Prop. 2016/17:88
Ytterligare åtgärder för att genomföra EU-direktiv om mänskliga vävnader och celler
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 26 januari 2017
Stefan Löfven
Gabriel Wikström
(Socialdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Den 8 april 2015 antog Europeiska kommissionen direktiv (EU) 2015/566 om genomförande av direktiv 2004/23/EG vad gäller förfarandena för kontroll av likvärdiga kvalitets- och säkerhetsnormer för importerade vävnader och celler. I direktivet fastställs förfaranden för att kontrollera att kvalitets- och säkerhetsnormerna är likvärdiga vid import av vävnader och celler som för de vävnader och celler som hanteras inom EU. Vidare fastställs även ett system för tillstånd och tillsyn som återspeglar kontrollen av den verksamhet med vävnader och celler som bedrivs i unionen samt förfaranden som de importerande vävnadsinrättningarna ska följa vid sina förbindelser med leverantörer i ett tredjeland. Direktivets bestämmelser ska även tillämpas på import av produkter som tillverkas av mänskliga vävnader eller celler och som är avsedda för användning på människor, om dessa produkter inte omfattas av annan unionslagstiftning.
I denna proposition ges förslag till ändringar i lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler för att genomföra detta direktiv i svensk rätt.
De föreslagna ändringarna innebär bland annat att begreppet vävnadsinrättningar ändras så att en vävnadsinrättning kan vara en inrättning som enbart importerar utan att därutöver kontrollera, bearbeta, konservera, förvara eller distribuera vävnader och celler.
För produkter som tillverkas av mänskliga vävnader eller celler och som är avsedda för användning på människor, men som inte omfattas av annan unionslagstiftning, införs termen ”vävnadsprodukter” i lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och
celler och vissa ändringar görs i den lagen till följd av direktivets bestämmelser om dessa produkter.
Lagen föreslås träda i kraft den 29 april 2017.
1. Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler.
2. Förslag till lag om ändring i lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler
dels att 1, 2, 14 och 27 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det närmast efter rubriken ”Import och export” ska införas en ny paragraf, 13 a §, av följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 14 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor.
Denna lag innehåller bestämmelser om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor. Lagen innehåller även bestämmelser om import av vävnadsprodukter.
Syftet med lagen är att skydda människors hälsa.
Nuvarande lydelse
2 § 2
I denna lag används följande beteckningar med nedan angiven betydelse
Allvarlig avvikande händelse
Händelse i samband med tillvaratagande, kontroll, bearbetning, förvaring och distribution av vävnader och celler som kan
1. leda till överföring av en smittsam sjukdom eller till döden,
2. vara livshotande, vara invalidiserande eller medföra betydande funktionsnedsättning för patienten, eller
1 Jfr kommissionens direktiv (EU) 2015/566 av den 8 april 2015 om genomförande av direktiv 2004/23/EG vad gäller förfarandena för kontroll av likvärdiga kvalitets- och säkerhetsnormer för importerade vävnader och celler. 2 Senaste lydelse 2008:1060.
3. leda till eller förlänga sjukdom eller behov av sjukhusvård.
Allvarlig biverkning
Sådan icke avsedd reaktion, inbegripet smittsam sjukdom, hos givare eller mottagare i samband med att vävnader och celler tillvaratas från givare eller används på mottagare, som kan leda till döden, livshotande eller invalidiserande tillstånd eller som medför betydande funktionsnedsättning eller leder till eller förlänger sjukdom eller behov av sjukhusvård.
Celler
Enskilda mänskliga celler eller en grupp mänskliga celler, som inte är förenade av något slag av bindväv.
Organ
En differentierad och vital del av människokroppen bestående av olika sorters vävnad, vilken upprätthåller sin struktur, kärlbildning och förmåga att utveckla fysiologiska funktioner med en betydande grad av autonomi.
Organisation för tillvaratagande
En vårdinrättning, en avdelning på ett sjukhus eller en annan inrättning som tillvaratar mänskliga vävnader eller celler, och som inte behöver ha tillstånd att bedrivas som en vävnadsinrättning.
Organisation med ansvar för användning på människa
En vårdinrättning, en avdelning på ett sjukhus eller en annan inrättning som använder mänskliga vävnader eller celler på människa.
Vävnad
Alla de beståndsdelar av människokroppen som består av celler.
Vävnadsinrättning
Inrättning där fysisk eller juridisk person bedriver verksamhet som innefattar kontroll, bearbetning, konservering, förvaring eller distribution av mänskliga vävnader eller celler avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor. Verksamheten kan
också innefatta tillvaratagande, import eller export av mänskliga vävnader eller celler.
Föreslagen lydelse
2 §
I denna lag används följande beteckningar med nedan angiven betydelse.
Allvarlig avvikande händelse
Händelse i samband med tillvaratagande, kontroll, bearbetning, förvaring och distribution av vävnader och celler som kan
1. leda till överföring av en smittsam sjukdom eller till döden,
2. vara livshotande, vara invalidiserande eller medföra betydande funktionsnedsättning för patienten, eller
3. leda till eller förlänga sjukdom eller behov av sjukhusvård.
Allvarlig biverkning
Sådan icke avsedd reaktion, inbegripet smittsam sjukdom, hos givare eller mottagare i samband med att vävnader och celler tillvaratas från givare eller används på mottagare, som kan leda till döden, livshotande eller invalidiserande tillstånd eller som medför betydande funktionsnedsättning eller leder till eller förlänger sjukdom eller behov av sjukhusvård.
Celler
Enskilda mänskliga celler eller en grupp mänskliga celler, som inte är förenade av något slag av bindväv.
Organ
En differentierad och vital del av människokroppen bestående av olika sorters vävnad, vilken upprätthåller sin struktur, kärlbildning och förmåga att utveckla fysiologiska funktioner med en betydande grad av autonomi.
Organisation för tillvaratagande
En vårdinrättning, en avdelning på ett sjukhus eller en annan inrättning som tillvaratar mänskliga vävnader eller celler, och som inte
behöver ha tillstånd att bedrivas som en vävnadsinrättning.
Organisation med ansvar för användning på människa
En vårdinrättning, en avdelning på ett sjukhus eller en annan inrättning som använder mänskliga vävnader eller celler på människa.
Tredjeland En stat som varken ingår i Europeiska unionen eller är ansluten till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Vävnad
Alla de beståndsdelar av människokroppen som består av celler.
Vävnadsinrättning
Inrättning där fysisk eller juridisk person
1. bedriver verksamhet som innefattar kontroll, bearbetning, konservering, förvaring eller distribution av mänskliga vävnader eller celler avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor, och som också kan innefatta tillvaratagande eller export av mänskliga vävnader eller celler, eller
2. har ingått avtal med en leverantör i ett tredjeland om import av mänskliga vävnader eller celler avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor eller om import av en vävnadsprodukt.
Vävnadsprodukt En produkt som är tillverkad av mänskliga vävnader eller celler avsedd för användning på människor som inte är ett läkemedel och inte heller är en produkt som omfattas av någon annan EUrättsakt än kommissionens direktiv (EU) 2015/566 av den 8 april 2015 om genomförande av direktiv 2004/23/EG vad gäller förfarandena för kontroll av likvärdiga kvalitets- och säkerhetsnormer för importerade vävnader och celler.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 a §
En vävnadsinrättning som avser att importera mänskliga vävnader och celler som tillvaratas, kontrolleras, bearbetas, konserveras eller förvaras i ett tredjeland, eller avser att importera en vävnadsprodukt från ett tredjeland, ska ingå ett skriftligt avtal med berörd leverantör.
Avtalet ska precisera de krav som ska uppfyllas för att säkerställa att kvalitets- och säkerhetsnormerna för det som ska importeras är likvärdiga med de normer som gäller enligt denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag.
14 §
Endast vävnadsinrättningar som har beviljats tillstånd till import eller export enligt 9 § får importera eller exportera vävnader och celler från eller till tredje land.
Endast vävnadsinrättningar som har beviljats tillstånd till export enligt 9 § får exportera vävnader och celler till ett tredjeland.
Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd enligt första stycket.
14 a §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kraven i denna lag och i föreskrifter meddelade i anslutning till lagen när det gäller export av vävnader eller celler till ett tredjeland eller import av vävnader, celler eller vävnadsprodukter från ett tredjeland.
Den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall besluta om undantag från sådana krav. Beslut får förenas med särskilda villkor.
27 §
3
Den som tillhör eller har tillhört personal inom en enskilt bedriven vävnadsinrättning där det sker tillvaratagande och kontroll av mänskliga vävnader och celler avsedda att användas vid tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor, får inte obehörigen röja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om en enskild givares hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.
Den som tillhör eller har tillhört personal inom en enskilt bedriven vävnadsinrättning där det sker tillvaratagande och kontroll av mänskliga vävnader och celler avsedda att användas vid tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor eller import av vävnadsprodukter, får inte obehörigen röja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om en enskild givares hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.
I verksamhet inom den enskilda hälso- och sjukvården tillämpas bestämmelserna i 6 kap. 12 § patientsäkerhetslagen (2010:659).
För det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Denna lag träder i kraft den 29 april 2017.
3 Senaste lydelse 2010:676.
3. Ärendet och dess beredning
Den 8 april 2015 antog Europeiska kommissionen direktiv (EU) 2015/566 om genomförande av direktiv 2004/23/EG vad gäller förfarandena för kontroll av likvärdiga kvalitets- och säkerhetsnormer för importerade vävnader och celler. Direktivet är bifogat denna proposition som bilaga 1. Den konsoliderade versionen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG av den 31 mars 2004 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler är bifogad som bilaga 2.
Inom Socialdepartementet har det utarbetats en promemoria, Ytterligare åtgärder för att genomföra EU-direktiv om mänskliga vävnader och celler (Ds 2016:18). I promemorian föreslås de författningsändringar som bedöms nödvändiga för att genomföra direktivet i svensk rätt.
Departementspromemorians författningsförslag finns i bilaga 3 och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Socialdepartementet (dnr S2016/04165/FS).
Under arbetet med lagrådsremissen har underhandskontakter tagits med Socialstyrelsen, Inspektionen för vård och omsorg och Läkemedelsverket som getts tillfälle att lämna synpunkter på de förslag som i propositionen är bestämmelserna 13 a och 14 a §§ lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 1 december 2016 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.
Lagrådet har synpunkter på utformningen av lagtexten. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 6.2, 6.3.2, 6.3.3, 6.4.1, 6.7.2 och i anslutning till att enskilda bestämmelser kommenteras i författningskommentaren. Regeringen har i allt väsentligt följt Lagrådets synpunkter. I förhållande till lagrådsremissens lagförslag görs också vissa språkliga ändringar.
Hänvisningar till S3
4. Ett nytt direktiv om import av vävnader och celler
Den 31 mars 2004 antog Europaparlamentet och rådet direktiv 2004/23/EG (nedan kallat vävnadsdirektivet). I direktivet fastställdes de kvalitets- och säkerhetsnormer som minst ska gälla vid donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler avsedda för användning på människor samt för donation, tillvaratagande och kontroll av mänskliga vävnader och celler som ingår i tillverkade produkter som är avsedda för användning på människor i de fall dessa produkter omfattas av annan unions-
lagstiftning. Syftet med direktivet är att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå för människor i Europeiska unionen.
Allt fler utbyten av vävnader och celler sker över hela världen och vävnadsdirektivet innehåller därför krav på att import av vävnader och celler ska göras av vävnadsinrättningar som är ackrediterade, utsedda, auktoriserade eller har beviljats tillstånd för detta av medlemsstaterna. I artikel 9.3 i vävnadsdirektivet möjliggörs dock undantag från det kravet. Enligt den bestämmelsen får import av specifika vävnader och celler auktoriseras direkt av de behöriga myndigheterna i vissa fall, exempelvis i nödläge. Dessa undantag används regelbundet, bland annat för import av hematopoetiska (blodbildande) stamceller från benmärg, perifert blod eller blod från navelsträngen som används vid behandling av ett antal livshotande tillstånd.
I direktiv (EU) 2015/566 om genomförande av direktiv 2004/23/EG vad gäller förfarandena för kontroll av likvärdiga kvalitets- och säkerhetsnormer för importerade vävnader och celler (nedan kallat importdirektivet) fastställs förfaranden för att kontrollera att kvalitets- och säkerhetsnormerna är likvärdiga vid import av vävnader och celler som för de vävnader och celler som hanteras inom EU. Importdirektivet fastställer även ett system för auktorisering och inspektion som återspeglar kontrollen av den verksamhet i fråga om vävnader och celler som bedrivs i Europeiska unionen samt förfaranden som de importerande vävnadsinrättningarna ska följa vid sina förbindelser med leverantörer i tredjeland. Vidare anges det att direktivet även ska tillämpas på import av produkter som tillverkas av mänskliga vävnader eller celler och som är avsedda för användning på människor, om dessa produkter inte omfattas av annan unionslagstiftning.
5. Gällande rätt
5.1. Lagen om kvalitet och säkerhet vid hantering av mänskliga vävnader och celler
Lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler innehåller bestämmelser om hantering av sådana mänskliga vävnader och celler som är avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor. Lagen är en del i genomförandet av vävnadsdirektivet i svensk rätt.
Lagen är tillämplig på verksamhet vid vävnadsinrättningar. En vävnadsinrättning är en inrättning där fysisk eller juridisk person bedriver verksamhet som innefattar kontroll, bearbetning, konservering, förvaring eller distribution av mänskliga vävnader eller celler avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor. Verksamheten kan också innefatta tillvaratagande, import eller export av mänskliga vävnader eller celler. Lagen är inte tillämplig vid forskning där mänskliga vävnader och celler används för annat syfte än för användning på människor. Ett annat undantag från
lagens tillämpningsområde är när vävnader och celler tas från och används på samma människa vid samma kirurgiska ingrepp eller på organ eller delar av organ. Vidare är lagen inte tillämplig när lagen (2006:496) om blodsäkerhet är tillämplig. Slutligen är lagen inte heller tillämplig vid bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler som är avsedda för framställning av läkemedel. I dessa fall gäller i stället läkemedelslagen (2015:315).
Verksamhet vid en vävnadsinrättning får bedrivas endast av den som har tillstånd. Enligt förordningen (2008:414) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler beslutar Inspektionen för vård och omsorg eller Läkemedelsverket, beroende på verksamhetsområde, om sådant tillstånd. Den som har tillstånd att bedriva en vävnadsinrättning ska föra ett register med uppgifter om sin verksamhet, om givare och mottagare av mänskliga vävnader och celler och om kontroller som utförts av mänskliga vävnader och celler. Registret får ha till ändamål endast att säkerställa spårbarhet av mänskliga vävnader och celler för att förhindra överföring av sjukdomar. En organisation med ansvar för användning på människa ska lämna uppgifter om mottagarens identitet till den vävnadsinrättning som har distribuerat vävnaderna eller cellerna.
Enligt förordningen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler utövar Inspektionen för vård och omsorg samt Läkemedelsverket, inom sina respektive ansvarsområden, tillsyn över efterlevnaden av lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler och av de föreskrifter och villkor som har meddelats i anslutning till den lagen.
Lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler innehåller i övrigt bestämmelser om bland annat anmälan av allvarliga biverkningar och allvarliga avvikande händelser, återkallelse av tillstånd och ansvarsbestämmelser.
6. Genomförande av direktivet
6.1. Tillämpningsområde
Regeringens bedömning: Importdirektivets bestämmelser om tillämpningsområde i fråga om import av mänskliga vävnader och celler i artikel 1 kräver inga ändringar i vävnadslagens bestämmelser om den lagens tillämpningsområde och förhållande till annan lag.
Promemorians bedömning: Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inga invändningar mot promemorians bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 1.1 ska importdirektivet tillämpas på import till unionen av mänskliga vävnader och celler avsedda för användning på människa. Direktivet ska dessutom tillämpas på import av produkter som tillverkas av mänskliga vävnader
och celler och är avsedda för användning på människor, om dessa produkter inte omfattas av annan unionslagstiftning. Närmare diskussion om dessa produkter framförs i avsnitt 6.3.
I artikel 1.2 begränsas direktivets omfattning såtillvida att importdirektivet endast ska tillämpas på donation, tillvaratagande och kontroll som sker utanför unionen i fråga om de mänskliga vävnader och celler som ska importeras och som uteslutande är avsedda att användas i tillverkade produkter som omfattas av annan unionslagstiftning. Vidare anges det att direktivets bestämmelser ska bidra till att garantera spårbarhet från givare till mottagare och omvänt.
Vävnadsdirektivet är genomfört i svensk rätt genom bland annat lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler (vävnadslagen).
I 3 § vävnadslagen anges att den lagen är tillämplig på verksamhet vid vävnadsinrättningar. Av 2 § framgår att med vävnadsinrättning avses en inrättning där det bedrivs verksamhet som innefattar kontroll, bearbetning, konservering, förvaring eller distribution av mänskliga vävnader och celler avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor. Verksamheten kan också innefatta tillvaratagande, import eller export av mänskliga vävnader och celler. Lagens tillämpningsområde begränsas dock av 7 § som anger att vid bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler som är avsedda att användas för framställning av läkemedel gäller i stället läkemedelslagen (2015:315). Vävnadslagens begränsning är densamma som direktivets begränsning enligt artikel 1.2. Några tillägg eller ändringar i den lagen bedöms därför inte behöva göras.
Av artikel 1.3 i importdirektivet framgår ytterligare begränsningar. I denna bestämmelse anges att direktivet inte ska gälla för import av vävnader och celler
a) som auktoriseras direkt av behörig myndighet eller i nödlägen enligt artikel 9.3 i vävnadsdirektivet (led a och b), samt
b) om vävnaderna och cellerna är blod eller organ (led c och d). Möjlighet till import av vävnader och celler som auktoriseras direkt av behörig myndighet i enlighet med artikel 9.3 i vävnadsdirektivet finns genom 14 § andra stycket vävnadslagen. I den bestämmelsen anges att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd till import. Socialstyrelsen respektive Läkemedelsverket har i 6 § förordningen (2008:414) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler (vävnadsförordningen) bemyndigats att föreskriva om sådana undantag från importtillstånd. Det undantag från importdirektivets tillämpningsområde som anges i artikel 1.3 a och b undantas således även i den svenska lagstiftningen. Emellertid föreslås vissa ändringar av det nämnda bemyndigandet i 14 § vävnadslagen med anledning av importdirektivet (se avsnitt 6.4.1).
Vävnadslagen omfattar inte heller blod eller organ (5 och 6 §§ vävnadslagen). Därmed överensstämmer vävnadslagen med importdirektivets begränsningar i artikel 1.3 c och d. Vävnadslagen har således samma omfattning som den som föreskrivs i artikel 1.3 i importdirektivet. I fråga om importdirektivets bestämmelser om import av produkter som
tillverkas av mänskliga vävnader och celler och som är avsedda för användning på människor, om dessa produkter inte omfattas av annan unionslagstiftning, hänvisas till avsnitt 6.3.
Hänvisningar till S6-1
6.2. Definitionen av vävnadsinrättningar gällande import av mänskliga vävnader och celler
Regeringens förslag: Vävnadslagens definition av vävnadsinrättning ska ändras så att det anges att en vävnadsinrättning även kan vara en inrättning där en fysisk eller juridisk person har ingått avtal med en leverantör i ett tredjeland om import av mänskliga vävnader eller celler avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor. Vidare ska begreppet tredjeland definieras i lagen.
Promemorians förslag: Promemorians förslag gällande termen vävnadsinrättning överensstämmer huvudsakligen med regeringens förslag. I promemorians förslag angavs det i definitionen att en inrättning inte är en vävnadsinrättning om den är en förmedlare av importerade vävnader och celler. I promemorian föreslogs det inte att termen tredjeland skulle definieras i lagen.
Remissinstanserna Flertalet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Socialstyrelsen anser att det är problematiskt att definitionen av begreppet vävnadsinrättning är skriven som ett antingen-eller-förhållande. Inspektionen för vård och omsorg föreslår att nuvarande definition av begreppet vävnadsinrättning inte ändras utan att begreppet importerande vävnadsinrättning införs och definieras i lagen. Läkemedelsverket menar att definitionen av vävnadsinrättning är svårläst och att den, om möjligt, bör skrivas på ett enklare sätt.
Jämtlands läns landsting, Stockholm läns landsting, Västra Götalands läns landsting och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anger att begreppet förmedlare i definitionen av vävnadsinrättning bör definieras tydligare.
Skälen för regeringens förslag: Av artikel 3 i vävnadsdirektivet framgår att med vävnadsinrättning avses en vävnadsbank eller avdelning på ett sjukhus eller annat organ där det sker bearbetning, konservering, förvaring eller distribution av mänskliga vävnader eller celler. Enligt definitionen kan vävnadsinrättningen också ansvara för tillvaratagande eller kontroll av vävnader och celler. När det gäller import anges det i artikel 9.1 i samma direktiv att import av mänskliga vävnader och celler från ett tredjeland får utföras av vävnadsinrättningar som beviljats tillstånd för dessa verksamheter. Regleringen innebär att import endast får utföras av en vävnadsinrättning som även bearbetar, konserverar, förvarar eller distribuerar vävnader och celler.
I importdirektivet anges att import av mänskliga vävnader och celler för användning på människor ska ske genom ”importerande vävnadsinrättningar”. Enligt direktivets artikel 2 b är en importerande vävnadsinrättning en vävnadsbank eller en avdelning på ett sjukhus eller ett annat organ i unionen som är part i ett avtal med en leverantör i ett tredjeland
om import till unionen av vävnader och celler från ett tredjeland som är avsedda för användning på människor.
Genom importdirektivets bestämmelser kan vävnadsinrättningar importera vävnader och celler utan att därutöver bearbeta, konservera, förvara eller distribuera vävnader och celler. Det innebär att exempelvis organisationer med ansvar för användning av mänskliga vävnader och celler på människa, såsom sjukvårdsinrättningar som utför transplantationer, kan importera vävnader och celler. I detta fall krävs det dock att vävnadsinrättningen är part i ett avtal med en leverantör i ett tredjeland om import av vävnader och celler och att de uppfyller kraven i importdirektivet samt alla tillämpliga bestämmelser i vävnadsdirektivet och har beviljats tillstånd som importerande vävnadsinrättning (jfr skäl 7 i ingressen till importdirektivet).
Vidare framgår det av artikel 1.2 i importdirektivet att direktivet ska tillämpas på donation, tillvaratagande och kontroll av mänskliga vävnader och celler som sker utanför unionen i de fall som dessa vävnader och celler ska importeras för att användas i tillverkade produkter som omfattas av annan unionslagstiftning.
Genomförande i svensk rätt
I detta avsnitt diskuteras genomförandet av direktivens bestämmelser om import av mänskliga vävnader och celler avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel som är avsedd för användning på människor. I avsnitt 6.3 diskuteras genomförandet av direktivens bestämmelser om import av produkter som tillverkas av mänskliga vävnader och celler och som är avsedda för användning på människor, men som inte är produkter som omfattas av annan unionslagstiftning.
Vävnadsdirektivet är genomfört i svensk rätt genom bland annat vävnadslagen. I 3 § vävnadslagen anges att lagen är tillämplig på verksamhet vid vävnadsinrättningar. Vävnadsdirektivets definition av vävnadsinrättning är genomförd i svensk rätt genom 2 § vävnadslagen. I den bestämmelsen anges att med vävnadsinrättning avses inrättning där fysisk eller juridisk person bedriver verksamhet som innefattar kontroll, bearbetning, konservering, förvaring eller distribution av mänskliga vävnader eller celler avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor. Av definitionen framgår att verksamheten också kan innefatta tillvaratagande, import eller export av mänskliga vävnader eller celler.
Av definitionen framgår att en vävnadsinrättning inte enbart kan ägna sig åt import (jfr prop. 2007/08:96 s. 73). Genom importdirektivets bestämmelser ska emellertid en vävnadsinrättning kunna importera vävnader och celler utan att därutöver bearbeta, konservera, förvara eller distribuera det biologiska materialet. Som ovan nämnts öppnas möjligheten för organisationer med ansvar för användning på människor, exempelvis transplantationsklinikerna, att importera vävnader och celler genom att dessa inrättningar är vävnadsinrättningar. Vävnadslagens definition av vävnadsinrättning behöver därför ändras. Därmed måste de vävnadsinrättningar som importerar vävnader och celler uppfylla alla
tillämpliga bestämmelser i vävnadslagen och föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen.
Förslag till en ändrad och utvidgad definition
Ett sätt att genomföra importdirektivets bestämmelser är att i vävnadslagen införa termen ”importerande vävnadsinrättningar” i likhet med direktivets definition. Vävnadslagens bestämmelser är dock inte så detaljerade att en separat definition i lagen bedöms behövas när det gäller importerande vävnadsinrättning. Ett längre resonemang om detta finns nedan. Vävnadslagens definition av vävnadsinrättning föreslås i stället ändras och utvidgas.
Ändringen består i att de inrättningar som kontrollerar, bearbetar, konserverar, förvarar eller distribuerar vävnader och celler även ska kunna utföra tillvaratagande eller export av mänskliga vävnader eller celler. Att verksamheten även kan innefatta import tas därmed bort från denna del av definitionen.
Definitionen bör även utvidgas så att en vävnadsinrättning även kan vara en inrättning där en fysisk eller juridisk person har ingått avtal med en leverantör i ett tredjeland om import av vävnader och celler avsedda för användning på människor. Därmed införs direktivets definition av ”importerande vävnadsinrättning” i vävnadslagens definition av begreppet ”vävnadsinrättning”.
Importdirektivets bestämmelser ska även, enligt artikel 1.2, omfatta donation, tillvaratagande och kontroll av mänskliga vävnader och celler samt bidra till spårbarheten av dessa vävnader och celler om de ska användas i tillverkade produkter som omfattas av annan unionslagstiftning. Vid genomförande av denna artikel bör definitionen av begreppet vävnadsinrättning även omfatta en inrättning där en fysisk eller juridisk person har ingått ett avtal med en leverantör i ett tredjeland om import av vävnader och celler avsedda för tillverkning av läkemedel avsedda för människor.
Synpunkter på definitionen
Av definitionen, som utformas i enlighet med Lagrådets förslag, ska det framgå att en vävnadsinrättning kan vara en inrättning där en fysisk eller juridisk person – bedriver verksamhet som innefattar kontroll, bearbetning, konserve-
ring, förvaring eller distribution av mänskliga vävnader eller celler avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor, och som också kan innefatta tillvaratagande eller export av mänskliga vävnader eller celler, eller – har ingått ett avtal med en leverantör i ett tredjeland om import av
mänskliga vävnader eller celler avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor.
Socialstyrelsen anser att det är problematiskt att definitionen av begreppet vävnadsinrättning är skriven som ett antingen-eller-förhållande och menar att formuleringen kan uppfattas som att strecksatserna inte kan vara tillämpliga samtidigt, vilket kan innebära tolkningssvårigheter
för dem som redan har tillstånd som vävnadsinrättning men önskar att utöka sin verksamhet med import.
Inspektionen för vård och omsorg anger att den tillagda strecksatsen i definitionen kan leda till tolkningsproblem och Inspektionen förordar att
Sverige bibehåller nuvarande tillämpning att en importerande vävnadsinrättning ska vara en vävnadsinrättning med tillstånd att importera från ett tredjeland, eftersom ”eller” före tillägget till definitionen av vävnadsinrättning kan feltolkas. Inspektionen föreslår även att termen ”importerande vävnadsinrättningar” införs i lagen och anför att detta skulle medföra att Sverige genomför direktivets definition i sin helhet.
Vid ett genomförande av direktiv i nationell rätt är ett direktiv bindande för en medlemsstat med avseende på det resultat som ska uppnås. Frågan är om termen importerande vävnadsinrättning behöver införas i lagen för att uppnå direktivets syfte. Regeringen anser att vävnadslagens bestämmelser inte är så detaljerade att en separat definition behövs i lagen när det gäller importerande vävnadsinrättning. I detta avseende kan man även notera vad som anförs i skäl 8 i importdirektivet. I det skälet anges att i de fall importerande vävnadsinrättningar också är ackrediterade, utsedda, auktoriserade eller har beviljats tillstånd som vävnadsinrättningar för den verksamhet de bedriver i unionen får medlemsstaterna harmonisera sina förfaranden för auktorisering, inspektion och rapportering, förutsatt att de förfaranden som fastställs i detta direktiv följs.
Regeringen bedömer att termen ”importerande vävnadsinrättning” inte behövs föras in i lagen utan att definitionen av importerande vävnadsinrättning kan läggas till i lagens definition av vävnadsinrättning. Förslaget innebär därmed att lagstiftningen blir harmoniserad avseende vad som ska gälla för vävnadsinrättningar och importerande vävnadsinrättningar. Regeringen menar att en inrättning kan vara en vävnadsinrättning om den uppfyller en av strecksatserna eller båda. Därmed kan en vävnadsinrättning både bedriva verksamhet som innefattar kontroll, bearbetning, konservering, förvaring eller distribution av mänskliga vävnader eller celler och import genom att ha ingått avtal med en leverantör. Myndigheterna kan välja att i sina föreskrifter införa och använda termen ”importerande vävnadsinrättningar”.
Förmedling av importerade vävnader och celler
I skäl 6 i importdirektivet anges att en organisation som erbjuder förmedling och är part i ett avtal som ingåtts med en leverantör i ett tredjeland för att underlätta import av vävnader och celler men inte för själva importen, inte bör anses vara en importerande vävnadsinrättning. I promemorian föreslogs det att detta skulle tydliggöras i lagstiftningen genom att det av definitionen skulle framgå att en vävnadsinrättning inte är en inrättning som förmedlar importerade vävnader eller celler.
Jämtlands läns landsting, Stockholm läns landsting, Västra Götalands läns landsting och SKL menar att begreppet förmedlare bör definieras tydligare i enlighet med den text som angavs i promemorians allmänmotivering. Läkemedelsverket anger att definitionen av begreppet vävnadsinrättning är svårläst och att den bör skrivas på ett enklare sätt, om möjligt.
Regeringen gör bedömningen att det i lagförslaget inte behöver anges att en vävnadsinrättning inte är en inrättning som förmedlar importerade vävnader och celler. Anledningen till denna bedömning är att det av direktivets definition av importerande vävnadsinrättning och lagförslagets definition framgår att en inrättning ska vara part i respektive ingått ett avtal med en leverantör i ett tredjeland för att anses vara en vävnadsinrättning. Definitionen innebär således att en inrättning som har kontakt med en juridisk eller fysisk person som är part till eller har ingått avtal med en leverantör inte omfattas av begreppet vävnadsinrättning. Ytterligare förtydligande bedöms inte behövas i lagförslaget. Jämtlands läns landsting, Västra Götalands läns landsting och SKL anför i detta sammanhang att Tobiasregistret är ett exempel där det hittills inte varit entydigt om detta bör utgöra en vävnadsinrättning eller inte. Regeringen kan dock inte uttala sig om detta enskilda fall utan frågan får bedömas av behöriga myndigheter.
Av skäl 6 framgår även att medlemsstaterna kan välja att reglera förmedling av import utanför direktivets tillämpningsområde. Några sådana förslag lämnas inte i denna proposition.
Termen tredjeland Lagrådet konstaterar i sitt yttrande att termen tredjeland används, utan att definieras, i den ändrade definitionen av vävnadsinrättning. Termen används även i 14 och 14 a §§ vävnadslagen. Lagrådet anför att uttrycken export och import förekommer på flera ställen och då, uttryckligen eller underförstått, med syftning på export till tredjeland och import från tredjeland. Lagrådet noterar att vid genomförandet av vävnadsdirektivet i svensk rätt konstaterades att direktivet genom beslut av den gemensamma EES-kommittén blivit del av EES-avtalet och att detta innebar att även Efta-länderna tillämpar direktivet (prop. 2007/08:96 s. 24). Lagrådet noterar dock att en tillämpning för Efta-landet Schweiz förutsätter ett bilateralt avtal med EU eftersom Schweiz inte ingår i EES.
Vidare anför Lagrådet att det angavs i författningskommentaren till 14 § att med tredjeland avses en stat som inte ingår i EU eller är ansluten till EES (prop. 2007/08:96 s. 113).
