SOU 1977:42
Kronofogdemyndigheterna
Till Statsrådet och chefen för kommundepartementet
Genom beslut den 8 november 1974 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för kommundepartementet att tillkalla högst fyra sakkunniga med uppdrag att se över distriktsindelning, arbets- och personalorganisation m. m. inom ex- ekutionsväsendet.
Med stöd av detta bemyndigande tillkallades samma dag som sakkunniga generaldirektören Sven Moberg, tillika ordförande, och riksdagsledamöterna Hagar Normark, Lars Schött och Ivan Svanström. De sakkunniga antog be- nämningen kronofogdemyndighetsutredningen.
Som experter åt utredningen förordnades den 20 december 1974 biträdande skattedirektören hos riksskatteverket Lars Frenning, departementsrådet i justitiedepartementet Trygve Hellners, departementssekreteraren i finansde- partementet Håkan Lonaeus, organisationsdirektören hos statskontoret Bengt-Åke Printz, kronokommissarien i Stockholms kronofogdedistrikt, ordföranden i Tjänstemannaföreningen vid kronofogdemyndigheten Gösta Runestedt, numera t. f. kronodirektören i Göteborgs kronofogdedistrikt, ord- föranden i J urist- och samhällsvetareförbundets sektion för medlemmar inom exekutionsväsendet Bengt Steffner, kanslirådet i kommundepartemen- tet Curt Tornborg och den 18 november 1975 länsrådet hos länsstyrelsen i Gävleborgs län Leif Sjöberg. Genom beslut den 30 september 1975 entledi— gades Håkan Lonaeus och förordnades dåvarande kammarrättsfiskalen i fi- nansdepartementet, numera t. f. byråchefen hos länsstyrelsen i Stockholms län Lennart Grufberg som expert åt utredningen.
Till sekreterare åt utredningen förordnades den 20 december 1974 numera t. f. kronofogden i Nacka kronofogdedistrikt Olof Törnkvist och den 28 maj 1975 organisationsdirektören hos statskontoret Birger Jensen.
Kronofogdemyndighetsutredningen har nu slutfört sitt uppdrag och över- lämnar härmed ett betänkande med förslag till distriktsindelning m. m. för exekutionsväsendet.
Särskilda yttranden har avgetts av experterna Lars Frenning, Lennart Gruf— berg, Bengt-Åke Printz och Leif Sjöberg.
Stockholm ijuni 1977 Sven Moberg
Hagar Normark Lars Schött Ivan Svanström
/ Birger Jensen Olof Törnkvist
.HTH'TH r_.:._.'_____ '_ ___. __H'__k_t'! __?IL'PåE- _| H____l_u__v._1_n:_ '+_" _____l____ |"" __ ' ._| T.i_"F|| __|_ |._ _ _ _'W | _',: ___||_ 'L" :| " _|__ | | |._: __ _ 'n |I l||_| |II "' "' | ..,||.';._"', " .,, _'_.l;||'_ ...,. ',,.. ',. ||'...” .'.-
' '. ,,. . "'.".. "' "' - . . _ .__? __"|.___.___'_._"._| __'_ '_'_'.|.' '_:____',"'"'. _____.|._..____ _. |'L' __'_H' .. . __.__ '__ _|' _'_.u':'_ "" .7_',__ ' ||-'_|'._" -"-'...'_'| ____"u., . _ ' ,". -_ _: _ '.'-..'".',|'.|-|,.|.',_. 1,41... r,,||—-._.. ____,_'._' I,, |||-||'. .'”. _"'i._".".'.'"' ""'"" "' _ __... |"_"__._ _ ”__'.Hl' '_ _|"_'_ ._' __.—__7_"'|__._ .' . _._._. "' '_'_i'i'l' _',_"|'Y""'.'."" |"|'|'| "".. '.__ .'.'3' __"||"'|"'|i||_." "" '. |_.. ".|"..' _ " ." ' | '.. . . .|..'.." . " . ____._____ _ '___'l_'____ .. _..____ __ ..,.I _ _ __ :___.' ___ .|'."'1'|"' .|. ._ .'.'-|. ',',"" '_'|:".' ,,.'._ _'.". .. . " '|' "".".'.'.' |..-... ... "," _j" ,".| _ -_._ .. "..'|,:.. .'.-' __. _ ."..,'.'.' , . .|. .|.__ ._ _ __| '.|.. __ __'|.., -""'._.. .._____._ __' ..' . . ,_C'" '!".'."". "H "' '.": '.- .' " ."_"_'__' '&'-"'_'... Ngan... """I. |'_ '..'_'l".. ' |'||"-'.'.|. " ' ?, _ .-.'|..| "=" |"' '.
.' ""._'_"'|'._”._ ,,,._ '|"| ';_".-_f|_||"_g" ..'.. |. — ”"| . . |'.1'._...."' . _ ,,,-"7 '.' .. . | ,_..., " ||| '...'..- . ,.|_"". _, "__...'_.,-||._ ,_'_W: -'_","' -_-|._',__' |- ...". |." ..:: ' ' ' "
..'.'.||_' . ._v ' " "_ _ '..1,_'_ ' . " 'l .. ..' _|_ _ _ _ __ ____.___ .__ |"" _ _i__:|mf,. ';;l""""",,"1'llib __.'_."5.._|E' _ '_.J' '|' . _ "..,: '|.". .-'.__'.,',';'_,'..'_; __'...- ,,.u,|,, .. ||||-"_.'_.'.__'— ,".. .. ,, IW ....| .. , ._'-"|: ..
. || _ __,__ .__|_ _|1|| ||
" .. __ . . .F'... ;__'J"'., "5_|_ ..__.'. ?"" 1. "'_'|."' "' |. "' ' i ." ||' _ __., . ___ r.. . _ _ "l'.-'|!|"|"-.'.'"' "' *_'_'1'_______'€"_' $'%” " '|'" """” |"' |_".. ,I .| '.'.'L3l |..' '|' ". ._| _ju___ .. | _ . __ _ .. _|_ _|_. ,
,. |
' . "||-'_". '|h'hML-t'lquuipf'f'n'3ll"f_'_""T|lT.,p|'|'|l1.|!l",_'-|J|.-""J-""' '["'E'_. ' '||||.-.'_' _._ ".I'l' 'I't' "" ' " | __ '.._l'.|.L' I' ... ' ' ':'.-'|: ||'. " ""'"" ||| ."'."'"'",,.L'|';l",1.1'l'
' ..,? I!|'+T,,".|"|"-'|'.' ,"| |' .'.""|.'|'f-. 5. ' '.'|'l?5'. '|'- l.'— 'i
— ||'.' .. . _- .__ _"'||-___ - ""..'||.|'T.""__"'|_'|__ "". _'.|._'. _|".||.l.' '|_|.T_ T_I_'.'-" '|""Fl' . ' 1-1 '
'i'-'.Fr" ..'___.Il _ - ...'. _|_-_.. .' |,__. ...).
:"i|_|._ _'_.| ._'Q|'w_ _._I bullan-uu!" _.|.. Lilla. . "|. || '|. || -_ ||
',".',"." "" "..l'l'l.|.__'"-|.!|'|- hänt!. .-'._., ,'|._ ._ '|q_'. " ""_" ' " ' '
. . '|'"'n" - _|'_:.'. '. ,, ","'."._|.|.|..,'.;' ._|"... ...-'|"._'. |||-ir W.. .. |'.-. '.'. ..|' | ", ._|".__'-.'_'?""' _"'V'In'h' _ "'."'."'i-'i'__ _ Iqliwäån%3 let-[LINE "Öl!-_'.” r"';-"|u " " ___|-'-'.....'.'..' '.'_."."|"'-".'|" * ' '._-... . ,."|_.',',|||g|||L' '|_."-'.__|.r|.',-.||'|I|||||I_'.n_1.|' ,'....- . .» ' '_;.., ||'.'."'j|_|'-|||In'_' "" uf'||=.:|;',l-,|," Nima ||"'J'.|:.m|r'*"" ,'.'.._*..1'.|'-."'||'|i |'." ' ' ' ' ”__|-”""- "-'|',';' '.-| ...-| ' _..-.c": :'.|-.'-|1.'!_. %,an '_'Il ,|"||-' ' |.. '.' . |||. ""'"" +|: "!”urä'u _quä _'.—;: uhun .ål!£|!_|_.|i'|1'.._' __'___||| ..|' ": '|' ' ' ,,:1
_.'?H' . ._ ,_'_ ' nu: '_äzb-_I'WI1JJ'|W _. "mh-fjärd ,_'i'..'i |' . ||'-!” .| . | _'.-'i." '%';" |'_"..._,|.uL_."'I'____ |_.'i|'l!.|.-'".I"Fl|" '||.|!"'i._"5'T'.*""'||_|.|' '..'_-'i_|'| '|_.' '-' ' —
. ärvt-:q.|'!_l_"_1_.._'__7__ '.'I'|"'_'l'.".'L lo'!'H,H."|_'r'_ .'F " "|. ..:- T ' | ' '$ _"',g __ "_.|._'.|,g'.'"|.| 'åpfgxm' .|.' ||||_ 'p"'_|.i"iI—'|."|"_ .. .... -. '
, ""'"".'.|.'.'1.4 _.....p 13.51! f_"h'm _..u:|."!".1 —r|"||_|'|'.. '1 '.|'l.'?-.._r_'|,||:' | ,. " . ' ” "_"_'.'u:.'"" ."_. gr.": ..__."u ,_.54! '."|'|_'|' #.!!! .|'CJ__ |'...|;'|. ".'.'_|.|.1.HI' | ':.I' '.!-"_ i'lf' .|. ' "
".' _. _.' ..':"'_ . ._"'|_,.._ ..'. ....1':.|_ lan...-T?".i'. - 1 0.- _":'_t'.,1'||__1__k._ |._ _'ö |L|.:.,'"|l"". '.'_'_.' .'| "i;._._'____'_ lls.'_.'. .'.1. H'I'lf' | .' -.T- ""'_ ' "
'_ J '|..|"'|_" __ _.f _ _. __' i % .__ _ _m;r,|."|'."_'_ä"' "J'fr' _!Öguéudn' .,___ _ _n_ !.. cm i 'x.'.|r .. i
.|._"|. '.'."'.'."|
”|; .. _ _ _|_' _ '.II _ __ | _1'_| .. ... .'.' ' ..ll'l'l ' ' "",-|.. -___' .__ . ' T""| "|. || "* | | ||| - | | | |.- . ',,r '-_,,.-. .a||'.,_ _._',',.___ | 27 .. _ ._ , III ll I " ' H " _- ' . _,_'_.,.| In...-'., ' _ . *, - .
| ' | | || | " |..""'.'." .? "'! ' ruts-LÅN ,,_' " ';. ' '-'| "
'...'|_r ""_I 'I __
.______ __ '_'p;_'-_'._ ||' .
Civildepartementet
Betänkande (Ds C 19733) Distriktsindelning, arbets- och personal— organisation m. m. inom exekutionsväsendet avgivet av särskild utredningsman Departementsserierna Exekutionsväsendets organisationsnämnd Försvarets civilförvaltning Införselmål Införsellagen (19681621) Jordabalken J ustitiedepartementet Medelsförvaltningskungörelsen (19641886)
Proposition
Redovisningssystem för exekutionsväsendet (numera) — Riksdata- system inom exekutionsväsendet (tidigare)
Riksdagens skrivelse
Riksskatteverket
Statens offentliga utredningar Tratiksäkerhetsverket Uppbördslagen (1953z272) Utredningen rörande centralorgan inom exekutionsväsendet som avgav betänkandet (Ds C 1971 :2) Centralorgan inom exekutionsvä- sendet — Översyn av landets indelning i kronofogdedistrikt Utsökningsmål Utsökningslagen (1871:31 s. 1) Utsökningskungörelsen (1971 : 1098)
Återtagningsmål
Sammanfattning
Utredningsuppdraget
Kronofogdemyndighetsutredningen har i första hand inriktat sitt arbete på landets indelning i kronofogdedistrikt och stationering av personal inom dis- trikten. Utredningen har även ansett det vara angeläget att närmare behandla frågan om beräkning av kronofogdemyndigheternas personalbehov. För in- riktningen av arbetet har utredningen vid sidan av direktiven fast stort avseende vid den kritilr som fördes fram i remissbehandlingen av förslagen i betänkandet (Ds C 197313) Distriktsindelning, arbets- och personalorga- nisation m.m. inom exekutionsväsendet (DAP).
Förslagen i DAP syftade till att skapa färre och större kronofogdedistrikt. De utgick från de förslag som lades fram i betänkande (Ds C 19712) från ut- redningen rörande centralorgan inom exekutionsväsendet (UCE) och låg till grund för de riktlinjer för landets indelning i kronofogdedistrikt som år 1972 fastställdes av riksdagen.
Kritiken mot DAP riktades främst mot förslagen om distriktsindelning, stationeringar och personaltilldelning för kronofogdemyndigheterna. Försla- gen om myndigheternas organisation godkändes däremot i stort sett i remiss- behandlingen. Utredningen har därför så långt som möjligt sökt ansluta sig till de i DAP framlagda förslagen till normalorganisation för kronofogdemyn- digheterna.
Organisationen för kronofogdemyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö har RSV i samförstånd med utredningen sett över särskilt. De förslag, som översynen har lett till, för RSV fram direkt till regeringen. Utredningen har tagit del av förslagen och har inget att erinra mot dem.
Förutsättningama för ändring av distriktsindelning och stationeringsoner
Utredningen anser att förutsättningarna i flera avseenden har ändrats för en så långtgående distriktsreform som tidigare förslag skulle innebära. De nuvarande förutsättningarna för en distriktsreforrn inom exekutionsväsendet
sammanfattar utredningen enligt följande.
Strävandena till en decentralisering av statsförvaltningen och allmän- hetens önskemål om service från myndigheterna talar mot en så långtgående koncentration av kronofogdemyndigheterna som föreslogs av UCE och i DAP. En reformering av utsöknings- och konkursrätten torde i huvudsak kunna genomföras enligt nu föreliggande förslag och riktlinjer även i ett ex- ekutionsväsende med flera och mindre distrikt än UCE och DAP angav. En rationalisering av verksamheten vid kronofogdemyndigheterna hänger nu inte lika mycket samman med en distriktsreform som förutsattes av UCE och i DAP. Till en del bör motsvarande effekter kunna uppnås genom ett ADB-system för exekutionsväsendet.
Utredningen anser att en så långtgående distriktsreform inom exekutions- väsendet som föreslogs av UCE och i DAP inte bör genomföras.
Principer för ändring av distriktsindelning och stationeringsorter
En viss minskning av det nuvarande antalet distrikt anser utredningen vara önskvärd. Den bör huvudsakligen inriktas på att, så långt som det med be- aktande av skilda förhållanden är möjligt, avveckla de små kronofogdemyn- digheter med endast en kronofogde som nu förekommer i relativt stort antal.
Samtidigt som utredningen anser att en avveckling av små kronofogdedis- trikt är önskvärd vill den framhålla att det är angeläget att behålla en decen- traliserad organisation av exekutionsväsendet. Härvid lägger utredningen särskild vikt vid den service som kronofogdemyndigheterna skall kunna ge allmänheten. Utredningen finner det vidare vara väsentligt att inte försämra sysselsättningsmöj]igheterna på orter där dessa redan är begränsade.
De av utredningen anförda skälen för att behålla en decentraliserad or- ganisation gör sig särskilt starkt gällande i det allmänna stödområdet och områden med därmed jämförbara förhållanden.
På grundval av dessa bedömningar anser utredningen att huvudprincipen för distriktsindelningen inom exekutionsväsendet bör vara att ett kronofog- dedistrikt skall vara så stort att det ger meningsfull och utvecklande syssel- sättning för personal av alla kategorier och att verksamheten inom distriktet inte alltför mycket påverkas av tillfälliga störningar genom frånvaro, belast- ningstoppar m. m. Dessa krav bör enligt utredningens uppfattning kunna till- godoses i distrikt med minst två kronofogdar. En distriktsorganisation med detta grundmönster bör göra det möjligt för kronofogdemyndigheterna att även bemästra nya arbetsuppgifter som följer av förutsedda reformer inom exekutionsväsendet.
Från denna huvudprincip förordar utredningen avsteg i det allmänna stöd- området och därmed jämförbara områden.
För att en organisation som även omfattar distrikt med endast en krono- fogde skall kunna fullgöra såväl nuvarande som nya uppgifter effektivt och med tillgodoseende av kraven på rättssäkerhet anser utredningen att myndig- heterna i dessa distrikt måste kunna få särskilt stöd i sin verksamhet. Det gäl- ler när ordinarie kronofogde är alltför arbetstyngd eller inte är i tjänst. För-
utsättningar för sådant stöd måste således skapas.
En fortsatt indragning av stationeringar av personal utanför kronofogdedis- triktens centralorter anser utredningen böra ske i en mera begränsad omfatt- ning än tidigare. Från det att förslagen i DAP lades fram i oktober 1973 till den 1 januari 1977 har antalet stationeringar minskat från 112 till 99. Till grund för sitt ställningstagande lägger utredningen sin uppfattning att det är angeläget att behålla en decentraliserad organisation för exekutionsväsendet. Stationeringarna har väsentliga uppgifter när det gäller att upprätthålla den service som kronofogdemyndigheterna skall kunna ge allmänheten. De bi- drar också till att behålla sysselsättningstillfallen på orter där dessa ofta är begränsade.
En väsentlig förutsättning för att en stationering skall upprätthållas är att den har ett arbetsunderlag som ger tillfredsställande sysselsättning åt perso- nalen. Utredningen kan konstatera att arbetsunderlaget vid flera stationering- ar inte är tillräckligt i detta avseende. För en del av dessa anser utedningen att det bör vara möjligt att åstadkomma förbättringar genom anpassning av arbets- och ansvarsområden. Det kan ske genom att det geografiska arbets- området för en stationering utvidgas eller att till denna decentraliseras flera uppgifter av det slag som normalt ankommer på exekutiv personal.
När det gäller flera andra stationeringar föreligger emellertid inte denna möjlighet om arbets- och ansvarsområdena skall kunna behålla en rimlig storlek och utformning i övrigt. Stationeringarna bör ändå behållas för att upprätthålla godtagbar service åt allmänheten och så långt som möjligt erbjuda sysselsättningstillfällen. Utredningen anser att i sådana fall bör i stället per- sonalresurserna vid stationeringen anpassas till vad arbetsunderlaget ger ut- rymme för. Det bör ske genom inrättande av deltidstjänster.
Utredningen finner det vara skäligt att innehavare av sådan deltidstjänst för exekutiv personal skall kunna beredas heltidssysselsättning i någon form. Det bör ske genom lämpliga kompletterande arbetsuppgifter. Utredningen anser härvid att uppgifter inom skatteadministrationen som avser granskning av deklarationer ligger nära till hands. Innehavare av deltidstjänst för exeku- tiv personal med stationering utanför centralort i kronofogdedistrikt bör kun- na erbjudas sådana kompletterande uppgifter. Tjänsteman som önskar ut- nyttja denna möjlighet och är lämplig för uppgifterna skall få dem som del- tidsuppdrag för lokal skattemyndighet eller länsstyrelse efter samråd mellan respektive myndigheter.
Konstruktionen med kompletterande uppgifter bör huvudsakligen komma till användning vid stationeringar med endast en exekutiv tjänsteman.
Utredningen vill inte utesluta möjligheten att dra in en stationering, som inte kan ges tillfredsställande arbetsunderlag för en exekutiv tjänsteman. Det bör dock endast ske när det inte avsevärt försämrar den service som kronfog- demyndigheten kan lämna genom stationeringen. Utredningen anser att en sådan indragning bör kunna ske om inte härigenom avståndet från för verk- samheten viktig del av stationeringens arbetsområde till närmaste kvarvaran- de stationeringsort eller centralort i distriktet blir mer än 50 km.
Utredningen fmner det angeläget att ändringar av stationeringar sker med beaktande av personalens intressen. De bör därför aktualiseras först när be- rörd tjänst blir vakant. En ändring bör emellertid även kunna aktualiseras när kronofogdemyndigheten och personalen är överens därom.
Förslag till distriktsindelning och stationeringsorter
På grundval av de förordade principerna för distriktsindelningen föreslår ut- redningen att landet indelas i 65 kronofogdedistrikt. Förslaget innebär att av de nuvarande 81 distrikten behålls 49 helt oförändrade. De 16 övriga dis- trikten bildas genom sammanslagning av nuvarande distrikt eller i några fall delar av sådana.
För närvarande finns 35 distrikt med endast en tjänst för kronofogde. En- ligt den föreslagna distriktsindelningen förutses 17 sådana distrikt finnas kvar. Utredningen bedömer att utvecklingen av arbetsvolymerna i 7 av dessa distrikt kan bli sådan att de kommer att ge underlag för två tjänster för kro- nofogdar inom de närmaste åren. Vid denna bedömning har utredningen också räknat med att de uppgifter som kan komma att föras över från över- exekutor till kronofogdemyndigheterna kommer att medföra en ökad arbets- belastning.
För behandlingen av frågor om stationering av personal utanför krono- fogdedistriktens centralorter föreslår utredningen vissa riktlinjer som bör tillämpas av berörda myndigheter.
Indragning av en stationering beslutas på samma sätt som nu av RSV i samråd med länsstyrelsen, om båda myndigheterna är överens om beslutet. I annat fall bör frågan liksom nu avgöras av regeringen.
Prövningen av en fråga om indragning av en stationering bör innefatta de möjligheter till inrättande av deltidstjänster som utredningen förordar.
Kronofogdemyndighetens organisation
Utredningen ansluter sig till de principer för utformningen av normalorgari- sationen av en kronofogdemyndighet som angavs i DAP. Den i DAP före- slagna organisationen kan i allt väsentligt tillämpas även för de kronofogde— myndigheter som ryms inom den distriktsindelning som utredningen har f )— reslagit.
Utredningen framhåller emellertid att den i DAP föreslagna organisatö- nen behöver modifieras i vissa avseenden. Modifieringarna innebär främst ett administrativa enheter i regel inte inrättas vid myndigheterna. De allmänad- minstrativa uppgifterna bör normalt ankomma på en sekreterare hos chels- kronofogden eller vid behov ett sekretariat, som utöver sekreteraren består av ytterligare någon tjänsteman.
Länsstyrelserna skall så långt som möjligt svara för de stora arbetsrutinerna när det gäller personal- och ekonomiadministration. De bör även tillhandagå myndigheterna med expertis inom dessa områden.
Vidare bör exekutiva tjänstemän med stationering utanför distriktens cen- tralorter alltid ingå i en fältsektion.
För kronofogdemyndigheter med endast en kronofogde förordar utred- ningen särskilda former för stöd från annan myndighet. De syftar till att lösa frågan om vikarie för kronofogden vid dennes frånvaro och att förstärka myi- digheten med kronofogdepersonal vid tillfälligt stor arbetsbelastning.
Förslag till organisation för kronofogdemyndigheterna i Stockholm, Göt:-
borg och Malmö har tagits fram genom RSV i samförstånd med utredningen. Förslaget innebär att i princip samma organisation tillämpas vid de tre myn- digheterna. Under kronofogdemyndighetens chef bedrivs myndighetens verksamhet i ett antal enheter och avdelningar. En administrativ enhet svarar för olika administrativa uppgifter av stöd- och servicekaraktär. Mål och ärenden avseende dels konkurs och lönegaranti och dels införsel för un- derhållsbidrag handläggs vid två särskilda enheter. Övriga mål och ärenden fördelas på fyra avdelningar vid myndigheten i Stockholm, tre avdelningar vid myndigheten i Göteborg och tillsvidare två avdelningar vid myndigheten i Malmö.
Utredningen konstaterar att den föreslagna organisationen för kronofogde- myndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö inte väsentligen avviker från utredningens förslag till normalorganisation för övriga kronofogdemyn- digheter.
Kronofogdemyndighetemas personalbehov
När det gäller beräkning av personalbehovet utgår utredningen från ett konstaterande att betydande ojämnheter i personaltilldelningen mellan olika distrikt förekommer. De ändringar i kronofogdemyndigheternas verksamhet som har aktualiserats i olika sammanhang kan förutses få mer eller mindre betydande återverkningar på personalbehovet. Med hänsyn till svårigheterna att närmare precisera om och när förändringarna kommer till stånd har ut- redningen funnit att det enda realistiska är att låta en beräkning av personal- behoven utgå från hittillsvarande verksamhet och verksamhetsfomier. De ändringar av personalbehoven som betingas av framtida ändringar i verksam- heten får beaktas i samband med att dessa beslutas och genomförs.
Utredningen begränsar sig till att söka närmare precisera de faktorer som bör beaktas i ett fortlöpande arbete med beräkning av personalbehoven, samt till en överslagsberäkning av det samlade personalbehovet för kronofogde- myndigheterna. En detaljerad beräkning av personalbehoven för varje myn- dighet bör ske i samband med ett genomförande av den föreslagna distrikts- indelningen och därefter fortlöpande korrigeras med hänsyn till förändringar i verksamheten vid de olika kronofogdemyndigheterna.
Utredningen har sökt utveckla den av RSV tillämpade metoden för beräk- ning av personalbehovet.
Med användning av metoden för sin överslagsberäkning konstaterar utred- ningen att det skulle krävas 2 677 årsarbetskrafter för en basdimensionering av exekutionsväsendet. De 2 677 årsarbetskrafterna fördelar sig på de tre per- sonalkategorierna ledningspersonal, vari främst innefattas kronofogdeperso- nal och viss kronokommissariepersonal, exekutiv personal och kontorsperso- nal enligt följande.
Lednings— Exekutiv Kontors- Summa personal personal personal
457 995 1 225 2 677
För budgetåret 1977/78 finns enligt uppgift från RSV medel anslagna för 2 727 årsarbetskrafter vid kronofogdemyndigheterna. De fördelar sig på per- sonalkategorier enligt följande.
Lednings- Exekutiv Kontors- Summa personal personal personal 338 1172 1217 2727
Skillnaden mellan utredningens överslagsberäkning och det av RSV angivna antalet årsarbetskrafter vid kronofogdemyndigheterna är en minskning med 50. Utredningen har härvid inte bedömt de särskilda förhållanden som kan påverka personalbehovet vid en detaljdimensionering av varje kronofogde- myndighet.
Genomförandet
Genomförandet av den nya distriktsorganisationen kommer att kräva omfat- tande förberedelser för detaljutformning av organisation, arbetsrutiner m. m. Rimlig tid måste avsättas härför. Erforderligt rådrum bör dessutom beredas RSV och statens personalnämnd för omplacering av viss personal på orter som enligt förslaget upphör att vara centralort i kronofogdedistrikt. Utredningen bedömer att en ny distriktsorganisation bör kunna införas den 1 januari 1979.
Kostnadsberäkningar
Utredningens överslagsberäkning resulterar i ett personalbehov för kronofog- demyndigheterna på totalt 2 677 årsarbetskrafter. Jämfört med de 2 727 års- arbetskrafter för vilka medel har anslagits under budgetåret 1977/ 78 är det en minskning med 50. Överslagsberäkningen resulterar även i en viss omfördel- ning mellan de olika personalkategorierna.
Utredningen bedömer att en tillämpning av den av utredningen beskrix na metoden för beräkning av personalbehovet vid kronofogdemyndigheterna skulle medföra i stort sett oförändrade personalkostnader.
Engångskostnaderna för en omlokalisering av vissa kronofogdemyndighe- ters verksamhet har av utredningen uppskattats till totalt ca 2,6 milj. kr. Det- ta torde dock innebära en viss överskattning då det förutsätter att flyttnings- benägenheten hos berörd personal är 100 procent. Den torde vara lägre.
De kostnadseffekter som kan bli en följd av ett genomförande av utred- ningens förslag och ett beaktande av dess överväganden i övrigt ter sig för 1t- redningen rimliga mot bakgrund av vad en förväntad förbättring av 11- drivningsresultatet skulle innebära.
1. Utredningsuppdraget
1.1. Direktiven
l yttrande till statsrådsprotokollet den 8 november 1974 anmälde chefen för kommundepartementet, statsrådet Gustafsson, efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om översyn av distriktsindelning, arbets- och personalorganisation m. m. inom exekutionsväsendet. Han an- förde därvid följande angående översynens bakgrund och genomförande
”För den exekutiva verksamheten är landet indelat i 81 kronofogdedistrikt. Fyra län utgör vartdera ett sådant distrikt. I varje distrikt finns en kronofogdemyndighet med en kronodirektör eller kronofogde som chef. Utanför distriktens centralorter finns exekutiv personal stationerad på sammanlagt 112 orter. Totalt finns det alltså f. n. exekutiv personal på 193 orter i landet. Antalet anställda inom organisationen uppgår tillca2 700. Sedan den ljuli 1973 ärriksskatteverket centralmyndighet föradministration av exekutionsväsendet.
De allmänna riktlinjerna för landets indelning i kronofogdedistrikt fastställdes av 1972 års riksdag (prop. 1972:1 bil. 14, CU 197217, rskr 1972:70). Frågan om denna in- delning hade före riksdagens beslut utretts genom särskilt tillkallade sakkunniga. De sakkunniga — som antagit namnet utredningen rörande centralorgan inom exekutions— väsendet - hade i sitt år 1971 lämnade betänknade (Ds C 1971:2) Centralorgan inom exekutionsväsendet — Översyn av landets indelning i kronofogdedistrikt föreslagit bl. a. att antalet kronofogdedistrikt skulle minskas från 81 till 35. Sammanlagt 19 län före- slogs vartdera skola bilda ett sådant distrikt.
Utredningens förslag innebar i korthet följande. Kronofogdedistrikten bör bildas av hela kommuner eller kommunblock. De bör inte bryta länsgränserna. Indelningen bör göras så att helt eller hela fögderier ingår i ett distrikt som anpassas till domkretsindel— ningen. Distrikt bör om möjligt utformas så att den årliga arbetsmängden omfattar minst 35 000—40 000 allmänna och enskilda mål. Vid indelningen bör beaktas att allmän- hetens möjligheter att komma i kontakt med myndigheten inte får försämras. Vidare bör nytt kronofogdedistrikt i princip bildas genom sammanslagning av nuva- rande distrikt. Residensstad bör om inte särskila omständigheter föranleder till annat vara centralen i kronofogdedistrikt.
Departementschefen (prop. l972:1 bil. 14, s. 29) anförde att väntade reformer inom exekutionsväsendet skulle komma att ställa ökade krav på en bättre arbetsorganisation med bl. a. ökad specialisering. Vidare borde bättre möjligheter skapas att anpassa per- sonalorganisationen till växlingar i arbetsbelastningen. Härigenom skulle vidare förut- sättningar ges för en mer enhetlig och ändamålsenlig organisation samt en bättre re- krytering och utbildning. Dessa mål skulle endast kunna nås genom att större enheter
skapades. Distriktsindelningen fick dock inte medföra försämrad service gentemoit all- mänhet eller kommuner. Därför borde den exekutiva fältverksamheten på ort, som genom ändrad distriktsindelning upphör att vara centralort i kronofogdedistrikt, bezdri- vas med i huvudsak samma personalstyrka som f. n. disponeras för sådan verksamhet på orten.
I sitt av riksdagen godkända betänkande instämde civilutskottet i allt väsentligt med vad utredningen och departementschefen anfört om de framlagda riktlinjerna för över- syn av distriktsindelningen. Utskottet ansåg dock att dessa riktlinjer kunde behöva imo- difieras. Geografiska skäl kan sålunda motivera att till ytan stora lån indelas i fler idis- trikt än vad utredningen föreslagit. Utskottet betonade särskilt att företagare utan :allt- för tidsödande resor behöver kunna komma i kontakt med chefen för kronofogdemiyn- digheten. Samtidigt uttalade utskottet att distrikten bör dimensioneras så att möjiliga rationaliseringsvinster tillvaratas.
Kungl. Maj:t uppdrog den 2 juni 1972 åt exekutionsväsendets organisationsnännnd att med ledning av nämnda riktlinjer utarbeta förslag till landets indelning i kronorfog- dedistrikt samt till arbets- och personalorganisation inom distrikten. ] samband med förberedelserna för överförandet av centralmyndighetsuppgifierna inom exekutionsvä- sendet till riksskatteverket flyttades uppgiften att utarbeta förslag i denna fråga "över på en särskild utredningsman. Denne lämnade den 30 oktober 1973 betänkandet (D's C l973:3) Distriktsindelning, arbets- och personalorganisation m. m. inom exekutionsvä- sendet.
Utredningsmannen har föreslagit att kronofogdedistriktens antal skall reduceras. till 36. 18 län föreslås skola bilda vartdera ett distrikt. Stockholms län föreslås skola delas in i sju, Malmöhus län i tre samt Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Gävleborgs län i vartdera två distrikt. Utanför centralorterna föreslås exekutiv personal skola finnas på 99 stationeringsorter. Det innebär att exekutiv personal fö- reslås skola finnas på 135 orter.
Utredningsmannen framhåller att målen och ärendena hos kronofogdemyndigheter- na inte bara ökat i antal sedan exekutionsväsendets förstatligande den 1 januari 1965 utan även undergått en påtaglig kvalitativ förändring. Målen har blivit mer komplice- rade och svårare att handlägga. Stora krav måste därför ställas på både arbetsorganisa- tion och personal. En arbetsspecialisering har redan måst genomföras i de större kro- nofogdedistrikten och är nödvändig även i övrigt, om nuvarande arbetsuppgifter och väntade nya arbetsuppgifter — t. ex. övertagandet av handläggningen av mål om betal- ningsföreläggande från de allmänna domstolarna eller av överexekutorsgöromålen från länsstyrelserna — skall kunna fullgöras. Mot den bakgrunden lägger utredningsmannen fram förslag om arbetsorganisation för dels kronofogdedistrikt av normaltyp (normal- organisation), dels ett vart av Stockholms, Malmö och Göteborgs kronofogdedistrikt. Organisationen i de tre storstadsdistrikten har därvid så långt möjligt bringats i prin- cipiell överensstämmelse med normalorganisationen.
En av de förutsättningar på vilka utredningsmannen har grundat sitt förslag är att arbetsorganisationen skall utformas på sådant sätt, att den smidigt kan anpassas till väntade reformer. Speciellt intresse har ägnats frågor om fördelningen av ansvar och befogenheter, behov av samordning och specialisering, intern kontroll och tillsyn samt kommunikation inom en kronofogdemyndighet.
Utredningsmannen anser att för en kronofogdemyndighet av normaltyp bör fyra funktionsområden bestämma utformningen av organisationen. Dessa områden är ad- ministration, handläggning av allmänna mål samt ärenden, handläggning av enskilda mål och löneexekution samt fältverkställighet.
Kronofogdemyndighetens ledning bör utgöras av chefkronofogden, övriga krono- fogdar samt cheferna för centralavdelningen, fältavdelningen och administrativa enhe- ten. Utredningsmannen förutsätter att inom varje kronofogdemyndighet skall hnnas en ställföreträdande chefkronofogde.
Vid bedömningen av arbetskraftsbehovet inom kronofogdedistrikten har utred- ningsmannen utgått från myndigheternas arbetsvolym sådan den kan avläsas i central- myndighetens arbets- och indrivningsstatistik. Han har därvid tagit hänsyn till målens skiftande svårighetsgrad. Som tidigare nämnts tenderar målen att bli svårare att hand- lägga. Även denna faktor har utredningsmannen sökt väga in vid sin bedömning av personalbehovet liksom också beräknad ökning eller minskning av folkmängden ide föreslagnadistrikten. Andra faktorer som enligt utredningsmannen varit vägledande är gäldenärsklientelets sammansättning och betalningsmotstånd, serviceka på myn- digheten, reseavstånd, antalet stationeringsorter utanför centralorten osv.
Vid ingången av budgetåret 1973/74 fanns inom distrikten totalt inrättade 2 646,5 tjänster, varav 197 för kronofogdepersonal, ] 291 för exekutiv personal, 1 1295 för kon- torspersonal, 23 för expeditionsvaktspersonal och 6 för övrig personal. Utrednings- mannen föreslår en personalorganisation som totalt omfattar 2612 tjänster varav 189 för kronofogdepersonal, 39 för administrativ personal, 1 229 för exekutiv personal, 1 110 för kontorspersonal och 45 för expeditionsvaktspersonal.
Åtskilliga remissinstanser har ställt sig negativa till förslaget. Kritik riktas främst mot förslaget till indelning av landet i kronofogdedistrikt.
Flertalet remissinstanser anser att förslaget till distriktsindelning resulterat i för få distrikt, vilket medför sämre service för den rättssökande allmänheten och mer resor för den kvalificerade kronofogdepersonalen. Från remissinstansemas sida framhålls vidare att förslaget tagit alltför stor hänsyn till föreslagna men ännu ej beslutade reformer såsom överflyttning av överexekutorsuppgifter från länsstyrelse till krono- fogdemyndighet.
Ett par remissinstanser anser å andra sidan att förslaget har resulterat i för många dis- trikt. Som skäl för ett i förhållande till förslaget minskat antal distrikt anförs bl. a. att behovet av specialisering därigenom kan bli bättre tillgodosett.
Förslaget till arbetsorganisation godtar remissinstanserna i regel. Någon remissin- stans framhåller emellertid att organisationsstrukturen vid landets tre största kronofog- dedistrikt fordrar en grundligare undersökning än vad utredningsmannen kunnat göra.
Den föreslagna personalorganisationen anser flertalet remissinstanser vara för knappt tilltagen.
inom exekutionsväsendet utvecklas ett ADB-system. Utvecklingsarbetet har drivits så långt att försöksverksamhet med systemet påbörjats inom ett kronofogdedistrikt.
Som jag anförde i samband med min anmälan den 15 mars 1974 av fråga om anslag till kronofogdemyndigheterna (prop. 1974:19) har kritiken mot förslagen om distrikts- indelning, arbets- och personalorganisation m.m. inom exekutionsväsendet sådan tyngd att förslagen inte kan läggas till grund för ett ställningstagande. En översyn av förslagen bör göras av en utredning med parlamentarisk sammansättning. Utredningen bör med ledning av de av riksdagen fastställda riktlinjerna för indel- ningen av landet i kronofogdedistrikt klarlägga behovet av exekutiv personal av olika kategorier(kronofogdar, personal för fältverkställighet m. 11.) på olika stationeringsorter så att fullgod service åt allmänheten skall kunna lämnas till rimliga kostnader för den exekutiva organisationen.
Utredningen bör beakta att kronofogdemyndigheterna kan få vidgade arbetsuppgif- ter till följd av reformer som förbereds inom Kungl. Maj:ts kansli. Lagberedningen har isitt betänkande (SOU 1973:22) Utsökningsbalk föreslagit att överexekutors befattning med exekutiva ärenden skall upphöra och göromålen i stället flyttas över på kronofog- demyndigheterna. Förslaget innebär även i övrigt att dessa myndigheter får nya kva- lificerade uppgifter. En överföring av mål om lagsökning och betalningsföreläggande från tingsrätterna till dessa myndigheter är också aktuell. Utredningen bör överväga vil- ka krav ett genomförande av dessa reformer ställer på kronofogdedistriktens utform- ning och kronofogdemyndigheternas organisation.
Spörsmål liknande dem som nu har berörts kan aktualiseras under den pågående re- visionen av konkurslagen(1921:225). Jag syftar bl. a. på frågan om kontrollen över lkon- kursförvaltningen skall ligga hos domstol eller om den lämpligen bör anförtros ämnat organ, t. ex. kronofogdemyndighet. Som utgångspunkt för översynen av arbetsorgani- sationen i allmänhet bör gälla att ADB kommer att införas som ett hjälpmedel inom exekutionsväsendet.
De framlagda förslagen till distriktsreform m. m. innebarvissa rationaliseringsvinster. Preliminärt gjorda beräkningar rörande effekterna av införandet av ADB inom ex- ekutionsväsendet tyder på att även en sådan reform skulle leda till rationaliserings vin- ster. Genomförandefrågorna bör uppmärksammas — om så erfordras i samarbete med statens personalnämnd — så att omställningen till ny organisation blir så smidig som möjligt för både arbetsorganisationen och den berörda personalen.
Utredningen bör bedrivas skyndsamt och ske i samråd med statskontoret och riks- skatteverket.”
1.2. Utredningsarbetet
Kronofogdemyndighetsutredningen har vid inriktningen av utredningsarbe- tet fäst stort avseende vid den kritik som fördes fram vid remissbehandlingen av det betänkande (Ds C 19733) Distriktsindelning, arbets- och personalor- ganisation m. m. inom exekutionsväsendet (DAP) som framlades den 30 ok- tober 1973. Av direktiven framgår att dåvarande chefen för kommundepar- tementet fann kritiken ha sådan tyngd att förslagen i betänkandet inte kunde läggas till grund för ett ställningstagande, utan borde ses över av en utredning med parlamentarisk sammansättning.
Kritiken mot DAP riktades främst mot förslaget till distriktsindelning. De föreslagna 36 distrikten ansågs vara för få. Förslaget till arbetsorganisation godtogs i regel av remissinstanserna medan den föreslagna personalorganisa- tionen ansågs vara för knappt tilltagen.
Utredningen har därför ansett sig böra i första hand inrikta utredningsar- betet på indelningen av landet i kronofogdedistrikt och stationeringen av per- sonal inom distrikten.
De i DAP framförda förslagen till distriktsindelning utgick från de riktlin- jer härför som fastställdes av 1972 års riksdag och grundades på förslag är 1971 från utredningen rörande centralorgan inom exekutionsväsendet (UCE). Ut- redningen har funnit att förutsättningarna för en så långtgående distriktsre— form, som de tidigare förslagen och ställningstaganden skulle innebära, i flera avseenden har ändrats under de gångna åren. Utredningsarbetet har därför in- riktats på att antalet distrikt inte bör minskas i den omfattning som tidigare har ifrågasatts.
Utredningen har emellertid även haft att beakta de krav på kronofogde- myndigheterna som följer av förutsedda nya uppgifter för dessa i samband med en reformering av främst utsökningsrätten samt även av fortlöpande för- ändringar av deras nuvarande arbetsuppgifter. Dessa krav innebär en vidg- ning av myndigheternas kompetens och ökade behov av kontinuitet i verk- samheten, som inte i alla avseenden kan tillgodoses i de relativt många små myndigheter som finns i nuvarande distriktsindelning. En minskning av antalet distrikt i syfte att få till stånd flera större myndigheter har därför ansetts vara ofrånkomlig.
Utredningen har strävat efter att så långt som möjligt åstadkomma en lämplig avvägning mellan skälen för att behålla en decentraliserad organisa- tion för exekutionsväsendet och kraven på större myndigheter, som på ett ändamålsenligt sätt kan svara för den verksamhet som ankommer på krono- fogdemyndigheterna. Utredningen har härvid lagt särskild vikt vid den ser- vice som kronofogdemyndigheterna skall kunna ge allmänheten. Därutöver har utredningen även beaktat de sysselsättningspolitiska synpunkter som kan anföras i fråga om distriktsindelning och stationering av personal inom distrikten.
När det gäller kronofogdemyndigheternas organisation har utredningen strävat efter att för normalorganisationen av en myndighet så långt som möj- ligt ansluta till de förslag som fördes fram i DAP. Organisationen av myn- digheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö har setts över av riksskattever- ket (RSV) i samförstånd med utredningen. Denna översyn redovisas av RSV i en särskild rapport. Utredningen har tagit del av det förslag till organisation för de tre myndigheterna som översynen har lett fram till och har inte haft något att erinra mot det. RSV föreslår i en framställning direkt till regeringen de åtgärder som översynen föranleder.
Utredningen har inte ansett sig ha i uppdrag att närmare överväga eller fö- reslå förändringar i uppgiftsfördelningen mellan kronofogdemyndigheterna, länsstyrelserna och RSV som centralmyndighet för exekutionsväsendet.
Beräkning av personalbehoven vid kronfogdemyndigheterna har utred- ningen ansett vara en angelägen uppgift i och för sig. Utredningen har här främst riktat sitt intresse mot metoderna för beräkning av behoven. Därut- över har utredningen begränsat sig till att göra en överslagsberäkning av det samlade personalbehovet för kronofogdemyndigheterna. En beräkning av personalbehoven för de enskilda myndigheterna, som bl. a. bör beakta sär- skilda förhållanden vid dessa, har utredningen ansett bör ankomma på RSV.
RSV har fortlöpande biträtt utredningen med insamling och sammanställ- ning av uppgifter samt olika utredningsinsatser.
Genom en enkätundersökning har utredningen i samarbete med statistiska centralbyrån sökt belysa vissa kronofogdemyndigheters kontakter med gäl- denärer m.fl. och utbud av service. Genom försorg av RSV har vidare genomförts en undersökning där personalen vid vissa kronofogdemyndighe- ter har redovisat hur arbetstiden fördelas på olika uppgifter i verksamheten i syfte att skapa ett säkrare underlag för beräkning av myndigheternas per- sonalbehov.
Utredningen har besökt kronofogdemyndigheterna i Södertälje, Kristian- stad och Eskilstuna och allmänt informerats om verksamheten vid dessa. Vid besöket i Kristianstad gavs personalen tillfälle att till utredningen framföra synpunkter på förhållanden av betydelse för utredningsarbetet. Besöket i Es- kilstuna gällde särskilt information om den pågående försöksverksamheten med ADB.
Vid ett besök i Boden har utredningen haft överläggningar med företrädare för länsstyrelsen och kommunerna i Norrbottens län samt för personalen vid kronofogdemyndigheterna i länet. Överläggningama gällde särskilda för- hållanden av betydelse för distriktsindelning och stationering av personal i länet.
Sekreterarna i utredningen och de experter i denna som har företrätt RSV
och personalens organisationer har vid besök i Karlstad, Örebro, Vänersborg och Trollhättan haft överläggningar med företrädare för länsstyrelserna i Värmlands, Örebro och Älvsborgs län samt för flertalet av kronofogdemyn- digheterna och deras personal i dessa län. Överläggningama avsåg olika lös- ningar av distriktsindelningen i länen.
Konkurslagskommittén (Ju 1971:06) har delgivit utredningen vissa över- väganden och förslag rörande kronofogdemyndigheternas roll i konkursför- farandet. Efter anmodanden i remisser från kommundepartementet och finans- departementet har utredningen yttrat sig över framställningen från RSV angående ADB inom exekutionsväsendet (Riksskatteverkets rapport 1975- 11—27) och ADB inom exekutionsväsendet, författningsförslag (Riksskat- teverkets rapport 1976-02-26). Efter remiss från kommundepartementet har utredningen vidare yttrat sig över framställning från RSV om indragning av tjänst som förste kronoassistent vid kronfogdemyndighetens i Östersund stationeringar i Sveg och Strömsund.
Chefen för kommundepartementet har till utredningen för beaktande överlämnat ärenden avseende
— skrivelse den 15januari 1975 från Älvsbyns kommun med vissa synpunk- ter med anledning av att utredningen tillkallats — skrivelse den 24 januari 1975 från personalen i Bodens kronofogdedistrikt med synpunkter rörande landets indelning i kronofogdedistrikt — skrivelse den 14 april 1975 från Jokkmokks kommun med vissa syn- punkter med anledning av att utredningen tillkallats — skrivelse den 25 juni 1975 från länsstyrelsen i Stockholms län med hem- ställan om att Jakobsberg skall bli stationeringsort för personal vid kro- nofogdemyndigheten i Sollentuna - skrivelse den 11 april 1975 från RSV med hemställan om att Hedemora och Långshyttan skall upphöra att vara stationeringsorter för personal vid kronofogdemyndigheten i Avesta, — skrivelse den 11 april 1975 från RSV med hemställan att Åsele skall upphöra att vara stationeringsort för personal vid kronofogdemyndig- heten i Lycksele — skrivelse den 23 oktober 1975 från RSV med hemställan om att Hofors skall upphöra att vara stationeringsort för personal vid kronofogdemyn- digheten i Sandviken — skrivelse den 4 november 1975 från RSV med hemställan om att Tran- strand skall upphöra att vara stationeringsort för personal vid krono- fogdemyndigheten i Mora.
Utredningen hari november 1976 genom en skrivelse till RSV som distribue- rades till all personal inom exekutionsväsendet informerat om sina prelimi- nära ställningstaganden till antalet kronofogdedistrikt och de principer som låg till grund härför.
Utredningen har vidare i början av juni 1977 informerat statens personal- nämnd om innebörden av sina förslag.
2. Exekutionsväsendets nuvarande uppgifter, organisation och arbetsformer
2.1. Den exekutiva verksamheten och därtill knuten övrig verksamhet
2.1.1. Grunderna för verksamheten
De grundläggande reglerna för den exekutiva verksamheten finns i utsök- ningslagen (1877:31 s. 1). Därutöver regleras den exekutiva verksamheten främst i införsellagen (1968:621), uppbördslagen (1953:272) och förord- ningen angående indrivning och redovisning av böter (l917:915). Viktiga kompletterande regler finns vidare i utsökningskungörelsen (197111098) och uppbördskungörelsen (1967:626) samt medelsförvaltningskungörelsen (1964z886).
Utsökningslagen (UL) skiljer mellan två exekutiva myndigheter, nämligen överexekutor och utmätningsman. Överexekutor är länsstyrelsen. Utmät- ningsman är kronofogde. Enligt lagen skall ”utsökningsmål upptagas och prövas av överexekutor, om ej annat är stadgat”. Utmätningsman skall ”full- göra vad överexekutor förordnar, verkställa dom samt i vissa fall utan före- skrift av annan myndighet förrätta utmätning”. Gällande föreskrifter innebär i praktiken att omfattningen av överexekutors särskilda verkställig- hetsprövning numera är mycket liten.
Kronofogde fullgör sina uppgifter inom en kronofogdemyndighet. Varje myndighet svarar för verksamheten inom ett bestämt distrikt. Enligt bestäm- da regler må kronofogde i sitt ställe som utmätningsman eller eljest för ex- ekutiva uppgifter med vissa undantag sätta annan tjänsteman vid myndig- heten.
Personalen vid en kronofogdemyndighet kan med hänsyn till utbildning och arbetsuppgifter i huvudsak hänföras till en kronofogdekarriär, en exeku- tiv karriär och en kontorskarriär.
Kronofogd'ekarriären omfattar sammanlagt ca 200 tjänster fördelade på kronofogdar, biträdande kronofogdar och kronofogdesekreterare. Möjlighe- terna för utmätningsman (kronofogde) att sätta annan i sitt ställe innebär att den övervägande delen av de exekutiva göromålen i praktiken handläggs av personal iden exekutiva karriären. Denna omfattar ca 1 300 tjänster fördelade på kronokommissarier, förste kronoassistenter och kronoassistenter. De om- fattande registrerings-, bokförings- och redovisningsgöromålen och övriga
kontorsuppgifter som ingår i verksamheten handhas huvudsakligen av per- sonal i kontorskarriären, som omfattar ca 1 100 tjänster fördelade på assisten- ter, förste kontorsskrivare, kontorsskrivare, kansliskrivare, kontorister och kontorsbiträden.
Behöriga att upprätthålla andra tjänster än rekryteringstjänster inom kro- nofogdekarriären och den exekutiva karriären är endast tjänstemän som har gått igenom en omfattande utbildning som anordnas inom exekutionsväsen- det.
Närmare föreskrifter om utmätningsmans verksamhet finns i utsöknings- kungörelsen (USK). Denna skiljer mellan två huvudgrupper av mål, allmän- na mål och enskilda mål. Allmänna mål avser uttagande av skatter, böter eller andra på indrivning beroende medel. Enskilda mål är övriga mål. De är i hu- vudsak sådana i vilka verkställigheten sker på begäran av enskild part. Exem- pel på vanliga enskilda mål är mål om utmätning på grund av betalningsfo- reläggande avseende privaträttsliga fordringar, mål om införsel för under- hållsbidrag och mål om återtagning av avbetalningsgods. Volymmässigt är skatteindrivningen och bötesindrivningen de dominerande uppgifterna i kro- nofogdemyndigheternas verksamhet.
En väsentlig skillnad mellan de allmänna målen och de enskilda målen hänger samman med skillnader i utmätningsmannens ställning i de båda målgrupperna.
1 de enskilda målen meddelar utmätningsmannen sitt beslut med ledning av parternas — borgenärs och gäldenärs — yrkanden och invändningar och på grundval av den utredning och bevisning som föreligger. Målen är i princip dispositiva, vilket innebär att utmätningsmannen inte kan vidta exekutiva åtgärder om borgenär återkallar yrkande eller lämnar anstånd med verkstäl- lighet.
I de allmänna målen har utmätningsmannen dubbla funktioner, nämligen dels att liksom i enskilda mål vidta exekutiva åtgärder och dels att i övrigt vara verksam för att det allmänna skall få betalt för sin fordran. Utmätnings- mannen företräder därvidlag statsverket och har sålunda uppgifter som i en- skilt mål tillkommer part — borgenär. Åtgärderna i allmänna mål kan uppde- las i exekutiva åtgärder och förhandling. Utmätningsmannen kan i dessa mål bl. a. få medge gäldenär uppskov med betalning eller träffa avbetalnings- uppgörelse, bestämma om utmätt egendom skall säljas samt häva exekutiv åtgärd, allt under förutsättning att statens rätt inte äventyras. Uppdraget att företräda staten innefattar t. ex. beträffande de mest förekommande ford- ringarna på skatter och allmänna avgifter även åtgärder utanför det egentliga verkställighetsområdet såsom bevakning i och vanligen ansökan om konkurs samt begäran om utmätningsed. De bedömningar som sålunda innefattas i de allmänna målen kan ofta få vittgående ekonomiska och sociala kon- sekvenser för gäldenärerna.
I de allmänna målen har även länsstyrelsen vissa borgenärsfunktioner. Länsstyrelsens roll i indrivningsarbetet innebär tillsyn över utmätnings— männen enligt UL och skyldighet att föranstalta om inventering enligt me- delsförvaltningskungörelsen. Länsstyrelsens uppgift härvidlag torde närmast vara att som företrädare för statens skatteanspråk övervaka effektiviteten i in- drivningsarbetet i ston. Detta ger möjligheter att i inventeringsprotokoll eller i annan ordning generellt eller beträffande särskilt mål påtala eventuella bris-
Därutöver ankommer det på länsstyrelsen att pröva frågor om avskrivning eller avkortning av skatter och böter, att anta ackordsförslag beträffande skat- ter och att — efter anmälan från utmätningsman eller eljest — förordna om att utmätningsman skall göra framställning om att skattskyldig eller arbetsgiva- re som är ansvarig för arbetstagares skatt skall försättas i konkurs. När det gäl- ler konkursframställningar har länsstyrelserna i stor utsträckning uppdragit avgörandet åt utmätningsmännen själva.
Vid sidan av den egentliga exekutiva verksamheten finns flera uppgifter som enligt särskilda författningsbestämmelser ankommer på utmätningsman eller kronofogdemyndighet. Störst bland dem är handläggningen av ärenden enligt lagen (19701741) om statlig lönegaranti vid konkurs. Andra uppgifter är utfärdande av driftsbevis enligt lagen (1966:454) om företagsinteckning och fastställande av beneficium enligt lagen (19701215) om arbetsgivares kvittningsrätt.
2.1.2. Mål och resultat i verksamheten
En klar och allmänt omfattad uppfattning om målen för verksamheten vid kro- nofogdemyndigheterna finns inte. Verksamheten är visserligen i hög grad reglerad genom föreskrifter i lagar, förordningar och andra författningar. De avser emellertid i huvudsak endast vilka slag av uppgifter som ankommer på kronofogdemyndigheterna och formerna för deras handläggning. De är i regel absoluta till sin karaktär på så sätt att de inte anger möjligheter till avvägning- ar mellan insatserna i verksamheten och de resultat som härigenom kan upp- nås. Därigenom ger de inte underlag för bedömningar av måluppfyllelse och effektivitet i verksamheten och för sådana ställningstaganden till utform- ning av åtgärder och prioriteringar m.m. som alltid krävs i den praktiska verksamheten.
Den exekutiva verksamheten kan ses som en fortsättning på ett processu- ellt förfarande vid domstol eller förvaltningsmyndighet. Det allmänna syftet är att slutgiltigt förverkliga ett fastställt rättsanspråk. Härvid kan olika tvångsmedel användas. För att exekutiv verksamhet i visst fall skall inledas fordras i regel uttryckligt stöd i lag eller författning och en exekutionsurkund som anger vilket anspråk som skall förverkligas. Exekution påkallas genom att exekutionsurkund inges till kronofogdemyndigheten för verkställighet.
Utredningen rörande centralorgan inom exekutionsväsendet (UCE) fram- höll i sitt betänkande (Ds C 1971:2) Centralorgan inom exekutionsväsendet — översyn av landets indelning i kronofogdedistrikt, att verksamheten hos kronofogdemyndigheterna är särpräglad och har få likheter med annan sam- hällsverksamhet. I de allmänna målen kan den sägas utgöra en fortsättning av taxering och uppbörd. De enskilda målen kan sägas ofta vara en direkt fort— sättning på civilprocessen. Användningen av exekutiva tvångsåtgärder är i både allmänna och enskilda mål omgärdad av särskilda rättssäkerhetsgaran- tier. Verksamheten hos kronofogdemyndigheterna har ett funktionellt sam- band med taxerings- och uppbördsväsendet och med verksamheten vid de allmänna domstolarna. Sambanden kommer till uttryck främst i informa- tionsutbyte och annan samverkan med taxerings- och uppbördsmyndigheter-
na respektive de allmänna domstolarna med klar övervikt för samverkan med de förra.
Skillnaderna mellan allmänna och enskilda mål kommer till uttryck fram- för allt i att prövning av förutsättningarna för användning av de olika exeku- tiva tvångsmedlen i de enskilda målen i allmänhet sker på grundval av yr- kanden från parterna, medan i de allmänna målen borgenärens intresse be- vakas av den exekutiva myndigheten själv. Förutsättningarna för använd- ning av exekutiva tvångsmedel är emellertid i huvudsak samma i allmänna och enskilda mål.
I RSV:s anslagsframställningar för kronofogdemyndigheterna har under senare år intagits en allmän formulering av målet för myndigheternas verk- samhet.
Målet för verksamheten är enligt denna formulering att med snabbhet, säkerhet och till rimliga kostnader samt med iakttagande av gällande författ- ningar och föreskrifter förverkliga rättsanspråk i allmänna och enskilda mål, som inkommer till kronofogdemyndighet för handläggning. Vidare har kro- nofogdemyndighet att på motsvarande sätt handlägga de ärenden som an- kommer på myndigheten. Snabba och effektiva åtgärder påverkar betalnings- moralen positivt. En rätt bedriven exekutiv verksamhet har starkt preventiv effekt.
RSV har vidare till utredningen överlämnat en promemoria av den 13 maj 1977 angående Målsättnings- och ambitionsfrågor inom exekutionsväsendet. Promemorian har i sin helhet intagits i bilaga ].
Resultaten av kronofogdemyndigheternas verksamhet i allmänna mål re— dovisas årligen av RSV i redogörelser med statistiska sammanställningar över kronofogdemyndigheternas verksamhet och indrivningsresultaten.
Under år 1975 uppgick antalet inkomna allmänna mål för hela riket till 1 449 419, en minksning med 4,5 procent i förhållande till föregående år. Det under 1975 uppdebiterade beloth utgjorde 2 135 405 831 kr., vilket däremot var en ökning med 11,2 procent i förhållande till 1974. Detta bekräftade de senaste årens tendens mot en minskning av antalet mål men en ökning av det på indrivning beroende restförda beloppet.
Av de s.k. månadsräkningsmedlen, som avser huvuddelen av indriv- ningsuppdragen i allmänna mål och redovisas till länsstyrelsen, var vid ut- gången av år 1975 1 985 421 157 kr. oredovisade. Under år 1975 hade krono- fogdemyndigheterna drivit in och levererat 1 074 056 140 kr. till statsverket. Som jämförelse kan anmärkas att utgifterna för kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1975/ 76 hade beräknats till omkring 185 milj. kr.
Tillströmningen av allmänna mål till kronofogdemyndigheterna är störst under månaderna maj och juli då indrivning begärs av de under uppbördster- minerna mars respektive maj obetalda kvarskattebeloppen. Nedanstående diagram visar hur de allmänna målen fördelade sig år 1974 efter debiterings- månad hos kronofogdemyndigheterna i riket. Uppgifterna har av RSV in- hämtats från kronofogdemyndigheterna för särskilt ändamål.
Ett sätt att beskriva indrivningsresultatet är att beräkna ett procenttal — le- veransprocent — som anger den del av det indrivningsbara beloppet som myndigheten har drivit in under året. Det indrivningsbara beloppet utgörs av oredovisat belopp vid årets början ökat med under året restfört belopp minskat med under året beslutade avkortningar. Under år 1975 varierade
250 000
225 000
200 000
175 000
1 50 000
125 000
100 000
75 000
50 000
jan febr mars apr maj jun jul aug sep okt nov dec jan 1974 1975
leveransprocenten mellan de olika kronofogdedistrikten från 15,9 till 65,5. Skillnaderna torde till stor del kunna förklaras av kronofogdedistriktens olika struktur såväl geografiskt som beträffande gäldenärskategorier rn. m. Jäm- förelser mellan distrikten måste därför göras med största försiktighet. Nedanstående tabell utvisar hur distrikt av olika storlek år 1975 fördelade sig inom olika procentklasser. Storleken markeras genom den rangordning mellan distrikten, som framkommer i RSVs statistik över myndigheternas verksamhet. Det största distriktet betecknas med 1 och det minsta med 81.
Storlek 20 % 20—30 % 30—40 % 40—50 % 50—60 % 60 % 1—20 3 8 4 5 21—40 1 14 4 1 41—60 1 8 11 61—81 7 10 3 1
Tabellen visar att vissa av de största myndigheterna hade en leveransprocent under 30 medan ingen av de minsta myndigheterna hade lägre leverans- procent. Det kan också konstateras att några av de största myndigheterna uppvisade en leveransprocent som överensstämmer med de mindre myn- digheterna, dvs. ett procenttal som ligger mellan 30 och 50. För myndig- heterna sammantagna var leveransprocenten 29,3. Det skall anmärkas att myndigheterna med leveransprocent understigande 30 ligger i tätbefolkade områden av storstadskaraktär.
En statistik förd på längre sikt med fördelning medelslagsvis på årskonton kan tillmätas ett förhållandevis högre jämförelsevärde än de redovisade års- visa uppgifterna.
Av den restförda preliminära B-skatten för uppbördsåret 1969 har 83 pro- cent levererats och 17 procent avskrivits. Av länen har 16 nått upp till lever- anstal på 90 procent och däröver. Av 1974 års restförda B-skatt har vid ut- gången av år 1975 65,6 procent levererats. Fem kronofogdedistrikt har nått leveranstal överstigande 90 procent och ytterligare 29 överstigande 80 pro— cent
Av den restförda kvarstående skatten enligt 1968 års taxering har 71 procent levererats och 29 procent avskrivits. Fyra län har nått upp till ett resultat mel- lan 85 och 90 procent. Av den restförda kvarstående skatten enligt 1973 års taxering har vid 1975 års utgång 47,2 procent levererats. Det högsta leverans- talet i ett enskilt kronofogdedistrikt är 79,9 procent.
Av 1971 års särskilda uppdebiterade A-skatt har vid utgången av år 1975 55,5 procent levererats. Av 1974 års särskilt uppdebiterade A-skatt har vid samma tid 60,1 procent levererats.
Av 1971 års mervärdeskatt hade vid utgången av år 1975 54,7 procent le- vererats. Motsvarande procenttal för 1974 års mervärdeskatt var vid samma tillfälle 49,4.
Av belopp att driva in under år 1975 beträffande arbetsgivaravgmer för år 1971 och 1974 hade vid utgången av 1974 66,4 respektive 59,1 procent leve- rerats.
Den av RSV förda statistiken ger besked endast om antalet restförda poster _för varje kronofogdemyndighet samt det belopp dessa representerar. För särskilt ändamål har RSV tagit fram antalet poster fördelade på medelslag beträffande de under 1974 anhängiggjorda allmänna målen. Antal mål och uppdebiterade belopp fördelade sig på de mera betydande medelslagen enligt följande.
Medelslag Antal Belopp A-skatt 16 096 121 413 068 B-skatt 235 492 286 235 826 K-skatt 379 136 636 009 125 Mervärdeskatt 61 409 270 982 563 Arbetsgivaravgift 165 009 345 972 331 Bötesmedel 234 459 71 501 470 Vägtrafikskatt 110 088 uppgift saknas
2.1.3. Uppgifter och arbetsformer i verksamheten
Den exekutiva verksamheten är som tidigare (avsnitt 2.1.1) påpekats delad mellan överexekutor (länsstyrelse) och utmätningsman (kronofogde). En fullständig redogörelse för verksamheten bör avse båda dessa organ. En sär- skild anledning för utredningen att behandla verksamheten hos överexekutor är att utredningen enligt direktiven bl. a. bör beakta att lagbered- ningen i sitt betänkande (SOU 1973:22) Utsökningsbalk föreslagit att överex- ekutors befattning med exekutiva ärenden skall upphöra och göromålen i stället flyttas över på kronofogdemyndigheterna.
Överexekutors verksamhet kan huvudsakligen hänföras till tre grupper av ärenden och mål. De gäller handräckning, exekutiv försäljning av fast egendom och vissa specialobjekt samt besvär över utmätningsmans för- farande. Därutöver har överexekutor en rad övriga uppgifter av mindre om- fattning.
H andräckningsärenden
De grundläggande reglerna om handräckning som kan meddelas av över- exekutor finns i UL (kap. 8).
Överexekutor kan i första hand besluta om kvarstad (179 &) eller sking- ringsförbud (180 &) i fråga om gäldenärs egendom. Därutöver kan överexeku- tor förordna om återställande av rubbad besittning (191 &) och om vräkning av arrendator eller hyresgäst som vägrar att avflytta när legorätten har för- verkats eller upphört av annan anledning (192 å). Vid sidan av bestäm- melserna om handräckning i UL finns flera bestämmelser rörande hand- räckning i en rad andra författningar. Således skall överexekutor t. ex. enligt väglagen(1971:948) meddela handräckning om byggnad uppförs eller led- ningsarbete utförs i strid mot lagens bestämmelser (72 å).
Överexekutors beslut om handräckning verkställs alltid av utmätnings- man.
Handräckningsärendena dominerar antalsmässigt överexekutors arbets- uppgifter. Av de 19 500 handräckningsärendena i landet under budgetåret 1975/ 76 avsåg emellertid 15 500 vräkningar. Dessa är starkt koncentrerade till storstadsområdena. Närmare 60 procent av det totala antalet ärenden hos överexekutor i Stockholms län utgörs av vräkningsärenden.
Handläggningen av handräckningsärendena följer i de flesta fall ett rutin- mässigt schema. Efter registrering och diarieföring av ansökningen granskas den och ställd säkerhet enligt 194 & UL prövas i förekommande fall. Ansökan kommuniceras med motparten. Det är relativt sällsynt att bestridande sker, framför allt i vräkningsärenden. Däremot är det mycket vanligt att sådant ärende återkallas innan beslut meddelas.
