Prop. 2008/09:36
Ytterligare åtgärder för att genomföra EG-direktiv om mänskliga vävnader och celler m.m.
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 2 oktober 2008
Fredrik Reinfeldt
Cristina Husmark Pehrsson
(Socialdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller förslag som syftar till att genomföra kommissionens direktiv 2006/86/EG av den 24 oktober 2006 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG med avseende på spårbarhetskrav, anmälan av allvarliga biverkningar och komplikationer samt vissa tekniska krav för kodning, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler (EUT L 294, 25.10.2006, s. 32, Celex 32006L0086). Artiklarna i direktiv 2006/86/EG bedöms till största delen kunna genomföras genom bestämmelser i förordning och myndighetsföreskrifter. Direktivets artiklar 5 och 6 om anmälan om allvarliga biverkningar och allvarliga komplikationer bör dock genomföras i svensk rätt genom lagändringar.
I propositionen föreslås därför ett tillägg i lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler så att organisationer för tillvaratagande och organisationer med ansvar för användning på människa ska anmäla misstänkta eller konstaterade allvarliga biverkningar och avvikande händelser till berörd vävnadsinrättning. Lagen föreslås även kompletteras med definitioner avseende nämnda organisationer.
I propositionen föreslås också att 21 § lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler ska kompletteras så att även personuppgifter om mottagarens identitet ska få registreras i de register som förs av vävnadsinrättningarna. Vidare föreslås en ny bestämmelse i samma lag om att en organisation med ansvar för användning på människa ska lämna uppgifter om mottagarens identitet till den vävnadsinrättning som distribuerat vävnaderna eller cellerna. Till följd härav föreslås att tillämpningsområdet av lagen om kvalitets-
1
2
och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler utvidgas i motsvarande mån.
Vidare föreslås en ändring i sekretesslagen (1980:100) med anledning av de föreslagna bestämmelserna om att organisationer för tillvaratagande och organisationer med ansvar för användning på människa ska anmäla misstänkta eller konstaterade allvarliga biverkningar och avvikande händelser till berörd vävnadsinrättning och att en organisation med ansvar för användning på människa ska lämna uppgifter om mottagarens identitet till den vävnadsinrättning som distribuerat vävnaderna eller cellerna.
I propositionen föreslås även en ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT). Ändringen innebär att ett offentligt biträde inte ska förordnas när ett beslut om sluten psykiatrisk tvångsvård enligt 11 § LPT har underställts länsrättens prövning enligt 12 § LPT, d.v.s. i de fall frivillig psykiatrisk vård övergått till sluten psykiatrisk tvångsvård, s.k. konvertering.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2009.
3
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut ................................................................ 5 2 Lagförslag ........................................................................................ 6 2.1 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).... 6
2.2
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om
psykiatrisk tvångsvård....................................................... 8
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader
och celler ........................................................................... 9
3 Ärendet och dess beredning ........................................................... 14 4 Bakgrund........................................................................................ 14 4.1 EG-direktiv angående mänskliga vävnader och celler .... 14
4.2
Närmare om direktiv 2006/86/EG ................................... 15
4.3
Genomförande av direktiv 2006/86/EG i svensk rätt ...... 16
4.4 Tillämpningsområden för lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader
och celler ......................................................................... 16
5 Krav för tillstånd att bedriva vävnadsinrättning och krav för
tillstånd av preparationsmetoder .................................................... 18
6 Anmälan av allvarliga biverkningar och allvarliga avvikande
händelser ........................................................................................ 20
7 Spårbarhet ...................................................................................... 32 8 Registrering av mottagarens identitet i vävnadsinrättningarnas register ........................................................................................... 36 9 Ändring i sekretesslagen (1980:100).............................................. 43
10
Årsrapporter och utbyte av information mellan behöriga myndigheter och kommissionen .................................................... 50
11
Europeiskt kodningssystem............................................................ 50
12
Ändring i lagen (
1991:1128
) om psykiatrisk tvångsvård ............... 51
13 Ikraftträdande................................................................................. 53 14 Ekonomiska konsekvenser............................................................. 54
15
Författningskommentar.................................................................. 54
15.1 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) ....................................................................... 54
15.2
Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1128) om
psykiatrisk tvångsvård..................................................... 55
15.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av
mänskliga vävnader och celler ........................................ 55
Bilaga 1 Kommissionens direktiv 2006/86/EG av den 24 oktober 2006 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG med avseende på spårbarhetskrav,
anmälan om allvarliga biverkningar och komplikationer samt vissa tekniska krav för kodning, bearbetning, konservering, förvaring, och distribution av mänskliga vävnader och celler .........................................................57
4
Bilaga 2 Commission directive 2006/86/EC of 24 October 2006 implementing Directive 2004/23/EC of the European Parliament and of the Council as regards traceability requirements, notification of serious adverse reactions and events and certain technical requirements for the coding, processing, preservation, storage and distribution of human tissues and cells...............................................................76
Bilaga 3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG av den 31 mars 2004 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler ................95
Bilaga 4 Lagförslag i departementspromemorian Genom förande av Kommissionens direktiv 2006/86/EG (Ds 2008:69) ...................................................................106
Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna ................................114 Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag ...........................................115 Bilaga 7 Lagrådets yttrande...........................................................122 Bilaga 8 Parallelluppställning........................................................123 Bilaga 9 Lagförslag i promemorian Ändring i 38 a § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (S2008/7666/RS).............................................................124 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 oktober 2008 ....125 Rättsdatablad ........................................................................................126
1 Förslag till riksdagsbeslut
5
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
2. lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,
3. lag om ändring i lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler.
6
2 Lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 1 c § sekretesslagen (1980:100)1 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap. 1 c § 2
Sekretess gäller, om inte annat följer av 2 §, inom hälso- och sjukvården för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider men. Detsamma gäller i annan medicinsk verksamhet, såsom rättsmedicinsk och rättspsykiatrisk undersökning, insemination, befruktning utanför kroppen, fastställande av könstillhörighet, abort, sterilisering, kastrering, omskärelse, åtgärder mot smittsamma sjukdomar och ärenden hos nämnd med uppgift att bedriva patientnämndsverksamhet.
Sekretess enligt första stycket gäller också i sådan verksamhet hos myndighet som innefattar omprövning av beslut i eller särskild tillsyn över allmän eller enskild hälso- och sjukvård.
Sekretess gäller hos en myndighet som bedriver verksamhet som avses i första stycket för uppgift om enskilds personliga förhållanden som gjorts tillgänglig av en annan vårdgivare enligt bestämmelserna om sammanhållen journalföring i patientdatalagen (2008:355), om förutsättningar enligt 6 kap. 3 eller 4 § nämnda lag för att myndigheten ska få behandla uppgiften inte är uppfyllda. Om sådana förutsättningar föreligger eller myndigheten behandlat uppgiften enligt nämnda bestämmelser tidigare, gäller sekretess, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider men.
Sekretess gäller i verksamhet som avser omhändertagande av patientjournal inom enskild hälso- och sjukvård för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.
Sekretess enligt första stycket hindrar inte att en uppgift lämnas
1. från en myndighet som bedriver verksamhet som avses i första stycket i en kommun eller ett landsting till en annan sådan myndighet i samma kommun eller landsting,
1 Lagen omtryckt 1992:1474. 2 Senaste lydelse 2008:356.
2. till en myndighet som bedriver verksamhet som avses i första stycket eller till en enskild vårdgivare enligt vad som föreskrivs om sammanhållen journalföring i patientdatalagen,
7
3. till ett nationellt eller regionalt kvalitetsregister enligt patientdatalagen,
4. från en myndighet som bedriver verksamhet som avses i första stycket inom en kommun eller ett landsting till annan sådan myndighet för forskning och framställning av statistik eller för administration på verksamhetsområdet, om det inte kan antas att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider men om uppgiften röjs,
5. till en enskild enligt vad som föreskrivs i lagen (1988:1473) om undersökning beträffande vissa smittsamma sjukdomar i brottmål, lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, smittskyddslagen (2004:168), 6 och 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. samt lagen (2006:496) om blodsäkerhet.
5. till en enskild enligt vad som föreskrivs i lagen (1988:1473) om undersökning beträffande vissa smittsamma sjukdomar i brottmål, lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, smittskyddslagen (2004:168), 6 och 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m., lagen (2006:496) om blodsäkerhet samt lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler.
Om den enskilde på grund av sitt hälsotillstånd eller av andra skäl inte kan samtycka till att en uppgift lämnas ut, hindrar sekretess enligt första stycket inte att en uppgift om honom eller henne som behövs för att han eller hon ska få nödvändig vård, omsorg, behandling eller annat stöd lämnas från en myndighet inom hälso- och sjukvården till en annan myndighet inom hälso- och sjukvården eller socialtjänsten eller till en enskild vårdgivare eller en enskild verksamhet på socialtjänstens område.
Utan hinder av sekretessen enligt fjärde stycket får uppgift lämnas till hälso- och sjukvårdspersonal om uppgiften behövs för vård eller behandling och det är av synnerlig vikt att uppgiften lämnas.
Ytterligare bestämmelser om begränsningar i sekretessen enligt första stycket, andra stycket, tredje stycket andra meningen och fjärde stycket finns i 14 kap. 2 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård
8
Härigenom föreskrivs att 38 a § lagen (1991:1128)1 om psykiatrisk tvångsvård ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
38 a §
2
Offentligt biträde för den som åtgärden avser ska förordnas i mål hos allmän förvaltningsdomstol, om målet gäller
1. beslut om intagning för tvångsvård enligt 6 b, 11 eller 14 §,
1. beslut om intagning för tvångsvård enligt 6 b, 11 eller 14 § och om beslutet har överklagats,
2. medgivande till fortsatt tvångsvård enligt 7, 9, 12 eller 14 §,
3. beslut om sluten psykiatrisk tvångsvård enligt 26 a §,
4. avslag på en begäran om att tvångsvården ska upphöra,
5. beslut om inskränkning enligt 20 a §, eller
6. beslut om övervakning enligt 22 a §. Offentligt biträde ska dock inte förordnas, om det måste antas att det inte finns något behov av ett biträde.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.
1 Lagen omtryckt 2008:415. 2 Senaste lydelse 2008:415.
9
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler
dels att 2, 3 och 21 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas tre nya paragrafer, 20 a, 20 b och 21 a §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
2 §
I denna lag används följande beteckningar med nedan angiven betydelse.
Allvarlig biverkning Sådan icke avsedd reaktion, inbegripet smittsam sjukdom, hos givare eller mottagare i samband med att vävnader och celler tillvaratas från givare eller används på mottagare, som kan leda till döden, livshotande eller invalidiserande tillstånd eller som medför betydande funktionsnedsättning eller leder till eller förlänger sjukdom eller behov av sjukhusvård.
Allvarlig avvikande händelse Händelse i samband med tillvaratagande, kontroll, bearbetning, förvaring och distribution av vävnader och celler som kan
1. leda till överföring av en smittsam sjukdom eller till döden,
2. vara livshotande, vara invalidiserande eller medföra betydande funktionsnedsättning för patienten, eller
3. leda till eller förlänga sjukdom eller behov av sjukhusvård.
Celler
Enskilda mänskliga celler eller en grupp mänskliga celler, som inte är förenade av något slag av
1 Jfr kommissionens direktiv 2006/86/EG av den 24 oktober 2006 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG med avseende på spårbarhetskrav, anmälan av allvarliga biverkningar och komplikationer samt vissa tekniska krav för kodning, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler (EUT L 294, 25.10.2006, s. 32, Celex 32006L0086).
10
bindväv.
Organ
En differentierad och vital del av människokroppen bestående av olika sorters vävnad, vilken upprätthåller sin struktur, kärlbildning och förmåga att utveckla fysiologiska funktioner med en betydande grad av autonomi.
Vävnad
Alla de beståndsdelar av människokroppen som består av celler.
Vävnadsinrättning
Inrättning där fysisk eller juridisk person bedriver verksamhet som innefattar kontroll, bearbetning, konservering, förvaring eller distribution av mänskliga vävnader eller celler avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor. Verksamheten kan också innefatta tillvaratagande, import eller export av mänskliga vävnader eller celler.
Föreslagen lydelse
2 §
I denna lag används följande beteckningar med nedan angiven betydelse.
Allvarlig avvikande händelse Händelse i samband med tillvaratagande, kontroll, bearbetning, förvaring och distribution av vävnader och celler som kan
1. leda till överföring av en smittsam sjukdom eller till döden,
2. vara livshotande, vara invalidiserande eller medföra betydande funktionsnedsättning för patienten, eller
3. leda till eller förlänga sjukdom eller behov av sjukhusvård.
Allvarlig biverkning Sådan icke avsedd reaktion, inbegripet smittsam sjukdom, hos givare eller mottagare i samband med att vävnader och celler tillvaratas från givare eller används på mottagare, som kan leda till
11
döden, livshotande eller invalidiserande tillstånd eller som medför betydande funktionsnedsättning eller leder till eller förlänger sjukdom eller behov av sjukhusvård.
Celler
Enskilda mänskliga celler eller en grupp mänskliga celler, som inte är förenade av något slag av bindväv.
Organ
En differentierad och vital del av människokroppen bestående av olika sorters vävnad, vilken upprätthåller sin struktur, kärlbildning och förmåga att utveckla fysiologiska funktioner med en betydande grad av autonomi.
Organisation för tillvaratagande En vårdinrättning, en avdelning på ett sjukhus eller en annan inrättning som tillvaratar mänskliga vävnader eller celler, och som inte behöver ha tillstånd att bedrivas som en vävnadsinrättning.
Organisation med ansvar för användning på människa
En vårdinrättning, en avdelning på ett sjukhus eller en annan inrättning som använder mänskliga vävnader eller celler på människa.
Vävnad
Alla de beståndsdelar av människokroppen som består av celler.
Vävnadsinrättning
Inrättning där fysisk eller juridisk person bedriver verksamhet som innefattar kontroll, bearbetning, konservering, förvaring eller distribution av mänskliga vävnader eller celler avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor. Verksamheten kan också innefatta tillvaratagande, import eller export av mänskliga vävnader eller celler.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12
3 §
Lagen är tillämplig på verksamhet vid vävnadsinrättningar.
Lagen är tillämplig på verksamhet vid vävnadsinrättningar.
Bestämmelsen om anmälningsplikt i 20 a § tillämpas även på verksamhet vid organisationer för tillvaratagande och bestämmelserna om anmälningsplikt i 20 b § och om uppgiftsskyldighet i 21 a § tillämpas även på verksamhet vid organisationer med ansvar för användning på människa.
20 a §
En organisation för tillvaratagande ska till den vävnadsinrättning som har tagit emot vävnaderna eller cellerna utan dröjsmål anmäla varje misstänkt eller konstaterad
a) allvarlig biverkning hos levande givare som kan påverka vävnadernas eller cellernas kvalitet och säkerhet, och
b) allvarlig avvikande händelse under tillvaratagandet som kan påverka de mänskliga vävnadernas eller cellernas kvalitet och säkerhet.
20 b §
En organisation med ansvar för användning på människa ska till den vävnadsinrättning som har distribuerat vävnaderna eller cellerna utan dröjsmål anmäla varje misstänkt eller konstaterad
a) allvarlig biverkning som iakttagits under eller efter den kliniska användningen och som kan hänföras till vävnadernas eller cellernas kvalitet och säkerhet, och
b) allvarlig avvikande händelse som kan påverka vävnadernas eller cellernas kvalitet och säkerhet.
21 §
13
Den som har tillstånd att bedriva en vävnadsinrättning ska föra ett register med uppgifter om
1. sin verksamhet,
2. givare av mänskliga vävnader och celler, och
2. givare och mottagare av mänskliga vävnader och celler, och
3. kontroller som utförts av mänskliga vävnader och celler. Registret får ha till ändamål endast att säkerställa spårbarhet av mänskliga vävnader och celler för att förhindra överföring av sjukdomar. Registret får föras med hjälp av automatiserad behandling.
Registret får i fråga om personuppgifter innehålla uppgifter endast om
1. givarens identitet,
2. givarens uppgivna sjukdomshistoria, och
3. uppgift om resultatet av undersökningar på givaren och av kontroller av de mänskliga vävnaderna och cellerna.
2. givarens uppgivna sjukdomshistoria,
3. resultatet av undersökningar på givaren och av kontroller av de mänskliga vävnaderna och cellerna, och
4. mottagarens identitet.
Uppgifterna i registret ska gallras 30 år efter införandet. Den som har tillstånd att bedriva en vävnadsinrättning är personuppgiftsansvarig för registret.
21 a §
En organisation med ansvar för användning på människa ska lämna uppgifter om mottagarens identitet till den vävnadsinrättning som har distribuerat vävnaderna eller cellerna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.
3 Ärendet och dess beredning
14
Kommissionen antog den 24 oktober 2006 direktiv 2006/86/EG om tillämpning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG med avseende på spårbarhetskrav, anmälan av allvarliga biverkningar och komplikationer samt vissa tekniska krav för kodning, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler. Den svenska versionen av direktivet är bifogat som bilaga 1 och den engelska versionen bifogas som bilaga 2. Den svenska versionen av direktiv 2004/23/EG är bifogat som bilaga 3.
Inom Socialdepartementet har utarbetats en departementspromemoria, Genomförande av Kommissionens direktiv 2006/86/EG (Ds 2008:69). I departementspromemorian föreslås de lagändringar som bedöms nödvändiga för att genomföra direktiv 2006/86/EG fullt ut. I promemorian tas även frågan upp om personuppgifter om mottagarens identitet ska få registreras i det register vävnadsinrättningar är skyldiga att föra enligt 21 § lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler. Departementspromemorian har remissbehandlats.
Departementspromemorians lagförslag finns i bilaga 4 och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i Socialdepartementet (S 2008/4831/HS).
Inom Socialdepartementet har det utarbetats en promemoria, Ändring i 38 a § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (S2008/7666/RS) som behandlar förslaget om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT), bilaga 9. Promemorian har beretts med Socialstyrelsen och Domstolsverket som inte har haft några synpunkter på förslaget.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 4 september 2008 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran, se bilaga 7.
Innan ändringar görs i LPT ska normalt Lagrådets yttrande inhämtas. Den ändring som föreslås innebär endast en smärre justering av 38 a § LPT. Ändringen görs i syfte att rätta en tidigare felaktig formulering som har inneburit att bestämmelsen har fått ett vidare tillämpningsområde än vad som var avsett. Förslaget får därför sägas vara av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande inte behövs.
4 Bakgrund
4.1 EG-direktiv angående mänskliga vävnader och celler
Europaparlamentet och rådet antog den 31 mars 2004 ett direktiv (2004/23/EG) om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för
donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler. Direktivet fastställer kvalitets- och säkerhetsnormer för mänskliga vävnader och celler avsedda för användning på människor i syfte att garantera en hög hälsoskyddsnivå för människor.
15
Detta direktiv har till viss del genomförts i svensk rätt genom lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler och förordningen (2008:414) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler. Direktivet kommer att vara fullt ut genomfört i svensk rätt genom de föreskrifter som Läkemedelsverket och Socialstyrelsen kommer att meddela under hösten 2008. Till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG har ett s.k. genomförandedirektiv antagits, nämligen kommissionens direktiv 2006/17/EG av den 8 februari 2006 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG när det gäller vissa tekniska krav för donation, tillvaratagande och kontroll av mänskliga vävnader och celler. Detta direktiv kommer att genomföras i svensk rätt genom de föreskrifter som Läkemedelsverket och Socialstyrelsen avser att meddela under hösten 2008. Vidare antog kommissionen den 24 oktober 2006 det i denna proposition aktuella direktivet (2006/86/EG) om tillämpning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG med avseende på spårbarhetskrav, anmälan av allvarliga biverkningar och komplikationer samt vissa tekniska krav för kodning, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler.
4.2 Närmare om direktiv 2006/86/EG
Kommissionens direktiv 2006/86/EG av den 24 oktober 2006 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG med avseende på spårbarhetskrav, anmälan av allvarliga biverkningar och komplikationer samt vissa tekniska krav för kodning, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler innehåller 13 artiklar. Dessa artiklar behandlar tillämpningsområde, definitioner, krav vid ackreditering, utseende och auktorisering av eller tillstånd till vävnadsinrättningar, krav vid ackreditering, utseende och auktorisering av eller tillstånd för preparationsmetoder av vävnader och celler, anmälan av allvarliga biverkningar och anmälan av allvarliga komplikationer, årliga rapporter, informationsutbyte mellan behöriga myndigheter och kommissionen, spårbarhet, ett europeiskt kodningssystem, genomförande, ikraftträdande och adressater.
Enligt direktivets bestämmelser skulle medlemsstaterna senast den 1 september 2007 ha genomfört nödvändiga ändringar i nationell lagstiftning i överensstämmelse med vad som föreskrivs i direktivet. Emellertid skulle direktivets föreskrifter avseende ett europeiskt kodningssystem (artikel 10) inte vara genomfört i nationell lagstiftning förrän senast den 1 september 2008.
4.3 Genomförande av direktiv 2006/86/EG i svensk rätt
16
Artiklarna i direktiv 2006/86/EG bör till största delen kunna genomföras genom bestämmelser i förordning och myndighetsföreskrifter. Direktivets artiklar 5 och 6 om anmälan av allvarliga biverkningar och komplikationer bör dock införas i lag. Denna proposition innehåller därför förslag till lagändringar för genomförande i svensk rätt av de skyldigheter som följer av nämnda artiklar.
Vidare tas en fråga upp om personuppgifter om mottagarens identitet ska registreras i det register som vävnadsinrättningar ska föra enligt 21 § lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler. Denna fråga uppkom under förarbetena till lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler och regeringen gjorde då bedömningen att frågan om ett införande av personuppgifter om mottagarens identitet i vävnadsinrättningarnas register skulle behandlas i den departementspromemoria om genomförande av Kommissionens direktiv 2006/86/EG som nu ligger till grund för denna proposition.
Vid utarbetandet av förslagen i denna proposition har hänsyn tagits till utformningen av lagen (2006:496) om blodsäkerhet. Anledningen härtill är att de direktiv som låg till grund för lagen om blodsäkerhet med efterföljande ändringar innehåller bestämmelser som i stora delar liknar de som återfinns i direktiven rörande mänskliga vävnader och celler. Enligt propositionen om Genomförande av EG-direktivet om mänskliga vävnader och celler (prop. 2007/08:96) har hänsyn tagits till utformningen av lagen (2006:496) om blodsäkerhet vid utarbetandet av lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler (prop. 2007/08:96 s. 39).
4.4 Tillämpningsområden för lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler
Lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler innehåller bestämmelser om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor (1 §). Syftet med lagen är att skydda människors hälsa.
I 2 § definieras bland annat vad som avses med ”celler” och ”vävnad”. Med ”celler” avses enskilda mänskliga celler eller en grupp av mänskliga celler, vilka inte är förenade av något slag av bindväv. Med ”vävnad” avses alla de beståndsdelar av människokroppen som består av celler. Enligt propositionen om Genomförande av EG-direktivet om mänskliga vävnader och celler (prop. 2007/08:96) bör utgångspunkten vara att den nya lagen ska vara tillämplig vid hantering av samtliga mänskliga vävnader och celler vars användning är tillåten i Sverige. Det innebär att lagen bland annat kommer att vara tillämplig vid hantering av hornhinnor, hjärtklaffar, benvävnad, könsceller, hud och pancreasöar. I den mån hantering av stamceller är tillåten kommer även dessa att omfattas
av lagen. Någon uppräkning eller exemplifiering av vilka vävnader och celler som omfattas av lagen bedömdes inte vara nödvändig (prop. 2007/08:96 s. 44).
17
Lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler är tillämplig på verksamhet vid vävnadsinrättningar (3 §). Enligt definitionen är en vävnadsinrättning en inrättning där fysisk eller juridisk person bedriver verksamhet som innefattar kontroll, bearbetning, konservering, förvaring eller distribution av mänskliga vävnader och celler avsedda för användning på människa eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor (2 §). Inrättningar som enbart tillvaratar mänskliga vävnader och celler, t.ex. patologienheter på sjukhus, omfattas inte av begreppet ”vävnadsinrättning”. Skälet härför är att flertalet bestämmelser i direktiv 2004/23/EG inte omfattar inrättningar som enbart tillvaratar mänskliga vävnader och celler. En inrättning som enbart tillvaratar mänskliga vävnader och celler omfattas inte heller av definitionen av vad som avses med en vävnadsinrättning i nämnda direktiv. Däremot kan det naturligtvis vara så att en verksamhet som innefattar kontroll, bearbetning, konservering, förvaring eller distribution av mänskliga vävnader och celler också ägnar sig åt tillvaratagande. En sådan verksamhet kommer således att definieras som en vävnadsinrättning (prop. 2007/08:96 s. 43).
Lagen är tillämplig på kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler när vävnaderna och cellerna är avsedda för användning på människa. Lagen kommer emellertid inte att vara tillämplig vid forskning där mänskliga vävnader och celler används för annat syfte än för användning på människor (4 §). Lagen kommer inte heller att vara tillämplig när vävnader och celler tas från och används på samma människa vid ett och samma kirurgiska ingrepp, eller på organ eller delar av organ som ska användas för samma ändamål som ett helt organ i människokroppen (5 §). Vidare kommer lagen inte att gälla när lagen (2006:496) om blodsäkerhet är tillämplig (6 §).
När det gäller läkemedelstillverkning kommer läkemedelslagen (1992:859), och inte lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler, att gälla vid bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler som är avsedda att användas för framställning av läkemedel (7 §).
Verksamhet vid en vävnadsinrättning kommer endast att få bedrivas av den som har tillstånd (9 §). Tillstånd kommer att ges av den eller de myndigheter regeringen bestämmer (10 §). Enligt 2 och 3 §§ förordningen (2008:414) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler är det Socialstyrelsen som ansvarar för tillståndsgivningen inom det område som rör hantering av mänskliga vävnader och celler avsedda för användning på människa och Läkemedelsverket är den tillståndsgivande myndigheten för vävnadsinrättningar där det ska bedrivas verksamhet som rör hantering av mänskliga vävnader och celler avsedda för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människa.
I Sverige finns en omfattande donations- och transplantationsverksamhet. Transplantationsverksamhet bedrivs vid universitetssjukhusen i Göteborg, Linköping, Lund, Malmö, Stockholm, Umeå, Uppsala och
Örebro. Donation eller tillvaratagande av mänskliga vävnader och celler avser t.ex. hjärtklaffar, hornhinnor, hud, benvävnad, hörselben, stamceller, Langerhanska öar (insulinproducerande cellöar) och könsceller. Mänskliga vävnader och celler tillvaratas, kontrolleras, bearbetas, konserveras, förvaras och distribueras huvudsakligen i offentlig regi. Även transplantationer utförs till största del i offentlig regi. Viss verksamhet bedrivs emellertid i privat regi. Bland annat finns det en hudbank, Karocell AB, som förvarar hud, och ett trettiotal plastikkirurgiska kliniker i privat regi. Vidare finns det ett antal privata kliniker som utför provrörsbefruktning, IVF (prop. 2007/08:96 s. 14 ff.).
18
För närvarande finns det inga läkemedel som innehåller mänskliga vävnader och celler som är godkända i Sverige. I andra länder, t.ex. USA, finns produkter som är godkända som hudekvivalenter för behandling av bl.a. bensår. Dessa produkter består av odlad hud bestående av levande mänskliga hudceller med bindväv men utan blodådror och nervfibrer. Produkterna klassificeras som läkemedel på grund av den industriella framställningsprocess som krävs. Tillvaratagande av de vävnader och celler som är avsedda för tillverkning av produkter sker mestadels inom hälso- och sjukvården. I andra länder i EU finns flera mindre företag som tillverkar vävnadsprodukter. Det kan förutses att det i Sverige framöver kommer att ske tillvaratagande av mänskliga vävnader och celler avsedda för tillverkning av produkter både inom sjukvården och vid privata inrättningar (prop. 2007/08:96 s. 18 f.).
Som redan framgår av titeln till direktiv 2004/23/EG innehåller direktivet bestämmelser om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler. Vad gäller begreppet ”donation” framgår det av propositionen om Genomförande av EG-direktivet om mänskliga vävnader och celler att regeringen anser att begreppet ”tillvaratagande” även täcker in donation. Detta då ”donation” och ”tillvaratagande” förefaller ha samma innebörd beroende på om man ser det ur givarens perspektiv eller ur perspektiv från dem som arbetar med de mänskliga vävnaderna och cellerna (prop. 2007/08:96 s. 42). På grund härav kommer begreppet ”tillvaratagande”, och inte begreppet ”donation”, att fortsättningsvis användas i denna proposition.
5 Krav för tillstånd att bedriva vävnadsinrättning och krav för tillstånd av preparationsmetoder
Regeringens bedömning: Det krävs inte några ytterligare lagbestämmelser med anledning av direktivets åtaganden i artikel 3 om krav vid tillstånd till vävnadsinrättning och artikel 4 om krav vid tillstånd för preparationsmetoder för vävnader och celler.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot promemorians bedömning.
19
Skälen för regeringens bedömning: Artikel 3 i direktiv 2006/86/EG handlar om krav som ska vara uppfyllda vid ackreditering, utseende och auktorisering av eller tillstånd till vävnadsinrättningar. Enligt artikel 3 ska en vävnadsinrättning uppfylla de krav som anges i direktivets bilaga
I. Bilaga I innehåller bestämmelser om vissa krav som ska vara uppfyllda rörande vävnadsinrättningarnas organisation och ledning, personal, utrustning och material, anläggningar och lokaler, dokumentation och arkivering samt kvalitetsgranskning. Artikel 4 handlar om krav som ska vara uppfyllda vid ackreditering, utseende och auktorisation av och tillstånd för preparationsmetoder för vävnader och celler. Enligt artikel 4 ska en preparationsmetod vid vävnadsinrättningarna uppfylla de krav som anges i direktivets bilaga II. Dessa krav omfattar mottagning, bearbetning, förvaring och frisläppande av produkter, distribution och återkallande, slutlig märkning för distribution och yttre märkning av transportbehållare.
Av artikel 1.1 framgår att direktiv 2006/86/EG ska tillämpas på kodning, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av dels mänskliga vävnader och celler avsedda för användning på människa, dels tillverkade produkter som härrör från mänskliga vävnader och celler och som är avsedda för användning på människa, om dessa produkter inte omfattas av något annat direktiv. Med produkter avses t.ex. läkemedel. Läkemedel som tillverkas av mänskliga vävnader och celler för användning på människa omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel1, senast ändrat genom direktiv 2008/29/EG2. Direktiv 2001/83/EG har genomförts i svensk rätt genom läkemedelslagen (1992:859), läkemedelsförordningen (2006:272) och Läkemedelsverkets myndighetsföreskrifter (jfr prop. 2007/08:96 s. 43). Följaktligen omfattar artiklarna 3 och 4 i direktiv 2006/86/EG inte tillverkade produkter som härrör från mänskliga vävnader och celler och som är avsedda för användning på människa. Artiklarna är endast tillämpliga vid kodning, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler avsedda för användning på människa.
Av 9 § lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler framgår bland annat att verksamhet vid en vävnadsinrättning får bedrivas endast av den som har tillstånd. Tillståndet ska vara tidsbegränsat och förenat med villkor. Vidare får tillstånd meddelas endast om verksamheten håller en hög kvalitet och säkerhet. Enligt 10 § samma lag meddelar regeringen föreskrifter om vilken eller vilka myndigheter som beslutar om tillstånd till att bedriva en vävnadsinrättning och de villkor som ska gälla för verksamheten. I 2 § förordning (2008:414) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler anges att det är Socialstyrelsen som beslutar om tillstånd för verksamhet vid vävnadsinrättning som rör hantering av mänskliga vävnader och celler avsedda för användning på människor. Socialstyrelsen beslutar också om de villkor som i det enskilda fallet ska gälla för sådan verksamhet.
1 EGT L 311,28.11.2001, s.67 (Celex 32001L0083). 2 EUT L 81,20.03.2008, s.51 (Celex 32008L0029).
De krav som uppställs i artiklarna 3 och 4 bedöms vara av sådan karaktär att de kan genomföras i svensk rätt genom bestämmelser i förordning och myndighetsföreskrifter.
20
Med anledning av vad som ovan nämnts om direktiv 2006/86/EG tillämpningsområde under artikel 1.1, kan i detta sammanhang även nämnas att det av artikel 1.2 i direktivet framgår att vad som i artiklarna 5–9 anges om spårbarhet och rapportering av allvarliga biverkningar och komplikationer ska också gälla för donation, tillvaratagande och kontroll av mänskliga vävnader och celler.
6 Anmälan av allvarliga biverkningar och allvarliga avvikande händelser
Regeringens förslag: Lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler ska även innehålla bestämmelser om följande:
1) en organisation för tillvaratagande ska till den vävnadsinrättning som har tagit emot vävnaderna eller cellerna utan dröjsmål anmäla varje misstänkt eller konstaterad
a) allvarlig biverkning hos levande givare som kan påverka vävnadernas eller cellernas kvalitet och säkerhet, och
b) allvarlig avvikande händelse under tillvaratagandet som kan påverka de mänskliga vävnadernas eller cellernas kvalitet och säkerhet, samt
2) en organisation med ansvar för användning på människa ska till den vävnadsinrättning som har distribuerat vävnaderna eller cellerna utan dröjsmål anmäla varje misstänkt eller konstaterad
a) allvarlig biverkning som iakttagits under eller efter den kliniska användningen och som kan hänföras till vävnadernas eller cellernas kvalitet och säkerhet, och
b) allvarlig avvikande händelse som kan påverka vävnadernas eller cellernas kvalitet och säkerhet.
Lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler ska således, i fråga om anmälningsplikten, även vara tillämplig på organisationer för tillvaratagande och organisationer med ansvar för användning på människa. Begreppen ”organisation för tillvaratagande” och ”organisation med ansvar för användning på människa” ska definieras i lagen.
Regeringens bedömning: Det krävs inte någon ytterligare reglering i lag med anledning av direktivets krav i artiklarna 5.1 c, 5.2, 5.3, 6.1 c, 6.3 och 6.4 om vävnadsinrättningarnas informationsskyldigheter i anledning av anmälan av allvarlig biverkning eller avvikande händelse. Inte heller det krav som uppställs i artikel 6.2 om att varje form av felaktig identifiering eller förväxling av könsceller eller embryon vid assisterad befruktning ska anses vara en allvarlig avvikande händelse som ska rapporteras till berörd vävnadsinrättning för utredning och anmälan till behöriga myndigheter bedöms kräva någon ytterligare reglering i lag.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås ett tillägg i definitionen av begreppet ”allvarlig avvikande händelse” med innebörden att vid insemination och befruktning utanför kroppen ska varje form av felaktig identifiering eller förväxling av könsceller eller embryon betraktas som en allvarlig avvikande händelse. Begreppet ”organisation med ansvar för användning på människa” har lydelsen ”organisation med ansvar för användning av vävnader och celler på människa” i promemorian. Det begreppet och begreppet ”organisation för tillvaratagande” definieras även något annorlunda i promemorian. I promemorian görs vidare bedömningen att artiklarna 5.2 a och 6.3 a är genomförda i svensk rätt genom 20 § lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler, medan artiklarna 5.3 a och 6.4 a bör genomföras genom myndighetsföreskrifter.
21
Remissinstanser: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt promemorians förslag och bedömning eller har inget att erinra mot dessa.
Socialstyrelsen, Stockholms läns landsting och Sveriges Kommuner och Landsting anser inte att begreppen ”organisationer för tillvaratagande” och ”organisationer med ansvar för användning av vävnader och celler på människa” behöver definieras i lagtexten.
Länsrätten i Stockholm, Rättsmedicinalverket, Socialstyrelsen, Stockholms läns landsting och Sveriges Kommuner och Landsting anser att ordet ”organ” i definitionerna av begreppen ”organisation för tillvaratagande” och ”organisation med ansvar för användning av vävnader och celler på människa” är olyckligt valt i detta sammanhang och föreslår att ordet byts ut mot t.ex. ”organisation” eller ”inrättning”.