Lagrådet anger att en EES-stat som ska tillämpa både vävnadsdirektivet och importdirektivet inte kan vara ett tredjeland (jfr a. prop. s. 113) och gränsöverskridande överföringar av vävnader m.m. som berör en sådan stat utgör inte export eller import av det slag som avses i lagen. I princip bör motsvarande gälla när ett land ska tillämpa direktiv på grund av ett bilateralt avtal med EU. Enligt Lagrådets mening bör det av lagen framgå vad som avses med tredjeland. Lagrådet anför vidare att när, som i detta fall, en lag genomför ett direktiv bör en definition kunna bygga på att status som tredjeland förutsätter att direktivet eller direktiven inte gäller för landet i fråga.
Regeringen delar Lagrådets bedömning och anser att termen tredjeland bör definieras i lagen. Termen bör definieras som en stat som varken ingår i Europeiska unionen eller är ansluten till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. En motsvarande definition finns i 3 § personuppgiftslagen (1998:204). Om ett land, exempelvis Schweiz, i ett senare
skede ingår ett bilateralt avtal med EU om att tillämpa direktivet kan detta medföra ändringar och tillägg i lagstiftningen.
6.3. Import av produkter som tillverkas av mänskliga vävnader och celler
6.3.1. Närmare om de produkter som avses i artikel 1.1 b
Regeringens bedömning: Vissa läkemedelsnära produkter är sådana produkter som tillverkas av mänskliga vävnader eller celler och som ska användas på människor, men som inte är produkter som omfattas av annan unionslagstiftning.
Promemorians bedömning: Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot promemorians bedömning. Uppsala läns landsting anser att de produkter som omnämns i promemorian som möjliga produkter enligt artikel 1.1 b är reglerade genom annan lagstiftning.
Skälen för regeringens bedömning: Importdirektivet ska, enligt dess artikel 1.1 b, även tillämpas på produkter som tillverkas av mänskliga vävnader eller celler och som är avsedda att användas på människor.
Detta gäller dock under förutsättning att dessa produkter inte omfattas av annan unionslagstiftning.
Finns dessa produkter?
De produkter som avses i artikel 1.1 b är sådana som inte omfattas av annan unionslagstiftning. Det finns läkemedel som är sådana produkter som tillverkas av vävnader och celler och som är avsedda att användas på människor. Emellertid omfattas läkemedel av unionslagstiftningen bland annat genom förordning (EG) nr 726/2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet samt förordning (EG) nr 1394/2007 om läkemedel för avancerad terapi och om ändring av direktiv 2001/83/EG och förordning (EG) nr 726/2004. Därtill finns ett antal direktiv. Det grundläggande direktivet på området är direktiv 2001/83/EG om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel. EU-lagstiftningen om läkemedel är genomförd i svensk rätt främst genom läkemedelslagen (2015:315) och läkemedelsförordningen (2015:458). Således är produkter som bedöms vara läkemedel inte sådana produkter som avses i artikel 1.1 b.
Medicintekniska produkter får enligt nu gällande bestämmelser inte innehålla mänskliga vävnader och celler utom när de är avsedda för in vitro-diagnostik (jfr artikel 1.5 f i rådets direktiv 93/42/EEG om medicintekniska produkter). I förarbetena till vävnadslagen angavs att medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik är avsedda att användas vid undersökning av prover, bl.a. vävnadsprover, från människor i syfte att
enbart eller huvudsakligen få information om bl.a. sjukdomstillstånd eller medfödda missbildningar. Därmed drogs slutsatsen att dessa produkter alltså inte är avsedda att användas på människor (jfr prop. 2007/08:96 s. 18). Således är medicintekniska produkter inte sådana produkter som avses i artikel 1.1 b.
Nu aktuella produkter kan inte heller vara kosmetiska produkter eftersom det är förbjudet att ha mänskliga vävnader eller celler i kosmetiska produkter enligt artikel 14.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 om kosmetiska produkter jämfört med punkt 416 i bilaga II till den förordningen.
Efter att ha hört med Socialstyrelsen, Inspektionen för vård och omsorg och Läkemedelsverket har endast några få produkter identifierats som kan anses omfattas av artikel 1.1 b. Ett exempel är bencement som kan användas som utfyllnad av skador på ben. Bencement har en strukturell (stödjande) effekt. Andra produkter är tillverkade av läderhud från människa och används vid bl.a. brännskador och som utfyllnad vid plastikkirurgi. I dagsläget saknas kännedom om huruvida det finns någon import av dessa produkter till Sverige. Uppsala läns landsting anser att dessa produkter är reglerade genom ovan nämnda förordning (EG) nr 1394/2007 om läkemedel för avancerad terapi och att andra produkter är reglerade som läkemedelsnära produkter enligt Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2011:15) om tillämpning av läkemedelslagen (1992:859) på vissa varor. Det är möjligt att nämnda produkter kan komma att klassificeras som avancerade terapier men efter vad regeringen har erfarit kan ovan nämnda produkter och andra produkter vara sådana som inte omfattas av nämnda EU-förordning eller annan unionslagstiftning.
Varför är dessa produkter inte läkemedel?
Definitionen av läkemedel finns i 2 kap. 1 § läkemedelslagen. Av definitionen framgår att en produkt kan klassificeras som läkemedel på två alternativa grunder.
En produkt kan klassificeras som läkemedel på grund av sina egenskaper (andra ledet i definitionen). Ett läkemedel är därmed varje substans eller kombination av substanser som kan användas på eller tillföras människor i syfte att återställa, korrigera eller modifiera fysiologiska funktioner genom farmakologisk, immunologisk eller metabolisk verkan eller för att ställa diagnos. Ovan nämnda produkter används emellertid inte för att återställa, korrigera eller modifiera fysiologiska funktioner genom farmakologisk, immunologisk eller metabolisk verkan eller för att ställa diagnos. Produkterna kan med andra ord inte klassificeras som läkemedel på grund av sina egenskaper.
En produkt kan även klassificeras som läkemedel om den tillhandahålls med påstående om att produkten ska ha egenskaper för att förebygga eller behandla sjukdom (första ledet i definitionen). En produkt som klassificeras som läkemedel enbart med stöd av första ledet upphör att vara ett läkemedel om dessa påståenden inte längre görs. Därmed är ovan nämnda produkter inte läkemedel enligt läkemedelslagen om de inte tillhandahålls med uppgift om att de kan förebygga eller behandla sjukdom.
Läkemedel som innehåller eller består av mänskliga vävnader och celler kan under vissa betingelser klassificeras som läkemedel för avancerad terapi. En definition av dessa läkemedel finns i artikel 2 i förordning (EG) nr 1394/2007 om läkemedel för avancerad terapi och om ändring av direktiv 2001/83/EG och förordning (EG) nr 726/2004. Av den bestämmelsen framgår att med läkemedel för avancerad terapi avses humanläkemedel som antingen utgör läkemedel för genterapi, somatisk cellterapi eller en vävnadsteknik produkt. Uppsala läns landsting anser att nämnda produkter är reglerade genom förordning (EG) nr 1394/2007 om läkemedel för avancerad terapi. Av vad regeringen erfar så kan nämnda produkter (bencement och tillverkad läderhud) visserligen vara bearbetade men inte på det sätt som krävs för att de ska anses vara läkemedel för avancerad terapi.
Sammanfattningsvis kan det finnas produkter som tillverkas av mänskliga vävnader och celler och som är avsedda att användas på människor, utan att de är att anse som läkemedel enligt läkemedelslagen eller omfattas av annan unionslagstiftning.
Läkemedelsnära produkter
Enligt 18 kap. 2 § läkemedelslagen får regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, föreskriva att läkemedelslagen ska tillämpas helt eller delvis på en vara eller varugrupp som inte är läkemedel men i fråga om egenskaper eller användning står nära läkemedel (s.k. läkemedelsnära produkter). Sådana föreskrifter får meddelas om det är påkallat från hälso- och sjukvårdssynpunkt. Enligt 9 kap. 2 § läkemedelsförordningen (2015:458) har Läkemedelsverket bemyndigats att meddela sådana föreskrifter. Med stöd av detta bemyndigande har Läkemedelsverket i myndighetens föreskrifter (LVFS 2011:15) om tillämpning av läkemedelslagen (1992:859) på vissa varor klassificerat vissa produkter framställda av mänskliga vävnader eller celler som läkemedelsnära produkter. För att dessa produkter ska anses vara läkemedelsnära ska de, enligt 1 § 11 föreskrifterna, vara avsedda för användning på människa och framställda på industriell väg. De ska vidare inte vara att anse som läkemedel för avancerad terapi enligt definitionen i artikel 2 i förordning (EG) nr 1394/2007 om läkemedel för avancerad terapi och om ändring av direktiv 2001/83/EG och förordning (EG) nr 726/2004. Enligt föreskriften ska läkemedelslagen tillämpas i sin helhet på dessa produkter.
Som nämns ovan kan dessa produkter exempelvis vara bencement som används vid fixering av ortopediska implantat och utfyllnad av skador på ben eller produkter tillverkade av human hud (läderhud) som används vid bl.a. brännskador och som utfyllnad vid plastikkirurgi.
I avsnitt 6.3.2 och 6.3.3 behandlas förslag om tillägg till vävnadslagens inledande bestämmelse och definitioner. I övriga avsnitt tas frågan upp om importdirektivets bestämmelser även innebär ändringar i svensk lagstiftning med anledning av ovan nämnda produkter.
Hänvisningar till S6-3-1
- Prop. 2016/17:88: Avsnitt 6.3.2
6.3.2. Definitionerna av vävnadsprodukt och vävnadsinrättningar
Regeringens förslag: Vävnadsprodukt ska införas och definieras i vävnadslagen som en produkt som är tillverkad av mänskliga vävnader eller celler avsedd att användas på människor som inte är ett läkemedel och inte heller är en produkt som omfattas av någon annan
EU-rättsakt än importdirektivet. Vidare ska definitionen av begreppet vävnadsinrättning utvidgas så att det även omfattar en inrättning där en fysisk eller juridisk person har ingått avtal med en leverantör i ett tredjeland om import av en vävnadsprodukt.
Promemorians förslag: Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorians förslag angavs det i definitionen att en inrättning inte är en vävnadsinrättning om den är en förmedlare av importerade vävnadsprodukter. I regeringens förslag har det i definitionen av vävnadsprodukt lagts till att produkten inte ska omfattas av en annan EU-rättsakt än importdirektivet.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot promemorians förslag. Läkemedelsverket instämmer i bedömningen av hur artikel 1.1 b enligt förslaget bör genomföras i svensk rätt. Läkemedelsverket anser att det är positivt att ”vävnadsprodukt” införs i vävnadslagen, samt att begreppet definieras i enlighet med förslaget, dvs. som en produkt som är tillverkad av mänskliga vävnader eller celler och är avsedd att användas på människor, men som inte är ett läkemedel eller en produkt som omfattas av en annan EU-rättsakt.
Jämtlands läns landsting, Stockholms läns landsting, Västerbottens läns landsting, Västra Götalands läns landsting och Sverige Kommuner och Landsting (SKL) anger att med den föreslagna definitionen i lagtexten kan även bröstmjölk komma att omfattas av detta importdirektiv vilket kanske inte är avsikten. Umeå universitet anger att definitionen av vävnadsprodukt inte är helt entydig och att framtida vävnadsprodukters klassifikation kan komma att behöva prövas av Europeiska Läkemedelsmyndighetens kommitté för avancerade terapier (CAT). Landstinget i Uppsala län anser inte att definitionen av vävnadsprodukt är lämplig och att nya definitioner inom området kommer att orsaka oklarhet för både klinisk verksamhet och myndigheter.
Skälen för regeringens förslag
I artikel 2 b i importdirektivet införs en ny definition som innebär att med importerande vävnadsinrättningar avses vävnadsbank eller avdelning på sjukhus eller annat organ i unionen som är part i ett avtal med en leverantör i tredjeland, om import till unionen av sådana vävnader och celler från ett tredjeland som är avsedda för användning på människor.
Enligt bedömningen i avsnitt 6.2 behöver inte termen importerande vävnadsinrättning föras in i vävnadslagen. I stället föreslås det att definitionen av begreppet vävnadsinrättning ändras i 2 § vävnadslagen. Därvid kommer import att vara en av de verksamheter som kan ligga till grund för att en inrättning klassificeras som en vävnadsinrättning.
Enligt artikel 1.1 b i importdirektivet ska direktivet även tillämpas på import av produkter som tillverkas av mänskliga vävnader eller celler och som är avsedda att användas på människor, under förutsättning att dessa produkter inte omfattas av annan unionslagstiftning.
Om en sådan produkt är att anse som ett läkemedel, omfattas produkten av unionslagstiftningen genom exempelvis direktiv 2001/83/EG om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1394/2007 om läkemedel för avancerad terapi och om ändring av direktiv 2001/83/EG och förordning (EG) nr 726/2004. Därmed är det inte en sådan produkt som avses i artikel 1.1 b i importdirektivet.
Som nämns i föregående avsnitt ska medicintekniska produkter som ska användas på människa inte innehålla mänskliga vävnader och celler. I föregående avsnitt anges även att det är förbjudet att ha mänskliga vävnader eller celler i kosmetiska produkter enligt artikel 14.1 a i förordning (EG) nr 1223/2009 om kosmetiska produkter. Den aktuella produkten kan därmed inte vara en medicinteknisk eller kosmetisk produkt.
Som framgår av avsnitt 6.3.1 så finns dock sådana produkter som avses i artikel 1.1 b men som inte är reglerade i unionslagstiftningen.
Det föreslås att dessa produkter benämns som ”vävnadsprodukt” i svensk lagstiftning och att en definition av dessa produkter införs i 2 § vävnadslagen. En vävnadsprodukt bör, i enlighet med Lagrådets förslag, definieras som en produkt som är tillverkad av mänskliga vävnader eller celler avsedd att användas på människor som inte är ett läkemedel.
För att definitionen ska få samma utformning som den i artikel 1.1 b i importdirektivet föreslås att det även anges att en vävnadsprodukt inte heller är en produkt som omfattas av någon annan EU-rättsakt än importdirektivet.
Jämtlands läns landsting, Stockholms läns landsting, Västerbottens läns landsting, Västra Götalands läns landsting och SKL anger att med den föreslagna definitionen i lagtexten kan även bröstmjölk komma att omfattas av detta importdirektiv vilket kanske inte är avsikten. Umeå universitet anger att definitionen av vävnadsprodukt inte är helt entydig och att framtida vävnadsprodukters klassifikation kan komma att behöva prövas av Europeiska läkemedelsmyndighetens kommitté för avancerade terapier (CAT). Landstinget i Uppsala län anser inte att promemorians förslag till definition av vävnadsprodukt är lämplig. Landstinget anser att begreppet borde definieras utan begränsning av saknad EU-reglering.
Vidare anför landstinget att förordning (EG) nr 1394/2007 om läkemedel för avancerad terapi och om ändring av direktiv 2001/83/EG och förordning (EG) nr 726/2004 slutgiltigt har dragit en gräns mellan vävnader och celler för transplantation och vävnader och celler som är läkemedel för avancerad terapi och att det därmed inte borde behövas någon definition av en tredje variant. Landstinget menar att nya definitioner inom området kommer att orsaka oklarhet för både klinisk verksamhet och myndigheter.
För att genomföra importdirektivet i svensk rätt måste svensk lagstiftning innehålla bestämmelser om de produkter som avses i artikel 1.1 b. Regeringen gör bedömningen att det kan finnas produkter som omfattas av artikel 1.1 b i direktivet. Regeringen håller med om att det vore önskvärt att definitionen inte utformas med en avgränsning från annan EU-
lagstiftning, men för att genomföra direktivet görs bedömningen att dessa produkter ska definieras på det sätt som görs i direktivet. Frågan om huruvida bröstmjölk som importeras från ett tredjeland ska anses vara en vävnadsprodukt får bedömas av behöriga myndigheter. Därvid får myndigheterna bedöma om importerad bröstmjölk är en vävnadsprodukt eller om den faller under en annan EU-lagstiftning exempelvis EU:s rättsakter om livsmedel.
Definitionen av vävnadsinrättning
För att svensk lag ska överensstämma med importdirektivets bestämmelser ska definitionen av begreppet vävnadsinrättning i vävnadslagen utvidgas till att även avse inrättningar som har ingått avtal med en leverantör i ett tredjeland om import av en vävnadsprodukt.
Eftersom vävnadslagen är tillämplig på verksamhet vid vävnadsinrättningar (3 §) kommer vävnadslagen genom den ändrade definitionen av vävnadsinrättning även att tillämpas vid import av nu aktuella vävnadsprodukter.
6.3.3. Ändring av vävnadslagens inledande bestämmelse
Regeringens förslag: I vävnadslagens inledande bestämmelse ska det anges att lagen även innehåller bestämmelser om import av vävnadsprodukter.
Promemorians förslag: Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot promemorians förslag.
Skälen för regeringens förslag: I 1 § vävnadslagen anges att lagen innehåller bestämmelser om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor.
Som framgår ovan ska vävnadslagen även omfatta import av vävnadsprodukter. Denna utvidgning av lagens tillämpningsområde bör framgå av 1 § nämnda lag. Lagrådet ifrågasätter om ett sådant tillägg är nödvändigt, bl.a. mot bakgrund av att import av vävnadsprodukter kan anses rymmas inom ”hantering av mänskliga vävnader”. Alternativt kan det enligt Lagrådet övervägas att avsluta första stycket med orden ”på människor samt av vävnadsprodukter”. Regeringen anser emellertid att även om en vävnadsprodukt innehåller mänskliga vävnader eller celler är tillverkningsgraden sådan att den anses vara en produkt. Med beaktande av detta och att lagen endast omfattar import av sådana produkter gör regeringen bedömningen att det tydligt bör anges i bestämmelsen att vävnadslagen innehåller bestämmelser om import av vävnadsprodukter.
6.4. Frågor om tillstånd och intyg
6.4.1. Tillstånd
Regeringens förslag: Bestämmelsen i 14 § första stycket vävnadslagen om att tillstånd ska meddelas för import och export av vävnader och celler till ett tredjeland ska begränsas till att endast avse export av mänskliga vävnader och celler. Vidare ska regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, få meddela föreskrifter om undantag från kraven i vävnadslagen och i föreskrifter meddelade i anslutning till den lagen när det gäller export av vävnader eller celler till ett tredjeland eller import av vävnader, celler eller vävnadsprodukter från ett tredjeland. Den myndighet som regeringen bestämmer ska i enskilda fall få besluta om undantag från sådana krav. Ett sådant beslut ska få förenas med särskilda villkor.
Promemorians förslag: Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Promemorians förslag innebar att föreskrifter och beslut i enskilda fall skulle avse undantag från kravet på tillstånd.
Vidare angavs det inte i promemorians förslag att ett beslut om undantag i ett enskilt fall ska få förenas med särskilda villkor.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft några invändningar mot promemorians förslag. Socialstyrelsen anser att det finns behov av att tydliggöra huruvida en vävnadsinrättning som önskar att utöka sin verksamhet med import ska ansöka om ett separat, särskilt tillstånd eller om det efter ansökan inkluderas i det redan existerande tillståndet. Swedac menar att certifiering under ackreditering skulle kunna användas som en del i tillståndsprocessen för vävnadsinrättningar. Uppsala läns landsting föreslår att 14 § första stycket vävnadslagen inte ändras, men att det läggs till ett stycke om att behörig myndighet i föreskrift får fastställa krav för generellt tillstånd till engångsimporter av vävnadsinrättning, särskilt gällande blodstamceller. Landstinget föreslår därutöver att det tydliggörs att tillstånd i varje enskilt fall avser direktdistribution från tillvaratagande inrättning i ett tredjeland till mottagande vårdinrättning, som inte har status som ”importerande vävnadsinrättning”.
Skälen för regeringens förslag
Import av mänskliga vävnader och celler
Av artikel 3.1 framgår att medlemsstaterna ska se till att all import av vävnader och celler från tredjeländer ska ske genom importerande vävnadsinrättningar som är ackrediterade, utsedda, auktoriserade eller har beviljats tillstånd för sådan verksamhet av en eller flera behöriga myndigheter.
Enligt artikel 3.2 ska behörig myndighet, efter att ha fått den information som anges i bilaga I till importdirektivet och efter att ha kontrollerat att den importerande vävnadsinrättningen uppfyller kraven i direktivet, ackreditera, utse, auktorisera eller lämna tillstånd till den importerande vävnadsinrättningen att importera vävnader och celler. Vidare ska den behöriga myndigheten ange de villkor som ska gälla för tillståndet, t.ex.
eventuella begränsningar av de typer av vävnader och celler som får importeras eller vilka leverantörer som ska användas.
Av 9 § vävnadslagen framgår att det krävs tillstånd för att bedriva verksamhet vid en vävnadsinrättning. I samma bestämmelse anges även att tillståndet ska vara tidsbegränsat och förenat med villkor. I avsnitt 6.2 föreslås att definitionen av vävnadsinrättning ändras så att även en inrättning som enbart bedriver import kan vara en vävnadsinrättning. Till följd av att det begreppets räckvidd ändras kommer det av 9 § vävnadslagen att följa att även vävnadsinrättningar som endast importerar mänskliga vävnader eller celler ska ha tillstånd för denna verksamhet.
Swedac anför att certifiering under ackreditering skulle kunna användas som en del i tillståndsprocessen för vävnadsinrättningar. Om behöriga myndigheter – som en del i tillståndsprövningen – kan ställa krav på att vävnadsinrättningar ska vara certifierade under ackreditering, frigörs resurser för tillståndsmyndigheterna som därmed kan fokusera på en mer riskbaserad tillsyn. Regeringen överlåter åt de behöriga myndigheterna att bedöma möjligheterna av förslaget.
Socialstyrelsen anser att det finns behov av att tydliggöra huruvida en vävnadsinrättning som önskar att utöka sin verksamhet med import ska ansöka om ett separat, särskilt tillstånd eller om det efter ansökan inkluderas i det redan existerande tillståndet. Socialstyrelsen anför att om det rör sig om ett separat tillstånd skulle det innebära en ökad kostnad för de vävnadsinrättningar som utökar sin verksamhet med import då de på nytt måste betala ansökningsavgift och årsavgift enligt 28 § vävnadslagen.
Regeringen anser att om en vävnadsinrättning utökar sin verksamhet till import får det redan existerande tillståndet utökas till att även omfatta import.
I 14 § första stycket vävnadslagen anges att det endast är vävnadsinrättningar som har beviljats tillstånd till import eller export enligt 9 § som får importera eller exportera vävnader och celler från eller till ett tredjeland. Med beaktande av att definitionen av vävnadsinrättning ändras ska 14 § första stycket begränsas till att endast avse export.
Dokumentationskrav
I 4 § vävnadsförordningen anges de uppgifter som en ansökan om tillstånd till att bedriva vävnadsinrättning ska innehålla. Denna förordning bör kompletteras med bestämmelser om de uppgifter som en vävnadsinrättning ska lämna i sin ansökan om att få importera vävnader och celler. Därutöver kan det bli aktuellt för behöriga myndigheter att meddela verkställighetsföreskrifter med stöd bemyndigandet i 13 § vävnadsförordningen.
Undantag från krav i vävnadslagen
Kravet i artikel 3.1 om tillstånd att bedriva vävnadsinrättning omfattar inte import av vävnader och celler i nödlägen eller då dessa ska distribueras direkt och för omedelbar transplantation till mottagaren. I dessa fall får importen auktoriseras direkt av behörig myndighet enligt artikel 1.3 i importdirektivet jämfört med artikel 9.3 i vävnadsdirektivet.
Artikel 9.3 genomfördes i svensk rätt genom 14 § andra stycket vävnadslagen. I den paragrafen anges att regeringen, eller den myndighet
som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd enligt 9 § vävnadslagen för import och export av vävnader och celler från eller till ett tredjeland. I promemorian föreslogs det att bemyndigandet i 14 § andra stycket skulle ändras så att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, även i enskilda fall fick besluta om undantag från kravet på tillstånd att bedriva verksamhet vid en vävnadsinrättning.
Av artikel 1.3 framgår emellertid att importdirektivet i sin helhet inte ska tillämpas på import av vävnader och celler enligt artiklarna 9.3 a och 9.3 b i vävnadsdirektivet om importen auktoriseras direkt av behörig myndighet. Därutöver finns ytterligare undantag från importdirektivets krav i artiklarna 5.2 och 7.1 i importdirektivet. Enligt dessa bestämmelser får undantag göras från krav på dokumentation och krav på skriftligt avtal vid engångsimport (jfr avsnitt 6.6 och 6.8.1). Andra möjligheter att meddela undantag vid import finns i fråga om krav på kodning av vävnader och celler i den nya artikeln 10 i kommissionens direktiv 2006/86/EG av den 24 oktober 2006 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG med avseende på spårbarhetskrav, anmälan av allvarliga biverkningar och komplikationer samt vissa tekniska krav för kodning, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler, i lydelsen enligt kommissionens direktiv 2015/565.
Det finns således andra krav än krav på tillstånd som kan behöva undantas vid import av vävnader och celler. För att genomföra de bestämmelser om undantag vid import och export som finns i importdirektivet och andra direktiv om hantering av mänskliga vävnader och celler föreslås det att bemyndigandet i 14 § andra stycket vävnadslagen tas bort och att det i stället införs ett bemyndigande om att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om undantag från kraven i vävnadslagen och i föreskrifter meddelade i anslutning till den lagen, när det gäller export av vävnader eller celler till ett tredjeland eller import av vävnader eller celler från ett tredjeland. Vidare bör regeringen få bemyndiga myndigheter att i enskilda fall besluta om undantag i samma utsträckning som anges i ovan föreslagna bemyndigande. Ett beslut om undantag i ett enskilt fall ska även få förenas med särskilda villkor. Bemyndigandet är utformat i enlighet med
Lagrådets förslag.
Av artikel 9.3 c i vävnadsdirektivet framgår att vid import och export i nödläge eller vid direkt distribution för omedelbar transplantation enligt artikel 9.3 a och b ska behöriga myndigheter vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att importen och exporten av vävnaderna och cellerna uppfyller kvalitets- och säkerhetsnormer som är likvärdiga med dem som fastställs i vävnadsdirektivet. Denna bestämmelse är genomförd i svensk rätt genom 6 § vävnadsförordningen. I den bestämmelsen anges att undantag från kravet på tillstånd får meddelas endast om tillräckliga säkerhets- och kvalitetsnormer kan anses uppfyllda. Detta krav bör även fortsättningsvis regleras i förordning. Även andra begränsningar för att meddela undantag från kraven i vävnadslagen eller i föreskrifter meddelade i anslutning till den lagen bör anges i förordning (jfr exempelvis avsnitt 6.6 och 6.8.1).
Landstinget i Uppsala län anför att 14 § vävnadslagen blir svårtolkad efter den ändring som föreslås i promemorian. Landstinget föreslår att 14 § första stycket inte ändras, men att det läggs till ett bemyndigande om att behörig myndighet i föreskrift får fastställa krav för generellt tillstånd till engångsimporter av vävnadsinrättning och att det tydliggörs att tillstånd i varje enskilt fall avser direktdistribution från tillvaratagande inrättning i ett tredjeland till mottagande vårdinrättning, som inte har status som ”importerande vävnadsinrättning”. Regeringen finner dock att nu föreslagna ändringar i vävnadslagen är tillräckliga.
Import av vävnadsprodukter
Av artikel 1.1 b i importdirektivet framgår att direktivet även ska tillämpas på import av produkter som tillverkas av mänskliga vävnader eller celler och som ska användas på människor, under förutsättning att dessa produkter inte omfattas av annan unionslagstiftning. I avsnitt 6.3.2 föreslås det att dessa produkter benämns som vävnadsprodukter i vävnadslagen. De bemyndiganden som föreslås i avsnittet ovan medger att undantag från kraven i vävnadslagen och i föreskrifter meddelande i anslutning till den lagen kan beviljas vid import av vävnader och celler. Dessa bemyndiganden möjliggör import av mänskliga vävnader och celler för exempelvis en snabb behandling av ett livshotande tillstånd. Behov att möjliggöra sådan import av nu aktuella produkter förefaller inte behövas, men för att genomföra importdirektivet bör dock ovan föreslagna bemyndiganden även omfatta import av vävnadsprodukter från ett tredjeland.
6.4.2. Intyg
Regeringens bedömning: Direktivets krav på att behöriga myndigheter ska utfärda ett intyg om att myndigheten har beviljat tillstånd till import av vävnader, celler eller vävnadsprodukter till berörd vävnadsinrättning kräver inga ytterligare bestämmelser i lag.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. Promemorians förslag innebar att direktivets krav på att behöriga myndigheter skulle utfärda ett intyg om detta till berörd vävnadsinrättning skulle genomföras genom tillägg i vävnadsförordningen.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot promemorians förslag.
Skälen för regeringens bedömning: Av artikel 3.2 framgår även att behörig myndighet ska utfärda intyg till den importerande vävnadsinrättning som ackrediterats, utsetts, auktoriserats eller beviljats tillstånd.
Intyget ska innehålla de uppgifter som anges i bilaga II till importdirektivet. Importdirektivets bestämmelser ska även omfatta de produkter som avses i artikel 1.1. b. Dessa produkter föreslås benämnas vävnadsprodukter i svensk lagstiftning (jfr avsnitt 6.3.2). Följdenligt ska intyg även utfärdas till de vävnadsinrättningar som har tillstånd att importera dessa produkter.
Direktivets krav kan genomföras i svensk rätt genom tillägg i författningar av lägre normgivningsnivå än lag med stöd av restkompetensen enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Det finns inget behov av ytterligare bestämmelser i lag.
Hänvisningar till S6-4-2
6.4.3. Väsentliga ändringar
Regeringens bedömning: Importdirektivets krav på att en vävnadsinrättning inte får göra en väsentlig förändring av importverksamheten om inte behörig myndighet godkänt förändringen i förväg är genomfört i svensk rätt genom 11 § vävnadslagen.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot promemorians bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: I artikel 3.3 i importdirektivet anges att den importerande vävnadsinrättningen inte får göra någon väsentlig förändring av importverksamheten utan att den eller de behöriga myndigheterna i förväg har lämnat ett skriftligt godkännande. I bestämmelsen anges vidare att som väsentliga förändringar ska anses vara sådana förändringar som rör typen av importerade vävnader och celler, verksamhet i tredjeländer som kan påverka importerade vävnaders och cellers kvalitet och säkerhet eller de leverantörer i tredjeländer som används. I bestämmelsen anges också att om en importerande vävnadsinrättning gör en engångsimport av vävnader eller celler från en leverantör i ett tredjeland som inte redan omfattas av ackrediteringen, utseendet, auktoriseringen eller tillståndet, ska denna import inte anses vara en väsentlig förändring om den importerande vävnadsinrättningen är auktoriserad att importera samma typ av vävnader eller celler från en eller flera andra leverantörer i ett tredjeland.
Enligt 11 § vävnadslagen får den som bedriver en vävnadsinrättning inte göra någon väsentlig förändring av verksamheten utan att tillståndsmyndigheten i förväg har lämnat ett skriftligt godkännande av förändringen. Genom denna bestämmelse i vävnadslagen är kravet i artikel 3.3 genomfört i svensk rätt. Behöriga myndigheter bör i sin bedömning av vad som är väsentliga förändringar beakta de exempel som anges i artikel 3.3 i importdirektivet.
Hänvisningar till S6-4-3
- Prop. 2016/17:88: Avsnitt 6.7.1
6.4.4. Återkallelse av tillstånd
Regeringens bedömning: Direktivets krav i artikel 3.4 om att meddelat tillstånd ska kunna återkallas är genomfört i svensk lagstiftning genom bestämmelserna 31 och 32 §§ vävnadslagen. Ytterligare ändringar i lag krävs inte.
Promemorians bedömning: Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot promemorians bedömning.
Skälen för regeringens bedömning
Import av mänskliga vävnader och celler
Enligt artikel 3.4 i importdirektivet ska behörig myndighet få helt eller delvis upphäva eller återkalla ackreditering, utseende eller auktorisering av eller tillstånd till en importerande vävnadsinrättning, särskilt om det genom inspektioner eller kontroller framgår att inrättningen inte längre uppfyller kraven i direktivet.
