SOU 1977:80

Länsdomstolarna : delbetänkande

Läns domstolam .

Betä nak nead vänl sodmst olstkoimmt TSEM

Läns % domstolarna

& Statens offentliga utredningar ww 1977:80 & Kommundepartementet

Länsdomstolarna

Delbetänkande av länsdomstolskommittén Stockholm 1977

Omslag Håkan Lindström Jemström OfTsettryck AB

ISBN 91-38—03843-9 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm 1977

Till Statsrudet och chefen

för kommundepartementet

Genom beslut den 27 januari 1977 bemyndigade regeringen chefen för kommundepartenentet att tillkalla en kommitté med högst tre ledamöter med uppdrag att utreda frågan om länsdomstolar—

nus organisatoriska ställning, målområde m m.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 22 februari 1977 som ordförande statssekreteraren Fredrik Sterzel samt

den 23 februari 1977 som ledamöter riksdagsledamoten Inger Lindquist och länsrådet hhj-Britt Sandlund.

Som sakkunniga tillkallades sistnänmda dag direktören Kjell Eriksson, SACO/SR, förbundsjuristen Stig Gustafsson, TCO, kanslirådet Åke Lundborg, justitiedepartementet, kammarrätts— rådet Elisabeth Palm, kommundepartementet,och länsassessorn Olle Carlbom, kommundepartementet, tillika sekreterare. Till biträdande sekreterare förordnades den 22 februari 1977

kammarrättsfiskalen Ingvar Paulsson. Kommittén har antagit namnet länsdomstolskommittén.

Länsdomstolskonmuttén får härmed överlämna delbetänkandet

Länsdomstolarna.

Stockholm i november 1977

Fredrik Sterzel

Inger Lindquist Maj—Britt Sandlund

/011e Carlbom

lNN'lil lÅLL

SABDMNFÅTTNING UFREDNINGSUPPDRAGET UTREDNINGSARBETETS BEDRIVANDE

l

lx) N

hia-LJ—

U'IUTUW

.l .2 .3

4-3 Ul N >—'

OU"!

X.]

[X)

LÄNSSTYRELSENS UPPGIFTER OCH VERKSAÄHET LÄNSSTYRELSENS ORGANISATION OCH ARBETSSÄTT Inledning *

Arbetsordning Länsstyrelsens organisation

...

[*J

[J

2.

U)

UJ U 1 . .

Lf)

.l

lx)

LDJ

.5

Planeringsavdelningen Skatteavdelningen . Förvaltningsavdelningen Administrativa enheten . . . .

Länspolischefens expedition

LÄNSSTYRELSERNAS ORGANISATIONSNÄMND (LON) LÄNSDOMSTOLARNA Inledning

Länsdomstolarnas organisation Länsdonstolarnas målområde

Förfarandet vid länsdomstolarna

4.4.1 Handläggning av mål

Enmansmäl

Jävsregler vid länsdomstolarna .

Partsbegreppet

Målutvecklingen vid länsdomstolarna LÄNSSlYRELSERNAS PERSONAL Inledning Tjänstetyper vid länsstyrelsen

5.2.1 Kontorsbiträdes/assistentkarriären 5.2.2 Landskans1ist/byråsekreterarekarriären 5.2.3 Juristkarriären 5.2.4 Övriga tjänstetyper . 5.3 Tjänster vid länsstyrelsen 5.3.1 Fördelningen av personalen pa olika avdel- ningar 5.3.2 Fördelning av arbetsuppgifter inom förvalt— ningsavdelningen mellan länsstyrelse och länsdomstol 6 LÄNSSTYRELSEN l STOCKHOLMS LÄN 7 BELLAXKOFEMNALA SKATTERÄTTEN 8 UTBILDNINGSFRÄGOR 8.1 Notariemeritering 8.2 Cirkulationstjänstgöring inom länsstyrelsen 8.3 Utbildning som är direkt anpassad för läns— styrelsepersonal 8.3.1 LON 8.3.2 RSV 8.3.3 Centrala verk . 8.4 Tjänster för utbildningsverksanheten inom länssty— relserna 8.5 Promenmria rörande länsstyrelsejuristernas karriär och utbildning . 9 FORVALTNlNGSRÄTfSREFORlEN 1971 9.1 inledning 9.2 Kammarrätterna 9.2.1 Juristkarriären vid kaummrrätterna 9.2.2 Malutvecklingen vid kammarrätterna 9.3 Regeringsrätten 10 DE MJJNIÄNNA DOlN'lSTOLARNlA 10.1 Tingsrätterna 10.2 Hovrätterna 10.3 Högsta domstolen 10.4 Juristkarriären vid de allmänna domstolarna 11 DOFBTOLSVTRKET 11.1 Inledning 11.2 Domstolsverkets organisation 11.3 lbnstolsverkets utbildningsverksanmet

4 9 Sn SU

'Jl lv

U'! 1.)

54

04 bl 05

()()

()()

TS si 31 83 s:

TIDIGARE BEHÅNDLIXG AV FRÅGAX OM LÄNSfDFBTOLÅRNÅS STÄLLNING M M . . . .

13 OVERVÄGANDEX OCH FÖRSLAG

13.1 Inledning 13.2 Frincipiella motiv för fristaende länsdomstolar . 13.3 Synpunkter pa den nuvarande organisationen 13.4 Riktlinjer för en ny länsdomstolsorganisation . 13.5 Organisatoriska ändringar inom länsstyrelserna 13.0 Organisation och arbetsformer m m för utbrutna länsdomstolar 13.6.1 Länsrätterms domkretsar m m 13.6.2 Länsrättens anknytning till domstols— väsendet 13.0.3 Domarbana och tjänsteorganisation vid de allmänna förvaltningsdomstolarna 13.0.4 Arbetsfördelning i länsrätterna m m . 13.6.5 Overgangsfragor 13.6.6 Lokalfragor 13.7 Ählomradet 13.8 Mellankonmumala skatterätten 13.9 Kostnader 13.10 Genomförandet 13.11 Författningsförslag llllsltllR 1 Konmnttédirektiven 2 Ärendegrupper som berör juridiska enheterna . 3 Ärendegrupper som berör allmänna enheterna (utom länsrätterna) 4 Ärendegrupper som berör rättsenheterna 5 Ärendegrupper som berör länsrätterna & Fasta tjänster vid rättsenhetenni. " Fasta tjänster vid allmänna enheterna . 8 Författningsförslag

SS

97 97 99

1110

111

113

118 119

120

__ >— >—. >— (XJ lx: N [XJ CO O & (NJ

179 150 131 133 134

147 149 151 153 155 157

SMMWIJATTN 1 NG

Förvaltningsrättskipningen i första instans har av alder sin tyngdpunkt på länsnivån och är där förlagd till länsstyrelserna. Genom den partiella omorganisation av den statliga länsförvalt— ningen som trädde i kraft den 1 juli 1971 delades länsstyrelsen in i tre avdelningar, en för samhällsplanering, en för skatte— förvaltning och en för allmän förvaltning och förvaltningsrätt— skipning. Till förvaltningsavdelningen är knutna tre länsdom— stolar, länsrätt, länsskatterätt och fastighetstaxeringsrätt. Redan i samband med 1971 års reform övervägdes att ge länsdom— stolarna en administrativt fristående ställning. Länsdomstols— kamaittén har haft som huvuduppgift att utreda och ta ställning

i denna fråga.

Kommittén föreslår i detta delbetänkande att de tre nuvarande länsdomstolarna, länsrätten, länsskatterätten och fastighets- taxeringsrätten, bryts ut fran länsstyrelserna och läggs swmuan till en ny fristaende allmän förvaltningsdomstol i varje län ined namnet länsrätt. De utbrutna länsrätterna föreslas amnini— strativt sanordnade med regeringsrätten och kanmuuaatterna un— der domstolsvorket som central förvaltningsmyndighet. Till stöd för förslaget åberopas dels en rad principiella skäl, dels det förhållandet att den nuvarande organisationen visar svagheter som inte kan botas inan ranen för en fortsatt integration med länsstyrelserna. kannittén har inte funnit att en utbrytning av lansdomstolarna skulle medföra nagra avgörande praktiska olägen—

heter för länsstyrelsenia.

Principiella motiv för fristaende länsdomstolar

De principiella motiven för fristaende länsdomstolar hänger sanmwn med den alhnänna syn på rättssäkerheten som ligger till grund för uppbyggnaden av vårt domstolssystem. Principen om dömandets självständighet är grundläggande. Denna har kommut till uttryck inte bara i grundlagfästa garantier mot obehörig inblandning i dömandet utan ocksa bl a vid utformningen av till— sättningsförfarandet för domartjänster och i administrativa frågor. På den allmänna domstolssidan är de tre instanserna administrativt samordnade under domstolsverket som central för— valtningsmyndighet. Domarkarriären bygger pa växeltjänstgöring i de tre instanserna. Karriärens utfonnning har uppfattats som en garanti för god domarutbildning och dänned hög kvalitet i dömandet. Da domstolsverket inrättades, skapades särskilda ga— rantier för att reformen inte skulle medföra risker för dom—

stolarnas självständighet i deras dömande verksanhet.

Genom 1971 års förvaltningsrättsrefonn lades grunden för en förvaltningsdomstolsorganisation efter mönster fran de allmänna domstolarna. Regeringsrätten gjordes liksom högsta domstolen till prejudikatinstans. Kanmmrrätterna gavs en liknande ställ— ning som hovrätterna. Betydande satsningar har senare gjorts på att fullfölja denna refonn. Organisationen avviker emeller— tid frän den som gäller för de allmänna domstolarna. Den första domstolsinstansen, länsdomstolarna, är inte integrerad i för— valtningsdomstolsorganisationen utan i stället administrativt inordnad i en myndighet, länsstyrelsen. Detta medför flera vik— tiga skillnader i förhållande till tingsrätterna. En samlad led— ning och samordning av domstolsverksamheten i första instans saknas. Det finns inte någon gemensam domarkarriär. förfarandet vid tillsättning av domartjänster vid länsdomstolarna är ett annat än det som gäller vid tillsättning av andra domartjänster. Länsdomstolarnas resursbehov prövas gemensamt med övriga funk— tioner inom länsstyrelserna medan skilda domstolsinstansers behov annars prövas gemensamt och utan sammmnvägning pa nnndig— hetsniva med andra behov än rättskipningens. ldministrativa fragor handläggs inom länsstyrelserna i stället för av domsto—

len själv eller av domstolsverket.

Länsdomstolarnas administrativa anknytning—till länsstyrelserna är enligt kommitténs uppfattning principiellt felaktig mot bak— grund av värderingar som statsmakterna anlagt i fraga om dan— stolainas självständighet och integritet i sin dömande verksam— het. Det har under senare är förelegat en klar strävan att så langt som möjligt skilja förvaltning och rättskipning. En ut— brytning av länsdomstolaina ur länsstyrelserna skulle innebära

ett fullföljande av denna refonnlinje.

Principen att förvaltning och rättskipning bör skiljas åt swnnanhänger bl a med förvaltningsmyndigheternas dubbla upp— gift att swntidigt företräda det allmännas intressen mot de enskilda och att avgöra frågor om de enskildas rätt mot det allmänna. l grunden gäller frågan allmänhetens förtroende för myndigheterna. Komuittén betonar att denna synpunkt tilhnätts en allt större tyngd under senare är och hänvisar i detta smmnanhang bl a till motiven för att tillsätta den s k byrå— kratiutredningen. kommittén ifrågasätter inte att länsdomsto— larna förtjänar allmänhetens förtroende men betonar att deras organisatoriska ställning utgör en nackdel från denna synpunkt.

Ett annat skäl för en länsdomstolsreform ser kamnittén i RS— refonnen. ha statsmakterna gör stora insatser för att effekti— visera skatteadninistrationen i första instans, talar starka skäl för att förbättra även den andra instansen, d v s skatte—

rättskipningen pa länsniva.

Kmmnittön fäster salunda särskild vikt vid att den föreslagna länsdomstolsrefonnen skulle innebära ett konsekvent fullföljan— de av tre reformlinjer om vilka full politisk enighet förelig- ger. förvaltningsrättsrefonnen 1971 fullföljs genom att även den första domstolsinstansen fogas in i systemet. RS—reformen kompletteras med en förstärkning av taxeringsförfarandet i andra instans. Strävandena att stärka medborgarnas förtroende för myndigheterna fullföljs genom att principen om särskiljande av förvaltning och rättskipning genomförs även pa detta om—

rade.

Synpunkter på den nuvarande länsdomstolsorganisationen

Konndttén har ingående studerat den nuvarande länsdomstols— organisationen och utvecklingen under de sex är den fungerat. Länsdomstolarna har under dessa år arbetat under ökande svårig— heter. Detta har bl a komnit till uttryck i att det sammanlag— da antalet inneliggande oavgjorda mål har ökat från drygt

100 000 till drygt 190 000 mål.

Komnittén påpekar att balansökningen nästan helt hänför sig till de tre senaste åren. Detta klargör, mot vad som ibland hävdas, att 1971 års reform med övergång till domstolsmässiga former inte kan ses som en orsak till den negativa utveckling— en. lnte heller en ökad löpande måltillströmning har varit en avgörande faktor. Viktiga orsaker har i stället varit bl a 1975 års fastighetstaxering och otillräcklig resurstilldel— ning.

hmmnittén konstaterar emellertid att de nu angivna faktorerna inte ger en uttömmande förklaring till den negativa utveck— lingen. Även svagheter i själva organisationen har bidragit. Kommitténs undersökningar visar t ex att förhållandena växlar kraftigt mellan domstolarna i de olika länen. Detta gäller i fråga om personalsammansättning, organisationens styrka i förhållande till måltillströmmingen etc. Olika faktorer pa personalsidan har haft en betydande inverkan. Enstaka perso- nalförändringar, vakanser och liknande omständigheter har kunnat få mycket kraftiga genomslag i arbetsresultaten.

De starka variationer som förekonmwr mellan länen visar inte bara att systemet brister i effektivitet. De har också en klar rättssäkerhetsaspekt. Den rättsvärd som erbjuds allmänheten växlar från län till län på ett sätt som inte kan anses god—

tagbart.

Det står också klart att länsdomstolarna i mycket liten ut— sträckning kan räkna med att få hjälp av annan personal vid

länsstyrelsen i besvärliga arbetslägen. Tvärtom gär ”personal— strdmnen” i huvudsak fran länsdomstolarna till länsstyrelsen i övrigt, främst till skatteavdelningen.

komnittön konstaterar att utredningen ger bilden av en sårbar och oenhetlig organisation som brister i fråga om samordning, planering och överblick. Detta är enligt komnittöns mening en oundviklig följd av impdelningen pa 34 enheter utan inbördes organisatoriskt samband. En viktig faktor är också länsled— ningarnas bl a genom länsstyrelseinstruktionen begränsade möj—

ligheter att paverka verksanheten vid förvaltningsavdelningen.

Länsdomstolsorganisationen behöver sålunda enligt kommitténs uppfattning reformeras och förstärkas. Detta bör bl a ske genom

att länsdomstolarna bryts ut ur länsstyrelserna.

Riktlinjer för en ny länsdomstolsorganisation

De utbrutna länsdomstolarna föreslås administrativt bli samman— förda med regeringsrätten och kammarrätterna under domstols- verket som central förvaltningsmyndighet enligt det system

som tillmnpas för de allmänna domstolarna. Dänned ges möjlighet till en samordning och överblick bade mellan de Olika instan- serna och mellan länsdomstolarna inbördes, något som inte kan astadkomnas om länsdomstolarna blir kvar inom länsstyrelse— organisationen. Man skapar vidare förutsättningar för en bättre personalplanering, rekrytering och personalpolitik i allmänhet. Genom att länsdomstolarna får en ställning till kammarrätterna som motsvarar tingsrätternas förhållande till hovrätterna, garanteras de att vid behov få de personalförstärkningar som de inte kan få i nuläget.

Domarkarriären föreslas uppbyggd efter hovrättskarriärens möns— ter. Härigenom undviks den f n slutna domarkarriären vid läns— domstolarna. ihn far i stället en nyttig växeltjänstgöring

mellan de tre domstolsinstanserna.

Kommittén betonar att en reform enligt dessa riktlinjer medför fördelar även för regeringsrätten och kwmnarrätterna. föredra— gandena i regeringsrätten skulle på ett annat sätt än nu fogas in i en enhetlig domarkarriär och därmed komna att ha erfaren— het frdn domartjänstgöring i både första och andra instans.

Kmnnarrättsdomarna skulle tillföras ett välbehövligt led i sin domarutbildning genom fiskalstjänstgöring vid länsdomstolarna.

Organisatoriska ändringar inom länsstyrelserna

Om länsdomstolarna bryts ut ur länsstyrelserna kommer endast vissa delar av allmänna enheten att återstå av den nuvarande förvaltningsavdelningen. Det innebär att denna blir så liten att det knappast är tänkbart att låta den finnas kvar som en fristående enhet.

Huvudprincipen för att lösa den uppkonmande organisationsfrå— gan bör enligt kommitténs uppfattning vara, att man för samman den nuvarande förvaltningsavdelningens återstående uppgifter med andra myndighetsuppgifter av väsentligen juridisk natur som för närvarande handläggs på olika håll inom länsstyrelsen, främst inom planeringsavdelningen men även inom administrativa

enheten.

Genom att koncentrera myndighetsuppgifter enligt denna princip skulle man åstadkomma en vidgad och sammanhållen juridisk kom— petens och tillgodose länsstyrelsens behov av en slagkraftig juridisk bas. kommittén framhåller att en förstärkning av jurist— och myndighetssidan är angelägen och understryker sär— skilt vikten av att garantera länsstyrelserna tillgång till kvalificerad juristpersonal. Länsstyrelserna bör genom sina om— fattande och skiftande arbetsuppgifter ha särskilda förutsätt— ningar att attrahera goda förvaltningsjurister, om en ändamåls— enlig organisation skapas. Enligt kommitténs uppfattning skulle också en viss växeltjänstgöring mellan förvaltningsdomstolarna och länsstyrelserna vara till ömsesidig nytta.

Kommittén är enig om att de organisatoriska problem som upp— kommer vid en utbrytning av länsdomstolarna bör lösas enligt den skisserade huvudprincipen. l fraga om det närmare genom— förandet har meningarna varit delade kring två alternativ. Å ena sidan har framhållits att organisationsarbetet bör inriktas på en särskild, fristående juridisk enhet eller avdelning. Å andra sidan har hävdats att den lämpligaste lösningen är att organisatoriskt förlägga den samlade juristfunktionen till pla— neringsavdelningen. Kmmnittén har enats om att förorda, att till den s k OPAL-utredningen överlämnas att överväga båda de alternativ för den samlade juristfunktionens organisatoriska

inplacering i länsstyrelsen som angetts.

Organisation och arbetsformer m m för utbrutna länsdomstolar

Komnittén föreslår att de nuvarande länsdomstolarna slås samman till en länsrätt i varje län. Som argwnent för en vidgning av länsrätternas domkretsar har anförts bl a effektivitetsskäl. Emellertid motiverar bl a regionalpolitiska och kommunikations— mässiga faktorer samt den regionala förvaltningsrättskipning— ens nuvarande anknytning till länet att den nuvarande indel— ningen pa län behalls. Kmnnittén ifrågasätter visserligen om Gotlands län ger tillräckligt underlag för en rationell arbets— enhet. Önskemalet om en för hela landet likfonnig länsdomstols— organisation talar emellertid vid sidan av nyss anförda skäl med avgörande styrka för att Gotlands län bör utgöra en egen

domkrets.

En omorganisation av länsdomstolarna bör inte försvåras eller tyngas av att man samtidigt tar upp frågor om förändringar av de bestämmelser som reglerar handläggningen av de olika målen och ärendena i annan mån än vad som kan föranledas av samman—

slagningen till en domstol.

Enligt kommitténs mening bör domargöromålen i länsrätten i princip fullgöras av domare som har ordinarie tjänster i läns—

rätten. för vikariats— och förstärkningsändamål bör dessutom

finnas icke ordinarie domartjänster.

Kmmnittén utvecklar innebörden av att domarkarriären i en ny organisation för de allmänna förvaltningsdomstolarna byggs upp efter mönster från de allmänna domstolarna. Kommittén behandlar bl a frågor om notariemeritering vid länsstyrelse och om fis-

kalstjänstgöring i länsrätt.

Enligt kmmnitténs förslag bör länsrättens chef kallas lagman och övriga ordinarie domare länsdomare.

Berednings— och föredragandeuppgifterna bör i princip fördelas mellan notarier och andra tjänstemän som inte behöver vara rättsbildade. Eör kansligöromälen bör finnas icke rättsbildade

domstolsbiträden.

Kommittén framhåller vidare att personal som inte har juridisk utbildning fullgör viktiga uppgifter som handläggare vid läns— dmsUdmnainhg Nmndenwiläsåtmnmlwrbdwvaven sådan personal. Det är därför angeläget att man särskilt upp— märksammar möjligheterna för dessa handläggare att få arbets— uppgifter av liknande art som nu, inte bara inom länsrätterna utan även inom kammarrätterna. Kommittén understryker också

att deras utbildningsmöjligheter inte får försämras. Enligt kom— nutténs mening bör dessa frågor särskilt prövas i det organisa—

tionsarbete som skall ske före reformens ikraftträdande.

Kommittén konstaterar att det vid en utbrytning av länsdomsto— larna för en stor del av länsstyrelsepersonalen uppstår en val— situation mellan att stanna kvar i länsstyrelseorganisationen eller gå över till tjänst i de nya länsrätterna. Kommittén fö- reslår att den nuvarande personalen så långt möjligt bör bere- das förtur till tjänst i den ena eller andra organisationen.

I viss utsträckning kan det visa sig nödvändigt att inrätta

personliga tjänster.

Målområdet

Kommittén konstaterar att länsrätterna redan med nuvarande mål— område utgör tillräckligt bärkraftiga domstolsenheter. Frågan om ytterligare någon eller några målgrupper bör föras över till länsdomstolarna kan inte påverka ställningstagandet i principfrågan om länsdomstolarnas organisatoriska ställning. Kommittén har därför i enlighet med sina direktiv avstått från att behandla målområdesfrågan i detta principbetänkande. Mellankommunala skatterätten

Enligt kommitténs mening kan sanma principiella skäl som anförs för en utbrytning av länsdomstolarna från länsstyrelsen åbero— pas för en utbrytning av mellankommunala skatterätten från riksskatteverket.

Kommittén förordar en sådan utbrytning och föreslår att mellan- kommunala skatterätten i stället administrativt inordnas i länsrätten i Stockholms län.

Kostnader

Kommittén har gjort vissa översiktliga kostnadsberäkningar men har förutsatt att en mer ingående analys får göras under det organisationsarbete som bör föregå det praktiska genomförandet.

För att undvika ytterligare balansökningar och för att på sikt arbeta ned de nuvarande balanserna måste länsrätterna utöver den nu befintliga organisationen tillföras ytterligare 15-20 domare, 25—30 föredragande och omkring 30 tjänstemän i kontors- karriären. Kostnaderna för en sådan utökning uppgår till ca

8 milj kr för löner och ca 1 milj kr för följdkostnader.

För administrationen av en fristående länsrättsorganisation beräknas ett sammanlagt resursbehov i länsrätterna som motsva— rar ca 10-12 årsarbetskrafter i kontorskarriären. För domstols—

verket och kammarrätterna förutses ett merbehov av ungefär 12-15 årsarbetskrafter. Sammanlagt beräknar kommittén att ca

2 milj kr behöver tillföras för administrativa göromål.

Även den omorganisation inom länsstyrelserna som följer av kommitténs förslag beträffande länsdomstolarna kommer att med— föra ökade kostnader. Dessa kan emellertid inte beräknas ens överslagsvis innan OPAL—utredningens överväganden föreligger. Kommittén betonar dock att omorganisationen otvivelaktigt med— för behov av vissa personalförstärkningar även vid länsstyrel—

serna. Genomförandet

Kommittén har endast angett huvuddragen av de föreslagna läns— rätternas organisation och verksamhet. Förslaget måste därför kompletteras i annan ordning med detaljutformning av organisa— tion, instruktion m m. Det fortsatta utredningsarbetet före— slås ske under medverkan av företrädare för justitiedepartemen- tet, kommundepartementet, domstolsverket, LON och personalorga- nisationerna. Utredningsarbetet rörande länsstyrelsernas orga- nisation bör överlämnas till OPAL—utredningen.

Kommittén föreslår att reformen träder i kraft den 1 juli 1979.

UTREDNINGSUPPDRAGET

I direktiven1 till kommittén framhålls att länsstyrelsens upp— gifter och organisation har förändrats väsentligt under senare år. Det viktigaste ledet i utvecklingen har varit uppbyggnaden av planeringsavdelningarna. En kraftig förstärkning av skatte- avdelningarna har också påbörjats som ett led i den allmänna effektiviseringen av skatteadministrationen som statsmakterna har beslutat om. Departementschefen har därför nu funnit natur- ligt att också rikta uppmärksamheten mot förvaltningsavdel- ningarna och länsdomstolarna.

Kommitténs huvuduppgift har varit att utreda frågan om länsdom— stolarnas organisatoriska ställning. Av direktiven framgår att invändningar kan riktas från principiella synpunkter mot läns— domstolarnas organisatoriska anknytning till länsstyrelsen. I direktiven sägs att starka skäl talar för att länsdomstolarna bryts ut och förvaltningsdomstolsorganisationen byggs upp en— ligt samma mönster som gäller för de allmänna domstolarna. Di— rektiven anger emellertid också att en utbrytning av länsdom- stolarna kan medföra vissa praktiska svårigheter för länssty—

relserna.

Kommittén har haft att utgå ifrån att de tre länsdomstolarna

skall slås samman till en domstol.

Kommittén har enligt direktiven haft att i stora drag redovisa förslag till en organisation för fristående länsdomstolar och

lDirektiven redovisas i sin helhet i bilaga 1

till de organisatoriska följdändringar som blir nödvändiga

inom länsstyrelserna. Om kommittén emellertid skulle finna att avgörande praktiska skäl talar för att länsdomstolarnas anknyt— ning till länsstyrelserna behålls, har det enligt direktiven i

stället ålegat kommittén att redovisa förslag till de organisa— toriska ändringar som föranleds av sammanslagningen till en

domstol.

Om kommittén skulle stanna för att föreslå en organisation med fristående länsdomstolar, har kommittén haft att belysa refor— mens konsekvenser från kostnadssynpunkt. Kommittén har vidare haft att behandla frågan om domstolarnas ställning i admini- strativt hänseende. I direktiven sägs att starka skäl talar

för att domstolarna inordnas under domstolsverket.

Kommittén har också enligt direktiven haft att överväga om det bör skapas en gemensam domarkarriär för länsdomstolarna och kammarrätterna. I direktiven anges att ett väsentligt inslag inom de allmänna domstolarna utgörs av att tjänstgöringen väx— lar mellan olika instanser. Det framhålls vidare att en motsva— rande ordning och en i princip gemensam domarkarriär i förvalt- ningsdomstolarna är ägnad att stärka kvaliteten på förvalt- ningsrättskipningen. I det sammanhanget understryks att det är angeläget att tyngdpunkten i förvaltningsprocessen förskjuts

mot den lägsta domstolsinstansen.

Enligt direktiven har kommittén också att överväga frågan om vilka målgrupper som lämpligen kan föras över till länsdomstol samt frågan om allmänna ombud bör inrättas i sådana målgrupper

som redan tillhör eller föreslås ingå i målområdet.

Kommittén har haft möjlighet att ta upp även frågor som har nära samband med de frågor som behandlas i direktiven.

Enligt direktiven bör kommittén lägga fram ett förslag i prin— cipfrågan om länsdomstolarnas organisatoriska ställning i ett

delbetänkande. I det sammanhanget bör kommittén, sägs det i

direktiven, gå in på andra frågor som ingår i utredningsupp- draget endast i den mån det behövs som underlag för övervägan— dena i principfrågan.

UTREDNINGSARBETETS BEDRIVANDE

Kommittén har analyserat ett omfattande statistikmaterial från länsdomstolarna, kammarrätterna och regeringsrätten. Kommittén har också granskat uppgifter från länsstyrelsernas tidsredovis— ning inom system S. Genom en enkätundersökning till förvalt- ningsavdelningarna i samtliga län utom Stockholms län har kommittén försökt att belysa personalstrukturen på förvalt— ningsavdelningarna och hur personalens arbete fördelar sig mellan uppgifterna i länsstyrelse och länsrätt.

Det material som kommittén tagit in har gått väsentligt utöver vad som erfordrats för ett ställningstagande i principfrågan om länsdomstolarnas organisatoriska ställning. Kommittén har emellertid ansett ändamålsenligt att på en gång ta in uppgif— ter av värde för senare organisationsarbete samt överväganden om länsdomstolarnas målområde. I detta betänkande redovisas endast sådana uppgifter som är av onedelbar betydelse för ställningstagandet i den nämnda principfragan.

Kommittén har besökt länsstyrelserna i Västernorrlands län, Västerbottens län och Södermanlands län. Yid besöken har den berörda personalen getts tillfälle att till kommittén fram— föra synpunkter av betydelse för utredningsarbetet. Vid be- söket hos länsstyrelsen i Södermanlands län sammanträffade utredningen också med företrädare för förvaltningslänsrådens förening och länsdomareföreningen.

Samrad har förekommit med företrädare för länsdemokrati—

kommittén (Kn l976:04) och utredningen (Kn l976:03) om organisa- tionen av länsstyrelsernas planeringsavdelningar och administra—

tiva enheter m m (OPAL-utredningen).

Efter remiss från arbetsmarknadsdepartementet har kommittén yttrat sig över utlänningslagskommitténs betänkande (SOU l977:28)

Kortare väntetider i utlänningsärenden.

I enlighet med sina direktiv lägger komnittén nu fram ett delbe— tänkande angående principfrågan om länsdomstolarnas organisato— riska ställning. Kommittén föreslår att länsdomstolarna bryts ut ur länsstyrelserna och i stället samordnas administrativt med övriga förvaltningsdomstolar under domstolsverket. I anslutning härtill diskuterar kommittén de organisatoriska ändringar som förslaget bör föranleda inom länsstyrelserna. Kommittén har i enlighet med direktiven endast angett huvuddragen av en framti— da organisation. Kommittén förutsätter att det vidare organisa— tionsarbetet kommer att uppdras åt en särskild kommitté eller arbetsgrupp såvitt gäller länsdomstolarna och åt den s k OPAL-

utredningen såvitt gäller länsstyrelserna.

Av utredningsuppdraget återstår frågorna om en utvidgning av länsdomstolarnas målområde och om inrättande av allmänna ombud i målgrupper som redan tillhör eller föreslås tillhöra målområ— det. Dessa frågor kommer att behandlas i kommitténs fortsatta

arbete.

l. LÄNSSTYRELSENS UPPGIFTER OCH VERKSAMHET

Enligt länsstyrelseinstruktionen (1971 460, omtryckt l976:892) åligger det länsstyrelsen att ge noggrann akt på länets till— stånd och behov samt främja länets utveckling och befolkningens bästa. Länsstyrelsen skall verka för att statlig, kommunal och landstingskommunal verksamhet i länet samordnas och anpassas

efter de regionalpolitiska nålen för länet.

