SOU 1970:70

Folkbokföringsorganisationen m.m.

Till Statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet

Genom beslut den 12 maj 1967 uppdrog Kungl. Maj:t åt centrala folkbokförings- och uppbördnämnden att verkställa utred- ning i vissa med folkbokföringens ordnande sammanhängande frågor.

Genom beslut den 27 juni 1969 uppdrog Kungl. Maj:t vidare åt nämnden att i sam— band med dess förenämnda utredning över— väga villkoren för anslutning till nationell församling inom svenska kyrkan och lägga fram förslag i ämnet.

Sedan utredningsuppdragen slutförts får nämnden överlämna sitt betänkande om F ol kbokföringsorganisationen m.m.

Anm. Protokollsutdrag här ej bifogat.

Beslut i detta ärende har på sätt framgår av bifogade protokollsutdrag fattats av nämnden vid sammanträde 29.10.1970.

Vid utarbetandet av betänkandet har fög- deridirektören Hugo Brissman och rådman- nen Iwan Lindh medverkat såsom särskilt förordnade utredningsmän.

Stockholm den 10 december 1970

Kjell Edström "

Hugo Brissman Iwan Lindh

I betänkandet använda förkortningar

ABT ADB AFK AFL CFU DK FBF FBK KL LU RF RFV SCB SON

allmänna bestämmelser för tjänstemän automatisk databehandling allmän försäkringskassa lagen (1962: 381) om allmän försäkring centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden datakontor

folkbokföringsförordningen (1967: 198) folkbokföringskungörelsen (1967: 495) 1686 års kyrkolag lagutskott

1809 års regeringsform riksförsäkringsverket statistiska centralbyrån statens organisationsnämnd

1. Utredningsarbetets bedrivande, m.m.

I direktiven för utredning av vissa folkbok- föringsfrågor erinras inledningsvis om att 1958 års utredning kyrka-stat den 30 mars 1967 till chefen för ecklesiastikdepartemen- tet överlämnat ett av utredningen utarbetat betänkande om folkbokföringen (SOU 1967: 16) samt att utredningen därvid an- fört bl.a., att den vid sin behandling av äm- net ej tagit befattning med frågor av bok- föringsteknisk natur, ej heller med spörs- målet till vilken statlig eller kommunal myndighet en eventuell överföring av ar- betsuppgifterna inom folkbokföringen bor- de ske och vilka konsekvenser detta fick i kostnadshänseende.

CFU:s uppdrag anges vara »att verk— ställa utredning i de delar av ifrågavaran- de ämne, varmed 1958 års utredning kyrka- stat ej tagit befattning».

Nämnden har funnit sig böra läsa direk— tiven mot bakgrund av bl.a. vissa tidigare uttalanden från departementschefshåll rö- rande den lokala folkbokföringsorganisa- tionen. I prop. 1963: 32 angående riktlinjer för organisationen av folkbokförings- och uppbördsväsendet, m.m. uttalades sålunda av föredragande departementschefen (stats- rådet Sträng) att frågan om en eventuell överflyttning från pastorsämbetena till and- ra myndigheter av bestyret med folkbokfö- ringen torde böra prövas i samråd med kyrka-statutredningen. Uttalandet upprepa- des i prop. 1967: 88 med förslag till folk— bokföringsförordning. Ytterligare anfördes

i sistnämnda proposition att återhållsamhet med mera ingripande reformer i fråga om kyrkobokföringssystemet borde iakttas i av- vaktan på att statsmakterna kunde ta ställ- ning till frågan om förhållandet mellan kyrka och stat och som följd därav stånd- punkt kunde tas i valet mellan kyrkobok- föring och löpande civil folkbokföring hos borgerlig myndighet.

Kyrka-statutredningen avgav som tidiga- re nämnts sitt delbetänkande rörande folk- bokföringen den 30 mars 1967. Av det— samma framgår bl.a., att den primära be— folkningsregistreringens anordnande enligt utredningens mening tillhör de frågor som för sin lösning är i stort sett oberoende av vilket av utredningens hypotetiskt uppställ- da lägen som väljes eller vilken utformning relationen kyrka-stat eljest i stort får; frå- gan kunde alltså lösas utan att man avvak- tade ett slutligt ställningstagande till det pågående utredningsarbetet kyrka-stat.

Direktiven för CPU-utredningen gavs den 12 maj 1967, alltså kort efter det nämnda kyrka-statbetänkande avlämnats.

Mot bakgrund av vad ovan upptagits har nämnden funnit sig böra inrikta sitt av hu- vuduppdraget omfattade arbete på att un- dersöka förutsättningarna för och konse- kvenserna av ett överförande av pastorsäm- betenas folkbokföringsuppgifter till borger- ligt organ. Att i samband med en sådan undersökning — för att anknyta till direk- tivens formulering —- »frågor av bokfö-

ringsteknisk natur» måste uppmärksammas är givet.

På ett tidigt stadium av utredningsarbetet stod det klart för nämnden att ett överfö- rande som nyss sagts rent tekniskt går att genomföra. Ställningstagandet till om ett överförande bör ske måste grundas på en bedömning av de fördelar och nackdelar som är förknippade med å ena sidan den nuvarande ordningen och å andra sidan en nyordning. Därvid 'blir att beakta bl.a. re- ligionsfrihetssynpunkter, kostnadsaspekter och de krav som från såväl samhällets som medborgarnas (i fråga om service o.dyl.) sida måste ställas på folkbokföringssyste- mets organisatoriska uppbyggnad.

Nämnden finner sig inte ha att ta ställ- ning i den resta huvudfrågan, således om ett överförande bör komma till stånd eller ej. Däremot måste det ankomma på nämnden att lägga fram ett material som kan ut— göra grund för statsmakternas ställningsta- gande. Då som tidigare nämnts ett sådant måste grundas på en bedömning av de för- delar och nackdelar, som är förknippade med å ena sidan den nuvarande ordningen och å andra sidan en nyordning, har nämn- den funnit det lämpligt att ge den ifråga- satta nyordningen en författningsmässig konkretisering. Förslag till nya folkbokfö- ringsförfattningar och till ändringar av vissa andra, mera betydelsefulla författningar har sålunda utarbetats.

Av skilda anledningar kom utrednings- arbetet inom nämnden att igångsättas först på våren 1968. Genom beslut den 23 janu- ari 1968 förordnade nämnden fögderidirek- tören Hugo Brissman att — såsom bisyssla — i egenskap av »utredningsledare» biträ- da nämnden vid uppdragets fullgörande. Sedan nämnden fått Kungl. Maj:ts bemyn- digande därtill beslöt nämnden vidare den 18 mars 1968 att anställa hovrättsassessorn, numera rådmannen Iwan Lindh för att bi- träda nämnden med utredningsarbetet. I den arbetsgrupp inom nämnden som till- skapats för utredningsarbetets genomföran- de har ingått — förutom nämndens ordfö- rande, förenämnda Brissman och Lindh samt olika vid nämnden anställda befatt-

ningshavare — nämndledamöterna t.f. över- direktören Gösta Bruno, kyrkoherden Gösta Dahlsten och fögderidirektören Bengt Åker- stedt samt —- fr.o.m. hösten 1969 — supple- anten i nämnden, häradsskrivaren Sven Westerlund. Som särskilt förordnad expert, främst i frågor som haft samband med den nedan nämnda undersökningen av pastora- tens folkbokföringskostnader, har nämn— den anlitat konsulenten hos Svenska kyr- kans församlings— och pastoratsförbund Gö— te Wallin. Som nämndens kontaktman med biskopsmötet i vissa av utredningsarbetet omfattade frågor har fungerat prosten Gustaf Elving. Byrådirektören Åke Bolin har anlitats som expert i vissa frågor av datateknisk karaktär som avsett verksamhe— ten vid länsstyrelsernas datakontor. I övrigt har under utredningsarbetets gång samråd skett och överläggningar ägt rum med bl.a. företrädare för skilda statliga myndigheter och kommittéer.

I syfte att söka klarlägga kostnaderna för den löpande folkbokföringen vid nuvaran- de organisatoriska utformning genomfördes år 1969 en undersökning omfattande samt- liga pastorsexpeditioner som var i bruk un- der år 1968. I sammanhanget inhämtades också vissa uppgifter från de lokala skatte- myndigheterna i Stockholm och Göteborg.

Vid utformningen av betänkandet har en grundtanke varit att inte belasta detta med diskussion och förslag till lösningar av så- dana spörsmål, beträffande vilka det — om ett överförande av pastorsämbetenas folk- bokföringsuppgifter skulle komma till stånd — bör ankomma på den centrala tillsyns- myndigheten (f.n. CFU men fr.o.m. 1971 riksskatteverket) att utfärda anvisningar om. Motsvarande gäller de problem av datatek- nisk natur som aktualiseras i sammanhang- et. Vissa av dessa problem berörs dock i den bilagedel som avslutar betänkandet. Så- som bilagor till betänkandet har också in- tagits en närmare redovisning av resultaten av den tidigare berörda kostnadsundersök- ningen samt en tabellarisk uppställning över det personalbehov som kan beräknas upp- komma hos de lokala skattemyndigheterna om folkbokföringsuppgifterna skulle över-

föras dit; såsom utvecklas i betänkandet anser nämnden lokal skattemyndighet i första hand böra komma i fråga som hand- havare av en civilt utövad folkbokföring. —— I fråga om dispositionen av betänkandets huvuddel hänvisas till den upprättade inne- hållsförteckningen. Här må endast anmär- kas att inplaceringen av författningstextde- len betingats därav att nämnden, såsom ti- digare berörts, inte anser sig ha att ta ställ— ning till frågan om ett överförande av folk- bokföringsuppgifterna bör komma till stånd eller ej.

Arkivaliska frågor har endast undantags- vis upptagits till behandling i betänkandet. Nämnden förutsätter att riksarkivet — om beslut i organisationsfrågan fattas i enlig- het med vad i betänkandet skisserats — får till uppgift att i samråd med riksskattever- ket utfärda erforderliga arkivföreskrifter och att, i förekommande fall, föreslå änd- ringar i gällande arkivförfattningar. — Ge- nom ett enahanda samråd bör också under- sökas förutsättningarna för att till landsar- kiven överföra sådana i de nuvarande kyr- koarkiven ingående kyrkoböcker m.m., som inte bedöms behöva föras över till de 10- kala skattemyndigheterna eller av särskilda skäl anses böra vara kvar hos pastorsäm- betena.

2. Vissa utgångspunkter

Frågan om den framtida folkbokföringsor- ganisationen kan inte ses isolerad från det pågående utredningsarbetet rörande förhål- landet mellan staten och svenska kyrkan.

I den förutnämnda propositionen (1963: 32) angående riktlinjer för organisationen av folkbokförings— och uppbördsväsendet, m.m. framhölls, att frågan om en eventuell överflyttning från pastorsämbetena till and- ra myndigheter av bestyret med folkbok— föringen torde böra prövas i samråd med 1958 års utredning kyrka-stat.

I CFU:s betänkande med förslag till ny folkbokföringsförordning m.m. (SOU 1966: 16) anfördes att vid utformningen av för- slaget en utgångspunkt varit att pastorsäm- betena tills vidare -—- i avvaktan på 'kom- mande ställningstaganden i frågan om rela- tionerna mellan 'kyrka och stat — skulle bibehållas som lokala folkbokföringsmyn- digheter och ha hand om kyrkobokföringen som en löpande folkbokföring. Beträffan- de det föreskrivna samrådet med kyrka- statutredningen uttalades att det på CFU borde ankomma att bl.a. klarläggga de mo- tiv som från folkbokföringssynpunkt kun- de åberopas för en överflyttning från pas- torsämbetena till annan myndighet av be- styret med folkbokföringen, till vilken myn- dighet en överflyttning av arbetsuppgifter- na borde ske och vilka konsekvenser detta fick i kostnadshänseende. På kyrka-stat- utredningen borde ankomma bl.a. att klar- lägga de skäl som från kyrklig synpunkt

kunde anföras för och emot en överflytt- ning samt vilka konsekvenser en bortflytt- ning av arbetsuppgifterna från prästerska- pet kunde få för den prästerliga organisa- tionen.

I propositionen med förslag till folkbok- föringsförordning ( prop. 1967: 88 ) erinrade departementschefen om sitt tidigare utta- lande om samråd mellan CFU och kyrka- statutredningen. Återhållsamhet med mera ingripande reformer i fråga om kyrkobok- föringssystemet borde iakttas i avvaktan på att statsmakterna kunde ta ställning till frågan om förhållandet mellan kyrka och stat och som följd därav ståndpunkt kunde tas i valet mellan kyrkobokföring och lö— pande civil folkbokföring hos borgerlig myndighet.

Kyrka-statutredningen behandlade folk— bokföringsfrågorna i första hand i sitt be— tänkande VII, Folkbokföringen (SOU 1967: 16). I enlighet med sina direktiv hade ut- redningen inte haft att framlägga några konkreta förslag till lösning av olika spörs— mål som föll inom utredningsområdet. Be- handlingen av folkbokföringsfrågorna in- skränker sig därför i huvudsak till -— ut- över redogörelser för historik och gällande rätt samt en internationell utblick —— ett an— givande av vissa allmänna synpunkter på den lokala folkregistreringens anordnande.

Av intresse i detta sammanhang är kyrka- statutredningens uttalanden om det even- tuella sambandet mellan den primära folk-

registreringens anordnande och den fram— tida kyrka-statrelationen. Härom anförde utredningen sammanfattningsvis att något direkt samband av angivet slag ej förelåg. En överflyttning av folkbokföringsuppgif— terna från pastorsämbetena — med bibe- hållande hos dessa av kyrklig bokföring — kunde alltså tänkas i utredningens s.k. A-läge (bibehållet organisatoriskt samband). Likaså kunde en fri *kyrka (utredningens B-, C- och D-lägen) tänkas bibehållen vid folkbokföringsuppgifter; förutsättningarna härför fick dock bedömas som mindre än i ett A-läge. Utredningen framhöll vidare att reformer som enbart berörde folkbokfö- ringen inte i något väsentligt avseende skulle förändra de nuvarande relationerna mellan svenska kyrkan och staten. — I övrigt må här beträffande kyrka-statutredningens be- handling av folkbokföringsfrågorna upptas följande. CFU förutsatte i sitt betänkande med förslag till ny folkbokföringsförord- ning (se ovan) att det på kyrka-statutred- ningen skulle ankomma bl.a. att klarlägga de skäl som från kyrklig synpunkt kunde anföras för och emot en överflyttning samt vilka konsekvenser en bortflyttning av ar- betsuppgifterna kunde få för den präster- liga organisationen. Kyrka-statutredning- ens behandling innefattar så till vida en utvidgning i förhållande till vad CFU för- utsatt att dess angivande av skäl för resp. mot en överflyttning inte begränsats till så— dana som kunde anföras från kyrklig syn— punkt. Däremot har utredningen endast mycket kortfattat och i allmänna ordalag berört frågan om konsekvenserna för den prästerliga organisationen av en överflytt- ning.

1958 års utredning kyrka-stat, som den 14 mars 1968 avlämnade sitt slutbetänkan- de, utgjorde endast en första etapp i ut- redningsarbetet rörande frågan om den framtida gestaltningen av förhållandet mel— lan staten och svenska kyrkan. Dess huvud- uppgift var att verkställa ett förberedelse- och planläggningsarbete för ett ställnings- tagande.

Den fortsatta utredningen i kyrka-stat- frågan har anförtrotts en parlamentarisk

utredning (1968 års beredning om stat och kyrka; i fortsättningen benämnd stat-kyrka- beredningen), vars huvuduppgift angetts vara att nå fram till ett ställningstagande i fråga om den principiella utformningen av förhållandet mellan staten och kyrkan. Direktiven innehåller i övrigt bl.a. en er- inran om det utredningsuppdrag rörande folkbokföringen som lämnats CFU samt upplysningen att frågan om den till äkten- skaps ingående knutna hindersprövningen kom att behandlas i anslutning till CFU- utredningen.

Det kan antas att slutbetänkande från stat-kyrkaberedningen inte föreligger förr- än om ytterligare ett eller annat år.

Även om på grundval av beredningens betänkande principbeslut skulle fattas om en sådan kyrka-statrelation, som närmast motsvarar det av 1958 års utredning skis- serade A-läget, kan förutses sådana refor- mer inom ramen för detta läge att ett yt- terligare utredningsarbete erfordras för att utforma detaljlösningar och över huvud ta- get konkretisera den önskade kyrka-stat- relationen. Detta utredningsarbete kan för- utsättas bli tidskrävande. Det behöver inte närmare utvecklas att arbetet måste kom— ma att ta än mer tid om ett fattat princip- beslut i kyrka—statfrågan skulle innebära ett upphävande av de organisatoriska ban- den mellan stat och kyrka.

Mot bakgrund av det anförda torde det kunna hålla-s för visst att det kommer att dröja aVSevärd tid innan det pågående ut- redningsarbetet i kyrka-statfrågan förts till sitt slut. Vid sådant förhållande — och för att i görligaste mån söka undvika att kom- ma in på frågor som omfattas av ifrågava- rande utredningsarbete —— har nämnden an- sett sig böra vid fullgörandet av sitt upp- drag utgå från den relation mellan stat och kyrka som för närvarande råder. Detta får vissa konsekvenser i "fråga om arbetets om- fattning (jfr nedan). Det bör framhållas att nämnden, oaktat den angivna utgångspunk- ten, funnit anledning att i ett särskilt av- snitt (kap. 16) framlägga vissa synpunkter på folkbokföringsfrågan vid ändrade rela- tioner mellan staten och svenska kyrkan.

Vid sina ställningstaganden till olika under utredningsarbetet aktualiserade spörsmål har nämnden vidare eftersträvat sådana lös- ningar att en ändrad kyrka—statrelation en— dast i begränsad utsträckning skall behöva föranleda ändringar i det uppbyggda regel- systemet.

Den folkbokföringsverksamhet som pas— torsämbetena f.n. ombesörjer fyller såväl ett kyrkligt som ett borgerligt registreringsbe- hov. Med den förenämnda utgångspunkten i fråga om kyrka-statrelationen, av vilken bl.a. följer att kyrkan saknar ett eget cen- tralt administrativt organ, blir det erforder— ligt att lagstiftningsvägen ange förutsätt- ningarna och ordningen för den särskilda >>kyrkobokföring>> — av nämnden beteck- nad församlingsregistrering — som torde böra finnas i församlingarna om den lö- pande folkbokföringen ej längre sker hos pastorsämbetena. Frågan synes tillhöra dem som bör behandlas av nämnden för att konsekvenserna av ett överförande skall kunna allsidigt bedömas. Nämndens tilläggs- uppdrag — att överväga villkoren för an- slutning till nationell församling inom sven— ska kyrkan — anknyter på ett naturligt sätt till i detta sammanhang aktualiserade frågeställningar.

Beträffande återverkningarna på den för- samlingsprästerliga organisationen av en överflyttning av folkbokföringsuppgifterna (i ett A-läge) anförde kyrka-statutredning- en (SOU 1967: 16 s. 63), att en dylik över- flyttning kunde komma att aktualisera en översyn av nämnda organisation. En minsk- ning av antalet prästerliga tjänster kunde sålunda komma att anses påkallad med hänsyn till bortfallet av arbetsuppgifterna med folkbokföringen. Enligt utredningens mening borde dock, om en minskning skulle anses böra ske, denna rimligen inte bli proportionsvis lika stor som ett strikt hän- synstagande till bortfallet av arbetsuppgif- terna i fråga skulle motivera.

Nämnden delar kyrka-statutredningens uppfattning att en överflyttning kan aktua- lisera en översyn av den församlingspräster-

liga tjänsteorganisationen. Det bör emeller- tid beaktas att denna organisation är direkt avhängig av pastoratsindelningen. Som kyr- ka-statutredningen antytt kan frågan om den församlingsprästerliga organisationen efter en överflyttning av folkbokförings- uppgifterna inte lösas enbart med hänsyn till de prästerliga arbetsinsatser dessa upp— gifter för närvarande kräver. För de över- väganden som måste ligga till grund för förslag till en ny pastoratsindelning är om- fattningen av nämnda insatser förhållande- vis irrelevant. Andra överväganden, ägna— de att tillgodose bl.a. kravet på en indel- ning, som skapar förutsättningar för en på ett tillfredsställande sätt utövad försam- lingsvård, blir i detta sammanhang de bety- delsefulla. Nämnden har mot bakgrund av det anförda icke ansett det ligga inom ra- men för dess utredningsuppdrag att närma— re belysa de återverkningar på den försam- lingspräs—terliga organisationen som ett över- förande av folkbokföringsuppgifterna från pastorsämbete till borgerlig myndighet kan föranleda. Hithörande spörsmål måste en- ligt nämndens mening i förekommande fall utredas i särskild ordning. I sina kostnads- överväganden räknar nämnden som en kon- sekvens av detta ställningstagande inte med den minskning av antalet prästtjänster som kan bli en följd av att folkbokföringsupp- gifterna flyttas bort från pastorsämbetena.

Någon omgestaltning av folkbokförings- organisationen på det regionala planet el- ler på riksplanet inryms ej i direktiven. I den mån avsteg inte direkt påkallas av skis- serade förändringar på det lokala planet ut- går nämnden följaktligen från den organi- sation på nämn-da båda plan (och uppgif- terna för ifrågavarande organ) som kom- mer att gälla från den 1 januari 1971.

Den grundläggande materiella regleringen av folkbokföringen — innefattad i 1967 års folkbokföringsförfattningar _ har nämnden funnit anledning ompröva i huvudsak en— dast i den mån så påkallats av skisserade organisatoriska förändringar.

Avslutningsvis skall beröras vissa termi- nologiska spörsmål. Som motsvarighet till det nuvarande begreppet >>kyrkobokföring» (böjningsform därav) använder nämnden — i upprättade författningsförslag liksom el- jest i betänkandet då framtidsförhållandena diskuteras — termen folkbokföring (eller böjningsform därav). Som samlingsbegrepp för folkbokföring och mantalsskrivning har nämnden, i motsvarande fall som nyss sagts, funnit lämpligt utnyttja ordet folkregistre- ring. Nämndens användning av begreppet församlingsregistrering — för att beteckna den i församlingarna förekommande per- sonregistreringen i en situation där folk- bokföringsuppgifterna frångått pastorsäm- betena — har berörts tidigare i detta ka- pitel.

ll

Nuvarande förhållanden, m.m.

3. Folkbokföringens organisation, m.m.

3.1. Inledning

De grundläggande bestämmelserna för be- folkningsregistreringen finns i folkbokfö- ringsförordningen (FBF, 1967:198) OCh folkbokföringskungörelsen (FBK, 1967: 495). I författningar rörande ett flertal and- ra verksamheter förekommer föreskrifter som angår folkbokföringsväsendet, såsom om skyldighet för olika myndigheter m.fl., bland dem folkbokföringsmyndighet, att lämna uppgifter till resp. från folkbokfö- ringen.

Enligt 1 5 FBF sker folkbokföring dels fortlöpande hos pastorsämbetet i kyrkoböcker och andra register för varje församling av svenska kyrkan (kyrkobok- föring),

dels årligen hos lokal skattemyndighet i mantalslängder församlingsvis för varje kommun (mantalsskrivning).

Mantalsskrivningen kommer ej närmare att behandlas i detta sammanhang. En re- dogörelse för mantalsskrivningsförfarandet återfinns i den i kap. 6 intagna redovisning- en av lokal skattemyndighets organisation och arbetsuppgifter.

För kyrkobokföringen i Stockholm och Göteborg gäller i vissa avseenden särskilda bestämmelser. En redogörelse för dessa kommer att lämnas under särskild rubrik nedan.

3.2. Folkbokföringsmyndigheter

Enligt FBF avses med folkbokföringsmyn- dighet pastorsämbete, lokal skattemyndig- het, länsstyrelse, domkapitel och CFU (från den 1 januari 1971 riksskatteverket).

3.2.1 Pastorsämbete

Som förut angetts ombesörjer pastorsäm- betena kyrkobokföringen, vilken innefattar en fortlöpande lokal registrering av befolk- ningen. Kyrkobokföringen sker försam— lingsvis; dock förekommer i mindre ut- sträckning att — enligt Kungl. Maj:ts för- ordnande — del av församling utgör eget kyrkobokföringsdistrikt med självständig kyrkobokföring. Antalet församlingar upp- gick vid ingången av år 1968 till 2 563, var- av sex icke territoriella församlingar, näm— ligen hovförsamlingen, Skeppsholms för- samling, Tyska S:ta Gertruds församling och Finska församlingen, samtliga i Stock- holm, Karlskrona amiralitetsförsamling samt Tyska församlingen i Göteborg. Skeppsholms församling har sedermera upp- lösts.

Kyrkobokföringen ombesörjs vid pastors- expeditionerna. Sådan kan vara gemensam för två eller flera församlingar men kan också betjäna del av församling. Antalet pastorsexpeditioner uppgick under år 1968

Genomsnitt-

Land- Genomsnittlig lig areal areal Folk- Antal Antal folkmängd per exp.

Län i kvkm mängd förs. exp. per exp. (i kvkm) Stockholms 7 715 1 418 267 150 127 11 167 60,7 Uppsala 5 252 191 868 88 48 3 997 109,4 Södermanlands 6 245 243 529 91 63 3 866 99,1 östergötlands 10 058 369 847 154 95 3 893 105,9 Jönköpings 10 589 299 419 129 92 3 255 115,1 Kronobergs 8 976 167 328 84 69 2 425 130,1 Kalmar 11 098 236 146 107 89 2 652 124,7 Gotlands 3 140 53 999 92 36 1 500 87,2 Blekinge 2 909 150 897 39 34 4 438 85,6 Kristianstads 6 156 264 695 148 88 3 008 70,0 Malmöhus 4 752 687 910 251 129 5 333 36,8 Hallands 4 755 186 025 93 53 3 510 89,7 thg:s o. Bohus 5 130 684 626 113 93 7 362 55,2 Älvsborgs 11 571 391 569 214 110 3 560 105,2 Skaraborgs 7 807 253 863 263 102 2 490 76,5 Värmlands 17 606 286 665 95 85 3 373 207,1 Örebro 8 643 272 704 63 54 5 050 160,0 Västmanlands 6 493 255 264 67 50 5 105 129,9 Kopparbergs 28 350 281 100 55 62 4 534 457,3 Gävleborgs 18 191 294 977 59 64 4 609 284,2 Västernorrlands 24 123 277 583 67 66 4 206 365,5 Jämtlands 47 508 129 275 62 56 2 309 848,4 Västerbottens 55 428 235 230 42 52 4 524 1 066,0 Norrbottens 98 911 260 918 37 46 5 672 2 1502 Hela riket 411 406 7 893 704 2 563 1 763 4 477 233,4

till 1 763, av vilka 23 betecknades som del- expeditioner, 6 som filialexpeditioner och 2 som distriktsexpeditioner. Drygt 80 % av antalet expeditioner var inrymda i prästgård.

Antalet pastorsexpeditioner ställt i rela- tion till antalet församlingar, liksom expe- ditionernas befolknings- och arealmässiga underlag, är olika 'i skilda delar av landet. Siffrorna i tabellen ovan belyser förhållan- dena (siffrorna avser 1968).

Det åligger pastoratet att tillhandahålla pastorsämbetet erforderlig biträdespersonal, kontorslokaler, inventarier, materiel, tjäns- tetelefon och det som i övrigt erfordras för kyrkobokföringen (58 & FBF).

Pastor är i princip ansvarig för kyrko- bokföringen inom församling (kyrkobokfö— ringsdistrikt). Med pastor förstås enligt FBK »kyrkoherde, komminister i annexför- samling med egen "kyrkobokföring eller i annat kyrkobokföringsdistrikt än kyrkoher- dens och kyrkoadjunkt som domkapitlet för- ordnat att sköta kyrkobokföringen i sådan församling eller sådant distrikt». Är annan

än kyrkoherden pastor har kyrkoherden till- syn över kyrkobokföringen.

Präst som tjänstgör hos pastorsämbete är behörig att utfärda bevis som grundas på kyrkobok eller annat register. Pastor får efter samråd med kyrkobokföringsin- spektören förordna sådan präst att på eget ansvar helt eller delvis föra kyrkoböcker och andra register (7 & FBK).

Annan än präst kan av domkapitlet —— efter hörande av pastor, kyrkorådet och kyrkobokföringsinspektören — förordnas, bl.a., att på eget ansvar fullgöra vissa i FBK angivna göromål. Förordnande får ej omfatta ärende som är av sådan beskaffen- het att prövningen bör ankomma på präst (8 & FBK).

Pastorsexpedition skall hållas öppen på bestämda tider varje vecka i den omfatt- ning som motsvarar ortens behov (10 & FBK). Enligt en stickprovsundersö'kning, redovisad i kyrka-statutredningens betän- kande VII (SOU 1967:16), varierar tiden för öppethållande mellan 2 och 17 timmar

per vecka. Genomsnittet i strukturgrupp I (kyrkobokföringsenheter med befolknings- mässigt övervägande agrar struktur och glesbygd med mindre än 2000 invånare) uppgick till 3,5 timmar och i strukturgrupp V (enheter av huvudsakligen tätortskarak- tär med mer än 10000 invånare) till 11 timmar. Undersökningen avsåg mars månad 1966.

Pastorsämbetenas uppgifter m.m. inom folkbokföringen kommer att behandlas ne- dan under 3.3.

3.2.2. Lokal skattemyndighet

Lokal skattemyndighets organisation och dess befattning med mantalsskrivningen kommer som tidigare nämnts att behandlas i ett senare sammanhang. Här skall endast beröras det samarbete vid mantalsskrivning- en som förekommer mellan lokal skatte- myndighet och pastorsämbete ävensom det utbyte av informationer som eljest förekom- mer mellan dessa båda myndigheter. Så— lunda gäller:

1. Upprättandet av stomme till mantals- längd föregås av att pastorsämbetet mot kyrkobokföringen granskar en av datakon- toret upprättad förteckning över de perso- ner som enligt länsstyrelsens register är kyrkobokförda i församlingen (61 & FBK).

2. Vid lokal skattemyndighets prövning av huruvida viss person skall upptas eller utelämnas i mantalslängd skall myndighe- ten i mån av behov samråda med pastors- ämbetet. Pastorsämbetet skall lämna myn- digheten upplysningar för mantalsskriv- ningen på begäran eller efter egen pröv- ning (65 å FBK).

3. Lokal skattemyndighet underrättar senast den 15 mars pastorsämbetet om dels beslut vid mantalsskrivningen, som föran- leder ändring i kyrkobokföringen, dels per- soner som enligt säkra upplysningar vid mantalsskrivningen är stadigvarande bosatta i utlandet, dels personer som vid mantals- skrivningen befunnits sakna känt hemvist (69 å FBK).

4. Lokal skattemyndighet underrättar

vidare pastorsämbetet om beslut som läns- styrelsen eller kammarrätten efter besvär eller underställning fattat om en persons mantalsskrivning om beslutet kan antas ha betydelse för personens kyrkobokföring (71 & FBK).

5. Pastorsämbetet i församling där en person vistas men ej är kyrkobokförd un- derrättas genast när lokal skattemyndighet finner anledning anta att personen bör kyrkobokföras i vistelseförsamlingen (33 & FBK).

6. I bl.a. vissa avregistreringsfall före— skrivs samråd mellan lokal skattemyndig- het och pastorsämbete samt viss underrät- telseskyldighet från den förra myndigheten till den senare (34 & FBK).

7. För att iakttas när lokal skattemyn- dighet upprättar röstlängd lämnar pastors- ämbete senast den 12 juni uppgift om de personer inom församlingen som fyllt eller under året fyller 19 år och som under tiden den 11 juni nästföregående år — den 10 juni uppgiftsåret a) blivit svenska medbor- gare, b) inträtt i eller utträtt ur svenska kyrkan, c) omyndigförklarats eller återvun- nit sin myndighet. (Anvisningar från CFU i dess egenskap av central valmyndighet.)

3.2.3. Länsstyrelse

De uppgifter inom folkbokföringen som ankommer på länsstyrelse faller inom resp. landskontors verksamhetsområde. (Nämn- den utgår här, liksom i den fortsatta fram- ställningen, från den nuvarande länssty- relseorganisationen.) Landskontoret är in- delat i kameralsektion, taxeringssektion och uppbördssektion. Därjämte finns vid varje landskontor ett datakontor, vilket i Upp- sala, Gotlands, Blekinge, Hallands och Jämtlands län hör till uppbördssektionen och i övriga län utgör en särskild sektion (datasektionen). Vid de uppräknade länens datakontor samt vid datakontoren i Söder- manlands, Kronobergs, Skaraborgs, Värm— lands och Gävleborgs län saknas datamaski- ner och förekommer endast viss stansut- rustning. Vid databehandlingen betjänas

Folkbokföringsärendena handläggs i all- mänhet på vederbörande datasektion; dock avgörs ärenden som avser besvär eller un- derställning i kyrkobokförings- och man- talsskrivningsfrågor på uppbördssektionen.

Länsstyrelsen fastställer personnummer för barn när barnet upptas i länsstyrelsens register på grund av uppgift om barnets födelse och kan erhålla CFU:s uppdrag att även i övriga fall fastställa personnum- mer eller fatta beslut om ändring av sådant.

Över den kyrkobokförda befolkningen i länet förs register på magnetband (person- band) i vilka registreras för folkbokföringen erforderliga uppgifter, t.ex. personnummer, namn, bostadsadress, nationalitet och civil— stånd. Vidare registreras bl.a. värnpliktsför- hållanden, preliminärskatteslag och -kod samt är för eventuellt utträde ur svenska kyrkan.

I huvudbandet för personredovisningen (nummerbandet) ligger personposterna ord- nade i personnummerordning i stigande följd. I ett annat band (kameralbandet) ligger posterna ordnade efter mantalsskriv- ningsadresser, alltså i överensstämmelse med den ordning som skall tillämpas i mantalslängden. Inom en fastighet upptas de olika personerna efter personnummer (först den äldste och sist den yngste). Dock sammanförs hustru med sin man och barn under 18 år med sin huvudman.

Nummerbandet aktualiseras med inkom- na registerändringar varje vecka. Kameral- bandet aktualiseras vid vissa tillfällen un- der året på grundval av nummerbandet.

Utöver nyss behandlade personband finns hos länsstyrelsen (datakontoret) två register som består av personavier. I det ena re— gistret är avierna sorterade efter namn och och i *det andra efter personnummer.

Till grund för aktualiseringen av num- merbandet ligger underrättelser till data— kontoret om inträffade förändringar. Änd- ringar i kyrkobokföringen aviseras av pas- torsämbetena, i regel medelst de i försam- lingsregistret (se nedan under 3.3.2) ingå— ende personavierna, vilka påtecknas de ändringar som skett. Lokal skattemyndig-

het aviserar datakontoret bl.a. om beslut rörande mantalsskrivning och om ändring- ar av preliminärskattekod. Underrättelser in- kommer också från vissa andra myndig- heter, såsom från allmän försäkringskassa om vissa pensionsförhållanden och från mi- litär myndighet om ändringar av en persons värnpliktsförhållanden.

Datakontoret i sin tur aviserar fortlöpan- de olika myndigheter. Utöver pastorsäm- bete, lokal skattemyndighet och allmän för- säkringskassa är här att nämna följande: militär myndighet, barnavårdsnämnd, häl— sovårdsnämnd, skolstyrelse, sjömansregist- ret, statistiska centralbyrån (SCB), statens personalpensionsverk, länsarbetsnämnd och civilförsvarsmyndighet.

Utöver att länsstyrelsen är registrerings- organ i enlighet med vad ovan berörts fun- gerar den som besvärs- och underställnings- myndighet i folkbokföringsärenden.

I fråga om besvär gäller följande. Talan mot beslut i kyrkobokföringsärende förs hos länsstyrelsen om beslutet meddelats av pastorsämbete och avser fråga om kyrko- bokföringsort, kyrkobokföringsfastighet, kyrkobokföring under viss rubrik eller re- gistrering i obefintligregister (45 & FBF). Mot lokal skattemyndighets beslut i man- talsskrivningsärende förs talan hos länssty- relsen (46 å FBF). För båda slagen av ären- den gäller att talan inte får föras mot så- dant av resp. lokalorgan meddelat beslut som underställs länsstyrelsen. Regler om underställning finns intagna i 37 och 44 åå FBF.

Jämlikt 57 & FBF äger länsstyrelse i vissa fall förelägga vite och att utdöma försuttet vite.

3.2.4. Domkapitel

Domkapitlet har inom stiftet tillsyn över pastorsämbetenas befattning med kyrko— bokföringen (2 6 FBF). Vid tillsynen biträds domkapitlet av kyrkobokföringsinspektörer (minst en i varje stift). Kyrkobokförings- inspektör skall vara präst i stiftet och för- ordnas av Kungl. Maj:t efter förslag av

domkapitlet. Detta skall bereda länssty- relsen tillfälle att yttra sig över förslaget. Instruktion för kyrkobokföringsinspektörer- na utfärdas av CFU. Antalet inspektörer (och inspektionsområden) uppgår f.n. till 23.

Som tillsynsmyndighet tillkommer det domkapitlet bl.a. att förordna annan än präst att utföra vissa kyrkobokföringsgöro- mål (8 & FBK).

I fråga om beslut i kyrkobokföringsären- de som meddelats av pastorsämbete funge- rar domkapitlet som besvärsinstans om ärendet rör annan fråga än kyrkobokfö— ringsort, kyrkobokföringsfastighet, kyrko- bokföring under viss rubrik eller registre- ring i obefintligregister (45 å FBF). I sist- nämnda ärenden är, såsom tidigare angetts, länsstyrelsen besvärsmyndighet. 37 & FBF anger visst fall då pastorsämbete har att underställa domkapitlet kyrkobokförings- ärende. Talan mot sådant underställt be- slut får ej föras.

3.2.5. CFU

Centrala folkbokförings- och uppbörds- nämnden handlägger centrala uppgifter in— om och har tillsyn över folkbokföringsvä- sendet (2 & FBF).

Enligt sin instruktion (1965: 715) åligger det CFU bl.a. särskilt

att meddela anvisningar i frågor som angår folkbokföringsväsendet,

att genom rådgivande och vägledande verksamhet främja en riktig och enhetlig tolkning av folkbokföringsförfattningarna,

att fastställa formulär som behövs för folkbokföringsverksamheten i den mån uppgiften inte ankommer på annan,

att i samverkan med berörda myndighe- ter planlägga och anordna utbildning av personal inom nämndens verksamhetsom- råde,

att biträda länsstyrelserna med anskaff- ning av den maskinella utrustning som fordras för arbetet inom folkbokförings- verksamheten samt verka för att utrustning- en blir ändamålsenligt och ekonomiskt ut- nyttjad,

att förmedla uppgifter om födelse, vigsel och dödsfall m.m. till och från andra stater (jfr härtill 51 å FBK).

I FBK har vissa särskilda uppgifter till- lagts CFU. Sålunda gäller bl.a.:

att nämnden skall föra förteckning över personnummer och besluta om fastställelse av dylikt i de fall detta inte tillkommer länstyrelse samt besluta om ändring av personnummer; dock kan nämnden uppdra åt länsstyrelse att meddela sådana beslut (73 och 4 äg”),

att nämnden skall utfärda instruktion för kyrkobokföringsinspektörerna (3 å),

att nämnden i sådana fall när person som ej har personakt kyrkobokförts eller när personakt har förkommit skall besluta att personakt skall upprättas; personakter som ersätts med nya skall insändas till och förvaras av nämnden (16 5),

att nämnden i vissa fall kan dispensera från pastorsämbete åvilande underrättelse- skyldighet (32 och 35 55).

Som antytts i tidigare sammanhang kom- mer CFU från den 1 januari 1971 att ingå som en del i det då inrättade riksskatte- verket.

3.2.6. Andra myndigheter

Utan att formellt betecknas som folkbok- föringsmyndigheter tar vissa andra myn- digheter än de ovan berörda på olika sätt del i folkbokföringsverksamheten. Bl.a. skall enligt 14 ä 5 mom. begravningskun- görelsen pastorsämbetet till SCB översän— da mottagna dödsbevis. I sammanhanget kan också nämnas att SCB för det i gifter- målsbalken angivna äktenskapsregistret.

Som slutliga besvärsinstanser i folkbok- föringsmål fungerar kammarrätten och re- geringsrätten, den förra i ärenden rörande mantalsskrivning, *kyrkobokföringsort, kyr- kobokföringsfastighet, kyrkobokföring un- der viss rubrik, registrering i obefintligregis— ter samt föreläggande och utdömande av vite samt den senare i övriga ärenden, allt- så bl.a. i ärenden som fullföljs från dom— kapitel.

3.3.1 Rätt kyrkobokföringsort m.m. Med en persons kyrkobokföringsort förstås den församling i vilken han är kyrkobok- förd. Huvudprincipen är att var och en kyrkobokförs i den församling och på den fastighet där han är bosatt (=har sin dygnsvila). De närmare föreskrifterna om rätt kyrkobokföringsort ges i 11—28 55 FBF till vilka hänvisas. I detta samman- hang skall endast beröras kyrkobokförings- rubrikerna >>på församlingen skrivna» och »utan känt hemvist» (27 & FBF). Under den förra rubriken bokförs, utom i vissa särskilda fall som anges i paragrafen, den som ej är bosatt på någon fastighet i den församling där han skall kyrkobokföras. Under rubriken >>utan känt hemvist» bok- förs — i avvaktan på eventuell överföring till obefintligregister (se nedan) —— den som saknar sådant hemvist (undantag gäller för den som är "inskriven i sjömansregistret). Saknar en person bestämt hemvist i försam- lingen äger pastorsämbetet dock pröva om han, i stället för att kyrkobokföras under rubrik, kan behålla sin tidigare kyrkobok- föring. Det bör erinras om att under innevaran- de år tillsatts en utredning för att göra en översyn av de grundläggande bestämmel- serna om folkbokföring m.m., 'i första hand dem som hänför sig till bosättnings- begreppet. Utredningen har antagit benäm- ningen »hemvistsakkunniga». Från kyrkobokföringen avregistreras den som avlidit eller kyrkobokförts i annan församling. Vidare den som vid prövning av anmälan om avsikt att stadigvarande bosätta sig i utlandet anses ha flyttat till utlandet. Även om nyss angiven anmälan ej gjorts avregistreras såsom utflyttad ut— länning som kan antas ej längre vara bosatt i Sverige och svensk medborgare som en- ligt säkra upplysningar vid två mantalsskriv- ningar i följd är stadigvarande bosatt i utlandet. Den som flyttat till annat nordiskt land får dock avregistreras först sedan det visats att han blivit registrerad som bosatt i inflyttningslandet (KK, 1969: 493, om

folkbokföring vid internordisk flyttning). — Till obefintligregister överförs den som vid två mantalsskrivningar i följd befunnits sakna känt hemvist.

3.3.2. Kyrkoböcker m.m.

Följande kyrkoböcker och andra register förs (11 & FBK): födel-se- och dopbok, kon- firmationsbok, äktenskapsbok, död- och begravningsbok, församlingsliggare, försam- lingsbok, obefintligregister, emigrantregis- ter, inflyttningsbok, utflyttningsbok och för- samlingsregister. De fyra först upptagna böckerna benämns med en gemensam term ministerialböcker.

Enligt av CFU utfärdade anvisningar skall pastorsämbete därjämte föra diarium i kyrkobokföringsärenden (jfr 12 & FBK).

Barns födelsetid, härkomst, förnamn och dop antecknas i födelse- och dopboken för barnets födelsehemort (15 & första st. FBK).

Konfirmation och första nattvardsgång antecknas i konfirmationsboken för barnets kyrkobokföringsort. Har konfirmationen eller nattvardsgången ägt rum i annan för- samling görs anteckning även i denna för- samlings konfirmationsbok (15 å andra st. FBK).

Hindersprövning och vigsel antecknas i äktenskapsboken för den församling där hindersprövningen skett (15 & tredje st. FBK).

Dödsfall, jordfästning, eldbegängelse och gravsättning antecknas i död— och begrav- ningsboken för den församling där den dö- de är kyrkobokförd eller upptagen i obefint- ligregister. Kan den dödes kyrkobokföring ej utredas görs anteckningen i den försam- ling till vars pastorsämbete dödsfallet an- mälts (15 & fjärde st. FBK).

Ministerialböckema skall enligt CFU:s anvisningar föras kronologiskt och årsvis. Äktenskapsboken förs på lösblad medan övriga ministerialböcker är bundna.

Församlingsliggaren innehåller personak- ter för alla som kyrkobokförs i församling- en (18 å FBK). Vid flyttning till annan för- samling översänds personakten till denna.

Pastorsämbetet upprättar personakter för nyfödda och för dem som flyttat in från utlandet eller varit registrerade som obe- fintliga (om akt ej finns upprättad och in- går i emigrant- eller obefintligregister). Persona'kten för en person uttas från för- samlingsliggaren när personen dör eller överförs till obefintlig- eller emigrantre- gistret.

Enligt av CFU utfärdade anvisningar skall personakterna i församlingsliggaren efter hand ordnas familjevis i alfabetisk ordning efter huvudmannens namn och inom varje familj efter församlingsboken. Personakten upptar bl.a. personens namn, personnummer, födelsehemort eller födelse- ort, kyrkobokföringsort, tillhörighet till svenska kyrkan, inflyttningsdag, medbor- garskap och »de förhållanden i övrigt som nämnden föreskriver» (17 & FBK).

I församlingsboken upptas alla som skall vara kyrkobokförda i församlingen. Ingen får upptas utan att personakten för honom finns i församlingsliggaren (19 & FBK). I fråga om församlingsboken har CFU i anvisningar föreskrivit bl.a. följande. Om ej undantag medges skall församlingsbok föras enligt lösbladssystem och bestå av två avdelningar, nämligen aktuella registret och avställningsregistret. Den som är kyr- kobokförd i församlingen är upptagen på blad i det aktuella registret. För varje fa- milj eller ensamstående upprättas ett blad eller ett blad jämte fortsättningsblad när antalet familjemedlemmar kräver det. Bla- den ordnas efter fastigheter enligt senaste personförteckningen (se 60 & FBK) och in- om varje fastighet efter huvudmannens per- sonnummer. Till avställningsregistret över- förs i samband med den årliga kontrollen av personförteckningen sådana blad på vil- ka samtliga personer strukits.

Obefintligregistret (20 å FBK) består av personakterna för dem som enligt 28 å FBF överförts till registret (personer som vid två mantalsskrivningar i följd befunnits sakna känt hemvist). I registret ordnas per- sonakterna efter personnummer utan bibe- hållen familjesammanhållning.

Emigrantregistret (21 & FBK) består i

huvudsak av personakterna för dem som avregistrerats från kyrkobokföringen till följd av utflyttning till utlandet.

I inflyttningsboken (23 & FBK) sker an- teckning när pastorsämbetet beslutar om kyrkobokföring av en person som flyttat till församlingen eller från en kommun till en annan inom församlingen eller av en person som är upptagen i Obefintligregistret. Bo- ken förs enligt CFU:s anvisningar årsvis och är bunden. Omfattar församlingen fle- ra kommuner ell—er delar av flera kommu- ner förs inflyttningsboken i särskilda delar för varje sådan församlingsdel.

I utflyttningsboken (24 & FBK) görs an- teckning när en person antingen avförs från församlingsboken av annan anledning än dödsfall eller flyttar från en kommun till annan inom församlingen. Vad ovan sagts om hur inflyttningsboken skall föras gäller även utflyttningsboken.

Församlingsregistret (25 & FBK) innehål— ler av datakontoret framställda personavier för samtliga i församlingen kyrkobokförda personer. Enligt av CFU utfärdade anvis- ningar skall registret vara sorterat i person- nummerordning om inte kyrkobokförings— inspektör medger att annan sorteringsgrund får användas. I ett s.k. avgångsregister in- sorteras personavier för personer som flyt- tat från församlingen, avlidit eller över- förts till obefintligregister.

3.3.3. Anmälningar till pastorsämbete

I folkbokföringsförfattningarna används i regel ordet »anmälan» i fråga om allmän- hetens uppgiftsskyldighet och ordet >>un- derrättelse» om uppgiftsskyldigheten myn- digheter emellan.

Som huvudprincip gäller att alla anmäl- ningar får göras muntligen (29 & FBF). An- mälan kan göras vid personligt besök på pastorsexpeditionen men får även göras per telefon. Pastorsämbetet äger begära att te- lefonanmälan skall bekräftas skriftligen el- ler, om särskilda skäl föreligger, vid per- sonlig inställelse. Skriftlig form för anmä- lan finns föreskriven i fråga om födelse- anmälan från förlossningsanstalt eller barn-

morska (30 5 andra st. FBF). Anmälan kan göras även av behörigt och i saken kunnigt ombud.

Anmälningsskyldighet enligt folkbokfö- ringsförfattningarna föreligger i följande fall:

1. barns födelse (30 & FBF, 26 & FBK),

2. dödsfall (31 å FBF),

3. inflyttning, även från utlandet (33 &

FBF),

4. stadigvarande bosättning i utlandet (34 & FBF),

5. upplåtande av bostad till annan (35 & FBF). Skyldigheten att anmäla förnamn regle- ras i 1963 års namnlag, i vilken även be- handlas vissa fall då släktnamn förvärvas efter anmälan till pastorsämbete. Anmäl- ningarna enligt namnlagen skall göras muntligen vid personlig inställelse eller skriftligen. Slutligen är att erinra om de an- mälningar (och ansökningar) rörande inträ- de i och utträde ur svenska kyrkan som be- handlas i 1951 års religionsfrihetslag.

3.3.4. Underrättelser till pastorsämbete

I huvudsak följande fall är att nämna:

1. Postanstalt sänder mottagna anmäl- ningar om adressändring på grund av flytt- ning till pastorsämbetet i inflyttningsorten (43 & FBK).

2. Om dop i svenska kyrkans ordning un- derrättar 'dopförrättaren vederbörande pas- torsämbete (27 & FBK).

3. Motsvarande gäller i fråga om konfir— mation och första nattvardsgång (30 5 FBK).

4. Vigselförrättare underrättar pastors- ämbetet i den församling där vigseln skall antecknas, dvs. där hindersprövningen skett (31 & FBK).

5. Jordfästningsförrättare, som är präst i svenska kyrkan men ej i den församling där dödsfallet skall antecknas, underrättar pastorsämbetet i denna församling om för- rättningen (41 å FBK).

6. Pastorsämbetet i församling där en person vistas men ej är kyrkobokförd un- derrättas när annat pastorsämbete eller 10-

kal skattemyndighet finner anledning anta att personen bör kyrkobokföras i vistelse- församlingen (33 å FBK).

7. När lokal skattemyndighet funnit san- nolika skäl tala för att utlänning ej längre är bosatt i riket (och därför skall avregistre- ras) underrättas pastorsämbetet i utlänning- ens kyrkobokföringsort (34 & FBK).

8. Om olika underrättelser från patent- och registreringsverket i namnärenden stad- gas i 1963 års namnkungörelse.

9. Vissa beslut rörande bl.a. adoption och omyndighet aviseras pastorsämbete av dom- stol (KK, 1949: 661, om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och åren- den enligt föräldrabalken ). 10. Enligt KK (1924: 475) angående meddelanden från domstol om dödförkla— ringar underrättas vederbörande pastorsäm- bete om beslut rörande dödförklaring. 11. Pastorsämbete underrättas av SCB (äktenskapsregistret) rörande bl.a. domar om återgång av äktenskap samt äktenskaps- skillnad (KK, 1952: 87, angående äkten— skapsregistret). 12. Enligt 1950 års medborgarskapslag med tillhörande tillämpningskungörelse un- derrättas pastorsämbete om förvärv och för- lust av svenskt medborgarskap. 13. Jämlikt 1963 års begravningskungö- relse underrättas vederbörande pastorsäm- bete om bl.a. skedda gravsättningar och eld— begängelser. 14. Enligt 1957 års taxeringskungörelse underrättar länsstyrelsen pastorsämbete om beslut angående indelning i lokala taxerings- distrikt.

3.3.5. Underrättelser från pastorsämbete

Merparten av pastorsämbetets aviseringar riktar sig till datakontoret. Aviseringsskyl- dighet gentemot datakontoret föreligger i princip rörande samtliga förhållanden som kommit till pastorsämbetets kännedom och som är av beskaffenhet att påverka av da- takontoret registrerade uppgifter. För avi- seringen används i fråga om barns födelse födelseavi, eljest församlingsregistrets per— sonavier. I sistnämnda aviseringsfall är för-

faringssättet i all-mänhet följande. På grund— val av inkommen anmälan (motsvarande) gör pastor erforderliga anteckningar i kyr— koböckerna. Personavin förses med änd- ringsanteckning och översänds till datakon- toret. Sedan ändringen införts i dettas re- gister framställs ny personavi som tillställs pastorsämbetet (och eventuellt — beroen- de på ändringens art — vissa andra myn- digheter). Efter kontroll mot kyrkoböcker- na insorteras den nya avin i församlings- registret.

Avisering från pastorsämbete till andra myndigheter än datakontoret föreskrivs i FBK i följande fall:

1. Födelse av barn u.ä. aviseras till bar- navårdsnämnden (28 å); denna aviserings- skyldighet fullgörs beträffande levande fött barn i praktiken via datakontoret.

2. Födelse av dödfött barn aviseras till SCB (29 5).

3. Domstol underrättas när änkling eller änka ingått nytt äktenskap (32 5); enligt CFU:s anvisningar behöver underrättelse dock ej sändas när det för pastorsämbetet är tillförlitligen känt, bl.a., att omyndiga barn ej finns i det föregående äktenskapet eller att laga bodelning ägt rum.

4. Patent- och registreringsverket (namn- myndigheten) underrättas om en persons ef- ternamn när till pastorsämbetet meddelats att någon blivit svensk medborgare eller att svensk medborgare förvärvat utländskt namn på annat sätt än efter ansökan hos namnmyndigheten (35 å); enligt CFU:s anvisningar behöver underrättelse ej sändas när pastorsämbetet vet att namnet redan är registrerat hos namnmyndigheten med pre- cis samma stavning.

5. Till SCB sändes årligen mellan 21 och 31 januari en summarisk redogörelse för förändringarna i församlingen-s folkmängd under det senaste kalenderåret (36 ä).

6. Underrättelse (med personavi) om dödsfall sändes till rätten i den avlidnes mantalsskrivningsort för dödsåret (40 ä).

7. CFU underrättas när pastorsämbetet enligt 13 & religionsfrihetslagen mottagit ansökan eller anmälan (om inträde i eller utträde ur svenska kyrkan) i fråga om per-

son som inte är eller skall vara kyrkobok- förd i landet (42 ä).

8. När personuppgift såsom födelse, ci- vilståndsändring, dödsfall m.m. beträffan- de utländsk medborgare eller person med hemvist i utlandet antecknats i kyrkobok, underrättas CFU i den omfattning och på det sätt CFU bestämmer (51 5). Vissa aviseringsfall pastorsämbeten emel- lan har angivits ovan under 3.3.4. Aviseringsskyldighet för pastorsämbete jämlikt andra författningar än FBK före- ligger numera endast i undantagsfall. (Se dock 14 ä 1 mom. och 16 å i 1963 års be- gravningskungörelse.)

3.3.6 Uppgifter rörande förekomsten av vissa ärenden

Att ange arbetsvolymen — uttryckt i före- komsten av olika ärenden — hos de nuva- rande kyrkobokföringsenheterna är själv- fallet ogörligt utan en riksomfattande och på förhållandet inriktad undersökning. Nämnden har inte funnit skäl föranstalta om en sådan. Av betydelse för detta ställ- ningstagande har främst varit att en under- sökning av angivet slag endast i mycket begränsad utsträckning skulle kunna tjäna nämnden till ledning för att lösa olika un— der utredningsarbetet aktualiserade pro- blem. Undersökningen skulle således fylla väsentligen en rent deskriptiv funktion. I och för sig bedömer nämnden det vara av intresse att spegla förekomsten av olika ärenden inom ramen för det nuvarande folkbokföringssystemet. De uppgifter nämn- den i det följande redovisar och som häm— tats dels från den officiella statistiken, dels från en av 1958 års utredning kyrka-stat verkställd stickprovsundersökning synes dock ge den i sammanhanget erforderliga belysningen.

De nedan redovisade uppgifterna från den officiella statistiken avser om annat ej sägs år 1969. Siffrorna, vilka erhållits från SCB, är i vissa fall preliminära och kan komma att justeras något vid SCB:s slutliga sammanställning.

födda levande barn 107 314 avlidna 83 256 giftermål 47 949 äktenskapsskillnader 12 238 invandrare 63 919 utvandrare 20 172 utlänningar, som fått svenskt

medborgarskap 11 655 godkända ansökningar i namn-

ärenden 3 247 (1968) flyttande mellan församlingar (utom mellan församlingar i Stockholm och Göteborg) 470 537 (1967)

Det bör till siffran 470 537 anmärkas att flyttningsfrekvensen år 1967 enligt uppgift var förhållandevis låg. För år 1966 var mot- svarande siffra 522 371 och den kan för år 1968 beräknas vara av samma storleksord— ning.

Varje i de angivna siffrorna innefattad befolkningsförändring föranleder en eller flera anteckningar i kyrkoböckerna. Från kyrka-statutredningens undersökning *kan inhämtas en del andra uppgifter om före— komsten av statusförändringar etc. som för- anleder motsvarande anteckningar. Under- sökningen, som omfattade 184 kyrkobok- föringsenheter fördelade på fem struktur- grupper och med en sammanlagd folkmängd om 1 502 401 personer, avsåg folkbokfö- ringsärenden under mars månad 1966. För att belysa relationen mellan olika förekom- mande ärenden anges följande av undersök- ningsresultaten:

adoptioner 141 faderskap 669 antal personer berörda av ändringar

betr. fastighetsbeteckning och gatuadress 6 003 flyttningar inom församling

(motsv.) 5 431 anmälan om förnamn 3 224 lysning och vigsel 1 644 omyndigförklaring eller hävande därav 50 ändring av släktnamn 403 inträde i eller utträde ur kyrkan 283

En betydande del av arbetstiden vid pas- torsexpeditionerna åtgår till att utfärda per- sonbevis eller göra utdrag ur kyrkobok. Per- sonbevis beställs för en mångfald olika än— damål av vilka följande kan nämnas: pass— ansökan, firmaregistrering, ansökan om lag- fart, ansökan om bidragsförskott, ansökan om nykterhetsvård och ansökan om inträde

i olika skolor. Vidare bör erinras om de »prästbevis» som företes i äktenskapsmål och om de uppgifter från pastorsämbete som enligt förundersökningsKK skall inför- skaffas i vissa brottmål. I "kyrka-statutred- ningens undersökning, som alltså avsåg mars månad 1966, redovisas under rubri- ken >>utfärdade prästbevis» 46 240 ärenden. — Även telefonförfrågningar belastar pas- torsämbetena i betydande mån och redovi— sas till ett antal av 19 298 i undersökningen. — Förelägganden eller anmaningar att gö- ra flyttningsanmälan gjordes enligt under- sökningen i 2454 fall och anmaningar att anmäla förnamn i 1 379 fall.

3.4 Kyrkobokföringen i Stockholm och Göteborg

Kyrkobokföringens ordnande i Stockholm och Göteborg avviker från landet i övrigt. Detta förhållande återspeglas inte i FBF i vidare mån än att i 1 & stadgas, att Kungl. Maj:t kan förordna att kyrkobokföringen i Stockholm och Göteborg skall ske hos den lokala skattemyndigheten. (Vidare på det sätt att — jämlikt 45 å —— talan mot be- slut i kyrkobokföringsärende alltid skall föras hos länsstyrelse om beslutet meddelats av den lokala skattemyndigheten i Stock- holm eller Göteborg; domkapitlet är alltså uteslutet som besvärsinstans 'i dessa fall.)

Författningsmässigt är regelsystemet för kyrkobokföringen i Stockholm och Göte- borg så uppbyggt att FBF:s och FBK:s reg- ler är tillämpliga i den mån särskilda före— skrifter ej ges. Åsyftade särbestämmelser finns intagna i 53—59 55 FBK.

Enligt 53 å beslutar respektive lokala skattemyndighet om kyrkobokföring i för— samling i staden, om avregistrering från kyrkobokföringen av annan än den som av- lidit och om överföring till obefintligregis- ter. I samma paragraf stadgas att hos den lokala skattemyndigheten skall föras regis- ter för kyrkobokföringen och utfärdas be- vis som grundas på sådant register.

I 56 & anges de register som skall föras hos den lokala skattemyndigheten: folkre-

gister, obefintligregister, emigrantregister och inflyttningsbok. Något personaviregister (motsvarande församlingsregistret) finns alltså ej. Däremot har den lokala skatte- myndigheten tillgång till ett bundet alfabe- tiskt register, det s.k. mantalsregistret.

Folkregistret, som består av folkregister- kort, motsvarar i huvudsak den av pastors- ämbetena utanför Stockholm förda försam— lingsboken; jämlikt 55 & FBK för pas- torsämbetena i Stockholm ej sådan bok. Folkregistret består av två avdelningar, ak- tuella registret och avställningsregistret. Den som är kyrkobokförd i församling i staden är upptagen på kort i det aktuella registret. Kort som endast upptar avregi- strerade personer eller som efter omskriv- ning ersätts med annat avställs, dvs. över- förs från det aktuella registret till avställ- ningsregistret. Folkregisterkort är avsett och uppläggs för varje familj eller ensamståen— de person över 18 år. Korten är ordnade församlingsvis efter mantalslängden och in- om varje fastighet alfabetiskt efter huvud- mannens namn. Ett folkregisterkort inne- håller i huvudsak motsvarande uppgifter som antecknas i församlingsbok.

För obefintligregistrets förande gäller motsvarande föreskrifter som för landet i övrigt. Personakterna (överlämnade från resp. pastorsämbete) är alltså ordnade för- samlingsvis utan bibehållen familjesamman- hållning. Vid överföring från registret, dvs. vid fall av ny kyrkobokföring, flyttning till utlandet och dödsfall m.m., underrättas ve- derbörande pastorsämbete för anteckning i det rum i utflyttningsboken där notering om överförandet till obefintligregister skett.

För förandet av emigrantregistret gäller i stort sett enahanda bestämmelser som fö- reskrivits för pastorsämbetena. På samma sätt som nyss sagts i fråga om obefintlig- registret underrättas vederbörande pastors- ämbete rörande beslut om överföring från emigrantregister (för anteckning i utflytt- ningsboken).

I fråga om inflyttningsboken gäller vä- sentligen samma föreskrifter som för pa- storsämbetena. Flyttningar inom staden an- tecknas dock ej i inflyttningsboken (57 &

FBK). I ett särskilt flyttningsregister för Stockholm upptar den lokala skattemyndig- heten personer som varit kyrkobokförda på fastighet i staden men ej mantalsskrivits på fastigheten (58 & FBK).

Den verksamhet som i fråga om 'kyrko- bokföringen fullgörs av de lokala skatte— myndigheterna har naturligtvis medfört en begränsning av registreringen hos pastors- ämbetena. Sålunda förs hos dessa inte in— flyttningsbok, obefintligregister eller emi- grantregister. Som tidigare nämnts för pas- torsämbetena i Stockholm ej heller försam- lingsbok.

Av det förhållandet att de lokala skat— temyndigheterna för vissa av "kyrkoböcker- na följer att en del anmälningar till kyrko- bokföringen skall göras till vederbörande lokala skattemyndighet och inte till pastors- ämbete. Detta gäller enligt 54 é FBK i föl— jande fall:

1. inflyttning (även från utlandet),

2. stadigvarande bosättning i utlandet,

3. anmälan om upplåtelse av bostad. Underrättelse jämlikt 33 5 FBK — när pastorsämbete eller lokal skattemyndighet finner anledning anta att person bör kyrko— bokföras i vistelseförsamlingen — sker till den lokala skattemyndigheten. Slutligen sänds av posten mottagna anmälningar om adressändring på grund av flyttning (43 & FBK) till den lokala skattemyndigheten.

Som mottagare av anmälningar (och un- derrättelser) fungerar pastorsämbetena i Stockholm och Göteborg — förutom då fråga är om vissa kyrkliga förrättningar (dop, konfirmation, nattvard och jordfäst- ning) — i bl.a. följande fall:

1. barns födelse dödsfall förnamnsanmälan vigsel vissa namnärenden adoption och omyndighet äktenskapsskillnad faderskap gravsättningar och eldbegängelser.

pwnage?»

Det uppbyggda systemet förutsätter ett

fortlöpande utbyte av informationer mel- lan ldkal skattemyndighet och pastorsämbe- te. Pastorsämbetes aviseringsskyldighet — avseende väsentligen de med punkterna 1— 8 ovan innefattade förhållandena — full- görs genom översändande via datakontoret av personavier eller, i fråga om barns fö- delse, födelseavier. För flyttningsrutinerna gäller av CFU utfärdade anvisningar. För- farandet 'blir i förhållande till landet i öv- rigt relativt komplicerat genom att den 10- kala skattemyndigheten mottar flyttnings— anmälningarna och beslutar om kyrkobok- föring medan pastorsämbetena förvarar per- sonakterna (utom dem som ingåri emigrant- och obefintligregistren) och aviserar data- kontoret med personavier.

Personakt för nyfödd upprättas av resp. pastorsämbete. I fråga om andra personer än nyfödda, således för sådana från ut— landet inflyttade som ej tidigare har per- sonakt, gäller enligt av CFU givna anvis- ningar att den lokala skattemyndigheten skall upprätta personakten.

Avslutningsvis skall erinras om den i 59 & FBK intagna bestämmelsen om viss organisatorisk samordning mellan den lo— kala skattemyndigheten och pastorsämbe- tena. Sålunda finns för rådgivning i folk- bokföringsfrågor, som är gemensamma för skattemyndigheten och pastorsämbetena i staden, en folkbokföringsdelegation som består av chefen för den lokala skattemyn- digheten (ordförande) och två av domkapit- let utsedda präster i församlingstjänst. Kyr- kobokföringsinspektören har rätt att yttra sig vid delegationens sammanträden och få sin mening antecknad men får ej delta i de- legationens beslut.

3.5 Kostnader och arbetsinsats vid nuvarande organisation

Som omnämnts i kap. 1 genomförde nämn- den under år 1969 en särskild undersökning i syfte att söka klarlägga bl.a. "kostnaderna för den löpande folkbokföringen (kyrkobok— föringen) vid dess nuvarande organisatoriska utformning. En närmare redogörelse för un-

dersökningen —— i vad den avsåg den av pas- torsämbetena ombesörjda kyrkobokföringen — och för de principer som tillämpades vid bearbetningen av det till nämnden inkomna blankettmaterialet finn-s intagen i Bil. 1 till betänkandet. Undersökningen avsåg förhål— landena år 1968.

3.5.1 Verksamheten vid pastors- expeditionerna

Enligt undersökningen uppgick 1968 den totala kostnaden för den av pastorsämbe- tena ombesörjda folkbokföringsverksamhe- ten till drygt 70 miljoner kronor. I denna summa ingår kostnader för löner, inven- tarier, lokaler och >>övriga driftkostnader», däremot inte någon avskrivningskostnad för de lokaler (icke förhyrda) i vilka pastors- expeditionerna är inrymda. Som sådan kost— nad kan möjligen i detta sammanhang räk— nas det belopp, 2,7 miljoner kronor, som vid undersökningen redovisats för nybygg— nad eller större ombyggnadsarbete av pas— torsexpedition. Kostnaden per invånare (be- räknad med utgångspunkt från nyssnämnda totalkostnad om drygt 70 miljoner kronor) uppgick enligt undersökningen till 8: 90 kr.

Av den redovisade totala kostnaden hän- förde sig i det närmaste 54 miljoner kro— nor till löner, motsvarande en kostnad om 6:79 kr. per invånare. Av lönesumman avsåg cirka 24 miljoner andra befattnings- havare än präster. Till den del folkbokfö- ringsarbetet utförts av präster kan den ge- nomsnittliga timlönen beräknas till unge- fär 28 kronor. Motsvarande siffra be- träffande annan folkbokföringspersonal ut- gör cirka 12: 30 kr.

Enligt undersökningen åtgick under år 1968 i runt tal 3 miljoner arbetstimmar för folkbokföringsgöromål på pastorsexpeditio- nerna. Ungefär 2/3 av timantalet belöpte på andra befattningshavare än präster (bi- trädespersonal). Den omfattning i vilken bi- trädespersonal används vid pastorsexpedi- tionerna varierar i skilda delar av landet. I Kronobergs och Gotlands län faller så- lunda enligt undersökningen endast 40 resp. 28 % av det totala antalet folkbokförings-

timmar på biträdespersonal, medan i exem- pelvis Stockholms, Västmanlands och Norr- bottens län motsvarande procentsiffra över- stiger 70. Naturligt nog påverkar nämnda förhållanden den genomsnittliga timlöne- kostnad för folkbokföringsgöromål som kan framräknas. I förstnämnda båda län överstiger nämnda kostnad 23 kronor me— dan den i de tre sist angivna länen under- stiger 18 kronor.

Årskostnaden per invånare i vad avser inventarier, lokaler och övriga driftkostna- der uppgick enligt undersökningen till 2: 11 kr. Över denna siffra ligger i allmänhet län där antalet pastorsexpeditioner är stort i förhållande till folkmängden (exempelvis Gotlands, Kronobergs och Skaraborgs län). Även ett sådant län som Stockholms med den i särklass största genomsnittliga folk- mängden per pastorsexpedition uppvisar en relativt hög siffra (2: 39 kr.). Förklaringen härtill torde stå att finna däri att befolk- ningsmässigt stora kyrkobokföringsenheter ställer helt andra krav på pastorsexpeditio— nens storlek och utformning än en liten kyr- kobokföringsenhet. Pastorsexpeditionen mås- te i förstnämnda fall inrymmas i förhyrda lokaler eller i församlingshus.

Det antal folkbokföringstimmar som re- dovisats motsvarar för hela riket 0,38 tim- mar per invånare. Förhållandevis små dif- ferenser föreligger mellan de olika länen (0,33—0,45). Ifrågavarande genomsnittstal kan självfallet inte utan vidare användas som jämförelsetal för att mäta effektiviteten av kyrkobokföringsarbetet inom olika en- heter. Bl.a. måste en sådan faktor som flyttningsfrekvensen inom skilda områden in i bilden. Expansiva tätortslän uppvisar sålunda genomgående ett högre genom- snittstal än län av motsatt karaktär. Än mer påtaglig blir denna tendens om jämförelsen förs ned till fögderiplanet. Mot exempelvis Huddinge och Nacka fögderiers genom- snittstal på 0,50 eller däröver svarar ett ge- nomsnittstal på omkring 0,30 för exempel- vis Vetlanda, Karlshamns och Arvika fög- derier. Att strukturmässiga faktorer även eljest kan vara ägnade att påverka tidsåt- gången för folkbokföringsgöromålen kan

möjligen utläsas av det höga genomsnitts- talet för Norrbottens län (0,45).

3.5.2 Förhållandena i Stockholm och Göteborg

Med hänsyn till det sätt varpå kyrkobok- föringen är ordnad i Stockholm och Göte- borg måste de genom pastoratsundersök- ningen erhållna uppgifterna kompletteras med uppgifter rörande den kyrkobokfö- ringsverksamhet som ombesörjs av de 10- kala skattemyndigheterna i nämnda städer.

Från berörda myndigheter infordrade nämnden uppgift om det antal arbetstim- mar som under år 1968 beräknades ha åt- gått för folkbokföringsgöromål (mantals- skrivningsgöromålen dock undantagna) och den till dessa göromål hänförliga lönekost- naden. Vidare begärdes uppgift om övriga kostnader för verksamheten med lokal- kostnaden särskilt angiven. Folkbokfö- ringens andel av ifrågavarande totalkostna— der beräknades därvid motsvara den del av den totala lönekostnaden som avsåg folk— bokföringsgöromål.

Tabellen på nästa sida återger de totala kostnaderna m.m. för kyrkobokföringen i Stockholm och Göteborg (siffror inom pa- rentes avser den del av kyrkobokföringen som ombesörjs av pastorsämbetena; skillna— den mellan dessa siffror och totalsiffrorna avser således resp. lokala skattemyndighets verksamhet). För jämförelsens skull medtas i tabellen även siffror som avser landet i övrigt.

3.5.3. Sammanfattning

Med utgångspunkt från de i tabellen ovan intagna uppgifterna kan i fråga om kostna— der och arbetsinsatser vid kyrkobokföring— ens nuvarande organisatoriska utformning följande sammanfattning göras avseende år 1968.

De totala kostnaderna för hela r'iket upp- gick till i runt tal 75 miljoner kronor, mot- svarande 9: 53 kr./inv. Från det belopp om 2,7 miljoner kronor, som vid pastoratsun- dersökningen uppgivits avse ny- och om-

Kostnader (i 1 OOO-tal kr.) Folk- Löner mängd 1/ 1 -68

Annan

Präster personal Övr.

Antal arb.-tim. för folkbokf.

Annan

Präster personal

Års- kostn./ inv.

Års- Antal löne- arb.- kostn./ tim./ inv. inv.

Stockholm 767 606 1 216

(1216)

810 (810)

27 554

s 577 (3 577)

3165 (1737)

18 664

2 134 (1 779) Göteborg

45 408 805

(640) 14 292

Landet i övr. 6 680 690

45115 (45115)

442 806 (227 306)

30 488 (30 488)

240 526 (137 488)

989 948 1576113

12:93 10:15 0,6 3

(8: 80) (6: 24) (0,35)

10:73 8:92 0,61

(7: 16) (5: 72) (0,38)

9:06 6:92 0,38

byggnad av pastorsexpedition, bortses där- vid. Av beloppet 75 miljoner kronor utgjor- de 58 miljoner löner (7: 35 kr./inv.).

Ungefär 3,3 miljoner arbetstimmar åtgick för göromålens fullgörande (0,42 arbets- tim./inv.), varav cirka 320000 timmar be- löpte på de lokala skattemyndigheterna i Stockholm och Göteborg.

Av tabellen framgår att både i Stockholm och Göteborg, där kyrkobokföringen orga- nisatoriskt är annorlunda ordnad, genom- snittstalet per invånare -— såväl i fråga om kostnader som arbetstimmar —— är betydligt högre än för landet i övrigt. De högre siff- rorna för Stockholm och Göteborg torde kunna förklaras dels av den speciella stor- stadsstrukturen och därav föranledda för- hållanden, dels av den för dessa städer gäl- lande organisationsformen.