Sveriges Kommuner och Landsting anser vidare att formuleringen ”utför användning” i definitionen till begreppet ”organisation med ansvar för användning av vävnader och celler på människa” bär drag av direktöversättning, vilket försvårar läsningen. Sveriges Kommuner och Landsting anför även att man i definitionerna av begreppen ”organisation för tillvaratagande” och ”organisation med ansvar för användning av vävnader och celler på människa” bör överväga att byta ”och” mot ”eller” i uttrycket ”vävnader och celler”.
Socialstyrelsen ifrågasätter nödvändigheten av att lyfta fram kriterier för allvarlig avvikande händelse just på området assisterad befruktning. Socialstyrelsen föreslår även att det, i analogi med 18 a § lagen (2006:496) om blodsäkerhet, införs en bestämmelse som innebär att
Socialstyrelsen, efter att ha fått kännedom om en allvarlig biverkning i samband med transplantation/överföring av vävnad eller celler, ska lämna information till samtliga vävnadsinrättningar om biverkningen när denna kan hänföras till vävnadernas eller cellernas kvalitet och säkerhet.
Skälen för regeringens förslag och bedömning Direktivets bestämmelser
Anmälan av allvarliga biverkningar
Av punkt 9 i ingressen till direktiv 2006/86/EG framgår att ”(a)llvarliga biverkningar kan upptäckas under eller efter tillvaratagandet hos levande
givare, eller under eller efter användningen på människa. De bör rapporteras till den berörda vävnadsinrättningen för utredning och anmälan till den behöriga myndigheten. Detta bör inte hindra en organisation för tillvaratagande eller en organisation med ansvar för användning på människa från att direkt göra anmälan till den behöriga myndigheten om den så önskar.”
22
Begreppet ”organisationer för tillvaratagande” är definierat i artikel 2 i) som ”en vårdinrättning, en avdelning på ett sjukhus eller ett annat organ som tillvaratar mänskliga vävnader och celler, och som inte behöver ha ackrediterats, utsetts, auktoriserats eller beviljats tillstånd som vävnadsinrättning”.
I artikel 2 j) finns begreppet ”organisation med ansvar för tillämpning [här kursiverat] på människa”. Detta begrepp används därefter inte i direktivet. Däremot används i punkt 9 i ingressen och i artiklarna 5, 6 och 9 begreppet ”organisation med ansvar för användning [här kursiverat] av vävnader och celler på människa” eller ”organisation med ansvar för användning [här kursiverat]på människa”.
Det begrepp som återfinns i artikel 2 j) benämns i den engelska översättningen som ”organisations responsible for human application” och används genomgående där det i den svenska versionen står angivet ”organisation med ansvar för användning av vävnader och celler på människa” alternativt ”organisation med ansvar för användning på människa” i punkt 9 i ingressen samt i artiklarna 5, 6 och 9. Det är således samma organisation som benämns på två sätt i den svenska översättningen. Fortsättningsvis i denna proposition kommer begreppet ”organisation med ansvar för användning på människa” eller ”organisation med ansvar för användning av vävnader och celler på människa” att användas och inte ”organisation med ansvar för tillämpning på människa”. I artikel 2 j) definieras begreppet som ”en vårdinrättning, en avdelning på ett sjukhus eller ett annat organ som utför användning på människa av mänskliga vävnader och celler”.
I artikel 5.1 a i direktivet 2006/86/EG anges att medlemsstaterna ska se till att organisationer för tillvaratagande har rutiner för att arkivera uppgifterna om tillvaratagna vävnader och celler och att utan dröjsmål anmäla till vävnadsinrättningarna varje allvarlig biverkning hos en levande givare som kan påverka vävnadernas eller cellernas säkerhet och kvalitet. Enligt artikel 5.1 b ska medlemsstaterna se till att organisationer med ansvar för användning av vävnader och celler på människa har rutiner för att arkivera uppgifterna om vävnader och celler som använts på människa och att utan dröjsmål anmäla till vävnadsinrättningarna varje biverkning som iakttagits under och efter den kliniska användningen och som kan kopplas till vävnadernas och cellernas kvalitet och säkerhet. Vidare ska medlemsstaterna, enligt artikel 5.1 c, se till att vävnadsinrättningar som distribuerar vävnader och celler för användning på människa informerar organisationen med ansvar för användning av vävnader och celler på människa om hur denna bör rapportera sådana allvarliga biverkningar som avses i b.
Av artikel 5.2 a framgår att medlemsstaterna ska se till att vävnadsinrättningarna har rutiner för att utan dröjsmål meddela behörig myndighet alla relevanta uppgifter om sådana misstänkta allvarliga biverkningar som avses i punkt 1 a och b. Enligt artikel 5.2 b ska medlemsstaterna se
till att vävnadsinrättningar har rutiner för att utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten om slutsatser av den utredning som gjorts för att analysera orsak och följder. Vidare ska medlemsstaterna, enligt artikel 5.3 a, se till att den ansvariga person som avses i artikel 17 i direktiv 2004/23/EG meddelar den behöriga myndigheten de uppgifter som ska ingå i en anmälan i enlighet med del A i direktivets bilaga III. Medlemsstaterna ska även, enligt artiklarna 5.3 b och c, se till att vävnadsinrättningarna informerar den behöriga myndigheten om de åtgärder som vidtagits med hänsyn till andra berörda vävnader och celler som har distribuerats för att användas på människa och meddelar denna myndighet om slutsatsen av den utredningen och lämna åtminstone den information som anges i del B i direktivets bilaga III.
23
Anmälan av allvarliga komplikationer
Enligt artikel 6.1 a i direktiv 2006/86/EG ska medlemsstaterna se till att organisationer för tillvaratagande och vävnadsinrättningar har rutiner för att registrera och utan dröjsmål anmäla till vävnadsinrättningarna varje allvarlig komplikation under tillvaratagandet som kan påverka de mänskliga vävnadernas eller cellernas kvalitet och säkerhet. Vidare ska medlemsstaterna, enligt punkt 1 b under samma artikel, se till att organisationer med ansvar för användning av vävnader och celler på människa har rutiner för att utan dröjsmål anmäla till vävnadsinrättningarna varje allvarlig komplikation som kan påverka vävnadernas och cellernas kvalitet och säkerhet. Av artikel 6.1 c framgår att medlemsstaterna ska se till att vävnadsinrättningarna informerar organisationer med ansvar för användning på människa om hur de bör rapportera till vävnadsinrättningarna de allvarliga komplikationer som kan påverka vävnadernas och cellernas säkerhet.
I artikel 6.3 a anges att medlemsstaterna även ska se till att vävnadsinrättningarna har rutiner för att utan dröjsmål meddela den behöriga myndigheten alla relevanta uppgifter om sådana misstänkta allvarliga komplikationer som avses i punkt 1 a och b. Vävnadsinrättningar ska, enligt artikel 6.3 b, ha rutiner för att utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten om slutsatser av den utredning som gjorts för att analysera orsak och följder.
Enligt artikel 6.4 a ska medlemsstaterna se till att den ansvariga person som avses i artikel 17 i direktiv 2004/23/EG meddelar den behöriga myndigheten den information som ska ingå i en anmälan i enlighet med del A i direktivets bilaga IV. Vidare ska vävnadsinrättningarna, enligt artiklarna 6.4 b och c, dels utvärdera allvarliga komplikationer för att kartlägga de orsaker som kan förebyggas i processen, dels meddela behörig myndighet om slutsatsen av utredningen och lämnar åtminstone den information som anges i del B i direktivets bilaga IV.
Anmälan av allvarliga komplikationer vid assisterad befruktning
Av artikel 6.2 framgår att varje form av felaktig identifiering eller förväxling av könsceller eller embryon ska anses vara en allvarlig komplikation. Vidare framgår det av artikeln att alla personer, organisa-
tioner för tillvaratagande och organisationer med ansvar för användning på människa som bedriver verksamhet med assisterad befruktning ska rapportera sådana komplikationer till de vävnadsinrättningar som har tillhandahållit vävnaderna och cellerna för utredning och anmälan till behörig myndighet.
24
Gällande rätt
Av 20 § lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler framgår att verksamhetschefen vid en vävnadsinrättning ska se till att misstänkta eller konstaterade allvarliga biverkningar och allvarliga avvikande händelser anmäls till tillsynsmyndigheten utan dröjsmål.
I stället för definitionen ”allvarlig komplikation”, som används i direktiven 2004/23/EG och 2006/86/EG, har begreppet ”allvarlig avvikande händelse” använts i lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler. Anledningen härtill är att begreppet ”allvarlig avvikande händelse” används i lagen (2006:496) om blodsäkerhet och detta begrepp har ansetts vara i huvudsak detsamma som definitionen ”allvarlig komplikation” (prop. 2007/08:96 s. 80 f.). Följaktligen kommer begreppet ”allvarlig avvikande händelse” att användas vid genomförande av artikel 6 i direktiv 2006/86/EG.
I lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler har begreppet ”allvarliga biverkningar” definierats som ”(s)ådan icke avsedd reaktion, inbegripet smittsam sjukdom, hos givare eller mottagare i samband med att vävnader och celler tillvaratas från givare eller används på mottagare, som kan leda till döden, livshotande eller invalidiserande tillstånd eller som medför betydande funktionsnedsättning eller leder till eller förlänger sjukdom eller behov av sjukhusvård.” Vidare är begreppet allvarlig avvikande händelse definierat som en ”(h)ändelse i samband med tillvaratagande, kontroll, bearbetning, förvaring och distribution av vävnader och celler som kan
1. leda till överföring av en smittsam sjukdom eller till döden,
2. vara livshotande, vara invalidiserande eller medföra betydande funktionsnedsättning för patienten, eller
3. leda till eller förlänga sjukdom eller behov av sjukhusvård.” Enligt 6 kap 4 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område ska en vårdgivare snarast anmäla till Socialstyrelsen när en patient i samband med hälso- och sjukvård drabbats av eller utsatts för en risk att drabbas av en allvarlig skada eller sjukdom, s.k. Lex Maria-anmälan.
Vad gäller läkemedel har Läkemedelsverket meddelat föreskrifter om god tillverkningssed för läkemedel (LVFS 2004:6) som tar sikte på skyldigheten att rapportera olyckor och tillbud. Tillverkare av läkemedel ska omedelbart meddela Läkemedelsverket om varje fel eller avvikelse som kan medföra att en tillverkningssats indrages. Läkemedelsverket har även meddelat föreskrifter om säkerhetsövervakning av läkemedel (LVFS 2001:12) vari stadgas att den som bedriver verksamhet inom hälso- och sjukvården ska rapportera bland annat samtliga allvarliga biverkningar till Läkemedelsverket.
Genomförande av artiklarna 5 och 6 i direktivet
25
Anmälningsskyldighet för organisationer för tillvaratagande
Enligt artikel 5.1 a ska organisationer för tillvaratagande ha rutiner för att utan dröjsmål anmäla till vävnadsinrättningarna varje allvarlig biverkning hos levande givare som kan påverka vävnadernas eller cellernas säkerhet och kvalitet. En liknande bestämmelse avseende allvarlig avvikande händelse finns i artikel 6.1 a. Enligt denna artikel ska organisationer för tillvaratagande och vävnadsinrättningar ha rutiner för att registrera och utan dröjsmål anmäla till vävnadsinrättningarna varje allvarlig komplikation under tillvaratagande som kan påverka de mänskliga vävnadernas och cellernas kvalitet och säkerhet. Därefter ska vävnadsinrättningarna, enligt artiklarna 5.2 a och 6.3 a, ha rutiner för att utan dröjsmål meddela den behöriga myndigheten om de misstänkta biverkningarna respektive allvarliga komplikationerna.
I artikel 2 i direktiv 2006/86/EG återfinns definitioner på ett flertal begrepp. Som ovan nämnts, är begreppet ”organisationer för tillvaratagande” definierat i artikel 2 i) som ”en vårdinrättning, en avdelning på ett sjukhus eller ett annat organ som tillvaratar mänskliga vävnader och celler, och som inte behöver ha ackrediterats, utsetts, auktoriserats eller beviljats tillstånd som vävnadsinrättning”. För en organisation för tillvaratagande som inte har tillstånd som vävnadsinrättning kommer lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler inte att vara tillämplig eftersom denna lag endast ska tillämpas på verksamhet vid vävnadsinrättningar (3 §). Fortsättningsvis kommer i denna proposition begreppet ”organisationer för tillvaratagande” att syfta på de organisationer som inte har tillstånd som vävnadsinrättning.
De anmälningar om allvarliga biverkningar och avvikande händelser som en organisation för tillvaratagande ska lämna till berörd vävnadsinrättning enligt artiklarna 5.1 a och 6.1 a kan innehålla uppgifter som omfattas av sekretess. För att bryta denna sekretess krävs det att ovan nämnda anmälningsskyldighet regleras i lag eller förordning, se avsnitt 9. Som framgår av artiklarna 5.2 a och 6.3 a ska vävnadsinrättningar ha rutiner för att meddela behörig myndighet sådana misstänkta allvarliga biverkningar och avvikande händelse som avses i artiklarna 5.1 a och 6.1 a. Vidare ska en verksamhetschef, i enlighet med 20 § lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler, se till att såväl misstänkta som konstaterade allvarliga biverkningar och avvikande händelser anmälas till tillsynsmyndigheten. En organisation för tillvaratagande bör därmed anmäla även en misstänkt allvarlig biverkning eller avvikande händelse. Det föreslås att en sådan bestämmelse tas in i lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler. Denna bestämmelse får, som nämnts, sekretessbrytande effekt, se avsnitt 9. Vidare måste även tillämpningsområdet för lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler utvidgas till att omfatta ovan nämnd organisation och dess anmälningsplikt. I promemorian om Genomförande av Kommissionens direktiv 2006/86/EG föreslås att begreppet ”organisation för tillvaratagande” definieras i lagen om kvalitets- och
26
säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler och att denna definition ska vara densamma som den som anges i direktiv 2006/86/EG. Socialstyrelsen, Stockholms läns landsting samt Sveriges
Kommuner och Landsting ifrågasätter emellertid behovet av att definiera begreppet ”organisationer för tillvaratagande” i lagtexten. Socialstyrelsen anser att begreppet är självdefinierat och inte behöver förklaras närmare.
Enlig Socialstyrelsens mening tillför en sådan definition endast att en organisation för tillvaratagande inte behöver ha tillstånd som vävnadsinrättning och en sådan bestämmelse borde snarare införas i 9 § lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler. Ett liknande resonemang för Sveriges Kommuner och Landsting. Regeringen anser emellertid att begreppet bör definieras i lagtexten för att förtydliga dess innebörd och därmed öka förståelsen av vad begreppet innebär. Eftersom lagens tillämpningsområde föreslås utvidgas till att även omfatta dessa organisationers anmälningsplikt om allvarliga biverkningar och avvikande händelser gör regeringen den bedömningen att en definition av dessa organisationer bör införas i lagtexten. Att en organisation för tillvaratagande som enbart tillvaratar mänskliga vävnader och celler inte behöver ha tillstånd som vävnadsinrättning framgår redan av den definition av begreppet ”vävnadsinrättning” som finns i 2 § lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler och detta har även redogjorts för i propositionen om Genomförande av EG-direktivet om mänskliga vävnader och celler (prop. 2007/08:96 s. 43). Att det även av den föreslagna definitionen av begreppet ”organisation för tillvaratagande” framgår att en organisation för tillvaratagande är en organisation som inte behöver ha tillstånd som vävnadsinrättning får därmed anses som ett förtydligande. I likhet med vad Länsrätten i Stockholm, Rättsmedicinalverket, Socialstyrelsen, Stockholms läns landsting och Sveriges Kommuner och Landsting anför, anser regeringen att ordet ”organ” inte passar in i definitionen av begreppet ”organisation för tillvaratagande”. Detta ord bör i stället ersättas med ordet ”inrättning”. Vidare är det lämpligt att definitionen få en annan språklig utformning än den som återfinns i direktivet. Regeringen föreslår att definitionen bör vara ”en vårdinrättning, en avdelning på ett sjukhus eller en annan inrättning som tillvaratar mänskliga vävnader eller celler, och som inte behöver ha tillstånd att bedrivas som en vävnadsinrättning”.
När det gäller anmälningsskyldigheten för organisationer för tillvaratagande bör det i detta sammanhang påpekas att dessa organisationer kan bli skyldiga att anmäla allvarliga biverkningar och avvikande händelser dels enligt lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler så som ovan beskrivits, dels till Socialstyrelsen enligt 6 kap 4 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, s.k. Lex Maria-anmälan, eller till Läkemedelsverket enligt Läkemedelsverkets föreskrift om god tillverkningssed för läkemedel (LVFS 2004:6).
Anmälningsskyldighet för organisationer med ansvar för användning på människa
27
I artikel 2 j) finns begreppet ”organisation med ansvar för tillämpning [här kursiverat] på människa”. Som ovan nämnts kommer detta begrepp inte att användas i denna proposition, utan i stället kommer ”organisation med ansvar för användning av vävnader och celler på människa” alternativt ”organisation med ansvar för användning på människa” att användas.
Enligt artiklarna 5.1 b och 6.1 b i direktiv 2006/86/EG ska organisationer med ansvar för användning av vävnader och celler på människa ha rutiner för att utan dröjsmål anmäla till vävnadsinrättningarna dels varje biverkning som iakttagits under eller efter den kliniska användningen och som kan kopplas till vävnadernas och cellernas kvalitet och säkerhet, dels varje allvarlig komplikation som kan påverka vävnadernas och cellernas kvalitet och säkerhet. Därefter ska vävnadsinrättningarna, enligt artiklarna 5.2 a och 6.3 a, ha rutiner för att meddela den behöriga myndigheten om de misstänkta biverkningarna respektive allvarliga komplikationerna.
Organisationer med ansvar för användning på människa är definierat i artikel 2 j) som ”en vårdinrättning, en avdelning på ett sjukhus eller ett annat organ som utför användning på människa av mänskliga vävnader och celler”. Denna verksamhet faller utanför begreppet vävnadsinrättning så som detta begrepp är definierat i lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler. Denna lag, som är tillämplig på verksamhet vid vävnadsinrättningar, kommer således inte vara tillämplig på den verksamhet som en organisation med ansvar för användning på människa bedriver (jfr 3 §).
Artikel 11 i direktiv 2004/23/EG handlar om anmälan av allvarliga komplikationer och biverkningar. Enligt artikel 11.2 i detta direktiv ska de som använder sådana mänskliga vävnader och celler som omfattas av detta direktiv, rapportera relevant information till de inrättningar som arbetar med donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler. Avsikten med en sådan rapportering är, enligt artikeln, att underlätta spårbarheten och att säkerställa kontroll av kvalitet och säkerhet. I propositionen om Genomförande av direktiv 2004/23/EG framfördes att i Socialstyrelsens och Läkemedelsverkets föreskrifter finns bestämmelser om krav på kvalitetssystem, vilka bl.a. innebär att det ska finnas rutiner för identifiering och spårbarhet. Enligt regeringens mening borde det krav på rapportering som ställs i artikel 11.2 vara en del av användarnas kvalitetssystem och ett genomförande av direktiv 2004/23/EG borde i denna del kunna ske genom nödvändiga kompletteringar av myndigheternas föreskrifter. Regeringen ansåg därmed att det inte krävdes någon ny bestämmelse i lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler för att uppfylla åtagandena i artikel 11.2 (prop. 2007/08:96 s. 81 f.).
Emellertid kan de uppgifter som en organisation med ansvar för användning av vävnader och celler på människa ska lämna enligt artiklarna 5.1 b och 6.1 b till berörd vävnadsinrättning vara belagda med sekretess. För att bryta denna sekretess bör den anmälningsskyldighet som anges i
artiklarna regleras i lag. Som ovan nämnts, framgår det av artiklarna 5.2 a och 6.3 a att vävnadsinrättningar ska ha rutiner för att meddela behörig myndighet sådana misstänkta allvarliga biverkningar och avvikande händelser som avses i artiklarna 5.1 b och 6.1 b. Även enligt 20 § lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler ska såväl misstänkta som konstaterade allvarliga biverkningar och avvikande händelser anmälas till tillsynsmyndigheten. Följaktligen bör organisationer med ansvar för användning på människa anmäla såväl misstänkta som konstaterade allvarliga biverkningar och avvikande händelser till berörd vävnadsinrättning. Det föreslås därför att en sådan bestämmelse tas in i lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler. Bestämmelsen får som nämnts sekretessbrytande effekt, se avsnitt 9. Tillämpningsområdet för lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler måste utvidgas till att omfatta ovan nämnda organisation och dess anmälningsskyldighet. I promemorian om Genomförande av Kommissionens direktiv 2006/86/EG föreslås att begreppet ”organisation med ansvar för användning av vävnader och celler på människa” definieras i lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler och att denna definition ska vara densamma som den som anges i direktiv 2006/86/EG. Socialstyrelsen, Stockholms läns landsting och Sveriges Kommuner och
Landsting ifrågasätter behovet av att definiera begreppet ”organisationer med ansvar för användning av vävnader och celler på människa” i lagtexten. Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting anser att begreppet är självdefinierat och inte behöver förklaras närmare.
Regeringen anser att begreppet bör definieras i lagtexten för att förtydliga dess innebörd och därmed öka förståelsen av vad begreppen innebär. Eftersom lagens tillämpningsområde föreslås att utvidgas till att även omfatta dessa organisationers anmälningsplikt av allvarliga biverkningar och avvikande händelser gör regeringen den bedömningen att en definition av dessa organisationer bör införas i lagtexten och att begreppet bör vara ”organisation med ansvar för användning på människa”.
28
I likhet med vad Länsrätten i Stockholm, Rättsmedicinalverket, Socialstyrelsen, Stockholms läns landsting och Sveriges Kommuner och Landsting anför, anser regeringen att ordet ”organ” inte passar i definitionen av begreppet ”organisation med ansvar för användning på människa”. Detta ord bör i stället ersättas med ordet ”inrättning”. Vidare är det lämpligt att definitionen även få en annan språklig utformning än den som finns i direktivet. Regeringen föreslår därmed att begreppet ska definieras som ”en vårdinrättning, en avdelning på ett sjukhus eller en annan inrättning som använder mänskliga vävnader eller celler på människa”. Regeringen gör vidare bedömningen att en organisation med ansvar för användning på människor även ska anmäla allvarliga biverkningar och avvikande händelser när organisationen använder läkemedel som innehåller mänskliga vävnader och celler på människor.
Det bör noteras att utöver anmälan till berörd vävnadsinrättning kan organisationer med ansvar för användning på människa vara skyldiga att även göra en anmälan till Socialstyrelsen i enlighet med 6 kap. 4 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, s.k.
Lex Maria-anmälan, eller till Läkemedelsverket enligt Läkemedelsverkets föreskrift om säkerhetsövervakning av läkemedel (LVFS 2001:12).
29
Anmälan av allvarlig avvikande händelse vid assisterad befruktning
Av artikel 6.2 framgår det att vid assisterad befruktning ska varje form av felaktig identifiering eller förväxling av könsceller eller embryon anses som en allvarlig komplikation. Alla personer, tillvaratagande organisationer och organisationer med ansvar för användning på människa ska rapportera sådana komplikationer till berörd vävnadsinrättning som i sin tur ska utreda och anmäla händelsen till den behöriga myndigheten. I promemorian om Genomförande av Kommissionens direktiv 2006/86/EG görs bedömningen att artikel 6.2 i direktivet ska genomföras i svensk rätt genom att definitionen av begreppet ”allvarlig avvikande händelse” i 2 § lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler utvidgas till att även omfatta varje form av felaktig identifiering eller förväxling av könsceller eller embryon vid insemination och befruktning utanför kroppen. Socialstyrelsen ifrågasätter i sitt remissyttrande nödvändigheten av att lyfta fram kriterier för allvarliga avvikande händelser just på området assisterad befruktning och anser att det skulle kunna räcka med att beskriva dessa kriterier i bakgrundstexten. Vidare anför Socialstyrelsen att det i analogi med ett tillägg om assisterad befruktning skulle behövas en närmare beskrivning av vad som betraktas som allvarliga avvikande händelser i samtliga verksamheter som hanterar mänskliga vävnader och celler. Regeringen delar Socialstyrelsens bedömning i frågan. Regeringen vill dock framhålla att även om det inte kommer att framgå av lagtexten så bör varje form av felaktig identifiering eller förväxling av könsceller eller embryon vid assisterad befruktning anses som en allvarlig avvikande händelse.
Det kan noteras att en allvarlig avvikande händelse definieras i 2 § lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler som en händelse i samband med tillvaratagande, kontroll, bearbetning, förvaring och distribution. En händelse i samband med användning omfattas således inte av begreppet. Om en organisation med ansvar för användning på människa misstänker eller konstaterar att den distribuerande vävnadsinrättningen eller organisationen för tillvaratagande gjort en felaktig identifiering eller förväxling av könsceller eller embryon ska användarorganisationen göra en anmälan därom enligt 20 b § lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler. För det fall organisationen med ansvar för användning på människa skulle göra en felaktig identifiering eller förväxling av könsceller eller embryon är det i stället fråga om en händelse som bör anmälas till Socialstyrelsen i enlighet med 6 kap. 4 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, s.k. Lex Maria-anmälan.
Vävnadsinrättningarnas informationsskyldighet m.m. enligt artiklarna 5.1 c, 5.2, 5.3, 6.1 c, 6.3 och 6.4
30
Enligt artiklarna 5.2 a och 6.3 a i direktivet ska vävnadsinrättningarna ha rutiner för att meddela den behöriga myndigheten alla relevanta uppgifter om misstänkta allvarliga biverkningar och allvarliga komplikationer som avses i artiklarna 5.1 a och b samt 6.1 a och b. I promemorian om Genomförande av Kommissionens direktiv 2006/86/EG ansågs de krav som uppställs i artiklarna 5.2 a och 6.3 a i direktivet vara genomförda genom att verksamhetschefen vid en vävnadsinrättning anmälde de rapporterade allvarliga biverkningarna och avvikande händelserna till tillsynsmyndigheten i enlighet med 20 § lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler.
Socialstyrelsen anför att verksamhetschefen inte är nämnd i artiklarna men i promemorians motivtext. Enligt Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2005:12) om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården ligger ansvaret hos vårdgivaren att ge direktiv till verksamhetschefen att inom ramen för vårdgivarens ledningssystem ta fram och fastställa rutiner för det systematiska kvalitetsarbetet. Socialstyrelsen anser att det vore riktigare enligt svensk rätt att uttrycka vårdgivarens ansvar för att verksamhetschefen får direktiv om rutiner på detta område. Regeringen delar Socialstyrelsens bedömning i frågan. De krav som uppställs i artiklarna 5.2 a och 6.3 a är således uppfyllda genom ovan nämnda myndighetsföreskrift. Eventuella kompletteringar som artiklarna 5.2 a och 6.3 a kan föranleda bör genomföras i svensk rätt genom bestämmelser i förordning och myndighetsföreskrifter.
Av artiklarna 5.3 a och 6.4 a framgår att medlemsstaterna ska se till att den ansvariga person som avses i artikel 17 i direktiv 2004/23/EG meddelar den behöriga myndigheten de uppgifter som ska ingå i en anmälan i enlighet med del A i bilaga III och del A i bilaga IV. Artikel 17 i direktiv 2004/23/EG genomfördes i svensk rätt genom 13 § lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler. I denna paragraf anges bland annat att det vid en vävnadsinrättning ska finnas en verksamhetschef som svarar för verksamheten. Enligt 20 § samma lag ska verksamhetschefen se till att misstänkta eller konstaterade allvarliga biverkningar och allvarliga avvikande händelser anmäls till tillsynsmyndigheten. Denna bestämmelse får anses innefatta att verksamhetschefen inte bara ska anmäla de misstänkta eller konstaterade allvarliga biverkningar och avvikande händelser som vävnadsinrättningen upptäckt utan även de allvarliga biverkningar och avvikande händelser som anmäls till vävnadsinrättningarna av tillvaratagande organisationer och organisationer med ansvar för användning av vävnader och celler på människa. De krav som uppställs i artiklarna angående vilka uppgifter som ska ingå i en anmälan till tillsynsmyndigheten bör genomföras genom bestämmelser i förordning och myndighetsföreskrifter.
I artiklarna 5.1 c och 6.1 c uppställs krav på att medlemsstaterna ska se till att vävnadsinrättningar som distribuerar vävnader och celler för användning på människa informerar organisationen med ansvar för användning av vävnader och celler på människa om hur denna bör rapportera allvarliga komplikationer samt sådana allvarliga biverkningar
P
31
rop. 2008/09:36 Prop. 2008/09:36
som avses i artikel 5.1 b. Vidare uppställs det i artiklarna 5.2 b och 6.3 b krav på att medlemsstaterna ska se till att vävnadsinrättningarna har rutiner för att utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten om slutsatser av den utredning som gjorts för att analysera orsak och följder. Såvitt avser anmälan om allvarliga biverkningar ska medlemsstaterna, enligt artikel 5.3 b, se till att vävnadsinrättningarna informerar den behöriga myndigheten om de åtgärder som vidtagits med hänsyn till andra vävnader och celler som distribuerats för att användas på människa. Enligt artiklarna 5.3 c och 6.4 c ska medlemsstaterna se till att vävnadsinrättningarna meddelar den behöriga myndigheten slutsatsen av utredningen och lämna åtminstone den information som anges i del B i bilaga III och del B i bilaga IV. Vidare ska medlemsstaterna, enligt artikel 6.4 b, se till att vävnadsinrättningarna utvärderar allvarliga komplikationer för att kartlägga de orsaker som kan förebyggas i processen. De krav som uppställs i artiklarna 5.1 c, 5.2 b, 5.3 b och c, 6.1 c, 6.3 b och 6.4 b och c i direktivet bedöms vara sådana att de bör genomföras genom bestämmelser i förordning och myndighetsföreskrifter. Stöd för sådan normgivning finns bland annat i 38 § lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler och i 12 § förordningen (2008:414) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler.
Bilaga 8
Förslag och ytterligare synpunkter från remissinstanserna
Några remissinstanser har föreslagit ytterligare ändringar i lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler. Bland annat anser Landstinget i Uppsala län,
Sveriges Kommuner och Landsting samt Svenska Läkarsällskapet att definitionen av vävnadsinrättning borde ändras i viss mån. Dessa ändringsförslag hänför sig emellertid inte till direktiv 2006/86/EG.
Med undantag av frågan att personuppgifter om mottagarens identitet ska få registreras i vävnadsinrättningarnas register, se avsnitt 8, har regeringen i denna proposition endast för avsikt att genomföra de artiklar i direktiv 2006/86/EG som inte är genomförda i svensk rätt. Förslag till ändringar i lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler som inte avser genomförande av artiklar i direktiv 2006/86/EG kommer därför inte att behandlas i denna proposition.
Socialstyrelsen föreslår emellertid att, i analogi med 18 a § lagen (2006:496) om blodsäkerhet, en ny bestämmelse bör införas i lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler som innebär att Socialstyrelsen, efter att ha fått kännedom om en allvarlig biverkning i samband med transplantation/överföring av vävnad eller celler, ska lämna information till samtliga vävnadsinrättningar om biverkningen när denna kan hänföras till vävnadernas eller cellernas kvalitet och säkerhet. Socialstyrelsen anser att, med hänsyn till att verksamhetsområdet mänskliga vävnader och celler ligger nära verksamhetsområdet mänskligt blod och att EG-direktiven på respektive område är mycket lika, det är viktigt att så långt möjligt eftersträva kongruens mellan lagarna på respektive område.
Först bör frågan ställas om det finns stöd för införande av en sådan bestämmelse i direktiv 2006/86/EG.
32
Av artikel 5.1 a och b i direktiv 2006/86/EG framgår att organisationer för tillvaratagande och organisationer med ansvar för användning på människor ska ha rutiner för att anmäla allvarliga biverkningar till vävnadsinrättningarna. I dessa artiklar anges ”vävnadsinrättningarna” i pluralis och frågan är om det därmed menas att samtliga vävnadsinrättningar ska få denna information. Av punkten 9 i ingressen framgår emellertid att allvarliga biverkningar som upptäcks bör rapporteras till den berörda vävnadsinrättningen för utredning och anmälan till den behöriga myndigheten. Avsikten i artikel 5 i direktivet kan således inte vara att allvarliga biverkningar ska rapporteras till samtliga vävnadsinrättningar.
Direktiven 2004/23/EG eller 2006/86/EG kan emellertid inte anses utgöra något hinder för att i svensk rätt införa en bestämmelse som den Socialstyrelsen föreslagit. Den föreslagna bestämmelsen skulle även vara utformad i analogi med lagen om blodsäkerhet och det har, som tidigare nämnts i avsnitt 4.3, ansetts angeläget att vid utarbetandet av förslagen för genomförande av ovan nämnda direktiv hänsyn tagits till utformningen av lagen om blodsäkerhet (jfr prop. 2007/08:96 s. 39).
Regeringen ifrågasätter emellertid om samtliga vävnadsinrättningar skulle vara behjälpliga med information om rapporterade biverkningar. Av artiklarna 5.2 b och 6.3 b i direktiv 2006/86/EG framgår, som ovan nämnts, att medlemsstaterna ska se till att vävnadsinrättningarna har rutiner för att utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten om slutsatsen av den utredning som gjorts för att analysera orsak och följder. Enligt regeringens mening bör det vara dessa slutsatser som kan ha betydelse för de olika vävnadsinrättningarna. Information om sådana slutsatser som kan ha relevans för samtliga eller vissa vävnadsinrättningar har Läkemedelsverket och Socialstyrelsen redan bemyndiganden att lämna ut. Regeringen anser således inte att en bestämmelse ska införas i lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler som innebär att Socialstyrelsen, efter att ha fått kännedom om en allvarlig biverkning i samband med transplantation/överföring av vävnad eller celler, ska lämna information till samtliga vävnadsinrättningar.
7 Spårbarhet
Regeringens bedömning: De krav på identifiering, märkning och förvaring som ställs i artiklarna 9.1 och 9.2 bedöms inte kräva någon ytterligare reglering i lag.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanser: Den övervägande majoriteten av remissinstanserna har lämnat bedömningen i promemorian utan erinran. Stockholms läns landsting anser att det är oklart om kravet på bevarande i 30 år bara gäller vävnadsinrättningens register eller om det också gäller för sådana
uppgifter i användarorganisationens journalhandlingar, som i övrigt har krav på 3 eller 10 års förvaring.
33
Skälen för regeringens bedömning
Direktivets bestämmelser
Enligt artikel 9.1 i direktiv 2006/86/EG ska vävnadsinrättningarna ha effektiva och noggranna system för att individuellt identifiera och märka de celler och vävnader som tas emot och distribueras. Av artikel 9.2 framgår det att vävnadsinrättningar och organisationer med ansvar för användning på människa ska förvara de uppgifter som anges i direktivets bilaga VI i minst 30 år, på ett lämpligt, läsbart lagringsmedium. Enligt bilaga VI ska vävnadsinrättningarna bevara vissa uppgifter om givaren, produkten och om användningen på människa. Avseende uppgifter om användning av människa ska dessa åtminstone omfatta datum för distribution/kassation och uppgifter om klinisk expert eller slutanvändare/anläggning. Vidare framgår det av bilaga VI att en organisation med ansvar för användning på människa ska förvara uppgifter bland annat om den tillhandahållande vävnadsinrättningen, vilken typ av vävnader eller celler som donationen avser samt uppgifter om mottagaren och datumet för användningen.
Gällande rätt
Av 21 § lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler framgår att vävnadsinrättningar ska föra register med uppgifter om sin verksamhet, givare av mänskliga vävnader och celler samt kontroller som utförts av mänskliga vävnader och celler. Registret får ha till ändamål endast att säkerställa spårbarhet av mänskliga vävnader och celler för att förhindra överföring av sjukdomar. Det får föras med hjälp av automatiserad behandling. I fråga om personuppgifter får registret innehålla uppgifter endast om givarens identitet, givarens uppgivna sjukdomshistoria, och uppgift om resultatet av undersökningar på givaren och av kontroller av de mänskliga vävnaderna och cellerna. Uppgifterna i registret ska gallras 30 år efter införandet.