Länsstyrelsen skall särskilt ta befattning med den regional— politiska planeringen, plan— och byggnadsväsendet, fastighets- registreringen, naturvården, miljöskyddet, livsmedelskontrollen, kulturminnesvården, den allmänna hälsovården, den sociala om— vårdnaden, väg- och trafikväsendet, den civila försvarsberedska— pen, räddningstjänsten, beskattningsväsendet, uppbördsväsendet, exekutionsväsendet samt folkbokföringen. Länsstyrelsen har dess-

utom vissa tillsyns- och övervakningsuppgifter.

Länsstyrelsen är länets högsta polismyndighet, överexekutor och

huvudman för priskontors— och hemkonsulentverksamheten.

Den statliga länsförvaltningen är splittrad på flera organ, med länsstyrelsen som den ledande och samordnande myndigheten.

Flera centrala verk har en regional organisation, och denna

har i regel länet som verksamhetsområde. När det gäller cen— trala verk som inte har någon regional organisation (t ex natur— vårdsverket och planverket) fullgör länsstyrelsen verkens re—

gionala uppgifter.

En typ av regionalt organ åt centralt verk är de 5 k länsnämn- derna, t ex länsbostadsnämmden åt bostadsstyrelsen och länsar— betsnämnden åt arbetsmarknadsstyrelsen. Viktigare beslut i dessa nämnder fattas i en förtroendemannanämnd. Länsnämndernas anknytning till länsstyrelsen tar sig bl a uttryck i att de i vissa fall kan vara beredande organ åt länsstyrelsen inom res— pektive sektor. I planeringsfrågor av regionalpolitisk betydel— se som anhängiggjorts i länsnämmd fattar som regel länsstyrel— sen beslut. En annan typ av regional organisation är de 5 k länsexperterna, t ex länsläkaren och socialvårdskonsulenten. Denna organisation har inte något lekmannainflytande, länsex— perterna är i en del av sin verksamhet ansvariga inför läns— styrelsen och i en annan del inför den centrala myndigheten.

Tyngdpunkten i länsstyrelsernas verksamhet har under senare år förskjutits till samhällsplaneringsfrågorna. Tidigare var läns— styrelsen framför allt ett kontrollerande och dömande organ och en verksinstans på det förvaltningstekniska planet. Den har nu— mera utvecklats till ett organ med politiskt inslag genom lek— mannastyrelse och uppgift att bl a samordna de statliga in- tressena i samhällsplaneringen. Den strukturförändring som skett av länsstyrelsernas verksamhet kom till uttryck i den partiella länsförvaltningsrcformen som genomfördes den 1 juli 1971 (prop. 1970:103, Sk 132, Ku 34, rskr 248 och 308).

Riksskatteverket (RSV) är centralt organ för beskattning, upp— börd och folkbokföring. Inom länsstyrelserna fördes motsvaran— de frågor vid omorganisationen 1971 till skatteavdelningarna. Verksamheten på dessa bedrivs i stor utsträckning under riks— skatteverkets ledning och tillsyn. RSV och länsstyrelsen sva— rar tillsammans för skatteavdelningens organisation och resurs—

tilldelning.

Länsstyrelsens egentliga förvaltningsverksamhet är mera än den planerande verksamheten bunden av normer givna i författnings— form och inriktad på enskilda fall. När prövningen i ett för— valtningsärende i hög grad innefattar en rättslig bedömning och berör enskilds rätt kan ärendet sägas höra till förvaltnings— rättskipningen. Inom flera områden, t ex social— och hälso— vården samt byggnadsväsendet, innefattar länsstyrelsens uppgif— ter såväl rättskipning som inspektions— och tillsynsfunktioner

i förhållande till underordnade myndigheter.

2 LÄNSSTYRELSENS ORGANISATION OCH ARBETSSÄTT

2.1 Inledning

Vid den partiella omorganisationen av länsstyrelsen som genomfördes 1971 fick länsstyrelsen förtroendemannastyrelse

med landshövdingen som ordförande och med tio andra ledamöter. Genom riksdagens beslut 1976 utökades antalet övriga ledamöter till fjorton. Alla ledamöter utom landshövdingen utses av lands— tinget. Landshövdingen är också chef för länsstyrelsen.

För alla län utom Stockholms län innebar den nya organisationen att den tidigare uppdelningen på ett landskansli och ett lands— kontor ersattes av en uppdelning på tre avdelningar, en plane- ringsavdelning, en skatteavdelning och en förvaltningsavdelning. Därutöver finns en administrativ enhet och en länspolischefs- expedition. Länsstyrelsen i Stockholms län är uppdelad i en planeringsavdelning, en taxeringsavdelning, en länsskatterätts- avdelning, en kameral— och uppbördsavdelning och en förvalt— ningsavdelning. I organisationen ingår en länspolischefsexpe— dition men inte någon administrativ enhet. Vid länsstyrelsen

i Gotlands län finns inte någon länspolischef.

Länsstyrelserna är (med undantag för AB och I län) för när-

varande organiserade enligt figur 1.

'—

- revision - aktievärdering - rörelsegransk- ning , — investerings- fonder

Fig. 1 Länsstyrelsens organisation STYRELSE Landshövding | ] PLANERI NGSAV'D. SKATTEAVDELNING FÖRVALTNI NGSAV'D. LÄNSPOLI SGIEFENS All—ll N I STRAT IV Länsråd Länsråd Länsråd EXPEDITION ; WET * Länspolischef 'Byråchef 1- , — polisorganisa— Personal— Planerin skansli Juridisk enhet Taxerin senhet ; Allmän enhet tion funktion B a'chef Förste länsassessor I Taxeringsdirektör Förste länsassessor - vapen, handel 1 Ekonomi— W 1 ed t ' 1 f kt - samordning - jur granskning 1, — arbete i ' — kansli åt läns— , få uiflårsårf | Stein:-vig? _ initiativ — expropriation , , taxeringsnämnd ? rätten * _ ordningsvakt * _f______,unktion - infomation _"— 1 — el-ärenden - besvär , — körkortsregister _ tävlin å vä : — gemensam exp. '—Å, - besvär ; ; - gåvoskatt ' - utsökning _ ins ekåigns- g 1 - sekretariat åt * — hälsovård * — skattetillägg | - pass 0 En” __ styrelsen — jakt och fiske ; _ , ( - lotterier ,? &&ng ———————— i — yrkesmässig * ; - handels— och ? _ o erntiv ; Priskontor ', trafik , . * förening? glislednin — prisövervakning , 4 - trafiksäkerhet , [mpbördsenhet ?— register , _ gnfomationå— ———————— | Upp ör :; ire tör 1, — utlänningar 0 kontakt— | . | _ - Hemkonsulent l _ upphörd av | . medborgarskap verksamhet - konsumentupp- _ . *_ skatter " allmänna val — disciplinärs— » lysning Naturvardsenhet ', ,* _ besvär | - kommunala besvär ärenden ; * Naturvårasairektör . . . g ', - stiftelser . ' ' & _ indrivning ' - arvsfonden —-_————J - allm. naturvård ' ; i — inventering 1 i _ socialhjälp . . f - vattenvärd - * . : & [__—___: åegégnalekonomisk 4 _ luftvård . , .— familjebidrag F . . .. , — buller 1 . - kriminalvård anermgsdirektor , - renhållning * ' Mervärdeskatte— ] — äktenskap— v——_———_v ' regional— [___j ' enhet dispenser Länsrät_t politisk . , * ÄvdeIningsdirektöxi —utskänkning *_ samhällsvird i planering *”— *_, - revision * * 511 o. körkorts- — ärendeniehl. | ' lgåållserings- Försvarsenhet - fastställelse , register 21 kap FBi 1 1_ ' Försvarsairektör & ( av skatt , ; ,- nykterhetsvård - our-mna 3 an 4 I _ — _| ' ' _ - - ., | _ mervärdeskatte— ' :— körkort, åter i fonder m.m. 7—1 ClVilforSvar ; I : register | ' kallelse och | ; - annat civilt * r * , 4, varning ' föäåxar * ”Rättsenhet ' L—_——-l Planenhet - rä ingstjänst 1 _ IÄHEax-Eitekt - skyddsrum * ' Dataenhet I haute I & sassesson . . ,— . _ . . _ _ plan- och be- , > , Avdelnmgsdirektö _ Siggi:-ngt skatte . Länsskatterätt byggelsefrågor ' . - personregister * besvär över - ' * - . l - ' ' fyslSkÅflkS , Länsveterinär | fastighetsreg. , taxer ing i planering _ , — taxerings- _ b ä enl _, ; — livsmedel och * registrering bes; ; upp, * livsmedelstill- ' - skatte- or 5 agen * .—_———- syn : * registrering *" övriga (”Vär ; Lantmäterienhet — djuTSjUchmar . — serviceverk— s____J 'Werlanmtare - djurskydd | samhet !- fastighets- r—, ! '———'* ' Fastighetstaxe— ' bildning " *. ringsrätt , 7- ' _ ”__—fl . . * , ' fastighets Länsantikvarie * Revrsionsenhet ,— besvär över ' registrering __ - kulturminnesvård! *|—* m___k__Lå Taxerin s— - fastighets— * 1 1 ms e törs . , taxering | 3————I ! Rev1smnsairektör ' .

2.2 Arbetsordning

Inom länsstyrelserna fördelas ärendena enligt en diarieplan som regeringen fastställer. Regeringen fastställer också en normalarbetsordning. Varje länsstyrelse fastställer sedan sin arbetsordning. Till normalarbetsordningen fogas en bilaga i vilken det för varje ärende anges om det normalt skall avgöras av länsstyrelsens styrelse eller av landshövding, avdelnings— chef eller annan tjänsteman. Där anges också vilka enheter som på olika sätt deltar i handläggningen.

Länsstyrelsens styrelse skall enligt 26 5 länsstyrelseinstruk- tionen i den mån annat inte följer av 25 5 andra stycket tredje punkten eller tredje stycket eller 29 5 avgöra

a) viktigare frågor om samhällsplanering eller andra för länet betydelsefulla åtgärder,

b) viktigare författningsfrågor,

c) viktigare frågor om organisation, arbetsordning eller tjänste— föreskrifter,

d) frågor om tillsättning av tjänst som länsråd, länspolischef, biträdande länspolischef, enhetschef, chef för planerings— kansli, länsveterinär eller länsantikvarie, tjänst som polis— mästare eller polisöverintendent, tjänst som polisintendent som är avdelningschef, byråchef eller kanslichef inom den lokala polisorganisationen, samt tjänst som chef för lokal skattemyndighet eller kronofogdemyndighet,

e) frågor om förslag till anslagsframställning hos riksdagen och andra frågor av större ekonomisk betydelse,

f) frågor om disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan, av— stängning eller läkarundersökning,

g) frågor om annat skiljande från tjänst eller uppdrag än av— skedande,

h) andra frågor som landshövdingen hänskjuter till styrelsen.

I normalarbetsordningen sägs härutöver bl a följande. Inom de ärendegrupper, som anges som styrelseärenden, kan före— komma ärenden av mindre vikt eller utan principiell betydelse. Sådana ärenden bör efter landshövdingens bestämmande avgöras av landshövdingen eller annan tjänsteman.

Inom de ärendegrupper, som skall avgöras av tjänsteman, kan förekomma ärenden av större vikt eller av principiell betydelse. Dessa ärenden bör hänskjutas till styrelsen.

2.3 Länsstyrelsens organisation

2.3.1 Planeringsavdelningen

Planeringsavdelningen organiserades från början på sex enheter — en juridisk enhet, en regionalekonomisk enhet, en naturvårds— enhet, en planenhet, en lantmäterienhet och en försvarsenhet. Den 1 januari 1972 knöts länsveterinärerna till länsstyrelsen och den 1 juli 1976 blev länsstyrelserna regionala myndigheter för den statliga kulturminnesvården. På planeringsavdelningen hos länsstyrelsen i Gotlands län finns inte någon juridisk en— het. De arbetsuppgifter som ankommer på sådan enhet sköts där av förvaltningsavdelningen.

Varje planeringsavdelning, utom den vid länsstyrelsen i Gotlands län, har ett planeringskansli. Hemkonsulent och priskontor är i regel organisatoriskt knutna till planeringskansliet. Hos läns— styrelsen i Stockholms län finns inte något priskontor.

Den juridiska enheten handlägger självständigt vissa ärenden, särskilt besvärsärenden och fungerar i övrigt som rättssekre— tariat åt planeringsavdelningen (bilaga 2).

Försvarsenheten skall få en ändrad organisation fr o m den 1 juli 1978 enligt riksdagens beslut 1977 med anledning av prop. 1976274 om inriktningen av säkerhetspolitiken och total— försvarets fortsatta utveckling. Totalförsvarsuppgifterna vid länsstyrelsen skall enligt beslutet liksom hittills ligga på försvarsenheten under ledning av försvarsdirektören.

2.3.2 Skatteavdelningen

I alla län utom i Stockholms län och Gotlands län är skatte— avdelningen uppdelad på fem enheter, taxeringsenheten, revi— sionsenheten, mervärdeskatteenheten, uppbördsenheten och data— enheten. Skatteavdelningen i Gotlands län har bara två enheter, en revisionsenhet och en enhet för övriga ärenden.

Länsstyrelsen i Stockholms län har sedan 1968 två avdelningar för skatteförvaltningen, en taxeringsavdelning och en kameral— och uppbördsavdelning, i vilken ingår en uppbördsenhet och en dataenhet.

Länsstyrelsernas skatteavdelningar och taxeringsavdelningen i Stockholms län kommer att organiseras om som en följd av den s k RS—reformen.

RS—reformen

Riksdagen har vid 1975 års riksmöte (prop. 1975:87) beslutat om riktlinjer för ändrad skatteadministration och taxering i första instans m m. Enligt prop. 1976/77:138 om genomförandet av den nya taxeringsorganisationen m m avses den nya organisa— tionen träda i kraft vid 1979 års taxering (rskr 346). Uppbygg— naden av den nya granskningsorganisationen genomförs i etapper.

RS—reformen innebär bl a att alla deklarationer skall granskas och föredras inför taxeringsnämnderna av tjänstemän vid läns— styrelse eller lokal skattemyndighet. Vidare skall taxerings— nämndernas beslutsunderlag rörande de svårkontrollerade dekla- rationerna förbättras genom ökad revisionsverksamhet.

Lekmannainflytandet vid taxeringen förstärks genom att antalet förtroendevalda ledamöter ökas, mandatperioden förlängs och nämndens beslutsområde utvidgas till att omfatta bl a ärenden om skattetillägg. Myndigheternas information och service till

allmänheten i skattefrågor skall ökas och taxeringsperioden skall förlängas.

Det samlade ansvaret för den årliga taxeringen inom länet läggs på en särskild taxeringsenhet inom skatteavdelningen. De djupa— re och mer omfattande revisionerna förs till de nuvarande revi— sionsenheterna. Den nuvarande taxeringsenhetens besvärsärenden och allmänna ombudsfunktioner för uppbörd och mervärdeskatt förs samman till en besvärsenhet och ett särskilt skattechefens kansli inrättas.

Genomförandet av RS—reformen har i enlighet med principbeslutet från 1975 förberetts genom anställning av personal. Den första etappen genomfördes 1975/76 och omfattade 163 tjänster. Härav tillfördes länsstyrelserna 76 och de lokala skattemyndigheterna 87 tjänster. Under budgetåret 1976/77 fick organisationen i

en andra etapp ytterligare 275 tjänster, varav 136 tillföll länsstyrelserna och 139 de lokala skattemyndigheterna.

Riksdagen har beslutat om en tredje utbyggnadsetapp som avser budgetåret 1977/78 och omfattar 438 tjänster. Av dessa tillförs länsstyrelserna 217 och de lokala skattemyndigheterna 221 tjäns— ter. Under budgetåren 1978/79 och 1979/80 beräknas länsstyrel- serna få ca 100 tjänster och de lokala skattemyndigheterna ca 580 tjänster.

De för RS—reformen ansvariga ämbetsverken — RSV och stats— kontoret — har ansett att man inte borde ta ställning till totalramen för den framtida bemanningen av den nya gransknings— organisationen förrän i samband med behandlingen av myndig—

heternas framtida anslagsframställningar.

Sammantaget kommer den nya granskningsorganisationen att till 1978 års taxering ha tillförts 876 nya tjänster, varav 429 vid länsstyrelserna. Det totala behovet av nya tjänster har be— räknats till 1 276 handläggartjänster (inkl redan erhållna RS—

tjänster), 223 assistenttjänster och 54 biträdestjänster. 2.3.3 Förvaltningsavdelningen

Länsstyrelsernas förvaltningsavdelningar har dels uppgifter

som är av inspektions— eller tillsynskaraktär, dels uppgifter som innefattar rättslig prövning. Båda slagen av ärenden har knutits till samma organisatoriska enhet. Den partiella om— organisationen av länsstyrelserna 1971 syftade bl a till att förstärka förvaltningsrättskipningen på länsplanet. Ett uttryck härför var att man ökade lekmannainflytandet, förbättrade hand- läggningsformerna och skapade en i organisatoriskt avseende mer markerad åtskillnad mellan förvaltningsrättskipning och annan verksamhet. Förvaltningsavdelningarna är organiserade med två underenheter, en för de allmänna förvaltningsärendena och läns- rättens ärenden — allmänna enheten — och en för länsskatterät—

tens och fastighetstaxeringsrättens ärenden — rättsenheten.

Allmänna enheten är kansli och beredningsorgan för länsrätten. Vid enheten handläggs också vissa förvaltningsärenden t ex ärenden om pass, val, lotterier, fordonsregistrering, utfärdan- de av körkort, socialvård, exekutiv försäljning av fast egen— dom och vissa andra utsökningsärenden, utskänkning, medborgar- skap och kommunalbesvärsmål (bilaga 3).

Rättsenheten är enbart kansli och beredningsorgan för läns— skatterätten och fastighetstaxeringsrätten. 2.3.4 Administrativa enheten

Den administrativa enheten tillkom vid omorganisationen 1971 som ett för hela länsstyrelsen gemensamt stabsorgan för administration av ekonomi, personal, service m m. Vid enheten handläggs också vissa ärenden av juridisk karaktär, t ex lönegarantiärenden. Vid länsstyrelsen i Stockholms län fullgörs de administrativa uppgifterna av kameralenheten och personal—

enheten vid kameral- och uppbördsavdelningen. 2.3.5 Länspolischefens expedition

Länspolischefens expedition berördes inte organisatoriskt av länsstyrelsereformen. Vid länsstyrelsen i Gotlands län upprätt- hålls länspolischefens funktioner av polischefen i Visby polis- distrikt. Länspolischefen utövar ledningen av polisväsendet i länet. Landshövdingen kan på föredragning av länspolischefen besluta bl a i ärende som rör polisens verksamhetsformer eller när det är fråga om allvarlig ordningsstörande händelse eller annan händelse som kräver extraordinär polisverksamhet. I vissa fall får frågor som rör polisens verksamhetsformer hänskjutas till styrelsen.

3. LÄNSSTYRELSERNAS ORGANISATIONSNÄMND (LON)

Gemensamma administrativa serviceuppgifter för länsstyrelserna sköttes tidigare av tre olika nämnder, länsstyrelsernas antag— ningsnämnd, utbildningsnämnd och blankettnämnd. De tre organen sammanfördes 1971 till en nämnd, länsstyrelsernas organisations— nämnd (LON). LON består enligt instruktionen (l97lz459 ändrad senast 1977 420) av ordförande och tio andra ledamöter. Till nämnden är knutet ett kansli med en kanslichef och ett ZO—tal

övriga befattningshavare.

LON är ett centralt rationaliserings-, samordnings- och utbild— ningsorgan för länsstyrelserna. Enligt sin instruktion har LON till uppgift att

- bistå länsstyrelserna i frågor som rör arbetsformer, personal— och ekonomiadministration och intern planering

- fastställa formulär till blanketter lör länsstyrelserna, läns— skatterätterna, fastighetstaxeringsrätterna och länsrätteinu samt meddela anvisningar för användning av blanketterna

— planlägga och anordna utbildning och konferenser för läns— styrelsernas personal

— verka för samordning mellan länsstyrelserna samt mellan dessa och andra nnndighcter.

LON utarbetar t ex handläggningspromcmorior i olika ärende—

grupper. Promomoriornu innehaller grimdlnggundo bcstänmnlser (förarbeten, rättsfall m ml, ärondcboskrixning och arbetsrutiner.

Inom redovisnings— och revisionsområdet ger LON länsstyrelserna bl a praktiska råd i olika redovisningsfrågor. Vidare skall LON biträda länsstyrelserna i rekryteringsarbetet samt planlägga och anordna kurser och konferenser för dess personal.

4 LÄNSDOMSTOLARNA

4.1. Inledning

Vid länsförvaltningsreformen 1971 ombildades de tidigare pröv— ningsnämnderna till länsskatterätter. Vidare tillskapades länsrätter för annan förvaltningsrättskipning. Domstolarna knöts organisatoriskt till länsstyrelserna. Den 1 juli 1975 tillkom fastighetstaxeringsrätterna som också knöts till läns— styrelserna. De tre domstolarna, länsskatterätten, fastighets— taxeringsrätten och länsrätten, svarar för huvuddelen av för—

valtningsrättskipningen på länsplanet.

För länsdomstolarna finns en särskild lag, lagen (l97l:52) om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt. Besvär över länsdomstolarnas beslut prövas av de allmänna förvaltnings- domstolarna, kammarrätt och regeringsrätt.

För prövning av vissa skattemål, bl a mål som avser förvärvs— källor som sträcker sig över mer än ett län, bildades, sam— tidigt med länsdomstolsreformen, mellankommunala skatterätten

av den tidigare mellankommunala prövningsnämnden. 4.2 Länsdomstolarnas organisation

Länsdomstolarna består enligt huvudregeln i 5 5 lagen om

skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt av ordförande

och nämndemän. I fastighetstaxeringsrätt ingår även värderings- tekniska ledamöter. Enligt 6 S är rätterna i vissa fall domföra med ordföranden ensam. I rätterna finns enligt 7 5 en eller flera lagfarna ordförande. Domartjänsterna tillsätts av rege— ringen efter förslag från länsstyrelsen.

Nämndemännen utses enligt 8 5 med visst undantag av landstinget. För nämndemän i länsskatterätt och länsrätt gäller enligt 10 5 att de väljs för en period av sex år. Efter lagändring (SFS 1975ch97) väljs halva antalet vart tredje år. Nämndemännen i fastighetstaxeringsrätterna väljs på grund av intervallen mellan

de allmänna fastighetstaxeringarna för en period av fem år. 4.3 Länsdomstolarnas målområde

Vid länsskatterätten handläggs enligt 3 5 första stycket lagen (l971:52) om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt mål enligt skatte—, taxerings-, uppbörds— och folkbokförings— författningarna i den utsträckning som är föreskriven i dessa författningar. Enligt dessa omfattar skatterättens kompetens— område besvärsmål rörande inkomsttaxering och förmögen— hetstaxering samt mervärdeskatt, skattetillägg och försenings— avgift, framställningar av olika slag, t ex om beräkning av statlig inkomstskatt för accumulerad inkomst, om skattebefriel— se för dödsbo, om eftertaxering och om uppskov med beskattning av realisationsvinst. Skatterätt handlägger också mål om befriel— se från skyldighet att lämna kontrolluppgift, mål enligt bevis— säkringslagen för skatte— och avgiftsprocessen (197511027), mål om handlings undantagande från taxerings— och skatterevi— sion och mål om utdömande av vite enligt skatte—, taxerings-, uppbörds— och folkbokföringsförfattningarna. Vidare går till länsskatterätt besvärs- och underställningsmål enligt folk— bokföringsförordningen, t ex mantalsskrivningsmål, samt mål rö— rande s k arbetsgivaransvar för anställdas skatter enligt upp— bördsförordningen (bilaga 4).

Vid fastighetstaxeringsrätt handläggs enligt 3 5 andra stycket lagen om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt mål om fastighetstaxering enligt vad därom är särskilt föreskrivet samt mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 8 5 3 mom. kommunalskattelagen (1928z370).

Vid länsrätt handläggs enligt 4 5 lagen om skatterätt, fastig— hetstaxeringsrätt och länsrätt mål enligt barnavårdslagen (1960 97), lagen (l9S4:S79) om nyketerhetsvård, utlännings— lagen (19542193), smittskyddslagen (19682231) och lagen (l970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island och Norge för verkställighet eller behandling i den utsträckning som är föreskriven i dessa lagar samt mål enligt 21 kap. föräldrabalken. Vidare handläggs såvitt gäller svenskt kör— kort, trafikkort eller traktorkort mål om varning eller åter— kallelse och, såvitt gäller utländskt körkort, mål om varning eller vägran att godkänna körkortet, allt i den utsträckning som är föreskriven i vederbörande författning (bilaga 5). 4.4 Förfarandet vid länsdomstolarna

Det processuella förfarandet i domstolarna regleras av förvalt— ningsprocesslagen (l97l:29l), vilken enligt sin 1 S gäller för rättskipning i regeringsrätten, kammarrätt, skatterätt, fastig— hetstaxeringsrätt och länsrätt.

Enligt 9 S förvaltningsprocesslagen är förfarandet vid dom— stolarna skriftligt. Muntlig förhandling beträffande viss fråga får dock ingå i handläggningen om det kan antagas vara till fördel för utredningen. Den muntliga förhandlingen är således i länsdomstolarna bara ett komplement till den skrift—

liga handläggningen. 4.4.l Handläggning av mål

Enligt 16 5 förordningen (l97lz455) om skatterätt, fastighets-

taxeringsrätt och länsrätt skall mål eller i mål uppkommen fråga avgöras efter föredragning. Föredragning är dock inte nödvändig om målet eller frågan i sin helhet gåtts igenom vid muntlig förhandling och beslut meddelas senast fyra veckor efter den dag förhandlingen avslutades. Föredragning är inte heller nödvändig om prövning sker utan medverkan av nämndemän. Föredragning görs av särskild föredragande eller, om det är lämpligt, av ordföranden.

Enligt 17 5 nämnda förordning skall mål beredas till avgörande av föredragande under ordförandens ledning. Någon definition av begreppen föredragning och föredragande lämnas inte i de lagar och andra författningar som reglerar förfarandet vid läns— domstolarna.

Föredraganden skall hålla ordföranden underrättad om målet och, så snart det förekommer anledning därtill, inhämta besked av denne om de åtgärder som bör vidtagas. Vid föredragning skall ett skriftligt förslag till beslut ha utarbetats av föredraganden. Det skall hållas tillgängligt vid föredragning— en och, i den mån det är lämpligt, tillsammans med uträkningar, siffersammanställningar och avskrift av handlingar i akten i god tid före rättens sammanträde tillställas de nämndemän som skall närvara vid målets föredragning (19 5).

Närmare föreskrifter för länsdomstolarnas verksamhet, såsom föreskrifter om arbetsfördelning, beredning och föredragning, meddelas enligt 25 5 länsstyrelseinstruktionen av chefen för förvaltningsavdelningen (i AB län länsskatterättsavdelningen och förvaltningsavdelningen) efter samråd med övriga tjänste— män som är ordförande i domstolarna.

Av 5 5 lagen om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och läns— rätt följer att nämndemännen har individuell rösträtt. Enligt 13 5 samma lag gäller i fråga om omröstning i länsdomstolarna bestämmelserna i 16 kap. och 29 kap.rättegångsbalken om omröst—

ning i domstol med endast lagfarna ledamöter. I lagtexten an— ges inte i vilken utsträckning omröstningsreglerna för tviste— mål respektive brottmål skall tillämpas. Som exempel på mål i vilka reglerna om brottmål bör tillämpas vid omröstning i huvudsaken nämndes i lagrådsremissen, som föregick lagen om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt, endast mål

om utdömande av vite. Det uteslöts emellertid inte att regler— na för brottmål kan höra tillämpas också i vissa andra måltyper. Innebörden av lagstadgandet är således att ordföranden i de flesta fall har utslagsröst vid omröstning i länsdomstolarna.

4.5 Enmansmål

Enligt 6 5 första stycket lagen om skatterätt, fastighets— taxeringsrätt och länsrätt är dessa domstolar i vissa fall domföra utan nämndemän. Ordföranden beslutar ensam när det gäller åtgärder som endast avser beredning av målet. Vidare är rätten domför med ordföranden ensam vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan skatterätt eller länsrätt, vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende, vid vissa interimistiska beslut i körkortsmål samt vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål. Slutligen är rätten enligt 6 5 andra stycket domför utan nämndemän vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak, om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt.

I 6 5 tredje stycket anges typer av mål som får avgöras utan nämndemän om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt. Dessa mål är mål om utdömande av vite, mål enligt bevissäkringslagen (197511027) för skatte- och avgiftsprocessen, handlings undantagande från taxerings— revision, skatterevision eller annan granskning och befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt taxerings- lagen (l956:623), mål om omhändertagande för utredning enligt

30 5 barnavårdslagen (1960:97) samt mål enligt uppbörds— och folkbokföringsförfattningarna med undantag av mål om arbets- givares ansvarighet för arbetstagares skatt samt mål om upp— delning av taxeringsvärde enligt 8 5 3 mom. sista stycket kommunalskattelagen (l928:370). Efter en lagändring 1974 som trädde i kraft den 1 juli 1975 hänförs till enmansmål också mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 500 kr, mål enligt skatte— och taxeringsförfattningarna då beslutet överensstämmer med parternas samstämmiga mening samt mål i vilket saken är uppenbar. Lagändringen hade föregåtts av ut— redningsarbete av en arbetsgrupp som tillsatts av RSV och LON. Mot bakgrund av att stora målbalanser uppkommit vid länsskatte— rätterna hade arbetsgruppen gjort en översyn av bl a arbets- rutinerna vid länsstyrelsernas rättsenheter. 4.6 Jävsregler vid länsdomstolarna

Frågan om jäv i länsdomstol regleras i 41 5 förvaltnings- processlagen (1971 291). Där föreskrivs att bestämmelserna

i 4 kap rättegångsbalken om jäv mot domare gäller i fråga om jäv mot den som handlägger mål enligt förvaltningsprocesslagen. Bestämmelsen i 41 5 förvaltningsprocesslagen gäller den som handlägger mål och är således tillämplig både på rättens leda— möter och på dem som tjänstgör som föredragande.