4. Den lokala folkregistreringen i tidigare

utredningssammanhang

Nämnden har funnit sig kunna underlåta att i betänkandet närmare redovisa den historiska utveckling som lett fram till det nuvarande folkbokföringssystemet. I detta avseende hänvisar nämnden till den histo- rik som finns intagen i kyrka-statutredning- ens folkbokföringsbetänkande (SOU 1967: 16 s. 7 ff) och till de där givna litteratur- hänvisningarna. Nämnda betänkande inne- håller även en översikt över förhållandena i vissa andra länder.

För att skapa underlag för en allsidig diskussion av den utav detta utrednings- arbete omfattade huvudfrågan har nämn- den dock "bedömt det som erforderligt att något belysa hur man i tidigare utrednings- sammanhang sett på spörsmålet om den 10- kala folkregistreringens ordnande.

1924 års uppbördssakkunniga föreslog att vid sidan av kyrkobokföring och man- talsskrivning skulle införas en civil löpande folkbokföring, centraliserad till de av de sakkunniga föreslagna uppbördsmyndighe— terna, nämligen — utom i Stockholm, Göte- borg och Malmö —— länsstyrelserna. All- mänhetens anmälningar skulle i princip göras till pastorsämbetena, vilka hade att vidarebefordra uppgifterna. — Förslaget föranledde ingen Kungl. Maj:ts åtgärd.

Enligt 1936 års uppbördskommitté (SOU 1938: 41) borde den löpande folkbokföring- en ombesörjas lokalt av folkregisterförare.

Pastor skulle i regel fungera som sådan och i den egenskapen såsom civil tjänsteman lyda under länsstyrelsen. I vissa större kom- muner skulle befattningen kunna av Kungl. Maj:t uppdras åt helt civil tjänsteman. Folkregisterförarens förvaltningsområde be- nämndes folkbokföringsdistrikt. För varje sådant distrikt skulle finnas en folkbokfö- ringsnämnd med ledamöter som valts av kommunen. —— Vid sidan av den civila folk- registreringen skulle finnas viss kyrkobok- föring (dopbok, konfirmationsbok, lysnings— och vigselbok samt jordfästningsbok). Var pastor folkregisterförare skulle de »civila» böckerna dock endast behöva kompletteras med konfirmationsbok.

I remissyttrandena över uppbördskom- mitténs betänkande avstyrktes i allmänhet förslaget med dess åtskillnad mellan civil och (kyrklig folkbokföring. Den uppkom- mande dualismen i prästernas ställning kri- tiserades. Från kyrkligt håll påpekades att kyrkan behövde en kyrkobokföring av un- gefär samma omfattning som dittills och att ett särskiljande skulle medföra onödigt dubbelarbete. — Som tänkbara lokala folk- bo'kföringsmyndigheter angavs i olika ytt- randen polismyndighet, häradsskrivarna och kommunala förtroende- eller (tjänstemän.

Uppbördskommitténs förslag föranledde ingen Kungl. Maj:ts åtgärd.

I folkbokföringskommitténs betänkande med förslag till omorganisation av folkbok—

föringen (SOU 1944: 52) föreslogs att den löpande folkregistreringen alltjämt borde handhas av prästerskapet utan att ändring därvid gjordes i prästernas ställning som uteslutande kyrkans ämbetsmän. Skälen ut- vecklades ej närmare men vissa hänvisning- ar gjordes till vad som framkommit under remissbehandlingen av 1936 års uppbörds— kommittés betänkande.

Under remissbehandlingen anförde kam- marrätten bl.a. att det var önskvärt att lik- som i uppbördskommitténs förslag åtskill- nad gjordes mellan civil folkbokföring och kyrkobokföring, varvid den förstnämnda skulle avse en rent borgerlig registrering av befolkningen och den sistnämnda en regi- strering av kyrkliga förrättningar. — So- cialstyrelsen anlade liknande synpunkter. Prästerskapet borde visserligen alltjämt bi— behållas vid sin befattning med folkbokfö- ringen; dess erfarenhet på området och för— trogenhet med folkbokföringsärendena och befolkningen i orterna, som genom tradi- tion och hävd hade skapats, representera- de värden som borde bevaras. Men dessa synpunkter talade på intet sätt emot en sådan anordning som den uppbördskom- mittén på sin tid föreslagit, nämligen att prästerna i fråga om sin befattning med folkbokföringen skulle vara civila tjänste- män och såsom folkregisterförare lyda un- der länsstyrelserna.

I nyssnämnda utlåtanden ifrågasattes alltså ej annat än att den lokala löpande folkbokföringen fortfarande skulle handhas av prästerna även till den del den kunde anses fullgöra rent borgerliga funktioner. I andra remissyttranden uttalades däremot sympatier för en längre gående sekularise- ring av den löpande folkbokföringen. Så- lunda anförde länsstyrelsen i Västmanlands län att länsstyrelsen hellre hade sett att den lokala folkbokföringen anförtroddes åt en civil tjänstemannakår, t.ex. en väsent- ligt utökad häradsskrivarkår. Då emeller- tid även folkbokföringskommitténs förslag fyllde rätt högt ställda krav och dessutom såväl folkbokföringsfrågan som frågan om en källskattereform trängde till sin lösning, framställde länsstyrelsen inte något änd-

ringsyrkande i denna del. — Av liknande skäl förklarade sig styrelsen för svenska stadsförbundet avstå från att (framställa nå- got ändringsyrkande. Styrelsen anförde vi- dare att styrelsen inte var övertygad om att man i längden kunde med fördel låta den lokala 'löpande folkregistreringen ankom- ma på prästerskapet. För närvarande syntes ett dylikt förfaringssätt dock ej innebära några mera betydande olägenheter. — Svenska landskommunernas förbund fram- höll att inom förbundet fanns en icke obe- tydlig opinion för folkbokföringsbestyrets överflyttning från prästerskapet till civila myndigheter och närmast då till kommu- nala organ. En sådan reform förutsatte dock en rationaliserad kommunindelning. Vidare torde en övergång till ett system med civila befattningshavare för folkbok- föringen komma att medföra ökade kost- nader för staten och kommunerna. —— Läns- styrelsen i Skaraborgs län tog steget fullt ut och framhöll att det var organisatoriskt olämpligt att ta prästerskapet i anspråk för en rent civil folkbokföring. Kommitténs ar- gumentering syntes stödja sig på Visby dom- kapitels utlåtande över 1936 års uppbörds- kommittés betänkande, vari utsagts att sta- ten, så länge den nyttjade kyrkan som organ för sin andliga omvårdnad om folket, måste genom folkregistrering hålla prästerna un- derrättade om vilka personer de av staten ålades att ansvara för. Häremot ville läns- styrelsen invända, att själavården var en personlig angelägenhet som för sitt rätta fullgörande torde vara beroende av helt andra omständigheter än förandet av ett namnregister, och att själavården snarare blev lidande på att prästernas bestyr med folkbokföringen utökades. Lämpligast syn- tes vara att prästerskapets folkbokföring endast omfattade sådant som ägde sam- band med kyrkliga förrättningar. Ej ens ur kostnadssynpunkt torde det kunna be- räknas bli fördelaktigare att överlåta den civila folkbokföringen åt prästerskapet. — Även mantalsdirektören i Göteborg, med vilken Göteborgs magistrat instämt, vände sig mot nyssnämnda uttalande av Visby domkapitel i vad det åberopats av kom-

mittén. Prästerna skulle, anförde mantals- direktören, mycket väl kunna undvara kyr- kobokföringen om varje medborgare över 15 år försågs med ett medborgarkort vari- genom han kunde identifiera sig vid präs- terliga förrättningar. Ett sådant medborgar- kort hade även föreslagits av kommittén. I medborgarkortet skulle mantalsskrivnings- förrättare, om sådan utsågs att handha jämväl den löpande folkbokföringen, kunna teckna bevis om fullgjord anmälan angå- ende dödsfall, barns födelse m.m. till företeende inför pastor vid begäran om begravning, dop osv. Vid sådant förhål- lande och då prästernas arbetsuppgifter i övrigt var i hög grad väsensskilda från folkbokföringsarbetet var det synnerligen olämpligt att bibehålla prästerna vid detta arbete. I stället borde såväl den löpande som den periodiska folkbokföringen an- förtros åt mantalsskrivningsförrättarna, vilka var i administrativa värv väl förfarna tjänstemän och vilkas huvudsakliga arbets- uppgifter redan för närvarande utgjordes av sysslandet med den periodiska folkbok- föringen. Dessa tjänstemäns relativa fåtalig- het och stora arbetsområden lkunde visser- ligen inge vissa betänkligheter då det gällde kommunikationen med allmänheten men var å andra sidan till fördel i vad angick kommunikationen med länsbyråerna och riksbyrån. I Stockholm och Göteborg hade mantalsskrivningsförrättarna redan att i viss utsträckning ombesörja den löpande folk— bokföringen, vilket likväl inte föranlett att prästerskapet befriats från kyrkobokförings- skyldighet. Detta förhållande hade föranlett ett tidsödande och onödigt dubbelarbete och borde tillrättaläggas vid genomförandet av kommitténs förslag. Då detta inte kun- de tänkas ske på annat sätt än att präster- skapet befriades från kyrkobokföringsskyl- dighet, torde härutinnan föreligga ytterliga- re ett starkt vägande skäl för att samma ordning vann tillämpning i landet i övrigt. — En sekularisering av den löpande folk- bokföringen förordades också av överståt- hållarämbetet. En sådan omläggning borde dock, anförde ämbetet, i varje fall nu en början begränsas till de större städerna och

var knappast ändamålsenlig för befolkning- en på landsbygden. Det ville synas som om folkregistreringen i nämnda städer, där en betydande omflyttning mellan olika för- samlingar ägde rum, med fördel kunde helt anförtros åt de icke kyrkliga organen; de kyrkliga organen skulle då endast avisera folkbokförarna om verkställda förrättning- ar. Därigenom skulle den dubbelbokföring undvikas som redan nu på sina håll ägde rum och som efter förslagets genomföran- de ytterligare skulle ökas, varjämte kostna- der skulle sparas och ökad effektivitet vin— nas. — Även Föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän uttalade sympa- tier för en överflyttning av den löpande folkbokföringen från prästerskapet till mantalsskrivningsförrättarna. Aviseringen till länsbyråerna från de lokala folkbok- föringsorganen krävde, framhöll förening- en, noggrannhet, exakthet och snabbhet. Även om sådana egenskaper förefanns hos många präster låg dock den dominerande delen av deras livsgärning på ett annat plan än det *kontorsmässiga. Särskilt i större stadsförsamlingar torde den andliga om- vårdnaden om församlingsborna ta så stor del av prästernas arbetskraft i anspråk att folkbokföringen kunde ägnas endast mera periferiskt intresse. Det var också principi— ellt riktigast att såväl löpande som periodisk folkbokföring ombesörjdes av en och sam- ma myndighet. De invändningar mot en så- dan överflyttning som framställts av kom- mittén kunde dock, framhöll föreningen vi- dare, ej frånkännas berättigande. Dessa invändningar beaktade emellertid inte möj- ligheten av en civil folkbokföring vid sidan om den kyrkliga. En sådan kombination hade sedan länge prövats i Stockholm och Göteborg och syntes med fördel (kunna an- vändas i övriga magistratsstäder, framför allt de större och medelstora. En löpande civil folkregistrering av åsyftad art borde anförtros åt mantalsskrivningsförrättaren, vilken borde föra bl.a. den av kommittén föreslagna församlingsliggaren. I städer med mer än en församling sku-lle härvid en ganska betydande arbetsbesparing vinnas därigenom att personakterna inte behövde

rekvireras vid flyttningar inom staden. Pas- tor skulle ombesörja kyrkobokföring i sam- ma omfattning som nu, varvid uppgifter om flyttningar m.m. fick tillhandahållas honom i form av avtryckskort. Från skilda håll in- om föreningen hade, yttrade föreningen slutligen, röster höjts för att genomföra en sådan ordning. Kommittén hade emellertid uttalat uppfattningen att något synnerligt behov därav ej förelåg. Kommittén hade emellertid samtidigt uttalat att det föreslag- na allmänna systemet ej lade hinder i vägen för att genomföra ifrågavarande undantags- anordning om den framdeles skulle befin- nas önskvärd. Med hänsyn härtill och till det läge vari folkbokföringsfrågan befann sig hade föreningen ej velat direkt motsätta sig kommitténs förslag i ifrågavarande hän- seende. Föreningen utgick emellertid från att de framförda synpunkterna blev före- mål för bedömande vid förslagets fortsatta prövning.

I den i anledning av folkbokföringskom- mitténs betänkande framlagda propositio- nen (1945: 282) framhöll departements- chefen bl.a. följande.

Kommitténs förslag att (den lokala löpan- de folkbokföringen alltjämt skall ske i form av kyrkobokföring och omhänderhas av prästerskapet har i det övervägande antalet meningsyttranden hälsats med tillfredsstäl- lelse. Dock har kritik däremot framkommit i några yttranden. Därvid har gjorts gällan- de att kyrkobokföringen helt borde ersättas med en hos civila myndigheter verkställd folkbokföring eller att kyrkobokföringen i vart fall borde bibehållas endast såsom en registrering av kyrkliga förrättningar. Så- som skäl för denna överflyttning av bok- föringsbestyret till civila organ har anförts att det var organisatorskt olämpligt att ta prästerskapet i anspråk för en rent civil bokföring. Prästernas övriga arbetsuppgifter var väsensskilda från folkbokföringsarbete och låg på ett annat plan än det kontors- mässiga. Prästerna kunde därför ej förvän- tas besitta den expeditionella färdighet, den erfarenhet av undersökningsarbete i folk- bokföringsärenden samt den kännedom om författningar och praxis som var erforder-

liga; ej heller kunde de förväntas ha möj- lighet att ägna erforderlig tid åt folkbok- föringsarbetet.

I anledning av de sålunda anförda syn- punkterna erinrade departementschefen till en början om ett av SCB i betänkandet återgivet uttalande, nämligen att felfrekven- sen i kyrkobokföringen inte var större än man normalt hade att räkna med och att prästerskapet fick anses ha handhaft sina bokföringsuppgifter på ett tillfredsställande sätt. Mot detta uttalande hade inga avgö- rande invändningar anförts vid remissbe- handlingen.

Det nyss sagda innebär självfallet ej, fort- satte departementschefen, att inte vissa för- bättringar skulle kunna vinnas i förhållande till det nuvarande systemet om folkbokfö- ringen kunde anförtros åt särskilda tjänste- män såsom deras enda eller huvudsakliga syssla. En dylik anordning skulle emeller- tid, såsom i betänkandet och en del yttran- den framhållits, inte kunna förverkligas utan stora svårigheter. Sålunda uppkom till en början frågan till vilka tjänstemän be— styret i så fall skulle överflyttas. Det borde i sammanhanget även framhållas att, om folkbokföringen skulle anförtros åt särskil- da tjänstemän såsom enda eller huvudsak- lig syssla, dessa tjänstemän måste bli rela- tivt få till antalet och bokföringsdistrikten i motsvarande grad ökas. Distriktens ökade storlek måste ur allmänhetens synpunkt in- nebära en försämring.

Departementschefen erinrade vidare om att under remissbehandlingen också hade framkommit tanken att förvandla folkbok- föringsbestyret till en uppgift för den bor- gerliga kommunen. Såsom (kommunalt före- troendeuppdrag lämpade sig emellertid folkbokföringen enligt departementschefens mening inte och för övrigt torde, såsom Svenska landskommunernas förbund an- fört, i de smärre kommunerna lämpliga per- soner långt ifrån alltid kunna uppbringas. Ej heller den från vissa håll föreslagna an- ordningen med central registrering men 10- kal insamling av uppgifter ansåg departe- mentschefen vara godtagbar; bortsett från risken att insamlade uppgifter förkom in-

nan de registrerats, måste det befaras att utredningen i ärendena blev lidande av att den som mottog anmälningarna inte hade tillgång till registret och inte heller var be- hörig att fatta beslut.

En överflyttning av den löpande folk- bokföringen till civila myndigheter skulle vidare, uttalade departementschefen fort- sättningsvis, medföra ökat besvär för all- mänheten därigenom att besök i åtskilliga fall — såsom vid begäran om dop, konfir- mation, lysning eller jordfästning — fick göras vid två tjänsteställen i stället för, så- som enligt nuvarande ordning, hos endast en befattningshavare. Även om man kunde finna utvägar för att undanröja sistnämnda olägenheter skulle en annan nackdel kvar- stå, nämligen att man, om den löpande folk- bokföringen överflyttades till civila myn- digheter, inte syntes kunna undgå en dub- belbokföring. Trots överflyttningen torde nämligen relativt fullständiga kyrkoböcker alltjämt få föras.

Utöver det anförda fann departements- chefen det böra framhållas att, såsom Svenska landskommunernas förbund yttrat, en övergång till ett system med civila be- fattningshavare för folkbokföringen skulle medföra ökade kostnader inte bara för staten utan även för kommunerna samt att en sådan övergång överhuvud inte kunde komma till stånd utan särskilda utredning- ar, vilka kommittén med sitt ståndpunkts- tagande saknat anledning att verkställa.

Med hänsyn till de i det föregående an- förda synpunkterna — och under särskilt beaktande av att frågan om folkbokförings- reformen med hänsyn till den väntade om- läggningen av uppbördsförfarandet ej bor- de ytterligare förhalas — ansåg sig departe- mentschefen böra tillstyrka att den lokala löpande folkbokföringen alltjämt skulle an- komma på prästerskapet.

I samband med behandlingen av propo- sitionen vid 1945 års riksdag väcktes en motion (111600, av herr Kempe m.fl.), 1 vilken hemställdes om en ny utredning an- gående omorganisation av folkbokföringen med syfte att hela folkbokföringen skulle överflyttas till civila myndigheter. I motio-

nen anfördes att vid en så genomgripande omorganisation av folkbokföringen som förutsågs i folkbokföringskommitténs be- tänkande borde ha eftersträvats den förenk- ling som ovillkorligen kunnat vinnas genom att avskaffa den dubbla folkbokföring som utövades genom dels civila, dels kyrkliga myndigheter. Enligt motionärerna syntes de argument som kunde framföras för att bi- behålla den kyrkliga folkbokföringen vara av två slag. För det första intresset hos dem som har att ombesörja >>själavården», för att genom folkbokföringen hålla en me- ra personlig kontakt med medborgarna, och för det andra att man bör utnyttja präster- nas arbetskraft. Gentemot dessa argument kunde dock anföras de synpunkter som vid remissbehandlingen angetts av länsstyrelsen i Skaraborgs län och av mantalsdirektören iGöteborg.

Särskilda utskottet anförde i sitt utlåtan- de (1945: 1) inledningsvis att de förbättring- ar i folkbokföringssystemet vilka framstod som önskvärda syntes kunna vinnas utan att grundprinciperna för folkbokföringen ändrades och utan att man behövde gå utanför den historiskt givna ramen. I an- slutning till sin behandling av den ovan nämnda motionen uttalade utskottet fort- sättningsvis i huvudsak följande.

Utskottet får till en början erinra om att enligt förslaget skall till den lokala folk- bokföringen, vilken bibehålls såsom grund- läggande, fogas ett nytt led, innefattande en till centrala myndigheter förlagd regi- strering med maskinella hjälpmedel. I det övervägande antalet remissyttranden har hälsats med tillfredsställelse att de grund- läggande principerna för den nuvarande folkbokföringen bibehållits i det nya syste- met. Även för utskottet framstår det som en fördel att systemet sålunda byggts på beprövad grund. Under den första tiden, innan erfarenhet vunnits beträffande den centrala registreringen, torde det dessutom innebära en betydande lättnad att ej sam- tidigt praxis behöver utbildas för en ny lokal folkbokföring. Den intima kontakt med församlingsborna och den stora orts- och personkännedom som prästerna förvär-

var genom sin kyrkliga och sociala verk- samhet utgör även värdefulla tillgångar för folkbokföringen. Det är därjämte av betydelse att prästerna kan behålla den kontakt med församlingsmedlemmarna som deras handhavande av den nuvarande kyr- kobokföringen bidrar till att skapa. —- I detta sammanhang vill utskottet framhålla att den omständigheten att den centrala registreringen anknyts till kyrkobokföring- en inte medför ökade svårigheter för en övergång till ett helt civilt folkbokförings- system om en dylik övergång framdeles skulle komma i fråga. En sådan övergång torde nämligen snarare underlättas genom det stöd som de nyinrättade lokala folkbok- föringsorganen i början av sin verksamhet kan erhålla från de föreslagna centrala myn- digheterna. — En övergång till ett helt civilt system kan, såsom departementschefen framhållit, inte förverkligas utan betydande svårigheter. Vad till en början angår frå- gan till vilka tjänstemän bestyret med folk- bokföringen skulle överflyttas, torde man för närvarande huvudsakligen endast ha att välja mellan mantalsskrivningsförrättar- na och kommunala tjänstemän; såsom kom- munalt förtroendeuppdrag torde nämligen denna arbetsuppgift inte lämpa sig. Mot det förra alternativet talar emellertid, åtminsto- ne för landsbygdens vidkommande, det förhållandet att mantalsskrivningsförrättar- nas distrikt är alltför stora. Såväl hänsyn till allmänhetens berättigade intresse av goda förbindelser med folkbokföringsmyndighe- terna som omsorgen om folkbokföringens effektivitet torde nämligen kräva att den löpande folkbokföringen åtminstone i hu- vudsak bedrivs lokalt i samma utsträckning som för närvarande. Till jämförelse kan nämnas att antalet fögderier är 119 och an- talet pastorat på landsbygden omkring 1 200. Vad angår det senare alternativet finns, som departementschefen anfört, med nuvarande kommunindelning ingen säkerhet för att lämpliga personer står till buds i alla kom- muner. Den från vissa håll föreslagna an- ordningen med central registrering men 10- kal insamling av uppgifter finner utskottet i likhet med departementschefen ej heller

godtagbar. —— En överflyttning av den lö- pande folkbokföringen till civila myndig- heter skulle vidare, såsom departements- chefen framhållit, medföra dubbelarbete med bokföringen; för kyrkliga ändamål tor- de nämligen relativt fullständiga kyrkoböc— ker alltjämt behöva föras. Mot vad depar- tementschefen anfört om att en överflytt- ning skulle medföra ökade kostnader för det allmänna ävensom i vissa fall ökat be- svär för allmänheten har utskottet ej heller funnit anledning till erinran. —— Med hän- syn till de i det föregående anförda syn— punkterna — och under beaktande av att frågan om folkbokföringsreformen med hänsyn till omläggningen av uppbördsför- farandet inte bör ytterligare förhalas — fin- ner utskottet lämpligt att den lokala löpan— de folkbokföringen alltjämt skall ankom- ma på prästerskapet. -— Riksdagen godkän- de utskottets utlåtande.

Proposition med förslag till folkbokfö- ringsförordning framlades därefter till 1946 års riksdag ( prop. 1946: 255 ). I propositio- nen, där utgångspunkten var att den lokala löpande folkregistreringen skulle handhas av pastor, berördes inte särskilt frågan om organen för nämnda registrering.

Dissenterlagskommittén (SOU 1949: 20) tog inte upp frågan om kyrkobokföringen från synpunkter som här är av intresse. Ej heller i propositionen till religionsfrihetslag ( prop. 1951: 100 ) eller vid riksdagsbehand- lingen av densamma framkom dylika syn- punkter.

Statens organisationsnämnd tog i en PM den 4 oktober 1957 angående kyrkobokfö- ringen och mantalsskrivningen ställning till den lokala folkbokföringsorganisationen. Förslaget innebar inga principiella föränd- ringar i fråga om prästerskapets uppgifter inom folkbokföringen. Bl.a. framhölls att en civil lokal folkbokföring vid sidan om den egentliga kyrkobokföring som under alla omständigheter erfordrades skulle med- föra att allmänheten i folkbokföringsange- lägenheter fick ha att göra med två olika organ, att viss rapportering fick ske mellan

dessa organ och att v1ss dubbelregistrering inte torde kunna undvikas. Vidare skulle det allmänna åsamkas ökade kostnader om inte genom organisationsförändringen en inskränkning av den prästerliga organisa- tionen kunde genomföras. Huruvida så kun- de ske bestämdes emellertid av ett flertal andra faktorer och frågan hade inte un- dersökts av nämnden. Slutligen hänvisade nämnden till att den tillsatta kyrka-statut— redningen torde komma att ta upp även frågan om prästerskapets befattning med folkbokföringen.

Nämndens handlingar överlämnades se- dermera till uppbördsorganisationskommit- tén (se nedan) för att av denna beaktas vid fullgörandet av dess utredningsupp- drag.

I församlingsstyrelsekommitténs betänk- ande (SOU 1957: 15) — och sedermera un- der riksdagsbehandlingen av i anledning därav framlagd proposition (1961:70) — berördes ej hithörande frågor i vidare mån än att de skyldigheter (i fråga om inven- tarier m.m. för kyrkobokföringen), som enligt gällande folkbokföringsförordning åvilade församling, föreslogs överflyttade på pastoratet. Sådan ändring genomfördes sedermera. Det kan anmärkas att departe- mentschefen i propositionen uttalade att — även om ett flertal ärenden av borgerlig natur efter hand överflyttats till den bor- gerliga kommunen — hos församlingen kvarstod vissa uppgifter som inte kunde be- traktas som enbart kyrkliga, nämligen bl.a. kyrkobokföringen.

Uppbördsorganisationskommitténs prin- cipbetänkande (SOU 1961: 4) behandlade ej spörsmål som här är av intresse. I den i anledning av betänkandet framlagda pro- positionen (1963: 32) angående riktlinjer för organisationen av folkbokförings- och upp- bördsväsendet, m.m. anmärktes — sedan frågan om överflyttning till de lokala skat- temyndigheterna av den på pastorsämbe- tena ankommande delen av folkbokföring- en aktualiserats under remissbehandlingen — att (frågan om en eventuell överflyttning

från pastorsämbetena till andra myndighe- ter av bestyret med folkbokföringen torde böra prövas i samråd med 1958 års utred- ning kyrka-stat.

I sitt den 9 september 1963 avlämnade förslag till organisation m.m. för centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (stencilerat) redogjorde uppbördsorganisa- tionskommittén för sådana frågor som än- nu inte lösts av kommittén och som det alltså skulle ankomma på CFU att ta ställ- ning till. Kommittén anförde under rubri- ken >>Frågor som inte är direkt avhängiga. av övergången till ADB-system» bl.a. föl- jande: - ,

1. En eventuell överflyttning från pas- torsämbetena till andra myndigheter av be- styret med folkbokföringen. Vid bedöm— ningen av denna fråga har man att beakta bl.a. följande problem, nämligen vilka skäl som talar för och emot en överflyttning, till vilken myndighet i förekommande fall en överflyttning bör ske, en eventuell överflytt- nings konsekvenser ifråga om pastoratsin- delning m.m., registerföring och avisering samt lagstiftningsfrågor.

2. Kyrkobokföringens ordnande, varvid bl.a. uppkommer följande frågor, nämligen församlingsbokens vara eller icke vara, ut- färdande av personakter, arkivering av så- dana akter, ministerialböcker och vissa icke obligatoriska böcker och register, flytt- ningsanmälans fullgörande, prästbevis av olika slag samt aviseringsfrågor.

3. Mantalsskrivningens ordnande, därvid bl.a. uppkommer följande problem, näm- ligen mantalsblanketternas eventuella slo- pande, tidpunkten för mantalsskrivningen, mantalsskrivning baserad på faktiska kyr- kobokföringen viss dag eller bosättningen viss dag, mantalsskrivning av personer med ofta växlande vistelseort, mantalsskrivningen av fastigheter, processuella frågor, folkbok- föringen i Stockholm, Göteborg och even- tuellt några andra städer samt medborgar- kortsfrågan.

I ett av CF U avgivet betänkande den 20- augusti 1965 om uppbördsverkens förstat- ligande (stencilerat) anmärktes att frågan

om primärregistreringen skall ske hos pas- tor eller hos annat organ skulle komma att tas upp av nämnden i anslutning till det ut- redningsarbete som pågick inom 1958 års utredning kyrka-stat.

I det av CF U avgivna betänkandet med förslag till ny folkbokföringsförordning m.m. (SOU 1966:16) framhölls att vid ut- formningen av förslaget en utgångspunkt varit att pastorsämbetena tills vidare — i avvaktan på kommande ställningstaganden i frågan om relationerna mellan kyrka och stat — skulle bibehållas som lokala folk- bokföringsmyndigheter och ha hand om kyrkobokföringen som en löpande folkbok- föring.

Såvitt angick det föreskrivna samrådet mellan CFU och kyrka-statutredningen an— fördes i betänkandet att det på CFU borde ankomma att bl.a. klarlägga de motiv som från folkbokföringssynpunkt kunde åbe- ropas för en överflyttning från pastorsäm- betena till annan myndighet av bestyret med folkbokföringen, till vilken myndig- het en överflyttning av arbetsuppgifterna bor-de ske och vilka konsekvenser detta fick i kostnadshänseende. På kyrka-statut- redningen borde å andra sidan ankomma bl.a. att klarlägga de skäl som från kyrklig synpunkt kunde anföras för och emot över- flyttningen samt vilka konsekvenser en bortflyttning av arbetsuppgifterna från präs- terskapet kunde få för den prästerliga or- ganisationen.

I propositionen med förslag till folkbok- föringsförordning m.m. ( prop. 1967: 88 ) erinrade departementschefen om det tidi- gare omnämnda samrådet mellan CFU och kyrka-statutredningen. Återhållsamhet med mera ingripande reformer i fråga om kyr- kobokföringssystemet borde iakttas i av- vaktan på att statsmakterna kunde ta ställ- ning till frågan om förhållandet mellan kyr- ka och stat och som följd därav ståndpunkt kunde tas i valet mellan kyrkobokföring och löpande civil folkbokföring hos borger- lig myndighet. Frågan om folkbokföringen sedd från religionsfrihetssynpunkt tog de- partementschefen upp till behandling i sam-

ba-nd med att förslag ställdes om att av- skaffa de romersk-katolska församlingarnas rätt till viss, officiellt erkänd folkbokfö- ring. Sammanfattningsvis fann departe- mentschefen att några betänkligheter inte fann-s mot förslaget att med bibehållande av folkbokföringen hos pastorsämbetena upp- häva de katolska församlingarnas särskilda rätt till folkbokföring. Fortsättningsvis un- derströks vinsten av ett enhetligt folkbok- föringssystem: »I likhet med CFU och sta- tistiska centralbyrån anser jag att starka praktiska synpunkter, främst kravet på en fastare organisation och kontroll, talar för att all folkbokföring sker hos samma folk- bokföringsmyndigheter, dvs. ännu så länge hos svenska kyrkans pastorsexpeditioner.»

1958 års utredning kyrka-stat behandlade frågor rörande folkbokföringen i två av sina betänkanden, dels i SOU 1967: 16 (om folkbokföringen), dels 1 SOU 1968: 11 (ut- redningens slutbetänkande). Slutbetänkan- det innefattar i fråga om folkbokföringen inga nya synpunkter i förhållande till dem som intagits i delbetänkandet.

Flertalet av de synpunkter kyrka-statut- redningen anförde i frågan om huvudman- naskapet för den fortlöpande folkbokfö- ringen kommer nämnden att redovisa i kap. 5. I detta sammanhang inskränker sig nämn- den därför till att kortfattat återge vissa allmänna uttalanden av utredningen samt dess bedömning av kyrka-statrelationens be- tydelse för folkbokföringsfrågornas lös- ning.

Kyrka-statutredningen erinrade om att den primärregistrering som nu sker på 10- kalplanet genom kyrkliga organ fyller så- väl ett borgerligt som ett kyrkligt behov samt att det svenska systemet är på så sätt unikt i jämförelse med förhållandena i and- ra länder att dels ett visst trossamfund handhar primärregistreringen, dels ock på det lokala planet en myndighet — pastors- ämbetena — svarar för den fullständiga re— gistreringen av befolkningen.

Frågan om religionsfrihetsprincipens be- tydelse berördes av utredningen främst ur synpunkten av trossamfundens religions-

frihet. »Kyrka-statutredningen finner det icke med fog kunna hävdas, att av den i vårt samhälle godtagna religionsfrihetsprin- cipen skulle följa, att varje trossamfund bör äga ombesörja den allmänna folkbokföring- en beträffande sina medlemmar. De fria evangeliska trossamfunden i Sverige lärer icke kräva att själva få ombesörja folkbok- föringen för sina medlemmar. Därest varje trossamfund skulle svara för folkbokfö- ringen beträffande sina medlemmar, måste dessutom förutsättas att — efter finskt mönster — ett särskilt folkbokföringsre- gister upprättas för personer som icke till- hör något bokföringsberättigat samfund. Därtill kommer att icke territoriella för— samlingar skapar problem i folkbokförings- avseende.»

Under alla förhållanden måste enligt ut- redningens mening samhällets krav på ett enhetligt folkbokföringssystem tillgodoses. Detta måste i sin tur av praktiska skål med— föra att en enhetlig organisation hade att svara för folkbokföringen. Valet syntes därför komma att stå mellan, å ena sidan, att för framtiden i huvudsak bibehålla kyr- kan med dess territoriella organisation vid dess nuvarande uppgifter beträffande folk- bokföringen och, å andra sidan, att över- föra dessa uppgifter till borgerlig myndig- het. Det finska systemet med omkring 20 bokföringsberättigade samfund och ett ci- vilregister ansåg utredningen vara ägnat att bereda betydande olägenheter såväl för samhället som för den enskilde och för or- ganisationer m.fl. genom sin bristande en- hetlighet. Möjligen skulle en sådan modi- fiering kunna göras, att — efter mönster från det finska systemet — svenska kyr- kan handhade bokföringen för egna med- lemmar och att övriga personer, oavsett om dessa tillhörde ett fritt trossamfund eller icke, fördes i ett civilregister. Utredningen ansåg det emellertid vara orealistiskt att tänka sig att införa en sådan ordning i vårt land.

När det gällde frågan om folkbokföring- en, satt i relation till de olika av utredning- en uppställda hypotetiska lägena, uttalade kyrka-statutredningen, som tidigare nämnts,

att i ett A-läge folkbokföringen kunde lig- ga kvar hos pastorsämbetena eller — med bibehållande hos dessa av kyrklig bokfö- ring — överföras till borgerligt organ. Be- träffande de fria lägena (B-, C- och D-lä- gena) bedömde utredningen de allmänna- förutsättningarna för att kyrkan skulle bi- behållas vid folkbokföringen som mindre än i A—läget.

Under remissbehandlingen av kyrka-stat- utredningens slutbetänkande togs folkbok- föringsfrågor — i första hand spörsmålet om fol-kbokföringsuppgifterna borde över- föras från pastorsämbetena eller ej —— upp av åtskilliga remissinstanser.

Nio remissinstanser, bland dem Sveriges frikyrkoråd, Förbundet för religionsfrihet, Sveriges kristna socialdemokraters förbund, Folkpartiets ungdomsförbund och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, tog klart ställning för ett överförande av folk- bokföringen till borgerligt organ. Sympatier för en motsvarande förändring uttalades därjämte av sex remissinstanser, nämligen hovrätten för Västra Sverige, länsstyrelser- na i Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län, Sveriges kommunaltjänste- mannaförbund och Högerns ungdomsför- bund. Som skäl för en ändrad ordning fram- hölls överlag folkbokföringens karaktär av borgerlig angelägenhet. Även religionsfri- hetsaspekter åberopades. I ett par remiss- yttranden ansågs vidare bl.a. att den teknis- ka utvecklingen (med bl.a. databehandling) medverkat till att en förändring tedde sig nödvändig och rationell.

Ett klart ställningstagande mot att över- föra folkbokföringen från pastorsämbetena redovisades av fem remissinstanser (fyra länsstyrelser och ett domkapitel). Ytter- ligare två länsstyrelser och två kyrkliga re- missinstanser uttalade sympati för den nu- varande ordningen. I allmänhet hänvisades därvid till de praktiska fördelar —— från bl.a. servicesynpunkter — som fick anses vara förknippade med en av pastorsäm- betena ombesörjd folkbokföring. Vidare framhölls den dubbelregistrering som skulle bli följden av en överflyttad folkbokföring. I något av de här avsedda remissyttrande-

na pekades på möjligheten att i de större städerna skapa en ordning motsvarande den som nu är för handen i Stockholm.

Beträffande spörsmålet om folkbokfö- ringsorganisationens eventuella samband med kyrka-statfrågan förklarade sig flerta- let av de remissinstanser som berört det- samma dela kyrka-statutredningens bedöm- ning att något direkt samband av angivet slag ej förelåg. I något yttrande togs fasta på *kyrka-statutredningens uttalande att för- utsättningarna för att bibehålla en av kyrk- liga organ ombesörjd folkbokföring fick bedömas som" mindre om en skilsmässa mel- lan stat och kyrka skulle komma till stånd.

Frågan till vilket borgerligt organ folk- bokföringsuppgifterna i förekommande fall skulle kunna tänkas överförda berördes i några yttranden. Genomgående förordades lokal skattemyndighet som det bäst läm- pade organet. Tanken på att låta kommu- nen ta över uppgifterna i fråga fördes dock fram i något yttrande.

Remissyttrandena över kyrka-statutred— ningens slutbetänkande har sammanställts i ett särskilt betänkande (SOU 1970: 2). Synpunkter på folkbokföringsfrågan åter- finns i betänkandet på sid. 206—210 och 406—425.

III

Nämndens överväganden

5. Allmänna synpunkter på frågan

om huvudmannaskapet

Som angetts i kap. 1 anser sig nämnden inte ha att ta ställning i frågan om ett överfö- rande av pastorsämbetenas nuvarande folk- bokföringsuppgifter bör komma till stånd eller ej. Däremot måste det anses åvila nämnden att ange -— och belysa _ de olika argument som synes kunna andragas för resp. emot ett dylikt överförande.

Den aktualiserade frågeställningen är — som framgått av den i kap. 4 intagna redo- görelsen om den lokala folkregistreringen i tidigare utredningssammanhang — inte ny. Vid olika tillfällen har sålunda lämplighe- ten av den nuvarande ordningen ifrågasatts. En samlad redovisning av de olika argu- ment som därvid åberopats finns intagen i kyrka-statutredningens tidigare omnämnda betänkande om folkbokföringen (SOU 1967: 16 s. 60 ff.). I berörda hänseende anförs i betänkandet i huvudsak följande.

Som ett argument för att bibehålla den nuvarande ordningen har åberopats — här bortses från rationaliseringar och tekniska förbättringar som må anses erforderliga — att kyrkobokföringen f.n. i det stora hela fungerar på ett tillfredsställande sätt. Vi- dare har man anfört följande. Såväl en— skilda som myndigheter måste uppenbar- ligen även fortsättningsvis ha möjlighet att utan omgång från ett registreringsorgan er- hålla skriftliga bevis och muntliga uppgif- ter rörande registrerade förhållanden. De lokala registreringsorganen utgörs f.n. av det stora antalet pastorsämbeten och däri—

genom ges önskvärd möjlighet till en nära kontakt mellan dessa organ och allmänhe- ten. I samband med besök på pastorsexpedi— tionen i folkbokföringsärende kan den en- skilde även få andra ärenden uträttade, t.ex. överenskomma om förrättning eller an- skaffa gravplats, och erhålla service av olika slag, såsom vissa utdrag ur kyrko- böckerna och intyg. Det bör vidare fram- hållas att kyrkans ministeriella anteckning- ar, såsom om dop, vigsel och jordfästning, har nära anknytning till civil registrering, nämligen av namn, äktenskap och begrav- ning. Andra omständigheter som kan anses tala för att bibehålla kyrkobokföringen är att svenska kyrkan, även vid fall av skils- mässa från staten, säkerligen 'kommer att ha kvar den av folkkyrkosynen motiverade territoriella organisationen, att *kyrkan un- der alla förhållanden torde vara i behov av en medlemsregistrering för egen räkning —- medlemsregister, ministerialböcker och nå- gon form av avisering vid flyttning mellan församlingarna — och att en överflyttning av kyrkans uppgifter beträffande folkbok- föringen därför skulle föranleda viss dub- belbokföring. Under förutsättning att med- lemsantalet i kyrkan inte kommer att i nämnvärd grad minska, skulle en sådan dub'belbokföring medföra kostnadsökning för de medborgare som tillhör kyrkan, även om medlemsregistreringen skulle göras mindre omfattande än den nuvarande kyr- kobokföringen. Det må dock framhållas

att även för andra organisationer av en nå- gorlunda stor omfattning kan föreligga en liknande dubbelbokföring. — Från kyrkans sida kan göras gällande att primärregistre- ringen av befolkningen bör bibehållas hos kyrkan med hänsyn till att registreringen bidrar till att skapa önskvärd kontakt mel- lan kyrkans be'fattningshavare och försam- lingsborna. Vid den av kyrka-statutredning- en verkställda undersökningen (se ovan i kap. 3) uttalade sålunda omkring 4/5 av uppgiftslämnarna att kyrkobokföringen, en- ligt deras uppfattning, hade väsentlig be- tydelse i sådant sammanhang.

Mot att bibehålla den nuvarande ord- ningen och för att överföra folkbokföring- en till borgerlig myndighet har bl.a. anförts att det nuvarande systemet medför svårig- heter i ett livsåskådningsmässigt och reli- giöst differentierat samhälle som det sven- ska. Att personer som står utanför alla kyrkor eller tillhör annat trossamfund än svenska kyrkan i medborgarärenden skall behöva vända sig till ett trossamfunds präs- ter eller annan dess personal kan upplevas som otillfredsställan-de. Även om betydelsen av detta förhållande ej bör överdrivas har frågan dock beröring med religionsfrihets- problemen. Inte minst aktualiseras detta genom den invandring som under och efter andra världskriget ägt rum av mosaiska, romersk-katolska och grekisk-ortodoxa tros- bekännare. —- Ur principiell synpunkt sy- nes det vara oriktigt att folkbokföringen omhänderhas av ett vissst trossamfund, låt vara det »utan gensägelse största och över landet jämnast fördelade, eftersom folkbok- föringen till sin karaktär är av borgerlig natur. I andra länder, med undantag för Finland, omhänderhas folkbokföringen helt eller till största delen av borgerliga organ.

Sammanfattningsvis, såvitt angår frågan om huvudmannaskapet för folkbokföring- en, anförde kyrka-statutredningen i hu- vudsak följande.

Vid ett slutligt ställningstagande till den— na fråga är att beakta att folkbokföringen är en borgerlig angelägenhet, ehuru den av historiska och traditionella skäl på det 10- kala planet i regel handhas av befattnings-

havare inom kyrkan. Med hänsyn till folk- bokföringens nämnda karaktär kan det från principiell synpunkt ligga närmast till hands att verksamheten i dess helhet handhas av borgerliga organ. Andra synpunkter, vilka i varje fall har ett visst samband med till- lämpningen av den i vårt samhälle godtag— na religionsfri'hetsprincipen, måste anses ta- la för att svenska kyrkans befattning med folkbokföringsarbetet inte bibehålls. Här- med åsyftas det på vissa håll framförda ar- gumentet om mindre tillfredsställande kon- sekvenser av att primärregistreringen av be- folkningen på det lokala planet handhas av befattningshavare inom ett visst trossam- fund även då fråga är om medlemmar i andra sådana samfund och personer utan medlemskap i något trossamfund. — Med hänsyn bl.a. till angivna principiella syn- punkter synes ett bibehållande av kyrkans medverkan vid primärregistreringen vara beroende av om vägande skäl av främst praktisk art —- ekonomiska, tekniska, orga- nisatoriska —— för en sådan ordning kan anföras. I detta avseende bör bl.a. över- vägas vilket alternativ som ter sig lämp- ligast dels ur samhällsekonomisk synpunkt, dels med hänsyn till allmänhetens berätti- gade krav på att bekvämt kunna få kon- takt med de lokala registreringsorganen. En annan fråga av praktisk art att ta hänsyn till är hur stor vikt man tillmäter det vid kyrka-statutredningens stickprovsundersök- ning berörda spörsmålet i vilken utsträck- ning det kyrkliga folkbokföringsarbetet kan anses ha betydelse för att skapa kontakt mellan kyrkans befattningshavare och för- samlingsborna. Man torde dock knappast kunna tillmäta nämnda arbete så stor be- tydelse att en önskan att bibehålla detsam- ma hos kyrkan skulle *kunna betraktas som ett vägande argument mot en överflyttning av verksamheten i fråga till borgerlig myn- dighet.

Till diskussionen av skäl för resp. emot den nuvarande ordningen vill nämnden för egen del föra följande synpunkter.

Allmän enighet torde råda om att folk- bokföringen är en borgerlig angelägenhet.

Med hänsyn till denna folkbokföringens ka- raktär anser nämnden — lika med kyrka- statutredningen _ det från allmänt princi— piella utgångspunkter ligga närmast till hands att verksamheten handhas av borger- liga organ.

Religionsfrihetsaspekter kan enligt nämn- dens mening endast i begränsad utsträck- ning tjäna till ledning vid bedömandet. Det bör framhållas att hänsynen till trossamfun- dens religionsfrihet inte kan anses grunda någon rätt för svenska kyrkan (eller an- nat trossamfund) att ombesörja den allmän- na folkbokföringen ens för sina medlem- mar. En annan sak är att — med den rela- tion mellan staten och svenska kyrkan som nu råder —— hänsynen till bl.a. religionsfri— heten kan anses kräva att staten skapar så— dana förutsätt-ningar för kyrkans interna re- gistrering att kyrkan på ett godtagbart sätt kan fullgöra sin religiöst motiverade funk- tion. Den synpunkten skulle kunna göras gällande i sammanhanget att den rådande ordningen så till vida står i konflikt med principen om trossamfundens religionsfrihet att den inte tillgodoser det krav på likställig- het mellan olika trossamfund som i allmän- het inläggs i nämnda princip; dock bör här- vid erinras om att endast ett av de större fria samfunden i vårt land, nämligen ro- mersk—katolska kyrkan, :har gjort gällan— de anspråk på att få ombesörja folkbok— föringen beträffande sina medlemmar. — Betraktas religionsfriheten ur individens synpunkt är här att erinra om kyrka-stat- utredningens påpekande om de mindre tillfredsställande konsekvenser som den nu- varande ordningen för med sig. Personer som står utanför alla samfund eller tillhör annat trossamfund än svenska »kyrkan måste sålunda i angelägenheter av den borger- liga natur som folkbokföringsärendena in- nefattar vända sig till denna kyrkas be- fattningshavare och blir underkastade beslut som fattas av dessa.

Med hänsyn till de ovan angivna princi- piella synpunkterna synes, såsom kyrka- statutredningen framhållit, ett bibehållan- de av folkbokföringsuppgifterna hos pas- torsämbetena vara beroende av om vägan-

de skäl av främst praktisk art — ekono- miska, tekniska och organisatoriska — för en sådan ordning kan anföras.

I fråga om de samhällsekonomiska aspek- terna i sammanhanget hänvisar nämnden till den sammanställning som finns intagen nedan i kap. 13 »Kostnadsöverväganden». I nämnda kapitel finns redovisad dels en på grundval av nämndens undersökning av pastoratens folkbokföringskostnader gjord beräkning av kostnaden för den löpande folkbokföringen vid nuvarande ordning, dels en uppskattning av motsvarande kost- nad vid en av borgerlig myndighet (lokal skattemyndighet) ombesörjd folkbokföring. Det bör erinras om att nämnden i sina kostnadsöverväganden inte räknar med nå- gon minskning av det totala antalet präst- tjänster som en omedelbar följd av att folk- bokföringsuppgifterna flyttas bort från pas- torsämbetena (se härom i kap. 2).

Med hänsyn till att kyrkan för en ända- målsenligt utövad församlingsvård måste ha någon form av fortlöpande registrering (i vart fall av sina medlemmar) är det ofrånkomligt att en överflyttning av folk- bokföringsuppgifterna från pastorsämbetena för med sig ett visst mått av dubbelbok— föring. I kap. 8 (och därtill anknytande för- fattningsförslag i Avd. IV) har nämnden dragit upp riktlinjerna för ifrågavarande kyrkliga registrering (»församlingsregistre- ring»). Det där uppbyggda systemet innebär att dubbelbokföringen kommer att inskrän- ka sig till de grundläggande personuppgif- terna (namn, personnummer, civilstånd etc.). Genom att aktualiseringen av för- samlingsregistreringen i nämnda avseenden samordnats med motsvarande aktualisering inom folkbokföringen, har de arbetsinsatser församlingsregistreringen kräver i avsevärd mån kunnat begränsas. — Beträffande vis- sa registreringsdata (avseende t.ex. dop och konfirmation), som rimligen måste omfat- tas av församlingsregistreringen, saknas re- gistreringsbehov i en civil folkbokföring. Det torde inte finnas anledning att här ta ställning till om dylika registreringsdata än- då bör omfattas av en sådan folkbokföring. Detsamma gäller den bl.a. vid 1970 års

kyrkomöte aktualiserade frågan om anteck- ning i folkbokföringsregistren av tillhörighet till andra samfund än svenska kyrkan. I frå- ga om uppgifter som avser bl.a. dop och konfirmation samt huruvida vigsel och jord- fästning förrättats i svenska kyrkans ord- ning har nämnden därför i sina förslag ut- gått från att ett direktutbyte av uppgifter mellan pastorsämbetena skall äga rum. Som framgår av nämndens behandling av hit- hörande spörsmål synes dock förutsättningar finnas för att reglera detta utbyte på ett smidigt och ur arbetssynpunkt ändamåls- enligt sätt.

I de sammanhang frågan om en över- flyttning av pastorsämbetenas folkbokfö- ringsuppgifter diskuterats har mycket starkt framhållits synpunkten att en sådan över- flyttning ej fick få till följd att allmänhetens berättigade krav på service äventyrades. Kyrka-statutredningen förutsatte sålunda att önskemålet att organisationen för folk— bokföringen var uppbyggd på sådant sätt att de lokala registreringsorganen så be- kvämt som möjligt kunde nås av allmänhe- ten, kom att tillgodoses även om kyrkans befattning med folkbokföringen överflytta- des till borgerligt organ.

Servicekravet synes kunna konkretiseras i följande två huvudmoment:

1. Den territoriella indelningen i >>folk- bokföringsområden» bör vara sådan att den enskilde på ett från olika synpunkter god— tagbart sätt kan få personlig kontakt med den registrerande myndigheten.

2. Möjlighet skall finnas för den enskilde att på ett bekvämt sätt få tillgång till de blanketter av olika slag som han har behov av i folkbokföringssammanhang och att i förekommande fall kunna få hjälp med att fylla i blanketterna. Allmänt rörande de angivna båda punk- terna kan fastslås som uppenbart att — oavsett till vilken borgerlig myndighet en eventuell överföring av folkbokföringsupp- gifterna sker -— antalet lokala registrerings- organ kommer att bli avsevärt färre än de nuvarande, till omkring 1750 uppgående pastorsexpeditionerna. Vad särskilt angår punkten 1. torde de

farhågor som framkommit om en försäm- rad service för allmänheten vid en av bor- gerlig myndighet ombesörjd folkbokföring väsentligen ha haft sin utgångspunkt i de föreskrifter om formen för allmänhetens anmälningar till kyrkobokföringen som gäll- de före ikraftträdandet av 1967 års folk- bokföringsförfattningar. 1946 års folkbok- föringsförordning föreskrev sålunda som huvudprincip i fråga om enskild person åliggande anmäln'ingsskyldighet att denna skulle fullgöras muntligen vid personlig in- ställelse inför pastor av den anmälnings- skyldige eller ombud för honom. Skriftlig anmälan fick dock godtas om den var full- ständig ochi övrigt tillförlitlig. Anmälning- ar per telefon var inte tillåtna. I gällande folkbokföringsförordning är kravet på per- sonlig inställelse i princip slopat. I fråga om telefonanmälan kan dock pastorsämbetet begära att den för att gälla skall bekräftas skriftligen eller, om särskilda skäl förelig- ger, vi-d personlig inställelse. Enligt uttalan- de i förarbetena till förordningen skall en restriktiv tillämpning iakttas & fråga om krav på personlig inställelse. Inte heller den av giftermålsbalken reglerade hinderspröv- ningen förutsätter personlig inställelse av kontrahenterna på pastorsexpeditionen. På motsvarande sätt som gäller |i fråga om an- mälningar till kyrkobokföringen kan per- sonbevis och särskilda utdrag ur kyrko- böckerna av den enskilde begäras skrift- ligen eller per telefon.

Vad sålunda numera gäller i fråga om formen för anmälningar etc. är självfallet ägnat att i väsentlig mån minska de far- hågor för en försämrad service för allmän- heten som skulle kunna härledas ur det förhållandet att antalet lokala registrerings- organ måste nedgå vid en av borgerligt or- gan ombesörjd folkbokföring.

Beträffande punkten 2. ovan, således att den enskilde bör ha möjlighet att på ett be- kvämt sätt få tillgång till olika blanketter, aktualiserar ett minskat antal lokala registre- ringsorgan naturligen frågan om den önska- de servicen kan uppnås på det sättet att blanketter finns att tillgå inte bara hos registreringsorganen utan också på andra

ställen. Det bör erinras om att redan i dags- läget blanketter för flyttningsanmälan finns tillgängliga på postanstalterna. Detta för— hållande bör givetsvis bestå om en reform i fråga om huvudmannaskapet för folkbok- föringen genomförs. Möjligheten att på postanstalterna lägga ut även andra blan- ketter än de nämnda kan därvid böra un- dersökas. Mera betydelsefullt från här be- handlade synpunkter torde dock vara att överväga om inte pastorsexpeditionerna ge- nerellt skulle [kunna fungera som service- organ. Detta spörsmål liksom andra så— dana som sammanhänger med allmänhetens servicebehov i folkbokföringsavseende kommer att närmare belysas i samband med diskussionen i nästföljande kapitel om val av myndighet. Bl.a. kommer därvid att behandlas den invändning mot en av borger- lig myndighet ombesörjd folkbokföring som ibland framförts, nämligen att den en- skilde vid en sådan ordning i åtskilliga an- gelägenheter, som direkt eller indirekt har samband med folkbokföringen, skulle bli nödsakad att hänvända sig till såväl veder- börande borgerliga organ som pastorsexpe- dition.

Bland 'de argument i övrigt som fram— förts i tidigare debatt om en eventuell över- flyttning av pastorsämbetenas folkbokfö- ringsuppgifter till borgerlig myndighet är att erinra om följande.

Som ett argument för en överflyttning har framhållits att prästernas arbetsuppgif- ter i övrigt är väsensskilda från folkbok- föringsarbetet och att kraven på expedi- tionell färdighet samt kännedom om för— fattningar och praxis bättre skulle kunna tillgodoses om folkbokföringsbestyren ge- nomgående handhades av befattningshavare som hade dessa bestyr som enda eller hu- vudsaklig arbetsuppgift. Näraliggande det- ta argument är synpunkten att prästerna med hänsyn till sina övriga (och huvudsak- liga) arbetsuppgifter saknar möjlighet att ägna erforderlig tid åt folkbokföringen. Nämnden instämmer så till vida i den här förda argumenteringen att folkbokförings- uppgifterna är väsensskilda från prästens ar- bete i övrigt och att det i och för sig fram-

står som önskvärt att låta folkbokföringen handhas av befattningshavare som har des- sa göromål som enda eller huvudsaklig ar- betsuppgift. Däremot är nämnden inte be- redd godta argumenteringen i fråga till den del den kan anses innefatta 'kritik mot det sätt varpå pastorsämbetena fullgör sina folkbokföringsuppgifter. Enligt nämndens uppfattning fullgörs dessa uppgifter — bort- sett från rena undantagsfall — på ett med hänsyn till de föreliggande förutsättningar- na förtjänstfullt sätt.

Ett någon gång av präster framfört ar- gument för en överflyttning är att själavår- den blir lidande på grund av att prästerna nödgas ägna för mycket tid åt folkbokfö- ringsgöromålen. Otvivelaktigt är, vilket framgår såväl av kyrka-statutredningens stickprovsundersökning som av den av nämnden genomförda totalun-dersökningen, att folkbokföringsuppgifterna kräver en re- lativt sett betydande arbetsinsats från präs- ternas sida. I synnerhet gäller detta i de mindre kyrkobokföringsenheterna. I vilken utsträckning rent faktiskt denna arbetsin- sats sker på bekostnad av den själavårdan- de verksamheten är svårt att uttala sig om.

Vid den av kyrka—statutredningen ge- nomförda undersökningen ansåg omkring 4/5 av uppgiftslämnarna (präster) att folk- bokföringen var av väsentlig betydelse för prästernas kontakt med församlingsborna. Förmodligen i konsekvens härmed ansåg en stor majoritet (cirka 9/10) av 'de tillfrågade att folkbokföringen borde ligga kvar hos pastorsämbetena. Nämnden saknar anled- ning att ifrågasätta riktigheten av den upp- fattning om folkbokföringens kontaktska- pande betydelse som enligt undersökningsre- sultatet skulle vara för handen Ihos flertalet präster. Det bör emellertid i sammanhanget framhållas att i åtskilliga fall när en per— son besöker en pastorsexpedition i ärende som har anknytning till folkbokföringen det kontaktskapande momentet reellt torde va- ra hänförligt till vederbörandes önskan att avtala om någon form av kyrklig förrätt- ning (i första hand dop, vigsel eller jord- fästning). Denna möjlighet för kontakt med församlingsborna kvarstår i obegränsad om-

fattning även om folkbokföringsuppgifterna flyttas bort från pastorsämbetena. — Sam- manfattningsvis i denna del vill nämnden instämma i lkyrka-statutredningens bedöm- ning att en av uppfattningen om folkbokfö- ringens kontaktskapande betydelse beting- ad önskan från kyrkans sida att bibehålla folkbokföringsuppgifterna hos pastorsäm- betena inte 'kan betraktas som ett vägande argument mot en överflyttning.

Avslutningsvis skall beröras synpunkten om betydelsen för folkbokföringsarbetets del av den personkännedom som prästen -— på grund av arten av sina övriga arbetsupp- gifter —— anses vara i besittning av. Förhål- landet har någon gång anförts såsom ett ar- gument för att bibehålla den nuvarande ord- ningen. Nämnden ifrågasätter inte argumen- tets principiella riktighet. Praktiskt hållbart är emellertid argumentet enligt nämndens mening endast då fråga är om de mindre kyrkobokföringsenheterna. I de stora en- heterna — framför allt i storstäderna —— kan personkännedomen näppeligen bli så omfattande att den kan få någon betydel- se för folkbokföringens vidkommande. Nämnden vill fastmer ifrågasätta om inte just arten av övriga arbetsuppgifter hos andra, såsom lokala folkbokföringsorgan tänkbara myndigheter (motsvarande) är ägnad att medföra en personkännedom som för folkbokföringens del skulle vara mer betydelsefull än den prästen regelmässigt kan antas besitta. I första hand tänker då nämnden på försäkringskassorna och de 10- kala skattemyndigheterna.

6. Val av myndighet

6.1 Inledning

Rörande de olika förslag, som under årens lopp framförts i frågan till vilken myndig— het pastorsämbetenas folkbokföringsuppgif- ter i förekommande fall skulle "kunna tänkas överförda, hänvisas till kap. 4.

För egen del anser nämnden de alterna— tiv som kan ifrågakomma för diskussion kunna begränsas till:

a) kommunal myndighet

b) för ändamålet tillskapad statlig

myndighet

c) lokal skattemyndighet

d) allmän försäkringskassa I fråga om alternativet a) finner nämn- den följande synpunkter Ikunna anläggas. — Folkbokföringen fyller i första hand ett statligt och inte ett kommunalt behov. Folk- bokföringen framträder därför primärt som en statlig uppgift, något som också åter— speglas i folkbokföringens anordnande på regional- och riksplan. I och för sig är det inte ovanligt att statliga förvaltningsuppgif— ter handläggs av kommunala organ. I så— dana fall är det emellertid fråga om upp- gifter som står i samband med de egentliga kommunala förvaltningsuppgifterna och be- träffande vilka sänskilda skäl talat för en kommunal anknytning. När det gäller upp— gifter som inte har denna karaktär har ut- vecklingen lett fram till ett förstatligande av de organ som omhänderhaft uppgifterna i fråga. Här må nämnas det förstatligande

som under senare år skett av bl.a. polis- och åklagarväsendet, rådhusrätterna samt uppbördsverken. — Mot en kommunalt ut- övad folkbokföring talar vidare det parts- intresse som — med hänsyn bl.a. till kom- munernas sociala ansvarstagande —— kom— munerna har i folkbokföringssammanhang. Något kommunalt organ (nämnd el. dyl.), åt vilket folkbokföringsuppgifterna lämp— ligen skulle kunna anförtros, finns inte; som kommunalt förtroendeuppdrag torde arbets— uppgifterna i fråga för övrigt inte lämpa sig. En på kommunerna lagd folkbokföring får bl.a. mot bakgrund av de angivna för- hållandena tänkas ombesörjd av för ända— målet särskilt tillsatta kommunala tjänste- män. Detta skulle realiter innebära att man för folkbokföringens del tillskapade en helt ny organisation. Mot en sådan ordning kan riktas enahanda invändningar som nedan anförs i fråga om alternativet b).

Att bygga upp en helt ny statlig organi— sation på det lokala planet /alternativet b)/ kan förutsättas bli åtskilligt dyrare än att anförtro pastorsämbetenas folkbokförings- bestyr åt de lokala skattemyndigheterna el- ler åt de allmänna försäkringskassorna, vilka båda organ redan nu utövar en folk- registrerande verksamhet eller i vart fall för sin verksamhet är beroende av uppgif- ter från folkbokföringen. Av bl.a. anförda skäl anser nämnden alternativet b) behöva närmare övervägas endast om en överflytt- ning av folkbokföringsbestyren antingen

till lokal skattemyndighet eller till allmän försäkringskassa av särskilda skäl befinnes omöjlig eller olämplig.

Som torde ha framgått av denna inle- dande översikt anser nämnden valet av myndighet för en civilt utövad folkbok- föring stå mellan lokal skattemyndighet och allmän försäkringskassa. Innan ställning tas till detta val synes finnas anledning att — med tonvikt lagd på förhållanden som kan bedömas vara av betydelse för valet — redogöra för frågavarande båda organs organisation och arbetsuppgifter.

6.2 Lokal skattemyndighet

6.2.1 Organisation, m.m.

Lokal skattemyndighets verksamhetsområde är ett fögderi. F.n. är landet indelat i 122 fögderier, med kontoren fördelade på 119 orter (samtliga 3 fögderier i Jämtlands län har Östersund som stationeringsort, ett fög- deri inom Älvsborgs län har Göteborg som stationeringsort).

Till grund för den sedan den 1 januari 1967 gällande indelningen i fögderier lades följande huvudprinciper (se CFU:s betän- kande den 27 oktober 1965 om lokal skatte- myndighets arbetsuppgifter och organisa- tion, del I, s. 11: 4):

M. Fögderiet bör vara av sådan stor- leksordning (folkmängd) att kontorsorga- nisationen blir så rationell och ekonomisk som möjligt. Stor vikt måste emellertid fästas vid att allmänhetens och myndig- heters berättigade krav på fullgod service, även vid stora avstånd och mindre goda kommunikationer, blir tillgodosedda. Detta leder till att man även i en ny fögderiin- delning bör godtaga fögderier, vilka visser- ligen såvitt avser folkmängden blir förhål- landevis små men såvitt avser arealen av betydande storlek.

2. Den lokala skattemyndigheten bör va- ra stationerad på en inom fögderiet från bl.a. kommunikationssynpunkt lämpligt be- lägen ort.

3. I likhet med vad fallet är beträffande indelningen i kronofogded—istrikt och polis-

distrikt bör gälla att fögderigräns skall sammanfalla med kommunblocksgräns (i förekommande fall med länsgräns i stäl- let för med |kommunblocksgräns). Fögde- rigräns bör inte skära gräns för kronofog- dedistrikt.»

Kravet på en rationell och ekonomisk kontorsorganisation bedömdes föranleda att som en undre gräns för fögderiets stor- lek i första hand borde sättas en folkmängd om 40000 ä 50000 personer. Hänsynen till allmänhetens krav på service gjorde det dock motiverat att i åtskilliga fall gå under den angivna gränsen.

Chef för lokal skattemyndighet är en fög- deridirektör (i de större fögderierna) eller en ihäradsskrivare. I övrigt är anställda tjänstemän enligt personalförteckning samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel. Av de lokala skattemyndighe- ternas karaktär av rent statliga organ föl- jer att på statstjänstemän i allmänhet till— lämpliga författningar och kollektivavtal reglerar befattningshavarnas anställnings- förhållanden.

Den inre organisationen uppvisar åtskil- liga variationer -beroende på bl.a. fögderiets storlek, befolkningsstruktur och fastighets- bestånd. Inom vissa fögderier *har en för— delning av arbetsuppgifterna skett efter funktionella grunder, i andra efter geo- grafiska. Därjämte förekommer naturligt nog att båda dessa principer kommit till uttryck i fögderikontorets organisation. Så t.ex. kan vissa större arbetsuppgifter ha fördelats geografiskt medan andra arbets- uppgifter utlagts på specialavdelningar efter funktionella grunder. Genomgående torde, utom möjligen i de minsta fögderierna, viss eller vissa tjänstemän ha särskilt avdelats för att handlägga folkbokföringsfrågor.

Länsstyrelsen är chefsmyndighet för de lokala skattemyndigheterna i länet. Läns- styrelsen fungerar också som besvärsinstans rörande bl.a. sådana av lokal skattemyn- dighet meddelade beslut (i ärenden rörande mantalsskrivning), som i detta sammanhang tilldrar sig det huvudsakliga intresset. Hit- hörande frågor handläggs på landskontoret.

Kammarrätten utgör sista instans i nämn- da ärenden.

På riksplanet handlägger CFU centrala uppgifter inom och utövar tillsyn över dels folkbokföringsväsendet (såvitt här är i frå- ga mantalsskrivningen), dels uppbördsvä- sendet i vad avser debitering och uppbörd av skatt enligt uppbördsförordningen. CFU:s uppgifter kommer fr.o.m. den 1 januari 1971 att övertas av riksskatteverket.

6.2.2 Uppgifter

De lokala skattemyndigheternas arbetsupp- gifter faller huvudsakligen inom områdena för folkbokföring, beskattning och social- försäkring.

Den primära uppgiften inom folkbokfö- ringen är mantalsskrivningen av fysiska personer. Bland uppgifter, som formellt in- te faller inom folkbokföringen men står i nära samband med mantalsskrivningen, är att nämna registrering och redovisning av juridiska personer, upprättande av allmän röstlängd och röstkort samt fastighetsredo- visning.

Inom beskattningen kan man lämpligen skilja mellan lokal skattemyndighets med- verkan vid taxeringen och vid uppbörden.

Taxeringsmedverkan inrymmer för när- varande följande huvuduppgifter:

1. att tillhandahålla deklarationsblanket- ter och kontrolluppgifter

2. att sortera deklarationer och andra taxeringshandlingar

3. att tillhandahålla längder och deklara- tioner till taxeringsnämnderna

4. att bereda taxeringsmaterialet för stans- ning

5. att förvara självdeklarationerna samt upprätta och komplettera prövningsnämnds- akter.

Uppbördsmedverkan består av i huvud- sak följande:

1. att fastställa de grunder efter vilka pre- liminär A-skatt skall utgå

2. att ombesörja preliminär taxering

3. att besluta rörande jämkning av pre- liminär skatt samt om anstånd med er- läggande av debiterad skatt

4. att i anledning av besvärsmyndighets utslag verkställa omräkning av skatt och att utfärda debetsedlar på tillkommande skatt

5. att kontrollera arbetsgivarnas skatte- redovisning m.m.

Uppgifterna inom socialförsäkringen kan anges enligt följande:

1. att debitera folkpensionsavgifter i vis- sa fall

2. att fatta beslut om reducering m.m. av sjukförsäkringsavgifter i vissa fall

3. att sortera, granska och komplettera arbetsgivaruppgifter

4. att beräkna pensionsgrundande in- komst

5. att debitera »tilläggspensionsavgifter i vissa fall.

Det bör framhållas att de lokala skatte- myndigheterna utöver sina ovan angivna >>författningsenliga>> åligganden har en vik- tig uppgift som serviceorgan åt ett flertal myndigheter och vidare utövar en omfat- tande upplysnings- och rådgivningsverk- samhet gentemot allmänheten. Betydelsen av denna servicefunktion har i olika sam- manhang understrukits (jfr nedan).

Enligt av statsmakterna fattade beslut kommer efter hand de lokala skattemyn- digheterna att få nya uppgifter på taxe- ringsområdet. De avses sålunda skola bi- träda taxeringsnämnderna med en mång- fald göromål av rutinbetonad karaktär, så- som summering, skrivhjälp m.m. En inten- sifierad arbetsgivarkontroll och ökad med- verkan i arbetet vid särskild fastighets— taxering avses också komma till stånd. Landskontorsutredningen (SOU 1967: 22) fann det angeläget att de lokala skattemyn- digheternas funktion som serviceorgan gentemot allmänheten och taxeringsnämn- derna ytterligare byggdes ut. Rörande ut- redningens härav föranledda förslag, se be- tänkandet s. 239 f.

Mantalsskrivningen utgör en av de kom- ponenter av vilka vår nuvarande folkbok- föring består. I 1 & FBF heter det sålunda att folkbokföring sker dels fortlöpande hos pastorsämbetet i kyrkoböcker och andra register för varje församling av svenska

kyrkan (kyrkobokföring), dels årligen hos lokal skattemyndighet i mantalslängder för- samlingsvis för varje kommun (mantals- skrivning).

Mantalsskrivningen hade före de änd- ringar som vidtogs i samband med 1967 års folkbokföringsförordning till primärt syfte att utgöra en reell kontroll av kyrko- bokföringen och registreringen hos läns- byråerna. För detta ändamål hade envar fysisk person, med undantag för den som var medlem av annans hushåll och bosatt hos denne, att årligen inlämna mantalsupp- gift. I det nya systemet har tillskapats en avsevärt förenklad form av mantalsskriv- ning utan mantalsuppgifter. Detta har med- fört att mantalsskrivningens kontrollfunk- tion i betydande mån begränsats. Behovet av en årlig fixering av befolkningsläget vid en viss tidpunkt (mantalsdagen=1/11) kvarstår emellertid. Detta sammanhänger med att till mantalsskrivningen hänförs rättsverkningar på olika områden. Sålunda gäller bl.a.

1. att laga domstol i tvistemål i allmän- het är rätten i den ort där svaranden är mantalsskriven

2. att i beskattningshänseende med hem- ortskommun i regel förstås den kommun där den skattskyldige författningsenligt skall vara mantalsskriven för beskattnings- året

3. att mantalsskrivningen har betydelse för den kommunala besvärsrätten (medlem i kommun är, med vissa undantag, endast den som där mantalsskrivits)

4. att mantalsskrivning är en förutsätt- ning för att en person skall upptas i allmän röstlängd

5. att mantalsskrivningen är avgörande för vilken kommun som slutligt skall stå för kostnaden för vissa former av lämnad so- cialhjälp.

Som grundprincip gäller att man skall mantalsskrivas där man rätteligen skall va- ra kyrkobokförd den 1 november (man- talsdagen). Meningen är emellertid att man— talsskrivningen 'i första hand skall bygga på den faktiska kyrkobokföringen mantalsdag- en om särskild omprövning ej påyrkas.

Man anser sig inte ha trätt någons rätt för när, om kyrkobokföringen presume- ras vara riktig i det fall varken den kyrko- bokförde eller vederbörande kommun fram- ställt någon erinran. Med hänsyn till att flyttande har 14 dagar på sig att anmäla flyttningen har man infört en särskild be- stämmelse i FBK enligt vilken den som kyrkobokförts i församling under tiden 2— 20 november förrättningsåret skall tas upp i mantalslängdsstommen (se nedan) för den församling där han var bosatt mantals- dagen.

Gången av mantalsskrivningen är i hu- ' vudsak följande.

Länsstyrelsens datakontor upprättar år- ligen för varje församling förteckning över de personer som enligt länsstyrelsens re- gister är kyrkobokförda i församlingen. Personförteckningen lämnas i Stockholm och Göteborg till den lokala skattemyndig- heten samt i övriga orter till pastorsämbetet. Förteckningen granskas mot kyrkobokfö- ringen, därvid särskilt tillses att rösträttshin- der angetts fullständigt och riktigt. Länssty- relsen underrättas om tillägg och ändringar som behöver göras i länsstyrelsens register för att dessa skall överensstämma med kyrkobokföringen. — Datakontoret upp- rättar därefter för varje församling en stomme till mantalslängd. I denna upptas samtliga personer som var kyrkobokförda i församlingen på mantalsdagen och de som enligt vad tidigare berörts inflyttat senast den 20 november och befunnits bo- satta i församlingen redan på mantals- dagen. Ett exemplar av stommen över- lämnas före den 15 januari mantalsåret (=året efter förrättningsåret) till vederbö- rande kommun för att under tiden t.o.m. den 5 februari genom kommunens styrelses försorg hållas tillgängligt för den som vill ta del därav. Kommuner och enskilda, vil- kas rätt berörs av att den enskilde blir rätt mantalsskriven, skall hos lokal skattemyn- dighet framställa eventuella yrkanden rö- rande mantalsskrivningen senast den 5 feb- ruari mantalsåret. Har erinran mot stom- men till mantalslängd inkommit, skall lokal skattemyndighet pröva frågan om perso-

nens rätta mantalsskrivningsort. Det har föreskrivits att lokal skattemyndighet vid prövningen skall i mån av behov samråda med pastorsämbetet. Det åligger vidare de lokala skattemyndigheterna att lämna var- andra de underrättelser som behövs för att ingen skall bli dubbelt mantalsskriven eller felaktigt utelämnad. Mantalsskrives någon i annat fögderi än det där han är upptagen i stommen, skall ett utdrag av stommen i behövlig del sändas till den lokala skatte- myndighet som mantalsskriver personen. Är berörda lokala skattemyndigheter av olika mening om en persons rätta mantals- skrivningsort, skall de skriftligen delge var- andra sina meningar. Kan man inte enas får frågan underställas länsstyrelsens pröv- ning. —— Underrättelse om lokal skattemyn- dighets beslut skall sändas till den beslutet gäller och till vederbörande kommun. Un- derrättelsen, som skall innehålla besvärs— hänvisning, skall utsändas senast den 15 mars. — Lokal skattemyndighet äger givet- vis att på eget initiativ pröva frågan om en persons rätta mantalsskrivningsort. Beslutas härvid att någon skall mantalsskrivas på annan fastighet än där han upptagits i stommen skall underrättelse sändas till den som berörs av beslutet. — Gjorda fram- ställningar skall vara prövade senast den 1 mars mantalsåret. I stommen skall in- föras de ändringar, strykningar eller tillägg som föranleds av prövningen. De rättade stommarna underskrivs den 1 mars av den lokala skattemyndigheten. Mantalslängden anses därmed upprättad och justerad. Har person vid mantalsskrivningsförrätt- ningen tagits upp på annan fastighet än där han ursprungligen varit upptagen i stommen, skall länsstyrelsens datakontor underrättas. Detta sker genom förteckning som skall insändas senast den 15 mars man- tal-såret. Pastor skall inom samma tid un- derrättas om sådana beslut vid mantals- skrivningen som föranleder ändring i kyr- kobokföringen samt om personer som en- ligt säkra upplysningar är stadigvarande bosatta i utlandet eller vid mantalsskriv- ningen befunnits sakna känt hemvist.