Av 30 § vävnadslagen framgår att en tillsynsmyndighet får förelägga en vävnadsinrättning som inte uppfyller kraven i vävnadslagen eller de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen att avhjälpa missförhållandena. Föreläggandet får förenas med vite. Enligt 31 och 32 §§ får tillsynsmyndigheten återkalla tillståndet att bedriva en vävnadsinrättning om föreläggandet inte följs och missförhållandena är allvarliga. Om det är fara för människors liv eller hälsa, får tillsynsmyndigheten utan föregående föreläggande återkalla tillståndet att bedriva en vävnadsinrättning. Av 2 och 3 §§ vävnadsförordningen framgår att tillsynsmyndigheter är Inspektionen för vård och omsorg respektive Läkemedelsverket. Artikel 3.4 i importdirektivet är genomfört i svensk rätt genom 31 och 32 §§ vävnadslagen.
Import av vävnadsprodukter
Genom förslaget i avsnitt 6.3 kommer begreppet vävnadsinrättning även att innefatta inrättningar som importerar vävnadsprodukter. Dessa produkter är sådana som avses i artikel 1.1 b, dvs. sådana produkter som tillverkas av mänskliga vävnader eller celler och som är avsedda att användas på människor, men som inte omfattas av annan unionslagstiftning. Därmed kommer vävnadslagens bestämmelser om föreläggande och återkallelse av tillstånd att bedriva vävnadsinrättning även att omfatta dem som importerar nämnda produkter. Ytterligare ändringar i lag gällande dessa produkter bedöms inte behövas med anledning av artikel 3.4.
Hänvisningar till S6-4-4
6.5. Inspektioner och andra kontroller
6.5.1. Tillsyn
Regeringens bedömning: Direktivets krav om att en tillsynsmyndighet ska genomföra inspektioner och kontroller av en importerande vävnadsinrättning är genomfört i svensk rätt genom vävnadslagens bestämmelser om tillsyn. Direktivets krav att behöriga myndigheter även ska anordna inspektioner och kontroller i en verksamhet som bedrivs av en leverantör i ett tredjeland kräver inga ytterligare bestämmelser i lag.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. I promemorian föreslogs det att det i förordning skulle anges att tillsynsmyndighet får genomföra inspektioner och kontroller av en verksamhet som bedrivs av en leverantör i ett tredjeland.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot promemorians förslag.
Skälen för regeringens bedömning
Import av mänskliga vävnader och celler
Enligt artikel 4.1 i importdirektivet ska medlemsstaterna se till att behöriga myndigheter anordnar inspektioner och andra kontroller av importerande vävnadsinrättningar och i förekommande fall av deras leverantörer i ett tredjeland. Vid dessa inspektioner och kontroller ska myndigheterna se till att de importerande vävnadsinrättningarna utför lämpliga kontroller för att säkerställa att de vävnader och celler som ska importeras uppfyller kvalitets- och säkerhetsnormer som är likvärdiga med dem som fastställs i vävnadsdirektivet. I likhet med det som anges i artikel 7.3 i vävnadsdirektivet får det inte gå längre tid än två år mellan inspektionerna.
Av artikel 4.2 framgår att inspektionerna ska genomföras av tjänstemän som företräder den behöriga myndigheten. Vidare anges de befogenheter och arbetsuppgifter som dessa tjänstemän ska ha vid dessa inspektioner och kontroller. I artikeln anges att tjänstemännen ska ha befogenhet att inspektera importerande vävnadsinrättningar och i förekommande fall den verksamhet som bedrivs av leverantörer i ett tredjeland. Tjänstemännen ska utvärdera och kontrollera de förfaranden och den verksamhet vid importerande vävnadsinrättningar och anläggningar hos leverantörer i ett tredjeland som är relevanta för att säkerställa att de vävnader och celler som ska importeras uppfyller kvalitets- och säkerhetsnormer som är likvärdiga med dem som fastställs i vävnadsdirektivet. Tjänstemännen ska även granska alla dokument eller andra uppgifter av betydelse för denna utvärdering och kontroll.
Bestämmelser om tillsyn av vävnadsinrättningar finns 15–17 §§ vävnadslagen. De befogenheter och uppgifter som tjänstemän ska ha enligt artikel 4.2 omfattas av begreppet tillsyn.
Med stöd av 15 § vävnadslagen har regeringen bestämt att Inspektionen för vård och omsorg utövar tillsyn över verksamheter som rör hantering av mänskliga vävnader eller celler avsedda för användning på människor (jfr 2 § vävnadsförordningen) och att Läkemedelsverket utövar tillsyn över verksamhet som rör hantering av mänskliga vävnader eller celler avsedda för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor (jfr 3 § vävnadsförordningen).
I 16 § vävnadslagen anges det att en tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar, handlingar, prover och annat material som behövs för tillsynen. Av 17 § framgår att det inte får gå längre tid än två år mellan inspektionerna och att tillsynsmyndigheten har rätt till tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som används i verksamheten och får göra undersökningar i sådana utrymmen. Vidare stadgas det i den bestämmelsen att den vars verksamhet inspekteras är skyldig att lämna den hjälp som behövs vid inspektionen. Därutöver kan det nämnas att enligt 19 § vävnadslagen har den som utför inspektion enligt vävnadslagen rätt att i vissa fall få den hjälp av polismyndighet som behövs för att inspektionen ska kunna genomföras. Genom nämnda bestämmelser
bedöms artiklarna 4.1 och 4.2 vara genomförda i svensk rätt i fråga om svenska vävnadsinrättningar.
Inspektioner av leverantörer i ett tredjeland
Vad gäller artikelns bestämmelser om inspektion och kontroller över leverantörer i ett tredjeland så kan Sverige inte införa bestämmelser i svensk rätt om inspektioner och kontroller av rättssubjekt i andra länder. Emellertid anges det i artikel 7 i importdirektivet att det ska upprättas ett skriftligt avtal mellan den importerande vävnadsinrättningen och leverantören i ett tredjeland och att det i det avtalet ska anges att behörig myndighet har rätt att inspektera verksamheten, inklusive anläggningarna, hos varje leverantör i ett tredjeland under det skriftliga avtalets giltighetstid och i två år efter att det upphört att gälla.
Vad som kan regleras i svensk rätt är möjligheten för svenska tjänstemän att inspektera och kontrollera verksamhet på inbjudan av en leverantör i ett tredjeland. Inspektioner på inbjudan av företag i ett tredjeland görs exempelvis när det gäller tillverkning av läkemedel enligt god tillverkningssed. För att möjliggöra det internationella arbete som anges i artiklarna 4.1 och 4.2 bör tillägg göras i föreskrift på lägre nivå än lag med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.
Import av vävnadsprodukter
I avsnitt 6.3 föreslås att begreppet vävnadsinrättningar även ska omfatta import av vävnadsprodukter. Dessa produkter är sådana som tillverkas av mänskliga vävnader eller celler och som är avsedda att användas på människor, men som inte är ett läkemedel eller en produkt som omfattas av annan unionslagstiftning (jfr artikel 1.1 b i importdirektivet). Genom det föreslagna tillägget kommer ovan nämnda bestämmelser om tillsyn i vävnadslagen även att omfatta vävnadsinrättningar som importerar nämnda produkter. Ytterligare ändringar i lag bedöms inte behövas gällande dessa produkter i anledning av artiklarna 4.1 och 4.2.
Hänvisningar till S6-5-1
- Prop. 2016/17:88: Avsnitt 6.5.3
6.5.2. Utlämnande av uppgifter om inspektion och kontroller
Regeringens bedömning: Kravet i artikel 4.3 i importdirektivet om att medlemsstaterna på begäran av Europeiska kommissionen eller en behörig myndighet i en annan medlemsstat ska lämna information till kommissionen eller den begärande myndigheten om resultaten av den tillsyn, inspektion och kontroll som utförts kräver inga ytterligare bestämmelser i lag.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. I promemorian föreslogs det att direktivets krav i artikel 4.3 skulle genomföras genom tillägg i förordning.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot promemorians förslag.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 4.3 i importdirektivet ska medlemsstaterna, på vederbörligen motiverad begäran av
en annan medlemsstat eller kommissionen, lämna information om resultaten av inspektioner och andra kontroller av importerande vävnadsinrättningar och leverantörer i tredjeland.
I 2 och 3 §§ vävnadsförordningen anges att Inspektionen för vård och omsorg respektive Läkemedelsverket på begäran av Europeiska kommissionen eller en behörig myndighet i en annan medlemsstat ska lämna information om resultaten av den tillsyn som gjorts. I föregående avsnitt föreslås det att det i föreskrifter på lägre nivå än lag ska anges att tillsynsmyndigheterna ska kunna genomföra inspektioner och kontroller i en verksamhet som bedrivs av en leverantör i ett tredjeland. Även kravet i artikel 4.3 i importdirektivet bör genomföras i svensk rätt genom föreskrift på lägre nivå än lag med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. En sådan författningsändring bör även göras för att nödvändig information ska kunna lämnas ut gällande import av sådana produkter som tillverkas av mänskliga vävnader eller celler och som är avsedda att användas på människor, men som inte omfattas av annan unionslagstiftning.
6.5.3. Samarbete mellan medlemsstater vid tillsyn
Regeringens bedömning: Direktivets krav på samarbete mellan medlemsstaterna vid tillsyn är genomfört i svensk rätt genom vävnadslagens bestämmelser om tillsyn och genom bestämmelser i vävnadsförordningen.
Promemorians bedömning: Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot promemorians bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: Mänskliga vävnader och celler kan importeras till en medlemsstat och därefter distribueras till en annan medlemsstat. Av artikel 4.4 framgår att den medlemsstat som får vävnader och celler distribuerade till sig kan begära att den importerande medlemsstaten genomför inspektioner och kontroller av den importerande vävnadsinrättningen och den verksamhet som bedrivs av leverantörer i ett tredjeland. Den importerande medlemsstaten ska då överväga att utföra sådana inspektioner och kontroller. Den medlemsstat där den importerande vävnadsinrättningen ligger ska besluta vilka åtgärder som ska vidtas efter samråd med den medlemsstat som lämnade begäran.
I artikel 4.5 stadgas att om det görs en inspektion på plats till följd av en begäran enligt artikel 4.4 ska behörig myndighet i den medlemsstat där den importerande vävnadsinrättningen ligger tillsammans med behörig myndighet i den medlemsstat som lämnade begäran besluta om och på vilket sätt den medlemsstat som lämnade begäran ska delta i inspektionen. Det slutliga beslutet om ett eventuellt deltagande ska fattas av den medlemsstat där den importerande vävnadsinrättningen ligger. Ett beslut om att inte gå med på ett sådant deltagande ska motiveras för den medlemsstat som lämnade begäran.
Artiklarna 4.4 och 4.5 är genomförda i svensk rätt genom bestämmelserna om tillsyn i 15–17 §§ vävnadslagen och 2 och 3 §§ vävnadsförordningen (jfr avsnitt 6.5.1). Myndigheterna får bestämma i det enskilda
fallet om tjänstemän från en annan stat ska få delta vid tillsyn. Detta behöver inte regleras i lag eller förordning. Ytterligare ändringar i lag eller förordning bedöms inte heller behövas med anledning av import av sådana produkter som tillverkas av mänskliga vävnader eller celler och som är avsedda att användas på människor, men som inte omfattas av annan unionslagstiftning.
Hänvisningar till S6-5-3
6.6. Ansökan om tillstånd av importerande vävnadsinrättningar
Regeringens bedömning: Kraven i artikel 5 i importdirektivet om den information och dokumentation som en vävnadsinrättning ska lämna vid ansökan om tillstånd att bedriva vävnadsinrättning kräver inga ytterligare bestämmelser i lag.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. I promemorian föreslogs att direktivets krav i artikel 5.1 och 5.2 skulle genomföras genom tillägg i förordning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inga invändningar mot promemorians förslag.Jämtlands läns landsting,
Gävleborgs läns landsting, Stockholms läns landsting, Västerbottens läns landsting, Västra Götalands läns landsting och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) framhåller vikten av att tillståndsmyndigheterna beviljar undantag från direktivets krav på dokumentation och skriftliga avtal vid engångsimport som avser t.ex. autologa donationer eller partnerdonationer av könsceller. Liknande synpunkter framför även Umeå universitet.
Skälen för regeringens bedömning
Import av mänskliga vävnader och celler
Av artikel 5.1 i importdirektivet framgår att en importerande vävnadsinrättning är skyldig att ansöka om ackreditering, utseende, auktorisation eller tillstånd som importerande vävnadsinrättning. I artikeln anges att vävnadsinrättningen även är skyldig att, före ansökan, vidta åtgärder för att säkerställa att all import av vävnader och celler uppfyller kvalitets- och säkerhetsnormer som är likvärdiga med dem som fastställs i vävnadsdirektivet. Vävnadsinrättningen är även skyldig att säkerställa att importerade vävnader och celler kan spåras från givare till mottagare och omvänt.
I Sverige ges vävnadsinrättningar tillstånd att bedriva sin verksamhet. I avsnitt 6.2 föreslås det att begreppet vävnadsinrättning utvidgas och även avser import av mänskliga vävnader och celler som ensam verksamhet. I samma avsnitt bedömdes det inte nödvändigt att i vävnadslagen införa termen importerande vävnadsinrättning.
I artikel 5.1 anges även att de uppgifter som ska ges in i ansökan framgår av bilaga I till direktivet. Vidare anges det i artikeln att vävnadsinrättningen ska tillhandahålla och, på begäran av behörig myndighet, lämna den dokumentation som anges i bilaga III till direktivet. I avsnitt
6.4.1 har det föreslagits att de uppgifter som ska ingå i en ansökan enligt bilaga I till importdirektivet ska anges i vävnadsförordningen. Den information och dokumentation som ska tillhandahållas, och på begäran av den myndighet som utför tillståndsprövningen, lämnas enligt bilaga III till direktivet, bör regleras i förordning samt genom myndighetsföreskrifter. Myndighetsföreskrifter kan meddelas med stöd av verkställighetsbemyndigandet i 13 § vävnadsförordningen.
Undantag från dokumentationskrav i ansökan
Enligt artikel 5.2 behöver medlemstaterna inte tillämpa dokumentationskraven i del F i bilaga I eller i bilaga III till direktivet på engångsimport. Den dokumentation som kan undantas och som anges i del F i bilaga I är exempelvis kopia av avtalet med leverantören i ett tredjeland, en detaljerad flödesbeskrivning eller kopia av exporttillståndet. Den dokumenttion som kan undantas i bilaga III är bland annat uppgifter om ansvarig persons kvalifikationer och utbildning samt dokumentation om leverantören i ett tredjeland.
Direktivets bestämmelse om undantag från dokumentationskravet är fakultativt, dvs. medlemsstaterna får själva bestämma om de vill införa avvikande nationella bestämmelser. För att möjliggöra en snabb behandling vid livshotande tillstånd bedöms det finnas ett behov av att även kunna göra undantag från dokumentationskravet vid engångsimport.
I promemorian föreslogs att möjligheten till undantag från dokumentationskravet skulle regleras genom ett bemyndigande i vävnadsförordningen. I denna proposition föreslås i avsnitt 6.4.1 att ett bemyndigande införs i vävnadslagen om att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter eller i enskilda fall besluta om undantag från kraven i vävnadslagen eller i föreskrifter meddelade i anslutning till den lagen när det gäller import av vävnader, celler eller vävnadsprodukter från ett tredjeland. En anledning till att införa detta bemyndigande är att möjliggöra en snabb behandling vid livshotande tillstånd. Undantag från dokumentationskrav bör genomföras i svensk rätt genom det bemyndigande som föreslås i avsnitt 6.4.1.
Emellertid anges det i artikel 6.2 i importdirektivet att undantaget från dokumentationskrav får tillämpas endast under förutsättning att det finns lämpliga nationella bestämmelser för att reglera sådan engångsimport. Dessa nationella bestämmelser ska säkerställa att det finns en spårbarhet från givare till mottagare och omvänt och att de importerade vävnaderna och cellerna endast används på de avsedda mottagarna. Denna begränsning att meddela undantag från dokumentationskraven bör införas i en författning på lägre nivå än lag.
Jämtlands läns landsting, Gävleborgs läns landsting, Stockholms läns landsting, Västerbottens läns landsting, Västra Götalands läns landsting och SKL framhåller vikten av att tillståndsmyndigheterna beviljar undantag från direktivets krav på dokumentation och skriftliga avtal vid engångsimport som avser t.ex. autologa donationer eller partnerdonationer av könsceller. Jämtlands läns landsting, Västerbottens läns landsting, Västra Götalands läns landsting och SKL utvecklar resonemanget och anger att det inom avancerad cellterapi inte är ovanligt att autologa celler från en donator skickas till ett tredjeland för bearbetning
och sedan ska återsändas för att användas av donatorn och detta skulle försvåras med en konservativ tolkning av hur regelverket ska tillämpas vid engångsimport. Umeå universitet anför liknande synpunkter.
Slutligen framhåller Jämtlands läns landsting, Stockholms läns landsting, Västerbottens läns landsting, Västra Götalands läns landsting och
SKL risken för att import av celler och vävnader från ett tredjeland kan komma att minska kraftigt med de höga och detaljerade krav på dokumentation som en leverantör ska kunna tillhandahålla för den importerande vävnadsinrättningen enligt direktivets bilagor, särskilt bilaga III avsnitt B. Det stamcellsutbyte som i dag sker under ackrediterade och höga kvalitets- och säkerhetskrav kan komma att försvåras, utan att någon reell kvalitetshöjning i vården uppnås med direktivet. Om begreppet engångsimport kan tillämpas av tillståndsmyndigheterna i dessa fall, undviks riskerna för vårdkonsekvenser till men för patienterna.
Frågan om hur möjligheten till undantag från dokumentationskraven kommer att tillämpas lämnas till de behöriga myndigheterna.
Import av vävnadsprodukter
I avsnitt 6.4.1 föreslås att bemyndigandet om att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter eller i enskilda fall besluta om undantag från kraven i vävnadslagen eller i föreskrifter meddelade i anslutning till den lagen, även ska avse import av vävnadsprodukter. Därmed ges behörig myndighet möjlighet att meddela föreskrifter eller i enskilda fall besluta om undantag från dokumentationskrav vid engångsimport av en vävnadsprodukt. Ytterligare ändringar i lag gällande dessa produkter bedöms inte behövas med anledning av importdirektivets artikel 6.1 och 6.2.
6.7. Uppdaterad information
6.7.1. Godkännande av planerade ändringar
Regeringens bedömning: Importdirektivets krav om att de vävnadsinrättningar som importerar vävnader, celler eller vävnadsprodukter ska be behörig myndighet att i förväg lämna skriftligt godkännande till planerade väsentliga förändringar av deras importverksamhet är genomfört i svensk rätt genom 11 § vävnadslagen.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot promemorians bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 6.1 ska de importerande vävnadsinrättningarna be behörig myndighet att i förväg lämna skriftligt godkännande till planerade väsentliga förändringar av deras importverksamhet. Denna skyldighet ska speciellt beaktas i fråga om sådana väsentliga förändringar som beskrivs i artikel 3.3. I den artikeln anges att sådana förändringar som rör typen av importerade vävnader och celler, verksamhet i tredjeländer som kan påverka importerade vävnaders och cellers kvalitet och säkerhet eller de leverantörer i ett tredjeland som
används ska anses vara en väsentlig förändring. Artikel 3.3 är utförligare beskriven i avsnitt 6.4.3.
I 11 § vävnadslagen stadgas att den som bedriver en vävnadsinrättning inte får göra någon väsentlig förändring av verksamheten utan att tillståndsmyndigheten i förväg har lämnat ett skriftligt godkännande av förändringen. Genom denna bestämmelse är direktivets krav på förhandsanmälan av väsentliga ändringar av importverksamheten genomförd i svensk rätt gällande import av mänskliga vävnader och celler.
I avsnitt 6.3 föreslås att definitionen av begreppet vävnadsinrättning även innefattar import av vävnadsprodukter. Därmed kommer nämnda produkter att även omfattas av regleringen i 11 § vävnadslagen. Ytterligare ändringar i lag bedöms inte behöva göras för att genomföra kravet på uppdaterad information med anledning av en väsentlig förändring av importverksamheten i artikel 6.1.
Hänvisningar till S6-7-1
6.7.2. Upphörande med importverksamhet
Regeringens bedömning: Importdirektivets krav på att vävnadsinrättningar ska informera behörig myndighet om de beslutar att helt eller delvis upphöra med importverksamheten, är genomfört i svenska rätt genom bestämmelsen i 11 § vävnadslagen.
Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens bedömning. I promemorian förslogs det att det i vävnadslagen skulle införas en bestämmelse om nedläggning av en vävnadsinrättning och i lagrådsremissen föreslogs även en möjlighet att överklaga en myndighets beslut om nedläggning av en vävnadsinrättning.
Remissinstanserna: Jämtlands läns landsting, Västerbottens läns landsting och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anför att i tidigare fall med nedläggning i Sverige har det handlat om konkurs som grund och det förefaller mindre görligt att en konkursförvaltare ska kunna upprätta rutiner och ingå avtal med annan juridisk person om övertagande, särskilt som ett övertagande av ett register som inkluderar uppgifter om tidigare utlämnat material innebär kostnader för bevarande i upp till 30 år, respektive 70 år för könsceller. För att det i promemorian uttalade allmänintresset av en prövning ska kunna uppfyllas anser remissinstanserna att rutiner och avtal bör finnas redan vid godkännandet av en vävnadsinrättning och inte först vid ansökan om nedläggning.
Liknande synpunkter framförs även av Stockholms läns landsting och
Västra Götalands läns landsting.
Skälen för regeringens bedömning
I artikel 6.1 anges att de importerande vävnadsinrättningarna ska informera behörig myndighet om de beslutar att helt eller delvis upphöra med importverksamheten.
Att upphöra med sin verksamhet, helt eller delvis, kan ses som en väsentlig ändring, som därmed ska anmälas i enlighet med 11 § vävnadslagen. Därigenom är artikeln genomförd i svensk rätt i fråga om import av mänskliga vävnader och celler.
Emellertid kan upphörande av importverksamheten innebära att vävnadsinrättningen läggs ner. Vävnadslagen innehåller inte någon specifik bestämmelse om nedläggning av vävnadsinrättning. Ett skäl till detta är att vävnadslagen är ett genomförande av vävnadsdirektivet och att det i direktivet inte finns någon bestämmelse som avser nedläggning av vävnadsinrättningarna. I artikel 21.5 i vävnadsdirektivet anges att medlemsstaterna ska se till att vävnadsinrättningarna förfogar över sådana avtal och förfaranden som garanterar att vävnader och celler, som förvarats vid en inrättning som av något skäl lägger ned sin verksamhet, ska överföras i enlighet med det samtycke som gäller för dem till andra vävnadsinrättningar som är ackrediterade, utsedda, auktoriserade eller har beviljats tillstånd. Denna bestämmelse i vävnadsdirektivet bedömdes inte kräva någon lagbestämmelse (prop. 2007/08:96 s. 97 f.).
I promemorian och i lagrådsremissen föreslogs det att en bestämmelse skulle införas i vävnadslagen som angav förutsättningarna för att lägga ner en vävnadsinrättning. Enligt den bestämmelsen skulle tillståndsmyndigheten efter anmälan besluta om huruvida en vävnadsinrättning fick läggas ner. Den föreslagna bestämmelsen fick en utformning som liknar föreskriften om nedläggning av en biobank i 4 kap. 9 § första stycket lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. Vidare föreslogs det i lagrådsremissen att en myndighets beslut om nedläggning av en vävnadsinrättning skulle få överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Enligt Lagrådet kan artikel 21.5 i vävnadsdirektivet inte förstås på annat sätt än att medlemsstaterna ska se till att kravet på att vävnadsinrättningarna förfogar över sådana avtal och förfaranden som garanterar att vävnader och celler överförs till andra vävnadsinrättningar om en inrättning av något skäl lägger ned sin verksamhet är uppfyllt innan tillstånd ges. Lagrådet konstaterar att när vävnadsdirektivet genomfördes gjordes bedömningen att direktivets krav i denna del var uppfyllda. Någon särskild bestämmelse med anledning av artikel 21.5 ansågs inte behövlig (a. prop. s. 98). Lagrådet finner inte att det har framkommit något skäl för att nu göra en annan bedömning än den som då gjordes. Lagrådet förordar att den föreslagna bestämmelsen om nedläggning av en vävnadsinrättning i den föreslagna 28 a § vävnadslagen och den föreslagna ändringen i överklagandebestämmelsen i 36 § första stycket utgår.
I likhet med vad som anges i promemorian och i lagrådsremissen har Socialstyrelsen och Läkemedelsverket meddelat bestämmelser om nedläggning av vävnadsinrättningar (jfr 2 kap. 4 § Socialstyrelsens föreskrifter, SOSFS 2009:31, om vävnadsinrättningar i hälso- och sjukvården m.m. och 2 kap. 6 § Läkemedelsverkets föreskrifter, LVFS 2008:12, om hantering av mänskliga vävnader och celler avsedda för läkemedelstillverkning). I Läkemedelsverkets föreskrifter anges även att vid ansökan om tillstånd att bedriva verksamhet vid en vävnadsinrättning ska sökanden ge in bland annat kopia på avtal som reglerar att vävnader och celler ska överföras till en annan vävnadsinrättning och hur spårbarheten ska uppfyllas i händelse av att vävnadsinrättningen läggs ner. Regeringen delar Lagrådets slutsats att de föreslagna bestämmelserna i promemorian och lagrådsremissen om nedläggning av en vävnadsinrättning och överklagande av ett sådant beslut ska utgå.
Hänvisningar till S6-7-2
- Prop. 2016/17:88: Avsnitt 3
6.7.3. Anmälan av allvarliga avvikande händelser eller biverkningar
Regeringens bedömning: Kravet på anmälan av misstänkta eller konstaterade allvarliga avvikande händelser eller allvarliga biverkningar är genomfört i svensk rätt genom 20 § vävnadslagen.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot promemorians bedömning.
Skälen för regeringens bedömning
Import av mänskliga vävnader och celler
I artikel 6.2 i importdirektivet stadgas en skyldighet för de importerande vävnadsinrättningarna att till behörig myndighet utan dröjsmål anmäla misstänkta eller konstaterade allvarliga komplikationer eller biverkningar som rapporterats till dem av leverantörer i ett tredjeland och som kan påverka kvaliteten och säkerheten hos de vävnader och celler som de importerar. Anmälan ska innehålla den informationen som anges i bilagorna III och IV till direktiv 2006/86/EG. Enligt dessa bilagor ska anmälan bland annat innehålla uppgifter om biverkningen respektive komplikationen, när den inträffade, slutsatserna av utredningen samt i vissa fall det unika donationsnumret.
När vävnadsdirektivet genomfördes i svensk rätt så infördes termen ”allvarlig avvikande händelse” i vävnadslagen i stället för direktivets term ”allvarlig komplikation”. Anledningen till detta var att den förra termen även användes i lagen (2006:496) om blodsäkerhet (jfr prop. 2007/08:96 s. 80 f.).
En skyldighet att anmäla allvarliga biverkningar och allvarliga komplikationer och i dessa anmälningar lämna de uppgifter som anges i bilagorna III och IV till direktiv 2006/86/EG finns även i artiklarna 5.3 och 6.4 i det direktivet.
De uppgifter som ska lämnas enligt artikel 6.2 i importdirektivet rör en persons hälsa och bedöms därmed vara sådana känsliga uppgifter som det är förbjudet att behandla enligt 13 § personuppgiftslagen (1998:204). Trots förbudet är det tillåtet att behandla sådana personuppgifter i vissa uppräknade fall som anges i 15–19 §§. Med stöd av 18 § kan känsliga personuppgifter behandlas för hälso- och sjukvårdsändamål om behandlingen är nödvändig för bland annat förebyggande hälso- och sjukvård, medicinska diagnoser, vård eller behandling. En anmälan om allvarlig avvikande händelse eller allvarlig biverkning faller inom de kriterier som anges i 18 § och behandling av personuppgifter i dessa avseenden får därmed anses tillåten trots förbudet i 13 §. För att en behandling över huvud taget ska få ske måste den emellertid också vara tillåten enligt övriga bestämmelser i personuppgiftslagen. Enligt 10 § personuppgiftslagen får personuppgifter bara behandlas om den registrerade har lämnat sitt samtycke till behandlingen eller om behandlingen kan hänföras till ett i lagen uppräknat fall av tillåten behandling, t.ex. att behandlingen är nödvändig för att den personuppgiftsansvarige ska kunna fullgöra en
rättslig skyldighet eller för att en arbetsuppgift av allmänt intresse ska kunna utföras. Arbetet med att förhindra eller minska risken för att personer kan drabbas av biverkningar, avvikande händelser och därmed även smittsamma sjukdomar får anses vara ett mycket angeläget samhälleligt intresse. Att behandla uppgifter i detta syfte kan således ses som en arbetsuppgift av allmänt intresse.
Anmälningsskyldigheten i artiklarna 5.3 och 6.4 i direktiv 2006/86/EG bedömdes genomförda genom 20 § vävnadslagen (prop. 2008/09:36 s. 30). I den bestämmelsen stadgas en skyldighet för verksamhetschefen vid en vävnadsinrättning att se till att misstänkta eller konstaterade allvarliga biverkningar och allvarliga avvikande händelser anmäls till tillsynsmyndigheten utan dröjsmål. I förarbetena gjordes vidare bedömningen att övriga krav i direktiv 2006/86/EG på anmälan av allvarliga biverkningar och allvarliga komplikationer kunde genomföras genom bestämmelser i förordning och myndighetsföreskrifter (a.a. s. 30 f.).
Samma bedömning görs i fråga om kravet om anmälan av misstänkta eller konstaterade allvarliga komplikationer eller allvarliga biverkningar i artikel 6.2 i importdirektivet. Detta krav bedöms vara genomfört i svensk rätt genom 20 § vävnadslagen, och kraven i artikel 6.2 i övrigt kan genomföras genom bestämmelser i förordning och myndighetsföreskrifter. Stöd för sådan normgivning finns i 38 § vävnadslagen och 12 och 13 §§ vävnadsförordningen. Regleringen i 20 § vävnadslagen torde utgöra en sådan rättslig skyldighet som avses i 10 b § personuppgiftslagen.
Datainspektionen erinrar om att EU har beslutat om en förordning gällande dataskydd, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG. Denna EU-förordning ska börja tillämpas den 25 maj 2018 och kommer att påverka de särskilda registerförfattningarna. Datainspektionen förutsätter att det fortsatta lagstiftningsarbetet gällande genomförandet av importdirektivet kommer att ske i samråd med den utredning som regeringen tillsatt om dataskyddsförordningen och behandlingen av personuppgifter och anpassningar av författningar inom Socialdepartementets verksamhetsområde.
De eventuella anpassningar av vävnadslagen och vävnadsförordningen som kan komma att behövas med anledning av EU:s dataskyddsförordning utreds för närvarande av Socialdataskyddsutredningen (S 2016:05) och kommer således att behandlas i det lagstiftningsarbetet.
Import av vävnadsprodukter
Genom förslaget i avsnitt 6.3 kommer begreppet vävnadsinrättning att även omfatta verksamhet som avser import av vävnadsprodukter. Dessa produkter är enligt det föreslagna tillägget i 2 § vävnadslagen en produkt som är tillverkad av mänskliga vävnader eller celler och som är avsedd att användas på människor men som inte är ett läkemedel eller en produkt som omfattas av en annan EU-rättsakt än importdirektivet. Dessa produkter är desamma som de produkter som avses i artikel 1.1 b i importdirektivet. En vävnadsinrättning ska ha en verksamhetschef som
svarar för verksamheten (13 § vävnadslagen) och det är verksamhetschefen vid en vävnadsinrättning som är skyldig att se till att misstänkta eller konstaterade allvarliga biverkningar och allvarliga avvikande händelser anmäls till tillsynsmyndigheten utan dröjsmål (20 § vävnadslagen). Genom den ändrade definitionen av vävnadsinrättning kommer anmälningsskyldigheten i 20 § vävnadslagen även att omfatta vävnadsinrättningar som importerar vävnadsprodukter.
Hänvisningar till S6-7-3
- Prop. 2016/17:88: Avsnitt 6.10
6.7.4. Anmälan om ändringar gällande leverantör i ett tredjeland
Regeringens bedömning: Artikel 6.3 om skyldigheter för en vävnadsinrättning att utan dröjsmål anmäla vissa ändringar som gäller leverantörer i ett tredjeland till behörig myndighet kräver inga ytterligare bestämmelser i lag.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. I promemorian föreslogs det att artikel 6.3 skulle genomföras i svensk rätt genom tillägg i förordning.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot promemorians förslag.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 6.3 i importdirektivet ska de importerande vävnadsinrättningarna utan dröjsmål anmäla till behörig myndighet
a) varje återkallande eller upphävande, helt eller delvis, av den auktorisering som leverantören i ett tredjeland har att exportera vävnader och celler, och
b) alla andra beslut som den eller de behöriga myndigheterna i det land där leverantören i ett tredjeland är etablerad fattar på grund av bristande efterlevnad och som kan vara relevanta för de importerade vävnadernas och cellernas kvalitet och säkerhet.