Vid en av utredningens sekretariat företagen undersökning av ca 500 vräk- ningsärenden för tiden januari — del av mars 1975 hos överexekutor i Stock- holms län, studerades i vilket skede av handläggningen ärendena avslutades. Av de 500 ärendena återkallades 250 innan beslut meddelades. Omkring hälf- ten av vräkningsärendena föranledde således inte något slutligt beslut i sak.
F ö rsäljn ingsärenden
1 5 kap. UL finns bestämmelser om försäljning av utmätt egendom. Av 89 & framgår att försäljning av utmätt fast egendom, registrerat skepp, luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg regleras i särskilda lagar. Det är la- gen (1971 :494) om exekutiv försäljning av fast egendom, lagen (1971 1500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. samt lagen (1973:1130) om exekutiv försäljning av registrerat skepp rn. 111. Enligt 1 & i var och en av dessa lagar skall den utmätta egendomen säljas av överexekutor. På överexekutor an-
kommer även andra åtgärder som hänger samman med försäljningen, främst fördelning av köpeskilling mellan utdelningsberättigade sakägare.
Ett försäljningsärende hos överexekutor kan aktualiseras på flera sätt. Det är vanligt att kronofogdemyndighet eller sökande i enskilt utsökningsmål be- gär försäljning av den utmätta egendomen. Försäljning av fast egendom kan vidare begäras av borgenär med stöd av lagsökningsutslag, i vilket domstol fastställt förfallen fordran att med särskild förmånsrätt utgå ur den fasta egen- domen. Sådan egendom skall enligt 77 a & UL anses som utmätt. Även kon- kursförvaltare kan enligt konkurslagen(1921:225) begära försäljning av i kon- kursboet ingående fast egendom i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom (70 å). Motsvarande bestämmelse finns beträffande registrerat skepp m.m. (715 femte stycket).
Försäljningsärendena domineras av exekutiv försäljning av fast egendom. Försäljning av fastighetstillbehör utan samtidig försäljning av fastigheten i övrigt, luftfartyg eller skepp förekommer endast några gånger per år vid de större länsstyrelserna.
Handläggningen av försäljningsärenden är ett komplicerat förfarande där det ena försäljningsärendet inte är det andra likt. Vissa gemensamma rutiner finns, huvudsakligen i inledningsskedet av ärendets handläggning. Det gäller sådana åtgärder som diarieföring, registrering, underrättelser, eventuella kompletteringar och, beträffande försäljning av fast egendom, överlämnande till kronofogdemyndighet för beskrivning och värdering av egendomen.
Omfattningen av och svårigheten i det fortsatta förfarandet beror helt av försäljningsobjektet. Försäljningen skall kungöras och sakägarna under— rättas. Före auktion skall bevakningssammanträde hållas varefter sakägar- förteckning skall upprättas över de fordringar och rättigheter som skall be- aktas vid auktionen. Auktionen inleds med en redogörelse för auktions- villkoren m.m. samt för innehållet i sakägarförteckningen. Avgivet bud skall prövas i viss ordning. Godtas budet skall inroparen lämna föreskriven handpenning. Avges inte bud eller kan budet inte godtas kan fråga upp- komma om nytt försäljningsförfarande vid senare tillfälle. Slutlikvid skall ske vid ett i kungörelsen utsatt sammanträde för fördelning av köpeskil- lingen, som äger rum viss tid efter auktionen. Influtna medel redovisas därefter till utdelningsberättigade sakägare och fordringshandlingar förses i förekommande fall med vederbörliga anteckningar.
Det här översiktligt beskrivna exekutiva försäljningsförfarandet, som när- mast avser försäljning av fast egendom, rymmer många situationer där kva- lificerade juridiska spörsmål kan uppkomma. Beskrivningen är inte heller rättvisande i fråga om den arbetsinsats som kan fordras i det enskilda för- säljningsförfarandet. En tidskrävande detalj är t. ex. alla de besök och te- lefonförfrågningar som har samband med en exekutiv försäljning. Ett för- säljningsärende kan vidare vara anhängigt hos överexekutor under lång tid, vilket medför att samma ärende kan vara föremål för upprepade förberedande försäljningsåtgärder. Det beror på sökandens möjlighet att successivt medge anstånd med försäljningen, vilket är vanligt som påtryckningsmedel mot betalningsovilliga gäldenärer.
Utredningens sekretariat har hos överexekutori Stockholms län undersökt de fastighetsförsäljningsärenden som hade anhängiggjorts under åren 1973—75. Undersökningen gav en inblick i det system som gäller för diarie-
föring och registrering av försäljningsärendena. Detta har betydelse för be- dömningen av den volymstatistik som finns tillgänglig beträffande dessa ärenden.
Varje utmätning av en fastighet registreras som ett försäljningsärende. Har flera borgenärer fått samtidig utmätning av fastigheten sker registrering med ett ärende för varje borgenär. Detta medför att en begäran från en kronofogde- myndighet om exekutiv försäljning av viss fastighet, där utmätning har skett för statsverkets fordran vid flera tillfällen, diarieförs och registreras som lika många försäljningsärenden. Har även enskilda borgenärer erhållit utmätning av fastigheten medför detta en ökning av antalet försäljningsärenden i mot- svarande mån. En fastighetsförsäljning kan därför inledningsvis läggas upp i diariet som ett tiotal försäljningsärenden. Ytterligare ansökningar om för- säljning av samma fastighet, som grundar sig på senare utmätningar, registre- ras under nya diarienummer med hänvisning till tidigare ärenden som fort- farande är aktuella. Antalet exekutiva försäljningsärenden i statistiken är så- ledes inte samma som antalet aktualiserade fastighetsförsäljningar. Å andra sidan kan ett försäljningsärende avse två eller flera fastigheter, som har ut- mätts samtidigt. Det är dock mindre vanligt än att flera försäljningsärenden förekommer rörande samma fastighet eller fastighetskomplex.
Vid undersökningen av 1973 års fastighetsförsäljningsärenden i Stock- holms län befanns 485 ärenden av 819 avse fastigheter, där begäran om försäljning redan hade skett i tidigare registrerat ärende.
1973 års fastighetsförsäljningsärenden studerades även med avseende på det skede i handläggningen där de avslutades. Tre skeden i handläggningen särskildes. Det första avsåg ärendets handläggning fram till dess beskrivning och värdering begärdes hos kronofogdemyndighet. Andra skedet omfattade tiden fram till försäljningen. Tredje skedet slutligen omfattade själva försälj- ningen. Av de 334 ärenden som innebar en initiering av en fastighetsförsälj- ning ledde endast 97 ärenden fram till exekutiv försäljning, 74 återkallades under det första skedet av handläggningen och 163 under det andra. Erfaren- hetsmässigt har antalet auktioner beräknats till omkring 10 procent av antalet registrerade försäljningsärenden. Undersökningen av försäljningsärendena hos överexekutor i Stockholms län jävar inte denna uppfattning.
Besvärsmål
[ 10 kap. UL finns bestämmelser om klagan över utmätningsmans förfaran- de. Klagan skall skriftligen anföras hos överexekutor. Överexekutor avgör be- svärsmålet genom utslag, som överklagas i hovrätten. Talan mot hovrättens utslag eller beslut kan fullföljas genom besvär till högsta domstolen.
Besvär över utmätningsmans förfarande i återtagningsmål enligt lagen (1915:219) om avbetalningsköp må föras hos överexekutor. Mot överexeku- tors beslut i sådant mål kan talan inte föras (14 å).
Handläggningen av besvärsmålen hos överexekutor är skriftlig. Förhör av förrättningsvittnen kan inte ske. Är vittnesförhör påkallat för prövning av klagandens talan kan överexekutor förordna om vittnens hörande vid domstol.
Besvärsskriften kommuniceras med utmätningsmannen för yttrande in- nan besvärsmålet avgörs. Vid behov kan ytterligare skriftväxling ske.
Enligt åtskilliga bestämmelser skall överexekutor förordna om verkställighet av olika beslut. Det kan gälla svensk exekutionstitel som utmätningsman inte kan verkställa direkt (38 ä 1 st UL) eller 1. ex. utländsk domstols beslut rörande rättegångskostnader i tvistemål jämlikt lagen (1899112 5. 9) om verk- ställighet i visst fall av utländsk domstols beslut. På överexekutor ankommer även andra uppgifter såsom att utse skiljeman om part ej själv utser sådan enligt lagen (1929:145) om skiljemän. Överexekutor äger vidare enligt 38 ä 2 st UL förelägga tredskande vite och döma ut sådant vite till fullgörande av leveransavtal o.dyl.
Länsstyrelsernas organisationsnämnd ställer för varje budgetår samman en arbetsstatistik för länsstyrelsernas överexekturorsenheter. Statistiken för budgetåret 1975/76, som bl. a. ger en uppfattning av de olika överexeku- torsmyndigheternas arbetsbelastning, har intagits i bilaga 2. Det skall här erinras om den missledande registrering av exekutiva försäljningar som har belysts ovan.
2.1.3.2 Kronofogdemyndighets verksamhet
Kronofogdemyndighet handlägger som tidigare (avsnitt 2.1 .1) har angetts all- männa mål och enskilda mål samt vissa ärenden, som ligger vid sidan av den egentliga exekutiva verksamheten men ankommer på kronofogdemyndighet enligt särskilda författningsbestämmelser.
Allmänna mål
Med allmänt mål avses enligt den grundläggande definitionen i 1 & USK mål om uttagande av skatter, böter eller andra på indrivning beroende medel. An- nat mål kallas enskilt mål. Med hänsyn till att denna definition inte är tillräckligt klar i alla avseenden förekommer därutöver närmare bestäm- ningar i en rad skilda författningar. Det i 1 % USK använda uttrycket in- drivning avser i författningstext och i det exekutiva språkbruket åtgärder som vidtas för att förverkliga fordringsanspråk i allmänna mål.
De allmänna målen utgörs dels av mål som registreras i kronofogdemyn- dighetens avräkningsliggare och redovisas månatligen till länsstyrelse enligt kontoplan som fastställs av riksrevisionsverket (månadsräkningsmål), dels av mål om uttagande av avgifter m. m., vilka handläggs med stöd av 64 å i uppbördslagen (UBL) eller mål där annan kronofogdemyndighet eller ut- ländsk myndighet begärt handräckning för indrivning (handräckningsmål). Kontoplanen för månadsräkningsmålen upptar omkring 35 medelslag av vil- ka B-skatt, K-skatt, mervärdeskatt, böter och viten, rättegångskostnader och arbetsgivareavgifter är de mest betydande.
Begreppet handräckning används även i andra exekutiva sammanhang, bl. a. som beteckning för åtgärder enligt 8 kap. UL, som har behandlats tidi- gare (avsnitt 21.31), och för återtagning av avbetalningsgods enligt avbetal- ningslagen. Sådana handräckningsåtgärder verkställs som enskilt mål.
Verkställigheten i allmänna mål kan med hänsyn till den praktiska hand- läggningen delas upp i utmätning och löneexekution.
Ett enskilt betalningsanspråk kan säkerställas genom interimistiska åtgär- der. Sådana interimistiska åtgärder är kvarstad och skingringsförbud, vilka beslutas av domstol eller överexekutor (15 och 26 kap. RB, 8 kap. UL). De kan för närvarande inte företas för att säkerställa statsverkets fordran på skatt o. d. Utredningen om säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen har i sitt be- tänkande (SOU 1975 : 104) Betalningssäkringslag för skatte- och avgiftsproces- sen lagt fram ett lagförslag som syftar till att ge statsverket möjligheter att snabbt kunna ingripa mot personer som avser att försvåra eller omöjliggöra ett kommande förverkligande av ett fastslaget skatte- eller avgiftsanspråk. Säkringsåtgärder i allmänna mål skulle härigenom få ökad omfattning i järn- förelse med nuvarande förhållanden.
Utmätningsmannen kan säkerställa kommande verkställighet genom att jämlikt 60 a & UL ta vård om egendom eller meddela förbud att utge viss egendom eller fordran till förfång för utmätningssökanden.
Utmätning i allmänt mål kan verkställas av såväl fast som lös egendom. Förfarandet kan delas upp i
— skriftlig betalningsanmaning (s. k. första krav) till gäldenären med under- rättelse om att utmätning eller införsel kan ske om ej betalning erläggs inom viss tid — förrättning med utmätningsförklaring samt utmärkning, avskiljande och eventuellt omhändertagande av utmätt egendom — värdering av utmätt egendom antingen i samband med förrättningen eller senare, eventuellt med anlitande av sakkunnig värderingsman — försäljning av utmätt egendom — redovisning av influtna medel —i förekommande fall efter fördelning mel- lan borgenärer och andra rättsägare.
Alla moment behöver inte ingå i utmätningsförfarandet. Således erfordras inte underrättelse till gäldenären i brådskande fall. Utmäts kontanter erford- ras inte värdering och försäljning. Utmäts en fordran kan betalning inkasseras hos den betalningsskyldige (sekundogäldenären).
Löneexekution sker antingen genom införsel eller utmätning i lön. I båda fallen blir gäldenärens lön eller därmed jämförlig ersättning föremål för ex- ekution. lnförselinstitutet är begränsat till skatter och allmänna avgifter i fall som särskilt föreskrivs samt till böter och viten (1 tj införsellagen, 1968t621). Bland mera betydande medelslag som inte kan tas ut genom införsel märks studiemedelsavgifter, arbetsgivareavgifter och domstolskostnader. För så- dana medelslag kan löneexekution ske endast i form av löneutmätning, som har ett mera begränsat användningsområde än införsel.
lnförselförfarandet kan delas upp i
— underrättelse till gäldenären om ifrågasatt införsel för att ge denne tillfälle att yttra sig — beredning av beslutsunderlaget såsom införskaffande av uppgifter om gäl- denärens löneförhållanden, familje- och bostadsförhållanden, försörj- ningsbörda i övrigt samt andra relevanta förhållanden av ekonomisk natur — beslut om införsel innehållande fastställda införselbelopp och förbehålls- belopp -— underrättelse till arbetsgivaren eller motsvarande om införselbeslutet
— bevakning av arbetsgivarens redovisning — ändring av införselbelopp eller förbehållsbelopp i anhängiga införselmål om anledning därtill förekommer.
Förfarandet vid löneutmätning överensstämmer i stort med lnförselförfaran- det. Viktiga skillnader är dock att
— löneutmätning får som regel inte ske om det med skäl kan antas att gäl- denären gjort vad han förmått för att betala skulden (67 b & 2 UL) — löneutmätning får endast omfatta belopp som uppenbart överstiger det som behövs för gäldenärens och hans familjs försörjning samt till fullgö- rande av den underhållsskyldighet som eljest åvilar honom (67b å2 UL) — löneutmätning får inte utan gäldenärens samtycke pågå under längre tid än tre — undantagsvis sex — månader under samma kalenderår (67 b å4 UL).
Vårdtagana'e och förbudsmeddelande enligt 60 a & UL beslutas och verkställs av utmätningsman som ett led i det exekutiva förfarandet. Sådan åtgärd till- grips då utmätning eller kvarstadsverkställighet inte kan ske omedelbart, utan ett kortare uppskov har bedömts nödvändigt. Åtgärden skall hävas om inte utmätning har skett inom två veckor.
Kronofogdemyndighet erhåller indrivningsuppdrag och i regel även in- drivningshandlingar från uppdragsgivande myndighet, varav de mest bety- dande är länsstyrelsen (skatter m. m.), riksförsäkringsverket (arbetsgivareav- gifter), rikspolisstyrelsen (böter m. m.) och från den 1 april 1977 trafiksäker- hetsverket (felparkeringsavgifter).
1 indrivningsförfarandet ingår ett betydande inslag av förhandling med gäl- denären. Förrättningsmannen kan mer eller mindre informellt medge avbe- talning av skulden, lämna uppskov med betalning eller med utsatt förrätt- ning, återkalla ingiven konkursansökan m. m. om sådan åtgärd är förenlig med de borgenärsintressen som kronofogdemyndigheten företräder.
Med hänsyn till platsen för den exekutiva förrättningen kan verkställig- hetsåtgärderna delas in i kontorsindrivning och fältindrivning.
Kontorsindrivning omfattar bl. a. införsel, utmätning i lön, utmätning av överskjutande skatt och övriga restitutionsmedel samt i begränsad omfatt- ning utmätning av lös och fast egendom.
Fältindrivning avser verkställighetsåtgärder hos gäldenären eller den som innehar gäldenärens egendom. De olika momenten i fältindrivningen är skriftligt meddelande till gäldenären om tid och plats för förrättning samt för- rättning, som i allmänhet resulterar i antingen utmätning eller ett konstate- rande att gäldenären saknar utmätningsbara tillgångar.
Om inte indrivningen leder till betalning och gäldenären saknar utmät- ningsbara tillgångar och inte heller arbetsgivaransvar eller annat solidariskt ansvar föreligger för skuldbeloppet inleds slutfasen av indrivningsförfarandet i allmänna mål. För gäldenär som är företagare, köpman ellerjuridisk person kan fråga uppkomma om konkurs, medan det för annan gäldenär vanligen blir fråga om avläggande av utmätningsed inför konkursdomaren. Konkurs och utmätningsed är de slutliga indrivningsåtgärder som företas innan ett mål är moget för avskrivning. I praktiken används konkurs och utmätningsed i
allmänhet endast beträffande gäldenärer med betydande skuldbelopp.
Länsstyrelsen är som nämnts uppdragsgivare för huvuddelen av indriv- ningsuppdragen i allmänna mål. Länsstyrelsens uppdrag avser de s. k. må- nadsräkningsmedlen. för vilka särskilda bokförings- och redovisningsrutiner finns. Övriga allmänna mål, de s.k. handräckningsmålen, förs samman i ett särskilt handräckningsregister och influtna medel i dessa mål bokförs och redovisas åtskilda från månadsräkningsmedlen.
Varje allmänt mål finns dokumenterat i särskilda indrivningshandlingar. Dessa består av centralregisterkort, indrivningskort för det exekutiva fältar- betet och ett bevakningskort för interna kontroller på myndigheten. Central- registerkorten samlas i ett för hela myndigheten gemensamt centralregister som förvaras på centralorten.
För bokföring och redovisning i allmänna mål används
— centralregisterkort
— avräkningsliggare
— kassajournal med verifikationer — dagjournal och samlingskort — månadsräkning med bilagor.
Avräkningsliggaren förs såväl av kronofogdemyndighet som av länsstyrelse. I liggaren antecknas de indrivningsuppdrag som lämnas till kronofogdemyn- dighet för åtgärd (6 å kungörelsen, 1964:886, om medelsförvaltningen i länen, MfK). Den fungerar som ett kontrollinstrument för länsstyrelsen som i kro- nofogdemyndighetens månadsräkning kan kontrollera att samtliga indriv- ningsuppdrag har blivit upptagna i myndighetens räkenskaper.
In- och utbetalningar i allmänna mål förs dag för dag i kassajoumalen (5 & MfK). Bokföring sker med hjälp av speciella bokföringsmaskiner som regi— strerar betalningarna på såväl centralregisterkorten som i en särskild dagjo- urnal. Dennas slutsumma bokförs varje dag i kassajoumalen. De influtna be- loppen ackumuleras årskontovis och förs varje dag över på samlingskort som vid redovisningsperiodens slut visar det saldo som utgör underlag för upprät- tande av månadsräkningen.
Månadsräkningen skall avse den i kassajoumalen senast avslutade redovis- ningsperioden och skall lämnas senast den 8 i månaden efter redovisnings- periodens slut (95 MfK). Kassajournalen avslutas tredje söckendagen före varje månads utgång (5 & MfK). Månadsräkningen består av en sammanställ- ning av redovisningsperiodens förändringar på de olika medelslagskontona. Influtna medel levereras fortlöpande till länsstyrelsen så snart behållningen på kronofogdemyndighetens tjänstepostgirokonto uppgår till en viss summa, som regel 100 000 kronor. Vid redovisningsperiodens slut sker en slutleve- rans av influtna medel för perioden.
Länsstyrelsen tar in kronofogdemyndighetens redovisning i uppbörds- och bötesredogörelse samt i debiteringsrapport. I dessa redovisar länsstyrelsen re- sultatet av bl. a. indrivningsverksamheten i länet till riksrevisionsverket för riksbokföringen.
Länsstyrelsen har vidare att pröva fråga om avkortning och avskrivning av månadsräkningsmedel. Prövning görs varje månad efter anmälan från krono- fogdemyndighet. I fråga om avkortning av skatt eller avgift grundas krono- fogdemyndighetens anmälan i regel på uppgift från lokal skattemyndighet att
skatten eller avgiften har satts ned eller fallit bort. Beträffande avskrivning grundas anmälan däremot på resultatet av kronofogdemyndighetens till- gångsundersökning eller gäldenärens konkurs. Avkortning medför att skuld- posten slutgiltigt förs av ur räkenskaperna medan avskrivning innebär att skuldposten också förs av ur räkenskaperna men kan debiteras upp på nytt då det ges anledning härtill.
Länsstyrelsen har även vissa uppgifter i fråga om kvittning av statens mot— fordran hos gäldenär som är berättigad till restitution. Det åligger också läns- styrelsen att bevaka statens rätt i många hänseenden beträffande månadsräk- ningsmedel. Sålunda gäller t. ex. att länsstyrelsen beträffande skatter i UBL har att pröva om konkursansökan skall göras eller ackordsförslag godtas. Näs- tan alla kronofogdemyndigheter har dock med stöd av bemyndiganden från länsstyrelserna tagit över prövningen av frågor om konkursansökan.
I de 5. k. handräckningsmålen är annan myndighet än länsstyrelsen upp- dragsgivare åt kronofogdemyndigheten. Influtna handräckningsmedel bok- förs maskinellt varje dag på centralregisterkort och i särskild dagjournal. Medlen redovisas fortlöpande till de uppdragsgivande myndigheterna över postgiro. Vid redovisningsperiodens slut stäms dagjournalen för handräck- ningsmålen av mot kassajoumalen.
När det gäller avkortning av handräckningsmedel saknas i allmänhet sär- skilda regler. Det hänger samman med att dessa medel inte får en fullständig räkenskapsenlig behandling vid kronofogdemyndigheterna. Det är emeller- tid uppenbart att det ankommer på uppdragsgivande myndighet att besluta om avkortning när en fordran satts ned eller fallit bort och att återkalla det avkortade beloppet från fortsatt indrivning.
Bestämmelser om avskrivning av skatter utom UBL finns i förordningen (1965:852) om ackord och avskrivning rörande vissa skatter. Härav framgår genom hänvisning att de förutsättningar för avskrivning som anges i 66 & UBL gäller. Med avvikelse från regleringen i UBL ligger emellertid behörig- heten att avskriva på den centrala beskattningsmyndigheten om inte annat föreskrivs eller på länsstyrelsen om sådan myndighet inte finns. I fråga om andra medelslag finns bestämmelser om avskrivning t. ex. i avskrivnings- kungörelsen (1965z21).
Enskilda mål
Med enskilt mål avses varje mål som inte skall handläggas som allmänt mål.
Enskilt mål anhängiggörs genom att dom, utslag eller annan verkställbar exekutionstitel ges in till kronofogdemyndigheten med begäran om verkstäl- lighet. Sökanden förfogar över målet under handläggningen. Detta innebär att sökanden kan återkalla målet från vidare handläggning, medge anstånd med fortsatta verkställighetsåtgärder samt i övrigt utöva visst inflytande på målets handläggning vid kronofogdemyndigheten.
Utmätningsmannen intar i de enskilda målen en neutral ställning mellan borgenär och gäldenär. Han skall på borgenärens begäran med de exekutiva tvångsmedel som lagligen står till buds bistå denne med att få sitt rättsan- språk realiserat. Verkställigheten måste dock ske inom ramen för de lagregler som har till uppgift att skydda gäldenären.
De enskilda målen delas in i tre grupper som var för sig bildar en särskild diarieserie.
Utsökningsmål (UD—mål) är den största gruppen. Den omfattar i första hand ansökningar om utmätning för tillgodoseende av betalningsanspråk som har fastställts i bevis i mål om betalningsföreläggande, lagsökningsutslag, laga- kraftvunnen dom eller därmed jämförbar urkund. Gruppen omfattar även ansökningar om verkställighet av dom eller utslag vari någon blivit förpliktad att avflytta eller att fullgöra viss prestation av positiv eller negativ art. Till UD-målen räknas ansökningar om kvarstad och skingringsförbud.
Återtagningsmäl (ÅD-mål) är den minsta gruppen som utgörs av ansök- ningar om handräckning för återtagning av gods enligt 10 & lagen (1915:219) om avbetalningsköp (Ava).
Införselmål (ID-mål) omfattar ansökningar om införsel i lön eller liknande ersättning, främst sjukpenning. Införsel kan ske endast för vissa grupper av fordringar, nämligen underhållsbidrag till barn eller frånskild make samt vis- sa kommunala bidragsfordringar enligt 72 å andra stycket bamavårdslagen (1960:97) och 40åi lagen (1956:2) om socialhjälp.
Verkställigheten i enskilda mål omfattar flera slag av åtgärder än vad som gäller för allmänna mål. Liksom i de allmänna målen är utmätning samt lö- neexekution, dvs. löneutmätning och införsel, de verkställighetsformer som tillämpas när ett utdömt belopp tvångsvis skall tas ut av gäldenären. Säker- ställande av utmätning kan ske jämlikt 60 a & UL.
1 de enskilda målen förekommer dessutom verkställighetsformerna resti- tution eller exhibition, när det gäller att tvångsvis ta lös egendom ur gäldenä- rens besittning, samt avhysning, även kallat vräkning, då någon skall utrym- mas ur viss lägenhet eller lokal.
Säkerhetsåtgärderna kvarstad och skingringsförbud genomförs som enskil- da mål. Åtgärderna avser vanligen att säkerställa förverkligandet av ett fram- tida betalningsanspråk.
Förfarandet vid utmätning i enskilt mål skiljer sig inte från det vid utmät- ning i allmänt mål. Dock finns vissa begränsningar för utmätningsinstitutets användning. Utmätningsmannen får bl. a. inte utan sökandens särskilda be— gäran utmäta fast egendom (62 & UL).
Löneexekution är som nämnts den sammanfattande benämningen på ut- mätning i lön och införsel för underhållsbidrag och skatter m. m. enligt in- försellagen (1968:621, InfL).
Införsel i lön i enskilda mål får, som tidigare påpekats, ske endast för vissa grupper av fordringar. lnförselförfarandet skiljer sig inte nämnvärt från det i de allmänna målen. lD-målen kräver dock särskild registrering, bokföring och redovisning som saknas i de allmänna målen.
Löneutmätning kan ske i alla UD-mål där sådan verkställighet begärts eller annan särskild omständighet föranleder det och förutsättningar i övrigt före- ligger att meddela sådant beslut. Förfarandet vid löneutmätning i enskilda mål är samma som i allmänna mål.
Restitution eller exhibition är verkställighetsformer varigenom lös egendom tvångsvis tas ur gäldenärens besittning. Förfarandet är detsamma men be- nämns olika allteftersotrt'fråga är om egendom förut varit i sökandens besitt- ning (restitution) eller inte (exhibition). Restitution förekommer främst i AB- målen. Sökanden begär i dessa mål handräckning för återtagning av gods som
har sålts på avbetalningskontrakt med äganderättsförbehåll för säljaren och där köparen har brutit mot någon kontraktsbestämmelse. Verkställigheten vid exhibition avser att förmå gäldenären att lämna ut lös sak. Avhysning tillgrips då någon skall skiljas från besittningen av fast egendom, hus eller lägenhet. Verkställigheten kan ske på grundval av domstols la- gakraftvunna dom (37 ä 1 mom. tredje punkten UL), överexekutors beslut (19245 UL) eller beslut i lagsökningsmål (16å lagsökningslagen, 19462808). Förfarandet i avhysningsmålen präglas av den skyndsamhet som skall iakttas i handläggningen (jfr 193 & UL). Dessutom erfordras en noggrann pla- nering av förrättningen då medverkan krävs av andra än parterna i målet. Så- ledes bör social myndighet i kommunen underrättas, då förrättningen avser avhysning av person från bostadslägenhet. Transport- och bärarpersonal mås- te tillkallas för avhysningens genomförande. Särskilda åtgärder kan behöva vidtas för tillfällig förvaring av den avhystes egendom m. m.
Kvarstad för fordran verkställs som utmätning och åtgärden skall företas med största skyndsamhet. Gäldenären underrättas inte om den sökta kvar- staden. Egendom som belagts med kvarstad får ej annat än i undantagsfall säljas förrän utmätning har skett av egendomen och domen har vunnit laga kraft.
Skingringsfo'rbud innebär att viss i beslutet angiven egendom eller egendom till visst värde inte får säljäs eller skingras. Till skillnad från kvarstad kan skingringsförbud avse även fast egendom. Verkställigheten sker genom del- givning av förbudet med gäldenären. Förteckning och värdering av egen- domen skall ske om förbudet avser annat än viss angiven egendom. Om- händertagande av egendom som omfattas av förbudet skall inte ske.
Ansökan om verkställighet i enskilda mål görs i första hand hos den kro- nofogdemyndighet inom vars område gäldenären har sitt hemvist. Andra kronofogdemyndigheter kan emellertid av olika anledningar ha behörighet att ta emot ansökan (se 56 & UL). Till ansökan skall vara fogad den exeku- tionsurkund som åberopas.
Måleri inkomststämplas, sorteras i de tre grupperna UD-, ÅD- och ID-mål och tilldelas diarienummer ur respektive diarier.
Varje enskilt mål skall exigibilitetsprövas. Därmed avses att målet skall un- dergå en prövning, dvs. det skall avgöras om laga grund för exekution före- ligger, om målet har getts in till behörig utmätningsman enligt 56 & UL och om det har anhänggigjorts av legitimerad rättsägare eller dennes behöriga ombud.
Efter eventuell komplettering av ingivna handlingar sänds underrättelse om sökt verkställighet till gäldenären, varvid denne lämnas tillfälle att inom viss tid inkomma med erinringar mot den sökta åtgärden eller att betala sin skuld. Underrättelseblanketten är samtidigt en begäran om uppgifter rörande gäldenärens ekonomiska förhållanden, vilka i förekommande fall kan läggas till grund för beslut om införsel eller utmätning av gäldenärens lön.
Om förrättning skall ske i målet sänds vanligen en ny underrättelse till gäl- denären med besked om dag och tidpunkt för förrättningen. Har restitution eller exhibition begärts kallas även sökanden till förrättningen. I avhysnings- målen kan ytterligare kallelser vara erforderliga.
Handläggningen av UD- och ÅD-målen före verkställighet präglas av den förhållandevis korta tidsrymd på fyra veckor inom vilken förrättning om
möjligt skall hållas (88 c & UL). Detta krav på förrättning inom viss tid medför att de enskilda målen måste prioriteras framför de allmänna, när kronofog- demyndighetens personalreurser tillfälligt kan vara otillräckliga för handlägg- ning av båda måltyperna. I ytstora distrikt kan förrättningsresor bli nödvän- diga till avlägsna delar av distriktet för ett enda enskilt mål i vilket verkstäl- lighet inte kan uppskjutas på grund av tidsfristen.
Utmätning äger rum vid en förrättning som utförs av exekutiv personal — kronoassistenter eller förste kronoassistenter — vid kronofogdemyndig- heterna. Utmätning verkställs även av kronofogdepersonal eller kronokom- missarie. Utmätningsförrättning sker vanligen i gäldenärens bostad eller 10- kal där han bedriver sin verksamhet. I vissa fall kan utmätning ske på annan plats eller på kronofogdemyndighetens kontor.
Vid förrättningstillfället, som gäldenären har kallats till, skall vittne när- vara ( l 7 & USK). Utmätningsförrättning utan vittne får dock ske om det finns anledning att anta att gäldenären saknar utmätningsbara tillgångar. Sådan förrättning får också ske om saken är brådskande och vittne inte är tillgängligt eller då vittnes närvaro uppenbarligen saknar betydelse.
Vid utmätningsförrättning skall föras protokoll (34 % USK). 1 allmänt mål är det dock tillfyllest med ett hindersbevis när det konstateras att gäldenären saknar utmätningsbara tillgångar.
Innan utmätning kan ske skall förrättningsmannen avgöra om egendomen är utmätningsbar, dvs. tillhör gäldenären och inte omfattas av de regler i 65 och 66 åå UL som anger vilken egendom som skall undantas från utmätning.
I de fall där gäldenären inte lämnar förrättningsmannen tillträde äger denne enligt praxis rätt att bereda sig tillträde till lokalen genom anlitande av portvakt eller låssmed. Låssmedsförrättningar är vanliga i storstadsdis- trikten.
Det utmätta godset lämnas i regel kvar i gäldenärens vård till kort före en eventuell exekutiv försäljning. Utmätt lös egendom bör säljas inom två må- nader från utmätningen (88 c & UL) om inte sökanden medger anstånd. Så- dant anstånd får inte beviljas utöver sex månader från utmätningen.
Försäljningen av det utmätta godset sker antingen på exekutiv auktion el- ler genom anbudsförfarande. Anbudsförfarandet är förhållandevis komplice- rat jämfört med den exekutiva auktionen, varför det försäljningssättet är mindre vanligt. Utmätt fast egendom, skepp och luftfartyg säljs av överexe- kutor medan övrig utmätt lös egendom säljs av kronofogdemyndigheten eller av särskilt anlitat auktionsföretag (79 & USK). Utmätta värdepapper får säljas genom fondkommissionär eller auktoriserad mäklare. Exekutiv auk- tion förrättas på kronofogdemyndighet av exekutiv personal — lägst förste kronoassistent — eller kronofogdepersonal.
Införsel kan som nämnts betecknas som kontorsindrivning. Förfarandet i enskilda mål överensstämmer i vissa delar med motsvarande förfarande i all- männa mål.
Beredningen av ett införselmål genom inhämtande av uppgifter m. rn. sker av kontorspersonal inom kronofogdemyndighetens kansli. Beslut om införsel fattas av exekutiv personal, lägst förste kronoassistent, eller kronofogde- personal.
Införselbeslutet riktar sig mot arbetsgivaren, som genom detta åläggs att av gäldenärens lön vid varje avlöningstillfälle dra ett visst angivet belopp.
Arbetsgivaren redovisar innehållna belopp till kronofogdemyndigheten som regel en gång i månaden. Skulle arbetsgivare underlåta att verkställa avdrag i enlighet med ett införselbeslut har kronofogdemyndigheten befogenhet att utmäta det belopp som skolat innehållas hos den försumlige arbets- givaren.
Ett införselmål kan vara anhängigt under avsevärd tid. Tjugo år eller mer är inte ovanligt då det gäller införselbeslut för utdömt underhållsbidrag till frånskild maka så länge hon förblir ogift. Underhållsbidrag till barn utgår som regel till dess barnet uppnått myndig ålder.
Löneutmätning i enskilda mål kan ske endast om sökanden begär det eller om annan särskild omständighet föranleder det (11 & USK). Sådan omstän- dighet kan vara att det är känt för utmätningsmannen att gäldenären har så- dana löneförrnåner att de till någon del är tillgängliga för löneutmätning eller att gäldenären själv begär sådan utmätning.
Löneutmätning begärs oftast i samband med att utmätning begärs av annan egendom. Detta medför att sådant UD-mål blir föremål för dubbla verkställighetsförsök, ett utmätningsförsök i gäldenärens bostad samt där- efter ett försök att utmäta gäldenärens lön.
Löneutmätning får endast fortgå under tre kalendermånader av ett år, undantagsvis sex månader. Gäldenären kan dock medge förlängning till dess skulden blir betald. Ett UD-mål kan därför bli anhängigt hos myndigheten genom löneutmätning under flera år.
Restitution eller exhibition förekommer relativt sällan som UD-mål. Några generella regler för verkställigheten kan inte uppställas då varje sådant UD- mål kräver individuella lösningar.
En vanlig form av restitution är däremot verkställighet i ÅD-mål. Ater- tagningsförfarandet skiljer sig något från utmätningsförfarandet. Vid för- rättningstillfället bör sökanden vara närvarande för att ta godset om hand. Detta gäller främst vid återtagning av tunga och skrymmande föremål. En avräkning skall ske mellan köpare och säljare vid återtagningen. Värderingen av det återtagna godset kan härvid vara besvärlig framför allt då det gäller bilar, lastbilar, entreprenadmaskiner o. dyl. Förrättningsmannen har då möj- lighet att anlita speciell värderingsman.
A vhysning äger rum på den plats som anges i exekutions- urkunden. Målen varierar mycket till sin karaktär. Förrättningarna kräver många gånger snabba ställningstaganden. Avhysningarna verkställs av erfa- ren exekutiv personal. Verksamheten är dock av sådan art att det vid myn- digheten måste finnas ansvarig kronofogdepersonal tillgänglig, som kan kon- taktas i fråga där förrättningspersonalen inte bör ta ställning och det fordras snabba beslut.
De interimistiska säkerhetsåtgärdema kvarstad och skingringsförbud är av brådskande natur. De verkställs som utmätningsförrättningar med viss in- skränkning. Det gäller främst underrättelseförfarandet och det fortsatta för- farandet med den egendom som har omfattats av åtgärderna.
Redovisningen av de enskilda målen innebäri första hand att influtna medel snarast och senast inom två veckor skall sändas till sökanden om inte belop- pet är ringa och ytterligare medel väntas inflyta (137 & UL). I de mål där ut- sökningen inte givit något resultat skall utmätningsmannen redogöra för sina åtgärder i målet i samband med att målet återsänds till sökanden. Detta sker
genom förkryssning av olika åtgärdsalternativ på ett redovisningsreversal el- ler genom särskild följeskrivelse. Redovisningen föregås av granskning av målområdesansvarig kronofogde. Alla medel som flyter in och betalas ut i UD- och ÅD-mål förs in i en kassajournal. Inbetalning till kronofogdemyn- digheten kan ske såväl kontant som över postgiro. Utbetalning däremot sker regelmässigt över postgiro. l lD-målen som bokförs i särskild kassajournal finns dessutom särskilda bokföringskort för varje mål. Utöver bokföring i kassajournal görs anteckning om betalning och beloppets kreditering på dag- boksbladet för respektive UD- och ÅD-mål. Motsvarande anteckning görs även på målens aktomslag. 1 UD- och ÅD-mål uttas exekutionsavgift, f. n. 100 kronor, eller i vissa fall 50 kronor, i varje mål och för varje åtgärd som begärs. Avgift utgår inte i ID-mål och ej heller i UD-mål där fråga är om uttagande av fordran för underhållsbidrag eller därmed jämställd fordran.
Den förhållandevis korta handläggningstiden för ett enskilt mål, normalt fyra veckor om utmätningsbar egendom saknas, medför att det mera sällan inträffar att flera UD- och ÅD-mål föreligger för verkställighet samtidigt mot samma gäldenär. Varje enskilt mål medför därför i stort sett samma belast- ning på arbetsorganisationen. Som jämförelse kan nämnas att det när det gäl- ler allmänna mål går i genomsnitt tre — fyra mål på varje gäldenär.
Borgenär som är missnöjd med utmätningsmannens åtgärder kan anföra besvär till överexekutor. Om en gäldenär besvärar sig över en utmätning intar borgenären ställning av motpart i besvärsprocessen hos överexekutor och i högre instans.
Mål om arbetsgivares kvittningsrätt
Arbetsgivare får inte utan arbetstagarens medgivande i vidare mån än vad som anges i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt göra avdrag på arbetstagares lönefordran för att kvitta en motfordran hos denne. Föreligger rätt att kvitta enligt lagen får detta ske endast mot den del av lönefordringen som uppenbart överstiger vad som åtgår för arbetstagarens och hans familjs försörjning samt till fullgörande av underhållsskyldighet som i övrigt kan åvila honom. Det belopp som skall vara skyddat mot kvittning fastställs på ansökan därom av utmätningsmannen.
Dessa mål skiljer sig från de övriga utsökningsmålen genom att kronofog- demyndighetens medverkan inte syftar till att i första hand realisera ett rätts- anspråk. Kronofogdemyndighetens insats i dessa mål är en ensidig handling till arbetstagarnas skydd. Handläggningen kan liknas vid den som sker vid fastställande av det utmätningsfria beloppet vid löneutmätning. Målen hand- läggs därför inom den grupp eller enhet som svarar för löneexekutionen.
Trots att fastställande av skyddsbeloppet vid kvittning har karaktär av ärende handläggs det som enskilt mål och diarieförs i UD-diariet. Exeku- tionsavgift tas inte ut.
Ärenden
Utöver de exekutiva uppgifterna i enskilda och allmänna mål handlägger kronofogdemyndigheten olika slag av ärenden som har mer eller mindre nära
anknytning till sakområdet. De mera betydande slagen av ärenden är
— ärenden enligt lagen (1970:74) om statlig lönegaranti vid konkurs (LgL) — driftsbevis enligt lagen (1966:545) om företagsinteckning — protest enligt växellagen(1932:130) och checklagen(1932zl31) — intyg om bl. a. fullgjord betalning av skatter och avgifter — beskrivning och värdering av utmätt fast egendom — delgivning av handlingar och underrättelser — omräkningsbesked från lokal skattemyndighet samt besked om föreståen- de restitution av skatter och avgifter.
Handläggningen av de olika ärendena skiftar. I vissa fall inskränker den sig till en summarisk registerkontroll, i andra fall kan den omfatta såväl en utförlig utredning inom myndighetens kansli som en förrättningsliknande åtgärd av exekutiv personal inomvmyndigheten.
Lönegarantiärenden avser sådana fall där staten enligt LgL skall svara för betalning av arbetstagares fordran hos arbetsgivare som försatts i konkurs. Så- dan fordran utgörs huvudsakligen av innestående lön, lön under uppsäg- ningstid eller semesterlön samt fordran på framtida pension. Garantibeloppet betalas ut av länsstyrelsen som verkställer skatteavdrag och innehåller even- tuella införsel- eller löneutmätningsbelopp.
Förvaltare i konkurs skall genom underrättelse till länsstyrelsen tillse att arbetstagare i konkursgäldenärens rörelse kommer i åtnjutande av lönegar- antin. Underrättelsen skall lämnas via kronofogdemyndigheten, som skall undersöka om löneborgenärerna är föremål för löneexekution, så att en viss del av lönegarantisumman därför skall innehållas av länsstyrelsen och redo- visas till kronofogdemyndigheten.
I konkurs där förvaltare inte är förordnad, dvs. konkurs som handläggs enligt 1851; konkurslagen, skall konkursdomaren underrätta kronofogde- myndigheten i konkursgäldenärens hemortskommun så snart anledning finns att anta att lönefordran kan göras gällande i konkursen. Kronofog- demyndigheten skall då skyndsamt pröva om betalning enligt garantin skall utgå för fordran i konkursen. Prövningen avser varje löntagare hos kon- kursgäldenären. Regelmässigt måste arbetsgivaren—konkursgäldenären och arbetstagaren-löneborgenären höras. Anledning kan dessutom finnas att höra gode mannen i konkursen eller representant för arbetstagarens fackliga or- ganisation. Därutöver kan fordras genomgång av bokföring, anställnings- avtal och kollektivavtal samt inhämtande av uppgifter från försäkringskassa, lokal skattemyndighet och länsstyrelse. Arbetsgivarens och arbetstagarens inbördes förhållanden kan behöva närmare utredas för att undanröja miss- tankar om obehörigt utnyttjande av lönegarantiinstitutet. Kronofogdemyn- digheten skall snarast efter prövningen underrätta länsstyrelsen om fordran som befunnits betalningsgrundande. I motsatt fall skall myndigheten avgöra ärendet genom beslut, mot vilket talan kan föras genom besvär hos över- exekutor.
Lönegarantiärendena kan således kräva betydande utredningsinsatser för varje löneborgenär.
Driftsbevis är ett intyg från kronofogdemyndighet att den som medgivit inteckning i sin näringsverksamhet driver näringsverksamhet som avses
i inteckningsmedgivandet (17 5 lagen om företagsinteckning). Innan drifts- bevis kan utfärdas av kronofogdemyndigheten måste det konstateras att vederbörande bedriver sådan verksamhet
Protest enligt växel- och check/aga! na skall upptagas av utmätningsmannen i orten eller av särskild förrättningsman. Även notarius publicus är behörig att ta upp växel- och checkprotest (88; växellagen och 665 checklagen). Sådana protester tas vanligen upp av notarius publicus eller särskilt förordnad förrättningsman. I den mån utmätningsman anlitas är uppgiften att ta upp protest som regel delegerad på den exekutiva personalen. Protesten utförs i samband med att förrättningsmannen inställer sig på den plats där växeln eller checken är betalbar. Förrättningsmannen skall upprätta protokoll över protesten.
Intyg om fullgjord skattskyldighet utfärdas av kronofogdemyndighet som ett led i utredningen i ärenden som rör förvärv av svenskt medborgarskap och utförsel av valuta vid utflyttning från Sverige. Kronofogdemyndighetens uppgift inskränker sig till en registerkontroll.
Beskrivning och värdering av utmätt fast egendom måste alltid ske innan egendomen kan säljas exekutivt. Överexekutor skall därför förordna krono- fogdemyndighet eller särskilt sakkunnig person att utföra detta (5 ;” kungö- relsen 1971:1097 om exekution i fast egendom).
I den mån uppdraget att beskriva och värdera den fasta egendomen ges åt sakkunnig värderingsman, vilket sker i Stockholms län, behöver krono- fogdemyndigheten endast vara företrädd vid själva besiktningen av den fasta egendomen.
När kronofogdemyndigheten själv utför uppdraget innefattar beskrivning- en och värderingen besök på den fasta egendomen och upprättande av pro- tokoll som redovisar det relativt betydande antal uppgifter som fordras. Ären- dena är normalt både komplicerade och tidskrävande. Vid beskrivning och värdering av större objekt såsom skogs- och jordbruksfastigheter, affärs- eller fabrikskomplex torde handläggningen ofta kräva flera dagars arbetsinsatser.
Delgivning av handlingar m. m. fordras i flera fall. Många gånger måste del- givningen vara personlig för att tillgodose föreskrivna krav på att handlingar, underrättelser m. m. bevisligen skall ha kommit den tillhanda, som berörs av frågan eller åtgärden. Sådana delgivningsuppdrag är vanliga och kronofogde- myndigheterna biträder därvid varandra om den som söks vistas utom det egna distriktet.
Omräkningsbesked till följd av ändrad taxering samt besked om restituerade skatter och avgifter som översänds till kronofogdemyndigheterna är en stor ärendegrupp. Dessa besked skall kontrolleras mot gäldenärsregistren i enskil- da och allmänna mål så att avkortning, kvittning eller utmätning kan ske om den restitutionsberättigade är gäldenär i allmänt eller enskilt mål.
Utöver de ovan beskrivna ärendena förekommer andra som berör det ex- ekutiva eller närliggande sakområden. Som exempel på sådana ärenden kan nämnas ärenden enligt förordningen (1845150 5. 1) i avseende på handel om lösören, som köparen låteri säljarens vård kvarbliva(lösöreköpsförordning- en), uppdrag från lokal skattemyndighet att biträda vid kontroll av arbetsgi- vares skatteredovisning, biträde vid taxeringskontroll m. m.
Med undantag av ärendena om beskrivning och värdering av utmätt fast egendom registreras alla ärenden som inkommer till kronofogdemyndighet i allmänna diariet (AD).
2.2.1. Fördelning av ansvar och uppgifter
Administrationen av exekutionsväsendet är delad mellan kronofogdemyn- digheterna, länsstyrelserna och RSV.
Länsstyrelsen handhar dels en stor del av personaladministrationen, dels anslagsfrågor och dels arbetsuppgifter som hänger samman med dess ställ- ning som medelsförvaltare i länet enligt medelsförvaltningskungörelsen. Som överexekutor är länsstyrelsen vidare tillsyns- och besvärsmyndighet i förhållande till kronofogdarna som utmätningsmän.
Inom länsstyrelsen handläggs personal- och anslagsfrågorna på den admi- nistrativa enheten, medelsförvaltningsuppgifterna på skatteavdelningen och överexekutorsuppgifterna på förvaltningsavdelningen.
RSV är centralmyndighet för administrationen av exekutionsväsendet. För handläggning av huvuddelen av de uppgifter som följer härmed finns inom verket en särskild avdelning för administration av exekutionsväsendet.
2.2.2. Planering, ledning och uppföljning
Chef för kronofogdemyndighet är en kronofogde. I Stockholms, Göteborgs och Malmö kronofogdemyndigheter (”storstadsmyndigheterna”) har denne titeln kronodirektör.
Ansvaret för att den exekutiva verksamheten inom ett distrikt upprätthålls ankommer enligt kronofogdeinstruktionen (1965:87) på chefen för myndig— heten i distriktet. Chefen skall enligt instruktionen särskilt
— ägna uppmärksamhet åt myndighetens organisation och åt frågor om per- sonaltilldelning och personalfördelning samt vidtaga eller hos länsstyrel- sen föreslå de ändringar som kan vara påkallade — planlägga och leda arbetet inom myndigheten — ha inseende över att verksamheten bedrivs rationellt och effektivt — i företagsnämnd eller i annan ordning samråda med tjänstemännen och deras representanter i alla viktiga frågor rörande exekutionsväsendet och tjänstemännens tjänstgöringsförhållanden — verka för god rekrytering av tjänstemän till exekutionsväsendet".
Chef för kronofogdemyndighet skall varje år enligt länsstyrelsens bestäm- mande inge förslag till beräknande av utgifterna för kronofogdemyndigheten.
Enligt kronofogdeinstruktionen ges således kronofogde som är chef för en kronofogdemyndighet ett sammanhållande ansvar för myndighetens verk- samhet och styrningen av denna. Jämsides härmed har sådan kronofogde uppgifter och ansvar som utmätningsman. Vid myndigheter där det finns fle- ra kronofogdar skall arbetet som utmätningsman fördelas mellan kronofog- darna på sätt som chefen bestämmer. I ””storstadsmyndigheterna” sker för- delningen dock i arbetsordning som fastställs av RSV. Inom det arbetsområde som härigenom tilldelas en kronofogde har denne hela ansvaret som utmätningsman med allt vad det innebär i fråga om att sätta annan i sitt ställe, ge råd och anvisningar om uppgifternas fullgörande och övervaka ut- förandet av dem Detta kan ses som en viss begränsning av det sammanhål-
lande ansvar för verksamheten som ankommer på chefen för myndigheten. En avsevärd begränsning ligger för övrigt i den allmänt omfattande reg- leringen av verksamheten genom föreskrifter i lagar, förordningar och andra
författningar. Inverkan på styrningen av verksamheten vid kronofogdemyndigheten
utövas vidare av RSV och i viss mån även av länsstyrelsen.
Länsstyrelsen utövar enligt UBL tillsyn över kronofogdemyndigheterna. Detta ger möjlighet att påtala skilda förhållanden.
Länsstyrelsen avger anslagsframställning för kronofogdemyndighet. När det gäller rekrytering av personal tillsätter vidare länsstyrelsen flertalet av tjänsterna för den exekutiva personalen och en stor del av tjänsterna för kon- torspersonalen.
RSV har som centralmyndighet för administrationen av exekutionsväsen- det bl. a. att meddela föreskrifter och anvisningar om kronofog- demyndigheternas organisation och olika förfaranden i verksamheten, avge yttranden över länsstyrelsernas anslagsframställningar för kronofogdemyn- digheterna, besluta om personalens fördelning på olika enheter inom dis- trikten, svara för fackutbildningsverksamheten, och besluta eller avge förord beträffande tillsättning av vissa tjänster vid kronofogdemyndigheterna.
När det gäller uppföljning av verksamheten ställer RSV årligen samman en utförlig statistik över indrivningsverksamheten, som har be- handlats i det föregående (avsnitt 2.1.2). RSV ställer också årligen samman en statistik som belyser arbetsbelastningen på kronofogdemyndig- heterna genom uppgifter om antal inkomna, avslutade, kvarstående mål m. m. Statistiken visar på betydande skillnader mellan distrikten i olika av- seenden. Någon fortlöpande analys av statistiken, som närmare kan belysa orsakerna till dessa skillnader och leda till organisatoriska och administrativa åtgärder för att minska dessa skillnader har endast förekommit i begränsad omfattning då statistiken har bedömts vara otillräcklig för detta ändamål.
2.2.3. Persona/administration
De personaladministrativa besluten fattas i första hand av länsstyrelserna och RSV. Föreskrifter härom finns i kronofogdeinstruktionen. Kronofogdemyn- digheterna, med undantag huvudsakligen för ””storstadsmyndigheterna”, saknar i allmänhet särskilda resurser för allmänna personaladministrativa uppgifter.
Regeringen tillsätter tjänster som kronodirektör, kronofogde och biträdan- de kronofogde efter förord av RSV. Innan RSV avger förord till sådan tjänst skall länsstyrelsen höras.
RSV tillsätter tjänster som kronokommissarie samt rekryteringstjänster till kronofogde- och kronoassistentkarriärerna. Innan RSV tillsätter tjänsterna skall kronofogdemyndighetens chef höras. Beträffande kronofogdesekrete- rar- och kronokommissarietjänster skall även länsstyrelsen höras.
Vid kronofogdemyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö krono- fogdedistrikt tillsätts samtliga kronoassistenttjänster och tjänster i kontors- karriären av kronofogdemyndighetens chef. Tjänst som förste kronoassis- tent samt det fåtal tjänster som byrådirektör, förste byråsekreterare och by- råassistent som finns vid dessa myndigheter tillsätts av länsstyrelsen.
Övriga kronofogdemyndigheter har mindre befogenheter i fråga om tjän- stetillsättningar än de tre största myndigheterna. Dessas befogenheter avser endast extra tjänster som kronoassistent, assistent, förste kontorsskri- vare, kansliskrivare samt tjänster som kontorsbiträde/kontorist i beford- ringsgång. Övriga tjänster, dvs. flertalet inom exekutions- och kontorskarriä— rerna tillsätts av länsstyrelsen efter hörande av kronofogdemyndighetens chef
Enligt 29 & kronofogdeinstruktionen bestämmer länsstyrelsen om förlägg- ningen av kronodirektörs, annan kronofogdes eller kronofogdesekreterares semester. Länsstyrelsen äger vidare enligt 30ä samma instruktion bevilja kronodirektör eller annan kronofogde annan ledighet än semester. Semester eller annan ledighet för övrig personal beviljas av kronofogdemyndighetens chef
Inom kronofogdekarriären föreligger ofta och särskilt under semesterperio- den svårigheter att anskaffa vikarier inom det egna distriktet eftersom fler- talet av de mindre myndigheterna endast har en tjänsteman i denna karriär. I syfte att motverka detta har i 28 & kronofogdeinstruktionen införts en sär- skild bestämmelse om att kronofogdesekreterare enligt RSVs bestämmande är skyldig att tjänstgöra vid annan kronofogdemyndighet än där han är an- ställd. Om länsstyrelsen har svårigheter att anskaffa vikarie kan således RSV besluta att ställa kronofogdesekreterare från annat län till förfogande för vi- kariatsändamål.
Ansvaret för bemanningsplaneringen i stort inom exekutionsväsendet, dvs. analyser och jämförelser av behov och tillgång av personal. ligger på RSV. För den mera detaljerade bemanningsplaneringen på kronofogdemyn- digheterna svarar deras chefer.
I samband med den årliga verksamhetsplaneringen gör RSV på basis av statistiska uppgifter över personalomsättning m. m. en beräkning av behovet av nyrekrytering till i första hand kronofogde- och exekutionskarriärerna. ln- venteringen av tillgång och behov i fråga om personal ger vidare ett väsentligt underlag för bl.a. utbildningsplaneringen.
Regeringen fastställer för varje budgetår i regleringsbrev en personalför- teckning för exekutionsväsendet. Denna förteckning anger för varje krono- fogdedistrikt ordinarie och extra ordinarie tjänster samt tjänster på över- gångsstat.
Genom föreskrift i anmärkningarna till personalförteckningen har rege- ringen bemyndigat länsstyrelserna att inom ramen för tillgängliga medel och efter samråd med statens avtalsverk (SAV) och RSV, inrätta tjänster enligt de bestämmelser som i övrigt gäller inom statsförvaltningen. I sam- rådsförfarandet har RSV att svara för en bedömning av behovet av en fö- reslagen ny tjänst och SAV att med tillämpning av gällande löneavtal yttra sig rörande tjänstens lönegradsplacering.
Länsstyrelsernas beslut om inrättande av tjänster skall anmälas till RSV som har att för varje kronofogdedistrikt upprätta tjänstetablå.
Den allmänt rekryteringsfrämjande verksamheten för exekutionsväsendet åligger RSV. Denna verksamhet bedrivs främst genom annonskampanjer, muntlig information vid utbildningsanstalter samt personliga kontakter med personer som visat sig vara intresserade av anställning inom väsendet.
Enligt 7å kronofogdeinstruktionen har även kronofogdemyndigheternas
chefer att verka för god rekrytering till väsendet. Deras möjligheter är av na- turliga skäl normalt begränsade till att söka intressera platssökande på orten till anställning vid kronofogdemyndighet.
2.2.4. Utbildningsadministration
Fackutbildning inom exekutionsväsendet sker enligt de grundläggande be- stämmelser härom som Kungl Maj:t har fastställt den 4juni 1971. Ansvaret för genomförande av utbildningen ligger på RSV, som skall anordna viss ob- ligatorisk utbildning samt den specialutbildning som verket finner erforder- lig. RSV skall härvid fastställa riktlinjer för praktisk utbildningi kronofogde- och kronoassistentutbildningen. Utbildningen omfattar dels praktiska delar under tjänstgöring vid kronofogdemyndigheterna och dels teoretiska delar vid särskilda kurser.
Kronofogdeutbildningen omfattar sammanlagt 50 veckor som fördelas med 42 veckor på praktisk utbildning vid myndighet och 8 veckor teoretisk utbildning vid dels tre internatkurser på sammanlagt sex veckor och dels en- skilda studier under två veckor. Utbildningen av kronoassistenter omfattar 100 veckor. Härav avser 84 veckor praktisk utbildning och 16 veckor teoretisk utbildning vid sex internatkurser.
För den exekutiva personalen anordnar RSV vidareutbildning i form av en högre kurs för exekutiva tjänstemän omfattande sex veckors internatkurs och en veckas enskilda studier och en kronokommissariekurs med två inter- natkurser på tillsammans fyra veckor och enskilda studier under en vecka.
För kontorspersonalen finns vidare en grundkurs för biträdespersonal på en vecka och en specialkurs varierande mellan en vecka och åtta dagar.
Till belysning av utbildningsverksamhetens omfattning kan anföras att RSV för budgetåret 1976/77 har erhållit ca 3,1 milj. kr. för fackutbildning. För budgetåret 1977/78 har i budgetpropositionen 1977 upptagits ca 4,3 milj. kr.
2.2.5. Ekonomiadministration
Medel för kronofogdemyndigheternas verksamhet anslås på riksstatens drift- budget genom förslagsanslaget Kronofogdemyndigheterna inom kommun- departementets verksamhetsområde.
Medlen till kronofogdemyndigheterna utbetalas av länsstyrelserna. Varje länsstyrelse är i avseende på medelsförvaltningen huvudförvaltning för kro- nofogdemyndigheterna i länet. Länsstyrelserna svarar för föreskriven redo— visning till riksrevisionsverket.
Arbetet med anslagsframställningar för kronofogdemyndigheterna börjar på myndigheterna. Enligt kronofogdeinstruktionen skall chef för kronofog- demyndighet varje år enligt bestämmande av länsstyrelsen till denna ge in förslag till beräknande av utgifterna för myndigheten. Förslagen ges in senast den 15 maj.
Länsstyrelserna har i sin tur att efter översyn och bearbetning av förslagen före den 15 augusti ge in anslagsframställningar för kronofogdemyndigheter- na till regeringen (kommundepartementet).
Därutöver gör RSV en sammanställning av länsstyrelsernas anslagsfram- ställningar för kronofogdemyndigheterna. RSV skall senast den 15 september till regeringen ge in anslagsframställningarna tillsammans med eget yttrande över dessa samt egen anslagsframställning för de verksamheter i fråga om ut- bildning m. m. som är gemensamma för exekutionsväsendet och ankommer på RSV som central myndighet för administration av exekutionsväsendet.
Det anslag till kronofogdemyndigheterna som anvisas efter behandlingen av regeringen och riksdagen fördelas i regleringsbrev på anslagsposter för olika ändamål och, med undantag av posterna till vissa för myndigheterna gemensamma ändamål, på de olika länsstyrelserna. I regleringsbrevet med- delas vidare föreskrifter om dispositionen av medlen. Enligt hittills med- delade föreskrifter beslutar länsstyrelserna om huvudparten av de i reg- leringsbrevet angivna anslagsposterna för olika ändamål. RSV disponerar emellertid de medel som anvisats för bestridande av de för kronofogde- myndigheterna gemensamma kostnaderna.
Länsstyrelsen svarar således för fördelningen av de anvisade medlen mellan kronofogdemyndigheternai länet. För fördelningen har meddelats vissa före- skrifter i Kungl. Maj:ts skrivelse den 18 december 1964. Enligt dessa fast- ställer länsstyrelsen för varje kronofogdemyndighet en omkostnadsstat, som upptar anslagsposter till olika ändamål vid sidan av avlöningar. Vid fördel- ningen avsätts i regel en gemensam reserv för länets kronofogdemyndighe- ter. Nytillkomna arbetsuppgifter, nyanskaffning av kontorsutrustning m. in. kan föranleda myndigheterna att göra särskilda framställningar om medel under budgetåret.
I enlighet med föreskrifterna får vidare varje kronofogdemyndighet en för- skottskassa från länsstyrelsen. Den används för att betala mindre räkningar, rese- och transportkostnader, kostnader för låssmeder m, m. Förskottet skall redovisas halvårsvis.
Föreskrifterna om fördelning av anslagsmedel på kronofogdemyndigheter- na innehåller vidare relativt detaljerade regler om upphandling och inventa- rieredovisning. Enligt reglerna skall chef för kronofogdemyndighet till läns- styrelsen anmäla behov om nyanskaffning av inventarier. Länsstyrelsen prö- var behovet, beslutar i ärendet och ombesörjer ofta även anskaffningen. Länsstyrelsen skall vidare granska, godkänna och förteckna kronofogdemyn- digheternas rekvisitioner av kontorsmateriel från bl. a. poststyrelsen. Om det visar sig nödvändigt skall länsstyrelsen därvid vidta åtgärder för att begränsa sådana rekvisitioner. Annan upphandling görs direkt av länsstyrelsen eller efter länsstyrelsens bemyndigande av chefen för kronofogdemyndigheten. Slutligen har också föreskrivits att en förteckning skall föras över den egen- dom som disponeras för exekutionsväsendet. Länsstyrelsen meddelar be- stämmelser om hur förteckningen skall föras. Länsstyrelsen skall vidare en gång per år inventera egendomen.
Från den 1 juli 1976 är alla kronofogdemyndigheter anslutna till den stat- liga redovisningen enligt system S. Redan från den 1 juli 1975 deltog en del myndigheter i en försöksverksamhet med system S.
Kronofogdemyndigheten överlämnar löpande räkenskaps- och redovis- ningsmaterial till länsstyrelsen, som efter granskning vidarebefordrar det till den redovisningscentral som är knuten till länsstyrelsen. Redovisningscen- tralen behandlar materialet ADB- och kassamässigt.
Fakturor, reseräkningar och andra handlingar som föranleder utbetalning— ar attesteras, konteras och förses med utbetalningsbesked vid kronofogde- myndigheten. Några av de myndigheter som deltog i försöksverksamheten från den 1 juli 1975 tillämpade efter överenskommelse med länsstyrelsen en ordning där kronofogdemyndigheten endast attesterade räkningar m. m. Kontering och utbetalningsbesked ombesörjdes av länsstyrelsen.
Bokförda uppgifter redovisas varje månad till länsstyrelsen som också varje månad tillställer kronofogdemyndigheten ett utdrag ur bokföringen med uppgift om förbrukning och återstående medel på de olika anslagsposterna. Kronofogdemyndigheten kontrollerar i viss mån de lämnade uppgifterna.
Anslutningen till system 5 har inte inneburit några väsentliga förändringar för kronofogdemyndigheterna. Redan tidigare svarade länsstyrelserna för hu- vuddelen av hanteringen av räkenskaps- och redovisningsmaterialet.
När det gäller uträkning och utbetalning av löner är kronofogdemyndighe- terna anslutna till det ADB-system för löner som handhas av försvarets ci- vilförvaltning (FCF).
Kronofogdemyndigheten överlämnar varje månad till länsstyrelsen tjänst- görings- och vikariatsuppgifter som för varje tjänsteman anger semester, tjänstledighet, sjukfrånvaro m. m. och förekommande vikariat. Länsstyrelsen utför erforderlig kontering och rapportering till FCF.
Länsstyrelsen svarar även för löneklassuppflyttningar och härav föranled- da anmälningar till FCF. Löneklassuppflyttningarna meddelas också till kro- nofogdemyndigheten.
Lönerna utbetalas i regel genom insättning på checklönekonto i PK-ban- ken.
Kronofogdemyndigheten i Stockholm, som i sin organisation har en sär- skild personalsektion, utför själv vissa av de löneadministrativa uppgifter som för övriga myndigheter ombesörjs av länsstyrelserna.
Den 1 juli 1976 anslöts alla länsstyrelser och kronofogdemyndigheter till den revisionsverksamhet som byggs upp i anslutning till redovisningssyste- met system S. Det innebär att deras verksamhet skall revideras av det för länsförvaltningen gemensamma revisionskontor som är knutet till länsstyrel- sernas organisationsnämnd.
2.2.6. Kontorsadministration
Verksamheten vid kronofogdemyndigheterna kräver som all förvaltnings- verksamheten rad administrativa insatser av mer eller mindre stödjande ka- raktär. De gäller bl. a. lokaler, skriv- och telefontjänster, bud- och transport- tjänster och arkiv.
Lokaler för kronofogdemyndigheterna anskaffas av byggnadsstyrelsen. Härvid samarbetar styrelsen med RSV, som även inhämtar synpunkter från länsstyrelser och kronofogdemyndigheter.
Kronofogdemyndigheterna har för närvarande lokaler av flera olika slag. På många platser är myndigheterna inrymda i förvaltningshus för polis, åkla- gare m. fl. eller tingshus eller har lokaler i anslutning till lokala skattemyn- digheter eller åklagarmyndigheter. För stationeringar utanför centralorterna kan lokalerna också vara omändrade bostadslägenheter.
Lokaladministrationen varierar på grund härav mellan olika myndigheter. I de fall lokalerna liggeri förvaltningshus tillsammans med polis m. fl. anord- nas lokalvård m. m. ofta gemensamt med den myndighet som upplåter lo- kalerna. I andra fall svarar myndigheten själv helt för anställning av lokalvår- dare och anskaffning äv städutrustning, rengöringsmedel m. m.
Telefonrjansten är på motsvarande sätt anordnad på olika sätt och beror ofta på de lokalmässiga sambanden med andra myndigheter. Myndigheterna kan sålunda vara anknutna till telefonväxlar som betjänas av t. ex. polis- myndighet, lokal skattemyndighet eller länsstyrelse. Kronofogdemyndighet kan också själv svara för en telefonväxel med eller utan anknytning av annan myndighet. På små myndigheter kan en tjänsteman i kontorspersonalen ha till uppgift att svara i telefon och fördela samtalen inom myndigheten med linjeväljare.
