SOU 1972:44

Reformerad skatteutjämning

Till Statsrådet och chefen för finansdepartementet

Skatteutjämningsrevisionen tillkallades efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 24 april 1970.

I det arbete som utförts har följande per— soner deltagit som ledamöter, nämligen generaldirektören Sten Walberg, ordföran- de, departementsrådet Leif Andersson, riks- dagsmannen Rune Carlstein, lagmannen Per Eklund, riksdagsmannen Nils-Eric Gustafs- son, landstingsrådet Erik Hammarsten och riksdagsmannen Anders Jonsson. Som exper— ter har deltagit assessorn Per Anclow, kans- lirådet Bertil Edlund, kanslirådet Sven Gun- narsson och kanslisekreteraren Alf Nilsson. Som sekreterare har byrådirektören Bror

, Werbell tjänstgjort. * Revisionen får vördsamt avlämna sitt ? betänkande ”Reformerad skatteutjämning”. Utredningsuppdraget är härmed slutfört.

ll Reservation har avgivits av herr Eklund ' och särskilt yttrande av herr Gunnarsson. Herrar Anclow, Edlund och Nilsson har $. biträtt majoritetens förslag. ;; Beträffande utredningsarbetets upplägg- ' ning och avgivna remissyttranden hänvisas '-' till kapitel 1.

] Stockholm den 8 juni 1972

_. Sten Walberg

_'_ Lei ] Andersson Per Eklund få Rune Carls/ein N iir-Eric Gustafsson Anders Jonsson

Erik Hammarsten

/Br0r Werbell

Sammanfattning

Skatteutjämningsrevisionens uppdrag har varit att göra en översyn av skatteutjäm- ningssystemet för kommunerna. Nuvarande system beslutades år 1965 och bygger i första hand på att staten garanterar kom- munerna ett visst skatteunderlag. Detta un- derlag utgör för flertalet primärkommuner och församlingar 90 % av medelskattekraf— ten i riket, för flertalet landstingskommu- ner 95 %. I större delen av Norrland och vissa delar av Värmlands och Kopparbergs län garanteras 110 %, medan Norrbottens län och några närliggande områden har 125 %. För de borgerliga primärkommu- nerna finns särskilda regler, som har till syfte att åstadkomma en utjämning inom skattekraftsområdena. När den totala ut- debiteringen i en kommun överstiger den s.k. utdebiteringsgränsen, dvs. medelutdebi- teringen i hela riket, erhålles ett särskilt pro— gressivt utformat bidrag vid hög utdebite- ring. Enligt den s.k. reduceringsregeln minskas å andra sidan skatteunderlagsga- rantin om utdebiteringsgränsen underskri- des. Systemet kompletteras med befogenhe- ter för Kungl. Maj:t att ändra områdesin- delningen och att ge extra bidrag.

Enligt vår mening har 1965 års skatte- utjämningssystem i det stora hela väl fyllt sin uppgift. Skillnaderna i de kommunala utdebiteringarna har sålunda krympt vä- sentligt. Den kraftiga utbyggnad av den kommunala verksamheten som ägt rum se- dan 1965 hade inte varit möjlig, om inte de sämre ställda kommunerna fått hjälp ge- nom skatteutjämningssystemet.

Den kommunala skatteutjämningen bör enligt vår mening ha som målsättning att ytterligare minska skillnaderna i utdebite-

ring. Av ett skatteutjämningssystem skall dock kunna krävas inte bara att kommu- nerna skall kunna hålla ungefär lika stora utdebiteringar utan också att de skall kun— na tillhandahålla i stort sett lika god ser- vice åt invånarna. Skatteutjämningen bör därför ha till huvudsakligt syfte att ge kom- munerna möjlighet att, åtminstone på lång- re sikt, ge samma standard till samma pris.

Vid våra kommunkontakter har kritik mot nuvarande skatteutjämningssystem framförts i olika hänseenden. Den princi- piella uppbyggnaden av systemet med till- skott av skatteunderlag har dock inte ifrå- gasatts från något håll. Kritiken har i stället riktat sig mot att indelningen i skattekrafts- områden är grov och onyanserad och att skillnaderna i procenttal för skatteunder- lagsgarantin mellan närliggande kommuner är stora. Vidare har framhållits att systemet missgynnar avfolkningskommunerna. Skat- teunderlagsgarantin beräknas nämligen på antalet invånare, och när invånarantalet sjunker, minskas både det egna skatteun- derlaget och skatteutjämningsbidraget utan att kommunerna i tillnärmelsevis motsva- rande grad kan minska sina utgifter. Från många håll har också framförts allvarlig kritik mot bidraget vid hög utdebitering och reduceringsregeln. Kritiken mot bidraget går i huvudsak ut på att det verkar upp- drivande på utdebiteringarna. Även beträf- fande reduceringsregeln har framhållits, att den kan medföra, att utdebiteringen blir högre än nödvändigt.

De undersökningar vi gjort bekräftar, att grunddragen i det nuvarande systemet i huvudsak bör bibehållas.

Redan på ett tidigt stadium av vårt ar-

bete stod det emellertid klart för oss att den nuvarande indelningen i skattekraftsområ- den är alltför grov och onyanserad. Vi har också kunnat konstatera att den kritik som kommit från avfolkningskommunerna är befogad. Vi har vidare i allt väsentligt an- sett oss böra instämma i kritiken mot bidra— get vid hög utdebitering. Vi har funnit att olägenheterna av denna bidragsform är all- varliga. Möjligheterna att minska dessa olä- genheter är begränsade. Mot bidragets funktion som utjämnande faktor kan dess- utom riktas befogad kritik. Vi föreslår där— för, att bidraget vid hög utdebitering av— skaffas. De skäl som talar mot bidraget vid hög utdebitering kan i väsentliga delar ock- så anföras mot reduceringsregeln. Vi anser dock att reduceringsregeln inte kan helt undvaras. För att neutralisera eller åtmins- tone i huvudsak ta bort dess utdebiterings- höjande verkan föreslår vi att reduktion av skatteunderlagsgarantin skall inträda först då kommunen underskrider medelutdebite- ringen med mer än en krona. Härefter minskas skatteunderlagsgarantin med en procentenhet för varje tioöring, varmed den fria kronan underskrides. Detta innebär att reduktionen blir mindre än nu, om utde— biteringen är fr.o.m. en krona t.o.m. en krona 90 öre lägre än utdebiteringsgrän- sen, densamma som nu, om gränsen un- derskrides med två kronor, och strängare om utdebiteringen är ännu lägre. En annan ändring som vi föreslår är, att kommuner- na skall få en respit på ett år, innan regeln träder i funktion.

Det framtida skatteutjämningssystemet bör alltså för primärkommunernas del byg- ga enbart på ett bidrag 1 form av tillskjul tet skatteunderlag, och detta bidrag bör bli mera nyanserat. I stället för den nuva- rande grova indelningen i tre skattekrafts- områden med stora skillnader i procentta- let för skatteunderlagsgarantin bör ett skä- ligt procenttal bestämmas för varje kom- mun efter individuell prövning. Om skatte- utjämningssystemet skall fylla sin uppgift att ge kommunerna möjlighet att ge med- borgarna lika god service vid lika hög kommunal utdebitering, bör skatteunder-

lagsgarantin enligt vår mening i första hand bestämmas med ledning av kostnadsläget för kommunen. Det finns inte någon me- tod att exakt mäta kostnadsläget. Vi har emellertid ingående undersökt möjligheter— na att genom sammanställning av olika uppgifter rörande de olika kommunerna skapa oss en uppfattning om kostnadsläget och kommunernas förutsättningar i övrigt. Det allmänna statistiska material som redo— visas i betänkandet bildar en utgångspunkt. Uppgifterna avser bl.a. folkmängd, folk- mängdsutveckling, åldersfördelning, tätorts- grad och näringskaraktär. Kommunernas ekonomi och verkningarna av nuvarande skatteutjämningssystem har undersökts in- gående.

Även om procenttalet för skatteunderlags- garantin måste grundas på en allmän be- dömning och jämförelse, är det viktigt. att ensartade bedömningsgrunder användes och att överhuvudtaget vissa gemensamma prin- ciper tillämpas. Några av de omständighe- ter som vi fäst särskild vikt vid är följande.

Vi har ansett att den geografiska belägen- heten är av stor betydelse. Det är en gam- mal erfarenhet, att kostnadsläget för kom- munerna stiger från söder till norr och från kust till inland. Våra undersökningar bekräftar detta. Därutöver måste vissa re— gionalpolitiska hänsyn tagas.

Utvecklingen av näringslivet i en kom- mun utgör den viktigaste förutsättningen för att kommunens invånare skall kunna helt eller till större delen bekosta den kom- munala verksamheten. Hög tätortsgrad och hög industrialisering innebär i regel också bättre ekonomiska villkor för den kom- munala verksamheten än en låg tätortsgrad och låg industrialisering.

Befolkningsutvecklingen har enligt er- farenhet stor betydelse för kommunens eko- nomi. En jämn, inte alltför snabb befolk- ningsökning är mest förmånlig. Våra kom- munalekonomiska analyser har visat att kostnadsläget höjs vid stark ökning eller minskning av befolkningen. På längre sikt bör dock inte kostnadsläget i de snabbt framåtgående kommunerna påverkas ogynn- samt av expansionen. De nyligen antag—

na ändrade reglerna för skatteavräkning kommer dessutom att mildra de likviditets— svårigheter som hithörande kommuner haft att brottas med. En stark folkmink- ning är ett tecken på ekonomisk tillbaka- gång och därmed följande krav pä ökade sociala insatser, svårigheter att krympa ser- viceapparaten m.m. Avfolkningskommuner- na får till följd härav ett förhöjt kostnads- läge.

Även befolkningens ('i/derrsammansätt- ning kan inverka på kostnadsläget. En för- hållandevis stor andel barn och åldringar och motsvarande lägre andel i de förvärvs- arbetande åldrarna medför regelmässigt att kostnaderna stiger. En hög nettodriftkost- nad och utdebitering kan vara tecken på att kostnadsläget är högt. 1 vad mån så är fallet har fått prövas med ledning av öv- riga tillgängliga data rörande kommunen den geografiska belägenheten, närings- förhållanden, befolkningsförhållanden, bud- getanalys och ev. upplysningar om standar- den på serviceutbudet.

Av oss insamlade uppgifter om standar- den i de enskilda kommunerna har använts med stor försiktighet. Som kontroll på öv- riga data har dessa uppgifter haft visst värde.

Tillsammantaget är det material kommit fram så belysande, att det givit un- derlag för en allmän bedömning av kom- munernas relativa kostnadsläge och övriga förutsättningar. Med ledning härav har pro- centtalen för skattekraftsgarantin bestämts individuellt för varje kommun. Lägsta pro- centtalet blir liksom nu 90 och föreslås gälla för större delen av södra Sverige och delar av mellersta Sverige. Kommunerna i öv- riga delar av landet garanteras enligt försla- get 95, 100, 105, 110, 115, 120, 125 eller 130 % av medelskattekraften.

För sådana delar av södra och mellersta Sverige där kostnadsläget framstår som högre än normalt har i regel 95 % föresla- gits. Detta gäller bl.a. ö-kommuner och skärgårdskommuner. För Öland och Got- land föresläs på grund av de särskilda för- hållandena i dessa kommuner 100 resp. 115 %. I Värmlands, Kopparbergs och Gäv-

som

leborgs län sker övergången till skogs- och fjällbygderna. På grund härav upptar för- slaget i dessa län starkt varierande pro- centtal, från 95 till 115 % i Värmland. från 95 till 120 % i Kopparbergs län och från 95 till 110 % i Gävleborgs län. Även i mel- lersta Norrland gör förslaget tämligen stor skillnad mellan kuststäderna och inlandet i övrigt. Förslaget innebär betydande höj- ningar, särskilt i Jämtlands län. I övre Norrland har en allmän höjning skett av procenttalen för inlandskommunerna. Fjäll— kommunerna i båda länen och inlandskom- munerna i Norrbottens län samt alla kom- munerna i Tornedalen har föreslagits få 130 %.

Systemet kompletteras för de borgerliga primärkommunernas del med två särskilda regler. Den ena tar sikte på avfolknings- kommunernas förhållanden. Om folkmäng- den minskar, skall det tillförsäkrade skatte- underlaget beräknas på det högsta befolk- ningstalet under de senast förflutna fem åren, minskat med en procent för varje år som gått sedan det högsta talet uppnåddes. vid fortsatt folkminskning alltså med fem procent. Den andra regeln avser sommar- stugukommuner och innebär att garantibe— lopp för fritidsfastigheter inte skall räknas in i kommunernas eget skatteunderlag vid bidragets bestämmande.

Extra bidrag och ändring av procentta- let skall liksom nu kunna beviljas av Kungl. Maj:t efter beredning i skatteutjämnings- nämnden.

Landstingskornmimerna skall enligt för- slaget få skattekraftsgaranti med lägst 95 och högst 135% av medelskatteunderla- get. Procenttalen har bestämts efter sam- ma principer som för primärkommunerna men med särskilt hänsynstagande till för- utsättningarna att fylla huvuduppgiften att svara för sjukvården. I anslutning till änd- ringarna i procenttalen för skatteunder- lagsgarantin slopas den särskilda garantire- geln för landstingskommunerna, som inne- burit att de skall få minst lika mycket i skatteutjämningsbidrag, som de uppbar år 1965 i anslutning till höjningar av det kom- munala ortsavdraget.

Vårt förslag innebär att procenttalen för skatteunderlagsgarantin höjes till 100 i Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län. Samma förslag framlägges beträffande Kalmar län med hänsyn till dess säregna geografiska struktur. Av liknande skäl före- slås procenttalen för Västernorrlands län höjda till 115, Jämtlands och Västerbottens län till 125 och Norrbottens län till 135 %.

Reduceringsregeln, avfolkningsregeln och sommarstuguregeln skall inte gälla för landstingskommunerna. Däremot skall de kunna få extra bidrag och förhöjt procent- tal efter samma principer som primärkom- munerna.

I avbidan på en lösning av frågan om förhållandet mellan stat och kyrka före- slås att församlingarna under en övergångs- tid skall få skatteutjämningsbidrag med samma belopp som de erhåller för bi- dragsåret 1972 med en femprocentig årlig uppräkning.

För att mildra övergången för de borger- liga primärkommuner, som förlorar nuva- rande bidrag vid hög utdebitering eller får sänkt skattekraftsgaranti och för de lands- tingskommuner, som mister hittillsvarande bidrag enligt garantiregeln, föreslås en sär- skild övergångsregel av innebörd att sådan kommun första året skall minst få ett bi- drag som i pengar räknat motsvarar medel- talet av de tre sist förflutna årens regul- jära skatteutjämningsbidrag. Det garantera- de beloppet avtrappas med en femtedel var- je år och upphör således att utgå fr.o.m. sjätte året efter det nya systemets ikraftträ- dande.

Den omfördelning av skatteutjämnings- medlen som göres i förslaget innebär att skatteunderlagsgarantin för primärkommu- nerna med två undantag ej minskas. De bi- drag, som utgår till vissa landstingskom— muner på grund av garantiregeln, avvecklas under en femårig övergångsperiod, medan landstingskommunerna i övrigt tillförsäkras minst samma skatteunderlagsgaranti som nu. Församlingarnas skatteutjämningsbidrag blir i stort sett oförändrade. Till fördel- ning har vi haft de medel som inbesparas genom garantiregelns slopande, vidare de

medel som nu utgår såsom bidrag vid hög utdebitering minskade med vad som be- löper på den mildrade reduceringsregeln samt slutligen de medel som inte längre kommer att utgå som stimulansbidrag när kommunsammanläggningarna är färdiga den 1 januari 1974. Huvuddelen av dessa medel har fördelats på borgerliga primär— kommuner i form av förbättrad skatteun— derlagsgaranti. En betydande del går också till landstingskommunerna, vilka på detta sätt sammanlagt får mer än de förlorar genom garantiregelns slopande.

En icke obetydlig förskjutning kommer att ske till förmån för de nordligare delar- na av landet, sammanhängande framför allt med att bidraget vid hög utdebitering och bidragen för att stimulera till kommunsam- manläggningar försvinner och att medlen fördelas i form av ökad skatteunderlagsga- ranti till de kommuner som enligt förut re— dovisade principer har ett högre kostnads- läge eller av andra skäl bäst behöver dem. En riktpunkt för arbetet har enligt direk- tiven varit, att statens utgifter för skatte- utjämningen skulle med oförändrade förut- sättningar bli ungefär desamma som nu. Gjorda beräkningar visar, att merutgiften under dessa förutsättningar skulle bli 40— 60 milj. kr. om året.

Vi räknar med att det nya systemet skall kunna träda ikraft den 1 januari 1974.

Förslag till Lag om skatteutjämningsbidrag

Härigenom förordnas som följer.

I 5 Kommun och landstingskommun får skatteutjämningsbidrag av statsmedel enligt denna lag.

2 5 I lagen förstås med bidragsår: det kalenderår under vilket skatteutjämningsbidrag utgår, beräkningsår: kalenderåret före bidragsåret, skattekraft: antalet skattekronor och skatteören per invånare beräknat efter taxeringsnämnds beslut rörande beräkningsårets taxering till kom- munal inkomstskatt, med tillägg för bidragsunderlag enligt bestämmel- serna om skattebortfallsbidrag, samt antalet kyrkobokförda vid beräk— ningsårets ingång, medelskattekraft: skattekraften för hela riket.

3 & Skatteutjämningsbidrag utgår till kommun och landstingskommun, om skattekraften understiger den skattekraft som tillförsäkras enligt 4 &. Bidraget utgör tillskott av skatteunderlag enligt 4 & multiplicerat med utdebiteringssatsen för bidragsåret.

4 9” Tillskott av skatteunderlag utgöres av det antal skattekronor och skatteören, som måste tillföras för att skattekraften skall motsvara den andel av medelskattekraften som framgår av den vid lagen fogade för- teckningen. » Konungen får på ansökan höja den tillförsäkrade andelen av medel- skattekraften samt bestämma andel för kommun som ej upptagits i för- teckningen.

5 5 Om antalet kyrkobokförda invånare i en kommun vid ingången av något av de senaste fem åren före beräkningsåret varit större än vid detta års ingång beräknas det enligt 4 & tillförsäkrade skatteunderlaget på det högsta invånarantalet under perioden, minskat med en procent- enhet för varje år som förflutit fram till beräkningsåret, dock icke mer än till invånarantalet vid beräkningsårets början.

6 5 I kommuns skattekraft inräknas inte garantibelopp för fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 ä 2 mom. kommunalskatte- lagen (1928:370), om fysisk person är skattskyldig för fastigheten och denne inte erhållit avdrag vid inkomsttaxeringen enligt 25 5 3 mom. andra stycket samma lag.

7 5 Om i en kommun den sammanlagda utdebiteringen under mer än ett beräkningsår i följd med mer än en krona understigit medeltalet av de sammanlagda utdebiteringarna i hela riket, minskas från och med andra beräkningsåret den tillförsäkrade andelen av medelskattekraften med en procentenhet för varje fullt tiotal öre, varmed nämnda gräns underskrides. Har kommunen två år i följd uppnått samma gräns, minskas inte andelstalet från och med andra året. Under första året minskas andelstalet med samma antal procentenheter som nästföre- gående år. Den sammanlagda utdebiteringen är summan av utdebiteringssatserna inom kommunen för beräkningsåret till kommunal inkomstskatt. Medeltalet enligt första stycket beräknas på följande sätt. Inom varje kommun multipliceras sammanlagda utdebiteringen med antalet skatte- kronor och skatteören enligt taxeringsnämnds beslut om taxering till kommunal inkomstskatt året före beräkningsåret. Summan av dessa tal delas med sammanlagda antalet skattekronor och skatteören i hela riket. Omfattar kommun mer än en församling, skall vid beräkningen av den sammanlagda utdebiteringen medeltalet av utdebiteringssatserna för för- samlingsskatt inräknas i summan av utdebiteringssatserna. Vid beräk- ning av detta medeltal förfares i tillämpliga delar på sätt som angivits i föregående stycke.

8 55 Träder ändring beträffande indelning i kraft vid bidragsårets in- gång, beräknas tillskott av skatteunderlag på grundval av den indelning som gällde vid beräkningsårets ingång. Sammanlagda utdebiteringen be- räknas därvid på sätt som anges i 7 & fjärde stycket. Vid delning av kommun skall tillskottet fördelas i förhållande till kom- mundelarnas invånarantal vid beräkningsårets början.

9.6 Tillskott av skatteunderlag avrundas till närmast hela hundratal skattekronor, varvid 50 skattekronor avrundas uppåt.

IO 5 Länsstyrelsen fastställer tillskott av skatteunderlag samt tillställer mottagaren uppgift om tillskottets storlek senast den 10 september un- der beräkningsåret.

II 5 Skatteutjämningsbidrag skall upptagas bland inkomsterna i ut- gifts- och inkomststat för bidragsåret.

12 5 Konungen får efter ansökan bevilja extra skatteutjämningsbidrag. Ansökan inges till länsstyrelsen senast den 31 januari under beräknings- året.

13 55 Statistiska centralbyrån fastställer varje år senast den 1 juli medel- talet av de sammanlagda utdebiteringarna i hela riket och senast den 25 augusti medelskattekraften.

14 5 I fråga om utbetalning av skatteutjämningsbidrag under bidrags- året tillämpas bestämmelserna om utbetalning av allmän kommunal- skatt.

15 5 Finner länsstyrelse på grund av anmärkning eller eljest att av länsstyrelsen meddelat beslut enligt denna förordning blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, skall länsstyrelsen meddela beslut om rättelse.

16 så Talan mot statistiska centralbyråns och länsstyrelses beslut enligt denna förordning må föras av kommun. Talan föres hos Kungl. Maj:t genom besvär.

17 35 De ytterligare föreskrifter som fordras för tillämpning av denna lag meddelas av Konungen eller av myndighet, som Konungen be- stämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Lagens bestämmelser gäl- ler dock redan dessförinnan i fråga om åtgärder som fordras för till- lämpningen därefter. Genom lagen upphäves förordningen (1965z268) om skatteutjämnings— bidrag. Den upphävda förordningen skall alltjämt tillämpas i fråga om bi- dragsåret 1973 och tidigare år. Kommun och landstingskommun skall bidragsåret 1974 erhålla minst ett belopp som motsvarar medeltalet av sammanlagda beloppen av bi- drag vid brist på skattekraft och bidrag vid hög utdebitering för bi— dragsåren 1971—1973. Det sålunda garanterade bidragsbeloppet skall minskas med en femtedel ettvart av bidragsåren 1975—1979. Till församling, pastorat och annan kyrklig samfällighet, som har be— skattningsrätt, skall årligen utgå skatteutjämningsbidrag med det belopp som erhållits för bidragsåret 1972, ökat med fem procent för varje år som därefter förflutit. För bidragsåret 1974 beräknas tillskott av skatteunderlag efter den an- del av medelskattekraften som följer av 4 €.

Förteckning över den andel i procent av me- delskattekraften som tillförsäkras landstings- kommuner och kommuner.

Landslingskommun A nde! Stockholms län 95 Uppsala län 95 Södermanlands län 95 Östergötlands län 95 Jönköpings län 95 Kronobergs län 95 Kalmar län 100 Blekinge län 95 Kristianstads län 95 Malmöhus län 95 Hallands län 95 G öteborgs och Bohus län 95 Älvsborgs län 95 Skaraborgs län 95 Värmlands län 100 Örebro län 95 Västmanlands län 95 Kopparbergs län 100 Gävleborgs län 100 Västernorrlands län 1 15 Jämtlands län 125 Västerbottens län 125 Norrbottens län 135 Kommun

i Stockholms län

Botkyrka 95 Ekerö 90 Gustavsberg 95 Haninge 95 Norrtälje 95 Nynäshamn 90 Sigtuna 90 Södertälje 95 Tyresö 95 Upplands-Bro 95 Upplands-Väsby 90 Vallentuna 90 Vaxholm / Österåker 95

i Uppsala län Enköping 90 Nordostblocket 95 Tierp 95 Uppsala 95 Älvkarleby 95

i Södermanlands län Eskilstuna 95 Flen 95 Katrineholm 95 Nyköping 95 Oxelösund 90 Strängnäs 90 Vingåker 95 i östergötlands län Boxholm 95 Finspång 95 Kisa 95

Linköping Mjölby Motala Norrköping Söderköping Valdemarsvik Ydre Åtvidaberg Ödeshög

i Jönköpings län Aneby Eksjö Gislaved Gnosjö Hyltebruk Jönköping Nässjö Sävsjö Tranås Vaggeryd Vetlanda Värnamo

i Kronobergs län Alvesta Lessebo Ljungby Markaryd Tingsryd Uppvidinge Växjö Älmhult

i Kalmar län Borgholm Emmaboda Hultsfred Högsby Kalmar Mönsterås Mörbylånga Nybro Oskarshamn Torsås Vimmerby Västervik

i Gotlands län Gotland

i Blekinge län Karlshamn Karlskrona Olofström Ronneby Sölvesborg

i Kristianstads län Broby Bromölla Båstad Hässleholm Klippan Kristianstad

Osby Perstorp Simrishamn

95 95 90 90

95 95 95 95 95 95 95

95 . .95 95 90

95 95

100 95 95 95 95 95 100 95 95 95 95 95

115

90 95 90 90 90

90 90 90 90 90 90 90 90 90

Tomelilla Åstorp Ängelholm Örkelljunga

i Malmöhus län Bjuv Eslöv Helsingborg Höganäs Hörby Höör Kävlinge Landskrona Lomma Sjöbo Skurup Svalöv Trelleborg Vellinge Ystad

i Hallands län

Falkenberg Halmstad Kungsbacka Laholm Varberg

i Göteborgs och Bohus län Gravarne Härryda Kungälv Lysekil Munkedal Mölndal Orust Partille Stenungsund Strömstad Tanum Tjörn Uddevalla Öckerö

i Älvsborgs län Alingsås Bengtsfors Borås Färgelanda Herrljunga Lerum Lilla Edet Mark Mellerud Surte Svenljunga Tranemo Trollhättan Ulricehamn Vårgårda Vänersborg Åmål

i Skaraborgs län Falköping Grästorp Gullspång

90 90 90 90

90 90 90 90 90

90 90 90 90 90

90 90

Götene Habo Hjo Karlsborg Lidköping Mariestad Skara Skövde Tibro Tidaholm Töreboda Vara

i Värmlands län Arvika Eda

Filipstad Finnskoga-Dalby Forshaga Grums Hagfors Hammarö Karlstad

Kil Kristinehamn Kyrkheden Munkfors Storfors Sunne Säffle

Torsby Årjäng

i Örebro län Askersund Degerfors Hallsberg Hällefors Karlskoga Kumla Laxå Lindesberg Ljusnarsberg Nora Örebro

i Västmanlands län Arboga Fagersta Hallstahammar Heby

Kungsör Köping Norberg

Sala Skinnskatteberg Surahammar Västerås

i Kopparbergs län Avesta Borlänge Falun

Gagnef Hedemora Leksand Ludvika Malung

8888888

Mora Orsa Rättvik Smedjebacken Säter Vansbro Älvdalen

i Gävleborgs län Bergsjö Bollnäs Gävle Hofors Hudiksvall Ljusdal Ockelbo Ovanåker Sandviken Söderhamn

i Västernorrlands län

Härnösand Kramfors Sollefteå Sundsvall Timrå Ånge Örnsköldsvik

i Jämtlands län

Berg Bräcke Hammarstrand Järpen Krokom Strömsund Sveg Östersund

i Västerbottens län

Lycksele Nordmaling Norsjö Robertsfors Skellefteå Sorsele Storuman Umeå Vilhelmina Vindeln Vännäs Åsele

i Norrbottens län Arjeplog Arvidsjaur Boden Gällivare Haparanda Jokkmokk Kalix Kiruna Luleå Pajala Piteå Älvsbyn Överkalix övertorneå

110 110

95 95 110 110 100 110

95 110

110 110 120 110 110 115 110

120 120 120 120 120 125 120 115

130 115 125 1.15 l'15 130 130 110 130 120 120 130

130 130 130 130 130 130 125 130 120 1.30 120 130 130 130

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965 :269) med särskilda

bestämmelser om kommuns och annan menighets

utdebitering av skatt

Härigenom förordnas, att lagen ( 1965:269 ) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nu varande lydelse

Kommuns och annan menighets utdebite- ring av skatt skall bestämmas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som vid närmast föregående års taxering påförts de skattskyldiga, med tillägg av det antal skattekronor, som staten skall tillskju- ta enligt förordningen ( 1965:268 ) om skat- teutjämningsbidrag och av bidragsunderlag enligt bestämmelserna om skattebortfallsbi- drag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

1 Senaste lydelse 1972zl42.

Föreslagen lydelse

Kommuns och annan menighets utdebite- ring av skatt skall bestämmas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som vid närmast föregående års taxering påförts de skattskyldiga, med tillägg av det antal skattekronor, som staten skall till- skjuta enligt lagen ( 1973:00 ) om skatteut- jämningsbidrag och av bidragsunderlag en- ligt bestämmelserna om skattebortfallsbi- drag.

Inledning

Olikheterna i de kommunala utdebiteringar- na och skillnaderna i den kommunala stan- darden har sedan länge uppmärksammats av statsmakterna. Åtskilliga förslag att kom- ma till rätta med härav föranledda problem har sett dagen, och vissa åtgärder, främst för att lätta skattetrycket i specith utsatta kommuner, har vidtagits.

Först år 1965 har emellertid genomförts en allmän skatteutjämningsreform med hu- vudsyfte att utjämna de stora skillnaderna i utdebitering och standard kommunerna emellan. Det då beslutade skatteutjämnings- systemet har varit i kraft sedan år 1966. Kostnaderna, som nämnda år uppgick till 1052 milj. kr., har för år 1971 stigit till 1814 milj. kr. Systemet innebär att staten utbetalar skatteutjämningsbidrag till kom- munerna enligt i huvudsak följande riktlin- jer.

Bidrag utgår i tre former, nämligen ]. skatteutjämningsbidrag vid brist på skat-

tekraft . skatteutjämningsbidrag vid hög utdebite-

ring 3. extra skatteutjämningsbidrag.

Genom bidraget vid brist på skattekraft garanterar staten att kommunen skall för- foga över viss procent av medelskattekraften i riket. Denna garanti utgör för större delen av landet 90 % (skattekraftsområde 1), för Hälsingland, vissa skogskommuner i Värm- land och Dalarna, hela Västernorrlands län, Jämtlands län och Västerbottens län med lx)

undantag för lapplandsdelen 110 % (skatte— kraftsområde 2) samt för landskapen Norr- botten och Lappland 125 % (skattekrafts- område 3). Garantin minskas något enligt den s. k. reduceringsregeln, om en kommuns utdebitering underskrider medelutdebitering- en i riket (utdebiteringsgränsen).

Bidraget vid hög utdebitering utgår enligt en stigande skala, när utdebiteringen i en kommun överstiger utdebiteringsgränsen.

Extra bidrag utgår efter behovsprövning i särskilda fall och har företrädesvis använts för att kompensera avfolkningskommuner samt kommuner med särskilt stora skol- skjutskostnader. Extra bidrag har också an- vänts övergångsvis för att stimulera till kom- munsammanläggningar.

De två första bidragen beräknas enligt ge- nerella regler och beslutas av länsstyrelsen. Det tredje bidraget beviljas av Kungl. Maj:t.

Ett mycket stort antal kommuner uppbär skatteutjämningsbidrag. Av landets 464 bor- gerliga primärkommuner får är 1972 413 skatteutjämningsbidrag i en eller flera for- mer. Bidrag utgår också under nämnda år till samtliga landstingskommuner.

Det gällande systemets effektivitet i fråga om skatteutjämning och standardutjämning belyses bl. a. av att i genomsnitt för hela landet skatteutjämningsbidragen år 1971 motsvarande 2 kr. 16 öre per skattekrona, under det att sammanlagda medelutdebite- ringen utgjorde 22 kr. 54 öre. Högsta läns- genomsnittet i fråga om bidrag har Jämt-

lands län med 10 kr. 77 öre per skattekrona. Detta innebär, att år 1971 skulle i detta län medelutdebiteringen utan bidrag ha uppgått till 34 kr. 54 öre i stället för 23 kr. 77 öre.

Systemets skatteutjämnande verkan bely- ses också av den ringa skillnad i medelutde— bitering som år 1971 förelåg mellan skatte- kraftsområdena l, 2 och 3. För respektive område gällde 22 kr. 48 öre, 22 kr. 96 öre och 23 kr. 1 öre, att jämföras med riksme- deltalet 22 kr. 54 öre.

Även om vissa skillnader kvarstår i fråga om utdebiteringen har sålunda nuvarande system haft en betydande skatteutjämnande effekt kommunerna emellan. Befolkningen i kommuner med en total kommunal utdebi— tering över 21 kr. och upp till 25 kr., dvs. ett intervall om 4 kr. närmast kring medel- utdebiteringen i riket, motsvarar 91 % av landets befolkning.

Sedan 1969 års riksdag (jfr SU 196936) hemställt om en parlamentarisk utredning för att se över skatteutjämningssystemet och att i samband därmed i erforderlig utsträck- ning ta upp frågor om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun, erhöll vi vårt upp- drag på våren 1970. Våra direktiv innefattas i ett anförande till statsrådsprotokollet den 24 april 1970 av chefen för finansdeparte- mentet, statsrådet Sträng.

I direktiven framhålls, att översynen bör som målsättning ha att med bevarande av det nuvarande systemets principiella upp- byggnad innefattande enkelhet och lätt- tillämplighet uppnå en bättre och rätt- visare utjämning av det kommunala skatte- trycket i olika delar av landet. Det under- stryks, att en av de betydelsefullaste bestäm— melserna i systemet är indelningen i skatte- kraftsområden och de därav betingade skattekraftsgränserna. Det är därför viktigt att dessa skattekraftsgränser på ett så riktigt sätt som möjligt återspeglar det kommunal— ekonomiska kostnadsläget i olika delar av landet.

I direktiven togs också upp frågan om en fast, i kronor och ören bestämd utdebi- teringsgräns. Utredningen borde undersöka konsekvenserna av en sådan fast gräns men även andra sätt att bestämma utdebiterings-

gränsen.

Departementschefen påpekade vidare då det gäller bidraget vid brist på skattekraft, att utdebiteringsgränsen utgör en faktor i den s.k. reduceringsregeln. Genom denna regel minskas det tillskjutna skatteunderlaget och därmed bidraget för landskommun, kö— ping eller stad som har en sammanlagd ut- debitering understigande utdebiteringsgrän- sen. Utredningen borde, enligt direktiven, undersöka den gällande reduceringsregelns effekt och framlägga det förslag som detta kunde föranleda.

Bidragets storlek vid brist på skattekraft bestäms av invånarantalet i kommunen. Om betydelsen härav för avfolkningskommuner- na anförde departementschefen följande.

Det torde säkerligen vara förenat med pro- blem att minska den kommunala verksamheten i takt med de sjunkande inkomsterna på ett sådant sätt att den kommunala standarden för de kvarboende kommunmedlemmarna inte samtidigt sänks. Visserligen innebär det nuva- rande systemet att skatteutjämningsbidragen ökar med stigande utdebitering, och som jag tidigare nämnde beaktas befolkningsminskning- en vid tilldelningen av extra bidrag. Det är dock inte säkert att detta är tillräckligt för att skapa rättvisa genom skatteutjämningssystemet. Det är därför angeläget att undersöka hur sy- stemet fungerat för avfolkningskommunerna. Vid översynen bör detta beaktas och utredning- en bör överväga huruvida en rimlig bidrags- givning till avfolkningskommunerna kan lösas på ett riktigare sätt inom ramen för de två generella bidragsformerna.

I direktiven berördes också den betydelse kommunens egen utdebitering har för bi- dragets storlek. För de båda generella bi— dragsformerna gäller nämligen, att ju högre en kommuns egen utdebitering bestäms, desto större blir det bidrag kommunen får. 1 direktiven framhölls att utredningen borde försöka bedöma i vad mån skatteutjämnings- systcmets konstruktion i denna del i någon omfattning kan ha medverkat till en onödigt kraftig kommunal utgiftsexpansion. Det på— pekades också i direktiven, att bidrag på grund av hög utdebitering kan utgå till en kommun oavsett hur god skattekraften i kommunen är. Utredningen borde därför un-

dersöka om det finns anledning att vid denna bidragsform reducera bidragen i kommuner med gott skatteunderlag. Dock bör sådan reducering endast komma i fråga i de fall där skattekraften väsentligt överstiger den som garanteras inom det område kommunen finns. Om kommunens egen utdebitering som fördelningsfaktor framhöll departe- mentschefen vidare i direktiven följande.

Jag vill emellertid också framhålla, att det förhållandet att kommunens egen utdebitering utgör en fördelningsfaktor såtillvida innebär en fördel att kommuner med dåligt skatteunderlag därigenom ges möjlighet att närma sin standard till den standard som kommuner med bättre skatteunderlag kan hålla. Det är möjligt att man med hänsyn till sådana fördelar med sy- stemet bör acceptera de nackdelar som enligt vad jag ovan antytt kan finnas. Vad som där- emot icke kan accepteras är de fall där staten med skatteutjämningsbidrag får vara med och betala utgifter, som kommunen tar på sig och som avser ändamål utanför den kommunala kompetensen.

I sammanhanget erinrade departements- chefen om de svårigheter som föreligger att inom ramen för de generella bidragen skapa regler för en korrigering för utgifter som avser ändamål utanför den kommunala kom- petensen. Vi skall enligt direktiven, om vi finner en acceptabel lösning, föreslå efter vilka grunder och vilka former korrigering bör ske.

Det erinrades i direktiven om att de extra bidragen framför allt tilldelas skattetyngda kommuner med stora skolskjutskostnader och sådana kommuner med stark befolk- ningsminskning. Vi skall enligt direktiven undersöka om det är befogat att även i fortsättningen låta bidragsgivningen i så hög grad som hittills styras av nämnda faktorer eller om andra förhållanden skall tillmätas större betydelse eller eventuellt en friare prövning av ansökningarna kan vara bättre ägnad att främja skatteutjämningssystemets syfte.

Genom skattereformen har avdragsrätten för kommunalskatt vid den statliga inkomst- taxeringen slopats. Det är dock endast vissa inkomsttagare i kommuner med särskilt hög kommunalskatt som inte blivit helt kompen-

serade för förlusten av den skatteutjämnande effekten av kommunalskatteavdraget. Vi skall undersöka om det inom skatteutjäm- ningssystemets ram finns anledning att kom- pensera invånarna i de här avsedda kom- munerna.

Slutligen togs i direktiven upp frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och kom- mun. Härom yttrade departementschefen.

När frågan om skatteutjämningssystemet tas upp aktualiseras ofta ett annat spörsmål, som anses ha samband därmed, nämligen kostnads- fördelningen mellan stat och kommun. Den sistnämnda frågan hänger intimt samman med uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan stat och kommun. Dessa frågor skall behandlas i en särskild av chefen för civildepartementet tillsatt beredning. I avvaktan på en lösning härav bör frågan om kostnadsfördelning mellan stat och kommun inte upptas till prövning. Jag förordar att utredningsuppdraget begränsas till att avse en översyn av skatteutjämningssyste- met.

Departementschefen yttrade vidare.

Med detta ställningstagande i fråga om ut- redning av kostnadsfördelningen mellan stat och kommun har jag också angett den kost— nadsmässiga ramen för översynen av skatte- utjämningssystemet. Det är alltså inte me- ningen att översynen skall leda till någon om- fördelning av kostnadsansvaret mellan stat och kommun. Det är dock inte realistiskt att låsa fast utredningen vid en helt oförändrad kost- nadsram. ] ag har i det föregående nämnt några möjligheter till skärpning av reduceringsregeln vid bidrag vid brist på skattekraft. Vad en sådan skärpning och andra åtgärder kan ge i inbe- sparingar finns inte möjlighet att uppskatta. Det är inte heller möjligt att nu bedöma vad en revision av gränserna för skattekraftsområ- dena kan komma att kosta. Detsamma gäller de kompensationer som i vissa fall kan behövas för att motverka förlusten av den skatteutjäm- nande effekten av kommunalskatteavdraget. Som en ytterligare osäkerhetsfaktor tillkommer effekterna av kommunsammanläggningarna som inte heller nu kan uppskattas. Riktmärket för översynen bör emellertid vara en i huvudsak oförändrad kostnadsram.

I prop. 197l:84 har förutsatts att vi i vårt arbete beaktar den där behandlade änd- ringen i utbetalningen av kommunalskatt, som innebär att förskottsutbetalningarna ba-

seras på ett skatteunderlag, som räknats upp i förhållande till en konstaterad ökning i kommunens invånarantal.

Vårt arbete igångsattes hösten 1970 med bl. a. statistiska undersökningar för att kart- lägga de kommunalekonomiska förhållande- na i olika delar av riket.

Revisionen har vidare funnit det befogat att göra särskild undersökning av hur ar- betsmarknads- och regionalpolitiken påver- kar den kommunala verksamhetens omfatt- ning. I samband härmed har revisionens sek- reterare besökt såväl arbetsmarknadsstyrel- sen som länsarbetsnämnderna i Luleå och Östersund.

I syfte att skaffa sig ytterligare infor- mation om kommunerna har revisionen haft överläggningar med representanter för Sven- ska kommunförbundet och Svenska lands— tingsförbundet. Studieresor har företagits av revisionen till Gotlands, Blekinge, Norrbot— tens, Jämtlands och Kopparbergs län, var- jämte två av revisionens experter besökt Öckerö kommun. I samband med analysen av den kommunalekonomiska utvecklingen i femton kommuner, som redovisas i kapitel 8, intervjuades företrädare för kommuner- na i fråga. I Stockholm har revisionen sam- manträffat med representanter för Norrkö- pings kommun, Örebro kommun, Tyresö kommun, Ölandskommunerna samt lands- tinget i Gävleborgs län. Informella kontak- ter har därutöver förekommit med förtro- endemän och tjänstemän i några kommu- ner. Vi har också tagit kontakt med den ar- betsgrupp inom inrikesdepartementet som ut- formar förslag till regionalpolitiskt hand- lingsprogram för hela riket. Materialet rö- rande förhållandena i kommunerna var dock ej så långt framtaget att vi kunde ta del av det.

I kapitel 7 redovisas en av revisionen i samråd med kommunförbundet utförd en- kätundersökning rörande det kommunala serviceutbudet. Enkäten som omfattade ca 120 frågor, utsändes den 1 mars 1971 till 110 kommuner.

Vi har avgivit remissyttrande över en inom utbildningsdepartementet upprättad

diskussionspromemoria ”Statligt driftbidrag till skolväsendet” (U 1971:3). Ett antal skri- velser har överlämnats eller riktats till oss. De har anmälts i vederbörligt sammanhang, och däri anförda synpunkter har behand- lats i samband med de frågor till vilka de hänför sig.

2. Historik

2.1 Allmänt

I sitt år 1964 avlämnade betänkande med förslag till nytt skatteutjämningssystem (SOU 1964:19) har skatteutjämningskom- mitten lämnat en utförlig redogörelse för skatteutjämningsfrågans behandling fram till år 1963. Här skall därför endast lämnas en kortfattad översikt av de försök att lösa skatteutjämningsfrågan som gjorts före skatzeutjämningskommitténs tillkomst. Där- efter kommer en mera utförlig redogörelse för skatteutjämningskommitténs arbete och vad som senare förevarit.

En historisk återblick beträffande de spe- ciella statsbidragen lämnas i kapitel 5, var- för redogörelsen här i huvudsak begränsas till allmänt skatteutjämnande åtgärder.

2.2. Skatteutiämningsfrågans behandling fram rill kommunalskatteberedningen

Första gången riksdagen beviljade statsun— derstöd åt skattetyngda kommuner var år 1917. Bidraget skulle utgå enligt en i för- hållande till skattetrycket stigande skala.

I propositionen nr 191 till 1920 års riks- dag framlades förslag till en kommunal pro- gressivskatt. Skatten motiverades med att — vid sidan av den existerande kommunalskat- ten som i huvudsak var anordnad som en beskattning efter intresse borde finnas en skatt efter förmåga, utgående efter en pro—

gressiv skatteskala. Riksdagen antog försla— get med vissa ändringar, och en förordning utfärdades om kommunal progressivskatt för åren 1921—1924.

År 1927 tillkom, efter riksdagsbeslut, dels en förordning (1927z462) angående under- stöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner och dels en kun- görelse (19281366) angående utbetalande av understöd av skatteutjämningsmedel åt syn- nerligt skattetyngda kommuner.

Den dittillsvarande kommunala progres- sivskatten utbyttes, enligt beslut av 1928 års riksdag, mot två fristående men efter enahanda grunder utgående progressivskat- ter. Den ena av dessa, den kommunala progressivskatten, var en kommunal skatt avsedd att bidra till täckning av kommuner— nas skattebehov. Den andra, utjämnings- skatten, var en statlig skatt som skulle an— vändas för utjämning av skattetrycket olika kommuner och menigheter emellan. Vid be- handlingen av kommunalskattefrågan vid detta års riksdag beslöts vidare att införa en kommunal inkomstskatt för gemensamt kommunalt ändamål. Därjämte infördes en skatt på lotterivinster, som till hälften skulle användas till utjämning av skattetrycket olika kommuner eller menigheter emellan.

1929 års skatteutjämningsberedning fram- höll i sitt principbetänkande ( SOU 1933:4 ) att det bästa uttrycket för en kommuns skattekraft var antalet skattekronor, ställt i relation till folkmängden, och att den vä-

sentliga orsaken till ojämnheter i det kom— munala skattetrycket var skatteunderlagets växlande styrka. Det syntes enligt bered- ningen endast finnas två huvudvägar att välja mellan, om man ville komma tillrätta med orsaken till ojämnheterna i det kom— munala skattetrycket. Den ena var, att de kommunala förvaltningsbestyren eller utgif- terna övertogs av större förvaltningsenheter, den andra att riksdagen i större utsträck- ning än förut anvisade medel till hårt skatte— tyngda kommuner. Beredningen ansåg det därför nödvändigt, att statsmakterna med- delade bindande föreskrifter om samman- slagning till större utdebiteringsenheter. Den föreslog också, att vissa utgifter bl. a. för fattigvård och skolväsen skulle överflyt- tas till staten. Förslaget föranledde inte nå— gon åtgärd från statsmakternas sida.

I proposition till 1938 års riksdag (nr 258) föreslogs, att den kommunala progres- sivskatten och utjämningsskatten skulle borttas. Anledningen härtill var, att pro— gressivskatten märkbart ökat ojämnheten i det kommunala skattetrycket. Den hade så— lunda haft ringa eller ingen betydelse i de flesta av de mera skattetyngda kommunerna men hållit utdebiteringen låg i kommuner med starkt skatteunderlag. Förslaget vann riksdagens bifall.

2.3. Kommunalskatteberedningen

Kommunalskatteberedningen uttalade i sitt betänkande (SOU 1943:43) bl. a., att gränsen mellan statliga och kommunala uppgifter inte var skarp och ej heller kunde anses oför- änderlig, den växlade från tid till annan. Målet för skatteutjämningen ansåg bered- ningen vara att åstadkomma ett system, en— ligt vilket skattesatserna i skilda kommuner kunde nedbringas i ett förhållande till var- andra som kunde anses rättvist och skäligt. Detta innebar dock ej, att de kommunala utdebiteringarna borde göras lika i alla kom- muner. I en kommun med högre kommunal standard än den i andra kommuner van- ligen förekommande fick det nämligen anses riktigt att även utdebiteringen var högre än

den för andra kommuner genomsnittliga. Med ledning av detta resonemang gjorde beredningen en principiell begränsning av skatteutjämningens mål. De skatteutjämnan- de åtgärderna borde enligt beredningen åstadkomma, att höga kommunala skatte— tryck, som förorsakas av sådana faktorer som stora avstånd, ogynnsamma naturför- hållanden och ringa tillgång på skatteunder- lag, nedbringades till en nivå som skäligen kunde anses svara mot den kommunala standard kommunmedlemmarna åtnjöt.

Beredningen ville inte inskränka kommua nens rätt att själv bedöma vilka förmåner den önskade bereda sina medlemmar men ansåg att statsbidrag skulle utgå endast till kostnad för verksamhet som kunde beteck- nas som statlig. Den del av dessa kostnader som föll på kommunerna borde belasta dem lika hårt. Skatteunderlaget utgjorde en lämp- lig grund för differentiering av statsbidrag med angivet syfte. Kommunerna borde få sådana varierande bidrag att deras utdebi- tering för samma utgiftspost per invånare blev lika hög. Kommunalskatteberedningens förslag föranledde icke någon proposition till riksdagen.

2.4. Skattelindringsutredm'ngen

År 1950 framlade skattelindringsutredning— en, som hade till uppgift att verkställa en översyn av grunderna för skatteutjämnings— understöd åt synnerligt skattetyngda kom— muner, sitt betänkande (stencilerat). Utred- ningen framhöll, att skattelindringsbidragen skulle med hänsyn till rättvisans och billig- hetens krav lindra skattetrycket för skatte- tyngda kommuner och därigenom minska sådana ojämnheter i det kommunala skatte— trycket som trots olika åtgärder i utjämnan- de syfte kvarstod för i ekonomiskt hänseen- de ogynnsamt ställda kommuner. Skattelind- ringsbidragen skulle motväga verkningarna av bristen på skatteunderlag.

Enligt utredningens förslag skulle ordi- narie bidrag utgå endast till sådana skatte- tyngda kommuner, vilkas skatteunderlag per invånare understeg ett visst för varje år

fastställt procenttal, gränsunderlaget. Bristen på skatteunderlag, dvs. det antal skattekro— nor varmed kommunens eget skatteunder- lag understiger gränsunderlaget, bestämde bidragsprocentens storlek. Gränsunderlaget skulle vara rörligt i förhållande till medel- skatteunderlaget för landskommunerna och ligga viss procent under detta. För kommu— ner i Norrbottens län och för andra kommu- ner som Kungl. Maj:t fann skäligen böra jämställas med dem skulle gränsunderlaget motsvara 80 % av medelskatteunderlaget, för övriga kommuner 75 %. Gränsen mellan skattetyngda och andra kommuner sattes vid en sammanlagd kommunal utdebitering av 11 kr. Bidragsprocenten skulle stå i ett visst förhållande till den andel som kommunens brist på skatteunderlag utgjorde av gräns- underlaget. För att icke äventyra kommu- nernas intresse av sparsamhet föreslog ut- redningen att bidragsprocenten icke i något fall skulle få överstiga 80 %.

Departementschefen godtog utredningens allmänna uppläggning av skattelindringssy- stemet. Sedan 1951 års riksdag antagit hans förslag, utfärdades förordningen den 18 maj 1951 angående bidrag till skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner (1951: 278). Förordningen ändrades sedermera ( 1962:168 ).

2.5. Allmänna statsbidragsutredningen

Allmänna statsbidragsutredningen, som av— lämnade ett principbetänkande år 1952 ( SOU 1952:4 ), ansåg det varken motiverat eller ens möjligt att uppdra en gränslinje mellan principiellt statliga och principiellt kommunala arbetsuppgifter. De arbetsupp- gifter som anförtrotts de kommunala orga- nen var därför att anse som kommunala uppgifter, oberoende av om statens intresse av uppgifternas fullgörande var större eller mindre. Enligt utredningen kunde tre hu- vudmotiv för bidragsgivningen konstrueras.

1. Den skattetekniska grunden. Det kun- de anses naturligt att statsbidrag till viss del täckte de kommunala utgifterna så att kom- munalskatten i allmänhet ej kom att över-

stiga en såsom rimlig ansedd utdebiterings- gräns. Detta syntes enligt utredningen så mycket mera påkallat som kommunalskatten var proportionell, medan statsskatten var progressiv.

2. Skatteutjämningsgrunden. Genom lag- stiftning av olika slag eftersträvade staten att tillförsäkra medborgarna någorlunda lik- värdiga förmåner oberoende av kommuntill- hörighet. Därav följde att det blev ett stat- ligt intresse att verka också för en skälig utjämning av skattetrycket olika kommuner emellan.

3. Stimulansgrunden. Genom denna stats— bidragsgrund uppmuntrades kommunerna att bedriva viss verksamhet som de eljest icke skulle påta sig. Full skatteutjämning skulle enligt utred- ningen endast erhållas om statsbidragssyste- met utvidgades till att omfatta inte bara sär- skild av kommunen bedriven verksamhet utan alla verksamhetsgrenar. Skatteutjäm- ningssyftet kunde således enligt utredningens mening icke tillgodoses tillräckligt med en rad speciella statsbidrag. Utredningen fann, att grunderna för ett allmänt statsbidrag borde utformas så, att ett i belopp bestämt totalbidrag fördelades mellan kommunerna efter storleken av dels antalet skattekronor per invånare och dels en utgiftsfaktor. Utgiftsfaktom borde, om syftet var att helt upphäva verkan på skatte- trycket av de varierande utgifterna i olika kommuner, bestämmas så, att den i princip icke kunde påverkas av kommunernas åt— gärder. Utredningen framlade med dessa utgångs- punkter två alternativa metoder för ett med hänsyn till skattetrycket differentierat all- mänt statsbidrag. Enligt den ena, alternativ A, skulle som grund för utgiftsfaktorn tas de för varje kommun bestämda normala ut- gifterna, varjämte storleken av de faktiska utgifterna i viss mån skulle beaktas. Enligt den andra, alternativ B, skulle som grund för utgiftsfaktorn tas de faktiska utgifterna per invånare med viss reduktion.

Utredningen föreslog vidare, att speciella statsbidrag, som ej i huvudsak hade stimu— lanskaraktär, skulle ersättas av det föreslag-

na allmänna skatteutjämnande statsbidraget.

Allmänna statsbidragsutredningens betän- kande föranledde icke någon Kungl. Maj:ts proposition. År 1953 uppdrog Kungl. Maj:t åt allmänna statsbidragsutredningen att verkställa en överbearbetning av det i utred— ningens principbetänkande framlagda för- slaget angående rationalisering av de statliga driftbidragen till primärkommunema. I ett år 1956 avlämnat betänkande om förenklad statsbidragsgivning (SOU 1956:8) föreslog utredningen förenklingsåtgärder beträffande 38 speciella driftbidrag till kommunerna.

På grundval av allmänna statsbidragsut- redningens nämnda förslag genomfördes en statsbidragsreform vid 1957 års riksdag.

2.6 Ortsavdragsre formerna m.m.

1956 års kommunalskatterevision föreslog i sitt betänkande ( SOU 1956:41 ) höjda kom— munala ortsavdrag. På grundval av betän- kandet beslöts en ortsavdragsreform vid 1957 års riksdag. Reformen var ett led i en allmän skattesänkning med tyngdpunkten förlagd till de lägre inkomstskikten. Därvid framhölls, att den avsedda effekten till vä- entlig del skulle gå förlorad, om skatte- underlagsbortfallet i kommunerna till följd av de höjda ortsavdragen skulle medföra mera betydande höjningar av den kommu- nala utdebiteringen. Därför beslöts, att sta- ten skulle lämna kommunerna ersättning för bortfallet av skatteunderlag. Bestämmel- serna härom intogs i en särskild kungörelse ( 1957:205 ) och avsåg bidragsgivning för åren 1958—1965.

Sedan en ny ortsavdragsreform beslutats år 1961, föreskrevs i kungörelsen (1962: 140) angående skatteersättning i anledning av 1961 års ortsavdragsreform, att full kom- pensation skulle utgå till kommunerna för det bortfall av skatteunderlag som denna ortsavdragsreform medförde. Ersättningen skulle utgå t. o. m. år 1965. Reglerna byggde på samma principer som 1957 års kungö- relse.

Skatteutjämningskommittén, som påbör- jade sitt arbete år 1958, överlämnade i sep—

tember 1961 förslag (stencilerat) om ändra- de grunder för bidrag till skattetyngda kom- muner. Förslaget innebar, att gränsunderla- get skulle knytas till medelskattekraften i ri— kets samtliga kommuner enligt det löpande årets taxering i stället för som då var fallet till medelskattekraften i rikets landskom- muner och till taxeringen året före taxerings- året. Ökad bidragsgivning skulle åstadkom- mas genom höjning av gränsunderlagen. Kommittén föreslog tre gränsunderlagsom- råden i stället för dåvarande två. Gränsun- derlaget i procent av medelskattekraften skulle utgöra 75, 65 respektive 55. Bidrags- procenten maximeras till 90.

I propositionen (1962:111) biträdde de— partementschefen kommitténs förslag, varvid dock procentsatsen för gränsunderlaget i frå- ga om de båda norrlandsområdena höjdes med 5 enheter till 70 respektive 80. Författ- ningsförslaget antogs av 1962 års riksdag och en författning (1962:168) i ämnet ut— färdades.

2.7 1965 års lagstiftning

2.7.1. Skatteutjämningskommitténs förslag

Skatteutjämningskommittén anförde i sitt be— tänkande ( SOU 1964:19 ) bl. a. följande all- männa synpunkter.

Man pekade på olika metoder att komma tillrätta med orsakerna till ekonomiska olik- heter mellan kommunerna. Ett sätt att råda bot på de svårigheter, vilka framför allt många av de mindre bärkraftiga kommuner- na befinner sig i, var den av riksdagen be- slutade nya kommunindelningen ( prop. 1961:180 , KU 1962:1, rskr 64). Ett annat sätt att lätta bördorna för kommuner med svagt skatteunderlag har ansetts vara att överflytta huvudmannaskapet för mera kost— nadskrävande förvaltningsuppgifter till landstingskommunerna eller staten. En lämplig differentiering av näringslivet och en spridning av företagsamheten borde vi- dare tillmätas stor betydelse för möjligheter- na att komma tillrätta med glesbygdernas problem.

Kommittén erinrade också om andra möjligheter att utjämna de ekonomiska olik- heterna mellan kommunerna, t. ex. att ändra reglerna för beskattningsföremålens fördel- ning mellan kommunerna så att kommuner med sämre ekonomi skulle gynnas och att utvidga beskattningen för gemensamt kom- munalt ändamål. Dessa båda vägar ledde emellertid enligt kommittén inte till en lös- ning av skatteutjämningsproblemet. Verk- ningama av åtgärderna var nämligen enligt undersökningar som kommittén utfört från skatteutjämningssynpunkt ovissa eller bety- delselösa.

Kommittén undersökte bl. a. vad som kunde vinnas genom att ändra grunderna för de skatteunderlagsgraderade statsbidra- gen och kommunbidragen. Kommittén kon- staterade dock, att ett hänsynstagande till skatteutjämningsfrågan vid utformningen av de speciella statsbidragen skulle försvåra möjligheterna att tillgodose kravet på enkel— het i bidragsgivningen. Det avgörande skälet mot att i första hand söka lösa skatteutjäm- ningsproblemet genom ändring av grunderna för de skatteunderlagsgraderade statsbidra— gen var emellertid, att dylika åtgärder inte kunde antas vara tillfyllest. Med dåvarande statsbidragssystem begränsades nämligen skatteutjämningen till det skattetryck som föranleddes av den speciella statsunderstöd- da verksamheten. De grenar av den kommu- nala verksamheten som föll utanför stats- bidragssektorn kunde alltjämt föranleda starkt varierande skattetryck i kommunerna. Därför måste statsbidragsgivningen, om skattetrycket skulle kunna utjämnas också i denna del, i princip utvidgas till att om- fatta alla kommunala verksamhetsgrenar.

Kommittén ansåg därför, att arbetet på att lösa skatteutjämningsproblemet i första hand borde inriktas på att söka skapa ett all- mänt statsbidrag med skatteutjämnande syf- te.

Kommittén fann att ett allmänt skatte- utjämnande bidragssystem inte kunde åsyfta en total utjämning av kommunernas utde- biteringssatser. En så långtgående utjämning låter sig inte förena med reell kommunal självstyrelse. Skillnader i den kommunala

verksamheten, som är att tillskriva kommun- medlemmarnas olika krav på insatser, måste i den kommunala självstyrelsens intresse ac- cepteras. Mot en total utjämning av utde- biteringsskillnaderna talade också det för- hållandet, att om staten till mycket stor del svarar för kostnaderna för den kommunala verksamheten men kommunerna bibehålles vid sin bestämmanderätt, skulle kommuner— nas intresse för sparsamhet i förvaltningen bli lidande. Därför borde ett allmänt skatte— utjämningsbidrag så långt möjligt utformas så att det angrep de orsaker till utdebite— ringsskillnaderna som kunde anses ligga utom räckhåll för kommunalt inflytande. Bidragsgivningen borde med andra ord be- stämmas av objektivt fastställbara faktorer utanför kommunal påverkan.

En objektiv mätare på kommunernas eko- nomiska bärkraft har skattekraften, dvs. skatteunderlaget per invånare, ansetts vara. Med hänsyn till skatteunderlagets grundläg— gande betydelse för kommunernas ekonomi och då variationerna i skatteunderlag kom- munerna emellan beror av omständigheter som kan sägas ligga utom räckhåll för kom— munal påverkan, synes det naturligt, fram- höll skatteutjämningskommittén, att ett all— mänt statsbidragssystem utformades med be- aktande av olikheterna i kommunernas skatteunderlag. Skatteunderlaget per invåna- re torde därvid enligt kommittén få anses som den mest rättvisande och praktiskt an— vändbara graderingsnormen.

Kommittén framhöll att en anpassning av bidragsgivningen med hänsyn till kost- nadsolikheterna inom skilda delar av landet skulle kunna erhållas genom att tillskotten av skatteunderlag till kommunerna grade- rades efter kommunernas belägenhet inom olika områden av landet. Vid sådan grade— ring kunde emellertid inte hänsyn tas till de kostnadsolikheter som finns mellan kom- munerna inom ett och samma område.

Kommunernas spridning i kostnads- och utdebiteringshänseende även inom samma landsdel var enligt undersökningar som kommittén utförde mycket stor. För att kun- na beakta dessa olikheter måste man enligt kommittén till det allmänna systemet foga

någon eller några faktorer medelst vilka bidragsgivningen kunde ytterligare differen- tieras. Från skatteutjämningssynpunkt skulle, framhöll kommittén, det bästa resultatet vin- nas, om man kunde finna en faktor som ensam eller i kombination med någon ytter- ligare faktor beaktade alla kostnadsskillna- der utanför kommunernas inflytande. På grund av den kommunala verksamhetens mångskiftande karaktär ansåg kommittén detta dock ej möjligt. Kommittén begränsa- de därför sina undersökningar till områden där kostnadsskillnaderna kommunerna emel— lan är mest framträdande, nämligen under- visnings- och bildningsverksamheten, social— vården och den verksamhet som är förbun- den med tätortsbildning.

Kommittén undersökte möjligheterna att i bidragssystemet inarbeta en faktor som tog särskild hänsyn till kommunernas kost- nader för det obligatoriska skolväsendet. Kommittén lyckades dock ej finna en god- tagbar fördelningsfaktor inom skolområdet, den verksamhet som väger tyngst i kommu- nernas budget.

Därför undersökte kommittén, om det på befolkningsstrukturens område fanns någon faktor som var lämplig att infoga i ett bi— dragssystem i skatteutjämnande syfte. Man fann nämligen, att befolkningens samman— sättning påverkar inte endast skattekraften utan även kommunens utgiftssida. Om så- lunda en kommun har ett relativt sett större antal ungdomar och åldringar än en annan, i övrigt likställd kommun, påverkar detta kostnadsläget så att utdebiteringen vid sam- ma standard i de båda kommunerna blir högre i den förra än i den senare. Kommit- tén konstaterade emellertid, att varken det relativa antalet ungdomar eller åldringar i en kommun kunde användas som fördel- ningsfaktor i det tänkta bidragssystemet. Skälen härtill var främst, att kommunernas kostnader inte bestäms endast av antalet ung— domar och/eller åldringar. Även andra om- ständigheter spelar en mycket väsentlig roll, t. ex. åldringarnas ekonomiska förhållanden samt storleken av utgående bostadstillägg och omfattningen av andra kommunala an- ordningar för att tillgodose föreliggande be—

Undersökningar som utfördes av kommit— tén visade även, att en anknytning till bi— dragssystemet av tätortsgraden som utgifts- faktor inte heller skulle medföra en tillfreds- ställande skatteutjämning. Faktorn skulle bl. a. vara utan betydelse för norrlandskom- munerna.

Kommittén nödgades sålunda konstatera, att någon i systemet användbar utgiftsfaktor med direkt anknytning till befolkningsstruk- turen eller tätortsgraden inte stått att finna. Med hänsyn härtill ansåg sig kommittén böra överväga, om det inte var möjligt att vid bidragsgivningen utgå förutom från tillgången på skattekraft — från det faktiska skattetrycket sådant det kom till uttryck i den sammanlagda kommunala utdebitering— en. Kommittén nämnde en rad farhågor som tidigare förknippats med ett så uppbyggt system. Kommunerna skulle lockas till miss— hushållning och uppmuntras till en inte mo— tiverad ökning av den kommunala verksam— heten. De kommuner som ligger under den för rätt till bidrag fastställda gränsen skulle lockas att genom utgifts- och skattehöjning- ar söka komma över densamma. Det hade också påståtts att man skulle motverka kom- munernas intresse av sparsamhet.

Skatteutjämningskommittén ansåg dock ej att nämnda invändningar borde tillmätas avgörande vikt. Man anförde bl. a., att större delen av den kommunala verksamheten av- ser uppgifter som är obligatoriska eller av den natur att de enligt vedertagen uppfatt- ning är att anse som ofrånkomliga kommu— nala uppgifter. För fullgörandet av dessa uppgifter tas en så stor del av kommunernas ekonomiska resurser i anspråk, att det reella utrymmet för den rent frivilliga kommunala verksamheten är starkt begränsat. Praktiska och politiska hänsyn till kommunens egna skattebetalare vägde enligt kommittén tungt i detta sammanhang. Kommittén ansåg därför, att om utgiftsfaktorn utformas så att den inte gav kommunerna ökade statsbidrag med mindre kommunerna belastade sina egna skattebetalare med höjd utdebitering, torde risken inte vara stor att kommunerna på grund av möjligheterna till statsbidrag

skall påta sig uppgifter som kunde bedömas som opåkallade.

Kommittén framhöll vidare att ett bi- dragssystem, som beaktar olikheter i faktisk utdebitering och som ger större bidrag ju högre utdebiteringen är, även utjämnar olik— heter i kostnadshänseende orsakade av högre standard än författningarna föreskriver eller som eljest är högre än som kan anses nor- malt. Från principiella synpunkter kan häv- das, att en sådan överstandard borde finan- sieras helt av kommunens egna skattebeta— lare.

Det påpekades att olikheter förekom- mer i den kommunala standarden men att det inte är möjligt att på ett godtagbart sätt ange vad som är onödiga eller nödvändiga utgifter. Invändningarna mot ett bidrags- system, som inte beaktade dessa olikheter, förlorar dock enligt kommittén avsevärt i styrka när de vägs mot det förhållandet att den utgiftsfaktor, som direkt anknyter till utdebiteringens höjd, är ett praktiskt och lätthanterligt medel att åstadkomma den sökta ytterligare differentieringen av bi- dragsgivningen. Ingen kommun med hög utdebiteringssats utestängs från bidragsgiv- ningen. Systemet gör det möjligt att fånga upp såväl tätortskommunernas som gles- bygdskommunernas speciella kostnader.

Mot den här återgivna bakgrunden ansåg skatteutjämningskommittén riskerna för missbruk av en bidragsgivning, som bygger bl. a. på den faktiska utdebiteringen, vara obetydliga. Under alla förhållanden, fram- höll kommittén, måste dessa risker tillmätas väsentligt mindre betydelse än de avgörande fördelar som står att vinna genom ett så ut- format bidragssystem.

I fråga om vilka slag av kommuner som skulle uppbära skatteutjämningsbidrag ansåg kommittén det givet, att de borgerliga pri- märkommunerna skulle komma i fråga, eftersom det är i första hand olikheterna i deras utdebiteringar som skapar de stora skattetrycksskillnadema. Vidare skulle enligt direktiven bidrag också utgå till landstings- kommunerna. Kommittén framhöll, att mot en bidragsgivning till dem kan den invänd— ningen riktas, att densamma —- hur den än

utformas —— får den från skatteutjämnings- synpunkt icke önskvärda konsekvensen att även skattebetalare i kommuner med låg eller måttlig utdebitering kommer att få del av skatteutjämningsbidraget. Alla skattebe- talare inom ett landstingsområde berörs nämligen av den genom bidragsgivningen åstadkomna lägre landstingsutdebiteringen.

Kommittén ansåg det däremot från vissa synpunkter tveksamt, om de kyrkliga kom- munenheterna skulle erhålla skatteutjäm- ningsbidrag, enär en utjämning av olikheter- na i utdebiteringshänseende mellan dessa en— heter kan åtminstone till viss grad ske på annan väg. 1961 års lag om församlings- styrelse öppnade nämligen möjlighet till sam- fällighetsbildning, en väg som beträtts av kyrkliga kommuner inom flera län. Härige- nom skulle möjligheterna öka att åstadkom- ma en jämnare fördelning av församlingar- nas ekonomiska bördor. Mot att helt ute- stänga de kyrkliga kommunerna från bi- dragsgivning talade emellertid att skillnader- na mellan församlingarnas utdebiteringssat- ser på sina håll är mycket framträdande. Kommittén föreslog därför, att skatteutjäm- ningsbidrag skulle utgå också till dessa kommuner.

Kommittén föreslog, att riket skulle in- delas i områden med olika skattekraftsgrän- ser, bestämda med hänsyn till de allmänna kostnadsolikheter som orsakas av hårt klimat och befolkningsgleshet samt likartade fak- torer. Någon millimeterrättvisa gick enligt kommittén ej att åstadkomma. Om man tar direkt hänsyn till kommunens utgiftsförhål- landen, såsom det föreslagna systemet gör, torde dock behovet av en mera långtgående indelning minska. Kommittén föreslog, att riket indelades i tre skattekraftsområden, ett (skattekraftsområde 1) omfattande hela riket med undantag av Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, ett andra område (skattekraftsområde 2) omfattande Västernorrlands och Jämtlands län samt Västerbottens län med undantag av lapplandsdelen och ett tredje område (skattekraftsområde 3) omfattande återstå- ende del av Västerbottens län och hela Norrbottens län.

I fråga om skattekraftsgränserna, dvs. den nivå som kommunens skattekraft skall understiga för att skatteunderlagstillskott skall erhållas, föreslog kommittén för de borgerliga och de kyrkliga primärkommu- nerna en skattekraftsgräns av 80 % av me— delskattekraften i riket i skattekraftsområde 1, av 100 % i skattekraftsområde 2 och av 115 % i skattekraftsområde 3. För lands- tingskommunerna föreslogs samma gränser med undantag för skattekraftsområde ]. För detta förordade kommittén en skattekrafts- gräns av 85 % av medelskattekraften. De föreslagna gränserna hade avvägts med hän— syn till vad som från skatteutjämningssyn- punkt kunde anses mest tillfredsställande un- der beaktande av storleken av de medel som stod till buds för bidragsgivningen.

När den totala utdebiteringen i kommu- nen överstiger en viss nivå, utdebiterings- gränsen, skulle enligt det föreslagna bidrags- systemet ett särskilt skatteutjämningsbidrag utgå. Skatteutjämningskommittén framhöll att det inte är möjligt att från några prin- cipiella utgångspunkter bestämma var utde- biteringsgränsen bör dras. Utdebiterings- gränsen borde dock enligt kommittémajori- tetens mening stå i ett bestämt förhållande till den för varje år genomsnittliga utdebi- teringen. Att fastlåsa gränsen vid en viss i kronor bestämd utdebitering skulle innebära att systemet medförde en efterhand ändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun som inte kan motiveras från skatteutjäm- ningssynpunkt. Om utdebiteringsgränsen fastlåstes till en i kronor bestämd utdebi- tering, skulle konsekvensen kräva att skattekraftsgränserna bestäms till ett visst skattekrontal. Kommittén framhöll också att genom anknytningen av bidragsgivningen till den faktiska utdebiteringen —- och till me- delskattekraften vinner systemet värde- beständighet och standardföljsamhet. Kom- mittén föreslog därför, att utdebiterings- gränsen skulle bli medelutdebiteringen i ri- ket. En minoritet inom kommittén föreslog, att utdebiteringsgränsen bestämdes till en viss i statsbidragsförfattningen fixerad gräns.

Bidragsgivningens differentiering med hänsyn till det faktiska skattetrycket, sådant

detta kommer till uttryck i den samman- lagda kommunala utdebiteringen, skulle enligt kommitténs förslag utformas på så sätt, att kommuner med en utdebitering som överstiger utdebiteringsgränsen erhåller ett statsbidrag som motsvarar 40 % av pro- dukten av den del av utdebiteringen som överstiger utdebiteringsgränsen på kommu- nens totala skatteunderlag.

Ett lika stort tillskott av skatteunderlag till kommuner med låg skattekraft och låg utdebitering som till kommuner med låg skattekraft och hög utdebitering skulle, framhåller kommittén, kunna leda till en ökad spännvidd mellan de kommunala utde- biteringssatserna. Kommittén fann dock, att bidragsgivningen inte uteslutande skulle be- gränsas till kommuner med högt skattetryck, bl.a. för att undvika tröskeleffekter som inträder om bidragsgivningen börjar när ut- debiteringen når viss nivå och då omedel- bart sätter in med full styrka. Med hänsyn härtill föreslog kommittén, att bidrag på grund av brist på skattekraft skulle utgå även till kommuner, vilkas utdebitering un- dersteg utdebiteringsgränsen, men med re— ducerade belopp. Reduceringen skulle enligt kommitténs förslag ske så, att procenttalen för skattekraftsgränserna minskades med 1 procentenhet för varje fullt 20-tal ören varmed kommunens utdebitering understeg utdebiteringsgränsen. Reduceringen skulle endast avse skattekraftstillskotten till de borgerliga primärkommunerna, dvs. lands- kommuner, köpingar och städer.

Skatteutjämningskommittén föreslog så- lunda, att bidragssystemet skulle byggas upp på två huvudfaktorer. Av dessa skulle den ena skattekraftsfaktom —— ge ett skatte- underlagstillskott vid brist på skattekraft, dvs. när kommunens skattekraft understiger en viss nivå, skattekraftsgränsen, och den andra utgiftsfaktorn — utlösa ett sådant bidrag vid hög utdebitering, dvs. när kom— munens totala utdebitering för allmän kom- munalskatt överstiger en viss nivå, utdebi- teringsgränsen. Kommittén föreslog också ett extra bidrag med uppgift att mildra så- dana obilliga verkningar av det kommunala skattetrycket som det egentliga skatteutjäm-

ningsbidraget inte undanröjer. Förutsättning för extra bidrag skulle vara, att synnerliga skäl för bidrag är för handen. Ansökan om extra bidrag skulle prövas av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.

2.7.2. Remissyttrandena

Remissinstanserna var allmänt eniga om be- hovet av en bidragsgivning i allmänt skatte- utjämnande syfte. Ställningstagandet till kommitténs allmänna målsättning att skapa skatteutjämning mellan kommunerna sade sig LO uppfatta, inte som en näringspoli- tisk fråga utan som en social rättvisefråga i syfte att dels ge en fullgod samhällsservice åt alla samhällsinvånare, dels fördela dessa kostnader så jämt som möjligt.

Svenska kommunförbundet fann de av kommittén åberopade skälen för det före- slagna bidragssystemet övertygande. De skil- da bidragsfaktorema ingår i systemet på sådant sätt att de tillsammans utgör ett så långt möjligt objektivt mått på kommuner- nas behov av skatteutjämningsbidrag. Några opåkallade utgiftsökningar i syfte att få ökat statsbidrag behövde inte befaras enligt kom- munförbundet. Den enskilda kommunen kan nämligen inte påverka skatteutjämningsbi- dragets storlek utan att samtidigt belasta de egna skattebetalarna med högre utdebitering. I ett par yttranden uttalades vissa betänklig- heter mot att anknyta bidragsgivningen till den faktiska utdebiteringen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anmärkte sålunda, att i det föreslagna bidragssystemet saknas en regel som ger möjlighet att vid bidrags— givningen beakta förhållandet att en särskilt hög utdebitering beror på misshushållning med kommunala medel eller bristande effek- tivitet i den kommunala förvaltningen. Även länsstyrelsen i Stockholms län påtalade de risker för en inte motiverad ökning av den kommunala verksamheten och för ett mins— kat kommunalt intresse för sparsamhet som anknytningen av bidragsgivningen till den faktiska utdebiteringen kan innebära.

Remissinstanserna var eniga om att de borgerliga primärkommunerna skulle omfat-

tas av skatteutjämningssystemet. Däremot ifrågasattes om även landstingskommunerna borde medtagas. Statskontoret, kammarrät- ten och länsstyrelsen i Stockholms län ansåg att bidragsgivningen till landstingen var in- effektiv från skatteutjämningssynpunkt.

Remissinstanserna godtog som regel kom— mitténs förslag i fråga om indelning i skatte- kraftsområden. Även beträffande skatte— kraftsgränsema var remissinstansema som regel ense med kommittén.

Kammarrätten, statskontoret samt ett an- tal länsstyrelser förordade en utdebiterings- gräns som anknyts till medelutdebiteringen i riket. Kammarrätten framhöll bl.a. att majoritetens förslag strikt tillgodoser skatte- utjämningssynpunkten och inte går längre, medan minoriteten önskar en lagstiftning av väsentligt vidare innebörd med automa- tiska effekter i avseende på kostnadsfördel— ningen mellan staten och kommunerna.

Svenska kommunförbundet, svenska stads- förbundet, svenska landstingsförbundet, RLF, överståthållarämbetet, samt ett antal länsstyrelser anslöt sig till reservanternas synpunkter och förordade en i statsbidrags- författningen fixerad, av riksdagen fastställd utdebiteringsgräns. Svenska kommunförbun- det anförde bl.a., att på grund av föränd- ringar i kommunernas ekonomiska förhål- landen kommer den av majoriteten föreslag- na anknytningen till medelutdebiteringen att leda till förskjutningar i kostnadsfördelning- en mellan stat och kommun som kan vara både till kommunernas fördel och till deras nackdel. Kommunförbundet anförde vidare, att anknytningen till medelutdebiteringen gav ett ”flytande” bidragssystem, där den enda fasta hållpunkten för den enskilda kommunen var att oförändrad utdebitering gav minskat statsbidrag. Genom att kom- munerna härigenom nödgas anpassa sin ut- debitering till medelutdebiteringcns förvän- tade ökning påverkas medelutdebiteringen uppåt. Kommunernas utdebiteringspolitik kan komma att influeras av en strävan att försöka hinna fatt medelutdebiteringen.

2.7.3. Departementschefen

Departementschefen (prop. 1965143) fann i likhet med de flesta remissmyndigheterna det av skatteutjämningskommittén föreslag- na systemet principiellt riktigt uppbyggt och förordade därför att detsamma lades till grund för en framtida bidragsgivning i skatteutjämnande syfte.

Departementschefen anförde vidare, att han i viss mån delade de betänkligheter som anmälts i fråga om bidragsgivningens an- knytning till den faktiska utdebiteringen men att det inte enligt hans mening var fråga om en allvarlig svaghet hos bidrags- systemet. Man borde också komma ihåg att bidragsgivningen på grund av hög utdebite- ring utformats så, att den kommun som ökar sina utgifter själv får —— bortsett från rena ytterlighetsfall — bära huvuddelen av ökningen. Härtill kommer det förhållandet att det inte synes finnas någon annan för- delningsfaktor som ger ett från skatteutjäm- ningssynpunkt så tillfredsställande resultat som den av kommittén föreslagna faktorn. Genom den utformning av bidragssystemet som föreslogs i propositionen skulle för öv- rigt utdebiteringsfaktom få en väsentligt mindre tyngd i systemet än enligt kommit- téns förslag.

Vidare underströks i propositionen att systemet garanterar varje kommun ett skatteunderlag som står i direkt förhållande till medelskatteunderlaget. Genom anknyt— ningen till medelskattekraften och medelut— debiteringen i riket vinner systemet såväl värdebeständighet som standardföljsamhet.

I likhet med kommittén och remissinstan- serna ansåg departementschefen det vara självklart att skatteutjämningssystemet skulle omfatta de borgerliga primärkommunerna. I fråga om landstingskommunerna ansåg departementschefen att deras ekonomiska si- tuation var sådan att det var angeläget att inte endast bibehålla en bidragsgivning av dåvarande omfattning utan även att ge dem ytterligare statligt stöd.

Vare sig denna utökade bidragsgivning skedde inom det här diskuterade skatteut- jämningssystemet eller i särskild ordning led-

de den i det avseendet till samma resultat, nämligen att de totala utdebiteringarna i samtliga primärkommuner inom landstings— området påverkades i lika hög grad. Bidrags- givning till landstingskommuner får ound- vikligen denna verkan. Med hänsyn härtill ansågs det ej föreligga anledning att lägga bidragsgivningen till landstingskommunerna utanför det egentliga skatteutjämningssyste— met. Departementschefen anslöt sig även till kommitténs förslag att skatteutjämnings- bidrag skulle utgå till de kyrkliga kommun- enheterna vid brist på skattekraft men där- emot inte vid hög utdebitering.

Departementschefen hade intet att erinra mot skatteutjämningskommitténs förslag att riket indelades i tre skattekraftsområden med varierande skattekraftsgränser. Mot bakgrunden av både det antal kommuner som skulle bli bidragsberättigade och stor- leken av de bidrag som skulle utgå ansåg sig departementschefen kunna föreslå vissa ändringar i de av kommittén föreslagna skattekraftsgränsema. För landstingskom- munerna föreslogs att skattekraftsgränserna skulle höjas 10 procentenheter eller till 95 % i skattekraftsområde 1, 110 % i skattekraftsområde 2 och 125 % i skatte- kraftsområde 3. För primärkommunerna föreslogs en höjning i skattekraftsområde 1 till 90, i skattekraftsområde 2 till 110 och i skattekraftsområde 3 till 125 % av me- delskattekraften i riket.

Beträffande den av kommittén föreslagna utformningen av den s.k. bidragsprocenten framhöll departementschefen att en så hög bidragsprocent som 40 och som dessutom träder i funktion så snart utdebiterings- gränsen överskridits kan innebära viss fres- telse för kommunerna att ta på sig inte abso— lut oundgängliga utgifter i vetskap om att kostnaden till betydande del övervältras på staten så snart utdebiteringsgränsen över- skridits. Departementschefen förordade där- för att den av kommittén föreslagna enhet- liga bidragsprocenten ersattes med en bi- dragsskala utformad så att bidragsprocenten motsvarar 1/ 10 för varje öre av den del av utdebiteringen som överstiger utdebiterings- gränsen med högst tre kronor och bestäms

till 60 för den del av utdebiteringen som ligger högre.

Skatteutjämningskommitténs förslag till bestämmelser angående extra bidrag ansågs av departementschefen inte täcka vad kom- mittén åsyftat. Enligt ordalydelsen skulle nämligen extra bidrag bara kunna beviljas när brist på skattekraft inte föreligger och när kommunens utdebitering understiger ut- debiteringsgränsen. Behov av extra bidrag torde emellertid, ansåg departementschefen, företrädesvis vara för handen vid brist på skattekraft eller vid hög utdebitering eller då båda dessa förhållanden sammanfaller och då den ordinarie bidragsgivningen är otillräcklig. Departementschefen förordade därför att extra bidrag skulle kunna utgå även i dessa fall, men underströk samtidigt att den extra bidragsgivningen inte bör kom- ma i fråga annat än i rena undantagsfall.

Det i propositionen framlagda förslaget innebar en betydande ökning av bidragsgiv- ningen till kommunerna. Redan första året skulle det nya skatteutjämningssystemet medföra ett nettotillskott till kommunerna av över 400 milj. kr. Departementschefen framhöll att genom anknytningen av bidrags— givningen till medelskattekraften och medel- utdebiteringen i riket kommer vid oföränd- rade relationer mellan kommunerna stats— bidraget att utgöra en praktiskt taget oför— ändrad andel av kommunernas utdebite- ringsbehov. Eftersom detta, såvitt nu kan bedömas, kan väntas snabbt stiga, blir så. fallet också med skatteutjämningsbidraget. En liknande automatik har förut inte varit knuten till något allmänt statsbidrag. Trots att den från statsfinansiell aspekt kan inge vissa farhågor ansåg sig departementschefen böra acceptera den automatiska stegringen av bidragsgivningen.

2.7.4. Statsutskottet

Statsutskottet (SU 1965178) framhöll i sitt utlåtande att en rimligare och rättvisare om- rådesindelning än den i propositionen före- slagna borde åstadkommas. Detta syntes ut- skottet lämpligast kunna ske genom att in-

dela riket i fyra skattekraftsområden, varvid Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län bildar skattekraftsområde 2 och genom att annan bidragsberättigad kommun än lands— tingskommun i detta område garanteras en skattekraft av 100 % av medelskattekraften i riket. De i propositionen föreslagna om- rådena 2 och 3 borde betecknas som om- råde 3 respektive 4 med oförändrade skatte- kraftsgränser.

I fråga om det extra skatteutjämningsbi- draget föreslog utskottet, att detta borde be- viljas för att undanröja de verkningar i eko- nomiskt hänseende för kommunerna som kan orsakas av avlösningen av statsbidragen till Skolskjutsar och inackordering (se ka- pitel 5). Det skulle därför få ankomma på den föreslagna skatteutjämningsnämnden att föreslå när extra skatteutjämningsbidrag skall utgå och storleken härav. Utskottet underströk att även glesbygderna borde er- hålla den lättnad i utdebiteringshänseende som är skatteutjämningsreformens allmänna syfte och att denna verkan inte borde för- hindras genom avvecklingen av statsbidraget till Skolskjutsar och inackordering. Utskottet framhöll dock att det är fråga om en bi- dragsgivning som bör förekomma endast i undantagsfall.

I reservation till statsutskottets utlåtande tillstyrktes Kungl. Maj:ts förslag till indel- ning i skattekraftsområden. Nämnda reserva- tion bifölls av första kammaren, under det att andra kammaren biföll vad utskottet hemställt.

Statsutskottet framhöll (SU 1965:130), att de skiljaktiga besluten skulle kunna sam- manjämkas på det sättet att delar av ifråga- varande tre län (Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län), som har en mera ut- präglad karaktär av glesbygd och där be- folkningsutvecklingen är särskilt ogynnsam, överförs till skattekraftsområde 2 samt att i dessa länsdelar ingående borgerliga primär- kommuner, församlingar, pastorat och andra kyrkliga samfälligheter tillförsäkras en skattekraft som motsvarar 110 % av medel- skattekraften i riket. Även med denna juste- ring av gränsen mellan skattekraftsområde 1 och 2 kanske man inte når en sådan ut-

jämning av skattetrycket beträffande alla kommuner som kan anses önskvärd. Utskot- tet ville emellertid i detta sammanhang erin- ra om dels den befogenhet som enligt den föreslagna förordningen tillkom Kungl. Maj:t, nämligen att förordna om avvikelse från indelningen i skattekraftsområden, dels den givna möjligheten att tilldela kommu- ner extra skatteutjämningsbidrag för att un- danröja skatteprisskillnader som inte av- hjälpts av bidragen vid brist på skattekraft och hög utdebitering.

De delar som enligt utskottets förslag skulle överföras till skattekraftsområde 2 ut- gjordes av, i Värmlands län landskommuner- na Fryksände, Östmark, Vitsand, Finnskoga- Dalby, Ekshärad och Norra Ny, i Koppar- bergs län Malung, Lima, Transtrand, Våm- hus, Venjan, Älvdalen, Särna och Idre samt landskapet Hälsingland i Gävleborgs län. 1965 års riksdag antog sammanjämknings— förslaget (rskr 319).

2.8 1969—1970 års riksdagar

I motionerna 1:204 och 11:223, 1:326 och 11:368, 1:378 och 11:438 samt 11653 och II:767 till 1969 års riksdag togs frågor upp rörande nuvarande skatteutjämningssystem och kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. I sitt utlåtande (SU 196936) över nämnda motioner förordade statsutskottet, att en parlamentarisk sammansatt utredning skulle få i uppdrag att göra en översyn av det nuvarande skatteutjämningssystemet i syfte att nå en ytterligare utjämnad kommu- nalskatt över hela landet och att i samband därmed i erforderlig omfattning ta upp till övervägande frågor om kostnadsfördelning- en mellan stat och kommun.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskot- tets förslag (rskr 1969:120).

I svar på en interpellation meddelade che— fen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, i andra kammaren den 22 januari 1970 (riksdagens protokoll nr 3, s. 5) bl. a. att den begärda utredningen om översyn av den kommunala skatteutjämningen skulle tillsättas inom den närmaste tiden. Däremot

ansåg statsrådet att frågan om kostnadsför- delningen mellan stat och kommun borde prövas av en särskild utredning, som skulle tillsättas först när nyssnämnda utredning fullgjort sitt arbete. Som ytterligare skäl att avvakta anfördes, att chefen för civildepar- tementet avsåg att tillkalla en särskild be- redning, med uppgift bl. a. att behandla frågan om arbetsfördelningen på det regio- nala planet mellan stat och kommun, vilket också får betydelse för kostnadsfrågans lös- ning.

Enligt bemyndigande den 24 april 1970 gav chefen för finansdepartementet oss vårt uppdrag.

Den 20 mars 1970 tillkallade chefen för civildepartementet nio sakkunniga med upp— drag att bereda frågor om den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organi- sation.

I ett betänkande (SOU 1970:62) avgivet av 1967 års kommunalskattekommitté före— slogs ändrade regler för utbetalning av kom— munalskattemedel. Den föreslagna omlägg— ningen av utbetalningssystemet var en re- form till förmån för sådana kommuner som främst haft olägenhet av gällande regler, nämligen de snabbt expanderande kommu- nerna. Dessa har fått vidkännas en eftersläp- ning i skatteutbetalningarna som är betyd- ligt större än vad som gäller för övriga kom- muner. Den extra eftersläpningen som upp- stått i de expanderande kommunerna orsa- kades främst av att det normalt dröjer två till tre år innan en kommun börjar erhålla skatt från nyinflyttade. Kommittén föreslog därför att vid beräkning av skatteförskotten till kommunerna hänsyn skulle tas till nyin- flyttning, som sker fram till mantalsdagen den 1 november året före kommunens bud- getår.

Departementschefen framhöll ( prop. 1971:84 ), att han delade kommitténs och flertalet remissinstansers bedömning att det nu är lämpligt att införa ett särskilt stöd till inflyttningskommuner via utbetalnings- systemet för kommunalskattemedel. Genom den föreslagna metoden erhåller de expan— siva kommunerna ett stöd för de utgifter som föranleds av den snabba befolknings-

ökningen. I likhet med kommittén ansåg de- partementschefen att reformeringen av ut- betalningssättet skulle begränsas till de bor— gerliga kommunerna.

Genom den föreslagna successiva anpass— ningen av förskottsutbetalningarna av skatt till befolkningsökningen skulle enligt depar- tementschefens beräkningar utbetalningarna år 1972 komma att bli ca 160 milj. kr. större än med nuvarande system. Motsva- rande merutbetalningar stiger sedan till 300 år 400 milj. kr. 1979, för att därefter sjunka ned mot 100 milj. kr.

Propositionen vann finansutskottets (Fi U 197124) och riksdagens (rskr 160) bifall.

3.1 Den kommunala sektorns expansion

Den offentliga sektorns expansion har under hela efterkrigstiden varit mycket snabb. Både konsumtion och investeringar har ökat mer inom den offentliga än inom den pri- vata delen av ekonomin. Under åren 1955— 1971 har den del av bruttonationalproduk— ten, BNP, som stat och kommun tagit i an- språk för offentlig konsumtion och offent- liga investeringar stigit från 21,9 till 31,5 %. Den kommunala konsumtionen och de kommunala investeringarna har vuxit i snabbare takt än motsvarande statliga. År 1955 utgjorde statlig konsumtion och in- vesteringar 11,1 % av BNP. År 1971 hade ifrågavarande andel ökat till 12,1 %. För kommunerna utgjorde konsumtions- och in— vesteringsandelen år 1955 10,8 % men hade år 1971 stigit till l9,4%. Andelsökningen har sålunda varit betydligt större inom det kommunala än inom det statliga området.

Den kommunala sektorns aktivitet steg i fasta priser med drygt 5 % om året under 1950-talet. Tillväxttakten accelererade till nära 7 % årligen under 1960-talets första hälft och ca 8 % mot slutet av 1960-talet. Under 1950-talet och under 1960-talets första hälft ökade investeringsutgiftema snabbare än konsumtionsutgifterna. Förhål- landet har varit det motsatta under senare delen av l960-talet, då konsumtionsutgifter- na ökat väsentligt snabbare än investering- ama.

Den kommunala verksamhetens omfattning

Den kommunala sektorns andel av syssel— sättningen har också ökat kraftigt. 1950 var drygt 4 % av de sysselsatta verksamma hos kommuner och landsting, exklusive deras affärsverk. Denna andel hade fram till år 1970 vuxit till drygt 12 %.

Bland orsakerna till den kraftiga utgifts— expansionen inom den kommunala sektorn bör särskilt nämnas den fortgående omflytt- ningen av befolkningen från landsbygden till städer och andra tätorter. Koncentratio- nen av människor till tätorter har medfört ett starkt ökat behov av bostadsbebyggelse och därtill hörande kollektiva anordningar av olika slag. Motortrafikens ökade betydel- se har krävt utbyggnad av vägar och gator, som i sin tur nödvändiggjort stadsombygg— nader och andra betydande ingrepp i bebyg- gelsen. Vidare har förändringar i uppgifts- fördelningen mellan stat och kommun bi- dragit till den kommunala verksamhetens expansion. Kommunerna har genom riks- dagsbeslut tilldelats nya och vidgade upp— gifter, som blivit mycket kostnadskrävande. Som exempel härpå kan för primärkommu- nernas del nämnas grundskolans genomfö- rande och vissa andra reformer på under- visningens område. Å andra sidan har staten övertagit vissa uppgifter från kommunerna som polis-, åklagare- och domstolsväsendet. Slutligen har välståndsutvecklingen i sam- hället, liksom medborgarnas ökade krav på tillgodoseende av skilda behov genom det allmännas försorg, medfört att kommunerna

fått ta på sig en rad helt nya uppgifter som de inte är direkt eller formellt ålagda att handha.

För att få en uppfattning om den kom- munala verksamhetens omfattning och in- riktning kan det vara lämpligt att utgå från kommunernas finanser. I det följande redo- görs för den kommunala utvecklingen under det senaste årtiondet sådan den återspeglar sig i den kommunala finansstatistiken.

3.2. De borgerliga primärkommunernas utgifter

Tabell 3.1 lämnar en redovisning för de borgerliga primärkommunernas bruttoutgif- ter för olika ändamål för vissa år under tiden 1955—1970. Redovisningen ger en uppfattning om sammansättningen av den kommunala verksamheten samt de föränd- ringar som inträffat däri under den redo- visade perioden. I tabellen är kommunernas bruttoutgifter fördelade på de 10 huvudtit-

lar som förekommer i den primärkommuna- la redovisningen, vidare anges dessas pro- centuella andel av de totala utgifterna.

