SOU 1966:23

Markfrågan

N 4-0 G?

oå (—

_ CDL"

&( *. IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966: 23 SOU) ]ustitiedepartementet . web . & 3Ä'

MARKFRÅGAN I

BETÄNKANDE AV

1963. ÅRS MARKVÄRDE KOMMITTE

Stockholm 1966

OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966

9. 10. 11 12 18.

14. 15.

16. 17.

18. 19.

21.

STATENS

Kronologisk förteckning

Svensk ekonomi 1966—1970. Esselte. 294 |. Fi. . äxporti och Import 1966—1970. Bilaga 1. Esselte. F

s. . Yrkesutbildningen. Håkan Ohlssons boktryckeri. Lund. 586 s. E.

Ny myntserie. Beckman. 87 s. Fi.

Internationellt fredstorsknlngslnstltut i Sverige. Norstedt & Söner. 61 s. U.

. Förenklad statsbidragsgivning till hälso- och

gång—den. Håkan Ohlssons boktryckeri. Lund. s

. Utsökningsrätt rv. Esselte. 147 s. Ju. . Tillgången pa arbetskraft 1960—1980. Bllags :. Esselte. 67 s. Fl. Omsorger om psykiskt utvecklingshämmade. Esselte. 187 5. S. Handelns arbetskratts- och lnveeterlngsbehov fram till 1970. Esselte. 82 s. Fi. Tygiörvaltnlngens centrala organisation. Svenska Reproduktions AB. 164 s. Fö. Renbetesmarkema. Svenska Reproduktions AB. 278 5. + 1 kartbilaga. Jo.

Utvecklingstendenser inom undervisning, hälso- och sjukvård samt socialvård 1966—197 . Bilaga 6. Esselte. 51 s. Fi.

Hyresla stiftning. Utkommer senare. Undersö ning angående hyresspllttringen. Utkommer senare. år tolkbokföringstörordning m.m. Esselte. 241 s.

arbetsmomemorior i författningsfrågan. Esselte. s u.

Strategi i väst och öst. Esselte. 174 s. Fö. fågtligå betänkanden 1961—1965. Kihlström. S. . Decentrailisering av natgralisationsärenden m. m. Norstedt & Söner. 50 s. 11. Oljebranschen. Esselte. 71 s. Fl. 22. Lagstiftning mot radiostörningar. Esselte. 91 s. H. 23.

Markfrågan I. Norstedt & Söner. 380 s. Ju.

J ustitiedepartementet

MARKFRÄGAN I

BETÄNKANDE AV

1963 ÅRS MARKVÄRDEKOMMITTE

KUNCL. BOKTRYCKERIET P. A. NORSTEDT & SÖNEB

STOCKHOLM 1966

Tz'ill Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Justitiedepartementet

Gcenom beslut den 28 juni 1963 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jmstitiedepartementet att tillkalla sakkunniga för att utreda frågan om åtgärder i syfte att, annorledes än genom expropriation, motverka pris- stcegring på mark och förhindra oförtjänta värdestegringsvinster.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade chefen för justitiede—parte- mtentet såsom sak'kunniga regeringsrådet Sten Walberg, ordförande, leda- miöterna av riksdagens andra kammare, ombudsmannen Tore Bengtsson och numera överlantmätaren Mac P. Hamrin, ledamöterna av riksdagens första kammare lantbrukaren Herbert Hermansson och jur. kand. Yngve Hiolmberg, numera direktören Inge Hörlén samt ledamoten av riksdagens första kammare, redaktören Göran Karlsson. Sedan Bengtsson den 23 110- veember 1964 avlidit, tillkallade chefen för justitiedepartementet den 29 de- ceember samma år ledamoten av riksdagens första kammare, trävaruhand- lairen Eri'k Wärnberg såsom sakkunnig.

De sakkunniga har antagit benämningen 1963 års markvärdekommitté. Att såsom experter biträda kommittén förordnades den 14 november 1963 direktören Gunnar Leo, f. d. fastighetsdirektören Torsten Ljungberger, mumera rättschefen Erik Reuterswärd och försäkringsdirektören Joachim VWallmark, den 28 november 1963 förste länsassessorn Arne Steneborn, den 237 december 1963 numera advokaten Carl Bertil Follin, den 29 febnuari 1£964 advokaten Frank Hallis Wallin och den 26 november 1964 numera k:anslirådet Bertil Edlund.

Att vara sekreterare åt kommittén förordnades den 6 september 1963 nlumera hovrättsrådet Inge Lekman och såsom biträdande sekreterare för- mrdnades den 29 februari 1964 numera t.f. byrådirektören Carl-Gustav C:arlsson. Steneborn har tillika tjänstgjort inom kommitténs sekretariat. Ssekreterargöromålen har i huvudsak varit så fördelade, att Lekman sva- rzat för avfattningen av avdelningarna I——V jämte sammanfattning och re— imissyttranden, medan Steneborn medverkat vid utarbetandet av avdel— niing VI.

Markvärdekommitte'n har nu slutfört sitt uppdrag och får härmed som rresultat av sitt arbete vördsamt överlämna betänkandet Markfrågan del I och 11. Del I upptager kommitténs överväganden och förslag jämte av- giivna reservationer och del II resultaten av statistiska och andra utred- niingar, som företagits på kommitténs initiativ.

Beträffande utredningsarbetets uppläggning, till kommittén överlämnade handlingar och framställningar samt rörande avgivna remissyttranden hänvisas till avdelning I i del I av betänkandet.