Skrivt/änst avseende renskrift av koncept och utskrift av brev och skrivelser m. m. förekommer inte som en särskild funktion vid kronofogdemyndighe- terna. Kronofogdarna har dock som regel tillgång till skrivpersonal på sina kanslier. I övrigt ombesörjer varje tjänsteman oftast själv de utskrifter som fordras vid besvarande av förfrågningar, yttrande över besvär m. m.
Receptionsuppgitierna vid myndigheterna handhas på varierande sätt. Där det finns telefonväxel i myndigheternas lokaler är det vanligast att växelper- sonalen också svarar för receptionsuppgifterna. Vid andra myndigheter utför kontorspersonalen uppgifterna vid sidan av övriga uppgifter.
Bud- och transportuppgijier förekommer vid kronofogdemyndigheterna dels i den löpande kontorsdriften i fråga om post- och bankärenden, överläm- nande av handlingar till andra myndigheter m. m., och dels i den exekutiva verksamheten när det gäller omhändertagande av utmätt gods. Vid de större myndigheterna finns expeditionsvakter som tillgodoser kontorets behov av budtjänster. På de mindre myndigheterna ankommer dessa uppgifter i första hand på kontorspersonalen.
När det gäller gods som utmätts vid förrättningar tar förrättningsmannen i regel hand om det vid förrättningen om det rör sig om gods som inte är skrymmande. Detta gods förvaras i myndighetens lokaler. Skrymmande gods lämnas i regel kvar hos gäldenären för att vid en exekutiv försäljning transporteras till auktionsplatsen genom anlitande av ett transportföretag.
Arkiv finns vid alla kronofogdemyndigheterna. För skötseln av arkivet ut- ser chefskronofogden i regel en viss tjänsteman vid myndigheten. Uppgiften är inte knuten till viss tjänst eller personalkategori. I många av de större myn- digheterna handhas arkiven av ”arkivarbetare” som ställs till förfogande genom arbetsmarknadsverket.
2.3. Kronofogdedistrikt och stationering av personal
Från exekutionsväsendets förstatligande den 1 januari 1965 är landet indelat i 81 kronofogdedistrikt. I varje distrikt finns en kronofogdemyndighet. Chef för myndigheten är en kronofogde. I de tre distrikten i Stockholm, Göteborg och Malmö har chefen titeln kronodirektör. I 35 distrikt är chefen den ende kronofogden i distriktet. I övriga distrikt finns utöver chefen även en eller fle-
ra andra kronofogdar. Vid myndigheterna finns i övrigt exekutiv personal och kontorspersonal.
Myndighetens chef, annan kronofogdepersonal och huvuddelen av perso- nalen i övrigt är stationerad i vad som kallas centralorten för distriktet. Fram— för allt i distrikt med stora avstånd till centralorten finns även viss personal stationerad i andra orter. Den 1 januari 1977 fanns 99 sådana stationerings- orter utanför centralorterna.
Kronofogdedistrikten äri huvudsak utformade på grundval av polisdistrik- ten. Av de 81 kronofogdedistrikten sammanfaller 51 helt med polisdistrikt medan 30 omfattar två eller flera polisdistrikt. Av kronofogdedistrikten sam- manfaller vidare 65 med åklagardistrikt.
Indelningen i kronofogdedistrikt ansluter även till andra administrativa och judiciella indelningar i landet. Distriktens gränser skär inte i något fall länsgräns eller kommungräns. De följer vidare i regel gränserna för fögderier och domkretsar. Flera kronofogdedistrikt överensstämmer med ett fögderi och en domkrets medan i övrigt varje kronofogdedistrikt omfattar två eller flera fögderier och domkretsar eller i några fall delar av sådana. Den relativt goda överensstämmelsen mellan de olika indelningarna beror främst på att de alla byggts upp med utgångspunkt i kommunindelningen.
l fyra län utgör hela länet ett kronofogdedistrikt. Det gäller Uppsala, Kro- nobergs, Gotlands och Jämtlands län. I övriga län finns från två upp till åtta distrikt, varvid flertalet, eller tolv län, har tre eller fyra distrikt.
Folkmängden i kronofogdedistrikten varierar från ca 25 000 invånare upp till ca 660 000. I 40 av distrikten är invånarantalet mellan 40 000 och 90 000. Antalet distrikt med mer än 100 000 invånare är 27.
I fråga om ytvidd, befolkningstäthet och därmed reseavstånd inom distrik- ten föreligger även stora skillnader. thidden varierar från knappt 200 kva- dratkilometer till nära 50 000 och befolkningstätheten från 1,2 invånare per kvadratkilometer till 3 505. Hälften av antalet distrikt har en ytvidd på mer än 2 500 kvadratkilometer och en befolkningstäthet under 35 invånare per kvardratkilometer.
Kronofogdemyndigheternas storlek uttryckt i antalet tjänster vid myndig- heterna varierar från 12 till 340 tjänster enligt tjänstetablåer. Den största myn- digheten efter de tre storstadsmyndigheterna har 54 tjänster. Flertalet myn- digheter, eller 58, har mellan 12 och 30 tjänster. När det gäller tjänster för kro- nofogde (utmätningsman) har 35 myndigheter som redan nämnts endast en sådan tjänst. Det största antalet tjänster för kronofogdar vid en myndighet är tio. Något mer än hälften av myndigheterna, eller 43, har två eller tre tjänster för kronofogde.
Myndigheternas fördelning med hänsyn till antalet tjänster totalt och för kronofogde (utmätningsman) under budgetåret 1976/ 77 framgår av följande tabeller.
Antal tjänster Antal myndigheter
Totalt 10—19 31 20—29 26 30—39 8 40—49 10 50-59 3 ca 120 1 ca 250 1 ca 340 1 Kronofogde
1 35 2 29 3 14 5 l 8 I 10 l
Stationering av personal utanför kronofogdedistriktens centralorter förekom- mer under budgetåret 1976/ 77 i 49 distrikt. Flertalet av dessa distrikt, eller 37, hade en eller två sådana stationeringar. Fördelningen av myndigheterna med hänsyn till antalet stationeringar utanför distriktens centralorter den 1 januari 1977 framgår närmare av följande tabell.
Antal stationeringar Antal distrikt Summa stationeringar utanför centralen utanför centralort 0 32 — 1 22 22 2 15 30 3 5 15 4 4 16 5 2 10 6 1 6 Summa 81 99
Närmare uppgifter om de nuvarande kronofogdedistrikten framgår av en sammanställning i bilaga 3.
2.4. Kronofogdemyndigheternas nuvarande organisation
Kronofogdemyndigheternas organisation är i stort sett enhetlig över hela lan- det. De tre stora myndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö avviker emellertid från den normalorganisation som gäller för övriga myndigheter.
2.4.1. Normalorganisationen
Normalorganisationen av en kronofogdemyndighet grundar sig på föreskrif- ter dels i kronofogdeinstruktionen och dels i den normalarbetsordning som RSV har fastställt med stöd av 17 5 i instruktionen. Normalarbetsordningen ligger till grund för de arbetsordningar för kronofogdemyndigheterna som fastställs av länsstyrelserna. I arbetsordning som länsstyrelsen fastställer får enligt 17 & instruktionen inte utan samråd med RSV föreskrivas väsentlig av- vikelse från normalarbetsordningen.
I varje kronofogdedistrikt skall enligt 3 & kronofogdeinstruktionen som ti- digare nämnts frnnas en kronofogdemyndighet. Chef för kronofogdemyndig- het är en kronofogde. Huvuddelen av myndighetens personal är stationerad i distriktets centralort. I övrigt kan exekutiv personal och i någon mån kon- torspersonal stationeras i andra orter inom distriktet.
1 kronofogdedistrikt där det finns flera kronofogdar skall en vara admini- strativ chef (chefskronofogde). I sådana kronofogdedistrikt skall enligt 10 % kronofogdeinstruktionen chefskronofogden fördela arbetet mellan kronofog- darna så att arbetsbördan såvitt möjligt blir lika stor för var och en. I distrikt med chefskronofogde och en annan kronofogde eller biträdande kronofogde har som regel arbetet i stort uppdelats på sådant sätt att den andre fogden sva- rar för en av de båda huvudgruppema av mål, i allmänhet enskilda mål. Chefskronofogde har ansvaret för att den exekutiva verksamheten inom kronofogdedistriktet upprätthålls. Han skall särskilt planlägga, leda och över- vaka arbetet i kronofogdedistriktet samt handlägga ärenden som rör kro- nofogdemyndighetens organisation, personal och ekonomi.
Enligt normalarbetsordningen skall vid tillfälligt förfall för chefen för myn- digheten och när förordnande att upprätthålla dennes tjänst inte har medde- lats, eller om chefen för myndigheten är jävig, dennes åligganden i ärenden, som inte tål uppskov, fullgöras av i arbetsordningen angivna tjänstemän. Fö- reskriften avser inte mål eller ärenden som chefen för myndigheten handläg- ger i sin egenskap av utmätningsman.
Ersättarna för chefen för myndigheten bör vara två och tas ur kronofogde- distriktets ledning. Vilka som ingår i distriktets ledning skall vidare anges i en organisationsplan, som fogas till arbetsordningen. Genomgående består distriktsledningen av chefskronofogden, annan kronofogde eller biträdande kronofogde, och kronokommissarie som är avdelningsföreståndare.
Chefen för myndigheten kan vidare enligt normalarbetsordningen över- lämna åt underställd tjänsteman att själv avgöra ärenden eller grupper av ärenden, som rör myndighetens administration och som inte är av den vikt eller principiella betydelse att de bör avgöras av honom själv. Det förutsätts att sådan överlåtelse av uppgifter sker i all den utsträckning som är möjlig.
Verksamheten inom en kronofogdemyndighet av normaltyp bedrivs på tre avdelningar. De är kansliet, centralavdelningen och fältavdelningen. 1 kro- nofogdedistrikt som har personal stationerad utanför centralorten är fältav- delningen uppdelad på sektioner, en på centralorten och en på varje station- neringsort utanför centralorten.
Kansliet sorterar direkt under chefskronofogden. På kansliet handläggs alla ärenden som ankommer på chefskronofogden i hans egenskap av administra- tiv chef, dvs. ärenden om myndighetens organisation, personal och ekonomi
och förvaltningsärenden över huvud taget. Bland övriga uppgifter som an- kommer på kansliet kan nämnas ärenden enligt lagen (1970:141) om statlig lönegaranti vid konkurs, ansökan om konkurs eller utmätningsed samt be- vakning av kronans rätt i mål eller ärende om konkurs eller utmätningsed och i annat mål eller ärende, i vilket det ankommer på kronofogdemyndigheten att bevaka kronans rätt. Kansliet har också att avge yttranden i anledning av remisser eller klagan över utmätningsmans åtgärd och handlägga sådana ärenden som inte ankommer på annan avdelning.
Inom kansliet sker vidare den kontorsmässiga handläggningen av enskilda mål med undantag av mål om införsel. Där ombesörjs sålunda diarieföring av inkomna enskilda mål i dagböcker, förhandsgranskning och komplette- ring av inkomna handlingar samt utskrift av arbetshandlingar. Sedan målen granskats sker vid kansliet också utsändning av underrättelser samt andra förberedande åtgärder. Även kassa-, bokförings- och redovisningsarbetet i de enskilda målen fullgörs vid kansliet.
Centralavdelningen förestås av kronokommissarie, som i normaldistrikt också förestår fältavdelningen. Denne skall närmast under chefskronofogden leda, fördela och övervaka arbetet vid avdelningen. Kronokommissarien skall bl. a. också bevaka och till kronofogden anmäla mål som är av svårare beskaffenhet eller avser betydande belopp samt mål i vilka konkursåtgärder eller ansökan om utmätningsed är påkallade.
Centralavdelningen mottar alla exekutionsurkunder i allmänna mål. De är restlängder, saköreslängder och andra indrivningshandlingar. Som regel åt- följs dessa av sådana med erforderliga sakuppgifter försedda arbetshandlingar som behövs för själva indrivningsarbetet, dvs. centralregisterkort, indriv- ningskort, bevakningskort och betalningsanmaningar. I mål där arbetshand- lingar inte medföljer ombesörjer centralavdelningen utskrift av sådana hand- lingar. Centralregisterkorten bildar ett gäldenärsregister, vilket ordnas och
hålls aktuellt vid centralavdelningen.
Vid centralavdelningen finns också bevakningsregister samt handräck- ningsregister, vilket utgör ett register över sådana inkomna allmänna mål, i vilka handräckning för indrivning begärts av annan kronofogdemyndighet. I handräckningsregistret registreras vidare sådana allmänna mål som inte re- dovisas i månadsräkning, t. ex. mål om indrivning av brännoljeskatt och stu- diemedelsavgifter. Vid centralavdelningen förvaras också från försäkrings- kassa inkomna uppgifter från arbetsgivare om arbetsanställning i ett anställ- ningsregister.
Förutom allmänna mål förekommer vid centralavdelningen som regel så- dana enskilda mål som avser införsel för underhållsbidrag och utmätning i lön. Vid utmätning i lön i enskilda mål har dock kansliet hand om re- gistrering, dagbokföring, underrättelse till gäldenären, kassabokföring och redovisning.
Från centralavdelningen sänds ut betalningsanmaningar med angivande av viss betalningsfrist. Centralavdelningen får motta och behandla exem- pelvis ansökningar om avbetalningsmedgivande eller anstånd. Där meddelas vidare beslut om införsel i de mål där sådan exekutiv åtgärd blir aktuell. An- maningsverksamheten m. m. innefattas i den s. k. centralindrivningen, dvs. den kontorsmässiga behandling av målen som föregår fältindrivningsarbetet.
Vid centralavdelningen ombesörjs vidare kassa-, bokförings- och redovis-
ningsarbetet beträffande alla mål som registrerats där. Vid avdelningen upp- rättas också föreskrivna redovisningshandlingar till länsstyrelsen i form av månadsräkning samt uppbörds- och bötesredogörelser. Bland andra arbets- uppgifter som ankommer på centralavdelningen kan nämnas avskrivnings- och avkortningsåtgärder samt arbetet med kvittning och utmätning av över- skjutande preliminär skatt och andra restitutionsfordringar i såväl allmänna som enskilda mål. På centralavdelningen ankommer slutligen även att göra utredningar i anledning av remisser eller besvär över utmätningsmans åtgärd i mål som handlagts vid avdelningen.
Av de mål, som inte kunnat avslutas genom den kontorsmässiga behand- lingen vid kansliet eller centralavdelningen, och där denna behandling inte heller lett till införsel, anstånds- eller avbetalningsmedgivande eller uppgö- relse i annan form, omhändertas vissa av de mera kvalificerade av kronofog- de eller — efter delegation — av kronokommissarie för fortsatt handläggning och verkställighetsåtgärder. I vissa mål kan det bli aktuellt med särskilda ut- redningar, t. ex. på grund av bestridda krav.
Det stora flertalet av de icke slutbehandlade målen delegeras emellertid till exekutionspersonalen vid fältavdelningen.
Fältavdeiningen förestås också av en kronokommissarie. Vid kronofogde- myndigheter med endast en kronokommissarie svarar denne också som nämnts för arbetsledningen vid centralavdelningen. Inom fältavdelningen sker verkställighet m. m. i allmänna och enskilda mål, som inte avser införsel eller utmätning i lön. Vidare upptas protest enligt växel- och checklagarna och verkställs de utredningar och åtgärder som påkallas i mål eller ärenden.
I de enskilda målen tilldelas exekutionspersonalen själva exekutionsur- kunderna jämte de arbetshandlingar i form av blankettset som iordningställts inom kansliet. I allmänna mål sker överlämnandet av målen genom att för- rättningsmannen tillställs de förut omnämnda indrivningskorten, vilka alltså i dessa mål utgör arbetsunderlag för den fältarbetande personalen. Anteck- ning om överlämnandet sker i dagböcker och på centralregisterkort.
I fråga om handläggningen av allmänna mål förekommer vid många kro- nofogdemyndigheter en mera långtgående centralisering och systematisering av vissa arbetsuppgifter än vad som framgår av den nu gjorda beskrivningen. Vid dessa myndigheter skall centralavdelningen svara för utsättning av tider för utmätningsförrättningar i samråd med förrättningsmännen och vidare ut- skrift av protokoll och andra förrättningshandlingar, underrättelse om före- stående utmätning samt förvaring av indrivningskort. Centralavdelningen skall vidare med ledning av indrivningskorten bl. a. aktualisera tillgångsun- dersökningar i kvarstående tidigare icke verkställbara mål innan dessa an- mäls till avskrivning. Arbetsuppgifterna handläggs vid en särskild arbetsen- het eller arbetsgrupp inom centralavdelningen som består av kontorspersonal under ledning av en förste kronoassistent eller kronoassistent — en s.k.
U-grupp.
2.4.2. Organisationen vid kronofogdemyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö
Organisationen för kronofogdemyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö bestäms förutom av föreskrifterna i kronofogdeinstruktionen genom
den arbetsordning för var och en av de tre myndigheterna som enligt 16 & in- struktionen fastställs av RSV.
Behoven av särskild organisation för de tre storstadsmyndigheterna kan i första hand hänföras till deras storlek i fråga om arbetsvolymer och personal. Till belysning härav kan erinras om att antalet tjänster vid myndigheten i Stockholm är ca 340, vid myndigheten i Göteborg ca 250 och vid myndighe- ten i Malmö ca 120. Vid de myndigheter som kommer närmast därefteri stor- lek och för vilka norrnalorganisationen tillämpas är antalet tjänster ca 50. De minsta myndigheterna har endast ca 15 tjänster.
Vissa av de särskilda organisatoriska förhållandena vid myndigheten i Stockholm hänger även samman med att en del uppgifter där utförs med hjälp av ADB.
Kronofogdemyndigheten i Stockholm
Kronofogdemyndigheten i Stockholm består under chefen för myndigheten, som är en kronodirektör, av tre fältavdelningar, en underhållsbidragsavdel- ning, en lönegarantiavdelning, en revisionsavdelning, en registreringsavdel— ning och en personal- och kameralavdelning. Till kronodirektören är Vidare knuten en särskild stab. Kronodirektörens stab består av tre kronofogdar, varav en fungerar som biträdande kronodirektör, en kronokommissarie och några kronofogdesekre- terare. Kronofogdesekreterarna tjänstgör huvudsakligen som vikarier för
myndighetens kronofogdar. Var och en av de tre fältavdelningarna har en sektion för allmänna mål
och en sektion för enskilda mål. Gemensamt för fältavdelningarna finns en löneutmätningsgrupp, som är placerad vid den första fältavdelningen, och en grupp för konkursärenden, som är placerad vid den tredje fältavdelningen.
De båda sektionerna inom en fältavdelning är i sin tur uppdelade på en ex- pedition med kassa och en eller flera arbetsgrupper varav en fältgrupp och vid sektionerna för allmänna mål även en införsel- och handräckningsgrupp.
Vid varje fältavdelning finns två kronofogdar varav den ena svarar för all- männa mål och den andre för enskilda mål. Den kronofogde som svarar för allmänna mål skall samtidigt leda fåltavdelningens verksamhet i administra- tivt avseende.
För verksamheten på fältet har kronofogdedistriktet indelats i geografiska områden för arbetet med de enskilda målen. Arbetsfördelningen i fråga om de allmänna målen grundas däremot på begynnelsebokstäverna i gäldenärer- nas efternamn.
De uppgifter som i normalorganisationen för kronofogdemyndigheterna ankommer på kansli och centralavdelning har vid myndigheten i Stockholm fördelats på flera enheter. Några av dessa har i hög grad koncentrerats och specialiserats på handläggningen av vissa typer av mål och uppgifter som fö- rekommer i stort antal.
Uppgifter rörande myndighetens administration, som normalt ligger på kansliet, ankommer dels på kronodirektörens stab och dels på personal- och vkameralavdelningen. Sådana kansliuppgifter som gäller lönegarantiärenden och konkursansökningar handhas av den särskilda lönegarantiavdelningen och den för fältavdelningarna gemensamma gruppen för konkursärerden.
Personal- och kameralavdelningen förestås av en byrådirektör och lönegaran- tiavdelningen av en kronofogde.
De uppgifter som normalt ankommer på centralavdelningen är fördelade såväl på de tre fältavdelningarna och den för dessa gemensamma löneutmät- ningsgruppen som på underhållsbidragsavdelningen, registreringsavdelning- en och revisionsavdelningen. Underhållsbidragsavdelningen och revisions- avdelningen förestås av kronokommissarier och registreringsavdelningen av en första byråsekreterare.
Fältavdelningarna utför vid sina expeditioner diarieföring av enskilda mål, förhandsgranskning och komplettering av inkomna handlingar, anmanings- och underrättelseverksamhet och centrala indrivningsåtgärder. Varje avdel- ning bokför och redovisar vidare i stort sett helt de indrivningsuppdrag som har överlämnats till avdelningen.
Registreringsavdelningen svarar för de kontroll- och samordningsåtgärder som föranleds av det ADB-system som myndigheten använder. Systemet omfattar alla månadsräkningsmedel. De uppgifter som fordras för indrivning och redovisning registreras på magnetband. Maskinella bearbetningar sker i princip en gång per månad. Vid bearbetningarna framställs bl. a. indrivnings- handlingar, listor över gäldenärer, redovisningshandlingar och statistik.
Revisionsavdelningen utför en fortlöpande och fullständig kontroll över myndighetens redovisning av indrivna medel samt stickprovsmässiga inven- teringar av ärenden som ännu inte har redovisats.
De uppgifter som i normalorganisationen ligger på fältavdelning ryms helt inom de tre fältavdelningarnas fältgrupper.
K ronofogdemyndigheten i Göteborg
Kronofogdemyndigheten i Göteborg är under chefen för myndigheten, som är en kronodirektör, organiserad på fem huvudenheter. De är kansli, avdel- ning för enskilda mål, avdelning för allmänna mål, konkurs— och lönegaran- tiavdelning och fältavdelning med centralregister. Avdelningarna är indelade i mindre enheter. Kronodirektören har till förfogande en biträdande krono- fogde och ett par kronofogdesekreterare för vikariatstjänstgöring.
Kansliet är uppdelat i en personal- och kameralsektion, en sektion för un- derhållsbidrag och en revisionssektion. Vid personal- och kameralsektionen handläggs i huvudsak sådana ärenden som rör myndighetens förvaltning samt remisser om ny lagstiftning. Sektionen för underhållsbidrag handlägger enskilda mål om införsel och inom revisionssektionen utförs intern revisions- verksamhet genom kassakontroller, inventeringar, granskning av förslag till avskrivningar m. m. Personal- och kameralsektionen förestås av en byrådi- rektör. Sektionen för underhållsbidrag och revisionssektionen förestås av kronokommissarier.
Avdelningen för enskilda mål består av fyra sektioner. De är utsöknings- sektionen, sektionen för återtagningsmål, löneutmätningssektionen och kas- sa- och bokföringssektionen. Vid återtagningssektionen handläggs mål om återtagning enligt lagen om avbetalningsköp och vid utsökningssektionen alla övriga enskilda mål med undantag av införselmålen och löneutmätnings- målen, som handläggs vid kansliets sektion för underhållsbidrag och vid den särskilda löneutmätningssektionen vid avdelningen. Kassa- och bok-
föringsuppgifter för hela avdelningen utförs av den särskilda sektionen här- för. Vid avdelningen för enskilda mål finns tre kronofogdar varav en är administrativ chef för avdelningen. Avdelningen för allmänna mål omfattar en expedition med centralkassa. en sektion för skatter m. ni. som är uppdebiterade inom kronofogdedistriktet (bokföringssektionen), en sektion för inkommande handräckningsärenden (handräckningssektionen), en sektion för anställnings- och gäldenärsregi- stren (registersektionen) och en sektion för böter (bötessektionen). På denna avdelning ankommer bl. a. att för hela kronofogdedistriktet fullgöra registre- rings-, bokförings- och redovisningsuppgifter i skatte- och bötesindrivning- en, skriva ut arbetshandlingar, göra framställningar om handräckning utom- lands samt upprätta och till åklagare inge bötesförvandlingsredogörelser. Vid avdelningen för allmänna mål finns två kronofogdar varav en är administra- tiv chef för avdelningen.
Konkurs- och lönegarantiavdelningen är uppdelad på en lönegarantisek- tion och en konkursadministrativ sektion. Till avdelningen har koncentrerats den expeditionella handläggningen av konkurser och lönegarantiärenden. Avdelningen förestås av en kronofogde.
Fältavdelningen är organiserad på nio distrikt. Verksamheten inom vart och ett av distrikten leds av en kronokommissarie. Distrikten avser verksam- het inom bestämda geografiska områden. Ett av distrikten handlägger dock med vissa undantag samtliga mål inom hela kronofogdedistriktet avseende juridiska personer. Inom distrikten fördelas målen enligt alfabetisk ordning efter begynnelsebokstäverna i gäldenärernas efternamn. För varje distrikt finns en expedition för kontorsgöromål och fältarbetande personal.
Fältavdelningen har hand om myndighetens centralregister. Registret är uppdelat på de nio distrikten som vart och ett svarar för sin del.
De 5. k. kommissariedistrikten har vid sidan av fältarbetet även hand om viss kontorsindrivning och beslut om införsel och utmätning i lön och i all- männa mål. I kommissariedistrikten företas också utredningar och exekutiva åtgärder i allmänna mål och i de enskilda mål som överlämnats dit för verk- ställighet. Inom varje kommissariedistrikt upprättas vidare förslag om av- skrivning av restförd skatt samt fullgörs kassa-, bokförings- och redovis- ningsuppgifter i allmänna mål.
Varje kommissariedistrikt upprättar månadsräkning. Distriktens månads- räkningar samt motsvarande redovisning från bötessektionen inom avdel- ningen för allmänna mål ställs samman av bötessektionen inom samma av- delning innan de överlämnas till länsstyrelsen.
Kronofogdemyndigheten iMa/mö
Kronofogdemyndigheten i Malmö är i stort sett organiserad på samma sätt som myndigheten i Göteborg. Under chefen för myndigheten, som är kro- nodirektör, finns kansli, avdelning för enskilda mål, avdelning för allmänna mål, lönegarantiavdelning och fältavdelning.
Även indelningen av avdelningarna i mindre enheter och fördelningen av arbetsuppgifter överensstämmer i huvudsak med organisationen vid myn- digheten i Göteborg.
Kronodirektören har till förfogande en kronofogde och en kronofogdese-
kreterare för vikariatstjänstgöring. Myndighetens övriga tre kronofogdar fö- restår avdelningarna för enskilda mål, allmänna mål och lönegarantiärenden. Kansliet omfattar en kameralsektion, en sektion för underhållsbidrag och en revisionssektion. Kameralsektionen förestås av en förste byråsekreterare och de båda övriga sektionerna av kronokommissarier. Avdelningen för enskilda mål består av en sektion för utsöknings- och åter- tagningsmål, en löneutmätningssektion och en kassa- och bokföringssektion. Avdelningen för allmänna mål har också tre sektioner. De är bokförings- och handräckningssektionen, bötessektionen och registersektionen.
Lönegarantiavdelningen är inte indelad i mindre enheter. Till skillnad mot förhållandena vid myndigheten i Göteborg handläggs konkursärenden av fältavdelningen.
Fältavdelningen är indelad i fyra distrikt. Verksamheten inom vart och ett av dessa leds av en kronokommissarie. Till skillnad mot förhållandena vid myndigheten i Göteborg fördelas målen såväl mellan som inom distrikten en- ligt alfabetisk ordning efter begynnelsebokstäverna i gäldenärernas efter- namn. Indrivning hos aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser har koncentrerats till en särskild enhet inom ett av distrikten.
2.4.3. Personalen
Personalen vid kronofogdemyndigheterna kan som nämnts med hänsyn till utbildning och arbetsuppgifter hänföras till i huvudsak tre karriärer, nämligen kronofogdekarriären, exekutiva karriären och kontorskarriären. Därutöver finns ett mindre antal tjänster i den s. k. byråkarriären och för expeditions- vaktspersonal.
Kronofogdekarriären omfattar kronodirektörer, kronofogdar, biträdande kronofogdar och kronofogdesekreterare. Kronodirektör, kronofogde och bi- trädande kronofogde är utmätningsman enligt utsökningslagen. Krono- fogdesekreterare är i första hand tjänsteman som anställs för rekrytering till karriären. Utmätningsman har genom bestämmelser i utsökningslagen fått vidsträckta möjligheter att delegera utmätningsmannagöromålen. Delega- tion sker till kronofogdesekreterare och exekutiv personal.
Behörig att antas till extra kronofogdesekreterare är enligt 27 ;; kronofog- deinstruktionen sökande som har förvärvat notariemeritering, dvs. som efter juris kandidatexamen på ett tillfredsställande sätt har fullgjort notarietjänst- göring under en tid av två år och sex månader. Behörig till extra ordinarie tjänst som kronofogdesekreterare är den som efter antagningen tjänstgjort inom exekutionsväsendet under minst ett år. Behörig till tjänst som krono- direktör, kronofogde eller biträdande kronofogde, dvs. tjänst som utmät- ningsman, är den som fyller villkoren för tjänst som extra ordinarie krono- fogdesekreterare och har genomgått kronofogdeutbildning.
I samband med exekutionsväsendets förstatligande tillkom vissa över- gångsbestämmelser i kronofogdeinstruktionen. De ger bl. a. tjänstemän som vid utgången av år 1964 var behöriga till tjänster som landsfiskal eller biträ- dande landsfiskal behörighet till tjänster i kronofogdekarriären.
Till den exekutiva karriären hör kronokommissarier, förste kronoassisten- ter, kronoassistenter och kronoassistenter i befordringsgång. Kronokom-
missarie fungerar i regel som arbetsledare närmast under kronodirektör och/eller kronofogde och skall dessutom svara för vissa gransknings— och kontrollåtgärder samt själv handlägga vissa mer kvalificerade mål.
Förste kronoassistent har att handlägga enskilda mål och sådana allmänna mål som är av svårare slag eller avser större belopp samt har dessutom viss arbetsledarfunktion.
Kronoassistent skall främst handlägga andra mål än dem som ankommer på förste kronoassistent.
Kronoassistent i befordringsgång är tjänsteman som anställs för rekryte- ring till den exekutiva karriären.
Föreskrifter om behörighet att antas till extra kronoassistent i befordrings- gång skall enligt 25 å kronofogdeinstruktionen meddelas av riksskatteverket. För närvarande gäller att sökande skall ha fyllt 18 år och ha god allmänbild- ning (grundskola, klass 9 g, realexamen eller motsvarande).
Behörig till extra ordinarie tjänst som kronoassistent i befordringsgång är enligt 26 & första stycket kronofogdeinstruktionen den som genomgått före- skriven kronoassistentutbildning och tjänstgjort som exekutiv tjänsteman minst så lång tid att den inklusive utbildningstiden uppgår till ett år.
Behörig till annan tjänst som kronoassistent eller tjänst som förste krono- assistent är den som fyller kraven på extra ordinarie tjänst som kronoassistent i befordringsgång och har tjänstgjort som exekutiv tjänsteman under minst två år och sex månader.
Kontorskarriären inrymmer huvuddelen av den återstående personalen inom myndigheterna. Kontorspersonalen har hand om de omfattande regi- strerings-, bokförings- och redovisningsuppgifterna vid myndigheterna. Den mera kvalificerade personalen i kontorskarriären har under kronofogden eller kronokommissarien det närmaste ansvaret för kontorsgöromålen vid de olika avdelningarna.
Den som anställts i kontorskarriären skall enligt tillämpad ordning senast under andra anställningsåret genomgå grundläggande fackutbildning vid en grundkurs. Därutöver finns viss specialutbildning.
Byråkarriären omfattar ett litet antal tjänster för administrativ personal vid myndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Denna personal har hu- vudsakligen personal- och ekonomiadministrativa uppgifter vid de särskilda enheter för sådana uppgifter som finns vid de tre storstadsmyndigheterna. Personal till byråkarriären har rekryterats från den exekutiva karriären eller kontorskarriären. Några formella behörighetsvillkor har inte uppställts för denna personal.
Expeditionsvaktspersonal finns vid de tre storstadsmyndigheterna samt vid omkring 15 av de myndigheter som kommer närmast dem i storlek.
Den 1 juli 1976 fanns inom kronofogdedistrikten sammanlagt 2 693 tjäns- ter som uppehölls. De fördelades på personalkategorier enligt följande.
Kronodirektörer, kronofogdar och biträdande kronofogdar 158 Kronofogdesekreterare 46 Kronokommissarier 150 Förste kronoassistenter 376 Kronoassistenter 605 Kronoassistenter i befordringsgång 171 Assistenter och förste kontorsskrivare 285 Kontorsskrivare, kansliskrivare och kontorsbiträden 870 Byrådirektörer och förste byråsekreterare 6 Expeditionsvakter 26
Antalet anställda uppgick till ungefär 2 900 och översteg således antalet tjäns- ter med drygt 200. Ungefär 250 arbetade på deltid.
*L*,b, _|,,__ Wl _ #inkiwwmllljw. Lun-_|, ,'i'. .'"w. -' .__ , |'.-|..: ,'l -' ." -'|| C'.'. ._|.' " |; ' " ' "'" "f' "' [då '|'. [., -.”"')-' 'i.”
' t' -..| ' '.'H', rä
,. ...|...,,'.'..; . "”fl' ' -'....- käna... .kau.w= .. "'tn|.
ull,, ,, " "I. ""M" . . |. r.., "._|| |.-_'|'.|£,,T'-'.'."_"',:". ... .' . . |.,|-'|,,,-,; ..,,.» ... , | ."|..'
.'.'r||- _
"|" .. ' .-
I'.".'J|.'. .' , , _ ,4- .- -. ,, 5,3. .,_i __ "Jim ij'_.l..|'|.l' .. ',.- .L-l_i':."',| .,,"..,'__ .'t'r, "" Hi. ?.,l'w åhEM'iJH'iul.l'-—."|if"h."1i.l'.4|'.l : .. -"||. .2'. ,,,._ _____| d'ilff. - ., .._-..,.,,' .,_.',_, "- '| ,,..,.5.,-,__.J.,1-| .... - ||| ,_.. ,| ,_., I.,,” IfFIYIJhH'",4-I || |. +. |, "'I,| ! " I' ., km,. 'n!" ,-, ». _.', ,!__, _. __ .;
, '.| |.' '_'.'T ?".. , ... _. .|,l. _, _ , KLÄWHÖ "..J|_'.R'J___.|.,|._ ,._ |.".J, __|_.:__._.__ .,l,_ ,J|,.'_' Wh'l. ,_|_, _, . _, . ! ,,, |||. l| '.»"|| ",, _ , "'- '|'..'|., ' " _H' .-"'— ' '$i$%'_ _._ik." lim. år, vaåf-jellw ””'""? ||.- ' |"f ..,!q | | .| ' .. .. '- ' .. .,",l," :" hill ii.. Ff'liijfwl ,, ':ht5&|,.'_|"'.1'|.d IMF. mfl-uj |l'fl Hiv 'grsh __... ,
..I'- .A'._.._'I.|i” .. "” å,".."'.""l,,',".-'|',_-| "' ' _ .' ___ i, —" lina.!ul'h'u' .ll"_l'..it—..__',','r. .'_ 'n' .", .. ,, ,, ,,..,l' .?!" 'L "_||.'-I ',,,,._J-l.r,i. '" - ,_,,_,,..,,.. .. . , . _ ,_...55 || |'_, | ||' l,,'f_ ,|l]'l '.-' ..|;., '.!-.:Ju'l. .',” _-"|."|.*|. - '..1. .. ,, på "'H'Iiw
%&, |ll',,l', -. _ ::." . ,_'fo _ '. i'lzll'll |||J|"'."|.' ' _,__ '.,_._.|.._ .- ,,,___ .' ,,,”.
"I”; -:I, Jhl _.-.- _'_r,'l'_l'.'.,,__ _,,__'-|,,:l',_..
.. __”, ,||.|'|'i..'|'|'| TWh,-._' .. . |.' ,__ . . . _
””fääåi.eåg'ai's .
I ,'1_ !
. .' . II ,,,_, l|u | |. . . '. .'J |. . , _., .. | ..|., . — .'.i . . |.'l'l'j'!.l ""'" ' tiil-'.' :|" ..|' ||'.'- _ _ 'I -. , f..-...i
;; - EM”
3. Utredningens särskilda undersökningar av förhållanden i kronofogdemyndigheternas nuvarande verksamhet
Utredningen har låtit företa två särskilda undersökningar i syfte att komplet- tera tillgängligt utredningsunderlag på ett par områden, som har ansetts vara av särskilt intresse för utredningens överväganden och ställningstaganden.
Det ena området gäller kronofogdemyndigheternas kontakter med gälde- närer m. fl. En kartläggning härav har ansetts kunna belysa begreppet service i myndigheternas verksamhet och ge en utgångspunkt för de bedömningar och avvägningar i fråga om behovet av exekutiv personal av olika kategorier, som fordras på olika stationeringsorter för att fullgod service skall kunna läm- nas till rimliga kostnader.
Det andra området gäller fördelningen av kronofogdemyndigheternas verksamhet på skilda arbetsuppgifter. Närmare kännedom härom har ansetts önskvärd för beräkning av kronofogdemyndigheternas behov av personal av olika kategorier.
De båda undersökningarna redovisas i det följande.
3.1. Kronofogdemyndigheternas kontakter och utbud av service
I samarbete med statistiska centralbyrån företog utredningen under år 1975 en undersökning av de kontakter som vissa kronofogdemyndigheter hade med gäldenärer, andra myndigheter m. fl. Undersökningen avsåg uteslutan- de inkommande kontakter, dvs. sådana där någon utanför myndigheterna sökte kontakt.
3. 1 . 1 Undersökningens uppläggning
Undersökningen avsåg 47 kronofogdemyndigheters kontakter sju utvalda dagar under månaderna juni, augusti och september år 1975. Under dessa da- gar redovisade omkring 900 tjänstemän alla telefonsamtal och besök som inte avsåg kontakter inom myndigheten eller med andra kronofogdemyndighe- ter.
En begränsning av undersökningsdagarna till månaderna juni, augusti och september var nödvändig med hänsyn till den tidsplan som då gällde för ut- redningens arbete. Genom denna begränsning kunde undersökningen inte ge ett i alla avseenden rättvisande resultat annat än för de aktuella månaderna.
Under dessa inföll emellertid perioder som förutsågs normalt innebära olika arbetsbelastning och kontaktsökande från allmänhetens sida. Ett stort kon- taktbehov väntades under tiden omedelbart efter det att första kravet på för- sta'uppbörden av 1975 års kvarskatt hade sänts ut. Därför valdes sista veckan i maj och de båda första veckorna i juni för att representera en period med många kontakter. Under juli månad bedömdes kontaktbehovet från allmän- hetens sida vara ringa och månaden uteslöts därför som ointressant från un- dersökningssynpunkt. Även augusti månad antogs i viss mån påverkas av sommarstiltjen även om den andra uppbörden av 1975 års kvarskatt då skulle bli föremål för krav. Kontaktbehovet antogs inte bli lika accentuerat eftersom det huvudsakligen skulle röra sig om samma gäldenärer som tidigare hade krävts på den första uppbörden. Månaden ansågs dock inte böra uteslutas från undersökningen. September månad bedömdes för de flesta kronofogdemyn- digheter visa prov på sådan verksamhet som gjorde att månaden kunde be- traktas som normal i fråga om olika slag av kontakter. Av denna anledning bedömdes månaden vara av intresse för undersökningen.
Under de valda månaderna uttogs slumpmässigt tre dagar under de tre veckorna omkring månadsskiftet maj/juni och fyra dagar under augusti och september. Dagarna var 2, 5 och 13 juni, 21 augusti, 2, 15 och 19 september 1975.
Av praktiska skäl och med hänsyn till den begränsning i undersöknings- resultatets allmänna användbarhet som redan låg i valet av undersöknings- period ansågs det vara tillfyllest att även begränsa undersökningen till de kro- nofogdedistrikt som helt eller delvis berördes av förslagen i DAP. Mot bak- grund av att den kritik mot förslagen som fördes fram i remissbehandlingen till stor del avsåg servicefrågoma i dessa distrikt bedömdes det vara angeläget att söka särskilt belysa kontakter och serviceutbud i dem.
Undersökningen kom härigenom att omfatta kronofogdemyndigheternas personal på 47 centralorter och 74 stationeringsorter utanför dessa.
För deltagande i undersökningen utvaldes vidare all personal vid de berör- da kronofogdemyndigheterna som bedömdes normalt ha nämnvärd kontakt med allmänheten och andra myndigheter än kronofogdemyndigheter. Av de omkring 900 tjänstemän som deltog i undersökningen utgjorde 5 procent chefskronofogdar, 2 procent övrig kronofogdepersonal, 6 procent kronokom- missarier, 43 procent övrig exekutiv personal och 44 procent kontorspersonal.
Under de sju undersökningsdagarna redovisade de tjänstemän som deltog i undersökningen varje besök och telefonsamtal på en kontaktredovisnings- blankett. Blankettens utformning framgår av bilaga 4.
3. 1 .2 Undersökningens genomförande
Från centralorterna lämnades redovisning för alla sju undersökningsdagarna med undantag för Nyköping och Skellefteå som efter särskilt medgivande re- dovisade vardera sex dagar. Av Stationeringarna, som med sina fåtaliga tjäns- temän är känsliga för frånvaro på grund av bl. a. semester och sjukdom, med- verkade 45 alla dagarna, medan 19 av övriga 29 stationeringar uppvisade ett bortfall av en undersökningsdag och resten mellan två och fyra dagar. Statio- neringen i Sölvesborg drogs in den 1 juli 1975 genom beslut av RSV. Den del- tog därför inte i undersökningen efter detta datum. Den undersökningsdag
som uppvisade det största bortfallet var den 2 september då 16 av 74 statio- neringar, eller 22 procent, saknade bemanning.
3.1 .3 Undersökningens resultat A maler kontakter
Antalet telefonsamtal och besök var sammanlagt 19 185. Hur kontakterna fördelade sig på de två kontaktsätten samt hur stor andel besöken utgjorde av det totala antalet kontakter för varje ort framgår av tabell i bilaga 5.
För de 47 centralorterna varierade antalet kontakter från 131 till 578 med ett medelvärde av 291 kontakter per centralort för hela undersökningsperio- den. Av 13 696 kontakter på centralorterna utgjorde besöken 2 956 eller 21 ,6 procent. Stationeringarna utanför centralort redovisade 5 489 kontakter. Av dessa utgjorde besöken 2 082 eller 37,9 procent. Antalet kontakter för statio- neringarna varierade från 4 till 271 under hela undersökningsperioden.
Stationeringarna i Norrland (Y, AC och BD län), som var 22 till antalet, re— dovisade sammanlagt 1 621 kontakter. Av dessa var 670 eller 41,3 procent be- sök. Dessa stationeringar redovisade således genomsnittligt ett något högre antal besök än övriga stationeringar.
K ontakternas samband med mål eller ärende
Allmänheten söker givetvis främst kontakt med kronofogdemyndigheterna i mål och ärenden som handläggs vid myndigheterna. Erfarenhetsmässigt fö- rekommer även kontakter utan samband med vissa mål eller ärenden. De gäller då anspråk på rådgivning och annan allmän service utan direkt sam- band med den exekutiva verksamheten.
Av de redovisade 19 185 kontakterna avsåg 16 976 eller 88,5 procent mål eller ärenden som handlades vid myndigheterna. Återstående 2 209 eller 11,5 procent av kontakterna hade inte samband med något sådant mål eller ären- de. Av dessa kontakter togs 503 eller 22,8 procent genom besök. Denna be- söksandel var 4 procent lägre än vad som gällde för de kontakter som hade direkt samband med den exekutiva verksamheten.
På centralorterna togs 1 468 kontakter utan samband med mål eller ärende. Dessa kontakter utgjorde 10,8 procent av hela antalet kontakter på dessa or- ter. Vid Stationeringarna var motsvarande antal 741 eller 13,5 procent av alla kontakterna. Av de 1 468 kontakterna på centralorterna skedde 201 eller 13,7 procent vid besök medan på Stationeringarna 302 eller 40,8 procent var besök.
Kontakternasjördelningpå' mål eller ärende
Kontakterna i den exekutiva verksamheten kan avse allmänna mål, enskilda mål (främst UD-, ÅD- och ID-mål) samt ärenden.
De redovisade kontakterna avsåg till 74 procent allmänna mål. I fråga om resterande 26 procent, som således avsåg enskilda mål och ärenden, gällde 18 procent UD- och ÅD-mål och omkring 4 procent vardera ID-mål och åren- den.
En kontaktsökande i mål eller ärende i den exekutiva verksamheten kan sär- skiljas dels med hänsyn till om den är gäldenär, borgenär eller tredje man i ett mål eller ärende och dels med hänsyn till om den är en myndighet, en ju- ridisk eller en fysisk person. Bland de fysiska personerna kan även särskiljas sådana som är rörelseidkare.
I nära 80 procent av kontakterna i den exekutiva verksamheten var det frå- ga om kontakter från gäldenärer. Kontakterna från borgenärer och övriga ut- gjorde 10 procent för vardera kategorin. Drygt 90 procent av gäldenärskon- takterna togs av fysiska personer och omkring 8 procent av företrädare för ju- ridiska personer.
När det gällde de kontaktsökande gäldenärerna kunde vidare med säkerhet konstateras att 23 procent av dem var rörelseidkare. Andelen var förmodligen större. Tillfredsställande uppgifter i detta avseende saknades i nära en fjärde- del av de redovisade gäldenärskontakterna.
Uppgifter om var de kontaktsökande inom berörda distrikt bodde eller vis- tades i förhållande till den ort där kontakten togs redovisades för sammanlagt 15 922 kontakter. Av dessa uppgifter framgick att de 8 752 som boddeeller vistades på orten valde att besöka myndigheten i 36 procent av kontakterna. Besöksandelen för de 5 908 som bodde eller vistades inom 50 kilometer från orten utgjorde 23,5 procent medan andelen för de 1 261 som bodde eller vis- tades mer än 50 kilometer från orten var 6,5 procent.
Kontaktsökandena i frågor utan samband med mål eller ärende i den ex- ekutiva verksamheten var till nära 70 procent fysiska personer och till nära 25 procent myndigheter. Av de kontaktsökande som bodde eller vistades på den ort där kontakten togs valde 31 procent att besöka myndigheten. Besöks- andelen var därmed något lägre i fråga om kontakter i den exekutiva verk- samheten. Detta gällde även för dem som bodde eller vistades inom 5 mil från orten eller längre bort.
K omakranledningarna
Anledningarna att ta kontakt med kronofogdemyndigheterna varierar med hänsyn till dels om frågan gäller den exekutiva verksamheten eller ligger vid sidan av denna och dels vilken kategori den kontaktsökande tillhör.
1 frågor som gäller mål eller ärenden vid myndigheterna tar gäldenärerna huvudsakligen kontakt för att diskutera exekutionsurkunder och skuldbe- lopp eller målets vidare handläggning, för att lämna upplysningar om person- liga eller ekonomiska förhållanden och för att erlägga betalning.
Borgenärer i enskilda mål tar främst kontakt för att lämna ansökan om verkställighet, lämna anstånd eller återkalla ansökan.
När det gäller frågor utan direkt samband med den exekutiva verksamhe- ten förekommer kontakter från allmänheten av en rad olika anledningar. I första hand gäller det rådfrågning i exekutiva frågor som inte avser något visst mål eller ärende. Frågorna gäller emellertid även näraliggande rättsområden såsom civilrätt, konkursrätt och skatterätt.
Av redovisade 12 373 kontakter från gäldenärer togs 66 procent på telefon. Kontakterna avsåg till 76 procent allmänna mål, 19 procent UD- och ÅD-
mål, 4,5 procent ID-mål och 0,5 procent ärenden. Av besökskontakterna var 41 procent besök för att erlägga betalning. Besöken för diskussion av skuld- belopp eller målens handläggning utgjorde 33 procent.
De redovisade 1 708 borgenärskontakterna togs till 90 procent på telefon. Kontakterna avsåg till 75 procent UD- och ÅD-mål och till 20 procent ID- mål. Borgenärskontakterna i allmänna mål, dvs. länsstyrelsernas kontakter i skatteindrivningen utgjorde mindre än 5 procent av alla kontakter från bor- genärer.
I fråga om kontakter utan samband med visst mål eller ärende övervägde de fysiska personerna i hög grad. Av 2 375 kontakter hänförde sig 67 procent till fysiska personer. Myndigheternas andel var nära 25 procent. Anledning- arna till kontakterna fördelade sig relativt jämnt över de berörda områdena. Minst vanliga var kontakteri konkursrättsliga frågor, som förekom i 10 pro- cent av de redovisade fallen.
K onrakrernasfördelning på kronofogdemyndigheternas personal
Kontakter med allmänheten förekommer för alla de tre stora personalkate- gorierna vid kronofogdemyndigheterna — kronofogdepersonal, exekutiv per- sonal och kontorspersonal.
De redovisade kontakterna fördelade sig enligt följande sammanställning.
Personalkategori Kontakter Telefon Besök Summa antal (%) antal (%) antal (%) Qhefskronofogdar 689( 4,8) 184( 3,7) 873( 4,6) Ovrig kronofogde— personal 293( 2,1) 68( 1,4) 361 ( 1,9) Kronokommissarier 1565( 11,1) 547( 10,8) 2112( 11,0) Exekutiv personal 6 627 ( 46,8) 3 043 ( 60,4) 9 670 ( 50,3) Kontorspersonal 4973( 35,2) 1 196( 23,7) 6169( 32,2) Summa 14147 (100,0) 5 038 (100,0) 19185(100,0)
Den exekutiva personalen tog hand om hälften av alla kontakter. Besökskon- takterna sköttes till övervägande delen eller 60 procent av den exekutiva per- sonalen. Kronofogdepersonalens andel av kontakterna var låg. Den motsva- rade dock den andel av det totala antalet kontakter som kunde väntas med hänsyn till att kronofogdepersonalens andel av uppgiftslämnama endast var 7 procent. Då det gällde kontakter utan samband med visst mål eller ärende intog dock kronofogdarna en något mer framträdande roll som kontaktper- soner. Drygt 13 procent av dessa kontakter togs med kronofogdepersonal mot knappt 6 procent av kontakterna i den exekutiva verksamheten. Även kro- nokommissarierna synes ha haft en något större andel av kontakterna i den rådgivande verksamheten än i den exekutiva.
Kontorspersonalen svarade vidare för nära en tredjedel av alla kontakter och nära en fjärdedel av besökskontakterna. När det gällde besökskontakter- na avsåg de till omkring två tredjedelar mottagande av betalning från gälde-
närer. I övrigt gällde de främst diskussion av skuldbelopp och målens hand- läggning.
3.2. Fördelning av kronofogdemyndigheternas verksamhet på skilda arbetsuppgifter
1 samverkan mellan RSV och utredningen företogs under år 1976 en under- sökning av hur arbetstiden för personalen vid vissa kronofogdemyndigheter fördelades på olika arbetsuppgifter (kostnadsbärare) i verksamheten.
Undersökningen genomfördes under perioden 1 maj—31 oktober 1976 vid 13 kronofogdemyndigheter. Sammanlagt redovisade mellan 650 och 700 tjänstemän fortlöpande på särskilda blanketter hur arbetstiden disponerades. De deltagande myndigheterna utvaldes med syfte att få så stor representati— vitet som möjligt i fråga om kronofogdedistrikt med olika storlek, ytvidd, geografiskt läge, antal stationeringar utanför centralort, arbetsbelastning, be— folkningsutveckling.
I undersökningen deltog alla de tre stora myndigheterna i Stockholm, Gö- teborg och Malmö. Deltagandet begränsades dock här i fråga om den fältar- betande personalen, så att endast en eller ett par av enheter med samma slag av uppgifter togs med. All personal med för hela myndigheten gemensamma, huvudsakligen administrativa uppgifter deltog däremot. Övriga myndigheter som deltog i undersökningen var kronofogdemyndigheterna i Handen, Kal- mar, Karlskoga, Karlstad, Lycksele, Varberg, Växjö, Ängelholm, Örnskölds- vik och Östersund. Vid dessa myndigheter omfattade undersökningen hela personalen.
De arbetsuppgifter som tidsredovisningen avsåg hade förts samman i hu- vudgruppema gemensamma funktioner, enskilda mål , allmänna mål och ären- den. Därutöver redovisades frånvaro. Det sammanlagda antalet arbets- uppgifter och frånvaroorsaker som redovisades särskilt var 34. Gruppen ge- mensamma funktioner omfattade bl. a. ledning och planering av verksam- ten, administrativa stödfunktioner, utbildning och information, kontroll och revision. Grupperna för mål och ärenden omfattade åtgärderi handläggningen, registrering m. m.
Undersökningen lades vidare upp så att redovisningen kan särskiljas i för- sta hand för de olika personalkategorierna kronofogdepersonal, exekutiv per- sonal och kontorspersonal samt administrativ och övrig personal men även för mindre personalgrupper inom de olika kategorierna.
En anknytning av tidredovisningen till den deltagande personalens löne- ställning medger vidare en beräkning av kostnaderna för varje redovisat slag av uppgifter.
De resultat som kunnat tas fram ur undersökningen bör ge en relativt god bild av hur personalresurserna disponeras i kronofogdemyndigheternas verk- samhet. En viss osäkerhet i resultaten kan dock inte uteslutas. Den hänger samman med sådana förhållanden som att tidredovisningen endast omfat- tade ett halvt år, under den tiden inföll huvuddelen av semestrarna, arbets- belastningen på myndigheterna är ojämnt fördelad under året och den belast- ningstopp som avser indrivning av kvarskatter inträffade under perioden, or-
ganisationen varierar mellan myndigheterna m. m.
En genomgående iakttagelse beträffande resultatet av undersökningen är att de redovisade förhållandena är tämligen likartade vid alla deltagande myndigheter och även mellan de tre storstadsmyndigheterna och övriga myndigheter.
I det följande lämnas en översiktlig redogörelse för de resultat som under- sökningen har gett i fråga om hur framför allt de tre stora personalkatego- riernas insatser fördelar sig på huvudområdena i verksamheten samt från— varo.
Gemensamma funktioner
Gruppen gemensamma funktioner svarar för ca 13 procent av hela den för myndigheterna under halvåret inrapporterade tidsåtgången.
Kronofogdepersonalen redovisar största tidsåtgången. En tredjedel av de- ras arbetstid ägnas åt dessa arbetsuppgifter, huvudsakligen då arbetsledning och utbildning. För kronokommissarierna åtgår ca 23 procent av tiden till denna grupp av uppgifter. Även för dem är arbetsledning och utbildning de tyngsta arbetsuppgifterna, men service och revision spelar också en viss roll. För övrig exekutiv personal (förste kronoassistenter och kronoassistenter) är andelen 10 procent och här dominerar utbildning och vittnestjänstgöring.
Även kontorspersonalen redovisar 10 procent, som nästan uteslutande av- ser administrativa stödfunktioner.
Storstadsmyndigheterna redovisar för gemensamma funktioner samman- lagt någon procentenhet mer än övriga myndigheter eller 14,5 procent av hela den inrapporterade tiden. En närmare jämförelse visar att andelen för krono- kommissarierna är större medan den för kronofogdepersonalen är mindre än vid övriga myndigheter. Kronofogdepersonalen ägnar sålunda dessa arbets- uppgifter ca 25 procent av sin tjänstgöring medan kommissarierna redovisar hela 40 procent. Till detta bidrar tidsåtgången för kontroll och revision. En orsak till kronofogdepersonalens mindre andel är tillgången till administrativ personal. Bilden beträffande övrig exekutiv personal och kontorspersonal liknar den vid de övriga myndigheterna. Även gruppen ”övrig personal” har här redovisat tid, som är att hänföra till ”administrativa stödfunktioner”. Det kan konstateras att resultatet visar relativt stor överensstämmelse mel- lan storstadsmyndigheterna och övriga myndigheter. De olikheter som före- ligger är att hänföra till organisatoriska olikheter, som även föreligger mellan myndigheter hänförliga till gruppen ”övriga myndigheter”. Som exempel kan nämnas att i storstadsmyndigheterna svarar kronokommissarierna för kontroll och revision, vilket i de övriga distrikten huvudsakligen åvilar kro- nofogdepersonal. Det bidrar till de avvikelser i fråga om tidsåtgång för dessa personalgrupper som har redovisats ovan.
Vidare kan konstateras att det inte går att peka på några direkta skillnader mellan från befolkningssynpunkt stora och små myndigheter. Inte heller mellan till ytan stora och små sådana.
Av myndigheternas samlade tidsåtgång användes i storstadsmyndigheterna 22,5 procent och i övriga distrikt 24 procent till handläggning av enskilda mål. Kronofogdepersonalen ägnar vid sidan av de gemensamma funktionerna i regel mest tid åt handläggningen av enskilda mål. I storstadsmyndigheterna betyder detta 19 procent av arbetstiden och i övriga distrikt 25 procent.
Även kronokommissarierna ägnar en stor del av sin tid åt enskilda mål. För dem tar dessa arbetsuppgifter 23 procent i storstadsmyndigheterna och 19 procent i övriga myndigheter. För den övriga exekutiva personalen tar de en- skilda målen i anspråk 22—23 procent av tiden i både storstadsmyndigheterna och övriga myndigheter.
I alla myndigheter ägnar kontorspersonalen 27—28 procent av sin tid åt en- skilda mål.
Även beträffande de enskilda målen föreligger mycket stora likheter mel- lan storstadsmyndigheterna och de övriga myndigheterna. Tidsåtgången för fältverkställigheten är dock större i landsortsdistrikten och denna förefaller även vara relativt oberoende av målantalet.
Allmänna mål
Av myndigheternas samlade arbetsinsats i tid används genomsnittligt vid storstadsmyndigheterna 32,5 procent och vid övriga myndigheter 36 procent till handläggningen av allmänna mål.
Kronofogdepersonalen i myndigheter med få kronofogdar synes ägna mindre del av tiden åt de allmänna målen, än vad fallet är i myndigheter med flera kronofogdar. Myndigheter med en och två kronofogdar redovisar här 6—14 procent medan motsvarande tidsåtgång i myndigheter med flera krono- fogdar är ca 20 procent. Skillnaderna mellan myndigheterna är dock betydan- de.
Kronokommissarierna synes allmänt ägna mera tid åt allmänna mål än åt enskilda mål. Den redovisade tiden varierar kraftigt mellan 20 och 40 procent av arbetstiden. Hur det förhåller sig vid storstadsmyndigheterna framgår inte eftersom inte alla kronokommissarier där deltagit i tidredovisningen.
För övrig exekutiv personal överensstämmer arbetstidsandelen för allmän- na mål mellan de tre stora myndigheterna och de övriga. Denna personal av- sätter genomsnittligt 40 procent av sin arbetstid till de allmänna målen.
För kontorspersonalen är tidsåtgången för allmänna mål 31—38 procent. Även beträffande de allmänna målen föreligger stora likheter mellan stor- stadsmyndigheterna och de övriga myndigheterna.
I storstadsmyndigheterna åstadkommer de stora målvolymerna merarbete och tar större del av myndigheternas resurser i anspråk. Ytstora distrikt krä- ver även i allmänna mål mer resurser för fältverkställigheten. Fältverkstäl- ligheten i allmänna mål tar vidare i anspråk lika stor del av arbetstiden för för- ste kronoassistenter och kronoassistenter som de enskilda målen.
Ärenden
Ärendena spelar en underordnad roll. I storstadsmyndigheterna svarar de för
2—3 procent av den redovisade arbetstiden och vid de övriga myndigheterna för 1 procent.
Av den redovisade tiden kommer den avgjort största delen på lönegaran- tiärenden. Vid storstadsmyndigheterna gäller det 75 procent av tiden för ärenden medan det i de övriga myndigheterna inte gäller mer än 15 procent.
I de mindre myndigheterna handlägger kronofogdepersonal i stor utsträck- ning 1önegarantiärenden medan dessa arbetsuppgifter i storstadsmyndighe- terna ankommer på exekutiv personal.
Driftsbevis belastar i storstadsmyndigheterna främst kontorspersonal och övrig personal men även kronofogdar och kronokommissarier. I de övriga myndigheterna handhas dessa arbetsuppgifter till 90 procent av exekutiv per- sonal och kontorspersonal.
Bevisgivning och övriga ärenden spelar en mycket liten roll.
F rdnvaro
Undersökningsperioden avsåg till stor del sommarmånaderna. Den redovi- sade tiden kom därför att omfatta en alltför stor andel för frånvaro på grund av semester. Med korrigering härför kan dock andelen för frånvaro av alla slag vid de undersökta myndigheterna beräknas till genomsnittligt för kronofog- depersonal 25 procent av den samlade tiden, för kronokommissarier 22 pro- cent, för övrig exekutiv personal 23 procent och för kontorspersonal också 23 procent.
Om frånvaron för semester undantas utgör frånvaron för sjukdom och an- nan frånvaro i storstadsmyndigheterna för kronofogdepersonal 10 procent av den samlade tiden, för kronokommissarier 6 procent, för övrig exekutiv per— sonal 10 procent och för kameral personal 12 procent. Motsvarande ide övriga myndigheterna är för kronofogdepersonal 8 procent, för kronokommissarier 5 procent, för övrig exekutiv personal 8 procent och för kameral personal 11 procent.
Även om frånvaron inom alla personalkategorierna är något större i stor- stadsmyndigheterna är dock skillnaderna små. Den frånvaro som inte avser semester utgörs för kronofogdepersonalen till största delen av ”annan från- varo” (tjänstledighet, tjänstgöring på annan ort rn. m.).
Det bör observeras att de beräknade procenttalen är genomsnittstal och att mycket stora individuella olikheter föreligger. Detta gäller framför allt kate- gorierna kronofogdar och kronokommissarier, där deltagarna i undersök— ningen var relativt få.
Kostnader
De beräkningar av kostnader som de i undersökningen inhämtade uppgifter- na medger visar bl. a. följande.
Handläggningen av ett allmänt mål kostade i genomsnitt 59 kronor i stor- stadsmyndigheterna och 69 kronor i övriga myndigheter. Motsvarande för ett enskilt mål var 221 kronor i storstadsmyndigheterna och 238 kronor i övriga myndigheter.
' J|u1111iV|J|-1|Ii , .
. |" '. , . ,
***” |"_'11_ 1 ' |.' 1,'111'1'1111_1 " 11.111 . -
w_iåiilåin'.” '.|LF1111T1'1'.| - 1.1 .|1 '. '.'131 '._|"... 141-11 |."'|"l" ' ,_L' ..' |' "- liv - millar.- 1| ||||'| ' i..| lPhil 'Tivilqlhqf- flJi ' '11 :l! ' ||1'1.._11'11111-',1_ 1'||"1.111.|_i' , . - ». #$%me |11 uk 'u.11'1'11. 11
')L”»...G, . | "' !. — :.
flin-thiröwuf ii'tm |. 111 _1" .."-"""1|g'-'1111.1.. '-
_'_ "'11'411'11'1'1? .'|| ".' | :|. ....”*'1 ' "111-- 1 i 1.' 1- ”
"Silli Mim!" 'Påqn 1'. " . 11'lU' '1 "1' , ?higqlt'l"|*1|.f :111'1 1. . . Widén,-41 11-1'r1.1' f 1 1 » * " ,.
WWiMWTfL'M' "11111 .u'-|'-'.,||.1..._'.:11' .|
1.11'1.'1'.|':-1:1,r11 '11 |:"*:11':1.11 . 1 1.1. rm' ML"L1N.'1'..1 11'11111111'1' 111"; 1 11 11 ' ""J ' "| i..-11
”***.th i'..:.1 '..' '11n11 1- U '» 2,13,qu q11.1'-11=|i1,...11. 111 . 1:.. m;. ".”unhm "JJ. 111139!!! _.'|"l'|' l." ' .. 1".'.'-1 -'.',— 151341!!!" .U' 1411 '._"-'..1.l||r |" .11111'.'1 :- 41,35!” "" '1..|' T'E .1r1:|:.',.. ..|' fn. Ahlm-11:51; '.111."=11 '_zh1 " 1 1 "11'1' .__. | "'I "L.,,zm
' ”_ 111.117) ",1'. 111,11 1.1.1 |.1_.|.'Ä j. -1,l'1jii:.; _.,(Flz'igjluxhu. '1'"|j_l11— ' .Lin'Fwi—WJ', lt'IHfij"J1"1|m,_1 hä: Malm-J 1 ' ..--...11 111111.1'-'1=1111 1111-1111 1.11 "11'I1I'111FJJ 'lbiflla'w Tll mim": ||' . Hal-' Wanna-141111 'n! LL"? 115110 1' " . ..1111.11..1111..1.1_-111111
. ' ' :11111'1'1'1 "
'JE'VMI F'J wiiilJI'IB' 1511 ”11119 i ..1"3U_JT1 .i11läh1l" .'.'1171'..".'
11'-1't11511'i11'.'1ur111 11 ];11'111' '-.:_'-
4. Ändringar i kronofogdemyndigheternas verksamhet
4.1. Utvecklingstendenser i den nuvarande verksamheten
En förskjutning av arbetsuppgiftema mot det judiciella området liksom en ökning av svårigheten i målen och ärendena hos kronofogdemyndigheterna har gjort sig märkbar under senare år. Dessa tendenser framhölls redan i DAP. Enligt utredningens uppfattning har de stått sig och delvis även för- stärkts sedan DAP lades fram i oktober 1973.
Utmätning av anna! än vanligt lösöre
Rent allmänt kan konstateras att utmätning av vanligt lösöre inte före- kommer i samma utsträckning som tidigare. Det är en följd av den successiva förändring av uppfattningen om vad som skall undan- tas från utmätning som har vuxit fram sedan1968 års reform av beneficie- reglerna. Den ändrade uppfattningen hänger naturligt samman med den stigande levnadsstandarden. Även andra faktorer spelar in. Således torde det allt vanligare förhållandet att båda makarna i en familj är förvärvsar- betande numera föra med sig krav på hemutrustning av annat slag än den som fordrades då endast ena maken var förvärvsarbe- tande. Lösöreutmätningen begränsas även genom den rikliga förekomsten av avbetalningskontrakt eller hyresavtal (leasing) på sådana kapitalvaror, som inte är skyddade av beneficiebestämmelserna i UL. Gäldenärernas ökande kunskap om det exekutiva rättssystemet gör dem mera måna om att på allt sätt försöka skydda sin egendom mot utmätning genom lagliga dispositioner i form av t. ex. äktenskapsförord och olika konstruktioner för säkerhetsöver- låtelser. Exekutionen har därför kommit att förskjutas mot annan egendom än lösöre. Intresset har härvid riktats mot rättigheter av olika slag, fastighets- ägares del i pantbrev som inte utgör pant för fordran (ägarhypotek) och fast egendom samt gäldenärens lön.