Om CFU ej bestämmer annat skall hos lokal skattemyndighet föras register över befolkningen i fögderiet (72 & FBK). En- ligt KK (1967: 497) om vissa register hos folkbokföringsmyndighet över fastigheter och skattskyldiga skall därjämte hos lokal skattemyndighet föras dels register över fastigheterna inom fögderiet, bestående av kort (fastighetsavier) med uppgifter ur da— takontorets fastighetsband, dels ett register över skattskyldiga med särskilt registre- ringsnummer, dvs. andra skattskyldiga än mantalsskrivna fysiska personer som är re- gistrerade i hemortskommunen.

Särskilt intresse tilldrar sig i detta sam- manhang det i FBK omförmälda registret. Detta består normalt av personavier vilka innehåller flertalet av de uppgifter som finns registrerade på datakontorets person- band. Registret är ordnat alfabetiskt. Som led i en försöksverksamhet har hos de 10- kala skattemyndigheterna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län personaviregistret ersatts av s.k. mantals- register. Detta utgörs av bundna förteck- ningar över länets eller i vissa fall mindre områdens mantalsskrivna befolkning över 15 år. Såväl personaviregistrets som man- talsregistrets väsentliga funktion är att tjäna som ett sökregister, bl.a. vid sortering av deklarationer och kontrolluppgifter.

De aviseringsfall avseende folkbokfö- ringen, i vilka lokal skattemyndighet fun- gerar som mottagare eller avsändare, är i huvudsak följande:

Lokal skattemyndighet underrättar

a) datakontoret om personer vilka i man- talslängd upptagits på annan fastighet än i stommen till längden när denna upprät- tades (senast den 15 mars)

b) pastorsämbetet om dels beslut vid mantalsskrivningen som föranleder ändring i kyrkobokföringen (senast den 15 mars), dels personer som enligt säkra upplysning- ar vid mantalsskrivningen är stadigvarande bosatta i utlandet (senast den 15 mars), dels personer som vid mantalsskrivningen

befunnits sakna känt hemvist (senast den 15 mars), dels ock beslut som länsstyrelsen eller "kammarrätten efter besvär eller un- derställning fattat om en persons mantals- skrivning, om beslutet kan antas ha be- tydelse för personens kyrkobokföring. Datakontoret underrättar fortlöpande -— genom översändande av personavier — lo- kal skattemyndighet om ändringar av upp- gifter i dennas personaviregister. (Som fram- gått av vad tidigare sagts gäller detta dock inte de lokala skattemyndigheterna i Stock- holms, Malmöhus samt Göteborgs— och Bo-

hus län.) Pastorsämbetet översänder — jämlikt av CFU utfärdade anvisningar — senast den 12 juni till lokal skattemyndighet upp- gift om de personer inom församlingen som fyllt eller under året fyller nitton år och som, enligt vad pastorsämbetet erfarit, under tiden den 11 juni nästföregående år— den 10 juni uppgiftsåret

a) blivit svenska medborgare

b) inträtt i eller utträtt ur svenska kyrkan

c) omyndigförklarats eller återvunnit sin myndighet.

6.3 Allmän försäkringskassa

6.3.1 Organisation, m.m.

De allmänna försäkringskassorna utgör de organ kring vilka den allmänna försäkringen — sjukförsäkring, folkpensionering och för- säkring för tilläggspension —— administra— tivt uppbyggts. Bestämmelser om kassorna ges i 1962 års lag om allmän försäkring (AFL). I den mån i det följande kapitel- och paragrafangivande sker, avses nämnda lag. Allmän försäkringskassa skall finnas för varje landstingskommun samt varje kom- mun som ej tillhör sådan (18: 1 första st.). I undantagsfall kan dock försäkringskassas verksamhetsområde omfatta två landstings- kommuner eller landstingskommun och kom- mun som nyss sagts. Om antalet försäkrings- kassor och deras verksamhetsområden för- ordnar Kungl. Maj:t. Antalet försäkrings- kassor uppgår f.n. till 27, nämligen en för vardera Stockholm, Göteborg och Malmö

samt en för varje landsting utom vad gäller Kalmar län där de båda landstingskommu- nerna har gemensam kassa.

Allmän försäkringskassa skall inrätta lo- kalkontor i den mån så prövas erforderligt (18: 1 andra st.). Antalet lokalkontor upp- gick i början av år 1970 till 480. Det bör anmärkas att inom flertalet länskassor det till residensstaden hänförliga lokalkontoret är inbyggt i centralkontoret. Inom vissa kas- sors verksamhetsområden kompletteras lo- kalkontoren av dessa underställda filialkon- tor. Dessas antal uppgick till 46. Lokalkon- torens antal står inte i något givet förhål- lande till befolkningsmängden eller arealen inom en försäkringskassas verksamhetsom- råde. I två befolknings- och arealmässigt så likvärdiga län som Älvsborgs och Östergöt- lands var sålunda antalet lokalkontor 45 resp. 24.

Verksamheten inom en försäkringskassa leds av en styrelse som i allmänhet består av sju ledamöter. Ordföranden utses av Kungl. Maj:t. Av övriga ledamöter utses en (läkare) av socialstyrelsen, en av läns- styrelsen och fyra av landstinget eller, då fråga är om kassa för enbart en kommun, av kommunfullmäktige (18: 6 och 7). Varje kassa skall ha en direktör, som förestår arbetet inom kassan, samt en eller flera föredragande för pensionsärenden. Direk- tör, pensionsföredragande och vissa andra högre befattningshavare tillsätts av riks- försäkringsverket (RFV) och övriga tjänste- män av kassan (18: 12 och 13). Vidare skall varje kassa ha en eller flera förtroendeläka- re som tillsätts av socialstyrelsen. Styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper gran- skas av tre revisorer, av vilka en utses av RFV och två av landstinget eller i kassa för enbart kommun av kommunfullmäktige (18: 16).

I den mån föreskrifter om försäkrings- kassas verksamhet ej getts lagstiftnings- vägen regleras densamma av för kassan gäl- lande stadgar. Dessa fastställs — på förslag av kassan — av RFV. I stadgarna skall an- ges var styrelsen har sitt säte och hur kas- sans värde- och övriga säkerhetshandlingar skall förvaras (18: 6 andra st.).

För allmän försäkringskassas förbindelser häftar endast kassans tillgångar. Utan RFV:s medgivande får allmän försäkrings- kassa ej överlåta eller med inteckning för gäld belasta fast egendom och ej heller uppta, överta eller ikläda sig ansvar för lån eller åta sig annan förpliktelse, om ej denna har omedelbart sammanhang med kassans verksamhet (18: 4).

Allmän försäkringskassa får ej bedriva annan verksamhet än den som anges i AFL eller i bestämmelser, som utfärdats med stöd av nämnda lag (18: 5).

Kassorna har olika ställning inom sjuk- försäkringen och inom pensioneringen. Inom sjukförsäkringen är kassorna försäkrings- givare och har att självständigt ekonomiskt ansvara för verksamheten. En följd av detta ekonomiska ansvar är att kassorna tillagts rätt att av försäkrade som är inskrivna i kassan utta avgifter för att bestrida kostna- derna för sjukförsäkringens förmåner och förvaltning i den mån dessa kostnader inte täcks av statsbidrag, arbetsgivaravgifter eller andra för kassorna tillgängliga medel. Sjuk— försäkringsavgifterna tillfaller alltså veder- börande kassa och varje kassa har sina sär- skilda avgifter. — Inom pensioneringen är kassorna däremot enbart förvaltningsorgan. Kassorna har ej något ekonomiskt ansvar för pensioneringen. För de förvaltningskost- nader som pensioneringen åsamkar kassor- na utgår särskild ersättning till dem.

Organisationen inom försäkringskassorna är skiftande beroende på kassornas storlek och andra förhållanden. I allmänhet har verksamheten på en kassas centralkontor uppdelats i en avdelning för administrativa och 'kamerala göromål, en sjukförsäkrings- avdelning och en pensionsavdelning.

I fråga om befattningshavarnas rättsliga ställning är att framhålla att kommunal- tjänstemannalagens och -stadgans bestäm- melser i princip är tillämpliga på befatt- ningshavarna. Avtalstillåtna anställnings- och arbetsvillkor regleras genom kollektiv- avtal som ingåtts mellan, å ena sidan, ve- derbörande arbetstagarorganisationer samt, å andra sidan, RFV (såvitt angår de högre, av RFV eller socialstyrelsen tillsatta tjänste-

männen) eller Försäkringskassornas för- handlingsorganisation (såvitt angår de av vederbörande kassa tillsatta befattningsha- varna).

Tillsynen över de allmänna försäkrings- kassorna tillkommer RFV. Kassorna har att följa de anvisningar som meddelas av verket (18: 2). RFV är därjämte bl.a. be- svärsinstans över försäkringskassorna. Som besvärsinstans över RFV fungerar försäk- ringsdomstolen.

6.3.2 Försäkringskassornas rättsliga ställning, m.m.

Av den föregående framställningen framgår att något entydigt svar inte kan ges på frå- gan om de allmänna försäkringskassornas rättsliga karaktär. Frågan kan besvaras ne- gativt så till vida att kassorna inte är statliga organ. Ett positivt angivande ställer sig där— emot svårare.

Allmänna försäkringskassor infördes som begrepp genom AFL och hade i äldre lag- stiftning sin motsvarighet i de allmänna sjukkassorna. Dessas rättsliga natur disku— terades i den proposition (nr 45) rörande socialförsäkringens organisation som fram- lades vid 1961 års riksdag. "Pill grund för propositionen låg ett av socialförsäkringens administrationsnämnd avgivet betänkande (SOU 1960: 35).

I betänkandet anfördes bl.a. följande. De allmänna sjukkassorna är självständiga rätts- subjekt och varje kassa har ekonomiskt ansvar för den av kassan bedrivna sjukför- säkringsverksamheten (självrisk). Att när- mare ange kassornas rättsliga natur ställer sig svårt. Något uttalande härom finns inte i lagstiftningens förarbeten. De tidigare er- kända sjuldkassorna, som omhänderhade den statsunvderstödda, frivilliga sjukförsäk- ringen innan den allmänna sjukförsäkringen genomfördes, var privaträttsliga föreningar och underkastade understödsföreningslagens bestämmelser. De allmänna sjukkassorna har uppkommit genom en ombildning av de erkända sjukkassorna. Understödsförenings- lagen är emellertid inte tillämplig på de all— männa kassorna vilkas verksamhet helt reg-

leras av sjukförsäkringslagen och till denna anknutna författningar. I nämnda lag finns också de föreningsrättsliga bestämmelserna rörande kassorna. Administrationsnämnden, som fann det uppenbart att kassorna inte var statliga organ ehuru de uteslutande hade att ombesörja statliga förvaltningsuppgifter, erinrade vidare om den uppfattning röran- de kassomas rättsliga ställning som tidigare i visst utredningssammanhang uttalats av f. landshövdingen O. Ekblom. Denne hade funnit att kassorna med hänsyn till deras organisation och verksamhet var offentlig- rättsliga juridiska personer, närmast att be- trakta som ett slags kommuner.

Departementschefen beskrev i propositio- nen sjukkassorna såsom offentligrättsliga juridiska personer som följde särskilda, en- bart för dem gällande bestämmelser. Han tillade att — oaktat kassorna inte var stat- liga organ — den av dem bedrivna sjukför- säkringsverksamheten dock fick anses vara en statlig uppgift.

I propositionen med förslag om lag om allmän försäkring, m.m. (nr 1962: 90) togs frågan om kassornas rättsliga natur ej upp.

Mot bakgrund av den diskussion som förts i frågan och med beaktande av de allmänna försäkringskassornas organisation och verksamhet synes den definitionen kun- na ges att kassorna är självständiga, offent- ligrättsliga juridiska personer som — inom ramen för särskilda, enbart för dem gäl- lande bestämmelser — handhar vissa stat- liga uppgifter. Med en sådan definition ligger kassorna nära det förvaltningsmäs- siga rättssubjekt som brukar benämnas kor- poration. Härmed förstås i allmänhet >>en sammanslutning av övervägande enskild ka- raktär, vilken förlänats särskilt statligt er- kännande i viss form, eventuellt anförtrotts statliga uppgifter eller ställts under statlig kontroll» (Heckscher: Staten och organisa- tionerna, s. 183. Ang. begreppet korporation se även bl.a. författningsutredningens be- tänkande V, SOU 1961: 21, s. 73, och Sundberg: Allmän förvaltningsrätt, 1955, s. 27).

Med hänsyn till de statliga uppgifter som tillkommer försäkringskassorna (och dess-

förinnan sjukkassorna) är det naturligt att frågan om kassornas förstatligande varit uppe till diskussion. Administrationsnämn- den (se ovan) ansåg sig inte böra ta upp frågan om förstatligande. Anledningen här- till angavs bl.a. vara att i ett skede, då ny- tillkommande arbetsuppgifter och radikala ändringar av vissa förutvarande uppgifter medförde stora påfrestningar på såväl den centrala som den lokala administrationen, det syntes nämnden mindre lämpligt att vidta en så genomgripande omläggning av sjukförsäkringens konstruktion som kassor- nas förstatligande skulle innebära. Nämn- den framhöll också att sjukkassorna visat sig kunna på ett tillfredsställande sätt sköta dern anförtrodda uppgifter, varvid den handlingsfrihet som den rådande organisa- tionsformen medförde haft ett betydande värde, inte minst då fråga varit om genom- förandet av nya reformer.

I flera remissyttranden över administra- tionsnämndens betänkande riktades kritik mot nämndens uppfattning i berörda hän- seende. Åtskilliga remissorgan ville, även om de godtog skälen för att inte omedelbart göra någon ändring i kassornas ställning, förorda ett förstatligande längre fram.

Departementschefen anförde i frågan bl.a. följande ( prop. 1961: 45 ).

»Sjukkassornas egenskap av organ för statlig verksamhet kommer att ytterligare förstärkas vid deras ombildning till lokal- organ även för pensioneringen. Många om- ständigheter talar onekligen för att de då blir statliga inrättningar och inte kvarstår som självständiga offentligrättsliga enheter. När jag i nuvarande läge ändå inte vill förändra kassornas rättsliga ställning utan ansluter mig till administrationsnämndens förslag om bibehållande av deras hittills- varande status är det av flera skäl. Den be- tydande omorganisation av sjukkassorna och av socialförsäkringens centralmyndighet, som på kort tid skall genomföras och som är en förutsättning bl.a. för att dessa organ skall kunna fullgöra sina nya uppgifter inom folkpensionering och tilläggspensionering, bör inte äventyras genom att man samtidigt ställer sjukkassorna och centralrnyndigheten

inför de många svårlösta spörsmål, som står i samband med ett förstatligande av kas- sorna. Det förhållandevis stora mått av handlingsfrihet som tillkommer kassorna torde vara av stort värde, såväl då det gäl- ler att snabbt och smidigt genomföra över- gången till den nya organisationsformen som då de förestående reformerna av social- försäkringens materiella innehåll skall föras ut i tillämpningen. Viktiga uppgifter i de nyssnämnda avseendena, som eljest finge ombesörjas på annat sätt, kan också med kassornas nuvarande ställning fullgöras av deras gemensamma intresseorganisation Svenska sjukkasseförbundet. — Olägenhe- terna av att sjukkassorna alltjämt kommer att utgöra i förhållande till den övriga stats- förvaltningen fristående organ synes inte vara stora. Med den ordning, som nu till- lämpas för handläggningen av sjukförsäk- ringsärenden i kassorna, och efter ett ge- nomförande av de förslag rörande besluts- organen i pensionsärenden, som jag i det följande framlägger, tror jag att man sörjt för en lika god standard på avgörandena i första instans i socialförsäkringsärenden som om sjukkassorna varit statliga myndigheter.»

6.3.3 De försäkrade och registreringen av dem

Såsom försäkrade enligt AFL räknas alla svenska medborgare — var i världen de än är bosatta —— samt alla utlänningar som är bosatta i Sverige (1: 3). Den som uppfyller villkoren för att vara försäkrad är också skyldig att tillhöra försäkringen. Denna är alltså obligatorisk. Viss möjlighet finns dock att begära undantagande från försäkringen i vad den avser tilläggssjukpenning och till- läggspensionering.

Varje försäkrad som är bosatt i Sverige skall vara inskriven i försäkringskassa från och med den månad varunder han fyller 16 år. Inskrivning innebär i praktiken att ett registerkort (försäkringskort) läggs upp för den försäkrade och att denne tillställs ett bevis om kassatillhörigheten (försäkrings- besked).

Försäkrad skall i norrnalfallen under ett

kalenderår vara inskriven hos den försäk- ringskassa inom vars verksamhetsområde han är mantalsskriven. Det åligger kassan att inskriva barn fr.o.m. den månad varun- der barnet fyller 16 år. För sådant ändamål erhåller kassans centralkontor varje år från länsstyrelsens datakontor försäkringskort, försäkringsbesked, pensionspoängkort och och personavier för barn som under året fyller 15 år.

Av regeln för kassatillhörigheten följer att den som upphör att vara mantalsskriven inom området för en kassa och blir man- talsskriven inom en annan kassas område skall avföras som inskriven hos den förra kassan och i stället inskrivas i den senare kassan.

De båda viktigaste av de register som förs hos försäkringskassorna är försäkringsregist- ret och pensionspoängregistret.

F örsäkringsregistret består av försäkrings— kort för varje i kassan inskriven försäkrad. Registret är av betydelse främst för sjukför- säkringen. Varje registerkort innehåller identifieringsuppgifter samt uppgift om om- fattningen av den försäkrades sjukförsäk- ring, bl.a. hans placering i sjukpenningklass. Försäkringsregistret är i allmänhet utlagt på och sköts av vederbörande kassas lokal- kontor (men ej filialkontor). I Stockholm, Göteborg och Malmö är registret samlat på resp. centralkontor. För 10 lokalkontor inom Stockholms läns allmänna försäkrings- kassa förvaras registret på centralkontoret. Består lo'kalkontors verksamhetsområde av flera kommuner är registret samsorterat, dvs. ej uppdelat i ett register för varje kom- mun. Försäkringskortets framsida är av- sedd främst för notering av identifierings- och försäkringsuppgifter och baksidan för notering av uppgifter om utbetalad sjuk- hjälp m.m.

Pensionspoängregistret består av pensions- poängkort för de hos kassan inskrivna för- säkrade. Ett pensionspoängkort innehåller förutom identifieringsuppgifter bl.a. uppgift om varje års pensionspoäng. Registret finns på respektive centralkontor.

Bland de övriga register som förs är att uppmärksamma namnregistret. Detta består

väsentligen av från länsstyrelsernas datakon- tor mottagna personavier. Registret, som är sorterat i fonetisk följd efter efternamn och förnamn, fyller främst en sökfunktion. Som led i en försöksverksamhet har hos vissa försäkringskassor namnregistret ersatts med ett s.k. mantalsregister (se ovan 6.2.3).

6.3.4 Aviseringssambandet mellan försäk- ringskassa (AFK) och datakontor (DK) av- seende folkbokföringsuppgifter

a) Löpande avisering från DK till AFK. -— DK:s nummerband uppdateras som tidigare nämnts med inkommande registerändringar varje vecka. I samband därmed aviseras AFK medelst personavier om inträffade för- ändringar. I fråga om dödsfall sker dock även en manuell avisering omedelbart efter det att DK mottagit underrättelse om döds- fallet. I allmänhet sker denna avisering på särskild förteckning.

Aviseringen till AFK avser bl.a. följande registerändringar:

överföring från obefintligregister namnändring adressändring överföring till obefintligregister flyttning (även till och från utlandet) ändring av kyrkobokföringsår

ändring av personnummer

adoption beviljad

adoption hävd ändring av mantalsskrivningsförhållanden ändring av civilstånd och dag därför ändring av samhörighetsbeteckning ändring av nationalitet ändring av omyndighetsregistrering. Aviseringen till AFK omfattar endast per- soner som fyller lägst 16 år under kalender- året. Fr.o.m. vecka 45 t.o.m. vecka 52 om— fattar den dock även dem som fyller 15 år under året. Detta beror på att åldersklass- avisering sker vecka 44 (se nedan).

b) Periodisk avisering från DK till AFK. — Vecka 44 översänder DK till resp. cen- tralkontor personavi, försäkringskort och försäkringsbesked för dem som under året fyller 15 år.

c) Avisering från AFK till DK. — Avise-

ringen, som sker på särskild blankett, avser enbart ändring av en persons pensionsför— hållanden.

6.4 Nämndens bedömning

Vad angår frågan om lokal skattemyndig- hets resp. allmän försäkringskassas lämplig— het som lokalt folkregistreringsorgan gör sig i huvudsak följande synpunkter gällande.

Båda organen har redan nu genom sin verksamhet omfattande kontakter med all— mänheten och är i verksamheten beroende av uppgifter från folkbokföringen. Hos båda organen finns vidare erfarenhet av registre- ringsarbete.

En överflyttning av pastorsämbetenas uppgifter inom folkbokföringen till de all— männa försäkringskassorna skulle innebära att dessa tillfördes en ny och i förhållande till redan utövad verksamhet främmande uppgift. För de lokala skattemyndigheternas del skulle en motsvarande överflyttning in— nebära en från många synpunkter naturlig utbyggnad av den folkbokföringsverksam- het som myndigheterna genom mantals- skrivningen — och i Stockholm och Göte- borg även genom handhavande av den >>ci— vila» folkbokföringen — redan nu har an- svaret för. Den nuvarande ordningen i fråga om mantalsskrivningen innebär att denna är direkt avhängig av folkbokföringen (kyrko- bokföringen). Några skäl för att ändra detta förhållande föreligger inte enligt nämndens mening. Självfallet måste det från olika syn— punkter bedömas som värdefullt, bl.a. för att få en enhetlig tillämpning av besättnings- reglerna, om ansvaret för såväl den löpande folkbokföringen som mantalsskrivningen kunde läggas hos samma myndighet. Det bör framhållas att det — med hänsyn till det naturliga samband som föreligger mel- lan mantalsskrivning och beskattning _— näppeligen kan komma i fråga att från de lokala skattemyndigheterna överflytta hand- havandet av mantalsskrivningen.

Bland de lokala skattemyndigheternas uppgifter ingår f.n. att ombesörja registre— ringen för beskattningsändamål av juridiska personer och s.k. utbor (inom annan 'kom—

mun än hemortskommunen skattskyldiga fysiska personer) samt att svara för redovis- ning av ändringar i fastighetsbildningen och äganderätten till fastighet. Liksom angetts i fråga om mantalsskrivningen bör inte ifrågakomma att överflytta ansvaret för dessa uppgifter från lokal skattemyndighet. Vid sådant förhållande skulle en överflytt- ning av ansvaret för folkbokföringen till all- män försäkringskassa innebära att de olä- genheter, som i dagsläget är förbundna med att berörda uppgifter och kyrkobok- föringen ankommer på skilda myndigheter, konserverades.

Försäkringskassorna är — som tidigare utvecklats — inte några statliga organ. Man kan helt allmänt ifrågasätta lämpligheten av att på icke statliga organ lägga statliga uppgifter som inte står i ett direkt samband med den verksamhet dessa organ redan bär ansvaret för. Det torde med visst fog kunna göras gällande att ett överförande till för- säkringskassorna av pastorsämbetenas folk- bokföringsuppgifter inte bör ske med mind- re -kassorna samtidigt förstatligas. Att sam- tidigt förstatliga kassorna och på dem lägga den nya och omfattande uppgiften att fun- gera som lokala folkbokföringsmyndigheter skulle självfallet ställa kassorna inför en mängd svårlösta problem och försvåra den smidiga övergång i fråga om folkbokförings- ansvaret som är önskvärd. Lägger man folk- bokföringsuppgifterna på lokal skattemyn- dighet begränsas problemen till sådana som direkt sammanhänger med dessa uppgifters överförande. — I detta sammanhang må också erinras om allmän försäkringskassas ställning av försäkringsgivare inom sjukför- säkringen och formerna för denna försäk- rings finansiering (se ovan 6.3.1). Angivna förhållanden föranleder att försäkringskas- sorna — liksom tidigare uttalats i fråga om kommunerna -— inte är fria från ett visst partsintresse med avseende å folkbokföring- en.

Den nuvarande huvudregeln rörande för- säkrads kassatillhörighet innebär att veder- börande under ett kalenderår skall vara in- skriven hos den försäkringskassa inom vars verksamhetsområde han är mantalsskriven.

Tillhörigheten är alltså inte knuten till de aktuella folkbokföringsförhållandena. Den sålunda tillskapade ordningen är betingad i första hand därav att sjukförsäkringsavgif— ten upptas på den försäkrades debetsedel och uppbärs i samband med skatteuppbör- den. Även vissa administrativa fördelar har bedömts vara förenade med tillhörighetens anknytning till en sådan faktisk omständig- het som mantalsskrivningen utgör (se prop. 1946: 312). Skall försäkringskassorna på ett rationellt sätt kunna fungera som lokala folkbokföringsorgan torde en förutsättning vara att reglerna för kassatillhörigheten knyts till den försäkrades folkbokföring. De nyssnämnda administrativa fördelarna skulle därmed gå förlorade. Folkbokföringsärenden handläggs f.n. på det regionala planet av länsstyrelsen (vissa funktioner utövas därjämte av domkapitlet). Utöver att länsstyrelsen fungerar som regi- streringsmyndighet utgör den besvärsinstans i bl.a. ärenden om rätt kyrkobokföringsort. På riksplanet är CFU (från den 1 januari 1971 riksskatteverket) centralorgan för folk- bokföringsväsendet. Kammarrätten och re- geringsrätten utgör de högsta besvärsorga- nen i folkbokföringsfrågor. En principith liktartad organisationskedja är för handen för de lokala skattemyndigheternas vidkom- mande. Länsstyrelsen är sålunda chefsmyn- dighet (och besvärsmyndighet) för de lokala skattemyndigheterna i länet, CFU (riks- skatteverket) fungerar som centralmyndig- het, och kammarrätten och regeringsrätten utgör de högsta besvärsinstanserna för fler- talet av de ärenden som faller inom de lokala skattemyndigheternas verksamhets- område. — På socialförsäkringsområdet är organisationsbilden helt annorlunda. Tillsy- nen över försäkringskassorna tillkommer RFV och verket är därjämte besvärsinstans över kassorna. Som besvärsinstans över RFV fungerar försäkringsdomstolen. — Då det rimligen inte bör ifrågakomma att på ett mera genomgripande sätt förändra den etablerade folkbokföringsorganisationen på regional- och riksplanet, skulle en ordning med försäkringskassorna som lokala folk- bokföringsorgan innebära att man för kas-

sornas del fick laborera med olika tillsyns- och besvärsorgan för olika lhuvudgrenar av kassornas verksamhet.

I det föregående har frågan om försäk- ringskassas lämplighet som lokalt folkbok- föringsorgan diskuterats utan att ställning tagits till huruvida folkbokföringsverksam- heten skulle utövas vid centralkontoren eller vid lokalkontoren. Antalet kassor uppgår f.n. till 27. Detta innebär att kassornas terri- toriella områden är för stora för att folk- bokföringsverksamheten skulle kunna tän- kas ombesörjd vid centralkontoren. Lokal- kontoren, vilkas antal uppgår till 480, fun- gerar väsentligen som anmälnings— och ut- betalningsorgan inom den allmänna sjuk- försäkringen. Vid kontoren förs därjämte i allmänhet försäkringsregistren. I än högre grad än som tidigare uttalats i fråga om försäkringskassorna i allmänhet gäller att en överflyttning av pastorsämbetenas folk- bokföringsuppgifter till lokalkontoren skulle innebära att dessa tillfördes en ny och i förhållande till redan utövad verksamhet främmande uppgift. Även om det finns an- ledning förmoda att kontorsföreståndarna i allmänhet —— med hänsyn till utbildning och erfarenhet — är kapabla att efter erfor— derlig kompletterande utbildning ta ansvaret för de nypålagda uppgifterna, får dock, bedömt från synpunkten av tillgång till kvalificerad personal, förutsättningarna för ett friktionsfritt övertagande av folkbokfö- ringsuppgifterna bedömas som gynnsam- mare vid alternativet lokal skattemyndighet än vid alternativet försäkringskassas lokal- kontor.

Den gjorda genomgången torde ge vid handen att inte från någon av de synpunk— ter som belysts ovan allmän försäkrings— kassa skulle vara att föredra som folkbok- föringsmyndighet framför lokal skattemyn— dighet. Påtagliga fördelar med det sistnämn- da alternativet torde fastmer ha påvisats.

Från en ännu inte behandlad men viktig synpunkt kan de allmänna försäkringskas- sorna tänkas inta en fördelaktigare ställning än de lokala skattemyndigheterna för att handha folkbokföringsuppgifterna. Nämn-

den åsyftar härvid det förhållandet att den lokala folkbokföringsorganisationen måste vara uppbyggd på sådant sätt att allmänhe— tens berättigade krav på lokal service kan anses tillgodosedda.

Vissa allmänna synpunkter på service- spörsmålet har angetts i kap. 5. Bl.a. har där påvisats att den enskilde kan fullgöra sina enligt folkbokföringsförfattningarna åvilande skyldigheter i fråga om anmälning- ar m.m. utan att behöva inställa sig person- ligen hos folkbokföringsmyndigheten. Ej heller förutsätter beställningar av person- bevis o.dyl. sådan inställelse.

Oaktat de sålunda gällande bestämmel- serna förekommer för närvarande i betydan- de utsträckning att allmänhetens kontakter med pastorsexpeditionen i folkbokförings- ärenden sker i form av personliga besök på denna. Förklaringen härtill kan, såvitt angår vissa ärenden (t.ex. ansökan om hinders- prövning enligt giftermålsbalken ), vara att söka i det förhållandet att i sammanhanget erforderliga blanketter finns att tillgå endast på pastorsexpeditionen. En annan förklaring torde stå att finna däri att uträttandet av ett folkbokföringsärende ofta kombineras med annat ärende, avseende t.ex. avtal om kyrklig förrättning. Så kan förutsättas vara fallet beträffande förnamnsanmälan (diskus- sion av dop), hindersprövning (diskussion av vigsel) och dödsfallsanmälan (diskussion av jordfästning och/eller anskaffande av gravplats). En mera generellt tillämplig för- klaring är emellertid enligt nämndens me- ning att finna i det förhållandet att många medborgare inte känner till möjligheten att uträtta i princip samtliga folkbokförings- ärenden per post eller telefon. Skulle pas- torsämbetenas folkbokföringsuppgifter över- föras till annan myndighet får därför en upplysningsverksamhet rörande nämnda möjligheter särskild aktualitet.

Oaktat vad sålunda gäller kvarstår i prin- cip de tidigare (i kap. 5) angivna krav som av servicehänsyn måste ställas på den lokala folkbokföringsorganisationens uppbyggnad, nämligen att den enskilde —— i det begränsa— de antal fall varom här kan vara fråga — skall ha godtagbara möjligheter ur främst

avståndssynpunkt att uppsöka folkbokfö- ringsmyndigheten, att han på ett bekvämt sätt skall ha tillgång till de blanketter av olika slag som han kan ha behov av i folk- bokföringssammanhang och att han i före- kommande fall bör kunna få hjälp med blanketternas ifyllande.

Från de sålunda angivna synpunkterna framstår de allmänna försäkringskassorna med sina nära 500 lokal-kontor som ett i och för sig mera attraktivt alternativ än de 122 lokala skattemyndigheterna. Detta gäl- ler oaktat (se ovan 6.3.1) förekomsten av lokalkontor i olika delar av landet inte omedelbart bestämts av någon på förekom- mande servicebehov grundad, och för hela landet gällande organisationsplan.

Vid bedömandet av huruvida en lokali- sering av folkbokföringen till lokal skatte- myndighet kan anses tillgodose allmänhetens rimliga krav på service bör uppmärksammas att vid den genomförda fögderiindelningen just tillgodoseendet av allmänhetens krav på service utgjorde en av huvudprinciperna (se ovan 6.2.1). De lokala skattemyndighe— terna utövar redan nu en mycket omfattan- de service gentemot allmänheten (utöver utfärdandet av mantalsskrivnings- och taxe- ringsbevis är att nämna upplysnings- och rådgivningsverksamhet på skilda områden, främst inom beskattning och uppbörd). Nå- gon kritik innebärande att ifrågavarande serviceverksamhet fungerar otillfredsställan— de på grund av fögderikontorens begränsa- de antal och deras lokalisering har veter- ligen inte framförts.

Det nyss sagda _— liksom givetvis vad tidigare uttalats om möjligheterna att i folkbokföringsärenden anlita post och tele- fon — ger enligt nämndens mening fog för antagandet att en åtminstone ytligt sett radikal nedskärning av antalet registrerings— ställen från cirka 1 750 (antalet pastorsexpe- ditioner) till 122 (antalet fögderier) inte skulle få den effekten att allmänhetens ser- vicekrav skulle bli otillfredsställande till- godosedda. Detta utesluter inte att de möj- ligheter bör undersökas som kan stå till buds för att inom ramen för en enkel ad- ministration och rimliga kostnader förbättra

servicen i fråga. I första hand tänker nämn- den då på möjligheterna för den enskilde att på ett bekvämt sätt få tillgång till olika anmälningsblanketter (motsvarande) och att i förekommande fall få [hjälp med blanket- ternas ifyllande. Blanketter för flyttningsan- mälan finns redan i dagsläget att tillgå på postanstalterna och på försäkringskassornas lokalkontor (på de senare finns även blan- ketter för bostadsanmälan). Födelseanmäl- ningar skapar i normalfallen inga problem då de ankommer på vederbörande sjukhus (motsvarande). Blankett för anmälan av förnamn fås i samband med personbevis för förlossning. Det bör härtill anmärkas att nämnden föreslår sådana kompletterande bestämmelser i namnlagen att, då dop skett i svenska kyrkans ordning, anmälan från vederbörande präst om vid dopet givet namn skall godtas som behörigt gjord förnamns- anmälan. Anmälan om dödsfall sker form- löst, normalt i samband med att dödsbevis insänds (eller inges), och torde i allt större utsträckning ombesörjas av vederbörande begravningsentreprenör. Efter denna ge- nomgång synes av fall då den enskilde -— bortsett från förekommande beställningar av personbevis — har anledning att agera i ett folkbokföringsärende återstå i huvudsak endast hindersprövningsfallen. Av de olika för allmänheten avsedda folkbokförings— blanketter som förekommer torde också de i detta sammanhang aktuella vara de som kan skapa några egentliga ifyllnadsproblem. Skall särskilda »blankettställen» förekomma torde det därför vara 'i första hand blanket- terna för ansökan om äktenskapsbetyg och om hindersprövning som bör vara att tillgå på dessa ställen; att i förekommande fall även andra för allmänheten avsedda folk- bokföringsblanketter bör finnas tillgängliga torde ligga i sakens natur.

Med hänsyn till att, åtminstone ännu så länge, flertalet vigslar ingås i svenska 'kyr- kans ordning skulle det vara en lämplig ord- ning om även i fortsättningen blanketter för ansökan om äktenskapsbetyg och om hin- dersprövning fanns att tillgå på pastorsex- peditionerna. Erfarenhet av blanketterna i fråga finns företrädd på dessa expeditioner

och ett besök på en sådan expedition låter sig naturligt förenas med en begäran om eventuell lysning över det tillämnade äkten- skapet och diskussion av tidpunkt m.m. för en eventuell kyrklig vigsel. Den antydda lösningen framstår som så mycket natur- ligare som pastorsexpeditionerna —- med det sätt varpå församlingsregistreringen enligt nämndens intentioner avses bli ordnad _ äger tillgång till samtliga i sammanhanget relevanta folkbokföringsuppgifter om en person som är bosatt inom församlingen. Frågan huruvida pastorsämbetena bör ges befogenhet att med utnyttjande av tjänste— brevsrätten insända bl.a. ansökningar om hindersprövning till vederbörande lokala skattemyndighet, torde i förekommande fall få övervägas särskilt.

Det bör framhållas att den här skisserade ordningen med pastorsexpeditionerna som serviceorgan 'i folkbokföringsärenden i åt- minstone viss utsträckning är ägnad bibe- hålla församlingsprästerna vid de kontakt- möjligheter med församlingsborna som om— händerhavandet av folkbokföringsuppgifter- na i dagsläget skapar och som av flertalet präster bedöms som värdefulla. Även en från staten i organisatoriskt avseende fri— ställd kyrka kan — bl.a. mot den angivna bakgrunden — förutsättas vara beredd med- verka till serviceproblemens lösning på här föreslaget sätt.

Med pastorsexpeditionernas ovan skisse- rade funktion inom folkbokföringen kom- mer man i betydande mån ifrån en olägen- het som stundom ansetts följa med en av borgerlig myndighet ombesörjd folkbokfö- ring, nämligen att den enskilde i olika sam- manhang skulle bli nödsakad att hänvända sig till såväl den borgerliga myndigheten som församlingens pastorsexpedition.

Den nuvarande ordningen med vissa folk- bokföringsblanketter tillgängliga på postan- stalterna och vid försäkringskassornas lokal- kontor bör självfallet bibehållas om folkbok— föringsuppgifterna skulle överföras till 10— kal skattemyndighet. Det skulle också kunna övervägas att tillhandahålla blanketter på t.ex. kommunalkontoren. Enligt nämndens mening saknas dock behov av dylika kom-

pletterande blankettställen.

Som nämnden tidigare påvisat är, bortsett från serviceaspekterna, alternativet lokal skattemyndighet ur skilda synpunkter att föredra framför alternativet allmän försäk- ringskassa vid valet av folkbokföringsmyn- dighet. Nämndens behandling av service- problemen torde ha gett vid handen att dessa — även om alternativet lokal skatte- myndighet väljes -— kan ges en tillfredsstäl- lande lösning. Enligt nämndens bedömning bör därför en omläggning som innebär att folkbokföringsansvaret överförs till borger- lig myndighet inriktas på att överförandet skall ske till lokal skattemyndighet.

7. Principerna för en av lokal skattemyndighet

ombesörjd folkbokföring

7.1 Inledning

Den nuvarande kyrkobokföringen fyller så- väl ett kyrkligt som ett borgerligt registre- ringsbehov. Det är naturligt att ett överflyt- tande till de lokala skattemyndigheterna av pastorsämbetenas folkbokföringsuppgifter aktualiserar inte bara rent organisatoriska spörsmål utan även frågor som rör folkbok- föringens innehållsmässiga utformning. Så- lunda uppkommer frågan om lämpligheten att områdesmässigt behålla folkbokföringens anknytning till församling. Vidare reses kra- vet på att tillskapa ett urkundssystem som är utformat med utgångspunkt i huvudsak från de behov en civilt utövad folkbok- föring är avsedd att tillgodose. Bl.a. dessa spörsmål kommer att behandlas i detta ka- pitel.

Framställningen begränsas till spörsmål av mera principiell "betydelse. Beträffande nämndens utifrån sina principiella övervä- ganden gjorda ställningstaganden i olika konkreta frågor hänvisas till i Avd. IV in— tagna författningsförslag. — Det må härtill anmärkas att de författningar om folkregi— strering (och församlingsregistrering), till vilka förslag upprättats, för sin tillämpning givetvis kräver att anvisningar i olika hän- seenden utfärdas av den centrala tillsyns- myndigheten. Endast i undantagsfall tar nämnden i betänkandet upp spörsmål av anvisningskaraktär. Gällande anvisningar för kyrkobokföringen finns i huvudsak sam—

manförda i den handbok för kyrkobokfö- ringen som utgavs av CFU på våren 1969. Handboken aktualiseras genom utbytes- och tilläggsblad. Till stor del är anvisningarna av den art att de — efter vissa redaktionella justeringar -— kan tillämpas även efter en folkbokföringsreform enligt i betänkandet uppdragna riktlinjer. En del anvisningar blir inaktuella och i vissa fall blir nya anvisning— ar erforderliga. Det bör även erinras om att en omläggning av folkbokföringen själv- fallet måste kombineras med en genomgång av på området gällande formulär, därvid dessa anpassas till den nya situationen.

7.2 F olkbokföringens registerområde, m.m.

Den nuvarande kyrkobokföringen knyter an till församlingarna inte bara på det sätt att registreringen sker i princip särskilt för varje församling av svenska kyrkan utan även så att församlingen fungerar som det territoriella registerområdet. Detta framgår bl.a. av den nuvarande folkbokföringsför- ordningens definition av begreppet kyrko- bokföringsort, som anges vara den försam- ling i vilken en person är kyrkobokförd (8 5), och av bestämmelsen i 18 &, enligt vilken en person som inte är bosatt på viss fastighet dock anses bosatt i viss församling om det med tillämpning på församlingens område av vissa angivna, på fastighet till- lämpliga bosättningsregler kan anses att

han är bosatt inom området. Nämnda 18 & skapar underlag för att inom kyrkobokfö- ringen arbeta med registreringsrubriken >>på församlingen skrivna».

Vid en av lokal skattemyndighet ombe- sörjd folkbokföring saknas den naturliga — och praktiskt nödvändiga — anknytning till församlingen som registerområde som före- ligger vid folkbokföringssystemets nuvaran- de organisatoriska uppbyggnad. Från i förs- ta hand principiella utgångspunkter synes böra eftersträvas att den civilt utövade folk- bokföringen i territoriellt avseende knyter an till en borgerligt administrativ enhet. Den rent praktiska synpunkten bör även anläggas att — oaktat nämnden vid framläggandet av sina förslag har den nuvarande kyrka- statrelationen till utgångspunkt —— sådana lösningar bör eftersträvas att det uppbyggda regelsystemet på ett smidigt sätt låter sig anpassas till förhållandena i ett läge med en från staten i organisatoriskt avseende fri- ställd kyrka. Skulle exempelvis den situa- tionen inträffa att den framtida kyrka-stat- relationen utformas i enlighet med det av kyrka-statutredningen uppställda hypote- tiska C-läget, saknas sålunda varje skäl att i folkbokföringen använda sig av det — i ett sådant läge — rent kyrkliga församlings- begreppet.

Den borgerligt administrativa enhet som i första hand kan övervägas komma i fråga som registerområde är självfallet kommu- nen. På ett flertal samhälleliga områden (bl.a. på det sociala) är den enskildes rättig— heter och skyldigheter avhängiga av kom- muntillhörigheten. Denna tillhörighets be- tydelse i beskattningssammanhang bör vi- dare framhållas. Erinras bör även om det ömsesidiga samband som föreligger mellan fastighetsregistrering och folkbokföring samt om den utveckling som pågår för att inom fastighetsregistreringen nå fram till att varje kommun utgör ett registerområde med sam- ma namn som kommunen (se KK, 1968: 379, om uppläggande av nytt fastighetsre- gister, m.m.).

Enligt nämndens mening bör sålunda — om ett överförande av pastorsämbetenas folkbokföringsuppgifter skulle komma till

stånd — den församlingsanknytning på vil- ken de nuvarande folkbokföringsförfattning- arna är uppbyggda i princip bringas att upphöra och i förekommande fall ersättas av en kommunanknytning. Det bör dock beaktas att i fråga om det alldeles över- vägande antalet folkbokförda personer en författningsmässigt uttryckt territoriell an- knytning kan undvaras; genom folkbokfö- ringsfastigheten erhålles den styrning till skilda administrativa enheter som i olika sammanhang (exempelvis vid upprättande av röstlängder och taxeringslängder) är er- forderlig. Undantagsfallen representeras av de personer som enligt gällande ordning kyrkobokförs under rubrikerna >>på försam- lingen skrivna» eller >>utan känt hemvist». Med nämndens utgångspunkter kommer dessa att vid den civilt utövade folkbokfö- ringen primärt hänföras till viss kommun (inte såsom nu till viss församling). Som en konsekvens härav föreslår nämnden be- träffande den förstnämnda kategorien rubri- ken »på kommunen skrivna».

Beträffande de under rubrik folkbokför- da personerna är i övrigt att anföra att dessa — med hänsyn till den kyrka-stat- relation som den av nämnden skisserade ordningen utgår från och det därav föran- ledda förslaget för församlingsregistrering- ens ordnande (se kap. 8) —— måste försam- lingshänföras i samband med folkbokföring- en. Undantagsvis kan av omständigheterna framgå att en person som tillhör någon av de ifrågavarande kategorierna har en be- stämd anknytning till viss församling inom kommunen. Särskilt i storstäderna, där det övervägande antalet här avsedda personer förekommer, måste dock föreligga svårig- heter att på grundval av en materiell pröv- ning hänföra vederbörande till viss försam- ling. En administrativt enkel lösning av be- rörda spörsmål bör eftersträvas. Nämndens förslag i hänseendet innebär att möjlighet föreligger för centralmyndigheten för folk- bokföring att föreskriva att samtliga som folkbokförts under rubrik i en kommun skall anses hänförliga till en viss försam- ling inom kommunen, lämpligen den som enligt SCB:s förteckning över regionala ko-

der har den lägsta beteckningen. I sam- manhanget bör anmärkas att nämnden för— ordar vissa begränsningar när det gäller att folkbokföra en person under rubrik på kommunen skrivna. Sådan folkbokföring avses få ske endast om särskilda skäl före- ligger. I åtskilliga av de fall materiella för- utsättningar i och för sig finns för folkbok- föring under rubriken i fråga, avses så- lunda vederbörande ändå skola kvarstå som folkbokförd på den fastighet där han redan är-bokförd.

Avslutningsvis i detta sammanhang bör beröras de konsekvenser för de lokala skat- temyndigheternas del som folkbokföringens principiella anknytning till kommun kan för- anleda i fråga om intern organisation och folkbokföringsurkundernas handhavande. Den nuvarande kyrkobokföringen sker för varje församling, vilket bl.a. innebär att — även i de fall kyrkobokföringen för flera församlingar är sammanförd till en pastors- expedition — kyrkoböcker och andra regis- ter förs (och i förekommande fall är upp- sorterade) särskilt för varje församling. Den föreslagna ordningen med lokal skattemyn- dighet som lokalt folkbokföringsorgan och med kommunen som registerområde skapar en ny situation i här berörda avseende. Den nuvarande fögderiindelningen innebär att ett fögderi kan bestå av en enda kom- mun. Det omfattar emellertid oftast flera kommuner och därutöver (i vissa fall) en eller flera församlingar vilka ingår i en kommun som är delad mellan två fögderier. Att — med ersättande dock av församling med kommun — applicera den nuvarande ordningen i fråga om folkbokföringsurkun- dernas förande (uppsortering) är av prak- tiska skäl olämpligt. I storstadsfögderiema lär arbetsorganisatoriskt någon form av ter- ritoriell uppdelning -- naturligen anknytan- de till församlingarna — av fögderiet vara ofrånkomlig. I vart fall personakter och personaviregister torde i sådant fall böra finnas utlagda på de olika arbetsenheterna. I små fögderier synes det vara naturligt att arbeta på en enda arbetsenhet och att såsom en konsekvens därav folkbokföringsurkun-

dema förs (är uppsorterade) samlade för hela fögderiet. Mot denna bakgrund har nämnden funnit det lämpligt att i sina fram- lagda författningsförslag inte binda de 10- kala skattemyndigheterna vid ett kommun- vis upplagt urkundssystem. Principen bör alltså vara att antalet arbetsenheter inom ett fögderi bestäms utifrån rent arbetsorga- nisatoriska utgångspunkter. Antalet arbets- enheter bestämmer i sin tur om exempelvis en eller flera födelseböcker skall föras och om personakterna och personavierna skall sammanhållas eller ej för hela fögderiet. Vissa av centralmyndigheten — av hänsyn till bl.a. forskningsintressena och nödvändig- heten av en viss kontinuitet i fråga om folk- bokföringsurkunderna inom ett fögderi —- givna anvisningar kan dock komma att för- anleda begränsningar i den sålunda skisse- rade valfriheten.

7.3 F olkbokföringens urkundssystem, m.m.

7.3.1 Inledning

Vid övervägandet av en så genomgripande omläggning av den fortlöpande folkbok- föringens yttre gestaltning, som en överfö- ring av ansvaret för densamma från pastors- ämbetena till borgerlig myndighet skulle innebära, måste självfallet stor vikt fästas vid att redan från början få ett registrerings- system som är anpassat till den nya situa- tionen och som fyller nutida krav i fråga om effektivitet och ändamålsenlighet. När det gäller att bygga upp urkundssystemet kan det mot den angivna bakgrunden givet- vis inte komma i fråga att utan vidare flytta över hela det komplex av kyrkoböcker och register som i nuläget utgör folk- och kyrko- bokföringens urkunder. Med den samlade folk- och kyrkobokföring vi sedan länge haft i vårt land har tidigare saknats anled- ning att ta ställning till vilka urkunder i det nuvarande systemet som tjänar den civila folkregistreringens syften och vilka urkun- der som i första hand tillgodoser behovet av intern kyrklig bokföring. En uppspalt- ning i här berörda avseende är nödvändig i detta sammanhang.

Uppbyggnaden av urkundssystemet synes i övrigt böra ske med utgångspunkt från följande principer:

1. Alltför stora förändringar i förhållan— de till den gällande ordningen bör undvikas. Sådana förändringar är nämligen ägnade att äventyra den smidiga övergång i fråga om folkbokföringsansvaret som är önskvärd.

2. En för landet i dess helhet tillämplig ordning bör eftersträvas.

3. Möjligheterna till rationaliseringsvins- ter skall tillvaratas.

4. Urkundssystemet och uppgiftsregistre- ringen skall ej göras mera omfattande än som motiveras av de behov en civilt utövad folkbokföring avses skola fylla.

5. Systemet skall erbjuda godtagbara möjligheter t-ill rekonstruktion av förkom- men personakt.

6. Systemets möjligheter att erbjuda ma- terial för personhistorisk och annan på folk- bokföringsurkundema grundad forskning skall beaktas.

Frågan om vid utformningen av urkunds— systemet särskild hänsyn behöver tas till möjligheterna att ur folkbokföringsurkun- derna hämta de för befolkningsstatistiken erforderliga uppgifterna bör beröras i detta sammanhang. Till grund för befolkningssta- tistiken ligger för närvarande de summa- riska folkmängdsredogörelser som pastors— ämbetena varje år, under tiden den 21—31 januari, avlämnar till SCB. En sådan redo- görelse upptar —— med uppdelning på män och kvinnor -— å ena sidan den ökning av församlingens folkmängd som skett under det föregående året. Under särskilda rubri- ker anges därvid i vad mån ökningen hän- för sig till företagen administrativ reglering, födda, inflyttade från annan församling, in- flyttade från utlandet samt överförda från obefintligregister. Å andra sidan redovisas folkmängdsminskningen, specificerad enligt följande: genom administrativ reglering, döda, utflyttade till annan församling, ut- flyttade till utlandet samt överförda till obe- fintligregister. Det är naturligt om den upp- giftsskyldighet som sålunda åvilar pastors- ämbetena i viss utsträckning påverkat ut-

formningen av folkbokföringens nuvarande urkunder.

Utöver från pastorsämbetena erhåller SCB folkmängdsstatistiska uppgifter från datakontoren. Uppgifter lämnas varje vecka på magnetband, avsedda för datamässig be- handling hos SCB. Såvitt nu kan bedömas kommer befolkningsstatistiken vid den tid- punkt en omläggning i fråga om folkbok- föringsansvaret kan bli aktuell att vara helt grundad på de uppgifter datakontoren till- handahåller. Vid uppbyggandet av urkunds- systemet i en civil folkbokföring behöver därför särskild hänsyn ej tas till systemets möjligheter att tillhandahålla folkmängds- statistiska uppgifter.

7.3.2 Folkbokföring utan motsvarighet till församlingsbok?

Ett spörsmål av stor praktisk betydelse då det gäller att ta ställning till utformningen av urkundssystemet vid en civil folkbokfö- ring är om motsvarighet till den nuvarande församlingsboken skall ingå i systemet eller ej. Församlingsbok förs f.n. hos samtliga pastorsämbeten utom i Stockholm, där dock den lokala skattemyndigheten för det s.k. folkregistret. Detta kan i olika avseenden sägas vara en motsvarighet till församlings- boken. I Göteborg förekommer både för- samlingsbok och folkregister.

Det bör från början understrykas att dis- kussionen inte gäller att till lokal skatte- myndighet eventuellt överföra de nuvaran- de församlingsböckerna, oavsett huruvida dessa förs 'i bunden form eller enligt lös— bladssystem. Som tidigare berörts uppkom- mer, om folkbokföringen ej längre ombe- sörjes av pastorsämbetena, behov av en sär- skild kyrklig registrering (församlingsregi- strering). Det är naturligt — något som ock- så klart framgått vid de kontakter nämnden haft i frågan med företrädare för kyrkan — att man på kyrkligt håll anser att denna för- samlingsregistrering 'bör byggas upp med församlingsboken som den primära urkun- den. Denna uppfattning — och det därur härledda önskemålet att församlingarna får behålla sina församlingsböcker — måste en-

ligt nämndens mening respekteras. Utan att ingå i någon bedömning av de slutsatser av rättslig art som förhållandet må kunna för- anleda till är att erinra om den historiska aspekten att vår nuvarande folkbokföring är grundad på en av kyrkan uppbyggd och från början endast för dennas behov avsedd be- folkningsregistrering. Det bör vidare fram- hållas att med den relation mellan staten och svenska kyrkan som nämnden förklarat sig böra utgå från, staten inte kan undandra sig ansvaret för församlingsregistreringens behöriga ordnande. Då sålunda — efter ett eventuellt överförande av ansvaret för den löpande folkbokföringen till lokal skatte- myndighet — de nuvarande församlingsböc- kerna får förutsättas bli kvar hos pastors- ämbetena, blir den frågeställning som aktua- liseras under förevarande rubrik, om de nu- varande folkregistren i Stockholm och Göte- borg skall bibehållas samt motsvarighet till desamma upprättas för landeti övrigt.

F rågans tidigare behandling

Frågan om församlingsbokens slopande — inom ramen för ett bibehållet kyrkligt an- svar för den löpande folkbokföringen — har tidigare diskuterats vid skilda tillfällen. Då de nu ifrågasatta registren i allt väsent- ligt skulle utgöra en motsvarighet till de nu- varande församlingsböckerna, är de syn- punkter som framkommit i berörda sam— manhang relevanta även för den här aktu- ella frågeställningen. Den vidare behand- lingen bör därför inledas med en tillbaka- blickande översikt som även avser person- akternas införande och utnyttjande i vår folkbokföring.

Personakterna infördes i folkbokföringen genom 1946 års folkbokföringsförordning. Folkbokföringskommittén (SOU 1944: 52) föreslog att församlingsboken skulle bibe- hållas som kyrkobokföringens huvudurkund, dock i kombination med en enligt lösblads- system förd församlingsliggare bestående av personakter. I sammanhanget pekade kom- mittén bl.a. på vissa olägenheter av den rådande ordningen med flyttningsbetyg vil-

ken förutsatte en dubbel avskrivning: först från församlingsbok till flyttningsbetyg och sedan från betyget till annan församlings- bok. Olika möjligheter till felskrivning före— låg härvid.

Vid remissbehandlingen av betänkandet tillstyrkte — eller i vart fall lämnade utan erinran — det övervägande antalet remiss- instanser kommitténs förslag i ifrågavaran- de del.

I den proposition (1945 : 282), varigenom riksdagen bereddes tillfälle att yttra sig över principerna för en folkbokföringsreform, fann departementschefen det dubbelarbete, som en ordning med såväl församlingsbok som personakter innebar, motivera att sär- skild uppmärksamhet ägnades åt frågan om församlingsliggaren kunde helt ersätta för- samlingsboken. Mot ett sådant förslag ville departementschefen särskilt framhålla svå- righeterna att rekonstruera förkomna per- sonakter. Församlingsböckernas borttagan- de blev dessutom en förlust från forsknings- synpunkt. Huruvida det i en framtid kunde bli möjligt att minska dubbelarbetet genom att begränsa församlingsbokens innehåll eller genom att låta denna bok helt ersättas av församlingsliggaren fick enligt departe- mentschefens mening bli beroende av er- farenheterna av det nya systemet. I fråga om personakterna framhölls bl.a. deras obe- stridliga betydelse till förekommande av dubbel kyrkobokföring eller mantalsskriv- ning. Personakten var, genom den översikt över vederbörandes personliga förhållanden som den erbjöd, ägnad att bli en värdefull upplysningskälla för åtskilliga ändamål, bl.a. vid socialvårdsorganens bedömande av hem- ortsrätt och liknande frågor. Slutligen torde, enligt vad departementschefen vidare an- förde, de avlidnas personakter komma att tjäna som ett fullgott primärmaterial för dödsfallsstatistiken och ett värdefullt per- sonhistoriskt forskningsmaterial.

Den ordning som infördes genom 1946 års folkbokföringsförordning hade karaktär av kompromisslösning. Vissa av de fördelar ett system med personakter medförde till- varatogs, samtidigt som den hävdvunna

ordningen med församlingsbok bibehölls. Personaktens huvuduppgift angavs vara att ersätta de tidigare flyttningsbetygen. Konse- kvenserna av en sålunda begränsad uppgift för personakterna togs emellertid inte. I stället fastslogs personaktsanteckningarnas karaktär av originalanteckningar, likvärdiga med församlingsbokens. I 12 å i 1946 års förordning föreskrevs sålunda —— utöver att någon inte fick införas i församlingsboken med mindre personakt för honom fanns i församlingsliggaren —— att anteckning i för- samlingsboken om förhållande som skulle antecknas även i personakt inte fick ske om ej anteckning därom förut var gjord eller samtidigt gjordes i personakten. (Mot- svarande föreskrifter ges i 1967 års folkbok- föringsförfattningar eller med stöd av dessa utfärdade anvisningar.) Personakterna kom alltså inte att i förhållande till församlings- boken inta någon sekundär ställning; båda gavs karaktär av primärurkunder. —— Den tillskapade ordningen medförde helt natur- ligt en från bl.a. arbetssynpunkt icke önsk— värd dubbelregistrering i det kontinuerliga bokföringsarbetet, något som också påpeka- des av departementschefen. En eventuell framtida åtgärd att minska detta dubbelar- bete fick enligt departementschefen ske på det sätt att man begränsade församlingsbo- kens innehåll eller lät denna bok helt ersät- tas av församlingsliggaren.

Förslag om församlingsbokens slopande framfördes sedermera i en av statens orga- nisationsnämnd (SON) upprättad PM av den 4 oktober 1957 angående kyrkobok- föringen och mantalsskrivningen.

Som det viktigaste skälet för sitt förslag att slopa församlingsboken anförde SON att förandet av såväl sådan bok som person- akter —— vilka med några få undantag inne- håller samma uppgifter som församlings- boken —- innebar en synnerligen omfattande och arbetskrävande dubbelregistrering. An- talet dubbelregistreringar per år beräknades för hela riket överstiga två miljoner. Vidare erinrade SON om de arbets- och kostnads- krävande omskrivningar som ordningen med en bunden församlingsbok medförde och

vilka inte helt eliminerades med församlings- bok enligt lösbladssystem. Slutligen fram- hölls de risker för felskrivningar som vid den dubbla registreringen förelåg såväl i det löpande bokföringsarbetet som vid den periodvisa omskrivningen av församlings- boken. Såsom skäl för att bibehålla försam- lingsboken hade enligt SON främst anförts dels svårigheten att utan ledning av försam- lingsboken rekonstruera förkommen person- akt, dels bokens stora betydelse ur forsk- ningssynpunkt. I sin PM redogjorde SON ingående för möjligheterna att vid en kyrko- bokföring utan församlingsbok rekonstruera förkommen personakt och att bedriva forsk- ning av skilda slag. SON fann möjligheterna i berörda hänseenden vara tillfredsställande.

Under remissbehandlingen av PM av- styrktes i stort sett genomgående förslaget om församlingsbokens slopande. SCB ifråga- satte om förslaget skulle medföra några reella kostnadsbesparingar och framhöll vi- dare bl.a. de svårigheter som skulle upp- komma vid rekonstruktion av förkommen personakt. Riksarkivet tryckte i första hand på församlingsbokens stora betydelse ur forskningssynpunkt men ifrågasatte också om dess slopande skulle medföra de kost- nads— och arbetsbesparingar som SON syn- tes ha förutsatt. Länsstyrelsen i Värmlands län erinrade bl.a. om rekonstruktionssvårig- heterna samt bokens betydelse för forsk- ningen. I domkapitlens avstyrkande utlåtan- den framhölls mestadels nyss anförda syn- punkter; vissa domkapitel påpekade där- jämte den stora betydelse församlingsboken hade för pastoralvården. Svenska pastora- tens riksförbund tryckte särskilt på vissa fördelar av praktisk art som förekomsten av en församlingsbok medförde i det dag- liga arbetet på en pastorsexpedition. Svenska prästförbundet slutligen ansåg församlings- boken böra bibehållas av pastorala skäl, för släktforskningens skull och för att för- komna personakter lättare skulle kunna re- konstrueras.

I CFU:s betänkande Ny folkbokförings- förordning m.m. (SOU 1966: 16) framhölls, såvitt nu är av intresse, att återhållsamhet

med mera genomgripande reformer i fråga om kyrkobokföringssystemet syntes böra iakttas i avvaktan på att statsmakterna kun- de ta ställning till frågan om förhållandet mellan kyrka och stat och som följd därav ståndpunkt kunde tas i valet mellan kyrko- bokföring och löpande civil folkbokföring. Detta innebar, uttalades fortsättningsvis, bl.a. att församlingsboken borde bibehållas, dock med vidgad möjlighet till användning av lösbladssystem.

Nämndens bedömning

För att ett eventuellt framtida register av den art som här diskuteras skall medföra de fördelar, som i nuvarande läge ansetts vara förknippade med församlingsboken, måste det innehålla i huvudsak lika fullstän- diga uppgifter rörande en person som för- samlingsboken nu upptar och därmed kom- ma att innehålla i stort sett samma anteck- ningar som personakten för vederbörande. Vissa smärre avvikelser finns f.n. såvitt an- går anteckningarna i församlingsboken resp. personakten.

Innan diskussionen i huvudfrågan förs vidare är det av intresse att undersöka i vad mån berörda avvikelser kan innefatta något skäl mot ett urkundssystem utan mot- svarighet till församlingsboken. Endast så- dana uppgifter som förekommer i försam- lingsboken men inte i personakten tilldrar sig därvid uppmärksamhet. Dessa är följan- de:

1. Bostadsfastighetens beteckning.

2. Familjeställning för barnbarn och fos- terbarn som kan vara kyrkobokförda på fas- tigheten.

3. Föräldrarnas yrke i vissa fall (betr. barn).

4. För den som utflyttat till annan för- samling kyrkobokföringsfastighet och post- adress där. De olika punkterna kan kommenteras en- ligt följande.

1. Enligt nämndens författningsförslag kommer — med hänsyn till bosättningsfas- tighetens primära funktion inom folkbok- föringen — uppgift om folkbokföringsfas-

2. Angivandet av familjeställning för ifrågavarande barn är av betydelse för att klargöra samhörigheten med andra på fas- tigheten boende. Möjlighet finns att i per- sonakten för barnet införa erforderliga upp- gifter.

3. Berörda uppgifter torde endast i un- dantagsfall vara av betydelse.

4. Uppgiften är av intresse främst från

forskningssynpunkter. Utflyttningsboken (motsvarande) lämnar erforderliga upplys- ningar.

Sammanfattningsvis i denna del kan an- föras att det förhållandet att ett med ut- gångspunkt från den nuvarande församlings- bokens innehåll upprättat register i något avseende skulle komma att redovisa uppgif- ter som ej återfinns i personakten inte kan anses innefatta något skäl mot ett urkunds- system utan ett sådant register.

Det skäl för församlingsbokens slopande som innefattas i SON:s påpekande om den omfattande och arbetskrävande dubbelre- gistrering, som förandet av såväl försam- lingsbok som personakter innebär, är själv- fallet alltjämt bärande. Med hänsyn till de effektivitets- och rationaliseringssträvanden som under senare år i hög grad gjort sig gällande inom statsförvaltningen ter sig skä- let i dag snarare starkare än vid tidpunkten för SON:s förslag. Den dubbla registrering- en medför inte bara att ändringar avseende en inom församlingen bokförd persons för- hållanden måste antecknas i två urkunder (i åtskilliga registreringsfall i ytterligare nå- gon). Förhållandet föranleder också att vid varje flyttning över församlingsgräns en in- skrivning av ett flertal uppgifter från per- sonakten måste ske i inflyttningsortens för- samlingsbok. Ordningen framstår som i hög grad orationell. Antalet berörda inskriv- ningsfall skulle visserligen minska i en situa— tion med lokal skattemyndighet som an- svarig för folkbokföringen; i princip skulle inskrivningarna i fråga, dvs. nyuppläggning av registerkort, behöva ske endast vid fall av flyttning över fögderigräns. Antalet så- dana fall är dock betydande.

SON framhöll vidare de olägenheter ur arbets- och kostnadssynpunkt som är före- nade med den periodvisa omskrivningen av församlingsboken. På senare år har pastors- ämbetena i allt större utsträckning övergått till en ordning med församlingsbok enligt lösbladssystem. Enligt föreliggande uppgif- ter var vid årsskiftet 1969/70 så förhållan- det beträffande drygt 400 församlingar. Det har inledningsvis framhållits att man — om en motsvarighet till församlingsboken be- döms böra ingå i en civil folkbokförings urkundssystem —— får tänka sig ett av kort uppbyggt register med de nuvarande folk- registren i Stockholm och Göteborg som förebild. Detta innebär att man inte i detta sammanhang behöver tillmäta omskrivnings- olägenheterna den vikt som SON på sin tid gjorde. Bl.a. genom att lösbladssystemet ger möjlighet att gallra blad som endast redo- visar avgångna personer får registret längre livslängd än en bunden bok, något som är ägnat att minska behovet av omskrivning.

En särskild aspekt på det här behandlade spörsmålet, alltså om framtida folkbokfö- ring utan motsvarighet till församlingsbok, hänför sig till det faktum att fråga nu är, inte om en med kyrkobokföring samman- förd folkbokföring, utan om en av civil myndighet utövad folkbokföring. Som tidi- gare anförts förutsätter tillskapandet av ett urkundssystem, vari motsvarighet till för- samlingsboken ingår, att i samband med övergången av folkbokföringsansvaret regis- terkort uppläggs, vilka innefattar i stort sett samtliga de uppgifter som församlingsböc- kerna nu innehåller. Endast beträffande Stockholm och Göteborg, där folkregister finns hos den lokala skattemyndigheten, kan detta underlåtas. Åtgärden skulle bli både arbets- och kostnadskrävande och måste i tiden förläggas i nära anslutning till över- förandet av ansvaret för folkbokföringen från pastorsämbetena till de lokala skatte- myndigheterna. Även om åtgärden skulle låta sig praktiskt genomföras är den enligt nämndens mening ägnad att allvarligt även- tyra den smidiga övergång i fråga om folk- bokföringsansvaret som är önskvärd, inte minst från allmänhetens synpunkt.

De ovan behandlade olägenheterna av ett urkundssystem, i vilket utöver personakter- na särskilda registerkort ingår som primär- urkunder, är enligt nämndens mening så betydande att mycket starka skäl måste kun- na anföras om ett sådant system ändå skall tillskapas.

Det har redan påvisats att de differenser som innehållsmässigt föreligger mellan de nuvarande församlingsböckerna och person- akterna inte utgör något hinder för en folk- bokföring utan motsvarighet till försam- lingsboken.

Under remissbehandlingen av SON:s PM framhölls av flera domkapitel värdet av församlingsboken för det pastorala arbetet. Synpunkten saknar relevans i detta samman- hang där fråga är om en ordning med lokal skattemyndighet som registreringsorgan.

En annan synpunkt, som anfördes från kyrkligt håll under remissbehandlingen, var att tillgången till församlingsbok var ägnad att i vissa avseenden underlätta det dagliga expeditionsarbetet. Sålunda framhölls att ett personaktsregister, som volymmässigt med nödvändighet måste uppta betydligt större utrymme än en församlingsbok, var svårt att arbeta med. Vidare påpekades att man genom personakterna inte kunde erhålla den omedelbara överblick över familjesam- hörigheten som i olika sammanhang var önskvärd. De anförda synpunkterna, som är värda beaktande även i förevarande situa- tion, synes kunna kommenteras enligt föl- jande. Då författningarna förutsätter ett i princip samtidigt införande i församlingsbok och personakt kan invändningen om arbets- svårigheterna inte ha avseende på den fort- löpande registreringen utan torde åsyfta ut- färdandet av olika bevis som grundas på kyrkoböckerna. Till detta är att erinra om de numera föreliggande möjligheterna att utfärda personbevis på grundval av person- avierna. Såvitt angår invändningen om de sämre möjligheter till överblick över fa- miljesamhörigheten, som ett personaktregis- ter skulle erbjuda, må framhållas att vid en ordning med lokal skattemyndighet som re- gistreringsorgan personakterna av olika skäl synes böra ordnas efter mantalslängden, så-

ledes bl.a. med familjerna sammanhållna. Möjligheterna till omedelbar överblick över familjesamhörigheten blir vid en sådan ord- ning inte väsentligt sämre än om försam- lingsbok (folkregister) finns att tillgå. Av- slutningsvis i detta sammanhang bör erinras om att slopandet av församlingsboken inte kommer att ske som en isolerad åtgärd utan i förening med att en ny myndighet övertar ansvaret för folkbokföringen. Detta möjlig- gör en förutsättningslös utveckling av ar- betsrutiner, lämpade för ett bokföringssys- tern utan motsvarighet till församlingsbok.

De betänkligheter mot att tillskapa en ordning med folkbokföring utan motsvarig- het till församlingsbok, som må kunna här- ledas ur de ovan behandlade synpunkterna, är uppenbarligen — med beaktande av de fördelar som står att vinna med en sådan ordning — inte av beskaffenhet att på ett avgörande sätt kunna påverka ställnings- tagandet. Större vikt måste fästas vid fram- förda invändningar om svårigheterna vid ett sådant urkundssystem att rekonstruera för- komna personakter och att bedriva forsk- ning. Som tidigare nämnts redogjorde SON ingående för möjligheterna att vid en kyrko- bokföring utan församlingsbok tillgodose nämnda båda krav.

Att församlingsboken är av betydande värde såväl då det gäller att rekonstruera en förkommen personakt som vid forskning av olika slag är ställt utom tvivel. Det är vidare uppenbart att vid uppbyggnaden av ur- kundssystemet i en framtida civil folkbok- föring erforderlig hänsyn måste tas till re- konstruktions- och forskningsmöjligheterna.

Antalet personakter som anmälts som för- komna under de senaste fem åren framgår av sammanställningen överst i vidstående spalt.

I flertalet fall har uppgivits att person- akten förkommit under postbefordran. SON hade i sin promemoria en motsvarande sam- manställning som den ovanstående. Under 5-årsperioden 1952—1956 redovisades 399 anmälda fall där personakten förkommit. Siffran för definitivt förkomna akter angavs till 325. Det bör framhållas att antalet re-

Antal personakter

Som Som senare Som defini- anmälts anmälts tivt för- År förkomna återfunna kommit 1965 59 15 44 1966 55 19 36 1967 50 8 42 1968 48 28 20 1969 28 20 8 Summa 240 90 150

konstruktionsfall reellt sett är betydligt färre än de redovisade siffrorna ger vid handen. Flertalet personakter har uppgivits förkom- ma under postbefordran, vilket innebär att det ofta är personakterna för en hel familj som kommit bort. Rekonstruktionsarbetet avseende flera personakter kan alltså ske i ett sammanhang. Den synpunkten må vi— dare anföras att med ett färre antal folkbok- föringsen'heter antalet förkomna personak- ter kan antas bli mindre än vid nuvarande ordning; endast vid flyttningar över fögde- rigräns blir postbefordran aktuell.

Även om, vilket de redovisade siffrorna ger vid handen, antalet förkomna person- akter är förhållandevis litet och kan för- väntas sjunka, är det uppenbart att möjlig- het skall föreligga att i huvudsak på grund- val av folkbokföringens övriga urkunder rekonstruera en personakt på ett tillfreds- ställande sätt. Vad som skall krävas för att berörda möjligheter skall anses som till- fredsställande kan alltid vara föremål för olika uppfattningar. Nämnden uppställer som krav att systemet skall dels medge rekonstruktion av i vart fall samtliga för vederbörande person aktuella uppgifter, dels möjliggöra rekonstruktion med rimlig ar- betsinsats. Med hänsyn till att trots allt fråga är — båda absolut och relativt — om ett mycket litet antal rekonstruktionsfall framstår det första kravet som det primära.