Frågan om domstolarnas ordförande och deras ställning som domare behandlades ingående under förarbetena till lagen (l97l:52) om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt. Lagrådet yttrade bl a att en fråga av stor principiell betydel— se var i vilken utsträckning ordföranden skulle, med hänsyn till kravet att han som domare skall inta en självständig ställning, kunna åläggas administrativa uppgifter inom länsstyrelsen och vilket slag av sådana uppgifter han skulle kunna tilldelas. Lagrådet föreslog att en bestämmelse skulle införas om att domaren inte får tilldelas uppgifter som kan rubba förtroendet

till hans opartiskhet i den dömande verksamheten. Departements—

chefen ansåg emellertid att en sådan bestämmelse kunde ge upp— hov till vissa svårigheter vid tillämpningen. Intresset av

att ordföranden inte får tjänstgöra om det föreligger omstän- digheter som kan rubba förtroendet till hans opartiskhet i den dömande verksamheten tillgodosågs enligt departementschefen genom att rättegångsbalkens jävsbestämmelser blev tillämpliga

på ordförande i skatterätt och länsrätt. 4.7 Partsbegreppet

Partsbegreppet är inte enhetligt utbildat inom förvaltnings— förfarandet. Till skillnad från förhållandena vid de allmänna domstolarna gäller i förvaltningsärenden att det ofta bara finns en part som kan ha ställning som t ex sökande eller förklarande. Det allmänna företräds i sådana fall av den be— slutande myndigheten, som dels skall ta till vara det all— männas intresse gentemot den enskilde och dels tillämpa gällande rättsregler. Detta förhållande gäller bl a i kör— kortsmål och mål enligt barnavårdslagen och har kritiserats som ägnat att rubba den enskildes förtroende för domstolen.

I vissa fall förekommer ett tvåpartsförhållande. Det allmännas talan förs då av en särskild tjänsteman som fått sig ålagd denna uppgift. Tvåpartsförhållande förekommer t ex i inkomst- förmögenhets— och fastighetstaxeringsmål. Vidare förekommer det bl a i mål om mervärdeskatt, vägtrafikskatt och upphörd. Det allmännas talan förs då av ett s k allmänt ombud.

4.8 Målutvecklingen vid länsdomstolarna

I tidigare avsnitt har redogjorts för de ärendegrupper som handläggs i länsdomstolarna. Den ojämförligt största till— strömningen av mål sker till länsskatterätterna, som under budgetåret 1976/77 fick in över 170 000 mål. Till länsrätterna kom det under samma år in drygt 32 000 mål.

Antalet inkommande mål till länsrätterna har ända sedan budget—

året 1971/72 årligen legat ganska konstant omkring 30 000—33 000 mål. Måltillströmningen till länsskatterätterna visar emeller— tid en klar tendens att öka. Mellan budgetåren 1974/75 och 1975/ 76 ökade antalet inkomna skattemål (utom fastighetstaxerings— mål) med ca 6 000 mål. Mellan 1975/76 och 1976/77 var öknin— gen ca ll 000 mål.

Balanssituationen i länsskatterätterna har försämrats successivt. Balanserna låg under domstolarnas tre första arbetsår ganska konstant kring 90 000 mål. Under de två senaste budgetåren har balanserna ökat med drygt 30 000 mål om året- Vid budgetårets utgång 1976/77 fanns närmare 175 000 mål oavgjorda hos läns— skatterätterna.

Fastighetstaxeringsrätterna inrättades den 1 juli 1975. Besvär av fastighetsägare över 1975 års allmänna fastighetstaxering skulle ha anförts senast den 15 juni 1975 medan taxeringsinten— dent skulle ha kommit in med besvär senast vid utgången av oktober 1975. Fastighetstaxeringsrätterna övertog omkring 3 000 mål avseende besvär över 1970 års allmänna fastighets— taxering och den särskilda fastighetstaxering som ägt rum åren 1971 — 1974. Under budgetåret 1974/75 kom ca 50 000 mål in till domstolarna. Under de därpå följande åren har knappt 10 000 res— pektive drygt 13 000 mål kommit in. Av de sistnänmda hänför sig knappt hälften till fastighetstaxeringsrätten i Stockholms län.

Vid länsrätterna har under de senaste fyra budgetåren avgjorts omkring 30 000 mål per år. Balanserna låg under budgetåret 1972/73 och 1973/74 runt cirka 10 000 mål och har därefter

visat en svag ökning.

Sammanlagt har det under budgetåret 1976/77 kommit in drygt 217 000 mål till de tre länsdomstolarna, varav skattemål utgör omkring 80 procent. Det har under samma tid totalt inom dom— stolarna avgjorts knappt 190 000 mål. Antalet oavgjorda mål närmade sig 195 000 mål vid budgetårets utgång 1976/77.

Inkomna

Skattemål Fast.må1 Länsrättsnål

Avgjorda

Skattemål Fast.mål Länsrättsmil

Balanserade

Skattemål Fast.må1 Länsrättsmil

Inkomna, avgjorda och balanserade mål i länsdomstolarna

1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77 178 000 157 000 156 000 154 000 160 000 171 000 5 000 7 000 5 000 50 000 9 000 13 000 30 000 31 000 33 000 33 000 33 000 33 000 213 000 195 000 194 000 237 000 202 000 217 000 134 000 155 000 155 000 138 000 127 000 139 000 3 000 7 000 6 000 4 000 46 000 19 000 27 000 31 000 31 000 33 000 32 000 31 000 164 000 193 000 192 000 175 000 205 000 189 000 90 000 92 000 93 000 109 000 142 000 174 000 4 000 4 000 3 000 49 000 12 000 6 000

9 000 9 000 11 000 11 000 12 ggg 14 000 103 000 105 000 107 000 169 000 166 000 194 000

Anmärkningar:

Statistikuppgifterna anges i jämna tusental beroende på viss oenhetlighet och andra smärre brister i länsstyrelsernas sta- tistik. Vissa justeringar måste också göras om siffrorna skall stämma överens inbördes. Genom att detta eftersträvats i tabellen har, som uttryck för de olika felkällorna, tabell— en kommit att ange en balans för det sista året som ligger ca 4 000 mål högre än vad en summering av länsstyrelsernas uppgifter leder till. Av dessa mål är ca 1 000 skattemål och ca 3 000 länsrättsmål.

5 LÄNSSTYRELSERNAS PERSONAL

5.1. Inledning

Vid länsstyrelserna finns personal med mycket varierande utbild— ning, inriktning och erfarenhet. Formella kompetenskrav finns efter länsstyrelsernas omorganisation 1971 endast för ett få— tal tjänster bl a för dem som tjänstgör som ordförande i läns— domstolarna. På grund av arbetsuppgifternas olika krav på spe— ciella fackkunskaper har länsstyrelsen inom sin personalplan också bl a lantmätare, ekonomer, veterinärer, arkitekter och ingenjörer.

5.2. Tjänstetyper vid länsstyrelsen

Vid länsstyrelserna finns i huvudsak tre tjänstetyper med olika befordrirgsgångar, vilka skiljer sig från varandra när det gäller ltnenivåer och kunskapskrav vid anställningstillfället. Det är kcntorsbiträdes/assistentkarriären, landskanslist/byrå— sekreterarekarriären och juristkarriären. Därutöver har efter' omorganisationen 1971 nya karriärvägar skapats för personal med annan fackutbildning. Efter Specialkurser eller annan lämplig vidareutbildning kan man växla över från en karriär till en annan.

5.2.1. Kortersbiträdes/assistentkarriären

Kontorsbiträdet börjar i någon av lönegraderna TZ — TS beroende på levnafsåldern. Slutlönen i den reglerade befordringsgången ligger fll i lönegrad Fl, vilken uppnås efter 7 — 9 år. Dessför—

innan kan dock befordran till högre tjänst som kansliskrivare, kontorsskrivare eller assistent ha skett. Statens avtalsverk och statstjänstemännens huvudorganisationer har den 1 april 1977 slutit avtal om lönesystem och lönegradsändringar m m. (ALLA—77). Avtalet innebär bl a ändring av vissa regler om löneklassplacering, ändring av vissa befordringsgångar, nytt lönesystem och ett ökat utrymme för lokalt inflytande på löne— sättningen. För kontorskarriären innebär avtalet att kansli— skrivare i F2 och assistenter i lönegraderna F3 — FS får ändrad lönegrad till högst F5 och att inplacering i lönegrad i det 5 k högstlönesystemet blir en lokal förhandlingsfråga.

5.2.2. Landskanslist/byråsekreterarekarriären

Den reglerade befordringsgången för landskanslister börjar i lönegrad FZ. Slutlönegraden FS uppnås efter sex år. Lands— kanslisterna hade tidigare huvudsakligen gymnasieutbildning. Under senare år har ett ökat antal sökande till landskanslist— tjänster haft jur. kand. examen eller annan akademisk examen. Tjänstgöringen under de första åren har delvis formen av spe— cialutbildning för fortsatt karriär inom förvaltnings- plane— rings— eller skatteområdet. Landskanslisterna har möjlighet att få tjänst som t ex enhetschef. Bland befordrings— tjänster mellan F5 och enhetschefstjänster kan nämnas byrå- assistent F6 — F7, förste byråsekreterare F8 — Fl3, taxerings— intendent Fl3 — F20 och avdelningsdirektör F19 — FZl.

5.2.3. Juristkarriären

Inom länsstyrelseorganisationen finns formellt krav på jurist- utbildning, förutom ifråga om tjänst som länspolischef, endast för tjänst förenad med uppgift att vara ordförande i länsskatte— rätt, fastighetstaxeringsrätt eller länsrätt. Ifråga om tjänsten som chef för planeringsavdelningens juridiska enhet förutsätts i praktiken krav på jur. kand. examen. Även om alltså endast

ett fåtal tjänster formellt reserverats för jurister besätts

i själva verket de traditionella juristtjänsterna, länsnotarie/ länsassessor, oftast av jurister. Dessutom finns jurister på många andra tjänster inom länsstyrelsen, t ex på administrativa enheten, skatteavdelningen och planeringskansliet.

Den jurist som söker sig till länsstyrelsen antas som läns- notarie. Den tidigare tillämpade reglerade befordringsgången har ersatts av ett högstlönesystem (högst FlO). Notariemeri— terad jurist får i lönehänseende tillgodoräkna notarietjänst— göringen. Den fortsatta länsstyrelsekarriären kan så småning— om leda fram till tjänst som länsassessor i löneskiktet F13 — F19 samt i några fall F21. Tjänst som förste länsassessor är placerad i F23.

Vid en undersökning år 1976 som omfattade alla länsstyrelse— jurister som då uppnått lönegrad FZ3 eller högre framkom att det i genomsnitt tagit 20 år från examensåret att uppnå löne- gradsplaceringen. Om examen kan beräknas ha infallit mellan 25 och 30 års ålder har alltså sluttjänst erhållits när veder- börande varit mellan 45 och 50 år.

I länsskatterätt (fastighetstaxeringsrätt) och länsrätt finns en eller flera lagfarna ordförande, som innehar tjänst vid länsstyrelsen. Sådan tjänst tillsätts av regeringen efter för— slag av länsstyrelsens styrelse. Tjänst som ordförande är domartjänst. Enligt länsstyrelseinstruktionen är chefen för förvaltningsavdelningen (länsråd) samt cheferna för rättsen- heten och allmänna enheten ordförande i länsskatterätten och länsrätten. I vissa län finns därutöver särskilda tjänster som ordförande. Som domare tjänstgör vidare ett antal särskilt för- ordnade länsassessorer,varvid länsstyrelsen kan utfärda förord— nande som avser enmansmål och regeringen förordnanden som även täcker nämndmålen. För sådana förordnanden krävs att veder— börande är jurist. De jurister som inte har förordnande som domare fungerar som beredare, föredragande och protokollförare.

I länsdomstolarna finns alltså juristtjänster som domare i

lönegrad F 23 (här bortses från länsrådstjänsten). Vidare finns juristtjänster i lönegraderna F9 — FZl (länsnotarier och länsassessorer. Vid domstolarna tjänstgör även jurister

som fullgör sin notariemeritering.

5.2.4. Övriga tjänstetyper

Länsstyrelserna rekryterar, som nämnts, även personal med speciella fackkunskaper, som t ex samhälls— och naturvetare, ingenjörer, arkitekter, lantmätare och ekonomer. De kan antin— gen antas som amanuenser (högst F10) eller få fast tjänst direkt. Via tjänster som exempelvis byråingenjör, förste byrå— sekreterare, byrådirektör, bitr. länsarkitekt eller avdelnings— direktör kan den anställde nå chefstjänster som planerings— direktör, revisionsdirektör, naturvårdsdirektör eller läns- arkitekt.

5.3. Tjänster vid länsstyrelsen

Vid länsstyrelserna finns dels s k fasta tjänster,d v s tjänster inom personalplanen, dels extra tjänster. Antalet fasta tjänster var vid budgetårets ingång 1 juli 1971, d v 5 då den nya länsstyrelseorganisationen började sin verksamhet ca 8 500. Den 1 juli 1977 fanns ca 9 800 fasta tjänster.

Personalen utanför personalplanen uppgick den 1 juli 1977 till ca 1 000 årsarbetskrafter, förutom s k projektanställda eller personal som var tillfälligt anställd för kortare tid.

Personalen vid länsstyrelserna 1971/72 — 1977/78

Förändringar under budgetåren

—1 '_—1 [71-06—30 71/72 72/73 73/74 74/75 75/76 76/77 77/78 Summa - 77—07—0 'lanerings— 1) 2) :vd. 714 120 26 37 19 52 17 985 2 468 .katteavd. 45 41 75 218 1515) 1675) 2485) 869 , 4 352 örvaltnings— 3) 4) :vd. 66 9 5 18 100 34 59 291 1 912 *dministrativa 42 5 3 5 9 64 854 Fnh. 42 5 3 5 9 64 854 ;änspolis— :hefens exp. l 1 61 övrigt 6 18 (_ 24 ' 238 , 'åäf—J— _l— "l— __ åumma 7 575 873 175 110 291 275 253 333 2 310 9 885

l l [ l) Innehåller 597 tjänster för länsarkitekts- och lantmäteri- I organisationerna

2) Innehåller 25 tjänster för länsveterinärorganisationen

3) Ny organisation för bil— och körkortsregistret

4) Innehåller 19 tjänster för handläggare och utskänkningsärenden

S) Innehåller totalt 429 (76+l36+217) tjänster för RS—organisationen

5.3.1. Fördelningen av personalen på olika avdelningar

Vid planeringsavdelningarna fanns den 1 juli 1977 ca 2 500 fasta tjänster. De juridiska enheterna sysselsatte regel—

mässigt 2 — 4 jurister.

Inom skatteavdelningarna fanns vid nämnda tidpunkt ca 4 400

fasta tjänster inklusive de 5 k RS-tjänsterna.

Förvaltningsavdelningarna hade den 1 juli 1977 ca 1 900 fasta tjänster. Av dessa var 117 juristtjänster, 102 andra handläggar- tjänster och 243 tjänster inom kontorskarriären vid rättsen— heterna (bilaga 6). Rättsenheterna har inte någon särskild personal avdelad för fastighetstaxeringsrätten. För arbete på grund av 1975 års allmänna fastighetstaxering tilldelades rättsenheterna 4 milj kronor för budgetåret 1975/76. Beloppet användes för kostnader avseende tillfällig personal och över— tidsersättning för ordinarie personal. Allmänna enheten utom bil— och körkortsregistren hade 747 fasta tjänster varav 144 juristtjänster och 201 byråsekreterartjänster. Bil— och kör— kortsregistrens (inkl. trafikenheten i AB län) personal upp- gick till 584 personer (bilaga 7).

5.3.2. Fördelning av arbetsuppgifter inom förvaltningsavdel— ningen mellan länsstyrelse och länsdomstolar

Länsdomstolarnas anknytning till länsstyrelserna medför att personalen på allmänna enheten dels handlägger ärenden i vilka länsstyrelsen fattar beslut dels föredrager och beslutar i länsrätten. 1 AB län har man skilt mellan de båda funktionerna

genom en uppdelning på enheter.

För att få ett underlag för bedömning av hur personalens arbete fördelar sig mellan uppgifterna i länsstyrelse respektive i länsrätt har kommittén inhämtat uppgifter från länsstyrelsernas förvaltningsavdelningar (utom länsstyrelsen i AB län). För varje anställd redovisades en uppskattad procentuell uppdel—

ning av arbetstiden.

Med ledning av dessa uppgifter har kommittén gjort en samman- ställning av antalet fasta årsarbetskrafter för förvaltnings— uppgifter resp. domstolsuppgifter. I tabell 3 redovisas endast den personal som sysslar med domstolsuppgifter. Notarier och landskanslister i befordringsgång har inte tagits med.

Sammanställningen är grundad på uppgifter från förvaltningsavdelningarna (utom AB län) 1 juli 1977. Endast fasta tjänster har beaktats. Till angivna antal årsarbetskrafter kommer således personal under utbildning (notarier och landskanslister i befordrings— gång Bg 12 A resp. Bg 8 A) och extra personal. (Ber/fd = berednings— och/eller före— dragningsuppgi fter .)

Icke jurister Totalt L ä n domar ber/ ber/fd domar ber/ rel. övriga samtl.

uppg fd uppg fd bered/

1,77 67,00 128,0C 4,50 1,27 12,50 20,55 2,38 9,50 20,0c 1,04 9,10 19,9c 2,25 8,80 17,1c 1,61 6,55 14,50 7,55 2,57 9,50 19,75 1,95 1,54 2,80 6,2C 1,70 7,75 14,9c 1,75 6,70 15,55 7,95 1,05 26,05 41,6( 1,85 0,65 11,50 16,2 2,50 51,15 54,9c 7,20 1,60 18,70 50,4( 2,18 10,15 20,95 5,05 1,06 11,2 21 05 6,20 5,26 14,65 22,75 5,70 1,21 10,75 21,u 1,74 7,85 19,55 7,15 1,85 11,00 22,05 8,25 2,26 11,50 25,2 2,95 1,26 5,05 10,5 9, 25 5, 49 14,10 26,m

N—(XEC—JUDFUWOZZFÄHIO'HFHDÖå

BD 8, 20 5,00 9, 50 5,10 11, 20 25,9 106, 55 75,15 22, 05 95, 20 732-0,254 15 106, 55 l88, 45 1, 77” 554,50 629,5t Xl

6 LÄNSSTYRELSEN I STOCKHOLMS LÄN

Länsstyrelsen i Stockholms län består av fem avdelningar varav länsskatterättsavdelningen motsvarar rättsenheten vid förvalt— ningsavdelningen i övriga län och alltså utgör kansli för läns— skatterätten och fastighetstaxeringsrätten. Avdelningschef är ett länsråd som förutom uppgifter att planera, leda och fördela arbetet inom avdelningen har domaruppgifter i länsskatterätt och fastighetstaxeringsrätt. Förutom länsrådet finns vid avdel— ningen åtta ordinarie domare — förste länsassessorer — och dom— stolen dömer på tillsammans nio ”rotlar”. Antalet avgjorda mål i de båda domstolarna var 44 667 under budgetåret 1976/77. Läns— styrelsen har uppgett att icke ordinarie domare med göromåls— förordnande i stort sett dömer i hälften av antalet avgjorda mål. Det kan därför beräknas att varje domare dömer i genom- snitt 2 400 — 2 500 mål per år.

Förvaltningsavdelningen består av allmänna enheten, trafik— enheten, socialenheten, överexekutorsenheten och länsrättens kansli. Avdelningsledningen utgörs av ett länsråd och tre förste länsassessorer av vilka två vid den partiella omorgani— sationen år 1971 betecknades som särskilda domare vid läns— rätten. Länsrättens kansli förestås av en förste länsassessor. För enhetschefen och för de fyra tjänstemännen i förvaltnings— avdelningens ledning har föreskrivits att de skall ha domar— kompetens och tjänstgöra som ordförande i länsskatterätt, fas— tighetstaxeringsrätt och länsrätt. Domarfunktionen torde dock

uteslutande utövas i länsrätten. Även vid länsrätten förekommer förordnanden för juristhandläggare att bestrida domargöromål, främst i körkortsmål. Vid länsrätten avgjordes 5 596 mål under budgetåret 1976/77. I arbetsuppgifterna för avdelningschefen och för dennes ställföreträdare — en av förste länsassessorerna

i avdelningsledningen - ingår att vara beslutande i bl a kommu— nala besvärsmål.

7 MELLANKOMMUNALA SKATTERÄTTEN

Vissa besvär över taxeringsnämnds och lokal skattemyndighets beslut prövas av den mellankommunala skatterätten i stället för av länsskatterätterna.

Enligt 73 5 taxeringslagen (l956:623) prövar mellankommunala skatterätten bl a sådana mål där den skattskyldige har för- värvskälla som i fråga om beskattningsort är att hänföra till mer än ett län eller där det råder tvekan om i Vilket län taxe+ ring skall ske. Besvär över koncernbolags taxeringar prövas

av mellankommunala skatterätten om bolagen avlämnar själv- deklaration i skilda län. Det innebär att de allra flesta börs- noterade bolagen och många andra större företag faller inom kompetensområdet. Vidare prövas skattefrågor i samband med in-

och utflyttning ur riket och i vissa fall taxering av äkta ma—

kar som är bosatta inom skilda län. Fastighetstaxeringsmål och mål om mervärdeskatt förekommer inte.

Den mellankommunala skatterätten föregicks av en mellankommu— nal prövningsnämnd, som inrättades 1928. Motivet var bl a att försöka uppnå enhetlighet i sådana taxeringar där inkomsterna skall fördelas mellan kommuner i skilda län. Den mellankommu- nala prövningsnämndens kansli stod under ledning av allmänna ombudet hos nämnden. Någon fast organisation fanns inte utan allmänna ombudet och den handläggande personalen var tjänste— män hos andra myndigheter och förordnade att tjänstgöra hos nämnden på viss tid.

1 betänkandet SOU 1954z24 med förslag till effektivare taxering föreslogs att mellankommunala prövningsnämnden skulle upphöra. Åtskilliga remissinstanser avstyrkte förslaget och framhöll bl a det värde som visat sig ligga i att de mellankommunala företagen varit sammanförda hos en prövningsnämnd med speciell kunskap om deras förhållanden. Förslaget ledde inte till någon lagstiftningsåtgärd. Frågan behandlades därefter i betänkandet SOU 1955 51 med förslag till ändrad taxeringsorganisation. Det föreslogs där att nämnden skulle behållas.

I samband med inrättandet av länsrätter och länsskatterätter 1971 ombildades även mellankommunala prövningsnämnden till skatterätt. Bestämmelser om rätten finns i lagen (1971 52) om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt. Enligt 2 5 har den mellankommunala skatterätten sitt kansli i riks— skatteverket.

Även allmänna ombudets verksamhet har överförts till riks— skatteverket. I sin årsbok 1976 anger riksskatteverket att allmänna ombudet arbetar helt självständigt och endast är administrativt knutet till riksskatteverket. Verksamheten

sysselsätter f n nitton personer av vilka sex har i upp— '

drag att fullgöra uppgifter som ankommer på taxeringsintendent. Ett par personer har kansligöromål.

Mellankommunala skatterättens kansli är knutet till rätts— avdelningen inom riksskatteverket. Vid kansliet tjänstgör en avdelningsdirektör, två byrådirektörer, en förste byrå— sekreterare, en assistent och tre kontorister. Vissa kansli—

göromål är gemensamma med de som rör allmänna ombudet.

I den mellankommunala skatterätten finns en eller flera ord— förande vilka förordnas av regeringen för viss tid. Uppdraget som ordförande fullgörs vid sidan om annan tjänst. Vidare finns nämndemän som förordnas av regeringen. Som föredragande fungerar tjänstemän vid kansliet. Vid behov förekommer även

att föredraganden lånas in från kammarrätterna.

Processen är huvudsakligen skriftlig men det förekommer även muntliga förhandlingar. Mellankommunala skatterättens beslut överklagas hos kammarrätten och besvären upptas av den kammar- rätt, inom vars domkrets den skatteskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt.

Målutvecklingen vid mellankommunala skatterätten framgår av följande tabell:

Inkomna besvär Balans per den 1 mars

1971 1162 1972 579

8. UTBILDNINGSFRÅGOR

8.1. Notariemeritering

Notarietjänstgöring är en utbildningstjänstgöring efter jur. kand. examen. Bestämmelser finns i notariekungörelsen (1972:Sl9

)

omtryckt l975z512). Notarietjänstgöring pågår två år och sex månader och kan fullgöras vid tingsrätt och länsstyrelse. Tjänstgöringen får under viss tid ske genom s k utbytestjänst— göring hos åklagarmyndighet — högst ett år — eller hos polis— chef, kronofogdemyndighet eller advokat — högst sex månader (2 5). Efter särskild prövning kan tjänstgöring med juridiska arbetsuppgifter under högst sex månader hos annan myndighet än de nyss nämnda eller hos annan enskild arbetsgivare än advokat (3 5) få räknas som utbytestjänstgöring. Handläggningen av frågor om notarietjänstgöring ankommer på notarienämnden (NON), vars kansligöromål fullgörs av domstolsverket. Notarie— tjänstgöring leder fram till notariemeritering.

I 54 5 länsstyrelseinstruktionen (1971:460) finns bestämmel— ser om notarietjänstgöring vid länsstyrelse. Av paragrafen framgår att den som fullgör notarietjänstgöring skall biträda med beredning av mål och ärenden, tjänstgöra som protokoll— förare och föredragande i länsstyrelsen, länsskatterätten, fastighetstaxeringsrätten och länsrätten samt upprätta för— slag till beslut. Har notarietjänstgöringen under mer än tre månader varit förlagd till länsstyrelse, krävs enligt 18 S notariekungörelsen för notariemeritering att notarien varit föredragande i länsstyrelsen, länsskatterätten, fastighets— taxeringsrätten eller länsrätten.

Under budgetåret 1977/78 finns det 655 notarieplatser vid tings— rätterna. Vid länsstyrelserna har 53 tjänster i befordrings— gång 12 A ställts till notarienämndens förfogande. Hittills

har notarienämnden utfärdat 51 förordnanden vid länsstyrelserna. För utbytestjänstgöring vid olika myndigheter finns 114 tjäns—

ter och det totala utbudet av notarietjänster är därför f n 820.

8.2. Cirkulationstjänstgöring inom länsstyrelsen

Notarien tjänstgör under sin utbildning på olika avdelningar inom länsstyrelsen efter en plan som görs upp av NON. För lands— kanslisterna gör varje länsstyrelse upp en plan för cirkula— tionstjänstgöring. Tjänstgöringstiden på de olika enheterna varierar med hänsyn till landskanslistens ursprungliga anställ— ningsområde. Den som antas för huvudsaklig sysselsättning inom skatteområdet får t ex sin Cirkulationstjänstgöring anpassad för detta. Motsvarande gäller naturligtvis för den som an—

ställs för planeringsavdelningens olika verksamheter.

Planlagd Cirkulationstjänstgöring för övrig personal inom länsstyrelserna förekommer bara i liten utsträckning.

8.3 Utbildning som är direkt anpassad för länsstyrelsepersonal

Länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON), riksskatteverket (RSV) och vissa centrala verk bedriver kursverksamhet som

riktar sig direkt till personalen vid länsstyrelserna.

8.3.1. LON

Fr o m budgetåret 1976/77 anordnar LON tretton kurser inom vad man kallar"det flexibla kursutbudet" som innehåller följande kurser

- Förvaltningsutbildning - Offentlig förvaltning - Grundläggande kurs i handläggning — Juridik

— Personal, ekonomi och organisation — Kommunalkunskap — Mark och vatten — Fordon och förare — Yrkesmässig trafik — Allmänna enhetens ärenden — Försvarskunskap — Samhällsplanering — Beslutsprocessen inom länsstyrelsen

Kurserna är öppna för alla personalkategorier inom länsstyrel- serna. Tidigare fanns ett längre sammanhängande utbildnings— program som vände sig till personal inom den s k landskanslist— karriären. Det nya systemet innebär att varje tjänsteman kan välja enstaka kurser med direkt anknytning till de arbets— uppgifter han har för tillfället.

Under budgetåret 1977/78 genomförs kurser vid 18 tillfällen för tillhopa 432 deltagare. Sammanlagt 3 489 personer har anmält sitt intresse att deltaga i kurserna. Förutom dessa kurser arrangerar länsstyrelserna själva i samarbete med LON ett stort antal kurser med motsvarande innehåll.

LONs kursprogram innehåller inte någon kurs som är direkt anpassad för länsdomstolarnas personal. Det är enligt uppgift från LON mycket sällan som handläggande och dömande personal inom länsdomstolarna deltar i LONs kurser.

8.3.2. RSV

Den 1 juli 1975 införde RSV ett nytt utbildningssystem bl a för den handläggande personalen inom länsstyrelsernas skatte— avdelningar och rättsenheter. I utbildningen ingår — Grundkurs i löntagarbeskattning — Kurs i affärsredovisning med balanslära och räkenskaps— analys — Grundkurs i företagsbeskattning

Dessutom ger RSV vissa Specialkurser t ex kurs för taxerings— intendenter och revisorer i processföringsteknik vid skatte—

processen. För biträdespersonalen finns en grundutbildning i beskattning. Dessutom finns olika Specialkurser t ex momskurs och fastighetskurs.

8.3.3. Centrala verk

En del centrala verk anordnar kurser och konferenser som vänder sig till vissa personalkategorier på länsstyrelser t ex

— Trafiksäkerhetsverkets kurser för personal vid bil— och körkortsregistren - Naturvårdsverkets kurser för handläggare vid naturvårds— enheterna

- Planverkets kurser för personal vid planenheterna - Lantmäteriverkets kurser för lantmätare, ingenjörer m fl — Lantbruksstyrelsens kurser för länsveterinärer - Konsumentverkets kurser för hemkonsulenter — Industridepartementets utbildning för personalen vid regionalekonomiska enheterna.

8.4. Tjänster för utbildningsverksamheten inom länsstyrelserna

Fr o m budgetåret 1975/76 har fasta tjänster för utbildnings- verksamhet inrättats vid de fem största länsstyrelserna (AB,

0, M, P och E län). För budgetåret 1977/78 har medel anslagits för ”utbildartjänster" vid ytterligare sex länsstyrelser. Fler- talet av de länsstyrelser som inte har dessa inom plan inrätta— de tjänster har med hjälp av "egna medel" ordnat tjänster för särskilda utbildare. Vidare har det inrättats tjänster för regional utbildning i riksskatteverkets regi vid fem läns- styrelser (AB, M, 0, T och Y län).

8.5 Promemoria rörande länsstyrelsejuristernas karriär och utbildning

I november 1975 gav LON i uppdrag åt en arbetsgrupp med del- tagare från länsstyrelse, kammarrätt, kommundepartement, Jurist- och Samhällsvetarförbundet och LON att göra en kart— läggning och översyn av länsstyrelsejuristernas karriär- och utbildningsmöjligheter. Gruppen redovisade sina synpunkter i en

promemoria som överlämnades till LON i december 1976. Prome— morian innehöll en kartläggning av de nuvarande förhållandena samt förslag till förbättrad utbildning.

Arbetsgruppen påtalade bl a att det inte fanns någon utbildning särskilt för juristerna. Inte heller någon av de kurser som anordnades av andra myndigheter var inriktade enbart på juris— ter. De kurser som bedrivits i LONs regi i berednings— och föredragningsteknik och som var mycket lämpliga för juristerna var öppna för alla personalkategorier. Kurserna var mycket

eftersökta och en stor del av juristpersonalen ställdes utanför.