U !mätning av pantbrev och fast egendom
Den nya jordabalk (JB) som trädde i kraft den 1 januari 1972 och därav för- anledda ändringar i andra författningar har medfört att det hos kronofogde- myndigheterna nu förekommer ett avsevärt antal kvalificerade prövningar av
fastighetsrättsliga frågor.
Den nya JB har ökat möjligheterna för utmätningsmannen att använda fas- tighetsexekution. Vid utmätning av bl. a. outnyttjad del av pantbrev i fast egendom kan realisation numera ske genom att fastigheten tas i anspråk och därvid räknas som utmätt (jfr. domstols eller lagsökningsdomares möjlighe- ter att ”döma i mät”). Om det inte är önskvärt att fastigheten omedelbart för- säljs kan utmätningsmannen pantförskriva pantbrevet till säkerhet för ut- mätningsborgenärens fordran. Med den nya panträttskonstruktionen i JB måste konrofogdemyndigheten vidare undersöka vilka som innehar olika pantbrev i fastigheten och storleken på panthavarnas fordringar. De vidgade möjligheter till utmätning i fast egendom och pantbrev som den nya JB ger kräver samtidigt avsevärt större utredningsinsatser av kronofogdemyndighe- terna.
Till och med utgången av år 1971 var det vid fastighetsutmätning relativt lätt att genom kontroll av lagfansinnehavet hos inskrivningsdomaren konstatera, om det var möjligt att utmäta en fastighet. Hade gäldenären lag- fart på fastigheten, kunde den utmätas utan närmare undersökning om ägan- derätten till den. De nya bestämmelserna i JB och därav föranledda ändringar i UL har fått till följd att kronofogdemyndigheterna i större utsträckning än tidigare får materiellt pröva, om gäldenären äger den fastighet, som kan kom- ma i fråga för utmätning. De svårigheter som uppkommer att avgöra om och hur viss fastighet eller visst pantbrev skall kunna tas i anspråk ställer krav på juridiskt kunnande vid kronofogdemyndigheten.
Löneexekution
Nya regler om löneexekution trädde i kraft den 1 juli 1969. De utgick från för- utsättningen att en förskjutning från sakexekution till löneexekution skulle ske och att löneexekutionen skulle bli mindre arbetskrävande för kronofog- demyndigheterna. Antalet löneexekutionsmål har stadigt ökat. Förskjut- ningen av enskilda mål från sakexekution till löneexekution har emellertid inte blivit så stor som ursprungligen förutsattes.
Varje mål, där utmätning i lön begärs utöver utmätning av annan egen- dom, är vid jämförelse med arbetsinsatserna före de nya reglerna för löneex- ekution arbetsmässigt att jämställa med ett nytt mål. Antagandet att löneut- mätning skulle bli mindre arbetskrävande än vanlig sakexekution har visat sig vara felaktigt. Den noggranna utredning som skall ligga till grund för be- slut i löneexekutionsmål förutsätter någon form av kontakt med gäldenären. Denne svarar vanligen inte på skriftliga anmaningar. Om kontakt inte kan nås per telefon krävs efterforskningar för ett personligt sammanträffande. I mål, där löneutmätning beviljas, tillkommer arbetet med bevakning av att ar- betsgivaren fullgör sina skyldigheter, kontroll m. m. att giltighetstiden för ut- mätningsbeslutet inte överskrids samt bokföring och redovisning av influtna medel.
Det stora antalet löneutmätningsmål har medfört att det blivit nödvändigt att i handläggningen samordna dem med införselmålen. Särskilda samord- ningsregister har inrättats och inom vissa kronofogdemyndigheter har sär- skilda löneexekutionsenheter bildats för att lösa samordningsproblemen. Lö- neutmätningsmålen äri verkställighetshänseende kvalitativt jämförbara med
införselmålen. Löneutmätningsmålen är flera än införselmålen räknat efter antalet ansökningar om utmätning i lön som kräver utredning och beslut. Antalet utmätningar i lön är dock jämförelsevis färre till följd av de frikos— tigare beneficiebestämmelserna. Normalt är löneutmätningarna även begrän- sade i tiden, vilket inte är fallet med införselmålen.
Mål om avhysning
Antalet avhysningsmål har på senare tid vuxit kraftigt. Målen fördelar sig även mycket ojämnt mellan kronofogdedistrikten. Vissa distrikt t. ex. Göte- borg, Norrköping och distrikten runt Stockholm har ett i förhållande till andra distrikt mycket stort antal avhysningsmål. Stor betydelse för utvecklingen har den fortlöpande avvecklingen av det äldre bostadsbeståndet med billiga bostäder, som ersätts med dyrare sanerade eller nyproducerade bostäder. Avhysningsmålen är krävande både vid förberedelserna för och genomför- andet av verkställigheten. Det hänger samman med att det är angeläget att få personlig kontakt vid delgivningen av underrättelse om sökt avhysning eftersom den som skall avhysas ofta inte är medveten om vad som håller på att ske. Vidare måste hämtas in upplysningar till underlag för bedömning av vilka arbetsinsatser som krävs för flyttning av inventarier och om social- vårdsmyndigheten bör medverka. Ofta måste inneboende och personer som hyr i andra hand delges underrättelsen om avhysning. Det kan behöva ut- redas om andrahandshyresgäst har självständig hyresrätt i förhållande till hyresvärden. Placeringen av avhyst egendom och skadeståndsanspråk för påstådda eller uppkomna skador på egendomen kan behöva utredas. Sö- kanden kan lämna anstånd med avhysningar en eller flera gånger så att förutsättningarna för verkställighet måste prövas upprepade gånger i samma mål.
Indrivning hasfo'rerag
Under senare år har skett en omfördelning av skattebördan från enskilda arbetstagare till företagare, bl. a. genom höjda arbetsgivareavgifter. Det leder till att den del av kronofogdemyndigheternas verksamhet som avser indriv- ning hos företagare växer mera än vad som betingas av den allmänna ökning- en av restförda belopp. Mellan åren 1965 och 1975 ökade de sammanlagda s. k. månadsräkningsmedel som kronofogdemyndigheterna fick i uppdrag att indriva och redovisa från ca 670 milj. kr. till ca 2 130 milj. kr. Den del av de restförda beloppen som avsåg arbetsgivareavgifter ökade samtidigt från ca 67 milj. kr. till ca 518 milj. kr.
Indrivning hos företag är ofta förenad med särskilda problem. De har bl. a. berörts av justitieombudsmannen (JO). Med anledning av en anmälan mot länsstyrelsen i Gotlands län och kronofogden i Visby för att inte tillräckliga indrivningsåtgärder har vidtagits mot ett företag gjorde JO år 1972 följande uttalande.
"När indrivning skall ske hos ett aktiebolag eller annan rörelseidkare, som blivit rest— förd för skatter, uppkommer stundom vanskliga problem. Redan från strikt fiskalisk synpunkt kan det vara svårt att avgöra hur indrivningen skall läggas upp. En tvångs- mässig avveckling av rörelsen kan åsamka det gäldbundna företaget och därmed också
dess borgenärer betydande förluster. Å andra sidan kan, därest anstånd medges med inbetalning av skatteskulden, skulden växa under anståndstiden med påföljd att bor- genärernas förluster blir större än om bolaget avvecklats på ett tidigare stadium. En be- dömning måste därför göras av företagets ekonomiska ställning och framtidsutsikter. Vidare måste beaktas, huruvida ackordsuppgörelse kan komma i fråga och om det gäld- bundna företaget har möjlighet att erhålla lån eller bidrag från enskild person, från bank eller från offentlig myndighet. Hänsyn måste också tagas till hur eventuella andra bor- genärer kommer att agera. En avbetalningsplan för skatteskulderna kanju bli helt utan mening om övriga borgenärer är fast beslutna att försätta företaget i konkurs. Bedöm- ningen av hur indrivningen bör planeras blir än svårare om det gäldbundna företaget har väsentlig betydelse för sysselsättningen i orten. Det kan visserligen hävdas, att sysselsättningssynpunkter inte alls får inverka på indrivningsförfarandet utan att en— bart fiskaliska hänsyn skall tagas vid indrivningen (jämför bevillningsutskottets betän- kande 1967z53 s. 64). På senare tid synes dock indrivningsmyndigheterna med stöd av uttalanden av chefen för justitiedepartementet (prop. l970:142 s. 98—99, jämför också chefen för finansdepartementet i prop. 1971:142 5. 28) ha intagit en ändrad attityd och vid valet av indrivningsåtgärder i viss mån beaktatjämväl sysselsättningseffekten. En- ligt min mening finns icke något att erinra mot en försiktig utveckling i denna riktning. Åtminstone i de fall då länsstyrelsen själv förbehållit sig rätten att avgöra om konkurs- ansökan skall inges skulle det framstå som föga rimligt om länsstyrelsen — som enligt 3 så länsstyrelseinstruktionen (SFS 1971 :460) skall "främja länets utveckling och befolk- ningens bästa” —i indrivningsärendet uteslutande lät inskränkt fiskaliska motiv diktera sitt handlingssätt.”
Mot bakgrunden av bl. a. detta uttalande av JO har kronofogdemyndigheter- na vid indrivningen hos företag i ökad utsträckning tagit hänsyn till vilka ar- betsmarknads- och sysselsättningspolitiska effekter, som kan förutses följa med de exekutiva åtgärderna. För att kunna göra detta fordras överläggningar med länsstyrelse, arbetsmarknadsorgan, kreditgivare, företagareföreningar och andra, som kan vara engagerade i arbetet med att trygga sysselsättningen vid företaget.
Även i de fall företaget inte har särskild betydelse för sysselsättningen i or- ten är indrivningen hos företag i de flesta fall förenad med ingående ekono- miska undersökningar, rättsutredningar och förhandlingar innan beslut kan meddelas om de lämpligaste exekutiva åtgärderna.
Den angivna utvecklingen har medfört ökade insatser i indrivningsarbetet för både kronofogdepersonal och kvalificerad exekutiv personal.
De särskilda krav som indrivningen hos företagare och juridiska personer ställer på kronofogdemyndigheterna har vissa av dem sökt tillgodose bl. a. genom organisatoriska åtgärder. Främst vid de större myndigheterna har handläggningen av denna indrivning koncentrerats till särskilda enheter eller befattningshavare. Den erfarenhet och rutin som samlas och hålls samman genom en sådan specialisering anses vid dessa myndigheter underlätta snab- ba och ändamålsenliga åtgärder mot detta slag av gäldenärer.
4.2. Nya uppgifter i verksamheten
4.2.1. Indrivning av felparkeringsavgifrer
Lagen (1976:206) om felparkeringsavgift och förordningen (1976:1128) som trädde i kraft den 1 april 1977 innebär bl. a. att felparkeringsavgift skall in-
drivas av kronofogdemyndighet.
Lagen bygger på nya principer för beivrande av parkeringsförseelser. De flesta formerna av dessa förseelser har avkriminaliserats och den tidigare par- keringsboten har ersatts av en avgift, som fordonsägaren är betalningsansva- rig för. Invändning mot en parkeringsanmärkning inverkar inte på skyldig- heten att erlägga avgiften, men denna återbetalas om invändningen godtas vid den rättsliga prövning som fordonsägaren kan begära.
Parkeringsanmärkning skall enligt lagen innehålla uppmaning att inom viss tid betala den fastställda avgiften. Om avgiften inte betalas inom före- skriven tid skall fordonsägaren erinras om betalningsansvaret och uppmanas att inom viss tid betala avgiften. Om avgiften inte heller då betalas skall ut- färdas åläggande för fordonsägaren att betala avgiften inom viss tid. Om åläg- gandet inte efterkommes skall avgiften indrivas. Härvid tillämpas i huvudsak bestämmelserna i UBL om indrivning, avkortning och avskrivning. Ärende om felparkeringsavgift behandlas således som allmänt mål.
Ansökan om rättelse av parkeringsanmärkning och anmälan om bestridan- de av betalningsansvar upptas och behandlas av polismyndighet. Mot polis- myndighets beslut i fråga om bestridande, som inte leder till att betalnings- ansvaret undanröjs, får talan föras i tingsrätt.
Enligt förordningen skall felparkeringsavgift betalas iden ordning som sta- tens trafiksäkerhetsverk bestämmer. Trafiksäkerhetsverket (TSV) svarar så- ledes för föreskrivna åtgärder i fråga om erinran m. m. till fordonsägaren. TSV upprättar vidare indrivningshandlingar och överlämnar dem till krono— fogdemyndigheten. Myndigheten redovisar indrivna felparkeringsavgifter till TSV. Beslut om avskrivning av avgift fattas av kronofogdemyndigheten och beslut om avkortning av TSV.
Statsmakterna har räknat med att de nya uppgifterna i fråga om felparke- ringsavgifter kräver sammanlagt 21 nya tjänster för kontorspersonal vid kro- nofogdemyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö.
4.2.2. Överföring av uppgifter från överexekutor till kronofogde- myndighet
I betänkandet (SOU 1973:22) Utsökningsbalk föreslog lagberedningen bl. a. att de göromål som nu ankommer på överexekutor skulle föras över till kro- nofogdemyndighet. Utredningen har genom underhandskontakter med jus- titiedepartementet erfarit att det fortsatta lagstiftningsarbetet inom detta om- råde utgår från att frågor om exekutiv försäljning av fast egendom m. m. samt frågor om prövning av inländska och utländska exekutionstitlar skall hand- has av kronofogdemyndigheterna. Frågor om handräckning avses däremot skola prövas av tingsrätt om inte annan myndighet bör komma i fråga för vis- sa speciella slag av handräckning. Förslag härom har i april 1977 lagts fram i departementspromemorian (DsJu 197715) Summarisk process. I samman- hanget kan anmärkas att nuvarande mål om lagsökning och betalningsföre- läggande enligt promemorian skall föras samman med handräckningsmål till en gemensam summarisk process hos tingsrätten. Klagan över utmätnings— mans förfarande avses vidare i överensstämmelse med lagberedningens för- slag skola prövas direkt av hovrätt.
Överexekutor handlägger som framgår av tidigare (avsnitt 2.1.3.1) redogö-
relse en rad ärenden av varierande svårighet. Mängden av ärenden varierar starkt mellan olika län. Detsamma gäller fördelningen på de skilda slagen av ärenden. Härav följer att kraven på resursinsatser för överexekutorsgöromå- len är mycket skiftande mellan länen.
Under budgetåret 1975/ 76 inkom 32 878 ärenden till landets överexekuto- rer. De fördelades på olika slag av ärenden enligt följande.
Ärendeslag Antal Andel (procent)
Handräckning 19 500 60 Exekutiv försäljning 4 543 14 Klagan över utmätningsmans
förfarande 2 942 9 Utslag i lagsökningsmål 2 278 7 Indrivning av underhållsbidrag 1 983 6 Övrigt 1 333 4
Med hänsyn till den nuvarande inriktningen av lagstiftningsarbetet samt mängden och omfattningen av de nu aktuella ärendena bedömer utredning- en, att de nya uppgifter av nämnvärd betydelse, som kan komma att tillföras kronofogdemyndigheterna från de nuvarande överexekutorerna huvudsakli- gen gäller exekutiv försäljning.
Exekutiv försäljning av fast egendom
Exekutiv försäljning av en fastighet aktualiseras när denna utmäts i allmänt eller enskilt mål eller samtidigt i båda slagen av mål. Frågan om försäljning uppkommer dock främst när en fastighet på grund av särskilda regler skall anses utmätt, t. ex. när domstol enligt 77 a & UL fastställt förfallen fordran att med särskild förmånsrätt utgå ur fast egendom, eller när en fastighet enligt 91 a & UL tas i anspråk efter tidigare utmätning av outnyttjat pantbrev.
Förekommande statistik över exekutiv försäljning anger som nämnts (av- snitt 2.1.3.1) antalet ansökningar om försäljning. Antalet försäljningsobjekt är lägre eftersom flera borgenärer kan ansöka om försäljning av samma fas- tighet. Dessutom kan samme borgenär, oftast staten genom kronofogdemyn- dighet, ansöka om försäljning av samma fastighet med stöd av flera utmät- ningar. Varje utmätning diarieförs då som ett särskilt försäljningsärende. Er- farenheten visar att omkring tio procent av antalet anhängiggjorda försälj- ningsärenden resulterar i försäljning. Övriga ärenden återkallas eller förfaller. Alla försäljningsärenden måste emellertid behandlas i normal ordning fram till dessa anstånd meddelas eller återkallelse sker. Ofta sker detta kort före den utsatta försäljningen.
Försäljning av fast egendom skiljer sig i väsentliga avseenden från den för- säljning av huvudsakligen utmätt lös egendom som kronofogdemyndighe- terna nu ombesörjer. Det gäller framför allt i fråga om de juridiska bedöm- ningar som hänger samman med fastighetsförsäljningar. Någon direkt knyt- ning till viss annan verksamhet hos myndigheterna finns inte heller. Det tor— de därför bli aktuellt att vid kronofogdemyndigheterna skapa särskilda for-
mer för de arbetsuppgifter som avser försäljning av fast egendom. Handläggningen vid kronofogdemyndighet av ett ärende om försäljning av fast egendom kan tänkas normalt bestå i att
— ärendet (ansökan) diarieförs och registreras — ansökas prövas — eventuella underrättelser sänds till inskrivningsmyndigheten vid tingsrät- ten — handlingarna kompletteras med gravationsbevis, taxeringsbevis, kartor m. m. — ärendet kompletteras med förskott för exekutionsavgiften — ärendet underkastas förnyad granskning — beskrivning och värdering samt eventuell utredning av fastighetsförhål- landen, äganderätt m. m. ombesörjs — eventuellt beslut fattas om försäljning av tillbehör — parterna meddelas om förestående försäljning — kungörelse om försäljning utfärdas — eventuellt beslut om anstånd meddelas
— kallelser till auktion sänds ut — utkast till sakägarförteckning förbereds — fastigheten visas — utkast till sakägarförteckning upprättas — bevakningssammanträde och auktion anordnas — sammanträde för köpeskillingsfördelning, utfärdande av köpebrev och på- teckning av fordringshandlingar rn. m. anordnas — utanordningsbeslut och utbetalning av medel, expeditioner av kopia av auktionsprotokoll, fördelningslängd m. m. till inskrivningsmyndigheten, underrättelser m. m. ombesörjs — ärendet avförs och arkiveras.
Vissa försäljningsärenden kan kompliceras och föranleda andra moment i handläggningen än de angivna.
En uppgift som formellt är ett göromål enligt den officiella statistiken och som har anknytning till försäljning av fast egendom är mottagande av utslag i lagsökningsmål.
Då domstol har fastställt att förfallen fordran skall utgå med särskild för- månsrätt ur fast egendom skall egendomen anses utmätt enligt 77 a & utsök- ningslagen. Denna utmätningsverkan förfaller om inte försäljning av egen— dom begärs hos överexekutor senast två månader efter det att beslutet vann laga kraft. Domstolen översänder sådant beslut till överexekutor och medde- lar sedan huruvida det vunnit laga kraft. Överexekutor meddelar sedermera inskrivningsmyndigheten om försäljning inte begärts inom föreskriven tid.
Handläggningen av dessa ärenden vid kronofogdemyndighet torde kunna ske på följande sätt:
— mottagande av utslag, diarieföring och registrering — mottagande av lagakraftbevis
— bevakning
— påskrift och återsändande av utslaget till tingsrätten — avregistrering.
Ärendena innebär således endast registrering o. d. och innefattar inte något slag av beslut.
Exekutiv försäljning av skepp och luftfartyg m. m.
Exekutiva försäljningar av skepp och luftfartyg samt vissa tillbehör till dessa aktualiseras, liksom fastighetsförsäljningar, när dessa slag av egendom ut- mäts i allmänt eller enskilt mål eller samtidigt i båda slagen av mål. Dessa försäljningsärenden förekommer relativt sällan och är huvudsakligen kon- centrerade till storstadsområdena. De är ofta komplicerade. Med hänsyn här- till torde en i alla avseenden tillfredsställande erfarenhet och rutin i dessa för- säljningsärenden inte kunna uppnås vid andra kronofogdemyndigheter än de som är verksamma i de tre storstadsdistrikten.
För handläggning av dessa försäljningsärenden vid kronofogdemyndighe- terna kan det bli erforderligt att skapa former, som bl. a. tillgodoser behoven av särskild expertis i komplicerade ärenden. Iden mån detta blir aktuellt kan inte det enskilda kronofogdedistriktet och i flertalet fall inte heller det enskil- da länet ge erforderligt underlag för att skapa och hålla samman särskild ex- pertis. En samverkan mellan kronofogdemyndigheterna inom större regioner blir då nödvändig. Med hänsyn till reglerna om exekutivt forum måste dock samtidigt beaktas att ett försäljningsärende skall ha en klar och entydig an— knytning till den kronofogdemyndighet som enligt forumreglerna har att sva- ra för ärendet.
4.2.3. Uppgifter i konkurser
Konkurslagskommittén, som tillkallades år 1971 och har till uppgift att göra en allmän översyn av konkursförfarandet, föreslog i delbetänkandet (SOU 1974:6) Förenklad konkurs m. m. en ny ordning för handläggning av mindre konkurser. På grundval av betänkandet och remissbehandlingen av detta lade regeringen på våren 1976 fram proposition 1975/76:210 om ändring i konkurslagen. Förslaget i propositionen, som i ett par viktiga avseenden av- vek från betänkandet, innebar att konkursdomare skulle kunna uppdra åt kronofogdemyndighet att inom viss kortare tid, i regel en vecka, komma in med utredning huruvida den föreslagna enklare ordningen för handläggning av mindre konkurser eller annan handläggningsform skulle tillämpas. Vidare skulle kronofogdemyndighet i regel utses till förvaltare i mindre konkurser. Den föreslagna lösningen skulle bl. a. ge bättre möjligheter än nu att beakta allmänt samhällsekonomiska intressen i konkurs.
Lagutskottet anförde i sitt betänkande (1976/7721 1) med anledning av pro- positionen bl. a. att utskottet från företrädare för konkurslagskommittén in- hämtat att denna behandlade frågor om förvaltning och tillsyn i ordinära kon- kurser. Kommittén avsåg att föreslå att institutet rättens ombudsman skulle avskaffas och att tillsynsfunktionerna i konkurs skulle föras över till krono— fogdemyndigheterna. Konkursdomarens tillsynsfunktioner avsågs bli av- skaffade. De planerade reglerna skulle i tillämpliga delar gälla även mindre konkurser. Detta innebar bl.a. att kronofogdemyndighet skulle ha tillsyn över förvaltningen i sådan konkurs, om annan än kronofogdemyndighet var förvaltare. Utskottet hade vidare inhämtat att kommittén ämnade föreslå att
ett allmänt ombud skulle kunna utses för att tillvarata arbetsmarknads- och regionalpolitiska aspekter i företagskonkurs. Kommittén hade uppgett att den beräknade att senast under våren 1977 kunna lägga fram förslag till dessa frågor i ett delbetänkande.
Lagutskottet ansåg det tveksamt om kronofogdemyndighet som regel bör- de förordnas till förvaltare i mindre konkurser. Kronofogdemyndighet skul- le härigenom i vissa konkurser vara förvaltare och i andra tillsynsorgan, vilket måste anses mindre tillfredsställande. Även från andra principiella utgångs- punkter framstod det enligt utskottets mening som mindre lämpligt att kro- nofogdemyndighet skulle handha konkursförvaltning.
Enligt utskottet fanns det i detta sammanhang även andra omständigheter som borde beaktas. Sålunda framstod det som önskvärt att förfarandereglerna beträffande mindre och ordinära konkurser blev så enhetliga som möjligt. En annan omständighet var att det i propositionen uttalade behovet av ökade möjligheter till samhällelig insyn i konkursförvaltningen och av ett hänsyns- tagande till arbetsmarknads- och regionalpolitiska intressen enligt utskottets uppfattning kunde tillgodoses lika väl inom ramen för ett sådant system som kommittén avsåg att föreslå som genom den i propositionen föreslagna ord- ningen.
De anförda skälen talade enligt utskottets mening starkt för att frågorna om förvaltnings- och tillsynsorgan i såväl mindre som ordinära konkurser borde tas upp och lösas i ett sammanhang. Utskottet hemställde därför att riksda- gen skulle avslå propositionen.
Riksdagen beslöt den 14 december 1976 att bifalla utskottets hemställan (rskr 1976/ 77:63).
Med anledning av riksdagens beslut har regeringen den 3 februari 1977 ut- färdat tilläggsdirektiv för konkurslagskommittén.
Enligt tilläggsdirektiven skall konkurslagskommittén ytterligare pröva frå- gan om förvaltningen i mindre konkurser med beaktande av vad lagutskottet har anfört i sitt av riksdagen godkända betänkande. Prövningen bör samord- nas med kommitténs fortsatta arbete på ett förslag till reviderade regler om förvaltning och tillsyn i ordinära konkurser.
Den övergripande behandlingen av frågorna om förvaltning och tillsyn i konkurs som riksdagen har förutsatt bör enligt direktiven i första hand avse kronofogdemyndigheternas roll i konkursförfarandet. Härvid bör beaktas att den framtida organisationen av exekutionsväsendet undersöks av kronofog- demyndighetsutredningen, som beräknas redovisa resultatet av sina övervä- ganden till sommaren 1977. Konkurslagskommittén bör hålla kontakt med denna utredning.
Kommittén bör enligt direktiven utgå från att förvaltningen i mindre kon- kurser i princip skall ankomma på advokat eller motsvarande. Med hänsyn till att det särskilda utredningsförfarande genom kronofogdemyndighet, som enligt propositionsförslaget i tveksamma fall skulle föregå konkursdomares val av handläggningsform, bygger på att kronofogdemyndighet i flertalet fall också skulle bli förvaltare i konkursen skall kommittén bl. a. undersöka även andra möjligheter att ge konkursdomaren ett tillfredsställande underlag för valet av handläggningsform i tveksamma fall.
Överarbetningen av förslaget om handläggning av mindre konkurser bör enligt direktiven ske skyndsamt. Ett förslag till gemensam lösning av förvalt-
nings- och tillsynsfrågorna i såväl stora som små konkurser och därmed sam- manhängande frågor bör läggas fram i det av kommittén planerade delbetän- kandet.
Vad som ovan anförts innebär att kronofogdemyndighet kan förutses komma att tillföras uppgifter som tillsynsmyndighet i såväl ordinära som mindre konkurser. Tillsynsuppgifterna ställer i stora drag krav på kronofog- demyndighet att bedöma och avge yttranden över anordnande och genom- förande av förvaltningen i konkurser, att ge förvaltaren råd i förvaltningsfrå- gor, löpande övervaka förvaltningen och granska förvaltarberättelse och and- ra handlingar, att genom råd och upplysningar främja en riktig och enhetlig tillämpning av gällande föreskrifter om konkursförvaltning, att avgöra frågor om gäldenärens beneficium och underhåll till denne m. fl., att granska och avge yttrande över förvaltarens redovisning och i förekommande fall klandra slutredovisningen och att i förekommande fall föra talan mot konkursdoma- rens beslut.
4.3. ADB som hjälpmedel i verksamheten
RSV har i framställning till kommundepartementet den 27 november 1975 hemställt att statsmakterna beslutar att ett ADB-system för exekutionsvä- sendet skall genomföras med den huvudsakliga inriktning och utformning som anges i en samtidigt överlämnad utredningsrapport angående riksdata- system för exekutionsväsendet (REX).
Med skrivelse till kommundepartementet den 26 februari 1976 har RSV vidare överlämnat en rapport med bl. a. förslag till författningsändringar som ett införande av ADB-systemet skulle föranleda.
De av RSV framlagda förslagen har remissbehandlats under tiden fram till oktober 1976. Förslagen bereds f. n. i regeringskansliet. I budgetpropositio- nen 1977 anfördes i översikten över kommundepartementets verksamhets- område att en proposition om ADB-system inom exekutionsväsendet beräk- nades kunna föreläggas riksdagen under våren 1977.
Utredningen har därefter underhand från kommundepartementet erfarit att någon proposition i ADB-frågan inte skulle läggas fram under våren 1977. I stället torde en proposition angående principerna för användning av ADB inom exekutionsväsendet komma att föreläggas riksdagen under hösten 1977. Det föreslagna ADB-systemet REX — där REX används som förkortning för ”redovisningssystem för exekutionsväsendet” — innebär sammanfatt- ningsvis uppbyggnad av en för kronofogdemyndigheterna gemensam data- bank, som skall administreras av RSV och omfatta information om gäldenä- rer och deras skulder. Samtliga kronofogdemyndigheter skall ha direkt åt- komst till registrerade uppgifter med hjälp av bildskärrnsterminaler komplet- terade med skrivutrustning.
REX innebär en förändrad redovisningsorganisation. I denna sker all upp- debitering direkt i systemet via RSV och all redovisning till statsräkenskaper- na direkt från systemet. Länsstyrelsernas befattning med exekutionsväsen- dets redovisning avses komma att upphöra. Nuvarande s. k. handräcknings- system ersätts med ett system för räkenskapsmässig och verksamhetsmässig
REX för med sig en förändrad arbetsorganisation och arbetsmetodik för fältarbetet. Detta arbete förutsätts komma att bedrivas inom 5. k. fältsektio- ner. För arbetet inom fältsektionema finns ett datorstött planerings-, åtgärds- bevaknings-, rapporterings- och beställningssystem.
En stor del av de direkta rationaliseringsvinsterna med systemet faller inom redovisningsområdet.
I redovisningshänseende innebär REX sammanfattningsvis
— att de centralregister som i dag är bokföringsunderlag på kronofogdemyn- digheterna sammanförs till ett centralt ADB-register till vilket myndig- heterna har åtkomst genom terminaler — att de avräkningsliggare som nu förs såväl på varje länsstyrelse som varje kronofogdemyndighet kommer att ersättas av en dagbok vilken förs på RSV, — att all bokföring och framställning av redovisningshandlingar sker i sys- temet, — att redovisningsrapport upprättas med utnyttjande av systemet för såväl riket i dess helhet som för varje enskild kronofogdemyndighet, — att länsstyrelsernas arbete med att sammanställa kronofogdemyndighe- ternas månadsräkningar till uppbörds- och bötesredogörelser samt debite- ringsrapporter upphör, — att RRVs uppgift att sammanställa ovannämnda redovisningar för riks- bokföring upphör, — att uppbörds- och bötesredogörelse samt debiteringsrapport avseende hela landet i stället upprättas av RSV på grundval av riksredovisningsrapporten — att mål enligt 64 & UBL kommer att i huvudsak redovisas på maskinell väg direkt till sökande.
Av de direkt kvantifierbara vinster som anges kunna uppnås med REX är ar- betskraftsbesparingar på kronofogdemyndigheterna och länsstyrelserna den största.
Vid kronofogdemyndigheterna återverkar REX på arbetskraftsbehovet vid centralavdelningarna och fältavdelningarna. Enligt en presenterad kalkyl le- der REX till en teoretisk minskning av antalet årsarbetskrafter vid central- avdelningarna som uppgår till ca 325 årsarbetskrafter för biträdespersonal och ca 15 årsarbetskrafter för exekutiv personal. När det gäller fältavdelningarna beräknas REX inte medföra någon minskning i fråga om biträdespersonal och exekutiv personal med icke-exekutivt arbete. Däremot beräknas inverkan på behovet av exekutiv personal för inre exekutivt arbete bli ganska stor. Här be- räknas en minskning motsvarande ca 130 årsarbetskrafter. Med hänvisning till att bl. a. lokala förhållanden kan göra att vissa personalreduceringar inte kan genomföras anges att besparingarna bör beräknas med viss försiktighet. Det sammanlagda minskade arbetskraftsbehovet beräknas därför motsvara ca 100 årsarbetskrafter för exekutiv personal och ca 275 årsarbetskrafter för biträdespersonal.
Personalbesparingama hos länsstyrelserna beräknas till sammanlagt 50 års- arbetskrafter som huvudsakligen avser biträdespersonal.
REX medför enligt utredningsrapporten inte någon långtgående organisa- tionspåverkan utan skulle i stort sett kunna genomföras i nuvarande organi-
sation. Av praktiska skäl bygger emellertid systemet på två grundläggande organisationsförutsättningar. De är dels att det skall finnas fältsektioner och dels att bokförings- och redovisningsuppgifter skall utföras centralt på de framtida kronofogdemyndigheterna. I den försöksverksamhet med REX som har bedrivits i Södermanlands län har kronofogdemyndigheterna dock i flera avseenden tillämpat den organisation som föreslogs i DAP. Då försöks- verksamheten planerades ansågs det sannolikt att detta organisationsforslag skulle komma att genomföras.
Försöksverksamheten med REX i Södermanlands län har pågått sedan den 1 januari 1975. Systemet är helt infört vid kronofogdemyndigheterna i detta län. Under februari och mars 1977 utvidgades försöksverksamheten till att även omfatta kronofogdemyndigheten i Uppsala.
Vid remissbehandlingen av förslagen om REX har ingen instans haft nå- got att invända mot att ADB införs vid kronofogdemyndigheterna. Datain- spektionen, posten, riksarkivet, statistiska centralbyrån och några länsstyrel- ser har varit positiva till ett införande av REX i oförändrat skick. Samma gäl- ler de kronofogdemyndigheter som yttrat sig i samband med remissbehand- lingen. Personalorganisationerna har också varit positiva men anser att sys- temet först bör prövas vid en större kronofogdemyndighet innan det genom- förs inom hela exekutionsväsendet. De flesta länsstyrelserna har efterlyst al- ternativa lösningar till databasplaceringen och driften av REX. De pekar här- vid på att en teknisk samordning med ADB-systemet på regional nivå bör ut- redas och eventuellt prövas.
I samband med beredningen av frågan om ett ADB-system för exekutions- väsendet i kommundepartementet har flera olika utvärderingar av REX och förslag till modifieringar härav framkommit och kommunicerats mellan be- rörda instanser.
Det föreslagna REX har utformats för att kunna användas av kronofogde- myndigheterna tämligen oberoende av deras organisation. Det mest långtgå- ende kravet som REX ställer på organisationen gäller att fältarbetet bör be- drivas inom fältsektioner. Denna organisations- och arbetsform är emellertid inte speciell för kronofogdemyndigheter som tillämpar REX. Den har med fördel prövats vid vissa kronofogdemyndigheter i nuvarande organisation och med nuvarande manuella handläggningsrutiner. Fältsektionen som or- ganisations— och arbetsform i allmänhet behandlas närmare i följande avsnitt.
REX bygger på att fältsektionerna har tillgång till systemet via terminaler. Av ekonomiska och praktiska skäl kan små stationeringar av en eller ett par exekutiva tjänstemän utanför kronofogdedistriktens centralorter inte förses med terminaler. I utredningsrapporten om REX anges att inget talar mot att mindre stationeringar kan klara sig utan terminal med den service som er- bjuds från närmaste överordnade fältsektion genom telefonkontakt med den- na. I försöksverksamheten har vidare med tillfredsställande resultat prövats arbetsrutiner m. m för sådana mindre stationeringar utan terminalutrustning.
I övrigt innebär REX framför allt en betydande rationalisering av en rad re- gistrerings- och redovisningsrutiner inom kronofogdemyndigheternas cen- tralavdelningar samt tillhandahållande av ett bättre underlag för planeringen av kronofogdemyndigheternas verksamhet. I dessa avseenden medför inte REX några mera påtagliga begränsningar i utformningen av myndigheternas organisation.
4.4. Fältsektion som organisations- och arbetsform
Ett utmärkande drag för den exekutiva verksamheten vid kronofogdemyn- digheterna är sedan lång tid tillbaka att målen överlämnas för verkställighet till en exekutiv tjänsteman inom ramen för den delegering av utmätnings- mans befogenheter som kan ske.
I allmänhet har varje exekutiv tjänsteman också tilldelats ett eget arbets- område. En förutsättning för att verksamheten tillfredsställande skall fungera i en sådan organisation är att arbetsområdet alltid är bemannat. I nuvarande organisation har det visat sig svårt att åstadkomma detta. Vid semestrar eller sjukdom har vikarie ofta inte kunnat sättas in eftersom övriga tjänstemän har sina arbetsområden där mål är utsatta för verkställighet m. m. Önskvärda möjligheter till anpassning i organisationen har således saknats. I syfte att fin- na någon lösning som tillgodoser bl. a. behovet av anpassning bedrivs sedan ett par år viss försöksverksamhet med fältavdelningarna indelade i arbets- grupper, s. k. fältsektioner. Denna försöksverksamhet bedrivs bl. a. i Borås, Kristianstad och Södertälje samt i de distrikt där ADB-systemet REX prövas.
Försöksverksamheten har byggts upp så att såväl allmänna som enskilda mål överlämnas till fältsektionerna. Varje sektion leds av en föreståndare, som fördelar målen mellan tjänstemännen med beaktande av den delegering av befogenheter som gäller. I dagboken och centralregistret antecknas att må- len överlämnas till fältsektion. I fältsektion ingår också kontorspersonal.
RSV har utvärderat försöksverksamheten. Utvärderingen ger besked om att en organisation med fältsektioner är att föredra framför den traditionella organisationen av fältarbetet.
En organisation med fältsektioner är ett av de få krav som ställs för genom- förande av REX.
Även om REX inte genomförs har fördelarna med fältsektionerna ansetts vara stora. Några av dem är följande.
Fältsektionen utgör en arbetsgrupp som kan sättas samman så att den ska- par förutsättningar för effektiv arbetsledning och ett flexibelt utnyttjande av personalen vid växlande arbetsbelastning. Vid kortare frånvaro av personal inom gruppen fördelas arbetsuppgifterna mellan kvarvarande medlemmar genom gruppchefens och gruppens löpande planeringsarbete.
Gruppens alla medlemmar får genom samverkan god kännedom om de krav som ställs på arbetet och vilka resurser som finns tillgängliga för att full- göra arbetsuppgifterna. Denna information erhålls bl. a. vid den gemensam- ma veckovisa planering som förutsätts ske inom gruppen. Gruppen kan på så sätt även påverka sin arbetsmiljö, vilket bidrar till ökad gemenskap och ar- betsmotivation.
Gruppsamverkan ger den enskilda gruppmedlemmen ökade möjligheter att utveckla och bredda sitt kunskapsområde samtidigt som bättre karriärvä- gar öppnas.
Arbetet i grupper bör motverka högt driven specialisering. Detta får dock inte innebära att varje medlem i gruppen skall spänna över hela kun- skapsområdet för gruppens ansvarsområde. Efter viss anpassningstid förvän- tas varje medlem besitta erforderliga grundkunskaper så att önskad flexibi- litet kan nås inom gruppen.
Allmänt gäller att gruppen måste ha sådan kompetens att i princip alla all-
männa och enskilda mål samt ärenden som överlämnas för verkställighet eller åtgärd av annat slag kan handläggas rättssäkert och effektivt.
Det förutsätts att organisationen i övrigt byggs upp så att gruppen i sin verksamhet har möjlighet att fortlöpande få råd och anvisningar i frågor av svårbedömd och principiell natur.
1 RSVs framställning till regeringen den 27 november 1975 om ADB-sys- tem för exekutionsväsendet (REX) redovisas den uppfattningen från försöks- verksamheten med REX att fältsektionen skall bestå av en föreståndare och fyra — sex exekutiva tjänstemän samt viss kontorspersonal, således samman- lagt åtta eller nio tjänstemän, för att rutinerna skall fungera väl. Vidare anförs att om en fältsektion av olika skäl görs större krävs ytterligare personal för
ledningsuppgifter.
5. Utredningens överväganden och förslag
5.1. Distriktsindelning och stationeringsorter
5.1.1. Förutsättningar för ändring av distriktsindelning och stationeringsorter
5111. Tidigare ställningstaganden och förslag
Frågan om en annan indelning av landet i kronofogdedistrikt än den nuva- rande har varit aktuell ända sedan indelningen tillkom i samband med exeku- tionsväsendets förstatligande år 1965. De synpunkter och förslag som har förts fram i olika sammanhang har huvudsakligen gått ut på att skapa färre och större distrikt genom sammanslagningar av små distrikt.
Huvudprinciperna för distriktsindelningen fastställdes av riksdagen år 1962. De innebär att kronofogdedistrikten skulle kunna utformas i huvudsak på grundval av polisdistrikten.
De utredningar om distriktsindelningen som följde på principbeslutet ut- fördes av polisberedningen. Den anförde att minimikravet för bildande av ett distrikt var att arbetsbördan skulle ge full sysselsättning åt en kronofogde. Beredningen framhöll vidare att det enligt lagberedningen emeller- tid var önskvärt att så många distrikt som möjligt även motiverade en tjänst som biträdande kronofogde. Skälen härför var bl. a. att en förutsedd ök- ning av arbetsuppgifterna främst torde medföra en merbelastning på den ju- ridiskt utbildade arbetskraften och att det även var nödvändigt att bereda vi- karier och sökande till kronofogdetjänsterna praktisk tjänstgöring.
Polisberedningens förslag innebar sammanlagt 81 kronofogdedistrikt. Det tillstyrktes eller lämnades i stort sett utan erinran av remissinstanserna.
Departementschefen (prop. 19641100) anslöt sig till polisberedningens för- slag men framhöll att erfarenheterna av den nya organisationen så småning- om torde utvisa i vad mån en ytterligare sammanslagning av de minsta kro— nofogdedistrikten kunde vara ändamålsenlig. De synpunkter på frågan om distriktens storlek som departementschefen anförde i anslutning härtill var att det i små distrikt torde vara uteslutet att inrätta befordringstjänster för att förbättra rekryteringen, att distrikt med mer än en kronofogdetjänst bäst till- godoser inte bara behovet av kompetenta vikarier utan även kontinuiteten i arbetsgången och att en större enhet har större elasticitet och ger ökade möj- ligheter till ändamålsenlig arbetsfördelning.
Genom tilläggsdirektiv till utredningen rörande centralorgan för exeku-
tionsväsendet (UCE) i november 1970 vidgades utredningens uppdrag till att även avse en översyn av indelningen i kronofogdedistrikt. ] direktiven fram- hölls att flera skäl kunde anföras för att skapa större distrikt.
Som sådana skäl anfördes förutom rationaliseringssynpunkter att erforder- lig sakkunskap för de alltmer komplicerade arbetsuppgifterna vid kronofog- demyndigheterna i större utsträckning skulle kunna knytas till myndigheter- na om verksamhetsområdet för varje myndighet vidgades. Allmänhetens skäliga anspråk på rimliga reseavstånd till företrädare för myndigheterna bor- de dock beaktas bl. a. genom stationering av personal på andra orter än dis- triktens centralorter.
Iett betänkande ijuni 1971 föreslog UCE att landet skulle indelas i 35 kro- nofogdedistrikt. På de 46 orter som skulle upphöra att vara centralort i distrikt skulle den exekutiva fältverksamheten bedrivas med i huvudsak samma per- sonalstyrka som tidigare. I fråga om stationering av personal utanför de fö- reslagna och tidigare centralorterna hänvisades till kommande förslag från exekutionsväsendets organisationsnämnd (EON).
UCE behandlade olika förhållanden som kunde påkalla ändringar i dis- triktsindelningen och drog härav slutsatsen att de entydigt talade för väsent- ligt större enheter.
Härvid anfördes bl. a. följande. Större distrikt har bättre förutsättningar att behålla en tillfredsställande ar- betsorganisation under skiftningar i betingelserna för verksamheten t. ex. i samband med vakanser, frånvaro och arbetstoppar.
En sammanläggning av vissa distrikt skulle underlätta en utjämning av fö- rekommande obalans mellan distrikten i fråga om personaltillgång.
I små distrikt är möjligheterna särskilt begränsade att renodla arbetsupp- gifter och specialisera personalen. Med kronofogdemyndigheternas mycket differentierade arbetsuppgifter är detta en förutsättning för säkerhet och snabbhet i handläggningen av mål och ärenden. Personalens splittring på många olika uppgifter i de små distrikten leder vidare till att många tjänste- män måste svara för andra och kanske mindre kvalificerade arbetsuppgifter än de har utbildats för.
Stora skillnader mellan distrikten i främst arbetsvolym och personalstyrka hindrar enhetlighet i arbetsmetoder och rutiner som underlättar verksamhe- ten och eftersträvas genom centrala föreskrifter och anvisningar.
Små distrikt är ofta mindre lämpliga att svara för den praktiska utbildning- en av kronoassistenter och kronofogdesekreterare som är en väsentlig del av fackutbildningen inom exekutionsväsendet. Det beror främst på den begrän- sade tillgången på kvalificerad handledningspersonal men även på otillräcklig frekvens av vissa väsentliga typarbetsuppgifter.
I de minsta distrikten är i regel kansliorganisationen överdimensionerad. Det kansli som ingår i normalorganisationen för ett distrikt kräver en viss minsta personalstyrka.
UCE försökte även bedöma i vad mån eventuella ändringar i kronofogde- myndigheternas verksamhet skulle påkalla ändringar i distriktsindelningen. Härvid behandlades främst överförande av överexektorsuppgifterna till kro- nofogdemyndigheterna och införande av ADB samt i någon mån överflytt- ning av målen om betalningsföreläggande till myndigheterna.
Härvid anförde UCE bl. a. följande.
Överexekutorsuppgifterna — och även målen om betalningsföreläggande — innebär att kronofogdemyndigheterna får flera judiciellt betonade uppgifter och att det uppstår ett ökat behov av att personalen specialiseras på skilda arbetsuppgifter. Lagberedningen ansåg att ett villkor för reformen var att personal med fullständig juridisk utbildning finns vid myndighe- terna. Enligt lagberedningen borde därför kronofogdemyndigheternas antal reduceras starkt, helst till en myndighet per län.
UCE ansåg att kraven som de nya uppgifterna skulle medföra knappast kunde tillgodoses i rådande personalsituation. Svårigheterna att rekrytera ju- ristpersonal hängde samman med distriktsindelningen. Denna försvårade också ett organisatoriskt skiljande av de juridiskt mera kvalificerade arbets- uppgifterna från övrig verksamhet.
När det gällde införande av ADB framhöll UCE att arbetsorganisationen med fältsektioner torde vara mest ändamålsenlig i relativt stora distrikt. Var- je fältsektion förutsattes vara så stor att en tjänstemans tillfälliga frånvaro inte skulle inverka menligt på sektionens arbete. UCE anförde vidare att EON framhållit att större distriktsenheter även torde medföra praktiska och eko- nomiska fördelar för ADB-systemet som sådant.
Sammanfattningsvis konstaterade UCE att den föreslagna distriktsindel- ningen skulle ge ökade förutsättningar för
— en ändamålsenlig och ekonomisk administration inom kronofogdedis- trikten överlag — enhetlighet i fråga om organisation, arbetsrutiner och arbetsmetoder — renodling av arbetet och specialisering av personalen — en tillfredsställande personalförsörjning inom varje kronofogdedistrikt — en tillfredsställande personalrekrytering
Den skulle även leda till inte oväsentliga arbetskraftsvinster. Eftersom för- slaget bl. a. innebar att kansli- och centralavdelningsfunktionerna förs sam- man till färre och därmed större organisationsenheter skulle göras vinster i fråga om både ledningspersonal (kronofogde- och kronokommissarieperso- nal) och biträdespersonal. Vinsterna beräknades till sammanlagt 130—150 tjänster, varav ungefär hälften i biträdeskarriären.
Regeringen och riksdagen behandlade år 1972 ett principförslag om ny in- delning av landet i kronofogdedistrikt som utgick från förslaget från UCE.
Departementschefen (prop. 1972:1, bil 14) anslöt sig till de av UCE fram- förda förslagen och skälen härför. Riksdagens civilutskott instämde i allt vä- sentligt med vad UCE och departementschefen anfört om de framlagda rikt- linjerna för översyn av distriktsindelningen. Utskottet anförde dock att rikt- linjerna av flera orsaker kunde behöva modifieras. Till ytan stora län kan av geografiska skäl behöva delas i flera distrikt än som föreslagits. Företagare behöver utan alltför tidsödande resor kunna komma i kontakt med chefen för kronofogdemyndigheten. Distriktsindelningen får inte medföra försämrad service gentemot allmänheten och nackdelar för kommunala organ som sam- arbetar med kronofogdemyndigheterna. Distrikten bör dimensioneras så att möjliga rationaliseringsvinster tillvaratas.
Riksdagen beslutade i enlighet med civilutskottets uttalande. Enligt Kungl. Maj:ts uppdrag framlade överdirektören i EON i oktober 1973 betänkandet Distriktsindelning, arbets- och personalorganisation m. m.
inom exekutionsväsendet (DAP) med förslag som utgick från riktlinjerna i principförslaget.
I DAP föreslogs att antalet kronofogdedistrikt skulle vara 36. Avvikelsen från UCE berodde på att Gävleborgs län föreslogs omfatta två distrikt i stället för ett . DAP fann inte behov av eller skäl för någon modifiering av de prin- ciper m. m. för distriktsindelningen som har angetts av UCE.
I DAP föreslogs vidare att av de då 112 Stationeringarna av personal utanför de 81 centralorterna borde 58 slopas. Av dessa var 43 stationeringar med en- dast en tjänsteman.
Servicefrågorna behandlades ingående i DAP som härvid bl. a. framhöll att det är angeläget att all personal vid en kronofogdemyndighet medverkar till att önskade kontakter med allmänheten ombesörjs av tjänsteman som är in- satt i de aktuella målen och ärendena. Huvudparten av uppgifterna bör och kan ombesörjas av såväl exekutiv personal som kontorspersonal, i förekom- mande fall efter rådfrågning hos kronofogde. 1 DAP ansågs att kraven på ser- vice skulle kunna tillgodoses genom den föreslagna organisationen och genom att kronofogdepersonalen i ökad utsträckning företar resor för besök hos företagare m. fl.
I DAP utvecklades ytterligare de skäl för att skapa större distrikt och enheter som anfördes av UCE. Det gällde främst möjligheterna att tillgodose de krav som förutsedda reformer kommer att ställa, att öka effektivitet, säkerhet och enhetlighet i handläggningen av mål och ärenden, att medge specialisering av arbetsuppgifter framför allt på kvalificerad handläggarnivå, att anpassa personalorganisationen efter växlingar i arbetsbelastningen och att över huvud taget skapa en ändamålsenlig organisation och uppnå ra- tionaliseringsvinster.
I DAP anfördes att ett kronofogdedistrikt för att uppfylla de krav på spe- cialisering av personalen som ett genomförande av de olika reformerna skulle medföra i regel borde vara så stort att det ger arbetsunderlag åt minst tre kro- nofogdar och minst en kronfogdesekreterare.
Behoven av en förstärkt allmän administration vid kronofogdemyndighe- terna framhölls starkt i DAP. Chefskronofogde måste få ägna erforderlig tid åt den kvalificerade, styrande administrativa verksamheten. Olika stödjande administrativa uppgifter borde inom varje kronofogdemyndighet ankomma på en särskild administrativ enhet under chefskronofogden.
I DAP redovisades en beräkning enligt vilken antalet tjänster inom exeku- tionsväsendet skulle kunna minskas med 34 1/ 2. Beräkningen skulle i stort sett överensstämma med den beräkning som UCE redovisade. UCE hade emellertid räknat med en renodlad sammanslagningsvinst som inte innefat- tade någon ingående prövning av det exakta personalbehovet i varje enskilt distrikt. 1 DAP räknades även med vissa personalökningar för att förstärka administrationen och för att tillgodose kraven på ökade personalresurser i vis- sa expansiva distrikt. För förstärkning av administrationen beräknades 33 tjänster. I syfte att åstadkomma en arbetskraftsutjämning mellan distrikten föreslogs ett tillskott i särskilt arbetstyngda distrikt med drygt 80 tjänster. Hu- vuddelen härav avsåg kronofogdedistrikten i Stockholms län.
Förslagen i DAP behandlades i yttranden från ett stort antal remissinstan- ser, bl. a. alla länsstyrelser. Flertalet av remissinstanserna ansåg att den före- slagna distriktsindelningen skulle leda till för få distrikt och medföra sämre
service för den rättssökande allmänheten och mer resor för kronofogdeper- sonalen.
I anmälan till riksdagen år 1974 (prop. 1974:19) av förslagen i DAP anförde departementschefen att kritiken mot dem hade sådan tyngd att de inte kunde läggas till grund för ett ställningstagande.
I direktiven till kronfogdemyndighetsutredningen i november 1974 anges att utredningen med ledning av de av riksdagen fastställda rikt- linjerna för indelningen av landet i kronofogdedistrikt bör klarlägga behovet av exekutiv personal av olika kategorier (kronofogdar, personal för fältverk- samhet m. fl.) på olika stationeringsorter så att fullgod service åt allmänheten skall kunna lämnas till rimliga kostnader för den exekutiva organisationen.
5.1 .l .2 Nuvarande förutsättningar
Direktiven för utredningen synes i första hand avse en översyn och modifie- ring av tidigare ställningstaganden och förslag till distriktsändringar. Stöd för en sådan tolkning ges i hänvisningen till de av riksdagen år 1972 fastställda riktlinjerna för distriktsindelningen.
Det kan dock hävdas att förutsättningarna för en så långtgående distrikts- reform som detta skulle innebära har ändrats. Ett stöd härför ges i remissyt- trandena över DAP och departementschefens konstaterande att den kritik som härvid framfördes har sådan tyngd att förslaget inte kan läggas till grund för ett ställningstagande.
De tidigare anförda skälen för en distriktsreform som syftar till att skapa färre och större distrikt är i och för sig fortfarande aktuella. Den tyngd med vilken de olika skälen för och emot en sådan reform kan anföras har emel- lertid ändrats.
Strävandena till en decentralisering av statsförvaltningen har under senare år fått väsentligt ökad styrka. Nära samband härmed har önskemålen att upp- rätthålla eller förbättra olika myndigheters anknytning till lokala förhållan- den och möjligheter att ge service åt allmänheten och kommunerna.
Utredningen har som tidigare (avsnitt 3.1) redovisats undersökt den service som kronofogdemyndigheterna ger genom personliga kontakter med företrä- dare för allmänheten, kommuner m. fl. Undersökningen visar att huvudde- len av kontakterna vid besök och telefonsamtal avser frågor som har samband med mål och ärenden som handläggs vid myndigheterna. Omkring tio pro- cent av kontakterna gäller dock mera allmänna frågor utan sådana samband.
Kronofogdemyndigheterna ger således en viss allmän service åt allmän- heten. Även om denna utgör en förhållandevis liten del i myndigheternas verksamhet bör den inte underskattas. Rådgivning i skatterättsliga, redovis- ningstekniska och därmed sammanhängande ekonomiska frågor kan t. ex. förebygga en restföring av skatt. Sådan service bidrar till att allmänheten får en positiv inställning till kronofogdemyndigheterna och deras verksamhet.
Undersökningen visar även att myndigheternas kontakter med allmän- heten m. fl. huvudsakligen sker genom den exekutiva personalen. Kontak- terna genom besök hos myndigheterna är av betydelse såväl på centralorterna som på övriga stationeringsorter. För allmänheten torde det således med hän- syn till den service som kan erhållas vara av betydelse att den exekutiva per- sonalen har en sådan spridning i distrikten att den utan större olägenheter kan
nås för besök. Det kan vidare konstateras att besöksbenägenheten avtar vä- sentligt om reseavstånden är längre än 50 kilometer. När det gäller möjlig- heterna att lämna service bör därför exekutiv personal, så långt som det är möjligt av andra skäl, stationeras inom detta avstånd från betydande befolk- ningskoncentrationer.
Även kontorspersonalen har enligt undersökningen omfattande kontakter med allmänheten. En vanlig uppgift är härvid att ta emot betalning från gäl- denärer som besöker myndigheten. Därutöver lämnar kontorspersonalen oli- ka slag av allmänna upplysningar och hänvisningar i verksamheten. Kontors- personalen kan således i väsentlig mån tillgodose de krav på service som ställs på kronofogdemyndigheterna. Detta bör bl. a. beaktas vid stationering av personal utanför centralorten, där den exekutiva personalen förutsätts hu- vudsakligen ägna sig åt fältverksamhet.
Enligt undersökningen har kronofogdepersonalen en relativt liten andel i myndigheternas kontakter med allmänheten. Detta är till en del en naturlig följd av att denna personal är fåtalig jämfört med den övriga personalen. Det torde emellertid främst bero på att den övriga personal som svarar för kon- takterna är så väl insatt i sina uppgifter att den kan tillgodose behoven av kon- takter och service utan att kronofogdepersonalen behöver tas i anspråk härför. Kronofogdepersonalens placering i distrikten saknar därför större betydelse när det gäller myndigheternas möjligheter att lämna service i olika avseen-
Av de reformer som har förutsetts (avsnitt 4.2) för exekutionsväsendet fin- ner utredningen att det nu i första hand är den som gäller en reformering av utsökningsrätten genom tillskapande av en Utsökningsbalk som är aktuell. Utredningen anser att det främst är de delar härav som enligt föreliggande förslag avser avskaffande av överexekutorsinsitutionen och överförande av överexekutors uppgifter till kronofogdemyndigheterna som kan ha betydelse för utformningen av kronfogdedistrikten. Utredningen har gått igenom de olika uppgifter som här kan bli aktuella att föra över till kronofogdemyndig- heterna, dvs. främst exekutiv försäljning av fast egendom och vissa andra specialobjekt. På grundval härav anser utredningen att de åsyftade överex- ekutorsuppgifterna normalt utan olägenheter skulle kunna utföras av en myndighet med minst två kronofogdar. Ett undantag härifrån torde dock kunna förutses för försäljningar av skepp och luftfartyg som förekommer säl- lan men i vissa fall kan vara mycket komplicerade. Vid sådana försäljningar bör myndigheterna ha möjlighet att få medverkan eller annat stöd från någon eller några myndigheter i landet som har särskild erfarenhet och expertis på området.
Om nu nämnda överexekutorsuppgifter förs över även till myndigheter med endast en kronofogde bör det skapas särskilda former för att kunna ge dessa myndigheter stöd och förstärkning i deras verksamhet.
Den allmänna översyn av konkursförfarandet som pågår inom konkurs- lagskommittén har numera bl. a. inriktats på att kronfogdemyndigheterna skall tillföras uppgifter som tillsynsmyndighet i såväl ordinära Som mindre konkurser. Utredningen bedömer efter kontakt med konkurslagskommittén att sådana tillsynsuppgifter inte kommer att innebära några krav på ändringar i exekutionsväsendets distriktsindelning. Även det mera långtgående rege- ringsförslag (prop. 1975/76:210) som avslogs av riksdagen (LU 1976/ 77:11,
rskr 1976/ 77:63) och som innebar att kronofogdemyndigheterna skulle få ökade uppgifter i fråga om mindre konkurser, bl. a. som förvaltare, förutsat- tes enligt förslaget kunna genomföras i nuvarande organisation.
Införande av ADB enligt föreliggande förslag till redovisningssystem för exekutionsväsendet (REX) skulle innebära en väsentlig rationalisering av verksamheten inom exekutionsväsendet och har förutsetts leda till relativt stora arbetskraftsvinster. Till någon del synes dessa vinster sammanfalla med de vinster som enligt UCE och DAP skulle uppnås genom sammanslagning- ar av distrikt. Det gäller huvudsakligen de arbetskraftsvinster som avsåg verksamheten inom centralavdelningarna vid kronofogdemyndigheterna.
Det föreslagna REX har utformats för att kunna användas av kronofogde- myndigheterna tämligen oberoende av deras organisation. Det skulle kunna genomföras med nuvarande distriktsindelning. Det mest långtgående kravet på organisationen är att fältarbetet bedrivs inom arbetsgrupper, s. k. fältsek- tioner. REX bygger på att fältsektionerna har tillgång till ADB-systemet via terminaler. Av ekonomiska och praktiska skäl kan små stationeringar av en eller ett par exekutiva tjänstemän utanför kronofogdedistriktens centralorter inte förses med terminaler. Enligt förslaget kan små stationeringar klara sig utan terminal med den service som erbjuds från närmaste fältsektion genom telefonkontakt med denna.
Regeringen överväger för närvarande ADB-frågorna för exekutionsväsen- det. De alternativ till REX som har förts fram i remissbehandlingen av för- slaget och i samband med frågans beredning i regeringskansliet har dock alla förutsatts i allt väsentligt fylla samma funktion som REX. Skillnaderna i för- hållande till REX har huvudsakligen gällt den datorutrustning som skall ut- nyttjas i systemet.
Utredningen anser sig därför kunna förutsätta att det ADB-system som slutligen väljs för exekutionsväsendet kommer att leda till i huvudsak mot- svarande rationaliseringar som angetts för REX och påverka organisationen i lika ringa mån som detta system har förutsatts göra.
De strävanden efter en specialisering av arbetsuppgifter och personal som av UCE och i DAP angavs som skäl för att skapa större kronofogdedistrikt motverkas i viss mån av den ökade uppmärksamheten och de mera accen- tuerade kraven på arbetsmiljön i stort, personalens utveckling och arbetstill- fredsställelse, nya former för fördelning av arbetsuppgifter och arbetsledning samt jämställdhet mellan kvinnor och män. Väsentliga inslag i de åtgärder som härvid aktualiseras är arbetsutvidning, arbetsrotation, arbetsbyte och samverkan i arbetsgmpper. De innebär alla en strävan att undvika en långt- gående specialisering av arbetsuppgifter och personal.
De behov av en förstärkt allmän administration vid kronofogdemyndighe- terna, som framhölls av UCE och framför allt i DAP, kvarstår. Utvecklingen inom framförallt det personaladministrativa området har ytterligare accen- tuerat behoven. Den organisatoriska lösning med en särskild enhet för stöd- jande administrativa uppgifter vid varje myndighet som förordades i DAP förutsätter relativt stora distrikt och myndigheter.
Möjligheterna för chefskronofogden att intensifiera den kvalificerade sty- rande administrativa verksamheten torde emellertid inte enbart behöva kopplas samman med om resurser för olika stödjande administrativa uppgif- ter finns inom myndigheten. En väsentlig förutsättning bör också vara att
höja chefskronofogdens och övriga arbetsledares administrativa kompetens genom särskild utbildning. Ett ADB-system bör vidare ge ett väsentligt un- derlag för en effektivare planering och uppföljning av verksamheten.
Behoven av stödjande administrativa funktioner bör kunna tillgodoses främst genom den administrativa service och rådgivning som länsstyrelserna och RSV kan ge kronofogdemyndigheterna. Det står dock klart att det kan vara svårt för länsstyrelserna att ge erforderlig service utan det dagliga utbyte av informationer och erfarenheter med personalen vid kronfogdemyndighe- terna, som utgör en förutsättning härför. Anslutningen av kronofogdemyn- digheterna till system S innebär vidare en anknytning av kronofogdemyndig- heterna till länsstyrelserna när det gäller ekonomiadministrationen. Därut- över torde det även i relativt små distrikt vara ändamålsenligt att avdela viss tjänst eller del av sådan för olika stödjande administrativa uppgifter.
Olägenheterna i arbetsorganisatoriskt avseende med de små distrikt och myndigheter som endast har en kronofogde kvarstår. De gäller bl. a. begrän- sade möjligheter att anpassa verksamheten till skiftande arbetsförhållanden och relativt täta chefsbyten vilket kan medföra bristande kontinuitet i verk- samheten. Olägenheterna kan i första hand avhjälpas genom att de små dis- trikten och myndigheterna förs samman med andra, så att större enheter ska- pas. I andra hand bör dock olägenheterna kunna verksamt motverkas genom olika former av stöd från större myndigheter till de små. Detta stöd bör då främst avse de uppgifter som ankommer på kronofogdepersonal. Det bör syf- ta till att snabbt tillhandahålla vikarie för kronofogden vid dennes frånvaro och även förstärka myndigheten med kronofogdepersonal vid tillfällig hög arbetsbelastning.
De nuvarande förutsättningarna för en distriktsreform inom exekutionsvä- sendet kan sammanfattas enligt följande. Strävandena till en decentralisering av statsförvaltningen och allmänhetens önskemål om service från myndig- heterna talar mot en så långtgående koncentration av kronofogdemyndighe- terna som föreslogs av UCE och i DAP. En reformering av utsöknings- och konkursrätten torde i huvudsak kunna genomföras enligt nu aktuella förslag och riktlinjer även i ett exekutionsväsende med flera och mindre distrikt än UCE och DAP angav. En rationalisering av verksamheten vid kronofogde- myndigheterna hänger nu inte lika mycket samman med en distriktsreform som förutsattes av UCE och i DAP. Till en del bör motsvarande effekter kunna uppnås genom ett ADB-system för exekutionsväsendet. Ett bibehållande av myndigheter med endast en kronofogde kan förutses begränsa möjligheterna att vid dessa svara mot vissa av de krav som reformerna ställer och få till stånd en helt tillfredsställande arbetsorganisation.
Begränsningarna vid myndigheter med endast en kronofogde bör i hög grad kunna motverkas genom särskilda organisatoriska anordningar. En för- stärkning av den administrativa kompetensen och effektiviteten vid krono- fogdemyndigheterna bör på ett acceptabelt sätt kunna uppnås genom andra åtgärder och organisatoriska lösningar än de som förordades av UCE och i DAP.
Utredningen anser därför att en så långtgående distriktsreform inom ex- ekutionsväsendet som föreslogs av UCE och i DAP inte bör genomföras.
5. l .2 Principer för ändring av distriktsindelning och stationeringsorter 5.1.2.1 Distriktsindelning
UCE angav vissa riktlinjer för sin översyn av distriktsindelningen. De var i korthet följande.
Distriktsindelningen borde ansluta till annan administrativ och judiciell indelning på så sätt att
— distrikten borde inte bryta länsgränserna — distrikten borde bildas av hela kommuner — distrikt borde helst omfatta helt eller hela fögderier — distrikten i övrigt borde anpassas mera till domkretsindelningen än till in- delningen i polis- och åklagardistrikt.
Varje distrikt borde ha en arbetsvolym som var tillräckligt stor för en effektiv och ändamålsenlig arbets- och personalorganisation. Förändringar i arbets- uppgifterna som kunde föranledas av reformer för exekutionsväsendet borde beaktas. Härvid skulle gälla att
— frekvensen av mål och ärenden inom ett distrikt borde vara så hög att ar- betet kunde renodlas och personalen specialiseras i relativt stor utsträck- ning — personal- och arbetsorganisationen inom distrikten borde dimensioneras och utformas så att verksamheten kunde löpa även vid toppbelastning och tillfälliga störningar i verksamheten — behovet av vikarier och personal för extra arbetsinsatser borde i största ut- sträckning kunna tillgodoses inom ett distrikt bl. a. genom omfördelning av arbetskraften — befordringstjänster och andra kvalificerade tjänster borde finnas inom var- je distrikt i så stort antal att personalrekryteringen, främst inom kronofog- de- och kronoassistentkarriärerna, kunde förbättras.
Ett distrikt borde enligt UCE ge en årlig arbetsvolym på minst 35 000—40 000 allmänna och enskilda mål för att den önskvärda arbets- och personalorga- nisationen skulle kunna upprätthållas. Mindre distrikt måste dock även i fort- sättningen accepteras i några fall.