Otvivelaktigt är den nuvarande försam- lingsboken ägnad att i betydande mån un- derlätta rekonstruktionen av en förkommen personakt. Att möjlighet finns att på ett god- tagbart sätt rekonstruera en personakt även utan tillgång till församlingsbok (motsva-

rande) påvisades på sin tid av SON i dess förut nämnda PM angående kyrkobokfö- ringen och mantalsskrivningen. Det förslag till urkundssystem som nämnden redovisar under nästföljande rubrik skiljer sig, såvitt här är av intresse, endast i fråga om detaljer från det system varifrån SON utgick vid sin undersökning av rekonstruktionsmöjlig— heterna. Nämnden saknar anledning att här närmare uppehålla sig vid de metoder som SON ansåg kunna komma till användning i sammanhanget. Den omständigheten att nu är fråga om en civil, av lokal skattemyndig- het ombesörjd folkbokföring medför att vid bedömningen av rekonstruktionsmöjlighe- terna i vissa avseenden andra förutsättning- ar föreligger än dem SON hade att arbeta utifrån. Sålunda förefinns i den här aktuella situationen ej något behov att rekonstruera vissa uppgifter av internt kyrkligt intresse (såsom om konfirmation). Att lokal skatte- myndighet förutsätts vara ansvarig för folk- bokföringen innebär vidare, inte bara att er- farenheter från myndigheten eljest åvilande uppgifter kan utnyttjas i rekonstruktionsar- betet utan även att detta — med hänsyn till folkbokföringsenhetens större geografiska omfång — i betydligt högre grad än tidi- gare kan bedrivas på grundval av inom myndigheten tillgängliga handlingar.

SON fann särskilda svårigheter vara före- nade med att i ett rekonstruktionsfall ut- röna om en man antecknats vara fader till barn u.ä. Då det syntes SON vara tveksamt om man —- särskilt då fråga var om sådana barn som var trolovningsbarn eller beträf- fande vilka fadern avgett arvsrättsförklaring — kunde godta att rekonstruktion i berörda avseende stundom ej kunde ske, föreslog SON en särskild registrering av föräldrar till dylika barn. SON gjorde dock den reserva- tionen i sammanhanget att den förklarade en förutsättning för förslaget vara att upp- gifterna i fråga kunde anses böra tillmätas så stor vikt att man under alla omständig- heter måste försäkra sig om att alltid kunna rekonstruera desamma.

SON:s ifrågavarande förslag om särskild registrering är att se mot bakgrund av de regler rörande utomäktenskapliga barns

arvsrätt som gällde intill den 1 januari 1970 och den rättskonstitutiva verkan som i vissa fall tillkom en anteckning i kyrkobok om sådant barns ställning av trolovningsbarn eller eljest arvsberättigat efter sin fader. Med den ordning med legal arvsrätt jämväl på fädernet som efter nyssnämnda tidpunkt generellt tillkommer barn u.ä. har kravet på absoluta rekonstruktionsmöjligheter i det här avhandlade avseendet minskat i bety- delse. Barnets arvsrätt ärinte längre —- bort- sett från vissa fall då barnet är fött före den 1 januari 1970 — beroende av särskil- da förhållanden som konstituerar arvsrät- ten och beträffande vilka anteckning görs i folkbokföringen. Kvar står olägenheten att det, då fråga är om en rekonstruerad per- sonakt, inte i samband med en boutredning kan med ledning av den avlidnes personakt med säkerhet utrönas om barn u.ä. finns eller ej. Då detta i åtskilliga fall, eftersom barnet (eller ställföreträdare för detta) på grund av ovetskap om dödsfallet underlåter att anmäla sig som dödsbodelägare, är en för- utsättning för att barnets rätt skall tillvara- tas, finns risk för att rättsförluster kan in- träda. Genom att på personakten anges att densamma är rekonstruerad och vederbö- rande boutredare därigenom ges anledning att på annat sätt undersöka om barn u.ä. möjligen kan finnas, torde berörda risk kunna begränsas. Under alla omständighe- ter anser nämnden en särskild registrering av den art SON föreslog kunna undvaras. Däremot kan — för att förbättra rekon- struktionsmöjligheterna -— övervägas att an- visningsvägen föreskriva att faderskap till barn u.ä. skall antecknas, inte bara i veder- börliga personakter utan också i födelsebo- ken i faderns — eventuellt också moderns — födelsehemort.

Sammanfattningsvis i den här behandlade frågan vill nämnden anföra att enligt dess bedömning möjlighet finns att inom ramen för ett urkundssystem utan motsvarighet till församlingsbok tillgodose de krav i fråga om rekonstruktion av förkommen personakt som rimligen kan uppställas. Det kan an- märkas att den ordning för församlings- registreringen nämnden skisserat (se kap. 8)

är ägnad att underlätta en i förekommande fall erforderlig rekonstruktion av personakt. Då ovisshet råder om resultatet av det på- gående utredningsarbetet i kyrka-statfrågan och därmed formerna för en framtida per- sonregistrering inom svenska kyrkan, bör dock vid bedömandet av föreliggande re- konstruktionsmöjligheter hänsyn ej tas till förekomsten av den vid sidan av folkbok— föringen utövade församlingsregistreringen.

I den kritik mot SON:s förslag att slopa församlingsboken som avsåg den försvårade forskningen framhölls särskilt att försam— lingsborna i församlingsboken antecknades i sitt lokala och sociala sammanhang samt att boken möjliggjorde för forskaren att både bakåt och framåt i tiden följa inte bara de enskilda individerna och familjerna utan även de olika samhällsgrupperna samt ock- så befolkningsomflyttningarna i stort. I bo- ken fanns för all framtid varje församlings- bo antecknad i sin relation till andra indivi— der i församlingen. De synpunkter som så- lunda anfördes i fråga om församlingsbo- kens betydelse ur forskningssynpunkt hade till utgångspunkt en församlingsbok i hävd- vunnen bunden form. Rörande den utveck- ling i fråga om församlingsbokens form som skett hänvisas till tidigare (s. 66) lämnad uppgift. Som i annat sammanhang anförts torde en ordning med ett särskilt register (som en motsvarighet till församlingsboken) vid sidan av personakterna förutsätta att registret förs enligt lösbladssystem. I viss utsträckning försvinner härvid de fördelar ur forskningssynpunkt som tillmätts för- samlingsboken. Ett lösbladssystem förutsät- ter att inaktuella blad utgallras och insätts i ett avställningsregister. Registret kommer således att omedelbart ge upplysningar en- dast om den på en viss fastighet vid den aktuella tidpunkten bokförda personkretsen (detta under förutsättning att registret är sorterat i kameral ordning). Genom att — såsom nu sker i de fall församlingsbok förs enligt lösbladssystem — insortera avställda registerkort på resp. fastighet skulle dock kunna skapas i stort sett likvärdiga förutsätt- ningar för forskning avseende förfluten tid

som de, vilka en bunden församlingsbok er- bjuder (detta förutsätter då att vid varje flyttning från en fastighet till en annan nytt registerkort uppläggs). Om ett register som det nu diskuterade ej ingår i urkundssyste- met återstår den —— enligt nämndens bedöm- ning — godtagbara möjligheten att för mot- svarande forskning använda mantalslängder- na. Bland de olägenheter som är förbundna med mantalslängderna som forskningsun- derlag är väl främst att nämna det förhål- landet att av dessa ej kan inhämtas uppgift om personer som flyttat såväl till som från en fastighet under tiden mellan två mantals- skrivningar. I och för sig skulle denna olä- genhet kunna undanröjas genom att den i Stockholm förekommande ordningen med ett särskilt flyttningsregister (se 58 5 FBK) gjordes generellt tillämplig. Det merarbete och de kostnader som är förenade med en sådan lösning verkar dock avhållande.

Sammanfattningsvis i frågan om möjlig- heterna och lämpligheten av att bygga upp urkundssystemet vid en framtida civil folk- bokföring utan att däri ingår en motsvarig- het till den nuvarande församlingsboken vill nämnden anföra följande. Fördelarna med att slippa den dubbelregistrering som en ordning med ett särskilt register vid sidan av personakterna med nödvändighet för med sig ligger i öppen dag. De är så påtagliga att nämnden ansett sig kunna underlåta att närmare undersöka de bespa- ringar i fråga om kostnader och arbetskraft som står att vinna genom att låta primär- registreringen ske enbart i personakterna. Den nyuppläggning av registerkort för stör- re delen av svenska folket som tillskapandet av ett särskilt register förutsätter och som måste ske i nära anslutning till överförandet av ansvaret för den löpande folkbokföring- en från pastorsämbetena till lokal skatte- myndighet, är vidare ägnad att äventyra en smidig övergång av detta ansvar. Med hän- syn till det anförda kan det enligt nämndens mening komma i fråga att vid en av lokal skattemyndighet utövad folkbokföring till- lämpa ett system med ett särskilt register vid sidan av personakterna endast om sär-

skilda skäl kan åberopas för en sådan ord- ning. Olägenheterna av att endast ha person- akterna som primärurkunder hänför sig i första hand till att svårigheter skulle kunna uppstå dels vid forskning av olika slag, dels vid rekonstruktion av förkommen person- akt. Såvitt angår forskningen är nämnden medveten om att denna i viss utsträckning försvåras om urkundssystemet byggs upp med personakterna som de enda primärur- kunderna. Enligt nämndens bedömning är dock de fördelar som är förenade med ett dylikt begränsat urkundssystem så stora att hänsynen enbart till forskningsaspekterna inte kan anses motivera förekomsten av ett särskilt register vid sidan av personakterna. Ej heller anser nämnden de svårigheter som i vissa fall kan uppkomma att utan tillgång till ett sådant register fullständigt rekonstru- era en förkommen personakt i sig eller bedömda tillsammans med forskningssvårig- heterna motivera en sådan ordning.

Med hänsyn till de sålunda gjorda över- vägandena förordar nämnden att urkunds- systemet vid en av lokal skattemyndighet ombesörjd folkbokföring byggs upp med utgångspunkt från att någon motsvarighet till församlingsbok inte ingår i detsamma.

7.3.3 Urkundssystemet i övrigt

Som tidigare angetts bör en huvudprincip vid tillskapandet av urkundssystemet vara att alltför radikala förändringar skall und- vikas. Mot denna bakgrund synes det natur- ligt att till utgångspunkt för den fortsatta diskussionen ta de kyrkoböcker och andra register som anges i 11 & FBK och för varje urkund överväga behovet av densam- ma i en civil folkbokföring. Endast i be- gränsad utsträckning kommer därvid att beröras de formulärjusteringar som kan för- anledas av att urkundema skall tillgodose endast den civila folkregistreringens behov.

1. Födelse- och dopbok. — Boken är be- tydelsefull bl.a. vid rekonstruktion av för- kommen personakt och är värdefull för forskningen. Den utgör vidare — jämte and- ra kyrkoböcker och register — underlag för uppgifterna i de summariska folk-

mängdsredogörelserna. Med av nämnden in- tagen ståndpunkt i fråga om statistikuppgif- terna (se ovan 7.3.1) behöver vid övervä- gandet av bokens bibehållande i det civila urkundssystemet hänsyn ej tas till bokens sistnämnda funktion. (Beträffande de fort- sättningsvis behandlade kyrkoböckerna och registren underlåter nämnden att särskilt ange dessas eventuella funktion i folk- mängdsstatistiska sammanhang.) Boken bör enligt nämndens mening ingå i det civila registreringssystemet. Vid ett sådant system saknas dock intresse att registrera den kyrk- liga förrättning som dopet utgör. En viss omredigering av formuläret för boken är därför erforderlig. Därjämte framstår en ändrad benämning, förslagsvis >>födelsebok», som påkallad.

2. Konfirmationsbok. — Boken är av rent kyrkligt intresse och har ej sin plats i ett civilt registreringssystem.

3. Äktenskapsbok. — Som i annat sam- manhang närmare behandlas kommer vid ett överförande av ansvaret för den löpande folkbokföringen till lokal skattemyndighet den nuvarande hindersprövningen ävensom utfärdandet av för vigsel erforderliga hand- lingar att ankomma på denna myndighet. Någon form av bevaknings- och kontroll- register erfordras därvid. Boken, som också tillgodoser ett rekonstruktionsbehov och även kan vara av betydelse för forskningen, bör därför ingå i urkundssystemet.

4. Död— och begravningsbok. — Boken tjänar bl.a. syftet att bevaka efterlevnaden av begravningskungörelsens bestämmelser om tid inom vilken gravsättning eller eldbe- gängelse skall ske. Den ger vidare besked om orten där den avlidne (eller askan av honom) är gravsatt. Tillsammans med ut- flyttningsboken fullgör boken också funk- tionen att vara ett församlingens avgångs- register och är bl.a. av detta skäl värdefull ur forskningssynpunkt. De funktioner bo- ken sålunda fyller måste självfallet tillgodo- ses även i ett civilt urkundssystem. Det mest ändamålsenliga sätt varpå detta kan ske synes nämnden vara att på personakten in- föra uppgifterna om gravsättning och eld- begängelse och att sammanföra de avlidnas

personakter till ett särskilt register (död- registret). Komplikation uppstår endast i det fåtal fall då den dödes folkbokföring ej kan utredas (se 15 & fjärde st. FBK). I dessa fall torde de erforderliga anteckning- arna få göras i särskilt register hos den lokala skattemyndighet som mottagit anmä- lan om dödsfallet. Det torde kunna ankom- ma på den centrala tillsynsmyndigheten att utfärda erforderliga anvisningar härom.

5. Församlingsliggaren. — Att person- akterna i form av ett register måste ingå i urkundssystemet behöver ej närmare moti- veras. I och för sig skulle kunna komma i fråga att som benämning på registret an- vända det neutrala ordet »personaktsregis- ter». Då emellertid också såväl det före- slagna dödregistret som emigrant- och obe- fintligregistren består av personakter fram- står en sådan benämning som principiellt olämplig. >>Folkregister» synes nämnden vara en i sammanhanget bättre benämning. Att detta ord förekommer i det nuvarande systemet i en annan betydelse torde inte vara ägnat att medföra några olägenheter.

6. Församlingsboken. -— Att motsvarig- het till församlingsboken enligt nämndens mening ej bör ingå i ett civilt urkundssystem har tidigare angetts. 7 och 8. Obefintligregister och emigrant— register. —— Registren, vilka innehåller per- sonakter för personer som under vissa i folkbokföringsförfattningarna angivna för- utsättningar avförts från den aktuella bok- föringen, fyller en funktion även i ett civilt registreringssystem. 9 och 10. Inflyttningsbok och utflytt- ningsbok. _- Inflyttningsboken utnyttjas som ett diarium över pastorsämbetets beslut om kyrkobokföring och för bevakning av att rekvirerade personakter för i densamma in- skrivna personer kommer pastorsämbetet tillhanda. Den fungerar därjämte -— tillsam- mans med födelse- och dopboken —— som ett register över personer som under året till- förts församlingen. På motsvarande sätt fungerar utflyttningsboken (tillsammans med död- och begravningsboken) som ett av- gångsregister för församlingen. Genom sina nämnda funktioner — att utgöra tillkomst-

resp. avgångsregister — är de båda böcker- na värdefulla hjälpmedel inte bara i det dagliga expeditionsarbetet utan framför allt vid personforskning. De funktioner böcker- na fullgör måste på något sätt tillgodoses inom ramen för det civila urkundssystemet. De manuella införingar av ett flertal upp- gifter som den nuvarande ordningen förut- sätter torde man därvid försöka undvika. Följande förfarande kan övervägas.

Vid inflyttning från annat fögderi tas kopia av flyttningsanmälningen. Kopian an- vänds som bevakningshandling och insätts sedan i en särskild övervakningsavdelning i ett inflyttningsregister; sedan personakt(er) mottagits överförs den till registrets huvud- avdelning. Flyttningsanmälningen används som personaktsrekvisition och ingår sedan — med notering om att personakt(er) översänts — i ett utflyttningsregister hos utflyttnings- fögderiet. Att mera permanent ha inflytt- nings- och utflyttningsregister som består av flyttningsanmälningar eller kopior därav är bl.a. av arkivaliska skäl ingen lycklig lös- ning. Sedan ett kalenderår gått bör därför ifrågavarande kortregister ersättas av data- mässigt framställda förteckningar (fögderi- vis) över inflyttade resp. utflyttade. Even- tuellt kan ifrågakomma att framställa för- teckningarna endast vartannat eller vart tredje år. Rörande de tekniska förutsätt- ningarna för datamässig framställning av förteckningarna hänvisas till Bil. 3. Den här beskrivna ordningen synes i förhållande till det nuvarande systemet med manuellt och kronologiskt förda böcker medföra inte en- dast en arbetsmässig vinst utan torde ha fördelar även utifrån forskningssynpunkter. I vissa sammanhang kan det dock framstå som en olägenhet att flyttningslängderna av tekniska skäl inte kan innehålla uppgift om den dag fr.o.m. vilken folkbokföringen på inflyttningsfastigheten gäller. Genom före- skrifter om fördröjd gallring av de hand- lingar som ingår i kortregistren kan man dock i stort sett undanröja nämnda olägen- het.

1 1. F örsamlingsregistret. ——- De i registret ingående personavierna utgör medium för aviseringsutbytet mellan å ena sidan pastors-

ämbetena och å andra sidan länsstyrelsernas datakontor. Registret, som regelmässigt är sorterat efter personnummer, fullgör där- jämte en sökfunktion. Ett personaviregister måste självfallet ingå i det civila registre- ringssystemet. Sådant register finns redan hos samtliga lokala skattemyndigheter utom de i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län. De nuvarande församlings- registren avses bli kvar hos pastorsämbetena (se kap. 8). Nyframställning av personavier blir alltså erforderlig såvitt angår de tre storstadslänen. — F.n. förs enligt CFU:s anvisningar som en del av församlingsre- gistret ett avgångsregister vilket innehåller personavier för personer som flyttat ur för- samlingen, avlidit eller överförts till obe- fintligregister. Registret kan i viss mån sägas vara ett dubblettregister — de uppgifter registret innehåller kan i förekommande fall mestadels erhållas ur död- och begravnings— boken, utflyttningsboken eller obefintlig- registret — och dess bibehållande kan på den grund ifrågasättas. Erfarenheten torde emellertid ge vid handen att registret har en funktion att fylla i det praktiska arbetet. Nämnden förordar därför att registret bibe- hålls i det civila urkundssystemet. Sedan er- farenheter vunnits av detta torde det an- komma .på riksarkivet att överväga lämpliga gallringsföreskrifter.

I enlighet med det anförda föreslår nämn- den att urkundssystemet vid en av lokal skattemyndighet ombesörjd löpande folk— bokföring skall bestå av följande register, nämligen

födelsebok

äktenskapsbok folkregister dödregister obefintligregister emigrantregister inflyttningsregister utflyttningsregister personaviregister.

Som omnämnts i annat sammanhang förs hos de lokala skattemyndigheterna i de tre storstadslänen inte något personaviregister.

I stället har dessa myndigheter tillgång till s.k. mantalsregister, dvs. bundna och i alfa- betisk ordning uppställda förteckningar över länets eller i vissa fall mindre områdens mantalsskrivna befolkning över 15 år. Hos ifrågavarande lokala skattemyndigheter har man genomgående haft den erfarenheten att nämnda register är ett värdefullt hjälpmedel vid fullgörandet av åtskilliga av de arbets— uppgifter som ankommer på lokal skatte- myndighet. Redan med utgångspunkt från nulägesförutsättningarna skulle alltså kun- na övervägas att ge samtliga lokala skatte- myndigheter tillgång till sådana register. Skulle folkbokföringsuppgifterna överföras accentueras de lokala skattemyndigheternas behov av tillgång till ett sökregister av den typ mantalsregistret representerar. Respek- tive mantalsregisters geografiska omfattning ävensom lämpligheten av att eventuellt låta registren omfatta jämväl dem som är under 15 år torde i förekommande fall få över- vägas av den centrala tillsynsmyndigheten (riksskatteverket).

7.4 Mantalsskrivningen

Även om den löpande folkbokföringen överflyttas på lokal skattemyndighet kvar- står med hänsyn till de rättsverkningar som är knutna till mantalsskrivningen (se härom i kap. 6) behovet att årligen fixera befolk- ningsläget vid en viss tidpunkt. Det krav på korrekt redovisning av personerna, såväl i fråga om själva urvalet som beträffande t.ex. rösträttshinder, vilka måste uppställas med avseende på mantalslängden (jfr 61 & FBK), medför vidare att den nuvarande år- liga kontrollen av uppgifterna i länsstyrel- sens register mot folkbokföringen i vart fall tills vidare måste bibehållas. Det är emeller- tid inte uteslutet att förbättrad datateknik och effektivare successiv kontroll och upp- följning av registreringen av de förändring- ar i fråga om folkbokföringen som aviseras till länsstyrelsen framdeles kan möjliggöra att nuvarande kontrollförfarande förenklas eller blir överflödigt.

Nämnden finner inte i detta sammanhang påkallat att — bortsett från vad som ome-

delbart betingas av att folkbokföring och mantalsskrivning kommer att ombesörjas av samma myndighet — föreslå några större förändringar i fråga om mantalsskrivningen eller det därtill knutna förfarandet. Dock bör i konsekvens med de synpunkter i fråga om folkbokföringens registerområde som ut— vecklats tidigare i detta kapitel mantals— skrivningens nuvarande anknytning till — utöver kommun — församling bringas att upphöra. Det bör framhållas att ändringen är av principiell natur; när det gäller exem- pelvis mantalslängdens uppläggning krävs alltjämt av praktiska skäl en uppspaltning på församlingar och andra administrativa områden. Liksom f.n. synes härför erforder- liga bestämmelser kunna ges anvisningsvä- gen.

8. Församlingsregistreringen

8.1 Inledning

Med den på en hand samlade folk- och kyrkobokföring som vi haft och har i vårt land har anledning saknats att närmare un- dersöka behovet och utformningen av en registrering som är anpassad enbart för kyrkliga ändamål. Spörsmålet aktualiseras självfallet i en situation där pastorsämbete- nas folkbokföringsuppgifter överförs till

borgerlig myndighet. Nämnden utgår —— såsom tidigare ut- vecklats —— i förevarande utredningssam-

manhang från den relation mellan staten och svenska kyrkan som f.n. råder. Beträf- fande motiven för att nämnden utifrån denna utgångspunkt funnit sig böra ta upp frågor som sammanhänger med den ifråga- varande kyrkliga registreringen hänvisas till kap. 2.

När det gäller att utforma ett system för registreringen i fråga är det självfallet svårt att undvika att komma in på frågor vilkas lösning kräver värderingar av den art som bör göras inom ramen för det pågående ut- redningsarbetet kyrka—stat. En strävan från nämndens sida vid dess överväganden i den- na del har varit att —- när det gäller frågor som är av nyssnämnda art —— inte låta andra värderingar komma till uttryck än sådana som torde kunna härledas utifrån den nu gällande kyrka-statrelationen. Det ligger vidare i sakens natur att vid den tid- punkt en folkbokföringsreform enligt de

riktlinjer som skisserats i betänkandet kan bli aktuell att genomföra, utredningsarbetet i kyrka-statfrågan kan ha fortskridit dithän att andra värderingar anses böra komma till uttryck i fråga om registreringssystemets uppbyggnad än dem nämnden funnit sig ha att utgå från. Detta gäller bl.a. den särställ- ning i förhållande till andra samfund som svenska kyrkan vid folkbokföringens nuva— rande organisation har —— och enligt nämn- dens nedan intagna förslag föreslås få om folkbokföringsuppgifterna vid oförändrad kyrka-statrelation skulle föras från pastors— ämbetena —- i fråga om möjligheterna att hålla sin registrering aktuell.

Av olika skäl bör den här avsedda regi- streringen inte benämnas kyrkobokföring. Sistnämnda begrepp (eller böjningsform där- av) återfinns sålunda i ett flertal gällande författningar med syftning på vad som i de föreslagna folkregistreringsförfattningarna benämns folkbokföring. Problemet om över- sättning av »kyrkobokföring» till >>folkbok- föring» kan lösas genom övergångsbestäm- melse till lagen om folkregistrering; detta dock endast under förutsättning att >>kyrko- bokföring» framdeles ej används i själv- ständig betydelse. Som benämning på den särskilda kyrkliga registreringen har nämn- den' valt ordet »församlingsregistrering», vilket synes nämnden på ett adekvat sätt —— och f.ö. bättre än ordet »kyrkobokföring» — täcka den verksamhet varom är fråga.

Som en princip vid uppbyggandet av re- gelsystemet för församlingsregistreringen bör enligt nämndens mening gälla att i form av författning ges endast de mera grund- läggande bestämmelserna och att den cen- trala tillsynsmyndigheten — då kyrkan för- utsättes sakna ett eget centralt administra- tivt organ synes som sådan myndighet ej kunna ifrågakomma annan än riksskatte- verket — har att utfärda de närmare anvis- ningar som erfordras. Författningar och anvisningar bör ta sikte endast på den mini- miregistrering som skall förekomma i för- samlingarna. Anser pastor det erforderligt eller önskvärt för församlingsarbetets ända- målsenliga bedrivande att vid sidan av för- samlingsregistreringens urkunder föra ytter- ligare böcker eller register (eller att i de obligatoriska registren göra anteckningar utöver föreskrivna sådana) bör det stå ho- nom fritt att göra detta; i den mån kostnads— aspekter kommer in i bilden fordras dock kyrkorådets medverkan.

Innan diskussionen förs vidare är det nödvändigt att ta ställning till två frågor, nämligen

3) hur i församlingsregistreringen aktua- liseringen skall ske i fråga om flyttningar, civilståndsändringar m.m.

b) om församlingsregistreringen skall be- gränsas till att avse endast personer som är medlemmar av kyrkan eller om den — lik- som f.n. — skall omfatta i princip hela fol- ket.

Frågorna och deras besvarande står i samband med varandra och diskuteras i fortsättningen sammanhållna. Som med- lemmar av svenska kyrkan räknas f.n. i runt tal 98 % av befolkningen. Någon mera väsentlig minskning av detta tal är inte att förutse med nuvarande regler för medlem- skap i kyrkan. Även om dessa regler skulle ändras och — vilket framstår som det mest sannolika alternativet — dopet bli den med- lemskapskonstituerande faktorn är med hänsyn till de övergångsbestämmelser som kan förutses komma att gälla endast en långsam nedgång av medlemsantalet att för- vänta. Detta förhållande, sammanställt med

nämndens utgångspunkt om en i princip bibehållen kyrka-statrelation (således ett fortsatt statskyrkosystem) och nämndens ti- digare uttryckta strävan att söka undvika att göra egna värderingar i frågor av kyrka- statnatur, bör enligt nämndens mening för- anleda att den civila folkbokföringen, genom en fortlöpande avisering från datakontoren till pastorsämbetena, tillhandahåller kyrkan de uppgifter som behövs för att församlings- registreringen skall hållas aktuell. Avisering- en bör av praktiska skäl inte begränsas till att omfatta personer som är medlemmar i kyrkan utan i princip avse samtliga folkbok- förda personer; avin till vederbörande pas- torsämbete blir således ett dubblettexemplar av den avi som går till den lokala skatte- myndigheten. Aviseringen bör självfallet be- gränsas till förhållanden som är av intresse för församlingsregistreringen (beträffande bl.a. pensionsförhållanden, preliminärskatte— kod och värnpliktsförhållanden torde så- dant intresse saknas). Vad gäller frågan om församlingsregistreringens personella om- fattning vore det självfallet ur principiell synpunkt riktigast om registreringen be- gränsades till att avse endast medlemmar av kyrkan. Praktiska skäl, hänförliga till de synpunkter som anförts rörande aviseringen, talar emellertid för att församlingsregistre- ringen bör omfatta samtliga folkbokförda personer. I sammanhanget bör uppmärk- sammas att även icke-medlem har skyldig- het att erlägga församlingsskatt (reducerad sådan) och äger anföra besvär över kyrko- kommunala beslut. Kyrklig vigsel och jord- fästning kan under vissa förutsättningar till- komma även icke-medlem. Att alla försam- lingsregistreras kan vidare vara av viss prak- tisk betydelse eftersom — något som kom- mer att beröras nedan — anmälningar (och ansökningar) om inträde i eller utträde ur svenska kyrkan får förutsättas även i fort- sättningen skola göras till och prövas av pastor.

8.2 Urkundssystemet, m.m.

Kyrkans behov av registrering har behand- lats i det betänkande med förslag till stad-

gar för en fri kyrka, som på uppdrag av biskopsmötet, Svenska pastoratens riksför- bund och Svenska prästförbundet utarbeta- des av den s.k. kyrkoorganisationskommit- tén (1964). I betänkandet fastslogs behovet av en »kyrkobokföring» samt uttalades, såvitt nu är av intresse, följande (bet. s. 121): »För det kyrkliga arbetet behövs dock inte en bokföring av det omfattande och arbetskrävande slag, som f.n. utföres på pastorsexpeditionerna. Kyrkan har icke ett oundgängligt behov av personakter, försam- lingsbok, bok över obefintliga, in- och ut- flyttningsböcker, avgångsregister, födelse-, lysnings— och dödböcker. Vad kyrkan be- höver är längder över de ministeriella för- rättningarna, dvs. dop, konfirmation, vigsel och jordfästning samt något slag av förteck- ning över sina medlemmar.» De synpunkter, som sålunda framkommit som ett uttryck för kyrkans behov av särskild registrering, är i princip tillämpliga jämväl i en situation där relationen mellan stat och kyrka kvar- står i princip oförändrad men där folkbok- föringsuppgifterna överförts till borgerlig myndighet.

Som primärurkund i församlingsregistre- ringen synes kunna ifrågakomma antingen församlingsbok eller det av personavier upp— byggda registret.

Församlingsbok —— eller motsvarighet där— till —- skall enligt nämndens förslag ej ingå i det civila urkundssystemet. De nuvarande församlingsböckerna kan alltså utnyttjas i församlingsregistreringen. Endast såvitt an- går församlingarna i Stockholm, vilka nu saknar församlingsbok, blir särskilda åtgär- der nödvändiga. Då datakontoret har möj— lighet att ombesörja utskrift av församlings- boksblad, vilka endast i begränsad utsträck- ning tarvar komplettering på grundval av personakternas uppgifter, torde den erfor- derliga nyuppläggningen kunna ske utan alltför stora svårigheter. -— För de behov församlingsregistreringen skall fylla saknas intresse av åtskilliga av de uppgifter som f.n. enligt CFU:s anvisningar skall antecknas i församlingsboken. Bortsett från olika kyrk- liga förrättningar synes för församlingsbo-

kens aktualitet erforderliga uppgifter kunna erhållas genom den förutsatta aviseringen från datakontoret (medelst personavi). Upp- gift om dop, konfirmation, vigsels karaktär av kyrklig samt jordfästning kan ej erhållas denna väg, eftersom i den civila bokföringen anledning saknas att registrera uppgifterna i fråga. I det fall dylik förrättning äger rum i annan församling än den där en person är församlingsregistrerad, får det ankomma på vederbörande präst att underrätta registre- ringsförsamlingen om förrättningen. Utöver vad som sålunda förutsätts antecknat i för- samlingsboken torde (av numera i fält 14 å församlingsboksbladet föreskrivna anteck- ningar) behov föreligga att registrera endast vissa uppgifter som avser inträde i eller ut- träde ur kyrkan (se härom under nästa rubrik).

Skall personaviregistret fungera som pri— märurkund får de erforderliga anteckning- arna om dop etc. införas på resp. person- avis baksida.

Som redan omnämnts i kap. 7 har vid de överläggningar nämnden 'haft med företrä- dare för kyrkan — utöver att särskild kon- taktman med biskopsmötet varit utsedd för diskussion av här avsedda frågor har spörs- målet om församlingsregistreringens primär- urkund diskuterats vid möte med rikets kyrkobokföringsinspektörer — framkom- mit bestämda önskemål om att bibehålla församlingsboken i det uppbyggda systemet för församlingsregistrering. Endast ett på församlingsboken baserat registreringssys- tem har bedömts skapa godtagbara förut- sättningar för en ändamålsenligt utövad församlingsvård. — Ett registreringssystem som är uppbyggt kring församlingsboken blir självfallet kostsammare än om person- aviregistret utnyttjas som primärurkund. Vid bedömandet av kostnadsaspekten bör beaktas att de principer som gäller för ut- tagande av församlingsskatt av dem som inte är medlemmar av svenska kyrkan föranleder att ifrågavarande merkostnad endast till be— gränsad del kommer att belasta dem som inte tillhör kyrkan. Vid sådant förhållande anser nämnden hinder ej möta mot att fästa avgörande vikt vid den från kyrkligt håll

redovisade uppfattningen om församlings- bokens betydelse vid tillskapandet av ett system för församlingsregistreringen.

Utöver en registrering av den art nämn- den föreslår skola ske i församlingsbok framhöll kyrkoorganisationskommittén be- hovet av längder över de ministeriella för- rättningarna, dvs. dop, konfirmation, kyrk- lig vigsel och jordfästning. I och för sig skulle kunna ifrågasättas att ge dessa för- teckningar fakultativ karaktär. Intresset av kontinuitet i församlingsregistreringen krä— ver dock enligt nämndens mening att för- teckningarna föreskrivs som obligatoriska. De i ministerialböckerna inskrivna förrätt- ningarna bör begränsas till sådana som äger rum inom församlingen.

8.3. Övriga frågor

Ordningen med lokal skattemyndighet som handhavare av den löpande folkbokföring- en innebär att i princip samtliga anmälning- ar (ansökningar) och underrättelser avse- ende förhållanden som är av betydelse för folkbokföringen (och därmed indirekt för församlingsregistreringen) kommer att göras till den lokala skattemyndigheten. Undantag kan övervägas endast såvitt angår inträde i eller utträde ur svenska kyrkan. Enligt gäl- lande bestämmelser i religionsfrihetslagen skall i sammanhanget förekommande an- mälningar och ansökningar göras hos pastor i den församling där vederbörande är kyrko- bokförd. Frågan om formerna för inträde i och utträde ur kyrkan inrymmer principi- ella aspekter (av bl.a. religionsfrihetskarak- tär) till vilka ställning rimligen inte bör tas inom ramen för denna utredning. Nämnden utgår således från att i berörda avseenden den nuvarande ordningen består. Detta in— nebär att skyldighet måste föreskrivas för pastor att underrätta den lokala skattemyn- digheten beträffande ändringar i fråga om en persons kyrkomedlemskap. Den lokala skattemyndigheten aviserar sedan i vanlig ordning (medelst personavi) länsstyrelsen om den inträdda förändringen.

Rörande nämndens på grundval av över-

vägandena i detta kapitel föranledda ställ- ningstaganden i olika spörsmål hänvisas i första hand till i Avd. IV intagna förslag till Lag om församlingsregistrering och till Församlingsregistreringskungörelse med till förslagen fogade kommentarer. Även vissa föreslagna ändringar i religionsfrihetslagen är att uppmärksamma i sammanhanget.

9. Särskilt om de icke territoriella församlingarna

9.1 Inledning

Åt nämnden har genom särskilt beslut upp- dragits att i samband med dess utredning om folkbokföringens ordnande överväga villkoren för anslutning till nationell för- samling och lägga fram förslag i ämnet.

Till de nationella kyrkoförsamlingarna räknas finska församlingen i Stockholm samt tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg. Församlingarna utgör — liksom hovförsamlingen och Karlskrona amirali- tetsförsamling — icke territoriella försam- lingar av svenska kyrkan.1 Nämnden har inte att befatta sig med hovförsamlingen och amiralitetsförsamlingen i annan mån än som motiveras av deras inlemmande i det uppbyggda systemet för församlingsregi- strering.

Ur folkbokföringssynpunkt representerar de icke territoriella församlingarna ett un- dantag från eljest tillämpad princip om bo- sättningen såsom grund för kyrkobokföring- en. Person, beträffande vilken vissa författ- ningsmässigt uppställda kriterier är upp- fyllda, skall sålunda kyrkobokföras i till- lämplig icke territoriell församling och inte i den territoriella församling i vilken han är bosatt (däremot skall han mantalsskrivas i sistnämnda församling).

Bestämmelser om kyrkobokföring i icke territoriell församling finns intagna i KF 1910 angående behörighet att kyrkobokföras i icke territoriell församling av svenska kyr-

kan. Såvitt angår de nationella församling- arna anges i 4 5 i förordningen som det för kyrkobokföring i sådan församling avgöran- de kriteriet att någon är »medlem» av för- samlingen i fråga. (>>I finska församlingen i Stockholm samt tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg skola kyrkobok- föras de, som enligt vad därom är särskilt föreskrivet äro medlemmar av dessa för- samlingar.») Beträffande hovförsamlingen och amiralitetsförsamlingen anges omedel- bart i nämnda författning de personkatego- rier som skall kyrkobokföras i församling- arna.

9.2 De nationella församlingarna

9.2.1 Gällande anslutningsregler

De i 4 5 i 1910 års KF åsyftade särskilda föreskrifterna har meddelats för finska för- samlingen i KBr den 21 december 1840 och den 1 mars 1841, för tyska församlingen i Stockholm i KBr den 1 mars 1841 och för

* Rörande de nationella församlingarnas upp- komst, utveckling och organisation m.m. ävensom behandlingen i utredningssamman- hang m.m. av frågor hänförliga till försam- lingarna, se SOU 1947: 56 och utredning av kanslirådet Norberg (ecklesiastikdepartemen- tet, stencil 1966: 6). För motsvarande uppgif- ter rörande amiralitetsförsamlingen, se be- tänkande om avveckling av Skeppsholms för- samling och amiralitetsförsamlingen i Karls- krona m.m. (utbildningsdepartementet, sten- cil 1968: 5).

tyska församlingen i Göteborg i KBr den 5 maj 1882. Föreskrifterna bygger på prin- cipen om obligatorisk tillhörighet till för- samlingarna i fråga.

Enligt ovannämnda föreskrifter skall till finska församlingen i Stockholm höra i Stockholm bosatta

a) i Finland eller annorstädes av finska föräldrar födda personer,

b) män av finsk börd och deras hustrur, även om dessa härstammar från annan na- tion än den finska,

c) barn efter nämnda föräldrar, så länge de tillhör föräldrarnas hus, och även där- efter, om de det åstundar, samt

d) styv- och fosterbarn, utan avseende å härkomst, så länge de är medlemmar av familjer tillhörande finska församlingen.

Dessa bestämmelser tolkades ursprungli- gen så att varje inom Finland född person, oberoende av trosbekännelse och medbor- garskap, vid inflyttning till Stockholm — från Finland eller annan ort — kyrkobok- fördes i finska församlingen. Efterhand kom dock att göras undantag för i Finland födda rikssvenskar som behållit sitt svenska med— borgarskap.

Enligt de föreskrifter, som reglerar an- slutningen till de tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg, skall till dessa församlingar höra i resp. städer bosatta

a) i Tyskland eller annorstädes av tyska föräldrar födda personer av den evangelisk- lutherska trosbekännelsen,

b) män av tysk börd tillhörande nämnda trosbekännelse och deras hustrur, även om dessa härstammar från en annan nation än den tyska, samt

c) barn efter nämnda föräldrar, så länge de tillhör föräldrarnas hus, och även där- efter, om de det åstundar.

Bestämmelserna har i praxis tolkats så, att med »i Tyskland eller annorstädes av tyska föräldrar födda personer» avses så- dana som använder tyska språket såsom mo- dersmål, alltså även österrikiska, tjeckoslo— vakiska och polska undersåtar m.fl. vilka tillhör den tysktalande befolkningen i resp.

länder och tillika den evangeliska läran. Även personer som tillhör den tyska be- folkningen i de förutvarande randstaterna vid Östersjön har ansetts vara inskrivnings- skyldiga i tyska församlingen. Bestämmel- sen att barn efter nämnda föräldrar må till- höra tyska församlingen, om de det åstun- dar, har sedan gammalt tolkats så att den omfattat inte endast barn i första led utan också barn i följande led och innebär alltså att församlingsmedlemmamas efterkom- mande allt framgent får tillhöra tyska för- samlingen om de så önskar.

Anslutningsreglerna för de olika natio- nella församlingarna skiljer sig i så måtto att som tillhöriga den finska församlingen räknas även främmande trosbekännare (en viktig grupp utgör de grekisk-ortodoxa) medan till de tyska församlingarna skall an- slutas endast personer av den evangelisk- lutherska trosbekännelsen samt hustru och i föräldrahemmet varande barn till sådan församlingsmedlem oavsett trosbekännelse. Andra främmande trosbekännare av tysk nationalitet kan ej anslutas till tysk försam- ling och skall alltså kyrkobokföras i veder- börlig territoriell församling.

Till anslutningsreglerna i deras nuvaran- de utformning är i övrigt att anföra att det principiella oberoende av det i det enskilda fallet föreliggande medborgarskapet, som de refererade anslutningsreglerna uttrycker, modifierats genom K (1953: 524) angåen- de upphävande av skyldigheten för svensk medborgare att tillhöra nationell kyrkoför- samling m.m. Enligt kungörelsen skall så- dan svensk medborgare som enligt gällande anslutningsregler skall vara ansluten till nå- gon av de nationella församlingarna inte längre vara skyldig att tillhöra församlingen i fråga. Blir någon som tillhör nationell för- samling svensk medbogare äger han alltså —— genom anmälan till den lokala skatte- myndigheten i Stockholm resp. Göteborg — utträda ur församlingen och kyrkobokförs då i den territoriella församling i vilken han är bosatt. Genom att underlåta att begagna utträdesrätten kan han bibehålla sin anslut- ning till den nationella församlingen.

Den begränsning till i resp. städer bosatta personer som de KBr, vilka reglerar anslut- ningen till de nationella församlingarna, di- rekt eller indirekt ger uttryck åt, bekräftas genom stadgande i 1910 års KF. Enligt 5 & i denna KF skall >>vad ovan är stadgat» inte äga tillämpning på annan än den som enligt bestämmelserna i FBF kan anses bosatt inom den kommun där den icke territoriella församlingen finns bildad eller, om Kungl. Maj:t så förordnar beträffande särskild församling, inom viss närliggande kommun. Bestämmelsen tar direkt sikte på kyrkobokföringen i icke territoriell försam- ling; med hänsyn till det omedelbara sam- band som för de nationella församlingarnas del råder mellan kyrkobokföring och »med- lemskap» verkar bestämmelsen realiter som en anslutningsregel.

9.2.2 Norbergs utredning, m.m.

Betänkandet. — Genom beslut den 6 no- vember 1964 uppdrog Kungl. Maj:t åt då- varande kanslirådet i utrikesdepartementet E. Norberg att såsom sakkunnig verkställa utredning angående de spörsmål av organi- satorisk och ekonomisk art som kunde vara förknippade med frågan huruvida de natio- nella kyrkoförsamlingarna skulle äga be- stånd, med beaktande av eljest uppkomman- de frågor i samband därmed. Närmare di- rektiv för utredningens bedrivande lämnades ej. Utredningsuppdraget redovisades i ett den 18 juli 1966 avgivet betänkande (eckle- siastikdepartementet, stencil 1966: 6).

I betänkandet erinrade utredningsmannen sammanfattningsvis bl.a. om att de skäl som åberopats mot de nationella församlingarnas bibehållande främst riktat sig mot att dessa församlingars organisation avvek från den i Sverige tillämpade huvudregeln att man skall kyrkobokföras i den församling där man är bosatt, och att den rådande ordning- en medförde administrativa nackdelar, bl.a. för uppbördsorganen. Utredningsmannen fann inte dessa skäl utgöra bärande motiv för församlingarnas upplösning. Kravet på uniformitet syntes nämligen inte böra drivas längre än som motiverades av det praktiska

behovet, och de administrativa nackdelarna hade numera kunnat väsentligt reduceras genom övergången till modernare, maski- nella registreringsmetoder.

Vad gällde förhållandet att tillhörigheten till församlingarna grundades på tvångsan- slutning fann utredningsmannen att kritiken däremot i väsentlig mån mist sin skärpa ge- nom upphävandet av skyldigheten för svensk medborgare att tillhöra nationell för— samling. Skulle tvångsanslutningsprincipen helt uppges även för utländska medborgare korn, anfördes vidare, församlingarna att helt ändra karaktär och medlemsanslutning- en bli högst osäker. Församlingarna skulle nämligen då förvandlas till utländska friför- samlingar som för sin ekonomiska existens sannolikt blev i större eller mindre utsträck— ning beroende av utländsk medelsanvisning. En församling av denna karaktär kunde uppenbarligen inte, framhöll utrednings- mannen, kvarstå som en församling inom svenska kyrkan.

Till stöd för sitt i betänkandet gjorda principiella ställningstagande att de natio- nella församlingarna borde bestå i sin nu- varande organisatoriska utformning anförde utredningsmannen i huvudsak följande. Un- der senare år har den utländska immigratio- nen till Sverige kraftigt ökat, vilket bl.a. av- speglas i det förhållandet att den finska församlingens medlemsantal under en tjugo- årsperiod åttadubblats. Även de tyska för- samlingarna har under samma tid ökat, låt vara i mindre utsträckning. Det måste ifrågasättas om man i ett dylikt läge, då kyrkan och statsmakterna ställs inför nya problem om erforderliga åtgärder för till- godoseende av de främmande befolknings- gruppernas behov av andlig och social om- vårdnad, bör upplösa de existerande natio- nella församlingarna. Dessa har med stöd av en flerhundraårig tradition kunnat verka för de utländska församlingsmedlemmarnas anpassning till svenska förhållanden och vara dem till hjälp och stöd i de skiftande situationer som kan uppkomma för dem, särskilt så länge de inte själva behärskar det för dem främmande svenska språket. Utredningsmannen erinrade i sammanhang-

et även om ett uttalande från riksdagens sida (1 LU 1961: 35), nämligen att de na- tionella församlingarna med nuvarande upp- byggnad »syntes förtjänstfullt fullgöra sina uppgifter i religiöst, socialt och nationellt hänseende».

Något omedelbart behov av en mer ge- nomgripande omorganisation av de natio- nella församlingarna fann utredningsman- nen alltså ej föreligga. Däremot syntes en översyn påkallad i fråga om de ålderdom- liga och i vissa avseenden oklara bestäm- melserna om villkor för anslutning till dylik församling. Därvid var enligt utrednings- mannen att beakta föreliggande principiella olikheter mellan de finska och de tyska för- samlingarnas organisation och uppbyggnad. I nära överensstämmelse med nuvarande ordning och utbildad praxis föreslog utred- ningsmannen att den obligatoriska anslut- ningen i fråga om den finska församlingen skulle knytas till det finska medborgarskapet och i fråga om de tyska församlingarna bygga på — utöver vederbörandes egenskap av utlänning — språklig och religiös gemen- skap. En bestämd gräns borde vidare dras mellan dem som var tvångsmässigt och fri- villigt anslutna till resp. församling. Den ter- ritoriella avgränsning till Stockholm resp. Göteborg som gällande anslutningsregler medför föreslogs uppmjukad. En person som i övrigt uppfyllde villkoren för an- slutning till nationell församling men som var bosatt i eller flyttat till någon av resp. stads grannkommuner borde sålunda ha möjlighet till frivillig anslutning.

Beträffande den som vunnit svenskt med- borgarskap fann utredningsmannen den ändringen böra vidtas att vederbörande kvarstod i den nationella församlingen en— dast om han gjorde framställning därom till den lokala skattemyndigheten. Gjorde han ingen sådan framställning blev han alltså automatiskt kyrkobokförd i den terri- toriella församling där han var bosatt.

I fråga om rätten för barn till försam- lingsmedlem som blivit svensk medborgare att tillhöra nationell församling ansåg ut- redningsmannen en skärpning av nuvarande regler påkallad. Dylik rätt borde tillkomma

endast barn i första generationen samt barn- barn; de sistnämnda dock endast så länge de tillhörde föräldrarnas hushåll.

För att möta de —— enligt utredningsman- nens bedömande —— sannolikt ganska säll- synta fall, då en utländsk medborgare inte önskade tillhöra nationell församling, för- ordades en särskild dispensregel av innebörd att domkapitlet på särskilda skäl skulle kunna medge befrielse från skyldigheten att tillhöra nationell församling och i stället föreskriva att kyrkobokföring skulle äga rum i territoriell församling.

Sina överväganden i fråga om anslut- ningsreglerna sammanfattade utrednings- mannen i ett förslag till kungörelse med be- stämmelser angående medlemskap i finska församlingen i Stockholm samt tyska för- samlingarna i Stockholm och Göteborg. I föreslagna övergångsbestämmelser förordna- des att den tidigare nämnda kungörelsen (19531524) angående upphävande av skyl- digheten för svensk medborgare att tillhöra nationell kyrkoförsamling m.m. skulle upp- höra att gälla samt att de nya anslutnings- bestämmelserna inte skulle utgöra hinder för den som vid kungörelsens ikraftträdan- de var medlem av nationell församling att alltjämt tillhöra denna.

Av skäl som närmare redovisades i be- tänkandet föreslog utredningsmannen vida- re vissa ändringar i 1961 års församlings- styrelselag och 1951 års prästlönekostnads- lag. Förslagen åsyftade att skapa författ- ningsmässiga förutsättningar för att inlem— ma huvudstadens nationella församlingar i Stockholms kyrkliga samfällighet. (Tyska församlingen i Göteborg är redan delaktig i den kyrkliga samfälligheten där.)

Remissbehandlingen. — I frågan om bi- behållandet av de nationella församlingarna vid deras nuvarande organisatoriska ut- formning förordade SCB att åtgärder måtte vidtas som syftade till att avskaffa de finska och tyska församlingarnas kyrkobokföring. —- Uppbördsdirektören i Stockholm fram— höll att det, om icke-territoriella försam- lingar av samma typ som de nuvarande, dvs. församlingar som utgör folkbokförings-

enheter, skulle tillåtas ingå i folkbokförings- systemet, måste finnas mycket starka skäl för en sådan ordning. Han kunde för sin del inte finna att sådana skäl förelåg. För- ringas skulle inte de insatser finska och tyska församlingarna i Stockholm genom åren gjort för sina landsmän. Den fråga som måste ställas var emellertid om inte i huvudsak samma möjligheter kunde vara att tillgå och samma resultat emås på annat sätt än att ha de berörda församlingarna som element i det svenska folkbokförings- systemet och med beskattningsrätt för dessa församlingar. Mot ett system med friför- samlingar brukade göras den invändningen att tillräckligt ekonomiskt underlag för verk- samheten då inte skulle erhållas. Men var denna verksamhet så betydelsefull som det hävdades, borde rimligen det erforderliga driftkapitalet kunna uppbådas. Förslog inte frivilliga bidrag syntes det finnas anledning såväl för resp. länder som för svenska staten att träda in med anslag. — Uppbördsverket i Göteborg hade en avvikande uppfattning. Det merarbete som tyska församlingen i Göteborg åsamkade verket var inte av den storleksordning att det skulle kunna moti- vera församlingens upplösning. —— Dåvaran- de överståthållarämbetets skatteavdelning, som i huvudsak instämde med vad upp- bördsdirektören anfört i folkbokföringsfrå- gan, hade däremot funnit vägande skäl tala för de nationella församlingarnas upplös- ning. -— CFU ansåg det önskvärt att utred- ning skedde av möjligheterna till och kon- sekvenserna av att kyrkobokföringsrätten för de nationella församlingarna upphörde, även om de befanns böra bestå såsom för- samlingar inom svenska kyrkan. Med hän- syn till folkbokföringssystemets enhetlighet fann CFU det angeläget att en överflyttning skedde av kyrkobokföringen till de territo- riella församlingarna. För ett ställningsta— gande var det emellertid lämpligt att awak- ta de förslag i fråga om kyrkobokföringen i dess helhet som senare kunde bli fram— lagda.

Övriga remissinstanser, bland dem kam- markollegiet, statskontoret samt domkapit- len i Uppsala, Stockholm och Göteborg,

som varit mindre specialinriktade på folk- bokföringsfrågan, anslöt sig i allmänhet till Norbergs förslag och tillstyrkte att de natio- nella församlingarna bibehölls i nuvarande form såsom församlingar inom svenska kyr- kan.

Beträffande de föreslagna anslutnings- reglerna ifrågasattes tvångsanslutningsprin- cipen av uppbördsdirektören i Stockholm, överståthållarämbetets skatteavdelning och ordföranden i arbetsgruppen för invandrar- frågor. Dessa remissinstanser förordade — om församlingarna skulle finnas böra bestå — en helt frivillig anslutning.

I fråga om den territoriella utvidgning till grannkommuner som utredningsman- nen föreslagit var meningarna bland remiss- instanserna delade. Förslaget biträddes av bl.a. statskontoret och de i ärendet hörda domkapitlen. En direkt avvisande hållning intogs av kammarkollegiet, CFU, SCB och uppbördsdirektören i Stockholm. Tveksam- het i frågan uttalades av uppbördsverket i Göteborg. Såsom skäl mot den föreslagna utvidgningen anfördes i första hand far- hågor för en komplikation av debiterings- och uppbördsförfarandet i fråga om för- samlingsskatten. Genomgående framhölls av remissinstanserna att det av utrednings- mannen använda begreppet >>grannkom- mun» krävde en närmare precisering.

Bland övriga av remissinstanserna aktua- liserade spörsmål av mera principiellt in- tresse må nämnas den av uppbördsverket i Göteborg anförda synpunkten att frågor om frivillig anslutning till nationell församling borde bedömas av kyrklig myndighet (t.ex. domkapitlet) och inte av den lokala skatte- myndigheten. CFU ställde frågan varför konfessionskrav skulle ställas vid anslutning till tysk men inte till finsk församling.

Betänkandet har efter remissbehandlingen inte blivit föremål för någon Kungl. Maj:ts åtgärd i annan mån än att Kungl. Maj:t — i anslutning till att CFU efhöll sitt av före- varande betänkande omfattade huvudupp- drag — åt Norberg uppdrog att i samråd med nämnden undersöka huruvida och un- der vilka förutsättningar de nationella kyr-

koförsamlingarna kunde kvarstå som icke territoriella församlingar inom svenska kyr- kan om sådan förändring vidtogs att arbets- uppgifter inom folkbokföringen inte längre ankom på dessa församlingar.

I en till utbildningsdepartementet ingiven PM den 16 juni 1969 anmälde Norberg bl.a. att han — efter att ha fått del av de rikt- linjer efter vilka nämnden bedrev sitt arbete med en eventuell folkbokföringsreform — funnit att de nationella församlingarnas framtida ställning såsom icke territoriella församlingar inom svenska kyrkan inte på ett avgörande sätt behövde påverkas av en folkbokföringsreform enligt vilken kyrkans hittillsvarande arbetsuppgifter inom folk- bokföringen överfördes till andra organ. Huvudfrågan i det Norberg lämnade utred- ningsuppdraget fick därmed anses besvarad. Emellertid återstod, anförde Norberg vidare i berörda PM, att ta ställning till vissa frå- gor som berörde de nationella församling— arna, i första hand frågan om revision av bestämmelserna angående villkor för an— slutning till dylik församling. Mot det för- slag till moderniserade anslutningsregler som Norberg framlagt i sitt år 1966 avgivna betänkande hade riktats viss kritik ur folk- bokföringssynpunkt. En lämplig ordning syntes vara att åt CFU uppdrogs att i sam- band med dess utredning om folkbokföring- ens ordnande ompröva behörighetsvillkoren för anslutning till nationell församling. — Som tidigare nämnts erhöll CFU genom Kungl. Maj:ts beslut den 27 juni 1969 det av Norberg föreslagna uppdraget.

9.2.3 Nämndens överväganden Inledning

Det nya utredningsuppdrag (se ovan) som Norberg erhöll i anslutning till att nämnden fick sitt av detta betänkande omfattade hu- vuduppdrag tog sikte på de nationella för- samlingarnas ställning i en situation där arbetsuppgifter inom folkbokföringen inte längre ankom på församlingarna i fråga. Det sedermera åt nämnden anförtrodda ut- redningsuppdraget rörande de nationella

församlingarna förklarades i direktiven sko- la ske i samband med nämndens utredning om folkbokföringens ordnande.

Nämnden finner sig med hänsyn till det anförda böra vid sin behandling av frågan om villkoren för anslutning till nationell församling ta till utgångspunkt den organi- satoriska utformning av folkbokföringen som nämnden utvecklat inom ramen för sitt huvuduppdrag, nämligen att pastorsämbe- tenas uppgifter inom folkbokföringen över- förts på borgerlig myndighet (lokal skatte- myndighet).

I föregående kapitel har närmare redo- gjorts för ett regelsystem som — i en situa- tion där folkbokföringsuppgifterna överförts — kan förutsättas tillgodose det behov av personuppgifter m.m. som församlingarna kan antas ha för en ändamålsenligt utövad församlingsvård. Till det förhållandet att en person enligt de uppställda reglerna hän— förs till — församlingsregistreras i — viss församling, knyts olika rättsverkningar (bl.a. avseende uttagandet av församlingsskatt och rösträtt vid kyrkliga val). Det synes naturligt att de icke territoriella församlingarna, i den mån särskilda förhållanden ej föranle- der till annat, inrangeras under det sålunda uppbyggda regelsystemet. — I lagstiftning rörande kyrkliga förhållanden undviker man i allmänhet att tala om medlemskap i viss församling. Så t.ex. knyts i församlings- styrelselagen olika rättigheter och skyldig- heter för den enskilde till det faktum att vederbörande är kyrkobokförd i viss för- samling, således inte till att han är medlem av församlingen i fråga. »Kyrkobokförd» i hithörande sammanhang motsvaras — efter en omläggning av folkbokföringsorganisa- tionen enligt de av nämnden i betänkandet angivna riktlinjerna _ av det nyskapade ordet »församlingsregistrerad>>. För de icke territoriella församlingarnas del har man i lagstiftningen inte lika konsekvent avstått från att använda uttrycket »medlem». Lag- stiftningen på området har emellertid varit konstruerad på sådant sätt att medlemskap i dylik församling i praktiken inneburit kyr— kobokföring i samma församling. Någon

anledning att i förevarande terminologiska avseende göra någon åtskillnad mellan de territoriella och de icke territoriella försam- lingarna föreligger inte enligt nämndens me- ning. Utredningsuppdraget i fråga om de nationella församlingarna anser nämnden därför böra avse att villkoren för försam- lingsregistrering i dessa församlingar skall övervägas.

Innan ifrågavarande överväganden redo— visas vill nämnden anföra några allmänna synpunkter som hänför sig till de nationella församlingarnas rättsliga ställning.

Nära nog allmän enighet torde råda om att den verksamhet som bedrivs i de natio- nella församlingarna är av synnerlig bety- delse för inflyttade finsk- och tysktalande utlänningar, inte endast i religiöst hänse- ende utan även ur social och kurativ syn— punkt och därmed för de inflyttades an- passning till svenska förhållanden.

Verksamheten bedrivs f.n. organisatoriskt i den formen att av verksamheten berörda personer enligt fastställda regler som »med- lemmar» sammanförs till organisatoriska enheter, vilka i olika avseenden är att jäm- ställa med svenska kyrkans territoriella för- samlingar.

Frågan kan givetvis ställas — vilket ock- så skett i olika sammanhang —— om den förevarande organisationsformen är en för- utsättning för att den såsom värdefull be- dömda verksamhet, som nu förekommer inom de nationella församlingarnas ram, skall kunna bedrivas på ett ändamålsenligt sätt. Nämnden är för sin del inte övertygad därom; anledning saknas emellertid att i detta sammanhang närmare utveckla skälen för denna uppfattning.

Obligatorisk eller frivillig registrering?

Som det från principiella utgångspunkter mest vägande argumentet mot den nuvaran- de tvångsanslutningen till nationell försam- ling framstår synpunkten att sådan anslut- ning kan uppfattas som ett otillbörligt in- grepp i den personliga friheten och som ett avsteg från den religionsfrihet som lagstift- ningen avser att garantera var och en som

har hemvist inom riket. Synpunkten har så till vida godtagits av statsmakterna att det tidigare tvånget för jämväl svensk medbor- gare att — om förutsättningar för tillhörig- het till nationell församling eljest förelåg —— tillhöra (och därmed kyrkobokföras) i så— dan församling upphävdes genom den tidi— gare omnämnda kungörelsen (1953: 524).

Mot den anförda synpunkten kan enligt nämndens mening inte åberopas det för- hållandet att även den som står utanför de nationella församlingarna tvångsmässigt hänförs till viss församling (den där han är bosatt). Att så sker betingas nämligen av — utöver de folkbokföringstekniska skäl som nödvändiggör en sådan ordning — svenska kyrkans hävdvunna organisatoriska upp— byggnad med en territoriell och hela riket omfattande församlingsindelning. De natio- nella församlingarna utgör icke-territoriella församlingar för en begränsad grupp här i landet bosatta och med av gruppens sam- mansättning betingade speciella uppgifter (se inledningen ovan).

När den i rubriken ställda frågan skall besvaras bör, mot bakgrund av vad ovan anförts, den principiella utgångspunkten vara att anslutningen till nationell försam- ling skall vara frivillig om inte särskilda skäl kan anföras mot en sådan ordning.

De skäl som i angivet avseende åberopats torde kunna sammanfattas i ett uttalande av Norberg i hans förut behandlade betänk— ande, nämligen att en helt frivillig anslut- ning i grunden skulle ändra de nationella församlingarnas karaktär och förvandla dem till friförsamlingar av ungefär samma typ som de svenska utlandsförsamlingarna. För- samlingarna skulle för sin existens i större eller mindre utsträckning bli beroende av hemlandets kyrkliga myndigheter och deras anknytning till svenska kyrkan såsom för- samlingar inom denna skulle äventyras.

Vid bedömandet av sålunda anförda skäl hör till en början erinras om att principen om tvångsanslutning inte är helt genomförd för de nationella församlingarnas del. De gällande anslutningsreglerna har medfört att mer än hälften av dem som kyrkobokförs i de båda tyska församlingarna är frivilligt

anslutna. För den finska församlingens del är motsvarande antal cirka 18 %. (Siffrorna hänför sig till den 31 december 1965.) Varken den av Norberg gjorda jämförelsen eller slutsatsen om församlingarnas utländ- ska beroende och äventyrandet av deras anknytning till svenska kyrkan kan enligt nämndens uppfattning godtas. Införandet av regler om helt frivillig anslutning förutsätter sålunda inte någon principiell förändring i fråga om församlingarnas beskattningsrätt eller deras ställning av icke-territoriella för- samlingar inom svenska kyrkan.

Det enda reella argument som enligt nämndens mening kan anföras mot en helt frivillig anslutning kan uttryckas så att an— slutningen med dylika regler skulle bli så ringa att upplösning av församlingarna ak- tualiserades. Farhågorna för en dylik ut- veckling torde dock ej böra överdrivas. Att tvångsanslutningen för svenska medborgare upphävdes år 1953 föranledde endast ett begränsat utträde ur församlingarna. Skulle med regler om en helt frivillig anslutning utvecklingen bli sådan att — med hänsyn till en alltför ringa anslutning — verksam— heten rimligen inte längre kan bedrivas i församlingsform, måste enligt nämndens be- dömande konsekvenserna därav tas och för- samlingsformen överges. Vid en sådan ut- veckling torde behovet av särskilda natio— nella församlingar kunna ifrågasättas.

De synpunkter nämnden ovan anfört till stöd för sin uppfattning att anslutningen till nationell församling bör vara frivillig är genomgående principiellt tillämpliga redan vid nu gällande ordning för folkbokföring- ens bedrivande på lokalplanet. Som tidigare utvecklats anser sig nämnden böra i före- varande sammanhang utgå från en ordning enligt vilken ansvaret för den löpande folk- bokföringen överförts till lokal skattemyn- dighet och där — för församlingsvårdens behov — ett system med församlingsregi- strering tillskapats. Reglerna om försam- lingsregistrering avses i princip vara lik- artade i såväl territoriell som icke territoriell församling. Enligt huvudregeln skall var och en församlingsregistreras i den territoriella församling i vilken han är bosatt. Undantag

görs för den som enligt vad särskilt stadgas är församlingsregistrerad i icke territoriell församling.

Den situation, från vilken nämnden i en- lighet med det anförda utgår, är ägnad på— verka bedömningen i vad gäller reglerna för anslutning till nationell församling. Den nuvarande ordningen med församlingstill— hörigheten som i princip avgörande för de konsekvenser som är förknippade med en persons kyrkobokföringsort måste av natur- liga skäl i betydande mån begränsa den en— skildes möjligheter att själv bestämma om sin församlingstillhörighet. Även om fri— görandet av folkbokföringsuppgifterna inte generellt låter sig förenas med frihet för den enskilde i angivna avseende föreligger inte längre för de nationella församlingarnas del några principiella eller praktiska hinder för ett sådant fritt bestämmande.

Nämnden förordar således att anslutning— en till (församlingsregistreringen i) nationell församling skall under de förutsättningar nämnden utgått från i fråga om den lokala folkregistreringens framtida ordnande — ske på frivillig grund. I konsekvens härmed bör den som vid en eventuell folkbokfö- ringsreforms ikraftträdande är obligatoriskt ansluten till nationell församling ges rätt att fortsättningsvis vara församlingsregistre- rad i den församling där han är bosatt.

Kravet på bosättning i Stockholm resp. Göteborg

Nuvarande regler uppställer som allmän förutsättning för tillhörighet till nationell församling att vederbörande person är bo- satt i Stockholm resp. Göteborg. Kungl. Maj:t äger dock att för särskild församling medge att jämväl den som är bosatt i viss närliggande kommun får tillhöra försam- lingen. Sådant medgivande har inte i något fall lämnats beträffande nationell försam- ling.

I sitt betänkande föreslog Norberg så- dana regler att jämväl den som var bosatt i grannkommun till Stockholm resp. Göte- borg och som i andra avseenden uppfyllde förutsättningarna för tillhörighet skulle på

begäran kunna anslutas till nationell för- samling. Som motiv härför anfördes att det med kommunernas sammanförande till allt större enheter och nuvarande läge på bo— stadsmarknaden syntes föga motiverat eller rationellt att uppställa bosättning i Stock- holms (Göteborgs) stadskommun som en allmän förutsättning för rätt att tillhöra en nationell församling medan den som var bosatt i eller nödgats flytta till någon av grannkommunerna skulle vara berövad den— na förmån.

I remissyttrandena över betänkandet god- togs merendels de motiv utredningsmannen anfört till stöd för sitt förslag om en ut- vidgning av församlingarnas geografiska områden. I de fall förslaget ändå avvisades åberopades de svårigheter i fråga om skatte- debitering m.m. som skulle uppstå om för- slaget realiserades.

Ser man till den funktion en nationell församling avser att fylla framstår självfal- let den gällande avgränsningen som princi- piellt oriktig. Principen bör från angivna utgångspunkt givetvis vara att alla de som med hänsyn till kommunikationsmöjligheter o.dyl. önskar och ser det som naturligt att utnyttja församlingens tjänster skall kunna församlingsregistreras i församlingen. Det må i sammanhanget framhållas att ——- enligt vad som redovisas i Norbergs betänkande — såväl finska församlingen som tyska för- samlingen i Stockholm i brev till utrednings- mannen erinrat om att ett stort antal perso- ner i Stor-Stockholm, vilka till följd av nuvarande anslutningsbestämmelser inte kunde tillhöra församlingen, besökte dess gudstjänster och deltog i församlingslivet i övrigt. Församlingarna och dess kyrkor upp- gavs vidare i stor utsträckning anlitas även av icke församlingsanslutna för förrättning- ar av olika slag. Under förutsättning av reg- ler om frivillig anslutning torde i och för sig inga principiella invändningar kunna riktas mot att även personer som är bosatta utanför Stockholm resp. Göteborg får för- samlingsregistreras i nationell församling.

Innan de eventuella praktiska olägenhe- terna av en utvidgning som nyss sagts be- döms, bör ställning tas till den territoriella

omfattningen av den ifrågasatta utvidgning- en. Med hänsyn till den funktion de natio— nella församlingarna har att fylla kan häv- das att den geografiska avgränsningen bör göras så vid att — i den mån inte särskilda administrativa svårigheter är förenade där- med — var och en som uppfyller eljest gäl- lande behörighetsvillkor för anslutning och vars anspråk på att få utnyttja församling— ens tjänster framstår som rimliga får för- samlingsregistreras i sådan församling. Av- gränsning till grannkommun, som Norberg föreslog, är från dessa synpunkter för snäv och tillgodoser ej heller — såsom framhölls av flertalet remissinstanser — den i samman- hanget erforderliga preciseringen. Å andra sidan kan man ej gå utöver de gränser inom vilka folkregistrering och skatteredovisning regionalt sker, således länsgränserna. Stock- holms resp. Göteborgs och Bohus län torde sålunda utgöra de geografiska enheter som i förekommande fall bör bestämma >>upptag- ningsområdet» för å ena sidan de natio— nella församlingarna i Stockholm och å andra sidan den tyska församlingen i Göte- borg.

De praktiska svårigheter som kan be- dömas vara förenade med en utvidgning av ifrågasatt art torde i första hand vara hän- förliga till debiteringen av församlingsskatt för dem som är bosatta utanför resp. städers områden. Av principella skäl anser nämn- den ingen annan lösning böra övervägas i sammanhanget än att alla i en nationell för- samling registrerade erlägger församlings- skatt efter samma — och av församlingen bestämd — utdebitering. Med en sådan lös— ning är ofrånkomligt att de komplikationer ur debiteringssynpunkt som de nationella församlingarnas existens i dagsläget må för- anleda för Stockholms och Göteborgs vid- kommande skulle komma att utsträckas till resp. län. Det maskinella debiteringsförfa- rande som numera tillämpas har enligt nämndens erfarenheter i väsentlig mån eli- minerat de debiteringskomplikationer som förekomsten av icke territoriella församling— ar tidigare medförde. Nämnden har fått denna uppfattning bestyrkt av uttalanden från företrädare för de lokala skattemyn-

digheterna i Stockholm och Göteborg. De olägenheter ur debiteringssynpunkt som en utvidgning till Stockholms resp. Göteborgs och Bohus län skulle medföra bedömer nämnden därför som relativt små. I vart fall utgör de inget avgörande argument mot en sådan utvidgning.

Även om — såsom framgått av det an- förda —- en lagstadgad generell utvidgning av de nationella församlingarnas upptag- ningsområden till att avse resp. län i och för sig inte kan anses möta hinder från prak- tiska synpunkter är nämnden likväl inte be- redd att f.n. förorda en sådan.

Funktionen som församling med kyrkan som samlingspunkt synes sålunda kräva att upptagningsområdet ges en relativt snäv be- gränsning. Vidare bör beaktas att den före- liggande frågan om de nationella försam- lingarna endast är en del av ett större pro— blemkomplex som avser invandrarnas an- passning till svenska förhållanden. Ifråga— varande problem kräver utredning i ett vi- dare sammanhang än det förevarande.

Nuvarande regler medger att Kungl. Maj:t förordnar om utvidgning av nationell församlings upptagningsområde till att avse jämväl i förhållande till Stockholm resp. Göteborg närliggande kommuner. I bety- dande utsträckning kan alltså praktiska olä- genheter av nuvarande territoriella avgräns- ningsregler undanröjas dispensvägen.

Nämnden finner sålunda ej skäl föreslå någon ändring av gällande principer i fråga om de nationella församlingarnas territori- ella avgränsning.

Prövningsmyndighet, m.m.

Frågan om kyrkobokföring (eller upphävd sådan) i nationell församling prövas f.n. av den lokala skattemyndigheten i resp. stad. Med den av nämnden förutsatta ordning- en — där församlingstillhörigheten inte längre är det primärt avgörande för folk- bokföringen och där en särskild församlings- registrering tillskapats enbart i den försam- lingsvårdande verksamhetens intresse — skulle det vara principiellt oriktigt att låta tillämpningen av reglerna om församlings—

registrering i nationell församling ankom- ma på de lokala skattemyndigheterna. Hit— hörande frågor bör naturligen prövas av vederbörande församlingars pastorsämbeten. En förutsättning härför är dock att den princip om helt frivillig anslutning som nämnden förordat godtas. Den i samman- hanget erforderliga kontrollen av att ingen annan än den som uppfyller gällande be- hörighetsvillkor blir församlingsregistrerad i nationell församling torde — på motsva— rande sätt som eljest gäller i frågor om för- samlingsregistrering — böra ankomma på vederbörande domkapitel. Som en ytterli- gare åtgärd för att förebygga —— och i före- kommande fall korrigera — en icke avsedd tillämpning av anslutningsreglerna bör där— jämte besvärsrätt över beslut om någons församlingsregistrering i nationell försam- ling tilläggas den territoriella församling i vilken vederbörande eljest skulle ha varit församlingsregistrerad.

Utlänning som inflyttar till Stockholm resp. Göteborg från utlandet eller från annan ort i Sverige och som kan antas upp- fylla villkoren för församlingsregistrering i nationell församling bör självfallet på något sätt uppmärksammas på sin möjlighet i dy- likt hänseende och vad han har att iaktta för att vinna sådan registrering. En naturlig lösning synes vara att den lokala skattemyn- digheten i samband med att vederbörande folkbokförs ger de i sammanhanget erfor- derliga upplysningarna (genom att en bro- schyr överlämnas eller på annat lämpligt sätt). Det kan också övervägas att föreskriva skyldighet för den lokala skattemyndigheten att underrätta församlingen om inflyttning- en.

Vill någon ej längre vara församlings- registrerad i nationell församling bör han formlöst kunna anmäla detta hos pastor i församlingen.

Behörighetsvillkorens utformning

Av den inledningsvis angivna funktion som de nationella församlingarnas verksamhet avser fylla följer att villkoren för försam- lingsregistrering i sådan församling bör ut-

formas så att de inte onödigtvis hindrar registrering av de personer som önskar om— fattas av ifrågavarande verksamhet. Å andra sidan bör behörighetsvillkoren inte göras så vida att församlingarnas traditionella egen- art äventyras.

Mot utformningen av de nuvarande all- männa anslutningskriterierna —— i finska församlingen finsk härstamning och i de tyska församlingarna språklig och religiös gemenskap —— har i olika sammanhang rik- tats kritik. Man har därvid pekat på de svårigheter som föreligger att i praktiken tillämpa reglerna och framhållit att dessa föranleder att som bokföringsgrundande faktorer uppställs omständigheter som rim- ligen inte bör förekomma i ett folkbokfö— ringssystem.