Stockholm den 14 april 1966. Sten Walberg Mac P. Hamrin Herbert Hermansson Yngve Holmberg

Inge Hörlén Göran Karlsson Erik Wärnberg

/ Inge Lekman

Carl-Gustav Carlsson

SAMMANFATTNING

Sammanfattning

I zflertalet länder med påtaglig industriell expan-sion har markfrågan se- dam lång tid tillbaka haft stor politisk betydelse. Debatten i denna fråga har sin grund i att mark ofta stiger i värde på grund av insatser (från salmhällets sida eller till följd av samhällsutvecklingen i stort. Vissa mark- ägare har i sådana fall kunnat tillgodoräkna sig en värdestegring som de själva inte åstadkommit genom kapital eller arbete. För medborgarna inmebär en sådan värdestegring direkta och indirekta utgiftshöjningar, diirekta i form av ökade bostadskostnader och indirekta genom höjda priser på nyttigheter av olika slag och höjda skatter och avgifter till det alllmänna.

I vårt land har markfrågan alltsedan början av detta århundrade till- drragit sig ett betydande — om än med hänsyn till !konjunkturförhållandena vändande _ intresse. Åtskilliga utredningar har framlagt förslag både in- orm skattelagstiftningens och civilrättens områden. Utmärkande för dessa förslag har varit att man trott sig kunna lösa markfrågan i dess helhet s. :a. s. i ett slag genom en enda starkt ingripande reform och att denna i fölrsta hand åsyftat indragning till det allmänna av hela eller en mycket stcor del av markvärdestegringen. Förslagen har mötts av en hel del kritik. Denna har dock endast undantagsvis gällt grundtanken, att markvärdesteg- rimgen utgör ett samhällsproblem som kräver sänskilda åtgärder. Däremot har starka invändningar riktat-s emot den tekniska utformningen av före- slaagna åtgärder. Framförallt har dessa ansetts otillifredsställande från rätts- sä'lkerhets- och rättvisesynpunkt. Inget av des-sa förslag till enhetlig-a lös- niingar av markfrågan har lett till lagstiftning.

.Malikfrågan har emellertid vunnit beaktande i samband med reformer in(om nyttjanderättens, expropriationsrättens och byggnadslags-tiftningens Oimråden och har även tillmätts vikt vid utformningen av reglerna för den statliga bostadslångivningen. Någon avgörande betydelse för prisutveck- limgen i stort har nämnda reformer dock icke haft, och en (sådan effekt har f. ö. inte heller varit avsedd.

?På grundval av relativt omfattande s t a t i s t i s 'k a u n d e r s 6 k- n ii nga r och utredningar av annan art fastslås i betänkandet, att en be- tydande värdestegring under de senaste decennierna förekommit beträffan— dew mark inom expanderande områden. Särskilt markerad har värdesteg- rimgen varit i fråga om dels obebyggd och glesbebyggd mark, som kunnat anivändas för bostads- eller fritidsbebyggelse, och dels bebyggd mark i städer och andra tätorter, när bebyggelsen blivit s-aneringsmogen. Åtskil-

ligt tyder enligt undersökningsresultaten på att prishöjningarna på de flesta håll varit särskilt kraftiga under 1960-talet. Undersökningarna har å andra sidan också visat, att markvärdestegringen i huvudsak är be- gränsad till mark av förut antydda slag. Mark som icke kan väntas bli föremål för ett intensivare utnyttjande inom en relativt nära framtid har så- lunda icke visat någon påtaglig värdestegring jämfört med prisutveckling- en i stort.

Rörande behovet av ett samhällsingripande fastslår kom- mittén, att det inte längre råder några nämnvärda å-siktsmotsättningar. Man är i den allmänna diskussionen väl medveten om att markvärde- stegringen väsentligen är en effekt av samhällets utveckling samt att prisuppgången på mark orsakar beaktansvärda *utgiftsökningar både för den enskilde och för samhället. Mot denna bakgrund är det naturligt, att samhället griper in med erforderliga åtgärder. Frågar man sig varför samhället skall ingripa beträffande prisutvecklingen på mark, medan priserna på andra varor i det stora hela får utvecklas fritt, är svaret en— ligt kommittén, att markpriserna inom vissa områden stigit exceptionellt mycket jämfört med andra priser. Ägare av för samhällsutvecklingen nöd.- vändig mark behöver för närvarande sällan räkna med någon utbuds- konkurrens och har alltså något av en monopolställning. Statsmakterna har på andra samhällsområden genom olika åtgärder sökt förhindra, att an- nopolförhållanden s'kall bestämma prisutvecklingen, och det är uppenbart, att åtgärder i samma syfte är befogade också när det gäller mark.

Som förut nämnts har mark, som kan komma i fråga för ny eller inten- sivare bebyggelse, under de senaste decennierna och särskilt under de sista åren undergått betydande värdestegring. Tillgängliga prognoser rö- rande befolkningens tillväxt och omflyttning från landsbygd till tätort samt beträffande det ekonomiska framåtskridandet i vårt land talar för att efterfrågan på mark för bebyggelse i åtskilliga delar av landet också i fortsättningen kan komma att stiga betydligt. En sådan ökning av mark- efterfrågan väntas resultera i ytterligare prishöjning i fråga om efter- traktad mark, om icke lämpliga åtgärder vidtages från samhällets sida för att dämpa prisutvecklingen.

Beträffande v a l e t a v ä t g ä r d e r är kommitténs grundsyn föl- jande.