Allmänhetens möjligheter att komma i kontakt med företrädarna för kro- nofogdemyndigheten borde inte nämnvärt försämras av ändringar i distrikts- indelningen. UCE framhöll därför att fältverksamheten på ort som upphörde att vara centralort i ett distrikt borde upprätthållas med i stort sett oförändrad personalstyrka.
Förutsättningarna för en utvidgning av kronofogdes möjligheter att sätta annan i sitt ställe som förrättningsman borde vidare undersökas i syfte att ytterligare mildra verkningarna av bortfallet av kronofogdepersonal på en ort som upphörde att vara centralort.
Nya distrikt borde i princip bildas genom sammanläggning av redan befint- liga distrikt. Ett distrikt skulle dock kunna delas på nya distrikt i fall då en sådan lösning uppenbarligen måste anses vara den mest rationella.
Residensstad borde enligt UCE vara centralort i distrikt om inte annan ort på grund av storleken av kronfogdemyndigheten där eller ortens näringspo-
litiska roll var uppenbart bättre lämpad som centralort. Ett val av annan ort än residensstad till centralort kunde vidare begränsa de personalomflyttning- ar som eljest skulle följa av en distriktsändring.
Enligt DAP fanns inte behov av eller skäl för någon modifiering av de prin- ciper som UCE hade angivit för indelning av landet i kronofogdedistrikt.
Utredningen har tidigare (avsnitt 5. 1 . 1 .2) funnit att förutsättningarna för en distriktsreform inom exekutionsväsendet i flera avseenden har ändrats sedan förslagen om ny distriktsindelning lades fram av UCE och i DAP. Därför har utredningen vidare ansett att en så långtgående distriktsreform som förslagen innebar inte bör genomföras.
Utredningen anser att en viss minskning av det nuvarande antalet distrikt fortfarande är önskvärd. Minskningen bör huvudsakligen inriktas på att så långt som det med beaktande av skilda förhållanden är möjligt avveckla de små kronofogdemyndigheter med endast en kronofogde som nu förekommer i relativt stort antal.
Skälen härför är de olägenheter som i vissa avseenden är förenade med de små myndigheterna med en kronofogde. De gör sig främst gällande vid till- fälliga störningar på grund av t. ex. frånvaro av personal eller anhopning av arbetsuppgifter. De små personalresurserna begränsar då möjligheterna till anpassning genom insättande av vikarier och omfördelning av arbetsuppgif- ter. Det gäller allmänt i fråga om all personal men särskilt kronofogdeperso- nalen vid myndigheterna med endast en kronofogde. Olägenheterna är påtag— liga i nuvarande verksamhet. De kan förutses komma att förstärkas om kro- nofogdemyndigheterna tillförs nya uppgifter i enlighet med de förutsedda re- formerna för exekutionsväsendet.
Vissa rationliseringsskäl talar även för en avveckling av de minsta myn- digheterna. Varje myndighet kräver en viss basorganisation för att den skall kunna fungera som en arbetsenhet. Den är således till en del oberoende av den arbetsvolym som myndigheten har att svara för. En följd härav kan vara att organisationen blir jämförelsevis kostsam.
Samtidigt som utredningen anser att en avveckling av små kronofogdedis- trikt är önskvärd vill den framhålla att det är angeläget att behålla en decen- traliserad organisation av exekutionsväsendet. Härvid lägger utredningen särskild vikt vid den service som kronofogdemyndigheterna skall kunna ge allmänheten. Möjligheterna att ge service motverkas starkt om besök hos kronofogdemyndigheterna kräver långa resor.
Utredningen finner det vidare vara väsentligt att inte försämra sysselsätt- ningsmöjligheterna på orter där dessa redan är begränsade. En koncentration av exekutionsväsendets personal till ett avsevärt mindre antal centralorter för myndigheter och andra stationeringsorter skulle få sådana effekter.
De av utredningen anförda skälen för att behålla en decentraliserad orga- nisation gör sig särskilt starkt gällande i det allmänna stödområdet och om- råden med därmed jämförbara förhållanden.
På grundval av dessa bedömningar anser utredningen att huvudprincipen för distriktsindelningen inom exekutionsväsendet bör vara att ett kronofog- dedistrikt skall vara så stort att det ger meningsfull och utvecklande syssel- sättning för personal av alla kategorier och att verksamheten inom distriktet inte alltför mycket påverkas av tillfälliga störningar genom frånvaro, belast- ningstoppar m. m. Dessa krav bör enligt utredningens uppfattning kunna till-
godoses i distrikt med minst två kronofogdar. En distriksorganisation med detta grundmönster bör göra det möjligt för kronofogdemyndigheterna att även bemästra nya arbetsuppgifter som följer av förutsedda reformer inom exekutionsväsendet.
Från denna huvudprincip förordar utredningen vissa avsteg i det allmänna stödområdet och därmed jämförliga områden. För att en organisation som även omfattar distrikt med endast en krono- fogde skall kunna fullgöra såväl nuvarande som nya uppgifter effektivt och med tillgodoseende av kraven på rättssäkerhet anser utredningen att myndig- heterna i dessa distrikt måste kunna få särskilt stöd i sin verksamhet. Det gäl- ler när ordinarie kronofogde är alltför arbetstyngd eller inte är i tjänst. För- utsättningar härför måste således skapas. Utredningen behandlar i det följan- de (avsnitt 5.2.1.7) några former för stöd åt distrikt med endast en kronofog- de.
Med dessa principer för distriktsindelningen avviker utredningen från de av UCE och i DAP förordade riktlinjerna för denna i de delar som avser dis- triktensstorlek i fråga om arbetsvolymer och personalantal. 1 övrigt ansluter sig utredningen i allt väsentligt till riktlinjerna. Det gäller sammanfattnings- vis de delar av dem som innebär att
— distriktsindelningen bör ansluta till annan administrativ och judiciell in- delning — den exekutiva fältverksamheten på ort som upphör att vara centralen i ett distrikt bör upprätthållas med i stort sett oförändrad personalstyrka — nya distrikt bör i första hand bildas genom sammanläggning av redan be- fintliga distrikt — residensstad bör vara centralort i distrikt om inte annan ort uppenbart är bättre lämpad härför.
5.1.2.2 Stationeringsorter
Stationering av personal utanför kronofogdedistriktens centralorter förekom vid exekutionsväsendets förstatligande den 1 januari 1965 på 172 orter. An- talet orter har därefter successivt minskat genom indragning av stationering- arna. Den 1 januari 1977 fanns som tidigare nämnts 99 stationeringar utanför centralorterna.
Beslut om indragning av en stationering fattas numera av RSV i samråd med berörd länsstyrelse om båda är överens om beslutet. I annat fall avgörs frågan av regeringen.
Exekutionsväsendets organisationsnämnd (EON) ägnade på sin tid fortlö- pande uppmärksamhet åt stationeringen av personal utanför kronofogdedis- triktens centralorter. EON ansåg att det vid flera av Stationeringarna fanns ett överskott av arbetskraft. I sina yttranden över länsstyrelsernas anslagsfram- ställningar redovisade EON under flera år sina ansträngningar att frigöra eller omfördela denna arbetskraft.
Underlaget för EON:s uppfattningar och åtgärder utgjordes bl. a. av resul- taten av enkäter avseende arbetsvolymerna vid Stationeringarna åren 1968, 1970 och 1972. Utredningen har genomfört en motsvarande enkät avseende arbetsvolymerna år 1976.
En samlad bedömning av behovet av stationering av personal utanför cen- tralorterna redovisades av EONs kansli i en arbetspromemoria den 6 september 1971. Promemorian innefattade bl. a. sammanställningar som för varje län an- gav preliminära förslag till ändring av stationeringsorter. Förslagen innebar att många av Stationeringarna av en och två exekutiva tjänstemän skulle dras in. I några fall skulle två eller flera stationeringar föras samman till en.
EON tog inte ställning till kansliets preliminära förslag men bemyndigade kansliet att inhämta synpunkter på förslagen från personalorganisationerna. Dessa vari huvudsak positiva till föreslagna indragningar av stationeringar. Kansliets preliminära förslag överarbetades därefter. Slutliga förslag presen- terades i en promemoria den 18 januari 1973, som remitterades till länsstyrel- serna för yttrande.
En del av länsstyrelsernas yttranden präglades av en försikitghet, som uppenbarligen var föranledd av kommunernas genomgående negativa in- ställning. Inställningen påverkades inte av att förslagen i en hel del fall avsåg tjänstemän som inte kunde ges full sysselsättning med exekutiv verksamhet. Många av förslagen om indragning av stationeringar tillstyrktes av länsstyrel- serna, men inte sällan ville de vänta med definitiva ställningstaganden tills de hade fått ta del av förslagen från den utredning om distriktsindelning, ar- bets- och personalorganisation för kronofogdemyndigheterna som EON och sedermera överdirektören vid EON hade särskilt uppdrag att göra. En del av förslagen avstyrktes vidare av ”regionalpolitiska” eller ”regionalekonomis- ka” skäl eller på grund av det bortfall av service som indragningarna skulle innebära.
Utredningen om distriktsindelning, arbets- och personalorganisation lade i sitt betänkande — DAP — fram förslag om stationering av personal utanför kronofogdemyndigheternas centralorter, som till stor del anslöt till de slutliga förslagen från EONs kansli. I DAP redovisades även de förutsättningar som låg till grund för förslagen och även hade legat till grund för förslagen från EONs kansli.
De i DAP redovisade förutsättningarna var i korthet följande. Exekutiv personal borde i princip finnas stationerad i samtliga primära och regionala centra. Dessa kunde härvid vara antingen centralorter eller andra stationeringsorter i distrikten. I vilken mån motsvarande skulle gälla för kommuncentra fick bero av omständigheterna.
Verksamheten vid stationeringar med endast en tjänsteman var inte ratio- nell enligt en växande uppfattning hos myndigheter och personal. Vid många av dessa stationeringar var det svårt att få förrättningsvittnen. Vid förfall för den ordinarie befattningshavaren var det oftast direkt opraktiskt och klart oe- konomiskt att sätta in vikarie.
Arbetsmetodiken i allmänna mål förutsatte ett ökat informationsutbyte mellan i första hand lokal skattemyndighet och kronofogdemyndighet. Den form av personkännedom som utvecklades genom att exekutiva tjänstemän bodde ute bland sitt klientel torde enligt DAP inte på sikt bidra till att vare sig höja betalningsmoralen eller förbättra indrivningsresultatet. Detta ansågs däremot kunna ske genom det förutsatta informationsutbytet mellan myn- digheterna och därefter snabba och systematiska indrivningsåtgärder.
Reseavstånd från centralort eller annan stationeringsort till förrättningsort på upp till 40—50 kilometer och i vissa fall längre hade ansetts vara fullt god-
Verksamheten inom varje arbetsområde borde så långt som möjligt bedri- vas från den ort där huvuddelen av arbetsunderlaget i området var koncen- trerad.
I DAP framhölls vidare att verksamheten vid fältavdelning på ort som skulle upphöra att vara centralort i ett distrikt borde upprätthållas med i stort sett oförändrad personalstyrka. I denna borde även ingå erforderlig kontors- personal.
Ökad centralisering av personalen inom exekutionsväsendet genom in- dragning av vissa stationeringar kunde enligt vad som anfördes i DAP väntas medföra en rad fördelar. Dessa innebar i huvudsak att
— den exekutiva verksamheten skulle underlättas i fråga om arbetsledning, tillämpning av anvisad metodik i indrivningsarbetet, utmätningsmans övervakning av verksamheten och överlag en rationell användning av personalen — personalförhållandena skulle förbättras i fråga om information och ut- bildning, vikariatsfrågor och jämnare arbetsfördelning — en rationell ADB-inriktad arbetsorganisation skulle lättare kunna införas och lokalkostnaderna skulle kunna minskas.
Även vissa nackdelar som kunde följa med en ökad centralisering av perso- nalen redovisades i DAP. De innebar att
— den exekutiva personalen skulle få längre resor och minskad person- och ortskännedom — kronofogdemyndigheternas service skulle kunna komma att försämras i fråga om såväl service i direkt samband med mål och ärenden i verksam- heten som allmän service i form av råd och hjälp i frågor som inte tillhörde myndigheternas verksamhetsområde men hade viss beröring med det — svårigheterna att hålla fortlöpande kontakt med gäldenärerna i främst all- männa mål skulle kunna komma att öka.
I DAP framhölls att fördelarna med en centralisering otvivelaktigt vägde mycket tungt. Nackdelarna måste självfallet tillmätas väsentlig betydelse men syntes knappast tillnärmelsevis uppväga fördelarna. Härvid pekades bl. a. på att resebehoven kunde avsevärt minskas genom noggrann planering av förrättningarna och att kontakter mellan allmänheten och myndigheterna i många fall kunde ske lika väl per telefon som vid personliga besök.
Det förslag om stationeringsorter som lades fram i DAP innebar som tidi- gare nämnts att av dåvarande 112 stationeringar utanför centralorteri krono- fogdedistrikt skulle 54 behållas och 58 dras in. Indragningama avsåg i 43 fall stationeringar med endast en exekutiv tjänsteman. Förslagen i DAP rönte samma kritik från länsstyrelserna som det tidigare slutliga förslaget från EONs kansli. Det var naturligt då förslagen i stort sett överensstämde med varandra.
Utredningen konstaterar att sedan förslagen i DAP lades fram i oktober 1973 har flera stationeringar av personal utanför kronofogdedistriktens cen- tralorter dragits in. Av det föregående framgår att antalet stationeringar i ok- tober 1975 var 112. Den 1 januari 1977 var antalet 99. En stationering bortföll när centralorten i Danderyds distrikt ändrades till Täby. Stationeringen där
slogs då samman med fältavdelningen på den nya centralorten. De 12 åter- stående egentliga indragningarna avsåg alla stationeringar med endast en ex- ekutiv tjänsteman. En stationering omfattade även en kontorstjänsteman.
RSVs beslut om indragningar av stationeringar och framställningar om så- dana torde i huvudsak ha utgått från samma förutsättningar som i DAP re- dovisades såsom grund för där framlagda förslag om stationering av personal utanför kronofogdedistriktens centralorter.
Utredningen anser att en fortsatt indragning av stationeringar bör ske i en mera begränsad omfattning. Till grund härför lägger utredningen sin tidigare (avsnitt 5.1.2.l) redovisade uppfattning att det är angeläget att behålla en de- centraliserad organisation för exekutionsväsendet. Stationeringarna har vä- sentliga uppgifter när det gäller att upprätthålla den service som kronofogde- myndigheterna skall kunna ge allmänheten. De bidrar också till sysselsätt- ningsmöjligheterna på orter där dessa ofta är begränsade.
En väsentlig förutsättning för att en stationering skall upprätthållas är att den har ett arbetsunderlag som ger tillfredsställande sysselsättning åt perso- nalen. Utredningen kan med stöd av de genom EON tidigare sammanställda uppgifterna och de av utredningen själv inhämtade uppgifterna om arbetsvo— lymerna vid Stationeringarna konstatera att arbetsunderlaget vid flera statio- neringar inte är tillräckligt i angivna hänseende.
Enligt utredningens uppfattning bör i flera fall detta förhållande kunna ändras genom en anpassning av arbetsunderlaget. Det kan ske genom att det geografiska arbetsområdet för stationeringen utvidgas eller att till denna de- centraliseras flera uppgifter av det slag som normalt ankommer på exekutiv personal. En stationering bör i regel ha ett arbets- och ansvarsområde som omfattar ett bestämt geografiskt område och inom detta alla uppgifter i både allmänna och enskilda mål som vanligen ingår i fältverksamheten. För när- varande förekommer i en del fall begränsningar i dessa avseenden.
Utredningen förutsätter att flera stationeringar med i första hand en eller två exekutiva tjänstemän skall kunna hållas samman i större s. k. fältsek- tioner med gemensam ledning. Denna fråga behandlas närmare i det följande (avsnitt 5.215).
Om Stationeringarna på detta sätt inordnas i en större arbetsenhet bör det även ge vissa möjligheter att fördela arbetsuppgifterna på stationeringarnas personal så att en mera tillfredsställande och jämn sysselsättning uppnås.
En stationerings arbets- och ansvarsområde bestäms av chefskronofogden i distriktet. Ändringar härav bör relativt lätt kunna genomföras vid behov.
Utredningen anser således att det för en del av nuvarande stationeringar med otillräckligt arbetsunderlag bör vara möjligt att åstadkomma förbättring- ar genom anpassning av arbets- och ansvarsområdena. När det gäller flera andra stationeringar föreligger emellertid inte denna möjlighet om arbets- och ansvarsområdena skall kunna behålla en rimlig storlek och utformning i övrigt. Stationeringarna bör ändå behållas av skäl som utredningen finner angelägna. Det gäller främst behoven av att upprätthålla godtagbar service åt allmänheten och så långt som möjligt erbjuda sysselsättningstillfällen. Utred- ningen anser att i sådana fall bör i stället personalresurserna vid stationering- en anpassas till vad arbetsunderlaget ger utrymme för. Det bör ske genom in- rättande av deltidstjänster.
Utredningen finner det vara skäligt att innehavare av sådan deltidstjänst
för exekutiv personal skall kunna beredas heltidssysselsättning i någon form. Det bör ske genom lämpliga kompletterande arbetsuppgifter. Utredningen anser härvid att sådana uppgifter inom skatteadministrationen som avser granskning av deklarationer ligger nära till hands. Inom den nya skatteadmi- nistrationen skall deklarationsgranskningen för taxeringsnämnderna utföras av tjänstemän vid lokal skattemyndighet och länsstyrelse. Något hinder från principiell synpunkt föreligger inte att exekutiv tjänsteman samtidigt fullgör uppgifter för såväl kronofogdemyndighet som lokal skattemyndighet eller länsstyrelse.
Innehavare av deltidstjänst för exekutiv personal med stationering utanför centralort i kronofogdedistrikt bör således enligt utredningens uppfattning kunna erbjudas kompletterande uppgifter avseende deklarationsgranskning. Tjänsteman som önskar utnyttja denna möjlighet och är lämplig för uppgif- terna skall få dem som deltidsuppdrag för lokal skattemyndighet eller länsstyrelse efter samråd mellan respektive myndigheter.
Knytningen till dessa myndigheter bör ske genom en arvoderad anställ- ning för sådan deltidstjänstgöring som fordras för att den tillsammans med deltidstjänstgöringen vid kronofogdemyndigheten skall motsvara en heltidstjänstgöring. Tjänstemännen måste givetvis få erforderlig utbildning för uppgifterna.
Utredningen anser att konstruktionen med deltidstjänst vid kronofogde- myndighet kombinerad med deltidsanställning vid lokal skattemyndighet el- ler länsstyrelse huvudsakligen bör komma till användning vid stationeringar med endast en exekutiv tjänsteman. I undantagsfall bör den även kunna till- lämpas vid stationeringar med två eller flera tjänstemän där arbetsvolymerna inte ger fullt underlag för ett antal hela tjänster. Vid dessa stationeringar bör överensstämmelse mellan arbetsvolymer och personalresurser i första hand åstadkommas genom anpassning av arbets- och ansvarsområdet eller antalet tjänster. Härvid bör även kunna förekomma deltidstjänster för exekutiv per- sonal. För dessa bör emellertid inte uppställas krav på att kompletterande uppgifter skall kunna erbjudas på samma sätt som har angetts för deltidstjän- ster vid stationeringar med endast en exekutiv tjänsteman. Möjlighet härtill bör dock finnas efter bedömning i det enskilda fallet.
En tillfredsställande avvägning mellan arbetsvolymer och personalresurser vid stationeringar med mer än en exekutiv tjänsteman kan också åstad- kommas genom att de exekutiva tjänstemännen stöds av kontorspersonal på hel- eller deltid.
Utredningen vill inte utesluta möjligheten att dra in en stationering, som inte kan ges tillfredsställande arbetsunderlag för en exekutiv tjänsteman. Det bör dock endast ske när det inte avsevärt försämrar den service åt allmän- heten som kronofogdemyndigheten kan lämna genom stationeringen. Den undersökning av kronofogdemyndigheternas service som utredningen tidi- gare (bl. a. avsnitt 5112) har redovisat visar bl. a. att allmänhetens benägen- het att besöka myndigheterna väsentligt avtar som reseavstånden är längre än 50 kilometer. Med utgångspunkt häri anser utredningen, att en stationer- ing med endast en exekutiv tjänsteman, som inte kan ges ett tillfredsställan- de arbetsunderlag för heltidssysselsättning, bör kunna dras in, om inte här- igenom avståndet från någon för verksamheten viktig del av stationeringens arbetsområde till närmaste kvarvarande stationeringsort eller centralort i dis-
triktet blir mer än 50 kilometer. Utredningen finner det angeläget att ändringar av stationeringar sker med beaktande av personalens intressen. Indragning av stationering med endast en exekutiv tjänsteman, ändring av antalet tjänster vid en stationering och ändring av heltidstjänst till deltidstjänst eller tjänst för exekutiv personal till tjänst för kontorspersonal bör därför aktualiseras först när berörd tjänst blir vakant. Emellertid bör en ändring även kunna aktualiseras när kronofog- demyndigheten och personalen är överens om att en ändring bör prövas.
Indragning av en stationering eller ändring av tjänst vid sådan bör på sam- ma sätt som för närvarande beslutas av RSV i samråd med länsstyrelse om båda är överens om beslutet. I annat fall bör frågan liksom nu avgöras av re- geringen.
Utredningen har inte funnit anledning att överväga inrättande av nya sta- tioneringar.
5 . 1 .3 Förslag till distriktsindelning och stationeringsorter 5.1.3.l Distriktsindelning
Utredningen har tidigare (avsnitt 5.1.2.1) förordat vissa principer för landets indelning i kronofogdedistrikt. På grundval härav föreslår utredningen den distriktsindelning som framgår av följande sammanställning. Derma visar även hur nya distrikt bildas genom sammanläggning av nuvarande distrikt eller i några fall delar av sådana. Distrikten benämns liksom för närvarande efter de orter som skall utgöra centralort i distrikten.
Län Förslag till Nuvarande kronofogde- kronofogdedistrikt distrikt som ingår i (centralort) föreslaget distrikt
AB Handen Handen Huddinge Huddinge Nacka Nacka Sollentuna Sollentuna Solna Solna Stockholm Stockholm Södertälje Södertälje Täby Norrtälje
Täby
C Uppsala Uppsala
D Eskilstuna Eskilstuna Nyköping Katrineholm
Nyköping
E Motala Motala Norrköping Norrköping Linköping Linköping
F Eksjö Eksjö Jönköping Jönköping Värnamo Värnamo
G Växjö Växjö
kronofogdedistrikt distrikt som ingår i (centralort) föreslaget distrikt
H Kalmar Kalmar Oskarshamn Oskarshamn Västervik Västervik
] Visby Visby
K Karlshamn Karlshamn Karlskrona Karlskrona
L Hässleholm Hässleholm Kristianstad Kristianstad Ängelholm Ängelholm
M Helsingborg Helsingborg Landskrona Landskrona Lund Eslöv
Lund Malmö Malmö Ystad Trelleborg Ystad
N Halmstad Halmstad Varberg Varberg 0 Göteborg Göteborg Uddevalla Uddevalla
P Alingsås Alingsås
del av Trollhättan (Ale kommun)
Borås Borås Trollhättan Trollhättan (utom Ale kommun) Vänersborg R Lidköping Lidköping Mariestad Skövde Falköping Skövde S Arvika Arvika Karlstad Kristinehamn Karlstad Sunne Sunne T Lindesberg Lindesberg Orebro Hallsberg Karlskoga Orebro U Köping Köping Västerås Västerås W Falun Avesta Borlänge Falun (utom Rättviks och Leksands kommuner) Ludvika
Mora Mora del av Falun (Rättviks och Leksands kommuner)
Län Förslag till Nuvarande kronofogde-
kronofogdedistrikt distrikt som ingår i (centralort) föreslaget distrikt X Gävle Gävle Sandviken Hudiksvall Hudiksvall Söderhamn Söderhamn Y Härnösand Härnösand Sundsvall Sundsvall Ornsköldsvik Sollefteå Ornsköldsvik Z Östersund Östersund AC Lycksele Lycksele Skellefteå Skellefteå Umeå Umeå BD Boden Boden
del av Piteå (Arjeplogs. Arvidsjaurs och Alvsbyns kommuner)
Gällivare Gällivare Haparanda Haparanda Kiruna Kiruna Luleå Luleå
del av Piteå (Piteå kommun)
Närmare uppgifter om de föreslagna kronofogdedistriktens omfattning, areal och invånarantal framgår av kartor i bilaga 6.
Utredningens förslag innebär att det skall finnas 65 kronofogdedistrikt. Av de nuvarande 81 distrikten behålls 49 helt oförändrade. För närvarande finns 35 distrikt med endast en tjänst för kronofogde. Enligt den föreslagna dis- triktsindelningen förutses 17 sådana distrikt finnas kvar. Utredningen bedö- mer att utvecklingen av arbetsvolymerna i 7 av dessa distrikt kan bli sådan att de kommer att ge underlag för två tjänster för kronofogdar inom de när- maste åren. Vid denna bedömning har utredningen också räknat med att de uppgifter som kan komma att föras över från överexekutor till kronofogde- myndigheterna kommer att medföra en ökad arbetsbelastning.
De distrikt med endast en tjänst för kronofogde som inom några år kan komma att ge underlag för två sådana tjänster är Visby, Karlshamn, Lands- krona, Alingsås, Arvika, Mora och Örnsköldsvik."
Övriga föreslagna distrikt med endast en tjänst för kronofogde är Oskars- hamn, Sunne, Lindesberg, Härnösand, Lycksele, Skellefteå, Boden, Gälliva- re, Haparanda och Kiruna. Av dessa 10 distrikt ligger 8 inom det allmänna stödområdet.
Utredningen kommenterar i det följande den för varje län föreslagna indel- ningen i kronofogdedistrikt och redovisar härvid de särskilda synpunkter och förslag som har legat till grund för föreslagna ändringar.
S tockholms län (Kartbilaga 6: 1)
Norrtälje kronofogdedistrikt är länets enda distrikt med endast en kronofog- de. Vid en reform av utsökningsrätten som bl. a. innebär att de exekutiva för- säljningarna av fast egendom förs över till kronofogdemyndigheterna kan myndigheten i Norrtälje som en följd av den stora fritidshusbebyggelsen i dis- triktet förutses komma att tillföras så många försäljningsärenden att det torde ge arbetsunderlag för ytterligare en kronofogde. Om distriktet förs samman med Täby kronofogdedistrikt ges goda förutsättningar för att skapa en ratio- nell enhet för fastighetsförsäljningari Täby. Nuvarande Täby distrikt förutses komma att tillföras ungefär lika många försäljningsärenden som Norrtälje och kan vid en sammanläggning beräknas komma att svara för nära hälften av de exekutiva fastighetsförsäljningarna i länet. Utredningen förordar att distrikten Täby och Norrtälje förs samman till ett distrikt med centralort i Täby. I Norrtälje behålls en stationering av exekutiv personal och kontorsper- sonal som fordras för den fältverksamhet som skall bedrivas i huvudsakligen oförändrad omfattning från Norrtälje. Övriga distrikt i länet behålls oförändrade.
Uppsala län (Kartbilaga 622)
Länet utgör ett kronofogdedistrikt som behålls oförändrat.
Södermanlands län (Kartbilaga 6:3)
Katrineholms kronofogdedistrikt är det enda distriktet i länet med endast en kronofogde. Det bedöms inte komma att ge arbetsunderlag för ytterligare en kronofogde. Det bör utan större olägenheter kunna föras samman med ett av de övriga distrikten i länet, som är Eskilstuna och Nyköping. Avståndet från Katrineholm till såväl Eskilstuna som Nyköping är ca 60 kilometer. Distriktet Nyköping har mindre arbetsunderlag än Eskilstuna. Utredningen anser att distriktet Katrineholm bör föras samman med distriktet Nyköping till ett dis- trikt med centralort i Nyköping. I Katrineholm behålls en stationering av exekutiv personal och kontorspersonal som fordras förden fältverksamhet som skall bedrivas i huvudsakligen oförändrad omfattning från Katrineholm.
Östergötlands län (Kartbilaga 614)
Nuvarande tre kronofogdedistrikt behålls oförändrade.
Jönköpings län (Kartbilaga 625)
Nuvarande tre kronofogdedistrikt behålls oförändrade.
Kronobergs län (Kartbilaga 626)
Länet utgör ett kronofogdedistrikt som behålls oförändrat.
Kalmar län (Kartbilaga 617)
Nuvarande tre kronofogdedistrikt behålls oförändrade.
Av de tre distrikten har Oskarshamn endast en kronofogde och bedöms inte komma att ge arbetsunderlag för ytterligare en.
En indelning av länet i två distrikt innebär att stora delar av distriktet skulle komma att ligga på relativt betydande avstånd från distriktens centralorter. Det skulle avsevärt försämra den service som kronofogdemyndigheterna bör kunna ge allmänheten. Utredningen anser att förhållandena i Oskarshamns kronofogdedistrikt i avseende på arbetsmarknad och möjligheter att tillgodo- se kraven på service är till stor del jämförbara med vad som gäller i delar av det allmänna stödområdet. Utredningen föreslår att distriktet behålls oför- ändrat vid sidan av de två övriga distrikten i länet.
Gotlands län
Länet utgör ett kronofogdedistrikt som behålls oförändrat. Distriktet har för närvarande endast en kronofogde men bedöms kunna komma att ge arbets- underlag för ytterligare en.
Blekinge län (Kartbilaga 6:8)
Nuvarande två kronofogdedistrikt behålls oförändrade. Karlshamns distrikt har för närvarande endast en kronofogde men torde
komma att ge arbetsunderlag för ytterligare en.
Kristianstads län (Kartbilaga 6:9)
Nuvarande tre kronofogdedistrikt behålls oförändrade.
Malmöhus län (Kartbilaga 6:10)
Av de nuvarande sju kronofogdedistrikten i länet har Eslöv, Landskrona, Trelleborg och Ystad vardera endast en kronofogde.
Distriktet Landskrona synes inom en relativt kort tid komma att kräva två tjänster för kronofogdar. Utredningen anser därför att det bör behållas även om en sammanläggning med Helsingborgs distrikt skulle kunna ske utan större olägenheter. Distriktet är litet till ytan och avståndet mellan Lands- krona och Helsingborg är endast ca 20 kilometer.
Eslövs distrikt bedöms inte komma att ge arbetsunderlag för mer än en kronofogde. Utredningen anser att distriktet utan nämnvärd olägenhet kan föras samman med Lunds distrikt. Avståndet mellan Eslöv och Lund är en- dast ca 20 kilometer. I Eslöv behålls en stationering av exekutiv personal och kontorspersonal som fordras för den fältverksamhet som skall bedrivas i hu- vudsakligen oförändrad omfattning från Eslöv.
De båda nuvarande distrikten Trelleborg och Ystad bedöms inte komma att ge arbetsunderlag för vardera mer än en kronofogde.
Genom en i och för sig naturlig utvidgning av Trelleborgs distrikt skulle detta kunna ge arbetsunderlag för två tjänster för kronofogdar. Denna utvidg- ning skulle bestå i att föra över Svedala och Vellinge kommuner från Malmö kronofogdedistrikt till Trelleborgs. Härmed skulle även åstadkommas en an- passning till domkretsindelningen. De båda kommunerna ingår i Trelleborgs tingsrätts verksamhetsområde. När det gäller indelningen i polis- och åkla- gardistrikt och den för kronofogdemyndigheternas verksamhet mera bety- delsefulla fögderiindelningen hänförs dock de båda kommunerna till Malmö.
Utredningen har under hand inhämtat synpunkter på frågan om en utvidg- ning av Trelleborgs distrikt. Länsstyrelsen i Malmöhus län, kronofogde- myndigheten i Malmö kronofogdedistrikt samt Malmö, Svedala och Vellinge kommuner har därvid kontaktats. En utvidgning med Svedala kommun, nu- mera omfattande förutvarande Bara kommun, ansågs av samtliga vara en geografiskt och kommunikationsmässigt olämplig lösning. Samma olägen- heter bedömdes däremot inte föreligga beträffande Vellinge kommun. Utred- ningen finner emellertid att några väsentliga fördelar att lägga endast Vel- linge kommun till Trelleborgs distrikt inte står att vinna. En utvidgning av Trelleborgs distrikt skulle inte heller innebära någon förändring för Ystads kronofogdedistrikt som även fortsättningsvis skulle ha arbetsunderlag för en- dast en kronofogde.
Genom sammanslagning av de båda nuvarande kronofogdedistrikten Trel- leborg och Ystad erhålls däremot ett distrikt som ger tillfredsställande arbets- underlag för två kronofogdar. Ystads distrikt har ett något större arbetsunder- lag än Trelleborgs varför utredningen finner att Ystad bör vara centralort i det nya distriktet.
Utredningen är väl medveten om att det i olika sammanhang har framhål- lits att Trelleborgs kommun har en ogynnsam arbetsmarknadssituation och uppvisar betydande svagheter i näringslivet. Länsstyrelsens i Malmöhus län önskemål om åtgärder för förbättring av arbetsmarknad och serviceutbud i Trelleborgs kommun skulle kunna tillgodoses om Trelleborg i stället för Ys-
tad valdes som centralort i det nya distriktet. Denna lösning har övervägts. Utredningen finner emellertid att Ystad som centralort är en något bättre lös- ning än Trelleborg. Härvid har utredningen fäst avseende inte endast vid det större arbetsunderlaget utan även att Ystad ligger ur kommunikationssyn- punkt bättre till i det sammanslagna distriktet. I Trelleborg behålls en statio- nering av exekutiv personal och kontorspersonal som fordras för den fa'lt- verksamhet som skall bedrivas i huvudsakligen oförändrad omfattning från
Trelleborg. Malmö och Helsingborgs kronofogdedistrikt behålls oförändrade liksom
som nämnts Landskrona distrikt.
Hallands län (Kartbilaga 6:11)
Nuvarande två kronofogdedistrikt behålls oförändrade.
Göteborgs och Bohus län (Kartbilaga 6: 12)
Nuvarande två kronofogdedistrikt behålls oförändrade.
Älvsborgs län (Kartbilaga 6:13)
Av de nuvarande fyra kronofogdedistrikten i länet har Alingsås distrikt en- dast en kronofogde. Distriktet bedöms komma att ge arbetsunderlag för ytter- ligare en kronofogde. Förutsättningarna för att detta skulle ske relativt snart kan ökas genom en viss utvidgning av distriktet. En lämplig utvidgning som samtidigt skulle innebära en anpassning till annan administrativ indelning är att föra över Ale kommun från nuvarande Trollhättans distrikt till Alingsås distrikt.
Ale kommun utgör tillsammans med Lerums kommun i nuvarande Alingsås distrikt Ale-Vättle fögderi. Om Ale kommun förs till Alingsås dis- trikt faller hela Ale-Vättle fögderi inom detta kronofogdedistrikt. Ale kom- mun tillhör vidare redan verksamhetsområdet för tingsrätten i Alingsås.
Utredningen finner att de fördelar som står att vinna i fråga om en förstärk- ning av arbetsunderlaget för Alingsås distrikt och anpassning till övrig admi- nistrativ indelning är så stora att de väger över de nackdelar som kan ligga i att de allmänna kommunikationerna mellan Ale kommun och Alingsås är något sämre än de mellan kommunen och Trollhättan. Utredningen föreslår att Alingsås kronofogdedistrikt utvidgas med Ale kommun från nuvarande Trollhättans distrikt.
Trollhättans och Vänersborgs distrikt ger för närvarande arbetsunderlag för vardera två kronofogdar. Arbetsvolymerna har fortlöpande under 1970-talet ökat i Trollhättans distrikt och minskat i Vänersborgs. Detta har lett till ojämnheter mellan de båda kronofogdemyndigheterna i fråga om arbetsfor- delning och belastning på personalen. En sammanslagning av de två myndig-
heterna skulle skapa goda förutsättningar för en rationell utjämning i dessa avseenden till lägre kostnader än vad som annars skulle vara möjligt. En sam- manslagning av de två distrikten skulle inte medföra några nämnvärda för- sämringar i fråga om service till allmänheten. Avståndet mellan Trollhättan och Vänersborg är 13 kilometer. De allmänna kommunikationerna mellan dem är goda. Orterna utgör tillsammans ett primärt centrum i länet, som samtidigt skulle komma att ligga mitt i ett nytt sammanslaget distrikt.
Utredningen föreslår att Trollhättans distrikt med undantag av Ale kom- mun (se ovan) och Vänersborgs distrikt förs samman till ett nytt kronofog- dedistrikt.
När det gäller val av centralort i det nya distriktet vill utredningen i första hand se Trollhättan-Vänersborg som en ort. Utredningen utgår härvid från att orterna som nämnts tillsammans utgör ett primärt centrum och att de lig- ger så nära varandra, att de i stort sett bildar en sammanhängande tätort. Om Trollhättan skulle väljas till centralort skulle det endast formellt innebära ett avsteg från principen att residensstaden bör vara centralort i ett kronofogde- distrikt.
Allmänhetens behov av att besöka kronofogdemyndighetens centralort torde vara störst i Trollhättan som har flera stora industrier med bl. a. många utländska arbetstagare. Dessa har erfarenhetsmässigt stort behov av personlig kontakt med myndigheten.
När det gäller arbetsmarknaden domineras Trollhättan av tillverkningsin- dustrier medan tyngdpunkten i Vänersborg ligger på förvaltning. Ett val av Trollhättan som centralort skulle bidra till en differentiering av arbetsmark- naden i Trollhättan.
Utredningen anser att skälen för ett val av Trollhättan som centralort i det föreslagna kronofogdedistriktet väger över de skäl som kan anföras för Vä- nersborg. Under alla förhållanden bör den ort som inte blir centralort behålla en stationering av exekutiv personal och kontorspersonal som fordras för den fältverksamhet som i huvudsakligen oförändrad omfattning skall bedrivas från orten.
Borås kronofogdedistrikt behålls oförändrat.
Skaraborgs län (Kartbilaga 6:14)
Av de nuvarande fyra kronofogdedistrikten i länet har Falköpings, Ma- riestads och Skövde distrikt vardera endast en kronofogde. Genom sam- manslagning av distrikt är det möjligt att utan större olägenheter ur ser- vicesynpunkt skapa två distrikt, som vardera ger arbetsunderlag för minst två kronofogdar.
Utredningen föreslår att distrikten Lidköping och Mariestad förs samman till ett distrikt och distrikten Falköping och Skövde till ett. Härvid har utred- ningen beaktat avstånden mellan de nuvarande centralorterna, som är ca 50 kilometer mellan Lidköping och Mariestad och ca 30 kilometer mellan Fal- köping och Skövde, och kommunikationerna i länet. Utredningen anser att Lidköping och Skövde bör vara centralorter i de nya distrikten. Både Lidkö- pings och Skövdes nuvarande distrikt svarar för den större delen av arbets-
underlaget i de föreslagna distrikten. När det gäller Lidköping är detta särskilt markerat. I det föreslagna nya distriktet Lidköping kommer enligt nuvarande förhållanden endast något mer än en tredjedel av arbetsunderlaget från den del som nu utgör Mariestads distrikt. Utredningen finner att det motiverar ett avsteg från principen att residensstaden i länet bör vara centralort i ett kro- nofogdedistrikt.
I Mariestad och Falköping behålls stationeringar av exekutiv personal och kontorspersonal som fordras för den fältverksamhet som skall bedrivas i hu- vudsakligen oförändrad omfattning från de båda orterna.
Värmlands län (Kartbilaga 6:15)
Av de nuvarande fyra kronofogdedistrikten i länet har Arvika, Kristinehamn och Sunne vardera endast en kronofogde.
Arvika distrikt bedöms kunna komma att ge arbetsunderlag för två krono- fogdar. Härvid bör beaktas de särskilda förhållanden som hänger samman med distriktets placering vid gränsen mot Norge. Utredningen föreslår att distriktet behålls.
Kristinehamns distrikt bör enligt utredningens uppfattning utan större olä- genheter kunna föras samman med Karlstads distrikt. För stora delar av Kris- tinehamns distrikt är avståndet inte mycket längre till Karlstad än till Kris- tinehamn. Kommunikationerna är goda från såväl Kristinehamn som från stationeringsorten Filipstad i nuvarande Kristinehamns distrikt.
Utredningen har vid sina bedömningar tagit del av de synpunkter som framförts av länsstyrelsen i länet. Den föreslagna distriktssammanslagningen kommer att föra med sig en bristande överensstämmelse med andra admi- nistrativa indelningar i länet, bl. a. indelningen av länet i förvaltningsregio- ner. De skäl som utredningen funnit vara av betydelse för att distrikt med en kronofogde skall behållas kan emellertid enligt utredningens uppfattning inte göras gällande med samma tyngd för Kristinehamns distrikt. Utredningen har därför ansett att distriktet kan slås samman med Karlstads distrikt. I Kris- tinehamn behålls en stationering av exekutiv personal och kontorspersonal som fordras för den fältverksamhet som skall bedrivas i huvudsakligen oför- ändrad omfattning från Kristinehamn.
Sunne distrikt ligger i det allmänna stödområdet och en stor del därav även i det inre stödområdet. Utredningen har prövat möjligheten att utvidga dis- triktet med angränsande kommuner i Karlstads distrikt. Kommunerna Fors- haga och Kil är dock så starkt knutna till Karlstad att en sådan utvidgning inte har ansetts böra genomföras. Möjligheten att lägga Filipstads kommun inom nuvarande Kristinehamns distrikt till Sunne distrikt har bedömts vara möjlig. De fördelar som härigenom skulle vinnas i form av förstärkt arbets- underlag för Sunne distrikt torde inte kompensera de olägenheter som vållas allmänheten inom Filipstads kommun genom längre och omständligare kommunikationsvägar till centralorten i Sunne. Dessutom bryts domsago- gränsen då Filipstads kommun tillhör Kristinehamns tingsrätts verksamhets- område. Praktiska möjligheter att förstärka arbetsunderlaget genom utvidg- ning av distriktet saknas således. Med beaktande av de särskilda hänsyn till
servicebehov och arbetsmarknad som utredningen anser bör tas i stödområ- det föreslår utredningen att kronofogdedistriktet Sunne behålls oförändrat.
Örebro län (Kartbilaga 6: 16)
Av de nuvarande fyra kronofogdedistrikten i länet har Hallsbergs, Karlskoga och Lindesbergs distrikt vardera endast en kronofogde.
Genom sammanslagning av distrikt skulle kunna skapas två distrikt med tillfredsställande arbetsunderlag för minst två kronofogdar. Närmast till hands skulle härvid ligga att föra samman Karlskoga och Lindesbergs distrikt och Örebro och Hallsbergs distrikt. Utredningen anser dock att en samman- slagning av distrikten Karlskoga och Lindesberg av flera skäl inte är lämplig. Avstånden mellan befolkningskoncentrationerna blir stora. Avståndet mel- lan Karlskoga och Lindesberg är 65 kilometer. Kommunikationerna mellan olika delar av det tänkta distriktet är dåliga.
Utredningen förordar i stället att distrikten Örebro, Hallsberg och Karlsko- ga förs samman till ett distrikt. Det kan ske utan större olägenheter ur ser- vicesynpunkt. Avstånden från Örebro är ca 30 kilometer till Hallsberg och 45 kilometer till Karlskoga. De allmänna kommunikationerna är relativt goda. Örebro bör naturligtvis bli centralort i det nya distriktet. I Hallsberg och Karl- skoga behålls stationeringar av exekutiv personal och kontorspersonal som fordras för den fältverksamhet som skall bedrivas i huvudsakligen oföränd- rad omfattning från de båda orterna.
När det gäller Lindesbergs distrikt anser utredningen att förhållandena där till stor del är av samma slag som i allmänna stödområdet. Distriktet ligger i det gränsområde till stödområdet, där särskild hänsyn skall tas vid prövning av ärende om regionalpolitiskt stöd (den s. k. grå zonen). Utredningen föreslår att Lindesbergs distrikt behålls oförändrat. Härvid utgår utredningen från att möjlighet till lämplig sammanslagning med annat distrikt saknas samt att särskild hänsyn till servicebehov och arbetsmarknad bör tas i denna del av länet.
Västmanlands län (Kartbilaga 6:17) Nuvarande två kronofogdedistrikt behålls oförändrade.
Kopparbergs län (Kartbilaga 6:18)
De fem nuvarande kronofogdedistrikten i länet har vardera endast en krono- fogde. Inget av distrikten bedöms komma att ge arbetsunderlag för mer än en kronofogde. En sammanslagning av distrikt är därför enligt utredningens mening nödvändig i syfte att skapa distrikt med arbetsunderlag för minst två kronofogdar. Länets struktur är sådan att en sammanslagning av distrikt inte lämpligen kan ske på annat sätt än att högst två distrikt bildas.
Arbetsunderlaget i de båda distrikten Falun och Borlänge är likvärdigt och i och för sig så stort att de med endast någon utvidgning skulle kunna bilda vardera ett distrikt med arbetsunderlag för två kronofogdar. Avståndet mel- lan de båda orterna Falun och Borlänge är omkring 20 kilometer och kom- munikationerna är goda. Orterna utgör dessutom tillsammans ett primärt centrum. Anledning saknas att föreslå en distriktslösning för länet där cen- tralorterna i två nybildade distrikt skulle ligga på endast omkring 20 kilome- ters avstånd från varandra. Utredningen finner därför att Falun och Borlänge distrikt kan slås samman utan nämnvärda olägenheter från servicesynpunkt.
Distrikten Avesta och Ludvika kan inte lämpligen slås samman till ett sär- skilt distrikt. De saknar nästan helt gemensam gräns och kommunikationer- na mellan dem är dåliga. Utredningen anser att det under dessa förhållanden inte finns någon lämpligare lösning än att de båda distrikten också slås sam— man med Faluns distrikt.
När det gäller nuvarande Mora distrikt kan det bedömas vara mycket osä- kert om det kommer att ge arbetsunderlag för två kronofogdar. I syfte att öka förutsättningarna härför anser utredningen att det är lämpligt att utvidga Mora distrikt med Rättviks och Leksands kommuner från nuvarande Faluns distrikt. Dessa kommuner utgör eget fögderi och egen domsaga varför en så- dan utvidgning kan ske utan att annan administrativ indelning bryts. Även om Mora distrikt trots denna utvidgning inte kan ge tillfredsställande arbets- underlag för två kronofogdar anser dock utredningen att distriktet bör behål- las. Huvuddelen av distriktet ligger inom det inre stödområdet.
Centralorter i de två föreslagna distrikten i länet bör vara Falun och Mora. 1 Avesta, Borlänge och Ludvika behålls stationeringar av exekutiv personal och kontorspersonal som fordras för den fältverksamhet som i huvudsakligen oförändrad omfattning skall bedrivas från dessa orter.
Gävleborgs län (Kartbilaga 6: 19)
Av de nuvarande fyra kronofogdedistrikten i länet har Sandviken endast en kronofogde.
Gävle och Sandviken utgör tillsammans ett primärt centrum. Avståndet mellan orterna är ca 20 kilometer och kommunikationerna är goda. Utred- ningen anser att Gävle och Sandvikens distrikt kan slås samman utan nämn- värda olägenheter från servicesynpunkt.
I Sandviken behålls en stationering av exekutiv personal och kontorsper- sonal som fordras för den fältverksamhet som i huvudsakligen oförändrad omfattning skall bedrivas från Sandviken. Hudiksvalls och Söderhamns kronofogdedistrikt behålls oförändrade.
Västernorrlands län (Kartbilaga 6:20)
Av de nuvarande fyra kronofogdedistrikten i länet har Härnösand, Sollefteå och Örnsköldsvik vardera endast en kronofogde
En sammanslagning av distrikt i syfte att skapa distrikt med tillfredsstäl- lande arbetsunderlag för två kronofogdar är svår att genomföra med fullt be- aktande av de särskilda hänsyn till servicebehov och arbetsmarknad som ut- redningen anser bör tas i stödområdet.
Utredningen anser dock att Sollefteå och Örnsköldsviks distrikt bör kunna slås samman till ett distrikt utan större olägenheter. Centralort i det föreslag- na distriktet bör vara Örnsköldsvik, som i sitt nuvarande distrikt har väsent- ligt större arbetsunderlag än Sollefteå. I Sollefteå behålls en stationering av exekutiv personal och kontorspersonal som fordras för den fältverksamhet som i huvudsakligen oförändrad omfattning skall bedrivas från Sollefteå.
Utredningen föreslår vidare att Härnösands distrikt behålls oförändrat, även om det bedöms vara mycket osäkert om distriktet kan komma att ge arbetsunderlag för mer än en kronofogde.
Jämtlands län (Kartbilaga 6:21)
Länet utgör ett kronofogdedistrikt som behålls oförändrat.
Västerbottens län (Kartbilaga 6:22)
Nuvarande tre kronofogdedistrikt behålls oförändrade.
Av de tre distrikten har Lycksele och Skellefteå vardera endast en krono- fogde och bedöms inte komma att ge underlag för ytterligare någon krono- fogde. Utredningen föreslår att de behålls med hänsyn till servicebehoven och arbetsmarknadsförhållandena i stödområdet.
Norrbottens län (Kartbilaga 6:23)
Av de nuvarande sex distrikten i länet har Boden, Gällivare, Haparanda, Ki- runa och Piteå vardera endast en kronofogde och bedöms inte komma att ge arbetsunderlag för ytterligare någon kronofogde.
Utredningen föreslår att de med undantag av Piteå distrikt behålls med hänsyn till servicebehoven och arbetsmarknadsförhållandena i stödområdet. För Haparanda tillkommer de särskilda förhållanden som hänger samman med distriktets placering vid gränsen mot Finland.
När det gäller Piteå distrikt anser utredningen att det utan större olägen- heter ur service- och arbetsmarknadssynpunkter kan upphöra som särskilt distrikt. Genom att föra delar av distriktet till Bodens distrikt kan detta ges ett mera tillfredsställande arbetsunderlag. Utredningen föreslår därför att Bo- dens kronofogdedistrikt utvidgas med Arjeplogs, Arvidsjaurs och Älvsbyns kommuner från nuvarande Piteå distrikt. Återstående del av detta distrikt som utgörs av Piteå kommun hänförs till Luleå kronofogdedistrikt. I Piteå be- hålls en stationering av exekutiv personal och kontorspersonal som fordras för den fältverksamhet som i huvudsakligen oförändrad omfattning skall be- drivas från Piteå.
Utredningen har tidigare (avsnitt 5.122) anfört olika synpunkter och över- väganden om stationering av personal utanför kronofogdedistriktens cent— ralorter. Som en sammanfattning härav anger utredningen i det följande några riktlinjer för behandlingen av frågor om stationering av personal. Ut- redningen föreslår att de tillämpas i fortsättningen.
Nuvarande stationeringar av personal utanför kronofogdedistriktens cen- tralorter behålls tills vidare oförändrade. På orter som enligt den föreslagna distriktsindelningen upphör att vara centralorter i distrikt behålls stationer- ingar av personal för den fältverksamhet som i huvudsakligen oförändrad omfattning skall bedrivas från dessa orter.
Fråga om indragning av en stationering prövas när det vid en stationering med en exekutiv tjänsteman uppstår vakans på den där placerade tjänsten. Frågan bör även prövas när kronofogdemyndigheten och personalen är över- ens härom.
Indragning av en stationering beslutas på samma sätt som nu av RSV i samråd med länsstyrelsen, om båda myndigheterna är överens om beslutet. I annat fall bör frågan avgöras av regeringen.
Prövningen av en fråga om indragning av en stationering bör förutom in- dragning eller behållande av stationeringen även avse en ändring av den vid stationeringen placerade tjänsten från heltidstjänst till deltidstjänst.
Avgörande vid prövningen bör vara dels stationeringens arbetsvolym och dels allmänhetens behov av service från stationeringen.
Arbetsvolymen för en stationering bör normalt ge underlag för minst en heltidstjänst. Möjligheterna att anpassa stationeringens ansvars- och arbets- område så att detta blir fallet bör tas till vara så långt som det är praktiskt lämpligt.
Allmänhetens möjligheter att besöka en stationering bör normalt anses vara tillfredsställande om reseavståndet till stationeringsorten inte är längre än 50 kilometer. En stationering bör inte dras in om härigenom en för verk- samheten viktig del av stationeringens arbetsområde kommer att ligga längre än 50 kilometer från närmaste kvarvarande stationeringsort eller centralort i distriktet.
Vid en stationering som inte kan ges tillfredsställande arbetsunderlag för en heltidstjänst för exekutiv tjänsteman och som inte bör dras in med hänsyn till avstånden till annan stationeringsort eller centralort bör inrättas en del- tidstjänst för exekutiv tjänsteman. Innehavare av sådan deltidstjänst bör er- bjudas kompletterande arbetsuppgifter som krävs för heltidssysselsättning. De kompletterande arbetsuppgifterna bör avse taxeringsarbete inom skatte- administrationen. De bör erbjudas i form av arvodestjänst vid lokal skatte- myndighet eller länsstyrelse.
Till belysning av vad de angivna riktlinjerna innebär i praktiken har utred- ningen gjort en översiktlig bedömning av hur en prövning av nuvarande sta- tioneringar med en exekutiv tjänsteman skulle utfalla i nuläget. I de avseen- den bedömningen gäller stationeringarnas arbetsvolymer har utredningen ut- gått från de uppgifter härom som utredningen har inhämtat för år 1976.
Resultatet av den översiktliga bedömningen framgår av följande samman- ställning.
AB
m
Stationering Nuvarande be- manning (exe- kutiv personal + kontorsper— sonal)
Nynäshamn 1 + 0 Tappström l+ 3/5
Trosa 1 + 1
Söderköping 1 + 0
Lenhovda 1 + 0 Lessebo 1 + 0 Sävsjö 1 + 0 Vaggeryd 1 + 0
Älmhult 1 + 0
Borgholm 1 + 0 Högsby 1 + 0 Mönsterås 1 + 0 Overum 1 + 0
Höganäs 1 + 1/2 Sjöbo 1 + 2/5
Herrljunga ] + 0 Lerum 1 + Ob Surte 1 + 0 Svenljunga ] + 3/5
Torsby 1 + 0
Årjäng 1 + 0
Hällefors 1 + 0 Nora 1 + 0
Hedemora 1 + 0” Långshyttan ej bemannade (] + 0 enligt tjänstetablå) Malung 1 + 0 Transtrand ej bemannadg (1 + 0 enligt tjänstetablå) Vansbro ] + 0 Alvdalen 1 + 0
Hofors ej bemannadi
(] + 0 enligt tjänstetablå)
Bedömning i nuläget
oförändrad” oförändrad”
oförändrad" oförändrad"
oförändrad oförändrad oförändrad indragning
arbetsområdet bör kunna ut- vidgas; annars indragning
oförändrad" oförändrad” oförändrad” deltidstjänst
oförändrad” oförändrad"
oförändrad”
deltidstjänst” oförändrad”
arbetsområdet bör kunna ut- vidgas; då oför- ändrad deltidstjänst
deltidstjänst oförändrad (ev deltidstjänst)
oförändrad” indragning
deltidstjänstf deltidstjänst
deltidstjänst oförändradh
oförändrad" (enligt tjänstetablå)
Y Näsåker
AC Nordmaling
Nuvarande be- manning (exe- kutiv personal + kontorsper- sonal)
1+0
obemannadf (1 + 0 enligt tjänstetablå)
Bedömning i nuläget
deltidstjänst (arbetsområdet bör för övrigt kunna utvidgas främst genom sammanslagning med arbetsområdet för stationeringen
i Ramsele)
oförändrad (enligt tjänstetablå)
Norsjö 1 + 0 deltidstjänst (arbetsområdet bör för övrigt kunna utvidgas) Robertsfors 1 + 0 deltidstjänst Sorsele 1 + 0 deltidstjänst Vindeln 1 + 0 deltidstjänst Tärnaby 1 + 0 deltidstjänst
Åsele ej bemannadk deltidstjänst
(1 + 0 enligt tjänstetablå) BD Arjeplog 1 + 0 deltidstjänst
Vittangi ] + 0 deltidstjänst
” Personalökning bör kunna övervägas. '” Från hösten 1976 2 + 0 med vidgat arbetsområde. [ I och för sig mindre än 50 kilometer till Lerum men dåliga kommunikationer. ” Betjänar även Långshyttan. * Betjänas från Hederrnora. fOförändrad om Transtrand även i fortsättningen betjänas från Malung. g Betjänas från Malung.
'_'Med hänsyn till långa avstånd i arbetsområdet. '_Betjänas från Sandviken. ] Betjänas från Umeå. * Betjänas från Lycksele.
Chefen för kommundepartementet har till utredningen för beaktande över- lämnat framställningar från RSV avseende indragning av Stationeringarna i Hedemora, Långshyttan, Transtrand, Hofors och Åsele.
Utredningen har ovan föreslagit riktlinjer för behandlingen av frågor om stationering av personal utanför kronofogdedistriktens centralorter och även redovisat en översiktlig bedömning av hur en tillämpning av riktlinjerna skulle utfalla för de nuvarande Stationeringarna av endast en exekutiv tjäns- teman. Med utgångspunkt i riktlinjerna och med hänvisning till den översikt- liga bedömningen anför utredningen följande i fråga om de ifrågasatta indrag- ningarna av stationeringar; som alla gäller stationeringar av endast en exeku- tiv tjänsteman.
Hedemora bör tills vidare behållas som stationeringsort. Stationeringens arbetsområde bör, i överensstämmelse med vad som nu faktiskt tillämpas, utvidgas med det arbetsområde som avser stationeringen i Långshyttan. Om så blir fallet synes arbetsunderlaget vara tillfredsställande för en exekutiv tjänst. En ökning med en tjänst för kontorspersonal, i första hand på deltid bör kunna övervägas.
Stationeringen i Långshyttan bör dras in. Stationeringen i Transtrand är för närvarande obemannad. Verksamheten upprätthålls från stationeringen i Malung. Härigenom erhålls ett tillfredsstäl- lande arbetsunderlag för en exekutiv tjänst på heltid i Malung. Om verksam- heten i Transtrand återupptas av en där placerad tjänsteman bör det ske på en deltidstjänst. Arbetsunderlaget i Malung skulle då inte heller motivera mer än en deltidstjänst. Under dessa förhållanden anser utredningen att sta- tioneringen i Transtrand bör dras in och att den nu faktiskt tillämpade ord- ningen fastställs. Stationeringen i Malung bör således även svara för det ar- betsområde som har hänförts till stationeringen i Transtrand.
Hofors bör tills vidare behållas som stationeringsort. Åsele bör också behållas som stationeringsort. Den där placerade tjänsten bör dock vid återbesättning ändras till en deltidstjänst.
5.2 Kronofogdemyndigheternas organisation
5.2.1 Krav på kronofogdemyndigheten
Kronofogdemyndighetens organisation bör utformas så att myndigheten på bästa sätt kan tillgodose de olika krav som ställs på dess verksamhet. I det följande behandlas och bedöms de krav som utredningen särskilt fäster av- seende vid.
5.2.1.1 Formulering av mål för verksamheten
Utredningen har tidigare (avsnitt 2.1.2) framhållit att en klar och allmänt om- fattad uppfattning om målen för verksamheten vid kronofogdemyndigheter- na saknas. Därför saknas också ett tillfredsställande underlag för bedömning av resultat och effektivitet i verksamheten och för ställningstaganden till utformning av åtgärder och prioriteringar m. ni. som krävs. Det har bl. a. lett till skillnader i arbetsformer och arbetsinsatser mellan kronofogdemyn- digheterna och till olika bedömningar av deras personalbehov. Utredningen har även tidigare (avsnitt 2.1.2) redovisat en promemoria från RSV av den 13 maj 1977 om Målsättnings- och ambitionsfrågor inom exekutionsväsendet. Promemorian har intagits i bilaga 1. De synpunkter som framförs i promemorian utgör enligt utredningens mening ett värdefullt underlag för klarläggande av målen för den exekutiva verksamheten.
5212. Utvecklingstendenser i den nuvarande verksamheten
Utvecklingen av den exekutiva verksamheten innebär som tidigare (avsnitt 4.1) har redovisats att utmätningarna förskjuts mot annan egendom än lös-
öre, att avhysningar blir vanligare åtminstone i vissa distrikt och att in- drivning hos företagare och juridiska personer ökar.
Förskjutningen av utmätningarna mot annan egendom än lösöre medför flera komplicerade uppgifter än tidigare för personal av alla kategorier vid kro- nofogdemyndigheterna. Härigenom ökar kraven på ett effektivt utnyttjande av det kvalificerade exekutiva kunnande som finns vid myndigheterna. För att tillgodose dessa krav bör särskild uppmärksamhet ägnas åt möjligheterna att på ett ändamålsenligt sätt anpassa arbetsmängerna för de enskilda tjäns- temännen och fördela arbetsuppgifter på personal av olika kategorier.
Förutsättningar bör sålunda bl. a. skapas för kronofogdepersonalen att kunna ägna erforderlig tid åt de särskilt kvalificerade uppgifterna. Det bör till stor del kunna ske genom en vidgad delegering av uppgifter till den exekutiva personalen. Många exekutiva arbetsuppgifter som nu utförs av kronofogde- personal bör kunna utföras av exekutiv personal. Denna har en relativt om- fattande utbildning på det exekutionsrättsliga området. En motsvarande delegering av uppgifter från exekutiv personal till kontorspersonal bör även kunna ske.
Utvecklingen mot mera komplicerade uppgifter i samband med utmät- ningar påverkar till viss del kronofogdemyndigheternas personalbehov.
Löneexekutionens ökade betydelse kräver inte någon omfördelning av nu- varande arbetsuppgifter inom kronofogdemyndigheterna. Den ökning av ar- betsuppgifter som följer härav bör beaktas vid beräkningen av myndigheter- nas personalbehov. Samma gäller den ökning av antalet mål om avhysning som har kunnat iakttas under senare år och som är särskilt påtaglig i vissa kro- nofogdedistrikt.
Den ökning och intensifiering av indrivningen hos företagare och juridiska personer som har skett under senare år och som kan förutses komma att fort- sätta inte endast påverkar kronofogdemyndigheternas personalbehov utan torde även böra beaktas i myndigheternas organisation.
Den rationalisering av skatteadministrationen som skall ske med början taxeringsåret 1978 torde få effekt även på kronofogdemyndigheternas arbete. Den föreslagna tjänstemannagranskningen samt de ökade resurserna för tax- eringsrevisioner torde leda till att taxeringsmyndigheterna i större utsträck- ning än hittills kan försäkra sig om ett fullständigt underlag för sina taxerings- beslut beträffande främst företagare och företag. Denna effektivisering av taxeringsarbetet kan leda till ytterligare ökning av restförda belopp för de ar- betskrävande gäldenärskategoriema företagare och juridiska personer. Den kan å andra sidan även medföra en minskning av skönstaxeringar som leder till alltför höga restförda belopp.
De säkerhetsåtgärder som den tidigare (avsnitt 2.1.3.2) berörda utred- ningen om säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen har föreslagit kan även komma att medverka till en starkare inriktning av kronofogdemyndighe- ternas insatser mot företagare och juridiska personer.
5213. Nya uppgifter i verksamheten
Nya uppgifter har nyligen tillförts kronofogdemyndigheterna och förutses framför allt komma att tillföras dem under de närmaste åren. Uppgifterna har
närmare behandlats i det föregående (avsnitt 4.2). De gäller huvudsakligen in- drivning av felparkeringsavgifter, exekutiv försäljning av fast egendom samt skepp och luftfartyg och uppgifter som tillsynsmyndighet i konkurser.
Indrivning av felparkeringsavgifter ankommer på kronofogdemyndigheterna fr. o. m. den 1 april 1977, då lagen om felparkeringsavgift trädde i kraft. De uppgifter som härigenom har tillförts myndigheterna är i huvudsak av sam- ma slag som de uppgifter som normalt ryms inom det exekutiva arbetet. De ställer inte andra krav på myndigheternas organisation än som gäller för den nuvarande verksamheten. De kan däremot komma att innebära ökade ar- betsmängder och därför behöva beaktas vid beräkningen av kronofogdemyn— digheternas personalbehov. Statsmakterna har som tidigare (avsnitt 4.2.1) nämnts räknat med, att de nya uppgifterna kräver sammanlagt 21 nya tjäns- ter för kontorspersonal vid myndigheterna i Stockholm, Göteborg och Mal- mö.
Exekutiv försäljning av fast egendom kan komma att föras över från överex- ekutor till kronofogdemyndighet som ett led i en samlad reform av utsök- ningsrätten. Kronofogdemyndigheterna kommer härigenom att tillföras en rad nya arbetsuppgifter. Allmänt sett torde det bli aktuellt att vid myndighe- terna bygga upp en särskild funktion för de arbetsuppgifter som avser försälj- ning av fast egendom. Även om funktionen inte kommer att sysselsätta hela årsarbetskrafter annat än vid de största myndigheterna bör funktionen renod- las för att praktiska kunskaper och erfarenheter i handläggningen av försälj- ningsmålen skall kunna utvecklas och upprätthållas i största möjliga ut- sträckning.
Av de olika uppgifterna i försäljningsmålen torde bl. a. prövning av ansö- kan, beslut om anstånd m. m., hållande av bevakningssammanträde, auktion och sammanträde för köpeskillingsfördelning samt utfärdande av köpebrev lämpligen böra ankomma på kronofogdepersonal. I vilken män och hur övriga uppgifter skall fördelas på annan personal torde till stor del böra bero på dis- triktens storlek. 1 de distrikt där försäljningsmålen ger arbetsunderlag för en eller flera tjänster för handläggare torde dessa kunna utföra olika granskningar, upprätta förslag till beslut och svara för informationen i ärendena m. m. I mind- re distrikt torde kronofogdepersonalen få svara även för en del av dessa ar- betsuppgifter. Oavsett om särskilda handläggare finns eller inte torde kontor- spersonal kunna svara för ellerbiträda i handläggningen av flera arbetsuppgifter i försäljningsmålen.
Utredningen anser sig kunna utgå från att några särskilda forumregler inte skall införas för försäljningsmålen. Det återstår då att överväga i vilken mån särskilda organisatoriska åtgärder kan krävas för att målen skall kunna hand- läggas så effektivt och i övrigt ändamålsenligt som möjligt.
Försäljningsuppgifterna kan vara både omfattande och komplicerade. Ar- betsbelastningen på en myndighet med endast en kronofogde kan tillfälligt- vis bli så stor, att den löpande verksamheten blir lidande, om ett fastighets- försäljningsärende helt eller till större delen upptar kronofogdens tid.
Utredningen anser att i de fall en myndighet saknar resurser på kronofog- denivå att handlägga ett omfattande försäljningsmål bör myndigheten tillfö- ras en tillfällig förstärkning. Denna skulle i stora drag innebära följande. An- tingen ges kronofogde från annan myndighet med särskild erfarenhet av för- säljningsärenden förordnande att handlägga det aktuella försäljningsärendet,
eller ges kronofogden vid den aktuella myndigheten möjlighet att koncentre- ra sig på försäljningsärendet genom att de löpande uppgifterna tas om hand av förstärkningspersonal från annan myndighet. Med en sådan lösning bör enligt utredningens mening fastighetsförsäljningsmålen kunna föras över också till kronofogdemyndigheter med endast en kronofogde utan särskilt på- tagliga olägenheter eller risker.