När tabell 3.1 studeras, bör det hållas i minnet att år 1968 vidtogs betydande för- ändringar i redovisningsprinciperna för den kommunala finansstatistiken. Kontinuiteten med finansstatistiken före nämnda år har därför i flera avseenden fått brytas. För primärkommunerna har statistikomläggning- en medfört, att internposternas behandling försvårat jämförelsen med åren före 1968. Vad som i tidigare statistik redovisades som utgifter och inkomster motsvarar nu be- greppen externa utgifter respektive inkoms- ter enligt K-planen, medan de nuvarande utgifts- och inkomstbegreppen i princip in- kluderar interna poster. Med externa poster avses sådana poster som innebär ut- och inbetalningar. Med interna poster förstås däremot sådana poster som icke innebär några ut- och inbetalningar, t. ex. avskriv- ningar, intema ränteersättningar, interna hy- ror och liknande internprestationer.

Tabell 3.1 Prirnärkommunernas bruttoutgifter fördelade efter förvaltningsgrenar. (Belopp i milj. kr.)

Huvudtitel i 1955 1960 1965 kommunens Be- Be- Be- budget lopp % lopp % lopp %

1967 1968 1969 1970 Be- Be- Be- Be- lopp % lopp % lopp % lopp %

0 Central för- valtning 125 2,2 207 1 Rätts- o sam- hällsskydd 381 6,6 543 2 Fastighets- och bostadsförsörjning 541 9,4 645 Stadsbyggnads, gator, vägar m.m. 9,9 Hamnar, kommu- nikationer 229 4,0 Industriell verksamhet Undervisning och annan kulturell verksamhet Socialvård och socialförsäkring 8 Hälso- och sjuk- vård 9 Finansiering

309 3,6

390 6,7 244 4,2 442 5,1

2,4 444 2,7 607 6,3 723 4,4 627

512 3,1 628

587 6,8 1053 6,4 1509 958 5,8 1371

2,8 688 2,9 650

2,4 756 2,4 907 2,5

2,2 611 1,9 611 1,7

7,5 1764 10,6 2437 11,2 3255 11,2 3387 10,6 3809 10,3 889 10,3 1897 11,5 2449 11,2 3147 10,8 3525 11,0 4130 11,2

2,9 831 2,9 896 2,8 977 2,7

1060 18,3 1519 17,6 2647 16,0 3134 14,4 4447 15,3 4782 14,9 5394 14,7

1456 25,2 2225 25,8 4186 25,3 5945 27,3 7248 24,9 7956 24,8 8923 24,2 787 13,6 1247 14,5 2386 14,4 3065 14,1 4022 13,8 4720 14,7 5716 15,5

6,9 1 963 6,3 2 829

6,8 2194 6,8 2587 7,0 9,7 3215 10,0 3753 10,2

Totalt 5 783 8 613 16 570 21 772 29 080 32 042 36 807

Det bör ytterligare framhållas att den ut- giftsökning som redovisas för primärkom- munerna mellan åren 1955 och 1970 natur- ligtvis ej ger en rättvisande bild av den verk- liga volymförändringen under denna tid, ef— tersom en ganska betydande penningvärde- försämring inträffat under perioden.

Kostnaderna för den centrala förvaltning- en har som tabell 3.1 visar ökat från 125 milj. kr. 1955 till 907 milj. kr. 1970 beroen- de på utbyggnaden och förstärkningen av den kommunala förvaltningsapparaten. Den centrala förvaltningens andel av de totala bruttoutgifterna har dock i stort sett varit oförändrad under perioden i fråga.

För rätts- och samhällsskydd har kost- nadsandelen minskat från 6,6 % år 1955 till 1,7 % år 1970 genom bl.a. förstatligandet av polis—, åklagare- och domstolsväsende m.m.

Kommunernas ökade ansvar och utvidga- de uppgifter för bostadsförsörjningen och dess följdinvesteringar har orsakat de snabbt stigande utgifterna för fastighetsförvaltning och bostadsförsörjning. Dessa har nämligen ökat från 541 milj. kr. 1955 till 3 809 milj. kr. 1970. Det ökade behovet av mark för bostadsbebyggelse och andra ändamål har också bidragit till den snabba utgiftsstegring- en inom denna huvudtitel.

Den betydande kostnadsstegringen för huvudtiteln stadsbyggnad m.m. från 570 milj. kr. 1955 till 4130 milj. kr. 1970 har främst orsakats av tätorternas utbyggnad. Härtill kommer bilismens snabba expansion, som medfört ökade kostnader för byggande och underhåll av gator och vägar. De bety- dande satsningar ett stort antal kommuner gjort under 1960-talet på sport och idrott samt friluftsliv och turism har också bidragit till de ökade utgifterna för denna huvud- titel.

De ökade kostnaderna för den industriella verksamheten, från 1 060 milj. kr. 1955 till 5 394 milj. kr. 1970, har liksom i fråga om huvudtiteln stadsbyggnad främst samband med tätorternas utbyggnad. Vidare har kom- munerna fått vidkännas utgifter för ökad rening av avloppsvattnet samt tvingats vidta en betydande vatten- och avloppssanering i

äldre tätorter.

De kraftigt stigande utgifterna för under— visning och annan kulturell verksamhet från 1456 milj. kr. 1955 till 8 923 milj. kr. 1970 bör främst ses mot bakgrunden av de beslu- tade reformerna inom undervisningen och den ändrade uppgiftsfördelningen och an- svarsfördelningen på detta område mellan staten och kommunerna. Grundskolerefor- men liksom gymnasie- och fackskolans ut- byggnad samt den kraftiga ökningen av yr- kesutbildningen har medfört starkt stigande driftutgifter och investeringar. Antalet ele— ver, som fortsatt utbildningen efter den obli— gatoriska skolan, har ökat mycket starkt under 1960-talet. År 1960 var antalet elever i gymnasium, fackskola och yrkesskola 104000 mot 225000 år 1970. Andelen ut- gifter för undervisningen, som är den mest kostnadskrävande verksamhetsgrenen för kommunerna, har mellan åren 1955—1970 varierat mellan 24 och 27 % av kommuner- nas totala utgifter.

Kostnaderna för huvudtiteln socialvård har ökat från 787 milj. kr. 1955 till 5716 milj. kr. 1970. Inom huvudtiteln ökar utgif- terna kraftigt för barna- och ungdomsvården samt åldringsvården. Detta har bl. a. sin för- klaring i den mycket kraftiga stegring i ut- byggnaden av daghem, fritidshem och lek- skolor som skett under den senare delen av 1960-talet. Antalet platser på daghem har sålunda ökat från 12 700 år 1965 till 30 200 år 1969. De stigande kostnaderna för åld- ringsvården beror främst på att antalet åld- ringar successivt blir större.

Kommunernas investeringsvolym har ökat mycket starkt under det senaste decenniet. Detta har medfört ökad upplåning med sti- gande räntekostnader som följd, vilket också är orsaken till den betydande utgiftsökning- en inom finansförvaltningens huvudtitel. Ut- gifterna har ökat från 244 milj. kr 1955 till 3753 milj. kr. 1970. En annan orsak till utgiftsstegringen är de betydligt höjda räntesatserna under 1960-talet. En närmare redogörelse för de enskilda kommunernas utgiftsförhållanden lämnas i kapitel 6.

_—'w;

Tabell 3.2 Primärkommunernas inkomster. (Beloppimilj. kr.)

lnkomstslag 1955 1960 1965 1967 1968 1969 1970 Be- Be- Be- Be- Bc- Be- Be- lopp % lopp % lopp % lopp % lopp 'i' lopp % lopp % Driftinkomster Skatter 2657 48,7 3656 42,4 6 571 43,6 9458 45,9 10 321 35.0 11 231 35,0 12142 33,8 (41,4 (41,8) (40.9) Statsbidrag 862 15,8 1780 20,6 2839 18.8 4221 20,5 4445 15.1 5059 15.8 5635 15.7 (17,8) (18,8) (19,0) Hyror och arrenden 180 3,3 301 3,5 523 3,5 640 3,1 522 1,8 549 1,7 617 1,7 Avgifter och er- sättningar 459 8,4 618 7,2 1027 6,8 1392 6,7 428 1,5 468 1,5 581 1,6 Inkomst av rörelse 923 16,9 1519 17,6 2296 15,2 2650 12,8 2957 10,0 3287 10,3 3610 10,0 Räntor 84 1,5 146 1,7 226 1,5 297 1,4 1924 6,5 2230 7,0 2525 7,0 övriga intäkter 20 0,4 85 1,0 353 2.3 447 2.2 3506 11,9 3808 11,9 4720 13,1 Summa intäkter 5185 95,0 8105 93,9 13 835 91,8 19105 92,6 24103 81,8 26 632 83,0 29 830 82,9 (20 675) (22 643) (24 944) Kapitalinkomster Investeringsbi- drag från sta- ten 156 2,9 276 3,2 613 4.1 758 3,7 790 2,7 855 2,7 903 2,5 lnvesteringsbi- drag från andra 25 0,5 91 1,1 215 1,4 301 1,5 228 0,8 448 1,4 395 1,1 Försäljning av tillgångar 93 1,7 138 1,6 376 2,5 411 2,0 530 1.8 528 1,6 847 2,4 Övriga kapital- inkomster ] 0,0 17 0,2 36 0,2 48 0,2 3805 12,9 3605 11,2 3996 11,1 Summa inkomster 275 5,0 522 6,1 1240 8,2 1518 7,4 5353 18,2 5436 17,0 6141 17,1 (4 270) (4 211) (4 733) Totalsumma 5460 8 627 15 075 20 623 29 456 32 068 35 971

3.3 Primärkommunemas inkomster

I tabell 3.2 lämnas en redovisning över kom- munernas inkomster fördelade på vissa hu- vudgrupper och dessas utveckling från år 1955 till år 1970. Inkomsterna exklusive in- terna debiteringar för åren 1968—1970 an- ges inom parentes.

Kommunalskatten dominerar som tabell 3.2 visar i den totala inkomstsumman. Från år 1955 till år 1970 har dock kommunalskat- ternas andel av kommunernas totala in- komster, exklusive interna debiteringar, sjunkit från 48,7 till 40,9 %. I kapitel 6 lämnas en närmare redogörelse för de en- skilda kommunernas skatteunderlag och skatteuttag.

Statsbidragens andel av kommunernas in- komster exklusive interna debiteringar har som tabell 3.2 visar ökat från 15,8% år 1955 till 19,0 % år 1970. Syftet med statsbi- dragsgivningen är bl. a. att underlätta finan- sieringen av viss kommunal verksamhet som staten överlåtit på kommunerna, att utjäm- na skillnader i utdebiteringsbehov och där- med skattetryck samt att stimulera kommu- nerna till att bedriva eller utbygga viss verk- samhet. En närmare redogörelse för statsbi- dragen lämnas i kapitel 5.

Inom flera områden av den kommunala verksamheten förekommer avgiftsfinansie- ring. Sådana verksamhetsgrenar som el- och värmeverk, vatten- och avloppsverk, renhåll- ningsverk och kommunikationsföretag be-

räknas till övervägande grad vara självbä- rande och skall sålunda inte belasta skatte- betalarna. I åtskilliga fall täcker dock inte inkomsterna de verkliga kostnaderna.

Avgiftsfinansiering förekommer också inom andra områden. Här har dock avgif- terna mindre ekonomisk betydelse än inom de mera affärsmässigt drivna verksamhets- grenama. Inom socialvårdens verksamhets- område differentieras avgifterna ofta efter vederbörandes betalningsförmåga.

Kommunernas inkomster i form av hyror och arrenden, avgifter och ersättningar samt inkomst av rörelse under perioden 1955— 1970 framgår av tabell 3.2. Såväl avgifter och ersättningar som rörelseintäkter, hyra och arrenden har minskat i betydelse rela- tivt sett. Anledningen härtill är främst att utgifterna för vissa av ifrågavarande verk- samhetsgrenar också minskat relativt sett.

I kapitel 6 lämnas en närmare redogörelse för de enskilda kommunernas finanser vad avser nettokostnader, budgetutveckling m. m.

3.4. Primärkommunernas upplåning

Tabell 3.3 visar omfattningen av kommuner- nas upplåning perioden 1952—1970. Dess- utom har upptagna anläggningslån ställts i relation till kommunernas nettokapitalutgif- ter, dvs. bruttoutgifter för investeringsända— mål minskade med kapitalinkomster. Härav framgår att kommunerna under perioden starkt ökat skattefinansieringsgraden. År 1952 lånefinansierades 78 % av kapitalut- gifterna mot endast ca 33 % år 1970. Det finns särskild anledning notera den starka minskning som inträffat efter år 1967 då ännu nära hälften av kapitalutgifterna låne- finansierades.

De kraftiga variationerna i upplåningen mellan åren beror främst på att förhållande- na på den allmänna kapitalmarknaden kon- tinuerligt undergår förändringar. Tabell 3.3 visar att kommunernas möjligheter att verk- ställa upplåning var helt olika åren 1961 respektive 1962. Förstnämnda år var upplå- ningen 689 milj. kr. vilket motsvarade ca 38 % av nettokapitalutgifterna. Följande år,

1962, hade upplåningen ökat till 1 370 milj. kr. eller ca 62 % av nettokapitalutgifterna.

Tabell 3.3 Primärkommunernas upplåning. Upptagna anläggningslån i milj.kr. och i % av nettokapitalutgifterna.

År Milj. kr. I % av nettokapital- utgifterna 1952 683 78.1 1953 756 74,0 1954 718 63,6 1955 653 52,4 1956 750 57,6 1957 672 45,4 1958 623 44,4 1959 673 43,0 1960 760 50,1 1961 689 38,4 1962 1 370 62,4 1963 1 424 49,7 1964 1 883 54,9 1965 1 721 46,3 1966 2 250 52,7 1967 '.'. 461 48,7 1968 2 438 39,9 1969 2 197 35,2 1970 2 325 33,7

3.5 Kommunernas kompetens och verksamhet

Kommunernas befogenheter regleras genom lagstiftning. För de borgerliga primärkom- munerna finns de grundläggande bestämmel- serna i 3 5 kommunallagen och 3 & kom- munallagen för Stockholm. Dessa säger helt allmänt, att kommun äger, efter vad i lagen närmare bestämmes, vårda sina angelägen- heter, såvitt icke handhavandet därav enligt gällande författningar tillkommer annan. Dessutom finns i skilda författningar stad- ganden, som ålägger eller medgiver kommu- nen att bedriva viss verksamhet. Verksam- hetsområdet är dock inte entydigt bestämt genom de nämnda bestämmelserna; praxis spelar stor roll i detta sammanhang. Det finns knappast anledning att här gå närmare in på omfattningen av den kommunala kompetensen. Vilka verksamhetsgrenama är i stort torde ha framgått av redogörelsen för kommunernas ekonomi. Men det kan för-

tjäna påpekas, att viss verksamhet är obli- gatorisk och annan frivillig samt att det inom delar av den obligatoriska sektorn finns en viss frihet för kommunerna att bestämma kostnadsnivån, t. ex. i fråga om socialhjälp, kommunala bostadstillägg etc.

Kommunerna kan med tanke på det star- ka obligatoriska inslaget i verksamheten endast delvis bestämma sina kostnader. Det är emellertid inte möjligt att avgränsa den del av den kommunala verksamheten som kommunerna väsentligen själva kan förfoga över från den del som i huvudsak är bun— den genom statliga bestämmelser. Kommu- nalrättskommittén har i sitt betänkande Kommunal kompetens ( SOU 1971:84 ) gjort ett försök att göra en sådan avgränsning ge- nom att beskriva den av statliga bestämmel- ser bundna specialreglerade sektorn och den fria oreglerade sektorn. Kommittén har emellertid därvid fått inskränka sig till att göra en ganska grov uppdelning av de bor- gerliga primärkommunernas totala bruttout— gifter på de två sektorerna.

Till den oreglerade sektorn hänförs alla utgifter inom huvudtiteln central förvalt- ning, fastighetsförvaltning och bostadsför- sörjning samt utgifter för gymnastik, idrott m.m. inom huvudtiteln för stadsbyggnad. Vidare räknas hit samtliga utgifter inom huvudtiteln för hamnar, kommunikationer och näringsliv, industriell verksamhet utom för vatten-, avlopps- och renhållningsverk samt slutligen utgifterna för folkbildnings- verksamhet m. m. inom huvudtiteln under- visning och annan kulturell verksamhet.

Till den specialreglerade sektorn hänförs resterande utgifter för stadsbyggnad, utgif- ter för hamnförvaltning, vatten-, avlopps- och renhållningsverk samt alla utgifter för undervisning, socialvård och hälsovård.

Undersökningen, som omfattade perioden 1952—1967, visar att vid såväl periodens början som vid dess slut utgjorde den spe- cialreglerade sektorns andel av de totala ut- gifterna omkring 72 %.

Den av kommunalrättskommittén sålunda framräknade andelen för den obligatoriska verksamheten inrymmer, som nyss antytts, åtskilliga områden där kommunerna kan på-

verka kostnaderna såtillvida, att standarden kan variera och kommunerna inom vissa gränser kan bestämma verksamhetens inrikt— ning. Det sagda gäller i någon mån under- visningen men ännu mera inom socialvår- den, där exempelvis insatserna för barntill- syn och åldringsvård kan variera starkt mel- lan kommunerna.

Den betydande kommunala expansion, som ägt rum under de senaste decennierna på grund av fortgående industrialisering, folkomflyttningar m.m., har sålunda gällt hela det kommunala verksamhetsfältet. Inom den oreglerade sektorn tillhandahåller kom- munerna numera en mycket omfattande ser- vice. Några exempel på detta är kommunala kommunikationer, park- och idrottsanlägg— ningar, ungdomsgårdar, bibliotek och teat- rar.

3.6 Den kommunala indelningen

Beslut om kommunala indelningsreformer fattades år 1948 och år 1962. Genom den första indelningsreformen nedbringades an- talet kommuner år 1952 från 2498 till 1 037. Enligt 1962 års riksdagsbeslut om en ny indelningsreform skall antalet kommu- ner reduceras till 282. Genom beslut av riks- dagen 1969 kommer fullföljandet av kom- munindelningsreformen att påskyndas. I en lag med särskilda bestämmelser om ändring i kommunindelningen (SFS 1969:156) före— skrivs ett förfarande som innebär, att åter- stående kommunsammanläggningar enligt fastställd plan skall kunna genomföras se- nast till den 1 januari 1974. Det bör också framhållas att planerna skall kunna ändras när förhållandena så föranleder. För närva— rande är antalet kommunblock 272; tio block har alltså upplösts och de däri ingå- ende kommunerna överförts till andra kom- munblock. Fr.o.m. ingången av år 1971 minskade antalet kommuner från 848 till 464 på grund av indelningsändringar. Genom riksdagens beslut år 1962 fastla- des principerna för hur indelningsplanerna skulle utformas. Kommunerna skulle sam- manföras till s.k. kommunblock, och de i

blocken ingående kommunerna skulle utgö- ra näringsgeografiskt sammanhängande re- gioner. Som riktpunkt för kommunblockens storlek angavs ett befolkningsunderlag på ca 8 000 invånare år 1975.

Syftet med 1962 års indelningsreform an- gavs främst vara att bilda kommunala en- heter med befolkningsmässigt och ekono- miskt mera tillfredsställande underlag, så att förutsättningar för en så långt möjligt lik- värdig kommunal standard inom landet ska— pades. Indelningsändringen har förutsatts medföra en betydande utjämning av de nu- varande kraftiga skillnaderna i skattekraft mellan kommunerna.

En av riktlinjerna för 1962 års kommun- indelningsreform var också att söka åstad- komma tillräckligt stora kommuner med dif- ferentierat näringsliv. Kommunerna skulle vara så stora, att de hade erforderliga ekono— miska och personella resurser för att kunna tillgodose de kommunala och lokala service- behoven.

Ett annat angeläget syfte var att bygga upp kommunen kring en eller flera central- orter, som kunde fungera som servicecen- tra.

Genom den nya indelningen skapas stora kommuner, som ofta består av delar med ökande respektive vikande befolkningsunder- lag. Detta leder till att kostnader som sam- manhänger med avfolkning respektive till- växt något lättare kan mötas. Kommunindel- ningsreformen får en utjämnande effekt på den kommunala utdebiteringen.

Också på landstingssidan inträffade några förändringar den 1 januari 1971. De båda landstingskommunerna i Kalmar län sam- manlades till en. Vidare upplöstes lands— tingskommunen på Gotland, och dess upp— gifter överfördes på den borgerliga primär- kommunen. Skälet var att Gotlands fjorton kommuner den 1.1.1971 sammanlades till en enda, vars område därigenom kom att överensstämma med landstingskommunens.

Vidare gick Stockholms kommun in i Stockholms läns landstingskommun. Det är nu endast Göteborg och Malmö som står utanför respektive landstingskommun. För- slag föreligger dock om att Göteborg re-

spektive Malmö skall inträda i landstings- kommunerna. Slutligen bör nämnas att den 1 januari 1971 infördes en enhetlig kom- munbeteckning. Beteckningarna landskom- mun, köping och stad utmönstrades ur lag- stiftningen och ersattes med beteckningen kommun.

3.7. Landstingskommunemas arbetsuppgifter

I 4 & första stycket landstingslagen stadgas att landstingskommun äger att själv, efter vad i denna lag närmare bestämmes, vårda sina angelägenheter avseende hälso- och sjukvård, undervisning, socialvård, jordbru- kets och andra näringars utveckling m. m., såvitt icke handhavandet därav enligt gällan— de författningar tillkommer annan.

Med uttrycket ”sina angelägenheter” av- ses en begränsning av verksamheten gent- emot staten och primärkommunerna. I en beskrivning av landstingskommunernas verk- samhet, sådan den är i praktiken, är dock första stycket i 4 & landstingslagen av mind- re betydelse. Den största delen av arbetet utförs nämligen enligt bestämmelsen i sista stycket på grund av stadganden i särskilda författningar. Sjukvårdslagen är ett exempel härpå. Den ålägger landstingskommunen att inrätta sjukhus och anställa provinsialläkare osv. Dessutom har landstingskommunerna tagit på sig en rad frivilliga uppgifter. Dessa frivilliga uppgifter kan indelas i två grup- per, dels sådana som är lagreglerade genom statsbidragsförfattningar eller på annat sätt, dels sådana som regleras av landstinget självt. Genom sjukvårdens ökade betydelse har dock den allra största delen av lands— tingets verksamhet kommit att inriktas på denna sektor.

När Stockholm gick in i Stockholms läns landstingskommun infördes vissa speciella kompetensregler. Stockholms landstingskom- mun fick i förhållande till övriga landstings- kommuner vidgad kompetens, som skulle möjliggöra ett överförande av vissa uppgif- ter från primärkommunerna i länet till landstingskommunen. De uppgifter som

överförts gäller i huvudsak den översiktliga planeringen, den kollektiva trafiken samt samordningen av mark- och bostadspolitiken.

3.8. Landstingskommunernas utgifter och inkomster

Tabell 3.4 visar landstingskommunernas ut- gifter och dessas utveckling perioden 1955— 1970, fördelade på vissa huwdtitlar. Utgif- terna har ökat synnerligen kraftigt under 1950- och 1960-talen. De sammanlagda ut-

gifterna har mellan år 1955 och år 1970 sti- git från 922 milj. kr. till 9 609 milj. kr. Sär— skilt kraftig har ökningen varit under sena- re år, till väsentlig del beroende på att lands- tingskommunerna övertagit provinsialläkar- väsendet fr.o.m. 1 juli 1963 och mental- sjukvården fr. om. 1 januari 1967. Lands- tingskommunerna har också påverkats av den allmänna ekonomiska utvecklingen. Verksamheten är personalkrävande, och personalkostnaderna har ökat kraftigt. De- ras andel i de totala landstingskommunala utgifterna är numera mer än 50 %.

Tabell 3.4 Landstingskommunernas bruttoutgifter. (Beloppimilj. kr.)

1955 1960 1965 1970 Belopp % Belopp % Belopp % Belopp % Hälso— och sjukvård 782 84,8 1 304 82,8 2 570 75,7 7 422 77,2 Undervisning och utbildnings- verksamhet 76 8,2 170 10,8 326 9,6 552 5,7 Övriga 64 6,9 100 6,4 499 14,7 1 635 17,0 Totalsumma 922 1 574 3 395 9 609 Tabell 3.5 Landstingskommunernas bruttoinkomster. (Belopp i milj. kr.) 1955 1960 1965 1970 Belopp % Belopp % Belopp % Belopp % Skatter 767 74,6 981 63,1 2 265 68,4 5 126 55,2 Statsbidrag 80 7.8 267 17,2 490 14,8 1 813 19,5 Avgifter och ersättningar 126 12,3 219 14,1 350 10.6 1 622 17,5 Övriga inkomster 55 5,4 8,8 5,7 205 6,2 723 7.8 Totalsumma 1 028 1 555 3 310 9 284 Tabell 3.6 Församlingarnas utgifter och inkomster år 1969. Milj. kr. % Kr./inv. Utgifter Avgift till kyrkofonden 93 9,3 11: 60 Församlingsverksamhet 246 24,5 30: 65 Förvaltningsförmögenhet 288 28,7 35: 90 Finansförmögenhet 110 10,9 13: 72 Begravningsverksamhet 198 19,8 24: 75 Folkbokföring 66 6.6 8: 28 Medling 3 0.3 0: 35 Summa utgifter 1 004 125: 25 Inkomster Församlingsskatt 675 63,0 84: 30 Skatteutjämningsbidrag 81 7,6 10: 06 Tillskott från kyrkofonden 44 4,1 5: 44 Övriga inkomster 272 25,4 34: 00 Summa inkomster ] 072 133: 80

Landstingsverksamheten är som framgår av tabell 3.4 koncentrerad till ett fåtal för- valtningsgrenar. Hälso- och sjukvården är den kostnads— och arbetskraftsmässigt mest krävande delen av den landstingskommunala verksamheten. Utgifterna för denna förvalt- ningsgren uppgick år 1970 till 7422 milj. kr., eller 77 % av de totala bruttoutgifterna.

Skatternas andel av landstingskommuner- nas totala inkomster har som tabell 3.5 visar minskat sedan år 1955 men utgör fortfa- rande en större del av de totala inkomster- na än i primärkommunerna. Statsbidragen har ökat i betydelse och utgjorde år 1970 nära 20 % av de sammanlagda inkomsterna. En av orsakerna till detta är de mycket stora statsbidragen till landstingskommu- nerna i samband med att dessa övertog hu— vudmannaskapet för mentalsjukvården. Även avgifternas andel har ökat och upp- gick år 1970 till drygt 17 % av de totala inkomsterna.

3.9. Församlingarna

År 1960 var församlingarnas andel 3,9% av de totala kommunala utgifterna. År 1969 motsvarade församlingarnas totala utgifter 2,5 % av hela den kommunala sektorns ut- gifter. Församlingamas utgiftsökning har så- lunda under 1960-talet varit något lägre än för den övriga kommunala sektorn.

Församlingarnas utgifter och inkomster 1969 framgår av tabell 3.6.

Till kyrkofonden har enligt tabell 3.6 in- betalats 93 milj. kr. Eftersom kyrkofonden fungerar bl. a. som utjämningsorgan mellan ekonomiskt starka och svaga församlingar har 44 milj. kr. gått tillbaka som inkomst till församlingarna.

Församlingsverksamheten svarar för om— kring en fjärdedel av utgifterna.

Förvaltningsförmögenhet är fast egendom som tjänar församlingen genom sitt bruks- värde men ej ger nämnvärd avkastning. Hit räknas kyrkor, kapell och liknande lokaler. Utgifterna går till nya byggnader och större reparationsarbeten, uppvärmning, städning etc. Förvaltningsförmögenheten upptar den

största andelen (28,7 %) av församlingarnas utgifter.

Finansförmögenhet utgörs av fast egen— dom och inventarier som ger avkastning. Hit räknas prästgårdar, löneboställen m.m. Ut— gifterna för finansförmögenhet uppgår till 110 milj. kr. eller 10,9 % av församlingarnas utgifter. Av församlingarnas totala utgifter hänför sig 19,8 % till begravningsverksam- het. Folkbokföringens motsvarande andel utgör 6,6 % .

Den väsentligaste inkomstkällan för för- samlingarna är som framgår av tabell 3.6 församlingsskatten med 675 milj. kr. eller 63 % av de totala inkomsterna.

Inom hela den kommunala sektorn svara- de skatterna för mindre än 50 % av finan- sieringsbehovet. Till detta kan läggas att ut- debiteringen i församlingarna låg under hela 1960-talet på 77—81 öre per skattekrona medan den sammanlagda kommunala utde- biteringen ökade från 14: 62 kr. 1960 till 20: 24 kr. 1969. Församlingarna har alltså fi- nansierat sina ökade utgifter enbart genom att det ökade skatteunderlaget har givit stör- re skatteintäkter.

Statsbidrag i form av skatteutjämningsbi- drag utgör ca 8 % och tillskott från kyrko- fonden drygt 4 % av de totala inkomsterna. Resterande omkring 25 % är andra inkoms- ter.

Den anpassning av den administrativa in- delningen till urbaniseringen och de succes- sivt höjda anspråken på kommunal service och kommunalt engagemang som skett hos de borgerliga kommunerna synes hittills inte haft motsvarighet beträffande församlingar- na. En kraftig befolkningsexpansion medför inte heller samma krav på omedelbara in- vesteringar för församlingarna som för kom— munerna. Samma förhållanden gäller be- träffande driftkostnaderna. Inom exempelvis skolområdet, vårdsektorn m. ni. måste de borgerliga kommunerna omedelbart tillgodo- se de uppkommande behoven. Några mot- svarande kostnadskrävande behov föreligger inte inom de kyrkliga kommunernas verk- samhetsområde.

De ekonomiska problemen torde vara större för de små församlingarna som av-

folkas än för de större expanderande för- samlingarna. Avfolkningskommunernas svå- righeter att minska vissa kostnader i samma takt som avflyttning sker äger i stort sett motsvarighet även för församlingarna. De stora och expansiva församlingarnas större ekonomiska bärkraft i förhållande till de små avfolkningsförsamlingarna bestyrks av uppgifter beträffande utdebiteringsnivån. Således uppgick medelutdebiteringen till för- samlingarna i Stockholms län med sina ge- nomsnittligt sett stora församlingar år 1971 till 0:57 medan den på Gotland utgjorde 1: 19 och för riket i sin helhet 0: 83 kr./skr. Även inom länen och inom kommunerna är utdebiteringen i stort sett genomgående lägst i de större och expanderande försam- lingarna och högst i de små minskande för- samlingarna.

4.1. Lokaliserings— och regionalpolitiken

4.1.1 1964 års riktlinjer för lokaliserings- politiken

Mot bakgrund av de snabba strukturföränd- ringar, som de senaste decennierna känne- tecknar utvecklingen inom näringslivet, och de därav betingade befolkningsomflyttning- arna och regionala förskjutningarna, antog statsmakterna år 1964 (prop. 185, BaU 48, rskr 408) riktlinjer för en aktiv lokalise- ringspolitik.

Målet för lokaliseringspolitiken skulle vara att främja en sådan lokalisering av näringslivet 1. att landets tillgångar av kapital och ar- betskraft blir fullt utnyttjade och fördelade på ett sådant sätt att ett snabbt ekonomiskt framåtskridande främjas,

2. att det stigande välståndet fördelas på ett sådant sätt att människorna i olika delar av landet erbjuds en tillfredsställande social och kulturell service,

3. att strukturomvandlingen och den ekono- miska expansionen sker i sådana former och i sådan takt att de enskilda individernas trygghet värnas,

4. att landets försvar underlättas.

Bland de medel som främst borde använ- das för att förverkliga de uppsatta målen angavs en aktiv och förutseende samhälls- planering. För att öka kunskaperna om de lokaliseringspolitiska förutsättningarna an—

Regional- och arbetsmarknadspolitiken

sågs en intensifierad utredningsverksamhet krävas. Det skulle ankomma på länsstyrel— serna att på det regionala planet leda och samordna utrednings— och planeringsfunk— tionerna enligt vissa givna riktlinjer. Plane- ringsarbetet borde utmynna i konkreta för— slag och handlingsprogram. Vidare fram- hölls i propositionen vikten av att till nä- ringslivet lämnades upplysningar och rådgiv- ning i lokaliseringsfrågor.

För att ytterligare påverka den närings- geografiska utvecklingen skulle direkt eko- nomiskt stöd utgå för att stimulera nyetable— ring och utbyggnad av företag i de områden där en förstärkning av näringsliv och syssel- sättning var önskvärd.

I första hand skulle lokaliseringsstödet utgå inom ett område, benämnt norra stöd- området, som omfattar de fyra nordligaste länen samt Hälsingland, norra delen av Kop- parbergs län. nordvästra Värmland, Dals- land och Bohuslän. Lokaliseringsstödet skulle också i särskilda fall kunna lämnas i övriga delar av landet, då svåra problem uppstod på en ort i samband med t. ex. in- dustrinedläggelse.

Det framhölls i propositionen, att endast ett begränsat antal orter skulle kunna till— föras industriell verksamhet genom samhäl— lets medverkan. Det var inte tänkbart med en industriell expansion överallt enbart där- för att det fanns överskott av arbetskraft. För stora delar av glesbygden och åtskilliga små tätorter måste man räkna med en fort—

satt utflyttning och därmed försämrade förutsättningar att upprätthålla en godtag- bar allmän service åt den kvarboende be- folkningen. För att tillförsäkra befolkningen i dessa områden en rimlig servicestandard måste därför andra åtgärder än lokalise- ringspolitiska övervägas.

Det statliga lokaliseringsstödet skulle utgå i form av bidrag och lån vid ny-, om- och tillbyggnad av industrianläggning. Lån skulle dessutom kunna lämnas vid anskaff- ning av maskiner, arbetsredskap och verk— tyg. Lån och i vissa undantagsfall bidrag kunde lämnas även till turistanläggningar.

Det ekonomiska lokaliseringsstödet skulle vara ett initialstöd av engångskaraktär, som syftade till att ge företaget förutsättningar att sedan driva verksamheten på företags- mässiga villkor utan prissubventioner.

De ekonomiska stödåtgärderna skulle ha karaktär av försöksverksamhet under en pe- riod av 5 år med början den 1 juli 1965. För hela perioden fastställdes en total me- delsram av 800 milj. kr. varav 300 milj. kr. för lokaliseringsbidrag och 500 milj. kr. för lokaliseringslån. Sedermera har emellertid totalramen successivt höjts till 1 250 milj. kr.

4.1.2. Regional utvecklingsplanering

Ovanstående redogörelse för 1964 års rikt- linjer för en aktiv lokaliseringspolitik ger vid handen, att samhällsplaneringen betrak- tades som ett viktigt medel för att uppnå de regionalpolitiska målen. En regional ut- vecklingsplanering måste nämligen betrak- tas som en förutsättning för att en samord- ning av insatserna i form av lokaliserings- stöd, offentliga investeringar m. m. skall ske så att effekterna blir så stora som möjligt för både samhället och människorna. Utredningsverksamheten avses syfta till att omfatta sammanställningar och analyser av olika data rörande befolknings- och nå- ringslivsförhållanden samt uppgörande av prognoser och annan bedömning av utveck- lingstendenser till ledning för handlandet. De data som härvid framkommer anses nöd- vändiga för planeringen i kommuner och

landstingskommuner likaväl som inom olika statliga organ.

Den regionala utvecklingsplaneringen har tagit sig flera olika uttryck. Länsplanering 1967, som slutförts i en första omgång, har utgjort en relativt långsiktig planering, vars huvudändamål har varit att ange till vilka orter eller kommunblock de lokaliserings- politiska ansträngningarna bör koncentreras. En annan typ av regional utvecklingsplane- ring har påbörjats, som är mera kortsiktig och som syftar till att få till stånd konkreta handlingsprogram för att lösa de problem som den mera långsiktiga planeringen anty- der. Detta arbete har bedrivits under beteck- ningen länsprogram 1970. Länsstyrelserna har under hösten 1971 redovisat resultaten av arbetet med utformningen av regionala handlingsprogram. Med utgångspunkt i länsprogrammen och annan dokumentation pågår inom inrikesdepartementet arbete med att utforma ett regionalpolitiskt handlings- program för hela landet. Detta program be- räknas kunna föreläggas riksdagen under budgetåret 1972/ 73. Vidare har försöks— verksamhet startats med s. k. kommunaleko- nomisk långtidsplanering som har starka an- knytningar till den regionala utvecklingspla- neringen.

Försöken med kommunalekonomisk lång- tidsplanering startades år 1966. Totalt deltog år 1969 i denna försöksverksamhet drygt 500 kommuner, vilka svarade för huvuddelen av de investeringar som sker inom den kom- munala sektorn. Den kommunalekonomiska långtidsplaneringen kan sägas bestå av två huvuddelar. I den ena redovisas finansiella uppgifter av olika slag och i den andra de investeringsbehov som kommunen förutser under programperioden, som normalt om— fattar fem år. I planeringen utgår man från en prognos över befolknings- och skatte- kraftsutvecklingen, som ligger till grund för beräkningen av driftutgifter och investerings- utrymme för olika år. Härutöver lämnas en detaljerad redovisning av investeringsbeho- ven. Försöksverksamheten som bedrivits un- der åren 1966—1970 kommer att fortsätta och förutsätts bli ett årligen återkommande inslag i den regionala planeringen.

I länsprogram 1970 har länsstyrelserna, på grundval av vissa av 1970 års riksdag uppdragna riktlinjer (prop. 1970:75), gjort en preliminär klassificering av kommunbloc- ken inom länen utvisande vilken funktion orterna enligt länsstyrelsens bedömande bör ha i regionala sammanhang och vilka åtgär- der som behöver vidtagas för att lösa de problem som är förknippade med ortstypen i fråga. På grundval av bl.a. länsplanering- arna har på riksnivå utarbetats en skiss till ortsklassificering i ett regionalt handlings- program. En första naturlig orts- och region- kategori utgör storstadsregionerna Stock- holm, Göteborg och Malmö. I fråga om dessa uttalade riksdagen år 1969 att expan- sionen borde dämpas. En annan naturlig ortskategori utgör storstadsalternativen, dvs. orter eller regioner som erbjuder goda loka- liseringsbetingelser för sådan verksamhet som hittills har varit lokaliserad framför allt i storstadsområdena. En tredje ortskategori kan karakteriseras som regionala tillväxt- centra, dvs. orter som vid sidan av stor- stadsalternativen kan fungera som huvudor- ter för näringsliv och mera kvalificerad ser- vice. En fjärde ortstyp kan karakteriseras som serviceorter i glesbygdsområdena, där en acceptabel servicenivå kan uppnås antingen genom regionalpolitiskt stöd till näringslivet eller mera speciella regionalpo- litiska åtgärder, samt slutligen övriga orter, som kan ställas utanför ett riksomfattande handlingsprogram och bli föremål för in- satser, som huvudsakligen utformas på läns- planet.

4.1.3. Den fortsatta regionalpolitiska stöd- verksamheten, m.m.

I prop. l970:75 summerade departements- chefen erfarenheterna av den regionalpoli- tiska verksamhet som riksdagen beslöt år 1964.

Under perioden 1 juli 1965—31 december 1969 har statligt lokaliseringsstöd beviljats till 529 företag med sammanlagt 941 milj. kr. Av stödet har ca 70 % gått till stöd- områdena och avsett 433 företag. Stödet

fördelas med 184 milj. kr. i lokaliserings- bidrag och 757 milj. kr. i lokaliseringslån.

Företagen har i ansökningarna beräknat att den utbyggnad som stödet har initierat kommer att medföra en ökning av antalet sysselsatta med 15 600 personer, varav 10 200 i stödområdet.

Försöksverksamheten med lokaliserings- stöd har dock inte varit problemfri. Sålunda tyder det utredningsmaterial som ERU (ex- pertgruppen för regional utredningsverksam- het) har lagt fram på att flera av de företag som har fått lokaliseringsstöd har sämre lönsamhet än andra företag.

Ett annat problem som kräver uppmärk- samhet är stödets fördelning inom stödom- rådet. Stödet har i inlandet fördelats på ett relativt stort antal kommunblock och orter, medan stödet i kustlandet och södra delen av stödområdet i väsentligt större utsträck- ning har koncentrerats till de till folkmäng- den större kommunblocken. Departements- chefen ansåg det viktigt, att en större kon- centration äger rum av insatserna inom in- landet för att lokaliseringspolitiken skall kunna bli verkningsfull.

Erfarenheterna visar enligt departements- chefen samtidigt att det är angeläget att andra åtgärder vidtas för att trygga godtag- bara levnadsförhållanden i sådana områden där en positiv utveckling inte kan förväntas ens genom ett förstärkt lokaliseringsstöd. Dessa frågor har övervägts inom utredning- en rörande glesbygdsproblemen. Utredning- en och den särskilda arbetsgrupp som före- gick denna har successivt sedan år 1967 lagt fram förslag till åtgärder i glesbygds- områdena. 5 milj. kr. har anvisats för vart— dera budgetåren 1968/69 och 1969/70 till särskilda åtgärder för omvårdnad och ser- vice åt i första hand åldringar och handikap- pade i glesbygdema. För budgetåret 1970/ 71 har anslaget höjts till 10 milj. kr. I sam- band därmed avsågs verksamheten komma att utvidgas till att omfatta även andra be- folkningsgrupper i glesbygdsområdena. Vi- dare har sedan budgetåret 1968/69 anvisats 5 milj. kr. för att stimulera till hemslöjd och legoarbeten åt industriföretag i form av hemarbete i glesbygdsområdena. Under

budgetåret 1970/71 beräknades detta stöd ha resulterat i ca 1 000 arbetstillfällen. Rän- tefria statliga förbättringslån har till syfte att åstadkomma goda bostäder för åldringar och handikappade i glesbygdsområdena. An- talet lägenheter som fått förbättringslån un- der perioden 1965—1969 utgör 74 000. Slutligen bör nämnas att försöksverksamhet med kollektiv kommunal trafikförsörjning har startats i vissa glesbygdsområden.

Trots att försöksverksamheten med sär- skilda stödåtgärder i glesbygdsområden har pågått endast kort tid är erfarenheterna av den hittills bedrivna verksamheten sådana, att det i prop. 1970:75 föreslogs att en vidareutveckling bör ske av stödformer av detta slag till förmån för människor i gles- bygderna.

I samma prop. framhölls, att en förstärk- ning och vidareutveckling av regionalpoli- tiken måste med kraft inriktas på att åstad- komma en sådan fördelning av välståndet att människor i olika delar av landet får till- fredsställande ekonomiska, sociala och kul- turella förhållanden. Samtidigt måste det även i fortsättningen vara ett mål för en långsiktig regionalpolitik att främja ett snabbt ekonomiskt framåtskridande genom att medverka till en sådan lokalisering av näringslivet att landets tillgångar av kapital och arbetskraft blir fullt utnyttjade.

En aktiv regional utvecklingsplanering måste enligt departementschefen syfta till att skapa en effektiv samhällelig service- struktur i form av skolor, sjukhus, kommu- nikationer och annan offentlig service. Strä- vandena att vidmakthålla en god samhälls- miljö i landets olika delar bör därför enligt prop. 1970:75 fortsätta med de mål för den regionala politiken som tidigare angivits.

I norra delarna av landet har omfattande insatser gjorts under senare år för att bibe- hålla och utveckla en kvalitativ högtstående miljö. De offentliga investeringarna har va- rit av betydande omfattning. Stora belopp har tillförts skogslänen, bl. a. i form av be- redskapsarbeten och skatteutjämningsbidrag, något som i hög grad har bidragit till ut- vecklandet av en god infrastmktur.

Vidare har inom skilda departementsom-

råden vidtagits eller förberetts en rad åtgär- der för att främja utvecklingen i Norrland. Inom utbildningens område har strävan va- rit att anpassa utbildningsväsendet till de mindre orternas och de glest befolkade om- rådenas förhållanden och att sprida kultu- rella aktiviteter till glesbygdsområdena. En rad projekt har av försvarsdepartementet respektive industridepartementet lokaliserats till Norrland. Vidare har utredningar till- satts om stöd till jordbruket i norra Sverige och för planering av turistanläggningar och friluftsområden m.m. Nämnas kan också skogspolitiska utredningen.

Om den regionala politiken skall förbättra balansen mellan landets olika delar, måste den innebära att även enskild verksamhet omfördelas från expansiva till stagnerande regioner. En väsentlig förstärkning av de re- gionalpolitiska medlen beslutades därför av 1970 års riksdag. Nya stödformer såsom sys- selsättningsstöd och transportstöd infördes. Vidare ökades resurserna och vidgades an- vändningsområdena för redan befintliga stödformer. Till regionalpolitiskt stöd för den treårsperiod som inleddes med budget- året 1970/71 fastställdes en ram på 1200 milj. kr.

4.2. Arbetsmarknadspolitiken 4.2.1 Allmänt

Under efterkrigstiden har ett av huvudmålen för statsmakternas politik varit att upprätt- hålla full sysselsättning. Den statliga arbets- marknadspolitiken drivs för närvarande ef- ter riktlinjer som antagits av 1966 års riks- dag. Prioriteringen av arbetsmarknadspoli- tiken anges ha tre syften.

Det första är att med arbetsmarknadspoli- tiska, selektiva insatser underlätta omställ- ningar i samband med långsiktiga föränd- ringar av näringslivet. Härför krävs kraft- fulla insatser i syfte att främja yrkesmässig och geografisk rörlighet, i vissa fall genom sysselsättningsskapande åtgärder och i andra fall genom att öka möjligheterna för inte förvärvsarbetande att gå ut på arbetsmark-

Det andra syftet är att upprätthålla hög beredskap för selektiva sysselsättningsska- pande åtgärder.

Det tredje syftet är att bistå äldre och andra arbetssökande som har särskilda svå- righeter att få anställning. I första hand syftar åtgärderna till att bereda dessa ar- betssökande sysselsättning på den öppna ar—

betsmarknaden. Härför krävs att arbetsplat- serna och arbetsuppgifterna utformas med hänsyn till de arbetssökandes förutsättning- ar. När alla sådana möjligheter har prövats, aktualiseras sysselsättning i skyddat arbete.

Omfattningen av de viktigare arbetsmark- nadspolitiska åtgärderna under åren 1969 och 1970 redovisas i följande sammanställ- ning, tabell 4.1.

Tabell 4.1 Omfattningen av de viktigare arbetsmarknadspolitiska åtgärderna åren 1969 och 1970

Antal personer Genomsnittligt antal personer i som fått flytt- ningsbidrag arbetsmarknads- allm. bered- särskilda bered-

utbildning skapsarbeten skapsarbeten

Tidsperiod 1969 1970 1969 1970 1969 1970 1969 1970 1 kv. 8 300 6 800 36 200 42 200 7 300 4 400 14 700 12 000 2 kv. 9 200 7 400 31 500 38 900 4 400 3 500 11 000 12 000 3 kv. 10100 7800 23500 31 100 2200 2400 9100 10100 okt.—nov. 5 600 4 300 37 500 50 000 3 000 2 400 10 300 ll 200

Källa: Statistik från arbetsmarknadsstyrelsen

4.2.2. Den långsiktiga utvecklingen på arbetsmarknaden

De långsiktiga förändringarna på arbets- marknaden under 1960-talet har främst or- sakats av den ökade takten i näringslivets strukturomvandling. Efter årtiondets mitt uppvisade industrin totalt en nedgång i sys- selsättningstalen. Inom skogs- och jordbru- ket har nedgången i arbetsvolymen påskyn- dats kraftigt under senare hälften av 1960- talet som följd av rationaliseringar. Detta har medfört att antalet personer med in- komst från jordbruks- och skogsarbete nu- mera är väsentligt lägre än vid början av 1960-talet. Samtidigt som den nämnda sys- selsättningsminskningen inträffat har beho- vet av arbetskraft inom tjänstesektorn starkt ökaL

De regionala problemen i samband med sysselsättningsförändringarna har under det senaste årtiondet kommit i förgrunden. In- flyttningen till tätorterna, vilken skett pa-

rallellt med förändringarna i arbetskrafts— efterfrågan, har i många fall gått så långt, att underlaget för service åt den i glesbyg- den kvarboende befolkningen har blivit otillräckligt. Omflyttningen har inneburit stora påfrestningar för den enskilde, men har också medfört ökade valmöjligheter be- träffande sysselsättning för stora delar av befolkningen.

Speciellt stora svårigheter har uppstått för de äldre, då dessa är mindre rörliga såväl yrkesmässigt som geografiskt. Den äldre ar- betskraften har utsatts för särskilt stora på- frestningar vid strukturrationaliseringar. Lik- som de äldre möter också de handikappade svårigheter vid anpassningen till förändring- ar på arbetsmarknaden.

Inom arbetsmarknadspolitiken har arbets- marknadsutbildningen ökat mest under 1960-talet. Kapaciteten har här byggts ut, så att antalet personer som fått utbildning ökat från 14000 budgetåret 1960/61 till 98 000 budgetåret 1969/70.

Diagram 4.1

Arbets- löshet i % Skogslän 5 ...x Övriga län x Hela riket

1968 | 1 | | 1

feb maj aug nov feb maj

Storstadslän ——-——

1 969

1 | | aug nov feb maj aug

Arbets/äshe tens utveckling 1968— 7970 enligt arbetskraftsundersökningarna

Källa: Statistik från arbetsmarknadsstyrelsen

Genom en utbyggnad av arbetsförmed- lingen har man försökt främja arbetskraftens geografiska rörlighet. De flyttningsbidrag som förmedlingen administrerar för att ge ekonomiskt stöd till geografiska förflyttning- ar har i olika omgångar höjts under 1960- talet.

En stor del av anslagsökningen under 1960-talet har tagits i anspråk för att främja sysselsättningen av arbetssökande, som på grund av sin ålder eller handikapp har svå- righeter att hävda sig på arbetsmarknaden. Bland sådana åtgärder märks främst anord- nande av särskilda beredskapsarbeten och arkivarbeten samt statsbidrag till anordnan- de och drift av skyddade verkstäder. Dessa poster, som understeg 20 milj. kr. budgetåret 1960/61, hade budgetåret 1970/71 stigit till sammanlagt 550 milj. kr.

Kostnaderna för sysselsättning av arbets- sökande i allmänna beredskapsarbeten har ökat starkt. Detta är delvis en följd av de ökade dagsverkskostnaderna men beror också på att fler människor sysselsätts i be- redskapsarbeten i skogslänen, där syssel-

sättningsminskningar i basnäringarna inte på samma sätt som i landets övriga delar har kompenserats av en ökning inom andra näringsgrenar. Härigenom har det blivit nöd- vändigt att bedriva beredskapsarbeten sär- skilt i de nordliga länen även under högkon- junktur.

Det bör i detta sammanhang också näm- nas, att det ekonomiska stödet till arbets- sökande, som inte kunnat beredas sysselsätt- ning, förbättrats genom höjda ersättningsbe- lopp inom arbetslöshetsfölsäkringens ram. En utbyggnad har härvidlag också skett ge- nom införandet av statligt omställningsbidrag för äldre arbetssökande.

4.2.3. Allmänna och särskilda beredskapsarbeten

För att ge sysselsättning åt säsong— och kon- junkturarbetslösa utförs allmänna bered- skapsarbeten. Särskilda beredskapsarbeten är avsedda att ge arbete åt personer som inte är efterfrågade på den öppna arbetsmarkna-

den. Utvecklingen på senare år har medfört att allt fler äldre och lokalt bundna personer sysselsatts med beredskapsarbeten.

Arbetskunskapen hos de arbetslösa får i möjligaste mån styra arbetsobjekten för sär- skilda beredskapsarbeten. Äldre lokalt bundna arbetslösa, t. ex. sådana som är bo- satta i glesbygder och haft tidigare anknyt- ning till jord- och skogsbruk, sysselsätts i första hand med skogsvårds- och naturvårds- arbete, byggande av vägar samt vatten- och avloppsanläggningar. Äldre arbetslösa med eller utan erfarenhet av industriellt arbete placeras i ökad omfattning vid industriella beredskapsarbeten.

Sysselsättningen vid de allmänna bered-

skapsarbetena avser främst vägarbeten, vat- ten- och avloppsarbeten, övriga anläggnings- arbeten samt husbyggnadsarbeten. Beredskapsarbetena har totalt sett under 1960-talet varit koncentrerade till skogslä- nen. Drygt hälften av alla dagsverken har under senare år utförts i de fyra nordligaste länen och nära två tredjedelar i skogslänen. Tabell 4.2 visar, att av de sammanlagda kostnaderna för beredskapsarbeten budget- åren 1/1 1965—30/6 1970 å 4 609 milj. kr. fördelar sig 2 516 milj. kr. eller 55 % på de fyra nordligaste länen. Dessa län erhöll 1 732 milj. kr. eller 55 % av de totala stats- bidragen för beredskapsarbeten å 3 164 milj. kr., som utgick under nämnda tid.

Tabell 4.2 Kostnad och därå belöpande statsbidrag i milj. kr. vid beredskapsarbeten 1.1 1965—30.6 1970

Län 1965 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 Totalt Västernorrlands

Totalt 95,9 74,5 77,6 79,7 85,4 413,1 Statsbidrag 60,9 41,7 56,9 56,5 57,5 273,5 Jämlands

Totalt 44,1 41,3 63,2 76,9 80,2 305,7 Statsbidrag 35,3 30,5 50,8 59,5 56,9 233,0 Västerbottens

Totalt 111,3 103,9 135,5 162,2 127,5 640,4 Statsbidrag 77,4 69,6 93,2 1 10,5 85,6 436,3 Norrbottens

Totalt 227,5 229,2 220,9 245,7 234,0 1 157,3 Statsbidrag 156,0 150,0 151,1 175,5 157,3 789,9 Hela riket

Totalt 753,9 788,0 1 001,2 1 113,3 952,9 4 609,3 Statsbidrag 522,3 543,1 708,6 767,5 622,6 3 164,1

Bland de fyra nordligaste länen redovisar Norrbottens län enligt tabell 4.2 den högsta kostnaden för beredskapsarbeten. För den aktuella perioden uppgick utgifterna för be- redskapsarbeten i detta län till 25 % av den totala kostnaden för riket. I Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län har be— redskapsarbetena hittills varit av mindre om- fattning. De uppgick för perioden i fråga till 14, 9 respektive 7 % av den totala kost- naden för riket. Norrbottens län har enligt tabell 4.2 i statsbidrag för beredskapsarbe- ten erhållit ca 25 % av de totalt utgående bidragen.

Målet för verksamheten är att bedriva beredskapsarbetena så att en från arbets- marknadspolitisk synpunkt optimal syssel- sättning erhålls på angelägna projekt. Bl. a. mot den bakgrunden har beredskapsarbetena under 1960-talet kommit att omfatta en allt större del kommunala service- och miljö- vårdsarbeten. För kommunerna har detta inneburit att man har fått arbeten utförda i form av beredskapsarbeten, främst avseen- de husbyggnad samt vatten och avlopp.

Tabell 4.3 visar hur kostnaderna för be- redskapsarbetena fördelar sig på ändamåls- grupper budgetåren 1966/67—1969/70.

Tabell 4.3 Beredskapsarbetenas fördelning på ändamålsgrupper budgetåren 1966/67—

1 969/ 70 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 Totalt

Allm. vägar

Kostnad 243,8 287,9 306,3 262.1 1 100,0 Statsbidrag 242,1 283,7 300,4 254,2 1 080,4 Skogsvägar

Kostnad 24,8 38,9 33,9 25,9 123,5 Statsbidrag 20,6 30,5 29,1 20,5 100,7 Vatten och avlopp

Kostnad 117,0 181,8 188,9 150,1 637,8 Statsbidrag 46,7 70,9 73,0 53,0 244,5 Husbyggnadsarbeten

Kostnad 160,1 163,6 223,3 169,2 716,2 Statsbidrag 71,1 81,9 114,8 68,4 336,2 Industribyggen

Kostnad 16,4 — — —— 16,4 Statsbidrag 4,9 4,9 Skogliga arbeten

Kostnad 85,2 141,6 143,6 98,2 468,6 Statsbidrag 70,1 115,4 111,3 79,7 376,5 Andra arbeten

Kostnad 127,2 164,5 199,2 222,7 713,6 Statsbidrag 74,1 103,4 120,8 121,2 419,5 Statsbidrag 529,6 685,8 749,4 597,0 2 562,7 Intressentandel 244,9 292,5 345,8 331 ,2 1 213,4

Totalt 774,5 978,3 1 095 ,2 928,2 3 776,1

Allmänna vägarbeten dominerar enligt ta- bell 4.3 bland kostnaderna för beredskaps- arbeten. Större delen av denna kostnad har täckts av statsbidrag, då det nästan uteslu— tande är fråga om statliga vägarbeten. Ar- beten med husbyggnad samt vatten och av- lopp, som uppgår till 716 respektive 638 milj. kr., har huvudsakligen utförts i kom- munal regi. Enligt bidragsbestämmelserna rörande kommunala beredskapsarbeten (19661368) utgår statsbidrag med 33%. I vissa fall har till kommuner i Norrlands inland en högre procentandel statsbidrag be- viljats. Posten andra arbeten utgörs av bl. a. projekt avseende natur- och landskapsvård, industriella beredskapsarbeten samt arbeten för turism och fritid. Flera av nämnda ar- beten har också utförts i kommunal regi.

De kommunala beredskapsarbetenas för- delning på de fyra nordligaste länen samt omfattning för hela riket budgetåren 1.1 1965—30.6 1970 framgår av tabell 4.4.

Tabell 4.4 Kostnad och dårå belöpande statsbidrag vid kommunala beredskapsarbe- ten l.1. 1965—30.6. 1970

Län Total % Stats- %

kostnad bidrag Västernorrlands l 5 8,6 9,4 61 ,3 9,5 Jämtlands 97,4 5,8 40,9 6,3 Västerbottens 237,2 14,1 88,7 13,7 Norrbottens 444,2 26,3 169,6 26,2 Hela riket 1 688,0 646,4

Av den totala kostnaden för kommunala beredskapsarbeten i riket fördelar sig 56 % på de fyra nordligaste länen. En betydande del av beredskapsarbetena avser som tabell 4.4 visar Norrbottens län. För den aktuella perioden uppgår utgifterna för ifrågavaran- de arbeten i detta län till 444 milj. kr. eller 26,3 % av den totala kostnaden för hela riket. Härav belöper sig statsbidragsdelen till

170 milj. kr. Mellanskillnaden, 274 milj. kr., har erlagts av kommunerna. Kostnaden för de kommunala beredskapsarbetena i Väster- bottens, Västernorrlands och Jämtlands län är av mindre omfattning. Dessa uppgår till 14,1, 9,4 respektive 5,8% av den totala kostnaden för riket.

4.2.4. Beredskapsarbeten i Norrbottens och Jämtlands län

I detta avsnitt kommer omfattningen och inriktningen på beredskapsarbetena i Norr- bottens och Jämtlands län att närmare be- röras.

Beredskapsarbetenas omfattning i Norr- bottens län belöper sig för budgetåren 1960/ 61—1969/70 till 1 852 milj. kr. Statsbidrags- delen uppgår till 1 360 milj. kr. Skillnaden mellan totalt nedlagd kostnad och statsbi- drag utgöres främst av kommunernas utgif- ter för de kommunala beredskapsarbetena.

De betydande insatserna av beredskapsar- beten har föranletts av arbetslöshetens om- fattning i Norrbottens län orsakad av den snabba rationaliseringen inom jord- och skogsbruket. Behovet av nya arbetstillfällen har nämligen inte i tillräcklig utsträckning kunnat tillgodoses inom länet.

Antalet anmälda arbetslösa, i beredskaps- arbeten resp. i utbildning placerade, har i Norrbottens län från februari 1960 till sam- ma månad l970 stigit från 6 306 till 11 374 personer. Särskilt hårt drabbad har härvid de inre delarna av Tornedalen varit.

Beredskapsarbetena har som framgått ovan till betydande del utgjorts av kommu- nala arbeten. Vid länsarbetsnämnden i Lu— leå konstaterar man, att genom de betydande kommunala investeringar som skett, har kommunernas driftkostnader för olika slag av anläggningar jämte löpande kapitalkost- nader blivit höga. Detta i förening med i vissa fall flera års tidigareläggning av in- vesteringar har enligt länsarbetsnämnden medfört, att objekt för fortsatta kommunala beredskapsarbeten av ekonomiska skäl icke kan föras fram i någon större utsträckning. Behovet av kommunala investeringar anses

också ha gått ned för avsevärd tid genom de överinvesteringar som pågått under ett antal år. Länsarbetsnämnden planerar i stäl- let mot bakgrund härav industriella storar- betsplatser i tre kommunblock (Pajala, Över- torneå och Överkalix). Produktionen vid de industriella storarbetsplatserna bör enligt länsarbetsnämnden baseras på produkter för samhälleliga behov.

Det kan således konstateras att särskilt för inlandskommunerna i Norrbotten har arbetsmarknadsverket spelat en väsentlig roll för sysselsättningen. Det har skett ge- nom att man byggt upp en mycket god kommunal service. När utflyttningen fort- sätter, står dyra men dåligt utnyttjade an- läggningar kvar. En hel del av anläggning- arna orsakar kommunerna avsevärda drift- kostnader. Det är dessutom på längre sikt svårt att veta om anläggningarna verkligen kommer att utnyttjas i planerad utsträck- ning. Investeringarna har ofta tillkommit, därför att man ansett att glesbygdskommu- nerna måste kunna erbjuda en fullgod ser- vice om de skall kunna locka företagen till sig. Då hittills alltför få företagsetableringar skett i inlandskommunerna, föreligger risk för att de investeringar som skett i arbets- löshetsbekämpande syfte aldrig blir fullt ut- nyttjade.

Tabell 4.2 i avsnitt 4.2.3 visar att bered- skapsarbetena i Jämtlands län varit av betyd- ligt mindre omfattning än i Norrbottens län. I sistnämnda län uppgick kostnaden för be- redskapsarbeten perioden 1.1. 1965—30.6. 1970 till 1 157 milj. kr. mot 305 milj. kr. i Jämtlands län för samma period. Vid läns— arbetsnämnden i Östersund uppger man att de kommunala beredskapsarbetena i Jämt- lands län endast omfattat några enstaka hus- byggnadsarbeten, vilka avsett hantverkshus. Arbetslöshetens omfattning i länet har ej ansetts motivera husbyggnadsarbeten i större omfattning. De kommunala beredskapsarbe— tena har i stället koncentrerats till vatten- och avloppsarbeten. Man har i Jämtlands län främst strävat efter att utnyttja anslagen för beredskapsarbeten till statliga vägarbeten. På detta sätt anser man sig bäst främja nä- ringslivets utveckling, främst skogstranspor-

terna. Vägarbetena avser i första hand en upprustning av länets sekundära vägnät, som anses vara ett av landets sämsta. Kost- naden för beredskapsarbeten har i länet ökat från ca 40 milj. kr. 1965/66 till ca 86 milj. kr. 1969/70. Ökningen avser såväl ar- beten på allmänna vägar, husbyggnad som vatten och avlopp.

5.1. Statsbidragens utveckling och ekonomiska betydelse

Statsbidragen indelas i allmänna och speciel- la. Det allmänna statsbidraget utgår nume- ra i form av skatteutjämningsbidrag och utgör alltså ett allmänt tillskott till den kommunala ekonomin. De speciella statsbi- dragen hänför sig till särskilda förvaltnings- grenar.

I takt med att kommunernas uppgifter vuxit, har också statens ekonomiska stöd till kommunerna ökat. Statsbidragssystemet har, vid sidan av allmänna bidrag, kommit att omfatta ett stort antal speciella stats- bidrag tillkomna vid skilda tidpunkter. Bi- dragsbestämmelserna är formellt och mate- riellt olika utformade, vilket gjort systemet komplicerat och svåröverskådligt.

De speciella statsbidragen avser under- stöd antingen till kommunernas driftkostna- der, driftbidrag, eller till deras kapitalkost- nader, investeringsbidrag.

I tabell 5.1 redovisas primärkommunernas statsbidrag för olika ändamål och bidragens relativa betydelse under perioden 1955— 1970. I tabellen har såväl driftbidrag som investeringsbidrag sammanförts till ett antal grupper, som anger de huvudsakliga verk- samhetsområden eller ändamål vartill bidra- gen utgår. De generella bidragen, dvs. de ej specialdestinerade bidragen, avser skattelind- ring till särskilt skattetyngda kommuner och skatteersättning för förhöjda ortsavdrag

Nuvarande statsbidragssystem

t. o. m. 1965 och därefter skatteutjämning samt vissa andra ändamål.

De speciella bidragen utgjorde över 90 % av det totala bidragsbeloppet i början av 1950-talet. Genom det fr.o.m. år 1958 för- höjda bidraget i form av skatteersättning som kompensation för skatteunderlagsbortfallet i anledning av 1957 års ortsavdragsreform sjönk de specialdestinerade bidragens andel och utgjorde år 1960 ca 75 %. Dessa bidrag ökade därefter sin andel och utgjorde år 1970 ungefär 85 %.

Totalt uppgick statsbidragen år 1955 till 1 019 milj. kr. utgörande 18,7 % av primär- kommunernas totala inkomster. År 1970 var statsbidragen 6 542 milj. kr. motsvarande 22,0 % av de totala inkomsterna i kommu- nerna.

Bidragen för undervisning och annan kul- turell verksamhet är helt dominerande bland de speciella statsbidragen. Bidragen för des- sa ändamål utgjorde år 1955 66 % av de to- tala bidragen, sjönk till 52 % år 1960 för att därefter öka till 59 % år 1970. Senare års ökning torde bl.a. bero på överförandet av gymnasieundervisningen från staten till kom- munerna.

Inom socialvårdsområdet har statsbidra- gen ökat betydligt efter år 1965 beroende på bl. a. större statsbidrag för barntillsyn i kommunerna, vilken verksamhet utbyggts snabbt under de senaste åren.

Den ökade sta-tsbidragsgivningen för stadsbyggnad m. m. förklaras av kommuner—

Tabell 5.1 De borgerliga primärkommunernas statsbidrag för olika ändamål (Belopp i milj. kr.) Ändamål 1955 1960 1965 1970 Belopp % Belopp % Belopp % Belopp %

Speciella statsbidrag Rätts- och samhällsskydd 65 6,4 96 4,7 93 2,7 86 1,3 Fastighetsförvaltning och bo-

stadsförvaltning 19 1,9 17 0,8 93 2,7 133 2,0 Stadsbyggnad, gator m.m. 73 7,2 151 7,3 312 9,1 469 7,2 Hamnar, kommunikationer

och industriell verksamhet 34 3,3 51 2,5 1 1 1 3,3 115 1,8 Undervisning och annan

kulturell verksamhet 676 66.3 1 071 52,1 1 957 56,7 3 838 58,7 Socialvård 26 2,5 "41 2,0 200 5,8 590 9,0 Hälsovård 114 3,3 344 5,3 Övriga ändamål 52 5,1 121 5,9

Summa 945 92,7 1 548 75,3 2 880 83,5 5 575 85,2 Allmänna statsbidrag Skattelindring 4 0,4 10 0,5 98 2,8 Skatteersättning 46 4,5 460 22,4 425 12,3 Skatteutjämning 962 14,7 Övriga ändamål 24 2,4 38 1,8 48 1,4 6 0,1 Summa 74 7,3 508 24,7 571 16,5 968 14,8 Totalsumma 1 019 100 2 056 100 3 451 100 6 542 100

I % av kommunernas totala

inkomster 18,7 23,8 22,9 22,0

Tabell 5.2 Statsbidragens fördelning efter landstingskommunernas förvaltningsgrenar. (Be- lopp i milj. kr.)

Ändamål 1961 1965 1970 Belopp % Belopp % Belopp %

Hälso- och sjukvård 61 23,2 140 29,2 565 30,8 Undervisning och utbildningsverksamhet 60 22,6 113 23,5 173 9,4 Undervisning och vård av psykiskt sjuka 14 5,5 33 6,9 61 3,3 Social verksamhet 4 1,6 11 2,3 36 2,0 Finansförvaltning 125 47,1 182 38,1 995 54,3 övriga ändamål -— 2 0,1

Summa 265,6 480,7 1 833 I % av landstingens totala inkomster 15,7 13,0 20,2

nas starkt stigande kostnader för bl. a. gatu- och väghållningen.

I tabell 5.2 redovisas statsbidragens för- delning efter landstingskommunernas för- valtningsgrenar för perioden 1961—1970.

Statsbidragen ökar i betydelse för lands- tingskommunerna och utgjorde år 1970 mer än 20 % av de totala inkomsterna. Ökning-

en i statsbidragen efter år 1965 samman- hänger främst med övertagandet av mental- sjukvården och provinsialläkarväsendet. Bidragsposten under huvudtiteln finans- förvaltning utgörs år 1970 till drygt hälften av skatteutjämningsbidrag. Dessa uppgick nämnda år till 539 milj. kr. Resterande del av bidragen omfattar här vissa investerings-

och andra bidrag som avser huvudtiteln hälso- och sjukvård. Bidragen till nämnda huvudtitel är som tabell 5.2 visar helt domi- nerande bland de specialdestinerade bi- dragen.

5.2. Speciella statsbidrag

5.2.1. De speciella statsbidragens uppbyggnad

Som tidigare anmärkts har gällande bidrags- system blivit mycket komplicerat. De spe- ciella bidragen har nämligen tillkommit vid skilda tidpunkter och bestämmelserna har likaså fått en sinsemellan varierande ut- formning. Bidragens storlek har i första hand bestämts av det statsfinansiella läget. Bidragsreglernas utformning återspeglar sta- tens intresse av att skaffa sig medinflytande över den understödda verksamheten och på så sätt få garantier för att bidragen erhåller avsedd användning.

Den speciella statsbidragsgivningens bris- ter belystes av 1958 års skatteutjämnings- kommitté, som bl.a. uttalade följande.

Bidragsreglerna är både formellt och mate- riellt mycket olika utformade. Vanligen har varje bidrag reglerats för sig i en särskild för- fattning. Bidragsgrunderna är inte enhetliga. Prövningen av bidragsgivningen handhas av ett stort antal statliga myndigheter. Dessa är tvung- na att utföra en detalj- och sifferkontroll som inte är betingad av deras intresse att följa den understödda kommunala verksamheten som så- dan utan är en följd av själva bidragsgivningen. Särskilt betungande för kommunerna är det ar- bete som måste utföras för att erhålla underlag för ansökningar eller rekvisitioner av statsbi- drag, ett arbete som inte oväsentligt försvåras av den olika utformningen av bidragsbestäm- melserna. Det finns emellertid nackdelar av än allvarligare art. De detaljerade kontrollbestäm- melserna innebär sålunda i många fall en bety- dande inskränkning av den kommunala själv- styrelsen. Därtill kommer, såsom påpekats bland andra av allmänna statsbidragsutrednjng- en, att understöd av vissa speciella kommunala verksamhetsgrenar i praktiken kan medföra att sådana grenar av kommunalförvaltning ges oberättigat företräde framför andra, i den sär- skilda kommunen kanske lika trängande ar- betsuppgifter. Härigenom, har det sagts, sker en olycklig påverkan på kommunernas bedö-

mande av hur den kommunala verksamheten bör utvecklas med hänsyn till de speciella för- hållandena i varje särskild kommun. Kommu- nerna bör i princip utforma sin verksamhet efter en förutsättningslös prövning av de lokala behoven. Genom att de speciella bidragen ger vissa förvaltningsgrenar företräde kan dessa er- hålla större tyngd i den kommunala verksam- heten än som är motiverad av de lokala för- hållandena.

Kommittén ansåg det i hög grad önskvärt att man så snart som möjligt sökte komma till rätta med de angivna bristerna och för- enkla den speciella bidragsgivningen. Kom- mittén erinrade om sitt förslag att införa ett allmänt skatteutjämnande bidragssystem så utformat att det ger tillfredsställande till- skott av skattekraft till kommuner med svag ekonomi och därjämte effektivt pressar ned höga utdebiteringar. Därigenom skulle ska- pas goda förutsättningar för en rationali- sering, ansåg skatteutjämningskommittén, och fortsatte.

Grundtanken i rationaliseringssträvandena synes böra vara att ett bidragssystem skall in- nehålla endast speciella bidrag med en från skatteteknisk synpunkt eller från stimulanssyn- punkt angelägen funktion. Kvarstående bidrag bör så långt möjligt utformas efter enkla och enhetliga regler.

I fråga om möjligheterna att överföra speciella statsbidrag till ett allmänt skatteut- jämnande bidrag ansåg skatteutjämnings— kommittén, att vissa bidrag är av den eko- nomiska betydelse att det inte är möjligt att avveckla dem och överföra dem till det all- mänt skatteutjämnande bidraget, om man inte tillser att de allvarliga konsekvenser för kommunernas ekonomi som därigenom kan uppkomma förhindras. Man torde inte kun- na bortse från att staten pålagt kommuner- na uppgifter av mycket kostnadskrävande natur, vilket ansetts motivera att staten sva- rar för en del av kostnaderna för uppgif- terna.

Kommitténs förslag ledde, som framgår av det följande, till att flertalet skatteunder- lagsgraderade speciella statsbidrag avskaffa— des och ersattes med nu gällande skatteut- jämningssystem. De flesta icke skatteunder- lagsgraderade bidragen har emellertid stått kvar med i stort sett oförändrad utformning.

5.2.2. Rationalisering av bidragsgivningen

Försök har vid olika tidpunkter gjorts att förenkla statsbidragsgivningen. Allmänna statsbidragsutredningen föreslog i sitt prin- cipbetänkande ( SOU 1952:44 ) att ett all- mänt driftbidrag utan anknytning till något speciellt utgiftsändamål skulle införas. Kri- tik riktades emellertid mot förslaget under remissbehandlingen, varför utredningen fick till uppgift att överarbeta sitt förslag. Re- sultatet av översynen presenterades i ett betänkande om förenklad statsbidragsgiv- ning i fråga om driftbidrag till primärkom- munerna (SOU 195628). På grundval av be- tänkandet ersattes följande år 27 speciella driftbidrag med två -—— ett lärarlönebidrag och ett bidrag till högre skolor.

[ propositionen angående kommunal skatteutjämning, m.m. (1965:43) framhöll departementschefen att skatteutjämningssy- stemet skapar möjligheter till en förenklad bidragsgivning bl.a. genom avveckling av speciella bidrag. Departementschefen mena- de att genom införande av ett allmänt skatte- utjämningssystem, som i första hand garan- terar kommunerna ett visst skatteunderlag, undanrycks grunden för skatteunderlagsgra- derade speciella bidrag. Departementschefen föreslog också att följande speciella bidrag skulle avlösas: bidrag till Skolskjutsar och inackordering av skolpliktiga elever, bidrag till pedagogisk utrustning m.m., bidrag till de kommunala folkbiblioteken, bidrag till uppförande eller inrättande av barnhem och till driften av barnhem, bidrag till skolmål- tider, anskaffande av inventarier för skol- måltidsverksamheten, anordnande av samt om- och tillbyggnad av ålderdomshem. De tre senast nämnda hade varit skatteun- derlagsgraderade. De genom avlösningen disponibla medlen överfördes till det allmänt skatteutjämnande bidragssystemet.

Avvecklingen av de skatteunderlagsgrade- rade speciella bidragen har fortsatt. Års- kostnadsbidrag vid arbetslöshet (driftbidrag) och arbetsbidrag vid arbetslöshet aktualise- rades i prop. 1966:52 angående riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken. I nämnda propo- sition föreslogs att statsbidrag till kommu-

nala beredskapsarbeten, som inte är stats- bidragsberättigade enligt särskild författning, skall utgå med 33 %. Detta innebar enligt departementschefen en betydande förenkling av bidragsgivningen, då de gällande bidragen bl.a. byggde på en skattedifferentiering av bidragen. Denna differentieringsprincip har, framhöll departementschefen, övergivits i samband med tillkomsten av de statliga skatteutjämningsbidragen. Bestämmelserna angående statsbidrag till kommunalt bered- skapsarbete och till kontantunderstödsverk- samhet, som kommun bedriver, återfinns i arbetsmarknadskungörelsen ( 1966:368 ).

Ett annat skatteunderlagsgraderat speciellt bidrag avsåg vatten- och avloppsanläggning- ar. Bestämmelserna innebar bl. a. att vid be— räkningen av bidragsprocenten hänsyn togs till förhållandet mellan skatteunderlaget i den kommun där reningsverket skulle byggas och medelskatteunderlaget i riket. Departe- mentschefen framhöll (prop. 1968z37) att skatteutjämningsreformen medfört att stats- bidraget minskat i betydelse som stimulans vid byggande av vatten- och avloppsanlägg- ningar och ansåg därför att man, som na- turvårdsverket föreslagit, skulle slopa sam- bandet mellan skatteunderlaget i kommunen och bidragets storlek. Storleken av statsbi- draget skulle i stället bli beroende av an- läggningens reningsgrad.

Pensionärsbostadsbidraget, som varit skat- teunderlagsgraderat, avvecklades fr. o. m. den 1 januari 1970 enligt förslag i prop. 196938 på grundval av pensionsförsäkrings- kommitténs betänkande. Kommittén motive- rade sitt förslag med att kommunernas akti- vitet när det gäller att skaffa ändamålsenliga bostäder till pensionärer har ökat och att en fortsatt utveckling är på gång. Kommun- sammanläggningarna har stor betydelse i detta avseende. Höjningar av de kommunala bostadstilläggen och den allt vanligare an- knytningen av dessa till den faktiska bo- stadskostnaden har också medverkat till att ge pensionärerna möjligheter till att skaffa goda bostäder. På grund av dessa skäl kon- staterade kommittén att den stimulanseffekt, som åsyftades med pensionärsbidragen, nu inte har samma betydelse som tidigare.

Efter avvecklingen av ovan nämnda skat- teunderlagsgraderade bidrag återstår endast skatteunderlagsgradering av bidrag till bygg- nadsarbeten inom skolväsendet, för vilka redogörs närmare i avsnitt 5.2.3.

På grundval av ett utredningsförslag om förenklad statsbidragsgivning till hälso- och sjukvården (SOU 1966:6) föreslog departe- mentschefen i prop. 1967:1 bilaga 7, att ett enda bidrag skulle ersätta ett 20-tal drift- och anordningsbidrag. Det enhetliga bidraget konstruerades som en teknisk avlösning av de bidrag som utmönstrades och skulle utgå i stället för de bidragsbelopp huvudmännen skulle ha erhållit för femårsperioden 1967 —1971 om de tidigare gällande reglerna till- lämpats. Ersättningen beräknades för nämn- da period uppgå till sammanlagt 395 milj. kr. fördelat mellan åren med 73, 76, 79, 82 resp. 85 milj. kr. (det enhetliga bidraget be- nämnes bidrag till viss hälso- och sjukvård). Sedermera har detta bidrag också kommit att omfatta kompensation för att statsbidra- get till avlöning åt provinsialläkare m. rn. upphörde den 1 januari 1968 samt ersätt- ning för de kostnader, som uppkommer för sjukvårdshuvudmännen genom att de i smitt- skyddslagen ålagts att fr. o. m. den 1 januari 1969 ombesörja kostnadsfri undersökning och behandling av venerisk sjukdom.

Kungl. Maj:t uppdrog år 1963 åt en ar- betsgrupp inom statskontoret att kontinuer- ligt överse och från rationaliseringssynpunkt granska bidragssystemet. Granskningen av- såg i princip hela systemet för att bl. a. söka rationalisera ansöknings-, besluts- och utbe- talningsförfarande. Sedermera har riksrevi- sionsverket fått överta granskningsverksam- heten beträffande statsbidragsanslagen. Ver- ket har upplyst att någon övergripande granskning av statsbidragssystemet ej skett.

Inom utbildningsdepartementet har en dis- kussionspromemoria angående ett statsbi- dragssystem för skolbyggnader utformat som hyresbidrag per elev och år (DsU 1970:12) utarbetats och remissbehandlats. Det före— slagna statsbidragssystemet skulle ersätta nu- varande investeringsbidrag till skolbyggna- der. Vidare har inom samma departement utarbetats en promemoria med diskussions-

underlag (DsU 197113) angående statligt driftbidrag till skolväsendet. De diskuterade driftbidragen skulle ersätta nuvarande drift- bidrag till grundskolan respektive gymnasie- skolan.

Bland motiven för ändrad statsbidragsform för skolväsendet har anförts gymnasieskolans införande den 1 juli 1971, kommunsamman- läggningarna, som i flertalet fall ökar den ekonomiska bärkraften hos kommunerna och gör dem mer skickade att handlägga skolfrågor, samt det förhållandet att nuva- rande bidragssystem ej ger kommunerna till- räckligt inflytande över skolans verksamhet.

I remissyttrande över sistnämnda prome- moria har vi framhållit, att konsekvenserna skulle bli ogynnsamma för glesbygdskom— munerna och att det är olämpligt att, såsom ifrågasatts i promemorian, försöka delvis neutralisera denna konsekvens genom regler av samma typ som i skatteutjämningssyste- met. Av dessa skäl förordade vi, att det statliga driftbidraget skulle utformas enhet- ligt efter de riktlinjer som nu gäller i fråga om gymnasieskolan, dvs. som ett bidrag till de faktiska lärarlönekostnaderna.

5.2.3. Beviljade anslag till primärkommuner och landstingskommuner budgetåret 1970/71

Bilaga A, tabell A.1 upptar en sammanställ- ning över vissa i riksstaten för budgetåret 1970/751 beviljade anslag till primärkommu- ner och landstingskommuner.

Det föreligger vissa svårigheter att ange den exakta storleken av statsbidragsgivning- en, enär riksstatens olika anslagsrubriker ej ger tillräcklig vägledning. En viss mindre bidragsgivning förekommer enligt särskilda Kungl. brev och författningar som inte när- mare redovisas i riksstaten.

Huvudparten av den speciella bidragsgiv- ningen avser, som framgår av bilaga A, un- dervisnings- och sjukvårdsändamål samt all- mänt sociala ändamål. De större bidragen under vissa av huvudtitlama berörs närmare nedan.

Socialdepartementet

Bidraget till driften av kliniker för psykiskt sjuka m. m. belöper sig för budgetåret 1970/ 71 till 927 milj. kr. och utgår enligt ett avtal mellan staten och landstingskommunerna an- gående övertagande av statens mentalsjuk- vård ( prop. 1966:47 , SU 94, rskr 220) samt mellan staten och städerna Stockholm, Göte- borg och Malmö angående dessa städers övertagande av hela sin mentalsjukvård (prop. 1967z69, SU 106, rskr 252). Dessa avtal innebär att staten till landstingskom- munerna och storstäderna skall erlägga drift- bidrag, som grundar sig på den genomsnitt- liga vårddagkostnaden år 1966 vid de över- tagna sjukhusen samt kostnaden för utbild— ning av mentalsjukvårdpersonal. Bidraget är indexreglerat. Härtill kommer särskild er- sättning för att täcka avskrivning av sjuk- husbyggnader, bidrag till utrustning samt till kostnader för markförvärv m. m.

Kommunikationsdepartementet

Bidrag till drift av kommunala vägar och gator samt bidrag till byggande av kommu- nala vägar och gator utgår för budgetåret 1970/71 med 107 respektive 331 milj. kr. Från det förstnämnda anslaget utgår bidrag till stad eller samhälle med 95 % av det belopp vartill kostnaderna för drift av de bidragsberättigade vägarna och gatorna be- räknas skäligen böra uppgå. Från det andra anslaget lämnas bidrag till stads eller sam- hälles kostnad för byggnadsföretag med 95 % till byggande av väg samt till byggan- de av gata mot vilken enligt gällande stads- plan utfart eller annan utgång från tomt eller annan fastighet inte får anordnas. Till annat bidragsberättigat gatubyggnadsarbete utgår stadsbidrag med 85 %.

Utbildningsdepartementet Bidrag till driften av grundskolor m. m. ut- går för budgetåret 1970/71 med 2 932 milj.

kr. Bidraget utgår till kommunernas kostna—

der för dels obligatoriska skolor, dels högre kommunala skolor. Bidragsunderlaget för de allmänna driftbidragen beräknas enligt vissa schematiska regler samt utgör i huvudsak årslönebeloppen för tjänster som inrättas i föreskriven ordning. Det allmänna drift- bidraget för obligatoriska skolor motsvarar bidragsunderlagets belopp efter avdrag av en mindre kommunandel. Det allmänna drift- bidraget för högre kommunala skolor utgår med 78 % av bidragsunderlaget.

Bidrag till driften av kommunala gymna- siala skolor utgår för budgetåret 1970/71 med 1 118 milj. kr. I enlighet med beslut av 1964 års riksdag (prop. 171, rskr 407) har tidigare statliga och kommunala allmänna gymnasier samt statliga tekniska gymnasier och kommunala handelsgymnasier den 1 juli 1966 ersatts av en kommunal gymnasial skola, benämnd gymnasium. Läsåret 1969/ 70 skulle den nya skolformen vara fullstän- digt genomförd.

Bestämmelserna om statsbidrag innebär i korthet att allmänt driftbidrag utgår med 100 % av ett bidragsunderlag, omfattande faktiska kostnader för löner till skolledare och lärare. Statsbidrag utgår även för ATP- och arbetsgivareavgifter.

Bidrag till byggnadsarbeten inom skolvä- sendet m.m. är för budgetåret 1970/71 be- räknat till 267 milj. kr. Bidragsbestämmel- serna innefattar regler om skatteunderlags- gradering.

För permanenta skollokaler avseende grundskolor, gymnasier och fackskolor be- stäms bidragsunderlaget, jämlikt kungörel- sen (1957:318, ändrad senast 1967:821), med utgångspunkt i ett grundbelopp av 900 kr. per kvadratmeter nettogolvyta. Detta grundbelopp, som hänför sig till kostnads- läget den 1 januari 1956, skall omräknas med hänsyn till därefter inträffade kost- nadsförändringar enligt byggnadsstyrelsens byggnadskostnadsindex.

Enligt skolöverstyrelsens beräkningar upp- gick beloppet den 1 januari 1969 till 1471:50 kr. Omräkning skall vidare ske mellan skilda orter enligt byggnadsstyrelsens ortsindex.

På bidragsunderlaget utgår statsbidrag

med procenttal, som fastställts med hänsyn till bl.a. skatteunderlaget enligt följande i bidragskungörelsen intagna tabell.

Antal skattekronor Statsbidrag i % av per invånare bidragsunderlaget högst 5 80—70 över 5 » 7 75 —65 >> 7 » 9 70—60 » 9 » l 1 65 —5 5 » 1 l » l 3 60——50 » 13 » 15 55—45 » 1 5 » l 7 50—40 » 17 45—35

Genom att hänsyn vid beräkning av bi- dragsunderlaget skall tas till byggnadskost- nadsindex och ortsindex föreligger värdebe- ständighet för bidragsunderlaget. Bidragsgiv- ningen har ändock utvecklat sig i en för kommunerna ogynnsam riktning. Genom den fortgående ökningen av kommunernas skattekraft föreligger nämligen numera andra förutsättningar än de som gällde vid bidragsskalans fastställande. Vid bidragsska- lans tillkomst räknade man med normal- skatteunderlag av 10 skr/inv. som dock nu— mera stigit till något över 100 skr. Grade— ringen av statsbidraget med hänsyn till kom- munernas olika skattekraft har på grund därav numera upphört, och bidragsprocen- ten varierar sålunda f. n. mellan 35 och 45.

Till provisoriska lokaler utgår bidrag med ett fast belopp per kvadratmeter nettogolv- yta (325 kr.). Detta bidrag är således inte skatteunderlagsgraderat.

Beträffande statsbidrag till anskaffande av skollokaler inom yrkesskoleväsendet gäller enligt kungörelsen ( 1957:480 ) om statsbidrag till yrkesskolor att bidragsunderlaget för per- manenta skollokaler bestäms på grundval av de beräknade kostnaderna, dock att vid ny- byggnad och tillbyggnad bidragsunderlaget i allmänhet ej får överstiga ett grundbelopp av 900 kr. per kvadratmeter nettogolvyta. Detta grundbelopp skall, i överensstämmelse med vad som gäller för statsbidrag till skol- byggnader inom det allmänna skolväsendet, omräknas med hänsyn dels till byggnads- kostnadernas förändring efter den 1 januari

1956 enligt byggnadsstyrelsens byggnads- kostnadsindex, dels till bostadsstyrelsens ortsindex. Reglerna beträffande den tabell som skall tillämpas liksom beräkningen av skattekraften är desamma som i fråga om det allmänna skolväsendet.

5.3 Allmänna statsbidrag 5.3.1 Gällande regler

De bestämmelser om skatteutjämningsbidrag till kommunerna ( 1965:268 ) som vi har att överse innebär i huvudsak följande.

Bidrag utgår i tre former, nämligen 1. skatteutjämningsbidrag vid brist på skat- tekraft 2. skatteutjämningsbidrag vid hög utdebite- ring 3. extra skatteutjämningsbidrag

De två första bidragen beräknas enligt generella regler och beslutas av länsstyrelsen. Det tredje bidraget, som kan utgå när syn- nerliga skäl föreligger, beviljas av Kungl. Maj:t.

Bidraget vid brist på skattekraft utgår till borgerlig primärkommun, landstingskom- mun, församling, pastorat och annan kyrk- lig samfällighet som äger beskattningsrätt. Denna bidragsform tillförsäkrar kommu- nerna ett skatteunderlag som till sin storlek är beroende av kommunens geografiska läge och medelskattekraften i riket. Skillnaden mellan det tillförsäkrade skatteunderlaget och det på grundval av kommunmedlem- marnas inkomster taxerade skatteunderlaget kallas tillskott av skatteunderlag. På detta tillskott av skatteunderlag utgår bidrag efter den utdebiteringssats som kommunen fast- ställt för bidragsåret. Det tillförsäkrade skatteunderlaget varierar som nyss nämnts med kommunens geografiska läge på så sätt att landet indelas i tre skattekraftsom- råden med olika skattekraftsgränser. Det tillförsäkrade skatteunderlaget, dvs. skat- tekraftsgränserna, varierar mellan 90 % och 125 % av medelskattekraften, som är det genomsnittliga skatteunderlaget per invå- nare i hela riket vid taxering enligt kommu-

nalskattelagen (1928: 370). Variationen sker i stort sett från söder til-l norr på så sätt att lägre procenttal gäller i söder Och högre i norr.

Skattekraftsområde ] omfattar hela riket med undantag av de fyra nordligaste länen samt vissa delar av Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län, vilka länsdelar tillhör skattekraftsområde 2, skattekraftsområde 2 dessutom Västernorrlands och Jämtlands län samt Västerbottens läns kustland och skattekraftsområde 3 Lapplandsdelen av Västerbottens län och hela Norrbottens län.

Efter en vid av 1970 års riksdag antagen ändring beträffande Gotlands kommun gäl- ler följande regler beträffande skatteutjäm- ningsbidrag vid brist på skattekraft.

Landstingskommun i skattekraftsområde 1 och de delar av Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs läns landstingskommuner som tillhör skattekraftsområde 2 garanteras en skattekraft som motsvarar 95 % av me- delskattekraften i riket, övriga landstings- kommuner i skattekraftsområde 2 110 %, landstingskommun i skattekraftsområde 3 125 %. Gotlands kommun 92 % annan kommun i skattekraftsområde 1 90 % kommun i skattekraftsområde 2 110 % och kommun i skattekraftsområde 3 125 %.

För landstingskommun gäller dessutom den särskilda garantin att tillskottet av skat- teunderlag inte får understiga vad lands- tingskommunen för år 1965 har tillförts i tillskjutet skatteunderlag enligt tidigare kun- görelser om skatteersättning. Om särskilda skäl föreligger, får Kungl. Maj:t förordna om avvikelse från den enligt förordningen gällande indelningen i skattekraftsområden. Vidare gäller enligt den s.k. reducerings- regeln, att procenttalet för det garanterade skatteunderlaget för primärkommun skall minskas med en procentenhet för varje fullt tjugotal ören, varmed den sammanlagda ut- debiteringen i kommunen understiger utde- biteringsgränsen dvs. den sammanlagda me- delutdebiteringen i riket.

Länsstyrelsens beslut avser vid denna bi— dragsform ett i skattekronor uttryckt till-

skott av skatteunderlag. Beslut skall förelig- ga senast den 10 september året före bi- dragsåret, så att kommunen kan ta hänsyn därtill när staten och utdebiteringen för det kommande året fastställes. Den utdebite- ringssats som därvid bestäms blir bestäm— mande för bidragets storlek i kronor räknat.

Bidraget vid hög utdebitering utgår endast till borgerliga primärkommuner. Det utgår i förhållande till dels summan av det taxera- de och tillskjutna skatteunderlaget, dels, enligt en progressiv skala, det belopp var- med kommunens omräknade sammanlagda utdebitering överstiger utdebiteringsgränsen. Den progressiva skalan är 1/10 procent för varje öre av den del av den omräknade sammanlagda utdebiteringen, som överstiger utdebiteringsgränsen med högst tre kronor, och 60% av den del av den omräknade sammanlagda utdebiteringen som överstiger utdebiteringsgränsen med mer än tre kronor. Den omräknade sammanlagda utdebitering- en är den sammanlagda utdebitering som kommunen kan beräknas ha haft om den inte fått bidrag vid hög utdebitering eller extra skatteutjämningsbidrag året före bi- dragsåret.

Liksom i fråga om bidraget vid brist på skattekraft skall länsstyrelsens beslut före— ligga senast den 10 september året före bi- dragsåret. Beslutet som helt grundar sig på förhållandena under beräkningsåret (året före bidragsåret), avser ett bidragsbelopp i kronor.

Extra skatteutjämningsbidrag kan beviljas när synnerliga skäl föreligger. Sådant bidrag har främst beviljats skattetyngda kommuner med höga skolskjutskostnader och med stark befolkningsminskning.

Vidare utgår såsom extra skatteutjäm- ningsbidrag betydande belopp för att stirnu- lera till kommunsammanläggningar, för år 1972 140 milj. kr. Bakgrunden är att vissa kommuner genom sammanläggningama får minskade ordinarie skatteutjämningsbidrag. Stimulansbidragen utgår under tre år och minskar med 33 % per år.

I detta sammanhang bör erinras om att i prop. 1972z60 föreslås att kommuner, landstingskommuner och församlingar får

årliga bidrag av statsmedel med anledning av att skatteunderlaget minskar till följd av 1970 års skattereform. Till grund för bi- dragsgivningen ligger ett beräknat skatte- bortfall för kommunerna på en miljard kr. för år 1971. Bidragen utbetalas första gång- en år 1973 och avses utgå på grundval av tillskjutet skatteunderlag. Detta skatteunder- lagstillskott fördelas mellan kommunerna i relation till skattekraften beräknad som skattekronor per inkomsttagare. Utöver bi- dragen på en miljard kr. för år 1971 utgår år 1973 även förskott för detta år med ett belopp i samma storleksordning.

5.3.2 Effekterna av nuvarande skatteutjäm- ningssystem

Nuvarande skatteutjämningssystem har allt- sedan dess tillkomst år 1966 haft stor bety- delse för kommunernas ekonomi.

Tabell 5.3 visar att det totala skatteut- jämningsbidraget ökat från 1052 milj. kr. år 1966 till 1938 milj. kr. år 1972. Under hela perioden har merparten eller ca 60 % av bidragen tillfallit primärkommunerna. Landstingskommunerna har i genomsnitt er- hållit ca 35 % och församlingarna ca 5 % av det totala bidraget. Bland länen har, som tabell 5.3 visar, Norrbottens län under samt- liga år erhållit det största bidraget i kronor räknat. Betydande belopp har dock under perioden tillfallit samtliga skogslän. Även till' länen i 'södra Sverige har skatteutjäm- ningsbidrag utgått i stor omfattning. Särskilt bör härvid Kalmar län nämnas. '

Skatteutjämningsbidragens betydelse läns- vis framgår även av tabell 5.4 som anger bidragen dels i kr. per skattekrona dels i kr. per invånare. Härvid visar det sig att bidra- get under hela perioden i kr. per skattekrona haft störst betydelse för skogslänen. I Jämt- lands län har skatteutjämningsbidragen un— der samtliga år utgjort ca 10 kr./skr. I Norr- bottens län har skatteutjämningsbidragets be- tydelse ökat för varje år. År 1966 utgjorde bidraget i Norrbottens län 7,19 kr./skr. mot 8,54 kr./skr. i Västerbottens län. År 1972 hade bidraget ökat till 10,19 kr./skr. i Norr-

bottens län, mot 8,81 kr./skr. i Västerbottens län.

