk.

Kapitalkravet för operativ risk

5 § Kapitalkravet för operativ risk ska beräknas med beaktande av sådana operativa risker som tjänstepensionsföretaget är utsatt för och som inte har beaktats vid beräkningen av kapitalkravet för marknadsrisk eller försäkringsrisk.

Justeringsbelopp

6 § Justeringsbeloppet enligt 2 § ska motsvara den minskning av tjänstepensionsföretagets oförutsedda förluster som beror på

1. att företagets åtaganden gentemot försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade minskar till följd av villkoren i försäkringsavtalet,

2. att företagets uppskjutna skatt förändras, eller

3. en kombination av 1 och 2.

Minimikapitalkrav

Beräkning av minimikapitalkravet

7 § Minimikapitalkravet för försäkring som avses i 2 kap. 11 § klasserna I a, II, III och IV utgör summan av följande belopp:

1. Det belopp som är lika med 4 procent av den del av försäkringstekniska avsättningar enligt 5 kap. 1 § som motsvarar åtaganden med en finansiell eller försäkringsteknisk risk för tjänstepensionsföretaget, utan avdrag för avgiven återförsäkring (bruttoavsättning), multiplicerat med en faktor som motsvarar förhållandet för det föregående räkenskapsåret mellan sådana försäkringstekniska avsättningar efter avdrag för avgiven återförsäkring och bruttoavsättningen. Faktorn får dock inte under- stiga 0,85.

2. Det belopp som är lika med 1 procent av försäkringstekniska avsättningar i övrigt beräknade på det sätt som anges i 1, om det belopp som ska täcka driftskostnaderna är bestämt för längre tid än fem år.

3. Det belopp som är lika med 25 procent av de nettodriftskostnader som är hänförliga till sådana avtal under föregående räkenskapsår som inte är förenade med någon investeringsrisk för tjänstepensionsföretaget och där det belopp som ska täcka driftskostnaderna inte är bestämt för längre tid än fem år.

4. Det belopp som är lika med 0,3 procent av samtliga positiva risksummor multiplicerat med en faktor som motsvarar förhållandet för det föregående räkenskapsåret mellan de positiva risksummorna efter avdrag för avgiven återförsäkring och de positiva risksummorna utan sådant avdrag. Faktorn får dock inte understiga 0,5. För försäkringar enbart för dödsfall ska vid tillämpningen av första stycket 4 i stället för 0,3 procent gälla 0,1 procent om försäkringstiden är högst tre år och 0,15 procent om försäkringstiden är längre än tre år men högst fem år.

Minimikapitalkrav för tilläggsförsäkringar

8 § Minimikapitalkravet för försäkringar enligt 2 kap. 11 § klass I b (tilläggsförsäkring) ska beräknas med utgångspunkt i premiebasen eller ersättningsbasen.

Premiebasen

9 § Premiebasen grundas på det högsta av

1. ett belopp som uppgår till förfallna premier brutto under det föregående räkenskapsåret med avdrag för dels ingående skatter och avgifter, dels premier för de försäkringsavtal som annullerats under samma tid, eller

2. bruttovärdet av de intjänade premierna. Premiebasen utgörs av 18 procent av det högsta beloppet enligt första stycket, till den del beloppet motsvarar högst femtio miljoner euro, och 16 procent av återstoden.

Ersättningsbasen

10 § Ersättningsbasen grundas på ett belopp bestående av

1. genomsnittet av utbetalda ersättningar brutto för vart och ett av de tre föregående räkenskapsåren med avdrag för mottagna regressbelopp under samma tid, och

2. en tredjedel av avsättningen för oreglerade skador brutto vid det föregående räkenskapsårets utgång minskad med en tredjedel av avsättningen för oreglerade skador brutto vid början av den treårsperiod som slutar med det föregående räkenskapsårets utgång.

Ersättningsbasen utgörs av 26 procent av detta belopp till den del beloppet motsvarar högst trettiofem miljoner euro och 23 procent av återstoden.

Beräkning av minimikapitalkravet för tilläggsförsäkring

11 § Minimikapitalkravet för tilläggsförsäkring utgörs av det högsta av premiebasen eller ersättningsbasen, multiplicerad med en kvot som för de tre närmast föregående räkenskapsåren motsvarar förhållandet mellan å ena sidan summan av utbetalda ersättningar och förändringen i avsättningen för oreglerade skador efter avdrag för återförsäkrares andel samt å

andra sidan summan av utbetalda ersättningar och förändringen i avsättningen för oreglerade skador utan avdrag för återförsäkrares andel. Kvoten får dock inte understiga 0,5.

Om tjänstepensionsföretagets verksamhet inte har pågått så länge som förutsätts enligt bestämmelserna om ersättningsbasen, ska minimikapitalkravet beräknas med utgångspunkt i premiebasen.

12 § Om det beräknade minimikapitalkravet för tilläggsförsäkring är lägre än föregående års minimikapitalkrav, ska minimikapitalkravet i stället bestämmas till minimikapitalkravet för föregående år multiplicerat med förhållandet mellan försäkringstekniska avsättningar för oreglerade skador vid utgången av det närmaste föregående räkenskapsåret och de försäkringstekniska avsättningarna för oreglerade skador i början av det närmast föregående räkenskapsåret. Vid beräkningarna ska återförsäkring inte ingå i de försäkringstekniska avsättningarna. Kvoten får inte överstiga 1,0.

Garantibelopp

13 § Garantibeloppet ska uppgå till ett belopp som motsvarar 790 prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken.

14 § Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att garantibeloppet sätts ned med högst hälften.

Åtgärder ifall kapitalkraven inte uppfylls

15 § Ett tjänstepensionsföretag ska omedelbart underrätta Finansinspektionen om företaget inte uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet, minimikapitalkravet eller garantibeloppet eller om det finns risk för detta under de närmaste tre månaderna.

I 15 kap. 5 och 8 §§ finns bestämmelser om skyldigheten att upprätta en åtgärdsplan eller en finansiell saneringsplan ifall det riskkänsliga kapitalkravet, minimikapitalkravet eller garantibeloppet inte uppfylls.

Bemyndiganden

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet enligt 2–6 §§, och

2. villkoren för nedsättning av garantibeloppet enligt 14 §.

9 kap. Företagsstyrning

Företagsstyrningssystem

1 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha ett företagsstyrningssystem som säkerställer att företaget styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt. Systemet ska regelbundet ses över.

Företagsstyrningssystemet ska vara utformat så att det står i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten i tjänstepensionsföretagets verksamhet.

Kontinuitet i verksamheten

2 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha system, resurser och rutiner som är lämpliga för att verksamheten ska kunna drivas med kontinuitet och i enlighet med gällande regler.

Ett tjänstepensionsföretag ska ha en beredskapsplan.

Lämplighetskrav

3 § Ett tjänstepensionsföretag ska säkerställa att

1. den som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem, har de insikter och den erfarenhet som krävs för att delta i ledningen av tjänstepensionsföretaget och i övrigt är lämplig för uppgiften, och

2. den som ansvarar för eller utför arbete i en sådan central funktion som avses i 8 § har de insikter och den erfarenhet som krävs för en sådan uppgift och i övrigt är lämplig för uppgiften.

Tjänstepensionsföretaget ska snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning enligt första stycket 1 eller som ansvarar för en central funktion i företaget enligt första stycket 2.

Tjänstepensionsföretaget ska underrätta inspektionen om någon av de personer som avses i första stycket har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven.

Styrdokument

4 § Ett tjänstepensionsföretag ska upprätta och följa följande styrdokument:

1. styrdokument för riskhantering med avseende på de risker som avses i 15 § andra stycket 1–7,

2. styrdokument för internkontroll,

3. styrdokument för internrevision,

4. försäkringstekniska riktlinjer,

5. styrdokument för verksamhet som omfattas av bestämmelser om uppdragsavtal enligt denna lag,

6. styrdokument för uppgiftslämnande till Finansinspektionen och kvalitetskontroll av uppgifterna,

7. styrdokument för ersättningar,

8. investeringsriktlinjer, och

9. styrdokument för hantering av intressekonflikter mellan företagets intressenter.

Styrdokumenten ska fastställas av styrelsen. De ska utvärderas och ses över minst en gång per år.

5 § De försäkringstekniska riktlinjerna ska ges in till Finansinspektionen senast den dag de börjar användas. Detta gäller också när riktlinjerna ändras.

Tillsammans med riktlinjerna ska det lämnas en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för tjänstepensionsföretaget, försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade.

Riktlinjerna ska kompletteras med ett försäkringstekniskt beräkningsunderlag.

Om det med hänsyn till försäkringarnas beskaffenhet eller av något annat särskilt skäl saknas anledning att upprätta ett försäkringstekniskt beräkningsunderlag, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta om undantag från skyldigheten att upprätta ett sådant underlag.

6 § Ett tjänstepensionsföretag ska regelbundet offentliggöra information om styrdokumentet för ersättningar.

7 § Investeringsriktlinjerna ska ges in till Finansinspektionen senast den dag de börjar användas. Detta gäller också när riktlinjerna ändras.

Investeringsriktlinjerna ska ses över snarast möjligt om det sker en väsentlig förändring av investeringspolicyn. Investeringsriktlinjerna ska offentliggöras.

Tillsammans med riktlinjerna ska det lämnas en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för tjänstepensionsföretaget, försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade.

Investeringsriktlinjerna ska innehålla uppgifter om

1. metoder för att mäta investeringsrisker,

2. tjänstepensionsföretagets processer för riskhantering och fördelning mellan olika tillgångar i förhållande till pensionsåtagandenas art och löptid, samt

3. hur hänsyn tas i investeringspolicyn till miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer.

Centrala funktioner

Vilka centrala funktioner ett tjänstepensionsföretag ska ha

8 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha funktioner för riskhantering, regelefterlevnad och internrevision samt en aktuariefunktion (centrala funktioner).

Skyldighet att rapportera till Finansinspektionen

9 § Den som ansvarar för en central funktion i ett tjänstepensionsföretag ska underrätta Finansinspektionen om styrelsen eller den verkställande direktören inte vidtar lämpliga åtgärder inom skälig tid efter att de informerats om att det inom funktionen har

1. upptäckts att det finns en betydande risk att företaget inte kommer att uppfylla ett väsentligt krav enligt lag och detta kan få väsentlig påverkan på försäkringstagarnas, de försäkrades eller andra ersättningsberättigades intressen, eller

2. konstaterats att det förekommit en väsentlig överträdelse av lag eller andra bestämmelser som gäller för företagets verksamhet.

Funktionen för riskhantering

10 § Funktionen för riskhantering ska ges en struktur som underlättar genomförande av det riskhanteringssystem som avses i 14 §.

Funktionen för riskhantering ska

1. utvärdera systemet för riskhantering,

2. identifiera, värdera och övervaka de risker som omfattas av systemet för riskhantering, och

3. rapportera till styrelsen och den verkställande direktören om de risker som tjänstepensionsföretaget är eller kan komma att bli exponerat för samt beroenden mellan risker.

Funktionen för regelefterlevnad

11 § Funktionen för regelefterlevnad ska

1. rapportera till styrelsen och den verkställande direktören i fråga om efterlevnaden av

a) bestämmelserna i denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag,

b) de bestämmelser i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som enligt denna lag gäller för tjänstepensionsföretag, och

c) föreskrifter och riktlinjer som har meddelats av en behörig myndighet i ett annat land inom EES där tjänstepensionsföretaget, i förekommande fall, driver gränsöverskridande verksamhet,

2. lämna råd till företagets styrelse och den verkställande direktören om hur bristande efterlevnad av bestämmelser enligt 1 kan förebyggas,

3. bedöma konsekvenserna av förändringar i bestämmelser enligt 1, och

4. identifiera och bedöma risker för bristande efterlevnad av bestämmelserna enligt 1.

Funktionen för internrevision

12 § Funktionen för internrevision ska

1. utvärdera det system för internkontroll som avses i 18 §,

2. utvärdera andra delar av företagsstyrningssystemet, och

3. rapportera resultat och lämna rekommendationer efter utvärderingarna till tjänstepensionsföretagets styrelse.

Funktionen för internrevision ska utföra sina uppgifter med opartiskhet och vara oberoende från den verksamhet som utvärderas.

Den som ska ansvara för eller utföra arbete i funktionen för internrevision ska ha de kunskaper och erfarenheter av funktionens uppgifter som är tillräckliga med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten av företagets verksamhet.

Aktuariefunktionen

13 § Aktuariefunktionen ska

1. samordna och svara för kvaliteten i de försäkringstekniska beräkningarna och utredningarna,

2. bistå styrelsen och den verkställande direktören och på eget initiativ rapportera till dem i frågor som rör metoder, beräkningar och bedömningar av

a) de försäkringstekniska avsättningarna,

b) värderingen av försäkringsriskerna, och

c) återförsäkringsskydd och andra riskreduceringstekniker, och

3. bidra till tjänstepensionsföretagets riskhanteringssystem. Den som ska ansvara för eller utföra arbete i aktuariefunktionen ska ha de kunskaper och erfarenheter av funktionens uppgifter som är tillräckliga med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten av riskerna i tjänstepensionsföretagets verksamhet.

Tjänstepensionsföretaget ska utse minst en oberoende person som ansvarar för aktuariefunktionen.

System för riskhantering

Grundläggande bestämmelse om riskhanteringssystem

14 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha ett system för riskhantering.

Systemet ska innehålla de strategier, processer och rapporteringsrutiner som behövs för att säkerställa att företaget fortlöpande kan identifiera, värdera, övervaka, hantera och rapportera risker samt beroenden mellan risker.

Systemet ska vara integrerat i företagets organisations- och beslutsstruktur. Det ska vara utformat med lämplig hänsyn till de personer som leder företaget eller ingår i en central funktion.

Omfattningen av riskhanteringssystemet

15 § Systemet för riskhantering ska avse såväl de risker som täcks av det riskkänsliga kapitalkravet som risker som inte, eller bara delvis, täcks av det kravet.

Systemet ska omfatta risker inom följande områden:

1. försäkringsrisker,

2. matchningsrisker,

3. investeringsrisker, särskilt avseende derivatinstrument och liknande åtaganden,

4. likviditets- och koncentrationsrisker,

5. operativa risker,

6. risker hänförliga till återförsäkring och andra riskreduceringstekniker,

7. miljörisker, sociala risker och företagsstyrningsrisker hänförliga till investeringsportföljen och dess förvaltning, och

8. beroenden mellan risker som företaget är eller kan komma att bli exponerat för.

Om försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisker, ska systemet för riskhantering även beakta riskerna ur deras synvinkel.

Regelbunden utvärdering

16 § Ett tjänstepensionsföretag ska regelbundet bedöma hur känsliga de försäkringstekniska avsättningarna och kapitalbasen är för de antaganden som ligger till grund för fastställandet av den ränta som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

Analys av externa bedömningar från kreditvärderingsinstitut

17 § Ett tjänstepensionsföretag som använder bedömningar från externa kreditvärderingsinstitut vid beräkningar av de försäkringstekniska avsättningarna eller det riskkänsliga kapitalkravet ska, när det är möjligt, göra en egen bedömning av de externa värderingarna.

System för internkontroll

18 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha ett system för internkontroll.

Prop. 2018/19:158 Systemet ska omfatta

1. förvaltnings- och redovisningsmetoder,

2. ramar för internkontrollen,

3. lämpliga rapporteringsrutiner, och

4. funktionen för regelefterlevnad.

System för ersättningar

19 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha ett system för ersättningar som skapar en sund och effektiv riskhantering.

Systemet ska omfatta ersättningar till

1. dem som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem,

2. dem som ansvarar för eller utför arbete i centrala funktioner, och

3. andra som kan påverka företagets riskprofil.

Risk- och solvensbedömning

Egen risk- och solvensbedömning

20 § Ett tjänstepensionsföretag ska genomföra och dokumentera en egen risk- och solvensbedömning.

I den egna risk- och solvensbedömningen ska det göras en bedömning av

1. företagets totala solvensbehov med hänsyn till dess specifika riskprofil, risktolerans och affärsstrategi,

2. företagets fortlöpande efterlevnad av bestämmelserna om det riskkänsliga kapitalkravet och minimikapitalkravet samt försäkringstekniska avsättningar, och

3. hur betydande skillnaderna är mellan företagets riskprofil och de antaganden om risker som har legat till grund för beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet.

För bedömningen enligt andra stycket 1 ska tjänstepensionsföretaget ha processer som säkerställer att de risker som företaget är eller kan komma att bli exponerat för, på såväl kort som lång sikt, identifieras och värderas. Företaget ska redovisa de processer som använts vid bedömningen.

Den egna risk- och solvensbedömningen ska ingå som en integrerad del i tjänstepensionsföretagets affärsstrategier och ska beaktas vid företagets strategiska beslut.

Regelbundna bedömningar

21 § Den egna risk- och solvensbedömningen ska genomföras minst en gång per år. Om en väsentlig förändring skett av de risker som företaget är utsatt för, ska en ny sådan bedömning genomföras snarast möjligt.

Rapportering

22 § Ett tjänstepensionsföretag ska rapportera resultatet av varje egen risk- och solvensbedömning till Finansinspektionen.

Uppdragsavtal

Grundläggande bestämmelser om uppdragsavtal

23 § Ett tjänstepensionsföretag får, med de begränsningar som följer av 24 §, uppdra åt någon annan att utföra ett visst arbete och vissa funktioner som ingår i företagets tjänstepensionsverksamhet (uppdragsavtal). Ett sådant uppdrag inskränker inte företagets ansvar enligt denna lag.

Tjänstepensionsföretaget ska välja uppdragstagare med omsorg och löpande följa upp den verksamhet som omfattas av uppdragsavtal för att säkerställa att verksamheten fungerar tillfredsställande.

Ett uppdragsavtal ska vara skriftligt och tydligt ange parternas rättigheter och skyldigheter.

Begränsningar i möjligheten att ingå uppdragsavtal

24 § Ett uppdragsavtal mellan ett tjänstepensionsföretag och en uppdragstagare får inte leda till att

1. kvaliteten i företagsstyrningssystemet försämras,

2. den operativa risken i företaget ökar väsentligt,

3. Finansinspektionens möjlighet att utöva tillsyn över företagets verksamhet försämras, eller

4. försäkringstagarnas, de försäkrades och andra ersättningsberättigades möjlighet till tillfredsställande och fortlöpande service inte kan upprätthållas.

Anmälan av uppdragsavtal

25 § Ett tjänstepensionsföretag ska anmäla ett uppdragsavtal till Finansinspektionen innan avtalet börjar gälla. Om det inträffar väsentliga förändringar som rör den verksamhet som omfattas av avtalet, ska företaget snarast möjligt anmäla detta till Finansinspektionen.

Åtgärder som krävs vid uppdragsavtal

26 § Ett tjänstepensionsföretag som ingår ett uppdragsavtal ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att uppdragstagaren

1. samarbetar med Finansinspektionen när det gäller den verksamhet eller de funktioner som omfattas av uppdragsavtalet,

2. ger tjänstepensionsföretaget, dess revisorer och Finansinspektionen tillgång till uppgifter som rör den verksamhet eller de funktioner som omfattas av uppdragsavtalet, och

3. ger Finansinspektionen faktiskt tillträde till uppdragstagarens lokaler.

Rätt att meddela föreskrifter

27 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. de krav som ska gälla för dem som är verksamma i ett tjänstepensionsföretag enligt 3, 12 och 13 §§,

2. innehållet i styrdokumenten enligt 4 §,

3. innehållet i det försäkringstekniska beräkningsunderlaget enligt 5 §,

4. vad redogörelsen enligt 7 § ska innehålla,

5. uppgifterna för funktionen för riskhantering enligt 10 §,

6. uppgifterna för funktionen för regelefterlevnad enligt 11 §,

7. uppgifterna för funktionen för internrevision enligt 12 §,

8. uppgifterna för aktuariefunktionen enligt 13 §,

9. innehållet i systemet för riskhantering enligt 15 § samt omfattningen av riskerna i detta system,

10. kraven på de regelbundna utvärderingar som ska göras enligt 16 §, 11. hur en bedömning av externa värderingar enligt 17 § ska genomföras,

12. vad som ska ingå i risk- och solvensbedömningen enligt 20 § och rapporteringen av resultatet av denna enligt 22 §, och

13. vad ett tjänstepensionsföretag ska beakta när ett uppdragsavtal ingås enligt 23 § och innehållet i ett sådant avtal.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur information om styrdokumentet för ersättningar ska offentliggöras enligt 6 §.

10 kap. Associationsrättsliga bestämmelser för tjänstepensionsföretag

Tjänstepensionsaktiebolag

Tillämpning av allmänna bestämmelser för aktiebolag

1 § För tjänstepensionsaktiebolag gäller föreskrifter för aktiebolag i allmänhet, om inte något annat följer av denna lag eller av sådana bestämmelser i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som det hänvisas till i denna lag. Hänvisningar i aktiebolagslagen (2005:551) till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkringsrörelselagen som gäller i stället för eller utöver aktiebolagslagen.

Vid tillämpningen av 8 kap. 9 och 30 §§ och 37 § andra stycket och 23 kap. 21 a § aktiebolagslagen ska det som sägs om Bolagsverket avse Finansinspektionen.

Bestämmelserna i 32 kap. aktiebolagslagen om aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning gäller inte för tjänstepensionsaktiebolag.

Tillämpning av försäkringsrörelselagen

2 § Följande bestämmelser i 11 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska tillämpas på tjänstepensionsaktiebolag:

– 4–6 §§ om bolagsstämma, – 7, 7 a och 8–11 §§ om bolagets ledning, – 12 och 13 §§ om revision, – 14 och 15 §§ om vissa penninglån och emissioner i livförsäkringsaktiebolag som inte får dela ut vinst,

– 16–19 §§ om värdeöverföringar från och överskottshantering i livförsäkringsaktiebolag,

– 20 och 21 §§ om ombildning till livförsäkringsaktiebolag som får dela ut vinst,

– 22–29 §§ om minskning av aktiekapitalet och reservfonden, – 30 § om lån m.m. till närstående, – 38 och 39 §§ om särskilt bokslut och ogiltighet vid fusion,

– 40–44 §§ om delning, – 46 och 47 §§ om likvidation, och – 51 § om skadestånd. Vid tillämpning av bestämmelserna ska det som sägs om försäkringsaktiebolag och livförsäkringsaktiebolag avse tjänstepensionsaktiebolag.

Hinder mot bildande

3 § Ett tjänstepensionsaktiebolag får inte bildas om teckning av aktier innebär att någon som inte har bedömts lämplig enligt 2 kap. 4 § första stycket 3 kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget.

Bolagsordningens innehåll

4 § Ett tjänstepensionsaktiebolags bolagsordning ska, utöver vad som följer av 3 kap. 1 § aktiebolagslagen (2005:551), innehålla uppgifter om

1. vilka försäkringsklasser verksamheten ska avse, och

2. huruvida bolaget ska driva tjänstepensionsverksamhet utanför EES. I ett tjänstepensionsaktiebolag gäller, i stället för 3 kap. 3 § aktiebolagslagen, att det i bolagsordningen ska anges hur bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst eller på annat sätt täcka bolagets förlust.

Revisionsutskott

5 § I fråga om revisionsutskott ska ett tjänstepensionsaktiebolag anses som ett sådant aktiebolag som avses i 8 kap. 49 a § aktiebolagslagen (2005:551).

Revisorns uppdragstid

6 § I fråga om uppdragstid för revisorn ska ett tjänstepensionsaktiebolag anses som ett sådant aktiebolag som avses i 9 kap. 21 a § aktiebolagslagen (2005:551). Möjligheten enligt den paragrafen att förlänga revisionsuppdraget till högst tjugo eller tjugofyra år gäller dock inte uppdrag i ett tjänstepensionsaktiebolag.

Domstols entledigande av revisorn

7 § I fråga om en domstols entledigande av revisorn ska ett tjänstepensionsaktiebolag anses som ett sådant aktiebolag som avses i 9 kap. 22 a § aktiebolagslagen (2005:551).

EU:s revisorsförordning

8 § Bestämmelser om revision av tjänstepensionsaktiebolag finns även i

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 av den 16 april 2014 om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse och om upphävande av kommissionens beslut 2005/909/EG.

Överlåtande bolag vid fusion

9 § Ett tjänstepensionsaktiebolag får vara överlåtande bolag vid en fusion bara om ett annat tjänstepensionsaktiebolag eller en motsvarande

Prop. 2018/19:158 juridisk person med hemvist i ett annat land inom EES är övertagande bolag.

Tillämpliga bestämmelser vid fusion

10 § Vid fusion med ett tjänstepensionsaktiebolag tillämpas 11–13 och 15 §§ i detta kapitel i stället för 23 kap.1921, 2224, 32, 33 och 45 §§aktiebolagslagen (2005:551).

Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan

11 § Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska göras av såväl överlåtande som övertagande bolag. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan dock göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen.

Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande i samtliga bolag. Om planen har registrerats enligt 23 kap. 14 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551), ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 27 kap. 3 § samma lag.

Vid fusion genom kombination ska bolagen också ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 9 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha hemvist i Sverige.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.

12 § Vid behandlingen av en ansökan enligt 11 § första stycket ska

Finansinspektionen pröva om försäkringstagarna, de försäkrade och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, ifall de inte redan har en sådan säkerhet och om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden.

När en ansökan ska avslås

13 § En ansökan enligt 11 § första stycket ska avslås, om

1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,

2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av fusionen pågår enligt den lagen eller förordningen,

3. försäkringstagarna, de försäkrade och andra borgenärer inte har tillförsäkrats betryggande säkerhet enligt 12 § eller de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med försäkringstagarnas, de försäkrades och andra borgenärers intressen, eller

4. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset. Vid fusion genom kombination ska en ansökan också avslås om revisorsyttrandena enligt 23 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551) inte utvisar att de överlåtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta.

Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får ärendet förklaras vilande under högst sex månader.

Registrering av fusionen

14 § I stället för det som föreskrivs om tidpunkten för anmälan för registrering i 23 kap. 25 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) ska anmälan göras senast två månader efter det att Finansinspektionens tillstånd att verkställa fusionsplanen har fått laga kraft.

Absorption av helägt dotterbolag

15 § Vid absorption av ett helägt dotterbolag ska ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen göras av moderbolaget. Ansökan ska ges in till

Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande hos moderbolaget. Om planen har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 27 kap. 3 § samma lag.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om en ansökan och om beslut som har fått laga kraft som har meddelats med anledning av ansökningen.

Vid behandlingen av en ansökan tillämpas 12 och 13 §§.

Tvångslikvidation

16 § Utöver det som föreskrivs om tvångslikvidation i 25 kap. aktiebolagslagen (2005:551) gäller att Bolagsverket ska besluta att ett tjänstepensionsaktiebolag ska gå i likvidation, om

1. ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag för en bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har getts, eller

2. tillståndet att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse.

En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en aktieägare eller på anmälan av Finansinspektionen.

I ärenden enligt första stycket 2 ska 25 kap. 24 § aktiebolagslagen inte tillämpas. Beslut om likvidation i sådana ärenden ska fattas så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket. Beslutet gäller omedelbart.

Kontrollbalansräkningens innehåll

17 § Utöver det som föreskrivs i 25 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:551) om kontrollbalansräkningens innehåll ska det vid beräkningen av ett tjänstepensionsaktiebolags eget kapital lämnas uppgift om den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa om de redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för de förväntade försäljningskostnaderna. Sådana tillgångar som anges i 4 kap. 2 § 4 och 5 lagen

Prop. 2018/19:158 (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag ska tas upp till anskaffningsvärdet minskat med nödvändiga avskrivningar och nedskrivningar, om ett högre värde fås genom detta.

Följande värdehandlingar får tas upp till högre värde än det som följer av lagen om årsredovisning i försäkringsföretag, om de används för skuldtäckning och om de kan avyttras till detta högre värde vid sådana tidpunkter att förutsättningarna att infria de försäkringsåtaganden som värdehandlingarna säkerställer kan anses tillfredsställande:

1. obligationer eller andra skuldförbindelser som svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar för,

2. obligationer eller andra skuldförbindelser som Europeiska unionen eller en utländsk stat eller centralbank svarar för,

3. obligationer eller andra skuldförbindelser som en utländsk kommun eller därmed jämförlig utländsk samfällighet med befogenhet att kräva in offentlig uppbörd svarar för,

4. obligationer eller andra skuldförbindelser som en internationell organisation svarar för,

5. obligationer och andra skuldförbindelser som en bank, ett kreditmarknadsföretag, Svenska skeppshypotekskassan eller ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket 2 och 8 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden svarar för,

6. obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kreditinstitut svarar för,

7. obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för,

8. skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–7 svarar för och för vilka panträtt i fastighet inom en viss andel av fastighetens eller tomträttens värde, eller tomträtt har lämnats som säkerhet, och

9. skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–7 svarar för och för vilka annan betryggande säkerhet än panträtt i fastighet eller tomträtt har lämnats.

Om det finns särskilda skäl för det får andra värdehandlingar än de som avses i andra stycket tas upp över det verkliga värdet, dock högst till anskaffningsvärdet. Detta gäller värdehandlingar som utgörs av reversfordringar som ska betalas eller kan sägas upp till betalning av tjänstepensionsaktiebolaget först efter längre tid än ett år.

Hinder mot beslut om upphörande av likvidation

18 § Om ett tjänstepensionsaktiebolags tillstånd enligt 2 kap. 4 § har avsett en bestämd tid som har gått ut utan att något nytt tillstånd har getts eller om tillståndet har återkallats, får det inte beslutas att en likvidation ska upphöra och verksamheten återupptas. Detta gäller utöver det som föreskrivs i 25 kap. 45 § aktiebolagslagen (2005:551).

Företagsnamn

19 § Ett tjänstepensionsaktiebolags företagsnamn ska innehålla ordet tjänstepension.

Ömsesidiga tjänstepensionsbolag

Tillämpning av lagen om ekonomiska föreningar

20 § Vid tillämpning av sådana bestämmelser i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar som det hänvisas till i 22–46 §§ eller i de bestämmelser som anges i 21 § ska det som sägs om

1. ekonomisk förening avse ömsesidigt tjänstepensionsbolag,

2. medlem avse delägare,

3. stadgar avse bolagsordning, och

4. föreningsstämma avse bolagsstämma. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar.

Tillämpning av försäkringsrörelselagen

21 § Följande bestämmelser i 12 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska tillämpas på ömsesidiga tjänstepensionsbolag:

– 1 § om delägare, – 4 § med definitioner, – 4 a § om elektroniska hjälpmedel vid kallelser m.m., – 6–9 och 12–17 §§ om bildande av ett ömsesidigt försäkringsbolag, – 18–22 §§ om registrering av bolaget, – 22 a § om ändring av bolagsordningen, – 23 § om förlagsinsatser, – 25 och 26–30 §§ om bolagets ledning, – 33–40 §§ om bolagsstämma, – 43 § om kompetenskrav m.m. vid revision, – 44–62 §§ om allmän granskning, – 63–67 §§ om vinstutdelning m.m., – 68–72 §§ om förlusttäckning och fördelning av överskott i ömsesidiga livförsäkringsbolag,

– 76–78 §§ om likvidation, – 79 § om konkurs, – 90 § om registrering m.m., och – 91 § om straff och vite. Vid tillämpning av bestämmelserna ska det som sägs om ömsesidiga försäkringsbolag och ömsesidiga livförsäkringsbolag avse ömsesidiga tjänstepensionsbolag.

Ansvar för ett ömsesidigt tjänstepensionsbolags förpliktelser

22 § I ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag har delägarna inte något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser.

I bolagsordningen för ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag får det dock föreskrivas att en delägare som i egenskap av arbetsgivare är försäkringstagare ska täcka sådana skulder, avsättningar eller förluster i tjänstepensionsverksamheten som bolaget inte kan täcka med egna tillgångar eller medel, genom att göra kapitaltillskott till bolaget (uttaxering).

Bemyndigande

23 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att bestämmelserna om koncerner i denna lag, i föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag, i försäkringsrörelselagen (2010:2043), i föreskrifter som har meddelats med stöd av försäkringsrörelselagen och i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska gälla helt eller delvis för en grupp av företag som inte utgör en koncern enligt 1 kap. 10–14 §§ lagen om ekonomiska föreningar, men som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning.

Återbetalning av garantikapital

24 § Garantikapitalet ska betalas tillbaka när det inte längre behövs för att verksamheten ska kunna drivas ändamålsenligt och en återbetalning är förenlig med bestämmelserna om kapitalbasens sammansättning och storlek i 7 kap. Bestämmelser om villkor för sådan återbetalning finns i 12 kap. 66 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Garantikapitalet ska också betalas tillbaka om inte registrering sker enligt 12 kap. 18 § försäkringsrörelselagen.

Bolagsordningens innehåll

25 § Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolags bolagsordning ska innehålla uppgifter om

1. bolagets företagsnamn,

2. den ort i Sverige där bolagets styrelse ska ha sitt säte,

3. föremålet för bolagets verksamhet och vilka försäkringsklasser verksamheten ska avse,

4. huruvida bolaget ska driva tjänstepensionsverksamhet utanför EES,

5. antalet eller lägsta och högsta antalet av de styrelseledamöter, revisorer och eventuella styrelsesuppleanter som får utses av bolagsstämman och tiden för styrelseledamöternas och revisorernas uppdrag,

6. den krets av försäkrade som i denna egenskap är delägare, om inte bara försäkringstagarna är delägare,

7. garantikapitalet,

8. regler för hur rösträtten och förslagsrätten ska utövas, hur beslut ska fattas på stämman och i vilken utsträckning garanterna ska ha rösträtt,

9. för vilka slag av försäkringar, i vilka situationer, intill vilket belopp eller vilken andel och i vilken ordning uttaxering kan göras hos delägare som i egenskap av arbetsgivare är försäkringstagare och hur uttaxeringen ska genomföras,

10. i vilken ordning garanterna ska betala in det tecknade garantikapitalet,

11. huruvida och i vilken ordning vinst ska delas ut till garanterna och i vilken ordning garantikapitalet ska betalas tillbaka,

12. hur en bolagsstämma ska sammankallas, 13. de ärenden som ska förekomma på en ordinarie bolagsstämma, 14. de regler enligt vilka bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst eller på annat sätt täcka bolagets förlust,

15. antal och sammanlagt belopp av de tjänstepensionsförsäkringar som ska vara tecknade innan bolaget kan anses bildat,

16. hur tillgångarna ska fördelas mellan delägarna vid bolagets upplösning,

17. huruvida förlagsinsatser som avses i 11 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska förekomma och vad som i så fall ska gälla för dem, och

18. huruvida bolaget ska ha euro som redovisningsvaluta.

Tillämpliga bestämmelser om bolagets ledning

26 § Bestämmelserna om föreningens ledning i 7 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska tillämpas på ömsesidiga tjänstepensionsbolag med de undantag och tillägg som följer av 27 § i detta kapitel och av 12 kap.25 och 2630 §§försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Revisionsutskott

27 § I fråga om revisionsutskott ska ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 7 kap. 47 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Tillämpliga bestämmelser om bolagsstämma

28 § Bestämmelserna om föreningsstämma i 6 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska tillämpas på ömsesidiga tjänstepensionsbolag med de undantag och tillägg som följer av 29 § i detta kapitel och 12 kap.29 och 3340 §§försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Kungörande av beslut om uttaxering

29 § Ett beslut om att ändra bolagsordningen i fråga om delägarnas ansvar vid uttaxering enligt 22 § andra stycket ska kungöras i Post- och

Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer. Beslutet ska kungöras genast efter att det har registrerats. Dessutom ska en underrättelse om beslutet skickas till varje delägare vars postadress är känd.

Tillämpliga bestämmelser om revision och särskild granskning

30 § Bestämmelserna om revision och särskild granskning i 8 och 9 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska tillämpas på ömsesidiga tjänstepensionsbolag med de avvikelser och tillägg som följer av 31–34 §§ i detta kapitel och 12 kap. 43 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Revisorns uppdragstid

31 § I fråga om uppdragstid för revisorn ska ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 54 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Möjligheten enligt den paragrafen att förlänga revisionsuppdraget till högst tjugo eller tjugofyra år gäller dock inte uppdrag i ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag.

Revisionsberättelsen

32 § I fråga om revisionsberättelsens innehåll ska ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap.5659 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Koncernrevision

33 § I fråga om koncernrevision ska ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 60 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Domstols entledigande av revisorn

34 § I fråga om en domstols entledigande av revisorn ska ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 55 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

EU:s revisorsförordning

35 § Bestämmelser om revision av ömsesidiga tjänstepensionsbolag finns även i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014.

Frivillig likvidation

36 § Beslut om frivillig likvidation av ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag fattas av bolagsstämman. För beslut om likvidation i andra fall än när det finns grund för tvångslikvidation enligt 37 § krävs att det stöds av två tredjedelar av samtliga röstande. Mer långtgående villkor för att beslutet ska bli giltigt får föreskrivas i bolagsordningen.

När det finns grund för tvångslikvidation enligt 37 § gäller beslutet omedelbart. I övriga fall får bolagsstämman bestämma att beslutet om likvidation ska gälla omedelbart eller från och med en viss senare dag.

Bestämmelsen om anmälan av beslutet i 17 kap. 9 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska tillämpas på ömsesidiga tjänstepensionsbolag.

Tvångslikvidation

37 § Bestämmelsen om allmän domstols beslut om likvidation i 17 kap. 16 § första stycket 1 lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska tillämpas på ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Bolagsverket ska besluta att ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska gå i likvidation, om

1. bolagets hela försäkringsbestånd har överlåtits,

2. ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag för en bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har getts,

3. tillståndet att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), eller

4. bolaget inte har någon behörig styrelse eller verkställande direktör som är anmäld till försäkringsregistret.

En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en delägare eller en röstberättigad som inte är delägare eller på anmälan av Finansinspektionen. I de fall som avses i första stycket 4 prövas frågan även på

ansökan av en borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget. I de fall som avses i första stycket 3 ska beslut om likvidation fattas så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket.

Beslut om likvidation ska inte meddelas om det styrks att likvidationsgrunden upphört under ärendets handläggning. Ett beslut om likvidation gäller omedelbart.

Bestämmelser om allmän domstols beslut om likvidation vid konkurs finns i 18 kap. 13 och 14 §§ lagen om ekonomiska föreningar.

Tillämpliga bestämmelser om genomförande av likvidationen

38 § För genomförandet av en likvidation tillämpas 17 kap.12, 18, 19 och 2345 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de tillägg som föreskrivs i 12 kap.7678 §§försäkringsrörelselagen (2010:2043).

I ärenden om likvidation enligt 37 § första stycket 3 tillämpas dock inte 17 kap. 12 och 18 §§ lagen om ekonomiska föreningar.

Överlåtande bolag vid fusion

39 § Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag får vara överlåtande bolag vid en fusion bara om ett annat ömsesidigt tjänstepensionsbolag eller en motsvarande juridisk person med hemvist i ett annat land inom EES är övertagande bolag.

Tillämpliga bestämmelser vid fusion

40 § Vid fusion med ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag tillämpas 16 kap.116, 20, 2440 och 4251 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de ändringar och tillägg som föreskrivs i 41–45 §§ i detta kapitel.

Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan

41 § Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska göras av såväl överlåtande som övertagande bolag. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan dock göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen.

Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att fusionsplanen blivit gällande i samtliga bolag. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.

Vid fusion genom kombination ska bolagen också ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 9 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha hemvist i Sverige.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket och om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.

42 § Vid behandlingen av en ansökan enligt 41 § första stycket ska

Finansinspektionen pröva om försäkringstagarna, de försäkrade och andra

Prop. 2018/19:158 borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, i fall de inte redan har en sådan säkerhet och om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden.

När en ansökan ska avslås

43 § En ansökan enligt 41 § första stycket ska avslås, om

1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,

2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 eller om prövning av fusionen pågår enligt den lagen eller förordningen,

3. försäkringstagarna, de försäkrade och andra borgenärer inte har tillförsäkrats betryggande säkerhet enligt 42 § eller de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med försäkringstagarnas, de försäkrades och andra borgenärers intressen, eller

4. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset. Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får ärendet förklaras vilande under högst sex månader.

Registrering av fusionen

44 § Det som sägs om föreningsregistret i 16 kap. 12 § och 24 § första stycket lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska i stället avse försäkringsregistret.

I stället för det som föreskrivs om tidpunkten för anmälan för registrering i 16 kap. 24 § andra stycket lagen om ekonomiska föreningar ska anmälan göras senast två månader efter det att Finansinspektionens tillstånd att verkställa fusionsplanen har fått laga kraft.

Absorption av helägt dotterbolag

45 § Bestämmelserna om fusion genom absorption i 16 kap.28 och 29 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska bara gälla vid fusion mellan bolag enligt 39 § i detta kapitel. Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen ska göras av moderbolaget och ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande hos det bolaget. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om en ansökan och om beslut som har meddelats med anledning av ansökan och som fått laga kraft. Bolagsverket ska registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar. Det som sägs där om föreningsregistret ska i stället avse försäkringsregistret.

Vid behandlingen av en ansökan tillämpas 42 och 43 §§.

Företagsnamn

46 § Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolags företagsnamn ska innehålla orden ömsesidig och tjänstepension.

Bolagets styrelse får anta ett särskilt företagsnamn. Ett särskilt företagsnamn får inte innehålla ordet ömsesidig.

Företagsnamnet ska tydligt skilja sig från företagsnamn som är införda i försäkringsregistret. I övrigt finns bestämmelser om registreringen i lagen (2018:1653) om företagsnamn.

Tjänstepensionsföreningar

Vad en tjänstepensionsförening är

47 § En tjänstepensionsförening är en förening som har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att som tjänstepensionsföretag driva tjänstepensionsverksamhet i vilken medlemmarna deltar genom att använda föreningens tjänster som försäkringstagare eller som försäkrad.

Tillämpning av allmänna bestämmelser för ekonomiska föreningar

48 § Lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska tillämpas på tjänstepensionsföreningar, om inte något annat följer av denna lag eller av sådana bestämmelser i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som det hänvisas till i denna lag. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkringsrörelselagen som gäller i stället för eller utöver lagen om ekonomiska föreningar. Vid tillämpningen av lagen om ekonomiska föreningar på tjänstepensionsföreningar ska det som sägs om

1. ekonomisk förening avse tjänstepensionsförening, och

2. föreningsregistret avse försäkringsregistret.

Tillämpning av försäkringsrörelselagen

49 § Följande bestämmelser i 13 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska tillämpas på tjänstepensionsföreningar:

– 3 § med grundläggande bestämmelser, – 7 § om registrering m.m., – 8 § om föreningens medlemmar m.m., – 10–12 §§ om föreningens ledning, – 14–17 §§ om föreningsstämma, – 18 § om revision och särskild granskning, – 19–25 §§ om återbäring och annan användning av föreningens egendom,

– 28–30 §§ om likvidation, – 30 a § om upplösning utan föregående likvidation, – 36 och 37 §§ om fusion, och – 38 § om skadestånd. Vid tillämpning av bestämmelserna ska det som sägs om försäkringsförening och livförsäkringsförening avse tjänstepensionsförening.

Ansvar för en tjänstepensionsförenings förpliktelser

50 § Utöver bestämmelserna om ansvar för en förenings skyldigheter i 1 kap. 9 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar får det i en tjänstepensionsförenings stadgar föreskrivas att en medlem som i egenskap av arbetsgivare är försäkringstagare ska täcka sådana skulder, avsättningar eller förluster i tjänstepensionsverksamheten som föreningen inte kan täcka med egna tillgångar eller medel, genom att göra kapitaltillskott till föreningen (uttaxering).

Verksamhetskapital

51 § En tjänstepensionsförening får inte bildas utan verksamhetskapital.

Kapitalet får tillskjutas även av andra än medlemmar.

För registrering av en tjänstepensionsförening krävs att hela verksamhetskapitalet har betalats in.

Verksamhetskapitalet ska betalas tillbaka när det inte längre behövs för att verksamheten ska kunna drivas ändamålsenligt och en återbetalning är förenlig med bestämmelserna om kapitalbasens storlek och sammansättning i 7 kap. Verksamhetskapitalet ska också betalas tillbaka om inte registrering sker enligt 13 kap. 7 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Stadgar

52 § En tjänstepensionsförenings stadgar ska, utöver vad som följer av 3 kap. 1 § 1–3 och 5–10 lagen om (2018:672) om ekonomiska föreningar, innehålla uppgifter om

1. vilka försäkringsklasser verksamheten ska avse,

2. huruvida föreningen ska driva tjänstepensionsverksamhet utanför EES,

3. de villkor som ska gälla för inträde i föreningen,

4. storleken på verksamhetskapitalet,

5. den eventuella rätt till avkastning som tillfaller den som skjutit till verksamhetskapital,

6. den eventuella rösträtt på föreningsstämma som tillfaller den som skjutit till verksamhetskapital,

7. i vilken ordning verksamhetskapitalet ska betalas in och betalas tillbaka,

8. för vilka slag av försäkringar, i vilka situationer, intill vilket belopp och i vilken ordning uttaxering kan göras hos medlemmar som i egenskap av arbetsgivare är försäkringstagare och hur uttaxeringen ska genomföras, och

9. hur föreningens förlust får täckas.

Revisionsutskott

53 § I fråga om revisionsutskott ska en tjänstepensionsförening anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 7 kap. 47 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Revisorns uppdragstid

54 § I fråga om uppdragstid för revisorn ska en tjänstepensionsförening anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 54 § lagen

(2018:672) om ekonomiska föreningar. Möjligheten enligt den paragrafen att förlänga revisionsuppdraget till högst tjugo eller tjugofyra år gäller dock inte uppdrag i en tjänstepensionsförening.

Revisionsberättelsen

55 § I fråga om revisionsberättelsens innehåll ska en tjänstepensionsförening anses som en sådan förening som avses i 8 kap.5659 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Koncernrevision

56 § I fråga om koncernrevision ska en tjänstepensionsförening anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 60 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Domstols entledigande av revisorn

57 § I fråga om domstols entledigande av revisorn ska en tjänstepensionsförening anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 55 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

EU:s revisorsförordning

58 § Bestämmelser om revision av tjänstepensionsföreningar finns även i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014.

Tvångslikvidation

59 § Utöver det som föreskrivs om tvångslikvidation i 17 kap. 11 § och 16 § första stycket 1–3 lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar gäller att Bolagsverket ska besluta att en tjänstepensionsförening ska gå i likvidation, om

1. föreningens hela försäkringsbestånd har överlåtits,

2. ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag för en bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har getts, eller

3. tillståndet att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag har återkallats utan att föreningen i stället har fått ett tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043).

En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en föreningsmedlem eller en innehavare av förlagsandelar eller på anmälan av Finansinspektionen.

I ärenden om likvidation enligt första stycket 3 ska 17 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar inte tillämpas. Beslut om likvidation i sådana ärenden ska fattas så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket. Beslutet gäller omedelbart.

Överlåtande förening vid fusion

60 § En tjänstepensionsförening får vara överlåtande förening vid en fusion bara om en annan tjänstepensionsförening eller en motsvarande

Prop. 2018/19:158 juridisk person med hemvist i ett annat land inom EES är övertagande förening.

Tillämpliga bestämmelser vid fusion

61 § Vid fusion med en tjänstepensionsförening tillämpas 62–64 §§ i detta kapitel i stället för 16 kap.1719, 2123 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar finns i 13 kap. 36 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). När fusionen avser en tjänstepensionsförening och ett helägt dotterbolag ska det som sägs i 62–64 §§ om överlåtande förening avse dotterbolaget.

Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan

62 § Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska göras av såväl överlåtande som övertagande tjänstepensionsförening. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan dock göras av den eller de svenska föreningar som deltar i fusionen. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att fusionsplanen blivit gällande i samtliga föreningar. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.

Vid fusion genom kombination ska föreningarna också ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av stadgarna enligt 2 kap. 9 § för den övertagande föreningen. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om den övertagande föreningen ska ha hemvist i Sverige.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.

63 § Vid behandlingen av en ansökan enligt 62 § första stycket ska

Finansinspektionen pröva om försäkringstagarna, de försäkrade och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, ifall de inte redan har en sådan säkerhet och om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de fusionerande tjänstepensionsföreningarnas ekonomiska förhållanden.

När en ansökan ska avslås

64 § En ansökan enligt 62 § första stycket ska avslås, om

1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot stadgarna,

2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 eller om prövning av fusionen pågår enligt den lagen eller förordningen,

3. försäkringstagarna, de försäkrade och andra borgenärer inte har tillförsäkrats betryggande säkerhet enligt 63 § eller de fusionerande föreningarnas ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med försäkringstagarnas, de försäkrades och andra borgenärers intressen, eller

4. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.

Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får ärendet förklaras vilande under högst sex månader.

Företagsnamn

65 § I stället för det som föreskrivs om en förenings företagsnamn i 20 kap. 1 § första stycket första meningen och 2 § tredje meningen lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska följande gälla. En tjänstepensionsförenings företagsnamn ska innehålla ordet tjänstepensionsförening.

Ordet tjänstepensionsförening eller en förkortning av det ordet får inte finnas med i ett särskilt företagsnamn.

Endast tjänstepensionsföreningar får använda ordet tjänstepensionsförening i sitt företagsnamn.

Straff

66 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 65 § andra stycket.

11 kap. Överlåtelse av försäkringsbestånd

Ett tjänstepensionsföretags rätt överlåta försäkringsbestånd

1 § Ett tjänstepensionsföretag får helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbestånd till

1. ett annat tjänstepensionsföretag,

2. ett försäkringsföretag, eller

3. ett utländskt tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat i ett land inom EES (utländskt tjänstepensionsinstitut).

Ett tjänstepensionsföretag får helt eller delvis överta ett bestånd av tjänstepensionsavtal från ett utländskt tjänstepensionsinstitut som inte driver verksamhet i Sverige.

I 14 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) finns bestämmelser om överlåtelser av försäkringsbestånd från ett försäkringsföretag. I 9 kap. lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige finns bestämmelser om överlåtelser av bestånd av tjänstepensionsavtal från ett utländskt tjänstepensionsinstitut som driver verksamhet i Sverige.

Överlåtelse från ett tjänstepensionsföretag till ett annat tjänstepensionsföretag eller ett försäkringsföretag

Stämmans godkännande och handlingar som ska hållas tillgängliga

2 § Ett avtal om överlåtelse ska för att bli giltigt godkännas av stämman i det överlåtande företaget. Minst en vecka före den stämma då den frågan ska behandlas ska följande handlingar hållas tillgängliga för aktieägarna och de röstberättigade och sedan även läggas fram på stämman:

1. ett förslag till stämmobeslut,

2. överlåtelseavtalet,

3. styrelsens redogörelse för omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av förslagets lämplighet för företaget och för de försäkrade, försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade, och

4. ett yttrande av revisorerna över redogörelsen som avses i 3. Om årsredovisningen inte ska behandlas på stämman, ska även följande handlingar hållas tillgängliga och läggas fram:

1. den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna, tillsammans med stämmans beslut om företagets vinst eller förlust,

2. revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,

3. styrelsens redogörelse för sådana händelser efter det att årsredovisningen lämnades som är av väsentlig betydelse för företagets ställning, och

4. ett yttrande av revisorerna över redogörelsen som avses i 3. Handlingarna ska genast skickas till de aktieägare och röstberättigade som begär det och uppger sin postadress.

Registrering av stämmobeslut

3 § Inom fyra månader från stämmans beslut om godkännande av överlåtelseavtalet ska det överlåtande företaget anmäla beslutet till Bolagsverket för registrering. Om en talan mot stämmans beslut har ogillats ska tiden dock räknas från den dag när domen fick laga kraft.

Om en anmälan inte har gjorts inom föreskriven tid eller om Bolagsverket genom ett beslut som har fått laga kraft har avskrivit en anmälan eller vägrat registrering av beslutet, har frågan om överlåtelse fallit.

Tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal

4 § Ett tjänstepensionsföretag får verkställa ett överlåtelseavtal med tillstånd av Finansinspektionen.

Ansökan om tillstånd

5 § Ansökan om tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal ska göras av både det överlåtande och det övertagande företaget. Ansökningarna ska ges in till Finansinspektionen inom fyra månader från det att stämmans beslut registrerades.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningarna och om beslut som har meddelats med anledning av dem och som har fått laga kraft. Om ansökningarna inte har gjorts inom föreskriven tid eller om de har avslagits, ska Bolagsverket förklara att frågan om överlåtelse har fallit.

Förutsättningar för tillstånd

6 § Tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet ska ges, om

1. den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade inte försämras,

2. det övertagande företaget har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen har beaktats, och

3. den behöriga myndigheten i värdlandet i förekommande fall samtycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig.

Föreläggande om komplettering

7 § Finansinspektionen får förelägga de ansökande företagen att ge in den ytterligare utredning som är nödvändig för att inspektionen ska kunna bedöma om den rätt som tillkommer de försäkrade, försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade försämras.

Kungörande av ansökningar

8 § Om ansökningarna inte ska avslås genast ska Finansinspektionen i

Post- och Inrikes Tidningar och lämpliga ortstidningar kungöra ansökningarnas innehåll med uppgift om att ett avtal om överlåtelse av försäkringsbestånd har ingåtts och var avtalet och annan utredning hålls tillgängliga.

Kungörelsen ska innehålla föreläggande för försäkrade, försäkringstagare och andra ersättningsberättigade som berörs av överlåtelsen att inom en bestämd tid, minst en månad efter kungörelsen, anmäla till Finansinspektionen om de har något att invända mot ansökningarna.

Yttrande från myndigheten i värdlandet

9 § Innan Finansinspektionen ger tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal som leder till gränsöverskridande verksamhet ska inspektionen ge den behöriga myndigheten i värdlandet tillfälle att yttra sig. Tiden för att yttra sig får inte vara kortare än tre månader.

Registrering av och ansvar för överlåtet bestånd

10 § När tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal har getts ska det övertagande företaget genast anmäla tillståndsbeslutet till Bolagsverket för registrering.

Bolagsverket ska genast registrera beslutet. När registreringen har gjorts övergår ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet på det övertagande företaget.

Underrättelser från det övertagande företaget

11 § När överlåtelsen har verkställts ska det övertagande företaget underrätta varje försäkringstagare och försäkrad som berörs. Finansinspektionen får besluta på vilket sätt underrättelsen ska lämnas.

Kungörande vid gränsöverskridande verksamhet

12 § Om en överlåtelse leder till gränsöverskridande verksamhet, ska

Finansinspektionen offentliggöra överlåtelsen i värdlandet enligt bestämmelserna där. Om överlåtelsen offentliggörs på motsvarande sätt i det berörda landet, behöver inspektionen inte offentliggöra beslutet där.

Överlåtelse från ett tjänstepensionsföretag till ett utländskt tjänstepensionsinstitut

Godkännande av en överlåtelse och information som ska göras tillgänglig

13 § En överlåtelse till ett utländskt tjänstepensionsinstitut ska godkännas av

1. en majoritet av de försäkringstagare och försäkrade som är ersättningsberättigade enligt de försäkringsavtal som omfattas av överlåtelsen, eller av en majoritet av deras företrädare, och

2. det uppdragsgivande företaget. Det överlåtande företaget ska göra information om villkoren för överlåtelsen tillgänglig för dem som enligt första stycket ska godkänna den. Informationen ska lämnas i god tid innan det övertagande institutet lämnar in en ansökan om godkännande till den behöriga myndigheten i institutets hemland.

Krav på godkännande från den behöriga myndigheten

14 § Överlåtelsen får verkställas efter godkännande från den behöriga myndigheten i det övertagande institutets hemland enligt bestämmelserna i det landet.

Finansinspektionens bedömning av överlåtelsen

15 § Finansinspektionen ska på begäran av den behöriga myndigheten i det övertagande institutets hemland göra en bedömning av överlåtelsen.

Finansinspektionen ska bedöma om

1. den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade försämras, och

2. det överlåtande företaget har den kapitalbas som krävs med beaktande av det försäkringsbestånd som ska överlåtas.

Finansinspektionen ska lämna sin bedömning till den andra myndigheten inom åtta veckor från det att begäran togs emot.

Information från Finansinspektionen till behörig myndighet

16 § Om överlåtelsen leder till gränsöverskridande verksamhet ska

Finansinspektionen informera den behöriga myndigheten i det övertagande institutets hemland om vilka regler för verksamheten som är tillämpliga på det försäkringsbestånd som överlåts. Informationen ska lämnas inom fyra veckor från det att Finansinspektionen tog emot en underrättelse om ett beslut om godkännande av överlåtelsen från den behöriga myndigheten.

Ansvar för överlåtet bestånd

17 § Ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet övergår från det överlåtande företaget till det övertagande institutet när institutet har tagit emot ett beslut om godkännande av överlåtelsen från den behöriga myndigheten i hemlandet. Om institutet inte har tagit emot någon information om godkännandet inom sju veckor från det att beslutet fattades, får avtalet ändå verkställas och ansvaret för försäkringsbeståndet övergår därmed till institutet.

Övertagande från ett utländskt tjänstepensionsinstitut

Tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal

18 § Ett tjänstepensionsföretag får med tillstånd av Finansinspektionen verkställa ett avtal om överlåtelse som innebär övertagande av ett bestånd

av tjänstepensionsavtal från ett utländskt tjänstepensionsinstitut som inte driver verksamhet i Sverige.

Ansökan om tillstånd

19 § Ansökan om tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet ska göras av det övertagande företaget och ges in till Finansinspektionen.

Ansökan ska innehålla

1. det skriftliga överlåtelseavtalet,

2. uppgifter om avtalsparternas namn, hemvist och det land inom EES där respektive part är registrerad eller auktoriserad,

3. en beskrivning av det bestånd av tjänstepensionsavtal som ska övertas och det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser om pensionsförmåner som ligger till grund för avtalen,

4. namn och hemvist för arbetsgivare eller egenföretagare som erbjuder pensionsförmåner enligt de tjänstepensionsavtal som ingår i det bestånd som ska överlåtas, eller som gör inbetalningar till tjänstepensionsinstitutet,

5. dokumentation om att överlåtelsen har godkänts av den arbetsgivare eller egenföretagare som avses i 4 och en majoritet av de personer som har eller kommer att ha rätt till pensionsförmåner enligt tjänstepensionsavtalen eller den överenskommelse som ligger till grund för dem, eller av en majoritet av företrädare för dessa personer, och

6. uppgifter om vilket land som är värdland i fråga om de tjänstepensionsavtal som ingår i överlåtelsen.

Behörig myndighets bedömning

20 § Finansinspektionen ska utan dröjsmål översända ansökan till den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland för bedömning.

Förutsättningar för tillstånd

21 § Tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet ska ges, om

1. all information enligt 19 § har lämnats,

2. den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland har godkänt överlåtelsen,

3. de rättigheter som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade hos det övertagande företaget före och efter överlåtelsen är tillräckligt skyddade,

4. det övertagande företaget har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen har beaktats,

5. det övertagande företagets organisation är ändamålsenlig med hänsyn till överlåtelsen, och

6. den som deltar i ledningen av det övertagande företaget har tillräcklig kompetens och erfarenhet och i övrigt är lämplig för uppgiften med hänsyn till överlåtelsen.

Föreläggande om komplettering

22 § Finansinspektionen får förelägga det övertagande företaget att ge in den ytterligare utredning som är nödvändig för att inspektionen ska kunna bedöma om de rättigheter som tillkommer försäkringstagarna, de

Prop. 2018/19:158 försäkrade och andra ersättningsberättigade hos det övertagande företaget är tillräckligt skyddade.

Frister för beslut och underrättelser

23 § Finansinspektionen ska meddela beslut med anledning av en ansökan inom tre månader från det att ansökan togs emot. Inspektionen ska därefter inom två veckor underrätta den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland om beslutet.

Finansinspektionen ska informera det övertagande företaget om de regler för verksamheten som ska tillämpas på det överlåtna beståndet. Informationen ska lämnas inom en vecka från det att inspektionen tog emot den från den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland.