Enligt 22 § lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler får regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddela föreskrifter om att uppgifterna i det register som anges i 21 § ska bevaras under längre tid än vad som sägs där. Vidare framgår det av 25 § samma lag att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter registret i 21 § ska innehålla. I 7 § förordningen (2008:414) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler anges att Socialstyrelsen och Läkemedelsverket får meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter sådana register som anges i 21 § lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler ska innehålla. Av 8 § samma förordning framgår att dessa myndigheter även får meddela föreskrifter om att upp-
gifterna i det register som anges i 21 § ska bevaras under längre tid än vad som sägs där.
34
Patientdatalagen (2008:355) trädde i kraft den 1 juli 2008. Den är en sammanhållen reglering av personuppgiftsbehandlingen inom hälso- och sjukvården och innebär bland annat att patientjournallagen (1985:562) och lagen (1998:544) om vårdregister ersätts av den nya lagen. Patientdatalagen gäller för alla vårdgivare oavsett huvudmannaskap och tillämpas vid vårdgivares behandling av personuppgifter inom hälso- och sjukvården. I lagen finns också bestämmelser om skyldigheten att föra patientjournal. Lagen gäller i tillämpliga delar även uppgifter om avlidna personer.
Patientdatalagen omfattar personuppgiftsbehandling i den individinriktade patientvården inom hälso- och sjukvården. Till denna kärnverksamhet hör åtgärder för att förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador hos enskilda oberoende av om verksamheten utförs i enlighet med hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) eller annan lag såsom t.ex. smittskyddslagen (2004:168) eller lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. Här ingår även annan närliggande patientverksamhet som insemination, transplantationsingrepp på givare och blodgivning m.m. Av patientdatalagen framgår även att det vid vård av patienter ska föras en patientjournal som ska innehålla de uppgifter som behövs för en god och säker vård av patienten. Om uppgifterna finns tillgängliga, ska en patientjournal innehålla uppgift om bland annat patientens identitet, väsentliga uppgifter om bakgrunden till vården, uppgifter om ställd diagnos och anledningen till mera betydande åtgärder samt väsentliga uppgifter om vidtagna och planerade åtgärder. Därutöver får en patientjournal innehålla de uppgifter som enligt lag eller annan författning ska antecknas i en patientjournal. En journalhandling ska bevaras minst tio år efter det att den sista uppgiften fördes in i handlingen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om en journalhandlings innehåll och utformning samt om att vissa slags journalhandlingar ska bevaras under längre tid än tio år. Något sådant bemyndigande har i detta avseende inte givits.
I förhållandet mellan personuppgiftslagen (1998:204) och patientdatalagen gäller personuppgiftslagen vid sådan behandling som är helt eller delvis automatiserad eller där uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier om inget annat sägs i patientdatalagen eller i föreskrifter som meddelats med stöd av patientdatalagen. Av 9 § personuppgiftslagen framgår att personuppgifter inte får bevaras längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen.
Genomförande av artikel 9 i direktivet
Enligt artikel 9.1 i direktiv 2006/86/EG ska vävnadsinrättningarna ha effektiva och noggranna system för att individuellt identifiera och märka de celler och vävnader som tas emot och distribueras. Direktivets krav i dessa delar bedöms vara sådana att de bör kunna genomföras genom bestämmelser i förordning och myndighetsföreskrifter. Stöd för sådan
normgivning finns i 38 § lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler och i 12 § förordning (2008:414) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler.
35
Vidare ska en vävnadsinrättning, enligt artikel 9.2 i direktivet, bevara vissa uppgifter som anges i bilaga VI till direktivet i minst 30 år.
Av 21 § lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler ska uppgifterna i registret gallras 30 år efter införandet. Av 22 § samma lag framgår det att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om att uppgifterna i 21 § ska bevaras under en längre tid än vad som där sägs. Vidare framgår det av 25 § lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som registret i 21 § ska innehålla. Av 7 och 8 §§ förordning om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler framgår att Socialstyrelsen och Läkemedelsverket får meddela föreskrifter i ovan nämnda avseenden. Direktivets krav i dessa delar bedöms således vara sådana att de ska kunna genomföras genom bestämmelser i förordning och myndighetsföreskrifter.
Av artikel 9.2 framgår även att organisationer med ansvar för användning på människa ska förvara de uppgifter som framgår av bilaga VI i direktivet i minst 30 år på ett lämpligt, läsbart lagringsmedium. Bland annat ska uppgifter om mottagaren bevaras. De uppgifter som en organisation med ansvar för användning på människa ska spara enligt artikel 9.2 och bilagan till direktivet bedöms vara sådana uppgifter som ska finnas antecknade i en patientjournal. Enligt 3 kap. 17 § patientdatalagen (2008:355) ska en journalhandling bevaras minst tio år efter det att den sista uppgiften fördes in i handlingen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om en journalhandlings innehåll och utformning samt om att vissa slags journalhandlingar ska bevaras under längre tid än tio år. Något bemyndigande i detta avseende har inte givits, men regeringen har för avsikt att ge Socialstyrelsen ett sådant bemyndigande. Därigenom möjliggörs genomförandet av artikel 9.2 i svensk rätt. Direktivets krav i dessa delar bedöms därmed vara sådana att de antingen omfattas av patientdatalagen eller bör kunna genomföras genom bestämmelser i förordning och myndighetsföreskrifter.
8 Registrering av mottagarens identitet i vävnadsinrättningarnas register
36
Regeringens förslag: Den som har tillstånd att bedriva vävnadsinrättning ska föra ett register där personuppgifter om mottagarens identitet ingår.
En organisation med ansvar för användning på människa ska till den vävnadsinrättning som distribuerade vävnaden eller cellerna lämna uppgift om mottagarens identitet. Lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler ska således även vara tillämplig på organisationer med ansvar för användning på människa såvitt avser ovan nämnda uppgiftsskyldighet.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanser: Den övervägande majoriteten av remissinstanserna har tillstyrkt eller lämnat förslagen utan erinran. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet ställer sig tveksam till om de skäl som anförs i promemorian kan anses tillräckliga för att motivera en obligatorisk registrering av mottagarens identitet i vävnadsinrättningarnas register och föreslår att andra alternativ övervägs i första hand.
Skälen för regeringens förslag: Som nämnts i avsnitt 4.3 och 6 har regeringen i denna proposition endast för avsikt att genomföra de artiklar i direktiv 2006/86/EG som inte är genomförda i svensk rätt. I sitt yttrande över lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler tog Lagrådet upp frågan om direktivet kräver att personuppgifter om mottagarens identitet skulle få registreras i vävnadsinrättningarnas register. Regeringen gjorde bedömningen att ett införande av personuppgifter om mottagarens identitet i vävnadsinrättningarnas register var av en sådan integritetskänslig art att frågan borde beredas på sedvanligt sätt med berörda remissinstanser. Regeringen gjorde därmed bedömningen att frågan i stället borde behandlas i departementspromemorian om Genomförande av Kommissionens direktiv 2006/86/EG (prop. 2007/08:96 s. 67 f.). Frågan behandlades i nämnda promemoria och kommer även att behandlas i denna proposition.
Direktivens krav på spårbarhet och gällande rätt
Av artikel 8.1 i direktiv 2004/23/EG framgår att medlemsstaterna ska se till att de vävnader och celler som tillvaratas, bearbetas, förvaras och distribueras inom medlemsstaten kan spåras från givare till mottagare och omvänt. Enligt artikel 8.4 i samma direktiv ska vävnadsinrättningarna bevara de uppgifter som är nödvändiga för att garantera spårbarhet i alla skeden. De uppgifter som krävs för att garantera fullständig spårbarhet ska bevaras i minst 30 år efter kliniskt bruk. Uppgifterna får även förvaras i elektronisk form. Enligt artikel 10.1 i direktiv 2004/23/EG ska vävnadsinrättningar föra ett register över sin verksamhet och över ursprunget till och användningen av vävnader och celler avsedda för användning på människor. Registret ska föras i enlighet med kraven i artikel 28 f. Av 21 § första stycket lagen om kvalitets- och
säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler framgår att en vävnadsinrättning ska föra ett register med uppgifter om sin verksamhet, givare av mänskliga vävnader och celler samt kontroller som utförts av mänskliga vävnader och celler. Av 21 § andra stycket framgår att ändamålet med registret är att säkerställa spårbarhet av mänskliga vävnader och celler för att förhindra överföring av sjukdomar. Enligt 21 § tredje stycket får registret i fråga om personuppgifter innehålla uppgifter endast om givarens identitet, givarens uppgivna sjukdomshistoria samt uppgifter om resultatet av undersökningar på givaren och av kontroller av de mänskliga vävnaderna och cellerna. Däremot får registret inte innehålla uppgifter om mottagaren.
37
Uppställer direktiven krav på att mottagarens identitet ska registreras i vävnadsinrättningarnas register?
Vid granskningen av förslaget rörande lag (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler anförde Lagrådet i sitt yttrande att enbart uppgifter om givarens identitet inte kunde anses tillräckliga för att uppfylla det krav på spårbarhet som uppställs i artikel 8.1. Lagrådet anförde vidare att artikel 10.1 uppställer krav på att register ska föras inte bara över ”ursprunget till” utan också ”användningen av” vävnader och celler avsedda för användning på människor. Vidare kunde, enligt Lagrådet, en jämförelse göras med det register som den som har tillstånd att bedriva blodverksamhet ska föra enligt 16 § lagen (2006:496) om blodsäkerhet (prop. 2007/08:2 s. 19 ff.).
I propositionen om Genomförande av EG-direktivet om mänskliga vävnader och celler anfördes att begreppet ”användningen av” vävnader och celler i artikel 10.1 enligt regeringens mening inte kunde anses innefatta ett krav på att registrera personuppgifter om den person som är mottagare av de mänskliga vävnaderna och cellerna. Vidare anfördes att ett liknande spårbarhetskrav som upptas i artikel 8.1 även finns i artikel 14.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/98/EG av den 27 januari 2003 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för insamling, kontroll, framställning, förvaring och distribution av humanblod och blodkomponenter och om ändring av direktiv 2001/83/EG (nedan benämnt bloddirektivet). I artikel 14.1 i bloddirektivet anges att medlemsstaterna ska vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att blod och blodkomponenter som samlas in, kontrolleras, framställs, förvaras, frisläpps och/eller distribueras inom deras territorium kan spåras från givare till mottagare och omvänt. Vid genomförandet av bloddirektivet gjorde regeringen bedömningen att mottagaren inte skulle få registreras (jfr prop. 2005/06:141). Det var först vid genomförandet av ett efterföljande kommissionsdirektiv, dir. 2005/61/EG, vilket innehöll ett krav på att de inrättningar som lämnade ut blod hade rutiner för att kontrollera att det utlämnade blodet hade transfunderats till avsedd mottagare, eller vad som hänt med det blod som inte hade transfunderats, som 16 § lagen om blodsäkerhet kompletterades så att även personuppgifter om mottagarens identitet skulle få registreras i de register som förs på blodcentralerna (jfr prop. 2007/08:2). Ändringen trädde i kraft den 1 januari 2008 (SFS 2007:1130).
Som ovan nämnts ska vävnader och celler, enligt artikel 8.1 i direktiv 2004/23/EG, kunna spåras från givare till mottagare och omvänt. Vidare framgår det av artikel 8.4 i direktiv 2004/23/EG att vävnadsinrättningarna ska bevara de uppgifter som är nödvändiga för att garantera spårbarhet i alla skeden. För att kunna garantera denna spårbarhet i alla skeden kan det hävdas att vävnadsinrättningarna behöver tillgång till givarens identitet, dennes uppgivna sjukdomshistoria och uppgifter om resultaten av undersökningar på givaren och av kontroller av de mänskliga vävnaderna och cellerna men även tillgång till mottagarens identitet. Med dessa uppgifter kan en vävnadsinrättning spåra vävnader och celler från givare till mottagare och omvänt, såsom stadgas i artikel 8.1 direktiv 2004/23/EG. Frågan är dock om bestämmelserna i direktiv 2006/86/EG om tillämpning av direktiv 2004/23/EG med avseende på bl.a. spårbarhetskrav innebär att Sverige måste införa krav på registrering i vävnadsinrättningarnas register av identiteten på den fysiska person som vävnaderna eller cellerna använts på. Direktiv 2006/86/EG anger om spårbarhet att vävnadsinrättningarna ska ha effektiva och noggranna system för att individuellt identifiera och märka de celler och vävnader som tas emot och distribueras (artikel 9.1). Av artikel 9.2 och bilaga VI till det direktivet framgår det vidare att vävnadsinrättningarna ska bevara vissa uppgifter om givaren, produkten och användning på människa. Uppräkningen i bilagan av vilka uppgifter som vävnadsinrättningarna ska bevara anger inte något om uppgifter om mottagaren. I fråga om uppgifter om användningen på människa anger bilagan istället att vävnadsinrättningarna ska bevara åtminstone datum för distribution/kassation och uppgifter om klinisk expert eller slutanvändare/anläggning. I fråga om vad som avses med spårbarhet i direktiv 2006/86/EG kan man även konstatera att artikel 2 innehåller en definition av begreppet. Enligt artikel 2 avses med spårbarhet i detta direktiv följande:
38
Möjligheten att lokalisera och identifiera vävnaden eller cellerna under varje steg från tillvaratagande till bearbetning, kontroll, förvaring och distribution till mottagaren eller för kassation, och därmed också möjligheten att identifiera givare och vävnadsinrättning, eller den tillverkningsanläggning som tar emot, bearbetar eller förvarar vävnaden eller cellerna, samt möjligheten att identifiera mottagarna på de vårdinrättningar som överför vävnaden eller cellerna till mottagaren; spårbarhet innebär också möjligheten att lokalisera och identifiera alla relevanta uppgifter om produkter och material som kommer i kontakt med dessa vävnader/celler.
Med hänvisning till dessa bestämmelser kan man således hävda att kraven på spårbarhet enligt direktiv 2006/86/EG inte innebär ett krav på registrering av uppgifter om mottagarnas identitet i vävnadsinrättningarnas register. Tillgången till de uppgifter som bilaga VI anger i fråga om uppgifter om användningen på människa (datum för distribution/kassation och uppgifter om klinisk expert eller slutanvändare/anläggning) gör det möjligt för en vävnadsinrättning att kontakta den organisation med ansvar för användning på människa som överfört vävnaden eller cellerna till mottagaren. Denna organisation kan i sina handlingar finna uppgifterna om mottagaren, bl.a. enligt de krav som gäller för journalföring. Därmed föreligger en spårbarhet från givare till mottagare. I enlighet med artikel 9.2 och bilaga VI till direktiv, ska vidare en
organisation med ansvar för användning på människa bevara uppgifter om bland annat den tillhandahållande vävnadsinrättningen och mottagaren. Med dessa uppgifter finns det således en möjlighet för spårbarhet från mottagaren till givaren. Enligt Juridiska fakultetsnämnden vid
Uppsala universitet mening kan det inte tas för givet att de allmänna krav som gäller för journalföring inom hälso- och sjukvården medför att donerade vävnader och celler kan spåras till mottagaren, utan att det föreskrivs några särskilda krav på sådan spårningsregistrering hos vårdgivaren. Införandet av särskilda föreskrifter om sådan registrering skulle kunna övervägas (jfr Socialstyrelsens föreskrifter [SOSFS 2006:18] om transfusion av blodkomponenter, särskilt 3 kap. Dokumentation och arkivering).
39
Personuppgiftslagen (1998:204)
Ett annat förfarande, som är säkrare och effektivare, är i stället att låta registrera personuppgifter om mottagarens identitet i det register vävnadsinrättningarna är skyldiga att föra. Ett sådant förfarande skulle motsvara det som finns inom blodverksamheten.
Som anges i ingresspunkt 24 till direktiv 2004/23/EG är dataskyddsdirektivet (95/46/EG) tillämpligt på personuppgifter som behandlas i enlighet med förstnämnda direktiv. Vid övervägande om mottagarens identitet ska få registreras i vävnadsinrättningars register måste således bestämmelserna i dataskyddsdirektivet och personuppgiftslagen (1998:204) beaktas. Syftet med personuppgiftslagen är att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter. Personuppgiftslagen innehåller ett uttryckligt förbud mot att behandla vissa särskilt integritetskänsliga uppgifter om enskilda personer bland annat sådana som rör hälsa (13 §). Sådana uppgifter betecknas i personuppgiftslagen som känsliga personuppgifter. Trots förbudet är det tillåtet att behandla sådana personuppgifter i vissa uppräknade fall som anges i 15–19 §§. Med stöd av 18 § kan känsliga personuppgifter få behandlas för hälso- och sjukvårdsändamål om behandlingen är nödvändig för bland annat förebyggande hälso- och sjukvård, medicinska diagnoser, vård eller behandling. En registrering av mottagarens identitet i vävnadsinrättningars register faller inom de kriterier som anges i 18 § och behandling av personuppgifter i dessa avseenden får därmed anses tillåten utan hinder av förbudet i 13 §. För att en behandling över huvud taget ska få ske måste den emellertid också vara tillåten enligt övriga bestämmelser i personuppgiftslagen. Enligt 10 § personuppgiftslagen får personuppgifter bara behandlas om den registrerade har lämnat sitt samtycke till behandlingen eller om behandlingen kan hänföras till ett sådant i lagen uppräknat fall av tillåten behandling t.ex. att behandlingen är nödvändig för att en arbetsuppgift av allmänt intresse ska kunna utföras. I likhet med vad som anförts i propositionen om Genomförande av EG-direktivet om mänskliga vävnader och celler får intresset att kunna spåra mänskliga vävnader och celler för att förhindra överföring av sjukdomar anses vara ett mycket angeläget samhälleligt intresse (prop. 2007/08:96 s. 68). Att registrera identiteten på mottagare av mänskliga vävnader och celler i detta syfte kan således
ses som en arbetsuppgift av allmänt intresse. Frågan är dock om det är nödvändigt att registrera mottagarens identitet i vävnadsinrättningarnas register eller om syftet går att uppnå på ett sätt som framstår som mindre integritetskänsligt.
40
Avvägning mellan samhällets intresse av att registrera mottagarens identitet och den enskildes integritet
En, vid sidan av den registrering hos vårdgivare som ska ske enligt reglerna om patientjournalföring, registrering av mottagarens identitet i vävnadsinrättningarnas register där även givaren finns registrerad är integritetskänslig och en avvägning måste göras mellan samhällets intresse av att registrera uppgifterna där och den enskildes integritet. Vid denna bedömning bör man bland annat beakta hur många mottagare som kan komma att bli registrerade, hur många register det kan bli tal om, vilka regler till skydd för uppgifterna som kommer att gälla och risken för obehörig användning och spridning av uppgifterna samt vilka alternativ till denna registrering som står till buds. För närvarande finns ingen tillgänglig statistik över det totala antalet mottagare. År 2006 förmedlades 158 stycken hjärtklaffar till små barn. Vidare förmedlades 524 stycken hornhinnor och 92 hörselben för transplantation. De cirka femton IVFklinikerna som finns i landet behandlade mellan 500 till 3 000 patienter per år och klinik. Därutöver transplanterades hud, benvävnad, hematopoetiska (blodbildande) stamceller m.m. (se prop. 2007/08:96 s. 14 ff.). Någon uppskattning om antalet mottagare har inte gjorts. Det finns inte heller någon sammanställning om hur många vävnadsinrättningar som finns i Sverige, men en uppskattning gjord av Socialstyrelsen är att det finns ett sextiotal sådana inrättningar. Sveriges Kommuner och Landsting planerar att i november 2008 göra en inventering av antalet vävnadsinrättningar och mottagare av mänskliga vävnader och celler.
Genom att registrera mottagarens identitet i vävnadsinrättningarnas register kommer det av registret att framgå att mottagaren erhållit vävnader eller celler. Även uppgifter om en eventuell smitta från givaren eller resultaten av kontroller av mänskliga vävnader och celler kommer att ingå i registret. Om t.ex. en kontroll visar att mänskliga vävnader eller celler som tillvaratagits kan överföra en viss sjukdom kommer dessa uppgift om de kontrollerade vävnaderna eller cellerna att där kunna kopplas till mottagaren. Detta är emellertid själva syftet med att registrera mottagarens identitet och ändamålet med registret är, som framgår av 21 § lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler, att säkerställa spårbarhet av mänskliga vävnader och celler för att förhindra överföring av sjukdomar.
Personuppgiftslagen är tillämplig på registret och av 21 § lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler framgår att den som har tillstånd att bedriva en vävnadsinrättning är personuppgiftsansvarig för registret. I de fall verksamheten vid en vävnadsinrättning är att betrakta som hälso- och sjukvård och bestämmelserna i patientdatalagen är tillämpliga får lagarna tillämpas parallellt (jfr prop. 2007/08:96 s. 68). Uppgifterna i registret kommer att vara sekretessbelagda enligt 7 kap. 1 c § sekretesslagen (1980:100) respektive om-
fattas av tystnadsplikt enligt 2 kap. 8 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område respektive 27 § lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler (se vidare avsnitt 9).
41
Andra alternativ
Frågan är om det finns andra alternativ än att registrera mottagarens identitet i vävnadsinrättningars register. Som ovan nämnts torde vävnader och celler kunna spåras genom de uppgifter som ska registreras i vävnadsinrättningarnas register och de patientjournaler som en organisation med ansvar för användning ska föra. Mot bakgrund av bland annat att spårning av mottagaren via den sjukvårdsinrättning där behandlingen genomförts normalt torde vara möjlig, ställer sig Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet tveksam till att en rutinmässig registrering hos vävnadsinrättningen av samtliga mottagare ska föreskrivas. Fakultetsnämnden anser att det i första hand borde övervägas vilka åtgärder som skulle kunna vidtas för att underlätta och säkerställa spårning av mottagaren via den organisation som utfört användningen av cellerna eller vävnaderna.
Ett förfarande, där vävnadsinrättningar måste kontakta en organisation med ansvar för användning på människa för att få information om mottagarens identitet, kan emellertid innebära att förutsättningarna för att vidta omedelbara åtgärder allvarligt försämras, vilket kan äventyra människors liv och hälsa. Omedelbara åtgärder kan behöva vidtas för att skyndsamt få en mottagare under vård och behandling, men även för att förhindra att vävnader eller celler med en smittsamma sjukdom används på andra mottagare. Ett exempel på vikten av skyndsam spårbarhet i det senare avseendet är vid s.k. multipel donation, dvs. när olika vävnader och celler tillvaratas från en givare, eller där de tillvaratagna vävnader eller cellerna delas, för användning på flera mottagare. Om det visar sig att en mottagare har fått en smittsam sjukdom av de donerade vävnaderna eller cellerna är det av största vikt att skyndsamt förhindra att samma givares vävnader och celler används på ytterligare mottagare. Det är även viktigt att skyndsamt spåra de patienter på vilka dessa vävnader och celler redan har använts så att de snabbt kommer under behandling och vård och att de informeras om hur de kan minimera risken för vidare smittspridning, i de fall det är aktuellt.
Även om spårning av vävnader och celler är möjlig genom kontakter mellan vävnadsinrättningar och organisationer med ansvar för användning på människa, blir det genom att uppgifter om mottagaren bevaras i det register som vävnadsinrättningar ska föra möjligt att säkerställa optimal smittspårning när smitta misstänks eller har konstaterats. Därmed kan man skyndsamt förhindra att fler personer smittas. Man kan även skyndsamt spåra personer på vilka vävnader eller celler har använts och insätta adekvat vård och behandling som kan minimera konsekvenserna. Genom förfarandet får vävnadsinrättningarna även det övergripande ansvaret för spårbarheten.
Det förfarandet där vävnadsinrättningar måste kontakta en organisation med ansvar för användning på människa för att få information om
mottagarens identitet innebär även att information om mottagarens identitet endast är tillgänglig hos organisationen med ansvar för användning på människa och att nödvändig information för spårbarhet således är spridd mellan olika inrättningar. Detta kan innebära ett integritetsskydd för givaren och mottagaren, men för spårbarhet krävs det att kopplingen mellan uppgifterna vid de olika inrättningarna fungerar. I annat fall finns risk för att spårbarheten försämras eller inte fungerar alls. Därvid ska beaktas att uppgifterna ska bevaras under en lång tid, i minst 30 år, och kopplingen mellan de olika inrättningarnas uppgifter ska således upprätthållas under denna långa tid.
42
Slutsats
Vid en avvägning mellan de motstående intressen som gör sig gällande, får den inskränkning av enskildas integritet som registreringen hos vävnadsinrättningarna av mottagarens identitet innebär anses både acceptabel och väl motiverad. En liknande bedömning gjordes i förarbetena till lagen om blodsäkerhet (prop. 2007/08:2 s. 22). Inskränkningen får även anses vara proportionerlig i förhållande till sitt syfte i den mening som avses i artikel 8 i den Europiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och således förenlig med Sveriges åtaganden enligt denna konvention. Det föreslås således att 21 § lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler ska kompletteras så att personuppgifter om mottagarens identitet också ska få registreras i vävnadsinrättningarnas register. Den föreslagna bestämmelsen är förenlig med artiklarna 8.1 och 8.4 i direktiv 2004/23/EG. Artikel 10.1 i direktiv 2004/23/EG som anger att vävnadsinrättningar ska föra ett register över sin verksamhet och över ursprunget till och användningen av vävnader och celler avsedda för användning på människor, utgör inget hinder för den föreslagna bestämmelsen. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anför att om rutinmässig registrering av mottagarens identitet i vävnadsinrättningens register ändå anses motiverad kan det vidare övervägas om det inte borde vara möjligt för enskilda mottagare att undanbe sig sådan registrering, så länge det inte finns något tungt vägande allmänintresse som talar häremot. Som nämnts ovan, anser regeringen att intresset att spåra mänskliga vävnader och celler för att förhindra överföring av sjukdomar är ett mycket angeläget samhälleligt intresse. Behoven av att skyndsamt och effektivt förhindra överföring av smittsamma sjukdomar och att sätta in adekvat vård och behandling till dem som redan kan ha smittas, är så viktiga att registrering av mottagarens identitet inte kan baseras på mottagarens ställningstagande i frågan. Registrering av personuppgifter om mottagarens identitet i det register vävnadsinrättningar är skyldiga att föra enligt 21 § lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler ska således inte vara beroende av att mottagaren lämnat sitt samtycke därtill.
Uppgiftsskyldighet för organisationer med ansvar för användning på människa
43
Vävnadsinrättningarna har inte kännedom om vem som är mottagare av vävnader eller celler när en annan vårdinrättning utför själva användningen på människa. Det krävs således att organisationer med ansvar för användning på människa informerar berörd vävnadsinrättning om vilken person vävnaderna eller cellerna har använts på för att vävnadsinrättningen ska kunna registrera uppgift om den mottagarens identitet. Det föreslås att en sådan uppgiftsskyldighet införs. Bestämmelsen får sekretessbrytande effekt, se avsnitt 9. I detta sammanhang kan nämnas att, i avsnitt 6, gör regeringen bedömningen att en organisation med ansvar för användning på människor även ska anmäla allvarliga biverkningar och avvikande händelser när organisationen använder läkemedel som innehåller mänskliga vävnader och celler på människor. Regeringen gör motsvarande bedömning vad avser skyldigheten att lämna uppgifter om mottagarens identitet; dvs. när en organisation med ansvar för användning på människa använder läkemedel som innehåller mänskliga vävnader och celler ska den lämna uppgifter om mottagarens identitet till berörd vävnadsinrättning.
Övrigt
En redaktionell ändring föreslås, vilken innebär av orden ”uppgift om” tas bort i 21 § tredje stycket 3 lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler.
Några remissinstanser har föreslagit ytterligare ändringar i 21 § lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler. Dessa ändringsförslag hänför sig emellertid inte till direktiv 2006/86/EG. Med undantag av frågan om mottagarens identitet ska registreras i vävnadsinrättningarnas register har regeringen i denna proposition endast för avsikt att genomföra de artiklar i direktiv 2006/86/EG som inte är genomförda i svensk rätt. Andra förslag till ändringar i lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler som inte avser genomförande av artiklar i direktiv 2006/86/EG kommer därför inte att behandlas i denna proposition.
9 Ändring i sekretesslagen (1980:100)
Regeringens förslag: Utan hinder av sekretess ska uppgift få lämnas till enskild enligt vad som anges i lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissinstanserna har ingen erinran mot promemorians förslag i sak.
Skälen för regeringens förslag
44
Gällande rätt
Sekretess inom den allmänna hälso- och sjukvården m.m.
I sekretesslagen (1980:100) finns bestämmelser om tystnadsplikt i det allmännas verksamhet och om förbud att lämna ut allmänna handlingar. Sekretessen innebär ett förbud att röja en uppgift oberoende av hur detta sker (1 kap. 1 § sekretesslagen). Sekretessen gäller både mot enskilda och mot andra myndigheter men också i förhållandet mellan olika verksamhetsgrenar inom samma myndighet om de är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra (1 kap. 2 § och 3 § första och andra styckena sekretesslagen).
I 7 kap. 1 c § första stycket sekretesslagen föreskrivs att sekretess gäller inom hälso- och sjukvården. Med uttrycket hälso- och sjukvård avses först och främst den öppna och slutna sjukvård för vilken grundläggande bestämmelser finns i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Hit hör också den förebyggande medicinska hälsovården. Enligt bestämmelsen gäller sekretess, om inte annat följer av 2 §, inom hälso- och sjukvården för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider men. Detsamma gäller i annan medicinsk verksamhet, såsom rättsmedicinsk och rättspsykiatrisk undersökning, insemination, befruktning utanför kroppen, fastställande av könstillhörighet, abort, sterilisering, kastrering, omskärelse, åtgärder mot smittsamma sjukdomar och ärenden hos nämnd med uppgift att bedriva patientnämndsverksamhet. Detta är endast en exemplifiering och inte en uttömmande uppräkning av vad som avses med annan medicinsk verksamhet. Med uttrycket "annan medicinsk verksamhet" åsyftas verksamhet som inte primärt har vård- eller behandlingssyfte (se prop. 1979/80:2 s. 167 och Regner m.fl., Sekretesslagen – En kommentar, s. 7:4 f.). Förutom de exempel som nämns i lagtexten nämns i förarbetena bl.a. rättsmedicinsk undersökning och läkarundersökning som går ut på att fastställa en persons lämplighet för viss befattning, t.ex. inom försvaret.
Tystnadsplikt inom den enskilda hälso- och sjukvården m.m.
I 2 kap. 8 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS) föreskrivs att den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen inom den enskilda hälso- och sjukvården inte obehörigen får röja vad han eller hon i sin verksamhet har fått veta om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör sådan uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.
För enskilt bedriven verksamhet där det sker tillvaratagande och kontroll av mänskliga vävnader och celler som ska användas för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor gäller 27 § lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler. Enligt det lagrummet får den som tillhör eller har tillhört personalen på en sådan vävnadsinrättning inte obehörigen röja
vad han eller hon i verksamheten har fått veta om en enskild givares hälsotillstånd och andra personliga förhållanden (jfr prop. 2007/08:96 s. 90).
45
Utlämnande av uppgifter
Som nämnts ovan gäller sekretess gentemot andra myndigheter, men också i förhållande mellan olika verksamhetsgrenar inom samma myndighet om de är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra. Myndigheter kan dock i vissa fall utbyta sekretessbelagd information. Så är bland annat fallet om det finns sekretessbrytande bestämmelser i lag eller förordning, se 14 kap. 1 § sekretesslagen. Enligt 7 kap. 1 c § sjätte stycket 1 sekretesslagen hindrar sekretess enligt första stycket i samma paragraf inte att en uppgift lämnas från myndighet som bedriver verksamhet enligt första stycket, d.v.s. hälso- och sjukvård eller annan medicinsk verksamhet, till en annan sådan myndighet i samma kommun eller landsting.
Det följer av 13 kap. 1 § sekretesslagen att om en myndighet i sin verksamhet som avser tillsyn eller revision, från en annan myndighet erhåller uppgift som är sekretessbelagd där, gäller sekretessen också hos den mottagande myndigheten. Denna bestämmelse tillämpas emellertid inte om en sekretessbestämmelse till skydd för samma intresse ändå är tillämplig på uppgiften hos den mottagande myndigheten (13 kap. 6 § sekretesslagen). En sådan sekretessbestämmelse återfinns i 7 kap. 1 c § andra stycket sekretesslagen, vari det anges att sekretess enligt paragrafens första stycke också gäller i sådan verksamhet hos en myndighet som innefattar bland annat särskild tillsyn över allmän eller enskild hälso- och sjukvård. I förarbetena till 7 kap. 1 c § andra stycket anges att det i den bestämmelsen föreskrivs att sekretessen enligt första stycket också gäller i den särskilda tillsynen över hälso- och sjukvård och annan medicinsk verksamhet som primärt utgör sekretessreglernas tillämpningsområde (prop. 1979/80:2 Del A s. 174). Som har framgått ovan omfattar tillämpningsområdet för 7 kap. 1 c § första stycket såväl hälso- och sjukvård som annan medicinsk verksamhet.
Enligt 8 kap. 6 § första stycket sekretesslagen gäller sekretess i den utsträckning regeringen föreskriver det i statlig myndighets verksamhet som består i bland annat tillsyn över näringslivet. Sekretessen gäller för uppgift om enskilds affärs- eller driftförhållanden om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Med stöd av detta bemyndigande har regeringen föreskrivit sekretess vid tillståndsgivning och tillsyn enligt lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler, se 2 § sekretessförordningen (1980:657) och punkt 39 i bilagan till förordningen.
I 1 kap. 2 § sekretesslagen anges att uppgift för vilken sekretess gäller enligt sekretesslagen inte får röjas för enskild i andra fall än som anges i lagen eller i lag eller förordning till vilken lagen hänvisar.
Regeringens förslag
46
Sekretessbelagda uppgifter
Propositionen innehåller förslag till två bestämmelser om uppgiftsskyldighet. I avsnitt 6 föreslås att organisationer för tillvaratagande och organisationer med ansvar för användning på människa ska anmäla allvarliga biverkningar och avvikande händelser till mottagande respektive distribuerande vävnadsinrättningar. I avsnitt 8 föreslås en skyldighet för en organisation med ansvar för användning på människa att lämna uppgifter om mottagarens identitet till den vävnadsinrättning som distribuerade vävnaderna eller cellerna. Ingen remissinstans har haft något att erinra mot förslagen. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har dock beträffande de bedömningar avseende sekretessregleringen som görs i promemorian om Genomförande av Kommissionens direktiv 2006/86/EG anfört att det framstår som märkligt att tillvaratagande, kontroll och förvaring av mänskliga celler för insemination och befruktning utanför kroppen ska anses falla inom begreppet hälso- och sjukvård när motsvarande behandlingar uttryckligen hänförs till ”annan medicinsk verksamhet” i 7 kap. 1 c § första stycket sekretesslagen. Vidare anför fakultetsnämnden att om tillvaratagande, kontroll och förvaring av exempelvis mänskliga ägg för donation inte betraktas som hälso- och sjukvård, borde rimligen detsamma gälla tillvaratagande av andra mänskliga celler avsedda för användning på människa.
I propositionen Genomförande av EG-direktivet om mänskliga vävnader och celler (prop. 2007/08:96) har den bedömningen gjorts att verksamhet som avser donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler avsedda för användning på människor inbegriper åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador och att sådan verksamhet därför är att betrakta som hälso- och sjukvård i den mening som avses i hälso- och sjukvårdslagen. Bestämmelserna i 7 kap. 1 c § första stycket sekretesslagen och 2 kap. 8 § LYHS är således enligt dessa uttalanden tillämpliga på sådan verksamhet (prop. 2007/08:96 s. 89 f). I samma proposition gjordes vidare bedömningen att donation, tillvaratagande och kontroll av mänskliga celler avsedda att användas vid tillverkning av läkemedel är verksamhet som inte primärt har vård- eller behandlingssyfte. Insamlingen utgör emellertid ingrepp på människor som måste ske på ett medicinskt riktigt sätt. Sådan verksamhet får därför anses vara sådan individuellt inriktad verksamhet som är att betrakta som "annan medicinsk verksamhet" i den mening begreppet har i 7 kap. 1 c § sekretesslagen. Sekretess gäller således för sådan verksamhet som bedrivs genom det allmännas försorg (prop. 2007/08:96 s. 90).