Gruppen tog också upp frågan om "inskolning” av de nyanställda och efterlyste fasta inskolningsprogram i stället för den introduktion och handledning som varje länsstyrelse f n bedri— ver.

Sammanfattningsvis anförde arbetsgruppen att juristernas cirku— lationstjänstgöring är ett väsentligt inslag i utbildningen och att det är viktigt att någon plan för cirkulation görs upp. Vidare ansågs att tillgången på litteratur spelar stor roll och det föreslogs att bibliotekssidan borde ses över. Slutligen ansåg gruppen att utbildningsutbudet för jurister inom för- valtningen borde samordnas centralt samt att samarbete i ut- bildningsfrågorna borde etableras med andra organisationer som har utbildning av jurister på sina program.

9. FÖRVALTNINGSRÄTTSREFORMEN 1971

9.1. Inledning

Statsmakterna fattade 1971 beslut om en reform av förvaltnings—

rättskipningen i kammarrätten och regeringsrätten.

Till grund för förvaltningsrättsreformen låg ett betänkande av förvaltningsdomstolskommittén (SOU 1966170) Förvaltningsrätt- skipning. Genom reformen ombildades regeringsrätten så att dess huvuduppgift blev att sörja för prejudikatbildningen. Regerings- rätten fick också en enhetlig föredragandeorganisation. Kammar- rätten sköts in som en instans före regeringsrätten i praktiskt taget alla mål som kan gå till regeringsrätten. Den tidigare Kungl. Kammarrätten i Stockholm ersattes av två regionala för- valtningsdomstolar, kammarrätterna i Stockholm och Göteborg. Antalet kammarrätter har senare ökats till fyra. Kammarrätten i Sundsvall tillkom den 1 juli 1974 och kammarrätten i Jönköping den 1 januari 1977.

Möjligheten att fullfölja mål från kammarrätten till regerings— rätten är begränsad på så sätt att besvären prövas i regerings- rätten endast efter särskilt prövningstillstånd. Prövnings— tillstånd meddelas endast om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att frågan prövas av regeringsrätten (prejudikatsdispens) eller om det föreligger synnerliga skäl till en sådan prövning, såsom att grund för resning föreligger eller att målets utgång i kammarrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.

De allmänna förvaltningsdomstolarna är enligt lag (l97lz289)

om allmänna förvaltningsdomstolar regeringsrätten och kammar— rätterna i Stockholm, Göteborg, Sundsvall och Jönköping.

9.2 Kammarrätterna

När förvaltningsrättsreformen trädde i kraft den 1 januari 1972 arbetade kammarrätten i Stockholm på nio avdelningar, varav två var förlagda till Sundsvall. Den 1 juli 1974 inrättades en fristående kammarrätt i Sundsvall bestående av de från Stock— holmskammarrätten utstationerade avdelningarna och en ny av— delning. Samtidigt minskades antalet avdelningar i Stockholm till sju. Under budgetåret 1975/76 har en extra avdelning satts

upp i kammarrätten i Stockholm.

Kammarrätten i Göteborg började sin verksamhet den 1 januari 1972. Kammarrätten, som från början hade sex avdelningar, ut— ökades den 1 juli 1974 med en sjunde avdelning. Sedan den

1 september 1975 finns dessutom en extra avdelning.

Kammarrätten i Sundsvall fick fr o m den 1 juli 1976 en extra avdelning och arbetar nu med tre ordinarie och en extra avdel— ning.

Kammarrätten i Jönköping inrättades den 1 januari 1977 och arbetar sedan den 1 juli 1977 på tre avdelningar.

Kammarrättsorganisationen som alltså före reformen bestod av nio avdelningar har byggts ut till att omfatta 23 avdelningar den 1 juli 1977.

I ledningen för varje kammarrätt finns en kammarrättspresident. Tjänsten tillsätts av regeringen utan ansökningsförfarande. Kammarrätterna är för sin dömande verksamhet indelade i av- delningar. På en avdelning tjänstgör normalt en kammarrätts— lagman, fyra kammarrättsråd, varav en tillika är vice ord— förande på avdelningen, och en kammarrättsassessor. Dessa tjänster tillsätts av regeringen, i fråga om kammarrättslag—

mannen utan ansökningsförfarande. Vidare finns juristtjänster för fiskaler och fiskalsaspiranter.

Den 1 januari 1977 infördes lekmannainflytande i kammarrätten i vissa mål (prop. 1975/76:153, JuU 44, rskr 396). I nämnd— målen - mål enligt utlänningslagen, nykterhetsvårdslagen, bar— navårdslagen och föräldrabalken- är kammarrätten domför med tre lagfarna ledamöter och två nämndemän. I övriga mål dömer kammarrätten med tre lagfarna ledamöter. Vid mål om fastig— hetstaxering har kammarrätten särskild sammansättning.

Annan verksamhet än den dömande handhas av en administrativ enhet under ledning i Stockholm och Göteborg av en avdelnings— direktör, i Sundsvall av en byrådirektör och i Jönköping av en förste byråsekreterare. Under administrativa enheten sorterar bl a aktuariekontoret.

Närmare bestämmelser om kammarrätternas organisation och arbetsformer finns i kammarrättsinstruktionen (1975:515, ändrad senast l977z508). Vidare finns en kungörelse (1971: 1200, ändrad senast l976:558) om kammarrätternas domkretsar.

Enligt 8 5 lag om allmänna förvaltningsdomstolar prövar kammarrätten besvär över beslut i förvaltningsärende som enligt lag eller annan författning anförs hos domstolen samt mål som underställs domstolen enligt folkbokföringsförord- ningen. Kammarrätternas kompetensområde bestäms alltså genom föreskrifter i ett antal specialförfattningar. Dessutom finns bestämmelser om kammarrätternas kompetens i lag (l97lz309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål. Antalet målgrupper hos kammarrätten uppgår till ca två— hundra.

9.2.1. Juristkarriären vid kammarrätterna

För att få tillträde till kammarrättsdomarkarriären fordras jur. kand. examen och notariemeritering. Det finns inte, till

skillnad från hovrättskarriären, något formellt krav på att notarietjänstgöringen under viss tid skall ha varit förlagd till tingsrätt.

Den som antagits som kammarrättsfiskalsaspirant vid en kammar— rätt genomgår först en prövotid. Efter omkring 9 — 12 månader prövas om aspiranten skall antagas som kammarrättsfiskal. Tjänstgöringen, som äger rum på ett par avdelningar, består i att föredraga mål och utarbeta förslag till beslut. Under aspirantutbildningen i kammarrätterna står fiskalsaspiranten under personlig handledning av en ledamot i kammarrätten.

Samtliga kammarrätter har viss kursverksamhet för aspiranterna. Något gemensamt kursprogram finns inte. Vanligen förekommer kurser i bl a föredragningsteknik, skatterätt, barnavårds—, byggnads- och körkortsmål.

Efter fiskalsgodkännandet stannar fiskalen vanligen kvar i kammarrätten under ett år. Tidigast därefter prövar kammar— rätten om fiskalen kan godkännas för adjunktion d v s ges möjlighet att få förordnande som ledamot i kammarrätten. Under senare år har viss utbytestjänstgöring ägt rum mellan kammar—

rätterna och länsstyrelser och hovrätter.

Under tiden 1972 - 1 juli 1977 var omkring 50 fiskaler ut— lånade från kammarrätterna till olika länsstyrelser, de flesta under en period om 6 — 8 månader. Fiskalerna tjänstgjorde huvudsakligen som ordförande i länsskatterätt och länsrätt. Under samma tidsrymd tjänstgjorde sex länsstyrelsetjänstemän som ledamöter vid kammarrätten i Göteborg och en vid kammar—

rätten i Stockholm.

Sedan 1973 har kammarrätten i Göteborg haft ett mer eller mindre regelbundet utbyte av fiskaler med hovrätten över Skåne och Blekinge och hovrätten för Västra Sverige. Utbytet har omfattat ett 20—tal fiskaler. Utöver detta direkta utbyte

på fiskalsnivå har vid ett flertal tillfällen hovrättsassesso— rer och fiskaler tjänstgjort som ledamöter i kammarrätterna.

Några år efter adjunktsgodkännandet kan fiskalen söka ledigför— klarad tjänst som extra ordinarie kammarrättsassessor. F n finns 24 tjänster, varav 5 göromålsförordnanden, som kammar- rättsassessor. Som assessor är det vanligt att man tjänstgör som extra föredragande i regeringsrätten eller innehar offent— ligt uppdrag.

Genom förvaltningsrättsreformen har kammarrättskarriären i viss mån förändrats. Den var tidigare i hög grad sluten. Numera utses i större utsträckning annan än fiskal i kammar- rätt till vikarie för kammarrättsråd eller kammarrättsassessor. Vidare har i flera fall såväl förvaltningstjänstemän som domare vid de allmänna domstolarna utnämnts till innehavare av ordi- narie domartjänst i kammarrätt.

9.2.2. Målutveckling vid kammarrätterna

Under årtiondet närnmst före 1971 års reform mottog kammar— rätten årligen omkring 10 000 mål, därav 95 % skattemål. Även den årliga balansen utgjorde under perioden omkring 10 000 mål.

Utvecklingen efter omorganisationen framgår av nedanstående tabell. ' 1972 1973 1974 1975 1976 l:a halvår. 1977

Inkomna 20143 18520 Avgjorda 13291 17156

Balanserade 19328 19853 25253 24440 26742 23681

Följande särskilda förhållanden bör beaktas. 1) Under åren 1974 och 1975 tillfördes kammarrätten i Stockholm

ett stort antal mål av engångsnatur som gällde utbyte av kör—

kort. Dessa mål uppgick under 1974 till 4 143 och under 1975 till 1 625. Under 1975 avgjordes 3 814 sådana mål.

2)

I anledning av 1975 års allmänna fastighetstaxering har under 1976 i runt tal 5 000 fastighetstaxeringsmål kommit in till kammarrätterna.

9.3. Regeringsrätten

Regeringsrätten består enligt 3 5 lagen om allmänna förvalt— ningsdomstolar av 18 regeringsråd, eller det högre antal som

av särskilda skäl finns erforderligt. F n finns 23 regerings— råd, varav tre tjänstgör i lagrådet. Regeringsrätten är dom—

för med fem ledamöter men mål får avgöras av fyra ledamöter

om tre av dem är ense om slutet. Vid frågor om prövnings— tillstånd är regeringsrätten domför med tre ledamöter. Närmare bestämmelser om regeringsrättens organisation och arbetsformer finns i instruktionen (1971:1208) för regeringsrätten. Regerings— rätten har ett eget kansli där målen förbereds av regeringsrätts—

sekreterare.

Enligt 2 5 lag om allmänna förvaltningsdomstolar prövar rege- ringsrätten besvär över kammarrättens beslut enligt förvalt- ningsprocesslagen och besvär över annat beslut i förvaltnings- ärende som enligt lag eller av riksdagen beslutad författning eller enligt instruktionen för kammarrätterna anförs hos dom- stolen. Vidare prövar regeringsrätten ansökningar om resning och återställande av försutten tid när det är fråga om ärende för vilket regeringen, förvaltningsdomstol eller förvaltnings- myndighet är högsta instans.

Regeringsrättens huvuduppgift är att pröva besvär över kammar- rätternas beslut. De viktigaste målgrupperna som prövas av regeringsrätten utan att först ha passerat kammarrätten är kommunala besvärsmål, sekretessmål, patentmål och mål angående

förhandsbesked av riksskatteverket.

Tjänstgöring som regeringsrättssekreterare har hittills ingått som ett normalt led i kammarrättskarriären. Flertalet sökande till sådan tjänst är således kammarrättsfiskaler och kammar- rättsassessorer. Före förvaltningsrättsreformen började tjänst- göringen som regeringsrättssekreterare ofta 5 — 9 år från börjedag i kammarrätt. Efter reformen har förordnande som regeringsrättssekreterare meddelats efter betydligt kortare tid i kammarrätt än tidigare.

Regeringsrätten rekryterar även utanför domstolarna före— dragande för vissa typer av specialmål, t ex för vissa patent— besvärsmål och kommunalbesvärsmål. Dessa föredragande hämtas t ex från patent— och registreringsverket, Svenska kommun— förbundet och länsstyrelserna.

10 DE ALUWÄNNA DOMSTOLARNA

De allmänna domstolarna är tingsrätterna, hovrätterna och högsta domstolen.

10.1. Tingsrätterna

Det finns f n 100 tingsrätter. Chef för tingsrätt är en lag- man. Sexton av de större tingsrätterna är indelade i två eller flera avdelningar. I dessa tingsrätter finns även en eller flera chefsrådmän som chef för avdelning. I övrigt finns som domare rådmän och tingsfiskaler. I tingsrätter som är fastig— hetsdomstol finns tekniska ledamöter, fastighetsråd. Bered— ningsuppgifter fullgörs i regel av tingsnotarier. Som protokoll- förare fungerar tingsnotarier eller icke rättsbildad personal. Tingsrätterna skiftar kraftigt i storlek sinsemellan. I den största, Stockholms tingsrätt, finns ca 90 ordinarie domare

och i de minsta endast en ordinarie domare.

10.2 Hovrätterna

Hovrätterna är överrätt i mål och ärenden som fullföljs från

tingsrätt och vissa andra instanser, bl a överexekutor.

Hovrätterna är sex till antalet. I ledningen för varje hov— rätt finns en hovrättspresident, som utnämns av regeringen utan ansökningsförfarande. Hovrätten är i sitt dömande arbete indelad på avdelningar. De dömande avdelningarna består som

regel av S — 6 ledamöter. Av dessa är en hovrättslagman (i

alla hovrätter utom Svea hovrätt är hovrättspresidenten ord— förande på en avdelning), ett hovrättsråd, som tillika är vice ordförande, två eller tre hovrättsråd samt en eller två hov— rättsassessorer eller adjungerade ledamöter. Alla domare utom de adjungerade ledamöterna utnämns eller förordnas av regerin— gen, i fråga om hovrättslagmän utan ansökningsförfarande. De adjungerade ledamöterna är regelmässigt hovrättsfiskaler, som fullgör adjunktionstjänstgöring före förordnande till hov— rättsassessorer. Vid sidan av juristdomarna finns i hovrätter— na tekniska ledamöter i vattenmål och vissa fastighetsmål.

Den 1 januari 1977 infördes lekmannainflytande i hovrätterna i vissa mål (prop. 1975/761153, JuU 44, rskr 396). Förberedan— de och föredragande uppgifter fullgörs av hovrättsfiskaler och hovrättsfiskalsaspiranter. I varje hovrätt finns vid sidan av de dömande avdelningarna en administrativ enhet under ledning av en byråchef, avdelningsdirektör eller byrådirektör. Under administrativa enheten sorterar bl a aktuariekontoret. 10.3 Högsta domstolen

Högsta domstolen är överrätt i mål som fullföljs från hovrätt. Domstolen är indelad i tre avdelningar. I domstolen dömer en- dast ordinarie domare, justitieråd, som utnämns av regeringen utan ansökningsförfarande. F n finns 26 justitieråd. Sju av justitieråden tjänstgör f n i lagrådet.

Föredragande i högsta domstolen är revisionssekreterare, som är knutna till högsta domstolens kansli. Revisionssekreterarna

är som regel hovrättsassessorer eller rådmän. 10.4 Juristkarriären i de allmänna domstolarna Tingsrätterna och hovrätterna har en gemensam domarbana. I karriären ingår också vanligen viss tjänstgöring som före— dragande i högsta domstolen.

För tillträde till den allmänna domarbanan krävs jur. kand. examen och notariemeritering. Minst ett år av notariemerite— ringen skall ha fullgjorts vid tingsrätt. Den som antagits som hovrättsfiskalsaspirant vid någon av de sex hovrätterna genomgår först en prövotid. Aspiranternas huvudsakliga syssel- sättning är att förbereda och föredra mål samt föra protokoll. Omkring 9 — 12 månader efter börjedagen i hovrätt prövas om aspiranten skall antas till fiskal.

Den fiskal som tänker fortsätta på domarbanan blir under en följd av år knuten till den hovrätt som har antagit honom till fiskal. I allmänhet fortsätter han till en början efter sitt fiskalsförordnande någon tid med samma arbetsuppgifter som under aspiranttjänstgöringen. Därefter får han kortare domar— vikariat i olika tingsrätter under den hovrätt till vilken han är knuten. Ett — två år efter fiskalsförordnandet, ibland ännu tidigare, placeras fiskalen stadigvarande som tings— fiskal i tingsrätt. Tjänstgöringen där varar i allmänhet om— kring tre år. Tingsfiskalen handlägger självständigt som domare en viss andel av målen och ärendena i tingsrätten. Enligt tingsrättsinstruktionen skall vid fördelningen av domargöromålen mellan de olika domarna vid en tingsrätt tas hänsyn till tingsfiskalens begränsade erfarenhet.

I viss utsträckning förekommer att hovrättsfiskaler tjänstgör vid specialdomstolar, domstolsliknande organ eller myndig- heter i övrigt. I stigande utsträckning rekryteras även hov— rättsfiskaler för offentliga uppdrag.

Efter tjänstgöringen utom hovrätten återgår fiskalen till hovrätten när han har kommit i tur att bli adjungerad som ledamot i hovrätt. Stadigvarande förordnande som adjungerad ledamot föregås i allmänhet av tillfälliga kortvariga adjunk— tionsförordnanden. Som adjungerad ledamot tjänstgör fiskalen som domare på hovrättsavdelning. Adjunktionen medför en för- nyad prövning av vederbörandes lämplighet för fortsatt domar- karriär.

Adjunktionstjänstgöringen i hovrätt pågår minst nio månader. Efter godkänd adjunktion erhålls förordnande av regeringen som

hovrättsassessor.

Till hovrättsassessor får i princip föreslås endast den som efter fiskalsgodkännande dels under ett år tjänstgjort som lag— man, rådman eller tingsfiskal eller innehaft eller uppehållit vissa andra tjänster, dels under minst ett år och tre månader tjänstgjort som fiskal eller adjungerad ledamot i hovrätt, varav minst nio månader som adjungerad ledamot. Assessorsför— ordnande brukar erhållas fem — sju år efter börjedag som fis! kalsaspirant i hovrätt.

Den som har fått assessorsförordnande kan räkna med att erhålla en ordinarie domartjänst. Genomsnittsåldern för utnämning till rådman ligger f n strax över fyrtio år, för utnämning till hovrättsråd i allmänhet högre.

11 DOMSTOLSVERKET

11.1. Inledning

Domstolsverket, som inrättades den 1 juli 1975, är central förvaltningsmyndighet för de allmänna domstolarna, de all— männa förvaltningsdomstolarna, bostadsdomstolen, arrende— nämnderna, hyresnämnderna, rättshjälpsnämnderna och de all— männa advokatbyråerna. Domstolsverket är också centralmyndig— het för den allmänna rättshjälpen.

Vid sin tillkomst övertog domstolsverket uppgifter som tidiga- re legat på domstolsväsendets organisationsnämnd (DON), hov- rätterna och justitiedepartementet.

Domstolsverkets uppgifter finns angivna dels i domstolsverkets egen instruktion (1975:506, ändrad senast 19771506), dels i de olika instruktionerna för de myndigheter som lyder under dom— stolsverket och dels i olika generella föreskrifter för centra- la förvaltningsmyndigheter. I domstolsverkets instruktion an— ges bl a att domstolsverket, med iakttagande av domstolarnas självständighet enligt regeringsformen vid fullgörandet av deras dömande och rättstillämpande uppgifter, skall leda och samordna verksamheten, meddela föreskrifter, råd och anvisning— ar samt tillse att verksamheten bedrivs effektivt. Det före- skrivs särskilt att verket inte får föreskriva att viss rotel eller visst mål eller ärende skall tilldelas viss enskild doma—

re eller på annat sätt bestämma hur dömande uppgifter skall fördelas mellan enskilda domare.

Domstolsverket har bl a att svara för organisationsfrågor

samt personal— och ekonomiadministratiOn inom sitt verksamhets— område. Organisationsfrågorna omfattar t ex rationaliserings— frågor, ADB-frågor samt byggnads- och utrustningsfrågor. En huvuduppgift för verket är också att svara för utbildnings— och informationsverksamheten på domstolsväsendets område.

11.2. Domstolsverkets organisation

Domstolsverket leds av en styrelse bestående av ordförande och fem andra ledamöter. Chef för domstolsverket är en generaldirek-

tör som också är styrelsens ordförande.

För att avge förslag till regeringen vid tillsättning av domar- tjänster finns en särskild tjänsteförslagsnämnd. Som central no— tariemyndighet finns en särskild notarienämnd. Dessa nämnder är

fristående men kanslifunktionerna fullgörs av domstolsverket.

Domstolsverket arbetar med en organisation bestående av fyra huvudenheter och ett revisionskontor. De fyra huvudenheterna är organisationsenheten, ekonomienheten, personalenheten och juridiska enheten. Sammanlagt finns vid domstolsverket omkring 115 tjänster med den ungefärliga fördelningen 20 på organisa— tionsenheten, 40 på ekonomienheten, 40 på personalenheten och 15 på juridiska enheten.

11.3. Domstolsverkets utbildningsverksamhet

Domstolsverket arrangerar utbildning för såväl lagfaren som icke lagfaren personal vid de domstolar och myndigheter som administreras av verket. För personalen vid de allmänna dom— stolarna finns ett rikt kursutbud. För den lagfarna personalen anordnas t ex seminarier i olika Specialämnen och för övrig

personal finns kurser i såväl tvistemål som brottmål.

Under budgetåret 1977/78 kommer verket att i likhet med tidigare

år anordna en kurs för domare vid de allmänna förvaltningsdom-

stolarna. Kursen har till syfte att ge deltagarna vidgade kunskaper inom byggnadslagstiftningen, att belysa vissa svår— tillgängliga områden inom den sociala lagstiftningen samt att orientera om problematiken i samband med muntlig förhandling i kammarrätt. Kursen innehåller momenten nyheter i byggnads— lagstiftningen, byggnadsplaner m m, arbetet i barnavårdsnämnd - läkarens roll i samhällets barnavård, samhällets barnavård — förebyggande och ingripande åtgärder, överflyttning av barn enligt 21 kap. föräldrabalken, muntlig handläggning och syn.

Under budgetåret 1977/78 avser domstolsverket även att anordna särskilda studiedagar för förvaltningsdomare.

Domstolsverkets kurser för icke lagfaren personal avser t ex en introduktionskurs på fyra dagar för nyanställda och en tre- dagarskurs för biträden vid de allmänna förvaltningsdomstolarna. Syftet med den sistnämnda kursen är att sammanföra föreståndare för de dömande avdelningarnas målkanslier för att mot bakgrund av erfarenheter av förvaltningsrättsreformen få till stånd

en diskussion rörande vissa problemställningar, i första hand i samband med skattemålen. Härvid kommer främst materiella

och förvaltningsprocessuella regler att beaktas. Kursen inne— håller momenten kommunalskattelagens systematiska uppbyggnad, gången i ett taxeringsmål inklusive debitering och uppbörd, kommunicering av mål, förvaltningsprocessen, viss orientering om uppsättande av enkla mål, upprättande av PM samt föredrag- ning. Kursen kan även kortfattat komma att beröra ämnesområde-

na byggnadslagstiftning och sociallagsstiftning.

12 TIDIGARE BEHANDLING AV FRÅGAN OM LÄNSDOMSTOLARNAS STÄLLNING M M

Förvaltningsrättskipningen i länsstyrelsen har behandlats i ett flertal utredningar under senare årtionden. Sambandet mellan länsstyrelsens dömande verksamhet och dess övriga upp— gifter aktualiserades i länsförvaltningsutredningens betänkan- de (SOU l967:20—21) Den statliga länsförvaltningen och i landskontorsutredningens betänkande (SOU l967:22) Skatteför- valtningen. Senast har den regionala förvaltningsrättskipnin— gen behandlats i länsberedningens betänkande (SOU l974z84) Stat och kommun i samverkan.

Länsförvaltningsutredningen tillkallades 1961 för att göra en förutsättningslös och allsidig undersökning rörande länsför— valtningens organisation i sin helhet och särskilt beakta frå— gan om samordning både inom olika verksamhetsområden i länsför- valtningen och mellan dessa verksamhetsområden. Enligt utred— ningens förslag skulle den översiktliga samhällsplaneringen jämte förvaltningsrättskipning samt allmän ordning och säker— het vara den dominerande uppgiften för länsstyrelsen. Den judi— ciella sidan av länsstyrelsens verksamhet blev inte föremål för något samlat bedömande. I samband med överväganden rörande medborgerlig representation i länsstyrelsen och länsstyrelsens inre organisation kom utredningen emellertid också in på frå- gor som rörde myndighetens rättskipande uppgifter. Utredningen föreslog bl a att medborgerliga representanter skulle delta i avgörandet av vissa rätts— och förvaltningsärenden i länssty- relsen och att dessa representanter skulle bilda en särskild nämnd. Utredningen framhöll att nämndens deltagande medförde

att den administrativa rättskipningen inom länsstyrelserna ändrade karaktär genom att rättssäkerhetsgarantierna blev starkare och handläggningsformerna mer domstolsmässiga. Sam- bandet mellan den dömande verksamheten och länsstyrelsens övriga

uppgifter av förvaltande natur borde dock behållas.

På förslag av länsförvaltningsutredningen hade frågan om skatte— förvaltningens organisation överlämnats till landskontorsut— redningen. Länsförvaltningsutredningen utgick vid utformningen av sina förslag från att landskontorsutredningens förslag skulle genomföras.

Landskontorsutredningen föreslog att skatteförvaltningen skulle brytas ut från länsstyrelserna och att fristående skatteverk skulle inrättas. Utredningen föreslog vidare att prövnings— nämnderna skulle ombildas till länsskatterätter, som också skulle vara fristående från länsstyrelsen. Enligt utredningens tanke skulle länsskatterätterna i administrativt hänseende lyda under kammarrätten som därmed skulle få i princip samma ställ— ning i förhållande till länsskatterätterna som hovrätterna hade till de allmänna domstolarna. Som motiv för den föreslagna ombildningen anförde utredningen bl a organisatoriska skäl.

De betänkanden som avgetts av länsförvaltningsutredningen och landskontorsutredningen remissbehandlades med en gemensam

remisstid.

Vid remissbehandlingen av länsförvaltningsutredningens förslag tog några instanser upp frågan om länsstyrelsens ställning som på samma gång dömande och allmänt förvaltande organ inom visst verksamhetsområde och anförde att det var önskvärt att den dömande verksamheten gavs en mer oberoende ställning än som föreslagits även om det f n kunde möta svårigheter att läns— vis bygga upp en självständig och oberoende förvaltningsdom— stol.

Vid remissbehandlingen av landskontorsutredningens förslag om att inrätta fristående länsskatterätter tillstyrkte flertalet remissinstanser förslaget. Åtskilliga remissinstanser, bl a riksskattenämnden och tjugo länsstyrelser,föreslog emellertid att man skulle göra en omorganisation inom länsstyrelsens ram. Oavsett inställningen i utbrytningsfrågan var det en allmän mening bland remissinstanserna att dömandet på länsplanet mås— te ges bättre resurser. Förvaltningsdomstolskommittén fann att prövningsnämndernas omvandling till domstolar och den mer kvalificerade procedur vid målens behandling, som förutsattes, gjorde det möjligt att handlägga målen mer omsorgsfullt och ingående samt därmed lätta trycket på nästa instans, kammar— rätten. En bättre ordning för skattedömandet på länsplanet ansågs ägnad att skapa ökat förtroende hos skattebetalarna. En förstärkning av skatteprocessen i lägre instans sades också ligga helt i linje med förvaltningsdomstolskommitténs förslag om att regeringsrätten i viss utsträckning skulle bli en prejudikatinstans. En annan remissinstans anförde att prövningsnämnderna i många fall uppfattades av de skattskyldiga som ett organ för fastställande av det fiskalas intressen. Det ansågs i huvudsak vara två omständigheter som föranlett den bristande tilltron. För det första hade det faktiska sam— röre, som förelåg genom att såväl taxeringssektionerna som prövningsnämnderna var inbyggda i länsstyrelseoeganisationen, hos många skattskyldiga skapat den föreställningen att pröv— ningsnämnderna inte var självständigt dömande organ. För det andra hade det förekommit att prövningsnämnderna många gånger på grund av tidspress inte handlagt ärendena eller motiverat besluten med den omsorg som kunnat förväntas.

I 1970 års proposition om riktlinjer för en partiell omorga- nisation av den statliga länsförvaltningen (1970 103) anförde departementschefen (s. 150) att det förelåg skäl att överväga åtgärder för att förstärka förvaltningsrättskipningen på läns— planet. Ett sådant skäl var den reform som föreslagits beträf— fande förvaltningsrättskipningen i kammarrätt och regerings—

rätt och som innebar att regeringsrätten omvandlades till en i huvudsak prejudikatbildande instans. Reformen förutsatte enligt departementschefen att instanserna under regerings— rätten förstärktes. En förstärkning av kammarrättsorganisa— tionen hade också föreslagits. Den åtgärd som i första hand borde komma i fråga för att förbättra förvaltningsrättskip- ningen på 1änsnivå var enligt departementschefen att bereda utrymme för lekmannainflytande. För förvaltningsrättskipningen hade sambandet med handläggningen av ärenden med inriktning på planering, inspektion, tillsyn eller allmän förvaltning ofta verkat befruktande. Kritik hade emellertid också riktats mot denna organisation. Det hade sålunda hävdats att förvalt— ningsrättskipningens objektivitet äventyrades genom den orga— nisatoriska integrationen. Möjligen kunde befaras att någon gång den föreställningen Skapades att risker för bristande objektivitet skulle föreligga på grund av det organisatoriska sambandet mellan förvaltningsrättskipning och t ex länsstyrel— sens tillsyns— och inspektionsuppgifter. Detta kunde anses tala för att förvaltningsrättskipningen skulle brytas ut ur läns— styrelsen och förläggas till ett helt fristående organ. Enligt departementschefens mening saknades dock tillräckligt underlag för att vid denna tidpunkt pröva en sådan organisation. Däremot fanns det förutsättningar för att inom länsstyrelsens ram ge förvaltningsrättskipningen en organisatoriskt mer fristående ställning än den då hade. Departementschefen föreslog att till en förvaltningsavdelning vid länsstyrelserna skulle knytas en

länsskatterätt och en länsrätt.

Med anledning av propositionen föreslogs i motionerna I 1193 och II 1406 att riksdagen skulle uttala att länsrätten och länsskatterätten i princip borde vara organiserade som från länsstyrelsen helt fristående organ, närmast för att rätt— skipningen skulle kunna tillvinna sig allmänhetens fulla för— troende.