Erfarenheterna av tidiga-re försök i vårt land att lösa markfrågan ge- nom att draga in all eller en stor del av markvärdestegringen till det all- männa har i huvudsak varit negativa. Detsamma är förhållandet i åtskil- liga andra länder. Kommittén har därför sökt angripa problemen från delvis nya utgångspunkter. Huvudsyftet bör, enligt kommittén, inte lång- re vara att försöka draga in oförtjänt markvärdestegring till det allmänna. I stället bör man inrikta sig på att gå till roten med det onda och för- söka hejda eller åtminstone dämpa mankprisstegringen. Önskemälet att

draga in oförtjänt markvärdestegring till det allmänna bör också tillgodo- ses men inte på sådant sätt, att man kommer i konflikt med huvudsyftet att minska markprisernas stegring. Från dessa utgångspunkter har kom- mittén funnit, att en samverkan mellan flera var för sig mindre genom- gripande reformer kan väntas ge ett godtagbart resultat.

Kommittén anser sålunda, att en fortsatt exceptionell pris-stegring på sådan mark, som behövs för bebyggelse, inte nödvändigtvis måste betraktas som en oundviklig följd av samhällsutvecklingen. Trenden i den nuva- rande prisutvecklingen bör kunna brytas, om balansen mellan tillgång och efterfrågan på bebyggelsemark förbättras. Kommittén har därför för- sökt finna metoder att öka utbudet och minska konkurrensen i fråga om sådan mark. De olika förslagen uppbäres väsentligen av detta rent mark- politiska syfte.

I vårt land är samhällsplanering och bostadsförsörjning numera i be- tydande grad en kommunal angelägenhet. För att kommunerna skall kun- na genomföra sina uppgifter på dessa områden har de i gällande rätt ut- rustats med vittgående befogenheter såväl i kommunallagarna som bygg— nadslagen och expropriationslagen . Nyligen har dessutom genomförts en reform, som är avsedd att på det finansiella planet förstärka kommuner- nas möjligheter att föra en aktiv markpolitik. Mot denna bakgrund har det tett sig naturligt, att de prisdämpande åtgärder, som föreslås, till stor de] tar sikte på att öka kommunernas möjligheter att fullfölja en sådan markpolitik.

Det mest genomgripande förslaget med detta syfte är, att kommuner- na skall få "förköpsrätt till fastigheter inom sina områden och på så sätt få vidgade möjligheter att på ett tidigt stadium förvärva mark som behövs för samhällsutvecklingen. Härjämte föreslås ändringar i avgälds— systemet i fråga om tomträtt, avsedda att ge kommunerna möjlighet att i ökad utsträckning utnyttja de fördelar, som är förknippade med denna upplåtelseform.

Kommittén har vidare verkställt en översyn av de skatteregler som gäller vinster på mark och annan fast egendom. Reglerna om realisations- vinstskatt och om skatt på jordstyckningsrörelse föreslås ändra—de så, att de främjar ett tidigt utbud av mark i stället för att — som f.n. ofta är fallet — hämlma utbudet. För att ett ökat utbud skall få avsedd mark- politis'k effekt, har det också ansetts nödvändigt med regler som med- för, att markförvärv inte — såsom för närvarande — fram-står som en skattemässigt favoriserad form för enskild kapitalplacering. Skatteförslagen innebär både lindringar och skärpningar. De senare avser i huvudsak enbart större markvinster och har kunnat utformas så, att i vart fall en del av dessa vinster indrages till det allmänna.

Vid avvägningen av de olika reformerna har kommittén försökt undvika att göra djupgående ändringar i den enskildes förhållanden. Om för-i

slagen genomföres, torde de inte heller kom-ma att medföra tvära lkast- ningar i fastighetsvärden och andra marknadsförhållanden. Avsikten är i stället att de föreslagna reformerna på längre sikt skall verksamt dämpa prisutvecklingen.

De olika förslagen innebär följande.

Kommunal förköpsrätt

Kommun föreslås få förköpsrätt till fast egendom inom sitt område. Förköpsrätten innebär, att kommunen, när en fastighet säljes, träder i köparens ställe och förvärvar egendomen av säljaren på de villkor, som avtalats mellan honom och köparen.

Förfarandet skall enligt förslaget anordnas så, att säljare eller köpare av fast egendom inom tre månader från köpet skall anmäla detta för kommunens styrelse. Försummas anmälan blir Zköpet ogillt. Denna påföljd inträder dock inte, om lagfart sökes inom tre månader från fånget.

Kommunen har i sin tur tre månader på sig från det anmälan inkom- mit att besluta om förköpsrätt skall utövas eller ej. Inom denna frist ålig- ger det kommunen dels att underrätta säljare och köpare om sitt beslut i förköpsfrågan och del-s att, om förköpsrätt skall utövas, väcka talan mot köparen vid allmän domstol. Försummar kommunen att anhängiggöra ta- lan inom tremånadersfristen, går förköpsrätten förlorad. Självfallet be- hövs inte något domstol'sförfarande, om kommunen kan träffa en frivillig uppgörelse med köparen. Det förutsättes, att sådana överenskommelser skall bli vanliga och att rättsligt förfarande sålunda i allmänhet icke skall behöva komma i fråga.

Förslaget upptar också en hembudsregel. En fastighetsägare kan sålunda erbjuda kommunen att förvärva fastigheten. Avböjes sådant hembud eller besvaras det icke inom tre månader, är kommunen förhindrad att ut- öva förköpsrätt under två år från hembudet, då fastigheten säljes på sam- ma eller för säljaren gynnsammare villkor än dem som gällde för hem- budet.