Motsvarande bedömningar har gjorts beträffande blod och blodkomponenter i propositionen Ändringar i lagen om blodsäkerhet m.m. (prop. 2007/08:2). Där konstateras att det vid införandet av lagen (2006:496) om blodsäkerhet gjordes bedömningen att verksamhet som avser insamling, kontroll, framställning, förvaring och distribution av blod och blodkomponenter avsedda att användas vid transfusion inbegriper åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjuk-
domar och skador och därför är att betrakta som hälso- och sjukvård i den mening som avses i hälso- och sjukvårdslagen. Det konstaterades vidare att 7 kap. 1 c § sekretesslagen om sekretess inom hälso- och sjukvården därför anses tillämplig i sådan verksamhet som bedrivs av blodcentraler i offentlig regi (prop. 2007/08:2 s. 26). När det är fråga om insamling och kontroll av blod och blodkomponenter som är avsedda att användas vid läkemedelstillverkning har dock verksamheten inte primärt ett vård- eller behandlingssyfte. Insamlingen och kontrollen utgör dock ett ingrepp som måste ske på ett medicinskt riktigt sätt. Verksamheten utgör därmed sådan ”annan medicinsk verksamhet” som anges i 7 kap. 1 c § sekretesslagen (prop. 2007/08:2 s. 26).
47
Regeringen anser att uttalandena i de tidigare nämnda propositionerna visar att bedömningen av om donationen/tillvaratagandet av de mänskliga vävnaderna eller cellerna ska anses utgöra hälso- och sjukvård eller annan medicinsk verksamhet beror på om vävnaderna eller cellerna är avsedda för användning inom hälso- och sjukvården i den mening begreppet har i 7 kap. 1 c § första stycket sekretesslagen eller inom verksamhet som anses utgöra annan medicinsk verksamhet. Eftersom insemination och befruktning utanför kroppen utgör annan medicinsk verksamhet enligt 7 kap. 1 c § första stycket sekretesslagen delar regeringen fakultetsnämndens uppfattning att tillvaratagande, kontroll och förvaring av mänskliga könsceller för insemination och befruktning utanför kroppen ska anses utgöra annan medicinsk verksamhet enligt 7 kap. 1 § sekretesslagen. När det är fråga om andra tillvarataganden, exempelvis en operation som utförs på en person för att denne ska kunna donera t.ex. stamceller till en annan person i syfte att rädda livet på denne, anser dock regeringen att ett sådant ingrepp utgör ett led i hälso- och sjukvården på motsvarande sätt som donationer av blod som ska användas vid blodtransfusioner anses utgöra ett led i hälso- och sjukvården. Regeringen anser således att bedömningen av om donationer/tillvaratagande av mänskliga vävnader och celler ska anses utgöra hälso- och sjukvård eller annan medicinsk verksamhet liksom hittills ska avgöras med utgångspunkt från syftet med donationen/tillvaratagandet.
De uppgifter som organisationer för tillvaratagande och organisationer med ansvar för användning på människa ska anmäla till vävnadsinrättningar enligt förslagen i avsnitt 6 och 8 omfattas således hos sådana organisationer och vävnadsinrättningar som drivs i offentlig regi av sekretess enligt 7 kap. 1 c § första stycket sekretesslagen. För uppgifter hos de vävnadsinrättningar, organisationer för tillvaratagande och organisationer med ansvar för användning på människa som bedrivs i enskild regi är bestämmelserna i 2 kap. 8 § LYHS respektive 27 § lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler om tystnadsplikt tillämpliga.
Utlämnande av uppgifter
I de fall en tillvaratagande organisation eller en organisation med ansvar för användning på människa som drivs i offentlig regi ska lämna uppgifter till en vävnadsinrättning som också drivs i offentlig regi görs följande bedömning i sekretessfrågan. Av 7 kap. 1 c § sjätte stycket 1 sekre-
tesslagen framgår att sekretess enligt första stycket inte hindrar att en uppgift lämnas från en myndighet som bedriver verksamhet enligt första stycket, d.v.s. hälso- och sjukvård eller annan medicinsk verksamhet, till en annan sådan myndighet i samma kommun eller landsting. För de fall information ska lämnas till en vävnadsinrättning i ett annat landsting eller kommun kan det lagrummet inte åberopas. Som framgår av avsnitt 6 och 8 föreslås det att anmälningsplikt och uppgiftsskyldighet tas in i lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler. Dessa bestämmelser får sekretessbrytande effekt (jfr 14 kap. 1 § sekretesslagen) och det blir därför möjligt att lämna uppgifter till en vävnadsinrättning, som är en myndighet, i ett annat landsting eller kommun. Någon ändring i sekretesslagen av detta skäl är därför inte påkallat. Uppgifterna hos de mottagande vävnadsinrättningarna som drivs i offentlig regi kommer i sin tur att omfattas av sekretess enligt 7 kap. 1 c § sekretesslagen.
48
Även om de flesta vävnadsinrättningar drivs i offentlig regi finns det även vissa som drivs enskilt. En organisation för tillvaratagande eller en organisation med ansvar för användning på människa som drivs i offentlig regi ska även kunna lämna uppgifter till vävnadsinrättningar som bedrivs i enskild regi. För att det ska bli möjligt måste en hänvisning till lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler införas i sekretesslagen (jfr 1 kap. 2 § sekretesslagen). Det föreslås därför att det görs ett tillägg i 7 kap. 1 c § sjätte stycket 5 sekretesslagen av innebörd att sekretess enligt första stycket inte hindrar att uppgift får lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler. Som framgår av 2 kap. 8 § LYHS respektive 27 § lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler kommer uppgifterna att omfattas av tystnadsplikt även hos den mottagande vävnadsinrättningen.
Av sistnämnda lagrum framgår det att uppgifter som omfattas av tystnadsplikten får lämnas ut om det följer av lag eller förordning. Den föreslagna anmälnings- respektive uppgiftsskyldigheten i lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler medför således även att tillvaratagande organisationer och organisationer med ansvar för användning på människa i enskild regi kommer att kunna lämna uppgifter till vävnadsinrättningar som drivs i såväl offentlig som enskild regi. Uppgifterna kommer att omfattas av sekretess respektive tystnadsplikt hos de mottagande vävnadsinrättningarna enligt 7 kap. 1 c § sekretesslagen, 2 kap. 8 § LYHS och 27 § lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler.
Sekretess i tillsynsverksamhet
Som framgår av avsnitt 6 ska den ansvariga personen som avses i artikel 17 i direktiv 2004/23/EG meddela behörig myndighet de uppgifter som ska ingå i en anmälan i enlighet med del A i bilagorna III och IV till direktiv 2006/86/EG. Sådan anmälan kommer att ske med stöd av 20 § lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler till tillsynsmyndigheten. Som framgår av 2 och 3 §§ för-
ordningen (2008:414) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler är det Socialstyrelsen och Läkemedelsverket som utövar tillsyn över den verksamhet som bedrivs vid vävnadsinrättningar. Enligt vad som redogjorts för ovan omfattas offentlig verksamhet som avser donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler avsedda för användning på människor samt donation, tillvaratagande och kontroll av mänskliga celler avsedda att användas vid tillverkning av läkemedel av sekretess enligt 7 kap. 1 c § första stycket sekretesslagen. Enligt propositionen Genomförande av EG-direktivet om mänskliga vävnader och celler överförs nämnda sekretess till Socialstyrelsen enligt 13 kap. 1 § sekretesslagen (prop. 2007/08:96 s. 90 f.). Som nämnts tidigare ska sistnämnda bestämmelse inte tillämpas om en sekretessbestämmelse till skydd för samma intresse ändå är tillämplig på uppgiften hos den mottagande myndigheten (13 kap. 6 § sekretesslagen).
Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har i det här sammanhanget påpekat att det finns en bestämmelse om tillsynssekretess i 7 kap. 1 c § andra stycket sekretesslagen. Enligt den bestämmelsen gäller sekretessen enligt första stycket också i sådan verksamhet som omfattar bland annat särskild tillsyn över allmän eller enskild hälso- och sjukvård. Som nämnts tidigare anges det i förarbetena till 7 kap. 1 c § andra stycket att det i den bestämmelsen föreskrivs att sekretessen enligt första stycket också gäller i den särskilda tillsynen över hälso- och sjukvård och annan verksamhet som primärt utgör sekretessreglernas tillämpningsområde (prop. 1979/80:2 Del A s. 174). Mot bakgrund av dessa uttalanden anser regeringen att det får anses klarlagt att sekretessen enligt 7 kap. 1 c § andra stycket omfattar tillsyn som tar sikte på såväl sådan hälso- och sjukvårdsverksamhet som annan medicinsk verksamhet som avses i första stycket i samma paragraf. Sekretess kommer därmed att gälla enligt detta lagrum hos de myndigheter som utövar tillsyn över verksamhet som omfattas av lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler.
49
Sekretessen enligt 7 kap. 1 c § första och andra styckena gäller för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Enligt 8 kap. 6 § första stycket sekretesslagen gäller sekretess, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i statlig myndighets verksamhet som består i bl.a. tillsyn över näringslivet för uppgift om enskilds affärs- eller driftförhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Regeringen har med stöd av 8 kap. 6 § första stycket sekretesslagen föreskrivit att även sådan sekretess ska gälla vid tillståndsgivning och tillsyn enligt lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler, se 2 § sekretessförordningen och punkt 39 i bilagan till förordningen.
10 Årsrapporter och utbyte av information mellan behöriga myndigheter och kommissionen
50
Regeringens bedömning: Det som stadgas i artikel 7 i direktivet om årsrapporter föranleder inga ytterligare lagändringar. Vidare krävs inte någon ytterligare lagreglering med anledning av direktivets åtaganden i artikel 8 om utbyte av information mellan de behöriga myndigheterna och kommissionen.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot promemorians bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: Av artikel 7 framgår att medlemsstaterna ska lägga fram en årsrapport till kommissionen om de anmälningar av allvarliga biverkningar och komplikationer som den behöriga myndigheten har tagit emot. Kommissionen ska därefter sända en sammanfattning av de mottagna rapporterna till medlemsstaternas berörda myndigheter, som i sin tur ska ge vävnadsinrättningarna tillgång till denna rapport. Vidare ska den information som lämnas uppfylla de formkrav som anges i del A och B i direktivets bilaga V och den ska omfatta all den information som behövs för att identifiera sändare och bevara dennes referensuppgifter. Vad som stadgas i artikel 7 i direktivet om årsrapporter föranleder inga ytterligare lagändringar.
Enligt artikel 8 ska medlemsstaterna se till att deras behöriga myndigheter meddelar varandra och kommissionen den information om allvarliga biverkningar och komplikationer som behövs för att ändamålsenliga åtgärder ska kunna vidtas. Dessa åtagande bedöms kunna genomföras genom bestämmelser i förordning och myndighetsföreskrifter. Stöd för sådan normgivning finns i 38 § lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler och i 12 § förordningen (2008:414) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler.
11 Europeiskt kodningssystem
Regeringens bedömning: Ett europeiskt kodningssystem håller på att utformas inom den europeiska gemenskapen. I väntan på att detta arbete ska bli klart kan ett förslag om genomförande av artikel 10 inte lämnas.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot promemorians bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 10 i direktiv 2006/86/EG ska en individuell identifieringskod tilldelas allt donerat material vid vävnadsinrättningen för att säkerställa korrekt identifiering av givaren och spårbarheten hos allt donerat material och för att ange de
viktigaste egenskaperna och särdragen hos vävnaderna och cellerna. Detta ska dock inte gälla partnerdonation av könsceller.
51
Kommissionen, i samarbete med medlemsstaterna, håller för närvarande på att utforma ett enhetligt europeiskt kodningssystem med grundläggande uppgifter om vävnaders och cellers egenskaper. Intill dess detta arbete är klart kan ett förslag om att genomföra artikel 10 inte lämnas.
12 Ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård
Regeringens förslag: Offentligt biträde ska inte förordnas när ett beslut om sluten psykiatrisk tvångsvård enligt 11 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) har underställts länsrättens prövning enligt 12 § LPT, d.v.s. i de fall frivillig psykiatrisk vård övergått till sluten psykiatrisk tvångsvård, s.k. konvertering.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte haft några synpunkter på förslaget.
Skälen för regeringens förslag Gällande rätt
Ny vårdform
Genom lagändringar som trädde ikraft den 1 september 2008 infördes en ny vårdform i LPT och i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV). Vårdformen benämns öppen psykiatrisk tvångsvård i LPT och öppen rättspsykiatrisk vård i LRV. Tvångsvården får nu, efter lagändringen, bedrivas utanför sjukvårdsinrättningens område och förutsätter bl.a. att patienten behöver iaktta särskilda villkor för att kunna ges nödvändig psykiatrisk vård. Vård som bedrivs inom sjukvårdsinrättning med stöd av LPT benämns sluten psykiatrisk tvångsvård.
Förutsättningar för tvångsvård enligt LPT
Vården enligt LPT ska alltid inledas på en sjukvårdsinrättning (prop. 2007/08: 70 s. 81). Detta innebär att tvångsvård, i ett inledande skede, endast får ges om patienten lider av en allvarlig psykisk störning och på grund av sitt psykiska tillstånd och sina personliga förhållanden i övrigt har ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård, som inte kan tillgodoses på annat sätt än genom att han eller hon är intagen på en sjukvårdsinrättning för kvalificerad psykiatrisk dygnetruntvård. Det krävs därutöver att patienten motsätter sig sådan vård, eller att det till följd av hans eller hennes psykiska tillstånd finns grundad anledning att anta att vården inte kan ges med hans eller hennes samtycke.
Rätten till offentligt biträde vid återintagning för sluten psykiatrisk tvångsvård
52
För en patient som har vårdats inom sluten psykiatrisk tvångsvård inom en sjukvårdsinrättning kan vården övergå i öppen psykiatrisk tvångsvård. Vårdformen är till för de patienter som på grund av sin psykiska störning inte kan skrivas ut från tvångsvård, men som inte heller behöver vara intagna vid en sjukvårdsinrättning. Sådana patienter ska inom ramen för tvångsvården kunna överföras till vård utanför sjukvårdsinrättningen.
Chefsöverläkaren har, enligt 26 a § LPT, möjlighet att besluta att en patient som ges öppen psykiatrisk tvångsvård åter ska ges sluten psykiatrisk tvångsvård om förutsättningarna för sådan vård är uppfyllda. Chefsöverläkaren kan med stöd av bestämmelsen återinta patienten på sjukvårdsinrättning och hålla honom eller henne kvar där i fyra dagar. Anser chefsöverläkaren att den slutna psykiatriska tvångsvården bör fortsätta utöver denna tid ska han eller hon senast fyra dagar från dagen för beslutet hos länsrätten ansöka om medgivande till fortsatt sluten psykiatrisk tvångsvård. I sådana mål hos allmän förvaltningsdomstol har patienten bedömts ha rätt till ett offentligt biträde. En bestämmelse med den innebörden har därför införts i 38 a § LPT. I samband därmed genomfördes även språkliga och strukturella justeringar i paragrafen. Någon materiell ändring av rätten till offentligt biträde var inte avsedd (jfr. prop. 2007/08:70 s. 155).
Konvertering
I 11–13 §§ LPT regleras frågan om konvertering. Med konvertering avses att en patient som är intagen på en sjukvårdsinrättning för psykiatrisk vård i frivillig form överförs till sluten psykiatrisk tvångsvård. Konvertering får ske om de grundläggande förutsättningarna för sluten psykiatrisk tvångsvård är uppfyllda och patienten till följd av sin psykiska störning kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon annan. Inför ett konverteringsbeslut måste ett vårdintyg ha utfärdats av en annan läkare än den chefsöverläkare som fattar beslut om konverteringen. Beslut om konvertering ska fattas senast 24 timmar efter det att vårdintyg har utfärdats och ska underställas länsrättens prövning senast dagen efter beslutet. Om chefsöverläkaren anser att tvångsvården bör fortsätta ska han senast inom fyra dagar från beslutet ansöka hos länsrätten om medgivande till fortsatt tvångsvård. Om rätten bifaller ansökan får vården pågå under högst fyra månader från konverteringsbeslutet.
Regeringens förslag
Före den 1 september 2008 skulle, beträffande konverteringsfallen, ett offentligt biträde förordnas för patienten om chefsöverläkaren hade ansökt hos länsrätten om medgivande till fortsatt tvångsvård samt om patienten hade överklagat ett konverteringsbeslut. Vid en ren underställning av ett konverteringsbeslut skulle däremot något offentligt biträde inte utses.
I samband med att den nya vårdformen, öppen psykiatrisk tvångsvård, infördes ändrades bl.a. 38 a § LPT som anger när offentligt biträde ska förordnas i mål hos allmän förvaltningsdomstol. Enligt förarbetena (prop. 2007/08:70 s. 155) innebar den huvudsakliga ändringen att ett offentligt biträde som regel ska förordnas även i mål om återintagning för sluten psykiatrisk tvångsvård av en patient som har vårdats i öppen psykiatrisk tvångsvård. I övrigt var någon materiell ändring inte avsedd. På grund av ett förbiseende har dock författningstexten i 38 a § första stycket 1 LPT fått en formulering som innebär att ett offentligt biträde ska utses även i de fall chefsöverläkaren underställer ett konverteringsbeslut länsrättens prövning. Eftersom en sådan ändring inte var avsedd när 38 a § LPT ändrades bör bestämmelsen justeras. Den föreslagna ändringen innebär att patienten inte har rätt till offentligt biträde när ett konverteringsbeslut har underställts länsrättens prövning. Offentligt biträde ska dock även fortsatt förordnas när ett konverteringsbeslut har överklagats och när chefsöverläkaren har ansökt om medgivande till fortsatt tvångsvård.
53
13 Ikraftträdande
Regeringens förslag: Ändringarna i lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler, sekretesslagen (1980:100) och lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård ska träda i kraft den 1 januari 2009.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot promemorians förslag.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 11 i direktivet ska medlemsstaterna sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast den 1 september 2007. Emellertid ska de lagar och bestämmelser som är nödvändiga för att följa artikel 10 om europeiskt kodningssystem sättas i kraft först den 1 september 2008.
Lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler trädde i kraft den 1 juli 2008. De föreslagna lagändringarna i sekretesslagen (1980:100) och i lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler bör träda i kraft så snart som möjligt. Lagändringarna föreslås därför att träda ikraft den 1 januari 2009. Som nämnts i avsnitt 10 är arbetet med att utforma ett europeiskt kodningssystem inte slutfört och till följd därav har något förslag om genomförande av artikel 10 i direktivet inte lämnas.
Den 1 september 2008 trädde vissa lagändringar i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) ikraft. Bl.a. ändrades 38 a § LPT. Bestämmelsen kom emellertid att få ett vidare tillämpningsområde än vad som var avsett. Den nu föreslagna ändringen syftar till att åtgärda detta. Lagändringen bör därför träda ikraft så snart som möjligt, d.v.s. den 1 januari 2009.
Något behov av några särskilda övergångsbestämmelser för de föreslagna lagändringarna bedöms inte föreligga.
54
14 Ekonomiska konsekvenser
Regeringens bedömning: Förslagen kommer inte att medföra några ytterligare ekonomiska konsekvenser för samhället.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte haft någon erinran mot promemorians bedömning. Vetenskapsrådet anför att förslaget kommer troligen att medföra en ökad administrativ börda för de forskningshuvudmän som arbetar med mänskliga vävnader och celler.
Vetenskapsrådet noterar att denna fördyrning för vetenskapssamhället inte redovisas i promemorian.
Skälen för regeringens bedömning: Som framgår av propositionen om Genomförande av EG-direktivet om mänskliga vävnader och celler (prop. 2007/08:96) har de merkostnader för sjukvårdshuvudmännen som är föranledda av genomförandet av direktiv 2004/23/EG beräknats till 119 miljoner kronor per år under tio år. I budgetpropositionen för 2008 har 119 miljoner kronor per år under 2008–2017 tillförts via anslaget 48:1 Kommunalekonomisk utjämning. De kostnader som kan föranledas av direktiv 2006/86/EG bedöms redan vara inkluderade i de medel som tillförts sjukvårdshuvudmännen enligt ovan.
Förslaget om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård medför inte några ekonomiska konsekvenser.
15 Författningskommentar
15.1 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
7 kap. 1 c §
I de föreslagna bestämmelserna i 20 a, 20 b och 21 a §§ lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler regleras den anmälningsplikt och uppgiftsskyldighet som organisationer för tillvaratagande och organisationer med ansvar för användning på människa har till berörda vävnadsinrättningar. Ändringen i nu aktuell paragraf innebär att uppgifterna, utan hinder av den sekretess som gäller hos dessa organisationer, kan lämnas till de enskilt bedrivna vävnadsinrättningarna.
Förslaget behandlas i avsnitt 9.
15.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård
55
38 a §
Bestämmelsen ändras på så sätt att ett offentligt biträde inte ska förordnas när ett beslut om sluten psykiatrisk tvångsvård enligt 11 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) har underställts länsrättens prövning enligt 12 § LPT, d.v.s. i de fall öppen psykiatrisk vård övergått till sluten psykiatrisk tvångsvård, s.k. konvertering. Har patienten överklagat ett konverteringsbeslut ska han eller hon fortsatt ha rätt till offentligt biträde. Detsamma gäller när chefsöverläkaren har ansökt om fortsatt tvångsvård.
Förslaget behandlas i avsnitt 12.
15.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler
2 §
Paragrafen kompletteras med införande av begreppen ”organisation för tillvaratagande” och ”organisation med ansvar för användning på människa” samt definition av dessa begrepp. Dessa begrepp och definitioner grundar sig på artikel 2 i direktiv 2006/86/EG. Vidare har en redaktionell ändring gjorts som innebär att beteckningarna ordnas alfabetiskt.
Förslaget behandlas i avsnitt 6.
3 §
Paragrafen kompletteras så att lagen blir tillämplig även för organisationer för tillvaratagande och organisationer med ansvar för användning på människa såvitt gäller dessa organisationers anmälningsplikt respektive uppgiftsskyldighet enligt 20 a, 20 b och 21 a §§. Förslaget utgör en följdändring till förslaget om införande av 20 a, 20 b och 21 a §§.
Förslaget behandlas i avsnitt 6 och 8.
20 a §
Paragrafen är ny.
Bestämmelsen anger att organisationer för tillvaratagande ska anmäla varje misstänkt eller konstaterad allvarlig biverkning hos levande givare som kan påverka vävnadernas eller cellernas kvalitet och säkerhet, till den mottagande vävnadsinrättningen. Dessa organisationer ska även till den mottagande vävnadsinrättningen anmäla varje misstänkt eller konstaterad allvarlig avvikande händelse under tillvaratagandet som kan påverka de mänskliga vävnadernas eller cellernas kvalitet och säkerhet. Bestämmelsen får sekretessbrytande effekt. Genom bestämmelsen genomförs artikel 5.1 a och 6.1 a i direktiv 2006/86/EG.
Förslaget behandlas i avsnitt 6.
56
20 b §
Paragrafen är ny.
Bestämmelsen anger att en organisation med ansvar för användning på människa ska till den vävnadsinrättning som lämnat ut vävnaderna eller cellerna utan dröjsmål anmäla varje misstänkt eller konstaterad allvarlig biverkning som iakttagits under eller efter den kliniska användningen och som kan hänföras till vävnaderna eller cellernas kvalitet eller säkerhet. Även varje misstänkt eller konstaterad allvarlig avvikande händelse som kan påverka vävnadernas eller cellernas kvalitet och säkerhet ska anmälas av användarorganisationen till berörd vävnadsinrättning. Bestämmelsen får sekretessbrytande effekt. Genom bestämmelsen genomförs artikel 5.1 b och 6.1 b i direktiv 2006/86/EG.
Förslaget behandlas i avsnitt 6.
21 §
Paragrafen kompletteras så att även personuppgifter om mottagarens identitet ska registreras i det register som förs av den som har tillstånd att bedriva en vävnadsinrättning. I övrigt har en redaktionell ändring gjorts.
Förslaget behandlas i avsnitt 8.
21 a §
Paragrafen är ny.
För att vävnadsinrättningarna ska kunna registrera uppgifter om mottagarens identitet i enlighet med den föreslagna ändringen i 21 § måste vävnadsinrättningarna erhålla dessa uppgifter från de organisationer som erhållit vävnaderna och cellerna. Det föreslås därför att en sådan uppgiftsskyldighet införs för organisationer med ansvar för användning på människa. Bestämmelsen får sekretessbrytande effekt.
Förslaget behandlas i avsnitt 8.
L 294/32
SV
Europeiska unionens officiella tidning	
25.10.2006
KOMMISSIONENS DIREKTIV 2006/86/EG
av den 24 oktober 2006
om tillämpning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG med avseende på
spårbarhetskrav, anmälan av allvarliga biverkningar och komplikationer samt vissa tekniska krav
för kodning, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT
DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/23/EG av den 31 mars 2004 om fastställande av kvalitets
och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, be
arbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga
vävnader och celler (
1
), särskilt artikel 8, artikel 11.4 och artikel
28 a, c, g och h, och
av följande skäl:
(1)	
I direktiv 2004/23/EG fastställs kvalitets- och säkerhets
normer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbet
ning, konservering, förvaring och distribution av mänsk
liga vävnader och celler avsedda för användning på män
niska samt av produkter som är framställda av mänskliga
vävnader och celler och avsedda för användning på män
niska, i syfte att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå.
(2)	
För att förhindra spridning av sjukdomar via mänskliga
vävnader och celler och för att garantera en likvärdig
kvalitets-
och säkerhetsnivå, skall enligt direktiv
2004/23/EG särskilda tekniska krav fastställas för varje
steg i användningen av mänskliga vävnader och celler.
Detta omfattar även standarder och specifikationer för
ett kvalitetssystem för vävnadsinrättningar.
(3)	
Ett system för ackreditering, utseende och auktorisering
av eller tillstånd till vävnadsinrättningar och för prepara
tionsmetoder vid vävnadsinrättningar bör inrättas i med
lemsstaterna i enlighet med direktiv 2004/23/EG för att
säkerställa hög hälsoskyddsnivå. Det är nödvändigt att
fastställa tekniska krav för detta system.
(4)	
Kraven för ackreditering, utseende och auktorisering av
eller tillstånd till vävnadsinrättningar bör omfatta organi
sation och förvaltning, personal, utrustning och material,
(1) EUT L 102, 7.4.2004, s. 48.
anläggningar och lokaler, dokumentering och arkivering
samt kvalitetsgranskning. Vävnadsinrättningar som ackre
diteras, utses, auktoriseras eller beviljas tillstånd bör upp
fylla de särskilda tilläggskraven för den typ av verksamhet
som de bedriver.
(5)	
Luftkvaliteten under bearbetningen av vävnader och celler
är en nyckelfaktor som kan påverka risken för att vävna
derna eller cellerna kontamineras. Allmänt krävs en luft
kvalitet där halten av partiklar och mikroorganismer
motsvarar klass A i bilaga 1 till den europeiska vägled
ningen för god tillverkningssed (European Guide to Good
Manufacturing Practice) och kommissionens direktiv
2003/94/EG (
2
). I vissa situationer krävs dock inte en
luftkvalitet med halter av partiklar och mikroorganismer
motsvarande klass A. Under sådana förhållanden bör det
visas och dokumenteras att den valda miljön har den
kvalitet och säkerhet som krävs för den aktuella typen
av vävnader och celler, bearbetning och användning på
människa.
(6)	
Tillämpningsområdet för detta direktiv bör omfatta kva
liteten på och säkerheten för mänskliga vävnader och
celler under kodning, bearbetning, konservering, förvar
ing och distribution till den vårdinrättning där de skall
användas i människokroppen. Det bör dock inte omfatta
själva användningen på människa av dessa vävnader och
celler (t.ex. implantationskirurgi, perfusion, insemination
eller överföring av embryon). Det som sägs i detta di
rektiv om spårbarhet och rapportering av allvarliga bi
verkningar och komplikationer gäller också donation, till
varatagande och kontroll av mänskliga vävnader och cel
ler enligt kommissionens direktiv 2006/17/EG (
3
).
(7)	
Användning av vävnader och celler på människa innebär
en risk för överföring av sjukdomar och för andra nega
tiva effekter för mottagaren. För att dessa negativa verk
ningar skall kunna övervakas och nedbringas bör man
fastställa särskilda spårbarhetskrav och ett gemenskaps
förfarande för anmälan av allvarliga biverkningar och
komplikationer.
(2) http://pharmacos.eudra.org/F2/eudralex/vol-4/home.htm och EUT
L 262, 14.10.2003, s. 22.
(3) EUT L 38, 9.2.2006, s. 40.
25.10.2006
SV
Europeiska unionens officiella tidning	
L 294/33
(8)	
Misstänkta allvarliga biverkningar hos givare eller motta
gare och allvarliga komplikationer under processen från
donation till distribution av vävnader och celler, som kan
påverka vävnadernas och cellernas kvalitet och säkerhet
och som kan hänföras till tillvaratagande (inklusive be
dömning och val av givare), kontroll, bearbetning, kon
servering, förvaring och distribution av mänskliga vävna
der och celler bör utan dröjsmål anmälas till den behö
riga myndigheten.
(9)	
Allvarliga biverkningar kan upptäckas under eller efter
tillvaratagandet hos levande givare, eller under eller efter
användningen på människa. De bör rapporteras till den
berörda vävnadsinrättningen för utredning och anmälan
till den behöriga myndigheten. Detta bör inte hindra en
organisation för tillvaratagande eller en organisation med
ansvar för användning på människa från att direkt göra
anmälan till den behöriga myndigheten om den så öns
kar. I detta direktiv bör det anges vilka uppgifter som
åtminstone behövs vid anmälan till den behöriga myn
digheten, utan att det påverkar medlemsstaternas möjlig
het att inom landet behålla eller införa strängare skydds
åtgärder, som står i överensstämmelse med kraven i för
draget.
(10)	
För att minimera kostnaderna för överföring, undvika
överlappningar och öka effektiviteten i administrationen
bör modern teknik och e-förvaltning utnyttjas i arbetet
med överföring och bearbetning av information. Denna
teknik bör basera sig på ett standardformat för dataöver
föring i ett system som lämpar sig för hantering av re
ferensuppgifter.
(11)	
För att underlätta spårbarheten och informationen om de
viktigaste egenskaperna hos vävnader och celler är det
nödvändigt att fastställa de basuppgifter som skall ingå
i en europeisk kod.
(12)	
Detta direktiv är förenligt med de grundläggande rättig
heter och principer som erkänns som allmänna gemen
skapsrättsliga principer, bland annat i Europeiska unio
nens stadga om de grundläggande rättigheterna.
(13)	
De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga
med yttrandet från den kommitté som inrättats genom
artikel 29 i direktiv 2004/23/EG.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Tillämpningsområde
1.
Detta direktiv skall tillämpas på kodning, bearbetning,
konservering, förvaring och distribution av
a) mänskliga vävnader och celler avsedda för användning på
människa,
b) tillverkade produkter som härrör från mänskliga vävnader
och celler och är avsedda för användning på människa,
om dessa produkter inte omfattas av något annat direktiv.
2.
Det som i artiklarna 5
–9 i detta direktiv anges om spår
barhet och rapportering av allvarliga biverkningar och kompli
kationer skall också gälla för donation, tillvaratagande och kon
troll av mänskliga vävnader och celler.
Artikel 2
Definitioner
I detta direktiv gäller följande definitioner:
a)	 könsceller: alla vävnader och celler som är avsedda för assi
sterad befruktning.
b)	 partnerdonation: donation av könsceller mellan en man och
en kvinna som intygar att de har en intim fysisk relation.
c)	 kvalitetssystem: den organisationsstruktur och de ansvarsom
råden, förfaranden, processer och resurser som behövs för
att bedriva kvalitetsstyrning, dvs. alla aktiviteter som direkt
eller indirekt bidrar till kvalitet.
d)	 kvalitetsstyrning: de samordnade insatserna för att leda och
styra en organisation i kvalitetshänseende.
e)	 standardrutiner: skrivna instruktioner som beskriver de olika
stegen i en specifik process inbegripet material och metoder
som skall användas samt den förväntade slutprodukten.
f)	 validering (eller kvalificering om det gäller utrustning eller miljöer):
tillhandahållande av dokumentation som ger höggradig ga
ranti för att en viss process, del av utrustning eller miljö
konsekvent resulterar i en produkt som står i överensstäm
melse med fastställda specifikationer och kvalitetskrav; en
process valideras för att utvärdera systemets effektivitet i
förhållande till avsett användningsområde.
L 294/34
SV
Europeiska unionens officiella tidning	
25.10.2006
g)	 spårbarhet: möjligheten att lokalisera och identifiera vävna
den eller cellerna under varje steg från tillvaratagande till
bearbetning, kontroll, förvaring och distribution till mot
tagaren eller för kassation, och därmed också möjligheten
att identifiera givare och vävnadsinrättning, eller den till
verkningsanläggning som tar emot, bearbetar eller förvarar
vävnaden eller cellerna, samt möjligheten att identifiera mot
tagarna på de vårdinrättningar som överför vävnaden eller
cellerna till mottagaren; spårbarhet innebär också möjlighe
ten att lokalisera och identifiera alla relevanta uppgifter om
produkter och material som kommer i kontakt med dessa
vävnader/celler.
h)	 kritisk: som kan påverka cellernas och vävnadernas kvalitet
och/eller säkerhet eller som kommer i kontakt med cellerna
och vävnaderna.
i)	 organisation för tillvaratagande: en vårdinrättning, avdelning
på ett sjukhus eller ett annat organ som tillvaratar mänskliga
vävnader och celler, och som inte behöver ha ackrediterats,
utsetts, auktoriserats eller beviljats tillstånd som vävnadsin
rättning.
j)	 organisation med ansvar för tillämpning på människa: en vår
dinrättning, en avdelning på ett sjukhus eller ett annat organ
som utför användning på människa av mänskliga vävnader
och celler.
Artikel 3
Krav vid ackreditering, utseende och auktorisering av eller
tillstånd till vävnadsinrättningar
En vävnadsinrättning skall uppfylla kraven i bilaga I.
Artikel 4
Krav vid ackreditering, utseende och auktorisering av och
tillstånd för preparationsmetoder för vävnader och celler
Preparationsmetoderna vid vävnadsinrättningarna skall uppfylla
kraven i bilaga II.
Artikel 5
Anmälan av allvarliga biverkningar
1.
Medlemsstaterna skall se till att
a) organisationer för tillvaratagande har rutiner för att arkivera
uppgifterna om tillvaratagna vävnader och celler och att utan
dröjsmål anmäla till vävnadsinrättningarna varje allvarlig bi
verkning hos en levande givare som kan påverka vävnader
nas eller cellernas säkerhet och kvalitet,
b) organisationer med ansvar för användning av vävnader och
celler på människa har rutiner för att arkivera uppgifterna
om vävnader och celler som använts på människa och att
utan dröjsmål anmäla till vävnadsinrättningarna varje biverk
ning som iakttagits under och efter den kliniska använd
ningen och kan kopplas till vävnadernas och cellernas kva
litet och säkerhet,
c) vävnadsinrättningar som distribuerar vävnader och celler för
användning på människa informerar organisationen med an
svar för användning av vävnader och celler på människa om
hur denna bör rapportera sådana allvarliga biverkningar som
avses i b.
2.
Medlemsstaterna skall se till att vävnadsinrättningarna
a) har rutiner för att utan dröjsmål meddela den behöriga myn
digheten alla relevanta uppgifter om sådana misstänkta all
varliga biverkningar som avses i punkt 1 a och b,
b) har rutiner för att utan dröjsmål informera den behöriga
myndigheten om slutsatsen av den utredning som gjorts
för att analysera orsak och följder.
3.
Medlemsstaterna skall se till att
a) den ansvariga person som avses i artikel 17 i direktiv
2004/23/EG meddelar den behöriga myndigheten de
uppgifter som skall ingå i anmälan i enlighet med del A i
bilaga III,
b) vävnadsinrättningarna informerar den behöriga myndigheten
om de åtgärder som vidtagits med hänsyn till andra berörda
vävnader och celler som har distribuerats för att användas på
människa,
c) vävnadsinrättningarna meddelar den behöriga myndigheten
slutsatsen av utredningen, och lämnar åtminstone den infor
mation som anges i del B i bilaga III.