Registrering och ansvar för överlåtet bestånd

24 § När tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal har getts ska det övertagande företaget genast anmäla tillståndsbeslutet till Bolagsverket för registrering.

Bolagsverket ska genast registrera beslutet. När registreringen har gjorts övergår ansvaret för det överlåtna beståndet på det övertagande företaget.

Medling av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten

25 § Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31 andra stycket c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG.

Överlåtelse vid ett tjänstepensionsföretags likvidation eller konkurs

Överlåtelser vid likvidation eller konkurs

26 § Försäkringsbeståndet ska vid tjänstepensionsföretagets likvidation eller konkurs om möjligt överlåtas till ett eller flera tjänstepensionsföretag, försäkringsföretag eller utländska tjänstepensionsinstitut.

Förutsättningar för överlåtelse vid likvidation eller konkurs

27 § För överlåtelse av ett försäkringsbestånd vid tjänstepensionsföretagets likvidation eller konkurs ska samma förutsättningar gälla som om företaget inte hade gått i likvidation eller försatts i konkurs, med undantag för kravet i 6 § 1.

Talan i konkurs om återgång av överlåtelseavtal

28 § Vid tillämpning av det som föreskrivs om rätt till talan om återgång av avtal i konkurslagen (1987:672) ska ett överlåtelseavtal anses ingånget den dag tillstånd att verkställa avtalet gavs.

12 kap. Lämplighetsprövning av ägare i tjänstepensionsaktiebolag

Tillämpning av bestämmelser i försäkringsrörelselagen

1 § Följande bestämmelser i 15 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller för tjänstepensionsaktiebolag:

– 1 och 2 §§ om krav på förvärvstillstånd, – 3 § om bekräftelse av att ansökan kommit in, – 7 § om förvärvstillstånd vid nära förbindelser, – 8 § om när beslut i fråga om förvärvstillstånd ska meddelas m.m., – 10 § om beslut om tid för genomförande av förvärv, – 11 § om anmälningsskyldighet för den som avyttrar, – 12 § om anmälningsskyldighet för försäkringsaktiebolag, – 13 § om anmälningsskyldighet för ägare som är juridisk person, – 15 och 16 §§ om avyttringsplikt, – 17 § om när aktier inte får medräknas, och – 18 § om förordnande av förvaltare. Vid tillämpning av bestämmelserna ska det som sägs om försäkringsaktiebolag gälla tjänstepensionsaktiebolag. Hänvisningarna i 15 kap.15, 17 och 18 §§försäkringsrörelselagen till 15 kap. 14 § den lagen ska i stället avse 5 § detta kapitel.

Förutsättningar för tillstånd till förvärv

2 § Tillstånd till förvärv som avses i 15 kap.1 och 2 §§försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska ges om förvärvaren bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av tjänstepensionsaktiebolaget och det kan antas att förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn ska tas till förvärvarens sannolika påverkan på tjänstepensionsaktiebolaget.

3 § Vid bedömningen av förvärvarens lämplighet ska följande beaktas:

1. förvärvarens anseende och kapitalstyrka,

2. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för tjänstepensionsaktiebolaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett tjänstepensionsaktiebolag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift, och

3. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att tjänstepensionsaktiebolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet.

4 § Om förvärvaren är ett försäkringsholdingföretag, ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om ett eller flera av dess dotterföretag som är tjänstepensionsföretag i stället var försäkringsföretag,

Prop. 2018/19:158 eller ett blandat finansiellt holdingföretag, ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 19 kap. 63 § första stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043), 16 kap. 40 § första stycket denna lag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Röstningsförbud

5 § Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier inte får företräda fler aktier vid stämman än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat

1. om ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att tjänstepensionsaktiebolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet,

2. om ägaren i väsentlig mån har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet, eller

3. om ägaren är ett försäkringsholdingföretag, ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om ett eller flera av dess dotterföretag som är tjänstepensionsföretag i stället var försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 19 kap. 63 § första stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043), 16 kap. 40 § första stycket denna lag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Om ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 15 kap. 1 eller 2 § försäkringsrörelselagen, får Finansinspektionen besluta att ägaren inte får företräda aktierna vid stämman till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier, får innehavaren inte företräda aktierna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.

Bemyndigande

6 § Regeringen får meddela föreskrifter om handläggningen av tillståndsärenden för tjänstepensionsaktiebolag enligt 24 §§ och 15 kap.13 och 7 §§försäkringsrörelselagen (2010:2043).

13 kap. Offentliggörande

Redogörelser för investeringar i vissa aktier

1 § Ett tjänstepensionsföretag som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom

EES, ska i fråga om sådana aktier redogöra för hur de viktigaste inslagen i investeringsstrategin stämmer överens med profilen och löptiden för företagets åtaganden och hur de inslagen bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt.

Paragrafen gäller inte för tillgångar som motsvarar avsättningar för villkorad återbäring och för fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken.

2 § Om en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, investerar för ett tjänstepensionsföretag och investeringarna avser aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska tjänstepensionsföretaget i fråga om sådana aktier redogöra för

1. hur överenskommelsen med kapitalförvaltaren främjar att investeringsstrategin och investeringsbesluten stämmer överens med profilen och löptiden för tjänstepensionsföretagets åtaganden,

2. hur överenskommelsen med kapitalförvaltaren främjar investeringsbeslut som grundas på bedömningar av portföljbolagens finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt och främjar ett engagemang i portföljbolagen i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt,

3. hur dels metoden och tiden för utvärdering av kapitalförvaltarens prestationer, dels ersättningen för kapitalförvaltningstjänsterna stämmer överens med profilen och löptiden för tjänstepensionsföretagets åtaganden och hur det långsiktiga resultatet i absoluta tal beaktas,

4. hur tjänstepensionsföretaget bevakar dels kapitalförvaltarens kostnader för portföljens omsättning, dels portföljens avsedda omsättningshastighet eller gränser för omsättningshastigheten, och

5. hur lång tid överenskommelsen med kapitalförvaltaren gäller. Om överenskommelsen med kapitalförvaltaren saknar en eller flera av de delar som redogörelsen ska omfatta, ska tjänstepensionsföretaget tydligt ange skälen för det.

3 § Den information som avses i 1 och 2 §§ ska hållas tillgänglig utan kostnad på tjänstepensionsföretagets webbplats. Om tjänstepensionsföretaget inte har en egen webbplats får informationen hållas tillgänglig på en annan webbplats som enkelt kan nås.

Informationen ska uppdateras varje år. Tjänstepensionsföretaget får dock avstå från att göra en uppdatering om det inte har skett någon väsentlig förändring.

14 kap. Tillsyn

Tillämpning av försäkringsrörelselagen

1 § Följande bestämmelser i 17 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller för tjänstepensionsföretag och för tillsynen över dem:

– 4 § om underrättelse från ett försäkringsföretag om påbörjad verksamhet,

– 10 § om förordnande av aktuarie, – 11 § om förordnande av revisor, – 13 § om sammankallande av styrelsen eller stämma,

Prop. 2018/19:158 – 15 § om Finansinspektionens befogenheter vid ett försäkringsföretags likvidation, och

– 17 § om rapport angående de försäkringstekniska avsättningarna. Vid tillämpning av bestämmelserna ska det som sägs om försäkringsföretag gälla tjänstepensionsföretag.

Registreringsmyndighet

2 § Bolagsverket är registreringsmyndighet för tjänstepensionsföretag.

Bolagsverket ska enligt 17 kap. 1 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) föra ett försäkringsregister. I registret skrivs de uppgifter in som enligt denna lag, aktiebolagslagen (2005:551), lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar eller andra författningar ska anmälas för registrering.

Tillsynen och dess omfattning

3 § Finansinspektionen har tillsyn över tjänstepensionsföretag.

Tillsynen omfattar att verksamheten drivs enligt

1. denna lag,

2. andra författningar som reglerar företagets verksamhet,

3. företagets bolagsordning eller stadgar, och

4. styrdokument som företaget har upprättat och som har sin grund i författningar som reglerar företagets verksamhet.

Finansinspektionen har dessutom tillsyn över att tjänstepensionsföretagets ägare och styrning uppfyller lämplighetskraven i denna lag.

Finansinspektionens tillsyn ska utgå från en proaktiv och riskbaserad metod.

Samarbete och utbyte av information

4 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter, Europeiska kommissionen och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

Upplysningar från ett tjänstepensionsföretag

5 § Ett tjänstepensionsföretag ska lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet som inspektionen begär. Om företaget driver gränsöverskridande verksamhet ska det, i den utsträckning som följer av

Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, lämna de upplysningar till behörig myndighet i det andra landet som den myndigheten behöver för att fullgöra sina uppgifter.

Platsundersökning

6 § Finansinspektionen får när inspektionen anser att det är nödvändigt genomföra en undersökning hos ett tjänstepensionsföretag.

Styrelsen och den verkställande direktören ska vid den tidpunkt som Finansinspektionen bestämmer hålla tjänstepensionsföretagets tillgångar, räkenskapsmaterial och andra handlingar tillgängliga för granskning av

befattningshavare hos inspektionen eller av någon annan som inspektionen har förordnat.

Finansinspektionen får genomföra en undersökning hos ett företag som har fått i uppdrag av ett tjänstepensionsföretag att utföra viss verksamhet eller vissa funktioner, om det behövs för tillsynen över tjänstepensionsföretaget.

Upplysningar från och undersökningar hos andra än tjänstepensionsföretag

7 § Skyldigheten enligt 5 och 6 §§ att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för

1. styrelsen och den verkställande direktören eller motsvarande organ i ett företag vars verksamhet uteslutande ska vara att biträda ett tjänstepensionsföretag eller som ett tjänstepensionsföretag har ett bestämmande inflytande i,

2. ordföranden och den verkställande direktören eller motsvarande befattningshavare i en skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller annat liknande organ som biträder ett tjänstepensionsföretag, och

3. styrelsen och den verkställande direktören i ett aktiebolag, om Finansinspektionen med bolagets samtycke har fattat beslut om en sådan skyldighet.

8 § Om det finns intressegemenskap mellan å ena sidan ett tjänstepensionsföretag och å andra sidan ett aktiebolag som denna lag inte är tillämplig på eller en ekonomisk förening, får Finansinspektionen förelägga aktiebolaget eller föreningen att lämna en särskild redovisning över intressegemenskapen. Finansinspektionen får dock bara besluta om ett sådant föreläggande om det behövs med hänsyn till tillsynen över tjänstepensionsverksamheten. Redovisningen ska lämnas enligt anvisningar av

Finansinspektionen.

Revisorers och särskilda granskares rapporteringsskyldighet

9 § En revisor eller en särskild granskare ska genast rapportera till

Finansinspektionen om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett tjänstepensionsföretag får kännedom om förhållanden som

1. kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar företagets verksamhet,

2. kan påverka företagets fortsatta drift negativt,

3. kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 9 kap. 33 eller 34 § aktiebolagslagen (2005:551) eller 8 kap. 36 eller 37 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, eller

4. kan innebära att företaget brister eller har brustit i uppfyllandet av kapitalkrav som gäller för företaget enligt 8 kap.

Revisorn och den särskilda granskaren har en motsvarande rapporteringsskyldighet om han eller hon får kännedom om förhållanden som avses i första stycket vid fullgörande av uppdrag som revisor eller

Prop. 2018/19:158 särskild granskare i tjänstepensionsföretagets moderföretag eller dotterföretag eller ett företag som har en likartad förbindelse med tjänstepensionsföretaget.

Allmänt ombud vid konkurs

10 § Om ett tjänstepensionsföretag har försatts i konkurs, ska Finansinspektionen förordna ett allmänt ombud. Det allmänna ombudet ska som konkursförvaltare delta i konkursboets förvaltning tillsammans med den eller de förvaltare som utses enligt konkurslagen (1987:672). Det allmänna ombudet ska se till att försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade omfattas av den förmånsrätt som följer av försäkringsavtalen.

Det allmänna ombudet kan göra en sådan framställning om entledigande av förvaltare som avses i 7 kap. 5 § konkurslagen.

Även om beslut om delning av konkursboets förvaltning har fattats, får det allmänna ombudet delta i förvaltningen i dess helhet.

Bestämmelserna i konkurslagen om arvode till konkursförvaltare gäller också det allmänna ombudet.

Redogörelse för ett tjänstepensionsföretags förmåga att hantera ändrade ekonomiska förhållanden

11 § På begäran av Finansinspektionen ska ett tjänstepensionsföretag upprätta och till inspektionen lämna en redogörelse för företagets förmåga att hantera händelser eller förändringar av ekonomiska förhållanden som skulle kunna påverka företagets finansiella ställning negativt.

Första stycket gäller även för verksamhet som omfattas av uppdragsavtal enligt 9 kap. 23 §.

Kapitaltillägg

12 § Finansinspektionen får besluta om ett tillägg till det riskkänsliga kapitalkravet (kapitaltillägg) för ett tjänstepensionsföretag, om

1. företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet enligt 8 kap. 1–6 §§, eller

2. företagets företagsstyrningssystem avviker väsentligt från kraven i 9 kap. 1 §, samtidigt som avvikelserna medför att företaget inte kan garantera en korrekt identifiering, mätning, övervakning, hantering och rapportering av de risker som företaget exponeras för eller kan komma att bli exponerat för och det är osannolikt att bristerna kan åtgärdas inom skälig tid.

13 § Ett kapitaltillägg som avses i 12 § 1 ska beräknas så att det säkerställer att tjänstepensionsföretaget uppfyller skyddsnivån enligt 8 kap. 1 §.

Ett kapitaltillägg som avses i 12 § 2 ska vara proportionellt mot de risker som finns på grund av bristerna i företagsstyrningssystemet.

14 § Efter ett beslut om kapitaltillägg ska tjänstepensionsföretagets riskkänsliga kapitalkrav utgöras av summan av kapitaltillägget och det riskkänsliga kapitalkravet beräknat enligt 8 kap. 1–6 §§.

15 § När kapitaltillägg beslutas enligt 12 § 2, ska Finansinspektionen förelägga tjänstepensionsföretaget att vidta de åtgärder som behövs för att avhjälpa de brister som har föranlett kapitaltillägget.

16 § Ett beslut om kapitaltillägg ska omprövas minst en gång per år.

Beslutet ska ändras när de förhållanden som låg till grund för beslutet har ändrats.

Avgifter

17 § Tjänstepensionsföretag ska med avgifter bidra till att täcka kostnaderna för Finansinspektionens verksamhet samt Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.

Rätt att meddela föreskrifter

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka upplysningar ett tjänstepensionsföretag ska lämna till Finansinspektionen enligt 5 § och när de ska lämnas, och

2. att vissa uppgifter som enligt 5 § ska lämnas till Finansinspektionen i stället ska lämnas till Statistiska centralbyrån.

Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i 17 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur upplysningar ska lämnas enligt 5 §.

15 kap. Ingripanden och andra åtgärder

Grundläggande bestämmelser om ingripande mot tjänstepensionsföretag

När Finansinspektionen ska ingripa

1 § Finansinspektionen ska ingripa om

1. ett tjänstepensionsföretag har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, företagets bolagsordning eller stadgar eller företagets försäkringstekniska riktlinjer, beräkningsunderlag, investeringsriktlinjer eller styrdokument för hantering av intressekonflikter eller andra sådana styrdokument som har sin grund i författningar som reglerar företagets verksamhet,

2. bolagsordningen, stadgarna, de försäkringstekniska riktlinjerna, beräkningsunderlaget, investeringsriktlinjerna, styrdokumentet för hantering av intressekonflikter eller de övriga styrdokumenten inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och arten av företagets verksamhet, eller

3. försäkringsbeståndet inte är tillräckligt för den riskutjämning som krävs.

Prop. 2018/19:158 Om ett tjänstepensionsföretag driver gränsöverskridande verksamhet och företaget inte rättar sig efter ett föreläggande om rättelse som Finansinspektionen eller en behörig myndighet i det andra landet har beslutat, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Finansinspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i det andra landet om vilka åtgärder som vidtas.

Hur Finansinspektionen ska ingripa

2 § Ett ingripande med stöd av 1 § sker genom beslut om

1. föreläggande att inom viss tid vidta en viss åtgärd eller upphöra med ett visst agerande,

2. förbud att verkställa beslut, eller

3. anmärkning. Finansinspektionen får också med stöd av 10 § begränsa ett tjänstepensionsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige.

Om en överträdelse är allvarlig ska tjänstepensionsföretagets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

Omständigheter som ska beaktas och Finansinspektionens möjligheter att avstå från ingripande

3 § Vid valet av ingripande ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till skador som har uppstått och graden av ansvar.

I försvårande riktning ska det beaktas om tjänstepensionsföretaget tidigare har begått en överträdelse.

I förmildrande riktning ska det beaktas om

1. företaget i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och

2. företaget snabbt har upphört med överträdelsen sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen.

4 § Finansinspektionen får avstå från ingripande om

1. en överträdelse är ringa eller ursäktlig,

2. tjänstepensionsföretaget gör rättelse, eller

3. någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot företaget och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.

Åtgärder vid bristande uppfyllelse av det riskkänsliga kapitalkravet

5 § Om ett tjänstepensionsföretag inte uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet enligt 8 kap. 1–6 §§, i förekommande fall efter beslut om kapitaltillägg enligt 14 kap., ska företaget inom två månader från det att bristen upptäcktes

1. upprätta en åtgärdsplan för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet inom högst tolv månader från samma tidpunkt, och

2. överlämna planen till Finansinspektionen. Om ett tjänstepensionsföretag inte fullgör sina skyldigheter enligt första stycket, får inspektionen förelägga företaget att fullgöra skyldigheterna.

Ett tjänstepensionsföretag ska vidta de åtgärder som anges i åtgärdsplanen.

6 § Om Finansinspektionen anser att åtgärderna i en åtgärdsplan som avses i 5 § första stycket 1 är otillräckliga, ska inspektionen förelägga tjänstepensionsföretaget att göra de ändringar i planen som krävs för att företaget, om planen följs, inom högst tolv månader från det att bristen upptäcktes åter ska uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet.

Om det är lämpligt, får Finansinspektionen genom ett eller flera beslut förlänga tidsfristen för ett tjänstepensionsföretag att enligt en sådan plan som avses i 5 § första stycket 1 åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet med sammanlagt högst ett år och sex månader.

Vid prövningen av om förlängning ska ske och när tiden för en sådan förlängning fastställs, ska Finansinspektionen särskilt beakta i vilken grad den bristande uppfyllelsen av det riskkänsliga kapitalkravet beror på förhållanden som stått utanför tjänstepensionsföretagets kontroll och om företaget skäligen kunde förväntas räkna med dem.

7 § Om ett tjänstepensionsföretag inte uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet och det beror på synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden som företaget inte skäligen kunde förväntas räkna med, får Finansinspektionen förlänga tidsfristen för företaget att enligt en sådan plan som avses i 5 § första stycket 1 åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet.

Tidsfristen får förlängas med sammanlagt högst tolv år, genom ett eller flera beslut.

Ett tjänstepensionsföretag ska under tidsfristen regelbundet ge in en lägesrapport om vilka åtgärder som har vidtagits och i vilken mån det riskkänsliga kapitalkravet åter uppfyllts. Finansinspektionen ska i samband med beslut om förlängd tidsfrist också besluta hur ofta rapporten ska ges in. Inspektionen ska då särskilt beakta tiden för förlängning av tidsfristen. En lägesrapport ska inte ges in oftare än var tredje månad.

Om ett tjänstepensionsföretags lägesrapport visar att det inte har skett några väsentliga framsteg med att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet från det att bristen konstaterades fram till dess att rapporten gavs in, ska Finansinspektionen besluta att den förlängda tidsfristen ska upphöra att gälla. Finansinspektionen får avstå från att fatta ett sådant beslut om det finns särskilda skäl.

Åtgärder vid bristande uppfyllelse av minimikapitalkrav eller garantibelopp

8 § Om ett tjänstepensionsföretag inte uppfyller minimikapitalkravet enligt 8 kap. 7–12 §§ eller garantibeloppet enligt 8 kap. 13 §, ska företaget inom en månad från det att bristen upptäcktes

1. upprätta en finansiell saneringsplan med åtgärder för att åter uppfylla minimikapitalkravet eller garantibeloppet inom högst tre månader från samma tidpunkt, och

2. överlämna planen till Finansinspektionen. Ett tjänstepensionsföretag ska vidta de åtgärder som anges i den finansiella saneringsplanen.

Prop. 2018/19:1589 § Om Finansinspektionen anser att åtgärderna i en finansiell saneringsplan som avses i 8 § är otillräckliga, ska Finansinspektionen förelägga tjänstepensionsföretaget att göra de ändringar i planen som enligt inspektionens mening krävs för att företaget, om planen följs, inom tre månader från det att bristen upptäcktes åter ska uppfylla minimikapitalkravet eller garantibeloppet.

Om det är lämpligt, får Finansinspektionen genom ett eller flera beslut förlänga tidsfristen enligt 8 § första stycket 1 med sammanlagt högst nio månader.

Vid prövningen av om förlängning ska ske och när tiden för en sådan förlängning fastställs, ska Finansinspektionen särskilt beakta i vilken grad den bristande uppfyllelsen av minimikapitalkravet eller garantibeloppet beror på förhållanden som stått utanför tjänstepensionsföretagets kontroll och om företaget skäligen kunde förväntas räkna med dem.

Förbud eller begränsning i rätten att förfoga över tillgångar

10 § Finansinspektionen får begränsa ett tjänstepensionsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i

Sverige, om

1. företaget inte följer gällande bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar,

2. företaget inte uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet enligt 8 kap. 1–6 §§, i förekommande fall efter beslut om kapitaltillägg enligt 14 kap., och det finns särskilda omständigheter som ger anledning att befara att företagets finansiella ställning kommer att försämras ytterligare,

3. företaget inte uppfyller minimikapitalkravet enligt 8 kap. 7–12 §§ eller garantibeloppet enligt 8 kap. 13 §, eller

4. det vid beslut om återkallelse av företagets tillstånd bedöms vara nödvändigt för att skydda de intressen som försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade har.

Finansinspektionen får besluta hur tjänstepensionsverksamheten ska drivas efter ett beslut enligt första stycket.

Återkallelse av tillstånd

11 § Finansinspektionen ska återkalla ett tjänstepensionsföretags tillstånd, om företaget

1. inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har fått laga kraft,

2. har förklarat sig avstå från tillståndet,

3. har försatts i konkurs eller om beslut har fattats om att företaget ska gå i tvångslikvidation,

4. inte uppfyller minimikapitalkravet enligt 8 kap. 7–12 §§ eller garantibeloppet enligt 8 kap. 13 § och företagets finansiella saneringsplan enligt 8 §, trots ett föreläggande enligt 9 §, är uppenbart otillräcklig,

5. inte inom en månad från den tidpunkt då företaget upptäckte att det inte uppfyllde minimikapitalkravet enligt 8 kap. 7–12 §§ eller garantibeloppet enligt 8 kap. 13 § har överlämnat en finansiell saneringsplan i enlighet med 8 § till Finansinspektionen,

6. inte inom de tidsfrister som anges i 8 och 9 §§ har vidtagit de åtgärder som finns angivna i företagets finansiella saneringsplan, i förekommande fall efter ändringar till följd av ett föreläggande enligt 9 §, eller

7. får tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043).

12 § Om någon som ingår i ett tjänstepensionsföretags styrelse eller är dess verkställande direktör eller ansvarar för en sådan central funktion som anges i 9 kap. 8 § inte uppfyller de krav som anges i 9 kap. 3 §, ska Finansinspektionen återkalla företagets tillstånd. Det får dock ske bara om

Finansinspektionen först har beslutat att anmärka på att personen ingår i styrelsen eller är verkställande direktör eller ansvarar för en central funktion och om han eller hon, sedan en av inspektionen bestämd tid av högst tre månader har gått, fortfarande finns kvar i styrelsen eller som verkställande direktör eller som ansvarig för en central funktion.

I stället för att återkalla tillståndet får Finansinspektionen besluta att en styrelseledamot eller verkställande direktör eller den som ansvarar för en central funktion inte längre får kvarstå i sin befattning. Finansinspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till dess tjänstepensionsföretaget har utsett en ny styrelseledamot eller verkställande direktör eller ansvarig för en central funktion.

13 § Finansinspektionen får återkalla ett tjänstepensionsföretags tillstånd, om företaget

1. inte längre uppfyller kraven för tillstånd,

2. inte inom ett år från det tillstånd gavs har börjat driva sådan verksamhet som tillståndet avser,

3. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit tjänstepensionsverksamhet,

4. inte inom två månader från det att bristen i fråga om uppfyllelse av det riskkänsliga kapitalkravet enligt 8 kap. 1–6 §§, i förekommande fall efter beslut om kapitaltillägg enligt 14 kap., konstaterades har upprättat en åtgärdsplan enligt 5 § och överlämnat den till Finansinspektionen,

5. inte inom de tidsfrister som anges i 5–7 §§ har vidtagit sådana åtgärder för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet enligt 8 kap. 1–6 §§, i förekommande fall efter beslut om kapitaltillägg enligt 14 kap., som finns angivna i en åtgärdsplan med eventuella ändringar till följd av ett föreläggande enligt 6 §, eller

6. i annat fall allvarligt åsidosätter bestämmelser som gäller för företagets verksamhet.

I stället för att återkalla tillståndet får Finansinspektionen meddela en varning, om det är tillräckligt.

14 § Om ett tjänstepensionsföretags tillstånd återkallas, får Finansinspektionen bestämma hur avvecklingen av verksamheten ska ske.

Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta hela eller delar av verksamheten.

Anmälan av vissa beslut till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten

15 § Finansinspektionen ska till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten anmäla beslut om begränsning av ett tjänstepensionsföretags förfoganderätt över sina tillgångar, beslut om förbud för ett tjänstepensionsföretag att förfoga över tillgångarna och beslut om återkallelse av ett tjänstepensionsföretags tillstånd.

Sanktionsavgift

16 § Om Finansinspektionen har meddelat ett beslut om anmärkning eller varning mot ett tjänstepensionsföretag, får inspektionen besluta att företaget ska betala en sanktionsavgift.

Avgiften tillfaller staten.

17 § Sanktionsavgiften ska fastställas till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor.

Avgiften får inte överstiga tio procent av tjänstepensionsföretagets omsättning närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under tjänstepensionsföretagets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.

Avgiften får inte vara så stor att tjänstepensionsföretaget därefter inte uppfyller kraven enligt 4 kap. 1 §.

18 § När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 3 § samt till tjänstepensionsföretagets finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som gjorts till följd av regelöverträdelsen.

Förseningsavgift

19 § Om ett tjänstepensionsföretag inte i tid lämnar de upplysningar som har föreskrivits med stöd av 14 kap. 18 § första stycket, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

Verkställighet av beslut om sanktionsavgift och förseningsavgift

20 § En sanktionsavgift eller förseningsavgift ska betalas till Finansinspektionen inom 30 dagar efter det att beslutet om den har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslutet.

21 § Finansinspektionens beslut om sanktionsavgift eller förseningsavgift får verkställas enligt utsökningsbalken, om avgiften inte har betalats inom den tid som avses i 20 §.

22 § Om sanktionsavgiften eller förseningsavgiften inte betalas inom den tid som anges i 20 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

23 § En beslutad sanktionsavgift eller förseningsavgift faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet fick laga kraft.

Ingripande mot vissa typer av moderföretag

24 § Om någon i ledningen för ett sådant holdingföretag som avses i 16 kap. 2 § 3 b eller c inte uppfyller de krav som anges i 16 kap. 40 § första stycket, får Finansinspektionen förelägga företaget att rätta till förhållandet.

Vite

25 § Finansinspektionens beslut om föreläggande enligt denna lag får förenas med vite.

Bemyndiganden

26 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. innehållet i en åtgärdsplan enligt 5 §, och

2. innehållet i en finansiell saneringsplan enligt 8 §.

16 kap. Grupptillsyn

Grupptillsyn över tjänstepensionsföretag

1 § Särskild tillsyn över tjänstepensionsföretag som ingår i en grupp (grupptillsyn) ska utövas enligt detta kapitel.

I en grupp ingår ett företag, dess dotterföretag och andra anknutna företag samt de företag som dotterföretaget har ett ägarintresse i.

Grupptillsynen enligt detta kapitel omfattar krav inom följande områden:

– gruppsolvens (14–22 §§), – rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp (23–26 §§),

– god kontroll över och rapportering av transaktioner inom grupper med vissa typer av moderföretag (27 och 28 §§),

– företagsstyrning inom gruppen (29–31 §§), – tillgång till information (32–39 §§), och – lämplighetskrav för ledningen i vissa typer av moderföretag (40 §).

Fall då grupptillsyn ska utövas

2 § För fullständig grupptillsyn gäller 14–26 och 29–40 §§. Sådan tillsyn ska utövas över

1. tjänstepensionsföretag som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland,

2. tjänstepensionsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, och

3. tjänstepensionsföretag vars moderföretag är

a) ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland,

b) ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag, eller

c) ett blandat finansiellt holdingföretag.

3 § För begränsad grupptillsyn gäller 27 och 28 §§. Sådan tillsyn ska utövas över tjänstepensionsföretag vars moderföretag är

1. ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet, eller

2. ett företag som inte är ett tjänstepensionsföretag eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut och som skulle vara ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag.

Förhållandet mellan grupptillsyn enligt detta kapitel och grupptillsyn enligt annan reglering

4 § Ett tjänstepensionsföretag som omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller av nationell lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet ska inte omfattas av grupptillsyn enligt detta kapitel.

5 § Om en grupptillsyn utövas med stöd av en sådan annan reglering som avses i 4 § och den tillsynen inte omfattar samtliga krav inom de områden som anges i 1 § tredje stycket, ska den kompletteras med den tillsyn som behövs för att grupptillsynen ska motsvara kraven enligt detta kapitel.

6 § Om ett tjänstepensionsföretag som omfattas av sådan grupptillsyn som avses i 4 § är anknutet företag till ett tjänstepensionsföretag som inte omfattas av sådan grupptillsyn, ska båda företagen omfattas av grupptillsyn enligt detta kapitel.

Nivån för grupptillsyn

7 § Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare som är moderföretag till ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 1 eller 2, ska bestämmelserna om grupptillsyn i detta kapitel tillämpas bara på nivån för detta yttersta moderföretag.

Första stycket gäller även om

1. det yttersta moderföretaget är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget som är dotterföretag i stället var ett försäkringsföretag, eller

2. det yttersta moderföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag.

8 § Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en

EES-försäkringsgivare som är moderföretag till ett sådant moderföretag som avses i 2 § 3 b eller c, ska bestämmelserna om grupptillsyn i detta kapitel tillämpas bara på nivån för detta yttersta moderföretag.

Fortsatt tillsyn över enskilda tjänstepensionsföretag

9 § Ett tjänstepensionsföretag som ingår i en grupp som omfattas av grupptillsyn enligt denna lag eller försäkringsrörelselagen (2010:2043) står även under tillsyn som enskilt tjänstepensionsföretag enligt denna lag.

Grupptillsynsmyndighet

10 § Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet och ansvara för den grupptillsyn som ska utövas enligt 2, 3, 5 och 6 §§.

Beslut om att inte beakta ett företag i en grupp vid grupptillsynen

11 § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att, helt eller delvis, inte beakta ett företag som ingår i en grupp vid grupptillsynen enligt denna lag, om

1. företaget är beläget utomlands och det finns rättsliga hinder mot överföring av nödvändig information,

2. företaget är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen, eller

3. det skulle vara olämpligt eller vilseledande med hänsyn till syftet med grupptillsynen att låta företaget omfattas av den.

När första stycket 2 är tillämpligt på flera företag, får ett sådant beslut fattas bara om företagen tillsammans är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen.

Parallella regelverk

Beslut om undantag från grupptillsyn när tillsyn utövas enligt lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat

12 § Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av tillsyn enligt lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat och av grupptillsyn enligt detta kapitel, får Finansinspektionen besluta om undantag från detta kapitel så att det blandade finansiella holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna för konglomerat.

Ett beslut enligt första stycket får fattas bara om tillsynen över företaget enligt den lagen kan anses likvärdig med grupptillsynen enligt detta kapitel, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn.

Beslut om undantag från grupptillsyn när tillsyn utövas enligt lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag

13 § Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av grupptillsyn enligt detta kapitel och av gruppbaserad tillsyn enligt lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, får Finansinspektionen besluta om undantag från detta kapitel så att det blandade

Prop. 2018/19:158 finansiella holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna för den största sektorn enligt 2 kap. 3 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Ett beslut enligt första stycket får fattas bara om tillsynen över företaget enligt lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag kan anses likvärdig med grupptillsynen enligt detta kapitel, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn.

Gruppsolvens

Kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå

14 § Ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § ska säkerställa att det inom gruppen sammantaget finns en gruppbaserad kapitalbas som alltid minst uppgår till

1. ett gruppbaserat kapitalkrav beräknat enligt 15–17 §§, eller

2. det högre belopp som Finansinspektionen har beslutat enligt 20 §.

Metoder för beräkning av kapitalbas och kapitalkrav

15 § Kapitalbasen och kapitalkravet för en grupp som står under grupptillsyn enligt detta kapitel ska beräknas enligt en sammanläggnings- och avräkningsmetod. Om det är lämpligt, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att kapitalbasen och kapitalkravet i stället ska beräknas enligt en konsolideringsmetod, eller enligt en kombination av de metoderna.

Proportionellt beaktande av innehav

16 § Vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska ett anknutet företag beaktas proportionellt efter det innehav som ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 1 eller 2 eller ett sådant moderföretag som avses i 2 § 3 a, b eller c har i det anknutna företaget. Om det finns särskilda skäl, får innehav beaktas till en annan andel.

Finansinspektionen ska besluta vilken proportionell andel som ska beaktas när det inte finns kapitalbindningar mellan vissa av företagen i en grupp.

Vissa avdrag vid beräkning av den gruppbaserade kapitalbasen

17 § När den gruppbaserade kapitalbasen beräknas ska avdrag göras så att inte dubbelräkning sker av poster som ingår i kapitalbasen i flera företag i gruppen.

Avdrag ska också göras för värden som skapats internt inom gruppen och som härrör från ömsesidig finansiering.

Återkommande beräkningar av kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå

18 § Den gruppbaserade kapitalbas och det gruppbaserade kapitalkrav som gäller enligt detta kapitel ska beräknas minst en gång per år. Beräkningarna ska utföras av ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 §.

Företaget ska även rapportera resultatet av beräkningen till Finansinspektionen.

Övervakning av kapitalkrav på gruppnivå

19 § Det företag som ska ansvara för rapporteringen enligt 18 § ska fortlöpande övervaka kapitalkravet för gruppen. Om det finns grundad anledning att anta att gruppens riskprofil förändrats väsentligt sedan dagen för den senaste rapporteringen av kapitalkravet på gruppnivå, ska företaget göra en ny beräkning av detta krav och snarast möjligt rapportera resultatet till Finansinspektionen. Inspektionen får under samma förutsättningar begära en förnyad beräkning av kapitalkravet.

Kapitaltillägg på gruppnivå till det gruppbaserade kapitalkravet

20 § Finansinspektionen får besluta om ett kapitaltillägg utöver det gruppbaserade kapitalkravet, om detta kapitalkrav inte stämmer överens med gruppens riskprofil eller om förutsättningarna enligt 14 kap. 12 § 2 är uppfyllda.

Bestämmelserna i 14 kap. 13–16 §§ ska gälla för ett sådant beslut om kapitaltillägg som avses i första stycket.

Åtgärder om en grupp inte uppfyller det gruppbaserade kapitalkravet

21 § Om en grupp inte uppfyller det gruppbaserade kapitalkrav som gäller enligt 14 § eller om det finns risk för detta under de närmaste tre månaderna, ska det tjänstepensionsföretag som anges i 18 § underrätta

Finansinspektionen omgående.

Bestämmelserna i 15 kap. 5–9 §§ om åtgärdsplan, förlängd tidsfrist, underrättelse och finansiell saneringsplan ska gälla i tillämpliga delar vid en sådan brist.

Gruppsolvens för tjänstepensionsföretag som är dotterföretag till vissa typer av företag

22 § När ett tjänstepensionsföretag är dotterföretag till ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag eller till ett blandat finansiellt holdingföretag, ska beräkningen av gruppsolvens göras med hänsyn även till det moderföretaget. Beräkningen ska göras enligt 15–17 och 20 §§.

Vid beräkningen enligt första stycket ska moderföretaget hanteras som ett tjänstepensionsföretag som omfattas av

1. bestämmelserna om riskkänsligt kapitalkrav i 8 kap. 1–6 §§, och

2. villkor enligt 7 kap. 2–7 §§ för att poster ska få ingå i kapitalbasen.

Riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp

Rapportering och tillsyn av väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp

23 § Väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp ska minst en gång per år rapporteras till Finansinspektionen.

Även betydande transaktioner som har gjorts med fysiska personer som har nära förbindelser med något företag inom gruppen ska rapporteras.

Om en transaktion har en mycket betydande omfattning, ska den rapporteras snarast möjligt.

Rapporteringen ska göras av ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 §.

24 § Finansinspektionen ska för varje enskild grupp besluta vilka riskkoncentrationer och transaktioner som ska anses vara väsentliga och betydande. Tillsammans med detta ska inspektionen bestämma lämpliga tröskelvärden. Tröskelvärdena ska baseras på kapitalkrav eller försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden och hänsyn ska tas till gruppens struktur och riskhanteringssystem. Inspektionen ska, innan dessa beslut meddelas, ha hört gruppen.

Vid bedömningen av riskkoncentrationer ska Finansinspektionen beakta risker för spridning inom gruppen, intressekonflikter samt riskernas nivå och omfattning.

Undantag från kravet på tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp

25 § Om det i en grupp finns ett sådant moderföretag som avses i 7 eller 8 § och det företaget i sin tur är dotterföretag till ett sådant företag som avses i 3 kap. 1 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, får Finansinspektionen besluta att på nivån för detta dotterföretag inte tillämpa bestämmelserna om tillsyn enligt 23 och 24 §§ avseende riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp.

26 § Finansinspektionen får besluta att tillsyn över sådana riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp som avses i 23 och 24 §§ inte ska utövas på nivån för ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 1 eller 2 eller på nivån för det moderföretag som avses i 2 § 3 b eller c och som är ett anknutet företag till ett reglerat företag eller självt är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

God kontroll över och rapportering av transaktioner inom grupper med vissa typer av moderföretag

27 § Ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 3 § ska ha god kontroll över sina transaktioner med

1. moderföretaget, och

2. företag som är anknutna till tjänstepensionsföretagets moderföretag. Tjänstepensionsföretaget ska rapportera sådana transaktioner som anges i första stycket som är betydande till Finansinspektionen. Företaget ska göra detta minst en gång per år. Om en transaktion har en mycket betydande omfattning, ska företaget rapportera den snarast möjligt.

28 § Finansinspektionen ska för varje enskild grupp besluta vilka transaktioner som ska anses vara betydande. Tillsammans med detta ska inspektionen bestämma lämpliga tröskelvärden. Tröskelvärdena ska baseras på kapitalkrav eller försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden och hänsyn ska tas till gruppens struktur och riskhanteringssystem.

Finansinspektionen ska, innan dessa beslut meddelas, ha hört gruppen.

Företagsstyrning inom gruppen

29 § Bestämmelserna i 9 kap. om företagsstyrning ska gälla i tillämpliga delar på gruppnivå.

Ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § ska ansvara för att kraven på företagsstyrning följs på gruppnivå.

System för riskhantering, internkontroll och rapportering ska genomföras konsekvent i alla företag som omfattas av grupptillsyn så att dessa system och rapporter kan kontrolleras på gruppnivå.

30 § Systemet för internkontroll inom en grupp ska omfatta

1. rutiner avseende gruppsolvens för att identifiera och mäta alla betydande risker gruppen är utsatt för och på lämpligt sätt anpassa kapitalbasen till riskerna, och

2. sunda rapporterings- och redovisningsmetoder för att övervaka och hantera transaktioner inom gruppen och riskkoncentrationer.

31 § En egen risk- och solvensbedömning som omfattar hela gruppen ska genomföras i enlighet med 9 kap. 20–22 §§.

Finansinspektionen får besluta att tjänstepensionsföretaget i stället får göra en egen risk- och solvensbedömning enligt 9 kap. 20–22 §§ på gruppnivå och på nivån för ett dotterföretag inom gruppen. En enda handling ska då omfatta samtliga bedömningar.

Ett beslut enligt andra stycket påverkar inte dotterföretagets skyldigheter enligt 9 kap. 20–22 §§ denna lag eller enligt 10 kap.1113 §§försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Tillgång till information

Informationsutbyte inom en grupp

32 § Ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 §, ett företag som ingår i samma grupp som ett sådant tjänstepensionsföretag och sådana fysiska personer som avses i 23 § andra stycket ska på begäran lämna information till varandra som behövs för att uppfylla kraven i detta kapitel.

Första stycket gäller bara företag och fysiska personer som har hemvist i Sverige.

Skyldighet att lämna upplysningar till Finansinspektionen

33 § Ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § ska på begäran av

Finansinspektionen lämna de upplysningar till inspektionen som behövs för grupptillsynen enligt detta kapitel.

34 § Om ett tjänstepensionsföretag inte fullgör sin upplysningsskyldighet enligt 33 § inom skälig tid, får Finansinspektionen förelägga ett annat företag inom gruppen som har hemvist i Sverige att lämna upplysningar som rör detta företag direkt till inspektionen, om upplysningarna behövs för grupptillsynen enligt detta kapitel.

Finansinspektionens kontroller på plats

35 § Finansinspektionen får på plats kontrollera all information som behövs för grupptillsynen enligt detta kapitel hos

1. ett tjänstepensionsföretag som omfattas av grupptillsynen,

2. företag som är anknutna till tjänstepensionsföretaget,

3. moderföretag till tjänstepensionsföretaget, och

4. företag som är anknutna till tjänstepensionsföretagets moderföretag.

Tystnadsplikt

36 § En styrelseledamot eller annan befattningshavare hos ett företag som vid fullgörande av skyldigheter enligt detta kapitel får kunskap om affärsförhållanden i ett företag eller hos en person som enligt 32 § ska lämna uppgifter, får inte obehörigen röja vad han eller hon fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med uppgiftslämnarens intresse.

Uppgiftsskyldighet i samband med utredningar om brott

37 § Ett företag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt detta kapitel får sådan kunskap som avses i 36 §, är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.

Meddelandeförbud

38 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 37 § får besluta att företaget samt dess styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 37 § eller att det pågår en förundersökning, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.

Straff

39 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 38 §.

Lämplighetskrav för ledningen i vissa typer av moderföretag

40 § Ett sådant moderföretag som avses i 2 § 3 b eller c och som har hemvist i Sverige ska säkerställa att de som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem, uppfyller de krav som anges i 9 kap. 3 § första stycket 1.

Moderföretaget ska snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning enligt första stycket.

Moderföretaget ska underrätta inspektionen om någon av de personer som avses i första stycket har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven.

Rätt att meddela föreskrifter

41 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas enligt 15–17, 20 och 22 §§,

2. innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporteringen enligt 18 §,

3. innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell saneringsplan enligt 21 § andra stycket,

4. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 23 och 33 §§,

5. företagsstyrningssystem inom en grupp enligt 29 §, och

6. innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp enligt 31 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna upplysningar enligt 23 och 33 §§.

17 kap. Överklagande m.m.

Överklagande av Finansinspektionens beslut

1 § Finansinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Förordnande om att ett beslut ska gälla omedelbart

2 § Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande eller återkallelse ska gälla omedelbart.

Förklaring att ärendet onödigt uppehålls

3 § Om beslut i ett ärende om tillstånd enligt 2 kap. 4 § inte har meddelats inom sex månader från det att ansökan gavs in, eller i ett ärende enligt 3 kap. 3 § eller 11 kap. 23 § första stycket inom tre månader, får sökanden begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.

En sådan begäran ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Prop. 2018/19:158 Om rätten lämnar en förklaring ska ansökan anses ha avslagits av Finansinspektionen om beslut därefter inte har meddelats inom motsvarande tidsfrister som anges i första stycket för respektive ärende.

Överklagande av Bolagsverkets beslut

4 § Bolagsverkets beslut i ärenden enligt 10 kap. 16, 37 och 59 §§ får överklagas till tingsrätten i den ort där tjänstepensionsföretagets styrelse har sitt säte.

Skrivelsen med överklagandet ska ges in till Bolagsverket inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid ett överklagande enligt första stycket gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020 i fråga om 4 kap. 9 § och i övrigt den 15 december 2019.

2. En årlig redogörelse enligt 6 kap. 19 § ska hållas tillgänglig första gången 2020.

3. Tjänstepensionsföretag får trots vad som sägs i 4 kap. 5 § till utgången av 2034 driva verksamhet avseende andra försäkringar än tjänstepensionsförsäkringar som avses i 1 kap. 4 § om

a) de försäkringsavtal som verksamheten avser har ingåtts före ikraftträdandet av denna lag, och

b) verksamheten avseende de försäkringar som inte är tjänstepensionsförsäkringar utgör en ringa andel av företagets verksamhet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som avses med ringa andel i första stycket b.

2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §1

Arbetsgivare äger i balansräkningen som skuld under rubriken Avsatt till pensioner upptaga vad han enligt allmän pensionsplan åtagit sig att redovisa under denna rubrik.

En arbetsgivare får i balansräkningen som skuld under rubriken Avsatt till pensioner redovisa vad arbetsgivaren enligt en allmän pensionsplan har åtagit sig att redovisa under denna rubrik.

Aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag, ekonomisk förening och sparbank äger under rubriken Avsatt till pensioner redovisa även upplupen del av pensionsutfästelse som ej omfattas av allmän pensionsplan. I fråga om arbetstagare, som har bestämmande inflytande över bolaget eller föreningen, eller sådan arbetstagares efterlevande får, under den tid inflytandet består, vid redovisningen avseende dock icke fästas vid annan pensionsutfästelse än sådan som ingår i allmän pensionsplan. Till grund för bedömandet huruvida en person har bestämmande inflytande lägges hans eget samt hans föräldrars, far- och morföräldrars, makes, avkomlings och avkomlings makes samlade innehav av aktier eller andelar.

Aktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, försäkringsföreningar, ömsesidiga tjänstepensionsbolag, tjänstepensionsföreningar, ekonomiska föreningar och sparbanker får under rubriken Avsatt till pensioner redovisa även upplupen del av en pensionsutfästelse som inte omfattas av en allmän pensionsplan. I fråga om arbetstagare, som har ett bestämmande inflytande över bolaget eller föreningen, eller sådan arbetstagares efterlevande får, under den tid inflytandet består, arbetsgivaren dock inte redovisa andra pensionsutfästelser än sådana som ingår i en allmän pensionsplan. Vid bedömningen av om en arbetstagare har ett bestämmande inflytande ska, utöver arbetstagarens eget innehav av aktier eller andelar, även arbetstagarens föräldrars, far- och morföräldrars, makes, avkomlings och avkomlings makes samlade innehav räknas med.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan förordna att vad som sägs i andra stycket första punkten skall äga tillämpning även på annan arbetsgivare än som avses där.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att det som sägs i andra stycket första meningen ska gälla även för andra arbetsgivare än som avses där.

1 Senaste lydelse 1975:1388.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

2.3. Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

Härigenom föreskrivs att 4 a § förmånsrättslagen1 (1970:979) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 a §2

Förmånsrätt följer med försäkringstagares och andra ersättningsberättigades fordran hos försäkringsgivare i den egendom och i den omfattning som anges i 6 kap. 13 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) och 5 kap. 11 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.

Förmånsrätt följer med försäkringstagares och andra ersättningsberättigades fordran hos försäkringsgivare i den egendom och i den omfattning som anges i 6 kap. 13 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), 6 kap. 17 § lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag och 5 kap. 11 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

1 Lagen omtryckt 1975:1248. 2 Senaste lydelse 2015:709.

88

2.4. Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 13 §, 8 kap. 7 § och 9 kap. 5 §konkurslagen (1987:672) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

13 §1

Förvaltaren skall upprätta en bouppteckning. I denna skall boets tillgångar tas upp till noggrant uppskattade värden. Bouppteckningen skall vidare innehålla uppgift om varje borgenärs namn och postadress.

Förvaltaren ska upprätta en bouppteckning. I denna ska boets tillgångar tas upp till noggrant uppskattade värden. Bouppteckningen ska vidare innehålla uppgift om varje borgenärs namn och postadress.

Om det finns anledning, skall bouppteckningen också innehålla uppgift om egendom som inte ingår i boet på grund av att den finns utomlands. Har gäldenären uppgivit att sådan egendom saknas skall bouppteckningen innehålla uppgift om detta.

Om det finns anledning, ska bouppteckningen också innehålla uppgift om egendom som inte ingår i boet på grund av att den finns utomlands. Om gäldenären har uppgett att sådan egendom saknas, ska bouppteckningen innehålla uppgift om detta.

I den utsträckning det behövs skall bouppteckningen också innehålla en förteckning över dels räkenskapsmaterial, dels andra handlingar som rör boet.

I den utsträckning det behövs ska bouppteckningen också innehålla en förteckning över dels räkenskapsmaterial, dels andra handlingar som rör boet.

Bouppteckningen skall av förvaltaren ges in till rätten och tillsynsmyndigheten så snart som möjligt och senast en vecka före edgångssammanträdet.

Bouppteckningen ska av förvaltaren ges in till rätten och tillsynsmyndigheten så snart som möjligt och senast en vecka före edgångssammanträdet.

Har en av gäldenären underskriven bouppteckning förut getts in till rätten, behöver någon ny bouppteckning inte upprättas, om förvaltaren anser att denna är tillförlitlig. I så fall skall han snarast anmäla det till rätten och tillsynsmyndigheten.

Har en av gäldenären underskriven bouppteckning förut getts in till rätten, behöver någon ny bouppteckning inte upprättas, om förvaltaren anser att denna är tillförlitlig. I så fall ska förvaltaren snarast anmäla det till rätten och tillsynsmyndigheten.

Skall bevakningsförfarande äga rum och har någon bouppteckning ännu inte getts in till rätten, skall

Om bevakningsförfarande ska äga rum och någon bouppteckning ännu inte har getts in till rätten, ska

1 Senaste lydelse 2004:431.

förvaltaren så snart som möjligt och senast en vecka från beslutet om bevakningsförfarandet skicka en förteckning över borgenärerna med uppgift om varje borgenärs postadress till rätten och tillsynsmyndigheten. I konkurs hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett företag som driver verksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet skall till bouppteckningen eller borgenärsförteckningen bifogas uppgift om insättningsborgenärerna och deras fordringsbelopp med upplupen ränta. Detsamma gäller i ett värdepappersbolags konkurs om bolaget har tillstånd att ta emot insättningar på konto. I ett livförsäkringsbolags konkurs skall på motsvarande sätt bifogas uppgift om försäkringstagarna och deras fordringar.

förvaltaren så snart som möjligt och senast en vecka från beslutet om bevakningsförfarandet skicka en förteckning över borgenärerna med uppgift om varje borgenärs postadress till rätten och tillsynsmyndigheten. I konkurs hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett företag som driver verksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet ska till bouppteckningen eller borgenärsförteckningen bifogas uppgift om insättningsborgenärerna och deras fordringsbelopp med upplupen ränta. Detsamma gäller i ett värdepappersbolags konkurs om bolaget har tillstånd att ta emot insättningar på konto. I ett livförsäkringsbolags eller ett tjänstepensionsföretags konkurs ska på motsvarande sätt bifogas uppgift om försäkringstagarna och deras fordringar.

8 kap.

7 §2

Försäljning av lös egendom som inte sker genom fortsättande av gäldenärens rörelse ska ske på auktion eller på annat sätt efter vad förvaltaren anser vara mest fördelaktigt för boet. Om egendom säljs till konkursgäldenären eller någon denne sådan närstående person som anges i 4 kap. 3 § ska försäljningen ha föregåtts av ett offentligt anbudsförfarande, om särskilda skäl inte gör det obehövligt.

Lös egendom i vilken en borgenär har panträtt eller någon annan särskild förmånsrätt får inte utan hans samtycke säljas på annat sätt än på auktion, om hans rätt är beroende av försäljningen. Även om samtycke inte lämnas, får egendomen säljas på annat sätt än på auktion, om det är sannolikt att högre pris uppnås därigenom och om tillsynsmyndigheten medger det.

Samtycke enligt andra stycket krävs inte när förvaltaren säljer finansiella instrument, upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller valuta till gällande marknadspris eller när det är fråga om försäljning av lös egendom genom fortsättande av gäldenärens rörelse.

Särskilda bestämmelser om överlåtelse av försäkringsbestånd finns i 14 kap. 16 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Särskilda bestämmelser om överlåtelse av försäkringsbestånd finns i 14 kap. 16 § försäkringsrörelselagen (2010:2043)och 11 kap. 26 §

2 Senaste lydelse 2015:711.

Prop. 2018/19:158lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag.

9 kap.

5 §3

En borgenär som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller lös egendom behöver inte bevaka fordringen för att få rätt till betalning ur den pantsatta egendomen.

En borgenär som har en fordran hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett företag som driver verksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet på grund av en insättning på räkning behöver inte bevaka sin fordran i ett sådant instituts konkurs, om uppgift om fordringen har lämnats enligt 7 kap. 13 § sjätte stycket. Detsamma gäller beträffande värdepappersbolag som har tillstånd att ta emot insättningar på konto. En försäkringstagare behöver inte bevaka sin fordran i ett livförsäkringsbolags konkurs, om uppgift om fordringen lämnats enligt det angivna lagrummet.

En borgenär som har en fordran hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett företag som driver verksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet på grund av en insättning på räkning behöver inte bevaka sin fordran i ett sådant instituts konkurs, om uppgift om fordringen har lämnats enligt 7 kap. 13 § sjätte stycket. Detsamma gäller beträffande värdepappersbolag som har tillstånd att ta emot insättningar på konto. En försäkringstagare behöver inte bevaka sin fordran i ett livförsäkringsbolags eller ett tjänstepensionsföretags konkurs, om uppgift om fordringen lämnats enligt det angivna lagrummet.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

3 Senaste lydelse 2004:431.

2.5. Förslag till lag om ändring i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1

Med företag avses i denna lag aktiebolag, bank, hypoteksinstitut, försäkringsföretag och ekonomisk förening samt europakooperativ för vilket lagen gäller enligt 1 b §.

Med företag avses i denna lag aktiebolag, bank, hypoteksinstitut, försäkringsföretag, tjänstepensionsföretag och ekonomisk förening samt europakooperativ för vilket lagen gäller enligt 1 b §.

Med koncern avses i denna lag svenska juridiska personer som enligt 1 kap.11 och 12 §§aktiebolagslagen (2005:551), 1 kap. 2 § sparbankslagen (1987:619), 1 kap. 5 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker eller 1 kap.1014 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar är moderföretag och dotterföretag i förhållande till varandra, eller företag som enligt 1316 §§ lagen (2011:427) om europeiska företagsråd utövar ett bestämmande inflytande över ett annat företag och de företag över vilka detta inflytande utövas.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

1 Senaste lydelse 2018:714.

92

2.6. Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

1 §2

Med bankinstitut förstås i denna lag bankaktiebolag, sparbanker, medlemsbanker och utländska bankföretag som med stöd av 4 kap. 1 eller 4 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse driver bankrörelse från filial här i landet.

Med finansinstitut förstås bankinstitut, kreditmarknadsföretag, värdepappersinstitut, Första–Fjärde AP-fonderna enligt lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder), Sjätte

AP- fonden enligt lagen (2000:193) om Sjätte AP-fonden, försäkringsföretag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse här i landet enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), Svenska skeppshypotekskassan samt utländska företag som med stöd av 4 kap. 1, 3 eller 4 § lagen om bank- och finansieringsrörelse driver verksamhet från filial i Sverige.

Med finansinstitut förstås bankinstitut, kreditmarknadsföretag, värdepappersinstitut, Första–Fjärde AP-fonderna enligt lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder), Sjätte

AP-fonden enligt lagen (2000:193) om Sjätte AP-fonden, försäkringsföretag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse här i landet enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), tjänstepensionsföretag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag,

Svenska

skeppshypotekskassan samt utländska företag som med stöd av 4 kap. 1, 3 eller 4 § lagen om bank- och finansieringsrörelse driver verksamhet från filial i Sverige.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

1 Lagen omtryckt 1999:19. 2 Senaste lydelse 2011:457.

2.7. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag

Härigenom föreskrivs1 att 1 kap. 1 § lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §2

Denna lag är tillämplig på försäkringsföretag. Med försäkringsföretag avses försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar som omfattas av försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Denna lag är tillämplig på försäkringsföretag. Med försäkringsföretag avses i denna lag

1. försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar som omfattas av försäkringsrörelselagen (2010:2043), och

2. tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar som omfattas av lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna lag på tjänstepensionsföretag ska det som sägs om

1. livförsäkringsföretag avse tjänstepensionsföretag,

2. försäkringsaktiebolag avse tjänstepensionsaktiebolag,

3. ömsesidiga försäkringsbolag avse ömsesidiga tjänstepensionsbolag,

4. ömsesidiga livförsäkringsbolag avse ömsesidiga tjänstepensionsbolag,

5. försäkringsföreningar avse tjänstepensionsföreningar, och

6. livförsäkringsföreningar avse tjänstepensionsföreningar.

Bestämmelserna om koncernredovisning i 7 kap. ska tillämpas på finansiella holdingföretag som uteslutande eller huvudsakligen förvaltar andelar i dotterföretag som är försäkringsföretag eller utländska företag av motsvarande slag. Med finansiellt holdingföretag avses ett aktiebolag, ett handelsbolag eller en ekonomisk förening vars verksamhet uteslutande

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen. 2 Senaste lydelse 2015:713.

Prop. 2018/19:158 eller så gott som uteslutande består i att i vinstsyfte förvärva och förvalta andelar i dotterföretag.

Från denna lag får medges undantag för sådana försäkringsföretag som får undantas från försäkringsrörelselagen enligt 1 kap. 20 § samma lag. Frågor om sådana undantag prövas av Finansinspektionen.

För sådana företag som medgivits undantag från denna lag ska i stället sådana föreskrifter som meddelats med stöd av 4 § andra stycket gälla.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

2.8. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §1

Följande insättare, eller utländska motsvarigheter, kan inte få ersättning enligt garantin:

1. en bank,

2. ett kreditmarknadsföretag,

3. ett värdepappersbolag,

4. ett försäkringsföretag,

5. ett återförsäkringsföretag,

6. ett tjänstepensionsföretag,

6. en understödsförening,

7. en understödsförening,

7. ett finansiellt institut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

8. ett finansiellt institut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

8. en värdepappersfond eller en alternativ investeringsfond,

9. en värdepappersfond eller en alternativ investeringsfond,

9. en pensionsfond, 10. en pensionsfond, 10. ett landsting, en kommun eller en statlig myndighet, eller

11. ett landsting, en kommun eller en statlig myndighet, eller

11. en insättare som inte har identifierats enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

12. en insättare som inte har identifierats enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

1 Senaste lydelse 2017:638.

96

2.9. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

3 §1

Bestämmelserna i denna lag om gäldenär gäller inte bankaktiebolag, sparbank, medlemsbank, kreditmarknadsföretag, försäkringsföretag, värdepappersbolag, clearingorganisation och värdepapperscentral.

Bestämmelserna i denna lag om gäldenär gäller inte bankaktiebolag, sparbank, medlemsbank, kreditmarknadsföretag, försäkringsföretag, tjänstepensionsföretag, värdepappersbolag, clearingorganisation och värdepapperscentral.

Bestämmelserna avser inte heller sådana gäldenärer i vars verksamhet staten, en kommun, ett landsting, ett kommunalförbund, en församling eller en kyrklig samfällighet har ett bestämmande inflytande.