En kommun som önskar tillämpa förköpsrätt inom sitt område måste i oktober månad året före det kalenderår, då förköpsrätt första gången skall utövas, underrätta inskrivningsdomaren och på annat lämpligt sätt bekantgöra sitt beslut att införa förköpsrätt. Det skall sålunda stå varje kommun fritt att själv avgöra, om förköpslagstiftningen skall tillämpas inom kommunens område. Vidare skall kommunen, om den så finner lämpligt, kunna begränsa tillämpningen till viss del eller vissa delar av dess område. Det .förutsättes iförslaget, att det skall vara fråga om större delar av kommunområdet och inte om enstaka fastigheter eller kvarter.

I vissa fall skall förköpsrätten inte få utövas. I första hand gäller detta köp mellan nära anförvanter. Vidare skall gälla som en allmän regel, att för-

& E

köp ej får förekomma, då det med hänsyn till förhållandet mellan säljare och köpare eller till villkoren för eller omständigheterna vid köpet framstår såsom obilligt att förköpsrätt utövas. I sistnämnda fall skall den rättsliga prövningen ske i den för kommunalbesvär stadgade ordningen. Det kan här bl. 3. vara fråga om subventionerade förvärv, t. ex. försäljning från ett företag till en anställd eller till en idrottsförening eller dylikt.

Köp på exekutiv auktion skall heller inte kunna rubbas genom kommunalt förköp. Detsamma skall gälla kronans eller landstingskommuns förvärv. Kronans fastighetsförsäljningar föreslås däremot falla under den kommu- nala förköpsrätten. I betänkandet förutsättes, att sådana försäljningar frame deles skall ske i samförstånd med kommunen, så att förköpsrätten i prak- tiken inte skall behöva användas.

Kommun föreslås vidare kunna utöva sin förköpsrätt till förmån för an- nan kommun eller landstingskommun.

När jordförvärvslagen och förköpslagen blir tillämpliga på samma fång, kommer kommunens behandling av förköpsfrågan före lantbruksnämndens prövning av frågan om förvärvstillstånd. Först sedan det blivit avgjort, att förköpsrätt inte skall utövas, kopplas lantbruksnämnden in på fallet. Mot- svarande .regler föreslås när ett köp faller in under bestämmelserna i 1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gru- va eller aktier i vissa bolag.

Byte av fast egendom blir, när det gäller kommunal förköpsrätt, likställt med köp.

Förköpsrätten berör endast i ringa mån säljarens intressen. Han har ju genom försäljningen visat sin vilja att sälja fastigheten till det pris, som kommunen vid utövandet av förköpsrätt får betala. Köparen däremot går miste om ett planerat förvärv. Avsikten är, att han skall hållas skadeslös för sina utgifter i samband med köpet.

Tomträtt

Tillämpning av tomträtt har hittills ställt stora krav på kommunernas ekonomi. En viss förbättring har härvidlag genomförts år 1965 efter förslag av markpolitiska utredningen. Kommunerna har sålunda fått särskilda låne- möjligheter och dessutom bättre amorteringsvillkor än tidigare.

Delvis i samma syfte föreslås nu, att kommunerna vid upplåtelse av tomt- rätt skall få ta ut ett fast belopp av tomträttshavaren. Det fasta beloppet får inte överstiga hälften av markens värde vid tiden för upplåtelsen. Ett lik- nande system har redan — ehuru det inte stått i överensstämmelse med gäl- lande lagstiftning —— tillämpats i några kommuner. Syftet har då varit att bereda kommunerna täckning för exploateringskostnaderna. Kommitténs förslag har samma ändamål.

Det fasta beloppet skall tillgodoräknas tomträttshavaren vid bestämman-

de av storleken av den årliga avgälden. Fast belopp skall återbetalas till tomträttshavaren, om tomträtten upphör.

Den årliga avgälden kan enligt gällande rätt regleras efter vissa perioder, som skall vara minst tjugo år vid upplåtelse för bostadsbebyggelse och tio år vid annan tomträttsupplåtelse.

Kommittén föreslår, att avgäldsreglering alltid skall kunna få ske efter tio år. Även detta förslag är avsett att förbättra de finansiella förutsättningarna för tomträttsupplåtelser.

Realisationsvinstskatt

Det är en allmän erfarenhet att de nuvarande reglerna om beskattning av realisationsvinster hämmar utbudet av fastigheter. Att sådana vinster blir skattefria, om den sålda fastigheten innehafts tio år eller mera, och att vins- ter av försäljningar efter kortare innehavstid blir jämförelsevis hårt beskat- tade har lett till att man försöker undvika att sälja fastigheter som man ägt kortare tid än tio år. Möjligheten att göra stora skattefria vinster, om man kan binda kapital i mark under tio år, har vidare gjort mark till ett efter- traktat placeringsobjekt och har därigenom varit ägnad att skärpa konkur- rensen och driva upp priserna.

För att beskattningen inte på detta sätt skall motverka de markpolitiska strävandena utan tvärtom så långt möjligt stödja dessa föreslår kommittén en omläggning av realisationsvinstreglerna. Kommittén har därvid även be— aktat intresset av att ge det allmänna del av de stora markvinsterna men har å andra sidan inte ansett påkallat att beskatta små och måttliga vinster på egna hem, hyreshus, vanliga jordbruk och industrifastigheter, vinster som ofta endast är uttryck för penningvärdets förändringar.

Kommittén föreslår i huvudsak följande ändringar. Vinst vid avyttring av fast egendom skall i princip alltid vara underkastad skatteplikt, oavsett innehavstidens längd. För korttidsinnehav —— där fastig- het ägts mindre än två år — bibehålles i stort sett full skatteplikt.