Utöver skogslänen har skatteutjämnings- bidragen haft stor betydelse för såväl Kal- mar som Gotlands län. Bara i Jämtlands och Norrbottens län var skatteutjämningsbi- dragen år 1972 större än för Gotland. I hela riket ökade skatteutjämningsbidragen från 1,99 är 1966 till 2,10 kr./skr. år 1972.

Skatteutjämningsbidragen i kronor per in- vånare har i hela riket ökat från 135 kr. 1966 till 238 kr. 1972. Alltsedan 1969 har skatteutjämningsbidragen räknat i kronor per invånare varit störst i Norrbottens län, närmast följt av Jämtlands län. Det omvända förhållandet gäller således här jämfört med när bidragen räknas i kronor per skatte- krona. Detta beror på att det egna skatte- underlaget är lägre i Jämtland. För övriga skogslän liksom för Gotlands och Kalmar län har självfallet bidragen också räknat i kronor per invånare varit stora.

Tabell 5.5 visar hur skatteutjämningsbi- dragen till primärkommunema fördelar sig på de tre olika bidragsformerna i kronor per invånare. Bidraget vid brist på skatte- kraft har helt dominerat under samtliga år. Även nu är det skogslänen jämte Gotlands och Kalmar län som redovisar de högsta bidragsbeloppen per invånare. Bidraget vid hög utdebitering fördelar sig däremot mera jämnt över hela landet. Störst betydelse i kronor per invånare hade denna bidrags- form år 1966 för Södermanlands och Väst- manlands län. År 1972 var bidraget vid hög utdebitering störst i Gotlands län, där det hade ökat från'lO kr./inv. år 1966 till 136 kr./inv. år 1972. Även i Jämtlands och Öre- bro län har bidraget vid hög utdebitering ökat i betydelse väsentligt mellan åren 1966 och 1972.

Det vanliga extra bidraget har med un- dantag för år 1972 främst tillfallit de nord- liga länen beroende på att avfolkning och skolskjutskostnader utgör de viktigaste för- delningsfaktorerna i denna bidragsform. Den ökade betydelse det extra bidraget fått år 1972 sammanhänger med de s. k. stimulans- bidragen, avsedda att kompensera kommu- nerna för bortfall av bidrag i samband med

' '-—'—'———*_———————r——-——— ___—(_... _._. -_—.—.- .,f _ 4 _

kommunsammanläggningarna.

Tabell 5.6 visar, att under hela perioden 1966—1972 har mer än 90 % av kommu- nerna åtnjutit någon form av skatteutjäm- ningsbidrag. Ca 80 % av kommunerna har erhållit bidrag vid brist på skattekraft, me- dan bidrag vid hög utdebitering utgått till mellan 40 och 70 % av kommunerna. An- delen kommuner som erhållit bidraget vid hög utdebitering har således varierat mellan åren. År 1971 erhöll 71 % av kommunerna bidraget i fråga, medan motsvarande andel 1972 sjunkit till 55 %.

Anledningen till fluktuationerna är att en olikartad höjning av utdebiteringarna i riket leder till att bidraget vid hög utdebitering går ned. Nedgången år 1972 föranleddes närmast av den kraftiga höjningen av utde- biteringen i Stockholm år 1971. I fråga om det extra bidraget har detta som framgår av tabell 5.6 endast berört mellan 10—15 % av kommunerna bortsett från år 1972. Ök- ningen av antalet bidragsmottagande kom- muner beror som ovan nämnts på de i an- ledning av kommunsammanläggningama ut- gående stimulansbidragen.

Tabell 5.7 visar total utdebitering samt avvikelse från medelutdebiteringen i riket, länsvis och skattekraftsområdesvis åren 1963—1972 i kronor per skattekronor. De varierande avvikelserna mellan åren förkla- ras främst av att det blivit alltmer vanligt att kommuner och landsting höjer utdebite- ringen med vissa intervaller. Höjningarna blir då ofta ganska kraftiga.

Utdebiteringen i Stockholms län har under hela den undersökta perioden legat under medelutdebiteringen. Detsamma gäller Kristianstads, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län. I Örebro län har däremot utde- biteringen under alla år utom ett legat mer än 1 kr. över medelutdebiteringen. År 1972 var utdebiteringen i nämnda län 2,25 kr. högre än medelutdebiteringen i riket. Även i Västmanlands län har utdebiteringen tidvis avvikit ganska kraftigt från medelutdebite- ringen. För de fyra nordligaste länen kan i tabell 5.7 effekten av gällande skatteut- jämningssystem utläsas. Här var utdebite- ringen i allmänhet mer än två kronor högre

än medelutdebiteringen under de år som föregick nuvarande skatteutjämningssystem. Efter år 1966 ligger visserligen utdebitering- en i dessa län fortfarande över medelutdebi- teringen men på en lägre nivå. Nuvarande systems skatteutjämnande verkan framgår av de relativt små skillnader som under åren 1966—1972 förelegat i utdebiteringen mel- lan de tre skattekraftsområdena.

I fråga om utdebiteringen i de olika skat- tekraftsområdena kan konstateras att utde- biteringen i område I alltsedan år 1966 legat under medelutdebiteringen. I område 2 var utdebiteringen under de första åren gällande system var i kraft högre än i område 3. Under senare år har dock en omsvängning skett.

För att bibehålla nuvarandeomfattning på den kommunala verksamheten skulle ut- debiteringen som tabell 5.8 visar, i vissa län ha uppgått till betydande belopp om inga skatteutjämningsbidrag utgått. Av ta- bell 5.7 framgår, att utdebiteringen år 1972 i Gotlands, Västerbottens och Norrbottens län var 28,08, 24,81 respektive 25,27 kr./ skr. Om inte skatteutjämningsbidrag hade utgått, skulle utdebiteringen i nämnda län för året i fråga ha varit 38,07 respektive 33,62 och 35,46 kr./skr. För enskilda kom- muner i nämnda län har skatteutjämnings- systemet betytt åtskilligt mer. År 1971 skulle utdebiteringen i Pajala, Överkalix och Över- torneå ha varit 49,56, 45,65 respektive 47,89 kr./skr. utan skatteutjämningsbidrag. Nu var i stället utdebiteringen i dessa kommu— ner 23,49, 23,20 respektive 23,50 kr./skr.

Hur kommunernas utdebiteringar har av- vikit från medelutdebiteringen visas i tabell 5.9. En koncentration av utdebiteringarna kan noteras efter år 1965. År 1963 låg 75 % av kommunernas utdebiteringar mindre än 2 kr. över eller under medelutdebiteringen. År 1971 hade ifrågavarande andel ökat till 90 % för att 1972 sjunka till 86 %. Ande- len kommuner som avvek mindre än 1 kro- na över eller under medelutdebiteringen var år 1965 41 % men ökade efter införan- det av nuvarande skatteutjämningssystem till 60% år 1971 för att år 1972 sjunka till 54 %.

Kom- För- Lands- muner saml. ting

2 3 4

Totalt

5

Stockholms 10 433 5 886 17 327 Uppsala 11 607 1 004 5 358 17 969 Södermanlands 15 273 1 173 6 930 23 376 Östergötlands 23 451 3 530 8 969 35 950 Jönköpings 20 721 2 603 12 313 35 637 Kronobergs 15 997 1 818 10 816 28 631 Kalmar 29 050 3 299 19 762 52 111 Gotlands 8 588 1 667 6 817 17 072 Blekinge 15 672 1 457 9 476 26 605 Kristianstads 14 984 2 789 14 455 32 228 Malmöhus 8 775 1 844 12 855 23 474 Hallands 12 021 1 766 9 815 23 602 Göteborgs- o. Bohus 15 049 2 237 7 984 25 270 Älvsborgs 28 824 3 626 14 332 46 782 Skaraborgs 22 255 3 325 13 038 38 618 Värmlands 33 697 2 904 16 576 53 177 Örebro 12 646 1 037 9 320 23 003 Västmanlands 13 982 985 6 327 21 294 Kopparbergs 27 571 2 128 9 600 39 299 Gävleborgs 49 414 4 176 18 496 72 086 Västernorrlands 55 766 4 811 37 244 97 821 Jämtlands 42 491 4 078 21 318 67 887 Västerbottens 63 518 5 529 39 073 108 120 Norrbottens 81 746 5 326 37 823 124 895 Hela riket 633 531 64 120 354 583 1 052 234 Län 1969 1970 Kom— För- Lands- Totalt Kom- För- Lands- Totalt muner saml. ting muner saml. ting

1 14 15 16 17 18 19 20 21 Stockholms 14 341 1 102 6 778 22 220 20 471 1 264 7 134 28 870 Uppsala 9 100 1 094 5 440 15 634 9 997 1 198 6 182 17 377 Södermanlands 16 331 1 370 8 085 25 786 15 980 1 497 9 240 26 717 östergötlands 35 307 2 683 12 162 50 151 40 156 3 168 12 162 55 485 Jönköpings 30 647 2 973 17 489 51 110 32 609 3 246 19 658 55 513 Kronobergs 22 572 2 074 13 653 38 299 23 922 2 163 14 285 40 369 Kalmar 41 421 3 824 28 329 73 574 45 222 3 906 31 282 80 410 Gotlands 12 955 1 848 9 490 24 293 14 189 1 886 11 251 27 326 Blekinge 22 957 1656 13190 37 803 20117 1719 11 379 33215 Kristianstads 22 557 3 005 20 735 46 297 24 167 3 039 21 409 48 615 Malmöhus 12 725 2 073 16 069 30 866 10 607 2 167 16 604 29 378 Hallands 15 956 1 991 13 713 31 660 16 068 2 157 15 997 34 221 Göteborgs- o. Bohus 22 087 2 706 12 541 37 333 30 858 2 962 15 817 49 637 Älvsborgs 29 292 3 876 18 577 51 745 27 849 4 152 23 041 55 043 Skaraborgs 32 508 3 909 21 891 58 308 31 759 4 190 25 699 61 648 Värmlands 43 874 4 006 25 766 73 646 56 642 4 407 28 598 89 647 örebro 31 353 1 226 11 315 43 895 34 923 1 496 11 317 47 736 Västmanlands 15 204 1 211 9 203 25 618 27 475 1 382 9 203 38 061 Kopparbergs 38 687 2 706 17 140 58 533 39 458 2 982 23 315 65 756 Gävleborgs 73 398 5 159 25 393 103 950 79 260 5 570 28 000 112 830 Västernorrlands 94 563 6 344 47 550 148 458 97 236 7 037 56 127 160 400 Jämtlands 53 406 4 543 29 870 87 819 57 182 4 843 33 789 95 814 Västerbottens 84 813 6 426 44 467 135 705 86 019 6 786 52 676 145 481 Norrbottens 114 615 7 116 65 282 187 012 123 426 7 623 77 075 208 124 Hela riket 890 670 74 921 494 127 1 459 718 965 595 80 839 561 240 1 607 674

1967 1968 Kom- För- Iands- Totalt Kom— För- Lands- Totalt muner saml. ting muner saml. ting 6 7 8 9 10 11 12 13 14 965 1 007 5 886 21 858 16 450 1 132 5 886 23 468 9609 1018 5358 15985 10146 1104 5440 16 690 11 219 1099 6 930 19 248 10 370 1 302 8 085 19 756 ]9 895 2 543 10 337 32 775 26 730 2 579 11401 40 710 24 905 2481 12775 40161 26719 2787 15069 44575 17 792 1844 11466 31102 19174 2051 14095 35 320 32 991 3 362 22 747 59 100 36 279 3 639 25 298 65 216 10 290 1 679 8 058 20 027 12 096 1 796 8 782 22 674 19736 1424 10700 31860 18774 1450 11712 31935 18 330 2 771 16 985 38 086 21 166 2 895 18 679 42 740 5 873 1 851 16 069 23 793 13 902 2 034 16 069 32 004 10 396 1781 11553 23 730 12 870 1831 12 292 26 993 15 898 2 256 7 654 25 808 21 525 2 514 9 067 33 106 22 489 3 600 17 083 43 172 29 541 3 662 16 725 49 928 19 746 3 431 15 424 38 601 24 246 3 747 21 046 49 039 34 521 2 978 17 459 54 958 37 078 3 443 20 284 60 806 14 044 1091 9 320 24 455 18 015 1235 11317 30 567 10 637 864 6 327 17 828 12 659 1027 7 478 21 164 26 840 2210 12229 41 279 31 539 2471 16734 50743 65 112 4 336 20171 89 619 70 665 4 843 20 737 96 246 78 336 5 020 40 207 123 563 89101 5 774 43 139 138 014 49117 3 863 23 217 76197 52 031 4294 27413 83737 71700 5308 39094 116102 74 912 5649 38 990 119 551 96 990 5 479 44 099 146 568 106 934 6 209 54 216 167 359 701 430 63 296 391 148 1 155 874 792 920 69 467 439 955 1 302 342 1971 1972 Kom- För- Lands- Totalt Kom- För- Lands- Totalt muner saml. ting muner saml. ting 22 23 24 25 26 27 28 29 19 827 1 161 8 026 29 014 19 600 999 8 026 28 625 20 613 1 801 6 594 29 008 20 790 1 777 7 542 30 109 22 552 1 548 9 240 33 340 21 833 1 515 10 395 33 743 42 968 3 399 13 682 60 049 44 634 3 396 14 606 62 637 38 752 3 096 20 832 62 680 40 295 3 267 24 395 67 957 27 124 2 339 16 988 46 451 28 709 2 369 17 066 48 144 50 361 3 955 34 930 89 246 53 536 4 039 40 122 97 697 33 458 1 945 —1 35 402 41 886 2 134 —-1 44 020 22 010 1878 16 223 40111 22 552 1991 18 259 42 802 24 930 3 096 21 669 49 695 23 837 3 480 29 118 56 435 14 438 2 552 17 676 34 666 16 066 3 492 18 747 38 305 17 253 2 216 18 755 38 224 20 661 2 421 21 341 44 423 36 962 3 126 15 971 56 059 36 755 4190 13 636 54 581 39 632 4 201 26 159 69 992 40 347 4 250 30 046 74 642 37 496 4 575 27 330 69 401 34 100 4 637 34 469 73 205 58 744 4 339 30 461 93 544 58 479 4 075 29 875 92 428 41308 1680 11317 54 305 37125 1472 13 314 51912 25113 1321 9 203 35 637 18 751 1 131 10 354 30 235 46 211 2 886 20 345 69 442 44 592 2 672 20 839 68 103 81 129 5 598 28 561 115 288 84 065 5 761 28 054 117 881 102 838 7 198 57 438 167 474 108 061 7 731 68 958 184 750 66 404 4 971 37 660 109 035 78 558 5 356 45 576 129 490 97 725 7 005 58 055 162 785 115 632 7 847 73 445 196 925 139 988 8 245 82 683 230 916 153 652 9 390 105 613 268 656 1 107 835 84131 589 798 1 781 764 1 164 514 89 393 683 795 1 937 702 ! Gotlands läns landsting har upphört fr.o.m. 1.1. 1971 SOU 1972: 44 69

Tabell 5.4 Totalt skatteutjämningsbidrag, länsvis åren 1966—1972

Län kr per skattekrona

1966 1967

1 2 3

Stockholms 0,13 0,15 Uppsala 1,52 1,17 Södermanlands 1,52 1,10 Östergötlands 1,57 1,26 Jönköpings 2,07 2,04 Kronobergs 3,22 3,03 Kalmar 4,27 4,27 Gotlands 6,82 7,05 Blekinge 3,23 3,37 Kristianstads 2,20 2,29 Malmöhus 0,48 0,44 Hallands 2,37 2,07 Göteborgs- o. Bohus 0,51 0,46 Älvsborgs 2,06 1,68 Skaraborgs 2,73 2,42 Värmlands 3,30 3,02 örebro 1,3 5 1,26 Västmanlands 1 ,27 0,94 Kopparbergs 2,34 2,23 Gävleborgs 4,35 4,78 Västernorrlands 5,97 6,66 Jämtlands 10,03 9,90 Västerbottens 8,54 7,81 Norrbottens 7,19 7,67 Hela riket 1,99 1,93

0,14 0,12 0,15 0,14 0,12 1,09 0,91 0,94 1,38 1,27 1,03 1,24 1,22 1,41 1,27 1,43 1,64 1,68 1,69 1,57 2,06 2,19 2,21 2,29 2,23 3,11 3,14 3,07 3,25 2,97 4,23 4,32 4,41 4,51 4,40 7,23 7,10 7,43 9,05 9,99 3,03 3,36 2,69 3,06 2,91 2,33 2,33 2,28 2,16 2,22 0,53 0,47 0,42 0,45 0,45 2,08 2,24 2,24 2,33 2,35 0,53 0,55 0,69 0,72 0,63 1,75 1,68 1,66 1,94 1,84 2,81 3,10 3,08 3,21 3,02 3,06 3,47 4,01 3,86 3,33 1,43 1,92 1,98 2,09 1.76 1,03 1,18 1,65 1,43 1,06 2,55 2,73 2,92 2,82 2,45 4,64 4,67 4,79 4,54 4,09 6,79 6,85 7,05 6,86 6,77 10,01 9,64 10,02 10,77 1 1,58 7,13 7,67 7,67 7,96 8,81 8,33 8,81 9,20 9,69 10,19 1,98 2,05 2,11 2,16 2,10

I avsnitt 5.3.1 har den minskning i ordi- narie bidragsgivningen berörts, som upp- kommer för vissa kommuner i anledning av kommunsammanläggningarna. Orsaken är främst att rika och fattiga kommuner läggs samman och att bidragsgivningen härigenom upphör till de fattiga kommunerna. Tabell 5.10 visar skatteutjämningsbidragens omfatt- ning 1971 till de borgerliga primärkommu- nerna, dels enligt gällande indelning, dels om blocket utgjort en kommun. Av kolumn 10—12 framgår hur nämnda minskning i bidragsgivningen fördelar sig länsvis. Totalt för riket minskar skatteutjämningsbidragen med 139,6 milj. kr. I kronor per invånare är minskningen störst i Södermanlands och Kronobergs'län. Det är också i dessa län den minskade bidragsgivningen får den största effekten räknat i kronor per skatte-

krona. Skillnaden mellan flertalet län i Syd— och Mellansverige är dock relativt liten. An— ledningen till den ringa minskningen i bi- dragsgivningen i skogslänen är att flertalet kommuner ligger under den gällande skatte- kraftsgränsen samt att relativt många kom- muner var färdigbildade redan före den 1.1. 1971.

Tabell 5.11 visar omfattningen på bidrags— givningen år 1972 enligt samma principer som använts i tabell 5 .10. Enligt tabell 5.11 uppgår den minskade bidragsgivningen to- talt för hela riket till 40,9 milj. kr. Anled- ningen till skillnaden i minskningen av bi- dragsgivningen mellan år 1971 och år 1972 är att en stor del av blocken färdigbildades 1.1.1971 och därför icke är med i beräk— ningen av bidragsgivningen för år 1972. Tabellema 5.12 och 5.13 visar för vilka

kr per invånare

1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 9 10 1 1 12 13 14 15 13 16 17 15 20 20 19 98 85 87 80 86 133 136 97 80 81 105 108 134 136 90 89 110 135 148 157 163 120 135 149 169 182 204 221 174 187 21 1 234 243 278 287 221 250 276 305 332 370 406 318 372 420 450 505 658 818 178 212 212 250 218 261 278 123 144 161 175 183 188 212 35 35 47 44 42 48 53 131 130 145 167 176 198 225 38 38 48 54 71 78 76 120 111 128 131 137 173 184 151 152 193 229 241 269 284 185 191 212 258 315 328 325 86 90 112 161 173 196 188 85 70 83 100 146 136 116 139 147 181 209 236 250 244 246 304 326 354 385 392 401 353 445 497 537 585 611 673 518 587 648 687 759 870 1 028 462 495 508 578 622 698 845 481 563 641 720 811 903 1 048 135 147 165 184 201 220 238

kommuner utdebiteringsökningen åren 1971 och 1972 skulle överstigit 1 resp. 0,90 kr. per skattekrona om bidraget vid hög utdebite- ring hade slopats.

Av tabellerna 5.14 och 5.15 framgår för

vilka kommuner åren 1971 resp. 1972 den möjliga utdebiteringsminskningen skulle överstigit 1 kr. per skattekrona om reduce- ringsregeln slopats.

p. g. a. hög extra totalt brist utdeb. bidrag

1 2 3 4 5 Stockholms 5 2 0 8 Uppsala 41 20 1 63 Södermanlands 38 24 1 63 Östergötlands 48 16 0 64 Jönköpings 54 15 0 70 Kronobergs 87 9 1 97 Kalmar 108 1 3 2 1 23 Gotlands 150 10 160 Blekinge 90 l 5 — 1 04 Kristianstads 55 2 -— 57 Malmöhus 10 2 0 1 3 Hallands 5 5 1 2 —— 67 Göteborgs- o. Bohus 21 2 23 Älvsborgs 56 17 1 74 Skaraborgs 75 12 0 87 Värmlands 100 1 6 1 l 1 7 Örebro 30 l 7 0 47 Västmanlands 32 24 0 5 6 Kopparbergs 8 3 13 1 98 Gävleborgs 161 7 O 168 Västernorrlands 190 9 2 201 Jämtlands 294 19 12 324 Västerbottens 263 4 5 272 Norrbottens 280 21 14 31 5 Hela riket 70 10 1 82 Län 1969 1970

p. g. a. hög extra totalt p. g. a. hög extra totalt brist utdeb. bidrag brist utdeb. bidrag 1 14 15 16 17 18 19 20 21 Stockholms 6 3 0 10 8 6 0 14 Uppsala 43 2 2 47 47 2 0 50 Södermanlands 46 20 0 67 50 1 5 0 65 Östergötlands 57 36 1 95 65 40 2 107 Jönköpings 81 19 2 102 87 19 1 107 Kronobergs 1 18 20 0 138 124 20 144 Kalmar 142 27 3 172 152 27 8 187 Gotlands 220 19 1 240 245 18 _ 262 Blekinge 110 37 5 152 108 22 2 132 Kristianstads 79 4 3 85 86 3 1 91 Malmöhus 16 2 0 18 14 1 1 15 Hallands 67 13 5 84 73 8 2 83 Göteborgs- o. Bohus 31 1 —— 32 40 4 0 44 Älvsborgs 66 7 1 74 64 3 3 69 Skaraborgs 114 13 128 117 6 1 124 Värmlands 139 12 3 154 165 29 5 199 Örebro 45 68 2 115 57 67 3 127 Västmanlands 38 1 3 8 59 46 5 5 4 105 Kopparbergs 119 13 6 138 130 7 4 141 Gävleborgs 220 27 2 25 0 229 3 3 8 270 Västernorrlands 260 74 8 342 293 50 1 1 355 Jämtlands 353 55 10 418 396 48 10 453 Västerbottens 331 17 14 361 350 9 9 368 Norrbottens 400 37 4 441 450 25 6 481 Hela riket 93 17 2 112 101 17 3 120

1967 1968 p. g. a. hög extra totalt p. g &. hög extra totalt brist utdeb. bidrag brist utdeb. bidrag 6 7 8 9 10 11 12 13 5 5 0 11 6 5 1 12 39 11 1 51 47 4 2 53 35 11 0 46 39 3 0 43 49 5 0 54 55 16 1 72 62 22 84 69 18 3 89 100 7 0 107 109 6 -—- 115 124 14 1 140 133 17 4 154 183 9 191 205 19 1 224 111 21 —— 131 92 25 8 124 68 2 69 72 4 4 80 9 0 —- 9 16 4 0 20 53 4 57 59 4 7 69 23 0 — 23 30 1 31 52 5 0 58 63 11 2 75 74 3 —— 78 93 2 0 96 107 12 1 120 116 11 2 129 35 16 0 52 40 26 1 66 29 12 0 42 31 7 12 50 89 6 0 95 100 4 8 112 190 29 2 221 206 31 2 240 210 61 11 282 227 84 9 321 317 45 16 378 337 55 11 402 278 24 4 306 278 22 18 318 319 46 7 372 357 47 5 410 76 12 1 89 83 14 3 100 1971 1972 p. g. a. hög extra totalt p. g. a. hög extra totalt brist utdeb. bidrag brist utdeb. bidrag 22 23 24 25 26 27 28 29 8 5 0 13 5 5 3 13 83 9 3 94 61 6 26 94 63 27 1 91 14 18 56 88 75 35 2 112 71 39 35 145 96 30 0 126 75 17 40 131 147 16 162 110 20 41 171 164 40 5 209 153 51 18 222 573 48 O 621 618 136 24 778 129 14 —- 143 135 12 146 93 2 94 75 0 15 90 20 O 0 20 17 0 4 22 84 5 89 93 11 0 105 47 4 0 52 37 4 10 51 86 9 3 98 85 6 8 99 137 7 1 145 95 2 35 132 174 28 4 206 140 19 46 205 61 85 3 149 32 45 58 134 47 49 0 96 31 7 34 72 138 25 3 166 114 14 32 160 250 20 6 276 255 3 28 286 324 40 12 375 368 14 11 394 457 57 15 530 538 67 19 624 391 18 10 419 467 15 14 496 484 53 11 547 5 56 21 23 599 115 20 2 137 111 13 19 143 SOU 1972: 44 73

Tabell 5 .6 Antal kommuner med bidrag, åren 1966—1972

1966 1967 1968.

Antal kommuner vid årets början 995 900 900 848 848 464 464 Antal kommuner med skatteutjbidrag . . 822 848 796 794 436 413 Därav med: brist 806 728 723 695 691 402 346 hög utdebitering 441 495 554 564 524 333 256 extra bidrag 104 101 111 126 118 103 166

Tabell 5.8 Summa total utdebitering och skatteutjämningsbidrag för vissa län.

År Gotland Jämtland Väster- Norr- Hela botten botten riket 1966 25,89 29,83 28,26 26,78 20,28 1967 27,07 29,85 27,53 27,31 20,64 1968 27,70 30,42 27,00 28,55 21,32 1969 28,38 30,66 28,1 1 29,75 22,29 1970 30,28 32,10 29,40 31,69 23,11 1971 34,74 34,64 31,02 32,65 24,70 1972 38,07 37,25 33,62 35,46 25,89

Tabell 5.9 Andel kommuner efter avvikelsen i den totala utdebiteringen från medelutde- biteringen i riket respektive år. Kr. per skattekrona

År Avvikelse Avvikelse +

4,99 3,99 2,99 1,99 0,99 0,00 1,01 2,01 3,01 4,01 5,01 Hela Medel-

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ riket utdeb. 5,00 4,00 3,00 2,00 1,00 0,01 1,00 2,00 3,00 4,00 5,00

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

1963 _ 0,2 1,8 5,6 12,6 19,0 22,2 21,3 10,4 4,4 2,0 0,5 100 15,46 1964 0,1 0,6 2,7 6,8 12,1 17,6 21,7 19.8 12,6 3,8 2,1 0,1 100 16,49 1965 _ 0,5 1,4 6,3 12,9 16,6 24,6 21,9 11,8 3,2 0,7 0,1 100 17,25 1966 0,3 0,5 2,3 7,8 13,7 21,7 27,2 19,3 6,2 1,0 _ _ 100 18,29 1967 _ 0,3 0,7 3,7 10,1 24,2 34,3 20,7 5,6 0,4 _ _ _ 100 18,71 1968 _ 0,2 0,3 3,9 10,3 20,3 35,6 22,8 6,0 0,6 _ _ 100 19.34 1969 _ 0,2 0,6 4,4 10,0 24,4 32,2 22,2 5,7 0,2 0,1 _ 100 20,24 1970 _ 0.1 0,5 4,1 8,9 20,1 34,8 23,9 6,8 0,7 0,1 _ 100 21,00 1971 _ 0,2 1,1 5,2 11,9 28,4 32,1 17,9 2,6 0,6 _ _ 100 22.54 1972 _ 0,2 1,3 2,8 9,7 22,2 32,1 22,2 76 1,7 0,2 _ 100 23,79

Tabell 5 .7 Total utdebitering samt avvikelse från medelutdebiteringen i riket, länsvis och skattekraftsområdesvis åren 1963—1972.

Kr per skattekrona.

Län

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands

Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands

Göteborgs- o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands

Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs

Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

Hela riket

Skattekraftsområde ] Skattekraftsområde 2 Skattekraftsområde 3

1963 1964 1965 1966 1967

Total utdeb.

2

13,74 15,90 16,91 16,14 15,77 16,00 16,88 17,83 16,40 14,63 13,91 15,23 15,23 16,08 15,24 16,69 17,39 16,94 15,90 17,07 17,24 18,63 17,94 17,60

1 5,46

Total utdeb.

4

15,13 17,60 17,12 16,96 17,44 17,41 18,31 18,35 17,10 15,08 14,66 16,78 15,42 16,91 16,48 17,61

17,61 18,07 17,56 18,25 19,33 19,75 18,94 18,45

16,49

Av. från medel- utdeb.

—1,36 +1,11 +0,63 '+0,47

+0,95 +0,92 + 1,82 '+1,86 +0,61 -—1,41 —1,83 +0,29

———1,07 +0,42 —0,01 +1,12

+1,12 +1,58 +1,07 +1,76 4.234 .+ 3,26 +2,45 +1,96

Total utdeb. 15,76 18,46 18,29 18,02 17,83 18,06 18,80 19,04 18,49 16,61 16,36 17,37 15,54 17,78 17,74 18,60 17,94 18,26 18,14 18,58 19,55 20,02 19,63 19,66 17,25

Av. från medel- utdeb.

—1,49 +1,21 +1,04 +0,77

+0,58 +0,81 .+1,55 +1,79 +1,24 —0:89 +0,12 —1,71 +0,53 +0,49 +1,35 +0,69 +1,01 +0,89 +1,33 +2,3o +2,77 +2,3s +2,41

Total utdeb. 17,83 18,97 18,78 18,19

19,45 18,73 19,16 19,07 19,41 17,73 16,76 17,72 17,17 17,98 17,97 18,71 19,31 19,02 18,38 19,94 20,73 19,80 19,72 19,59 18,29 18,09 20,16 19,56

Av. från medel- utdeb.

-—0,46 +0,68 +0,49 _o,10

+1,16 +0,44 +0,87 +0,78 +1,12 _0,56 _1,53 _0,57

—-1,12 —O,31 —0,32 +0,42

+ 1,02 +0,73 +0,09 + 1,65

+2,44 +1,51 +1,43 +1,30

—0,20 + 1 ,87 + 1 ,27

Total

utdeb.

10

17,90 19,08 18,92 19,80

1 9,56 1 9,03 19,60 20,02

19,93 18,30 17,84 18,59 17,53 19,30 18,63 18,98 19,98 19,23 18,76 19,95 20,70 19,95 19,72 19,64 18,71 18,53 20,17 19,66

Av. från medel- utdeb.

11

—0,81 +0,37 +0,21 +1,09 +0,85 +0,32 +0,89 +1,31 +1,22 -—0,41 —0,87 —0,12

——1 ,18 +0,59 _0,08 +0,27

+1,27 +0,52 +0,05 + 1 ,24 +1,99 +1,24 +1,01 +0,93

—0,1 8 + 1,46 +0,95

Tabell 5.7 (forts.) Total utdebitering samt avvikelse från medelutdebiteringen i riket, länsvis och skattekraftsområdesvis åren 1963—1972. Kr per skattekrona.

Län 1968 1969 1972

Total Total Total utdeb. utdeb. . . utdeb.

12 14 20

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands

Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands

Göteborgs- o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands

Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs

Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

Hela riket

Skattekraftsområde l Skattekraftsområde 2 Skattekraftsområde 3

Tabell 5.10 Skatteutjämningsbidrag till den borgerliga kommunen för år 1971, i 1000 kr. dels enligt gällande indelning dels om blocket uti gjort en kommun

[änl Faktiskt utgående skatteutjamnmgsbidrag, Beräknat skatteutjämningsbidrag om blocket Förändringen av det totala skatte- i 1 000 kr. utgjort en kommun ,i 1 000 kr. utjämningsbidraget p.g.a. kommun- sammanläggningen

p.g.a. vid hög extra summa p.g.a. vid hög extra tkr. kr./inv. kr./skr. brist utdebite- bidrag brist utdebite- bidrag ring ring

3 7

13145 8 847 325 22 317 5 232 7119 325 12 676 18080 1946 587 20613 12370 1 113 587 14 070 14 234 5 650 177 20 062 4 043 5 925 177 10 145 28 715 13 553 700 42 968 20 408 12 396 700 33 504 29 855 9 276 60 39192 19184 8 887 60 28 131

24 529 2 596 27 124 19 227 1 336 —— 20 563 39 452 9 749 1 160 50 361 35 941 8 782 1 160 45 883 30 870 2 568 20 33 458 29 997 2 173 20 32 190 19881 2129 — 22 009 12427 4403 16 830 24 517 413 24 930 14 757 345 — 15102 14193 34 210 14 438 9 349 6 210 9 566 15818 995 —— 16813 14396 331 —— 14727 33 797 3 045 120 36 962 27 909 2 867 120 30 896 34 481 3 773 1073 39 327 24 427 2 313 1073 27 813 35 721 1 809 270 37 800 28 271 1 848 270 30 389 49 571 8 033 1 140 58 744 43 657 6 857 1 140 51 654 16 461 23 577 781 40 820 10 293 23 817 781 34 891 12 626 12 886 89 25 601 9 010 11 842 89 20 940 38 472 6 939 800 46 211 33 199 6 297 800 40 296 73 549 5 900 1 680 81 129 70 134 4 150 1 680 75 964 83 370 10115 2 810 96 296 86 040 5 690 2 810 94 540 62 564 8 072 2 310 72 946 64 423 5 676 2 310 72 410 AC 91 103 4 183 2 439 97 725 92 463 2 834 2 439 97 736 BD 123788 13 510 2690 139988 122811 11743 2690 137243

Riket 928 793 159 600 19 442 1 107 835 809 969 138 748 19 442 968 160

m

(OOP-111— om— K L M N 0 P R S T U W X Y Z

1. Kommunblockslän

Tabell 5.1] Skatteutjämningsbidrag till den borgerliga kommunen för år 1972, i 1000 kr., dels enligt gällande indelning dels om blocket ut- gjort en kommun

Länl Faktiskt utgående skatteutjämningsbidrag, Beräknat skatteutjämningsbidrag om blocket Förändringen av det totala skatte-

i 1 000 kr. utgjort en kommun, i 1 000 kr. utjamnmgsbidraget p.g.a. kommun- sammanläggningen

p.g.a. vid hög extra summa p.g.a. vid hög extra summa tkr kr./ inv. kr. /skr. brist utdebite— bidrag brist utdebite- bidrag ring ring

3 7 _ v—1

B

8941 7640 5061 21642 4600 7606 5061 17267 13 563 1 386 5 840 20 790 12136 657 5 840 18 633 2402 3710 13679 19791 2267 5165 13 679 21 112 21 906 11 979 10 750 44 634 20 731 11 920 10 750 43 402 23 256 5 177 12 205 40 638 21 647 7 058 12 205 40 910

18 433 3 340 6 935 28 709 18 505 3 660 6 935 29100 36 925 12 191 4 420 53 536 37 425 12 597 4 420 54 441 33 289 7 317 1280 41886 33 252 7 486 1 280 42 018 20 743 1 809 22 552 13124 4 788 —— 17 912 19 967 0 3 870 23 837 15 889 33 3 870 19 792

12687 219 3160 16066 9650 110 3160 12921 18024 2253 40 20318 14342 1134 40 15517 26 953 2 824 6 977 36 754 26 060 4 008 6 977 37 045 34 360 2 512 3 156 40 028 26 760 1 638 3 156 31 554 24 940 388 9 090 34 418 20 890 1 154 9 090 31 133

39 984 5 541 12 953 58 479 34116 5 770 12 953 52 839 8450 12401 15950 36800 7932 14412 15 950 38293 8 437 1 715 8 930 19 082 8 229 2 247 8 930 19 407 31 795 3 937 8 860 44 592 31 099 3 695 8 860 43 654 74 926 791 8 346 84 063 74 702 513 8 346 83 561 94 697 3 178 2 600 100 475 96 131 1 048 2 600 99 779 73969 9226 2918 86112 75 211 6775 2918 84905 108827 3486 3319 115632 109041 2301 3319 114661 142 408 5 276 5 968 153 652 142 490 4 202 5 968 152 661

Riket 899 882 108 296 156 307 1 164 486 856 230 109 978 156 307 1 122 515

||+|+ +++| ||+|+ +++||

:vao 111+

A C D E F G H [ K L M N O P R S T U W X Y Z

% 3 SOU 1972

1 Kommunblockslän

Tabell 5.12. Erforderlig utdebiteringsökning år 1971 om bidraget på grund av hög ut- debitering hade slopats detta år.

Tabell 5.13. Erforderlig utdebiteringsökning år 1972 om bidraget på grund av hög utde- bitering hade slopats detta år.

Län Kommun Ökning av Län Kommun Ökning av utdebite- utdebite- ringen för år ringen för år 1971, kr./skr. 1972, kr./skr.

D Gnesta ] _.41 H Mönsterås 2,51

Vagnhärad 1,12 Mörbylånga 0,95

H Mönsterås 2,62 I Gotland 1,30 S Munkfors 1,69 S Munkfors 1,14 T Hallsberg 1,06 W Orsa 1,21

Nora 1 12 .. . - ” Y FjällSjö 0,91 Orebro 1'31 Ramsele 1,36 W Orsa 1,21 Z Berg 0,99 Y Fjällsjö 1,07 Bräcke 1.00 Ramsele 1,84 Fors 0,90 .. Frostviken 1,16 Z 31.3qu ]*41 Föllinge 1,65 Follmge 1,84 Hammerdal 1 67 Hammerdal 2-25 Hede 1'89 Hede 1156 Sveg 1,17 Ragunda 0,94 Tännäs 1,70 %ignäs $'% AC ländersåker ?g; Undersåker 1:68 orotea , Sorsele 1,06 AC Sorsele 0,91

BD Haparanda 1,08 . _

Pajala 1,03 Anm. Redovrsnrngen omfattar alla kommuner

Anm. Redovisningen omfattar alla kommuner (Obs! ej kommunblock) för vilka den erforder- liga utdebiteringsökningen överstiger 1 kr. per skattekrona.

(Obs! ej kommunblock) för vilka den erforder- liga utdebiteringsökningen överstiger 0,90 kr. per skattekrona.

Tabell 5.14. Möjlig utdebiteringsminskning Tabell 5.15. Möjlig utdebiteringsminskning år 1971 om reduceringsregeln hade slopats år 1972 om reduceringsregeln hade slopats detta år. detta år.

Län Kommun Minskning Län Kommun Minskning av utdebite- av utdebite- ringen för ringen för år 1971, år 1972, kr./skr. kr./skr.

E Aska 1,52 L Degeberga 1,07

Stegeborg 1,15 Kivik 1.03

M Bjärsjölagård 1,22 Emåhftge 12.5,

Blentarp 1,10 Nos u 1'59 Veberöd 1,34 r$lälä$; 1107 Vollsw 1,05 Vittsjö 137 N Elfhbe'ga 138 M Bjärsjölagård 1,63 H1shult 1,00 Bl 1 13 Ränneslöv 1,00 V el???? 1'47 Torup 1,10 0 510 ' Veinge 1,22 N Enslöv 1,28 P Frändefors 1,26 H.!Shuu .. låg Gäsene 1,08 Ranneslov 1, Hökerum 1,52 0 Sörbygden 1,76 R Fröiered 1,35 P Bjärke 1,19 Fröklnd 1,35 Gäsene 1,37 åagelas_ 1,41 Hökerum 1,28 Lfkensas 1'28 R Fröiered 1,47 Var,:ofm Hg Hökensås 1,59 Larv 1,73 Vartofta 2,00

Anm. Redovisningen omfattar alla kommuner VllSke 1,15 (Obs! ej kommunblock) för vilka den möjliga W Söderbärke 104 utdebiteringsminskningen överstiger 1 kr. per ' skattekrona. AC Holmön 1.49

Anm. Redovisningen omfattar alla kommuner (Obs! ej kommunblock) för vilka den möjliga utdebiteringsminskningen överstiger 1 kr. per skattekrona.

6 Statistiska uppgifter om kommunblocken samt kom-

munblockens finanser

6.1 Statistiska uppgifter

Inledningsvis skall anmärkas, att statistiska uppgifter rörande de enskilda kommunerna inte lämnas i detta kapitel. Dessa uppgifter finns i stället i kap. 10, som också upptar våra förslag till framtida skatteunderlags- garanti för de olika kommunerna. Efter- som våra förslag är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1974, då samtliga kom- munblock skall vara färdigbildade, avser såväl förslagen som de statistiska uppgif- terna de 272 kommunblock, som skall ut- göra kommuner enligt indelningen fr.o.m. nämnda dag. Även uppgifterna i föreva- rande kapitel och bilaga B, som innehåller de tabeller till vilka det refereras i detta ka- pitel, är baserade på nämnda kommun- blocksindelning.

I Sverige uppgick folkmängden vid bör- jan av år 1970 till drygt 8 miljoner perso- ner. Av tabellerna B. 1 och B. 2 framgår att invånarantalet i riket ökade med 4,1 % mel- lan den1.1.1965 och den 1.1.1970.

År 1970 var drygt 45 % av rikets invå- nare bosatta i kommunblock med en folk- mängd överstigande 50000 personer. Av dessa var i sin tur drygt 40 % bosatta i de tre storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö.

Av de 272 kommunblocken hade 69 en folkmängd understigande 10000 personer. Den andel av rikets invånare som var bo-

satta i kommuner av sistnämnda storlek uppgick till knappt 7 % av hela rikets folk- mängd.

Andelen invånare bosatta i kommun- block med en folkmängd överstigande 50 000 har ökat något mellan åren 1965 och 1970. De tre största kommunblocken med en folkmängd överstigande 150 000 har där- emot minskat sin riksandel med nära 1 %. Det är Stockholm som ensamt står för hela denna minskning. Ett genomgående drag är annars att folkmängden har ökat förhållan- devis kraftigt i kommunblock med stor befolkning. De allra minsta kommunbloc- ken har fått vidkännas en befolkningsminsk- ning mellan åren 1965 och 1970.

Befolkningsförändringarna mellan ovan nämnda år behandlas ytterligare i tabeller- na B. 3 och B. 4. Av tabellerna framgår att 122 kommunblock har minskat sin folk- mängd mellan den 1. 1. 1965 och den 1. 1. 1970. Mer än 2 % i genomsnitt per år har 17 kommunblock minskat. Under samma period har 19 kommunblock ökat sin folk- mängd med mer än 5 % per år.

Hälften av kommunblocken har dock haft relativt små befolkningsförändringar med högst 1 % ökning eller minskning per år.

Av tabell B. 3 framgår vidare att den an- del av befolkningen, som är bosatt i kom- munblock med de kraftigaste folkmängds- förändringarna, är mycket liten.

Den absolut övervägande andelen av be-

folkningen, ca 70 %, finns i kommunblock med ökande befolkning. Dessa kommun- block utgör endast 55 % av samtliga kom- munblock. Denna koncentrationstendens av befolkningen till allt större kommunblock framgår av tabell B. 4.

Av 66 kommunblock med en folkmängd överstigande 30000 personer den 1. 1. 1970 redovisade 8 (12 %) en minskning av folk— mängden mellan åren 1965 och 1970. Anta- let kommunblock den 1. 1. 1970 med en folkmängd under 30000 utgjorde 206. Av dessa minskade 114 (55 %) sin folkmängd mellan nyssnämnda år. Ovan beskrivna ut- veckling accentueras ytterligare om enbart kommunblock med en folkmängd under 10 000 personer studeras.

Tabell B. 5 redovisar kommunblocken för- delade efter skattekraft och folkmängd vid 1970 års taxering. Av tabellen framgår tyd- ligt sambandet mellan folkmängdsstorleken och skatteunderlaget i procent av medel- skattekraften i riket. Med några få un- dantag stiger det egna skatteunderlaget med folkmängden. Särskilt höga siffror uppvisar de tre storstadskommunerna.

Kommunblockens fördelning efter skatte- kraft i procent av medelskattekraften i ri- ket vid 1970 års taxering samt befolknings- förändringen åren 1965—1970 framgår av tabell B. 6.

Allmänt kan sägas om tabell B. 6 att kom- munblock med folkmängdsminskning mel- lan åren 1965 och 1970 uppvisar en lägre skattekraft än kommunblock med positiv folkmängdsförändring.

Anmärkningsvärt hög är skattekraften i kommunblock som minskat sin folkmängd mellan 5—7,5 %. Det får emellertid hållas i minnet att Stockholm befinner sig i denna grupp-

Att kommunblock med den kraftigaste folkmängdsökningen, över 40 %, har en förhållandevis låg skattekraft, torde bero på att de inflyttade betalar skatt till inflytt- ningskommunen först efter två år och att befolkningen i dessa extrema inflyttnings- kommuner i mycket stor utsträckning be- står av barn som inte har egna inkomster. Av tabellerna B. 7 och B. 8 framgår att

det finns ett samband mellan kommunbloo kens folkmängdsstorlek och tätortsgrad så— väl enligt 1965 som 1970 års folk- och bo- stadsräkning. Tätortsgraden stiger nämligen med storleken på kommunblocket. Tabell B. 9 visar att det stora flertalet kommun- block fått en allt större andel av sin befolk— ning bosatt i tätorter mellan åren 1965 och 1970.

Lika starkt är sambandet mellan tätorts- graden och den egna skattekraften i pro— cent av medelskattekraften i riket vid 1970 års taxering, vilket redovisas i tabell B. 10. Med stigande tätortsgrad stiger skattekraf- ten kraftigt.

Kommunblocken har även fördelats efter näringskaraktären, dvs. efter andelen för- värvsarbetande inom jordbruk, skogsbruk m.m. och efter andelen förvärvsarbetande inom gruvor, tillverkningsindustri m.m. samt byggnadsindustri. Näringskaraktären bygger på uppgifter som insamlades vid 1965 års folk- och bostadsräkning. Förutom ovan nämnda näringsområden ingår i detta material även uppgifter om andelen syssel- satta" inom servicenäringar.

Tabellerna B. 11 och B. 12 redovisar kom- munblocken fördelade efter andelen för- värvsarbetande inom jordbruk, skogsbruk m.m. och skattekraft enligt 1970 års taxe- ring resp. folkmängden den 1. 1. 1970.

Av den förstnämnda tabellen framgår det starka sambandet mellan andelen syssel- satta inom jordbruk m.m. och eget skatte- underlag i procent av medelskattekraften i riket. Skattekraften är nämligen låg i ut— präglade jordbrukskommuner. Det kan ock- så i detta sammanhang nämnas att endast ett kommunblock redovisar att andelen sys- selsatta inom jordbruk, skogsbruk m.m. överstiger 50 % av totala antalet sysselsatta. Antalet kommunblock där antalet sysselsat- ta inom detta näringsområde understiger 10 % uppgår till 64, motsvarande 23,5 % av samtliga kommunblock. Skattekraften är som synes genomsnittligt hög hos denna grupp.

Endast 7 av 66 kommunblock, drygt 10 %, med en folkmängd över 30 000 perso- ner redovisar mer än 20 % sysselsatta inom

jordbruk, skogsbruk m.m.

Motsvarande siffror för kommunblock med en folkmängd under 30000 personer visar att 109 kommunblock av 206, ca 53 %, har mer än 20% sysselsatta inom jordbruk, skogsbruk m.m. Av medianvär- dena framgår ännu tydligare att detta nä- ringsområde spelar en allt mindre roll för kommunblock med stort invånarantal.

Andelen sysselsatta inom gruvor, tillverk- ningsindustri m.m. samt byggnadsindustri fördelade efter skattekraften enligt 1970 års taxering samt folkmängden den 1.1.1970 framgår av tabellerna B. 13 resp. B. 14.

Något samband mellan industrisysselsätt- ning och skattekraft kan inte spåras i ta- bell B. 13. Inte heller folkmängden uppvisar något klart samband med andelen sysselsat- ta inom industri m. m. Man kan dock kon- statera på basis av uppgifterna i tabell B. 14, att kommunblock med en folkmängd mel- lan 10 000 och 15 000 redovisar en större an- del anställda inom industri m.m. än övriga kommunblock. Det är också i nämnda stor- leksklass som många av de utpräglade brukskommunerna återfinns.

Det kan tyckas något egendomligt att sambandet mellan industrisysselsättning och skattekraft resp. folkmängd är så svagt, när sambandet mellan jord- och skogs— brukssysselsättning och skattekraft resp. folkmängd är så starkt. Förklaringen torde ligga i att det snarare är andelen sysselsatta inom servicenäringar än antalet sysselsatta inom industrin, som utgör motpolen till sys- selsättningen inom jordbruk, skogsbruk m.m.

Kommunblockens fördelning efter bl.a. total medelutdebitering framgår av tabeller— na B. 15 t.o.m. B. 21. I tabellerna B. 15 och B 16 redovisas kommunblocken fördela- de efter faktisk total medelutdebitering, dels för år 1971, dels för år 1972, medan kom- munblocken i resterande tabeller är förde- lade efter total medelutdebitering om bloc- ket varit färdigbildat.

Den faktiska medelutdebiteringen i riket uppgick år 1971 till 22,54 kr/skr. Om alla kommunblock varit färdigbildade redan 1. 1. 1971, hade medelutdebiteringen, enligt

gjorda matematiska beräkningar, uppgått till 22,73 kr/skr. Kommunblockens utdebi- tering stiger alltså i förhållande till den fak- tiska om blocken antas vara färdigbildade, vilket beror på att skattekraften utjämnas genom sammanläggningarna och därmed minskas tillskottet av skatteutjämningsbi- drag.

I tabellerna B. 17—B. 21 är kommunerna fördelade efter total utdebitering år 1971 om blocken varit färdigbildade samt folkmängd, befolkningsförändring, skattekraft, tätorts- grad och näringskaraktär (jordbruk, skogs- bruk m. m.).

Av medianvärdena för 1971 och 1972 års utdebiteringar framgår inget tydligt sam- band mellan utdebitering och folkmängds- storlek. I fråga om sambandet mellan utde- bitering och befolkningsförändring, tabell B. 18, kan konstateras att kommunblock med stark avfolkning har en något högre medianutdebitering än övriga kommunblock. Starkare framträder dock sambandet mel- lan utdebitering och skattekraft i tabell B. 19. Utdebiteringen sjunker med ökad skattekraft. Beträffande tabellerna B. 20 och B. 21, tätortsgrad resp. näringskaraktär, kan inget tydligt samband påvisas. Det bör dock framhållas att kommunblock med en tät- ortsgrad över 90 % uppvisar låg utdebite— ring.

6.2 Finansiell översikt

I tabellerna B. 22—B. 30 i bilaga B lämnas en översiktlig framställning över de vikti- gaste posterna inom drift- och kapitalbud- geten. Därvid jämföres olika typer av kom- muner enligt den indelning som gäller fr.o.m. 1.1.1974. Materialet till undersök- ningen, som avser räkenskapsåret 1969, har hämtats från kommunernas uppgifter till den statliga kommunala finansstatistiken, de s.k. räkenskapssammandragen samt publi- kationen Kommunernas finanser. Skillnaden i tabellerna B. 22—B. 30 mel- lan det totala utdebiteringsbehovet och den del därav som disponeras för driftändamål

och kostnadsräntor blir, sedan hänsyn tagits till avräkningsskatt, skattutjämningsbidrag och budgetregleringsposter, lika med drift- budgetens bidrag till täckande av kapital- budgetens utgifter i form av amortering av lån och direktfinansierade kapitalutgifter. De senare två posterna kan också sägas re- presentera kapitalbildningen i kommunerna, dvs. den del av skatteintäkterna som an- vänds för investeringarnas finansiering. Budgettekniskt motsvaras kapitalbildningen av avskrivningsmedel och överföringspost mellan driftbudget och kapitalbudget.

I den följande analysen fästes avseende främst vid kostnaderna per invånare.

Tabell B. 22 och diagram 6.1 innehåller en finansiell översikt omfattande hela riket inklusive Stockholm. Göteborg och Malmö. Det föreligger som framgår av tabellen en mycket stor kostnadsskillnad mellan de tre största städerna och övriga kommun- block beroende på att dessa städer under 1969 även svarade för den landstingskom- munala verksamheten. I övriga tabeller i detta avsnitt har därför uppgifter rörande de tre största städerna ej medtagits.

Stockholm Göteborg

Malmö

Summa

Övriga kommuner

Hela riket

[] | 000

Skillnader mellan olika delar av riket framgår av tabell B. 23 och diagram 6.2. De lägsta utgifterna för driftändamål, räntor och amorteringar (summa rad l+2—l—7) re- dovisar kommunblocken i Hallands och Kristianstads län. Höga kostnader för nämnda ändamål redovisar främst skogslä— nen men också Örebro, Stockholms, Söder- manlands och Gotlands län. Anledningen till skillnaden mellan länen är att kostnads- nivån i kommunblocken påverkas av be- folkningssammansättning, klimatiska för- hållanden m.m. I skogslänen, där glesbe— byggelse dominerar i många kommuner, finns oftast inte underlag för sådana kom- munala anläggningar som i och för sig skulle vara lämpligast från ekonomiska syn- punkter. De befintliga anläggningarna kan i dessa kommuner ofta inte heller utnyttjas i lika hög grad som i kommuner med kon- centrerad bebyggelse och stabilt befolk- ningsunderlag, vilket framförallt i skogs- länen leder till höga kostnader per invånare. Som framgår av diagram 6.2 och tabell B. 23 finansieras en betydande del av den kom- munala budgeten i dessa län med skatteut-

2000 3 000 4000

Kronor per- invånare ISBQ— lll-OI

DNei-iokostnod exkl avskrivningar, kostnadsröntor' (externa) samt omor'l'ering

& av Ion

dörov: Skofteufjömningsbidrnq

% Kostnadsrön'l'or (externa) samt amortering av lån

& Direk+finnnsierode kapitalutgifter—

Diagram 6.1 Finansiell översikt år 1969 för kommunblock i hela riket.

jämningsmedel. Räntekostnaderna, som främst påverkas av investeringsverksamhe- tens omfattning samt av använd finansie- ringsform för kommunernas investeringar, är enligt tabell B. 23 störst i Stockholms, Örebro och Malmöhus län.

Direktfinansieringen av kapitalutgifter ( låg år 1969 på relativt hög nivå i skogslänen. Anledningen härtill torde främst vara att kommunblock med en negativ befolknings- utveckling tvingas skattefinansiera investe- ringarna i högre grad än övriga kommun- block, då de framtida skatteintäkterna ter sig ovissa. Det minsta utrymmet för direkt- finansiering hade Gotland.

Låneskulden, som normalt ökar mest när investeringsverksamheten är särskilt omfattande, är högst i Stockholms och Öre- bro län. I skogslänen ligger låneskulderna i allmänhet på en relativt låg nivå med un- dantag för Norrbottens län. Amorteringar- na ökar i stort sett i samma takt som låne- skulden. Det är följaktligen Stockholms och Örebro län som redovisar de största amorteringarna.

Skillnader mellan olika kommunstorlekar framgår av tabell B. 24 och diagram 6.3. Den högsta nettokostnaden redovisar enligt tabell B. 24 de minsta kommunblocken dvs. de med mindre än 7000 invånare. Anled- ningen härtill torde vara att de faktorer som påverkar kostnaderna i ogynnsam riktning i hög grad är för handen i på dessa kommun- block. De lägsta nettokostnaderna redovisar gruppen 50 000—75 000 invånare. Tabell B. 24 visar att kostnadsräntor och amorte- ringar är höga i de stora kommunblocken. Detta torde främst hänga samman med att medelsbehovet till investeringar ökar med kommunstorleken. De stora kommunbloc- ken har ofta en omfattande affärsdrivande verksamhet som medför behov av större ka- pitalbildning än i de små kommunblocken. Tabell B. 24 visar också att storleken på låneskulden utvecklats på samma sätt som kostnadsräntor och amorteringar. Det är så— ledes de största kommunblocken som redo- visar den högsta låneskulden. Skatteutjämningsbidragens betydelse är enligt diagram 6.3 störst i de minsta kom-

GoHonds lön

Illllllllllllå

Kristianstads län

Illllllllliä

Hallands län

llllll|ll||l|_El

Zlöm+lands lön

”WWE.

Västerbottens län

||l|||l|||lllå

Norrbottens län

Illllllllllllå

I i I 0 500

I I | l l i | I | | 000 | 500

| 2000

Kronor per invånare [969-OFO!

Nettokostnad exkl avskrivningar, kostnadsräntor (externa) somtamorfering

. ov lan

SOU 1972: 44 Diagram 6.2 Finansiell översikt år 1969 för kommunblockiolika delar av riket.

örav: Skatteutjämningsbidrag mm Kostnadsrönfor (ex+erna) samf amortering av lån

% Birch-finansierade kopifalufgifter

Folkmöngd i 1000—tal l970—0l—0l

inn-ISB Wlllllllllllå 75-IOB l|ll||||l||lll|llå 50—75 Illlllllllllllå 30— 50 Iiilllllllllå zu—su lllllllllllå

l5—20 lllllllllllå

10— [5 llllllllllä

7— m lllllllllä

[ l i 500

lllllllä

I 1000 I500 2 000

Kronor per invånare 1969—0l—Ul

Nettokostnad exkl avskrivningar. kostnadsräntor (externa) samt amortering

. av lan

. därav : Skatteutjämningsbidrag Mitostnadsröntor (externa) samt amortering av lån

% Direktfinansierade kapitalutgifter

Diagram 6.3 Finansiell översikt år 1969 för kommunblock med olika storlek.

munblocken. Detta sammanhänger, som ta- bell B. 5 visade, med att de små kommun- blocken som regel har lågt eget skatteunder- lag. Slutligen framgår av diagram 6.3 och tabell B. 24 att i utrymmet för direktfinan- sierade kapitalutgifter i allmänhet ökar med kommunstorleken.

Skillnader mellan kommunblock av olika ut- vecklingsgrad framgår av tabell B. 25 och diagram 6.4. Befolkningsutvecklingen kan väntas ha stor betydelse för kostnadsnivån. Tabell B. 25 bekräftar i stort sett detta an- tagande. De lägsta nettokostnaderna år 1969 redovisar kommunblock med oförändrat in- vånarantal eller begränsad befolkningsök- ning. De högsta nettokostnaderna har kom- munblock med starkt negativ befolknings- utveckling, resp. de kommunblock som ökar invånarantalet mest. Den höga kostnadsni-

vån i kommunblock med negativ befolk- ningsutveckling är en bekräftelse av vad som tidigare konstaterats, nämligen att det inte är möjligt att i dessa kommunblock från år till år anpassa kostnaderna till ett sjunkande invånarantal. I kommunblock som växer snabbt råder samma förhållande när det gäller utnyttjandet av investeringar. Vissa anläggningar blir därför till en bör— jan överdirnensionerade och bidrar till att kostnaderna per invånare då blir höga.

Utvecklingsgraden har också betydelse för kostnadsräntorna. I kommunblock som ökar invånarantalet mest var räntekostna— derna år 1969 ca 100 % högre än i kom— munblock där invånarantalet minskar. Detta torde främst förklaras av de stora investe- ringsbehoven i expanderande kommun- block.

Tabell B. 25 visar att avräkningsskatt och

Befo | kninqsminskninq

IlllllllEl INNE

|u— %% zs-lueh 04,57. llllllllllå

Befolkninqsökning 0-2.50/o

IS —25 (3/0

zs—Aoot

40— 0/o

0 500 I000 I500 2000

Kronor per invånare IBBS-OI—Ol

D Nettokostnad exkl avskrivningar, kostnadsräntor (externa) samt amortering

. av Ian

dörov:Skatteutjämningsbidrag

M] Kostnadsröntor (externa) samt amortering av lån

änkektfinansierade kapitalutgifter

Diagram 6.4 Finansiell översikt år 1969 för kommunblock med olika utvecklingsgrad.

låneskuld ökar med utvecklingsgraden. Det- ta beror på att skatteintäkterna fram till år 1972 släpat efter i de snabbt växande kom- munblocken, varför dessa i större utsträck- ning än andra kommunblock nödgats låne- finansiera investeringarna.

Kapitalbildningen i form av amorteringar av lån och direktfinansierade investeringar är som tabell B. 25 visar störst i kommun- block där invånarantalet ökar eftersom in- vesteringsbehovet i dessa kommunblock är särskilt omfattande under uppbyggnadsske- det.

Skillnader mellan kommunblock med olika skattekraft framgår av tabell B. 26 och dia- gram 6.5. Antalet skattekronor per invånare varierar starkt mellan kommunerna. Enligt skatteutjämningsbestämmelserna garanteras dock kommunerna en minimiskattekraft, som medför att skillnaderna till betydande

del elimineras. Denna form av utjämning har betydelse för framförallt kommuner som har lägre skattekraft än medeltalet. För kommunerna i landets norra delar är, som närmare utvecklats i kapitel 5, garan- tin högre än medeltalet.

Av tabell B. 5 framgick att skattekraften varierar med kommunstorlek. Det är i all- mänhet de största kommunblocken som re- dovisar den högsta skattekraften. Även kommunblock som ökar invånarantalet har i allmänhet enligt tabell B. 6 högre skatte- kraft än retarderande kommunblock. Med hänsyn till vad som redan konstaterats be- träffande små och retarderande kommun- block är det därför inte oväntat kommu- nerna med den lägsta skattekraften som har de näst högsta nettokostnaderna.

Anledningen torde också här vara att flertalet av de faktorer som påverkar kost— naderna i ogynnsam riktning även gör sig

Skattekraft i 0/0 av medelskattekraften i riket enligt l970 års taxering

60 .60— 70 70— 80 80— 90 90—l00 l00—ll0 |l0—l25

l25—

0 ,500 | 000 l500 2000

Kronor per invånare l569— [ll—lll

DNettokostnod exkl avskrivningar, kostnadsräntor (externa) samt amortering

9 av lan

. därav: skatteutjämningsbidrag

Whostnodsröntor (externa) samt amortering av lån

åDirekl-finonsierode kopitalutgifter

Diagram 6.5 Finansiell översikt år 1969 för kommunblock med olika skattekraft.

gällande i kommunblock med låg skatte- kraft. Dcn högre kostnadsnivån i dessa kommunblock finansieras som tabell B. 26 visar till betydande del av skatteutjämnings- bidrag. Vidare framgår det av tabellen att kostnadsräntorna såväl som kapitalbildning- en i form av amorteringar och direktfinan— sierade kapitalutgifter i allmänhet ökar med skattekraften. På samma sätt förhåller det sig med låneskulden. Förklaringen härtill torde vara att investeringsverksamhetens omfattning ökar med skattekraften, liksom den ökade med kommunstorleken.

Skillnader mellan kommunblock med olika tätortsgrad framgår av tabell B. 27 och dia- gram 6.6. Den finansiella översikten av kommunblocken fördelade efter tätortsgrad företer likheter med den ovan redovisade där kommunblocken jämförts i fråga om storlek, utvecklingsgrad och skattekraft.

Det är kommunblocken med den lägsta tätortsgraden som har de högsta nettokost- naderna. Orsaken härtill synes vara densam- ma som till att höga nettokostnader redo- visas av små, retarderande kommunblock med låg skattekraft. Medelsbehovet för rån- ltor, amorteringar och direktfinansierade investeringar stiger också i allmänhet med tätortsgraden på samma sätt som med kom- munstorleken osv. Detta beroende på att den kommunala investeringsverksamheten ökar med tätortsgraden liksom den ökade med kommunstorleken osv.

Skillnader mellan kommunblock med olika näringskaraktär framgår av tabellerna B. 28 och B. 29 samt diagrammen 6.7 och 6.8. Tabell B. 28 visar att en hög andel syssel— satta inom jordbruk, skogsbruk m.m. med— för höga nettokostnader liksom fallet var i de små kommunblocken samt kommunbloc-

Tdtortsgrad:Tötortsbefolkningens andel av den totala befolkningen, D/o

10,0—19,9

50,0—59,s

50,0 59,9

l00

lllllllllllE

lllllllllllä llllllllllllllllllll'iZ—j

l

l l l i | | 1 F l 0 5th

l l l l l l l l000 ISO!) 2000

Kronor per invånare 1969—01—01

Nettokostnad exkl avskrivningar, kostnadsräntor (externa) samt amortering av lån

dörav : Skatteutjämningsbidr'clg mn Kostnadsröntor (externa) sam-l- amortering av lån

ämmktfinonsierode kopitolutgifler

Diagram 6.6 Finansiell översikt år 1969 för kommunblock med olika tätortsgrad år 1965.

Nörinqskaraktör: Andel förvörvsarbetonde inom jordbruk, skogsbruk m rn år I965. o/o

-— 9,9 10,0 l9,9 20,0— 29,9 SOm—39,9 titta-69.9

50,0— 59,9

lllllllllllllllå llll|l||llllé lllllllllå lllllllllå

l l [ li l 0 500 IOOO l500 2000 Kronor per invånare l969—0l-0l

Nettokostnad exkl avskrivningar. kostnadsräntor (externa) samt amortering av lan

där :v =Skol+eutjömninqsbidrog m Hostnadsröntor (externa) somt amortering av lån

åDirektfinansierade kopitolutgifter

Diagram 6.7 Finansiell översikt år 1969 för kommunblock med olika andel sysselsatta inom jordbruk, skogsbruk m. m.

Nörinqekaraktör: Andel förvörvsarbelande inom indush'i mrn år lQGS, cl/o

zoo—zas

liiilliiiå

amn—359

iiilililliiiiå

hom-49,9

IHHIIHHIHå

50.0— 59,9

liiiiilliiiiå

Emo—59,9

IIHIIHIHE

70,0—79,9

I l | 500

] i i i i | | | IOOO I500 2000

Kronor per invånare |969 -0I—0l

Nettokostnad exkl avskrivningar, kostnadsräntor (externa) samt amortering 0 av lan

örav: Skalteufjömninqsbidrag

m Kostnadsrönfor (externa) sam'l' amortering av lån

åDirektfinansiei-ade kapitalutgifter

Diagram 6.8 Finansiell översikt år 1969 för kommunblock med olika andel sysselsatta inom industri m. m.

ken med den lägsta skattekraften och tät- ortsgraden. Medelsbehovet till investeringar ökar med minskad andel förvärvsarbetande inom jordbruk och skogsbruk. I kommun- block med högsta andelen sysselsatta inom jordbruk är dock de direktfinansierade kapi- talutgifterna större än i någon annan grupp. Detta torde liksom i fråga om små retar- derande kommuner i allmänhet bero på att man tvingas skattefinansiera investeringarna i högre grad än övriga kommuner då de framtida skatteintäkterna ter sig ovissa. Skatteutjämningsbidragen ökar som tabell B. 28 visar med andelen jordbrukssyssel- satta.

Kommunblocken fördelade efter andelen förvärvsarbetande inom industrin, tabell B. 29, visar en mindre regelbunden kost- nadsutveckling än i tabell B. 28. Nettokost- naderna är visserligen högst i kommunblock med minsta andelen industrisysselsatta, men de näst högsta nettokostnaderna redovisas i kommunblock med högsta ifrågavarande andel. De sammanlagda utgifterna för drift-

ändamål, räntor och amorteringar av lån sjunker när andelen förvärvsarbetande inom industrin ökar, medan utrymmet för direkt- finansiering av kapitalutgifter varierar mel- lan grupperna liksom låneskulden.

Skillnader mellan kommunblock med olika total utdebitering framgår av tabell B. 30 och diagram 6.9. Kommunblock med gott skatteunderlag har i allmänhet låg utdebite- ring. Med vissa variationer stiger nettokost- naderna i kronor per invånare med utdebi- teringen. På samma sätt förhåller det sig med utgifterna för räntor och låneskuld. De lägsta utgifterna har gruppen 21—22 kr/ skr. Om man undantar gruppen 20—21 kr/skr, stiger kostnadsräntor och låneskuld med utdebiteringen. Investeringsvolymen är störst i kommunblock med den lägsta ut- debiteringen. Det är också dessa kommun- block som har det största utrymmet för dl- rektfinansiering av kapitalutgifterna. Nämn- da utrymme tenderar närmast att sjunka med höjden på utdebiteringen.

Faktisk total medelutdebitering för år l97l, kr/skr

m,m—20.00 liiilillliilå zum—21,00 liliiiiiiililllä m,m—22,00 lllill|iiiiiå

nuo—23.00 iiiilliillllå nun-24,00 llllllliiiilä ”Aon-25,00 |lil||ii||ill|å

l [ | 500

liiillllliHiiä

0 0 Kronor per invånare |959—01—0l

[ | I ! ISUO 2000

Nettokostnad exkl avskrivningar, kostnadsräntor (externa) samt amortering

av lån

dör-av: Skoneutjömninqsbidroq

mmrtostnadsröntor (externa) samt amortering av lön

% Direktfinonsierade kopitoiutqifter

Diagram 6.9 Finansiell översikt år 1969 för kommunblock med olika total utdebitering.

Studerar man den finansiella översikten i kronor/skr, ökar nettokostnaderna mycket tydligt med utdebiteringen liksom summa utdebiteringsbehov för driftändamål, räntor Och amorteringar. Detta beror som tabell B. 19 visade på att skatteunderlaget minskar med höjden på utdebiteringen och att såle- des nämnda kostnader fördelas på ett mind- re antal skattekronor. Detta förklarar också varför utrymmet för direktfinansiering av kapitalutgifter i kronor per invånare är be- tydligt större i kommunblock med den lägsta utdebiteringen än i övriga kommun— block men avviker i betydligt mindre grad från övriga kommunblock då det uttrycks i kronor per skattekrona.

6.3 Kommunblockens nettokostnader m. m.

I tabellerna B. 3l—B. 39 lämnas en över- sikt av kommunblockens drift- och kapital-

budget samt nettokostnaderna (inklusive av- skrivningar) för de olika förvaltningsgrenar- na för år 1969. NettokOStnaderna motsvarar den del av driftkostnaderna som täcks med kommunalskatt och skatteutjämningsbidrag. Andra intäkter, exempelvis avgifter som betalas för den kommunala servicen, har alltså kvittats mot en del av driftkostnaderna när nettokostnaderna räknats fram. Netto- kostnaderna redovisas i driftbudgeten såväl exklusive som inklusive avskrivningar, detta för att avskrivningar ofta utvecklas på an- nat sätt än övriga kostnader främst be- roende på olikheter i redovisningsmetoder. Kapitalbudgeten innehåller uppgifter om nettoutgifternas finansiering. Finansierings- sätten är tre, nämligen skattefinansiering, lånefinansiering och nettominskning av dis- ponibelt stamkapital. Med skattefinansie- ring avses här driftbudgetens årliga bidrag till täckande av kapitalbudgetens utgifter i form av avskrivningar och överförings- post. Med dessa poster sammanslagna avses

Stockholm

Göteborg

Malmö

Summa

Ovriga kommuner

Hela riket

l l l 0 500

| ! ! l l i | i i l i ! |000 i500 2000

Kronor per invånare ISGQ—OI—OI

DNettokostnod inkl avskrivningar,

Socialvård m m

därav: Undervisning mm

Diagram 6.10 Nettokostnader m. m. är 1969 för kommunblock i hela riket.

utdebiteringsbehovet för kapitalbildande än- damål, förkortat kapitalbildning. Netto- minskningen av stamkapitalet ger ett unge- färligt mått på finansiering genom likvidi- tetsminskning.

Tabell B. 31 och diagram 6.10 lämnar en översikt över drift- och kapitalbudgeten i hela riket inklusive de tre största städerna. Den stora kostnadsskillnaden mellan dessa och övriga kommunblock beror framför allt på att dessa städer år 1969 även svarade för den landstingskommunala verksamhe- ten. I följande tabeller har därför uppgifter angående de tre största städerna ej med- tagits.

Skillnader mellan olika delar av riket fram- går av tabell B. 32 och diagram 6.11. Nivån på nettokostnaderna i olika delar av riket har redan berörts i avsnitt 6.2.

Av tabell B. 32 framgår att nettokostna- derna för de olika förvaltningsgrenarna va- rierar i olika delar av riket. Centralförvalt- ningen är i allmänhet dyrare i skogslänen, vilket bl.a. torde bero på att kommunerna här oftast är större till ytan än i övriga de- lar av riket. Befattningshavarnas resor blir

längre och dyrare. Förvaltningarna måste spridas ut. Även i övriga län finns kommu- ner där ett flertal av nämnda ogynnsamma faktorer påverkar kostnadsnivån. Detta be- tyder dock inte lika mycket för den genom- snittliga kostnadsnivån i dessa län.

Nettokostnaderna för fastighetsförvalt— ning är mera jämnt fördelade i riket. Den något lägre kostnadsnivån för stadsbyggnad, gatu- och parkförvaltning i skogslänen tor- de främst vara ett uttryck för att tätortskost- naderna i glesbygdskommunerna är mindre än i övriga kommuner.

Hamnar och kommunikationer har i de flesta kommuner hittills varit en obetyd- lig utgiftspost. I några län, Gotlands och Malmöhus län, lämnade denna förvalt- ningsgren år 1969 ett mindre överskott. Nettokostnaden för den industriella verk- samheten varierar i länen. Den del av den industriella verksamheten som avser elverk lämnar dock i de flesta fall ett överskott. Kostnaderna för vatten- och avlopp ligger enligt tabell B. 32 på en något högre nivå i skogslänen. Detta torde främst bero på att denna del av den kommunala servicen kos- tar mer i glesbebyggelse än i tätbebyggelse.

Gotlands län Kristianstads lön Hollands lön Jämtlands lön Västerbottens län __ 4.

Norrbottens län

[ l 0 500

! ! | I i 000 i 500

Kronor per invånare l969—Dl—0l

D NEttokostnad inkl avskrivningar

därav: Undervisning m m

Socialvå rd m m

Diagram 6.11 Nettokostnader m.m. år 1969 för kommunblock i olika delar av riket.

Om man undantar Stockholms län stiger nettokostnaderna för förvaltningsgrenen un- dervisning i allmänhet från söder till norr. Särskilt höga är nämnda kostnader i de fyra nordligaste länen. De höga kostna- derna per invånare i Stockholms län beror främst på den överrepresentation av barn i skolåldern som finns i länet. Tabell B. 32 vi- sar också att en av orsakerna till de höga undervisningskostnaderna i skogslänen är att skolskjutskostnaderna på grund av de stora avstånden uppgår till betydande be- lopp.

Socialvårdskostnaderna netto är höga i bl.a. storstadslänen, med undantag för Göteborgs och Bohus län, samt i skogs- länen. Allra högst är de emellertid i Örebro län. Av de sammanlagda socialvårdskostna— derna utgör enligt tabell B. 32 socialhjälpen ca 10 %. Åldringsvården är särskilt dyr i Jämtland. Till detta bidrar den för länet oförmånliga åldersstrukturen.

Kapitalutgifterna varierar med omfatt- ningen av den kommunala investeringsverk- samheten. Störst är dessa enligt tabell B. 32 i allmänhet i storstads- och skogslänen. Även

i Örebro län ligger nämnda utgifter på en hög nivå.

Skillnader mellan kommunblock med olika folkmängd framgår av tabell B. 33 och (lia— gram 6.12. Driftbudgetens bruttoomslutning stiger i allmänhet med kommunstorleken. På grund av högre intäkter i de stora kom- munblocken reduceras emellertid skillnader- na i nettokostnader mellan kommunbloc- ken. Hur de sammanlagda nettokostnader— na varierar mellan storleksklasserna har närmare angivits i avsnitt 6.2. Nettokostnaderna för centralförvaltning är i allmänhet något högre i de mindre kommunblocken. Med kostnaderna för rätts- och samhällsskydd förhåller det sig tvärtom. Mera betydande är däremot skill- naderna mellan större och mindre kommun- block vad gäller stadsbyggnad, gatu- och parkförvaltning. I de större kommunbloc- ken ligger nämnda kostnader på en betydligt högre nivå än i de mindre. Förklaringen härtill är skillnaden i bebyggelsestrukturen. Tätbebyggelsen i de större kommunblocken medför nämligen högre kostnader för denna

Folkmängd i l000—tal |970—0l—0l

l00—l50

"IS—100

50- 75

30— 50

20— 30

l5— 20

—l5

—l0

I l l l I I i l l l | 2000

D Nettokostnad inkl avskrivningar .dörov: Undervisning m m

Socialvård mm

Diagram 6.12 Nettokostnader m.m. år 1969 för kommunblock med olika storlek.

i 000 l500 Kronor per invånare l969—0l-0I allmänhet med kommunstorleken. Vissa

förvaltningsgren än i övriga kommunblock.

Nettokostnaden för den industriella verk- samheten är störst i de mindre kommun- blocken. Förklaringen är bl. a. att överskot— tet på elverk minskar med kommunstorle- ken liksom att utgifterna för vatten- och avlopp är störst i de minsta kommunbloc- ken.

Nettokostnaderna för undervisning ligger på en hög nivå för såväl de största som de minsta kommunblocken. Kostnaderna för Skolskjutsar är störst i de minsta kommun- blocken.

Socialvårdskostnaderna netto sjunker i allmänhet med kommunstorleken. Dock uppvisar de minsta kommunblocken de högsta kostnaderna bland kommuner under 50000 invånare. Detta beror bl.a. på att kostnaderna för åldringsvården är störst i de minsta kommunblocken.

Medelsbehovet för investeringar ökar i

skillnader mellan kommunstorlekarna ifråga om investeringsbehovet kan förmodligen förklaras av olikheter ifråga om den affärs— mässiga verksamhetens omfattning.

Skillnader mellan kommunblock med olika utvecklingsgrad framgår av tabell B. 34 och diagram 6.13. Det finns anledning att inled- ningsvis beröra hur befolkningsomflyttning- ar inverkar på kommunernas ekonomi.

En ökning av invånarantalet medför på längre sikt en förstärkning av kommunens skatteunderlag, dels genom att antalet skat- tebetalare ökar, dels genom att i allmän- het skatteunderlaget per invånare också ökar. I avfolkningskommunerna gäller i viss mån det motsatta förhållandet, eftersom antalet skattebetalare minskar och skatte- kraftsökningen per invånare är svag.

Befolkningsökningen medför emellertid

Befolkningsminskning l965—l970 IO— %: 7,5— I0 ',/a

0 2,5 I%:

Befolkningsökning iQBS—ISTO

0— 2,50/0 |5— 25% 25 — 40 0/o

40— 0/o

dörav: Undervisning m rn

Socialvård m m

temporära påfrestningar på den kommunala ekonomin. Ansträngningarna på kommu- nens ekonomi och likviditet blir större ju snabbare befolkningen ökar. Den bristande överensstämmelse i tid mellan kostnader och intäkter som belöper sig på nyinflyt- tade har dock minskat genom den snabbare utbetalningen av kommunalskattemedel som sker fr. a.m. år 1972. Befolkningsomflyttningen medför också stora svårigheter för avfolkningskommuner- na. Såväl inkomst- som utgiftssidan av av- folkningskommunens budget påverkas. Skat- tekraften minskar, eftersom det är folk i arbetsför ålder och som alltså har den största skatteförmågan som flyttar. Bristen på skattekraft kompenseras dock till största delen genom skatteutjämningsbidrag. Den reducering av skatteunderlaget, som blir följden av att antalet invånare minskar, er- sätts däremot inte genom skatteutjämnings- bidraget. Bidraget vid brist på skattekraft

i | | | | | man man 2000

Kronor per invånare i989- 0l—0l

D Netto kostnad inkl avskrivningar

Diagram 6.13 Nettokostnadcr m.m. år 1969 för kommunblock med olika utvecklingsgrad.

baseras nämligen bl.a. på antalet invånare i kommunen året före budgetåret.

Avfolkningskommunens anläggningar har i regel dimensionerats för det större invå- narantal, som kommunen tidigare hade. På grund av minskat barnantal måste skolor läggas ned eller drivas med överkapacitet. Vatten- och avloppsanläggningar har byggts för det tidigare antalet invånare. Samlings- lokaler och idrottsplatser, som tidigare iord- ningställts för ett befolkningsunderlag som nu kraftigt reducerats, är för stora eller i vissa fall t. o. rn. överflödiga.

De som flyttar tar inte med sig några av kommunens skulder för investeringarna, utan dessa måste bäras av de kvarvarande. Förvaltnings- och serviceapparaten har byggts ut för det behov, som tidigare före— låg. Denna organisation kan inte minskas i samma takt som avfolkning sker. Överdi- mensionering av befintliga anläggningar och det faktum, att vissa fasta kostnader inte

kan avvecklas i samma takt som utflytt- ning sker, får till följd att kostnaderna för kvarvarande invånare ökar.

Uppgifterna i tabell B. 34 bekräftar i stort sett de ovan beskrivna förhållandena i ex- pansiva resp. retarderande kommunblock. Driftbudgetens omslutning är som tabellen visar minst i kommunblock som svagt ökar eller minskar befolkningen. På samma sätt förhåller det sig med nettokostnaderna. Störst är dessa i kommunblock med den starkaste befolkningsminskningen. Central- förvaltningen är dyrast i kommunblocken med stark avfolkning. Det är de expansiva kommunblocken som har de högsta kostna- derna för stadsbyggnad, gatu- och parkför- valtning. Nettokostnaderna för den indu- striella verksamheten är störst i de kom- munblock som mest ökar resp. minskar be- folkningen.

Undervisningskostnaderna netto är också störst i de kommunblock som mest ökar resp. minskar befolkningen. Vad gäller de

SkaHekraft i Olo av medelskattekraften i rike+ enligt l970 års taxering

mest retarderande kommunblocken beror detta på att flera av de faktorer som på- verkar undervisningskostnaderna i ogynn- sam riktning är tillämpliga på dessa kom- muner. De höga skolskjutskostnaderna är ett exempel på detta. Den höga nivån på undervisningskostnaderna per invånare i de mest expansiva kommunblocken torde främst hänga samman med den överrepre- sentation av skolpliktiga barn som finns i dessa kommunblock.

Socialvårdskostnadernas netto varierar mellan de olika grupperna men är störst i de kommunblock som avfolkas snabbast. Det är också dessa kommunblock som har de största kostnaderna för åldringsvården, främst beroende på befolkningssammansätt- ning och åldersstruktur.

Omslutningen på kapitalbudgeten i tabell B. 34 visar att investeringsvolymen påverkas av utvecklingsgraden. Investeringsverksam— heten bör också vara störst i kommuner där invånarantalet ökar, eftersom investe-

-BU

60- 70

70— 80

80- 90

90—I00

100-lli]

ll0—l25

l25—

l i l l l l l 0 500

IDDD Kronor per invånare |959—0l-m

l j l500 2000

DNettokosfnad inkl avskrivningar

' " därav: Undervisning mm

Socialvård m m

Diagram 6.14 Nettokostnader m.m. år 1969 för kommunblock med olika skattekraft.

?, i i'

ringsbehovet i dessa kommuner är särskilt omfattande under uppbyggnadsskedet. In- vesteringsvolymen och därmed även beho- vet av kapitalbildning bör påverkas i mot- satt riktning om invånarantalet minskar.

Skillnader mellan kommunblock med olika skattekraft framgår av tabell B. 35 och dia- gram 6.14. Kostnadsbilden för kommun- block med olika skattekraft företer likheter med den som ovan beskrivits för kommun- block med olika folkmängd. Detta beror på att skattekraften som framgår av tabell 5 ökar med kommunstorleken. Omslutningen på driftbudgeten ökar således med skatte- kraften på samma sätt som med kommun- storleken.

Vidare ökar kostnaderna netto för stads- byggnad, gatu- och parkförvaltning med skattekraften liksom de ökade med kom- munstorleken.

Undervisningskostnaderna netto är störst i kommunblock med den lägsta resp. den högsta skattekraften. Det är kommunbloc- ken med den lägsta skattekraften som har de högsta skolskjutskostnaderna. På motsva- rande sätt förhåller det sig med nivån på undervisningskostnaderna i stora resp. små kommunblock.

Tötortsq rad: Tätortsbefolkninqens andel av den totala befolkningen, o/o

[0,0- l9,9 50,0 — 59,9 60,0 — 59,9

l0ll _

Socialvårdskostnaderna netto stiger med skattekraften. Här föreligger ej skillnad mellan kommunblock med olika skattekraft resp. olika storlek. Socialvårdskostnaderna stiger i allmänhet med kommunstorleken. Kostnaderna för åldringsvården minskar däremot med såväl ökad skattekraft som ökad kommunstorlek.

Kapitalbudgetens omslutning slutligen ökar med skattekraften i likhet med som var fallet med kommunstorleken.

Skillnader mellan kommunblock med olika tätortsgrad framgår av tabell B. 36 och dia- gram 6.15. På grund av det i avsnitt 6.1 påvisade sambandet mellan kommunstorlek, skattekraft och tätortsgrad företer kost- nadsbilden för kommunblocken fördelade efter tätortsgrad likheter med fördelningen efter storlek resp. skattekraft.

Kommunblock med den lägsta tätortsgra- den har relativt hög bruttoomslutning på driftbudgeten. Nettokostnaderna för desssa kommunblock är de högsta bland samtliga grupper. De lägsta nettokostnaderna inklu- sive avskrivningar har gruppen med tätorts- graden 50—59 %. Sedan stiger nettokostna- derna med tätortsgraden.

Tabell B. 36 visar att nettokostnaderna för

l i | l l F 500

||||||||| men 2000

Kronor per invånare I969—0I—0l

därav: Undervisning m m

Socialvård m m

1965.

DNetl'okastnad inkl avskrivningar

Diagram 6.15 Nettokostnader m.m. år 1969 för kommunblock med olika tätortsgrad år

centralförvaltningen är störst i kommun- block med låg tätortsgrad. Detta motver- kas av att nettokostnaderna för stadsbygg- nad, gatu- och parkförvaltning ökar kraf- tigt med tätortsgraden.

De högsta undervisningskostnaderna re- dovisas av kommunblock med lägsta resp. högsta tätortsgrad. Det är i kommunblock med lägsta tätortsgrad som skolskjutskost- naderna är störst.

Även i fråga om socialvård redovisar kommunblock med hög resp. låg tätorts- grad de största kostnaderna. I kommun- block med låg tätortsgrad är det särskilt kostnaderna för åldringsvården som är hö- ga.

Om man undantar kommunblock med låg tätortsgrad, som har höga kapitalutgif- ter såväl brutto som netto, stiger nämnda utgifter med tätortsgraden. Kapitalutgifter- na är särskilt höga för kommuner med över 80 % tätortsgrad.

Skillnader mellan kommunblock med olika näringskaraktär framgår av tabellerna B. 37

Näringskaroktör: Förvärvsarbefonde inom jordbruk. skogsbruk mm år l965,'/o

och B. 38 samt diagrammen 6.16 och 6.17. Kommunblock med låg andel sysselsatta inom jordbruk och skogsbruk m.m. utvisar enligt tabell B. 37 den högsta bruttoomslut- ningen. Även nettokostnaderna är för denna grupp relativt höga. De högsta nettokostna— derna redovisas dock av kommunblocket med mer än 50 % förvärvsarbetande inom jordbruk och skogsbruk m. m. Det är också detta block som har de högsta nettokostna- derna för centralförvaltning, undervisning och socialvård.

Tabell B. 38 visar att det är gruppen 30,0 —39,9 % industrisysselsatta som har den största bruttoomslutningen. Nettokostnader- na är emellertid störst i kommunblock med lägsta andelen industri. Därefter följer kom- munblock med högsta ifrågavarande andel. I kommunblock med låg andel industri är nettokostnaderna särskilt höga för central- förvaltning, undervisning och socialvård. Kostnadsbilden är dock oklar, då netto- kostnaderna även i kommunblock med hög andel industri är höga för centralförvalt- ning och undervisning. Dessutom redovisar

9,9 |o,u |9,9 20,0— 29,9 smo—39.9 40,0— 49,9

Emo-59.9

i | | | l I I 0 500

| | | l000 I 500 2000

Kronor per invånare l959— lll-OI

D Nettokostnad inkl avskrivningar 'dörov: Undervisning mm

Socialvård rn rn

Diagram 6.16 Nettokostnader m. 111. år 1969 för kommunblock med olika andel syssel- satta inom jordbruk, skogsbruk m.m.

Nöringskaroktör: Förvärvsarbetande inom industri m m är 1965, 0/0

200—29,5 aan—sas loop-49,9 Sim—59,9 smo—59,9

7au—7as

l l l l l l l l I I I I 000 . |500 2000

Kronor per invånare 0169—01-01

DNettokoslnad inkl avskrivningar

. därav: Undervisning rn m

Socialvård m m

Diagram 6.17 Nettokostnader m.m. år 1969 för kommunblock med olika andel syssel- satta inom industri m. m.

denna grupp höga kostnader för industriell verksamhet.

Medelsbehovet för kapitalbildande än- damål är enligt tabell B. 37 störst i kom- munblock med låg resp. hög andel jordbruk, skogsbruk m.m. Enligt tabell B. 38 är det kommunblock med 300—49,9 % industri- sysselsatta som har det största medelsbeho- vet ifråga.

Skillnader mellan kommunblack med olika total utdebitering framgår av tabell B. 39 och diagram 6.18. Den högsta omslutningen brutto på såväl drift- som kapitalbudgeten har kommunblock med den näst lägsta ut- debiteringen, 20—21 kr/ skr. Nettokostna- derna är däremot störst i den grupp vars utdebitering ligger mellan 23—24 kr/skr.

För stadsbyggnad, gatu- och parförvalt- ning är nettokostnaderna störst i kommun- block med den lägsta utdebiteringen. Detta tyder på att i denna grupp återfinns kom- munblock med hög tätortsgrad. I kommun- block med den lägsta utdebiteringen är även nettokostnaderna för den industriella verk- samheten samt undervisningen höga. Kom- munblocken med hög utdebitering har emel- lertid också höga undervisningskostnader. I övrigt skiljer sig nettokostnaderna för de olika förvaltningsgrenarna i kommunblock med hög utdebitering föga från övriga kom— munblock. Den i allmänhet höga budgetom- slutningen på verksamheten i kommunblock med låg utdebitering torde främst förklaras av att dessa kommunblock har ett gott eget skatteunderlag.

Faktisk total medelutdebitering för år l97l. kr/skr

| 9,00 - 10,00 20.00 —2 | ,00 2 |,00 —22,00 22,00 — 23,00 23,00 — 24,00 24,00 — 25,00

25,00 25,00

i I I 0 500

I l l l l l l i 000 I 500 2 000

Kronor per invånare l969-0l—0I

DNeHokostnad inkl avskrivningar

' därav: Undervisning m rn m—

Sociolvö rd m m

Diagram 6.18 Nettokostnader m. m. år 1969 för kommunblock med olika total utdebite- ring.

| i l

!

7.1 Allmänt

7.l.l Undersökningens syfte och uppläggning

För närvarande saknas centralt tillgänglig aktuell information rörande kommunal ser- vice. Revisionen har därför via en enkät- undersökning insamlat uppgifter för att i görligaste mån söka belysa situationen. Med frågorna i enkäten har revisionen försökt beröra så många områden som möj- ligt inom det stora verksamhetsfält, som den kommunala förvaltningen omfattar. En- käten omfattar ca 120 frågor och berör både sådana verksamheter som kommuner- na själva beslutar om, s.k. frivilliga upp- gifter, och sådana uppgifter som staten på- lagt kommunerna, s.k. obligatoriska upp- gifter. I fråga om de sistnämnda finns en viss minimistandard angiven, något som bi- drar till att minska olikheterna. De från kommunerna infordrade uppgifterna avser förhållandena i kommunerna år 1970. Eftersom de lokala behoven oftast skall vara vägledande för utformningen av den kommunala servicen, uppstår inom flera områden jämförelsesvårigheter. Särskilt gäl— ler detta t.ex. kommunikationer, gator, vä- gar, parker och dylikt, där behoven är i det närmaste omöjliga att jämföra mellan olika kommuner beroende på olikheter i bl.a. folkmängdsstorlek och bebyggelselokalise- ring. Inom andra områden, såsom fritid,

Det kommunala serviceutbudet

skola och socialvård är det lättare att ställa insamlade uppgifter om utbudets storlek i relation till kommuninvånarnas behov, som då kan bestämmas av t. ex. en åldersgrupps storlek.

I vissa fall har måttet på kommunal ser- vice fått uttryckas i om en viss service över huvud taget finns i kommunen, t. ex. färd- tjänst för handikappade. På flera områden har kostnaderna fått vara ett mått på ser- vicens omfattning. Kostnaden per invånare för nykterhetsvården eller kostnaden per pensionär för den öppna åldringsvården bör sålunda kunna vara ett kriterium på i vilken omfattning vårdformerna i fråga är utbygg- da. I vissa andra fall kan personaltillgången inom en sektor ge en uppfattning om kvali- teten och omfattningen på servicen. Vidare kan antalet platser inom olika delar av vård- sektorn, satt i relation till de åldersgrupper som efterfrågar eller förväntas efterfråga respektive vårdformer, ge en uppfattning om serviceutbudets omfattning. Självfallet är också nivån på taxor och avgifter av intresse i en undersökning av detta slag, då den av- gör i vilken utsträckning kommunen kan så- gas subventionerna viss verksamhet.

Även om revisionens enkätundersökning inte kan anses ge en uttömmande bild av tillgång och efterfrågan på service i kom- munerna, kan den likväl bidra till att sprida upplysning på ett område, där hittills endast enstaka undersökningar inom begränsade sektorer skett och där fortlöpande statistik

ej produceras.

I detta kapitel behandlas resultatet av undersökningen i vad angår olika kommun- typer. Däremot redovisas inte någon jäm- förande undersökning enskilda kommuner emellan. Anledningen härtill är, att en så- dan jämförelse lätt kan bli missvisande och om standarden t. ex. skulle betecknas som hög eller låg skulle kunna uppfattas som en värdering av kommunernas insatser. Siffrorna för enskilda kommuner kan emel- lertid, som senare skall utvecklas, ha viss betydelse vid en bedömning av kostnadsläget i dessa. Därutöver har vi ansett att vi i någon form bör redovisa materialet i fråga. Vi har valt den formen, att vi i bilaga C, tabell C. 5, såsom ett index angivit kom- munens ekonomiska insatser på de olika om- rådena, varvid index satts i relation till ge- nomsnittet för kommunstorleken och för riket i dess helhet.

7.1.2 Kommunurvalet

Revisionens enkät utsändes i sin definitiva utformning den 1 mars 1971 till ett primärt urval av 40 kommuner. Urvalet var avsett att representera förhållandena i hela riket utom Stockholm, Göteborg och Malmö efter kommunindelningens genomförande den 1.1. 1974. I möjligaste mån har därför endast medtagits block som var färdigbildade redan den 1.1.1967. Detta gäller för 29 av de 40 kommunblocken i urvalet, medan 7 färdig- bildades den 1.1.1969. Härutöver var det nödvändigt att medtaga fyra större kommu- ner som färdigbildades den 1.1.1971 respek- tive kommer att färdigbildas den 1.1.1974. Gemensamt för dessa fyra är att det i dem ingick en kommun som den 1.1.1967 sva- rade för den helt övervägande delen av bloc- kets folkmängd.