Bestämmelserna i denna lag om gäldenär gäller inte heller ett finansiellt institut eller holdingföretag som är försatt i resolution enligt lagen (2015:1016) om resolution.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

1 Senaste lydelse 2016:50.

2.10. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige2

dels att 1 kap. 5–7 §§, 2 kap. 1 a–3 §§, 3 kap. 2 och 6 §§, 8 kap. 1 b § och 9 kap. 1 och 4 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas elva nya paragrafer, 8 kap. 6 §, 9 kap. 9–17 §§ och 10 kap. 4 b §, och närmast före 9 kap. 9 § och 10 kap. 4 b § nya rubriker av följande lydelse,

dels att det närmast före 10 kap. 4 a § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Förordnande om att ett beslut ska gälla omedelbart”.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

5 §3

I denna lag avses med

1. EES-försäkringsgivare: utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och vars verksamhet inom EES står under finansiell tillsyn endast av den behöriga myndigheten i hemlandet,

2. försäkringsgivare från tredje land: annan utländsk försäkringsgivare än EES-försäkringsgivare som enligt sitt hemlands lag är en juridisk person,

3. utländskt tjänstepensionsinstitut: utländskt institut vars hemland hör till EES och som utan att vara försäkringsgivare enligt denna lag omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut,

3. utländskt tjänstepensionsinstitut: utländskt institut vars hemland hör till EES och som utan att vara försäkringsgivare enligt denna lag omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen,

4. hemland: det land där försäkringsgivaren eller det utländska tjänstepensionsinstitutet har sitt säte och, när det gäller försäkringsgivaren i en försäkringssammanslutning, det land där sammanslutningens ledning finns,

5. behörig myndighet: den nationella myndighet utomlands som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över EESförsäkringsgivare, utländskt tjänstepensionsinstitut eller försäkringsgivare från tredje land.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen. 2 Senaste lydelse av lagens rubrik 2005:1123. 3 Senaste lydelse 2005:1123.

Prop. 2018/19:158 Bestämmelserna i 2 och 3 kap. i denna lag tillämpas på EES- försäkringsgivare och bestämmelserna i 4–7 kap. på försäkringsgivare från tredje land. Bestämmelserna i 8–10 kap. gäller både EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land.

För utländska tjänstepensionsinstitut gäller bestämmelserna i 2, 3, 8 och 10 kap. i tillämpliga delar.

För utländska tjänstepensionsinstitut gäller bestämmelserna i 2, 3, 8, 9 och 10 kap. i tillämpliga delar.

6 §4

Med skadeförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 11 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Med livförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 12 § försäkringsrörelselagen.

Med tjänstepensionsförsäkring förstås i denna lag sådan livförsäkring som har samband med yrkesutövning och där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp eller periodiska utbetalningar) är beroende av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder samt försäkring som meddelas som tillägg till sådana livförsäkringar.

Med tjänstepensionsförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 4 § lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag.

Med återförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen.

Med tjänstepension förstås i denna lag sådana avtal som ett utländskt tjänstepensionsinstitut ingår med arbetsgivare här i landet och som syftar till att trygga förmåner som har samband med yrkesutövning och som

Med tjänstepension förstås i denna lag sådana avtal som ett utländskt tjänstepensionsinstitut ingår med arbetsgivare och som syftar till att trygga förmåner som har samband med yrkesutövning och som

1. betalas ut i form av engångsbelopp eller periodiska utbetalningar och beror av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder, eller

2. kompletterar förmåner enligt 1 och tillhandahålls sekundärt i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall.

Femte stycket gäller inte sådana avtal om tjänstepension som tecknas för egen räkning av egenföretagare.

Ersättning som betalas i form av livränta eller sjukränta tillhör livförsäkring, om ersättningen betalas från en livförsäkring, och skadeförsäkring, om ersättningen betalas från en skadeförsäkring. Om en sådan ränta har köpts i ett livförsäkringsföretag, ska den dock i detta företag höra till livförsäkring.

4 Senaste lydelse 2015:714.

För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 5 kap. 2, 5 och 11 §§ samt 7 kap. 4–12 §§.

7 §5

Med skadeförsäkringsrisk som är belägen i Sverige avses

1. risk som är hänförlig till egendom som finns i Sverige, när försäkringen avser antingen en byggnad eller en byggnad och dess lösöre, till den del byggnaden och lösöret täcks av samma försäkring,

2. risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i Sverige utom, när fordonet köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i ett annat EES-land, under 30 dagar från det att fordonet kommit i köparens besittning,

3. risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i ett annat EES-land än Sverige och som köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i Sverige, under 30 dagar från det att fordonet kommit i köparens besittning,

4. risk i samband med resa eller semester, när försäkringen har ingåtts för högst fyra månader och försäkringstagaren har tecknat den i Sverige.

När försäkringen inte avser försäkringsobjekt som avses i första stycket eller motsvarande försäkringsobjekt i utlandet anses skadeförsäkringsrisken vara belägen i Sverige, om försäkringstagaren är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige.

När det gäller livförsäkring anses

Sverige vara det land där åtagandet skall fullgöras om, i det fall då försäkringstagaren är en fysisk person, denne har sin vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige.

När det gäller tjänstepensionsförsäkring anses Sverige vara det land där åtagandet skall fullgöras, om det uppdragsgivande företag som åtagandet avser och som i egenskap av arbetsgivare skall göra inbetalningar till EES-försäkringsgivaren, har sitt etableringsställe i Sverige.

När det gäller tjänstepension anses Sverige vara det land där åtagandet skall fullgöras, om det uppdragsgivande företag som åtagandet avser och som i

När det gäller livförsäkring anses

Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras om, i det fall då försäkringstagaren är en fysisk person, denne har sin vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige.

När det gäller tjänstepensionsförsäkring anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras, om det uppdragsgivande företag som åtagandet avser och som i egenskap av arbetsgivare ska göra inbetalningar till EES-försäkringsgivaren, har sitt etableringsställe i Sverige.

När det gäller tjänstepension anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras, om förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och den som har

5 Senaste lydelse 2007:337.

100 Prop. 2018/19:158egenskap av arbetsgivare skall göra inbetalningar till det utländska tjänstepensionsinstitutet, har sitt etableringsställe i Sverige.

eller kommer att få rätt till ersättning regleras av svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet.

2 kap.

1 a §6

Ett utländskt tjänstepensionsinstitut som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerat för att bedriva verksamhet avseende tjänstepension får bedriva sådan verksamhet i Sverige

1. från en sekundäretablering här i landet,

2. genom gränsöverskridande verksamhet. Tjänstepensionsverksamheten får inledas så snart tjänstepensionsinstitutet tagit emot de uppgifter från Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § tredje stycket, eller i varje fall två månader efter det att inspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § tredje stycket eller 3 § fjärde stycket.

Tjänstepensionsverksamheten får inledas så snart tjänstepensionsinstitutet tagit emot de uppgifter från Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § fjärde stycket, eller i varje fall sex veckor efter det att inspektionen från den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § tredje stycket eller 3 § fjärde stycket.

2 §7

En underrättelse enligt 1 § 1 om sekundäretablering ska innehålla

1. uppgifter om sekundäretableringens adress och om vem som ska vara dess företrädare,

2. en plan över den tilltänkta verksamheten där det framgår hur etableringen är organiserad och vilket slags försäkringsrörelse som ska drivas där, och

3. ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om EES-försäkringsgivarens kapitalbas.

Varje gång en EES-försäkringsgivare åtar sig ett uppdrag att från en sekundäretablering här i landet meddela tjänstepensionsförsäkring ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Underrättelsen ska innehålla

1. uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare ska betala försäkringspremierna, och

2. uppgift om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för försäkringarna.

Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig ett uppdrag att från en sekundäretablering här i landet ingå avtal

Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig ett uppdrag att från en sekundäretablering ingå avtal om tjänste-

6 Senaste lydelse 2005:1123. 7 Senaste lydelse 2010:2060.

om tjänstepension ska en särskild underrättelse med de uppgifter som anges i andra stycket lämnas till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland.

pension som ska fullgöras här i landet ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland. Underrättelsen ska innehålla uppgift om

1. det uppdragsgivande företagets namn och hemvist,

2. i vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras, och

3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsavtalen.

För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket klass 10 försäkringsrörelselagen (2010:2043) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar ska underrättelsen enligt första stycket dessutom innehålla en försäkran att EES-försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen.

Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första stycket 1 och 2, får ändringen göras tidigast en månad efter det att försäkringsgivaren underrättat Finansinspektionen om ändringen. Om ändringen innebär att verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska inledas, ska dock bestämmelserna i 1 § andra stycket samt andra stycket i denna paragraf tillämpas.

Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut avser att ändra sin verksamhet på ett sådant sätt som innebär att verksamhet avseende tjänstepension ska inledas, ska bestämmelserna i 1 a § andra stycket samt tredje stycket i denna paragraf tillämpas.

3 §8

En underrättelse enligt 1 § 2 om gränsöverskridande verksamhet ska innehålla

1. uppgifter om vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna ska täcka, och

2. ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om

a) försäkringsgivarens kapitalbas, och

b) de försäkringsklasser försäkringsgivarens koncession omfattar. För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket klass 10 i försäkringsrörelselagen (2010:2043) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar ska underrättelsen dessutom innehålla

1. uppgifter om vem som är försäkringsgivarens representant enligt 5 § trafikskadelagen (1975:1410), och

2. en försäkran att försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen.

Varje gång en EES-försäkringsgivare åtar sig ett uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet meddela tjänstepensionsförsäkring ska en

8 Senaste lydelse 2010:2060.

102 Prop. 2018/19:158 särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Underrättelsen ska innehålla

1. uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare ska betala försäkringspremierna, och

2. uppgift om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för försäkringarna.

Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig ett uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet ingå avtal om tjänstepension ska en särskild underrättelse med de uppgifter som anges i tredje stycket lämnas till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland.

Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig ett uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet ingå avtal om tjänstepension ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland. Underrättelsen ska innehålla uppgift om

1. det uppdragsgivande företagets namn och hemvist,

2. i vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras, och

3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsavtalen.

Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första och andra styckena, får ändringen göras tidigast en månad efter det att Finansinspektionen underrättats om ändringen av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Om ändringen innebär att verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska inledas, ska dock bestämmelserna i 1 § andra stycket samt tredje stycket i denna paragraf tillämpas.

3 kap.

2 §9

Finansinspektionen ska, i samarbete med den behöriga myndigheten i hemlandet, utöva tillsyn över att en EES-försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut bedriver sin verksamhet i Sverige i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar deras näringsverksamhet.

Finansinspektionen ska lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna i hemländerna, om dessa myndigheter behöver uppgifterna för sin tillsyn över försäkringsgivares och utländska tjänstepensionsinstituts verksamheter, samt i övrigt ha ett nära samarbete med dessa myndigheter och Europeiska kommissionen.

När det gäller EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring och utländska tjänstepensionsinstitut ska Finansinspektionen, om det

När det gäller EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring ska Finansinspektionen, om det behövs, senast två månader efter

9 Senaste lydelse 2011:832.

behövs, senast två månader efter det att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra eller tredje stycket eller 3 § tredje eller fjärde stycket till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens eller tjänstepensionsinstitutets hemland lämna uppgifter om i

Sverige tillämplig arbetsrätt på tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepensionsförsäkring eller tjänstepension, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal.

det att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra stycket eller 3 § tredje stycket till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland lämna uppgifter om tillämplig svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepensionsförsäkring, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal.

När det gäller utländska tjänstepensionsinstitut ska Finansinspektionen senast sex veckor efter det att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 2 kap. 2 § tredje stycket eller 3 § fjärde stycket till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland lämna uppgifter om tillämplig svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepension, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal.

Finansinspektionen ska, när försäkringsgivaren eller tjänstepensionsinstitutet påbörjat sin verksamhet här i landet, underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om väsentliga ändringar i de bestämmelser som anges i tredje stycket.

Finansinspektionen ska, när försäkringsgivaren eller tjänstepensionsinstitutet påbörjat sin verksamhet här i landet, underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om väsentliga ändringar i social- och arbetsmarknadslagstiftningen och i de bestämmelser om information som gäller här i landet.

104 Prop. 2018/19:158

6 §10

Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller på annat sätt visar sig olämplig att driva verksamhet här, får Finansinspektionen förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland när den förelägger om sådan rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet, ska hemlandsmyndigheten också underrättas.

Om rättelse ändå inte sker, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är belägna här i landet eller, när det gäller livförsäkring, om försäkringsåtaganden som ska fullgöras här i landet.

Om rättelse ändå inte sker, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är belägna här i landet eller, när det gäller livförsäkring, om försäkringsåtaganden som ska fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga myndigheten underrättats, vidta åtgärder som anges i andra stycket för att hindra ytterligare överträdelser.

Finansinspektionen får i brådskande fall, och utan att den utländska behöriga myndigheten underrättats, även förordna ett ombud att på försäkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne när det gäller redan meddelade försäkringar. Inspektionen ska genast införa kungörelse enligt 10 kap. 1 § 1 om förordnandet. Till dess att en sådan kungörelse har införts får en försäkringstagare, om försäkringsgivaren inte är en försäkringssammanslutning, sätta in förfallna försäkringspremier hos inspektionen med samma verkan som om de har betalats till försäkringsgivaren.

Om en EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring överträder sådana bestämmelser som anges i 2 § tredje stycket, ska Finansinspektionen genast underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

Om en EES-försäkringsgivare, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemlandet, fortsätter att överträda den i Sverige tillämpliga arbetsrätten på tjänstepensionsområdet, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya avtal om tjänstepensionsförsäkring som ska fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

10 Senaste lydelse 2008:101.

Ett förbud enligt sjätte stycket får meddelas först sedan Finansinspektionen har förelagt EES-försäkringsgivaren att vidta rättelse, om inte motsvarande åtgärd har vidtagits av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

Det som sägs i femte–sjunde styckena om EES-försäkringsgivare ska tillämpas på motsvarande sätt för utländska tjänstepensionsinstitut.

8 kap. 1 b §11

De personer, vilkas pensioner tryggas av ett utländskt tjänstepensionsinstitut, skall ges den information som behövs om institutet och dess verksamhet samt om tjänstepensionerna och de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna. Även de som erbjuds att ingå avtal om tjänstepension skall ges sådan information.

De personer, vilkas pensioner tryggas av ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ska ges den information som behövs om institutet och dess verksamhet samt om tjänstepensionerna och de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna. Även de som erbjuds att ingå avtal om tjänstepension ska ges sådan information.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilken information som ett utländskt tjänstepensionsinstitut skall lämna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken information som ett utländskt tjänstepensionsinstitut ska lämna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur information ska lämnas enligt första stycket.

6 §

Utöver bestämmelserna i denna lag gäller för utländska tjänstepensionsinstitut som bedriver försäkringsdistribution i Sverige bestämmelserna i lagen ( 2018:1219 ) om försäkringsdistribution. Vid tillämpningen av bestämmelserna i den lagen ska det som sägs om försäkringsföretag avse utländska tjänstepensionsinstitut.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad

11 Senaste lydelse 2005:1123.

106 Prop. 2018/19:158utländska tjänstepensionsinstitut ska iaktta vid tillämpning av första stycket.

9 kap.

1 §

En utländsk försäkringsgivare (överlåtande försäkringsgivare) som driver verksamhet enligt denna lag kan helt eller delvis överlåta ett bestånd av försäkringar som hör till verksamheten till en svensk eller utländsk försäkringsgivare (övertagande försäkringsgivare) under de förutsättningar som anges i detta kapitel.

Ett utländskt tjänstepensionsinstitut som driver verksamhet enligt denna lag får helt eller delvis överlåta ett bestånd av tjänstepensionsavtal under de förutsättningar som anges i 9–17 §§.

4 §12

En försäkringsgivare från tredje land får med Finansinspektionens tillstånd helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbestånd som avses i 1 § till en annan försäkringsgivare. Överlåtelse får ske till

En försäkringsgivare från tredjeland får med Finansinspektionens tillstånd helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbestånd som avses i 1 § första stycket till en annan försäkringsgivare. Överlåtelse får ske till

1. ett svenskt försäkringsföretag, eller

2. en utländsk försäkringsgivare som har koncession i Sverige eller som är auktoriserad i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Överlåtelse från ett utländskt tjänstepensionsinstitut

9 §

Ett utländskt tjänstepensionsinstitut får med Finansinspektionens tillstånd verkställa ett avtal om att helt eller delvis överlåta sitt bestånd av tjänstepensionsavtal till ett svenskt tjänstepensionsföretag.

10 §

Ansökan om tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal enligt 9 § ska göras av det övertagande företaget. Ansökan ska innehålla

1. det skriftliga överlåtelseavtalet,

12 Senaste lydelse 2010:2060.

2. uppgifter om avtalsparternas namn, hemvist och det land inom EES där respektive part är registrerad eller auktoriserad,

3. en beskrivning av det bestånd av tjänstepensionsavtal som ska överlåtas och det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser om pensionsförmåner som ligger till grund för avtalen,

4. namn och hemvist för arbetsgivare eller egenföretagare som erbjuder pensionsförmåner enligt de tjänstepensionsavtal som ingår i det bestånd som ska överlåtas, eller som gör inbetalningar till tjänstepensionsinstitutet,

5. dokumentation om att överlåtelsen har godkänts av den arbetsgivare eller egenföretagare som avses i 4 och en majoritet av de personer som har eller kommer att ha rätt till pensionsförmåner enligt tjänstepensionsavtalen eller den överenskommelse som ligger till grund för dem, eller av en majoritet av företrädare för dessa personer, och

6. uppgifter om vilket lands social- och arbetsmarknadslagstiftning som är tillämplig på de tjänstepensionsavtal som ingår i överlåtelsen.

11 §

Finansinspektionen ska utan dröjsmål översända en ansökan till den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland för bedömning.

12 §

Tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal ska ges, om

1. all information enligt 10 § har lämnats,

2. den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland har godkänt överlåtelsen,

3. de rättigheter som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade

108 Prop. 2018/19:158och andra ersättningsberättigade hos det övertagande företaget före och efter överlåtelsen är tillräckligt skyddade,

4. det övertagande företaget har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen har beaktats,

5. det övertagande företagets organisation är ändamålsenlig med hänsyn till överlåtelsen, och

6. den som deltar i ledningen av det övertagande företaget har tillräcklig kompetens och erfarenhet och i övrigt är lämplig för uppgiften med hänsyn till den föreslagna överlåtelsen.

13 §

Finansinspektionen får förelägga det övertagande företaget att ge in den ytterligare utredning som är nödvändig för att inspektionen ska kunna bedöma om de rättigheter som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade hos det övertagande företaget är tillräckligt skyddade.

14 §

Finansinspektionen ska meddela beslut med anledning av en ansökan inom tre månader från det att ansökan togs emot. Inspektionen ska därefter inom två veckor underrätta den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland om beslutet.

15 §

Om överlåtelsen leder till gränsöverskridande verksamhet ska Finansinspektionen informera det övertagande företaget om de regler för verksamheten som ska tillämpas på det överlåtna beståndet. Informationen ska lämnas inom en vecka från det att inspektionen tog emot den från den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland.

16 §

I fråga om anmälan och registrering av tillståndsbeslutet och om övergång av ansvaret för det överlåtna beståndet ska 11 kap. 24 § lagen ( 2019:000 ) om tjänstepensionsföretag tillämpas.

17 §

Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31 andra stycket c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG.

10 kap.

Förklaring att ärendet onödigt uppehålls

4 b §

Om beslut i ett ärende om tillstånd enligt 9 kap. 14 § inte har meddelats inom tre månader från det att ansökan gavs in, får sökanden begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.

En sådan begäran ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Om rätten lämnar en förklaring att ärendet onödigt uppehålls ska ansökan anses ha avslagits av

110 Prop. 2018/19:158

Finansinspektionen om beslut därefter inte har meddelats inom tre månader.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

2.11. Förslag till lag om ändring i lagen (1999:890) om försäkringsverksamhet under krig eller krigsfara m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 kap.3 och 5 §§ lagen (1999:890) om försäkringsverksamhet under krig eller krigsfara m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §1

Finansinspektionen får besluta att ett svenskt försäkringsföretag får avvika från bestämmelser i bolagsordningen.

Finansinspektionen får besluta att ett svenskt försäkringsföretag eller ett svenskt tjänstepensionsföretag får avvika från bestämmelser i bolagsordningen.

5 §2

Under krigsförhållanden och till dess krigsbokslut upprättats får återbäring inte gottskrivas livförsäkringstagare och beslut inte fattas om vinstutdelning till aktieägare eller garanter i livförsäkringsföretag.

Under krigsförhållanden och till dess krigsbokslut upprättats får återbäring inte gottskrivas livförsäkringstagare eller andra ersättningsberättigade och beslut inte fattas om vinstutdelning till aktieägare eller garanter i livförsäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

1 Senaste lydelse 2010:2063. 2 Senaste lydelse 2010:2063.

112

2.12. Förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

6 §1

Affärshändelserna ska kunna presenteras i en och samma redovisningsvaluta. Redovisningsvalutan ska vara svenska kronor. I aktiebolag, ekonomiska föreningar, sparbanker, medlemsbanker och försäkringsföretag får dock redovisningsvalutan i stället vara euro.

Affärshändelserna ska kunna presenteras i en och samma redovisningsvaluta. Redovisningsvalutan ska vara svenska kronor. I aktiebolag, ekonomiska föreningar, sparbanker, medlemsbanker, försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag får dock redovisningsvalutan i stället vara euro.

Byte av redovisningsvaluta får ske endast vid ingången av ett nytt räkenskapsår. Bestämmelser om omräkning i samband med byte av redovisningsvaluta finns i årsredovisningslagen (1995:1554).

Om företaget har bytt redovisningsvaluta, får ett nytt byte göras endast om Skatteverket tillåter det. Tillstånd får vägras endast om det finns anledning att anta att bytet har ett otillbörligt syfte.

Trots första–tredje styckena får ett avdelningskontor som är beläget utomlands och som har självständig förvaltning ha sin redovisning i en valuta som i det andra landet godtas som redovisningsvaluta.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

1 Senaste lydelse 2017:437.

2.13. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1

I denna lag avses med

1. försäkringsföretag: försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag och försäkringsförening som omfattas av försäkringsrörelselagen (2010:2043),

1. försäkringsföretag:

a) försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag och försäkringsförening som omfattas av försäkringsrörelselagen (2010:2043), och

b) tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidigt tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsförening som omfattas av lagen ( 2019:000 ) om tjänstepensionsföretag,

2. kreditinstitut: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank samt kreditmarknadsföretag enligt 1 kap. 5 § 14 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

3. finansiellt företag: de företag som anges i 1 och 2 samt

a) värdepappersbolag enligt 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

b) fondbolag enligt 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

c) börs enligt 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden,

d) svensk clearingorganisation enligt 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden,

e) värdepapperscentral enligt 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, och

f) AIF-förvaltare som har tillstånd enligt 3 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

4. koncern: detsamma som i 1 kap.11 och 12 §§aktiebolagslagen (2005:551), varvid vad som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag.

1 Senaste lydelse 2017:687.

114 Prop. 2018/19:158

3 §2

Med stadgar avses

1. bolagsordning i ett aktiebolag, ett försäkringsaktiebolag eller ett ömsesidigt försäkringsbolag,

1. bolagsordning i ett aktiebolag, ett försäkringsaktiebolag, ett tjänstepensionsaktiebolag, ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag,

2. reglemente i en sparbank eller

3. stadgar i en medlemsbank, en försäkringsförening eller en ekonomisk förening.

3. stadgar i en medlemsbank, en försäkringsförening, en tjänstepensionsförening eller en ekonomisk förening.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

2 Senaste lydelse 2010:2065.

2.14. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

10 §1

Bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns i 19 kap. 46 § försäkringsrörelselagen (2010:2043),8 kap. 2 a § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, 2 kap. 20 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 1 kap. 11 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 6 kap. 8 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 6 kap. 11 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, 1 kap. 12 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 3 kap. 14 § lagen (2010:751) om betaltjänster, 3 kap. 14 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar och8 kap. 25 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns i 8 kap. 2 a § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, 2 kap. 20 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 1 kap. 11 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 6 kap. 8 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 1 kap.

12 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 3 kap. 14 § lagen (2010:751) om betaltjänster, 19 kap. 46 § försäkrings-rörelselagen (2010:2043), 3 kap.

14 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar,8 kap. 25 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 6 kap. 11 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och 16 kap. 37 § lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag.

I de lagar som anges i första stycket finns även bestämmelser om meddelandeförbud och ansvarsbestämmelser för den som bryter mot ett sådant förbud.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

1 Senaste lydelse 2016:56.

116

2.15. Förslag till lag om ändring i revisorslagen (2001:883)

Härigenom föreskrivs att 2 § revisorslagen (2001:883) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1

I denna lag avses med

1. revisor: en auktoriserad eller godkänd revisor,

2. auktoriserad revisor: en revisor som har auktoriserats enligt 4 §,

3. godkänd revisor: en revisor som ursprungligen har godkänts enligt äldre bestämmelser utan att ha avlagt revisorsexamen,

4. revisionsföretag:

a) en revisor som utövar revisionsverksamhet som enskild näringsidkare,

b) ett enkelt bolag med annan revisor, ett handelsbolag eller ett aktiebolag som en revisor utövar revisionsverksamhet i, eller

c) ett företag som av en behörig myndighet i en annan stat inom EES än Sverige har godkänts att utföra lagstadgad revision,

5. registrerat revisionsbolag: ett revisionsföretag som har registrerats enligt 13, 14 eller 16 a §,

6. revisor från ett tredjeland: någon som har registrerats enligt 16 b §,

7. nätverk: en struktur för samarbete i vilken minst ett revisionsföretag ingår och som

a) tydligt syftar till vinstdelning eller kostnadsdelning,

b) har ett gemensamt ägande eller en gemensam kontroll eller ledning,

c) har gemensamma system för kvalitetssäkring,

d) har en gemensam affärsstrategi,

e) använder ett gemensamt namn, eller

f) i betydande omfattning har gemensam personal,

8. revisionsverksamhet:

a) verksamhet som består i sådan granskning av förvaltning eller ekonomisk information som utmynnar i en rapport eller någon annan handling som är avsedd att utgöra bedömningsunderlag även för någon annan än uppdragsgivaren, samt

b) rådgivning eller annat biträde som föranleds av iakttagelser vid granskning enligt a,

9. företag av allmänt intresse:

a) företag vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad,

b) företag som har tillstånd att driva rörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

c) värdepappersbolag som har tillstånd enligt 2 kap. 2 § första

c) värdepappersbolag som har tillstånd enligt 2 kap. 2 § första

1 Senaste lydelse 2016:430.

stycket 2 och 8 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, eller

d) företag som har tillstånd att driva rörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), utom sådana företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 20 § i den lagen,

stycket 2 och 8 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

d) företag som har tillstånd att driva rörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), utom sådana företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 20 § i den lagen, eller

e) företag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen ( 2019:000 ) om tjänstepensionsföretag,

10. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 11. tredjeland: en stat utanför EES.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

118

2.16. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §1

Tillstånd enligt denna lag behövs inte för finansieringsrörelse som drivs av

1. en bank,

2. ett utländskt bankföretag som har tillstånd att driva bankrörelse i Sverige enligt 4 kap. 4 §,

3. ett försäkringsföretag, ett värdepappersföretag, Svenska skeppshypotekskassan eller en pantbank enligt pantbankslagen (1995:1000), i den utsträckning det är tillåtet enligt den för dem tillämpliga lagstiftningen,

3. ett försäkringsföretag, ett tjänstepensionsföretag, ett värdepappersföretag, Svenska skeppshypotekskassan eller en pantbank enligt pantbankslagen (1995:1000), i den utsträckning det är tillåtet enligt den för dem tillämpliga lagstiftningen,

4. ett företag som tillhandahåller finansiering i samband med avsättning av tjänster som erbjuds eller varor som framställs eller säljs av

a) företaget, eller

b) ett annat företag i samma koncern eller motsvarande utländska företagsgrupp, förutsatt att

– koncernen eller företagsgruppen inte har som huvudsakligt ändamål att driva finansiell verksamhet, och

– företaget som tillhandahåller finansieringen lånar upp medel från allmänheten bara genom att ge ut sådana överlåtbara värdepapper som avses i punkt 2 i definitionen i 1 kap. 4 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden med en löptid på minst ett år,

5. ett aktiebolag eller en ekonomisk förening om

a) verksamheten består i att vid enstaka tillfällen förvärva fordringar, och

b) medel för verksamheten inte löpande anskaffas från allmänheten,

6. ett företag som bara finansierar andra företag i samma koncern eller motsvarande utländska företagsgrupp, förutsatt att koncernen eller företagsgruppen inte har som huvudsakligt ändamål att driva finansiell verksamhet,

7. en ekonomisk förening, vilken

a) som medlemmar vid varje tillfälle har högst 1 000 fysiska personer,

b) som medlemmar antar bara personer som ingår i en i förväg identifierbar begränsad krets som också anges i föreningens stadgar,

1 Senaste lydelse 2017:691.

c) tar emot återbetalningspliktiga medel bara från medlemmarna eller från finansiella företag, och

d) har till ändamål bara att med sådana medel som avses i c tillgodose finansieringsbehov hos medlemmarna.

Undantagen enligt första stycket 5 och 7 för rörelse som drivs av aktiebolag eller ekonomisk förening gäller även för sådan rörelse som drivs av motsvarande utländska företag.

Tillstånd att driva finansieringsrörelse behövs inte heller för tillhandahållande av betaltjänster enligt lagen (2010:751) om betaltjänster.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

120

2.17. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag

Härigenom föreskrivs att 6 och 16 §§ lagen (2004:575) om europabolag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §1

Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 25.2 i SE-förordningen, när beslut om tillstånd har meddelats enligt 23 kap. 23 eller 24 § aktiebolagslagen (2005:551) och beslutet har vunnit laga kraft. När det gäller bolag som driver bank- eller finansieringsrörelse tillämpas i stället 10 kap. 38 § respektive 11 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 25.2 i SE-förordningen, när beslut om tillstånd har meddelats enligt 23 kap. 23 eller 24 § aktiebolagslagen (2005:551) och beslutet har fått laga kraft. När det gäller bolag som driver bank- eller finansieringsrörelse tillämpas i stället 10 kap. 38 § respektive 11 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

När det gäller europabolag som driver försäkringsrörelse ska Bolagsverket utfärda intyget när beslut om tillstånd att verkställa en fusionsplan har meddelats enligt 11 kap. 33 eller 35 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) och beslutet har vunnit laga kraft.

När det gäller europabolag som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska Bolagsverket utfärda intyget när beslut om tillstånd att verkställa en fusionsplan har meddelats enligt

11 kap. 33 § försäkringsrörelselagen (2010:2043)eller 10 kap. 11 § lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag och beslutet har fått laga kraft.

16 §2

I fråga om europabolag som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i SE-förordningen (dualistiskt organiserade europabolag) gäller följande.

Om inte annat följer av SE-förordningen, ska bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) och andra författningar om styrelsen eller dess ledamöter tillämpas på ledningsorganet eller dess ledamöter. Detta gäller dock inte bestämmelserna i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

Det som sägs i följande bestämmelser i aktiebolagslagen om styrelsen eller dess ledamöter ska tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter:

1 Senaste lydelse 2010:2068. 2 Senaste lydelse 2014:544.

7 kap. 32, 34 och 35 §§ om upplysningsplikt mot bolagsstämman, 7 kap. 50 § om styrelsens eller en styrelseledamots talan mot bolagsstämmobeslut,

7 kap. 53 § om styrelsens talan mot bolaget, 7 kap. 54 § om skiljeförfarande, 8 kap. 3 § om styrelsesuppleanter, 8 kap. 4 § fjärde stycket om delegation av uppgifter, 8 kap. 9 § om bosättningskrav, 8 kap. 10–12 §§ om hinder mot att vara styrelseledamot, 8 kap. 13 § första stycket andra meningen om ändringar i styrelsens sammansättning,

8 kap. 14 § om förtida avgång, 8 kap. 20 § första stycket om inträde av suppleant, 8 kap. 21 § andra stycket om beslutsunderlag, 8 kap. 23 § om jäv för styrelseledamot, 8 kap. 23 a § om arvoden och annan ersättning till styrelseledamot, 8 kap. 24 och 26 §§ om styrelseprotokoll, 8 kap. 43 § om registrering, 8 kap. 45 § om anmälan av aktieinnehav, 8 kap. 46 a § om arbetsordning, 8 kap. 48 § om information inför styrelseval, 9 kap. 7 § om tillhandahållande av upplysningar m.m., 9 kap. 17 § om jäv, 9 kap. 28 § första stycket om revisionsberättelsen, 9 kap. 43 § om revisorns underrättelse om brottsmisstanke, 10 kap. 10 § om jäv, 10 kap. 13 § om granskningsrapport, 16 kap. om vissa riktade emissioner m.m., 21 kap. om lån från bolaget till aktieägare m.m., 25 kap. 11 § om tvångslikvidation på grund av Bolagsverkets beslut, 25 kap. 45 § andra och tredje styckena om upphörande av likvidation, 25 kap. 46 § om styrelseval efter upphävande av likvidationsbeslut, 27 kap. 6 § om avregistrering av obehöriga företrädare, och 29 kap. 1 och 5–14 §§ om skadestånd. För dualistiskt organiserade europabolag som driver försäkringsrörelse gäller även 2 kap. 2 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

För dualistiskt organiserade europabolag som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag gäller även 2 kap. 2 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

För dualistiskt

organiserade europabolag som driver tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag gäller även 2 kap. 2 § lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

122

2.18. Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

Härigenom föreskrivs att 27 kap. 1 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 kap.

1 §1

Bolagsverket ska föra ett aktiebolagsregister för registrering enligt denna lag eller annan författning.

Av 13 kap. 1 § första stycket lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse framgår att bankaktiebolag ska registreras i bankregistret. Av 17 kap. 1 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) framgår att försäkringsaktiebolag ska registreras i försäkringsregistret. När det i denna lag hänvisas till aktiebolagsregistret, ska hänvisningen beträffande bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag avse bankregistret respektive försäkringsregistret.

Av 13 kap. 1 § första stycket lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse framgår att bankaktiebolag ska registreras i bankregistret. Av 17 kap. 1 § försäkringsrörelselagen (2010:2043)och 14 kap. 2 § lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag framgår att försäkringsaktiebolag och tjänstepensionsaktiebolag ska registreras i försäkringsregistret. När det i denna lag hänvisas till aktiebolagsregistret, ska hänvisningen beträffande bankaktiebolag avse bankregistret och hänvisningen beträffande försäkringsaktiebolag och tjänstepensionsaktiebolag avse försäkringsregistret.

I fråga om registrering i aktiebolagsregistret av redovisnings- och revisionshandlingar gäller bestämmelserna i tillämplig lag om årsredovisning i stället för bestämmelserna i detta kapitel.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

1 Senaste lydelse 2015:719.

2.19. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat

Härigenom föreskrivs att 1 kap.1 och 3 §§, 2 kap. 1 §, 3 kap. 3 §, 4 kap.2 och 4 §§, 5 kap.2, 4, 6 och 1214 §§, 6 kap.1, 7, 8 och 10 §§, 7 kap.1 och 4 §§ och 8 kap.1, 3 och 4 §§ lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat ska ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Vad som avses med finansiella konglomerat framgår av 2 kap.

Bestämmelser i denna lag skall enligt 3 kap. 3 § i vissa fall också tillämpas på institut och försäkringsföretag.

Bestämmelser i denna lag ska enligt 3 kap. 3 § i vissa fall också tillämpas på institut, försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag.

För ett beslut om tillämpning av vissa bestämmelser i 2 och 3 kap. krävs att Finansinspektionen enligt 6 kap. 2 § första stycket har kommit överens med utländska relevanta behöriga myndigheter om beslutets innehåll.

3 §1

I denna lag betyder

1. AIF-förvaltare: en svensk förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt 1 kap. 3 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

2. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet är att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag,

3. behörig myndighet: Finansinspektionen eller någon annan myndighet inom EES som utövar tillsyn, individuellt eller på gruppnivå, över ett reglerat företag med huvudkontor inom EES,

4. blandat finansiellt holdingföretag: ett moderföretag som inte är ett reglerat företag och som tillsammans med sina dotterföretag, varav minst ett är ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, och andra företag utgör ett finansiellt konglomerat,

5. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

6. finansiellt institut: ett företag som inte är ett kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag, eller AIF-förvaltare eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att

a) förvärva aktier eller andelar,

1 Senaste lydelse 2015:720.

124 Prop. 2018/19:158

b) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2–10, 12 och 15 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § samma lag, eller

c) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

7. finansiell sektor: ett eller flera av följande företag

a) kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag, AIF-förvaltare eller motsvarande utländska företag samt finansiella institut och anknutna företag (bank- och värdepapperssektorn),

b) försäkringsföretag eller motsvarande utländska företag, försäkringsholdingföretag och specialföretag (försäkringssektorn), och

b) försäkringsföretag eller motsvarande utländska företag, försäkringsholdingföretag, specialföretag och tjänstepensionsföretag (försäkringssektorn), och

c) blandade finansiella holdingföretag,

8. fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

9. försäkringsföretag: ett försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043),

10. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag eller ett motsvarande utländskt företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag eller motsvarande utländska företag eller specialföretag,

11. institut: kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag och AIFförvaltare,

12. konglomeratdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU,

12. konglomeratdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU,

13. kreditinstitut: en bank eller ett kreditmarknadsföretag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse,

14. reglerat företag:

a) ett institut eller ett motsvarande utländskt företag, eller

b) ett försäkringsföretag eller ett motsvarande utländskt företag eller ett specialföretag,

b) ett försäkringsföretag eller ett motsvarande utländskt företag, ett specialföretag eller ett tjänstepensionsföretag,

15. relevant behörig myndighet:

a) en behörig myndighet som ansvarar för tillsynen över en finansiell företagsgrupp, försäkringsgrupp eller en motsvarande utländsk grupp som ingår i ett finansiellt konglomerat, särskilt över det företag som är det överordnade moderföretaget i bank- och värdepapperssektorn respektive försäkringssektorn,

b) någon annan behörig myndighet än som avses i a som utsetts till samordnare för ett finansiellt konglomerat, eller

c) någon annan behörig myndighet som de myndigheter som avses i a och b kommer överens om är relevant,

16. samordnare: den behöriga myndighet som enligt 4 kap. ansvarar för tillsynen över ett finansiellt konglomerat,

17. sektorsbestämmelser: de bestämmelser i lag och andra författningar som gäller för den rörelse som drivs av institut och försäkringsföretag, och

17. sektorsbestämmelser: de bestämmelser i lag och andra författningar som gäller för den rörelse som drivs av institut, försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag,

18. tjänstepensionsföretag: ett tjänstepensionsaktiebolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag eller en tjänstepensionsförening enligt lagen ( 2019:000 ) om tjänstepensionsföretag, och

18. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden.

19. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden.

2 kap.

1 §

Ett finansiellt konglomerat enligt denna lag består av en grupp som uppfyller samtliga följande villkor:

1. minst ett institut eller försäkringsföretag ingår i gruppen,

1. minst ett institut, försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag ingår i gruppen,

2. ett reglerat företag som är auktoriserat inom EES

a) är moderföretag till ett företag inom den finansiella sektorn,

b) har ägarintresse i ett företag inom den finansiella sektorn,

c) har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett företag inom den finansiella sektorn, eller

d) är dotterföretag till ett annat företag och gruppens verksamhet drivs huvudsakligen inom den finansiella sektorn enligt 2 §,

3. minst ett av företagen i gruppen tillhör försäkringssektorn,

4. minst ett av företagen i gruppen tillhör bank- och värdepapperssektorn, och

5. gruppens verksamhet i såväl försäkringssektorn som bank- och värdepapperssektorn är betydande enligt 3 eller 4 §.

126 Prop. 2018/19:158

3 kap.

3 §

Bestämmelserna i denna lag, eller vissa av dem enligt vad som framgår av beslut enligt 4 kap. 4 § 2, skall tillämpas på ett institut eller ett försäkringsföretag om

Bestämmelserna i denna lag, eller vissa av dem enligt vad som framgår av beslut enligt 4 kap. 4 § 2, ska tillämpas på ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag om

1. en fysisk eller juridisk person har ägarintresse i, kapitalbindningar med eller annars utövar ett väsentligt inflytande över institutet eller försäkringsföretaget,

1. en fysisk eller juridisk person har ägarintresse i, kapitalbindningar med eller annars utövar ett väsentligt inflytande över institutet, försäkringsföretaget eller tjänstepensionsföretaget,

2. villkoren i 2 kap. 1 § 3–5 är uppfyllda för de företag som den fysiska eller juridiska personen har sådana förbindelser med som anges i 1, och

3. det bedöms särskilt viktigt att institutet eller försäkringsföretaget står under sådan särskild tillsyn som utövas över finansiella konglomerat.

3. det bedöms särskilt viktigt att institutet, försäkringsföretaget eller tjänstepensionsföretaget står under sådan särskild tillsyn som utövas över finansiella konglomerat.

När första stycket är tillämpligt skall hänvisningarna i denna lag till finansiella konglomerat i stället avse de förbindelser mellan en fysisk eller juridisk person och ett institut eller ett försäkringsföretag som avses i första stycket 1.

När första stycket är tillämpligt ska hänvisningarna i denna lag till finansiella konglomerat i stället avse de förbindelser mellan en fysisk eller juridisk person och ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag som avses i första stycket 1.

4 kap.

2 §

Finansinspektionen skall vara samordnare av den särskilda tillsynen över ett finansiellt konglomerat, om det i toppen av konglomeratet finns

Finansinspektionen ska vara samordnare av den särskilda tillsynen över ett finansiellt konglomerat, om det i toppen av konglomeratet finns

1. ett institut eller ett försäkringsföretag,

1. ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag,

2. ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige som är moderföretag till ett institut eller ett försäkringsföretag,

2. ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige som är moderföretag till ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag,

3. två eller flera blandade finansiella holdingföretag med huvudkontor i olika stater inom EES, däribland Sverige, och det dessutom i konglomeratet finns reglerade företag i samma stater under förutsättning att

a) det av de reglerade företagen som, om de tillhör samma sektor, har den största balansomslutningen

a) det av de reglerade företagen som, om de tillhör samma sektor, har den största balansomslutningen

är ett institut eller ett försäkringsföretag, eller

är ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag, eller

b) det av de reglerade företagen som, om de tillhör olika sektorer, verkar inom den största sektorn är ett institut eller ett försäkringsföretag, eller

b) det av de reglerade företagen som, om de tillhör olika sektorer, verkar inom den största sektorn är ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag, eller

4. ett blandat finansiellt holdingföretag som är moderföretag till flera reglerade företag som inte är auktoriserade i den medlemsstat där holdingföretaget har sitt huvudkontor, och det dotterföretag som har den största balansomslutningen inom den största sektorn är ett institut eller ett försäkringsföretag.

4. ett blandat finansiellt holdingföretag som är moderföretag till flera reglerade företag som inte är auktoriserade i den medlemsstat där holdingföretaget har sitt huvudkontor, och det dotterföretag som har den största balansomslutningen inom den största sektorn är ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag.

Finansinspektionen skall även vara samordnare om

Finansinspektionen ska även vara samordnare om

1. det inte följer av artikel 10.2 a och b i–iii i konglomeratdirektivet att någon behörig myndighet är samordnare och om ett institut eller ett försäkringsföretag har den största balansomslutningen inom den största sektorn, eller

1. det inte följer av artikel 10.2 a och b i–iii i konglomeratdirektivet att någon behörig myndighet är samordnare och om ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag har den största balansomslutningen inom den största sektorn, eller

2. inspektionen tillsammans med övriga relevanta behöriga myndigheter kommer överens om det i enlighet med bestämmelserna i 3 §.

När Finansinspektionen enligt första stycket eller andra stycket 1 skall vara samordnare, får inspektionen tillsammans med övriga relevanta behöriga myndigheter komma överens om att en annan behörig myndighet inom EES än inspektionen skall utses till samordnare. Finansinspektionen får ingå en sådan överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen utses till samordnare med hänsyn till det finansiella konglomeratets struktur och den relativa betydelsen av konglomeratets verksamhet i olika länder.

När Finansinspektionen enligt första stycket eller andra stycket 1 ska vara samordnare, får inspektionen tillsammans med övriga relevanta behöriga myndigheter komma överens om att en annan behörig myndighet inom EES än inspektionen ska utses till samordnare. Finansinspektionen får ingå en sådan överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen utses till samordnare med hänsyn till det finansiella konglomeratets struktur och den relativa betydelsen av konglomeratets verksamhet i olika länder.

128 Prop. 2018/19:158

4 §

När Finansinspektionen är samordnare skall inspektionen fatta beslut i frågor som gäller om

När Finansinspektionen är samordnare ska inspektionen fatta beslut i frågor som gäller om

1. det finns ett finansiellt konglomerat enligt 2 kap. 1–6 §§,

2. bestämmelserna i denna lag skall tillämpas på ett institut eller ett försäkringsföretag enligt 3 kap. 3 §,

2. bestämmelserna i denna lag ska tillämpas på ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag enligt 3 kap. 3 §,

3. ett finansiellt konglomerat skall upphöra att vara ett finansiellt konglomerat, och

3. ett finansiellt konglomerat ska upphöra att vara ett finansiellt konglomerat, och

4. bestämmelserna i 3 kap. 3 § inte längre skall tillämpas på ett institut eller ett försäkringsföretag.

4. bestämmelserna i 3 kap. 3 § inte längre ska tillämpas på ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag.

5 kap.

2 §

För ett finansiellt konglomerat skall det finnas en kapitalbas som uppfyller ett för finansiella konglomerat särskilt kapitalkrav.

För ett finansiellt konglomerat ska det finnas en kapitalbas som uppfyller ett för finansiella konglomerat särskilt kapitalkrav.

Institut och försäkringsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat skall ha en kapitalbas som är tillräckligt stor med hänsyn till kapitalkravet för det finansiella konglomeratet.

Institut, försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat ska ha en kapitalbas som är tillräckligt stor med hänsyn till kapitalkravet för det finansiella konglomeratet.

4 §

Om det i toppen av ett finansiellt konglomerat finns ett institut eller ett försäkringsföretag, skall kapitalbasen och kapitalkravet för det finansiella konglomeratet beräknas enligt sammanläggnings- och avräkningsmetoden (metod 2 enligt bilaga I till konglomeratdirektivet). Om det finns skäl, får kapitalbasen och kapitalkravet i stället beräknas enligt konsolideringsmetoden (metod 1 enligt bilaga I till konglomeratdirektivet) eller enligt en kombination av de angivna metoderna.

Om det i toppen av ett finansiellt konglomerat finns ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag, ska kapitalbasen och kapitalkravet för det finansiella konglomeratet beräknas enligt sammanläggnings- och avräkningsmetoden (metod 2 enligt bilaga I till konglomeratdirektivet). Om det finns skäl, får kapitalbasen och kapitalkravet i stället beräknas enligt konsolideringsmetoden (metod 1 enligt bilaga I till konglomeratdirektivet) eller enligt en kombination av de angivna metoderna.

Första stycket skall tillämpas även i fråga om andra finansiella konglomerat än sådana som har ett institut eller ett försäkringsföretag i

Första stycket ska tillämpas även i fråga om andra finansiella konglomerat än sådana som har ett institut, ett försäkringsföretag eller

toppen om Finansinspektionen är den enda relevanta behöriga myndigheten.

ett tjänstepensionsföretag i toppen om Finansinspektionen är den enda relevanta behöriga myndigheten.

6 §

Finansinspektionen skall besluta om undantag för ett företag som ingår i ett finansiellt konglomerat från beräkningen av kapitalbasen och kapitalkravet för konglomeratet om

Finansinspektionen ska besluta om undantag för ett företag som ingår i ett finansiellt konglomerat från beräkningen av kapitalbasen och kapitalkravet för konglomeratet om

1. företaget är beläget i ett land utanför EES där det finns rättsliga hinder för att överföra nödvändig information om företaget,

2. företaget har försumbar betydelse med hänsyn till syftet med den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat, eller

3. det skulle vara olämpligt eller missvisande att låta företaget omfattas av beräkningen med hänsyn till syftet med den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat.

När bestämmelsen i första stycket 2 är tillämplig på flera företag, får undantag inte beslutas, om de tillsammans inte har försumbar betydelse med hänsyn till syftet med den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat.

Innan Finansinspektionen beslutar att med stöd av första stycket 3 undanta ett företag från beräkningen, skall inspektionen höra de andra relevanta behöriga myndigheterna. Detta krävs inte i brådskande fall.

Innan Finansinspektionen beslutar att med stöd av första stycket 3 undanta ett företag från beräkningen, ska inspektionen höra de andra relevanta behöriga myndigheterna. Detta krävs inte i brådskande fall.

Om Finansinspektionen med stöd av första stycket 2 eller 3 undantar ett institut eller ett försäkringsföretag från beräkningen, skall det företag som finns i toppen av konglomeratet, på begäran av Finansinspektionen, lämna upplysningar som inspektionen behöver för sin tillsyn över institutet eller försäkringsföretaget.

Om Finansinspektionen med stöd av första stycket 2 eller 3 undantar ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag från beräkningen, ska det företag som finns i toppen av konglomeratet, på begäran av Finansinspektionen, lämna upplysningar som inspektionen behöver för sin tillsyn över institutet, försäkringsföretaget eller tjänstepensionsföretaget.

12 §

När ett reglerat företag hemmahörande inom EES finns i toppen av det finansiella konglomeratet, skall rapporteringen enligt 10 och 11 §§ göras av det företaget.

När ett reglerat företag hemmahörande inom EES finns i toppen av det finansiella konglomeratet, ska rapporteringen enligt 10 och 11 §§ göras av det företaget.

I andra fall skall rapporten lämnas av det blandade finansiella holdingföretaget i det finansiella konglomeratet eller det institut

I andra fall ska rapporten lämnas av det blandade finansiella holdingföretaget i det finansiella konglomeratet eller det institut,

130 Prop. 2018/19:158eller försäkringsföretag i konglomeratet som Finansinspektionen i ett enskilt fall beslutar efter att ha hört de övriga relevanta behöriga myndigheterna och konglomeratet.

försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag i konglomeratet som Finansinspektionen i ett enskilt fall beslutar efter att ha hört de övriga relevanta behöriga myndigheterna och konglomeratet.

13 §

Institut och försäkringsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat skall ha system för riskhantering och rutiner för intern kontroll som är betryggande med hänsyn till konglomeratets samlade risksituation.

Institut, försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat ska ha system för riskhantering och rutiner för intern kontroll som är betryggande med hänsyn till konglomeratets samlade risksituation.

14 §

Institut, försäkringsföretag och blandade finansiella holdingföretag med huvudkontor i Sverige som enligt 12 § ansvarar för rapporteringen till Finansinspektionen skall ha nödvändiga rutiner för intern kontroll för att kunna ta fram uppgifter som kan vara av betydelse för tillsynen över det finansiella konglomeratet.

Institut, försäkringsföretag, tjänstepensionsföretag och blandade finansiella holdingföretag med huvudkontor i Sverige som enligt 12 § ansvarar för rapporteringen till Finansinspektionen ska ha nödvändiga rutiner för intern kontroll för att kunna ta fram uppgifter som kan vara av betydelse för tillsynen över det finansiella konglomeratet.

Om ett institut, ett försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige ansvarar för ett finansiellt konglomerats rapportering till en utländsk behörig myndighet som är samordnare av tillsynen över konglomeratet, skall företaget ha sådana rutiner för intern kontroll som anges i första stycket.

Om ett institut, ett försäkringsföretag, ett tjänstepensionsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige ansvarar för ett finansiellt konglomerats rapportering till en utländsk behörig myndighet som är samordnare av tillsynen över konglomeratet, ska företaget ha sådana rutiner för intern kontroll som anges i första stycket.

6 kap.

1 §

Finansinspektionen övervakar att denna lag följs. I fråga om tillsynen över institut och försäkringsföretag gäller det som är föreskrivet i sektorsbestämmelserna, om inte annat följer av denna lag.

I fråga om tillsynen över institut, försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag gäller det som är föreskrivet i sektorsbestämmelserna, om inte annat följer av denna lag.

7 §

En styrelseledamot eller annan befattningshavare hos ett försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, som vid fullgörandet av skyldigheter enligt denna lag får kunskap om affärsförhållanden hos ett annat företag inom samma finansiella konglomerat, får inte obehörigen röja vad han eller hon har fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med det företagets intresse.

En styrelseledamot eller annan befattningshavare hos ett försäkringsföretag, ett tjänstepensionsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, som vid fullgörandet av skyldigheter enligt denna lag får kunskap om affärsförhållanden hos ett annat företag inom samma finansiella konglomerat, får inte obehörigen röja vad han eller hon har fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med det företagets intresse.

8 §2

Ett försäkringsföretag och ett blandat finansiellt holdingföretag är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Ett försäkringsföretag, ett tjänstepensionsföretag och ett blandat finansiellt holdingföretag är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

10 §3

Ett institut eller ett försäkringsföretag som står under tillsyn enligt denna lag ska med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet samt Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.

Ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag som står under tillsyn enligt denna lag ska med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet samt Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.

Om Finansinspektionen vid tillsynen enligt denna lag behöver

Om Finansinspektionen vid tillsynen enligt denna lag behöver

2 Senaste lydelse 2018:1792. 3 Senaste lydelse 2014:489.

132 Prop. 2018/19:158 anlita någon med särskild fackkunskap för bedömning av en viss fråga, ska kostnaden för detta betalas av det institut eller det försäkringsföretag som tillsynen avser.

anlita någon med särskild fackkunskap för bedömning av en viss fråga, ska kostnaden för detta betalas av det institut, det försäkringsföretag eller det tjänstepensionsföretag som tillsynen avser.

7 kap.

1 §

Om ett institut eller ett försäkringsföretag inom ett finansiellt konglomerat inte uppfyller de krav som anges i 5 kap. eller om kraven är uppfyllda men solvensen eller den finansiella ställningen hos ett reglerat företag inom konglomeratet ändå är hotad, skall Finansinspektionen förelägga det företag som skall rapportera enligt 5 kap. 12 § att vidta åtgärder för att rätta till förhållandet.

Om ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag inom ett finansiellt konglomerat inte uppfyller de krav som anges i 5 kap. eller om kraven är uppfyllda men solvensen eller den finansiella ställningen hos ett reglerat företag inom konglomeratet ändå är hotad, ska Finansinspektionen förelägga det företag som ska rapportera enligt 5 kap. 12 § att vidta åtgärder för att rätta till förhållandet.

Om ett institut eller ett försäkringsföretag bryter mot denna lag, gäller dessutom det som föreskrivs i sektorsbestämmelserna.

Om ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag bryter mot denna lag, gäller dessutom det som föreskrivs i sektorsbestämmelserna.

4 §

Om ett institut, ett försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige inte i tid lämnar de upplysningar som föreskrivits med stöd av 9 kap. 1 § 6 och 7, får Finansinspektionen besluta att företaget skall betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.

Om ett institut, ett försäkringsföretag, ett tjänstepensionsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige inte i tid lämnar de upplysningar som föreskrivits med stöd av 9 kap. 1 § 6 och 7, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

8 kap.

1 §

När moderföretaget till ett institut eller ett försäkringsföretag är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES gäller 2–4 §§, om Finansinspektionen enligt bestämmelserna i 4 kap. 2 §

När moderföretaget till ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES gäller 2–4 §§, om Finansinspektionen

första stycket eller andra stycket 1 skulle ha varit samordnare. Vid bedömningen av om inspektionen skulle ha varit samordnare skall det bortses från den del av toppen av gruppen som ligger utanför EES.

enligt bestämmelserna i 4 kap. 2 § första stycket eller andra stycket 1 skulle ha varit samordnare. Vid bedömningen av om inspektionen skulle ha varit samordnare ska det bortses från den del av toppen av gruppen som ligger utanför EES.

3 §

När en tillsynsmyndighet utanför EES utövar tillsyn över ett finansiellt konglomerat som bedömts likvärdig, gäller 5 kap. 2 § andra stycket samt 5 kap. 7 och 9 §§ för institut och försäkringsföretag som ingår i konglomeratet.

När en tillsynsmyndighet utanför EES utövar tillsyn över ett finansiellt konglomerat som bedömts likvärdig, gäller 5 kap. 2 § andra stycket samt 5 kap. 7 och 9 §§ för institut, försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag som ingår i konglomeratet.

4 §

Om tillsynen inte bedöms vara likvärdig, skall Finansinspektionen besluta att bestämmelserna i denna lag skall tillämpas på konglomeratet på samma sätt som om företaget i toppen av konglomeratet hade haft sitt huvudkontor inom EES.

Om tillsynen inte bedöms vara likvärdig, ska Finansinspektionen besluta att bestämmelserna i denna lag ska tillämpas på konglomeratet på samma sätt som om företaget i toppen av konglomeratet hade haft sitt huvudkontor inom EES.

Efter att ha hört övriga relevanta behöriga myndigheter får Finansinspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsynsmetoder som säkerställer att tillsynen över de reglerade företagen i det finansiella konglomeratet är tillräcklig. Inspektionen får därvid förelägga en ägare som har ett bestämmande inflytande över institutet eller försäkringsföretaget att inrätta ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES. Inspektionen får då besluta att bestämmelserna i denna lag skall tillämpas på de reglerade företagen i det finansiella konglomerat som leds av detta holdingföretag.

Efter att ha hört övriga relevanta behöriga myndigheter får Finansinspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsynsmetoder som säkerställer att tillsynen över de reglerade företagen i det finansiella konglomeratet är tillräcklig. Inspektionen får i ett sådant fall förelägga en ägare som har ett bestämmande inflytande över institutet, försäkringsföretaget eller tjänstepensionsföretaget att inrätta ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES. Inspektionen får då besluta att bestämmelserna i denna lag ska tillämpas på de reglerade företagen i det finansiella konglomerat som leds av detta holdingföretag.

Finansinspektionen skall underrätta det finansiella konglomeratet, berörda behöriga myndigheter och Europeiska gemenskapernas

Finansinspektionen ska underrätta det finansiella konglomeratet, berörda behöriga myndigheter och Europeiska kommissionen när

134 Prop. 2018/19:158kommission när sådana tillsynsmetoder som anges i andra stycket används.

sådana tillsynsmetoder som anges i andra stycket används.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

2.20. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ

Härigenom föreskrivs att 7, 8 och 21 §§ lagen (2006:595) om europakooperativ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §1

I fråga om skyddet för en fusionerande förenings borgenärer ska bestämmelserna i 23 kap.20 och 2224 §§aktiebolagslagen (2005:551) om tillstånd att verkställa en fusionsplan tillämpas. När det gäller föreningar som driver finansieringsrörelse tillämpas i stället 12 kap. 21 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. När det gäller föreningar som driver försäkringsrörelse tillämpas i stället 13 kap.3335 §§försäkringsrörelselagen (2010:2043).

I fråga om skyddet för en fusionerande förenings borgenärer ska bestämmelserna i 23 kap.20 och 2224 §§aktiebolagslagen (2005:551) om tillstånd att verkställa en fusionsplan tillämpas. När det gäller föreningar som driver

finansieringsrörelse tillämpas i stället 12 kap. 21 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

försäkringsrörelse som försäkringsföretag tillämpas i stället 13 kap. 33–35 §§ försäkrings-rörelselagen (2010:2043),

– tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag tillämpas i stället 10 kap.6264 §§ lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag.