Vid alla andra fastighetsförsäljningar blir 60 procent av vinsten beskattad som inkomst. Vinsten är skillnaden mellan inköpspris och försäljningspris, sedan inköpspriset ökats för varje år som fastigheten innehafts med ett be- lopp motsvarande dels sex procent av inköpspriset och dels 2 000 kronor. Tillägg till inköpspriset får givetvis också göras för nybyggnads- och för— bättringskostnader. Har sådana kostnader något år uppgått till 5 000 kronor eller mera, skall tillägget om sex procent också få tillämpas på sådant be— lopp. De sextio procenten beräknas på det vinstbelopp som därefter återstår.

Systemet torde enklast illustreras av följande exempel.

- En fastighet köptes år 1960 för 100 000 kronor. År 1970 förbättras den för 10 000 kronor. Fastigheten säljes härefter år 1980 för 300 000 kronor. Till inköpspriset, 100 000 kronor, och förbättringskostnaden, 10 000 kronor, läg—

ges, dels 6 procent om året under 20 år av inköpspriset (120 000 kronor), dels 2 000 kronor om året under 20 år (40 000 kronor), och dels slutligen 6 procent om året under 10 år av förbättringskostnaden (6 000 kronor). Till- läggens summa uppgår alltså till 166 000 kronor. Vinsten utgör sålunda 24000 kronor. Skatteplikten omfattar 60 procent av detta belopp d.v.s. 14 400 kronor. Sistnämnda belopp skall inflyta såsom skattepliktig inkomst i den skattskyldiges självdeklaration. Skatten torde komma att röra sig om mellan 7 000 och 11 000 kronor.

I Tablå I nedan anges de belopp, för vilka en egendom kan säljas efter 5, 10, 15 och 20 års innehav utan att någon skatt behöver erläggas. Härvid förutsättes, liksom i Tablå II nedan, att nybyggnad eller förbättring ej skett.

Tablå I Inköpspris kr Skattefri försäljning kan ske till nedan angivna belopp efter innehav under 5 år 10 år 15 år 20 år 20 000 .......................... 36 000 52 000 68 000 84 000 40 000 .......................... 62 000 84 000 106 000 128 000 60 000 .......................... 88 000 116 000 144 000 172 000 80 000 .......................... 114 000 148 000 182 000 216 000 100 000 .......................... 140 000 180 000 220 000 260 000 150 000 .......................... 205 000 260 000 315 000 370 000 200 000 .......................... 270 000 340 000 410 000 480 000 250 000 .......................... 335 000 420 000 505 000 590 000 300 000 .......................... 400 000 500 000 600 000 700 000 400 000 .......................... 530 000 660 000 790 000 920 000 500 000 .......................... 660 000 820 000 980 000 1 140 000

Av tablån torde framgå, att praktiskt taget alla normala vinster på egna hem, hyreshus, jordbruk och industrifastigheter går helt 'fria från skatt, förutsatt att egendomen innehafts under några år. Detta innebär en betydande lindring i förhållande till gällande regler. Enligt dessa be- skattas alla vinster, helt eller delvis, som uppkommer när fastigheter säljes under de tio första årens innehav. Därmed löses också det gamla problemet, hur man skall kunna åstadkomma skattefrihet för egnahems- ägare, jordbrukare och företagare som, ofta av nödtvång, säljer sin fas- tighet för att skaffa sig en ny. Sådana transaktioner blir i fortsättningen som regel skattefria. Att man härigenom även vinner fördelar från arbets- marknads- och lokaliseringssynpun-kt ligger i öppen dag.

I fråga om långsiktiga markaffärer, som nu ger stora skattefria vinster, innebär förslaget däremot en betydande skärpning. Härvidlag har kom- mittén dock måst gå fram med försiktighet. Man skulle eljest riskera att motverka reformens huvudsyfte att öka utbudet och dämpa markpris- stegringen. Hur de föreslagna skattereglerna verkar på sådana mark-

affärer framgår nedan av Tablå II. Skattesatsen har antagits utgöra 75 procent av det skattepliktiga beloppet.

Tablå II Inköpspris Försälj— Nominell Skatteplik- Skatt (75 % ningspris ef— vinst tigt belopp ter 10 år 1 000 000 ........................ 2 000 000 1 000 000 228 000 171 000 » ........................ 3 000 000 2 000 000 828 000 621 000

| ........................ 4 000 000 3 000 000 1 428 000 1 071 000 » ........................ 5 000 000 4 000 000 2 028 000 1 521 000 | ........................ 10 000 000 9 000 000 5 028 000 3 771 000 | ........................ 12 000 000 11 000 000 6 228 000 4 671 000

Om en egendom under lång tid befunnit sig i samme ägares hand, kan det bli svårt att förebringa tillförlitlig utredning 0111 den skattepliktiga realisationsvinstens storlek. Det skall i sådana fall stå den skattskyldige fritt att i stället för verklig köpeskilling jämte förbättringskostnader utgå ifrån taxeringsvärdet tjugu år före försäljningen, förhöjt med hälften. På det sålunda erhållna beloppet får då räknas sex procent unde-r tjugu år samt därjämte tilläggas 2 000 kronor om året under tjugu år. Även för- bättringskostnader, men endast sådana som nedlagts under de senaste tjugu åren, skall vid tillämpning av detta alternativ få beaktas på samma sätt som enligt huvudregeln.