Statsutskottet (SU 1970 132) hemställde om riksdagens bifall till propositionen och avslag på motionerna. Utskottet anför- de att det även enligt dess mening kunde anföras principiella skäl för att förvaltningsrättskipningen-på länsnivå skulle bry- tas ut från länsstyrelsen. De rättskipande organen skulle dock i praktiken få en oberoende och jävsfri ställning. Dessa för— hållanden, de fortsatta övervägandena om den regionala skatte— organisationen samt det på flera punkter otillräckliga under— laget för en slutlig prövning av länsrättens uppgifter hade lett utskottet till att godta förslaget i propositionen. Ut— skottet kunde därför ej heller förorda ett riksdagens uttalan-

de till förmån för en helt fristående förvaltningsrättskipning.

Beslutet innebar bl a att ett slutligt ställningstagande i frågan om en från länsstyrelserna helt fristående förvalt- ningsrättskipning ansågs böra anstå. I reservation till ut- skottets utlåtande ansågs i denna del att utskottet borde ha hemställt om avslag på propositionens förslag och om bifall till motionerna. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr l970:308) och godtog därmed riktlinjerna för den statliga länsförvaltningens partiella omorganisation.

I 1971 års proposition med förslag till lag om skatterätt och länsrätt m m (1971 14) föreslogs en lag med bestämmelser om skatterätts och länsrätts kompetensområden, om domförhet, om omröstning samt om ledamöter i skatterätt och länsrätt. En— ligt förslaget skulle länsrätten och länsskatterätten organi- satoriskt knytas till länsstyrelsen. Propositionen förgicks av remiss till lagrådet. Lagrådet fäste uppmärksamheten vid Europarådets konvention den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheter- na. Lagrådet framhöll att det bäst skulle överensstämma med konventionens avfattning och anda om den av länsstyrelserna handhavda förvaltningsrättskipningen kunde brytas ut ur läns— styrelserna och förläggas till helt fristående organ. En sådan anordning ansågs även från allmänna rättssäkerhetssynpunkter

vara att beteckna som överlägsen den i remissprotokollet före— slagna lösningen. Förslaget utgjorde dock enligt lagrådet en avsevärd förbättring. Det borde därför godtas i avvaktan på att tanken på helt fristående regionala förvaltningsdomstolar kunde förverkligas i framtiden.

Lagrådet anförde vidare att skilda kompetensområden hade be— stämts för de båda domstolarna. Uppdelningen av förvaltnings- rättskipningen hade dock icke genomförts i organisatoriskt hänseende. Så som bestämmelserna om domstolarnas organisation utformats i förslaget stod länsskatterätt och länsrätt i själva verket som skilda domstolar endast till namnet. Sanma personer som i egenskap av ledamöter i länsskatterätt skulle komma att handlägga ett skattemål var sålunda behöriga att vid behov pröva t ex ett körkortsmål, men domstolen benämnes då länsrätt. När uppdelningen på två domstolar inte genom— fördes i organisatoriskt hänseende, syntes det som om det skulle ha varit lämpligt att förvaltningsrättskipningen på länsplanet också formellt utövades av en enda domstol ned behörighet att upptaga mål inom båda de kompetensområden som angivits i förslaget. I inledningsskedet, när de domaruppgifter som föreslagits för skatterätterna torde kvantitativt be— tydligt överväga dem som hänförts till länsrätterna, kunde emellertid skäl finnas för att bibehålla den på nuvarande länsstyrelseorganisation grundade uppdelningen på två dom- stolar med olika namn. Lagrådet föreslog därför ingen ändring av förslaget i detta avseende. Frågan syntes dock kunna komma i ett annat läge sedan domstolarna varit i verksamhet någon tid och länsrätternas område — såsom torde vara avsikten — betydligt vidgats. Sedan så skett torde det komma att framstå som naturligt att en gemensam förvaltningsdomstol fanns i varje län. Denna borde i så fall benämnas länsrätt.

Propositionen 1971 14 var grundad på de av 1970 års riksdag beslutade riktlinjerna och en inom civildepartementet upp- rättad promemoria (C l970:3). I motionerna 1971 1217 och

l97l:1218 hemställdes om förslag till en organisation med helt fristående förvaltningsdomstolar. I den sistnämnda motionen hemställdes också om ett riksdagens uttalande att den i propositionen föreslagna organisationen endast kunde god- tagas som provisorium.

Civilutskottet (CU 1971 9) hänvisade till Statsutskottets vid 1970 års riksdag uttryckta uppfattning (SU 1970 132 sid 9). Den nu föreslagna regleringen av förvaltningsrättskipningen bekräftade, enligt civilutskottets mening, att skatterätt och länsrätt skulle självständigt handlägga och avgöra målen. Det hänvisades också till att landskontorsutredningens för— slag om fristående skatteverk och skatterätter i länen skulle övervägas av den år 1970 tillkallade länsberedningen. Propo— sitionen bifölls av riksdagen efter civilutskottets tillstyr— kande i denna den (rskr 1971:52). Till utskottets utlåtande hade fogats en reservation till förmån för fristående läns— domstolar.

Länsberedningen fick i uppdrag att i anslutning till tidigare verkställda utredningar av länsförvaltningsutredningen, lands— kontorsutredningen och länsindelningsutredningen (SOU l967:20- 23) samt länsdemokratiutredningen (SOU 1968z47) göra en sam— manfattande bedömning rörande den regionala samhällsförvalt— ningens uppgifter och organisation. Länsberedningens förslag innefattade huvudsakligen principiella ställningstaganden.

Länsberedningen yttrade beträffande förvaltningsrättskipningen bl a att det inte fanns någon grund för tvekan om att den regionala förvaltningsrättskipningen undergått en avsevärd förstärkning och förbättring genom 1971 års reformer. De en- hetliga och generellt tillämpliga förfarandereglerna i förvalt— ningslagen och förvaltningsprocesslagen hade i hög grad bi- dragit till att underlätta arbetet för länsstyrelserna och domstolsorganen i deras rättskipning. Med hänsyn till de

erfarenheter som vunnits hade länsberedningen inte funnit

några bärande skäl för att bryta ut förvaltningsrättskipningen från länsstyrelserna.

Beredningen anförde vidare att det av förarbetena till 1971 års omorganisation och till inrättandet av de tre förvaltnings— domstolarna syntes framgå, att avsikten varit att dessa dom— stolar inom en snar framtid skulle föras samman till en regio— nal förvaltningsdomstol. Erfarenheterna av domstolens verksam— het hittills bekräftade att denna linje borde fullföljas. Tillkomsten av fastighetstaxeringsrätt, även om dess samman— sättning var något olik de båda övriga domstolarnas, utgjorde inte tillräckligt skäl att hålla domstolarna organisatoriskt åtskilda. På grund härav borde av de tre domstolsorganen i varje län bildas en förvaltningsdomstol, förslagsvis benämnd

länsrätt.

I ett särskilt yttrande till länsberedningens betänkande fram— hölls att organ med allmänna förvaltningsuppgifter och organ med dömande uppgifter borde vara organisatoriskt åtskilda. På sikt torde därför även på förvaltningsrättskipningens område byggas upp en organisation motsvarande den inom den allmänna rättskipningen med organisatoriskt fristående förvaltnings-

domstolar också i första instans.

Vid remissbehandlingen av länsberedningens betänkande uttalade sig endast en mindre del av remissinstanserna om förvaltnings— rättskipningens organisation. Förslagen om sammanslagning av länsdomstolarna till en länsrätt och om utredning av till— förandet av nya målgrupper fick ett positivt mottagande. När det gäller frågan om länsdomstolarnas organisatoriska

ställning var remissinstanserna inte lika eniga.

Länsberedningens uppfattning att domstolarnas organisatoriska anknytning till länsstyrelserna skulle behållas delades bl a av 14 länsstyrelser. Av dessa hade sex avgett enhälliga yttran— den medan det vid åtta avgavs reservationer. Av återstående

tio länsstyrelser ansåg sju att det i princip var motiverat att frågan om utbrytning av förvaltningsrättskipningen utred- des. Tre länsstyrelser ansåg att tillräckliga erfarenheter ännu inte kunde anses ha vunnits för att aktualisera en ut— brytning. På sikt kunde det emellertid finnas skäl att utreda frågan.

Åtskilliga remissinstanser med anknytning till rättsväsendet t ex justitiekanslern, kammarrätterna och hovrätten för Västra Sverige, avstyrkte länsberedningens förslag och fann över— vägande skäl tala för att länsdomstolarna skiljdes organisa— toriskt från länsstyrelserna.

I propositionen 1975/76:168 om vissa frågor rörande den regio- nala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation an- förde departementschefen beträffande förvaltningsrättskipnin— gen att övervägande skäl talade för sammanslagning av läns— domstolarna. En utredning med uppgift att överväga organisa- toriska frågor inför en sammanslagning skulle därför till- sättas.

I fråga om en eventuell utbrytning av länsdomstolarna ur läns— styrelsen anförde departementschefen att erfarenheterna av länsdomstolarnas verksamhet i allt väsentligt var mycket goda. Han ville särskilt framhålla värdet av den ökade förtroende— mannamedverkan i förvaltningsrättskipningen som länsrätternas inrättande hade inneburit. Det hade, enligt departements- chefen, inte från något håll ifrågasatts att länsdomstolarna inte skulle fungera helt självständigt vid handläggningen av de mål som ankom på dem. Organisatoriskt rådde en klar åt— skillnad mellan domstolarnas verksamhet och skatteförvaltnin— gen. En stor del av den verksamhet som f n ankommer på för- valtningsavdelningarna var inte av sådan karaktär att det framstod som lämpligt att den överfördes till fristående för— valtningsdomstolar. Den hade inte heller något uttalat sam— band med de uppgifter som ankommer på länsstyrelsen i övrigt.

I varje fall i de mindre länen skulle en utbrytning av dom— stolarna - särskilt om den förenades med en vidgning av deras målområde — leda till svårigheter när det gäller att skapa en effektiv och säker organisation för denna arbetsenhet. Det fanns därför inte anledning att även låta utreda frågan om en utbrytning av länsdomstolarna från länsstyrelserna.

Propositionen behandlades av konstitutionsutskottet samtidigt med ett flertal motioner. I motionerna hemställdes att riks- dagen skulle uttala att de regionala förvaltningsdomstolarna i framtiden bör vara organisatoriskt fristående från läns- styrelserna resp. att domstolarnas ställning skulle utredas med sikte på att de skall ges ställning av fristående regio—

nala förvaltningsdomstolar.

Konstitutionsutskottet (KU 1975/76 55) tillstyrkte proposi— tionens förslag och avstyrkte motionerna. Enligt utskottets mening motiverade de organisatoriska nackdelar som skulle uppstå vid en utbrytning att domstolarnas anknytning till länsstyrelsen behölls. Enligt utskottets mening arbetade domstolarna i sin dömande verksamhet redan helt självständigt

och oberoende.

Till utskottets betänkande såvitt avsåg de regionala för- valtningsdomstolarnas ställning avgavs reservation vari an— fördes att utskottet hade bort uttala att starka skäl fanns för att nu fatta principbeslut om fristående regionala för valtningsdomstolar. Den av departementschefen föreslagna utredningen borde inriktas på detta. Som skäl för detta kunde bl a anföras att allmänhetens tilltro till länsrätternas oberoende ställning därvid skulle ökas. Som anförts i någon av motionerna fanns en risk för att många medborgare inte uppfattade de regionala förvaltningsdomstolarna som fri— stående utan som en del av länsstyrelsernas verksamhet som

förvaltningsrättslig myndighet.

Enligt reservanternas mening talade starka principiella skäl emot en ordning som innebär att det dömande organet i t ex en skatteprocess har sitt kansli inom samma myndighet som den fiskala parten i skattemålet. Det är uppenbart att dom— stolarnas oberoende och jävsfria ställning skulle förstärkas om det organisatoriska sambandet med länsstyrelsen upphörde.

Den nuvarande ordningen skapade också enligt reservanterna svårigheter av praktisk natur. Den hindrar en nödvändig in— tegration mellan de regionala förvaltningsdomstolarna och kammarrätterna och regeringsrätten. En utbrytning av länsdom- stolarna kunde möjliggöra en organisatorisk uppbyggnad av rättskipningen på detta område som i huvudsak stämde överens med vad som gällde för de allmänna domstolarna. Beträffande domarutbildning och domarkarriär skulle en sådan ordning inne— bära en klar fördel.

I frågan om de regionala förvaltningsdomstolarnas ställning företogs lottning i riksdagen. Lotten utföll så att utskottets hemställan bifölls.

13 ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

13.1. Inledning

Förvaltningsrättskipningen i vårt land har reformerats genom- gripande under 1970—talet. Reformerna har i första hand gällt de högre instanserna. Kammarrätt har getts en liknande ställ— ning som hovrätt inom det allmänna domstolsväsendet och orga— nisationen har under sex år betydligt mer än fördubblats. Regeringsrätten har liksom högsta domstolen fått ställning som i huvudsak prejudikatinstans.

Även förvaltningsrättskipningen i första instans har undergått förändringar men varken reformerna eller resursförstärkningarna har varittillnärmelsevis lika omfattande som de i högre instans. Av ålder är tyngdpunkten i första instans förlagd till läns- nivå, och verksamheten är där alltjämt inordnad i länsstyrel— serna. Sedan 1971 är dock förvaltningsrättskipningen även där till väsentlig del organiserad på domstolar. Denna förändring var emellertid inte djupgående på samma sätt som kammarrätts- och regeringsrättsreformerna. Huvudinnebörden var att de tidi- gare prövningsnämnderna ersattes av länsskatterätter som inom länsstyrelsernas ram skildes organisatoriskt från den fiskala skatteadministrationen. Därutöver inrättades länsrätter för vissa allmänna förvaltningsmål.

Länsdomstolarnas organisatoriska ställning har varit föremål för diskussion alltsedan förarbetena till 1971 års reform. Redan då förordades från olika håll, bl a av lagrådet, att dessa domstolar skulle även i organisatoriskt avseende få en fullt fristående ställning liksom övriga domstolar i vårt land.

Dessa reformkrav har återkommit med ökad styrka under de år som gått sedan omorganisationen 1971. Kommitténs huvuduppgift är att utreda och ta ställning i denna fråga. Enligt direktiven bör länsdomstolarna ges en fristående ställning om inte av— görande praktiska skäl befinns tala för en fortsatt anknytning till länsstyrelserna.

Då frågan om länsdomstolarnas organisatoriska ställning be— handlas i dag, måste den ses i sammanhang med domstolarnas allmänna arbetssituation. Under de gångna åren har länsdom— stolarna haft att arbeta under allt större svårigheter. Detta har bl a kommit till uttryck i att målbalanserna stigit kraf— tigt, från drygt 100 000 mål under de första tre åren efter 1971 till över 190 000 mål 1977. Av denna ökning hänför sig omkring 80 000 mål till skattemålen.

Kommittén har mot denna bakgrund funnit att en större reform nu är påkallad även i fråga om förvaltningsrättskipningen på länsnivå. Sådana avgörande praktiska skäl för att behålla den nuvarande anknytningen till länsstyrelserna, som direktiven talar om, föreligger enligt kommitténs mening inte. Även om en utbrytning av domstolarna på kort sikt kan medföra vissa praktiska problem har kommittén ansett att fördelarna med att inordna länsdomstolarna i förvaltningsdomstolsorganisationen överväger klart. Kommitténs förslag innebär därför att läns— domstolarna bryts ut till fristående regionala förvaltnings-

domstolar.

I det följande utvecklar kommittén först de allmänna principiel— la motiv som talar för fristående länsdomstolar. Därefter redo— visar kommittén synpunkter på den nuvarande länsdomstolsorgani— sationen. I två avsnitt skisserar kommittén principerna för en ny domstolsorganisation och för länsstyrelsernas omorganisa— tion med anledning av länsdomstolarnas utbrytning. Kommittén drar därefter upp riktlinjer för en ny domstolsorganisation och berör avslutningsvis mellankommunala skatterätten samt resurs— och författningsfrågor.

13.2 Principiella motiv för fristående länsdomstolar

De principiella motiven för kommitténs förslag till ny organi- sation för länsdomstolarna sammanhänger givetvis med den all— männa syn på rättssäkerheten som ligger till grund för utform— ningen av vårt domstolssystem. Kommittén vill starkt betona rättssäkerhetssynpunkterna. Det är en viktig rättspolitisk angelägenhet att finna en organisationsform för förvaltnings— rättskipningen på länsnivå som medger högsta möjliga standard i fråga om rättssäkerhet och som skapar bästa möjliga förtroen— de hos allmänheten.

De uppgifter som för närvarande ligger hos länsdomstolarna är av stor betydelse för de enskilda. Tyngdpunkten ligger på skat— tesidan. Betydelsen av att verka för en god rättssäkerhet på detta område behöver knappast utvecklas. Också den

rättskipning som förekommer vid länsrätterna, t ex administra- tiva frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder, har genom- gripande betydelse för den enskilde.

Att på olika sätt verka för att höja rättssäkerheten inom för- valtningen är enligt kommitténs mening överhuvudtaget en ange— lägen uppgift. Det följer av att den offentliga förvaltnings- apparaten och författningsregleringen ständigt ökar i om— fattning och blir allt svårare för de enskilda medborgarna att överblicka.

En grundläggande garanti för rättssäkerheten ligger i att dom— stolar och domare har en självständig ställning. I regerings— formen 11 kap. 2 5 slås fast att ingen myndighet får bestämma hur en domstol skall döma i det enskilda fallet eller hur en domstol i övrigt skall tillämpa en rättsregel i ett särskilt fall. I regeringsformen finns också regler som garanterar domarnas självständighet i dömandet, t ex reglerna om oavsätt— lighet.

Dessa regler gäller även för länsdomstolarna. Deras själv— ständiga ställning garanteras alltså i regeringsformen. Vidare finns det i 25 5 länsstyrelseinstruktionen närmare föreskrifter för domstolarnas verksamhet som ytterligare markerar domstolar— nas självständighet gentemot länsstyrelsen. Kommittén har inte heller funnit annat än att länsdomstolarna också i praktiken

intar en självständig ställning i sin dömande verksamhet.

Principen om domstolarnas självständighet är emellertid inte knuten endast till själva dömandet. I fråga om den allmänna rättskipningen har den också kommit till uttryck vid domstols— administrationens organisation och i speciella garantier för att domartillsättningar sker i forner som tryggar kvalitet och rättssäkerhet. Belysande är diskussionerna kring inrättandet av domstolsverket som central förvaltningsmyndighet för dom— stolsväsendet. Farhågor yppades för att denna administrativa omorganisation skulle medföra risker för domstolarnas själv- ständighet. Dessa synpunkter blev föremål för ingående över— väganden. Särskilda bestämmelser infördes i instruktionen för domstolsverket för att garantera att intrång inte skulle ske i domstolarnas självständighet genom styrning från den centrala

myndigheten.

Länsdomstolarnas administrativa anknytning till länsstyrelser- na är principiellt felaktig mot bakgrund av de värderingar som anlades av statsmakterna i samband med domstolsverkets in— rättande. Den känslighet för principen om dömandets själv— ständighet och integritet som visades då måste enligt kommit— téns mening beaktas då en omorganisation av förvaltningsrätt—

skipningen på länsnivå övervägs.

Sedan gammalt har det ansetts angeläget att i fråga om förslag till domartjänster ha en ordning som säkerställer en sakkunnig bedömning av olika sökandes kvalifikationer för sådan tjänst. För de allmänna domstolarna och kammarrätterna gäller att

tillsättning av domartjänster sker efter förslag av en tjänste—

förslagsnämnd som är tillskapad i första hand för just detta

ändamål. Av nämndens ledamöter är f n sju yrkesverksamma domare.

Bland ledamöterna finns bl a högsta domstolens och regerings- rättens ordförande samt en hovrättspresident och en kammar-

rättspresident.

För länsdomstolarnas del gäller att förslag till domartjänster lämnas av länsstyrelsernas politiskt sammansatta styrelser som i princip saknar domarinslag. Tillsättningsförfarandet

är alltså ett annat i fråga om länsdomartjänster än det som gäller för domartjänster i övrigt. Det framstår som själv— klart att samma ordning i fråga om domartillsättningar bör gälla vid länsdomstolarna som vid andra domstolar.

En annan skillnad mellan länsdomstolarna och övriga domstolar ligger i den ordning som gäller i fråga om budgetbehandling och resurstilldelning. Länsdomstolarnas behov blir föremål för prövning gemensamt med övriga funktioner inom länsstyrel— serna. Det blir alltså fråga om att genomföra en samlad priori- tering av behoven inom så olika områden som förvaltningsrätt— skipning, samhällsplanering, skatteförvaltning etc. Inom dom- stolsväsendet i övrigt förekommer ingen liknande avvägning på nwndighetsnivå mellan rättskipningens behov och andra sam— hällsuppgifter. Med hänsyn till att länsdomstolarna är första instans i förvaltningsdomstolsorganisationen är det angeläget att få en sådan ordning att deras resursbehov kan bedömas och avvägas mot resursbehoven vid övriga förvaltningsdomstolar.

Avvikelserna i fråga om länsdomstolarna från vad som eljest gäller inom domstolsväsendet är historiskt betingade. För- valtningsdömandet har överhuvudtaget långtifrån samma gamla fasta traditioner som de allmänna domstolarna i vart land. Före 1971 års genomgripande förvaltningsrättsreform var för- valtningsrättskipning i domstolsform undantag och blandning av

förvaltning och rättskipning hiniMregel.

Förvaltningsrättsreformen 1971 markerar en brytning med tidigare principer. Som förut nämnts innebar reformen att regeringsrätten fick ställning som i huvudsak en prejudikat- instans och att kammarrätt sköts in som mellaninstans före regeringsrätten i flertalet mål som går till regeringsrätten. Enda undantaget av större betydelse är kommunalbesvärsmålen som går från länsstyrelse till regeringsrätten utan att passera kammarrätt eller, i fråga om landstingsmålen, direkt till regeringsrätten.

Regeringsrätten och kammarrätterna har ställning som allmänna förvaltningsdomstolar. De sorterar liksom de allmänna domstolar—

na under domstolsverket som central förvaltningsmyndighet.

Förvaltningsrättsreformen var inte bara principiellt genom— gripande. Statsmakterna har också gjort betydande satsningar på att fullfölja reformen på det organisatoriska planet. En kammar— rätt med nio avdelningar 1971 har blivit fyra kammarrätter med 23 avdelningar 1977. Av dessa har två kammarrätter och åtta avdelningar kommit till 1974 och senare. Denna utbyggnad har genomförtå i fdll politisk enighet i principfrågorna. De me— ningsskiljaktigheter som har förekommit i riksdagen har in— skränkt sig till frågor om lokaliseringsorter och utbyggnads— takt.

Förvaltningsrättsreformen innebar en förstärkning av domstols— organisationen på förvaltningssidan. Organisationen är emeller— tid ofullkomlig så länge den inte också omfattar första instans. På den allmänna domstolssidan är organisationen uppbyggd med tre nära sammanknutna instanser, tingsrätter, hovrätter och högsta domstolen. Samma principer — grundade i samma rätts— säkerhetskrav — gäller för alla tre instanserna. Full enighet råder om att rättssäkerheten kräver ett treinstanssystem även på förvaltningssidan. Här föreligger emellertid den skillnaden att första instansen, länsdomstolarna, inte är integrerad med de högre instanserna utan är organisatoriskt inbyggd i läns-

styrelserna. I princip innebär detta detsamma som om tings— rätterna skulle ingå i samma organisation som åklagarväsendet. Ordningen medför också praktiska nackdelar i samtliga tre instanser, som kommittén skall närmare utveckla i detta av—

snitt.

Den blandning av förvaltnings— och rättskipningsuppgifter som förekommer vid länsstyrelserna utgör avsteg från en princip som bragts till klara uttryck på flera andra håll under senare år. Utöver 1971 års förvaltningsrättsreform och diskus— sionerna kring domstolsverkets inrättande kan erinras om för— slagen till omorganisation av besvärsavdelningarna vid patent— och registreringsverket och riksförsäkringsverket. Skillnaden mellan förvaltning och rättskipning utvecklas också i för— arbetena till 1975 års regeringsform. Även 1971 års läns— styrelsereform innebar givetvis ett principiellt bejakande av tanken, att dömande bör skiljas från förvaltningen, om än principen inte fullföljdes till i administrativt hänseende fristående länsdomstolar.

Den alltmer markerade strävan att hålla förvaltning och rätt— skipning åtskilda har en viktig motivering i önskemålet att garantera bästa möjliga förtroende hos allmänheten för förvaltningsrättskipningen. Man kan visserligen säga att gränsen mellan förvaltningsmyndigheternas och domstolarnas verksamhet är flytande. Förvaltningsmyndigheterna sysslar

i stor utsträckning med rent rättstillämpande verksamhet och domstolarna överprövar förvaltningsmyndigheters beslut. En viktig skillnad mellan förvaltningsmyndigheteinas och dom— stolarnas ställning är emellertid att många förvaltningsnwn— digheter — i motsats till domstolarna — också har att före— träda offentliga intressen och är skyldiga att ifraga om vissa slag av verksamhet följa direktiv som utfärdats av regeringen eller andra överordnade myndigheter för särskilda fall.

Betydelsen i allmänhet av att stärka medborgarnas förtroende för myndigheterna har vunnit ökad uppmärksamhet under senaste tid. Denna synpunkt var bl a en av de vägledande då en arbets— grupp tillsattes 1976 för översyn av kontakterna mellan med— borgare och samhällsorgan. Den allmänna enigheten i fråga om grundsyn på dessa problem betonas av att direktiven för arbets— gruppen i allt väsentligt fick ligga till grund för arbetet i den parlamentariska kommitté (byråkratiutredningen) som er— satte arbetsgruppen efter regeringsskiftet hösten 1976.

Den nuvarande länsförvaltningsorganisationens dubbla uppgift att samtidigt företräda offentliga intressen och att avväga den enskildes intressen mot de offentliga kan skapa bristande tilltro till länsdomstolarna hos allmänheten. Kommittén lägger stor vikt vid denna synpunkt även om kommittén inte för egen del hyser någon tvekan om länsdomstolarnas både vilja och förmåga att verka självständigt och opartiskt. Det är en angelägenhet av största vikt att sörja för att allmänheten också i praktiken hyser förtroende för domstolarnas opartisk— het. Särskilt gäller detta i de fall där det saknas tvåparts— förfarande och där det föreligger risk för att domstolen upp—

fattas både som motpart och domstol.

Länsdomstolarnas anknytning till länsstyrelsen medför också att samma myndighet handhar både tillsynsfunktion och dömande funktion. Denna dubbelställning missuppfattas lätt av all— mänheten. Det ställs höga krav på de tjänstemän som skall fullgöra arbetsuppgifter inom både myndigheten (länsstyrelsen) och domstolen. När det gäller skatterätternas verksamhet har i olika sammanhang anförts att allmänheten har svårt att skilja taxeringsintendentens uppgift som företrädare för den fiskala sidan från länsskatterättens uppgift som rättskipande organ.

Kommittén vill i detta sammanhang nämna att den vid sina över— läggningar med tjänstemän vid länsdomstolar särskilt ställt frågan hur de uppfattar allmänhetens inställning till dessa

domstolar. Vid ett sammanträde med representanter för såväl förvaltningslänsrådens förening och länsdomarföreningen som annan personal uttalades från samtliga håll åsikten, att all- mänheten ofta missuppfattar domstolarnas ställning och att

detta måste ses som en olägenhet.

Samhällets snabba utveckling med allt mer omfattande regler som griper in i medborgarnas liv gör enligt kommitténs mening att allmänhetens förtroende för länsdomstolarna måste tillmätas

avsevärt större vikt i dag än vid länsstyrelsernas omorganisa— tion 1971.

En omständighet som i detta fall ger en alldeles särskild tyngd åt synpunkten om allmänhetens förtroende är RS—reformen. Stats— makterna har gjort ännu större satsningar på denna reform än på 1971 års förvaltningsrättsreform. Hittills har 876 nya tjänster inrättats och ytterligare ca 600 omfattas av kommande etapper. Syftet är att åstadkomma en väsentlig förbättring av taxeringsförfarandet i första instans. Det är enligt kommitténs mening i hög grad angeläget att detta kombineras med förbätt— ringar i nästa instans, d v s i länsskatterätterna, och att särskild uppmärksamhet ägnas möjligheterna till reformer som kan stärka medborgarnas förtroende för skatterättskipningen. En domstolsorganisation som avviker från det gängse mönstret genom att den fiskala verksamheten och skatterättskipningen hör till samma förvaltning inger därför betänkligheter.

Mot de synpunkter som utvecklats här kan invändas att den nuvarande organisationen även är till fördel för förvaltnings— rättskipningen genom att tjänstemännen vid länsdomstolarna får erfarenhet av praktiskt förvaltningsarbete genom sin samtidiga tjänstgöring vid länsstyrelsen. Kommittén vill också för sin del understryka att sådan erfarenhet är av betydande nytta för den dömande verksamheten. Den bör emellertid vinnas på annat sätt än genom att tjänstemännen samtidigt utövar myndighets—

funktioner och dömande funktioner. En sådan dubbelställning

bör undvikas av de skäl som anförts i det föregående. I stället bör man verka för ett naturligt personalutbyte mellan förvaltningsdomstolarna och bl a länsstyrelserna. Detta ligger också i linje med statsmakternas strävanden beträffande förvaltningsdomarkarriären efter 1971 års reform. Det finns därför enligt kommitténs mening inte fog för far- hågor att länsdomstolarnas utbrytning ur länsstyrelserna skulle leda till några nackdelar från nu berörda synpunkter.

Sammanfattningsvis finner kommittén sålunda att starka prin— cipiella skäl talar för en organisation med fristående läns— domstolar som integreras med den allmänna förvaltningsdom— stolsorganisationen. En sådan reform skulle inte bara an— sluta till vad som gäller för domstolsväsendet i övrigt och ta till vara allmänna rättssäkerhetssynpunkter som kommittén finner angelägna. Kommittén fäster också stor vikt vid att förslaget innebär ett konsekvent fullföljande av tre reform— linjer om vilka full politisk enighet råder. Förvaltnings— rättsreformen 1971 fullföljs genom att den då uppbyggda dom— stolsorganisationen fullbordas med att även första instans infogas i systemet. RS-reformen kompletteras genom att taxe— ringsförfarandet i andra instans — skatterättskipningen på länsnivå — förstärks. De strävanden att stärka medborgarnas förtroende för myndigheterna som kommit till uttryck bl a genom byråkratiutredningen men även på flera andra sätt full— följs genom att förvaltning och rättskipning särskiljs på länsnivå.

13.3. Synpunkter på den nuvarande organisationen

Kommittén övergår till att redovisa slutsatserna av sina utredningar rörande den nuvarande länsdomstolsorganisationen och utvecklingen under de sex år den fungerat.

Kommittén har sammanställt uppgifter om målutvecklingen under sexårsperioden 1971 — 1977 i tabell 1 sid. 47.