Exekutiv försäljning av skepp och luftfartyg samt vissa tillbehör till de senare kan också komma att föras över från överexekutor till kronofog- demyndighet vid en reform av utsökningsrätten. De uppgifter som härige- nom skulle tillföras kronofogdemyndigheterna är ofta komplicerade men re- lativt sällsynta. För handläggningen av dessa försäljningsmål torde det bli nödvändigt att utbilda särskilda former för samverkan mellan kronofogde- myndigheterna i en eller ett fåtal större regioner i landet. Vid en myndighet i varje region bör det finnas kronofogdepersonal med särskilda kunskaper och erfarenheteri fråga om exekutiv försäljning av skepp och luftfartyg m. m. Denna personal bör handlägga försäljningarna för den egna myndigheten och därutöver vara skyldig att vid behov biträda vid försäljningar för övriga myn- digheter i regionen. Med hänsyn till reglerna om exekutivt forum bör dock en försäljning alltid ske i namnet av den myndighet som är behörig att hand- lägga försäljnigsmålet. Den närmare utformningen av lämpliga regioner bör ankomma på RSV.
Uppgifter som tillsynsmyndighet i konkurser kan komma att tillföras krono- fogdemyndighet som en följd av konkurslagskommitténs pågående arbete. Utredningen kan inte nu säkert bedöma vilka krav dessa uppgifter kan kom- ma att ställa på kronofogdemyndigheterna. Enligt vad utredningen har in- hämtat torde uppgifterna bli sådana som huvudsakligen bör ankomma på kronofogdepersonal och till stor del redan ryms inom denna personals kom- petens. De bör föranleda viss kompletterande utbildning av kronofogdeper- sonalen i syfte att ge den aktualiserade och ökade kunskaper om konkursrät- ten och andra, bl. a. företagsekonomiska, ämnesområden som är aktuella i sammanhanget. Uppgifterna som tillsynsmyndighet torde bli av sådan om- fattning att de behöver beaktas vid beräkningen av kronofogdemyndigheter- nas personalbehov.
5.2.1.4 ADB som hjälpmedel i verksamheten
Ett förslag till ADB-system för exekutionsväsendet (REX) har som framgår av tidigare (avsnitt 4.3) redogörelse lagts fram av RSV i framställning till kommundepartementet den 27 november 1975 . Det föreslagna REX har ut- formats för att kunna användas av kronofogdemyndigheterna tämligen obe- roende av deras organisation. Det mest långtgående kravet på organisationen gäller att fältarbetet bör bedrivas i arbetsgrupper, s. k. fältsektioner.
Under remissbehandlingen av förslaget och under beredningen av det i kommundepartementet har olika modifieringar av REX aktualiserats. De av- ser huvudsakligen alternativ i fråga om databasplaceringen och driften av sys- temet.
Utredningen har underhand från kommundepartementet erfarit att propo- sition angående principerna för användning av ADB inom exekutionsväsen- det torde komma att föreläggas riksdagen under hösten 1977. Förslag om
genomförande av ett ADB-system i vissa län skulle dock kunna läggas fram tidigare och i andra sammanhang. Det skulle då utöver Södermanlands och Uppsala län, där försöksverksamhet med REX bedrivs, i första hand gälla de tre storstadslänen.
För närvarande är det osäkert vilket ADB-system som kan komma att in- föras inom exekutionsväsendet och när ett sådant införande kan ske. De al- ternativ till REX som har förts fram har, enligt vad utredningen kan bedöma, förutsatts i allt väsentligt fylla samma funktioner som REX. Utredningen an- ser därför att det bör kunna förutsättas att det ADB-system som slutligen väljs inte får större inverkan på kronofogdemyndigheternas organisation än det föreslagna REX.
Med denna förutsättning anser utredningen att en organisation som är ändamålsenlig för kronofogdemyndigheternas nuvarande verksamhet och arbetsformer kan utformas och genomföras utan att ett avgörande i fråga om ADB-system för exekutionsväsendet behöver avvaktas. Kravet på att fältar- betet skall bedrivas i s. k. fältsektioner bör dock beaktas. Med hänsyn till att ett ADB-system förutsätts medföra arbetskraftsbesparingar måste införandet av ett ADB-system i hög grad beaktas vid beräkning av myndigheternas per- sonalbehov. Det kan dock inte ske förrän i samband med att ADB-systemet beslutas och genomförs.
5.2.1.5 Fältsektion som organisations- och arbetsform
En försöksverksamhet, som innebär att verkställighetsarbetet på fältet be- drivs inom ramen för arbetsgrupper — s. k. fältsektioner — i stället för av en- skilda exekutiva tjänstemän, pågår som tidigare (avsnitt 4.4) har redovisats sedan ett par år vid några kronofogdemyndigheter. Försöksverksamheten be- drivs dels vid de kronofogdemyndigheter som på försök tillämpar ADB-sys- temet REX och dels fristående härifrån vid några kronofogdemyndigheter som i övrigt tillämpar traditionella verksamhetsformer. ADB-systemet REX kräver som ovan (avsnitt 5.2.1.4) har framhållits en organisation med fält- sektioner.
Utredningen finner att erfarenheterna av verksamheten i fältsektioner är goda och att denna organisation av fältarbetet är att föredra framför den tra- ditionella organisationen. På grund härav men även i syfte att tillgodose de organisatoriska kraven i REX eller ett likartat ADB-system förordar utred- ningen att organisationen med fältsektioner genomförs vid alla kronofogde- myndigheterna. Det bör ske oavsett den fortsatta utvecklingen av frågan om ett ADB-system för exekutionsväsendet.
Enligt redovisade erfarenheter från försöksverksamheten med REX bör en fältsektion lämpligen bestå av en föreståndare och fyra—sex exekutiva tjäns- temän samt viss kontorspersonal. Sammanlagt skulle det göra åtta eller nio tjänstemän. Utredningen ansluter sig till denna bedömning men vill samti- digt framhålla, att i de tre största distrikten och kanske även i andra distrikt fältsektion kan behöva bestå av fler tjänstemän. Vid några myndigheter, främst i Norrland, som har litet arbetsunderlag, till ytan stora distrikt och i flera fall relativt många stationeringar kan det dock bli nödvändigt att ac- ceptera fältsektioner med färre tjänstemän än som angivits.
När det gäller stationeringar av personal utanför distriktens centralorter kan det med nuvarande utformning av stationeringssystemet endast i ett par fall bli möjligt att låta en stationering samtidigt utgöra en fältsektion av an- given storlek. Stationeringarna bör emellertid inte lämnas utanför organisa- tionen med fältsektioner. Tjänstemännen vid stationeringama bör därför all- tid ingå i en fältsektion. Det kan ske genom att de ingår i en fältsektion på centralorten eller annan närbelägen fältsektion eller genom att flera små sta- tioneringar hålls samman inom en egen fältsektion.
I DAP förordades också att de ensamstationerade exekutiva tjänstemän, som i vissa fall förutsattes skola finnas kvar, skulle administrativt lyda under någon fältsektion.
Utredningen anser att de små stationeringar som skall ingå i en fältsektion inte bör göra det endast i rent administrativt avseende. Det bör eftersträvas att så långt som möjligt inordna tjänstemännen vid Stationeringarna i fältsek- tionens samlade verksamhet när det gäller planering, fördelning av arbets- uppgifter, samverkan m. m. Även om de fördelar som ligger i gruppsamver- kan endast delvis kan uppnås med tjänstemän spridda på flera stationeringar bör en fast anknytning till en fältsektion kunna bidra till en jämnare och ra- tionellare arbetsfördelning och större kontinuitet i verksamheten än vad som annars kan uppnås för de små Stationeringarna.
5.2.1.6 Administrationen av exekutionsväsendet
Administrationen av exekutionsväsendet är som redovisats i det föregående (avsnitt 2.2) fördelad mellan kronfogdemyndigheterna, länsstyrelserna och RSV. Det gäller både den administration som direkt ingår i den exekutiva verksamheten och den allmänna administration av kronofogde- myndigheternas verksamhet som främst avser personal- och ekonomiadmi- nistrativa uppgifter.
När det gäller de administrativa uppgifterna i den exekutiva verksamheten kan fördelningen komma att påverkas av de förändringar inom exekutions- väsendet som aktualiseras i de delar av en reform av utsökningsrätten som gäller överexekutorsgöromålen samt i förslaget om ADB-system för exeku- tionsväsendet. Fördelningen av ansvar och uppgifter mellan kronofogde- myndigheterna, länsstyrelserna och RSV i den exekutiva verksamheten bör behandlas och lösas i samband med den fortsatta behandlingen av dessa frågor.
Beträffande den allmänna administrationen av kronofogdemyndigheter- nas verksamhet framhölls av UCE och framför allt i DAP att myndigheternas insatser och resurser härför behövde förstärkas. I DAP pekades härvid på att chefskronofogdarna borde så långt som möjligt avlastas löpande administra- tiva göromål för att i erforderlig omfattning kunna ägna sig å ledning, pla- nering och samordning av myndigheternas samlade verksamhet. Den nöd- vändiga avlastningen av chefskronofogdarna krävde att de fick kvalificerad hjälp vid handläggningen av de administrativa göromålen. I DAP framhölls även att dessa kunde förutses komma att öka som en följd av att frågor om personalhälsovård, arbetarskydd, personalsocial verksamhet, anställnings- trygghet, utbildning och information måste ägnas större uppmärksamhet och omsorg.
I DAP förordades att uppgifterna avseende administrationen vid kronofog- demyndigheterna borde renodlas och hänföras till en särskild administrativ enhet inom varje myndighet.
Enligt DAP hade den där redovisade utredningen inte till uppgift att när- mare gå in på frågan om fördelningen av administrativa uppgifter mellan länsstyrelse och kronofogdemyndighet. Den ville dock stryka under att det var nödvändigt att förstärka kronofogdemyndigheternas resurser inom det administrativa området oberoende av fördelningen av uppgifterna mellan centralmyndighet, länsstyrelse och kronofogdemyndighet.
I DAP framhölls emellertid också att splittringen av beslutsfunktioner inom det administrativa området var otillfredsställande. Sedan frågan om central myndighet hade lösts och om den i DAP föreslagna distriksreforrnen genomfördes fick länsstyrelsernas roll som samordnare av exekutionsväsen- det inom länen med i princip centralmyndighetsutövning allt mindre bety- delse. Om flertalet län (18 av 24) i enlighet med förslaget skulle komma att bilda med länen sammanfallande kronofogdedistrikt fanns all anledning att undersöka möjligheterna att från länsstyrelserna till kronofogdemyndighe- terna föra över huvuddelen av de personaladministrativa göromål som inte hade ansetts lämpade för central handläggning.
De av utredningen tidigare (avsnitt 5.1.3.1 och 5132) framlagda förslagen till indelning av landet i kronofogdedistrikt och stationering av exekutiv per- sonal utanför distriktens centralorter innebär inte några långtgående föränd- ringar när det gäller den normala kronofogdemyndighetens storlek och sta- tioneringarnas utformning. Det innebär att de grundläggande förutsättning- arna för organisationen av normalmyndigheten inte nämnvärt förändrasjäm- fört med nuvarande förhållanden. Det gäller framför allt sådana frågor om myndigheternas administration som behandlades i DAP och där föreslogs skola lösas genom inrättandet av särskilda administrativa enheter vid de fö- reslagna relativt få och stora kronofogdemyndigheterna.
Flertalet av de myndigheter som utredningen har föreslagit kan inte ge un- derlag för särskilda administrativa enheter. Det bör dock inte hindra att så- dana enheter om de anses lämpliga inrättas förutom vid de tre storstadsmyn- digheterna även vid de större myndigheter som i storlek kommer närmast efter dessa. Detta innebär emellertid allmänt sett att de skäl som i DAP an- fördes för att föra över personal- och ekonomiadministrativa uppgifter från länsstyrelse till kronofogdemyndighet förlorar i styrka.
Utredningen har tidigare (avsnitt 5.1.1.2) pekat på möjligheterna att stärka administrationen vid kronofogdemyndigheterna genom att höja chefskrono- fogdens och övriga arbetsledares administrativa kompetens genom särskild utbildning. I samband därmed har utredningen även framhållit att myndig- heternas behov av stödjande administrativa funktioner bör kunna tillgodoses främst genom den administrativa service och rådgivning som länsstyrelserna och RSV kan ge dem.
Utredningen finner sig således inte ha anledning att närmare pröva frågan om en omfördelning av uppgifter rörande administrationen av kronofogde- myndigheterna mellan myndigheterna och länsstyrelserna. Innan ställning tas i denna fråga torde det även vara lämpligt att avvakta resultatet av pågå- ende utredningar som rör länsstyrelsernas administrativa uppgifter. Nyligen har tillsatts en särskild utredning med uppgift att bl. a. se över länsstyrel-
sernas administrativa enheter. På uppdrag av decentraliseringsutredningen utreder vidare statskontoret frågor som rör den regionala administrationen.
5.2.1.7 Kronofogdemyndigheter med endast en kronofogde
Utredningen har tidigare (avsnitt 51.21 och 51.31) redovisat principer för distriktsindelningen inom exekutionsväsendet och framlagt ett förslag till kronofogdedistrikt. Huvudprincipen för indelningen innebär att en kronofog- demyndighet bör ha minst två kronofogdar. Utredningen förordar emellertid avsteg från huvudprincipen i allmänna stödområdet och vissa därmed jäm- förbara områden, där myndigheter med endast en kronofogde bör kunna fin- nas. Utredningen förutsätter härvid att dessa myndigheter skall kunna få visst stöd i sin verksamhet.
Kronofogdemyndigheter med endast en kronofogde intar en särställning i fråga om uppgifter som ankommer på kronofogde. Det gäller möjligheterna till kontinuitet i verksamheten vid olika slag av frånvaro av kronofogde och till kapacitet vid tillfälligt stora arbetsbelastningar. Brister i dessa avseenden gör sig gällande i nuvarande löpande verksamhet men de kan komma att bli mera markerade genom de nya uppgifter som kan komma att tillföras kro- nofogdemyndigheterna. Bland tillkommande uppgifter bedöms särskilt de som gäller exekutiv försäljning av fast egendom kunna medföra tillfälliga sto- ra ökningar av arbetsbelastningen. Beträffande dessa uppgifter bör också framhållas att de ofta rör rättsligt komplicerade frågor och därför ställer större krav än många andra göromål på dem som skall handlägga försälj- ningsärenden.
För att så långt som möjligt motverka skillnaderna mellan myndigheter med endast en kronofogde och övriga myndigheter i fråga om kontinuitet och kapacitet i verksamheten bör särskilda former skapas för stöd av "enfogde- myndigheterna”. Utgångspunkten bör härvid vara att varje kronofogdemyn- dighet — även ”enfogdemyndighet” — normalt skall ha full kompetens i alla förekommande uppgifter. Det är en förutsättning för enhetlighet när det gäl- ler regler om exekutivt forum, handläggning av mål och ärenden m.m.
Stöd åt ”enfogdemyndighet” bör aktualiseras vid tillfälliga störningar i verksamheten under perioder på upp till sex månader. .
Stödet till ”enfogdemyndigheterna” bör avse fall när kronofogden inte är i tjänst eller när arbetsbelastningen tillfälligt är så stor att den inte rimligen klaras av en kronofogde.
Vid frånvaro av kronofogde vid ”enfogdemyndighet” bör kronofogdens uppgifteri första hand fullgöras av inom länet tillgänglig behörig kronofog- desekreterare. Om vikariefrågan inte kan lösas på detta sätt kan kronokom- missarie i sin egenskap av ställföreträdare för chefen äga behörighet att full- göra de uppgifter i fråga om den löpande exekutiva och administrativa verk- samheten som inte utan olägenhet kan anstå. Härför erfordras att den behö- righet som nu gäller för kronokommissarier utvidgas. För kronokommissarie är det väsentligt att ha full behörighet i de uppgifter som allmänt förekommer i den dagliga verksamheten. En utvidgning av behörigheten kan kräva kom- pletterande utbildning av kronokommissarierna.
Uppgift som kronokommissarie inte är behörig att utföra som ställföreträ- dande chef bör kunna hänskjutas till kronofogde vid annan myndighet inom
länet för avgörande. Detta kan ske genom kontakter per telefon och post eller vid behov genom besök hos ”enfogdemyndigheten”.
Den angivna ordningen bör kunna tillämpas om tiden för frånvaron av kro- nofogden är normalt högst två veckor. Kronokommissaries ställföreträdar- skap bör regleras i arbetsordning för kronofogdemyndighet.
Vid längre frånvaro av kronofogde bör behörig kronofogdesekreterare nor- malt insättas som vikarie. I de fall som blir aktuella måste denna då hämtas från annan myndighet. Därutöver bör det finnas möjlighet att som vikarie sätta in biträdande kronofogde eller kronofogde som är villig därtill.
Vid tillfälligt star arbetsbelastning på en ”enfogdemyndighet” bör myndig- heten kunna förstärkas med kronofogde, biträdande kronofogde eller behörig kronofogdesekreterare från annan myndighet. Förstärkningen kan avse an- tingen fullgörande av den särskilt omfattande uppgift, t. ex. en fastighetsför- säljning, som har föranlett behovet av förstärkning, eller fullgörande av kro- nofogdens löpande uppgifter, så att denne kan frigöras för den särskilt om- fattande uppgiften.
Om förstärkningen avser fullgörande av viss uppgift bör den utgöras av en erfaren kronofogde från annan kronofogdemyndighet. Uppgiften bör då i re- gel fullgöras vid sidan av andra uppgifter och med oförändrad place- ring vid annan myndighet. Det kräver dels särskilt förordnande att fullgöra uppgiften vid ”enfogdemyndighet” som behöver förstärkas och dels i många fall tillfälliga besök vid denna.
Om förstärkningen avser fullgörande av löpande uppgifteri syfte att avlas- ta kronofogden vid ”enfogdemyndigheten”, som behöver förstärkas, bör för- stärkningen kunna utgöras av en behörig kronofogdesekreterare. Uppgifterna måste då i regel fullgöras med frånträdande av ordinarie uppgifter och med placering vid ”enfogdemyndigheten”.
Förstärkningsbehoven kan förutses uppkomma sporadiskt och ojämnt i ti- den. Det innebär svårigheter att åstadkomma en jämn arbetsbelastning för de kronofogdemyndigheter och den personal som skall svara för förstärknings- insatserna. Det kräver en flexibel organisation och planering av arbetet för dessa. Svårigheterna minskar ju flera myndigheter och tjänstemän förstärk- ningsinsatserna fördelas på.
Uppgiften att påkalla stöd åt en ”enfogdemyndighet” bör ankomma på chefen för denna myndighet.
Uppgifterna att tillhandahålla stöd åt en ”enfogdemyndighet” kan knytas till en viss tjänst vid annan kronofogdemyndighet i samma län, en viss myn- dighet i länet, inom vilken stödåtgärderna fördelas på hela kronofogdeperso- nalen, eller alla kronofogdemyndigheter i länet och deras kronofogdeperso- nal.
Möjligheterna att åstadkomma en jämn arbetsbelastning och även att så väl som möjligt ta tillvara tillgängliga personalresurser ökar om stöduppgifterna fördelas på en större organisation. Om uppgifterna fördelas på flera myndig- heter och kronofogdar ökar dock svårigheterna att administrera stödet och uppnå klara och snabba beslut och åtgärder.
Om stöduppgifterna knyts till en viss tjänst vid en viss kronofogdemyn- dighet kan det bli svårt att få en jämn arbetsbelastning på denna och att upp- rätthålla erforderlig beredskap och kontinuitet i fråga om stödinsatser. Stöd- uppgiftema bör därför i varje fall knytas till ett par tjänster vid myndigheten.
Om stöduppgifterna knyts till viss kronofogdemyndighet i länet, som lämpligen bör vara den största myndigheten och då i regel den i residenssta- den, kräver det att någon instans ges ansvar och befogenhet att besluta om fördelning av de enskilda stödinsatserna på tillgänglig personal. Det kan vara chefen för myndigheten eller länsstyrelsen. En viss olägenhet med knyt- ningen till en viss kronofogdemyndighet i länet kan vara att det förutsatta stödet till kronokommissarie, som vikarierar för kronofogde vid ”enfogde- myndighet”, inte alltid skulle kunna ges från den myndighet som med hän- syn till reseavstånd och andra praktiska förhållanden skulle vara lämpligast.
Om stöduppgifterna fördelas på alla kronofogdemyndigheterna i länet stäl- ler det större krav på en särskild instans med ansvar och befogenhet att be- sluta om åtgärder vid uppkommande behov av stöd åt en ”enfogdemyndig- het”. Ansvaret och befogenheterna skulle kunna läggas på chefen för den största myndigheten i länet eller myndigheten i residensstaden. Detta skulle ge denne en särställning i administrativt avseende som nu inte förekommer. Mer i överensstämmelse med nuvarande förhållanden skulle vara att lägga ansvaret och befogenheterna på länsstyrelsen. En olägenhet härmed skulle dock vara att länsstyrelsen kan förutsättas i regel ha mindre kännedom om personalen och den aktuella arbetssituationen.
Frågan om var ansvaret för stödinsatser skall läggas får avgöras efter en av- vägning mellan de fördelar och nackdelar som är förenade med en koncen- tration eller en spridning av stödinsatserna. Väsentliga krav som måste till- godoses är att det skall finnas klara och entydiga regler för hur stöd skall på- kallas och att erforderligt stöd skall kunna sättas in snabbt.
Dessa krav synes kunna tillgodoses bäst om ansvaret för stödinsatserna an- kommer på den största kronofogdemyndigheten i länet. Det lägger ansvaret direkt och odelat på en instans och medger samtidigt en viss spridning av stöd- insatserna på flera tjänstemän. Chefen för denna myndighet kan därigenom på ett naturligt sätt fördela stödinsatserna på tillgänglig personal.
När det gäller besluten om förordnande av vikarie eller tjänsteman för handläggning av viss uppgift m. ni. skulle de kunna läggas på chefen för den största kronofogdemyndigheten i länet. De kan också mera i överensstäm- melse med nuvarande förhållanden ankomma på länsstyrelsen. Det förutsät- ter dock att chefen för den största myndigheten regelmässigt ges tillfälle att föreslå lämplig vikarie etc.
5 .2.2 Förslag till organisation för kronofogdemyndigheterna 5.2.2.1 Normalmyndighet F örslag iDAP
I DAP föreslogs en normalorganisation för kronofogdemyndighet som inne- bar att myndigheternas kanslier skulle avskaffas och ersättas av administra- tiva enheter vid vilka de administrativa göromålen av stödjande karaktär av- sågs skola handläggas. Vidare skulle vid varje myndighet finnas en central- avdelning med två sektioner, sektion A (för allmänna mål och ärenden) och sektion E (för enskilda mål och löneexekution). Det skulle även finnas en fältavdelning av samma typ som i nuvarande organisation. Fältavdel- ningen borde indelas i fältsektioner som skulle finnas dels på myndigheternas
centralorter och dels i vissa fall även på andra orter. Systemet med en- samstationerade exekutiva tjänstemän borde så småningom bringas att upp- höra.
Den i DAP föreslagna organisationen byggde bl. a. på följande principer. De uppgifter som avser den interna administrationen för kronofogdemyn- digheterna bör renodlas. Uppgifter i den exekutiva verksamheten bör över huvud taget inte fullgöras vid myndigheternas kanslier.
När det gäller den exekutiva verksamheten finns en rad samband mellan uppgifter i skilda delar av denna. Sådana samband utgörs av att handlägg- ningen av olika uppgifter är likartad och att handläggningen av visst mål eller ärende är beroende av beslut i en annan del av verksamheten. Ett annat slag av samband ligger i att personal i samma karriär, och således med samma kunskaper och erfarenheter, på ett rationellt sätt kan utföra uppgifter i skilda delar av verksamheten. Ett väsentligt samband i verksamheten utgör vidare förhållandet att det föreligger flera mål av samma eller olika slag mot samma gäldenär.
Renodlingen av de administrativa uppgifterna har i DAP lett till förslaget om inrättande av administrativa enheter vid myndigheterna.
Konstaterandet av sambanden i den exekutiva verksamheten ligger till grund för förslaget om en centralavdelning. I DAP har strävats efter en in- delning i få huvudenheter, avdelningar, som i sin tur indelas i få underenhe- ter, sektioner och eventuellt grupper. Små specialenheter har ansetts vara mindre lämpliga bl. a. med hänsyn till önskvärdheten av att inom kronofog- demyndigheterna få underlag för starka samordnande ledningsfunktioner. I DAP har det vidare ansetts vara viktigt, att den personal som arbetar med ”inre" uppgifter vid en kronofogdemyndighet skall vara medveten om att den utan onödig omgång skall kunna disponeras för olika uppgifter inom den egna avdelningen.
Förslaget till indelning av centralavdelningen i sektioner har grundats på uppdelningen av verksamheten i ”handläggning av allmänna mål samt ären- den” och ”handläggning av enskilda mål samt löneexekution”. De båda om- rådena har enligt DAP samband med varandra på flera sätt. Till stor del in- nefattar de kontorsmässig handläggning av likartat slag. I DAP har det an- setts att de trots detta bör hänföras till skilda sektioner, eftersom de också har vissa särpräglade drag, som gör att styrningen av verksamheten inom dem blir olika.
En fördel med att skapa relativt få och stora enheter inom en myndighet har i DAP också ansetts vara, att det blir möjligt att i alla distrikt utom de tre storstadsdistrikten tillämpa en ensartad indelning. Härigenom kommer arbetsrutiner, arbetsmetoder och kontaktvägar att kunna utformas enhetligt, vilket även underlättar för personalen att söka sig till annan myndighet utan omställningsbesvär i arbetet.
Beträffande ledningen av en kronofogdemyndighet föreslogs i DAP att den bör utgöras av chefskronofogden, kronofogde/kronofogdar med målområ- desansvar, chef för administrativ avdelning samt cheferna för central- och fältavdelningarna. I DAP förutsattes vidare att det skulle finnas en ställföre- trädande chefskronofogde.
I DAP berördes även frågan om fördelning av målområden på kronofog- depersonalen. I avsikt att finna den lämpligaste målområdesindelningen
inom kronofogdedistrikt av normaltyp hade övervägts olika alternativa mål- områden. Erfarenheterna härav ledde till ett uttalande, att det visserligen bör- de ingå bland chefskronofogdes åligganden att svara för en rationell målom- rådesfördelning mellan myndighetens kronofogdar, men att beslut i frågan borde underställas centralmyndigheten. Denna borde i anvisningsform, t. ex. i normalarbetsordning, ange olika alternativa lösningar.
Utredningens förslag
Utredningen ansluter sig till de principer för utformningen av normalorgani- sationen av en kronofogdemyndighet som har angivits i DAP. Den i DAP föreslagna organisationen kan i allt väsentligt tillämpas även för de kronofog- demyndigheter som ryms inom den distriktsindelning som utredningen har förslagit.
Organisationen behöver dock modifieras i vissa avseenden som en följd av bl. a. att kronofogdemyndigheterna enligt utredningens förslag allmänt sett blir mindre än vad som förutsatts i DAP och att utredningen förutsätter att stationeringar av enstaka exekutiva tjänstemän utanför distriktens centralor- ter kommer att behållas i större utsträckning. Därutöver måste införas särskil- da former för stöd åt myndigheter med endast en kronofogde.
Modifieringarna gäller huvudsakligen dels hur de allmänadministrativa uppgifterna på främst personal- och ekonomiområdena skall handhas och dels hur de små stationeringama av exekutiva tjänstemän skall inordnas i en verksamhet som bedrivs inom fältsektioner.
När det gäller myndigheternas administration kan konstateras att flertalet myndigheter inte blir så stora att de ger ett rimligt arbetsunderlag för admi- nistrativa enheter av det slag som föreslogs i DAP.
En renodling av de administrativa uppgifter som direkt ingår i den exeku- tiva verksamheten bör komma till stånd på så sätt att de samlas i en central- avdelning.
Ansvaret för de administrativa uppgifter som avser planering, ledning, samordning och uppföljning av myndighetens samlade verksamhet måste i första hand ligga på chefskronofogden. Medvetenheten hos kronofogdarna om detta ansvar kan allmänt sett behöva stärkas bl. a. genom en utbyggnad av kronofogdeutbildningen.
Handläggningen av de styrande administrativa uppgifterna bör ske inom ramen för en distriktsledning, som förutom av chefskronofogden består av cheferna för central- och fältavdelningarna samt övriga kronofogdar vid myn- digheten, och i övrigt i samverkan med personalen i de former som kommer att utvecklas enligt den nya arbetsrätten.
Länsstyrelserna skall i enlighet med vad som tidigare (avsnitt 5112 och 5.2. 1.6) anförts så långt som möjligt svara för de stora arbetsrutinerna när det gäller personal- och ekonomiadministration. De bör även tillhandagå myn- digheterna med expertis inom dessa områden.
De stödjande administrativa uppgifterna inom myndigheterna bör koncen- treras till de nödvändiga kontakterna för rapportering m. m. med länsstyrel- serna och de löpande uppgifter som avser den interna kontorsdriften vid myndigheterna.
De allmänadministrativa uppgifterna bör normalt ankomma på en sekre- terare hos chefskronofogden eller vid behov ett sekretariat, som ut- över sekreteraren består av ytterligare någon tjänsteman. För de tjänstemän som har sekretariatsuppgifter kan krävas särskild förvaltningsutbildning.
Den angivna organisationen för den allmänadministrativa verksamheten vid myndigheterna bör inte hindra att en annan ordning tillämpas vid de re- lativt stora myndigheter, som i storlek kommer närmast efter de tre storstads- myndigheterna. Vid dessa myndigheter finns förutsättningar att helt tillämpa den i DAP föreslagna organisationen. Det föreslagna sekretariatet hos chefs- kronofogden kan då byggas ut till en administrativ enhet. Denna bör om det är praktiskt och rationellt även kunna svara för sådana uppgifter inom de per- sonal- och ekonomiadministrativa områdena, som för normalmyndigheten handhas av länsstyrelsen.
Exekutiva tjänstemän med stationering utanför distriktens centralorter bör alltid ingå i en fältsektion. Det kan ske genom att de ingår i en fältsektion på centralorten eller genom att flera stationeringar hålls samman inom en egen fältsektion.
Ansvar för stöd åt kronofogdemyndighet med endast en kronofogde skall ankomma på den största kronofogdemyndigheten i varje län. Chefen för den- na myndighet skall ha befogenhet att på tillgänglig personal inom myndig- heten fördela erforderliga uppgifter för stöd åt ”enfogdemyndighet”.
Beslut om förordnande av tjänsteman för stödinsatser skall fattas av läns- styrelsen efter förslag från chefen för den ansvariga myndigheten. Länssty- relsen bör dock ha möjlighet att kunna förordna tjänsteman vid annan myn- dighet i länet för erforderliga stödinsatser när det är lämpligt av praktiska skäl såsom tillgång på personal, reseavstånd m. m.
Utredningen föreslår att normalorganisationen för en kronofogdemyndig- het utformas i enlighet med följande organisationstablå.
Chefs- kronofogde
Chefskronofogdens sekreterare ("sekretariat")
Kronofogdepersonal med i särskild ordning fastställt målområdesansvar
CENTRALAVDELNING
f_li
Sektion A lallm mål samt ärenden)
Registerföring m m —central-, handräck- nings- och bevak-
ningsregister —restitutionsford- ringar —driftsbevis —växel- och check- protest
Bokföring m m
_kassa, bokföring, redovisning
_intern kontroll och tillsyn
Konkursärenden m m
—konkursbevakning m m
—ärenden enligt 10 & ackordskung.
_lönegarantiärenden _utmätningsed
Sektion E (ensk mål och löneexekution)
Enskilda mål
—-utsökningsmål
_mål enligt lagen om avbetalningsköp —exekutiv försäljning i allmänna och en- skilda mål
—kassa, bokföring, redovisning
Löneexekution _införsel i allmänna och enskilda mål —löneutmätning i all- männa och enskilda mål —må| enligt lagen om arbetsgivares kvitt- ningsrätt _anställningsregister —bokföring, redovis- ning
_]
FÄLTAVDELNING
Fältsektionler)
—fä|tverkställighet i all- männa och enskilda mål ——utrednlngs- och delgiv- ningsverksamhet
5.2.2.2 Kronofogdemyndigheterna i Stockholm, Göteborg
och Malmö
RSV har som tidigare (avsnitt 1) nämnts i samförstånd med utredningen fö- retagit en översyn av organisationen för kronofogdemyndigheterna i Stock- holm, Göteborg och Malmö. Översynen har bedrivits i nära samarbete med
myndigheterna och personalorganisationerna. Oversynen redovisas av RSV i en särskild rapport. Med stöd härav föreslår RSV i en framställning direkt till regeringen de åtgärder som översynen för-
anleder.
Utredningen har tagit del av det förslag till organisation för de tre myndig- heterna som översynen har lett fram till. Förslaget innebär att i princip sam- ma organisation tillämpas vid de tre myndigheterna. Huvuddragen av den fö- reslagna organisationen framgår av organisationsskissen på nästa sida.
FÖRSLAG TILL ORGANISATIONSSKISS för kronofogdemyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö
KRONODIREKTÖR
l [ |
förfogande
Personal till ]
ADMINISTRATIV '
KONKURS/LÖNE- * ENHET FÖR UNDER- 1 KONTROLL OCH ENHET
GARANTIENHET HÅLLSBIDRAG (lD) TILLSYN
Personaladmi- nistratlon m utbildning 0 information
Ekonomi och intendentur
Under kronofogdemyndighetens chef bedrivs myndighetens verksamhet i ett antal enheter och avdelningar. En administrativ enhet svarar för olika ad- ministrativa uppgifter av stöd- och servicekaraktär. Må och ärenden av- seende dels konkurs och lönegaranti och dels införsel för under- hållsbidrag handläggs vid två särskilda enheter. Dessa mål och ärenden har ansetts böra samordnas på detta sätt med hänsyn till vissa samband, vo- lymer m. m. Övriga mål och ärenden fördelas på ett antal avdelningar. För myndigheten i Stockholm har föreslagits fyra avdelningar, för myndigheten i Göteborg tre och för myndigheten i Malmö tillsvidare två. Inom avdelning- arna uppdelas verksamheten på två underenheter, varav en svarar för ”inre verksamhet” och en för ”yttre verksamhet”. För dessa underenheter har fö- reslagits benämningarna kontorsenhet och fältenhet.
I anslutning till förslaget till organisation har även föreslagits att vissa upp— gifter främst avseende tjänstetillsättningar förs över till de tre myndigheter- na från RSV och länsstyrelserna.
Utredningen konstaterar att den föreslagna organisationen för kronofogde- myndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö bl. a. syftar till att dela upp de tre stora myndigheterna i mindre delar— avdelningar — som i stort sett var och en motsvarar en medelstor kronofogdemyndighet. Förslaget avviker inte väsentligen från utredningens förslag till normalorganisation för övriga kro- nofogdemyndigheter i landet. Utredningen har därför inte något att erinra mot förslaget till organisation för de tre myndigheterna.
AVDELNING
1,2,3,4 |
Kontorsenhet —- expedition — A-målssektion — E-målssektion — löneexekution
Fältenhet
— fältsektion — fältsektion — fältsektion — fältsektion
5.3 Kronofogdemyndigheternas personalbehov
5.3.1 Nuvarande förhållanden
Den nuvarande bemanningen av kronofogdemyndigheterna med personal av olika kategorier grundar sig väsentligen på det förslag till personaltilldelning som polisberedningen lade fram i samband med utformningen av exeku- tionsväsendets organisation vid förstatligandet år 1965. De förändringar som har vidtagits har främst avsett en relativt begränsad omdisponering av extra tjänster mellan olika distrikt i arbetskraftsutjämnande syfte.
UCE erinrade i sitt betänkande om att polisberedningen hade framhållit svårigheter att med säkerhet bedöma arbetskraftsbehoven i de olika dis- trikten. Beredningen pekade på bl. a. brister i de uppgifter om personalbehov som redovisats av olika myndigheter— landsfiskaler, stadsfogdar m. fl. — som före förstatligandet utförde de exekutiva arbetsuppgifterna. Enligt polisbered- ningens mening var det inte möjligt att rätt bedöma arbetskraftsbehovet utan fortlöpande studier och undersökningar, vilka måste sträcka sig över flera år.
UCE framhöll att redan ganska kort tid efter förstatligandet redovisades omständigheter som tydde på att personalstyrkan i många av kronofogdedis- trikten inte var rätt anpassad till arbetsvolymen. Vissa kronofogdedistrikt, framför allt distriktet i Stockholm och i viss mån det i Göteborg samt distrik- ten runt Stockholm, bedömdes ha fått ett otillräckligt antal fasta tjänster. Samtidigt ansågs att flera kronofogdedistrikt i mindre expansiva områden hade tilldelats för många tjänster i förhållande till arbetsbördan.
Även om en viss utjämning fortlöpande hade kunnat ske genom föränd- ringar i arbetsvolymen fann UCE att ojämnheten mellan distrikten i perso- naltilldelningen alltjämt kvarstod. Framför allt hade expansiva kronofogde- distrikt som missgynnats från starten — även om de i viss mån kunnat för- stärkas med tillfälliga tjänster och extra medelstilldelning — fortfarande inte den fasta personalkader som fordrades för att åstadkomma önskvärd ef- fektivitet i verksamheten. Å andra sidan fanns exempel på sådana från början jämförelsevis bättre tillgodosedda distrikt, där arbetsvolymen hade stagnerat eller gått tillbaka utan att det främst på grund av personalens anställningsfor- mer och bostads- och familjeförhållanden varit möjligt att flytta personal till mera arbetstyngda distrikt. EON hade uppmärksammat detta problem bl. a. i en skrivelse till Kungl Maj:t den 28 augusti 1970 angående anslag till kro- nofogdemyndigheterna för budgetåret 1971/ 72.
UCE ansåg sammanfattningsvis att tjänsterna inom exekutionsväsendet torde totalt i stort sett svara mot det föreliggande arbetskraftsbehovet. För- delningen av tjänster mellan distrikten var emellertid sådan att resurserna inte kunde utnyttjas tillräckligt effektivt. En sammanläggning av vissa kronofog- dedistrikt skulle öka möjligheterna att skapa erforderlig balans mellan dis- trikten i fråga om personaltillgång.
I DAP redovisades de av UCE framförda uppfattningarna om behov och tilldelning av personal inom exekutionsväsendet. Där redovisades också nå- got närmare de arbetskraftsutjämnande åtgärder som hade vidtagits. Trots dessa förelåg enligt DAP alltjämt behov av att omfördela tjänster mellan kro- nofogdedistrikt. I DAP anfördes att det i samband med en eventuell distrikts- reform borde ges goda möjligheter att i ett enda sammanhang lösa kvarva- rande utjämningsproblem.
UCE räknade med att ett genomförande av utredningens förslag till distrikts- indelning bl. a. skulle leda till inte oväsentliga arbetskraftsvinster. Eftersom förslaget bl. a. innebar att kronofogdemyndigheternas kansli- och centralav- delningsfunktioner fördes samman till färre och därmed större organisations- enheter skulle göras vinster i fråga om både ledningspersonal (kronofogde- och kronokommissariepersonal) och biträdespersonal.
På uppdrag av UCE hade EONs organisationssektion efter samråd med ut- redningens experter vad gällde metodiken gjort en beräkning av de föränd- ringar i behovet av tjänster som förslaget skulle föra med sig. Enligt denna beräkning kunde antalet tjänster inom exekutionsväsendet reduceras med sammanlagt 130—150, varav ungefär hälften i biträdeskarriären. Beräkningen utgick från gällande förhållanden inom kronofogdedistrikten beträffande ar- betsvolym och arbetsmetoder. Förutom på EONs erfarenheter av arbetsför- hållanden i kronofogdedistrikten grundade sig beräkningen vidare på jämfö- relser av de föreslagna kronofogdedistrikten med redan befintliga,jämförbara distrikt. Bl. a. hade den av EON under flera år insamlade och bearbetade ar- betsstatistiken varit till viss ledning för bedömningarna. Några noggrannare tidsberäkningar av arbetsrutiner hade emellertid på grund av EONs begrän- sade personalresuser inte kunnat utföras. Utredningen hade för sin del be- dömt det orealistiskt att sätta in några större resurser för detta ändamål med tanke på väntade förändringar av arbetsformerna inom exekutionsväsendet, främst ADB-reformen.
UCE framhöll särskilt att den redovisade arbetskraftsberäkningen inte in- nefattade någon ingående prövning av det exakta behovet av tjänster i varje enskilt kronofogdedistrikt. Utredningen fann det dock vara tänkbart att tjänsterna i den beräknade vinsten till viss del kunde behöva tas i anspråk för utökning i de särskilt arbetstyngda distrikten, främst i de tre storstadsområ- dena.
Utredningen strök även under att beräkningarna hänförde sig till de förhål- landen som då rådde hos kronofogdemyndigheterna i fråga om arbetsuppgif- ternas sammansättning, arbetsvolym och arbetsmetoder. Om myndigheter- nas verksamhet väsentligt förändrades, t. ex. till följd av ADB- och överex- ekutorsreformer, förutsatte utredningen att behovet av tjänster inom exeku- tionsväsendet prövades på nytt utifrån de ändrade förutsättningarna.
Förslagen i DAP anslöt sig så gått som helt till det förslag till distriktsin- delning som UCE hade lagt fram. Till skillnad mot UCE ansågs i DAP att ett förslag till fullständig personalorganisation för vart och ett av de föreslagna nya kronofogdedistrikten borde utarbetas. En arbetskraftsvinst på 34,5 tjäns- ter redovisades. Härvid hade från den vinst som skulle kunna uppnås genom sammanläggning av distrikt räknats bort erforderliga personalökningar för administrativa funktioner och för förstärkning av särskilt arbetstyngda dis- trikt.
I DAP erinrades om att centralmyndigheten — tidigare EON och numera RSV — vid bedömning och uppföljning av kronofogdemyndigheternas resurs- behov som ett bland flera andra underlag använder myndigheternas arbets- volym, som på visst sätt omvandlas till en poängsumma. Underlaget hämtas ur centralmyndighetens arbets- och indrivningsstatistik. För att få ett unge- färligt mått på arbetsbelastningen för kalenderår i varje distrikt ges varje un-
der året inkommet allmänt mål en poäng och varje enskilt mål två poäng, dock med det undantaget att poängtalet för de enskilda införselmålen fram- räknas efter antalet under året handlagda sådana mål. I lönegarantiärenden ges varje tillgångskonkurs två poäng medan s. k. fattigkonkurs ges två poäng för varje arbetstagare, som har yrkat betalning enligt lönegarantilagen. Den framräknade totala poängsumman har satts i relation till personalresurserna med fördelning på exekutiv personal och kontorspersonal. De resultat som därvid har erhållits har använts som ett av hjälpmedlen vid bedömning av personalbehoven. Mot det använda poängberäkningssystemet kunde enligt DAP bl. a. invändas att
— systemet ger inte någon anvisning om den grad av effektivitet med vilken myndigheten arbetar (låg effektivitet — betalningsmoralen försämras — må- len ökar i antal — poängsumman stiger); med andra ord: systemet saknar en arbetsprestationsfaktor — systemet visar inte det mellan distrikten varierande antalet mål, som avser en och samma gäldenär — systemet visar inte det mellan olika distrikt växlande antalet mål, i vilket betalning sker efter ett första skriftligt krav - systemet visar inte den ökade tidsåtgång som långa reseavstånd eller sär- skilda svårigheter att finna gäldenärer medför i vissa distrikt vid exekutiva förrättningar — systemet visar inte den mellan olika distrikt skiftande andelen av kom- plicerade mål, t. ex. sådana i vilka juridisk person eller enskild företagare är gäldenär — systemet utvisar inte den faktiska arbetsvolymökning som bl. a. genom ökningen av målens och ärendenas svårighetsgrad, totalt sett, har ägt rum inom den lokala exekutionsorganisationen: med ökad svårighetsgrad föl- jer givetvis, att handläggningen av målen och ärendena blir mer tidsödan- de.
I DAP redogjordes därefter för den metodik som hade använts för beräkning av arbetskraftsbehovet.
Trots bristerna användes poängberäkningssystemet i DAP, men försök gjordes att på olika sätt neutralisera dem. En metod härvid innebar att för dis- trikten tillämpa en enda särskilt framräknad koefficient. På grund av att re- surser för utveckling av metoden saknades kunde denna metod prövas en- dast Stickprovsvis.
Koefficienten avsågs ge uttryck för alla varierande arbetssituationer under vilka distriktens personal arbetar. Framräkningen av distriktens arbetspc—äng- tal gick så till att antalet inkomna mål och ärenden av olika slag och — för att få prestationsgraden beaktad — antalet avslutade mål och ärenden multipli- cerade med koefficienten. Arbetet med att fastställa koefficienten var förenat med omfattande detaljstudier av de olika kronofogdedistrikten och möjlghet saknades att utföra tillräckligt med sådana studier.
För att öka möjligheterna till bättre relationsjämförelser mellan de olika distrikten och få en bättre bild av arbetsvolymutvecklingen inom exekutons- väsendet användes i DAP som komplement till det tillämpade poängberäk- ningssystemet och närmast för att kontrollera resultaten i viss omfattning en delvis ny poängberäkningsmetod. Metoden innebar att till den grundpoäng-
summa som ett distrikt fick enligt den konventionella poängberäkningen lades en ny poängsumma som räknades fram från särskilda av utredningen redovisade poängtal för uppdebiterade belopp, mål, ärenden m. m. En sam- manställning presenterades som för nuvarande och i DAP föreslagna distrikt angav arbetspoäng 1972 dels enligt konventionell beräkning och dels enligt den beskrivna ”tilläggsmetoden”.
Som ytterligare hjälpmedel vid personaldimensioneringen beaktades enligt DAP för varje distrikt vissa angivna faktorer avseende beräknad ökning eller minskning av mål- och ärendevolymerna, beräknad ökning eller minskning av folkmängden, antalet stationeringsorter utanför centralorter, gäldenärs- klientelets sammansättning och betalningsmotstånd, servicekrav och reseav- stånd inom distrikten.
I DAP beaktades också i den utsträckning som bedömdes riktig och möjlig synpunkter på ”dimensioneringsutkast” m.m. som inhämtades från led- ningarna i samtliga kronofogdedistrikt samt personalens organisationer.
Som ett tredje hjälpmedel vid dimensioneringsarbetet användes i DAP Bo- rås kronofogdedistrikt som jämförelseobjekt. Detta distrikt ansågs bl. a. med stöd av undersökningar och studier genom EON och Statskonsult AB vara väl organiserat, tillämpa den arbetsmetodik som hade förutsatts från centralt håll och ha en i förhållande till sitt arbetsunderlag relativt väl avpassad per- sonalstyrka. Det representerade även en normaltyp för de distrikt som före- slogs.
I DAP presenterades beräkningarna av personalbehovet i form av en sam- manställning som för varje föreslaget kronofogdedistrikt angav antalet tjäns- ter för kronofogdepersonal, administrativ personal, exekutiv personal, perso- nal i kontorskarriären och personal i expeditionsvaktskarriären med fördel- ning på centralorter och andra stationeringsorter.
l remissbehandlingen av förslaget i DAP ansåg statskontoret att en perma- nent bemanning av distrikten måste föregås av en genomgång av arbetsfor- merna i verksamheten. I anslutning härtill borde utarbetas normrutiner och, med dessa som bas, dimensioneringsgrunder. Det skulle härvid sannolikt visa sig att ett flertal dimensioneringsnycklar måste användas. Det planerade ADB-systemet skulle härvid utgöra ett utmärkt hjälpmedel. Dimensione- ringsförslaget i DAP kunde enligt statskontoret inte läggas till grund för annat än en temporär justering av bemanningen inom exekutionsväsendet. Jurist- och Samhällsvetareförbundet fann anmärkningsvärt att inte ett mer rättvisande poängberäkningssystem hade kunnat konstrueras. Länsstyrelsen i Malmöhus län efterlyste en redogörelse för de grunder efter vilka poängtalen omsatts i tjänster på olika nivåer.
Utan att närmare gå in på eventuella brister i poängberäkningssystemet farin flertalet remissinstanser att den föreslagna personalorganisationen var för knappt tilltagen. Antalet tjänster föreslogs utökat i samtliga personalka- tegorier.
5.3.3 Utredningens utgångspunkter för beräkning av personalbehovet
Den av utredningen föreslagna distriktsindelningen innebär betydligt mindre förändringar än de av UCE och i DAP föreslagna indelningarna. Av de nu- varande 81 distrikten behålls 49 helt oförändrade. De 16 övriga distrikt som
skapas genom sammanslagning av nuvarande distrikt och i vissa fall delar av distrikt blir inte av något principiellt nytt slag. De nya myndigheterna blir av samma typ som den nuvarande ”normalmyndigheten” av medelstor- lek i fråga om distriktets omfattning, arbetsmängd och personalantal m. m. Flera av de minsta myndigheterna kommer att behållas.
Av UCE och i DAP har framhållits behovet av en arbetskraftsutjämning mellan kronofogdedistrikten och även pekats på att en viss sådan utjämning har skett. Utredningen konstaterar att en begränsad arbetskraftsutjämning har fortsatt även efter det att DAP lades fram. Utredningen anser emellertid bl. a. med stöd av uppgifter som redovisas i det följande att betydande ojämn- heter i personaltilldelningen mellan olika distrikt fortfarande förekommer och att den situation som UCE har beskrivit till stor del alltjämt är aktuell. Ett genomförande av den av utredningen föreslagna distriktsindelningen kan inte i sig medverka till en arbetskraftsutjämning mellan distrikten i samma grad som ett genomförande av de mera långtgående förslagen av UCE och i DAP skulle ha gjort.
De ändringar i kronofogdemyndigheternas verksamhet som har aktualise- rats i olika sammanhang kan förutses få mer eller mindre betydande återverk- ningar på myndigheternas personalbehov. Det föreslagna ADB-systemet (REX) har beräknats medföra arbetskraftsbesparingar. Föreliggande förslag till Utsökningsbalk kan åtminstone i de delar som avser överförande av ak- tuella överexekutorsgöromål till kronofogdemyndigheterna medföra ett ökat arbetskraftsbehov vid myndigheterna. Om tillsynsfunktionen i konkurs anförtros åt kronofogdemyndigheterna, ett förslag som för närvarande över— vägs inom konkurslagskommittén, kan även detta medföra ett visst ökat ar- betskraftsbehov.
Lagen (1976:206) om felparkeringsavgift som trädde i kraft den 1 april 1977 kan medföra ökade arbetsvolymer för kronofogdemyndigheterna och där- med ökat behov av arbetskraft, främst i distrikt av storstadskaraktär.
I övrigt kan inte närmare preciseras om och när de aktualiserade föränd- ringarna i kronofogdemyndigheternas verksamhet kommer till stånd och vad de kommer att innebära i fråga om innehåll, omfattning och konsekvenser.
Under dessa förhållanden är det enda realistiska för utredningen att låta en beräkning av personalbehoven för kronofogdemyndigheterna utgå från hit- tillsvarande verksamhet och verksamhetsformer. De ändringar av personal- behoven som betingas av framtida ändringar i verksamheten får beaktas i samband med att dessa beslutas och genomförs. Utredningen kan således utöver nuvarande förhållanden endast beakta de förändringar som föranleds av ett genomförande av utredningens förslag.
Ett visst avsteg från ståndpunkten att inte beakta aktualiserade ändringar i verksamheten gör dock utredningen i det avseendet att den i sitt förslag till distriktsindelning har strävat efter att skapa distrikt som ger tillräckligt ar- betsunderlag för två eller flera kronofogdar och erforderlig övrig personal. En distriktsorganisation med detta grundmönster bör enligt utredningen göra det möjligt för kronofogdemyndigheterna att även bemästra nya arbetsupp- gifter som följer av aktualiserade reformer inom exekutionsväsendet. Från denna huvudprincip gör utredningen emellertid undantag i det 5. k. stödom- rådet och därmed jämförbara områden. Där accepteras 17 distrikt med endast en kronofogde. För att en organisation med distrikt med endast en kronofog—
de skall kunna rättssäkert och effektivt fullgöra såväl nuvarande som nya uppgifter anser utredningen dock att förutsättningar måste skapas för att stödja sådana distrikt när ordinarie kronofogde är alltför arbetstyngd eller inte är i tjänst. Utredningen föreslår också särskilda former härför.
Nuvarande beräkningar av personalbehoven och tidigare förslag till beräk- ningar synes väsentligen utgå från poängberäkningar som speglar arbetsbe- lastningen på myndigheter och tjänster vid dessa. Någon enhetlighet i detta avseende har dock inte uppnåtts.
Mindre uppmärksamhet har vid beräkningarna ägnats resultaten av den exekutiva verksamheten och frågan om hur dessa står i förhållanden till per- sonalinsatsen. Allmänt kan konstateras att betydande skillnader mellan dis- trikten föreligger inte endast i den poängmässigt beräknade arbetsbelastning- en utan även i de resultat av verksamheten som kan utläsas ur indrivnings- statistiken.
De stora skillnader mellan kronofogdemyndigheterna som allmänt kan konstateras och som utredningen kommer att belysa närmare i det följande torde till stor del förklaras av skillnader i myndigheternas arbetsförutsätt- ningar, som hänger samman med distriktens karaktär när det gäller befolk- ningens sammansättning och bosättning, areal och reseavstånd, gäldenärs- klientelets sammansättning, betalningsvilja m.m. Till en del kan skillna- derna också förklaras av ojämnheter i personaltilldelningar och skillnader i ar- betsformer, intensitet och allmän effektivitet i verksamheten.
Beträffande arbetsformerna kan hävdas att de i och för sig är relativt hårt reglerade genom centrala föreskrifter i syfte att skapa en sådan enhetlighet som krävs med hänsyn till rättssäkerheten. Trots detta förekommeri prak- tiken stora skillnader mellan kronofogdemyndigheterna.
Intensiteten i verksamheten kan till stor del bero av tillgången på personal. Skillnader härvidlag kan då föras tillbaka på ojämnheterna i personaltilldel- ningen.
Intensiteten och effektiviteten i verksamheten kan i sin tur påverka gälde- närernas betalningsbenägenhet.
En rad mer eller mindre komplicerade samband kan således behöva beak- tas vid beräkning av personalbehoven för kronofogdemyndigheterna. Flera av de faktorer som inverkar på dessa samband är mer eller mindre lokalt be- tingade och torde även kunna variera mellan olika tidpunkter. En beräkning av personalbehoven för kronofogdemyndigheterna och i varje fall en beräk- ning, som syftar till att ange behoven för varje myndighet, kan således inte ske i ett enda sammanhang och framför allt inte utan att de lokala och spe- ciella förhållandena för myndigheterna beaktas så långt som möjligt.
Utredningen har med hänsyn både till sina begränsade resurser och till utredningsuppdragets karaktär inte möjligheter att företa en så ingående och fortlöpande beräkning och uppföljning av personalbehoven för kronofogde- myndigheterna som således krävs. Utredningen inskränker sig till att söka närmare precisera de faktorer som bör beaktas i ett fortlöpande arbete med beräkning av personalbehoven samt till en överslagsberäkning av det sam- lade personalbehovet för kronofogdemyndigheterna. En detaljerad beräkning av personalbehoven för varje myndighet bör ske i samband med ett genom- förande av den föreslagna distriktsindelningen och därefter fortlöpande kor- rigeras med hänsyn till förändringar i verksamheten vid de olika kronofog-
En huvudprincip vid beräkning av personalbehoven för kronofogdemyn- digheterna bör vara, att de skall tilldelas personal i sådan omfattning, att kra- vet på arbetsprestation blir så lika som möjligt.
5.3.4 Förhållanden av betydelseför beräkning av persona/behovet
Ett relativt omfattande material som belyser de nuvarande kronofogdemyn- digheternas förhållanden och verksamhet finns tillgängligt eller har kunnat tas fram av utredningen. Det har formen av sammanställningar av uppgifter om distriktens storlek, invånarantal m. m. och statistik över arbetsbelastning och indrivningsresultat under flera år. Vissa av dessa uppgifter framgår av den tidigare (avsnitt 2.3) nämnda sammanställningen i bilaga 3.
Den av utredningen föreslagna distriktsindelningen överensstämmer som nämnts till stor del med den nuvarande indelningen. Föreslagna ändringar innebär vidare att det inte skapas några nya distrikt som till sin typ principiellt eller i övrigt väsentligen avviker från nuvarande distrikt. Med hänsyn härtill är tillgängliga uppgifter om nuvarande distrikt väl ägnade att läggas till grund för sådana analyser och överväganden, som syftar till en beräkning av perso- nalbehoven även för de av utredningen föreslagna distrikten.
I syfte att klarlägga vilka förhållanden som kan vara av betydelse för be- räkning av personalbehoven redovisar utredningen i det följande om och i vil- ken mån det går att urskilja några samband mellan de olika förhållandena av- seende de nuvarande myndigheterna, deras verksamhet och resultat.
Den indrivningsstatistik som RSV årligen publicerar redogör för resultaten av kronofogdemyndigheternas verksamhet i allmänna mål. Resultaten redo- visas i en rad tabeller som avser olika medelsslag, årskonton och indrivnings- tider.
För att få ett praktiskt användbart mått på skillnaderna mellan myndighe- terna i fråga om resultat i verksamheten har utredningen valt de redovisade resultaten av indrivningen av skatter och allmänna avgifter under ett kalen- derår. Ett sätt att uttrycka dessa resultat är i form av ett procenttal, som anger förhållandet mellan det belopp som har levererats och det belopp som har funnits att indriva under året. Beloppet att indriva utgöres av oredovisat be- lopp vid årets början ökat med under året restfört belopp och minskat med under året avkortat belopp. Det angivna procenttalet betecknas av utredning- en som ”leveransprocent”.
Leveransprocenten varierar avsevärt mellan de olika kronofogdemyndighe- terna. För år 1975 var det lägsta värdet 15 ,9 och det högsta 65,5. Variationer förekommer även mellan olika är. De är emellertid i regel relativt måttliga och innebär endast små förskjutningari den inbördes ordningen mellan myn- digheterna. För att söka utjämna tillfälliga variationer har utredningen för varje myndighet beräknat ett genomsnittsvärde på leveransprocenten under åren 1971—1975. Dessa genomsnittsvärden varierar från lägst 18,7 till högst 54,0.
Utredningen har fört samman myndigheterna i grupper som var och en omfattar fem procentenheter. De nuvarande 81 myndigheterna fördelar sig härvid enligt följande.
Leveransprocent Antal myndigheter
1 5—1 9 3 20—24 5 25—29 8 30—34 10 35—39 20 40—44 28 45—49 4 50—54 3
Av de 81 myndigheterna har 58, eller ca 72 procent, en leveransprocent mel- lan 30 och 45. Myndigheterna med värden under 30 är de tre storstadsmyn- digheterna och flertalet av myndigheterna i distrikten omkring Stockholm. Myndigheterna med värden från 45 och uppåt är relativt små myndigheter i mellersta och norra delarna av landet.
Till belysning av om och i vilken mån det föreligger några samband mellan resultaten och andra förhållanden i de nuvarande kronofogdemyndigheter- nas verksamhet har utredningen relaterat de tidigare angivna grupperna med olika leveransprocent till olika förhållanden som avser distriktens och myn- digheternas struktur, arbetsbelastning m.m. år 1975. Härav framgår bl. a. följande.
Invånarantalet i distrikten varierar från 20 000 upp till över 400 000. Hälften (40) av distrikten har mellan 50 000 och 100 000 invånare. Något markerat samband mellan leveransprocent och antalet invånare finns inte. Distrikt med stor befolkningstäthet har däremot genomgående låg leveransprocent.
Arbetsuppgifterna i distrikten kan uttryckas genom de av centralmyndighe- ten redovisade talen för arbetspoäng och belopp att indriva per invånare. De mått som härvid erhålls bör i någon mån kunna ses som ett uttryck för ”svå- righeten” i verksamheten.
Antalet arbetspoäng per tusen invånare uppvisar ett visst samband med le- veransprocenten. Flertalet myndigheter med låg leveransprocent har höga tal för arbetspoäng per tusen invånare. När det gäller belopp att indriva per in- vånare är samma samband minst lika tydligt.
Myndigheternas stor/ek uttryckt i antalet tjänster varierar frånsett de tre storstadsmyndigheterna mellan något över 10 och ca 50 tjänster. Huvuddelen (56) av myndigheterna har mellan 10 och 30 tjänster. Av dessa har det stora flertalet (51) en leveransprocent från 30 och uppåt. Av myndigheterna med 40 och flera tjänster (16) har mer än hälften (9) en leveransprocent under 30. Det samband som kan spåras härur är av samma slag som det som gäller be- folkningstätheten. Tätbefolkade distrikt har stora myndigheter och tvärtom.
Arbetsbe/astningen på myndigheternas personal visar ett visst samband med leveransprocenten. Myndigheter med låg arbetspoäng per tjänst har hög leveransprocent och tvärtom. Variationerna är dock relativt stora.
Mera markerat är koncentrationerna kring vissa arbetspoängtal, vilket dock endast torde återspegla den tillämpade ordningen att beräkna personal- behoven med hjälp av redovisad arbetspoäng.
När det gäller arbetspoäng per tjänst oavsett personalkategori har den större delen (59) av myndigheterna arbetspoäng på mellan 600 och 900 per tjänst.
Av dessa har flertalet (49) en leveransprocent på 30 och mera. Vid leverans- procenten 30 är arbetspoängtalet per tjänst omkring 800.
För kronofogdepersonalen är spridningen större. Vid omkring hälften (43) av myndigheterna är arbetspoängtalet per kronofogdetjänst mellan 9 000 och 13 000. Nära en fjärdedel ligger dock under (19) eller över (19) detta intervall. Bland myndigheterna i intervallet 9 000—13 000 (43) har det stora flertalet (37) en leveransprocent över 30. De som ligger under (19) har alla utom en lever- ansprocenten 30 eller mera. De som ligger över (19) fördelar sig med ungefär hälften (9 och 10) under och över leveransprocenten 30.
När det gäller den exekutiva personalen är flertalet (70) av myndigheterna ganska jämnt fördelade på arbetspoängtal mellan 900 och 2 000 per tjänst. En viss tyngdpunkt finns dock i intervallet 1 200—1 600 arbetspoäng. Bland de myndigheter som har en leveransprocent av 30 och mera (65) ligger ungefär hälften (33) mellan 1 200 och 1 600 arbetspoäng.
För kontorspersonalen är koncentrationen något större. Drygt hälften (42) av myndigheterna finns i intervallet 1 600—2 000 arbetspoäng per tjänst. Ungefär hälften av återstoden ligger över (21) och under ( 18) detta intervall. Bland myndigheterna med leveransprocenten 30 och mera (65) finns inte fullt hälften (31) i intervallet 1 600—2 000 arbetspoäng.
Resultatet i myndigheternas verksamhet kan bl. a. uttryckas i indrivet be- lopp per tjänst. Fördelningen av indrivet belopp per tjänst visar inte något på- tagligt samband mellan belopp och leveransprocent. Däremot finns en bety- dande koncentration av myndigheterna i intervallet 300 000—450 000 kr. per tjänst. Ungefär två tredjedelar (54) av myndigheterna finns där. Bland myn- digheterna med leveransprocenten 30 och över (65) ligger ungefär två tred- jedelar (41) eller drygt hälften av samtliga myndigheter i intervallet 300 000—450 000 kr.
Betalningsfrekvensen på ett första skriftligt krav uttrycker gäldenärernas be- talningsbenägenhet. EON genomförde en undersökning av denna frekvens avseende indrivningen av några medelslag under år 1971. För att få en upp- fattning om betalningsfrekvensen i de olika distrikten har utredningen valt de resultat av EONs undersökning som avsåg den i fråga om antal mål och restfört belopp dominerande delen, nämligen första uppbörden 1971 av restförd kvarskatt.
Fördelningen av myndigheterna efter betalningsfrekvens och leveranspro- cent år 1971 visar ett påtagligt samband mellan hög betalningsfrekvens och hög leveransprocent och omvänt. Det gäller såväl antalet mål som restförda belopp.
Med hänsyn till att EONs undersökning är några år gammal har utred- ningen som en viss kontroll även fördelat myndigheterna med hänsyn till de något mera aktuella genomsnittliga leveransprocenttalen för åren 1971—1975. Skillnaderna mellan de två fördelningarna är relativt små.
Som en sammanfattning av de redovisade fördelningarna har utredningen valt ut några slag av arbetsmängder, resultat m. m. där mera märkbara sam- band med leveransprocenten eller påtagliga koncentrationer i övrigt har kun- nat iakttagas. När det gäller dessa arbetsmängder, resultatet m. m. har beräk- nats medeltalen av de värden som har registrerats för var och en av de myn- digheter, som ingår i de olika klasserna för leveransprocent.
Resultaten av dessa beräkningar framgår av tabell i bilaga 7. Med hänsyn
till det ringa antalet myndigheter i de två lägsta och de två högsta klasserna för leveransprocent redovisas de också sammanslagna.
Ur tabellen kan utläsas ganska klara samvariationer mellan leveranspro- cent och redovisade medeltal. Ett undantag gäller för levererat belopp per tjänst som förhåller sig relativt konstant och oberoende av variationer i lever- ansprocenten. Samtidigt kan iakttagas en viss tendens till utjämning eller ”balanspunkt” i det intervall för leveransprocent som ligger mellan 30 och 45.
För de nära tre fjärdedelar (72 procent) av myndigheterna, som har en le- veransprocent mellan 30 och 45, visar medeltalen i fråga om arbetsmängder, resultat m. ni. en påtaglig överensstämmelse på så sätt att
— beloppet att indriva per invånare är 300—350 kr. — arbetspoängen per tjänst är för kronofogdepersonal 10 000—12 000 exekutiv personal 1 430—1 540 kontorspersonal 1 760—1 860 all personal 710—780 - levererat belopp per tjänst är för exekutiv personal 770 000—810 000 kr. all personal 390 000—410 000 kr.
Skillnaderna i leveransprocent mellan dessa myndigheter torde främst kunna förklaras av olikheter i gäldenärernas betalningsbenägenhet sådan den kom- mer till uttryck i betalningsfrekvens på första krav. Denna frekvens varierar från 10 till ca 13 procent när det gäller restfört belopp och från drygt 29 till inte fullt 33 procent när det gäller antal mål. I någon mån torde även skill- nader i arbetsbelastning ha betydelse.
Myndigheter med leveransprocent under 30 har genomgående större ”svå- righeter” i sin verksamhet. Det yttrar sig i större belopp att driva in per in- vånare, högre arbetspoäng per tusen invånare, högre arbetspoäng per tjänst och betydligt mindre betalningsvilja hos gäldenärerna enligt betalningsfre- kvensen på första krav. För myndigheter med leveransprocent 45 och mera gäller det omvända.
5.3.5 Metoder för beräkning av personalbehovet 5.3.5.1 Dimensioneringsfaktorer
Utredningen har tidigare (avsnitt 5.3.3) konstaterat att betydande ojämnheter i personaltilldelningen fortfarande finns mellan kronofogdemyndigheterna.