Anmälningsskyldigheten ska även omfatta dem som importerar vävnadsprodukter.
Denna anmälningsskyldighet bör regleras i förordning eller myndighetsföreskrifter med stöd av bemyndigandet i 38 § vävnadslagen respektive 12 § vävnadsförordningen. Eventuella verkställighetsföreskrifter om anmälan av ändringar gällande leverantör i ett tredjeland kan meddelas av behöriga myndigheter med stöd av verkställighetsbemyndigandet i 13 § vävnadsförordningen.
6.8. Skriftliga avtal
6.8.1. Krav på skriftliga avtal
Regeringens förslag: I vävnadslagen ska en bestämmelse införas om att en vävnadsinrättning som avser att importera mänskliga vävnader och celler som tillvaratas, kontrolleras, bearbetas, konserveras eller förvaras i ett tredjeland, eller avser att importera en vävnadsprodukt från ett tredjeland, ska ingå ett skriftligt avtal med berörd leverantör.
Avtalet ska precisera de krav som ska uppfyllas för att säkerställa att kvalitets- och säkerhetsnormerna för det som ska importeras är likvärdiga med de normer som gäller enligt denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag.
Regeringens bedömning: De möjligheter till undantag från kravet om skriftliga avtal mellan importerande vävnadsinrättning och en leverantör i ett tredjeland som anges i artikel 7.1 genomförs i svensk rätt genom möjligheterna att meddela föreskrifter och i enskilda fall besluta om undantag från kraven i vävnadslagen eller i föreskrifter meddelade i anslutning till den lagen gällande import av vävnader, celler och vävnadsprodukter. Importdirektivets ytterligare krav på vad det skriftliga avtalet mellan vävnadsinrättning och leverantör i ett tredjeland minst ska innehålla kräver inga ytterligare bestämmelser i lag.
Promemorians bedömning: I promemorian gjordes bedömningen att direktivets krav på skriftligt avtal mellan en vävnadsinrättning och en leverantör i ett tredjeland skulle genomföras genom tillägg i förordning och att importdirektivets krav på vad det skriftliga avtalet ska innehålla skulle genomföras i svensk rätt genom myndighetsföreskrifter.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot promemorians bedömning. Socialstyrelsen anser att det tydligt bör framgå i lag eller förordning att importerande vävnadsinrättningar ska ha skriftliga avtal med leverantören. Socialstyrelsen bedömer att det vore mer lämpligt att införa bestämmelser om innehållet i det skriftliga avtalet i vävnadsförordningen. Om lagstiftaren anser att Socialstyrelsen trots allt ska utfärda myndighetsföreskrifter om detta, delar myndigheten inte promemorians bedömning att sådana myndighetsföreskrifter kan meddelas med stöd av 12 § vävnadsförordningen utan efterfrågar i så fall ett tydligare bemyndigande.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Av artikel 7.1 i importdirektivet framgår att importerande vävnadsinrättningar ska ha skriftliga avtal med leverantörer i ett tredjeland i de fall där donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring eller export till unionen av vävnader och celler som ska importeras till unionen sker utanför unionen. I artikel 7.2 i importdirektivet stadgas att det skriftliga avtalet mellan den importerande vävnadsinrättningen och leverantören i ett tredjeland ska precisera vilka kvalitets- och säkerhetskrav som ska uppfyllas för att säkerställa att kvalitets- och säkerhetsnormerna för de vävnader och celler som ska importeras är likvärdiga
med de normer som fastställs i vävnadsdirektivet. Det skriftliga avtalet ska minst ha det innehåll som anges i bilaga IV till importdirektivet. Vidare anges det i artikel 7.3 att det skriftliga avtalet ska innehålla en klausul som ger behörig myndighet rätt att inspektera verksamheten, inklusive anläggningarna, hos varje leverantör i ett tredjeland under det skriftliga avtalets giltighetstid och i två år efter att det upphört att gälla.
Bedömningen i promemorian
Att en kopia av detta skriftliga avtal ska ges in i ansökan om tillstånd att bedriva vävnadsinrättning framgår av artikel 7.4 i importdirektivet men även av artiklarna 3.2 och 6.1 i samma direktiv jämfört med punkt 1 i del F i bilaga I till direktivet. I avsnitt 6.4.1 föreslås att dokumentationskravet i artikel 3.2 ska genomföras genom en bestämmelse i vävnadsförordningen. I promemorian gjordes bedömningen att denna reglering var tillräcklig och att eventuella ytterligare föreskrifter med anledning av direktivets krav i artikel 7.1 kunde meddelas genom myndighetsföreskrifter och att kraven i artikel 7.2 och 7.3 borde regleras i myndighetsföreskrifter med stöd av bemyndigandet i 12 § vävnadsförordningen.
Socialstyrelsen menar att direktivets krav på att importerande vävnadsinrättningar ska ha skriftliga avtal med leverantören inte till fullo uppfylls genom ett tillägg i vävnadsförordningen om att vävnadsinrättningen i sin ansökan till tillståndsmyndigheten ska bifoga kopia på avtalet.
Socialstyrelsen föreslår i stället att det i vävnadslagen eller vävnadsförordningen införs en bestämmelse som anger att en vävnadsinrättning som avser att importera ska upprätta skriftliga avtal med leverantören i ett tredjeland. Vidare anser Socialstyrelsen det mer lämpligt att reglera vad det skriftliga avtalet ska innehålla i vävnadsförordningen. Om Socialstyrelsen trots allt ska utfärda myndighetsföreskrifter inom detta område, delar inte myndigheten promemorians bedömning att sådana myndighetsföreskrifter kan meddelas med stöd av 12 § vävnadsförordningen utan efterfrågar i så fall ett tydligare bemyndigande.
Genomförande i svensk rätt
Med beaktande av Socialstyrelsens synpunkter gör regeringen följande bedömning. I 12 § vävnadslagen finns en bestämmelse om krav på skriftligt avtal i de situationer där en vävnadsinrättning uppdrar åt någon annan att utföra visst arbete för inrättningens räkning. Med beaktande av att det kravet anges i lag bör kravet om skriftligt avtal mellan en vävnadsinrättning och en leverantör i ett tredjeland även regleras i lag. I den bestämmelsen bör det även anges att det skriftliga avtalet ska precisera vilka kvalitets- och säkerhetskrav som ska uppfyllas för att säkerställa att kvalitets- och säkerhetsnormerna för de vävnader och celler som ska importeras är likvärdiga med de normer som fastställs i vävnadslagen och i föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen.
Enligt artikel 1.1 b i importdirektivet ska importdirektivet även tillämpas på import av produkter som tillverkas av mänskliga vävnader eller celler och som är avsedda att användas på människor, om dessa produkter inte omfattas av annan unionslagstiftning. I avsnitt 6.3.2 föreslås dessa produkter benämnas vävnadsprodukter i svensk lagstiftning. För att
genomföra direktivets krav även gällande dessa produkter bör ovan föreslagna lagbestämmelser även omfatta import av en vävnadsprodukt.
Avsikten med lagbestämmelsen om skriftligt avtal är inte att tillerkänna en vävnadsinrättning eller en leverantör en rättighet som är relaterad till avtalsförhållandet och parternas ekonomiska förhållanden. I stället är syftet att kvalitets- och säkerhetsnormer ska preciseras för att därmed skydda människors hälsa (jfr 1 § vävnadslagen). Bestämmelsen om skriftliga avtal bedöms utgöra en offentligrättslig föreskrift tillhörande det delegeringsbara området enligt 8 kap. 2 § första stycket 2 regeringsformen.
I artikel 7.2 anges att det skriftliga avtalet ska ha minst det innehåll som anges i bilaga IV till importdirektivet. Detta krav kan genomföras genom bestämmelser i förordning eller myndighetsföreskrifter med stöd av 38 § vävnadslagen respektive 12 § vävnadsförordningen.
Undantag från krav på skriftliga avtal
Enligt artikel 7.1 behöver medlemsstaterna inte tillämpa kravet på att en vävnadsinrättning ska ha skriftligt avtal med en leverantör i ett tredjeland vid engångsimport. För att säkerställa att snabb behandling kan ges vid exempelvis livshotande tillstånd är det viktigt att möjliggöra en förenklad import som innebär att undantag kan göras från kravet på skriftliga avtal. I avsnitt 6.4.1 föreslås ett bemyndigande i vävnadslagen som innebär att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter och i enskilda fall besluta om undantag från kraven i vävnadslagen eller i föreskrifter meddelade i anslutning till den lagen gällande import av vävnader, celler och vävnadsprodukter. Genom denna föreslagna reglering kan undantaget från kravet på skriftliga avtal genomföras i svensk rätt genom bestämmelser i förordning eller myndighetsföreskrifter.
Av artikel 7.1 framgår emellertid att medlemsstaterna ges möjlighet att meddela undantag från kravet på skriftligt avtal vid engångsimport om det finns lämpliga nationella bestämmelser för att reglera sådan import. Dessa nationella bestämmelser ska säkerställa a) spårbarhet från givare till mottagare och omvänt, och b) att de importerade vävnaderna och cellerna endast används på de avsedda mottagarna. En sådan reglering bör införas i en författning på lägre normgivningsnivå än lag.
Ytterligare reglering i lag bedöms inte behövas för att genomföra artikel 7.1–7.3 i svensk rätt gällande import av mänskliga vävnader och celler samt import av vävnadsprodukter.
Som anges i avsnitt 6.6 så framhåller Jämtlands läns landsting, Gävleborgs läns landsting, Stockholms läns landsting, Västerbottens läns landsting, Västra Götalands läns landsting och SKL vikten av att tillståndsmyndigheterna beviljar undantag från direktivets krav på skriftliga avtal vid engångsimport. Umeå universitet anför liknande synpunkter.
6.8.2. Kopia av avtalet
Regeringens bedömning: Importdirektivets krav på att en kopia av avtalet med en leverantör i ett tredjeland ska lämnas in som en del av ansökan om tillstånd att bedriva vävnadsinrättning kräver inga ytterligare bestämmelser i lag.
Promemorians bedömning: Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. I promemorian föreslogs att direktivets krav på att en kopia av avtalet ska lämnas in som en del av ansökan om tillstånd skulle genomföras i svensk rätt genom tillägg i förordning.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot promemorians bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 7.4 i importdirektivet ska importerande vävnadsinrättningar lämna kopior av skriftliga avtal med leverantörer i ett tredjeland till den eller de behöriga myndigheterna som en del av sin ansökan om ackreditering, utseende, auktorisering eller tillstånd. Denna bestämmelse bör genomföras i svensk rätt genom det tillägg i vävnadsförordningen som föreslås i avsnitt 6.4.1.
Eventuella kompletterande myndighetsföreskrifter kan meddelas med stöd av verkställighetsbemyndigandet i 13 § vävnadsförordningen.
Hänvisningar till S6-8-2
6.9. Register över importerande vävnadsinrättningar och årsrapporter
Regeringens bedömning: Importdirektivets krav på att vävnadsinrättningar ska lämna årsrapporter över sin verksamhet till behörig myndighet kräver inga tillägg i lag. Inte heller direktivets krav på att vävnadsinrättningar ska föra register över sin verksamhet eller kravet på att behöriga myndigheter ska föra register över importerande vävnadsinrättningar kräver tillägg i lag. De eventuella tillägg som kan behövas bör i dessa delar genomföras i förordning eller genom myndighetsföreskrifter.
Promemorians förslag och bedömning: Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. I promemorian föreslogs att importdirektivets krav på att vävnadsinrättningar ska lämna årsrapporter över sin verksamhet till behörig myndighet skulle regleras i förordning.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot promemorians förslag och bedömning. Jämtlands läns landsting, Stockholms läns landsting, Västerbottens läns landsting,
Västra Götalands läns landsting och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anser att en rapportering av vävnadsinrättningarnas årsrapport till den 15 februari är något snävt för att hinna sammanställa alla de uppgifter som ska tas fram till rapporten efter ett årsskifte. Uppsala läns landsting menar att tidigareläggande av rapporteringsdatum till 15 februari för vävnadsinrättningarnas årsrapport är relevant och förhoppningsvis kommer att leda till att nationella sammanställningar blir klara tidigare under året.
Skälen för regeringens bedömning: Av artikel 8.1 i importdirektivet framgår att importerande vävnadsinrättningar ska föra ett register över sin verksamhet, med typer och kvantiteter av vävnader och celler som importeras, och över deras ursprung och användning. Registret ska också innehålla samma information för varje engångsimport som görs. Vidare anges det i artikeln att de årsrapporter som avses i artikel 10.1 i vävnadsdirektivet ska innehålla information om denna verksamhet.
En liknande bestämmelse om skyldigheter för vävnadsinrättningar att föra register över ovan nämnda uppgifter och lämna årsrapporter finns i artikel 10 i vävnadsdirektivet. Denna bestämmelse genomfördes i svensk rätt genom 21 § vävnadslagen. Av 21 § framgår att den som har tillstånd att bedriva en vävnadsinrättning ska föra ett register med uppgifter om sin verksamhet, givare och mottagare av mänskliga vävnader och celler, och kontroller som utförts av mänskliga vävnader och celler. Genom denna bestämmelse är artikel 8.1 i fråga om skyldighet att föra register genomförd i svensk rätt.
Vävnadsdirektivets bestämmelse i artikel 10 om årsrapporter är genomförd i svensk rätt genom 11 kap. 5 § Socialstyrelsen föreskrifter (SOSFS 2009:31) om vävnadsinrättningar i hälso- och sjukvården m.m. och 4 kap. 13 § Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2008:12) om hantering av mänskliga vävnader och celler avsedda för läkemedelstillverkning. Det bedöms dock lämpligt att reglera skyldigheten att lämna årsrapporter i vävnadsförordningen med stöd av 38 § vävnadslagen. Behöriga myndigheter kan meddela närmare föreskrifter om denna årsrapport med stöd av 12 och 13 §§ vävnadsförordningen.
I promemorian föreslogs det att årsrapporterna skulle lämnas in den 15 februari i stället för den 30 april som anges i ovan nämnda myndighetsföreskrifter. Jämtlands läns landsting, Stockholms läns landsting,
Västerbottens läns landsting, Västra Götalands läns landsting och SKL anser att en förkortning av tiden till den 15 februari är något snävt för att hinna sammanställa alla de uppgifter som ska tas fram till rapporten efter ett årsskifte. SKL föreslår att nuvarande tidpunkt, dvs. 30 april, även fortsättningsvis ska gälla. Uppsala läns landsting menar att tidigareläggandet av rapporteringsdatum till 15 februari är relevant och förhoppningsvis kommer att leda till att nationella sammanställningar blir klara tidigare under året. Frågan bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Register över vävnadsinrättningar
I artikel 8.2 stadgas att behörig myndighet ska inkludera importerande vävnadsinrättningar i det offentliga register över vävnadsinrättningar som föreskrivs i artikel 10.2 i vävnadsdirektivet.
Artikel 10.2 i vävnadsdirektivet är genomförd i svensk rätt genom 23 och 24 §§ vävnadslagen. Av dessa bestämmelser framgår bland annat att Inspektionen för vård och omsorg ska föra ett register över dem som har tillstånd att bedriva en vävnadsinrättning. Vidare anges det i bestämmelserna att registret har till ändamål att ge offentlighet åt vilka vävnadsinrättningar som har tillstånd och för vilken verksamhet dessa har beviljats tillstånd. Ytterligare bestämmelser om detta register finns i 9 och 10 §§ vävnadsförordningen. Eftersom begreppet vävnadsinrättningar i svensk rätt även kommer att tillämpas på de vävnadsinrättningar som
enligt direktivet är att betrakta som importerande vävnadsinrättningar är artikel 8.2 genomförd i svensk rätt genom ovan nämnda bestämmelser i vävnadslagen.
Vidare anges det i artikel 8.3 att informationen om importerande vävnadsinrättningars ackreditering, utseende, auktorisering eller tillstånd också ska göras tillgänglig genom det nätverk av register som avses i artikel 10.3 i vävnadsdirektivet. Artikel 10.3 i vävnadsdirektivet stadgar att medlemsstaterna och kommissionen ska upprätta ett nätverk som förbinder de nationella vävnadsregistren. Denna bestämmelse föranleder inga tillägg i lag eller förordning.
6.10. Sekretess
Regeringens förslag: Den tystnadsplikt för personal inom en enskilt bedriven vävnadsinrättning som föreskrivs i 27 § vävnadslagen ska utvidgas till att även avse uppgifter om importerade vävnadsprodukter.
Promemorians förslag: Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot promemorians förslag.
Skälen för regeringens förslag
Sekretess som rör allvarlig avvikande händelse eller allvarlig biverkning
I avsnitt 6.7.3 framgår det att enligt artikel 6.2 i importdirektivet ska allvarliga avvikande händelser och allvarliga biverkningar som rapporterats till en vävnadsinrättning anmälas till behörig myndighet. Denna anmälan gäller vävnader och celler som ska användas vid transplantation och vid läkemedelstillverkning samt för importerade vävnadsprodukter. Artikeln är genomförd i svensk rätt genom 20 § vävnadslagen som stadgar att verksamhetschefen vid en vävnadsinrättning ska se till att misstänkta eller konstaterade allvarliga biverkningar och allvarliga avvikande händelser anmäls till tillsynsmyndigheten utan dröjsmål.
Sekretess inom hälso- och sjukvården m.m.
Inom den hälso- och sjukvård som bedrivs i offentlig regi kan uppgifter om allvarliga avvikande händelser eller allvarliga biverkningar omfattas av sekretess med stöd av 25 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL. Enligt den bestämmelsen gäller sekretess inom hälso- och sjukvården för uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men. Detsamma gäller i annan medicinsk verksamhet, exempelvis insemination, befruktning utanför kroppen, abort, sterilisering och åtgärder mot smittsamma sjukdomar.
I propositionen Genomförande av EG-direktivet om mänskliga vävnader och celler (prop. 2007/08:96) gjordes bedömningen att verksamhet som avser donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering,
förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler avsedda för användning på människor inbegriper åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador och att sådan verksamhet därför är att betrakta som hälso- och sjukvård i den mening som avses i hälso- och sjukvårdslagen. Bestämmelserna i dåvarande 7 kap. 1 c § första stycket sekretesslagen (1980:100), nuvarande 25 kap. 1 § OSL, var således enligt dessa uttalanden tillämpliga på sådan verksamhet (prop. 2007/08:96 s. 89 f.). I samma proposition gjordes vidare bedömningen att donation, tillvaratagande och kontroll av mänskliga celler avsedda att användas vid tillverkning av läkemedel är verksamhet som inte primärt har vård- eller behandlingssyfte. Insamlingen ansågs dock utgöra ingrepp på människor som måste ske på ett medicinskt riktigt sätt. I förarbetena gjordes därför bedömningen att sådan verksamhet får anses vara sådan individuellt inriktad verksamhet som är att betrakta som "annan medicinsk verksamhet" i den mening begreppet hade i dåvarande 7 kap. 1 c § sekretesslagen (nuvarande 25 kap. 1 § OSL). Sekretess gäller således för sådan verksamhet som bedrivs genom det allmännas försorg (prop. 2007/08:96 s. 90). Denna bedömning gäller fortfarande.
I avsnitt 6.7.3 framgår att anmälan om allvarliga avvikande händelser eller allvarliga biverkningar även ska göras i frågan om vävnadsprodukter. Uppgifter om dessa produkter bedöms omfattas av den sekretess som föreligger för annan medicinsk verksamhet enligt 25 kap. 1 § OSL.
Tystnadsplikt inom den enskilda hälso- och sjukvården m.m.
I verksamhet inom den enskilda hälso- och sjukvården tillämpas bestämmelserna i 6 kap. 12 § patientsäkerhetslagen (2010:659). Enligt den bestämmelsen får den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen inom den enskilda hälso- och sjukvården inte obehörigen röja vad han eller hon i sin verksamhet har fått veta om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Som obehörigt röjande anses, enligt bestämmelsen, inte att någon fullgör sådan uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.
För enskilt bedriven verksamhet där det sker tillvaratagande och kontroll av mänskliga vävnader och celler som ska användas för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor gäller 27 § vävnadslagen. Enligt det lagrummet får den som tillhör eller har tillhört personalen på en sådan vävnadsinrättning inte obehörigen röja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om en enskild givares hälsotillstånd och andra personliga förhållanden (jfr prop. 2007/08:96 s. 90).
Enskilt bedrivna vävnadsinrättningar som importerar vävnadsprodukter kan få uppgifter om allvarliga avvikande händelser eller allvarliga biverkningar från leverantörer i ett tredjeland. Även dessa uppgifter bör omfattas av tystnadsplikt. Därmed bör vävnadslagens bestämmelse om tystnadsplikt utvidgas i motsvarande mån.
Sekretessgenombrott
Som ovan nämns ska verksamhetschefen vid en vävnadsinrättning i enlighet med 20 § vävnadslagen se till att misstänkta eller konstaterade
allvarliga biverkningar och allvarliga avvikande händelser anmäls till tillsynsmyndigheten utan dröjsmål.
När det gäller en vävnadsinrättning som drivs i offentlig regi kan det anges att enligt 10 kap. 28 § OSL hindrar inte sekretess att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. Som framgår ovan finns det en anmälningsskyldighet i 20 § vävnadslagen. Den bestämmelsen får sekretessbrytande effekt och det blir därför möjligt att lämna uppgifter till berörd tillsynsmyndighet. Ytterligare tillägg i OSL är därför inte påkallat.
Även om de flesta vävnadsinrättningar drivs i offentlig regi finns det även vissa som drivs enskilt. Den tystnadsplikt som enligt 27 § vävnadslagen omfattar dem som tillhör eller har tillhört en enskild bedriven vävnadsinrättning gäller obehörigt röjande av uppgifter. I lagrummet anges dock att med obehörigt röjande avses inte att någon fullgör uppgiftsskyldigheter som följer av lag eller förordning. Genom den anmälningsplikt som stadgas i 20 § vävnadslagen kan uppgifterna lämnas ut till berörd tillsynsmyndighet.
Sekretess gällande tillståndsgivning och tillsyn hos de mottagande myndigheterna
Anmälningar om allvarliga avvikande händelser och allvarliga biverkningar hanteras inom berörda myndigheters tillsynsverksamhet. Dessa uppgifter omfattas av sekretess hos mottagande myndigheter genom sekretessbestämmelsen i 25 kap. 3 § OSL. Enligt den bestämmelsen gäller sekretess i sådan verksamhet som innefattar särskild tillsyn över allmän eller enskild hälso- och sjukvård eller annan medicinsk verksamhet för uppgift om en enskilds hälsotillstånd och andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men.
Därutöver kan uppgifter om tillsyn och tillståndsgivning omfattas av den sekretess som gäller enligt 30 kap. 23 § OSL och 9 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641), förkortad OSF, jämte punkt 33 i bilagan till den förordningen. Enligt 30 kap. 23 § OSL gäller sekretess, i den utsträckning regeringen meddelar föreskrifter om det, i en statlig myndighets verksamhet som består i bl.a. utredning, tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på produktion, handel eller näringslivet i övrigt för uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Detsamma gäller för uppgift om andra ekonomiska eller personliga förhållanden för den som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndighetens verksamhet. Det sistnämnda skyddet är emellertid starkare i och med att det här inte uppställs något skaderekvisit. I stället råder absolut sekretess.
Som nämnts gäller sekretessen enligt 30 kap. 23 § OSL endast i den utsträckning som regeringen har föreskrivit det. Regeringen har i 9 § OSF och punkt 33 i dess bilaga föreskrivit att uppgifter inom ramen för verksamhet som består i tillståndsgivning och tillsyn enligt vävnadslagen kan bli föremål för sekretess.
Enligt punkt 33 gäller dock inte sekretess för enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat vid tillsyn över
produktsäkerheten hos varor som är avsedda för konsumenter eller kan antas komma att användas av konsumenter, om intresset av allmän kännedom om förhållande som rör risk för skada på person har sådan vikt att uppgiften bör lämnas ut.
Med beaktande av ovan nämnda bestämmelser bedöms det inte behövas göra tillägg i OSL eller OSF.
Hänvisningar till S6-10
- Prop. 2016/17:88: Avsnitt 9
6.11. Behöriga myndigheter
Regeringens bedömning: Vilken eller vilka myndigheter som beslutar om tillstånd och utövar tillsyn över vävnadsinrättningar som importerar mänskliga vävnader och celler samt vävnadsprodukter bör regleras i förordning.
Promemorians förslag: Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens bedömning. I promemorian föreslogs att Inspektionen för vård och omsorg även fortsättningsvis skulle ge tillstånd och utöva tillsyn gällande import av mänskliga vävnader och celler avsedda för användning på människor. Vidare föreslogs att Läkemedelsverket skulle vara tillstånds- och tillsynsmyndighet gällande import av mänskliga vävnader och celler avsedda för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor samt att Läkemedelsverket även skulle meddela tillstånd och utöva tillsyn över vävnadsinrättningar som importerar vävnadsprodukter.
Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inte lämnat några synpunkter på förslaget. Läkemedelsverket anser att det är övervägande positivt att Läkemedelsverket enligt förslaget ges ansvaret för tillståndsgivning och tillsyn över verksamheter som hanterar vävnadsprodukter, inte minst eftersom verket redan nu har ett ansvar för läkemedelsnära produkter.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt vävnadsförordningen prövar Inspektionen för vård och omsorg frågor om tillstånd att bedriva verksamhet vid en vävnadsinrättning som rör hantering av mänskliga vävnader eller celler avsedda för användning på människor. Inspektionen för vård och omsorg utövar även tillsyn över nämnda verksamhet. Av samma förordning framgår att Läkemedelsverket beslutar om tillstånd till och utövar tillsyn över verksamhet vid en vävnadsinrättning som rör hantering av mänskliga vävnader eller celler avsedda för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor.
Import av vävnader och celler ingår i begreppet hantering och således är det Inspektionen som ger tillstånd och utövar tillsyn gällande import av mänskliga vävnader eller celler avsedda för användning på människor. Läkemedelsverket är i sin tur tillstånds- och tillsynsmyndighet när det gäller import av mänskliga vävnader eller celler som är avsedda för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor.
Enligt artikel 1.1 b i importdirektivet ska direktivet även tillämpas på import av produkter som tillverkas av mänskliga vävnader och celler och är avsedda för användning på människor, om dessa produkter inte omfattas av annan unionslagstiftning. I avsnitt 6.3 föreslås det att dessa produkter definieras som vävnadsprodukter i vävnadslagen och i samma
avsnitt föreslås det att en vävnadsinrättning är en inrättning som bland annat importerar vävnadsprodukter.
Regeringen beslutar, med stöd av 10 och 15 §§ vävnadslagen, vilken eller vilka myndigheter som ska besluta om tillstånd att bedriva vävnadsinrättning och som ska utöva tillsyn över efterlevnaden av vävnadslagen och de föreskrifter och villkor som meddelats i anslutning till vävnadslagen.
Hänvisningar till S6-11
7. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Ändringarna i vävnadslagen ska träda i kraft den 29 april 2017.
Regeringens bedömning: Det krävs inga övergångsbestämmelser med anledning av föreslagna författningsändringar.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna har tillstyrkt eller har inga invändningar mot promemorians förslag och bedömning.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt artikel 9.1 i importdirektivet ska medlemsstaterna senast den 29 oktober 2016 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen. Därefter ska medlemsstaterna tillämpa direktivets bestämmelser från och med den 29 april 2017.
I enlighet med artikel 9.1 ska föreslagna ändringar i vävnadslagen träda i kraft den 29 april 2017. Några övergångsbestämmelser bedöms inte behövas.
8. Konsekvenser
Innan en myndighet beslutar föreskrifter eller allmänna råd, ska myndigheten enligt förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning bland annat utreda föreskrifternas kostnadsmässiga och andra konsekvenser i den omfattning som behövs i det enskilda fallet och dokumentera utredningen i konsekvensutredningen.
Denna proposition innehåller förslag för att genomföra importdirektivet i svensk rätt. Några alternativa lösningar verkar inte finnas för genomförandet av detta direktiv än att föra in ändringar i vävnadslagen.
De föreslagna ändringarna innebär att vävnadsinrättningar kan importera vävnader och celler utan att därutöver bearbeta, konservera, förvara eller distribuera vävnader eller celler. Vidare ska import av vävnadsprodukter ske genom vävnadsinrättningar. Det innebär att exempelvis organisationer med ansvar för användning av mänskliga vävnader och
celler på människa, såsom sjukvårdsinrättningar som utför transplantationer, kan importera vävnader och celler och nämnda vävnadsprodukter. Samtliga vävnadsinrättningen måste dock uppfylla tillämpliga krav i vävnadslagen och föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen. De nya reglerna kan medföra att fler vävnadsinrättningar kan komma att bedriva verksamhet i Sverige. Det bedöms dock endast innebära en marginell ökning av antalet vävnadsinrättningar.
De aktörer som kommer att beröras av förslagen är myndigheter, företag och sjukvårdsinrättningar. Av de statliga myndigheterna berörs Socialstyrelsen, Inspektionen för vård och omsorg och Läkemedelsverket vilka ska meddela föreskrifter. Inspektionen för vård och omsorg och Läkemedelsverket berörs även såsom varande myndigheter som ger tillstånd att bedriva vävnadsinrättningar och utövar tillsyn inom sina områden.
Den som ansöker om tillstånd att bedriva verksamhet vid en vävnadsinrättning betalar en ansökningsavgift för detta. Därefter betalas årsavgift. Avgifterna är offentligrättsliga och redovisas efter inkomsttitel. Myndigheterna disponerar inte dessa intäkter. Myndigheterna får i stället anslag i enlighet med vad riksdagen beslutar.
I promemorian gjordes bedömningen att de nya bestämmelserna inte skulle innebära att myndigheternas kostnader ändrades i större utsträckning. Landstinget i Uppsala län anför att lagförslaget öppnar för att berörd myndighet ska kunna auktorisera import av vävnader och celler till mottagande vårdinrättning i enskilda fall vid nödlägen eller då dessa ska distribueras direkt och för omedelbar transplantation av mottagaren. I ett sådant nödläge ges möjlighet till undantag från kravet på tillstånd att bedriva vävnadsinrättning. En beredskap krävs i så fall av berörda myndigheter att kunna auktorisera importen om nödläget uppkommer hastigt. Landstinget anför vidare att nödläge inte bör begränsas till att liv hotas, utan det är tillräckligt att patienten riskerar en svår invalidisering utan behandling. Det har inte framkommit behov av att ytterligare vidga den beredskap som redan finns vid behöriga myndigheter, men regeringen kommer att följa utvecklingen.
Inspektionen för vård och omsorg delar inte bedömningen att utökad tillståndsgivning och mer omfattande tillsyn samt meddelande av föreskrifter ryms inom nuvarande förvaltningsanslag. Regeringen bedömer att eventuella ökade kostnader kan finansieras inom befintliga ramar.
Importdirektivet innebär även en möjlighet för tillsynsmyndigheter att utföra inspektioner och kontroller av leverantörer i ett tredjeland. Denna kostnad bör leverantören i det tredjelandet bekosta och påverkar därmed inte anslagen till nämnda myndigheter. Jämtlands läns landsting, Västerbottens läns landsting, Västra Götalands läns landsting och Sveriges
Kommuner och Landsting (SKL) delar inte promemorians bedömning att leverantörer i ett tredjeland ska bekosta eventuell inspektion och kontroll av svenska tillsynsmyndigheter. Remissinstanserna anför att dessa kostnader i sådana fall kommer att belasta den importerade produkten och därmed hamna hos vårdhuvudmännen. Det är remissinstansernas uppfattning att denna kostnad bör ligga hos de statliga myndigheterna och i deras anslag. Stockholms läns landsting har framfört liknande synpunkter och även angett att det i utredningen inte framkommer vilka ökade kostnader som sjukvårdens verksamheter eller sjukvårdshuvud-
mannen får om leverantören från ett tredjeland ska ha kostnadsansvar för en eventuell inspektion och kontroll av svenska tillsynsmyndigheter. Regeringen bedömer dock att kostnaden för tillsynen i tredjeländer får bäras av leverantören i det tredjelandet, men avser att följa utvecklingen.