25.10.2006
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 294/35
Artikel 6
Anmälan av allvarliga komplikationer
1.
Medlemsstaterna skall se till att
a) organisationerna för tillvaratagande och vävnadsinrättning
arna har rutiner för att registrera och utan dröjsmål anmäla
till vävnadsinrättningarna varje allvarlig komplikation under
tillvaratagandet som kan påverka de mänskliga vävnadernas
eller cellernas kvalitet och säkerhet.
b) organisationerna med ansvar för användning av vävnader
och celler på människa har rutiner för att utan dröjsmål
anmäla till vävnadsinrättningarna varje allvarlig komplikation
som kan påverka vävnadernas och cellernas kvalitet och
säkerhet.
c) vävnadsinrättningarna informerar organisationen med ansvar
för användning på människa om hur den bör rapportera till
vävnadsinrättningarna allvarliga komplikationer som kan på
verka vävnadernas och cellernas säkerhet.
2.
Vid assisterad befruktning skall varje form av felaktig iden
tifiering eller förväxling av könsceller eller embryon anses vara
en allvarlig komplikation. Alla personer, organisationer för till
varatagande och organisationer med ansvar för användning på
människa som bedriver verksamhet med assisterad befruktning
skall rapportera sådana komplikationer till de vävnadsinrätt
ningar som har tillhandahållit vävnaderna och cellerna för ut
redning och anmälan till den behöriga myndigheten.
3.
Medlemsstaterna skall se till att vävnadsinrättningarna
a) har rutiner för att utan dröjsmål meddela den behöriga myn
digheten alla relevanta uppgifter om sådana misstänkta all
varliga komplikationer som avses i punkt 1 a och b,
b) har rutiner för att utan dröjsmål informera den behöriga
myndigheten om slutsatsen av den utredning som gjorts
för att analysera orsak och följder.
4.
Medlemsstaterna skall se till att
a) den ansvariga person som avses i artikel 17 i direktiv
2004/23/EG meddelar den behöriga myndigheten den infor
mation som skall ingå i anmälan i enlighet med del A i
bilaga IV,
b) vävnadsinrättningarna utvärderar allvarliga komplikationer
för att kartlägga de orsaker som kan förebyggas i processen,
c) vävnadsinrättningarna meddelar den behöriga myndigheten
slutsatsen av utredningen och lämnar minst den information
som anges i del B i bilaga IV.
Artikel 7
Årsrapporter
1.
Medlemsstaterna skall senast den 30 juni påföljande år
lägga fram en årsrapport till kommissionen om de anmälningar
av allvarliga biverkningar och komplikationer som den behöriga
myndigheten har tagit emot. Kommissionen skall sända en sam
manfattning av de mottagna rapporterna till medlemsstaternas
behöriga myndigheter. Den behöriga myndigheten skall ge väv
nadsinrättningarna tillgång till denna rapport.
2.
Överföringen av informationen skall uppfylla formatkra
ven för uppgiftsöverföring i del A och B i bilaga V och skall
omfatta all den information som behövs för att identifiera sän
daren och bevara dennes referensuppgifter.
Artikel 8
Utbyte av information mellan de behöriga myndigheterna
och kommissionen
Medlemsstaterna skall se till att deras behöriga myndigheter
meddelar varandra och kommissionen den information om all
varliga biverkningar och komplikationer som behövs för att
ändamålsenliga åtgärder skall kunna vidtas.
Artikel 9
Spårbarhet
1.
Vävnadsinrättningarna skall ha effektiva och noggranna
system för att individuellt identifiera och märka de celler och
vävnader som tas emot och distribueras.
2.
Vävnadsinrättningarna och organisationerna med ansvar
för användning på människa skall förvara de uppgifter som
anges i bilaga VI i minst 30 år, på ett lämpligt, läsbart lagrings
medium.
Artikel 10
Europeiskt kodningssystem
1.
En individuell europeisk identifikationskod skall tilldelas
allt donerat material vid vävnadsinrättningen, för att säkerställa
korrekt identifiering av givaren och spårbarhet för allt donerat
material och för att ange de viktigaste egenskaperna och sär
dragen hos vävnaderna och cellerna. Koden skall innehålla åt
minstone den information som anges i bilaga VII.
2.
Första stycket skall inte gälla partnerdonation av könscel
ler.
L 294/36
SV
Europeiska unionens officiella tidning
25.10.2006
Artikel 11
Genomförande
1.
Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra
författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv se
nast den 1 september 2007. De skall genast överlämna texterna
till dessa bestämmelser till kommissionen tillsammans med en
jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i
detta direktiv.
Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författ
ningar som är nödvändiga för att följa artikel 10 i detta direktiv
senast den 1 september 2008.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla
en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis
ning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvis
ningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.
2.
Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten
till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de
antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 12
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det
offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 13
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 24 oktober 2006.
På kommissionens vägnar
Markos KYPRIANOU
Ledamot av kommissionen
25.10.2006
SV
Europeiska unionens officiella tidning	
L 294/37
BILAGA I
Krav i enlighet med artikel 3 för ackreditering, utseende och auktorisering av eller tillstånd till
vävnadsinrättningar
A. ORGANISATION OCH LEDNING
1. Det skall utses en ansvarig person med de kvalifikationer och det ansvar som anges i artikel 17 i direktiv 2004/23/EG.
2. En vävnadsinrättning skall ha en organisation och rutiner som lämpar sig för den verksamhet för vilken ackreditering,
utseende, auktorisation eller tillstånd söks. Det skall finnas ett organisationsplan där ansvars- och rapporteringsför
hållanden klart anges.
3. Varje vävnadsinrättning skall ha tillgång till	 en särskilt utsedd legitimerad läkare som ger råd om och övervakar
inrättningens medicinska verksamhet såsom val av givare, granskning av kliniska resultat av användningen av vävnader
och celler eller vid behov kommunikation med kliniska användare.
4. Det skall finnas ett dokumenterat kvalitetsstyrningssystem som är anpassat till den verksamhet för vilken ackreditering,
utseende, auktorisation eller tillstånd söks, i enlighet med normerna i detta direktiv.
5. Det skall säkerställas att riskerna i samband med användning och hantering av	 biologiskt material kartläggs och
minimeras och att tillräcklig kvalitet och säkerhet samtidigt upprätthålls för den avsedda användningen av vävnaderna
och cellerna. Riskerna avser bl.a. metoderna, miljön och personalens hälsotillstånd vid ifrågavarande vävnadsinrättning.
6. Avtal mellan vävnadsinrättningar och tredje man skall överensstämma med bestämmelserna i artikel 24 i direktiv
2004/23/EG. I avtal med tredje man skall avtalsförhållandets villkor och ansvarsfördelningen anges, liksom de metoder
som skall användas för att uppfylla resultatkraven.
7. Det skall finnas ett dokumenterat system,	 som skall övervakas av den ansvariga personen, för intygande av att
vävnader och/eller celler uppfyller adekvata krav på säkerhet och kvalitet för att få frisläppas eller distribueras.
8. För den händelse att verksamheten skulle upphöra skall de avtal som ingås och de förfaranden som antas i enlighet
med artikel 21.5 i direktiv 2004/23/EG innehålla uppgifter om spårbarhet och information om cellernas och vävna
dernas kvalitet och säkerhet.
9. Det skall finnas ett dokumenterat system för säker identifiering av varje vävnads- och cellenhet i alla skeden av den
verksamhet för vilken ackreditering, utseende, auktorisation eller tillstånd söks.
B. PERSONAL
1. En vävnadsinrättning skall ha tillräcklig personal som är kvalificerad för sina uppgifter. Personalens kompetens skall
utvärderas med lämpliga intervaller som närmare anges i kvalitetssystemet.
2. All personal bör ha tydliga, dokumenterade och aktuella befattningsbeskrivningar. Personalens uppgifter, skyldigheter
och ansvar skall vara klart dokumenterade och skall förstås av personalen.
3. Personalen skall ges inskolning och grundutbildning och vid behov uppdaterad utbildning när förfarandena ändras
eller ny vetenskaplig kunskap tillkommer samt adekvata möjligheter till fortbildning. Utbildningsprogrammet måste
säkerställa och omfatta dokumentation av att alla medlemmar av personalen
a) har visat prov på att de är kompetenta att utföra de uppgifter de tilldelats,
b) är väl förtrogna med och förstår de naturvetenskapliga och tekniska processer och principer som är relevanta för
vars och ens uppgifter,
L 294/38
SV
Europeiska unionens officiella tidning	
25.10.2006
c) förstår den organisatoriska ramen, kvalitetssystemet och hälso- och säkerhetsreglerna vid den inrättning där de
arbetar, och
d) är medvetna om de etiska och juridiska aspekterna av sitt arbete.
C. UTRUSTNING OCH MATERIAL
1. All utrustning och allt material skall utformas och underhållas på sådant sätt att de lämpar sig för sin avsedda
användning och att eventuella faror för mottagare eller personal minimeras.
2. All kritisk utrustning och teknisk apparatur måste kartläggas och valideras, inspekteras regelbundet och underhållas
preventivt i enlighet med tillverkarens anvisningar. Om utrustning eller material påverkar kritiska parametrar vid
bearbetning eller förvaring (t.ex. temperatur, tryck, antal partiklar, mikrobiell kontaminering) skall de identifieras
och bli föremål för ändamålsenliga övervaknings-, varnings-, larm- och korrigeringsåtgärder som skall se till att de
kritiska parametrarna vid varje tidpunkt håller sig inom godtagbara gränser. All utrustning med en kritisk mätnings
funktion skall kalibreras mot en spårbar standard, om en sådan finns att tillgå.
3. Ny och reparerad utrustning skall testas vid installationen och skall valideras före användning. Testresultaten skall
dokumenteras.
4. Underhåll, service, rengöring, desinficering och sanering	 av all kritisk utrustning skall utföras och dokumenteras
regelbundet.
5. Driftrutinerna för varje del av kritisk utrustning skall finnas tillgängliga och skall innehålla en utförlig beskrivning av
de åtgärder som skall vidtas vid funktionsstörningar eller driftstopp.
6. Rutinerna för den verksamhet för vilken ackreditering, utseende, auktorisation eller tillstånd söks skall omfatta utförliga
specifikationer av allt kritiskt material och alla kritiska reagenser. Särskilt skall specifikationer av tillsatser (t.ex. lös
ningar) och förpackningsmaterial ingå. Kritiska reagenser och material skall överensstämma med dokumenterade krav
och specifikationer och skall i tillämpliga fall uppfylla kraven i rådets direktiv 93/42/EEG av den 14 juni 1993 om
medicintekniska produkter (1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 98/79/EG av den 27 oktober 1998 om
medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik (2).
D. ANLÄGGNINGAR/LOKALER
1. En vävnadsinrättning skall ha lämpliga anläggningar för att bedriva den verksamhet för vilken ackreditering, utseende,
auktorisation eller tillstånd söks, i enlighet med normerna i detta direktiv.
2. Om denna verksamhet omfattar bearbetning av vävnader och celler medan dessa är exponerade för miljön, skall det
ske i en miljö med specifikt angiven luftkvalitet och renhet för att minska risken för kontaminering, inklusive
korskontaminering mellan donerade vävnader och celler. Dessa åtgärders effektivitet skall valideras och övervakas.
3. Om inte annat framgår av punkt 4 skall luftkvaliteten när vävnader och celler exponeras för miljön under bearbetning
utan en påföljande mikrobiell inaktiveringsprocess, motsvara klass A i bilaga 1 till den europeiska vägledningen för
god tillverkningssed (European Guide to Good Manufacturing Practice) och direktiv 2003/94/EG, och bakgrundsmiljön
skall vara lämplig för bearbetningen av ifrågavarande vävnad/cell, men skall minst motsvara klass D i nämnda
vägledning i fråga om partiklar och mikroorganismer.
4. En miljö som uppfyller mindre stränga krav än de i punkt 3 kan godtas om
a)	 en validerad mikrobiell inaktiveringsprocess eller validerad process för slutsterilisering tillämpas,
b) det visas att exponering i en klass A-miljö har en försvagande effekt på de egenskaper som krävs av vävnaden eller
cellen,
(1) EGT L 169, 12.7.1993, s. 1. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT
L 284, 31.10.2003, s. 1).
(2) EGT L 331, 7.12.1998, s. 1. Direktivet ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003.
25.10.2006
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 294/39
c) det visas att det för användning av vävnaden eller cellen på mottagaren används en väg eller ett sätt som innebär en
betydligt lägre risk för att bakteriell infektion eller svampinfektion skall överföras till mottagaren än vid cell- och
vävnadstransplantation,
d) det inte är tekniskt möjligt att genomföra den nödvändiga processen i en klass A-miljö (t.ex. för att det i
behandlingsområdet krävs specifik utrustning som inte är helt förenlig med klass A).
5. I punkt 4 a, b, c och d skall det anges vilken miljö det rör sig om. Det skall visas och dokumenteras att den valda
miljön har den kvalitet och säkerhet som krävs, åtminstone med hänsyn till det avsedda syftet, sättet för användning
och mottagarens immunstatus. Ändamålsenlig klädsel och utrustning för personligt skydd och hygien skall finnas i
varje berörd avdelning på vävnadsinrättningen, tillsammans med skriftliga anvisningar om hygien och klädsel.
6. Om den verksamhet för vilken ackreditering, utseende, auktorisation eller tillstånd söks omfattar förvaring av vävnader
och celler skall de förvaringsförhållanden specificeras som är nödvändiga för att bevara de krävda egenskaperna hos
vävnader och celler, inklusive temperatur, luftfuktighet eller luftkvalitet.
7. Kritiska parametrar (t.ex. temperatur, luftfuktighet, luftkvalitet) skall kontrolleras, övervakas och dokumenteras konti
nuerligt för att säkerställa att de specificerade villkoren uppfylls.
8. Det skall finnas en sådan förvaringsanläggning att vävnader och celler som förvaras i väntan på frisläppande eller i
karantän klart hålls isär från dem som frisläppts och dem som kasserats, så att förväxling och korskontamination
undviks. Både i karantänområden och i förvaringsutrymmena för frisläppta vävnader och celler skall det finnas fysiskt
åtskilda områden eller förvaringsanläggningar eller metoder för säker åtskillnad inom anläggningen för förvaring av
vävnader och celler som samlats i enlighet med vissa kriterier.
9. Vävnadsinrättningen skall ha skriftliga strategier och rutiner för kontrollerat tillträde, rengöring och underhåll, bort
skaffande av avfall och omfördelning av arbetsuppgifter i nödsituationer.
E. DOKUMENTATION OCH ARKIVERING
1. Det skall finnas ett system som resulterar i klart definierad och effektiv dokumentation, korrekta arkiv och register och
auktoriserade standardrutiner för den verksamhet för vilken ackreditering, utseende, auktorisation eller tillstånd söks.
Dokumenten skall ses över regelbundet och skall uppfylla normerna i detta direktiv. Systemet skall utgöra en garanti
för att det arbete som utförs standardiseras och att alla steg i det kan spåras, dvs. kodning, urvalskriterier för givare,
tillvaratagande, bearbetning, konservering, förvaring, transport, distribution eller kassation, inklusive kvalitetskontroll
och kvalitetssäkring.
2. För varje kritisk verksamhet skall materialet, utrustningen och personalen identifieras och dokumenteras.
3. Vid vävnadsinrättningarna skall alla ändringar i dokument granskas, dateras, godkännas, dokumenteras och tillämpas
utan dröjsmål av auktoriserad personal.
4. Ett förfarande för dokumentkontroll skall inrättas för granskning av tidigare översyner och ändringar och för säker
ställande av att endast aktuella versioner av dokumenten används.
5. Det skall visas att arkivuppgifterna är tillförlitliga och att de ger en sann bild av resultaten.
6. Arkivuppgifterna skall vara klart läsbara och beständiga och kan vara handskrivna eller överförda till ett annat validerat
system, t.ex. en dator eller mikrofilm.
7. Utan att det påverkar artikel 9.2 skall alla sådana uppgifter, inklusive rådata, som är av kritisk betydelse för vävna
dernas och cellernas säkerhet och kvalitet förvaras på ett sådant sätt att de säkert är åtkomliga minst tio år efter
utgångsdatum, klinisk användning eller kassation.
8. Arkivuppgifterna skall uppfylla sekretesskraven i artikel 14 i direktiv 2004/23/EG. Tillgång till arkiv och data skall
begränsas till personer som auktoriserats av den ansvariga personen och till den behöriga myndigheten för att
användas i inspektions- och kontrollsyfte.
L 294/40
SV
Europeiska unionens officiella tidning
25.10.2006
F. KVALITETSGRANSKNING
1. Det skall finnas ett system för granskning av den verksamhet för vilken ackreditering, utseende, auktorisation eller
tillstånd söks. Utbildade och kompetenta personer skall utföra granskningen på ett oberoende sätt åtminstone vartan
nat år för att kontrollera överensstämmelsen med godkända metoder och föreskrivna krav. Resultat och korrigerings
åtgärder skall dokumenteras.
2. Om det förekommer avvikelser från de föreskrivna kvalitets- och säkerhetsnormerna skall det genomföras dokumen
terade utredningar som bl.a. skall omfatta ett beslut om möjliga korrigeringsåtgärder och förebyggande åtgärder. Enligt
skriftliga förfaranden och under överinsyn av den ansvariga personen skall det beslutas om vad som skall göras med
de vävnader och celler som inte uppfyller kraven, och beslutet skall dokumenteras. Alla sådana vävnader och celler
skall identifieras och redovisas.
3. Korrigeringsåtgärder skall dokumenteras, inledas och fullföljas utan dröjsmål och effektivt. Effektiviteten hos vidtagna
förebyggande åtgärder och korrigeringsåtgärder bör utvärderas.
4. Vävnadsinrättningen bör ha rutiner för granskning av hur systemet för kvalitetsstyrning fungerar så att detta konti
nuerligt och systematiskt förbättras.
25.10.2006
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 294/41
BILAGA II
Krav för auktorisation av preparationsmetoder för vävnader och celler vid vävnadsinrättningarna enligt artikel 4
Den behöriga myndigheten skall auktorisera varje preparationsmetod för vävnader och celler efter bedömning av ur
valskriterierna för givare och förfarandena för tillvaratagande, protokollen för varje steg i processen, kvalitetsstyrnings
kriterierna och de slutliga kvantitativa och kvalitativa kriterierna för celler och vävnader. Bedömningen skall åtminstone
uppfylla kraven i denna bilaga.
A. MOTTAGNING VID VÄVNADSINRÄTTNINGEN
När tillvaratagna vävnader och celler tas emot vid vävnadsinrättningen skall vävnaderna och cellerna uppfylla kraven i
direktiv 2006/17/EG.
B. BEARBETNING
Om den verksamhet för vilken ackreditering, utseende, auktorisation eller tillstånd söks omfattar bearbetning av vävnader
och celler, skall vävnadsinrättningen uppfylla följande kriterier:
1. De kritiska bearbetningsmetoderna skall valideras och får inte göra vävnaderna eller cellerna kliniskt ineffektiva eller
skadliga för mottagaren. Denna validering kan grunda sig på studier som genomförs av inrättningen själv, eller på
uppgifter från offentliggjorda studier eller, när det rör sig om väletablerade bearbetningsmetoder, på utvärdering i
efterhand av de kliniska resultaten för vävnader som tillhandahållits av inrättningen.
2. Det skall visas att den validerade processen kan genomföras konsekvent och effektivt vid vävnadsinrättningen av dess
personal.
3. Metoderna skall dokumenteras i standardrutiner som skall stämma överens med den validerade metoden och med
normerna i detta direktiv, i enlighet med avsnitt E punkt 1
–4 i bilaga I.
4. Det skall säkerställas att alla processer genomförs i enlighet med de godkända standardrutinerna.
5. Om en mikrobiell inaktiveringsprocess tillämpas på vävnaderna eller cellerna skall denna specificeras, dokumenteras
och valideras.
6. Innan någon betydande förändring företas i bearbetningen skall den ändrade processen valideras och dokumenteras.
7. Bearbetningsmetoderna skall regelbundet bli föremål för en kritisk utvärdering för säkerställande av att de fortfarande
ger det avsedda resultatet.
8. Rutinerna för att kassera vävnader och celler skall vara sådana att kontaminering av andra donerade vävnader och
celler och av produkter, av miljön eller av personal förhindras. Dessa rutiner måste stå i överensstämmelse med
nationella bestämmelser.
C. FÖRVARING OCH FRISLÄPPANDE AV PRODUKTER
Om den verksamhet för vilken ackreditering, utseende, auktorisation eller tillstånd söks omfattar förvaring och frisläp
pande av vävnader och celler, skall den auktoriserade vävnadsinrättningen uppfylla följande kriterier:
1. Längsta förvaringstid skall specificeras för varje typ av förvaringsförhållanden. Perioden skall bl.a. väljas med hänsyn till
möjligheten att de egenskaper som krävs hos vävnaderna och cellerna försvagas.
2. Det skall finnas ett förvaringssystem för vävnader och/eller celler som garanterar att de inte frisläpps förrän alla krav
enligt detta direktiv är uppfyllda. Det skall finnas en standardrutin där förhållandena, ansvarsförhållanden och rutinerna
för frisläppande av vävnader och celler för distribution är fastställda.
L 294/42
SV
Europeiska unionens officiella tidning
25.10.2006
3. Ett system för identifiering av vävnader och celler genom varje fas av bearbetningen vid vävnadsinrättningen skall klart
skilja mellan frisläppta och icke-frisläppta (karantänbelagda) samt kasserade produkter.
4. Det skall finnas dokumenterade uppgifter om att vävnaderna och cellerna innan de frisläpps stämmer överens med alla
relevanta specifikationer, och särskilt att alla gällande anmälningsblanketter, relevanta patientjournaler, bearbetnings
uppgifter och testresultat har kontrollerats enligt en skriftlig procedur av en person som har auktoriserats för denna
uppgift av den ansvariga person som avses i artikel 17 i direktiv 2004/23/EG. Om en dator används för att utge
laboratorieresultat bör en verifieringskedja visa vem som är ansvarig för utgivandet.
5. En dokumenterad riskbedömning som godkänts av den ansvariga person som avses i artikel 17 i direktiv 2004/23/EG
skall genomföras för att fastställa vad som skall göras med alla förvarade vävnader och celler efter införande av ett nytt
urvalsförfarande för givare, ett nytt kontrollkriterium eller ett nytt, i betydande omfattning ändrat bearbetningssteg
som förbättrar säkerheten eller kvaliteten.
D. DISTRIBUTION OCH ÅTERKALLANDE
Om den verksamhet för vilken ackreditering, utseende, auktorisation eller tillstånd söks omfattar distribution av vävnader
och celler, skall vävnadsinrättningen uppfylla följande kriterier:
1. Kritiska transportförhållanden, som temperatur och tidsgräns skall fastställas för att de egenskaper som krävs hos
vävnader och celler skall bevaras.
2. Behållaren/förpackningen skall vara säker och skall säkerställa att de specificerade förhållandena för förvaringen av
vävnaderna och cellerna upprätthålls. Alla behållare och förpackningar skall valideras med avseende på deras ända
målsenlighet.
3. Om distributionen sköts av en kontrakterad tredje man skall det finnas ett avtal för att säkerställa att de nödvändiga
förhållandena upprätthålls.
4. Det skall finnas personal på vävnadsinrättningen som är behörig att bedöma om vävnader eller celler måste återkallas
och som kan inleda och samordna nödvändiga åtgärder.
5. Det skall finnas ett effektivt förfarande för återkallande med en beskrivning av ansvarsfördelningen och de åtgärder
som skall vidtas. Detta innefattar rapportering till den behöriga myndigheten.
6. Åtgärder skall vidtas inom fastställda tidsrymder och skall inbegripa spårning av alla relevanta vävnader och celler och,
där det är tillämpligt, även bakåtspårning. Syftet med undersökningen är att identifiera varje givare som kan ha bidragit
till att orsaka reaktionen hos mottagaren och återkalla alla tillgängliga vävnader och celler från den givaren, samt att
underrätta de inrättningar och patienter som tagit emot vävnader och celler från samma givare för den händelse att de
har utsatts för risker.
7. Det skall finnas rutiner för hur en begäran om vävnader och celler skall behandlas. Reglerna för tilldelning av vävnader
och celler till vissa patienter eller vårdinrättningar skall dokumenteras och på begäran göras tillgängliga för dessa
parter.
8. Det skall finnas ett dokumenterat system för hantering av återsända produkter, där det är tillämpligt med kriterier för
godkännande av dessa för förvaring.
E. SLUTLIG MÄRKNING FÖR DISTRIBUTION
1. På primärbehållaren för vävnader/celler skall följande anges:
a) Typen av vävnader och celler, vävnadernas/cellernas identifikationsnummer eller kod, och parti- eller satsnummer
där detta är tillämpligt.
b) Identifikation av vävnadsinrättningen.
c) Utgångsdatum.
25.10.2006
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 294/43
d) Om det rör sig om autolog donation skall detta anges (
”uteslutande för autolog användning”) och givarens/motta
garens identitet skall anges.
e) För riktade donationer skall märkningen ange den avsedda mottagaren.
f) Om det är känt att vävnaderna eller cellerna är positiva med avseende på en relevant markör för infektionssjukdom
skall de märkas med orden
”biologisk risk”.
Om någon av uppgifterna i d och e ovan inte kan anges på primärbehållarens märkning skall de anges på en särskild
följesedel som skall medfölja primärbehållaren. Denna följesedel skall förpackas tillsammans med primärbehållaren på
ett sådant sätt att de inte kan komma ifrån varandra.
2. Följande information skall framgå av antingen etiketten eller ett följedokument:
a) En beskrivning (definition) av vävnads- eller cellprodukten, vid behov med angivande av dess dimensioner.
b) Morfologi- och funktionsdata i tillämpliga fall.
c) Datum för distribution av vävnaden/cellerna.
d) Biologiska bestämningar som gjorts på givaren och resultaten av dessa.
e) Förvaringsrekommendationer.
f) Instruktioner för öppning av behållaren och förpackningen och för nödvändig hantering och rekonstituering.
g) Utgångsdatum efter öppnandet/hanteringen.
h) Anvisningar för anmälan av allvarliga biverkningar och/eller komplikationer i enlighet med artiklarna 5
–6.
i) Förekomst av potentiellt skadliga restsubstanser (t.ex. antibiotika, etylenoxid etc.).
F. YTTRE MÄRKNING AV TRANSPORTBEHÅLLAREN
Vid transport skall primärbehållaren placeras i en transportbehållare som skall märkas med åtminstone följande uppgifter:
a) Vävnadsinrättning från vilken försändelsen kommer, inklusive adress och telefonnummer.
b) Mottagande organisation med ansvar för användning på människa, inklusive adress och telefonnummer.
c) Uppgift om att förpackningen innehåller mänskliga vävnader och/eller celler och anvisningen
”hanteras varsamt”.
d) Om levande celler behövs vid transplantation, t.ex. stamceller, könsceller och embryon, skall följande tilläggas:
”får ej
bestrålas
”.
e) Rekommenderade transportförhållanden (t.ex. förvaras kallt, i upprätt läge etc.).
f) Säkerhetsanvisningar/nedkylningsmetod (där det är tillämpligt).
L 294/44
SV
Europeiska unionens officiella tidning
25.10.2006
BILAGA III
ANMÄLAN AV ALLVARLIGA BIVERKNINGAR
25.10.2006
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 294/45
L 294/46
SV
Europeiska unionens officiella tidning
25.10.2006
BILAGA IV
ANMÄLAN AV ALLVARLIGA KOMPLIKATIONER
25.10.2006
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 294/47
BILAGA V
FORMULÄR FÖR ÅRSRAPPORT
L 294/48
SV
Europeiska unionens officiella tidning
25.10.2006
25.10.2006
SV
Europeiska unionens officiella tidning	
L 294/49
BILAGA VI
Information om de uppgifter om givare/mottagare som åtminstone skall bevaras i enlighet med artikel 9
A. AV VÄVNADSINRÄTTNINGARNA
Uppgifter om givaren
Uppgifterna om givaren skall omfatta åtminstone följande:
— Angivande av organisationen för tillvaratagande eller vävnadsinrättningen.
— Donationens identifikationsnummer.
— Datum för tillvaratagandet.
— Plats för tillvaratagandet.
— Typ av donation (t.ex. en eller flera vävnader, autolog eller allogen, från levande eller avliden).
Uppgifter om produkten, som skall omfatta åtminstone följande:
— Angivande av vävnadsinrättningen.
— Typ av vävnad och cell/produkt (basnomenklaturen).
— Gruppartinummer (i förekommande fall).
— Delpartinummer (i förekommande fall).
— Utgångsdatum.
— Vävnadernas/cellernas status (t.ex. karantänbelagda, lämpliga för användning etc.).
—	 Beskrivning av produkterna och deras ursprung, utförda bearbetningssteg, material och tillsatser som kommit i
kontakt med vävnaderna och cellerna och som påverkar deras kvalitet och/eller säkerhet.
— Uppgifter om den anläggning som utfärdat den slutliga märkningen.
Uppgifter om användningen på människa, som skall omfatta åtminstone följande:
— Datum för distribution/kassation.
— Uppgifter om klinisk expert eller slutanvändare/anläggning.
B. AV ORGANISATIONER MED ANSVAR FÖR ANVÄNDNING PÅ MÄNNISKA
a) Uppgifter om den tillhandahållande vävnadsinrättningen
b) Uppgifter om klinisk expert eller slutanvändare/anläggning
c) Typ av vävnader eller celler
d) Produktbeskrivning
e) Uppgifter om mottagaren
f) Datum för användningen
L 294/50
SV
Europeiska unionens officiella tidning
25.10.2006
BILAGA VII
Uppgifter som införs i det europeiska kodningssystemet
a) Uppgifter om givaren:
— Givarens identifikationsnummer
— Angivande av vävnadsinrättningen
b) Produktbeskrivning
— Produktkod (basnomenklaturen)
— Delpartinummer (i förekommande fall)
— Utgångsdatum
L 294/32
EN
Official Journal of the European Union	
25.10.2006
COMMISSION DIRECTIVE 2006/86/EC
of 24 October 2006
implementing Directive 2004/23/EC of the European Parliament and of the Council as regards
traceability
technical re
requirements,
quirements for
notification of serious adverse
the coding, processing, preser
human tissues and cells
reactions
vation, sto
and
rage
events
and di
and
stribu
certain
tion of
(Text with EEA relevance)
THE COMMISSION OF THE EUROPEAN COMMUNITIES,
Having regard to the Treaty establishing the European
Community,
Having regard to Directive 2004/23/EC of the European
Parliament and of the Council of 31 March 2004 on setting
standards of quality and safety for the donation, procurement,
testing, processing, preservation, storage and distribution of
human tissues and cells (
1
), and in particular Article 8,
Articles 11(4) and 28(a), (c), (g) and (h) thereof,
Whereas:
(1)	
Directive 2004/23/EC lays down standards of quality and
safety for the donation, procurement, testing, processing,
preservation, storage and distribution of human tissues
and cells intended for human applications, and of manu
factured products derived from human tissues and cells
intended for human applications, so as to ensure a high
level of human health protection.
(2)	
In order to prevent the transmission of diseases by
human tissues and cells for human applications and to
ensure an equivalent level of quality and safety, Directive
2004/23/EC calls for the establishment of specific
technical requirements for each one of the steps in the
human tissues and cells application process, including
standards and specifications with regard to a quality
system for tissue establishments.
(3)	
An accreditation, designation, authorisation or licensing
system for tissue establishments and for the preparation
processes at the tissue establishments should be estab
lished in Member States in accordance with Directive
2004/23/EC, in order to ensure a high level of protection
of human health. It is necessary to lay down the
technical requirements for this system.
(4)	
The requirements for accreditation, designation, authori
sation or licensing of tissue establishments should cover
the organisation and management, personnel, equipment
(1) OJ L 102, 7.4.2004, p. 48.
and materials, facilities/premises, documentation and
records and quality review. Accredited, designated,
authorised or licensed tissue establishments should
comply with additional requirements for the specific
activities they carry out.
(5)	
The air quality standard during the processing of tissues
and cells is a key factor that may influence the risk of
tissue or cell contamination. An air quality with particle
counts and microbial colony counts equivalent to those
of Grade A, as defined in the European Guide to Good
Manufacturing Practice, Annex 1 and Commission
Directive
2003/94/EC (
2
),
is
generally
required.
However, in certain situations, an air quality with
particle counts and microbial colony counts equivalent
to those of Grade A standard is not indicated. In these
circumstances it should be demonstrated and docu
mented that the chosen environment achieves the
quality and safety required for the type of tissue and
cells, process and human application concerned.
(6)	
The scope of this Directive should embrace the quality
and safety of human tissues and cells during coding,
processing, preservation, storage and distribution to the
healthcare establishment where they will be applied to
the human body. However, it should not extend to the
human application of these tissues and cells (such as
implantation surgery, perfusion, insemination or
transfer of embryos). The provisions of this Directive
concerning traceability and the reporting of serious
adverse reactions and events apply also to the
donation, procurement and testing of human tissues
and
cells
regulated
by
Commission
Directive
2006/17/EC (
3
).
(7)	
The use of tissues and cells for human application carries
a risk of disease transmission and other potential adverse
effects in recipients. In order to monitor and reduce these
effects, specific requirements for traceability and a
Community procedure for notifying serious adverse
reactions and events should be set out.
(2) http://pharmacos.eudra.org/F2/eudralex/vol-4/home.htm and OJ L 262,
14.10.2003, p. 22.
(3) OJ L 38, 9.2.2006, p. 40.
25.10.2006
EN
Official Journal of the European Union	
L 294/33
(8)	
Suspected serious adverse reactions, in the donor or in
the recipient, and serious adverse events from donation
to distribution of tissues and cells, which may influence
the quality and safety of tissues and cells and which may
be attributed to procurement (including donor evaluation
and selection), testing, processing, preservation, storage
and distribution of human tissues and cells should be
notified without delay to the competent authority.
(9)	
Serious adverse reactions may be detected during or
following procurement in living donors or during or
following human application. They should be reported
to the associated tissue establishment for subsequent
investigation and notification to the competent
authority. This should not preclude a procurement orga
nisation or an organisation responsible for human appli
cation from also directly notifying the competent
authority if it so wishes. This Directive should define
the minimum data needed for notification to the
competent authority, without prejudice to the ability of
Member States to maintain or introduce in their territory
more stringent and protective measures which comply
with the requirements of the Treaty.
(10)	
In order to minimise transmission costs, avoid overlaps
and increase administrative efficiency, modern tech
nologies and e-government solutions should be used to
perform the tasks related to the transmission and
treatment of information. These technologies should be
based on a standard exchange format using a system
suitable for the management of reference data.
(11)	
To facilitate traceability and information on the main
characteristics and properties of tissues and cells, it is
necessary to lay down the basic data to be included in
a single European code.
(12)	
This Directive respects the fundamental rights and
observes the principles recognised in particular by the
Charter of Fundamental Rights of the European Union.
(13)	
The measures provided for in this Directive are in
accordance with the opinion of the Committee set up
by Article 29 of Directive 2004/23/EC,
HAS ADOPTED THIS DIRECTIVE:
Article 1
Scope
1.
This Directive shall apply to the coding, processing,
preservation, storage and distribution of:
(a) human tissues and cells intended for human applications;
and
(b) manufactured	 products derived from human tissues and
cells intended for human applications, where those
products are not covered by other directives.
2.
The provisions of Articles 5 to 9 of this Directive,
concerning traceability and the reporting of serious adverse
reactions and events shall also apply to the donation,
procurement and testing of human tissues and cells.