8 §2

Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 29.2 i SCE-förordningen, när beslut om tillstånd har meddelats enligt 23 kap. 23 eller 24 § aktiebolagslagen (2005:551) och beslutet har vunnit laga kraft. När det gäller föreningar som driver finansieringsrörelse tillämpas i stället 12 kap. 22 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 29.2 i SCE-förordningen, när beslut om tillstånd har meddelats enligt 23 kap. 23 eller 24 § aktiebolagslagen (2005:551) och beslutet har fått laga kraft. När det gäller föreningar som driver finansieringsrörelse tillämpas i stället 12 kap. 22 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse ska Bolagsverket utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats

När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse ska Bolagsverket utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats

1 Senaste lydelse 2010:2074. 2 Senaste lydelse 2010:2074.

136 Prop. 2018/19:158 enligt 13 kap. 33–35 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) och beslutet har vunnit laga kraft.

enligt 13 kap. 33 § försäkringsrörelselagen (2010:2043)eller 10 kap. 62 § lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag och beslutet har fått laga kraft.

21 §3

I fråga om europakooperativ som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 37–41 i SCE-förordningen, i den ursprungliga lydelsen, (dualistiskt organiserade europakooperativ) gäller följande.

Om något annat inte följer av någon annan författning eller av SCEförordningen, i den ursprungliga lydelsen, ska lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar och andra författningar om styrelsen eller dess ledamöter tillämpas på ledningsorganet eller dess ledamöter.

Det som sägs om styrelsen eller dess ledamöter i följande bestämmelser i lagen om ekonomiska föreningar ska tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter:

– 6 kap. 29–32 §§ om upplysningsplikt mot föreningsstämman, – 6 kap. 47 § om talan mot föreningsstämmans beslut, – 6 kap. 50 § om talan mot föreningen, – 6 kap. 51 § om skiljeförfarande, – 7 kap. 3 § andra stycket om styrelsesuppleanter, – 7 kap. 4 § andra stycket om delegation av uppgifter, – 7 kap. 7 § första stycket om krav på medlemskap, – 7 kap. 8 § om bosättningskrav, – 7 kap. 9–11 §§ om hinder mot att vara styrelseledamot, – 7 kap. 13 § om när en ändring i styrelsens sammansättning får verkan, – 7 kap. 14 § om förtida avgång, – 7 kap. 20 § första stycket om inträde av suppleant, – 7 kap. 21 § andra stycket om beslutsunderlag, – 7 kap. 23 § om jäv, – 7 kap. 24 och 25 §§ om protokoll, – 7 kap. 26 § om arvode och annan ersättning till styrelseledamot, – 7 kap. 44 och 45 §§ om registrering, – 7 kap. 46 § om anmälan av aktieinnehav, – 8 kap. 7 § om tillhandahållande av upplysningar till revisorn, – 8 kap. 19 § om revisorsjäv, – 8 kap. 32 § första stycket om revisionsberättelsen, – 8 kap. 46 § om underrättelse om brottsmisstanke, – 17 kap. 11 § om tvångslikvidation, – 17 kap. 43 § andra och tredje styckena om styrelseval i samband med upphörande av likvidation,

– 17 kap. 44 § om styrelseval efter upphävande av likvidationsbeslut, – 19 kap. 9 § om avregistrering av ledamot, och – 21 kap. 1 och 4–13 §§ om skadestånd.

3 Senaste lydelse 2018:727.

När 7 kap. 7 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på europakooperativ, ska den paragrafens första stycke inte gälla arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (2006:477) om arbetstagarinflytande i europakooperativ.

För dualistiskt organiserade europakooperativ som driver försäkringsrörelse gäller även 2 kap. 2 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

För dualistiskt organiserade europakooperativ som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag gäller även 2 kap. 2 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

För dualistiskt

organiserade europakooperativ som driver tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag gäller även 2 kap. 2 § lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

138

2.21. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § och 16 kap. 4 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

5 §1

Tillstånd enligt 1 § behövs inte för

1. Sveriges riksbank, Riksgäldskontoret och Kammarkollegiet,

2. anknutna ombud för de verksamheter som anges i 1 kap. 4 b §,

3. börs som driver verksamhet med stöd av sitt tillstånd,

4. försäkringsföretag med tillstånd enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043),

4. försäkringsföretag med tillstånd enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043) och tjänstepensionsföretag med tillstånd enligt lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag,

5. företag inom en koncern som tillhandahåller investeringstjänster uteslutande till andra företag i koncernen,

6. fysiska och juridiska personer som tillhandahåller investeringstjänster, om tjänsten tillhandahålls tillfälligt i samband med annan yrkesmässig verksamhet som regleras av

a) bestämmelser i lag eller annan författning, eller

b) etiska regler som avser yrkesverksamheten i fråga och som inte utesluter att tjänsten tillhandahålls,

7. fysiska och juridiska personer som för egen räkning handlar med andra finansiella instrument än råvaruderivat eller utsläppsrätter eller derivat hänförliga till utsläppsrätter och som inte tillhandahåller andra investeringstjänster eller utför annan investeringsverksamhet med andra finansiella instrument än råvaruderivat eller utsläppsrätter eller derivat hänförliga till utsläppsrätter, såvida de inte

a) är marknadsgaranter,

b) är deltagare på en reglerad marknad eller en MTF-plattform eller har direkt elektroniskt tillträde till en handelsplats, med undantag av ickefinansiella enheter som på en handelsplats genomför transaktioner som på ett objektivt mätbart sätt minskar risker som står i direkt samband med affärsverksamheten eller likviditetsförvaltningen hos dem eller de koncerner de ingår i,

c) tillämpar en teknik för algoritmisk högfrekvenshandel, eller

d) handlar för egen räkning vid utförandet av kundorder,

8. företag som tillhandahåller investeringstjänster som uteslutande består i förvaltning av ett program som syftar till delägarskap för de anställda i företaget,

1 Senaste lydelse 2018:1226.

9. företag som tillhandahåller både

a) investeringstjänster som uteslutande består i förvaltning av program som syftar till delägarskap för de anställda i företaget, och

b) andra investeringstjänster än sådana som anges i a uteslutande till andra företag i koncernen,

10. fondbolag, förvaltningsbolag och fondföretag som får driva verksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder samt AIF-förvaltare som får driva verksamhet enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder i andra fall än efter registrering enligt 2 kap. den lagen,

11. företag som handlar med råvaruderivat, utsläppsrätter eller derivat hänförliga till utsläppsrätter för egen räkning utan att utföra kundorder, eller tillhandahåller investeringstjänster i fråga om sådana instrument till kunderna i sin huvudsakliga verksamhet, om

a) detta utgör en kompletterande verksamhet eller, om företaget ingår i en koncern, detta utgör en kompletterande verksamhet sett till koncernen i dess helhet,

b) den huvudsakliga verksamheten inte utgörs av tillhandahållande av investeringstjänster eller sådana tjänster som avses i 7 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller verksamhet som marknadsgarant för råvaruderivat,

c) företaget inte tillämpar en teknik för algoritmisk högfrekvenshandel, och

d) företaget årligen anmäler till Finansinspektionen att undantaget utnyttjas samt på inspektionens begäran rapporterar på vilken grund företaget anser att verksamheten endast är en kompletterande verksamhet,

12. fysiska och juridiska personer som tillhandahåller investeringsrådgivning inom ramen för annan yrkesmässig verksamhet än sådan som omfattas av bestämmelserna i denna lag, om det inte lämnas någon specifik ersättning för rådgivningen,

13. fysiska och juridiska personer som utför investeringsverksamhet, dock inte drift av en andrahandsmarknad, eller tillhandahåller investeringstjänster rörande råvaruderivat för att fullgöra uppgifter

– enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG, i den ursprungliga lydelsen,

– enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG, i den ursprungliga lydelsen,

– enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 eller enligt sådana nätföreskrifter eller riktlinjer som har antagits enligt förordningen, eller

– enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 eller enligt sådana nätföreskrifter eller riktlinjer som har antagits enligt förordningen, om

a) personen är en sådan systemansvarig för överföringssystemet som avses i artikel 2.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG, i

140 Prop. 2018/19:158 den ursprungliga lydelsen, eller artikel 2.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG, i den ursprungliga lydelsen,

b) personen tillhandahåller tjänster till en systemansvarig som avses i a och fullgör uppgifterna för den systemansvariges räkning, eller

c) personen är operatör eller förvaltare av energibalanseringssystem, rörledningsnät eller system för balansering av tillgången och efterfrågan på energi,

14. företag som är verksamhetsutövare enligt 1 kap. 2 a § lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter som handlar med utsläppsrätter för egen räkning, om

a) företaget inte tillhandahåller andra investeringstjänster eller ägnar sig åt annan investeringsverksamhet, och

b) företaget inte tillämpar en teknik för algoritmisk högfrekvenshandel, och

15. värdepapperscentraler med tillstånd enligt artikel 16 i förordningen om värdepapperscentraler för att tillhandahålla de tjänster som uttryckligen anges i avsnitten A och B i bilagan till den förordningen.

Tillstånd krävs inte heller för sådan förvaltning av finansiella instrument som är reglerad i någon annan lag.

16 kap.

4 §2

Emittenten ska så snart som möjligt och senast fyra månader efter utgången av varje räkenskapsår offentliggöra sin årsredovisning och i förekommande fall en koncernredovisning.

Års- och koncernredovisningarna ska vara granskade av emittentens revisor. Revisionsberättelsen ska offentliggöras tillsammans med års- och koncernredovisningen. Bestämmelser om revision finns i 4 a kap. sparbankslagen (1987:619), 7 a kap. lagen (1995:1570) om medlemsbanker, revisionslagen (1999:1079), 17 kap.11 och 12 §§försäkringsrörelselagen (2010:2043),9 kap. aktiebolagslagen (2005:551) och 8 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Års- och koncernredovisningarna ska vara granskade av emittentens revisor. Revisionsberättelsen ska offentliggöras tillsammans med års- och koncernredovisningen. Bestämmelser om revision finns i 4 a kap. sparbankslagen (1987:619), 7 a kap. lagen (1995:1570) om medlemsbanker, revisionslagen (1999:1079), 9 kap. aktiebolagslagen (2005:551), 17 kap.11 och 12 §§försäkringsrörelselagen (2010:2043), 8 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar och 14 kap. 9 § lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

2 Senaste lydelse 2018:728.

2.22. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 30 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 kap.

5 §1

Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i ett ärende hos en statlig myndighet om innehav av

1. aktier i bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag, fondbolag eller försäkringsaktiebolag,

1. aktier i bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag, fondbolag, försäkringsaktiebolag eller tjänstepensionsaktiebolag,

2. andelar i medlemsbank eller kreditmarknadsförening, eller

3. aktier eller andelar i börs, clearingorganisation, svensk värdepapperscentral, betalningsinstitut, institut för elektroniska pengar eller företag som driver verksamhet enligt lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter eller lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter.

Sekretessen gäller inte beslut av myndigheten och inte heller för uppgift från en annan myndighet om uppgiften inte är sekretessreglerad där.

För uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

1 Senaste lydelse 2016:1030.

142

2.23. Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

2 §1

Ett betalningsinstitut ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som motsvarar minst startkapitalet enligt 1 § eller ett kapitalkrav beräknat enligt 3 eller 4 §. Betalningsinstitutets kapitalbas får inte underskrida det högsta av dessa två belopp. Om betalningsinstitutet endast tillhandahåller betalningsinitieringstjänster gäller enbart kravet att institutet vid varje tidpunkt ska ha en kapitalbas som motsvarar minst startkapitalet enligt 1 §.

Vid beräkningen av kapitalbasen tillämpas tillsynsförordningen. Minst 75 procent av primärkapitalet ska vara i form av kärnprimärkapital, och supplementärkapitalet får uppgå till högst en tredjedel av primärkapitalet.

Ett betalningsinstitut som tillhör samma grupp som ett annat betalningsinstitut, eller ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag, ett fondbolag, ett försäkringsföretag, en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder eller ett institut för elektroniska pengar får inte vid beräkning av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen av något av dessa företags kapitalbas.

Ett betalningsinstitut som tillhör samma grupp som ett annat betalningsinstitut, eller ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag, ett fondbolag, ett försäkringsföretag, ett tjänstepensionsföretag, en AIFförvaltare som förvaltar specialfonder eller ett institut för elektroniska pengar får inte vid beräkning av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen av något av dessa företags kapitalbas.

Ett betalningsinstitut som driver annan verksamhet i enlighet med 5 § får inte vid beräkningen av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i sådan annan verksamhet.

För ett betalningsinstitut som har bytt redovisningsvaluta gäller att kapitalbasen inte får understiga det högsta av de belopp som följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

1 Senaste lydelse 2018:175.

2.24. Förslag till lag om ändring i delgivningslagen (2010:1932)

Härigenom föreskrivs att 29 § delgivningslagen (2010:1932) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 §

Särskild delgivning med juridisk person får användas av en myndighet om ett försök till vanlig delgivning eller förenklad delgivning har misslyckats i samma delgivningsärende eller ett sådant delgivningsförsök bedöms som utsiktslöst vid delgivning med

1. aktiebolag som är registrerade i aktiebolagsregistret,

2. ekonomiska föreningar, bostadsrättsföreningar, kooperativa hyresrättsföreningar och sambruksföreningar som är registrerade i föreningsregistret,

3. handelsbolag, kommanditbolag, ideella föreningar och registrerade trossamfund som är registrerade i handelsregistret,

4. bankaktiebolag, sparbanker och medlemsbanker som är registrerade i bankregistret,

5. försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag som är registrerade i försäkringsregistret,

5. försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag som är registrerade i försäkringsregistret,

6. europabolag som är registrerade i europabolagsregistret, och

7. europakooperativ som är registrerade i europakooperativsregistret.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

144

2.25. Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043)

dels att 1 kap. 9 och 12 §§, 2 kap. 1 och 2 §§, 11 kap. 45 §, 12 kap. 74, 75, 88 och 89 §§, 13 kap. 27 §, 14 kap. 1, 2 och 13 §§, 15 kap. 14 §, 18 kap. 12 § och 21 kap. 1 och 2 §§ ska ha följande lydelse,

dels att punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2015:700) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 4 a §, och närmast före 2 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

9 §

Med återförsäkring avses verksamhet som består i att överta risker som överlåts av ett försäkringsföretag eller av en utländsk försäkringsgivare.

Med återförsäkring avses verksamhet som består i att överta risker som överlåts av ett försäkringsföretag, en utländsk försäkringsgivare eller ett tjänstepensionsföretag.

12 §2

I denna lag betyder

1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare,

2. blandat finansiellt holdingföretag: ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,

3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4. EES-försäkringsgivare: en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet,

5. externt kreditvärderingsinstitut: ett kreditvärderingsinstitut som har fått tillstånd eller blivit certifierat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte omfattas av den förordningen,

6. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland,

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europarlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341. 2 Senaste lydelse 2015:700.

7. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag,

8. försäkringsgivare från tredje land: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES,

9. grupptillsynsmyndighet: den myndighet som enligt 19 kap. 6 § ansvarar för grupptillsynen,

10. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, 11. specialföretag: ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som, utan att vara ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare, övertar försäkringsrisker från ett försäkringsföretag eller en EESförsäkringsgivare och som till fullo finansierar sin exponering för riskerna genom inkomster från emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad företagens skyldigheter enligt avtal om riskövertagande, och

11. specialföretag: ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som, utan att vara ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare, övertar försäkringsrisker från ett försäkringsföretag eller en EESförsäkringsgivare och som till fullo finansierar sin exponering för riskerna genom inkomster från emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad företagens skyldigheter enligt avtal om riskövertagande,

12. tillsynskollegium: en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och beslutsfattande mellan Finansinspektionen och en eller flera behöriga myndigheter eller mellan flera behöriga myndigheter vid tillsynen över en grupp enligt 19 kap.

12. tillsynskollegium: en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och beslutsfattande mellan Finansinspektionen och en eller flera behöriga myndigheter eller mellan flera behöriga myndigheter vid tillsynen över en grupp enligt 19 kap., och

13. tjänstepensionsföretag: ett företag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen ( 2019:000 ) om tjänstepensionsföretag.

2 kap.

1 §

Försäkringsrörelse får drivas bara efter tillstånd. Tillstånd får ges ett aktiebolag, ett ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening.

Försäkringsrörelse får drivas bara efter tillstånd. Tillstånd får ges ett aktiebolag, ett ömsesidigt försäkringsbolag, en försäkringsförening, ett ömsesidigt

146 Prop. 2018/19:158tjänstepensionsbolag eller en

tjänstepensionsförening.

2 §3

I fråga om europabolag och europakooperativ som driver försäkringsrörelse och som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag eller artiklarna 37–41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar ska följande bestämmelser i denna lag om styrelsen eller dess ledamöter tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter:

2 kap. 4 § 4 om ledningsprövning,

4 kap. 9 § första stycket 1 om avtal med eller till förmån för styrelseledamot,

11 kap. 8 § och 13 kap. 17 § om uppgifter inför styrelseval,

11 kap. 10 § och 13 kap. 11 § om jäv för styrelseledamot,

2 kap. 4 § första stycket 4 om ledningsprövning,

4 kap. 9 § första stycket 1 om avtal med eller till förmån för styrelseledamot,

11 kap. 8 § och 13 kap. 17 § om uppgifter inför styrelseval,

11 kap. 10 § och 13 kap. 11 § om jäv för styrelseledamot,

13 kap. 13 § om överskridande av befogenhet och behörighet,

17 kap. 13 § om rätt för Finansinspektionen att sammankalla styrelsen och närvara vid sådant sammanträde samt delta i överläggningarna,

18 kap. 11 § om återkallelse av tillstånd, och

19 kap. 45 § om tystnadsplikt.

17 kap. 13 § om rätt för Finansinspektionen att sammankalla styrelsen och närvara vid sådant sammanträde samt delta i överläggningarna,

18 kap. 11 § om återkallelse av tillstånd, och

19 kap. 45 § om tystnadsplikt.

Av 16 § andra stycket och 22 § lagen (2004:575) om europabolag samt 21 § andra stycket och 26 § lagen (2006:595) om europakooperativ framgår att de i första stycket angivna bestämmelserna om styrelsen eller dess ledamöter ska tillämpas också på ett europabolags eller ett europakooperativs lednings- eller förvaltningsorgan eller dess ledamöter.

Omvandling

4 a §

Ett tjänstepensionsföretag ska ges tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt denna lag (omvandling), om

1. förutsättningarna enligt 4 § är uppfyllda,

2. den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade

3 Senaste lydelse 2015:700.

på grund av försäkringar inte försämras, och

3. ansökan om tillstånd har godkänts,

a) i fråga om ett tjänstepensionsaktiebolag, genom ett bolagsstämmobeslut som stöds av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda på stämman,

b) i fråga om ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, genom ett bolagsstämmobeslut som stöds av minst två tredjedelar av de röstande, och

c) i fråga om en tjänstepensionsförening, genom ett föreningsstämmobeslut som stöds av minst två tredjedelar av de röstande.

11 kap.

45 §4

Utöver det som föreskrivs i 25 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551) om i vilka fall allmän domstol eller Bolagsverket ska besluta att ett bolag ska gå i likvidation gäller för försäkringsaktiebolag att Bolagsverket ska besluta att bolaget ska gå i likvidation om

1. ett tillstånd att driva försäkringsrörelse för bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats, eller

2. tillståndet att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse.

2. tillståndet att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag eller någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse.

Beslutet enligt första stycket 2 ska fattas så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket. Beslutet om likvidation gäller omedelbart.

I ärenden om likvidation av försäkringsaktiebolag vars tillstånd att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva någon annan tillståndspliktig finansiell

I ärenden om likvidation av försäkringsaktiebolag vars tillstånd att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen om tjänstepensionsföretag

4 Senaste lydelse 2013:166.

148 Prop. 2018/19:158 rörelse, ska 25 kap. 24 § aktiebolagslagen inte tillämpas.

eller någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse, ska 25 kap. 24 § aktiebolagslagen inte tillämpas.

En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en aktieägare eller på anmälan av Finansinspektionen.

12 kap.

74 §5

Bestämmelsen i 17 kap. 16 § första stycket 1 lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar om allmän domstols beslut om likvidation ska gälla också för ömsesidiga försäkringsbolag.

Bolagsverket ska besluta att ett ömsesidigt försäkringsbolag ska gå i likvidation om

1. bolagets hela försäkringsbestånd har överlåtits,

2. ett tillstånd att driva försäkringsrörelse som har beviljats för en bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats,

3. tillståndet att driva försäkringsrörelse har återkallats,

3. tillståndet att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag, eller

4. bolaget är försatt i konkurs som avslutats med överskott och bolagsstämman inte inom föreskriven tid har fattat beslut om likvidation enligt 79 §, eller

5. bolaget saknar till försäkringsregistret anmäld behörig styrelse eller verkställande direktör.

4. bolaget saknar till försäkringsregistret anmäld behörig styrelse eller verkställande direktör.

Ett beslut om likvidation ska inte meddelas, om det styrks att likvidationsgrunden upphört under ärendets handläggning. Frågor om likvidation enligt första eller andra stycket prövas på anmälan av

Finansinspektionen eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören eller en delägare eller röstberättigad som inte är delägare.

En fråga om likvidation enligt första eller andra stycket prövas på anmälan av Finansinspektionen eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en delägare eller en röstberättigad som inte är delägare. I de fall som avses i andra stycket 4 prövas frågan på ansökan även av en borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.

I de fall som avses i andra stycket 3 ska Bolagsverket fatta beslutet om likvidation så snart det är

I de fall som avses i andra stycket 3 ska Bolagsverket fatta beslutet om likvidation så snart det är

5 Senaste lydelse 2018:731.

praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket.

praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket. Ett beslut om likvidation ska inte meddelas, om det styrks att likvidationsgrunden upphört under ärendets handläggning.

Beslut om likvidation gäller omedelbart.

I de fall som avses i andra stycket 4 eller 5 prövas frågan på ansökan även av en borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.

Beslutet om likvidation gäller omedelbart.

Bestämmelser om allmän domstols beslut om likvidation vid konkurs finns i 18 kap. 13 och 14 §§ lagen om ekonomiska föreningar.

75 §6

I ärenden enligt 74 § andra stycket 3 ska 17 kap.12 och 18 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar inte tillämpas.

I övrigt gäller för genomförandet av likvidationen för ömsesidiga försäkringsbolag 17 kap. 18, 19 och 23–45 §§ lagen om ekonomiska föreningar med de tillägg som följer av 76–78 §§.

I ett ärende enligt 74 § andra stycket 1, 2, 4 eller 5 gäller även 17 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar.

I ett ärende enligt 74 § andra stycket 1, 2 eller 4 gäller även 17 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar.

88 §7

Ett ömsesidigt försäkringsbolags företagsnamn ska innehålla orden ömsesidig och försäkring. Om verksamheten avser att meddela försäkring av egendom bara inom ett begränsat geografiskt område, ska företagsnamnet ange området för bolagets verksamhet men ordet ömsesidig får utelämnas.

Bolagets styrelse får anta ett särskilt företagsnamn. Ett särskilt företagsnamn får inte innehålla ordet ömsesidig.

Företagsnamnet ska tydligt skilja sig från företagsnamn som är införda i det register som avses i 14 kap. 1 §. I övrigt finns bestämmelser om registreringen i lagen (2018:1653) om företagsnamn.

Företagsnamnet ska tydligt skilja sig från företagsnamn som är införda i det register som avses i 17 kap. 1 §. I övrigt finns bestämmelser om registreringen i lagen (2018:1653) om företagsnamn.

6 Senaste lydelse 2018:731. 7 Senaste lydelse 2018:1689.

150 Prop. 2018/19:158

89 §

I 14 kap. 1 § finns bestämmelser om registreringsmyndighet och försäkringsregister.

I 17 kap. 1 § finns bestämmelser om registreringsmyndighet och försäkringsregister.

13 kap.

27 §8

Utöver bestämmelserna om tvångslikvidation i 17 kap. 11 § och 16 § första stycket 1–3 lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar gäller för försäkringsföreningar att Bolagsverket ska besluta att föreningen ska gå i likvidation, om

1. föreningens hela försäkringsbestånd har överlåtits,

2. ett tillstånd att driva försäkringsrörelse för bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats, eller

3. tillståndet att driva försäkringsrörelse har återkallats.

3. tillståndet att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att föreningen i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag.

I de fall som avses i första stycket 3 ska Bolagsverket fatta beslutet om likvidation så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket. Beslutet om likvidation gäller omedelbart.

En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en föreningsmedlem eller en innehavare av förlagsandelar eller på anmälan av Finansinspektionen.

I ärenden enligt första stycket 3 ska 17 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar inte tillämpas.

14 kap.

1 §9

Ett försäkringsföretag (det överlåtande företaget) får helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbestånd till en annan försäkringsgivare (den övertagande försäkringsgivaren). Överlåtelse får ske till

1. ett svenskt försäkringsföretag, eller

1. ett svenskt försäkringsföretag,

2. en utländsk försäkringsgivare som har tillstånd att driva försäkringsrörelse i Sverige eller som är auktoriserad i ett land inom EES.

2. en utländsk försäkringsgivare som har tillstånd att driva försäkringsrörelse i Sverige eller som är auktoriserad i ett land inom EES, eller

3. ett tjänstepensionsföretag.

Försäkringsbestånd får överlåtas även om det överlåtande företaget har gått i likvidation.

8 Senaste lydelse 2018:731. 9 Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2015:700.

2 §10

Ett avtal mellan försäkringsföretag om överlåtelse av försäkringsbestånd ska för att bli giltigt godkännas av stämman i det överlåtande företaget.

Ett avtal mellan försäkringsföretag om överlåtelse av försäkringsbestånd ska för att bli giltigt godkännas av stämman i det överlåtande företaget. Detsamma gäller för ett avtal om överlåtelse från ett försäkringsföretag till ett tjänstepensionsföretag.

13 §11

Om överlåtelsen sker till ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare med tillstånd att driva försäkringsrörelse i Sverige ska, sedan överlåtelsen har verkställts, den övertagande försäkringsgivaren lämna en underrättelse om överlåtelsen till varje försäkringstagare som berörs av den. Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta på vilket sätt underrättelsen ska lämnas.

Om överlåtelsen sker till ett försäkringsföretag, till en utländsk försäkringsgivare med tillstånd att driva försäkringsrörelse i Sverige eller till ett tjänstepensionsföretag ska, sedan överlåtelsen har verkställts, den övertagande försäkringsgivaren lämna en underrättelse om överlåtelsen till varje försäkringstagare som berörs av den. Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta på vilket sätt underrättelsen ska lämnas.

15 kap.

14 §12

Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier vid stämman inte får företräda fler aktier än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat

1. om ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att försäkringsaktiebolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet,

2. om ägaren i väsentlig mån har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,

3. om ägaren är ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 9 kap. 10 § denna lag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller

3. om ägaren är ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 19 kap. 63 § första stycket denna lag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild

10 Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2015:700. 11 Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2015:700. 12 Senaste lydelse 2017:653.

152 Prop. 2018/19:158 tillsyn över finansiella konglomerat, eller

4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 eller 2 §, får Finansinspektionen besluta att ägaren vid stämman inte får företräda aktierna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier, får innehavaren inte företräda aktierna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.

18 kap.

12 §13

Finansinspektionen ska återkalla ett försäkringsföretags tillstånd, om företaget

1. inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har vunnit laga kraft,

1. inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har fått laga kraft,

2. har förklarat sig avstå från tillståndet,

3. har försatts i konkurs eller om beslut har fattats om att företaget ska gå i tvångslikvidation,

4. inte uppfyller minimikapitalkravet eller ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, och företagets finansiella saneringsplan är uppenbart otillräcklig, eller

5. inte inom tre månader från den tidpunkt då företaget inte längre uppfyllde minimikapitalkravet eller ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, har vidtagit de åtgärder som finns angivna i en godkänd finansiell saneringsplan.

4. inte uppfyller minimikapitalkravet eller ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, och företagets finansiella saneringsplan är uppenbart otillräcklig,

5. inte inom tre månader från den tidpunkt då företaget inte längre uppfyllde minimikapitalkravet eller ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, har vidtagit de åtgärder som finns angivna i en godkänd finansiell saneringsplan, eller

13 Senaste lydelse 2015:700.

6. får tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag.

21 kap.

1 §14

Finansinspektionens beslut i ärenden enligt 17 kap. 13 § första stycket och 18 kap. 26 § andra stycket samt beslut om sanktionsföreläggande får inte överklagas.

Finansinspektionens beslut i ärenden enligt 17 kap. 13 § första stycket och 18 kap. 25 § andra stycket samt beslut om sanktionsföreläggande får inte överklagas.

2 §15

Finansinspektionens beslut som avses i 11 kap. 1 § andra stycket 1 får överklagas hos regeringen.

Finansinspektionens beslut som avses i 11 kap. 1 § andra stycket 1 får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

2. För försäkringsföretag som vid lagens ikraftträdande bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkringar gäller för den delen av verksamheten, till och med den 31 december 2019, tillämpliga bestämmelser i 1–7, 14, 16 och 17 kap. i den äldre lydelsen samt föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser. För verksamheten som avser tjänstepensionsförsäkring gäller under angiven tid i övrigt tillämpliga bestämmelser i 10–15 och 19 kap. denna lag.

2. För försäkringsföretag som vid lagens ikraftträdande bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkringar gäller för den delen av verksamheten, till och med den 31 december 2022, tillämpliga bestämmelser i 1–7, 14, 16 och 17 kap. i den äldre lydelsen samt föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser. För verksamheten som avser tjänstepensionsförsäkring gäller under angiven tid i övrigt tillämpliga bestämmelser i 10–15 och 19 kap. denna lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om tillämpningen enligt första stycket av bestämmelserna i 10 och 19 kap. denna lag på ett försäkringsföretags tjänstepensionsverksamhet. För ett försäkringsföretag som avses i första stycket gäller bestämmelserna enligt det stycket även den del av försäkringsrörelsen som avser övrig livförsäkringsverksamhet, om denna är av endast ringa omfattning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som avses med ringa omfattning enligt tredje stycket.

14 Senaste lydelse 2017:653. 15 Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2015:700.

154 Prop. 2018/19:158 Ett försäkringsföretag som avses i första stycket får, efter anmälan till Finansinspektionen, tillämpa denna lag även på verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkring.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

2.26. Förslag till lag om ändring i lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §1

En understödsförening som före den 1 april 2011 är registrerad enligt lagen (1972:262) om understödsföreningar får fortsätta att driva verksamheten och ska då omfattas av bestämmelserna i den lagen till utgången av år 2020 eller, om den driver sådan verksamhet som anges i 7 § tredje stycket den lagen, till utgången av april 2020.

Om understödsföreningen dessförinnan har gett in en ansökan om tillstånd enligt 2 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043), får den driva verksamheten vidare till dess att ett beslut med anledning av en sådan ansökan har fått laga kraft. Om en sådan ansökan inte har getts in i tid eller om den avslås, ska föreningen träda i likvidation. Likvidationen ska handläggas enligt bestämmelserna i lagen om understödsföreningar.

Om understödsföreningen dessförinnan har gett in en ansökan om tillstånd enligt 2 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043)eller 2 kap. lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag, får den driva verksamheten vidare till dess att ett beslut med anledning av en sådan ansökan har fått laga kraft. Om en sådan ansökan inte har getts in i tid eller om den avslås, ska föreningen träda i likvidation. Likvidationen ska handläggas enligt bestämmelserna i lagen om understödsföreningar.

Har sådant förhållande inträffat som påkallar likvidation enligt andra stycket och har inte inom sex veckor därefter i understödsföreningsregistret införts uppgift om att föreningen trätt i likvidation, ska rätten på anmälan av Finansinspektionen och efter föreningens hörande förklara att föreningen ska träda i likvidation.

Bestämmelserna i 44 § lagen om understödsföreningar ska tillämpas vid rättens handläggning av en anmälan enligt tredje stycket.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

1 Senaste lydelse 2019:316.

156

2.27. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

2 §1

Ett institut för elektroniska pengar ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som lägst motsvarar startkapitalet enligt 1 § eller ett kapitalkrav beräknat enligt 3 §. Institutets kapitalbas får inte underskrida det högsta av dessa belopp.

Vid beräkningen av kapitalbasen och dess sammansättning ska Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 tillämpas. Därutöver gäller följande vid beräkningen:

1. Ett institut för elektroniska pengar som tillhör samma grupp som ett annat institut för elektroniska pengar, eller ett betalningsinstitut, ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag, ett fondbolag, en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder eller ett försäkringsföretag får vid beräkning av kapitalbasen inte ta med sådana poster som ingår i beräkningen av något av dessa företags kapitalbas.

1. Ett institut för elektroniska pengar som tillhör samma grupp som ett annat institut för elektroniska pengar, eller ett betalningsinstitut, ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag, ett fondbolag, en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag får vid beräkning av kapitalbasen inte ta med sådana poster som ingår i beräkningen av något av dessa företags kapitalbas.

2. Ett institut för elektroniska pengar som bedriver annan verksamhet i enlighet med 5 § får vid beräkningen av kapitalbasen inte ta med sådana poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i den andra verksamheten.

3. För ett institut för elektroniska pengar som har bytt redovisningsvaluta får kapitalbasen inte understiga det högsta av de belopp som följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

1 Senaste lydelse 2014:989.

2.28. Förslag till lag om ändring i lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §1

I databasen får sådana uppgifter behandlas som har samlats in med stöd av

1. 6 kap. 9 § första och andra styckena lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

2. 9 kap. 3 § första stycket lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument,

3. 10 kap. 2 § första stycket lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

4. 13 kap. 3 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

5. 8 kap. 5 § första stycket lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution,

6. 5 kap.10 och 11 §§ lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,

7. 23 kap. 2 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

8. 8 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster,

9. 17 kap. 5 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), 10. 5 kap. 2 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar, 11. 13 kap. 6 § första stycket lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

12. 6 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag,

13. 6 kap. 2 § lagen (2017:230) om Pensionsmyndighetens försäkringsverksamhet i premiepensionssystemet, och

13. 6 kap. 2 § lagen (2017:230) om Pensionsmyndighetens försäkringsverksamhet i premiepensionssystemet,

14. 14 kap. 5 § lagen ( 2019:000 ) om tjänstepensionsföretag, och

14. artiklarna 99–101, 394, 415, 416, 430 och 451 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012.

15. artiklarna 99–101, 394, 415, 416, 430 och 451 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012.

1 Senaste lydelse 2018:1229.

158 Prop. 2018/19:158

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

2.29. Förslag till lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud

Härigenom föreskrivs att 3 och 11 §§ lagen (2014:836) om näringsförbud ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Bestämmelserna i 4–9 §§ ska tillämpas på dem som faktiskt har utövat ledningen av en näringsverksamhet som en juridisk person har bedrivit.

Bestämmelserna i 4–9 §§ ska alltid tillämpas på följande befattningshavare:

1. i kommanditbolag: komplementär,

2. i andra handelsbolag: bolagsman,

3. i aktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag: ledamot och suppleant i styrelsen samt verkställande direktör och vice verkställande direktör,

3. i aktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag: ledamot och suppleant i styrelsen samt verkställande direktör och vice verkställande direktör,

4. i sparbanker, ekonomiska föreningar och försäkringsföreningar: ledamot och suppleant i styrelsen samt verkställande direktör och vice verkställande direktör,

4. i sparbanker, ekonomiska föreningar, försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar: ledamot och suppleant i styrelsen samt verkställande direktör och vice verkställande direktör,

5. i europeiska ekonomiska intressegrupperingar med säte i Sverige: företagsledare,

6. i europabolag och europakooperativ med säte i Sverige: ledamot och suppleant i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan samt verkställande direktör och vice verkställande direktör,

7. i utländska filialer som omfattas av lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.: verkställande direktör och vice verkställande direktör, och

8. i stiftelser som omfattas av 2 kap. 3 § bokföringslagen (1999:1078): ledamot och suppleant i styrelsen samt, när en stiftelse har anknuten förvaltning, sådana befattningshavare hos förvaltaren som anges i detta stycke.

11 §

Den som har näringsförbud får inte

1. driva näringsverksamhet,

2. faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juridisk person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring,

3. vara bolagsman i ett annat handelsbolag än ett kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag eller medlem i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige,

4. vara stiftare av ett aktiebolag eller en sparbank,

5. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för

5. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för

160 Prop. 2018/19:158 – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – en sparbank, – ett ömsesidigt försäkringsbolag,

– ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – en sparbank, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag,

– en försäkringsförening, – en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, – en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige,

– en pensionsstiftelse, eller – en sådan ideell förening eller stiftelse som driver näringsverksamhet,

– en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige,

– en pensionsstiftelse, eller – en sådan ideell förening eller stiftelse som driver näringsverksamhet,

6. vara ledamot eller suppleant i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet för ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige,

7. vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i

– ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – ett ömsesidigt försäkringsbolag,

7. vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i

– ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag,

– ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige,

– en sparbank, – en medlemsbank, eller – en filial enligt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,

– ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige,

– en sparbank, – en medlemsbank, eller – en filial enligt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,

8. vara företagsledare i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige eller föreståndare enligt 2 § andra stycket lagen om utländska filialer m.m.,

9. vara firmatecknare eller i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges i 3–5 eller vara firmatecknare för ett utländskt bankföretags filial,

10. äga så många aktier i ett aktiebolag eller ett europabolag med säte i Sverige att hans eller hennes andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget överstiger femtio procent,

11. inneha fullmakt att företräda en enskild näringsidkare i dennes näringsverksamhet eller en juridisk person som anges i 3–5,

12. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i en näringsverksamhet som drivs av en närstående till honom eller henne eller där en närstående har en sådan ställning som anges i 3 §, eller

13. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i den näringsverksamhet där han eller hon har åsidosatt sina skyldigheter.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

2.30. Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 9 § lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

9 §1

Med finansiellt företag avses i 7 och 8 §§

1. ett svenskt företag som är

a) AIF-förvaltare som har tillstånd enligt 3 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

b) börs enligt 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

c) clearingorganisation enligt 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden,

d) fondbolag enligt 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

e) försäkringsföretag som omfattas av försäkringsrörelselagen (2010:2043),

e) försäkringsföretag som omfattas av försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller tjänstepensionsföretag som omfattas av lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag,

f) kreditinstitut enligt 1 kap. 5 § 10 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

g) värdepappersbolag enligt 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden, eller

h) värdepapperscentral enligt 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, och

2. ett utländskt företag som hör hemma utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som, efter tillstånd från Finansinspektionen, från filial i Sverige driver motsvarande verksamhet som ett företag som avses i 1.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

1 Senaste lydelse 2017:707.

162

2.31. Förslag till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2018/19:125 Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §

Denna lag gäller för fysiska och juridiska personer som driver

1. bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

2. livförsäkringsrörelse,

2. livförsäkringsrörelse, dock inte tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag,

3. värdepappersrörelse enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

4. verksamhet som kräver ansökan hos Finansinspektionen enligt lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet eller lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,

5. försäkringsdistribution enligt lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, i fråga om sådan verksamhet rörande livförsäkring, bedriven av sådana försäkringsförmedlare som har tillstånd enligt 2 kap. 1 § den lagen eller bedriver verksamhet enligt 3 kap. 1 § andra stycket 2 eller 3 § den lagen,

6. verksamhet för utgivning av elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

7. fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

8. verksamhet med att som betalningsinstitut tillhandahålla betaltjänster enligt lagen (2010:751) om betaltjänster,

9. verksamhet med att tillhandahålla betaltjänster enligt lagen om betaltjänster utan att vara betalningsinstitut, dock inte om verksamheten uteslutande avser kontoinformationstjänster,

10. verksamhet som förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

11. verksamhet med konsumentkrediter enligt lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter,

12. verksamhet med bostadskrediter enligt lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter,

13. verksamhet som fastighetsmäklare med fullständig registrering enligt fastighetsmäklarlagen (2011:666),

14. spelverksamhet som bedrivs med licens eller registrering enligt spellagen (2018:1138),

15. yrkesmässig handel med varor, om det kan antas att det i verksamheten eller en del av verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner, enstaka eller sådana som kan antas ha samband, som

innebär att utbetalt eller mottaget belopp i kontanter uppgår till motsvarande 5 000 euro eller mer,

16. verksamhet enligt pantbankslagen (1995:1000), 17. verksamhet som auktoriserad eller godkänd revisor eller registrerat revisionsbolag,

18. yrkesmässig verksamhet som avser bokföringstjänster eller revisionstjänster som inte omfattas av 17,

19. yrkesmässig rådgivning avseende skatter och avgifter (skatterådgivare),

20. verksamhet som advokat eller advokatbolag, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § första stycket,

21. yrkesmässig verksamhet som annan oberoende jurist än som avses i 20, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § första stycket, eller

22. yrkesmässig verksamhet till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § andra stycket och verksamhetsutövaren inte är en sådan person som avses i 17–21.

Vissa speltjänster får undantas från tillämpning av lagen eller bestämmelser i den enligt föreskrifter som meddelas med stöd av 8 kap. 1 § 1.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

164

2.32. Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution

Härigenom föreskrivs att det i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution ska införas en ny paragraf, 1 kap. 1 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 a §

I 1 kap. 16 § lagen ( 2019:000 ) om tjänstepensionsföretag och 8 kap. 6 § lagen ( 1998:293 ) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige finns bestämmelser om att denna lag gäller för tjänstepensionsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2019.

3. Ärendet och dess beredning

Genomförande av andra tjänstepensionsdirektivet

Regeringen beslutade den 21 mars 2013 att ge en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag till ny rörelsereglering för tjänstepensionsinstitut. Utredningen antog namnet Tjänstepensionsföretagsutredningen. Tjänstepensionsföretagsutredningen lämnade i augusti 2014 slutbetänkandet En ny reglering för tjänstepensionsföretag (SOU 2014:57). Betänkandet har remissbehandlats.

Den 14 december 2016 antog Europaparlamentet och rådet direktiv (EU) 2016/2341 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (andra tjänstepensionsdirektivet). Direktivet finns i bilaga 1. Direktivet skulle vara genomfört i medlemsstaterna senast den 13 januari 2019.

Regeringen gav den 16 mars 2017 Finansinspektionen i uppdrag att analysera och lämna förslag på hur en lämplig kapitalkravsreglering för tjänstepensionsföretag bör utformas. Finansinspektionen redovisade uppdraget den 1 september 2017 i rapporten Förslag till kapitalkravsreglering för tjänstepensionsföretag (dnr 17-4640).

Finansdepartementet har därefter tagit fram promemorian En ny reglering för tjänstepensionsföretag med förslag till hur andra tjänstepensionsdirektivet ska genomföras i svensk rätt. I promemorian lämnas förslag till reglering för en ny typ av institut, tjänstepensionsföretag, som enligt en ny lag ska få driva försäkringsrörelse på tjänstepensionsområdet. Förslagen bygger delvis på de förslag som tidigare lagts fram av Tjänstepensionsföretagsutredningen. Promemorians huvudsakliga innehåll och lagförslag finns i bilagorna 2 och 3. Promemorian har remitterats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2018/02661/FPM).

I denna proposition behandlas förslagen i det nämnda slutbetänkandet En ny reglering för tjänstepensionsföretag och den nämnda promemorian med samma namn.

I bilaga 8 finns en uppställning som visar vilka bestämmelser i svensk rätt som genomför andra tjänstepensionsdirektivet med avseende på tjänstepensionsföretag.

I propositionen Nya regler för pensionsstiftelser med anledning av andra tjänstepensionsdirektivet (prop. 2018/19:159) lämnas förslag till vissa nya och ändrade regler som krävs för att genomföra andra tjänstepensionsdirektivet med avseende på pensionsstiftelser.

Förslag till ändringar i skattelagstiftningen med anledning av genomförandet av direktivet bereds separat, se lagrådsremissen Skatteregler för tjänstepensionsföretag (Fi2019/02435/S1).

Genomförande av ändringar i direktivet om aktieägares rättigheter

Den 17 maj 2017 antog Europaparlamentet och rådet direktiv (EU) 2017/828 om ändring av direktiv 2007/36/EG vad gäller uppmuntrande av aktieägares långsiktiga engagemang (ändringsdirektivet). Direktivet finns i bilaga 5. Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den

11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag (direktivet om aktieägares rättigheter) är genomfört i svensk rätt (prop. 2009/10:247, bet. 2010/11:CU7, rskr. 2010/11:40).

I departementspromemorian Direktivet om ett ökat aktieägarengagemang (Ds 2018:15) lämnas förslag till författningsändringar med anledning av ändringsdirektivet. Tjänstepensionskassor behandlas i promemorian men omfattas inte av promemorians författningsförslag. I promemorian beaktas även Tjänstepensionsföretagsutredningens slutbetänkande. Promemorian har remissbehandlats. Remissvaren finns tillgängliga i Justitiedepartementet (Ju2018/03135/L1).

I denna proposition lämnas förslag till författningsändringar för att genomföra ändringsdirektivet med avseende på tjänstepensionsföretag (se avsnitten 8.2.11 och 16.2). Ändringsdirektivet är genomfört med avseende på pensionsstiftelser (prop. 2018/19:56, bet. 2018/19:CU16, rskr. 2018/19:213).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 16 maj 2019 att inhämta Lagrådets yttrande över de förslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Lagrådet har synpunkter på utformningen av lagtexten. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitten 9.10, 11.7, 12.2, 14.1.2–14.1.4, 15.5, 15.6 och 16.1 och i författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissen föreslås att det ska införas en upplysningsbestämmelse i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution. Ändringen är både författningstekniskt och i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Det föreslås också vissa språkliga och redaktionella ändringar och tidpunkten för ikraftträdandet skjuts fram till den 15 december 2019. Vidare görs en ändring av rättelsekaraktär som innebär att en hänvisning till en bestämmelse om ändrade förhållanden vid gränsöverskridande verksamhet stryks i 17 kap. 3 § i den föreslagna nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Hänvisningar till S3

  • Prop. 2018/19:158: Avsnitt 2, 15.6

4. Tjänstepension – en bakgrund

Hänvisningar till S4

4.1. Inledning

Pensionssystemet brukar delas in i tre pelare. Detta gäller såväl i Sverige som internationellt. Den första pelaren består av den allmänna statliga, lagstadgade pensionen, dvs. den pension som erhålls via socialförsäkringssystemet. Den andra pelaren består av den del av pensionen som är kopplad till en anställning, där arbetsgivaren har utfäst att betala pension. Denna andra pelare brukar benämnas tjänstepension (avtalspension). Den tredje pelaren utgörs av frivilligt pensionssparande på individnivå som den enskilde själv sköter och ansvarar för.

Tjänstepensionerna utgör alltså ett komplement till den allmänna pensionen och grundar sig på en utfästelse från arbetsgivaren till arbetstagaren att utge olika förmåner kopplat till pensioneringen. Tjänstepensionen kan i Sverige ha sin grund i ett kollektivavtal, i ett individuellt avtal mellan en arbetsgivare och

en enskild arbetstagare eller i en ensidig utfästelse av en arbetsgivare. Det finns inte något krav på att en arbetsgivare ska tillhandahålla tjänstepension till sina anställda enligt svensk lagstiftning. Det har helt överlåtits åt arbetsmarknadens parter och åt enskilda arbetsgivare och arbetstagare att komma överens om huruvida tjänstepension ska tillhandahållas och hur den ska utformas.

I Sverige omfattas omkring 90 procent av arbetstagarna av kollektivavtal om tjänstepension, vilket i en internationell jämförelse är en stor andel. Till detta kommer de arbetstagare som har individuell tjänstepension. Det innebär att det finns ett mycket betydande kapital, ca 3 000 miljarder kronor, på den svenska tjänstepensionsmarknaden i dag. Tjänstepensionen har en stor betydelse för pensionärers ekonomiska situation.

4.2. Tjänstepensionsplanen

Som nämns ovan kan tjänstepensionen ha sin grund i ett kollektivavtal, i ett individuellt avtal mellan en arbetsgivare och en enskild arbetstagare eller i en arbetsgivares ensidiga utfästelse. Det som i hög grad skiljer Sverige från större delen av övriga Europa när det gäller tjänstepensioner är att det råder avtalsfrihet på området. Däremot gäller arbetsrättslig lagstiftning som reglerar hur arbetsgivare och arbetstagare binds av utfästelser om förmåner i anställningen. Den svenska tjänstepensionsmarknaden karaktäriseras dock – som nämns ovan – av att det stora flertalet anställda har sina pensionsförmåner reglerade genom kollektivavtal, vilka är till alla delar bindande för de parter som omfattas av avtalet.

De pensionsförmåner som har sin grund i ett kollektivavtal har tillkommit efter förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter och ingår som en del i en samlad uppgörelse om anställningsvillkor. Villkoren för tjänstepensionerna bestäms av parterna i kollektivavtalet. Överenskommelsen angående tjänstepensionerna innehåller normalt sett regler om förmåner, ersättningsnivåer och former för hur pensionsutfästelsen ska tryggas.

I lagen (2018:131) om villkor för intjänande och bevarande av tjänstepension finns bestämmelser om rättigheter för arbetstagare och deras efterlevande gentemot arbetsgivare vid avtal om tjänstepension. Genom lagen genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/50/EU om minimikrav för ökad rörlighet mellan medlemsstaterna för arbetstagare genom förbättrade villkor för intjänande och bevarande av kompletterande pensionsrättigheter. I lagen definieras avtal om tjänstepension som ett avtal om ålderspension och vilande efterlevandepension som ingås mellan å ena sidan arbetsgivare eller arbetsgivarorganisation och å andra sidan arbetstagare eller arbetstagarorganisation.

Det avtal om tjänstepension som ingås mellan arbetsmarknadens parter benämns vanligen pensionsplan. I lag finns en civilrättslig respektive en skatterättslig definition av vad som avses med det uttrycket. Den civilrättsliga definitionen – som är mest relevant i detta sammanhang – finns i 4 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (tryggandelagen). Med allmän pensionsplan avses enligt detta lagrum sådana allmänna grunder för pensionering av arbetstagare eller arbetstagares

efterlevande som innehåller regler om tryggande av arbetsgivarens utfästelse genom kreditförsäkring, avsättning till pensionsstiftelse i enlighet med tryggandelagen eller annan likvärdig anordning och som på arbetstagarsidan är godkända av organisation vilken enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet är att anse såsom central arbetstagarorganisation.

De anställda omfattas av olika pensionsplaner beroende på vilken sektor – exempelvis statlig eller privat – som personerna är anställda inom. Kollektivavtalsparterna inom de olika arbetsmarknadssektorerna har förhandlat fram separata pensionsplaner för respektive avtalsområde. Villkor och förmåner skiljer sig därför åt mellan de olika pensionsplanerna.

Det finns fyra stora pensionsplaner: ITP-planen för tjänstemän i privat sektor, SAF-LO-planen för arbetare i privat sektor, KAP-KL/AKAP-KL för anställda i kommuner och landsting samt PA16 för anställda i statlig sektor.

Gemensamt för de nämnda pensionsplanerna är att de alla i varierande utsträckning ger arbetstagaren möjlighet att utifrån upphandlade alternativ välja dels sparform (traditionell försäkring eller fondförsäkring), dels vilket institut som ska ta emot arbetsgivarens betalningar av tjänstepension. För dem som inte gör något aktivt val placeras premierna i en upphandlad traditionell försäkring. En utförligare redogörelse för de olika pensionsplanerna finns i Tjänstepensionsföretagsutredningens betänkande En ny reglering för tjänstepensionsföretag (SOU 2014:57 s. 240 f.).

Utöver dessa fyra stora pensionsplaner finns det även några mindre planer, olika varianter av de stora pensionsplanerna samt pensionsavtal som är reglerade genom s.k. hängavtal mellan en enskild arbetsgivare och de fackliga arbetstagarrepresentanterna. Det finns också tjänstepensioner som har sin grund i ett fristående individuellt avtal mellan en arbetsgivare och en enskild arbetstagare. Även beträffande sistnämnda fall förekommer att arbetsgivare – oftast med hjälp av försäkringsförmedlare – kollektivt upphandlar en pensionsplan.

4.3. Olika tjänstepensionsmodeller

Tjänstepensioner – liksom pensioner i allmänhet – delas traditionellt in i två olika huvudtyper: förmånsbestämda och premiebestämda (avgiftsbestämda) pensioner. De två typerna kan även kombineras.

En förmånsbestämd pensionsplan innebär att arbetsgivaren utfäster en förmån av viss storlek, vanligen relaterad till lönenivå och antal tjänsteår. Detta innebär att det på förhand är bestämt vilka förmåner som den enskilda arbetstagaren ska få som pensionär. En pension som bestäms på detta sätt kallas förmånsbestämd. När pensionen sedan ska tryggas ska arbetsgivaren göra de inbetalningar eller avsättningar som krävs för att den utlovade utfästelsen ska kunna infrias.

Vid förmånsbestämd pension är kostnaden för pensionen en osäkerhetsfaktor för arbetsgivaren, eftersom förändrade förhållanden, särskilt de finansiella upp- och nedgångarna, gör det svårt att beräkna kostnaderna för de utställda pensionslöftena. Å andra sidan ger modellen en förutsebarhet

för arbetstagarna, eftersom de vet hur hög deras framtida pension kommer att bli.

I en avgiftsbestämd tjänstepensionsmodell utfäster sig arbetsgivaren att betala en premie av viss storlek, ofta en viss procentuell andel av den anställdes lön. Det är alltså bestämt hur mycket arbetsgivaren ska betala men inte hur mycket den enskilda arbetstagaren ska få som pensionär. Ofta får arbetstagaren själv välja placeringsalternativ. En sådan pensionsmodell benämns premiebestämd eller avgiftsbestämd och förmånens storlek kommer sedan till viss del att bero på avkastningen på inbetalade medel.

I premiebestämda tjänstepensionsmodeller är således förmånens storlek en osäkerhetsfaktor för arbetstagaren. Systemet har däremot fördelar för arbetsgivaren, som har möjlighet att förutse storleken på pensionskostnaderna.

4.4. Tjänstepensionsförmånerna

Hur stor andel av en persons totala pension som utgörs av tjänstepension beror delvis på personens tidigare inkomster. Pensionsmyndigheten uppskattar att tjänstepensionen för dem som går i pension kan utgöra 15–20 procent av en individs totala pension medan motsvarande andel för yngre generationer kan komma att bli 20–30 procent.

Tjänstepensionsförmånerna följer av den pensionsutfästelse som arbetsgivaren har gjort. Med en pensionsutfästelse avses vanligen ett löfte från arbetsgivaren till en anställd eller tidigare anställd, eller efterlevande till sådana anställda, om ålders-, sjuk- eller efterlevandepension. På senare år har det även blivit allt vanligare att arbetstagaren kommer överens med arbetsgivaren om att löneökningar, övertidsersättning, bonus och liknande inte ska betalas ut på sedvanligt sätt utan omvandlas till pensionsförmåner (s.k. löneväxling).

En pensionsutfästelse kan vara antingen oantastbar eller antastbar. En oantastbar utfästelse är inte förenad med några villkor, vilket innebär att den anställde har rätt till intjänad pension oavsett om han eller hon slutar sin anställning i förtid eller påbörjar en ny anställning före ordinarie pensionsålder. Den anställde tjänar således fortlöpande in en fordran på framtida pension och arbetsgivaren åtar sig motsvarande pensionsåtagande. För en antastbar utfästelse gäller däremot villkor. Exempel på antastbara pensionsutfästelser är löften om garantipension och visstidspension. De pensionerna är att jämställa med en bruttoförmån från vilken övriga inkomster ska avräknas. Majoriteten av de svenska pensionsutfästelserna är oantastbara.

Intjänade förmåner som är oantastbara går inte förlorade om arbetstagaren byter arbetsplats. Om arbetstagaren exempelvis byter till en annan arbetsgivare inom samma kollektivavtalsområde kvarstår arbetstagaren inom samma pensionsplan. Lämnar arbetstagaren avtalsområdet får arbetstagaren ett fribrev (en försäkring till vilken det inte längre sker några premieinbetalningar) avseende intjänad pensionsrätt. Medel som betalats in till en premiebestämd pension kvarstår för förvaltning i den tryggandeform som tidigare valts. En närmare beskrivning av hanteringen av kollektivavtalade försäkringar för arbetare och tjänstemän inom privat sektor finns i

Livförsäkringsutredningens betänkande Förstärkt försäkringstagarskydd (SOU 2012:64 s. 854 f.).

4.5. Tryggande av tjänstepension

Pensionsutfästelser är långsiktiga eftersom de i regel sträcker sig flera decennier framåt i tiden. För att arbetsgivarens löfte om framtida pensionsutbetalningar till den anställde ska få någon substans anses det därför nödvändigt att säkerställa – trygga – pensionsutfästelsen. Som nämns ovan finns det inte några tvingande civilrättsliga regler för valet av tryggande, men de kollektivavtal som finns på området innehåller särskilda regler för hur detta ska ske. Skatterättsligt finns också särskilda krav på tryggande för att arbetsgivaren ska få göra avdrag för sina pensionskostnader (inbetalningar och avsättningar).

Det dominerande sättet att trygga tjänstepension i Sverige är genom inbetalning av premier till ett försäkringsföretag eller till en understödsförening (s.k. tjänstepensionskassa). I sådana fall brukar man tala om tjänstepensionsförsäkring. Pensionsutfästelsen kan också tryggas genom att arbetsgivaren skuldför pensionsåtagandena i sin balansräkning (s.k. kontotryggande). Vidare kan tryggande ske genom att arbetsgivaren gör överföringar till en pensionsstiftelse. De två senare fallen regleras i tryggandelagen.

Tryggandet i pensionsstiftelse eller kontotryggande kombineras vanligtvis med att arbetsgivaren tecknar en kreditförsäkring eller ställer annan säkerhet. Olika kombinationer av tryggandeformer förekommer också, exempelvis inom ramen för ITP-planen (pensionsplanen för de privatanställda tjänstemännen).

Om pensionsöverenskommelsen inte föreskriver annat, får arbetsgivaren själv välja formen för tryggandet. Arbetsgivare som inte omfattas av kollektivavtal tecknar i allmänhet en försäkring eller skuldför pensionsåtagandet i balansräkningen.

Hänvisningar till S4-5

  • Prop. 2018/19:158: Avsnitt 10.1

4.5.1. Tryggande genom försäkring

Den vanligaste tryggandeformen för tjänstepension är att arbetsgivaren tecknar en tjänstepensionsförsäkring för den anställde och betalar in försäkringspremierna. Tjänstepensionsförsäkringar tillhandahålls av försäkringsföretag som har tillstånd enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), förkortad FRL, och understödsföreningar (s.k. tjänstepensionskassor) som är registrerade enligt den upphävda lagen (1972:262) om understödsföreningar, förkortad UFL. Arbetsgivaren som har ingått försäkringsavtalet är vanligtvis försäkringstagare och den anställde är vanligtvis den försäkrade, dvs. den som har rätt till tjänstepensionsförmånerna, de kommande utbetalningarna ur försäkringen. Som behandlas närmare i avsnitt 5.4 kan det dock ibland förekomma att den anställde är försäkringstagare. Det kan också förekomma att en tjänstepensionsförsäkring som från början tecknats av en arbetsgivare som försäkringstagare sedermera överlåts på en anställd, som då inträder som försäkringstagare i arbetsgivarens ställe.

Livförsäkringsföretag

Försäkringsföretagens verksamhet regleras i försäkringsrörelselagen, som innehåller både associationsrättsliga och näringsrättsliga bestämmelser. Försäkringsföretagen kan vara försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag eller försäkringsföreningar. Det finns både försäkringsaktiebolag som delar ut vinst till ägaren och sådana som inte gör det. Det brukar sägas att den sistnämnda kategorin, de som inte delar ut vinst, drivs enligt ömsesidiga principer. Det främsta kännetecknet för de ömsesidiga försäkringsbolagen är att försäkringstagarna både är kunder och ägare. I en försäkringsförening är försäkringstagarna och de försäkrade medlemmar. Även försäkringsföreningen utmärks därför som associationsform av principen om ömsesidighet.