Personalstyrkan inom varje kronofogdemyndighet bör enligt utredningens uppfattning bättre anpassas till det resursbehov som efter en omsorgsfull be- dömning av tillämpliga dimensioneringsfaktorer framstår som rimligt.
Resursbehovet styrs i första hand av den mängd mål och ärenden som kro- nofogdemyndigheten har att handlägga. Även andra faktorer påverkar myn- dighetens verksamhet i olika grad. De gäller bl. a. sådana yttre betingelser för verksamheten som distriktets geografiska omfattning och gäldenärernas för- delning på olika kategorier såsom företagare och löntagare.
Den av RSV tillämpade metoden för beräkning av arbetskraftsbehovet för kronofogdemyndigheterna har som tidigare (avsnitt 5.3.2) anmärkts kri-
tiserats som ofullständig i flera avseenden, då den inte beaktar väsentliga di- mensioneringsfaktorer i myndigheternas verksamhet. Utredningen finner emellertid att den tillämpade metoden att värdera olika mål och ärenden i ar- betspoäng ger en god uppfattning om myndigheternas arbetsbelastning. Me- toden är emellertid i sin nuvarande utformning alltför schablonartad för att kunna ge en någorlunda säker grund för bedömningen av personalbehovet vid de enskilda myndigheterna. Utredningen bedömer att denna brist till stor del kan avhjälpas genom en utveckling av metoden.
Utredningen har därför närmare analyserat kronofogdemyndigheternas nuvarande arbetsuppgifter samt de yttre förhållanden som kan vara av bety- delse vid bedömningen av kronofogdemyndigheternas personalbehov. De förhållanden som har bedömts kunna inverka i detta avseende har definierats i ett antal dimensioneringsfaktorer. Vissa av dem kan direkt läggas till grund för den överslagsberäkning som utredningen har ansett sig böra göra. Fakto- rerna torde emellertid få en större och mera avgörande betydelse för det fort- löpande arbetet med beräkningen av personalbehoven för kronofogdemyn- digheterna.
De faktorer som påverkar kronofogdemyndigheternas personalbehov är till en del möjliga att mäta med hjälp av befintlig statistik. Andra faktorer kan mätas först efter det att kompletterande statistiska uppgifter har samlats in. 1 den mån faktorerna har bedömts vara av betydelse för en överslagsberäk- ning av personalbehovet har utredningen infordrat sådana uppgifter.
De dimensioneringsfaktorer som kan hänföras till mätbara volymer har jämförts inbördes och av utredningen åsatts särskilda poängvärden. Vid vär- deringen har den tidigare (avsnitt 3.2) beskrivna arbetstidsredovisningen från vissa kronofogdemyndigheter utgjort ett värdefullt komplement till erfaren- hetsmässiga bedömningar, som har presenterats för utredningen av RSV och berörda experter. De särskilda faktorerna behandlas var för sig i den fortsatta framställningen.
Allmänna mål
Antalsmässigt svarar de allmänna målen för den största delen av kronofog- demyndigheternas samlade målmängd. Härvid motsvaras ett allmänt mål av en uppdebiterad post. En och samma gäldenär kan vara restförd med flera poster. Det är likväl antalet poster och inte antalet gäldenärer som räknas i arbetsstatistiken. Undersökningar har visat att antalet poster i allmänna mål per gäldenär genomsnittligt uppgår till mellan tre och fyra. Enstaka gäldenärer kan vara restförda med väsentligt fler poster.
Utredningen har funnit att arbetsinsatsen inte kan värderas lika i alla slag av allmänna mål. Således torde de 5. k. företagarskatterna — företrädesvis ar- betsgivaravgifter, mervärdeskatt, särskilt uppdebiterad A-skatt samt B-skatt — i normalfallet kräva större arbetsinsats än vad som gäller för övriga skat- teslag. Denna uppfattning grundar utredningen på att det vid indrivning mot företagare och juridiska personer främst kan bli fråga om sakexekution - lö- neexekution är ej tillämplig — samt att dessa gäldenärer för med sig en mer omfattande handläggning. De kräver ofta särskilda överväganden där före- tagsekonomiska och sysselsättningspolitiska frågor kan vara speciellt svårbe- dömbara.
Andelen företagarskatter bland de allmänna målen bör således återspegla sig i en kronofogdemyndighets arbetsstatistik. Så kan ske om de poster som avser företagarskatter ges ett högre poängtal än övriga allmänna mål. Utred- ningen har som utgångsvärde för sina beräkningar antagit att arbetsinsatsen i ett allmänt mål motsvarar en arbetspoäng för kronofogdemyndigheten. Vid bedömningen av hur högt poängtalet skall sättas för företagarskatterna har utredningen bl. a. beaktat att antalet restförda poster per företagare normalt torde vara fler än de tre å fyra poster som genomsnittligt gäller för gäldenärer i allmänhet. För att inte indrivningen mot företagarna skall övervärderas i jämförelse med övrig indrivningsverksamhet i allmänna mål har utredningen stannat för att varje post av de skatteslag som speciellt berör företagarna bör värderas med ytterligare två poäng.
Enskilda mål
För de enskilda målen gäller att genomsnittligt endast ett mål är anhängigt mot samma gäldenär vid en godtyckligt vald tidpunkt. Endast i undantagsfall förekommer flera mål mot samma gäldenär. Det låga antalet mål per gäldenär torde förklaras av att verkställighetstiden för varje mål i normalfallet är högst fyra veckor, vilket får till följd att det sällan hinner samlas flera enskilda mål mot samma gäldenär.
Utredningen har utgått från att varje enskilt mål normalt undergår en full- ständig behandling inom kronofogdemyndigheten. Varje mål kan därför an- ses motsvara den arbetsinsats som normalt avsätts för varje gäldenär. Värde- ringen av arbetsinsatsen i varje enskilt mål bör enligt utredningens mening sättas i relation till arbetet med varje gäldenär i de allmänna målen. En sådan gäldenär representerar genomsnittligt tre å fyra poster (= tre ä fyra arbetspo- äng). Utredningen finner därför skäl tala för att åsätta de enskilda målen tre arbetspoäng. Samma överväganden får gälla vid värdering av arbetsinsatsen i ÅD-målen.
De enskilda målen rymmer även verkställighetsformer som kräver ar- betsinsatser som är större än vad som är normalt i de enskilda målen. Det gäller främst verkställighet av beslut om handräckning där den övervägande delen utgörs av beslut om vräkning. Den speciella karaktären på dessa mål gör dem resurskrävande. Som exempel härpå kan anföras personlig del- givning av underrättelse om sökt avhysning samt den avsevärt längre tid som normalt åtgår för verkställighet jämfört med utmätningsmål. Avhys- ningsmålen återkallas emellertid i viss utsträckning till följd av uppgörelser mellan parterna varför det är missvisande att åsätta alla avhysningsmål ett poängtal som svarar mot tidsåtgången vid verkställighet. Utredningen har ansett att en värdering av varje ansökan om avhysning med ytterligare sex arbetspoäng torde ge ett rättvisande värde på kronofogdemyndigheternas arbetsinsats i avhysningsmålen i förhållande till verksamheten i övrigt.
Ytterligare en arbetsuppgift inom ramen för de enskilda målen är värd att särskilt beaktas. Det är de uppdrag som överexekutor ger kronofogdemyndig- het att beskriva och värdera fast egendom inför en förestående exekutiv för- säljning. Denna uppgift är förenad med en jämförelsevis stor arbetsinsats. För normalfallet torde sammanlagt en arbetsdag få beräknas. Utredningen har därför värderat denna uppgift med ytterligare 20 arbetspoäng, vilket
Löneexekution
I likhet med UD- och ÅD-målen omfattar handläggningen av nya enskilda ID-mål exigibilitetsprövning och registrering. Utöver detta sker en utred- ning om gäldenärens ekonomiska förhållanden och övriga omständigheter som är av betydelse för införselbeslutet. Målet belastar därefter myndighetens bokförings- och redovisningsfunktioner varje gång pengar flyter in som en följd av införselbeslutet, som regel 12 gånger per år. Ett ID-mål kvarligger hos kronofogdemyndigheten under flera år, normalt till dess den underhålls- skyldige slutar arbeta, flyttar ur distriktet eller underhållsskyldigheten upp- hör. Under målets handläggningstid kan fråga uppkomma att ändra gällande införselbeslut till följd av ändrade förutsättningar, t. ex. generell indexhöj- ning av underhållsbeloppen eller ändrade inkomst- eller anställningsförhål- landen för gäldenären.
Arbetsinsatsen i dessa mål kan beräknas på så sätt att varje nytt ID-mål åsätts ett visst poängvärde och att under året handlagda lD-mål ges ett visst annat värde. Utredningen har emellertid funnit att denna metod är onödigt omständlig och föreslår i stället att varje under året handlagt mål åsätts ett värde för den fortlöpande handläggningen. Detta värde får anses omfatta det arbete som åtgår för initialprövning och registrering av målet. Med ut- gångspunkt i dagens resursåtgång för införselfunktionen i enskilda mål enligt arbetstidsredovisningen har utredningen stannat för att värdera varje under året handlagt ID-mål med fyra arbetspoäng.
Till löneexekution räknas även utmätning av lön i enskilt mål. Nuvarande arbetsstatistik ger inte något tillägg för UD-mål vari fråga om löneutmätning prövats, trots att målet då belastar både fältavdelningen och löneexekutions- funktionen på myndigheten. Detta förhållande finner utredningen vara otill- fredsställande eftersom en bedömning av arbetsbelastningen på myndighe- terna därmed ej blir rättvisande.
Tillägg bör därför ske för det merarbete som den dubbla verkställighets- prövningen medför. ID-målen har av utredningen värderats till fyra poäng. Denna värdering omfattar även exigibilitetsprövning och registrering av må- let. Tilläggsvärdet för löneexekution har med hänsyn till detta ansetts böra kunna sättas en poäng lägre än för ID-målen eftersom ett kombinerat sak- och löneutmätningsmål redan i basvärdet erhållit poäng för bl. a. initialbelast- ningen på myndigheten.
Till skillnad mot ID-målen skall däremot poängen för löneutmätning avse hela handläggningstiden även om den fortlöpande handläggningen varat mer än ett år. Att merarbetet med de mål som kvarligger längre tid inte ger något årligt poängtillägg kompenseras av att varje UD—mål där löneutmätning prö- vas åsätts ett tilläggsvärde av tre poäng även om löneutmätning inte kommer till stånd.
Konkurs
I nuvarande arbetsstatistik saknas värdering av kronofogdemyndighetens arbetsinsatser då gäldenär i allmänt mål har försats i konkurs. I regel upphör
alla exekutiva åtgärder då konkurs inträffar. Utmätt egendom kan dock under vissa förutsättningar realiseras genom kronofogdemyndighetens för- sorg.
Kronofogdemyndigheten skall i stället under gäldenärs konkurstillstånd tillvarata statsverkets borgenärsintressen i konkursen. Således skall utmät- ningsman i egenskap av ställföreträdare för statsverket närvara vid de för- handlingar inför konkursdomare där statsverkets intressen kan komma att beröras. Han skall även se till att statsverkets anspråk på oguldna skatter och avgifter bevakas i konkursen, i förekommande fall med förmånsrätt, samt att utdelningsförslag i konkursen inte åsidosätter statsverkets intressen.
Den belastning en konkurs för med sig för kronofogdemyndigheten är ria- turligtvis olika från fall till fall. Det kan också konstateras att det endast är kronofogdepersonalen och kontorspersonalen som direkt berörs. Merbelast- ningen bör dock enligt utredningens uppfattning komma till uttryck i arbets- statistiken för respektive myndighet. Utredningen har därför funnit att varje konkurs, där konkursgäldenären är restförd i allmänt mål, bör värderas med 20 arbetspoäng.
Ärenden
I de lönegarantiärenden som knyter an till de 5. k. fattigkonkurserna åligger det kronofogdemyndigheten att utreda varje löneborgenärs fordran på sådan innestående lön hos konkursgäldenären, som kan omfattas av lönegarantila- gens bestämmelser. Sådana utredningar kräver ofta både lång tid och speci- alkunskaper på arbetsrättens område. Förhandlingar med företrädare för lö- neborgenärernas fackliga organ ärinte sällsynta. Vid bedömningen av den ut- redningsinsats som kronofogdemyndigheten gör i dessa lönegarantiärenden anser utredningen att den nuvarande poängvärderingen två poäng för varje löneborgenär är för låg. Värdet bör i stället sättas väsentligt högre, förslagsvis 30 poäng per löneborgenär. Detta värde omfattar även arbetsuppgiften att i konkursen bevaka statsverkets fordran på grund av utbetalningar enligt lö- negarantilagen.
Däremot kan värdet för varje lönegarantiärende i tillgångskonkurser sän- kas från nuvarande två poäng per ärende till en poäng eftersom det i dessa ärenden endast är fråga om en registerkontroll hos kronofogdemyndigheten för att konstatera förekomsten av eventuella införsel- eller löneutmätnings- beslut, som skall beaktas av länsstyrelsen vid utbetalning till löneborgenären.
Intyg av kronofogdemyndighet att den som medgett företagsinteckning bedriver näringsverksamhet, s.k. driftsbevis, föregås av en utredning om verksamhetens omfattning. Denna utredning görs av exekutiv personal och sker regelmässigt på det ställe där verksamheten bedrivs. Ärendena kräver så- ledes en arbetsinsats som har viss likhet med den i de allmänna målen. Ut- redningen finner det därför vara rimligt att värdera den till en arbetspoäng per ärende.
Sammanfattning
Värderingen av dimensioneringsfaktorerna kan sammanfattas i följande upp- ställning.
Dimensioneringsfaktor Enhet för Poäng Anmärkning för beräkning
Basvära'en A 1. Allmänna mål post 1 tilläggsvärde för ' företagarskatter se E B 1. UD- och ÅD-mål mål 3 Tilläggsvärden för vissa E-mål se E 2. Handlagt ID-mål mål 4 C 1. Gäldenär försatt i konkurs gäldenär 20 D 1. Lönegarantiärende i lönebor- 30 fattigkonkurs genär 2. Lönegarantiärende i ärende l Oavsett antal förvaltarkonkurs löneborgenärer 3. Driftsbevis ärende l Til/äggsvärden E 1. Arbetsgivaravgift, mervärdeskatt,
särskilt uppdebiterad A-skatt samt B—skatt (s. k. företagarskatt) post + 2 2. Avhysningsmål mål + 6 Avser antalet avhys— ningsansökningar 3. Beskrivning och värdering mål + 20 av fast egendom 4. Löneutmätning mål + 3 Avser UD-mål vari löneutmätning prövats
Utredningen vill erinra om att de angivna poängvärdena grundar sig på all- männa erfarenhetsmässiga bedömningar inom RSV och bland utredningens experter samt en undersökning av arbetsuppgifternas fördelning inom ett be- gränsat antal kronofogdemyndigheter. Poängvärdena bör emellertid med rimlig säkerhet kunna läggas till grund för en överslagsberäkning av det sam- lade personalbehovet för kronofogdemyndigheterna.
5.3.5.2 Förhållanden i övrigt som påverkar personalbehovet
De dimensioneringsfaktorer som utredningen kan beakta vid en överslags- beräkning av personalbehovet är de som i föregående avsnitt har åsatts ett sär— skilt poängvärde. Andra förhållanden kan emellertid finnas som påverkar en kronofogdemyndighets personalbehov. Då dessa förhållanden inte är möjliga att värdera i arbetspoäng måste hänsyn till dem tas när personaltilldelningen för varje kronofogdemyndighet skall fastställas.
De förhållanden som kan komma ifråga för beaktande vid en detaljerad be- räkning av personalbehoven för varje kronofogdemyndighet kan enligt ut- redningens bedömning vara bl. a. följande.
Kronofogdemyndighet med fler stationeringar utanför centralort än nor- malt kan ha behov av förhållandevis fler tjänster för exekutiv personal och kontorspersonal. Motsatsen torde gälla för kronofogdemyndighet med hela personalstyrkan stationerad på centralorten.
Reseavstånden inom ett kronofogdedistrikt torde påverka personalbehovet endast i de distrikt där avstånden är betydande. Så är enligt utredningens upp- fattning fallet endast i de ytmässigt största kronofogdedistrikten.
Andra förhållanden som kan öka personalbehovet är stor andel utländska medborgare bland gäldenärerna eller distriktets egenskap av gränsdistrikt. I den mån det kan konstateras att gäldenärernas flyttningsbenägenhet i visst kronofogdedistrikt är större än vad som är normalt för landet i övrigt kan detta vara ett förhållande som bör beaktas vid personaldimensioneringen. Hänsyn bör även tas till onormalt hög personalfrånvaro och personalom- sättning.
En väsentlig omständighet som leder till en minskning av det personalbe- hov som framstår som normalt är hög betalningsfrekvens på första krav. En väl anpassad dimensionering av personalen är enligt utredningens mening möjlig först sedan arbetspoängtalet har reducerats med de mål där betalning har skett utan att de dessförinnan har bearbetats.
Förändringar i målsättningen för den exekutiva verksamheten påverkar givetvis också behovet av personal vid kronofogdemyndigheterna. Utred- ningen vill här bara fästa uppmärksamheten vid undersökningspliktens om- fattning. En utvidgad undersökningsplikt torde t. ex. medföra en ökning av personalbehovet för myndigheterna.
5.3.5.3 Prestationsnorm för kronofogdemyndighetens personal
Den arbetsstatistik som RSV redovisar saknar uppgift om storleken av vissa av de dimensioneringsfaktorer som kan värderas i arbetspoäng. Utredningen har därför inhämtat erforderliga uppgifter från samtliga kronofogdemyndig- heter för år 1976. Volymuppgifter för storstadsmyndigheterna samt landet i övrigt för de olika funktionerna redovisas i särskild tabell i bilaga 8. De re- dovisade volymuppgifterna samt de volymuppgifter som finns i arbetsstatis- tiken har lagts till grund för en ny beräkning av arbetspoäng för de av utred- ningen föreslagna 65 kronofogdemyndigheterna. Dessa har därvid erhållit de poängtal för 1976 som framgår av särskild sammanställning i bilaga 9.
I de fall där utredningen har föreslagit att kronofogdedistrikt skall bildas av delar av nuvarande distrikt har arbetspoängen beräknats med ledning av de uppgifter som har inhämtats från Stationeringarna i de berörda distrikten, då de områden som avses bli överförda till annat kronofogdedistrikt i samt- liga fall överensstämmer med stationeringarnas arbetsområden.
Utredningen har tidigare (avsnitt 5.3.4) belyst hur arbetsmängder, resultat m. m. förhåller sig för kronofogdemyndigheter med olika leveransprocent. Härvid pekades på den överensstämmelse som förelåg för ett stort antal myn- digheter i det intervall för leveransprocent som ligger mellan 30 och 45.
På grundval av dessa förhållanden kan det enligt utredningens mening vara rimligt att se en minsta leveransprocent på omkring 30 som en norm för verksamheten. Den bör gälla för de myndigheter — både nuvarande och fö- reslagna — som i fråga om arbetsbelastning, storlek m. ni. inte väsentligen av- viker från de olika medeltal som gäller för de nuvarande myndigheterna med leveransprocenten 30—45. Konstaterade avvikelser från normen torde beträf- fande dessa myndigheter till stor del kunna förklaras av skillnader i per- sonaltilldelningen. De bör då också kunna påverkas av ändringar i denna.
Leveransprocenten 30 torde inte kunna sättas som norm för verksamheten inom storstadsmyndigheterna. Karaktären på deras distrikt avviker avsevärt från vad som gäller för landet i övrigt. Det belyses bl. a. av storleken på belopp att driva in per invånare. Det kan ifrågasättas om beloppen att indriva i dessa distrikt i praktiken är lika indrivningsbara som i övriga distrikt. Liknande för- hållanden torde även föreligga i vissa distrikt omkring Stockholm.
Myndigheter med leveransprocenten 30 har en arbetsbelastning av om- kring 800 arbetspoäng per befattningshavare enligt hittillsvarande poängbe- räkningsmetod. Av ovan angivna sammanställning över de omräknade ar- betspoängtalen för varje kronofogdemyndighet framgår att ökningen av po- ängtalen i stort sett motsvarar en fördubbling. Arbetspoängen per befatt- ningshavare för dessa myndigheter torde därför kunna räknas upp i motsva- rande mån, dvs. till 1 600 arbetspoäng. För överslagsberäkningen av perso- nalbehovet för exekutionsväsendet utgår utredningen från en prestations- norrn av 1 600 arbetspoäng per befattningshavare.
För storstadsmyndigheterna torde prestationsnormen 1 600 arbetspoäng per befattningshavare behöva modifieras. För dessa myndigheter gäller i jämförelse med övriga kronofogdemyndigheter att de har fler gäldenärer med skuldbelopp överstigande 100 000 kr., att befolkningen uppvisar större flyttningsfrekvens och lägre betalningsfrekvens på första krav samt att de har en högre personalomsättning. Dessa storstadsfaktorer har vid diskus— sioner i samband med RSVs översyn av storstadsmyndigheternas organi- sation bedömts kunna medföra en nedsättning av prestationsnormen per befattningshavare med ungefär 100 arbetspoäng. Utredningen har därför funnit det vara rimligt att utgå från en prestationsnorrn av 1 500 arbetspoäng vid överslagsberäkningama av personalbehoven för storstadsmyndigheterna.
5.3.5.4 Resursbehov för administrativa uppgifter
Utöver personalinsatser för den exekutiva verksamheten krävs även insatser för administrativa uppgifter. Utrymme härför bör beräknas. Personalresurser krävs sålunda för allmän ledning av kronofogdemyndighetens verksamhet, ekonomi- och personaladministration, expeditionsvaktgöromål, telefon- och receptionstjänst. Utredningen utgår därför i sina överslagsberäkningar av personalbehoven från ett resursbehov motsvarande en årsarbetskraft per 20000 arbetspoäng för de administrativa uppgifterna. Utredningen vill emellertid stryka under att denna bedömning är osäker.
För storstadsmyndigheterna torde resursbehovet för de administrativa uppgifterna få beräknas högre. Vid dessa myndigheter tillkommer bl. a. sär- skilda tjänster för kontroll och revision, egen lönekassa m. m.
5.3.5.5 Fördelning på personalkategorier
Personalen vid kronfogdemyndigheterna indelas traditionellt i de tre katego- rierna kronofogdepersonal, exekutiv personal och kontorspersonal. Utred- ningen anser det vara lämpligare att tillämpa en indelning som mera konsek- vent inriktas på personalens olika arbetsuppgifter. Med en sådan indelning skulle personalen hänföras till kategorierna ledningspersonal, exekutiv per- sonal och kontorspersonal. Med ledningspersonal avses kronofogdepersonal samt annan personal med i huvudsak uppgifter avseende ledningen av myn- dighetens samlade administration samt fältverksamhet.
Den tidigare (avsnitt 3.2) redovisade undersökningen av arbetsuppgifter- nas fördelning inom vissa kronofogdemyndigheter och de beskrivna dimen- sioneringsfaktorerna anser utredningen kunna läggas till grund för en bedöm- ning av behovet av personal inom de olika kategorierna.
Dimensioneringsfaktorerna ger ett mått på den arbetsinsats som krävs för olika uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet. Vissa uppgifter be- rör samtliga personalkategorier. Med stöd av den nämnda undersökningen fördelar utredningen den samlade arbetsinsatsen för dessa uppgifter på de oli- ka personalkategoriema enligt följande tabell. (Siffrorna i %.)
Uppgifter Ledningspers Exekutiv pers Kontorspers Administration 35 25 40 UD- ÅD—mål 10 40 50 Allmänna mål 10 35 55 Arenden 20 35 45
Övriga uppgifter berör endast vissa personalkategorier. Arbetsinsatsen för dessa uppgifter bör enligt utredningens bedömning fördelas på de olika per- sonalkategorierna på följande sätt.
Uppgifter Ledningspers Exekutiv pers Kontorspers Företagarskatter 30 70 Gäldenär i konkurs 70 30 Avhysningar 10 90 Beskr o värdering 10 90 Handlagda ID-mål 10” 90 Löneutmätning 10” 90
”Ligger beslutsfunktionen helt eller delvis hos exekutiv personal anpassas fördelningen till detta förhållande.
5.3.6 Överslagsberäkning av personalbehovet
Utredningen har tidigare (avsnitt 5.3.3) konstaterat att den bör begränsa sig till en överslagsberäkning av det samlade personalbehovet för krono- fogdemyndigheterna. En detaljerad beräkning av personalbehoven bör ske i samband med ett genomförande av den föreslagna distriktsindelningen.
Utredningen konstaterar att den totala arbetspoängen för exekutionsväsen-
det för arbetsåret 1976 enligt den av utredningen använda beräkningsmeto- den är 3 903 173, varav de tre storstadsmyndigheterna svarar för 1 027 142 ar- betspoäng. Med utgångspunkt i prestationsnormen 1 500 arbetspoäng per be- fattningshavare i storstadsdistrikten och 1 600 för övriga landet beräknas det totala resursbehovet för den exekutiva verksamheten till 2 484 årsarbetskraf- ter. Därtill kommer för de administrativa uppgifterna 195 årsarbetskrafter. Sammanlagt skulle således 2 677 årsarbetskrafter krävas för en basdimensio- nering av exekutionsväsendet enligt de av utredningen tillämpade beräk- ningsmetoderna.
De 2 677 årsarbetskrafterna skulle fördela sig på de tre kategorierna led- ningspersonal, exekutiv personal och kontorspersonal enligt följande
Ledningspers Exekutiv pers Kontorspers Totalt
457 995 1 225 2 677
För budgetåret 1977/ 78 finns enligt uppgift från RSV 2 670 tjänster inrättade vid kronofogdemyndigheterna enligt fastställda tjänstetablåer. Dessutom finns ytterligare årsarbetskrafter för vilka medel anvisats med 3.4 milj. kr. Därutöver tillkommer 21 tjänster som har inrättats med anledning av in- förandet den 1 april 1977 av lagen om felparkeringsavgift. Enligt RSV finns således för budgetåret 1977/ 78 medel anslagna för 2 727 årsarbetskrafter vid kronofogdemyndigheterna. Dessa fördelar sig på de tre kategorierna ledningspersonal, exekutiv personal och kontorspersonal enligt följande
Ledningspers Exekutiv pers Kontorspers Totalt
338 1172 1217 2727
Skillnaden mellan utredningens överslagsberäkning och det av RSV angivna antalet årsarbetskrafter vid kronofogdemyndigheterna är en minskning med 50. Utredningen vill emellertid erinra om att även andra avvägningar kan komma ifråga vid en detaljdimensionering. För storstadsmyndigheterna har de tyngst vägande särskilda faktorerna beaktats genom användande av en lägre prestationsnorm för varje befattningshavare. I övrigt har utredningen inte ansett sig böra närmare bedöma de särskilda förhållanden som kan på- verka personalbehovet vid en detaljdimensionering av varje kronofogdemyn- dighet.
5 .4 Genomförandet
Utredningen har i enlighet med sina direktiv främst behandlat frågor som rör landets indelning i kronofogdedistrikt samt på vilka orter i distrikten krono- fogdemyndigheternas personal bör vara stationerad. I övrigt har utredningen endast angett huvuddragen av de föreslagna kronofogdemyndigheternas or- ganisation och verksamhet. Utredningens förslag måste därför kompletteras med funktions- och arbetsbeskn'vningar, som ger ett mera detaljerat underlag för ansvars- och arbetsfördelning och för utformning av arbetsordning, ar- betsrutiner m. rn. Sådana beskrivningar behövs också för nödvändig plane- ring i fråga om personal, utrustning och lokaler. Ansvaret för komplettering-
Genomförandet av den nya distriktsorganisationen kommer att kräva om- fattande förberedelser och betydande arbetsinsatser av de kronofogdemyn- digheter som berörs av förslaget. Rimlig tid måste finnas för bl. a. förberedel- ser för omläggning av arbetsrutiner, viss rekrytering av personal och palnering för anskaffning av större lokaler. Erforderligt rådrum bör dessutom beredas RSV och statens personalnämnd för omplacering av viss personal på orter som enligt förslaget upphör att vara centralort i kronofogdedistrikt.
Utredningen bedömer att en ny distriktsorganisation bör kunna införas den 1 januari 1979.
Utredningen har inte tagit ställning till de komplikationer som ett samti- digt genomförande av en datoriseringsreforrn inom exekutionsväsendet kan innebära.
Utredningen har inte funnit anledning att närmare gå in på de detaljfrågor som uppstår vid genomförandet.
5.5 Kostnadsberäkningar
Utredningens överslagsberäkning resulterar i ett personalbehov för kronofog- demyndigheterna på totalt 2 677 årsarbetskrafter. Jämfört med de 2 727 års- arbetskrafter för vilka medel har anslagits under budgetåret 1977/ 78 är det en minskning med 50. Överslagsberäkningen resulterar även i en viss omfördel- ning mellan de olika personalkategoriema.
Utredningen bedömer att en tillämpning av den av utredningen beskrivna metoden för beräkning av personalbehovet vid kronofogdemyndigheterna skulle medföra i stort sett oförändrade personalkostnader.
För bedömning av de engångskostnader som en omlokalisering av delar av vissa kronofogdemyndigheters verksamhet kan föra med sig har utredningen studerat det beräkningsunderlag för omlokaliseringskostnader som delega- tionen för lokalisering av statlig verksamhet presenterade i sitt betänkande (SOU 1972:55) Decentralisering av statlig verksamhet — ett led i regionalpo- litiken. Med utgångspunkt i detta material har utredningen uppskattat att kostnaden per anställd som flyttar vid tillfället för omorganisationen kan be- räknas till omkring 20 000 kronor. Beloppet omfattar besöksresor till ny verk- samhetsort före flyttning, flyttningskostnader, ersättning för fördyrade lev- nadskostnader inklusive dubbelhyra samt vissa reseersättningar. I beloppet ingår även en genomsnittlig kostnad per befattningshavare för flyttning av delar av myndighetens verksamhet samt nyrekrytering och omplacering av personal.
På de 16 centralorter där endast den exekutiva verksamheten skall behållas torde utredningens förslag komma att innebära att i genomsnitt 2 tjänstemän ur ledningspersonalen, 2 ur den exekutiva personalen och 4 ur kontorsperso- nalen kan komma i fråga för flyttning. Sammanlagt skulle högst omkring 130 personer komma att beröras till en total omlokaliseringskostnad av ca 2,6 milj. kr. Detta beräkningssätt torde dock innebära en överskattning av de to- tala kostnaderna då llyttningsbenägenheten har förutsatts vara 100 procent. Den torde i vart fall för kontorspersonalen vara lägre.
Kostnader för nya och större lokaler på centralorter som genom förslaget
får en väsentligt utökad personalstyrka är för närvarande svåra att beräkna då det exakta lokalbehovet blir känt först efter en detaljerad personaldimensio- nen'ng för varje kronofogdemyndighet. Dessa kostnader bör emellertid vägas mot de besparingar som görs genom att 16 av de nuvarande centralorterna inte längre har behov av lika stora lokaler som tidigare då verksamheten där skall bedrivas med färre befattningshavare.
Den föreslagna distriktsindelningen innebär allmänt sett relativt små för- ändringar av avstånden mellan centralorter och stationeringsorter utanför dessa. En viss ökning av resekostnaderna i sådana distrikt kan ej undvikas för tjänstemännens resor mellan dessa orter. Det gäller främst kronofogdes resor för inventering och annan kontroll av verksamheten vid stationering samt stationeringspersonalens resor till centralort för information och utbild- ning. Omfattningen av dessa resor är emellertid begränsad. Kostnadseffekten tillmäts därför inte självständig betydelse. Kostnader för förrättningsresor påverkas ej av förslaget då antalet stationeringsorter för fältpersonal behålls oförändrat.
Utredningens förslag till ny distriktsindelning och de av utredningen fram- lagda metoderna för beräkning av kronofogdemyndigheternas personalbehov torde ge bättre möjligheter att anpassa antalet tjänster av olika personalkate- gorier till varje myndighets särskilda arbetskraftsbehov än vad som nu är fal- let.
En omfördelning av tjänster mellan kronofogdemyndigheterna kan dock enligt utredningens mening inte ske med verkan omedelbart vid genomför- andet av organisationsförslaget. Omfördelningen torde i stället på samma sätt som för närvarande successivt få äga rum i den takt som övertaliga tjänster blir vaktanta vid kronofogdemyndigheterna.
Utredningen anser emellertid att kronofogdemyndighet som vid beräkning av personalbehovet visar sig vara i behov av arbetskraftsförstärkning snarast bör tillföras erforderligt antal tjänster. Möjlighet att inrätta ny tjänst vid sådan myndighet skall således inte vara beroende av att medel blir disponibla genom att övertalig tjänst blir vakant i annat distrikt. En viss överbemanning totalt sett måste därför godtas under en övergångsperiod.
Myndigheter med jämförelsevis låg indrivningsprocent torde emellertid härigenom få större förutsättningar att effektivisera sin verksamhet. Den ök- ning av det indrivna beloppet som kan förväntas av en sådan effektivisering torde uppväga de merkostnader som övergångsvis kan föranledas av utred- ningens förslag. Ett räkneexempel belyser detta.
Om de myndigheter som i 1975 års indrivningsstatistik redovisade ett in- drivningsresultat understigande 30 leveransprocent förutsätts vara i behov av personalförstärkning och dessa myndigheter genom en sådan förstärkning kan öka sitt indrivningsresultat med sammanlagt en procent av det indriv- ningsbara beloppet skulle det, uttryckt i 1975 års siffror, medföra en ökning av det indrivna beloppet med 19,6 milj. kr. En höjning av leveransprocenten med en procent för hela riket skulle, uttryckt i samma års siffror, ge 35,9 milj. kr.
De kostnadseffekter som kan bli en följd av ett genomförande av ut- redningens förslag och ett beaktande av dess överväganden i övrigt ter sig för utredningen rimliga mot bakgrund av vad en förväntad förbättring av indrivningsresultatet skulle innebära.
Utredningens förslag innebär i sammandrag
att som huvudprincip för landets indelning i kronofogdedistrikt bör gälla att ett distrikt skall ge arbetsunderlag för minst två kronofogdar
att avsteg från huvudprincipen bör ske i det allmänna stödområdet och där- med jämförbara områden
att antalet kronofogdedistrikt minskas från 81 till 65, varav 17 med endast en kronofogde
att kronofogdemyndighet med endast en kronofogde skall erhålla stöd en- ligt särskilda regler
att personal för fältverksamhet behålls i huvudsakligen oförändrad omfatt- ning på orter som upphör att vara centralort
att nuvarande stationeringar utanför centralort tills vidare behålls att riktlinjer fastställs för prövning av enmansstationeringarnas bibehållan- de
att deltidstjänst vid enmansstationering kan inrättas och att innehavaren skall erbjudas kompletterande uppgifter inom skatteadministrationen
att normalorganisationen för en kronofogdemyndighet utformas i huvud- saklig överensstämmelse med tidigare framlagt förslag
att en ny distriktsorganisation bör genomföras den 1 januari 1979. I övrigt har utredningen gjort en överslagsberäkning av det samlade per- sonalbehovet för kronofogdemyndigheterna. Jämförd med nuvarande för- hållanden visar den på en viss minskning av antalet årsarbetskrafter och en omfördelning av dessa mellan olika kategorier av personal. Dessa föränd- ringar beräknas tillsammans leda till i stort sett oförändrade personalkost- nader.
.'|_|l. .u|-. |. P.J.-!, "":. " .' .. Fil.. .. l.,"'_|| .'_l.'-' .,,-i . .'7' " ||"; . .|.. ...-...... am,: "|',|,.'.-_,,||| . W...: L-|.._..||'|'_;_| ,.va |'u || .|-" '. _, ... _| .__.'||'|_'. ' . _ ".'- a. mm "_ få": ha? _i_',,,';'("__;_'_ ..'i. ,',,_,.'_' .."-' ,,'r'u'w ., '. "" __'_-".r' r' '+')” .C. "
l I "I ,' _|'_.'-' I .l'."c " "_. _, '_|".'|' ___,.,.'.,'|,l... "'|_,',||' . .. |.'| '|.' '.' _|". """ " ...i...'|.'.' . .'. 1;l,..||.,",|.|__| ,, ... .. .... . . .'.;_,_-___-'__"l|7i,,i,_|....|_,|:','5'" W|Ld#'||-.|.;|l||'.. '_pfr__||_'5.w'r!||ff>|-|.-r| |l'._" .” .. ,.,.,'.',.,'._._ _.,|,., ,..'_|_.__ ,... .|.. '_'_ _______ _l'.”._'.'.'.|'.l'ml:'=.'.rr' '..'.fvi .'.'" ".,'.l=||1. |' .'. | "..L .'l' ' hit?-'.|.» T,”. .l |_."|.' ,. .,_. '.r'jti .. || ___:5 ||'.,','_'_,__.. ._iif', |'..,.|__, ', .'.' "! _'f, 'i'.. | a' " |__ "|. ._ .., .'|_' ., __,_,,.,,,__ _, _
' , ||. . ".l 'i ,".|' ,...-'._ ' " '.' ,'.u. _||| E'? '1'|'|— _'.__' ," 1.'.'-.'__" ,'."__|_ "'____||'|.'f.l' "|__" __'_|"..'__ ' T||.||"_.Hl_",| ,l,'|l__l|_':,|,|.,' .. ,',l'ln ||| , || | __ l||__ l__l_.' _ _ , __ _ _ _ __ : _l,'____| . ,”'-#th ii'i_'i|' .,|_I_i_ "" ...__|',|_.1_'-;' " _ ..
____________g_____.___'__r,_|____,____-____|"_1'|__g_.________._,_______ ."f i": .|".;'___" ”"I-". _|| "._l'
._| ' in...” ,,|._.H', ,' .'..'.',.' "" ." - "L_'.|"||,'|,-"' _ .,. |.'. |,,
...|. . .- . ', ' _ ' ' _, , , Idh" .. . . _ 1 ___,_r1_"|Ti'|,|'.|,_'|l_'j_|-_| . ' "LE" ';';" __'?lf'_._.' .'.f;_..' .||'_|.|' __,. '. ." .'" __" |.. _ FJ.—',, "' " T_"|'.' .' _'.__._| . "- __,. . .U ,, .. ...l [||—_|"l, .,.'.'| . ,-',1r,'||| r|' .. '_—' . .. . , , || . .. ,, ## 'L'li'l.|'u't_i.i, l'w' __;u ..' '-' åhtfiu'lt'q _|_-"'- " ..|". | ' |'l|L|' ..?-_| | ',.'.|' .. _ .. . I'l f_n! . . i'i' -."'|_|' , '|'?F', 1||_._,|,_'_l_",,._.|"'ll|_. -.' -'r" ||” || IHM... '| _ ,',,.|.|J_._ ".f' ._1||__..' '|,_| ". '., ._l' , _ IM __. '|'
. __M_____ _,.___'|I _'_'.',_|..|. '_;'_'.'.l-','.: ".'__._""_'_-'._',. ' """| ' "=" 'T—"".'..| ."" '|'.-|'.'.'.l"""' ""' |"|'l.'.|,'.',, '. . ._ ... , ,_.|'.._.__',|| ,||'i|.._:_, _|_? || , , . ,. .. '_u_|'.|,__ |||..l Pili_'_,_,_ J.... ,|'_.___ Mlir måfå-" _ _|... |. _ . ("hl .,*_;'|.. |'_.E:||'ju'__|_'.|"."';.F”:._1__h._i.___.'__|_i,._|el".||||l'l__"!"|. .Jl '__"'ll_" _ |||'_|_'__ lr'.'_'||"li,_,|:'._|.|'d_, l'_'l_r_"_|w._l" 'L' .. .*.'1.|.l':'.. .... '|...1.. ' ,qri,'L_nl_ . '..l- ,',lHl'l'mher-l'l....'fiJg'. . WW. l||| "_.__f "'. ,",'r||||1,'_*r|,,'|.'r" '. |. |.. '|'. .'u Håål-' *"'.'|' |' 'r'ur'Hi. . |' .'. 1,'_|.' |; '. WMI.” giv | __|._ |._ - -':'""__'r____|l|l.1-'| .'...I'i'rh, ..||1'|'_*|."_. ' '___'l|r_l___||!| .'.' __|l="-' '|' |..” ' ' | i""limua' =_'|_ "' Ffwä "' || |). _.L'..__.... , '!) ||_ .- __,,, |_,__j|;._ ”:*n_ ,. ,.L|.| |, ".'_..'_|| . _|4_, 'lL i'll-. .. - ,. . ' G_VJM' .'L.'|','4Få_' ' ||' L..—t' '. -" '|"-|3"Fi'4|ll-"—
': l,. ...till.) ..'.d'r ' . ...md |er " ' |... 'ta-u...."
Särskilda Yttranden
1. Av experterna Frenning, Grufberg, Printz och Sjöberg
Vi anser att utredningens förslag är ett steg på vägen mot en rationell distriktsindelning.
En bättre lösning av landets indelning i kronofogdedistrikt är att för hela riket utgå från principen att bilda distrikt med arbetsunderlag för minst två kronofogdar. Undantag kan möjligen göras i något enstaka fall där avståndsskäl starkt talar för det. Där centralorterna ligger nära varandra, såsom är fallet i framförallt södra och mellersta Sverige, bör distrikt med fler än två kronofogdar bildas i syfte att ta tillvara de ytterligare effektivi- tetsvinster som ligger häri. För vån ställningstagande talar resultaten av den serviceundersökning som utredningen gjort. Erfarenheterna har visat att 1—2 mansstationeringar är mycket sårbara och även av andra skäl orationella. Vi anser därför att utredningen bort ha som huvudprincip att söka skapa stationeringar som ger arbetsunderlag för minst 3 förrättningsmän. I glesbygdsområden talar emellertid avståndsskäl för att vissa 1—2 mansstationeringar bibehålls.
2. Av experten Sjöberg
Utöver vad som anförts i särskilt yttrande, gemensamt för experterna Fren- ning, Grufberg, Printz och mig, får jag för egen räkning framhålla följande.
En faktor av betydelse för distriktsstorleken är i vad mån man vill behålla tillsyns-, styrnings- och administrationsuppgifter gentemot kronofogdemyn- digheterna på regional nivå. Länsstyrelsernas funktioner i dessa hänseenden har alltmer begränsats, i synnerhet sedan riksskatteverket tillagts uppgiften som centralmyndighet för exekutionsväsendet. En fortsatt utveckling i den- na riktning leder till att länsstyrelsens uppgifter inom exekutionsväsendet blir så obetydliga, att det vore mest rationellt att ta steget fullt ut och dela upp uppgifterna på riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna. De senare måste då dimensioneras för flera kronofogdar per distrikt för att admini- strativa och andra nytillkommande göromål skall kunna fullgöras på till- fredsställande sätt. Innan man går vidare efter dessa linjer, bör emellertid övervägas att i stället förstärka de regionala myndigheternas roll inom exe- kutionsväsendet. Förstärkningen kan ske på ett naturligt sätt genom att
föra samman kronofogdemyndigheterna, de lokala skattemyndigheterna och länsstyrelsernas skatteavdelningar i en gemensam regional organisation med gemensam centralmyndighet. Om landskontorsutredningens och läns- beredningens förslag att skatteavdelningarna utbrytes ur länsstyrelserna och ombildas till regionala skatteverk med riksskatteverket som centralmyn- dighet genomföres, skapas gynnsamma förutsättningar för en fullständig samordning centralt, regionalt och lokalt. Samordning på detta sätt skulle möjliggöra bland annat:
effektivitetsvinster kostnadsbespari ngar decentralisering till regional nivå av riksskatteverkets nuvarande verkstäl- lande och kontrollerande uppgifter inom exekutionsväsendet och renodling av riksskatteverkets verksamhet till att omfatta övergripande ledningsfunktioner och utfärdande av anvisningar ökad decentralisering av arbetsuppgifter till lokal nivå gemensamt ADB-system for exekutionsväsendet och beskattningsväsen- det starkare satsning på välutrustade regionala dataanläggningar begränsning av ADB-verksamhet, som kräver stora centrala anläggningar bibehållande av små kronofogdedistrikt genom att dessa får möjligheter till bistånd från de regionala skatteverken.
Trots att ovan berört samordningsbehov inte omnämnts i direktiven för ut- redningen, borde enligt min mening behovet ha uppmärksammats av utred- ningen som ett led i dess organisationsöverväganden.
Bilaga 1 Målsättnings- och ambitionsfrågor inom exekutionsväsendet
(Promemoria 1977-05-13 från RSV)
1 Allmänna synpunkter
Exekutionsväsendets arbetsuppgifter fastställs av regering och riksdag genom olika författningar. Det får också anses åligga statsmakterna att fast- ställa också mål- och ambitionsnivå för myndigheternas verksamhet. Det an- kommer sedan på myndigheterna att bestämma olika delmål för verksamhe- ten och att välja de lämpligaste medlen för att nå uppsatta mål.
För kronofogdemyndigheternas verksamhet finns redan vissa mål upp- ställda och beskrivningar över olika medel för att nå målen.
I departementspromemorian (civildepartementet 1971:2) ”Centralorgan inom exekutionsväsendet” sägs bl. a.: ”Målsättningen för det exekutiva ar- betet är att slutgiltigt förverkliga ett fastställt anspråk. Grundläggande för all verkställighet är att den skall ske skyndsamt och med iakttagande av diskre- tion. Dessutom kan enligt praxis vissa tvångsåtgärder företas, exempelvis öppnande av låsta utrymmen med hjälp av låssmed”.
Riksskatteverket skriver varje år i sitt yttrande över anslagsframställningar avseende kronofogdemyndigheterna bl. a. ”Målet för verksamheten är att med snabbhet, säkerhet och till rimliga kostnader samt med iakttagande av gällande författningar och föreskrifter förverkliga rättsanspråk i enskilda och allmänna mål som inkommer till kronofogdemyndighet för handläggning. Vidare har kronofogdemyndighet att på motsvarande sätt handlägga de ären- den som ankommer på myndigheten.
Snabba och effektiva åtgärder påverkar betalningsmoralen positivt. En rätt bedriven exekutiv verksamhet har starkt preventiv effekt.”
Allmänna verkstadgan (SFS 19651600) innehåller allmänna bestämmelser om arbetet inom myndigheten (5—10åå). Dessa återfinns i kronofogdein- struktionen (SFS l965:687) i för verksamheten anpassat skick. Vissa väg- ledande uttalanden om vilka intressen som bör beaktas vid indrivning åter- finns bl. a. i prop. nr 19702142 5. 98—99 och prop. 1971:142 5. 28 samt JOs be- slut 72-05-26 i ärende 509/72.
De målformuleringar som finns täcker endast vissa områden och är all- mänt hållna. De utgör därför ett otillräckligt underlag för myndigheterna i planeringen och genomförandet av verksamheten. För att kronofogdemyn- digheterna på ett riktigt och enhetligt sätt skall kunna fullgöra sina arbetsupp-
gifter och få lämpligt anpassade personalresurser för uppgifterna är det an— geläget att statsmakterna mer konkret och i större omfattning än hittills skett tar ställning till mål- och ambitionsfrågor för exekutionsväsendet. Detta kan ske bl. a. genom att man i samband med skapandet av en ny organisation prö- var de mål och ambitionsnivåer som framläggs i det följande.
2 Verksamhetens mål
Målet för verksamheten, som inom kronofogdemyndigheten indelas i verk- ställighet av enskilda och allmänna mål samt handläggning av ärenden, är att med snabbhet och säkerhet åstadkomma ett för sökanden så bra resultat som möjligt. I fråga om allmänna och enskilda mål gäller dessutom att på sikt uppnå sådan preventiv effekt, att den enskilde förmås att i rätt tid och frivilligt infria sina förpliktelser.
Själva förekomsten av ett exekutivt organ i samhället med möjligheter att vid behov tillgripa tvångsåtgärder har en starkt förebyggande effekt som leder till att huvudparten av samhällsmedborgarna fullgör sina förpliktelser frivil- ligt.
Brister i inforrnationen om kronofogdemyndigheternas verksamhet med- för erfarenhetsmässigt att verksamheten motarbetas från skilda håll eller tolkas negativt. Detta försvårar och hindrar i vissa fall arbetet. En rätt be- driven informationsverksamhet från såväl centralt som lokalt håll ger sam- hällsmedborgare, myndigheter och organisationer möjlighet att förstå kraven på och behovet av en väl fungerande exekutiv verksamhet. En sådan för- ståelse är nödvändig för att arbetet skall bli framgångsrikt.
Det är inte möjligt att enbart genom information nå tillräcklig preventiv ef- fekt hos alla. Därför är det nödvändigt att det finns effektiva tvångsmedel att tillgripa mot den grupp som inte kan förmås att fullgöra sina förpliktelser fri- villigt.
Företagsskatterna utgör f. n. den största delen av all restförd skatt. Dessa skatteslag tenderar att öka och medför som regel mer indrivningsarbete än vad annan restförd skatt gör. En pågående uppbyggnad av taxerings— organisationen kommer att medföra krav på större insatser från indrivnings- myndigheten. Taxeringsrevisioner riktas framför allt mot företag. Detta kan i indrivningsledet förväntas öka antalet komplicerade konkurser. Generellt sett medför emellertid konkurs olika former av förluster. För att undvika inte önskvärda följdverkningar av taxering och indrivning måste därför ett samarbete ske mellan taxerings- och indrivningsmyndighetema. Vid sköns- taxeringar — framför allt där underlag saknas — är det av betydelse att sam- arbete äger rum i syfte att åstadkomma en riktig taxering.
3 Medel för att nå målen
Det finns olika sätt att nå de uppsatta målen. Oavsett vilken väg som väljs, måste man beakta sådana faktorer som rättssäkerhet, effektivitet, service och
personalpolitik.
Ett viktigt medel för att nå målet för verksamheten avseende enskilda och allmänna mål är att bedriva sådan information att förståelse skapas för verk- samheten och att de betalningsskyldiga motiveras att fullgöra sina förpliktel- ser av ekonomisk eller annan natur. För att nå detta mål måste vidare exeku- tionen göras effektiv genom att man skapar regler och arbetsmetoder som är så konstruerade att de ger goda resultat.
Inom all rättsvårdande verksamhet i samhället, dit även den exekutiva verk- samheten hör, är rättssäkerhetskravet av grundläggande betydelse. En fun- damental princip i rättssamhället är att varje medborgare skall skyddas mot övergrepp och godtycke från dem som företräder en samhällsfunktion; i detta fall kronofogdemyndigheten. Inom den exekutiva verksamheten gör sig rättssäkerhetskravet i första hand gällande vid verkställighet mot den som förpliktats att prestera eller tåla något. De regler som finns för verkställighe- ten gör att den förpliktade kommer i visst motsatsförhållande till kronofog- demyndigheten. Rättssäkerhetskravet är därför av särskild betydelse för gäl- denären. Även den som kräver prestation, dvs. borgenären, har krav på rättssäkerhet, som för hans del innebär, att den exekutiva myndigheten så långt möjligt tillvaratar hans intresse att få antingen betalning eller annan prestation fullgjord. Av stor vikt är givetvis att alla berättigade borgenärsin- tressen tillvaratas i lika stor utsträckning vid verkställigheten. Detta innebär bl. a. att kronofogdemyndighetens skyldighet att söka efter utmätningsbar egendom, den s. k. undersökningsplikten, bör vara preciserad och tillämpas lika i alla distrikt.
l rättssäkerhetskravet ligger inte bara en objektiv tillämpning av de be- stämmelser som reglerar det exekutiva förfarandet utan också att parterna vid behov lämnas uppgifter och information för att kunna tillvarata sin rätt för att t. ex föra saken vidare till högre instans genom besvär. Av stor betydelse för såväl gäldenär som borgenär är att han upplever den förrättningsman inom kronofogdemyndigheten som handlägger målet eller ärendet, som helt objektiv i sitt handlande. Förrättningsmannen måste uppträda så, att bör- genär och gäldenär får förtroende för honom. Häri ligger krav på att företrä- dare för den exekutiva verksamheten handlägger mål och ärenden likformigt.
Ett annat uttryck för samhällets vilja att upprätthålla rättssäkerheten är be- stämmelserna om tillsyn, kontroll och revision. Olika funktioner på detta område utövas av JO, JK, RRV och länsstyrelsen. Även inom kronofogde- myndigheten fmns vissa kontrollfunktioner och rutiner för att följa upp att rättstillämpningen är riktig inom distriktet.
Även om handläggningen av framför allt allmänna och enskilda mål syftar till att förverkliga rättsanspråk måste oundvikligen vissa kostnadsfrågor komma in i bilden. Åtminstone i fråga om handläggningen av allmänna mål torde gälla att arbetet i viss utsträckning bör bedrivas utifrån företagseko- nomiska aspekter. Detta innebär generellt sett att man bör undvika arbets- insatser och metoder som medför orimligt höga kostnader i förhållande till resultatet.
Den första kontakten med den förpliktade är betydelsefull för att nå ett gott resultat. Om möjligt bör företrädare för myndigheten diskutera med gälde- nären hur denne skall fullgöra sin förpliktelse.
Utmätningsförfarandet bygger på principen att kronofogdemyndigheten har skyldighet att verkställa undersökning om gäldenärens tillgångar. Under-
sökningsplikten, som f. n. inte är närmare reglerad, synes i princip vara obe- gränsad men är av praktiska skäl begränsad, beroende på vilka personalresur- ser och arbetsmetoder som finns vid myndigheten. Från rättssäkerhetssyn- punkt är detta otillfredsställande och innebär osäkerhet och bristande enhet- lighet. Vissa minimikrav måste därför uppställas vid efterforskandet av ut— mätningsbar egendom. Dessa krav skall vara gemensamma för allmänna och enskilda mål. Genom en väl avvägd undersökningsplikt, vilken innebär viss samverkan med andra myndigheter och efterforskning i olika register över tillgångar, skapas förutsättning för en meningsfull fältverksamhet. Kän- nedom om förekomsten av gäldenärens tillgångsinnehav redan före förrätt- ning ger möjlighet till en mer individuell handläggning. Härigenom kan tvångsmedel användas med urskiljning och på ett sätt så att gäldenären såvitt möjligt inte förorsakas ekonomisk skada. Vidare får gäldenär som underlåter att uppge sina tillgångar eller håller sig undan inte några fördelar jämfört med den som är samarbetsvillig. Undersökningsplikten bör även omfatta gälde- närens lön eftersom denna exekutionsform medför minst förlust för gälde- nären.
Även om förutsättning skapas för mer rationella metoder för efterforsk- ning av tillgångar bör myndigheten eftersträva personlig kontakt med gälde- nären, helst före förrättning (verkställighet). En naturlig utgångspunkt bör vara att utnyttja möjligheten till förhandling med gäldenären innan tvångs- medel tillgrips. Under handläggningen av ett mål bör hänsyn tas till gälde- närens integritetskrav. Borgenärens rätt får dock inte eftersättas.
Genom författningsändringar, ändrade rutiner o. d. bör åstadkommas att allmänna och enskilda mål handläggs så likformigt som möjligt. Härigenom underlättas en rationell handläggning av båda måltyperna samtidigt som rättssäkerheten förstärks. Samordning av verkställigheten i målen underlät- tas, vilket minskar myndighetens kostnader. Vidare kan bättre planering ske. En förlängning av tiden för verkställighet i enskilda mål ger behövligt tids- utrymme för kontorsmässiga efterforskningar av utmätningsbar egendom hos gäldenären och medför därför generellt sett bättre resultat än vad som är möjligt med nuvarande ordning.
Genom en långt driven delegation av utmätningsmannens befogenheter skall möjligheter ges att tillvarata den enskilda tjänstemännens kunnande samtidigt som förutsättningar skapas för arbetsmotivation och arbetstillfreds- ställelse. Därvid bör även tillvaratas möjligheten att öka jämställdheten mel- lan könen och bidra till förbättrad samverkan mellan personalkategorierna på arbetsplatsen.
Det är ofta svårt att träffa gäldenären under normal arbetstid. Det är för- ståligt att denne inte alltid kan närvara vid förrättning på tid som myndig- heten bestämt. För att skapa större möjlighet till personlig kontakt med gäl- denären och för att i största möjliga utsträckning undvika s. k. låssmedsför- rättningar bör vid planläggning av fältverksamheten i förekommande fall — tillämpas förskjuten arbetstid för viss kvällstjänstgöring. För att ge allmän- heten tillfälle besöka myndigheten utan att tvingas avstå från arbetsinkomst bör även kontoret hållas öppet på annan tid än normal arbetstid.
För att ytterligare förbättra servicen bör viss jourtjänstgöring övervägas för handläggning av mål där extrem skyndsamhet är påkallad.
Om de beskrivna ändringarna i arbetsmetodik och attityd mot gäldenären
Vid exekutiv förrättning fordras i vissa fall enligt utsökningskungörelsen att vittne skall närvara. Även om gällande bestämmelser inte ställer krav på att vittne är närvarande vid förrättningen kan det i många fall vara motiverat att förrättningsmannen biträds av annan — i regel exekutiv tjänsteman vid kronofogdemyndigheten. Behov av förrättningsbiträde kan exempelvis före- ligga i följande fall
— det personliga skyddet för förrättningsmannen måste ökas — särskilt komplicerade sakfrågor kan väntas uppkomma — säkerställande av egendom kan inte ske av endast en förrättningsman — förrättningen är i övrigt krävande eller väntas ta lång tid i anspråk
Successivt som den exekutiva verksamheten under senare år blivit mer kom- plicerad har också behovet av biträde vid exekutiva förrättningar ökat. Vid resursdimensionering av exekutionsväsendet och vid den fortsatta plane- ringen av verksamheten på olika nivåer bör detta förhållande beaktas. Även om det sålunda kan konstateras ett ökat behov av förrättningsbiträde bör be- hovet analyseras vid utsättning av förrättning. Därvid bör beaktas kraven på god arbetsekonomi, kvalité i arbetet och arbetarskydd.
Oavsett hur kronofogdemyndigheten dimensioneras och organiseras vid en viss tidpunkt med hänsyn till då aktuella metoder och arbetsvolymer, är det nödvändigt att fortlöpande anpassa organisationen till de krav samhället ställer. Kontorsrationalisering, där särskild uppmärksamhet ägnas rutiner, blanketter och maskinell utrustning bör vara en ständigt pågående aktivitet och om möjligt leda till en vid varje tillfälle lämpligt utrustad och dimensio- nerad myndighet.
Ett väl utvecklat verksamhetsplaneringssystem ger möjlighet till noggrann planering, styrning och uppföljning. Genom ett sådant system underlättas även prioriteringar i arbetet så att bästa utdelning i förhållande till insatta re- surser erhålls. Ett verksamhetsplaneringssystem bör därfär införas snarast möjligt.
Erfarenheten visar att organisationen i princip bör bygga på gruppsamver- kan. Härigenom uppnås bl. a. kontinuitet i arbetet. Organisationen blir här- igenom också mindre känslig för störningar.
För att kronofogdemyndigheterna skall kunna fullgöra sina skyldigheter och uppfylla de förväntningar som ställs på dem från såväl samhället som den enskilda är det av stor betydelse att myndigheterna väl värnar om personalen. Detta bör komma till uttryck i en klart uttalad personalpolitik och en väl fungerande personaladministration.
.muämqéMwH-W ur... ..
|.|.. ... . |||.|
|||-._|! "1' . ..'.1 '.. . l!_'r . '...'"... _'.".Sl ' "
|'|.|'||," "!... ..". '.l "
519.515 '.."".'b."|l|'h|' " -l'-=. |'_—l ,. -'| " ww.FFG"F..'1lh'Ä'||.. '.!)”. " -"' " .' "' '
'- 'e- WW!" .. . - ||."|-|... "' ".F| ._l'j I.... | ”! l__||||__ |.'H _p|_| IUHF. . ' |__ ||... |' .|.... .a.wm. .
"| .||-|...1'.. . ||. ."." .| ..|. || ., .||
|.'v._._.| ..| .._.'- .-. - ||'..å | . .. ... . || |.| |||..|i|'||_||rf..,' ||'th ||||._L .. || | | _.|
.||||| ”..|-'. '." |'|'.'.'..||.|'l" -" | .""."'||||.4 | ' 'L'."' '. 1- | . ;4 'älfkuåih1|..rmru '-'.' '..'. _.'v..' .|. ' |.'.. . www....me._...- .. || ._.|._|_|'|_| .||,.Li"tl'|':'i.-.5|jäl.li— _'|||.|' . d'.. ,_.'|._' | . 'f "' -' ' '. .'. " ”......" ".-. ' '
' a....w. .--_ ...-- . .
r
.l'
.. ":|. ' ' ' .. |"'”,|.=......|'F|-| .|| ..'.»"ja' '..'-'_'r. .'f'får...” .. .||...- .'.”-' '. " _| . :,- Hf.-.'."?) ". -|-"'."1 .'. "." ' "'
||..|._."| "' " "_'? |." ' ' ' --
" ...l . '- .'. . ' ' . ||-'|£_||_ Pääj- _| ,.'.|t.':,|,_|.|l|| ||' .|.. ”"If"? ..... |r.-. . ..—,. ' .|. . ... |',.
.. .. M.,kml.|._|||| |.' .|.,| |.|.|_ | .| : ||_ | ||_|| ..| ||.|| . ,. ,.
'.Hy|åw.wtkåma.hww.pwu4' '
_....|.|.' | _. ..|' '
.|.. år mot)... .. - '.
.-,l|5|*l'?'"é".'1j.l..'lE-..|.-w ”...
"_..-f %'J'JJIMH ll.|| ||||__.|5 ..-- | . |._ __ |'_'||||=|| ... . j'n'|_| '"||.|.|| ...g-..... . .. ,:'.
' f "..-" '.-_T' .:.r-j'u' '. —: .: . .'J | . . ." __|..|.'—|_||: .'. '..'F' ' .l'""| "' .'.?! ."... " "c.-. '. .. ' m.m-'.". . ...||,|,|.||| ..| | || |
"- _'|.'l.-l' ... .' .'LH'" . . "l. "
”|||,-E'j—.||1|+_| _ FT.#'- ,' .
.. '|. ' | . .
; | ?!. .:_.'. ."|'_"'ä"_|..'. ||_ .... ||l'.| '.' | """ " ". JF.||1'..|',,IL|I'JW' ,|.|.,.|".Tl.".'. ."_ ." ' ..| .. . '-
._#|,_J.|.'||.|.. ."-.|"|l'"'|'.J' u_|._..||', .'.—."1' ||. .... "||_ |... . | ||.||
|| .. | __| &..,hl'l'qujl'l. _| J_||_|||||||| "L'if'l 1.1]. _E|_|u |.
""I" '-".. ,, ,, |__,-,,.
.,...J..||r..|||i.u|b,._ ...." _. '
.1'. '- |'.'l'|'.|||'|'" '. ”..|. _. . ,r" " .|.-T ..' ._.|Ö|_' 4. ., '...|'."|"J'l'.'- .|.,"|' . .. _ " l:a; "||.||-:". .'.'. .w ...fatl " |.;,......L'r.r._-'.-. ' .. "||-.. #..Ti'...1_."'f* ."_ '=' ' ".'”"!J ' "" 7||4;..."'|*|.l"l.T.'l.L.'. |.. .. '.' ||. ' ' '. |"l'."""u"' |,7.||';,-.;|.._|... ..|." . _. . - -. ...-:?. ' . " '...I'|..|.-"|.|'||| ll'l. ||. '. ' '."' ." "||." " '.,--,.t'| ..' ' " .'"-|"'.l'l.lli. _ ' '
".'.. '-. ..'." -. |'_
FE" '. .'.-".|| & _ .a...
""E"-?.- I; "'.' [" '_..'.'|..|, .|| I
” ..”
.A_f_i._p;!
Bilaga 2 Hos överexekutor inkomna och
avgjorda ärenden under budgetåret 1975/ 76
Län Exekutiv
försäljning
Ink.
en 926 77 92 154 130 51 208 78 103 235 296 205 168 423 126 116 137 64 303 124 176 117 AC 105 BD 126
Hela landet 4 543
"IQTIITIUO>
NKXQCHmwwozgrx
Avg.
933 55 146 189 97 39 213 77 94 245 373 252 347 180 99 104 47 81 142 139 135 178 82 116
4 363
Fördelning av vissa medel” Ink. Avg. 54 56 3 3 3 4 5 3 3 2 3 12 7 3 3 9 15 17 20 10 12 7 6 53 58 6 4 5 4 11 6 4 4 2 1 13 4 15 25 21 11 21 17 13 9 8 7 299 283
Handräckning Ink. Avg. 6 032 5 772 338 350 93 96 1 420 1 365 137 129 151 138 163 144 8 6 99 87 212 211 4 041 3 915 237 253 4 614 4 452 805 719 83 83 122 130 85 84 155 175 123 97 107 105 105 109 231 234 39 36 100 92 19 500 18 782
a Länsstyrelseärenden som handläggs av överexekutor
Klagan över utmätnings- man m. m.
Ink. Avg. 734 740 66 105 84 87 132 136 76 72 20 19 69 68 8 8 32 30 129 126 281 260 74 82 361 363 136 122 83 87 74 72 83 86 72 79 58 47 95 95 84 58 58 56 60 56 73 77 2 942 2 931
ningsmål underhållsbidrag om utsökning
Ink. Avg. Ink. Avg. Ink. Avg. AB 266 278 354 354 423 424 C 51 21 32 30 37 22 D 60 58 113 115 52 51 E 56 63 46 39 19 19 F 86 87 76 75 17 17 G 67 58 52 52 34 34 H 88 99 40 39 15 16 I 53 48 6 6 2 2 K 77 77 43 43 20 21 L 127 122 66 69 42 44 M 194 225 104 99 230 232 N 89 94 92 91 51 48 0 119 120 321 320 105 105 P 93 74 226 226 50 42 R 84 71 68 68 24 23 S 123 122 39 39 15 17 T 51 51 69 69 29 29 U 54 62 71 70 10 12 W 109 69 48 47 51 49 X 85 84 55 55 27 37 Y 132 122 8 8 ] Z 72 86 7 7 12 13 AC 61 51 19 19 22 22 BD 81 90 28 25 45 41 Hela landet 2 278 2 232 1 983 1 965 1 333 1 320
a Länsstyrelseärenden som handläggs av överexekutor
Bilaga 3 Uppgifter om nuvarande kronofogdedistrikt
Län Invänar- Areal Tjänster enligt tjänstetablåer 76-07-01 KRONOFOGDEDISTRIKT antal (kmz) Stationering 76-12-31 ., . 5 E 3- ..z Q.