Article 2
Definitions
For the purposes of this Directive, the following definitions
apply:
(a)	
‘reproductive cells’ means all tissues and cells intended to be
used for the purpose of assisted reproduction;
(b)	
‘partner donation’ means the donation of reproductive cells
between a man and a woman who declare that they have an
intimate physical relationship;
(c)	
‘quality system’ means the organisational structure, defined
responsibilities, procedures, processes, and resources for
implementing quality management and includes all activities
which contribute to quality, directly or indirectly;
(d)	
‘quality management’ means the coordinated activities to
direct and control an organisation with regard to quality;
(e)	
‘Standard Operating Procedures’ (SOPs) means written
instructions describing the steps in a specific process,
including the materials and methods to be used and the
expected end product;
(f)	
‘validation’ (or ‘qualification’ in the case of equipment or
environments) means establishing documented evidence
that provides a high degree of assurance that a specific
process, piece of equipment or environment will consis
tently produce a product meeting its predetermined specifi
cations and quality attributes; a process is validated to
evaluate the performance of a system with regard to its
effectiveness based on intended use;
L 294/34
EN
Official Journal of the European Union	
25.10.2006
(g)	
‘traceability’ means the ability to locate and identify the
tissue/cell during any step from procurement, through
processing, testing and storage, to distribution to the
recipient or disposal, which also implies the ability to
identify the donor and the tissue establishment or the
manufacturing facility receiving, processing or storing the
tissue/cells, and the ability to identify the recipient(s) at
the medical facility/facilities applying the tissue/cells to the
recipient(s); traceability also covers the ability to locate and
identify all relevant data relating to products and materials
coming into contact with those tissues/cells;
(h)	
‘critical’ means potentially having an effect on the quality
and/or safety of or having contact with the cells and tissues;
(i)	
‘procurement organisation’ means a health care establishment
or a unit of a hospital or another body that undertakes the
procurement of human tissues and cells and that may not
be accredited, designated, authorised or licensed as a tissue
establishment;
(j)	
‘organisations responsible for human application’ means a health
care establishment or a unit of a hospital or another body
which carries out human application of human tissues and
cells.
Article 3
Requirements for the accreditation, designation,
authorisation or licensing of tissue establishments
A tissue establishment must comply with the requirements set
out in Annex I.
Article 4
Requirements for the accreditation, designation,
authorisation, licensing of tissue and cell preparation
processes
Preparation processes at the tissue establishments must comply
with the requirements set out in Annex II.
Article 5
Notification of serious adverse reactions
1.
Member States shall ensure that:
(a) procurement	 organisations have procedures in place to
retain the records of tissues and cells procured and to
notify tissue establishments without delay of any serious
adverse reactions in the living donor which may influence
the quality and safety of tissues and cells;
(b) organisations responsible for human application of tissues
and cells have procedures in place to retain the records of
tissues and cells applied and to notify tissue establishments
without delay of any serious adverse reactions observed
during and after clinical application which may be linked
to the quality and safety of tissues and cells;
(c) tissue	 establishments that distribute tissue and cells for
human application provide information to the organisation
responsible for human application of tissues and cells about
how that organisation should report serious adverse
reactions as referred to in (b).
2.
Member States shall ensure that tissue establishments:
(a) have procedures in place to communicate to the competent
authority without delay all relevant available information
about suspected serious adverse reactions as referred to in
paragraph 1(a) and (b);
(b) have procedures in place to communicate to the competent
authority without delay the conclusion of the investigation
to analyse the cause and the ensuing outcome.
3.
Member States shall ensure that:
(a) the responsible person referred to in Article 17 of Directive
2004/23/EC notifies the competent authority of the infor
mation included in the notification set out in Part A of
Annex III;
(b) tissue establishments notify the competent authority of the
actions taken with respect to other implicated tissues and
cells that have been distributed for human applications;
(c) tissue establishments notify the competent authority of the
conclusion of the investigation, supplying at least the infor
mation set out in Part B of Annex III.
25.10.2006
EN
Official Journal of the European Union	
L 294/35
Article 6
Notification of serious adverse events
1.
Member States shall ensure that:
(a) procurement organisations and tissue establishments have
procedures in place to retain the records and to notify
tissue establishments without delay of any serious adverse
events that occur during procurement which may influence
the quality and/or safety of human tissues and cells;
(b) organisations responsible for human application of tissues
and cells have procedures in place to notify tissue estab
lishments without delay of any serious adverse events that
may influence the quality and safety of the tissues and cells;
(c) tissue establishments provide to the organisation responsible
for human application information about how that organi
sation should report serious adverse events to them that
may influence the quality and safety of the tissues and cells.
2.
In the case of assisted reproduction, any type of gamete or
embryo misidentification or mix-up shall be considered to be a
serious adverse event. All persons or procurement organisations
or organisations responsible for human application performing
assisted reproduction shall report such events to the supplying
tissue establishments for investigation and notification to the
competent authority.
3.
Member States shall ensure that tissue establishments:
(a) have procedures in place to communicate to the competent
authority without delay all relevant available information
about suspected serious adverse events as referred to in
paragraph 1(a) and (b);
(b) have procedures in place to communicate to the competent
authority without delay the conclusion of the investigation
to analyse the cause and the ensuing outcome.
4.
Member States shall ensure that:
(a) the responsible person referred to in Article 17 of Directive
2004/23/EC notifies the competent authority of the infor
mation included in the notification set out in Part A of
Annex IV;
(b) tissue	 establishments evaluate serious adverse events to
identify preventable causes within the process;
(c) tissue establishments notify the competent authority of the
conclusion of the investigation, supplying at least the infor
mation set out in Part B of Annex IV.
Article 7
Annual reports
1.
Member States shall submit to the Commission an annual
report, by 30 June of the following year, on the notification of
serious adverse reactions and events received by the competent
authority. The Commission shall submit to the competent
authorities of Member States a summary of the reports
received. The competent authority shall make this report
available to tissue establishments.
2.
Data transmission shall comply with the data exchange
format specifications as set out in Annex V, part A and B,
and shall provide all the information necessary to identify the
sender and maintain its reference data.
Article 8
Communication of information between competent
authorities and to the Commission
Member States shall ensure that their competent authorities
communicate to each other and to the Commission such infor
mation as is appropriate with regard to serious adverse reactions
and events, in order to guarantee that adequate actions are
taken.
Article 9
Traceability
1.
Tissue establishments shall have effective and accurate
systems to uniquely identify and label cells/tissues received
and distributed.
2.
Tissue establishments and organisations responsible for
human application shall retain the data set out in Annex VI
for at least 30 years, in an appropriate and readable storage
medium.
Article 10
European coding system
1.
A single European identifying code shall be allocated to all
donated material at the tissue establishment, to ensure proper
identification of the donor and the traceability of all donated
material and to provide information on the main characteristics
and properties of tissues and cells. The code shall incorporate at
least the information set out in Annex VII.
2.
Paragraph 1 shall not apply to partner donation of repro
ductive cells.
L 294/36
EN
Official Journal of the European Union
25.10.2006
Article 11
Transposition
1.
Member States shall bring into force the laws, regulations
and administrative provisions necessary to comply with this
Directive by 1 September 2007, at the latest. They shall
forthwith communicate to the Commission the text of those
provisions and a correlation table between those provisions and
this Directive.
Member States shall bring into force the laws, regulations and
administrative provisions necessary to comply with Article 10
of this Directive, by 1 September 2008.
When Member States adopt those provisions, they shall contain
a reference to this Directive or be accompanied by such a
reference on the occasion of their official publication. Member
States shall determine how such reference is to be made.
2.
Member States shall communicate to the Commission the
text of the main provisions of national law which they adopt in
the field covered by this Directive.
Article 12
Entry into force
This Directive shall enter into force on the 20th day following
its publication in the Official Journal of the European Union.
Article 13
Addressees
This Directive is addressed to the Member States.
Done at Brussels, 24 October 2006.
For the Commission
Markos KYPRIANOU
Member of the Commission
25.10.2006
EN
Official Journal of the European Union	
L 294/37
ANNEX I
Requirements for accreditation, designation, authorisation or licensing of tissue establishments as referred to in
Article 3
A. ORGANISATION AND MANAGEMENT
1. A responsible person must be appointed having qualifications and responsibilities	 as provided in Article 17 of
Directive 2004/23/EC.
2. A tissue establishment must have an organisational structure and operational procedures appropriate to the activities
for which accreditation/designation/authorisation/licensing is sought; there must be an organisational chart which
clearly defines accountability and reporting relationships.
3. Every tissue establishment must have access to a nominated medical registered practitioner to advise on and oversee
the establishment
’s medical activities such as donor selection, review of clinical outcomes of applied tissues and cells or
interaction as appropriate with clinical users.
4. There must be a documented quality management system applied to the activities for which accreditation/designa
tion/authorisation or licensing is sought, in accordance with the standards laid down in this Directive.
5. It must be ensured that the risks inherent in the use and handling of biological material are identified and minimised,
consistent with maintaining adequate quality and safety for the intended purpose of the tissues and cells. The risks
include those relating in particular to the procedures, environment, staff health status specific to the tissue estab
lishment.
6. Agreements between tissue establishments and third parties must comply with Article 24 of Directive 2004/23/EC.
Third party agreements must specify the terms of the relationship and responsibilities as well as the protocols to be
followed to meet the required performance specification.
7. There must be a documented system in place, supervised by the responsible person, for ratifying that tissues and/or
cells meet appropriate specifications for safety and quality for release and for their distribution.
8. In the event of termination of activities the agreements concluded and the procedures adopted in accordance with
Article 21(5) of Directive 2004/23/EC shall include traceability data and material concerning the quality and safety of
cells and tissues.
9. There must be a documented system in place that ensures the identification of every unit of tissue or cells at all stages
of the activities for which accreditation/designation/authorisation/licensing is sought.
B. PERSONNEL
1. The personnel in tissue establishments must be available in sufficient number and be qualified for the tasks they
perform. The competency of the personnel must be evaluated at appropriate intervals specified in the quality system.
2. All personnel should have clear, documented and up-to-date job descriptions. Their tasks, responsibilities and account
ability must be clearly documented and understood.
3. Personnel must be provided with initial/basic training, updated training	 as required when procedures change or
scientific knowledge develops and adequate opportunities for relevant professional development. The training
programme must ensure and document that each individual:
(a) has demonstrated competence in the performance of their designated tasks;
(b) has an adequate knowledge and understanding of the scientific/technical processes and principles relevant to their
designated tasks;
L 294/38
EN
Official Journal of the European Union	
25.10.2006
(c) understands the organisational framework, quality system and health and safety rules of the establishment in which
they work, and
(d) is adequately informed of the broader ethical, legal and regulatory context of their work.
C. EQUIPMENT AND MATERIALS
1. All equipment and material must be designed and maintained to suit its intended purpose and must minimise any
hazard to recipients and/or staff.
2. All critical equipment and technical devices must be identified and validated, regularly inspected and preventively
maintained in accordance with the manufacturers' instructions. Where equipment or materials affect critical processing
or storage parameters (e.g. temperature, pressure, particle counts, microbial contamination levels), they must be
identified and must be the subject of appropriate monitoring, alerts, alarms and corrective action, as required, to
detect malfunctions and defects and to ensure that the critical parameters are maintained within acceptable limits at all
times. All equipment with a critical measuring function must be calibrated against a traceable standard if available.
3. New and repaired equipment must be tested when installed and must be validated before use. Test results must be
documented.
4. Maintenance, servicing, cleaning, disinfection and sanitation of all critical equipment must be performed regularly and
recorded accordingly.
5. Procedures for the operation of each piece of critical equipment, detailing the action to be taken in the event of
malfunctions or failure, must be available.
6. The procedures for the activities for which accreditation/designation/authorisation/licensing is sought, must detail the
specifications for all critical materials and reagents. In particular, specifications for additives (e.g. solutions) and
packaging materials must be defined. Critical reagents and materials must meet documented requirements and
specifications and when applicable the requirements of Council Directive 93/42/EEC of 14 June 1993 concerning
medical devices (1) and Directive 98/79/EC of the European Parliament and of the Council of 27 October 1998 on in
vitro diagnostic medical devices (2).
D. FACILITIES/PREMISES
1. A tissue establishment	 must have suitable facilities to carry out the activities for which accreditation/designa
tion/authorisation or licensing is sought, in accordance with the standards laid down in this Directive.
2. When these activities include processing of tissues and cells while exposed to the environment, this must take place in
an environment with specified air quality and cleanliness in order to minimise the risk of contamination, including
cross-contamination between donations. The effectiveness of these measures must be validated and monitored.
3. Unless otherwise specified in point 4, where tissues or cells are exposed to the environment during processing, without
a subsequent microbial inactivation process, an air quality with particle counts and microbial colony counts equivalent
to those of Grade A as defined in the current European Guide to Good Manufacturing Practice (GMP), Annex 1 and
Directive 2003/94/EC is required with a background environment appropriate for the processing of the tissue/cell
concerned but at least equivalent to GMP Grade D in terms of particles and microbial counts.
4. A less stringent environment than specified in point 3 may be acceptable where:
(a) a validated microbial inactivation or validated terminal sterilisation process is applied;
(b) or, where it is demonstrated that exposure in a Grade A environment has a detrimental effect on the required
properties of the tissue or cell concerned;
(1) OJ L 169, 12.7.1993, p. 1. Directive as last amended by Regulation (EC) No 1882/2003 of the European Parliament and of the Council
(OJ L 284, 31.10.2003, p. 1).
(2) OJ L 331, 7.12.1998, p. 1. Directive as amended by Regulation (EC) No 1882/2003.
25.10.2006
EN
Official Journal of the European Union	
L 294/39
(c)	 or, where it is demonstrated that the mode and route of application of the tissue or cell to the recipient implies a
significantly lower risk of transmitting bacterial or fungal infection to the recipient than with cell and tissue
transplantation;
(d) or, where it is not technically possible to carry out the required process in a Grade A environment (for example,
due to requirements for specific equipment in the processing area that is not fully compatible with Grade A).
5. In point 4(a), (b), (c) and (d), an environment must be specified. It must be demonstrated and documented that the
chosen environment achieves the quality and safety required, at least taking into account the intended purpose, mode
of application and immune status of the recipient. Appropriate garments and equipment for personal protection and
hygiene must be provided in each relevant department of the tissue establishment along with written hygiene and
gowning instructions.
6. When the activities for which accreditation/designation/authorisation or licensing is sought involve storage of tissues
and cells, the storage conditions necessary to maintain the required tissue and cell properties, including relevant
parameters such as temperature, humidity or air quality must be defined.
7. Critical parameters (e.g. temperature, humidity, air quality) must be controlled, monitored, and recorded to demon
strate compliance with the specified storage conditions.
8. Storage facilities must be provided that clearly separate and distinguish tissues and cells prior to release/in quarantine
from those that are released and from those that are rejected, in order to prevent mix-up and cross-contamination
between them. Physically separate areas or storage devices or secured segregation within the device must be allocated
in both quarantine and released storage locations for holding certain tissue and cells collected in compliance with
special criteria.
9. The tissue establishment must have written policies and procedures for controlled access, cleaning and maintenance,
waste disposal and for the re-provision of services in an emergency situation.
E. DOCUMENTATION AND RECORDS
1. There must be a system in place that results in clearly defined and effective documentation, correct records and
registers and authorised Standard Operating Procedures (SOPs), for the activities for which accreditation/designation/
authorisation/licensing is sought. Documents must be regularly reviewed and must conform to the standards laid down
in this Directive. The system must ensure that work performed is standardised, and that all steps are traceable; i.e.
coding, donor eligibility, procurement, processing, preservation, storage, transport, distribution or disposal, including
aspects relating to quality control and quality assurance.
2. For every critical activity, the materials, equipment and personnel involved must be identified and documented.
3. In the tissue establishments all changes to documents must be reviewed, dated, approved, documented and imple
mented promptly by authorised personnel.
4. A document control procedure must be established to provide for the history of document reviews and changes and to
ensure that only current versions of documents are in use.
5. Records must be shown to be reliable and a true representation of the results.
6. Records must be legible and indelible and may be handwritten or transferred to another validated system, such as a
computer or microfilm.
7. Without prejudice to Article 9(2), all records, including raw data, which are critical to the safety and quality of the
tissues and cells shall be kept so as to ensure access to these data for at least 10 years after expiry date, clinical use or
disposal.
8. Records must meet the confidentiality requirements laid down in Article 14 of Directive 2004/23/EC. Access to
registers and data must be restricted to persons authorised by the responsible person, and to the competent authority
for the purpose of inspection and control measures.
L 294/40
EN
Official Journal of the European Union
25.10.2006
F. QUALITY REVIEW
1. An audit system must be in place for the activities for which accreditation/designation/authorisation/licensing is
sought. Trained and competent persons must conduct the audit in an independent way, at least every two years,
in order to verify compliance with the approved protocols and the regulatory requirements. Findings and corrective
actions must be documented.
2. Deviations from the required standards of quality and safety must lead to documented investigations, which include a
decision on possible corrective and preventive actions. The fate of non-conforming tissues and cells must be decided in
accordance with written procedures supervised by the responsible person and recorded. All affected tissues and cells
must be identified and accounted for.
3. Corrective actions must be documented, initiated and completed in a timely and effective manner. Preventive and
corrective actions should be assessed for effectiveness after implementation.
4. The tissue establishment should have processes in place for review of the performance of the quality management
system to ensure continuous and systematic improvement.
25.10.2006
EN
Official Journal of the European Union	
L 294/41
ANNEX II
Requirements for the authorisation of tissue and cell preparation processes at the tissue establishments as
referred to in Article 4
The competent authority shall authorise each tissue and cell preparation process after evaluation of the donor selection
criteria and procurement procedures, the protocols for each step of the process, the quality management criteria, and the
final quantitative and qualitative criteria for cells and tissues. This evaluation must comply at least with the requirements
set out in this Annex.
A. RECEPTION AT THE TISSUE ESTABLISHMENT
Upon reception of procured tissues and cells at the tissue establishment, the tissues and cells must comply with the
requirements defined in Directive 2006/17/EC.
B. PROCESSING
When the activities for which the accreditation/designation/authorisation/licensing is sought include processing of tissues
and cells, the tissue establishment procedures must comply with the following criteria:
1. The critical processing procedures must be validated and must not render the tissues or cells clinically ineffective or
harmful to the recipient. This validation may be based on studies performed by the establishment itself, or on data
from published studies or, for well established processing procedures, by retrospective evaluation of the clinical results
for tissues supplied by the establishment.
2. It has to be demonstrated that the validated process can be carried out consistently and effectively in the tissue
establishment environment by the staff.
3. The procedures must be documented in SOPs which must conform to the validated method and to the standards laid
down in this Directive, accordingly with Annex I(E), points 1 to 4.
4. It must be ensured that all processes are conducted in accordance with the approved SOPs.
5. Where a microbial inactivation procedure is applied to the tissue or cells, it must be specified, documented, and
validated.
6. Before implementing any significant change in processing, the modified process must be validated and documented.
7. The processing procedures must undergo regular critical evaluation to	 ensure that they continue to achieve the
intended results.
8. Procedures for discarding tissue and cells must prevent the contamination of other donations and products, the
processing environment or personnel. These procedures must comply with national regulations.
C. STORAGE AND RELEASE OF PRODUCTS
When the activities for which the accreditation/designation/authorisation/licensing is sought include storage and release of
tissues and cells, the authorised tissue establishment procedures must comply with the following criteria:
1. Maximum storage time must be specified for each type of storage condition. The selected period must reflect among
others possible deterioration of the required tissue and cell properties.
2. There must be a system of inventory hold for tissues and/or cells to ensure that they cannot be released until all
requirements laid down in this Directive have been satisfied. There must be a standard operating procedure that details
the circumstances, responsibilities and procedures for the release of tissues and cells for distribution.
L 294/42
EN
Official Journal of the European Union	
25.10.2006
3. A system for identification of tissues and cells throughout any phase of processing in the tissue establishment must
clearly distinguish released from non-released (quarantined) and discarded products.
4. Records must demonstrate that before tissues and cells are released all appropriate specifications are met, in particular
all current declaration forms, relevant medical records, processing records and test results have been verified according
to a written procedure by a person authorised for this task by the responsible person as specified in Article 17 of
Directive 2004/23/EC. If a computer is used to release results from the laboratory, an audit trail should indicate who
was responsible for their release.
5. A documented risk assessment approved by the responsible person as defined in Article 17 of Directive 2004/23/EC
must be undertaken to determine the fate of all stored tissues and cells following the introduction of any new donor
selection or testing criterion or any significantly modified processing step that enhances safety or quality.
D. DISTRIBUTION AND RECALL
When the activities for which the accreditation/designation/authorisation/licensing is sought include distribution of tissues
and cells, the authorised tissue establishment procedures must comply with the following criteria:
1. Critical transport conditions, such as temperature and time limit must be defined to maintain the required tissue and
cell properties.
2. The container/package must be secure and ensure that the tissue and cells are maintained in the specified conditions.
All containers and packages need to be validated as fit for purpose.
3. Where distribution is carried out by a contracted third party, a documented agreement must be in place to ensure that
the required conditions are maintained.
4. There must be personnel authorised within the tissue establishment to assess the need for recall and to initiate and
coordinate the necessary actions.
5. An effective recall procedure must be in place, including a description of the responsibilities and actions to be taken.
This must include notification to the competent authority.
6. Actions must be taken within pre-defined periods of time and must include tracing all relevant tissues and cells and,
where applicable, must include trace-back. The purpose of the investigation is to identify any donor who might have
contributed to causing the reaction in the recipient and to retrieve available tissues and cells from that donor, as well
as to notify consignees and recipients of tissues and cells procured from the same donor in the event that they might
have been put at risk.
7. Procedures must be in place for the handling of requests for tissues and cells. The rules for allocation of tissues and
cells to certain patients or health care institutions must be documented and made available to these parties upon
request.
8. A documented system must be in place for the handling of returned products including criteria for their acceptance
into the inventory, if applicable.
E. FINAL LABELLING FOR DISTRIBUTION
1. The primary tissue/cell container must provide:
(a) type of tissues and cells, identification number	 or code of the tissue/cells, and lot or batch number where
applicable;
(b) identification of the tissue establishment;
(c) expiry date;
25.10.2006
EN
Official Journal of the European Union
L 294/43
(d) in the case of autologous donation, this has to be specified (for autologous use only) and the donor/recipient has
to be identified;
(e) in the case of directed donations - the label must identify the intended recipient;
(f) when tissues and cells are known to be positive for a relevant infectious disease marker, it must be marked as:
BIOLOGICAL HAZARD.
If any of the information under points (d) and (e) above cannot be included on the primary container label, it must be
provided on a separate sheet accompanying the primary container. This sheet must be packaged with the primary
container in a manner that ensures that they remain together.
2. The following information must be provided either on the label or in accompanying documentation:
(a) description (definition) and, if relevant, dimensions of the tissue or cell product;
(b) morphology and functional data where relevant;
(c) date of distribution of the tissue/cells;
(d) biological determinations carried out on the donor and results;
(e) storage recommendations;
(f) instructions for opening the container, package, and any required manipulation/reconstitution;
(g) expiry dates after opening/manipulation;
(h) instructions for reporting serious adverse reactions and/or events as set out in Articles 5 to 6;
(i) presence of potential harmful residues (e.g. antibiotics, ethylene oxide etc).
F. EXTERNAL LABELLING OF THE SHIPPING CONTAINER
For transport, the primary container must be placed in a shipping container that must be labelled with at least the
following information:
(a) identification of the originating tissue establishment, including an address and phone number;
(b) identification of the organisation responsible for human application of destination, including address and phone
number;
(c) a statement that the package contains human tissue/cells and HANDLE WITH CARE;
(d) where living cells are required for the function of the graft, such as stem cells gametes and embryos, the following
must be added:
‘DO NOT IRRADIATE’;
(e) recommended transport conditions (e.g. keep cool, in upright position, etc.);
(f) safety instructions/method of cooling (when applicable).
L 294/44
EN
Official Journal of the European Union
25.10.2006
ANNEX III
NOTIFICATION OF SERIOUS ADVERSE REACTIONS
25.10.2006
EN
Official Journal of the European Union
L 294/45
L 294/46
EN
Official Journal of the European Union
25.10.2006
ANNEX IV
NOTIFICATION OF SERIOUS ADVERSE EVENTS
25.10.2006
EN
Official Journal of the European Union
L 294/47
ANNEX V
ANNUAL NOTIFICATION FORMAT
L 294/48
EN
Official Journal of the European Union
25.10.2006
25.10.2006
EN
Official Journal of the European Union	
L 294/49
ANNEX VI
Information on the minimum donor/recipient data set to be kept as required in Article 9
A. BY TISSUE ESTABLISHMENTS
Donor identification
Donation identification that will include at least:
— Identification of the procurement organisation or Tissue establishment
— Unique Donation ID number
— Date of procurement
— Place of procurement
— Type of donation (e.g. single v multi-tissue; autologous v allogenic; living v deceased)
Product identification that will include at least:
— Identification of the tissue establishment
— Type of tissue and cell/product (basic nomenclature)
— Pool number (if applicable)
— Split number (if applicable)
— Expiry date
— Tissue/cell status (i.e. quarantined, suitable for use etc.)
—	 Description and origin of the products, processing steps applied, materials and additives coming into contact with
tissues and cells and having an effect on their quality and/or safety.
— Identification of the facility issuing the final label
Human application identification that will include at least:
— Date of distribution/disposal
— Identification of the clinician or end user/facility
B. BY ORGANISATIONS RESPONSIBLE FOR HUMAN APPLICATION
(a) Identification of the supplier tissue establishment
(b) Identification of the clinician or end user/facility
(c) Type of tissues and cells
(d) Product identification
(e) Identification of the recipient
(f)	 Date of application
L 294/50
EN
Official Journal of the European Union
25.10.2006
ANNEX VII
Information contained in the European Coding System
(a) Donation identification:
— Unique ID number
— Identification of the tissue establishment
(b) Product identification:
— Product code (basic nomenclature)
— Split number (if applicable)
— Expiry date
L 102/48
sv
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2004
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2004/23/EG
av den 31 mars 2004
om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbet
ning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler
europaparlamentet och europeiska unionens rÅd har
antagit detta direktiv
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, särskilt artikel 152.4 a i detta,
med beaktande av kommissionens förslag (1),
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit
téns yttrande (2),
efter att ha hört Regionkommittén,
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och
av följande skäl:
HQI)
Transplantation av mänskliga vävnader och celler är ett
medicinskt område som expanderar kraftigt och erbjuder
stora möjligheter för behandling av hittills obotliga sjuk
domar. Dessa ämnens kvalitet och säkerhet bör tryggas,
särskilt för att förhindra överföring av sjukdomar.
HRI)
Tillgängligheten på mänskliga vävnader och celler för
terapeutiska ändamål är beroende av de av gemenska
pens medborgare som är villiga att donera vävnader och
celler. För att skydda folkhälsan och förhindra att infek
tionssjukdomar överförs via dessa vävnader och celler
måste alla säkerhetsåtgärder vidtas vid donation, tillvara
tagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring,
distribution och användning.
HSI)
Det är nödvändigt att stödja nationella och europeiska
informationskampanjer och kampanjer för ökad medve
tenhet om donation av vävnader, celler och organ kring
temat ”vi är alla potentiella givare”. Kampanjerna bör
syfta till att göra det lättare för medborgarna i Europa
att under sin livstid fatta beslut om att bli givare och
underrätta sin familj eller sin lagliga ställföreträdare om
sin vilja. Eftersom det finns ett behov av att garantera att
vävnader och celler finns tillgängliga för medicinsk
behandling, bör medlemsstaterna främja donation av
vävnader och celler, inklusive hematopoietiska progeni
torceller, av hög kvalitet och med en hög säkerhetsnivå,
för att på detta sätt även öka självförsörjningen i gemen
skapen.
H1I egt c RRW eL RTNYNRPPRL ³N UPUN
H2I eut c XUL XNTNRPPSL ³N TTN
H3I eµ²¯°¡°¡²¬¡¥®´¥´³ ¹´´²¡®¤¥ ¡¶ ¤¥® QP ¡°²©¬ RPPS Hä®®µ ¥ª ¯¦¦¥®´í
¬©§§ª¯²´ © eutIL ²å¤¥´³ §¥¥®³¡¡ ³´å®¤°µ®«´ ¡¶ ¤¥® RR ªµ¬© RPPS
Heut c RTP eL WNQPNRPPSL ³N QRI ¯£¨ eµ²¯°¡°¡²¬¡¥®´¥´³ ³´å®¤í
°µ®«´ ¡¶ ¤¥® QV ¤¥£¥¢¥² RPPS Hä®®µ ¥ª ¯¦¦¥®´¬©§§ª¯²¤ © eutIN
r夥´³ ¢¥³¬µ´ ¡¶ ¤¥® R ¡²³ RPPTN
HTI)
En enhetlig ram bör omedelbart inrättas för att garantera
höga kvalitets- och säkerhetsnormer vid tillvaratagande,
kontroll, bearbetning, förvaring och distribution av
vävnader och celler inom hela gemenskapen och för att
underlätta utbyten för de patienter som varje år
genomgår terapeutisk behandling av detta slag. Därför är
det ytterst viktigt att gemenskapens bestämmelser garan
terar att mänskliga vävnader och celler, oavsett
användningsområde, har en jämförbar kvalitets- och
säkerhetsnivå. Införandet av sådana normer kan således
bidra till att stärka allmänhetens tilltro till att mänskliga
vävnader och celler som tillvaratas i en annan medlems
stat faktiskt uppfyller samma höga krav som i det egna
landet.
HUI)
Inom vävnads- och cellterapin förekommer det ett inten
sivt utbyte över hela världen och det är därför önskvärt
med internationella normer. Gemenskapen bör därför
sträva efter att främja en så hög nivå på folkhälsoskyddet
som möjligt när det gäller kvalitet och säkerhet för
vävnader och celler. Kommissionen bör i sin rapport till
Europaparlamentet och rådet redogöra för vilka framsteg
som gjorts i detta hänseende.
HVI)
Vävnader och celler som skall användas för industriellt
framställda
produkter,
inbegripet
medicintekniska
produkter, bör endast omfattas av detta direktiv när det
gäller donation, tillvaratagande och kontroll, om bearbet
ning, konservering, förvaring och distribution regleras i
annan gemenskapslagstiftning. Övriga tillverkningssteg
omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv
2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande
av gemenskapsregler för humanläkemedel (4).
HWI)
Detta direktiv bör tillämpas på vävnader och celler,
inklusive stamceller från hematopoietiskt perifert blod,
navelsträng (blod) och benmärg, på könsceller (äggceller,
spermier) samt på vävnader och celler från foster, och
adulta och embryonala stamceller.
HXI)
Detta direktiv omfattar inte blod och blodprodukter
(annat än hematopoietiska progenitorceller), mänskliga
organ eller organ, vävnader eller celler från djur. Blod
och blodprodukter regleras för närvarande i direktiv
H4I egt l SQQL RXNQQNRPPQL ³N VWN d©²¥«´©¶¥´ ³¥®¡³´ 䮤²¡´ §¥®¯
«¯©³³©¯®¥®³ ¤©²¥«´©¶ RPPSOVSOeg Heut l QUYL RWNVNRPPSL ³N TVIN
7.4.2004
sv
Europeiska unionens officiella tidning	
L 102/49
2001/83/EG, direktiv 2000/70/EG (1), rekommendation
98/463/EG (2) och direktiv 2002/98/EG (3). Vävnader
och celler som används som autologa transplantat
(vävnader som tas ifrån och transplanteras tillbaka till en
och samma individ) inom ramen för samma kirurgiska
ingrepp och som inte hanteras av någon vävnadsbank,
omfattas inte heller av detta direktiv. De kvalitets- och
säkerhetskrav som ställs på sådana processer är helt
annorlunda.
HYI)
Användningen av organ ger i viss mån upphov till
samma frågeställningar som användningen av vävnader
och celler, men det finns markanta skillnader, och de två
områdena bör därför inte omfattas av ett och samma
direktiv.
HQPI)
Detta direktiv omfattar vävnader och celler avsedda för
användning på människor, inbegripet
mänskliga
vävnader och celler som används vid framställningen av
kosmetiska produkter. På grund av risken för överföring
av smittsamma sjukdomar är emellertid användningen
av mänskliga celler, vävnader och produkter i kosme
tiska produkter förbjuden enligt kommissionens direktiv
95/34/EG av den 10 juli 1995 om anpassning av bila
gorna II, III, VI och VII till rådets direktiv 76/768/EEG
om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om
kosmetiska produkter till tekniska framsteg (4).
HQQI)
Detta direktiv omfattar inte forskning med användning
av mänskliga vävnader och celler, när dessa används för
annat syfte än för användning i människokroppen, t.ex.
in vitro-forskning eller i djurmodeller. Endast de
vävnader och celler som i kliniska försök används i
människokroppen bör omfattas av de kvalitets- och
säkerhetsnormer som fastställs i detta direktiv.
HQRI)
Detta direktiv bör inte inkräkta på beslut som fattas av
medlemsstaterna rörande användning eller icke-använd
ning av specifika typer av mänskliga celler, inklusive
könsceller och embryonala stamceller. Om någon
särskild typ av användning av sådana celler emellertid
skulle vara godkänt i en medlemsstat, fastställer detta
direktiv att alla nödvändiga bestämmelser för att skydda
folkhälsan – med tanke på de särskilda riskerna med
dessa celler grundat på den vetenskapliga kunskapen och
på deras särskilda karaktär – och garantera de grund
läggande rättigheterna måste tillämpas. Detta direktiv
bör
inte
heller
inkräkta
på
medlemsstaternas
bestämmelser rörande den rättsliga definitionen av
”person” eller ”individ”.
H1I eµ²¯°¡°¡²¬¡¥®´¥´³ ¯£¨ ²å¤¥´³ ¤©²¥«´©¶ RPPPOWPOeg ¡¶ ¤¥® QV
®¯¶¥¢¥² RPPP ¯ 䮤²©®§ ¡¶ ²å¤¥´³ ¤©²¥«´©¶ YSOTROeeg ®ä² ¤¥´
§ä¬¬¥² ¥¤©£©®´¥«®©³«¡ °²¯¤µ«´¥² ³¯ ©®®¥¨å¬¬¥² ³´¡¢©¬¡ ¤¥²©¶¡´ ¡¶
¢¬¯¤ ¥¬¬¥² °¬¡³¡ ¦²å® ä®®©³«¡ Hegt l SQSL QSNQRNRPPPL ³N RRIN
H2I r夥´³ ²¥«¯¥®¤¡´©¯® ¡¶ ¤¥® RY ªµ®© QYYX ¯ ¢¬¯¤M ¯£¨ °¬¡³¡í
§©¶¡²¥³ ¬ä°¬©§¨¥´ ¯£¨ ³£²¥¥®©®§ ¡¶ ¤¯®¥²¡´ ¢¬¯¤ © eµ²¯°¥©³«¡
§¥¥®³«¡°¥® Hegt l RPSL RQNWNQYYXL ³N QTIN
H3I eµ²¯°¡°¡²¬¡¥®´¥´³ ¯£¨ ²å¤¥´³ ¤©²¥«´©¶ RPPROYXOeg ¡¶ ¤¥® RW
ª¡®µ¡²© RPPS ¯ ¦¡³´³´ä¬¬¡®¤¥ ¡¶ «¶¡¬©´¥´³M ¯£¨ ³ä«¥²¨¥´³®¯²¥² ¦ö²
©®³¡¬©®§L «¯®´²¯¬¬L ¦²¡³´ä¬¬®©®§L ¦ö²¶¡²©®§ ¯£¨ ¤©³´²©¢µ´©¯® ¡¶
¨µ¡®¢¬¯¤ ¯£¨ ¢¬¯¤«¯°¯®¥®´¥² Heut l SSL XNRNRPPSL ³N SPIN
H4I egt l QVWL QXNWNQYYUL ³N QYN
HQSI)
Donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konser
vering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader
och celler avsedda för användning på människor bör
uppfylla höga kvalitets- och säkerhetsnormer för att en
hög hälsoskyddsnivå i gemenskapen skall garanteras. I
detta direktiv bör det fastställas normer för varje fas i
användningen av mänskliga vävnader och celler.
HQTI)
Den kliniska användningen av vävnader och celler av
mänskligt ursprung för tillämpning på människor kan
hindras på grund av begränsad tillgång. Det vore därför
önskvärt att kriterierna för tillgång till sådana vävnader
och celler definieras klart och tydligt på grundval av en
objektiv bedömning av de medicinska behoven.
HQUI)
Det är nödvändigt att öka medlemsstaternas tilltro till
kvaliteten och säkerheten hos donerade vävnader och
celler, till hälsoskyddet för levande givare och respekten
för avlidna givare samt till säkerheten i användningspro
cessen.