Med livförsäkringsföretag avses försäkringsföretag som uteslutande, eller så gott som uteslutande, driver direkt livförsäkringsrörelse eller rörelse avseende återförsäkring av livförsäkring (1 kap. 4 § FRL). Det finns inte några krav på att livförsäkringsföretagen endast ska rikta sig till en sluten krets personer som försäkringstagare eller försäkrade. Däremot förekommer det i praktiken att sådana företag har inrättats av arbetsmarknadens parter för att enbart trygga tjänstepension för en viss bestämd krets personer, t.ex. Alecta som är ett ömsesidigt försäkringsbolag och som tryggar pensionsutfästelser enligt ITP-planen, och AMF som är ett icke vinstutdelande försäkringsaktiebolag och som tryggar pensionsutfästelser enligt SAF-LO-planen.

Näringsrättsligt görs det åtskillnad mellan fondförsäkring och andra livförsäkringar. Med fondförsäkring avses sådan livförsäkring som är knuten till fonder vilka förvaltas av fondförvaltare som har rätt att driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller till specialfonder vilka förvaltas av den som har rätt att förvalta specialfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (se 2 kap. 12 § FRL). Försäkringsföretaget placerar premier i andelar i fonder som är knutna till försäkringen och som försäkringstagaren bestämmer. För fondförsäkring står försäkringstagarna eller andra ersättningsberättigade placeringsrisken. När det gäller tjänstepensionsförsäkringar bärs placeringsrisken av den anställde i dennes egenskap av försäkringstagare eller försäkrad. Andra livförsäkringar är bl.a. sådana som hör till kategorin traditionell livförsäkring, vilket är försäkringar som livförsäkringsföretaget bär placeringsriskerna för genom att garantera viss avkastning på inbetalda premier. En ytterligare typ av livförsäkring är depåförsäkring. Den liknar en fondförsäkring på så sätt att det är försäkringstagaren eller den försäkrade som bär placeringsriskerna. Den skiljer sig från en fondförsäkring på så sätt att placeringar får ske även i andra finansiella instrument än fondandelar, t.ex. i aktier eller obligationer.

I försäkringsrörelselagen fanns tidigare, i lydelsen före den 1 januari 2016, särskilda bestämmelser för tjänstepensionsverksamhet. Den 1 januari 2016 trädde dock ny lagstiftning i kraft som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II-direktivet), varvid de särskilda bestämmelserna om tjänstepensionsverksamhet upphävdes.

I samband med detta infördes en övergångsreglering som innebär att försäkringsföretag som driver tjänstepensionsverksamhet för den delen av

verksamheten kan tillämpa de bestämmelser om tillstånd, verksamhet i ett annat land inom EES, grundläggande bestämmelser om ett försäkringsföretags rörelse, solvensregler, tillsyn, och ingripande som gällde före den 1 januari 2016 och även föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser. För de delar som rör företagsstyrning, associationsrätt, överlåtelse av bestånd, lämplighetsprövning av ägare i försäkringsaktiebolag och grupptillsyn gäller emellertid de nya reglerna enligt Solvens IIregelverket. Övergångsregleringen upphör att gälla vid utgången av 2019 (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043] samt prop. 2015/16:9 s. 201). Detta innebär att huvuddelen av den tjänstepensionsverksamhet som drivs av svenska livförsäkringsföretag omfattas av de försäkringsrörelseregler som gällde före genomförandet av Solvens II-direktivet.

För att få driva försäkringsrörelse krävs tillstånd av Finansinspektionen (2 kap. FRL). Tillståndsprövningen innefattar både formella och materiella delar och för att tillstånd ska beviljas krävs bl.a. att bolagsordningen eller stadgarna stämmer överens med försäkringsrörelselagen och andra författningar. Även arten och omfattningen av företagets verksamhet har betydelse. Vid tillståndsprövningen ska företagets ledning bedömas och det ställs krav på att de personer som ingår i ledningen har de insikter och den erfarenhet som måste krävas av den som deltar i styrningen av ett försäkringsföretag och även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift.

De grundläggande bestämmelserna om ett försäkringsföretags rörelse kan sammanfattas i fyra principer: stabilitetsprincipen, genomlysningsprincipen, standardprincipen och proportionalitetsprincipen.

Stabilitetsprincipen innebär att en försäkringsrörelse ska drivas med en för rörelsens omfattning och art tillfredsställande soliditet, likviditet och kontroll över försäkringsrisker, placeringsrisker och rörelserisker, så att åtagandena mot försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringen kan fullgöras (4 kap. 1 § FRL). Genomlysningsprincipen innebär att företaget ska lämna information som tydligt visar försäkringens villkor och värdeutveckling och som är anpassad efter försäkringens art (4 kap. 2 § FRL). Standardprincipen innebär att verksamheten ska drivas enligt god försäkringsstandard (4 kap. 3 § FRL). Proportionalitetsprincipen innebär att solvens-, företagsstyrnings-, tillsyns- och grupptillsynsreglerna ska tillämpas proportionellt i förhållande till arten, omfattningen och komplexiteten av riskerna i varje försäkringsföretags verksamhet (4 kap. 5 § FRL).

Därutöver finns bestämmelser om att försäkringsföretag som huvudregel inte får driva annan verksamhet än försäkringsrörelse och att det bara är under vissa givna omständigheter som livförsäkringsrörelse får drivas tillsammans med skadeförsäkringsrörelse.

Försäkringsrörelselagen innehåller ett omfattande regelverk som har till syfte att skydda försäkringstagarna och garantera att försäkringsföretaget vid varje tidpunkt kan uppfylla sina åtaganden enligt ingångna försäkringsavtal. Regelverket kallas med en sammanfattande beteckning för solvensregler och innefattar bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar, investeringar, kapitalbas och kapitalkrav (5–9 kap. FRL och 5–8 kap. FRL i lydelsen före den 1 januari 2010).

Bestämmelserna om kapitalbas och kapitalkrav har till syfte att säkerställa att försäkringsföretaget har möjlighet att täcka förluster som uppstår i verksamheten och att det finns tillräckligt med tillgångar som kan täcka företagets åtaganden. Det finns därför bestämmelser om att kapitalbasen aldrig får understiga ett visst minsta belopp, ett kapitalkrav. För dem som lyder under övergångsregleringen kallas kapitalkravet solvensmarginal, medan det benämns solvenskapitalkrav och minimikapitalkrav för dem som följer försäkringsrörelselagen i nu gällande lydelse, som är baserad på Solvens II-direktivet.

Ett försäkringsföretag är skyldigt att göra försäkringstekniska avsättningar för sina åtaganden, dvs. ta upp en post på skuldsidan i balansräkningen motsvarande nuvärdet av försäkringsåtagandena. För de företag som lyder under övergångsregleringen ska avsättningarna motsvara det belopp som krävs för att företaget vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal. För de företag som följer nu gällande lydelse av försäkringsrörelselagen ska avsättningarna motsvara det belopp som försäkringsföretaget skulle få betala om de omedelbart skulle föra över sina åtaganden till ett annat försäkringsföretag, som är oberoende och som har intresse av att transaktionen genomförs. Nivån på de försäkringstekniska avsättningarna kan därmed skilja sig åt beroende på vilket regelverk som företaget följer.

Ett försäkringsföretag ska alltid inneha tillgångar motsvarande de försäkringstekniska avsättningarna. Dessa tillgångar ska placeras enligt aktsamhetsprincipen. Dessutom finns det krav på riskspridning för att förhindra att bolagen tar för stora risker med dessa tillgångar. För de försäkringsföretag som följer Solvens II-regelverket ska dessutom hänsyn tas till åtagandenas art och löptid.

Bestämmelserna om placering av tillgångar skiljer sig åt för de två regelverken. För de försäkringsföretag som följer Solvens II-regelverket gäller aktsamhetsprincipen för samtliga tillgångar. Det finns bestämmelser om riskkontroll, riskspridning, lokalisering av tillgångar och begränsningar för investeringar i derivatinstrument och onoterade tillgångar. För de försäkringsföretag som följer övergångsregleringen gäller placeringsreglerna endast för de tillgångar som svarar mot försäkringstekniska avsättningar.

Utöver de ovan nämnda skyddsreglerna ska ett försäkringsföretag föra ett särskilt register som vid varje tidpunkt visar vilka tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna och tillgångarnas värde. Registret ska ligga till grund för försäkringstagarnas förmånsrätt i bolagets tillgångar om bolaget försätts i konkurs eller utmätning äger rum.

Ett försäkringsföretag ska tillämpa bestämmelser om företagsstyrning (10 kap. FRL). Det finns bl.a. bestämmelser om skyldighet att upprätta och följa försäkringstekniska riktlinjer. Kravet ska ses som ett komplement till bestämmelserna om försäkringstekniska avsättningar. De försäkringstekniska riktlinjerna ska innehålla principerna för hur de försäkringstekniska avsättningarna beräknas, premier bestäms, försäkringar återköps och belånas, återbäring fördelas, återförsäkring avges och tas emot samt hur soliditeten ska tillgodoses. De försäkringstekniska riktlinjerna ska kompletteras med ett försäkringstekniskt beräkningsunderlag där de antag-

anden som används för att beräkna premier, försäkringstekniska avsättningar, tekniska återköpsvärden, belåningsvärden, gränserna för skyldighet att teckna återförsäkring och begränsningar för mottagen återförsäkring, fördelning av återbäring och soliditetsreserven framgår.

Försäkringsföretagen står under tillsyn av Finansinspektionen. För att Finansinspektionen ska kunna fullgöra tillsynen åläggs försäkringsföretagen vissa skyldigheter. Ett försäkringsföretag är exempelvis skyldigt att lämna de upplysningar om verksamheten som inspektionen begär. Finansinspektionen har vidare rätt att inom ramen för sin tillsyn sammankalla försäkringsföretagets styrelse när det anses nödvändigt. Finansinspektionen kan vidare meddela förelägganden om rättelse samt begränsa eller förbjuda ett försäkringsföretag att förfoga över sina tillgångar i Sverige. Vid fall av allvarligare överträdelser kan ett försäkringsföretags tillstånd återkallas.

I Sverige fanns det 29 aktivt verksamma livförsäkringsföretag vid utgången av år 2018. Av dessa driver 23 tjänstepensionsverksamhet i någon form (vissa enbart tjänstepensionsverksamhet). Tjänstepensionsverksamheten uppgår till ca 64 procent av dessa livförsäkringsföretags totala verksamhet. Det fanns åtta fondförsäkringsföretag som alla meddelade tjänstepensionsförsäkring. Det samlade tjänstepensionskapitalet för fondförsäkrings- och livförsäkringsföretagen uppgick till ca 2 650 miljarder kronor. De tre största företagen stod för strax över 50 procent av detta kapital.

Understödsföreningar

Understödsföreningar är företag som driver försäkringsrörelse och tillhör en särskild medlemsbaserad associationsform (personalassociation). En understödsförening får inte driva affärsmässig försäkringsrörelse, utan tillhandahåller försäkringar till en viss bestämd krets av personer, såsom anställda i ett visst företag eller personer som tillhör en viss yrkesgrupp eller bransch. Understödsföreningarna brukar delas in med utgångspunkt i vilken form av försäkring som meddelas. En understödsförening som meddelar tjänstepensionsförsäkringar benämns tjänstepensionskassa.

Tjänstepensionskassorna tillämpar lagen om understödsföreningar. Den upphävdes dock när försäkringsrörelselagen trädde i kraft den 1 april 2011. De understödsföreningar som var registrerade vid den tidpunkten får dock fortsätta att driva sin verksamhet enligt lagen om understödsföreningar till utgången av juni 2019 med stöd av övergångsbestämmelser. Övergångsperioden har nyligen förlängts till utgången av april 2020 (SFS 2019:316). De föreningar som då inte har ansökt om tillstånd att driva verksamhet enligt försäkringsrörelselagen ska träda i likvidation (7 § lagen [2010:2044] om införande av försäkringsrörelselagen [2010:2043]).

En understödsförening ska bestå av minst 100 medlemmar och för viss verksamhet minst 500 medlemmar (5 § UFL). Finansinspektionen har rätt att genom dispens tillåta att medlemsantalet understiger dessa nivåer om särskilda skäl föreligger.

I lagen om understödsföreningar uppställs ett förbud mot affärsmässighet (1 §). Förbudet mot affärsmässighet har ansetts utgöra en skiljelinje mellan understödsföreningarna och de ömsesidiga försäkringsbolagen. Förbudet kompletteras av en bestämmelse som begränsar värdet

på de kapitalförsäkringar som en understödsförening meddelar till ett basbelopp (6 § UFL). Finansinspektionen har dock möjlighet att meddela dispens från denna regel.

En understödsförening måste vara sluten, vilket innebär att föreningen bara får meddela försäkringar för en på visst sätt begränsad persongrupp (1 § UFL). Det medför att tjänstepensionskassorna i första hand verkar på företagsmarknaden, dvs. den marknad där det är arbetsgivaren, eller det kollektivavtal som arbetsgivaren är ansluten till, som bestämmer leverantör av tjänstepension.

Lagstiftningen för understödsföreningarna vilar på soliditetsprincipen och skälighetsprincipen (11 § UFL). Soliditetsprincipen innebär att föreningen alltid ska kunna fullgöra sina försäkringsutfästelser mot sina medlemmar. Enligt skälighetsprincipen ska medlemmarnas försäkringsavgifter vara skäligt avvägda i förhållande till de förmåner som försäkringarna ger.

Kapitalplaceringsreglerna för understödsföreningar innebär enligt huvudregeln att ett belopp som täcker dels summan av föreningens försäkringsfonder, vilket i princip motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna i försäkringsföretag, dels föreningens övriga skulder ska redovisas i vissa angivna tillgångar, i första hand obligationer och skuldförbindelser mot säkerhet i fast egendom (24 § UFL).

För en understödsförening som driver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska de samlade tillgångarna placeras så att lämplig riskspridning uppnås. Vidare ska tillgångarna, med beaktande av bolagets försäkringsåtaganden och förändringar i tillgångarnas framtida värde och avkastning, placeras så att bolagets betalningsberedskap är tillfredsställande. Den förväntade avkastningen ska också vara tillräcklig och placering ske på det sätt som bäst gagnar de ersättningsberättigades intressen men också i övrigt på ett aktsamt sätt.

Försäkringstekniska avsättningar för en understödsförening som driver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska motsvara det belopp som krävs för att företaget vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal (22 a § UFL jämförd med 7 kap. 1 § FRL).

Understödsföreningar ska vara registrerade och stå under tillsyn av Finansinspektionen.

Tjänstepensionskassorna är förhållandevis små aktörer på den svenska tjänstepensionsmarknaden. Vid utgången av år 2018 fanns det sammanlagt 11 tjänstepensionskassor i Sverige, vilka förvaltade ett samlat kapital om ca 199 miljarder kronor. De tre största tjänstepensionskassorna stod för ca 67 procent av detta kapital.

Hänvisningar till S4-5-1

4.5.2. Tryggande i pensionsstiftelse

Som nämns ovan regleras överföring till en pensionsstiftelse i tryggandelagen. En pensionsstiftelses uteslutande ändamål är att trygga en sådan utfästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande, som har lämnats av en arbetsgivare och som denne bär ansvaret för (9 §). En pensionsstiftelse kan aldrig utfästa pension och ansvarar följaktligen inte heller för pensionsutfästelserna (12 §). Stiftelsens medel kan inte tas i

anspråk för arbetsgivarens övriga skulder och berörs inte av arbetsgivarens obestånd.

När arbetsgivaren har gjort en inbetalning till stiftelsen, får medlen disponeras endast för pensioner. Enligt tryggandelagen får stiftelsen dock låna ut medel till arbetsgivaren om det ställs betryggande säkerhet för lånet eller om tillsynsmyndigheten medger det (11 § första stycket). En betryggande säkerhet kan exempelvis vara en kreditförsäkring. En sådan försäkring meddelas i Sverige i princip uteslutande av Försäkringsbolaget PRI Pensionsgaranti, ömsesidigt.

Alla arbetsgivare har rätt att bilda en pensionsstiftelse. En sådan stiftelse kan bildas av ett enskilt företag eller av flera arbetsgivare gemensamt. Stiftelsen är en juridisk person. Den skiljer sig från andra associationsformer genom att den inte har några ägare eller medlemmar. Stiftelsens förmögenhet förvaltas av en styrelse med representanter för såväl arbetsgivaren som berörda arbetstagare.

En arbetsgivare tillför medel till pensionsstiftelsen genom att till denna föra över tillgångar såsom kontanter, aktier, obligationer, fastigheter eller liknande. Det är inte tillåtet att överföra reverser eller liknande fordringar på arbetsgivaren. För varje år som de anställda tjänar in pensionsförmåner ökar arbetsgivarens pensionsskuld dels med värdet av de ytterligare intjänade pensionsbeloppen, dels med den förräntning som har förutsatts i beräkningsgrunderna. Pensionsutfästelsens värde – dvs. det kapitaliserade värdet (eller nuvärdet) av de utfästelser som ska tryggas i stiftelsen – fastställs mot bakgrund av de föreskrifter om försäkringstekniska grunder för beräkning av kapitalvärde som Finansinspektionen anvisar (3 § tryggandelagen och Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 2007:24] om försäkringstekniska grunder).

Någon skyldighet för arbetsgivaren att göra inbetalningar till stiftelsen uppställs inte i tryggandelagen. Stiftelsens enda uppgift är att förvalta kapital, och eftersom den inte har något eget pensionsåtagande eller ansvar för pensionsutfästelserna finns ingen motsvarande skuldpost i stiftelsens balansräkning.

Eftersom en pensionsstiftelses uteslutande ändamål är att säkerställa att arbetsgivarens pensionsutfästelser uppfylls, får stiftelsen i normalfallet inte betala ut pensioner. Det är arbetsgivaren som beräknar pensionsåtagandena och utifrån dem gör erforderliga inbetalningar till stiftelsen. Det ankommer vidare på arbetsgivaren att sköta utbetalningen av pensionerna. Pensionsstiftelsens förmögenhet kan därför karaktäriseras som en form av pant för den pensionsberättigades pensionsfordran. Arbetsgivaren har dock ingen möjlighet att begränsa sin ansvarighet till pantens värde, dvs. stiftelsens förmögenhet.

Arbetsgivaren kan begära kompensation eller gottgörelse från pensionsstiftelsen för utbetalda pensioner under förutsättning att arbetsgivarens pensionsreserv inte överstiger pensionsstiftelsens tillgångar efter gottgörelsen, eller att gottgörelsen högst motsvarar årets avkastning på stiftelsens kapital. Det ankommer på stiftelsen att kontrollera att de gottgörelser som arbetsgivaren begär står i överensstämmelse med stiftelsens ändamål och bestämmelserna i tryggandelagen.

Det finns som nämns ovan inget krav på att pensionsstiftelsens tillgångar ska täcka arbetsgivarens pensionsåtaganden. Ofullständig fondering medför dock att arbetsgivaren i balansräkningen måste skuldföra (avsätta)

ett belopp som motsvarar skillnaden mellan stiftelsens tillgångar och pensionsåtagandet.

4.5.3. Kontotryggande

Även bestämmelserna om särskild redovisning av pensionsskuld (s.k. kontotryggande) finns, som nämns ovan, i tryggandelagen.

Enligt huvudregeln får alla arbetsgivare oavsett företagsform skuldföra (avsätta) pensionsutfästelser enligt allmän pensionsplan genom kontoavsättning i balansräkningen (5 §). Härutöver får vissa särskilt utpekade juridiska personer, såsom aktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, ekonomiska föreningar och sparbanker, även skuldföra upplupen del av pensionsutfästelser som inte omfattas av en allmän pensionsplan. Skuldföring av pensionsutfästelse avseende arbetstagare med bestämmande inflytande (t.ex. ledande befattningshavare) och sådan arbetstagares efterlevande får ske endast såvitt avser pensionsutfästelser enligt allmän pensionsplan så länge som inflytandet består. Tryggandelagen innehåller bestämmelser om vad som avses med begreppet bestämmande inflytande.

Den särskilda redovisningen av pensionsskulden fungerar så att arbetsgivaren redovisar det aktuella värdet av sina pensionsutfästelser som en skuld (avsättning) i balansräkningen i årsredovisningen.

En förutsättning för att skuldföring i balansräkning ska godtas skatterättsligt, dvs. att arbetsgivaren ska ha rätt till skatteavdrag motsvarande skuldföringen, är att skuldföringen kombineras med en kreditförsäkring eller med en kommunal eller statlig borgen eller liknande garanti. Pensionskostnaderna belastar rörelsens resultat och den skuld som finns i balansräkningen motsvaras av kapitalvärdet av intjänade pensionsrätter samt i vissa fall tillkommande värdesäkringsmedel.

Kreditförsäkring av pensionsutfästelser som är skuldförda i företagets egen balansräkning meddelas av Försäkringsbolaget PRI Pensionsgaranti, ömsesidigt (PRI Pensionsgaranti). PRI Pensionsgaranti är det enda försäkringsföretag som meddelar sådana kreditförsäkringar, i det s.k. PRI-systemet. PRI-systemet tillkom i samband med ITP-planen. Tanken med systemet är att företagen genom att teckna kreditförsäkring hos PRI Pensionsgaranti efter skuldföring i balansräkningen kan behålla pensionskapitalet i verksamheten och själva avgöra hur det ska användas, samtidigt som de anställdas pensionsutfästelser är tryggade. Genom kreditförsäkringen garanterar PRI Pensionsgaranti pensionerna för de anställda om företaget skulle komma på obestånd. Innan försäkringen beviljas gör PRI Pensionsgaranti en noggrann kreditbedömning av företaget. I vissa fall krävs att företaget ställer säkerhet för hela eller delar av pensionsskulden. För företag som ingår i en koncern begärs ofta borgen eller någon annan typ av förbindelse från koncernens moderföretag. Om företagets kreditvärdighet skulle försämras avsevärt kan PRI Pensionsgaranti kräva att pensionsskulden avvecklas genom inlösen. Om ett företag går i konkurs tas företagets kreditförsäkring i anspråk och PRI Pensionsgaranti sörjer för att avveckla skulden genom inlösen i en pensionsförsäkring.

Inom ramen för PRI-systemet kan företaget också välja att föra över hela eller del av pensionskapitalet till en pensionsstiftelse för att göra finansiella placeringar, s.k. PRI-stiftelser.

4.6. Finansinspektionens tillsynsverktyg trafikljuset

När första tjänstepensionsdirektivet genomfördes i svensk rätt 2007 införde Finansinspektionen ett tillsynsverktyg för försäkringsföretag och tjänstepensionskassor som kallas trafikljuset. Den nya regleringen innebar att tidigare kvantitativa placeringsregler ersattes av aktsamhetsprincipen – dvs. en långtgående placeringsfrihet för de berörda företagen – och att de antaganden som låg till grund för beräkningen av försäkringstekniska avsättningar skulle vara aktsamma i stället för betryggande, vilket innebar att tidigare inbyggda buffertar togs bort.

Trafikljuset fungerar som ett riskbaserat kapitalkrav och mäter hur väl ett försäkringsföretag eller en tjänstepensionskassa klarar förändringar i tillgångspriser, räntenivåer och i försäkringsutfall, dvs. uppfyller stabilitetsprincipen enligt försäkringsrörelselagen. I modellen beräknas ett företags kapitalbuffert utifrån det verkliga värdet på företagets tillgångar och skulder. Därefter utsätts företaget för ett antal fiktiva stresscenarier, som påverkar både tillgångs- och skuldsidan, och som är förutbestämda i modellen. Utfallet av dessa visar ett sammantaget kapitalbehov med hänsyn till de risker som företaget är utsatt för. Genom att ställa kapitalbufferten i förhållande till kapitalbehovet erhålls den s.k. trafikljuskvoten. Om trafikljuskvoten är högre än ett får företaget s.k. grönt ljus, dvs. företaget har en tillräcklig kapitalbuffert med avseende på de risker som företaget är utsatt för. Är däremot trafikljuskvoten mindre än ett får företaget rött ljus, dvs. företaget har inte en tillräcklig kapitalbuffert med avseende på de risker som det är utsatt för. Trafikljuset rapporteras till Finansinspektionen kvartalsvis.

Benämningen trafikljus kommer från att företagen får antingen grönt eller rött ljus. Syftet med trafikljuset är att kunna identifiera företag som har så stora riskexponeringar att de inte med fullgod säkerhet kan uppfylla sina åtaganden gentemot sina kunder. Målet är att förhindra att ett företag har ett för högt risktagande i förhållande till sin kapitalbuffert, och att i ett tidigt skede kunna identifiera företag som tar överdrivet stora risker. Eftersom trafikljuset endast är ett tillsynsverktyg har Finansinspektionen inga ingripandemöjligheter som är direkt kopplade till nivåerna i trafikljuset. Om ett företag får rött ljus gör emellertid Finansinspektionen en mer ingående tillsyn av både kvantitativt och kvalitativt slag, vilket bl.a. kan innebära att företaget underkastas utökad rapportering till Finansinspektionen.

Trafikljusmodellen är utformad på ett sätt som ska vara anpassat till såväl skadeförsäkringsföretag som livförsäkringsföretag, och för både tjänstepensionsverksamhet och övrig livförsäkringsverksamhet. Som en del av förberedelserna inför ikraftträdandet av Solvens II-regelverket anpassade Finansinspektionen år 2013 trafikljusmodellen till det regelverket. Detta innebär att värderingsprinciperna för försäkringstekniska avsättningar i modellen motsvarar de principer som gäller i Solvens IIregelverket.

I samband med att Solvens II-regelverket trädde i kraft den 1 januari 2016 infördes ett riskkänsligt kapitalkrav (solvenskapitalkravet) i försäkringsrörelselagen. För de företag som följer försäkringsrörelselagen upphörde samtidigt kravet på att rapportera enligt trafikljuset. Därmed är det

endast tjänstepensionskassorna och de försäkringsföretag som följer övergångsregleringen som i dag rapporterar enligt trafikljuset.

Hänvisningar till S4-6

4.7. Första tjänstepensionsdirektivet

Den 3 juni 2003 antog Europaparlamentet och rådet direktiv 2003/41/EG om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (första tjänstepensionsdirektivet). Direktivet avsåg att reglera verksamhet i tjänstepensionsinstitut, institut av skiftande slag i de olika medlemsstaterna som då ännu inte omfattades av någon gemenskapsreglering. Direktivet utgjorde ett första steg mot en inre marknad för tjänstepensioner. Syftet med reglerna var att garantera en hög grad av trygghet när det gäller tjänstepensionerna, samtidigt som en effektiv förvaltning av tjänstepensionskapitalet möjliggjordes. En överflyttning av sparandet till tjänstepensionsområdet bedömdes bidra till såväl ekonomiska som sociala framsteg. I detta ligger bl.a. att tjänstepensionsinstitutens gränsöverskridande verksamhet möjliggör en större rörlighet för kapital inom EU (skälen 4–7 i direktivet).

De svenska institut som omfattades av direktivets tillämpningsområde var understödsföreningar som meddelar tjänstepensionsförsäkringar (tjänstepensionskassor) och pensionsstiftelser. Nya svenska regler om tjänstepensionsinstitut trädde i kraft den 1 januari 2006 (prop. 2004/05:165). De pensionsstiftelser som tryggar utfästelse om pension till färre än 100 personer undantogs från de nya reglerna, men stiftelserna får själva välja att ändå tillämpa dem. Vissa delar av direktivet tillämpas också på livförsäkringsbolagens tjänstepensionsverksamhet, med stöd av en möjlighet i direktivet för medlemsstaterna att tillämpa reglerna på vissa institut som inte omfattas av direktivet (artikel 4).

Särskilda verksamhetsvillkor för tjänstepensionskassor och pensionsstiftelser infördes. För de nämnda instituten och för livförsäkringsbolagens tjänstepensionsverksamhet infördes även särskilda bestämmelser om information till ersättningsberättigade eller motsvarande. För livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet och för tjänstepensionskassorna infördes bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar där antagandena nu skulle vara aktsamma i stället för som tidigare betryggande, vilket – som nämns ovan – innebar att tidigare systematiskt inbyggda dolda säkerhetsmarginaler (buffertar) i avsättningarna togs bort. För tjänstepensionskassorna infördes även nya bestämmelser om skuldtäckning och kapitalkrav. För såväl livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet som för tjänstepensionskassorna och pensionsstiftelserna infördes nya placeringsregler. Tidigare kvantitativa placeringsregler ersattes av aktsamhetsprincipen vilket innebar att i stället för att regelverket innehöll en katalog av tillåtna tillgångar skulle tillgångarna nu placeras på det sätt som bäst gagnar de ersättningsberättigades intressen och också i övrigt på ett aktsamt sätt. För tjänstepensionskassorna gällde placeringsreglerna för samtliga tillgångar medan de för livförsäkringsföretagen endast gällde för de tillgångar som användes för skuldtäckning.

Även för tillsynen över dessa finansiella instituts tjänstepensionsverksamhet genomfördes vissa ändringar, bl.a. i form av att den finansiella tillsynen över pensionsstiftelser delades mellan länsstyrelserna och Finansinspektionen.

I lagen om understödsföreningar infördes bestämmelser om verksamhet över gränserna, dvs. om möjligheter för ett tjänstepensionsinstitut inom EES att driva verksamhet i ett annat EES-land. Med anledning av direktivets bestämmelser om gränsöverskridande verksamhet gjordes också justeringar i den då gällande försäkringsrörelselagen (1982:713), samtidigt som det infördes nya bestämmelser i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.

4.8. Andra tjänstepensionsdirektivet

Första tjänstepensionsdirektivet har nu ersatts av andra tjänstepensionsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut). Andra tjänstepensionsdirektivet skulle vara genomfört i nationell lagstiftning senast den 13 januari 2019. Genom andra tjänstepensionsdirektivet har första tjänstepensionsdirektivet upphävts. Det övergripande syftet är detsamma, dvs. att tjänstepensionsinstitut ska ha möjlighet att driva verksamhet i andra medlemsstater, samtidigt som en hög skyddsnivå säkerställs när det gäller tjänstepensionerna.

Syftet med andra tjänstepensionsdirektivet är att förbättra minimiskyddet och säkerställa en god företagsstyrning, tillhandahållande av information till de nuvarande och framtida pensionärerna samt att skapa transparens och trygghet på tjänstepensionsområdet (skäl 4 i direktivet). I övrigt är mycket oförändrat jämfört med första tjänstepensionsdirektivet, t.ex. tillämpningsområdet, begreppet tjänstepensionsinstitut och bestämmelser om tekniska avsättningar, investeringar och kapitalkrav.

Direktivet syftar till minimiharmonisering vilket innebär att medlemsstaterna kan behålla eller införa ytterligare bestämmelser för att skydda de nuvarande och framtida pensionärerna.

5. Tillämpningsområde och utgångspunkter för den nya regleringen

Hänvisningar till S5

  • Prop. 2018/19:158: Avsnitt 17.2

5.1. En ny tjänstepensionsreglering bör införas

Regeringens bedömning: Det bör införas en svensk reglering på grundval av andra tjänstepensionsdirektivet som tillåter bildandet av tjänstepensionsinstitut i Sverige i annan form än pensionsstiftelser. De nya instituten bör benämnas tjänstepensionsföretag.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Finansinspektionen avstyrker be-

dömningen. Inspektionen anser att avgiftsbestämda tjänstepensionsförsäkringar i princip är identiska med privata pensionsförsäkringar och att samma regler bör gälla för samma risker. Sveriges riksbank är inte övertygad om att riskerna skiljer sig så mycket mellan tjänstepensionsföretag och livförsäkringsföretag att det motiverar en differentierad reglering i Sverige. Arbetsgivarverket anser att arbetsmarknadens parter får sämre möjligheter att finna lösningar för pensionsförvaltning om det inte införs en särskild tjänstepensionsreglering i Sverige. Svenskt Näringsliv välkomnar, med instämmande av Folksam och Alecta, en särreglering för tjänstepensionsinstitut och framhåller att det är av stor vikt att svenska företag och deras anställda ges samma möjligheter till effektiv hantering av tjänstepensionerna som konkurrerande företag inom EU. LO anser att en särskild sektorreglering är nödvändig för att göra det möjligt för arbetsmarknadens parter att skapa anpassade lösningar kring ägandet av avsatta pensionsmedel, medelsförvaltning och frågor relaterade till avkastning och risk.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning: I dag är det inte möjligt att i

Sverige bilda tjänstepensionsinstitut – dvs. institut som unionsrättsligt är sådana institut som omfattas av första tjänstepensionsdirektivet – i annan form än pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (tryggandelagen). Som anges i avsnitt 4.5.1 fanns det tidigare en lagstiftning – lagen (1972:262) om understödsföreningar – som möjliggjorde för understödsföreningar, de s.k. tjänstepensionskassorna, att driva tjänstepensionsverksamhet i enlighet med första tjänstepensionsdirektivet. Den lagstiftningen upphävdes emellertid den 1 april 2011. Tjänstepensionskassor får enligt 7 § lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043) fortsätta driva verksamhet till utgången av april 2020.

Under övergångsperioden ska tjänstepensionskassorna omfattas av bestämmelserna i den upphävda lagen om understödsföreningar.

Varken första eller andra tjänstepensionsdirektivet ställer något krav på medlemsstaterna att tillåta tjänstepensionsinstitut i någon viss form (se bl.a. skäl 5 i andra tjänstepensionsdirektivet). De båda direktiven innehåller bestämmelser för de nationella institutstyper som motsvarar begreppet tjänstepensionsinstitut i direktiven. Ett mera begränsat genomförande av andra tjänstepensionsdirektivet som innebär att tjänstepensionsinstitut endast tillåts i form av pensionsstiftelser skulle därför vara förenligt med unionsrätten. Ett sådant genomförande skulle innebära att arbetsgivare som vill trygga sina pensionsutfästelser genom försäkring skulle vara hänvisade till att teckna försäkringar hos försäkringsföretag som lyder under försäkringsrörelselagen.

Försäkringsrörelselagen grundar sig sedan den 1 januari 2016 på Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), nedan benämnt Solvens II-direktivet. Det direktivet innehåller en omfattande reglering av försäkringsföretagens rörelse. Det rör sig till stor del om bestämmelser på hög teknisk detaljnivå om bl.a.

försäkringstekniska avsättningar, kapitalbas och kapitalkrav. Direktivet bygger på principen om fullharmonisering, dvs. medlemsstaterna har inte någon möjlighet att genom nationell reglering avvika från direktivet.

Redan regleringen i Solvens II-direktivet är av hög detaljeringsgrad. Direktivet åtföljs dessutom av delegerade akter med föreskrifter som meddelats av Europeiska kommissionen med stöd av bemyndiganden i direktivet. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) har också meddelat en rad riktlinjer och rekommendationer med anledning av direktivet.

Både första och andra tjänstepensionsdirektivet präglas av en lägre detaljeringsgrad än Solvens II-direktivet. Det finns inte heller någon möjlighet för kommissionen att meddela föreskrifter i form av genomförandeåtgärder eller delegerade akter till de direktiven. Dessutom är båda direktiven minimidirektiv vilket innebär att medlemsstaterna får införa mera långtgående bestämmelser än vad som följer av direktiven (skäl 3 i andra tjänstepensionsdirektivet). Andra tjänstepensionsdirektivet erbjuder således helt andra möjligheter än Solvens II-direktivet när det gäller att skapa en särskilt anpassad reglering för den svenska tjänstepensionssektorn.

Tjänstepensionen är en mycket viktig försörjningskälla för dagens pensionärer och kommer att vara det även för framtidens pensionärer. Som bl.a. LO och Svenskt Näringsliv påpekar är det centralt för den svenska kollektivavtalsmodellen att det finns tillgång till effektiva och särskilt anpassade lösningar för tjänstepensionerna. Med tanke på de mycket stora medel som finns avsatta och investerade för framtida tjänstepensioner, har tjänstepensionerna därutöver ett stort värde för kapitalförsörjningen på de finansiella marknaderna.

Tjänstepensionernas betydelse för samhällsekonomin och för nuvarande och framtida pensionärer innebär att regleringen av de institut som ska förvalta tjänstepensionerna måste utformas med omsorg. En rad intresseavvägningar måste göras. Det gäller bl.a. avvägningen mellan tryggheten när det gäller tjänstepensionerna och pensionernas storlek. Även samspelet med den arbetsrättsliga lagstiftningen och socialförsäkringssystemen – däri inbegripet den allmänna pensionen – bör beaktas.

När en ny reglering av den svenska tjänstepensionssektorn ska utformas har det därför ett särskilt värde att regleringen kan anpassas till de speciella förhållanden som råder inom den sektorn. Som nämns ovan är det unionsrättsliga regelverket för försäkringsrörelse sammantaget mycket omfångsrikt. Utrymmet för nationell särreglering och anpassning till nationella förhållanden är därför starkt begränsat, vilket LO särskilt framhåller. Regelverket erbjuder inte en sådan flexibilitet som är eftersträvansvärd när det gäller regleringen av den svenska tjänstepensionssektorn.

Det bör därför införas en ny, modern och fristående sektorreglering för svenska tjänstepensionsinstitut som har egna åtaganden i förhållande till de framtida pensionärerna och som grundas på bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet. De nya instituten bör benämnas tjänstepensionsföretag.

Genom att införa en sådan reglering kan, som Arbetsgivarverket framhåller, det nuvarande utbudet när det gäller förvaltningen på tjänstepensionsområdet behållas och breddas, vilket ökar möjligheterna att skapa olika former av tjänstepensionslösningar. Genom en sådan reglering kan

svenska tjänstepensionsinstitut, som Svenskt Näringsliv, Folksam och

Alecta påpekar, fullt ut utnyttja den inre marknadens fördelar.

Som Finansinspektionen och Sveriges riksbank anför sammanfaller skyddsintressena i hög grad inom tjänstepensionsverksamhet och livförsäkringsverksamhet. Det innebär att en särreglering för tjänstepensionsverksamhet sannolikt leder till att verksamheter som sakligt sett är liknande kommer att styras av olika regler, enbart beroende på om en verksamhet hör hemma inom tjänstepensionssektorn eller inte. Med hänsyn till tjänstepensionssektorns samhällsekonomiska betydelse är det dock viktigt att skapa en ändamålsenlig reglering för svenska tjänstepensionsinstitut. Intresset av att samma regler gäller för verksamheter som sakligt sett överensstämmer eller ligger nära varandra väger enligt regeringens uppfattning mindre tungt i detta sammanhang.

Hänvisningar till S5-1

5.2. Regleringen avser försäkringsavtal och försäkringsrörelse

Regeringens bedömning: Den nya regleringen för tjänstepensionsföretag bör inte skapa några nya former för tryggande av tjänstepension.

Regleringen bör i stället ske inom ramen för de befintliga tryggandeformerna. Tjänstepensionsföretag bör anses driva tjänstepensionsverksamhet, vilket är en form av försäkringsrörelse.

Terminologin i den nya regleringen bör återspegla det faktum att regleringen avser försäkringsavtal och försäkringsrörelse.

Utredningens bedömning överensstämmer inte med regeringens bedömning. Utredningen anser att regleringen för tjänstepensionsföretag bör bygga på en grundläggande reformering av den gällande regleringen i syfte att skapa ett modernt och EU-anpassat fristående regelverk för svenska tjänstepensionsinstitut som står risk och att tryggande i tjänstepensionsinstitut ska införas som en särskild form för tryggande av tjänstepension vid sidan om avsättning i balansräkningen, överföring till pensionsstiftelse och betalning av premie för pensionsförsäkring. Utredningen anser att rörelsen som de svenska tjänstepensionsinstituten ska driva bör benämnas tjänstepensionsrörelse och att det som instituten tillhandahåller bör benämnas tjänstepensionsförmåner och inte försäkringar.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Finansinspektionen påpekar att definitionen av begreppet livförsäkring i Solvens II-direktivet och definitionen av begreppet pensionsförmån i första tjänstepensionsdirektivet i allt väsentligt beskriver samma typ av produkt. Livförsäkringsbolaget

Skandia, ömsesidigt har uppfattningen att det är sakligt och juridiskt felaktigt att kalla tjänstepensionsföretagens verksamhet för tjänstepensionsrörelse, eftersom den utgör försäkringsrörelse. Vidare gör Skandia gällande att produkter som tillhandahålls av tjänstepensionsföretagen enligt utredningens förslag är att betrakta som försäkringar.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Finansinspektionen anser att den föreslagna regleringen underlättar för livförsäkringsföretag att omvandlas till tjänstepensionsföretag och anpassa sig till den nya regleringen. Svenskt

Näringsliv och Sveriges Kommuner och Landsting instämmer inte i bedömningen att verksamheten i tjänstepensionsföretagen är försäkringsrörelse och deras avtal försäkringsavtal, utan anser att genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet i svensk rätt ska utgå från begreppen tjänstepensionsrörelse och avtal om tjänstepensionsförmåner. LO, Saco och TCO avstyrker promemorians förslag att inte fullt ut utnyttja de möjligheter som EU-lagstiftningen ger för att skapa en funktionell och självständig sektorreglering. Tjänstepensionsförbundet anser att det är olyckligt att basera tjänstepensionsregleringen på försäkringsregleringen eftersom tjänstepensionsverksamhet i flera väsentliga avseenden skiljer sig från försäkringsverksamhet, exempelvis på så vis att det är arbetsgivaren som tecknar tjänstepensionen. Kåpan pensioner pekar på att tjänstepensionsförsäkring skiljer sig från kortsiktigt vinstdrivande skadeförsäkring genom sina långsiktiga åtaganden och sin ofta ömsesidiga verksamhetsform. AFA Försäkring, Alecta, AMF och Tjänstepensionsförbundet anser att genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet inte kan utgå från de allmänna beskrivningarna av försäkringsavtal i svensk doktrin, eftersom det leder till en otillåten sammanblandning av försäkrings- och tjänstepensionsdirektiven. De framför att de allmänna beskrivningarna av begreppet försäkringsrörelse i svensk rättsdoktrin härrör från tiden före Sveriges inträde i EU och att de inte tar hänsyn till att Sverige nu omfattas av en separat EU-reglering för tjänstepensionsinstitutens verksamhet. Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt, Länsförsäkringar AB, Swedbank Försäkring AB och SEB Pension och Försäkring AB välkomnar ställningstagandet att den nya regleringen av tjänstepensionsföretag ska ansluta till redan etablerade former för tryggande av pension och att tjänstepensionsverksamheten ska ses som det den faktiskt är och kommer att vara, nämligen försäkringsrörelse.

Skälen för regeringens bedömning

Försäkringsavtal och försäkringsrörelse

Ett tjänstepensionsinstitut är ett institut som oavsett sin rättsliga form förvaltar fonderade medel och som är etablerat oberoende av uppdragsgivande företag eller branschorganisation utifrån syftet att tillhandahålla pensionsförmåner (artikel 6 a i första tjänstepensionsdirektivet och artikel 6.1 i andra tjänstepensionsdirektivet). Pensionsförmåner definieras som förmåner som betalas ut med anledning av uppnådd pensionsålder eller förväntat uppnående av pensionsålder eller, om de kompletterar dessa förmåner och tillhandahålls sekundärt, i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster som tillhandahålls vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall (artikel 6 d i första tjänstepensionsdirektivet och artikel 6.4 i andra tjänstepensionsdirektivet).

Som konstaterades när första tjänstepensionsdirektivet genomfördes är definitionerna av tjänstepensionsinstitut och pensionsförmåner produktneutrala i den meningen att de inte pekar ut någon viss tryggandemodell

(prop. 2004/05:165 s. 122). Andra tjänstepensionsdirektivet kräver därför inte – vilket inte heller första tjänstepensionsdirektivet gör – att medlemsstaterna ska se till att tjänstepensioner finns i viss form. Inget av de båda direktiven kräver ens att tjänstepension ska finnas som företeelse i en medlemsstat (se angående första tjänstepensionsdirektivet EU-domstolens dom den 14 januari 2010 i mål C-343/08). Direktiven syftar endast till att införa en minimireglering för de institut – tjänstepensionsinstituten – som direktivet ska tillämpas på och de produkter – pensionsförmåner – som instituten tillhandahåller.

Av det följer att Sverige har möjlighet att utgå från sin befintliga nationella reglering när andra tjänstepensionsdirektivet ska genomföras. Inga nya former för tryggande av tjänstepension behöver införas för att tillgodose direktivets krav. De civilrättsliga former för tryggande av tjänstepension som förekommer i Sverige behöver inte ändras till följd av andra tjänstepensionsdirektivet.

Utredningen föreslår att de avtal som ska ingås av tjänstepensionsföretag ska benämnas tjänstepensionsförmånsavtal. Avtalen är enligt utredningen inte försäkringsavtal, men liknar försäkringsavtal. Ett tjänstepensionsförmånsavtal innebär, på samma sätt som ett försäkringsavtal, att den ena parten – tjänstepensionsföretaget – mot vederlag åtar sig ett ansvar om en viss oviss händelse inträffar. I de flesta fall handlar det om att betala pension för den händelse den försäkrade (tjänstepensionsberättigade) personen uppnår pensionsåldern. I likhet med försäkringsavtal är tjänstepensionsförmånsavtalen varaktiga avtal som gäller under viss tid. De karakteriseras också på samma sätt som försäkringsavtal av riskgemenskap och samverkan.

Regeringen anser att de avtal som ska ingås av de nya tjänstepensionsföretagen av de angivna skälen bör betraktas som försäkringsavtal. Det innebär att den nya regleringen kan ansluta till den befintliga civilrättsliga försäkringslagstiftningen, bl.a. försäkringsavtalslagen (2005:104) (se vidare avsnitt 12).

Verksamheten som de nya tjänstepensionsföretagen ska driva är, liksom försäkringsrörelse, tänkt att bestå i att yrkesmässigt göra bindande åtaganden mot vederlag. Åtagandena avser i de flesta fall att i framtiden betala pensioner. Vederlaget utgörs av de premier som arbetsgivarna betalar in. Åtagandenas innebörd är, precis som vid försäkringsrörelse, att kompensation ska utges om en oviss händelse inträffar. När det gäller tjänstepensioner är det oftast uppnåendet av pensionsåldern som är den ovissa händelsen.

Som AFA Försäkring, Alecta, AMF och Tjänstepensionsförbundet anför grundar sig gällande svensk rätt i frågan om vad som är ett försäkringsavtal och vad som är försäkringsrörelse på doktrin och praxis som sträcker sig bakåt till tiden före tillkomsten av första tjänstepensionsdirektivet och före Sveriges inträde i EU. Detta faktum ändrar dock inte på ställningstagandena när det gäller hur avtalen och rörelsen i de nya svenska tjänstepensionsinstituten ska betraktas. Som angetts ovan syftar varken första eller andra tjänstepensionsdirektivet till en harmonisering på EU-nivå av formerna för tjänstepensionstryggande. Därför gjordes inga ändringar av tryggandeformerna när första tjänstepensionsdirektivet genomfördes i svensk rätt. Inga sådana ändringar bör heller göras vid genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet. Den verksamhet som regleras av första

och andra tjänstepensionsdirektiven kan drivas i form av försäkringsrörelse, men behöver inte göra det. I Sverige kan tjänstepensionsverksamhet också drivas av pensionsstiftelser, under helt andra avtals- och näringsrättsliga former än försäkringsrörelse. Att betrakta de nya tjänstepensionsinstitutens rörelse som försäkringsrörelse leder därför inte i sig till någon enligt unionsrätten otillåten sammanblandning av försäkrings- och tjänstepensionsverksamhet, som AFA Försäkring, Alecta, AMF och

Tjänstepensionsförbundet hävdar.

Regeringen anser därför, i likhet med det som Skandia, Länsförsäkringar, Swedbank Försäkring och SEB Pension och Försäkring AB förespråkar, att den verksamhet som ska drivas av de nya tjänstepensionsföretagen bör betraktas som en form av försäkringsrörelse. Det innebär att den nya regleringen kan utformas med utgångspunkt i regleringen av försäkringsrörelse, bl.a. försäkringsrörelselagen (2010:2043). Regleringen kommer därmed att ta sikte på institut som förvaltar premier som betalats för tjänstepensionsförsäkringar.

Denna lösning har fördelen, som Finansinspektionen lyfter fram, att det blir lätt för försäkringsföretag och tjänstepensionskassor, som i dag driver försäkringsrörelse, att övergå till att bli tjänstepensionsinstitut (se avsnitt 5.3). De kommer då inte att driva någon annan rörelse än förut. Vidare uppnås full kontinuitet när det gäller de försäkringsavtal som försäkringsföretag och tjänstepensionskassor ingått om tjänstepension. Ingen ändring behöver göras i den civilrättsliga lagstiftning som gäller för avtalen (se avsnitt 12.5). Dessutom förenklas samexistensen mellan de nya tjänstepensionsinstituten och de försäkringsföretag som driver verksamhet enligt försäkringsrörelselagen avseende tjänstepensionsförsäkringar. Om båda institutskategorierna driver försäkringsrörelse och ingår försäkringsavtal finns ett gemensamt ramverk att utgå från vid behandlingen av frågorna om beståndsöverlåtelser (se avsnitt 11) och överföringar av försäkringars värde (se avsnitt 12.5). Tillträdet till den nya regleringen för tjänstepensionsinstitut underlättas också, vilket främjar intresset av konkurrensneutralitet mellan de aktörer som meddelar tjänstepensionsförsäkring i Sverige (se avsnitt 5.7).

Direktivets begrepp medlem, förmånstagare och presumtiv medlem

Vid genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet för de tjänstepensionsinstitut som ska ha egna åtaganden mot de framtida pensionärerna är det lämpligt att använda en terminologi som återspeglar att instituten kommer att ingå försäkringsavtal och driva försäkringsrörelse.

I direktivet används begreppet medlem om en person som inte är förmånstagare eller presumtiv medlem och vars tidigare eller nuvarande yrkesverksamhet ger, eller kommer att ge honom eller henne, rätt till pensionsförmåner enligt bestämmelserna i en pensionsplan (artikel 6.5). En förmånstagare är enligt direktivet en person som uppbär pensionsförmåner och en presumtiv medlem en person som har rätt att ansluta sig till en pensionsplan (artikel 6.6 och 6.7).

I den svenska försäkringslagstiftningen används begreppet försäkrad för den person vars intresse är försäkrat mot en skada eller den vars liv eller hälsa en försäkring gäller för (1 kap. 11 § FRL). I tjänstepensionssammanhang är det oftast inte arbetstagaren, den framtida pensionären,

som ingår ett avtal om en tjänstepensionsförsäkring och som därför är försäkringstagare. I vissa fall (se avsnitt 5.4) är det dock arbetstagaren som är försäkringstagare enligt ett tjänstepensionsavtal. I de allra flesta fall är det arbetstagarens intresse som är försäkrat mot – i huvudsak – risken att på ålderdomen stå utan tillräckliga inkomster. Begreppet försäkrad bör användas i den svenska lagstiftningen som genomför andra tjänstepensionsdirektivet som motsvarighet till begreppet medlem i direktivet.

I andra tjänstepensionsdirektivet används begreppet förmånstagare om en person som uppbär pensionsförmåner. Även det motsvaras i svensk rätt huvudsakligen av begreppet försäkrad. En arbetstagare som har gått i pension, och får sin tjänstepension utbetald, uppbär pensionsförmåner i direktivets mening men är fortfarande försäkrad enligt försäkringsrörelselagens terminologi. Detsamma gäller en arbetstagare som ännu inte gått i pension och som uppbär pensionsförmåner i form av exempelvis en kollektivavtalad sjukförsäkring.

En närstående till arbetstagaren som omfattas av ett kollektivavtalat efterlevandeskydd – dvs. en försäkring som ingår i en pensionsplan och som ger efterlevande till en avliden försäkringstagare eller försäkrad rätt till ersättning – kan också vara en förmånstagare i andra tjänstepensionsdirektivets mening. Personen i fråga får nämligen anses uppbära pensionsförmåner. En sådan närstående är vare sig försäkringstagare eller försäkrad i försäkringsrörelselagens mening, men omfattas av begreppet ”ersättningsberättigad på grund av försäkring”, som används i bl.a. 4 kap. 1 § FRL. Begreppet förmånstagare i andra tjänstepensionsdirektivet motsvaras alltså i dessa fall av begreppet ersättningsberättigad på grund av försäkring i försäkringsrörelselagen.

Begreppet presumtiv medlem i andra tjänstepensionsdirektivet, dvs. en person som har rätt att ansluta sig till en pensionsplan, torde i stort sett sakna praktisk och juridisk motsvarighet i Sverige. Det handlar i direktivet om personer som är anställda hos en viss arbetsgivare men som inte får någon tjänstepension, vare sig kollektivavtalad, icke-kollektivavtalad eller individuell. Som framgår av avsnitt 4 är sådana personer ovanliga i Sverige, eftersom de flesta arbetstagare redan i och med anställningen omfattas av en kollektivavtalad tjänstepensionsplan. Övriga arbetstagare omfattas i många fall av en icke-kollektivavtalad tjänstepensionsplan, som de ansluts till vid anställningen, utan att de har någon möjlighet att avstå från det. Ett mindre antal personer, som inte är anslutna till vare sig någon kollektivavtalad tjänstepensionsplan eller någon icke-kollektivavtalad sådan, träffar avtal individuellt med arbetsgivaren om tjänstepension. De personerna kan dock knappast sägas ha rätt att ansluta sig till en pensionsplan redan innan avtal träffas med arbetsgivaren om tjänstepension. De torde därför inte vara presumtiva medlemmar i andra tjänstepensionsdirektivets mening.

Hur begreppet presumtiv medlem ska översättas i svensk rätt får avgöras efter vad som visar sig lämpligast i varje enskild bestämmelse.

Hänvisningar till S5-2

5.3. Vilka företag ska kunna bli tjänstepensionsföretag?

Regeringens bedömning: Försäkringsföretag som endast driver tjänstepensionsverksamhet bör kunna bli tjänstepensionsföretag. Detsamma bör gälla för tjänstepensionskassor. Det bör också vara möjligt att bilda nya tjänstepensionsföretag.

Sverige bör inte tillämpa andra tjänstepensionsdirektivet i någon del på livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Finansinspektionen och Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att utredningen inte tillräckligt har utrett frågan om förhållandet mellan tjänstepensionsdirektivet och Solvens II-direktivet eller motiverat sitt ställningstagande.

Inspektionen avstyrker utredningens lagförslag och anför att principen om samma regler för samma risker bör vara vägledande för hur tjänstepensionsverksamhet ska regleras. Riskinnehållet och formerna för tjänstepensionsåtagandet är enligt inspektionens mening inte i sig en grund för särbehandling. Sveriges advokatsamfund anser att utredningen inte anför tillräckliga skäl för att utmönstra det krav på slutenhet som i dag gäller för att livförsäkringsverksamhet ska få drivas utanför ramen för försäkringsrörelselagstiftningen. Sveriges riksbank anför att finansiella företag som hanterar och är utsatta för samma risker bör omfattas av samma reglering, bl.a. för att minska risken för regelarbitrage, och att man inte är övertygad om att riskerna skiljer sig så mycket mellan tjänstepensionsföretag och livförsäkringsföretag att det är motiverat med en differentierad reglering i Sverige. Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt anser att det saknas skäl att behandla företag som tillhandahåller tjänstepensioner utan att vara slutna till en viss krets personer på något annat sätt än försäkringsföretag.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. AFA Försäkring, Alecta, AMF och

Tjänstepensionsförbundet anser att det i promemorian görs en för snäv och därmed felaktig tolkning av bestämmelserna i Solvens II-direktivet när det gäller undantaget från direktivets tillämpningsområde för viss livförsäkringsverksamhet. De framför att tillämpningsområdet för undantaget i

Solvens II-direktivet sammanfaller med tillämpningsområdet för andra tjänstepensionsdirektivet och att avsikten måste vara att uttryckligen undanta tjänstepensionsinstitutens verksamhet från livförsäkringsregleringens tillämpningsområde. Svenskt Näringsliv anser att Sverige bör utnyttja möjligheten att tillämpa vissa av andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser på livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet.

Skälen för regeringens bedömning

Tjänstepensionsdirektiven

Andra tjänstepensionsdirektivet är, liksom första tjänstepensionsdirektivet, tillämpligt på verksamhet i tjänstepensionsinstitut (artikel 2.1). Det begreppet definieras utifrån den verksamhet som instituten driver (se avsnitt 5.2).

Liksom enligt första tjänstepensionsdirektivet undantas vissa institutstyper från direktivets tillämpningsområde (artikel 2.2 i båda direktiven). Till de undantagna instituten hör bl.a. försäkringsföretag som omfattas av Solvens II-direktivet, fondföretag som omfattas av UCITS-direktivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper [fondföretag]) och AIFförvaltare som omfattas av AIFM-direktivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna [EG] nr 1060/2009 och [EU] nr 1095/2010).

Medlemsstaterna får välja att tillämpa delar av andra tjänstepensionsdirektivet på tjänstepensionsverksamhet som drivs av livförsäkringsföretag (artikel 4). Det gäller bestämmelserna om registrering, auktorisering, operativa krav, gränsöverskridande verksamhet, tekniska avsättningar, investeringar, företagsstyrning, informationsgivning och tillsyn.

Genomförande av första tjänstepensionsdirektivet

När första tjänstepensionsdirektivet genomfördes gjordes bedömningen att understödsföreningar som driver tjänstepensionsverksamhet, s.k. tjänstepensionskassor, var att betrakta som tjänstepensionsinstitut i direktivets mening. De omfattades inte av det konsoliderade livförsäkringsdirektivet – föregångaren på livförsäkringsområdet till Solvens II-direktivet – och inte heller av något av de andra direktiv som undantogs från direktivets tillämpningsområde. De var samtidigt externt inrättade och från arbetsgivaren fristående juridiska personer med uppgift att förvalta de premier som en arbetsgivare enligt avtal erlägger i syfte att trygga och tillhandahålla tjänstepension (se prop. 2004/05:165 s. 108 f.). Bestämmelser motsvarande dem i direktivet infördes därför i den numera upphävda lagen (1972:262) om understödsföreningar (UFL).

Tjänstepensionskassorna ska vara slutna på ett sådant sätt att de huvudsakligen är avsedda för anställda i visst eller vissa företag, personer tillhörande viss yrkesgrupp eller medlemmar i en sammanslutning med sådan intressegemenskap att en samverkan även för personförsäkring är naturlig (1 § UFL). Kravet på slutenhet för tjänstepensionskassor och övriga understödsföreningar har gällt sedan lagen om understödsföreningar trädde i kraft 1972.

När det gäller livförsäkringsföretagen konstaterades att de tillhörde den grupp av redan gemenskapsreglerade institut som var undantagna från direktivets tillämpningsområde (prop. 2004/05:165 s. 108). Livförsäkringsföretag ansågs därför inte som tjänstepensionsinstitut i första tjänstepensionsdirektivets mening.

Det beslutades dock att Sverige skulle utnyttja möjligheten att tillämpa vissa av direktivets bestämmelser på livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (samma prop. s. 116–119). Särskilda bestämmelser om livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet infördes därför i försäkringsrörelselagen. De bestämmelserna upphävdes sedan när Solvens IIdirektivet genomfördes (prop. 2015/16:9 s. 201 f.). Enligt en övergångsbestämmelse gäller dock de aktuella bestämmelserna för livförsäkringsföretag som driver tjänstepensionsverksamhet t.o.m. den 31 december 2019 (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]). I avsnitt 16.4 föreslås att tiden ska förlängas.

Genomförande av första tjänstepensionsdirektivet i andra medlemsstater i EU

Det finns inte behov av att ta in någon fullständig redogörelse över andra medlemsstaters genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet i denna proposition. Framställningen här begränsar sig till genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet i Danmark, Tyskland och Frankrike. Utredningen redogör för förhållandena i ytterligare några medlemsstater (se SOU 2014:57 s. 274282).

I Danmark uppställs, i likhet med det som gäller i Sverige för tjänstepensionskassorna, ett krav på att ett danskt företag som önskar driva verksamhet i den unionsrättsliga formen av tjänstepensionsinstitut – en firmapensionskasse – ska vara slutet och endast tillhandhålla pensioner till en viss sluten krets av personer. En firmapensionskasse får bara driva verksamhet som knyter an till de anställda i ett visst företag (se § 2 lov om tilsyn med firmapensionskasser [LBK nr 1561 af 19/12/2007]).