Det primära urvalet har gett möjlighet att få fram genomsnittssiffror för riket i dess helhet och för olika kommuntyper. Men givetvis har också siffrorna för de enskilda i urvalet ingående kommunerna informa- tionsvärde. Vid sidan av det primära urvalet

har undersökningen omfattat ett antal kom— muner som i sammanhanget bedömts vara av särskilt intresse. I detta extra urval har medtagits samtliga färdigbildade kommun- block i stödområdet i den mån de ej in- går i det primära urvalet —— samt en tredje- del av de icke färdigbildade blocken i stöd— området. Vidare har i det extra urvalet med- tagits ett antal kommuner utanför stödområ- det med hög utdebitering under senare år, s. k. högskattekommuner. Specificerade upp- gifter för de i primära samt i extra urvalet ingående kommunblocken lämnas i bilaga C, tabellerna C. l—4.

Här skall ytterligare erinras om att den särskilda mera djupgående undersökning av 15 utvalda kommuner, som vi redovisar i ka- pitel 8, också omfattar dessas serviceutbud. Metoderna har varit desamma som vid den nu redovisade undersökningen, och resulta- ten har medtagits i bilaga C, tabell C. 5.

7.1.3 Deltagande kommuner

Samtliga kommuner ingående i det primära urvalet har besvarat enkäten. I det extra urvalet avseende färdigbildade kommun- block i stödområdet har tre kommuner kom- mit med sina svar så sent att de inte kunnat medtagas vid bearbetningen. Av de icke fär- digbildade kommunblocken i stödområdet, tillhopa åtta, har en eller två kommuner i varje kommunblock underlåtit att ge svar varför uppgifter om dessa kommunblock ej ansetts kunna sammanställas på ett menings- fullt sätt. Av de s.k. högskattekommunerna har alla utom två svarat i tid. Tillsammans har åttiosex färdigbildade kommuner helt besvarat enkäten i tid för bearbetningen. Resultatet av bearbetningen av enkäterna redovisas i bilaga C, tabellerna C. 6—12.

7.1.4 Frågeformulärets innehåll

Frågeformulärets innehåll framgår i huvud— sak av rubrikerna till de tabeller i vilka svaren redovisas. De berör så skilda förhål- landen i kommunen som informationsverk-

samhet under A och fondbildning under H.

Formerna för de kommunala insatserna i fråga om idrott och fritid samt bidrag till föreningar och organisationer är i det när- maste helt oreglerade. Omfattningen på verksamheten kan därför antas variera starkt mellan kommunerna. Under B redovisas kommunens insatser vad gäller sport, bad och fritidsverksamhet. Uppgifterna omfattar såväl antalet idrottsanläggningar av olika slag som nettodriftkostnaden för fritids- nämndens verksamhet.

Storleken på bidragen till föreningar och organisationer lämnas under C.

Den industriella verksamhetens lönsam- het ifråga om vatten och avlopp redovisas under D.

Undervisning och annan kulturell verk- samhet under E är den mest betydande ut— giftsposten i de flesta kommunerna. Vid en undersökning av detta slag är det inte möj- ligt att kartlägga standarden på undervis- ningen i kommunerna, utan undersökningen har endast kunnat omfatta vissa av kom- munernas elevvårdande insatser. Dessa är i allmänhet frivilliga och kan därför variera. De har dock en relativt liten tyngd bland de totala utgifterna för undervisningen.

En betydande del av kommunernas utgif- ter avser förvaltningsgrenen socialvård och socialförsäkring. Under denna titel redovisas kostnaderna för barntillsyn i olika former, socialhjälp och åldringsvård. Under F redo- visas tillgången på platser för olika former av barntillsyn. Vidare omfattar F också so- cialhjälpsinsatserna samt de olika former av åldringsvård, som kommunerna svarar för. Under G redovisas kommunernas exploate- ringskostnader och markförsäljningspriser. Vidare berörs under denna punkt graden av avloppsrening samt i vilken omfattning för- valtningsbyggnader och hotell uppförts.

Frågorna under H avser vissa allmänna data rörande ekonomin i kommunerna. Av- sikten är att visa, om det finns något sam- band mellan denna och serviceutbudet. Då förändringen av hela stam- respektive drift- kapitalet ej studerats, bör förändringarna av enbart kapital- och driftfonder bedömas med försiktighet.

7.2 Resultat av bearbetningen av det pri- mära urvalet

7.2.1 Indelning av kommunerna

Det primära urvalet, som är avsett att re- presentera hela riket utom de tre största kommunerna, har vid bearbetningen inde- lats efter följande kriterier:

Storleksklass, antal invånare 1.1.1971. 1. —10000 (13 kommuner) 2. 10 000—20 000 (11 kommuner) 3. 20 000—50 000 (12 kommuner) 4. 50 000— ( 4 kommuner)

Skattekraft i procent av medelskattekraften enligt 1970 års taxering. ]. —70 ( 6 kommuner)

2. 70—80 ( 9 kommuner)

3. 80—90 (13 kommuner)

4. 90—— (12 kommuner)

Utvecklingsgrad, befolkningsförändring 1965—1970.

1. minus 5 %— ( 7 kommuner)

2. minus 0—5 % (12 kommuner)

3. plus 0—5 % ( 9 kommuner) 4. plus 5 %— (12 kommuner) Skattekraftsområden.

1. Skattekraftsområde 1 (30 kommuner) 2. Skattekraftsområde 2 ( 3 kommuner) 3. Skattekraftsområde 3 ( 7 kommuner)

Primärkommunal utdebitering för år 1971. 1. —13:00 (12 kommuner) 2. 13:00—13z50 (11 kommuner) 3. 13:50—14:00 ( 8 kommuner) 4. 14:00— ( 9 kommuner)

Indelningen i storleksklass får bl.a. ses mot bakgrund av att 75 % av kommun- blocken har en befolkning under 20 000 in— vånare. Det har vidare varit av intresse att särredovisa de fyra kommuner, vars befolk- ning överstiger 50 000 invånare, eftersom dessa väntades i olika avseenden markant skilja sig från övriga kommuner.

Indelningen efter utvecklingsgrad gör det

möjligt att särskilja förhållandena i expan- derande respektive retarderande kommuner.

Av visst intresse är att studera de insam- lade uppgifterna mot bakgrund av gällande indelning i skattekraftsområden. I primär- urvalet återfinns emellertid endast tre kom- muner tillhörande skattekraftsområde 2, varför de för detta område erhållna uppgif— terna får behandlas med försiktighet.

Indelningen efter primärkommunal utde- bitering har gjorts så, att ungefär lika många kommuner befinner sig på vardera sidan om medelutdebiteringen å 13:25. Lägsta utde- biteringen i urvalet är 11:55 och högsta 15:90.

7.2.2 Bearbetningen av enkätsvaren Allmänt

Strävan har varit att i enkäten endast med- taga enkla och entydiga frågor. Vid bearbet- ningen har det emellertid visat sig att en de] frågor uppfattats olika av kommunerna. I samarbete med de kommunala förvaltning- arna har flertalet missförstånd kunnat rät— tas till. Då det emellertid inte varit möjligt att undersöka huruvida kommunerna genom- gående tillämpat samma redovisningsprinci- per, finns det anledning påpeka att det fort- farande i materialet kan kvarstå en del icke helt jämförbara värden.

Information

Endast en mindre del av kommunerna har uppgivit sig ha informationsavdelning. Där- emot har nästan alla kommuner uppgivit, att andra åtgärder vidtagits i syfte att sprida information till kommunens invånare, antingen genom kontakt med lokalpressen eller genom distribution av faktablad till hus— hållen.

Sport, bad och fritidsverksamhet

Kommunerna har, beroende på olika redo- visningsprinciper, under kostnaden för fri-

tidsnämndens samlade verksamhet i vissa fall även redovisat bidrag till föreningar och organisationer. Då dessa bidrag också redo- visats separat i enkäten, har vid den sta- tistiska sammanställningen nettodriftkostna- den för fritidsnämndens verksamhet redovi- sats exklusive bidrag till föreningar och orga— nisationer.

Flertalet av kommunerna i skattekrafts- område 2 och 3 har angivit, att AMS och/ eller någon industri medverkat vid uppfö- randet av fritidsanläggningar. Någon sär- skild statistisk redovisning häröver har ej upprättats.

Industriell verksamhet

I fråga om uttag av avgifter för vatten och avlopp tillämpar kommunerna ofta olika debiteringsnormer, vilket skapat jämförelse- svårigheter. Några kommuner har dessutom haft svårigheter att med säkerhet ange, huru- vida framställningen av rent vatten varit självbärande vilket har berott på ofullstän- dig kostnadsredovisning.

Undervisning

Ett flertal kommuner har på frågor rörande antal skolvärdinnor, skolpsykologer och ku- ratorer per 1000 elever ej angivit antalet elever utan enbart antalet anställda i respek- tive yrkesgrupper, varför i den jämförande statistiken endast redovisats huruvida ovan- nämnda personalkategorier finns represente- rade i kommunen.

Därest bidrag för inköp av läroböcker ut— gått till gymnasieeleverna enligt den inter- kommunala ersättningstaxan, har läroböc- kerna räknats som avgiftsfria. Då däremot bidragen understigit nämnda taxa, har böc- kerna räknats som icke avgiftsfria.

Socialvård och socialförsäkring

I enkäten har frågats hur stor del av efter- frågan på olika former av barntillsyn som täcks av befintliga platser. De allra flesta kommunerna har haft svårigheter att mera exakt ange efterfrågan, varför de erhållna

svaren ej lämpat sig för statistisk bearbet- ning.

För att bättre kunna bedöma nivån på de kommunala bostadstilläggen för pensio- närer efterfrågades i enkäten den ungefär- liga hyran för en nyproducerad pensionärs- lägenhet. Det har emellertid vid bearbetning- en av svaren visat sig, att åtskilliga kommu- ner inte tar ut den verkliga hyran utan låter denna stanna vid det maximala beloppet för bostadstillägget. Mellanskillnaden sub- ventioneras av kommunen. Med anledning härav kan det vara missledande att jämföra bostadstilläggets storlek med hyran för en nyproducerad pensionärslägenhet, varför uppgift om hyran ej medtagits i statistiken.

Byggnads- och planväsen

Möjligheterna att bearbeta insamlade upp- gifter angående exploateringskostnader för flerfamiljshus respektive småhus har redu- cerats på grund av att ca 30 % av kommu- nerna under 20000 invånare uppgivit sig icke kunna beräkna nämnda kostnader.

Kommunerna har i fråga om avloppsre— ning i åtskilliga fall uppgivit sig ha både låggradig, biologisk och biologisk-kemisk re- ning. En närmare undersökning av de olika reningsverkens kapacitet har icke varit möj- lig, varför i statistiken endast redovisats an- delen kommuner som helt eller delvis över- gått till biologisk respektive biologisk-kemisk rening.

Jämförelsesvårigheter föreligger i fråga om kommuner som uppfört förvaltnings- byggnader. I vissa fall har detta skett långt tillbaka i tiden, varför en avgränsning i sta- tistiken skett till redovisning av kommuner, i vilka förvaltningsbyggnad tillkommit efter år 1950. På samma sätt har förfarits i fråga om kommunernas hotellengagemang.

7.2.3 Skillnader mellan kommuner av olika befolkningsstorlek

Tabell C. 6 i bilaga C visar tillgången på kommunal service i olika kommunstorlekar. I tabellen finner vi bl. a. följande.

Information

Informationsavdelning finns i samtliga till— frågade kommuner med en befolkning över 50000. Mindre kommuner synes mera säl— lan ha en särskild informationsavdelning.

Sport, bad och fritidsverksamhet

Tillgången på fritidsanläggningar per 1 000 invånare skiljer sig ej nämnvärt åt i de olika kommunstorlekarna. Skillnaden i nettodriftkostnaden per invånare för fritids- nämndens verksamhet, 18 kr. i den minsta och 56 kr. i den största storleksklassen, får anses vara uttryck för att de större kommu- nerna har betydligt högre standard på an- läggningarna och en större omfattning på verksamheten.

Bidrag till föreningar och organisationer

Bidragen per invånare till föreningar och organisationer är ungefär dubbelt så stora i kommuner över 50000 invånare som i övriga kommunstorlekar. Mellan de övriga kommunstorlekarna är skillnaderna mindre. Det är särskilt i fråga om bidragen till folk- bildningsorganisationer, som det föreligger en betydande skillnad mellan de största kommunerna och övriga kommuner.

Industriell verksamhet

I mycket få kommuner i storleksklasserna under 50000 är framställningen av rent vatten självbärande. Hälften av kommuner- na över 50 000 redovisar däremot full kost- nadstäckning.

Som väntat är en procentuellt sett större andel hushåll anslutna till vatten och avlopp i de större kommunerna. I kommuner med mindre än 10000 invånare är endast 63 % av hushållen anslutna till vatten och avlopp mot 89 % i den största storleksklassen.

Undervisning och annan kulturell verksamhet

Inom flertalet här berörda områden ökar standarden med kommunstorleken. Avgifts-

fria Skolmåltider serveras dock numera i nästan samtliga kommuner oavsett storleks- klass.

Tillgången på skolvärdinna, Skolpsykolog och skolkurator stiger med kommunens stor- lek. I de största kommunerna är nämnda kategorier nästan alltid representerade till 100 % mot mindre än 40 % i den lägsta storleksklassen.

I ett fåtal av landets kommuner saknar gymnasieeleverna avgiftsfria skolböcker. Det är dock bara ca 25 % av kommunerna oav- sett storleksklass, som subventionerar gym- nasieelevernas resor.

Socialvård och socialförsäkring

I fråga om platser för barntillsyn per 100 invånare 0—6 år är tillgången störst i kom— muner med över 50000 invånare. I kom- muner med mindre än 10000 invånare är tillgången på platser betydligt mindre än i övriga kommunstorlekar. Ca 75 % av kom- munerna i samtliga storleksklasser tillämpar de av kommunförbundet rekommenderade taxoma. Övriga kommuner tillämpar i all- mänhet en lägre taxa.

Den sociala servicen i övrigt synes vara bäst utbyggd i de största kommunerna. Att månadsbeloppen för socialhjälp är högst i de minsta kommunerna torde bero på att be- loppen här i vissa fall är avsedda att även täcka kostnader för bostad och kläder. I de större kommunerna utgår utan undantag sär- skilda bidrag för bostad och kläder, varför kontantunderstödet enbart är avsett att täcka kostnader för uppehållet.

Tillgången på pensionärsbostäder och ål- derdomshemsplatser är störst i klasserna 10 000—50 000 invånare. Kommuner med 10 000—20 000 invånare redovisar de flesta pensionärsbostäderna och ålderdomshems- platserna samt den högsta kostnaden för den öppna åldringsvården.

De kommunala bostadstilläggen ökar med kommunstorleken och är ungefär dubbelt så höga i kommuner över 50 000 invånare som i kommuner av den minsta storleks- klassen.

Byggnads- och planväsen

Det är lättast för de största kommunerna att vid markförsäljning ta ut priser som täcker exploateringskostnaderna. Det är också nämnda kommuner som varit flitigast med att uppföra förvaltningsbyggnader.

Övrigt

De minsta kommunerna uppvisar den mar- kant största procentuella ökningen av kapi- talfondema mellan åren 1965—1970 (117 %). Däremot har de minsta kommu- nerna mellan nämnda år något minskat sina driftfonder. I kronor per invånare är det kommuner över 50 000 invånare som redo- visar de största kapitalfondema.

I fråga om skattefinansierade investering- ar i genomsnitt per år för perioden 1965— 1970 redovisar kommunerna i de olika stor- leksklasserna ungefär lika siffror. På samma sätt förhåller det sig med driftbudgetens nettokostnadsutveckling.

Låneskulden per invånare mellan åren 1965—1970 har procentueut ökat mest för kommuner i storleksklassen 20 000—50 000 invånare. Den högsta låneskulden per in- vånare redovisar dock kommuner med över 50 000 invånare.

7.2.4 Skillnader mellan kommuner med olika skattekraft

I tabell C. 7 visas tillgången på kommunal service för kommunerna fördelade efter skattekraft. Serviceutbudet följer tämligen väl det ovan beskrivna mönstret för olika kommunstorlekar. Det är sålunda de be- folkningsmässigt största kommunerna och kommunerna med den bästa skattekraften som har den mest utbyggda kommunala serviceapparaten.

Det finns särskilt anledning notera att kommunerna med den lägsta skattekraften har dels procentuellt ökat sina kapitalfonder mest under perioden 1965—1970, dels redo- visar de största kapitalfonderna i kronor per invånare.

7.2.5 Skillnader mellan kommuner med olika expansionstakt

Bland kommuner som minskat sitt invånar- antal mest under perioden 1965—1970 do- minerar i urvalet sådana som är belägna i Norrlands inland och har en befolkning som oftast understiger 20000 invånare. Kom- muner, som minskat med mellan 0—5 %, är också i de flesta fall inlandskommuner men belägna längre söderut. Även dessa kommuners invånarantal understiger oftast 20 000. Ökningskommunerna återfinns främst i södra och mellersta Sverige och har i allmänhet ett invånarantal som över- stiger 20 000.

I tabell C. 8, som redovisar tillgången på kommunal service i kommuner med olika utvecklinsgrad, kan man bl.a. notera föl- jande.

I fråga om såväl sport, bad och fritids- verksamhet som bidrag till föreningar och organisationer redovisar de expanderande kommunerna höga kostnader. Förhållande- vis högt ligger även sådana kommuner som minskat befolkningen mest. Lägst ligger kommuner med en befolkningsminskning på mellan 0—5 %.

Tillgången på service synes vara tämligen jämnt fördelad i fråga om undervisning och kulturell verksamhet mellan kommuner av olika utvecklingsgrad. De kommuner som minskar mest förefaller ha svårigheter att rekrytera skolpsykologer samt anser det vi- dare motiverat att på grund av stora av- stånd i större utsträckning än andra subven- tionera gymnasieelevernas resor.

Tabell C. 8 visar att tillgången på platser för barntillsyn ökar med utvecklingsgraden.

De kommuner vars befolkning minskar snabbast satsar mer på hemvårdare för hem- hjälp än andra kommuner men har å andra sidan de lägsta kostnaderna för nykterhets- vården.

Antalet pensionärsbostäder och platser på ålderdomshem per 100 invånare 67 år och mer är störst i de kommuner som snabbast minskar sin befolkning. Härnäst kommer de kommuner som har haft en befolkningsök- ning på 0—5 %.

Medan ökningskommunerna mer än för- dubblat sina kapitalfonder under perioden 1965—1970 och kommuner med en måttlig befolkningsminskning haft en motsvarande ökning på ca 50 %, har kapitalfonderna i de av avfolkningen mest drabbade kommu- nerna minskat under ifrågavarande tid med ca 15 % . Driftfonderna har minskat för alla utom de snabbast expanderande kommu- nerna.

Låneskulden per invånare är störst i kom- muner med befolkningsökning. Den har dock ökat mellan åren 1965—1970 med 80% i kommuner med den starkaste av- folkningen, mot 60 % i de snabbast växan- de kommunerna. Det kan också vara av intresse att notera att driftbudgetens netto- kostnader ökat snabbast i kommuner som minskat befolkningen.

7.2.6 Skillnader mellan kommuner inom olika skattekraftsområden

Tabell C. 9 visar tillgången på kommunal service inom de tre skattekraftsområdena. Som ovan nämnts bör de erhållna resultaten för skattekraftsområde 2 behandlas med viss försiktighet, då urvalet här bara består av tre kommuner.

För såväl fritidsnämndens verksamhet som bidragen till föreningar och organisationer redovisar kommunerna i skattekraftsområde 3 de högsta kostnaderna, vilket sannolikt bl. a. förklaras av att de fritidsanläggningar som tillkommit i form av beredskapsarbeten medför betydande driftkostnader.

Med undantag för tillgången på skolvär- dinnor och skolpsykologer samt resesubven- tioner till gymnasieeleverna är servicen täm- ligen lika inom de tre skattekraftsområdena vad gäller undervisning och kulturell verk- samhet. I skattekraftsområde 3 är tillgången lägre på ovan nämnda yrkesgrupper, medan man där i större utsträckning än på annat håll subventionerar gymnasieelevernas resor.

Det finns färre platser för barntillsyn per 100 invånare 0—-6 år inom skattekraftsom- råde 3. Sannolikt har också behovet av dag- hems- och familjedaghemsplatser hittills va- rit lägre där.

Kontantbeloppen vid socialhjälp är högst i skattekraftsområde 3, vartill kommer att man i samtliga undersökta kommuner inom området även beviljar särskild hjälp till bo— stad och kläder. Samtliga kommuner inom skattekraftsområde 3 hade också ordnat färdtjänst för handikappade.

Kommunerna i skattekraftsområde 3 re- dovisar den största tillgången på pensionärs- bostäder och platser på ålderdomshem. In- trycket av hög standard på åldringsvårdens område förstärks ytterligare av att man inom skattekraftsområdet ifråga har den största andelen enkelrum på ålderdomshemmen samt den högsta nettodriftkostnaden per plats. Härtill kommer att man redovisar den största kostnaden per pensionär för den öppna åldringsvården. Vidare kan tilläggas, att de kommunala bostadstilläggen för pen- sionärer är högst i skattekraftsområde 3.

Tabell C. 9 visar också att kommunerna i skattekraftsområde 1 och 2 har hunnit läng— re i utbyggnaden av avloppsreningen än vad fallet är i skattekraftsområde 3. Här har å andra sidan byggts förvaltningsbyggnader och hotell i större utsträckning än i landets övriga delar.

Under perioden 1965—1970 ökade ur- valskommunerna i skattekraftsområde 1 och 2 sina kapital- och driftfonder, i skattekrafts- område I kapitalfonderna med över 50 %, medan kommunerna i skattekraftsområde 3 redovisar en nedgång med 2 % för kapital- fonderna och 12 % för driftfonderna. Kom- munerna i skattekraftsområde 3 har under nämnda period ökat sina låneskulder med 75 %, medan motsvarande ökning för kom- munerna i skattekraftsområde 1 är 55 %. Det är också kommunerna i skattekraftsom— råde 3 som har den största låneskulden per invånare, 2242 kr. mot 1593 kr. i skatte— kraftsområde 1 och 1 600 kr. i skattekrafts- område 2.

7.2.7 Skillnader mellan kommuner med olika primärkommunal utdebitering

Då syftet med denna indelning av kom- munerna är att studera sambandet mellan

utdebiteringen och den primärkommunala servicen, har det ansetts riktigast att utgå från utdebiteringen till borgerlig kommun. Tabell C. 10 visar skillnader i den kommu- nala servicen mellan kommuner med olika utdebitering.

Kommunerna med den näst lägsta utde- biteringen har, som framgår av tabell C. 10, de största kostnaderna för fritidsnämndens verksamhet respektive bidragen till förening- ar och organisationer.

Tillgången på skolpsykologer och skolku— ratorer är störst i kommuner med den näst lägsta utdebiteringen, och nämnda kommu- ner är även flitigast med att subventionera gymnasieelevernas resor. Vidare kostar här vuxenutbildningen mer än i andra kommu- ner. I fråga om kommunbibliotekets bestånd av böcker är det kommunerna med den högsta utdebiteringen som redovisar det största bokbeståndet per invånare.

Antalet daghemsplatser är störst i kom- muner med den näst lägsta respektive högsta utdebiteringen. Det är de senare kom- munerna som har flest familjedaghemsplat- ser, medan kommunerna med den näst lägsta utdebiteringen återigen har flest förskole- platser. Det kan vara av intresse att notera att kommunerna med den högsta utdebite- ringen oftast tillämpar taxor för barntillsyn vilka understiger de av kommunförbundet rekommenderade.

I fråga om socialhjälp kan bl. a. noteras att antalet anställda vid socialkontor är täm- ligen jämnt fördelat bland kommunerna, medan den förebyggande barnavården kos- tar mest i kommuner med högsta utdebite- ringen. Kontantunderstödet vid socialhjälp är lägst hos kommuner med en utdebitering under 13:50 kr., men här utgår i samtliga undersökta kommuner även hjälp till bostad och kläder.

Beträffande åldringsvården är bilden nå- got splittrad. Kommunerna med den näst lägsta utdebiteringen har flest pensionärs- bostäder men minsta antalet platser på ål- derdomshem. Den öppna åldringsvården kostar mest i kommuner med högsta utde- biteringen.

Kommunerna med den lägsta utdebite-

i | | ( l

ringen har under perioden 1965—1970 ökat såväl sina kapital- som driftfonder mest. Nämnda kommuner har också de största kapitalfonderna per invånare, medan de största driftfonderna per invånare redovisas av kommunerna med den näst lägsta utde- biteringen. Det är kommuner med den högsta utdebiteringen som har de minsta kapitalfonderna.

Låneskulden per invånare har mellan åren 1965—1970 ökat minst i kommunerna med den lägsta respektive högsta utdebite- ringen. Den lägsta låneskulden i kronor per invånare har kommuner med den högsta ut- debiteringen.

7.2.8 Sammanfattning

I avsnitten 7.2.3 och 7.2.4 ovan har visats hur det kommunala serviceutbudet växer med i ena fallet storleken på kommunen och i andra fallet tillgången på egen skatte- kraft; detta på grund av att nämnda fakto- rer har ett inbördes samband. Det finns dock anledning fråga sig, om det är enbart brist på ekonomiska resurser som orsakat den låga servicenivån i de minsta kommu- nerna respektive kommunerna med den sva- gaste skattekraften. Visserligen har ej för- ändringen av hela stamkapitalet studerats, men undersökningen visar att de minsta kommunerna under perioden 1965—1970 mer än fördubblat sina kapitalfonder, me- dan kommunerna med den lägsta skattekraf- ten nästan tredubblat sina. Kommunerna med den lägsta skattekraften har dessutom de största kapitalfonderna per invånare. Det har också bekräftats av flera kommunal- kamrerare, som kontaktats i samband med bearbetningen av enkäterna, att man i dessa kommuner fört en försiktig utgiftspolitik i syfte att konsolidera den ekonomiska ställ- ningen.

Något direkt samband mellan utvecklings- graden och nivån på den kommunala ser- vicen går ej att påvisa. På flera områden lig- ger kommunerna med den starkaste avfolk- ningen väl framme. Ett tecken på att man i dessa kommuner håller på att anpassa sig

till de konsekvenser en oförmånlig ålders- struktur med många gamla medför är måhända att åldringsvården till skillnad från barntillsynen är väl utbyggd jämfört med övriga kommungrupper. Det bör också till- läggas, att den service som finns i avfolk- ningskommunerna på grund av den krym- pande befolkningen disponeras av allt färre invånare, vilket givetvis avspeglas i de an- givna värdena på serviceutbudet. Det synes vidare, som om den satsning på kommunal service som skett i de kommuner som av— folkats starkast tärt på ekonomin, ty medan ökningskommunema mer än fördubblat sina kapitalfonder under perioden 1965— 1970, har kommunerna med den starkaste avfolkningen minskat sina under ifrågava- rande tid. Även låneskulden visar för kom- muner med den starkaste avfolkningen den oförmånligaste utvecklingen, då den i dessa haft den procentuellt snabbaste ökningen under perioden 1965—1970. De kommuner, som uppvisar den snabbaste avfolkningen, är oftast små kommuner med mindre än 10000 invånare och svag skattekraft. Till skillnad från vad som är genomsnittligt ut- märkande för dessa synes kommunerna med den snabbaste avfolkningen i varje fall inom vissa sektorer ha en mera utbyggd service, som, enligt vad förändringar i fonder och låneskuld visar, påverkat deras ekonomi i oförmånlig riktning.

Jämförelsen mellan kommunerna i de tre olika skattekraftsområdena pekar i de flesta avseenden på att servicen är mycket väl utbyggd i skattekraftsområde 3. I fråga om fritid och åldringsvård synes man ligga långt före kommunerna i skattekraftsområde 1. Även kommunerna i område 2 ligger väl framme inom de flesta av de undersökta sektorerna. Nivån på servicen i områdena 2 och 3 bör ses mot bakgrunden av alla de kommunala insatser, som skett i arbetsmark- nadsverkets regi i syfte att skapa sysselsätt- ning. Kommunerna har, som framgår av ka- pitel 4, fått betydande investeringar gjorda avseende vatten och avlopp, badhus, idrotts- hallar m. m. i form av kommunala bered- skapsarbeten. De förändringar som inträffat under perioden 1965—1970 i fråga om fon-

der och låneskuld tyder på att utbyggnaden av den kommunala serviceapparaten i skatte- kraftsområde 3 inneburit vissa påfrestningar på ekonomin. Mot en ökning av kapitalfon- derna på 75 % i skattekraftsområde 1 kan ställas en minskning på 2% i område 3. Driftfonderna har i område 1 ökat med 6 % men i område 3 minskat med 12 %. Härtill kommer att låneskulden ökar snabbast i område 3 och är per invånare ca 700 kr. större än i de övriga två områdena.

Det samband som föreligger beträffande kommunernas storleksklass respektive skat- tekraft och den kommunala servicen kan inte påvisas i fråga om utdebiteringen. Det är enligt vad undersökningen visar i varje fall inte kommunerna med den högsta utde— biteringen som har den bästa servicen med undantag för enstaka sektorer. Det service- utbud, som kommunerna med lägsta utde— biteringen erbjuder, motsvarar måhända väl behovet, ty några akuta ekonomiska hinder för en utbyggnad av servicen förefaller inte att föreligga här. Kommunerna i fråga har mest av alla ökat sina kapitalfonder, vilka per invånare år 1970 är större än för kom- munerna i övriga grupper. Även i fråga om driftfonderna visar kommunerna med den lägsta utdebiteringen upp den största ök- ningen. För kommuner med den lägsta ut- debiteringen har också låneskulden vuxit mindre än som varit fallet i andra kommu- ner. I fråga om kommunerna med den högsta utdebiteringen är det svårare att av- göra om den ekonomiska ställningen här skulle ha möjliggjort en ytterligare utbygg- nad av servicen. Nämnda kommuner har visserligen de lägsta kapitalfonderna och de näst lägsta driftfonderna per invånare men har också den minsta låneskulden per in- vånare.

7.3 Resultat av bearbetningen av det extra

urvalet

7.3.1 Skillnader mellan kommuner i stöd- området och genomsnittet för riket

I tid för bearbetningen hade 36 av de 39 färdigbildade kommunerna i stödområdet (se

bilaga C, tabell C. 2) besvarat enkäten. Me- delvärdena för dessa kommuner har summe- rats och jämförts med genomsnittsvärdena för hela riket, som framräknats med led- ning av det primära urvalet. Resultatet här- av framgår av tabell C. 11.

Det föreligger i fråga om kostnader för fritidsnämndens verksamhet liksom bidragen till föreningar och organisationer god över- ensstämmelse mellan stödområdet och ge- nomsnittet för riket.

Tillgången på skolvärdinna, Skolpsykolog och kurator är mindre i stödområdet än i riket. I övrigt avviker serviceutbudet inom undervisning och kulturell verksamhet inte nämnvärt från vad som är genomsnittligt för riket.

I fråga om platser för barntillsyn är till- gången i stödområdet betydligt mindre än i riket i dess helhet.

Andelen kommuner vilka tillämpar sär- skilda normer för socialhjälp är mindre i stödområdet än i riket. Hela 39 % mot 13 % för riket i dess helhet tillämpar i stäl- let den interkommunala ersättningstaxan. Då taxan är avsedd att utöver uppehälle in- kludera även bostadskostnader, kläder m. m., får detta bl. a. till följd att en familj. med hög hyra får mindre kvar till uppe- hälle m.m. än en familj med låg hyra. Några kommuner har dock uppgivit att taxan bara tjänat som vägledning och att vissa avvikelser görs i fråga om bostad och kläder. För kommuner som tillämpar sär- skilda normer för socialhjälp överstiger i stödområdet månadsbeloppen motsvarande för riket. Detta bör dock ses mot bakgrun- den av att betydligt fler kommuner i riket även beviljar hjälp till bostad och kläder.

På åldringsvårdens område ligger stödom- rådet något före riket i fråga om pensionärs- bostäder men något efter beträffande platser på ålderdomshem. Den öppna åldringsvår- den kostar lika mycket i stödområdet som i riket i dess helhet, medan däremot det kommunala bostadstillägget för pensionärer är något högre i riket.

Såväl kapitalfonderna som driftfonderna har vuxit snabbast i stödområdet och upp- går här även till högre belopp per invånare.

Även i fråga om låneskulden redovisar stöd- området mera förmånliga siffror då låneskul- den procentuellt ökat med endast 40 % mot 60 % för riket under perioden 1965—1970. Låneskulden per invånare är också 419 kr. lägre i stödområdet.

7.3.2 Skillnader mellan de s.k. högskatte- kommunerna och andra kommuner

Gemensamt för de nio högskattekommuner, som besvarat enkäten är att de, förutom hög sammanlagd utdebitering under senare år, har ett invånarantal som överstiger 40000. Med hänsyn härtill har det ansetts mest ändamålsenligt att jämföra de fram- räknade värdena för högskattekommunerna med i första hand motsvarande värden för kommuner med ett invånarantal över 50 000 (avsnitt 7.2.3). Härutöver sker en jämförelse med de genomsnittliga värdena för riket. Härvid bör dock hållas i minnet att 75 % av rikets kommuner har en befolkning un— der 20000.

Tabell C. 12 visar, att i fråga om såväl fri- tidsverksamheten som bidragen till förening- ar och organisationer ligger kostnaderna för högskattekommunerna något under de för de största kommunerna men klart över ge- nomsnittet för riket.

Inte heller inom undervisning och annan kulturell verksamhet föreligger några mera markanta skillnader mellan högskattekom- munerna och kommuner med över 50000 invånare. Även här ligger värdena för hela riket lägst.

Tillgången på daghems-, förskole- samt fritidshemsplatser är störst i högskattekom- munerna. Man tillämpar också här något oftare än i andra kommuner lägre taxor än vad kommunförbundet rekommenderat.

Kontantbeloppen vid socialhjälp är störst i högskattekommunerna. I övrigt föreligger det inga större skillnader mellan högskatte- kommunerna och kommuner över 50000 invånare vad gäller socialhjälp m.m. Här som inom tidigare berörda sektorer är de genomsnittliga värdena för riket de lägsta. I såväl högskattekommunerna som i de

största kommunerna understiger antalet pen- sionärsbostäder och platser på ålderdoms- hem motsvarande genomsnittliga antal för riket.

Kostnaden för den öppna åldringsvården är lägst i högskattekommunerna. De kom- munala bostadstilläggen för pensionärer är i högskattekommunerna mindre än i de största kommunerna och ungefär i nivå med de genomsnittliga för riket.

Högskattekommunernas kapitalfonder per invånare är lägre än övriga kommuners. De uppvisar dock den procentuellt största ök- ningen, 70 %, mellan åren 1965—1970, mot 41 % för riket och 32% för de största kommunerna. Även i fråga om driftfonder- na har högskattekommunerna procentuellt ökat mest under perioden i fråga. Låneskul- den per invånare har också ökat snabbast för högskattekommunerna, 66 % mot 60 % för riket och 33 % för de största kommu- nerna. Låneskulden per invånare är i hög- skattekommunerna 431 kr. högre än i de största kommunerna och 1 008 kr. högre än i riket.

Sammanfattningsvis kan konstateras att servicen i högskattekommunerna förefaller — med undantag för åldringsvården — vara i nivå med de största kommunernas och ligga över den genomsnittliga för riket. Hög- skattekommunernas kapitalfonder är lägre än övriga kommuners och låneskulden är den klart högsta.

8. Analys av den kommunalekonomiska utvecklingen i

femton kommuner

8.1. Inledning

8.1.1. Undersökningens syfte och uppläggning

Syftet med undersökningen har varit att när- mare söka belysa orsakerna till skillnader i utgiftsnivå mellan kommunerna.

Med utgångspunkt från en jämförande undersökning av den ekonomiska utveck- lingen i ett antal kommuner under perioden 1964—1970 har den ekonomiska strukturen i olika typer av kommuner studerats. I un- dersökningen uppmärksammas även vilka faktorer som ligger bakom variationer i ut- gifter och inkomster mellan kommunerna.

De ekonomiska analyserna har indelats i tre tidsperioder, 1964—1965, 1966—1967 och 1968—1970. Härigenom reduceras på- verkan av t. ex. en speciellt hög investering under ett enstaka år.

De i undersökningen deltagande kommu- nerna har fått besvara en enkät angående serviceutbudet i kommunen. Med ledning av de insamlade uppgifterna har sambandet mellan nivå på kostnader och service i kom- munerna studerats.

Materialet för den ekonomiska analysen har främst utgjorts av kommunernas upp- gifter till den statliga kommunala finans- statistiken, de s.k. räkenskapssammandra— gen. Det har inte varit möjligt att undersöka huruvida kommunerna genomgående tilläm- pat samma redovisningsprinciper. Driftkost-

naderna är redovisade inklusive s. k. interna poster, vilket kan betyda att olikheter i redo- visningsmetoderna kan ha påverkat resulta- ten på ett icke förutserbart sätt.

Tabeller till vilka det hänvisas i detta kapitel återfinns i bilaga D.

8.1.2 Urvalet av kommuner

I tabell D. 1, i bilaga D, presenteras de i un- dersökningen ingående kommunerna. Dessa består av sex grupper av kommuner som i tur och ordning skall representera förhållan- dena bland glesbygdskommuner, storstads- alternativ, snabbt expanderande förortskom- muner, medelstora kommuner med bl. a. be- tydande verkstads- (varvs-) industri, bruks- kommuner samt två kommuner, som skall spegla skillnader i den ekonomiska struktu- ren mellan kommuner belägna förhållande- vis långt norr- respektive söderut. Följande kommuner/kommungrupper ingår i under- sökningen: Pajala, Älvdalen; Helsingborg, Borås, Örebro; Kungälv, Lomma, Hud- dinge; Karlskrona, Landskrona, Uddevalla; Åtvidaberg, Hallstahammar; Örnsköldsvik, Värnamo.

Den största folkmängden redovisar stor- stadsalternativen och de minsta glesbygds- kommunerna. Den snabbaste folkökningen under den undersökta perioden har förorts- kommunema haft, medan glesbygdskommu—

nerna är ensamma om att ha minskat invå- narantalet.

Skattekraften i procent av medelskatte- kraften är högst i storstadsalternativen re— spektive förortskommunerna och lägst i gles- bygdskommunerna.

Den totala utdebiteringen varierar och är högst i Örebro, tätt följd av Pajala, och lägst i Lomma samt därnäst Helsingborg.

8.1.3. Skatteunderlaget i kommunerna

Tabell D. 2 visar det totala antalet skatte- kronor per invånare samt den procentuella fördelningen på fysiska personer och sven- ska aktiebolag taxeringsåren 1963, 1965, 1967 och 1969 samt förändringen av antalet skattekronor per invånare mellan 1963 och 1969 års taxeringar. Det lägsta antalet skat- tekronor per invånare för perioden redovi- sar Pajala. För Pajala är antalet skattekro— nor endast drygt hälften av skattekronta- let för övriga kommuner i undersökningen, Älvdalen undantaget. Pajala kan dock upp— visa den för perioden största relativa ök- ningen, 109,5 % av antalet skattekronor. Med undantag för Pajala och Älvdalen hade de undersökta kommunerna år 1969 mer än 90 skr./inv. Högsta antalet hade Huddinge med 108,6 skr./inv. varefter kommer Hel- singborg med 105,5 och Örebro 102,3 skr./ inv. I fråga om fördelningen av antalet skattekronor på fysiska personer respektive juridiska personer kan konstateras att de juridiska personernas andel av skatteunder- laget överlag minskat under undersöknings- perioden. I Älvdalen och Åtvidaberg svarade de juridiska personerna för drygt 20 % av skatteunderlaget år 1963. År 1969 hade mot- svarande tal sjunkit till 17,3 respektive 10,2 %.

8.1.4. Utdebitering till borgerlig kommun

Tabell D. 3 visar utdebiteringarna till bor- gerlig kommun åren 1964—1970.

Pajalas utdebitering översteg Älvdalens under hela den undersökta perioden och

var år 1970 13:47 kr./skr. i Pajala mot 12:70 kr./skr. i Älvdalen.

Bland storstadsalternativen hade Helsing- borg såväl år 1963 som år 1970 den lägsta utdebiteringen och Örebro den högsta. Öre- bros utdebitering översteg år 1970 Helsing- borgs med 2 och Borås med 1:80 kr./skr.

Bland förortskommunerna hade Lomma såväl år 1964 som år 1970 den lägsta utde- biteringen och Kungälv den högsta.

Uddevalla hade bland industrikommuner- na den högsta utdebiteringen såväl vid pe- riodens in- som vid dess utgång, liksom den största procentuella ökningen. Landskrona, som år 1964 hade en obetydligt lägre ut- debitering än de övriga två kommunerna, har under den undersökta perioden endast ökat sin utdebitering med 8,3 %. År 1970 var Landskronas utdebitering 12:62 mot 13:60 för Karlskrona och 14:20 kr./skr. för Uddevalla.

Åtvidaberg har under perioden haft en nästan dubbelt så stor procentuell ökning av utdebiteringen som Hallstahammar.

Vid periodens ingång utgjorde utdebite- ringen i Örnsköldsvik 11:40 mot 11:25 kr./ skr. i Värnamo. År 1970 hade utdebitering- en i Värnamo stigit till 14:00 mot 12:90 kr./skr. i Örnsköldsvik.

Den lägsta utdebiteringen av samtliga kommuner i urvalet såväl år 1963 som år 1970 hade Lomma. Lomma hade också den för perioden största relativa ökningen av utdebiteringen. Högsta utdebiteringen hade Örebro såväl år 1963 som år 1970.

8.2 Analys av budgetens huvudposter

En jämförelse enligt diagram 8.1 och tabell D. 4 mellan Pajala och Älvdalen visar att genomsnittligt för perioden hela budgetens utgifter brutto och netto ligger 46 respek- tive 50 % högre i Pajala. Den högre ut- giftsnivån i Pajala har finansierats med be- tydande skatteutjämningsbidrag och hög upplåning. Upplåningen har för perioden varit anmärkningsvärt låg i Älvdalen, som också har mycket låga kapitalutgifter. Örebros bruttoutgifter för hela budgeten

kr/inv

4.750— 4.500 ' 4.250 '

4.0 ' 00 3.837

_ 3.750 - 355—98

3.500—

Medel- värde brutto 3.238

3.210 3.368 3.263 'n

3.250 ' 3.000 — 2.750 ' 2.654 2.500 '

2.250 '

2.056

2.000 '

1.750 '

1.500- ,

3.120

2.778

2.698

1.250 '

.

s

' 1.000- %& 750'X

s 500- XX ss ss 250— %% sååkk—K 55% 55

aöuman

io NJ

Am.. _»

åå XX ss ss ss ss ss

W///////////

K |— C I : m m a ? & 9 & 1 ä 0. 5. 7, 3 " ”7? U) 2 D- "' g.? ä r.: m .

S 5 & cr :- 9 3 3 o —' m =» n. o '” åå '” :E 3 ä

ä :?

..,

Diagram 8.1 Budgetens totala brutto- och nettoutgifter. Genomsnittliga värden för samtliga perioder, kr/ inv.

överstiger Borås och Helsingborgs med 25 respektive 21 %. Nettoutgifterna i Örebro är hela 47 % högre än i Borås och 32 % högre än i Helsingborg. Skillnaden mellan budgeten i Helsingborg och Borås uppgår såväl brutto som netto till 11 %. Olika nivå på de kommunala avgifterna, räntor, bi- drag från andra kommuner och enskilda och i fråga om kapitalbudgeten försäljning

av fastigheter, fondmedel och andra balans- poster kan förklara att skillnaden i brutto- och nettoutgifterna ej följs åt. Det kan vidare konstateras att den höga investerings- takten i Örebro till betydande del finansierats genom upplåning. Upplåningen per invånare är nämligen mer än dubbelt så hög i Örebro som i Borås och Helsingborg. Även skatte- utjämningsbidraget vid hög utdebitering har

tillfört Örebro större intäkter än övriga kom- muner i gruppen.

Bland förortskommunerna har Kungälv de högsta bruttoutgiftema. Budgetomslutningen i Kungälv överstiger den i Lomma och Huddinge med 45 respektive 23 %. Skillna- derna mellan de tre kommunernas nettout- gifter är dock mycket små beroende på de höga inkomster Kungälv redovisar på såväl drift- som kapitalbudgeten. Bland de tre förortskommunerna redovisar Kungälv och Huddinge det högsta beloppet för nyupptag- na lån per invånare.

Spännvidden i budgetomslutningen brutto mellan Karlskrona, Landskrona och Udde- valla är mindre än som varit fallet i de ovan redovisade kommungrupperna. Det är sålunda endast 8 % som skiljer Karlskrona med den största omslutningen från Lands- krona, som har den lägsta. Nettoutgiftema är högst i Uddevalla och överstiger Lands- kronas, som är lägst, med 23 %. Uddevallas upplåning å 432 kr./inv. är betydligt högre än Landskronas och Karlskronas med 305 respektive 272 kr./inv.

Budgetomslutningen i Hallstahammar är brutto 27 % högre än Åtvidabergs. Netto minskar skillnaden mellan kommunerna till 20 %. Upplåningen per år och invånare var 265 kr. i Hallstahammar mot 158 kr. i Åt- vidaberg.

När man jämför kostnaderna i Ömskölds- vik och Värnamo bör de olika skattekrafts- områdena samtidigt beaktas. Örnsköldsvik återfinns i skattekraftsområde 2 och är ga- ranterat 110 % av medelskattekraften mot Värnamos motsvarande garanti å 90 %. Budgetomslutningen brutto är i Örnskölds- vik 44 % högre än i Värnamo. En analys av utgifterna för de olika förvaltningsgrenar- na kan närmare förklara den stora skillna- den i omslutningen. Skillnaden i nettoom- slutningen sjunker till 10 %. Det är denna skillnad som täcks genom Örnsköldsviks hög- re skatteutjämningsbidrag. Upplåningen per invånare och år är i Värnamo 317 kr. mot 262 kr. i Örnsköldsvik.

Av samtliga kommuner i urvalet har Öre- bro den största budgetomslutningen såväl brutto som netto. Örebro har haft en rela-

tivt omfattande upplåning och uppvisar ock- så den högsta låneskulden per invånare i ur- valet.

Om man jämför förhållandena mellan kommungrupperna kan man konstatera att budgetomslutningen ligger, såväl netto som brutto, genomsnittligt högst i storstadsalter- nativen. Därefter följer industrikommunerna och förortskommunerna. Upplåningen per invånare är högst i förortskommunerna men varierar rätt kraftigt inom grupperna.

Av tabellerna D. 4 a—c framgår hur drift- och kapitalkostnaderna respektive inkomster- na förändrats mellan perioderna.

Tabell D. 5 visar inkomsternas procen- tuella storlek i förhållande till utgifterna samt nettoutgifternas finansiering. Den del av drift- och kapitalinkomsterna som täcker de totala bruttoutgifterna varierar inom de olika kommungrupperna. Den största kost- nadstäckningen redovisar Borås och Kung- älv medan Åtvidaberg, Hallstahammar, Pa- jala och Älvdalen har den lägsta. I de två sista kolumnerna redovisas hur stor andel av nettoutgifterna som finansierats med skatter respektive hur stor andel av netto- kapitalutgifterna som finansierats med lån. Skattefinansieringen är i genomsnitt hög. Den varierar dock inom de olika kommun- grupperna. Den högsta Skattefinansieringen redovisar Älvdalen, som också har en myc- ket låg upplåning per invånare. Hög skatte- finansiering har också Värnamo, Huddinge och Borås. En mycket hög finansiering av nettokapitalutgifterna med lån sker i för- ortskommunerna. Detta är med hänsyn till expansionstakten och utvecklingsproblemen i dessa kommuner inte överraskande. Även Örebro har en hög lånefinansiering. Den lägsta lånefinansieringen har Älvdalen och Pajala vilket torde bero på att man i dessa kommuner anser sig sakna möjlighet att in- teckna framtida skatteintäkter.

Orsakerna till skillnaderna mellan kom- munerna i utgifts- och inkomstnivå har bara kunnat ytligt beröras i detta avsnitt. Av den ovan lämnade redogörelsen för budgetens huvudposter framgår att skillnaderna mellan kommunerna inte kan förklaras med några enkla orsaksfaktorer. I den fortsatta ana-

2.800— 2.600— 2.400—

2.2004 2.163

2.000 __ 1.863 1.800-

1—600— 1.544

1.400—

1.200—

1.000 '_

oo _ &

800—

GOOj

400 ——

200 —

l amma-HMMå

/////////////////////////////2

ejeled ' uajepnjy sgiog OianQ Ajgöunx equO'j

aöuman '

Diagram 8.2 Driftbudgetens brutto- och nettokostnader,

|"! Medelvärde ll 2.021_ Hj. T_lw 2060 | 1.682 * 1.694 ! m i ' 1.474 | » . | | * ' I i ! I * l | ( 1 | 1.136! Medel | , [ | värde 7 9 9 903-"ELO 9"9

/////////

//////////////////////////////, ////////

7///////./// //

V/Å/

_x 35 5 E ? 25 9: & % ä % å" % 2 3 5 ?r & a &; & ä 5 = 9, m n. o 8 3 m m 3 2 3 >? '.11 .. exklusive finansförvaltningen.

Genomsnittliga värden för samtliga perioder, kr/inv.

lysen skall ytterligare information lämnas om de orsaker som kan ligga bakom varia- tionerna i utgiftsnivån.

8.3 Driftkostnaderna förvaltningsvis I detta avsnitt kommer de i tabellbilagan redovisade tabellerna D. 6—9 att diskuteras. I samband med kommentarerna till tabell D. 4 gjordes bl.a. vissa påpekanden om skiljaktigheter i kommunernas utgiftsnivå. Med utgångspunkt från främst tabell D. 6 men även tabellerna D. 7—9 skall ett för- sök här göras att belysa skiljaktigheterna i den mån förklaringar står att finna på driftsidan.

Tabellerna D. 6a—c redovisar driftkost- naderna för de olika perioderna, medan siffrorna i tabell D. 6 utgör ett genomsnitt för samtliga perioder. Den följande jämfö- relsen mellan kommunerna sker med ut— gångspunkt från uppgifterna i sistnämnda tabell.

Pajala redovisar högre driftkostnader per invånare än Älvdalen såväl brutto som netto. Detta förhållande illustreras också i diagram 8.2.

Brutto är driftkostnaderna för samtliga förvaltningar exklusive finansförvaltning 25 % högre i Pajala än i Älvdalen. Netto är skillnaden 20 %. Enligt tabell D. 6 är det framför allt på undervisningsområdet som skillnaderna är betydande mellan de båda

kommunerna. Pajalas nettokostnader i kr./ inv. för denna förvaltning är hela 68% högre än motsvarande kostnader i Älvdalen.

I nästa jämförelsegrupp, som består av Helsingborg, Borås och Örebro, är enligt ta— bell D. 6 och diagram 8.2 skillnaderna mel- lan respektive kommuns bruttokostnader inte större än 12 % mellan högsta och lägsta värde. Netto stiger denna skillnad till 23 % . De högsta kostnaderna redovisas för Örebro medan de båda övriga kommunerna ligger på ungefär samma nivå. De olika förvalt- ningarnas kostnadsstruktur uppvisar inte några större skillnader. Några påpekanden bör dock göras. Örebro redovisar mycket höga bruttokostnader för central förvaltning i jämförelse med Borås och Helsingborg. Denna skillnad är helt borta när det gäller nettokostnaderna. Helsingborgs hamn visar vinst i likhet med den industriella verksam- heten. Inom den sistnämnda förvaltningen redovisar även Örebro överskott.

Förortskommunerna Kungälv, Lomma och Huddinge uppvisar avsevärda skillnader när det gäller bruttokostnadernas storlek. Kungälvs bruttokostnader är 40 respektive 16 % högre än de i Lomma och Huddinge. Netto har skillnaderna minskat avsevärt. Högsta nettokostnaderna redovisar Hud- dinge, som med 16 % överstiger Lomma med de lägsta kostnaderna. De kraftiga skill- naderna i bruttokostnaderna avspeglar sig också i de olika förvaltningarna. Netto har Kungälv enligt tabell D. 6 i jämförelse med de övriga kommunerna högre kostnader för central förvaltning samt stadsbyggnad. Där- emot går den industriella verksamheten inte med förlust såsom i Lomma och Huddinge. Lomma har relativt höga kostnader för fas- tighetsförvaltningen, medan Huddinge ligger något högre med nettokostnaderna på under- visnings- och socialvårdsområdet.

Av kommunerna Karlskrona, Landskrona och Uddevalla redovisar den förstnämnda kommunen de högsta kostnaderna och den sistnämnda de lägsta, såväl brutto som netto. Skillnaden är 18 respektive 14 %. De skill- nader som förekommer mellan kommuner- na, och då framför allt när det gäller netto- kostnaderna, är mest framträdande inom

förvaltningarna hamnar och industriell verk- samhet. Landskrona redovisar här intäkter som överstiger kostnaderna. Inom förvalt- ningsgrenen rätts- och samhällsskydd redo- visar Uddevalla relativt låga kostnader jäm- fört med de övriga kommunerna.

Brukskommunerna Åtvidaberg och Hall- stahammar skiljer sig inte åt i någon större utsträckning vad beträffar summan av kost- naderna för de i tabell D. 6 förekommande förvaltningarna. Brutto redovisar Hallsta- hammar 14 % högre kostnader än Åtvida- berg. Netto har skillnaden sjunkit till 6 % och då har Åtvidaberg de högsta kostna- derna. Inom de olika förvaltningarna är skillnaden mellan de båda kommunerna större. Hallstahammar har betydligt större nettokostnader inom centralförvaltning och socialvård än Åtvidaberg. Sistnämnda kom- mun redovisar jämförelsevis kraftiga kostna- der för fastighetsförvaltning och stadsbygg- nad.

Slutligen kan konstateras vad beträffar örnsköldsvik och Värnamo att den först— nämnda kommunen har driftkostnader som avsevärt överstiger den sistnämnda kommu- nens. Bruttoskillnaden är 50%, men netto är skillnaden 26 %. Örnsköldsviks brutto- kostnader inom de olika förvaltningarna är genomgående högre än Värnamos. Framför allt gäller detta undervisning och industriell verksamhet. Undervisningen är 50 % dyrare i Örnsköldsvik, även netto. På samma sätt är bruttokostnaderna för den industriella verksamheten mer än dubbelt så höga i Öm- sköldsvik som i Värnamo. Nettokostnader- na däremot är nära 60 % högre i Värnamo. De stora skillnaderna mellan kommunerna vad gäller den industriella verksamheten lig- ger i att Värnamo i betydligt större utsträck- ning än Örnsköldsvik bedriver sin industriella verksamhet i bolagsform.

Sammanfattningsvis kan konstateras att kostnaderna för driften skiljer sig avsevärt åt mellan de olika kommunerna. Mellan Örebro med de högsta bruttokostnaderna enligt tabell D. 6 och Åtvidaberg med de lägsta är spännvidden hela 90 %. Genom- snittligt ligger kostnaderna per invånare högst i storstadsalternativen och i de medel-

stora industrikommunerna.

Spännvidden är däremot avsevärt mindre mellan de kommuner som redovisar de högsta respektive de lägsta nettokostnader- na. Skillnaden mellan Örnsköldsvik med de högsta kostnaderna och Lomma med de lägsta uppgår genomsnittligt för samtliga pe- rioder till 46 %. Jämförelsevis höga netto- kostnader redovisas också för Örebro, Karls- krona och Pajala. Förortskommunerna och brukskommunerna har genomsnittligt lägre nettokostnader än övriga kommungrupper.

Tabellerna D. 7 a och D. 7 b redovisar driftkostnademas procentuella fördelning på de olika förvaltningarna med genomsnittliga värden för perioderna 1964—1965, 1966— 1967 samt 1968—1970. Tabell D. 7a be- handlar bruttodriftkostnaderna och tabell D. 7 b nettodriftkostnaderna.

I tabellerna har vissa förvaltningsgrenar förts samman av redovisningstekniska skäl, varför någon siffra för varje förvaltnings- grens exakta andel inte redovisas.

Andelen nettokostnader avseende central förvaltning samt rätts- och samhällsskydd har minskat för varje period och för varje kommun. Detta beror sannolikt på polisens förstatligande, vilket inträffade under under- sökningsperioden.

På fastighetsförvaltnings- och stadsbygg— nadsområdet avviker Pajala och Älvdalen avsevärt från de övriga kommungruppema med jämförelsevis mycket låga kostnadsan- delar såväl brutto som netto.

Förvaltningarna hamnar samt industriell verksamhet tar en mycket liten andel i an- språk av samtliga nettodriftkostnader. I flera kommuner redovisas t. o. ni. ett överskott av verksamheten, något som framgick även av tabell D. 6. Dessa förvaltningars kost- nadsandelar varierar enligt tabell D. 7b kraftigt såväl mellan olika kommungrupper som inom grupperna.

En stor del av driftkostnaderna avser un- dervisningsområdet. Drygt hälften av Pajalas nettodriftkostnader exklusive finansförvalt- ning går till ovannämnda förvaltning. Även Älvdalen har här en hög andel. För de öv- riga kommunerna är motsvarande andel mellan 1/4 och 1/3 av de totala kostnaderna.

Även socialvård samt hälso- och sjukvård svarar för en stor andel av driftkostnaderna. Allra högst är andelen hos storstadsalterna- tiven med ca 35 % av de totala nettokost— naderna.

8.3.1. Industriell verksamhet

Hittills har i första hand de olika förvalt- ningarna jämförts. I det följande skall vissa speciella förvaltningar belysas mer ingående.

En kommuns industriella verksamhet in- tar en särställning i den kommunala ekono- min genom att verksamheten bedrivs eller förutsätts bedrivas affärsmässigt. Huvudde- len av kostnaderna täcks då genom rörelse- intäkter eller speciella avgifter.

Principiellt är det av intresse att söka klarlägga den ekonomiska målsättningen. Hur stor kostnadstäckning har kommuner- na ansett sig böra eftersträva och hur har detta förverkligats beträffande industriver- kens drift?

I kostnaderna för den industriella verk- samheten får det anses önskvärt att även räkna in utgifterna för investeringar i an- läggningar, som gör det möjligt att produ— cera de tjänster, som ingår i denna förvalt- ning. Inkomsterna i procent av drift- och kapitalkostnadema för den industriella verk- samheten i genomsnitt för perioderna 1964 —1965, 1966—1967 samt 1968—1970 redo- visas kommunvis i tabell D. 8.

En jämförelse av samtliga kommuner i tabell D. 8 ger vid handen, att den politik, som förs av storstadsalternativen Helsing- borg, Borås och Örebro, de expansiva för- ortskommunerna Kungälv, Lomma och Huddinge samt de medelstora industrikom- munerna Karlskrona, Landskrona och Ud- devalla i högre grad än i de övriga kommu- nerna har resulterat i en god kostnadstäck- ning. En politik, som uppenbarligen har re- sulterat i en betydande kostnadssubvention inom den industriella verksamheten, förs av Älvdalen och Värnamo.

kr/inv

526

342 313 "7 Medel- 300— 267 280 987-290 ""de 298 252 264 237 228 200- 100— 'U : VI m s-åaegägåäååäägä $ % % s* r; ä 5” & a n. % a .—. 3 3 5 in 0 L" 3 —' ?? ';';. ( n: g aj m ;; o' ( m 3 8 -1 2. U' :- 9' 3 0 m = C E 2 m 0. 0 a » 3 == 3 s. ä r

Diagram 8.3 Nettokostnaderna för undervisning, kommunvis. Genomsnittliga värden för samtliga perioder, kr/inv.

8.3.2. Fastighetsförvaltning

Även fastighetsförvaltningens kostnader täcks av löpande intäkter, varför avgiftspoli— tiken spelar en betydelsefull roll. En annan viktig faktor, avgörande för graden av kom- munens kostnadstäckning, är den politik som tillämpas vid den interna hyressättning- en. Kostnadstäckningen påverkas också av storleken på innehavet av saneringsfastighe— ter samt kapitalkostnader för markreserven.

Tabell D. 9 redovisar driftintäkterna i pro- cent av bruttodriftkostnadema inom fastig- hetsförvaltningen under perioderna 1964— 1965, 1966—1967 samt 1968—1970 kom- munvis. Här har, till skillnad från tabell D. 8, kapitalutgifterna ej medtagits, då detta skulle kunna medföra stora förskjutningar

både mellan olika perioder och mellan olika kommuner.

Graden av kostnadstäckning varierar som framgår av tabell D. 9 kraftigt mellan kom- munerna. Den högsta kostnadstäckningen för samtliga perioder redovisar Kungälv med 83 % och den lägsta Åtvidaberg med 43 % . Däremellan fördelar sig de övriga kommu- nerna utan något skönjbart mönster.

8.3.3. Undervisning

Tidigare har förvaltningsgrenen undervisning berörts i mera överskådlig form. I det föl— jande skall denna sektor studeras mer in- gående. Denna förvaltning är i de flesta kommuner den mest eller en av de mest

kostnadskrävande. I diagram 8.3 åskådlig- görs nettokostnaderna i kr./inv.

Nettokostnaderna i kr./inv. ligger för de allra flesta kommunerna på ungefär samma nivå. Pajala är här det stora undantaget med en nettokostnad på 566 kr./inv. eller hela 65 % över den kommun, som kommer när- mast, dvs. Örnsköldsvik. Förutom Pajala och Örnsköldsvik har även Älvdalen och Huddinge kostnader för undervisningen per invånare som överstiger de övriga kommu- nernas.

Nettokostnaderna i kr./inv. skiljer sig mel- lan kommunerna av flera skäl. För det första kan de olika kommunerna ha olika stor an-

del av befolkningen i skolåldrarna. För det andra kan vissa speciella kostnader uppstå på grund av att kommunen har glesbygds- karaktär, som bl.a. medför höga kostnader för Skolskjutsar. För det tredje kan en hög kostnad bero på att kommunen satsar på en hög standard inom skolans område.

I diagram 8.4 har nettokostnaderna satts i relation till ett genomsnitt av antalet invå- nare i åldrarna 7—17 år för en till kostnads- uppgifterna jämförbar period.

I diagram 8.4 blir resultatet till viss del avvikande från diagram 8.3. där kostnader- na satts i relation till kommunernas totala invånarantal.

kr/inv 2.412 2.400— r— 2200_ 2.148 2.217 2-058 2.014l_l 2.000— 1916 # r— ! 1,950 Medel- ' 1.897 _— värde1871 1.800— 1.777 * 30 1.776 ' 1.656 T T 1-600* # 1.568 1.452 _ 1.400- ”_ "111 1.200— 1.000— 800-— 600— 400"— 200— 'U : . sååå-Gässsrgeaoe ”_, Q_ in än m = 3 n. 1 = n 5. = 3 " m m 5" m ? "= 0- " Q'! ru o. m m : ä' to 0 &: 3 -- 77 "' ( n: &; ä i» : cr ( '” 3 3 5 EL cr :- _ 3 g *8 : o a 2 m & o in n: 3 'D 3 %. 2 ;?

Diagram 8.4 Nettokostnader för undervisning i kr./inv. i åldern 7—17 år. Genomsnittliga värden för samtliga perioder

kr/inv

värde 215 221 " 228 T 238 234 244 208 200— 169 185 182 182 ' | 100- i , I i 3”- ? ä %” 9 ?; 5 % z; '; g .a s 9 5. n—l n. s:. & 8- 3 3 O- 1 = a. 5 = :> -1' '” & = '” 7 %: 5 9— ? % (2 a & %% % S *är 0 ? 5 s 5 g % % e 3 _, m 3 o m 2 n: 0. o in i” 3 (D 3 2 g ;

Diagram 8.5 Nettokostnaderna för socialvård,

liga perioder, kr./inv.

Pajala ligger fortfarande högst i kostnads- hänseende men avståndet till de övriga kom- munerna har minskat avsevärt.

Storstadsalternativen Helsingborg, Borås och Örebro ligger väl samlade på en hög nivå, men även Karlskrona redovisar mycket höga kostnader.

De lägsta kostnaderna redovisas för Vär- namo, vars jämförelsekommun Örnsköldsvik däremot ligger ganska högt.

8.3.4. Socialvård

Socialvården är en betydande förvaltnings- gren, vars andel av de totala driftkostnader- na ökat från den första till den tredje under- sökningsperioden hos de flesta kommuner enligt tabell D. 7a och D. 7b. Ökningen har dock i de flesta fall varit ganska mått- lig.

I diagram 8.5 illustreras socialvårdskost- naderna, netto.

kommunvis. Genomsnittliga värden för samt—

Jämförelsegruppen Helsingborg, Borås och Örebro uppvisar här höga kostnader med Örebros allra högst. Socialvårdskost- naderna netto ligger här ca 35 % över de kostnader den därnäst följande kommunen redovisar, nämligen Borås.

Glesbygdskommunema Pajala och Älvda- len redovisar låga kostnader i likhet med förortskommunerna Kungälv, Lomma och Huddinge. De resterande jämförelsegrupper— na uppvisar en något splittrad bild. Kost- naderna i gruppen Karlskrona, Landskrona och Uddevalla ligger dock i genomsnitt på en hög nivå, även om det skiljer hela 33 % mellan det högsta och lägsta värdet i grup— pen.

8.4. Investeringar och låneskuld

8.4.1. Investeringar

I tabell D. 10 och D. 11 behandlas investe- ringsverksamheten i undersökningskommu-

nerna dels för varje period, dels genomsnitt- ligt för samtliga perioder.

Enligt tabell D. 10, som redovisar brutto- investeringama exklusive köp av fastigheter och mark i kr./inv. uppvisar Pajala dubbelt så höga värden som Älvdalen. Förhållandet har i stort sett varit detsamma under samt- liga perioder.

I nästa jämförelsegrupp ligger Helsingborg och Borås på ungefär samma nivå, medan Örebro ligger ca 50 % högre för samtliga perioder. Örebros övervikt har förstärkts period från period. 1964—1965 var brutto- investeringarna i kr./inv. knappt 50 % högre i Örebro än i jämförelsekommunema, me- dan motsvarande siffra för perioden 1968— 1970 var ca 60 %.

Bland förortskommunerna redovisar Kungälv de största bruttoinvesteringama. Under den första undersökningsperioden var dock investeringarna i Huddinge störst.

Karlskrona, Landskrona och Uddevalla uppvisar inte några större skillnader i brutto— investeringsnivån när det gäller samtliga perioder. För sista perioden, 1968—1970, var investeringstakten betydligt lägre i Landskrona än i jämförelsekommunerna.

Under perioden 1964—1965 hade Åtvida- berg och Hallstahammar i stort sett samma värden, därefter visar dock Hallstahammar en betydligt högre bruttoinvesteringsnivå.

Av resultatet för samtliga perioder att döma skulle Örnsköldsvik investera i betyd- ligt större omfattning än Värnamo. De stora skillnaderna mellan kommunerna förelåg dock under den första perioden varefter en utjämning skett.

Om jämförelsen utsträcks till att omfatta samtliga kommuner, kan konstateras att Örebro, Kungälv och Örnsköldsvik genom- snittligt legat på den högsta nivån.

Det kan dock vara vanskligt att dra några bestämda slutsatser utifrån genomsnittet för samtliga perioder, med tanke på de relativt kraftiga variationer som förekommit mellan de olika perioderna.

Om jämförelsen inskränks till att omfatta endast den sista undersökningsperioden, fin- ner man att Örebro och Kungälv redovisar de största bruttoinvesteringarna. Låga vär-

den redovisar Älvdalen och Åtvidaberg men även Landskrona och Uddevalla.

De olika förvaltningsgrenamas andel av de totala nettoinvesteringarna redovisas i ta- bell D. 11.

Nettoinvesteringsandelama uppvisar myc- ket kraftiga variationer både mellan de olika perioderna och mellan de olika kommuner- na. Genomgående har investeringarna inom central förvaltning och rätts— och samhälls- skydd varit av mycket blygsam omfattning. De största investeringarna har gjorts inom fastighetsförvaltning och stadsbyggnad, där Pajala under den sista perioden 1968—1970 uppvisar en mycket hög andel. Även Hallsta— hammar har under samma period investerat relativt kraftigt netto inom dessa två för- valtningar. Samma kommuner redovisar däremot mycket låga andelar för förvalt- ningarna hamnar och industriell verksamhet.

Socialvårdens och hälso- och sjukvårdens andelar av de totala nettoinvesteringarna är mycket små. Under perioden 1966—1967 redovisar emellertid Pajala en stor andel, vil- ket avspeglar sig dels för ovannämnda pe- riod men även i genomsnittet för samtliga perioder.

8.4.2. Låneskuld

Den kommunala upplåningen redovisas i tabell D. 12 i form av låneskuld i kr./inv.

Låneskulden i kr./inv. har ökat med va- rierande storlek i samtliga jämförelsekom- muner mellan perioderna 1964—1965 och 1968—1970. Allra störst har ökningen varit i Hallstahammar och minst i Borås, med 91,3 respektive 25,1 %.

I diagram 8.6 åskådliggörs den genom- snittliga låneskulden i de olika kommu- nerna.

Älvdalen har en mycket blygsam låne- skuld i jämförelse med Pajala. Även jäm- fört med de övriga kommunerna är skulden liten. Låneskuldens ökningstakt för Älvda- len har dock varit relativt kraftig mellan 1964—1965 och 1968—1970.

Helsingborgs och Borås låneskuld ligger

2.383 2.355 2.355 2.348

2.612 Medel- 2-483 _ värde, 2.365

.b 0) xl

2.028 2'18022-125

1.477 1.478

7 7 2.000— 1 1.000— DJ 0 E"

eleled

uajepmy :

quöugspH OJCISJQ Mgöu n)| ewwo-l

95U1PPHH euemppn aureum,/x

Biaqepwy iewuieuetsneH euon|s|ie>|

euonjspuej xiASquxst

Diagram 8.6 Låneskulden kommunvis i kr./inv. Genomsnittliga värden för samtliga pe- rioder

i nivå med genomsnittet, medan däremot Örebro har den i särklass största låneskulden av alla kommuner. I jämförelse med övriga kommuner i gruppen har Örebro också den kraftigaste ökningstakten, om man ser till perioderna var för sig.

Förortskommunerna har som grupp be- traktat de genomsnittligt största låneskulder- na. Förortskommunernas stora låneskulder är särskilt framträdande den sista undersök— ningsperioden.

Det som framför allt utmärker gruppen Karlskrona, Landskrona och Uddevalla är, att deras låneskuld ökat förhållandevis kraf- tigt mellan första och sista undersöknings- perioden.

Åtvidaberg och Hallstahammar uppvisar en oregelbunden utveckling mellan perioder- na. Enligt tabell D. 12 ökade låneskulden i Åtvidaberg mellan perioderna 1964—1965

och 1968—1970 med drygt 30 %. Ser man däremot på förändringen mellan de olika pe- rioderna finner man att låneskulden ökade med 45 % mellan 1964—1965 och 1966— 1967. Mellan 1966—1967 och 1968—1970 blev resultatet däremot en minskning med 10 % .

Hallstahammar minskade sin låneskuld med 25 % mellan första och andra perio- den. Mellan andra och tredje perioden var ökningen drygt 150 %. Genomsnittligt för samtliga perioder ligger dessa båda kommu- ner mycket lågt när det gäller låneskulden i kr./inv. Under den sista perioden har dock Hallstahammar nått med de andra kommunerna mera jämförbara värden.

Örnsköldsvik och Värnamo slutligen lig- ger båda på ungefär samma nivå och i järn- förelse med övriga kommuner något under genomsnittet.

8.5 Analys av den kommunala budget- utvecklingen

Tabellerna D. 13 a—f avser att visa de fi- nansiella utvecklingstendenserna i urvals- kommunerna. Tabellen innehåller de vikti- gaste siffrorna inom drift- och kapitalbud- geten. Skillnaden mellan den del av utdebi- teringsbehovet som disponeras för driftän- damål och kostnadsräntor blir, sedan hänsyn tagits till avräkningsskatt, skatteutjämnings— bidrag och budgetregleringsposter, lika med driftbudgetens bidrag till täckande av kapi- talbudgeten, som utgörs av amorteringar av lån och direktfinansierade kapitalutgifter.

Tabell D. 13 utgör också grunden för en utdebiteringsanalys i vilken intresset i första hand knyts till hur stor del av utdebiteringen som tas i anspråk för driftändamål, kost- nadsräntor samt amortering av lån. Dessa kostnader måste nämligen oundgängligen be- stridas av kommunen. Sedan hänsyn tagits till avräkningsskatt, skatteutjämningsbidrag och budgetregleringsposter visar utdebite- ringsanalysen vad som blir över för direkt- finansiering av kapitalutgifterna.

Av tabell D. 13 a framgår att Pajala åren 1968—1970 har ett utdebiteringsbehov för driftändamål, räntor och amortering av lån (rad 1+2+8) uppgående till 28:14 kr. per skr., medan utdebiteringen till borgerlig kommun var 12:93. Skillnaden mellan utde- biteringsbehovet för driftändamål, räntor och amortering av lån och utdebiteringen utgörs främst av skatteutjämningsbidraget å 18:77 kr./skr. Jämförelsekommunen Älv- dalen har ett utdebiteringsbehov för drift- ändamål, räntor och amortering av lån på 12:83 kr./skr. Skatteutjämningsbidragen be- tyder väsentligt mindre i Älvdalen därför att det egna skatteunderlaget är högre samt ga- rantin uppgår till endast 110 % av medel- skattekraften mot 125 % för Pajala. Utde— biteringsanalysen visar också, att räntor och amorteringar är betydligt tyngre poster i Pajalas budget än i Älvdalens.

Om man jämför utdebiteringsbehovet för driftändamål, räntor och amortering av lån för sista perioden, 1968—1970, i Helsing— borg, Borås och Örebro finner man att

skillnaden mellan de två förstnämnda kom- munerna är mycket liten, 9:56 respektive 9:57 kr./skr. För Örebro är däremot motsva- rande utdebiteringsbehov hela 14:91 kr./skr. I Örebro överstiger nämligen utdebiterings- behovet för såväl driftändamål som räntor och amorteringar av lån de båda övriga kommunernas. Örebros budget balanseras genom att man har större avräkningsskatt och större skatteutjämningsbidrag. Härut- över har den uppkomna situationen radikalt minskat Örebros utrymme för direktfinan— siering av investeringarna. Ser man till di- rektfinansieringen av investeringarna de bå- da föregående perioderna, finner man att denna legat på en relativt hög och jämn nivå i Helsingborg och Borås, medan Örebro redan under första perioden låg klart under de båda övriga kommunerna. För samtliga perioder har Örebros utdebiteringsbehov för driftändamål, räntor och amorteringar av lån legat betydligt över de båda övriga kom- munernas.

Från att under första perioden ha haft det högsta utdebiteringsbehovet för driftän- damål, räntor och amorteringar av jämfö- relsekommunerna har utdebiteringsbehovet för Huddinge under sista perioden sjunkit till det lägsta. Det är t.o.m. lägre under den sista perioden än det var under den första. Detta sammanhänger sannolikt med att Huddinges expansionstakt var högre un- der första perioden och sedan mattats av något. Utrymmet för direktfinansiering av investeringarna har i Kungälv legat på en relativt hög och jämn nivå under samtliga perioder. I Lomma har motsvarande utrym- me varit mycket litet men sannolikt ansetts tillräckligt med hänsyn till att man där ej höjt utdebiteringen, som är förhållandevis låg. I Huddinge visar utrymmet för direkt- finansien'ng en stadigt uppåtgående trend. För samtliga kommuner spelar avräknings- skatten en betydande roll, eftersom den snabba expansionstakten förorsakat en stor eftersläpning i utbetalningarna.

Landskrona har under undersökningspe- rioden haft ett utdebiteringsbehov för drift- ändamål, räntor och amorteringar av lån, som med drygt en krona understigit de båda

övriga kommunernas. Högst låg Uddevalla vid såväl periodens början som slut. Utrym- met för direktfinansiering av investeringar har varit störst i Karlskrona men sjönk för samtliga kommuner kraftigt under den sista perioden. Liksom i fråga om utdebiterings- behovet för driftändamål, räntor och amor- teringar av län har utdebiteringen till bor- gerlig kommun i Landskrona legat drygt en krona under de båda övriga kommunernas.

Utdebiteringsbehovet i Åtvidaberg och Hallstahammar för driftändamål, räntor och amorteringar av län har befunnit sig på ungefär samma nivå under de tre perioder- na. Utdebiteringsanalysen visar dock, att ut- rymmet för direktfinansiering av investering- ar varit betydligt större i Hallstahammar. Detta utrymme har skapats främst genom Hallstahammars högre utdebitering under perioden.

I Värnamo låg utdebiteringsbehovet för driftändamål, räntor och amorteringar av lån betydligt under Örnsköldsviks under den första perioden. Under den sista perioden har dock inträffat en kraftig förskjutning till Värnamos nackdel. Utrymmet för direkt- finansiering av investeringar har under samt- liga perioder varit högt i båda kommunerna. Under de båda senare perioderna har dock Örnsköldsviks utrymme varit störst, vilket i första hand torde förklaras med de betyd- ligt högre skatteutjämningsbidrag man här kommer i åtnjutande av genom inplacering- en i skattekraftsområde 2.

8.6 Det kommunala serviceutbudet i kom— munerna

8.6.1. Undcrsökningens uppläggning

De i urvalsunclersökningen ingående kom- munerna har även fått besvara en enkät angående den kommunala servicen. Enkäten är av samma slag som i den i annat sam- manhang redovisade allmänna undersök- ningen av serviceutbudet. Frågorna i enkä- ten har avsetts skola täcka så många områ- den som möjligt inom det stora verksam-

hetsfält, som den kommunala förvaltningen omfattar.

Då de lokala behoven är vägledande vid utformningen av den kommunala servicen, uppstår jämförelsesvårigheter inom flera verksamhetsområden. I fråga om t. ex. kom- munikationer, gator, vägar, parker och andra uppgifter inom stadsbyggnads- och planvä- sendet är behoven synnerligen olika i olika kommuner beroende på skillnader i folk- mängd och bebyggelselokalisering m. m. In- om andra områden såsom fritid, skola och socialvård är det lättare att samla in upp— gifter om utbudets storlek och ställa detta i relation till kommuninvånarnas behov, som då t. ex. kan anses bestämmas av en ålders- grupps storlek.

8.6.2 Resultat av bearbetningen av enkäterna

I tabellerna D. 14 a—14f redovisas resultat för de olika kommungrupperna av bearbet- ningen av enkäterna. Jämförelser görs mel- lan kommunerna i respektive grupper samt med de värden som vid den allmänna ser- viceundersökningen uppnåtts i fråga om ri- ket i dess helhet och för jämförbara kom- muner. En jämförelse mellan Pajala och Älvdalen visar, att kostnaden för fritids— nämndens samlade verksamhet är betydligt högre i Pajala. Den överstiger där också den genomsnittliga kostnaden för riket. Även i fråga om bidrag till föreningar och organisationer redovisar Pajala en högre kostnad än Älvdalen.

I vare sig Pajala eller Älvdalen täcker brukningsavgift jämte anslutningsavgift kost- naden för framställning av rent vatten. En mycket låg procentuell andel hushåll, 45 % , är i Pajala anslutna till vatten och avlopp. Såväl Pajala som Älvdalen saknar skolpsy- kolog och skolkurator.

Tillgången på daghemsplatser är i Pajala i nivå med riksgenomsnittet, medan Älvda— len helt saknar daghem. I den senare kom- munen är dock antalet familjedaghemsplat- ser större än riksgenomsnittet. Båda kommu- nerna saknar dock helt förskoleplatser.

Månadsbeloppet för socialhjälp för ensam- stående med ett barn samt makar med två barn är högre i Pajala, men här utgår å andra sidan ingen särskild hjälp till bostad och kläder, vilket är fallet i Älvdalen.

Antalet pensionärsbostäder och platser på ålderdomshem i Pajala är betydligt större än i såväl Älvdalen som genomsnittligt för riket. De kommunala bostadstilläggen understiger dock såväl i Pajala som Älvdalen kraftigt riksgenomsnittet. Tabell D. 14a visar, att i Pajala i motsats till Älvdalen har uppförts såväl förvaltningsbyggnad som hotell.

Kapitalfonderna i Pajala är större än i Älvdalen, medan driftfonderna ej skiljer sig nämnvärt åt. Låneskulden per invånare är dock betydligt större i Pajala än i Älvdalen.

Serviceutbudet i Helsingborg, Borås och Örebro jämförs i tabell D. l4b med dels riksgenomsnittet, dels kommuner med mer än 50 000 invånare.

Kostnaden för fritidsnämndens samlade verksamhet samt bidraget till föreningar och organisationer är störst i Örebro.

Standarden synes vara hög i fråga om undervisning och kulturell verksamhet i samtliga tre kommuner. Det är dock bara Helsingborg som subventionerar gymnasie- elevernas resor. Örebro redovisar en betyd- ligt högre nettokostnad per invånare för kommunal vuxenutbildning än övriga kom- muner.

Antalet platser för barntillsyn är betydligt fler i Örebro än i övriga två kommuner. Örebros liksom Borås avgifter för daghem och familjedaghem är jämförelsevis låga. Örebro är ensam om att ha förskolan helt avgiftsfri.

Örebro har ett större antal anställda vid socialkontoret per 1 000 invånare än övriga två kommuner. Även i fråga om hemvårdare och barnavårdare dominerar Örebro.

På åldringsvårdens område har utbyggna- den hunnit längst i Helsingborg. I Örebro har man till skillnad från de båda övriga kommunerna ej maximerat de kommunala bostadstilläggen för pensionärer.

Borås redovisar de högsta och Örebro de lägsta kapitalfonderna såväl 1965 som 1970 och detsamma gäller driftfonderna. I Örebro

var låneskulden den högsta såväl 1965 som 1970.

Det bör observeras, när man jämför ser- viceutbudet i Kungälv, Lomma, och Huddinge, att den senare kommunen har ett nära fem gånger så stort invånarantal som de båda övriga kommunerna. Detta in- nebär att Huddinge i fråga om service ej är jämförbart med de båda andra då, som vi- sats i annat sammanhang, serviceutbudet växer med kommunstorleken. Huddinge re- dovisar också den högsta kostnaden för fri- tidsnämndens verksamhet. I fråga om bidrag till föreningar och organisationer redovisar Kungälv den högsta kostnaden. Lommas kostnader ligger klart lägst på de två berör- da områdena. Lomma redovisar inga netto- kostnader för kommunal vuxenutbildning men har å andra sidan ett större bokbestånd än de båda övriga kommunerna.

I fråga om platser för barntillsyn har Huddinge det högsta antalet i vad avser daghem, familjedaghem, förskola och fritids- hem. Huddinge har fler anställda vid social- kontoret per 1 000 invånare än de båda öv- riga kommunerna men redovisar å andra sidan förhållandevis låga månadsbelopp för socialhjälp.

Lomma, som på de flesta tidigare berör- da områdena haft ett lägre serviceutbud än jämförelsekommunerna, torde dock i fråga om pensionärsbostäder och platser på ål- derdomshem ha satsat mer än de båda öv- riga kommunerna. Även beträffande öppen åldringsvård redovisar Lomma den högsta kostnaden. De kommunala bostadstilläggen för pensionärer är högst i Huddinge.

Huddinge redovisar för år 1965 och år 1970 de högsta kapital- och driftfonderna liksom den högsta låneskulden, allt räknat, per invånare. Lomma har år 1970 de lägsta kapital- och driftfonderna men också den lägsta låneskulden.

Vid jämförelse mellan Karlskrona, Lands- krona och Uddevalla kan konstateras att Landskrona redovisar den högsta kostnaden för fritidsnämndens verksamhet men den lägsta för bidrag till föreningar och organi- sationer.

Landskrona har vidare de flesta daghems-

platserna, medan Karlskrona är mest väl— försett i fråga om familjedaghem och för- skoleplatser. I Uddevalla är platserna för barntillsyn genomgående färre än i de båda övriga kommunerna.

Uddevallas service synes ligga lägre än de båda övriga kommunernas i vad avser antal anställda vid socialkontor, nettodriftkostnad för förebyggande barnavård, månadsbelopp för socialhjälp, hemvårdare samt nettodrift- kostnad för nykterhetsvård. Uddevalla hade inte heller under år 1970 ordnat någon färd— tjänst för handikappade.

På åldringsvårdens område synes de tre kommunerna ha satsat något olika. Udde- valla har de flesta pensionärsbostäderna, medan Karlskrona har fler platser på ålder- domshem än de båda övriga kommunerna. Landskrona redovisar den högsta kostnaden för öppen åldringsvård.

Landskrona hade år 1970 de största kapi- talfonderna och Karlskrona de högsta drift- fonderna. Uddevallas låneskuld var år 1970 något högre än Landskronas. Lägsta låne- skulden hade Karlskrona.

Kostnaderna i Åtvidaberg och Hallsta- hammar varierar starkt vad gäller fritids— nämndens verksamhet samt bidragen till för- eningar och organisationer. I fråga om un- dervisning och kulturell verksamhet synes servicen vara något mer utbyggd i Hallsta- hammar.

Platserna på daghem och familjedaghem överstiger i Hallstahammar vida motsvaran- de i Åtvidaberg. I Åtvidaberg är dock an- talet förskoleplatser större än i Hallstaham- mar. För båda kommunerna gäller, att an- talet platser för barntillsyn överstiger såväl det genomsnittliga för riket som för kom- munstorleken i fråga.

Åldringsvården är betydligt mer utbyggd i Hallstahammar än i Åtvidaberg. Pensio- närsbostäderna och platserna på ålderdoms- hem är mer än dubbelt så många i Hallsta- hammar. Kapital- och driftfonderna är be- tydligt större i Hallstahammar liksom låne- skulden per invånare.

Såväl Örnsköldsvik som Värnamo ligger på hög nivå i förhållande till riksgenomsnit- tet vad gäller kostnaderna för fritidsnämn-

dens verksamhet. Värnamo har den högsta kostnaden för fritidsnämndens verksamhet, medan Örnsköldsvik har de största bidragen till föreningar och organisationer. Daghems- platserna är något fler i Värnamo medan Örnsköldsvik har fler familjedaghems- och förskoleplatser.

Månadsbeloppen för socialhjälp är högre i Värnamo. I övrigt är skillnaderna mellan kommunerna små vad gäller socialhjälp m. m.

Örnsköldsvik har fler pensionärsbostäder, medan Värnamo har fler platser på ålder- domshem. I fråga om kostnaden för den öppna åldringsvården ligger de båda kom- munerna tämligen lika.

Kapitalfonderna är år 1970 något större i Värnamo. Driftfonderna samma år är där- emot avsevärt större i Örnsköldsvik. Vär- namo har den högsta låneskulden per invå- nare av de två kommunerna.

8.7. Intervjuer med företrädare för de fem- ton analyskommunerna

De femton analyskommunerna har beretts tillfälle att ta del av de insamlade uppgifter- na rörande den kommunalekonomiska ut- vecklingen i kommunerna under perioden 1964—4970. Företrädare för kommunerna har också vid intervjuer fått redogöra för de faktorer som enligt deras erfarenhet på- verkat ekonomin i kommunerna under un- dersökningsperioden. Uttalandena återges sådana de gjorts till oss. Vi har inte ansett oss böra korrigera dem även om sifferma- terialet skulle kunna ge anledning till detta. I det följande återges huvuddragen i vad som framkommit vid intervjuerna.

8.7.1. Pajala—Älvdalen

I glesbygdskommunerna Pajala och Älvda- len anses avfolkningen utgöra det största problemet.

I Pajala uppger man sig försöka motver- ka den starka utflyttningen genom att upp- rätthålla en god service och en företagsvän- lig atmosfär, främst i Pajala samhälle. Ser-

vicen i Pajala måste, anser man, vara bättre än i kommunerna längre söderut, om man skall lyckas hävda sig i konkurrensen om företagen och sysselsättningstillfällena. I Älvdalen anser man, att kommunen med nuvarande förutsättningar har små möjlig- heter att ändra på utvecklingen.

Vid jämförelse med andra kommuner är, framhåller man i Pajala, undervisningen den mest betungande förvaltningsgrenen i den kommunala budgeten. För kommuner av den typ Pajala representerar är kostnaderna för Skolskjutsar speciellt höga, och detsam- ma gäller ersättningen till andra kommuner för gymnasiala skolor.

Kostnaderna för åldringsvården ökar ock— så och kommer på sikt, framhålls det, att få mycket stor betydelse på grund av den alltmer oförmånliga åldersfördelningen i Pa— jala. Bland starkt ökande kostnader, som är speciella för Pajala och liknande kommuner, nämns också utgifter för glesbygdsservice i olika former. I Älvdalen anses också skol- skjuts- och åldringsvårdskostnaderna vara särskilt betungande.

I Pajala anser man att skatteutjämnings- systemet sedan dess tillkomst år 1966 ut— vecklats oförmånligt för kommunen beroen— de på att, enligt gällande regler, avfolk- ningen alltför snabbt minskar storleken på skatteutjämningsbidtaget. I Älvdalen fram— hålls, att nuvarande skatteutjämningssystem i jämförelse med de tidigare skattelindrings- bidragen inneburit en väsentlig förbättring.

Kommunsammanläggningen uppges i Pa- jala, i motsats till Älvdalen, ha medfört öka- de kostnader, främst på grund av den stan- dardutjämning som måste ske mellan olika delar av den nya kommunen.

I Älvdalen har bruttoinvesteringarna un- der den undersökta perioden legat på en, jämfört med övriga kommuner i undersök— ningen, mycket låg nivå. Även låneskulden per invånare är för Älvdalen betydligt lägre än för övriga kommuner. Förklaringen här- till har uppgivits vara de många investering- ar som gjordes på olika områden när kraft- verken byggdes. Strax före undersöknings- periodens början avslutades kraftverksbyg— gandet i Älvdalen. Detta har medfört, att

investeringarna inte behövt vara av någon större omfattning efter år 1964. Dessutom har man i Älvdalen, framhålls det, bedrivit en medvetet försiktig investeringspolitik un- der den tid undersökningsperioden omfattar.

8.7.2. Örebro, Helsingborg och Borås

I Örebro och Borås har näringslivet under- gått betydande förändringar under 1960- talet, och särskilt i Örebro hävdar man att detta påverkat den kommunala ekonomin. I Örebro har ca 3 000 arbetstillfällen inom industrin gått förlorade sedan år 1965. Den— na utveckling har dock delvis balanserats av att antalet anställda inom servicesektorerna väsentligt ökat under senare delen av 1960- talet genom bl.a. utbyggnaden av region- sjukhuset, etableringama av universitetsfilial, socialhögskola, gymnastikhögskola m.m. I Borås har sysselsättningen hittills kunnat hållas uppe trots svårigheterna inom teko- industrin. Man strävar emellertid nu i Borås att komma ifrån ensidigheten i kommunens näringsliv. I Helsingborg har näringslivet under det senaste årtiondet ej undergått någ- ra större förändringar.

I Örebro anser man, att det finns ett sam— band mellan den kommunalekonomiska ut- vecklingen och näringslivsomvandlingen. Den senare uppgavs ha lett till att Örebro fått en överrepresentation av äldre respek- tive yngre personer, vilket förorsakat ökade kommunala utgifter. I Örebro uppgavs ock- så, att den kommunala utgiftsnivån påver- kats av kommunens vilja att ge god service. Örebro ligger långt framme jämfört med andra kommuner vad gäller ett flertal gre- nar av kommunal service.

I Borås anses skillnaden i den primärkom- munala utdebiteringen, jämfört med Örebro, främst bero på att man ej haft samma am— bitioner och ej heller av statsmakterna fått sådana uppdrag som Örebro. I Borås anses utdebiteringen främst ha påverkats av in- vesteringsplanerna. Man har i Borås haft en god likviditet under 1960—talet, bl.a. på grund av att flera stora byggnadsprojekt långsiktigt skattefinansierats via fondering.

I Helsingborg uppgavs utdebiteringspoli- tiken ha påverkats av statsmakternas finans- politik. Kommunen anser sig genom skatte— uttag ha förskotterat 55 milj. kr., som i stål- let borde ha fått upplånas. Den statliga fi- nanspolitiken har vidare resulterat i att kommunen fått starkt minska sina reserver. Likviditeten har också kraftigt reducerats som följd härav.

I samtliga tre kommuner anses, att kom— munsammanläggningarna kommer att med- föra ökade kostnader främst till följd av den nödvändiga standardutjämningen mellan olika delar av de nya kommunerna.

I Helsingborg och Borås hade man inga bestämda synpunkter på nuvarande skatte- utjämningssystem. Skatteutjämningsbidragen har i dessa kommuner spelat en obetydlig roll i den kommunala ekonomin. I Örebro hävdar man, att skatteutjämningsbidragen saknat betydelse i budgetarbetet. Man anser dock att bidraget vid hög utdebitering är en viktig fördelningsfaktor i gällande system. I Örebro trodde man inte heller, att någon kommun spekulerade i bidraget vid hög ut- debitering.

I samtliga tre kommuner sågs med be- kymmer de närmaste årens kostnadsutveck— ling. I Borås och Helsingborg var man sär- skilt oroad över de betydande investeringar som måste genomföras under kommande år.

8.7.3. Huddinge, Kungälv och Lomma

I samtliga tre kommuner betonade man, att den kommunala kostnadsnivån påverkades av den snabba expansionen. Gemensamt för kommunerna var vidare, att byggnadskost- naderna ansågs höga till följd av regioner- nas expansiva karaktär.

I alla tre kommunerna uppgaVS, att man försökt hålla den kommunala utdebiteringen på en rimlig nivå utan att därför eftersätta den kommunala servicen. I Huddinge be— drivs en mera långsiktig utdebiteringspolitik, som bl. a. innebär att utdebiteringen ändras endast varje tredje år. Såväl Huddinge som Lomma uppger, att grannkommunernas ut-

debiteringar spelar en viss roll vid beslutet om nivån på den egna utdebiteringen.

Det geografiska läget som förort till lan- dets största kommuner ansågs inte medföra några särskilda fördelar ur servicesynpunkt. I Huddinge framhöll man, att en koncentra- tion av bebyggelsen på 10 000—20 000 in- vånare gör det nödvändigt att bygga upp en egen kommunal service.

Det kommunalekonomiska kostnadsläget ansågs i såväl Kungälv som Lomma vara förmånligare än stockholmsförorternas.

I Lomma betonade man svårigheterna att få långa lån. Utbyggnaden hade i stället till betydande del fått finansieras med tillfälliga lån, som blir dyrare än fasta kommunlån.

I Huddinge framhölls, att bebyggelse— strukturen i kommunen verkar kostnadsför- dyrande. Härigenom blir utgifterna för olika former av ledningar och vägar dyrare än i andra kommuner i regionen.

I Huddinge har inte socialhjälpskostna— dema ökat lika hastigt som i flera andra förortskommuner till Stockholm. Detta upp- gavs bero på att man i Huddinge under senare år inte haft samma snabba utbygg- nad av flerfamiljshus, till vilka unga männi- skor med låga inkomster flyttat. Dessutom har man i Huddinge kunnat slå ut den ut- byggnad av nämnt slag som förekommit på en större grundbefolkning.

I Kungälv uppgavs kommunsammanlägg- ningen medföra ökade utgifter, då en bety- dande del av den nya kommunen utgörs av glesbygd. Särskilt stora insatser skulle bli nödvändiga på åldringsvårdens område.