HQVI)
Sådana vävnader och celler som används för allogena
terapeutiska ändamål kan tas tillvara från både levande
och avlidna givare. För att säkerställa att en levande
givares hälsotillstånd inte påverkas av donationen, bör
det krävas att givaren först genomgår en läkarundersök
ning. En avliden givares värdighet bör respekteras, i
synnerhet genom rekonstruktion av givarens kropp så
att den är så lik det ursprungliga anatomiska skicket som
möjligt.
HQWI)
Användningen av vävnader och celler i människo
kroppen kan orsaka sjukdomar och ge oönskade effekter.
Merparten av detta kan förhindras genom en noggrann
utvärdering av givaren och kontroll av varje donation i
enlighet med bestämmelser som har fastställts och
uppdaterats mot bakgrund av bästa möjliga vetenskap
liga rön.
HQXI)
Av principskäl bör användningsprogrammen för
vävnader och celler bygga på principerna om frivillig
donation utan ersättning, anonymitet för både givare
och mottagare, givarens oegennytta samt solidaritet
mellan
givare
och
mottagare.
Medlemsstaterna
uppmanas att vidta åtgärder för att främja ett starkt
engagemang från den offentliga och icke-vinstdrivande
sektorn
för
tillhandahållande
av
vävnads-
och
cellanvändningstjänster samt forskning och utveckling i
samband härmed.
HQYI)
Frivilliga vävnads- och celldonationer utan ersättning är
en faktor som kan bidra till höga säkerhetsnormer för
vävnader och celler och på så sätt till skyddet av männi
skors hälsa.
HRPI)
Vilken inrättning som helst bör, om den uppfyller
normerna, kunna ackrediteras som vävnads- och
cellinrättning.
L 102/50
sv
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2004
HRQI)
I enlighet med principen om insyn bör alla väv
nadsinrättningar som i enlighet med bestämmelserna i
detta direktiv är ackrediterade, utsedda, auktoriserade
eller har beviljats tillstånd, inklusive dem som tillverkar
produkter av mänskliga vävnader och celler, oavsett om
de är föremål för annan gemenskapslagstiftning, ha till
gång till relevanta vävnader och celler tillvaratagna i
enlighet med bestämmelserna i detta direktiv, utan att
det påverkar tillämpningen av gällande bestämmelser i
medlemsstaterna om användningen av vävnader och
celler.
HRRI)
I detta direktiv respekteras de grundläggande rättighe
terna och följs de principer som återspeglas i Europeiska
unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (1)
och vederbörlig hänsyn tas till konventionen om skydd
av människan och människovärdet vid tillämpning av
biologi och medicin: konvention om mänskliga rättig
heter och biomedicin. Varken i stadgan eller konven
tionen föreskrivs uttryckligen någon harmonisering, men
medlemsstaterna hindras inte heller från att införa
strängare krav i sin lagstiftning.
HRSI)
Alla nödvändiga åtgärder måste vidtas för att försäkra
tilltänkta vävnads- eller cellgivare om att all information
som ges till hälsovårdspersonal om givarnas hälsa, resul
taten av kontrollerna av donationerna samt eventuell
framtida spårning av donationerna är konfidentiell.
HRTI)
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den
24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med
avseende på behandling av personuppgifter och om det
fria flödet av sådana uppgifter (2) är tillämpligt på per
sonuppgifter som behandlas i enlighet med det här
direktivet. I artikel 8 i det direktivet förbjuds i princip
behandlingen av uppgifter som rör hälsa. Begränsade
undantag från denna förbudsprincip har fastställts. I
direktiv 95/46/EG föreskrivs även att den registeransva
rige skall genomföra lämpliga tekniska och organisato
riska åtgärder för att skydda personuppgifter från
förstöring genom olyckshändelse eller otillåtna hand
lingar eller förlust genom olyckshändelse samt mot
ändringar, otillåten spridning av eller otillåten tillgång till
uppgifterna och mot varje annat slag av otillåten
behandling.
HRUI)
Ett system för ackreditering av vävnadsinrättningar och
ett system för anmälan av komplikationer och biverk
ningar i samband med tillvaratagande, kontroll, bearbet
ning, konservering, förvaring och distribution av
mänskliga vävnader och celler bör upprättas i medlems
staterna.
HRVI)
Medlemsstaterna bör se till att företrädare för de
behöriga myndigheterna genomför inspektioner och
vidtar andra kontrollåtgärder för att säkerställa att
H1I egt c SVTL QXNQRNRPPPL ³N QN
H2I egt l RXQL RSNQQNQYYUL ³N SQN d©²¥«´©¶¥´ 䮤²¡´ §¥®¯ ¦ö²¯²¤®©®§
HegI ®² QXXRORPPS Heut l RXTL SQNQPNRPPSL ³N QIN
vävnadsinrättningarna följer bestämmelserna i detta
direktiv. Medlemsstaterna bör se till att personer som
deltar i inspektioner och kontrollåtgärder har de rätta
kvalifikationerna och erhåller lämplig utbildning.
HRWI)
Personal som direkt arbetar med donation, tillvarata
gande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och
distribution av mänskliga vävnader och celler bör ha
lämpliga kvalifikationer och få aktuell och ändamålsenlig
utbildning. De bestämmelser som fastställs i detta
direktiv när det gäller utbildning bör tillämpas utan att
det påverkar befintlig gemenskapslagstiftning om erkän
nande av yrkeskvalifikationer.
HRXI)
Ett ändamålsenligt system bör inrättas för spårbarhet av
mänskliga vävnader och celler. På så sätt skulle det också
bli möjligt att kontrollera att kvalitets- och säkerhetsnor
merna efterlevs. Spårbarhet bör säkerställas genom
korrekta förfaranden för identifiering av ämnen, givare,
mottagare, vävnadsinrättningar och laboratorier, genom
registersystem och genom ett lämpligt märkningssystem.
HRYI)
Principiellt bör inte mottagarens/mottagarnas identitet
avslöjas för givaren eller dennes anhöriga och omvänt,
utan att detta påverkar tillämpningen av gällande lagstift
ning i medlemsstaterna om villkor för utlämnande av
uppgifter, vilken i undantagsfall, särskilt när det gäller
donation av könsceller, kan tillåta att givarens anony
mitet hävs.
HSPI)
För att genomförandet av de bestämmelser som antas
inom ramen för detta direktiv skall bli effektivare, bör
det fastställas påföljder som kan tillämpas av medlems
staterna.
HSQI)
Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att fastställa
höga kvalitets- och säkerhetsnormer för mänskliga
vävnader och celler i hela gemenskapen, inte i tillräcklig
utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de
därför, på grund av åtgärdens omfattning och verk
ningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan
gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritets
principen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med propor
tionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv
inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta
mål.
HSRI)
Det är nödvändigt att gemenskapen har tillgång till bästa
möjliga vetenskapliga rådgivning om vävnaders och
cellers säkerhet, särskilt för att bistå kommissionen när
bestämmelserna i detta direktiv skall anpassas till den
vetenskapliga och tekniska utvecklingen, i synnerhet mot
bakgrund av den snabba biotekniska utvecklingen av
kunskaper och metoder på området för mänskliga celler
och vävnader.
7.4.2004
sv
Europeiska unionens officiella tidning	
L 102/51
HSSI)
Yttrandena från Vetenskapliga kommittén för läkemedel
och medicintekniska produkter och från Europeiska
gruppen för etik inom vetenskap och ny teknik har
beaktats, liksom internationella erfarenheter på detta
område, och de kommer att höras framledes om behov
uppstår.
HSTI)
De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta
direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/
468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som
skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genom
förandebefogenheter (1).
hÄrigenom fÖreskrivs fÖljandeN
kapitel i
allmÄnna bestÄmmelser
Artikel 1
Mål
I detta direktiv fastställs kvalitets- och säkerhetsnormer för
mänskliga vävnader och celler avsedda för användning på
människor, i syfte
människor.
att garantera en hög hälsoskyddsnivå för
Artikel 2
Räckvidd
1.
Detta direktiv skall tillämpas på donation, tillvaratagande,
kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och distribution
av mänskliga vävnader och celler avsedda för användning på
människor samt av produkter som tillverkas av mänskliga
vävnader och celler avsedda för användning på människor.
Om sådana tillverkade produkter omfattas av andra direktiv,
skall detta direktiv endast tillämpas på donation, tillvaratagande
och kontroll.
2.
Detta direktiv skall inte tillämpas på följande:
a) Vävnader och celler som används som autologa transplantat
vid ett och samma kirurgiska ingrepp.
b) Blod och blodkomponenter enligt definitionen i direktiv
2002/98/EG.
c) Organ eller delar av organ, om deras uppgift är att användas
för samma ändamål som hela organet i människokroppen.
H1I egt l QXTL QWNWNQYYYL ³N RSN
Artikel 3
Definitioner
I detta direktiv används följande beteckningar med de bety
delser som här anges:
a)	 celler: enskilda mänskliga celler eller en grupp mänskliga
celler, vilka inte är förenade av något slag av bindväv,
b) vävnad: alla de beståndsdelar av människokroppen som
består av celler.
c) givare: varje mänsklig källa, levande eller avliden, till
mänskliga celler eller vävnader.
d)	 donation: donation av mänskliga vävnader eller celler
avsedda för användning på människor.
e)	 organ: en differentierad och vital del av människokroppen
bestående av olika sorters vävnad, vilken upprätthåller sin
struktur, kärlbildning och förmåga att utveckla fysiologiska
funktioner med en betydande grad av autonomi.
f)	 tillvaratagande: förfarande genom vilket vävnader eller celler
görs tillgängliga.
g)	 bearbetning: all verksamhet som är kopplad till beredning,
hantering, konservering och förpackning av vävnader och
celler avsedda för användning på människor.
h)	 konservering: användning av kemiska agenser, ändring av
miljöförhållanden eller andra metoder under bearbetningen
för att förhindra eller fördröja biologisk eller fysisk
försämring hos celler eller vävnader.
i)	 karantän: status för tillvaratagna vävnader eller celler, eller
för vävnad som isolerats fysiskt eller på annat effektivt sätt,
i avvaktan på ett beslut om godtagande eller avvisande.
j)	 förvaring: bevarande av produkten under lämpliga kontrolle
rade förhållanden tills den distribueras.
k)	 distribution: transport och leverans av vävnader eller celler
avsedda för användning på människor.
l)	 användning på människor: användning av vävnader eller
celler på eller i en mänsklig mottagare och extrakorporeala
användningar.
m)	 allvarlig komplikation: varje sådan ogynnsam incident
samband med tillvaratagande, kontroll, bearbetning,
förvaring och distribution av vävnader och celler som kan
leda till överföring av en smittsam sjukdom, är dödlig, livs
hotande, invalidiserande eller medför betydande funktions
nedsättning för patienten eller som kan leda till eller
förlänger sjukdom eller behov av sjukhusvård.
n)	 allvarlig biverkning: en icke avsedd reaktion, däribland en
smittsam sjukdom, hos givare eller mottagare i samband
med tillvaratagande eller användning på människor av
vävnader och celler, vilken är dödlig, livshotande, invalidi
serande eller medför betydande funktionsnedsättning eller
leder till eller förlänger sjukdom eller behov av sjukhusvård.
i
L 102/52
sv
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2004
o)	 vävnadsinrättning: vävnadsbank eller avdelning på ett
sjukhus eller annat organ där det sker bearbetning, konser
vering, förvaring eller distribution av mänskliga vävnader
eller celler. Vävnadsinrättningen kan också ansvara för till
varatagande eller kontroll av vävnader och celler.
p)	 allogen användning: celler eller vävnader som tas från en
person och används på en annan,
q)	 autolog användning: celler eller vävnader som tas från och
används på en och samma person.
Artikel 4
Genomförande
1.
Medlemsstaterna skall utse behörig(a) myndighet(er) som
skall ansvara för att kraven i detta direktiv uppfylls.
2.
Detta direktiv skall inte hindra en medlemsstat från att
upprätthålla eller införa strängare skyddsåtgärder, under
förutsättning att de är förenliga med fördraget.
En medlemsstat får särskilt införa krav på frivillig donation utan
ersättning, inklusive förbud mot eller begränsning av import av
mänskliga vävnader och celler, för att garantera en hög hälso
skyddsnivå, under förutsättning att villkoren i fördraget är
uppfyllda.
3.
Detta direktiv inkräktar inte på medlemsstaternas beslut
om förbud mot donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning,
konservering, förvaring, distribution eller användning av speci
fika typer av mänskliga vävnader eller celler eller av celler från
en angiven källa, inklusive de fall då dessa beslut även rör
import av samma typ av mänskliga celler eller vävnader.
4.
Vid genomförandet av verksamhet som omfattas av detta
direktiv får kommissionen anlita teknisk och/eller administrativ
hjälp till ömsesidig nytta för kommissionen och stödmotta
garna gällande identifiering, utarbetande, administration,
övervakning, revision och kontroll samt bidra med stödfinan
siering.
kapitel ii
skyldigheter fÖr medlemsstaternas myndigheter
Artikel 5
Övervakning av tillvaratagande av mänskliga vävnader och
celler
1.
Medlemsstaterna skall se till att tillvaratagande och
kontroll av vävnader och celler utförs av personal med relevant
yrkesutbildning och erfarenhet och att detta sker på de villkor
som fastställts av den behöriga myndigheten eller de behöriga
myndigheterna i samband med ackreditering, utseende, auktori
sering eller beviljande av tillstånd för dessa verksamheter.
2.
Den behöriga myndigheten eller de behöriga myndighe
terna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att tillva
ratagandet av vävnaderna och cellerna uppfyller de krav som
avses i artikel 28 b, e och f. De kontroller som krävs för
givarna skall utföras av ett kvalificerat laboratorium som har
ackrediterats, utsetts, auktoriserats eller beviljats tillstånd av den
behöriga myndigheten eller de behöriga myndigheterna.
Artikel 6
Ackreditering, utseende eller auktorisering av eller till
stånd till vävnadsinrättningarna och metoder för prepara
tion av vävnader och celler
1.
Medlemsstaterna skall se till att alla vävnadsinrättningar
där verksamhet bedrivs för kontroll, bearbetning, konservering,
förvaring eller distribution av mänskliga vävnader och celler
avsedda för användning på människor har ackrediterats, utsetts
eller auktoriserats eller beviljats tillstånd för dessa verksamheter
av en behörig myndighet.
2.
Den behöriga myndigheten eller de behöriga myndighe
terna skall, när den eller de har kontrollerat att vävnadsinrätt
ningen uppfyller de krav som avses i artikel 28 a, ackreditera,
utse, auktorisera eller bevilja tillstånd till vävnadsinrättningen
och meddela vilken verksamhet den får bedriva och vilka
villkor som gäller. Den eller de skall auktorisera de metoder för
preparation av vävnader och celler som vävnadsinrättningen får
använda i enlighet med kraven i artikel 28 g. De avtal som
träffas mellan en vävnadsinrättning och tredje man, i enlighet
med artikel 24, skall granskas inom ramen för detta förfarande.
3.
Vävnadsinrättningen får inte göra någon väsentlig
förändring av verksamheten utan att den behöriga myndigheten
eller de behöriga myndigheterna i förväg har lämnat sitt skrift
liga godkännande.
4.
Den behöriga myndigheten eller de behöriga myndighe
terna får upphäva eller återkalla ackreditering, utseende eller
auktorisering av eller tillstånd till en vävnadsinrättning eller en
metod för preparation av vävnader och celler, om inspektioner
eller kontroller visar att inrättningen eller metoden inte
uppfyller kraven i detta direktiv.
5.
Vissa specifika vävnader och celler, vilka kommer att
fastställas i enlighet med kraven i artikel 28 i, får med den
behöriga myndighetens eller de behöriga myndigheternas sam
tycke distribueras direkt och för omedelbar transplantation till
mottagaren om leverantörens verksamhet har ackrediterats,
utsetts, auktoriserats eller beviljats tillstånd.
Artikel 7
Inspektioner och kontroller
1.
Medlemsstaterna skall se till att den behöriga myndig
heten eller de behöriga myndigheterna anordnar inspektioner
och att vävnadsinrättningar utför ändamålsenliga kontroller för
säkerställande av att kraven i detta direktiv följs.
7.4.2004
sv
Europeiska unionens officiella tidning	
L 102/53
2.
Medlemsstaterna skall också se till att det görs ändamål
senliga kontroller av tillvaratagandet av mänskliga vävnader
och celler.
3.
Den behöriga myndigheten eller de behöriga myndighe
terna skall regelbundet anordna inspektioner och utföra
kontroller. Det får inte gå mer än två år mellan två inspek
tioner.
4.
Dessa inspektioner och kontroller skall genomföras av
tjänstemän, som företräder den behöriga myndigheten, vilka
skall ha befogenhet att
a) inspektera vävnadsinrättningar och anläggningar hos de
tredje män som avses i artikel 24,
b) utvärdera och kontrollera sådana förfaranden och verksam
heter vid vävnadsinrättningar och tredje mans anläggningar
som har relevans för kraven i detta direktiv,
c) granska alla dokument eller andra uppgifter av betydelse för
kraven i detta direktiv.
5.
I enlighet med förfarandet i artikel 29.2 skall riktlinjer tas
fram om villkoren för inspektioner och kontrollåtgärder och
om utbildning och kvalifikationer för de tjänstemän som skall
delta, i syfte att uppnå en jämn kompetens- och kvalitetsnivå.
6.
Den behöriga myndigheten eller de behöriga myndighe
terna skall vid behov anordna inspektioner och utföra
kontroller i händelse av allvarliga biverkningar eller allvarliga
komplikationer. I ett sådant fall skall dessutom en inspektion
anordnas och kontroller utföras på en vederbörligen motiverad
begäran av den behöriga myndigheten eller de behöriga
myndigheterna i en annan medlemsstat.
7.
Medlemsstaterna skall, på begäran av en annan medlems
stat eller kommissionen, tillhandahålla information om resul
taten av inspektioner och kontroller som utförts med hänsyn
till kraven i detta direktiv.
Artikel 8
Spårbarhet
1.
Medlemsstaterna skall se till att alla de vävnader och celler
som tillvaratas, bearbetas, förvaras eller distribueras inom
medlemsstaten kan spåras från givare till mottagare och
omvänt. Kraven på spårbarhet skall också gälla alla relevanta
uppgifter om de produkter och material som kommer i kontakt
med dessa vävnader och celler.
2.
Medlemsstaterna skall se till att det införs ett system för
identifiering av givare, varigenom varje donation och var och
en av de tillhörande produkterna förses med en unik kod.
3.
Alla vävnader och celler skall identifieras genom en etikett
med den information som avses i artikel 28 f och h eller
genom hänvisningar som möjliggör en koppling till samma
information.
4.
Vävnadsinrättningarna skall bevara de uppgifter som är
nödvändiga för att garantera spårbarhet i alla skeden. De
uppgifter som krävs för att garantera fullständig spårbarhet
skall bevaras i minst 30 år efter kliniskt bruk. Uppgifterna får
också förvaras i elektronisk form.
5.
Kraven beträffande spårbarhet för vävnader och celler
samt avseende produkter och material som kommer i kontakt
med vävnader och celler och påverkar deras kvalitet och
säkerhet, skall fastställas av kommissionen i enlighet med förfa
randet i artikel 29.2.
6.
Förfarandena för att garantera spårbarhet på gemenskaps
nivå skall fastställas av kommissionen i enlighet med förfa
randet i artikel 29.2.
Artikel 9
Import och export av mänskliga vävnader och celler
1.
Medlemsstaterna skall vidta alla åtgärder som är
nödvändiga för att se till att all import av vävnader och celler
från tredjeland utförs av vävnadsinrättningar som har ackredite
rats, utsetts, auktoriserats eller beviljats tillstånd för dessa verk
samheter, att importerade vävnader och celler kan spåras från
givare till mottagare och omvänt i enlighet med vad som
föreskrivs i artikel 8. De medlemsstater och vävnadsinrättningar
som tar emot sådan import från ett tredjeland skall se till att
den uppfyller kvalitets- och säkerhetsnormer likvärdiga med
dem som fastställs i detta direktiv.
2.
Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för
att se till att all export av vävnader och celler till tredjeland
utförs av vävnadsinrättningar som har ackrediterats, utsetts,
auktoriserats eller beviljats tillstånd för dessa verksamheter. De
medlemsstater som avsänder sådan export till tredjeland skall se
till att exporten uppfyller kraven i detta direktiv.
3.	 a) Import och export av de vävnader och celler som avses i
artikel 6.5 får auktoriseras direkt av den behöriga
myndigheten eller de behöriga myndigheterna.
b) I ett nödläge kan import och export av vissa vävnader
och celler auktoriseras direkt av den behöriga myndig
heten eller de behöriga myndigheterna.
c) Den behöriga myndigheten eller de behöriga myndighe
terna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att
import och export av de vävnader och celler som avses i
b och c uppfyller kvalitets- och säkerhetsnormer som är
likvärdiga med dem som fastställs i detta direktiv.
4.
Förfarandena för kontroll av likvärdiga kvalitets- och
säkerhetsnormer enligt punkt 1 skall fastställas av kommis
sionen i enlighet med förfarandet i artikel 29.2.
Artikel 10
Register över vävnadsinrättningar samt skyldighet att
rapportera
1.
Vävnadsinrättningar skall föra ett register över sin verk
samhet, med typer och kvantiteter av vävnader och/eller celler
som tas tillvara, kontrolleras, konserveras, bearbetas, förvaras
och distribueras eller handhas på annat sätt, och över
ursprunget till och användningen av vävnader och celler
avsedda för användning på människor, i enlighet med kraven i
artikel 28 f. Vävnadsinrättningarna skall lämna årsrapporter till
den behöriga myndigheten eller de behöriga myndigheterna om
denna verksamhet. Denna rapport skall vara tillgänglig för
allmänheten.
L 102/54
sv
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2004
2.
Den behöriga myndigheten eller de behöriga myndighe
terna skall upprätta och föra ett offentligt register över väv
nadsinrättningar, med uppgift om den verksamhet för vilken
varje inrättning har ackrediterats, utsetts, auktoriserats eller
beviljats tillstånd.
3.
Medlemsstaterna och kommissionen skall upprätta ett
nätverk, som förbinder de nationella vävnadsinrättningsre
gistren.
Artikel 11
Anmälan av allvarliga komplikationer och biverkningar
1.
Medlemsstaterna skall se till att det finns ett system för att
rapportera, utreda, registrera och förmedla uppgifter om allvar
liga komplikationer och biverkningar som kan påverka vävna
dernas och cellernas kvalitet och säkerhet och kan tillskrivas
tillvaratagande, kontroll, bearbetning, förvaring och distribution
av vävnader och celler, samt om alla de allvarliga biverkningar
som har konstaterats under eller efter den kliniska tillämp
ningen och som kan ha samband med vävnadernas och
cellernas kvalitet och säkerhet.
2.
Alla personer eller inrättningar som använder sådana
mänskliga vävnader eller celler som omfattas av detta direktiv
skall rapportera relevant information till de inrättningar som
arbetar med donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning,
förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler, för
att underlätta spårbarheten och säkerställa kontroll av kvalitet
och säkerhet.
3.
Den ansvariga person som avses i artikel 17 skall se till
att den behöriga myndigheten eller de behöriga myndigheterna
underrättas om alla allvarliga komplikationer och biverkningar
som avses i punkt 1 och får en rapport med en analys av orsak
och verkan.
4.
Kommissionen skall fastställa ett förfarande för anmälan
av allvarliga komplikationer och biverkningar i enlighet med
förfarandet i artikel 29.2.
5.
Varje vävnadsinrättning skall se till att det införs ett
precist, snabbt och kontrollerbart förfarande, som gör det
möjligt att dra in distributionen av varje produkt som kan ha
samband med en komplikation eller biverkning.
kapitel iii
urval och utvÄrdering av givare
Artikel 12
Principer för donation av vävnader och celler
1.
Medlemsstaterna skall sträva efter att säkerställa frivilliga
donationer av vävnader och celler utan ersättning.
Givaren får erhålla kompensation som är strikt begränsad till
ersättning av de utgifter och olägenheter som hänför sig till
donationen. I detta fall fastställer medlemsstaterna de
omständigheter under vilka kompensation får beviljas.
Medlemsstaterna skall avge rapport till kommissionen om dessa
åtgärder före den 7 april 2006 och därefter vart tredje år. På
grundval av dessa rapporter skall kommissionen informera
Europaparlamentet och rådet om nödvändiga kompletterande
åtgärder som den avser vidta på gemenskapsnivå.
2.
Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för
att se till att all marknadsföring och reklam till stöd för dona
tion av mänskliga vävnader och celler stämmer överens med de
riktlinjer eller de lagar som medlemsstaterna fastställt. Sådana
riktlinjer eller lagar skall omfatta lämpliga begränsningar av
eller förbud mot annonsering om behovet av eller tillgången på
mänskliga vävnader och celler i syfte att erbjuda eller erhålla
ekonomisk vinning eller annan fördel.
Medlemsstaterna skall sträva efter att säkerställa att tillvarata
gandet av vävnader och celler är sådant att det sker på ideell
grund.
Artikel 13
Samtycke
1.
Tillvaratagande av mänskliga vävnader eller celler får
genomföras först när alla obligatoriska krav i medlemsstaterna
rörande samtycke eller auktorisering är uppfyllda.
2.
Medlemsstaterna skall i enlighet med nationell lagstiftning
vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att givare eller deras
anhöriga eller de personer som lämnar tillåtelse för givarnas
räkning får all vederbörlig information som avses i bilagan.
Artikel 14
Skydd av uppgifter och sekretess
1.
Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för
att se till att alla uppgifter, inbegripet genetisk information,
som sammanställs inom ramen för detta direktiv och som
utomstående har tillgång till, har gjorts anonyma, så att givaren
och mottagaren inte längre kan identifieras.
2.
Medlemsstaterna skall därför se till att
a) åtgärder vidtas för att skydda uppgifter och för att skydda
mot obehöriga tillägg, borttaganden eller ändringar av
uppgifter i förteckningar över givare eller register över
avstängda personer samt mot all överföring av information,
b) det finns förfaranden för korrigering av bristande
överensstämmelse mellan uppgifter, och
c) obehörigt utlämnande av uppgifter inte förekommer, samti
digt som möjligheten att spåra donationer säkerställs.
3.
Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för
att se till att mottagarens/mottagarnas identitet inte avslöjas för
givaren eller dennes anhöriga och omvänt, utan att det
påverkar tillämpningen av gällande lagstiftning i medlemssta
terna om villkor för utlämnande av uppgifter, i synnerhet i
fråga om donation av könsceller.
7.4.2004
sv
Europeiska unionens officiella tidning	
L 102/55
Artikel 15
Urval, utvärdering och tillvaratagande
1.
Den verksamhet som rör vävnadstillvaratagande skall ske
på ett sådant sätt att det säkerställs att utvärdering och urval av
givare sker i enlighet med kraven i artikel 28 d och e och att
vävnader och celler tas tillvara, förpackas och transporteras i
enlighet med kraven i artikel 28 f.
2.
När det gäller autolog donation, skall lämplighetskriterier
fastställas i enlighet med kraven i artikel 28 d.
3.
Resultaten av utvärderingen och kontrollen av givaren
skall dokumenteras och alla betydande avvikande resultat skall
rapporteras i enlighet med bilagan.
4.
Den behöriga myndigheten eller de behöriga myndighe
terna skall se till att all verksamhet i samband med vävnadstill
varatagande utförs i enlighet med kraven i artikel 28 f.
kapitel iv
bestÄmmelser om vÄvnaders och cellers kvalitet
och sÄkerhet
Artikel 16
Kvalitetsstyrning
1.
Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för
att se till att alla vävnadsinrättningar inför och uppdaterar
kvalitetssystem som grundar sig på principerna om god sed.
2.
Kommissionen skall fastställa de gemenskapsnormer och
-specifikationer som avses i artikel 28 c för verksamhet i
samband med ett kvalitetssystem.
3.
Vävnadsinrättningarna skall vidta alla nödvändiga
åtgärder för att se till att kvalitetssystemet omfattar minst
följande dokumentation:
—	 Standardrutiner.
—	 Riktlinjer.
—	 Utbildnings- och referenshandböcker.
—	 Rapporteringsformulär.
—	 Uppgifter om givare.
—	 Information om den slutliga användningen av vävnaderna
eller cellerna.
4.
Vävnadsinrättningarna skall vidta alla nödvändiga
åtgärder för att se till att denna dokumentation görs tillgänglig
för kontroll av den behöriga myndigheten eller de behöriga
myndigheterna.
5.
Vävnadsinrättningarna skall bevara de uppgifter som är
nödvändiga för att garantera spårbarhet i enlighet med artikel
8.
Artikel 17
Ansvarig person
1.
Vävnadsinrättningarna skall utse en ansvarig person som
skall uppfylla följande minimikrav och kvalifikationskrav:
a) Han eller hon skall inneha utbildningsbevis, examensbevis
eller annat intyg över formella kvalifikationer som erhållits
inom medicin eller biologi efter avslutad högskoleutbildning
eller annan utbildning som i den berörda medlemsstaten
betraktas som likvärdig.
b) Han eller hon skall ha minst två års yrkeserfarenhet inom
relevant område.
2.
Den person som utses enligt punkt 1 skall ha ansvaret för
att
a)	 se till att mänskliga vävnader och celler avsedda för använd
ning på människor i den inrättning som personen är
ansvarig för tillvaratas, kontrolleras, bearbetas, förvaras och
distribueras i enlighet med detta direktiv och med medlems
statens gällande lagstiftning,
b) det lämnas information till den behöriga myndigheten eller
de behöriga myndigheterna enligt artikel 6,
c) vävnadsinrättningen uppfyller kraven i artiklarna 7, 10, 11,
15, 16 och 18–24.
3.
Vävnadsinrättningen skall till den behöriga myndigheten
eller de behöriga myndigheterna anmäla namnet på den ansva
riga person som avses i punkt 1. Om den ansvariga personen
definitivt eller tillfälligt ersätts, skall vävnadsinrättningen
omedelbart meddela den behöriga myndigheten namnet på den
nya ansvariga personen och det datum då denne tillträder.
Artikel 18
Personal
Personal som arbetar med tillvaratagande, bearbetning, konser
vering, förvaring och distribution av vävnader och celler i en
vävnadsinrättning skall ha nödvändiga kvalifikationer för att
utföra dessa uppgifter och ges utbildning som avses i artikel 28
c.
Artikel 19
Mottagande av vävnader och celler
1.
Vävnadsinrättningarna skall se till att alla donationer av
mänskliga vävnader och celler kontrolleras i enlighet med
kraven i artikel 28 e och att urval och godtagande av vävnader
och celler överensstämmer med kraven i artikel 28 f.
2.
Vävnadsinrättningarna skall se till att mänskliga vävnader
och celler och tillhörande dokumentation uppfyller kraven i
artikel 28 f.
L 102/56
sv
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2004
3.
Vävnadsinrättningarna skall kontrollera och registrera att
de mottagna mänskliga vävnaderna och cellerna är förpackade i
enlighet med kraven i artikel 28 f. Vävnader och celler som inte
uppfyller dessa krav skall kasseras.
4.
Godtagande eller avvisande av mottagna vävnader och
celler skall dokumenteras.
5.
Vävnadsinrättningarna skall se till att en korrekt identifi
ering görs av mänskliga vävnader och celler. Varje leverans eller
parti med vävnader eller celler skall förses med en identifika
tionskod i enlighet med artikel 8.
6.
Vävnaderna och cellerna skall hållas i karantän tills
kraven på kontroll av och information om givaren har uppfyllts
i enlighet med artikel 15.
Artikel 20
Bearbetning av vävnader och celler
1.
Vävnadsinrättningarnas standardrutiner skall inbegripa all
den bearbetning som påverkar kvaliteten och säkerheten och
inrättningarna skall se till att den genomförs under kontrolle
rade förhållanden. Vävnadsinrättningarna skall se till att den
använda utrustningen, arbetsmiljön, bearbetningen, valider
ingen och kontrollvillkoren uppfyller kraven i artikel 28 h.
2.
Alla ändringar av de förfaranden som används vid bear
betning av vävnader och celler skall också uppfylla kriterierna i
punkt 1.
3.
Vävnadsinrättningarna skall i standardrutinerna fastställa
särskilda bestämmelser för hantering av sådana vävnader och
celler som skall kasseras, för att förhindra att dessa kontami
nerar andra vävnader eller celler, bearbetningsmiljön eller
personalen.
Artikel 21
Villkor för förvaring av vävnader och celler
1.
Vävnadsinrättningarna skall se till att alla förfaranden i
samband med förvaring av vävnader och celler dokumenteras i
standardrutinerna och att förvaringsvillkoren uppfyller kraven i
artikel 28 h.
2.
Vävnadsinrättningarna skall se till att alla förfaranden i
samband med förvaring genomförs under kontrollerade förhål
landen.
3.
Vävnadsinrättningarna skall fastställa och upprätthålla
förfaranden för kontroll av förpacknings- och förvaringsut
rymmen i syfte att förebygga förhållanden som kan ha en
negativ inverkan på vävnadernas eller cellernas funktion eller
skick.
4.
Bearbetade vävnader eller celler skall inte distribueras
förrän alla krav enligt detta direktiv har uppfyllts.
5.
Medlemsstaterna skall se till att vävnadsinrättningarna
förfogar över sådana avtal och förfaranden som garanterar att
vävnader och celler, som förvarats vid en inrättning som av
något skäl lägger ned sin verksamhet, skall överföras i enlighet
med det samtycke som gäller för dem till andra vävnadsinrätt
ningar som är ackrediterade, utsedda, auktoriserade eller har
beviljats tillstånd i enlighet med artikel 6, utan att det påverkar
medlemsstaternas lagstiftning om bortskaffande av donerade
vävnader eller celler.
Artikel 22
Märkning, dokumentation och förpackning
Vävnadsinrättningarna skall se till att märkning, dokumentation
och förpackning uppfyller kraven i artikel 28 f.
Artikel 23
Distribution
Vävnadsinrättningarna skall säkerställa kvaliteten hos vävnader
och celler under distributionen. Distributionsvillkoren skall
uppfylla kraven i artikel 28 h.
Artikel 24
Vävnadsinrättningarnas förhållande till tredje man
1.
En vävnadsinrättning skall upprätta ett skriftligt avtal med
tredje man varje gång det genomförs ett ingrepp utanför inrätt
ningen och detta inverkar på kvaliteten och säkerheten hos de
vävnader och celler som behandlas i samarbete med tredje
man, särskilt i följande fall:
a) Då en vävnadsinrättning ger tredje man i uppdrag att utföra
en del av vävnads- eller cellbearbetningen för vävnadsinrätt
ningens räkning.
b) Då tredje man tillhandahåller sådana varor och tjänster som
påverkar garantin om vävnadernas eller cellernas kvalitet
och säkerhet, inbegripet distribution av vävnader eller celler.
c) Då vävnadsinrättningen tillhandahåller tjänster till en
vävnadsinrättning som inte är ackrediterad.
d) Då vävnadsinrättningen distribuerar sådana vävnader eller
celler som bearbetats av tredje man.
2.
Vävnadsinrättningen skall utvärdera och utse tredje man
på grundval av dennes förmåga att uppfylla de normer som
fastställs i detta direktiv.
3.
Vävnadsinrättningar skall upprätthålla en fullständig
förteckning över de avtal enligt punkt 1 som de har ingått med
tredje man.
4.
Avtalen mellan en vävnadsinrättning och tredje man skall
fastställa tredje mans ansvarsområden och de detaljerade förfa
randena.
5.
Vävnadsinrättningarna skall på begäran av den behöriga
myndigheten eller de behöriga myndigheterna tillhandahålla
kopior av avtal med tredje man.
7.4.2004
sv
Europeiska unionens officiella tidning
L 102/57
kapitel v
utbyte
av
informationL
rapportering
och
pÅfÖljder
Artikel 25
Kodning av information
1.
Medlemsstaterna skall införa ett system för identifiering
av mänskliga vävnader och celler i syfte att säkerställa spår
barhet för alla mänskliga vävnader och celler i enlighet med
artikel 8.
2.
Kommissionen skall i samarbete med medlemsstaterna
utforma ett enhetligt europeiskt kodningssystem med uppgifter
om vävnaders och cellers grundläggande egenskaper.
Artikel 26
Rapportering
1.