Med den uppbyggnad av folkbokförings— systemet som nämnden här utgår från kom— mer kriterierna för anslutning till (dvs. för- samlingsregistrering i) nationell församling inte att få någon betydelse i folkbokförings- avseende. Vill man söka bibehålla försam- lingarnas egenart är utrymmet för föränd- ringar i fråga om de grundläggande anslut- ningskriterierna begränsat. Hänsynen till egenarten motiverar bl.a. att i fråga om de tyska församlingarna kravet på evangelisk trosbekännelse —— vilket krav man från and- ra synpunkter kunde överväga att slopa — bibehålls. Det synes nämnden ofrånkomligt, i vart fall när det gäller de tyska försam- lingarna, att kriterierna anges något obe- stämt och att därmed tolkningssvårigheter uppkommer vid den praktiska tillämpning- en. Olägenheterna härav reduceras dock avsevärt vid en genomförd frivilligprincip i fråga om församlingsregistreringen. Från de nationella församlingarnas sida har inte framkommit önskemål om några principi- ella ändringar av de för anslutning grund- läggande kriterierna. Mot bakgrund av det anförda förordar nämnden att berörda kri- terier — under de förutsättningar varom här är fråga —— utformas i nära överens- stämmelse med nuvarande ordning och ut- bildad praxis.

Att även den som är gift med någon som

är församlingsregistrerad i nationell försam- ling i allmänhet skall få bli registrerad i samma församling kan knappast råda några delade meningar om. Motsvarande gäller barn till församlingsregistrerad förälder. Be- träffande den för barnets församlingsregi- strering erforderliga anmälningen bör 12 å i religionsfrihetslagen gälla i tillämpliga de- lar. Härav följer bl.a. att -— i det vanliga vårdnadsfallet — båda föräldrarna skall bi- träda anmälningen. Praktiska skäl motiverar att kravet på anmälan inte upprätthålls i fråga om nyfött barn vars båda föräldrar eller — beträffande barn utom äktenskap —— vars moder är församlingsregistrerad i nationell församling. Sådant barn bör för- samlingsregistreras i den nationella försam- lingen enligt automatiskt verkande regler. Vad gäller den mera generella rätten för avkomling till immigrant att vinna registre- ring i nationell församling bör reglerna där- om utformas med sikte på —— utöver att vara lättillämpade —- att söka åstadkomma en naturlig generationsgemenskap.

I fråga om den närmare utformningen av under förevarande rubrik diskuterade behörighetsvillkor hänvisas till upprättat förslag till KK om församlingsregistrering i icke territoriell församling av svenska kyr- kan.

9.3 Övriga icke territoriella församlingar

Otvivelaktigt hade det varit förenat med vissa administrativa och organisatoriska för- delar om den princip om frivillig tillhörig- het som nämnden förordat i fråga om de nationella församlingarna kunnat tillämpas på samtliga icke territoriella församlingar, alltså även på hovförsamlingen och Karls- krona amiralitetsförsamling. I nämndens uppdrag ingår emellertid inte att överväga villkoren för anslutning till (församlings— registrering i) dessa båda församlingar. Det kan beträffande Karlskrona amiralitetsför- samling f.ö. i detta sammanhang böra an- märkas att nämnden tidigare, i avgivet re- missyttrande över Betänkande med förslag till avveckling av Skeppsholms församling

och amiralitetsförsamlingen i Karlskrona m.m. (utbildningsdepartementet, stencil 1968: 5), förordat en avveckling av försam- lingen.

Reglerna om församlingsregistrering i hovförsamlingen och Karlskrona amirali- tetsförsamling bör sammanföras med mot— svarande regler för de nationella försam- lingarna och har intagits i det förut an- givna förslaget till KK om församlingsregi- strering i icke territoriell församling av svenska kyrkan. Den princip om obligatorisk tillhörighet till ifrågavarande båda försam- lingar som nämnden med hänsyn till ut- redningsuppdragets begränsning har att ut- gå från föranleder vissa modifieringar av det för de nationella församlingarnas del tilltänkta regelsystemet. Bl.a. måste av praktiska skäl prövningen av huruvida en person skall församlingsregistreras i hov- församlingen eller amiralitetsförsamlingen (eller om sådan församlingsregistrering skall upphöra) ankomma på vederbörande lokala skattemyndighet.

Till det nämnda författningsförslaget har överflyttats de behörighetsvillkor i 1910 års KF angående behörighet att kyrkobokföras i icke territoriell församling av svenska kyr— kan som gäller hovförsamlingen och amira- litetsförsamlingen. En viss språklig moderni— sering har vidtagits; dock inte i sådan ut- sträckning att risk för ändring av sakinne— hållet skulle kunna tänkas bli följden.

10. Vissa särskilda frågor

10.1 H indersprövning

Rörande den i det tidigare lysningsförfaran- det ingående hindersprövningen uttalade kyrka-statutredningen att det förhållandet att densamma åvilade prästerna var omedelbart betingat av folkbokföringens organisatoriska utformning. Skulle folkbokföringsuppgifter- na överföras på borgerlig myndighet fann utredningen därav böra följa att jämväl den uppgift av rent borgerlig karaktär som hin- dersprövningen representerade överfördes på samma borgerliga myndighet.

Nämnden biträder kyrka- statutredning— ens uttalanden och förordar således att hin- dersprövningen och därmed sammanhäng- ande uppgifter efter en eventuell folkbok- föringsreform skall ankomma på lokal skat- temyndighet. — Utöver ofrånkomliga änd— ringar i bl.a. giftermålsbalken aktualiseras därvid spörsmålet om uppställande av vissa kvalifikationskrav för befattningshavare som hos lokal skattemyndighet anförtros att om— besörja hindersprövningen. Bestämmelser härom bör på lämpligt sätt föreskrivas. —— Enligt nämndens intentioner skall pastors- ämbete inte aviseras rörande verkställda hindersprövningar. Bl.a. på grund härav påkallas — för att förebygga att lysning sker i andra fall än då ansökan om hinders— prövning bifallits — viss omarbetning av KC 11 april 1969 angående tillämpning av kyrkohandbokens föreskrifter om lysning.

10.2 Förnamnsanmälan

För närvarande gäller den ordningen att — enligt bestämmelse i folkbokföringskungö-

relsen —— skyldighet åligger dopförrättare inom svenska kyrkan att tillse (i förekom- mande fall genom underrättelse) att vid dopet givna förnamn blir vederbörligen re- gistrerade. Dopet upphäver alltså eljest en- ligt namnlagen föreliggande skyldighet för vårdnadshavare att göra anmälan om för- namn som barn erhållit.

I runt tal 85 % av samtliga barn döps i svenska kyrkans ordning och ges därvid förnamn under det första levnadsåret. Mot bakgrund härav framstår det enligt nämn— dens mening som praktiskt och servicemäs— sigt motiverat att så till vida bibehålla den nuvarande ordningen att skyldighet konsti- tueras för dopförrättare inom svenska kyr- kan att till vederbörande lokala skattemyn- dighet anmäla vid dopet givna förnamn och att låta sådan anmälan — under förutsätt- ning av att i namnlagen angivna tidsfrister iakttagits — tjäna som ersättning för vård— nadshavares förnamnsanmälan. Den före- slagna ordningen, vilken f.ö. antytts av kyr- ka-statutredningen (se SOU 1967: 45, s. 364), förutsätter viss ändring i namnlagen.

10.3 Storleken av icke kyrkomedlems församlingsskatt

Skyldigheten för den som inte tillhör sven- ska kyrkan att utge församlingsskatt regle- ras i lagen (1951: 691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan. Reglerna innebär att veder- börande har att betala 60 % av den för- samlingsskatt han som medlem skulle haft att erlägga.

Lagstiftningen grundar sig på det betänk-

ande (SOU 1950: 41) som avgavs av 1950 års dissenterskatteutredning. Utredningen, vars huvuduppdrag var att undersöka stor— leken av den skattelindring som borde till- komma icke-medlem av svenska kyrkan, genomförde en undersökning av hur kyrko- kassomas och pastoratens utgifter fördelade sig på rent kyrkliga resp. borgerliga ända- mål. Såsom rent kyrkliga ändamål betrakta- des därvid »kyrkorna och församlingsvår- den». Till vad som rubricerades som i hu- vudsak borgerligt betonade ändamål hän- fördes >>pastorsexpeditionerna, begravnings- platserna och diakoni eller annan hjälpverk- samhet». Under >>ändamål av båda slagen» angavs >>församlingshem, föreningsväsende och administration». Utgifter hänförliga till den sistnämnda rubriken fördelades på de båda huvudgrupperna, kyrkliga resp. bor- gerliga ändamål, efter en i huvudsak sköns- mässig uppskattning. Utredningen fann det vara förenat med stor vansklighet att en- bart med ledning av det erhållna undersök— ningsresultatet göra en skälig avvägning av den sökta skattelindringsprocenten. Efter att i sina bedömningar ha infört diverse olika faktorer, bl.a. folkmängdens fördelning mel- lan land och stad, kom utredningen fram till att skattelindringsprocenten inte borde bestämmas till »mer än 40 %».

I den i anledning av betänkandet fram— lagda propositionen (1951: 175) framhöll departementschefen att dissenterskatteutred- ningens förslag om skattelindring med 40 % inte framkommit såsom resultat av en rent statistisk beräkning, grundad på i och för sig oangripliga fakta, utan byggde jämväl på åtskilliga skälighetsbedömningar. Depar- tementschefen hade emellertid inte kunnat finna att vare sig de skäl som anförts för en högre eller de skäl som anförts för en lägre skattelindring var av den bärkraft att utredningens enhälligt avgivna förslag borde frångås.

Som torde framgå av den lämnade redo- görelsen åsyftar ordningen med skattelind- ring för den som inte är medlem i svenska kyrkan att tillgodose ett uppställt rättvise- krav att sådan medborgare skall erlägga

församlingsskatt endast till den del skatten kan anses hänförlig till av kyrkan ombesörj- da >>borgerliga ändamål», nämligen i första hand folkbokföringen och handhavandet av begravningsplatserna (att i vart fall dissen- terskatteutredningen såsom dylika ändamål betraktade även vissa andra av kyrkan full- gjorda uppgifter har angetts ovan). Upphör pastorsämbetenas befattning med folkbok— föringen bör naturligen skattelindringspro- centen justeras.

Vid bedömandet av frågan vilken skatte- lindring den som ej är medlem av svenska kyrkan bör åtnjuta i en situation där folk- bokföringen ej längre är en kyrklig uppgift finner sig nämnden ha att utgå från att den nuvarande skattelindringsprocenten (40) re- presenterar en utifrån gällande förhållanden korrekt avvägning. Det må härtill erinras om att utredning av frågan om det framtida huvudmannaskapet för begravningsplatsema aktualiserats. Skulle en sådan utredning leda fram till förslag om ett överförande av huvudmannaskapet måste den principiella frågan om skyldighet för icke-medlem att betala församlingsskatt omprövas. Därvid uppkommer bl.a. spörsmålet huruvida de kyrkliga uppgifter — utöver dem som sam— manhänger med folkbokföringen och be— gravningsplatserna — vilka dissenterskatte- utredningen räknade som borgerliga, moti- verar en begränsad skattskyldighet. Frågan om icke-medlems skattskyldighet torde f.ö. tillhöra dem som kommer att tas upp inom ramen för stat-kyrkaberedningens arbete.

År 1968 utgjorde den totala församlings- skatten omkring 635 miljoner kronor. En- ligt den av nämnden genomförda kostnads- undersökningen uppgick samma år folkbok- föringskostnaderna, såvitt avsåg pastorsäm- betena, till cirka 70 miljoner kronor. Med utgångspunkt från dessa siffror och med erinran om vad som uttalats i fråga om den nuvarande skatteprocenten — anser nämn- den den sökta skattelindringsprocenten kun- na i detta sammanhang avrundat bestäm- mas till 50. Detta innebär att den som ej är medlem av svenska kyrkan har att betala församlingsskatt med 50 % av vad han som medlem skulle haft att erlägga.

11. Personalen på pastorsexpeditionerna

11.1. Inledning

En reform enligt de i betänkandet uppdrag- na riktlinjerna innebär att folkbokförings- uppgifterna försvinner från pastorsexpedi- tionerna. På dessa kommer emellertid, så- vitt nu är av intresse, att ombesörjas den församlingsregistrering som närmare be- handlats i kap. 8.

I detta sammanhang skall inte beröras de ekonomiska konsekvenser som den ifråga- varande reformen kan antas få för pastora- tens vidkommande. Hithörande spörsmål tas upp i kap. 13.

Huvudintresset i förevarande samman- hang knyter sig till de problem som en folk- bokföringsreform kan skapa för den icke prästerliga personal som vid nuvarande or- ganisation är sysselsatt med folkbokförings- uppgifter på pastorsexpeditionerna. Vad gäller församlingsprästerna har nämnden som tidigare i olika sammanhang framhål- lits den uppfattningen att en folkbokförings- reform inte omedelbart bör få några konse- kvenser i fråga om tjänsteorganisationen. Däremot kan som jämväl tidigare nämnts folkbokföringsuppgifternas överflyttning an- ses motivera en även ur andra synpunkter önskvärd översyn av pastoratsindelningen och därmed den församlingsprästerliga tjänsteorganisationen. En sådan översyn kan måhända få till resultat ett totalt sett mins- kat antal prästtjänster.

Innan nämnden tar upp de till biträdes-

personalen hänförliga problemen finns be- träffande pastorsexpeditionerna anledning att framhålla att dessas antal inte nödvän- digtvis behöver påverkas av en folkbok- föringsreform. Möjligt är dock att en sådan reform kan medverka till en viss koncentra— tion i fråga om pastorsexpeditionerna och att deras antal på sikt kan komma att bli lägre.

11.2 De icke prästerliga befattningshavarnas nuvarande anställningsförhållanden

På en pastorsexpedition kan — bortsett från prästerlig personal -— finnas anställda befattningshavare som biträder med kyrko— bokföringen. Dessa befattningshavares ställ- ning i förhandlingsrättsligt avseende regleras av kommunaltjänstemannalagen. Anställ- ningsförhållandets materiella innebörd — i de frågor varom avtal må träffas — är i första hand att bestämma utifrån centralt ingångna överenskommelser. Av dessa är främst att uppmärksamma Allmänna be- stämmelser för tjänstemän (ABT 70) som gäller från den 1 januari 1970. Avtalet är träffat mellan, å ena sidan Svenska kom- munförbundet för egen del och såsom före- trädare för Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, samt, å andra sidan, olika arbetstagarorganisationer. I bilagor till avtalet upptas bl.a. lönebestämmelser och

ABT 70, som enligt huvudregeln gäller för arbetstagare som av kommunen (mot- svarande) anställts såsom tjänsteman och för vilken annat avtal ej gäller, äger tillämp— ning på i stort sett samtliga de befattnings- havare varom här är fråga.

Vid tillämpning av avtalet hänförs tjänste— man till endera av två grupper. Till grupp ] hänförs tjänsteman med fortlöpande regel- bunden heltidstjänstgöring eller med fort- löpande regelbunden deltidstjänstgöring som omfattar minst hälften av den för motsva- rande heltidsanställd gällande arbetstiden. Till grupp 2 hänförs annan tjänsteman, dvs. bl.a. tjänsteman med en tjänstgöringstid som understiger hälften av den som gäller för motsvarande heltidstjänstgörande tjäns- teman, timavlönad tjänsteman och tillfälligt anställd tjänsteman.

Lönegradssättningen för de olika katego- rier tjänstemän, varom här är fråga, bestäms regelmässigt av specialbestämmelser för Centralt reglerade tjänstemannaanställning- ar. Enligt gällande sådana bestämmelser —— avseende kyrkliga kommuner (CTK) — skall kyrkobokföringsassistent vara placerad i lönegrad KA 16 (KA-planen är identisk med den statliga A-planen), kyrkoskrivare i KA 13, 1:e kontorist i KA 11 och kontorist i KA 9. För tjänsteman i rekryteringsgång gäller löneklassema 3—8, varje klass om- fattande en tjänstgöringstid om 12 månader.

Med kyrkoskrivare avses enligt special- bestämmelser till tjänsteförteckningen »tjänsteman som dels under pastor hand— lägger kyrkobokföringsärenden, innefattan- de författningstillämpning, dels leder, för- delar och kontrollerar arbetet för under- ställd personal, handhar närvarorapporte- ring, svarar för statistiska uppgifter, hand- har viss upphandling, svarar för gravbok och övriga gravregistreringar samt biträder pastor med arkivvården». Med kyrkobok- föringsassistent avses tjänsteman med ar- betsuppgifter som sammanfaller med vad ovan angetts för kyrkoskrivare men som kräver högre grad av självständighet och ansvar. Som förutsättning för placering i angiven lönegrad som kontorist gäller att

bestämmelserna om rekryteringsgång iaktta- gits.

Enligt ABT 70 gäller som huvudregel i fråga om anställnings upphörande att den som sammanhängande under sex månader haft anställning som tjänsteman i grupp 1 får uppsägas från sin tjänst endast om sak- lig grund därtill föreligger. Därvid gäller en uppsägningstid av sex månader, om anställ- ningen varat minst 12 månader, och eljest en månad. Föranleds uppsägningen av att förvaltningsorganisationen ändrats eller att arbetsuppgifterna upphört, utsträcks under vissa betingelser uppsägningstiden till ett år. För tjänsteman som tillhör grupp 2 gäller en ömsesidig uppsägningstid av en månad.

Enligt den undersökning nämnden ge- nomfört uppgår det antal icke prästerliga befattningshavare vid pastorsexpeditionerna som helt eller delvis sysslar med kyrkobok- föringsgöromål och vars anställning är av någorlunda fast karaktär till cirka 1 200. Beträffande ungefär 400 av dem har tjäns- ten uppgetts vara av deltidskaraktär. Det må framhållas att vid undersökningen, som avsåg år 1968, inte kunnat efterfrågas huru- vida viss tjänsteman var att hänföra till grupp 1 eller 2 (enligt ABT 70). Endast tjänstemän som tillhör grupp 1 torde be— höva särskilt uppmärksammas i förevaran— de sammanhang. För att en tjänsteman skall hänföras till denna grupp förutsätts enligt ABT 70 bl.a. att tjänstgöringstiden skall om- fatta minst hälften av den som gäller för motsvarande heltidstjänst. I åtskilliga av de fall där vid undersökningen deltidstjänst angetts vara för handen understiger tjänst- göringstiden den sålunda stipulerade. Nämn- den beräknar det antal tjänstemän som en- ligt ABT 70:s definitioner är att hänföra till grupp 1 till cirka 1 050. Antalet kyrko- bokföringsassistenter och kyrkoskrivare kan med ledning bl.a. av vissa av kommunal- tjänstemannaförbundet lämnade uppgifter uppskattas till ett hundratal; de övriga ut— görs alltså i huvudsak av kontorister (1:e kontorister) och personal i rekryterings-

gång. 93

11.3 F ol kbokföringsomläggningens konsekvenser

På pastorsexpeditionerna (i vart fall de större) kommer att kvarstå ett behov av biträdespersonal för fullgörandet av de är- betsuppgifter som sammanhänger med för- samlingsregistreringen.

Bedömningen av vilken personal som kommer att behövas för att biträda den eller de prästerliga befattningshavama med församlingsregistreringen ankommer på ve- derbörande kyrkoråd. Det är självklart myc- ket vanskligt att uttala sig om utfallet av ifrågavarande bedömningar. Dessa förut- sätter en skattning av den kvantitativa ar- betsnedgång som folkbokföringsreformen kan komma att innebära för pastorsexpedi- tionernas vidkommande. Även andra fakto- rer kan emellertid antas komma att påverka bedömningarna. Bl.a. en önskan att bereda viss eller vissa befattningshavare fortsatt anställning på pastorsexpeditionen kan så- lunda komma in i bilden, varvid även kan ifrågakomma att vidga arbetsområdet för vederbörande till att avse också uppgifter utanför församlingsregistreringen.

Redovisningen av de ekonomiska över- vägandena i samband med en eventuell folkbokföringsreform (se härom kap. 13) förutsätter en uppskattning från nämndens sida av den antagbara minskningen av bi- trädespersonal på pastorsexpeditionerna. Medveten om osäkerheten i bedömningen uppskattar nämnden att församlingsregistre- ringens fullgörande på biträdessidan kom- mer att kräva en arbetsinsats som motsvarar 1/4—1/3 av den som åtgår i dagsläget.

Minskningen av biträdespersonal kom- mer naturligen i första hand att beröra den tillfälligt anställda personalen. Arbets- uppgifterna inom församlingsregistreringen kan sålunda antas bli mera jämnt fördelade under året än vad gäller inom kyrkobokfö- ringen. Bl.a. försvinner personförtecknings- läsningen på hösten. Av de cirka 1050 tjänstemän som nämnden beräknat tillhöra grupp 1 enligt ABT 70:s definitioner be- dömer nämnden det som sannolikt att cirka 350 kan beredas fortsatt anställning vid

pastorsexpeditionerna. Därvid torde i en del fall vederbörandes heltidstjänst kunna komma att ändras till en deltidstjänst. Det återstår då cirka 700 vilka skulle bli över— taliga vid en omläggning av folkbokföring- en.

Som kommer att framgå av kap. 12 har nämnden uppskattat det personalbehov som uppkommer hos de lokala skattemyndighe- terna vid ett överförande dit av pastorsäm— betenas nuvarande folkbokföringsuppgifter till cirka 1060 befattningshavare, varav cirka 175 handläggande personal.

I betydande grad kan de angivna befatt- ningshavama förutsättas komma att rekry- teras bland de cirka 700 befattningshavare vid pastorsexpeditionerna som nämnden an- tagit kommer att bli övertaliga i samband med en folkbokföringsreform. Den erfaren- het av folkbokföringsarbete som ifrågava- rande personer besitter kan sålunda förut- sättas komma att väga tungt ur meritsyn- punkt, och det måste bedömas som ange- läget ur arbetsgivarsynpunkt att söka ta tillvara denna erfarenhet. En särskild om- ständighet att beakta i detta sammanhang är att av de cirka 1200 personer, som —— enligt vad som uppgetts vid nämndens un- dersökning — sysslar med kyrkobokförings- göromål vid pastorsexpeditionerna och vars anställning är av någorlunda fast karaktär, i det närmaste 900 arbetar i sådan kommun, och i flertalet fall på sådan ort, där lokal skattemyndighet är stationerad.

Det finns mot bakgrund av det anförda grundad anledning anta att det övervägande antalet av de befattningshavare vid pastors- expeditionerna som blir övertaliga skall kunna beredas likvärdig anställning vid i förhållande till bosättningsorten välbelägen lokal skattemyndighet. För att skaffa an- ställning åt de befattningshavare för vilka nyssnämnda möjlighet ej står till buds torde de vanliga arbetsmarknadspolitiska resurser- na vara tillräckliga.

En särskild fråga som bör uppmärksam- mas är i vad mån förutsättningar finns för att besätta tjänster som fögderisekreterare och fögderiassistenter med personal från

pastorsexpeditionerna. F.n. gäller som kom- petenskrav för sådan tjänst samma utbild- ning som föreskrivits för att erhålla tjänst som ordinarie landskanslist, vilket innebär att vederbörande med godkända betyg skall ha genomgått utbildningskurs för kanslister i administrativ tjänst och ha tjänstgjort som kanslist i befordringsgång under minst två år efter kursen (KK 1969: 108). Då vissa svårigheter kan beräknas uppkomma att be— sätta erforderliga nya tjänster inom berörda kategori med formellt behöriga personer, kan därför böra övervägas att i vissa fall genom individuella dispenser möjliggöra för tidigare befattningshavare vid pastorsexpe— ditionerna att erhålla sådan tjänst.

För de befattningshavare som övergår till lokal skattemyndighet torde — i fråga om pension m.m. — böra tillämpas de generella bestämmelser som gäller i fråga om över- gång från kommunal till statlig tjänst.

Med den utgångspunkt i fråga om kyrka- statrelationen som nämnden har torde ej i detta sammanhang behöva beröras den mera vittsyftande frågan om ett eventuellt gene- rellt statligt ansvar för pensionerna åt be- fattningshavare som på pastorsexpeditio- nerna sysslat med folkbokföringsgöromål. Frågan får praktisk betydelse först i en situation där en skilsmässa mellan stat och kyrka konkret övervägs.

12. Personalbehovet hos de lokala skattemyndigheterna

Det är givet att ett överförande av pastors- ämbetenas folkbokföringsuppgifter till lokal skattemyndighet inte kan ske utan en väsent- lig personalförstärkning hos de lokala skatte- myndigheterna.

Omfattningen och fördelningen på de olika fögderierna av denna personalförstärk- ning måste i förekommande fall bli föremål för närmare överväganden i anslutning till den tidpunkt då ett överförande avses ske. Nämnden har sett som sin uppgift i detta sammanhang att göra sådana bedömanden av det uppkommande personalbehovet att de kan ligga till grund för en uppskattning av de kostnader som skulle uppkomma om en omläggning enligt de i betänkandet skis- serade riktlinjerna genomförs.

Nämnden saknar anledning att bedöma personalbehovet i belysning av att personal- förstärkning hos de lokala skattemyndig- heterna kan komma att aktualiseras genom att nya arbetsuppgifter eljest kommer att tilläggas lokal skattemyndighet. Det må i sammanhanget bl.a. erinras om att till 1970 års höstriksdag kan väntas förslag om att de lokala skattemyndigheterna på visst sätt skall medverka i sanktionsförfarandet mot skattebrotten (jfr skattestrafflagutredningens betänkande, SOU 1969: 42). Statskontoret har vidare i en utredningsrapport den 22 juni 1970 med principförslag till omorgani- sation av taxeringen i första instans för- ordat sådana reformer av taxeringsförfaran- det, som enligt vad rapporten anger skulle

aktualisera behov av 10 nya befattnings- havare för ett genomsnittsfögderi (omfat- tande 60 000—70 000 invånare).

Det kan enligt nämndens mening böra övervägas att — om nya arbetsuppgifter skulle komma att tilläggas lokal skattemyn- dighet i den omfattning föreliggande förslag låter förmoda —— i lämpligt sammanhang göra personalorganisationen hos lokal skatte- myndighet till föremål för en samlad över- syn.

Uppskattningen på detta stadium av det personalbehov hos lokal skattemyndighet som kan förutses uppkomma om folkbok- föringsuppgifterna överförs dit måste av naturliga skäl ske schablonmässigt, varvid till utgångspunkt för schablonens bestäm- mande lämpligen tas det antal arbetstimmar som, enligt den undersökning nämnden ge- nomfört, nämnda uppgifter kräver vid nu- varande organisation.

Om till en början bortses från Stockholms och Göteborgs kommuner åtgick år 1968 för folkbokföringsuppgifternas fullgörande hos pastorsämbetena cirka 2 566 000 arbets- timmar (rörande de principer för uppgifts- lämnandet som tillämpades vid undersök- ningen, se Bil. 1 till betänkandet). Omsatt i heltidsarbetande befattningshavare, varvid såsom ett manår räknas 1 800 arbetstimmar, motsvarar det redovisade timantalet 1425 befattningshavare, eller 0,21 befattningsha-

Den angivna siffran (0,21) kan inte direkt användas som schablon för att uppskatta behovet av erforderliga nya tjänster hos de lokala skattemyndigheterna. En omläggning enligt de riktlinjer som skisserats i betänkan- det kan nämligen förutsättas få till följd att folkbokföringens handhavande blir mindre arbetskrävande. Nämnden vill härvid peka på bl.a. följande förhållanden.

1. Det lägre antalet registreringsställen förenklar kontaktvägarna och skapar helt allmänt förutsättningar för en mera ratio- nellt bedriven verksamhet.

2. Folkbokföringsgöromålen kommer i större utsträckning än f.n. att handhas av på desamma specialinriktade befattningshavare.

3. Urkundsystemet modifieras,

a) dubbelbokföringen (i personakt och församlingsbok) försvinner,

b) inga anteckningar om kyrkliga förrätt- ningar skall göras,

c) registreringen i fråga om flyttningar blir enklare.

4. Den kommunikation mellan pastors- ämbete och lokal skattemyndighet som f.n. ingår som moment vid bl.a. mantalsskriv- ningen försvinner. Det är självfallet vanskligt att bedöma i vilken utsträckning angivna faktorer verkar i arbetskraftsbesparande riktning. Nämnden anser sig dock ha grundad anledning anta att detta är fallet i sådan utsträckning att såsom schablon vid uppskattningen av det uppkommande personalbehovet hos de 10- kala skattemyndigheterna siffran 0,15 befatt— ningshavare per 1000 invånare kan använ- das. En höjning av den schablonmässigt framräknade befattningshavarsiffran kan framstå som motiverad beträffande fögde- rier av övervägande storstadskaraktär eller där eljest av särskilda skäl, t.ex. förekomsten av många utlänningar, folkbokföringen kan antas vara mer än genomsnittligt arbetskrä- vande. Omvänt kan i vissa fall en minskning vara påkallad. De genomsnittssiffror i fråga om antalet arbetstimmar för de olika fögde- rierna som framkommit vid kostnadsunder- sökningen (se Bil. 1: 2) kan ge viss ledning vid dessa bedömanden.

Med hänsyn till det sätt varpå folkbokfö- ringen är ordnad i Stockholm och Göteborg kan den ovan skisserade metoden inte direkt användas vid uppskattningen av personal- behovet vid de lokala skattemyndigheterna i dessa kommuner. Bl.a. den utpräglade stor- stadsstrukturen hos ifrågavarande fögderier gör det enligt nämndens mening rimligt att i sammanhanget utgå från att en av de lokala skattemyndigheterna helt ombesörjd folk- bokföring kommer att kräva cirka 0,20 be- fattningshavare per 1000 invånare. Antalet erforderliga nya befattningshavare blir där- efter att bestämma med beaktande av det antal befattningshavare som vederbörande myndighet redan disponerar för hithörande uppgifter. Såvitt angår den del av Göteborgs fögderi som inte avser Göteborgs kommun bör de principer som tillämpats för landet i övrigt användas.

Som Bil. 2 till betänkandet har nämnden intagit en sammanställning fögderivis över det antal nya befattningshavare som nämn- den, med utgångspunkt från de principer som angetts i det föregående, bedömer böra tillföras de lokala skattemyndigheterna om folkbokföringsuppgifterna överförs dit. Av sammanställningen framgår att det samman- lagda antalet uppgår till 1057 befattnings- havare. Av dessa torde cirka 175 böra ut- göras av handläggande personal. Svårigheter kan förutses uppkomma att rekrytera erfor— derlig handläggande personal. Särskilda rek- ryteringsstimulerande åtgärder torde därför komma att visa sig nödvändiga.

Det bör beträffande sammanställningen i Bil. 2 framhållas att densamma utgår från folkmängden i fögderierna den 1 januari 1968. Vid sammanställningens uppgörande har ej — i annan mån än som följer av de modifieringar i fråga om schablonberäk- ningens resultat som nämnden ansett sig böra göra och som angetts ovan — folk- mängdsutvecklingen i de olika fögderierna beaktats. Som tidigare angetts förutsätter nämnden att behovet av personal hos de lokala skattemyndigheterna närmare över- vägs i anslutning till ett eventuth beslut om en omläggning.

13. Kostnadsöverväganden

13.1 Årliga kostnader vid nuvarande organisation

Enligt nämndens i annat sammanhang refe- rerade undersökning uppgick år 1968 kost- naderna på det lokala planet med nuvarande organisation av folkbokföringen (kyrkobok- föringen) till i runt tal 75 miljoner kronor. Av beloppet avsåg nära 5 miljoner kronor de av de lokala skattemyndigheterna i Stock- holm och Göteborg ombesörjda uppgifterna inom kyrkobokföringen.

Av beloppet 75 miljoner kronor utgjorde omkring 58 miljoner lönekostnader, 8,9 mil- joner lokalkostnader och 8,3 miljoner övriga kostnader, däri inberäknat kostnader för in- köp av inventarier.

13.2 Årliga kostnader vid ny organisation

Vid kostnadsuppskattningarna för en om- läggning enligt de riktlinjer som skisserats i betänkandet utgår nämnden från 1968 års kostnadsläge. Detta framstår som motiverat av hänsyn inte bara till att nämndens under- sökning av kostnaderna vid nuvarande orga- nisation avsåg detta år utan också till oviss- heten om när en ny organisation kan bli aktuell att genomföra; nya, och i olika av- seenden mera preciserade kostnadsberäk- ningar blir under alla omständigheter nöd- vändiga att göra i närmare anslutning till en eventuell omläggning. I sakens natur ligger att de kostnadsuppskattningar nämnden kan

göra måste bli relativt grova. Deras syfte är endast att tjäna till ledning för bedömningen av de ekonomiska konsekvenserna av en omläggning.

13.2.1 Kostnaderna för folkbokföringen

Nämnden har uppskattat det antal befatt- ningshavare som skulle behöva tillföras de lokala skattemyndigheterna till cirka 1 060, varav 175 torde böra utgöras av handläg— gande personal. Utgår man från en genom— snittslön för den handläggande personalen av löneklass 21 och för övriga befattnings- havare av löneklass 11 (allt ortsgrupp III) motsvarar antalet befattningshavare en årlig lönekostnad om cirka 27,9 miljoner kronor (liksom gäller i fråga om nämndens kost- nadsundersökning har därvid till utgående lön lagts 20 % , motsvarande den ungefärliga kostnaden för socialavgifter m.m.). För att en jämförelse med under 13.1 angiven löne- kostnad skall bli rättvisande skall till den framräknade lönesiffran läggas 1968 års lönekostnader, i vad de avsåg kyrkobokfö- ringsgöromål, hos de lokala skattemyndig- heterna i Stockholm och Göteborg (4,4 mil- joner kronor). Som total lönekostnad för en av de lokala skattemyndigheterna helt om- besörjd folkbokföring erhålls då beloppet 32,3 miljoner kronor.

Det torde finnas anledning utgå från att lokal skattemyndighet endast i undantagsfall har möjlighet att i disponerade lokaler klara

av de nytillförda arbetsuppgifterna. Med utgångspunkt från den ovan angivna befatt- ningshavarsiffran 1 060 och med särskilt be- aktande av de krav på tillgång till arkiv- utrymmen som handhavandet av folkbok- föringen förutsätter kan, på grundval av be- räkningsunderlag som tillhandahållits av byggnadsstyrelsen, kostnaderna för de ytter- ligare lokalutrymmen som kommer att be- hövas hos de lokala skattemyndigheterna uppskattas till drygt 2,6 miljoner kronor. Läggs härtill den del av de nuvarande lokal- kostnaderna hos de lokala skattemyndighe- terna i Stockhohn och Göteborg som kan anses hänförlig till folkbokföringen kommer man fram till en total lokalkostnad om 3,0 miljoner kronor.

Till de nämnda kostnaderna för löner och lokaler kommer övriga kostnader av driftkaraktär samt avskrivningskostnader på inventarier. De förra redovisades vid nämn- dens undersökningar till 5,8 miljoner kronor. Bl.a. det lägre antalet registreringsställen som det blir fråga om vid en av lokal skatte- myndighet ombesörjd folkbokföring ger an- ledning räkna med ett lägre belopp i detta hänseende. Nämnden uppskattar kostnader- na till 4,5 miljoner kronor. De nämnda av- skrivningskostnaderna kan beräknas till cirka 0,2 miljoner kronor.

Sammanlagt skulle alltså de årliga kost- naderna för folkbokföringen kunna beräk- nas till i runt tal 40 miljoner kronor.

13.2.2 Kostnaderna för församlings- registreringen

För att de samhällsekonomiska konsekven- serna av den i betänkandet skisserade om- läggningen skall kunna bedömas är det er- forderligt att man uppskattar kostnaderna för den församlingsregistrering som föreslås skola ske hos pastorsämbetena.

Den föreslagna registreringen blir helt naturligt mindre arbetskrävande än den kyr- kobokföring som nu ombesörjs på pastors- expeditionerna. Som utvecklats i andra sam- manhang förutsätter nämnden att bortfallet av arbetsuppgifter kommer att gå ut enbart över den icke prästerliga arbetskraften.

Nämnden har i kap. 11 antagit att försam- lingsregistreringens fullgörande på biträdes- sidan kommer att kräva en arbetsinsats som motsvarar 1/4—1/3 av den som åtgår i dags- läget. Detta skulle med utgångspunkt från de siffror som framkommit vid kostnads- undersökningen lönemässigt motsvara 6—8 miljoner kronor. Då av olika skäl löneläget för den personal som kommer att beredas fortsatt anställning på pastorsexpeditionerna kan förutsättas komma att ligga högre än genomsnittet för de nuvarande befattnings- havarna torde det vara realistiskt att i detta sammanhang räkna med den högre av de båda angivna siffrorna, alltså med 8 miljo- ner kronor. Till detta belopp skall läggas den del av den totala lönekostnaden för försam- lingsprästerna som kan anses hänförlig till församlingsregistreringen. Denna del är självfallet vansklig att uppskatta. Med den målsättning nämnden har för övervägandena i detta kapitel, nämligen att belysa de sam— hällsekonomiska konsekvenserna av den i betänkandet skisserade reformen, är det dock ej nödvändigt att göra någon uppskatt- ning i hänseendet. Den ifrågavarande löne- kostnaden är att bestämma till det belopp, drygt 29 miljoner kronor, som vid nämndens undersökning redovisats för prästernas be- fattning med kyrkobokföringen. Den sam- manlagda lönekostnad man har att räkna med i detta samamnhang uppgår alltså till cirka 37 miljoner kronor.

De lokalkostnader, 8,5 miljoner kronor, som vid kostnadsundersökningen redovisats för pastorsexpeditionerna kommer först på sikt att kunna nedbringas. Nämnda kostna- der bör därför i detta sammanhang i sin helhet påföras församlingsregistreringen.

Vid angivna undersökning har för inköp m.m. av inventarier och för övriga kostnader av driftkaraktär redovisats 2,5 resp. 5,7 mil- joner kronor. Kostnaderna i nämnda båda avseenden torde bli lägre vid den föreslagna församlingsregistreringen och uppskattas av nämnden till sammanlagt 5 miljonor kronor.

Sammanlagt skulle enligt de gjorda beräk- ningarna församlingsregistreringen komma att dra en kostnad av cirka 50 miljoner kro- nor.

Bland övriga årliga kostnader som blir ak- tuella vid en ny organisation är i huvudsak endast att beakta vissa kostnader vid data- kontoren som föranleds dels av den tillkom- mande avisering som motiveras av att folk- bokföring och »kyrkobokföring» inte längre ankommer på samma myndighet, dels av vissa förslag som nämnden framlägger om folkbokföringens tekniska utformning (i första hand åsyftas här förslaget om inflytt- nings- och utflyttningslängder). Kostnaderna blir relativt obetydliga och kan beräknas inte komma att överstiga 0,4 miljoner kronor.

13.3 Engångskostnader vid ny organisation

Den största av de kostnader av engångs- karaktär som uppkommer vid övergång till en ny organisation avser inventarier hos lokal skattemyndighet. Enligt beräkningar som i huvudsak gjorts av statskontoret har man i detta hänseende anledning räkna med en kostnad av cirka 2,2 miljoner kronor.

Genomförande av en ny organisation för- utsätter utbildning av bl.a. den personal som hos lokal skattemyndighet skall svara för folkbokföringsuppgifterna. Kostnaderna härför kan beräknas till cirka 1 miljon kro- nor.

Framtagande av personaviregister för de lokala skattemyndigheterna i de tre stor- stadslänen kan beräknas kosta omkring 0,2 miljoner kronor, och utskrift (jämte komplet- tering) av församlingsboksblad för försam- lingarna i Stockholm cirka 0,1 miljoner kro- nor. (Sistnämnda kostnad synes i huvudsak böra belasta församlingarna i fråga.)

Slutligen är för datakontorens del att räkna med en kostnad för vissa programme- ringsarbeten, m.m. Denna kostnad är emel- lertid alltför obetydlig för att beaktas i detta sammanhang.

13.4 Sammanfattning

Med erinran om att nämnden hela tiden rör sig med kostnadsnivån år 1968 kan de i det föregående gjorda kostnadsuppskattningar-

I fråga om årliga kostnader skulle en upp- spaltning av den nuvarande kyrkobokfö- ringen på en av de lokala skattemyndigheter- na ombesörjd folkbokföring och en av pas— torsämbetena ombesörjd församlingsregistre- ring medföra en kostnadsökning från cirka 75 till cirka 90 miljoner kronor. Det är där- vid att erinra om att nämnden inte räknar med någon minskning av antalet prästtjäns- ter som en omedelbar följd av en omlägg- ning.

En omläggning skulle för statens vidkom- mande innebära en årlig merutgift om cirka 35 miljoner kronor och för pastoratens en årlig kostnadsminskning av cirka 20 miljoner kronor.

Engångskostnaderna, vilka så gott som helt skulle komma att belasta staten, kan uppskattas till omkring 3,5 miljoner kronor.

14. Tidpunkt för en eventuell omläggning

Omläggningen kräver omfattande förbere- delser. Det må erinras om vad nämnden i kap. 12 uttalat om de svårigheter som kan uppkomma att rekrytera erforderlig hand— läggande personal. Svårigheter möter också att ställa nödvändiga lokalutrymmen till de lokala skattemyndigheternas förfogande. En- ligt de personaluppskattningar nämnden gjort behöver sålunda personalen vid ett genomsnittsfögderi utökas med i stort sett en tredjedel (i förhållande till gällande per- sonalförteckning), och det bör beaktas att handhavandet av folkbokföringen ställer särskilda krav i fråga om tillgång på arkiv- utrymmen.

Omläggningen förutsätter vidare att er- forderlig tid står till buds för utbildning av de befattningshavare som skall svara för folkbokföringen hos lokal skattemyndighet. Slutligen förutsätter den en samlad och tids- krävande översyn av anvisningar och blan- kettmaterial inom den nuvarande kyrkobok- föringens ram för att anpassa dem till den nya ordningen.

Av det sagda följer att inte bara ett prin- cipbeslut om en omläggning utan också be- slut, varigenom denna författningsmässigt konkretiseras, måste fattas i god tid innan omläggningen skall genomföras. Om ett principbeslut fattas före utgången av år 1972 bedömer nämnden det som praktiskt möjligt att låta den nya ordningen träda i funktion tidigast den 1 januari 1975.

Ett principbeslut torde — utifrån de be-

dömningar nämnden gjort i kap. 15 — kun- na fattas utan att kyrkomötet medverkar därvid. Däremot torde kyrkomötets med- verkan krävas i fråga om viss del av den lagstiftning som aktualiseras i samman- hanget. Lagtima kyrkomöte skall nästa gång sammanträda år 1975. En omläggning av folkbokföringsorganisationen vid den tid- punkt (den 1 januari 1975) som ovan ifråga- satts förutsätter alltså ett tidigarelagt kyrko- möte.

Det är angeläget att en omläggning av folkbokföringsorganisationen inte i tiden sammanfaller med reformer som eljest kan komma att beröra de lokala skattemyndig- heterna. Nämnden åsyftar här i första hand de förslag till omorganisation av taxeringen i första instans som framlagts av statskonto- ret, se ovan i kap. 12. Såvitt möjligt bör dock reformerna samordnas så att personal- och lokalfrågor blir föremål för en samlad bedömning.

Angående den betydelse ovissheten om den framtida kyrka-statrelationens utform- ning kan få för tidpunkten för en eventuell omläggning av folkbokföringsorganisatio- nen, se kap. 16.

15. Konstitutionella frågor

15.1 Inledning

Det enda konstitutionella spörsmål som i detta sammanhang tarvar någon närmare behandling torde vara i vilken mån de för- fattningar (författningsändringar), som är erforderliga för att överföra pastorsämbete- nas folkbokföringsuppgifter till lokal skatte- myndighet, kräver kyrkomötets samtycke jämlikt RF 5 87: 2 (kyrkolag).

Frågan vad som innefattas i begreppet kyrkolag jämfört med annan lag saknade före år 1866 praktisk betydelse. Rikets stän- der stiftade gemensamt med Konungen såväl allmän civil- och kriminallag som kyrkolag. Prästeståndet hade ingen särställning i fråga om kyrkolag; även beträffande sådan lag gällde principen att tre stånds sammanstäm- mande beslut utgjorde riksdagens. Någon definition av kyrkolagsbegreppet återfinns ej heller i regeringsformen eller i förarbetena till densamma. När kyrkolagstiftningen i samband med 1866 års representationsre- form skildes från den allmänna lagstift- ningen och lades under' det nyinrättade kyrkomötets kompetens, blev det nödvän- digt att avgränsa kyrkolagsområdet mot andra lagområden. Någon legal avgränsning kom dock inte till stånd. I den debatt som uppstod i frågan gjorde sig två motsatta uppfattningar gällande. Å ena sidan menade man att med kyrkolag fick förstås vad som återfanns i 1686 års kyrkolag (KL) med däri vidtagna ändringar. Kyrkolagsbegreppet gavs

alltså en formell innebörd. Å andra sidan hävdades att ordet kyrkolag i RF & 87: 2 motsvarade ett innehållsbestämt lagbegrepp och alltså avsåg kyrkolag i materiell mening.

I 1686 års KL finns följande bestämmelser med anknytning till kyrkobokföringen.

KL 3:12: »Prästen skall uti kyrkoboken an- teckna orten och dagen, var och när ett barn fött är, såsom ock när det döpt varder, jämväl barnets, dess föräldrars och deras namn, som vittnen till dess döpelse varit hava.»

I anslutning till bestämmelserna om biskopsvisitation föreskrivs i KL 24.-8 bl.a. följande.

»— — — Sedan framtagas kyrkoböckerna, uti vilka, under vissa blad och titlar, införes: 9. Alla brudfolk med deras och föräldrarnas namn samt underrättelse, vadan de äro komna, och vad vittnesbörd de haft hava. 10. Alla barns, så äktas som oäktas, med deras föräldrars och faddrars namn, födelse- och döpelsedag, så ock orten, där de födda äro.

11. De avlidnas namn, som i kyrkan eller på kyrkogården äro begravna, med kort under- rättelse om deras lägerställen, stånd, villkor, leverne och ålder. 12. Deras namn, som tid efter annan flytta in uti eller utur församlingen, med efterrättelse, vadan de komna äro, huru de sig förhållit och vart de fara. Skrifteboken, eller den förteck- ning på sockenfolket under by och bolag, för- delad i vissa kolumner, däruti vars och ens, som läsa kan, framsteg i catechismi lära beskri- vet varder, inrättas särskilt och skall av prästen med sina titlar ställas i behörig riktighet emel- lan den dagen, visitationen förkunnas, och då hon hålles. — — —»

Inom 1951 års kyrkomöteskomitté, som i sitt betänkande (SOU 1955: 47) redovisade den tidigare berörda debatten om tolkningen av kyrkolagsbegreppet, anslöt sig majorite- ten till uppfattningen om ett materiellt lag- begrepp. Dess bestämning av gränserna för kyrko—lagsområdet kan återges sålunda.

1. Med kyrkolag avses endast lag som reglerar kyrkliga angelägenheter, varmed i sammanhanget förstås vad som mera direkt hör samman med kyrkans väsen, organisa- tion och verksamhet, dvs. frågor om kyrkans bekännelse och lära, dess ställning i sam- hället, dess förhållande till andra samhälls- institutioner, dess åligganden gentemot det allmänna och i förhållande till den enskilde medborgaren samt de organisatoriska och ekonomiska betingelserna för dess verksam- het. Av den omständliga lagstiftningsformen i RF & 87: 2 följer att stadgandet endast av- ser kyrkliga angelägenheter av större vikt för kyrkan.

2. Sistnämnda synpunkt —- det särskilda ämnets vikt och betydelse för kyrkan — kan emellertid, i betraktande av vad grundlagar- na i övrigt innehåller, inte ensam vara av- görande för kyrkolagsbegreppets bestäm— mande. En avgränsning måste ske — för- utom gentemot grundlag — i förhållande till kommunallag samt allmän civil- och krirni- nallag ävensom till riksdagens beskattnings- rätt och dess befogenheter med avseende å statsregleringen. I den mån på ett visst om- råde det borgerliga samhällets intressen framträder med särskild styrka och därför måste tillerkännas avgörande vikt får frågan undantas från kyrkolagstiftningens form, även om den är av stor betydelse för kyrkan. Detta gäller framför allt då frågan berör riksdagens finansmakt.

3. Privilegiefrågor är undantagna från området för RF 5 87: 2. I den mån ett privilegiestadgande upphävs blir den sär- skilda frågans legislativa natur — dess ka- raktär av kyrkolag, annan lag eller ämne tillhörande RF & 89 — att bedöma efter de allmänna grunder som gäller för de särskilda lagstiftningsområdenas bestämmande.

4. På det kyrkorättsliga område som åter- står efter avskiljande av sådana kyrkliga angelägenheter, som hör till andra i grund- lagen angivna lagområden än RF & 87: 2 eller berör riksdagens finansmakt eller äger privilegienatur, är en gränsdragning erfor- derlig mellan å ena sidan kyrkolag och å andra sidan kyrkostadgar, dvs. området för Kungl. Maj:ts ekonomiska och adrninistra- tiva lagstiftning. Gränsen synas här kunna dras uteslutande efter det särskilda ämnets vikt för kyrkan. Den angivna tolkningen av RF & 87: 2 bör kompletteras med vad kommittén anförde beträffande den inom borgerlig lagstiftning upprätthållna regeln om den s.k. formella lagkraften. Regeln innebär att lag som stif- tats av Kungl. Maj:t och riksdag samfällt endast kan genom samfällt beslut ändras eller upphävas. Det fanns enligt kommittén inte något skäl varför regeln om formell lagkraft ej skulle gälla även inom tillämp- ningsområdet för RF & 87: 2 med verkan att lagar, vilka stiftats såsom kyrkolag, inte kan ändras eller upphävas utan kyrkomötets samtycke. En reservation ansåg kommittén dock böra göras. Flera författningar som tillkommit i den för stiftande av kyrkolag föreskrivna ordningen innehåller nämligen bestämmelser vilka efter sitt innehåll uppen— bart ej är av kyrkolags karaktär. Vanligen rör det sig om stadganden i ämnen som brukar höra under Kungl. Maj:ts admini- strativa lagstiftningskompetens men som av måhända lagstiftningstekniska skäl kommit att inflyta i lag som i övrigt är att anse som kyrkolag i materiell mening. Då fråga upp- kommer om ändring eller upphävande av sådana bestämmelser ansåg kommittén det av praktiska skäl stundom vara försvarligt att inte iaktta den omständliga proceduren i RF & 87: 2. Kommittén framhöll ytterligare i fråga om den formella lagkraften att denna lika litet som inom den borgerliga lagstift- ningen kunde utsträckas till alla äldre lagar. Med avseende å lagar äldre än RF själv torde sålunda regeln om formell lagkraft inte kunna vinna tillämpning; man kan ej beträffande de lagstiftande organens kom- petens dra någon slutsats ur det förhållandet

att en författning före 1809 tillkommit i former som mer eller mindre liknar dem som nu är föreskrivna i RF & 87. Av sär- skild betydelse för tillämpningen av RF & 87: 2 är, uttalade kommittén, att enligt det anförda 1686 års kyrkolag inte bör anses utrustad med formell lagkraft.

Fortsättningsvis framhöll kommittén att den allmänna avfattningen av RF & 87: 2 medförde att kyrkolagsbegreppet för sitt närmare innehåll i särskilt hög grad blev beroende av hur det utformades i konstitu- tionell praxis. För att närmare fastställa räckvidden av RF & 87: 2 krävdes därför en ingående undersökning av denna praxis. En sådan undersökning —— i syfte att klarlägga praxis” överensstämmelse med de ovan an- givna allmänna grunderna för kyrkolags- begreppets bestämmande — redovisades av kommittén. I sammanhanget uttalades att kommittén, då praxis inte särskilt kommen- terades, anslöt sig till den uppfattning om lagstiftningens konstitutionella natur som kommit till uttryck i praxis.

I fråga om lagstiftningen rörande folk- och kyrkobokföring innehåller den ifråga— varande redovisningen endast en hänvisning till folkbokföringsförordningen m.fl. författ- ningar samt konstaterandet att lagstiftning- en på området ankommer antingen på Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt eller på Kungl. Maj:t ensam. Sammanställt med ett kommitténs tidigare uttalande (intaget ovan) innebär detta att kommittén anslöt sig till den konstitutionella praxis som ut— bildats på området.

Det bör anmärkas att ovan redovisade be- stämmelser i KL 24: 8 inte finns medtagna i den sammanställning över författnings- stadganden som kyrkomöteskomittén en- ligt gällande rätt funnit hänförliga till RF & 87: 2 och som således angetts vara av kyrkolags natur. Ej heller finns några före- skrifter rörande folk— eller kyrkobokföringen medtagna i det utkast till ny kyrkolag som upprättats av kommittén. För fullständig- hetens skulle må dock framhållas att i sam- manställningen finns medtagna -— under rubriken Kyrkans sakrament och övriga handlingar — samtliga bestämmelser i KL:s

3 kap. Motsvarighet till KL 3: 12 (se ovan) finns däremot inte med i utkastet till ny KL eller i kommitténs utkast till kyrkoordning, dvs. författningsbestämmelser som inrymdes under en av kommittén föreslagen ny lag- stiftningsform med Kungl. Maj:t och kyrko- mötet som de beslutande organen.

15.3 Nämndens bedömning

Kyrkomöteskommittén har funnit att regle- ringen av folk— och kyrkobokföringen inte är att hänföra under RF & 87: 2. Detta får förutsättas gälla även den föreskrift om förande av födelse- och dopbok som inryms i KL 3: 12. Att bestämmelsen formellt med- tagits i sammanställningen över författ- ningar av kyrkolags natur kan antas bero på att kommittén funnit en närmare uppspalt- ning av 3 kap. inte vara erforderlig i sam- manhanget. I utkastet till ny kyrkolag, som återspeglar kommitténs uppfattning om in- nehållet i kyrkolagsbegreppet utifrån ett materiellt lagbegrepp, finns som nämnts be- stämmelsen ej med. Kommitténs stånd- punktstagande i fråga om folk- och kyrko- bokföringen rimmar väl med den princi- piella avgränsning av kyrkolagsbegreppet, som kommittén utgått från (se ovan). I före- varande fall gäller avgränsningsfrågan kyr- kolag contra allmän civillag. Frågan är att lösa med utgångspunkt från en avvägning mellan det borgerliga samhällets och kyr- kans intressen. Så länge den av kyrkans organ omhänderhavda folkbokföringen tjä- nar såväl det borgerliga samhällets som kyr- kans registreringsbehov är det naturligt att det borgerliga samhällets intressen tillmäts avgörande vikt och att lagstiftningen på området därför sker i civillagsformen. Nämnden saknar anledning frångå kyrko- möteskommitténs bedömning av hithörande frågor. Härav följer att en eventuell över- föring av pastorsämbetenas folkbokförings- uppgifter till borgerligt organ enligt nämn- dens mening kan ske utan att kyrkomötets samtycke behöver inhämtas, varken till åt- gärden som sådan eller till av omläggningen omedelbart betingade lagstiftningsåtgärder.

Ett annat betraktelsesätt är att anlägga i fråga om kyrkomötets medverkan vid till- komsten av de författningar som efter ett överförande aktualiseras för att tillgodose behovet av en intern kyrklig registrering, således författningarna avseende försam— lingsregistreringen. Kyrkomöteskommittén hade av naturliga skäl inte anledning belysa en situation med en dylik från folkbokfö- ringen åtskild församlingsregistrering. Svaret på frågan huruvida reglerna för församlings- registreringen bör ges i form av kyrkolag eller ej är att söka med utgångspunkt från de principer för bestämningen av begreppet kyrkolag som uppställts av kyrkomötes- kommittén. Någon konkurrenssituation i förhållande till allmän civillag föreligger ej här; det borgerliga samhällets intressen i sammanhanget är obetydliga. Kyrkolags- formen bör därför komma till användning om de av kyrkomöteskommittén under punkten 1 (se ovan 15.2) uppställda rekvisi- ten kan anses uppfyllda. Fråga är om en kyrklig angelägenhet och dess vikt för kyrkan får anses betydande. Härav följer att i vart fall den grundläggande regleringen av församlingsregistreringen bör ske i form av kyrkolag. De närmare bestämmelser som erfordras bör däremot — på motsvarande sätt som förekommer inom andra lagstift- ningsområden — kunna utfärdas av Kungl. Maj:t (i form av kyrkostadgar jämlikt RF & 89) eller av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Under de här givna förutsätt- ningarna bör i samband med den nya lag- stiftningens ikraftträdande de inledningsvis angivna stadgandena i 1686 års KL upp— hävas till den del de avser förhållanden som regleras av författningarna om församlings- registrering.

Den skisserade konstitutionella behand- lingen av lagstiftningskomplexet rörande församlingsregistreringen synes nämnden vara den från principiella utgångspunkter mest korrekta. Utifrån praktiska övervägan- den skulle i stället följande ordning kunna tänkas. Stadgandena i KL lämnas orörda och den erforderliga författningsmässiga konkretiseringen ges i kungörelseform (efter

sedvanligt remissförfarande och — even- tuellt — efter det kyrkomötet beretts till- fälle avge yttrande). Som motiv för en sådan enklare ordning skulle kunna anföras att lagstiftningen under alla omständigheter får viss övergångskaraktär. Skulle det pågående utredningsarbetet i kyrka-statfrågan utmyn- na i tillskapandet av ett A-läge kan på goda grunder förutsättas att en kodifiering i en ny kyrkolag av bestämmelser av kyrkolags karaktär kommer till stånd. Därvid måste naturligen också den konstitutionella natu— ren av förefintliga bestämmelser om församlingsregistreringen uppmärksammas. Skulle å andra sidan ett B-, C— eller D-läge inträda, torde frågan om församlingsregi— streringens ordnande bli ett i princip inom— kyrkligt spörsmål (jfr kap. 16).

I fråga om andra lagstiftningsåtgärder som påkallas i samband med en omläggning av den art som behandlas i betänkandet sy- nes kyrkolagsformen aktualiseras endast så- vitt angår vissa ändringar i religionsfrihets- lagen. Ändringarna avser sådana stadganden i lagen beträffande vilka kyrkomötet vid lagens tillkomst lämnat sitt samtycke.

16. Synpunkter på folkbokföringsfrågan vid ändrade

relationer mellan stat och kyrka

Som tidigare i olika sammanhang fram- hållits utgår nämnden vid sina överväganden om en ny folkbokföringsorganisation från den kyrka-statrelation som föreligger i dags- läget. Församlingarna förutsätts sålunda ha kvar sin beskattningsrätt och kyrkliga val antas äga rum i församlingarna under i huvudsak samma former som f.n. Vidare utgås bl.a. från att kyrkan saknar ett eget centralt, administrativt organ och att kyrko- mötet är bibehållet vid sina nuvarande funk- tioner.

Beträffande den i detta sammanhang prin- cipiellt mest intressanta frågan, nämligen om det eventuella sambandet mellan den primära folkregistreringens ordnande och den framtida kyrka-statrelationen, delar nämnden den uppfattning åt vilken 1958 års utredning kyrka-stat gett uttryck, således att något direkt samband av angivet slag ej föreligger. Härav följer bl.a. att — något som klart torde framgå av detta betänkande —— en omläggning som innebär att pastors— ämbetenas nuvarande folkbokföringsuppgif- ter överflyttas till borgerlig myndighet kan tänkas genomförd redan vid nuvarande kyrka-statrelation. Vidare följer, för att ange den motsatta konsekvensen, att kyrkan även efter en genomförd skilsmässa mellan stat och kyrka i och för sig kan tänkas bibehål- len vid uppgifter inom folkbokföringen.

De problem som uppkommer vid en så- dan ändrad kyrka-statrelation där folkbok- föringsuppgifter alltjämt tillkommer kyrkan

ligger utanför nämndens uppdrag att belysa. Däremot synes det ligga i linje med dess uppdrag att nämnden — förutsatt att folk— registrering (och församlingsregistrering) ut- övas i enlighet med vad detta betänkande innehåller — anger vissa synpunkter på de spörsmål som uppkommer om kyrka-stat- relationen skulle ändras. Som utgångspunkt vid denna behandling tas de fyra av kyrka- statutredningen uppställda hypotetiska lä- gena.

A-läget innebär att det organisatoriska sambandet mellan staten och kyrkan består. Mycket kortfattat synes läget i övrigt, såvitt här är av intresse, kunna beskrivas så att församlingarna har kvar sin nuvarande sta- tus och att ett centralt, administrativt organ för kyrkan finns inrättat. Rörande kyrko- mötets funktioner anger kyrka-statutred- ningen olika alternativ vilka det inte finns anledning att här gå närmare in på.

I fråga om församlingsregistreringen ak- tualiserar tillkomsten av ett kyrkligt centralt organ frågan om att på detta organ överföra de tillsynsfunktioner som i betänkandet till- lagts riksskatteverket. Beroende av den ställ- ning som i ett A-läge ges kyrkomötet kan även aktualiseras frågan att tillägga kyrko- mötet befogenhet att utfärda motsvarighet till flertalet av de bestämmelser om för- samlingsregistreringen som innefattas i den i betänkandet framlagda kungörelsen där- om. Den materiella utformningen av en

församlingsregistrering i ett A-läge kan, bl.a. när det gäller bestämningen av den personkrets, som skall omfattas av registre— ringen, och aktualiseringsförfarandet, förut- ses bli avhängig av överväganden inom ra- men för utredningsarbetet i kyrka-stat- frågan.

För folkregistreringens vidkommande sy- nes genornförandet av ett A-läge inte få några konsekvenser.

I ettvart av B-, C- och D-lägena förutsätts att det organisatoriska sambandet mellan staten och kyrkan bringats att upphöra. Lägena skiljer sig från varandra, såvitt här är av intresse, därigenom att staten i B-läget (men ej i C— eller D-läget) förutsätts lämna kyrkan biträde med medlemsavgifter- nas debitering och/eller uppbörd. Biträdet antas kunna lämnas på motsvarande sätt som nu sker i fråga om församlingsskatten eller ha en mera begränsad innebörd.

Av förutsättningarna för dessa >>fria» lä— gen synes följa att kyrkans egna organ i princip har att bestämma om de spörsmål som omfattas av den församlingsregistrering som nämnden med utgångspunkt från den nuvarande kyrka-statrelationen föreslagit. Uttalandet bör dock för B-lägets del modi- fieras dithän att de former, som den i detta läge förutsatta statliga medverkan i fråga om medlemsavgifterna kan få, i vissa hän- seenden kan anses böra begränsa kyrkans principiellt fria bestämmanderätt i vad gäl- ler utformningen av en eventuell motsvarig- het till församlingsregistreringen. Bl.a. rent tekniska hänsyn kan nödvändiggöra att re- gistreringen utformas inom ramen för av staten meddelade föreskrifter.

Huruvida i ett >>fritt» läge en eventuell motsvarighet till församlingsregistreringen kan komma att inrymma någon form av aviseringsbiträde från statens sida torde — på motsvarande sätt som uttalats i fråga om A-läget — bli avhängigt av överväganden inom ramen för utredningsarbetet i kyrka— statfrågan.

För folkregistreringens vidkommande tor- de genomförandet av ett 0 eller D-läge endast få den konsekvensen att det försam-

lingshänförande av den folkbokförda be— folkningen som i nuläget betingas av kyrka- statrelationen ej blir erforderligt. Huruvida i ett B-läge ett sådant församlingshänfö- rande kan undvaras blir beroende av hur den statliga medverkan i fråga om medlems- avgifterna som förutsätts i detta läge ut- formas.

Som en konsekvens och delvis en sam— manfattning av vad ovan anförts kan avslut- ningsvis sägas följande.

Det system för folkregistrering som nämn— den utvecklat i betänkandet och som haft till utgångspunkt den nuvarande kyrka-stat- relationen påverkas endast i mycket be— gränsad utsträckning av en framtida ändrad sådan relation. Ovissheten om den framtida kyrka-statrelationens principiella och prak- tiska utformning torde därför inte i och för sig utgöra något hinder mot att, om så eljest befinnes lämpligt, genomföra en om- läggning enligt de riktlinjer som angetts i betänkandet. En annan sak är att nämnda ovisshet så till vida kan bli av betydelse att statsmakterna — med hänsyn till vad tidi- gare i detta kapitel sagts om sambandet mel- lan den kyrkliga registreringens utformning och överväganden inom ramen för utred- ningsarbetet i kyrka-statfrågan — kan finna att ett ställningstagande till en omläggning bör anstå till dess principståndpunkt tagits till den framtida relationen mellan staten och svenska kyrkan.

IV

Författningsförslag, m.m.

Som i kap. 1 uttalats anser sig nämnden inte ha att ta ställning i frågan om ett över— förande av pastorsämbetenas folkbokförings- uppgifter till borgerlig myndighet bör kom- ma till stånd eller ej. Ett ställningstagande till denna fråga från statsmakternas sida måste grundas på en bedömning av de för- delar och nackdelar som är förknippade med å ena sidan den nuvarande ordningen och å andra sidan en nyordning. Ställnings— tagandet underlättas om i bedömningsma- terialet ingår en författningsmässig konkre- tisering av den ifrågasatta nyordningen. För- slag till författningar som — under förut- sättning av ett principbeslut om överföran- de —— föreslås ersätta bl.a. de gällande folk- bokföringsförfattningarna har därför utar- betats. Även de erforderliga följdändringar- na har uppmärksammats.

Författningsförslagen redovisas nedan un- der rubrikbeteckningen A. I fråga om följd- författningarna har därvid den dispositionen valts att först upptas författningar (författ- ningsförslagen 6—25) som finns intagna i lagbokens huvudavdelning (1970 års utgåva) och därefter övriga författningar (ordnade efter tillkomstdag). Kommentarer som nämnden bedömt erforderliga redovisas i förekommande fall i anslutning till resp. författning. Vid upprättandet av förslagen har av arbetstekniska skäl i allmänhet kun- nat beaktas endast författningar (författ- ningsändringar) som utkommit från trycket före den 1 juli 1970.

Under rubrikbeteckningen B. nedan an- märks vissa författningar beträffande vilka ändring övervägts men i fråga om vilka nämnden av särskilda skäl underlåtit att framlägga ändringsförslag.

Den ifrågasatta reformen beträffande hu- vudmannaskapet för den löpande folkregist- reringen ingriper i en mängd författningar, särskilt som reformen förutsätter vissa änd- rade begreppsbestämningar. Enligt-av nämn- den valda definitioner motsvarar vid den ifrågasatta nyordningen begreppet >>folkbok- föring» i allmänhet det nuvarande begrep- pet »kyrkobokföring». I vissa fall har dock sistnämnda begrepp sin motsvarighet i det av nämnden skapade begreppet >>försam- lingsregistrering». Situationen kompliceras ytterligare av att i en del äldre författningar ordet »kyrkoskriven» används med i vissa fall oklar betydelse. Genom övergångsbe- stämmelse till den föreslagna lagen om folkregistrering har — för de fall då ej av särskilda skäl direkt författningsändring be- funnits påkallad — det nya begreppet >>folk- bokföring» applicerats på det äldre begrep- pet »kyrkobokföring». Bland de fall då di- rekt författningsändring ansetts erforderlig är särskilt att framhålla författningar i vilka begreppet »kyrkobokföring» används i en betydelse som motsvarar det nya begreppet >>försarnlingsregistrering». — Under särskild rubrik nedan (bokstavsbeteckningen C.) re- dovisar nämnden de ytterligare författningar vilka — enligt vad som framkommit vid en

gjord författningsgenomgång — innehåller ordet »kyrkobokföring» (eller annan form därav) och där dess nya motsvarighet är ordet »folkbokföring» (eller annan form därav). — I ett flertal författningar före- kommer den numera inadekvata benäm- ningen >>prästbevis>> i betydelsen >>personbe- vis». Också orden »åldersbetyg» och »ålders- bevis» förekommer i sistnämnda betydelse. Även ifrågavarande författningar anmärks — i den mån de uppmärksammats vid för- fattningsgenomgången — nedan under sär- skild rubrik (med bokstavsbeteckningen D.).

Nya författningar

WFWNH

Lag om folkregistrering

Folkregistreringskungörelse

Lag om församlingsregistrering

Församlingsregistreringskungörelse

KK om församlingsregistrering i icke territoriell församling av svenska kyrkan

Ändring i

6. 7.

8.

9.

10. 11. 12. 13.

14.

15. 16. 17.

18.

19. 20.

21. 22. 23. 24.

25. 26. 27. 28. 29. 30. 31.

32. 33. 34.

Giftermålsbalken KK (1969: 119) om försäkran av trolovad angående frihet från vissa äktenskaps- hinder

Lag (1915: 434) om fullföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rörande äkten- skaps ingående KK (1951: 703) med vissa bestämmelser angående vigselförrättare inom annat trossamfund än svenska kyrkan KK (1964: 678) med närmare föreskrifter om borgerlig vigsel

KK (1952: 87) angående äktenskapsregistret KK (1969: 123) om äktenskapscertifikat KF (1915: 484) huru utländsk undersåte, som vill träda i äktenskap inför svensk myndighet, må styrka, att hinder mot äktenskapets avslutande ej är för handen Lag (1915: 437) om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i ut- landet Föräldrabalken KK (1950: 146) om barnavårdsmans verksamhet och tillsynen därå KK (1952: 644) angående skyldighet för myndighet att i vissa fall meddela under- rättelse till brittisk konsul KK (1949: 661) om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken Ärvdabalken KK (1958: 401) angående skyldighet för pastor att meddela underrättelse om fransk medborgares dödsfall, m.m. K (1924: 475) angående meddelanden från domstol om dödförklaringar KK (1942: 421) om efterlysning av vissa underhållsskyldiga Förundersökningskungörelsen (1947: 948) KK (1967: 502) om uppgift från pastorsämbete i och för utredning angående brott m.m. Lag (1909 nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt Kommunala vallagen (1930: 253) Lag (1937: 249) om inskränkningari rätten att utbekomma allmänna handlingar Kyrkomötesförordningen (1949: 174) Arbetarskyddskungörelsen (1949: 208) Religionsfrihetslagen (1951: 680)

Lag (1951: 691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör sven- ska kyrkan Reglementet (1955: 592) för barnmorskor

Taxeringsförordningen (1956: 623)

Lag (1957: 585) om jordfästning m.m.

36. 37. 38. 39. 40. 41. 42. 43. 44. 45.

46. 47. 48. 49. 50.

51.

KK (1958: 388) med vissa bestämmelser rörande taxering, uppbörd och folkbok- föring under krigsförhållanden Stadgan (1959: 545) för kammarrätten Lag (1961: 436) om församlingsstyrelse Stadgan (1963: 214) angående statsdepartementen Namnlagen (1963: 521) Namnkungörelsen (1963: 528) Begravningskungörelsen (1963: 540) Expeditionskungörelsen (1964: 618) Instruktion (1965: 738) för domkapitlen Instruktion (1966: 557) för lokal skattemyndighet KK (1967: 497) om vissa register hos folkbokföringsmyndighet över fastigheter och skattskyldiga K (1967: 617) om uppgifter beträffande personer som avses i 23 och 24 55 folk- bokföringsförordningen den 9 juni 1967 (nr 198) Utlänningskungörelsen (1969: 136) Medborgarskapskungörelsen (1969: 235) K (1969: 379) om inskrivning och redovisning av värnpliktiga Cirkulär den 11 april 1969 angående tillämpning av kyrkohandbokens föreskrifter om lysning KK (1969: 493) om folkbokföring vid internordisk flyttning.

1. Förslag till Lag om folkregistrering

Inledande bestämmelser

lä

Folkregistrering sker hos lokal skattemyndighet dels fortlöpande i särskilda register (folkbokföring) dels årligen i mantalslängder (mantalsskrivning).

2å

Hos länsstyrelse föres register över befolkningen i länet på sätt Konungen förordnar.

35

Riksskatteverket handlägger centrala uppgifter inom och har tillsyn över folkregistre- ringen.

45

För varje person fastställes personnummer som identitetsbeteckning. Personnummer anger födelsetid samt innehåller vidare födelsenummer och kontrollsiffra.

Födelsetiden anges med sex siffror, två för året, två för månaden och två för dagen i nu nämnd ordning.

Födelsenumret består av tre siffror och är udda för man och jämnt för kvinna.

Folkbokföring Definitioner m.m.

55

I denna lag förstås med en persons folkbokföringsfastighet den fastighet på vilken han är folkbokförd, folkbokföringsort den kommun där hans folkbokföringsfastighet ligger eller, om han är folkbokförd under rubrik på kommunen skrivna eller utan känt hemvist, den kom- mun rubriken avser.

Med församling avses i lagen territoriell församling av svenska kyrkan. En person säges vara folkbokförd i viss församling om hans folkbokföringsfastighet ligger där eller om han med tillämpning av 25 & hänförts dit.

65

Har beslut att en person skall folkbokföras på fastighet till vilken han flyttat med- delats efter anmälan enligt 31 5, gäller folkbokföringen från och med den dag anmälan inkom. Har beslutet meddelats utan föregående anmälan, gäller folkbokföringen från och med beslutets dag.

Vid flyttning inom landet upphör den flyttande att vara folkbokförd på utflyttnings- fastigheten från och med den dag han är folkbokförd på inflyttningsfestigheten. Vid flyttning till utlandet upphör folkbokföringen att gälla från och med utresedagen. An- mäles flyttning till utlandet efter utresedagen, upphör dock folkbokföringen att gälla från och med den dag anmälan inkom.

Folkbokföres någon under rubrik gäller folkbokföringen från och med beslutets dag. Om person, som är sålunda bokförd, folkbokföres på viss fastighet eller flyttar till utlandet äger vad i första och andra styckena sägs motsvarande tillämpning.

7?)

Om register för folkbokföringen bestämmer Konungen.

Rätt folkbokföringsort m.m. 8 5

Var och en folkbokföres i den kommun och på den fastighet där han är bosatt, om annat ej följer av bestämmelse i 16—20, 23 och 24 55.

95

En person anses bosatt på den fastighet där han regelmässigt vistas eller, när byte av bostad skett, kan antagas komma att regelmässigt vistas under nattvilan eller mot- svarande vila (dygnsvilan). Den som enligt denna regel kan anses bosatt på flera fastig- heter anses bosatt på den fastighet där han med hänsyn till sin tjänst eller verksamhet och övriga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist.

Undantag från första stycket anges i 10—14 åå.