För sjukvårdshuvudmännen och företag innebär importdirektivet ett fastställande av förfarande för kontroll av kvalitets- och säkerhetsnormer vid import av vävnader, celler och ovan nämnda vävnadsprodukter. För vävnadsinrättningar som redan nu importerar mänskliga vävnader eller celler bedöms kostnaderna för att uppfylla importdirektivets krav endast öka marginellt. De aktörer som i dag använder importerade vävnader och celler kan välja att inrätta en egen vävnadsinrättning eller fortsätta import genom redan existerande vävnadsinrättningar.
Importdirektivet innebär även att import av vävnadsprodukter ska ske genom vävnadsinrättningar som därmed måste uppfylla tillämpliga krav i den svenska vävnadslagstiftningen. Som ovan nämns saknas det kännedom om huruvida det i dagsläget finns sjukvårdsinrättningar eller företag som importerar aktuella vävnadsprodukter till Sverige. Om det finns kommer kostnader att uppstå för dessa. För sjukvårdshuvudmännen bedöms dessa kostnader vara marginella och bedöms rymmas inom befintliga ekonomiska ramar.
Eftersom regleringen är ett genomförande i svensk rätt av ett EU-direktiv görs bedömningen att regleringarna, utifrån ett europeiskt perspektiv, inte föranleder negativa effekter för företagens arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt. Förslagen bedöms inte ha några sociala eller miljömässiga konsekvenser eller några andra konsekvenser. Förslagen är könsneutrala.
Regleringen överensstämmer med de skyldigheter som följer med Sveriges anslutning till EU. De föreslagna lagändringarna ska träda i kraft den 29 april 2017 i enlighet med artikel 9 i importdirektivet.
9. Författningskommentar
1 § I denna inledande bestämmelse anges lagens övergripande innehåll och syfte. I första stycket läggs det till att lagen även innehåller bestämmelser om import av vävnadsprodukter. Tillägget har sin grund i artikel 1.1 b i importdirektivet.
Överväganden finns i avsnitt 6.3.3.
2 § Paragrafen innehåller definitioner av ett antal begrepp som används i lagen. Definitioner av begreppen ”vävnadsprodukt” och ”tredjeland” införs och definitionen av begreppet ”vävnadsinrättning” ändras.
Kravet i andra strecksatsen i definitionen av en vävnadsinrättning innebär att en inrättning ska vara part i ett avtal med en leverantör i ett tredjeland för att i det avseendet anses vara en vävnadsinrättning. Därmed kan en inrättning som har avtal med en organisation som är part i ett avtal med leverantören inte anses vara en vävnadsinrättning enligt kravet i andra strecksatsen.
Definitionen av begreppet ”tredjeland” införs i enlighet med Lagrådets synpunkt. Definitionen motsvarar den som anges i 3 § personuppgiftslagen (1998:204). Begreppen ”vävnadsprodukt” och ”vävnadsinrättning” har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Tilläggen har sin grund i artiklarna 1.1 b, 1.2 och 2 i importdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.2 och 6.3.2.
13 a § Bestämmelsen är ny och av första stycket framgår att en vävnadsinrättning som avser att importera mänskliga vävnader och celler ska ha ett skriftligt avtal med leverantören i ett tredjeland i de fall vävnaderna eller cellerna ska tillvaratas, kontrolleras, bearbetas, konserveras eller förvaras i ett tredjeland. En vävnadsinrättning som avser att importera en vävnadsprodukt ska upprätta ett skriftligt avtal med en leverantör i ett tredjeland i de fall en vävnadsprodukt ska importeras från ett tredjeland.
I andra stycket framgår att det skriftliga avtalet ska precisera de krav som ska uppfyllas för att säkerställa att kvalitets- och säkerhetsnormerna för de vävnader och celler som ska importeras är likvärdiga med de normer som gäller enligt denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag.
Bestämmelsen har i enlighet med Lagrådets förslag fått en annan utformning och placering än i lagrådsremissen.
Bestämmelsen har sin grund i artikel 7.1 och 7.2. Övervägandena finns i avsnitt 6.8.1.
14 § I bestämmelsen anges att endast vävnadsinrättningar som beviljats tillstånd till export enligt 9 § får exportera vävnader och celler till ett tredjeland.
Övervägandena finns i avsnitt 6.4.1.
14 a § Bestämmelsen, som är ny, innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om undantag från kraven i denna lag och i föreskrifter meddelade i anslutning till denna lag när det gäller export av vävnader eller celler till ett tredjeland eller import av vävnader, celler eller vävnadsprodukter från ett tredjeland. Bestämmelsen innehåller även ett bemyndigande att den myndighet regeringen bestämmer ska i enskilda fall få meddela undantag från nämnda krav. Ett beslut om undantag i ett enskilt fall får förenas med särskilda villkor. Undantagsmöjligheten syftar t.ex. på fall av import i nödläge eller för direkt distribution av specifika vävnader eller cell för omedelbar transplantation till mottagare.
Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Bestämmelsen har sin grund i artikel 1.3 i importdirektivet samt artikel 9.3 i vävnadsdirektivet.
Övervägandena finns i avsnitt 6.4.1.
27 § Genom tillägg i paragrafens första stycke utvidgas tystnadsplikten till att även omfatta den som tillhör eller har tillhört personal inom en enskilt bedriven vävnadsinrättning där det sker import av vävnadsprodukter. Tystnadsplikten omfattar obehörigt röjande av uppgifter. I bestämmelsen förklaras vad som inte är att anse som obehörigt röjande.
För brott mot tystnadsplikt döms, om inte gärningen annars är särskilt belagd med straff, enligt 20 kap. 3 § brottsbalken till böter eller fängelse i högst ett år. Begås gärningen av oaktsamhet är straffskalan begränsad till böter. Om gärningen är att anse som ringa döms inte till ansvar.
Övervägandena finns i avsnitt 6.10.
Ikraftträdandebestämmelse
Lagen träder i kraft den 29 april 2017. Bestämmelsen har sin grund i artikel 9 i importdirektivet.
Övervägandena finns i kapitel 7.
Hänvisningar till S9
58
Prop. 2016/17:88
Bilaga 1
KOMMISSIONENS DIREKTIV (EU) 2015/566
av den 8 april 2015
om genomförande av direktiv 2004/23/EG vad gäller förfarandena för kontroll av likvärdiga
kvalitets- och säkerhetsnormer för importerade vävnader och celler
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG av den 31 mars 2004 om fastställande av
kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och
distribution av mänskliga vävnader och celler (1), särskilt artikel 9.4, och
av följande skäl:
(1)
I direktiv 2004/23/EG fastställs kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll,
bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler avsedda för användning
på människa samt för donation, tillvaratagande och kontroll av mänskliga vävnader och celler som ingår i
tillverkade produkter som är avsedda för användning på människor i de fall dessa produkter omfattas av annan
unionslagstiftning, i syfte att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå för människor i unionen.
(2)
Det sker alltfler utbyten över hela världen av vävnader och celler och direktiv 2004/23/EG innehåller därför krav
på att import av vävnader och celler ska göras av vävnadsinrättningar som är ackrediterade, utsedda,
auktoriserade eller har beviljats tillstånd för detta av medlemsstaterna. Undantag från det kravet anges i artikel 9.3
i direktiv 2004/23/EG som innebär att import av specifika vävnader och celler får auktoriseras direkt av de
behöriga myndigheterna på de villkor som anges i artikel 6 i kommissionens direktiv 2006/17/EG (2) eller i ett
nödläge. Dessa undantag används regelbundet, men inte enbart, för import av hematopoietiska stamceller från
benmärg, perifert blod eller blod från navelsträngen som används vid behandling av ett antal livshotande tillstånd.
(3)
Direktiv 2004/23/EG innehåller dessutom krav på att medlemsstaterna och importerande vävnadsinrättningar ska
se till att import av vävnader och celler uppfyller kvalitets- och säkerhetsnormer som är likvärdiga med dem som
fastställs i direktiv 2004/23/EG och krav på att det ska fastställas förfaranden för kontroll av att kvalitets- och
säkerhetsnormerna för import av vävnader och celler är likvärdiga. Dessa förfaranden bör fastställas i detta
direktiv, utan att det påverkar tillämpningen av unionens tullagstiftning.
(4)
I synnerhet bör det fastställas system för auktorisering och inspektion som återspeglar kontrollen av den
verksamhet rörande vävnader och celler som bedrivs i unionen. Det bör också fastställas förfaranden som de
importerande vävnadsinrättningarna ska följa vid sina förbindelser med leverantörer i tredjeland.
(5)
Med undantag för import som auktoriseras direkt av de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 9.3 i
direktiv 2004/23/EG måste all import av vävnader och celler från tredjeländer ske genom importerande
vävnadsinrättningar. Om de behöriga myndigheterna direkt auktoriserar import i enlighet med artikel 9.3 i
direktiv 2004/23/EG ansvarar de för att denna import uppfyller kvalitets- och säkerhetsnormer som är likvärdiga
med dem som fastställs i det direktivet.
(6)
Vävnader och celler bör normalt sett importeras av vävnadsbanker eller sjukhusavdelningar som är ackrediterade,
utsedda, auktoriserade eller har beviljats tillstånd som importerande vävnadsinrättningar för sådan import.
Vävnadsbanker eller sjukhusavdelningar bör anses vara importerande vävnadsinrättningar om de är part i ett avtal
med en leverantör i tredjeland om import av vävnader och celler. En organisation som erbjuder förmedling och
är part i ett avtal som ingåtts med en leverantör i tredjeland för att underlätta import av vävnader och celler men
inte för själva importen, bör inte anses vara en importerande vävnadsinrättning. Medlemsstaterna kan välja att
reglera sådana tjänster utanför detta direktivs tillämpningsområde.
9.4.2015
L 93/56
Europeiska unionens officiella tidning
SV
(1) EUT L 102, 7.4.2004, s. 48.
(2) Kommissionens direktiv 2006/17/EG av den 8 februari 2006 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG
när det gäller vissa tekniska krav för donation, tillvaratagande och kontroll av mänskliga vävnader och celler (EUT L 38, 9.2.2006, s. 40).
Prop. 2016/17:88
Bilaga 1
59
(7)
Andra instanser, t.ex. organisationer med ansvar för användning på människa, tillverkare av läkemedel för
avancerad terapi, läkare på sjukhus eller enskilda, som är parter i ett avtal med en leverantör i tredjeland om
import av vävnader och celler bör anses vara importerande vävnadsinrättningar. De måste uppfylla kraven i detta
direktiv samt alla tillämpliga bestämmelser i direktiv 2004/23/EG och vara ackrediterade, utsedda, auktoriserade
eller ha beviljats tillstånd som importerande vävnadsinrättning för sådan import av sina behöriga myndigheter.
Om de efter importen också genomför kontroll, bearbetning, konservering, förvaring eller distribution av de
importerade vävnaderna och cellerna måste de även vara ackrediterade, utsedda, auktoriserade eller ha beviljats
tillstånd för sådan verksamhet av sina behöriga myndigheter och uppfylla kraven i direktiv 2004/23/EG. De kan
också få vävnader och celler med ursprung i tredjeländer från vävnadsbanker eller sjukhusavdelningar i unionen
som är ackrediterade, utsedda, auktoriserade eller har beviljats tillstånd som importerande vävnadsinrättning av
sina behöriga myndigheter.
(8)
I de fall importerande vävnadsinrättningar också är ackrediterade, utsedda, auktoriserade eller har beviljats
tillstånd som vävnadsinrättningar för den verksamhet de bedriver i unionen får medlemsstaterna harmonisera
sina förfaranden för auktorisering, inspektion och rapportering, förutsatt att de förfaranden som fastställs i detta
direktiv följs.
(9)
För att underlätta distributionen i unionen av importerade vävnader och celler, även när distributionen är
gränsöverskridande, bör den eller de behöriga myndigheterna utfärda intyg om att den importerande vävnadsin
rättningen är ackrediterad, utsedd, auktoriserad eller har beviljats tillstånd.
(10) Inspektioner är viktiga vid kontroll av att importerade vävnader och celler uppfyller kvalitets- och
säkerhetsnormer som är likvärdiga med dem som fastställs i direktiv 2004/23/EG. Medlemsstaterna uppmanas
därför att i förekommande fall även inspektera leverantörer i tredjeland och samarbeta med andra medlemsstater
till vilka importerade vävnader och celler sannolikt kommer att distribueras. Det är medlemsstaterna där de
importerande vävnadsinrättningarna ligger som ansvarar för att besluta vilka åtgärder som är lämpligast och
huruvida det behövs inspektioner på plats av leverantörer i tredjeland.
(11) Handboken för behöriga myndigheter om inspektioner har uppdaterats så att den också omfattar inspektioner av
importerande vävnadsinrättningar och deras leverantörer i tredjeland, och den fungerar som en vägledning för
medlemsstaterna när de ska göra inspektioner.
(12) Importerande vävnadsinrättningar bör kontrollera att de vävnader och celler som de importerar till unionen
uppfyller kvalitets- och säkerhetsnormer som är likvärdiga med dem som fastställs i direktiv 2004/23/EG.
Skriftliga avtal med leverantörer i tredjeland samt den dokumentation som ska lämnas och tillhandahållas de
behöriga myndigheterna är mycket viktiga för att garantera att sådan kontroll sker och framför allt för att
garantera spårbarhet tillbaka till givaren och se till att principen om frivilliga donationer utan ersättning
upprätthålls i linje med direktiv 2004/23/EG. Importerande vävnadsinrättningar uppmuntras också att göra
revisioner av sina leverantörer i tredjeland som ett led i denna kontroll.
(13) Importerande vävnadsinrättningar bör se till att importerade vävnader och celler tilldelas en enhetlig europeisk
kod i enlighet med kommissionens direktiv 2006/86/EG (1), antingen genom att de själva tilldelar koden eller
genom att delegera uppgiften till leverantörer i tredjeland som en del av villkoren i de skriftliga avtalen med dessa
leverantörer.
(14) Vid engångsimport bör medlemsstaterna få bevilja undantag från de krav på dokumentation och skriftliga avtal
som fastställs i detta direktiv. Sådan engångsimport bör dock göras av importerande vävnadsinrättningar som är
ackrediterade, utsedda, auktoriserade eller har beviljats tillstånd, och bör normalt sett inte ske regelbundet eller
upprepade gånger från en och samma leverantör i tredjeland. Dessa undantag bör dock endast tillämpas om en
eller flera personer lagrar eller har lagrat vävnader och celler i ett tredjeland för framtida bruk, särskilt när det är
fråga om partnerdonationer av könsceller, autologa donationer eller donationer till nära släktingar, och senare vill
att dessa vävnader eller celler ska importeras till unionen för deras räkning. En sådan import av en specifik typ av
vävnad eller cell bör normalt sett inte ske mer än en gång för en viss mottagare och inte omfatta vävnader och
celler till tredje part.
9.4.2015
L 93/57
Europeiska unionens officiella tidning
SV
(1) Kommissionens direktiv 2006/86/EG av den 24 oktober 2006 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG
med avseende på spårbarhetskrav, anmälan av allvarliga biverkningar och komplikationer samt vissa tekniska krav för kodning,
bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler (EUT L 294, 25.10.2006, s. 32).
60
Prop. 2016/17:88
Bilaga 1
(15) Detta direktiv hindrar inte medlemsstaterna från att behålla eller införa strängare bestämmelser om import av
vävnader och celler, särskilt för att se till att principen om frivilliga donationer utan ersättning iakttas, under
förutsättning att bestämmelserna i fördraget följs.
(16) De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från den föreskrivande kommitté för
vävnader och celler som inrättats i enlighet med artikel 29.3 i direktiv 2004/23/EG.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
Tillämpningsområde
1.
Detta direktiv ska tillämpas på import till unionen av
a) mänskliga vävnader och celler avsedda för användning på människa, och
b) produkter som tillverkas av mänskliga vävnader och celler och är avsedda för användning på människor, om dessa
produkter inte omfattas av annan unionslagstiftning.
2.
Om de mänskliga vävnader och celler som ska importeras uteslutande är avsedda att användas i tillverkade
produkter som omfattas av annan unionslagstiftning, ska detta direktiv endast tillämpas på donation, tillvaratagande och
kontroll som sker utanför unionen, och det ska bidra till att garantera spårbarhet från givare till mottagare och omvänt.
3.
Detta direktiv ska inte tillämpas på
a) import av vävnader och celler enligt artikel 9.3 a i direktiv 2004/23/EG som auktoriseras direkt av den eller de
behöriga myndigheterna,
b) import av vävnader och celler enligt artikel 9.3 b i direktiv 2004/23/EG som auktoriseras direkt i nödlägen,
c) blod och blodkomponenter enligt definitionen i direktiv 2002/98/EG,
d) organ eller delar av organ enligt definitionen i direktiv 2004/23/EG.
Artikel 2
Definitioner
I detta direktiv gäller följande definitioner:
a) nödläge: oförutsedd situation där det i praktiken inte finns något annat alternativ än att skyndsamt importera
vävnader och celler till unionen från ett tredjeland för omedelbar användning på en eller flera kända mottagare vars
hälsotillstånd allvarligt skulle äventyras utan sådan import.
b) importerande vävnadsinrättning: vävnadsbank eller avdelning på ett sjukhus eller annat organ i unionen som är part i
ett avtal med en leverantör i tredjeland om import till unionen av vävnader och celler från ett tredjeland som är
avsedda för användning på människor.
c) engångsimport: import av en specifik typ av vävnad eller cell för personligt bruk till en eller flera avsedda mottagare
som är kända för den importerande vävnadsinrättningen och leverantören i tredjeland innan importen sker. En sådan
import av en specifik typ av vävnad eller cell ska normalt sett inte ske mer än en gång för en viss mottagare. Sådan
import från samma leverantör i tredjeland som sker regelbundet eller upprepade gånger ska inte anses vara
engångsimport.
9.4.2015
L 93/58
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2016/17:88
Bilaga 1
61
d) leverantör i tredjeland: vävnadsinrättning eller annat organ i ett tredjeland som ansvarar för export till unionen av
vävnader och celler som det levererar till en importerande vävnadsinrättning. En leverantör i tredjeland kan också
bedriva verksamhet utanför unionen som innefattar donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering,
förvaring eller distribution av vävnader och celler som importeras till unionen.
KAPITEL II
SKYLDIGHETER FÖR MEDLEMSSTATERNAS MYNDIGHETER
Artikel 3
Ackreditering, utseende eller auktorisering av eller tillstånd till importerande vävnadsinrättningar
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 1.3 ska medlemsstaterna se till att all import av vävnader och celler
från tredjeländer sker genom importerande vävnadsinrättningar som är ackrediterade, utsedda, auktoriserade eller har
beviljats tillstånd för sådan verksamhet av en eller flera behöriga myndigheter.
2.
Den eller de behöriga myndigheterna ska, efter att ha fått den information som anges i bilaga I till detta direktiv
och efter att ha kontrollerat att den importerande vävnadsinrättningen uppfyller kraven i detta direktiv, ackreditera, utse,
auktorisera eller lämna tillstånd till den importerande vävnadsinrättningen för import av vävnader och celler samt ange
vilka villkor som gäller, t.ex. eventuella begränsningar av de typer av vävnader och celler som ska importeras eller vilka
leverantörer i tredjeland som ska användas. Den eller de behöriga myndigheterna ska utfärda ett intyg enligt bilaga II till
detta direktiv till den importerande vävnadsinrättning som är ackrediterad, utsedd, auktoriserad eller har beviljats
tillstånd.
3.
Den importerande vävnadsinrättningen får inte göra någon väsentlig förändring av importverksamheten utan att
den eller de behöriga myndigheterna i förväg har lämnat ett skriftligt godkännande. Särskilt sådana förändringar som rör
typen av importerade vävnader och celler, verksamhet i tredjeländer som kan påverka importerade vävnaders och cellers
kvalitet och säkerhet eller de leverantörer i tredjeland som används ska anses vara väsentliga förändringar. Om en
importerande vävnadsinrättning gör en engångsimport av vävnader eller celler från en leverantör i tredjeland som inte
redan omfattas av ackrediteringen, utseendet, auktoriseringen eller tillståndet, ska denna import inte anses vara en
väsentlig förändring om den importerande vävnadsinrättningen är auktoriserad att importera samma typ av vävnader
eller celler från en eller flera andra leverantörer i tredjeland.
4.
Den eller de behöriga myndigheterna får helt eller delvis upphäva eller återkalla ackreditering, utseende eller
auktorisering av eller tillstånd till en importerande vävnadsinrättning, särskilt om det genom inspektioner eller kontroller
framgår att inrättningen inte längre uppfyller kraven i detta direktiv.
Artikel 4
Inspektioner och andra kontroller
1.
Medlemsstaterna ska se till att den eller de behöriga myndigheterna anordnar inspektioner och andra kontroller av
importerande vävnadsinrättningar och i förekommande fall av deras leverantörer i tredjeland och att de importerande
vävnadsinrättningarna utför lämpliga kontroller för att säkerställa att de vävnader och celler som ska importeras
uppfyller kvalitets- och säkerhetsnormer som är likvärdiga med dem som fastställs i direktiv 2004/23/EG. Det får inte gå
längre tid än två år mellan inspektionerna av en given importerande vävnadsinrättning.
2.
Sådana inspektioner ska genomföras av tjänstemän som företräder den eller de behöriga myndigheterna och som
a) har befogenhet att inspektera importerande vävnadsinrättningar och i förekommande fall den verksamhet som
bedrivs av leverantörer i tredjeland,
b) ska utvärdera och kontrollera de förfaranden och den verksamhet vid importerande vävnadsinrättningar och
anläggningar hos leverantörer i tredjeland som är relevanta för att säkerställa att de vävnader och celler som ska
importeras uppfyller kvalitets- och säkerhetsnormer som är likvärdiga med dem som fastställs i direktiv 2004/23/EG,
c) ska granska alla dokument eller andra uppgifter av betydelse för denna utvärdering och kontroll.
3.
Medlemsstaterna ska, på vederbörligen motiverad begäran av en annan medlemsstat eller kommissionen, lämna
information om resultaten av inspektioner och andra kontroller av importerande vävnadsinrättningar och leverantörer i
tredjeland.
9.4.2015
L 93/59
Europeiska unionens officiella tidning
SV
62
Prop. 2016/17:88
Bilaga 1
4.
Medlemsstater till vilka vävnader och celler importeras ska, på vederbörligen motiverad begäran av en annan
medlemsstat till vilken de importerade vävnaderna och cellerna därefter distribueras, överväga att genomföra
inspektioner eller andra kontroller av importerande vävnadsinrättningar och den verksamhet som bedrivs av leverantörer
i tredjeland. Den medlemsstat där den importerande vävnadsinrättningen ligger ska besluta vilka åtgärder som ska vidtas
efter samråd med den medlemsstat som lämnade begäran.
5.
Om det görs en inspektion på plats till följd av en sådan begäran ska den eller de behöriga myndigheterna i den
medlemsstat där den importerande vävnadsinrättningen ligger tillsammans med den eller de behöriga myndigheterna i
den medlemsstat som lämnade begäran besluta om och på vilket sätt den medlemsstat som lämnade begäran ska delta i
inspektionen. Det slutliga beslutet om ett eventuellt deltagande ska fattas av den medlemsstat där den importerande
vävnadsinrättningen ligger. Ett beslut om att inte gå med på ett sådant deltagande ska motiveras för den medlemsstat
som lämnade begäran.
KAPITEL III
SKYLDIGHETER FÖR DE IMPORTERANDE VÄVNADSINRÄTTNINGARNA
Artikel 5
Ansökningar om ackreditering, utseende, auktorisering eller tillstånd som importerande vävnadsinrättning
1.
Efter att de importerande vävnadsinrättningarna har vidtagit åtgärder för att säkerställa att all import av vävnader
och celler uppfyller kvalitets- och säkerhetsnormer som är likvärdiga med dem som fastställs i direktiv 2004/23/EG och
att importerade vävnader och celler kan spåras från givare till mottagare och omvänt, ska de ansöka om ackreditering,
utseende, auktorisering eller tillstånd som importerande vävnadsinrättning genom att
a) till den eller de behöriga myndigheterna lämna den begärda informationen och dokumentationen enligt bilaga I till
detta direktiv,
b) tillhandahålla och, på begäran av den eller de behöriga myndigheterna, lämna den dokumentation som anges i bilaga
III till detta direktiv.
2.
Medlemsstaterna behöver inte tillämpa dokumentationskraven i del F i bilaga I och i bilaga III till detta direktiv på
engångsimport enligt definitionen i artikel 2, förutsatt att de har lämpliga nationella bestämmelser för att reglera sådan
import. Dessa nationella bestämmelser ska säkerställa
a) spårbarhet från givare till mottagare och omvänt, och
b) att de importerade vävnaderna och cellerna endast används på de avsedda mottagarna.
Artikel 6
Uppdaterad information
1.
De importerande vävnadsinrättningarna ska be den eller de behöriga myndigheterna att i förväg lämna skriftligt
godkännande till planerade väsentliga förändringar av deras importverksamhet, särskilt sådana väsentliga förändringar
som beskrivs i artikel 3.3, och de ska informera den eller de behöriga myndigheterna om de beslutar att helt eller delvis
upphöra med importverksamheten.
2.
De importerande vävnadsinrättningarna ska till den eller de behöriga myndigheterna utan dröjsmål anmäla
misstänkta eller konstaterade allvarliga komplikationer eller biverkningar som rapporterats till dem av leverantörer i
tredjeland och som kan påverka kvaliteten och säkerheten hos de vävnader och celler som de importerar. Informationen
i bilagorna III och IV till direktiv 2006/86/EG ska ingå i sådana anmälningar.
3.
De importerande vävnadsinrättningarna ska till den eller de behöriga myndigheterna utan dröjsmål anmäla
a) varje återkallande eller upphävande, helt eller delvis, av den auktorisering som leverantören i tredjeland har att
exportera vävnader och celler, och
b) alla andra beslut som den eller de behöriga myndigheterna i det land där leverantören i tredjeland är etablerad fattar
på grund av bristande efterlevnad och som kan vara relevanta för de importerade vävnadernas och cellernas kvalitet
och säkerhet.
9.4.2015
L 93/60
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2016/17:88
Bilaga 1
63
Artikel 7
Skriftliga avtal
1.
Importerande vävnadsinrättningar ska ha skriftliga avtal med leverantörer i tredjeland i de fall där donation,
tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring eller export till unionen av vävnader och celler som ska
importeras till unionen sker utanför unionen.
Medlemsstaterna behöver inte tillämpa detta krav på engångsimport enligt definitionen i artikel 2 i detta direktiv,
förutsatt att de har lämpliga nationella bestämmelser för att reglera sådan import. Dessa nationella bestämmelser ska
säkerställa
a) spårbarhet från givare till mottagare och omvänt, och
b) att de importerade vävnaderna och cellerna endast används på de avsedda mottagarna.
2.
Det skriftliga avtalet mellan den importerande vävnadsinrättningen och leverantören i tredjeland ska precisera vilka
kvalitets- och säkerhetskrav som ska uppfyllas för att säkerställa att kvalitets- och säkerhetsnormerna för de vävnader
och celler som ska importeras är likvärdiga med de normer som fastställs i direktiv 2004/23/EG. Det skriftliga avtalet
ska minst ha det innehåll som anges i bilaga IV till detta direktiv.
3.
I det skriftliga avtalet ska det anges att den eller de behöriga myndigheterna har rätt att inspektera verksamheten,
inklusive anläggningarna, hos varje leverantör i tredjeland under det skriftliga avtalets giltighetstid och i två år efter att
det upphört att gälla.
4.
Importerande vävnadsinrättningar ska lämna kopior av skriftliga avtal med leverantörer i tredjeland till den eller de
behöriga myndigheterna som en del av sin ansökan om ackreditering, utseende, auktorisering eller tillstånd.
Artikel 8
Register över importerande vävnadsinrättningar
1.
Importerande vävnadsinrättningar ska föra ett register över sin verksamhet, med typer och kvantiteter av vävnader
och celler som importeras, och över deras ursprung och användning. Registret ska också innehålla samma information
för varje engångsimport som görs. De årsrapporter som avses i artikel 10.1 i direktiv 2004/23/EG ska innehålla
information om denna verksamhet.
2.
Den eller de behöriga myndigheterna ska inkludera importerande vävnadsinrättningar i det offentliga register över
vävnadsinrättningar som föreskrivs i artikel 10.2 i direktiv 2004/23/EG.
3.
Information om importerande vävnadsinrättningars ackreditering, utseende, auktorisering eller tillstånd ska också
göras tillgänglig genom det nätverk av register som avses i artikel 10.3 i direktiv 2004/23/EG.
KAPITEL IV
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 9
Införlivande
1.
Medlemsstaterna ska senast den 29 oktober 2016 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är
nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.
De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 29 april 2017.
9.4.2015
L 93/61
Europeiska unionens officiella tidning
SV
64
Prop. 2016/17:88
Bilaga 1
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan
hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2.
Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som
de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 10
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 11
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 8 april 2015.
På kommissionens vägnar
Jean-Claude JUNCKER
Ordförande
9.4.2015
L 93/62
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2016/17:88
Bilaga 1
65
BILAGA I
Minimikrav avseende den information och dokumentation som importerande vävnadsinrättningar
ska lämna när de ansöker om ackreditering, utseende, auktorisering eller tillstånd för
importverksamhet
En importerande vävnadsinrättning som ansöker om ackreditering, utseende, auktorisering eller tillstånd för
importverksamhet ska, om den inte redan har gjort det i samband med tidigare ansökningar om ackreditering, utseende,
auktorisering eller tillstånd som vävnadsinrättning eller importerande vävnadsinrättning, lämna så aktuell information
som möjligt och, när det gäller del F, dokumentation om följande:
A. Allmän information om den importerande vävnadsinrättningen
1. Importerande vävnadsinrättning (företagsnamn).
2. Besöksadress.
3. Postadress (om annan).
4. Den ansökande vävnadsinrättningens status. Det bör anges om det är en förstagångsansökan om ackreditering,
utseende, auktorisering eller tillstånd som importerande vävnadsinrättning eller om det är en ansökan om förnyelse.
Om sökanden redan är ackrediterad, utsedd, auktoriserad eller har beviljats tillstånd som vävnadsinrättning bör
koden i EU-förteckningen över vävnadsinrättningar lämnas.
5. Den ansökande enhetens namn (om annat än företagets).
6. Den ansökande enhetens besöksadress.
7. Den ansökande enhetens postadress (om annan).
8. Namn på den anläggning där importen tas emot (om annat än företagsnamn och ansökande enhet).
9. Den mottagande anläggningens besöksadress.
10. Den mottagande anläggningens postadress (om annan).
B. Kontaktuppgifter för ansökan
1. Kontaktperson för ansökan.
2. Telefonnummer.
3. E-postadress.
4. Ansvarig person (om annan än kontaktperson).
5. Telefonnummer.
6. E-postadress.
7. URL-adress till den importerande inrättningens webbplats (om tillgänglig).
C. Uppgifter om vävnader och celler som ska importeras
1. En förteckning över de typer av vävnader och celler som ska importeras, inklusive engångsimport av specifika typer
av vävnader och celler.
2. Produktnamn (i förekommande fall, i enlighet med EU:s allmänna förteckning) för alla typer av vävnader och celler som
ska importeras.
3. Handelsnamn (om annat än produktnamnet) för alla typer av vävnader och celler som ska importeras.
4. Namn på leverantören i tredjeland för varje typ av vävnader och celler som ska importeras.
9.4.2015
L 93/63
Europeiska unionens officiella tidning
SV
66
Prop. 2016/17:88
Bilaga 1
D. Plats där verksamheten bedrivs
1. En förteckning som preciserar om donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering eller förvaring görs
före import av leverantören i tredjeland för varje typ av vävnad eller cell.
2. En förteckning som preciserar om donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering eller förvaring görs
före import av underleverantörer till leverantören i tredjeland för varje typ av vävnad eller cell.
3. En förteckning över all verksamhet som den importerande vävnadsinrättningen bedriver efter import för varje typ av
vävnad eller cell.