Medlemsstaterna skall före den 7 april 2009 och därefter
vart tredje år sända en rapport till kommissionen om sådan
verksamhet som har bedrivits med anknytning till bestämmel
serna i detta direktiv, inbegripet en redogörelse för de åtgärder
som vidtagits avseende inspektion och kontroll.
2.
Kommissionen
skall
överlämna
medlemsstaternas
rapporter om erfarenheterna av genomförandet av detta
direktiv till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska
och sociala kommittén och Regionkommittén.
3.
Före den 7 april 2008 och därefter vart tredje år skall
kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet,
rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och
Regionkommittén om uppfyllandet av kraven i detta direktiv,
särskilt kraven avseende inspektion och kontroll.
Artikel 27
Påföljder
Medlemsstaterna skall föreskriva påföljder för överträdelser av
de nationella bestämmelser som utfärdas i enlighet med detta
direktiv och vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till
att dessa påföljder tillämpas. Påföljderna skall vara effektiva,
proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna skall anmäla
dessa bestämmelser till kommissionen senast den 7 april 2006
och alla senare ändringar av bestämmelserna så snart som
möjligt.
kapitel vi
samrÅd med kommittÉer
Artikel 28
Tekniska krav och anpassning av dessa till den vetenskap
liga och tekniska utvecklingen
De tekniska kraven och anpassningen av dessa till den veten
skapliga och tekniska utvecklingen skall när det gäller följande
punkter fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 29.2:
a) Krav vid ackreditering, utseende, auktorisering av eller till
stånd till vävnadsinrättningar.
b) Krav för tillvaratagande av mänskliga vävnader och celler.
c) Kvalitetssystem, inbegripet utbildning.
d) Urvalskriterier för givare av vävnader och/eller celler.
e) Obligatoriska laboratorietester för givare.
f) Förfaranden för tillvaratagande av vävnader och/eller celler
samt mottagande av vävnader och/eller celler vid vävnad
sinrättningen.
g) Krav för metoder för preparation av vävnader och celler.
h) Bearbetning, förvaring och distribution av vävnader och
celler.
i) Krav för distribution direkt till mottagaren av specifika
vävnader och celler.
Artikel 29
Kommitté
1.
Kommissionen skall biträdas av en kommitté.
2.
När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7
i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmel
serna i artikel 8 i det beslutet.
Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara
tre månader.
3.
Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.
Artikel 30
Samråd med en eller flera vetenskapliga kommittéer
Kommissionen får samråda med den eller de berörda veten
skapliga kommittéerna när den fastställer eller anpassar de
tekniska kraven i artikel 28 till den vetenskapliga och tekniska
utvecklingen.
kapitel vii
slutbestÄmmelser
Artikel 31
Införlivande
1.
Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar
och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta
direktiv senast den 7 april 2006. De skall genast underrätta
kommissionen om detta.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla
en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan
hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur
hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat utfärda.
2.
Medlemsstaterna får besluta att under det första året efter
det datum som fastställs i punkt 1 första stycket inte tillämpa
kraven i detta direktiv på de vävnadsinrättningar som omfat
tades av nationella bestämmelser före detta direktivs ikraftträ
dande.
L 102/58
sv
Europeiska unionens officiella tidning
7.4.2004
3.
Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten
Artikel 33
till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de redan har
Adressater
antagit eller antar inom det område som omfattas av detta
direktiv.
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Artikel 32	
Utfärdat i Strasbourg den 31 mars 2004.
Ikraftträdande
På Europaparlamentets vägnar
På rådets vägnar
pN cox)
dN roche
Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i
Europeiska unionens officiella tidning.
Ordförande
Ordförande
BILAGA
information som skall lÄmnas vid donation av celler ochOeller vÄvnader
aN l¥¶¡®¤¥ §©¶¡²¥
QN d¥® °¥²³¯® ³¯ ä² ¡®³¶¡²©§ ¦ö² ¤¯®¡´©¯®³¦ö²¦¡²¡®¤¥´ ³«¡¬¬ ³¥ ´©¬¬ ¡´´ §©¶¡²¥® ¨¡² ¦å´´ ´©¬¬¦²¥¤³³´ä¬¬¡®¤¥ ©®¦¯²¡´©¯®
¯ å´©®³´¯®¥ ¤¥ ¡³°¥«´¥² ¡¶³¥¥®¤¥ ¤¯®¡´©¯®¥® ¯£¨ ¤¥´ ¦ö²¦¡²¡®¤¥ ¡¶ ´©¬¬¶¡²¡´¡§¡®¤¥ ³¯ ¡®§¥³ © °µ®«´ SN i®¦¯²í
¡´©¯® ³«¡¬¬ ¬ä®¡³ ¦ö²¥ ´©¬¬¶¡²¡´¡§¡®¤¥´N
RN i®¦¯²¡´©¯®¥® ³«¡¬¬ ¬ä®¡³ ¡¶ ¥® µ´¢©¬¤¡¤ °¥²³¯® ³¯ «¡® ¦ö²¥¤¬¡ ¤¥® °å ¥´´ ¬ä°¬©§´ ¯£¨ ´¹¤¬©§´ ³ä´´ ¥¤ ¨ªä¬°
¡¶ ´¥²¥² ³¯ §©¶¡²¥® µ´¡® ³¶å²©§¨¥´ «¡® ¦ö²³´åN
SN i®¦¯²¡´©¯®¥® ³«¡¬¬ ¯¦¡´´¡ ¦ö¬ª¡®¤¥Z ´©¬¬¶¡²¡´¡§¡®¤¥´³ ³¹¦´¥L «¡²¡«´ä²L «¯®³¥«¶¥®³¥² ¯£¨ ²©³«¥²L ¡®¡¬¹´©³«¡ ´¥³´¥²L
¯ ³å¤¡®¡ µ´¦ö²³L ²¥§©³´²¥²©®§ ¯£¨ ³«¹¤¤ ¡¶ µ°°§©¦´¥² ¯ §©¶¡²¥®L ¥¤©£©®³« ³¥«²¥´¥³³L ´¥²¡°¥µ´©³«´ ³¹¦´¥ ¯£¨
¥¶¥®´µ¥¬¬¡ ¦ö²¤¥¬¡²L ³¡´ ©®¦¯²¡´©¯® ¯ ´©¬¬ä°¬©§¡ ³ä«¥²¨¥´³å´§ä²¤¥² ¡¶³¥¤¤¡ ¡´´ ³«¹¤¤¡ §©¶¡²¥®N
TN g©¶¡²¥® ³«¡¬¬ ©®¦¯²¥²¡³ ¯ ¡´´ ¤¥´ ä² ¨¡®³ ²ä´´ ¡´´ ¦å ´¡ ¤¥¬ ¡¶ ¤¥ «¯®³´¡´¥²¡¤¥ ²¥³µ¬´¡´¥® ¦²å® ¤¥ ¡®¡¬¹´©³«¡
´¥³´¥²®¡ ¯£¨ ¡´´ ¦å ¤¥³³¡ ´¹¤¬©§´ ¦ö²«¬¡²¡¤¥N
UN i®¦¯²¡´©¯® ³«¡¬¬ §¥³ ¯ ¶©«´¥® ¡¶ ¡´´ «²ä¶¡ ¯¢¬©§¡´¯²©³«´ ³¡´¹£«¥L ©®´¹§¡®¤¥ ¯£¨ ¢¥¹®¤©§¡®¤¥ ¦ö² ¡´´ ´©¬¬¶¡²¡í
´¡§¡®¤¥´ ¡¶ ¶ä¶®¡¤¥² ¯£¨O¥¬¬¥² £¥¬¬¥² ³«¡¬¬ «µ®®¡ §¥®¯¦ö²¡³N
bN a¶¬©¤®¡ §©¶¡²¥
QN a¬¬ ©®¦¯²¡´©¯® ³«¡¬¬ §¥³ ¯£¨ ¡¬¬´ ®ö¤¶ä®¤©§´ ³¡´¹£«¥ ¯£¨ ¡¬¬¡ ®ö¤¶ä®¤©§¡ ¢¥¹®¤©§¡®¤¥® ³«¡¬¬ ¥²¨å¬¬¡³ ©
¥®¬©§¨¥´ ¥¤ ¬¡§³´©¦´®©®§¥® © ²¥³°¥«´©¶¥ ¥¤¬¥³³´¡´N
RN d¥) «¯®³´¡´¥²¡¤¥ ²¥³µ¬´¡´¥® ¦²å® µ´¶ä²¤¥²©®§¥® ¡¶ §©¶¡²¥® ³«¡¬¬ ¥¤¤¥¬¡³ ¯£¨ ¦ö²«¬¡²¡³ ´¹¤¬©§´ ¦ö² ¢¥¨ö²©§¡
°¥²³¯®¥² © ¥®¬©§¨¥´ ¥¤ ¬¡§³´©¦´®©®§¥® © ²¥³°¥«´©¶¥ ¥¤¬¥³³´¡´N
Bilaga 4
106
Lagförslag i departementspromemorian Genomförande av Kommissionens direktiv 2006/86/EG (Ds 2008:69)
1.1 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 1 c § sekretesslagen (1980:100)1 ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt SFS 2008:XX Föreslagen lydelse
7 kap. 1 c §2
Sekretess gäller, om inte annat följer av 2 §, inom hälso- och sjukvården för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider men. Detsamma gäller i annan medicinsk verksamhet, såsom rättsmedicinsk och rättspsykiatrisk undersökning, insemination, befruktning utanför kroppen, fastställande av könstillhörighet, abort, sterilisering, kastrering, omskärelse, åtgärder mot smittsamma sjukdomar och ärenden hos nämnd med uppgift att bedriva patientnämndsverksamhet.
Sekretess enligt första stycket gäller också i sådan verksamhet hos myndighet som innefattar omprövning av beslut i eller särskild tillsyn över allmän eller enskild hälso- och sjukvård.
Sekretess gäller hos en myndighet som bedriver verksamhet som avses i första stycket för uppgift om enskilds personliga förhållanden som gjorts tillgänglig av en annan vårdgivare enligt bestämmelserna om sammanhållen journalföring i patientdatalagen (2008:00), om förutsättningar enligt 6 kap. 3 eller 4 § nämnda lag för att myndigheten ska få behandla uppgiften inte är uppfyllda. Om sådana förutsättningar föreligger eller myndigheten behandlat uppgiften enligt nämnda bestämmelser tidigare, gäller sekretess, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider men.
Sekretess gäller i verksamhet som avser omhändertagande av patientjournal inom enskild hälso- och sjukvård för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.
Sekretess enligt första stycket hindrar inte att en uppgift lämnas
Sekretess enligt första stycket hindrar inte att en uppgift lämnas
1. från en myndighet som bedriver verksamhet som avses i första stycket i en kommun eller ett
1. från en myndighet som bedriver verksamhet som avses i första stycket i en kommun eller ett
1 Lagen omtryckt 1992:1474 2 Senaste lydelse 2007:1127
landsting till en annan sådan myndighet i samma kommun eller landsting,
landsting till en annan sådan myndighet i samma kommun eller landsting,
2. till en myndighet som bedriver verksamhet som avses i första stycket eller till en enskild vårdgivare enligt vad som föreskrivs om sammanhållen journalföring i patientdatalagen,
2. till en myndighet som bedriver verksamhet som avses i första stycket eller till en enskild vårdgivare enligt vad som föreskrivs om sammanhållen journalföring i patientdatalagen,
3. till ett nationellt eller regionalt kvalitetsregister enligt patientdatalagen,
3. till ett nationellt eller regionalt kvalitetsregister enligt patientdatalagen,
4. från en myndighet som bedriver verksamhet som avses i första stycket inom en kommun eller ett landsting till annan sådan myndighet för forskning och framställning av statistik eller för administration på verksamhetsområdet, om det inte kan antas att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider men om uppgiften röjs,
4. från en myndighet som bedriver verksamhet som avses i första stycket inom en kommun eller ett landsting till annan sådan myndighet för forskning och framställning av statistik eller för administration på verksamhetsområdet, om det inte kan antas att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider men om uppgiften röjs,
5. till en enskild enligt vad som föreskrivs i lagen (1988:1473) om undersökning beträffande vissa smittsamma sjukdomar i brottmål, lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, smittskyddslagen (2004:168), 6 och 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. samt lagen (2006:496) om blodsäkerhet.
5. till en enskild enligt vad som föreskrivs i lagen (1988:1473) om undersökning beträffande vissa smittsamma sjukdomar i brottmål, lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, smittskyddslagen (2004:168), 6 och 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m., lagen (2006:496) om blodsäkerhet samt lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler.
Prop. 2008/09:36 Bilaga 4
107
Om den enskilde på grund av sitt hälsotillstånd eller av andra skäl inte kan samtycka till att en uppgift lämnas ut, hindrar sekretess enligt första stycket inte att en uppgift om honom eller henne som behövs för att han eller hon ska få nödvändig vård, omsorg, behandling eller annat stöd lämnas från en myndighet inom hälso- och sjukvården till en annan myndighet inom hälso- och sjukvården eller socialtjänsten eller till en enskild vårdgivare eller en enskild verksamhet på socialtjänstens område.
Utan hinder av sekretessen enligt fjärde stycket får uppgift lämnas till hälso- och sjukvårdspersonal om uppgiften behövs för vård eller behandling och det är av synnerlig vikt att uppgiften lämnas.
Ytterligare bestämmelser om begränsningar i sekretessen enligt första stycket, andra stycket, tredje stycket andra meningen och fjärde stycket finns i 14 kap. 2 §.
Bilaga 4
108
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.
Prop. 2008/09:36 Bilaga 4
109
1.2 Förslag till lag om ändringar i lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler
Härigenom föreskrivs3 i fråga om lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler
dels att det ska införas tre nya paragrafer, 20 a och b samt 21 a §§, av följande lydelse,
dels att 2, 3, 20 och 21 §§ ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt SFS 2008:286
2 §
I denna lag används följande beteckningar med nedan angiven betydelse.
Allvarlig biverkning
Sådan icke avsedd reaktion, inbegripet smittsam sjukdom, hos givare eller mottagare i samband med att vävnader och celler tillvaratas från givare eller används på mottagare, som kan leda till döden, livshotande eller invalidiserande tillstånd eller som medför betydande funktionsnedsättning eller leder till eller förlänger sjukdom eller behov av sjukhusvård.
Allvarlig avvikande händelse
Händelse i samband med tillvaratagande, kontroll, bearbetning, förvaring och distribution av vävnader och celler som kan
1. leda till överföring av en smittsam sjukdom eller till döden,
2. vara livshotande, vara invalidiserande eller medföra betydande funktionsnedsättning för patienten, eller
3. leda till eller förlänga sjukdom eller behov av sjukhusvård.
Celler
Enskilda mänskliga celler eller en grupp mänskliga celler, som inte är förenade av något slag av bindväv.
3 Jfr kommissionens direktiv 2006/86/EG av den 24 oktober 2006 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG med avseende på spårbarhetskrav, anmälan av allvarliga biverkningar och komplikationer samt vissa tekniska krav för kodning, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler (EUT L 294, 25.10.2006, s. 32, Celex 32006L0086).
Organ
En differentierad och vital del av människokroppen bestående av olika sorters vävnad, vilken upprätthåller sin struktur, kärlbildning och förmåga att utveckla fysiologiska funktioner med en betydande grad av autonomi.
Vävnad
Alla de beståndsdelar av människokroppen som består av celler.
Vävnadsinrättning
Inrättning där fysisk eller juridisk person bedriver verksamhet som innefattar kontroll, bearbetning, konservering, förvaring eller distribution av mänskliga vävnader eller celler avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor. Verksamheten kan också innefatta tillvaratagande, import eller export av mänskliga vävnader och celler.
Bilaga 4
110
Föreslagen lydelse
2 §
I denna lag används följande beteckningar med nedan angiven betydelse.
Allvarlig biverkning
Sådan icke avsedd reaktion, inbegripet smittsam sjukdom, hos givare eller mottagare i samband med att vävnader och celler tillvaratas från givare eller används på mottagare, som kan leda till döden, livshotande eller invalidiserande tillstånd eller som medför betydande funktionsnedsättning eller leder till eller förlänger sjukdom eller behov av sjukhusvård.
Allvarlig avvikande händelse
Händelse i samband med tillvaratagande, kontroll, bearbetning, förvaring och distribution av vävnader och celler som kan
1. leda till överföring av en smittsam sjukdom eller till döden,
2. vara livshotande, vara invalidiserande eller medföra betydande funktionsnedsättning för patienten, eller
3. leda till eller förlänga sjukdom eller behov av sjukhusvård.
Vidare ska varje form av felaktig identifiering eller förväxling av könsceller eller embryon vid insemination eller befruktning utanför kroppen betraktas som en allvarlig avvikande händelse.
Celler
Enskilda mänskliga celler eller en grupp mänskliga celler, som inte är förenade av något slag av bindväv.
Organ
En differentierad och vital del av människokroppen bestående av olika sorters vävnad, vilken upprätthåller sin struktur, kärlbildning och förmåga att utveckla fysiologiska funktioner med en betydande grad av autonomi.
Organisation med ansvar för användning av vävnader och celler på människa
En vårdinrättning, en avdelning på ett sjukhus eller ett annat organ som utför användning på människa av mänskliga vävnader och celler.
Organisation för tillvaratagande En vårdinrättning, en avdelning på ett sjukhus eller ett annat organ som tillvaratar mänskliga vävnader och celler, och som inte behöver ha tillstånd som vävnadsinrättning.
Vävnad
Alla de beståndsdelar av människokroppen som består av celler.
Vävnadsinrättning
Inrättning där fysisk eller juridisk person bedriver verksamhet som innefattar kontroll, bearbetning, konservering, förvaring eller distribution av mänskliga vävnader eller celler avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor. Verksamheten kan också innefatta tillvaratagande, import eller export av mänskliga vävnader och celler.
Prop. 2008/09:36 Bilaga 4
111
Bilaga 4
112
Lydelse enligt SFS 2008:286 Föreslagen lydelse
3 §
Lagen är tillämplig på verksamhet vid vävnadsinrättningar.
Lagen är tillämplig på verksamhet vid vävnadsinrättningar. Den är även tillämplig på organisationer för tillvaratagande och organisationer med ansvar för användning av vävnader och celler på människa vad gäller anmälningsplikten i 20 a och b §§ och uppgiftsskyldigheten i 21 a §.
20 a §
En organisation för tillvaratagande ska till den vävnadsinrättning som mottagit vävnaderna eller cellerna utan dröjsmål anmäla varje misstänkt eller konstaterad
a) allvarlig biverkning hos levande givare som kan påverka vävnadernas eller cellernas säkerhet och kvalitet, och
b) allvarlig avvikande händelse under tillvaratagandet som kan påverka de mänskliga vävnaderna eller cellernas kvalitet och säkerhet.
20 b §
En organisation med ansvar för användning av vävnader och celler på människa ska till den vävnadsinrättning som lämnat ut vävnaderna eller cellerna utan dröjsmål anmäla varje misstänkt eller konstaterad
a) allvarlig biverkning som iakttagits under eller efter den kliniska användningen och som kan kopplas till vävnadernas och cellernas kvalitet och säkerhet, samt
b) allvarlig avvikande händelse som kan påverka vävnadernas och cellernas kvalitet och säkerhet.
21 §
Den som har tillstånd att bedriva en vävnadsinrättning ska föra ett
Den som har tillstånd att bedriva en vävnadsinrättning ska föra ett
Prop. 2008/09:36 Bilaga 4
113
register med uppgifter om
1. sin verksamhet,
register med uppgifter om
1. sin verksamhet,
2. givare av mänskliga vävnader och celler, och
2. givare och mottagare av mänskliga vävnader och celler,
3. kontroller som utförts av mänskliga vävnader och celler.
3. kontroller som utförts av mänskliga vävnader och celler.
Registret får ha till ändamål endast att säkerställa spårbarhet av mänskliga vävnader och celler för att förhindra överföring av sjukdomar. Registret får föras med hjälp av automatiserad behandling.
Registret får i fråga om personuppgifter innehålla uppgifter endast om
Registret får ha till ändamål endast att säkerställa spårbarhet av mänskliga vävnader och celler för att förhindra överföring av sjukdomar. Registret får föras med hjälp av automatiserad behandling.
Registret får i fråga om personuppgifter innehålla uppgifter endast om
1. givarens identitet,
1. givarens identitet,
2. givarens uppgivna sjukdomshistoria, och
2. givarens uppgivna sjukdomshistoria,
3. uppgift om resultatet av undersökningar på givaren och av kontroller av de mänskliga vävnaderna och cellerna.
3. uppgift om resultatet av undersökningar på givaren och av kontroller av de mänskliga vävnaderna och cellerna, och
4. mottagarens identitet.
Uppgifterna i registret ska gallras 30 år efter införandet.
Den som har tillstånd att bedriva en vävnadsinrättning är personuppgiftsansvarig för registret.
Uppgifterna i registret ska gallras 30 år efter införandet.
Den som har tillstånd att bedriva en vävnadsinrättning är personuppgiftsansvarig för registret.
21 a §
En organisation med ansvar för användning av vävnader och celler på människa ska lämna uppgift om mottagarens identitet till den vävnadsinrättning som har distribuerat vävnaderna eller cellerna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.
Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över departementspromemorian Genomförande av Kommissionens direktiv 2006/86/EG (Ds 2008:69)
Bilaga 5
114
Riksdagens ombudsmän, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Stockholms län, Domstolsverket, Rättsmedicinalverket, Datainspektionen, SWEDAC, Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Smittskyddsinstitutet, Vetenskapsrådet, Centrala etikprövningsnämnden, Juridiska fakulteten, Stockholms universitet, Juridiska fakulteten, Uppsala universitet, Medicinska fakulteten, Lunds universitet, Medicinska fakulteten, Göteborgs universitet (Sahlgrenska akademin), Medicinska fakulteten, Umeå universitet, Stockholms läns landsting, Uppsala läns landsting, Östergötlands läns landsting, Skåne läns landsting (Region Skåne), Västra Götalands läns landsting (Västra Götalandsregionen), Västerbottens läns landsting, Sveriges Kommuner och Landsting och Svenska Läkaresällskapet.
Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge, Fertilitetsenheten, Läkemedelsindustriföreningen, Svenska föreningen för Transfusionsmedicin, Svenska Föreningen för Patologi, Fertilitetscentrum AB, Göteborg och SwedenBIO har beretts tillfälle att inkomma med yttrande men har avstått från att lämna ett sådant yttrande.
Prop. 2008/09:36 Bilaga 6
115
Lagrådsremissens lagförslag
1 Lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
1.1 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 1 c § sekretesslagen (1980:100)1 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap. 1 c § 2
Sekretess gäller, om inte annat följer av 2 §, inom hälso- och sjukvården för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider men. Detsamma gäller i annan medicinsk verksamhet, såsom rättsmedicinsk och rättspsykiatrisk undersökning, insemination, befruktning utanför kroppen, fastställande av könstillhörighet, abort, sterilisering, kastrering, omskärelse, åtgärder mot smittsamma sjukdomar och ärenden hos nämnd med uppgift att bedriva patientnämndsverksamhet.
Sekretess enligt första stycket gäller också i sådan verksamhet hos myndighet som innefattar omprövning av beslut i eller särskild tillsyn över allmän eller enskild hälso- och sjukvård.
Sekretess gäller hos en myndighet som bedriver verksamhet som avses i första stycket för uppgift om enskilds personliga förhållanden som gjorts tillgänglig av en annan vårdgivare enligt bestämmelserna om sammanhållen journalföring i patientdatalagen (2008:355), om förutsättningar enligt 6 kap. 3 eller 4 § nämnda lag för att myndigheten ska få behandla uppgiften inte är uppfyllda. Om sådana förutsättningar föreligger eller myndigheten behandlat uppgiften enligt nämnda bestämmelser tidigare, gäller sekretess, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider men.
Sekretess gäller i verksamhet som avser omhändertagande av patientjournal inom enskild hälso- och sjukvård för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.
Sekretess enligt första stycket hindrar inte att en uppgift lämnas
1 Lagen omtryckt 1992:1474. 2 Senaste lydelse 2008:356.
1. från en myndighet som bedriver verksamhet som avses i första stycket i en kommun eller ett landsting till en annan sådan myndighet i samma kommun eller landsting,
Bilaga 6
116
2. till en myndighet som bedriver verksamhet som avses i första stycket eller till en enskild vårdgivare enligt vad som föreskrivs om sammanhållen journalföring i patientdatalagen,
3. till ett nationellt eller regionalt kvalitetsregister enligt patientdatalagen,
4. från en myndighet som bedriver verksamhet som avses i första stycket inom en kommun eller ett landsting till annan sådan myndighet för forskning och framställning av statistik eller för administration på verksamhetsområdet, om det inte kan antas att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider men om uppgiften röjs,
5. till en enskild enligt vad som föreskrivs i lagen (1988:1473) om undersökning beträffande vissa smittsamma sjukdomar i brottmål, lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, smittskyddslagen (2004:168), 6 och 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. samt lagen (2006:496) om blodsäkerhet.
5. till en enskild enligt vad som föreskrivs i lagen (1988:1473) om undersökning beträffande vissa smittsamma sjukdomar i brottmål, lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, smittskyddslagen (2004:168), 6 och 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m., lagen (2006:496) om blodsäkerhet samt lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler.
Om den enskilde på grund av sitt hälsotillstånd eller av andra skäl inte kan samtycka till att en uppgift lämnas ut, hindrar sekretess enligt första stycket inte att en uppgift om honom eller henne som behövs för att han eller hon ska få nödvändig vård, omsorg, behandling eller annat stöd lämnas från en myndighet inom hälso- och sjukvården till en annan myndighet inom hälso- och sjukvården eller socialtjänsten eller till en enskild vårdgivare eller en enskild verksamhet på socialtjänstens område.
Utan hinder av sekretessen enligt fjärde stycket får uppgift lämnas till hälso- och sjukvårdspersonal om uppgiften behövs för vård eller behandling och det är av synnerlig vikt att uppgiften lämnas.
Ytterligare bestämmelser om begränsningar i sekretessen enligt första stycket, andra stycket, tredje stycket andra meningen och fjärde stycket finns i 14 kap. 2 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.
Prop. 2008/09:36 Bilaga 6
117
1.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler
dels att 2, 3 och 21 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas tre nya paragrafer, 20 a, 20 b och 21 a §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
2 §
I denna lag används följande beteckningar med nedan angiven betydelse.
Allvarlig biverkning Sådan icke avsedd reaktion, inbegripet smittsam sjukdom, hos givare eller mottagare i samband med att vävnader och celler tillvaratas från givare eller används på mottagare, som kan leda till döden, livshotande eller invalidiserande tillstånd eller som medför betydande funktionsnedsättning eller leder till eller förlänger sjukdom eller behov av sjukhusvård.
Allvarlig avvikande händelse Händelse i samband med tillvaratagande, kontroll, bearbetning, förvaring och distribution av vävnader och celler som kan
1. leda till överföring av en smittsam sjukdom eller till döden,
2. vara livshotande, vara invalidiserande eller medföra betydande funktionsnedsättning för patienten, eller
3. leda till eller förlänga sjukdom eller behov av sjukhusvård.
Celler
Enskilda mänskliga celler eller en grupp mänskliga celler, som inte är förenade av något slag av bindväv.
1 Jfr kommissionens direktiv 2006/86/EG av den 24 oktober 2006 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG med avseende på spårbarhetskrav, anmälan av allvarliga biverkningar och komplikationer samt vissa tekniska krav för kodning, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler (EUT L 294, 25.10.2006, s. 32, Celex 32006L0086).
Bilaga 6
118
Organ
En differentierad och vital del av människokroppen bestående av olika sorters vävnad, vilken upprätthåller sin struktur, kärlbildning och förmåga att utveckla fysiologiska funktioner med en betydande grad av autonomi.
Vävnad
Alla de beståndsdelar av människokroppen som består av celler.
Vävnadsinrättning
Inrättning där fysisk eller juridisk person bedriver verksamhet som innefattar kontroll, bearbetning, konservering, förvaring eller distribution av mänskliga vävnader eller celler avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor. Verksamheten kan också innefatta tillvaratagande, import eller export av mänskliga vävnader eller celler
Föreslagen lydelse
2 §
I denna lag används följande beteckningar med nedan angiven betydelse.
Allvarlig avvikande händelse
Händelse i samband med tillvaratagande, kontroll, bearbetning, förvaring och distribution av vävnader och celler som kan
1. leda till överföring av en smittsam sjukdom eller till döden,
2. vara livshotande, vara invalidiserande eller medföra betydande funktionsnedsättning för patienten, eller
3. leda till eller förlänga sjukdom eller behov av sjukhusvård.
Allvarlig biverkning Sådan icke avsedd reaktion, inbegripet smittsam sjukdom, hos givare eller mottagare i samband med att vävnader och celler tillvaratas från givare eller används på mottagare, som kan leda till döden, livshotande eller invalidiserande tillstånd eller som medför
betydande funktionsnedsättning eller leder till eller förlänger sjukdom eller behov av sjukhusvård.
Celler
Prop. 2008/09:36 Bilaga 6
119
Enskilda mänskliga celler eller en grupp mänskliga celler, som inte är förenade av något slag av bindväv.
Organ
En differentierad och vital del av människokroppen bestående av olika sorters vävnad, vilken upprätthåller sin struktur, kärlbildning och förmåga att utveckla fysiologiska funktioner med en betydande grad av autonomi.
Organisation för tillvaratagande En vårdinrättning, en avdelning på ett sjukhus eller en annan inrättning som tillvaratar mänskliga vävnader eller celler, och som inte behöver ha tillstånd att bedrivas som en vävnadsinrättning.
Organisation med ansvar för användning på människa
En vårdinrättning, en avdelning på ett sjukhus eller en annan inrättning som använder mänskliga vävnader eller celler på människa.
Vävnad
Alla de beståndsdelar av människokroppen som består av celler
Vävnadsinrättning
Inrättning där fysisk eller juridisk person bedriver verksamhet som innefattar kontroll, bearbetning, konservering, förvaring eller distribution av mänskliga vävnader eller celler avsedda för användning på människor eller för tillverkning av läkemedel avsedda för användning på människor. Verksamheten kan också innefatta tillvaratagande, import eller export av mänskliga vävnader eller celler.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
Lagen är tillämplig på verk-Lagen är tillämplig på verk-
Bilaga 6
120
samhet vid vävnadsinrättningar. samhet vid vävnadsinrättningar.
Bestämmelserna om anmälningsplikt i 20 a och 20 b §§ samt om uppgiftsskyldighet i 21 a § tillämpas även på verksamhet vid organisationer för tillvaratagande och organisationer med ansvar för användning på människa.
20 a §
En organisation för tillvaratagande ska till en vävnadsinrättning som tagit emot vävnader eller celler utan dröjsmål anmäla varje misstänkt eller konstaterad
a) allvarlig biverkning hos levande givare som kan påverka vävnadernas eller cellernas kvalitet och säkerhet, och
b) allvarlig avvikande händelse under tillvaratagandet som kan påverka de mänskliga vävnadernas eller cellernas kvalitet och säkerhet.
20 b §
En organisation med ansvar för användning på människa ska till en vävnadsinrättning som lämnat ut vävnader eller celler utan dröjsmål anmäla varje misstänkt eller konstaterad
a) allvarlig biverkning som iakttagits under eller efter den kliniska användningen och som kan hänföras till vävnadernas eller cellernas kvalitet och säkerhet, och
b) allvarlig avvikande händelse som kan påverka vävnadernas eller cellernas kvalitet och säkerhet.
21 §
Den som har tillstånd att bedriva en vävnadsinrättning ska föra ett register med uppgifter om
1. sin verksamhet,
2. givare av mänskliga vävnader och celler, och
2. givare och mottagare av mänskliga vävnader och celler, och
Prop. 2008/09:36 Bilaga 6
121
3. kontroller som utförts av mänskliga vävnader och celler. Registret får ha till ändamål endast att säkerställa spårbarhet av mänskliga vävnader och celler för att förhindra överföring av sjukdomar. Registret får föras med hjälp av automatiserad behandling.
Registret får i fråga om personuppgifter innehålla uppgifter endast om
1. givarens identitet,
2. givarens uppgivna sjukdomshistoria, och
2. givarens uppgivna sjukdomshistoria,
3. uppgift om resultatet av undersökningar på givaren och av kontroller av de mänskliga vävnaderna och cellerna.
3. resultatet av undersökningar på givaren och av kontroller av de mänskliga vävnaderna och cellerna, och
4. mottagarens identitet.
Uppgifterna i registret ska gallras 30 år efter införandet. Den som har tillstånd att bedriva en vävnadsinrättning är personuppgiftsansvarig för registret.
21 a §
En organisation med ansvar för användning på människa ska lämna uppgifter om mottagarens identitet till den vävnadsinrättning som har distribuerat vävnaderna eller cellerna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.
Lagrådets yttrande
Bilaga 7
122
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2008-09-10
Närvarande: F.d. justitierådet Nina Pripp, regeringsrådet Nils Dexe och f.d. justitieombudsmannen Nils-Olof Berggren.
Ytterligare åtgärder för att genomföra EG-direktiv om mänskliga vävnader och celler
Enligt en lagrådsremiss den 4 september 2008 (Socialdepartementet) har regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
2. lag om ändring i lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhets-
normer vid hantering av mänskliga vävnader och celler.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Therese Lundgren.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Parallelluppställning
Prop. 2008/09:36 Bilaga 8
123
Uppställningen redovisar hur åtagandena i artiklarna i kommissionens direktiv 2006/86/EG av den 24 oktober 2006 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG med avseende på spårbarhetskrav, anmälan av allvarliga biverkningar och komplikationer samt vissa tekniska krav för kodning, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler föreslås genomföras i svensk rätt. Lagförslagen i denna proposition avser ändringar i lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler. Denna lag, som syftar till att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler, trädde i kraft den 1 juli 2008. De föreslagna lagändringarna i denna proposition föreslås träda i kraft den 1 januari 2009. Om inget anges avses lagen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler.
Kommissions- direktivet
Lagrådsremissens lagförslag Kommentar
artikel 1
-
artikel 2
2 §
artikel 3
artikel 4
- SOSFS,LVFS
artikel 5 3, 20 a och 20 b §§ SOSFS, LVFS artikel 6 3, 20 a och 20 b §§ SOSFS, LVFS artikel 7 - artikel 8 - SOSFS, LVFS artikel 9 - SOSFS, LVFS artikel 10 - artikel 11 Ikraftträdandebestämmelser artikel 12 - artikel 13 -
1 Socialstyrelsens föreskrifter. 2 Läkemedelsverkets föreskrifter.
Lagförslag i promemorian Ändring i 38 a § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (S2008/7666/RS)
Bilaga 9
124
Härigenom föreskrivs att 38 a § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
38 a §
2
Offentligt biträde för den som åtgärden avser ska förordnas i mål hos allmän förvaltningsdomstol, om målet gäller
1. beslut om intagning för tvångsvård enligt 6 b, 11 eller 14 §,
1. beslut om intagning för tvångsvård enligt 6 b, 11 eller 14 § om beslutet har överklagats,
2. medgivande till fortsatt tvångsvård enligt 7, 9, 12 eller 14 §,
3. beslut om sluten psykiatrisk tvångsvård enligt 26 a §,
4. avslag på en begäran om att tvångsvården ska upphöra,
5. beslut om inskränkning enligt 20 a §, eller
6. beslut om övervakning enligt 22 a §. Offentligt biträde ska dock inte förordnas, om det måste antas att det inte finns något behov av ett biträde.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.
1 Lagen omtryckt 2008:415. 2 Senaste lydelse 2008:415.
Socialdepartementet
125
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 oktober 2008
Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Olofsson, Odell, Husmark Pehrsson, Leijonborg, Larsson, Erlandsson, Torstensson, Björklund, Carlsson, Littorin, Malmström, Sabuni, Billström, Adelsohn Liljeroth, Björling
Föredragande: statsrådet Husmark Pehrsson
Regeringen beslutar proposition 2008/09:36 Ytterligare åtgärder för att genomföra EG-direktiv om mänskliga vävnader och celler m.m.
Rättsdatablad
126
Författningsrubrik Bestämmelser som
inför, ändrar, upphäver eller upprepar ett normgivningsbemyndigande
Celexnummer för bakomliggande EGregler