8.7.4. Karlskrona, Landskrona och Uddevalla

I Karlskrona och Uddevalla har man under det senaste decenniet haft särskilda problem med sysselsättningen. I Karlskrona uppstod dessa då marinen omorganiserades, varvid mellan åren 1954—1964 4400 personer fri- ställdes. Härtill kommer andra nedlägg- ningar inom näringslivet, som friställt ytter- ligare ca 600 personer. Trots vissa nyetable- ringar har, som följd av nedläggningarna,

Karlskrona under 1960-talet minskat sin be- folkning med mellan 200—500 personer per år. År 1971 bröts dock den nedåtgående trenden, och en ökning har ägt rum detta år med ca 150 personer.

I Uddevalla skedde under 1950-talet och början av 1960—talet en snabb expansion ge- nom tillkomsten av Uddevallavarvet, varvid kommunen tillfördes 4 000 nya arbetstillfäl- len. Sedan år 1965 har emellertid varvet ge- nom rationaliseringar minskat antalet sys- selsatta med ca 1000 personer. Detta har haft till följd, att antalet invånare under andra hälften av 1960-talet årligen minskat med ca 250 personer.

I Landskrona har inga problem med sys- selsättningen förelegat under det senaste de- cenniet. Man har i stället haft en liten men jämn befolkningsökning, främst på grund av expansionen i den inom kommunen sedan länge etablerade industrin.

I Uddevalla och Karlskrona försöker man göra kommunen attraktiv ur lokaliserings— synpunkt genom att utbjuda industrimark. Markberedskapen uppges dock innebära en finansiell belastning för kommunerna. För- säljningen av mark sker dessutom oftast till priser, som inte täcker kostnaderna för mar- kens iordningställande.

I alla tre kommunerna var den primär- kommunala utdebiteringen relativt hög vid undersökningsperiodens ingång. I Karlskro- na var avsikten med den kraftiga höjningen av utdebiteringen år 1964 att man skulle kunna ligga stilla under ett antal år, vilket också skedde.

Landskrona har i förhållande till jäm- förelsekommunerna haft en gynnsam ut- veckling av utdebiteringen under undersök— ningsperioden. Man ansåg i Landskrona, att den höga utdebiteringen vid undersöknings- periodens ingång gjort det möjligt att tidigt genomföra viktiga investeringar samt bidra- git till en god likviditet. De för Landskrona förhållandevis låga nettokostnaderna ansågs bl. a. bero på taxepolitiken, de betydande in- täkterna i form av tomträttsavgälder (myc- ket litet av Landskronas ursprungligen stora markreserver har försålts) samt de relativt stora ränteinkomsterna på grund av kom-

munens goda likviditet under undersöknings- perioden.

I Uddevalla anses utdebiteringen främst ha bestämts av den svaga skattekraftsutveck- lingen och gjorda investeringsåtaganden. Den höga investeringstakten under 1960-ta- let uppgavs vara en kvardröjande effekt av den snabba expansionen under föregående årtionde. Uddevallas topografi framhölls som en ur kommunalekonomisk synpunkt starkt fördyrande faktor. Terrängens be— skaffenhet ansågs höja byggnadskostnadema avsevärt samt fördyra gatu- och lednings— arbetena.

Även i Karlskrona ville man framhålla att det kommunalekonomiska kostnadsläget i hög grad påverkades av den geografiska strukturen. Kommunen är belägen på ett an- tal öar, skilda åt av vidsträckta vattenytor. Terrängen, på vilken tätorten är belägen, är bergig och starkt kuperad. Detta uppgavs medföra kostnadsfördyringar i fråga om bl. a. gator, vägar, vatten, avlopp, elektrici- tet, kollektiva kommunikationer, brandväsen m. m., som inte helt kunde kompenseras av höga avgifter på tomtmark, vatten och av- lopp etc.

I fråga om gällande skatteutjämningssy— stem ansågs i Karlskrona, att kommuner som tvingades till hög utdebitering skall kunna påräkna stöd från statsmakterna. Bi- draget vid hög utdebitering ansågs dock ha fått en mindre tillfredsställande utform- ning. I såväl Uddevalla som Karlskrona tror man att bidraget vid hög utdebitering under vissa omständigheter kan stimulera kommunerna till utdebiteringshöjningar. Man hade också i Uddevalla svårt att tro, att skillnaden i det kommunalekonomiska kostnadsläget mellan Uddevalla och t.ex. Sundsvall skulle vara så stor som skillna- den i gällande skatteunderlagsgaranti gav uttryck för.

Karlskrona redovisar i undersökningen höga nettokostnader för undervisning i kro- nor per invånare i åldrarna 7—17 år. Mot- svarande kostnader för Landskrona och Uddevalla är relativt låga. Förklaringen an- gavs av kommunalmännen i Karlskrona främst vara den att denna stad hade hög

standard på undervisningen och tidigt ge- nomförde såväl grund- som gymnasieskolan. I de båda övriga kommunerna skedde detta sent. I Karlskrona infördes också tidigt fria Skolmåltider, och för skolskjutsama gäller mycket generösa villkor.

8.7.5. Hallstahammar och Åtvidaberg

Man anser i både Hallstahammar och Åt- vidaberg, att den kommunala utvecklingen i hög grad varit knuten till den industriella expansionen på orten.

I Åtvidaberg kan man inte peka på några speciella kostnader för den typ av kommu- ner man representerar. Snarare, påpekade man, har en del av den för en kommun nor- mala verksamheten tidigare skötts av det i kommunen dominerande företaget. Tack vare närheten till Linköping har inte heller någon gymnasieskola behövt byggas i Åt- vidaberg.

På socialvårdsområdet har Hallstahammar satsat kraftigt på barntillsynen i syfte att locka ut kvinnorna på arbetsmarknaden. Detta anses något mera ekonomiskt förmån— ligt för kommunen än att ha en alltför kraf- tig inflyttning av utländsk arbetskraft. I Hallstahammar anses invandringen av ut- ländsk arbetskraft ha medfört ökade sociala kostnader.

Det för kommunerna i Västmanland i all- mänhet höga kostnadsläget ansågs i Hallsta- hammar i viss utsträckning vara ett uttryck för hög standard.

Nuvarande skatteutjämningssystem ansågs i såväl Hallstahammar som Åtvidaberg fungera bra. Bidraget vid hög utdebitering tror man dock har en utdebiteringshöjande effekt.

De höga kostnaderna för stadsbyggnads- verksamheten i Åtvidaberg ansågs bero på den utpräglade villabebyggelsen. I Hallsta- hammar har man till övervägande del byggt flerfamiljshus med av allt att döma lägre stadsbyggnadskostnader som följd.

Kommunernas geografiska struktur till- mäts kommunalekonomisk betydelse. I Åt- vidaberg anses det vara en kostnadssänkan-

de faktor, att centralorten kraftigt domine- rar i kommunen, och i Hallstahammar anses det verka kostnadsfördyrande att efter kom- munsammanläggningen ha tre tätorter att satsa på.

8.7.6. Värnamo och Örnsköldsvik

I Örnsköldsvik anses det viktigast att ge gles— bygdsinvånarna en tryggad sysselsättning. Genom inskränkningar och nedläggningar inom näringslivet har i kommunen drygt 1 000 arbetstillfällen gått förlorade alltsedan år 1967. Svårigheter föreligger att locka nya företag till kommunen, bl. a. på grund av närheten till Sundsvall. Kommunen erbjuder billig industrimark, som för kommunen med- för dryga kostnader.

I Värnamo där småindustrin dominerar har man ej noterat några problem med sys- selsättningen.

1 Örnsköldsvik framhölls, att den kommu- nala verksamheten fördyrades genom att en stor del av kommunen har karaktär av gles- bygd. Det anses likaså kostnadsfördyrande att kommunen har flera tätorter att satsa på. Värnamo anser sig inte ha några speciella kostnader jämfört med andra kommuner. Den livliga föreningsverksamheten, ofta i re- ligiös regi, uppgavs påverka de sociala kost- naderna positivt. Inte heller anses det vara till nackdel, att kommunen består av elva mindre men väl fungerande tätorter. I Örnsköldsvik anses nuvarande skatteut- jämningssystem vara betydelsefullt och ha inneburit en kraftig likviditetsförbättring för kommunen. Bidraget vid hög utdebitering anses inte verka utdebiteringshöjande, åt- minstone ej vad gäller Örnsköldsvik. Där- emot tror man, att reduceringsregeln har en utdebiteringshöjande effekt. I Värnamo är man starkt kritisk mot bidraget vid hög utdebitering. Båda kommunerna anser kommunsam- manläggningen starkt kostnadsuppdrivande på grund av den nödvändiga standardut- jämningen mellan de olika delarna av den nya kommunen.

8.8. Sammanfattning

För att ge en samlad bild av de olika ut— gifts- och inkomstposternas betydelse i de femton kommunerna samt av de faktorer som väsentligen påverkat utvecklingen läm- nas nedan en sammanfattande jämförelse av dessa kommuners ekonomi.

Hela budgetens utgifter i Pajala såväl brutto som netto för den undersökta pe- rioden överstiger Älvdalens med ca 50 %. Kostnaderna för centralförvaltning, in- dustriell verksamhet och socialvård ligger såväl brutto som netto på en något högre nivå i Älvdalen. Den stora skillnaden i ut- giftsnivå mellan de båda kommunerna beror på att kostnaderna för undervisning i Pajala är väsentligt högre såväl brutto som netto. Älvdalens nettoutgifter för undervisning är i sin tur högre än för någon av de övriga kommunerna i urvalet med undantag för Örnsköldsvik.

Företrädare för båda kommunerna har också framhållit att undervisningen är den mest betungande förvaltningsgrenen i den kommunala budgeten. Det är främst skol— skjutsarna, som är kostnadskrävande.

Kostnaderna för åldringsvården ökar och kommer, enligt vad båda kommunerna fram- hållit, att på sikt få mycket stor betydelse på grund av den allt mer oförmånliga ålders- strukturen.

En mycket stor skillnad föreligger mellan kommunerna i fråga om kapitalbudgetens utgifter. Bruttoinvesteringama har under den undersökta perioden varit mer än dubbelt så höga i Pajala. Investeringarna i Pajala har främst varit koncentrerade till förvaltnings- grenarna fastighetsförvaltning och stads- byggnad.

Låneskulden i Pajala är drygt fyra gånger större än Älvdalens för perioden 1968— 1970. Det bör dock nämnas att upplåningen i Älvdalen varit betydligt lägre än i någon annan kommun som ingår i undersökningen.

Anledningen till skillnaden mellan de två kommunerna i fråga om kapitalbudgetens utgifter är främst den medvetet försiktiga investeringspolitik som förts i Älvdalen se- dan kraftverksbyggandet upphört och syssel-

sättningstillfällena som följd härav minskat. En bidragande orsak till den för Pajala hög- re investeringsnivån torde vara de av AMS initierade kommunala beredskapsarbetena.

Budgetomslutningen i Pajala har fört upp denna kommun till ett utdebiteringsbehov för driftändamål, kostnadsräntor och amor- tering av lån som vida överstiger Älvdalens. För perioden 1968—1970 var nämnda utde- biteringsbehov 28:14 i Pajala mot 12:83 kr./ skr. i Älvdalen. Utdebiteringsbehovet i Pa- jala har till betydande del finansierats med skatteutjämningsmedel.

Beträffande utgifterna för undervisning föreligger, som tidigare visats, mycket stora kostnadsskillnader mellan kommunerna. I enkäten angående serviceutbudet har det dock endast varit möjligt att beröra sådana delar av skolverksamheten, som har en rela— tivt obetydlig tyngd i budgeten. Det går så- ledes ej att med hjälp av enkätsvaren kon- statera huruvida det är skillnader i utbild- ningsstandard som orsakat olikheterna i ut- giftsnivån mellan de båda kommunerna. Att socialvårdskostnaderna per invånare är hög- re i Älvdalen trots att åldringsvården en- ligt enkätundersökningen är betydligt bättre utbyggd i Pajala, torde endast kunna förkla- ras med de olikheter mellan kommunerna som föreligger i fråga om åldersstrukturen. I Pajala var nämligen år 1970 endast 9,8 % av den totala befolkningen över 67 år mot 13,7 % i Älvdalen. Skulle antalet åldringar komma att utgöra en lika stor del av total- befolkningen i Pajala som i Älvdalen finns det anledning anta att socialvårdskostnader- na i Pajala, vid oförändrad standard, blir betydligt mera dominerande i kommunens utgiftsbudget än vad fallet hittills varit.

Det större samlade serviceutbudet i Pa- jala förklaras av företrädare för kommunen med att servicen i Pajala måste vara bättre än i kommuner längre söderut om man skall lyckas hävda sig i konkurrensen om företagen och sysselsättningstillfällena.

I Örebro ligger utgifterna brutto, 21 re- spektive 25 %, och netto 32 respektive 47%, högre än i de båda jämförelsekom- munema Helsingborg och Borås. Orsakerna till att skillnaden i brutto- och nettoutgifter

ej följs åt kan vara olika avgiftspolitik i kommunerna, andra intäkter av rörelse, spe- ciella statsbidrag m.m.

Den relativt stora skillnaden i totalbudge- tcn mellan Örebro och jämförelsekommu- nerna beror på att utgifterna i Örebro för de flesta förvaltningsgrenarna ligger på en högre nivå. Inte minst gäller detta vissa de- lar av socialvården, där skillnaden är mar- kant.

] Örebro anses det föreligga ett samband mellan den kommunalekonomiska utveck- lingen och den omvandling av näringslivet, som ägt rum i kommunen under 1960-talet. Förklaringen till de avsevärt högre social- vårdskostnaderna i Örebro i förhållande till jämförelsekommunerna anser man vara den överrepresentation av äldre och yngre invå- nare kommunen har fått på grund av nä- ringslivets omvandling. Härtill kommer den av företrädarna för Örebro uttalade höga målsättningen för socialvårdens utbyggnad.

I Borås uppgavs, att den primärkommuna- la utdebiteringen främst påverkats av inves- teringsplanerna. I Helsingborg ansågs den restriktiva statliga finanspolitiken ha tvingat kommunen höja utdebiteringen.

Bruttoinvesteringama har i Örebro under den undersökta perioden legat på betydligt högre nivå och med drygt 50 respektive 40 % överstigit dem i Borås respektive Hel- singborg. Den högre investeringstakten i Örebro har i betydande utsträckning finan- sierats genom upplåning. I Borås uppgav man, att flera stora byggnadsprojekt lång- siktigt skattefinansierats via fondering. Låne- skulden per invånare under perioden 1968 —1970 är mer än dubbelt så hög i Örebro som i jämförelsekommunerna. Utdebiterings- behovet i Örebro för driftändamål, kostnads- räntor samt amorteringar av län ligger för perioden 1968—1970 ca 5 kr./skr. högre än i jämförelsekommunerna. Kommunernas svar på enkäten rörande serviceutbudet visar också att servicen i Örebro på många om- råden är mera utbyggd än i jämförelsekom- munerna. Alldeles påtagligt stor är skillna- den i fråga om barntillsynen.

Bland förortskommunerna har Kungälv den största budgetomslutningen brutto. Den

överstiger Lommas respektive Huddinges med 45 respektive 23 %. Netto skiljer sig omslutningen mellan kommunerna obetyd- ligt, beroende på de höga inkomster Kung- älv och Huddinge redovisar.

Den höga bruttoomslutningen i Kungälv har visat sig bero på att kommunens gym- nasium under undersökningsperioden haft ett mycket stort upptagningsområde. Endast 25 % av eleverna kom från Kungälv. Även vid kommunens högstadieskola var ca 1/3 av eleverna från andra kommuner.

I samtliga tre kommuner framhåller man att den kommunala kostnadsnivån påverkas av den snabba expansionen. På grund av regionernas expansiva karaktär anses bygg- nadskostnadema för denna typ av kommu- ner vara särskilt höga.

Det kommunalekonomiska kostnadsläget betraktades i såväl Kungälv som Lomma av de kommunala företrädarna som förmånli- gare än stockholmsförortemas.

Driftkostnaderna tar förvaltningsvis olika utrymmen i anspråk i kommunerna. Under- visnings- och stadsbyggnadsverksamhetens andel av såväl brutto- som nettokostnaderna är i Kungälv större än i jämförelsekommu- nerna. I Huddinge är det den industriella verksamheten som dominerar på motsvaran- de sätt. I Lomma disponeras slutligen en större andel av driftkostnaderna för sociala ändamål. Bruttoinvesteringama ligger för Kungälv, inte minst under sista perioden, på en betydligt högre nivå än i jämförelse- kommunema, vilket främst hänger samman med omfattande skolbyggen. I Kungälv och Huddinge har upplåningen varit hög under undersökningsperioden, vilket resulterat i en hög låneskuld per invånare. Balansposterna på utgiftssidan för nämnda kommuner har samtidigt varit betydande, vilket innebär att en del av de upplånade medlen avsatts till fonder m.m.

Skillnaden i invånarantal mellan Hud- dinge, å ena sidan, och Kungälv och Lom- ma, å den andra, gör det svårt att jämföra serviceutbudet, då vi vet att detta växer med kommunstorleken. När man jämför service- utbudet och finner att t.ex. utbyggnaden av barntillsynen i Kungälv släpar efter jäm-

fört med Lomma och Huddinge trots den höga investeringstakt Kungälv hållit under den undersökta perioden, beror detta på att investeringarna i Kungälv i så hög grad varit koncentrerade till skolsektorn.

Av kommunerna Karlskrona, Landskrona och Uddevalla redovisar Karlskrona den högsta bruttoomslutningen och Landskrona den lägsta. Skillnaden i budgetomslutningen brutto är dock mindre än 9 %. Netto ökar skillnaderna. Uddevalla med de högsta netto— kostnaderna ligger 23 % över Landskrona, som har de lägsta. Mellan Uddevalla och Karlskrona är skillnaden bara 4 %.

I Karlskrona och Uddevalla har man, under undersökningsperioden, haft särskilda problem med att hålla sysselsättningen uppe med viss utflyttning som följd. I Landskrona däremot har sysselsättnings- och befolk- ningsökningen varit jämn. I syfte att öka arbetstillfällena har Karlskrona och Udde— valla fått göra betydande investeringar i in- dustrimark. Markberedskapen uppgavs dock utgöra en finansiell belastning. Ofta får dessutom marken säljas till priser, som ej täcker kostnaderna för markens iordning- ställande. För förvaltningsgrenen undervis- ning redovisar Karlskrona, till skillnad från Landskrona och Uddevalla, höga kostnader, särskilt per elev. Förklaringen torde främst vara den att Karlskrona har hög standard på undervisningen och tidigt genomförde såväl grund- som gymnasieskolan. I de båda övriga kommunerna skedde detta sent.

I fråga om socialvården ligger brutto- och nettokostnaderna högst i Landskrona. De kommunala företrädarna ville förklara detta med den i kommunen väl utbyggda åld- ringsvården och barntillsynen.

Skillnaden i bruttoinvesteringarna är störst mellan Uddevalla och Landskrona. Den höga investeringstakten under 1960- talet ansågs i Uddevalla vara en kvardröjan- de effekt av kommunens snabba expansion under föregående årtionde. Det är också Uddevalla som har högsta låneskulden per invånare och som har störst utdebiterings- behov för driftändamål, kostnadsräntor och amortering av lån. Avståndet till de båda övriga kommunerna är dock härvidlag ej

stort. Det samlade serviceutbudet är något större i Landskrona än i jämförelsekommu- nerna men ligger för alla tre på en hög nivå inom de flesta undersökta områdena, både i förhållande till genomsnittet för riket och kommunstorleken.

Budgetomslutningen är i Hallstahammar såväl brutto som netto större än i Åtvida- berg. Det är framför allt i fråga om central- förvaltning och socialvård som driftkostna- derna är högre i Hallstahammar. De för Hallstahammar högre socialvårdskostnader- na torde främst förklaras av den i långt högre grad utbyggda barntillsynen och åld- ringsvården. I Hallstahammar uppger man också, att den betydande invandringen av utländsk arbetskraft medfört ökade sociala utgifter.

Stadsbyggnadskostnaderna är betydligt högre i Åtvidaberg. Anledningen härtill sy- nes vara den utpräglade villabebyggelsen. I Hallstahammar har man huvudsakligen byggt flerfamiljshus med till synes lägre stadsbyggnadskostnader som följd.

Bruttoinvesteringarnas omfattning har för den undersökta perioden varit betydligt större i Hallstahammar. I Åtvidaberg visar bruttoinvesteringarna en sjunkande tendens under perioden och var 1968—1970 de lägsta bland samtliga undersökta kommuner. Hallstahammar har därför inte oväntat den högsta låneskulden per invånare av de två kommunerna. Utdebiteringsbehovet för driftändamål, kostnadsräntor och amortering av lån har under de tre tidsperioderna skiljt sig mycket litet åt mellan kommunerna. En- kätundersökningen visar på ett genomgåen- de större kommunalt serviceutbud i Hallsta- hammar. Om man undantar åldringsvården i Åtvidaberg ligger båda kommunerna väl till vid en jämförelse med genomsnittet för riket och kommunstorleken i fråga. Barntill- synen synes vara mycket väl utbyggd i Hallstahammar.

En mycket stor skillnad föreligger mellan bruttoutgiftema i Örnsköldsvik och Vär- namo. Örnsköldsvik har 44 % högre brutto- utgifter. Netto minskar denna skillnad till 10 %. Det är framför allt i fråga om drift— kostnaderna för stadsbyggnad, undervisning

och socialvård som kommunerna skiljer sig åt. Det högre kommunalekonomiska kost- nadsläget i Örnsköldsvik ansågs främst ha samband med att kommunen till stor del hade karaktär av glesbygd. Dessutom har man i Örnsköldsvik till skillnad från Vär- namo problem med att hålla sysselsättningen uppe. Sedan år 1967 har ca 1000 arbetstill- fällen gått förlorade i Örnsköldsvik.

Bruttoinvesteringama har under den un- dersökta perioden legat på en betydligt hög- re nivå i Örnsköldsvik, även om investering- arna för Värnamos vidkommande visat en markant uppåtgående trend. Låneskulden per invånare är tämligen lika i de båda kommunerna. Vad gäller utdebiteringsbeho- vet för driftändamål, räntor och amortering- ar av lån har Örnsköldsvik under de två första perioderna legat högre än Värnamo. Under den sista perioden har dock Värna- mos utdebiteringsbehov för ifrågavarande ändamål kommit att överstiga Örnsköldsviks. Utdebiteringsanalysen visar skatteutjäm- ningsbidragens ökade betydelse för Örn- sköldsvik efter år 1966. Man framhåller ock- så i Örnsköldsvik, att nuvarande skatte- utjämningssystem varit betydelsefullt och in- neburit en kraftig likviditetsförbättring.

Serviceutbudet i de båda kommunerna ligger tämligen lika och är väl i nivå med såväl genomsnittet för riket som kommun- storleken i fråga.

Det är självfallet svårt att med ledning av den ovan presenterade undersökningen dra några generella slutsatser rörande den eko- nomiska strukturen i olika typer av kom- muner. Detta beror främst på att materialet är för litet för att tillåta en statistisk pröv- ning av orsakssammanhangen. Kommuner— na i undersökningen är ej heller utvalda i syfte att representera förhållandena i hela riket. En del mer allmänna iakttagelser är dock möjliga att göra.

Ser man till nivån på utgifterna för hela budgeten brutto konstateras, att storstads- alternativen fortfarande genomsnittligt lig- ger högst men att avståndet till övriga grup- per inte är stort, om man undantar gruppen brukskommuner. Nettoutgifterna är störst i

storstadsalternativen, men nära efter följer de medelstora industrikommunerna. Avstån- det är sedan inte heller stort till övriga grup- per i undersökningen. Det kan dock vara av särskilt intresse att notera, att de näst högsta nettoutgifterna i undersökningen no- teras för Pajala, medan Älvdalen har de lägsta. Denna skillnad i kostnadsnivå har som ovan visats till stor del finansierats ge— nom nuvarande skatteutjämningssystem. En- käten rörande den kommunala servicen pe— kar på ett större serviceutbud i Pajala, även om man här inte kan utläsa en skillnad på 50 %. Det bör erinras om att företrädare för båda kommunerna vid sammanträffan- den med revisionen starkt betonat de kom- munalekonomiska problemen för glesbygds- kommunerna.

I fråga om nivån på driftkostnaderna kan konstateras, att storstadsalternativen redovi- sar de högsta bruttodriftkostnadema. Här- näst följer de medelstora industrikommu- nerna, Karlskrona, m.fl. Vidare redovisar Örnsköldsvik och Pajala höga kostnader. Netto reduceras emellertid skillnaderna på- tagligt, men Örnsköldsvik och Pajala ligger fortfarande på en hög nivå. Från de andra storstadsalternativen och i än högre grad från övriga undersökta kommuner skiljer sig Örebro markant med höga driftkostnader, brutto och netto, hög standard och hög utdebitering.

Något generellt samband mellan högt eget skatteunderlag och höga nettokostnader kan ej konstateras. Det samband som finns är mycket svagt och avser främst storstads- alternativen, vars skattekraft och nettokost- nader genomsnittligt 1igger högre än övriga kommuners.

I ett flertal fall har kunnat visas, att skill- naden mellan kommunerna är större om man ser till hur de använder pengarna än om man ser till hur mycket pengar de an- vänder. Detta har främst samband med att behoven i kommunerna är olika. I förorts- kommunerna, där det finns många barn, tar undervisningen i anspråk en förhållandevis större del av budgeten. Även i glesbygds- kommunerna dominerar undervisningskost— naderna kraftigt, beroende på den geogra-

fiska strukturen som bl. a. medför mycket höga skolskjutskostnader. I storstadsalterna- tiven är det av olika orsaker socialvården som dominerar på motsvarande sätt. Detta får till följd, att utrymmet för insatser inom andra förvaltningsgrenar i dessa kommuner blir förhållandevis mindre.

Undersökningen påvisar förvånansvärt små skillnader mellan grupperna vad gäller investeringstakten. Endast brukskommuner- na och Älvdalen visar avsevärt lägre brutto- investeringar för den undersökta perioden än övriga kommuner. I fråga om den industriel- la verksamheten förefaller det av undersök- ningsresultatet att döma, som om storstads- alternativen driver industriverken med större ”affärsmässighet”. Tendensen är dock ej helt entydig.

Storleken på låneskulden synes ha mer att göra med expansionstakten och framtids- tron än med t.ex. storleken på det egna skatteunderlaget.

Undersökningen har också visat, hur om- vandlingar av näringslivet i t.ex. Örebro, Uddevalla och Karlskrona medfört ökade kommunala utgifter. I Landskrona och Hel- singborg torde å andra sidan den jämna sys- selsättnings- och befolkningsökningen ha bi- dragit till ett mera gynnsamt kommunaleko- nomiskt kostnadsläge.

Örnsköldsvik och Värnamo utgör exempel på hur klimat- och naturförhållandena gör produktionen av varor och tjänster dyrare på en ort än på en annan. Örnsköldsviks kostnadsläge är högre än Vämamos, men undersökningen visar också att nuvarande skatteutjämningssystem medfört en avsevärd förbättring av den kommunala ekonomin i Örnsköldsvik. Undersökningens resultat sy- nes peka på att skatteutjämningssystemet inte helt kompenserar Pajala och Älvdalen för de särskilda kostnader de ogynnsamma klimat- och naturförhållandena, avfolkning- en m.m. medför för dessa kommuner.

Tätbebyggelse förorsakar andra kommu- nala utgifter än glesbebyggelse. Den utpräg- lade villabebyggelsen gör stadsbyggnadsverk- samheten i Åtvidaberg dyrare än i Hallsta- hammar, där man till övervägande del byggt flerfamiljshus.

Den ovan presenterade undersökningen har inte med hänvisning till några enkla orsakssammanhang kunnat förklara skillna- derna i utgifts— och inkomstnivån mellan kommunerna. Den har snarare påvisat det komplicerade orsakskomplex som ligger bak- om variationerna i utgiftsnivån mellan kom- munerna. Hit hör sådana faktorer som folk- mängden, expansionstakten och det egna skatteunderlaget. Man kan i detta samman- hang inte heller bortse från att tidigare förd ekonomisk politik till en del även bestäm- mer utgifterna under följande perioder. I Landskrona tillmäts det kommunalekono- misk betydelse, att man tidigt genomförde vissa viktiga investeringar. Sist men inte minst torde standardnivån vara en viktig förklaring till varför kommuner med i övrigt lika förhållanden, skiljer sig åt vad gäller storleken på utgifterna. I Örebro har den höga standarden inom vissa delar av social- vården fört upp kommunen på en mycket hög utgiftsnivå. Den under hela undersök- ningsperioden högre utdebiteringen i Hallsta— hammar jämfört med Åtvidaberg torde ock- så ha samband med det större samlade ser- viceutbudet i Hallstahammar.

9.1. Inledning

Det nuvarande skatteutjämningssystemet be- slutades år 1965. Genom detta system åstad- kom man för första gången i vårt land en allmän utjämning av standard och utdebi- teringssatser kommunerna emellan. Det har varit vår uppgift att överse systemet i ljuset av vunna erfarenheter.

Skatteutjämningen verkställes genom att staten årligen tillskjuter avsevärda belopp, enligt senaste statsverkspropositionen ca 2 miljarder kronor. Systemet bygger i första hand på att staten garanterar kommunerna ett visst skatteunderlag. Detta underlag ut- gör för flertalet primärkommuner och för- samlingar 90 % av medelskattekraften i ri- ket, för flertalet landstingskommuner 95 %. I större delen av Norrland och vissa delar av Värmlands och Kopparbergs län garan- teras 110 %, medan Norrbottens län och några närliggande områden har 125 %. För de borgerliga primärkommunernas del finns särskilda regler, som har till syfte att inom skattekraftsområdena utjämna den schablon- mässiga områdesindelningen. Å ena sidan erhålles ett särskilt, progressivt utformat bidrag vid hög utdebitering, när den totala utdebiteringen i en kommun överstiger den s.k. utdebiteringsgränsen, dvs. medelutdebi- teringen i riket. Å andra sidan reduceras skatteunderlagsgarantin enligt den s.k. re- duceringsregeln, om utdebiteringsgränsen un- derskrides. Genom bidraget vid hög utdebi-

Allmänna synpunkter på skatteutjämningssystemet

tering och genom reduceringsregeln har man också velat göra systemet flexibelt; för- ändringar i en kommuns ekonomi, som tar sig uttryck i höjd utdebitering, kan, låt vara med en fördröjning på ett år ge utslag i fråga om skatteutjämningsbidragets storlek. _ Systemet kompletteras med en befogen- het för Kungl. Maj:t att ändra områdesin- delningen och att ge extra bidrag. Till bil- den hör också, att skatteutjämningsbidraget kan minska inom områden, där kommun- sammanslagningar äger rum; kranskommu- ner med låg skattekraft uppgår nämligen ofta i en större kommun med bättre skatte- kraft än den som garanteras inom området.

Det råder inte något tvivel om att 1965 års skatteutjämningssystem i det stora hela väl fyllt sin uppgift. Skillnaderna i de kommu- nala utdebiteringarna har krympt väsentligt. Lika viktigt är, att kommuner med låg skattekraft fått möjlighet att bygga ut sin service. Huruvida också olikheterna i stan- dard minskat är svårt att avgöra med hän- syn till de förändringar som den kommu- nala verksamheten undergått sedan 1965. Så mycket kan emellertid sägas att den kraf- tiga utbyggnad av den kommunala verk- samheten som ägt rum sedan 1965 över huvud taget inte hade varit möjlig, om inte de sämre ställda kommunerna fått hjälp genom skatteutjämningssystemet; enbart kommunsammanläggningarna hade inte va- rit tillräckliga för att ge kommunerna er- forderliga resurser.

Utbyggnaden av den kommunala verk- samheten har skett samtidigt med en stark höjning av de kommunala kostnaderna och därmed en allmän, oroväckande höjning av de kommunala utdebiteringarna. Det har in- te ankommit på oss att behandla de frå- gor som aktualiserats därav. Men i den mån utdebiteringsuppdrivande inslag kunnat kon- stateras i skatteutjämningssystemet, har det helt naturligt varit angeläget för oss att undersöka möjligheterna att ändra regler- na så att detta inslag bortfaller eller neutra— liseras,

Trots de uppenbara förtjänsterna i 1965 års skatteutjämningssystem kan vissa bris- ter konstateras. Vid våra kommunkontak- ter har kritik framförts i olika hänseenden. Att så måste bli fallet är naturligt. Den re- form som genomfördes 1965 hade i myc- ket karaktär av pionjärarbete. Tidigare oprö- vade vägar fick beträdas.

9.2. Mål för skatteutjämningssystemet

Innan vi går in på de anmärkningar som kan riktas mot de nuvarande reglerna, kan det vara anledning att ställa frågan vilka krav som bör ställas på ett skatteutjäm- ningssystem.

Den kommunala skatteutjämningen bör självfallet ha som en målsättning att min- ska skillnaderna i utdebitering. I den kom- munala självbestämmanderätten ingår dock som en oavvislig del, att kommunernas in- vånare inom vissa gränser själva genom sina valda representanter skall bestämma vilken service som skall tillhandahållas. Priset för denna service skall kommunmedlemmarna betala genom kommunalskatten. Skillnader i standard bör komma till uttryck på skatt- sedeln.

Det är sedan länge välbekant, att kom- munal verksamhet är förenad med starkt varierande kostnader oberoende av stan- darden. Den nuvarande indelningen i skatte- kraftsområden tar, låt vara på ett schablon- artat sätt, hänsyn till detta förhållande. Den byggde på erfarenheten att kostnaderna för en likvärdig service i allmänhet stiger från

söder till norr. Men det visar sig också, att behoven av insatser varierar starkt från kommun till kommun, beroende på befolk— ningens fördelning på orter och åldersgrup- per, näringslivets utveckling, sociala förhål- landen och åtskilliga andra omständigheter. I själva verket är kostnadsläget i den be- märkelse som nyss angivits grundläggande för den kommunala ekonomin.

Det är därför enligt vår mening riktigt att såsom delvis redan skett — ta sikte på kostnadsläget. Om standarden i alla kommuner vore densamma, skulle ett skatte- utjämningssystem, som bygger på kostnads- läget, teoretiskt kunna tänkas leda till att ut- debiteringarna överallt blev desamma.

Det säger sig självt, att ett sådant resul- tat inte kan uppnås. Serviceutbudet varie- rar och måste variera mellan olika själv- ständiga kommuner. Varje kommun är in- dividuell i den meningen, att behovet av och önskan att satsa mer eller mindre på det ena eller andra området skiljer sig från kommun till kommun. Det finns knappast någon kommun som är en annan helt lik i dessa hänseenden.

Det sagda torde visa, att de rättvisekrav som kan ställas på ett skatteutjämnings- system inte bara innebär att kommunerna skall kunna hålla ungefär lika stora utdebi- teringar utan också att de skall kunna till- handahålla i stort sett lika god service åt invånarna. Skatteutjämningen bör därför ha till huvudsakligt syfte att ge kommuner- na möjlighet att, åtminstone på längre sikt, ge samma standard till samma pris. Om servicen är densamma i en Norrlands—kom- mun och i en Skåne-kommun, bör alltså ut— debiteringen i princip vara lika hög. Dock bör den reservationen redan nu göras att man i detta sammanhang inte kan undgå att ta vissa regionalpolitiska hänsyn. På sam- ma sätt bör invånarna på Gotland för sin höga utdebitering kunna göra anspråk på samma goda service som i de mellansvenska kommuner som har den högsta skatten. Så är som bekant inte fallet för närvarande. Saken kan också uttryckas så, att man bör ge kommunerna ett så likartat utgångsläge som möjligt. På denna grundval får därefter

kommunernas målsmän bestämma vilka cin- råden man i första hand vill satsa på och om standarden skall vara hög och utdebite- ringen hög eller om en återhållsammare politik skall föras med en lägre utdebite- ring som följd.

Att helt uppnå dessa mål är inte möjligt. En viktig begränsning ligger i att skatte- utjämningen sker genom bidrag av statsme- del. Kommuner med så stor egen skatte- kraft, att de inte kan komma i fråga till skatteutjämningsbidrag, kommer att stå utanför systemet. Sådana kommuner blir i standard— eller utdebiteringshänseende eller i bådadera något bättre ställda än de kom- muner som får bidrag. Olikheter dem emel— lan kan inte heller utjämnas. Betydelsen härav bör dock inte överdrivas. Utdebite- ringssatserna i sådana kommuner skiljer sig endast i få fall mera markant från utde- biteringarna i de kommuner som får bidrag, och inte heller i standardhänseende är skill- naderna, såvitt vi kunnat finna, särskilt stora. Förhållandena i nu nämnda kommu- ner får givetvis inte tagas till intäkt för att avstå från att åstadkomma rättvisast möj- liga fördelning mellan de bidragsmotta- gande kommunerna.

I våra direktiv nämnes särskilt en fråga som sammanhänger med 1970 års skattere- form. Denna innebar som bekant bl.a. att avdraget vid den statliga inkomstbeskatt- ningen för kommunalskatt avskaffades. Att så skedde medförde en ganska avsevärd merbelastning för de skattebetalare i hög- skattekommunerna som tidigare kunnat ut- nyttja detta avdrag. Vi skall enligt direk- tiven överväga möjligheterna att bättre till- godose sådana skattebetalare. Såvitt vi kunnat förstå finns det om man inte vill återinföra avdraget i fråga ingen annan utväg att lösa problemet än att göra skatte- utjämningen så effektiv som möjligt. Det kan redan här nämnas, att våra förslag är ägnade att ytterligare minska spännvidden mellan utdebiteringarna. Men våra förslag kommer inte att hindra att kommuner, som vill hålla en särskilt hög standard på sitt serviceutbud, även fortsättningsvis kommer att ha höga utdebiteringar.

9.3 Kritik av nuvarande system

Vid våra kontakter med kommunrepresen- tanter har den principiella uppbyggnaden av systemet med tillskott av skatteunderlag inte ifrågasatts från något håll. Den kritik som framförts mot detta system tar hu— vudsakligen sikte på att indelningen i skatte- kraftsområden är alltför schablonartad och onyanserad och att skillnaderna i procent- tal för skatteunderlagsgarantin mellan när- liggande kommuner är alltför stor. Det har också påpekats, att systemet missgynnar av- folkningskommunerna. Skatteunderlagsga- rantin beräknas nämligen på antalet invå- nare, och när invånarantalet sjunker, min- skas både det egna skatteunderlaget och skatteutjämningsbidraget utan att kommu- nerna i tillnärmelsevis motsvarande grad kan minska sina utgifter.

Däremot har man på många håll fram- fört allvarlig kritik mot bidraget vid hög utdebitering och reduceringsregeln. Krav har framförts om att nämnda bidrag skall av- skaffas. Kritiken mot bidraget ifråga går i huvudsak ut på att det verkar uppdri- vande på utdebiteringarna. Det har gjorts gällande, att kommuner, som mottager så- dant bidrag, spekulerar i möjligheterna här- till. Samtidigt påpekas, att de största bidrag- en av detta slag går till kommuner med god skattekraft och hög standard; man an- ser det oriktigt att dessa kommuners utgifter delvis skall betalas av medborgare i andra kommuner, som dessutom själva i regel åt- njuter en lägre kommunal standard. —- Även beträffande reduceringsregeln fram- hålles, att den kan medföra, att utdebite- ringen blir högre än nödvändigt.

De undersökningar vi gjort bekräftar, att 1965 års skatteutjämningssystem i sina hu- vuddrag verkat på sätt som avsetts. Det tor- de icke vara möjligt att åstadkomma ett system med annan principiell uppläggning, som ens tillnärmelsevis skulle kunna upp- fylla de krav som bör ställas. Vi kan här- vidlag även hänvisa till de ingående över- väganden i denna fråga som gjordes i skatte- utjämningskommitténs till grund för re- formen liggande betänkande (SOU 1964:19).

Grunddragen i det nuvarande systemet bör därför i huvudsak bibehållas. Våra direktiv ger uttryck för samma uppfattning.

Såsom de nyss åberopade uttalandena från kommunhåll ger vid handen, har emel- lertid utvecklingen visat, att några element i systemet är mogna att ändras.

Den grova indelningen i skattekraftsom- råden och de stora skillnaderna i skatte- kraftsgaranti mellan närliggande kommuner måste för de närmast berörda kommunerna te sig svårförståelig. Fjällkommunerna i Jämtlands län har t. ex. en garanti på 110 %, medan likartade områden längre norrut har 125 %; denna stora skillnad synes knappast motiverad. På samma sätt ter sig gränsdrag- ningen inom Kopparbergs, Värmlands och Gävleborgs län mellan områden med 110 % och 90 % garanti på många håll konstlad. Liknande resultat blir det, om man jäm- för kustkommunerna i Hälsingland, som har 110 %, med de längre in i landet liggan- de delarna av Kopparbergs län, som har 90 %. Den nuvarande indelningen tar inte heller hänsyn till att kostnadsläget är högt även i vissa längre söderut liggande delar av landet. Kommuner belägna på öar har exempelvis i allmänhet särskilda omkost- nader. Detsamma torde bl.a. gälla Dals- land, vissa delar av Bohuslän och en del kommuner utmed Östersjöns kust. Slutligen kan det förutskickas, att de höga utdebi- teringarna i några s.k. storstadsalterna- tiv, enligt vad vi kunnat finna, inte enbart beror på den höga standarden för service- utbudet i dessa kommuner utan också på. att kostnadsläget är förhållandevis högt, både absolut sett och med tanke på att den kommunala driften i dessa kommuner är förenad med särskilda behov. Detsamma torde i och för sig också gälla de tre egent- liga storstäderna, men dessa faller på grund av sin egen höga skattekraft utan- för systemet och saknar därför här egentligt intresse.

I betydande mån minskas effekten av den onyanserade indelningen i skattekraftsom— råden såsom avsetts genom bidraget vid hög utdebitering och reduceringsregeln. Det finns kommuner vilkas utdebitering skulle

ha varit mer än en krona högre om inte bidraget vid hög utdebitering hade funnits. Verkningarna är emellertid begränsade. Trots bidraget vid hög utdebitering är så- lunda utdebiteringen i några kommuner är 1972 mer än 27 kronor per skattekrona utan att det med fog kan göras gällande att de har särskilt hög standard. Det mest slående exemplet är Gotland, där medel— utdebiteringen är 28 kronor 8 öre.

Vi har Vidare kunnat konstatera att den kritik som kommit från avfolkningskommu- nerna är befogad. Ett annat negativt drag i skatteunderlagsgarantins tekniska konstruk- tion är, att skatteintäkten av garantibelopp för sommar- och sportstugor inte kommer värdkommunen till godo. Skatten upp- bäres visserligen av kommunen men om sta- ten skall tillskjuta skatteunderlag lägges vid avräkningen dessa intäkter till kommunens egna skatteintäkter och sänker i motsvaran- de mån skatteutjämningsbidraget.

Beträffande bidraget vid hög utdebitering framfördes under remissbehandlingen av 1964 års betänkande farhågor av samma slag som nyss återgivits, men de ansågs då inte bärkraftiga. Man hänvisade till att den höga utdebitering, som är en förutsätt- ning för bidraget, i första hand går ut över kommunens egna skattebetalare. Av de ut- talanden att döma som gjorts till oss har en omsvängning i uppfattningarna ägt rum på denna punkt.

Påståendena om att utdebiteringarna i en de] kommuner drivits i höjden av hänsyn till det särskilda bidraget vid hög utdebite- ring är helt naturligt svåra att få bekräftade. Det kan emellertid konstateras att kommu- nalmännen självfallet har att räkna med bidraget vid hög utdebitering, resp. redu- ceringsregeln då de gör sina kalkyler och bestämmer utdebiteringen. Det är i och för sig också naturligt, att man i kommuner med hög eller tämligen hög utdebitering överväger de fördelar i form av statsbidrag som kan tillföras kommunen genom att yt- terligare höja utdebiteringen något. Bidraget vid hög utdebitering är i sin tekniska ut- formning starkt progressivt. Medan den första kronan över utdebiteringsgränsen ger

kommunen ett statsbidrag av 10 %, blir marginaleffekten av den andra kronan 30 % bidrag och av den tredje 50% bidrag; över- skrides den tredje kronan, erhålles 60 % av den överskjutande debiteringen. Härtill kom- mer att, vid bidragsberäkningen för ett föl- jande år, erhållet statsbidrag räknas in i den bidragsgrundande utdebiteringen. Vidare bör erinras om att staten även genom skatte- underlagsgarantin kan få betala en större eller mindre del av det utdebiterade belop— pet.

På likartat sätt förhåller det sig med re- duceringsregeln. Den sänkning av skatteun- derlagsgarantin som sker enligt denna re- gel, om medelutdebiteringen underskrides. är dock proportionell. I och för sig är det förståeligt, om man i en del kommuner be- stämmer utdebiteringen så att reducerings- regeln inte skall verka. Man försöker und- vika, att kommunen mister ett statsbidrags- belopp som den enligt eljest gällande regler är berättigad till.

Av det här anförda måste vi dra den slutsatsen, att bidraget vid hög utdebitering och den däremot svarande reduceringsregeln är ägnade att verka utdebiteringshöjande. Vi anser det också sannolikt att de i vissa fall haft sådan effekt. Mot bakgrund av den oroväckande stegring av de kommunala utdebiteringarna som ägt rum under senare år måste denna effekt anses utgöra ett starkt argument mot bidragssystemets kon- struktion i nu aktuella delar.

Det kan visserligen invändas, att de pengar som influtit genom höga utdebite- ringar och däremot svarande högre skatte- utjämningsbidrag använts till kommunernas och deras invånares nytta och att det i de berörda kommunerna likväl finns åtskilliga i och för sig angelägna behov som inte kun- nat tillgodoses. Härtill är endast att säga, att enligt all erfarenhet motsvarande för- hållanden praktiskt taget alltid föreligger vid budgetbehandling. I ett läge, då de kommunala utdebiteringarna allmänt steg- ras och på sina håll nått en höjd som inger betänkligheter, måste varje element i ett statsbidragssystem som bidrager till att driva upp utdebiteringarna anses innebära en all-

varlig olägenhet.

Uppmärksamheten bör också fästas vid några andra negativa sidor av bidraget vid hög utdebitering och reduceringsregeln. Man var vid bidragssystemets tillkomst medveten om att bidraget vid hög utdebitering, lik- som reduceringsregeln, innebar ett avsteg från den eljest för systemet grundläggan- de principen att skatteutjämningsbidragen i första hand skulle bestämmas efter objek- tiva grunder, i första hand skattekraften och befolkningstalet. Visserligen inverkar utdebiteringens höjd även på den bidrags- summa som erhålles vid brist på skatte- kraft. Den är emellertid endast en av de faktorer som påverkar summans storlek. När det gäller bidraget vid hög utdebitering, blir utdebiteringens höjd avgörande i en helt annan utsträckning för vad kommunen er- håller. Kommunerna kan sålunda genom sina utdebiteringsbeslut i viss mån själva bestämma bidragssummans storlek. Med re- duceringsregeln förhåller det sig på motsva- rande sätt.

Men bidragets storlek, resp. ev. reduktio- nen av skatteunderlagsgarantin är beroende också av andra kommuners beslut. Om landstingskommunen höjer sin utdebitering, stiger automatiskt primärkommunernas bi- drag vid hög utdebitering utan att dessa själva höjt utdebiteringen eller något annat hänt beträffande deras ekonomi. Föränd- ringar beträffande församlingarnas utde- biteringar kan ha liknande verkan. Detta sammanhänger med att bidraget vid hög ut- debitering, resp. ev. reduktion, beräknas på den totala utdebiteringen i kommunen.

Å andra sidan kan en allmän höjning av utdebiteringarna i riket leda till att bidragen vid hög utdebitering går ned, resp. att re- duktionerna av skatteunderlagsgarantin blir större eller drabbar fler kommuner än ti— digare. Bidraget och reduktionen beräknas nämligen också med hänsyn till medelutde- biteringen i riket, den s.k. utdebiterings- gränsen. Den allmänna höjningen av utde- biteringarna som skedde år 1971 och sär- skilt den kraftiga höjningen i Stockholm hade en sådan effekt.

Av det sagda framgår, att systemet med

bidrag vid hög utdebitering jämte reduce- ringsregeln innehåller ett visst mått av osä- kerhet, som något minskar kommunens möjligheter att genom sitt utdebiteringsbe- slut själv bestämma skatteutjämningsbidra- gets storlek men i sig själv också utgör en allvarlig olägenhet. Denna förstärkes av att kommunerna kan få ett särskilt motiv att höja utdebiteringen, nämligen att gardera sig mot att en eftersläpning i den egna ut- debiteringspolitiken skall leda till en sänk— ning av väntat bidrag. Systemet är således även på detta sätt ägnat att driva upp ut- debiteringarna.

Tidigare i detta kapitel har erinrats om att bidraget vid hög utdebitering och redu- ceringsregeln haft till uppgift att åstadkom— ma utjämning med hänsyn till variationer i kostnadsläget inom de schablonmässigt be- stämda skattekraftsområdena. Samtidigt har påpekats, att verkningarna i denna riktning varit begränsade och att trots bidraget i fråga mycket höga utdebiteringar kunnat fö- rekomma utan att dessa motsvarats av sär- skilt hög standard. Den frågan kan emeller- tid ställas, om bidraget vid hög utdebitering och reduceringsregeln överhuvudtaget varit särskilt väl ägnade att fylla den avsedda uppgiften. Kostnadsläget inom kommunen är nämligen endast en av de faktorer som påverkar utdebiteringens höjd. Denna är i minst lika hög grad beroende av exempelvis standarden på serviceutbudet i kommunen, skuldsättning och fondbildning, graden av skattefinansiering av investeringar samt det med kommunens utveckling sammanhängan- de investeringsbehovet. En hög utdebitering behöver därför inte betyda att kostnadsläget är högt, dvs. att det pris kommunen måste betala för sin verksamhet är högre än för motsvarande verksamhet i andra kommuner. Bidraget vid hög utdebitering är sålunda icke särskilt väl ägnat att åstadkomma den avsedda utjämningen av kostnadsläget inom skattekraftområdena. Motsvarande torde gälla reduceringsregeln. Behovet av utjäm- ning inom de nuvarande skattekraftsområ- dena kan på ett bättre sätt tillgodoses genom en mera nyanserad, individuell prövning av de olika kommunernas behov av skatte-

kraftsgaranti. Vid en sådan prövning har det såsom närmare framgår av nästa kapitel visat sig befogat att föreslå sådana höjningar av skatteunderlagsgarantin för flertalet säm- re ställda kommuner, som nu har stora bi- drag vid hög utdebitering, att dessa kom- muner får en större bidragssumma än de nu har.

Det har också ansetts, att bidraget vid hög utdebitering skulle ha en särskild upp- gift att fylla genom att införa ett särskilt element av flexibilitet i skatteutjämnings- systemet. Bidraget medför, att en kommun,, som råkat i svårigheter och måste kraftigt höja utdebiteringen, automatiskt får hjälp att hålla skatteuttaget hos de egna invåna- na på en rimlig nivå; utdebiteringstopparna kapas. De nyss anförda skälen äger emeller- tid giltighet även i detta avseende. En kraf- tig höjning av utdebiteringen kan ha andra orsaker än att kostnadsläget försämrats. Kommunen kan ha beslutat omfattande standardhöjande åtgärder, igångsatt stora in- vesteringar osv. För att utjämna tidsmässiga förändringar i kostnadsläget för enskilda kommuner är det enligt vår uppfattning rik- tigare och lämpligare att utbygga möjlig- heterna för Kungl. Maj:t att höja en kom- muns skattekraftsgaranti eller ge kommu- nen extra skatteutjämningsbidrag.

Den kritik som här riktats mot bidraget vid hög utdebitering i fråga om funktionen som utjämnande faktor har nära samband med den från olika håll framförda kritik, som tar sikte på att de största bidragsbe- loppen går till några stora kommuner med god egen skattekraft och en påtagligt hög standard på serviceutbudet. Det rör sig här om kommuner för vilka bidraget ifråga en- dast i undantagsfall motsvarar mer än en krona på utdebiteringen men som på grund av stor folkmängd och förhållandevis hög skattekraft kan få stora belopp i bidrag vid hög utdebitering, 5—20 milj. kr. motsva- rande 3—12% av den totala bidragssum- man för detta ändamål. Denna kritik är en- ligt vår mening berättigad. Som framgår av det nu anförda är reglerna för bidraget i fråga gynnsammare för denna typ av kom- muner än för de sämre ställda. Bidraget

beräknas nämligen på grundval av kom- munens skatteunderlag och invånarantal. Ju högre skatteunderlaget och invånarantalet är, desto större blir bidraget.

Såsom tidigare framhållits bör skatteut- jämningssystemet ta sikte på att kommu- nerna åtminstone på längre sikt skall kun- na ge sina invånare samma kommunala standard till priset av samma utdebitering. Med denna målsättning överensstämmer det knappast, att kommuner med god egen skat- tekraft och särskilt hög standard skall få en del av kostnaderna härför ersatta av in- vånare i andra kommuner via skatteutjäm- ningssystemet.

Olägenheterna av bidraget vid hög utde- bitering sammanhänger till en del med bi- dragets tekniska konstruktion, särskilt dess progressiva utformning, och skulle därför kunna minskas genom tekniska ändringar. Den utdebiteringshöjande effekten skulle så- lunda kunna dämpas genom en mindre brant progressivitet.

Vid bidragssystemets tillkomst diskutera- des möjligheten att ersätta medelutdebite- ringen som beräkningsgrund med en fast utdebiteringsgräns. Denna diskussionspunkt har särskilt nämnts i våra direktiv. Med en fast utdebiteringsgräns skulle man vinna att osäkerheten i bidragsgivningen skulle bortfalla. Beroendet av andra kommuners utdebiteringsbeslut skulle försvinna. Å and- ra sidan skulle kommunen då helt kunna be- stämma bidragets storlek. Om tendensen till utdebiteringshöjningar skulle fortsätta, skul- le vidare statens utgifter för skatteutjäm- ningsbidrag stegras avsevärt och på ett för staten okontrollerbart sätt. En förskjutning skulle kunna uppstå i fråga om kostnads- fördelningen mellan stat och kommun. Som bekant har en särskild utredning nyligen till- satts för att arbeta med denna fråga. I av- bidan på nämnda utrednings resultat bör förslag inte framläggas som rubbar kost- nadsfördelningen.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att olägenheterna av bidraget vid hög utdebi- tering är allvarliga. Möjligheterna att min- ska dessa olägenheter är begränsade. Bidra- gets funktion som utjämnande faktor kan

göras till föremål för befogad kritik. Av dessa skäl bör det inte kvarstå i skatteutjäm- ningssystemet. Vi föreslår alltså, att bidraget vid hög utdebitering avskaffas. Därmed bortfaller det i våra direktiv särskilt nämn- da problemet, hur staten skall kunna kon- trollera att sådant bidrag icke användes till ändamål som innebär överskridande av kommunens kompetens, ett problem som f. ö., enligt vad vi kunnat finna, torde vara omöjligt att praktiskt lösa.

De skäl som talar mot bidraget vid hög utdebitering kan, såsom framgår av det an- förda, i väsentliga delar också anföras mot reduceringsregeln. Mot denna regel skulle ytterligare kunna framhållas, att den miss- gynnar kommuner, som strävat efter att hål— la nere utdebiteringen genom långsiktig pla- nering och god hushållning.,

Det kan därför synas konsekvent att före- slå, att även reduceringsregeln skulle helt avskaffas. I fråga om nämnda regel gör sig dock delvis andra synpunkter gällande, sam- manhängande med att skatteutjämningen åstadkommes genom bidrag från staten. En utdebitering, som ligger väsentligt under me- delutdebiteringen, är i regel ett uttryck för att kommunen inte behöver statsbidrag eller att behovet är väsentligt mycket lägre än i eljest jämförliga kommuner med högre utdebitering. Läget är sålunda i viss mån likartat med det som föreligger beträffande kommuner med så hög egen skattekraft att de står utanför skatteutjämningssystemet. Det bör ytterligare hållas i minnet, att ett av bidragssystemets huvudsyften är att ut- jämna de kommunala utdebiteringarna. Även om detta syfte enligt vår mening främst bör tillgodoses genom att normerna för tillskott av skatteunderlag nyanseras me- ra, måste det dock innebära något av en motsägelse att starkt öka bidragsgivningen till kommuner med utpräglat låg utdebite- ring och ge dem möjlighet att sänka den ännu mer.

Av dessa skäl anser vi att reducerings- regeln inte kan undvaras helt. Den bör emellertid ändras, så att dess utdebiterings- stimulerande verkan i möjlig mån neutrali- seras. I detta syfte synes det lämpligt, att

reduktion av skatteunderlagsgarantin inträ— der först då kommunen underskrider medel- utdebiteringen med mer än en krona. En ”fri” krona bör vara ägnad att stimulera till långsiktig planering, sparsamhet och god hushållning. Den bör också kunna i stort sett ta bort det motiv för utdebiteringshöj- ning, som med nuvarande system kan ligga i att en kommun, om den vill undgå redu- ceringsregeln, får försöka hålla utdebite- ringen så nära utdebiteringsgränsen som möjligt.

I gengäld måste regeln, för att inte helt förlora i betydelse, skärpas något. Vi före— slår, att skatteunderlagsgarantin skall min- skas med en procentenhet för varje tio- öring, varmed den fria kronan underskri- des. Detta innebär att reduktionen blir mindre än nu, om utdebiteringen är fr. o. m. en krona t.o.m. en krona 90 öre lägre än utdebiteringsgränsen, densamma som nu, om gränsen underskrides med två kronor, och strängare, om utdebiteringen är ännu lägre. Antalet kommuner, som drabbas av reduceringsregeln, liksom det totala reduk- tionsbeloppet, kommer att nedgå betyd- ligt. Det totala beloppet blir enligt våra beräkningar mellan hälften och en tredje- del av det nuvarande.

En annan ändring som vi föreslår i samma syfte är, att kommunerna skall få en respit på ett år, innan regeln träder i funktion. Utdebiteringen skall ha underskridit medel- utdebiteringen med mer än en krona under två år i följd, innan reduktion sker, och den- na skall då börja andra året. Å andra si- dan bör en kommun under två år i följd ha haft så hög utdebitering att den åtminsto- ne håller sig inom den fria kronan, innan reduktionen upphör; sista året sker reduk- tion med samma tal som det föregående. Med dessa ändringar vinnes, att kommuner- na inte behöver höja utdebiteringen pre- ventivt för att undgå att en befarad höjning av utdebiteringsgränsen skall leda till re- duktion av skatteunderlagsgarantin. Å and- ra sidan skall en kommun, som drabbats av reduceringsregeln, inte omedelbart kunna frigöra sig härifrån genom en utdebite- ringshöjning.

9.4 H uvudlinjer för en reform

Det framtida skatteutjämningssystemet bör alltså för primärkommunernas del i fortsätt— ningen enligt vår mening bygga enbart på ett bidrag i form av tillskjutet skatteunder— lag. Vi har därvid förutsatt, att detta bidrag skall bli mera nyanserat än vad nu är fal- let. Hur detta skall ske beskrives i nästa kapitel. Antydningsvis skall emellertid re— dan i detta sammanhang sägas något om de principer som vi ansett böra vara vägle— dande. När vi i fortsättningen talar om primärkommuner avser vi de på blockin- delningen grundade kommuner som allmänt skall vara bildade den 1 januari 1974. Det är också den dag då vi räknar med att våra förslag skall börja tillämpas.

I stället för den nuvarande schablon- mässiga indelningen i tre stora skattekrafts— områden med stora skillnader i procentta- let för skatteunderlagsgarantin bör en indi- viduell prövning ske beträffande varje kom- mun i syfte att bestämma skäligt procent- tal. Vi utgår från att det stora flertalet kommuner i södra Sverige och även åtskil- liga i mellersta Sverige liksom nu skall ha en skatteunderlagsgaranti på 90 % av me- delskattekraften i riket. Detta innebär, att nämnda kommuner, om de har en egen skat- tekraft som överstiger eller åtminstone när- mar sig medelskattekraften, skall själva helt bekosta sina utgifter, bortsett från vad som kan erhållas i speciella statsbidrag. I den mån skäl finns för en högre skatteunderlags- garanti, skall denna bestämmas till 95, 100, 105, 110, 115, 120, 125 eller 130 % av me- delskattekraften. Härigenom möjliggöres att övergången mellan olika områden blir mjuk. Skillnaden mellan kommuner som ligger in- till varandra bör helst vara 5 eller 10 pro- centenheter och endast i undantagsfall hög- re.

Om skatteutjämningssystemet skall fylla sin uppgift att ge kommunerna möjlighet att ge medborgarna lika god service vid lika hög komunal utdebitering, bör bestämman- det av skatteunderlagsgarantin i första hand ske med ledning av kostnadsläget för kom- munen. Det finns inte någon metod att

exakt mäta kostnadsläget. Vi har emeller- tid ingående undersökt möjligheterna att ge- nom sammanställning av olika uppgifter rö- rande de olika kommunerna skapa oss en uppfattning om kostnadsläget och kommu- nernas förutsättningar i övrigt.

Det allmänna statistiska materialet som vi samlat in och redovisar i betänkandet bildar en utgångspunkt. Uppgifterna avser bl.a. folkmängd, folkmängdsutveckling, ål- dersfördelning, tätortsgrad och näringska- raktär. Kommunernas ekonomi och verk- ningarna av nuvarande skatteutjämnings— system har undersökts ingående. Beträffande varje kommun har vidare en budgetanalys verkställts med en metod som avser att klarlägga utdebiteringsbehovet för att täcka nettokostnader, räntor och amorteringar. Av betydelse är även graden av skattefinansie- ring av investeringar och skuldsättningen. Nettokostnaden kan i och för sig ge en an- tydan om kostnadsläget men utgör ingen tillförlitlig mätare på detta. Standarden på kommunens serviceutbud blir i lika hög grad bestämmande för nettokostnaden. Man får också beakta de felkällor som ligger i olik- heter beträffande redovisningsmetoder, före— komsten av kommunala bolag m.m.

För att bilda oss en uppfattning om bety- delsen av skillnader i serviceutbudet har en enkät i ämnet utförts hos sammanlagt ett åttiotal kommuner. Undersökningen har av- sett att genom statistiskt urval få fram ge— nomsnittliga värden för olika kommunty- per och för riket i dess helhet och att jäm- föra dessa värden med siffrorna för en del i olika avseenden särskilt intressanta kom- muner. För att ytterligare få ett grepp om de omständigheter som påverkar den kom— munala ekonomin har en mera djupgående undersökning utförts beträffande 15 kom— muner, som parvis eller tre och tre repre- senterar olika kommuntyper. Undersök- ningen belyser utvecklingen åren 1964— 1970. Därvid har tillgängligt statistiskt ma- terial kompletterats genom intervjuer med ledande kommunalmän. De femton kommu- nerna ingår bland dem som undersökts be- träffande standarden.

Resultaten av de olika undersökningarna

skall närmare behandlas i nästa kapitel. Re- dan här kan emellertid framhållas följande. Det hade varit önskvärt, om vi hade lyckats få fram ett material av sådan exakthet, att bestämmandet av skatteunderlagsgarantin för varje enskild kommun väsentligen skulle få karaktären av en matematisk operation. Vi var emellertid från början medvetna om att detta knappast skulle vara möjligt. De försök som på sin tid utan framgång gjor- des av skatteutjämningskommittén att få fram fasta mätnormer med ledning av exempelvis antalet barn, antalet åldringar och urbaniseringsgraden talade sitt tyd- liga språk. Våra undersökningar har bekräf— tat det omöjliga i att få fram objektiva mät- normer. Delvis sammanhänger detta med att kommunernas politik i fråga om investe— ringar, driftutgifter för olika ändamål, fi- nansiering och redovisning skiljer sig be— tydligt från kommun till kommun och även inom grupper av kommuner som till synes är likartade. Men tillsammanstaget är det material som kommit fram så belysande, att det åtminstone ger underlag för en all— män bedömning av kommunernas relativa kostnadsläge och övriga förutsättningar. Givetvis kan resultatet av en sådan allmän bedömning alltid diskuteras. Denna är dock enligt vår mening att föredra framför en me— ra matematisk metod, där själva uträkning- en visserligen är oomtvistlig men förutsätt- ningarna och deras inbördes vikt och be- tydelse är så mycket mera omtvistade.

I två avseenden har vi emellertid funnit påkallat att föreslå särskilda regler. Det ena gäller utpräglade avfolkningskommu- ner. Att befolkningen minskar skall givet- vis beaktas vid bestämmandet av procent- talet för skatteunderlagsgarantin. Men är avfolkningen mycket stark, är detta inte till- räckligt. Vi skulle då bli nödsakade att an- vända procenttal över förut angivna 130 eller procenttal som alltför markant skulle skilja sig från procenttalen för närliggande kom- muner. Såsom framhållits från representan- ter för avfolkningskommuner, blir den kom- munala driften i sådana kommuner särskilt dyr, därför att man inte kan krympa den kommunala serviceapparaten i samma takt

som befolkningen minskar. Det tillskjutna skatteunderlaget, å andra sidan, beräknas efter invånarantalet och minskar i sam- ma takt som befolkningen. Härtill kommer, att särskilda krav på service ställs i avfolk- ningskommunerna för att ge den kvarboende glesbygdsbefolkningen rimlig service. Slut- ligen får beaktas, att avfolkningskommu- nerna måste skattefinansiera sina investe- ringar i långt större utsträckning än andra kommuner. De framtida skatteintäkter, med vilka lån skall förräntas och amorteras, ter sig nämligen ovissa både för en långivare och för kommunen själv.

En rimlig lösning av de speciella svårig- heterna för avfolkningskommunerna synes vara följande. Om befolkningen i en kom- mun under något av de senaste förflutna fem åren varit högre än under beräkningsåret, skall det tillskjutna skatteunderlaget beräk— nas på det högre befolkningstalet, minskat med en procent för varje år som förflutit efter det av de fem åren då befolkningstalet varit störst. I en kommun med stadig folk- minskning innebär detta, att skatteutjäm— ningsbidraget beräknas på den större be- folkningen fem år tidigare, minskad med fem procent. Kommunen får alltså fem år på sig att krympa serviceapparaten. Att den själv s.a.s. får svara för konsekvenserna av en procents befolkningsminskning per år sammanhänger med att avfolkningen även beaktas vid bestämmandet av procent- talet för skatteunderlagsgarantin. En särskild fördel med denna regel är, att om befolk- ningsminskningen skulle upphöra eller vän- das i befolkningsökning, upphör regeln au- tomatiskt att verka efter några års över- gångstid.

En särskild regel föreslås vidare för de 3. k. sommarstugukommunerna. Som tidigare nämnts räknas skatteintäkterna från garan- tibelopp på sommarstugor, sportstugor och andra fritidsfastigheter in i kommunens eget skatteunderlag vid bestämmande av tillskju- tet skatteunderlag. Ägarna av fastigheterna räknas däremot inte in i det befolkningstal som ligger till grund för beräkningen. Ef- tersom de kommuner, för vilka dessa fas- tigheter har betydelse, så gott som utan

undantag har brist på skatteunderlag, blir följden att dessa kommuner inte får några intäkter bortsett från va-avgifter o.d. för att bekosta de utgifter fastigheterna för med sig. Förhållandet har observerats av flera tidigare utredningar, bl. a. fritidsutred- ningen, och föranlett olika förslag som dock inte genomförts. Det ankommer inte på oss att försöka lösa de olika problem som uppkommer för sommarstugukommunerna. Vid den fördelning av skatteutjämnings- medlen mellan kommunerna, som är vår uppgift, anser vi emellertid rättvisan krä- va, att det skatteunderlag som representeras av fritidsfastigheterna avräknas från kom- muns eget skatteunderlag då skatteutjäm- ningsbidraget uträknas. Skatteintäkterna från dessa fastigheter kommer då sommar- stugukommunerna till godo.

I fråga om landstingskommunerna sker skatteutjämningen för närvarande endast ge- nom att staten tillskjuter skatteunderlag vid brist på skattekraft. Någon anledning att föreslå ändring härvidlag föreligger uppen- barligen inte, Det finns inte heller skäl att föreslå någon motsvarighet till de särskilda regler om avfolkningskommuner och som- marstugukommuner som nyss behandlats el- ler att för landstingskommunerna införa den modifierade reduceringsregel som enligt vårt förslag skall gälla för primärkommunerna. Sådana regler skulle sakna egentlig bety- delse för landstingskommunernas del.

Skatteutjämningsbidragen till landstings- kommunerna bör alltså liksom hittills utgå i form av tillskjutet skatteunderlag. I nu— varande systern följer procenttalet för skatte- underlagsgarantin motsvarande procenttal för de i landstingsområdet ingående primär- kommunerna. Enligt vår mening bör bi- dragen till landstingskommunerna bli mer nyanserade än nu. Detta innebär, att pro- centtalen för skatteunderlagsgarantin bör kunna variera uppåt med jämna femtal med början vid det nuvarande lägsta talet, 95 % av medelskatteunderlaget. Som högsta pro— centtal föreslår vi 135 %. Bestämmandet av procenttalen bör ske efter samma principer som för primärkommunerna, dvs. efter en

allmän bedömning av kostnadsläget och öv- riga förutsättningar. Men procenttalet skall enligt vår mening inte med nödvändighet direkt motsvara procenttalen för primär- kommunerna inom landstingsområdet. Sär- skilt avseende bör i stället fästas vid lands- tingskommunens förutsättningar att fylla sin huvuduppgift att svara för sjukvården.

För närvarande åtnjuter några landstings— kommuner enligt en särskild regel i 8 & andra stycket förordningen om skatteutjäm- ningsbidrag högre bidrag än som eljest sko- lat utgå. Regeln i fråga innebär, att lands- tingskommunerna garanteras minst det till- skjutna skatteunderlag som utgick år 1965 i anledning av 1957 och 1961 års ortsavdrags- reformer. Betydelsen av denna garantiregel har efterhand minskat. Vissa landstingskom— muner får emellertid alltjämt tämligen be- tydande belopp på grund av densamma. Ifrågavarande landstingskommuner har ett eget skatteunderlag som överstiger det ga— ranterade och är således i och för sig väl ställda. Mest betyder garantiregeln för Mal- möhus läns landsting, där det garanterade bidraget motsvarar ca 40 öre per skatte- krona. Omkring 30 öre per skattekrona ut- går till Uppsala, Södermanlands och Väst- manlands län.

I anslutning till frågan om garantiregelns fortbestånd vill vi framhålla följande. Vårt uppdrag omfattar, som flera gånger under- strukits, en allmän översyn av skatteutjäm- ningssystemet, där vi inom en i princip oförändrad ekonomisk ram skall försöka åstadkomma en så rättvis fördelning som möjligt av skatteutjämningsbidragen. En om- fördelning skall alltså ske, där ökningar på vissa håll får motsvaras av minskningar på andra. I denna omfördelning bör enligt vår mening även bidragen på grund av ga- rantiregeln ingå. Dessa bidrag är av gam- malt datum, och de sakskäl som föranledde att de inarbetades i 1965 års skatteutjäm- ningsbeslut har alltmer uttunnats. Enligt vår mening bör de borttagas för att möjliggö- ra högre bidrag till andra landstingskommu- ner, som har större behov av pengarna. Vi vill i sammanhanget förutskicka, att det to- tala bidraget till landstingskommunerna en—

ligt vårt förslag kommer att bli högre än enligt nuvarande regler. På grund av de förändringar som föreslås beträffande pri- märkommunerna får garantiregelns avskaf- fande egentlig betydelse endast för vissa städer med gott eget skatteunderlag. Störst blir inverkan för invånarna i Malmöhus läns landstingsområde. Detta område har i gengäld den största egna skattekraften, bortsett från Stockholms län. Ytterligare kan erinras om de rationaliseringsvinster som kan uppnås om landstingskommunen, såsom föreslagits, förenas med Malmö.

Församlingarna får skatteutjämningsbi- drag enbart i form av tillskjutet skatteun- derlag. Frågan i vilken form de kyrkliga kommunerna skall inbegripas i det av oss föreslagna nya skatteutjämningssystemet är väsentligen beroende av resultatet av på- gående beredning av frågan om förhållan- det mellan kyrkan och staten. Om denna fråga löses i enlighet med de riktlinjer som nyligen offentliggjorts, blir skatteut- jämningen mellan de nuvarande kyrkliga kommunerna en övergångsföreteelse, låt vara en ganska långvarig sådan.

Under dessa förhållanden har vi avstått från att föreslå i och för sig tänkbara änd- ringar i den kyrkligt kommunala skatteut- jämningen. Vi har också erfarit, att de därmed sammanhängande frågorna är under övervägande i beredningen kyrka—stat. Å andra sidan får uppmärksammas, att det nuvarande automatiskt verkande kyrkligt kommunala skatteutjämningssystemet är nä- ra anknutet till det som gäller för de bor- gerliga primärkommunerna. Det kan därför inte rätt gärna förordas, att gällande auto- matiska system bibehålles på den kyrkliga sidan efter ikraftträdandet av ett nytt sys- tem för de borgerliga kommunerna. Det kan här ytterligare påpekas, att det nuva- rande systemet är till nackdel för försam- lingar med fortgående folkminskning. En lämplig lösning för övergångstiden synes vara, att församlingar och andra kyrko- kommunala enheter tills vidare får samma bidrag i kronor räknat som under 1972. För att bidragen inte skall påtagligt minska i

värde föreslår vi att beloppen uppräknas med fem procent om året och för 1974 allt— så med 10,25 % och att i fortsättningen en femprocentig uppräkning sker av föregåen- de års bidragsbelopp. Förslaget innebär en avsevärd administrativ förenkling. Vi för- utsätter, att nya regler efter förhållandevis kort tid skall framkomma. som är avpas- sade till den blivande lösningen av frågan om statens förhållande till kyrkan.

Den i det föregående skisserade omför— delningen medför, att vissa kommuner mis- ter tämligen stora skatteutjämningsbelopp. I synnerhet gäller detta på den primär— kommunala sidan vissa s.k. storstadsalter— nativ, som nu får stora bidrag vid hög ut- debitering, och på den landstingskommunala de landstingskommuner, som åtnjutit bidrag enligt garantiregeln. Självfallet bör sådana övergångsregler gälla, att de berörda kom- munerna får rimlig tid att anpassa sig till den ändrade bidragsgivningen. Övergångsti- den bör vara fem år, och reglerna synes lämpligen kunna få det innehållet, att kom- munerna första året garanteras ett minimi- belopp, som i pengar räknat uppgår till ge- nomsnittet av vad kommunen uppburit i ordinarie skatteutjämningsbidrag under de tre senast förflutna åren. Detta belopp mot— svarar i allmänhet omkring 80 % av vad kommunen skulle ha fått såsom bidrag vid brist på skattekraft och hög utdebitering el- ler bidrag enligt garantiregeln med tillämp- ning av nu gällande system. Avsikten är att det garanterade beloppet skall trappas av med 20 % om året och att bidragen enligt den föreslagna övergångsregeln skall vara helt försvunna fr. o. m. sjätte året av det nya systemets tillämpning. Ett dylikt övergångs- system bör vara enkelt att tillämpa.

Tidigare har vi något gått in på önske- målen om flexibilitet i systemet. Därvid har konstaterats, att bidraget vid hög utde- bitering endast har begränsat värde för att tillgodose dessa önskemål. I övrigt får man falla tillbaka på Kungl. Maj:ts rätt att be- sluta om avvikelse från indelningen i skat- tekraftsområden och att bevilja extra bidrag.

Beslut om avvikelse från indelningen i skattekraftsområden har meddelats endast i ett fåtal fall. Tillämpningen av regeln här— om har präglats av stor återhållsamhet. An— ledningen till att så blivit fallet ligger i öp- pen dag. Indelningen i skattekraftsområden är starkt schablonartad och innebär, att man medvetet godtagit en olikartad behandling av kommuner som ligger nära varandra och har likartade förhållanden. Det ligger i sa— kens natur, att mycket starka skäl måste krävas för att med tanke på enskilda fall göra ingrepp i detta system. Härtill kommer, att ett positivt beslut i fråga om en kommun kan i ett sådant system utlösa svåröver— skådliga följdverkningar beträffande andra kommuner.-,

De största beloppen i extra bidrag har utgått såsom en stimulans till kommunsam- manslagningar. Denna typ av extra bidrag försvinner automatiskt.

I övrigt har extra bidrag i enlighet med riksdagens beslut företrädesvis beviljats för att stödja avfolkningskommuner och bidraga till höga skolskjutskostnader.

Enligt vår mening är det ett viktigt krav att skatteutjämningssystemet har erforderlig flexibilitet. Förändringar till det sämre i en kommuns ekonomiska situation till följd av ett förhöjt kostnadsläge, t. ex. efter ned— läggning av ett större företag, bör utan uppskov utlösa hjälp från statens sida. Nå- gon annan praktisk utväg att tillgodose detta önskemål finns dock knappast än att bygga på de nuvarande reglerna om avvikelse från indelningen i skattekraftsområden och om extra bidrag. Dessa regler bör ses i ett sam- manhang.

Det av oss föreslagna systemet innebär, som framgår av det förut sagda, att procent- talet för skatteunderlagsgarantin bestämmes efter en individuell prövning av varje kom- muns kostnadsläge och förutsättningar i öv- rigt. Om dessa förutsättningar ändras till kommunens nackdel och tar sig uttryck i en höjd utdebitering, bör procenttalet —— om det inte rör sig om en mera allmän företeelse — kunna ändras av Kungl. Maj:t utan att okontrollerbara följdverkningar be- höver uppkomma. Likaledes kan extra bi-

drag beviljas. Kommunen bör enligt vår mening under den angivna förutsättningen ha ett anspråk på hjälp i endera av dessa former. Extra bidraget bör i regel användas för att tillgodose mera tillfälliga behov, me- dan en ändring av procenttalet för skatte- underlagsgarantin bör ske, om behovet kan antas bli bestående för framtiden. Är det ovisst om behovet kommer att kvarstå, bör givetvis extra bidrag kunna utgå i avbidan på ytterligare utredning.

Den kommun som söker extra bidrag eller höjd skatteunderlagsgaranti får enligt vanliga regler förebringa erforderlig utred— ning. Alltför stora krav bör inte ställas på denna. Prövningen av ansökan bör inte växa ut till en allmän översyn av skatteunder— lagsgarantiema för regionen. Det bör vara tillräckligt, att kommunen kan påvisa att det inträffat något speciellt, som påtagligt försämrat kommunens ekonomiska förutsätt- ningar, exempelvis större företagsnedlägg- ningar och därmed följande arbetslöshet eller en oväntat kraftigt ökad utflyttning. Däremot bör t.ex. ökade kostnader som föranleds av investeringsbeslut åtminstone i princip inte berättiga till extra bidrag, om kommunen genom investeringen vill höja sin standard mer än jämförliga kommuner eller den har att möta behov som sammanhänger med större befolkningstillväxt. I det senare fallet kan kommunen räkna med att investe- ringen motsvaras av ett ökat skatteunder- lag i framtiden.

För att markera att en kommun, där här angivna förutsättningar är för handen, skall ha en rättighet till extra bidrag eller änd- rad skatteunderlagsgaranti bör reglerna i ämnet utformas mindre restriktivt än för närvarande. Vidare bör en gemensam finan- siell ram anvisas varje år inom anslaget till skatteutjämningsbidrag. Det första året tor- de behovet av pengar för ändamålet bli obe- tydligt. Att under första året ändra de pro- centtal för skatteunderlagsgarantin som på grundval av vårt förslag fastställes av stats- makterna kan nämligen knappast ifrågakom- ma annat än i helt extraordinära fall. Vad angår extra bidrag bör erinras om att av- folkning och skolskjutskostnader beaktas i

det vanliga systemet genom hög skatteunder- lagsgaranti och genom avfolkningsregeln. Sådana omständigheter bortfaller alltså i princip såsom grund för extra bidrag. Även detta bidrag får under första året reserveras för extraordinära fall. Det kan dock anmär- kas att folkminskningen i en kommun kan accelerera och bli så stark att underlaget för vanlig samhällelig service sviktar. I en så- dan situation, som är svår att förutse, bör även under första året extra bidrag ifråga- komma.

En gemensam anslagsram första året av 5 milj. kr. till extra bidrag och ändring av skatteunderlagsgarantin bör under dessa för— hållanden vara tillräcklig. Den bör under de följande fem åren stiga med 5 milj. kr. om året, alltså maximalt till 30 milj. kr. Medel till ökningen erhålles genom att över- gångsbidragen successivt avtrappas. Vi be- traktar de angivna beloppen som minimi— belopp. Skulle det Visa sig att anslagsramen för det extra bidraget och höjd skatteun- derlagsgaranti inte är tillräcklig, får man ut- gå ifrån att statsmakterna beslutar om en större ram.

Av våra direktiv framgår att kostnads- ramen för skatteutjämningssystemet åtmins- tone i princip skall vara densamma som med nu gällande system. Vi har vid utform- ningen och avvägningen av våra förslag i en- lighet med denna anvisning utgått från för- hållandena år 1970 — det år direktiven skrevs —— och eftersträvat att de föreslagna reglerna, tillämpade på 1970 års förhållan- den, skall med avvikelser uppåt eller nedåt på högst omkring ett femtiotal milj. kr. ge ungefär samma ekonomiska slutresultat som nuvarande regler. Att härvid de belopp .som inbesparas genom avskaffandet av bidraget vid hög utdebitering skall föras den kommunala sidan till godo har för oss varit självklart, likaså att den kommunala sidan skall belastas för de bidragsökningar som följer av de föreslagna ändringarna av re- duceringsregeln. Mera tveksamt är hur man skall i detta sammanhang bedöma det för- hållandet, att den faktiska skatteutjämning- en genom kommunsammanläggningen enligt

nuvarande system successivt minskar statens åtaganden fram till år 1974, liksom nu ut- gående stora belopp i extra Stimulansbidrag till samgående kommuner då försvinner med undantag för de bidrag som nu utgår på grund av kommunsammanläggningen per den 1 januari 1971. Det skulle kunna göras gällande att dessa belopp bör tillgodoräknas staten som en kompensation för att skatteut- jämningen ändå blir successivt dyrare till följd av ändringar i skatteunderlaget och eventuellt ytterligare höjda utdebiteringar. Häremot kan emellertid anföras, att de ifrågavarande beloppen ingår i den medels- ram som vi principiellt har att följa. Om man i ett viktigt hänseende skulle lägga antaganden om förhållandena den 1 januari 1974 till grund, skulle man få göra det även i andra avseenden. Om dessa förhål- landen kan inga säkra förutsägelser göras. Vi anser därför att beloppen i fråga hör till- godoräknas kommunerna.

En fullständig redovisning av förslagens ekonomiska verkningar kommer att läm- nas i nästa kapitel. Redan här vill vi emel- lertid peka på vissa förhållanden. Av prak- tiska skäl har beräkningarna gjorts för åren 1971 och 1972 —— siffrorna för år 1970 är ju redan i viss mån föråldrade. Totalkalky- len kommer till följd av de tidigare före- slagna övergångsreglerna att ställa sig för- hållandevis något dyrare för staten under de första åren. Övergångsreglernas verkan minskar emellertid successivt och är helt borta efter fem år. Minskningen motsvaras endast delvis av successiva höjningar av an— slagsramen för ändrad skatteunderlagsga— ranti och extra bidrag.

Vad angår förhållandet mellan landstings- kommuner, borgerliga prirnärkommuner och församlingar har vi strävat efter att i huvud- sak bibehålla nuvarande relationer mellan bidragen till de olika kommunkategorierna. Som kommer att framgå av redovisningen i nästa kapitel torde landstingskommunernas bidragsandel öka något och de borgerliga primärkommunernas andel nedgå obetyd- ligt. Beträffande församlingarna har vi räk- nat med att bidragsandelen tills vidare skall bli i det närmaste oförändrad.

10.1 H uvudlinjer

De grundläggande principerna för det skat- teutjämningssystem som vi föreslår har framgått av våra överväganden i föregåen- de kapitel. Vad vi där förordar kan sam- manfattas på följande sätt.

För de borgerliga primärkommunerna skall bidrag i fortsättningen utgå enbart i form av tillskjutet skatteunderlag och ev. extra bidrag. Det nuvarande särskilda bi- draget vid hög utdebitering föreslås sålunda avskaffat. Reduceringsregeln bibehålles men i modifierad form. Procenttalet för skatte- underlagsgarantin minskas inte förrän ut- debiteringen under två år i följd underskri— dit medelutdebiteringen med mer än en krona. Minskningen sker med en procenten- het för varje tioöring varmed den ”fria” kronan underskrides. För att reduktionen skall upphöra krävs att kommunen två år i följd nått upp till en krona under medel- utdebiteringen; sista året sker reduktion med samma antal procentenheter som det föregående.

Systemet kompletteras för de borgerliga primärkommunernas del med två särskilda regler. Den ena tar sikte på avfolknings- kommunernas förhållanden. Om folkmäng- den minskar, skall det tillförsäkrade skatte- underlaget beräknas på det högsta befolk- ningstalet under de senast förflutna fem åren, minskat med en procent för varje år som gått sedan det högsta talet uppnåddes,

Förslag till reformerat skatteutjämningssystem

vid fortsatt folkminskning alltså med fem procent. Den andra regeln avser sommar- stugukommuner och innebär att garantibe- lopp för fritidsfastigheter inte skall räknas in i kommunens eget skatteunderlag vid bi- dragets bestämmande.

Procenttalen för skattekraftsgarantin be- stämmes i bidragsförfattningen individuellt för varje kommun på grundval av kommu— nens kostnadsläge och förutsättningar i öv- rigt. Lägsta procenttalet blir liksom nu 90 och föreslås gälla för större delen av södra Sverige och delar av mellersta Sverige. Kommunerna i övriga delar av landet skall få 95, 100, 105, 110, 115, 120, 125 eller 130 % av medelskatteunderlaget garantera- de.

Extra bidrag och ändring av procenttalet skall liksom nu kunna beviljas av Kungl. Maj:t efter beredning i skatteutjämnings- nämnden. För ändring av procenttalet skall krävas att något inträffat som påtagligt för- sämrat kommunens ekonomiska förutsätt- ningar. Extra bidrag skall kunna beviljas i likartade fall men i princip inriktas på me- ra tillfälliga svårigheter. Avfolkning och höga skolskjutskostnader skall i och för sig inte utgöra grund för extra bidrag, då hänsyn till sådana omständigheter tas i det förut beskrivna systemet. Emellertid skall Kungl. Maj:t kunna bevilja extra bidrag, om utglesningen blir så kraftig och den kvarvarande befolkningen så fåtalig, att sär- skilda insatser behövs för att kunna upp-

rätthålla en rimlig service. För extra bidrag och jämkningar av procenttalen skall an- visas en särskild ram inom anslaget till skatteutjämningsbidrag, första året med 5 milj. kr. Anslagsramen skall sedan stiga med 5 milj. kr. per år, tills den uppnått 30 milj. kr. — Det skall ankomma på den sö— kande kommunen att tillhandahålla mate- rial, som visar att förutsättningar finns för extra bidrag eller höjt procenttal.

Landstingskommunerna skall enligt för- slaget få skatteunderlagsgaranti med lägst 95 och högst 135 % av medelskatteunder— laget. Procenttalen skall bestämmas efter samma principer som för primärkommu- nerna men med särskilt hänsynstagande till förutsättningarna att fylla huvuduppgiften att svara för sjukvården. I anslutning till ändringarna i procenttalen för skatteunder- lagsgarantin slopas den särskilda garanti- regeln för landstingskommunerna, som in- neburit att de skall få minst lika mycket i skatteutjämningsbidrag, som de uppbar år 1965 i anslutning till äldre reformer av det kommunala ortsavdraget.

Reduceringsregeln, avfolkningsregeln och sommarstuguregeln skall inte gälla för landstingskommunerna. Däremot skall de kunna få extra bidrag och förhöjt procent— tal efter samma principer som primärkom- munerna.

I avbidan på en lösning av frågan om förhållandet mellan stat och kyrka föreslår vi att församlingarna under en övergångs- tid skall få skatteutjämningsbidrag med samma belopp som de erhåller för bidrags- året 1972 med en femprocentig årlig upp- räkning.

För att mildra övergången för de bor- gerliga primärkommuner, som förlorar nu» varande bidrag vid hög utdebitering, och för de landstingskommuner, som mister hittillsvarande bidrag enligt garantiregeln, föreslås en särskild övergångsregel, av in- nebörd att sådan kommun första året skall minst få ett bidrag, som i pengar räknat motsvarar medeltalet av de tre sist för— flutna årens skatteutjämningsbidrag. Det garanterade beloppet avtrappas med en fem- tedel varje år och upphör således att utgå

fr.o.m. sjätte året efter det nya systemets ikraftträdande.

Vi skall nu närmare utforma våra förslag och redovisa våra överväganden, i den mån det inte skett i föregående kapitel. Vad som framför allt återstår är att motivera och presentera de borgerliga primärkommuner- nas och landstingskommunernas fördelning på procenttal för skatteunderlagsgarantin. Kapitlet avslutas med en totalkalkyl för re- formen.

10.2. Ska/teunderlagsgaranrin för borgerliga primärkommuner

Redan på ett tidigt stadium av vårt arbete stod det klart för oss, att den nuvarande indelningen i skattekraftsområden är alltför schablonmässig och onyanserad. Exempel på obestridliga och i ögonen fallande ojämn- heter och orättvisor har lämnats i föregåen- de kapitel. Vi har också kunnat iakttaga, hur av systemet missgynnade kommuner trots den regulator som bidraget vid hög ut- debitering tänktes vara _ påtagligt häm- mats i sin verksamhet. Den särskilda analy- sen av 15 utvalda kommuner ger exempel härpå.

Sedan det begränsade värdet av och de all- varliga olägenheterna med bidraget vid hög utdebitering klarlagts, har våra ansträng- ningar framför allt varit inriktade på att försöka bilda oss en uppfattning om vilka principer som bör följas vid bestämmande av procenten för skatteunderlagsgaranti för olika kommuner. Vi har därvid kunnat häm- ta vägledning av det omfattande statistiska material som hopsamlats. De personliga kontakterna med företrädare för olika kom- muner har till stor del använts för att ska— pa underlag för prövningen aV dessa frågor. Som framgår av inledningen företogs i ett tidigt skede av vårt arbete resor till Norr- bottens, Jämtlands, Kopparbergs, Gotlands och Blekinge län. Representanter för revi- sionen har besökt några kommuner i andra län. Vi har vidare haft besök av represen- tanter från Gävleborgs läns landsting, från Ölands—kommunerna, från Tyresö kommun

samt från Norrköping och Örebro. Vad som framkom på detta sätt gav oss en all- män uppfattning om läget för kommuner i landets olika delar. Det gav oss emellertid inte något entydigt svar på frågan om vilka faktorer som påverkar kommunernas kost- nadsläge.

I stort sett detsamma kan sägas om den undersökning av standarden på det kom— munala serviceutbudet som redovisas i kap. 7 och den därtill hörande bilagan tabell C. 5. Vissa allmänna iakttagelser har kunnat gö- ras, dock huvudsakligen av indirekt bety- delse. Även i fråga om standarden i enskilda kommuner ger undersökningen ett visst un- derlag. Det finns dock anledning att varna för att dra mera långtgående slutsatser av resultaten för enskilda kommuner. Siffer- materialet har lämnats av kommunerna själ- va men är ändå behäftat med åtskilliga bris- ter, framför allt sammanhängande med olik— heter i bokföringsmetoder och liknande fel- källor. Ett omfattande arbete har nedlagts från sekretariatets sida på att i samarbete med de kommunala förvaltningarna rätta fel av denna typ. Sannolikt är dock att vissa fel kvarstår. Såsom angives i bilagan röran- de undersökningen finns det även andra skäl att bedöma materialet med försiktig- het. Det kan därför endast ge en antydan om läget i de undersökta kommunerna. Så- tillvida har undersökningen emellertid sitt värde, att den ger ett någorlunda säkert utslag i de fall då standarden är påtagligt hög eller särskilt låg. Det kan också ha sitt intresse att för dessa kommuner göra en jämförelse med de siffror om den totala nettodriftkostnaden som framtagits vid bud- getanalysen.

Olika möjligheter prövades att få en bätt- re inblick i kostnadsläget och vad som på- verkar detta. Resultatet av dessa strävan- den blev den särskilda undersökningen av de femton urvalskommunerna. Undersök- ningen har givit åtskilliga intressanta resul— tat. Det framgår sålunda, att en hög utde- bitering ofta förekommer samtidigt med en hög standard, något som icke kunde kon- stateras vid den tidigare standardundersök- ningen. Vidare kan som exempel nämnas,

att skatteutjämningen visat sig vara till god hjälp för Örnsköldsvik, medan jämförelse- kommunen Värnamo haft något sämre förutsättningar. Av särskilt intresse är jäm- förelsen mellan Pajala och Älvdalen. På grund av det högre skatteutjämningsbidra- get, behovet av sysselsättningsskapande åt- gärder och med hjälp av insatser från ar- betsmarknadsverket har Pajala i vissa för- valtningsgrenar gjort betydande investering- ar, medan Älvdalen med sitt lägre skatteut- jämningsbidrag fört en återhållsam investe— ringspolitik. I båda kommunerna utgör emellertid folkminskningen det allt över- skuggande problemet och gör med nuvaran- de förutsättningar framtidsperspektiven oroande. Slutligen kan framhållas, att un- dersökningen bekräftat att större föränd- ringar inom näringslivet även om syssel- sättningen kunnat upprätthållas —— innebär en påfrestning för kommunens ekonomi. Helsingborg har sålunda haft bättre förut- sättningar än Borås och Örebro, Landskro- na ett bättre läge än Karlskrona och Udde- valla.

Även om undersökningen sålunda tillfört åtskilligt av värde, har det inte varit möj- ligt att så fastlägga de faktorer som påver- kar kostnadsläget att dessa faktorer kan ligga till grund för en säker inplacering av kommunerna i skalan för skattekraftsgaran- tin. Olika sådana faktorer kan urskiljas, men betydelsen av var och en av dem samt deras inbördes samspel har inte kunnat helt klarläggas. Härtill kommer, att även detta materiel är behäftat med felkällor, vilka i första hand är att söka i exempelvis olika redovisningsprinciper och förekomsten av kommunala bolag men också i den omstän- digheten att erfarenheter och värderingar från de intervjuade kommunalmännen mås- te bli tämligen subjektiva. Undersökningen bekräftar den i andra sammanhang gjorda iakttagelsen hur svårt det är att göra exakta och rättvisande jämförelser mellan olika kommuner. Även om kommunernas verk- samhet till stor del är reglerad av staten och behoven är likartade, framstår varje kommun som en individuell för att inte säga individualistisk företeelse. Det torde

inte vara möjligt att finna två kommuner som ens i fråga om huvuddragen är varand- ra helt lika.

Vi är sålunda hänvisade till en mera all- män bedömning. Olika relevanta omstän- digheter får beträffande varje enskild kom- mun sammanställas och jämföras med mot- svarande material beträffande andra kom- muner. Det kan invändas, att en sådan all- män bedömning alltid måste bli mer eller mindre subjektiv. Svaret på denna invänd- ning är, att det inte finns möjligheter att skapa underlag för en mera objektiv metod, en metod som skulle göra inplaceringen till en matematisk operation. En allmän be- dömning på sätt här angivits är, såvitt vi kunnat finna, trots de därmed förenade bristerna den bästa metod som står till buds för att åstadkomma rättvisa mellan kom- munerna. Den bör under alla förhållanden kunna ge ett rättvisare resultat än nuvaran- de schablonmässiga indelning, oavsett att denna kompletteras med bidraget vid hög utdebitering och reduceringsregeln.