4. Namnen på de tredjeländer där verksamheten före import bedrivs för varje typ av vävnad eller cell.
E. Uppgifter om leverantörer i tredjeland
1. Leverantör(er) i tredjeland (företagsnamn).
2. Kontaktperson.
3. Besöksadress.
4. Postadress (om annan).
5. Telefonnummer (inklusive landsnummer).
6. Telefonnummer för nödsituationer (om annat).
7. E-postadress.
F. Dokumentation som ska bifogas ansökan
1. En kopia av det skriftliga avtalet med leverantören eller leverantörerna i tredjeland.
2. En detaljerad flödesbeskrivning för de importerade vävnaderna och cellerna, från tillvaratagandet till mottagandet vid
den importerande vävnadsinrättningen.
3. En kopia av det exportintyg som leverantören i tredjeland har eller, om ett särskilt exportintyg inte har utfärdats, ett
intyg från den eller de berörda behöriga myndigheterna i tredjelandet om att leverantören har tillstånd att bedriva
verksamhet på området för vävnader och celler, inklusive export. Denna dokumentation ska också innehålla kontakt
uppgifter för tredjelandets behöriga myndighet(er). I de tredjeländer där sådan dokumentation inte finns tillgänglig
ska andra typer av dokumentation lämnas, såsom revisionsberättelser avseende leverantören i tredjeland.
9.4.2015
L 93/64
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2016/17:88
Bilaga 1
67
BILAGA II
Intyg om ackreditering, utseende, auktorisering eller tillstånd som den eller de behöriga
myndigheterna ska utfärda till importerande vävnadsinrättningar
9.4.2015
L 93/65
Europeiska unionens officiella tidning
SV
68
Prop. 2016/17:88
Bilaga 1
9.4.2015
L 93/66
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2016/17:88
Bilaga 1
69
BILAGA III
Minimikrav avseende den dokumentation som importerande vävnadsinrättningar ska göra
tillgänglig för den eller de behöriga myndigheterna om de har för avsikt att importera vävnader
och celler från tredjeländer
Utom vid engångsimport, enligt definitionen i artikel 2 i detta direktiv, som inte omfattas av dessa dokumentationskrav
ska den importerande vävnadsinrättning som gör ansökan tillhandahålla och på begäran av den eller de behöriga
myndigheterna överlämna den senaste versionen av följande dokument om sökanden och dess leverantör(er) i tredjeland,
såvida detta inte har gjorts vid tidigare ansökningar om ackreditering, utseende, auktorisering eller tillstånd som
importerande vävnadsinrättning eller som vävnadsinrättning.
A. Dokumentation om den importerande vävnadsinrättningen
1. En arbetsbeskrivning för den ansvariga personen och uppgifter om hans eller hennes kvalifikationer och utbildning
enligt direktiv 2004/23/EG.
2. En kopia av primärförpackningens märkning, ytterförpackningens märkning, ytterförpackningen och transportbe
hållaren.
3. En förteckning över relevanta och aktuella versioner av standardrutiner för inrättningens importverksamhet, inklusive
standardrutiner för användning av den enhetliga europeiska koden, mottagande och förvaring av de importerade
vävnaderna och cellerna vid den importerande vävnadsinrättningen, hantering av komplikationer och biverkningar,
hantering av återkallanden samt spårbarhet från givare till mottagare.
B. Dokumentation om leverantören eller leverantörerna i tredjeland
1. En detaljerad beskrivning av de kriterier som används för identifiering och utvärdering av givare, den information
som lämnas till givaren eller givarens familj, hur samtycke erhålls från givaren eller givarens familj och om
donationen var frivillig och obetald eller inte.
2. Detaljerad information om det eller de centrum för kontroll som används av leverantörerna i tredjeland och de
kontroller som genomförs av dessa centrum.
3. Detaljerad information om de metoder som används vid bearbetning av vävnader och celler, inklusive uppgifter om
valideringen av den kritiska bearbetningsmetoden.
4. En detaljerad beskrivning av de anläggningar, den kritiska utrustning, de kritiska material och de kriterier som
används för kvalitetskontroll och kontroll av miljön för varje verksamhet som leverantören i tredjeland bedriver.
5. Detaljerad information om villkoren för tredjelandsleverantörens eller -leverantörernas frisläppande av vävnader och
celler.
6. Uppgifter om eventuella underleverantörer till leverantörer i tredjeland, bl.a. namn, plats och verksamhet.
7. En sammanfattning av den senaste inspektion av leverantören i tredjeland som gjorts av tredjelandets behöriga
myndighet(er), inklusive inspektionsdatum, typ av inspektion och viktigaste slutsatser.
8. En sammanfattning av den senaste revision av leverantören i tredjeland som gjorts av den importerande vävnadsin
rättningen eller för dennas räkning.
9. Relevant nationell eller internationell ackreditering.
9.4.2015
L 93/67
Europeiska unionens officiella tidning
SV
70
Prop. 2016/17:88
Bilaga 1
BILAGA IV
Minimikrav för innehållet i skriftliga avtal mellan importerande vävnadsinrättningar och deras
leverantörer i tredjeland
Utom vid engångsimport, enligt definitionen i artikel 2 i detta direktiv, som inte omfattas av dessa krav ska det skriftliga
avtalet mellan den importerande vävnadsinrättningen och leverantören i tredjeland innehålla åtminstone följande:
1. Detaljerad information om den importerande vävnadsinrättningens specifikationer för att säkerställa att de kvalitets-
och säkerhetsnormer som fastställs i direktiv 2004/23/EG uppfylls och om de båda parternas gemensamt
överenskomna roller och ansvar för att säkerställa att importerade vävnader och celler uppfyller likvärdiga kvalitets-
och säkerhetsnormer.
2. En klausul som garanterar att leverantören i tredjeland lämnar den information som anges i del B i bilaga III till detta
direktiv till den importerande vävnadsinrättningen.
3. En klausul som garanterar att leverantören i tredjeland informerar den importerande vävnadsinrättningen om alla
misstänkta eller konstaterade allvarliga komplikationer eller biverkningar som kan påverka kvaliteten och säkerheten
hos de vävnader och celler som importeras eller ska importeras av den importerande vävnadsinrättningen.
4. En klausul som garanterar att leverantören i tredjeland informerar den importerande vävnadsinrättningen om alla
väsentliga förändringar av verksamheten, inklusive återkallande eller upphävande helt eller delvis av den auktorisering
som leverantören i tredjeland har att exportera vävnader och celler, eller om andra sådana beslut om bristande
efterlevnad från tredjelandets behöriga myndighet(er) som kan påverka kvaliteten och säkerheten hos de vävnader och
celler som importeras eller ska importeras av den importerande vävnadsinrättningen.
5. En klausul som ger den eller de behöriga myndigheterna rätt att inspektera den verksamhet som bedrivs av
leverantören i tredjeland, inklusive inspektioner på plats, om de önskar göra det som ett led i sina inspektioner av
den importerande vävnadsinrättningen. Klausulen bör också ge den importerande vävnadsinrättningen rätt att
regelbundet göra revisioner av sin leverantör i tredjeland.
6. De överenskomna villkor som ska uppfyllas vid transport av vävnader och celler mellan leverantören i tredjeland och
den importerande vävnadsinrättningen.
7. En klausul som garanterar att leverantören i tredjeland eller dennes underleverantör i enlighet med unionens regler
om skydd av personuppgifter sparar uppgifter om givare vad gäller importerade vävnader och celler i 30 år efter
tillvaratagandet och att det vidtas lämpliga åtgärder för att bevara uppgifterna om leverantören i tredjeland upphör
med sin verksamhet.
8. Bestämmelser om regelbunden översyn och vid behov revidering av det skriftliga avtalet, även för att beakta
eventuella ändringar av kraven för unionens kvalitets- och säkerhetsnormer enligt direktiv 2004/23/EG.
9. En förteckning över de standardrutiner som leverantören i tredjeland har med avseende på importerade vävnaders
och cellers kvalitet och säkerhet samt ett åtagande att tillhandhålla dessa på begäran.
9.4.2015
L 93/68
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2016/17:88
Bilaga 2
71
Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet
►B
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2004/23/EG
av den 31 mars 2004
om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll,
bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler
(EUT L 102, 7.4.2004, s. 48)
Ändrad genom:
Officiella tidningen
nr
sida
datum
►M1
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 596/2009 av den 18
juni 2009
L 188
14
18.7.2009
2004L0023 — SV — 07.08.2009 — 001.001 — 1
72
Prop. 2016/17:88
Bilaga 2
EUROPAPARLAMENTETS
OCH
RÅDETS
DIREKTIV
2004/23/EG
av den 31 mars 2004
om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för donation,
tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och
distribution av mänskliga vävnader och celler
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR AN-
TAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenska-
pen, särskilt artikel 152.4 a i detta,
med beaktande av kommissionens förslag (
1
),
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ytt-
rande (
2
),
efter att ha hört Regionkommittén,
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (
3
), och
av följande skäl:
(1)
Transplantation av mänskliga vävnader och celler är ett medi-
cinskt område som expanderar kraftigt och erbjuder stora möjlig-
heter för behandling av hittills obotliga sjukdomar. Dessa ämnens
kvalitet och säkerhet bör tryggas, särskilt för att förhindra över-
föring av sjukdomar.
(2)
Tillgängligheten på mänskliga vävnader och celler för terapeu-
tiska ändamål är beroende av de av gemenskapens medborgare
som är villiga att donera vävnader och celler. För att skydda
folkhälsan och förhindra att infektionssjukdomar överförs via
dessa vävnader och celler måste alla säkerhetsåtgärder vidtas
vid donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering,
förvaring, distribution och användning.
(3)
Det är nödvändigt att stödja nationella och europeiska informa-
tionskampanjer och kampanjer för ökad medvetenhet om dona-
tion av vävnader, celler och organ kring temat ”vi är alla poten-
tiella givare”. Kampanjerna bör syfta till att göra det lättare för
medborgarna i Europa att under sin livstid fatta beslut om att bli
givare och underrätta sin familj eller sin lagliga ställföreträdare
om sin vilja. Eftersom det finns ett behov av att garantera att
vävnader och celler finns tillgängliga för medicinsk behandling,
bör medlemsstaterna främja donation av vävnader och celler, in-
klusive hematopoietiska progenitorceller, av hög kvalitet och med
en hög säkerhetsnivå, för att på detta sätt även öka självförsörj-
ningen i gemenskapen.
(4)
En enhetlig ram bör omedelbart inrättas för att garantera höga
kvalitets- och säkerhetsnormer vid tillvaratagande, kontroll, bear-
betning, förvaring och distribution av vävnader och celler inom
hela gemenskapen och för att underlätta utbyten för de patienter
som varje år genomgår terapeutisk behandling av detta slag. Där-
för är det ytterst viktigt att gemenskapens bestämmelser garante-
▼B
2004L0023 — SV — 07.08.2009 — 001.001 — 2
(1) EGT C 227 E, 24.9.2002, s. 505.
(2) EUT C 85, 8.4.2003, s. 44.
(3) Europaparlamentets yttrande av den 10 april 2003 (ännu ej offentliggjort i
EUT), rådets gemensamma ståndpunkt av den 22 juli 2003 (EUT C 240 E,
7.10.2003, s. 12) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 december
2003 (ännu ej offentliggjord i EUT). Rådets beslut av den 2 mars 2004.
Prop. 2016/17:88
Bilaga 2
73
rar att mänskliga vävnader och celler, oavsett användningsom-
råde, har en jämförbar kvalitets- och säkerhetsnivå. Införandet
av sådana normer kan således bidra till att stärka allmänhetens
tilltro till att mänskliga vävnader och celler som tillvaratas i en
annan medlemsstat faktiskt uppfyller samma höga krav som i det
egna landet.
(5)
Inom vävnads- och cellterapin förekommer det ett intensivt utbyte
över hela världen och det är därför önskvärt med internationella
normer. Gemenskapen bör därför sträva efter att främja en så hög
nivå på folkhälsoskyddet som möjligt när det gäller kvalitet och
säkerhet för vävnader och celler. Kommissionen bör i sin rapport
till Europaparlamentet och rådet redogöra för vilka framsteg som
gjorts i detta hänseende.
(6)
Vävnader och celler som skall användas för industriellt fram-
ställda produkter, inbegripet medicintekniska produkter, bör en-
dast omfattas av detta direktiv när det gäller donation, tillvarata-
gande och kontroll, om bearbetning, konservering, förvaring och
distribution regleras i annan gemenskapslagstiftning. Övriga till-
verkningssteg omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv
2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemens-
kapsregler för humanläkemedel (
1
).
(7)
Detta direktiv bör tillämpas på vävnader och celler, inklusive
stamceller från hematopoietiskt perifert blod, navelsträng (blod)
och benmärg, på könsceller (äggceller, spermier) samt på vävna-
der och celler från foster, och adulta och embryonala stamceller.
(8)
Detta direktiv omfattar inte blod och blodprodukter (annat än
hematopoietiska progenitorceller), mänskliga organ eller organ,
vävnader eller celler från djur. Blod och blodprodukter regleras
för närvarande i direktiv 2001/83/EG, direktiv 2000/70/EG (
2
),
rekommendation 98/463/EG (
3
) och direktiv 2002/98/EG (
4
). Väv-
nader och celler som används som autologa transplantat (vävna-
der som tas ifrån och transplanteras tillbaka till en och samma
individ) inom ramen för samma kirurgiska ingrepp och som inte
hanteras av någon vävnadsbank, omfattas inte heller av detta
direktiv. De kvalitets- och säkerhetskrav som ställs på sådana
processer är helt annorlunda.
(9)
Användningen av organ ger i viss mån upphov till samma frå-
geställningar som användningen av vävnader och celler, men det
finns markanta skillnader, och de två områdena bör därför inte
omfattas av ett och samma direktiv.
(10)
Detta direktiv omfattar vävnader och celler avsedda för använd-
ning på människor, inbegripet mänskliga vävnader och celler som
används vid framställningen av kosmetiska produkter. På grund
av risken för överföring av smittsamma sjukdomar är emellertid
användningen av mänskliga celler, vävnader och produkter i kos-
metiska produkter förbjuden enligt kommissionens direktiv
95/34/EG av den 10 juli 1995 om anpassning av bilagorna II,
III, VI och VII till rådets direktiv 76/768/EEG om tillnärmning av
▼B
2004L0023 — SV — 07.08.2009 — 001.001 — 3
(1) EGT L 311, 28.11.2001, s. 67. Direktivet senast ändrat genom kommissio-
nens direktiv 2003/63/EG (EUT L 159, 27.6.2003, s. 46).
(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/70/EG av den 16 november
2000 om ändring av rådets direktiv 93/42/EEG när det gäller medicintekniska
produkter som innehåller stabila derivat av blod eller plasma från människa
(EGT L 313, 13.12.2000, s. 22).
(3) Rådets rekommendation av den 29 juni 1998 om blod- och plasmagivares
lämplighet och screening av donerat blod i Europeiska gemenskapen (EGT
L 203, 21.7.1998, s. 14).
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/98/EG av den 27 januari 2003
om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för insamling, kontroll,
framställning, förvaring och distribution av humanblod och blodkomponenter
(EUT L 33, 8.2.2003, s. 30).
74
Prop. 2016/17:88
Bilaga 2
medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter till tek-
niska framsteg (
1
).
(11)
Detta direktiv omfattar inte forskning med användning av mänsk-
liga vävnader och celler, när dessa används för annat syfte än för
användning i människokroppen, t.ex. in vitro-forskning eller i
djurmodeller. Endast de vävnader och celler som i kliniska försök
används i människokroppen bör omfattas av de kvalitets- och
säkerhetsnormer som fastställs i detta direktiv.
(12)
Detta direktiv bör inte inkräkta på beslut som fattas av medlems-
staterna rörande användning eller icke-användning av specifika
typer av mänskliga celler, inklusive könsceller och embryonala
stamceller. Om någon särskild typ av användning av sådana celler
emellertid skulle vara godkänt i en medlemsstat, fastställer detta
direktiv att alla nödvändiga bestämmelser för att skydda folkhäl-
san – med tanke på de särskilda riskerna med dessa celler grundat
på den vetenskapliga kunskapen och på deras särskilda karaktär –
och garantera de grundläggande rättigheterna måste tillämpas.
Detta direktiv bör inte heller inkräkta på medlemsstaternas be-
stämmelser rörande den rättsliga definitionen av ”person” eller
”individ”.
(13)
Donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering,
förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler av-
sedda för användning på människor bör uppfylla höga kvalitets-
och säkerhetsnormer för att en hög hälsoskyddsnivå i gemenska-
pen skall garanteras. I detta direktiv bör det fastställas normer för
varje fas i användningen av mänskliga vävnader och celler.
(14)
Den kliniska användningen av vävnader och celler av mänskligt
ursprung för tillämpning på människor kan hindras på grund av
begränsad tillgång. Det vore därför önskvärt att kriterierna för
tillgång till sådana vävnader och celler definieras klart och tydligt
på grundval av en objektiv bedömning av de medicinska beho-
ven.
(15)
Det är nödvändigt att öka medlemsstaternas tilltro till kvaliteten
och säkerheten hos donerade vävnader och celler, till hälsoskyd-
det för levande givare och respekten för avlidna givare samt till
säkerheten i användningsprocessen.
(16)
Sådana vävnader och celler som används för allogena terapeu-
tiska ändamål kan tas tillvara från både levande och avlidna
givare. För att säkerställa att en levande givares hälsotillstånd
inte påverkas av donationen, bör det krävas att givaren först
genomgår en läkarundersökning. En avliden givares värdighet
bör respekteras, i synnerhet genom rekonstruktion av givarens
kropp så att den är så lik det ursprungliga anatomiska skicket
som möjligt.
(17)
Användningen av vävnader och celler i människokroppen kan
orsaka sjukdomar och ge oönskade effekter. Merparten av detta
kan förhindras genom en noggrann utvärdering av givaren och
kontroll av varje donation i enlighet med bestämmelser som har
fastställts och uppdaterats mot bakgrund av bästa möjliga veten-
skapliga rön.
(18)
Av principskäl bör användningsprogrammen för vävnader och
celler bygga på principerna om frivillig donation utan ersättning,
anonymitet för både givare och mottagare, givarens oegennytta
samt solidaritet mellan givare och mottagare. Medlemsstaterna
uppmanas att vidta åtgärder för att främja ett starkt engagemang
från den offentliga och icke-vinstdrivande sektorn för tillhanda-
hållande av vävnads- och cellanvändningstjänster samt forskning
och utveckling i samband härmed.
▼B
2004L0023 — SV — 07.08.2009 — 001.001 — 4
(1) EGT L 167, 18.7.1995, s. 19.
Prop. 2016/17:88
Bilaga 2
75
(19)
Frivilliga vävnads- och celldonationer utan ersättning är en faktor
som kan bidra till höga säkerhetsnormer för vävnader och celler
och på så sätt till skyddet av människors hälsa.
(20)
Vilken inrättning som helst bör, om den uppfyller normerna,
kunna ackrediteras som vävnads- och cellinrättning.
(21)
I enlighet med principen om insyn bör alla vävnadsinrättningar
som i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv är ackredite-
rade, utsedda, auktoriserade eller har beviljats tillstånd, inklusive
dem som tillverkar produkter av mänskliga vävnader och celler,
oavsett om de är föremål för annan gemenskapslagstiftning, ha
tillgång till relevanta vävnader och celler tillvaratagna i enlighet
med bestämmelserna i detta direktiv, utan att det påverkar till-
ämpningen av gällande bestämmelser i medlemsstaterna om an-
vändningen av vävnader och celler.
(22)
I detta direktiv respekteras de grundläggande rättigheterna och
följs de principer som återspeglas i Europeiska unionens stadga
om de grundläggande rättigheterna (
1
) och vederbörlig hänsyn tas
till konventionen om skydd av människan och människovärdet
vid tillämpning av biologi och medicin: konvention om mänsk-
liga rättigheter och biomedicin. Varken i stadgan eller konventio-
nen föreskrivs uttryckligen någon harmonisering, men medlems-
staterna hindras inte heller från att införa strängare krav i sin
lagstiftning.
(23)
Alla nödvändiga åtgärder måste vidtas för att försäkra tilltänkta
vävnads- eller cellgivare om att all information som ges till hälso-
vårdspersonal om givarnas hälsa, resultaten av kontrollerna av
donationerna samt eventuell framtida spårning av donationerna
är konfidentiell.
(24)
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 okto-
ber 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på be-
handling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana
uppgifter (
2
) är tillämpligt på personuppgifter som behandlas i
enlighet med det här direktivet. I artikel 8 i det direktivet förbjuds
i princip behandlingen av uppgifter som rör hälsa. Begränsade
undantag från denna förbudsprincip har fastställts. I direktiv
95/46/EG föreskrivs även att den registeransvarige skall genom-
föra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att skydda
personuppgifter från förstöring genom olyckshändelse eller otill-
åtna handlingar eller förlust genom olyckshändelse samt mot änd-
ringar, otillåten spridning av eller otillåten tillgång till uppgifterna
och mot varje annat slag av otillåten behandling.
(25)
Ett system för ackreditering av vävnadsinrättningar och ett system
för anmälan av komplikationer och biverkningar i samband med
tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och
distribution av mänskliga vävnader och celler bör upprättas i
medlemsstaterna.
(26)
Medlemsstaterna bör se till att företrädare för de behöriga myn-
digheterna genomför inspektioner och vidtar andra kontrollåtgär-
der för att säkerställa att vävnadsinrättningarna följer bestämmel-
serna i detta direktiv. Medlemsstaterna bör se till att personer som
deltar i inspektioner och kontrollåtgärder har de rätta kvalifikatio-
nerna och erhåller lämplig utbildning.
(27)
Personal som direkt arbetar med donation, tillvaratagande, kon-
troll, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av
mänskliga vävnader och celler bör ha lämpliga kvalifikationer
och få aktuell och ändamålsenlig utbildning. De bestämmelser
som fastställs i detta direktiv när det gäller utbildning bör till-
▼B
2004L0023 — SV — 07.08.2009 — 001.001 — 5
(1) EGT C 364, 18.12.2000, s. 1.
(2) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. Direktivet ändrat genom förordning (EG) nr
1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).
76
Prop. 2016/17:88
Bilaga 2
lämpas utan att det påverkar befintlig gemenskapslagstiftning om
erkännande av yrkeskvalifikationer.
(28)
Ett ändamålsenligt system bör inrättas för spårbarhet av mänsk-
liga vävnader och celler. På så sätt skulle det också bli möjligt att
kontrollera att kvalitets- och säkerhetsnormerna efterlevs. Spår-
barhet bör säkerställas genom korrekta förfaranden för identifier-
ing av ämnen, givare, mottagare, vävnadsinrättningar och labora-
torier, genom registersystem och genom ett lämpligt märknings-
system.
(29)
Principiellt bör inte mottagarens/mottagarnas identitet avslöjas för
givaren eller dennes anhöriga och omvänt, utan att detta påverkar
tillämpningen av gällande lagstiftning i medlemsstaterna om vill-
kor för utlämnande av uppgifter, vilken i undantagsfall, särskilt
när det gäller donation av könsceller, kan tillåta att givarens
anonymitet hävs.
(30)
För att genomförandet av de bestämmelser som antas inom ramen
för detta direktiv skall bli effektivare, bör det fastställas påföljder
som kan tillämpas av medlemsstaterna.
(31)
Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att fastställa höga
kvalitets- och säkerhetsnormer för mänskliga vävnader och celler
i hela gemenskapen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av
medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning
och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan ge-
menskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i
artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i
samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvän-
digt för att uppnå detta mål.
(32)
Det är nödvändigt att gemenskapen har tillgång till bästa möjliga
vetenskapliga rådgivning om vävnaders och cellers säkerhet, sär-
skilt för att bistå kommissionen när bestämmelserna i detta di-
rektiv skall anpassas till den vetenskapliga och tekniska utveck-
lingen, i synnerhet mot bakgrund av den snabba biotekniska ut-
vecklingen av kunskaper och metoder på området för mänskliga
celler och vävnader.
(33)
Yttrandena från Vetenskapliga kommittén för läkemedel och me-
dicintekniska produkter och från Europeiska gruppen för etik
inom vetenskap och ny teknik har beaktats, liksom internationella
erfarenheter på detta område, och de kommer att höras framledes
om behov uppstår.
(34)
De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv
bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den
28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövan-
det av kommissionens genomförandebefogenheter (
1
).
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
Mål
I detta direktiv fastställs kvalitets- och säkerhetsnormer för mänskliga
vävnader och celler avsedda för användning på människor, i syfte att
garantera en hög hälsoskyddsnivå för människor.
▼B
2004L0023 — SV — 07.08.2009 — 001.001 — 6
(1) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
Prop. 2016/17:88
Bilaga 2
77
Artikel 2
Räckvidd
1.
Detta direktiv skall tillämpas på donation, tillvaratagande, kontroll,
bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga väv-
nader och celler avsedda för användning på människor samt av produk-
ter som tillverkas av mänskliga vävnader och celler avsedda för använd-
ning på människor.
Om sådana tillverkade produkter omfattas av andra direktiv, skall detta
direktiv endast tillämpas på donation, tillvaratagande och kontroll.
2.
Detta direktiv skall inte tillämpas på följande:
a) Vävnader och celler som används som autologa transplantat vid ett
och samma kirurgiska ingrepp.
b) Blod och blodkomponenter enligt definitionen i direktiv 2002/98/EG.
c) Organ eller delar av organ, om deras uppgift är att användas för
samma ändamål som hela organet i människokroppen.
Artikel 3
Definitioner
I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som
här anges:
a) celler: enskilda mänskliga celler eller en grupp mänskliga celler,
vilka inte är förenade av något slag av bindväv,
b) vävnad: alla de beståndsdelar av människokroppen som består av
celler.
c) givare: varje mänsklig källa, levande eller avliden, till mänskliga
celler eller vävnader.
d) donation: donation av mänskliga vävnader eller celler avsedda för
användning på människor.
e) organ: en differentierad och vital del av människokroppen bestående
av olika sorters vävnad, vilken upprätthåller sin struktur, kärlbild-
ning och förmåga att utveckla fysiologiska funktioner med en be-
tydande grad av autonomi.
f) tillvaratagande: förfarande genom vilket vävnader eller celler görs
tillgängliga.
g) bearbetning: all verksamhet som är kopplad till beredning, hanter-
ing, konservering och förpackning av vävnader och celler avsedda
för användning på människor.
h) konservering: användning av kemiska agenser, ändring av miljöför-
hållanden eller andra metoder under bearbetningen för att förhindra
eller fördröja biologisk eller fysisk försämring hos celler eller väv-
nader.
i) karantän: status för tillvaratagna vävnader eller celler, eller för väv-
nad som isolerats fysiskt eller på annat effektivt sätt, i avvaktan på
ett beslut om godtagande eller avvisande.
j) förvaring: bevarande av produkten under lämpliga kontrollerade
förhållanden tills den distribueras.
k) distribution: transport och leverans av vävnader eller celler avsedda
för användning på människor.
l) användning på människor: användning av vävnader eller celler på
eller i en mänsklig mottagare och extrakorporeala användningar.
▼B
2004L0023 — SV — 07.08.2009 — 001.001 — 7
78
Prop. 2016/17:88
Bilaga 2
m) allvarlig komplikation: varje sådan ogynnsam incident i samband
med tillvaratagande, kontroll, bearbetning, förvaring och distribution
av vävnader och celler som kan leda till överföring av en smittsam
sjukdom, är dödlig, livshotande, invalidiserande eller medför bety-
dande funktionsnedsättning för patienten eller som kan leda till eller
förlänger sjukdom eller behov av sjukhusvård.
n) allvarlig biverkning: en icke avsedd reaktion, däribland en smittsam
sjukdom, hos givare eller mottagare i samband med tillvaratagande
eller användning på människor av vävnader och celler, vilken är
dödlig, livshotande, invalidiserande eller medför betydande funk-
tionsnedsättning eller leder till eller förlänger sjukdom eller behov
av sjukhusvård.
o) vävnadsinrättning: vävnadsbank eller avdelning på ett sjukhus eller
annat organ där det sker bearbetning, konservering, förvaring eller
distribution av mänskliga vävnader eller celler. Vävnadsinrättningen
kan också ansvara för tillvaratagande eller kontroll av vävnader och
celler.
p) allogen användning: celler eller vävnader som tas från en person
och används på en annan,
q) autolog användning: celler eller vävnader som tas från och används
på en och samma person.
Artikel 4
Genomförande
1.
Medlemsstaterna skall utse behörig(a) myndighet(er) som skall
ansvara för att kraven i detta direktiv uppfylls.
2.
Detta direktiv skall inte hindra en medlemsstat från att upprätthålla
eller införa strängare skyddsåtgärder, under förutsättning att de är för-
enliga med fördraget.
En medlemsstat får särskilt införa krav på frivillig donation utan ersätt-
ning, inklusive förbud mot eller begränsning av import av mänskliga
vävnader och celler, för att garantera en hög hälsoskyddsnivå, under
förutsättning att villkoren i fördraget är uppfyllda.
3.
Detta direktiv inkräktar inte på medlemsstaternas beslut om förbud
mot donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, för-
varing, distribution eller användning av specifika typer av mänskliga
vävnader eller celler eller av celler från en angiven källa, inklusive de
fall då dessa beslut även rör import av samma typ av mänskliga celler
eller vävnader.
4.
Vid genomförandet av verksamhet som omfattas av detta direktiv
får kommissionen anlita teknisk och/eller administrativ hjälp till ömse-
sidig nytta för kommissionen och stödmottagarna gällande identifiering,
utarbetande, administration, övervakning, revision och kontroll samt
bidra med stödfinansiering.
KAPITEL II
SKYLDIGHETER FÖR MEDLEMSSTATERNAS
MYNDIGHETER
Artikel 5
Övervakning av tillvaratagande av mänskliga vävnader och celler
1.
Medlemsstaterna skall se till att tillvaratagande och kontroll av
vävnader och celler utförs av personal med relevant yrkesutbildning
och erfarenhet och att detta sker på de villkor som fastställts av den
behöriga myndigheten eller de behöriga myndigheterna i samband med
▼B
2004L0023 — SV — 07.08.2009 — 001.001 — 8
Prop. 2016/17:88
Bilaga 2
79
ackreditering, utseende, auktorisering eller beviljande av tillstånd för
dessa verksamheter.
2.
Den behöriga myndigheten eller de behöriga myndigheterna skall
vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att tillvaratagandet av väv-
naderna och cellerna uppfyller de krav som avses i artikel 28 b, e och f.
De kontroller som krävs för givarna skall utföras av ett kvalificerat
laboratorium som har ackrediterats, utsetts, auktoriserats eller beviljats
tillstånd av den behöriga myndigheten eller de behöriga myndigheterna.
Artikel 6
Ackreditering, utseende eller auktorisering av eller tillstånd till
vävnadsinrättningarna och metoder för preparation av vävnader
och celler
1.
Medlemsstaterna skall se till att alla vävnadsinrättningar där verk-
samhet bedrivs för kontroll, bearbetning, konservering, förvaring eller
distribution av mänskliga vävnader och celler avsedda för användning
på människor har ackrediterats, utsetts eller auktoriserats eller beviljats
tillstånd för dessa verksamheter av en behörig myndighet.
2.
Den behöriga myndigheten eller de behöriga myndigheterna skall,
när den eller de har kontrollerat att vävnadsinrättningen uppfyller de
krav som avses i artikel 28 a, ackreditera, utse, auktorisera eller bevilja
tillstånd till vävnadsinrättningen och meddela vilken verksamhet den får
bedriva och vilka villkor som gäller. Den eller de skall auktorisera de
metoder för preparation av vävnader och celler som vävnadsinrättningen
får använda i enlighet med kraven i artikel 28 g. De avtal som träffas
mellan en vävnadsinrättning och tredje man, i enlighet med artikel 24,
skall granskas inom ramen för detta förfarande.
3.
Vävnadsinrättningen får inte göra någon väsentlig förändring av
verksamheten utan att den behöriga myndigheten eller de behöriga myn-
digheterna i förväg har lämnat sitt skriftliga godkännande.
4.
Den behöriga myndigheten eller de behöriga myndigheterna får
upphäva eller återkalla ackreditering, utseende eller auktorisering av
eller tillstånd till en vävnadsinrättning eller en metod för preparation
av vävnader och celler, om inspektioner eller kontroller visar att inrätt-
ningen eller metoden inte uppfyller kraven i detta direktiv.
5.