109'

Den som på grund av sina arbetsförhållanden tillbringar dygnsvilan på annan fastig- het än den där hans familj är bosatt anses bosatt hos familjen, om han regelbundet besöker den när tillfälligt hinder ej möter.

115

Dygnsvila som en person på grund av tillfälligt arbete eller uppdrag tillbringar på annan fastighet än den där han har sitt egentliga Ihemvist anses icke leda till ändring i hans bosättning.

125

Kan elev vid allmän eller enskild läroanstalt anses ha sitt egentliga hemvist hos för— äldrar, andra anhöriga eller, om han är gift, hos sin familj eller på annan plats, anses han bosatt där, även om han till följd av studierna tillbringar dygnsvilan på annan fastighet.

135

Den som på grund av yrke eller tjänst icke kan tillbringa sin dygnsvila regelmässigt på viss fastighet anses bosatt på den fastighet där han kan anses ha sitt egentliga hemvist. Därvid beaktas hans yrke eller tjänst, familjens eller annan nära anhörigs bosättning, förvaringen av hans bohag och annan omständighet.

145

Den som tillhör den nomadiserande samebefolkningen och icke är bosatt på viss fastighet anses bosatt på sitt huvudviste i samebyn. Om sådant huvudviste gäller i till- lämpliga delar vad som enligt denna lag gäller om fastighet.

Även om en person icke är bosatt på viss fastighet, anses han dock bosatt i viss kommun, om det med tillämpning på kommunens område av bestämmelserna i 9—14 55 om fastighet kan anses att han är bosatt inom området.

165

På ansökan av den som äger eller innehar fast egendom men endast under någon del av året vistas på egendomen eller i övrigt inom den kommun där egendomen är belägen kan Konungen förordna, att sökanden skall vara folkbokförd på viss fastighet i kommunen, om det är skäligt med hänsyn till egendomens betydenhet och övriga om- ständigheter.

175

Ledamot av statsrådet som för att utöva statsrådsämbetet flyttar från kommun, där han var bosatt vid utnämningen, får fortfarande vara folkbokförd där.

185

Den som förordnas av Konungen till ledamot i kommitté eller kommission eller fått uppdrag att biträda i statsdepartement som sakkunnig eller fått särskilt uppdrag av riksdagen och för att fullgöra uppdraget flyttar från den kommun, där han var bosatt när han fick uppdraget, får fortfarande vara folkbokförd i denna kommun, om han där innehar anställning, äger eller brukar fastighet eller idkar rörelse.

195

Den som för vård eller tillsyn vistas på ålderdomshem i annan församling än den, där han rätteligen var eller bort vara folkbokförd när han flyttade till ålderdomshem- met, får folkbokföras i sistnämnda församling. Han folkbokföres på den fastighet där han förut var bokförd eller, om särskilda skäl föreligger, på annan fastighet.

Den som för vård eller tillsyn vistas på ålderdomshem och är folkbokförd i den församling där hemmet ligger får folkbokföras på annan fastighet i församlingen, om särskilda skäl föreligger.

205

Intagning på sjukvårdsinrättning är ej anledning till att den intagnes folkbokförings- fastighet eller folkbokföringsort ändras. Förhållanden som inträffar efter intagningen beaktas vid folkbokföringen, som om han ej varit intagen på sjukvårdsinrättningen.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om den som intages eller intagits i förbättrings-, uppfostrings-, fångvårds- eller arbetsanstalt. Den som frigivits eller utskrivits villkorligt från fångvårds- eller arbetsanstalt eller som efter att ha dömts till ungdomsfängelse eller internering överförts till vård utom anstalt anses vid folk- bokföring vara intagen i anstalten även under prövotiden eller vården utom anstalt.

215

Levande fött barn folkbokföres i sin födelsehemort, om det är fött inom landet eller fött utom landet av kvinna som är folkbokförd här eller är bosatt här och upptagen i obefintligregister.

Födelsehcmort är den kommun där modern vid barnets födelse var folkbokförd eller upptagen i obefintligregister. Kan moderns folkbokföring ej utredas, är den kommun, där barnet föddes, födelsehemort. För hittebarn är den kommun, där barnet anträffas, födelsehemort.

Sedan barnet folkbokförts i födelsehemorten, tillämpas övriga bestämmelser om folk- bokföringsort.

225

Den som tillhör främmande makts beskickning eller lönade konsulat eller dess be- tjäning folkbokföres endast om han är svensk medborgare. Detta gäller även sådan persons familjemedlem eller tjänare.

235

Den som är anställd på utländsk ort i svenska statens tjänst folkbokföres med sin familj och svenska betjäning under rubrik på kommunen skrivna, utlandsanställda, i Stockholm. Konungen kan dock medge den, som äger eller innehar fast egendom i annan kommun än Stockholm, att med familj och betjäning folkbokföras på viss fastig- het i den kommun där egendomen är belägen.

245

Den som icke är bosatt på någon fastighet i den kommun där han skall folkbokföras bokföres under rubrik på kommunen skrivna i nämnda kommun, om särskilda skäl föreligger och annat ej följer av 16, 19, 20 eller 23 5.

Den som saknar känt hemvist eller, i fråga om nomadiserande same, känt huvud- viste, bokföres dock, om han ej är inskriven i sjömansregistret, under rubrik utan känt hemvist i sin dittillsvarande folkbokföringsort.

255

Den som enligt 23 eller 24 5 folkbokförts under rubrik hänföres till viss församling inom kommunen enligt föreskrifter som meddelas av Konungen.

265

Från folkbokföringen avregistreras den som avlidit eller enligt 22 5 ej längre skall folkbokföras. Vidare avregistreras den som vid prövning av anmälan enligt 32 5 anses ha flyttat till utlandet.

Som utflyttad avregistreras, även om anmälan enligt 32 5 icke gjorts, utlänning som kan antagas ej längre vara bosatt i Sverige och svensk medborgare som enligt säkra upplysningar vid två mantalsskrivningar i följd är stadigvarande bosatt i utlandet.

Från sin folkbokföringsfastighet avregistreras den som enligt 6 5 upphört att vara folkbokförd på fastigheten till följd av flyttning inom landet. Motsvarande gäller den som enligt 6 5 upphör att vara folkbokförd under viss rubrik.

Till obefintligregister överföres den som vid två mantalsskrivningar i följd befunnits sakna känt hemvist.

Andra och fjärde styckena gäller icke sådan svensk missionär eller präst, som är anställd i utlandet, och ej heller make eller barn under 15 år som åtföljer honom.

Anmälningar m.m. 27 5

Anmälan enligt denna lag får göras muntligen, om annat ej anges särskilt. Den lokala skattemyndigheten kan dock begära att muntlig anmälan, som lämnas i telefon, för att gälla skall bekräftas skriftligen eller, om särskilda skäl föreligger, vid personlig instäl- lelse.

285

Barns födelse anmäles till den lokala skattemyndigheten i födelsehemorten om det är fött inom riket eller fött utom riket av kvinna som är folkbokförd här eller är bosatt här och upptagen i obefintligregister.

Födes barnet på sjukhus eller enskilt sjukhem gör inrättningen anmälan. Biträder barnmorska vid födelsen i annat fall, gör hon födelseanmälan. Anmälan skall ske oför- dröjligen och vara skriftlig.

I andra fall skall barnets vårdnadshavare göra anmälan enligt första stycket inom en månad från födelsen. Sker det icke kan den lokala skattemyndigheten förelägga vård— nadshavaren att inom viss tid fullgöra sin skyldighet.

Med barn avses nyfödd, som efter födelsen andats eller visat annat livstecken, samt nyfödd som avlidit efter utgången av tjugoåttonde havandeskapsveckan.

295

Dödsfall anmäles skyndsamt till lokal skattemyndighet. Anmälan göres av efter- levande make eller annan anhörig, som sammanbott med den döde eller av annan anledning finns på platsen. Om sådan anmälningsskyldig ej finns, bör husfolk, husvärd eller annan som är närmast till det anmäla dödsfallet.

30 5 Intyg om dödsorsak (dödsbevis) lämnas vid dödsfall till lokal skattemyndighet.

315

Flyttning som bör föranleda ändring i folkbokföringen anmäles av den flyttande inom två veckor till den lokala skattemyndigheten i den efter flyttningen rätta folk- bokföringsorten. Det sagda gäller även den som flyttat in från utlandet.

Sker icke anmälan enligt första stycket eller är anmälan ofullständig och saknar den lokala skattemyndigheten erforderliga uppgifter för folkbokföringen, kan myndigheten förelägga den flyttande att lämna dessa uppgifter.

325

Den som har för avsikt att bosätta sig stadigvarande i utlandet skall anmäla detta till den lokala skattemyndigheten i folkbokföringsorten. Anmälan göres före utresan och skall innehålla uppgift om utresedagen. Om utresan inställes eller uppskjutes skall detta anmälas till den lokala skattemyndigheten senast den tidigare uppgivna utresedagen.

335

Fastighetsägare eller innehavare av bostadslägenhet, som upplåter bostad åt annan, skall anmäla detta till den lokala skattemyndigheten i det fögderi där fastigheten är belägen. Anmälan göres inom två veckor efter inflyttningen.

Fastighetsägare eller innehavare av bostadslägenhet är skyldig att på förfrågan av lokal skattemyndighet uppge om viss person bor i fastigheten respektive lägenheten.

Lokal skattemyndighets beslut m.m. 34 5

Lokal skattemyndighet beslutar efter anmälan eller när annat skäl föreligger om viss persons folkbokföring. Myndigheten skickar underrättelse till honom, om åtgärd vid- tages utan att anmälan skett eller om anmälan ej följts vid folkbokföringen.

355

Är lokala skattemyndigheter av olika mening i fråga om folkbokföring, hänskjuter den myndighet som först handlagt ärendet detta till den länsstyrelse som prövar besvär över myndighetens beslut. Vid sådan underställning skall den ifrågasatta folkbokförings- åtgärden anstå till dess länsstyrelsens beslut föreligger. Länsstyrelsen kan förordna att åtgärden skall anstå till dess lagakraftägande beslut i ärendet föreligger.

Mantalsskrivning 36 5

I denna lag förstås med mantalsåret det kalenderår för vilket mantalsskrivning sker, mantalsdagen den 1 november året närmast före mantalsåret, mantalsskrivningsort för varje person den kommun i vilken han mantalsskrives.

375

Var och en mantalsskrives på den fastighet, där han rätteligen skall vara folkbokförd mantalsdagen, samt i den kommun, där fastigheten är belägen.

Den som mantalsdagen skall vara folkbokförd under rubrik på kommunen skrivna eller utan känt hemvist mantalsskrives under samma rubrik i den kommun till vilken rubriken hänför sig.

Vid ändring i den kommunala indelningen sker mantalsskrivning efter den nya in- delningen första gången för det kalenderår indelningen träder i kraft.

385

Till ledning för mantalsskrivning upprättar länsstyrelsen stomme till mantalslängd för varje kommun. I stommen upptages de personer som kan antagas bli mantalsskrivna i kommunen. Närmare föreskrifter härom meddelas av Konungen.

Ett exemplar av stommen överlämnas före den 15 januari mantalsåret till kommunen för att under tiden till och med den 5 februari samma år genom kommunens styrelses försorg hållas tillgängligt för den som önskar taga del av det.

395

Ansökan om mantalsskrivning med avvikelse från vad som upptagits i stomme til mantalslängd får göras av enskild person i fråga om hans mantalsskrivning och av kommun i fråga som rör kommunen.

Ansökan göres senast den 5 februari mantalsåret hos den lokala skattemyndighet som skall vidtaga den yrkade åtgärden. Ansökan bör vara skriftlig men får göras muntligen vid inställelse hos den lokala skattemyndigheten.

405

Lokal skattemyndighet prövar efter ansökan enligt 39 5 eller när anledning i övrigt föreligger huruvida viss person skall upptagas eller utelämnas i mantalslängd. Myndig- heten inför i stommen ändring, strykning eller tillägg som föranledes av prövningen.

415

Den lokala skattemyndigheten underskriver stommen till mantalslängd den 1 mars mantalsåret. Längden anses därmed upprättad och justerad.

Har ansökan enligt 39 5 gjorts beträffande viss persons mantalsskrivning skickar den lokala skattemyndigheten senast den 15 mars mantalsåret underrättelse om vad som beslutats vid mantalsskrivningen till den som beslutet gäller och till kommunen. Sådan underrättelse skickas också när den lokala skattemyndigheten utan ansökan beslutat i fråga om mantalsskrivning med avvikelse från vad som upptagits i stommen till man- talslängd.

425

Är lokala skattemyndigheter av olika mening om persons rätta mantalsskrivningsort, skall frågan därom underställas länsstyrelsen i det län där den ifrågasatta nya mantals- skrivningsorten är belägen. Personen mantalsskrives i den kommun, där han var upp— tagen i stomme till mantalslängd, och kvarstår där till dess länsstyrelsens beslut eller, om länsstyrelsen förordnar, lagakraftägande beslut i ärendet föreligger.

435

Uppdagas efter mantalslängdens justering att längden på grund av fel vid framställ— ning av stomme till mantalslängd eller till följd av skrivfel eller annat dylikt förbiseen— de innehåller uppenbar oriktighet, får den lokala skattemyndigheten efter samråd med länsstyrelsen besluta om rättelse av mantalslängden. Sådant beslut får ej fattas senare än den 1 september mantalsåret.

Besvär m.m. 44 5

Mot beslut i folkregistreringsärende som underställes länsstyrelse eller avser föreläg- gande enligt 28, 31, eller 55 5 får talan icke föras.

Talan mot beslut i annat folkregistreringsärende föres genom besvär hos länsstyrelsen. Besvären skall inges till länsstyrelsen. Har besvären ingivits till annan länsstyrelse än den som skall pröva besvären, utgör detta ej hinder mot att de prövas.

455

Talan i fråga om folkbokföringsfastighet, folkbokföringsort, folkbokföring under viss rubrik eller registrering i obefintligregister får föras av den vars folkbokföring beröres av beslutet och av kommunen.

I annat folkbokföringsärende än som avses i första stycket får talan föras av den som beröres av beslutet. Sådan talan får föras utan inskränkning i tiden.

Mot beslut i mantalsskrivningsärende får talan föras av den vars mantalsskrivning beröres av beslutet och av kommunen. Besvären skall, utom då fråga är om talan mot beslut om rättelse av mantalslängd enligt 43 5, ha inkommit till länsstyrelsen senast den 15 april mantalsåret.

46 5

Innan underställt ärende avgöres, skall person och kommun som får föra talan i ärendet beredas tillfälle att yttra sig.

Innan länsstyrelse avgör besvärsärende inhämtas yttrande från beslutsmyndigheten och beredes den som, förutom klaganden, får föra talan i ärendet tillfälle att avge yttrande.

Vid avgörande av folkbokföringsärende kan länsstyrelsen förordna om sådan folk- bokföringsåtgärd som ej yrkats i ärendet. I mantalsskrivningsärende gäller motsvarande i fråga om såväl folkbokförings- som mantalsskrivningsåtgärd.

47 5

Finner länsstyrelse vid prövning av fråga om rätt folkbokförings- eller mantalsskriv- ningsort att kommun i annat län kan komma i fråga, skall yttrande inhämtas från läns- styrelsen i det andra länet. Denna länsstyrelse kan i sitt yttrande förbehålla sig rätt till fortsatt prövning av ärendet.

Är länsstyrelserna ense och har förbehåll enligt första stycket icke gjorts, avgörcs hela ärendet av den länsstyrelse som begärt yttrandet. I annat fall skall denna läns- styrelse med eget slutligt yttrande i saken överlämna ärendet till den andra länsstyrelsen för fortsatt prövning.

Är den länsstyrelse som sist handlägger ärende icke ense med länsstyrelse som förut slutligt yttrat sig i saken, skall länsstyrelsen med eget slutligt yttrande underställa ären- det kammarrätten. I annat fall avgör den förra länsstyrelsen ärendet i dess helhet.

485

Mot länsstyrelses beslut i ärende som underställes kammarrätten får talan icke föras. Talan mot annat beslut av länsstyrelse föres genom besvär hos kammarrätten. Besvären skall inges till den länsstyrelse som meddelat beslutet. Har besvären ingivits till kammarrätten, utgör detta ej hinder mot att besvären prövas, om de inkommit före besvärstidens utgång.

Beslut som avses i andra stycket skall verkställas omedelbart, om länsstyrelsen ef förordnat annat.

495

Länsstyrelses beslut, varigenom mål underställes kammarrättens prövning eller var- igenom ärende avgjorts, skall delges person och kommun som beröres av beslutet.

I underställningsbeslut skall anges att yttrande, som part vill inge till kammarrätten. skall ha inkommit till domstolen inom tre veckor efter det parten fick del av under— ställningsbeslutet.

Länsstyrelses beslut, mot vilket talan får föras, skall innehålla besvärshänvisning.

505

När talan förts mot länsstyrelses beslut, skall länsstyrelsen inhämta yttrande från lokal skattemyndighet, som tidigare yttrat sig i ärendet, och bereda den som, förutom

klaganden, får föra talan tillfälle att yttra sig. Därefter skall länsstyrelsen skyndsamt sända handlingarna i ärendet med eget yttrande till kammarrätten.

515

Vad som enligt 46 5 tredje stycket gäller för länsstyrelse äger motsvarande tillämp- ning på kammarrätten vid dess prövning av mål om folkbokföring eller mantalsskriv- ning.

Mot kammarrättens avgörande i mål enligt denna lag får talan icke föras.

525

I ärende om rätt mantalsskrivningsort kan frågan om rätt folkbokföringsort på mantalsdagen prövas även om beslutet om folkbokföring vunnit laga kraft.

Har någon genom beslut som vunnit laga kraft mantalsskrivits på mer än en ort, kan frågan om hans rätta mantalsskrivningsort prövas, om prövningen är av betydelse i annat ärende.

535

Bestämmelserna om ersättning av allmänna medel till vittne vid allmän domstol gäller även för ersättning åt den som av länsstyrelse eller kammarrätten kallats till vittnes- förhör i mål enligt denna lag. Ersättningen stannar dock alltid på staten.

- Särskilda bestämmelser 54 5

Den som underlåter att göra anmälan enligt 31—33 55 dömes, om förseelsen ej är ringa, till böter, högst femhundra kronor.

555

Om föreläggande enligt 28 eller 31 5 icke efterkommes, kan den lokala skattemyn- digheten vid vite förelägga den försumlige att fullgöra sin anmälningsskyldighet. För- suttet vite utdömes av länsstyrelsen.

Vid underlåtenhet att enligt namnlagen (1963: 521) anmäla förnamn för nyfött barn som ej blivit döpt inom svenska kyrkan äger 28 5 tredje stycket och första stycket av denna paragraf motsvarande tillämpning.

56 5 Konungen kan föreskriva att föreståndare för inrättning som avses i 19 och 20 55 är skyldig att lämna uppgifter som fordras för folkbokföring enligt nämnda paragrafer.

575

Sådant år då allmän folkräkning sker förrättas mantalsskrivning enligt bestämmelser som meddelas av Konungen.

585

Under förutsättning av ömsesidighet kan Konungen överenskomma med främmande stat om folkregistrering av enskilda personer i Sverige och i den andra staten.

Konungen kan utfärda sådana föreskrifter utöver eller i stället för denna lag som fordras för tillämpningen av överenskommelse enligt första stycket.

Om synnerliga skäl föreligger, kan Konungen eller myndighet, som Konungen bc- stämmer, efter ansökan förordna att viss person skall folkbokföras eller mantalsskrivas med avvikelse från denna lag.

605

Närmare föreskrifter för tillämpning av denna lag meddelas av Konungen eller av myndighet som Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 19. .. I samband med ikraftträdandet iakttages följande.

1. Genom lagen upphäves folkbokföringsförordningen (1967: 198).

2. Uppdrag att vara kyrkobokföringsinspektör upphör att gälla vid utgången av de- cember 19...

3. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

4. Vad i lag eller annan författning stadgas om pastorsämbete eller pastor i egenskap av folkbokföringsmyndighet tillämpas på lokal skattemyndighet om ej annat följer av lagen (19. .: 00) om församlingsregistrering. Förekommer i lag eller annan författning ordet >>kyrkobokföra» eller detta ord i böjd eller sammansatt form skall därmed förstås >>folkbokföra>> eller tillämplig form därav, om ej av omständigheterna framgår att ordet eller ordformen avser förhållande som regleras i lagen om församlingsregistrering.

5. Har pastorsämbete eller, i Stockholm och Göteborg, lokal skattemyndighet med— delat beslut i kyrkobokföringsärende före den 1 januari 19. ., gäller i fråga om talan mot beslutet fortfarande äldre bestämmelser.

6. Ytterligare föreskrifter som fordras för denna lags ikraftträdande meddelas av Konungen.

Kommentarer

Till 19 5. Jfr 23 5 i gällande FBF, Bestämmelsen åsyftar (se prop. 1965: 93) i första (hand att möjliggöra för den som intas på ålderdomshem att vidmakthålla kontakten .med sin >>gamla>> församling. Skall detta syfte kunna tillgodoses inom ramen för det i betänkandet uppbyggda regelsystemet måste reglerna om fakultativ folkbokföring av de på ålderdomshem intagna utformas så, att reglerna föranleder församlingsregistrering i den önskade församlingen. (En annan möjlighet vore att inta specialbestämmelser i författningarna om församlingsregistrering. Detta skulle dock innebära ett icke önskvärt brytande av den princip som — utom då fråga är om församlingsregistrering i icke territoriell församling — gäller om registreringsförsamlingen såsom direkt bestämd av vederbörandes folkbokföring.) Det har inte bedömts möjligt att i full utsträckning upp— nå de konsekvenser i fråga om »församlingstillhörigheten» som följer av 23 5 i FBF, utan att på sätt som skett i förevarande 19 5 bibehålla församlingen som styrnings- begrepp. — Några praktiska olägenheter av att — i fall enligt den föreslagna para- grafens första stycke — möjlighet ej avses finnas att folkbokföra den intagne under rubrik torde ej behöva uppkomma. Anvisningsvägen synes kunna ges sådana före- skrifter att den, som vill behålla anknytningen till sin gamla församling och inte på grundval av sin tidigare bosättning, via barns bosättning e.dyl. kan fastighetshänföras i denna, folkbokförs på annan lämplig fastighet i församlingen.

Till 20 5. Det ankommer på hemvistsakkunniga (se 3.3.1) att föreslå utbyte av de föråldrade uttrycken >>förbättrings- och uppfostringsanstalt» (jfr 3 LU 1965 : 24).

Till 23 5. Jfr 20 5 gällande FBF. Beträffande de utlandsplacerade statsanställda har den metoden valts att de folkbokförs i Stockholm under rubrik >>på kommunen skrivna» med specialbestämningen >>utlandsanställda». En specialbestämning är erforderlig med hänsyn till de särskilda beskattningsregler som gäller för denna kategori. Enligt nämn- dens intentioner (se nedan under 25 5) kommer ifrågavarande personer — i likhet med övriga som i Stockholm folkbokförts under rubrik -—— att såsom nu hänföras till Stor- kyrkoförsamlingen.

Till 24 5. Om en person är folkbokförd på fastighet och alltjämt skall vara folkbok- förd i kommunen, fastän han inte längre är bosatt på ”någon fastighet i kommunen, behåller han enligt första stycket som regel sin folkbokföringsfastighet. När särskilda skäl föreligger skall han dock i stället bokföras i kommunen under rubrik på kommunen skrivna. Som exempel på sådana skäl kan nämnas fall då folkbokföringsfastigheten upp- hört att existera som bostadsfastighet. Tillämpningen av 15 5 kan vidare leda till att en person får ny folkbokföringsort och därvid omedelbart måste tas upp under nämnda rubrik därför att anknytning till viss fastighet i orten saknas. —— Andra stycket inne— håller för vissa fall undantag från första stycket. Den som saknar känt hemvist bokförs, om han ej är inskriven i sjömansregistret, under rubrik utan känt hemvist, alltså ej på fastighet eller under rubrik på kommunen skrivna.

Till 25 5. Som utvecklats tidigare i betänkandet förordar nämnden att ifrågavarande personer, om särskilda förhållanden ej motiverar en annan ordning, hänförs till den församling inom kommunen som enligt nämndens förteckning över numeriska koder har den lägsta beteckningen. I Stockholm har Storkyrkoförsamlingen denna beteckning. Vissa svårigheter kan förutses uppkomma vid tillämpningen av huvudregeln på dem som före en eventuell folkbokföringsreforms genomförande har kyrkobokförts under rubrik >>på församlingen skrivna» jämlikt 23 5 FBF (vissa på åldersdomshem intagna). Svårigheterna torde kunna övervinnas genom lämpligt utformade anvisningar (jfr vad ovan anförts i kommentar till 19 5).

Till 43 5. Den möjlighet till rättelse av justerad mantalslängd som stadgandet medger torde ha ett praktiskt behov att fylla. Närmare föreskrifter om förfarandet ges i folk— registreringskungörelsen. Utformningen av bestämmelserna bygger på finansdeparte- mentets skrivelse den 1 mars 1968, Dnr 774, ang. rättelse av 1968 års mantalslängd jämte av CFU i anledning därav utfärdade anvisningar.

Till 48 5. Besvär över länsstyrelses beslut i samtliga ärenden om folkregistrering föreslås skola föras hos kammarrätten. Det förhållandet att f.n. besvär över vissa läns- styrelsebeslut om kyrkobokföring skall upptas av Konungen (regeringsrätten) får i väsentlig mån antas avhängigt av den särskilda ordning som råder i Stockholm och Göteborg. Ordningen föranleder att vissa beslut som meddelas av de lokala skattemyn- digheterna därstädes är av den art att besvär över desamma skulle — om de meddelats av pastorsämbete — ha upptagits av domkapitlet (för vilket organ regeringsrätten är den naturliga överinstansen). Det må framhållas att flertalet av de 16 mål som under åren 1930—1967 upptagits av regeringsrätten och i årsbokens register betecknats som kyrkobokföringsmål avsett namnfrågor. Namnlagens bestämmelser föranleder att dessa även fortsättningsvis kommer att i sista instans handläggas av regeringsrätten. Endast ett fåtal mål kan anses ha varit av den att att de — ur materiella synpunker — natur- ligen tillhört regeringsrättens kompetensområde. De angivna förhållandena får i hög grad anses tala för lämpligheten av den ensartade instansordning nämnden förordar.

Till 55 5. Rätt att förelägga vite tillkommer redan lokal skattemyndighet enligt andra författningar. — Beträffande andra stycket må erinras om att enligt upprättat förslag

till ändring i namnlagen skyldighet föreskrivits för dopförrättare att —— då förnamn getts vid dop inom svenska kyrkan — underrätta den lokala skattemyndigheten därom.

Till övergångsbestämmelserna. p. 4. »Pastorsämbete» (>>pastor») i äldre lagstiftning är i allmänhet att översätta med »lokal skattemyndighet». Ordet »kyrkobokföra» (böjnings- form därav) har i de nya författningarna regelmässigt sin motsvarighet i ordet »folkbok- föra» (böjningsform därav). De förslag till ändringar i olika författningar som fram— läggs torde vara ägnade att undanröja flertalet av i sammanhanget möjliga »felöversätt- ningar». I följdändringsarbetet har sålunda stor vikt lagts vid att försöka få fram — och föreslå ändring i —— sådana författningar i vilka ordet »kyrkobokföra» (böjningsform därav) motsvaras av ordet >>församlingsregistrera» (böjningsform därav) i det nya för— fattningskomplexet. Försiktigtvis bör dock, såsom skett, i övergångsbestämmelserna medtas en översättningsreservation med avseende på begreppen pastorsämbete och kyrkobokföra. —— Något praktiskt behov av en bestämmelse för översättning av det nuvarande begreppet »folkbokföring» (såsom samlande benämning för kyrkobokföring och mantalsskrivning) till det föreslagna begreppet »folkregistrering» (såsom samlande benämning för folkbokföring och mantalsskrivning) anser nämnden ej föreligga.

Folkregistreringskungörelse

Kungl. Maj:t har med stöd av 60 & lagen (19. .: 00) om folkregistrering funnit gott för- ordna som följer.

Inledande bestämmelser

15

Beteckningar i kungörelsen har samma betydelse som i lagen om folkregistrering. I kungörelsen avses med

folkregistreringsmyndighet: lokal skattemyndighet, länsstyrelse och riksskatteverket, länsregistrering: personregistrering i särskilda register hos länsstyrelsen, efternamn: släktnamn eller tilläggsnamn och släktnamn,

gravsättning: gravsättning eller nedgrävning av eller utströende av avlidens aska, personavi: en vid länsregistreringen upprättad handling som enligt fastställt formulär innehåller folkregistreringsuppgifter om en person.

25

Riksskatteverket meddelar anvisningar och fastställer formulär som behövs för folk- registreringen i den mån det ej ankommer på annan samt tillhandahåller folkregistre- ringsmyndighet blanketter enligt fastställda formulär.

35

Länsstyrelsen fastställer personnummer för barn, när barnet upptages i länsstyrelsens register på grund av uppgift om barnets födelse.

Riksskatteverket beslutar om fastställelse av personnummer i övriga fall och om ändring av personnummer. Riksskatteverket kan uppdraga åt länsstyrelsen att meddela sådant beslut.

Den vars personnummer ändras skall underrättas om ändringen.

Folkbokföring Register 4 5

Följande register föres: födelsebok äktenskapsbok folkregister obefintligregister emigrantregister dödregister inflyttningsregister utflyttningsregister personaviregister.

55

Anteckning i de i 4 5 angivna registren med undantag för inflyttnings-, utflyttnings- ooh personaviregistren skall, om ej riksskatteverket beträffande vissa anteckningar med-

ger annat, göras med beständig skrift och får icke utplånas. Överstrykning skall göras så att skriften förblir läslig. Rättelse skall dagtecknas och signeras.

65

Rättelse i registren med undantag av personaviregistret beslutas av den lokala skatte- myndigheten. Är felaktigheten föranledd av anteckning i födelsebok, äktenskapsbok eller dödregister som föres hos annan lokal skattemyndighet beslutar myndigheterna i samråd.

Person som beröres av fråga om rättelse skall lämnas tillfälle att yttra sig, om det ej är obehövligt.

75

Barns födelsetid, härkomst och förnamn antecknas i födelsebok hos den lokala skatte- myndigheten i födelsehemorten.

Hindersprövning enligt giftermålsbalken och vigsel antecknas i äktenskapsbok hos den lokala skattemyndighet där hindersprövningen skett.

85

För varje inom landet folkbokförd person finns en personakt. När barns födelse antecknas i födelsebok, upprättar den lokala skattemyndigheten personakt för barnet, om detta fötts levande.

När person som ej har personakt folkbokförts eller när personakt förkommit, be- slutar riksskatteverket att personakt skall upprättas. Den lokala skattemyndigheten i folkbokföringsorten upprättar personakten om riksskatteverket ej bestämmer annat.

Personakter som ersatts med nya insändes till riksskatteverket.

95

Personakten upptager personens namn, personnummer, födelsehemort eller födelseort samt hans folkbokföringsort och folkbokföringsfastighet. Vidare anges om personen tillhör svenska kyrkan och upptages de förhållanden i övrigt som riksskatteverket före- skriver.

När någon efter flyttning folkbokföres på viss fastighet eller under viss rubrik, ar.— tecknas i personakten den dag från och med vilken folkbokföringen enligt 6 & lagen om folkregistrering gäller. Infaller dag som nyss sagts under tiden den 2—20 november, anges även var personen var bosatt mantalsdagen. Flyttar någon till utlandet anges den dag från och med vilken folkbokföringen enligt samma paragraf upphör att gälla.

Medborgarskap eller statslöshet anges för person som ej är svensk medborgare. Besvärsmyndighets beslut i folkbokföringsärende antecknas i personakten för person som beröres av beslutet.

10é

Folkregistret innehåller personakter för alla som är folkbokförda hos den lokala skattemyndigheten. Personakten för den som folkbokföres på grund av inflyttning från annat fögderi överföres från utflyttningsfögderiets folkregister eller, efter beslut av riksskatteverket, från obefintligregister eller emigrantregister.

Obefintligregistret består av personakterna för dem som enligt 26 5 lagen om folk- registrering överförts till registret.

125

Från folkregistret överföres personakt till emigrantregistret när personen avregistreras med stöd av 22 5 lagen om folkregistrering eller såsom utflyttad till utlandet.

Från obefintligregistret överföres personakt till emigrantregistret, när personen kan antagas ej längre vara bosatt i riket.

135

Från folkregistret eller Obefintligregistret överföres personakt till dödregistret när personen avlidit eller dödförklarats. Från Obefintligregistret överföres personakt även när 100 år förflutit från personens födelse och det ej är känt att personen lever.

Dödsfall, eldbegängelse och gravsättning antecknas i den avlidnes personakt. Göres anmälan om dödsfall och kan ej utrönas om eller var den döde är folkbokförd eller upptagen i obefintligregister, sker på sätt riksskatteverket bestämmer anteckning som nyss sagts hos den lokala skattemyndighet som mottagit anmälan om dödsfallet.

145

Inflyttningsreglstret består av under kalenderåret mottagna eller inom den lokala skattemyndigheten antecknade flyttningsanmälningar. Sådan anmälan får ej insättas i registret utan att den föranlett beslut om folkbokföring hos myndigheten.

155

Utflyttningsregistret består av under kalenderåret mottagna personaktsrekvisitioner. Sådan rekvisition får ej insättas i registret utan att den föranlett beslut om att folkbok— föring hos myndigheten skall upphöra beträffande person som omfattas av rekvisitionen.

165

Vid utgången av varje kalenderår tillställes lokal skattemyndighet av länsstyrelsen upprättade inflyttnings— och utflyttningslängder. Riksskatteverket äger förordna att längderna skall upprättas för mer än ett år i taget.

175

Personaviregistret innehåller personavier för samtliga hos den lokala skattemyndig- heten folkbokförda personer. Om innehållet i personavi ej överensstämmer med anteck- ningarna i folkregister eller annat register, får avin ej insättas i personaviregistret. I sådant fall underrättas länsstyrelsen.

Anmälningar och underrättelser m.m. 18 5

Barns födelse på sjukhus eller enskilt sjukhem anmäles genast av sjukhusintendenten eller annan vid sjukhuset eller sjukhemmet anställd person. Anmälan göres på blankett enligt fastställt formulär.

När födelse av dödfött barn antecknas i födelsebok, sänder den lokala skattemyndig- heten genast underrättelse till statistiska centralbyrån och, om barnet är fött utom äktenskap, till barnavårdsnämnden i kommunen.

205

Underrättelse om vigsel sändes genast av vigselförrättaren till den lokala skattemyn- dighet där vigseln skall antecknas. Underrättelsen lämnas enligt formulär till vigsel- attest. Har hustrun anmält till vigselförrättaren att hon ämnar behålla det släktnamn som tillkom henne vid äktenskapets ingående, skall underrättelsen innehålla uppgift om anmälningen.

215

När det antecknas i äktenskapsbok att änkling eller änka ingått nytt äktenskap, sänder den lokala skattemyndigheten genast underrättelse om vigseln till tingsrätten i den ort där den förra maken var folkbokförd eller upptagen i obefintligregister vid dödsfallet. Dagen för dödsfallet anges i underrättelsen. Riksskatteverket får medge undantag från skyldigheten att sända sådan underrättelse.

225

Den lokala skattemyndigheten i fögderi där en person vistas men ej är folkbokförd underrättas genast, när annan lokal skattemyndighet finner anledning antaga att perso- nen bör folkbokföras hos den förstnämnda myndigheten.

235

När till den lokala skattemyndigheten meddelats att någon blivit svensk medborgare eller att svensk medborgare förvärvat utländskt namn på annat sätt än efter ansökan hos namnmyndigheten, sänder den lokala skattemyndigheten genast underrättelse tll namnmyndigheten om personens efternamn. För kvinna som är eller varit gift meddelas

även hennes namn som ogift. Riksskatteverket får medge undantag från skyldigheten att sända underrättelse enligt

första stycket.

245

Om dödsbevis finns föreskrifter i begravningskungörelsen.

25 5 När dödsfall antecknas hos lokal skattemyndighet sänder myndigheten snarast möjligt underrättelse om dödsfallet till tingsrätten i den avlidnes mantalsskrivningsort för döds- året. Framgår ej mantalsskrivningsorten av personavi, sändes underrättelsen till den tingsrätt inorn vars domkrets den lokala skattemyndigheten har sin stationeringsort. I underrättelsen anges den avlidnes närmaste dödsbodelägare, om detta kan ske med ledning av i 4 5 angivna register.

265

När personuppgift såsom födelse, civilståndsändring, dödsfall m.m. beträffande Lt- ländsk medborgare eller person med hemvist i utlandet antecknats i folkbokföring-

l l l 1 | 1 l l i l l

register, underrättar den lokala skattemyndigheten riksskatteverket i den omfattning och på det sätt riksskatteverket bestämmer.

27 5 Postanstalt sänder mottagna anmälningar om adressändring på grund av flyttning till den lokala skattemyndigheten i inflyttningsorten.

Lokal skattemyndighets beslut m.m. 28 5

Församling, som avses i 25 5 lagen om folkregistrering, bestämmes enligt av riks- skatteverket givna anvisningar.

295

Har en person flyttat till eller inom en kommun men ej gjort anmälan enligt 31 5 lagen om folkregistrering skall den lokala skattemyndigheten lämna honom tillfälle att yttra sig, innan beslut om ny folkbokföring fattas. Detta kan underlåtas, om flyttningen skett inom samma församling och kommun.

Underrättelse enligt 34 5 lagen om folkregistrering skall innehålla besvärshänvisning. Underrättelsen sändes i rekommenderat brev med mottagningsbevis.

305

Innan föreläggande enligt 28 5 tredje stycket eller 31 5 andra stycket lagen om folk- registrering meddelas, skall den lokala skattemyndigheten underrätta den anmälnings- skyldige i vanligt brev om vad han bör iakttaga och ge honom skälig tid att efter- komma detta.

Föreläggande sändes i rekommenderat brev med mottagningsbevis.

315

Underrättelse enligt 34 5 lagen om folkregistrering och föreläggande enligt 31 5 andra stycket samma lag får utfärdas gemensamt för flera medlemmar av samma familj och tillställas en av dem.

Bevis 32 5 Bevis utfärdas enligt fastställt formulär. Är formulär ej fastställt för det ändamål beviset avser, skall beviset ange för vilket ändamål det utfärdats. Av bevis skall framgå på vilket register det grundas. 33 5

Flyttningsbetyg till utlandet utfärdas då så begäres av den som anmäler flyttning till utlandet.

Mantalsskrivning 34 5

Länsstyrelsen upprättar årligen för varje fögderi förteckning över de personer som enligt länsstyrelsens register är folkbokförda inom fögderiet.

Den lokala skattemyndigheten granskar förteckningen mot folkregistret. Riksskatte- verket anger för varje år de förhållanden granskningen särskilt skall avse.

Länsstyrelsen underrättas om ändringar och tillägg som behöver göras i länsstyrelsens register för att dessa skall överensstämma med folkregistret.

365

I stommen till mantalslängden upptages de personer, som mantalsdagen är folk- bokförda i kommunen. Har någon på grund av flyttning folkbokförts under tiden den 2—20 november kalenderåret närmast före mantalsåret, upptages han dock i stommen för den kommun där han var bosatt mantalsdagen. Varje person upptages under fastig- het eller rubrik enligt folkbokföringen. Fastigheterna upptages i jordregistrets eller fas— tighetsregistrets ordning.

375

Kommunens styrelse kungör var och när kommunens exemplar av stommen till mantalslängden hålles tillgängligt.

Kommunen lämnar sitt exemplar av stommen till den lokala skattemyndigheten snarast möjligt efter den 5 februari mantalsåret. Kommunen återfår det som avskrift av mantalslängden sedan myndigheten sett till att det överensstämmer med den justerade längden.

385

Vid ansökan om mantalsskrivning enligt 39 5 lagen om folkregistrering fogas den utredning som åberopas. Har detta underlåtits, handlägges ärendet ändå, om den lokala skattemyndigheten ej kan medge uppskov.

Den vars mantalsskrivning är i fråga och den kommun som beröres, dock ej sökan- den, skall av myndigheten lämnas tillfälle att yttra sig i ärendet. Yttrande inhämtas på det sätt myndigheten finner enklast och snabbast. Yttrande får inhämtas på telefon.

395

De lokala skattemyndigheterna lämnar varandra de underrättelser som behövs för att ingen skall mantalsskrivas på mer än ett ställe eller felaktigt utelämnas. Mantalsskrives någon i annat fögderi än det där han är upptagen i stommen till mantalslängden, sändes ett utdrag av stommen i behövlig del till den lokala skattemyndighet som mantalsskriver personen. Är lokala skattemyndigheter av olika mening om en persons rätta mantals- skrivningsort, skall de skriftligen delge varandra sina meningar.

405

När fråga om persons rätta mantalsskrivningsort skall underställas länsstyrelse, sändes handlingarna i ärendet till länsstyrelsen utan att mantalslängdens justering inväntas.

415

Avskrift av mantalslängden sändes snarast möjligt efter justeringen till länsstyrelsen.

425

Senast den 15 mars mantalsåret sänder den lokala skattemyndigheten till länsstyrelsen förteckning över personer som i mantalslängd upptagits på annan fastighet än i stom-

:l 1 l i 3 _!

Inom samma tid vidtager den lokala skattemyndigheten de folkbokföringsåtgärder vilka föranledes av beslut som fattats vid mantalsskrivningen eller av upplysningar som därvid framkommit.

435

Underrättelse enligt 41 5 andra stycket lagen om folkregistrering skall innehålla be- svärshänvisning.

445

Innan lokal skattemyndighet beslutar om rättelse av mantalslängd enligt 43 5 lagen om folkregistrering skall den vars mantalsskrivning beröres av beslutet och vederbörande kommun beredas tillfälle att yttra sig. Beslutet om rättelse delges dem som sålunda beretts tillfälle att yttra sig. Avskrift av beslutet tillställes även den som dessförinnan erhållit avskrift av mantalslängden.

455

När länsstyrelsen eller kammarrätten efter besvär eller underställning meddelat beslut om persons mantalsskrivning, antecknas beslutet i mantalslängden för det år beslutet gäller och i länsstyrelsens avskrift av längden. Har beslutet betydelse för perso- nens folkbokföring vidtager den lokala skattemyndigheten därav föranledda åtgärder.

Länm'egistrering m.m. 46 5

Hos riksskatteverket och länsstyrelsen föres förteckning över födelsenummer.

475

Länsstyrelsen för på magnetband register över befolkningen i länet (personband). För varje person anges namn, personnummer, födelsehemort eller födelseort, folkbokförings- fastighet och folkbokföringsort samt de ytterligare uppgifter som riksskatteverket be- stämmer.

Över länets befolkning för länsstyrelsen vidare två register som består av personavier. När en person upphört att vara folkbokförd eller mantalsskriven i länet, redovisas han fortfarande i registren, så länge riksskatteverket finner detta behövligt.

485

I fråga om barn, som är upptaget i länsstyrelsens register, sänder länsstyrelsen årligen till skolstyrelsen dels före den 1 mars elevkort och adressetiketter för varje barn i kommunen som under året fyller sju är, dels före den 1 november förtryckt handling, avsedd för studie— och yrkesorientering, för varje barn i kommunen som under året fyller tolv år.

Därutöver sänder länsstyrelsen elevkort till skolstyrelsen vid tidpunkter och för års- klasser som bestämmes av skolöverstyrelsen efter samråd med riksskatteverket.

På begäran av kommun kan riksskatteverket besluta att åtgärd som avses i första eller andra stycket skall fullgöras genom att länsstyrelsen i stället lämnar skolstyrelsen magnetband med motsvarande uppgifter för avläsning samt blanketter för handling som avses i första stycket.

Inträffar ändring i länsstyrelsens register i fråga om barn som under året fyller lägst 7 och högst 16 år underrättar länsstyrelsen snarast skolstyrelsen härom genom person— avi.

Formulär till handlingar som avses i första och andra styckena fastställes av skol- överstyrelsen efter samråd med riksskatteverket. Skolöverstyrelsen tillhandahåller blan- ketter enligt dessa formulär.

Närmare anvisningar om tillämpningen av dessa bestämmelser meddelas av riks- skatteverket efter samråd med skolöverstyrelsen.

495

Inträffar ändring i länsstyrelsens register i fråga om den som är inskriven i sjömans- registret, underrättar länsstyrelsen snarast sjömansregistret härom. Närmare anvisningar om tillämpningen av denna bestämmelse meddelas av riksskatteverket efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen.

505

Länsstyrelsen underrättar statistiska centralbyrån om ändringar i länsstyrelsens regis- ter av betydelse för befolkningsstatistiken.

Särskilda bestämmelser 51 5 När anmälan, ansökan eller yttrande i folkregistreringsärende avges muntligen till folkregistreringsmyndighet, antecknar myndigheten innehållet i korthet, om detta ej genast registreras på annat sätt.

525

Ärende som underställes länsstyrelsen enligt lagen om folkregistrering föredrages hos länsstyrelsen före ärenden som inkommit genom besvär enligt lagen.

535

Innan länsstyrelsen enligt 46 5 tredje stycket lagen om folkregistrering förordnar om sådan folkbokföringsåtgärd som ej yrkats i ärendet, skall länsstyrelsen lämna person eller kommun, som beröres av åtgärden, tillfälle att yttra sig.

545

När länsstyrelsen sänder handlingarna i underställt mål till kammarrätten, bifogas bevis att delgivning av underställningsbeslutet skett.

555

Kammarrättens beslut eller utslag delges varje person eller kommun som fört talan eller, såvitt utredningen ger vid handen, ägt föra talan i målet.

Bevis om delgivning av länsstyrelsens eller kammarrättens beslut eller utslag bör vid anfordran tillhandahållas den som fört eller ägt föra talan i målet. Vid delgivning med fysisk person får 12 5 delgivningslagen (1970: 428) ej tillämpas.

Länsstyrelsens beslut, som skall verkställas först sedan beslutet vunnit laga kraft, får ej sändas till lokal skattemyndighet för verkställighet förrän det vunnit laga kraft.

vii."- .-

Den som tjänstgör eller tjänstgjort hos folkregistreringsmyndighet får ej obehörigen yppa vad han erfarit om enskilds personliga förhållanden. Bryter någon häremot och är gärningen ej belagd med straff i brottsbalken , dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 19.. då folkbokföringskuugörclsen (1967: 495) skall upphöra att gälla.

Riksskatteverket meddelar de anvisningar som fordras i samband med denna kun- görelses ikraftträdande.

Kommentarer

Till 5 5. Att undantag gjorts för inflyttnings- och utflyttningsregistren motiveras av det sätt varpå dessa register förutsätts uppbyggda (se 14 och 15 55).

Till 11 5. Anvisningsvägen torde böra föreskrivas skyldighet för lokal skattemyndighet att på lämpligt sätt anteckna vart personakter som utgått ur registret tagit vägen (till eget eller annat fögderis folkregister, till emigrant- eller dödregistret).

Till 13 5. Genom att på sätt som föreslås erforderliga anteckningar om dödsfall, eld- begängelse och gravsättning görs i den avlidnes personakt föreligger ej i urkundssyste— met behov av någon motsvarighet till den nuvarande död- och begravningsboken.

Till 16 5. Längderna förutsätts normalt skola upprättas fögderivis och endast redovisa flyttningar till resp. från fögderiet. För de större fögderiernas del kan dock böra övervägas att anpassa längderna efter de ”församlingsavdelningar”, på vilka ett sådant fögderi kan förutsättas arbeta, och att eventuellt i längderna inta också flyttningar mel- lan dessa avdelningar.

Till 19 5. Jfr 28 och 29 55 gällande FBK. Eftersom underrättelse till barnavårds- nämnd om samtliga levande födda barn fullgörs av länsstyrelsen (för barnbidragsre- gistrering), har ifrågavarande stadganden i FBK ansetts kunna sammanskrivas på sätt som skett.

Till 35 5. Som angetts i betänkandet får efter en eventuell folkbokföringsreform per- sonförteckningsläsningen förutsättas vara kvar åtminstone tills vidare. Efter hand kan möjligen läsningen inskränkas till en beståndskontroll. Genom utformningen av stad- gandet får riksskatteverket möjlighet att styra granskningens omfattning.

3. Förslag till Lag om församlingsregistrering 1 &

Personregistrering inom svenska kyrkan sker fortlöpande hos pastorsämbete, särskilt för varje församling (församlingsregistrering).

25

Den centrala tillsynen över församlingsregistreringen utövas av myndighet som Konungen bestämmer.

Domkapitel har inom stiftet tillsyn över pastorsämbetenas befattning med försam- lingsregistreringen.

35

Bestämmelser om församlingsregistrering i icke territoriell församling av svenska kyrkan och i svensk församling i utlandet meddelas av Konungen.

4.5

Talan mot pastorsämbetes beslut eller åtgärd i ärende om församlingsregistrering föres genom besvär hos domkapitlet.

Talan får föras av den som beröres av beslutet eller åtgärden och får föras utan inskränkning i tiden. Besvären skall inges till domkapitlet.

Så

Mot domkapitels beslut i ärende om församlingsregistrering får talan ej föras.

65

Pastoratet skall tillhandahålla pastorsämbetet erforderlig biträdespersonal, kontors- lokaler, inventarier, materiel, tjänstetelefon och det som i övrigt fordras för församlings- registreringen.

75

Närmare föreskrifter för tillämpning av denna lag meddelas av Konungen eller myn- dighet, som Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den Genom lagen upphäves vad i 3 kap. 12 5 och 24 kap. 8 5 kyrkolagen finns stadgat om vad i kyrkobok skall antecknas eller införas.

Kommentarer

Författningsförslagen avseende församlingsregistreringen utgår från att de grundläg- gande bestämmelserna om denna registrering skall innefattas i författning av kyrkolags natur (se härom kap. 15). Det måste bli en bedömningsfråga vilka bestämmelser som skall anses vara av nämnda grundläggande karaktär. Med hänsyn till den omständliga formen för stiftande (och ändring) av kyrkolag är självfallet en restriktiv bedömning på sin plats. Framför allt bör undvikas att i en såsom kyrkolag tillkommen Lag om församlingsregistrering medta bestämmelser som är direkt avhängiga av utformningen

av bestämmelser i folkregistreringsförfattningarna. Av detta skäl har bl.a. bestämmelse om vilka personer som skall församlingsregistreras och i vilken församling denna regi- strering skall ske intagits i kungörelsen.

Till 1 5. Jfr 1 5 gällande FBF. —— Församlingsregistreringen måste av naturliga skäl ske särskilt för varje församling (även icke territoriell sådan) av svenska kyrkan. — Något behov av en motsvarighet till de särskilda kyrkobokföringsdistrikt som omnämns i 5 5 gällande FBF torde ej föreligga. Att dylika distrikt tillskapats har i första hand varit motiverat av att allmänhetens krav på service i folkbokföringsärenden skulle kunna tillgodoses. Detta motiv får ej relevans i en situation där folkbokföringsuppgifter inte längre ombesörjs av pastorsämbetena. Det bör framhållas att den här förutsatta ordningen självfallet inte utesluter att sådana pastorsexpeditioner, som inte används som centraler för församlingsregistreringen, består i församlingsvårdens intresse (bl.a. för förrättningsbeställningar). Huruvida det därjämte är arbetstekniskt möjligt och ar- betsorganisatoriskt lämpligt att rent faktiskt ombesörja församlingsregistreringen beträf- fande del av församlingen vid sådan expedition något som förutsätter någon form av registeruppdelning — blir en sak som pastor får avgöra (i den mån kostnadsaspekter kommer in efter samråd med kyrkorådet). — Begreppet >>pastorsämbete» har i för- fattningarna om församlingsregistrering motsvarande betydelse som i de nuvarande folkbokföringsförfattningarna och avser således >>församlingsregistreringsmyndigheten» i församling.

Till 2 5. Jfr 2 5 gällande FBF. — Kyrkan saknar med nämndens utgångspunkter i fråga om kyrka-statrclationen ett eget centralt organ på vilket de samordnande upp— gifterna skulle kunna läggas. Det torde vara lämpligt att riksskatteverket ges samma funktion inom församlingsregistreringen som inom folkregistreringen. Eftersom verket inte direkt anges i lagen kan en eventuell överflyttning av dess uppgifter till annan myndighet ske utan att kyrkomötet behöver inkopplas. —— Intet hindrar att domkapit- let, om det så prövar lämpligt och möjligt inom ramen för sina anslag, vid fullgöran- det av sin tillsynsuppgift anlitar en särskild befattningshavare, således en person som i olika avseenden fullgör uppgifter motsvarande dem som vid nuvarande ordning an- kommer på kyrkobokföringsinspektör.

Till 3 5. Jfr 4 5 gällande FBF. — Beträffande icke territoriell församling, se upp— rättat förslag till kungörelse om församlingsregistrering i sådan. — I fråga om utlands- församlingarna återfinns åsyftade bestämmelser i de olika kyrkoordningarna för dessa församlingar. Några av förevarande reform föranledda sakliga ändringar i dessa kyrko- ordningar torde inte vara påkallade.

Till 5 5. Med hänsyn till de begränsade rättsverkningar som är förknippade med församlingsregistreringen såsom sådan — den i sammanhanget mest betydelsefulla frågan, nämligen i vilken församling en person skall registreras, bestäms normalt av vederbörandes folkbokföringsförhållanden — saknas anledning att låta eventuella besvär i dylika ärenden gå längre än till domkapitlet. Det bör erinras om att sådana besvär över pastors beslut eller åtgärd i ärende, som rör inträde i eller utträde ur kyr- kan och är av materiell karaktär, regleras av bestämmelser i religionsfrihetslagen.

Till promulgationsbestämmelsen. Se kap. 15. Vad i KL 24: 8 p. 11 stadgas rörande anteckningar om avlidna regleras numera av begravningskungörelsen (3 5).

4. Förslag till Församlingsregistreringskungörelse

15

Riksskatteverket utövar den centrala tillsynen över församlingsregistreringen samt meddelar de anvisningar och fastställer de formulär som behövs för registreringen.

25

I territoriell församling registreras var och en som är folkbokförd i församlingen och ej är församlingsregistrerad i icke territoriell församling.

35

För pastorsämbetes befattning med församlingsregistreringen svarar pastor, om annat ej följer av 4 5.

Med pastor avses i kungörelsen: kyrkoherde, komminister i annexförsamling med egen församlingsregistrering och kyrkoadjunkt som domkapitlet förordnat att sköta församlingsregistreringen i sådan församling.

Är annan än kyrkoherden pastor, har kyrkoherden tillsyn över församlingsregistre- ringen.

45

Pastor får förordna präst eller annan som tjänstgör hos pastorsämbetet att på eget ansvar helt eller delvis ombesörja församlingsregistreringen.

Avskrift av förordnandet sändes till domkapitlet. Domkapitlet kan upphäva för- ordnandet.

5 5

Följande register föres: församlingsbok dopbok konfirmationsbok vigselbok jordfästningsbok

församlingsregister.

Med ministerialbok avses i kungörelsen dopbok, konfirmationsbok, vigselbok och jordfästningsbok.

65

Sådan anteckning i register, som föreskrives i denna kungörelse eller i av riks- skatteverket meddelade anvisningar, skall göras med beständig skrift och får icke ut- plånas.

Överstrykning av anteckning som nyss sagts skall göras så att skriften förblir läslig. Rättelse skall dagtecknas och signeras.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller ej församlingsregistret.

75

Rättelse i register beslutas av pastorsämbetet. Är felaktigheten föranledd av anteckning i ministerialbok som föres hos annat pas- torsämbete, beslutar pastorsämbetena i samråd.

Bestämmelsen i första stycket gäller ej församlingsregistret.

Tka-

I församlingsboken upptages varje person som är församlingsregistrerad i försam- lingen med angivande av namn, personnummer, civilstånd, födelsehemort eller födelse- ort, folkbokföringsfastighet och postadress. För den som är folkbokförd under särskild rubrik antecknas detta förhållande. I förekommande fall antecknas vidare medlemskap i svenska kyrkan samt uppgift om dop, konfirmation, vigsel och jordfästning i svenska kyrkans ordning.

9 5 I ministerialbok göres anteckning när dop, konfirmation, vigsel eller jordfästning i svenska kyrkans ordning skett i församlingen. Förrättning antecknas i det register som har förrättningens namn. 10 5 Församlingsregistret innehåller personavier för samtliga i församlingen församlings- registrerade personer. 11 5

När dop, konfirmation, vigsel eller jordfästning antecknas i ministerialbok beträffan— de någon som är församlingsregistrerad i annan församling, sändes underrättelse till pastorsämbetet i denna församling.

125

Församlingsregistreras en person i annan församling, sändes underrättelse till pastors- ämbetet i denna församling om vad i församlingsboken är antecknat i fråga om per- sonens dop, konfirmation och vigsel.

135

Pastorsämbetet underrättar genast lokal skattemyndighet om beslut eller åtgärd i ärende som avses i 6—12 55 religionsfrihetslagen (1951: 680).

Riksskatteverket underrättas när pastorsämbetet enligt 13 5 samma lag mottagit an- sökan eller anmälan i fråga om person som ej är församlingsregistrerad i församlingen.

145

Den som anmäler utträde ur svenska kyrkan får genast bevis om sin anmälan.

155

Den som tjänstgör eller tjänstgjort hos myndighet som har att taga befattning med ärenden om församlingsregistrering får ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit om enskilds personliga förhållanden. Bryter någon häremot och är gärningen ej belagd med straff i brottsbalken , dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

Denna kungörelse träder i kraft den

Kommentarer

Till 2 5. Angående innebörden av begreppet »folkbokförd i församlingen», se 5 5 tredje stycket i upprättat förslag till Lag om folkregistrering.

Till 4 5. Jfr 7 och 8 55 i gällande FBK. — Med hänsyn till den befogenhet som tillagts domkapitlet synes utfärdandet av samtliga i stadgandet avsedda förordnanden kunna ankomma på pastor.

Till 8 5. Närmare anvisningar för församlingsbokens förande, sorteringsordning m.m. förutsätts komma att utfärdas av riksskatteverket. Det bör erinras om (jfr kap. 8) att det i princip bör stå pastor fritt att i församlingsboken anteckna ytterligare förhållanden (om t.ex. yrke och familjeställning) än de i stadgandet angivna.

Till 9 5. Jfr 15 5 i gällande FBK. —— Till skillnad från vad nu gäller avses ministerial- böckerna få karaktär av rena >>förrättningslängder>>, upptagande endast förrättningar som ägt rum i församlingen (oberoende av om vederbörande är församlingsbo eller ej). Genom föreskriften i 11 5 är sörjt för att förrättningarna blir antecknade i registre— ringsförsamlingens församlingsbok även i de fall de äger rum i annan församling. Intet hindrar att pastor i tillämplig ministerialbok gör anteckning om meddelande vid hög- mässa om tillämnat eller ingånget äktenskap, om första nattvardsgång samt om taek- sägelse för avlidna.

Till 10 5. Jfr 25 5 i gällande FBK. — Det särskilda kontrollförfarande som före- skrivits i nämnda 25 5 torde inte behöva ha en motsvarighet i den nya författnings- texten. En kontroll är erforderlig endast då fråga är om uppgifter beträffande vilka pastorsämbetet är aviserande, således uppgifter om inträde i eller utträde ur kyrkan. Det torde kunna ankomma på riksskatteverket att ge anvisningar härom. Riksskatte- verket får vidare utfärda sådana anvisningar att personavier som blivit inaktuella (på grund av flyttning eller dödsfall) sammanförs till ett särskilt avgångsregister.

Till 11 5. Jfr kommentar till 9 5. Till 12 5. I flyttningsfallen erhåller pastorsämbetet i inflyttningsorten grunduppgif- terna rörande vederbörande person genom personavi från länsstyrelsen. Genom stad- gandet i 12 5 är sörjt för att jämväl ministerialanteckningarna kommer det nya pastors- ämbetet till handa. Olika möjligheter är tänkbara i fråga om det sätt varpå den ifråga- varande underrättelseskyldigheten kan tänkas fullgjord. I de fall alla familjemedlemmar flyttar eller då fråga är om ensamstående kan ifrågakomma (om församlingsboken förs enligt lösbladssystem) att församlingsboksbladet översänds. Något behov av att arkivera inaktuella församlingsboksblad torde knappast föreligga (församlingsregistrets avgångs— register finns att tillgå). Om dylikt arkiveringsbehov bedöms finnas eller om lösblads- system ej tillämpas kan man tänka sig att en fotostatkopia av resp. personavi, försedd med kompletterande anteckningar om dop etc., översänds. Slutligen finns möjligheten att i underrättelseförfarandet utnyttja särskild blankett. Det torde få ankomma på riks- skatteverket att utfärda de i sammanhanget erforderliga anvisningarna.

Till 13 5. I förslaget utgås från att principerna för religionsfrihetslagens regler om medlemskap i kyrkan är oförändrade. Ansökningar och anmälningar om inträde i och utträde ur kyrkan förutsätts alltså även fortsättningsvis skola göras till (och prövas aV) pastor. 13 5 anger pastorsämbetes underrättelseskyldighet i dylika ärenden. Andra styc- ket motsvarar 42 5 i gällande FBK. — Underrättelseskyldigheten till lokal skattemyn- dighet fullgörs lämpligen genom att personavin, försedd med av beslutet eller åtgärden påkallad anteckning, översänds.

Några föreskrifter om pastorsexpeditions öppethållande m.m. (se 9 och 10 55 i gällande FBK) har ej medtagits i kungörelsen. Något allmänt intresse av dylika före- skrifter torde ej föreligga. Det synes kunna ankomma på pastor att —— inom ramen för av domkapitlet uppdragna riktlinjer —— förordna därom i enlighet med de krav hän- synen till församlingsvården ställer. Det kan förutsättas att serviceintresset från kyrkans sida tar sig sådana uttryck (i form av pastorsexpeditionernas antal, belägenhet och öppethållande) att möjligheterna för den enskilde att göra anmälan om utträde ur kyrkan framstår som tillfredsställande (sådan anmälan kan f.ö. göras skriftligen).

Kungörelse om församlingsregistrering i icke territoriell församling av svenska kyrkan

lå

Icke territoriella församlingar av svenska kyrkan är följande: hovförsamlingen, amira- litetsförsamlingen i Karlskrona, finska församlingen i Stockholm samt tyska försam- lingarna i Stockholm och Göteborg.

Lagen om församlingsregistrering och församlingsregistreringskungörelsen gäller om församlingsregistrering i icke territoriell församling om annat ej följer av denna kun- görelse.

25

I hovförsamlingen skall församlingsregistreras: 1) samtliga vid hov-, slotts- och stall- staterna tjänstgörande personer, 2) personer, som tjänstgjort vid någon av dessa stater och vid avskedstagandet erhållit pension, 3) under 1) och 2) upptagna personers hustrur och hemmavarande barn eller fosterbarn, samt 4) änkor efter under 1) och 2) upptagna personer jämte deras hemmavarande barn eller fosterbarn.

35

I amiralitetsförsamlingen i Karlskrona skall församlingsregistreras: 1) den vid trupp- förband eller flottstation i staden fast anställda personalen med undantag för civil- militär person, som tillika innehar annan ordinarie tjänst, 2) personer, som varit så- lunda anställda och vid avskedstagandet erhållit pension, 3) under 1) och 2) upptagna personers hustrur och hemmavarande barn eller fosterbarn, samt 4) änkor efter under 1) och 2) upptagna personer jämte deras hemmavarande barn eller fosterbarn.

49

I finska församlingen i Stockholm får vara församlingsregistrerad

1. den som är eller varit finsk medborgare,

2. den vars fader eller moder antingen är eller varit finsk medborgare eller är eller varit registrerad i församlingen,

3. den som är gift med någon som är registrerad i församlingen.

55

I tysk församling får, förutsatt att vederbörande är av evangelisk trosbekännelse, vara församlingsregistrerad

1. till Sverige inflyttad person med tyska som modersmål,

2. den vars fader eller moder antingen uppfyller under 1. angivet behörighetsvillkor eller är eller varit registrerad i församlingen,

3. den som är gift med någon som är registrerad i församlingen.

65

Vad ovan är stadgat äger ej tillämpning på annan än den, som enligt bestämmelserna i lagen om folkregistrering kan anses bosatt inom den kommun, där den icke territori- ella församlingen finns bildad, eller, om Konungen för särskild församling så stadgar, inom viss närliggande kommun.

7 5 Fråga om församlingsregistrering i hovförsamlingen eller i amiralitetsförsamlingen i Karlskrona prövas av den lokala skattemyndigheten i samband med beslut om persons folkbokföring eller då anledning till sådan prövning eljest förekommer. Inträffar förhållande som medför att någon skall församlingsregistreras eller ej längre skall vara församlingsregistrerad i församling som anges i första stycket, göres anmälan enligt 31 5 lagen om folkregistrering även om flyttning ej skett.

85

Vill någon församlingsregistreras i finska församlingen i Stockholm, tyska församling- en i Stockholm eller tyska församlingen i Göteborg skall han, om annat ej följer av andra stycket, ansöka därom hos pastor i församlingen.

Är, i fråga om nyfött barn, båda föräldrarna församlingsregistrerade i församling som anges i första stycket, registreras även barnet i denna utan ansökan därom. Det- samma gäller om modern till nyfött barn utom äktenskap är församlingsregistrerad i sådan församling.

Vill någon ej längre vara församlingsregistrerad i församling som nyss sagts skall han anmäla detta hos pastor i församlingen.

I fråga om ansökan och anmälan för den som står under annans vårdnad och ej fyllt aderton år gäller bestämmelserna i 12 5 religionsfrihetslagen i tillämpliga delar. Finns mer än en vårdnadshavare får anmälan enligt tredje stycket göras av en av dem.

95

Församlingsregistreras någon i församling som anges i 8 5 första stycket eller upphör någon efter anmälan eller eljest att vara församlingsregistrerad i sådan församling skall pastor i församlingen genast underrätta lokal skattemyndighet därom. Underrättelse sändes till den myndighet, hos vilken den som avses med underrättelsen är folkbokförd.

Vad nu sagts gäller ej då församlingsregistrering sker enligt 8 5 andra stycket.

105

Om besvär över lokal skattemyndighets beslut i ärende enligt denna kungörelse gäller vad i 44 5 andra stycket lagen om folkregistrering stadgas. Talan får föras av den som beröres av beslutet och utan inskränkning i tiden.

Om besvär över länsstyrelsens beslut är stadgat i 48 5 nämnda lag.

115

Vad i lagen om församlingsregistrering är stadgat om besvär i ärende om försam— lingsregistrering gäller även i fråga om pastors beslut eller åtgärd enligt denna kun— görelse. Talan får föras jämväl av den territoriella församling i vilken den som beröres av beslutet eller åtgärden är folkbokförd.

Denna kungörelse träder i kraft den Genom kungörelsen upphäves förordningen den 30 september 1910 angående be— hörighet att kyrkobokföras i icke territoriell församling av svenska kyrkan samt kun- görelsen (1953: 524) angående upphävande av skyldigheten för svensk medborgare att tillhöra nationell kyrkoförsamling m.m.

Vad i brev den 21 december 1840, den 1 mars 1841 och den 5 maj 1882 eller eljest

Vad i denna kungörelse stadgas utgör ej hinder för den som den 31 december 19.. var kyrkobokförd i icke territoriell församling att därefter vara församlingsregistrerad i församlingen.

Lika med att någon varit registrerad i församlingen skall, vid tillämpning av vad i 4 och 5 55 under 2. sägs, anses att någon före den 1 januari 19.. varit kyrkobokförd i församlingen.

Kommentarer

Till 5 5. Det förhållandet att krav på evangelisk trosbekännelse uppställts jämväl för hustru/man och hemmavarande barn torde vara av mycket liten praktisk betydelse.

Till 8 5. Bestämmelsen i andra stycket utgår från presumtionen att föräldrarna, under de förutsättningar som anges, önskar att barnet skall församlingsregistreras i den natio- nella församlingen. Utan en bestämmelse av föreslaget innehåll skulle barnet i samband med att det folkbokfördes komma att — isolerat från den övriga familjen — bli för- samlingsregistrerad i vederbörlig territoriell församling. I sakens natur ligger att för- samlingshänförandet till den nationella församlingen ombesörjs av den lokala skatte- myndigheten i samband med att barnet, efter det att födelseanmälan ingetts, folkbok- förs. En bestämmelse av innebörd att församlingsregistrering i nationell församling skall underlåtas om föräldrarna i viss ordning uttryckt önskemål därom torde inte ha någon praktisk funktion att fylla. Genom anmälan av en av föräldrarna kan registreringen i den nationella församlingen bringas att upphöra.

Till 10 5. Stadgandet har i första hand avseende endast på hovförsamlingen och amiralitetsförsamlingen. Talan bör tillåtas föras vidare till kammarrätten eftersom fråga är om ett tvångshänförande till församlingarna.

Till 11 5. Stadgandet har avseende endast på de nationella församlingarna. — Besvärs- behörighet har tillagts territoriell församling för att förebygga en extensiv tillämpning från de nationella församlingarnas sida av i 4 och 5 55 angivna behörighetsvillkor. — Av bestämmelserna i lagen om församlingsregistrering följer att domkapitlet är slutlig besvärsinstans i här avsedda ärenden.

Lag om ändring i giftermålsbalken

Härigenom förordnas i fråga om giftermålsbalken1 dels att i 3 kap. 2 5 2 och 7 mom. samt 16 kap. 2 5 ordet >>kyrkoböckerna>> skall bytas ut mot »folkbokföringsregistren»,

dels att i 14 kap. 1 5 ordet >>kyrkobokförd>> skall bytas ut mot >>församlingsregistre-

rad»,

dels att 3 kap. 1 5, 2 5 1 mom. och 3 5 samt 4 kap. 6 5 skall ha nedan angivna

lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 kap. 1 &

Prövning, huruvida hinder möter mot äktenskap (hindersprövning), sker i den svenska församling, där kvinnan är kyrko— bokförd, eller, om hon varken är eller bör vara kyrkobokförd i sådan församling, där hon vistas.

Ansökan om hindersprövning göres av de trolovade gemensamt hos pastorsämbe- tet i församlingen.

Prövning, huruvida hinder möter mot äktenskap (hindersprövning), sker hos den lokala skattemyndighet, där kvinnan är folkbokförd, eller, om hon varken är eller bör vara folkbokförd här i riket, hos den lokala skattemyndighet, inom vars fögderi hon vistas.

Ansökan om hindersprövning göres av de trolovade gemensamt.

2 5 1 mom.

Är mannen kyrkobokförd i annan svensk församling än i 1 5 sägs, skall han, när ansökan om hindersprövning göres, förete intyg om vad kyrkoböckerna i hans församling innehålla angående hans behö- righet att ingå äktenskapet (äktenskaps-

betyg).

Trolovad, som varken är eller bör vara kyrkobokförd i svensk församling, skall förete det motsvarande intyg av utländsk registerförare han kan anskaffa.

1 Senaste lydelse av 3 kap. 1 5 1968: 758 3 kap. 25 lmom. 19681758 3 kap. 2 5 2 mom. 1948: 272 3 kap. 3 5 1968: 758 3 kap. 6 5 1968: 758 14 kap.] 5 19681758

Är mannen folkbokförd hos annan lokal skattemyndighet än i 1 5 sägs, skall han, när ansökan om hindersprövning göres, förete intyg från denna myndighet om vad folkbokföringsregistren innehålla angåen- de hans behörighet att ingå äktenskapet (äktenskapsbetyg). Sådant betyg gäller inom Sverige två månader från och med den dag betyget utfärdades.

Trolovad, som varken är eller bör vara folkbokförd här i riket, skall förete det motsvarande intyg av utländsk register— förare han kan anskaffa.

35

Hava de trolovade fullgjort vad enligt 2 5 åligger dem, och finner ej pastorsäm- betet hinder mot äktenskapet möta, skall ämbetet på begäran av de trolovade ut- färda intyg därom.

Hava de trolovade fullgjort vad enligt 2 5 åligger dem, och finner ej den lokala skattemyndigheten hinder mot äktenska- pet möta, skall myndigheten på begäran av de trolovade utfärda intyg därom.

4 kap. 6 &

Vigsel skall föregås av hindersprövning enligt 3 kap. Känner vigselförrättaren till äktenskapshinder, som icke uppmärksam- mats vid nämnda prövning, må vigsel ej ske. Utan intyg enligt 3 kap; 3 5 må ej annan viga än präst, som tjänstgör i den församling där hindersprövningen skett.

Hava de — — — ny hindersprövning.

Vigsel skall föregås av hindersprövning enligt 3 kap. Intyg enligt 3 kap. 3 5 skall uppvisas för vigselförrättaren. Känner vig- selförrättaren till äktenskapshinder, som icke uppmärksammats vid hinderspröv- ningen, må vigsel ej ske.

Hava de —- — —— ny hindersprövning.

Denna lag träder i kraft den Med avseende å ikraftträdandet skall gälla följande.

1. Ärende om hindersprövning, som vid lagens ikraftträdande är anhängigt hos pastorsämbete, avgöres av ämbetet som har att underrätta den lokala skattemyn- digheten om sitt beslut.

2. Äktenskapsbetyg som utfärdats av pastorsämbete före lagens ikraftträdande må åberopas i ärende om hindersprövning, om det ej utfärdats tidigare än två måna- der från det ansökan om hindersprövning göres.

3. Vigsel må äga rum efter hinderspröv— ning enligt äldre bestämmelser om hinder däremot ej möter enligt 4 kap. 6 5 andra stycket.

Kommentar

Till 3 kap. 2 5 1 mom. Stadgandet om tiden för äktenskapsbetygs giltighet inom Sverige har överförts från 49 5 FBK till giftermålsbalken där övriga bestämmelser om äkten- skapsbetyg finns intagna.

Kungörelse om ändring i kungörelsen (1969: 119) om försäkran av trolovad angående frihet från vissa äktenskapshinder

Härigenom förordnas, att kungörelsen (1969: 119) om försäkran av trolovad angående frihet från vissa äktenskapshinder skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Skriftlig försäkran, som trolovad enligt 3 kap. 2 5 6 och 7 mom. giftermålsbalken har att avge i samband med hinderspröv- ning, skall vara avfattad enligt formulär som centrala folkbokförings- och upp- bördsnämnden fastställer. Om trolovad ej personligen avlämnar handlingen till pas- torsämbetet, skall hans underskrift vara styrkt med vittnen.