Uppgifter har lännats om inkomna, avgjorda och balanserade mål

totalt för hela riket, med uppdelning på kategorierna länsrätts- mål, fastighetstaxeringsmål och övriga skattemål. Uppgifterna är inte exakta beroende på brister i länsstyrelsernas statistik, men avvikelserna gäller endast detaljer och berör inte huvud—

tendenserna.

lbn sanmnnlagda målbalansen d v s antalet i länsdomstolarna inneliggande oavgjorda mål har, som förut nämnts, ökat från drygt 100 000 till över 190 000 mål. Balansen motsvarar i dag ungefär ett års målavverkning. Utvecklingen är givetvis i hög grad oroande. Den får enligt kommitténs mening under inga för— hållanden tillåtas att fortsätta. I stället är det angeläget att åtgärder vidtas för att successivt minska balanserna.

Det bör observeras att balansökningen har inträffat under de senaste tre åren. Dessförinnan kan endast en svag stegring noteras som inte var ägnad att inge några farhågor. Detta klar— lägger, mot vad som ibland hävdas,att själva 1971 års reform, med övergång till mera klart domstolsmässiga former, inte kan ses som en orsak till den negativa utvecklingen.

Utan tvivel har 1975 års fastighetstaxering bidragit till ba— lansökningen under de senaste åren. Emellertid måste beaktas att statsmakterna tillsköt 4 milj. kr. som en tillfällig re— sursförstärkning just för att möta de särskilda problemen med fastighetstaxeringen. Liknande resursförstärkningar hade inte getts vid tidigare tillfällen.

Det står helt klart att problemen är koncentrerade till skatte— målen. Antalet inkommande länsrättsmål har under hela perio— den tämligen konstant varit något över 30 000 årligen, och en balans på 10 000 mål torde få anses godtagbar.

I fråga om skattemålen kan noteras att det inte är någon klar tendens till ökad måltillströmning. Först det senaste året uppvisar en klart högre siffra än tidigare år. En bedömning

för samtliga nuvarande målgrupper i länsdomstolarna visar

att dessa ökat från ca 190 000 mål om året under början av 1970—talet till f n omkring 215 000 mål, d v 5 för hela perio— den med omkring 25 000 mål. Härav faller ca 20 000 mål på de senaste tre åren och huvuddelen på skattemålen. Länsskatte— rätternas balanser av andra mål än fastighetstaxeringsmål låg under de första tre åren på drygt 90 000, med endast en svag tendens till stegring. En balans av denna storlek torde få anses godtagbar. Ökningen under de senaste tre åren upp— går till ca 80 000 mål. Denna ökning kan ej anses godtagbar

utan'har lett till en besvärande överbalans.

Organisationen har under den gångna sexårsperioden förstärkts med en domartjänst och 43 andra juristtjänster. Även de sist— nämnda har genom göromålsförordnanden i viss utsträckning kun— nat utnyttjas för dömande. Av de 44 tjänsterna har en till— kommit under de senaste tre åren. Härtill kommer att 15 tjäns— ter i byråsekreterarkarriären och 22 biträdestjänster till— förts förvaltningsavdelningarna, varav alla utom en tjänst under de senaste tre åren. Vissa av dessa tjänster har inom förvaltningsavdelningarna blivit tilldelade domstolarna. Det är dock oklart hur många tjänster det exakt rör sig om. För— stärkningen av domartjänster har inte alls stått i paritet med tillskottet av handläggartjänster. Vidare tillkommer alltså det totalbelopp på 4 milj. kr. som anvisades i samband med 1975 års fastighetstaxering.

Siffrorna visar enligt kommitténs mening bl a att endast till— delning av handläggartjänster eller särskilda medel inte är adekvata åtgärder för att komma till rätta med problemen. Förstärkningarna har inte heller medfört en ökad målavverkning.

Hela den dömande organisationen måste tas med i bilden.

Det står klart att länsdomstolarna måste tilldelas ökade resur— ser. Emellertid kan varken måltillströmningen, resurstilldel—

ningen eller fastighetstaxeringen ge en uttömmande förklaring

till den negativa utvecklingen, även om dessa faktorer givetvis haft väsentlig betydelse. Också svagheter i själva organisatio- nen har bidragit. Det är därför angeläget att även organisatio— nen ses över så att den får bästa möjliga utformning både från

principiella synpunkter och från effektivitetssynpunkt.

Kommittén har gjort en detaljerad analys av organisationen och målutvecklingen i varje län. Från varje länsstyrelse har in— hämtats uppgifter om befintlig personal med bl a uppskattad fördelning av deras arbete mellan domstolsverksamhet och andra göromål. Vissa resultat har redovisats i tabell 3, sid. 56. Vidare har inhämtats uppgifter om inkomna, avgjorda och balan— serade mål vid varje länsdomstol för vart och ett av de senaste

åren.

Det har visat sig att förhållandena växlar kraftigt mellan domstolarna i de olika länen på ett sätt som saknar motsvarig— het vid de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltnings— domstolarna. Detta gäller i fråga om personalsammansättningen, förhållandet mellan antal domare och antal föredragande etc.

Det gäller också i fråga om organisationens styrka i förhållan- de till måltillströmningen, den genomsnittliga målavverkningen och liknande förhållanden. Något entydigt samband mellan balans— utvecklingen och de organisatoriska förhållandena har inte

kunnat utläsas ur siffermaterialet.

En iakttagelse är att olika faktorer på personalsidan har en betydande inverkan. Länsdomstolarna är små och sårbara enheter. Enstaka personalförändringar, vakanser och liknande omständig— heter kan få mycket kraftiga genomslag i arbetsresultaten. Statistiken visar rentav flera extrema inslag som kunnat för- klaras med speciella lokala förhållanden.

Länsdomstolarna kan i mycket liten utsträckning räkna med att få hjälp av annan personal i länsstyrelsen i besvärliga arbetssituationer. ”Personalströmmen” går nästan genomgående

från länsdomstolarna till länsstyrelsen i övrigt, främst till skatteavdelningen. Endast i enstaka fall sker för— flyttningar i motsatt riktning och då vanligen till de högre befordringstjänsterna. Tillfälliga personalförstärkningar kan knappast erhållas.

Länsdomstolarna har förhållandevis både färre och lägre tjäns— ter än inte endast domstolar i allmänhet utan också t ex läns— styrelsernas skatteavdelningar. Detta medför att särskilt de yngre juristerna söker sig till skatteavdelningen eller annan verksamhet efter någon tids tjänstgöring vid domstol. Denna tendens accentueras givetvis av RS—refornen. Länsdomstolarna blir på så sätt ofta av med kvalificerad personal och måste söka anställa ny personal som får läras upp. Denna strömning från länsdomstolarna till skatteavdelningen i förening med svårigheterna att få extra personal vid vakanser vållar stora

problem för länsdomstolarna .

Kommittén vill här återknyta till de principiella synpunkter som utvecklats i det föregående. De starka variationer som förekommer mellan länen har en klar rättssäkerhetsaspekt. De är inte bara uttryck för att systemet brister i effektivitet. De kan sägas innebära att den rättsvård som erbjuds allmän— heten växlar väsentligt från län till län på ett sätt som inte kan anses godtagbart.

Sammanfattningsvis ger utredningen bilden av en sårbar och oenhetlig organisation som brister i fråga om samordning, planering och överblick. Detta får ses som en oundviklig följd av uppdelningen på 24 enheter utan inbördes organisatoriskt samband. En viktig faktor är också länsledningarnas begränsade möjligheter att påverka verksamheten. De får inte delta i dom— stolarnas arbete och till stor del inte heller i skötseln av

förvaltningsavdelningen i övrigt.

Utredningen ger enligt kommitténs uppfattning vid handen att länsdomstolsorganisationen måste reformeras och förstärkas. Vid utformningen av en ny organisation måste eftersträvas ett väsentligt större mått av fasthet och enhetlighet än som kännetecknar nuläget. 13.4 Riktlinjer för en ny länsdomstolsorganisation

De principiella synpunkter som utvecklats i det föregående och slutsatserna av undersökningarna rörande den nuvarande organi- sationen pekar i samma riktning. En reform bör innebära att länsdomstolarna bryts ut ur länsstyrelserna och blir friståen— de regionala förvaltningsdomstolar, som integreras i den all- männa förvaltningsdomstolsorganisationen. Kommittén föreslår därför en reform av denna innebörd. Den ger enligt kommitténs bedömning adekvata lösningar på de problem som föreligger i dag.

Domstolarna förs in under domstolsverket som central förvalt— ningsmyndighet. Därmed får man den möjlighet till samordning som inte går att åstadkomma inom länsstyrelseorganisationen. Länsdomstolarna får en ställning till kammarrätterna motsvaran— de den som tingsrätterna har till hovrätterna. Genom denna an- knytning garanteras länsdomstolarna att vid behov få de perso— nalförstärkningar som inte kan fås i nuläget. överhuvudtaget ser kommittén betydande fördelar i att sammanföra länsdomsto— larna med kammarrätterna och de allmänna domstolarna under dom— stolsverket som central förvaltningsmyndighet. Det befordrar en bättre personalplanering, rekrytering och personalpolitik i allmänhet. Man öppnar möjligheter som saknas i dag att anpassa domstolarna i första och andra instans till varandra och över— huvudtaget ge bättre arbetsförutsättningar för domstolarna. De nuvarande starka variationerna mellan länsdomstolarna ger klart belägg för att det behövs en sammanhållen administration och en

bättre överblick över både personalsituationen och målutveck— lingen än vad som kan åstadkommas med 24 organisatoriskt åt— skilda enheter.

En reform i angiven riktning innebär också att domarkarriären anpassas efter hovrättskarriärens mönster. Domarkarriären vid länsdomstolarna är f n mycket sluten. Cirkulationstjänstgöring mellan domstolarna och länsstyrelsens övriga enheter före— kommer sällan. Här ligger en starkt bidragande orsak till att länsdomstolarna blivit så känsliga för växlingar i arbetssitua— tionen. Den relativa isoleringen gör också att domarna kan ha svårighet att få den bredd och erfarenhet som allmänt eftersträ— vas. Det leder till att arbetsuppgifterna blir mindre stimule—

rande, vilket i sin tur kan återverka på rekryteringen.

En integrerad förvaltningsdomstolsorganisation med en domar— bana efter mönster från de allmänna domstolarna skulle — givetvis efter en viss omställningsperiod - medföra en bryt— ning med dessa förhållanden. Man får en nyttig växeltjänst— göring mellan de tre domstolsinstanserna. Man åstadkommer ett naturligt samspel mellan instanserna i personalhänseende och får ett smidigt utnyttjande av personella resurser mellan instanserna. En betydelsefull följd av en omorganisation skulle också bli att tjänster motsvarande de allmänna domstolarnas tingsfiskalstjänster inrättas. Länsdomstolarna skulle därmed få ett välbehövligt tillskott samtidigt som de skulle ges större möjligheter att vid behov få extra personal. Just på

denna punkt ligger en nackdel i det nuvarande systemet.

Också kammarrätterna får fördel av en integrerad organisation för de tre domstolsinstanserna. De saknar i dag ett led i domarutbildningen mellan fiskals— och kammarrättsrådstjänster— na. Detta led tillförs genom fiskalstjänstgöring vid läns— domstolarna. För regeringsrätten medför en reform fördelar för föredragandeorganisationen. Denna fogas på ett annat sätt

än nu in i en enhetlig domarkarriär. Regeringsrättens föredra— gande kommer därmed att ha erfarenhet från domartjänstgöring i både första och andra instans.

Den nya länsdomstolsorganisationen skulle sålunda kunna bidra till att skapa förbättringar i alla de tre instanserna i för— valtningsdomstolsorganisationen. Också i utbildningshänseende skulle den vara till väsentlig fördel. De yngre domarna får, liksom vid de allmänna domstolarna, genom växeltjänstgöring en nyttig blandning av erfarenheter från första och andra instans och även, som föredragande, från högsta instans. Dessutom öpp- nas helt andra möjligheter än idag för personalutbildning genom en samordning av hela domstolsväsendet under domstolsverket.

De nämnda praktiska fördelarna av en reform av den angivna inne- börden har också en principiell sida. En kvalitativ förstärkning av förvaltningsdomstolsorganisationen innebär också en förstärk- ning av rättssäkerheten. En förstärkning av första instans bör också leda till att, i enlighet med direktivens tankar, tyngd— punkten i processen i större utsträckning förskjuts dit. 13.5 Organisatoriska ändringar inom länsstyrelserna

Kommittén har enligt direktiven att i stora drag redovisa för— slag till de organisatoriska ändringar i fråga om länsstyrelser- na som föranleds av förslaget att bryta ut länsdomstolarna. De närmare övervägandena i organisationsfrågorna har däremot förut— satts ske i annan ordning än genom kommittén.

På hösten 1976 tillkallades den s k OPAL—utredningen för att verkställa en organisationsöversyn av länsstyrelsernas plane— ringsavdelningar och administrativa enheter. Samråd har före— kommit mellan länsdomstolskommittén och denna utredning. Som ett resultat av detta samråd har framkommit att det torde vara ändamålsenligt att vidga OPAL—utredningens uppdrag till att om— fatta även de organisationsfrågor som föranleds av förslaget att bryta ut länsdomstolarna ur länsstyrelserna.

Från OPAL—utredningens sida har framhållits att det även oberoende av frågan om länsdomstolarnas ställning knappast

är möjligt att begränsa utredningens överväganden till att

avse endast de funktioner som direkt berör de nuvarande pla— neringsavdelningarna. Uppgiften måste enligt utredningen också vara att överväga om gränsdragningen till andra avdelningar inom länsstyrelsen är lämplig och riktig, med andra ord att överväga om uppgifter skall överföras till planeringsavdelningen från

andra avdelningar eller tvärtom föras bort från planerings—

avdelningen för att sammanföras med liknande verksamhet på andra håll inom organisationen. Gränsdragningen gentemot för— valtningsavdelningen är härvid av särskilt intresse. Det fram- står mot denna bakgrund som naturligt att åt OPAL—utredningen bör överlämnas även de organisationsfrågor som föranleds av

länsdomstolskommitténs förslag.

Då länsdomstolarna bryts ut ur länsstyrelserna kommer endast vissa delar av allmänna enheten, däribland bilregistret, att återstå av den nuvarande förvaltningsavdelningen. Det innebär att enheten blir så liten att det knappast är tänkbart att låta den finnas kvar som en fristående enhet. Man kan tänka sig fle—

ra olika lösningar på de organisationsproblem som då uppkommer.

Länsdomstolskommittén har efter samråd med OPAL—utredningen

främst övervägt tre lösningar.

I olika sammanhang har man diskuterat bl a administrativa enhetens och dataenhetens organisatoriska anknytning och ställ— ning. Det är i princip tänkbart att sammanföra dessa enheter med den del som kommer att återstå av allmänna enheten. För— delarna med en sådan lösning skulle främst vara att man får en storlek på organisationen som motiverar en ställning som av-

delning.

Kommittén gör emellertid bedömningen att nackdelarna med en sådan lösning överväger fördelarna. Den allvarligaste invänd-

ningen är kanske att en sådan avdelning skulle bli synnerligen disparat till sitt innehåll med åtföljande svårigheter att hålla samman och leda avdelningen. En svaghet är också att man skulle på ett olyckligt sätt blanda administrativa uppgifter (stabsuppgifter) med egentliga linjeuppgifter (verksuppgifter).

Kommittén kan sålunda inte förorda den nu skisserade lösningen. Kommittén vill emellertid inte ställa sig helt avvisande till att den omfattas av OPAL—utredningens överväganden om den från andra synpunkter än de här angivna skulle befinnas värd att pröva. Den bör dock i så fall kombineras med det principförslag som skisseras i det följande.

I samband med det nu diskuterade alternativet vill kommittén anmärka att det i vart fall blir nödvändigt att särskilt över— väga bilregistrets inplacering i länsstyrelsens organisation. Möjligheten till samordning med dataenheten bör särskilt upp- märksammas i det sammanhanget.

De båda övriga alternativ som kommittén diskuterat bygger på den gemensamma huvudprincipen, att man sammanför myndighets— uppgifter av väsentligen juridisk natur som för närvarande handläggs på olika håll inom länsstyrelsen. Sådana uppgifter förekommer förutom på allmänna enheten främst inom planerings— avdelningen men även inom administrativa enheten, t ex löne- garantiärenden. De skattejuridiska frågorna har däremot inte

diskuterats av kommittén.

Genom en koncentration av myndighetsuppgifter enligt denna princip skulle man åstadkomma en vidgad och sammanhållen juridisk kompetens inom länsstyrelsen. Man skulle tillgodose länssty— relsens behov av en slagkraftig juridisk bas. Den nuvarande organisationen lider av svagheten att juristfunktioner är utspridda på skilda håll inom länsstyrelsen. En koncentra— tion enligt kommitténs tanke skulle innebära en förstärkning. Genom de senare årens starka satsning på aktiv samhällsplane—

ring och en effektivare skatteadministration har enligt kommitténs bedönming de ”klassiska” myndighetsfunktionerna kommit något i bakgrunden. Detta illustreras t ex av de brister som redovisats i fråga om länsdomstolarna. En för— stärkning av jurist- och myndighetssidan framstår därför som angelägen och skulle ligga väl i linje med kommitténs direktiv, som särskilt fäster uppmärksamheten på de upp— gifter som är av omedelbar betydelse för de enskilda med—

borgarna.

Den skisserade principlösningen skulle vidare medföra fördelar från rekryteringssynpunkt genom att den skulle ge juristerna ett vitt arbetsfält. Kommittén vill särskilt under— stryka vikten av att garantera länsstyrelserna tillgång till kvalificerad juristpersonal. Enligt kommitténs mening bör ock— så länsstyrelserna genom sina omfattande och skiftande arbets— uppgifter ha särskilda förutsättningar att attrahera goda för— valtningsjurister. Genom en ändamålsenlig organisation borde länsstyrelserna också bl a kunna ge en naturlig utbildnings— och rekryteringsbas för förvaltningsdomstolarna liksom dessa bör få en liknande funktion i förhållande till förvaltningsmyndig— heterna. Ett visst växelspel mellan förvaltningsdomstolarna och länsstyrelserna skulle enligt kommitténs mening vara till

ömsesidig nytta.

Kommittén är enig om att föreslå att de organisatoriska problem som uppkommer vid en utbrytning av länsdomstolarna löses enligt den huvudprincip som skisserats här. I fråga om det närmare genomförandet har emellertid olika synpunkter framkommit. Meningarna inom kommittén har i stället varit delade kring

två alternativ. Å ena sidan har hävdats att organisationsarbe— tet bör inriktas på en särskild, fristående juridisk enhet eller avdelning. Å andra sidan har hävdats att den lämpligaste lös— ningen är att organisatoriskt förlägga den samlade jurist— funktionen inom planeringsavdelningen.

Utifrån de tankegångar, som antytts av OPAL—utredningen, inne- bär det förra av dessa alternativ att vissa myndighetsuppgifter förs bort fråg planeringsavdelningen, medan det andra innebär

att nya uppgifter förs till denna avdelning.

Till förmån för det förra alternativet har framhållits att för— delarna med den tänkta organisationen till väsentlig del samman- hänger just med att juristfunktionen får en organisatoriskt fri— stående ställning direkt under länsledningen. Därmed markeras myndighetsutövningens självständighet, vartill kommer att möj- ligheterna till en god rekrytering främjas. Vidare har fram— hallits att planeringsavdelningen redan i dag är heterogen och svårstyrd och att det inte minst mot bakgrunden av länsdemokra- tikommitténs arbete syns naturligt att koncentrera avdelningens arbete på de frågor som kräver ett nära samspel med landstings- kommunen och primärkommunerna samt med näringslivet och de fack- liga organisationerna i länet. Slutligen har också understrukits att decentraliseringsutredningens arbete torde medföra att läns— styrelserna även i framtiden kommer att tillföras nya förvalt— ningsuppgifter och att organisationen bör utformas med beaktande härav.

Till förmån för ett inordnande av juristfunktionen i planerings— avdelningen har anförts att flertalet av länsstyrelsens juri— diskt betonade myndighetsfunktioner kommer att ligga inom denna avdelning sedan länsdomstolarna brutits ut. Det har vidare fram- hållits att en kvalificerad juristmedverkan är oundgänglig i av— delningens arbete. En samlad juristfunktion kan knappast astad— kommas utan att även planeringsavdelningens juridiska enhet över— förs dit, och detta skulle innebära en försvagning även om ett fristående rättssekretariat skulle få till en av sina huvudupp— gifter att ge service åt planeringsavdelningen. Denna behöver, har det framhållits, daglig juridisk medverkan i det löpande ar- betet.

Eftorsom uppgiften endast är att i stora drag ange den organi- satoriska lösningen och det vidare arbetet torde få ske inom OPlL—utredningen, har kommittén enats om att förorda, att till OPÅL—utredningen överlänmas att överväga båda de alternativ för

den samlade juristfunktionens organisatoriska inplacering i

länsstyrelsen som skisserats här.

13.6 Organisation och arbetsformer m m för utbrutna länsdom— stolar

Länsdomstolarna har under den tid de varit i verksamhet kommit att framstå alltmer som en enda domstol. De har idag skilda kompetensområden men funktionerna upprätthålls i stor utsträck- ning av samma personer. Nämndemän och i ökande omfattning även ordföranden tjänstgör i såväl länsrätt som länsskatterätt. Det kan förekomma att mål i dessa domstolar av praktiska och ekono— miska skäl avgörs samma dag av samma personer. Dessa fungerar då vid handläggning av skattemål som länsskatterätt och vid

handläggning av t ex körkortsmål som länsrätt.

Enligt direktiven bör utgångspunkten vara att de tre läns— domstolarna slås samman. Inte heller enligt kommitténs mening finns det längre några skäl att behålla uppdelningen på tre domstolar. En sammanslagning av domstolarna hindrar inte att särskilda regler gäller angående rättens sammansättning vid avgörande av fastighetstaxeringsmål.

Kommittén föreslår därför att länsskatterätten, länsrätten och fastighetstaxeringsrätten slås samman till en domstol med ett kompetensområde som motsvarar vad de tre länsdomstolarna till— sammans har i dag. Den sammanslagna domstolen bör kallas läns— rätt.

En omorganisation av länsdomstolarna bör inte försvåras eller tyngas av att man samtidigt tar upp frågor om förändringar av de bestämmelser som reglerar handläggningen av de olika målen och ärendena i annan mån än vad som kan föranledas av samman—

slagningen till en länsdomstol.

13.6.1 Länsrätternas domkretsar m m

Kommittén har övervägt om det finns skäl att ändra länsdomsto- larnas nuvarande domkretsar med anledning av att anknytningen till länsstyrelsen upphör. Ett sådant skäl skulle vara att den sammanslagna och utbrutna länsrätten blir en alltför liten en- het för att kunna arbeta rationellt och effektivt om den endast har länet som verksamhetsområde.

Som argument för en vidgning av länsrätternas domkretsar

har anförts bl a effektivitetsskäl. Kommittén har emellertid stannat för att föreslå att den nuvarande indelningen behålls. Kommittén har funnit att det, särskilt när det gäller förvalt— ningsrättskipning som berör en stor allmänhet, bör fästas stor vikt vid regionalpolitiska och kommunikationsmässiga aspekter. Med hänsyn till de ärendegrupper som kommer att handläggas vid länsrätterna, inte minst skattemålen, är det angeläget att läns— rätternas verksamhetsområde utgörs av ett län. Den regionala förvaltningsrättskipningens anknytning till det egna länet är också av ålder förankrad i allmänhetens medvetande. Enligt kommitténs mening är det sålunda angeläget att det finns en länsrätt i varje län. Till grund för sin bedömning har kommit— tén också lagt en analys av det nuvarande sysselsättningsläget vid länsdomstolarna.

Länsdomstolarna i Gotlands län sysselsätter f n mindre än tio årsarbetskrafter, och bara drygt en domare. Länsdomstolarna i Blekinge län och Jämtlands län bereder sysselsättning för var— dera omkring 10 — 15 heltidsarbetande, varav ungefär två domare. Länsdomstolarna i flertalet län ger arbete åt mellan 20 och 30 årsarbetande, varav två eller tre domare. De län som syssel— sätter mest personal i länsdomstolarna är Stockholms län, Göte— borgs och Bohus län samt Malmöhus län med omkring 140, 60 resp. 50 helårsarbetskrafter, varav 22 domare i Stockholms län och

8 i vart och ett av Göteborgs och Bohus län och Malmöhus län.

Det kan ifrågasättas om en fristående länsdomstol med det unl— underlag som finns i Gotlands län blir en rationell arbetsenhet. Emellertid talar önskemålet om en för hela landet likformig länsdomstolsorganisation liksom övriga förut anförda skäl ned avgörande styrka för att Gotlands län bör utgöra en egen don— krets. Kommittén noterar också att det inom tingsrättsorgan;sa—

tionen i dag finns tingsrätter av liknande storleksordning.

Kommittén har beträffande övriga län funnit att underlag finns för att skapa bärande domstolsenheter. I de tre största läns- rätterna, dvs de i Stockholms län, Göteborgs och Bohus län och Malmöhus län kommer antalet domare och övriga tjänstemän att medföra att länsrätterna lämpligen bör arbeta på två eller

flera dömande avdelningar.

Komnittén föreslår alltså att länet skall utgöra länsrättens domkrets. Utgångspunkten bör vara att länsrätten skall ha kansli

i residensstaden. 13.6.2 Länsrättens anknytning till domstolsväsendet

Det ter sig naturligt att utbrutna länsrätter förs in under domstolsverkets verksamhetsonmåde och passas in i den nuvarande organisationen av allmänna domstolar och allmänna förvaltnings— donstolar. De bör så långt det är möjligt och lämpligt få en ställning i förhållande till domstolsverket och kammarrätterna som motsvarar den som tingsrätterna idag har till domstolsver— ket och hovrätterna. Detta skulle i huvudsak innebära följande.

Det bör åligga domstolsverket att i egenskap av central förvalt— ningsmyndighet — med iakttagande av länsrätternas självständig— het enligt regeringsformen vid fullgörandet av deras dömande och rättstillämpande uppgifter — leda och samordna verksam— heten samt meddela föreskrifter, råd och anvisningar.

Det bör vidare ankomma på domstolsverket att tillse att verk—

samheten vid länsrätterna bedrivs effektivt.

Medel för länsrätternas verksamhet bör anvisas över ett på stats— budgeten gemensamt anslag för samtliga allmänna förvaltnings— domstolar. Domstolsverket bör avge anslagsframställning. Ansla- get bör ställas till domstolsverkets förfogande. Länsrätterna hör av domstolsverket erhålla bemyndigande att förfoga över

vissa delar av anslaget. Domstolsverket bör ha att vid sidan

av föreskrifter i regleringsbrev fastställa personalorganisation för länsrätterna. Tjänster vid länsrätt som inte inrättas av regeringen inrättas av domstolsverket eller efter bemyndigande

av domstolsverket av vederbörande domstolar.

] fråga om tillsättning av tjänster bör utöver vad som anförs i ett senare avsnitt om domarkarriären gälla att notarienämn— den tillsätter tjänst som notarie och att länsrätten tillsätter arvodestjänst och tjänst i bg 1 C. Övriga tjänster bör tillsät— tas av domstolsverket. Domstolsverket bör ha att pröva besvär

när det gäller tjänst som tillsatts av länsrätt.

Domstolsverket bör svara dels för utbetalning av löner till tjänstemän och ersättningar till nämndemän på grundval av tjänstgöringslistor som upprättas av länsrätten, dels göra utbetalningar av expensmedel efter utbetalningsbesked från länsrätten. Domstolsverket bör vidare svara för personalregi— strering och matrikelföring såvitt gäller länsrätternas perso— nal. De största länsrätterna bör själva svara för löneuträkning,

personalregistrering och matrikelföring för sin egen personal.

Domstolsverket bör vidare centralt svara för bl a lokal— och

utrustningsfrågor, utbildningsfrågor, blankettfrågor och frå—

gor om tekniska hjälpmedel, statistik, beredskap, säkerhet och sekretess samt för olika ADB—rutiner.

13.6.3. Domarbana och tjänsteorganisation vid de allmänna

förvaltningsdomstolarna

Enligt kommitténs mening bör domarkarriären i en ny organisa— tion för de allmänna förvaltningsdomstolarna byggas upp efter mönster från de allmänna domstolarna. I kommitténs direktiv pe— kas på att ett väsentligt inslag i domarutbildningen inom de allmänna domstolarna är att tjänstgöringen växlar mellan de 0— lika instanserna. En motsvarande ordning och en i princip ge— mensam domarkarriär i förvaltningsdomstolarna anförs vida-

re vara ägnad att stärka kvaliteten på förvaltningsrättskip— ningen. Kommittén anser att de möjligheter till utbildning och växeltjänstgöring som domarkarriären vid de allmänna domsto— larna erbjuder också bör tas till vara inom förvaltningsdomstols— organisationen. Det ligger vidare ett värde i att de båda domar- karriärerna så långt möjligt görs likfonniga bl a för att underlätta visst personalutbyte.

Efter notarietjänstgöring bör den som vill söka sig till för- valtningsdomarbanan börja som fiskalsaspirant i kammarrätt. Ef— ter fiskalsgodkännande följer tjänstgöring som fiskal i kammar— rätten och i länsrätt, som regel inom vederbörande kammarrätts domkrets. Före förordnande som assessor tjänstgör fiskalen som adjungerad ledamot i kammarrätten. Fullgjord adjunktion bör

i princip krävas för att få ordinarie domartjänst i kammarrätt eller länsrätt.

Enligt kommitténs mening skulle det vara en fördel om den som antas som fiskalsaspirant i kammarrätt fullgjort en del av

sin notariemeritering i länsrätt. Det är osäkert om de notarie- platser som kan komma att finnas vid länsrätterna utgör till— räckligt rekryteringsunderlag för kamnarrätterna. Det finns in— te i dag något krav på viss tids tjänstgöring vid länsstyrelse. Kommittén anser därför att man i vart fall inte i inlednings— skedet efter en reform av länsdomstolarna bör uppställa något sådant krav. Dessa förhållanden bör emellertid beaktas vid den

framtida utformningen av notariemeriteringen.

Flskalsaspiranter bör liksom hittills antas av kammarrätterna. Dessa bör också meddela förordnanden för fiskaler i kammarrätt och i länsrätt. Förordnande som kammarrättsassessor bör som f n meddelas av regeringen efter förslag av kammarrätten. Något kungörelseförfarande bör inte längre förekomma. Assessorsför— ordnanden bör liksom i hovrätterna inte vara knutna till ett visst antal fasta tjänster utan bör kunna meddelas så snart tillgängliga ledamotsplatser i kammarrätten medger det. Ordi- narie domartjänster i länsrätt och kammarrätt, som tillsätts efter ledigförklarande, bör tillsättas efter förslag av tjänste- förslagsnänmden för domstolsväsendet. Nämndens sammansättning kan därvid behöva ändras i förhållande till vad som gäller i dag.

Det utbyte av fiskaler och assessorer mellan hovrätter och kammarrätter som förekommer f n bör kunna prövas ytterligare. Det är också värdefullt om det kommer till stånd ett personal— utbyte mellan länsstyrelserna och förvaltningsdomstolarna. Inget bör hindra att den som erhållit sin domarutbildning hu— vudsakligen i hovrättskarriären söker och erhåller tjänst vid allmän förvaltningsdomstol eller tvärtom. Det bör i likhet med förhållandena på den allmänna domarbanan inte heller förelig— ga något hinder mot att en välmeriterad sökande som ej genom- gått domarutbildning erhåller ordinarie domartjänst vid kammar—

rätt eller länsrätt.