Vissa specifika vävnader och celler, vilka kommer att fastställas i
enlighet med kraven i artikel 28 i, får med den behöriga myndighetens
eller de behöriga myndigheternas samtycke distribueras direkt och för
omedelbar transplantation till mottagaren om leverantörens verksamhet
har ackrediterats, utsetts, auktoriserats eller beviljats tillstånd.
Artikel 7
Inspektioner och kontroller
1.
Medlemsstaterna skall se till att den behöriga myndigheten eller de
behöriga myndigheterna anordnar inspektioner och att vävnadsinrätt-
ningar utför ändamålsenliga kontroller för säkerställande av att kraven
i detta direktiv följs.
2.
Medlemsstaterna skall också se till att det görs ändamålsenliga
kontroller av tillvaratagandet av mänskliga vävnader och celler.
3.
Den behöriga myndigheten eller de behöriga myndigheterna skall
regelbundet anordna inspektioner och utföra kontroller. Det får inte gå
mer än två år mellan två inspektioner.
4.
Dessa inspektioner och kontroller skall genomföras av tjänstemän,
som företräder den behöriga myndigheten, vilka skall ha befogenhet att
▼B
2004L0023 — SV — 07.08.2009 — 001.001 — 9
80
Prop. 2016/17:88
Bilaga 2
a) inspektera vävnadsinrättningar och anläggningar hos de tredje män
som avses i artikel 24,
b) utvärdera och kontrollera sådana förfaranden och verksamheter vid
vävnadsinrättningar och tredje mans anläggningar som har relevans
för kraven i detta direktiv,
c) granska alla dokument eller andra uppgifter av betydelse för kraven i
detta direktiv.
5.
I enlighet med förfarandet i artikel 29.2 skall riktlinjer tas fram om
villkoren för inspektioner och kontrollåtgärder och om utbildning och
kvalifikationer för de tjänstemän som skall delta, i syfte att uppnå en
jämn kompetens- och kvalitetsnivå.
6.
Den behöriga myndigheten eller de behöriga myndigheterna skall
vid behov anordna inspektioner och utföra kontroller i händelse av all-
varliga biverkningar eller allvarliga komplikationer. I ett sådant fall skall
dessutom en inspektion anordnas och kontroller utföras på en veder-
börligen motiverad begäran av den behöriga myndigheten eller de be-
höriga myndigheterna i en annan medlemsstat.
7.
Medlemsstaterna skall, på begäran av en annan medlemsstat eller
kommissionen, tillhandahålla information om resultaten av inspektioner
och kontroller som utförts med hänsyn till kraven i detta direktiv.
Artikel 8
Spårbarhet
1.
Medlemsstaterna skall se till att alla de vävnader och celler som
tillvaratas, bearbetas, förvaras eller distribueras inom medlemsstaten kan
spåras från givare till mottagare och omvänt. Kraven på spårbarhet skall
också gälla alla relevanta uppgifter om de produkter och material som
kommer i kontakt med dessa vävnader och celler.
2.
Medlemsstaterna skall se till att det införs ett system för identifi-
ering av givare, varigenom varje donation och var och en av de till-
hörande produkterna förses med en unik kod.
3.
Alla vävnader och celler skall identifieras genom en etikett med
den information som avses i artikel 28 f och h eller genom hänvisningar
som möjliggör en koppling till samma information.
4.
Vävnadsinrättningarna skall bevara de uppgifter som är nödvän-
diga för att garantera spårbarhet i alla skeden. De uppgifter som krävs
för att garantera fullständig spårbarhet skall bevaras i minst 30 år efter
kliniskt bruk. Uppgifterna får också förvaras i elektronisk form.
▼M1
5.
Kraven beträffande spårbarhet för vävnader och celler samt avse-
ende produkter och material som kommer i kontakt med vävnader och
celler och som påverkar deras kvalitet och säkerhet, ska antas av kom-
missionen. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av
detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 29.3.
6.
Förfarandena för att garantera spårbarhet på gemenskapsnivå ska
fastställas av kommissionen. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke
väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i
enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i
artikel 29.3.
▼B
2004L0023 — SV — 07.08.2009 — 001.001 — 10
Prop. 2016/17:88
Bilaga 2
81
Artikel 9
Import och export av mänskliga vävnader och celler
1.
Medlemsstaterna skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för
att se till att all import av vävnader och celler från tredjeland utförs av
vävnadsinrättningar som har ackrediterats, utsetts, auktoriserats eller be-
viljats tillstånd för dessa verksamheter, att importerade vävnader och
celler kan spåras från givare till mottagare och omvänt i enlighet med
vad som föreskrivs i artikel 8. De medlemsstater och vävnadsinrätt-
ningar som tar emot sådan import från ett tredjeland skall se till att
den uppfyller kvalitets- och säkerhetsnormer likvärdiga med dem som
fastställs i detta direktiv.
2.
Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till
att all export av vävnader och celler till tredjeland utförs av vävnads-
inrättningar som har ackrediterats, utsetts, auktoriserats eller beviljats
tillstånd för dessa verksamheter. De medlemsstater som avsänder sådan
export till tredjeland skall se till att exporten uppfyller kraven i detta
direktiv.
3.
a)
Import och export av de vävnader och celler som avses i artikel 6.5 får
auktoriseras direkt av den behöriga myndigheten eller de behöriga myn-
digheterna.
b) I ett nödläge kan import och export av vissa vävnader och celler
auktoriseras direkt av den behöriga myndigheten eller de behöriga
myndigheterna.
c) Den behöriga myndigheten eller de behöriga myndigheterna skall
vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att import och export
av de vävnader och celler som avses i b och c uppfyller kvalitets-
och säkerhetsnormer som är likvärdiga med dem som fastställs i
detta direktiv.
▼M1
4.
Förfarandena för kontroll av likvärdiga kvalitets- och säkerhets-
normer enligt punkt 1 ska fastställas av kommissionen. Dessa åtgärder,
som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska antas i
enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i
artikel 29.3.
▼B
Artikel 10
Register över vävnadsinrättningar samt skyldighet att rapportera
1.
Vävnadsinrättningar skall föra ett register över sin verksamhet,
med typer och kvantiteter av vävnader och/eller celler som tas tillvara,
kontrolleras, konserveras, bearbetas, förvaras och distribueras eller hand-
has på annat sätt, och över ursprunget till och användningen av vävna-
der och celler avsedda för användning på människor, i enlighet med
kraven i artikel 28 f. Vävnadsinrättningarna skall lämna årsrapporter till
den behöriga myndigheten eller de behöriga myndigheterna om denna
verksamhet. Denna rapport skall vara tillgänglig för allmänheten.
2.
Den behöriga myndigheten eller de behöriga myndigheterna skall
upprätta och föra ett offentligt register över vävnadsinrättningar, med
uppgift om den verksamhet för vilken varje inrättning har ackrediterats,
utsetts, auktoriserats eller beviljats tillstånd.
3.
Medlemsstaterna och kommissionen skall upprätta ett nätverk, som
förbinder de nationella vävnadsinrättningsregistren.
▼B
2004L0023 — SV — 07.08.2009 — 001.001 — 11
82
Prop. 2016/17:88
Bilaga 2
Artikel 11
Anmälan av allvarliga komplikationer och biverkningar
1.
Medlemsstaterna skall se till att det finns ett system för att rap-
portera, utreda, registrera och förmedla uppgifter om allvarliga kompli-
kationer och biverkningar som kan påverka vävnadernas och cellernas
kvalitet och säkerhet och kan tillskrivas tillvaratagande, kontroll, bear-
betning, förvaring och distribution av vävnader och celler, samt om alla
de allvarliga biverkningar som har konstaterats under eller efter den
kliniska tillämpningen och som kan ha samband med vävnadernas
och cellernas kvalitet och säkerhet.
2.
Alla personer eller inrättningar som använder sådana mänskliga
vävnader eller celler som omfattas av detta direktiv skall rapportera
relevant information till de inrättningar som arbetar med donation, till-
varatagande, kontroll, bearbetning, förvaring och distribution av mänsk-
liga vävnader och celler, för att underlätta spårbarheten och säkerställa
kontroll av kvalitet och säkerhet.
3.
Den ansvariga person som avses i artikel 17 skall se till att den
behöriga myndigheten eller de behöriga myndigheterna underrättas om
alla allvarliga komplikationer och biverkningar som avses i punkt 1 och
får en rapport med en analys av orsak och verkan.
4.
Kommissionen skall fastställa ett förfarande för anmälan av all-
varliga komplikationer och biverkningar i enlighet med förfarandet i
artikel 29.2.
5.
Varje vävnadsinrättning skall se till att det införs ett precist, snabbt
och kontrollerbart förfarande, som gör det möjligt att dra in distributio-
nen av varje produkt som kan ha samband med en komplikation eller
biverkning.
KAPITEL III
URVAL OCH UTVÄRDERING AV GIVARE
Artikel 12
Principer för donation av vävnader och celler
1.
Medlemsstaterna skall sträva efter att säkerställa frivilliga donatio-
ner av vävnader och celler utan ersättning.
Givaren får erhålla kompensation som är strikt begränsad till ersättning
av de utgifter och olägenheter som hänför sig till donationen. I detta fall
fastställer medlemsstaterna de omständigheter under vilka kompensation
får beviljas.
Medlemsstaterna skall avge rapport till kommissionen om dessa åtgärder
före den 7 april 2006 och därefter vart tredje år. På grundval av dessa
rapporter skall kommissionen informera Europaparlamentet och rådet
om nödvändiga kompletterande åtgärder som den avser vidta på ge-
menskapsnivå.
2.
Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till
att all marknadsföring och reklam till stöd för donation av mänskliga
vävnader och celler stämmer överens med de riktlinjer eller de lagar
som medlemsstaterna fastställt. Sådana riktlinjer eller lagar skall omfatta
lämpliga begränsningar av eller förbud mot annonsering om behovet av
eller tillgången på mänskliga vävnader och celler i syfte att erbjuda eller
erhålla ekonomisk vinning eller annan fördel.
Medlemsstaterna skall sträva efter att säkerställa att tillvaratagandet av
vävnader och celler är sådant att det sker på ideell grund.
▼B
2004L0023 — SV — 07.08.2009 — 001.001 — 12
Prop. 2016/17:88
Bilaga 2
83
Artikel 13
Samtycke
1.
Tillvaratagande av mänskliga vävnader eller celler får genomföras
först när alla obligatoriska krav i medlemsstaterna rörande samtycke
eller auktorisering är uppfyllda.
2.
Medlemsstaterna skall i enlighet med nationell lagstiftning vidta
alla nödvändiga åtgärder för att se till att givare eller deras anhöriga
eller de personer som lämnar tillåtelse för givarnas räkning får all veder-
börlig information som avses i bilagan.
Artikel 14
Skydd av uppgifter och sekretess
1.
Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till
att alla uppgifter, inbegripet genetisk information, som sammanställs
inom ramen för detta direktiv och som utomstående har tillgång till,
har gjorts anonyma, så att givaren och mottagaren inte längre kan
identifieras.
2.
Medlemsstaterna skall därför se till att
a) åtgärder vidtas för att skydda uppgifter och för att skydda mot obe-
höriga tillägg, borttaganden eller ändringar av uppgifter i förteck-
ningar över givare eller register över avstängda personer samt mot
all överföring av information,
b) det finns förfaranden för korrigering av bristande överensstämmelse
mellan uppgifter, och
c) obehörigt utlämnande av uppgifter inte förekommer, samtidigt som
möjligheten att spåra donationer säkerställs.
3.
Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till
att mottagarens/mottagarnas identitet inte avslöjas för givaren eller den-
nes anhöriga och omvänt, utan att det påverkar tillämpningen av gäl-
lande lagstiftning i medlemsstaterna om villkor för utlämnande av upp-
gifter, i synnerhet i fråga om donation av könsceller.
Artikel 15
Urval, utvärdering och tillvaratagande
1.
Den verksamhet som rör vävnadstillvaratagande skall ske på ett
sådant sätt att det säkerställs att utvärdering och urval av givare sker i
enlighet med kraven i artikel 28 d och e och att vävnader och celler tas
tillvara, förpackas och transporteras i enlighet med kraven i artikel 28 f.
2.
När det gäller autolog donation, skall lämplighetskriterier faststäl-
las i enlighet med kraven i artikel 28 d.
3.
Resultaten av utvärderingen och kontrollen av givaren skall doku-
menteras och alla betydande avvikande resultat skall rapporteras i en-
lighet med bilagan.
4.
Den behöriga myndigheten eller de behöriga myndigheterna skall
se till att all verksamhet i samband med vävnadstillvaratagande utförs i
enlighet med kraven i artikel 28 f.
▼B
2004L0023 — SV — 07.08.2009 — 001.001 — 13
84
Prop. 2016/17:88
Bilaga 2
KAPITEL IV
BESTÄMMELSER OM VÄVNADERS OCH CELLERS
KVALITET OCH SÄKERHET
Artikel 16
Kvalitetsstyrning
1.
Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till
att alla vävnadsinrättningar inför och uppdaterar kvalitetssystem som
grundar sig på principerna om god sed.
2.
Kommissionen skall fastställa de gemenskapsnormer och -specifi-
kationer som avses i artikel 28 c för verksamhet i samband med ett
kvalitetssystem.
3.
Vävnadsinrättningarna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att
se till att kvalitetssystemet omfattar minst följande dokumentation:
— Standardrutiner.
— Riktlinjer.
— Utbildnings- och referenshandböcker.
— Rapporteringsformulär.
— Uppgifter om givare.
— Information om den slutliga användningen av vävnaderna eller cel-
lerna.
4.
Vävnadsinrättningarna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att
se till att denna dokumentation görs tillgänglig för kontroll av den
behöriga myndigheten eller de behöriga myndigheterna.
5.
Vävnadsinrättningarna skall bevara de uppgifter som är nödvän-
diga för att garantera spårbarhet i enlighet med artikel 8.
Artikel 17
Ansvarig person
1.
Vävnadsinrättningarna skall utse en ansvarig person som skall
uppfylla följande minimikrav och kvalifikationskrav:
a) Han eller hon skall inneha utbildningsbevis, examensbevis eller an-
nat intyg över formella kvalifikationer som erhållits inom medicin
eller biologi efter avslutad högskoleutbildning eller annan utbildning
som i den berörda medlemsstaten betraktas som likvärdig.
b) Han eller hon skall ha minst två års yrkeserfarenhet inom relevant
område.
2.
Den person som utses enligt punkt 1 skall ha ansvaret för att
a) se till att mänskliga vävnader och celler avsedda för användning på
människor i den inrättning som personen är ansvarig för tillvaratas,
kontrolleras, bearbetas, förvaras och distribueras i enlighet med detta
direktiv och med medlemsstatens gällande lagstiftning,
b) det lämnas information till den behöriga myndigheten eller de be-
höriga myndigheterna enligt artikel 6,
c) vävnadsinrättningen uppfyller kraven i artiklarna 7, 10, 11, 15, 16
och 18–24.
3.
Vävnadsinrättningen skall till den behöriga myndigheten eller de
behöriga myndigheterna anmäla namnet på den ansvariga person som
avses i punkt 1. Om den ansvariga personen definitivt eller tillfälligt
ersätts, skall vävnadsinrättningen omedelbart meddela den behöriga
▼B
2004L0023 — SV — 07.08.2009 — 001.001 — 14
Prop. 2016/17:88
Bilaga 2
85
myndigheten namnet på den nya ansvariga personen och det datum då
denne tillträder.
Artikel 18
Personal
Personal som arbetar med tillvaratagande, bearbetning, konservering,
förvaring och distribution av vävnader och celler i en vävnadsinrättning
skall ha nödvändiga kvalifikationer för att utföra dessa uppgifter och ges
utbildning som avses i artikel 28 c.
Artikel 19
Mottagande av vävnader och celler
1.
Vävnadsinrättningarna skall se till att alla donationer av mänskliga
vävnader och celler kontrolleras i enlighet med kraven i artikel 28 e och
att urval och godtagande av vävnader och celler överensstämmer med
kraven i artikel 28 f.
2.
Vävnadsinrättningarna skall se till att mänskliga vävnader och
celler och tillhörande dokumentation uppfyller kraven i artikel 28 f.
3.
Vävnadsinrättningarna skall kontrollera och registrera att de mot-
tagna mänskliga vävnaderna och cellerna är förpackade i enlighet med
kraven i artikel 28 f. Vävnader och celler som inte uppfyller dessa krav
skall kasseras.
4.
Godtagande eller avvisande av mottagna vävnader och celler skall
dokumenteras.
5.
Vävnadsinrättningarna skall se till att en korrekt identifiering görs
av mänskliga vävnader och celler. Varje leverans eller parti med väv-
nader eller celler skall förses med en identifikationskod i enlighet med
artikel 8.
6.
Vävnaderna och cellerna skall hållas i karantän tills kraven på
kontroll av och information om givaren har uppfyllts i enlighet med
artikel 15.
Artikel 20
Bearbetning av vävnader och celler
1.
Vävnadsinrättningarnas standardrutiner skall inbegripa all den be-
arbetning som påverkar kvaliteten och säkerheten och inrättningarna
skall se till att den genomförs under kontrollerade förhållanden. Väv-
nadsinrättningarna skall se till att den använda utrustningen, arbetsmil-
jön, bearbetningen, valideringen och kontrollvillkoren uppfyller kraven i
artikel 28 h.
2.
Alla ändringar av de förfaranden som används vid bearbetning av
vävnader och celler skall också uppfylla kriterierna i punkt 1.
3.
Vävnadsinrättningarna skall i standardrutinerna fastställa särskilda
bestämmelser för hantering av sådana vävnader och celler som skall
kasseras, för att förhindra att dessa kontaminerar andra vävnader eller
celler, bearbetningsmiljön eller personalen.
▼B
2004L0023 — SV — 07.08.2009 — 001.001 — 15
86
Prop. 2016/17:88
Bilaga 2
Artikel 21
Villkor för förvaring av vävnader och celler
1.
Vävnadsinrättningarna skall se till att alla förfaranden i samband
med förvaring av vävnader och celler dokumenteras i standardrutinerna
och att förvaringsvillkoren uppfyller kraven i artikel 28 h.
2.
Vävnadsinrättningarna skall se till att alla förfaranden i samband
med förvaring genomförs under kontrollerade förhållanden.
3.
Vävnadsinrättningarna skall fastställa och upprätthålla förfaranden
för kontroll av förpacknings- och förvaringsutrymmen i syfte att före-
bygga förhållanden som kan ha en negativ inverkan på vävnadernas
eller cellernas funktion eller skick.
4.
Bearbetade vävnader eller celler skall inte distribueras förrän alla
krav enligt detta direktiv har uppfyllts.
5.
Medlemsstaterna skall se till att vävnadsinrättningarna förfogar
över sådana avtal och förfaranden som garanterar att vävnader och
celler, som förvarats vid en inrättning som av något skäl lägger ned
sin verksamhet, skall överföras i enlighet med det samtycke som gäller
för dem till andra vävnadsinrättningar som är ackrediterade, utsedda,
auktoriserade eller har beviljats tillstånd i enlighet med artikel 6, utan
att det påverkar medlemsstaternas lagstiftning om bortskaffande av do-
nerade vävnader eller celler.
Artikel 22
Märkning, dokumentation och förpackning
Vävnadsinrättningarna skall se till att märkning, dokumentation och
förpackning uppfyller kraven i artikel 28 f.
Artikel 23
Distribution
Vävnadsinrättningarna skall säkerställa kvaliteten hos vävnader och cel-
ler under distributionen. Distributionsvillkoren skall uppfylla kraven i
artikel 28 h.
Artikel 24
Vävnadsinrättningarnas förhållande till tredje man
1.
En vävnadsinrättning skall upprätta ett skriftligt avtal med tredje
man varje gång det genomförs ett ingrepp utanför inrättningen och detta
inverkar på kvaliteten och säkerheten hos de vävnader och celler som
behandlas i samarbete med tredje man, särskilt i följande fall:
a) Då en vävnadsinrättning ger tredje man i uppdrag att utföra en del av
vävnads- eller cellbearbetningen för vävnadsinrättningens räkning.
b) Då tredje man tillhandahåller sådana varor och tjänster som påverkar
garantin om vävnadernas eller cellernas kvalitet och säkerhet, inbe-
gripet distribution av vävnader eller celler.
c) Då vävnadsinrättningen tillhandahåller tjänster till en vävnadsinrätt-
ning som inte är ackrediterad.
d) Då vävnadsinrättningen distribuerar sådana vävnader eller celler som
bearbetats av tredje man.
2.
Vävnadsinrättningen skall utvärdera och utse tredje man på grund-
val av dennes förmåga att uppfylla de normer som fastställs i detta
direktiv.
▼B
2004L0023 — SV — 07.08.2009 — 001.001 — 16
Prop. 2016/17:88
Bilaga 2
87
3.
Vävnadsinrättningar skall upprätthålla en fullständig förteckning
över de avtal enligt punkt 1 som de har ingått med tredje man.
4.
Avtalen mellan en vävnadsinrättning och tredje man skall fastställa
tredje mans ansvarsområden och de detaljerade förfarandena.
5.
Vävnadsinrättningarna skall på begäran av den behöriga myndig-
heten eller de behöriga myndigheterna tillhandahålla kopior av avtal
med tredje man.
KAPITEL V
UTBYTE AV INFORMATION, RAPPORTERING OCH
PÅFÖLJDER
Artikel 25
Kodning av information
1.
Medlemsstaterna skall införa ett system för identifiering av mänsk-
liga vävnader och celler i syfte att säkerställa spårbarhet för alla mänsk-
liga vävnader och celler i enlighet med artikel 8.
2.
Kommissionen skall i samarbete med medlemsstaterna utforma ett
enhetligt europeiskt kodningssystem med uppgifter om vävnaders och
cellers grundläggande egenskaper.
Artikel 26
Rapportering
1.
Medlemsstaterna skall före den 7 april 2009 och därefter vart
tredje år sända en rapport till kommissionen om sådan verksamhet
som har bedrivits med anknytning till bestämmelserna i detta direktiv,
inbegripet en redogörelse för de åtgärder som vidtagits avseende inspek-
tion och kontroll.
2.
Kommissionen skall överlämna medlemsstaternas rapporter om
erfarenheterna av genomförandet av detta direktiv till Europaparlamen-
tet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Region-
kommittén.
3.
Före den 7 april 2008 och därefter vart tredje år skall kommissio-
nen överlämna en rapport till Europaparlamentet, rådet, Europeiska eko-
nomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om uppfyllandet
av kraven i detta direktiv, särskilt kraven avseende inspektion och kon-
troll.
Artikel 27
Påföljder
Medlemsstaterna skall föreskriva påföljder för överträdelser av de na-
tionella bestämmelser som utfärdas i enlighet med detta direktiv och
vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att dessa påföljder
tillämpas. Påföljderna skall vara effektiva, proportionella och avskräck-
ande. Medlemsstaterna skall anmäla dessa bestämmelser till kommissio-
nen senast den 7 april 2006 och alla senare ändringar av bestämmel-
serna så snart som möjligt.
▼B
2004L0023 — SV — 07.08.2009 — 001.001 — 17
88
Prop. 2016/17:88
Bilaga 2
KAPITEL VI
SAMRÅD MED KOMMITTÉER
Artikel 28
Tekniska krav och anpassning av dessa till den vetenskapliga och
tekniska utvecklingen
►M1 De tekniska kraven och anpassningen av dessa till den veten-
skapliga och tekniska utvecklingen ska när det gäller följande punkter
fastställas av kommissionen:
◄
a) Krav vid ackreditering, utseende, auktorisering av eller tillstånd till
vävnadsinrättningar.
b) Krav för tillvaratagande av mänskliga vävnader och celler.
c) Kvalitetssystem, inbegripet utbildning.
d) Urvalskriterier för givare av vävnader och/eller celler.
e) Obligatoriska laboratorietester för givare.
f) Förfaranden för tillvaratagande av vävnader och/eller celler samt
mottagande av vävnader och/eller celler vid vävnadsinrättningen.
g) Krav för metoder för preparation av vävnader och celler.
h) Bearbetning, förvaring och distribution av vävnader och celler.
i) Krav för distribution direkt till mottagaren av specifika vävnader och
celler.
▼M1
De tekniska krav som avses i led a-i är åtgärder som avser att ändra icke
väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, och de ska
antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som
avses i artikel 29.3.
Om det föreligger tvingande, brådskande skäl får kommissionen till-
ämpa det skyndsamma förfarande som avses i artikel 29.4 avseende
de tekniska kraven i led d och e i den här artikeln.
▼B
Artikel 29
Kommitté
1.
Kommissionen skall biträdas av en kommitté.
2.
När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut
1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i
det beslutet.
Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre
månader.
▼M1
3.
När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7
i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i
artikel 8 i det beslutet.
4.
När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1, 5a.2, 5a.4, 5a.6
och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestäm-
melserna i artikel 8 i det beslutet.
▼B
2004L0023 — SV — 07.08.2009 — 001.001 — 18
Prop. 2016/17:88
Bilaga 2
89
Artikel 30
Samråd med en eller flera vetenskapliga kommittéer
Kommissionen får samråda med den eller de berörda vetenskapliga
kommittéerna när den fastställer eller anpassar de tekniska kraven i
artikel 28 till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.
KAPITEL VII SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 31
Införlivande
1.
Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och
andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast
den 7 april 2006. De skall genast underrätta kommissionen om detta.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en
hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när
de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras
skall varje medlemsstat utfärda.
2.
Medlemsstaterna får besluta att under det första året efter det
datum som fastställs i punkt 1 första stycket inte tillämpa kraven i detta
direktiv på de vävnadsinrättningar som omfattades av nationella bestäm-
melser före detta direktivs ikraftträdande.
3.
Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de
bestämmelser i nationell lagstiftning som de redan har antagit eller antar
inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 32
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Euro-
peiska unionens officiella tidning.
Artikel 33
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
▼B
2004L0023 — SV — 07.08.2009 — 001.001 — 19
90
Prop. 2016/17:88
Bilaga 2
BILAGA
INFORMATION SOM SKALL LÄMNAS VID DONATION AV CELLER
OCH/ELLER VÄVNADER
A. Levande givare
1. Den person som är ansvarig för donationsförfarandet skall se till att giva-
ren har fått tillfredsställande information om åtminstone de aspekter avse-
ende donationen och det förfarande av tillvaratagande som anges i punkt
3. Information skall lämnas före tillvaratagandet.
2. Informationen skall lämnas av en utbildad person som kan förmedla den
på ett lämpligt och tydligt sätt med hjälp av termer som givaren utan
svårighet kan förstå.
3. Informationen skall omfatta följande: tillvaratagandets syfte, karaktär, kon-
sekvenser och risker, analytiska tester, om sådana utförs, registrering och
skydd av uppgifter om givaren, medicinsk sekretess, terapeutiskt syfte och
eventuella fördelar, samt information om tillämpliga säkerhetsåtgärder av-
sedda att skydda givaren.
4. Givaren skall informeras om att det är hans rätt att få ta del av de kon-
staterade resultaten från de analytiska testerna och att få dessa tydligt
förklarade.
5. Information skall ges om vikten av att kräva obligatoriskt samtycke, in-
tygande och bemyndigande för att tillvaratagandet av vävnader och/eller
celler skall kunna genomföras.
B. Avlidna givare
1. All information skall ges och allt nödvändigt samtycke och alla nödvän-
diga bemyndiganden skall erhållas i enlighet med lagstiftningen i respek-
tive medlemsstat.
2. De konstaterade resultaten från utvärderingen av givaren skall meddelas
och förklaras tydligt för behöriga personer i enlighet med lagstiftningen i
respektive medlemsstat.
▼B
2004L0023 — SV — 07.08.2009 — 001.001 — 20
Författningsförslag i Ytterligare åtgärder för att genomföra EU-direktiv om mänskliga vävnader och celler (Ds 2016:18)
Förslag till lag om ändring av lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler
dels att 1, 2, 14 och 27 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 28 a §, och närmast före 28 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor.
Denna lag innehåller bestämmelser om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor. Lagen innehåller även bestämmelser om import av vävnadsprodukter.
Syftet med lagen är att skydda människors hälsa.
Nuvarande lydelse
2 § 1
I denna lag används följande beteckningar med nedan angiven betydelse Allvarlig avvikande händelse Händelse i samband med tillvaratagande, kontroll, bearbetning, förvaring och distribution av vävnader och celler som kan
1. leda till överföring av en smittsam sjukdom eller till döden,
2. vara livshotande, vara invalidiserande eller medföra betydande funktionsnedsättning för patienten, eller
3. leda till eller förlänga sjuk-
1 Senaste lydelse 2008:1060.
dom eller behov av sjukhusvård.
Allvarlig biverkning Sådan icke avsedd reaktion, inbegripet smittsam sjukdom, hos givare eller mottagare i samband med att vävnader och celler tillvaratas från givare eller används på mottagare, som kan leda till döden, livshotande eller invalidiserande tillstånd eller som medför betydande funktionsnedsättning eller leder till eller förlänger sjukdom eller behov av sjukhusvård. Celler Enskilda mänskliga celler eller en grupp mänskliga celler, som inte är förenade av något slag av bindväv. Organ En differentierad och vital del av människokroppen bestående av olika sorters vävnad, vilken upprätthåller sin struktur, kärlbildning och förmåga att utveckla fysiologiska funktioner med en betydande grad av autonomi. Organisation för tillvaratagande En vårdinrättning, en avdelning på ett sjukhus eller en annan inrättning som tillvaratar mänskliga vävnader eller celler, och som inte behöver ha tillstånd att bedrivas som en vävnadsinrättning. Organisation med ansvar för användning på människa
En vårdinrättning, en avdelning på ett sjukhus eller en annan inrättning som använder mänskliga vävnader eller celler på människa.
Vävnad Alla de beståndsdelar av människokroppen som består av celler. Vävnadsinrättning Inrättning där fysisk eller juridisk person bedriver verksamhet som innefattar kontroll, bearbetning, konservering, förvaring eller distribution av mänskliga vävnader eller celler avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor. Verksamheten kan också innefatta tillvaratagande, import eller export av mänskliga vävnader eller celler.
Föreslagen lydelse
2 §
I denna lag används följande beteckningar med nedan angiven betydelse. Allvarlig avvikande händelse Händelse i samband med tillvaratagande, kontroll, bearbetning, förvaring och distribution av vävnader och celler som kan
1. leda till överföring av en smittsam sjukdom eller till döden,
2. vara livshotande, vara invalidiserande eller medföra betydande funktionsnedsättning för patienten, eller
3. leda till eller förlänga sjukdom eller behov av sjukhusvård.
Allvarlig biverkning Sådan icke avsedd reaktion, inbegripet smittsam sjukdom, hos givare eller mottagare i samband med att vävnader och celler tillvaratas från givare eller används på mottagare, som kan leda till döden, livshotande eller invalidiserande tillstånd eller som medför betydande funktionsnedsättning eller leder till eller förlänger sjukdom eller behov av sjukhusvård. Celler Enskilda mänskliga celler eller en grupp mänskliga celler, som inte är förenade av något slag av bindväv. Organ En differentierad och vital del av människokroppen bestående av olika sorters vävnad, vilken upprätthåller sin struktur, kärlbildning och förmåga att utveckla fysiologiska funktioner med en betydande grad av autonomi. Organisation för tillvaratagande En vårdinrättning, en avdelning på ett sjukhus eller en annan inrättning som tillvaratar mänskliga vävnader eller celler, och som inte behöver ha tillstånd att bedrivas som en vävnadsinrättning. Organisation med ansvar för användning på människa
En vårdinrättning, en avdelning på ett sjukhus eller en annan inrättning som använder mänskliga vävnader eller celler på människa.
Vävnad Alla de beståndsdelar av människokroppen som består av celler.
Vävnadsinrättning Inrättning där fysisk eller juridisk person
– bedriver verksamhet som innefattar kontroll, bearbetning, konservering, förvaring eller distribution av mänskliga vävnader eller celler avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor, och vars verksamhet också kan innefatta tillvaratagande eller export av mänskliga vävnader eller celler, eller – är part i ett avtal med en leverantör i tredje land om import av en vävnadsprodukt eller av mänskliga vävnader eller celler som är avsedda för användning på människor eller som är avsedda för tillverkning av läkemedel som är avsedda för användning på människor, utan att inrättningen är en förmedlare av sådana vävnadsprodukter, vävnader eller celler.