Blankett för försäkran tillhandahålles av pastorsämbetet.

Denna kungörelse träder i kraft den

(Föreslagen lydelse)

Skriftlig försäkran, som trolovad enligt 3 kap. 2 5 6 och 7 mom. giftermålsbalken har att avge i samband med hinderspröv- ning, skall vara avfattad enligt formulär som riksskatteverket fastställer. Om trolo- vad ej personligen avlämnar handlingen till den lokala skattemyndigheten, skall hans underskrift vara styrkt med vittnen.

Blankett för försäkran tillhandahålles av lokal skattemyndighet och pastorsäm— bete.

Kommentar

Om bibehållande av pastorsexpeditionerna som serviceorgan, se under 6.4.

l l l ! v

Lag om ändring i lagen (1915: 434) om fullföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rörande äktenskaps ingående

Härigenom förordnas, att lagen (1915: 434) om fullföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rörande äktenskaps ingående1 skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Vill någon klaga över beslut angående utfärdande av intyg enligt 3 kap. 3 5 gif- termålsbalken eller äktenskapscertifikat eller angående företagande av vigsel, må han anföra besvär, där beslutet meddelats av präst inom svenska kyrkan, hos dom- kapitlet, där det givits av borgerlig vigsel- förrättare, hos Konungens befallningsha- vande och, där det meddelats av myndig— het utom riket eller av chefen för utrikes- departementets rättsavdelning, hos Ko- nungen i vederbörande statsdepartement. Över domkapitlets eller Konungens befall- ningshavandes beslut må klagan föras hos Konungen genom besvär, som vid talans förlust skola ingivas eller insändas till ve- derbörande statsdepartement sist å. tret- tionde dagen från det klaganden erhöll del av beslutet.

Denna lag träder i kraft den

1 Senaste lydelse 1968: 760.

(Föreslagen lydelse)

Vill någon klaga över beslut angående utfärdande av intyg enligt 3 kap. 3 5 gif- termålsbalken eller äktenskapscertifikat eller angående företagande av vigsel, må han anföra besvär, där beslutet meddelats av präst inom svenska kyrkan, hos dom- kapitlet, där det givits av lokal skattemyn- dighet eller borgerlig vigselförrättare, hos Konungens befallningshavande och, där det meddelats av myndighet utom riket eller av chefen för utrikesdepartementets rättsavdelning, hos Konungen i vederbö- rande statsdepartement. Över domkapit- lets eller Konungens befallningshavandes beslut må klagan föras hos Konungen ge- nom besvär, som vid talans förlust skola ingivas eller insändas till vederbörande statsdepartement sist å trettionde dagen från det klaganden erhöll del av beslutet.

Kungörelse om ändring i kungörelsen (1951: 703) med vissa bestämmelser angående vigselförrättare inom annat trossamfund än svenska kyrkan

Härigenom förordnas, att 3 5 kungörelsen (1951: 703) med vissa bestämmelser angående vigselförrättare inom annat trossamfund än svenska kyrkan1 skall ha nedan angivna

lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Om skyldighet för vigselförrättare att, då han förrättat vigsel, tillställa vederbö- rande pastorsämbete underrättelse därom (vigselattest) är stadgat i 31 5 folkbokfö— ringskungörelsen den 9 juni 1967 ( 495 ).

Denna kungörelse träder i kraft den

1 Senaste lydelse av 3 5 1967: 503.

(Föreslagen lydelse)

35

Om skyldighet för vigselförrättare att, då han förrättat vigsel, tillställa vederbö- rande lokala skattemyndighet underrättel— se därom (vigselattest) är stadgat i 20 5 folkregistreringskungörelsen (19. .: 00).

10. Förslag till

Kungörelse om ändring i kungörelsen (1964: 678) med närmare föreskrifter om borgerlig vigsel

Härigenom förordnas, att i 4 5 kungörelsen (1964: 678) med närmare föreskrifter om borgerlig vigsel ordet »pastorsämbete» skall bytas ut mot >>lokala skattemyndighet».

Denna kungörelse träder i kraft den

Kungörelse om ändring i kungörelsen (1952: 87) angående äktenskapsregistret

Härigenom förordnas, att i 6 5 kungörelsen (1952: 87) angående äktenskapsregistret1 ordet >>pastorsämbetet>> skall bytas ut mot »den lokala skattemyndigheten» och ordet >>kyrkobokföringsort>> mot »folkbokföringsort».

Denna kungörelse träder i kraft den

1 Senaste lydelse av 6 5 1967: 504.

12. Förslag till

Kungörelse om ändring i kungörelsen (1969: 123) om äktenskapscertifikat

Härigenom förordnas att 2 5 kungörelsen (1969: 123) om äktenskapscertifikat skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

25

Äktenskapscertifikat för sökande som är eller bör vara kyrkobokförd i svensk församling utfärdas av pastorsämbetet i församlingen.

Äktenskapscertifikat för sökande som har hemvist i främmande stat och varken är eller bör vara kyrkobokförd i svensk församling utfärdas av chefen för svenska beskickningen i den främmande staten eller av svensk konsul, inom vilkens dis- trikt sökanden har hemvist. Olönad konsul får dock ej utan Kungl. Maj:ts uppdrag utfärda certifikat.

För sökande —— — — andra stycket.

Denna kungörelse träder i kraft den

Äktenskapscertifikat för sökande som är eller bör vara folkbokförd i Sverige ut- färdas av den lokala skattemyndighet, hos vilken sökanden är eller bör vara folkbok- förd.

Äktenskapscertifikat för sökande som har hemvist i främmande stat och varken är eller bör vara folkbokförd i Sverige ut- färdas av chefen för svenska beskickning- en i den främmande staten eller av svensk konsul, inom vilkens distrikt sökanden har hemvist. Olönad konsul får dock ej utan Kungl. Maj:ts uppdrag utfärda certifikat.

För sökande —— — — andra stycket.

Kommentar

>>Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden» i 5 5 förutsätts i annat sammanhang ha ändrats till »riksskatteverket».

Kungörelse om ändring i förordningen (1915: 484) huru utländsk undersåte, som vill träda i äktenskap inför svensk myndighet, må styrka, att hinder mot äktenskapets avslutande ej är för handen

Härigenom förordnas, att 1 5 förordningen (1915: 484) huru utländsk undersåte, som vill träda i äktenskap inför svensk myndighet, må styrka, att hinder mot äktenskapets avslutande ej är för handen1 skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Utländsk undersåte ———— sådant in- tyg;

2) där prövning, huruvida hinder mot äktenskapet möter, skall företagas av an- nan än den präst som för kyrkoböckerna i svensk församling, varest sökanden är kyrkobokförd: äktenskapsbetyg eller, om han varken är eller bör vara kyrkobokförd i svensk församling, det motsvarande intyg av utländsk registerförare han kan an- skaffa; samt

3) om enligt — — — så skett.

Har Konungen med avseende å under- såte i den stat, sökanden tillhör, förord- nat, att giftermål inför svensk myndighet ej må ske, innan visat varder att lysning enligt lagen i den stat ägt rum eller att behörig myndighet därstädes från den lysning meddelat befrielse, skall sökan- den jämväl styrka att sådant villkor är uppfyllt.

Intyg att — — — myndighet utfärdat.

Denna kungörelse träder i kraft den

1 Senaste lydelse av 1 5 1947: 192.

(Föreslagen lydelse)

lå

Utländsk undersåte ——— sådant in- tyg;

2) där prövning, huruvida hinder mot äktenskapet möter, skall företagas av an- nan än den lokala skattemyndighet, hos vilken sökanden är folkbokförd: äkten- skapsbetyg eller, om han varken är eller bör vara folkbokförd här i riket, det mot- svarande intyg av utländsk registerförare han kan anskaffa; samt

3) om enligt — — —— så skett.

Har Konungen med avseende å under- såte i den stat, sökanden tillhör, förordnat, att giftermål inför svensk myndighet ej må ske, innan visat varder att hinderspröv- ning enligt lagen i den stat ägt rum eller att behörig myndighet därstädes från den hindersprövning meddelat befrielse, skall sökanden jämväl styrka att sådant villkor är uppfyllt.

Intyg att — — — myndighet utfärdat.

Lag om ändring i lagen (1915: 437) om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet

Härigenom förordnas, att 2 och 4 55 lagen (1915: 437) om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet1 skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

25

Vigselförrättare, som i 1 5 sägs, skall, då begäran om vigsel framställes, tillse, att de trolovade äro oförhindrade att ingå äktenskap med varandra. Trolovad, som är kyrkobokförd i svensk församling, vare pliktig att inför vigselförrättaren förete äktenskapsbetyg; och skola de trolovade i övrigt fullgöra vad enligt lag åligger dem, som vilja erhålla hindersprövning.

Har Konungen — — — Konungen före- skriver.

Har hindersprövning i laga ordning skett i svensk församling, och skall vigsel förrättas inom fyra månader därefter, äge vad i 2 5 första stycket sägs ej tillämpning.

Denna lag träder i kraft den

1 Senaste lydelse av 2 5 1968: 761 4 5 1968: 761

Vigselförrättare, som i 1 5 sägs, skall, då begäran om vigsel framställes, tillse, att de trolovade äro oförhindrade att ingå äktenskap med varandra. Trolovad, som är folkbokförd i Sverige, vare pliktig att inför vigselförrättaren förete äktenskaps- betyg; och skola de trolovade i övrigt full- göra vad enligt lag åligger dem, som vilja erhålla hindersprövning.

Har Konungen — — ——- Konungen före- skriver.

45

Har hindersprövning i laga ordning skett i Sverige, och skall vigsel förrättas inom fyra månader därefter, äge vad i 2 5 första stycket sägs ej tillämpning.

" ' _ ' ' 15. Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas i fråga om föräldrabalken ,1

dels att i 4 kap. 6 5, 8 kap. 4 och 5 55 samt 20 kap. 6 5 ordet >>församling» skall bytas ut mot >>kommun>> och ordet >>kyrkobokförd>> mot »folkbokförd»,

dels att i 8 kap. 3 5 ordet >>kyrkobokförd» skall bytas ut mot »folkbokförd».

Denna lag träder i kraft den

1 Senaste lydelse av 8 kap. 3 5: 1969: 617 8 kap. 4 5: 1969: 617 20 kap. 6 5: 1958: 640

Kungörelse om ändring i kungörelsen (1950: 146) om barnavårdsmans verksamhet och tillsynen därå

Härigenom förordnas, att 9 5 kungörelsen (1950: 146) om barnavårdsmans verksamhet och tillsynen därå1 skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

95

När faderskapet till barn utom äkten- skap fastställts, skall barnavårdsmannen genast anmäla detta hos pastorsämbetet i den församling, där barnet är kyrkobok- fört. Detsamma gäller om barnet med stöd av äldre lag förklarats vara trolovnings- barn.

Är barnavårdsman ——— av barna- vårdsnämnden.

* Senaste lydelse av 9 5 1969: 626.

När faderskapet till barn utom äkten- skap fastställts, skall barnavårdsmannen genast anmäla detta till den lokala skatte— myndighet, hos vilken barnet är folkbok- fört. Detsamma gäller om barnet med stöd av äldre lag förklarats vara trolovnings- barn.

Är barnavårdsman ——— av barna— vårdsnämnden.

Denna kungörelse träder i kraft den

Begäran om anteckning som avses i övergångsbestämmelse till kungörelsen (1969: 626) om ändring i den rubricerade kungörelsen skall göras till den lokala skattemyndighet, hos vilken fadern är folkbokförd eller, om faderns folkbokfö- ringsort ej kan utrönas, till den lokala skattemyndighet inom vars fögderi fadern tidigare varit bosatt.

17. Förslag till

Kungörelse om ändring i kungörelsen (1952: 644) angående skyldighet för myndighet att i vissa fall meddela underrättelse till brittisk konsul

Härigenom förordnas, att i 4 5 kungörelsen (1952: 644) angående skyldighet för myn- dighet att i vissa fall meddela underrättelse till brittisk konsul ordet »Pastor» skall bytas ut mot »Lokal skattemyndighet».

Denna kungörelse träder i kraft den

Kungörelse om ändring i kungörelsen (1949: 661) om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken

Härigenom förordnas i fråga om kungörelsen (1949: 661) om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken,1

dels att i 3 5 ordet >>kyrkobokfört» skall bytas ut mot »folkbokfört», dels att 1, 2 och 4 55 skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

15

Har underrätt förklarat barn sakna äk- tenskaplig börd, skall därom skyndsamt insändas meddelande, innehållande upp— gift i de avseenden som angivas i härvid fogade formulär (Bilaga 1), till pastors- ämbetet i den församling och barnavårds- nämnden i den kommun, där barnet är kyrkobokfört.

Har underrätt förklarat barn sakna äk- tenskaplig börd, skall därom skyndsamt insändas meddelande, innehållande upp- gift i de avseenden som angivas i härvid fogade formulär (Bilaga 1), till den lokala skattemyndigheten och barnavårdsnämn- den i barnets folkbokföringsort.

25

Har underrätt givit tillstånd att antaga adoptivbarn eller förklarat adoptivförhål— lande hävt, skall därom skyndsamt in- sändas meddelande enligt härvid fogade formulär (Bilagor 2 och 3) till pastorsäm- beten i den församling, där adoptanten är kyrkobokförd, och till statistiska central- byrån samt, om barnet ej fyllt aderton år, till barnavårdsnämnden i den kommun, där barnet är kyrkobokfört.

Har underrätt givit tillstånd att antaga adoptivbarn eller förklarat adoptivförhål— lande hävt, skall därom skyndsamt in- sändas meddelande enligt härvid fogade formulär (Bilagor 2 och 3) till den lokala skattemyndighet, hos vilken adoptanten är folkbokförd, och till statistiska central- byrån samt, om barnet ej fyllt aderton år, till barnavårdsnämnden i den kommun, där barnet är folkbokfört.

4å

Har underrätt förklarat någon omyndig eller i mål om omyndighetsförklaring för- ordnat att den, om vars försättande i omyndighet är fråga, skall vara omyndig under tiden intill dess målet av rätten av- göres, så ock om underrätt återkallat så- dant förordnande eller förklarat någon som omyndigförklarats åter myndig, skall underrätten, i sistnämnda fall därest do-

1 Senaste lydelse av 1 5 1957: 445 2 5 1968: 516 4 5 1957: 445

Har underrätt förklarat någon omyn- dig eller i mål om omyndighetsförklaring förordnat att den, om vars försättande i omyndighet är fråga, skall vara omyndig under tiden intill dess målet av rätten av- göres, så ock om underrätt återkallat så— dant förordnande eller förklarat någon som omyndigförklarats åter myndig, skall underrätten, i sistnämnda fall därest do-

men vunnit laga kraft, om förhållandet skyndsamt insända meddelande, innehål- lande uppgift i de avseenden som angivas i härvid fogade formulär (Bilaga 4), till pastorsämbetet i den församling där den, som blivit förklarad omyndig eller som återvunnit sin myndighet, är kyrkobok- förd. Är denne frälse man, skall medde- lande ock skyndsamt lämnas till riddar- husdirektionen.

Denna kungörelse träder i kraft den

men vunnit laga kraft, om förhållandet skyndsamt insända meddelande, innehål- lande uppgift i de avseenden som angivas i härvid fogade formulär (Bilaga 4), till den lokala skattemyndighet hos vilken den, som blivit förklarad omyndig eller som återvunnit sin myndighet, är folkbok- förd. Är denne frälse man, skall medde- lande ock skyndsamt lämnas till riddar- husdirektionen.

19. Förslag till

Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom förordnas, att i 25 kap. 3 & ärvdabalken ordet >>kyrkoherden>> skall bytas ut mot »den lokala skattemyndigheten».

Denna lag träder i kraft den

20. Förslag till

Kungörelse om ändring i kungörelsen (1958: 401) angående skyldighet för pastor att meddela underrättelse om fransk medborgares dödsfall, m.m.

Härigenom förordnas i fråga om kungörelsen ( 1958:401 ) angående skyldighet för pastor att meddela underrättelse om fransk medborgares dödsfall, mm., att ordet >>pastor>> i kungörelsen och i dess rubrik skall bytas ut mot >>lokal skattemyndighet».

Denna kungörelse träder i kraft den

Kungörelse om ändring i kungörelsen (1924: 475) angående meddelanden från domstol om dödförklaringar

Härigenom förordnas, att kungörelsen (1924: 475) angående meddelanden från domstol om dödförklaringar1 skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Har domstol förklarat någon skola för död anses, skall om beslutet skyndsamt in- sändas uppgift enligt härvid fogade formu- lär (Bilaga 2) till pastorsämbetet i den för- samling, där den för död ansedde sist varit kyrkobokförd. Har beslutet blivit i högre rätt ändrat, skall därom skyndsamt lämnas uppgift till nämnda pastorsämbete. (Bilagan här utelämnad.)

Denna kungörelse träder i kraft den

* Senaste lydelse 1949: 661.

(Föreslagen lydelse)

Har domstol förklarat någon skola för död anses, skall om beslutet skyndsamt in- sändas uppgift enligt härvid fogade for- mulär (Bilaga 2) till den lokala skattemyn- dighet, hos vilken den för död ansedde sist varit folkbokförd. Har beslutet blivit i högre rätt ändrat, skall därom skyndsamt lämnas uppgift till nämnda myndighet. (Bilagan här utelämnad.)

Kungörelse om ändring i kungörelsen (1942: 421) om efterlysning av vissa underhållsskyldiga

Härigenom förordnas, att 3 5 2 mom. kungörelsen (1942: 421) om efterlysning av vissa underhållsskyldiga1 skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 & 2mom.

Vid framställning om efterlysning skola fogas

a) åldersbetyg eller utdrag av födelse- och dopbok rörande den underhållsskyl- dige eller annat av pastorsämbete utfärdat intyg, utvisande den underhållsskyldiges fullständiga namn, födelsetid och födelse— ort;

b) i fall — —— ej företetts.

Denna kungörelse träder i kraft den

1 Senaste lydelse av 3 5 2 mom. 1969: 295.

Vid framställning om efterlysning skola fogas

a) personbevis eller utdrag av födelse- bok rörande den underhållsskyldige eller annat av lokal skattemyndighet utfärdat intyg, utvisande den under'hållsskyldiges fullständiga namn, födelsetid och födelse- ort;

b) i fall —- — —- ej företetts.

23. Förslag till

Kungörelse om ändring i förundersökningskungörelsen (1947: 948)

Härigenom förordnas i fråga om förundersökningskungörelsen (1947: 948),1 dels att i 4 & ordet >>pastorsämbete» skall bytas ut mot »lokala skattemyndighet», dels att i 21 & ordet >>kyrkobokföringsort» skall bytas ut mot »folkbokföringsort».

Denna kungörelse träder i kraft den

1 Senaste lydelse av 4 & 1969: 589 21 9 1969: 589

Kungörelse om ändring i kungörelsen (1967: 502) om uppgift från pastorsämbete i och för utredning angående brott, m.m.

Härigenom förordnas i fråga om kungörelsen (1967: 502) om uppgift från pastorsäm- bete i och för utredning angående brott, m.m.,1 dels att i kungörelsens rubrik ordet >>pastorsämbete» skall bytas ut mot >>lokal skatte-

myndighet»,

dels att kungörelsen skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Domstol, länsstyrelse, åklagare och po- lismyndighet äger i och för utredning an- gående brott erhålla uppgift om viss per- sons levnadsomständigheter från pastors- ämbetet i personens senaste kyrkobokfö- ringsort.

Rikspolisstyrelsen äger ——-— styrel- sens verksamhet.

Uppgiften skall avfattas enligt formulär som fastställes av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden. Efter samråd med riksåklagaren meddelar nämnden anvis— ningar för pastorsämbetena.

Denna kungörelse träder i kraft den

1 Senaste lydelse 1967: 576.

(Föreslagen lydelse)

Domstol, länsstyrelse, åklagare och po- lismyndighet äger i och för utredning an- gående brott erhålla uppgift om viss per- sons levnadsomständigheter från den loka- la skattemyndigheten i personens senaste folkbokföringsort.

Rikspolisstyrelsen äger ——-—- styrel— sens verksamhet.

Uppgiften skall avfattas enligt formulär som fastställes av riksskatteverket. Efter samråd med riksåklagaren meddelar riks- skatteverket anvisningar för de lokala skattemyndigheterna.

25. Förslag till Lag om ändring i lagen (1909 nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt

Härigenom förordnas, att 2 & 15:e lagen (1909 nr 38 s. 3) om Kungl. Majtzts regerings- rätt1 skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 2 & 15:o) mål om ——— svenskt med— 15:e) mål om ——— svenskt med- borgarskap; borgarskap; mål om kyrkobokföring, beslut eller åt— beslut eller åtgärd rörande medlemskap gärd rörande medlemskap i svenska kyr- i svenska kyrkan, utfärdande av intyg en- kan, utfärdande av intyg enligt 3 kap. 3 5 ligt 3 kap. 3 G giftermålsbalken eller äk- giftermålsbalken eller äktenskapscertifikat, temskapscertifikat, företagande av vigsel; företagande av vigsel;

mål om — — — eller förnamn; mål om — —— —— eller förnamn;

Denna lag träder i kraft den

1 Senaste lydelse av 2 5 15: 0 1969: 292.

26. Förslag till Lag om ändring i kommunala vallagen (1930: 253)

Härigenom förordnas att i 8 & kommunala vallagen (19301253)1 ordet >>tillhör>> skall bytas ut mot »är församlingsregistrerad i».

Denna lag träderi kraft den

1 Senaste lydelse av 8 5 1969: 824

i . 1 i 1 | 1

Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom förordnas, att 13 & lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att ut- bekomma allmänna handlingar skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

135

Anteckningar i kyrkoböcker, folkregis— ter och mantalsböcker ävensom handling— ar, vilka eljest röra kyrko- eller folkbok- föringen, själavården eller kyrkotukten, må, i den mån de innehålla upplysning om enskilds personliga förhållanden, icke utan hans samtycke till annan utlämnas förrän sjuttio år förflutit från anteckningens eller handlingens datum, såvida icke, med hän- syn till det ändamål för vilket utlämnande åstundas och omständigheterna i övrigt, trygghet kan anses vara för handen, att det ej kommer att missbrukas till skada eller förklenande för den enskilde som avses eller för hans nära anhöriga. Vid ut- lämnande böra erforderliga förbehåll gö- ras.

Denna lag träder i kraft den

Anteckningar i folkbokföringsregister, mantalsböcker och register för försam- lingsregistreringen ävensom handlingar, vilka eljest röra folk- eller församlings- registreringen, själavården eller kyrkotuk- ten, må, i den mån de innehålla upplysning om enskilds personliga förhållanden, icke utan hans samtycke till annan utlämnas förrän sjuttio år förflutit från anteckning- ens eller handlingens datum, såvida icke, med hänsyn till det ändamål för vilket ut- lämnande åstundas och omständigheterna i övrigt, trygghet kan anses vara för han- den, att det ej kommer att missbrukas till skada eller förklenande för den enskilde som avses eller för hans nära anhöriga. Vid utlämnande böra erforderliga förbe- håll göras.

Kommentar

Det synes ligga i sakens natur att sekretesskyddet enligt paragrafen omfattar också anteckningar i kyrkoböcker (folkregister) och handlingar som eljest rör den nuvarande kyrkobokföringen.

Lag om ändring i kyrkomötesförordningen (1949: 174)

Härigenom förordnas, att i 5 & 1 mom. kyrkomötesförordningen (1949:174) ordet >>kyrkoskriven» skall bytas ut mot >>församlingsregistrerad».

Denna lag träder ikraft den

Kommentar

Kyrkomötesförordningen är av kyrkolags natur. Med hänsyn till den föreslagna änd- ringens helt formella karaktär synes iakttagande av lagstiftningsformen enligt RF & 87: 2 i detta fall kunna underlåtas.

29. Förslag till

Kungörelse om ändring i arbetarskyddskungörelsen (1949: 208)

Härigenom förordnas, att 50 å arbetarskyddskungörelsen (1949: 208)1 skall ha nedan

angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

50å

Arbetsbok, försedd ——— skolmyn- dighetens försorg.

Föreligger i särskilt fall svårighet att ge- nom skolmyndigheten erhålla arbetsbok, skall sådan bok tillhandahållas av pastor, och åligger det då denne att i boken införa ovan föreskrivna uppgifter, därest dessa äro kända för pastor eller styrkas för ho— nont

Har intyg som i 49 & första stycket un- der b) sägs icke kunnat införas i arbets- boken vid dess utfärdande, skall det seder— mera, då den minderårige visar sig berät- tigad därtill, på begäran införas av den som utfärdat boken eller av annan skol- myndighet eller pastor.

Denna kungörelse träder i kraft den

1 Senaste lydelse av 50 5 1963: 657.

Arbetsbok, försedd ———— skolmyn- dighetens försorg.

Föreligger i särskilt fall svårighet att genom skolmyndigheten erhålla arbetsbok, skall sådan bok tillhandahållas av lokal skattemyndighet, och åligger det då denna att i boken införa ovan föreskrivna upp— gifter, därest dessa äro kända för den Io- kala skattemyndigheten eller styrkas för denna.

Har intyg som i 49 5 första stycket under b) sägs icke kunnat införas i arbets- boken vid dess utfärdande, skall det se- dermera, då den minderårige visar sig berättigad därtill, på begäran införas av den som utfärdat boken eller av annan skolmyndighet eller lokal skattemyndighet.

Lag om ändring i religionsfrihetslagen (1951: 680)

Härigenom förordnas i fråga om religionsfrihetslagen (1951: 680),1

dels att i 7—11 och 13 55 ordet >>kyrkobokföras» i olika böjningsformer skall bytas ut mot »församlingsregistreras» i motsvarande form,

dels att 15 och 16 55 skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 15 a 5, av nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

155

Över pastors beslut eller åtgärd enligt denna lag må klagan föras. Om sådan kla- gan skall, ändå att beslutet eller åtgärden icke angår kyrkobokföring, vad om kla- gan i fråga rörande kyrkobokföring är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Över pastors beslut eller åtgärd enligt denna lag må klagan föras genom besvär hos domkapitlet. Klagan får föras av den som beröres av beslutet eller åtgärden och får föras utan inskränkning i tiden. Be- svären skola ingivas till domkapitlet.

Domkapitlets beslut, varigenom ärendet avgjorts, skall delges klaganden.

Beslutet skall innehålla besvärshänvis- ning.

15a5

Talan mot domkapitlets beslut föres genom besvär hos Konungen. Besvären skola ingivas till domkapitlet. Ha besvären ingivits till Konungen, utgör detta ej hin- der mot att besvären prövas, om de in- kommit före besvärstidens utgång.

Domkapitlets beslut skall verkställas omedelbart, om domkapitlet ej förordnat annat.

När talan förts mot domkapitlets beslut, skall domkapitlet inhämta yttrande från pastor samt därefter skyndsamt sända handlingarna i ärendet med eget yttrande till Konungen.

165

Med pastor avses i denna lag den som ansvarar för kyrkobokföringen i försam- ling av svenska kyrkan eller del av sådan församling, som utgör särskilt kyrkobok- föringsdistrikt.

Har någon uppdrag att i kyrkobokfö- ringsärenden biträda pastor, skall uppdra-

1 Senaste lydelse av 11 5 1963: 509.

Med pastor avses i denna lag den som ansvarar för församlingsregistreringen i församling av svenska kyrkan.

Har någon uppdrag att i ärenden om församlingsregistrering biträda pastor,

get avse även ärenden enligt denna lag; skall uppdraget avse även ärenden enligt dock må ej annan än präst mottaga för- denna lag; dock må ej annan än präst fsäkran som avses i 10 å andra stycket. mottaga försäkran som avses i 10 å andra stycket.

Denna lag träder i kraft den

Kommentarer

Begreppet >>kyrkobokföring>> (eller böjningsform därav), som förekommer i flera stad- ganden i religionsfrihetslagen, motsvaras i detta sammanhang av det av nämnden till- skapade begreppet >>församlingsregistrering».

Med den utformning stadgandet i 7 5 andra stycket har följer, att anmälan om att nyfött barn inte skall tillhöra kyrkan ej kan kombineras med födelse- eller förnamns— anmälan (som skall göras till den lokala skattemyndigheten). Detta är i och för sig en olägenhet, om än av mycket liten praktisk betydelse. En lösning vore att föreskriva att ifrågavarande anmälningar om icke-kyrkotillhörighet skulle göras till den lokala skattemyndigheten (obligatoriskt eller som ett alternativ). Principen om att kyrkotill- hörighetsfrågorna exklusivt bör ankomma på pastorsämbetena synes dock ej böra bry- tas. Vissa praktiska olägenheter torde också vara förenade med en splittrad handlägg- ning av berörda frågor (i fråga om bl.a. besvärsförfarandet).

De föreslagna ändringarna i religionsfrihetslagen är av övervägande formell natur. Så- vitt angår 15 och 15 a 55 är de betingade av att det besvärsförfarande som föreslagits med avseende å församlingsregistreringsärenden inte är applicerbart på medlemsskaps— ärendena. Paragraferna innehåller intet nytt i förhållande till det besvärsförfarande som nu gäller i dessa ärenden (se 45, 49, 50 och 51 55 gällande FBF).

Ändringen i 16 5 första stycket föranleds av att särskilda >>kyrkobokföringsdistrikt» ej avses förekomma inom församlingsregistreringen (liksom ej heller någon motsvarig- het därtill inom folkbokföringen).

Lagändringarna torde kräva kyrkomötets samtycke (kyrkolag).

Lag om ändring i lagen (1951: 691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan

Härigenom förordnas, att 1 & lagen (1951: 691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan1 skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Sådan församlingsskatt enligt lagen den 2 juni 1961 (nr 436) om församlingsstyrel- se, som efter kyrkofullmäktiges beslut eller eljest debiteras efter samma grunder som gälla för debitering av kommunalskatt, skall påföras den, som vid ingången av inkomståret icke tillhörde svenska kyrkan och som är mantalsskriven här i riket för inkomståret, efter endast sextio procent av det för debiteringen bestämda belop- pet.

Denna lag träder i kraft den och

ring.

1 Senaste lydelse av 1 5 1967: 633

tillämpas första gången vid 19. .

(Föreslagen lydelse)

15

Sådan församlingsskatt enligt lagen den 2 juni 1961 (nr 436) om församlingssty- relse, som efter kyrkofullmäktiges beslut eller eljest debiteras efter samma grunder som gälla för debitering av kommunal- skatt, skall påföras den, som vid ingången av inkomståret icke tillhörde svenska kyr- kan och som är mantalsskriven här i riket för inkomståret, efter endast femtio procent av det för debiteringen bestämda beloppet.

års taxe-

Kungörelse om ändring i reglementet (1955: 592) för barnmorskor

Härigenom förordnas, att 11 & reglementet (1955: 592) för barnmorskor1 skall ha nedan

angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

115

Biträdet barnmorska vid barns födelse i annat fall än när barnet födes på sjukhus eller enskilt sjukhem, skall barnmorskan genast anmäla födelsen till pastorsämbetet i barnets födelsehemort. Födelsehemort är den församling där modern vid barnets födelse var kyrkobokförd eller upptagen i obefintligregister. Kan moderns kyrkobok- föring ej utredas, är den församling, där barnet föddes, födelsehemort.

Med barn ————— tjuguåttonde ha- vandeskapsveckan.

Denna kungörelse träder i kraft den

1 Senaste lydelse av 11 5 1967: 507.

Biträdet barnmorska vid barns födelse i annat fall än när barnet födes på sjukhus eller enskilt sjukhem, skall barnmorskan genast anmäla födelsen till den lokala skattemyndigheten i barnets födelsehem- ort. Födelsehemort är den kommun där modern vid barnets födelse var folkbok- förd eller upptagen i obefintligregister. Kan moderns folkbokföring ej utredas, är den kommun, där barnet föddes, födelse- hemort.

Med barn ——— tjuguåttonde havan- deskapsveckan.

l i | ( i

Lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)

Härigenom förordnas, att 4 & taxeringsförordningen (1956: 6233)1 skall ha nedan angivna

lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4ä

I län —— — — och familjestiftelser.

En taxeringsnämnd i Stockholms län förordnas årligen av länsstyrelsen att, ut- över nämnden eljest tillkommande göro- mål, såsom en för riket gemensam taxe- ringsnämnd (den gemensamma taxerings— nämnden) verkställa dels taxering till stat- lig inkomstskatt och statlig förmögenhets- skatt av skattskyldiga, som sakna hemorts- kommun i riket, ävensom av sådana i 17 5 förordningen om statlig inkomstskatt och 17 5 förordningen om statlig förmögen- hetsskatt omförmälda skattskyldiga, som jämlikt 20 och 39 Gå folkbokföringsför- ordningen skola mantalsskrivas i Storkyr- koförsamlingen i Stockholm, dels ock taxe— ring till kommunal inkomstskatt, som skall ske för gemensamt kommunalt ändamål.

Taxering, som ———— särskilt taxe-

ringsdistrikt.

Denna lag träder i kraft den och ring.

1 Senaste lydelse av 4 5 1967: 749.

I län — — — och familjestiftelser.

En taxeringsnämnd i Stockholms län förordnas årligen av länsstyrelsen att, ut- över nämnden eljest tillkommande göro- mål, såsom en för riket gemensam taxe— ringsnämnd (den gemensamma taxerings- nämnden) verkställa dels taxering till stat— lig inkomstskatt och statlig förmögenhets— skatt av skattskyldiga, som sakna hemorts- kommun i riket, ävensom av sådana i 17 & förordningen om statlig inkomstskatt och 17 & förordningen om statlig förmögen- hetsskatt omförmälda skattskyldiga, som jämlikt 23 och 37 åå lagen om folkregistre- ring skola mantalsskrivas i Stockholm un- der rubrik på kommunen skrivna, utlands- anställda, dels ock taxering till kommu- nal inkomstskatt, som skall ske för ge- mensamt ändamål.

Taxering, som ——— särskilt taxe- ringsdistrikt.

tillämpas första gången vid 19. . års taxe-

34. Förslag till Lag om ändring i lagen (1957: 585) om jordfästning m.m.

Härigenom förordnas, att i 6 och 7 åå lagen (1957: 585) om jordfästning ordet >>kyrko- bokförd>> skall bytas ut mot >>församlingsregistrerad».

Denna lag träder i kraft den

Kommentar

Med hänsyn till att begreppet >>kyrkobokförd» i sammanhanget har sin motsvarighet i begreppet >>församlingsregistrerad» (således inte »folkbokförd») är en direkt författ- ningsändring påkallad. Jordfästningslagen har, såvitt angår bl.a. 6 och 7 55, tillkom— mit i den ordning som föreskrivits för stiftande av kyrkolag. Då den föreslagna änd- ringen är av helt formell karaktär synes den kunna genomföras utan kyrkomötets medverkan.

Kungörelse om ändring i kungörelsen (1958: 388) med vissa bestämmelser rörande taxering, uppbörd och folkbokföring under krigsförhållanden

Härigenom förordnas i fråga om kungörelsen (1958c388) med vissa bestämmelser rörande taxering, uppbörd och folkbokföring under krigsförhållanden, dels att i kungörelsens rubrik och i 2 & ordet »folkbokföring» skall bytas ut mot

»folkregistrering»,

dels att i 18 & ordet >>kyrkobokförd» skall bytas ut mot »folkbokförd», dels att rubriken närmast före 18 & skall lyda »Folkregistrering», dels att 19 och 20 55 skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

195

Flyttning inom riket skall ej, därest icke särskilda skäl föreligga, föranleda ändring i kyrkobokföringen.

Registrering av födelse, vigsel, dödsfall samt av andra förhållanden, som äro av betydelse för kyrkobokföringen, skall ske i den församling, där anmälan om förhål— landet göres. Är enligt kyrkobokförings- kungörelsen annan församling rätt inskriv- ningsort, skall pastor i nämnda församling underrättas därest det kan antagas att meddelandet kan komma honom tillhan- da.

Pastor, som mottager anmälan om barns födelse, skall omedelbart upprätta person- akt för barnet samt tilldela barnet till- fälligt födelsenummer. Sådant nummer skall bestå av länsbokstav, kommunens statistiska nummer samt ett ordningstal, udda för pojke och jämnt för flicka. Ny serie ordningstal skall påbörjas för varje dag. Finnas inom en kommun flera för- samlingar skall av födelsenumret framgå i vilken församling registreringen skett. Uppgift om tillfälligt födelsenummer skall antecknas i personakten samt i födelse- och dopboken ävensom meddelas barnets närmaste anhöriga. Vad sålunda stadgats skall i tillämpliga delar gälla när person- akt upprättats för invandrare och för per- soner, vilka äro registrerade såsom obe- fintliga.

Flyttning inom riket skall ej, därest icke särskilda skäl föreligga, föranleda ändring i folkbokföringen.

Registrering av födelse, vigsel, dödsfall samt av andra förhållanden, som äro av betydelse för folkbokföringen, skall ske hos den lokala skattemyndighet, till vil— ken anmälan om förhållandet göres. Skall enligt folkregistreringskungörelsen anteck- ning om förhållandet ske hos annan lokal skattemyndighet, skall denna underrättas därest det kan antagas att meddelandet kan komma myndigheten tillhanda.

Lokal skattemyndighet, som mottaget anmälan om barns födelse, skall omedel- bart upprätta personakt för barnet samt tilldela barnet tillfälligt födelsenummer. Sådant nummer skall bestå av länsbokstav, kommunens statistiska nummer samt ett ordningstal, udda för pojke och jämnt för flicka. Ny serie ordningstal skall påbörjas för varje dag. Uppgift om tillfälligt födel- senummer skall antecknas i personakten samt i födelseboken ävensom meddelas barnets närmaste anhöriga. Vad sålunda stadgats skall i tillämpliga delar gälla när personakt upprättats för invandrare och för personer, vilka äro registrerade såsom obefintliga.

Länsstyrelse äger föreskriva att vad i folkbokföringsförordningen eller eljest fin- nes stadgat angående förande av tryckan- de register hos länsbyrå för folkbokföring- en samt meddelande av vissa underrättel- ser till och från Iänsbyrå icke skall äga tillämpning.

Länsstyrelse må även i övrigt föreskriva sådana inskränkningar inorn folkbokfö- ringsväsendet, som med hänsyn till krigs- förhållandena kunna anses erforderliga.

Denna kungörelse träder i kraft den

Länsstyrelse, äger föreskriva att vad i folkregistreringskungörelsen eller eljest finnes stadgat om länsregistrering samt meddelande av vissa underrättelser till och från länsstyrelse i dess egenskap av folk- registreringsmyndighet icke skall äga till- lämpning.

Länsstyrelse må även i övrigt föreskriva sådana inskränkningar inom folkregistre- ringsväsendet, som med hänsyn till krigs- förhållandena kunna anses erforderliga.

36. Förslag till

Kungörelse om ändring i stadgan (1959: 545) för kammarrätten

Härigenom förordnas i fråga om stadgan (1959: 545) för kammarrätten,1 dels att i 15 och 36 åå ordet »folkbokföringsmål» skall bytas ut mot »folkregistrerings- mål»,

dels att 1 & skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Kammarrätten äger ———— barna- vårdsmål enligt vad särskilt finnes stadgat;

16) besvär i mål om folkbokföring (kyr— kobokföring och mantalsskrivning) enligt vad därom särskilt stadgas, med vilka be- svärsmål likställas mål rörande samma ämne, vilka författningsenligt underställts kammarrättens prövning, (folkbokförings- mål).

Denna kungörelse träderi kraft den

1 Stadgan omtryckt 1963: 474 Senaste lydelse av 1 5 1961: 316 36 & 1967: 500

(Föreslagen lydelse)

15

Kammarrätten äger ———— barna- vårdsmål enligt vad särskilt finnes stadgat;

16) besvär i mål om folkregistrering (folkbokföring och mantalsskrivning) en- ligt vad därom särskilt stadgas, med vilka besvärsmål likställas mål rörande samma ämne, vilka författningsenligt underställts kammarrättens prövning, (folkregistre- ringsmål).

Lag om ändring i lagen (1961: 436) om församlingsstyrelse

Härigenom förordnas, att i 9 och 82 åå och 89 å 3 mom. lagen (1961: 436) om för- samlingsstyrelse1 ordet >>kyrkoskriven» skall bytas ut mot >>församlingsregistrerad».

Denna lag träder i kraft den

1 Senaste lydelse av 9 å 1969: 767.

38. Förslag till Kungörelse om ändring i stadgan (1963: 214) angående statsdepartementen

Härigenom förordnas i fråga om stadgan (1963: 214) angående statsdepartementen,1 dels att i 2 å under rubrik Finansdepartementet ordet »folkbokföringen» skall bytas ut mot »folkregistreringen», dels att i 6 å under rubrik Finansdepartementet ordet >>kyrkobokföringsinspektörer» skall utgå.

Denna kungörelse träder i kraft den

1 Stadgan omtryckt 1969: 286. Senaste lydelse av 2 å 1970: 377 6 å 1970: 377

Lag om ändring i namnlagen (1963: 521)

Härigenom förordnas i fråga om namnlagen (1963: 521),1 dels att i 1—7, 13, 16 och 41 åå ordet »pastor» skall bytas ut mot >>lokal skatte- myndighet»,

dels att i 30 å ordet >>prästbevis» skall bytas ut mot >>personbevis>>, dels att 23, 24, 27—29 och 42 åå skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) 23

Barn skall, om det lever, givas förnamn inom sex månader efter födelsen.

Har förnamn givits annorledes än vid dop inom svenska kyrkan, skall namnet före utgången av nämnda tid anmälas hos pastor.

(Föreslagen lydelse)

5

Barn skall, om det lever, givas förnamn inom sex månader efter födelsen. Namnet skall före utgången av nämnda tid anmälas hos lokal skattemyndighet.

245

Äger dop eller motsvarande religiös för- rättning rum efter det förnamn givits en— ligt 23 å, må därvid givas ytterligare för- namn. Sådant namn skall, om det ej givits vid dop inom svenska kyrkan, anmälas hos pastor.

Efter ansökan — —— — sådant namn.

27

Anmälan hos pastor enligt denna lag skall göras i den församling, där den som anmälningen avser är eller skall vara kyr- kobokförd eller, om han varken är eller skall vara kyrkobokförd i svensk försam- ling, där han vistas.

Anmälan skall — _— — i 6 å.

28

Finner pastor gjord anmälan ej kunna upptagas, skall han med angivande av grunden därför meddela beslut att an- mälningen ej föranleder anteckning i kyr- kobok. Meddelas beslutet ej genast i an- ledning av muntlig anmälan eller är an- mälningen skriftlig, skall han ofördröjligen

1 Senaste lydelse av 2 å 1969: 622.

Äger dop eller motsvarande religiös för- rättning rum efter det förnamn givits en- ligt 23 å, må därvid givas ytterligare för— namn. Namnet skall anmälas hos lokal skattemyndighet.

Efter ansökan —— — — sådant namn.

Anmälan hos lokal skattemyndighet en- ligt denna lag skall göras till den lokala skattemyndighet, hos vilken den som an— mälningen avser är eller skall vara folk- bokförd eller, om han varken är eller skall vara folkbokförd i Sverige, inom vars fögderi han vistas.

Anmälan skall — —— — i 6 å.

Finner lokal skattemyndighet gjord an— mälan ej kunna upptagas, skall myndig- heten med angivande av grunden därför meddela beslut att anmälningen ej föran- leder anteckning i folkbokföringsregister. Meddelas beslutet ej genast i anledning av muntlig anmälan eller är anmälningen

om beslutet underrätta den som gjort an- mälningen. I underrättelsen skall angivas vad den som vill fullfölja talan mot be- slutet har att iakttaga.

skriftlig, skall myndigheten ofördröjligen om beslutet underrätta den som gjort an- mälningen. I underrättelsen skall angivas vad den som vill fullfölja talan mot be— slutet har att iakttaga.

29å

Den vars rätt beröres av beslut, som pastor meddelat enligt 28 å, eller av an- nan åtgärd, som pastor vidtagit i namn- ärende, må söka ändring däri. Talan föres hos domkapitlet genom besvär.

Talan mot domkapitlets beslut i fråga, som enligt första stycket dragits under dess prövning, föres hos Konungen genom be- svär.

Den vars rätt beröres av beslut, som lokal skattemyndighet meddelat enligt 28 å, eller av annan åtgärd, som lokal skattemyndighet vidtagit i namnärende, må söka ändring däri. Talan föres hos länsstyrelsen genom besvär.

Talan mot länsstyrelsens beslut i fråga, som enligt första stycket dragits under dess prövning, föres hos Konungen genom besvär.

42å

För den som står under annans vårdnad och ej fyllt aderton år göres anmälan eller ansökan av vårdnadshavaren.

Har förnamn givits vid dop inom sven- ska kyrkan gör dopförrättaren anmälan enligt 23 och 24 åå.

I andra fall än som avses i första styc- ket göres anmälan eller ansökan för den som står under annans vårdnad och ej fyllt aderton år av vårdnadshavaren.

Denna lag träder i kraft den

Ärende som vid de nya bestämmelser- nas ikraftträdande är anhängigt hos pastor eller domkapitel handlägges enligt äldre bestämmelser. Om utgången av ärendet underrättas lokal skattemyndighet.

Kommentar

Till 42 å. Nämnden har i fråga om förnamnsanmälan funnit praktiska skäl tala för att i princip bibehålla den nuvarande ordningen att, då namnet getts vid dop inom svenska kyrkan, anmälan från dopförrättaren godtas som behörigt avgiven anmälan.

Kungörelse om ändring i namnkungörelsen (1963: 528)

Härigenom förordnas, att 4 och 9 åå namnkungörelsen (1963: 528) skall ha nedan

angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4å

Har beslut om bifall till ansökan om er- hållande av namn vunnit laga kraft, skall namnmyndigheten omedelbart om beslu- tet underrätta pastor i den församling, där den som avses med beslutet är kyrkobok- förd. Underrättelse till pastor skall jämväl ske, där någon vunnit förklaring, att han ej längre skall bära visst förnamn.

Har beslut om bifall till ansökan om erhållande av namn vunnit laga kraft, skall namnmyndigheten omedelbart om beslutet underrätta den lokala skattemyn— dighet, hos vilken den som avses med beslutet är folkbokförd. Underrättelse till lokal skattemyndighet skall jämväl ske, där någon vunnit förklaring, att han ej längre skall bära visst förnamn.

95

Har domstol jämlikt 16, 17 eller 18 å namnlagen förklarat någon släktnamn för- lustig, skall så snart beslutet vunnit laga kraft meddelande tillställas pastor i den församling, där den som förlorat namnet är kyrkobokförd, med uppgift om det namn som förlorats och det namn som förvärvats i dess ställe.

Om domstols skyldighet att lämna upp- gift till kyrkobokföringen i fall som avses i 15 å namnlagen stadgas i kungörelsen den 16 december 1949 om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken samt kun- görelsen den 7 mars 1952 angående äkten- skapsregistret.

Rättens dom ————— till namnmyndig- heten.

Denna kungörelse träder i kraft den

Har domstol jämlikt 16, 17 eller 18 å namnlagen förklarat någon släktnamn för- lustig, skall så snart beslutet vunnit laga kraft meddelande tillställas den lokala skattemyndighet, hos vilken den som för- lorat namnet är folkbokförd, med uppgift om det namn som förlorats och det namn som förvärvats i dess ställe.

Om domstols skyldighet att lämna upp- gift till folkbokföringen i fall som avses i 15 å namnlagen stadgas i kungörelsen den 16 december 1949 om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken samt kun- görelsen den 7 mars 1952 angående äkten- skapsregistret.

Rättens dom ———— till namnmyndig- heten.

,.-

Kungörelse om ändring i begravningskungörelsen (1963: 540)

Härigenom förordnas, att 14 å 1, 4 och 5 mom. samt 15, 16, 18, 19, 21—24 och 27— 29 åå begravningskungörelsen (1963: 540)1 skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 å 1 mom.

Vid dödsfall som inträffar här i riket skall intyg av läkare om dödsorsak (döds— bevis) lämnas till pastorsämbetet i den församling där dödsfallet skall antecknas.

Dödsbevis lämnas så snart det kan ske av sjukvårdsinrättning, om den avlidne vårdades på inrättningen vid dödsfallet,

av den som enligt 31 å folkbokförings- förordningen anmäler dödsfall till pastors- ämbete, om läkare i annat fall vårdat den avlidne för den sjukdom varav han avlidit eller biträtt vid förlossning varunder mo- der eller barn avlidit eller efter undersök- ning av den döda kroppen kunnat kon— statera den sannolika dödsorsaken och ej funnit anledning till antagande att döden onsakats av annan person och ej heller eljest funnit skäl föreligga för en full- ständigare undersökning av den döda kroppen,

i övriga fall av polismyndigheten i den ort där dödsfallet inträffat.

Har dödsbevis ej inkommit till pastors— ämbetet inom en vecka efter anmälan om dödsfallet, skall pastorsämbetet sända un— derrättelse om dödsfallet till polismyndig- heten i den ort där dödsfallet inträffat. Polismyndigheten har då att införskaffa dödsbevis.

Senaste lydelse av 14 å 1 mom. 1970: 317 14 å 4 mom. 1970: 317 14 å 5 mom. 1970: 317 15 å 1970: 317 16 å 1970: 317 18 5 1967: 619 19 å 1967: 619 21 å 1967: 619 22 å 1967: 619 23 5 1967: 619 24 å 1967: 619 27 å 1967: 619 28 å 1967: 619 29 å 19671619

Vid dödsfall som inträffar här i riket skall intyg av läkare om dödsorsak (döds- bevis) lämnas till den lokala skattemyndig- het hos vilken dödsfallet skall antecknas.

Dödsbevis lämnas så snart det kan ske av sjukvårdsinrättning, om den avlidne vårdades på inrättningen vid dödsfallet,

av den som enligt 29 å lagen om folk- registrering anmäler dödsfall till lokal skattemyndighet, om läkare i annat fall vårdat den avlidne för den sjukdom varav han avlidit eller biträtt vid förlossning var- under moder eller barn avlidit eller efter undersökning av den döda kroppen kun- nat konstatera den sannolika dödsorsaken och ej funnit anledning till antagande att döden orsakats av annan person och ej heller eljest funnit skäl föreligga för en fullständigare undersökning av den döda kroppen,

i övriga fall av polismyndigheten i den ort där dödsfallet inträffat.

Har dödsbevis ej inkommit till den 10- kala skattemyndigheten inom en vecka efter anmälan om dödsfallet, skall den lo- kala skattemyndigheten sända underrättel— se om dödsfallet till polismyndigheten i den ort där dödsfallet inträffat. Polismyn- digheten har då att införskaffa dödsbevis.

14 å 4 mom.

Dödsbevis skall av läkaren utan dröjs- mål tillhandahållas den som enligt 1 mom. andra stycket skall lämna sådant bevis till pastorsämbete.

Dödsbevis skall av läkaren utan dröjs- mål tillhandahållas den som enligt 1 mom. andra stycket skall lämna sådant bevis till lokal skattemyndighet.

14 å 5 mom.

Pastorsämbetet skall snarast möjligt sända mottagna dödsbevis till statistiska centralbyrån.

Den lokala skattemyndigheten skall sna- rast möjligt sända mottagna dödsbevis till statistiska centralbyrån.

15å

Gravsättning eller eldbegängelse av stof- tet efter den som avlidit här i riket får icke företagas utan att dödsbevis företetts för pastorsämbetet.

Finnes icke —— — — vidare prövning.

Gravsättning eller eldbegängelse av stof- tet efter den som avlidit här i riket får icke företagas utan att dödsbevis företetts för den lokala skattemyndigheten.

Finnes icke —— — — vidare prövning.

16å

Finner pastorsämbete till vilket anmälan om dödsfall gjorts på grund av innehållet i avlämnat dödsbevis eller eljest, att det kan antagas att döden orsakats av annan person eller att skäl eljest är för handen att företaga en fullständigare undersökning av den döda kroppen, skall pastorsämbetet härom omedelbart skriftligen underrätta polismyndigheten i den ort, där dödsfallet inträffat, och, om dödsfallet ej anmälts till pastorsämbetet i den församling där det skall antecknas, jämväl detta pastorsäm- bete. Vid underrättelsen till polismyndig- heten skall fogas avlämnat dödsbevis.

1 fall — — döda kroppen.

Tillstånd till gravsättning eller eldbe- gängelse skall meddelas så snart ske kan. Besked om tillståndet och i ärendet ingivet dödsbevis skola översändas till det pastors- ämbete, till vilket anmälan om dödsfallet gjorts.

18

Kan enligt 15 å gravsättning eller eld- begängelse ske utan vidare prövning eller har tillstånd meddelats jämlikt 16 å, skall

Finner lokal skattemyndighet till vilken anmälan om dödsfall gjorts på grund av innehållet i avlämnat dödsbevis eller eljest, att det kan antagas att döden orsakats av annan person eller att skäl eljest är för handen att företaga en fullständigare un- dersökning av den döda kroppen, skall den lokala skattemyndigheten härom ome- delbart skriftligen underrätta polismyndig- heten i den ort, där dödsfallet inträffat, och, om dödsfallet ej anmälts till den lo- kala skattemyndighet hos vilken det skall antecknas, jämväl denna myndighet. V1d underrättelsen till polismyndigheten skall fogas avlämnat dödsbevis.

I fall — — — döda kroppen.

Tillstånd till gravsättning eller eldbe- gängelse skall meddelas så snart ske kan. Besked om tillståndet och i ärendet in- givet dödsbevis skola översändas till dm lokala skattemyndighet, till vilken anmälan om dödsfallet gjorts.

&

Kan enligt 15 å gravsättning eller elj— begängelse ske utan vidare prövning eller har tillstånd meddelats jämlikt 16 å, Sklil

, MVM—25). _ _.___.

pastorsämbete till vilket anmälan om döds- fallet gjorts på begäran omedelbart utfär- da intyg om att gravsättning eller eldbe- gängelse må äga rum.

Nänpastorsämbete i annan församling än den där dödsfallet skall antecknas mot- tagit besked om tillstånd till gravsättning eller eldbegängelse eller utfärdat intyg som i första stycket sägs, skall ämbetet oför- dröjligen lämna underrättelse därom till pastorsämbetet i den församling där döds- fallet skall antecknas. Vid underrättelsen skall fogas avlämnat dödsbevis.

Intyg för gravsättning eller eldbegängel- se utfärdas enligt formulär, som fastställes av centrala folkbokförings- och uppbörds- nämnden.

lokal skattemyndighet till vilken anmälan om dödsfallet gjorts på begäran omedel- bart utfärda intyg om att gravsättning eller eldbegängelse må äga rum.

När annan lokal skattemyndighet än den hos vilken dödsfallet skall antecknas mot- tagit besked om tillstånd till gravsättning eller eldbegängelse eller utfärdat intyg som i första stycket sägs, skall myndighe- ten ofördröjligen lämna underrättelse där- om till den lokala skattemyndighet hos vilken dödsfallet skall antecknas. Vid un- derrättelsen skall fogas avlämnat dödsbe- vis.

Intyg för gravsättning eller eldbegäng- else utfärdas enligt formulär, som fast- ställes av riksskatteverket.

.

19å

Har stoftet efter utomlands avliden per- son införts i riket, åligger det den som ombesörjer begravningen att om införan- det underrätta pastorsämbetet i den för- samling där dödsfallet skall antecknas.

Gravsättning eller — — — meddela till- stånd.

Har stoftet efter utomlands avliden per- son införts i riket, åligger det den som ombesörjer begravningen att om införan- det underrätta den lokala skattemyndighet hos vilken dödsfallet skall antecknas.

Gravsättning eller — — — meddela till- stånd.

21å

Stoftet efter här i riket avliden person må icke utföras ur riket med mindre till tullmyndighet i utförselorten avlämnas in- tyg för gravsättning eller eldbegängelse. Det åligger tullmyndigheten att omedel— bart översända intyget till den som utfär- dat det, varvid intyget skall vara försett med tullmyndighetens anteckning om ut- förseln. Har intyget ej utfärdats av pas- torsämbetet i den församling där dödsfal- let skall antecknas, skall den som mottagit intyget från tullmyndigheten vidarebeford- ra det till nämnda pastorsämbete.

Stoftet efter här i riket avliden person må icke utföras ur riket med mindre till tullmyndighet i utförselorten avlämnas in- tyg för gravsättning eller eldbegängelse. Det åligger tullmyndigheten att omedel- bart översända intyget till den som utfär- dat det, varvid intyget skall vara försett med tullmyndighetens anteckning om ut- förseln. Har intyget ej utfärdats av den lokala skattemyndighet hos vilken döds- fallet skall antecknas, skall den som mot- tagit intyget från tullmyndigheten vidare- befordra det till nämnda lokala skattemyn- dighet.

22å

Innan gravsättning sker av stoftet efter avliden person, skall den som förvaltar begravningsplatsen övertyga sig om att

Innan gravsättning sker av stoftet efter avliden person, skall den som förvaltar begravningsplatsen genom företett intyg

hinder för gravsättningen icke föreligger. Förvaltas begravningsplatsen icke av kyr- korådet i den församling där dödsfallet skall antecknas, må krävas att intyg för gravsättning företes.

Innan nedsättning — — — åtgärder vid- tagits.

Då gravsättning skett, åligger det den som förvaltar begravningsplatsen att skyndsamt göra anmälan om gravsättning- en till pastorsämbetet i den församling, där dödsfallet skall antecknas.

23 Eldbegängelse må —— — —— i krematori- um. Innan eldbegängelse — — — för krema- toriet. Senast en vecka efter eldbegängelsen skall föreståndaren genom utdrag av eld- begängelsejournalen underrätta pastors- ämbetet i den församling, där dödsfallet skall antecknas, om eldbegängelsen.

24

Har gravsättning eller eldbegängelse icke skett inom två månader efter döds- fallet, skall pastorsämbetet i den försam- ling, där dödsfallet skall antecknas, verk- ställa utredning om anledningen till dröjs- målet. Pastorsämbetet i annan församling samt polismyndighet äro skyldiga att bl- träda härvid.

27

Har aska — — — till förvaring.

Skall aska efter den som undergått eld- begängelse här i riket utföras ur riket, åligger det föreståndaren för krematoriet att tillhandahålla den till vilken askan ut- lämnas utdrag av journalen rörande den avlidne. Askan må icke utföras ur riket med mindre nämnda utdrag avlämnas till tullmyndigheten i utförselorten. Det ålig- ger tullmyndigheten att omedelbart över- sända utdraget, försett med anteckning om utförseln, till den krematorieföreståndare

för gravsättning eller på annat sätt över- tyga sig om att hinder för gravsättningen icke föreligger.

Innan nedsättning —— — — åtgärder vid- tagits. Då gravsättning skett, åligger det den

som förvaltar begravningsplatsen att skyndsamt göra anmälan om gravsättning- en till den lokala skattemyndighet, hos vil- ken dödsfallet skall antecknas.

&

Eldbegängelse må — —— — i kremato- rium.

Innan eldbegängelse — — — för krema- toriet.

Senast en vecka efter eldbegängelsen skall föreståndaren genom utdrag av eld— begängelsejournalen underrätta den lokala skattemyndighet, hos vilken dödsfallet skall antecknas, om eldbegängelsen.

Har gravsättning eller eldbegängelse icke skett inom två månader efter döds- fallet, skall den lokala skattemyndighet, hos vilken dödsfallet skall antecknas, verk- ställa utredning om anledningen till dröjs- målet. Annan lokal skattemyndighet samt polismyndighet äro skyldiga att biträc'a härvid.

Har aska — — — till förvaring.

Skall aska efter den som undergått eld— begängelse här i riket utföras ur riket, åligger det föreståndaren för krematoriet att tillhandahålla den till vilken askan ut— lämnas utdrag av journalen rörande den avlidne. Askan må icke utföras ur riket med mindre nämnda utdrag avlämnas tll tullmyndigheten i utförselorten. Det ålig- ger tullmyndigheten att omedelbart över- sända utdraget, försett med anteckning on utförseln, till den krematorieförestånda'e

som tillhandahållit det. Om mottagandet skall föreståndaren underrätta pastorsäm- betet i den församling, där dödsfallet skall antecknas.

som tillhandahållit det. Om mottagandet skall föreståndaren underrätta den lokala skattemyndighet, hos vilken dödsfallet skall antecknas.

28å

Har aska efter avliden som undergått eldbegängelse införts i riket, åligger det den som ombesörjer begravningen att om införandet underrätta pastorsämbetet i den församling, där dödsfallet skall antecknas.

Vad i — — — i riket.

Har aska efter avliden som undergått eldbegängelse införts i riket, åligger det den som ombesörjer begravningen att om införandet underrätta den lokala skatte- myndighet, hos vilken dödsfallet skall an- tecknas.

Vad i — — — i riket.

29å

Då gravsättning, nedgrävning eller ut- ströende av aska skett på begravningsplats, åligger det den som förvaltar begravnings- platsen att skyndsamt göra anmälan om åtgärden till pastorsämbetet i den försam- ling, där dödsfallet skall antecknas. Pas- torsämbete som nu sagts skall ock av läns- styrelse skyndsamt underrättas om att till länsstyrelsen inkommit sådant intyg som avses i 25 å 2 mom.

Denna kungörelse träder i kraft den

Då gravsättning, nedgrävning eller ut- ströende av aska skett på begravningsplats, åligger det den som förvaltar begravnings- platsen att skyndsamt göra anmälan om åtgärden till den lokala skattemyndighet, hos vilken dödsfallet skall antecknas. Lo- kal skattemyndighet som nu sagts skall ock av länsstyrelse skyndsamt underrättas om att till länsstyrelsen inkommit sådant in- tyg som avses i 25 å 2 mom.

Kungörelse om ändring i expeditionskungörelsen (1964: 618)

Härigenom förordnas, att bilagan till expeditionskungörelsen ( 1964:618 ),1 skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) Avgiftslista

Avdelning III. Expeditioner vid annan myndighet än domstol

Bevis som innefattar meddelande eller ut- drag ur kyrkobok som förvaras i lands- arkiv ............................ 10

Denna kungörelse träder i kraft den

1 Senaste lydelse av bilagan 1969: 376.

(Föreslagen lydelse) Avgiftslista

Avdelning III. Expeditioner vid annan annan myndighet än domstol

Bevis som innefattar meddelande eller ut- drag ur kyrkobok eller folkbokförings- register som förvaras i landsarkiv . . . . 10

43. Förslag till

Kungörelse om ändring i instruktionen (1965: 738) för domkapitlen

Härigenom förordnas, att 2 å instruktionen (1965:738) för domkapitlen1 skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Om domkapitels uppgifter gälla bestäm- melserna i 13 å lagen den 13 november 1936 (nr 567) om domkapitel och i 2 å folkbokföringsförordningen den 9 juni 1967 (nr 198).

Denna kungörelse träder i kraft den

1 Senaste lydelse av 2 å 1967: 509.

(Föreslagen lydelse)

25

Om domkapitels uppgifter gälla be- stämmelserna i 13 å lagen (1936: 567) om domkapitel och i 2 å lagen (19.00) om församlingsregistrering.

44. Förslag till Kungörelse om ändring i instruktionen (1966: 557) för lokal skattemyndighet

Härigenom förordnas, att 6 å instruktionen (1966: 557) för lokal skattemyndighet skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 6 & Det åligger — —— — särskilt att Det åligger — — —— särskilt att verkställa mantalsskrivning och ombe- ombesörja folkbokföring och mantals- sörja vad som äger samband därmed, skrivning samt vad som äger samband därmed, upprätta och —— — — m.m. fullgöres. upprätta och — —— — m.m. fullgöres.

Denna kungörelse träder i kraft den

45. Förslag till

Kungörelse om ändring i kungörelsen (1967: 497) om vissa register hos folkbokföringsmyndighet över fastigheter och skattskyldiga

Härigenom förordnas, att i rubriken till kungörelsen (1967: 497) om vissa register hos folkbokföringsmyndighet över fastigheter och skattskyldiga ordet »folkbokföringsmyn— dighet» skall bytas ut mot >>folkregistreringsmyndighet».

Denna kungörelse träder i kraft den

Kungörelse om ändring i kungörelsen (1967: 617) om uppgifter beträffande personer som avses i 23 och 24 55 folkbokföringsförordningen den 9 juni 1967 (nr 198)

Härigenom förordnas i fråga om kungörelsen (1967: 617) om uppgifter beträffande personer som avses i 23 och 24 55 folkbokföringsförordningen den 9 juni 1967 (nr 198), dels att i 2 & ordet »kyrkobokförda» skall bytas ut mot »folkbokförda», dels att rubriken till kungörelsen och dennas 1 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Kungl. Maj:ts kungörelse om uppgifter beträffande personer som avses i 19 och 20 55

lagen (19. .:00) om folkregistrering

(Nuvarande lydelse)

Föreståndare för ålderdomshem skall inom två veckor efter det en person för vård eller tillsyn flyttat till hemmet under- rätta pastorsämbetet i personens kyrkbok- föringsort om inflyttningen.

Denna kungörelse träder i kraft den

(Föreslagen lydelse)

lå

Föreståndare för ålderdomshem skall inom två veckor efter det en person för vård eller tillsyn flyttat till hemmet under- rätta den lokala skattemyndigheten i per- sonens folkbokföringsort om inflyttningen.

47. Förslag till

Kungörelse om ändring i utlänningskungörelsen (1969: 136)

Härigenom förordnas, att 59 å Utlänningskungörelsen ( 1969:136 ) skall ha nedan an- givna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

59å

I fråga — — —— eljest vistas,

1. av pastorsämbete eller av lokal skat- temyndighet som ombesörjer kyrkobokfö— ring, när utlämningen första gången an- mäler sig till kyrkobokföring i landet eller skall kyrkobokföras här utan egen anmä- lan,

2. av — — — av underrättelsen.

Denna kungörelse träder i kraft den

I fråga — — — eljest vistas,

1. av lokal skattemyndighet som om- besörjer folkbokföring, när utlänningen första gången anmäler sig till folkbokfö- ring i landet eller skall folkbokföras här utan egen anmälan,

2. av — — — av underrättelsen.

Kungörelse om ändring i medborgarskapskungörelsen (1969: 235)

Härigenom förordnas i fråga om medborgarskapskungörelsen (1969: 235), dels att i 1 ij ordet >>kyrkobokförd>> skall bytas ut mot »folkbokförd», dels att i 9 & ordet »kyrkobokförd» skall bytas ut mot »församlingsregistrerad», dels att 5—7 55 skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Så

När någon genom anmälan enligt 3 eller 4 & lagen om svenskt medborgarskap för- värvat svenskt medborgarskap, skall läns- styrelsen skyndsamt underrätta pastorsäm- betet i den församling, där den som gjort anmälningen är kyrkobokförd, och sta- tens invandrarverk om medborgarskaps- förvärvet. I underrättelsen anges de barn för vilka anmälningen enligt 5 & nämnda lag medfört svenskt medborgarskap enligt vad som kan bedömas av handlingarna i ärendet.

När någon genom anmälan enligt 3 eller 4 5 lagen om svenskt medborgarskap för- värvat svenskt medborgarskap, skall läns- styrelsen skyndsamt underrätta den lokala skattemyndighet, hos vilken den som gjort anmälningen är folkbokförd, och statens invandrarverk om medborgarskapsförvär- vet. I underrättelsen anges de barn för vilka anmälningen enligt 5 5 nämnda lag medfört svenskt medborgarskap enligt vad som kan bedömas av handlingarna i ären- det.

65

Bifalles ansökan enligt 6 5 lagen om svenskt medborgarskap utan att därvid föreskrives villkor som avses i tredje styc- ket samma paragraf, skall avskrift av be- slutet skyndsamt sändas till pastorsämbe- tet i den församling där sökanden är kyr- kobokförd eller, om han icke är kyrko- bokförd i landet, till utrikesdepartementet. Detsamma gäller när ansökan enligt 8 eller 9 5 eller 11 5 andra stycket nämnda lag bifalles.

Bifalles ansökan enligt 6 5 lagen om svenskt medborgarskap utan att därvid föreskrives villkor som avses i tredje styc- ket samma paragraf, skall avskrift av be— slutet skyndsamt sändas till den lokala skattemyndighet, hos vilken sökanden är folkbokförd eller, om han icke är folkbok- förd i landet, till utrikesdepartementet. Detsamma gäller när ansökan enligt 8 eller 9 5 eller 11 å andra stycket nämnda lag bifalles.

75

Länsstyrelsens beslut enligt 6 & tredje stycket lagen om svenskt medborgarskap att behörigt bevis om förlust av utländskt medborgarskap företetts tecknas på den expedition som utfärdats för sökanden samt på en avskrift av expeditionen. Läns- styrelsen skall skyndsamt sända avskrif- ten till pastorsämbetet i den församling där sökanden är kyrkobokförd eller, om han icke är kyrkobokförd i landet, till

Länsstyrelsens beslut enligt 6 5 tredje stycket lagen om svenskt medborgarskap att behörigt bevis om förlust av utländskt medborgarskap företetts tecknas på den expedition som utfärdats för sökanden samt på en avskrift av expeditionen. Läns— styrelsen skall skyndsamt sända avskrif- ten till den lokala skattemyndighet hos vil- ken sökanden är folkbokförd eller, om han icke är folkbokförd i landet, till ut-

utrikesdepartementet. Dessutom skall läns- rikesdepartementet. Dessutom skall läns- styrelsen underrätta statens invandrarverk styrelsen underrätta statens invandrarverk om beslutet. om beslutet.

Denna kungörelse träder i kraft den

49. Förslag till

Kungörelse om ändring i kungörelsen (1969: 379) om inskrivning och redovisning av värnpliktiga

Härigenom förordnas i fråga om kungörelsen (1969: 379) om inskrivning och redo- visning av värnpliktiga,

dels att i 7, 9, 18, 21, 35, 52, 53 och 59 åå ordet >>kyrkobokförd>> skall bytas ut mot »folkbokförd»,

dels att i 37 & ordet »kyrkobokföringsort» skall bytas ut mot »folkbokföringsort», dels att rubriken närmast före 6 & skall lyda >>Folkregistreringsmyndighet», dels att 4 5 skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 4 €

Beteckning i denna kungörelse som Beteckning i denna kungörelse som förekommer i folkbokföringsförordningen förekommer i lagen (I9..:00) om folk- den 9 juni 1967 (nr 198) har samma inne- registrering har samma innebörd som i börd som i förordningen, om ej annat lagen, om ej annat anges. anges.

Denna kungörelse träder i kraft den

Kungörelse om ändring i cirkuläret den 11 april 1969 aug. tillämpning av kyrkohandbokens föreskrifter om lysning

Härigenom förordnas i fråga om cirkuläret den 11 april 1969 ang. tillämpning av kyrko- handbokens föreskrifter om lysning,

dels att i fjärde stycket ordet >>kyrkobokförd>> skall ändras till >>församlingsregistre-

rad»,

dels att femte stycket skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Om begäran göres i annan församling än den där hindersprövning skett eller äk— tenskap ingåtts, skall vederbörande pastor förvissa sig om att hindersprövning skett och att hinder mot äktenskapet ej möter respektive att äktenskap ingåtts.

Denna kungörelse träder i kraft den

(Föreslagen lydelse)

När begäran enligt fjärde stycket göres, skall vederbörande pastor förvissa sig om att hindersprövning skett och att hinder mot äktenskapet ej möter respektive att äktenskap ingåtts.

Kungörelse om ändring i kungörelsen (1969: 493) om folkbokföring vid internordisk flyttning

Härigenom förordnas i fråga om kungörelsen (1969: 493) om folkbokföring vid inter- nordisk flyttning,

dels att ordet »pastorsämbetet» i 3, 4, 6, 8 och 9 åå skall bytas ut mot »den lokala

skattemyndigheten»,

dels att ordet »kyrkobokföras» i 4 & skall bytas ut mot »folkbokföras», dels att ordet »kyrkobokföringsorten» i 6 5 skall bytas ut mot »folkbokföringsorten», dels att ordet »kyrkobokföringen» i 7 5 skall bytas ut mot »folkbokföringen», dels att ordet >>kyrkobokförd>> i 9 5 skall bytas ut mot »folkbokförd», dels att kungörelsens ingress samt 2 och 5 åå skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Kungl. Maj:t har med stöd av 61 & and- ra stycket folkbokföringsförordningen (1967:198), funnit gott förordna som föl- jer.

(Föreslagen lydelse)

Kungl. Maj:t har med stöd av 58 5 andra stycket lagen (I9..:00) om folk— registrering, funnit gott förordna som föl- jer.

251

Bestämmelserna i denna kungörelse om pastorsämbete gäller vid flyttning till eller från Stockholm eller Göteborg den lokala skattemyndigheten där.

Med lokal ——— Island nationalte- gistret.

Med lokal ——-—— Island nationalte- gistret.

55

Beslutar pastorsämbetet att kyrkobok- föra någon som flyttat in, skall pastors- ämbetet sända internordiskt flyttningsbe- vis till den registreringsmyndighet som ut- färdat det internordiska flyttningsbetyget.

Finner pastorsämbetet att den som an- mält inflyttning rätteligen bör vara kyrko- bokförd i annan församling inom landet, skall de handlingar som avses i 4 & åter- ställas till den som gjort anmälan med på- teckning om till vilket pastorsämbete han har att anmäla inflyttningen.

Har i annat fall än som avses i andra stycket pastorsämbetet beslutat att ej kyr- kobokföra den som anmält inflyttning, skall beslutet antecknas på betyget och blanketten till flyttningsbevis. Betyget åter—

1 Ändringen innebär att första stycket upphävs.

Beslutar den lokala skattemyndighettu att folkbokföra någon som flyttat in, skall myndigheten sända internordiskt flytt- ningsbevis till den registreringsmyndighet som utfärdat det internordiska flyttnings- betyget.

Finner den lokala skattemyndigheten att den som anmält inflyttning rätteligen bör vara folkbokförd hos annan lokal skatte— myndighet, skall de handlingar som avses i 4 & återställas till den som gjort anmälan med påteckning om till vilken lokal skatt:- myndighet han har att anmäla flyttningen.