Även om bestämmandet av procenttalet för skatteunderlagsgarantin sålunda måste grundas på en allmän bedömning och järn- förelse, är det viktigt, att ensartade bedöm- ningsgrunder användes och att över huvud taget vissa gemensamma principer tilläm- pas. Vi skall i det följande diskutera några omständigheter som vi fäst särskild vikt vid och ange vår principiella syn på dessa.

Nuvarande indelning bygger på det geo— grafiska läget och i viss mån också på läns- tillhörigheten.

Från den omständigheten att en kommun tillhör visst län bör man i forsättningen kunna bortse. Den gamla, till länen an- knutna schablonmässiga indelningen skall ju enligt vårt förslag överges och ersättas med en mera individuell bedömning. Läns- tillhörigheten spelar såtillvida en roll för skattetrycket i en primärkommun, att lands- tingsskatten utgör en betydande del av den totala kommunala utdebiteringen. Men skat- teutjämningen för landstingskommunerna skall enligt förslaget bedömas för sig utan sammanblandning med de synpunkter som bestämmer skatteutjämningen för primär-

kommunerna. Den reservationen får dock göras, att vi såsom en kontroll av resulta- ten även beaktat den totala utdebiteringens höjd.

Däremot måste stort avseende alltjämt fästas vid den geografiska belägenheten. Så- som tidigare framhållits är det en gammal erfarenhet, att kostnadsläget för kommu- nerna stiger från söder till norr och från kust till inland. Denna erfarenhet bekräftas i stort sett av budgetanalysen beträffande de olika kommunerna. Nettodriftkostna- derna är genomgående högre norröver, även om man tar hänsyn till att standarden på serviceutbudet ofta är hög och även om man i detta sammanhang försöker bortse från de särskilda problem som samman- hänger med folkmängdsförändringarna. An- ledningarna härtill är uppenbara. Avstånden är längre. Mer tid och kostnader får läggas på befattningshavarnas resor. Förvaltningen kan inte koncentreras till centralorten på samma sätt som i andra kommuner. Därtill kommer de allmänna kostnader som beror på ett nordligt läge: högre transportkostna- der till de centrala delarna av riket, högre bränslekostnader osv.

Men vi har också uppfattat den nuva- rande indelningen i skattekraftsområden så, att den åtminstone till en del betingas av regionalpolitiska synpunkter. När särskilda åtgärder behövt tillgripas för att stimulera näringslivet i stödområdet, är det naturligt att man tillser att dessa strävanden inte motverkas av bristande kommunal service eller avskräckande kommunala utdebitering- ar. Enligt vår mening bör sådana synpunk- ter vara vägledande också för det framtida skatteutjämningssystemet och i något högre grad än för närvarande. Vårt förslag inne— bär i enlighet härmed en inte oväsentlig för- skjutning av det stöd som lämnas via skat- teutjämningen från söder till norr. Av sam- ma skäl föreslår vi, att de av större städer dominerande kommunerna längs kusten i Norrland skall få en jämförelsevis gynn- sam behandling. Det kan visserligen sägas, att dessa kommuner med hänsyn till nä- ringsliv, befolkningsutveckling och kost- nadsläge inte så mycket skiljer sig från lik-

nande kommuner längre söderut och att skillnaden i skatteunderlagsgarantin därför borde vara mindre än nu. Men vi har av nyss angivna skäl med ett fåtal undantag inte föreslagit att sådana kommuner skall få sänkt procenttal för skatteunderlagsga- rantin.

Å andra sidan får beaktas, att också kommuner i andra delar av landet kan ha ett geografiskt läge som försämrar förut- sättningarna. Detta gäller i första hand Gotland med långa och dyrbara transpor- ter till fastlandet men också Öland —där dock broförbindelsen på längre sikt bör ge bättre betingelser —— samt skärgårdskommu- ner utanför Stockholm och i Bohuslän. Även sydöstra Sverige, närmast östra Ble- kinge och flertalet kommuner i östra Små- land synes ha ett påfallande högt kostnads- läge. Det bör dock understrykas att —— så- vitt gäller den primärkommunala verksam- heten — kostnadsläget och övriga förutsätt— ningar för kommunerna inte är jämförliga med Norrland och de delar av Svealand som hör till stödområdet.

Utvecklingen av näringslivet i en kom- mun utgör den viktigaste förutsättningen för att kommunens invånare själva skall kunna helt eller till större delen bekosta den kommunala verksamheten. Hög tätorts- grad och hög industrialisering innebär i re- gel också bättre ekonomiska villkor för den kommunala verksamheten än en låg tätorts- grad och låg industrialisering. Det sagda gäller, även om man beaktar att tätorts- bildning och industrialisering kan skapa särskilda kostnader. Det egna skatteunder- laget blir i regel avsevärt större, den kom- munala verksamheten kan koncentreras me- ra osv. I anslutning härtill kan påpekas, att ett lågt eget skatteunderlag -— jämte låg tätortsgrad och stor andel jordbruk —— erfa- renhetsmässigt skapar särskilda svårigheter och därför kan vara ett tecken på förhöjt kostnadsläge. Verkningarna härav neutrali- seras inte helt av att skatteutjämningsbidra- get blir högre, när det egna skatteunderlaget är lågt.

Företagsnedläggningar och personalbe— sparande rationaliseringsåtgärder medför

allvarliga påfrestningar på den kommunala ekonomin. De som friställes måste tas om hand. Till en del löses problemen så små- ningom genom utflyttning, men därav ska- pas nya svårigheter. Tvånget att skapa sys- selsättning jämte arbetsmarknadsverkets in- satser har, särskilt i Norrbottens län, lett till att stora investeringar för vatten och av- lopp, badhus, simanläggningar, idrottshallar och idrottsplatser m.m. gjorts i form av kommunala beredskapsarbeten. Det para- doxala resultatet har blivit, att man även i fattiga kommuner i övre Norrland åtmins- tone i vissa avseenden kan redovisa en hög standard i serviceutbudet. Nämnda förhål- lande får icke undanskymma, att den eko- nomiska situationen för många av dessa kommuner ter sig bekymmersam.

Som tidigare anmärkts kan strukturför- ändringar inom näringslivet i en kommun innebära en påfrestning, även om nya sys- selsättningstillfällen skapas och större per- manent arbetslöshet kan undvikas. Tillfällig arbetslöshet uppkommer i regel, och särskilt den äldre arbetskraften kan visa sig svår- placerad. Härtill kommer, att nya anlägg- ningar för industri eller servicenäringar vanligen brukar kräva dyrbara investeringar från kommunens sida. Att kostnadsläget härigenom påverkas ogynnsamt torde vara obestridligt.

De sistnämnda problemen kan också upp- komma i starkt framåtgående kommuner. Stora investeringar kan behöva göras inom en kort tidrymd. Följden blir höjd utdebi- tering och större låneskuld. På längre sikt påverkas emellertid inte kostnadsläget ogynnsamt. Vidare medför utvecklingen ef- ter hand en stark ökning av det egna skat- teunderlaget. De nyligen antagna ändrade reglerna för skatteavräkningen kommer att mildra de likviditetssvårigheter som hithö- rande kommuner haft att brottas med. Det sagda gäller både tidigare landsbygdsbeto- nade kommuner, som får större industrier inom sitt område, och de snabbt växande förortskommunerna i storstädernas närhet. Beträffande vissa förortskommuner utanför Stockholm har emellertid uppkommit sär- skilda problem av social natur. Barnrika fa-

miljer med begränsade inkomster har i be— tydande utsträckning placerats i nyuppförda flerfamiljshus; familjens egna inkomster har inte räckt till för den jämförelsevis höga hyran, utan man har fått lita till socialhjäl- pen. Denna företeelse, som särskilt fram- trätt under senare år, har på sina håll up- penbarligen påverkat kostnadsläget ogynn- samt.

Våra undersökningar visar, att en stadig, inte alltför snabb utveckling av näringslivet ger de bästa förutsättningarna för den kom— munala ekonomin.

I detta sammanhang skall vi med några ord ingå på verkningarna av en eventuell omläggning av arbetslöshetsunderstöd och sjukpenningar så, att dessa höjes men i gengäld skall utgöra skattepliktig intäkt.

Båda åtgärderna skulle höja medelskatte- kraften i riket. Den höjning som föranledes av en skattläggning av arbetslöshetsunder- stöden torde dock bli så ringa, att den inte nämnvärt påverkar förutsättningarna för skatteutjämningssystemet. I län med stor ar- betslöshet kommer helt naturligt det egna skatteunderlaget att bli avsevärt större. Den- na ökning motsvaras emellertid i stort sett av en motsvarande minskning av tillskottet av skatteunderlag.

En beskattning av sjukpenningar skulle i och för sig få större konsekvenser. Därvid är att märka att större belopp utgår i södra och mellersta Sverige och framför allt i de större städerna, beroende på något högre sjukdomsfrekvens och, framför allt, på stör- re dagsinkomster och därmed följande hög- re individuella sjukpenningar. Medelskatte- kraften i riket torde på grund härav kunna väntas stiga med ca fem procent. I kom- muner med lägre sjukdomsfrekvens och läg- re individuella inkomster kommer ökningen av den egna skattekraften och därmed sam- manhängande minskning av skatteutjäm- ningsbidraget i stort sett att ta ut varandra. Men höjningen av medelskattekraften kom- mer att medföra, att avståndet mellan såda- na kommuners eget skatteunderlag och det för riket genomsnittliga kommer att öka. Därmed blir också det skatteunderlag som staten skall tillskjuta i motsvarande mån

större. Det är omöjligt att på förhand exakt ange hur mycket skatteutjämningsbidragen på grund härav kan komma att öka. Ök— ningen torde dock stanna vid fyra å fem procent om året, motsvarande ca 100 milj. kr. Beloppet är avsevärt men torde i och för sig falla inom ramen för de fluktuationer som sammanhänger med den normala eko- nomiska utvecklingen. Vid bestämmandet av procenttalen för skatteunderlagsgarantin får hållas i minne, att de sämre ställda kommunerna härigenom kan få en viss för- del. Den är dock knappast av sådan storlek att den påkallar särskilt hänsynstagande. En annan fråga, med vilken vi inte har att be- fatta oss, är om och i vad mån staten skall kompensera sig för den ökning av skatte- intäkter som till följd av reformen tillföres den kommunala sektorn.

Befolkningsutvecklingen har enligt gam- mal erfarenhet stor betydelse för kommu- nernas ekonomi. Den utgör, om man bort- ser från kranskommunerna runt storstäder- na, närmast en spegelbild av näringslivets utveckling. En kraftig befolkningsökning kan i och för sig ställa en kommun inför svårbemästrade problem men ger, lika litet som den i regel underliggande snabba ut- vecklingen av kommunens näringsliv, anled— ning att antaga att kostnadsläget på längre sikt blir särskilt högt. En jämn, inte alltför snabb befolkningsökning är givetvis för- månligast. Å andra sidan kan en folkminsk- ning, även om den är måttlig, vara ett tec- ken på ekonomisk tillbakagång och därmed följande krav på ökade sociala insatser, svå— righeter att krympa den kommunala service- apparaten m.m. Att det kommunala kost- nadsläget härigenom höjes är uppenbart och får f.ö. viss bekräftelse av våra budget- analyser. Härtill kommer för kommuner med stark avfolkning tvånget att i större utsträckning än i andra kommuner skatte- finansiera investeringar. Hithörande frågor har redan belysts i föregående kapitel. Vad vi där förordat innebär, som redan nämnts. att befolkningsminskning skall beaktas vid bestämmandet av procenttalet för skatteun- derlagsgarantin samt att vid större folk- minskning än en procent om året skatte-

underlagsgarantin skall beräknas på det högre befolkningstalet fem år tillbaka, mins- kat med fem procent.

Även befolkningens fördelning på ålders— grupper kan inverka på kostnadsläget. En förhållandevis stor andel barn och åldring- ar och motsvarande mindre andel i de för- värvsarbetande åldrarna medför regelmäs- sigt att kostnaderna stiger. Som bekant ut- gör skolan och socialvården inbegripet åldringsvården de tyngsta posterna i kommunens budget. Ofta sammanhänger en ogynnsam åldersfördelning med avfolkning och tillbakagång i näringslivet.

En hög nettodriftkostnad kan vara ett tecken på högt kostnadsläge men behöver inte vara det. Skiljaktigheter i redovisnings- metoder och den skiftande förekomsten av kommunala bolag påverkar siffrorna. En hög standard på serviceutbudet höjer givet- vis nettokostnaden. Till detta kommer att den kommunala hushållningen kan vara bättre eller sämre.

Det oaktat kan uppgifter om nettodrift- kostnaden vara av värde, om de jämföres med övriga uppgifter om kommunen, i fö— rekommande fall också med uppgifter rö- rande standarden på serviceutbudet. Siff- rorna om skuldräntor, amorteringar och skuldsättning kan vidare ge en belysning av kommunens ekonomiska situation.

Som framgår av det förut sagda måste uppgifterna om standarden i de enskilda kommunerna användas med stor försiktig- het. I all synnerhet gäller detta i kommuner som med bidrag av arbetsmarknadsverket gjort stora investeringar i sysselsättningsska- pande syfte. Som en kontroll på övriga data kan dessa uppgifter ha sitt värde, framför allt om de ger ett mera bestämt utslag i ena eller andra riktningen. De kan emellertid också få betydelse, om exempelvis en myc- ket hög utdebitering förekommer tillsam- mans med en låg eller medelgod standard.

En särskild fråga har varit, i vad mån hänsyn skall tas till utdebiteringens höjd. Med den tidigare angivna målsättningen att så långt möjligt ge kommunerna möjlighet att tillhandahålla samma standard till sam— ma pris skulle det inte stämma överens att

låta nuvarande sammanlagda bidrag i form av skatteunderlagstillskott och bidrag vid hög utdebitering bli vägledande då procent- talet för skatteunderlagsgarantin skall be— stämmas. Man skulle visserligen, genom att på detta sätt arbeta in bidraget vid hög utdebitering i skatteunderlagsgarantin, hind- ra att detta bidrag i forsättningen verkar hö- jande på utdebiteringsnivån. Men man skul- le samtidigt låsa fast det nuvarande läget, där vissa kommuner skaffat sig en förmåns- ställning genom att utnyttja nämnda bidrag. De ifrågavarande kommunernas befogade intressen bör i förekommande fall i stället tillvaratagas genom de i föregående kapitel föreslagna övergångsreglerna. Enligt vår me- ning bör man därför bortse från nu utgåen- de bidrag vid hög utdebitering när procent- talen fastställes.

Det sagda innebär inte, att utdebiterings— nivån skulle sakna betydelse. En hög utde— bitering kan, liksom en hög nettodriftkost- nad, vara ett tecken på att kostnadsläget är högt. I vad mån så är fallet får prövas med ledning av övriga tillgängliga data rörande kommunen den geografiska belägenhe- ten, näringsförhållanden, befolkningsförhål- landen, budgetanalys och ev. upplysningar om standarden på serviceutbudet. Ihågkom- mas bör, att den aktuella utdebiteringen kan vara beroende av åtgärder och beslut som ligger långt tillbaka i tiden: mer eller mind- re god planering, tidigare gjorda investe- ringar resp. eftersatta investeringsbehov, an— samling eller förbrukning av reserver osv. Uppgifterna i budgetanalysen om skattefi- nansiering och fondbildning kan ge vissa upplysningar härvidlag. När det gäller kom- muner med lågt eget skatteunderlag, sär- skilt inom stödområdet, har prövningen lett till att de i regel fått full kompensation för bidraget vid hög utdebitering och oftast ytterligare bidrag. Däremot blir utfallet ogynnsammare för några stora kommuner, som hittills uppburit beloppsmässigt stora bidrag vid hög utdebitering, men samtidigt haft så gott eget skatteunderlag att de fått intet eller obetydligt tillskott till detta.

Med ledning av de synpunkter som här redovisats har upprepade genomgångar

verkställts av data rörande de olika kom- munerna. Genomgångarna har skett såväl länsvis som med utgångspunkt från kom- muntypen: storstadsförorter, storstadsalter- nativ, kommuner med högre eller lägre grad av industrialisering osv. De förslag som vi slutligen kommit fram till grundar sig på en sammanvägning av data och en allmän bedömning under ständig jämförelse med närliggande eller likartade kommuner. För- slagen framgår av efterföljande tabeller. I dessa har sammanförts samtliga relevanta upplysningar rörande de olika kommunerna utom resultaten av serviceundersökningen. I denna del får vi hänvisa till kap. 7 med tillhörande bilaga tabell C. 5. Med denna metod kan tabellerna samtidigt tjäna som redovisning av våra statistiska undersökning- ar i vad dessa avser upplysningar rörande enskilda kommuner. Före tabell 10.1 är intagna kartor, som illustrerar de föreslagna procenttalen för skatteunderlagsgarantin. I förslaget till ny förordning om skatteutjäm- ningsbidrag upptages kommunerna och de föreslagna procenttalen i en särskild bilaga.

Om förslaget på detta sätt redovisas till- sammans med de underliggande data, synes det överflödigt att särskilt motivera vårt ställningstagande till varje enskild kommun. En sådan motivering skulle f.ö. i stort sett endast innebära en upprepning eller ett urval av synpunkter, som anförts i det före- gående. De fakta som varit vägledande för oss framgår i huvudsak av tabellerna. Dessa talar sålunda i största utsträckning för sig själva. Vi skall därför här ytterligare endast lämna en kortfattad översikt över förslaget jämte några enstaka anmärkningar rörande vissa kommuntyper och kommuner.

Till en början kan anmärkas, att en del kommuner har så god egen skattekraft, att det framstår som otänkbart att de inom överblickbar tid kan komma i fråga till skatteutjämningsbidrag. Att försöka värde- ra kostnadsläge och övriga förhållanden i dessa kommuner och med ledning därav åsätta en teoretisk procentsiffra för skatte- underlagsgaranti har synts oss meningslöst. Dessa kommuner ställs i förslaget helt utan- för skatteutjämningssystemet, givetvis med

möjlighet för Kungl. Maj:t att bestämma ett procenttal för skatteunderlagsgaranti om kommunens ekonomi mot förmodan skulle försämras drastiskt. Det sagda gäller i förs- ta hand de tre storstäderna, vissa förorts- kommuner till dessa och ytterligare några välställda kommuner i södra Sverige.

Utgångspunkten har varit, att kommuner- na i södra Sverige och de tättbefolkade de- larna av mellersta Sverige i allmänhet skall liksom nu garanteras 90 % av medelskatte- underlaget. För att högre procenttal skall föreslås, måste det krävas, att kostnadsläget framstår som högre än normalt eller att andra särskilda skäl kan åberopas.

Sådana skäl föreligger i första hand be- träffande ö-kommuner och skärgårdskom- muner. För dessa kommuner föreslås i re- gel 95 %. Beträffande de båda kommunerna på Öland torde ett ännu högre procenttal vara befogat med hänsyn bl. a. till närings- och befolkningsutvecklingen; 100 % före- slås.

En särställning intar Gotland, som har rikets högsta utdebiteringar utan att stan- darden för den skull kan anses hög. I fråga om de uppgifter som normalt åvilar en pri— märkommun synes Gotland, trots läget, dryga transportkostnader och svårigheter med näringslivet, i och för sig inte ha sämre förutsättningar än kommunerna på Öland. Men Gotlands kommun skall också bestrida de kostnader för sjukvård m.m. som eljest ankommer på landstingskommunerna, och härvidlag är svårigheterna uppenbara. Be— folkningsunderlaget är för litet för att sjuk- vården skall kunna organiseras på ett ratio- nellt och kostnadsbesparande sätt. Samtidigt måste man med hänsyn till de långa av- stånden till fastlandet tillhandahålla ett fler- tal specialiteter på lasarettet i Visby. För- hållandena är i denna del nära nog jämför- bara med övre Norrland. På grund härav föreslås 115 % för Gotland.

Men också beträffande andra delar av Syd- och Mellansverige kan konstateras, att kostnadsläget är något högre än normalt. Så synes genomgående vara fallet i ett brett bälte från östligaste Blekinge och södra Småland upp till Mälardalen samt i Bergsla-

gen, delvis sammanhängande med att nä- ringslivet inte överallt utvecklats lika gynn- samt som i andra delar av landet på samma breddgrader. AV samma skäl synes kostna- derna något högre i vissa industrikommuner i Älvsborgs län. I sammanhanget kan fram- hållas, att storstadsalternativen i allmänhet liksom en del starkt industribetonade kom- muner synes ha ett förhållandevis högt kost- nadsläge, som inte helt kan förklaras av den i regel höga standarden på serviceutbudet. För de åsyftade kommunerna föreslår vi 95 %.

I Värmlands, Kopparbergs och Gävle- borgs län sker övergången till skogs- Och fjällbygderna. På grund härav upptar för- slaget i dessa län starkt varierande procent- tal, från 95 till 115% i Värmland, från 95—120 % i Kopparbergs län och från 95— 110 % i Gävleborgs län. Även i Västernorr- lands och Jämtlands län gör förslaget täm- ligen stor skillnad mellan kuststäderna med 110 %, Östersund med 115 % och inlandet i övrigt med 120, i ett fall 125 %. För- slaget innebär betydande höjningar, särskilt i Jämtlands län. I övre Norrland har en allmän höjning skett av procenttalen, för inlandskommunerna närmast kustkommu- nerna till 120 eller 125 % i Västerbottens län och 130 i Norrbottens län. Fjällkommu- nerna i båda länen samt kommunerna i Tor- nedalen har föreslagits få 130 %. Utmed kusten kvarstår i förslaget Umeå vid 110 %, medan Nordmaling, Robertsfors och Skel- lefteå placerats i 115 %. De expansiva kom- munerna Luleå och Piteå har sänkts med fem procentenheter till 120 för att få en rimlig avvägning både gentemot inlands- kommunerna i länet och kuststäderna längre söderut.

10.3. Skatteunderlagsgarantin för landstings- kommunerna

De synpunkter som anförts beträffande de borgerliga primärkommunerna har i stort sett också giltighet ifråga om landstings- kommunerna. Geografiskt läge, närings- och befolkningsutveckling, budgetanalys och ut-

debitering får sålunda sammanvägas och bedömas. Någon motsvarighet till den mera djupgående analys som gjorts beträffande 15 primärkommuner finns inte på lands- tingssidan, inte heller någon undersökning av standarden på serviceutbudet.

Bedömningen får i fråga om landstings- kommunerna i främsta rummet ta sikte på förutsättningarna att bedriva sjukvård. Här- vid spelar helt naturligt avstånden inom verksamhetsområdena en betydande roll. Stora avstånd kan göra det omöjligt att kon- centrera sjukhusanläggningarna på sätt som i och för sig skulle vara önskvärt med hän- syn till befolkningens storlek och övriga för- hållanden. Även i andra hänseenden får verksamheten decentraliseras mera än som är motiverat från ekonomisk synpunkt. Långa ambulanstransporter får likväl göras osv. Från dessa synpunkter har vi ansett oss böra föreslå, att procenttalen för skatteun- derlagsgarantin höjes till 100 i Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län. Samma förslag framlägges beträffande Kalmar län med hänsyn till dess säregna geografiska struktur: två långsmala områden, i framti- den förenade med den nya Ölandsbron. Av liknande skäl föreslås procenttalen för Väs- ternorrlands län höjt till 115 %, Jämtlands och Västerbottens län till 125 % och Norr- bottens län till 135 %. Vi har i fråga om de nämnda länen också fäst avseende vid de regionalpolitiska synpunkter som tidigare i detta kapitel utvecklats beträffande pri- märkommunerna.

Det bör anmärkas, att siffrorna i budget- analysen, som avser 1969, med hänsyn till den snabba utvecklingen på sjukvårdsom- rådet får betraktas som föråldrade. En om- fattande sjukhusbyggnadsverksamhet pågår, och det är en allmän erfarenhet att kost- naderna stiger brant i och med att de nya anläggningarna börjar komma till synes i räkenskaperna. Därför torde siffrorna om eget skatteunderlag och utdebitering des- sa har beräknats på grundval av de tre se- naste årens värden _ vara mera belysande, trots de felkällor varmed utdebiteringssiff- rorna är behäftade när de skall användas som mätare på kostnadsläget.

Vårt förslag redovisas på samma sätt som för primärkommunerna i efterföljande ta- beller och skall även de anges i en bilaga till den nya skatteutjämningsförordningen. Före tabell 10.2 kommer en karta, som il- lustrerar procenttalens fördelning.

10.4 De totala ekonomiska verkningarna av förslagen

I kap. 9 har vi angivit, hur vi uppfattat de oss givna direktiven att hålla oss inom den nuvarande ekonomiska ramen för den kom- munala skatteutjämningen. Riktpunkten har alltså varit, att våra förslag, om de tilläm- pats på 1970 års förhållanden, skulle ge ungefär samma resultat för staten som det nu gällande systemet. Härvid har det, så- som också uppmärksammats i direktiven, varit ofrånkomligt att tolerera vissa varia- tioner uppåt eller nedåt. Vi har ansett varia— tioner på högst omkring ett femtiotal milj. kr. vara försvarbara. Emellertid är 1970 års siffror numera föga aktuella. Vi har därför valt att i stället beräkna verkningarna av förslagen på 1971 och 1972. Även såvitt gäl- ler dessa båda år torde den angivna målsätt- ningen vara uppfylld. Hur beräkningarna verkställts och hur verkningarna av de an— givna åren skulle bli framgår av en särskild uppställning som införes i det följande.

Ytterligare bör med några ord belysas de förändringar som förslagen innebär inom den kommunala sektorn. Allmänt sett är förslagen, som framgår av en efterföljande tabell, ägnade att minska spännvidden i ut- debiteringssatserna. Att så har kunnat ske ser vi som ett tecken på att förslaget någor- lunda väl motsvarar de mål vi uppställt. Extremt höga utdebiteringar torde komma att kvarstå endast i några speciella fall, där den höga utdebiteringen väsentligen är att föra tillbaka på en anmärkningsvärt hög standard eller liknande omständigheter som vi enligt de förut redovisade principerna in- te kunnat beakta. En viss utjämning sker f. ö. även i dessa fall genom den av oss före- slagna övergångsregeln.

Den omfördelning av skatteutjämnings-

medlen som göres i förslaget kan samman- fattas på följande sätt. Skatteunderlagsga- rantin för primärkommunerna minskas en— dast i två fall. De bidrag som utgår till vissa landstingskommuner på grund av garanti- regeln indrages under en femårig övergångs— period, medan landstingskommunerna i öv— rigt tillförsäkras minst samma skatteunder- lagsgaranti som nu. Församlingarnas skatte- utjämningsbidrag blir i stort sett oförändra— de. Till fördelning har vi haft de medel som inbesparas genom garantiregelns slo- pande, vidare de medel som nu utgår såsom bidrag vid hög utdebitering minskade med vad som belöper på den mildrade redu- ceringsregeln samt slutligen de medel som inte längre kommer att utgå som stimu- lansbidrag och till vissa kvarstående små- kommuner när kommunsammanslagningar- na är färdiga den 1 januari 1974. Huvudde- len av dessa medel har vi fördelat på bor- gerliga primärkommuner i form av förbätt- rad skatteunderlagsgaranti. En betydande del går också till landstingskommunerna, vilka. som redan tidigare påpekats, på detta sätt sammanlagt får mer än de förlorar genom garantiregelns slopande.

Ytterligare framgår av en efterföljande ta- bell 10.3 fördelningen av skatteutjämningsbi- dragen på olika delar av landet. En icke obetydlig förskjutning kommer att ske till förmån för de nordligare delarna av landet, sammanhängande framför allt med att bi— draget vid hög utdebitering och bidragen för att stimulera till kommunsammanslag- ningar försvinner och att medlen fördelas i form av ökad skatteunderlagsgaranti till de kommuner som enligt förut redovisade prin— ciper har ett högre kostnadsläge eller av andra skäl bäst behöver dem.

Slutligen skall nämnas att vi räknar med att det nya systemet skall kunna träda i kraft den 1 januari 1974. Denna tidpunkt får anses särskilt lämplig med tanke på att den nya indelningen i primärkommuner då skall vara genomförd.

Skatteunderlagsgaranti, kommuner1

! Numreringen på kartan återkommer i tabell 10.1.

i, kommuner

Skatteunderlagsgarant

Skatteunderlagsgaranti. kommuner

Stockholm med förorter

Skuttekruftsgriins ej åsatt

Göteborg med förorter

Malmö med förorter

:: e . & lstls a uppgt ter samt ver ningarna av de andrade reglerna for skatteutjämning for de ABl ABZ ABS AB4 ABS ABG AB7 Stock- Bot— Dande- Ekerö Gustavs- Haninge Hud- holm kyrka ryd berg dinge 1 Tätortsgrad år 1965 100 89,7 100 37.0 55.6 89.7 99.0 2 Tätortsgrad år 1970 100 94,4 99,9 61.1 66.9 95.0 99.1 Näringrkaraktår år 1965 3 procentuell andel förvärvsarb. inom jordbruk 0.5 3,0 1.2 18.4 6.5 4.9 1.0 4 procentuell andel förvärvsarb. inom industri 30,8 45,6 20,4 30.0 54.5 35.8 41.2 5 Folkmängd 1.1.1971 740 486 26 743 27 705 12 609 12 942 46 098 54 588 6 Folkmängdsförändring 1961—1966 —2.9 + 37,2 + 16,6 + 20,6 + 16,8 -— 72.5 49.8 7 1966—1971 —5.5 + 42,2 —— 1,1 + 49.4 + 28.0 —- 68.4 + 23.6 8 Folkmängdstäthet 1.1.1970 4 018.8 123.5 1083.8 52.2 27.4 94,7 417,0 Åldersfördelning I % 1.1.I971 9 —6 år 6.5 16.5 9.8 16.8 14.2 18.9 14.5 10 7—17 år 11.6 16.7 16.2 16,0 14.8 16.0 16.2 11 18—66 år 68.4 62,3 64,6 60,3 63.0 62.0 64.5 12 67 år— 13,5 4.5 9.4 6.9 8.0 3.1 4.8 13 Antal fritidsfastigheter enl. 1970 års tax. 281 2 016 197 3 255 12 859 6 610 4 009 Budgetanalys år 1969 får den borgerliga kommunen kr. per inv. 14 nettokostnad exkl. avskrivningar 1 798 805 811 638 837 798 637 15 kostnadsräntor. externa 290 326 134 148 156 160 212 16 skatteutjämningsbidrag — 8 — — 4 2 0 17 amortering av län 212 349 133 81 90 163 186 18 direktilnansierade kapitalutgifter 774 — 35 505 332 196 184 362 19 långfristiga skulder o. tillfälliga län 5 361 4 991 2 070 2 643 2 192 3 214 3 336 kr. per skr. 20 totalt utdebiteringsbehov 18,50 12,72 8,62 1 1,25 12,37 12.73 11.93 21 utdeb.behov för drift, kostnadsräntor och amorteringar 16.03 15.54 6,71 10,26 11,96 14.71 10.65 Skalteuliämningrbidmg för år 1972 22 vid låg skattekraft. tkr. —- _- — — _ — 23 vid hög utdebitering. tkr. 395 —- _— 17 1 133 —— 24 extral. tkr. —— 190' —— —— 100' —- totalt 25 tkr. 585 —— 117 1 133 _ 26 kr. Der skr. 0,18 — 0.08 0.22 _ 27 kr. per inv. — 17 — 9 23 Faktisk medelutdebitering kr. per skattekrona (ir 1972 28 kommun 13.50 13.80 10.10 11.25 12.73 14.25 12.68 29 församling 0,49 0,64 0,80 1.13 0.83 0,75 0,72 30 total kommunal utdebitering 22,99 23,44 19,90 21.38 22.56 24.00 22.40 31 Summa total utdeb. 0. totalt skatteutibidrag per skr. 22.99 23,62 19.90 21.38 22.64 24.22 22.40 Eget skatteunderlag [ % av medelskattekraften i riket 32 enl. 1970 års taxering 159,21 110,64 175.51 104,26 101,97 94,28 113,15 33 enl. 1971 års taxering 157,33 105,21 175,27 102,43 104,52 95,80 116,51 34 därav för juridiska personer 21,29 9.21 3.47 2.80 4,79 4.12 5.44 35 för fritidsfastigheter 0,00 0,42 0.05 2.11 10.01 1.17 0.51 Skatteunderlagsgamnti 36 enligt nuvarande regler 90 90 90 90 90 90 90 37 enligt Förslaget — 95 90 95 95 — Total skattekraft i % av medelskattekraften enl. 1970 års tax. 38 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 159,21 110,64 175,51 104,26 101,97 94,28 113,15 39 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering3 159,21 111,99 175,51 104,26 102,08 94.43 113,20 40 förslaget 159,21 110,64 175.51 104,26 106,94 96,39 113,15 Total utdebitering för år 1971. kr./skr. nuvarande regler 41 fakt. medelutdeb. 22.46 23.43 19.95 21,40 22,41 24,00 22,40 42 om blocket utgjort en kommun 22.46 23.48 19.95 21,68 22.54 24.28 22.41 43 " förslaget2 22.50 23.69 19.99 21.72 22.00 24.02 22,46 aiming (+) el. minskning (_) av utdebiteringen för år 1971 44 p g a kommunsammanläggning —— —i- 0.05 — + 0,28 470,13 -1- 0,28 '1- 0,01 D 11 a förslaget 45 exkl. övergångsregeln i— 0.04 + 0.21 i 0.04 + 0,04 _0,54 -— 0.26 + 0.05 46 inkl. övergångsregeln + 0,01 + 0,04 . 0.01 + 0.01 —0.57 -— 0.29 + 0,01 47 totalt (rad 44+racl 45) + 0.04 + 0.26 + 0,04 + 0.32 0.41 + 0.02 + 0,06 Öknlng (+) el. minskning (——) enligt fån-laget2 får :ir 1971 av 48 utdeb. till borgerlig kommun. kr./skr. — + 0.17 —— —0.58 _— 0.30 + 0.01 49 bidragsgivn. till borg. kommun. tkr. — —464 — — + 731 + 1 252 _ 63 Tata! skattekraft i % av medelskattekraften en!. 1971 ärr tax. 50 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 157,33 105.21 175.27 102,43 104,52 95.80 1 16.51 51 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebiteringa 157,33 105,85 175,27 102,43 104.52 97.46 1 16,51 52 förslaget 157,33 105.21 175,27 102,43 105,01 96,17 116,51 Total utdebitering för är 1972, kr./tkr. nuvarande regler 53 fakt. medelutdeb. 22.99 23.44 19.90 21,38 22,56 24.00 22.40 54 om blocket utgjort en kommun 22.99 23.43 19.90 21,38 22,57 23.98 22.40 55 " förslaget” 23.02 23,59 19,93 21,41 22,54 24.20 22.43 Ol.-ning (+) el. minskning (—) av utdebiteringen får är 1972 56 p g a kommunsammanläggning + 0,04 + 0.01 — 0.02 -— p g a förslaget 57 exkl. övergångsregeln + 0.03 + 0.11 + 0.03 + 0,03 — 0.03 + 0.22 + 0,03 58 inkl. övergångsregeln + 0,02 —- —- 0.06 + 0,05 59 _tolalt (rad 56+rad 57) + 0,03 + 0.15 + 0,03 + 0.03 ——0.02 + 0.20 + 0,03 Ökning (+) el. minskning (_) enl. förslaget2 för är 1972 av 60 utdeb. till borgerlig kommun. kr./skr. + 0,08 — _- —— 0.06 + 0,19 61 bidragsgivn. till borg. kommun, tkr. — —- 257 —- —— + 93 —— 956

1 Utan markering = enbart vanligt extra bidrag ' = enbart Stimulansbidrag " ? Exkl. övergångsregeln. 3 Hänsyn har även tagits till reduceringsregeln och extra bidrag 1: g a kraftig avfolkning.

= såväl vanligt extra bidrag som stimulansbidrag.

AB 8 AB 9 AB 10 AB 11 AB 12 AB 13 AB 14 AB 15 AB 16 AB 17 AB 18 AB 19 Järfälla Lidingö Nacka Norrtälje Nynäs- Sigtuna Sollen— Solna! Södertälje Tyresö Täby Upplands- hamn tuna Sundbyberg Bro

98,7 98,8 97,2 52,7 80,8 80,3 100 100 83,7 97,5 98,6 65,7 1 99,4 98.8 98,4 61,1 84,3 87,2 99,1 100 89,9 97,5 99,1 85,6 2 1.5 0,6 0.9 20,6 7,2 8,0 1,0 0,6 6.8 0.8 1.3 14.1 3 41,9 29,8 39.8 40.5 55,4 36,0 33.9 34.7 52,3 39.7 27.7 38.4 4 49 397 36 308 48 532 38 348 18 158 26 298 38 004 83 756 99 323 27 174 38 892 11044 5 , ——.— 98,5 + 16.1 + 16,5 + 2.2 + 10.4 + 75,1 + 31.6 + 6.9 + 23, 5 + 175,4 + 38,7 + 47,8 6 —.- 29.5 + 6.3 + 27.3 + 3.8 + 14.3 + 39.9 + 14.7 + 0.2 + 33,1 + 64,8 + 30.1 + 91,0 7 830,6 1 172.1 476,9 19,1 50,0 73.5 706.6 3 241,3 66, 2 374.0 627.9 35.8 8 16,0 0,3 12,2 10.2 13.1 16,8 13,4 8,1 14.6 19.3 14.5 18.1 9 18.1 l5, 7 14,7 14.8 15.6 16.5 17,2 12,3 15,8 17,8 16,4 14.8 10 63,7 66. 8 66,7 59.9 63.6 62.3 63.1 71.5 62, 7 60,8 64.6 63.1 11 2,2 7. 2 6,4 15.1 7.7 4,4 6,3 8,1 6, 9 2,1 4,5 4,0 12 31.1 61 14 4 323 15 038 2 859 825 746 9 6 572 3 3 7 1313 1 172 13 804 973 949 694 598 850 770 887 762 903 993 921 14 144 83 236 109 122 200 290 194 144 148 101 230 15 — 5 152 44 21 0 35 — _ 16 83 68 205 132 117 245 146 180 180 126 70 147 17 460 632 332 274 403 42 320 475 379 250 327 -— 76 18 2 523 1275 3 791 1 719 2 027 3 460 4 894 3 872 3 030 2 571 1 731 5 056 19 12,30 10.07 11,90 12,71 12,79 13,11 13.00 1.28 13.29 12 76 11.67 12.10 20 10.22 7.70 10.81 13.02 9.20 15.33 11.18 9 45 11,71 13 56 10,53 15,03 21 3 281 105 —— 4 254 — — 1 301 22 —- 2 136 36 107 120 2 004 789 -— 183 23 —— —— 1 250' —— —— 3 331” _ 24 + —— 6 667 141 107 120 9 589 789 —- 1 484 25 _ — — 1.80 0.06 0.04 0.02 0,83 0,24 1.43 26 — — -— 173 8 4 3 95 28 122 27 12.95 11.65 12.60 14.55 13.04 13, 50 13.05 11.64 13.79 14,40 12,25 14,10 28 0,55 0,55 0,69 1,11 0,71 0. 92 0,85 0,65 0.77 0,60 0.85 0.68 29 22.50 21 .20 22.29 24,66 22,75 23. 42 22,90 21,29 23,81 24. 00 22,10 23,78 30 22.50 21,20 22,29 26.46 22.81 23.46 22.92 21.29 24.64 24. 24 22.10 25.21 31 115,99 166,93 139,64 82,40 100,31 95,61 127,00 149,75 106,13 101,54 131,55 84.08 32 115.93 165,01 135,14 84,84 104,50 95,94 124,90 149,60 102,08 106,06 130,84 82,66 33 6.26 10.89 11,49 4,87 5,03 5,62 8,48 13,45 10,38 4,75 6,19 5,03 34 0,05 0,16 0,77 2.58 1.38 0.22 0.16 0.00 0,43 1,10 0.30 0.85 35 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 36 __ _. _ 95 90 90 _ — 95 95 -— 95 37 115,99 166,93 139,64 90,00 100,31 95,61 127,00 149,75 106,13 101,54 131,55 90,00 38 [16.09 166,93 139,64 91,84 101,38 96,72 127,77 149,75 109,08 101,98 131,55 90,03 39 115,99 166,93 139,64 97,85 100,31 95,61 127,00 149,75 106,13 101,54 131.55 96,22 40 22.50 20.70 21.89 24.26 22.80 22.95 22.90 20.88 23.37 24.00 22.10 23, 79 41 22.51 20,70 21,94 24,62 23,20 23.00 22.93 20.88 23.85 24,03 22,10 23, 80 42 22,56 20,74 21.98 23.77 23.38 23.19 23.05 20.92 24.28 24.13 22.14 22.93 43 + 0,01 —— + 0.05 + 0.36 + 0.40 + 0.05 + 0,03 + 0.48 + 0,03 + 0.01 44 v. 0.05 + 0.04 + 0,04 0.85 + 0,18 _1— 0.19 + 0.12 + 0.04 + 0.43 + 0.10 + 0.04 ——0.87 45 : 0.01 + 0.01 + 0.01 0.88 + 0.04 + 0.04 + 0.03 + 0.01 + 0.09 + 0,02 + 0,01 —0,90 46 + 0.06 + 0,04 + 0,09 0.49 + 0.58 + 0.24 + 0.15 + 0.04 + 0.91 + 0.13 + 0,04 ———0,86 47 + 0,01 -— 0.89 + 0.14 + 0.15 + 0,08 + 0.39 + 0.06 —-—0,91 48 _ 56 + 2 897 257 355 384 -— 3 963 162 -— + 672 49 1 15,93 165,01 135,14 90,00 104,50 95,94 124,90 149,60 102,08 106,06 130,84 90,00 50 1 15.93 165.01 135,14 92.98 104,81 96,07 124,97 149,60 103,82 107,42 130,84 90.74 51 1 15.93 165.01 135,14 97,58 104,50 95.94 124,90 149,60 102.08 106.06 130,84 95,85 52 22,50 21,20 22,29 24,66 22,75 23. 42 22,90 21,29 23.81 24,00 22,10 23,78 53 22.50 21,20 22,29 24,72 22,77 23, 44 22,91 21,29 24.12 24.06 22.10 23.82 54 22,53 21,23 22,32 24,06 22,84 23, 49 22.95 21.32 24,39 24.28 22.13 23.10 55 — — — + 0.06 + 0.02 + 0.02 + 0,01 + 0.31 + 0,06 + 0,04 56 + 0,03 3, 0.03 + 0,03 — 0.66 + 0.07 + 0.05 + 0.04 + 0.03 + 0.27 + 0.22 + 0,03 —0,72 57 — — —— 0.69 + 0,01 — + 0.05 + 0,04 —0.75 58 + 0.03 + 0.03 + 0,03 0.60 + 0.09 + 0,07 + 0.05 + 0,03 - 0.58 + 0.28 + 0,03 ——0,68 59 —— -— —- 0.69 + 0.04 + 0.02 + 0,01 + 0. 24 + 0,19 —— 0.75 60 —— — + 2 559 _ 87 — 58 —- 54 —2 774 —-624 —— + 781 61 SOU 1972: 44 165

AB 20 AB 21 AB 22 C 23 C 24 g 25 C 26 Upplands] Vallen— Yaxholm/ Enkö— Nordost- Alv- Tierp Väsby tuna Osteråker ping blocket karleby 1 Tätortsgrad år 1965 91.1 64.1 75,3 60,4 51,9 94.4 53.7 2 Tätortsgrad år 1970 95.5 76.1 82.4 69.8 60.4 95.4 60 1 Näringskarakrär år 1965 3 procentuell andel förvärvsarb. inom jordbruk 3.5 14,8 7,1 20.9 28.2 4.8 25.8 4 procentuell andel förvärvsarb. inom industri 46.4 35.4 33.2 43.5 44.0 63.5 48.4 5 Folkmängd 1.1.1971 19 045 12 739 20 390 38 069 18 642 10 276 21 321 6 Folkmängdsförändring 1961—1966 -;—46.9 +24.8 —28.S + 9.1 —2.3 —.—5,7 —l .7 7 1966—1971 +47,0 +38.8 —'—41.3 + 13.6 +4.1 —;—l,6 ——2.8 8 Folkmängdstäthet 1.1.1970 230,9 34,1 52,8 28,2 12.8 48.9 13,8 Åldersfördelning i ?.; I.!.I97l 9 —6 år 16.7 16.7 16.7 12.5 10.3 10.3 9,7 10 7—17:"tr 16,3 17,1 17.5 16.0 16.0 15.0 14.6 11 18—66 år 63.5 58.4 59.2 60.5 57.9 61.0 60.1 12 67 år— 3.5 7.8 6.6 11.0 15.8 13.7 15.6 13 Antal fritidsfastigheter enl. 1970 års tax. 307 1 410 S 856 3 286 3 097 446 1 846 Budgelnnalys :ir 1969 för den borgerliga kommunen kr. per inv. 14 nettokostnad exkl. avskrivningar 724 821 887 714 801 862 813 15 kostnadsräntor. externa 163 122 240 106 93 71 91 16 skatteutjämningsbidrag — 21 21 74 258 19 129 17 amortering av län 139 168 382 105 77 87 62 18 direktnnansierade kapitalutgifter 139 —9 —152 292 269 122 201 19 långfristiga skulder o. tillfälliga län 2 645 1 970 3 595 1 778 1 439 | 214 1 271 kr. per skr. 20 totalt utdebiteringsbehov 11.50 11.99 12,45 12,93 12.84 13.13 12.51 21 utdeb.behov för drift. kostnadsräntor och amorteringar 11,96 15.27 18.53 12.15 14,66 12.65 13.12 Skatteutjämningsbidmg för år 1972 22 vid låg skattekraft, tkr. — — 3 121 5 618 — 4 023 23 vid hög utdebitering. tkr. _ 117 605 383 764 113 1 | I 24 extra]. tkr. 190' 1 400' 91 — 50 totalt 25 tkr. — 307 605 4 904 6 473 113 4 184 26 kr. per skr. 0.22 0.26 1.33 4.15 0.11 2.15 27 kr. per inv. — 23 28 125 350 11 195 Faktisk nwdeluldebilering kr. per skal/ekrwm (tr [972 28 kommun 12.50 13.60 13.92 15.10 15.02 15.40 14.26 29 församling 0.80 0.85 1.03 1.28 1.17 0.85 1.05 30 total kommunal utdebitering 22.30 23.45 23.95 25.53 25.34 25.40 24.46 31 Summa total utdeb. 0. totalt skatteutj.bidrag per skr. 22.30 23.67 24.21 26.86 29.49 25.51 26.61 Ege! skatteundeng i % av medelskattekraften i rike! 32 enl. 1970 än taxering 102,89 89.13 95.76 82.49 71,15 90.75 79.86 33 enl. 1971 års taxering 106.11 95.02 99.48 85.18 73.42 90.81 80.06 34 därav för juridiska personer 4.30 2.05 3.10 4. 3,98 12.18 6.51 35 för fritidsfastigheter 0.11 0.73 4.03 0.47 0.97 0.17 0.28 Skallennderlagsgarami 36 enligt nuvarande regler 90 90 90 90 90 90 90 37 enligt Förslaget 90 90 95 90 95 95 95 Total skallekmfl [' % av medelskattekraften enl. 1970 a'rr lax. 38 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 102,89 90.00 95.76 90,00 90,00 90.75 90.00 39 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering3 102.89 90.04 96,76 90.98 91.32 92.38 90.02 40 förslaget 102,89 90.84 99.69 90.52 96,08 95.18 95.31 Tola! utdebitering för år 1971, kr./skr. nuvarande regler 41 fakt. medelutdeb. 22.30 23.44 23.95 23.23 23.15 23.25 22.71 42 om blocket utgjort en kommun 22.30 23.58 24.00 23.37 23.55 23.31 22.98 43 förslaget2 22.34 23.50 23.63 23.74 23.14 23.13 22.51 Ökning (+) cl. minskning (_) av utdebiteringen liir år [971 44 p g a kommunsammanläggning — +O.14 + 0.05 +0.l4 % 0.40 -5 0.06 i 0.27 p g a förslaget 45 exkl. övergångsregeln + 0.04 —0.08 —0.37 +0.37 —0.4l —-0,13 —0.47 46 inkl. övergångsregeln + 0.01 —0.11 —-0,40 +0,13 —0.65 ——0.37 _0.71 47 __ totalt (rad 44-1— rad 45) + 0,04 +0.06 ——0.32 + 0.51 —0.01 —-0.07 —0.20 Oknlng (+) el. minxkning (—) enligt förr/eger? för år 1971 av 48 utdeb. till borgerlig kommun. kr./skr. — ——0,12 —0.41 +0,07 —0.71 10.43 0.77 49 bidragsgivn. till borg. kommun. tkr. —— +135 + 783 ——-221 +967 +4OS +1 346 Total skattekraft i % av medelskattekraften en!. 197! urr lax. 50 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 106,11 95.02 99.48 90.00 90.00 90.81 90.00 51 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering3 106,11 95.54 100.91 90.44 90.68 91.23 90,12 52 förslaget 106,11 95.02 99.48 90.47 95.97 95 . 1 7 95.28 Taml utdebirering får är 1972. kr./skr. nuvarande regler 53 fakt. medelutdeb. 22.30 23.45 23.95 25.53 25.34 25.40 24.46 54 om blocket utgjort en kommun 22.30 23.46 24,01 25,54 25,80 25.44 24.77 55 förslaget2 22.33 23.56 24.24 25.84 25.26 25.11 24.29 Ökning (+) el. minrkning (_) av "Mabuni/men fiir år 1972 56 p g a kommunsammanläggning — +0,01 +0.06 +0,01 +0,46 -1 0.04 3 0,31 p g a förslaget 57 exkl. övergångsregeln + 0,03 +0,10 +0.23 +0.30 _0,54 —=0.33 _0.48 58 inkl. övergångsregeln — +0,01 +0.04 +0,05 —0.79 40.58 —0.73 59 " totalt (rad 56+rad 57) + 0,03 +0.11 +0,29 +0.31 —0.08 —-0.29 —0.17 Ökning (+) el. mInrkn/ng (—) enl. förslaget2 för år 1972 av 60 utdeb. till borgeng kommun, kr./skr. +0.07 + 0.20 —0.01 — 0.85 —-0.64 0.79 61 bidragsgivn. till borg. kommun, tkr. — —97 —462 -:—37 +] 326 + 681 +1 537

1 Utan markering = enbart vanligt extra bidrag ' = enbart Stimulansbidrag " = såväl vanligt extra bidrag som Stimulansbidrag. ? Exkl. övergångsregeln. 3 Hänsyn har även tagits till reduceringsregeln och extra bidrag 1: g a kraftig avfolkning.

C27 D28 D29 D30 D31 D32 D33 D34 1335 E36 E37 1238 Uppsala Eskil- Flen Katrine- Nykö- Oxelö- Sträng- V ing- Box- Fin- Kisa Linkö- stuna holm ning sund näs åker holm Spång ping

82.7 88.1 71.4 76.5 75.1 97.7 71,8 60,0 65,4 79,0 40,3 82,8 1 86,3 90,9 77.3 80.2 81.0 99.3 78,2 67,3 70,8 84.0 52.0 87.2 2 9.3 6,0 16.5 14,2 12.4 1.0 13,0 19,6 22,7 11,8 37.4 7.5 3 32.0 58,3 51.0 49.3 43.9 66.8 38,8 56,0 55.1 63, 33.9 48.8 4 130 327 94 076 18 375 32 796 46 628 15 156 20 610 9 671 6 383 24 765 10 492 104 642 5 4» 9,7 t—7,2 +0_5 + 3.8 +5.8 +38,0 +4,3 —6.4 I—1,5 + 6.5 —6,7 +5.1 6 » 13.6 51.5 —2.0 —0.6 i'3.7 + 9,7 +2,4 rl,5 —2,1 -i-4.2 —2.7 46.4 7 51,7 83.9 25.9 31.9 32.5 456.2 27.9 26.3 12.2 23.1 9.2 71.9 8 1 1,5 11,2 10.3 9.4 10.8 13.2 10,4 9,6 9,5 11,6 9,4 10,4 9 13.5 14,8 15,5 14.9 15.2 18.5 15.4 16.0 15.7 15.7 14.2 14.6 10 64,1 63.4 60,3 62,3 62.8 63.1 60,7 60,2 59,3 61,8 59.8 65.1 11 10,9 10,6 13,9 13.4 11.2 5,2 13,5 14,2 15,5 10.9 16.6 9.9 12 4 903 4 738 1 367 1 597 2 323 953 2 245 878 889 1 251 994 3 274 13 809 778 797 799 627 827 800 581 726 794 635 945 14 123 127 179 128 142 152 93 78 98 72 76 48 15 35 73 97 47 49 5 51 102 165 40 284 50 16 81 149 149 143 98 105 88 46 78 104 92 40 17 366 260 183 71 345 377 308 263 138 161 272 277 18 1 556 I 991 2 672 1 921 2160 2 594 1 559 1 193 1 573 1 077 1031 775 19 12.38 13.42 13.19 12,59 11.95 12.30 12.27 11.95 11,38 12,67 12.30 11.83 20 10.87 12.28 14.97 13.34 9.66 10.68 11,44 9.91 13.56 11,91 13.08 11.21 21 801 — 1 223 —- —— 1 179 1 274 2 865 22 16 2 094 1 395 210 11 _ 13 180 123 477 23 4 299" 4 920" 3 540' 3 529' 1 310. 380' 200' 1 270' 270 5 380. 24 5116 7 014 2 618 3 750 3 529 1321 1559 1487 1450 3 258 5 857 25 0.33 0.70 1.45 1.11 0.67 0,59 1,78 2,64 0,54 3.82 0.49 26 38 75 142 114 75 63 163 234 58 311 55 27 14.99 14.70 15.60 15.00 14.00 13,36 14,00 14.00 14.00 13,80 13,03 14,00 28 1,03 0,97 1,12 1,01 1.13 0.64 1.19 0,81 1,17 0.86 1.45 1.07 29 25.17 24,67 25,72 25.01 24,13 23,00 24.19 23.81 24,67 24,16 23,98 24,57 30 25,50 25,37 27,17 26,12 24,80 23,00 24,78 25,59 27,31 24.70 27.80 25.06 31 105,24 94.07 84,17 88.31 98.88 109,99 94,66 78,78 72,25 93,10 69.00 101,10 32 104,32 92.88 86,25 90.06 98.83 119,07 95,72 79,36 77.49 94.66 71.21 100.70 33 6.11 5.38 5,05 4.78 7,11 24,43 4,28 3,26 6,06 9,58 3,15 5,12 34 0,19 0,19 0,38 0,17 0,23 0.32 0.65 0.33 0.38 0,19 0,26 0.11 35 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 36 95 95 95 95 95 90 90 95 95 95 95 95 37 105,24 94.07 90.00 90.00 98,88 109,99 94.66 90.00 90,00 93,10 90,00 101,10 38 105,25 96,34 91,66 92,14 100,34 109,99 95,16 90.33 90.00 94.35 91,68 102,32 39 105.24 95.22 95.42 95.18 98.88 109.99 94.66 95.37 95.42 95.21 95,29 101,10 40 22.54 23,74 24,70 23.02 22.10 22.00 22,59 21,81 22.93 23.16 23.06 23.05 41 22.90 24.19 24.92 23.67 22.61 22.00 23.19 21,79 22,72 23,60 23.08 23.44 42 23,20 24.72 24.65 23.55 23.16 22,35 23,61 21,45 22.05 23.52 22,64 23,64 43 . 0.36 + 0.45 : 0.22 + 0,65 +0,51 +0,60 —0.02 —0,21 +0,44 +0,02 + 0.39 44 +0,30 1— 0.53 —0,27 —— 0.12 +0,55 +0.35 +0,42 —0,34 —0.67 —0,08 -—0,44 + 0,20 45 +0.06 + 0,15 _0,54 0.39 50.12 +0,08 +0.10 -—0.61 —0.67 -—0,08 —0,44 + 0.08 46 + 0.66 ,, 0.98 —0.05 + 0.53 +1,06 +0,35 -l—1.02 —0,36 —0,88 +0,36 —0,42 + 0,59 47 . 0,18 —-0,62 0.47 4.030 —1-0,07 —0,69 -——0.71 —0.12 —0,48 + 0,16 48 __ _1606 + 996 -,—1 390 938 — 140 + 540 + 340 + 281 + 357 _1711 49 104,32 92,88 90,00 90.06 98,83 119,07 95.72 90.00 90,00 94,66 90,00 100,70 50 104,35 95.01 93,64 91,07 98,84 119.07 95,93 86,00 90,00 95,48 91.10 101.25 51 104,32 95.19 95.38 95.17 98,83 119,07 95,72 91,33 95,38 95,19 95,26 100.70 52 25.17 24.67 25,72 25,01 24.13 23,00 24,19 23.81 24,67 24,16 23.98 24.57 53 25.22 24.55 25.82 24,91 24.13 23.00 24.16 23.97 24,69 24.11 23.98 24.53 54 25,53 24,85 25,86 24.60 24.46 23.33 24.52 23.47 23.90 24.15 23.41 24.61 55 40,05 —0,12 +0,10 0,10 —0,03 +0,16 +0.02 —0,05 —— -—-0.04 56 +0.31 +0,30 +0,04 0.31 +0,33 +0.33 +0,36 —0.50 —0.79 +0,04 —0.57 -%—0.08 57 +0,06 +0,05 ——0.21 0.56 +0.08 +0.08 +0.09 —0,75 —0,79 +0.02 —0,57 +0.02 58 +0.36 +0,18 +0,14 — 0.41 +0,33 +0.33 +0.33 ——0,34 —-0.77 —0,01 -—0.57 +0,04 59 —0.03 ——0.29 — 0.64 _— +0.03 —0.83 —0.79 +0.04 —0.57 +0.08 60 + 299 + 524 +2 155 -— -— 67 + 726 + 445 107 + 485 961 61

T abe/I 10.] (forts.) Statistiska uppglfter samt verkningarna av de andrade reglerna for skatteulämmng E39 E40 E41 1342 1343 544 1545 Mjölby Motala Norr— Söder- Valde- Ydre At- köping köping mars- vida- vik berg 1 Tätortsgrad år 1965 70.7 73,6 88.0 47.4 58,1 208 65. 2 Tätortsgrad år 1970 76,0 78,2 90,5 51,4 64,2 254 73.4 Niirirtgskaraktrir år 1965 3 procentuell andel förvärrsarb. inom jordbruk 15,5 12.1 5.3 30.2 25,0 475 17, 4 procentuell andel förvärvsarb. inom industri 46.5 51.4 49.3 33,9 48,1 29,3 58. 5 Folkmängd 1.1.1971 24 627 48 589 121 531 9 641 9146 4 35.4 13 05 6 Folkmängdsföråndl'ing 1961—1966 +7.6 —0,9 —i-2.6 —1.9 —7.0 —11.t +0. 7 1966—1971 —;—-1,3 +2.6 +4.7 +l.5 —3.9 —10.7 +3.1 8 Fo1kmängdstäthet 1.1.1970 44.4 41.1 80.2 14.2 12.7 6.5 19.11 Åldersfördelning i ?; 1.1.1971 9 —-6 år 10,7 10,4 10.1 10.1 9.4 7.6 10.6 10 7—-17 år 15,4 15,0 14.4 16.0 14.2 17,1 15.4 11 18—66 år 60.9 62.1 63.5 59.6 62.0 56,9 61,9 12 67 år— 13.0 12.5 12.0 14.3 14.4 18.4 12. 13 Antal fritidsfastigheter enl. 1970 års tax. 502 1 995 5 678 1 522 981 502 624 Budgetanalys år 1969 [är den burgerliga kommunen kr. per inv. 14 nettokostnad exkl. avskrivningar 581 663 675 690 867 741 765 15 kostnadsräntor. externa 127 92 186 67 128 140 64 16 skatteutiämningsbidrag 140 81 92 161 212 411 811 17 amortering av lån 105 71 145 46 109 89 44 18 direktnnansierade kapitalutgifter 320 384 351 145 178 224 170 19 långfristiga skulder o. tillfälliga län 1 749 1 408 2 993 1 219 1 983 1 907 1 192 kr. per skr. 20 totalt utdebiteringsbehov 12.17 12.24 13,33 10.79 12.83 12.50 11.43 21 utdeb.behov för drift. kostnadsräntor och amorteringar 11.32 10.69 11.79 12.53 16.57 16.18 11.20 Skattemiåmningsbidrag för år 1972 22 vid låg skattekraft. tkr. 3 819 2 757 1 285 2120 2 449 1 659 1 546 23 vid hög utdebitering. tkr. 107 838 9 266 26 736 197 10 24 extral. tkr. 360' 1 310' 1 740 220 — totalt 25 tkr. 4 286 4 905 12 291 2146 3 185 2 076 1 556 26 kr. per skr. 1.89 1.02 0.93 2.61 4.11 6.32 1.27 27 kr. per inv. 173 101 101 221 355 481 118 Faktisk medelutdebitering kr. per ska/tekruna år 1972 28 kommun 14.45 14.69 15,02 13.48 15.00 14.010 14.00 29 församling 1.02 0.96 0.92 1.39 1.29 1.411 0.86 30 total kommunal utdebitering 24.97 25.15 25,44 24,37 25,79 24.911 24,36 31 Summa total utdeb. 0. totalt skatteutj.bidrag per skr. 26.86 26.17 26.37 26.98 29.90 31.23 25.63 Eget skatteunderlag :" % av medelykattekraften i riket 32 enl. 1970 års taxering 78.96 85.04 95.87 72.29 71.08 64.69) 84.48 33 enl. 1971 års taxering 80,59 86,77 95.16 74.81 74.34 66.144 82.58 34 därav för juridiska personer 3,87 3.87 7.61 3.31 4,05 3.33 3.49 35 för fritidsfastigheter 0.05 0.14 0.21 0.73 0.54 0.30) 0.13 Skatteunderlagsgarami 36 enligt nuvarande regler 90 90 90 90 90 90) 90 37 enligt Försluet 95 95 95 95 95 95 95 Tala! skattekraft i % (n' medelskattekraften en!. 1970 års tax. 38 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 90.00 90.00 95.87 90.00 90,00 90.001 90.00 39 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering3 90.40 90.99 100,80 89.00 91.55 92.95 90.23 40 förslaget 95.06 95.15 95.87 95.81 95.59 100.041 95.14 Tata! utdebitering får är 1971. kr./.rkr. nuvarande regler 41 fakt. medelutdeb. 23.06 23.38 24.36 22.90 24.70 23.82 22.79 42 om blocket utgjort en kommun 23.14 23.52 24.64 22.74 24.79 23.88: 23.08 43 " förslaget2 22.53 22.97 25.44 21.90 24.22 22.96 22.44 Okning (+) el. minskning (—-) av utdebiteringen får (ir 1971 44 p g a kommunsammanläggning +0.08 +0,14 +0.28 —0.16 +0,09 +0.06 +0,29 :) g a förslaget 45 exkl. övergångsregeln —0.61 —0,55 +0.80 —0.84 —0.57 —0.92 ——0.64 46 inkl. övergångsregeln —0,61 _0,55 +0,19 ———-0,84 _0,57 ——0,92 —0.64 47 _ totalt (rad 44+rad 45) —0.53 ——0.41 + 1,08 -—l.00 ——0,48 —-0.86 —0.35 knlnx (+) el. minskning (—) enligt fån/(13012 för år 1971 av 48 utdeb. till borgerlig kommun. kr./skr. —0.65 ——-0,59 +0,76 —0,88 —-0.61 —0.96 —0.68 49 bidragsgivn. till borg. kommun. tkr. +1 288 +2 494 —8 969 +628 +414 +285 + 766 Total skattekraft [ % ar medelskattekraften en]. 1971 ärr tar. 50 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 90.00 90.00 95,16 90,00 90,00 90.00 90.00 51 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering:i 90.13 90.54 99.65 90.00 93.50 92.33 90.10 52 förslaget 95.05 95,14 95,21 95.73 95.54 101,36 95,13 Total utdebitering för år 1972, kr./skr. nuvarande regler 53 fakt. medelutdeb. 24.97 25.15 25.44 24.37 25.79 24.91 24.36 54 om blocket utgjort en kommun 24.99 25.26 25.53 24.27 25.98 24.99 24.35 55 " förslaget;2 24.24 24,54 26.23 23.47 25.66 23.74 23.61 Okning (+) el. minskning (—) ar utdebiteringen får är 1972 56 pga kommunsammanläggning + 0.02 + 0.11 + 0.09 —0.10 +0,19 +0,08 —0.01 D g a förslaget 57 exkl. övergångsregeln —— 0.75 0.72 + 0.70 ——0.80 —0.32 —1,25 —0.74 58 inkl. övergångsregeln — 0.75 0.72 + 0.14 —0,80 —0.32 ——1.25 —-0.74 59 . totalt (rad 56+md 57) 0.73 —— 0.61 + 0.79 —0.90 —0,13 _1.17 —0.75 Ökning (+) tl. minskning (-—-) en!. färs/age!2 för år 1972 av 60 utdeb. till borgerlig kommun. kr./skr. — 0.75 0.72 + 0,70 ——0.80 —0.32 —l,25 —0.74 61 bidragsgivn. till borg. kommun. tkr. % 1 697 +3 460 —9 228 '1—658 +275 +411 + 910

1 Utan markering = enbart vanligt extra bidrag ' = enbart Stimulansbidrag ” = såväl vanligt extra bidrag som Stimulansbidrag. 9 Exkl. övergångsregeln. 3 Hänsyn har även tagits till reduceringsregeln och extra bidrag p g a kraftig avfolkning.

46 F47 F48 F49 F50 F51 F52 F53 F54 F55 F56 F57 dcshög Aneby Eksjö Gisla- Gnosjö Hylle— Jönkö- Nässjö Sävsiö Tranås Vagge- Vetlanda ved bruk ping ryd

41.6 44.4 69.8 67.3 54.2 46,1 87.8 80.0 62.1 81.8 64.2 58.5 1 47 2 50.1 73.5 74.1 61.1 52.2 89.9 82.9 66.6 84.7 67.7 67.2 2 35.6 36.6 18.5 14.6 12.1 28.2 6.5 13.1 24.8 9.9 20.2 23.8 3 35.1 38.9 36.1 63.2 72.1 48.8 50.4 48.8 45.7 55.9 55.8 47.2 4 6 087 6 328 18 203 26 010 7 672 11 181 107 768 33 586 11499 19 097 11046 28 842 5 —7.5 —3.2 —3.7 +6.9 +6.0 —1.5 —1-5.7 +2.7 ——0.1 +5,7 +3.0 +0.6 6 —3.1 —4.8 ——0.1 —'-- .1 +3.4 —2.3 +6.3 +0.5 —1.3 +3.6 —1 7 +2.7 7 14.1 12.7 22.6 22.6 18.0 11.7 71.8 35.1 18.1 47.3 13.5 18.8 8 9.2 9.9 9.8 11.3 11.9 9.4 11.0 9.5 8.9 10.8 9.4 10.2 9 14.4 15.8 15.0 16.5 17.3 15.3 15.0 15.3 15.6 14.7 16.2 15.7 10 59.8 57.7 60.6 61.9 61.5 58.8 63.9 62.0 60.5 61.7 60.5 59.9 11 16.6 16.6 14.6 10.3 9.3 16.5 10.1 13.2 15.0 12.8 13.9 14.2 12 316 311 676 516 153 499 2 828 1025 276 511 393 1082 13 569 725 721 567 736 592 797 872 631 674 685 656 14 128 116 125 83 90 37 135 170 116 112 134 146 15 249 231 137 68 70 175 74 126 183 67 140 118 16 89 81 99 83 59 35 114 137 134 119 111 94 17 182 131 266 365 236 222 290 121 199 294 225 171 18 1919 1 593 1944 1467 1 562 613 2146 2 389 1909 1937 2 403 2 213 19 12.00 12.00 13.48 11.87 12.00 11.25 12.76 13.29 12.28 13.30 12.53 12.04 20 12.52 14.70 12.57 .36 11.74 10.28 12.41 15.35 13.45 11.91 13.15 13.08 21 2 130 2 017 1234 1761 279 1867 _ 4064 .. 951 1287 1710 5 400 22 8 56 912 27 42 5 1 810 996 255 -— 343 245 23 ——- 1 330' — — 5 7 040' 980' —— — —— 24 2 138 2 073 3 476 1 788 321 1 877 8 850 6 040 3 206 1 287 2 053 5 645 25 4.58 4.15 1.94 0.68 0.42 1.93 0.76 1.90 3.30 0.69 2.01 2.17 26 359 325 190 68 42 168 82 181 281 68 184 196 27 13.50 13.50 15.40 13.09 14.00 12.41 14.00 15.35 14.14 14.21 15.50 15.00 28 1,41 1.43 0.97 1.06 1.52 1.35 0.98 1.03 1.13 0.73 0.99 1.09 29 24.41 24.03 25.47 23.25 24.62 22.86 24.08 25.48 24.37 24.04 25.59 25.19 30 28.99 28.18 27.41 23.93 25.04 24.79 24.84 27.38 27.67 24.73 27.60 27.36 31 66.75 69.34 85.90 88.04 86.80 71.98 94.45 83.85 74.63 85.49 81.89 79.07 32 67.25 69.29 86.14 89.33 87.73 76.16 94.31 83.08 74.03 85.84 81.24 79.05 33 2.91 2.48 4.36 4.81 4.68 2.54 4.99 3.56 2.32 4.66 4.73 5.09 34 0.15 0.16 0.10 0.04 0.04 0.13 0.08 0,08 0.06 0.11 0.11 0.10 35 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 36 95 95 95 90 90 90 95 95 95 95 95 95 37 90.00 90.00 90.00 90.00 90.00 90.00 94.45 90.00 90.00 90.00 90.00 90.00 38 90.41 90.06 94.01 90.48 91.31 87.00 96.93 94.36 90.97 90.76 91 ,02 90.05 39 95.17 95.17 95.11 90.05 90.04 90.15 95.09 95.08 95.07 95.12 95.12 95.11 40 22.80 23.45 24.01 22.24 23.03 22.06 23.40 23.62 23.62 22.54 23.98 23.30 41 22.83 23.46 24.70 22.77 23.08 22.10 23.87 23.80 23.69 22.58 24.17 23.40 42 22.24 22.73 24.52 22.83 23,26 21.68 24.15 23.69 23.08 21.97 23.54 22.66 43 —; 0.03 + 0.01 —':-0.69 -£—0.53 470.05 -1—0.04 + 0.47 ”70.18 +0.07 + 0.04 + 0.19 0.10 44 —0.59 —0.73 —O.18 40.06 10.18 —0.42 :* 0.28 —0.11 —0.61 0.61 ——0.63 0.74 45 ——0.59 —0.73 —-0.18 -1-0.06 »]—0.14 ——0.42 0.08 —0.11 ——0.61 —— 0.61 —0.63 0.74 46 _0,55 ——-0.72 "0.51 +0,59 +0.23 —0.38 —2- 0.75 4. 0.07 #054 — 0.57 —O.44 —— 0,64 47 —0.63 —0.73 —0.18 +0.06 4 0.18 —0.42 + 0.28 —0.11 —0.61 0.61 —0.63 0.74 48 263 '1 331 289 138 _122 + 349 901 + 320 + 537 +1025 + 594 +1730 49 90.00 90.00 90.00 90.00 90.00 90.00 94.31 90.00 90.00 90.00 90.00 90.00 50 90.02 90.36 94.16 90.01 90.19 87.00 95.87 91.86 90.78 90.00 91.50 90.28 51 95.15 95.16 95.10 90.04 90.04 90.13 95.08 95.08 95.06 95.11 95.11 95.10 52 24.41 24.03 25.47 23.25 24.62 22.86 24.08 25.48 24.37 24.04 25.59 25.19 53 24.42 24.06 25.26 23.82 24.64 23.00 24.01 25.45 24.46 24.04 25.63 25.23 54 23.69 23.38 25.11 23.82 24.66 22.56 24.13 24.93 23.82 23.28 25.04 24.47 55 »: 0.01 —;-0.03 ——0.21 * 0.57 +0.02 +0.14 —— 0.07 0,03 +0.09 +0.04 0.04 56 —0.73 —=0.68 —0.15 +0,02 ——0,44 + 0.12 —— 0.52 —0.64 —— 0.76 —0.59 —— 0.76 57 —0.73 —-0.68 ——0.15 +0.02 —-0.44 + 0.05 _ 0.52 —0.64 0.76 _0,59 0.76 58 —0.72 ——0.65 —0.36 +0,57 +0.04 —-0.30 -1- 0.05 0.55 —0.55 0.76 —0.55 0,72 59 —0.73 ——0.68 —0.15 —: 0.02 —-0.44 + 0.12 — 0,52 ——0,64 0.76 —0.59 0.76 60 341 + 340 + 268 -— 15 + 427 —1 390 +1654 + 621 +1420 + 604 +1975 61 SOU 1972: 44 169

F58 659 060 661 G62 063 G64 Väma- Alvesta Lesse- Ljung- Marka— Tings- Uppvi- mn bo by ryd ryd dinge 1 Tätortsgrad år 1965 65.6 54,1 75.6 54.2 64,6 40.0 63.5 2 Tätortsgrad år 1970 73.1 61.6 81.7 61.0 73.6 48.0 69.0 Niiringskaraku'ir år 1965 3 procentuell andel förvärvsarb. inom jordbruk 15.7 24.3 10.8 26.4 15.5 33.9 20.4 4 procentuell andel förvärvsarb. inom industri 52.3 47.6 69,2 44.1 57.6 41.8 55.9 5 Folkmängd 1.1.1971 29 350 19 248 8 467 26 054 11 8 4 15 030 12 020 6 Folkmängdsförändring 1961—1966 + 7.2 40.8 -%—0.0 +3.1 +3.9 —3.5 —3.7 7 1966—1971 65,8 .3 :— 1.0 —4,3 4,11 —3.9 —5,0 8 Folkmängdstäthet 1.1.1970 23,8 19.7 20.7 14.7 22.7 14.4 10 3 Åldersfördelning i % 1.1.1971 9 år 11,0 10,1 9,2 10,9 10.6 7.9 9,0 10 7—17 år 16.2 15.9 14.4 14.7 15.7 13.9 14.2 11 18—66 är 62.3 59.7 62.5 60.5 61.2 59.7 61,6 » 12 67 år— 10,5 14,3 13.9 13.9 12,5 18.5 15.2 13 Antal fritidsfastigheter enl. 1970 års tax. 776 613 167 1 399 361 6 8 293 Badge-mna!” år 1969 får den borgerliga kommunen kr. per inv. 14 nettokostnad exkl. avskrivningar 663 638 649 657 720 745 783 15 kostnadsräntor. externa 106 85 93 78 162 118 1 17 16 skatteutjämningsbidrag 87 180 69 169 147 270 189 17 amortering av län 131 88 91 103 166 91 113 18 direktnnansierade kapitalutgifter 293 282 324 251 167 226 238 19 långfristiga skulder o. tillfälliga län 1 755 1 395 1 583 1 292 2 378 1 890 1 884 kr. per skr. 20 totalt utdebiteringsbehov 12.49 12.24 1 1.63 12.29 12.55 12,47 13,09 21 utdeb.behov för drift, kostnadsräntor och amorteringar 11,74 12,01 10.76 12.41 14.96 15.50 14.31 skatteutjämningsbidrag för ur i 972 22 vid lag skattekraft. tkr. 685 3 710 730 3 941 1 247 5 237 2 079 23 vid hög utdebitering. tkr. 486 248 38 737 103 830 652 24 extral. tkr. 2 850. 130" 815 ' ' 430' — — totalt 25 tkr. 4 021 4 038 768 5 493 1 780 6 067 2 731 26 kr. per skr. 1.36 2.39 0.94 2.30 1.59 5.04 2.50 27 kr. per inv. 136 216 90 211 151 408 229 Faktisk medelutdebitering kr. per skattekrona år [972 28 kommun 15.00 14.05 13,50 13,80 14,00 15.50 14.90 29 församling 1.02 1.07 1.20 1 .17 0.93 1.09 0.87 30 total kommunal utdebitering 25,12 24.37 23.95 24.22 24.18 25.84 25,02 31 Summa total utdeb. 0. totalt skatteutibidrag Der skr. 26.48 26.76 24,89 26.52 25.77 30,88 27,52 Eget skatteunderlag ! % av medelskattekraften i rike! 32 enl. 1970 års taxering 88,93 75,44 84,97 79.34 79.76 68.28 78.42 33 enl. 1971 års taxering 88.63 77,96 84,40 80.39 83.38 70.27 79.82 34 därav för juridiska personer 4.76 3.93 3,66 4,15 6.61 2.92 4,83 35 för fritidsfastigheter 0.08 0.08 0.04 0.15 0.10 0.11 0,05 Skalteumierlagsgaranli 36 enligt nuvarande regler 90 90 90 90 90 90 90 37 enligt Förslaget 95 95 95 95 90 95 95 Tala! skattekraft i % av medelskattekraften mil. 1970 tirs lax. 38 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 90.00 90.00 90,00 90.00 90.00 90.00 90.00 39 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebiteringfi 91.75 90.18 90.12 90.91 90.24 90.47 92.08 40 förslaget 95.09 95.09 95.04 95,17 90,1 1 95,12 95,06 Total utdebitering får är 1971, kr./.rkr. nuvarande regler 41 fakt. medelutdeb. 23.53 23.40 23.13 23.90 22.85 24.58 24.37 42 om blocket utgjort en kommun 24.55 23.40 23.15 24.40 22.87 24.60 24.50 43 förslaget2 24.02 22.71 22.48 23.76 22.89 23.89 24.04 Ökning (+) el. minskning (—) av utdebim'ingcn får är 1971 44 p g a kommunsammanläggning + 1.02 +0.02 ':» 0.50 -1—0.02 10.02 3 0,13 9 g a förslaget 45 exkl. övergångsregeln — 0.53 0,69 —-O.67 —— 0.64 +0.02 —0.71 —0.46 46 inkl. övergångsregeln —- 0,53 0,69 ——0,67 0.64 +0.02 —0.71 —0,46 47 " totalt (rad 44+rad 45) + 0.49 0.69 —0.65 0.14 —l-0.04 ——0.69 —0.33 Okning (+) el. minxkning (—) enligt förslag;-12 får (lr [971 av 48 utdeb. till borgerlig kommun. kr./skr. — 0,53 — 0.69 —O.67 0.64 +0.02 —0.71 —0.46 49 bidragsgivn. till borg. kommun. tkr. + 1 408 +! 028 + 496 141 358 19 + 731 + 449 Tala! skattekraft i % av medelskattekraften enl. 1971 nr.- lax. 50 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 90.00 90.00 90.00 90.00 90.00 90.00 90,00 I 51 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering3 92.72 90.31 90,12 92.14 90.02 92.16 92.67 ' 52 förslaget 95.08 95,08 95,04 95,15 90.10 95.11 95,05 i Tala! mdebilrt'ing [år är 1972, kr./skr. nuvarande regler 53 fakt. medelutdeb. 25.12 24.37 23.95 24.22 24,18 25.84 25.02 54 om blocket utgjort en kommun 24.84 24.45 23,98 24.17 24,26 26,00 25.10 55 förslaget2 24.47 23.74 23.28 23.74 24.25 25.51 24,72 Ökning (+) el. minskning (—) av utdebiteringen för år 1972 56 p ga kommunsammanläggning — 0,28 + 0,08 710,03 0,05 +0.08 —'-0.16 +0.08 p g a förslaget 57 exkl. övergångsregeln — 0.37 0.71 —0.70 — 0,43 —0,01 —0.49 —0,38 58 inkl. övergångsregeln — 0,37 0.71 —0.70 0.43 ——0.01 —0.49 —0,38 59 totalt (rad 56+rad 57) — 0,65 —- 0,63 —0,67 — 0.43 +0,07 —0.33 _0,30 Ökning (+) el. minrknlng (_) enl. förslaget? för är 1972 av 60 utdeb. till borgerlig kommun. kr./skr. — 0,37 — 0,71 —0,70 — 0.43 —-0,01 —0,49 —0.38 61 bidragsgivn. till borg. kommun. tkr. + 1 097 +] 215 + 570 +1 027 + 11 + 590 + 416

! Utan markering = enbart vanligt extra bidrag ' = enbart Stimulansbidrag " = såväl vanligt extra bidrag som Stimulansbidrag. 2 Exkl. övergångsregeln. 3 Hänsyn har även tagits till reduceringsregeln och extra bidrag 1) g a kraftig avfolkning.

för de olika kommunerna enligt förslaget 65 966 H67 H68 H69 H70 H71 H72 H73 H74 H75 H76 äxjö Alm- Borg- Emmz- Hults- Högsby Kalmar Möns- Mörby- Nybro Oskars- Torsås hult holm boda fred terås länga hamn 73 3 55.6 32.5 58.5 70.9 51.6 82.2 71.2 47.0 69.0 77.6 36.5 1 79.4 62.7 29.5 66,5 75.4 57.6 86.1 73,4 46.6 74.4 81,6 37.6 2 15.3 20.2 46,2 21,5 19 7 23.0 10.5 15.4 40.7 17.2 10.5 36,5 3 37.0 50.0 21.8 57.6 51.4 50.2 38.5 58.1 28.5 55.3 54.1 32.7 4 59 028 15 289 10 442 11 797 19 567 8 337 52 774 13 4 6 9 865 22 200 25 968 7 571 5 :* 12.1 #16 —8.3 —'-3.4 ——2.9 —7.4 +4.2 58.1 —7.5 75.4 '5—1.8 —7.0 6 - 13.4 10.7 —6.7 .:. ,7 :0.2 —7.4 —I—6,0 _l.0 —3.5 +2.0 41,8 —6.9 7 1 34.4 17.1 15.6 17.1 16,4 11,2 54,4 22,6 14,9 18.7 27.3 16.4 8 11.5 9.6 7.4 10.7 9.7 7,7 10,0 10,9 9.0 10.2 10.7 7.4 9 14.6 15.8 14.7 14.8 15.4 14.3 14.4 15.2 14.7 14.3 14.2 14.2 10 63.1 60.6 60.3 61.0 61.2 59.9 63.4 60.9 60,2 62,1 63.1 58.6 11 10.8 14.1 17.6 13.5 13.7 18.1 12.2 13.0 16.1 13.4 12.0 19.8 12 1 450 777 2 693 295 501 332 2 017 1 030 1 927 370 1 059 793 13 692 673 (116 735 661 812 714 680 906 680 759 690 14 128 83 68 95 133 118 157 242 109 85 133 56 15 66 146 387 121 213 258 70 223 346 123 123 374 16 150 76 83 93 153 98 99 159 130 65 107 63 17 2117 395 270 185 188 207 306 185 172 362 300 115-1— 18 2051 1491 1111 1381 1997 1746 2 390 3 256 1771 1486 2225 860 19 11.73 12.31 11.146 12.11 12,10 13.00 12.51 13.94 12.93 12.48 13.00 11.45 20 11,37 11.22 15.13 13.02 14.04 15.97 11.98 15.65 19.04 11.41 13,36 16.18 21 1487 5 177 956 3 753 2 396 _— 2 856 4411 2 762 2 026 3 555 22 125 609 214 549 1044 623 2 998 2 213 877 499 1481 12 23 4 840' 720' 90" 310. 130' —- 3 190' 80 10' — — 24 4965 2816 5481 1315 4927 3019 6188 5149 5288 3271 3507 3567 25 0.77 1.92 8.13 1.59 2.83 4.40 1.12 4.36 7.53 1.57 1.39 7.09 26 83 184 527 153 253 367 117 386 537 149 132 472 27 13,50 14,50 13.22 13,50 14.00 14.10 14.20 14.96 14.20 14.20 14,29 13.00 28 1.04 0.83 1.43 1.04 1.00 1.03 0.96 0.94 1.41 0.87 0.80 1.08 29 23.79 24.58 24.95 24.84 25.30 25.43 25.46 26.20 25.91 25.37 25.39 24.38 30 24.56 26.50 33.08 26,43 28.13 29,83 26,58 30,56 33.44 26.94 26.73 31.47 31 95,47 81.24 55.96 83.35 76.95 73.82 92,48 72,91 64,85 82.26 83.68 57.111 32 95.64 84.11 56.66 84,74 77,98 72.12 91,81 77,24 62.48 82.31 85.09 58.31 33 5.04 10.79 1,37 6,97 4.04 3.53 3,85 4,97 2.39 4.80 6.53 1.60 34 0.011 0.15 1.51 0.05 0,05 0,09 0,16 0.27 0.88 0.04 0.16 0 25 35 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 36 95 90 100 95 95 95 95 95 100 95 95 95 37 95.47 90.00 90.00 90.00 90.00 90.00 92.48 90.00 90.00 90.00 90.00 90.00 38 95.91 90.17 90.79 91.61 91.13 94.42 96.35 98.34 94.49 91.85 93.15 90.17 39 95.47 90.17 103,80 95.05 95.06 97.55 95,13 95,30 100,96 95.04 95.19 96.91 40 22.96 24.33 23.59 23.84 24.32 24.45 24.47 25,18 24.71 23.67 24.32 22.88 41 23.77 24.88 23.64 23.93 24.44 24.54 25,10 25,29 24.79 23,73 24,40 22,90 42 23.83 24.83 21.59 23.00 23,42 23,64 24,84 25,33 23,45 22.83 23.65 21.59 43 . 0.81 40.55 *1_0.05 10.09 +0.12 +0.09 : 0.63 +0.11 +0.08 4. 0.06 10.08 +0.02 44 0.06 _ —2.05 —O.93 —1.02 —0.90 —0.26 1' 0,04 ——1 .34 —0,90 -—0.75 —1.31 45 0.01 — —2.05 —0.93 —1.02 ——0.90 —-0.32 '1-0,04 —1.34 —-0.90 —0.75 ——1.31 46 0.87 'I 0.55 ——2.00 —0.84 ——0.90 ——0.81 "r0.37 —:—0.15 —1.26 —0.84 —-0.67 —1.29 47 1 0.06 —1,61 —0.49 —0.58 —O.46 +0,18 +0.48 —0.90 —0.46 —0,31 —0.87 48 340 + + 979 " 495 893 + 295 390 —486 + 598 + 863 -i— 672 + 395 49 95.64 90.00 90.00 90.00 90.00 90,00 91.81 90.00 90.00 90,00 90,00 90.00 50 96.52 92.97 90.82 92.71 92.63 93.99 97.74 98.91 94.83 91.05 92.95 90.03 51 95.64 90.15 103,33 95.05 95.05 97.55 95,16 95.27 100.88 95.04 95.16 96.19 52 23.79 24.58 24,95 24,84 25.30 25.43 25.46 26.20 25.91 25.37 25.39 24.38 53 23.69 24,49 24,96 24.89 25.41 25.53 25,1 1 26,29 26,02 25.42 25.46 24,39 54 23,81 24.94 22.86 24.06 24.55 24,51 24,99 26,36 24.66 24.32 24.63 23.06 55 —0.10 ——0.09 + 0,01 +0.05 +0,11 +0,10 0,35 +0,09 10.11 + 0,05 +0.07 +0.01 56 1-0.12 +0,45 _ 2.10 -—0.83 —0.86 ;tm _— 0.12 +o.o7 —1,36 _ 1.10 —0.83 _1.33 57 : 0,02 ",-0,30 2.10 —0.83 ——-0,86 —1.02 0,32 +0,07 —1,36 —— 1.10 —0.83 —-1.33 58 ' 0,02 *r0,36 2.09 ——0.78 —-0.75 —0,92 —— 0.47 +0,16 41.25 1.05 —-0.76 ——1.32 59 + 0,12 +0,45 1.60 —0.33 ——0.36 —0.52 + 0.38 10.57 —-0.86 _— 0,60 -—0.33 —0.83 60 + 772 —— 660 +1 079 + 376 + 626 ", 356 —2 099 673 + 604 +] 250 + 831 + 418 61

a e . orts. tattstts & uppgifter samt verkningarna av de ändrade reglerna for skatteutjammng H77 H78 [79 KSO KS] K82 K83 Vimmer- Väster- Gotland Karls- Karls— Olof- Ron- by vik hamn krona ström neby 1 Tätortsgrad år 1965 57.6 71.2 46.6 73.9 71.5 71.8 67. 2 Tätortsgrad år 1970 63.2 77.3 51 7 77.9 76.6 77.1 72.1 Näringxkaraktär år 1965 3 procentuell andel förvärvsarb. inom jordbruk 25.1 15.5 31.3 9.7 13.5 10,8 154 4 procentuell andel förvärvsarb. inom industri 44,8 45.0 27.5 52.4 38.9 69.2 50. 5 Folkmängd 1.1.1971 16 860 42 322 53 835 31915 59 265 17 672 29 712 6 Folkmängdsförändring 1961—1966 ——2.4 —l.1 —0.9 +7.7 —1.6 + 15.4 +4.2 7 1966—1971 ——3.1 +0.7 +0,2 :»6.5 —1.6 + 10.7 +4.5 8 Folkmängdstäthet 1.1.1970 14.2 22.8 17.2 65.2 57.5 44.0 36.0 AIders/ärdelnlng (' % 1.1.1971 9 —6år 9.9 9.8 10.1 11.0 9.4 12.9 10.6 10 7—17 år 16.4 14.9 16.6 14.6 13.8 15.8 14.2 11 18—66 år 60.9 61,9 60,4 620 63.2 62.7 61.2 12 67 år— 12.8 13.4 12.9 12.4 13.6 8.6 14.0' 13 Antal fritidsfastigheter enl. 1970 års tax. 599 2 495 4 508 1 116 3 361 243 1 782 Budgeterat/ys är 1969 för den bargerliga kommunen kr. per inv. 14 nettokostnad exkl. avskrivningar 645 768 7721 581 789 745 551 15 kostnadsräntor. externa 81 119 131 244 104 95 149 16 skatteutjämningsbidrag 211 155 240 89 197 84 131 17 amortering av län 72 138 105 161 113 122 127 18 direkthnansierade kanitalutgifter 252 150 133 21 1 294 140 249 19 långfristiga skulder o. tillfälliga län 1 337 1 930 2 202 3 591 1 889 1 507 2 624 kr. per skr. 20 totalt utdebiteringsbehov 12.01 12.37 12,16 12,25 12.62 11,84 11.50 21 utdeb.!)ehov för drift. kostnadsräntor och amorteringar 12.21 14.31 15.91 12.95 12.82 12.65 12.40 Skalteutlåmningsbidrag får är 197." 22 vid låg skattekraft. tkr. 4 074 4 959 33 289 1 323 9 793 645 5 806 23 vid hög utdebitering. tkr. 755 926 7 317 63 1 746 — — 2-1 extral. tkr. —— 610' 1 280 —- — — —— totalt 25 tkr. 4 829 6 495 41 836 1 386 11 539 645 5 806 26 kr. per skr. 3.36 1.62 9.50 0.44 1.95 0.37 2.27 27 kr. per inv. 288 154 778 43 194 37 194 Faktisk medelutdebitering kr. per skattt'krmm ur 1972 28 kommun 14.53 15.00 26.90 14.00 14.81 12.85 12.75 29 församling 1.06 0.98 1.18 0.86 0.92 0.77 1.04 30 total kommunal utdebitering 25.89 26.28 28.08 24.36 25.23 23.12 23.29 31 Summa total utdeb. 0. totalt skatteutibidrag per skr. 29.25 27.90 37.58 24.80 27.18 23.49 25.56 Eget skatteunderlag ! % m' 1Mede/skattekraften i rike! 32 enl. 1970 års taxering 74.39 81.06 70.30 86.52 87.73 84.71 74.36 33 enl. 1971 års taxering 74.77 83.15 71.83 87.40 87.38 87.51 75.55 34 därav för juridiska personer 3.46 4.32 3.79 7.26 4.42 7.09 3.93 35 för fritidsfastigheter 0.09 0.26 0.29 0.13 0.22 0,04 0.23 Skaltcunderlagsgnrunli 36 enligt nuvarande regler 90 90 92 90 90 90 90 37 enligt Förslaget 95 95 115 90 95 90 90 Tam! skattekraft) % av mede/.rkallekraf/en enl. 1970 ärr lax. SS nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 90.00 90.00 92.00 90.00 90.00 90.00 90.00 39 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering3 90.27 90.52 93.57 90.58 94.57 88.00 90.00 40 förslaget 95.10 95.29 111,32 90. 14 95.25 90.03 90.26 Total utdebitering för är [97 I. kr./skr. nuvarande regler 41 rakt. medelutdeb. 24.36 23.77 25.69 22.86 23.85 22.62 22.18 42 om blocket utgjort en kommun 24.45 23.88 26.02 22.81! 24.78 22.77 22.18 43 " fiz'urslageta 23.29 22.76 22.06 22.95 24.67 22.48 22.14 Okm'nx (+) el. minskning (—) ar utdebiteringar får är 197) 44 n g a kommunsammanläggning + 0,09 + 0.11 +0.33 +0.03 40.93 10.15 — p g a förslaget 45 exkl. övergångsregeln — 1.16 1.12 —3.96 40.06 ——0,11 —0.29 —0,04 46 inkl. övergångsregeln _1.10 -— 1.12 —3.96 —i—0.06 —0.11 —-0.29 —0.04 7 __ totalt (rad 44+rad 45) 1.07 — 1.01 —3.63 +0.09 +0,82 —0.14 —0.04 Okning (+) el. minskning (——) enligt fån/atm!2 får :ir 197 I nr 48 utdeb. till borgerlig kommun. kr./skr. —0.72 0.68 ——3.96 + 0.06 —O,1 I —O.29 —0.04 49 hidragsgivn. till borg. kommun. tkr. + 945 +2 417 + 15 497 —— 169 589 E' 431 + 91 Tom! skattekraft !" % av mede/skattekraften enl. 197! rirs lax. 50 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 90.00 90.00 92.00 90.00 90.00 90.00 90.00 51 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering 91.92 90,95 96.54 90.04 94.56 90.00 88,00 52 förslaget 95,09 95.26 1 15.29 90.13 95.22 90.04 90.23 Tom! utdebitering för år 1972. kr./'.tkr. nu varande regler 53 fakt. medelutdeb. 25.89 26.28 28.08 24.36 25.23 23.12 23.29 54 om blocket utgjort en kommun 25.91 26.33 28.05 24.37 25.91 23.12 23.44 55 __ förslaget3 24.92 25.15 23.68 24.36 25.80 23.11 23.12 Okm'ng (+) el. mlnsknlng (—) av utdebimrlngen liir :ir 1972 56 p g a kommunsammanläggning + 0.02 + 0,05 0.03 +0.01 . 0,68 -i'0.15 p g a förslaget 57 exkl. övergångsregeln —0.99 — 1.18 4.37 —0,01 —0.11 —0,01 —0.32 58 inkl. övergångsregeln —0.99 1.18 4.37 —0.01 ——0.11 —0.01 —-0.32 59 " totalt (rad 56 -: rad 57) ——0,97 — 1,13 4.40 +0,57 -—-0.01 ——O.17 Ökning (+) el. minskning (—) enl. färs/age!2 [år är 1972 av 60 utdeb. till borgerlig kommun. kr./skr. — 0.49 0.68 4.37 —0.01 —0,ll —0.01 —O,32 61 bidragsgivn. till borg. kommun. tkr. + 704 +! 728 + 19 264 + 32 + 649 m— 18 + 819

1 Utan markering = enbart vanligt extra bidrag ' = enbart Stimulansbidrag " 2 Exkl. övergångsregeln. 3 Hänsyn har även tagits till reduceringsregeln och extra bidrag p g a kraftig avfolkning. 4 Budgetanalysen avser den dåvarande primärkommunen.

= såväl vanligt extra bidrag som stimulansbidrag.