En konsekvens av att realisationsvinster beskattas oavsett innehavstidens längd blir, att skatt skall erläggas, även om fastigheten förvärvats genom arv eller vid bodelning i anledning av makes död. Den skattskyldige får emellertid enligt förslaget möjlighet att, om han finner detta fördelaktigt, tillämpa en annan alternativ metod för vinstberä—kning. I stället för den köpeskilling, som erlagts av den avlidne (resp. hans fångesman), .kan den skattskyldige utgå från taxeringsvärdet året näst före dödsfallet (boupp- teckningsvärdet) och höja detta med en tredjedel. Förhöjningen är av- sedd att utgöra kompensation för arvss-katten och att från skatt fritaga åtminstone en del av den värdestegring som skett före dödsfallet. Å det erhållna beloppet får procenttillågg beräknas på samma sätt som i före- gående fall, dock endast från tiden för dödsfallet. Även tillägg med 2 000 kronor om året skall få göras fr.o.m. nämnda tidpunkt. Förbättringskost— nader får beaktas, om de nedlagts under samma tid.

Vidare föreslås i en övergångsbestämmelse, att fast egendom, som, när de ändrade bestämmelserna träder i kraft, innehafts under tio år, eller som då eljest varit »skattefri», skall kunna säljas med vinst under två kalenderår fr.o.m. ikraftträdamd'et utan att skatt skall behöva er- läggas. Skullle sådan egendom därefter säljas med vinst, får den skatt-

skyldige ett särskilt avdrag om 40 000 kronor. Önskar den skattskyldige i ett sådant fall i stället för verkligt inköpspris utgå från taxeringsvärdet för tjugo år sedan, skall detta få höjas med 100 procent.

Beträffande rätt att göra avdrag för realisationsförlust föreslås, att för- lust, som icke kunnat utnyttjas under beskattningsåret, skall få avdragas under något av de tre följande beskattningsåren. Gällande rätt möjliggör endast avdrag för realisationsförlust under beskattningsåret.

En följd av omläggningen blir, att vinster, som uppkommer genom expropriation och andra tvångsförsäljningar, framdeles blir skattepliktiga, dock högst till 60 procent. Däremot bibehålles skattefriheten för vinster vid 5. k. arronderingsförsäljningar för jordbrukets och skogsbrukets yttre rationalisering.

Tomtrörelse

Gällande bestämmelser lämnar icke full klarhet rörande innebörden av begreppet jordstyckningsrörelse (tomtrörelse). Rättspraxis på området be- dömes såsom svår att överblicka för den enskilde jordägaren. Regler och tillämpning anses av dessa och andra skäl hindra utbudet av mark. Kom- mittén föreslår med tanke här-på lindringar och preciseringar av reglerna på detta område.

? Förslaget innebär, att rörelse skall anses föreligga först när den skatt- i skyldige eller den skattskyldige och hans maka sålt tillhopa femton tomter i eller andra för bebyggelse avsedda områden. Tomtrör-elsebeskattningen be- gränsas härigenom till de affärsmässigt arbetande tomtstyckningsföretagen och andra som bedriver »tomtförsåljningar i större skala.

Ett hinder för kommunernas markpolitik har ofta varit, att tomtrörelse- beskattningen även omfattar det fall att en markägare, som bedrivit tomt- rörelse, vill sälja hela återstoden av sin fastighet. Det föreslås därför att en sådan affär normalt inte skall anses ingå i rörelsen utan betraktas som realisation.

Har tomtförsäljning återupptagits efter minst tio års uppehåll, skall ti— digare försäljningar icke beaktas, när det gäller att avgöra om tomtrörelse bedrives eller ej.

När vinst av tomtrörelse framräknas, skall det s.k. ingångsvärdet beräk- nas på samma sätt som vid realisationsvinst. Tillägg med sex procent å erlagd köpeskilling samt med 2000 kronor skall alltså få ske för varje år fastigheten ägts av den skattskyldige.

Det bör observeras, att om en tomtförsäljning sker utan att reglerna om rörelsebeskattning blir tillämpliga, försäljningsvinsten kommer att be- skattas såsom realisationsvinst.

Båtnadsbidrag

Kommittén redogör för vissa överväganden angående s. k. båtnadsbidrag, d.v.s. bidrag till det allmänna från ägare av fastighet, vars värde höjts med anledning av åtgärder som bekostats av stat eller kommun. Något förslag till nya regler framlägges icke på detta område.

Särskild skatt på outnyttjad tomtmark

I betänkandet redovisas vissa synpunkter rörande lämpligheten av att in- föra en särskild årlig skatt på outnyttjad eller så gott som outnyttjad tomtmark.

Icke heller härvidlag framlägges något förslag av kommittén.

Värdestegring i anledning av ifrågasatt hyreshöjning

I överensstämmelse med direktiven har kommittén övervägt om en värde- stegring, som kan föranledas av hyresregleringens slopande, påkallar sär- skilda åtgärder. Kommitténs förslag till omläggning av realisationsvinst- beskattningen har utformats bl.a. med tanke på denna typ av värdesteg- ring. Ytterligare åtgärder anses icke påkallade.

Skiljaktiga meningar

Endast i fråga om den kommunala förköpsrätten föreligger delade meningar inom kommittén. Förslaget om en generell förköpsrätt omfattas av de socialdemokratiska ledamöterna och ordföranden. Centerpartiets och folk- partiets ledamöter förordar en snävare förköpsrätt, som i princip står på expropriationsrättens grund. Högerpartiets ledamot anser inte ett sådant rättsinstitut motiverat och har i samband därmed framfört erinringar mot viss detaljutformning och motivering till de förordade reformerna.

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Förslag till

lag om kommunal förköpsrätt

1 5.

Kommun äger enligt vad nedan sägs förköpsrätt till fast egendom inom kommunens område.