Vävnadsprodukt En produkt som är tillverkad av mänskliga vävnader eller celler och som är avsedd att användas på människor, men som inte är ett läkemedel eller en produkt som omfattas av en annan EU-rättsakt.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 §
Endast vävnadsinrättningar som har beviljats tillstånd till import eller export enligt 9 § får importera eller exportera vävnader och celler från eller till tredje land.
Endast vävnadsinrättningar som har beviljats tillstånd till export enligt 9 § får exportera vävnader och celler till tredje land.
Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd enligt första stycket.
Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter eller i enskilda fall besluta om undantag från kravet på tillstånd enligt 9 § för export av vävnader eller celler till tredje land eller import av vävnader, celler eller vävnadsprodukter från tredje land.
27 §
2
Den som tillhör eller har tillhört personal inom en enskilt bedriven vävnadsinrättning där det sker tillvaratagande och kontroll av mänskliga vävnader och celler avsedda att användas vid tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor, får inte obehörigen röja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om en enskild givares hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.
Den som tillhör eller har tillhört personal inom en enskilt bedriven vävnadsinrättning där det sker tillvaratagande och kontroll av mänskliga vävnader och celler avsedda att användas vid tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor eller import av vävnadsprodukter, får inte obehörigen röja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om en enskild givares hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.
I verksamhet inom den enskilda hälso- och sjukvården tillämpas bestämmelserna i 6 kap. 12 § patientsäkerhetslagen (2010:659).
För det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Nedläggning av en vävnadsinrättning
28 a §
Tillståndsmyndigheten ska efter anmälan från en vävnadsinrättning besluta att verksamheten vid vävnadsinrättningen får läggas ner, om den har dokumenterade rutiner och skriftliga avtal som säkerställer att
1. vävnader, celler eller vävnadsprodukter som förvaras vid vävnadsinrättningen överförs till en annan vävnadsinrättning som bedrivs med tillstånd enligt 9 §,
2. uppgifterna som bevaras i registret enligt 21 § tas om hand av den andra vävnadsinrättningen, och
3. kravet på spårbarhet kan uppfyllas när vävnadsinrättningen har lagts ned.
Av anmälan till tillstånds-
2 Senaste lydelse 2010:676.
myndigheten ska det framgå hur kraven i punkterna 1–3 ska uppfyllas.
Denna lag träder i kraft den 29 april 2017.
Förslag till förordning om ändring i förordningen (2008:414) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2008:414) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler
dels att 2, 3 och 13 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas sex nya paragrafer, 4 a-4 c, 6 a–6 b och 10 a §§, en ny bilaga och närmast före 4 c, 6 b och 10 a §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
1
Inspektionen för vård och omsorg prövar frågor om tillstånd att bedriva verksamhet vid en vävnadsinrättning som rör hantering av mänskliga vävnader eller celler avsedda för användning på människor. Inspektionen beslutar också om de villkor som i det enskilda fallet ska gälla för sådan verksamhet.
Inspektionen för vård och omsorg utövar tillsyn över verksamhet som anges i första stycket.
Inspektionen för vård och omsorg utövar tillsyn över verksamhet som anges i första stycket. Inspektionen för vård och omsorg får genomföra inspektioner och kontroller i en verksamhet som bedrivs av en leverantör i tredje land.
Inspektionen för vård och omsorg ska på begäran av Europeiska kommissionen eller en behörig myndighet i en annan medlemsstat lämna information till kommissionen eller den begärande myndigheten om resultaten av den tillsyn som avses i andra stycket.
Inspektionen för vård och omsorg ska på begäran av Europeiska kommissionen eller en behörig myndighet i en annan medlemsstat lämna information till kommissionen eller den begärande myndigheten om resultaten av den tillsyn, inspektion och kontroll som avses i andra stycket.
3 §
2
Läkemedelsverket beslutar om tillstånd till att bedriva verksamhet vid en vävnadsinrättning som rör hantering av mänskliga vävnader eller celler avsedda för tillverkning av läkemedel avsedda för använd-
Läkemedelsverket beslutar om tillstånd till att bedriva verksamhet vid en vävnadsinrättning som rör hantering av mänskliga vävnader eller celler avsedda för tillverkning av läkemedel avsedda för använd-
1 Senaste lydelse 2013:189. 2 Senaste lydelse 2013:189.
ning på människor. Läkemedelsverket beslutar också om de villkor som i det enskilda fallet ska gälla för sådan verksamhet.
ning på människor samt import av vävnadsprodukter. Läkemedelsverket beslutar också om de villkor som i det enskilda fallet ska gälla för sådan verksamhet.
Läkemedelsverket utövar tillsyn över verksamhet som anges i första stycket.
Läkemedelsverket utövar tillsyn över verksamhet som anges i första stycket. Läkemedelsverket får genomföra inspektioner och kontroller i en verksamhet som bedrivs av en leverantör i tredje land.
Läkemedelsverket ska på begäran av Europeiska kommissionen eller en behörig myndighet i en annan medlemsstat lämna information till kommissionen eller den begärande myndigheten om resultaten av den tillsyn som avses i andra stycket.
Läkemedelsverket ska på begäran av Europeiska kommissionen eller en behörig myndighet i en annan medlemsstat lämna information till kommissionen eller den begärande myndigheten om resultaten av den tillsyn, inspektion och kontroll som avses i andra stycket.
4 a §
En vävnadsinrättning som avser importera mänskliga vävnader, celler eller vävnadsprodukter från tredje land ska utöver uppgifter i 4 § även lämna följande uppgifter i ansökan om tillstånd att bedriva vävnadsinrättning:
1. den ansökande enhetens namn och adress, om tillämpligt,
2. den mottagande anläggningens namn och adress, om tillämpligt,
3. namn och adress på leverantör i tredje land för varje typ av vävnader, celler eller vävnadsprodukt som ska importeras,
4. uppgifter om den verksamhet som görs av leverantör och underleverantör i tredje land före import,
5. kopia av det skriftliga avtalet med leverantör i tredje land,
6. en detaljerad flödesbeskrivning för de importerade vävnaderna, cellerna eller vävnadsprodukterna från tillvaratagandet till mottagandet av den importerande vävnadsinrättningen, samt
7. intyg från behörig myndighet att leverantören har tillstånd att bedriva verksamhet rörande mänskliga vävnader, celler eller vävnadsprodukter, inklusive export.
En vävnadsinrättning ska även tillhandahålla, och på begäran av den myndighet som utför tillståndsprövningen, lämna den dokumentation som anges i avsnitt A i bilagan till denna förordning.
4 b §
Undantag från dokumentationskraven i 4 a §§ får meddelas om spårbarhet från givare till mottagare och omvänt kan säkerställas och att de importerade vävnaderna, cellerna eller vävnadsprodukterna endast används på avsedda mottagare.
Inspektionen för vård och omsorg får meddela närmare föreskrifter om undantaget i första stycket i fråga om sådan verksamhet som avses i 2 §.
Läkemedelsverket får meddela närmare föreskrifter om undantaget i första stycket i fråga om sådan verksamhet som avses i 3 §.
Intyg
4 c §
Den myndighet som har beviljat ett tillstånd till import av mänskliga vävnader, celler eller vävnadsprodukter ska utfärda ett intyg om detta till berörd vävnadsinrättning.
6 a §
Enligt 14 § andra stycket lagen ( 2008:286 ) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler får undantag från kravet på tillstånd enligt 9 § den lagen meddelas i enskilda fall.
Inspektionen för vård och
omsorg får meddela beslut i enskilt fall om undantag från kravet på tillstånd enligt 9 § den lagen för export av vävnader eller celler till tredje land eller import av vävnader, celler eller vävnadsprodukter från tredje land i fråga om sådan verksamhet som avses i 2 §.
Läkemedelsverket får meddela beslut i enskilt fall om undantag från kravet på tillstånd enligt 9 § den lagen för export av vävnader eller celler till tredje land eller import av vävnader, celler eller vävnadsprodukter från tredje land i fråga om sådan verksamhet som avses i 3 §.
Anmälan av ändringar gällande leverantör i tredje land
6 b §
Verksamhetschefen vid en vävnadsinrättning som importerar mänskliga vävnader, celler eller vävnadsprodukter ska utan dröjsmål anmäla till den myndighet som utfärdat tillstånd att bedriva vävnadsinrättning
a) varje återkallande eller upphävande, helt eller delvis, av den auktorisering som leverantören i tredje land har att exportera mänskliga vävnader, celler eller vävnadsprodukter, och
b) alla andra beslut som den eller de behöriga myndigheterna i det land där leverantören i tredje land är etablerad fattar på grund av bristande efterlevnad och som kan vara relevanta för de importerade vävnadernas, cellernas eller vävnadsprodukternas kvalitet och säkerhet.
Årsrapporter
10 a §
Verksamhetschefen vid en vävnadsinrättning ska till till-
ståndsmyndigheten senast den 15 februari varje år lämna in en årsrapport för den verksamhet som bedrivits vid vävnadsinrättningen det föregående verksamhetsåret och en rapport om anmälda misstänkta eller konstaterade allvarliga avvikande händelser och allvarliga biverkningar.
Rapporten om den verksamhet som vävnadsinrättningen bedrivit ska göras allmänt tillgänglig av tillståndsmyndigheten.
13 §
3
Inspektionen för vård och omsorg får meddela ytterligare föreskrifter om ansökningsförfarandet enligt 9 § lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer av mänskliga vävnader och celler och föreskrifter om anmälningsförfarandet enligt 4 § andra stycket denna förordning, i fråga om sådan verksamhet som avses i 2 §.
Inspektionen för vård och omsorg får meddela ytterligare föreskrifter om verkställigheten av lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler och denna förordning i frågor som rör sådan verksamhet som avses i 2 §.
Läkemedelsverket får meddela ytterligare föreskrifter om ansökningsförfarandet enligt 9 § lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer av mänskliga vävnader och celler och föreskrifter om anmälningsförfarandet enligt 4 § andra stycket denna förordning, i fråga om sådan verksamhet som avses i 3 §.
Läkemedelsverket får meddela ytterligare föreskrifter om verkställigheten av lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler och denna förordning i frågor som rör sådan verksamhet som avses i 3 §.
Denna förordning träder i kraft den 29 april 2017.
3 Senaste lydelse 2013:189.
Bilaga
Avsnitt A
Dokumentation om vävnadsinrättning som importerar
1. En arbetsbeskrivning för den ansvariga personen och uppgifter om hans eller hennes kvalifikationer och utbildning enligt direktiv 2004/23/EG.
2. En kopia av primärförpackningens märkning, ytterförpackningens märkning, ytterförpackningen och transportbehållaren.
3. En förteckning över relevanta och aktuella versioner av standardrutiner för inrättningens importverksamhet, inklusive standardrutiner för användning av den enhetliga europeiska koden, mottagande och förvaring av de importerade vävnaderna och cellerna vid den importerande vävnadsinrättningen, hantering av komplikationer och biverkningar, hantering av återkallanden samt spårbarhet från givare till mottagare.
Dokumentation om leverantör i tredje land
1. En detaljerad beskrivning av de kriterier som används för identifiering och utvärdering av givare, den information som lämnas till givaren eller givarens familj, hur samtycke erhålls från givaren eller givarens familj och om donationen var frivillig och obetald eller inte.
2. Detaljerad information om det eller de centrum för kontroll som används av leverantörerna i tredje land och de kontroller som genomförs av dessa centrum.
3. Detaljerad information om de metoder som används vid bearbetning av vävnader och celler, inklusive uppgifter om valideringen av den kritiska bearbetningsmetoden.
4. En detaljerad beskrivning av de anläggningar, den kritiska utrustning, de kritiska material och de kriterier som används för kvalitetskontroll och kontroll av miljön för varje verksamhet som leverantören i tredje land bedriver.
5. Detaljerad information om villkoren för tredjelandsleverantörens eller leverantörernas frisläppande av vävnader och celler.
6. Uppgifter om eventuella underleverantörer till leverantörer i tredje land, bl.a. namn, plats och verksamhet.
7. En sammanfattning av den senaste inspektion av leverantören i tredje land som gjorts av tredje landets behöriga myndighet(er), inklusive inspektionsdatum, typ av inspektion och viktigaste slutsatser.
8. En sammanfattning av den senaste revision av leverantören i tredje land som gjorts av den importerande vävnadsinrättningen eller för dennas räkning.
9. Relevant nationell eller internationell ackreditering.
Förteckning över remissinstanser avseende promemorian Ytterligare åtgärder för att genomföra EU-direktiv om mänskliga vävnader och celler (Ds 2016:18)
Riksdagens ombudsmän, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Uppsala, Kommerskollegium, Rättsmedicinalverket, Datainspektionen, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac), Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Inspektionen för vård och omsorg (IVO), Folkhälsomyndigheten, Vetenskapsrådet, Centrala etikprövningsnämnden, Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, Medicinska fakulteten vid Göteborgs universitet, Medicinska fakulteten vid Umeå universitet, Dalarnas läns landsting, Gävleborgs läns landsting, Jämtlands läns landsting, Jönköpings läns landsting, Kalmar läns landsting, Kronobergs läns landsting, Stockholms läns landsting, Södermanlands läns landsting, Uppsala läns landsting, Värmlands läns landsting, Västerbottens läns landsting, Västernorrlands läns landsting, Västmanlands läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Örebro läns landsting, Gotlands kommun, Sveriges Kommuner och Landsting och Läkemedelsindustriföreningen
Blekinge läns landsting, Hallands läns landsting, Norrbottens läns landsting, Skåne läns landsting, Östergötlands läns landsting, Svenska Läkaresällskapet, Svenska Förening för Patologi och SwedenBIO har beretts tillfälle att inkomma med yttrande men avstått från att lämna ett sådant yttrande.
Parallelluppställning
Uppställningen redovisar hur kraven i artiklarna i kommissionens direktiv (EU) 2015/566 om genomförande av direktiv 2004/23/EG vad gäller förfarandena för kontroll av likvärdiga kvalitets- och säkerhetsnormer för importerade vävnader och celler föreslås genomföras i svensk rätt. Författningsförslagen i denna lagrådsremiss avser ändringar i lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler (förkortad VL) och förordningen (2008:414) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler (förkortad VF). De föreslagna författningsändringarna i denna lagrådsremiss föreslå träda i kraft den 29 april 2017.
Direktiv Genomförande i lag
Ytterligare författningsregleringar
Art. 1 1–3, 5–7 §§ VL Art. 2 2 § VL Art. 3 9–11, 14, 14 a, 31–32 §§ VL Ändringar och tillägg i VF och myndighetsföreskrifter Art. 4 15–17 §§ VL Ändringar och tillägg i VF Art. 5 9–11, 14 och 14 a §§ VL Ändringar och tillägg i VF och myndighetsföreskrifter Art. 6 11 och 20§§ VL Ändringar och tillägg i VF och myndighetsföreskrifter Art. 7 13 a § VL Ändringar och tillägg i VF och myndighetsföreskrifter Art. 8 21, 23 och24 §§ VL Ändringar och tillägg i VF och myndighetsföreskrifter Art. 9 Ikraftträdandebestämmelser i VL
Ändringar och tillägg i VF och myndighetsföreskrifter
Art. 10 -- Art. 11 --
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler
dels att 1, 2, 14, 27 och 36 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas tre nya paragrafer, 14 a, 14 b och 28 a §§, och närmast före 28 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor.
Denna lag innehåller bestämmelser om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor. Lagen innehåller även bestämmelser om import av vävnadsprodukter.
Syftet med lagen är att skydda människors hälsa.
Nuvarande lydelse
2 § 2
I denna lag används följande beteckningar med nedan angiven betydelse
Allvarlig avvikande händelse
Händelse i samband med tillvaratagande, kontroll, bearbetning, förvaring och distribution av vävnader och celler som kan
1. leda till överföring av en smittsam sjukdom eller till döden,
2. vara livshotande, vara invalidiserande eller medföra betydande funktionsnedsättning för patienten, eller
3. leda till eller förlänga sjuk-
1 Jfr kommissionens direktiv (EU) 2015/566 av den 8 april 2015 om genomförande av direktiv 2004/23/EG vad gäller förfarandena för kontroll av likvärdiga kvalitets- och säkerhetsnormer för importerade vävnader och celler. 2 Senaste lydelse 2008:1060.
dom eller behov av sjukhusvård.
Allvarlig biverkning
Sådan icke avsedd reaktion, inbegripet smittsam sjukdom, hos givare eller mottagare i samband med att vävnader och celler tillvaratas från givare eller används på mottagare, som kan leda till döden, livshotande eller invalidiserande tillstånd eller som medför betydande funktionsnedsättning eller leder till eller förlänger sjukdom eller behov av sjukhusvård.
Celler
Enskilda mänskliga celler eller en grupp mänskliga celler, som inte är förenade av något slag av bindväv.
Organ
En differentierad och vital del av människokroppen bestående av olika sorters vävnad, vilken upprätthåller sin struktur, kärlbildning och förmåga att utveckla fysiologiska funktioner med en betydande grad av autonomi.
Organisation för tillvaratagande
En vårdinrättning, en avdelning på ett sjukhus eller en annan inrättning som tillvaratar mänskliga vävnader eller celler, och som inte behöver ha tillstånd att bedrivas som en vävnadsinrättning.
Organisation med ansvar för användning på människa
En vårdinrättning, en avdelning på ett sjukhus eller en annan inrättning som använder mänskliga vävnader eller celler på människa.
Vävnad
Alla de beståndsdelar av människokroppen som består av celler.
Vävnadsinrättning
Inrättning där fysisk eller juridisk person bedriver verksamhet som innefattar kontroll, bearbetning, konservering, förvaring eller distribution av mänskliga vävnader eller celler avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor. Verksamheten
kan också innefatta tillvaratagande, import eller export av mänskliga vävnader eller celler.
Föreslagen lydelse
2 §
I denna lag används följande beteckningar med nedan angiven betydelse.
Allvarlig avvikande händelse
Händelse i samband med tillvaratagande, kontroll, bearbetning, förvaring och distribution av vävnader och celler som kan
1. leda till överföring av en smittsam sjukdom eller till döden,
2. vara livshotande, vara invalidiserande eller medföra betydande funktionsnedsättning för patienten, eller
3. leda till eller förlänga sjukdom eller behov av sjukhusvård.
Allvarlig biverkning
Sådan icke avsedd reaktion, inbegripet smittsam sjukdom, hos givare eller mottagare i samband med att vävnader och celler tillvaratas från givare eller används på mottagare, som kan leda till döden, livshotande eller invalidiserande tillstånd eller som medför betydande funktionsnedsättning eller leder till eller förlänger sjukdom eller behov av sjukhusvård.
Celler
Enskilda mänskliga celler eller en grupp mänskliga celler, som inte är förenade av något slag av bindväv.
Organ
En differentierad och vital del av människokroppen bestående av olika sorters vävnad, vilken upprätthåller sin struktur, kärlbildning och förmåga att utveckla fysiologiska funktioner med en betydande grad av autonomi.
Organisation för tillvaratagande
En vårdinrättning, en avdelning på ett sjukhus eller en annan inrättning som tillvaratar mänskliga vävnader eller celler, och som inte
behöver ha tillstånd att bedrivas som en vävnadsinrättning.
Organisation med ansvar för användning på människa
En vårdinrättning, en avdelning på ett sjukhus eller en annan inrättning som använder mänskliga vävnader eller celler på människa.
Vävnad
Alla de beståndsdelar av människokroppen som består av celler.
Vävnadsinrättning
Inrättning där fysisk eller juridisk person
– bedriver verksamhet som innefattar kontroll, bearbetning, konservering, förvaring eller distribution av mänskliga vävnader eller celler avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor, och vars verksamhet också kan innefatta tillvaratagande eller export av mänskliga vävnader eller celler, eller
– är part i ett avtal med en leverantör i ett tredjeland om import av en vävnadsprodukt eller av mänskliga vävnader eller celler som är avsedda för användning på människor eller som är avsedda för tillverkning av läkemedel som är avsedda för användning på människor.
Vävnadsprodukt En produkt som är tillverkad av mänskliga vävnader eller celler och som är avsedd att användas på människor, men som inte är ett läkemedel eller en produkt som omfattas av en annan EU-rättsakt än Europeiska kommissionens direktiv (EU) 2015/566 av den 8 april 2015 om genomförande av direktiv 2004/23/EG vad gäller förfarandena för kontroll av likvärdiga kvalitets- och säkerhetsnormer för importerade vävnader och celler.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 §
Endast vävnadsinrättningar som har beviljats tillstånd till import eller export enligt 9 § får importera eller exportera vävnader och celler från eller till tredje land.
Endast vävnadsinrättningar som har beviljats tillstånd till export enligt 9 § får exportera vävnader och celler till ett tredjeland.
Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd enligt första stycket.
14 a §
En vävnadsinrättning som avser att importera mänskliga vävnader och celler ska ingå ett skriftligt avtal med berörd leverantör i ett tredjeland i de fall vävnaderna eller cellerna ska tillvaratas, kontrolleras, bearbetas, konserveras eller förvaras i ett land utanför Europeiska unionen eller exporteras till Europeiska unionen från ett tredjeland. En vävnadsinrättning som avser att importera en vävnadsprodukt ska ingå ett skriftligt avtal med berörd leverantör i ett tredjeland i de fall en vävnadsprodukt ska importeras till Europeiska unionen.
Det skriftliga avtalet ska precisera vilka kvalitets- och säkerhetskrav som ska uppfyllas för att säkerställa att kvalitets- och säkerhetsnormerna för de vävnadsprodukter, vävnader och celler som ska importeras är likvärdiga med de normer som fastställs i denna lag och i föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag.
14 b §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter och i enskilda fall besluta om undantag från kraven i denna lag eller i föreskrifter meddelade i anslutning till
lagen när det gäller export av vävnader eller celler till ett tredjeland eller import av vävnader, celler eller vävnadsprodukter från ett tredjeland.
Ett beslut om undantag i ett enskilt fall får förenas med särskilda villkor.
27 §
3
Den som tillhör eller har tillhört personal inom en enskilt bedriven vävnadsinrättning där det sker tillvaratagande och kontroll av mänskliga vävnader och celler avsedda att användas vid tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor, får inte obehörigen röja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om en enskild givares hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.
Den som tillhör eller har tillhört personal inom en enskilt bedriven vävnadsinrättning där det sker tillvaratagande och kontroll av mänskliga vävnader och celler avsedda att användas vid tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor eller import av vävnadsprodukter, får inte obehörigen röja vad han eller hon i verksamheten har fått veta om en enskild givares hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.
I verksamhet inom den enskilda hälso- och sjukvården tillämpas bestämmelserna i 6 kap. 12 § patientsäkerhetslagen (2010:659).
För det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Nedläggning av en vävnadsinrättning
28 a §
Tillståndsmyndigheten ska efter anmälan från en vävnadsinrättning besluta att den får läggas ner, om den har dokumenterade rutiner och skriftliga avtal som säkerställer att
1. vävnader, celler eller vävnadsprodukter som förvaras vid vävnadsinrättningen överförs till en annan vävnadsinrättning som bedrivs med tillstånd enligt 9 §,
3 Senaste lydelse 2010:676.
2. uppgifterna som bevaras i registret enligt 21 § tas om hand av den andra vävnadsinrättningen, och
3. kravet på spårbarhet kan uppfyllas när vävnadsinrättningen har lagts ned.
Av anmälan till tillståndsmyndigheten ska det framgå hur kraven i punkterna 1–3 ska uppfyllas.
36 §
En myndighets beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om beslutet gäller
En myndighets beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol, om beslutet gäller
1. tillstånd eller återkallelse av tillstånd enligt 9, 31 eller 32 §, eller
1. tillstånd eller återkallelse av tillstånd enligt 9, 31 eller 32 §,
2. nedläggning av en vävnadsinrättning enligt 28 a §, eller
2. föreläggande enligt 18 eller 30 §.
3. föreläggande enligt 18 eller 30 §.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 29 april 2017.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2016-12-15
Närvarande: F.d. justitieråden Gustaf Sandström och Lena Moore samt justitierådet Ingemar Persson.
Ytterligare åtgärder för att genomföra EU-direktiv om mänskliga vävnader och celler
Enligt en lagrådsremiss den 1 december 2016 har regeringen (Socialdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Therese Lundgren, biträdd av departementssekreteraren Ulrika Axelsson Jonsson.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
1 §
Paragrafen innehåller övergripande bestämmelser om lagens innehåll och syfte. I första stycket föreslås ett tillägg i form av en andra mening där det framgår att lagen även innehåller bestämmelser om import av vävnadsprodukter. Lagrådet ifrågasätter om tillägget är nödvändigt, bl.a. mot bakgrund av att ”import av vävnadsprodukter” kan anses rymmas inom ”hantering av mänskliga vävnader”.
Alternativt kan övervägas att avsluta första stycket med orden ”på människor samt av vävnadsprodukter”.
2 §
Tredjelandsproblematiken
I paragrafen definieras ett antal begrepp. I det remitterade förslaget används, utan att definieras, termen tredjeland i den ändrade definitionen av vävnadsinrättning. Termen används även i 14 och 14 a §§. Vidare förekommer på flera ställen uttrycken export och import och då, uttryckligen eller underförstått, med syftning på export till tredjeland och import från tredjeland.
Kommissionens direktiv (EU) 2015/566 kompletterar i vissa hänseenden Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG. Vid genomförandet av 2004 års direktiv i svensk rätt konstaterades att direktivet genom beslut av den gemensamma EES-kommittén blivit del av EES-avtalet och att detta innebar att även Eftaländerna tillämpar direktivet (prop. 2007/08:96 s. 24; en tillämpning för Eftalandet Schweiz förutsätter ett bilateralt avtal med EU eftersom Schweiz inte ingår i EES). Vidare
angavs i författningskommentaren till 14 § att med tredjeland avses en stat som inte ingår i EU eller är ansluten till EES (a. prop. s. 113).
Vid föredragningen har upplysts att Norge, Island och Liechtenstein är bundna av 2015 års direktiv.
En EES-stat som ska tillämpa både 2004 och 2015 års direktiv kan inte vara ett tredjeland (jfr a. prop. s. 113) och gränsöverskridande överföringar av vävnader m.m. som berör en sådan stat utgör inte export eller import av det slag som avses i lagen. I princip bör motsvarande gälla när ett land ska tillämpa direktiv på grund av ett bilateralt avtal med EU.
Enligt Lagrådets mening bör det av lagen framgå vad som avses med tredjeland. När, som här, en lag genomför direktiv bör en definition kunna bygga på att status som tredjeland förutsätter att direktivet eller direktiven inte gäller för landet i fråga.
Lagrådet anser att de här väckta frågorna bör belysas i den fortsatta beredningen.
Definitionen av vävnadsinrättning
Lagrådet tillstyrker remissens förslag att bygga ut definitionen av vävnadsinrättning till att omfatta även import i stället för att i lagen införa direktivets begrepp ”importerande vävnadsinrättning”.
Lagrådets synpunkter på den nya definitionen är av redaktionell karaktär. Definitionen bör delas upp i punktform och inte i strecksatser (jfr definitionen av Allvarlig avvikande händelse). Ordalydelsen i andra punkten bör inte avvika från ordalydelsen i första punkten i de delar de är lika i sak. Import av vävnadsprodukter kan enligt vad som redovisas i remissen antas få underordnad betydelse och bör läggas sist i andra punkten. Lagrådet föreslår att definitionen utformas enligt följande.
Inrättning där fysisk eller juridisk person
1. bedriver verksamhet som innefattar kontroll, bearbetning, konservering, förvaring eller distribution av mänskliga vävnader eller celler avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor, och som också kan innefatta tillvaratagande eller export av mänskliga vävnader eller celler, eller
2. har ingått avtal med en leverantör i ett tredjeland om import av mänskliga vävnader eller celler avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor eller om import av en vävnadsprodukt.
Definitionen av vävnadsprodukt
Definitionen kan förtydligas och ordalydelsen ansluta till formuleringen i definitionen av vävnadsinrättning enligt följande.
En produkt som är tillverkad av mänskliga vävnader eller celler avsedd för användning på människor som inte är ett läkemedel och inte heller är en produkt som omfattas av någon annan EU-rättsakt än Europeiska kommissionens direktiv (EU) 2015/566 av den 8 april 2015 om genom-förande av direktiv 2004/23/EG vad gäller förfarandena för kontroll av lik-värdiga kvalitets- och säkerhetsnormer för importerade vävnader och celler.
14 och 14 a §§
Bestämmelsen i 14 §, och rubriken ”Import och export” före bestämmelsen, syftar till att tydliggöra att endast vävnadsinrättningar som har beviljats tillstånd för import och export ska få importera vävnader och celler från tredjeland eller exportera vävnader och celler till tredjeland (se a. prop. s. 74 f., jfr s. 161 f.). I remissen föreslås att import ska utgå ur paragrafen när nu definitionen av vävnadsinrättning ändras till att även omfatta import. Tillståndsplikten för import kommer då i stället att framgå av 9 §. Verksamhet vid en vävnadsinrättning får enligt 9 § endast bedrivas av den som har tillstånd; när tillstånd beviljas ska det framgå vilken verksamhet vävnadsinrättningen får bedriva (a. prop. s. 51 ff.).
För att undvika den felaktiga slutsatsen att import inte kräver tillstånd bör vad som gäller för import (remissens 14 a §) regleras i en ny paragraf (13 a §) efter rubriken ”Import och export” och före bestämmelsen om vad som gäller för export (14 §).
13 a § (remissens 14 a §)
Bestämmelsen genomför artiklarna 7.1, 7.2 och 1.1.b. Eftersom bestämmelsen ska ta sikte på svenska förhållanden bör den reglera vad som gäller vid import till Sverige (inte import eller export till EU) av mänskliga vävnader och celler från ett tredjeland, liksom vid import till Sverige av vävnadsprodukter från ett tredjeland. Bestämmelsen kan förenklas och förtydligas enligt följande.
En vävnadsinrättning som avser att importera mänskliga vävnader och celler som tillvaratas, kontrolleras, bearbetas, konserveras eller förvaras i ett tredjeland, eller avser att importera en vävnadsprodukt från ett tredjeland, ska ingå ett skriftligt avtal med berörd leverantör.
Avtalet ska precisera de krav som ska uppfyllas för att säkerställa att kvalitets- och säkerhetsnormerna för det som ska importeras är likvärdiga med de normer som gäller enligt denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag.
14 b §
Lagrådet förordar att det i bemyndigandet görs en tydlig åtskillnad mellan föreskrifter och beslut i enskilda fall enligt följande.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kraven i denna lag och i föreskrifter meddelade i anslutning till lagen när det gäller export av vävnader eller celler till ett tredjeland eller import av vävnader, celler eller vävnadsprodukter från ett tredjeland.
Den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall besluta om undantag från sådana krav. Beslut får förenas med särskilda villkor.
28 a §
I paragrafen föreslås bestämmelser om när en vävnadsinrättning får läggas ned.
I artikel 21.5 i 2004 års direktiv anges att medlemsstaterna ska se till att vävnadsinrättningarna förfogar över sådana avtal och förfaranden som garanterar att vävnader och celler, som förvarats vid en inrättning som av något skäl lägger ned sin verksamhet, ska överföras i enlighet med det samtycke som gäller för dem till andra vävnadsinrättningar som är ackrediterade, utsedda, auktoriserade eller har beviljats tillstånd. Bestämmelsen kan inte förstås på annat sätt än att medlemsstaterna ska se till att detta krav är uppfyllt innan tillstånd ges.
När 2004 års direktiv genomfördes gjordes bedömningen att direktivets krav i denna del var uppfyllda. Någon särskild bestämmelse med anledning av artikel 21.5 ansågs inte behövlig (a. prop. s. 98).
Det har inte framkommit något skäl för att nu göra en annan bedömning än den som då gjordes. Lagrådet förordar att den föreslagna 28 a §, och därmed också rubriken före 28 a § och den föreslagna överklagandebestämmelsen i 36 § första stycket, utgår.
Socialdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 januari 2017
Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Wallström, Y Johansson, M Johansson, Baylan, Bucht, Hultqvist, Regnér, Andersson, Hellmark Knutsson, Ygeman, A Johansson, Bolund, Damberg, Bah Kuhnke, Shekarabi, Wikström, Eriksson, Skog, Ekström
Föredragande: statsrådet Wikström
Regeringen beslutar proposition 2016/17:88 Ytterligare åtgärder för att genomföra EU-direktiv om mänskliga vävnader och celler