Har i annat fall än som avses i andra stycket den lokala skattemyndigheten b:- slutat att ej folkbokföra den som anmält inflyttning, skall beslutet antecknas på betyget och blanketten till flyttningsbev's.

ställes till den anmälande och blanketten till flyttningsbevis sändes till den registre- ringsmyndighet som utfärdat betyget.

Ändras pastorsämbetets beslut om kyr- kobokföring genom beslut eller utslag av länsstyrelse eller kammarrätten, skall pas- torsämbetet underrätta registreringsmyn- digheten om det.

Denna kungörelse träder i kraft den

Betyget återställes till den anmälande och blanketten till flyttningsbevis sändes till den registreringsmyndighet som utfärdat betyget.

Ändras den lokala skattemyndighetens beslut om folkbokföring genom beslut eller utslag av länsstyrelse eller kammar- rätten, skall den lokala skattemyndigheten underrätta registreringsmyndigheten om det.

Kommentar Ordet »folkbokföring» i kungörelsens rubrik torde ej behöva ändras (till »folkregistre- ring») eftersom kungörelsen materiellt inte reglerar några mantalsskrivningsfrågor.

1. Förordningen (1908: 74) aug. jordregister. — I 35 & stadgas skyldighet för överlant- mätaren att månadsvis till häradsskrivaren översända uppgift (formulär Hb) om vissa ändringar i fråga om fastigheterna. Uppgiften skall översändas i två exemplar, varav det ena skall tillställas vederbörande pastor. Även om den i församlingsregistreringen ingående församlingsboken kan förutsättas komma att vara upplagd i kameral ordning kan ifrågasättas om pastor har behov av berörda fastighetsuppgifter.

2. Ecklesiastika boställsordningen (1932: 400). — Skäl har ej bedömts föreligga att ändra nuvarande föreskrifter om pastorsexpedition i 10 och 14 55.

3. Kungörelsen (1947: 776) med bestämmelser ang. tillämpningen av lagen om fri rättegång. — Enligt 2 5 är kyrkoherde behörig att bestyrka ekonomisk uppgift. Ett upphävande av behörigheten kan övervägas.

4. Länsstyrelseinstruktionen (1958: 333). —— Då en ny instruktion torde komma att utfärdas inom den närmaste tiden har nämnden avstått från att föreslå ändringar (i 5 och 6 55 samt 12 5 1 och 2 mom.).

5. Allmänna arkivstadgan (1961: 590) jämte riksarkivets cirkulär om tillämpningen av densamma samt andra till arkivvården hörande författningar måste efter folkregistre- ringens omdaning enligt i betänkandet angivna riktlinjer bli föremål för en samlad över- syn.

6. Blivande instruktion för riksskatteverket torde bli aktuell att ändra i vissa avse- enden.

C. Författningar på vilka p. 4 andra stycket ikraftträdandebestämmelsema till förslaget till Lag om folkregistrering har tillämpning

Sammanställningen upptar sådana författningar som innehåller ordet >>kyrkobokföring>> (eller form därav) och i fråga om vilka detta ord efter ett eventuellt ikraftträdande av rubricerade lag motsvaras av ordet »folkbokföring» (eller tillämplig form därav).

1. Lagen (1920: 796) om val till riksdagen. 53 b, 53 d, 55 a, 62, 63 och 73 åå.

2. Värnpliktslagen (1941. 967). 16 å.

3. Hämtningskungörelsen (1942: 840): 3 och 7 åå.

Anm. I samband med ev. framtida författningsändring bör — om en folkbokförings- reform genomförs enligt i betänkandet uppdragna riktlinjer — ordet >>församling» i 7 å ändras till >>kommun».

4. Familjebidragskungörelsen (1946: 101): 7 å 1 mom. och 8 å 2 mom.

5. Lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag: 8 å.

6. Kungörelsen (1947: 660) med vissa bestämmelser angående tillämpningen av före- nämnda lag: 2, 6, 7 och 9 åå.

7. Vapenförordningen (1949: 340): 2 a å.

8. Lagen (1950: 382) om svenskt medborgarskap: 3, 4 och 10 åå.

9. Vägtrafikförordningen (1951: 648): 31 å 1 mom. 10. Kungörelsen (1955: 512) ang. skyldighet för domstolar m.fl. att meddela vissa uppgifter till kontrollstyrelsen: 6 och 7 åå. 11. Värnpliktsavlöningskungörelsen (1958: 485): 4å 1 och 2 mom., 6å 2 mom., 7 å och 10 å 1 mom. 12. Kungörelsen (1958: 649) med tillämpningsföreskrifter till lagen om ympning mot smittkoppor: 13—16 åå. 13. Skollagen (1962: 319): 43 å och 46 å 1 mom. 14. Kungörelsen (1962: 391) med vissa föreskrifter om undantagande enligt lagen om allmän försäkring: 4 å. 15. Skolstadgan (1962: 439): 2 kap. 19, 20 och 23 åå. 16. Kungörelsen (1963: 198) med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av lagen den 22 maj 1963 (nr 197) om allmänt kriminalregister: 7 och 9 åå. 17. Förordningen (1965: 268) om skatteutjämningsbidrag: 2 å. 18. Kungörelsen (1968: 492) om socialvårdsstatistiska uppgifter från kommun m.fl.: 5 å. 19. Kungörelsen (1968: 556) om näringstillstånd: 3 å 20. Polisregisterkungörelsen (1969: 38): 12 å. 21. Kungörelsen (1969: 380) om värnpliktigas tjänstgöring m.m.: 46, 48 och 56 åå.

1. Familjebidragskungörelsen (1946: 101): 9 å 2 mom.

2. Vägtrafikförordningen (1951: 648): 31 å 1 mom.

3. Lagen (1954: 579) om nykterhetsvård: 22 och 58 åå.

4. Kungörelsen (1960: 594) om fosterbarnsvård: 5 å. Anm. 5 å innehåller vidare begreppet >>födelse- och dopbok». 5 . Stadgan (1960: 728) för ungdomsvårdsskolorna: 31 å.

6. Kungörelsen (1962: 394) med vissa bestämmelser rörande ansökan om pension en— ligt lagen om allmän försäkring, m.m.: 4 å.

7. Skolstadgan (1962: 439): 12 kap. 10 å och 25 kap. 3 å.

8. Kungörelsen (1962: 521) om frivillig pensionsförsäkring hos riksförsäkringsverket: 13 å.

9. Kungörelsen (1963: 198) med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av lagen den 22 maj 1963 (nr 197) om allmänt kriminalregister: 9 å. 10. Kungörelsen (1964: 635) angående underrättelse om dom i vissa brottmål m.m.: 2 å.

Sammanfattning

I betänkandet redovisas — konkretiserade i form av förslag till nya folkbokförings— författningar m.m. — nämndens övervägan- den om förutsättningarna för och kon— sekvenserna av ett överförande av pastors- ämbetenas nuvarande folkbokföringsupp- gifter till borgerlig myndighet. Därjämte framläggs förslag till ändrade regler för an- slutning till nationell, icke territoriell för- samling av svenska kyrkan.

V: 1 Utgångspunkter

Vid fullgörandet av sitt uppdrag har nämn- den funnit sig böra utgå från den relation mellan stat och kyrka som f.n. råder. Från denna utgångspunkt, som bl.a. innebär att kyrkan saknar ett eget centralt administra— tivt organ, har nämnden ansett sig böra ta upp och avge förslag även i frågan om ordningen för den särskilda >>kyrkobokfö- ring» — av nämnden betecknad försam- lingsregistrering — som torde böra finnas i församlingarna om den löpande folkbokfö- ringen ej längre sker hos pastorsämbetena.

I fråga om återverkningarna på den för- samlingsprästerliga tjänsteorganisationen av en eventuell överflyttning av folkbokförings- uppgifterna har nämnden erinrat om denna organisations direkta avhängighet av pasto- ratsindelningen samt funnit det ligga utan- för dess uppdrag att närmare belysa ifråga- varande återverkningar. Spörsmålet måste

enligt nämndens mening i förekommande fall utredas i särskild ordning. I konsekvens härmed räknar nämnden i sina kostnads- överväganden inte med den minskning av antalet prästtjänster som kan bli en följd av att folkbokföringsuppgifterna flyttas bort från pastorsämbetena.

När det gäller folkbokföringsorganisatio- nen på det regionala planet och på riks- planet har nämnden, i den mån avsteg inte direkt påkallas av föreslagna förändringar på det lokala planet, utgått från den orga- nisation som avses skola gälla från den 1 januari 1971.

Den materiella reglering som innefattas i 1967 års folkbokföringsförfattningar har nämnden omprövat i huvudsak endast i den mån så påkallats av framlagda förslag om organisatoriska förändringar.

Som motsvarighet till det nuvarande be- greppet »kyrkobokföring» (eller böjnings— form därav) använder nämnden i upprät- tade författningsförslag liksom eljest i be- tänkandet då framtidsförhållandena diskute- ras termen >>folkbokföring>> (eller böjnings- form därav). Som samlingsbegrepp för folk- bokföring och mantalsskrivning i motsva— rande fall utnyttjas ordet »folkregistrering». »Församlingsregistrering» betecknar som ti- digare nämnts den personregistrering som föreslås förekomma i församlingarna i en situation där folkbokföringsuppgifterna från- gått pastorsämbetena.

Nämnden har funnit sig inte ha att för egen del ta ställning till den av betänkandet om- fattade huvudfrågan, alltså om ett över- förande av pastorsämbetenas folkbokfö- ringsuppgifter till borgerlig myndighet bör komma till stånd eller ej. Däremot redovisar och i viss utsträckning värderar nämnden de argument som synes kunna andragas för resp. mot en överflyttning.

Bland argument som har åberopats för att behålla den nuvarande ordningen torde i huvudsak vara att uppmärksamma följande. Den nuvarande kyrkobokföringen fungerar på ett i stort sett tillfredsställande sätt. Ge- nom det stora antalet pastorsämbeten ges önskvärd möjlighet till nära kontakt mellan de lokala folkregistreringsorganen och all- mänheten. Av registreringens anknytning till pastorsämbetena följer att den enskilde i samband med besök på pastorsexpeditionen i kyrkobokföringsärende kan få även andra ärenden uträttade, t.ex. överenskomma om förrättning eller anskaffa gravplats, och er- hålla service av olika slag, såsom vissa ut- drag ur kyrkoböckerna. Andra omständig- heter som anförts för att behålla kyrko- bokföringen är att svenska kyrkan, även vid fall av skilsmässa från staten, kan förutsättas komma att ha kvar den territoriella organi- sationen, att kyrkan under alla förhållanden torde vara i behov av en personregistrering för egen räkning och att ett överförande av folkbokföringsuppgifterna därför skulle för— anleda viss dubbelbokföring. Slutligen har från kyrkligt håll gjorts gällande att primär- registreringen bör bibehållas hos kyrkan med hänsyn till att den bidrar till att skapa önskvärd kontakt mellan kyrkans befatt- ningshavare och församlingsborna.

Mot att bibehålla den nuvarande ord- ningen och således för att överföra folkbok- föringen till borgerlig myndighet har bl.a. anförts att det nuvarande systemet medför svårigheter i ett livsåskådningsmässigt och religiöst differentierat samhälle som det svenska. Frågor som har samband med till- lämpningen av religionsfrihetsprincipen kommer därvid in i bilden. Då folkbokfö-

ringen till sin karaktär är av borgerlig natur synes det vidare vara från allmänt princi- piell synpunkt oriktigt att den omhänderhas av ett visst trossamfund.

Vid sin värdering av de i sammanhanget aktuella argumenten förklarar sig nämnden biträda en av 1958 års utredning kyrka-stat gjord bedömning, nämligen att — med hän- syn till de principiella synpunkter som gör sig gällande — ett bibehållande av folkbok- föringsuppgifterna hos pastorsämbetena sy- nes vara beroende av om vägande skäl av främst praktisk art -—— ekonomiska, tekniska och organisatoriska — kan anföras för en sådan ordning.

I betänkandet redovisar nämnden ett så- dant alternativ till den gällande ordningen som innebär att pastorsämbetenas nuvaran- de uppgifter inom folkbokföringen förts över till borgerlig myndighet (lokal skatte- myndighet), medan hos pastorsämbetena en vad gäller de registrerade uppgifterna be— gränsad personregistrering (församlingsre- gistrering) förekommer. Enligt nämndens mening innefattar de till alternativet hän- förliga förslagen en från tekniska och orga- nisatoriska synpunkter godtagbar lösning av de problem som är förknippade med en av borgerlig myndighet ombesörjd folkbokfö— ring. Bl.a. torde den försämring av servicen för allmänheten, som ansetts bli en ound- viklig följd av en sådan ordning, bli relativt obetydlig om — såsom nämnden föreslår — lokal skattemyndighet tar över uppgifterna och pastorsexpeditionerna, på sätt närmare anges i betänkandet, bibehålls som service- organ i folkbokföringsärenden. Att före- komsten av såväl en av lokal skattemyndig- het ombesörjd folkbokföring som en av pastorsämbetena ombesörjd församlingsre- gistrering måste föranleda ett visst mått av dubbelbokföring är ofrånkomligt. De in- vändningar mot en civilt utövad folkbokfö- ring som haft sin grund i detta förhållande kvarstår alltså. Nämnden har emellertid sökt att i görligaste mån begränsa omfattningen av ifrågavarande dubbelbokföring.

Såvitt angår de samhällsekonomiska kon— sekvenserna kan på grundval av resultaten från en särskild undersökning som nämnden

genomfört kostnaderna för kyrkobokfö- ringen på det lokala planet är 1968 beräknas ha uppgått till cirka 75 miljoner kronor. Utgående från kostnadsläget nyssnämnda år skulle enligt nämndens uppskattningar en genomförd uppspaltning av den nuvarande kyrkobokföringen på en av de lokala skatte— myndigheterna ombesörjd folkbokföring och en av pastorsämbetena ombesörjd försam- lingsregistrering — allt i enlighet med de riktlinjer nämnden skisserat i betänkandet _— beräknas komma att dra en årskostnad av cirka 90 miljoner kronor. Det är därvid att erinra om att nämnden av skäl som an- getts tidigare inte räknar med någon minsk- ning av antalet prästtjänster som en omedel- bar följd av en omläggning av folkbok- föringen. En sådan skulle för statens del innebära en årlig merutgift om cirka 35 mil- joner kronor och för pastoratens del en kostnadsminskning av cirka 20 miljoner kro- nor (allt med utgångspunkt från kostnads- läget 1968). Engångskostnaderna har nämn- den beräknat till omkring 3,5 miljoner kro- nor.

V: 3 Civil folkbokföringsmyndighet

Som framgått av redogörelsen ovan för- ordar nämnden att det blir de lokala skatte- myndigheterna som i förekommande fall tar över pastorsämbetenas folkbokföringsupp- gifter. Skälen härför redovisas i kap. 6.

V: 4 Principerna för en av lokal skatte- myndighet ombesörjd folkbokföring

Den nuvarande kyrkobokföringens anknyt- ning till församlingen som det territoriella registerområdet har i nämndens förslag er- satts med en kommunanknytning. I kon- sekvens hämed utbyts det nuvarande be- greppet »på församlingen skrivna» mot >>på kommunens skrivna».

Med hänsyn till att nämnden vid sina förslag utgår från den nuvarande kyrka- statrelationen är det erforderligt att de som är folkbokförda i en kommun också hänförs till viss församling inom denna. I det be- gränsade antal fall då styrningen till försam-

ling inte kan ske via bosättningsfastigheten, dvs. fall då vederbörande är bokförd under någon av rubrikerna >>på kommunen skriv- na» eller »utan känt hemvist», föreslås att hänförandet till viss församling sker enligt av centralmyndigheten (riksskatteverket) ut- färdade anvisningar.

Urkundssystemet vid en av lokal skatte- myndighet ombesörjd folkbokföring föreslås skola bestå av följande register, nämligen

födelsebok

äktenskapsbok folkregister dödregister obefintligregister emigrantregister inflyttningsregister utflyttningsregister personaviregister.

Folkregistret motsvarar den nuvarande församlingsliggaren och består alltså av per- sonakter. Dödregistret består av person- akterna för dem som avlidit. Anteckningar om gravsättning och eldbegängelse föreslås införda på personakten. Dödregistret kom- mer således att fylla i huvudsak samma funktioner som den nuvarande död- och begravningsboken. Rörande urkundssyste- met kan i övrigt anmärkas att någon mot- svarighet till församlingsbok ej avses före- komma. Enligt förslaget är det inte avsett att anteckningar skall göras i folkbokfö- ringens urkunder om kyrkliga förrättningar, såsom dop och konfirmation, eller om for- merna för vigsel eller jordfästning.

V: 5 Församlingsregistreringen

För att undvika att komma in på frågor, vilkas lösning kräver värderingar av art som bör göras inom ramen för det pågående utredningsarbetet i kyrka-statfrågan, har nämnden vid uppbyggnaden av systemet för församlingsregistreringen eftersträvat att inte låta andra värderingar komma till uttryck än sådana som torde kunna härledas uti- från den nu gällande kyrka-statrelationen. Mot bakgrund bl.a. härav innefattar nämn- dens förslag ståndpunktstagande dels att den civila folkbokföringen, genom en fort—

löpande avisering från datakontoren till pas- torsämbetena, skall tillhandahålla kyrkan flertalet av de uppgifter som behövs för att församlingsregistreringen skall hållas ak- tuell, dels att församlingsregistreringen per- sonellt skall omfatta samtliga folkbokförda personer.

Urkundssystemet föreslås uppbyggt av — utöver ett personaviregister — församlings- bok och längder över de ministeriella för- rättningarna (dop, konfirmation, kyrklig vigsel och jordfästning). De i längderna in- skrivna förrättningarna föreslås begränsade till sådana som äger rum inom resp. för- samling. Regler ges om ett underrättelseför- farande mellan församlingarna (i bl.a. flytt— ningsfallen) rörande ministerialanteckningar.

V: 6 De icke territoriella församlingarna

De icke territoriella församlingarna har _— i form av ett förslag till KK om församlings- registrering i icke territoriell församling av svenska kyrkan — anpassats till det upp- byggda systemet för församlingsregistrering. Nämnden har haft som särskilt uppdrag att i anslutning till utredningen om folkbok- föringsorganisationen överväga villkoren för anslutning till nationell församling och lägga fram förslag i ämnet. Nämnden föreslår att anslutningen till (församlingsregistreringen i) de nationella församlingarna, dvs. finska församlingen i Stockholm och de tyska för- samlingarna i Stockholm och Göteborg, skall — under de förutsättningar nämnden utgått från i fråga om folkbokföringens framtida ordnande -— i princip ske på fri- villig grund. Någon ändring i fråga om den territoriella avgränsning som gäller för för- samlingarna är nämnden inte beredd att för- orda. De allmänna behörighetsvillkoren har utformats i nära överensstämmelse med nuvarande ordning och utbildad praxis.

V: 7 Personalfrågor

Nämnden har uppskattat det antal befatt- ningshavare som skulle behöva tillföras de lokala skattemyndigheterna om folkbokfö- ringsuppgifterna skulle överföras dit till

cirka 1 060, varav omkring 175 torde böra utgöras av handläggande personal.

I fråga om de icke prästerliga befattnings- havare på pastorsexpeditionerna, som syss- lar med kyrkobokföringsgöromål, har nämn- den bedömt det som troligt att av de upp- skattningsvis cirka 1050, vilkas anställning kan anses ha någorlunda fast karaktär och vilka med hänsyn till tjänstgöringstiden är att hänföra till grupp 1 enligt ABT 70:s de— finitioner, omkring 350 kan beredas fortsatt anställning vid pastorsexpeditionerna.

Nämnden har förutsatt att de nya befatt- ningshavama vid lokal skattemyndighet i betydande grad kommer att rekryteras bland de befattningshavare vid pastorsexpeditio- nerna som blir övertaliga. Det kan i sam- manhanget nämnas att av de cirka 1200 personer (icke präster) som —— enligt vad som uppgetts vid nämndens undersökning —— år 1968 sysslade med kyrkobokföringsgöro— mål vid pastorsexpeditionerna och vars an- ställning var av någorlunda fast karaktär, i det närmaste 900 arbetade i sådan kommun, och i flertalet fall på sådan ort, där lokal skattemyndighet är stationerad.

V: 8 Vissa särskilda frågor

I fråga om hindersprövningen föreslår nämnden att densamma efter en eventuell omläggning av folkbokföringen skall an- komma på lokal skattemyndighet.

Nämnden föreslår vidare att den nuva- rande ordningen i fråga om förnamnsanmä- lan så till vida bibehålls att skyldighet kon- stitueras för dopförrättare inom svenska kyr- kan att till vederbörlig lokal skattemyndig- het anmäla vid dopet givna förnamn och att sådan anmälan tillåts tjäna som ersättning för vårdnadshavares anmälan.

Som en konsekvens av att folkbokföringen inte längre ombesörjs av pastorsämbetena bör storleken av församlingsskatten för icke kyrkomedlem justeras. Nämnden har »— med utgångspunkt från att den nuvarande skattelindringsprocenten (40) representerar en utifrån gällande förhållanden korrekt av- vägning — funnit folkbokföringsuppgifter-

nas överflyttning motivera att skattelind- ringsprocenten bestäms till 50.

V: 9 Konstitutionella spörsmål

Enligt nämndens uppfattning kan en om- läggning enligt de riktlinjer som skisserats i betänkandet genomföras utan att kyrko- mötet medverkar i annan mån än att dess godkännande — jämlikt RF å 87: 2 — krävs i fråga om dels den föreslagna lagen om för- samlingsregistrering, dels vissa följdändring- ar i religionsfrihetslagen.

V: 10 Tidpunkt för en eventuell omläggning

Om ett principbeslut om en omläggning skulle fattas före utgången av år 1972 be- dömer nämnden det som praktiskt möjligt att låta den nya ordningen träda i funktion tidigast den 1 januari 1975. Vissa omstän— digheter, bl.a. sådana av konstitutionell na— tur, kan dock nödvändiggöra en senare- läggning. I samma riktning kan verka den ovisshet som råder i fråga om kyrka-stat- relationens framtida utformning.

Uppläggning och genomförande

I syfte att söka klarlägga kostnaderna och arbetsinsatserna för den av pastorsämbete- na handhavda löpande folkbokföringen ge- nomfördes under år 1969 en särskild under- sökning. I den blankett (se Bil. 1: 1) som utsändes till pastoraten (samfälligheterna) på våren 1969 begärdes sålunda specificera- de uppgifter dels om sådana kostnader som kunde anses hänförliga till folkbokföringen, dels bl.a. om det antal arbetstimmar som den med folkbokföringsgöromål sysselsatta personalen (inklusive präster) nedlagt på dessa göromål. De infordrade uppgifterna avsåg år 1968.

Såväl distributionen av blanketterna som insamlandet av de ifyllda blanketterna sam- ordnades med uppgiftslämnandet till den kommunala finansstatistiken och handhades av SCB. Enligt SCB:s anvisningar skulle de ifyllda blanketterna insändas senast den 15 april 1969. Under vårens och sommarens lopp anmodades på olika sätt de pastorat som inte lämnat uppgifter inom föreskriven tid att inkomma med sådana.

När insamlingsarbetet avslutats hade svarsblanketter inkommit från 1 104 pasto- rat med uppgifter om 1 694 pastorsexpedi- tioner som var i bruk under år 1968. I fråga om 9 pastorsexpeditioner, hänförliga till berörda pastorat, saknades redovisning. 38 pastorat, representerande 60 pastorsexpe- ditioner, hade helt underlåtit att inkomma

Kostnadsundersöknin gen

med uppgifter. Den sammanlagda folk- mängden i de kyrkobokföringsenheter (69 stycken), beträffande vilka redovisning sak- nades, uppgick den 1 januari 1968 till 117 036, eller i genomsnitt till 1 696 perso— ner per enhet (motsvarande siffra för riket i dess helhet uppgick till 4 477).

Granskning och viss bearbetning av blan- kettmaterialet skedde fortlöpande allt efter- som blanketterna kom nämnden tillhanda. Det visade sig därvid att blanketterna i inte ringa omfattning ifyllts ofullständigt och/ eller utan beaktande av de i blanketten in- tagna anvisningarna. Det blev därför nöd- vändigt att inhämta kompletterande upplys- ningar från åtskilliga uppgiftslämnare. Detta kompletteringsarbete kunde dock endast ta sikte på att undanröja de mest väsentliga bristerna. Vid den slutliga bearbetningen har —- genom vissa justeringar i fråga om de lämnade uppgifterna —- kvarstående bris- ter i görligaste mån sökts undanröjas (se härom nedan). Ofullgångenheten i primär— materialet är det oaktat ägnat att mana till viss försiktighet när det gäller att dra slut- satser av undersökningsresultatet.

Bearbetningsprinciper, m.m.

1. Sortering

De inkomna blanketterna sorterades fögde- rivis. I de fall då en pastorsexpedition be- tjänar församlingar som är belägna inom

olika fögderier skedde insortering på det fögderi i vilket församling(ar) med det högsta invånarantalet ingår. Vid den slut- liga sammanställningen har —-— i fråga om kostnader och antal folkbokföringstimmar — en fördelning på resp. fögderier skett med utgångspunkt från invånarantalet i de berörda församlingarna.

2. Oredovisade pastorsexpeditioner

I fråga om de pastorsexpeditioner beträffan- de vilka blankett ej avlämnats har i sam- band med den slutliga sammanställningen av undersökningsresultaten vissa antagan- den gjorts om sannolika kostnader, arbets- timmar m.m. Antagandena har skett på grundval av de siffror som redovisats för befolkningsmässigt jämförbara pastorsex- peditioner inom resp. fögderi. Den samman- ställning som återfinns i Bil. 1: 2 avser allt- så samtliga pastorsexpeditioner.

3. Blankettens kostnadssammanställning (Bil. 1: 1 sid. 1)

Rad 2 (Präster). -— Till grund för här redo- visade belopp ligger den uppskattning av antalet timmar som redovisats för folkbok— föringsgöromål (blankettens personalsam- manställning, kol. 4). I åtskilliga uppgifts- fall har konstaterats uppenbar disproportion mellan det redovisade antalet timmar och den redovisade lönekostnaden. I de fall inte av särskilda skäl kontakt ansetts böra tas med uppgiftslämnaren och rättelse på det sättet åstadkommits, har lönebeloppet juste- rats vid bearbetningen. — Ersättning till sådana prästerliga befattningshavare som avlönats via kyrkofonden har i allmänhet ej upptagits i svarsblanketterna. Det timan- tal (avseende folkbokföringsuppgifter) som redovisats för dylika befattningshavare är relativt obetydligt, varför nämnden ansett sig kunna underlåta att vid den slutliga sammanställningen särskilt beakta ifrågava- rande ersättningar (vilket eljest kunnat ske genom att göra ett tillägg till den redovisa- de lönekostnaden). — Till den för varje

fögderi på grundval av blankettuppgifterna framräknade lönekostnaden har vid slut- sammanställningen gjorts ett tillägg om 20 %, motsvarande den ungefärliga kostna- den för socialavgifter m.m.

Rad 3 (Övriga befattningshavare). —— Motsvarande procentuella tillägg (för social- avgifter m.m.) som nyss sagts har gjorts även till den redovisade lönekostnaden för övriga befattningshavare.

Raderna 5—10 (Lokaler). — På grund av bristande specificering i svarsmaterialet har det vid bearbetningen ej gått att vid- makthålla den i blanketten förutsatta upp- spaltningen på hyra, uppvärmning samt lyse, vatten och renhållning. — I fråga om pastorsexpeditioner som är inrymda i präst- gård har — oaktat den möjlighet till scha- blonberäkning av hyreskostnaden som an- visats — uppgiftslämnarna i ett stort antal fall underlåtit att ange någon hyreskostnad. Vid bearbetningen har i dessa fall ett upp- skattat belopp för hyreskostnad införts (jämförliga pastorsexpeditioner inom fögde- riet har därvid tagits till utgångspunkt).

Rad 11 (Övriga kostnader av driftkarak- tär). — För åtskilliga pastorsexpeditioner har inget kostnadsbelopp angetts trots att i vart fall telefonkostnader måste finnas för varje pastorsexpedition. Vid bearbetningen har i nu åsyftade fall telefonkostnader in- förts på grundval av en skälighetsbedöm- omg.

4. Blankettens personalsammanställning (Bil. 1: 1 sid. 2)

Kol. 2 och 6 (Anställningsform m.m.). —— Redovisningen av uppgifterna om anställ- ningsform och om huruvida vederbörande befattningshavare var anställd den 31 de- cember 1968 är synnerligen ofullständig i svarsmaterialet. Bearbetning har bl.a. där- för skett endast såvitt angår andra befatt- ningshavare än präster. Därvid har frågan om anställnings karaktär av fast och den fasta tjänstens karaktär av hel- eller del- tidstjänst bedömts individuellt på grundval av bl.a. den uppgift som lämnats om veder- börandes totala arbetstid under året.

De siffror som — i förekommande fall efter justeringar som angetts under föregående rubrik — framkommit vid undersökningen finns sammanställda i Bil. 1: 2.

Vid bedömandet av siffrorna i tabell- sammanställningen bör beaktas de synpunk- ter i fråga om bearbetningsprinciper m.m. som ovan redovisats. Till de olika kolum- nerna i tabellen är i övrigt att anföra föl- jande.

Kol. 4. — Angivandet av antalet pastors- expeditioner grundar sig på en genomgång av Statistisk matrikel över Svenska kyrkans prästerskap (1969 års utgåva). I de angivna siffrorna ingår de såsom del-, filial- eller distriktsexpeditioner betecknade expeditio- nerna (tillhopa 31 stycken). I de fall en pastorsexpedition betjänar församlingar, som är belägna inom skilda fögderier, redo- visas expeditionen på det fögderi i vilket församling(ar) med det högsta invånaran- talet ingår. Beträffande 24 församlingar har av angivna skäl dess pastorsexpedition kom- mit att redovisas på annat fögderi än det församlingen ingår i. Framhållas bör att de i sammanställningen upptagna siffrorna för kostnader och arbetstimmar är justerade med hänsyn till förekomsten av dylika till två fögderier hänförliga pastorsexpeditioner (jfr ovan).

Kol. 5 och 6. —— Se kommentar nedan till kol. 10 och 11.

Kol. 7—9. — Vid bedömandet av siff- rornas tillförlitlighet bör särskilt beaktas de svårigheter som kan förutsättas ha före- legat för uppgiftslämnarna att uppskatta till vilken del de till en pastorsexpedition hän— förliga kostnaderna bör anses belöpa på folkbokföringen. Vidare är att uppmärk- samma att i det övervägande antalet fall pastorsexpeditionerna är belägna i präst- gård eller församlingshus. Hyreskostnaden har i samtliga dessa fall angetts på grund- val av en uppskattning (se blanketten, Bil. 1: 1, anvisningarna).

Kol. 10 och 11. —- I blanketten gavs an— visning om att såsom högsta årliga totaltim- antal för en fast anställd befattningshavare

siffran 2 000 skulle användas och att antalet arbetstimmar för folkbokföringsgöromål skulle anges på grundval av en uppskatt- ning av hur stor del av den totala arbets- tiden som åtgått för dylika göromål. I de fall den faktiska totala arbetstiden för en befattningshavare överstigit 2000 timmar kan som en konsekvens därav timantalet för folkbokföringsgöromål ha angetts lägre än det verkliga. Nämnden är medveten om att för ett betydande antal församlingspräster ett timantal om 2 000 är en för låg siffra. Att — även för prästernas vidkommande — denna siffra valdes, sammanhänger bl.a. med att fråga var om att undersöka en kon- torsfunktion, således en från den försam- lingsvårdande verksamheten artskild arbets- upgift. Den angivna övre begränsningen av det totala timantalet är, som nyss sagts, ägnad medföra att det redovisade antalet folkbokföringstimmar i vissa fall kan ha kommit att understiga det verkliga. Detta förhållande bör beaktas vid bedömningen av de genom undersökningen framkomna resultaten. Den omständigheten att i svars- materialet i ett betydande antal fall ett högre totalt timantal än 2000 angivits för prästernas del och att denna högre siffra kan antas ha tagits till utgångspunkt vid uppskattningen av antalet folkbokförings- timmar är ägnad att minska betydelsen av den berörda felkällan.

Uppskattningen av 'hur stor del av den totala arbetstiden som belöpt på folkbok- föringsgöromål har givetvis varit vansklig att göra för uppgiftslämnarna. Härtill kom- mer de svårigheter som kan antas ha varit förenade med att avgränsa dessa göromål mot andra arbetsuppgifter. Bl.-a. nämnda omständigheter gör att de resultat som ge- nom undersökningen framkommit om an- talet arbetstimmar för folkbokföringsgöro- mål — och därmed också till dessa göromål hänförliga lönekostnader — måste betraktas som endast approximativa. I synnerhet gäl- ler detta resultaten i vad de avser prästerna.

Kol. 12 och 13. — I motsats till vad som gäller i fråga om kostnader och arbetstim- mar har beträffande de pastorsexpeditioner för vilka uppgifter inte inkommit några ant-

taganden ej gjorts om den eventuella före- komsten av fast anställda befattningshavare. Det bör anmärkas att endast i något enstaka fall här avsedd pastorsexpedition har ett sådant befolkningsmässigt underlag att bi- trädespersonal kan antas ha funnits på ex- peditionen.

Kol. 14. — Årskostnaden per invånare har erhållits genom att summan av belop- pen i kol. 5—9 dividerats med folkmängds- siffran i kol. 2.

Kol. 15. — Årslönekostnaden per invåna- re har erhållits genom att summan av be- loppen i kol. 5 och 6 dividerats med folk- mängdssiffran i kol. 2.

Kol. 16. — Antal arbetstimmar (för folk— bokföringsgöromål) per invånare och år har erhållits genom att summan av antalet ar- betstimmar i kol. 10 och 11 dividerats med folkmängdssiffran i kol. 2.

CENTRALA__FOLKBOKFÖRINGS— ocn UPPBORDSNÄMNDEN

Eventuella förfrågningar göres till konsulent Göte Wallin. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund (tel. 08-24 78 85), eller hovråtrssssessor Ivan Lindh, Sratsdeparre- mentens utredningsavdelning i Malmö (tel. 040-749 50).

EASTORATENS FOLKBÖKFÖRINGSKOSTNADER AR 1968

Blanketten ifylles av behörig företrädare för pastoratskyrkorå- det (motsvarande)efter samråd med pastor och - i förekom- mande fall - på grundval av från särskild förvaltningsmyndig- het infordrade uppgifter. Blankettens uppgifter avser en "kyr- kobokföringsenhet". besrående av en församling (eller ett kyr- kobokföringsdistrikt) eller av flera församlingar som betjänas av samma pastorsexpedition. Blanketterna avseende samtliga pastorsexpeditioner inom pastoratet (motsvarande) insändes

- vederbörligen ifyllda - ill Statistiska centralbyrån i samma försändelse som blanketten till den kommunala finansstatistiken.

Tr. Föga-e.. Kommun Pastorat

Kyrkobokfängsenheten [församlingenä -arnas) el. kyrkobok.

.. öringsd istrlkters namn]

Särskild kyrklig samfällighet vari församlingen(-ama) ingår Kyrkobokföringsenhetens folkmängd 31. 12. 1968

Pastorsexpeditionen inrymd i

Iprästgård ”församllrlgaus [_l båtägdfgkåklliiå .SE-L [_| förhyrda lokaler Datum | Underskrift | Tele fon Postadress vid ev. skriftväxling A. Kostnadssammanstallnlng för år 1968 Rad ru Belopp kr 1 Personal 2 Präster 3 Övrigabehttningshavare ........................... 4 Inventarier, inköp och underhåll . . . . . . . . . . . .. ' 5 Lokaler 6 Hyra (kallhyra: exkl. värmekostnad rn. m. ) "l Utgåendehyta .............. & Uppskattad hyra .............. 9 Uppvärmning 10 Lyse. vatten. renhållning inkl. städning ........................... 11 Övriga kostnader av driftkaraktär . . . . . . . . . . . .. $ _: S 11 m m a å 12 Nybyggnad av lokaler, större ombyggnadsarbeten .. . . . . . . .. . .. E 196 SOU 197): 70

Anställnings— Antal arbetstimmar under Anställd Befattningshavare form året löner m m 31. 12.1968 anges lämpligen folkbok- ifylles en- Anm. dast betr. med initialer)

fast tillf. därav för folk- totalt bokförings- göromål I a Nej

fast anställd)

Präster

Summa

Exempel B. Personalsammanställnlng för år 1968

Ansrållnlngs- Antal arbetstimmar under Anställd Befatmlngshavare form året löner m m 31. 12. 1968 anges lämpligen folkbok- ifylles en- med mma") fast till!. därav för folk- dast betr. fast anstalld)

Anm.

göromål Nej

Präster

A.B.

tjl utan lön en månad

Införes :i. blan- kettdel A

Anm. till exemplen

Folkbokföringsarbetets andel uppskattad till:

not 1 25% 2 10% 3 100179 4 80% 5 90%»

5.813 14.th 3.1i20

Allmänt Finns flera pastorsexpeditioner inom ett pastorat och kan sät- redovisning ej ske. redovisas - med angivande av förhållan- det - efterfrågade uppgifter på blanketten för a av pastors- expeditionerna. På blanketten (-erna) för övriga pastorsex- peditioner göres hänvisning till den blankett som innehåller uppgifterna.

l blanketten förutsättes i olika sammanhang att en avgräns- ning göres av folkbokföringsgöromålen gentemot andra göro- mål som förekommer på en pastorsexpedition. Som folkbok- föringsgöromål räknas & uppgifter som är att hänföra till församlingsvård eller förrättningsverksamhet. Registrering av dop, konfirmation och vigsel ävensom hindersprövning i sam- band med lysning hör till folkbokföringen. däremot inte mot- tagande (eller diskussion) av i sammanhanget aktuella förrätt- ningsbeställningar. Som folkbokföringsgöromål räknas ej hel- ler utfärdande av dopbevis o.d. eller dopet (eller konfirma- tionen) uppföljande verksamhet. i form" av t.ex. översändan— de av "ettårsbrev" till föräldrarna.

Uppgiften i blankettens huvud om särskild kyrklig samfällig- het ifylles endast om samfälligheten handhar medels- och/ eller personalredovisning beträffande folkbokföringen.

Kostnadssammanställning, blankettdel A Endast under året bokförda kontantposter medräknas (ej bud- getreglerings— eller internposter).

Kanallängder

Raderna 2 och 3: Beloppen hämtas från personalsammanställ- ningen. blankettdel B.

menades

Rad 4: Inventarier för pastorsexpedition vilka anskaffats under året. vare sig de är av driftkaraktär eller upptagits i kapi- talbudgeten. Kostnaden för inventarier, som uppenbart ej fyller någon folkbokföringsmnktion, medtages ej. Kyrko- böcker 0. d. redovisas på rad 11.

känneteckna 1112 Endast kostnader som är hänförliga till lokaler. vilka re- gelmässigt användes för folkbokföringsarbetet. Har t.ex. kyrkogårdsförvaltningen ett separat rum i anslutning till pastorsexpeditionen reduceras utgående hyra (liksom öv- riga lokalkostnader) med hänsyn härtill (efter antalet m?). Den omständigheten att pastorsexpeditionen (och kyrkoar- kivet) användes även för bl. a. församlingsvården föranle- der ej reducering. 531 Redovisas enligt ettdera av alternativen "Utgående hyra" eller "Uppskattad hyra". Alternativet "Utgående hyra" användes endast då pastorsexpeditionen ärwinrymd i fö_t- hyrda lokaler. Endast "ren" hyreskostnad upptages. kotletterna Vid uppskattningen bör ortens pris för kontorslokaler läg- gas till grund. samråd med den borgerliga kommunens organ torde härvid kunna vara av värde. Förekommer inte någon lokal hyresmarknad anges hyran efter ett schablon- belopp om 40 kr/mz. Sinus—119599: andningen?

Rad 11: Till den del kostnademalkan anses hänförliga till folkbokföringen redovisas här övriga kostnader av drift- karaktär. Sålunda upptages bl. a. utgifter för kyrkoböcker, skrivmateriel. övrig kontorsmateriel ( ej inventarier som redovisats å rad 4). annonser. tryck. inbindning av hand- lingar. telefon. kursavgifter och till kurser och studiebe-

sök hänförliga rese- och traktamentsersättningar samt pre- mier för sakförsäkringar.

&me avskalat.- stertefnbyssnadse'etse

Rad 12: Till kapltalbudgeten hörande utgifter, allt till den del kostnaderna kan anses hänförliga till pastorsexpeditio- nen (inkl”. kyrkoarkivet). Kostnaden för löpande under- håll av lokalerna förutsätta inberäknad i beloppet för upp- skattad hyra.

Personalsammanställning, blankettdel B Kol 1: Med uppdelning på präster och övrig personal redovisas

varje person som under året arbetat på pastorseitpeditionen och därvid till inte helt betydelselös del sysslat med folk- bokföringsgöromål.

Kol 2: Som _fa5t__a_n_stglld_räknas i detta sammanhang ordinarie. extra ordinarie eller extra befattningshavare med regel- bunden. i princip per helår löpande tjänstgöring (på hel- eller deltid). Övriga - således personer som tagits 1 an- språk vid göromålsanhopning eller såsom vikarier vid fast anställda frånvaro på grund av semester. sjukdom etc - räknas som tillfallit! retinitis.

Anställningsformen markeras med kryss.

Kol 3: [ fråga-om git _an_stiil_1d_a befatmingshavare inkluderas vid angivande av timantalet semester men frånräknäs bottovaro på gnmd av sjukdom eller annan tjänstledighet. För befattningshavare som på heltid tjänstgjort hela året beräknas timantalet till,2. 000. varifrån dock drages even- tuellt åtnjuten tjänstledighet. %. Av undersökningstek- niska skäl måste som höggta årliga timantal för en fast anställd befattningshavare siffran 2.000 användas. Att'i vissa fall det faktiska timantalet på grund av övertidsar- bete må ha varit högre kan således inte beaktas i detta sammanhang. - Beträffande 939563??? person an- ges det faktiska timantalet.

Kol 4: Angivandet av timantalet för folkbokföringsarbete sker på grundval av noggrannast möjliga uppskattning av hur stor del av den i kol 3 angivna tiden som avsett folkbok- föringsgöfomåi.

Exempel: För en befattningshavare anges i kol 3 siffran 2.000. 29% av det totala timantalet beräknas ha åt- gått till folkbokföringsgöromål. l kol 4 införes 2.000 = 500 timmar.

25 av 100

Kol 5: Här inräknas lön eller arvode samt kostnader för över- tidsersättning. o-tillägg. vikariatsersättning och semester- ersättning. Arbetsgivaravgifter till ATP. sjuk- och yrkes— skadeförsäkringar samt grupplivförsäkring medräknas däremot ej här (kommer att påföras schablonmässigt vid den statistis- ka bearbetningen). Den till en befatmingshavare hänförliga kostnaden proportioneras i förekommande fall efter samma grunder som använts vid uträkningen av antalet arbetstimmar l kol 4. Exempel: Om i exemplet under kol 4 årskostnaden för befattn' 2%shavaren uppgår till 45. 000 kronor, införes i kol 5 W av 45.000 = 11.250 kronor. Kol 6: Marketing sker med kryss. Antalet ja-matkeringar lnföres i summaraden. O_bs, Kol ifylles endast beträffande fast anställd befattningshavare.

Kol 7: i kolumnen införes de förklarande upplysningar som anses påkallade.

Bilaga 1 : 2

Sammanställning av resultaten från kostnadsundersökningen

Län, fögderi

Folk- mängd 1.1 .68 Antal pastors- exp.

Kostnader (i 1 OOO-tal kr)

Löner

Präster Annan perso-

nal

Inven- tarier Lokaler

Övr.

Antal arbetstimmar

Präster

Autran

personal

ast anst. F Års- annan pers.

1.1.68 kostn.

___— per An- Därav inv. tal deltid (i kr)

Års-

löne-

kostn.

per

& kr)

Antal arbets- timmar per inv./

år

] 4 5 6 7 8 9

10 11 12 13 14

'fi '—

16

Stockholms Stockholms Danderyds Handens Huddinge Jakobsbergs Lidingö Nacka Norrtälje Sollentuna Solna Södertälje Täby

Uppsala Enköpings Tierps Uppsala

Södermanlands Eskilstuna Katrineholms Nyköpings Strängnäs

Östergötlands Linköpings Mjölby Motala Norrköpings

1 418 267 767 606 45 083 73 066 69 994 42 202 35 379 51 392 48 303 78 026 95 778 67 392 44 046

191868 37 927 35 784

118 157 243 529 89 383 60 931 72710 20 505 369 847 126 569 36 836 47 065 159 377

154 52 31 26 45

127

FWONW—NOXONQCQ' M N—

oommo v—c—N

M arean

95 31 18 14 32

2 881 1 216 116 202 91 25 56 132 421 241 128 138 115

864 222 232 410 991 225 362 298 106

1 401 419 222 209 551

6 658 3 577 223 361

177 164 293 115 260 480 343 203

615 100

95 420

647 286 116 185

60

1 109 350 81

595

585 226

14 150 35 30 21 27 19 10 33 56 34 12 10

140 92 19 20

82 20 13

1 866 1 073 44 96 178 44 21 54 62 72 128 47 47

301 69 60

172 278 103

88 23

409 114 53 204

106 857 45 115 4 295

7 407 3 465

465 774 227 306 16 502 23 158 35 665 18 660 12 291 20 735 9 476 20 391 36 569 28 050 16 971

56 987 10214

9 574 37199

58 032 25 469 10 223 17 138

5 202

94618 30819 6870 7110 49819

302 177 8 14 19 9

6 11 6 13 19 10 10

("”i N äo'öös'öc'o'åio'o

...—. asu— WN

10: 58 13:77 8:73

32 5 9 18

DOYI'M—(NNTIÄIGMM (':'—100?

10:30 11:98 11:79

32 11 12 4 5 1 10 3 5 3 60 21 20 10 5 2 4 1 31 8

NO XD

diooöx'do'ö o'o'i'x'ötic'x' '— M

m 0000 Eåmiae—å_4m_å

—(

xösdrlt'x'txs'r'öéé—xöxörih Eddan: ödirxtb'o'ö tb'xbo'o'tciuä

-1N'nlri

F'd'v—lo INFOOXDO BONN—

MNWI'MOX OXOOQWIION

_oomm

0,40 0,35 0,46 0,42 0,56 0,47 0,40 0,50 0,54 0,37 0,43 0,49 0,49 0,45 0,48 0,50 0,42 0,39 0,38 0,39 0,39 0,43 0,40 0,36 0,41 0,3 1 0,44

10 11 12 13

V') _—

J änköpings Eksjö Jönköpings Reftele Tranås Vetlanda Värnamo

Kronobergs Ljungby Växjö

Kalmar Borgholms Kalmar Oskarshamns Vimmerby Västerviks

Gotlands Visby

Blekinge Karlshamns Karlskrona Ronneby

Kristianstads Hässleholms Klippans Kristianstads Simrishamns Ängelholms

Malmöhus Eslövs Hälsingborgs Landskrona

299 419 51 694 103 308 31 968 25 312 39 927 47 210

167 328 51 345 115 983 236 146 20 825 86 128 47 320 36 945 44 928

53 999 53 999

150 897 61 660 59 861 29 376 264 695 60 473 42 485 88 408 38 205 35 124 687 910 45 016 127 667 49100

84 27 57

107 34 27

16 19 92 92

25 1 36 26 26

69 21 48 89 20 24 1 3 19

129 20 19 13

1 372

343 195 124 248 262 993 277 716

1 348 233 365 227 207 316

359 359 576 202 263 111

1 379 254 211

303 168

2 302 321 348 268

638 116 229 60 59 49 125 389 298 429 169 89

105

70 70

357 116 154

87

434 113 126 132 12 51

1968 51 434 113

81 13 16 13 14 19

126 80

15 15 51 29 11 11

69 23 28

163 35 52 18

306 45 70 49

53 62

215 69 146 270 63 95 38 30 44

85 85

156

69 27

291 64 50 91 53 33 497 57 99 35

259 53 62 41

55 41

104 39 65 270 83 67 43 28 49

41 41

108

57 11

207

22 65 37 31

50 243 7 456 12 488 7 028 4 500 8 927 9 844 35 608 10 205 25 403 47 930 8 550 13 143 8 414 7 293 10 530

13244 13244

21 799 8 329 9 370 4 100 48 654 8 926 8153 15 237

10767 5 571 84767 11508 12199

9810

53 967 10 721 18 323 5 044 4 863 3 539 11 477 23 856 7 572 16 284 36 932 1 033 14 276 7 606 5 292 8 725

5 250 5 250

30 633 9618 12364 8651 39 837 10 320 10 699 13 221 1 357 4 240

178 325 5 179 39 104 10 869

92

25 6

N—Nm—Nm WN? vlhmm— _

NN

:328388

wwmåhSä

80.319 661266

mm mm g;

_

8 så

0,35

2

10

11 13 16

Lunds Malmö Trelleborgs Ystads

Hallands Falkenbergs Halmstads Kungsbacka Varbergs

G-borgs o. Bohus Göteborgs

Kungälvs Munkedals Mölndals Strömstads Uddevalla

Ålvsb args Ale-Vättle Alingsås Borås

Kinna Trollhättans Ulricehamns Vänersborgs Åmåls

Skaraborgs Falköpings Lidköpings Mariestads Skara Skövde Tidaholms

84 008 301 749 35 313 45 057 186 025 30 461 92 245 28 513 34 806

684 626 484 671 41 609 33 224 44419 20 921 59 782 391 569 34 776 39 733 107 800 40 204 54 392 34 043 49 260 31 361 253 863 32 011 51716 40122 40052 60 325 29 637

42 48

214

42 21 36 16 45 20

18 27 19 53 11 22 12 93 13 15 12 14

110

13 13 17 10 16 18 15

102

23 14 21 13 16

3 38 567 200 260

944 165 378 187 2.14

1896

940 219 213 156 278

1717

193 205 209 276 141 239 283 171

1404

215 170 316 212 151

221 1 028

53

372 243 834 47 69 274 171 57 106 42 525 70 75 86

1 48 80

9 28

12

80 10 13 20 12

140

15 18 16

24

669 455 59 29 52 34 40 411

67 135 27

142 27 68 21 26 312 178 37 34 24 15 24 252 58 23

30 18 18 28

11 980 21260 7 543 10 467 33 374 5 605 13 244 6 785 7 740

71300 35 238 8573 7154 3 309 6514 10512

61 817 6 786 6 933 7 797 10 082 5 255 8 450 10 140 6 374

51346 8157 12546 6 367 11504 7 501 5271

19 304 93 893 5 725 4 251

31003 3440 19609 2843 5111

182955 147 747 8 372

3 481 12199 911 10245

79 297 4 061 6 444 27 989 5 716 17 398 5 016 8 766 3 907 45 422 6030 6 147 7 668 S 453 13 500 6 624

gND—XDF'ND _ v—IMVNDNDOXMINM ”%!??th

coax—n— '_'—XDNN _—

20

m—n—n—tm

—NNOMNNNN

_

N*Y—N—NN

7:70 7: 24 10:63 9:50 7: 23 10:61 7: 81

8: 41 9: 84 9: 16 5:84 10:79 6: 71 10:89 9:75 9: 91

10:12 11:28 10:45 8:92 13:45 7:92 9: 87

8:28252 GHHFHHG

N ONOKVÄQ'OGNDO IngOOQ'IIIININOOIN

wwbéwmwhc

o—vaho maommmw #äåöääé

0,37 0,38 0,38 0,33 au am ax du om 0,37 0,38 0,41 0,32 0,35 0,36 0,35 0,36 0,31 0,35 0,33 0,39 0,42 0,39 0,38 0,33 0,38 0,36 0,35 0,42 0,34 0,40

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16

Värmlands 286 665 95 85 1 214 689 95 345 189 44 259 57 410 18 8: 83 6: 64 0,35 Arvika 38 146 15 11 186 66 15 29 24 6 450 5 749 8: 40 6: 59 0,31 Filipstads 22 656 10 10 121 51 6 29 10 4 262 3 720 9: 57 7: 58 0,34 Hagfors 27 424 9 9 175 77 13 37 22 6 480 6 364 11: 84 9: 20 0,46 Karlstads 108 020 21 19 271 328 45 113 63 9 966 27 462 5: 54 0,34 Kristinehamns 28 347 6 6 105 81 — 52 14 3 980 6 252 8: 87 6: 54 0,36 Sunne 31540 12 12 155 47 4 40 26 5 860 3 975 8: 64 6: 41 0,31 Säffle 30 532 22 18 201 39 12 45 30 7 261 3 888 10:71 7: 89 0,36

("1

mcmmzd'vN SOU 1970

en 'I) (: Väv—t—tlxN—iv— 70

Örebro 272 704 63 54 990 831 54 212 178 35 168 68 664 Hallsbergs 57 026 17 17 363 125 46 67 12 152 9 738 Karlskoga 50 030 3 3 79 140 36 13 2 907 12 684 Lindesbergs 54 108 14 14 239 193 50 47 8 721 15 895 Örebro 111 540 29 20 309 373 3 80 51 11 388 30 347 16

8: 36 6: 68 0,38 10:58 8: 54 0,38 : 4: 36 0,31 9: 94 7: 99 0,45 0,37

... _ xb

3 o

xo

'n (: wm—wo

_.

seen

(rl/30530

Västmanlands 255 264 67 50 830 790 77 262 181 30 409 73 865 43 Fagersta 29 300 7 7 151 80 14 29 23 5 220 7 138 4 Köpings 49918 13 8 162 115 17 33 33 5 510 9768 7 Sala 33 730 15 14 189 82 15 40 30 6 644 7 874 7 Västerås 142 316 32 21 328 513 31 160 95 13 035 49 085 25

OONMWGO '—

0,41 0,42 0,30 0,43 0,43

mmm—_- mos-noen (mimmi-n'

oo

—$ä

E.ON _

hmwvv— ...

0,36 0,30 0,32 0,41 0,37 0,35

Kopparbergs 281 100 55 62 1 249 692 36 208 220 43 451 57 290 37 Avesta 46 829 7 10 219 88 5 40 24 7 402 6 940 4 Borlänge 69 838 12 14 288 160 6 39 34 9 491 13 375 11 Falu 67 837 17 16 345 188 13 56 68 12 603 15 608 9 Ludvika 47 616 7 7 166 154 6 34 36 5 921 12 002 8 Mora 48 980 12 15 231 102 6 39 58 8 034 9 365 5

-——-n unoo annseroohoo xb'xöx'o'x's'öxb' olmng ln moon OODOILOXMOO

Gävleborgs 294 977 59 64 1 033 863 86 301 204 36 012 72 342 Bollnäs 41780 9 10 131 134 12 54 45 4 536 11558 Gävle 83 576 6 9 161 329 8 86 40 6 057 26 533 Hudiksvalls 47 524 18 16 265 95 20 48 48 8 709 8 484 Ljusdals 23 980 7 7 117 67 14 23 17 3 980 4 186 Sandvikens 65 618 10 12 174 176 23 54 35 6 305 16 269 Söderhamns 32 499 9 10 185 62 9 36 19 6 425 5 312

v—l [* Q'

0,37 0,38 0,38 0,36 0,34 0,34 0,36

mmoo ONNDFVFQ' .—

vovlgga axston'H—tm

coaxixoaxr'xm ...

XONDWFFWIN stenas-hmmm Nin—N

wll'tlftw

nä'wlxtl'm—t

Västernorrlands 277 583 67 66 1 242 780 112 331 231 42 921 63 636 Härnösands 27 107 7 6 111 66 6 32 17 3 340 5 321 Kramfors 30 429 11 11 150 98 16 38 27 5 432 7 191 »: Sollefteå 36 383 17 16 227 74 22 90 38 7 910 6 469

(fmm'fä ("|

0,39 0,32 0,41 0,39

_mN bingo 64866

_

hxdo'o'o'ö Nv—t lst _.

12:40

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16

Sundsvalls 122 499 20 20 487 371 31 115 104 17 293 29 752 15 örnsköldsviks 61 165 12 13 267 171 37 56 45 8 946 14 903 8

00 m'— 0 UK 08 (o. m 0 ai Yr m

Jämtlands 129 275 62 56 722 295 22 143 125 25 976 26 971 18 Jämtlands N:a 41 272 23 22 293 97 7 56 50 9 990 7 658 6 7 7 8 5

_

Jämtlands S:a 43 542 30 27 343 61 53 46 12 538 6 874 Östersunds 44 461 9 7 86 137 34 29 3 448 12 439

m 311 C M Q' c'i NO _. & _! Minh—4

v—(

Västerbottens 235 230 42 52 935 600 74 196 238 32 439 52 485 39 Lycksele 29 433 7 8 155 100 6 33 34 5 600 8 205 6 Skellefteå 83 840 14 15 297 219 33 89 101 9 964 20 517 14 Umeå 102116 16 21 362 229 28 53 80 12 942 19 018 16 Vilhelmina 19 841 5 8 121 52 7 21 23 3 933 4 745 3 11:21 8: 67 0,43 Norrbottens 260 918 37 Arvidsjaurs 13 903 Bodens 37 178 Gällivare 26 625 Haparanda 30 118 Kalix 25 554 Kiruna 30 373

00 m 05 &

1 140 110 309 288 31 509 85 356 49

59 26 8 14 6 1 958 1 850 165 158 9 45 69 5474 10111 101 135 3 41 25 3 195 9 420 237 103 17 47 51 7 900 9 195 105 8 28 13 3 529 8 023 62 109 7 19 41 2 005 8 814 Luleå 55 651 95 348 23 66 51 3 156 27 237 Piteå 41 516 134 156 35 49 32 4 292 10 706

'—

10: 67 7: 96 0,45 8: 11 6: 08 0,27 0,41 11: 45 8: 87 0,47 15:08 11:27 0,56 9: 32 7: 40 0,45 7: 84 5:62 0,35 10: 46 7: 97 0,55 9: 78 6: 96 0,36

—w©wmme ln oo Wheeler-merna _ Nxosrommsrln .—

(x XD de' 05 05 3.2 1— 05143th OOv—tä'v—txou—u—t—cm xo

.— Q' m —— O .— '—

Hela riket 7 893 704 2 563 1 763 29 580 23 978 2486 8 550 5 675 1065 551 1 940 907 8: 90 6: 79 0,38

Bilaga 2 Personalbehovet hos lokal skattemyndighet

Antal nya be- Folkmängd fattnings-

Fögderi 1/1 -68 havare Stockholms 767 606 46 Danderyds 45 083 8 Handens 73 066 12 Huddinge 69 994 12 Jakobsbergs 42 202 7 Lidingö 35 379 6 Nacka 51 392 9 Norrtälje 48 303 8 Sollentuna 78 026 13 Solna 95 778 16 Södertälje 67 392 12 Täby 44 046 7 Enköpings 37 927 5 Tierps 35 784 5 Uppsala 118 157 19 Eskilstuna 89 383 13 Katrineholms 60 931 9 Nyköpings 72 710 10 Strängnäs 20 505 3 Linköpings 126 569 18 Mjölby 36 836 5 Motala 47 065 7 Norrköpings 159 377 25 Eksjö 51 694 7 Jönköpings 103 308 14 Reftele 31 968 4 Tranås 25 312 3 Vetlanda 39 927 5 Värnamo 47 210 6 Ljungby 51 345 7 Växjö 115 983 16 Borgholms 20 825 3 Kalmar 86 128 12 Oskarshamns 47 320 7 SOU 1970: 70

Antal nya be- Folkmängd fattnings- Fögderi 1/1 -68 havare Vimmerby 36 945 5 Västerviks 44 928 6 Visby 53 999 7 Karlshamns 61 660 9 Karlskrona 59 861 8 Ronneby 29 376 4 Hässleholms 60 473 9 Klippans 42 485 6 Kristianstads 88 408 13 Simrishamns 38 205 5 Ängelholms 35 124 5 Eslövs 45 016 6 Hälsingborgs 127 667 20 Landskrona 49 100 8 Lunds 84 008 14 Malmö 301 749 50 Trelleborgs 35 313 5 Ystads 45 057 6 Falkenbergs 30 461 4 Halmstads 92 245 13 Kungsbacka 28 513 4 Varbergs 34 806 5 Göteborgs 484 671 37 Kungälvs 41 609 7 Munkedals 33 224 5 Mölndals 44 419 7 Strömstads 20 921 3 Uddevalla 59 782 9 Ale-Vättle 34 776 5 Alingsås 39 733 5 Borås 107 800 16 Kinna 40 204 5 Trollhättans 54 392 8

Antal Antal nya be- nya be- Folkmängd fattnings- Folkmängd fattnings- Fögderi 1/1 -68 havare Fögderi 1/1 —68 havare Ulricehamns 34 043 5 Kalix 25 554 4 Vänersborgs 49 260 7 Kiruna 30 373 5 Åmåls 31 361 4 Luleå 55 651 9 Piteå 41 516 6 Falköpings 32 011 4 Summa la - Lidköpings 51 716 7 he ”ket 1 057 Mariestads 40 122 5 Skara 40 052 5 Skövde 60 325 8 Tidaholms 29 637 4 Arvika 38 146 5 Filipstads 22 656 3 Hagfors 27 424 4 Karlstads 108 020 15 Kristinehamns 28 347 4 Sunne 31 540 4 Säffle 30 5 32 4 Hallsbergs 57 026 8 Karlskoga 50 030 7 Lindesbergs 54 108 8 Örebro 111 540 17 Fagersta 29 300 4 Köpings 49 918 7 Sala 33 730 5 Västerås 142 316 23 Avesta 46 829 7 Borlänge 69 838 10 Falu 67 837 10 Ludvika 47 616 7 Mora 48 980 7 Bollnäs 41 780 6 Gävle 83 576 12 Hudiksvalls 47 524 7 Ljusdals 23 980 3 Sandvikens 65 618 9 Söderhamns 32 499 4 Härnösands 27 107 4 Kramfors 30 429 4 Sollefteå 36 383 5 Sundsvalls 122 499 18 Örnsköldsviks 61 165 9 Jämtlands Nza 41 272 5 Jämtlands S:a 43 542 5 östersunds 44 461 5 Lycksele 29 433 5 Skellefteå 83 840 12 Umeå 102 116 15 Vilhelmina 19 841 3 Arvidsjaurs 13 903 2 Bodens 37 178 5 Gällivare 26 625 4 Haparanda 30 118 5 206 SOU 197(: 70

Vissa datatekniska frågor

I bilagan, som grundar sig på en redogö- relse som utarbetats av byrådirektören Åke Bolin i Malmö, belyses vissa av de problem av datateknisk natur som aktualiseras vid en omläggning av folkbokföringen enligt de riktlinjer som uppdragits i betänkandet.

1. Registerområdet (se betänkandet 7.1)

Nämnden föreslår att kommunen, icke så- som nu församlingen, skall vara det primära registerområdet i den löpande folkbokfö- ringen hos lokal skattemyndighet. Tillämp- lig församling måste dock anges med hänsyn till den kyrka-statrelation varifrån nämnden utgår. I allmänhet bestäms församlingen av vederbörandes folkbokföringsfastighet. I fråga om dem som i viss kommun folkbok- förts under rubrik föreslås som princip att de skall hänföras till en viss, enligt anvis- ningar från riksskatteverket bestämd för- samling inom kommunen.

Länsstyrelsen för register på magnetband (det s.k. fastighetsbandet) över länets fastig- heter och lokal skattemyndighet för kort- register (fastighetsaviregister) över fastighe- terna inom fögderiet. I registren medtas också för beskattningsändamål byggnader på ofri grund och för folkbokföringsända- mål rubrikerna >>på församlingen skrivna» och »utan känt hemvist».

Varje fastighet i de av folkbokförings- myndigheterna förda fastighetsregistren har ett identitetsnummer. Detta består av kod- siffror för län, kommun och församling samt fastighetsnummer. Koderna för län, kommun och församling fastställs av SCB

medan lokal skattemyndighet fastställer fas- tighetsnummer. Detta nummer är ett löp- nummer för fastigheten inom den försam- ling den tillhör. Efter fastighetsnummer kan fastigheterna inom församling redovisas i huvudsak i ordning efter fastigheternas offi- ciella beteckningar.

Inom varje församling används fastighets- numren 99 980 och 99 990 för dem som är kyrkobokförda under rubrik >>på försam- lingen skrivna» resp. under rubrik >>utan känt hemvist».

Att i den lokala registreringen kommun väljs som primärt registerområde i stället för församling inverkar inte på länsstyrel- sernas ADB-system, eftersom en registrering av församlingstillhörighet måste bibehållas inom systemet i samma utsträckning som f.n.

Ett sammanförande av samtliga rubrik- fall inom en kommun till en viss församling inom kommunen har inga nackdelar från ADB-teknisk synpunkt. Från sådan syn- punkt möter ej heller svårigheter om det skulle visa sig lämpligt att t.ex. under en övergångstid redovisa rubrikfall i mer än en församling inom en kommun.

2. Inflyttnings- och utflyttningslängder (se betänkandet 7.3.3)

Nämnden föreslår att personer som flyttat till eller från ett fögderi skall intas i alfabe- tiskt uppställda förteckningar som upprättas av vederbörande datakontor.

Underlag för framställning av de före- slagna inflyttnings— och utflyttningslängder-

na kan erhållas genom bearbetning av per— sonbandets aviseringsband varje vecka. In- och utflyttningar med undantag av flytt- ningar inom fögderiet registreras därvid på ett särskilt magnetband i vilket intas den flyttandes namn och personnummer samt koder för lokal skattemyndighet, kommun och församling. Detta band utgör underlag för framställning efter årets slut av inflytt- nings- och utflyttningslängder. Det är möj- ligt att, om så bedöms lämpligt, uppdela längderna för ett fögderi på kommuner och församlingar.

Antalet flyttningar mellan fögderier under ett år kan antas uppgå till omkring 400 000. Från en sådan utgångspunkt kan de årliga kostnaderna för längderna beräknas till cirka 50 000 kronor. Härtill kommer en en- gångskostnad om cirka 10000 kronor för programmeringsarbeten.

Skulle — såsom nämnden förutsatt — den summariska befolkningsstatistiken helt grundas på uppgifter från datakontoren kan, på grund av de samordningsmöjligheter som då uppkommer, den ovan angivna års- kostnaden förutses bli åtskilligt lägre.

3. Personaviregister (se betänkandet 7.3.3)

Den föreslagna omläggningen förutsätter att de lokala skattemyndigheterna i de tre stor- stadslänen får kompletta personaviregister från det årsskifte omläggningen sker.

Registren kan framställas med länsstyrel- sens personband som underlag. Kostnaderna kan beräknas uppgå till knappt 200 000 kro— nor.

4. Aviseringen till pastorsämbetena (se betänkandet 8.1)

Nämndens förslag i fråga om församlings- registreringen innebär att den civila folk- bokföringen, genom en fortlöpande avise- ring från datakontoren, skall tillhandahålla pastorsämbetena flertalet av de uppgifter som behövs för aktualiseringen inom för- samlingsregistreringen.

""|

Vid en avisering av den att som ifråga- satts kan nuvarande ADB—program och ru- tiner tillämpas oförändrade. Om vissa re- gisterändringar ej skall utlösa avisering till pastorsämbetena, är erforderliga program— ändringar mycket enkla att genomföra.

Skulle aviseringen till pastorsämbetena komma att få samma omfattning som i nu- läget kan de årliga kostnaderna för den- samma beräknas uppgå till något över 300000 kronor. Till utgångspunkt för be- räkningarna har tagits vissa statistiska upp- gifter från datakontoret i Malmöhus län, vilka uppräknats till riksnivå. En viss osäker- het vidlåder alltså beräkningarna.

5. F örsamlingsbok i Stockholm (se betänkandet 8.2)

Nämndens förslag om församlingsregistre- ringens ordnande innebär att även försam- lingarna i Stockholm skall föra församlings— bok.

Inom ADB-systemet för folkbokföring och uppbörd föreligger redan nu möjlighet för pastorsämbete att efter beställning er- hålla en maskinellt utskriven församlings— bok i lösblad med uppgifter om samtliga registrerade och inom församlingen kyrko- bokförda personer. För varje familj eller ensamstående person upprättas ett blad eller, när antalet familjemedlemmar kräver det, ett blad jämte fortsättningsblad. Överst på varje blad utskrivs fastighetsbeckning. Utskriften innehåller vidare för varje person uppgifter om personnummer, namn, yrke, medborgarskap, bostadsadress, postnummer, postanstalt, dag för ändrat civilstånd, fö- delseort, omyndighet och, när personen ej tillhör svenska kyrkan, uppgift därom. Bla- den kompletteras av pastorsämbetet med uppgifter om bl.a. dop och konfirmation.

Enligt gällande taxa skulle kostnaderna för en utskrift av blad till församlingsbok för församlingarna i Stockholm uppgå till mindre än 50 000 kronor. Till detta kommer kostnaderna för den manuella komplette- ringen.

Nordisk udredningsserie (Nu) 1970

Kronologisk förteckning

....-

1 2 3 4 5 6. 7 8 9 O 1

. Samordnad utbyggnadsplanering inom Nordal. . Uddannelses- og forskningspargsmäl. . Provelosladelse. . La cooperation internordique en matiéres écono- miques et culturelles. . Nordisk gränsregion, miljövård och Urbanisering. Konsumentundervisning i skolan. . Marking av brann- ng helsefarlige stoftet. . Nordisk trafiksäkerhetskonferens i Stockholm 20—21

april 1970.

. Innstilling om harmonisering av skoleordningene ide

nordiske land.

. Vägtrafikregler. . Narkotikaforskning.

Statens offentliga utredningar 19.70

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Grundlagberednlngen. 1. Riksdagsgrupperna . Regeringa— wbildningsn. [16] 2. Ersättare för nksdagsledamörerna. [ 7] 3. Allmanne val & våren ? [27]

Svensk FN-lag. E1 9]

Militära straff oc dieciplinmedel. [31] Polisen lsamhillet. 32] Hemföralljning. [35 Revision av vattenlagen. [40] Gruvrittlig speciallagtiftnlng. [45]. Skydd nm avlyssning. [47] Svensk författning-samling. [4811 Trafiknykterhetsbrott [61] Förmynderskep. [677 _ Ändringar i kommiselonslagen. [89]

Förevaradepartamentet Virnpliktstiänstgöringens civila meritvärde. [12] Forskning för försvarsaektorn. [54] _ Utbildning m.m. av värnpliktiga i specialtjenet. [65]

Socieldepartementet

Livsmedelesmdgekonunittén. 1. Ny livsmedelsstadga m.m. Del. 1. Förslag och motiv. [6] 2. Ny livsmedelsstedga m,m. Del. II. Bilagor. [7] Folktandvården utbyggande och reglerin . [11] Yrkesskadeföraåkringene finansiering. [49 Ersättning vid vissa : ukvlrdande åtgärderoch sjukresor. [56] Bättre socialtjänstt r handikappade. [64] '

Kommunlkationsdepartementet

Snöskotem - fordonet och föraren. [9] Körkort och körkortsregistrering. [26

Finansdepartementet

Upphandling av byggnader. Del 2. Administrationen. [18] Understödsföreningar. [23] Aspirationer, möjligheter och skattemoral. [25] Tjänstgöringabetyg. [28] Decentnlisaring av statlig verksamhet. [29] Stordriftsfördeler inom indusn'iprodukticnen. [30] Kilometarbeakettning. [3 Översyn av vissa punktekatter. [37] Fömolig-företagsinfonnetion och börshandel. [38], Utbetalning av ommunalskatt. [62]

Utbi ldni ngsdeparte'mentot

Om stat och kyrka. [2] . . Yrkesutbildningsberedningen. 1. Reformerad, lärarutbild— ning. [4] 2. Yrkestekniak högskoleutbildnin . [B] 3. Visa mediclnsk och farmaceutisk yrkesutbildning., 50] 4.Yrkee- utbildning och arbetdiv. [58 Fria läromedel. [10]

Kompetemutrednin en V. Behörighet - Meritvlrderlng - Stu- dieprognoa. Speci undersöknln ar av kompetensfngor. [20] Vi :1 Vägar till högre utbildn ng. Behörighet och urval. [21] VI :2 Visar till högre utbildning. Organisation och in- ormation. [E. ] Pedagogisk utbildnin och tankning. [22] Sexualkunskapan :: grundskolans låg- och mellan- stadier. [39] Språkundera'ökning bland finländska barn och ungdom-rl Sveri e. [44] Hö s olor forlkonstnärlig utbildning. [86] Fol bokförlngsorganieationenm.m. [70]

Jordbruksdepartementet Statligt stöd tillufiskehamner. [5] Dlstriktaveterinäremas tjänatgöringaförhållanden, m.m.. [53]

H endelsdepartementet Rationell bensinhandel. [24] Om lotterier. [52] , Svensk krigemeterielexport. [63]

Inrikesdepartementet

Expertgruppen för regional utrednin sverkgemhet (ERU) 1. Balanserad regional utvecklin . [ ] 2. Urbaniserimgeni Sverige. Bilagedel I till Balansen regional utveckling. [14] 3. Regionalakonomiek utveckling. Bilagedel II till Balan- serad, regional utveckling. [1 Så. Medel f 1 styrning av byggna verksamheten. [33] Svenska folkets inkomster. [34] Unaqom - Bostad. [43] . Den aldre arbetskraften nom byggnadsindmm. [46] Boendeservlee 2. [68]

Civildepartementet Barne utemiljö. [1]

lndustridepartementet år;]rlges energiföreörjning. Energipolitik och organiution.

Samarbetsutredningen. , 1. Företag och Samhälle. Del. 1. Förslag med motiv samt bilagor. mg 2. Företag och samhälle. Del 2. Hearings "med freträdave för samhällsorgan, företag, ,löntagerorganiaationer. poll- tiaka partier m. ti. [42] Meliansvenek gruvindustri. [51] Oljairör. [57] ' TEKO-utredningen. 1. TEKO-industriema Inför 70-talet. Del 1. Analys, slutsatser, förala . [59] 2. TEKO-industrierna inför "IO-talet. Del II. Bilagor. 60]

Anm Siffrorna inom klammer betecknar utredningemaa nummeri den kronologiska förteckningen. ,K 'L Beckmans Tryckerier AB 1970 ALLF» 107 2 025