2 &.

Kommunen må ej utöva förköpsrätt enligt denna lag, om egendomen sålts å exekutiv auktion eller till kronan eller till landstingskommun eller till säljarens make eller till hans avkomling eller adoptivbarn eller till sådan anhörig och hans make gemensamt.

Förköpsrätten må ej heller eljest utövas, om det med hänsyn till förhål- landet mellan säljare och köpare eller villkoren för eller omständigheterna vid köpet framstår såsom obilligt att förköpsrätten göres gällande.

3 5.

Förköpsrätten innebär, att när egendom säljes, kommunen må inlösa egendomen, sådan den var vid försäljningen, till det pris köparen utfäst och på de villkor i övrigt som gälla för köpet med de jämkningar allenast som föranledas av tidpunkten för inlösen eller eljest finnas påkallade av om- ständigheterna. Sådan jämkning vare bindande även i förhållandet mellan säljare och köpare.

Kommunal förköpsrätt äger företräde framför annan förköpsrätt. Beslutar kommun att utöva förköpsrätt, skall vad i jordförvärvslagen och lagen om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gru- va eller aktier i vissa bolag stadgas icke gälla. Utövas sedermera icke för- köpsrätten, skall vid tillämpning av nämnda lagar så anses som om köpa- rens fång ägt rum den dag då det på grund av dom eller beslut, som vunnit laga kraft, eller på annat sätt [blivit avgjort, att förköpsrätten icke skall ut- övas.

4 5.

Kommuns förköpsrätt må ej överlåtas men må utövas till förmån för annan kommun eller landstingskommun.

55.

Har ägaren skriftligen hembjudit kommunen att till visst pris och på i övrigt angivna villkor förvärva egendomen och har kommunen avvisat hembudet eller icke inom tre månader därefter meddelat, att den vill antaga

hembudet, må i anledning av försäljning av egendomen inom två år efter hembudet förköpsrätten ej göras gällande, med mindre priset är lägre eller villkoren för försäljningen tillsammanstagna äro avsevärt ogynnsammare för ägaren än som gällt för hembudet.

6 &.

Kommun, som vill utöva förköpsrätt, skall till inskrivningsdomaren med- dela och på lämpligt sätt bekantgöra, att förköpsrätt kan komma att utövas inom kommunens område eller viss del eller vissa delar av detta. Beslut härom skall gälla från visst kalenderårs början och tillsvidare samt med- delas och bekantgöras före utgången av oktober månad året före nämnda år.

Förköpsrätt må ej utövas i strid med vad som meddelats och bekantgjorts enligt första stycket. Ej heller må förköpsrätt göras gällande beträffande försäljning som skett före det i nämnda stycke avsedda kalenderårets bör- jan.

7 5.

Har försäljning av fast egendom ägt rum under tid och inom område, be- träffande vilka kommunen meddelat och bekantgjort enligt 6 g att förköps- rätt kan komma att utövas, och är ej fråga om fång, varom förmäles i 2 5 första stycket, skall fånget inom tre månader, med överlämnande av be- styrkt avskrift av fångeshandlingen, anmälas till kommunens styrelse.

Göres ej anmälan enligt första stycket inom där angiven tid, vare fånget ogillt. Vad nu sagts skall dock icke gälla, om lagfart sökts inom nämnda tid. I sådant fall åligger det inskrivningsdomaren att så fort ske kan under- rätta kommunens styrelse om fånget och till styrelsen överlämna avskrift av fångeshandlingen.

Kommunen skall ofördröjligen tillställa säljare och köpare bevis om da- gen för mottagande av anmälan enligt första stycket eller av underrättelse enligt andra stycket.

8 &.

Kommunen skall snarast möjligt och senast inom tre månader efter det anmälan eller underrättelse enligt 7 & mottagits underrätta säljare och kö- pare huruvida förköpsrätten skall utövas. Beslutar kommunen att göra för— köpsrätten gällande, skall kommunen tillika erinra säljaren och köparen om innehållet i 15 5. Talan mot köparen skall vid äventyr av förköpsrättens förlust väckas inom tid som i första stycket sägs.

Om rättegången skall rätten underrätta säljaren, så ock inskrivningsdo- maren för anteckning i fastighetsboken ävensom, i fall som avses i 3 & tred- je stycket, myndighet som enligt där omförmäld lag skolat mottaga ansökan om prövning av köparens fång.

9 &.

Förköpsrätten skall, om kommunen och köparen ej annorlunda åsämjas,

avse hela den fasta egendom som sålts.

Ingår i köpet annan egendom, och är ej särskild köpeskilling utsatt där- för, eller 'är sådan köpeskilling utsatt men visar kommunen att köpeskil- lingen satts för lågt i förhållande till köpeskillingen för den egendom som skall lösas, pröve rätten, huru mycket av den sammanlagda köpeskillingen som skäligen må anses belöpa å sistnämnda egendom.

Kommunen är skyldig att, om köparen det yrkar, inlösa kreatur, red- skap och andra lösören, som finnas å den fasta egendomen och som ingå i köpet. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning å rörelse som be- drives å den fasta egendomen och som. sålts i samband med denna till kö— paren.

11 &.