Personal som inte har juridisk utbildning fullgör i dag vikti— ga uppgifter som handläggare vid länsdomstolarna. Enligt kom— mitténs mening bör motsvarande uppgifter kunna anförtros icke jurister också i de nya länsrätterna. Kommittén anser att det ligger ett särskilt värde i att just dessa domstolar, med hänsyn bl a till det mycket stora antalet mål, har tillgång till er- farna och kunniga handläggare vid sidan av juristpersonalen.

Den icke juristutbildade handläggande personalen har i dag för— hållandevis goda möjligheter till befordran och växling i ar- betsuppgifter inom länsstyrelserna. Någon motsvarighet härtill

finns f n inte inom förvaltningsdomstolsorganisationen. För att säkerställa rekryteringen för framtiden är det angeläget att man uppmärksammar möjligheterna för denna personal att er— hålla arbetsuppgifter av liknande art även inom kamaarrätter— na.Det bör särskilt övervägas att denna personal i mån av kompetens ges kvalificerade tjänster, ned berednings- och föredragningsuppgifter. Enligt kommitténs mening bör dessa fra— gor särskilt prövas i det organisationsarbete som skall ske

före reformens ikraftträdande.

En annan fråga som måste särskilt uppmärksammas gäller utbild— ningsbehovet för den icke juristutbildade personalen. Det är viktigt att någon försämring inte sker på detta område vid

en länsdomstolsrefonn. Kommittén förutsätter att denna fråga tas upp till prövning i lämplig form under det fortsatta orga— nisationsarbetet. 13.6.4 Arbetsfördelning i länsrätterna m m

Domargöromålen i länsrätten bör i princip fullgöras av domare som har ordinarie tjänster i länsrätten och är skyddade av de regler i fråga om skiljande från tjänst, förflyttningsskyldig— het, skyldighet att utöva annan tjänst m m som gäller för or— dinarie domare. Icke ordinarie domartjänster bör finnas för vikariats— och förstärkningsändamål samt som ett led i juris— ternas utbildning fram till ordinarie domartjänst. Vissa enk— lare och rutinbetonade domargöromål bör i utbildningssyfte

kunna fullgöras av notarier.

En av de ordinarie domarna bör vara chef för länsrätten i ad— ministrativt hänseende. Kommittén föreslår att länsrättens chef kallas för lagman. För övriga ordinarie domare föreslas tjänstebenämningen länsdomare. I de länsrätter som är delade på avdelningar bör en av länsdomarna tillika vara ordförande

på avdelning som ej förestås av lagmannen.

Administrativa ärenden bör efter mönster från tingsrättsorga—

nisationen avgöras av länsrätten i plenum eller i kollegium,

på avdelning eller av lagmannen.

Mål och ärenden som kommer in till länsrätten bör fördelas på rotlar. Samtliga ordinarie och icke—ordinarie domare bör i princip inneha rotel. I de mindre och medelstora länsrätterna bör rotlarna vara blandade förvaltningsmåls— och skattemåls- rotlar. Detta bör dock ej utesluta specialisering i fråga om vissa typer av förvaltnings— eller skattemål. I de större läns— rätterna kan det visa sig lämpligt att skilja mellan förvalt— nings— och skattemål på olika avdelningar eller rotlar. I så- dant fall bör emellertid domarna för att få erfarenhet av de olika måltyperna och bibehålla dessa kunskaper med vissa mellan- rum cirkulera mellan de olika avdelningarna eller rotlarna. Vissa undantag från regeln om blandade rotlar kan under en kortare övergångstid visa sig nödvändiga.

Berednings— och föredragningsuppgifterna - i den mån de inte nu ankommer på domarpersonal och detta är lämpligt även i fram— tiden — bör fördelas mellan notarier och andra tjänstemän som inte behöver vara rättsbildade.

För kansligöromålen i länsrätten bör finnas icke rättsbildade domstolsbiträden. I enlighet med tankegångarna i propositionen (1975/76:173) Kvinnor i statlig tjänst, bör möjligheterna att delegera arbetsuppgifter till den icke rättsbildade kansliperso— nalen tas tillvara. För dem som i dag innehar icke—juristtjänst- er vid länsdomstol bör vid de nya länsdomstolarna finnas tjänst—

er som motsvarar dem som finns i dag.

Arbetsordning för länsrätt bör fastställas av kammarrätten ef— ter förslag av länsrätten. Det bör ankomma på domstolsverket att fastställa allmänna anvisningar beträffande innehållet i arbetsordningarna. Kammarrätten bör vidare, efter förslag av länsrätt, fördela rotlarna mellan domare i länsrätt. Kammarrätt bör också ha att utbilda och förse länsrätterna med icke ordi-

narie domararbetskraft samt att meddela vissa domarförordnan—

den för notarie.

Länsrätterna bör avge förslag till domstolsverket i fråga om anslagsframställning, meddela föreskrifter som behövs för tillämpning av arbetsordningen, besluta om vissa ledigheter för personalen, förordna vikarier och tillfällig personal inom medelsramar som fastställts av domstolsverket samt be— sluta om indelning av notarier och icke rättsbildad personal till tjänstgöring.

13.6.5. Övergångsfrågor

En reform som den här föreslagna kan inte genomföras utan att detta medför konsekvenser för den nuvarande personalen i

länsstyrelserna och för de yngre juristerna i kammarrätterna.

För en stor del av länsstyrelsepersonalen torde uppstå en val— situation mellan att stanna kvar i länsstyrelseorganisationen eller att gå över till tjänst i de nya länsrätterna. Så långt möjligt bör den nuvarande personalen beredas förtur till tjänst i den ena eller andra organisationen. I viss utsträck- ning kan det visa sig nödvändigt att inrätta personliga tjäns— ter för dem som vid övergången är länsstyrelseanställda. Dessa måste emellertid fördelas mellan de nya länsrätterna och läns— styrelserna, så långt möjligt efter egna önskemål men också med tillgodoseende av resp. verksamhets behov av kompetent

personal.

För dem som f n innehar ordinarie domartjänst i länsdomstol bör inte ställas upp något krav på fullgjord adjunktion i kammarrätt för erhållande av ordinarie domartjänst i de nya länsrätterna. Plats för adjunktion bör dock successivt beredas

dem som så önskar.

Övriga länsdomstolsjurister bör fogas in i den nya domstols- organisationen och den nya förvaltningsdomarkarriären allt— efter personliga kvalifikationer, tjänsteår och tidigare

verksamhet. Vad först gäller dem som — utan att vara ordinarie domare — redan i huvudsak ägnar sig åt kvalificerade dömande uppgifter i länsdomstol bör de som regel kunna fortsätta med dömande uppgifter också i den nya länsrätten. De bör beredas möjlighet att erhålla tjänster med arbetsuppgifter motsvaran— de sådana som ankommer på icke ordinarie domare i länsrätt. Övriga i första hand sådana som enbart eller i huVudsak tjänstgör som föredragande i länsdomstol — bör erhålla tjäns— ter med i huvudsak föredragandeuppgifter. Alltefter kvalifi— kationer bör de kunna tilldelas vissa domargöromål även i fortsättningen.

Den som får dömande uppgifter i länsrätten bör beredas till— fälle att tjänstgöra som adjungerad ledamot i kammarrätt för

att härigenom meritera sig för ordinarie domartjänst.

De jurister som får föredragandeuppgifter i länsrätten bör som regel tjänstgöra som föredragande i kammarrätt innan de tilldelas domaruppgifter i länsrätt. För att erhålla ordina— rie domartjänst bör de också senare fullgöra adjunktions—

tjänstgöring i kammarrätt.

De som vid tiden för övergången till den nya ordningen efter jur. kand. examen tjänstgjort mer än fyra år som föredragan— de i länsstyrelse eller länsdomstol och som besitter erfor— derliga personliga kvalifikationer bör — utan föregående tjänstgöring som föredragande i kammarrätt - kunna successivt anförtros domaruppgifter i länsrätten. De bör om de så önskar senare beredas tillfälle till adjunktionstjänstgöring.

Vidare bör det inte vara något hinder för länsstyrelsejurist att utan fullgjord adjunktionstjänstgöring söka och, om meri— terna är tillräckliga, erhålla ordinarie domartjänst i den nya organisationen. Det bör också så långt det är möjligt bere—

das tillfälle för länsstyrelsejurister att redan före genom— förandet av en länsdomstolsreform tjänstgöra som adjungerade ledamöter i kammarrätt.

Den föreslagna reformen innebär för fiskalsaspiranterna och fiskalerna i kammarrätt att förvaltningsdomarutbildningen tillförs ett inslag av tjänstgöring som fiskal i länsrätt. mnimBMrVDMRautdekmmm*Mtfåkmwmrmamaiäna dragande i de nuvarande länsdomstolarna om adjunktionsutrymmet

i kammarrätterna.

Skyldighet bör inte åläggas aspirant eller fiskal som an— ställts i kammarrätt före principbeslut av riksdagen om ut— brytning av länsdomstolarna att underkasta sig tjänstgöring som fiskal i länsrätt. Sådan tjänstgöring kan emellertid vid senare ansökan om domartjänst komma att tillmätas värde som merit. Den som anställs som fiskalsaspirant i kammarrätt efter ett principbeslut av riksdagen om utbrytning av läns— domstolarna bör vara skyldig att tjänstgöra som fiskal i länsrätt. Företrädesordningen mellan kammarrättsfiskaler och länsstyrelsejurister till adjunktion torde få fastställas efter förhandling med de fackliga huvudorganisationerna. De ordinarie domartjänster på förvaltningsavdelningarna som blir vakanta efter ett principbeslut av riksdagen om utbryt— ning av länsdomstolarna bör i avbidan på omorganisationen uppehållas med vikariat. 13.6.6 Lokalfrågan

Länsstyrelsernas nuvarande lokaler är i de flesta län i huvudsak tillräckliga för den verksamhet som bedrivs i läns— styrelserna och de nuvarande länsdomstolarna. En sammanslag— ning av länsdomstolarna och en utbrytning av dessa ur läns- styrelserna medför inte i de enskilda länen behov av några större lokaltillskott. Några allvarliga invändningar kan inte riktas mot att länsdomstolarna övergångsvis inryms i samma

lokaler som länsstyrelserna. Det skulle medföra mycket stora kostnader att omedelbart anskaffa och utrusta nya lokaler för de nya länsrätterna. Målsättningen bör därför vara att dessa i samband med övergången så långt det är möjligt får överta

en del av länsstyrelsernas nuvarande lokaler och utrustning. Den lokalsplittring som föreligger hos de flesta länsstyrelser torde ge goda möjligheter att bereda domstolarna egna lokaler. Förändringar bör senare göras efter hand som behov av till— skott eller renovering uppkommer. I samband med det organisa— tionsarbete som måste föregå en reform torde detaljförslag få utarbetas i fråga om lämpliga lokallösningar i de enskilda länen.

13.7 Målområdet

Vid länsdomstolarnas tillkomst förutsattes att det ganska begränsade kompetensområdet så småningom skulle utvidgas. Under de år som gått har endast ett fåtal nya ärendegrupper tillkommit. Kommittén skulle enligt direktiven överväga frå— gan om vilka målgrupper som lämpligen kunde föras över till länsdomstol. Utredningsarbetet borde inriktas på sådana mål som handlades på planeringsavdelningens juridiska enhet eller på förvaltningsavdelningen och där talan mot länsstyrelsens beslut fördes hos kammarrätt. Utredningsarbetet borde vidare i första hand inriktas på sådana områden som inte övervägdes i särskild ordning. I direktiven uttalades också att kommittén vid sina överväganden av de organisatoriska frågorna skulle beakta konsekvenserna av att målgrupper fördes över från länsstyrelse till länsdomstol.

I olika remissammanhang har som väsentliga målgrupper i detta avseende nämnts besvär över beslut av hälsovårdsnämnd, bygg— nadsnämnd och socialnämnd samt kommunalbesvärsmålsfrågorna. Hälsovårdsmålen och byggnadsmålen övervägs f n av hälsovårds— stadgeutredningen (S l974:08) resp. en särskild rådgivande expertgrupp (B 1974102) för översyn av byggnadslagstiftningen.

Socialutredningen (S 1969z29) har avlämnat ett betänkande inne- fattande förslag till viss utvidgning av länsrättens uppgifter. Frågan är ej slutbehandlad. Kommunalbesvärsmålen kommer att

övervägas i särskild ordning.

Redan med nuvarande målområde kommer länsrätterna att utgöra bärkraftiga enheter. Frågan om ytterligare någon eller några målgrupper bör föras över till länsrätterna kan sålunda en— ligt kommitténs uppfattning inte påverka ställningstagandet i principfrågan. Konmittén har därför i enlighet med sina direktiv avstått från att redan i detta delbetänkande gå närmare in på

målområdesfrågan.

13.8 Mellankonmunala skatterätten

Enligt kommitténs mening kan samma principiella skäl som anförs för en utbrytning av länsdomstolarna från länsstyrelserna göras gällande såvitt avser mellankommunala skatterättens ställning gentemot riksskatteverket. Även om direktiven inte direkt tar upp mellankommunala skatterätten, har kommittén funnit det lämp— ligt att behandla även denna fråga. Kommittén föreslår att mel— lankommunala skatterätten bryts ut från riksskatteverket.

Enligt 73 5 taxeringslagen prövar mellankommunala skatterätten bl a besvär rörande fråga i vilket län skattskyldig skall taxe- ras. Sådana besvär kan innefatta överföring av taxering från

ett län till ett annat. Detta förhållande kan anses tala för att de mellankommunala målen skiljs av från det regionala skatte—

dömandet.

Organisatoriska synpunkter talar emellertid starkt mot att mel— lankommunala skatterätten blir en självständig myndighet. Kom— mittén föreslår därför som en lämplig lösning att den mellan— kommunala skatterätten administrativt inordnas i länsrätten i Stockholms län. Motsvarande tekniska lösning har tidigare valts i fråga om fastighetsdomstol, vattendomstol och vattenöverdom— stol. Nämndemännen bör liksom hittills förordnas av regeringen.

Bestämmelser om mellankommunala skatterätten bör, enligt kom-

mittens mening, arbetas in i taxeringslagen.

13.9 Kostnader

Den av kommittén förordade organisatoriska reformen innebär en— dast en omfördelning av arbetsuppgifter mellan länsstyrelserna och en utbruten länsdomstolsorganisation. Inga nya mål- eller

ärendegrupper tillkommer genom den föreslagna reformen.

Det framstår som angeläget att man i samband med reformen till— ser att resurserna är lämpligt avpassade i förhållande till de föreliggande behoven. Av de uppgifter som lämnats i det före— gående har klart framgått att den nuvarande länsdomstolsorgani- sationen inte svarar mot behoven. Redan de kraftigt ökade mål— balanserna visar att organisationen inte kan övertas i befint- ligt skick utan måste förstärkas. Kommittén har gjort vissa översiktliga beräkningar av vad en lämpligt avpassad länsstyrel— seorganisation kan anses kräva. En mera ingående analys får gö— ras under det organisationsarbete som bör föregå det praktiska

genomförandet.

Kommittén vill erinra om att antalet inkommande mål till läns- domstolarna under 1970—talet har ökat till drygt 215 000 mål om året. Det saknas anledning anta att antalet inkommande mål i fortsättningen kommer att minska. Länsdomstolarna har under de senaste fyra budgetåren avgjort i genomsnitt omkring 190 000 mål om året. Man torde för den nuvarande organisationen inte böra räkna med en nämnvärt högre avverkningskapacitet. Detta leder till att det under de närmaste åren kan beräknas komma in ca

25 000 fler mål än som länsdomstolarna f n har kapacitet att av— göra. Härtill kommer att länsdomstolarnas balanser ökat från omkring 100 000 mål i början av 1970—talet till ca 190 000 mål vid utgången av budgetåret 1976/77.

För kommittén framstår det som oeftergivligt att länsdomstolar— na ges resurser som är tillräckliga för att undvika ytterligare ökningar av balanserna. Det är också angeläget att de nuvarande alltför höga balanserna arbetas bort.

Inom länsdomstolarna finns f n fast indelad personal sonxnrtsva— rar ca 106 årsarbetskrafter för domaruppgifter, ca 188 årsar— betskrafter för berednings— och föredragningsuppgifter och

ca 335 årsarbetskrafter för kontorsarbete. Härtill konmwr viss personal under utbildning. Man bör kunna utgå från att en ry fristående länsdomstolsorganisation skapar förutsättningar för en högre målavverkning än den nuvarande.

Ett minimibehov för att undvika ytterligare balansökningar och för att på sikt arbeta ned de nuvarande balanserna är enligt kommitténs uppfattning, att länsrätterna utöver den nu befint— liga organisationen tillförs ytterligare 15—20 domare, 25—30 föredragande och omkring 30 tjänstemän i kontorskarriären. Kost— naderna för en sådan utökning kan beräknas till ca 8 milj kr

för löner och ca 1 milj kr för följdkostnader.

För administrationen av en fristående länsrättsorganisatior bör man räkna med ett resursbehov i länsrätterna som motsvarar

ca 10—12 årsarbetskrafter i kontorskarriären. För domstclsrerket och kammarrätterna kan beräknas ett merbehov om ungefär 12-15 årsarbetskrafter. Enligt vad kommittén inhämtat är de admini— strativa re5urserna vid länsstyrelserna otillräckliga ftr läns— styrelsernas nuvarande behov. Inga administrativa resurser kan således föras över från länsstyrelserna till länsrättsorganisa— tionen. Kommittén räknar därför med att ca 2 milj kr belöver

tillföras för administrativa göromål.

När det gäller lokaler, utrustning och telefoner räknar kommit— tén som förut sagts i allt väsentligt med en uppdelning av nuva— rande resurser mellan länsstyrelserna och länsrätterna. På en del håll måste man dock räkna med ett merbehov utöver det som uppstår på grund av den föreslagna personalökningen. Stcrleken härav låter sig inte bedömas utan en närmare kartläggnirg.

Kommittén betonar att endast en mindre del av de kostnacer SOm beräknats här har karaktär av reformkostnader i begränsad me— ning. Merparten av kostnaderna sammanhänger med den nuvarande

organisationens otillräcklighet och inte i och för sig ned för—

slaget att bryta ut länsdomstolarna ur länsstyrelserna.

Även den omorganisation inom länsstyrelserna som följer av kom- mitténs förslag beträffande länsdomstolarna kommer att kräva kostnader. Dessa kan emellertid inte beräknas ens överslagsvis innan OPAL—utredningens överväganden föreligger. I kostnadsbil— den kan även få vägas in förslag från länsdemokratikommittén och decentraliseringsutredningen. Kommittén vill därför endast allmänt betona att den huvudprincip, på vilken dess förslag be— träffande länsstyrelsernas omorganisation bygger, utgår från behovet av en förstärkning av de funktioner inom länsstyrelser— na som består av myndighetsutövning av väsentligen juridisk ka— raktär. Syftet måste vara att skapa en slagkraftig organisation för dessa funktioner. Detta förutsätter otvivelaktigt vissa personalförstärkningar vid länsstyrelserna.

15.10 Genomförandet

Kommittén har i enlighet med sina direktiv i denna etapp endast behandlat principfrågan om länsdomstolarnas organisatoriska ställning. Som förutsatts i direktiven har kommittén endast an— gett huvuddragen av de föreslagna länsrätternas organisation och verksamhet.Kommitténs förslag måste därför kompletteras ned detaljutformning av organisation, instruktion m m. Vidare behövs en detaljbeskrivning i fråga om personal, utrustning, lokaler

m m. Det fortsatta utredningsarbetet bör inte ankomma på kom— mittén utan utföras i annan ordning under medverkan av företrä— dare för justitiedepartementet, kommundepartementet, domstols—

verket, LON och personalorganisationerna.

Kommittén har enligt sina direktiv också i stora drag angett

den organisatoriska lösningen i fråga om länsstyrelsen med an— ledning av förslaget att bryta ut länsdomstolarna. Det fortsatta organisationsarbetet bör enligt kommitténs mening överlämnas till OPAL—utredningen.

Kommittén finner det angeläget — inte minst från personalsyn—

punkt — att den nya organisationen kan börja verka snarast möj— ligt. RS-reformens genomförande talar i samma riktning. Kommit— tén föreslår därför att reformen träder i kraft den 1 juli 1979.

13.11 Författningsförslag

Kommittén har inte funnit anledning att i denna etapp lägga fram detaljerade författningsförslag. Den viktigaste författningskon- sekvensen torde bli att länsrätt får ställning av allmän för— valtningsdomstol och att som en följd därav lagen om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt arbetas in i lagen om all— männa förvaltningsdomstolar. Kommittén redovisar i bilaga 8 ett

förslag till sådan lagändring.

I övrigt har kommittén förutsatt att blivande författningsarbete kommer att beröra bl a ett inarbetande av bestämmelserna i för— ordningen (l97lz455) om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt i kungörelsen (19711974) om protokollföring m m vid de allmänna förvaltningsdomstolarna, utarbetande av länsrättsin— struktion, sakliga ändringar i bl a länsstyrelseinstruktionen (1971 460), notariekungörelsen (19722519) och kammarrättsin— struktionen (1975:515), vissa nya bestänmelser i taxeringslagen (1956:623) om mellankommunala skatterätten och om länsrättens sammansättning vid behandling av mål om fastighetstaxering samt sådana författningsändringar, i främst skattelagstiftningen,

som föranleds av att länsdomstolens namn föreslås bli länsrätt.

Bilaga 1 KONMITIEDIREKTIVEN

Anförande av departementschefen, statsrådet Antonsson,till statsrådsprotokollet den 27 januari 1977

Den 1 juli 1971 organiserades länsstyrelserna om på grundval av riktlinjer som statsmakterna hade bestämt år 1970 (prop. 1970: :103, SU l970:132, KU l970:34, rskr 19701248 och 308). Länssty- relserna delades in i tre avdelningar, en planeringsavdelning, en skatteavdelning och en förvaltningsavdelning. Länsstyrelsen i Stockholms län fick dock en organisation med fem avdelningar, planeringsavdelningen, taxeringsavdelningen, kameral- och upp- bördsavdelningen, länsskatterättsavdelningen och förvaltnings- avdelningen. I varje län inrättades en länsskatterätt och en länsrätt. Den 1 juli 1975 inrättades också en fastighetstaxe- ringsrätt i varje län (prop. 1973:162, SkU 1973270, rskr 1973: :391). I administrativt hänseende är domstolarna knutna till länsstyrelsen.

Inom förvaltningsavdelningen i Stockholms län finns kansli för länsrätten. Länsskatterättsavdelningen är kansli för länsskatte— rätten och fastighetstaxeringsrätten. Förvaltningsavdelningarna i övriga län, utom Gotlands län, består av en rättsenhet och en allmän enhet. Rättsenheten utgör kansli för länsskatterätten och fastighetstaxeringsrätten, medan allmänna enheten är kansli för länsrätten. Vid allmänna enheten handläggs även vissa för— valtningsärenden t.ex. ärenden om pass, val, lotterier, fordons— registrering, utfärdande av körkort, socialvård och exekutiv försäljning av fast egendom.

Bestämmelser om länsdomstolarnas kompetensområden samt om dom— förhet, omröstning och ledamöter i domstolarna finns i lagen (1971252) om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt (ändrad senast 1976 566). Vid länsskatterätt handläggs bl.a. besvär över taxeringsnämnds beslut om inkomst— och förmögenhets— taxering (3 5). Mål om fastighetstaxering handläggs vid fastig- hetstaxeringsrätt. Vid länsrätt handläggs enligt 4 5 bl.a. barnavårds— och nykterhetsvårdsmål, mål enligt 21 kap. föräldra- balken, mål om utvisning och mål om återkallelse av körkort. Riksdagen har under våren 1976 fattat principbeslut om att hand— läggningen av frågor om körkortsåterkallelse på grund av vissa trafikbrott skall flyttas från länsrätt till tingsrätt (prop. 1975/76 155, TU 1975/76:28, rskr 1975/76 390). Utredningen (K 197o:02) om vissa körkortsfrågor har genom tilläggsdirektiv den 21 oktober 1976 fått i uppdrag att överväga bl.a. de gräns— dragningsproblem som uppkommer i detta swmnanhang.

Länsdomstolarna består enligt huvudregeln i 5 5 av ordförande

OCh nämndemän. I fastighetstaxeringsrätt ingår även värderings- tekniska ledamöter. För alla länsdomstolarna gäller att bl.a. vissa enklare mål kan avgöras av ordföranden ensam (6 5). Ord— föranden skall enligt 7 5 vara jurist. Han är tjänsteman hos länsstyrelsen och i regel chef för förvaltningsavdelningen, rättsenheten eller allmänna enheten. Tjänst som ordförande till— sätts av regeringen efter förslag av länsstyrelsen. Även om några formella krav på juristutbildning inte har ställts upp i fråga om föredragandena i länsdomstolarna, är dessa oftast ju— rister. De har i regel fasta tjänster i länsstyrelsen. Det pro— cessuella förfarandet i länsdomstolarna regleras av förvalt— ningsprocesslagen (l97l:29l, ändrad senast 197511298).

Frågan om fristående regionala förvaltningsdomstolar övervägdes redan vid tillkomsten av länsskatterätterna och länsrätterna. Innebörden av förslagen i prop. 1970:103 och 1971 14 var att domstolarna i administrativt hänseende skulle vara knutna till länsstyrelserna. Såväl statsutskottet (SU 1970:132 5. 9) som Civilutskottet (CU 197119 s. 11) uttalade att principiella skäl kunde anföras för fristående länsdomstolar. Utskotten ansåg dock att länsskatterätterna och länsrätterna enligt Kungl. Maj:ts förslag i praktiken skulle få en oberoende och jävsfri ställ— ning. De ansåg därför att förslaget borde godtas men att det slutliga ställningstagandet till frågan om fristående länsdom— stolar borde anstå. I reservationer till utskottsutlåtandena gjordes uttalanden till förmån för fristående domstolar. Lagrå— det hade med anledning av remiss den 20 november 1970 av förslag till lag om skatterätt och länsrätt i första hand uttalat sig för helt fristående länsdomstolar. Lagrådet anförde även att det framstod som naturligt att de två länsdomstolarna, sedan de hade varit i verksamhet någon tid och länsrätternas kompetens— område hade vidgats, lades samman till en domstol.

Länsberedningen fann i betänkandet (SOU 1974 84) Stat och kommun i samverkan inte skäl att föreslå någon ändring i fråga om läns— domstolarnas organisatoriska anknytning till länsstyrelserna. Beredningen föreslog dock att domstolarna skulle läggas samman till en domstol. I ett särskilt yttrande till betänkandet ut— talade fyra ledamöter, att det på förvaltningsrättskipningens område på sikt borde byggas upp en organisation som motsvarade organisationen inom det allmänna domstolsväsendet, där också domstolarna i första instans är organisatoriskt fristående.

I prop. 1975/76 168 om vissa frågor rörande den regionala sam— hällsförvaltningens uppgifter och organisation anförde föredra— ganden att övervägande skäl talade för att de tre länsdomsto- larna lades samman till en domstol. Innan beslut härom fattades, borde emellertid vissa organisatoriska frågor undersökas. Enligt föredragandens mening fanns det inte anledning att låta utreda även frågan om en utbrytning av länsdomstolarna från länsstyrel- serna.

I motionerna 1975/76 664 och 877 hemställdes att riksdagen skulle uttala att länsdomstolarna i framtiden borde vara organi- satoriskt fristående från länsstyrelserna. Den aviserade utred- ningen om länsdomstolarna borde enligt motionen 1975/76:2507 inriktas på att ge dessa domstolar ställning av fristående re—

gionala förvaltningsdomstolar. I motionen 1975/76:2509 hemställ— des att riksdagen skulle begära en utredning av länsdomstolarnas utbrytning ur länsstyrelserna.

Konstitutionsutskottet (KU 1975/76:55) hemställde att motionerna skulle avslås. I en reservation anfördes att den utredning som hade aviserats i propositionen borde ges sådana direktiv att den kunde inrikta sitt arbete på att länsdomstolarna skulle brytas ut ur länsstyrelserna och ges en organisatoriskt fristående ställ— ning. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1975/76 370). Länsstyrelsernas uppgifter och organisation har förändrats väs- sentligt under senare år. Det viktigaste ledet i utvecklingen har varit uppbyggnaden av planeringsavdelningarna. En kraftig förstärkning av skatteavdelningarna har också påbörjats som ett led i den allmänna effektivisering av skatteadministrationen som statsmakterna har beslutat om. Jag finner det naturligt att även rikta uppmärksamheten mot förvaltningsavdelningarna och länsdom— stolarna. Verksamheten där rör frågor som ofta har stor betydel— se för de enskilda människorna. Det är, som också riksdagen har uttalat i olika sammanhang (senast KU 1976/77 15), en angelägen uppgift att vidta åtgärder för att stärka rättssäkerheten och de enskilda människornas förtroende för myndigheternas saklighet och opartiskhet.

Erfarenheterna av länsdomstolarna är i huvudsak goda. I fråga om lämpligheten av den organisatoriska anknytningen till länsstyrel— serna föreligger dock delade meningar. Vid bedömningen av om detta samband bör brytas är föreskriften i 11 kap. 2 5 regerings— formen en viktig utgångspunkt. Enligt denna bestämmelse får ingen myndighet bestämma hur en domstol skall döma i det enskil— da fallet eller hur en domstol i övrigt skall tillämpa en rätts- regel i ett särskilt fall. Bestämmelsen garanterar länsdomsto— larnas självständiga ställning gentemot länsstyrelsen. Enligt min mening kan det med fog påstås att länsdomstolarna också i praktiken intar en självständig ställning i den dömande verksam— heten.

Vad jag nu har anfört hindrar inte att anknytningen till läns— styrelsen är ägnad att minska tilltron till länsdomstolarnas opartiskhet. Det har hävdats att den nuvarande ordningen innebär att länsdomstolarna framstår mera som enheter inom länsstyrelsen än som självständiga domstolar. I detta sammanhang har man sär— skilt påpekat att länsskatterätterna och fastighetstaxeringsrät— terna har att döma i mål där det allmännas talan förs av tjänste— män pa länsstyrelsens skatteavdelning. Från principiell synpunkt har invändningar vidare riktats mot att länsstyrelserna — som saknar erfarenhet av dömande verksamhet — skall avge förslag till tillsättning av domartjänsterna och vid sina anslagsfram— ställningar göra en avvägning mellan medelsbehovet för t ex pla— neringsavdelningen och medelsbehovet för länsdomstolarna. En ordning med fristående länsdomstolar skulle enligt min mening innebära fördelar inte bara från principiell synpunkt. Inom de allmänna domstolarna utgör det ett väsentligt inslag i domarut— bildningen att tjänstgöringen växlar mellan de olika instanserna. En motsvarande ordning och en i princip gemensam domarkarriär i förvaltningsdomstolarna är enligt min mening ägnad att stärka kvaliteten på förvaltningsrättskipningen. Förutsättnin—

garna för en sådan utveckling skulle förbättras, om länsdomsto— larna bröts ut från länsstyrelserna och integrerades med rätts— väsendet i övrigt. Jag vill framhålla att det är angeläget att tyngdpunkten i förvaltningsprocessen förskjuts mot den lägsta domstolsinstansen. En kvalitativ förstärkning av länsdomstolar— na är till fördel inte bara för rättssäkerheten utan även på det sättet att den kan antas minska belastningen på kammarrätterna.