I Tyskland gäller följande beträffande de institut som undantas från Solvens II-direktivets tillämpningsområde med stöd av artikel 9.2 i direktivet. Den tyska rörelselagstiftningen (den tyska försäkringsrörelselagen Gesetz über die Beaufsichtigung der Versicherungsunternehmen [Versicherungsaufsichtsgesetz – VAG]) innehåller bestämmelser om två olika typer av tjänstepensionsinstitut (på tyska ”Einrichtungen der betrieblichen Alterversorgung”). Dels finns i § 232 VAG bestämmelser om Pensionskassen (ung. pensionskassor) som är en typ av livförsäkringsföretag. Dels finns i § 236 bestämmelser om s.k. Pensionsfonds (ung. pensionsfonder) som inte behöver meddela försäkringsmässiga utfästelser om utbetalningar i framtiden (se § 236.2 VAG). Båda institutstyperna är, enligt besked från det tyska förbundsfinansministeriet, med stöd av artikel 9.2 i Solvens II-direktivet undantagna från den tyska reglering som genomför det direktivet i tysk nationell rätt. Inte för någondera kategorin institut har det uppställts krav på att de ska vara slutna och endast tillhandahålla pensioner till en viss krets personer. Det krav som gäller för dem är att de endast får driva tjänstepensionsverksamhet.

I Frankrike har lagstiftningen kommit att utformas på likartat sätt som i Tyskland. Där har försäkringslagstiftningen (på franska ”Code des Assurances”) under våren 2017 ändrats genom ett presidentdekret (på franska ”ordonnance”). Genom dekretet har det införts möjligheter för franska livförsäkringsföretag, dvs. företag som omfattas av den franska lagstiftning som genomför Solvens II-direktivet, att genom ett särskilt

tillståndsförfarande ombilda sig till tjänstepensionsinstitut (på franska ”fonds de retraite professionnelle supplémentaire”). Den nya franska lagstiftningen innehåller inte något krav på att tjänstepensionsinstituten ska vara slutna och endast tillhandahålla pensioner till en viss krets personer, exempelvis anställda i ett visst företag eller en viss bransch. Däremot får tjänstepensionsinstituten bara driva tjänstepensionsverksamhet, dvs. tillhandahålla pensioner som är knutna till yrkesverksamhet (på franska ”fourniture de prestations de retraite liées à une activité professionnelle”, se artikel L. 143-1 Code des assurances i den lydelse artikeln fått genom ovan nämnda presidentdekret).

Tjänstepensionskassor ska kunna bli tjänstepensionsföretag

Understödsföreningar som driver tjänstepensionsverksamhet (tjänstepensionskassor) motsvarar beskrivningen av tjänstepensionsinstitut i andra tjänstepensionsdirektivet. De lyder inte under Solvens II-direktivet eller någon av de övriga unionsrättsliga regleringar som anges i ovannämnda undantagsbestämmelse i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 2.2). De omfattas därför av andra tjänstepensionsdirektivets tillämpningsområde.

Det är angeläget att tjänstepensionskassorna, de enda svenska tjänstepensionsinstituten som finns i dag utöver pensionsstiftelserna, ges möjlighet att fortsätta driva verksamhet som tjänstepensionsinstitut när en ny svensk reglering om tjänstepensionsinstitut nu kommer att införas. Det bör därför vara möjligt för tjänstepensionskassorna att ansöka om tillstånd att driva verksamhet enligt den nya regleringen för tjänstepensionsföretag. Detta behandlas vidare i avsnitt 16.3.

Fler befintliga företag än tjänstepensionskassor bör få bli tjänstepensionsföretag

Den största delen av tjänstepensionssektorn är den som består av att tjänstepensionsförsäkringar tillhandahålls för att trygga tjänstepensioner. Med hänsyn till tjänstepensionssektorns samhällsekonomiska betydelse (se avsnitt 5.1) bör den nya regleringen för tjänstepensionsföretag ges ett så vidsträckt tillämpningsområde som möjligt. Det är därför önskvärt att en större del av försäkringssektorn än den som utgörs av tjänstepensionskassornas verksamhet kan omfattas av den nya regleringen.

Ett led i bedömningen av om ett företag som driver tjänstepensionsverksamhet omfattas av andra tjänstepensionsdirektivet är om företaget omfattas av Solvens II-direktivet. Solvens II-direktivet intar visserligen inte någon överordnad normhierarkisk ställning i förhållande till andra tjänstepensionsdirektivet men konstruktionen är sådan att andra tjänstepensionsdirektivet bara gäller för sådana institut som är undantagna från Solvens II-direktivets tillämpningsområde.

När det gäller verksamhetens art motsvarar tjänstepensionsverksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar verksamhet enligt artikel 2.3 a i Solvens II-direktivet, dvs. livförsäkring som omfattar kapitalförsäkring för livsfall och/eller dödsfall. En tjänstepensionsförsäkring avser oftast det fallet att någon lever vid pensionsålderns inträde och då har rätt till försäkringsersättning i form av ålderspension, dvs. det är en försäkring för livsfall. Tjänstepensionsverksamhet är således sådan verksamhet som

omfattas av Solvens II-direktivet och de företag som driver verksamheten är sådana som Solvens II-direktivet ska tillämpas på (artikel 2.1).

Frågan är då om det finns någon undantagsregel som tillåter att företag som driver tjänstepensionsverksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar undantas från Solvens II-direktivets tillämpningsområde.

I Solvens II-direktivet finns ett undantag som tar sikte på tillhandahållande av tjänstepension (artikel 9.2). Det innebär att bedömningen av vilka företag som omfattas av andra tjänstepensionsdirektivets tillämpningsområde behöver ske med utgångspunkt i den bestämmelsen. Om ett institut omfattas av undantaget kan det finnas förutsättningar för att låta institutet driva verksamhet enligt andra tjänstepensionsdirektivet. Det måste dock självfallet också prövas om institutet uppfyller kraven för att räknas som ett tjänstepensionsinstitut enligt andra tjänstepensionsdirektivet.

Tillämpningsområdet för denna undantagsbestämmelse i Solvens IIdirektivet sammanfaller därmed inte nödvändigtvis med tillämpningsområdet för andra tjänstepensionsdirektivet, som AFA Försäkring, Alecta,

AMF och Tjänstepensionsförbundet hävdar. Ett institut kan driva verksamhet som motsvarar beskrivningen i andra tjänstepensionsdirektivet av att tillhandahålla pensionsförmåner utan att samtidigt vara undantaget från Solvens II-direktivets tillämpningsområde. Eftersom den nu aktuella undantagsbestämmelsen i Solvens II-direktivet har ingått i

EU:s försäkringsreglering sedan slutet av 1970-talet, dvs. redan långt före tillkomsten av första tjänstepensionsdirektivet, kan den inte heller ha tillkommit för att undanta tjänstepensionsinstitut från EU:s försäkringslagstiftning, som de nyss angivna remissinstanserna framför.

Den nu aktuella undantagsbestämmelsen i Solvens II-direktivet får anses tämligen svårtillgänglig. Den föreskriver att där angiven livförsäkringsverksamhet inte ska omfattas av Solvens II-direktivet om den drivs av andra organisationer än företag som avses i den bestämmelse som beskriver de verksamheter som omfattas av direktivet (artikel 2), och som har till ändamål att tillhandahålla förmåner för anställda eller självständiga näringsidkare, som är knutna till ett företag eller grupp av företag eller till en viss bransch eller grupp av branscher, i händelse av dödsfall eller överlevnad eller vid nedläggning eller inskränkning av verksamhetskällan, oavsett om de åtaganden som verksamheten omfattar vid varje tillfälle helt motsvaras av de försäkringsmatematiska avsättningarna.

Det kan konstateras att de institut som i Sverige sålunda ansågs undantagna från livförsäkringsregleringen, tjänstepensionskassorna, enligt 1 § UFL skulle vara slutna på ett sådant sätt att deras verksamhet bara vänder sig till en viss krets personer, samma begränsning som fortfarande gäller för de danska tjänstepensionsinstituten, firmapensionskassorna.

Försäkringsföretag som endast driver tjänstepensionsverksamhet bör få bli tjänstepensionsföretag

Det står klart att tillämpningsområdet för den nya regleringen för tjänstepensionsföretag skulle begränsas avsevärt om ett tjänstepensionsinstitut måste vara slutet på det sätt som hittills gällt för tjänstepensionskassorna.

Vilket tillämpningsområde andra tjänstepensionsdirektivet ska ges är ytterst en fråga för EU-domstolen. Varken i Frankrike eller Tyskland har

dock något krav ställts på att ett institut ska vara slutet för att kunna omfattas av den lagstiftning som genomför andra tjänstepensionsdirektivet. En sådan tolkning av direktivet innebär att det finns utrymme enligt unionsrätten att låta fler företag som inte är slutna till viss krets men som endast driver tjänstepensionsverksamhet bli tjänstepensionsinstitut. För att lämna så stort utrymme som möjligt för att skapa en lämplig och väl anpassad reglering för den svenska tjänstepensionssektorn bör försäkringsföretag som endast driver tjänstepensionsverksamhet ges möjlighet att bli tjänstepensionsföretag. Ett försäkringsföretag som önskar fortsätta att driva tjänstepensionsverksamhet enligt försäkringsrörelselagen och Solvens II-direktivet bör ha möjlighet att göra det.

I avsnitt 6.3 behandlas de närmare formerna för hur försäkringsföretag ska kunna omvandlas till tjänstepensionsföretag. Den närmare innebörden av kravet på företaget att det bara får driva tjänstepensionsverksamhet behandlas i avsnitten 6.5 och 16.5.

Som Svensk Försäkring påpekar kan det vara så att viss verksamhet som i dag drivs av skadeförsäkringsföretag uppfyller kraven för att räknas som tjänstepensionsverksamhet enligt andra tjänstepensionsdirektivet. Det gäller verksamhet som kan drivas inom ramen för livförsäkringsklassen tilläggsförsäkring (klass I b enligt 2 kap. 12 § FRL), vilket är försäkringar som skulle vara att betrakta som skadeförsäkringar om de tillhandahölls utan samband med en livförsäkring (se avsnitt 5.4). Enligt regeringens uppfattning bör ett försäkringsföretag inte vara förhindrat att bli ett tjänstepensionsföretag enbart av det skälet att det driver verksamhet som skadeförsäkringsföretag. Om företaget bara driver vad som kan anses som tjänstepensionsverksamhet och övriga krav är uppfyllda, bör företaget kunna driva verksamhet som tjänstepensionsinstitut.

Det bör införas möjligheter att bilda helt nya tjänstepensionsföretag

Den nya regleringen om tjänstepensionsföretag ska inte bara stå öppen för befintliga företag som vill bli tjänstepensionsföretag – försäkringsföretag och tjänstepensionskassor. Det bör även vara möjligt att bilda helt nya företag i form av tjänstepensionsföretag. Därigenom utnyttjar Sverige fullt ut de möjligheter som andra tjänstepensionsdirektivet ger. Tjänstepensionsinstitut kan då bildas i Sverige både av det slag som inte gör något åtagande i förhållande till de framtida pensionärerna (pensionsstiftelser) och av det slag som gör det (tjänstepensionsföretag).

Sverige bör inte tillämpa tjänstepensionsdirektivet på livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet

Regeringen fann när Solvens II-direktivet genomfördes att det inte fanns skäl att fortsätta använda möjligheten att tillämpa delar av första tjänstepensionsdirektivet på tjänstepensionsverksamhet som drivs av livförsäkringsföretag (artikel 4 i första tjänstepensionsdirektivet, se prop. 2015/16:9 s. 201 f.). De särskilda bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet utmönstrades därför.

Regeringen gör, som nämns ovan, bedömningen att de försäkringsföretag som endast driver tjänstepensionsverksamhet bör få bli tjänstepensionsföretag. Försäkringsföretagen ges alltså, på vissa villkor, möjlighet att omfattas av andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser genom

att i stället driva verksamhet som tjänstepensionsföretag. Det saknas skäl att därutöver tillämpa vissa av tjänstepensionsdirektivets bestämmelser på en del av livförsäkringsföretagens verksamhet (tjänstepensionsverksamheten) som drivs inom ramen för Solvens II-regelverket. Därför bör det ställningstagande som gjordes i samband med genomförandet av Solvens II-direktivet stå fast, dvs. Sverige bör inte utnyttja möjligheten att tillämpa delar av tjänstepensionsdirektivet på tjänstepensionsverksamhet som drivs av livförsäkringsföretag. Regeringen ansluter sig därmed inte till den uppfattning som förs fram av Svenskt Näringsliv i denna fråga.

Kontotryggande

Företag som tryggar sina pensionsåtaganden genom bokföringsmässiga avsättningar (kontotryggande) är undantagna från andra tjänstepensionsdirektivets tillämpningsområde (artikel 2.2 e). Det är samma ordning som den som hittills gällt enligt första tjänstepensionsdirektivet (artikel 2.2 e i det direktivet). På samma sätt som vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet påverkas inte de svenska bestämmelserna om kontotryggande av genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet (se prop. 2004/05:165 s. 109).

Hänvisningar till S5-3

5.4. Vad avses med tjänstepensionsförsäkring?

Regeringens förslag: Med tjänstepensionsförsäkring ska avses livförsäkring som har samband med yrkesutövning och där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp eller periodiska utbetalningar) är beroende av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder samt försäkringar som meddelas som tillägg till sådana försäkringar.

Försäkringar som tecknas för egen räkning av egenföretagare ska inte anses som tjänstepensionsförsäkringar.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas något bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vad som ska omfattas av begreppet tjänstepensionsförsäkring.

Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens förslag.

Utredningen föreslår att tjänstepensionsföretagen ska få tillhandahålla allt som räknas som tjänstepensionsförmåner. Det begreppet definieras som förmåner som betalas ut med anledning av uppnådd pensionsålder eller förväntat uppnående av pensionsålder, dödsfall (efterlevandepension), sjukdom och invaliditet, upphörande av anställning eller medellöshet, där förmånen har sin grund i en överenskommelse om pensionsförmåner mellan arbetsgivare och arbetstagare. Begreppet tjänstepensionsförmån är inte knutet till begreppet livförsäkring utan innefattar huvudförmån (ålderspension) och tilläggsförmån (övriga moment i en tjänstepensionsplan). Utredningen föreslår också att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska bemyndigas att meddela föreskrifter om vilka förmåner som ska hänföra sig till begreppen huvudförmån och tilläggsförmån.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Flera remissinstanser – bl.a. Arbetsgivarverket, Svensk Försäkring, Tjänstepensionsförbundet, Svenskt

Näringsliv och Sveriges Kommuner och Landsting – efterlyser en tydligare reglering av vilka typer av produkter som kan vara föremål för verksamhet i ett tjänstepensionsföretag. Arbetsgivarverket, PTK, TCO och AFA Försäkring ifrågasätter också om uppdelningen i huvudförmån och tilläggsförmån fyller något syfte, vilket Svenskt Näringsliv instämmer i.

Svensk Försäkring, Tjänstepensionsförbundet, Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Landsting, TCO och AFA Försäkring avstyrker utredningens förslag att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vad som ska anses ingå i begreppen tilläggsförmån och huvudförmån. Svensk Försäkring välkomnar att tillämpningsområdet enligt utredningens förslag utvidgas till att även omfatta produkter som i dagsläget anses som skadeförsäkring, så länge de motsvarar vad som räknas som personförsäkring enligt försäkringsavtalslagen. Sveriges Kommuner och Landsting anser att begreppet tjänstepensionsförmån bör ges en sådan innebörd att den bredd av lösningar som ryms inom tjänstepensionssektorn omfattas. LO anför att definitionen av tjänstepensionsförmån bör vara väldigt vid, vilket PTK och TCO instämmer i. AFA Försäkring efterfrågar ett förtydligande så att det klarare framgår att egenföretagares förmåner täcks av begreppet tjänstepensionsförmån. Även Svensk Försäkring anser att egenföretagares förmåner bör omfattas av det begreppet. Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt framför att utredningen inte förklarar hur det skulle kunna vara förenligt med EU:s försäkringsrörelsereglering att låta tjänstepensionsinstitut driva det som enligt Solvens II-direktivet är att anse som direkt skadeförsäkringsrörelse.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. I promemorian är dock bedömningen att det inte behöver tas in något bemyndigande formulerat som ett förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att arbetsgivaren helt eller delvis måste betala premierna för att en livförsäkring ska anses ha ett sådant samband med yrkesutövningen att den är en tjänstepensionsförsäkring. Svensk Försäkring och Tjänstepensionsförbundet framför att tjänstegrupplivförsäkring ska ses som tjänstepensionsförsäkring och att det inte längre finns samma praktiska problem som förut med att behandla egenföretagares försäkringar som tjänstepensionsförsäkringar. Offentliganställdas förhandlingsråd (OFR) har samma uppfattning när det gäller tjänstegrupplivförsäkringar med det tillägget tjänstepensionsföretag även bör få meddela efterlevandeskydd. Ägarföreningen ProSkandia instämmer i Svensk Försäkrings och Tjänstepensionsförbundets uppfattning när det gäller egenföretagares försäkringar. Saco och TCO understryker att definitionen av tilläggsförsäkring inte får bli så snäv i den svenska lagstiftningen att den utesluter kompletterande förmåner som är centrala i det svenska systemet. Sveriges Kommuner och Landsting avstyrker förslaget om vad som ska vara tjänstepensionsförsäkring och anser att definitionen bör utgå från begreppet tjänstepensionsförmån, vilket AFA Försäkring, Alecta,

AMF och Tjänstepensionsförbundet instämmer i.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller samma definition av begreppet pensionsförmån (artikel 6.4) som första tjänstepensionsdirektivet (artikel 6 d). En pensionsförmån är enligt definitionen en förmån som betalas ut med anledning av uppnådd pensionsålder eller förväntat uppnående av pensionsålder eller, om de kompletterar dessa förmåner och tillhandahålls sekundärt, i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster som tillhandahålls vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall. I definitionen anges vidare att pensionsförmånerna får betalas ut som livslång utbetalning, under viss tid, i form av ett engångsbelopp eller genom en kombination av dessa alternativ.

Medlemsstaterna får föreskriva att kompletterande förmåner såsom täckning av risker kopplade till lång levnad och invaliditet, efterlevandeskydd och viss återbetalningsgaranti erbjuds till medlemmarna om arbetsgivarna och arbetstagarna, eller deras respektive företrädare, kommer överens om detta (artikel 10.2, som motsvarar artikel 9.2 i första tjänstepensionsdirektivet). Enligt direktivet gäller detta i enlighet med subsidiaritetsprincipen och med vederbörligt beaktande av storleken på pensionsförmånerna från socialförsäkringssystemen.

Gällande rätt

Begreppet tjänstepensionsförsäkring utmönstrades ur försäkringsrörelselagen när Solvens II-direktivet genomfördes, eftersom det då bestämdes att Sverige inte längre skulle utnyttja valmöjligheten för medlemsstaterna att tillämpa vissa av tjänstepensionsdirektivets bestämmelser på livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (se prop. 2015/16:9 s. 201 f.). Begreppet fortsätter dock att vara en del av gällande rätt till följd av övergångsbestämmelser. För livförsäkringsföretagens del finns en sådan i punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (2015:700) om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) och 1 kap. 8 § försäkringsrörelselagen i lydelsen före den 1 januari 2016. För tjänstepensionskassornas del finns den relevanta övergångsbestämmelsen i 7 § lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043) och 7 § tredje stycket lagen (1972:262) om understödsföreningar.

Som tjänstepensionsförsäkring har hittills räknats livförsäkring som har samband med yrkesutövning och där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp eller periodiska utbetalningar) beror av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder samt försäkringar som meddelas som tillägg till sådana försäkringar (prop. 2004/05:165 s. 123 f.).

När denna definition utformades var utgångspunkten att begreppet tjänstepensionsförsäkring skulle ges en vid tolkning. Allt som enligt gängse uppfattning räknades som tjänstepensionsförsäkringar borde, enligt de överväganden som då gjordes, kunna hänföras till kategorin tjänstepensionsförsäkring. Dock fann regeringen att en yttersta gräns för begreppet tjänstepensionsförsäkring var att det måste vara fråga en livförsäkring, eftersom skadeförsäkringsverksamhet är undantagen från tjänstepensionsdirektivets tillämpningsområde (samma prop.).

Regeringen uttalade också att livförsäkringar i form av ålders-, sjuk- och efterlevandepension som är knutna till tjänsteförhållanden, och för vilka arbetsgivaren helt eller delvis står för premiekostnaderna, skulle räknas som tjänstepensionsförsäkringar. Också försäkringar som meddelas som tillägg till ovan nämnda försäkringar, t.ex. sjukförsäkringar och premiebefrielseförsäkringar, skulle enligt regeringens uppfattning omfattas av tjänstepensionsverksamheten, utan något krav på att tilläggsförsäkringen tecknas i samband med huvudförsäkringen. Vidare borde enligt regeringens uppfattning sådana livförsäkringar som arbetstagarna erbjuds att frivilligt teckna falla under definitionen, men även försäkringar som överlåts på en arbetstagare, eftersom även sådana försäkringar erbjuds som ett led i yrkesutövningen och därmed är anknutna till anställningsförhållandet.

Egenföretagares försäkringar omfattas inte av begreppet tjänstepensionsförsäkring. Sverige har alltså inte utnyttjat den valmöjlighet som erbjuds medlemsstaterna i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 6 a andra strecksatsen) att behandla egenföretagares försäkringar på samma sätt som försäkringar som tillhandahålls enligt ett avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare (samma prop.).

Den tidigare definitionen av tjänstepensionsförsäkring bör behållas

Den reglering som nu föreslås tar sikte på tryggandeformen tjänstepensionsförsäkring. Det innebär att det liksom när första tjänstepensionsdirektivet genomfördes gäller att fastställa vilka typer av försäkringar som ska kunna tillhandahållas enligt regleringen. Frågan är alltså vad som ska avses med tjänstepensionsförsäkring. Eftersom regleringen ska passas in i den systematik som finns på försäkringsområdet är det inte lämpligt att i svensk rätt använda direktivets uttryck – pensionsförmåner – som bl.a. Sveriges Kommuner och Landsting, Alecta och AMF önskar.

Utgångspunkten för definitionen av tjänstepensionsförsäkring bör vara att ge begreppet en vid innebörd, som regeringen fann vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet (se prop. 2004/05:165 s. 123). Det är samma utgångspunkt som intas av flera remissinstanser, bl.a. LO, PTK,

TCO och Sveriges Kommuner och Landsting. Till kategorin tjänstepensionsförsäkring bör, liksom tidigare, hänföras det som enligt gängse uppfattning inom det svenska försäkringsväsendet räknas som tjänstepension.

Sveriges tolkningsutrymme är dock inte oinskränkt när det gäller definitionen av tjänstepensionsförsäkring. Som Skandia påpekar, måste den tjänstepensionsverksamhet som ska drivas av tjänstepensionsföretag vara undantagen från Solvens II-direktivets tillämpningsområde (se avsnitt 5.3). Om det inte finns någon tillämplig undantagsregel, finns det inte heller förutsättningar enligt unionsrätten att reglera verksamheten någon annanstans än i den nationella lagstiftning som genomför Solvens IIdirektivet, dvs. i försäkringsrörelselagen.

Tjänstepension i form av ålderspension är, som regeringen konstaterar i avsnitt 5.3, att betrakta som livförsäkringsverksamhet enligt Solvens IIdirektivet (artikel 2.3). Viss tjänstepensionsverksamhet kan också vara att betrakta som skadeförsäkringsverksamhet enligt Solvens II-direktivet

(artikel 2.2 och bilaga A). Det kan t.ex. röra sig om sjuk- och olycksfallsförsäkringar som är en del av tjänstepensionsplanerna på det kollektivavtalade området. Det bör dock noteras att tilläggsförsäkring till livförsäkring är en verksamhet som i Solvens II-direktivet betraktas som livförsäkring (artikel 2.3 a iii). En skadeförsäkring kan således i vissa fall vara att betrakta som en livförsäkring, om den meddelas som ett tillägg till en livförsäkring. Det krävs alltså att det finns en undantagsregel som tillåter att tjänstepensionsverksamheten regleras någon annanstans än i den lagstiftning som i Sverige genomför Solvens II-direktivet.

Den undantagsregel som kan tillämpas är, även i detta sammanhang, den bestämmelse i Solvens II-direktivet som behandlas i avsnitt 5.3 och som uttryckligen avser livförsäkringsverksamhet (artikel 9.2). När det gäller skadeförsäkringsverksamhet finns ingen motsvarande undantagsbestämmelse. Av detta följer att det inte finns någon möjlighet att undanta det som enligt Solvens II-direktivet är att betrakta som direkt skadeförsäkringsverksamhet från det direktivets tillämpningsområde. I sin tur innebär det att sådan verksamhet därigenom är undantagen från andra tjänstepensionsdirektivets tillämpningsområde (artikel 2.2 b). Sverige kan alltså inte tillåta de nya tjänstepensionsföretagen att driva direkt skadeförsäkringsrörelse.

Det betyder att som en yttersta gräns bör det gälla att en tjänstepensionsförsäkring måste vara en livförsäkring (2 kap. 12 § FRL). Detta är också bedömningen som gjordes vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet (samma prop. s. 124). Till tjänstepensionsförsäkring kan då höra centrala delar av tjänstepensionsordningarna som ålders-, sjuk- och efterlevandepension, men även vissa sjukförsäkringar och premiebefrielseförsäkringar. Därför kan tjänstegrupplivförsäkringar anses som tjänstepensionsförsäkringar i den nya regleringens mening, som bl.a. Svensk

Försäkring och Tjänstepensionsförbundet önskar.

Som regeringen kom fram till vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet kan även andra typer av försäkringar, som sedda för sig skulle vara att betrakta som skadeförsäkringar, vara att anse som livförsäkringar, under förutsättning att de tecknas som tillägg till en livförsäkring, dvs. inom livförsäkringsklassen I b enligt 2 kap. 12 § FRL. Regeringen instämmer med Saco och TCO i att definitionen av tilläggsförsäkring inte bör göras för snäv. Inte heller i fortsättningen bör det därför krävas att tilläggsförsäkringen tecknas i direkt samband med huvudförsäkringen (se prop. 1992/93:257 s. 189). I motsats till det som anges i promemorian torde det vara möjligt att meddela exempelvis arbetslöshetsförsäkring inom ramen för en tjänstepensionsverksamhet, så länge denna utgör ett tillägg till en livförsäkring.

En alltför vid definition av begreppet tilläggsförsäkring riskerar dock å andra sidan att leda till gränsdragningsproblem och tolkningssvårigheter kring vad som ingår i begreppet tilläggsförsäkring, och i förlängningen vad som kan inrymmas i begreppet tjänstepensionsförsäkring. För att undvika sådana bör det krävas att en försäkring, för att kunna utgöra en tilläggsförsäkring, är kopplad till en person. Det bör alltså krävas att en tilläggsförsäkring är en försäkring där försäkringsfallets inträffande är beroende av en eller flera personers liv, hälsa, ålder, graviditet, arbetsförmåga, arbetslöshet eller annan liknande omständighet.

Liksom tidigare bör frivilligt tecknade försäkringar och försäkringar som överlåts på en arbetstagare kunna anses som tjänstepensionsförsäkringar. Som Finansinspektionen påpekar krävs dock att arbetsgivaren helt eller delvis står för premiekostnaden. Att betalningen av premiekostnaderna ges en central betydelse bidrar också till att gränsen kring begreppet tjänstepensionsförsäkring kan dras på ett tillräckligt enkelt sätt i rättstillämpningen.

Av det som behandlas ovan följer att arbetstagaren är försäkrad inom en tjänstepensionsförsäkring, dvs. den vars intresse är försäkrat mot en skada eller den vars liv eller hälsa en försäkring gäller för (1 kap. 11 § FRL). Ibland kan det dock, när det handlar om sådana frivilligt tecknade eller överlåtna försäkringar som nämns ovan, vara arbetstagaren som är försäkringstagare, dvs. den som är part i försäkringsavtalet.

För att ge begreppet tjänstepensionsförsäkring en vid innebörd utan att låta det omfatta försäkringar som hör till direkt skadeförsäkringsrörelse bör tjänstepensionsförsäkring definieras på samma sätt som vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet. Därigenom åstadkoms också en nationell reglering som motsvarar andra tjänstepensionsdirektivets definition av pensionsförmån.

Med tjänstepensionsförsäkring bör alltså avses livförsäkring som har samband med yrkesutövning och där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp eller periodiska utbetalningar) är beroende av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder samt försäkringar som meddelas som tillägg till sådana försäkringar.

Något behov av att förtydliga begreppet tjänstepensionsförsäkring i föreskrifter på lägre nivå än lag finns inte. Därmed finns inte skäl att i enlighet med utredningens förslag införa något bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka produkter som ska kunna tillhandahållas av tjänstepensionsföretagen, ett förslag som flera remissinstanser motsätter sig, bl.a.

Svenskt Näringsliv och TCO.

Egenföretagares försäkringar ska inte räknas som tjänstepensionsförsäkringar

Som regeringen konstaterade när första tjänstepensionsdirektivet genomfördes är det i de flesta fall omöjligt att hos ett försäkringsföretag skilja en försäkring som tecknats av en egenföretagare från en försäkring som samma egenföretagare tecknat privat, dvs. individuellt (se prop. 2004/05:165 s. 124). Gränsdragningsproblemen är sådana att Sverige inte heller i fortsättningen, i motsats till det bl.a. Svensk Försäkring och AFA

Försäkring anser, bör utnyttja möjligheten att låta egenföretagares försäkringar meddelas av tjänstepensionsinstitut (artikel 6.1 b i andra tjänstepensionsdirektivet).

Hänvisningar till S5-4

5.5. En ny lag om tjänstepensionsföretag

Regeringens förslag: Andra tjänstepensionsdirektivet ska, när det gäller tryggandeformen tjänstepensionsförsäkring, genomföras i svensk rätt genom en ny lag om tjänstepensionsföretag. I den lagen ska de

bestämmelser som krävs för att genomföra direktivet tas in. Därutöver ska vissa bestämmelser i försäkringsrörelselagen gälla för tjänstepensionsföretagen i de fall detta särskilt anges i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

För utländska tjänstepensionsinstitut ska direktivet genomföras genom ändringar i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag.

Utredningen föreslår en ny lag om tjänstepensionsrörelse som ska innehålla de bestämmelser som ska gälla för de nya tjänstepensionsföretagen och utan att hänvisningar görs till försäkringsrörelselagen.

Remissinstanserna har inte några synpunkter på förslaget. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslås att bestämmelserna i försäkringsrörelselagen ska gälla för tjänstepensionsföretag med undantag för de fall när det sägs att en viss bestämmelse inte ska gälla.

Remissinstanserna: Många remissinstanser invänder mot den lagstiftningsteknik som föreslås i promemorian. Bolagsverket anser att lagstiftningstekniken är svår att överblicka. Antalet hänvisningar, särregler och undantag innebär enligt verkets mening att lagstiftningen blir krångligare än nödvändigt. Det är svårt att få ett helhetsgrepp över vilka bestämmelser som ska tillämpas. Sveriges advokatsamfund, Tjänstepensionsförbundet och Offentliganställdas förhandlingsråd (OFR) framför liknande synpunkter. Finansinspektionen anför att inspektionen hellre hade sett en självständig reglering utan omfattande hänvisningar till försäkringsrörelselagen och anser, med instämmande av Kammarrätten i

Stockholm, att den valda lagstiftningstekniken försvårar tillämpningen av den föreslagna regleringen. Svensk Försäkring instämmer i inspektionens och kammarrättens synpunkter och kan tänka sig två alternativa tekniker än den som valts i promemorian, antingen en helt fristående lag utan hänvisningar eller en lagstiftningsteknik där det anges i den nya lagen vilka bestämmelser i försäkringsrörelselagen som ska gälla. Kåpan Pensioner framför att utvecklingen av Solvens II-direktivet respektive andra tjänstepensionsdirektivet sannolikt kommer komplicera den föreslagna lagstiftningstekniken. Sveriges Kommuner och Landsting avstyrker förslaget om att den nya lagen ska anpassas till försäkrings-rörelselagen. AFA Försäkring, Alecta, AMF och Tjänstepensionsförbundet invänder mot den lagstiftningsteknik som används i promemorian och förordar den lagstiftningsteknik som utredningen använder.

Skälen för regeringen förslag: I avsnitt 5.1 görs bedömningen att det bör införas en ny svensk reglering för den verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring som i dag drivs av försäkringsföretag och tjänstepensionskassor. Genom den nya regleringen ska tryggande av tjänstepension kunna ske i form av tjänstepensionsförsäkring som meddelas av tjänstepensionsföretag. Andra tjänstepensionsdirektivet ska vara den unionsrättsliga grunden för regleringen.

I promemorian föreslås att regleringen ska tas in i en ny lag om tjänstepensionsföretag. En sådan ordning ligger i linje med det AFA Försäkring,

Alecta, AMF och Tjänstepensionsförbundet förordar och innebär att den

unionsrättsliga systematiken, med skilda rörelseregleringar för försäkringsföretag och tjänstepensionsinstitut, kommer till klart uttryck i svensk rätt. Detta kan, som Kåpan Pensioner anser, underlätta när framtida ändringar i Solvens II-direktivet och andra tjänstepensionsdirektivet ska genomföras. Regleringen bör därför tas in i en ny lag om tjänstepensionsföretag.

Som flera remissinstanser anmärker, bl.a. Svensk Försäkring, Bolagsverket och Sveriges advokatsamfund, är dock den lagstiftningsteknik som föreslås i promemorian mindre lämplig eftersom lagstiftningen blir svårare att förstå och överblicka om försäkringsrörelselagens bestämmelser, som föreslås i promemorian, ska tillämpas om inget annat anges i den nya lagen.

Regeringen anser att det är en fördel om regleringen är enkel, lättillgänglig och flexibel. I enlighet med det Finansinspektionen förordar bör den nya lagen därför innehålla de bestämmelser som krävs för att genomföra andra tjänstepensionsdirektivet och reglera de nya tjänstepensionsföretagens rörelse och associationsrättsliga form. För det fall det är lämpligt av redaktionella eller andra skäl kan hänvisningar göras till försäkringsrörelselagen eller annan lagstiftning. Det bör då vara fråga om direkta hänvisningar, så att det är tydligt vilka bestämmelser i andra lagar som tjänstepensionsföretagen ska tillämpa, dvs. en sådan hänvisningsteknik som Svensk Försäkring vill se.

Den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör, som föreslås i promemorian, bara reglera svenska företags verksamhet i Sverige och sådana företags gränsöverskridande verksamhet. Utländska tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige bör liksom i dag regleras i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Andra tjänstepensionsdirektivet bör därför genomföras genom bestämmelser i den lagen när det gäller utländska tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.

Hänvisningar till S5-5

5.6. Utgångspunkter för den nya lagen

Regeringens bedömning: Den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör möjliggöra en effektiv förvaltning av tjänstepensionskapital samtidigt som den bör säkerställa ett fullgott skydd för de nuvarande och framtida pensionärerna.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Arbetsgivarverket framför att för rigorösa eller omfattande regler som inte tar hänsyn till tjänstepensioners förutsättningar kan innebära att kostnaderna för att tillhandahålla tjänstepensionsförmåner blir för stora i förhållande till den förmån de genererar.

Finansinspektionen betonar tjänstepensionernas skyddsvärde till följd av deras betydelse för framtidens pensionärer. Svenskt Näringsliv anser att regelverken för tjänstepensioner måste utformas så att de möjliggör en effektiv och säker hantering av tjänstepensionsförmåner. Alecta och

Folksam framhåller att det övergripande syftet med all tjänstepensionsverksamhet är att generera en bra tjänstepension och att ett väl balanserat regelverk ger förutsättningar för en effektiv förvaltning av tjänstepensionsplaner och bidrar till att säkerställa trygga och tillräckliga tjänstepensioner. Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt anför att skyddet för de framtida pensionärerna är det mest centrala vid utformningen av en ny svensk reglering för tjänstepensionsinstitut.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Finansförbundet framför att de framlagda lagförslagen i huvudsak innebär att all tjänstepension regleras på samma sätt, oavsett om den är förmånsbestämd eller premiebestämd, kollektivavtalad eller individuell.

Skälen för regeringens bedömning: Syftet med andra tjänstepensionsdirektivet är i grunden att skydda och erbjuda trygghet från fattigdom på ålderdomen (skälen 2 och 10). Vidare syftar direktivet till att underlätta gränsöverskridande verksamhet och rörligheten för arbetstagare mellan medlemsstaterna i EU (skälen 2, 4 och 6). Direktivet är också avsett att främja tjänstepension som företeelse (skäl 8).

De skyddsintressen som ligger till grund för andra tjänstepensionsdirektivet bör ligga till grund även för den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Skyddet för de nuvarande och framtida pensionärerna bör, som

Finansinspektionen och Skandia anför, stå i förgrunden. Som regeringen uttalade redan vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet är tjänstepensionen en väsentlig del av pensionsförmånerna och i vissa fall kan tjänstepensionen till och med uppgå till högre belopp än socialförsäkringsförmånerna (prop. 2004/05:165 s. 98 f.). Det är således av yttersta vikt att tjänstepensionsåtagandena i slutändan kan infrias. Den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör därför säkerställa ett fullgott skydd för de nuvarande och framtida pensionärerna. Som Svensk Försäkring framhåller bör även behovet av trygghet när det gäller andra förmåner än själva ålderspensionen beaktas.

Skyddet för de nuvarande och framtida pensionärerna måste med nödvändighet balanseras mot intresset av att tillräcklig avkastning kan uppnås på de medel som arbetsgivare betalar för att trygga tjänstepension, vilket bl.a. Alecta och Folksam framhåller. Om regleringen ställer höga krav på t.ex. begränsning av risktagandet i tjänstepensionsinstitutens placeringar kommer det att leda till att de placeringarna måste ske i tillgångar med låg risknivå. Sådana tillgångar är förenade med lägre förväntad avkastning. Alltför låg avkastning på tjänstepensionsföretagens placeringar leder i sin tur till alltför låga pensioner. Lägre tjänstepensioner medför sannolikt att belastningen ökar på de offentliga trygghetssystemen, eftersom framtidens pensionärer då i högre grad måste förlita sig på dem.

Den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör, utöver att tillgodose ett fullgott skydd för de nuvarande och framtida pensionärerna, möjliggöra en effektiv förvaltning av tjänstepensionskapitalet. Lagen måste således, som

Svenskt Näringsliv påpekar, utformas så att en effektiv och säker hantering av de premier som betalas in till tjänstepensionsförsäkringar möjliggörs.

Som uttalades vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet kan en sådan effektiv förvaltning också bidra till att arbetsgivarna får rimliga

kostnader för sina pensionsåtaganden, vilket ökar incitamenten att erbjuda tjänstepension. Detta gynnar arbetstagarkollektivet generellt och främjar försörjningen av långsiktigt kapital på de finansiella marknaderna.

Enligt regeringens uppfattning bör man också vid utformningen av den nya lagen sträva efter att ge regleringen en flexibel utformning, så att den kan anpassas till de olika typer av tjänstepensionslösningar som finns på marknaden. Institut som driver en mindre riskfylld eller komplicerad verksamhet bör inte behandlas på samma sätt som institut vars verksamhet är mer komplicerad eller riskfylld. Skillnaderna kan t.ex. vara av de slag som Finansförbundet påtalar, mellan förmånsbestämd och premiebestämd pension eller mellan kollektivavtalad och icke kollektivavtalad pension. I de olika slagen av tjänstepensionslösningar och från tid till annan kan det helt enkelt vara motiverat med något olika krav, beroende på hur starkt intressena av skydd respektive av tillräcklig avkastning gör sig gällande.

Hänvisningar till S5-6

5.7. Konkurrensneutralitet

Regeringens bedömning: Den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör utformas på ett sådant sätt att omotiverad snedvridning av konkurrensen undviks. Strävan att undvika konkurrenssnedvridning bör dock inte drivas så långt att den motverkar en effektiv förvaltning av pensionskapitalet eller ett fullgott skydd för de nuvarande och framtida pensionärerna.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Arbetsgivarverket anför att utgångspunkten för den svenska regleringen för tjänstepensionsinstitut bör vara att föreslå ett så lämpligt regelverk som möjligt för tjänstepensionsinstitut.

Finansinspektionen ifrågasätter om det är möjligt att på grundval av andra tjänstepensionsdirektivet skapa regler som inte snedvrider konkurrensen mellan svenska tjänstepensionsinstitut och deras motsvarigheter i andra länder inom EES, eftersom direktivet endast syftar till minimiharmonisering och därför tillåter nationella särlösningar. Sveriges Kommuner och Landsting pekar på behovet av konkurrensneutralitet mellan svenska tjänstepensionsföretag och deras utländska motsvarigheter och framför att det inte är önskvärt att svenska företag missgynnas så att kapital måste förvaltas av utländska aktörer som har bättre förutsättningar att generera högre nivåer på tjänstepensionerna. Alecta och Folksam anser att ett centralt syfte är att svenska och utländska aktörer ska kunna konkurrera med varandra på lika villkor såväl på den svenska som på den EUgemensamma marknaden och att arbetsmarknadens parter kan komma att välja att trygga tjänstepensionsförmånerna i utländska institut om regleringen i andra länder bedöms ge bättre förutsättningar för att generera en hög nivå på tjänstepensionerna. Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt framför att konkurrensen på tjänstepensionsmarknaden så gott som uteslutande är nationell bl.a. till följd av marknadens starka koppling till nationella skatte- och socialförsäkringssystem.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Finansinspektionen anser att en strängare nationell reglering kan medföra en snedvriden konkurrens mellan svenska tjänstepensionsföretag och tjänstepensionsinstitut i andra länder inom EES. Inspektionen vidhåller dock att det kan ifrågasättas om andra tjänstepensionsdirektivet är avsett att uppnå långtgående konkurrensneutralitet inom EU. Svensk Försäkring framhåller vikten av att bedömningen i fråga om konkurrensneutralitet tillämpas konsekvent och att viktiga förutsättningar är flytträtt, möjligheten att överlåta bestånd och att omvandling kan ske från försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag och tvärtom. Svenskt Näringsliv anför att den föreslagna regleringen på sikt skapar drivkrafter för svenska företag att lägga tjänstepensioner i utländska tjänstepensionsinstitut och att en hög grad av nationell konkurrensneutralitet uppnås genom att försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag ges lika möjligheter att genom omvandling gå från det ena regelverket till det andra. Sveriges Kommuner och Landsting anser att nationell konkurrensneutralitet och harmonisering mellan de olika regelverken har fått omotiverat stor betydelse i promemorian och att för liten hänsyn tas till konkurrensförhållandet till institut i andra länder inom

EES. TCO anser att den svenska tjänstepensionsregleringen fullt ut borde använda de möjligheter som unionsrätten ger att skapa en funktionell och självständig sektorreglering för tjänstepensionsinstitut, vilket ger förutsättningar för ökad konkurrens och en fungerande och långsiktig marknad för tryggande och förvaltning av tjänstepensioner. AFA Försäkring,

Alecta, AMF och Tjänstepensionsförbundet instämmer inte i de överväganden om konkurrensneutralitet som görs i promemorian och anser att promemorian tillmäter inhemsk konkurrensneutralitet alltför stor betydelse på ett sätt som åsidosätter konkurrensneutraliteten inom EU. Handelsbanken Liv anser att regleringen bör utformas så att omotiverad snedvridning av konkurrensen mellan olika aktörer på den svenska marknaden undviks. PTK har uppfattningen att det inte är hållbart i ett långsiktigt perspektiv att försöka skapa konkurrensneutralitet på en nationell försäkringsmarknad mellan företag som driver tjänstepensionsverksamhet enligt två skilda regelverk med delvis olika syften. Skandia, Länsförsäkringar AB, Swedbank Försäkring AB och SEB Pension och Försäkring AB anser att det är nödvändigt utifrån ett konkurrensperspektiv att alla bolag med samma typ av verksamhet, oavsett associationsform, ska kunna konkurrera på lika villkor, och att det inte är tillräckligt att reglerna är likvärdiga i dag utan att de också bör följas åt i framtiden.

Skälen för regeringens bedömning: En riktlinje vid utformningen av finansiell reglering är sedan lång tid att de funktioner som verksamheten fyller bör tas till utgångspunkt för regleringen. Det innebär att regleringen är mindre inriktad på att särreglera olika grupper av finansiella institut och mer ser till den funktion som utövas (se regeringens skrivelse 2002/03:141

Staten och den finansiella sektorn, s. 14). En funktionsinriktad och konkurrensneutral reglering främjar konkurrensen och intresset av en effektiv tillsyn. Konkurrensneutralitet bör eftersträvas såväl på den inhemska marknaden som i ett internationellt perspektiv. Det är angeläget att

svenska företag inte missgynnas i förhållande till sina utländska motsvarigheter till följd av inhemsk reglering. Att undvika omotiverad snedvridning av konkurrensen, både på den inhemska marknaden och den europeiska marknaden, bör därför vara en utgångspunkt när andra tjänstepensionsdirektivet genomförs.

Det kan som regeringen tidigare konstaterat (prop. 2009/10:246 s. 216) ibland vara svårt att skapa konkurrensneutrala regler på nationell nivå samtidigt som konkurrensneutralitet också ska uppnås i ett vidare perspektiv, t.ex. på EU:s inre marknad. Hur tungt intresset av konkurrensneutralitet på den inhemska marknaden väger i förhållande till intresset av konkurrensneutralitet i ett internationellt perspektiv måste beaktas när regleringen utformas. Utfallet kan variera från tid till annan och från bransch till bransch.

Som regeringen tidigare funnit är dagens tjänstepensionsmarknad i stort sett en nationell företeelse (samma prop.). Som Skandia anför är tjänstepensionsmarknaden i Sverige starkt knuten till den nationella skatte- och socialförsäkringslagstiftningen. Även anknytningen till den svenska kollektivavtalsmodellen är tydlig. Såvitt känt är det sällsynt att svenska arbetsgivare tryggar tjänstepensioner i utländska institut. Den helt dominerande ordningen är att tryggandet sker i ett svenskt försäkringsföretag, en svensk tjänstepensionskassa eller en svensk pensionsstiftelse. Likaså är det sällsynt att utländska arbetsgivare, som inte agerar på den svenska arbetsmarknaden, tryggar tjänstepensioner i svenska företag. Den situationen kan dock av olika skäl komma att ändras.

Det kan tänkas att det i ett längre perspektiv kan finnas skäl för de farhågor som Alecta, Folksam och Sveriges Kommuner och Landsting,

Svenskt Näringsliv ger uttryck för när det gäller risken för att svenska arbetsgivare väljer att trygga tjänstepensioner i utländska institut. Det skulle då bli relativt sett viktigare med konkurrensneutralitet för svenska tjänstepensionsinstitut i förhållande till tjänstepensionsinstitut i andra länder inom EES. AFA Försäkring, Alecta, AMF och Tjänstepensionsförbundet, PTK och TCO anser att denna aspekt redan nu bör få större genomslag, i motsats till Handelsbanken Liv, Skandia, Länsförsäkringar, Swedbank Försäkring och SEB Pension och Försäkring.

För närvarande måste dock frågan om konkurrensneutralitet på EU:s inre marknad anses ha lägre relativ betydelse för aktörerna på den svenska tjänstepensionsmarknaden. Mera betydelsefull är konkurrensneutraliteten på den inhemska marknaden, där olika svenska institut konkurrerar, exempelvis inom ramen för det s.k. kryssvalssystemet. Som Finansinspektionen påpekar kan det i sammanhanget ifrågasättas om andra tjänstepensionsdirektivet kan läggas till grund för en reglering som syftar till att uppnå långtgående konkurrensneutralitet på det europeiska planet. Eftersom direktivet vilar på en princip om minimiharmonisering är det inbyggt i dess konstruktion att medlemsstaterna kan välja olika lösningar och olika omfattande reglering för tjänstepensionsinstituten.

Andra tjänstepensionsdirektivet är tillämpligt på institut av skiftande karaktär i medlemsstaterna. Vissa har åtaganden i förhållande till de framtida pensionärerna medan andra inte har det. Vissa är slutna på så sätt att de endast tryggar pensioner åt anställda i visst företag eller viss bransch, som dagens tjänstepensionskassor, medan andra institut inte har några sådana begränsningar. Regleringen av tjänstepensionsmarknaden i de

olika medlemsstaterna och inom EES ser därför olika ut och det kommer sannolikt också att förbli så, till stor del av historiska skäl. Det är därför svårt att dra några entydiga slutsatser om vilka möjligheter institut i andra länder inom EES har att driva gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Även detta talar enligt regeringens uppfattning för att låta den konkurrens som faktiskt förekommer mellan institut i Sverige få större vikt än konkurrens som skulle kunna förekomma mellan svenska tjänstepensionsinstitut och tjänstepensionsinstitut i andra länder inom EES.

Intresset av konkurrensneutralitet kan mot den bakgrunden inte tillåtas få alltför stort genomslag i den svenska regleringen för tjänstepensionsinstitut. Den svenska regleringen bör dock syfta till att undvika omotiverad snedvridning av konkurrensen. I enlighet med det Arbetsgivarverket anför bör den grundläggande utgångspunkten vara att föreslå en så lämplig reglering som möjligt för tjänstepensionsföretag. Skälet till att alls införa en ny reglering för tjänstepensionsinstitut är att möjliggöra en effektiv förvaltning av tjänstepensionskapital samtidigt som ett fullgott skydd för de nuvarande och framtida pensionärerna säkerställs. Strävan efter att uppnå konkurrensneutralitet får inte drivas så långt att den inverkar negativt på möjligheterna att uppnå det syftet.

Hänvisningar till S5-7

6. Villkor för verksamhet som tjänstepensionsföretag

6.1. Tillståndsplikt för verksamhet som tjänstepensionsföretag

Regeringens förslag: Det ska krävas tillstånd för att driva verksamhet som tjänstepensionsföretag. Tillstånd att driva verksamhet som tjänstepensionsföretag ska få ges ett aktiebolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag eller en tjänstepensionsförening.

Det ska vara möjligt att begära förhandsbesked från Finansinspektionen om huruvida viss rörelse utgör verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring.

Bestämmelserna om förutsättningarna för tillstånd, ett tillstånds varaktighet, prövning av ett tjänstepensionsföretags bolagsordning och ansökningar om tillstånd ska motsvara motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om innehållet i en sådan verksamhetsplan som ska bifogas en tillståndsansökan.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Bakgrund

Andra tjänstepensionsdirektivet kräver att medlemsstaterna ska säkerställa att de tjänstepensionsinstitut som har sin huvudsakliga förvaltningsort inom deras territorium antingen registreras i ett nationellt register av den behöriga myndigheten eller är auktoriserat av denna (artikel 9). Kravet på registrering eller auktorisation är inte nytt utan finns även i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 9.1 a).

Vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet ansågs direktivets krav på registrering eller auktorisation vara tillgodosett genom kravet på registrering i lagen (1972:262) om understödsföreningar (UFL) och kravet på tillstånd (då benämnt koncession) i då gällande försäkringsrörelselagen (1982:713). De kraven gäller fortfarande, även om lagen om understödsföreningar numera är upphävd och endast tillämpas enligt en särskild övergångsbestämmelse.

Tillståndsplikt för tjänstepensionsföretag

Tjänstepensionsföretagen kan komma att driva finansiell verksamhet i stor skala och av komplicerat slag. Tjänstepensionsverksamhet drivs redan i dag till största delen i institut – försäkringsföretagen – för vilka ett krav på tillstånd gäller. Det finns inga skäl till att frångå den ordningen och det bör därför krävas tillstånd för att få driva verksamhet med tjänstepensionsförsäkringar enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Bestämmelser om tillståndsplikt bör således tas in i den nya lagen. Bestämmelserna bör utformas efter mönster från bestämmelsen om tillståndsplikt i 2 kap. 1 § försäkringsrörelselagen (2010:2043, FRL). Genom kravet på tillstånd tillgodoses kravet i andra tjänstepensionsdirektivet på registrering eller auktorisation (artikel 9.1).

Andra tjänstepensionsdirektivet ställer inte några krav på att ett tjänstepensionsinstitut ska ha en viss rättslig form (artikel 6.1, se även avsnitt 5.2). I försäkringsrörelselagen finns tre associationsformer för försäkringsföretag: försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar (1 kap. 3 § FRL). Dessa utgör egna associationsformer som regleras i försäkringsrörelselagen. I samband med reformen på försäkringsområdet 2010 uttalade regeringen att utgångspunkten bör vara att regleringen av försäkringsverksamhet liksom av annan verksamhet ska vara neutral i fråga om formerna för rörelsens drivande och att största möjliga näringsfrihet ska råda (prop. 2009/10:246 s. 214 f.). Utgångspunkten bör nu vara densamma, nämligen att tillåta största möjliga näringsfrihet. Som konstateras i promemorian har alla de tre företagsformerna använts på försäkringsområdet, och det finns därför skäl att tro att motsvarande företagsformer behöver finnas tillgängliga för den verksamhet som består i meddelande av tjänstepensionsförsäkringar. Ett tjänstepensionsinstitut bör därför kunna driva verksamhet med tjänstepensionsförsäkring i former som motsvarar försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag och försäkringsförening. Genom att tillåta alla tre företagsformerna för tjänstepensionsföretagen får arbetsgivare och arbetstagare goda möjligheter att skapa anpassade lösningar för ägandet av de tjänstepensionsmedel som avsätts, för medelsförvaltningen och för frågor relaterade till avkastning och risk.

Tillstånd att driva verksamhet som tjänstepensionsföretag bör därför få ges ett aktiebolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag och en tjänstepensionsförening.

I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det vidare införas bestämmelser om förutsättningar för tillstånd, tillstånds varaktighet, prövning av bolagsordning och ansökningar om tillstånd som motsvarar dem i 2 kap. FRL. När det gäller förutsättningarna för tillstånd finns det inte skäl att ställa upp andra krav än de som gäller för tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen. Lämplighetskraven behandlas närmare i avsnitt 9. Frågorna om ägarprövning tas upp i avsnitt 15.1.

I likhet med det som gäller enligt försäkringsrörelselagen (2 kap. 19 § 3) bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om innehållet i en sådan verksamhetsplan som ska bifogas en tillståndsansökan.

Som en del av tillståndsprövningen ska Finansinspektionen bedöma om det sökande företaget uppfyller kravet på att verksamheten endast avser tjänstepensionsförsäkringar och därmed sammanhängande verksamhet (se avsnitt 6.5). Om ett företag har för avsikt att driva annan rörelse än verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar och därmed sammanhängande verksamhet, kan den planerade verksamheten inte antas uppfylla kraven enligt bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Övergångsvis kommer det dock att vara tillåtet för vissa företag att behålla bestånd av försäkringar som inte är tjänstepensionsförsäkringar (se avsnitt 16.5).

Förhandsbesked i lagen om tjänstepensionsföretag

Enligt försäkringsrörelselagen (2 kap. 3 §) är det möjligt att hos Finansinspektionen ansöka om förhandsbesked huruvida viss verksamhet kräver tillstånd, dvs. utgör försäkringsrörelse.

Den verksamhet som ska drivas av tjänstepensionsföretagen är verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar. Det är både rimligt och lämpligt att den som vill ha besked om huruvida en viss planerad verksamhet kräver tillstånd enligt den nya sektorregleringen kan få ett sådant besked av Finansinspektionen. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför införas en bestämmelse som skapar en möjlighet att få ett sådant besked.

6.2. Vad ett tillstånd ska avse

Regeringens förslag: Tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska avse en eller flera av de livförsäkringsklasser som i dag finns i försäkringsrörelselagen.

Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens förslag.

Utredningen föreslår att ett tillstånd ska kunna avse antingen huvudförmåner eller tilläggsförmåner eller båda de kategorierna.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller kommenterar det inte särskilt. Arbetsgivarverket finner det väsentligt att

kollektivavtalsparterna inte begränsas till att hantera olika förmåner hos samma institut. Finansinspektionen anser att företag som endast tillhandahåller tilläggsförmåner inte bör kunna driva verksamhet som tjänstepensionsinstitut. LO anser däremot att det är viktigt att ett tjänstepensionsföretag har möjlighet att enbart tillhandahålla tilläggsförmåner. PTK och

TCO önskar att det förtydligas att olika förmåner kan tryggas i olika tjänstepensionsföretag och oberoende av huruvida de grundar sig på samma kollektivavtal eller inte.

Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens förslag.

Enligt promemorians förslag ska det inte vara tillåtet att ha tillstånd avseende endast försäkringsklassen tillägg till livförsäkring. Vidare föreslås det inte i promemorian att försäkringsklasserna för tjänstepensionsföretag ska anges i lagen om tjänstepensionsföretag.

Remissinstanserna: Svensk Försäkring, Sveriges Kommuner och

Landsting, Tjänstepensionsförbundet, AFA Försäkring, Alecta och AMF anser att tillstånden inte bör kopplas till livförsäkringsklasserna i försäkringsrörelselagen. Svensk Försäkring anser att det bör vara tillräckligt att tillstånd ges för tjänstepensionsverksamhet, eller att motsvarigheten till livförsäkringsklasserna anges i lagen om tjänstepensionsföretag.

Tjänstepensionsförbundet, AFA Försäkring, Alecta och AMF anser i stället att ett tillstånd bör avse tjänstepensionsförmåner i form av huvudförmåner eller tilläggsförmåner eller både och. LO, Svensk Försäkring,

Svenskt Näringsliv, SACO, SKL, TCO, Tjänstepensionsförbundet, AFA

Försäkring, Alecta, AMF, Folksam, Handelsbanken Liv, Jusek,

Länsförsäkringar, Offentliganställdas förhandlingsråd (OFR), ProSkandia, PTK, SEB Pension och Försäkring, Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt, Swedbank Försäkring och SPP avstyrker förslaget att tjänstepensionsföretag inte ska kunna få tillstånd avseende endast tilläggsförmåner. Finansinspektionen anser att det inte bör vara tillåtet för ett tjänstepensionsföretag som har tillstånd i flera livförsäkringsklasser att trots det endast meddela tilläggsförsäkringar.

Skälen för regeringens förslag

Ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet ska avse en eller flera av de livförsäkringsklasser som i dag anges i försäkringsrörelselagen

De avtal som tjänstepensionsinstituten ingår med arbetsgivarna till förmån för de anställda är att betrakta som försäkringsavtal. Därav följer att det inte är aktuellt att benämna det som tillhandahålls av tjänstepensionsföretagen som huvudförmåner och tilläggsförmåner, som utredningen föreslår, och som Alecta och andra remissinstanser förordar. I stället bör de nu aktuella avtalen inordnas i den systematik som finns i försäkringsrörelserätten.

Det betyder att ett tillstånd att driva verksamhet som tjänstepensionsföretag bör, på samma sätt som för försäkringsföretag, avse en eller flera typer av försäkringar (2 kap. 11–13 §§ FRL). En sådan ordning innebär stora fördelar, inte minst eftersom befintliga definitioner kan användas vilket bidrar till en ökad tydlighet. Eftersom tjänstepensionsföretagen driver en form av försäkringsrörelse är det inte lämpligt att införa nya försäkringsklasser som bygger på andra tjänstepensionsdirektivets begrepp om tjänstepensionsförmåner. Skulle det i framtiden ske förändringar

i t.ex. Solvens II-direktivets definition av försäkringsklasser får behovet av att ändra regelverket för tjänstepensionsföretagen övervägas då.