K84 L85 L86 1.87 L88 L89 L90 L91 1.92 L93 L94 1,95 Sölves- Broby Bro- Båstad Hässle— Klippan Kristian- Osby Perstorp Simris— Tome— Aslorp borg mölla holm stad hamn lilla 65.6 66.2 74.4 45.2 70.6 66.4 70.6 65.3 74.3 59.8 46.8 82.5 1 73.1 74.2 77.7 52.4 75,0 70.1 74.0 69.6 80.1 63.0 50.6 86.2 2 23.9 15.5 10.9 39.6 17.9 16.4 18,4 15,0 10,6 33,7 44.6 12.4 3 42.0 60.6 69.3 30.9 42.2 47.0 36.6 55.1 67.3 32.3 287 57.5 4 15 220 14 624 10 748 10 477 46 719 16 206 65 347 13 770 7 954 20 372 12 977 10 655 5 ";—2,9 ' 6.9 10.6 —1,9 +3.9 +4.4 +1.1 14.5 -—16.5 —3,0 —6.8 +10.8 6 43.6 .. 9.0 + 7,8 ., 1.1 7—3.4 + 1,2 +3,4 +0.6 'I— 9.3 —5,2 —5,0 + 5.3 7 82.2 33.3 65.8 48.1 36,5 43.2 52.3 23.9 49.7 52.5 33.2 115.6 8 10.0 11,8 12.1 8.8 10.4 10.0 9.8 9.9 12. 8.7 7.9 12.2 9 15.3 15.8 16.1 14,8 15.0 15.1 14.1 15.2 18.3 14,1 15.3 15.2 10 61,7 60.1 62.1 61,0 61.3 61.8 62.8 60.8 60,9 60.7 59,2 61.1 11 13.0 12.3 9.7 15.5 13.3 13.1 13.4 14.1 8.4 16.5 17.6 11.6 12 1 854 434 213 2 033 1 372 503 3 517 458 166 1 463 563 204 13 632 654 408 516 538 514 580 625 665 490 663 513 14 108 90 36 138 118 71 99 92 80 125 94 108 15 ns 67 28 124 99 17 57 113 89 184 17 16 86 86 76 145 91 57 91 120 92 120 116 121 17 192 199 232 205 270 297 289 205 186 185 128 281 18 2415 1555 524 2181 1904 1165 1578 1484 1033 2000 1847 1643 19 11.62 11.67 9.78 11.19 11.11 10.11 10.49 12.07 12.00 11,09 11.19 10.84 20 11.82 11.85 6.7 11.48 10.23 8.20 9.46 12.02 10.41 10.72 14,15 9.61 21 3 175 1 599 251 1091 4 758 390 2 108 1 522 3 043 3 524 42 22 — — — — —— —— 0 — — _— 23 _— — — _ 320' 1 210' _ 250' 24 3175 1599 251 1091 5 078 390 3 318 1522 0 3 043 3 774 42 25 2,39 1.22 0.25 1.14 1.16 0.25 0.48 1.24 0.00 1.73 3.63 0.04 26 208 109 23 103 108 24 50 111 0 150 294 4 27 13.55 13.60 11.86 13.60 13.41 12.93 12.04 13.. 3 14.0 13.30 14.20 12.81 28 0,89 0.99 0.98 1.30 0.95 0,99 1.00 0.91 0.85 1.21 1.16 0.86 29 23.94 23.59 21.84 23.90 23,36 22,92 22,04 23.74 23.85 23.51 24.36 22.67 30 26.33 24.81 27.09 25.04 24.52 23.17 22.52 24.98 23.85 25.24 27.99 22.71 31 77,41 79.93 87.17 81.66 82.86 86.35 91.99 77.99 94.28 76.05 70.35 84.48 32 76,49 78,59 83.59 80.28 82.14 86.00 92.34 78.19 91.68 75.55 70.22 83.97 33 3.46 4.73 6.26 3.44 3.23 3.21 5.24 3,39 7.33 2.25 2.72 3.48 34 0.35 0.10 0.05 1.88 0.16 0.10 0.26 0.11 0,06 0.42 0.15 0.04 35 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 36 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 37 90.00 90.00 90.00 90.00 90.00 90.00 91.99 90.00 94.28 90.00 90.00 90.00 3 8 89,00 88,00 90,00 88.00 85.00 90,00 91.99 90.00 94,38 88,00 90.05 87.00 39 90,39 90.11 90.05 92,08 87,18 90,11 91 .99 90,12 94.28 90.45 90.16 89.04 40 22.54 21.56 19.83 21.85 21.26 21,01 20.74 21.69 22.55 21.54 21.84 21.15 41 22,50 21.58 20.28 21,95 22.18 21,23 21,34 21,44 22.57 21,65 21,85 21,19 42 22.31 21.28 20.27 21.37 21.84 21.21 21.34 21.42 22.58 21.30 21.83 20.90 43 _0.04 v1-0.02 +0,45 +0,10 '? 0.92 +0,22 +0,60 —0.25 +0.02 +0.11 +0.01 +0.04 44 _ 0.19 4.30 —0.01 _0,58 0.34 —0.02 _0.02 +0.01 —0,35 ——0.02 —0.29 45 —0.19 —-0.30 —0.01 ——0.58 0.34 —0,02 —— ——0.02 —— —0.35 ——0.02 ——0.29 46 _0,23 ——0,28 +0,44 —0.48 %— 0.58 + 0.20 + 0.60 —0,27 +0,03 —0.24 —0.01 —0.25 47 0,19 _fo.30 ——0,01 _0,58 0.34 —0.02 —0.02 +0,01 —0.35 -—-0.02 —0.29 48 229 --1' 356 10 '» 509 1—1346 + 29 — + 22 —— 8 + 565 + 19 f 265 49 90.00 90.00 90.00 90.00 90.00 90.00 92.34 90.00 91 .68 90,00 90.00 90.00 50 89.00 85.00 83.59 87.00 88.00 86.00 92.34 84.00 91.68 85.00 86.00 83.97 51 90.35 87.10 83.59 89.88 90.16 86.00 92.34 85.11 91.68 87.61 88.15 84.04 52 23.94 23.59 21.84 23.90 23.36 22.92 22.04 23.74 23,85 23.51 24.36 22.67 53 24,09 23.69 22.08 23.90 23.48 23.16 22.35 23.94 23.85 23.57 23.52 22.71 54 23.89 23.36 22.08 " .46 23.16 23.16 22,35 23,76 23,85 23,17 24.17 22.70 55 .— 0.15 +0,10 470,24 _ + 0,12 % 0,24 40.31 +0,20 +0.06 +0.16 —0.04 56 0.20 -—0.33 —0,44 0,32 ——0.18 — —0.40 —O,35 —0.01 57 0.20 _0.33 —0.44 0.32 —- —— —0.18 —— —0.4O —0,35 —0.01 58 —0.05 ,0.23 +0,24 —0.44 —- 0,20 —,-0,24 +0.31 +0.02 —— —O,34 —0.l9 +0.03 59 0.20 ——0.33 —-0.44 0.32 —- —-0.18 —- —0.40 —0.35 —0.01 60 - 265 -1 432 —— f 422 41400 _— + 221 —— 702 + 364 ; 11 61

e . or s. attstts a uppgt ter samt ver ningarna av e än ra e reg erna ör skatteutjämnin (! I: 96 1: 97 M 98 M 99 M 100 M 101 M 102 Angel— Orkel- Bjuv Eslöv Helsing— Höga- Hörby holm liunga borg näs 1 Tätortsgrad år 1965 69,0 60.4 87.0 64.4 91.7 79.4 34.7 2 Tätortsgrad år 1970 70.7 66.4 90.4 68.6 93.3 82,4 40,1 Nr'iringxkaraklär år 1965 3 procentuell andel föt'värvsarb. inom jordbruk 19.8 19.5 12.5 21.7 5.8 16.2 45.21 4 procentuell andel förvärvsarb. inom industri 34.9 49.9 66.1 43.5 42.5 49.1 27. 5 Folkmängd 1.1.1971 26115 8749 13226 262 5 100559 19002 117 6 Folkmängdsförändring 1961—1966 —4.3 —|.8 +9.3 + .8 +3.7 —l—7.0 —7.1 7 1966—1971 —.—l,9 +4.l + 12.1 +8.6 +6.8 +8.8 —4.4 8 Folkmängdstäthet 1.1.1970 62.1 26.9 112.6 61.7 290.1 132,1 28.2 Åldersfördelning i '.'; 1.1.1971 9 —6 är 9.1 10.0 12.0 10.4 9.6 10.6 8.1 10 7—17 år 14.4 14.8 15.8 15.0 13.5 14.8 15.6] 11 18—66 år 62.7 61.3 61.1 61.3 64.4 60,6 59.1 . 12 67 år— 13.9 13.9 11.0 13.3 12.5 14.1 17.3 13 Antal fritidsfastigheter enl. 1970 års tax. 1 250 867 49 271 3 7 1 437 1 010 Budgrmnalys år 1969 får den borgerliga kornmunwl kr. per inv. 14 nettokostnad exkl. avskrivningar 486 630 560 614 576 653 569 15 kostnadsränlor. externa 148 63 189 134 149 103 59 16 skatteutjämningsbidrag 89 159 87 31 19 69 122 17 amortering av län 129 87 143 86 199 85 66 18 direktlinanslcrade kapitalutgifter 449 324 214 337 461 303 144 19 långfristiga skulder o. tillfälliga lim 2 310 939 2 913 1 992 2 147 1692 793 kr. per skr. 20 totalt utdebiteringsbehov 12.65 12.21 12.05 10.98 12.58 12.32 9.85 21 utdeb.behov för drift. kostnadsräntor och amorteringar 9,46 11.39 12.04 9.98 9,71 11,25 10,63 Ska/letuiämningsbidmg för :ir 1972 22 vid låg skattekraft. tkr. 107 1 531 482 _ —— I 386 2 420 23 vid hög utdebitering, tkr. — — — _ 77 _ 24 extral. tkr. 2 040' 50' 570' 1 610' — —— totalt 25 tkr. 2 147 I 581 482 570 1 610 1 463 2 420 26 kr. per skr. 0.81 2.07 0.38 0.20 0.14 0.79 2.50 27 kr. per inv. 81 180 36 22 16 75 207 Faklixk medrln/ricbitcring kr. per skattekrona :ir 1972 28 kommun 14.09 13.38 12.72 12.95 14.60 14.85 12.64 29 församling 0.98 0.93 0.65 1.00 0.71 0.92 1.23 30 total kommunal utdebitering 24.07 23.31 22.12 22.70 24.06 24.52 22.62 31 Summa total utdeb. 0. totalt skatteuti.bidrag per skr. 24.88 25.38 22.50 22.90 24.20 25.31 25.12 Eget xkaueumierlag !" % av merle/ka/ekranen [ rika! 32 enl. 1970 års taxering 89.81 76,06 83,41 93,24 106,10 85,84 72,64 33 enl. 1971 års taxering 89.40 76.52 85.17 96.54 103.48 85,69 72,47 34 därav för juridiska personer 3.16 2.57 6.76 10.18 8.92 3.40 2.04 35 för fritidsfastigheter 0.31 0.46 0.01 0.04 0.02 0.74 0.39 Slrarreundcrlagsgarami 36 enligt nuvarande regler 90 90 90 90 90 90 90 37 enligt Förslaget 90 90 90 90 90 90 90 Tom! skullekraf! 1" "4”. av lrredglyknllekraflen ["|/. 1970 |er mx. 38 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 90,00 90,00 90.00 93.24 106,10 90,00 90,00 39 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering3 90.85 90.00 88.00 93,24 106,10 90.00 85.00 40 förslaget 90.34 90.51 90.01 93.24 106.10 90.82 88.42 Tara! utdebitering för år 1971, ltr.],rkr. nuvarande regler 41 fakt. medelutdeb. 22.22 22.01 21.65 21.22 22.07 23.17 22.05 42 om blocket utgiort en kommun 22.94 21.93 21.76 21.45 22.22 23.13 22.09 43 förslaget2 23.02 21.86 21.88 21.86 22.63 23.41 22.01 Ökning (+) el. minskning (—) av utdebiteringen för är 1971 44 p g a kommunsammanläggning +0.72 ——0.08 +0,11 -:—0.23 +0.15 —0,04 +0.04 p g a förslaget 45 exkl. övergångsregeln 4 0.08 —0.07 40.12 +0,41 +0.41 +0.28 —0.08 46 inkl. övergångsregeln +0.03 —0.07 —0.21 + 0.08 + 0.08 —0.05 ---0,41 7 totalt (rad 44+rad 45) + 0.80 —0.15 +0.23 +0,64 +0.56 +0.24 —0.04 Ökning (-:—) el. minskning (—) t'nlisl flirt/age!2 får är 197! av 48 utdeb. till borgerlig kommun. kr./skr. +0.08 ——0.07 ——0.29 — —0.13 —0.49 49 bidragsgivn. till borg. kommun, tkr. — 192 + 47 + 322 + 217 + 435 Taru! ska/tekraft :” % av medelskattekraften ml. 107! är: lux. 50 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 90.00 90.00 90.00 96.54 103.48 90,00 90.00 51 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering” 90,08 86.00 86.00 96.54 103.411 90.10 87.00 52 förslaget 90.31 88.46 90.01 96.54 103,48 90.74 90.39 Tala] lllrlebilering får är 1972. ltr./skr. nuvarande regler 53 fakt. medelutdeb. 24.07 23.31 22,12 22,70 24.06 24.52 22.62 54 om blocket utgjort en kommun 24.00 23.62 22.37 22.70 24.06 24.54 22.59 55 förslaget2 23.96 23.24 22.19 23.10 24,46 24,84 22.52 Ökning (+) el. mlnsknlng (—) ar mdchlrcrlngcn får u'r 1972 56 1! g a kommunsammanläggning _ 0,07 +0.31 +0,25 +0.02 —0.03 15 t: a förslaget 57 exkl. övergångsregeln — 0.04 —0.38 —0.18 —1-0,40 + 0.40 +0.30 —0.07 58 inkl. övergångsregeln — 0.04 ——O.38 —-—0,50 +0,08 40.08 ——0.02 —0.39 59 totalt (rad 56+rad 57) —0.11 —0.07 +0.07 +0,40 +0.40 +0.32 —0.10 Ökning (+) el. minxknlng (—) enl. förslaget? [år är 1972 av 60 utdeb. till borgerlig kommun. kr./skr. 0.04 —0.38 ——0.58 _— —0.10 —0.47 61 bidragsgivn. till borg. kommun. tkr. + 106 + 290 + 745 — — + 186 + 454

1 Utan markering = enbart vanligt extra bidrag ' = enbart Stimulansbidrag = Exkl. övergångsregeln. _ _ 3 Hänsyn har även tagits till reduceringsregeln och extra bidrag p g a kraftig avfolkning.

såväl vanligt extra bidrag som Stimulansbidrag.

M 103 M 104 M 105 M 106 M 107 M 108 M 109 M 110 M 111 M 112 M 113 M 114 Höör KäV- Lands- Lomma Lund Malmö Sjöbo Skurup Svalöv Trelle- Vellinge Ystad lingc krona borg 55.3 70.6 89.1 81.1 85.1 96.3 33.2 50.4 49.4 71.0 62.4 66.1 1 58.4 74.9 90.4 81.3 89.3 97.3 42.2 56,6 55,8 75.2 76.2 71.4 2 25.7 17.1 7.2 10.8 9.0 2,5 48.5 33.4 35.1 13.9 19.3 23.1 3 36.9 53.8 57.3 47.6 32.9 43.2 27.1 37.4 36.6 49.3 39.5 33.4 4 8 875 14 554 37 759 12342 79 868 288 410 13 286 10 487 12 065 36167 13 221 24 091 5 —0.6 + 9,6 43,0 4 17.7 +14.3 +9.3 —6.2 —5,7 10,1 +5.2 +17.9 —3.9 6 0.2 + 15,6 + 4.5 +41.5 —*- 20.6 + 5.1 ——4.8 —2.9 —1.2 +3.4 -r 38.4 ——2.6 7 30.1 91.5 268.3 201.4 149.4 706,8 27 1 54.4 31,1 [06.6 86,5 69,2 8 8.5 12.6 9,6 14,5 11.8 9.4 8.0 9.2 10.2 10.5 13.9 8.5 9 13.8 15,0 13,7 16,9 13.0 13.6 15.3 13.7 14.7 14.5 16.1 13.7 10 53.8 61.0 64.7 60.8 64.7 66,4 59.1 59.8 60.0 63.4 60.4 62.1 11 18.9 11.4 12.0 7.8 10.5 10.6 17.6 17.3 15.1 11.6 9.6 15.6 12 2 91 1 022 458 253 ,20 785 1 347 439 290 1 640 3 570 1 497 13 483 542 587 586 760 1 114 580 654 647 621 574 609 14 98 199 155 182 197 92 67 72 111 109 187 176 15 31 21 3 —— 16 2 174 102 57 4 3 31 16 97 149 177 163 169 70 147 86 110 114 209 102 17 198 134 193 137 208 795 73 152 149 208 75 115 18 1 366 3 362 2 604 2 975 2 921 1 577 970 1028 1 957 1 654 2 753 2 956 19 10.85 11.12 11.40 11.54 10.77 16.83 10.43 10.22 10.86 11.87 10.21 10,69 20 8,88 11.16 10.26 11.20 11.20 12.26 12.61 11.76 11.29 9.99 11.96 11.23 21 257 190 _ 718 507 2 238 2 269 1 625 595 —- 22 -— —— -— 19 _— 117 7 —- 23 20' —— — — — — — 80' —— —— 880' 24 277 190 _— 737 507 2 238 2 269 1 822 _ 602 880 25 0.33 0.13 — — 0.07 0.01 2.10 2.52 1.62 _ 0.44 0.36 26 31 12 _— 9 2 168 215 150 42 37 27 13.60 13.61 12.87 12.85 13.70 19.75 11.77 13.75 14.00 13.00 12.01 14.25 28 1.29 1.03 0.69 1.03 1.01 0.71 1.21 1.32 1.17 0.96 1.24 1.03 29 23.64 23,39 22.31 22.63 23.46 20.46 21.73 23.82 23.92 22,71 22,00 24,03 30 23,97 23,52 22.31 22.63 23.53 20.47 23.83 26.34 25.54 22.71 22.44 24.39 31 85.65 91 .11 100,23 97.72 114,33 116,29 70.24 75.85 81,49 96,67 93.98 88.45 32 84,13 90,28 96.23 93.18 111,92 113,91 70.50 75,20 81,55 93.57 91.85 88.19 33 2.31 4.25 6.93 2.25 5.62 11.33 1.90 3.32 2.72 5.42 2.18 5,94 34 1.40 0.51 0,09 0.19 0.06 0.01 0.49 0.22 0,08 0,23 3.55 0.30 35 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 36 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 37 90,00 91.1 1 100,23 97,72 114,33 116,29 90.00 90.00 90.00 96.67 93.98 90.00 38 89.00 91.14 100,23 97,72 114,33 116,29 85.00 87.00 89.00 96.67 93.98 90.00 39 91.55 91.11 100,23 97.72 114,33 116,29 89.53 90.24 90.09 96.67 94.27 90.33 40 21.55 21,70 21,37 20.81 22.01 19.59 20.74 22.16 23,36 21,53 21,23 21,87 41 21.69 21.89 21.37 20.81 22.06 19.61 20.86 22,12 23,39 21.53 21,36 22,27 42 21.76 22.30 21 .78 21 ,22 22.47 19.61 20.69 22.08 23,63 21.94 21.73 22.63 43 0,14 +0,19 — —— +0,05 +0.02 +0.12 -—0.04 +0.03 +0,13 +0,40 44 i 0.07 +0,41 +0,4l +0,41 +0,41 —0.17 —0.04 40.24 +0,4l +0,37 +0.36 45 — 0.26 +0,08 +0,08 +0.08 + 0.08 -——0.50 —0.37 —0.09 +0,08 + 0,04 +0.03 46 , 0.21 +0,60 +0,41 +0,41 +0,46 +0.02 —0.05 -—0.08 +0.27 +0,41 +0,50 +0,76 47 0,34 —— —0.58 —-0.45 —0. 17 ——0,04 —-0,05 48 265 -— — = 562 + 370 + 172 — + 47 + 110 49 90.00 90.28 96.23 93,18 111,92 113,91 90.00 90.00 90.00 93.57 91.85 90.00 50 85.00 90.28 96.23 93,18 111,92 113,91 81.00 87.00 90.41 93.57 91,85 88,19 51 89.40 90.51 96.23 93,18 111,92 113,91 83.49 90.22 90.08 93.57 92.55 90.30 52 23.64 23.39 22.31 22.63 23,46 20,66 21,73 23,82 23.92 22.71 22.00 24.03 53 23.80 23.51 22.31 22.63 23,53 20,67 22.03 24.14 23.95 22.71 22.43 24.03 54 23.52 23.88 22.71 23.03 23.93 20.67 22.07 24.04 24,40 23,11 22,74 24,10 55 , 0.16 -l—0,12 _— +0.07 +0.01 +0.30 +0.32 +0.03 +0,43 56 —-O.28 +0.37 +0,40 +0,40 +0,40 +0.04 ——0.10 +0,45 +0,40 -i—0.31 +0,07 57 0,60 -1- 0.05 +0,08 + 0.08 0.08 —0.28 ——0.42 +0,13 + 0.08 ——0.01 —-0.25 58 —0.12 +0,49 +0,40 +0,40 +0,47 +0.01 +0.34 +0.22 +0,4S +0.40 +0.74 +0.07 59 0.68 ——0.03 _— — — —0.36 —-0,50 + 0.05 -— —0.09 —0.33 60 + 579 + 45 — — —— -— + 384 + 449 —— 56 -|— 125 + 799 61 SOU 1972: 44 17

N115 N116 N117 N118 N119 0120 0121 Falken- Halm- Kungs- La- Var- Gra- Göte- berg stad backa holm berg varne borg 1 Tätortsgrad år 1965 52,8 81,9 38,6 41,3 56.9 78.3 98.4 2 Tätortsgrad år 1970 59.9 85.3 46.9 45,3 62.9 79.3 9.9.6 Närinsskarakliir år 1965 3 procentuell andel förvärvsarb. inom jordbruk 26.9 9,8 22,0 37,6 26,3 23.0 1.2 4 procentuell andel förvärvsarb. inom industri 41.7 45.8 35.9 34.5 39,5 46.1 42.1 5 Folkmängd 1.1.1971 31 891 70 869 28 987 18 710 39 037 9 3 2 466 040 6 Folkmängdsförändring 1961—1966 +2.0 + 6,8 -1- 13.5 —l,0 44.9 —6.4 -é-S.. 7 1966—1971 —,—3.2 T7.0 + 37.9 ——2.3 49.4 4.3 +4. 8 Folkmängdstäthet 1.1.1970 28.6 68.6 44.8 21,2 43,7 (H.] 1 083,4 Åldersfördelning i SV., 1.1.1971 9 —6 år 9.7 9.9 13.9 8.3 10.6 7, 9.6 10 7—17 år 15.4 14.9 16.1 15.5 15.3 13.1 13.2 11 18—66 år 60.8 63.6 60.7 60 5 61.6 67.4 66.3 12 67 år— 14,2 11.6 9.2 15.6 12.5 19.3 10.9 1 13 Antal fritidsfastigheter enl. 1970 års tax. 2 983 4 963 7 800 3 312 4 927 1 409 7 426 Budgeiaaalyr är 1969 får den borgerliga kammtmwi kr. per inv. 14 nettokostnad exkl. avskrivningar 542 466 557 529 432 577 1 308 15 kostnadsräntor, externa 148 140 100 85 84 311 1 18 16 skatteutjämningsbidrag 112 61 71 83 114 . 86 0 17 amortering av län 146 112 106 86 103 209 83 18 direktnnansierade kapitalutgifter 221 455 298 136 326 50 744 19 långfristiga skulder o. tillfälliga lån 2 599 2 374 1 723 1 244 1 243 1 (28 1 365 kr. per skr. 20 totalt utdebiteringsbehov 1144 12.24 10.90 10.24 11.40 10.80 17.60 21 utdeb.behov för drift. kostnadsräntor och amorteringar 11:93 8.58 10,44 10,74 8,99 14 58 13.80 skatteutjämningsbidrag för år 1972 22 vid låg skattekraft. tkr. 3 564 3 159 2 189 3 263 5 841 2155 674 23 vid hög utdebitering, tkr. 114 502 600 — 1 038 _ S 24 extral. tkr. 40' -— _ totalt 25 tkr. 3 718 3 661 2 789 3 263 6 879 2 (55 (=S: 26 kr. per skr. 1.24 0.48 0.98 2.09 1.92 2 71 0.01 27 kr. per inv. 116 51 92 173 170 121 ] Faktisk medelutdebilering kr. per rkarlckrmm är 1972 28 kommun 12.95 13.18 13.71 12,73 14.00 13.16 21.22 29 församling 1,15 0.90 0.89 0.97 1.09 0.96 0.75 30 total kommunal utdebitering 24.60 24,58 25.10 24.20 25.59 2262 2|.97 31 Summa total utdeb. 0. totalt skatteulibidrag per skr. 25.84 25,06 26,08 26,29 27.51 25.33 21.98 Eget skatteunderlag i % av medelskattekraften i riket 32 enl. 1970 års taxering 81,47 92,56 83.20 73.65 79.04 6853 119,63 33 enl. 1971 års taxering 82.43 93.76 86.44 73.10 80,62 71,13 [16.48 34 därav för juridiska personer 5.19 6.09 3,02 2,64 2.97 2.42 10.70 35 för fritidsfastigheter 0,49 0,38 2.34 0.91 0,61 0.49 0.08 Skaneunderlagsguranri 36 enligt nuvarande regler 90 90 90 90 90 )0 90 37 enligt Förslaget 90 90 90 90 90 95 — Tomi rkaltekraft i % av litellelskallekra/Ien enl. 1970 mar tar. 38 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 90,00 92.56 90.00 90,00 90.00 90.10 119.63 39 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebiteringa 90.00 92.82 90.23 84,00 90,00 90.10 119,63 40 förslaget 90.55 92.56 92,76 86.00 90.70 95.17 119.63 Total utdebitering [är är 1971. kr. lrkr. nuvarande regler 41 fakt. medelutdeb. 23.06 22.97 23.45 21,62 24,09 21,14 21.94 42 om blocket utgjort en kommun 23.10 23,37 23.28 21,64 23,99 21,54 21,94 43 förslaget2 23,02 23,41 22,92 21,37 23,88 20.5 21 .94 Ökning (+) el. minskning (—) av utdebiteringar: får ur [97] 44 p g a kommunsammanläggning +0.04 +0,4O —O,17 +0.02 —0,10 — — p g a förslaget 45 exkl. övergångsregeln —-0,08 + 0,04 —O,36 —0.27 —0,11 —0 ”9 46 inkl. övergångsregeln —0,08 +0,01 —0,36 —O.27 ——0,l 1 _039 47 _. totalt (rad 44+rad 45) —0.04 +0,44 _0,53 ——0,25 ——O.21 —0.'9 _ Oknmx (+) 81. minskning (—) enlig! förr/aga?- för iir 1971 av 48 utdeb. till borgerlig kommun, kr./skr. —0,08 +0.04 —0.36 ——0.27 _0.11 —-0.'9 49 bidragsgivn. till borg. kommun, tkr. + 212 _— 265 + 836 + 383 + 337 + 524 — Tata! skattekrafl i % av medelskattekraften enl. 197! ars lax. 50 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 90.00 93.76 90,00 90,00 90,00 90,10 1 16,48 51 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebiteringa 90,09 94,09 90.22 85.00 91.01 85.00 116,48 52 förslaget 90.49 93.76 92.34 86.91 90.61 8839 116,48 Tola! utdebitering för år 1972, kr./skr. nuvarande regler 53 fakt. medelutdeb. 24.60 24.58 25.10 24,20 25,59 22,s2 21.97 54 om blocket utgjort en kommun 24.62 25.02 25.47 24.22 25,69 22.'7 21.93 55 förslagetz 24,56 25,07 25.15 23.94 25.75 22. 9 21 .98 Ökning (+) el. minrkning (—) av utdebiteringen [är :ir 1972 56 p g a kommunsammanläggning +0.02 +0,44 +0,37 +0.02 70.10 440. 5 —'—0.01 p g & förslaget 57 exkl. övergångsregeln ——0,06 +0,05 —0.32 —0.28 +0.06 —0.ZS 58 inkl. övergångsregeln —0,06 +0.01 —0,32 ——O.28 +0,06 _0,58 59 totalt (rad 56+rad 57) —0,04 +0.49 +0.05 ——0.26 +0,16 _0,.3 —! 0.01 Öl.-ning (+) el. minskning (—) enl. Iärslugcr2 får (ir 1972 av 60 utdeb. till borgerlig kommun, kr./skr. —0,06 +0,05 —0.32 —O.28 + 0.06 ——0,.'8 —- 61 bidragsgivn. till borg. kommun. tkr. + 180 — 379 + 914 + 437 215 * 441 _

1 Utan markering = enbart vanligt extra bidrag " = enbart Stimulansbidrag " = såväl vanligt extra bidrag som stimulansbid'ag. ? Exkl. övergångsregeln. 3 Hänsyn har även tagits till reduceringsregeln och Extra bidrag 1) g a kraftig avfolkning.

r de olika kommunerna enligt förslaget 122 0123 0124 0125 0126 0127 0128 0129 0130 0131 0132 0133 brryda Kunpt- Lvsekil Munke- Mölndal Orust Partille Stenung- Ström— Tanum Tiörn Uddevalla älv dal sund stad 67.4 60.3 65,9 45.0 92.1 22.0 96.7 60,2 47,6 24.7 54.0 1.1 1 75.4 67.2 70,7 50,6 93,3 24.1 97.3 67,8 52,6 26,6 57.7 1,1 2 8.3 15.0 11.3 30.0 2.4 39,9 1,0 14.5 24,7 47,2 35,6 7,6 3 49,0 45.7 56.6 44.6 50.9 37,2 49,9 51.1 37,8 28,3 32.8 48.0 4 6 340 24 869 13 828 9 728 44 884 8 922 24 7111 12 588 9 568 10 852 9 327 47 724 5 l*18.0 =f21.6 —1,3 —4,1 3 18,6 -—5.6 -*—26,4 1485 —4.1 —8,1 +2 l +5.2 6 31,6 22.3 +0.1 —3.9 : 20.5 40.2 +23,5 Ir 27.8 —4.3 ——4.3 " 9,6 %—0,8 7 54,3 63,2 66,2 15.4 295.2 22,9 435,2 47, 20.9 11.8 54.9 74.6 S i 14.3 13.4 9.0 9,3 12.7 8,5 13.1 15,2 8,0 7,5 10,8 10.8 9 1 16.3 16.4 14.6 15.0 15.1 14.2 16.3 17.3 12.8 13,7 16,4 16,1 10 * 61.6 60.9 60.4 59.5 64,9 57,7 63,8 59,6 60,6 58,5 58,4 63,2 11 i 7.8 9.3 16.0 16.1 7.3 19.6 6.9 7,9 18.6 20.3 14,4 9,9 12 [3 123 3 800 2 393 649 1 274 3 853 552 2 277 1 576 2 688 2 693 4075 13 666 532 660 774 470 730 646 695 866 897 428 598 14 120 151 121 44 118 100 141 234 109 59 99 161 15 35 51 64 212 7 354 —— 18 149 371 233 43 16 128 100 104 50 77 69 102 192 96 54 76 246 17 310 308 153 141 615 200 368 29 125 136 277 170 18 1 877 2 628 2 157 825 1 790 1 553 2 243 3 666 1651 1001 1 508 2 598 19 11.56 11.79 11.26 11,68 11,90 12,20 12,20 12,82 12,50 12,15 11.00 12.89 20 11.43 10,40 12,87 14,24 7,11 17,26 10,04 14,27 15.36 19.66 11,44 12,35 21 2 207 747 2 455 2 163 _ 4 163 »— 2 673 5 225 2 278 _— 22 8 35 131 »— 76 —— 106 98 -— 2 361 23 1 500' — — 1 130' 190' 600. 7 10 —— 3 540' 24 2 215 2 282 2 586 2 163 1 130 4 429 -— 600 2 786 5 333 2 278 5 901 25 1.46 0.91 2.08 2.80 0,20 7,06 0,45 3.39 7.21 3.25 1.18 26 125 86 186 221 25 489 46 293 492 241 124 27 14,25 14,50 14,10 13,29 13,80 14,45 13,25 13,00 16,60 14,00 12,50 15.40 28 1.09 0,93 1,31 0,97 0,71 1,33 0,75 1.04 0,95 1,15 1,05 0,90 29 23,84 23.93 23,91 22,76 23,01 24.28 22.50 22.54 26.05 23.65 22.05 24.80 30 25,30 24,84 25,99 25,56 23,21 31,34 22,50 22,99 29.44 30,86 25,30 25,98 31 85,70 36.36 75.72 68,42 108,98 57,59 99,71 94,75 74,97 58,53 61,58 88,90 32 211,69 88. 18 78.96 69,66 103,37 61 ,68 110,48 93,34 75,24 59.83 65.87 92.16 33 2.04 3.28 4,36 2,31 7,94 1,31 5,33 15.13 3.37 1,48 1,61 5.38 34 0,94 0,92 1.07 0.23 0.12 2.55 0.13 1 . 18 0,94 1,46 2,12 0,46 35 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 36 90 90 95 95 90 95 90 90 95 95 90 95 37 90,00 90.00 90.00 90,00 108,98 90,00 99,71 94,75 90,00 90,00 90.00 90.00 38 90.39 90.15 88.00 87,00 108,98 91,00 99.71 96.12 90.62 90.91 .00 92,64 39 91.17 91.05 94,19 92,25 108,98 97.84 99,71 94,75 96,02 97,02 92,40 95,51 40 22.73 22,89 23,39 21,54 20,76 23,25 22,00 22,04 23,45 23,14 21.04 24.29 41 22.80 23.32 23.29 21,64 20,99 23.30 22.00 22.36 23,49 23,22 21,04 24,97 42 22.68 23.18 22,37 20.92 20,99 22,32 22,00 22,55 22,67 22,33 20,73 24.49 43 0.07 ; 0.43 _o,to +0,10 470,23 +0,05 —— To,:iz +o.o4 +0,08 + 0,68 44 _ 0.12 —0.14 4.92 —0.72 —o,9s 40.19 _o.sz —0,89 —o.31 _ 0,48 45 —o,1z _o.14 _o.92 _o,72 _— —0.98 'i 0.04 _o.sz _o,s9 —0,31 0.48 46 0.05 +0,29 —-—l.02 —O,62 +0.23 —0.93 —— ,,051 —-0,78 —0.81 —-0,31 + 0,20 47 0.12 —-0.14 —-0.92 -—0.72 —— —0,98 —- +0,19 —0,82 —0,89 —-0,31 —— 0,48 48 153 %* 299 5— 987 'i— 496 —— + 514 ——221 -1- 616 + 583 + 179 +2 097 49 90.00 90,00 90,00 90.00 108.37 90,00 110,48 93.34 90.00 90.00 90,00 92,16 50 90,01 90.23 90.20 85,00 108,37 90.33 110,48 93,34 90,40 90,36 82.00 96.63 51 90.94 90,92 96,07 89,23 [08.37 97.55 1 10,48 93,34 95,94 96,46 33.12 95.46 52 23.84 23.93 23,91 22.76 23,01 24,28 22,50 22,54 26,05 23,65 22,05 24,80 53 23.84 23.91 23.97 22.66 23.01 24,31 22,50 22.54 26.08 23.68 22.20 24.54 54 23,70 23,80 23,10 22,03 23,01 23,24 22,50 22,54 25,12 22,79 22,03 24,73 55 _— —0,02 ' . 0.06 —0.10 —— +0,03 — — +0.03 +0.03 +0,15 ——0.26 56 —0.14 -—0.11 _— 0,87 —0.63 ——1.07 — — —0.96 —0.89 -——0,17 +0,19 57 _— o,14 _o,11 _ 0.87 —0.63 —l,07 _ _ ——0.96 —0,89 —0.t7 +0,15 ss _ 0.14 _o.13 _ 0.81 4.73 _ —1,o4 _- _ _o,93 ——0.86 —0,02 —0.o7 59 —0,14 ——0.11 — 0,87 —0,63 —l.07 —— —— —0.96 —0.89 —0,17 'i'—0.19 60 lf 213 + 275 J:-10213 %— 487 —— + 671 —— + 788 1— 659 + 119 953 61 IZ—SOU 1972: 44 177

a e . or s. a 15 15 a uppgl ter samt ver mngarna av de andrade reglerna for skatteutjämning 9134 P 135 P 136 P 137 P 138 P139 P 140 Ockerö Alingsås Bengts- Borås Färge- Herr— Le- fors landa ljunga rum 1 Tälortsgrad år 1965 95.2 74.2 54.6 86.5 33.2 45.2 78.9 2 Tätortsgrad år 1970 95.8 76.8 63.9 88.7 38.9 49.0 84.2 Näringskaraktär år 1965 3 procentuell andel förvärvsarb. inom jordbruk 41.5 11.6 25.8 4.7 44.0 32,6 7,3 4 procentuell andel förvärvsarb. inom industri 30.0 49.6 45,8 57,9 34.3 42.7 45.7 5 Folkmängd 1.1.1971 8 513 26 562 17 530 107 486 6 299 7 026 23 645 6 Folkmängdsförändring 1961—1966 ,, 5,8 + 6.3 —3.6 + 5.4 ——7.7 —2.3 + 25 ,9 7 1966—1971 —. 13.7 —1'-3.3 ——3,5 -l—4.0 —5.7 —3.6 +39.4 8 Folkmängdstäthet 1.1.1970 3.1-1.9 57.7 11.0 90.4 10.8 18.2 75.61 Åldersfördelning i % 1.1.1971 9 år 12.0 10.5 8.8 10.3 8.0 9,1 16.2 10 7—17 år 17.9 14.1 13.0 14.7 15.2 15,3 17,4. 11 18—66 år 59.6 63.3 61.4 64.4 58.0 59.8 58.71 12 67 år— 10.6 12.1 16.7 10.6 18.8 15.8 7.6 13 Antal fritidsfastigheter enl. 1970 års lax. 531 1 561 783 3 262 424 308 2 3 2 Budgetanalys år 1969 fiir den borgerliga kommunen kr. per inv. 14 nettokostnad exkl. avskrivningar 589 697 776 626 782 632 648 15 kostnadsräntor. externa 141 139 93 119 37 41 78 16 skatteutjämningsbidrag 244 37 192 28 331 101 54 17 amortering av län 120 104 122 99 67 32 68 18 direktänansierade kapilautgifter 87 236 158 398 108 244 382 19 långfristiga skulder o. tillfälliga lån 2 207 2 129 1 596 2 047 517 629 1 487 kr. per skr. 20 totalt utdebiteringsbehov 12.55 13.02 12.39 12.37 11.00 0.59 11.82 21 utdeb.behov för drift. kostnadsräntor och amorteringar 14,19 12,02 14.91 9.84 17.31 .0.26 10.44 Ska/teutjälnningsbidrag får är 1972 22 vid låg skattekraft. tkr. 2 313 1 144 3 322 3 814 2 888 1088 1 912 23 vid hög utdebitering. tkr. 1 505 583 — — — 693 24 extral. tkr. 540" — 350. totalt 25 tkr. 2 314 1 649 4 445 3 814 2 888 1088 2 955 26 kr. per skr. 3.29 0.62 2.84 0.33 6.81 1.41 1.29 27 kr. per inv. 268 62 253 36 451 121 118 Fuklisk medelutdebitering kr. per .rkaltckrona är 1973 2 kommun 13.60 14.71 14.76 14,39 13.32 12.71 13.82 29 församling 0.95 0.85 1.22 1.00 1.39 1.16 0.90 30 total kommunal utdebitering 23.05 25.06 25.48 24.89 24.21 23.37 24.22 31 Summa total u(deb. 0. totalt skatteutjbldrag per skr. 26.34 25.63 28.32 25.22 31.02 21.78 25.51 Eget skatteunderlag i S.; av medelskattekraften i riket . 32 enl. 1970 års taxering 64,79 86.69 73.90 95.64 56.03 81.02 85,89 33 enl. 1971 års taxering 72.47 88.25 78.46 95.24 59.04 75,04 84,86 34 därav föl" juridiska personer 0.98 4.99 3.67 5.48 1.55 1.09 2.18 35 för fritidsfastigheter 0.35 0,31 0.11 0.11 0.19 ). 10 0,50 Skattemtderlagsgarami 36 enligt nuvarande regler 90 90 90 90 90 90 90 37 enligt Förskcet 95 95 100 95 95 90 90 Tala! skattekraft i % av medelskattekraften enl. 1970 års tax. 38 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 90.00 90.00 90.00 95.64 90.00 91.00 90.00 39 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering3 90.56 91.45 90.83 95.91 86.00 85.00 92.37 40 förslaget 95.39 95.34 100.11 95.64 91.02 8110 90.59 Total utdebitering för år 1971. kr./skr. nuvarande regler 41 fakt. medelutdeb. 22.50 23.07 24,05 22.24 22,39 2 .19 23.32 42 om blocket utgjort en kommun 22.53 23.29 24.11 22.61 22.47 2.19 23.51 43 förslaget2 21.84 22.73 22,77 22.65 21.78 21.91 23.79 Ökning (+) el. minxkning (__) av uldehileringen fiir år 1971 44 p g a kommunsammanläggniug +0.03 +0,22 +0.06 +0,37 +0.08 +0,19 p g a förslaget 45 exkl. övergångsregeln —0.69 —0,56 —l.34 40.04 —0.69 —1.28 +0.28 46 inkl. övergångsregeln —-0.69 _0,56 —1.34 +0.01 —0,69 —(.28 -1- 0.23 47 _. totalt (rad 44+rad 45) -—0.66 —0.34 —1,28 +0.41 —-0.61 —(.28 +0,47 Okning (+) el. minskning (—) enligt fins/tutet2 för är 1971 av 48 utdeb. till borgerlig kommun. kr./skr. —0,69 —0.56 ——1.34 +0.04 —0.69 4.28 40.25 49 bidmgsgivn. till borg. kommun. tkr. + 385 +1 3114 +] 795 —-—421 + 254 + 210 —— 543 Total skattekraft i % ar medelskattekraften en]. 197! (in lax. 50 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 90.00 90.00 90.00 95.24 90.00 91.00 90.00 51 nuvarande negler inkl. bidrag vid hög utdebitering:i 89.00 90.37 91.38 95.24 88.00 8300 91.46 52 förslaget 95,35 95,31 100,11 95.24 94,90 8410 90.50 Tata! utdebitering för år 1972, kr./skr. nuvarande regler 53 fakt. medelutdeb. 23.05 25.06 25.48 24,89 24.21 25.37 24.22 54 om blocket ulgiort en kommun 23.20 25.32 25.53 25.22 24.10 2327 24.28 55 Hirsi/amet= 22.28 24.54 24.24 25.22 23.13 2310 24.43 Ökning (+) el. minskning (—) av tildebileringell får är 1972 56 p g a kommunsammanläggning +0.15 +0,26 +0.05 +0.33 —0.11 —(.10 +0.06 ]) g a förslaget 57 exkl. övergångsmgeln —0.92 —0.78 —1.29 —0.97 —(17 —l-0,15 58 inkl. övergångsregeln ——0.92 —0,78 —1.29 — ——0.97 _017 +0,15 59 totalt (rad 56+rad 57) —0.77 —0,52 —l.24 +0,33 —1,08 —027 +0,21 Ökning (+) el. minskning (—) en]. förslaget? för är 1972 av 60 utdeb. till borgerlig kommun. ltr./skr. —0.92 —0.78 —1.29 —0,97 —017 +0,15 61 bidragsgivn. till borg. kommun. tkr. + 647 +2 084 +2 023 _ + 411 + 31 — 343

1 Utan markering = enbart vanligt extra bidrag = enbart Stimulansbidrag = säväl vanligt extra bidrag som stimulansbidrag. ! Exkl. övergångsregeln. 3 Hänsyn har även tagits till reduceringsregeln och extra bidrag 9 g a kraftig avfolkning.

P l-H P I42 P 143 P 144 P 145 P 146 P 147 F 148 F 149 P 150 12151 R 152 Lilla Mark Melle- Surte Svcn- Tranc- Troll- Ulrice— Vår- Väners- Amål Falkö- Ede1 md ljunga mo hånan hamn gårda borg ping

53.0 52.7 46,5 74.8 35.8 56.1 86.9 53.9 36.3 73.9 71.4 64.1 57,5 63.0 52.9 79.1 48.3 60,8 89,5 58.5 41.6 77.3 76.0 66.9

N—

14.9 17.5 30,3 11.8 29.8 21,0 6.6 23.5 35.1 13.8 13.1 24.6 3 60.1 59.3 38.7 60.6 49.3 61.1 60.3 50.8 41.1 39.4 51.7 37.7 4 10 062 29 025 10 595 17 637 9 731 11 594 48 433 21285 7 806 32 580 13 477 32 755 5 +3.1 -1 2.2 _4.2 +12.2 —2.6 +4.4 + 7.9 _0.7 —0.6 +2.7 —1.8 +2.2 6 , 5.1 44.9 _s.1 + 19.0 _0.5 +2.1 +11.7 _0.7 _1.0 +3.5 _2.3 _1.7 7 30.9 30.7 21,0 52.8 10.6 15.4 119.2 20.4 18.2 50.0 28.1 30.8 8 ' 10.4 9.5 7.9 13.7 9.6 11.0 11.2 9.4 9.9 9.8 8.8 9.5 9 | 16.1 14.3 14.1 15.1 15.4 16,2 14,9 14.8 15.1 14.6 14.5 14.7 10 59.9 61.6 60.8 62.5 59.6 60.5 64.9 60.1 60.6 62 7 61.5 61.0 11 13.6 14.7 17.2 8.7 15.3 12.3 9.0 15.7 14.4 12.8 15.2 14.8 12 895 1 621 934 701 693 410 628 1062 375 1 515 627 512 13 740 695 613 732 706 761 454 616 557 809 548 652 14

96 64 67 67 75 106 111 72 60 84 102 72 15 123 79 191 61 104 49 32 80 264 86 71 115 16 67 65 56 54 51 120 93 70 94 85 114 57 17 175 194 201 261 89 45 530 217 280 274 269 280 18 1460 1 126 1 149 1212 1083 1662 1057 1 167 1 016 1425 1982 906 19 11.82 10.60 12.00 10.94 10.93 10.58 12.83 11.20 11.67 12.42 12.09 11 .62 20 13.52 10.87 11,86 10,50 12.31 12.75 7.76 10.52 12.11 11.79 10.30 10.28 21

1 887 2 346 2 963 1 352 1 796 531 59 2 200 2 220 2 427 2 409 3 115 22 137 3 _ 3 97 _ 87 _ 121 283 _ 23 80” 1 110- 10 _ _ — 900. — — 166 _ _ 24

2 104 3 456 2 976 1 352 1 799 628 959 2 287 2 220 2 714 2 692 3 115 25 2.34 1.25 3.46 0.79 2.07 0.50 0.18 1.13 3.68 0.77 2.21 0.99 26 206 119 283 73 184 54 20 108 284 83 200 95 27 14.00 13.50 13.00 12.73 14.00 12.36 13,49 13.10 13.00 13.75 14.45 12.97 28 1.03 1.12 1.14 0.81 1.19 1.17 0.78 1.00 1.18 0.87 1.09 1,04 29 24.53 24.12 23.64 23.04 24.69 23.03 23.77 23.60 23.68 24.12 25.04 23.41 30 26.87 25.37 27.10 23.83 26.76 23.53 23.95 24.73 27.36 24.89 27.25 24.40 31 77,86 83.08 70.18 87.82 75.40 91.88 96.15 80.52 67.31 94.45 80.19 84.41 32 78.25 83.75 71.13 84.70 78.43 95.49 97.34 83,16 67.80 94.78 79.15 83.97 33 3.98 3,40 1.97 3.45 5.52 16.67 5.34 5.56 2.07 5.16 2.94 4.16 34 0.31 0.24 0.23 0.14 0.21 0.09 0.04 0,18 0.12 0.14 0.16 0.04 35 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 36 90 90 95 90 90 90 95 90 90 95 95 90 37 90.00 90.00 90.00 90.00 90.00 91,88 96.15 90.00 90.00 94.45 90.00 90,00 38 90.02 88,00 90,04 90.04 87.00 91.88 96.36 88.00 90.01 95.10 90.19 90.00 39 90.35 90.27 95,25 90.16 90.23 91,88 96.15 90.19 90.13 95.15 95.17 90.04 40 23.63 22.21 22,72 21,58 22.72 22.23 22,37 22.19 21.76 22.79 23.65 21.08 41 24.06 22.77 22.72 22.27 22.68 22.89 22.55 22.41 21.76 23.42 23.48 21.59 42 24.01 22.44 22.01 22.25 22.22 22.89 22.58 22.10 21.74 23.41 22.76 21.58 43 0.43 —- 0.56 _ +0,69 _0.04 +0,66 +0.18 +0.22 _ +0,63 _0.17 +0.51 44 _0.05 —0.33 _0.71 _0.02 _o.46 _ 40.03 _0.31 _0.02 _0.01 _0.72 _0.01 45 _0.05 _033 _0.71 _0.02 _0.46 _ +0,01 _0.31 _0.02 _0.01 _0.72 _0.01 46 . 0.38 40.23 _0.71 40,67 _0,50 +0.66 +0,21 _0.09 _0.02 +0.62 _0.89 +0,50 47 _0.05 _0.33 _0.71 _0.02 —-0.46 _ +0.03 _0.31 _0.02 _0.01 _0.72 _0.01 48 39 .:, 812 + 548 + 30 + 349 _ _ 141 + 547 + 11 + 31 + 797 + 29 49 90.00 90,00 90.00 90.00 90.00 95.49 97.34 90.00 90.00 94.78 90.00 90.00 50 91.14 90.00 90.00 88.00 90.00 95.51 97,34 89,00 86.00 95.24 90.38 85.00 51 90.31 90.24 95.33 90.14 90.21 95.49 97.34 90.18 88.12 95.14 95.16 87.04 52 24.53 24.12 23.64 23.04 24.69 23.03 23.77 23,60 23,68 24,12 25.04 23.41 53 24.49 24.12 23.64 23.63 24.69 23.52 23.78 23,80 23.68 24,78 25.18 24.23 54 24.62 24.08 22,91 23,32 24,66 23,52 23,78 23.63 23.36 24.80 24.45 23.91 55 _0.04 _ _ +0,59 +o.49 +0.01 +0.20 _ +0,66 +0.14 + 0.82 56 ; 0.13 _0.04 _0.73 _0.31 _0.03 _ _ _0.17 _0.32 +0.02 _0.73 _ 0,32 57 + 0.13 _0.04 _0.73 —0,31 _0.03 _ _ _0.17 _0,32 +0.01 _0.73 _ 0.32 58 + 0.09 _0.04 _0.73 4028 _0.03 +0,49 +0.01 +0.03 _0.32 +0,68 —0.59 + 0.50 59 + 0.13 _0.04 _0.73 _0.31 _0.03 _ _ _0.17 _0.32 +0.02 _0.73 _ 0.32 60 _ 117 +111 + 627 + 528 + 26 _ _ + 343 + 193 _ 70 + 888 +1003 61

: : ' . o . & uppgt e1' samt ver mngarna av de ändrade reglerna for skatteutjämmng R153 R154 R155 R156 R 157 R158 R159 Gräs- Gull- Götene Habo Hio Karls- Lidkö- torp Spång borg ping 1 Tätortsgrad år 1965 27.8 52.9 42.5 55.3 55.5 69.9 64.5 2 Tätorlsgrad år 1970 30.2 62.8 51.4 62.1 61.4 80.2 70.8 Närmgsknraktiir år 1965 3 procentuell andel förvärvsarb. inom jordbruk 45.5 20.7 26.0 21.7 25.9 14.6 19.0 4 procentuella andel förvärvsarb. inom industri 27.7 51.6 49.3 53.9 47.7 38,8 43.0 5 Folkmängd 1.1.1971 5 289 7 032 11 936 9 624 7 352 8 438 34 987 6 Folkmängdsförändring 1961—1966 —5.0 —3.0 —3.2 —'—2.1 —4.5 —6.4 ' 2.2 7 1966—1971 —5.5 > 2.1 ———1.8 % 2.6 ——0.3 —6.6 2 4.5 8 Folkmängdstäthet 1.1.1970 20.4 21 .7 29.4 17.8 24,6 19.6 50.6 Åldersfördelning [ ':. 1.1.1971 9 är 8.3 10.6 9.7 1 1.4 9.4 9.5 10.6 10 7—17 år 14.9 15,5 15.8 15.9 14.3 14.7 15.0 11 18—66 år 60.2 59.1 59.0 58.7 60.1 61.8 62.2 12 67 år— 16.6 14.9 15.6 14.0 16.2 14.0 12,2 13 Antal fritidsfastigheter enl. 1970 års tax. 93 416 625 967 419 666 1 392 Budgeranalyx år 1969 får den borgerliga knummnm kr. per inv. 14 nettokostnad exkl. avskrivningar 658 744 598 687 625 718 475 15 kostnadsräntor, extema 51 129 63 111 73 63 97 16 skarteutlämningsbidrag 227 197 169 84 1 12 130 106 17 amortering av län 34 87 57 76 57 63 69 18 direktfinansierade kapitalutgifter 211 124 353 157 198 367 419 19 långfristiga skulder o. tillfälliga lån 805 1 893 846 1 661 1 119 997 600 kr. per skr. 20 totalt utdebiteringsbehov 11.00 11.93 11.50 1 1.01 10.89 11.83 12.62 21 utdeb.behov för drift. kostnadsräntor och amorteringar 11.92 14.58 10,58 11,82 10.92 10.66 8.58 Skatteutiämningsbidrag för är 1972 22 vid låg skattekraft. tkr. 865 I 937 1 672 1 251 761 —— 2 084 23 vid hög utdebitering. tkr. — 118 — +— 5 24 extra), tkr. —— 10' —— _ 1 050' 70' totalt 25 tkr. 865 2 065 1 672 1 251 766 1 050 2 154 26 kr. per skr. 1,99 3.49 1.58 1.46 1.16 1.24 0.64 27 ltr. per inv. 164 295 140 128 106 126 62 Faktisk ”lede/utdebitering kr. per .rknuekrmm år 1972 28 kommun 12.00 15.00 13.00 12.80 12.87 15.00 13.15 29 församling 1,24 1,21 1,30 1,32 1.05 1.21 0.84 30 total kommunal utdebitering 22.64 25.61 23.70 23.52 23.32 25.61 23.39 31 Summa total utdeb. 0. totalt skatteutj.bidrag per skr. 24,63 29,10 25.28 24.98 24.48 26.85 24.03 Ege! skatteunderlag I % av medelskallekraflen i riket 32 enl. 1970 års taxering 69.67 70.81 77.37 81.49 76.80 88.1] 82.1 1 33 enl. 1971 års taxering 72.04 73.89 77.55 78.16 78.46 87,79 84,03 34 därav för juridiska personer 1.64 7.30 5.82 5.26 4.07 3.29 4.44 35 för fritidsfastigheter 0.03 0.18 0.13 0.31 0.11 0.24 0.12 Skatlclutderlagsxarami 36 enligt nuvarande regler 90 90 90 90 90 90 90 37 enligt Förslaget 90 95 90 90 90 95 90 Total .vkallckrafl " % av medelskattekraften en!. 1970 års lax. 38 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 90.00 90.00 90,00 90.00 90.00 90.00 90.00 39 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebiteringa 90.08 90,42 90,51 90.05 88.00 90.58 90.18 40 Rårslaget 90,03 95,20 90, 14 90.35 90.12 97.72 90.13 Total utdebitering får år [97], kr. ('rkr. nuvarande regler 41 fakt. medelutdeb. 21 .26 23.72 21.90 21.69 21.82 21.73 22.00 42 om blocket utgjort en kommun 21.26 23.68 21.93 21.65 21,41 22,72 22.02 43 .förslagctz 21.27 22.95 21,98 21,61 21.12 21.73 22.03 Ökning (+) el. mlnrkning (—) av utdebiteringen [år nr [971 44 D 2 a kommunsammanläggning —0.04 +0.03 —0.04 —0,41 +0,99 10.02 n g a förslaget 45 exkl. övergångsregeln '- 0.01 _0.73 +0.05 _0.04 —0.29 —0.99 +0.01 46 inkl. övergångsregeln +0.01 _0.73 +0.05 _0.04 —0.29 —O.99 % 0,01 47 _ totalt (rad 44+rad 45) 10.01 —0.77 + 0.08 _0.08 ——0.70 +0.03 Ökning (+) el. minskning (—) enlig! förslaget2 för år 197! av 48 utdeb. till borgerlig kommun. kr./skr. +0.01 _0.73 +0.05 _0.04 ——0.29 —0.99 i 0.01 49 bidragsgivn. till borg. kommun. tkr. —- 4 + 370 —— 47 + 32 + 169 + 762 2') Tom! skattekraft 1 % av medelskattekraften en!. 1971 års mx. 50 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 90,00 90.00 90.00 90.00 90,00 90,00 90.00 51 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering-*I 83.00 90,61 86,00 85.00 84.00 90.00 87.00 52 Förslaget 84.51 95.18 89.13 87.31 85.11 96.87 89.12 Total utdebitering får är 1972, kr./skr. nuvarande regler 53 fakt. medelutdeb. 22.64 25.61 23.70 23.52 23,32 25,61 23.39 54 om blocket utgjort en kommun 22,78 25,67 23,85 23.83 23.56 25.24 23.54 55 __ förslaget2 22,56 24.95 23.39 23.48 23.39 24.20 23.22 Oknlng (+) el. mlnrknlng (—) av utdebiteringen får är 1972 56 p g a kommunsammanläggning -1- 0.14 +0.06 —!— 0,15 +0,31 + 0.24 _0.37 10.15 D 8 a förslaget 57 exkl. övergångsregeln -—0,22 _0.72 ——0.46 _0.35 ———0.17 —1.04 —- 0.32 58 inkl. övergångsregeln —0.22 _0.72 —0.46 _0.35 _0.17 —1.04 0.32 59 _ totalt (rad 56+rad 57) —0.08 —0.66 _0.31 —0.04 +0.07 —1.41 0,17 Ökning (+) el. minskning (—) enl. förslaget? för år 1972 av 60 utdeb. till borgerlig kommun. kr./skr. —0.22 —O.72 —0.46 _0.35 _0.17 ——1.04 — 0,32 61 bldragsgivn. till borg. kommun. tkr. + 96 + 426 + 485 + 300 * 112 + 878 +] 072 1 Utan markering = enbart vanligt extra bidrag ' = enbart stimulansbidrag " * Exkl. övergångsregeln. 3 Hänsyn har även tagits till reduceringsregeln och extra bidrag p g a kraftig avfolkning.

= såväl vanligt extra bidrag som stimulansbidrag.

R 160 R 161 R 162 R 163 R 164 R 165 R 166 5167 5168 5169 5170 S 171 Marie- Skara Skövde Tibro Tida- Töre- Vara Arvika Eda Filip— Finn- Forshaga stad holm boda Smd skogal

Dalby

61.0 75,5 71,5 41.8 73.3 29.7 72.6 1

76.0 67.4 80.6 76.3 64.9 51,2 37.8 56.8 45.7 77.6 28.1 75.7 2 14.0 21.6 10.8 11.2 22.9 29.0 44.8 18.9 24.0 12.9 45.3 14.2 3 45 7 37.7 45.3 63.7 50.8 43.3 30.2 45.0 48.8 55.2 23.6 55.4 4 24 794 16 901 43625 10213 12701 10214 22 933 27409 9999 16279 4438 9508 5 , 11.3 ' 0,8 +9.9 "9.0 —1.9 —3.9 ——3.4 +3.8 —5.1 —6.7 —20.3 —4.6 6 18.4 - 4.0 +6.7 +4.4 —0.5 —6.0 —4.2 —3,4 45.1 —6.6 —15.6 +0.l 7 40.5 38.3 63.6 46.0 24.5 19.1 24.6 16.6 12.3 10.5 2.2 27.2 8

12.0 10.9 11.7 11.7 7 8.4 8.5 9.4 6.5 15.9 14.0 15.7 16.4 14.4 15.5 15.3 13.6 14.3 13.7 13.9 14.3 10 61.0 60.8 62.8 61.7 60.1 59.2 59.5 62.6 60.7 63.2 61.5 61.6 11 11 1 14.3 9.7 10.3 15.7 16.3 16.5 15.4 16.6 13.7 18.1 14.8 12 823 369 888 570 276 497 236 1 539 357 983 358 488 13 637 654 655 623 658 747 763 816 759 840 981 867 14 1.13 92 76 48 51 95 77 85 91 114 18 37 15 122 114 91 38 104 252 195 161 297 126 450 141 16 149 106 71 64 66 63 99 118 88 100 13 50 17 209 267 402 348 231 189 86 177 126 269 320 309 18 1 994 1 402 1 099 847 716 1 324 1 131 1413 1 546 1 744 365 583 19 11.66 12.13 12.47 11.89 11.58 12.20 11.26 13.08 12.49 13.32 12.65 12.81 20 11.94 11.29 9.71 9.96 11.15 14.68 14.69 14.75 16.12 13.44 13.73 13.42 21 1558 822 —— 508 1351 2 963 6 053 4 908 3 113 115 2 222 2 256 22 249 -— 15 —— 0 794 111 743 234 242 23 2 310' 1020. 4470' -— 160' 370. 315" 1770' 420 60 24 4 117 1 842 4 485 508 1 351 3 123 6 053 6 072 3 539 2 628 2 876 2558 25 1.69 1.11 0.98 0.54 1.22 3.85 3.26 2.45 4.36 1.58 7.11 3.11 26 168 109 102 49 106 308 265 221 356 164 670 263 27 14.10 13.70 13.70 12.45 13.94 13.90 13.94 14.66 14.50 14.50 14.65 14.76 28 1.10 1,12 1.08 1.01 1.08 1.29 1.25 1.10 0.92 1.06 1.07 0.97 29 24.60 24.22 24.18 22.86 24.42 24.59 24.59 25.26 24.92 25.06 25.22 25.23 30 26.29 25.33 25.16 23.40 25.64 23.44 27.85 27.71 29.28 26.64 32.33 28.34 31 85.13 84.48 92.86 83.15 75.83 68,23 70.01 77.79 66.93 85.53 76.83 73.67 2 86.09 85.89 92.16 81.50 76.64 69.69 70.97 79.28 71.16 89.57 80.01 75.89 33 4.11 3.73 5.70 3.58 3.02 2.72 2.55 5.31 3.57 7.40 12.05 3.02 34 0.10 0.06 0.04 0.17 0.06 0.14 0.02 0.16 0.08 0.13 0.16 0.14 35 90 90 90 90 90 90 90 90 90 90 1 10 90 36 90 90 90 90 90 90 90 100 100 95 115 95 37 90.00 90.00 92.86 90.00 90.00 90.00 90.00 90.00 90.00 90.00 1 10.00 90.00 38 92.08 90.24 93.90 90.00 86.00 90.71 90.01 90.94 90.19 92.95 120,29 91.27 39 90.1 1 90.07 92.86 90.19 89.06 90.15 90.02 100.18 99.08 97.50 130.70 95.15 40 23.21 22.19 22.65 21.45 21.49 22.06 22.03 23.83 23.49 24.03 23.22 23.38 41 23.92 22.51 23.58 21.36 21.45 21.90 21.92 24.08 23.52 24.55 23.31. 23.55 42 24.24 22.54 23.74 21.33 21.02 21.98 21.92 22.32 21.84 23.43 21.80 22.56 43 . 0.71 + 0.32 +0,93 —0.09 _0.04 _0.16 —0,11 + 0.25 +0.03 + 0.52 +0.09 +0.17 44 i 0.32 +0.03 +0,16 _0.03 ——0.43 +0,08 — — 1.76 —1.68 1.12 —1.51 —-—0.99 45 0.24 + 0.03 +0.01! _0.03 —0.43 +0,08 — — 1.76 —1.68 _ 1.12 —1.51 ——0.99 46 1.03 +0.35 +1.09 ——0.12 —0.47 _0.08 _0.11 1.51 —1.65 0.60 -—l.42 —0.82 47 " 0.32 + 0,03 +0.16 —0,03 —0.43 +0,08 1.34 —1.26 -— 0.70 —1.09 —-0.57 48 685 -— 44 ——654 + 26 + 428 — 59 — +2 951 + 878 +] 012 + 395 + 407 49 90.00 90.00 92.16 90.00 90.00 90.00 90.00 90.00 90.00 90.00 110.00 90.00 50 91 .5 3 89.00 92.87 84.00 84.00 86.00 86.00 91.51 90.42 93.33 [18.09 90.69 51 90.10 90.06 92.16 85.17 85,06 89,10 89.02 100.16 100,19 96.76 129,60 95.14 52 24.60 24.22 24.18 22.86 24.42 24.59 24.59 25.26 24.92 25.06 25.22 25.23 53 24.46 24.22 24.08 23.01 24.31 24.75 24.85 25.30 24.96 24.97 25.29 25.36 54 '.!-1.68 24.06 24.18 22.84 24.14 24.26 24.37 23.57 23.08 24.00 23.52 24.20 55 ——-0.14 _0.10 +0.15 —0.11 +0,16 +0.26 -l 0.04 + 0.04 —0.09 +0.07 +0.13 56 + ().22 4.16 +0,10 —0.17 _0.17 —-0.49 ——0.48 1.73 —— 1.88 —0.97 —1,77 —1.16 57 -— 0.18 _0.16 +0.02 _0.17 —0.17 —0,49 ——0.48 1.73 _ 1.88 —-0,97 —1.77 —l.16 58 +0.08 —0.16 _0.02 —0.28 _0.33 —0.22 1.69 1.84 —1,06 ——1.70 —1.03 59 -l 0.22 _0.16 +0.10 —0.17 _0.17 ——0.49 -——0.48 1.27 -— 1.42 —0.51 —1.31 —0.70 60 535 + 265 —458 + 161 + 189 + 398 + 891 #3 146 +1 152 + 848 + 530 + 576 61

S 172 S 173 S 174 S 175 5176 S 177 S 178 Grums Hag- Ham— Karl- Kil Kristine- Kyrk- fors marö stad hamn heden

1 Tätortsgrad år 1965 71,8 63.1 92.0 85,8 50.8 82.7 25.7 2 Tätortsgrad år 1970 76,6 72.9 92.4 89.2 60.6 85,0 29,7 Näringskarakliir är 1965 3 procentuell andel förvärvsarb. inom jordbruk 12.5 15.5 1.9 7.4 24.8 9.8 39.1 4 procentuell andel förvärvsarb. inom industri 64.3 55.9 66.0 41.2 37.4 41 3 34,6 5 Folkmängd 1.1.1971 10 382 14 782 10 728 72 467 8 291 27 876 6 911 6 Folkmängdsförändring 1961—1966 —1.8 +0.2 +0.6 +8.0 + 2.1 —0,6 —6.3 7 1966—1971 +4.9 —3.8 +2,l +7.3 + 6,2 +0.6 ——9.4 8 Folkmängdstäthet 1.1.1970 27.1 14.6 197.5 61.7 22.8 37.3 4.5 Åldersfördelning i % 1.1.1971 9 —6 är 9.7 9.7 9.9 10,4 10.8 9.7 7.1 10 7—17 år 15.2 15.6 16.4 14.6 16,5 14.7 13.0 11 18—66 år 63.3 62,5 64,4 64.7 59.8 63.5 60,8 12 67 år— 11.7 12.1 9.3 10,3 12.9 12.2 19.1 13 Antal fritidsfastigheter enl. 1970 års tax. 5 7 843 760 2 113 627 I 780 324 Budgelanalyx år 1969 [är den borgerliga kommunen kr. per inv. 14 nettokostnad exkl. avskrivningar 773 693 900 618 767 868 694 15 kostnadsräntor. externa 80 35 34 123 50 22 38 16 skatteutjämningsbidrag 133 77 6 46 226 70 529 17 amortering av län 68 33 34 124 49 101 83 * 18 direktnnansierade kapitalutgifter 203 218 216 374 295 246 257 19 långfristiga skulder o. tillfälliga län 1 368 599 1 020 2 112 788 2 240 535 kr. per skr. 1 20 totalt utdebiteringsbehov 13,23 12.78 12.48 12.54 12.64 13.66 12.42 21 utdeb.behov för drift. kostnadsräntor och amorteringar 13.07 9.97 12,03 9,90 13.82 12.30 14.15 Skalleuliämningsbidrag för år 1972 22 vid låg skattekraft, tkr. 667 1 077 2 380 — 4 317 23 vid hög utdebitering. tkr. 49 19 286 106 10 1 245 — 24 extral. tkr. 1 030' 20 5 490' 190' 1 690' — totalt 25 tkr. 1 746 1 116 286 5 596 2 580 2 935 4 317 26 kr. per skr. 1.72 0.79 0.25 0.69 3.77 1.01 7.91 27 kr. per inv. 165 75 27 77 302 106 633 Faktisk medelutdebitering kr. per skattekrona är 1972 28 kommun 14,00 14.00 14.50 14,60 14.35 15,25 13,65 29 församling 1,14 1.08 1.00 0.92 1.01 0.86 1.00 30 total kommunal utdebitering 24.64 24.58 25.00 25,02 24,86 25,61 24,15 31 Summa tota1utdeb. 0. totalt skatteutibidrag per skr. 26.36 25.37 25.25 25,71 28,63 26.62 32.06 » Eget skatteunderlag ! % av medelska/rekraften i riket ) 32 enl. 1970 års taxering 79.48 82.40 89.38 97.99 68,21 90,61 64.39 1 33 enl. 1971 års taxering 85.98 84.23 93,67 98.78 72.45 91.41 69.25 34 därav för juridiska personer 7,76 5.04 4.46 5,63 2,49 3.67 3.04 l 35 för fritidsfastigheter 0.17 0.12 0,34 0,10 0,24 0.20 0.08 . Skaltemrderlagsgarami . 36 enligt nuvarande regler 90 90 90 90 90 90 1 10 37 enligt Förslaget 95 95 95 95 95 95 110 Total skattekraft i % av medelskattekraften en!. 1970 års fax. 38 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 90.00 90.00 90.00 97.99 90,00 90,61 1 10.00 39 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebiteringa 91.28 90.50 90.55 99,36 90,10 94.47 110.00 40 förslaget 95,18 95.13 95,37 97,99 95,27 95,22 116,59 Tala! utdebilering [är år 1971, kr./skr. nuvarande regler 41 fakt. medelutdeb. 22.95 22.48 24.00 22,80 22.82 24.00 22.28 42 om blocket utgiort en kommun 23.00 22.52 24,03 23.38 22.80 24,50 22,22 43 förslaget2 22.03 21.47 22.88 23,16 21.66 23,96 21,07 Ökning (+) el. minskning (_) av utdebiteringen liir är 1971 44 p g & kommunsammanläggning + 0.05 +0.04 +0.03 + 0.58 _0.02 +0,50 —0,06 p g a förslaget 45 exkl. övergångsregeln —0.97 —1,05 _1.15 — 0.22 —1.14 »-—0,54 —1.15 46 inkl. övergångsregeln —0.97 —1,05 —1.15 _ 0,38 ——1,14 —0.S4 —I,15 47 totalt (rad 444-rad 45) —0.92 —1,01 —1.12 + 0,36 —1,16 HO.O4 —1,21 » Ökning (+) el. minskning (—) enligt förslaget?- för är 1971 av * 48 utdeb. till borgerlig kommun, kr./skr. —0.55 —0.63 _0.73 -1- 0.20 _0.72 _0.12 _0.73 1 49 bidragsgivn. till borg. kommun, tkr. ... 465 + 788 4» 716 —1 442 + 410 [— 309 + 338 3 Total skattekra/l i % av medelskattekraften mil. 197 I u'rx lax. i 50 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 90.00 90.00 93.67 93.78 90.00 91,41 1 10,00 51 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering3 90,15 89,00 94,91 99.27 90.01 94.93 108.00 l 52 förslaget 95.17 93,12 95,34 98.78 95.24 95.20 112,42 Torn! utdebitering för år 1972, kr./tkr. nuvarande regler 53 rakt. medelutdeb. 24,64 24,58 25,00 25,02 24,86 25.61 24.15 54 om blocket utgjort en kommun 24.66 24,56 25.06 24.96 24,87 25,46 24,08 55 förslaget2 23.49 23.48 24.53 24.57 23.62 24.96 23.09 Ökning (+) cl. minskning (—) av utdebi/cringcn får nr 1972 56 p g a kommunsammanläggning 40,02 —0,02 +0,06 — 0.06 +0.01 ”0.15 _0.07 p g a förslaget 57 exkl. övergångsregeln —1.17 —1,08 —0.53 0,59 —1,25 _0,50 —0.99 58 inkl. övergångsregeln —1,17 —1.08 —0.53 _— 0.45 _1.25 -—0.50 —0,99 59 totalt (rad 56+rad 57) —1.15 —1,10 —0.47 — 0.45 —1,24 —O.65 —1.06 Ökning (+) el. minskning (_) enl. färs/mun”2 får ur 1972 at- 60 utdeb. till borgerlig kommun. kr./skr. —0,71 ——0,62 _0.07 + 0.07 _0.79 —0.04 ——0.53 61 bidragsgivn. till borg. kommun, tkr. + 753 + 880 + 80 — 571 -1- 541 '— 116 + 289

1 Utan markering = enbart vanligt extra bidrag ' = enbart Stimulansbidrag "' : såväl vanligt extra bidrag som Stimulansbidrag. 2 Exkl. övergångsregeln. 3 Hänsyn har även tagits till reduceringsregeln och extra bidrag 11 g a kraftig avfolkning.

år de olika kommunerna enligt förslaget 179 S 180 S 181 S 182 8183 S 184 T 185 T 186 T 187 T 188 T189 T 190 lunk— Storfors Sunne Säffle Torsby Ariäng Asker— Deger- Halls- Hälle— Karl- Kumla rs sund fors berg fors skoga 79,9 65,8 30,7 59.4 27.1 24.4 55.5 80,0 69,4 77.3 91,8 80.0 1 81,9 68.6 35.4 64.9 34.5 31.0 58,4 84,3 73.8 81.9 93,1 82,6 2 7.9 17.9 42,5 23,8 36,7 40,6 23.8 9,2 16.2 12.4 3.1 8.9 3 66,5 55.2 29.0 46.6 30,3 29.8 44.4 65,9 42,9 60.6 69.1 60.3 4 5 726 5 540 14090 20213 10 403 9989 11 198 11860 16895 11850 39508 16271 5 —3.0 —5.2 —8,8 + 1.4 —6.2 —7,4 —8.0 +0,9 +1,0 +0.6 +6,B —-0.3 6 —5,4 —7.7 —6.8 +1.0 -——7,6 —5,4 —5,1 + 6,4 +2.3 -—3.7 + 3,8 + 0.9 7 41.5 14.7 11.1 16.7 7.3 7.1 13.8 30.9 26,1 11.8 95.3 78.9 8 9,1 9,3 7,5 9.9 7,5 8,1 8.4 9.9 10.4 10,6 11,1 9.5 9 14.3 15.0 14.3 15.3 13.9 12.7 13.9 15.7 14.9 15,0 14,5 15,0 10 1 61.1 63.8 59.7 61,1 61,7 592 60,0 63,5 61,6 61,4 65,9 62,4 11 * 15.4 11.9 18.5 13.7 16.8 19.9 17.7 11,0 13.1 13.0 8.5 13.1 12 91 698 831 1 122 308 524 1 417 513 673 834 667 175 13 896 776 826 644 968 920 901 556 728 833 646 729 14 63 65 52 60 70 53 107 99 152 63 91 99 15 170 148 364 88 489 327 167 90 115 56 6 128 16 49 47 41 52 57 34 92 76 165 62 151 58 17 242 206 285 193 269 130 89 328 148 173 244 321 18 1 374 1 208 777 999 864 787 1 632 1 516 2 430 965 1 420 1 574 19 14.63 12.00 13.17 11.89 12.62 12,72 12.99 11.79 12.96 12.90 12.07 12.22 20 13,71 12.20 16.33 10.82 17,81 17,12 15,23 9.58 13.40 11.86 10.12 11.51 21 1 058 356 5 033 3 266 5 943 3 273 1 970 1 111 1 069 36 1 956 22 669 35 516 77 0 406 410 6 809 —— 438 23 — — 1 068” —— 180' 350” 460* —— 500' 290' 24 1 727 391 6 617 3 343 6123 4 029 2 840 1 117 2 378 36 2 684 2 3.3 5 0,72 6.04 1.82 6.96 5.03 2.80 0,98 1.43 0.03 — 1,76 26 307 72 478 166 593 408 256 95 142 3 165 27 14,65 13,75 14,35 13,55 14,00 14,69 14,70 14.43 14,35 13,90 14,00 13,95 28 1.10 1.16 1.24 1.06 0.68 1,25 1,26 0.70 0.79 0.71 0.70 1.13 29 25.25 24,41 25,09 24.11 24,18 25,44 25.96 25,13 25.14 24.61 24,70 25,08 30 28,60 25,13 31.13 25.93 31,14 30,47 28.76 26,11 26,57 24,64 24.70 26.84 31 75.37 82.19 63,50 78,25 69.60 66.33 79.85 80,49 87,09 85,32 97,22 82,69 3 78.93 85.90 68,16 79,54 74.20 70,42 79,50 84,31 86,13 87,80 100,28 82,44 33 4,02 4.26 2.00 3.63 3,78 2,58 5.34 3.96 5.80 6,88 6,05 3,20 34 0.05 0.32 0.17 0,14 0,07 0.13 0.38 0,11 0.12 0.13 0,04 0,03 35 90 90 90 90 1 10 90 90 90 90 90 90 90 36 100 95 100 95 110 100 95 95 95 95 95 95 37 90,00 90,00 90.00 90.00 1 10,00 90,00 90,00 90,00 90.00 90.00 97.22 90.00 38 99.67 90.73 93.41 90.00 [10.08 92.12 94.83 90.65 93,93 91,48 98.18 93,35 39 100.79 100,29 102,22 95,15 113,90 101,65 95.92 95,12 95.14 95.15 97.22 95.03 4 24.2 23.17 23,56 23 ,06 22,52 23,81 23.56 22.63 23,64 22,11 22,20 23,57 41 24,35 23.21 23.74 22.91 22.52 23.90 2367 22,67 24,06 22,16 22.24 23.69 42 23.77 21.50 22,12 21.76 21,64 22.15 23,71 22,24 24,07 21.86 22,57 23.64 43 ':' 0,10 »; 0,04 + 0,18 —— 0.15 +0.09 +0.11 +0,04 +0,42 +0,05 "0.04 +0,12 44 —-0.58 +1,71 —— 1.62 1.15 —0.88 —1.75 "0.04 —0.43 +0.01 —-0.30 +0.33 —0.05 45 _0,58 —1,71 —- 1.62 1.15 —O,88 —-1,75 —0,0/ —0.54 _0.10 -—0,-l-1 +0.12 _0.16 46 —0.48 —1.67 1.44 1.30 —0,88 —1.66 +0,15 ——0.39 +0,43 —0.25 -':—0.37 +0,07 47 _0,16 —1,29 _ 1.20 —— 0.73 —-O.46 —1.33 _0.16 +0,63 _0.19 _0,50 +0.13 —O,25 48 + 72 + 608 ——1 121 +1 184 + 346 —i— 913 + 149 -Z— 2 -:- 287 —:- 514 —507 + 347 49 90,00 90,00 90,00 90.00 1 10.00 90,00 90.00 90.00 90.00 90,00 100,28 90.00 50 96.26 90,23 91,59 90,02 109,00 91,93 91.76 90.00 92,42 88.00 100.28 91.43 51 100,47 98,10 102,10 95,14 113,17 100,55 95.48 95.11 95.12 94.13 100.28 95,03 52 25.25 24.41 25.09 24.1 1 24.18 25.44 25.96 25.13 25.14 24.61 24,70 25,08 53 25,36 24.44 25.19 24.14 24.18 25,52 26,03 25,13 25,22 24,61 24,70 25,12 54 24,28 22,87 23,24 22.95 23.20 23.79 25,62 24,52 24,98 23,87 24,87 24,76 55 : 0.11 +0.03 ' 0.10 + 0.03 — + 0.08 +0.07 —— 40.08 — — +0.04 56 —1.011 _1.57 _ 1,95 1,19 4,98 _ 1.73 _o,41 _om _0,24 0.7 »; 0.17 ——0,36 57 -— 1.08 ——1.57 1.95 1.19 ———0,98 -— 1,73 —-(),49 —0,69 —0,32 —— 0,82 -.-0.09 —-0,44 58 —0,97 ——1.54 — 1.85 —— 1,16 4,98 1.65 —0,34 ——0,61 _0.16 0.74 +0,17 —-0,32 59 + 0.62 —1.11 1.49 0.73 —0.52 -—— 1,27 —0.58 —0,78 —0.41 —— 0.91 _0,53 60 -,— 319 + 601 +1631 .;1 338 + 458 +1018 + 589 + 889 + 680 »1079 —— + 810 61 SOU 1972: 44 183

berg nars- buga RCI'SKI berg 1 Tätortsgrad år 1965 76.9 66.8 79.5 65.9 81.8 76.1 2 Tätortsgrad år 1970 82.9 71.4 82.0 73.7 85.2 82.1 Niiringxkaraktiir ur 1965 3 procentuell andel förvärvsarb. inom jordbruk 15.5 16.2 11.9 13.8 8.6 10.0 4 procentuell andel förvärvsarb. inom industri 57.8 53.8 57.4 51.4 43.0 58.1 5 Folkmängd 1.1.1971 9553 24 205 7442 9031 1178 4 14812 6 Folkmängdsförändring 1961—1966 +6.9 —1.7 —13 6 ——l>.0 ——5.0 i 5.2 7 1966—1971 +4.4 —4.1 —11.9 —4.5 —.'-6.5 »0.3 8 Folkmängdstäthet 1.1.1970 17.0 17.7 13.1 14.6 61.4 45.2 Åldersfördelning i ?, 1.1.I971 9 —6år 12.2 9.3 8.7 8.7 10.1 11.0 11.0 10 7—17 år 16.4 14,6 13.7 14.9 13 7 14.3 15.1 11 18—66 år 60.5 62.0 61.2 60.2 64.0 63.4 64.44 12 67 år— 11.0 14.1 16.3 16.2 12.7 11.2 9.6 13 Antal fritidsfastigheter enl. 1970 års tax. 389 1 318 579 708 4 521 756 631 Eurigtmnnlys ur 1969 får den borgerliga kommunen kr. per inv. 14 nettokostnad exkl. avskrivningar 775 786 855 691 813 772 786 15 kostnadsräntor. externa 112 93 26 121 269 124 1 15 16 skatteutjämningsbidrag 120 120 121 127 147 66 27 . 17 amortering av län 134 90 44 156 221 209 120 18 direktnnansierade kapitalutgifter 215 184 261 239 174 182 266 . 19 långfristiga skulder o. tillfälliga län 1 790 1 342 534 2 090 4 432 2 127 1 605 1 kr. per skr. 20 totalt utdebiteringsbehov 12,10 12.44 11.85 13.00 12.91 13.22 14.20 21 utdeb.behov för drift. kostnadsräntor och amorteringar 13.21 12.41 11.84 12.04 14.62 13.-10 12.06 SkaIleulir'imningsbidrag får är 1972 22 vid låg skattekraft. tkr. 911 —— 852 — 544 325 23 vid hög utdebitering. tkr. 148 956 163 696 S 775 205 343 24 extral, tkr. 2110. 240 —— 12 350* 1 080' —— totalt 25 tkr. 1 059 3 066 1 255 696 21 669 1 610 343 26 kr. per skr. 1.15 1.23 1.79 0.74 1.63 1.06 0.18 27 kr. per inv. 114 127 169 78 183 108 21) Faktisk medelutdebitering ltr. per skattekrona år 1972 28 kommun 14,50 15.00 13.75 14.50 16.20 14.06 14.25 29 församling 0.99 1.20 1.25 1.16 0.83 1.05 0.75 30 total kommunal utdebitering 25,49 26,20 25.00 25.66 27.03 24.11 24.00 , 31 Summa tot.utdeb. o. lot.skntteuti.bidrag per skr. 26.64 27.43 26.79 26.40 28,66 25,17 24,13 ' Eget skatteunderlag i ?.; av nmdelrkarrekrafren i riket 32 enl. 1970 års taxering 82.40 86.24 80.15 86.63 98.70 88.73 94.78 33 enl. 1971 års taxering 84.23 90.16 82.69 91.40 98.74 89.50 100,22 34 därav för juridiska personer 5.81 7.38 6.70 8.34 5.87 4.28 5.85 i 35 för fritidsfastigheter 0.13 0.17 0.23 0.29 0.12 0.18 0.13 * skatteunderlagsgaranti 36 enligt nuvarande regler 90 90 90 90 90 90 90 37 enligt Försluet 95 95 95 95 95 95 95 Total skattekraft i ';';. ar medelskattekraften en]. 197!) tår: nu. 33 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 90.00 90.00 90.00 90 00 98.70 90.00 94.78 39 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering? 92,26 93,84 95,46 96,76 108.60 94.06 99.88 40 förslaget 95.14 95.19 [03.16 95.32 98.70 95.20 95.14 Total utdebitering får ut' 1971. kr. lxkr. nuvarande regler 41 fakt. medelutdeb. 23.35 23.67 23.10 24.06 23.80 22.95 23.00 42 om blocket utgjort en kommun 23.42 23.81 23.18 24.16 24.16 23.37 23.10 1 43 _. förslaget2 23.20 23.81 22.38 24.58 25.85 23.51 24.12 . Okm'ng (+) el. minskning (_) Ill" ultlebileringen fiir år [971 44 p g a kommunsammanläggning -!-0.07 0, 14 +0,08 '.'—0.10 + 0.36 —.-0.42 "— 0.10 1) g a förslaget 45 exkl. övergångsregeln —0.22 —-0.80 "0.42 5 1,69 +0.14 '. 1.02 46 inkl. övergångsregeln —0.33 —0.1 1 —O.91 -— 0.31 + 0.39 -——0.09 + 0.23 47 totalt (rad 44—J-rad 45) _0.15 —'—0.14 _0.72 +0,52 + 2,05 r 0.56 » 1.12 Ökning (+) el. minskning (—) enligt förslag:-12 får ur 1971 av 48 utdeb. till borgerlig kommun. kr.,/skr. —0,42 —0,20 ——1,00 —:- 0.22 + 1.49 _0.17 -E—0.71 49 hidragsgivn. till borg. kommun. tkr. + 338 + 434 + 624 — 178 —17 590 230 —1 181 Total skattekraft i % (n' ritade/skattekraften enl. 1971 ur.? tax. 50 nuvarande regler exkl, bidrag vid hög utdebitering 90.00 90.16 90.00 91.40 98.74 90.00 100.22 51 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering.3 90.67 91.96 93.10 95.-11 104,02 91.13 101.13 52 förslaget 95.13 95.17 102.67 95.29 98.74 95.18 100.271 Tata! utdebitering för :ir 1972. kr./”tkr. nuvarande regler 53 fukt. medelutdeb. 25.49 26,20 25.00 25.66 27.03 24.11 24.00 54 om blocket utgjort en kommun 25.53 26.26 25.05 25.76 26.88 24.20 24.05 55 . förslaget! 25,02 25.92 23.93 25.95 27.91 23.91 24.49 Ökning (+) el. minskning (—) av urdebitvringwt för ur 197." 56 pga kommunsammanläggning +0.04 + 0.06 ;0.05 —'—O.10 0.15 +0.09 -1 0.05 p g a förslaget 57 exkl. övergångsregeln —0.51 0.34 —1.12 —0.19 i 1.03 —0.29 » 0.44 58 inkl. övergångsregeln _0,59 0.42 —1.20 —0.11 ., 0.26 —0.53 — 0.10 59 _totalt (rad 56+rad 57) —0.47 —— 0.28 —1.07 —O.29 — 0.88 —0.20 am.-19 Ökning (+) el. minrkning (——) enl. förut-Inger2 fiir (fr [972 .11- 60 utdeb. till borgerlig kommun. kräskr. —0.68 0.51 —1.29 +0.02 .- 0.86 —0.60 ;0.13 61 bidragsgivn. till borg. kommun, (kr. + 624 +| 269 f 905 19 ——11 410 -'— 911 252 1 Utan markering = enbart vanligt extra bidrag " = enbart stimulansbidran " = såväl vanligt extra bidrag som Stimulansbidrag. 5” Exkl. övergångsregeln. 3 Hänsyn har även tagits till reduceringsregeln och extra bidrag D !; a kraftig avfolkning. 184 SOU 1972: 44

U 198 Hallsta- hammar

U 205 Sura- hammar

G?: —3 3—4—

5 ' Ä-Qa— HPFSPP blu-5.064”;

14,00

23.75 24.39

94.35 96.06 9.49 0.03

96 06

unt.) 4—4441." _q—j (3.5—v-

?

5: 9.09 .a 51051 0 man —

| *” So LU!

15.6 1 167

14.00

28.30

69.60 70.73 2.49 0.28

90 95

90.00 91 ,92 95.61

22.66 22.72 22.51

» 0.06

Fan _au 265

——0.5 2 507

90.00 90.05 95.58

24.1 '.' 24.18 23.68

+0.01 —O.SO _0.74 ——0.49

—0.81 '? 871

73.8 80.4

11.1 61.4 8235

787

104 107 180 1 321

13.61 13.11

1026 117 300'

1 443 1,87 177

14.05

1.01 24.06 25.93

81.97 82.23 3.49 0.19

90

90.00 93.12 95.21

23.04 23.22 23.22

-%-0.18

—0.23 "» 0.18

—0.31 + 212

90.00 90.63 95.19

24.06 24.10 23.73

+ 0.04 _0.37 ——0.61 _0.33

—0.68 ;. 525

83.5 86.5

9.7 59.0 29 672 + 8.4 +6.3 48.7

633 92 65 120 451 1 436

13.89 10.33

486 3 880'

4 366 1.40 149

14.62

0.88 24.50 25.90

90.59 91.95 8.19 0.12

90 95

90.89 97.26 95.14

78.6

14.20

1.35 24.55 26.74

79.49 84.13 7.80 0.25

90 95

90.00 93.00 97.84

23.06 23.23 22.85

10.17

_0.38 —0.61 —0.21

—-0.69 + 384

90.00 90.58 96.06

24.55 24.59 24.09

+mm _am _uu —6%

—0.81 + 529

56.8 65.3

13.26 11.50

2338 276 1410"

4 024 2.17 204

14.50

1.06 24.56 26.73

82.16 82.81 4.21 0.24

90 95

90.00 92.88 95.26

23.14 23.63 23.58

+ 0.49

_0.05 —0.28 'r 0.44

_0.36 + 596

90.00 91.20 95.24

24.56 24.50 24.20

0.06 0.30 -— 0.54 -— 0.36

—— 0.61 +1132

12.50 11.11

13.55

1.07 23.62 23.64

82.65 91.69 10.95

0.49

90 95

90.00 91,76 95.54

22.86 22.92 22.69

+ 0.06

——0.23 —0.46 _0.17

—O.54 + 256

91.69 91.83 95.49

23.62 23.62 23.41

—0.21 —0.45 —0.21

—0.52 —r 298

90.2 92,2

5.5 73.3 10 993 +4.5 ——0.3 32.0

11.6 17.0 61.9 9.5 337

93.48 98.56 14.61

0.07

90 95

93.48 95.91 95.07

22.55 22.62 23.05

+ 0.07

'ww +au +mm

+0.12 127

98.56 98.60 98.56

24.00 24.01 24.33

i 0.01

92.6 94.5

4.0 54.7 116 673 —*.-13.7 'L11.7 ”9.5

12.2 15.5 64.4 8.0 3 996

50 0.00 0

14.30

0.95 24.25 24.25

102.05 102.79 7.97 0.13

90 95

102.05 104.28 102.05

22.25 22.32 22.92

4 0.07

0.60 + 0.14 + 0.67

+ 0.29 -——3 477

102.79 102.79 102.79

24.25 24.25 24.56

+0.31 -*—0.07 +0.31

90.00 93.29 95.14

23.15 23.23 22.57

50.08

—0.66 —0.66 ———0.58

—0.28 + 679

90.00 90.61 95 . 13

25.92 25.96 24.76

+ 0.04 1.20 -— 1.20 — 1.16

—— 0.76 #2 066

Wat 759 UIQ

& ..wm xl PNWÄP? &O'XQ'JA'JI

a...... ohbou

Owylc

'41 x:

96.02 96.03 96.02

22.69 23.14 22.76

E- 0.45

—0.3 3 —0.38 10.07

95.73 95.84 95.73

24.95 24.94 24.52

_am _uu _a» —65

—0.02 96

96.69 99.44 96.69

23.00 23.54 23.58

-— 0.54

+ 0.04 — 0.30 + 0,58

':' 0.42 —1 943

98.01 99.02 98.01

24.75 24.65 24.36

_mm _mm _— 0,41 _039

; 0.15

_— 785

W210 W211 W 212 W213 W214 W215 W 216 Gagnef Hede- Lek- Lud- Malung Mora Orsa mora sand vika 1 Tätortsgrad år 1965 64,8 70.9 66.2 87.2 72.4 81.0 66.1 2 Tätortsgrad år 1970 72,5 73,4 70,6 89,7 73,8 84,4 72,0 Näringskarrtktiir år 1965 3 procentuell andel förvärvsarb. inom jordbruk 18,5 17,7 19.8 6.7 20.4 19,5 29,0 4 procentuell andel förvärvsarh. inom industri 59.4 50.5 44.4 58.3 51.7 42.7 38.2 5 Folkmängd 1.1.1971 8199 16 814 12 339 33 489 12 289 17131 8 815 6 Folkmängdsförändring 1961—1966 —2,1 ——4.2 —3,5 —2.1 —3.4 —O,7 —7.0 7 1966—1971 —1.0 —7.0 —3.5 —4.2 —3.0 —0.2 —7.9 8 Folkmängdstätltet 1.1.1970 10.5 20.7 10,2 22.1 3.0 6.0 3.4 Åldersfördelning ! % 1.1.1971 9 —6 år 8,9 9,0 7.7 9.4 9.1 9.1 8.0 10 7—17 år 15.6 15.6 13.8 14.4 14.6 14.5 14.3 11 18—66 år 61.0 60.9 60.0 63.1 63.4 62.8 59.8 12 67 år— 14.5 14.5 18.6 13.1 13.0 13.6 17.8 13 Antal fritidsfastigheter enl. 1970 års tax. 1 437 1 087 2 148 1 515 2 374 1 810 613 Budgetanalys (lr 1969 får den borgerliga kommunen kr. per inv. 14 nettokostnad exkl. avskrivningar 750 762 821 756 819 713 823 15 kostnadsräntor. externa 45 51 37 38 99 62 148 16 skatteutiämningsbidrag 196 129 143 28 425 187 272 17 amortering av län 40 46 49 50 110 55 75 18 direktnnansierade kapitalutgifter 362 355 270 202 347 378 56 19 långfristiga skulder o. tillfälliga län 952 879 705 573 1 581 939 2 113 kr. per skr. 20 totalt utdebiteringsbehov 13 61 12.80 12.68 11.97 12.86 13.33 12,96 21 utdeb.bchov för drift, kostnadsräntor och amorteringar 12,37 11,73 12,82 10,36 15,20 1 1.88 16.59 Skatteutit't'nmingsbidmg för år 1972 22 vid låg skattekraft. tkr. 1 935 1 724 1 985 6 564 2 803 " 737 23 vid hög utdebitering. tkr. 47 985 288 — 84 370 930 24 extral. tkr. 20' 20 400' 60' ' szm 160 totalt 25 tkr. 2 002 2 709 2 293 400 6 708 3 993 3 827 26 kr. per skr. 2.81 1.68 2,03 0.11 6.06 2.46 5.19 27 kr. per inv. 243 163 187 12 552 229 434 Faktisk medelutdebitering kr. per skattekrona år 1972 28 kommun 15.00 15,70 15,52 14 25 15.10 15.00 16.43 29 församling 1.00 1.05 1.29 0.77 1.02 0.95 1,10 30 total kommunal utdebitering 25.00 25,75 25,81 24.02 25.12 24.95 26.53 31 Summa total utdeb. 0. totalt skatteutjbidrag per skr. 27.81 27,43 27,84 24.13 31.18 27.41 31.72 Eget skaltetmderlag i % av medelskattekraften i rike! 32 enl. 1970 års taxering 75.78 83.55 78,77 90.56 76.36 78,72 70.11 33 enl. 1971 års taxering 76.20 84.27 80.46 92.88 78.97 83.05 73.37 34 därav för juridiska personer 3.32 5.93 3,83 10,00 5,01 7.62 7.91 35 för fritidsfastigheter 0.42 0.19 0.93 0.13 0.87 0.28 0.18 Skatteunderlagsgaranli 36 enligt nuvarande regler 90 90 90 90 110 90 90 37 enligt Förslaget 95 95 100 95 115 100 110 Total skattekraft I % av medelskattekraften mil. 1970 :irr tax. 38 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 90.00 90.00 90,00 90,56 110,00 90.00 90.00 39 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering3 91,43 92,06 90,64 90,74 110,78 90.86 96.20 40 förslaget 95,48 96,52 101,01 93.14 115,95 100,31 113,30 Total utdebitering för år [971 , kr./skr. nuvarande regler 41 fakt. medelutdeb. 23.00 24.50 23,54 21.53 23.07 23.75 24.18 42 om blocket utgjort en kommun 23,06 24,57 23,67 21,66 23.12 23.82 24.29 43 förslaget2 22,07 23,46 21.78 20.94 22.10 22,02 21,58 Ökning (+) :'1. mimkning (—) av utdebiteringen för år 1971 44 p g a kommunsammanläggning vl—0,06 + 0.07 + 0.13 + 0.13 40.05 + 0.07 » 0,11 p g a förslaget 45 exkl. övergångsregeln —0,99 — 1.11 —— 1.89 A 0.72 —1.02 1.80 —— 2.71 46 inkl. övergångsregeln —0.99 — 1.11 1.89 — 0.72 —1.02 1.80 _ 2.71 47 ”_ totalt (rad 44—1—rad 45) —0.93 — 1,04 1.76 —- 0.59 —0,97 —- 1.73 2.60 Oknlng (+) cl. minskning (—) enligt fårxlagz'l2 får :ir 1971 uv 48 utdeb. till borgerlig kommun, kr./skr. —0.61 0,73 — 1.51 -—-— 0.34 —0,64 — 1.42 _— 2.33 49 bidragsgivn. ti11 borg. kommun. tkr. + 386 +1 079 +] 531 +1 064 + 623 +! 975 —.—1 512 Total skattekraft l % av medelskattekraften en!. 1971 års fax. 50 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 90.00 90.00 90.00 92,88 1 10,00 90.00 90.00 51 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering3 90.19 92.76 90.64 92.88 110.22 90.89 95,25 52 förslaget 95,42 7.23 100,93 92.88 115.87 100.211 112,64 Tom! mdcbiwring för år 1972, kr./skr. nuvarande regler 53 fakt. medelutdeb. 25,00 25.75 25.81 24.02 25,12 24,95 26.53 54 om blocket utgjort en kommun 25.02 25.84 25,85 24.02 25.14 25.44 26.66 55 förslaget? 23.76 24,67 23.82 23.58 23.96 23.55 23.66 Ökning (+) el. minrkning (—) av utdebiteringen för år 1972 56 p g a kommunsammanläggning +0.02 + 0.09 + 0,04 — +0,02 + 0,49 + 0,13 1) g & förslaget 57 exkl. övergångsregeln —l,26 — 1,17 —— 2.03 —0.44 —1.18 1.89 3.00 58 inkl. övergångsregeln —1.26 — 1,17 — 2.03 —O.44 ——1.18 _ 1.89 — 3.00 59 totalt (rad 56+rad 57) —1,24 -— 1.08 — 1,99 -—0.44 —1.16 _ 1.40 2,87 Ökning (+) el. mini/mins (—) enl. förr/age!2 fiir nr 1972 av 60 utdeb. till borgerlig kommun. kr./skr. ——0.82 — 0.73 1.59 — _0.74 1.45 —— 2.56 61 bidragsgivn. till borg. kommun, tkr. + 584 +1 179 +1 799 — + 819 '.'—2 351 791 857

1 Utan markering = enbart vanligt extra bidrag ' = enbart Stimulansbidrag ” 2 Exkl. övergångsregeln. 3 Hänsyn har även tagits rill reduceringsregeln och extra bidrag 1) g a kraftig avfolkning.

såväl vanligt extra bidrag som Stimulansbidrag.