Bifalles talan om förköp, skall rätten i sin dom fastställa den betalnings- skyldighet som åligger kommunen i anledning av förvärvet, så ock de vill- | kor i övrigt som skola gälla för detta. Rätten skall tillika förplikta kommu- nen att ersätta köparen erlagd handpenning eller annan del av köpeskilling— en och kostnad för lagfart samt annan nödig omkostnad i samband med förvärvet, så ock nödig kostnad som köparen nedlagt å egendomen utöver vad som skäligen kan anses motsvara värdet av köparen tillfallen avkast- ning. Skall på grund av vad i 3 & är stadgat visst i. köpeavtalet upptaget villkor, som ej avser tidpunkten för köpeskillingens erläggande, med hänsyn till sitt innehåll ej gälla mot kommunen, skall denna tillika förpliktas ut- giva gottgörelse. till den som därav lider förfång.

12 å,.

Beträffande rättegången skall gälla vad i allmänhet är stadgat om mål angående sak varom förlikning är tillåten; dock utgöre köpares eller sälja- res utevaro ej hinder för målets handläggning och avgörande. Talan om för- köpsrätt må ej återkalla-s rutan köparens medgivande.

Kommunen vare pliktig att, i den mån ej annat föranledes av vad i 18 kap. 6 och 8 55 rättegångsbalken stadgas, vidkännas å ömse sidor upp- komna kostnader å målet. Fullföljes mål från lägre nätt, skall beträffande skyldigheten att svara för rättegångskostn-ad i högre rätt gälla, att kommu- nen, i den mån ej annat föranledes av stadgandena i nyssnämnda lagrum, städse själv skall vidkännas sina kostnader, så ock kostnad som åsamkas motpart genom att kommunen ensam 'fvullföljt talan; i övrigt skola be- stämmelserna i 18 kap. rättegångsbalken l'ända till efterrättelse.

13 5. Sedan domen vunnit laga kraft och kommunen fullgjort sin betalnings- skyldighet gentemot säljaren, skall köpet anses fullbordat.

Om domen skall rätten lunderrätta inskrivningsdomaren för anteckning i fastighetsboken, så .ock annan myndighet, som erhållit underrättelse enligt 8 5 andra stycket.

Har kommun förvärvat äganderätt till fastighet genom att utöva för- köpsrätt, skall, då lagfart sökes å kommunens fång, så anses som om fånget skett från säljaren, varjämte, såvitt avser åtkomst och lagfart å föregående fång, bestämmelserna i 8 5 andra stycket förordningen angående lag-fart å fång till fast egendom skola äga motsvarande tillämpning.

Är fråga om förköp enligt denna lag ännu ej avgjord, skall beträffande lagfart anses möta sådant hinder, som avses i 10 & nämnda förordning. Har lagfart likväl meddelats, upphör förköpsrätten och skall ogiltighets- påföljd som i 7 5 andra stycket sägs icke inträda.

15 5.

Fråga om kommunen enligt 2 5 andra stycket eller 4 5 äger utöva för— köpsrätt må. ej komma under bedömande annat än i samband med besvär enligt 76 & kommunallagen över kommunens beslut att utöva förköpsrätten. Säljare och köpare av fastighet, beträffande vilken kommunen beslutat utöva förköpsrätt, äga anföra besvär som nu sagts ändå att de icke äro medlemmar av kommunen. Besvärstiden skall för envar av dem räknas från det han mottagit underrättelse enligt 8 5 första stycket om att kom- munen beslutat utöva förköpsrätten.

16 5. Går fast egendom i byte, äger kommunen inlösa egendomen efter dess värde vid den tid då bytesavtalet slöts. Därvid skola bestämmelserna i denna lag om förköpsrätt vid försäljning äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968 men skall äga tillämpning redan dessförinnan i fråga om hembud enligt 5 5 samt om. skyldighet för kommun, som vill utöva förköpsrätt under år 1968, att enligt 6 & meddela och bekantgöra beslut att utöva förköpsrätten.

Lagen äger icke tillämpning å fång som skett före ikraftträdandet.

Förslag till

lag om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1)

om nyttjanderätt till fast egendom

Härigenom förordnas, att 4 kap. 1, 4, 10, 11, 12, 17, 18, 19, 25 och 26 55 lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

15.

Nyttjanderätt till fastighet under obestämd tid må för visst ändamål mot årlig avgäld i penningar upplå- tas såsom tomträtt enligt vad i detta kapitel stadgas.

Nyttjanderätt till fastighet under obestämd tid må för visst ändamål upplåtas såsom tomträtt enligt vad i detta kapitel stadgas.

För tomträtt skall utgå årlig av- gäld i penningar eller oclc, om par- terna äro ense därom, sådan avgåld jämte ett fast belopp, som bestäm- mes i samband med upplåtelsen och som må uppgå till högst hälften av markens värde.

45.

I upplåtelsehandlingen skall angi- vas det ändamål för vilket upplåtel- sen äger rum och det belopp varmed avgälden till dess annat bestämmes skall utgå. Handlingen skall tillika innehålla de närmare föreskrifter rö- rande fastighetens användning och bebyggelse samt de bestämmelser i övrigt som skola gälla i fråga om tomträtten.

Äro vid ————————————— i upplåtelsen.

1 Senaste lydelse av 4 kap. se SFS 1953:415.

I upplåtelsehandlingen skall angi- vas det ändamål för vilket upplåtel- sen äger rum, det belopp varmed av- gälden till dess annat bestämmes skall utgå samt, om fast belopp skall erläggas, beloppets storlek och tiden för dess betalning. Handlingen skall tillika innehålla de närmare före- skrifter rörande fastighetens an- vändning och bebyggelse samt de be- stämmelser i övrigt som skola gälla i fråga om tomträtten.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 &.

Avgälden skall utgå med oföränd- rat belopp under vissa tidsperioder, med rätt för såväl fastighetsägaren som tomträttshavaren att under näst sista året av varje period väck