I avsnitt 5.4 föreslås att det enbart är sådana försäkringar som ryms inom någon av livförsäkringsklasserna i försäkringsrörelselagen som kan vara tjänstepensionsförsäkringar i den mening som avses i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Tjänstepensionsföretagen kommer därmed inte att tillåtas driva skadeförsäkringsrörelse (dvs. verksamhet inom de försäkringsklasser som anges i 2 kap. 11 § första stycket FRL). Detta är en begränsning som följer av unionsrätten. Det står alltså inte Sverige fritt att välja vilka försäkringar som ska kunna meddelas av tjänstepensionsföretagen. Eftersom skadeförsäkringar som är ett tillägg till livförsäkring utgör en livförsäkringsklass kommer dock tjänstepensionsföretagen att kunna meddela försäkringar som skulle vara att betrakta som skadeförsäkringar om de meddelades fristående.

Mot den bakgrunden bör ett tillstånd att driva verksamhet som tjänstepensionsföretag avse en eller flera av de klasser av livförsäkringar som anges i försäkringsrörelselagen (se 2 kap. 12 § FRL). Ett tjänstepensionsföretags tillstånd ska alltså kunna avse försäkringar där utbetalning av försäkringsbelopp är beroende av en eller flera personers liv (dvs. både s.k. livsfalls- och dödsfallsförsäkringar), försäkringar som är tillägg till de förstnämnda försäkringarna, försäkringar som utfaller vid giftermål, försäkringar som utfaller vid födelse, livförsäkringar som är anknutna till värdepappersfonder eller specialfonder (fondförsäkringar) samt sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avser längre tid än fem år.

Detta innebär att kollektivavtalsparterna inte kommer att vara tvungna att trygga all tjänstepension i samma institut, som Arbetsgivarverket befarar. Själva ålderspensionen, som är en s.k. livsfallsförsäkring, kan tryggas i ett tjänstepensionsföretag, medan ett eventuellt efterlevandeskydd, dvs. en dödsfallsförsäkring, kan tryggas i ett annat. Denna lösning innebär inte heller något hinder mot att försäkringar som har sitt ursprung i olika kollektivavtal kan meddelas av samma tjänstepensionsföretag, vilket är den ordning som PTK och TCO efterfrågar.

Ett tillstånd ska kunna avse enbart försäkringsklassen tilläggsförsäkring

Bestämmelser om försäkringsklasser, i den form de nu har, infördes som en följd av EES-avtalet när första och andra livförsäkringsdirektiven genomfördes i svensk rätt (se prop. 1992/93:257). De olika försäkringsklasserna har sitt ursprung i första livförsäkringsdirektivet (Rådets första direktiv 79/267/EEG av den 5 mars 1979 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva direkt livförsäkringsrörelse).

I 2 kap. 12 § FRL finns bestämmelser om försäkringsklasser för livförsäkringsrörelse. Försäkringsklassen I a avser konventionella livförsäkringar. Till klass I b hör försäkring som meddelas som tillägg till försäkring enligt klass I a. Med försäkringar enligt klass I b avses tillägg till en konventionell livförsäkring (se samma prop. s. 189). I första livförsäkringsdirektivet angavs att tilläggsförsäkring särskilt rör olika former av olycksfallsförsäkringar och sjukförsäkring som meddelas som tillägg till livförsäkring (artikel 1.1 c). Detta överensstämmer i huvudsak med det som anges om tilläggsförsäkring i Solvens II-direktivet (artikel

2.3 a iii). Vid genomförandet av första och andra livförsäkringsdirektiven angavs att uppräkningen i första livförsäkringsdirektivet inte kunde anses uttömmande och att premiebefrielseförsäkring kunde omfattas (samma prop.). När första tjänstepensionsdirektivet genomfördes angavs att också försäkringar som meddelas som tillägg till de livförsäkringar som ska räknas som tjänstepensionsförsäkringar, t.ex. sjukförsäkringar och premiebefrielseförsäkringar, skulle anses vara omfattade av tjänstepensionsverksamheten (prop. 2004/05:165 s. 124).

I promemorian föreslås att tjänstepensionsföretag inte ska kunna få tillstånd avseende endast klassen tillägg till försäkring. Förslaget motiveras framför allt av att det annars finns en risk att ett tjänstepensionsföretag i praktiken skulle kunna driva skadeförsäkringsrörelse inom regelverket för tjänstepensionsförsäkringar.

En tilläggsförsäkring tecknas som ett tillägg till en konventionell livförsäkring och blir därmed en livförsäkring, och i förlängningen en tjänstepensionsförsäkring. Tilläggsförsäkringen behöver inte tecknas samtidigt som den livförsäkring till vilken den utgör ett tillägg. Inte heller kan det anses vara något krav att huvudförsäkringen tecknas i samma företag som tilläggsförsäkringen. Skulle samma försäkring tecknas separat och utan koppling till en livförsäkring skulle det dock röra sig om en skadeförsäkring (se prop. 1992/93:257 s. 182).

Av det som anges ovan följer att de risker (bl.a. sjuk- och olycksfallsrisker) som tilläggsförsäkringar avser kommer att finnas hos tjänstepensionsföretag, oavsett om ett tillstånd att driva verksamhet som tjänstepensionsföretag skulle avse enbart tilläggsförsäkringar. Inte heller en sådan ordning som Finansinspektionen förespråkar, att det skulle vara otillåtet att enbart driva verksamhet avseende tilläggsförsäkringar om ett företag har tillstånd i flera försäkringsklasser utöver klassen tilläggsförsäkringar, skulle leda till att skadeförsäkringsrisker inte kunde ingå i en verksamhet som tjänstepensionsföretag. Tvärtom skulle en verksamhet avseende tilläggsförsäkringar, både med promemorians förslag och enligt det Finansinspektionen förordar, kunna utgöra en mycket stor eller dominerande del av ett tjänstepensionsföretags verksamhet.

Om tjänstepensionsföretagen i stället tillåts att ha tillstånd avseende endast tilläggsförsäkringen får företagen större frihet att själva utforma sin verksamhet på det sätt som de bedömer gagnar de nuvarande och framtida pensionärerna bäst. Regeringen anser därför, likhet med bl.a. Svenskt

Näringsliv, TCO och Sveriges Kommuner och Landsting att ett tillstånd att driva verksamhet som tjänstepensionsföretag ska kunna avse enbart försäkringsklassen tilläggsförsäkring. En sådan ordning skapar bättre förutsättningar för tjänstepensionsföretagen att själva avgöra hur de vill organisera och driva sin verksamhet. Därigenom förbättras företagens möjligheter att erbjuda ändamålsenliga och effektiva lösningar.

Hänvisningar till S6-2

6.3. Omvandling av försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag och vice versa

Regeringens förslag: Försäkringsföretag ska kunna få tillstånd att bli tjänstepensionsföretag och tjänstepensionsföretag ska kunna få tillstånd

att bli försäkringsföretag. För dessa möjligheter ska ingen tidsbegränsning gälla. Förfarandet som styr sådana övergångar ska benämnas omvandling och ska innefatta särskilda krav på de sökande företagen.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag.

Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt utredningens förslag ska tjänstepensionskassor och försäkringsföretag som uppfyller vissa krav kunna omvandlas till tjänstepensionsföretag under en tid om fyra år.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar inga synpunkter på förslaget. Svensk Försäkring, Svenskt Näringsliv, LO, PTK, TCO,

SACO, AFA Försäkring, Folksam, Alecta, Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt, Ägarföreningen ProSkandia och Offentliganställdas Förhandlingsråd (OFR) anser att det bör finnas möjlighet för försäkringsföretag att omvandla sig till tjänstepensionsföretag utan någon särskild tidsbegränsning.

Promemorians förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Försäkringsföretag ska få omvandlas till tjänstepensionsföretag och vice versa

I dag drivs den allra största delen av tjänstepensionsverksamheten i Sverige i försäkringsföretag, dvs. i företag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen. Det är viktigt att skapa en så väl anpassad reglering för tjänstepensionssektorn som möjligt. Det är därför angeläget att den nya tjänstepensionsregleringen blir tillgänglig för den tjänstepensionsverksamhet som i dag drivs av försäkringsföretag. Det bör därför skapas möjligheter för försäkringsföretag att bli tjänstepensionsföretag, som utredningen också föreslår.

Den nya regleringen bör medge så enkla och lättanvända tillvägagångssätt för sådan ombildning som möjligt, utan att kravet på skydd för försäkringstagarna eftersätts.

Utredningen föreslår att försäkringsföretag ska kunna bli tjänstepensionsföretag genom ett särskilt förfarande som benämns omvandling (se SOU 2014:57 s. 139 och 329331).

För de försäkringsföretag som i dag omfattas av bestämmelserna i punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (2015:700) om ändring av försäkringsrörelselagen (2010:2043) rör det sig om en övergång från en icke riskbaserad till en riskbaserad solvensreglering. Skillnaderna i reglering har i huvudsak sin grund i att det här är fråga om två parallella regelsystem som genomför Solvens II-direktivet respektive andra tjänstepensionsdirektivet.

Det är därför naturligt att utforma regleringen som styr hur ett försäkringsföretag ska kunna bli ett tjänstepensionsföretag med utgångspunkt i bestämmelserna om tillstånd i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Försäkringsföretag bör alltså kunna ansöka om tillstånd att driva verksamhet som tjänstepensionsföretag. Det kan noteras att den franska

lagstiftningen om tjänstepensionsinstitut har utformats på detta sätt. De franska institut som önskar driva verksamhet som tjänstepensionsinstitut behöver ett tillstånd som meddelas av tillsynsmyndigheten innan verksamheten får påbörjas (Ordonnance n° 2017-484 du 6 avril 2017 relative à la création d'organismes dédiés à l'exercice de l'activité de retraite professionnelle supplémentaire et à l'adaptation des régimes de retraite supplémentaire en unités de rente, Art. L.382-1). Tillståndskravet gäller enligt den franska lagstiftningen även för försäkringsföretag som ansöker om tillstånd att bli tjänstepensionsinstitut (Ordonnance n° 2017-484 du 6 avril 2017 relative à la création d'organismes dédiés à l'exercice de l'activité de retraite professionnelle supplémentaire et à l'adaptation des régimes de retraite supplémentaire en unités de rente, Art. L.143-3).

Som föreslås i avsnitt 6.1 ska det vara möjligt för ett aktiebolag att ansöka om tillstånd att driva verksamhet som tjänstepensionsföretag. Det behöver därför inte särskilt anges i den nya lagen om tjänstepensionsföretag att ett försäkringsaktiebolag ska kunna ansöka om tillstånd. Det bör även anges i den nya lagen att ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar får ges tillstånd att driva verksamhet som tjänstepensionsföretag.

Ett företag som övergår från verksamhet enligt försäkringsrörelselagen till verksamhet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag kommer i viss utsträckning att styras av nya regler. I grunden kommer dock associationen att vara densamma och en omvandling enligt den föreslagna bestämmelsen innebär inte att företaget i fråga ska anses vara en ny juridisk person. Ett försäkringsaktiebolag som beviljas tillstånd enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag blir ett tjänstepensionsaktiebolag, ett ömsesidigt försäkringsbolag blir ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag och en försäkringsförening blir en tjänstepensionsförening.

I bland kan det vara mest ändamålsenligt att en verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkringar drivs tillsammans med en försäkringsverksamhet som inte avser tjänstepensionsförsäkringar. I avsnitt 6.5 föreslås att dock att ett tjänstepensionsföretag endast ska få driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar. Det bör därför vara tillåtet för ett tjänstepensionsföretag att bli ett försäkringsföretag, som Svenskt

Näringsliv förordar. Bestämmelser om tillstånd och omvandling bör alltså införas även i försäkringsrörelselagen.

Ett tillståndsförfarande som avser ett företag med tillstånd antingen enligt försäkringsrörelselagen eller den nya lagen om tjänstepensionsföretag och som ansöker om tillstånd att i stället driva verksamhet enligt den andra lagen, bör skiljas från övriga tillståndsförfaranden. Förfarandet som avser företag som redan har ett rörelsetillstånd bör betecknas omvandling. Vidare bör det omges av särskilda krav, för att säkerställa att skyddet för försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade inte försämras.

Ingen tidsbegränsning för möjligheterna att omvandlas till tjänstepensionsföretag

Utredningen föreslår att det under en övergångsperiod om fyra år ska vara möjligt för tjänstepensionskassor och försäkringsföretag att omvandlas till tjänstepensionsföretag. För att skapa goda möjligheter för omvandling av

verksamhet till tjänstepensionsregleringen anser dock regeringen att försäkringsföretag bör tillåtas bli tjänstepensionsföretag utan någon sådan tidsbegränsning. En sådan ordning skapar en flexibilitet för de berörda företagen, vilket bl.a. Svenskt Näringsliv fäster vikt vid.

Flera starka skäl talar emot en tidsbegränsning. Med en tidsbegränsad möjlighet att bli tjänstepensionsföretag tvingas – som bl.a. Folksam och

Alecta påpekar – de berörda företagen fatta väldigt avgörande strategiska beslut med kort varsel och med ont om tid till sitt förfogande. Som Skandia lyfter fram riskerar också en tidsbegränsning av möjligheterna för försäkringsföretag att omvandlas att skapa orättvisa verksamhetsvillkor.

Försäkringsföretag som efter övergångstidens slut uppfyller kraven för att bli tjänstepensionsföretag skulle trots det av närmast formella skäl vara utestängda från tjänstepensionsregleringen.

Tjänstepensionskassor ska kunna omvandlas till tjänstepensionsföretag senast den 1 april 2020

För tjänstepensionskassorna, som omfattas av bestämmelserna i 7 § lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043), ska gälla att de senast den 1 april 2020 ska kunna omvandlas till tjänstepensionsföretag för att undvika att träda i likvidation. Detta behöver dock inte anges särskilt i den nya lagen om tjänstepensionsföretag utan kan framgå av den nyss nämnda övergångsbestämmelsen.

6.4. Förutsättningar för omvandling

Regeringens förslag: Förutom allmänna krav för tillstånd ska det för omvandling av försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag och vice versa krävas dels att ansökan om tillstånd har godkänts genom ett stämmobeslut med viss kvalificerad majoritet, dels att den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade inte försämras.

Om ett försäkringsföretag får tillstånd att driva verksamhet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska dess tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen återkallas. På motsvarande sätt ska tillståndet att driva verksamhet enligt lagen om tjänstepensionsföretag återkallas om ett tjänstepensionsföretag får tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag.

Utredningen lämnar inte något förslag om omvandling av tjänstepensionsföretag till försäkringsföretag.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar inga synpunkter på det.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att en förutsättning för tillstånd enligt promemorians förslag är att en ansökan om tillstånd för ett ömsesidigt försäkringsbolag, en försäkringsförening eller en understödsförening har godkänts av ett stämmobeslut som har

biträtts av nio tiondelar av de röstberättigade eller minst två tredjedelar av de röstande.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar inga synpunkter på det. Svensk Försäkring avstyrker kravet på kvalificerad majoritet vid bolagsstämma och anser att detta bör ligga i nivå med vad som krävs för ändring av bolagsordningen. Finansinspektionen avstyrker kravet på viss kvalificerad majoritet för understödsföreningarnas del. Svensk Försäkring riktar även kritik mot förslaget att en förutsättning för tillstånd är att Finansinspektionen bedömer att den rätt som tillkommer försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade inte försämras.

Svensk Försäkring anser att det är oklart vad prövningen ska omfatta och vilka aspekter som Finansinspektionen ska bedöma. Tjänstepensionsförbundet, AFA Försäkring, Alecta och AMF anser att bestämmelserna om omvandling bör kompletteras med ett föreskriftsbemyndigande och förtydliganden i lagmotiven eftersom det är oklart vad Finansinspektionens prövning ska avse vid omvandling.

Finansinspektionen anför att det finns en risk att återkallelse av tillstånd enligt försäkringsrörelselagen inte sker samtidigt som ett tillstånd enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag beviljas. Finansinspektionen efterfrågar även en närmare reglering av vad som ska gälla vid omvandling, t.ex. när det gäller frågan om hur ett försäkringsföretags förlagslån ska hanteras. Finansinspektionen föreslår också att bestämmelserna om omvandling kompletteras så att det framgår att inte heller de försäkrades rätt får försämras vid en omvandling. Finansinspektionen anser slutligen att det är viktigt att förhindra att omvandlingsmöjligheten används för att undvika ett ingripande från Finansinspektionen och efterlyser därför en uttrycklig möjlighet att i ett ärende om omvandling beakta hur företaget följer den näringsrättsliga reglering som det omfattats av innan omvandlingen.

Skälen för regeringens förslag: Som nämns i avsnitt 6.3 kan omvandlingen från ett försäkringsföretag till ett tjänstepensionsföretag och vice versa innebära förhållandevis omfattande verksamhetsförändringar.

Beslutet att omvandlas måste anses så pass genomgripande att det bör krävas ett särskilt beslut vid bolagsstämma, utöver det beslut om ändring av bolagsordning eller stadgar som sannolikt kommer krävas för många befintliga försäkringsföretag.

Enligt promemorians förslag krävs att beslut om att ansöka om tillstånd enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag fattas med viss kvalificerad majoritet vid bolags- eller föreningsstämman. Som Svensk Försäkring påpekar framstår dock kravet på att nio tiondelar av de röstberättigade ska ha biträtt beslutet om ansökan om tillstånd som väl högt ställt. Enligt regeringens mening är det tillräckligt att beslutet om ansökan godkänns i enlighet med de krav som ställs för de olika associationsformerna när det gäller ändring av bolagsordning eller stadgar. För försäkringsaktiebolagen innebär det att beslutet ska ha biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid bolagsstämman. För de ömsesidiga försäkringsbolagen och försäkringsföreningarna innebär kravet att två tredjedelar av de röstande ska ha ställt sig bakom beslutet.

En annan fråga är om dessa verksamhetsförändringar vid övergången från ett försäkringsföretag till ett tjänstepensionsföretag riskerar att försämra den rätt som tillkommer försäkringstagarna eller andra ersättningsberättigade. Det regelverk som enligt förslagen i denna proposition ska gälla för tjänstepensionsföretagen skiljer sig i vissa delar åt från reglerna i försäkringsrörelselagen. Bland annat föreslås att ett annat kapitalkrav ska gälla för tjänstepensionsföretagen. Utgångspunkten är emellertid att skyddet för försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade enligt de olika regelverken ska vara likvärdigt. Som bl.a. Tjänstepensionsförbundet påpekar kan det därför framstå som oklart vad en sådan prövning som föreslås i promemorian ska omfatta, utöver den allmänna prövning om förutsättningarna för tillstånd som ska ske.

Det är dock svårt att nu förutse alla de situationer som kan uppstå i samband med att företag omvandlas till tjänstepensionsföretag. Därför bör det ställas ett krav på att en omvandling inte medför att skyddet för försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade försämras. Därigenom ges Finansinspektionen ytterligare en möjlighet att bevaka försäkringstagarnas, de försäkrades och andra ersättningsberättigades rätt i samband med omvandlingar. Enbart den omständigheten att ett försäkringsföretag byter till regelverket för tjänstepensionsföretag, med bl.a. ett annat kapitalkrav som följd, innebär inte att någon försämring uppstår. Att de båda regelverken ger ett likvärdigt skydd åt försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade utesluter dock inte att försämringar i skyddet eller villkoren för försäkringstagare, försäkrade och andra ersättningsberättigade uppstår i det enskilda fallet till följd av omvandlingen. Den föreslagna bestämmelsen säkerställer att Finansinspektionen kan bevaka att skyddsnivån upprätthålls.

Även om de försäkringsföretag som vill övergå till att driva verksamhet som tjänstepensionsföretag måste ansöka om ett nytt tillstånd torde tillståndsprövningen i många fall kunna ske något förenklat. Finansinspektionen får antas ha god kännedom om företagen i fråga och om den verksamhet de driver. Den prövning som ska göras skiljer sig därför på ett tydligt sätt från den prövning som Finansinspektionen har att göra när ett nybildat företag söker verksamhetstillstånd. Att låta försäkringsföretagen omfattas av tillståndskrav behöver alltså inte medföra ett alltför resurskrävande arbete vare sig för de berörda försäkringsföretagen eller för Finansinspektionen. Trots att de försäkringsföretag som kan förväntas ansöka om att omvandlas till tjänstepensionsföretag är kända av Finansinspektionen är det, som flera remissinstanser pekar på, svårt att på förhand veta omfattningen av den tillståndsprövning som Finansinspektionen ska göra. Detsamma gäller prövningen avseende de tjänstepensionskassor som väljer att träda in i den nya regleringen. Det är dock inte lämpligt att i lag reglera hur tillståndsprövningen ska gå till. Finansinspektionen bör i stället ges möjlighet att utforma tillståndsprocessen på det sätt som inspektionen bedömer är mest ändamålsenligt.

Det är inte lämpligt att företag både har tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen och verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Om så var fallet skulle två olika kapitalkrav samtidigt gälla för samma rörelse. Vidare skulle då institut som unionsrättsligt är försäkringsföretag driva verksamhet enligt en reglering baserad på andra tjänstepensionsdirektivet,

trots att försäkringsföretag är undantagna från tjänstepensionsdirektivets tillämpningsområde (artikel 2.2 b i det direktivet). Det bör därför införas en bestämmelse i försäkringsrörelselagen med innebörd att ett tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt den lagen ska återkallas när ett försäkringsföretag får tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. En motsvarande bestämmelse bör införas i den nya lagen för det fall att ett tjänstepensionsföretag får tillstånd att driva försäkringsrörelse. Enligt regeringens bedömning är det tillräckligt att det på detta sätt anges att ett tillstånd ska återkallas när ett företag får ett tillstånd att driva verksamhet enligt en annan rörelsereglering.

Frågan om hur företagens förlagslån ska hanteras berörs närmare i avsnitt 6.5.

Finansinspektionen anser att det i den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör anges att Finansinspektionen vid tillståndsprövningen ska beakta hur företaget följer den näringsrättsliga reglering som det omfattats av innan omvandlingen. Det är dock företaget som ska visa att förutsättningarna för tillstånd föreligger. I det ligger bl.a. att det ska kunna antas att den planerade verksamheten kommer att uppfylla de krav som ställs och att de som ingår i ledningen har tillräckliga kvalifikationer.

Ett företag med tillstånd att driva försäkringsrörelse står under Finansinspektionens tillsyn enligt försäkringsrörelselagen. Detsamma föreslås gälla ett tjänstepensionsföretag med tillstånd enligt lagen om tjänstepensionsföretag. Detta påverkas inte av att företaget ger in en ansökan om omvandling till tjänstepensionsföretag respektive försäkringsföretag och att en sådan tillståndsprocess påbörjas. Om ett företag och dess ledning dessförinnan uppvisat brister när det gäller efterlevnaden av de krav som försäkringsrörelselagen eller lagen om tjänstepensionsföretag ställer på företaget kan det naturligtvis påverka bedömningen av t.ex. om de som ingår i ledningen för det blivande tjänstepensionsföretaget kan anses lämpliga i den prövning som sker av en ansökan om omvandling – allt efter vad de aktuella bristerna avser. Regeringen finner därför att det saknas behov av att införa en sådan bestämmelse som Finansinspektionen föreslår.

Hänvisningar till S6-4

6.5. Grundläggande bestämmelser om ett tjänstepensionsföretags verksamhet

Regeringens förslag: Grundläggande rörelseregler för ett tjänstepensionsföretag om stabilitet, information, god tjänstepensionsstandard, förbud mot främmande verksamhet, förbud mot att ställa säkerhet för tredje man och förbud mot upplåning annat än för att tillgodose tillfälliga likviditetsbehov eller för att uppfylla kraven på en tillräcklig kapitalbas, ska införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om avtal med en jävskrets om tjänster, tillstånd att meddela försäkringar med solidarisk ansvarighet, förbud mot att förespegla återbäring, förbud mot att

meddela nya försäkringar vid likvidation och konkurs, sekretess samt huvudkontor i Sverige ska gälla för tjänstepensionsföretag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om de åtgärder ett tjänstepensionsföretag ska vidta för att uppfylla krav på soliditet, likviditet och riskhantering (stabilitet), information, god tjänstepensionsstandard och villkor för upplåning.

Regeringens bedömning: Svensk lagstiftning uppfyller redan andra tjänstepensionsdirektivets krav på juridisk åtskillnad mellan uppdragsgivande företag och tjänstepensionsinstitut.

Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om proportionalitetsprincipen samt direkt liv- och skadeförsäkringsrörelse i samma företag bör inte gälla för tjänstepensionsföretag.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag.

Utredningen föreslår att ett tjänstepensionsföretags verksamhet ska drivas på ett sådant sätt att företagets förmåga att fullgöra sina åtaganden inte äventyras och så att företaget har en tillfredsställande likviditet. Utredningens förslag innebär också att tjänstepensionsföretag ska kunna ta upp lån om det görs för att uppfylla kraven på tillräcklig kapitalbas. Vidare föreslår utredningen att ett tjänstepensionsföretag ska identifiera, mäta, styra, internt rapportera och ha kontroll över de risker som är förknippade med verksamheten, ha en tillfredsställande intern kontroll samt även i andra avseenden driva verksamheten på ett sätt som är sunt. Utredningen föreslår också att ett tjänstepensionsföretags verksamhet ska drivas i enlighet med god tjänstepensionsstandard. Utredningen föreslår inte att det ska införas någon bestämmelse för tjänstepensionsföretagen om krav på tillstånd för meddelande av försäkringar med solidarisk ansvarighet. Utredningen föreslår att ett tjänstepensionsföretag ska få meddela både huvudförmåner och tilläggsförmåner. Utredningen gör inte någon bedömning när det gäller andra tjänstepensionsdirektivets krav på juridisk åtskillnad mellan uppdragsgivande företag och tjänstepensionsinstitut.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller kommenterar det inte särskilt. Svensk Försäkring menar att de avvikelser från stabilitetsregeln i försäkringsrörelselagen som utredningen föreslår knappast tillför något och förordar att en bestämmelse i stället införs som är utformad i enlighet med stabilitetsregeln i den lagen. Vidare anser

Svensk Försäkring att innebörden av regeln i försäkringsrörelselagen om god försäkringsstandard är oklar och inte bör föras över till det nya regelverket för tjänstepensionsföretag. Slutligen menar man att det inte bör införas något bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka åtgärder ett tjänstepensionsföretag ska vidta för att uppfylla kravet på god tjänstepensionsstandard. Tjänstepensionsförbundet för fram synpunkten att tjänstepensionsföretagen rimligen måste delta och aktivt bidra till att definiera vad god tjänstepensionsstandard ska innebära.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås ett förbud för tjänstepensionsföretag mot upplåning utom när upplåning sker för att tillgodose tillfälliga likviditetsbehov.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser, däribland Svenskt Näringsliv, AFA Försäkring, Alecta, AMF och Tjänstepensionsförbundet, efterfrågar en möjlighet för de företag som omvandlas att behålla ett mindre bestånd av övriga försäkringar. Dessa remissinstanser menar att det är svårt att renodla verksamheten för att möjliggöra en omvandling till tjänstepensionsföretag eftersom det är svårt att överlåta dessa mindre bestånd. De efterfrågar därför en möjlighet att – i vart fall under en övergångsperiod – ha kvar sådana mindre bestånd. Svensk Försäkring avstyrker förslagen angående god tjänstepensionsstandard och avtal med en jävskrets. Svensk Försäkring avstyrker även förslaget till upplåningsbegränsning och anför att det är uppenbart att andra tjänstepensionsdirektivet tillåter att tjänstepensionsföretag tar upp förlagslån och att dessa får utgöra en del av företagens kapitalbas. Svensk Försäkring uppger även att man utgår ifrån att kravet på att ett tjänstepensionsinstitut ska vara etablerat oberoende av det uppdragsgivande företaget inte heller för tjänstepensionsföretagen kommer innebära ett hinder mot att trygga egna anställdas tjänstepensioner.

Finansinspektionen tillstyrker förslaget till bestämmelse om förbud mot främmande verksamhet. Finansinspektionen anser dock att det i motiven bör förtydligas att verksamhet avseende försäkringar som inte är tjänstepensionsförsäkringar aldrig kan anses vara verksamhet som sammanhänger med verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Andra tjänstepensionsdirektivet saknar i stort sett sådana allmänt hållna grundläggande rörelseregler som finns i 4 kap. FRL. I direktivet anges dock att tjänstepensionsinstitut i sin verksamhet, där så är relevant, ska beakta målet att skapa en rättvis fördelning av risker och förmåner mellan generationerna (artikel 7 tredje stycket). Direktivet föreskriver även att medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium ska begränsa sin verksamhet till sådan verksamhet som avser pensionsförmåner inbegripet verksamheter som föranleds av dessa. Vidare anges att medlemsstaterna ska säkerställa att uppdragsgivande företag är juridiskt åtskilda från ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom deras territorium, så att tjänstepensionsinstitutets tillgångar skyddas i medlemmarnas och förmånstagarnas intresse (artikel 8). Därtill föreskrivs ett förbud att ta upp lån eller ställa säkerhet för tredje man (artikel 19.3). Medlemsstaterna får dock tillåta tjänstepensionsinstitut att för en begränsad period ta upp vissa lån som endast syftar till att tillgodose likviditetsbehov. Vidare anges att samtliga tjänstepensionsinstitut ska ha upprättat ett effektivt företagsstyrningssystem som ger en sund och ansvarsfull ledning av deras verksamhet (artikel 21.1).

Andra tjänstepensionsdirektivet har i de angivna avseendena samma innehåll som första tjänstepensionsdirektivet (se artikel 7 första stycket, artikel 8 och artikel 18.2 i det direktivet).

I andra tjänstepensionsdirektivet finns också bestämmelser om operativa krav som medlemsstaterna ska ställa på tjänstepensionsinstituten (artikel

10.1). Dels anges att medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstitutet har genomfört korrekt upprättade regler för förvaltningen av pensionsplaner, dels att medlemsstaterna ska säkerställa att det uppdragsgivande företaget är skyldigt att, om det garanterar pensionsförmånerna, regelbundet finansiera detta åtagande (artikel 10.1 a och b). De angivna reglerna motsvarar några bestämmelser i första tjänstepensionsdirektivet (en del av artikel 9.1 c samt artikel 9.1 e), vilka inte ledde till några lagstiftningsåtgärder vid genomförandet av det direktivet.

Gällande rätt

För försäkringsföretag finns i 4 kap. FRL en rad grundläggande rörelseregler. I kapitlet finns inledningsvis en bestämmelse om den s.k. stabilitetsprincipen, som påbjuder att försäkringsrörelse ska drivas med en för rörelsens omfattning och art tillfredsställande soliditet, likviditet och kontroll över försäkringsrisker, placeringsrisker och rörelserisker, så att åtagandena mot försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar kan fullgöras (1 §). Därtill finns bestämmelser om information och den s.k. standardprincipen, som kräver att ett försäkringsföretags verksamhet ska drivas enligt god försäkringsstandard (2 och 3 §§).

Vidare gäller att försäkringsföretag endast får driva försäkringsrörelse och därmed sammanhängande verksamhet (4 §).

Proportionalitetsprincipen innebär att ett stort antal av rörelsereglerna i försäkringsrörelselagen – de i 5–10, 17 och 19 kap. – ska tillämpas proportionellt i förhållande till arten, omfattningen och komplexiteten av riskerna i varje försäkringsföretags verksamhet (5 §).

I 6 § stadgas att ett försäkringsföretag får ta upp lån eller ta över lån (upplåning) bara om det görs för att effektivisera kapitalförvaltningen eller om det i övrigt är motiverat av försäkringsrörelsen. Försäkringsföretagen omfattas inte längre av något förbud att ställa säkerhet för tredje man. Ett sådant förbud fanns fram till den 1 januari 2016 i 6 § i verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar. Den regeln gäller fortfarande för försäkringsföretag som omfattas av den särskilda regleringen i punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (2015:700) om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Det är endast i vissa speciella fall tillåtet att driva direkt skadeförsäkringsrörelse och direkt livförsäkringsrörelse i samma företag (7 §). Vidare föreskrivs att ett försäkringsföretag inte får ingå avtal om tjänster på andra villkor än sådana som företaget normalt tillämpar eller ingå andra avtal på villkor som inte är affärsmässigt betingade med eller till förmån för vissa särskilt angivna ledande befattningshavare i företaget, eller sådana fysiska eller juridiska personer som på sätt som anges är närstående till dessa ledande befattningshavare (9 §). Ingående av avtal med dessa personer, den s.k. jävskretsen, ska behandlas av försäkringsföretagets styrelse (10 §).

Vidare gäller krav på tillstånd av Finansinspektionen för att ett försäkringsföretag ska få meddela försäkringar med solidarisk ansvarighet (11 §). Försäkringsföretag får inte förespegla framtida återbäring som saknar grund i försäkringsavtalet, eller meddela nya försäkringar efter att

det gått i likvidation eller försatts i konkurs (12 och 13 §§). Försäkringsföretag är också underkastade särskilda sekretessregler, dels i fråga om dispositioner som en försäkringstagare vidtagit beträffande försäkringsbelopp som utfaller i framtiden till förmån för någon annan, dels i fråga om uppgift om genetisk undersökning eller genetisk information som avser enskild person (14–16 §§). Ett försäkringsföretag ska ha sitt huvudkontor i Sverige (17 §).

För de försäkringsföretag som omfattas av den särskilda regleringen i punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (2015:700) om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller inte proportionalitetsregeln i 4 kap. 5 § FRL. För de företagen gäller den bestämmelse som före den 1 januari 2016 fanns i 1 kap. 8 § FRL, och som innehöll ett krav på att ett försäkringsföretags tjänstepensionsverksamhet (förvaltning av tillgångar och försäkringstekniska avsättningar) skulle hållas åtskild från den verksamhet som företaget drev i övrigt.

När det gäller tjänstepensionskassor finns i den numera upphävda lagen (1972:262) om understödsföreningar (UFL) ett krav på att en understödsförenings stadgar ska vara ägnade att trygga att föreningen kan fullgöra sina försäkringsutfästelser och samtidigt tillgodose medlemmarnas intresse av att kostnader och villkor för försäkringarna är skäliga med hänsyn till förmånernas art och omfattning och föreningens förhållanden. Även i övrigt ska stadgarna ha ett för verksamheten lämpligt innehåll (11 § UFL). Vidare finns bestämmelser om tystnadsplikt avseende genetisk undersökning och genetisk information (20 b § UFL).

För tjänstepensionskassor som omfattas av 7 § lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller enligt 7 § tredje stycket UFL att de inte får driva någon annan verksamhet än försäkringsrörelse med avseende på tjänstepensionsförsäkringar, om den inte är föranledd av tjänstepensionsverksamheten. För dessa tjänstepensionskassor gäller även att säkerhet inte får ställas för tredje man (26 § fjärde stycket UFL).

Grundläggande bestämmelser om ett tjänstepensionsföretags verksamhet

Tjänstepensionsföretagen ska driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring, vilket är en form av försäkringsrörelse. Det är samma typ av verksamhet som i dag drivs av försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen och av tjänstepensionskassor enligt lagen om understödsföreningar. I avsnitten 5.3 och 6.4 föreslås att försäkringsföretag och tjänstepensionskassor ska kunna ansöka om tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring som tjänstepensionsföretag. Förslagen i avsnitt 5.5 innebär bl.a. att försäkringsrörelselagens bestämmelser i viss utsträckning ska gälla för tjänstepensionsföretagen.

Som anges i avsnitt 5.6 är motiven för den nya regleringen för tjänstepensionsföretag att möjliggöra en effektiv förvaltning av tjänstepensionskapital samtidigt som ett fullgott skydd för de nuvarande och framtida pensionärerna säkerställs. För att det syftet ska uppnås bör den nya regleringen uppställa ett antal grundläggande krav på hur verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt lagen om tjänstepensionsföretag ska drivas.

Det är lämpligt att uppställa de grundläggande rörelsereglerna för ett tjänstepensionsföretag om stabilitet, information, god tjänstepensionsstandard, förbud mot främmande verksamhet, förbud mot att ställa säkerhet för tredje man och upplåning i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. På samma sätt som för försäkringsföretag bör tillstånd att meddela försäkringar med solidarisk ansvarighet, förbud mot att förespegla återbäring, förbud mot att meddela nya försäkringar vid likvidation och konkurs, sekretess samt huvudkontor i Sverige gälla för tjänstepensionsföretagen. Det krävs för att skyddet för de nuvarande och framtida pensionärerna ska säkerställas och kan inte anses vara till nackdel för en effektiv förvaltning av tjänstepensionskapitalet. Bestämmelser om detta behöver dock inte tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag utan det är tillräckligt att i den lagen hänvisa till bestämmelserna i försäkringsrörelselagen.

Genom införandet av grundläggande regler om stabilitet och god försäkringsstandard tillgodoses kraven i andra tjänstepensionsdirektivet på att ett tjänstepensionsinstitut i sin verksamhet, då det är relevant, ska beakta målet att skapa en rättvis fördelning av risker och förmåner mellan generationerna (artikel 7 tredje stycket) och på att genomföra korrekt upprättade regler för förvaltningen av pensionsplaner (artikel 10.1 a). Inom tryggandeformen tjänstepensionsförsäkring garanterar arbetsgivaren (det uppdragsgivande företaget) i allmänhet inte pensionerna. Det krävs därför inte några särskilda lagstiftningsåtgärder för att genomföra bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om att ett uppdragsgivande företag är skyldigt att, om det garanterar pensionsförmånerna, regelbundet finansiera detta åtagande (artikel 10.1 b).

Frågorna om den s.k. genomlysningsprincipens (se 4 kap. 2 § FRL) tillämpning på tjänstepensionsföretag, dvs. om vilken information ett tjänstepensionsföretag ska vara skyldigt att tillhandahålla försäkringstagare och försäkrade, behandlas närmare i avsnitt 10.

Stabilitetsprincipen

Det finns anledning att instämma i Svensk Försäkrings synpunkt att de omfattande avvikelser som utredningen föreslår från den s.k. stabilitetsprincipen (4 kap. 1 § FRL) inte bidrar till en tydligare och bättre reglering för tjänstepensionsföretag. I sammanhanget kan dessutom konstateras att utredningens förslag har sin grund i kommissionens förslag till andra tjänstepensionsdirektivet, i vilket lydelsen inte motsvarar den i det direktiv som antogs av Europaparlamentet och rådet.

Stabilitetsregeln tillämpas i dag av försäkringsföretagen och tar tydligt sikte på det grundläggande skyddsintresset vid reglering av försäkringsrörelse, nämligen att trygga att försäkringsåtagandena kan fullgöras. Genom den allmänna princip som regeln uttrycker kan lagstiftningen styra den många gånger hastiga utvecklingen på försäkringsområdet i en riktning som är förenlig med rörelseregleringens övergripande stabilitetssyfte (se bl.a. prop. 2015/16:9 s. 222).

En stabilitetsprincip bör införas för tjänstepensionsföretagens verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring. Det bör även införas ett bemyndigande i den nya lagen om tjänstepensionsföretag för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka

åtgärder som ett tjänstepensionsföretag ska vidta för att uppfylla de särskilda kraven på soliditet, likviditet och riskhantering som avses i den nu nämnda bestämmelsen i den nya lagen.

God tjänstepensionsstandard

Bestämmelsen om god försäkringsstandard i försäkringsrörelselagen (4 kap. 3 §) syftar till att lagfästa en kvalitativt tillfredsställande standard hos en representativ krets av försäkringsgivare, och dess krav avser främst skyddet för konsumenter och mindre företag (se prop. 1998/99:87 s. 392). Även de vars tjänstepensionsförsäkring meddelas av ett tjänstepensionsföretag bör komma i åtnjutande av det skydd som den bestämmelsen ger. En bestämmelse om god tjänstepensionsstandard bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Genom att bestämmelsen tar avstamp i den standard som faktiskt tillämpas av de företag som är verksamma i tjänstepensionssektorn tillgodoses i viss mån det önskemål som

Tjänstepensionsförbundet för fram, dvs. att tjänstepensionsföretagen blir delaktiga när det bestäms vad som utgör god försäkringsstandard.

Bestämmelsen är visserligen allmänt hållen, men inte oklar som Svensk

Försäkring gör gällande. I rättstillämpningen torde också dess innebörd successivt bli allt klarare. För att säkerställa att begreppet fylls med ett relevant innehåll bör Finansinspektionen genom föreskrifter närmare ange vad som ska avses med god tjänstepensionsstandard. Det bör därför införas ett bemyndigande i den nya lagen för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om detta. De föreskrifter som kan komma att meddelas av inspektionen med stöd av bemyndigandet torde närmast innebära att den kvalitativt tillfredsställande branschpraxis som kommer att utvecklas på marknaden kan ges en bindande form.

Förbud mot främmande verksamhet

Som framgår ovan är det enligt andra tjänstepensionsdirektivet – liksom det är enligt första tjänstepensionsdirektivet – förbjudet för tjänstepensionsinstituten att driva annan verksamhet än sådan som tar sikte på pensionsförmåner. För tjänstepensionskassorna är det därför förbjudet enligt lagen om understödsföreningar att driva annan verksamhet än tjänstepensionsverksamhet. Bestämmelsen i den lagen föranleddes av förbudet mot annan verksamhet i första tjänstepensionsdirektivet (se prop. 2004/05:165 s. 231).

Eftersom andra tjänstepensionsdirektivet innehåller ett förbud mot främmande verksamhet bör det vara förbjudet för tjänstepensionsföretagen att driva annan rörelse än verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar. Det finns därför inte utrymme för att, som vissa remissinstanser efterfrågar, tillåta tjänstepensionsföretagen att ha mindre bestånd av övriga försäkringar annat än övergångsvis, se nedan.

Enligt regeringens mening finns det dock inte skäl att, som Finansinspektionen efterfrågar, i den nya lagen om tjänstepensionsföretag ange vad som aldrig kan anses vara verksamhet som sammanhänger med verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar. Förbudet mot främmande verksamhet i förening med lagens definition av vad som utgör tjänstepensionsförsäkring innebär att det blir tillräckligt tydligt att tjänstepensionsföretagen inte ska kunna meddela andra försäkringar än de som

ryms inom definitionen av begreppet tjänstepensionsförsäkring. Däremot bör det vara tillåtet för tjänstepensionsföretagen att driva annan verksamhet än försäkringsrörelse som hänger samman med verksamheten avseende tjänstepensionsförsäkringar, på samma sätt som det enligt försäkringsrörelselagen är tillåtet för försäkringsföretag att driva verksamhet som sammanhänger med försäkringsrörelse (4 kap. 4 § FRL). En sådan grundläggande bestämmelse bör införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

En övergångsreglering för mindre bestånd av övriga försäkringar

Som flera remissinstanser påpekar är det förenat med stora svårigheter att på en förhållandevis kort tid renodla verksamheten så att den bara avser tjänstepensionsförsäkringar. Det bör därför införas övergångsbestämmelser som innebär att tjänstepensionsföretagen får förutsättningar att avveckla de mindre bestånd av övriga försäkringar som de har. Denna övergångsreglering behandlas i avsnitt 16.5.

Förbud mot att ställa säkerhet för tredje man och upplåning

I andra tjänstepensionsdirektivet uppställs ett förbud mot att ta upp lån eller ställa säkerhet för tredje man (artikel 19.3). Medlemsstaterna får dock tillåta tjänstepensionsinstitut att för en begränsad period ta upp vissa lån som endast syftar till att tillgodose likviditetsbehov. Ett förbud mot att ställa säkerhet för tredje man bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Möjligheten enligt direktivet att tillåta viss upplåning bör utnyttjas och en bestämmelse med den innebörden bör införas i den nya lagen.

Frågan om i vilken mån tjänstepensionsföretagen ska tillåtas att ta upp eller överta lån hänger även samman med andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om vilket kapital den disponibla solvensmarginalen får bestå av. I direktivet finns bl.a. en bestämmelse som medger att förlagslån, dvs. lån med efterställningsvillkor, får ingå i denna (artikel 16.3). Första tjänstepensionsdirektivet innehåller en bestämmelse med samma lydelse om upplåningsförbud för tjänstepensionsinstitut. Som Svensk Försäkring påpekar är det alltså tydligt att direktivet medger att bl.a. förlagslån under vissa förutsättningar kan ingå i kapitalbasen för tjänstepensionsföretag. Det är däremot inte helt klart, vilket Svensk Försäkring också pekar på, hur direktivets bestämmelser i dessa avseenden förhåller sig till varandra.

Vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet gjordes bedömningen att bestämmelsen om upplåningsförbud inte utgjorde något hinder mot att livförsäkringsbolag och tjänstepensionskassor fick räkna in förlagslån i kapitalbasen (prop. 2004/05:165 s. 176 f.). Inte heller vid tillkomsten av den nya försäkringsrörelselagen gjordes någon annan bedömning (prop. 2009/10:246 s. 252). Bestämmelsen om upplåning i tjänstepensionsverksamhet enligt försäkringsrörelselagen innebar efter genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet att försäkringsbolag och tjänstepensionskassor fick ta upp lån för att tillgodose tillfälliga likviditetsbehov eller för att uppfylla kraven på en tillräcklig kapitalbas. Begränsningarna för upplåning har motiverats av att åtagandena gentemot försäkringstagarna inte ska riskeras och att gränsen mellan försäkringsverksamhet och annan finansiell affärsrörelse inte ska bli otydlig (se prop.

1998/99:87 s. 260–265 och prop. 2009/10:246 s. 252). De lån som uppfyller direktivets krav för att få ingå i kapitalbasen måste bl.a. ha lång löptid och vara förenade med särskilda efterställningsvillkor.

Att tjänstepensionsföretag tar upp sådana lån kan därför inte sägas stå i konflikt med de hänsyn som ligger till grund för upplåningsförbudet. Det finns inte skäl att nu göra en annan bedömning än den som gjordes vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet, nämligen att direktivet tillåter viss belåning som syftar till att uppfylla kraven på en tillräcklig kapitalbas. En sådan bestämmelse bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Under vilka förutsättningar förlagslån kan ingå i kapitalbasen beskrivs närmare i avsnitt 8.4.

I enlighet med det som hittills gällt bör det krävas att den samlade upplåningen är av ringa betydelse med hänsyn till rörelsens omfattning och kapitalbasens storlek. Finansinspektionen bör dock i enskilda fall få besluta om undantag från denna begränsning om det finns särskilda skäl.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om villkoren för upplåning, i enlighet med det som hittills har gällt.

Tillstånd att meddela försäkringar med solidarisk ansvarighet m.m.

I försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om tillstånd att meddela försäkringar med solidarisk ansvarighet, förbud mot att förespegla återbäring, förbud mot att meddela nya försäkringar vid likvidation och konkurs, sekretess, huvudkontor i Sverige. Dessa bestämmelser är viktiga ur ett stabilitets- och skyddsperspektiv och bör gälla även för tjänstepensionsföretagen. Det finns inte något behov av att ta in motsvarande bestämmelser i den nya lagen om tjänstepensionsföretag utan det är tillräckligt att i den lagen hänvisa till bestämmelserna i försäkringsrörelselagen.

Det gäller även de bestämmelser om avtal med en jävskrets om tjänster som finns i försäkringsavtalslagen (4 kap. 9 och 10 §§). Även om det, som

Svensk Försäkring påtalar, kan medföra inte obetydliga praktiska svårigheter i hanteringen av avtal med jävskrets är dessa inte tillräckliga för att i det här lagstiftningsärendet göra någon annan bedömning av jävskretsens omfattning. Här bör avslutningsvis påtalas att bestämmelserna inte gäller frågan om ställande av säkerhet för tredje man, där ett förbud råder (se ovan).

Proportionalitetsprincipen

Den proportionalitetsprincip som finns i försäkringsrörelselagen bör inte gälla för tjänstepensionsföretagen (4 kap. 5 §). Den bestämmelsen har sin grund i Solvens II-direktivet och tar uttryckligen sikte på de bestämmelser i försäkringsrörelselagen som är föranledda av det direktivet.

Att försäkringsrörelselagens proportionalitetsregel inte gäller för tjänstepensionsföretagen betyder inte att proportionalitetsöverväganden saknar relevans i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. I ett flertal sammanhang enligt lagen, bl.a. i fråga om kraven på företagsstyrning (se avsnitt 9), kommer det att bli aktuellt att avgöra innebörden av ett visst rörelsekrav i relation till art, omfattning och komplexitet hos den verksamhet som drivs. Ett företag med verksamhet av mindre omfattning eller av

mindre komplicerat slag kan då anses uppfylla lagens krav genom att vidta åtgärder som inte kan anses tillräckliga för ett företag med verksamhet som är mer omfattande eller av större komplexitet.

Skade- och livförsäkringsrörelse i samma företag

Det finns inte heller behov av att låta bestämmelserna om direkt skade- och livförsäkringsrörelse i samma företag (4 kap. 7 § FRL) gälla för tjänstepensionsföretagen. Som framgår av avsnitt 5.4 är det bara livförsäkring som ryms inom definitionen av tjänstepensionsförsäkring i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Detta förändras inte av bedömningen att ett tillstånd även ska kunna avse endast försäkringsklassen tillägg till livförsäkring, som ju definitionsmässigt utgör livförsäkringar. Vidare föreslås ett förbud för tjänstepensionsföretagen att driva annan verksamhet än verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar. Därav följer att direkt skadeförsäkringsrörelse inte kommer att förekomma hos tjänstepensionsföretagen. Därmed behövs inte heller någon reglering om när direkt skadeförsäkringsrörelse och direkt livförsäkringsrörelse får drivas i samma företag.

Juridisk åtskillnad mellan uppdragsgivande företag och tjänstepensionsinstitut

Alla de tre associationsformer som kan bli aktuella för tjänstepensionsföretag är juridiska personer. Det innebär, precis som konstaterades vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet (prop. 2004/05:165 s. 136 f.), att svensk lagstiftning redan uppfyller kravet på juridisk åtskillnad i mellan uppdragsgivande företag och tjänstepensionsinstitut. Därför krävs ingen lagstiftningsåtgärd för att genomföra det kravet i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 8).

Svensk Försäkring tar upp om det ska vara tillåtet för tjänstepensionsföretag att trygga de egna anställdas tjänstepensioner. Regeringen har tidigare bedömt att kravet på att ett tjänstepensionsinstitut ska vara etablerat oberoende av det uppdragsgivande företaget inte hindrar att tjänstepensionsföretag tryggar de egna anställdas tjänstepensioner (samma prop. s. 137). Det har inte framkommit några skäl att nu göra någon annan bedömning.

7. Gränsöverskridande verksamhet

Hänvisningar till S7

  • Prop. 2018/19:158: Avsnitt 11.7

7.1. Gränsöverskridande verksamhet som drivs av tjänstepensionsföretag

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag ska få driva gränsöverskridande verksamhet om Finansinspektionen godkänner det.

Andra tjänstepensionsdirektivets definition av gränsöverskridande verksamhet ska tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Ett tjänstepensionsföretag ska underrätta Finansinspektionen om det avser att driva gränsöverskridande verksamhet. Underrättelsen ska

innehålla uppgift om det uppdragsgivande företagets namn och hemvist, vilket lands social- och arbetsmarknadslagstiftning som reglerar förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och den som i egenskap av försäkringstagare eller försäkrad har rätt till ersättning (värdlandet), och det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsförsäkringarna.

Finansinspektionen ska godkänna den planerade verksamheten om inspektionen bedömer att tjänstepensionsföretagets organisation är ändamålsenlig med hänsyn till den planerade verksamheten, att den finansiella situationen är tillfredsställande och att den som ska leda verksamheten har tillräcklig kompetens och erfarenhet och i övrigt är lämplig för uppgiften.

Om verksamheten godkänns ska Finansinspektionen inom tre månader lämna ett meddelande om underrättelsen till den behöriga myndigheten i värdlandet. Företaget ska underrättas om detta. Om det inte finns förutsättningar för att godkänna verksamheten eller om Finansinspektionen av någon annan anledning inte meddelar den behöriga myndigheten ska inspektionen meddela beslut om detta inom tre månader från företagets underrättelse.

Information om vilka regler som gäller för verksamheten ska vidareförmedlas till tjänstepensionsföretaget. Verksamheten ska få påbörjas när informationen lämnats till företaget eller i varje fall sex veckor efter det att den behöriga myndigheten tagit emot inspektionens meddelande.

Ett tjänstepensionsföretag ska underrätta Finansinspektionen om ändrade förhållanden minst en månad innan ändringen genomförs. Om inspektionen anser att ändringen inte får göras utan ett nytt förfarande ska inspektionen meddela beslut om det inom en månad från det att underrättelsen om ändringen togs emot.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas några bestämmelser om inrättande av en filial, agentur eller annat liknande driftställe (sekundäretablering) i ett annat land inom EES eller särskilda bestämmelser om gränsöverskridande verksamhet från en sådan etablering i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag.

Utredningens förslag utgår från bestämmelserna i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 20) som skiljer sig i vissa delar från motsvarande bestämmelser i andra tjänstepensionsdirektivet, bl.a. när det gäller innebörden av gränsöverskridande verksamhet, tidsfristen för när verksamheten för påbörjas och vad en underrättelse om gränsöverskridande verksamheten ska innehålla. Utredningens förslag avviker även från regeringens förslag genom att utredningen föreslår särskilda bestämmelser som rör tjänstepensionsföretags sekundäretablering i andra medlemsstater. Vidare finns inget förtydligande i utredningens förslag om att verksamheten förutsätter godkännande från Finansinspektionen och om vad inspektionens prövning vid ändrade förhållanden ska avse.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring anför att kravet på godkännande i förväg i första tjänstepensionsdirektivet rimligen får tolkas som att det enbart knyter an till att företaget uppfyllt alla formella krav, inte att det ska vara fråga om någon ny typ av tillstånd för företaget som sådant.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det i promemorian föreslås särskilda bestämmelser som rör tjänstepensionsföretags sekundäretablering i andra medlemsstater. I promemorian föreslås också att tidsfristen för när gränsöverskridande verksamhet ska få påbörjas i vissa fall ska räknas från den tidpunkt då företaget tagit emot

Finansinspektionens underrättelse om att meddelande lämnats till den behöriga myndigheten i värdlandet. Vidare finns inget förtydligande i promemorian av att verksamheten förutsätter godkännande från Finansinspektionen och om vad inspektionens prövning vid ändrade förhållanden ska avse. Det finns inget förslag om att direktivets definition av gränsöverskridande verksamhet ska tas in i den nya lagen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring ifrågasätter om det behövs en särskild bestämmelse om gränsöverskridande verksamhet från en sekundäretablering och för fram att det är att bedöma som gränsöverskridande verksamhet oavsett om förmånen meddelas från en utländsk sekundäretablering eller direkt från Sverige.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller, liksom första tjänstepensionsdirektivet, bestämmelser om gränsöverskridande verksamhet. Medlemsstaterna ska tillåta tjänstepensionsinstitut inom deras territorium att driva gränsöverskridande verksamhet (artikel 11.1). Med gränsöverskridande verksamhet avses i andra tjänstepensionsdirektivet att ett tjänstepensionsinstitut förvaltar en pensionsplan där förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och berörda medlemmar och förmånstagare styrs av social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på området för tjänstepensionsplaner i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten (artikel 6.19).

Ett tjänstepensionsinstitut som erbjuder sig att driva gränsöverskridande verksamhet och att åta sig uppdrag för ett uppdragsgivande företag måste godkännas i förväg av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten (artikel 11.2). Ett tjänstepensionsinstitut ska anmäla att det avser att driva gränsöverskridande verksamhet och direktivet anger vissa uppgifter som ska finnas med i ansökan (artikel 11.3). Myndigheten ska antingen vidarebefordra uppgifterna till den behöriga myndigheten i värdlandet eller fatta ett motiverat beslut om att tjänstepensionsinstitutets administrativa uppbyggnad, dess finansiella ställning eller dess lednings anseende eller yrkeskvalifikationer eller erfarenhet på området inte är förenliga med den föreslagna verksamheten. Detta ska ske inom tre månader från det att uppgifterna togs emot. Om uppgifterna vidarebefordras ska tjänstepensionsinstitutet underrättas om detta (artikel 11.3 och 11.4).

Därefter ska enligt direktivet ett förfarande följa där den behöriga myndigheten i värdlandet ska informera myndigheten i hemmedlemsstaten om de krav i social- och arbetsmarknadslagstiftningen som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner och om medlemsstatens informationskrav enligt direktivet. Detta ska ske inom sex veckor efter det att

uppgifterna från myndigheten i hemmedlemsstaten togs emot. Informationen från myndigheten i värdlandet ska lämnas vidare till tjänstepensionsinstitutet och institutet får påbörja verksamheten när detta skett eller, om ingen information lämnas, när tidsfristen om sex veckor har gått ut (artikel 11.7 och 11.8). En motsvarande förmedling av information ska ske om reglerna för verksamheten ändras i värdlandet (artikel 11.9).

Gällande rätt

Ett försäkringsföretag som följer försäkringsrörelselagen (2010:2043), FRL, ska underrätta Finansinspektionen om det vill meddela försäkringar från Sverige för åtaganden som ska fullgöras i något annat EES-land (3 kap. 15 § FRL). Finansinspektionen ska inom en månad lämna ett meddelande till den behöriga myndigheten i det land där verksamheten ska drivas och bl.a. ett intyg om att företaget uppfyller kapitalkraven (3 kap. 17 § FRL). Försäkringsföretaget får påbörja den gränsöverskridande verksamheten när det underrättats om att ett meddelande har lämnats (3 kap. 18–19 §§ FRL). Om Finansinspektionen finner att det inte finns förutsättningar för att driva gränsöverskridande verksamhet, ska inspektionen inte lämna något meddelande. Beslut om detta ska fattas inom en månad från det att företagets underrättelse togs emot (3 kap. 20 § FRL). Om ett försäkringsföretag avser att ändra något av de förhållanden som Finansinspektionen ska underrättas om efter att den gränsöverskridande verksamheten inletts, ska underrättelseförfarandet tillämpas på nytt (3 kap. 21 § FRL).

För försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]) gäller i stället bestämmelser i 3 kap. 8–14 §§ jämförda med 3 kap. 22 § första stycket FRL i lydelserna före den 1 januari 2016. Bestämmelserna genomför första tjänstepensionsdirektivet och innebär när det gäller tjänstepensionsförsäkringar att ett särskilt underrättelse- och anmälningsförfarande ska tillämpas. Underrättelsen till Finansinspektionen ska innehålla uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare ska betala försäkringspremierna och om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för försäkringarna (3 kap. 8 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). När Finansinspektionen lämnar ett meddelande till den behöriga myndigheten i det land där verksamheten ska drivas ska samtidigt ett intyg lämnas om att företaget har en tillräcklig kapitalbas och en underrättelse om vilka försäkringsklasser företagets tillstånd omfattar (3 kap. 22 § andra stycket FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Verksamheten får påbörjas när företaget har underrättats om vilka regler för verksamheten som är tillämpliga i det land där verksamheten ska drivas eller i varje fall två månader efter det att den behöriga myndigheten i det landet tog emot inspektionens meddelande (3 kap. 12 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Vid ändrade förhållanden som innebär att verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska påbörjas ska underrättelseförfarandet tillämpas på nytt (3 kap. 14 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016).

För tjänstepensionskassor, dvs. understödsföreningar som driver tjänstepensionsverksamhet, gäller i huvudsak motsvarande bestämmelser

som för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (14 c–14 d §§ lagen [1972:262] om understödsföreningar, förkortad UFL).

Nya regler om gränsöverskridande verksamhet enligt andra tjänstepensionsdirektivet

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller bestämmelser som har till syfte att underlätta tjänstepensionsinstituts gränsöverskridande verksamhet. Utgångspunkten i direktivet är att gränsöverskridande verksamhet ska tillåtas och att den ska godkännas i förväg av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten. Den gränsöverskridande verksamheten ska omfattas av de informationskrav som värdlandet ställer upp och de krav som följer av detta lands social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet.

Andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om gränsöverskridande verksamhet överensstämmer till stor del med bestämmelserna i första tjänstepensionsdirektivet. De skiljer sig däremot en del från motsvarande bestämmelser i Solvens II-direktivet. Regeringen instämmer därför i promemorians bedömning att de bestämmelser i den nya lagen om tjänstepensionsföretag som genomför andra tjänstepensionsdirektivet i denna del som utgångspunkt bör ha en liknande utformning som de bestämmelser som gäller för tjänstepensionskassorna och för de försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna, eftersom de bestämmelserna motsvarar första tjänstepensionsdirektivet. Det har dock hittills bara indirekt framgått, genom bestämmelser om Finansinspektionens prövning och vid vilken tidpunkt verksamheten får påbörjas, att det krävs godkännande för att få driva gränsöverskridande verksamhet. Att det krävs godkännande bör enligt regeringens uppfattning förtydligas genom att det anges i den nya lagen att ett tjänstepensionsföretag får driva gränsöverskridande verksamhet om Finansinspektionen godkänner det.

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller en ny definition av gränsöverskridande verksamhet. Med gränsöverskridande verksamhet avses enligt direktivet förvaltning av en pensionsplan där förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och berörda medlemmar och förmånstagare styrs av social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på området för tjänstepensionsplaner i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten.

Som konstateras i promemorian skiljer sig detta något från det som föreskrivs i första tjänstepensionsdirektivet. I det direktivet finns ingen särskild definition av gränsöverskridande verksamhet men det anges att tjänstepensionsinstitut ska tillåtas att åta sig uppdrag för företag som är etablerade inom andra medlemsstaters territorium (artikel 20.1). Själva innebörden av gränsöverskridande verksamhet är huvudsakligen densamma i andra tjänstepensionsdirektivet, med tillägget att också den situation då ett institut och ett uppdragsgivande företag är belägna i samma medlemsstat faller inom ramen för vad som klassas som gränsöverskridande verksamhet, om de omfattas av olika social- och arbetsmarknadslagstiftningar på tjänstepensionsområdet. Det som är avgörande för bedömningen av om verksamheten är gränsöverskridande är alltså om förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och berörda personer omfattas av en annan lagstiftning än den som gäller i hemmedlemsstaten. Det kan därmed undantagsvis förhålla sig så att det inte är fråga om

gränsöverskridande verksamhet trots att företaget och institutet är belägna i olika medlemsstater, nämligen om de omfattas av samma social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet.

I promemorian föreslås att bestämmelserna om gränsöverskridande verksamhet i lagen om tjänstepensionsföretag ska omfatta situationer när ett tjänstepensionsföretag åtar sig uppdrag att meddela tjänstepensionsförsäkring för åtaganden som ska fullgöras i ett annat land inom EES än Sverige. Regeringen anser dock att det bör förtydligas vad gränsöverskridande verksamhet innebär genom att det i den nya lagen tas in en definition av gränsöverskridande verksamhet som överensstämmer med direktivets definition.

Underrättelse om gränsöverskridande verksamhet

Det första ledet i det anmälnings- och underrättelseförfarande som andra tjänstepensionsdirektivet föreskriver är att ett tjänstepensionsinstitut ska anmäla att det avser att driva gränsöverskridande verksamhet.

Motsvarande bestämmelse i första tjänstepensionsdirektivet har genomförts genom krav på att en underrättelse ska lämnas till Finansinspektionen med uppgift om arbetsgivaren och det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för försäkringarna. Andra tjänstepensionsdirektivet bör genomföras på motsvarande sätt i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det bör dock anges att underrättelsen även ska innehålla uppgift om vilket lands social- och arbetsmarknadslagstiftning som reglerar förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och den som i egenskap av försäkringstagare eller försäkrad har rätt till ersättning (värdlandet). Enligt direktivet ska det uppdragsgivande företaget i förekommande fall ange namnet på värdlandet eller värdländerna. Detta bör förstås på det sättet att det uppdragsgivande företaget är skyldigt att ge institutet information om värdlandet så att denna kan anges i anmälan om den gränsöverskridande verksamheten. På så sätt talar det uppdragsgivande företaget indirekt också om vilken medlemsstats social- och arbetsmarknadslagstiftning som är tillämplig på förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget, dess medlemmar och förmånstagare (jfr definitionen av värdmedlemsstat i artikel 6.11). Detta har också fördelen att det klargör att det är fråga om gränsöverskridande verksamhet. Även om det som utgångspunkt är arbetsgivaren som måste tala om vilken lagstiftning som ska tillämpas kan det inte anses nödvändigt att ta in någon särskild bestämmelse om detta i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Andra tjänstepensionsdirektivets krav på att anmälan ska innehålla uppgift om det uppdragsgivande företagets huvudsakliga förvaltningsort är nytt i förhållande till första tjänstepensionsdirektivet. Detta bör i enlighet med promemorians förslag genomföras genom att det anges i den nya lagen att tjänstepensionsföretaget även ska lämna uppgift om arbetsgivarens hemvist i underrättelsen till Finansinspektionen.

Av direktivet framgår inte uttryckligen att en anmälan ska göras varje gång ett institut åtar sig ett nytt uppdrag. Att så skulle ske ansågs dock självklart när första tjänstepensionsdirektivet genomfördes (prop. 2004/05:165 s. 188). Det saknas skäl att nu göra någon annan bedömning.

I enlighet med det resonemang som förs i promemorian får ett tjänstepensionsföretag anses åta sig ett nytt uppdrag varje gång företaget sluter avtal med en arbetsgivare om tjänstepensionsförsäkring för en viss grupp av människor. Om det inom ramen för avtalet därefter tillkommer enskilda individer i värdlandet som omfattas av samma pensionsplan hos det uppdragsgivande företaget utlöser det emellertid inte i sig en skyldighet att på nytt anmäla gränsöverskridande verksamhet.

Finansinspektionens prövning

Det andra ledet i andra tjänstepensionsdirektivets anmälnings- och underrättelseförfarande innefattar en prövning av om den planerade verksamheten ska godkännas.

I likhet med det som gäller i dag för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna bör Finansinspektionen bedöma om tjänstepensionsföretagets organisation är ändamålsenlig och om företagets finansiella situation är tillfredsställande. Det bör dock förtydligas att inspektionens prövning avser den planerade gränsöverskridande verksamheten.

När första tjänstepensionsdirektivet genomfördes angavs att ledningsprövningen endast skulle relateras till utlandsverksamheten (prop. 2004/05:165 s. 192). Detta bör gälla även fortsättningsvis. Det kan dock konstateras att det inte har någon betydelse för prövningen om verksamheten är avsedd att drivas från Sverige eller i en annan medlemsstat. Det bör därför förtydligas att ledningsprövningen ska omfatta den som ska leda den planerade verksamheten och inte, som hittills gällt, företrädaren för företaget. Ledningsprövningen bör när det gäller gränsöverskridande verksamhet alltid omfatta styrelsen och den som är verkställande direktör men i förekommande fall också andra inom organisationen som ska leda den gränsöverskridande verksamheten, t.ex. en företrädare för en sekundäretablering i ett annat land. Prövningen bör inte beskrivas som att den endast avser formella krav, som Svensk Försäkring föreslår i fråga om utredningens förslag, men en prövning till nackdel för företaget bör som i dag inte innebära att företaget underkänns beträffande den övriga verksamheten (samma prop. s. 222).

För att genomföra andra tjänstepensionsdirektivet bör det, i enlighet med förslaget i promemorian, tas in en bestämmelse i den nya lagen där det anges att Finansinspektionen ska lämna ett meddelande till den behöriga myndigheten i värdlandet om inspektionen godkänner den planerade verksamheten. På så sätt får den behöriga myndigheten kännedom om de uppgifter som tjänstepensionsföretaget angett i underrättelsen. I enlighet med direktivet bör meddelandet lämnas inom tre månader från det att företagets underrättelse togs emot. Inspektionen bör även underrätta företaget om att meddelandet lämnas.

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten utfärda ett motiverat beslut om den gör bedömningen att de förutsättningar som behandlats ovan inte är uppfyllda. För att genomföra direktivet i denna del bör det tas in en bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag där det anges att Finansinspektionen inom tre månader ska meddela beslut om inspektionen bedömer att det inte finns förutsättningar för att godkänna den planerade verksamheten. På

motsvarande sätt ska ett beslut meddelas om inspektionen av någon annan anledning inte lämnar ett meddelande till den behöriga myndigheten i värdlandet.

I andra tjänstepensionsdirektivet anges att myndighetens beslut ska vara motiverat och att det ska kunna överklagas till domstol. I avsnitt 15.5 föreslås att beslut av Finansinspektionen i enskilda fall enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Att en myndighets beslut av de slag som nu är aktuella ska vara motiverade följer av förvaltningslagen (32 § förvaltningslagen [2017:900]). Det behöver därför inte införas någon särskild bestämmelse om detta i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Information om värdlandets regler för verksamheten

Det tredje och avslutande steget i andra tjänstepensionsdirektivets anmälnings- och underrättelseförfarande innebär att den behöriga myndigheten i värdlandet ska informera myndigheten i hemmedlemsstaten om relevanta krav som institutet ska följa i värdlandet. Myndigheten i hemmedlemsstaten ska lämna uppgifterna vidare till institutet.

För att genomföra andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser i denna del bör det införas en bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag som anger att Finansinspektionen ska vidareförmedla information om vilka regler för verksamheten som ska tillämpas i värdlandet, om inspektionen får sådan information med anledning av meddelandet till den behöriga myndigheten.

Enligt direktivet ska den behöriga myndigheten i värdlandet också informera om alla väsentliga ändringar i de aktuella kraven enligt lagstiftningen i värdlandet. Även denna information ska vidareförmedlas av myndigheten i hemmedlemsstaten. Det bör därför framgå av bestämmelsen att Finansinspektionen ska underrätta tjänstepensionsföretaget om inspektionen får information om att reglerna för verksamheten har ändrats.

När verksamheten får påbörjas

Ett tjänstepensionsinstitut får enligt andra tjänstepensionsdirektivet börja driva gränsöverskridande verksamhet så snart som institutet har tagit emot information om reglerna för verksamheten i värdlandet eller, om ingen information kommer in från den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, efter utgången av den tidsfrist som gäller för den behöriga myndigheten i värdlandet. Som anges ovan ska den behöriga myndigheten i värdlandet inom sex veckor efter det att den tog emot uppgifter från myndigheten i hemmedlemsstaten lämna information om tillämpliga regler för verksamheten.

I promemorian föreslås att tidsfristen om sex veckor bör räknas från när tjänstepensionsföretaget underrättas av Finansinspektionen om att myndigheten lämnat ett meddelande till den behöriga myndigheten i värdlandet. Regeringen anser dock att tidsfristen bör utformas i enlighet med andra tjänstepensionsdirektivet, dvs. att den ska räknas från när den behöriga myndigheten i värdlandet tar emot de aktuella uppgifterna från myndigheten i hemlandet. Detta stämmer överens med det utredningen föreslår och med det som gäller i dag för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna och för tjänstepensionskassor.

Underrättelse om ändrade förhållanden

Som konstateras i promemorian ger andra tjänstepensionsdirektivet inte någon ledning för hur man ska gå till väga vid ändrade förhållanden. I promemorian föreslås att ett tjänstepensionsföretag ska vara skyldigt att underrätta Finansinspektionen minst en månad innan en ändring genomförs som gäller något av de förhållanden som angetts i en underrättelse om gränsöverskridande verksamhet. Vidare föreslås att inspektionen ska meddela beslut inom en månad från företagets underrättelse om ändringen, om Finansinspektionen finner att ändringen inte får göras.

Regeringen instämmer i huvudsak i promemorians förslag i denna del. Det finns dock skäl att något precisera vad Finansinspektionens prövning ska avse. Ett tjänstepensionsföretag har normalt inte kontroll över t.ex. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ligger till grund för tjänstepensionsförsäkringarna. Detta är en fråga som normalt rör förhållandet mellan arbetsgivarna och arbetstagarna. Det bör därför förtydligas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag att Finansinspektionens prövning endast ska avse om ändringen får göras utan ett nytt anmälnings- och underrättelseförande.

Bestämmelser om tillsyn

Av andra tjänstepensionsdirektivet följer att det är den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten som har det huvudsakliga ansvaret för tillsynen över tjänstepensionsinstitut och för att åtgärder vidtas om ett institut inte följer de regler som gäller för verksamheten (artikel 11.10). I avsnitt 13.2.1 lämnas förslag som syftar till att genomföra direktivet i denna del.

Gränsöverskridande verksamhet från en sekundäretablering

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om inrättande av en filial eller liknande driftställe i en annan medlemsstat (sekundäretablering). Som konstateras i promemorian finns det inte anledning att införa en särskild bestämmelse som reglerar denna rätt, eftersom rätten att etablera sig i ett annat land följer direkt av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (artiklarna 49–55 i EUF-fördraget, jfr prop. 2004/05:165 s. 188).

I promemorian föreslås dock att det ska införas bestämmelser som reglerar gränsöverskridande verksamhet från en sekundäretablering och krav på underrättelse till Finansinspektionen för företag som avser att inrätta en sekundäretablering. Svensk Försäkring ifrågasätter om det behövs en särskild bestämmelse om gränsöverskridande verksamhet från en sekundäretablering eftersom det är att bedöma som gränsöverskridande verksamhet oavsett om förmånen meddelas från en utländsk sekundäretablering eller direkt från Sverige.

Regeringen delar Svensk Försäkrings uppfattning att det inte är nödvändigt att ha olika bestämmelser för gränsöverskridande verksamhet som drivs direkt från Sverige och gränsöverskridande verksamhet som drivs från en sekundäretablering i en annan medlemsstat eftersom andra tjänstepensionsdirektivets definition av gränsöverskridande verksamhet inte gör någon skillnad mellan dessa fall. Det finns därför inte något skäl att införa särskilda bestämmelser om gränsöverskridande verksamhet från en sekundäretablering i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det

behöver inte heller tas in några bestämmelser om att tjänstepensionsföretag ska underrätta Finansinspektionen när en sekundäretablering inrättas i den nya lagen. Det får anses tillräckligt att inspektionen underrättas när gränsöverskridande verksamhet ska drivas från sekundäretableringen i enlighet med det anmälnings- och underrättelseförfarande som följer av andra tjänstepensionsdirektivet.

7.2. Utländska tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

Regeringens förslag: Utländska tjänstepensionsinstitut ska få inleda gränsöverskridande verksamhet i Sverige i varje fall sex veckor efter det att Finansinspektionen tagit emot en underrättelse om gränsöverskridande verksamhet.

Tidsfristen för Finansinspektionen att informera om i Sverige tillämplig social- och arbetsmarknadslagstiftning och informationskrav ska för utländska tjänstepensionsinstitut vara sex veckor från mottagandet av underrättelsen.

Utländska tjänstepensionsinstitut med verksamhet i Sverige ska vara skyldiga att i en underrättelse även lämna uppgift om arbetsgivarens hemvist och i vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras.

Vissa justeringar ska göras av de definitioner som rör utländska tjänstepensionsinstituts verksamhet i enlighet med andra tjänstepensionsdirektivets definition av gränsöverskridande verksamhet.

Definitionen av ett utländskt tjänstepensionsinstitut ska innehålla en s.k. statisk hänvisning till andra tjänstepensionsdirektivet.

Det ska tas in en upplysning i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur utländska tjänstepensionsinstitut ska lämna information till enskilda.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas något krav på att utländska tjänstepensionsinstitut ska följa svenska investeringsregler för sin verksamhet i Sverige.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning i fråga om svenska investeringsregler. Utredningen föreslår inte några ändringar i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, förkortad LUFT.

Remissinstanserna instämmer i bedömningen eller har inget att invända mot den.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag och bedömning genom att det i promemorian föreslås vissa justerade tidsfrister beträffande EES-försäkringsgivare. I promemorian föreslås inte några justeringar i de definitioner som finns i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i

Sverige och inte heller någon upplysningsbestämmelse om rätten att

meddela föreskrifter om hur utländska tjänstepensionsinstitut ska lämna information.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen anser att det behöver förtydligas om medlemmar ska anses vara försäkrade och om uppdragsgivande företag ska anses vara försäkringstagare eller om de ska behandlas på något annat sätt. Myndigheten efterfrågar även ett bemyndigande för att kunna genomföra andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om hur utländska tjänstepensionsinstitut ska lämna information.

Svensk Försäkring ställer sig frågande till varför EES-försäkringsgivares gränsöverskridande verksamhet regleras på annat sätt än deras övriga verksamhet. Även Finansinspektionen ställer sig frågande till om samtliga EES-försäkringsgivare bör omfattas av regler i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i

Sverige, som genomför tjänstepensionsdirektivet i stället för Solvens IIdirektivet.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska den behöriga myndigheten i värdlandet informera om de krav som ska tillämpas i värdlandet inom sex veckor. De krav som avses är krav i social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner och värdlandets informationskrav enligt avdelning IV i direktivet (artikel 11.6 och 11.7). Tidsfristen är även sex veckor för när tjänstepensionsinstitutet får påbörja sin verksamhet om ingen information inkommer om värdlandets krav (artikel 11.8).

När ett tjänstepensionsinstitut anmäler att det avser driva gränsöverskridande verksamhet ska uppgift lämnas om bl.a. värdländerna och den huvudsakliga förvaltningsorten för det uppdragsgivande företaget (artikel 11.3).

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller också en ny definition av gränsöverskridande verksamhet som beskrivs i avsnitt 7.1. Det anges även att medlemsstaterna ska tillåta företag som är belägna inom deras territorier att stödja tjänstepensionsinstitut som erbjuder sig att driva eller faktiskt driver verksamhet (artikel 11.1). Vidare finns bestämmelser om skyldighet för den behöriga myndigheten att informera om väsentliga ändringar av de krav som följer av lagstiftningen (artikel 11.9) och om denna myndighets uppgifter och behörighet när det gäller tillsyn och ingripanden (artikel 11.10 och 11.11).

Gällande rätt

EES-försäkringsgivare och utländska tjänstepensionsinstitut har rätt att driva verksamhet i Sverige enligt bestämmelser i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. I lagen finns bl.a. bestämmelser som anger att ett utländskt tjänstepensionsinstitut får inrätta en sekundäretablering eller driva gränsöver-

skridande verksamhet utan sekundäretablering. Institut får inleda verksamheten i varje fall två månader efter det att Finansinspektionen tagit emot en underrättelse från den behöriga myndigheten i hemlandet (2 kap. 1 a § LUFT).

Vad som är att anse som tjänstepension och gränsöverskridande verksamhet definieras i lagen (1 kap. 6–7 och 13 §§ LUFT). Det finns också bestämmelser om vilka uppgifter som utländska tjänstepensionsinstitut ska lämna i en underrättelse till den behöriga myndigheten i hemlandet när de åtar sig uppdrag. Hänvisningar görs i dessa delar till de uppgifter som EES-försäkringsgivare ska lämna, vilket omfattar uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare ska betala försäkringspremierna och om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för försäkringarna (2 kap. 2 och 3 §§ LUFT).

Finansinspektionen ska, om det behövs, senast två månader från att den tog emot en underrättelse från den behöriga myndigheten i hemlandet lämna uppgifter om i Sverige tillämplig arbetsrätt på tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot den som ingår avtal eller avser att ingå ett avtal, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade. Finansinspektionen ska även underrätta den behöriga myndigheten om väsentliga ändringar i bestämmelserna (3 kap. 2 § LUFT). Den behöriga myndigheten i hemlandet har ansvaret för den finansiella tillsynen medan Finansinspektionen ansvarar för tillsynen i övrigt (3 kap. 1 § LUFT). När det gäller tillsyn och ingripanden ska Finansinspektionen samarbeta med den behöriga myndigheten i hemlandet och inspektionen har också vissa möjligheter till ingripanden (3 kap. 2 och 6 §§ LUFT).

Tjänstepensionsinstitut ska lämna information om bl.a. de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilken information som ett utländskt tjänstepensionsinstitut ska lämna (8 kap. 1 b § LUFT).

Utländska tjänstepensionsinstitut har rätt att driva verksamhet i Sverige

Andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om gränsöverskridande verksamhet överensstämmer till stor del med bestämmelserna om gränsöverskridande verksamhet i första tjänstepensionsdirektivet. Dessa bestämmelser har i fråga om utländska tjänstepensionsinstitut genomförts genom bestämmelser i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Av den lagen följer bl.a. att utländska tjänstepensionsinstitut får driva verksamhet i Sverige och att företag i Sverige får ge uppdrag åt utländska institut. Det som anges i andra tjänstepensionsdirektivet om att medlemsstaterna ska tillåta företag inom deras territorier att stödja tjänstepensionsinstitut som erbjuder sig att driva eller faktiskt driver gränsöverskridande verksamhet är därmed genomfört i svensk rätt. Det finns inte något som hindrar svenska företag från att stödja gränsöverskridande verksamhet som tjänstepensionsinstitut driver. Det saknas därför anledning att vidta några lagstiftningsåtgärder i dessa delar.

Den nya definitionen av gränsöverskridande verksamhet som finns i andra tjänstepensionsdirektivet föranleder dock några justeringar i lagen

om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Som nämns ovan avses med gränsöverskridande verksamhet i andra tjänstepensionsdirektivet förvaltning av en pensionsplan där förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och berörda medlemmar och förmånstagare styrs av social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på området för tjänstepensionsplaner i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten (artikel 6.19). Det kan därmed, som beskrivs ovan, vara fråga om gränsöverskridande verksamhet i Sverige också om arbetsgivaren finns i samma medlemsstat som det utländska tjänstepensionsinstitutet. Den avgörande frågan är om svensk lagstiftning på området ska tillämpas på förhållandet mellan arbetsgivaren och berörda arbetstagare eller ersättningsberättigade.

Enligt de befintliga definitionerna i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige avses med tjänstepension vissa avtal som ingås med arbetsgivare här i landet (1 kap. 6 §). Sverige anses vara det land där åtagandena ska fullgöras om det uppdragsgivande företaget har sitt etableringsställe i Sverige (1 kap. 7 §). Dessa begränsningar till företag och arbetsgivare i Sverige bör tas bort för att bestämmelserna i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige ska överensstämma med definitionen av gränsöverskridande verksamhet i andra tjänstepensionsdirektivet. Regeringen anser att definitionen av i vilket land åtagandena ska fullgöras bör ändras i enlighet med direktivets definition.

Även när det gäller den information som Finansinspektionen ska lämna om de krav som gäller i Sverige bör direktivets begrepp ”social- och arbetsmarknadslagstiftning” användas (3 kap. 2 § LUFT). När första tjänstepensionsdirektivet genomfördes konstaterades att det för tjänstepensionsinstitut som vill driva gränsöverskridande verksamhet i Sverige främst blir fråga om att respektera ingångna kollektivavtal (prop. 2004/05:165 s. 194 och 242243). Det saknas skäl att nu göra en annan bedömning.

Finansinspektionen anser att det i fråga om utländska tjänstepensionsinstitut behöver förtydligas om medlemmar ska anses vara försäkrade och om uppdragsgivande företag ska anses vara försäkringstagare eller om de ska behandlas på något annat sätt. Utländska tjänstepensionsinstitut anses meddela tjänstepension i den mening som avses i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Den definition av tjänstepension som togs in i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige när första tjänstepensionsdirektivet genomfördes var avsedd att täcka in de olika slags produkter som utländska tjänstepensionsinstitut kan tänkas erbjuda och tydliggöra att de förmåner som avses inte ska anses utgöra försäkring i lagens mening (samma prop. s. 240).

De lösningar som valdes när första tjänstepensionsdirektivet genomfördes bör ses mot bakgrund av att det inte finns något krav i unionsrätten på att ha tjänstepensionsinstitut som har egna åtaganden. Den verksamhet som tjänstepensionsinstitut driver i medlemsstaterna kan vara utformad på olika sätt och avse produkter av skilda slag. Den definition som tagits in i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige får anses omfatta även sådan verksamhet som inte kan anses utgöra försäkring men som ändå ska tillåtas i Sverige i enlighet

med andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om gränsöverskridande verksamhet. Att de förmåner som utländska tjänstepensionsinstitut tillhandahåller inte ses som försäkring i den mening som avses i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige kan dock inte anses ha någon betydelse för tillämpningen av annan lagstiftning i Sverige. Att detta varit avsikten framgår inte minst genom de hänvisningar som gjordes till försäkringsavtalslagen (2005:104) när första tjänstepensionsdirektivet genomfördes (samma prop. s. 243). Det får alltså bedömas i varje enskilt fall vilken lagstiftning som är tillämplig på den verksamhet som kan komma att drivas i Sverige av utländska tjänstepensionsinstitut och vilka begrepp som i dessa sammanhang ska användas för de utländska instituten.

EES-försäkringsgivares verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring

I promemorian lämnas förslag om vissa ändringar i de bestämmelser i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige som rör EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige avseende tjänstepensionsförsäkring. Bestämmelserna infördes i lagen med anledning av genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet. Regleringen måste ses mot bakgrund av den möjlighet som finns enligt såväl första som andra tjänstepensionsdirektiven (artikel 4) att tillämpa bestämmelserna i tjänstepensionsdirektivet om bl.a. gränsöverskridande verksamhet på tjänstepensionsverksamheten hos livförsäkringsföretag. När det gäller försäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet enligt försäkringsrörelselagen har Sverige valt att inte längre tillämpa den möjligheten (prop. 2015/16:9 s. 201).

Svensk Försäkring och Finansinspektionen anför att det kan ifrågasättas om lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige bör reglera EES-försäkringsgivares verksamhet i

Sverige avseende tjänstepensionsförsäkring på det sätt som sker i dag. Regeringen anser att eventuellt ändrade tidsfrister enligt promemorians förslag och ändringar i enlighet med de synpunkter som förs fram kräver mer omfattande beredning än vad som kan ske inom ramen för detta lagstiftningsärende.

Ändrade tidsfrister och krav på uppgifter i underrättelsen om gränsöverskridande verksamhet

I andra tjänstepensionsdirektivet har vissa tidsfrister ändrats från två månader i första tjänstepensionsdirektivet till sex veckor. Enligt andra tjänstepensionsdirektivet är tidsfristen sex veckor för den behöriga myndigheten i värdlandet att informera om de krav som ska tillämpas i landet. Tidsfristen är sex veckor för när tjänstepensionsinstitutet tidigast får påbörja sin verksamhet i de fall då ingen information inkommer om värdlandets krav. Motsvarande tidsfrister i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige bör justeras så att de överensstämmer med andra tjänstepensionsdirektivet. Utländska tjänstepensionsinstitut bör alltså få inleda gränsöverskridande verksamhet i Sverige i varje fall sex veckor efter det att Finansinspektionen tagit emot anmälan om gränsöverskridande verksamhet. Tidsfristen för inspektionen att informera om i Sverige tillämplig arbetsrätt

och informationskrav enligt svensk rätt bör för utländska tjänstepensionsinstitut vara sex veckor från det att underrättelsen togs emot.

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska ett tjänstepensionsinstituts anmälan om gränsöverskridande verksamhet innehålla uppgifter om det uppdragsgivande företagets huvudsakliga verksamhetsort och om värdlandet. Det bör därför anges i lagen om utländska försäkringsgivarens och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige att en underrättelse ska innehålla uppgifter om arbetsgivarens hemvist och i vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras.

Bemyndigande avseende hur utländska tjänstepensionsinstitut ska lämna information

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller vissa skärpta krav om den information som tjänstepensionsinstitut ska lämna till presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare (artiklarna 36–44). Tjänstepensionsinstitut ska omfattas av de informationskrav som värdlandet ställer upp i enlighet med direktivet (artikel 11.6).

I lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige finns en bestämmelse som anger att utländska tjänstepensionsinstitut ska ge berörda personer den information som behövs om bl.a. de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna (8 kap. 1 b §).

Enligt ett bemyndigande i lagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela närmare föreskrifter om vilken information som ett utländskt tjänstepensionsinstitut ska lämna. Finansinspektionen har meddelat sådana föreskrifter om information (Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2011:39] om information som gäller försäkring och tjänstepension). Även de skärpta informationskraven bör därför genomföras i myndighetsföreskrifter. Det är också lämpligt att direktivets krav på hur information ska lämnas genomförs i sådana föreskrifter. Detta kan ske med stöd av ett bemyndigande att meddela verkställighetsföreskrifter. Regeringen anser därför att det bör tas in en upplysning i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur information ska lämnas.

Tillsyn över och ingripanden mot utländska tjänstepensionsinstitut

I andra tjänstepensionsdirektivet finns bestämmelser som bl.a. anger att tjänstepensionsinstitutet ska vara föremål för löpande tillsyn av den behöriga myndigheten i värdlandet i fråga om verksamhetens förenlighet med värdlandets informationskrav och kraven i denna stats social- och arbetsmarknadslagstiftning (artikel 11.10 och 11.11). Bestämmelserna överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelser i första tjänstepensionsdirektivet.

I promemorian lämnas inte några förslag om ändringar i sak av de bestämmelser i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige som avser tillsyn över och ingripanden mot utländska tjänstepensionsinstitut. Regeringen instämmer i att sådana

ändringar inte kan anses nödvändiga för att genomföra andra tjänstepensionsdirektivet.

Inga särskilda placeringsregler för utländska tjänstepensionsinstitut

I avsnitt 8.2.9 konstateras att andra tjänstepensionsdirektivet inte tillåter värdlandet att fastställa investeringsregler utöver dem som ska gälla för samtliga tjänstepensionsinstitut enligt direktivet. Utredningen och promemorian behandlar denna fråga mot bakgrund av att det var tillåtet enligt första tjänstepensionsinstitutet att låta utländska tjänstepensionsinstitut omfattas av vissa kvantitativa investeringsregler. Sverige har dock inte utnyttjat denna möjlighet, något som alltså numera inte heller är tillåtet. Regeringen instämmer i promemorians bedömning att det inte bör införas något krav på att utländska tjänstepensionsinstitut ska följa svenska investeringsregler för sin verksamhet i Sverige.

Definitionen av ett utländskt tjänstepensionsinstitut

I lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige finns en definition av vad som avses med ett utländskt tjänstepensionsinstitut som hänvisar till första tjänstepensionsdirektivet. Hänvisningen bör ändras så att den görs till andra tjänstepensionsdirektivet. Den bör även göras statisk, vilket innebär att den görs till direktivet i dess ursprungliga lydelse. Anledningen till det är att eventuella ändringar i direktivet bör föranleda överväganden av lagstiftaren om huruvida lagtexten behöver ändras.

8. Solvensregler

Hänvisningar till S8

  • Prop. 2018/19:158: Avsnitt 15.8

8.1. Försäkringstekniska avsättningar

8.1.1. Omfattningen av de försäkringstekniska avsättningarna

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretags försäkringstekniska avsättningar ska motsvara det belopp som krävs för att företaget vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal.

De försäkringstekniska avsättningarna ska motsvara företagets ansvarighet för

1. försäkringsfall, förvaltningskostnader och andra kostnader under resten av avtalsperioden för löpande försäkringar (livförsäkringsavsättning),

2. inträffade oreglerade försäkringsfall, kostnader för regleringen av dessa samt återbäring som förfallit till betalning men inte betalats ut (oreglerade skador),

3. sådan återbäring som är garanterad i nominella eller reala belopp (garanterad återbäring), och som inte omfattas av 1 eller 2,

4. återbäring som är villkorad av värdeförändringar på tillgångar eller av ett visst försäkringstekniskt resultat som försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade står risken för (villkorad återbäring), och

5. fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag.

Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att det i utredningens förslag inte närmare anges vilka avsättningar som ska göras. I utredningens förslag används även en delvis annan terminologi.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring anser att det bör anges i lag vilka avsättningar som ska göras.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Enligt promemorians förslag omfattar posterna villkorad återbäring och fondförsäkring inte ett tjänstepensionsföretags ansvarighet för åtaganden som försäkringstagare står risk för.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska tjänstepensionsinstitut som förvaltar tjänstepensionsplaner för samtliga pensionsplaner alltid inneha tillräckliga tekniska avsättningar motsvarande deras finansiella åtaganden till följd av gällande pensionsavtal (artikel 13.1). Om ett tjänstepensionsinstituts åtagande täcker biometriska risker – risker kopplade till dödsfall, invaliditet och lång levnad (se definition i artikel 6.9) – eller garanterar antingen en viss avkastning eller en viss förmånsnivå, ska institutet göra tekniska avsättningar som är tillräckliga i förhållande till samtliga åtaganden (artikel 13.2). Motsvarande bestämmelser finns i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 15.1 och 15.2).

Gällande rätt

I försäkringsrörelselagen (2010:2043), förkortad FRL, finns bestämmelser om de försäkringstekniska avsättningar som ett försäkringsföretag ska göra (5 kap. 3 §). Ett försäkringsföretag ska göra försäkringstekniska avsättningar för sina åtaganden med anledning av ingångna försäkringsavtal. De försäkringstekniska avsättningarna ska motsvara det belopp som försäkringsföretaget skulle få betala om det omedelbart skulle föra över sina åtaganden till ett annat försäkringsföretag, som är oberoende och som har intresse av att transaktionen genomförs. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll (5 kap. 18 § 1 FRL).

För försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]) gäller i stället bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar i försäkringsrörelselagen i lydelsen före den 1 januari 2016 (5 kap. 1 §). Enligt dessa bestämmelser ska ett försäkringsföretags försäkringstekniska avsättningar motsvara belopp som krävs för att försäkringsföretaget vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal. De försäkringstekniska avsättningarna ska motsvara företagets ansvarighet för

1. försäkringsfall, förvaltningskostnader och andra kostnader under

resten av avtalsperioden för åtagandena (livförsäkringsavsättning),

2. inträffade oreglerade försäkringsfall, kostnader för regleringen av

dessa samt återbäring som förfallit till betalning men inte betalats ut (oreglerade skador),

3. sådan återbäring som är garanterad i nominella eller reala belopp

(garanterad återbäring),

4. sådan återbäring inom livförsäkringsrörelse som är villkorad av

värdeförändringar på tillgångar eller av ett visst försäkringstekniskt resultat som försäkringstagarna eller andra ersättningsberättigade står risken för (villkorad återbäring), och

5. fondförsäkringar som försäkringstagarna eller andra ersättnings-

berättigade står placeringsrisken för (fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagaren bär placeringsrisken).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll (5 kap. 17 § 1 FRL i lydelsen före den 1 januari 2016).

För tjänstepensionskassor, dvs. understödsföreningar som driver tjänstepensionsverksamhet, gäller motsvarande bestämmelser som för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (7 kap. 1 § första stycket försäkringsrörelselagen [1982:713], i det följande benämnd 1982 års FRL, jämförd med 22 a § lagen [1972:262] om understödsföreningar, förkortad UFL).

Omfattningen av de försäkringstekniska avsättningarna

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska ett tjänstepensionsinstitut alltid inneha tillräckliga tekniska avsättningar motsvarande deras finansiella åtaganden till följd av gällande pensionsavtal. Det bör därför införas bestämmelser om sådana avsättningar i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. I försäkringsrörelselagen benämns avsättningar som motsvarar ett försäkringsföretags åtaganden försäkringstekniska avsättningar. Eftersom även tjänstepensionsföretag kommer att driva en form av försäkringsrörelse bör samma terminologi användas i den nya lagen.

Som framgår ovan överensstämmer andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om omfattningen av de tekniska avsättningarna (artikel 13.1 och 13.2) med motsvarande bestämmelser i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 15.1 och 15.2). Vid genomförandet i svensk rätt av första tjänstepensionsdirektivet gjordes bedömningen att bestämmelserna i 1982 års FRL uppfyllde direktivets krav (prop. 2004/05:165 s. 163). Dessa bestämmelser överfördes sedan till försäkringsrörelselagen (se prop.

2009/10:246 s. 448). De grundläggande bestämmelserna om försäkringstekniska avsättningar i den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör därför utformas efter förebild av de bestämmelser som gäller för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna och för tjänstepensionskassor (5 kap. 1 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 respektive 7 kap. 1 § första stycket 1982 års FRL jämförd med 22 a § UFL).

Ett tjänstepensionsföretags försäkringstekniska avsättningar ska alltså motsvara det belopp som krävs för att företaget vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal. Som Svensk Försäkring förordar bör det därutöver i den nya lagen närmare anges vilka avsättningar som ska göras. I likhet med det som gäller för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna och tjänstepensionskassor bör de försäkringstekniska avsättningarna omfatta posterna livförsäkringsavsättning, oreglerade skador, garanterad återbäring, villkorad återbäring och fondförsäkringsåtaganden.

Enligt promemorians förslag ska posterna villkorad återbäring och fondförsäkringsåtaganden omfatta avsättningar för åtaganden som de försäkrade eller andra ersättningsberättigade står risken för. Vid tjänstepensionsförsäkring är det vanligtvis arbetsgivaren som är försäkringstagare och den anställde som är försäkrad, se avsnitten 5.2 och 5.4. Försäkringstagaren är i dessa fall inte ersättningsberättigad. Som framgår i de angivna avsnitten kan det dock finnas situationer där den anställde är den som tecknar försäkringen och därmed är ersättningsberättigad försäkringstagare. Regeringen anser därför att det i förhållande till promemorians förslag behöver förtydligas att posterna villkorad återbäring och fondförsäkringsåtaganden även ska omfatta avsättningar för sådana åtaganden där försäkringstagare står för risken.

Det kan finnas behov av mer detaljerade bestämmelser i föreskrifter på lägre nivå än lag när det gäller omfattningen av de försäkringstekniska avsättningarna, t.ex. om gränsdragningen mellan de olika avsättningarna. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll.

Hänvisningar till S8-1-1

8.1.2. Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretags försäkringstekniska avsättningar ska som huvudregel beräknas utan avdrag för avgiven återförsäkring och motsvaras av det förväntade nuvärdet av de framtida kassaflöden som kan uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal (kassaflödesmetod). Försäkringstekniska avsättningar som motsvarar företagets ansvarighet för villkorad återbäring eller fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken får i stället tas upp till värdet på placeringstillgångarna för vilka försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken, om värdet inte är lägre än resultatet av en beräkning enligt en kassaflödesmetod.

Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska grundas på antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntesatser samt driftskostnader som var för sig är aktsamma.

Om ett tjänstepensionsföretag ansvarar solidariskt för en försäkring ska det vid beräkningen av det enskilda företagets försäkringstekniska avsättningar beaktas bara den del av försäkringen som enligt avtal mellan företagen avser det företaget.

De försäkringstekniska avsättningarna ska som huvudregel beräknas minst en gång om året. Finansinspektionen ska få medge undantag från detta krav. Beräkningarna ska dock alltid göras minst vart tredje år.

De försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas under överinseende av aktuariefunktionen. Den som utför beräkningarna ska ha den kunskap och erfarenhet av dessa frågor som krävs med hänsyn till omfattningen och arten av företagets verksamhet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon bestämmelse om att de försäkringstekniska avsättningarna ska innehålla en tillräcklig säkerhetsmarginal.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag.

Utredningens förslag avviker från regeringens förslag och bedömning när det gäller den närmare utformningen av metoderna för beräkning av avsättningarna. Utredningen föreslår även att det ska införas en uttrycklig bestämmelse om att en tillräcklig säkerhetsmarginal ska ingå i beräkningen av avsättningarna. Utredningen föreslår inte någon bestämmelse om solidarisk ansvarighet vid beräkningen av tekniska avsättningar.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska försäkringstekniska avsättningar för villkorad återbäring och fondförsäkringsåtaganden alltid få tas upp till värdet på placeringstillgångarna. Enligt promemorians bedömning är andra tjänstepensionsdirektivets krav på konsekvent beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna tillgodosett genom befintliga bestämmelser i redovisningslagstiftningen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen anser att försäkringstekniska avsättningar för villkorad återbäring och fondförsäkringsåtaganden endast ska kunna tas upp till värdet på placeringstillgångarna. Som skäl anges bl.a. att en beräkning enligt en kassaflödesmetod kan leda till att värderingen av de försäkringstekniska avsättningarna skiljer sig åt i förhållande till den finansiella redovisningen.

Detta får till följd att de försäkringstekniska avsättningarna inte motsvarar åtagandet enligt redovisningsreglerna. Enligt inspektionen kan eventuella omvärderingsskillnader inte beaktas i kapitalbasen eftersom posterna i den härrör från den finansiella redovisningen. Skillnader i värderingarna skulle även kunna bidra till att det blir oklart vilken värdering som ska ligga till grund för minimikapitalkravet. Svensk Försäkring anser däremot att en

kassaflödesmetod är lämplig för alla former av åtaganden. De värderingsskillnader som kan uppstå jämfört med den finansiella redovisningen ska enligt Svensk Försäkring påverka kapitalbasen. Svenska Aktuarieföreningen anser att det är olämpligt med två värderingsmetoder för en viss typ av åtaganden om det inte är tydligt när den ena eller andra metoden får tillämpas. Om försäkringstekniska avsättningar tas upp till värdet av placeringstillgångarna och en värdering enligt en kassaflödesmetod skulle vara högre kan avsättningar för åtaganden där den försäkrade står placeringsrisk underskattas. Aktuarieföreningen föreslår därför att det exempelvis endast ska vara tillåtet att ta upp avsättningarna till värdet på placeringstillgångarna om det värdet är högre än vad en kassaflödesvärdering skulle ge upphov till.

Några remissinstanser, bl.a. Svensk Försäkring och Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt, anser att de grundläggande delarna av metoden för att bestämma diskonteringsräntan bör anges i lag, t.ex. att en långsiktig jämviktsränta ska användas. Enligt Svensk Försäkring är det samtidigt viktigt att valet av diskonteringsränta inte styrs alltför mycket. Finansinspektionen bör utifrån objektiva grunder kunna använda viss flexibilitet för att det ska vara möjligt att hantera oväntade händelser på de finansiella marknaderna. Skandia m.fl. anser att det är viktigt att diskonteringsräntan förblir riskfri och föreslår att den jämviktsränta som följer av Solvens II-regelverket bör ligga till grund eller nära ansluta till den ränta som ska gälla för tjänstepensionsföretagen.

Tjänstepensionsförbundet efterfrågar ett klargörande av vilka underliggande antaganden som ska ligga till grund för fastställandet av räntan.

Finansinspektionen anser att det bör förtydligas att beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska göras vid behov, dock minst en gång per år.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet är aktsamhet vid beräkning av de tekniska avsättningarna en grundläggande förutsättning för att det ska kunna säkerställas att pensionsåtagandena kan uppfyllas (skäl 40).

De tekniska avsättningarna ska beräknas varje år (artikel 13.3). Medlemsstaterna får dock tillåta att beräkningarna utförs var tredje år, om tjänstepensionsinstitutet överlämnar ett intyg eller en rapport till medlemmarna eller de behöriga myndigheterna om justeringar avseende de mellanliggande åren. Intyget eller rapporten ska ge en klar bild av den justerade utvecklingen av de tekniska avsättningarna och av förändringarna av de risker som täcks.

Beräkningen av de tekniska avsättningarna ska utföras och bestyrkas av en aktuarie eller någon annan expert på området, till exempel en revisor, i enlighet med nationell lag och på grundval av erkända aktuariella metoder (artikel 13.4). Tjänstepensionsinstitutets aktuariefunktion ska bl.a. samordna och övervaka beräkningen av de tekniska avsättningarna (artikel 27.1 a).

I direktivet anges även ett antal grundläggande principer för beräkningen av tekniska avsättningar (artikel 13.4).

Minimibeloppet för de tekniska avsättningarna ska beräknas genom en tillräckligt aktsam aktuariell värdering, i vilken hänsyn tas till alla åtaganden avseende förmåner och inbetalningar, i enlighet med tjänstepensionsinstitutets pensionsarrangemang (artikel 13.4 a). Det ska vara tillräckligt både för den fortsatta utbetalningen av de pensioner och andra förmåner som redan är under betalning till förmånstagare och för att återspegla de åtaganden som följer av medlemmarnas intjänade pensionsrättigheter. De ekonomiska och aktuariella antaganden som valts för värderingen av åtagandena måste också väljas på ett aktsamt sätt, vid behovs med beaktande av en tillräcklig säkerhetsmarginal.

Maximiräntesatserna ska väljas på ett aktsamt sätt och fastställas i enlighet med alla relevanta regler i hemmedlemsstaten (artikel 13.4 b). Dessa aktsamt valda räntesatser ska fastställas med beaktande av

i) avkastningen på de motsvarande tillgångar som tjänstepensionsinstitutet har och den förväntade avkastningen på framtida investeringar,

ii) den aktuella marknadsavkastningen på obligationer av hög kvalitet, statsobligationer, obligationer från Europeiska stabilitetsmekanismen, Europeiska investeringsbanken (EIB) eller Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, eller

iii) en kombination av leden i och ii. De biometriska tabeller som används för att beräkna de tekniska avsättningarna ska grunda sig på aktsamma antaganden med beaktande av de viktigaste särdragen hos medlemsgruppen och pensionsplanerna, i synnerhet förväntade förändringar i de relevanta riskerna (artikel 13.4 c).

Metoden och underlaget för beräkningen av de tekniska avsättningarna ska i regel förbli desamma från ett räkenskapsår till ett annat (artikel 13.4 d). Ändringar kan dock vara motiverade till följd av förändringar i de rättsliga, demografiska eller ekonomiska förutsättningar som ligger till grund för antagandena.

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet får hemmedlemsstaten fastställa ytterligare mer detaljerade krav för beräkningen av de tekniska avsättningarna för att säkerställa att medlemmarnas och förmånstagarnas intressen skyddas på ett fullgott sätt (artikel 13.5).

Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om beräkning av tekniska avsättningar överensstämmer i sak med motsvarande bestämmelser i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 15.3–15.5).

Gällande rätt

I försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om hur försäkringsföretag ska beräkna försäkringstekniska avsättningar. Bestämmelserna infördes när Solvens II-direktivet genomfördes i svensk rätt (prop. 2015/16:9 s. 238252).

Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska grundas på antaganden om riskmått, räntesatser och driftskostnader som var för sig är ansvarsfulla, tillförlitliga och objektiva (5 kap. 4 § FRL).

De försäkringstekniska avsättningarna ska utgöras av summan av en bästa skattning av framtida kassaflöden samt en riskmarginal (5 kap. 5 § FRL). Någon separat beräkning av riskmarginal ska inte göras, om de förväntade framtida kassaflödena till följd av ingångna försäkringsavtal har en motsvarighet i kassaflöden hos finansiella instrument för vilka det

finns ett säkert marknadsvärde. I ett sådant fall ska värdet av de försäkringstekniska avsättningarna i stället motsvara marknadsvärdet för dessa finansiella instrument.

Den bästa skattningen av framtida kassaflöden ska motsvara det förväntade nuvärdet av de framtida kassaflöden som kan uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal och beräknas med en relevant riskfri räntestruktur (5 kap. 6 § FRL). Riskmarginalen ska motsvara det belopp som ett annat försäkringsföretag kan förväntas kräva, utöver den bästa skattningen av framtida kassaflöden, för att ta över och infria försäkringsföretagets åtaganden mot försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade (5 kap. 13 § FRL).

I Solvens II-förordningen finns detaljerade bestämmelser om beräkningen av försäkringstekniska avsättningar (kapitel III). Sådana bestämmelser finns också i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2015:8) om försäkringsrörelse (4 kap.).

För försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna gäller bestämmelser om beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna i försäkringsrörelselagen i lydelsen före den 1 januari 2016 (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]).

Livförsäkringsavsättningen ska beräknas så att den alltid motsvarar summan av avsättningarna för varje försäkringsavtal (5 kap. 4 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Hänsyn ska tas till kostnader för att försäkringarna upphör i förtid. Avsättningar ska därmed som huvudregel beräknas individuellt för varje avtal. En annan beräkningsmetod för kollektiv beräkning får dock användas om den ger i stort sett samma resultat.

Vidare ska livförsäkringsavsättningen utföras enligt en nettometod. Metoden innebär att avsättning ska göras för skillnaden mellan det förväntade kapitalvärdet av företagets framtida utgifter för försäkringsavtalet och det förväntade kapitalvärdet av framtida premier (prospektiv beräkningsmetod) (5 kap. 5 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). En annan försäkringsmatematisk beräkningsmetod (t.ex. retrospektiv metod) får användas, om avsättningen enligt en sådan metod inte blir lägre eller om en prospektiv metod inte är möjlig att tillämpa för det aktuella försäkringsavtalet.

Beräkningen ska grundas på aktsamma antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntesats och driftskostnader (5 kap. 6 och 7 §§ FRL i lydelserna före den 1 januari 2016). Beräkningen ska göras minst en gång om året (5 kap. 8 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Det finns möjlighet att söka dispens från detta krav hos Finansinspektionen. I de fall dispens har meddelats, måste dock beräkningarna alltid göras minst vart tredje år.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas beräkning (5 kap. 17 § 1 FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Finansinspektionen har meddelat sådana föreskrifter (Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2013:23] om försäkringsföretagens val av räntesats för att beräkna försäkringstekniska avsättningar). om försäkringsföretags val av räntesats för att beräkna försäkringstekniska avsättningar.

För tjänstepensionskassor gäller motsvarande bestämmelser om beräkningen av försäkringstekniska avsättningar som för försäkringsföretag

som följer övergångsbestämmelserna (7 kap. 2 § 1982 års FRL jämförd med 22 a § UFL).

Beräkning av försäkringstekniska avsättningar enligt Finansinspektionens tillsynsverktyg trafikljuset

Som anges i avsnitt 4.6 ska försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna och tjänstepensionskassor rapportera enligt Finansinspektionens tillsynsverktyg trafikljuset. Trafikljusmodellen är anpassad till Solvens II-regelverket och värderingsprinciperna för försäkringstekniska avsättningar motsvarar därmed de principer som gäller enligt den regleringen.

I trafikljusmodellen ska de försäkringstekniska avsättningarna utgöras av bästa skattningen av värdet av försäkringsåtaganden med ett tillägg som motsvarar kapitalkostnaden för att ta över åtagandena (riskmarginal). Bästa skattningen är det förväntade diskonterade värdet av de framtida kassaflödena för åtagandena. De framtida beloppen ska diskonteras med antagande om ränta i enlighet med det som gäller för tjänstepensionsförsäkring i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om försäkringsföretagens val av räntesats för att beräkna försäkringstekniska avsättningar. Diskonteringsräntekurvor publiceras löpande av Finansinspektionen. Försäkringsföretag som driver fond- eller depåförsäkringsverksamhet får värdera sådana åtaganden så att bästa skattningen motsvarar det aktuella värdet av motsvarande tillgångar som företaget äger för försäkringstagarnas räkning.

Metoder för beräkning av försäkringstekniska avsättningar

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska tekniska avsättningar beräknas med aktuariella metoder som erkänns i medlemsstaterna (artikel 13.4). Det är upp till medlemsstaterna att närmare fastställa vilka beräkningsmetoder som ska användas inom ramen för de grundläggande principer som anges i direktivet. Bestämmelser om detta bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna är av central betydelse för hela solvensregleringen av tjänstepensionsföretag, eftersom storleken på avsättningarna avgör hur mycket kapital som krävs i rörelsen för att säkra de åtaganden som företaget gjort. Beräkningen av avsättningarna har även betydelse för kapitalbasens storlek (kapitalbasen behandlas i avsnitt 8.4).

Enligt promemorians förslag ska ett tjänstepensionsföretag som huvudregel beräkna de försäkringstekniska avsättningarna utifrån en kassaflödesvärdering av företagets åtaganden. De försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas utan avdrag för avgiven återförsäkring och motsvaras av det förväntade nuvärdet av de framtida kassaflöden (dvs. in- och utbetalningar) som kan uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal (en s.k. kassaflödesmetod).

Regeringen anser, i likhet med Svensk Försäkring, att den föreslagna kassaflödesmetoden är lämplig som huvudmetod för beräkning av ett tjänstepensionsföretags försäkringstekniska avsättningar. En sådan metod innebär att företagets verkliga kassaflöden ligger till grund för avsättnings-

beräkningen. Enligt regeringens uppfattning kan metoden antas ge en rättvisande bild av företagets åtaganden. Att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna med en prospektiv beräkningsmetod är också huvudregel för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna och för tjänstepensionskassor.

När det gäller försäkringstekniska avsättningar som motsvarar ett tjänstepensionsföretags ansvarighet för villkorad återbäring (inklusive depåförsäkring) och fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär risken ska det enligt promemorians förslag vara möjligt att använda en alternativ beräkningsmetod. Dessa avsättningar ska enligt förslaget även få tas upp till värdet på placeringstillgångarna som de försäkrade bär placeringsrisken för.

Regeringen anser att det är rimligt att avsättningar för villkorad återbäring och fondförsäkringsåtaganden där tjänstepensionsföretag inte står för någon risk får tas upp till värdet på placeringstillgångarna. Detta överensstämmer med det som gäller vid värderingen av de nu aktuella avsättningarna i den finansiella redovisningen. Det innebär också en förenklad avsättningsberäkning för tjänstepensionsföretagen.

Frågan är då om tjänstepensionsföretag bör kunna välja mellan två olika metoder vid beräkning av de nu aktuella avsättningarna. Finansinspektionen anser att det inte ska vara möjligt, utan att dessa avsättningar endast ska få tas upp till värdet på placeringstillgångarna. Finansinspektionen påpekar att värderingen av de försäkringstekniska avsättningarna för solvensändamål annars kan skilja sig från den värdering som tjänstepensionsföretag gör enligt den externa redovisningen. Enligt inspektionen kan eventuella omvärderingsskillnader inte beaktas i kapitalbasen eftersom kapitalbasposterna härrör från den finansiella redovisningen.

Regeringen delar Finansinspektionens uppfattning att det kan uppstå skillnader i värderingen av de nu aktuella avsättningarna om olika metoder tillåts. I avsnitt 8.4.3 föreslås dock att dessa skillnader ska hanteras genom att avdrag i vissa fall ska göras från kapitalbasen. Därmed utgör det problem som Finansinspektionen uppmärksammar inte i sig ett skäl för att inte tillåta alternativa beräkningsmetoder. Utgångspunkten bör därför vara att de försäkringstekniska avsättningarna för villkorad återbäring och fondförsäkringsåtaganden antingen ska beräknas enligt en kassaflödesmetod eller tas upp till värdet på placeringstillgångarna. Detta överensstämmer också, som framgår ovan, med de värderingsprinciper för försäkringstekniska avsättningar som gäller vid rapportering enligt trafikljuset.

Som Svenska Aktuarieföreningen påpekar är det dock inte lämpligt att tillåta full valfrihet mellan de olika beräkningsmetoderna eftersom det i vissa fall kan leda till att de försäkringstekniska avsättningarna blir för låga. Regeringen anser, i likhet med Aktuarieföreningen, att avsättningar för villkorad återbäring och fondförsäkringsåtaganden endast ska få tas upp till placeringstillgångarnas värde om värdet inte är lägre än resultatet av en beräkning enligt kassaflödesmetoden. Därmed tydliggörs också att kassaflödesmetoden ska utgöra huvudmetod vid beräkningen av dessa avsättningar.

Sammanfattningsvis bör ett tjänstepensionsföretags försäkringstekniska avsättningar som huvudregel beräknas utan avdrag för avgiven åter-

försäkring och motsvaras av det förväntade nuvärdet av de framtida kassaflöden som kan uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal. Försäkringstekniska avsättningar som motsvarar företagets ansvarighet för villkorad återbäring eller fondförsäkringsåtaganden ska i stället få tas upp till värdet på placeringstillgångarna för vilka försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken, om värdet inte är lägre än resultatet av en beräkning enligt kassaflödesmetoden. Begreppet investeringsrisk motsvarar begreppet placeringsrisk som används i försäkringsrörelselagen.

Aktsamma antaganden ska ligga till grund för beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna

Ovan föreslås att de försäkringstekniska avsättningarna som huvudregel ska beräknas utifrån en kassaflödesvärdering av ett tjänstepensionsföretags åtaganden. För att värdera åtagandena måste ett antal ekonomiska och aktuariella antaganden göras om exempelvis framtida dödlighet och framtida ränta. Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska dessa antaganden väljas på ett aktsamt sätt, vid behov med beaktande av en tillräcklig säkerhetsmarginal (artikel 13.4 a).

För att uppfylla direktivets grundläggande krav på aktsamhet bör det införas en bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag om att beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska grundas på antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntesatser samt driftskostnader som var för sig är aktsamma. Därigenom tillgodoses även direktivets krav på att de biometriska tabeller som används för att beräkna avsättningarna ska grundas på aktsamma antaganden som är kopplade till de försäkrade och pensionsplanerna (artikel 13.4 c). Detta motsvarar i sak de bestämmelser som gäller för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna och för tjänstepensionskassor (5 kap. 6 och 7 §§ FRL i lydelserna före den 1 januari 2016 respektive 7 kap. 2 § fjärde och femte styckena 1982 års FRL jämförd med 22 a § UFL).

Regeringen anser, i likhet med den bedömning som görs i promemorian och till skillnad från utredningen, att det inte finns något behov av en uttrycklig bestämmelse om att en tillräcklig säkerhetsmarginal ska ingå i beräkningen av avsättningarna. Detta får nämligen anses följa redan av kravet på att aktsamma antaganden ska ligga till grund för avsättningsberäkningen. Som konstaterades vid genomförandet i svensk rätt av första tjänstepensionsdirektivet (se prop. 2004/05:165 s. 161) innebär en aktsam beräkningsmetodik att de försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas utifrån en värdering av åtagandena som ligger så nära en fiktiv marknadsvärdering som möjligt. Annorlunda uttryckt bör beräkningarna ske utifrån en realistisk värdering av åtagandena. Kravet på aktsamhet kan i vissa fall innebära att säkerhetsmarginaler är nödvändiga. I de fall det råder osäkerhet avseende vilket antagande som är mest realistiskt bör det antagande som ger den högsta beräknade avsättningen göras. Därmed beaktas även behovet av en tillräcklig säkerhetsmarginal, i enlighet med andra tjänstepensionsdirektivet.

Precis som flera remissinstanser påpekar är valet av diskonteringsränta av stor vikt för beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

Enligt bl.a. Svensk Försäkring och Skandia bör därför de mest grundläggande delarna av metoden för att bestämma räntan framgå av lag. Som framgår ovan föreslås att andra tjänstepensionsdirektivets krav på aktsamma antaganden om bl.a. räntesatser ska införas i den nya lagen. Regeringen anser dock att det inte är lämpligt att i lag närmare reglera hur valet av räntesatser ska gå till eftersom det kräver detaljerade bestämmelser av teknisk natur. Principerna för att beräkna diskonteringsräntorna bör därför, som vid genomförandet i svensk rätt av första tjänstepensionsdirektivet, fastställas i föreskrifter på lägre nivå än lag (prop. 2004/05:165 s. 162). I sådana föreskrifter kan även bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om maximiräntesatser genomföras (artikel 13.4 b). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

Tjänstepensionsförbundet önskar ett klargörande angående vilka antaganden som ska ligga till grund för fastställandet av räntan. Regeringen vill därför, i likhet med de uttalanden som gjordes vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet (samma prop. s. 162 f.), framhålla följande. När det gäller diskonteringsräntan bör principerna vara att aktsamt valda räntesatser ska användas med beaktande av den aktuella marknadsavkastningen på obligationer av hög kvalitet, statsobligationer eller liknande obligationer. Diskonteringsräntan bör alltså vara riskfri, som bl.a. Skandia påpekar. När räntesats bestäms bör det även beaktas i vilken valuta tjänstepensionsföretagets åtaganden är utfästa. Den eller de diskonteringsräntor som används bör i praktiken härledas via terminsstrukturer på marknaden som svarar mot åtagandenas längd och de valutor som åtagandena är uttryckta i. Det bör alltså finnas olika maximiräntesatser att tillgå beroende på sammansättningen av de individuella företagets åtaganden. Diskonteringsräntorna bör vidare uppdateras löpande allt eftersom marknadsräntorna förändras. Med hänsyn till att tjänstepensionsföretagens verksamhet i allt väsentligt utgörs av åtaganden med lång löptid bör det dock samtidigt finnas utrymme att beakta en långsiktig normalräntenivå.

Beräkning av försäkringstekniska avsättningar vid solidarisk ansvarighet

I denna proposition