W 217 W 218 W 219 W 220 w 221 X 222 X 223 )( 224 X 2.25 X 226 X 227 X 228 Rättvik Smedie- Säter Vansbro Alvdalen Bergsjö Bollnäs Gävle Hofors Hudiks- Ljusdal Ockelbo backen vall 64.3 66.2 52.9 57.7 67.4 37.3 54.9 92.2 83.5 63.6 52.3 55.9 1 70.0 74.8 57.2 63.2 66.2 44.6 62.5 93.7 83.8 69.9 58.7 58.7 2 16.9 15.7 23.8 29.5 33.7 29.9 22.6 5.0 6.2 19.2 31.2 29.8 3 44.8 57.8 36.9 38,6 33.5 42.7 35.9 45.9 69.9 42.7 29.2 37.6 4 8 967 13 263 9 817 9 028 8 962 11 469 33 039 84 625 15 705 36 367 22 524 6 762 5 —4,4 1—0.l —1.1 —5.1 -—12.7 +5.8 ——3.0 4.0 +8.5 —1.4 —9.0 —5,7 6 —-6,0 —1 .5 —3,0 —7.9 —10.4 —4.7 —1.5 + 2.6 —5.2 —.2,6 —8.3 —9.4 7 8.6 13,7 17,0 5.9 1.3 8.4 12,0 52.3 38.9 14,4 4.3 6.4 8 8.0 10.3 9.4 8.4 7.9 8.6 9.2 9.8 10.1 9.5 7.9 8.0 9 13.7 15.9 15,3 13,8 16,8 13,5 14,8 14.8 15.8 14,8 15,2 13,8 10 61,0 60.5 60.3 60.6 61.6 61.1 61.5 63.9 63.7 61.9 61.9 60.4 11 17.3 13.4 15.0 17.3 13.7 16.8 14.6 11.6 10.4 13,7 15,1 17,7 12 1 034 1412 1 166 636 1 187 1 345 1 998 3 637 494 3 146 1798 723 13 758 742 739 715 946 741 830 553 829 739 836 751 14 29 87 59 57 47 78 78 104 57 78 70 11 15 163 82 106 247 474 542 402 68 41 402 594 242 16 26 68 67 63 37 46 60 153 38 51 63 1 17 342 163 216 277 344 395 384 467 284 443 546 306 18 375 1 199 1002 1 028 944 1 632 1 339 1 884 1025 1 488 1 213 345 19 12.70 11.76 11.94 13.19 13.40 11.64 12.62 12.42 11.79 11.75 12.53 11.93 20 11.70 12.04 12.09 12.85 15.11 15.74 13.82 9.30 11.06 13.01 15.53 11.56 21 1700 40 1378 3 070 4 976 6 921 15 820 -— 17116 15 492 1231 22 99 — — 231 196 — 477 — — 1 266 0 23 _ —— 160' 360' 770" —- — 3 390' 760'' 1.30" 206" 320' 24 1 799 41) 1538 3 661 5 942 6 921 16 297 3 390 760 17 247 15 964 1 551 25 2.23 0.03 1.71 5.00 7.46 7.97 5.50 0.36 0.46 5.17 8.91 2.52 2 201 3 157 411 675 605 494 40 49 472 713 231 27 15,00 13.46 14,50 15.85 15.20 12,98 13,98 13.65 14.11 14.00 15,00 13,05 28 1.01 0.93 1.01 1,07 0,90 1.04 0,88 0,87 0.69 1.00 0,91 1,06 29 25.01 23.39 24,51 25.92 25.10 23.27 24,11 23,77 24.05 24.25 25.16 23 36 30 27,24 23,42 26.22 30.92 32.56 31.24 29.61 24,13 24,51 29,42 34,07 7' 88 31 76.71 84.86 78.85 68.83 75.81 62.84 76.31 95,41 89,30 77,01 67,95 76,77 32 78.91 89.45 80.51 71.18 77.95 66.44 78.71 96.84 92.01 80.51 69.78 79.98 33 5.10 12.99 4.27 6.98 13.63 3.45 5.04 5.88 6.87 5,84 4.50 8.01 34 0.47 0.36 0.36 0.16 0.40 0.31 0.14 0.13 0,07 0.23 0.20 0.26 35 90 90 90 90 110 110 110 90 90 110 110 90 36 100 95 95 105 120 110 110 95 95 110 110 100 37 90.00 90.00 90.00 90,00 1 10.00 1 10,00 1 10,00 95,41 90,00 1 10,00 1 10.00 90.00 38 91.64 88.00 90,01 93.21 112.11 110,30 111,43 96.89 90,19 110.37 113.14 91.06 39 100,51 92.39 95,39 108,42 126,26 110.34 110,16 95.41 95.08 110,26 113,93 104,56 40 23.26 21.14 22.26 23.42 23.09 21.83 22.94 22.02 22.05 22.49 23.01 22.47 41 23.32 21.22 22.17 23.50 23.50 21.88 22.94 22.17 22,44 22.51 23.10 22.52 42 21.66 20.24 21 .03 21.05 21.45 21.44 22.66 21,93 21 ,32 22.08 22.57 20.39 43 —10,06 »1 0.08 —0,09 »» 0.08 + 0.41 +0.05 —- + 0,15 +0.39 +0.02 -:—0.09 +0.05 44 —1.66 ”0.98 —1.14 2,45 —— 2.05 —O,44 —0.28 0,24 —1,12 ——0,43 —0.53 —2.13 45 —1.66 —0.98 —l.14 —— 2.45 —— 2.05 —0.44 —O,2S _ 0.40 —1.12 ——0.43 -—0.53 -—2.13 46 —1.60 —O.90 —1.23 — 2.37 1.64 _0.39 —0.28 — 0.09 _0.73 —0,41 —0,44 —2.08 47 —1.28 —0.60 _0.76 — 2,07 — 1.67 —— +0,16 + 0.20 —0.68 +0.01 ———0.09 —1,69 48 + 923 + 693 609 +] 343 +1209 — —418 —1646 + 997 29 + 144 + 919 49 90,00 90.00 90.00 90,00 1 10.00 1 10,00 110,00 96.84 92.01 1 10,00 110,00 90.00 50 90.43 89.45 88.00 91.09 112.59 106.00 110,12 96.84 92.01 109,00 110,45 89,00 51 100,53 89.45 91,36 104,47 125,63 107,31 110,14 96,84 94,27 110,23 114,16 97.12 52 25.01 23.39 24.51 25.92 25,10 23,27 24.11 23.77 24.05 24.25 25.16 23.36 53 25.05 23.42 24.67 25.98 25.15 23.42 24.05 23.77 24.05 24.38 25,19 23,83 54 23,10 22.98 23.69 23.50 23.13 22.79 23,58 23,30 23.24 23.75 24.23 22.23 55 0.04 10.03 +0.16 + 0.06 + 0,05 +0.15 _0.06 — +0.13 —%-0.03 +0.47 56 —- 1.95 —O.44 —0,98 — 2,48 2.02 —0.63 —0,47 —0.47 —0.81 —0.63 ——0.96 —1.60 57 — 1.95 —0.44 —0.98 2.48 _ 2.02 —0.63 —0,47 ———0.47 —0.81 —O.63 —0,96 —1.60 58 — 1.91 —0.41 —0.82 — 2.42 -— 1,97 —0,48 40,53 —0.47 —0,81 —0.50 —0.93 ——1,13 59 1.51 —— —0.54 -— 2.04 _— 1.58 —-0,16 —— -— ——O.34 —0.16 —0.49 —l.13 60 1 217 — _. 487 ——1 494 +1 258 + 139 — — + 560 + 534 + 878 -- 697 61 SOU 1972: 44 187

X 229 X 230 X 231 Y 232 Y 233 Y 234 Y 235 Ovan— Sand- Söder— Härnö— Kram— Sollef— Sunds- äker viken hamn sand fors leå vall

| Tätortstzrad år 1965 55.9 84.7 76.6 76.6 61.6 48.7 79.4 2 Tätortsgrad är 1970 61.6 88.1 80,2 79.6 65.1 54.7 83.5 Niiriiigxkaruku'ir är 1965 3 procentuell andel förvärvsarb. inom jordbruk 26.1 8.7 9.0 9.2 17.3 24.7 9.2 4 procentuell andel förvärvsarb. inom industri 46.5 63.0 52.3 33.6 49.1 29,2 40.3 5 Folkmängd 1.1.1971 7 856 43 663 31 896 27 057 29 106 27 554 90 896 6 Folkmängdsförändring 1961—1966 _].0 3.7 ——2,0 —3.0 —6.7 -——1 1.4 43.2 7 1966—1971 —2.9 ': 6.9 —I.1 —2.1 ——7.5 —10.2 4 5.8 S Folkiniingdstäthet 1.1.1970 11.4 37.0 30.0 25.3 17.4 5.1 27.9 Ältierxfiirdt'i'ning i % 1.1.197I 9 —6 är 9.2 10.8 9.4 9.3 7.6 7.4 10.5 10 7—17 ar 15.3 14.9 14.4 14.3 12.6 14.4 14.9 11 18—66 år 61.3 63.3 61.6 64.0 62.2 02.7 63.6 * 12 67 år— 14.2 11.1 14.5 12.4 17.6 15.5 11.0 13 Antal fritidsfastigheter enl. 1970 års tax. 302 2 107 2 591 1 9113 2 224 1 659 4 859 Bilzlgcrrmaljtr (ir 1969 för den borgerliga kommunen kr. per inv. 14 nettokostnad exkl. avskrivningar 818 776 739 X53 900 927 778 15 kostnadsräntor. externa 43 74 77 94 75 51 91 16 skatteutjämningsbidrag 395 77 334 250 518 274 239 17 amortering av län 38 126 811 89 61 44 x2 18 direktnnansierade kapitalutgifter 436 212 432 488 304 307 441 19 långfristiga skulder o. tillfälliga län 737 1 306 1 268 1 734 1 350 1 064 1 551 kr, per skr. 20 totalt utdebiteringsbehov 12.25 12.08 12.05 12.30 12.47 11.56 12.72 21 utdeb.b:hov för drift. kostnadsräntor och amorteringar 13.42 12.12 12.36 11.67 15.91 12.12 11.17 Skallen[jämningsbidrag för ur 1972 22 vid lng skattekraft. tkr. 4 425 _— 13 921 5 586 17 263 11 1614 18 884 23 vid hög utdebitering. tkr. 23 8 16 217 529 990 1 257 24 extra!. tkr. — 3 530' 10' 470' 100 500 290 totalt 1 25 tkr. 4 448 3 538 13 947 6 27 17 892 12 (158 20 431 26 kr. per skr. 6.71 0.78 4.61 2.09 7.37 4.61 2.0!» 27 kr. per inv. 560 81 433 230 619 466 223 * Faklixk meduluulebilering kr. pt'r .rkalle/t'ralm ur [97.7 1 28 kommun 13.75 15.25 14.30 14.45 14.58 14.64 13.88 29 församling 0.73 0.81 0.96 1.07 0.98 1.13 0.86 30 total kommunal utdebitering 23.73 25.31 24.51 25.02 25.06 25.27 24.24 31 Summa total utdeb. 0. totalt skatteutjbidrag per skr. 30.44 26.09 29.12 27.11 32.43 29.88 26.30 Eget .t'kllllflllldt'r/ag i '.!-.; av nwdelskuitekrnflrn i riket 1 32 enl. 1970 års taxering 73.80 89.99 81.31 97.114 71.74 88.77 95.50 1 33 enl. 1971 års taxering 74.06 91.18 83.22 97.46 73.14 87.46 95.88 . 34 därav för juridiska personer 4.12 5.57 7.19 9.35 4.12 13.12 8.73 1 35 för fritidsfastigheter 0.08 0.12 0.21 0.21 0.16 0.11 0,19 Simiteundrrlugrgarami 36 enligt nuvarande regler 110 90 110 110 110 112.21 110 37 enligt Förslaget 110 95 110 110 110 120 110 Tam! Skalle/(ran i "1; m' nrcdelskuliukraflm ml. [970 lin lax. 38 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 110,00 90.00 110.00 110.00 110.00 112.21 110,00 39 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering” 110.22 91.12 110,27 113.924 112.55 114.113 11191 40 förslaget 110.09 95.13 110.23 110.211 112.41 127.92 110.22 Total llldt'hill'l'ilig lör (ir 197/. kr./xkr. nuvarande regler 41 fakt. medelutdeb. 22.98 22.57 22.51 22.49 23.01 23.06 23.03 42 om blocket utgjort en kommun 23.00 23.28 22.60 22.57 23.011 23.31 23.02 43 förslaget! 22 58 22.25 22.16 22.65 22.74 21.55 22.87 Ökning (—t-) el. "tina/mim: (_) m- uMcbi/eriligm liir nr [971 44 p g a kommunsammanläggnina * 0.02 1— 0.71 +0.09 . 0.08 -:—0.07 1— 0.25 _ 0.01 p g & förslaget 45 exkl. övergångsregeln —0.42 1.03 —0.44 0.08 _0.34 —— 1.76 _— 0.15 46 inkl. övergångsregeln ——0.42 —— 1.03 —-0.44 + 0.07 _0.34 »— 1.76 0.15 47 totalt (rad 444—rad 45) 40.40 ) 0.32 _0.35 + 0.16 —0.27 _— 1.Sl — 0.16 Ökning (-I )el. minskning (——) enlig! förr/aga? liir :ir 197! nr 41% utdeb. till borgerlig kommun. kr.!skr. 40.02 —— 0.59 —' 0,44 +0.02 »— 1.40 + 0.21 49 bidragsgivn. till born. kommun. tkr. — 12 ”2 355 -— —1 1911 44 13 583 —1 854 Total .t'kallt'kl'flfl i % av medel;/mild riff/wi en!. I 971 års lux. 50 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 110,00 91.18 110.00 110,01) 110,00 112.21 110.00 51 nuvarande regler inkl. bidrar: vid hög utdebitering.3 110.07 91.54 110 00 110,28 110.55 113.75 110,36 52 förslaget 110,08 95.12 110.21 110,21 [13.13 126.06 110,19 Tola! utdebitering för år I97J. kr.,/skr. nuvarande regler 53 rakt. medelutdcb. 23.73 25.31 24.51 25.02 25.06 25.27 24.24 54 om blocket utgjort en kommun 23.75 25.25 24.51 25.05 25.00 25.41 24.20 55 _ färs—laget2 23.28 24.21 24.01 24.66 24.27 23.57 23.32 Ökning (+) rl. mini/mink (—) m' url/('hilvringuli [år ar 1972 56 p g & kommunsammanläggning 40.02 0.06 40.03 —0.06 ' 0.14 _0.04 n g a förslaget 57 exkl. övergångsregeln ——0.47 1.04 —O.50 _0.39 _0.73 —- 1.84 _0.38 511 inkl. övergångsregeln —0.47 1.04 _0,50 40.39 —-0.73 —— 1,8-1» —-0.38 59 4 totalt (rad 56+ rad 57) -—O.45 1.10 —0.50 —-0.36 _0.79 _— 1.70 —0.42 Ökning (») el. minrkninz (—) enl. färs/a:!”2 får nr [972 m- 60 utdeb. till borgerlig kommun. kr.,/skr. — 0.57 _0.03 "0.01 _0.33 —— 1.44 11 0.02 61 bidragsgivn. till borg. kommun. tkr. —- #2 587 + 91 30 801 » 3 956 — 199

' Utan markering : enbart vanligt extra bidrag ' = enbart Stimulansbidrag " : såväl vanligt extra bidrag som Stimulansbidrag. '-' Exkl. övergångsregeln. 3 Hänsyn har även tagits till reduceringsregeln och extra bidrag 0 g a kraftig avfolkning.

Y 236 ? 237 _Y 238 Z 239 Z 240 Z 241 Z 242 Z 243 Z 244 Z 245 Z 246 AC 247 Timrå Ange m- Berg Bräcke Ham- Järpen Krokom Ström- Sveg Östcr- Lycksele skölds- mar- sund sund vik slrand

76,6 502 65.1 17.5 38.6 26.6 36.8 28.8 41.3 42.8 76.8 55.6 1 81.3 58.0 70.5 23.1 42.4 35.8 36.0 30.4 48.6 51.4 82.0 63.5 2 11,1 25.7 17.9 50.0 39.3 40.3 31.0 41.8 36.0 36.5 12.0 30,9 3 50.7 26.8 45.8 23,7 26,1 28.7 30.8 30.3 26.2 24.7 27.1 29.0 4 171411 15052 60521 9395 9983 8517 9556 12945 18551 11794 49672 14619 5 71,2 —12.0 —1.1 8.2 —7.3 —10.0 _ 5.9 -——10.5 —13.0 _12.5 4.0.7 ——7.8 6 ; 4,3 10.7 ——0.4 ——1 1.9 _9'1 —12.6 ——10.3 —10.8 —10.3 —- 5.3 —*.-4.9 —1.6 7 22.6 5.0 9.4 1.8 2.9 3.5 1.3 2.1 1.8 1.1 21.8 2.7 S 10.9 7.5 9.8 7.6 8.8 8.1 7.6 8.4 7.8 8.0 9.9 10.1 9 15,4 14.9 15.6 16.0 14.5 15.9 15.7 14.9 15.5 14.0 14.9 17.1 10 61.4 62.4 63,2 58.3 59.1 59.2 58.9 59.7 60.6 61.8 63.9 62.6 1 1 12.3 15.2 11.3 13.0 17.6 16.8 17.8 17.0 16.2 16.2 11.3 10.1 12 1 009 693 3 675 1 434 1 030 434 | 925 1 471 1 484 2 629 l 6 3 586 13 928 787 685 986 949 1041 951 952 1 128 1 122 672 843 14 34 58 92 75 103 94 124 48 81 58 86 67 15 423 472 371 744 585 406 452 647 666 569 159 425 16 41 59 75 50 89 100 94 39 66 35 71 82 17 313 430 472 358 272 150 232 405 274 339 462 318 18 610 1070 1 511 1 357 1890 1 592 1966 933 1385 1253 1421 1351 19 12.13 11.74 11.83 11.87 12,63 12.54 12.07 12.21 12.39 13.20 11.63 11.93 20 14.43 12,85 11,62 23.99 18.39 16.54 17.36 17.99 20.36 17.73 9.68 13.39 21 8540 7948 25 308 9715 7927 4930 5385 9134 15671 8669 12537 10191 22 _ 185 0 1 166 1 028 747 888 968 2 358 1 620 450 — 23 270' 970' ' _— 390 300 250 300 440 938 300 — — 24 8 810 9103 25 308 11271 9 255 5 927 6 573 10 542 18 967 10 589 12 987 10191 25 5.56 6.84 4.38 19.88 12,37 8.09 7.98 11.11 13.16 10.11 2.43 7.34 26 484 612 419 1 204 932 709 698 809 1 032 823 257 699 27 13.56 14.30 14.00 15.90 15.74 14.82 14.85 14.25 15,21 15,62 14.25 14.65 28 0.76 0.91 0.94 1.46 1.02 1.13 1.18 1.17 1.02 0.97 0.81 0.86 29 23.112 24.71 24.44 27.36 26.76 25,95 26,03 25.42 26.23 26.59 25.06 25.01 30 29.38 31.55 28.82 47.24 39,13 34.04 34.01 36.53 39.39 36.70 27.49 32.35 31 75,38 73.10 83.23 50.18 65.44 79.18 73.17 64.99 68.07 71.00 94.89 83.87 32 77.98 77,60 83.80 52.94 65.74 75.48 75.66 64.31 68.16 71.80 94.46 83.26 33 7.24 7.44 8.32 3.38 2.93 15.65 10.71 3,84 7.84 9.93 4.67 10.83 34 0.17 0.07 0.17 0.45 0.24 0.10 0.66 0.27 0.17 0.72 0.10 0.07 35 110 110 110 110 110 110 110 110 116,48 110 110 125 36 110 115 110 120 120 120 120 120 125 120 115 130 37 1 10.00 110,00 110.00 110,00 110.00 110,00 110,00 110,00 116.48 110.00 110,00 125,00 38 111,19 112,72 110,39 111.112 116,33 113.68 113.83 113.97 123,45 119,07 110.13 125.00 39 110,19 123,66 110.19 125.58 126.38 128.92 126.95 127.66 132.42 124.511 113.11 128.08 40 22.32 23.11 22.37 25.08 24.31 24.39 24.05 23.17 24.42 24.31 23.31 22.41 41 22.39 23.19 22.49 25.22 24.44 24.51 24,19 23.41 24.66 24.43 23.21 22.31 42 22.15 21.61 22.15 22.60 22.29 21.81 21.73 20.99 22.67 22.79 21.86 21.23 43 1 0.07 + 0,08 90.12 :0.14 +0.13 1— 0.12 1- 0.14 1— 0.24 17 0.24 0.12 0.10 —0.10 44 #024 -— 1.58 —-0.34 —-2.62 —2.15 2.70 2.46 2.42 _ 1.99 —1.64 —— 1.35 —1.08 45 —0.24 _— 1,58 _0.34 —2.62 —2.15 2.70 4— 2.46 —— 2.42 1.99 —1.64 —— 1.35 —1.08 46 —0_17 1.50 —-0.22 —2.48 —2.02 —— 2.58 — 2.32 2.18 —— 1.75 -—1.52 1.45 —1.18 47 » 0.12 1.22 +0.02 —l.62 —l.15 — 1.70 — 1.46 1.42 —-— 0.99 —0.64 —- 0.35 —-0.3l 48 163 -1—1 411 _104 + 819 + 784 11217 1 1084 . 1261 E 1311 '5- 598 +1672 + 402 49 1 10.00 110.00 110.00 110,00 110.00 110,00 1 10.00 110.00 1 16.48 110.00 110.00 15.00 50 109,00 112,24 [09.00 116.67 115,83 115.34 113,94 112,44 124,73 117,08 110.20 123.00 51 110,17 122,41 110.17 129,85 125,66 130,53 127,75 124,07 132,56 121.10 115.10 126,07 52 23.82 24.71 24.44 27.36 26.76 25.95 26.03 25.42 26.23 26.59 25.06 25.01 53 23.82 24.74 24.57 27.52 26.87 26.09 26.17 25.56 26.44 26,73 25.11 25.25 54 23.28 23.15 24.02 24.77 24.51 23.23 23.43 23.09 24.41 25.09 23.38 24.01 55 _ :* 0.03 270,13 10,16 +0.11 »1— 0.14 1— 0.14 -1— 0.14 + 0,21 40.14 + 0,05 +0.24 56 ——0.54 1.59 —0.55 —2.75 —2.36 2.1-16 _ 2.74 —— 2.47 2.03 —1.64 —— 1,73 —-1.24 57 —0.54 1.59 —0.55 —2.75 —2,36 _ 2,86 2.74 2.47 2.03 —1.64 — 1.73 —1.24 58 —0.54 1.56 —0.42 ——2.59 —2,25 2.72 — 2.60 2.33 1.82 —1.50 — 1.68 —1.00 59 _0.14 1.19 _0.15 —l.63 —1.24 1,74 _- 1.62 1.35 0.91 —0.52 —— 0.61 —0.36 60 + 222 +1 584 + 867 ! 924 1— 928 171 275 11 335 711281 +1312 f.— 545 »i-3 263 + 499 61 SOU 1972: 44 189

AC 248 AC 249 AC 250 AC 251 AC 252 AC 253 AC 254 Nord- Norsjö Ro- Skellef— Sorsele Slor- Umeå) maling teal umnn

1 Tätortsgrad år 1965 44.9 37.5 27.3 63.0 39,4 43.9 82.0 2 Tätortsgrad år 1970 47,0 43,0 34,2 69.8 38.4 46.0 85.2 Niiringskaraktär är 1965 3 procentuell andel förvärvsarb. inom jordbruk 32.7 24,3 48.6 19.0 42,6 28,5 9,8 -1 procentuell andel förvärvsarb. inom industri 36,9 40.3 28,6 43,9 24,4 30,3 33,2 5 Folkmängd 1.1.1971 8159 10 892 7 571 71 539 4 316 8 768 69 582 6 Folkmängdsförändring 1961—1966 —8.8 —9.1 —9.1 —2.0 —12.4 —7.0 +12,6 7 1966—1971 —6.3 ——6,4 —9.8 —0.9 —13.9 ——9,5 + 13.5 8 Folkmängdstäthet 1.1.1970 6.7 3.2 6.0 10.5 0.6 1.2 29.3 Åltlerxfårdelniltg i ?. 1.1.1971 9 —6 år 8.5 9.4 7,4 9.8 7.9 9.9 11.9 10 7—17 år 15,5 17.9 16.5 16.0 18.3 18,8 14,6 11 18—66 år 60.3 61.7 59.9 63.2 60.7 61.5 65.7 12 67 år— 15.7 11.0 16.3 11.1 13.2 9.8 7,7 13 Antal fritidsfastigheter enl. 1970 års tax. 756 543 897 4 281 346 1 153 4 547 Butlgetanalys år 1969 för den borgerliga kommunen . kr. per inv. 14 nettokostnad exkl. avskrivningar 728 910 904 681 1 132 I 027 692 15 kostnadsräntor. externa 21 101 45 139 61 62 163 16 skatteutjämningsbidrag 487 521 568 311 937 509 124 17 amortering av län 38 66 54 125 51 51 172 18 direktnnansierade kapitalutgifter 449 436 288 462 328 336 360 19 långfristiga skulder o. tillfälliga län 323 2 019 962 2 062 1 004 1 045 900 kr. per skr. 20 totalt utdebiteringsbehov 12.00 12,96 12,05 12.37 13.80 12.87 12.73 21 utdeb.behov för drift. kostnadsräntor och amorteringar 13.10 15.43 18.18 12.49 20.74 14.64 11.55 Skatten/jämningsbidrag får är 1972 22 vid låg skattekraft. tkr. 5 210 5 857 5 134 31 136 4 314 7 053 11 949 23 vid hög utdebitering, tkr. — 249 31 192 561 332 814 24 extral. tkr. 480 80 370 397 427 10 totalt 25 tkr. 5 210 6 586 5 246 31 698 5 272 7 812 12 773 26 kr. per skr. 8.40 6.36 9.47 4.67 16.83 10.13 1.62 27 kr. per inv. 648 610 695 444 1 236 918 180 Fukn'sk medelutdebitering kr. per skattekrona nr [97.7 28 kommun 13.25 14.28 13.58 14.42 14.30 14.75 14.61 29 församling 1.00 0.98 0.97 0.97 1,20 0,96 0,79 30 total komunal utdebitering 23.75 24.76 24.05 24.89 25.00 25.21 24.90 31 Summa total utdeb. 0. totalt skatteutibidrag per skr. 32,15 31,12 33,52 29.56 41.83 35.34 26.52 » Eget skuttetmderlair [ % av medelskattekraften i rike! i 2 enl. 1970 års taxering 65,97 87.47 62.39 85.49 61.90 81.74 99.84 , 33 enl. 1971 års taxering 66.73 83,41 64,16 83.16 63.67 77,15 99,25 1 34 därav för juridiska personer 2.08 16.36 2.38 6.85 4.29 12.69 5.50 i 35 för fritidsfastigheter 0.19 0.07 0.23 0.11 0.14 0.27 0.17 Skutteunderlagrgamnti 36 enligt nuvarande regler 110 1 16,30 110 110 125 125 110 37 enligt Förslaget 115 125 115 115 130 130 110 Total skattekraft i ?., av Illetlelxknllekra/Iell en!. 1970 är; tax. 38 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 110.00 116,30 110.00 110,00 125.00 125.00 110,00 39 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering3 110.00 117,74 110,23 110,09 135.19 126.86 110,40 40 förslaget 113,31 129.86 118,65 115,13 145.10 134.38 110,19 Tala! utdebitering för är 1971. kr./skr. nuvarande regler 41 fakt. medelutdcb. 22.25 23.13 22.54 22.91 23.99 23.46 23.35 42 om blocket ulgiort en kommun 22.25 23,26 22.54 22.89 24,10 23.62 23.32 i 43 förslagetz 21.1 1 21.20 20.84 21.53 22.35 22.06 22.58 , Ökning (+) el. minskning (——) ar utdebilt'ringt'tl fiir ar I971 ; 44 1,1 g a kommunsammanläggning —— '? 0.13 -— 0.02 +0.11 +0.16 _0.03 p g a förslaget 45 exkl. övergangsrcgeln —l.14 2.06 —l.70 — 1.36 —1.75 —l.56 —-0,74 46 inkl. övergångsregeln ——1.14 — 2.06 —1.70 — 1.36 ———1.75 —1.56 —0.74 47 totalt (rad 44._ rad 45) —1.14 — 1.93 —1,70 1.38 —1.64 —1.40 ——0,77 Ökning (+) el. minskning (_) cnligl flin/age:2 får iir 1971 av 48 utdeb. till borgerlig kommun. kr./skr. _0.37 — 1,29 -—0.93 0.59 —0.98 _0.79 10.03 49 bidragsgivn. till borg. kommun, tkr. + 208 +1 271 463 +3 728 + 278 + 603 _ 209 1 Total skattekraft i % uv nu'tlelxkattekrafmt en!. [971 tim- lax. , 50 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 110.00 116,30 110,00 110,00 125,00 125,00 110,00 51 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering3 108.00 1 17.50 110.00 110.26 134.63 126,75 110,31 52 förslaget 110,79 125.94 115.35 114,11 143,53 136,73 110,17 Tatu! utdebitering för år 1972, kr. Iskr. nuvarande regler 53 fakt. medelutdeb. 23.75 24.76 24.05 24.89 25.00 25.21 24.90 54 om blocket utgjort en kommun 23.87 24.84 23.83 24 86 25.11 25.27 24.90 55 förslaget2 22.65 23.00 22,33 23,49 23,33 23.31 24.04 Ökning (+) el. minrkm'ng (——) ar utdebiteringen för ur 1972 56 p ga kommunsammanläggning +0,12 +0,08 —0,22 — 0.03 40.11 +0.06 _ p g a förslaget 57 exkl. övergångsregeln —1,22 —1.84 _1,50 + 1.37 ——1.7 —1,96 —0,86 514 inkl. övergångsregeln —1.22 —l.84 _1,50 — 1.37 —1.78 —1.96 —0,86 59 totalt (rad 56: rad 57) ——1,10 —1.76 —1,72 _— 1.40 ———1.67 —1.90 —0,86 Öl.-ning (+) el. minskning (—) ml. f("irslaget2 för år 1972 av 60 utdeb. till borgerlig kommun. kr./skr. —O.34 —0,96 —0.62 — 0.49 —0.90 —l.08 +0.02 61 bidragsgivn. till borg. kommun. tkr. + 211 + 994 + 343 +3 323 + 282 + 833 _ 157

1 Utan markering = enbart vanligt extra bidrag ' = enbart Stimulansbidrag == såväl vanligt extra bidrag som Stimulansbidrag. * Exkl. övergångsregeln. 3 Hänsyn har även tagits till reduceringsregeln och extra bidrag 15 g a kraftig avfolkning.

AC 255 AC 256 AC 257 AC 258 BD 259 BD 260 BD 261 BD 262 BD 263 BD 264 BD 265 HD 266 Vilhel- Vindeln Vännäs Åsele Arie- Arvids- Boden Gällivare Hapa- Jokk- Kalix Kiruna minn plog jaur randa mokk

37,2 35.2 51.4 49,7 78,8 56 9 63.6 67.2 88.2 1 47.2 44.8 51,3 44.3 52.0 57.8 79,6 83.4 62.7 66.7 72.1 91.6 2 36,7 39.5 35,2 45.6 28.0 30.9 12.1 10.15 22,1 22.1 14.2 4.8 3 27,4 26,7 24,3 20,9 39,9 30,2 25.2 46.7 26.1 43.4 43.0 51.7 4 8657 7619 12034 9378 4435 8400 27149 25417 8888 7998 18199 306 3 5 — 14.3 —=13,6 ——8,0 ——12.9 9.1 —- 9.4 —2.4 —2.3 —2.6 —l2.6 —6.7 +5.4 6 — 10.9 #10.3 —3.0 —14.9 -——12.4 —10,4 —3.0 —6.1 —7.5 —20.9 —-0,5 +2,8 7 1,1 3,0 6,6 1,4 0,4 1,5 6,4 1,6 9,8 0,5 10,1 1,6 8

7.9 8 9 . 8.5 7.8 9.4 11.2 9.5 9.4 18.0 17.1 17.4 16.1 16.8 16,2 15,6 19.6 18.9 16.5 16.8 18.9 10 61.1 60.8 61.9 61.6 62.1 63.1 64.5 61.9 59.8 63.2 62.3 61.3 11 12.9 14.6 11,7 15,3 12.5 12.9 10.5 7.2 11.8 10.9 10.9 6.0 12 1 318 308 426 544 301 377 1 460 882 585 424 1 005 1 610 13 1010 866 1 029 1 249 1 163 894 896 921 986 1 287 949 1 138 14 106 40 59 67 62 31 74 139 148 64 79 75 15 710 495 437 816 553 550 293 525 1563 11 595 50 16 94 86 59 84 60 51 92 122 98 64 76 35 17 489 235 164 243 271 409 443 306 491 123 463 179 18 1761 533 1 160 807 996 506 1207 2189 2 383 1 125 1330 1039 19 13.00 11,50 12,25 13.51 12.08 11.02 11.40 13.10 12.95 11.80 12.31 11.97 20 18.70 16,01 18,34 22.71 17,38 14,37 12,28 13,95 20,21 11,71 16,25 10,52 21 8179 3545 7540 8718 3444 5917 11110 11216 8571 1561 12 891 22 344 65 898 284 — —— 362 462 433 12 113 23 720 100 735 408 — 120' — — 750 1 570' 24 9243 3 545 7705 10351 4136 5917 11230 11578 9033 2744 12 903 1683 25 13.81 5.75 7.85 13.60 10.48 8.64 3,77 4.05 13,38 2.70 8.12 0.37 26 I 070 478 648 1 128 932 710 415 454 1 023 348 706 54 27 14.50 12.00 14.36 15,16 14,50 12.25 13.45 14,75 14,50 12.80 12.85 13.30 28 0.85 1.00 1.05 0,84 0.80 0.90 0.67 0.75 0.88 1.35 0.77 0.70 29 24.85 22.50 24,91 25,50 25,80 23,65 24,62 26.00 25.88 24,65 24.12 24.50 30 38.66 28.25 32.76 39.10 36.23 32,29 23.39 30.05 39.26 27.35 32.24 24.87 31 69.19 67.86 71.17 69.69 81.73 71.11 96.34 98,71 67.18 121.43 75,78 127,82 32 67.84 70,99 71,52 71,20 78,03 71,56 96.31 98.75 66.66 111,63 76,64 129,09 33 6.47 6,06 5,35 4,45 10,07 4,79 4.12 20.82 2.09 32.29 3.84 44.68 34 0.29 0.06 0,06 0.10 0.12 0.06 0,10 0.05 0.11 0.08 0.09 0.09 35 125 110 110 125 125 125 125 125 125 125 125 125 36 130 120 120 130 130 130 130 130 130 130 125 130 37 125,00 110.00 110,00 125,00 125,00 125,00 125,00 125,00 125,00 125,00 125,00 127,82 38 [29.79 107,00 110,28 133,12 129.37 124.00 126,12 130,69 133,99 136,25 125.93 128,32 39 137,23 115,16 119,07 143,71 139,98 133,30 130.11 132,43 [34.08 155.83 125,10 130,10 40 23,35 21.50 23.05 23.83 23.80 21,90 22,11 22.85 23.37 23.15 22.62 23.00 41 23.42 21,61 23,10 23.95 23,87 22,00 22,13 22.94 23.47 23.24 22,66 23,37 42 21.89 19,98 21,33 22,10 22,13 20,49 21.08 22.10 22.79 20.95 22,08 22,51 43 0.07 "1 0.11 -l-0.05 +0.12 +0.07 +0,10 + 0,02 +0,09 +0,10 + 0,09 +0,04 +0,37 44 —1.53 —1.63 —1.77 —1.85 —-1,74 -—l.51 1.05 —0.S4 —0,68 —— 2,29 _0,58 —0,86 45 —1.53 -—l,63 —1,77 ——1.85 —l.74 —1.51 — 1.05 _0,514 —'0,68 »— 2.29 —-0.58 —0,86 46 1.46 —l,52 —1,72 —1,73 ——1.67 —1,41 —— 1.03 _0.75 ——0.Sb' — 2,20 —0,54 ———0.49 47 +0,76 ——0.86 —1.00 _l,08 —1,07 —0.84 0.38 _0.17 -—-0,01 — 1,62 +0.09 _0.19 48 _ 485 —I 471 + 894 + 759 + 411 + 526 +1034 + 443 + 6 +1687 —- 128 + 756 49 125,00 110,00 110,00 125,00 125,00 125,00 125,00 125,00 125,00 125,00 125,00 129,09 50 129,67 105,00 110,34 132,23 129.82 122,00 122,00 125,55 127,54 134,40 125,00 129,57 51 138,90 111,15 118,06 145,22 141,10 128,89 125,10 131,57 133,62 151.21 125,09 130,09 52 24.85 22,50 24.91 25.50 25.80 23.65 24.62 26.00 25.88 24.65 24,12 24,50 53 24.91 22.50 24.91 26.48 25.88 23,65 24,73 26.03 25.95 24.72 24.12 24.48 54 23,06 20.96 23,09 24.16 23.95 22,24 23,63 24.59 24.53 22.53 23.35 23.67 55 0.06 — + 0,98 +0,03 — + 0.11 + 0,03 +0.07 + 0.07 — —0,02 56 —1.85 +|.54 —1,82 —— 2.32 ——1.93 —1,41 — 1,10 — 1.44 —l.42 —— 2.19 —0.77 --0,81 57 —1.85 —-—1.54 —1,82 — 2.32 _1.93 —1,41 — 1,10 1.44 —1.42 — 2.19 ——0,77 —0,81 58 _ 1.79 ——1.5-1> —l,82 1.34 —1.85 —1.41 -— 0.99 — 1,41 —1,35 —-— 2,12 —0,77 —-0.83 59 _0,97 ——0.66 —0,94 — 1.44 —1.17 ——0,65 -— 0.34 — 0,68 ——-0.66 —— 1.43 —0.01 _0.05 60 649 + 407 + 922 +1096 + 462 + 445 +1 013 —I—1 946 + 446 +1455 —-'- 16 + 225 61

BD 267 ED 268 BD 269 130 270 HD 271 E_lD 272 Luleå Pajala Piteå Alvs- Över— Over- byn kalix torneä 1 Tätortsgrad år 1965 81,9 41.6 71,0 56,0 38,7 46,3 2 Tätortsgrad år 1970 86.1 40.6 78.0 63.2 40,5 50,9 Niirhtgskaraklär år 1965 3 procentuell andel förvärvsarb. inom jordbruk 8,8 44,0 12.3 21.0 33.8 37.1 4 procentuell andel förvärvsarb. inom industri 38,3 23,5 43.1 33,6 28.9 22,9 5 Folkmängd 1.1.1971 58 946 10 745 32 829 8 686 6 023 7 356 6 Folkmängdsförändring 1961—1966 + 9,5 — 9.6 :3.4 —2,3 _12.I—1 _— 8,3 7 1966—1971 +10,8 —-16,2 4 5.8 ——-6.5 —19.9 _15,3 8 Folkmängdstäthet 1.1.1970 32,4 1,4 10,6 5,2 2.3 3.3 Åldersfördelning i 734. [J.] 971 9 —6 år 12,5 8,4 10.5 9.8 6.9 8,3 10 7—17 år 16,4 21,8 16,9 17.9 20.1 21.7 1 1 111—66 år 63.8 59,9 63,0 61.7 60,4 59,2 12 67 år— 7.3 9.8 9.6 10.6 12.6 10,7 13 Antal fritidsfastigheter enl. 1970 års tax. 3 676 657 2 470 431 315 2 9 Budget/malm ur 1969 för den borgerliga kamnmuen kr. per inv. 14 nettokostnad exkl. avskrivningar 903 1 070 928 1 000 1 114 1 130 15 kostnadsräntor. externa 174 152 193 172 66 126 16 skatteutjämningsbidrag 306 1 004 483 630 xsx mm 17 amortering av län 124 125 177 194 62 97 111 direktnnansieradc kapitalutgifter 209 262 198 143 223 192 19 långfrisliga Skulder o. tillfälliga län 2 981 2 449 3 210 2 615 1 244 1 968 kr. per skr. 20 totalt utdebiteringsbehov 12.30 12.59 12.00 12.50 ...35 12.55 21 utdeb.behov för drift. kostnadsräntor och amorteringar 15.69 28.33 17.53 20.77 23.42 76.65 Skal/eutiäimningsbidmg [år är 1972 22 vid låg skattekraft, tkr. 29 956 11 484 23 722 7 832 6 403 S 302 23 vid hög utdebitering, tkr. 696 934 957 134 397 493 24 extral, tkr. — 1 780" — —— 790 550 totalt 25 tkr. 30 652 14 198 24 679 7 966 7 590 9 345 26 kr. per skr. 4.87 19.98 8.04 11.45 18.09 19.49 27 kr. per inv. 516 1 342 741 917 1 295 1 298 Faktisk medelutdebitering kr. per skattekrona är [972 28 kommun 14.20 14.00 14,75 14,45 14.60 14,60 29 församling 0.81 0.99 1.15 0.90 ().90 0.85 30 total kommunal utdebitering 25.51 25,49 26,40 25.85 26.00 25,95 31 Summa total utdeb. 0. totalt skatteuti.bidrag Der skr. 30,38 45,47 34.44 37.30 44.09 45.44 Eget ,rkalteunderlag i ":. av nwdz-lrkalickraflcn i riket 32 enl. 1970 års taxering 94.34 53,94 80,97 71.11 59.09 55.44 33 enl. 1971 års taxering 93,60 58,03 82,02 70,26 61.11 57.19 34 därav för juridiska personer 6,75 2,71 5,82 2,56 1.52 0.96 35 för fritidsfastigheter 0,15 0,09 0,16 0.09 0.08 0.06 Skallemtderlagsgaranli 36 enligt nuvarande regler 125 125 125 125 125 125 37 enligt Förslaget 120 130 120 130 130 130 Total .vkuttekmfr ! % m' medehkauekmhen en!. 1970 ur;- lux. 38 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 125,00 125,00 125,00 125,00 125.00 125,00 39 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebiteringa 128,48 135,55 127,42 128.111 135,87 132,76 40 förslatzet 120,17 142,86 120,18 131,20 152.93 142,34 Total utdebtlering får ur 1971. kr./.rkr. nuvarande regler 41 fakt. medelutdeb. 23,01 23,49 23.65 23.10 23.20 23.50 42 om blocket utgjort en kommun 23,08 23,59 23,71 23.17 23.29 23,59 43 __ förslaget2 23.33 22.22 23.86 22.26 21.13 22.01 Oknlng (+) el. minskning (_) av utdebiteringen [är :ir I97l 44 p g a kommunsammanläggning 1 0.07 1 0,10 1- 0.06 % 0,07 170,09 * 0,09 6 g a förslaget 45 exkl. övergångsregeln + 0.25 —1,37 17 0.15 —0.91 —2.16 _1,58 46 inkl. övergångsregeln .1— 0.25 —-1,37 ' 0.15 —0.91 —2.16 —l.58 47 totalt (rad 44% rad 45) + 0,32 —-l,27 1— 0.21 —-0.84 —2.07 —l,49 Ökning (+) cl. minskning (—) enligt försluta!"l får ar I 97 I av 48 utdeb. till borgerlig kommun, kr./skr. 1— 0,92 —0,70 + 0.82 —0,24 ;].49 ——0,91 49 bidragsgivn. till borg. kommun, tkr. —-5 166 + 442 _” 230 1— 155 "— 571 + 399 Total skattekraft i '.'/3 av medclxkallekmften enl. 197 I rirx tax. 50 nuvarande regler exkl. bidrag vid hög utdebitering 125,00 125,00 125,00 125,00 125.00 125,00 51 nuvarande regler inkl. bidrag vid hög utdebitering3 125,46 132,86 126,30 125,62 133,83 130,78 52 förslaget 120,15 146,46 120,16 132,09 149,26 144,87 Tora! utdebitering [är är 1972. kniskr. nuvarande regler 53 fakt. medelutdeb. 25,51 25,49 26.40 25.85 26.00 25.95 54 om blocket utgiort en kommun 25.54 25.58 26.45 25.89 26.03 26.03 55 förslaget2 25.41 23,51 26,45 24.42 23.80 23,84 Öknan (+) el. minskning (—-) av utdebiteringen får ur 1972 56 pga kommunsammanläggning + 0,03 +0.09 # 0.05 '.'—0.04 40.08 +0,08 t) g a förslaget 57 exkl. övergångsregeln — 0,13 —2.07 — —1,47 —2.28 —2,19 58 inkl. övergångsregeln — 0,13 —2,07 —1.47 ——2,28 ——2,19 59 totalt (rad 56-1- rad 57) 0.10 —1.98 + 0,05 —1,43 —2.20 —2.11 Ökning (+) el. minskning (—) enl. föra-lage]? [år är 1972 m- 60 utdeb. till borgerlig kommun, kr./skr. + 0,63 —1,31 '— 0.76 _0.71 —1.52 —l.43 61 bidragsgivn. till borg. kommun, tkr. —-—3 962 +931 —2 333 + 494 —- 638 + 686

1 Utan markering == enbart vanligt extra bidrag ' = enbart Stimulansbidrag " = såväl vanligt extra bidrag som Stimulansbidrag. 3 Exkl. övergångsregeln. 3 Hänsyn har även tagits till reduceringsregeln och extra bidrag 1) g a kraftig avfolkning.

Skatteunderlagsgaranti, landstingskommuner

Område utom landsting

Skatteunderlagsgaranti, landstingskommuner

W

55 37 4 149139 15. 121-123 3 0 126 %% 40 [48 7 44 112454” 0 13 5" 77 15; 145 56 48 17 142 145 56 50 54 57 69 119 49 58 115 51 65 64 ”6 61 59 60 . 66 . 118 62 63 68 g 9 9 87 96 85 "80 101v x 2 88 83 81 x=95 1”Oy 8 y=98 111 (1 90 684 0 99 ,0 104 o 0 109 106-108 00 3 113 4 112 110

! : - . a rs 15 a uppgl er sam ver ningarna av n e an- ran e re ; erna or s atteutjämmng Landsting Stock- Upp- Söderman- holms län sala län lands län 1 Tätortsgrad år 1965 95,4 73,6 80,4 2 Tätortsgrad år 1970 96,2 79.1 84.9 Näringskaraktär år 1965 3 procentuell andel förvärvsarb. inom jordbruk, skogsbruk m.m. 2,0 14,4 10,1 4 procentuell andel förvärvsarb. inom industri m.m. 34,1 38,3 52,3 5 Folkmängd 1.1.1971 ] 488 5 9 218 6 5 237 312 6 Folkmängdsförändring 1961—1966 + 8.7 + 7,2 + 6,4 7 Folkmängdsförändring 1966—1971 + 7,8 + 9,9 + 4,6 8 Folkmängdstäthet 1.1.1970 204,0 30,7 43,5 Åldersfördelning i procent 1.1.1971 9 — 6 år 10,2 11,3 10,8 10 7—17 år 13,7 14,4 15,3 11 18—66 år 66,3 62.4 62,5 12 67 år— 9,8 11,9 11,4 Budgetanalys år 1969 för landstinget kr. per inv. 13 nettokostnad exkl. avskrivningar 818 555 572 14 kostnadsräntor (externa) 34 15 11 15 skatteutjämningsbidrag 10 28 33 16 amortering av län 11 12 9 17 direktfinansierade kapitalutgifter 140 59 81 18 långfristiga skulder o. tillfälliga län 567 283 244 kr. per skr. 19 totalt utdebiteringsbehov 7,60 6,60 7,00 20 utdeb.behov för drift, kostnadsräntor och amorteringar 8,15 6,34 5,24 Skatteutjämningsbidrag för år 1972 21 tkr. 8 026 7 542 10 395 22 kr. per skr. 0,03 0,32 0,39 23 kr. per inv. 5 34 42 24 Summa utdeb. och skatteutjämnbidrag per skr. 9,03 9,47 9,39 Eget skatteunderlag i % av medelskattekraften i riket 25 medeltal för taxeringsåren 1968—1970 139,67 95,79 94,40 26 medeltal för taxeringsåren 1969—1971 138,73 95,52 94,19 27 enligt 1971 års taxering 138,20 95,35 94,03 28 därav för juridiska personer 14,51 6,01 6,58 Skatteunderlagsgaranti 29 enligt nuvarande regler 95 95 95 30 enligt Förslaget 95 95 95 Total skattekrafti % av medelskattekraften' 31 nuvarande regler inkl. garantiregeln 140,26 99,53 99,18 32 nuvarande regler exkl. garantiregeln 139,67 95,79 95,00 33 förslaget 139,67 95,79 95 ,00 Omräknad utdebitering till landstinget år 1971, kr./skr. 34 nuvarande regler inkl. garantiregeln 9,00 7,71 8,03 35 nuvarande regler exkl. garantiregeln 9,04 8,01 8,38 36 förslaget" 9,04 8,01 8,38 Ökning (+) el. minskning (_) av den omräknade utdebiteringen för år 1971 37 p g a förslaget exkl. övergångsregeln + 0,04 + 0,30 + 0,35 38 p g a förslaget inkl. övergångsregeln + 0,01 + 0,06 + 0,08 39 Ökning (+) el. minskning (—) av bidragsgivningen till landstinget för år 1971 enl. förslaget”, mkr. _ 3,0 __ 5_4 __ &() Total skattekraft i % av medelskattekraftenc 40 nuvarande regler inkl. garantiregeln 139,26 98,83 98,46 41 nuvarande regler exkl. garantiregeln 138,73 95,52 95,00 42 förslaget 138,73 95,52 95,00 Omräknad utdebitering till landstinget år 1972, kr./skr. 43 nuvarande regler inkl. garantiregeln 9,00 8,87 9,00 44 nuvarande regler exkl. garantiregeln 9,03 9,18 9,33 45 förslaget” 9.03 9.18 9, 33 ökning (+) el. minskning (—) av den omräknade utdebiteringen för är 1972 46 p g a förslaget exkl. övergångsregeln + 0,03 + 0,31 + 0,33 47 p g a förslaget inkl. övergångsregeln — + 0,06 + 0,08 48 Ökning (+) el. minskning (——) av bidragsgivningen till landstinget för år 1972 enligt förslaget”, mkr. _ 8,0 __ 7_ 3 _ 8,4 ' Medeltal för taxeringsåren 1968—1970 ** Exkl. övergångsregeln c Medeltal för taxeringsaren 1969—1971. 196 SOU 1972: 44

östergöt- Jön- Krono— Kalmar Blekinge Kristian- Malmö- Hallands Göteborgs lands län köpings bergs län län län stads län hus län län (]). Bohus län än

77,0 73,7 61,7 67,6 70,6 66,9 76.0 61,8 71,0 1 81,7 78,3 69,1 72,2 75,7 71,1 80,2 66,6 75,8 2 11.5 14.0 20,5 18,7 13,7 20,9 15,5 20,7 14,6 3 49.2 51.0 45.7 45.5 47,4 42,6 42,3 41,4 46,1 4 383 319 310 582 166 950 241 119 153 7 4 264 713 433 411 189 4 4 251 2 3 5 + 2,1 + 3.6 + 3.7 + 0,1 + 3.3 + 2,4 + 4.7 + 5,3 + 8,8 6 + 3.8 + 3,7 + 52 + 1,0 + 3.0 + 2,4 + 8,7 + 9,6 + 10,6 7 35.9 28,4 19,6 21,5 52,5 43,6 94,5 41,3 52,6 8 10,3 10.5 10,4 9 8 10,4 10,0 10,5 10,5 11,5 9 14.8 15.5 14,8 14,8 14,4 14,9 14,1 15,3 15,6 10 63.0 62.0 61,5 61,8 62,4 61,6 62,8 62,0 61,8 11 11,9 12,0 13,3 13,6 12,8 13,5 12,6 12,2 11,1 12 594 606 646 647 641 506 556 564 586 13

8 0 10 8 7 14 _ 6 14 33 58 83 117 87 78 36 72 51 15

9 1 7 5 _ 2 12 7 4 16 102 141 64 82 155 189 186 .. 99 17 176 41 165 187 132 30 238 264 158 18 8.00 7.50 8.00 790 8,00 7,70 7,50 7,70 8,00 19 7,07 7.16 7,80 7,72 7,58 5,95 6,36 6,79 7,17 20 14 606 24 395 17 066 40 122 18 259 29 118 18 747 21 341 13 636 21 0,37 0.80 1.05 1.81 1,24 1,14 0,22 1,13 0,16 22 38 79 102 167 118 110 26 108 19 23 9,87 9,90 10,30 12,11 10,74 10,14 8,97 11,63 8,66 24 91,54 86,57 83,69 79,18 83,86 84,25 97,86 84,35 86,40 25 91,46 86,88 84,30 79,90 84,25 84,41 97,35 84,89 87,00 26 91,48 87,39 85,19 80,83 84,03 84,28 96,33 85,79 89,70 27 5,76 4,54 5,11 4,28 5,13 3,96 6,17 4,46 4,75 28 95 95 95 95 95 95 95 95 95 29 95 95 95 100 95 95 95 95 95 30 95.44 95,00 95,00 95,00 95,00 95,00 102,76 95,00 95,00 31 95,00 95,00 95,00 95,00 95,00 95,00 97,86 95,00 95,00 32 95,00 95,00 95,00 100,00 95,00 95,00 97,86 95,00 95,00 33 8,73 8,38 8,73 8,90 8,73 8,06 8,20 8,62 8,38 34 8.77 8,38 8,73 8,90 8,73 8,06 8,61 8,62 8,38 35 8.77 8,38 8,73 8,46 8,73 8,06 8,61 8,62 8,38 36 + 0,04 _ _ _ 0,44 _ + 0,41 _ _ 37 + 0,04 _ _ _ 0,44 _ _ + 0,08 _ _ 38 1,4 _ _ + 8,6 _ _ _ 17,6 _ _ 39 95.00 95 00 95,00 95,00 95,00 95,00 101,69 95,00 95,00 40 95.00 9500 95,00 95,00 95,00 95,00 97,35 95,00 95,00 41 95,00 95,00 95,00 100,00 95,00 95,00 97,35 95,00 95,00 42 9,54 9,22 9,45 10,04 9,54 8,78 8,91 9,90 8 82 43 9.54 9.22 9,45 10,04 9,54 8,78 9,31 9,90 8,82 44 9,54 9,22 9,45 9,54 9,54 8,78 9,31 9,90 8,82 45 _ _ _ 0,50 _ _ + 0,40 _ _ 46

_ _ _ _ 0,50 _ _ + 0,08 _ _ 47

_ _ + 11,0 _ _ _ 19,1 _ _ 48

Tabell 10.2 (forts). Statistiska uppgifter samt verkningarna av de ändrade reglerna för skatteutjäm- Landsting Älvsborgs Skara— Värm- län borgs lands Tätortsgrad år 1965 70.4 8 Tätortsgrad år 1970 75,4 66,2 69,7 Näringskaraktär år 1965 3 procentuell andel förvärvsarb. inom jordbruk, skogsbruk m.m. 13,7 22.0 17.7 4 procentuell andel förvärvsarb. inom industri m.m. 53,1 43,1 44,8 5 Folkmängd 1.1.1971 402 7 3 2.58 7 4 285 031 6 Folkmängdsförändring 1961—1966 + 4,0 + 2,1 — 1,3 7 Folkmängdsförändring 1966—1971 + 5,3 + 1,6 — 0.6 8 Folkmängdstäthet 1.1.1970 35,3 32.2 16,2 Åldersfördelning i procent 1.1.1971 9 år 10,5 10,4 9,4 10 7—17 år 14,9 15,2 14,5 11 18—66 år 62,5 61.0 62.7 12 67 år— 12,1 13,4 13,4 Budgetanalys år 1969 för landstinget kr. per inv. 13 nettokostnad exkl. avskrivningar 623 522 574 14 kostnadsräntor (externa) 12 0 6 15 skatteutjämningsbidrag 47 86 90 16 amortering av län 9 1 2 17 direktfinansierade kapitalutgifter 71 108 88 18 långfristiga skulder o. tillfälliga län 246 37 29 kr. per skr. 19 totalt utdebiteringsbehov 7,00 7,50 7,75 20 utdebbehov för drift, kostnadsräntor och amorteringar 7,60 6,12 6,76 Skatteutjämningsbidrag för år 1972 21 tkr. 30 046 34 469 29 875 22 kr. per skr. 0,74 1.42 1,08 23 kr. per inv. 74 134 105 24 Summa utdeb. och skatteutjämnbidrag per skr. 10.24 10.82 10,58 Eget skatteunderlag i % av medelskattekraften i riket 25 medeltal för taxeringsåren 1968—1970 88, 38 80,80 82,18 26 medeltal för taxeringsåren 1969—1971 88, 31 81,29 83,23 27 enligt 1971 års taxering 88,13 82,52 85.32 28 därav för juridiska personer 4, 85 4,29 4,78 Skatteunderlagsgaranti 29 enligt nuvarande regler 95 95 95 30 enligt Förslaget 95 95 100 Total skattekraft i % av medelskattekraften' 31 nuvarande regler inkl. garantiregeln 95, 00 95, 00 95, 00 32 nuvarande regler exkl. garantiregeln 95, 00 95. 00 95. 00 33 förslaget 95, 00 95, 00 100, 00 Omräknad utdebitering till landstinget år 1971. kr. [skr. 34 nuvarande regler inkl. garantiregeln 8,24 8.20 8.38 35 nuvarande regler exkl. garantiregeln 8,24 8,20 8,38 36 förslagetb 8,24 8,20 7,96 Ökning (+) el. minskning (_) av den omräknade utdebiteringen för år 1971 37 p g a förslaget exkl. övergångsregeln — — — 0,42 38 p g a förslaget inkl. övergångsregeln _- — — 0,42 39 ökning (+) el. minskning (—) av bidragsgivningen till landstinget för år 1971 enl. förslaget”, mkr. —— —— + 10,1 Total skattekraft i % av medelskattekraftenc 40 nuvarande regler inkl. garantiregeln 95,00 95,00 95, 00 41 nuvarande regler exkl. garantiregeln 95,00 95,00 95, 00 42 förslaget 95,00 95,00 100, 00 Omräknad utdebitering till landstinget år 1972, kr./skr. 43 nuvarande regler inkl. garantiregeln 9,40 9,14 9,27 44 nuvarande regler exkl. garantiregeln 9,40 9.14 9.27 45 förslaget” 9,40 9,14 8,81 ökning (+) el. minskning (_) av den omräknade utdebiteringen för år 1972 46 p g a förslaget exkl. övergångsregeln — — — 0.46 47 p g a förslaget inkl. övergångsregeln — — — 0,46 48 Ökning (+) el. minskning (—-) av bidragsgivningen till landstinget för år g1972 enligt förslaget”, mkr. — — + 12,4 ' Medeltal för taxeringsåren 1968—1970 " Exkl. övergångsregeln C Medeltal för taxenngsåren 1969—1971. 198 SOU 1972: 44

rebro Västman— Koppar- Gävle— Väster- Jämt- Väster- Norr- ln lands län bergs län borgs län norrlands lands län bottens bottens län län län

78,7 83,1 76,4 73,7 68,4 48,8 58,9 70,6 1 82,5 87.1 80.0 78,1 73,6 55,6 65,6 76,0 2 10,2 9.0 14,2 13,9 14,9 29,3 23,1 15,1 3 51,8 56,0 48.8 47.3 40,6 27,1 34,8 38,1 4 5 697 261 7 5 278 192 293 906 267 997 131 413 233 134 255 694 5 + 2.1 + 7,3 —— 1,4 0,0 —- 2.6 — 6,8 — ,4 0,8 6 + 2,6 + 5,7 1,5 + 0,2 —- 0,9 —— 4,8 0,3 1.6 7 32,2 41,1 9,8 16,1 12,3 2,7 4,2 2,6 8 10.1 11.4 9.4 9,6 9,5 8,7 10,0 10,8 9 14,1 15.6 15,1 14,8 14,7 15,1 16,1 17.6 10 63,2 63,2 62,3 62,6 63,1 61,4 63,2 62.6 11 12,6 9,8 13,2 13,0 12,7 14,8 10,7 9,0 12 663 551 535 613 652 706 646 809 13 2 —— 4 4 13 5 14 18 14 41 36 61 86 172 234 189 251 15 3 — — 5 16 4 9 8 16 150 193 78 113 103 188 84 31 17 31 2 59 133 251 93 258 331 18 8,50 8. 00 6.50 8.50 8. 00 8.00 7.00 8, 00 19 7,54 6,18 6,28 7,25 6, 83 7,12 6,52 7. 38 20 13 314 10 354 20 839 28 054 68 958 45 576 73 445 105 613 21 0.45 0.36 0,75 0,97 2,53 4,07 3,28 4,00 22 48 40 75 95 251 362 315 412 23 10,45 9,36 9,75 10,22 12,03 14,07 12,78 14,50 24 92,43 94.19 84,75 83,67 86,72 77,56 84,20 90,39 25 92,47 94,36 85.79 84,40 86,97 77,58 84,43 90,46 26 93,28 95,63 87,70 85,95 87,31 78,31 84.15 90.49 27 5,88 7,46 7,89 5,76 8,47 6,34 6,82 12,13 28 95 95 95 95 110.22 110,90 113,24 125 29 95 95 100 100 115 125 125 135 30 97,15 98,51 95.00 95.00 110,23 110,92 113,33 125,00 31 95, 00 95, 00 95,00 95,00 110,23 110,92 113,33 125,00 32 95, 00 95, 00 100,00 100,00 115 00 125,00 125,00 135,00 33 8 90 8,38 7.68 8.90 8.73 8,90 8,20 9,07 34 9 10 8,69 7.68 8.90 8.73 8,90 8,20 9,07 35 9 10 8,69 7.30 8.46 8,37 7,90 7,43 8,40 36 + 0,20 + 0,31 —— 0.38 —— 0.44 -— 0,36 — 1,00 — 0.77 0,67 37 + 0.09 + 0,08 —— 0,38 -— 0,44 —- 0,36 — 1,00 0,77 0,67 38 5,2 — 7.8 + 9.3 + 11,1 + 8.6 + 10,6 + 15,6 + 16,0 39 96 71 98,22 95,00 95. 00 110,22 110,90 113,24 125.00 40 95, 00 95,00 95,00 95, 00 110,22 110,90 113,24 125,00 41 95, 00 95,00 100,00 100, 00 115,00 125,00 125,00 135,00 42 9.72 9.00 8.82 9, 45 9, 54 9,90 9, 36 10,26 43 9,89 9,31 8,82 9, 45 9, 54 9,90 9, 36 10,26 44 9.89 9.31 8,38 8,98 9,14 8,78 8, 48 9,50 45 + 0,17 +0.31 —0,44 —0,47 —0,40 —1,12 —0,88 —0,76 46 + 0,09 + 0,07 —— 0 44 0. 47 0, 40 1,12 0,88 0,76 47 4,9 — 8.7 + 12,0 + 13,3 + 10,6 + 13,0 + 19,7 + 20,0 48

Redogörelse för beräkningsmetodik m.m. i ta- bellerna 10.1—18 i vilka effekterna av revi- sionens förslag redovisas

Tabellerna 10.1 t.o.m. 18 redovisar effekterna av det förslag till ändrat skatteutjämnings- system som revisionen lagt fram. Eftersom för- slaget är avsett att träda i kraft den 1 januari 1974, då samtliga kommunblock skall vara färdigbildade, avser såväl förslagen som de sta- tistiska uppgifterna de 272 kommunblock, som skall utgöra kommuner fr.o.m. ovannämnda dag enligt den indelning som gällde den 1.1. 1971. Även när det gäller landstingen har i största möjliga utsträckning hänsyn tagits till de ändringar i indelning som blir följden av ovan redovisade kommunsammanläggningar.

Vidare måste något beröras den beräknings- metodik, som använts för att matematiskt fast- ställa effekterna för kommuner och landsting av de av revisionen föreslagna reglerna för skatteutjämning. Beräkningarna har skett ut- ifrån ett antagande om oförändrad summa av skatteutjämningsbidrag och utdebiterat belopp. Detta innebär att en ändring av bidragsgiv- ningen till en kommun eller ett landsting med- för att utdebiteringen sänks eller höjs i mot- svarande mån så att kommunen eller lands- tinget ifråga fortfarande har samma inkomst- summa att röra sig med.

Givetvis får detta antagande om oförändrat utdebiteringsbehov anses vara högst teoretiskt. Troligtvis kommer många av de kommuner som genom ändrad skatteunderlagsgaranti får ökade bidrag att ta tillfället i akt att höja sin standard vilket skulle medföra att utdebite- ringssänkningen blir mindre än beräknat eller i vissa fall helt uteblir. Likväl är den i tabel- lerna framräknade utdebiteringsförändringen ett bra mått på förändringen av de resurser som ställs till kommunens förfogande.

Ut kostnadssynpunkt för staten får anta- gandet om oförändrat utdebiteringsbehov anses vara ett minimialtemativ.

Om beräkningarna i stället skett med ut- gångspunkt från att kommuner och landsting håller sin utdebitering oförändrad, oavsett vil- ka bidragsförändringar förslaget medför, skul— le det för statens del innebära att kostnaderna för genomförandet av revisionens förslag skul- le öka med ytterligare ca 85 milj. kr på 1971 års bidragsgivning. Detta senare alternativ får då anses vara ett maximialternativ.

I tab. 10.1 och 10.2 redovisas statistiska upp- gifter samt de beräknade effekterna av för- slaget för kommunerna och de enskilda lands- tingen för vart och ett av åren 1971 och 1972.

Tabellerna visar också effekterna av över- gångsregeln, som syftar till att mildra den minskade bidragsgivningen till kommuner och landsting till följd av vårt förslag. I tabellen har hänsyn endast tagits till de bidragsminsk-

ningar som beror på förslaget medan hänsyn ej tagits till de bidragsminskningar som upp- kommer till följd av kommunsammanläggning- arna. I verkligheten får kommunerna givetvis övergångsbidrag även av denna anledning.

Uppgifterna om landstingens skattekraft i % av medelskattekraften i riket bygger på ett treårsmedeltal med undantag av Stockholms läns landsting, där medeltalen är beräknade för de år Stockholms kommun ingått i landstinget. Även landstingens utdebiteringar bygger på treårsmedeltal. Dessa har uppräknats till 1971 års resp. 1972 års nivå. Stockholms län utgör även här ett undantag.

] tab. 10.3 redovisas den samlade ekono- miska effekten för hela riket på grund av för- slaget.

Det totala skatteutjämningsbidragets storlek är 1971 och 1972 samt förändringarna av det- samma till följd av förslaget framgår av tabel- lerna 10.4 t.o.m. 10.6. Redovisning har här skett länsvis med den indelning kommunbloc- ken hade 1.1.1971.

Tabellerna 1107 och 10.8 redovisar de eko- nomiska verkningarna för kommunerna länsvis på. grund av avfolknings-, reducerings- och sommarstuguregeln. Reduceringsregeln har i beräkningarna till skillnad mot förslaget fått full effekt redan första året.

Verkningarna för kommunerna på grund av de nya reglerna för skatteutjämning framgår också av tabellerna 10.9 t. o. m. 10.18.

Tabell 10.3 Sammanställning över bidragsförändringarna (milj. kr.)

(Minskat statsbidrag markeras med +, ökat med —-.)

. Minskning av skatteutjämningsbidraget p. g. a. kommunsamman- läggningarna ............................................ a. Minskning av det ordinarie bidraget. ...................... +139,7 + 42,0 b. Minskning av det extra bidraget det s.k. stimulansbidraget. + 4,3 +140,9 2. Ökning av skatteutjämningsbidraget till landstingen enligt för-

slaget. .................................................... _— 35,5 55,6

3. Ökning av skatteutjämningsbidraget till kommunerna enligt för- slaget .................................................... — 76,7 _128,6

4. Minskning av det vanliga extra skatteutjämningsbidraget1 det första året. ................................................ + 10,0 + 10,0 5. Första årets övergångsbidrag till landstingen .................. — 40,4 — 42,9 6. Första årets övergångsbidrag till kommunerna2 .............. — 42,4 26,8 Summa _ 41,0 ——6l,0

1 Härmed avses det extra bidraget exklusive då övergångsbidrag på grund av den bidrags- stimulansbidraget. minskning som följer av kommunsammanlägg- 2 I verkligheten blir beloppen något högre ningarna ej beaktats.

Tabell 10.4. Länsvisa uppgifter om det totala skatteutjamnmgsbidraget för år 1971 dels enligt nuvarande regler med gällande indelning, dels enligt nuvarande regler om blocket utgjort en kommun och dels enligt förslaget exklusive och inklusive övergångsregeln

Län Faktiskt utgående totalt skatte- Totalt skatteutjämningsbidrag Totalt skatteutjämningsbidrag enligt förslaget

utjamnmgsbidrag (inkl. landsting om blocket utgjort en kommun och kyrka) Exkl. övergångsregeln Inkl. övergångsregeln

Mkr. Kr./inv. Kr./skr. Mkr. Kr./inv. Kr./skr Mkr. Kr./inv. Kr./skr Mkr. Kr./inv. Kr./skr.

2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

21 0,15 15 0,07 25,7 17 0,12 1,37 102 0,88 23,5 107 1,12 130 1,36 88 0,58 21,0 87 0,93 156 1,68 131 1,27 53,7 140 1,51 2,34 2,07 59,3 191 2,15

3,24 3,04 43,7 262 3,06 4,51 5,08 100,7 418 5,09 9,05 12,68 49,6 922 12,68 2,98 2,68 35,2 229 2,68 2,24 1,94 44,8 169 1,95 0,45 0,19 28,7 40 0,37 2,26 2,23 36,0 190 2,24 0,74 0,75 59,1 82 0,75 1,83 1,66 60,2 150 1,68 3,39 3,06 67,3 260 3,10 3,90 4,50 110,2 386 4,55 2,09 1,09 45,5 165 1,75 1,47 0,80 30,4 116 1,22 2,91 3,52 88,3 317 3,58 4,94 126,8 431 4,99 7,01 168,2 628 7,01 13,01 137,5 1 047 13,01 9,22 188,6 809 9,22 10,21 243,3 952 10,21

2,14 1 847,3 228 2,24

v—Tddm

.u— ..

3 6 2 8 3 8 5 6 64,8 4 3 8 1 3 4 3 2 5 5 . vast—r.

somna—4 shoot:

mmm m om 400100. omeuu 220644 wl—cDBX www

Lf & SOU 1972

Tabell 10.5. Länsvisa uppgifter om det totala skatteutjämningsbidraget för år 1972 dels enligt nuvarande regler med gällande indelning, dels enligt nuvarande regler om blocket utgjort en kommun och dels enligt förslaget exklusive och inklusive övergångsregeln.

Län Faktiskt utgående totalt Totalt skatteutjämningsbidrag Totalt skatteutjämningsbidrag enligt förslaget

skatteutjammngsbidrag (inkl. om blocket utgjort en kommun landsting och kyrka) Exkl. övergångsregeln Inkl. övergångsregeln

Mkr. Kr./inv. Kr./skr. Mkr. Kr./inv. Kr./skr. Mkr. Kr./inv. Kr./skr. Mkr. Kr./inv. Kr./skr.

2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

0,13 0,07 18 1,26 1,01 134 1,24 1,10 145 1,57 1,50 177 2,28 2,52 253

3,10 3,27 322 4,47 5,29 492 9,99 14,39 1 178 2,39 2,69 257 2,18 2,17 208

0,45 0,24 49 2,38 2,18 211 0,69 0,74 90 1,81 1,77 177 3,13 3,21 303

3,54 4,28 418 1,74 1,47 199 1,07 0,93 128 2,63 3,54 356 4,29 4,92 482 6,55 7,19 718 12,12 14,06 1 244 8,73 9,99 958 10,10 10,91 1 123 2,13 2,28 268

AB C D E F G H I K L M N O P R S T U W X Y Z AC

GE m'a?

Tabell 10.6. Länsvisa uppgifter för åren 1971 och 1972 om förändringen av det totala skatteutjämningsbidraget på grund av förslaget exklusive och inklusive övergångsregeln. Lån Förändringen av det totala skatteutjämningsbidraget på grund av förslaget År 1971 År 1972

Exkl. övergångsregeln Inkl. övergångsregeln Exkl. övergångsregeln Inkl. övergångsregeln

Mkr. Kr./inv. Kr./skr. Mkr. Kr./inv. Mkr. Kr./inv. Mkr. Kr./inv. Kr./skr.

2 3 4 6 8 9 11 12

d _ ln

choqwo

..

me;!— FMKN

.—

thNDXD

00 '—

ONE—XD m m

M _

xe—quoax qv

_.

[x h_avm :

N N

: i | | I+ ++ m—orv'T-n 170

O_ÄVÄNF' ln &

'n n + VNQOOON

[* mooax

_..— mv—H Nha _—

610—4 00 50000 N __

oo mm en"-run __

'. &

++++++++++ ++++++++++ ++++++++++ ++++++++++ : % ||||++++++

+ + + + + +

NMQOOON Nin __ ++

'x .—

—1

tth '_'m WOVW _:

—m o—fq-xo

—quw

_WNDQM WN

_.m ...—610— N

N N N

(Xl—_ 'N 1118.—

.... DO O_cn

'FAXDIN WIN Q' tr" _ 0 Vi |++++»+||++-+

|++++++++++ |+++++||+++ 'n? COND '— eau-1 |+++++||+++

$%

0 NO 00 m (NM (rv—1 _— ++ QQ? 22291 Ira 10chwi hm ln som:?xooo B")

+ _ OO _. +

M N _ +

(') _WYPNOO. DOCK—'n

»ooxoaxoq coax—un m ö comme mmHMA EZOmMan33X2»N(å

|+++++++++++++

CNN Nv—4 v—(NNN CNN Nv—I _NNN

14,9 195,0

00 00 + % + +

||||+-+++++ |++++-+||++-++++ + 5 & &

WIN & N |+++++||++++++ + 6 N |++++ +||++ ++++ +

Q' N +

+ 9”. "m” + SOU 1972: 44

T abell 10.7. Förändringen av bidragsgivningen för år 1971 p.g.a. avfolkningskompensationen, nuvarande reduceringsregeln, nya reduceringsregeln

och sommarstuguregeln Län Ökning av bidragsgivningen Minskning av bidragsgivningen Minskning av bidragsgivningen Ökning av bidragsgivningen p.g.a. avfolkningskompensation om nuvarande reduceringsregel om den nya reduceringsregeln om sommarstuguregeln tillämpas tillämpas tillämpas

Mkr. Kr./inv. Kr./skr. Mkr. Kr./inv. Kr./skr. Mkr. Kr./inv. Kr./skr. Mkr. Kr./inv. Kr./skr. 12 13

1—1 1—4

2 3 4 5 6 7 8 9 10

».

vodoo Il ll II 5 0 0MM "L Q v—1 om o lllol

...—..

_ v—T 3. o |N||l nn 6

o. n

*

3. O ||$|"o*o""ol |"*| 'i 0 h 0. O

0,05 3,4

Nqo

0,02 0,03 0,03 0,03 0,01 0,02

I

en

0. o co.-. osm—Inn v || _

'i 0

0,16 0,7 0,38 3,0 0,17 5,6 0,27 0,5

0,03 36,4

..

msn-n:te- v—th-oo hvnql—M vmmhv WMOM O

OFI—: MQ

'— ("| .. '.

[x "1 O ION?— — IIS—_.— OO 0 M .0. 0 V') [N.. O _: _q 0

nu:?

'I”! N

N _O. O mmN—n—a _mvmm v—uooNN—u Nm.—qm— NNN—q N

ooooo o—n—oo doooo 0000 > 8. :: N'» o m on & ... (onum— (DIC—MA Ezcmmt car-OBX Medan a:

ln r— lN—nqlq- m

!— N q c N _" 3. e =:-

m =? N

Tabell 10.8. Förändringen av bidragsgivningen för år 1972 p.g.a. avfolkningskompensationen, nuvarande reduceringsregeln, nya reduceringsregeln och sommarstuguregeln

Län Ökning av bidragsgivningen Minskning av bidragsgivningen Minskning av bidragsgivningen Ökning av bidragsgivningen ) p.g.a. avfolkningskompensation om nuvarande reduceringsregel om den nya reduceringsregeln om sommarstugregeln tillämpas tillämpas tillämpas Mkr. Kr./inv. Kr./skr. Mkr. Kr./inv. Kr./skr. Mkr. Kr./inv. Kr./skr. Mkr. Kr./inv. Kr./skr.

2 3 4 5 7 9 11 12 13

Il

0,03 0,02 0,02

0,02 0,01 0,03

mother wxqox ooo

0,02 0,40 0,06 0,35 0,04 0,06 0,03 0,06 0,42 0,19 0,03 0,01 0,23 0,15 0,14 0,27 0,31 0,21 0,08 0,03 0,06 0,03

'.

n

"2

.—

QOOOLO

0,08 0,02

Fehn _ennm |||—

Noeqvno _.oooo OOOOO Ov—v—OO |||!

0. ov—oax en"—NNQ

_lhqak 'n _o—Ov oo"

oo .. . v—1

0,00

.

mu v—io

0,01

..

002

..

”O_o, VOKMQ'Q; WHMW o

'—

WMQDQ OOOOO WOOXD?

('?ch lh

'.

..

v—tMNN—c v—MWMN v—OONNO N—v—N—u NNN—

AB C D E F G H

I K L M N O P R S T U W X Y Z AC BD

6116me II)—1 IXDV _m-no _ väv—1 |

watt 0090

—m MIN—40301 NFONO m

._._-. oo'mN xc

__n _

MMND & NOOm— wie-mh ax

N "1 q- v—l m N

&

2

& SOLIl972144

Tabell 10.9. Bidragsförändringen åren 1971 och 1972 enligt förslaget för kommunerna fördelade efter folkmängd den 1.1.1971 respektive 1.1.1972 Folkmängd i Antal Folk- Bidragsförändring 1971 Antal Folk- Bidragsförändring 1972

1 OOO-tal kommun- mängd kommun- mängd block 1.1.1971 Mkr. Kr./inv. Kr./skr. block 1.1.1972 Mkr. Kr./inv. Kr./skr. 1.1.1971 1.1.1972

2 7 10 11

1 494 936 906 870 532 544 748 761 1 467 966 1 047 801 592 273 736 464 472 975 91 192 8 091 782 —— 1 476 963 39 1 014 232 —— 17 436 306 + 17 905 473 + 9 1 395 709 + 19 1 020 471 + 28 545 240

771 569 463 986 97 447

8 127 396

N

0,25 + 0,00 + 0,25 + 0,09 + 0,28 + 0,32 + 0,47 + 0,82 + 0,92 + 0,14

man

w—vmq—qo— WOOVOOO—tmh N _Hm—tmm Incasanszm |++++++++ + |++++++++ + u—v—KXQNBNQF IN |1+++++++ +

l—l 0. 00 _

Tabell 10.10. Bidragsförändringen åren 1971 och 1972 enligt förslaget för kommunema fördelade efter befolkningsförändringen 1965—1970 respek- tive 1966—1971

Befolknings- Antal Folk- Bidragsförändring 1971 Antal Folk- Bidragsförändring 1972

förändring % kommun- mängd kommun- mängd

block 1.1.1971 Mkr. Kr. /inv. Kr. /skr. block 1.1.1972 Mkr. Kr. / inv. Kr./skr. 1.1.1971 1.1.1972

2 7 10

Befolkningsminskning

10 17 167 680 7,5—10 18 169 705 5 — 7,5 17 210 739 2,5— 5 41 572 029 0 2,5 28 550037

199 236 133 152 305 377 504 443 684 674

+++++ +++++

Befolkningsökning 0 — 2,5 37 972970 2,5— 5 29 952 531 5 — 7,5 1 089 877 7,5—10 14 393 650

10 —15 16 686044 15 —25 9 271743 25 —40 11 387 097 40 — 8 172 744

Riket" 269 6 596 846

630 872 1 324 982 1 086 354 296 337 626 072 268 838 397 078 193 018

6 650 433

Ina—_ln .. .. 0

m I—

.

m—tv—q . ++|+ ++ | |

vbn-o" mo

. .. ..

co 800001"? 0

v—uv-q oo

Maxmo qu—u h v—coom atv—VN

S |+|l + |+|+ +

xo" IN

" Exklusive Stockholm, Göteborg och Malmö.

Tabell 10.1/. Bidragsförändringen åren 1971 och 1972 enligt förslaget för kommunerna fördelade efter skattekraften vid 1970 års respektive 1971 års taxering

Skattekraft i % av Antal Folk- Bidragsförändring 1971 Antal Folk- Bidragsförändring 1972

medelskattekraften kommun- mängd kommun- mängd

i riket block 1.1.1971 Mkr. Kr./inv. block 1.1.1972 Mkr. Kr./inv. 1.1.1971 1.1.1972

2 7 O .—

—— 60 77 605 60— 70 324 486 70— 80 1 080 396 80— 90 1 802 690 90—100 2 050 004

100—] 10 739 251 110—125 218 594 125—150 239 807 150— 64 013 Riketa 6 596 846

62 335 211 792

1 029 806 1 787 006 2 226 855

789 194 275 997 204 344

63 104 6 650 433

_

gemene cv"—1 ++++1 _NDFQW o-—_x'.>_-no c—GVÄVI'Q' ++++|

..

mwhdm oo—o

..

|++ OVN] OOv-ztl'l

|++

ON _. + ”. o :x +

" Exklusive Stockholm, Göteborg och Malmö.

Tabe/l 10.12. Bidragsförändringen åren 1971 och 1972 enligt förslaget för kommunerna fördelade efter total utdebitering för åren 1971 och 1972 om blocket utgjort en kommun

Total Antal Folk- Bidragsförändring 1971 Antal Folk— Bidragsförändring 1972

utdebiteringn kommun- mängd kommun- mängd

kr./sk r. block 1.1.1971 Mkr. Kr./inv. Kr./skr. block 1.1.1972 Mkr. Kr./inv. Kr./skr. 1.1.1971 1.1.1972

1 2 3

XD in V' 7 8 9 10 11

19,00—19,99 1 27 705 20,00—20,99 6 201 324 21,00—21,99 38 646 792 22,00—22,99 77 2 104 660 23,00—23,99 103 2 448 463 24,00—24,99 40 1 038 482 25,00—25,99 3 75 585 26,00—26,99 1 53 835 27,00—27,99 — -— 28,00—28,99 — —

Riket" 269 6 596 846 +

27 387

.—

3 133 071 + 8 + ,08 26 620 405

1 099 163 - ,04 96 2 652 511 7 — ,09 67 1 662 612 ,96 19 392 078 + 9 361 + —— 1 53 845 +

6 650 433 + 12

+ .fi +

_?— ("| _ 1 "1— v— ("1

+++

_")? +++++|

ene-mixm'oox oo .

'n V'!

V') ooodoom + + _

+ comqmcm OhmeOW

_

| I | 1

_

& N

. NOGCNKthOONM C

IIIEESQQGR & ooodo—v o'

+++++ + ON CN

ON 0 N n O' N + 'i ND 'x

** År 1971 och 1972 om blocket utgjort en kommun. " Exklusive Stockholm, Göteborg och Malmö.

Tabell 10.13. Bidragsförändringen åren 1971 och 1972 enligt förslaget för kommunerna fördelade efter tätortsgraden år 1970

Tätortsgrad Antal Folk- Bidragsförändring 1971 Antal Folk- Bidragsförändring 1972

% kommun- mängd kommun— mängd block 1.1.1971 Mkr. Kr./inv. Kr./skr. block 1.1.1972 Mkr. Kr./inv. 1.1.1971 1.1.1972

2 7 10

20,0—29,9 7 55 318 55 095 30,0—+39,9 12 119 479 - 1 18 739 40,0—49,9 22 250 475 250 182 50,0—59,9 33 457 972 457 413 60,0—69,9 49 900 977 906 049 70,0—79,9 62 1 367 442 1 375 252 SOD—89,9 53 2 105 093 2 126 122 90,0—99,9 30 1 256 334 1 277 683 100 1 83 756 83 898

Riket:l 269 6 596 846 6 650 433

" Exklusive Stockholm, Göteborg och Malmö.

Tabe/l 10.14. Bidragsförändringen åren 1971 och 1972 enligt förslaget för kommunerna fördelade efter den procentuella andelen förvärvsarbetande inom jordbruk, skogsbruk m.m. år 1965

Näringskaraktär: Antal Folk- Bidragsförändring 1971 Antal Folk- Bidragsförändring 1972

jordbruk, kommun- mängd kommun- mängd

% block 1.1.1971 Mkr. Kr./inv. Kr./skr. block 1.1.1972 Mkr. Kr./inv. 1.1.1971 1.1.1972

2 7 10

—— 9,9 61 2 936 566 61 2 976 232 9 10,0—19,9 92 2 097 836 92 2 112 108 20,0—29,9 60 932 156 60 934 366 30,0—39,9 35 422 386 35 420 965 + 92 40,0—49,9 20 198 507 20 197 401 50,0—59,9 1 9 395 1 9 361

Riketa 269 6 596 846 6 650 433

& Exklusive Stockholm, Göteborg och Malmö

Tabell 10.15. Kommunerna fördelade länsvis efter total utdebitering för år 1971 enligt förslaget

Län Total utdebitering för år 1971 enligt förslaget, kr./skr.

19.00— 19.99

20.00— 20.99

21.00— 21.99

22.00— 23.00— . 22.99 23.99 24.99 25.99 liga

i—n 2 3 4 5 6 7 8 9

m

lill—

2

| N__i N it—Iv—N 991—le

[ I—al N Ni | || GOA-låt)! GUI-59308 wszI—ON MaB—NW del—H—xl

iNU-Jå-h HNr—WN —-l low: &»:an ___—||

iiNNi ... _.

Na xgc—aw :wozz rx | | _|»! ||

> 0 .— ...—_| noun: waxl u—oo ENN—xl sol iNi

Niii

? x ('D '— lo ... 00 q 0 _ O DJ (Il GN N 0 U) 272

Tabe/110,16. Kommunerna fördelade länsvis efter total utdebitering för år 1972 enligt förslaget

Län Total utdebitering för år 1972 enligt förslaget, kr./skr.

19.00— 20.00— 21.00— 22.00— 23.00— 24.00— 25.00— 26.00— Samt- 19.99 20.99 21.99 22.99 23.99 24.99 25.99 26.99 liga

2 4 5 6 7 8 9 10

AB 1 _ 3 s 5 5 _ _ 22 C _ _ _ _ 1 4 _ 5 D _ _ _ _ 2 4 1 7 E _ _ _ 6 4 1 1 12 F _ _ _ 4 5 2 12 G _ _ _ _ 4 3 1 8 H _ _ _ 1 1 8 1 1 12 1 _ _ _ _ 1 _ _ 1 K _ _ _ _ 3 1 1 _ 5 L _ _ _ 3 9 1 _ _ 13 M _ _ 1 5 6 5 _ _ 17 N _ _ _ _ 1 1 3 _ 5 o _ _ 1 7 5 1 1 _ 15 P _ _ _ 1 7 8 1 _ 17 R _ _ _ 2 5 s _ _ 15 s _ _ _ 2 10 6 _ 18 T _ _ _ _ 2 4 4 11 11 U _ _ _ _ 4 7 _ 11 w _ _ _ 1 10 4 _ _ 15 x _ _ _ 2 5 3 _ 10 Y _ _ _ _ 3 4 _ _ 7 2 _ _ _ _ 4 3 1 _ s AC _ 1 _ 2 6 3 _ _ 12 BD _ _ 2 7 3 1 1 14 R1ket 1 1 5 37 1 10 92 22 4 272

" Örebro 27,91 kr./skr.

Tabe/[10.17. Kommunerna fördelade länsvis efter förändringen av totala utdebiteringen för år 1971 enligt förslaget -

Län Minskning av utdebiteringen för år 1971 enligt Ökning av utdebiteringen för Samt- förslaget, kr./skr. år 1971 enl. förslaget, kr./skr. liga

2,75— 1,99— 1,49— 0,99— 0,74-_ 0,49— 0,24— 0— 0,25— 0,50— 1,00-— 2,00 1,50 1 , 0,75 0,50 0,25 0,1 0,24 0,49 0,99 1,74 —

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

AB _ _ _ 2 1 2 1 15 1 _ _ 22 c _ _ _ _ _ 2 1 _ 2 _ _ 5 D _ _ _ _ _ 2 1 _ 2 2 _ 7 E _ _ _ 2 6 1 1 1 _ 1 _ 12 F _ _ _ _ 6 1 2 2 1 _ _ 12 G _ _ _ _ 4 1 _ 3 _ _ _ 8 H 1 _ 5 3 1 1 _ 1 _ _ _ 12 1 1a _ _ _ _ _ _ _ _ _ 1 K _ _ _ _ _ 1 3 1 _ _ _ 5 L _ _ _ _ 1 4 5 3 _ _ _ 13 M _ _ _ _ _ _ 3 3 11 _ _ 17 N _ _ _ _ _ 2 2 1 _ _ _ 5 o _ _ _ 5 2 2 2 4 _ _ _ 15 P _ _ 1 _ 4 4 4 3 1 _ _ 17 R _ _ _ 1 1 2 3 7 1 _ _ 15 s _ 6 6 3 2 _ 1 _ _ _ _ 18 T _ _ _ 1 _ 2 2 3 2 1 11 U _ _ _ _ 1 3 2 1 3 1 11 w 3 3 3 2 2 1 _ 1 _ _ 15 x 1 2 _ 1 5 1 _ _ _ _ 10 Y _ 2 _ _ _ 2 2 1 _ _ _ 7 Z 5 2 1 _ _ _ _ _ _ _ _ 8 AC 1 7 3 _ 1 _ _ _ _ _ _ 12 BD 2 3 2 3 2 _ _ 1 _ _ 14 Riket 14 23 23 22 34 36 37 52 23 6 2 272

- 3,96 kr./skr.

Tabell 10 18. Kommunerna fördelade länsvis efter förändringen av totala utdebiteringen för år 1972 enligt förslaget

Län Minskning av utdebiteringen för år 1972 enligt Ökning av utdebiteringen för Samt- förslaget, kr./skr. år 1972 enl. förslaget, kr./skr. liga 3,25— 1,99— 1,4 _ 0,99— 0,74— 0,49— 0,24— 0—