;: x ;: e! :: .:: :o m AB HANDEN 100 249 879 3 1 2 15 1 17 1 40 Nynäshamn (402) (I) HUDDINGE 135 307 380 3 1 2 18 3 24 1 52 NACKA 72 359 534 2 1 1 11 1 11 27 NORRTÄLJE 39 425 2 000 1 l 5 l 8 16 SOLLENTUNA 168 820 751 3 1 2 18 2 21 1 48 SOLNA 94 810 245 3 1 2 16 3 21 1 47 Tappström (15 480) (216) (1) (3/5) STOCKHOLM 661258 185 10 3 17 112 25 161 12 340 SÖDERTÄLJE 77 799 676 2 1 2 11 2 15 1 34 TÄBY 150 841 844 3 l 2 19 3 20 1 49 Lidingö (36 966) (30) (3) (1) Åkersberga (367) C UPPSALA 238 115 6 987 3 1 4 20 3 22 1 54 Enköping (41 898) (I 320) (4)' (1) Tierp (50 014) (3 950) (3) (1) D ESKILSTUNA 114 645 1 835 2 1 1 11 2 16 1 34 KATRINEHOLM 60 166 2 102 1 1 1 6 l 7 17 NYKÖPING 77 185 2 123 2 1 7 1 12 23 Trosa (15 389) (673) (1) (1) E .. LINKOPING 137 840 3 926 2 l 1 11 2 12 29 Kisa (15 000) (1 813) (2) MOTALA 87 100 2 684 2 2 7 2 9 22 Mjölby (37 466) (1 509) (I) (3) (I ) NORRKÖPING 164 491 3 956 3 1 2 18 3 22 1 50 Finspång (25 741) (1 060) (2) (1) Söderköping (10 800) (671) (1) Valdemarsvik (9 165) (733) (2) F .. EKSJO 116031 4845 2 1 13 2 11 29 Nässjö (32 000) (642) (3) Sävsjö (12 000) (830) (I ) Tranås (25 259) (922) (2) (I ) Vetlanda (28 709) (I 507) (3) (1) JÖNKÖPING 108 171 1 484 2 1 1 10 2 13 29 VÄRNAMO 77 940 3 614 2 l 6 1 8 18 Gislaved (35 012) (1 457) (2) Vaggeryd (11 4 98) (830) (1)
A-mål
21 598 (1 091 )
33 100 15 043 7 413 29 916
27 078 (2 350)
207 977 15 363
30 948 (7 813)
34 458 (4 893) (3 496)
17 765
7312
9 164 (2 308)
16 702 (I 222)
10 823 (3 950)
24 320 (I 312) (1 116) (974)
14 536 (2 705)
(8719 (2 110) (2 361)
14 368
10 414 (2 838)
(716)
Arbets- poäng
34 050 (2 181)
54 002 22 197 10 343 44 318
36 396 (2 852)
273 179 25 559
39 158 (7 813)
50 210 (7 243) (5 460)
28 459
11 892
14 140 (3 308)
25 648 (2 206)
16 837 (6 016)
39 210 (2 258) (I 772) (1 684)
20 774 (4 015) (I 362) (3 042) (3 273)
22 006
16 646 (5 140) (1 172)
Belopp att in- driva 1975 milj. kr.
65,8
77,0 44,9 15,6 77,7 71,9
725,9 50,4 93,9
78,2
35,8 16,1 17,7
30,1
23,7
42,3
45,3
37,6 23,8
Levererat 1975
Milj. kr.
11,5
12,2 10,6
5,8 18,9 14,5
144,1 11,9 25,9
25,2
12,3 6,9 8,1
11,2
9,5
17,5
15,1
11,8 8,9
Procent
17,5
15,9 23,6 37,5 24,3 20,2
19,8 23,6 27,4
32,2
34,4 42,8 45,7
37,2
40,1
41,3
33,2
31,5 37,3
havererat i genom- snitt 1971—1975 procent
18,7
18,2 21,3 35,5 22,5 20,5
19,0 25,0 27,5
33,8
34,5 44,0 47,9
40,1
40,0
40,3
31,6
27,4 37,0
Län Invånar- Areal Tjänster enligt tjänstetablåer 76-07—01 KRONOFOGDEDISTRIKT antal (km2) '" —— Stationering 76-12'31 m D. Q. % E & ..; _ E V) 0 C L.. :: : & ä 8 a .a 5. G .. . VAXJO 170 319 8 459 3 1 2 15 2 19 42 Lenhovda (11 370) (I 178) (1) Lessebo (13 058) (978) (I ) Ljungby (45 513) (2 735) (1) (3) (I) Strömsnäsbruk (27 355) (I 415) (2) Tingsryd (11 996) (797) (2) Almhult (15 643) (824) (1) H KALMAR 115 854 4 637 2 1 1 11 2 12 29 Borgholm (17 334) (1 210) (1) Nybro (33 063) (1 871) (I) OSKARSHAMN 48 798 2 397 1 1 1 6 1 6,5 16,5 Högsby (9 314) (1 004) (1) Mönsterås (11 489) (347) (I) VÄSTERVIK 76 317 4 137 2 1 10 1 9 23 Vimmerby (18 083) (1 230) (2) Virserum (16 543) (1 034) (2) Överum (11 000) (ca 900) (I ) I VISBY 54 621 3 140 1 l 1 6 1 7 17 K KARLSHAMN 64 419 1 056 1 1 1 6 1 9 19 KARLSKRONA 90 543 1 853 2 2 11 2 10 27 Ronneby (30 310) (822) (3) (I ) L HÄSSLEHOLM 69 829 2 006 2 1 8 1 11 23 KRISTIANSTAD 126 979 2 622 3 1 3 13 2 17,5 39,5 Simrishamn (32 695) (790) (1) (3) (2) ÄNGELHOLM 77 133 1 420 2 1 8 2 8 21 M . ESLÖV 48 588 1 133 1 1 6 1 6 15 HELSINGBORG 137 096 601 3 1 2 14 3 20,5 1 44,5 Höganäs (17 720) (134) (1) (1/5) LANDSKRONA 50 612 526 1 1 1 5 1 6 15 LUND 112 532 691 2 1 1 10 1 11 26 MALMÖ 306 300 582 5 1 8 42 9 52 2 119 TRELLEBORG 34 488 338 1 1 4 1 13 YSTAD 50 066 1 038 1 1 5 1 14 Sjöbo (14 422) (494) (1)
A-mål
23 377 (775) (662)
(4 118) (I 526) (1 541) (1 099)
15 390 (1 675) (2 444)
6 662 (313) (418)
9 708 (1 279) (1 488)
(485)
7 703
9 124
11 785 (3 645)
10 303
17 217 (2 012)
12 638
8 324
24 230 (2 299)
8 819 17 074 66 790 5 413
7 855 (1 615)
Arbets- poäng
35 313 (1 409) (1 340) (6 470) (3 088) (2 177) (1 099)
23 676 (2 303) (3 952)
1 1 394 (626) (836)
14 992 (2 287) (2 698)
(907)
11 481
13 988
18 057 (5 283)
16 521
27 701 (3 638)
19 136
12 880
37 530 (3 131)
14 865 24 280 104 214
8 661
12 067 (2 663)
Belopp att in- driva 1975 milj. kr.
51,5
29,5
13,2
20,5
15,9
24,6 30,8
22,5 45,6
28,8
14,4 59,6
20,6 34,1 1842 9,8 16,9
Levererat 1975
Milj. kr.
18,9
11,4
5,1
8,5
6,9
7,8 10,0
8,8 17,6
13,5
5,1 16,3
5,0 10,5 40,8 4,1 6,5
Procent
36,8
38,6
38,8
41,1
43,3
31,6 32,4
39,3 40,4
46,7
35,7 27,3
24,2 30,8 22,2 42,2 38,3
Levererat i genom— snitt 1 97 1—1 975 procent
34,9
40,3
37,4
40,0
43,4
30,4 32,5
37,3 36,4
44,2
38,8 25,9
26,3 29,8 22,0 29,3 40,0
Län KRONOFOGDEDISTRIKT Stationering
N HALMSTAD
VARBERG Falkenberg Kungsbacka
0 GÖTEBORG Stenungsund
UDDEVALLA Lysekil Munkedal Strömstad
P ALINGSÅS Herrljunga Lerum
BORÅS Kinna Svenljunga Ulricehamn TROLLHÄTTAN Surte
VÄNERSBORG Mellerud Åmål
R FALKÖPING
LIDKÖPING Vara
MARIESTAD SKÖVDE
5 ARVIKA Säme Årjäng
KARLSTAD
KRISTINEHAMN Filipstad
SUNNE Hagfors Torsby
Invånar- antal 76-12—31
106 338
116 647 (31 112) (35 300)
612 592 (65 269)
101 782 (22 6 76) (14 485) (15 332)
74 515 (16 542) (17 000)
178 431 (30 338) (22 231) (21 429)
84281 (13 811)
82 965 (19 102) (24 948)
57 703
92 070 (23 825)
41 750 72 763
66 365 (1 9 689) (9 823)
116 505
48 216 (15 369)
53 443 (24 326) (10 1 10)
Areal Tjänster enligt tjänstetablåer 76-07-01 (km?) 5 E i 5 & å _ tv.» få T= % å ;" 5 x x ;: få :: .se :o (A 2 850 2 1 1 10 2 12 28 2 598 2 1 11 1 12 27 (920) (2) (1) (458) (3) (2) 2104 8 3 16 85 18 113 4 247 (1164) (1) (5) (4.5) 3 006 2 1 14 2 13 32 (320) (2) (83 7) (2) (1 183) (2) 1 663 1 1 1 6 1 7 ]7 (859) (I ) (242) (I) 4 837 3 1 2 18 3 20 1 48 (939) (2) (1671) (1)(3/5) (1 046) (2) 1 047 2 1 7 1 8 19 (53) (I) 3 847 2 1 8 1 9 21 (1 477) (2) (1 475) (2) 2 118 1 1 5 l 6 14 2 735 2 1 9 1 9 22 (993) (2) 1 461 1 1 1 5 13 1 623 l 1 1 6 1 10 20 5 114 1 1 1 8 2 7 20 (1 219) (2) (1 418) (1) 2 297 2 1 1 11 2 14 31 2 688 1 2 5 1 6 15 (I 568) (1 ) (I ) (I ) 7 485 1 2 6 1 6 16 (4 613) (1 ) (2) (1/2) (1 444) (I)
Arbetsvolym 1976 Indrivningsresultat Levererat
i genom-
A—mål Arbets- Belopp Levererat 1975 snitt
poäng att in— 1971—1975 driva Milj. kr. Procent procent 1975 milj. kr.
14 364 21 748 37,7 13,0 34,4 38,8 17 320 23 086 33,5 13,2 39,5 38,4 (2 022) (3 194) (3 15 7) (4 443)
118 267 185 647 368,1 74,2 20,2 20,2
(7 178) (9 618) 15 118 21 072 30,8 12,6 41,0 37,8 (1 932) (2 966) (1 090) (1 574) (1 794) (2 460)
9 600 13 450 20,3 8,5 42,1 43,8 (ca 1 780) (2 444) (ca] 180) (1 676)
25 927 38 331 67,2 21,7 32,2 32,5 (1 724) (2 682) (1 241) (2 099) (1 239) (I 889) 10 419 18 305 17,3 6,6 37,2 39,7
(334) (I 038) 10 493 15 785 23,3 8,9 38,1 40,5
(868) (1 706) (952) (2 226)
6 957 10 193 16,5 6,7 40,8 36,1 10 693 15 141 22,2 9,3 41,8 40,4 (ca 750) (1 746)
5 632 9 460 10,8 5,5 50,6 40,6 9 073 14 601 20,7 9,6 46,4 44,2
(_
9 149 14 061 20,2 8,4 41,8 38,5 (1 860) (2 668)
(833) (I 091) 14 502 24 806 40,4 12,6 31,2 28,8
6 140 10 054 16,1 5,5 34,1 34,3 (1 538) (2 346)
6 366 9 472 12,1 6,1 50,3 50,5 (1 673) (2 653)
(342) (342)
Län KRONOFOGDEDISTRIKT Stationering
T HALLSBERG
KARLSKOGA
LINDESBERG Hällefors Nora
ÖREBRO
U . KÖPING Fagersta
VÄSTERÅS Hallstahammar Sala
W AVESTA Hedemora Långshyttan
BORLÄNGE
FALUN Rättvik
LUDVIKA
MORA Malung Transtrand Vansbro Älvdalen
X.. GAVLE
HUDIKSVALL Ljusdal
SANDVIKEN Hofors
SÖDERHAMN Bollnäs
Y HÄRNÖSAND Kramfors
SOLLEFTEÅ Näsåker Ramsele
Invånar- antal 76-12-31
54 317 49 890
52 229 (11 127) (9 467)
117383
78 556 (27 238)
181 608 (30 400) (33 701)
44 104 (10 000)
65 950
71 748 (23 911)
46 599
54 409 (11 974)
(8 62 7) (8 438)
87 408
70 164 (21 863)
64 018 (ca 13 000)
73 037 (41 143)
54612 (27637)
26 147 (4 089) (4 668)
Areal (ka)
2 238 857
3 583 (996) (622)
1 836
2 488 (1 228)
3 814 (583) (2 343)
140 cw)
1 942
5 228 (3 1 74)
2 485
17 250 (4153)
(I 558) (6 947)
1 603
9 170 (5 295)
2 647 (ca 750)
4 771 (3 709)
2 768 (1 703)
S 496 (1 682) (1 861)
kf
IV & 2 '? == E 0) O R _D E ..: E : i & Q 3 :å % 1 6 1 6 15 1 5 1 5 13 1 6 1 5 14 (I) (1) 1 1 14 2 13 33 2 9 9 22 (I) (I) 1 3 16 3 21 1 48 (2) (1/2) (1) (2) (I) 1 5 1 5 13 (1)
1 1 6 1 6 16 1 1 7 1 7 18 (2) (HZ)
1 5 1 5 13 1 8 1 6 17 (I) (I) (I) 1 1 11 2 13 30 2 10 1 10 25 (I) (3) (I) 1 7 1 7 17 2 8 2 11 25 (I) (4) (I) 1 2 9 1 8 22 (1) (3.5) (I) 1 9 5 16 (I) (2)
i genom- A-mål Arbets- Belopp Levererat 1975 snitt poäng att in- 1971—1975 driva Milj. kr. Procent procent 1975 milj. kr. 6 329 9 953 13,4 6,3 46,6 45,6 5 233 9 197 9,0 3,9 42,4 42,1 6 731 10 725 16,8 6,0 36,1 41,2 (610) (1 066) (741) (1 207) 16 358 25 770 36,3 14,5 45,0 43,2 9 742 15 530 19,4 6,9 35,4 34,9 (1 669) (3 223) 25 381 40 687 69,8 20,3 29,1 31,7 (1 964) (3 512) (2 360) (3 568) 4 906 8 190 10,5 3,3 31,5 34,4 (1 226) (1 772) 7 696 12 526 13,0 6,1 47,1 45,0 8 816 13 276 23,1 8,8 38,3 35,5 (2 930) (3 964) 5 199 8 241 9,2 3,9 42,6 43,0 7 548 10 462 16,2 6,8 42,0 42,5 (1 030) (1 566) (546) (802) (893) (1207) 11 849 19 293 31,3 10,5 33,5 36,2 10 512 15 934 17,4 9,5 54,8 54,0 (1 872) (2 778) 6 415 10 863 12,0 4,9 41,1 42,1 (1 274) (1 862) 9 047 14 925 16,8 7,5 44,5 43,3 (3 249) (4 975) 7 049 10 359 13,7 9,0 65,5 50,8 (ca 2 119) (3 143) 3 294 4 920 7,9 3,8 47,8 37,6 (406) (558)
(376) (546)
KRONOFOGDEDISTRIKT Stationering
SUNDSVALL Fränsta Ånge
ÖRNSKÖLDSVIK
Z ÖSTERSUND Hammarstrand Järpen Strömsund Sveg Svenstavik
AC LYCKSELE Sorsele Storuman Tärnaby Vilhelmina Åsele
SKELLEFTEÅ Norsjö UMEÅ Nordmaling Robertsfors Vindeln Vännäs
BD BODEN Jokkmokk
GÄLLIVARE
HAPARANDA Kalix
Pajala Överkalix Övertorneå
KIRUNA Vittangi
LULEÅ
PITEÅ Arjeplog Arvidsjaur Älvsbyn
Invånar- antal 76-12-31
126 738 (9 365) (7 960)
60 740
133 752 (10 286) (10 521) (17 602) (13 100)
(8 811)
44 716 (4 028) (8 416) (1 836) (ca 12 800) (4 871)
83 067 (10 200)
109 922 (11 390) (7501) (7133) (11306)
35 740 (7 600)
25 279
48 732 (21 070) (7 085) (7 006) (7 116)
31 222 (4 650)
67 190
57 950 (4 179) (8 094) (10 320)
Areal (ka)
7 085 (1 760) (3 090)
6 422
49 857 (3 710) (8 036) (10 633) (11 776) (5 124)
35 853 (8 120) (3 975) (ca 3 510) (11800) (4 315)
10 233 (3 390)
9 343 (1 535) (1 298) (2 648) (I 844)
22 439 (18144)
15 996
15 763 (ca 2 100) (6 397) (ca 3 550) (ca 3 050)
19 447 (12 296)
1 809
23 452 (4 179) (5 708) (ca 1 800)
E
,,, o
: :: i 3 1 3 (1)
1 1 1 3 1 4 (1) (1)
1 1 1 1 2 1 1 1 1 1 1 1 2 (1)
1 1 2 1 1 1 1
få 5— 18 3 17 (2) (1) (1) 6 1 6 17 4 18 (2) (2) (I) (2) (1) (2) (1) (2) 9 1 7,5 (I) (2) (1) (1) (2) 9 1 7 (1) 12 2 12 (l) (1) (1) (2) 6 (2) (1) 4 1 5 11 2 9 (3) (1) (2) (2) (2) 5 5 (I) 7 2 10 8 2 6 (1) (2) (2)
övr. p
Summa
16
19,5
19
30
15
12 25
12
23 18
i genom— A-mål Arbets- Belopp Levererat 1975 snitt poäng att in- ___—”__ 1971—1975 driva Milj. kr. Procent procent 1975 milj. kr. 18 446 31 292 34,9 16,4 47,0 37,7 (ca 1 030) (1 622) (ca 730) (1 090) 5 085 8 281 8,9 4,6 52,1 43,5 20 308 29 572 42,5 18,0 42,2 43,7 (655) (1 021) (1 095) (I 721) (1 923) (2 911) (1 290) (2 056) (872) (1 202) 6 358 8 928 14,0 6,0 42,9 40,2 (333) (481) (894) (1 140) (227) (313) (ca 785) (1 395) (266) (432) 7 248 10 316 13,2 5,7 42,8 43,1 (450) (450) 14 262 21 508 22,8 8,4 37,0 37,2 (597) (1223) (608) (864) (320) (490) (625) (1 147) 4 680 7 686 9,7 3,9 39,8 38,5 (950) (I 550) 4 327 6 607 12,4 3,8 30,6 29,3 8 004 10 638 20,3 7,4 36,2 31 ,6 (2 094) (2 902) (826) (996) (821) (1 111) (649) (867) 4 866 6 892 9,4 3,7 39,3 43,5 (650) (786) 10 006 15 864 16,5 7,6 45,8 42,4 6 500 10 184 13,2 6,2 46,8 48,9 (548) (778) (504) (822) (722) (I 252)
_u_.._. '.__: | .__ , . _r'_"|'—J*..'.*,F, F'L' __ .||" _'nJ. ..'1.
. .. ,-. .... .... .. .. . '|.-. I. #1 _1 ”J".__.___.._:.|__...__:_...q +-_ ..=|
'.'-.. .. ...,,l'1,'n. ' | . - F. __ -__.., . ql. ,, '.' :1'. - —'1—' '— 11.11 11'14114-1- ' '
- ,, .'1'11._,._'r"'1"-. ,... . " ' .
"_ 11”; .'.--" '1..".'.-"" 1111"
_,.__5_11$";H_lm_r# _._l _i- . l '- '_ f.. ..'” 1 _._-___. '.'l '-
. .-.;..'-- 114.1- - "
||' *Hi'll _lr'l'K'Ä'Rw-g— 'å'" 'I .. l-11 . _..»..,...$_1” .. ' - __ _ .'.-p .-' .,._.__ _. "'.. ” '. .' ..|-_ ' _l'll | J...-:::, | l "* 'h' +| J ' ' "
_ ., ., 2. . .,, ...,: _..,.,, .- -"-,.*_,,__',.__."__,:-.15___!'11_11”...'.31." ' '
.. ' . .'. ' ' ._,_...' J'-'|11._..11".'..u|_',_1" ._'1".""1_ ' __.'...__*_'__'-r"' &qu '.'f'idä häl.-1 .' -.,;_._-__. :J.'.," ”'.-1 - "'.-LJ? ' '. 1,.-_ .. ,' ... " . — . - % ""' LME-”.' ,-:"_.. _ 11.511 ; . *f- - —. II |] 11 I I : ' [ 'I
. J- 0: m.". Lt.. '- .
'. f..
m...—&.
813 11.11.11111111111111111
' '.' !'.'.(.E FCP 'JFFLRACS/EF'SIC'HET
&. 21.11.1111. '»kl '1'1 . ;;.
KRONOFOGDEMYND [ GHETSUNDERSDKN 1 NGEN
1'1 id'Xilk-Xluk'kl ' 1 [j (hur.—"kronofogde
mle 1 1
ZL il 11vrlg kronofogde- personal (.
B ...xnklml'l" [__']11-lcl'on
_ __] Besök &
(M Kllfx' 111”er 50:1111511'1 .»XI'I PLER-k HlANKlzTTIR WLLTS 1 SÅ ANGE '-|1.11 kRiSS 1 HUIAÅ ()M DETTA ÄR EV IIORTSÄ'ITNINGSBIANKETT
_.
J
5
kronukuunlssnrle kik! ..'..1.A.|1.:x.. XR m:]
jh'rlg exekutiv 3"'-* personal
Kontorspersonal nm.. nglulul
” __
XÅRIFRÅX RINGlzR/KOM'FR PERSONEN? 1 D Fran stationeringsorten
_ D Inom ungefär 5 Mil från stationeringsorten 3 D Mer :in 5 mil från stat ioneringsorten
& [:] Utanför kronofogdedlstriktet 5 [3 Uppgift saknas
[ 111111 KONIAKTITS SAMBAND MH) MÅL ELLER ÄRENDE?
[) 1 111.103 EGI'NSKAP XOÄTAKTADF. PERSONEN KFM?
Borgenär/Sökundc 1 (eller dennes ombud)
: gAnmm (ej gäldenär) 0
E TOC»); k'OthAKIIEN AV .NlYNDIQIEI ELLE? FNSKIIJJ?
[ Myndighet (ej kim) : jJuridisk person
3 Fysisk person
F VILKEN MÅLTYP AVSES?
[:] Enskilt ....l1 UD/AD D Enskilt mål 11) DAIImänt mål .! _DÄrende 2
.,.
G .-1NL151)N1NG TILL XWTAKTEN'? 11 3 la'mna ansökan 12 J Komplettera ansökan 13 C] Limna anstånd 14 :, Aterkalla ansökan 15 D Hämta återtaget gods
lo Exekutiv försäljning
1' :] Ilcsx'ar
],; Pokt'orlngs— eller redovis- ' nlngsfrfigor m m
151 jm'rigt
lS-l-l ,lfv-lal 17-15'
1
(Följ 'leapekuve kolumn ned)
1 D Gäldenär gamut! för gäldenär
VAR GÄLDENÄREN MYNDIGET ELLER FNSKILD? DMyndighet (ej kim)
[] Juridisk person
5 Q 0 Äldre än 67 år? 11333 21 ZDNej
Rörel se idkare?
..
...
Fysisk person
IDJa zz ZDNej
VILKEN mum AVSESZ' |:] Emskilt mål UD/ÅD 2 Damm: mål ID
3 Dunne... ...51 4 Bärande ?!
ANLBININS TILL KONTAKTEN?
20 |:] Diskutera urkund/skuld
Diskutera målets vidare 21 B handläggning 22 E] Ifrågasatt konkurs
23 [] Ifrågasatt utmätningsed lysningar om personliga N Doc ekonomiska förhallanden
ZS Dherlämnande av avbetaln. gods
Bokförings- eller redovis- 26 D ningsfrågor m m
:.
Betalning
18 D Besvär 29 Dövngt
('i-ZS 126-37) (Ci-193
Ju 921266."
”1065 KMAKTEN AV MYNDIGHEI' ELLER ENSKILD?
. [:]Myndighet (ej km) 2 DJuridisk person 3 ';] Fysisk person
ANLEDNING TILL KWAKTEN?
30 DMministrativa frågor 31 Blad i civilrättsliga frågor 32 DRåd i exekutionsrättsliga frågor 33 [ Råd i konkursrättsliga frågor
Råd i taxerings—, uppbörds och 34 E skattefrågor 35 E länvisad till annan myndighet
36 [_| Övrigt
51-32 153—341 135-353
-.'.'..".'."""'.'.F- .. ||' ||' ' _"'-'_' ' -__-'. ..|_. . __ ' n || '" .__-||'?" __"'__)äl_.|__";"""""1|."_'_"'.'""|________"""'$".".. |||" ' . .- . , '""). _-_"'. ... LWH'H". ..|.....|.I"I'.'_'.__ ___'__..__._____|_.1_ .|"F| ___: _ _______ __
"111 '"'"1'1 ". ...". ""' "| . '
_.__l
-"._ . _'...'..j _ .'.'.._"'_|"1'" '_ '_r____.|. .. _'__ _ _ _ _ _ ' .|.....___'.. ' ___ _..l. _ _ _ ._,-, _ ".1'1'! ____.._.|______ _:|_1_ _____.]'||il'”#___ _....__. _":| ”|.'. ..|'_" .._. '__"__.__ '”.r '.. . _ _ . .',: ' ." '.| ._
.._._._ .|-..__ '_..:_|_...'_ |. -..""".._.'I ' ' ' " "" ""'"""."""'II """_l " "'_. Il|.' . || | |. .. 11.1', ' ..__ _ _ ________ _ | . ”Uhr" '1 ”"*". High;— __|. |__|__. _'_lånljl ..__1_ _| ___ .. .. |..._ ___M
.. _ .. |_.. .._ _."11 _ _ ..._"'.. _'_ _ ('"- '..___'._.'_ ..| . . .: _ "... . |||___ _. ... .r'l ,. .|_ _ "' |. .j.'.| '" .._.:'.”__ ..|': .' '.|". '.." "1.1.."1" .. . . ."1'3. " (' | -' . .. _._ . ......11.. _|.'.'.'|'.._| ' |_- " |.._.. ...1' . ._".|__ .,. |._. __ .. _ -
.'."—'.".3','m)_"""""" "'""_'.'.""."""1"|_|_'_'1" ." ' "||-r.||f'"'.' |r'_-.||",—'_'"__|. ""|" ., _ ' _ . ..
... _.|' . _. . "H I". 1— l l"" |
"'_.'r ".-|_|,_"_|'r' . . ..
"_'|—.- ., ' 11" ' ': " -' '- ' """""|11""""""#-"|""41"u'"|-1'""' ,"","1"'" '|',"T_|".."_.'__"_|"_ .. " '.'.'.'.'"_ ' . '..' "" ' "" :|_|_ ______':|=:..__ .'_'| ”_..; ,, ru" __|._"1_I_'."-"____ .____3_|_||.,' |'_ . "'|'" "
||_'|I .-._'.. |_. __ ||| .1.'1.._"1' ' ' .
|". _.4111 '" |_Ir | _J _ 111.814 ...-|»... .. .
__ .. .. ; , . "..| ,_..'|_.._._. ||_.. |_'_-. --""r .. "$'"-"'|' .. "Tf... .' .. _, "."r'f'."'|.|_-|"'r"'(_'_."|" '_'! __'_.._ '='—"' .' " '. . ' .. . _ .. .._ . .'.-MF” .. -__...._ . - . ”|.| .. ....._ ___, , , , .. ' '|.. . "| "3.115”... "" ” "' ""-IW" ' ' ' -"
. nu......f' "-..|'..'.'..'. .1' "| ' . ,
'._..___:|_-___1-.r—_ l_'______ _..':._.__£_!|F______|Lbh_...._ .: ,—'_'._'|.", .. . ._J'.. ' _. _i— #51" '..' ||_"."1":"|""|.':'"|' |.._.- .__ ' :
' -- . .. ! ' i .. . . .._.. ".'_ __| .._ ,,,_,_. H..., ,. _ |.|"" .|"_ ' ,. " . ' . ..|' ,. .|.-._- .'.-.'_L:' _ ..__.111 '."._|",-. |'.." |" |:" .:|"'"'_"|'.|'"'.." '_' ' | . .' MW.”??? . .._._.__'__1___'___" "___ __ ___ _____ _ _ __ _ 1' "'$ ."_-.'_'|.'. '_'_. _ __ _ _ _ _ T" ". ""'"" "#M'Ell '_. m-WW'rW' " '|'.l |:]. |" ' | _ . 'I ' "" "" .' "'..' ||... w...-1,1 ' ' . .'.
.... ..'.1'1' . _'.li-"I'. __"."._.'|._.1!....':'|'_'||._l.."." __."'_' "'_1'1"..'"""|1|.'4|' "'
: ,. |:| _. |...
|
| __. ., ___-__.t'r , '" _- ”___”: _.,__ _'._ ________ |||-,.... .. . ' ,_ "h.? ' - ". __
.._1 '|'. __'.'—_ '|...z..-_. mg.-_
'|.'. - . . . ._
va.. _.'le
Bilaga 5 Kontakter mellan gäldenärer, borge-
närer m. 11. och 47 kronofogde- myndigheter under sju dagar i
juni, augusti och september
1975 CENTRALORT Telefon % Besök % Totalt Stationering Nynäshamn (HANDEN) 30 57.7 22 42.3 52 NACKA 134 87.6 19 12.4 153 NORRTÄLJE 291 76.0 92 240 383 Tappström (SOLNA) 61 81.4 14 18.6 75 Skutskär (UPPSALA) 35 52.3 32 47.7 67 Östhammar (UPPSALA) 5 45.5 6 54.5 11 ESKILSTUNA 401 76.6 123 23.4 524 KATRINEHOLM 211 80.0 53 20.0 264 NYKÖPING 176 81.5 40 18.5 216 Trosa 35 74.5 12 25.5 47 MOTALA 221 80.7 53 19.3 274 Mjölby 116 69.9 50 30.1 166 Söderköping (NORRKÖPING) 25 65.8 13 34.2 38 EKSJÖ 281 87.6 40 12.4 321 Nässjö 117 73.6 42 26.4 159 Sävsjö 22 47.9 24 52.1 46 Tranås 74 40.3 110 59.7 184 Vetlanda 87 62.2 53 37.8 140 VÄRNAMO 365 83.8 71 16.2 436 Gislaved 63 70.0 27 30.0 90 Vaggeryd 29 69.0 13 31.0 42 Lenhovda (VÄXJÖ) 17 39.5 26 60.5 43 Lessebo (VÄXJÖ) 27 60.0 18 40.0 45 Strömsnäsbruk (VÄXJÖ) 85 75.9 27 24.1 112 Tingsryd (VÄXJÖ) 93 55.4 75 44.6 168 Borgholm (KALMAR) 33 67.4 16 32.6 49 OSKARSHAMN 182 68.5 84 31.5 266 Högsby 21 77.8 6 22.2 27 Mönsterås 13 44.9 16 55.1 29 VÄSTERVIK 232 77.6 67 22.4 299 Vimmerby 14 58.4 10 41.6 24 Virserum 56 71.8 22 28.2 78 Överum 4 1000 0 0.0 4 KARLSHAMN 488 84.5 90 15.5 578 Sölvesborg 6 42.9 8 57.1 14 HÄSSLEHOLM 362 84.4 67 15.6 429 ÄNGELHOLM 426 79.1 113 20.9 539 ESLÖV 284 83.8 55 16.2 339
Billesholm (HELSINGBORG) 4 80.0 1 20.0 5
CENTRALORT Stationering
Höganäs (HELSINGBORG) LANDSKRONA Dalby (LUND) Kävlinge (LUND) TRELLEBORG YSTAD
Sjöbo VARBERG
Falkenberg Kungsbacka Munkedal (UDDEVALLA) ALINGSÅS
Herrljunga
Lerum Svenljunga (BORÅS) TROLLHÄTTAN Mellerud (VÄNERSBORG) FALKÖPING LIDKÖPING
Vara MARIESTAD ARVIKA
Säffle KRISTINEHAMN
Filipstad SUNNE
Hagfors Torsby HALLSBERG KARLSKOGA LINDESBERG
Hällefors Nora KÖPING
Arboga Fagersta Hallstahammar (VÄSTERÅS) AVESTA BORLÄNGE LUDVIKA MORA
Malung
Vansbro
Älvdalen Venjan HUDIKSVALL
Ljusdal SANDVIKEN SÖDERHAMN
Bollnäs HÄRNÖSAND
Kramfors SOLLEFTEÅ
Näsåker Ramsele Fränsta (SUNDSVALL)
Telefon % Besök % Totalt 46 58.3 33 41.7 79 206 70.3 87 29.7 293 34 63.0 20 37.0 54 6 27.3 16 72.7 22 292 73.6 105 26.4 397 230 75.0 77 25.0 307 51 40.8 74 59.2 125 224 76.2 70 23.8 294 69 46.7 79 534 148 104 68.5 48 31.5 152 85 84.2 16 15.8 101 323 79.6 83 20.4 406 22 88.0 3 12.0 25 34 63.0 20 37.0 54 41 59.5 28 40.5 69 242 80.7 58 19.3 300 8 57.2 6 42.8 14 163 74.1 57 25.9 220 287 80.4 70 19.6 357 75 56.4 58 43.6 133 169 74.8 57 25.2 226 379 80.7 91 193 470 115 69.3 51 30.7 166 138 62.8 82 37.2 220 80 74.8 27 252 107 172 79.7 44 20.3 216 135 70.7 56 29.3 191 18 40.0 27 60.0 45 169 82.5 36 17.5 205 198 70.3 84 29.7 282 224 80.0 56 20.0 280 13 52.0 12 48.0 25 20 40.9 29 59.1 49 256 82.9 53 17.1 309 6 85.8 1 14.2 7 42 87.5 6 12.5 48 60 71.5 24 28.5 84 97 74.1 34 25.9 131 293 76.5 90 23.5 383 180 70.1 77 29.9 257 145 76.4 45 23.6 190 15 79.0 4 21.0 19 14 58.4 10 41 .6 24 15 35.8 27 64.2 42 7 77.8 2 22.2 9 239 77.4 70 22.6 309 71 70.3 30 29.7 101 212 78.9 57 21.1 269 215 82.1 47 17.9 262 195 75.9 62 24.1 257 213 82.3 46 17.7 259 163 60.2 108 39.8 271 120 75.0 40 25.0 160 17 74.0 6 26.0 23 55 59.2 38 40.8 93 72 63.2 42 36.8 114
CENTRALORT Stationering
ÖRNSKÖLDSVIK LYCKSELE Sorsele Storuman Tärnaby Vilhelmina SKELLEFTEÅ Norsjö Nordmaling (UMEÅ) Robertsfors (UMEÅ) Vindeln (UMEÅ) Vännäs (UMEÅ) BODEN Jokkmokk GÄLLIVARE HAPARANDA Kalix Pajala Överkalix Övertorneå KIRUNA Vittangi PITEÅ Arjeplog Arvidsjaur Älvsbyn
199 126 14 57 14 43 168 27 14 23 28 55 155 66 129 231 97 18 29 22 126
166 41 30 57
77.5 76.4 26.5 50.9 60.9 50.6 85.3 53.0 63.7 74.2 65.2 57.9 76.0 55.0 76.4 79.1 66.0 66.7 52.8 62.9 73.3 64.3 76.5 63.1 71.5 57.0
Besök % 58 22.5 39 23.6 39 73.5 55 49.1 9 39.1 42 49.4 29 14.7 24 47.0 8 36.3 8 25.8 15 34.8 40 42.1 49 24.0 54 45.0 40 23.6 61 20.9 50 34.0 9 33.3 26 47.2 13 37.1 46 26.7 5 35.7 51 23.5 24 36.9 12 28.5 43 43.0
257 165 53 112 23 85 197 51 22 31 43 95 204 120 169 292 147 27 55 35 172 14 217 65 42 100
1.11111'..'..1"."..*1;_.""-' '1111'111'- .i'L'. 1.' '. "_1 _ . W..., .. i"':""" "& .._. ..,.r:l. . 1.' ".|.... ' 1' ._.. . ....— '. .. -'_1'-.. _.. .h' _,'".1'. "..1. -. .' .-. "' "H'15'..1'._"L.1__'l_ ._. '1"'."_"'.. l'.'.'" "_"n"."'1'|1'..."1 ' . .. '_ . 1 . ...__1.-'_1..___'_-__.._ _* .._1_.+__.:..-.__.__...__'_'__.. __ , 131,11.._11|. '1'. '...'.' " .'_.'..|. ' " _._.11._.'..__._'_ " 11 __h___ ._1 - _._.1;_1_.__' 51.11. '_'_..1' _ 11 .. 1 _. _. .._. _ 1" ”|_'..” _....1': j' " _..r _..__.
1"_...* .'-1="'. ""' ._.....17'111M ' 1'..1'1'1'.'."" ..'”. . 1.1 ' __"...'-1__ _| 'n._ 1 __'_11- .__1'11'51'1'1 .' '|1' ""-"'" -. ..1 .. 1'.. . 11- '='" "111 " -
.'J'.."' ..'" .. 4'1'131'." 11.11.1011" 31.111 .. ". a:, 1_1'_ "._ ... __
..';1._. '.'. 1.1... . . _.___111..1.L "_ ..1'111 11.1_ __ '-'1"1.1' 1.1. ._11__s_.- ..
11; .' '1'ngr'u *-'__'...1 ..1 '._...1' ..... ' ' .F..." " 11.1..11
1_.]h.'_..1..__1k_ .. |'1.'—_1 ' ' ' |'_' ,_ fr.. . __ :
"',.._111'|-”|_."-1"1'":'.'_"','.Ff .. . ”"'”-'" "'t"_1".|_-".'.' _." ”'.—..1. .H. 1 tr. ' 1F"1'1'F""'1'- "" " ' _'l'kl'." | 1'_' . ' "'|' l.., " " . ' ' __ __ _ ____ 1' 1_..- på"... _ _'. '1""k11 _' |_'. ' .'_ 1131 .E' ' ._'.'__'.' '.'1" 1111." '11'1'1. ' "'.'11'1'. "" " :.111' . 1 : ' :. 1.11" 1'. ".1' 111. ”111 111 '. -11'. - 1 - . "'1'. __|.' __ .'.' _._ __ 51.411”... 1""%"""' . .|.' * :'r.. "'""EF"S1"1-1'.'u'11111"1"72."""l 1.' "" ' "'1'". "' ',11'1 'l1 _1. .1'1'1'1". "[ 1' _.1',i' _ ' " 1"-
"' 1'.-111". ..... 1"'1"'.-"
- . ... .'1'111.' _..' .._."? ._'1_._.':.'.111."1.. - '1... ..11'1'...|
._.-1_.___..n.-.E",1__.- '.- ' '1'1.'_"""""' &! . . . ____.
"111 111111 "111111 111." '
'_'.) .. '. '. ... '.' , '.1!1.. - 1.' .. __... 1.11 ..1-'- ._ . _. .111; .., ""_"._' .1.">.".'_'111"" " ..1.'1. .
__ ._ . ".1 ..'. . ”11371 ."'-' ' '." .I 1_. __ '; "'""T"'F.li""'""-1"' . (:|. :""_'1'1""' ..1 " * "-'.'.1__: -.f "_-*. * '
1... 111_1.'._j|.1__:.'_"'."1_'1-ä1"'1 ___. _.l' '.1-? in | '|.1.' "'n' "" ".11-=' ' "' "-1._ "'i.' "” ___- .I ._|
,......1_ .. ':_...-"1..
”11 ”5.51... '.
i"... - '_'" ' .'11 ."_.'
' ' 1- . . H' .- . - .. . .|| . län-12] _ |_'..|i_ __ _ _.'"I '.-",____ ._.1! __ |_ . ' ..1. ';|'qu " ...-..'1 .1'1'..11 ' . ' . ..
. ";-JH ._if. ._ 1|1._1_.__1_1__ . |._ _. ._. __
' 'l'fnh1u-'J11-11|1-.. |. _. .'. -' ?' .'-'".. ' " "" ' -'
a.m.-1'..?-13.11.1111._..-"111111?— '.-- . .. .:1"""'..' '1'—11111
__ |'1_1_'1I'-'4"+' År"-.:" ._1_.. 1_. _|_.
"" 1'" . ..'11111"-'.-1... . . '.
_'"'_1.'1"".11 '""1'..' T ""'r 1! -
'. 11'_..- _..
1'.-"'.'- " "-"'.'".1_"1i"'#"1"'1%"'"_'h"'"l"'""'."'h."'"11'..1"*1'_l_1'_:.n:.'.IEu &
%...-..... 1: 1--.-"..'.-..'. ' ." ._'.1'131-"-'.*1”" -
'|." ' '11;.f
11 ' .'1-1" ' ' '1' .J'.11"-1':1 11.1...111 1.."'..f.':...'."?'.'.".'1 .1'1" ,...'1 11'1.._'x"'. 1—-'-1'1. .' 1111
Bilaga 6 Kartor över länen utvisande föreslagna kronofogdedistrikt och stationeringsorter
Teckenförklaring
—-—--—' gräns för föreslaget kronofogdedistrikt ----- gräns för nuvarande kronofogdedistrikt . centralort 1' föreslaget kronofogdedistrikt O stationeringsort 1" föreslaget kronofogdedistrikt (centralort i nuvarande kronofogdedistrikt)
O / stationeringsort i föreslaget kronofogdedistrikt xx /'
Uppgifter om invånarantal och areal avser förhållanden 1976-12-31
HANDEN HUDDINGE NACKA SOLLENTUNA SOLNA STOCKHOLM SÖDERTÄLJE TÄBY
. UPPSALA
O Enköping
km? UPPSALA 238 115 5 987
NY KUPING
O Katrineholm
Yta km?
ESKILSTUNA 114 908 1 835 NYKÖPING 137 351 4 225
0 1 2 mi] $ka1a L__|_1__1__l
LINKÖPING 137 840 3 926
MOTALA 87 100 2 684 1 2 m” NORRKÖPING 164 491 3 956
SkaTa
Vetlanda
_ O G1sIaved
EKSJÖ IIS 031
JÖNKÖPING 108 17I VÄRNAMO 77 940 0 1 2 3 mil
KRONOBERGS LÄN
O Lenhovda
essebo O
K A L M A R L A N
KALMAR OSKARSHAMN VÄSTERVIK
6
3 mil
:7
BLEKINGE
LÄN
6:8
Yta kmz KARLSHAMN 64 419 1 056 KARLSKRONA 90 543 1 853
_K R I S T I A N S T A D 5 L Ä N
. HÄSSLEHOLM
Simrishamn O
KRISTIANSTAD
6:9
69 829 126 979 77 133
HÄSSLEHOLM KRISTIANSTAD ÄNGELHOLM
M A L M Ö H U 5 L A N
137 096 50 612 159 930 306 300 84 554
HELSINGBORG LANDSKRONA LUND MALMÖ YSTAD
6:11
H A L L A N O S L Ä N
Kungsbacka 0
VARBERG /
m m?
HALMSTAD 106 338 2 850 VARBERG 116 647 2 598
1 2 3 mi1
G'Ö T E B O R G S 0 C H B 0 H U S L Ä N
Strö stad
GÖTEBORG 612 592 2 104 UDDEVALLA 101 782 3 006
.ITEBORG
SkaIa 0 1 2 3 m11
A L V S B O R G S L Ä N
ALINGSÅS BORÅS TROLLHÄTTAN
96 647 178 431 145 114
äner norg
C
Ska1a
5 K A R A B O R G 5 L A N
LIDKÖPING 133 820 4 196 SKÖVDE 130 466 3 741
0 1 2 3 miI
Ska1a |__—1_.;____|
6:15
L Ä N
V Ä R M L A N D S
66 365 164 721 53 443
ARVIKA KARLSTAD SUNNE
O HäIIeforS
. LINDESBERG
V Ä S T M A N L A N D 5 L Ä N
C
Fagersta
VÄSTERÅS
181 608
VÄSTERÅS
3 mi1
Ska1a
K 0 P P A R B E R G S L Ä N
Kfm Inv Yta km2
FALUN 204 567 7 925 MORA 78 243 20 424
Ä1vda1en o
6:19
G Ä V L E B O R G S L Ä N
BoIInäS
151 426
HUDIKSVALL 70 164 SÖDERHAMN 73 037
SkaIa |__]_A_L_l
ÖRNSKÖLDSVIK
RamseIe
" —_ HÄRNÖSAND & XXX .
SUNDSVAL
O Fränsta
HÄRNÖSAND 54 612
Skala 0|___._L_._I__1 SUNDSVALL 126 738 ÖRNSKÖLDSVIK 86 887
JÄMTLANDS LÄN
ÖSTERSUND 133 752 49 85
V Ä S T E R B 0 T T E N 5 L Ä N
C) SorseIe ! | I !
() Storuman
() i1heImina
LYCKSELE SKELLEFTEÅ UMEÅ
44 716 83 067 109 922
N O R R B 0 T T E N S L Ä N
GÄLLIVARE HAPARANDA KIRUNA LULEÅ 103 653
6:23
10 miI
Bilaga 7 Vissa arbetsmängder och resultat m. m. i medeltal för nuvarande kronofogdemyndigheter med fördelning på olika nivåer för ”leveransprocent”
Arbetsmängder, Leveransprocent i genomsnitt för åren 1971—1975 regn"” '" '” 15—19 20—24 15—24 25—29 30—34 Belopp att indriva per invånare (kr) 780 610 670 450 350 Arbetspoäng per 1 000 invånare 390 330 350 240 210 A-mål per 1 000 invånare 280 230 250 180 150 Arbetspoäng för E- mål per 1 000 inv.
trad beräkn. 110 100 100 90 70 ny beräkn. 200 170 180 160 120 Arbetspoäng per tjänst för kronofogdepers 19 200 16 800 17 700 11 800 12 100 exekutiv pers 2 000 1 800 1 880 1 730 1 540 kontorspers 1 970 1 890 1 920 1 830 1 860 alla kategorier 920 850 880 800 780 havererat belopp (1 000 kr) per tjänst för exekutiv pers 700 740 720 820 810 alla kategorier 320 350 340 380 410
Betalningsfrekvens på första krav (%) alla mål 22,8 21,6 22,1 22,6 29,2 belopp 4,9 5,7 5,4 7,5 10,0
35—39 40—44 45—54 45—49 50—54 310 300 230 230 240 220 200 190 190 200 150 140 130 130 140
70 60 60 60 60 130 110 110 110 100 10 500 10 100 9 800 10 200 9 300 1 480 1 430 1 180 1 310 1 000 1 700 1 760 1610 1 700 1490 720 710 620 670 550 790 770 710 730 690 380 390 380 370 380 32,8 32,8 34,4 35,1 33,6 11,9 12,9 13,9 14,4 13,3
ul
'å'-||'- ? ”'
'1l'.'|"| '-|"-51|,'-"ä
'.|-'
'.1". .
j'l11'||.||
_'.' 1 .15'.
| ..| —"1||_"'
"""4"1'.'.'1 .1|'1"11|1"_. 1.'|'_1|.|
|._.."|
”'i'..
' '1'||.|. .. l| .'
. '”'111|"- |.|'||
||. "(klu
! I '| ||.||
J |. |.|—||
"'.1'|||' ..
"F: .iH ' ..'”u |..1...'- |1||
531511"
' FLN. u'l."1|
:"|-"I F.
'1'"
wil-_ J1||I1|| 111111". .1 -
'|'".I'I
||'.|1|..'|.|
'"..H
|.' "'INI/ | -' -.1p|
|.'!
.:.J'",,5,
.11l .
|||-| '1 |.
||'-i",...
"'.1.'1"""' .
| '|.||'|.__||%| ' 1.', .1'1
.. ' _|"|.r.4'
"gui," 1.11.
.'nr
', 1'_'|HI|'..|
Mille
".1
lil—%% "' " 55.41! " ""_""||. . Näää
" .. || ._|.|
" """ ' -.1..- ..11' "1'F"|.-||||'"|..
'.1 11.11.111'111. |
.'”. .|._|.||1
11
|--|| _|
| -| ' ||| _| Jc.'||”-'u"1|"|'..'|"1"'|"'_$'|'1""'|V||.h'l11||||
|.|.. . ' |.1|1||"||,: |_||1' 1|""l|"11.|1ll||'|'1"
[”milda |
—'| 11 .l||1|f'| || |||"'"7|'|i" .||.|1:||'_V| " '.'11'. ?...-|'.'.;
" .. .'.'E'E '. 3111 'f' ..| 1. |||||.-.
..'"'1,|L. .. . . F11-||| |||.
.|""||"..|'|1'.||' | _11 'F|-| I|..||.|.||||:-'_'|||
l|||__'
"111. NF .-'
" 511-131 ||'|_'|'"".
.'.|'-.-1|, || 1. |. '#'-'I???” |""'SÄ-'-"l- '.fÄn'Illr"'
. II|"'|_.| "11. "'4'1'1
"" ""Jiiit'i '||-| 1|.
|. || ". ||"'|1|.!'
1:11
#11
1' '1_.'-
Bilaga 8 Sammanställning av redovisade volymuppgifter för funktioner som ej redovisats i RSVs arbetsstatistik 1976
___—___.”—
Funktion Stockholm Övriga Totalt Göteborg kfm antal Malmö
E-mål Avhysningsansökningar 3 606 8 255 11 931 Beskr o värdering 204 1 795 1 999 Mål vari löneutmätning prövats 14 709 98 964 113 673
A -mål Företagarskatter 112 421 302 638 415 059 Gäldenärer forsatta i konkurs 1 419 2 321 3 740
Ärenden
Driftsbevis 3 469 12 457 15 926
___—___—____—_———
"|||. 1. ' "I: ' ""' '||_ 1 "
”_'1-"ti, .'å'fn'ln' INT? tiIlI'U'H'J'
"" i." ' ||': _ ".' ""?”"i'ä FåJlä'l'Jil'"? Jk'u" 1',.' |_ '"; "| .. "" if..'1r?1|n*"'[ai'.nnf |årsui.;.||.1| III"" . -|-'|- "1'".'1 ('"';? "Film.. JJf' .' d'J?P1' -'.-'-'|"'.-" l.-"|'Ic '
*41II" || .'_"'. _-
"' Jkl-'å'-
|' | |. MW.-'
Bilaga 9 Sammanställning av arbetspoäng för föreslagna 65 kronofogdemyndigheter enligt hittillsvarande och ny poängbe- räkningsmetod avseende arbetsåret 1976
Plac Kfm ”Nya” ”Gamla” Plac Kfm ”Nya” ”Gamla" poäng poäng poäng poäng 1 Stockholm 493 307 273 179 33 Jönköping 43 107 22 006 2 Göteborg 330 912 185 647 34 Ystad* 42 009 20 728 3 Malmö 202 923 104 214 35 Luleå* 41 727 22 198 4 Huddinge 96 878 54 002 36 Eksjö 41 456 20 774 5 Uppsala 94 079 50 210 37 Umeå 41 428 21 508 6 Täby* 90 756 49 501 38 Nacka 40 478 22 197 7 Örebro* 85 672 44 940 39 Ängelholm 39 403 19 136 8 Sollentuna 80 667 44 318 40 Uddevalla 39 106 21 072 9 Västerås 78 035 40 687 41 Karlskrona 35 363 18 057 10 Borås 77 123 38 331 42 Värnamo 33 288 16 646 11 Norrköping 76 422 39 210 43 Motala 32 977 16 837 12 Helsingborg 75 152 37 530 44 Hässleholm 32 163 16 521 13 Växjö 74 318 37 530 45 Hudiksvall 31 930 15 934 14 Lund* 78 785 37 160 46 Mora* 31 440 15 108 15 Falun* 70 367 37 586 47 Alingsås* 31 325 15 641 16 Karlstad* 67 776 34 860 48 Västervik 29 599 14 992 17 Handen 66 169 34 050 49 Köping 29 347 15 530 18 Sundsvall 63 049 31 292 50 Söderhamn 29 267 14 925 19 Solna 62 903 36 396 51 Arvika 28 817 14 061 20 Trollhättan* 62 054 31 898 52 Landskrona 28 741 14 865 21 Östersund 60 984 29 572 53 Karlshamn 27 522 13 988 22 Gävle* 58 326 30 156 54 Örnsköldsvik* 26 356 13 201 23 Eskilstuna 57 549 28 459 55 Visby 24 293 11 481 24 Kristianstad 56 618 27 701 56 Oskarshamn 22 764 11 394 25 Nyköping* 51 216 26 032 57 Boden* 22 323 11 535 26 Skövde* 49 555 24 794 58 Haparanda 21 780 10 638 27 Lidköping* 49 463 24 601 59 Sunne 20 230 9 472 28 Linköping 48 153 25 648 60 Härnösand 20 189 10 359 29 Södertälje 48 026 25 559 61 Lindesberg 20 002 10 725 30 Kalmar 46 743 23 676 62 Skellefteå 19 532 10 316 31 Varberg 44 719 23 086 63 Lycksele 16 602 8 928 32 Halmstad 43 304 21 748 64 Kiruna 12 560 6 892 65 Gällivare 12 046 6 607
* Nytt distrikt, arbetspoäng beräknade med hänsyn till föreslagna sammanläggningar.
Kr
onologisk förteckning
PPHQPPPNr
Totalförsvaret 1977—82. Fö. Bilarbetstid. K Utbyggd regional näringspolitik. A. Siukvårdsavfall. Jo. Kvinnlig tronföljd. Ju. Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1. B. Rätten till vapenfrl tjänst. Fö. Folkhögskolan 2. U. Betygen i skolan. U. Utrikeshandelsstatistiken. E. , Forskning om massmedier. U.
Kommunal och enskild väghållning. K. Sveriges samarbete med u-länderna. Ud. Sveriges samarbete med u—Iänderna. Bilagor. Ud. Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. l. Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. Bilagor. I. Översyn av jordbrukspolitiken. Jo. . Inflationsskyddad skatteskala. 8.
Radio och tv 1978—1985, U. Kommunernas ekonomi 1975—1985. 8. . Svensk undervisning i utlandet. U. . Arbete med näringshiälp. A. _ Psykiskt störda lagöverträdare. Ju. . Näringsidkares avbetalningsköp m.m. Ju. . Båtliv 2. Registerfrågan. Jo. . Kvinnan och försvarets yrken. Fö. . Revision av vattenlagen, Del 4. Förslag till ny vattenlag. Ju.
Kortare väntetider i utlänningsärenden. A. . Konkursförvaltning. Ju.
Elektronmusik i Sverige. U.
. Studiestöd. U. . Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil. Ju. . Allmänflygplats—Stockholm. K
lnrikesflygplats—Stockholm. K,
. lnrikesflygplats—Stockholm. Bilagor. K . Ersättning för brottsskador. Ju. . Underhåll till barn och frånskilda. Ju. . Folkbildningen iframtiden. U.
Företagsdemokrati i kommuner och Iandstingskommuner. Kn. Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. S. . Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. Sammanfattning. S.
Kronofogdemyndigheterna. Kn.
KUNGL. IIBL. 1977-08- 2 6
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Kvinnlig tronföljd. [5] Psykiskt störda lagöverträdare. [23] Näringsidkares avbetalningsköp m. m. [24] Revision av vattenlagen. Del 4. Förslag till ny vattenlag.127] Konkursförvaltning. [29] Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil. [32] Ersättning för brottsskador. [36] Underhåll till barn och frånskilda. [37]
Utrikesdepartementet
Biståndspolitiska utredningen. 1. Sveriges samarbete med u— länderna. [13] 2. Sveriges samarbete med u-länderna. Bilagor. (14]
Försvarsdepartementet Totalförsvaret 1977—82. [1] Rätten till vapenfri tjänst. [7] Kvinnan och försvarets yrken. [26]
Socialdepartementet
Socialutredningen. 1. Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. [40] 2. Socialtjänst och sociaIförsäkringstillägg. Sammanfattning. [41]
Kommunikationsdepartementet
Bilarbetstid. [2] Kommunal och enskild väghållning. [12] Allmänflygplats—Stockholm. [33] Brommautredningen. 1. lnrikesflygplats—Stockholm. [34] 2. Inrikes- flygplats—Stockholm. Bilagor. [35]
Budgetdepartementet Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1. [6]
Inflationsskyddad skatteskala. [18] Kommunernas ekonomi 1975—1985. [20]
Utbildningsdepartementet Folkhögskolan 2. [8]
Betygen i skolan. [9] Forskning om massmedier. [1 1] Radio och tv 1978—1985. [19] Svensk undervisning i utlandet. 121] Elektronmusik i Sverige. [30] Studiestöd. [31] Folkbildningen i framtiden. [38]
Jordbruksdepartementet
Sjukvårdsavfall. [4] Översyn av jordbrukspolitiken. [17] Båtliv 2. Registerfrågan. [25]
Arbetsmarknadsdepartementet
Utbyggd regional näringspolitik. [3] Arbete med näringshjälp. [22] Kortare väntetider i utlänningsärenden. [28]
Industridepartementet
Handelsstålsutredningen. 1. Handelsstälsindustrin inför 1980—talet. [15] 2. Handelsstälsindustrin inför 1980—talet. Bilagor. [16]
Kommundepartementet
Företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner. [39] Kronofogdemyndigheterna, [42]
E konomidepa rtementet Utrikeshandelsstatistiken. [10]
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen
:
. gömt-rijm outlinaililqlaä! fal"!- "|"" .. J' | ' | . |... - -' .' - - " """" ""'—% " ' '&irti'|.'iflg'|r|dl |||_|||_| |max/i:”
.. . |- ' ' ' | '| ' _:_|u.||"..l 5:43:- .|_ | ||||_____|||_ _|_ _ _ |'1'| |:" | _. __ |' in | |.| ""l' ' "' ' ' ' ' ' "] .- , . ..| |. ”||.||-.|_”: W ..:'|.'|F|||'|. "||| . '— |ll- ||g-|'._|.'å||;3u| lån .. ” |" | ' , . . .|. . _. .. . em | . . _... _ . " '- | ', .. || |, , . |._ ||| _.|-i" -'|'||'_'__. ' "5'36'1'1"'i"'3t"|'u51|'. .|_"_',| pmm; ;.n'.—._....—|- |. . . .. ..-'" '.|.l-|'||' .'.| ' "' _' || . " -' ” ':'-'. .;'| |||-' .» .. =....- —. .. .. - .. ' ' " ,..| ' ' .... .. .- ||' _ -' |-r_. ' - |||-..|— .' " F TF": "WIF'E r.|_ || '1' _; "' In'" ”'rr _MJ. ll- _ |,1.|,|v-_;g,'_ "' | ."' _' _ _
_ -'.. | ' _ '|' ||-5_|_ ' ' :||' |? ||||'|| |z|-. .. ... ..; |..;—_...—" :|). ..' ' '. | - .' .'f.";.'||..|' .... _.||'||| ||» -..|." . |.|... uF ' -rn. . . .... -_- "" "' HC.-ln .'r ..' --.||'v.....||"—'. |'|..|- |.. ' |..»...
_ '| ||'” ' . .._ . || '|' ("||' I' ' Hr. [1 ' I"".'..|".'lr*-|'-'"_ '. ._.| _| :| || '_.-.|| |.. 1. |Em-"# | ||_ .| .. '||'1_|c,|.|:_ .|_klbm || __ru ; in; "! ||I'r & | & | _ | _|' | ' ' | .|.. ' _ _'_"_"p.|"".. ' '.1". |. .. -.l. ..
.. , ,, ..."-||- " '|'?" " ." '1'-"- " ._';JIJ "haiku ' |? !#le "Eh 1'__' |'-||. _..' ..'. ”IHE-.Halm1plul1l1nldi'l.i ... ..... ...... .. f.? ' | || . . _ & || |;|.._ :|—.> -' |||me "m "|.|.|—_.r|| . .'..|. |rl|'-| ||||||.|ln-|.' -'
'|.. .| . .. . . a.; t'. '. ' W'Ä| m.mnmeb»...msmhwmmo»
|. -.._ || |.
.. .. ' '-. |...- ._|...c.
'-| . .
_ || '. " '.| '|. "Eh?—'N | __ ' .|| _"'.35 _| '|....» . _. '; ...-Um. _|
. - . ..| .'_ |l' . . .. |_- | |. | | lilå h _ | &? '|. . .||. ".|.. .— . ' r". 1.'. ".å_ . .'.'| Arta-Wu 'n-_|t'|, |å fru-|||" .|..- ' .--.-'..|.— ||.|| " *' .... ' ' . nämn '|.".- '_ "=.-...a
"'|- I
J | . ' _ "I? ' "'I "'I ' .ru—|tre:-umxir|:|b!;|_ul|u$_l '|'| C'ÄIT'1""'|N'_"'E .. . nu...-_ gt: m .rfrrr—Ö :|. - |._ nu. ..|. ' .|- lwrilW'JnflällBJlrl ' .||'|'|'H'F" " ||"_ | _| |||"_'.'| :riil" :| ' .... —= .'ll"'-.l|""d—-|.).' __ .'.'-| .' . .' .. _ ' |mmirlstwmoughlmbl-diu ' - . |
-.| |.|. | '| | ' LttUrmnnL'G
”J"" _ _ | . |'|| ||.||-.». | ..n|_..| .|| . ' ' | ..'. | '. |m.--.||A'|||.'|-—.|| :;"-".||- "|
' " 'a"|" ' J'- .|' _|' (”.'.” -' -|=tJ'|1P-E.|' 3!st vI-Ihd'Mt—IF” '|._ | L--_ . | |. '."|.' " | " f:] u."..qu. | J'T' . Hun. [|||—|qu ' __ ' ||| |”- | || | |||| '_ _ 'JT |-.|||!, _ .._... |||»!qu . ' ' ' ' . ', E'. 3. .||-|||. uluJE
"f._|'.|"-T'#|'||- 'un'-|'_. "'|' '*""*-”*"'”"""
|_.|| . . ..H
" "ih. .' " '..':TI'KQ; ', ." &?mmmahwwbmlmahwl, |. " .!.|. ||_ ___| || "" | .. :| .|_ |...k...,...,;.,u_____ |f||| ' | '.|- . :i .'| ' '!T'H ”mum-.||. nm.. -
'|'.?'..-'u| * |". " ' "Hr-"av magra; view
_ 'I | : __ _'.. _ |-|:|__1'_||__| |"' _|- |
.." .|. r'|' | ||'l|E||||.| ".H'- ' .l' . ""' Th ” |q|| lur-'$? å.;å J'_'l1|'-l |'_: 1235" ' [' ”Hä......- '|u'M||||||T| .
_ :|.'.'H_|'l'»3,|—|,||il|1pwp| | |?” H |__|||.|]||. | om;-. "| . | |_ ' ||' |'I' .' " _ i ' " ' |M|H” || !:th ||. r :|- '
. _.u. .3.... "I ;, 5'” "t' F'.' |.." . ..,-|_||';_ . I:_.||'. .. ..'. ' ..'. .'. || , | ""| . _ 'r-l' --' '|"'|||_.' "-'.-_r ." -' ""' " '|' "
"|'_"_ ”|___”? .. ||..-|_|||
-,' .' . ., . "' ""|-'- '" '|' || 1.5". ' It'l-ä-|||'| . |-_ '.'-._"'||.f-".|"" -..|...- '. '. -F.'"'- , :|"-"'. _._'
""' .' '|'" ' ""; " '.'i. "%%-"&
|.| _ . "'.1..' " .- ".'|;:"-|f , ' . .. .. "| '|'- .- ". . -.-å|."-.-.
' --:,-. . | _._-..|... 7333;-
..--| '_.-' ||'P1'"' . |..- |!'|.|' ":- ."'-|:'-'""'-'I'ä*|"";
_ ,_ '. ' '- . "' lv | _, |'- | '. | EI'._| ' .'.'|_. - H.." _ 'I ' _ |. || __ .. ' "","; ', ._ - . . . " '|_..'."."|". | ||: '|'", "I" ";!2 |'. " . -.. "'|| .. . |.'- ':'-|. ' |... ", | - '41' T." ."' ' "_ -. - .|| '.. .|'...- | '._ - . _ . " .a '- .' "" "- .- - ! || _ . .'u..||.-,-|. ' ' " '-"'"'.'.'.. .. ' |." -'.| '| _|g|_| .. |__| ” |' | '| |. " | . " | ." '| . ._. J.. |
| 111”, '__13:||I-___'
' nun-| |' _ ':' '.|" ..' ' " """;-.. '|'-"'.?! '
. .|. '|'" .'"";"| '7"'..' .. :...-'+' '.
'. "'.' "._ |'.'. _ J
. .' " '... "f.'.'.. . ' |. . . . .|. .|| |.|.._ |. . . .. - _ .. '.' 1."'_"|-"...". ' ' . . . ' " | ._'! '_ '|||'|.'|".”'|' ' . |'||'|—'|,':_.-'. . ' . . . '.." ' .-I...' .. -. -.i' .| ' . . ' . " . ""-nf, ..,.|,'. . |..'.|_|_| .||-.. ' . ' » . ..|'.” .'|:_.'f| .. |-|.| | _| ' _'1 ...,» " '"(||""|u" +|:||..'.' ' | ' . ' "". '_'. .f' "| '- '. " " ' 'a'Ä'.' .|; |.|_||.'._| |_.'-|. . || _ | |_ |- - | . '||l|'||..'|_"|.||' _| || |_1||||'le|||'...1_|'| .|"||. ||||_ ... . ... . ”|.--""W"" " _'"-*. '..'
'.' . '|.-Ekner .||
'|.'.|!"
|'.li||.||'|g'."_.|...p|'_.|!|__.. -.-...|_..||—.-l.. — |..-.. ..|. ||._.. . ..|'|"'— _.__aII .||__|||'_-_ |||]F..'|"|| _ |.' |.|| .
J' "" ' ”|. " ' -. .|"| '.. .1'. '. ... ' '1 " _a..." .. Jå'uz. "'.|.|"..' 5.3. ' '- .. .|"" . |'. '. |'|| '.' ' _,'-' "'|' 514.315... 43 ...__. . || | I -_ '. .|_"=|4_||. .. .- | |. .. .. ""L"; ".'... |" ' ..- "' ' "" |""||1'. ' -" " |; 'x"! "".1"'| ' ". -.-",.' . __|..||_._._| |-' .'..|—..| '_ .' _|:'_-_.| .-'."..|.'| ".:'=."'_,.'"""' ,""!" |.|'|.| '|_| .,___'|| - |||||,—'| .' . '|.- ."|-. ." '- |-
| | .|_ . | . |'|"F'|-"'u'.." _"'"."jl '_"_"'|'|:__' "" ' .; " . "... ||'..jh-i-|..' .. _:|.||__ |||_'_|__| .. '
__|.' "-|". .||||-|' _.||'. _ |..'.._.|.|.| . .. . '.|5.|'|;'-'-_L| nh ' ” . _ ' I . __.'||||,j'u .. ......"7- . _'|-p ."-..
" '|| ||' |'. """"'-|-i' H.H41-.5-'u;|...""f'.||:||.>. ._..-.|. . l..-luh- _ .'J "' ...| .. ' " .||? | | || ||