En utbrytning av länsdomstolarna skulle emellertid kunna medföra vissa svårigheter för länsstyrelserna. En stor del av den verk- samhet som f.n. ankommer på förvaltningsavdelningarna är inte av sådan karaktär att det framstår som lämpligt att den förs över till förvaltningsdomstol. Den har inte heller något nära samband med de uppgifter som ankommer på länsstyrelsen i övrigt. I varje fall i de mindre länen skulle en utbrytning av domstolarna — — särskilt om den förenades med en vidgning av deras målområde — , — göra det svårt att skapa en lämplig organisation för handlägg- ningen av de uppgifter som fortfarande skulle ankomma på läns— styrelsen. Den personal som skulle svara för dessa uppgifter , skulle kanske få svårt att som ett naturligt led i sin karriär tidvis tjänstgöra inom andra myndigheter eller inom förvalt— ningsdomstolarna. Detta kan i sin tur leda till rekryteringssvå— righeter för länsstyrelserna. Det kan vidare vara svårt att på ett naturligt sätt inlemma den personal som f.n. svarar för be— redningen och föredragningen av målen i länsdomstolarna i en så— dan organisation med fristående länsdomstolar som jag har skisse— rat i det föregående.

Enligt min mening talar starka skäl för att länsdomstolarna bryts ut från länsstyrelserna och för att förvaltningsdomstols- organisationen byggs upp enligt samma mönster som de allmänna domstolarna. Å andra sidan är det tydligt att en utbrytning skulle medföra vissa praktiska svårigheter som måste lösas.

Jag anser att frågan om en utbrytning av länsdomstolarna från ( länsstyrelserna nu bör tas upp till en allsidig prövning. Jag * förordar att en särskild kommitté tillsätts med uppdrag att göra den utredning som behövs för ett ställningstagande. Kommittén bör utgå från att de nuvarande tre länsdomstolarna skall läggas i samman till en domstol.

Kommittén bör i stora drag redovisa förslag till en organisation för fristående länsdomstolar och till de organisatoriska ändrin— gar i fråga om länsstyrelserna som föranleds av förslaget i pri— cipfrågan. Kommittén bör söka anvisa lösningar på de problem som enligt vad jag har antytt i det föregående kan föranledas av en ändrad organisation samt belysa organisationsändringens konse— kvenser från kostnadssynpunkt. Om kommittén skulle finna att av— görande praktiska skäl talar för att anknytningen till länssty— relserna behålls, bör den i stora drag redovisa förslag till de organisatoriska ändringar som föranleds av sammanslagningen till en länsdomstol. Kommittén bör i detta fall också överväga om åt— gärder av organisatorisk eller annan art kan vidtas för att stärka länsdomstolens självständiga ställning gentemot länssty— relsen. Omfattningen av verksamheten hos länsstyrelsen i Stockholms län och de förvaltningsdomstolar som är knutna till denna länsstyrelse medför självfallet att de organisatoriska frågorna måste övervägas särskilt i fråga om detta län.

Länsrätternas kompetensområde är ganska begränsat. Det förut— sattes emellertid vid länsdomstolarnas tillkomst att kompetens— området så småningom skulle utökas (prop. 1970 103 s. 152 och prop. l97lzl4 s. 59). Att vissa typer av mål regelmässigt inne- håller svårbedömda rättsliga frågor kan enligt vad föredragande departementschefen anförde i prop. 1971 14 (s. 55) vara anled- ning att anse att målet bör handläggas vid domstol. Om avgöran— det i ett mål kan vara av ingripande betydelse i ekonomiskt eller personligt avseende för enskild part är det, framhöll de— partementschefen, särskilt angeläget att målet handläggs vid domstol och inte vid en instans, som har att i andra sammanhang företräda exempelvis det allmännas fiskaliska intresse. Detta gäller även om målet är av tämligen enkel beskaffenhet. Till dessa synpunkter kan jag för egen del ansluta mig.

Bl.a. vid remissbehandlingen av den promemoria som låg till grund för prop. 1971 14 och av länsberedningens betänkande har föreslagits att länsrätterna skall tillföras ytterligare mål- grupper. Därvid har nämnts bl.a. besvär över beslut av byggnads- nämnd, hälsovårdsnämnd och socialnämnd samt kommunalbesvärsmål och vissa mål enligt brandlagstiftningen och djurskyddslagen (1944 219, ändrad senast 1974z350).

Kommittén bör också överväga frågan om vilka målgrupper som lämpligen kan föras över till länsdomstol. Utredningsarbetet bör inriktas på sådana mål som f.n. handläggs på juridiska enheten inom planeringsavdelningen eller på förvaltningsavdelningen och där talan mot länsstyrelsens beslut förs hos kammarrätt. Lagbe- redningen har i sitt betänkande (SOU 1973:22) Utsökningsbalk föreslagit att överexekutors befattning med exekutiva ärenden skall upphöra och att dessa uppgifter skall flyttas över till kronofogdemyndigheterna. Betänkandet bereds f.n. inom regerings- kansliet. Med hänsyn härtill bör kommitténs överväganden inte omfatta de exekutiva ärendena. På åtskilliga andra områden pågår utredningsarbete i vilket frågan om en viss målgrupp bör föras över från länsstyrelsen till länsdomstol kan bli berörd. Som exempel kan nämnas det arbete som bedrivs av socialutredningen (S 1969:29), hälsovårdsstadgeutredningens (S 1974:08) och utred— ningen om vissa körkortsfrågor (K 1976:OZ). Det utredningsarbe— te som jag har förordat bör i första hand inriktas på sådana om— råden som inte övervägs i särskild ordning. Arbetet bör inte om- fatta frågan om överföring av kommunalbesvärsmålen från länssty— relsen. Jag ämnar nämligen begära bemyndigande att tillkalla en särskild kommitté för att se över kommunalbesvärsprocessen (jfr prop. 1975/76:187 s. 317, 551). Vid sina överväganden av de or- ganisatoriska frågor som jag har angett i det föregående bör kommittén beakta konsekvenserna av att målgrupper förs över från länsstyrelsen till länsdomstol.

Om länsdomstolarna bryts ut från länsstyrelserna, talar, som framgår av vad jag har anfört i det föregående, starka skäl för att de i administrativt hänseende inordnas under domstolsverket och för att en gemensam domarkarriär skapas för länsdomstolarna och kamnarrätterna. Kommittén bör överväga dessa frågor och lägga fram de förslag som föranleds av övervägandena. Det bör dock inte ankomma på kommittén att i detalj gå in på organisa- tionsfrågor.

till länsstyrelserna bör behållas, bör den överväga utbildnings— och karriärfrågorna för föredragandena i dessa domstolar. Från flera synpunkter kan det vara värdefullt om utbildning som an— ordnas för personal i kammarrätterna kan få utnyttjas även av länsdomstolarnas personal. Som framgår av vad jag har anfört i det föregående finns det vid länsdomstolarna inte någon motsva— righet till de tingsfiskalstjänster som finns vid tingsrätterna. Det förekommer emellertid i tämligen stor utsträckning att kam— marrättsfiskaler under kortare tid förordnas att tjänstgöra i , länsstyrelse. Flertalet tjänstgör därvid som ordförande i läns- , domstol. Domarutredningen framhöll i betänkandet (SOU 1974 96) En öppnare domarbana, att det är angeläget att tjänster för do— marutbildade jurister inrättas vid länsstyrelserna för tjänstgö— ring främst vid länsdomstol. I viss utsträckning förekommer det också att länsstyrelsejurister tjänstgör som ledamöter i kammar— rätt. Som jag har nämnt förut måste en sådan växeltjänstgöring betraktas som värdefull. Kommitténs uppdrag bör omfatta också frågan om vilka åtgärder som, för det fall att länsdomstolarnas * anknytning till länsstyrelserna behålls, kan vidtas för att för— bättra förutsättningarna för ett ökat utbyte av personal mellan länsdomstolarna och kammarrätterna.

I förvaltningsärenden finns till skillnad från vad som gäller i mål vid allmän domstol ofta bara en part — den enskilde. Det allmänna företräds då regelmässigt av den beslutande myndighe— ten. Ett sådant system innebär vissa svårigheter, eftersom myn— digheten samtidigt skall ta till vara det allmännas intresse gentemot den enskilde och opartiskt tillämpa gällande rättsreg— ler. Olägenheterna härmed har man inom vissa förvaltningsområden sökt motsverka genom att inrätta särskilda organ — allmänna om— bud — med uppgift att inför den beslutande myndigheten bevaka det allmännas intresse gentemot den enskilde.

För processen vid länsdomstolarna är tvåpartsförhållandet mest utpräglat när det gäller inkomst—, förmögenhets— och fastighets— taxeringsmålen. En tjänsteman vid länsstyrelsens skatteavdelning har i dessa mål att ta till vara det allmännas intresse. För mervärdeskattemål, uppbördsmål och vägtrafikskattemål finns all— männa ombud som oftast är tjänstemän hos länsstyrelsen. I vissa mål, t.ex. körkortsmålen, finns dock endast en part. Frågan om allmänt ombud i körkortsmål utreds f.n. av körkortsutredningen. I samband med utredningen av länsdomstolarnas målområde bör kom— mittén överväga om allmänna ombud bör inrättas i sådana målgrup- per som redan tillhör eller föreslås ingå i målområdet. Frågan om allmänt ombud i körkortsmål eller på andra områden som över— vägs i särskild ordning bör dock inte tas upp i detta sammanhang.

Under utredningsarbetet bör kunna tas upp även frågor som har nära samband med de frågor som jag har nämnt i det föregående.

Kommittén bör bedriva sitt arbete med frågan om länsdomstolarnas organisatoriska ställning skyndsamt. Den bör redovisa resultaten av sina överväganden i den delen i ett delbetänkande, som efter remissbehandling kan ligga till grund för förslag till 1977/78 års riksmöte. I det sammanhanget bör kommittén endast i den mån det behövs som underlag för övervägandena i principfrågan gå in på de andra frågor som ingår i utredningsuppdraget.

Kommittén bör lägga fram de förslag till författningsändringar som föranleds av ställningstagandena i sakfrågorna.

Kommittén bör samråda med socialutredningen, hälsovårdsstadgeut- redningen, utredningen (Kn l976:04) om vidgad länsdemokrati, ut— redningen (Kn 1976 03) om organisationen av länsstyrelsernas planeringsavdelningar och administrativa enheter m.m. och andra "utredningar som behandlar frågor med anknytning till kommitténs uppdrag.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att re- geringen bemyndigar chefen för kommundepartementet

att tillkalla en kommitté med högst tre ledamöter med uppdrag att utreda frågan om länsdomstolarnas organisatoriska ställning, målområde m.m.,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat bi— träde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946 394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns kommittéan— slag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bi— faller hans hemställan.

(Kommundepartementet)

143

ÄRENDEGRUPPER SOM BERÖR JURIDISKA ENHETERNA

För varje ärendegrupp anges om eller bereder ärenden (ber.)

( Ärendegrupp

jAdministrativ och annan indel- ning

Övriga ärenden om statligt stöd, (ej reg.pol.

(Plan— och byggnadsfrågor Region— och generalplaner

:Övriga fysiska översiktsplaner, Wdispositionsplaner

Stads- och byggnadsplaner, utom— *p1ansbestämmelser och avstyck- ningsplaner

'Tomtindelningar 1 *Nybyggnadsförbud (ej enl. natur- vårdslagen (NVL) el. väglagen ,(VägL)

*Dispens från nybyggnadsförbud (ej enl. naturvårdslagen (NVL) el. väglagen (VägL)

Besvär över byggnadsnämnds beslut

,Samråd enl. 14 5 byggnadsstadgan *(B8) och andra liknande samråd

Delegering till byggnadsnämnd enl. 7 och 67 55 byggnadslagen (BL)

Yttrande/anmälan till regeringen enl. 136 a 5 byggnadslagen (BL)

Övriga ärenden

Delegering till byggnadsnämnd enl. 3 kap. 2 5 fastighetsbild— ningslagen (FEL), 9 5 anlägg— ningslagen (AL) och 8 5 lednings- rättslagen (LL), m.m.

enheten fattar beslut (B), avger yttrande (Y)

Ber

___—___ ./

Antal ären- den totalt b.å. 73/74

1

63

442

42

998

467 287

860

171 954

884

Ärendegrupp

Allmän natur— och landskaps— vard, inventering och plane—

ring

Nationalparker, naturreser- vat, naturvårdsområden, na- turminnen, skydd för växt- och djurarter samt för djur- livet Y

Tillstånd, förordnanden och samrad enl. NVL m.fl. lagar Förordnanden om nationalpar- ker och naturreservat Y

Tillstånd till arbetsföretag m.m. inom nationalparker och naturreservat Y

Naturminnesskydd, skydd för växt- och djurarter samt för djurlivet Y

Förordnande om strandskydd m.m. enl. 15 5 NVL Y

Tillstånd till nybyggnad inom strandskyddsområde enl. 16 5 NVL Y

Tillstånd till grustäkt m.m. enl. 18 5 NVL samt anmälan om täkt enl. 8 5 miljöskyddskun— görelsen (MSK) (ej om ärendet även avser tillstånd enl. 38 5 VägL) Y

Förordnande om naturvårdsom— råde enl. 19 5 NVL Y

Tillstånd till byggnad inom naturvårdsområde (landskaps— skyddsområde) Y

Antal ären- den totalt b.å. 73/74

1 442

1 921

bereder ärenden (Ber.)

Ärendegrupp

terrängtrafikkungörelsen och dispens från sådan föreskrift

Tillstånd att anbringa tavla, skylt m.m. enl. 22 5 NVL (ej om ärendet avser tillstånd enl. 46 s VägL)

At ärder föranledda av tills ocg vard enl. NVL m.fl. lagar Nationalparker, naturreservat, naturvårdsområden, naturminnen, skydd för växt- och djurarter samt för djurlivet

Skydd för naturmiljön enl. 20-22 55 NVL

Täkter

Naturmiljön i andra fall

Skydd mot nedskräpning enl. NVL

Övriga ärenden

Anläggningsstöd för idrott m.m. Tillstånd, anmälnin är och sam— rad enl. miljösk?ddsla en (MSL) och vattenlagen (VL) m.fl. för—

attningar Vattendomstolsärenden

Ärenden enl. MSL om tillstånd eller medgivande av undantag från skyldighet att söka till- stånd

Anmälningsärenden enl. MSL

Skyddsområden för grundvatten- tillgång

För varje ärendegrupp anges om enheten fattar beslut (B), avger yttrande (Y) eller

Ärenden enl. 57 5 tredje stycke-

Ärendegrupp

Tillstånd enl. kung. om hälso- och miljöfarliga varor

Åtgärder föranledda av till— syg enl. MSL, VL m.fl. för— fattningar Bevakning av tillståndet i vattenområden (recipientun- dersökningar m.m.)

Grundvattentillgångar

Annan tillsyn av miljöfarlig verksamhet (luftförorenande anläggningar, buller m.m.)

Åtgärder enl. lagen om all- männa vatten— och avlopps— anläggningar

Tillsyn enl. lagen om hälso- och miljöfarliga varor m.m.

Ärenden enl. kommunala ren- hållningslagen

Brandfarliga varor

Allmänna vägar

Ärenden om flerårsplaner och fördelningsplaner

Ärenden om arbetsplaner betr. - resp. indragning av - allmän väg, enskild vägs förändring till allmän väg eller statsbidrag till väg- och gatuhållning

För varje ärendegrupp anges om enheten fattar beslut (B), avger yttrande (Y) eller bereder ärenden (Ber.)

Ärendegrupp Ärendegrupp renden enl. 47 eller 49 5 VägL. Dispens från trafikföre— skrifter B 7 268 [) utökat område för byggnads- förbud eller meddelande av Besvär mot beslut enl. VMK Ber. 302 byggnadsförbud Y Övriga ärenden om trafiksä— .) övriga ärenden B 1 409 kerhet (ej tävling på väg) Ber. 414 renden enl. 43, 45—46, 48 el. ' Kommunala lån, fonder och »2 55 VägL borgen Y 888 benden enl. 36, 37, 38 el. Kommunalt förköp Ber. 13 55 VägL B genden enl. 39 5 VägL B 2 060 Egpropriationsärenden 176 stär mot beslut av väghåll- Yttrande till regeringen dngsmyndighet (ej enl. väg— och tillstånd Ber. ärkeskungörelsen (VMK) Ber. , Övriga ärenden B hskilda vägar genden om vägsamfällighet och ' Elgkgziäkg_éalägggigg2£ agforenlngar (e] forrattnings— Y/B 1 612 Statsbidrag till elektri- fiering B 103 renden om beviljande, indrag— . ing eller återbetalning av Konce551oner Ber. 458 atsbidrag till enskilda . . " Egar Y 1 875 Övriga arenden B 40 ååvär mot beslut enl. lagen om Explosiva varor Ber. 620 L kllda vagar Ber. Hammtaxor, sjötrafik m.m. Ber. 320 svär mot beslut enl. kung. . *g. statsbidrag till enskild 373 Byggande 1 vatten, Våttenre åghållning (1952-793) Y glenng' flOtmmg Jame ' torrläggning av mark B 936

! vriga ärenden om enskilda

igar (ej Statsbidrag) ; %&

Fastställande av lokala

rafiksäkerhet m.m. hälsovårdsordningar Ber. 117 ifärdande av lokala trafik— éågåäder enl. smlttskydds- B 'reskrifter enl. vägtrafikkun— 2 997 g

relsen (VTK) eller terräng— Övriga ärenden om hälsovård 609 afikkungörelsen (TTK) ej 57 5 m.m. Ber. edje stycket TTK Föreläggande m.m. enl. 14 5

För varje ärendegrupp anges om enheten fattar beslut (B), bereder ärenden (Ber.)

Ärendegrupp

Jakt och viltvård

Jaktvårdsområden Tillstånd

Bidrag ur älgskadefonden Övriga ärenden

Fiske

Lokala bestämmelser

Dispens från lokala bestämmel- ser

Tillstånd i övrigt Fiskevårdsområden Övriga ärenden

Ärenden om fast egendom Kulturminnesvård m.m.

Brandordningar och besvär enl. brandlagen och brandstadgan

Viten Läkarundersökning och hälso- kontroll av livsmedelspersonal föreläggande om

Besvär över hälsovårdsnämnds beslut

Yrkesmässig trafik

Tillstånd till linje— och be- ställningstrafik och ärenden rörande taxor

Taxor och turlistor

wwww

Ber

wwwww

Y/B

Ben

Antal ären- den totalt b.a. 73/74

313

11 951

___—x _.--

14

590 225

434

424

117

439

159

133

375

578

avger yttrande (Y) eller

Anta ären

Ärendegrupp den

tota

b.å. 73/7

Uthyrningsrörelse B 12 Besvär över trafiknämnds be _ slut betr. beställningstra- ? fik och personalbefordran B E | Statligt stöd till regional %

3 86

och lokal landsbygdstrafik Y B Övriga ärenden

Auktorisation av bilskrotare samt återkallelse av sådan auktorisation B -

147

ÄRENDEGRUPPER SOM BERÖR ALLMÄNNA ENHETERNA (utom länsrätterna)

Antal ären- Ärendegrupp den totalt ) b . å . 1 75/76 Lilregister bilreg. , totalt Registrering och anmälan 39 919 Besvär över debitering av vägtrafik— ;katt och befrielse från sådan skatt (ägtrafikskatt i övrigt ;örförbud och föreläggande om kon- :rollbesiktning iverlastavgift Trafikförsäkring ivriga ärenden Körkort, trafikkort och traktorkort Granskning av domar m.m. ang. kör- kortshavare, anmälan till länsrätt, utfärdande första gången m.m. 47 694 htsöknin xekutiv försäljning av fast egendom ) 4 543 Wörvaltning av utmätt fast egendom ? Fördelning av medel som nedsatts enl. vissa lagar 299 Handräckning (vräkning m.m.) 19 500 Klagan över utmätningsmans förfarande, besvär över utmätning eller införsel 2 942 Utslag i lagsökningsmål 2 278 [ndrivning av underhållsbidrag 1 983

Antal ären— Ärendegrupp den totalt b.å. 75/76

Utseende av skiljeman

Verkställighet av dom eller skiljedom, godkännande av pant eller borgen, nedsättande av medel till förhindrande av ut— mätning

1 333

Gälds betalning genom ned— sättande av medel i allmänt förvar

Övriga ärenden

Besvär över polisstyrelsens 19 beslut

Pass

Återkallelse av pass m.m. 759 Övriga ärenden 791

Lotterier 8 022

Naring

Anteckn. i handels- och före- ningsregister

Tillstånd för utlänning eller utländskt företag att idka näring 1 158 Tillfällig handel 222 Övriga ärenden 699

Utlänningar

Verkställighet av förpassning, förvisning m.m. 1 831

Medborgarskap

Ärendegrupp

Fastighetsförvärv m.m. Allmänna val

Allmänningar

Stiftelser och donationer Arvsfonden

Rennäring

Socialhjälp och barnavård

Talan mot kommun eller enskild

Ersättningstvister mellan kommun och enskild

Ersättningstvister mellan kommuner

Ersättning från staten enl. lagen om socialhjälp och barnavårdslagen

Besvär, klagomål eller ansökan från enskild om vård och understöd

Anmälan om socialhjälp eller sam- hällsvård åt utlänning

Tillsyn över socialhjälpen och barnavården inom länet

Barns medverkan vid offentlig till- ställning m.m.

Familjebidrag

Kriminalvård Äktenskapsdispenser

Bidragsförskott

6 048

2 415 96

1 735 194 139

308

104

1 734

151

704

731 605

19 191

7 920

Ärendegrupp

Utskänkning och utminutering

Årsutskänkning av rusdrycker Sluten utskänkning, godkännand: av föreståndare och ersättare för sådan, lokaländring och andra lokalfrågor

Utskänkning av öl

Övriga ärenden

Div. förordnanden

Viten

Remisser av betänkanden m.m.

Övriga ärenden inom allmänna enheten

Anta ären den tota b.å. 75/7i

1 432

1 353

1 315 1 1 15:

1 135

Ärendegrupp

ÄRENDEGRUPPER SGW BERÖR RÄTTSENHETERNA (AB—LÄN LÄNSSKATTERÄTTSAVD.) ______________________________________________________________________

Besvär till länsskatterätten över

inkomst- och förmögenhetstaxering

Besvär över inkomst— och förmögen- hetstaxering m.m. för löpande taxe— ringsår

Besvär över inkomst- och förmögen- hetstaxering m.m. för tidigare taxeringsår

Besvär enl. förordningen om sär- skild skatteberäkning i vissa fall för makar (frivillig särbeskattning)

Besvär till länsskatterätten enl.

uppbördslagen

Besvär till länsskatterätten av- seende allmän varuskatt

Besvär till länsskatterätterna av- seende mervärdeskatt

Besvär över slutligt beslut om fastställelse

Besvär över beslut om efterbe- skattning

Besvär över övriga beslut avseende mervärdeskatt

Besvär till länsskatterätten över

___—_

skattetillägg och förseningsavgift Besvär och underställnin till läns— skatterätten i folkbokföringsmal

Framställningar till länsskatterätten

87 928

42 631

853

1 059

244

87

6 502

1 421

Ärendegrupp

Eftertaxering

Övriga framställningar i den mån ärendena inte avser besvär över taxering (bl.a. uppskov med be- skattn. av realvinst)

Särskilda påföljder och åtgärder

Utdömande av viten

Handräckning vid taxerings— och skatterevision och handlings undantagande från taxerings- och skatterevision

Besvär m.m. till fastighetstaxe-

ringsrätten

Besvär över särskild fastighets— taxering

Besvär över allmän fastighets- taxering, inkomna under taxeringsåret

Besvär över allmän fastighets— taxering, inkomna efter taxe- ringsåret

Anmälan enligt 197 5 taxerings- lagen

Remisser av betänkanden m.m.

Övriga ärenden inom rättsenheten länsskatterätten och fastighets-

taxeringsrätten

10 452

7 062

(föreg. b.å.

45 703)

1 523

Bilaga 5 ÄRENDEGRUPPER SOM BERÖR LÄNSRÄTTERNA Ärendegrupp Ärendegrupp jBarnavård Samhällsvård 1 025

Besvär över barnavårdsnämmds eller social centralnämmds eller distrikts- nämmds beslut 162 Övriga ärenden enl. barnavårdslagen 17 1 ;Verkställi het av dom eller beslut Wrörande Vårdnad m.m. av Barn 333 1 1

katerhetsvård

Tvångsintagning (även villkorligt

anstånd och förverkande av sådant

anstånd) 927 1

.Besvär över nykterhetsnämmds eller

social centralnämnds eller distrikts-

»nämmds beslut 17 1Övriga ärenden enl. nykterhetsvårds—

(lagen 16 1 IKörkort 29 778 *Utvisning 27 (Ärenden enl. smittskyddslagen 1

(Övriga ärenden länsrätten 169

f. länsassess. F 23 - 25

länsassess. F 17 — 21 länsassess. f. länsnot. F 12 - 16

f. byråsekr. F 11 — 14 F. byråsekr. byråass. F 6 - 10

ka.sk. kob. B; lc - F2

Fasta tjänster vid förvaltningsavdelningarnas rättsenheter och länsskatte- Bilaga 6 rättsavdelningen i AB—län 1/7 1977. Beträffande I-län, se allmänna enheterna.

Från redovisningen har undantagits tjänster i befordringsgång för notarier

(Bg 12 A) och landskanslister (Bg 8 A).

S:a

37 18

62 25

77 41

42 24 15 462

_ _ __ ___—___,

Fasta tjänster vid förvaltningsavdelningarnas allmänna enheter 1/7 1977. Bilaga 7 Redovisningen avser för AB- och I-län hela förvaltningsavdelningen. Från redov1sningen har undantagits tjänster 1 befordringsgång för notarier (Bg 12 A) och landskanslister (Bg 8 A).

kategori S:a

f. länsassess.

F 23 30

F 17 - 21 36

F 12 — 16 78

b.v. kons. f. byråsekr.

F 11 - 14 85

F 6 — 10 116

F 3 - 5 90

Bilregister— oersonal 584

S:a 31 46 112 1331

Bilaga 8 FÖRFAJTNINGSFÖRSLAG

Förslag till Lag om ändring i lagen (1971 289)

om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

dels att 18 5 skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 12 a, 13 - 17 55 skall betecknas 13, 22 — 26 55,

dels att 1 5 och de nya 13 och 24 55 skall ha nedan

angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas åtta nya paragrafer,

14-21 55, av nedan angivna lydelse, dels att i lagen, närmast före 14, 19 och 22 55, skall

införas nya rubriker av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

151

Regeringsrätten är, i enlighet med vad i regeringsformen sägs, högsta allmänna förvaltningsdomstol. Den har sitt säte i Stockholm.

1Senaste lydelse 19761401

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kammarrätt är allmän förvaltningsdomstol närmast under rege-

ringsrätten.

Kammarrätterna är kammarrätten i Stockholm, kammarrätten i Göte- borg, kammarrätten i Sundsvall och kammarrätten i Jönköping.

Länsrätt är allmän förvalt— ningsdomstol närmast under kam- marrätterna. I varje län finns

en länsrätt.

5 132

I kammarrätts domkrets skall för kammarrätten finnas nämndemän till det antal, som föreskrives av regeringen. Regeringen fast- ställer för varje län inom domkretsen det antal nämndemän som skall utses. Kammarrätten fördelar tjänstgöringen mellan nämnde-

männen efter samråd med dem.

Nämndeman i kammarrätt utses genom val. I fråga om val av samt valbarhet, rätt till av— sägelse, mandatperiod och be- hörighet för nämndeman i kam- marrätt äger vad som före— skrivits om nämndeman i läns- skatterätt och länsrätt mot- svarande tillämpning. Rege— ringen får för visst län för- ordna att nämndemän i kammar— rätt skall väljas bland dem som för samma mandatperiod har utsetts till nämndemän

i hovrätt. Nämndeman i hov-

rätt får även i annat fall,

ZSenaste lydelse 1976 562

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om han är behörig därtill, tjänstgöra som nämndeman i

den kammarrätt inom vars domkrets han är kyrkobokförd.

Länsrätterna 14 5 Länsrätt prövar

1. mål enligt skatte-, taxerings—, uppbörds- och folkbok— föringsförfattningarna i den utsträckning som är föreskriven i dessa författningar,

2. mål enligt barnavårdslagen (l960:97), lagen (l954:579) om nykterhetsvård, utlänningslagen (l954zl93), smittskyddslagen (l968:231) och lagen (19702375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling i den utsträckning som är föreskriven i dessa lagar samt mål enligt 21 kap. föräldrabalken,

3. såvitt gäller svenskt körkort, trafikkort eller traktor- kort, mål om varning eller återkallelse och såvitt gäller ut- ländskt körkort, mål om varning eller vägran att godkänna

körkortet, allt enligt vad därom är särskilt föreskrivet.

15 5 I länsrätt finns lagman och, om regeringen inte be- stämmer annat, en eller flera länsdomare. De skall vara lag- farna. Lagman och länsdomare utnämmes av regeringen. 16 5 Länsrätt får efter beslut av regeringen vara delad 1 avdelningar. Avdelning består av lagmannen eller en länsdo—

mare som ordförande och minst två länsdomare.

Om särskild sammansättning av länsrätt vid behandling av mål om fastighetstaxering finns bestämmelser i taxerings- 1agen (19562623).

17 5 Länsrätt är domför med en lagfaren domare och tre nämndemän om ej annat följer av 18 5. Fler än fyra nämnde— män får ej tjänstgöra i rätten.

Om domförhet vid behandling av mål om fastighetstaxering finns bestämmelser i taxeringslagen (1956:623).

Regeringen bestämner hur många nämndemän som skall finnas i varje län för tjänstgöring i länsrätten. 18 5 Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam

1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,

2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt,

3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, fel— skrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4. vid beslut, såvitt gäller svenskt körkort, trafikkort eller traktorkort, om återkallelse tills vidare eller, såvitt gäller utländskt körkort, om vägran tills vidare att godkänna körkortet, när det är uppenbart att sådant beslut bör meddelas,

5. vid annat beslut som ej innefattar slutligt avgörande av

0

mal.

Om det ej är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är länsrätt domför med lagfaren domare

ensam vid beslut som ej innefattar prövning av målet i sak. Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av

1. mål om utdömande av vite,

2. mål enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen, om handlings undantagande från taxe- ringsrevision, skatterevision eller annan granskning och om befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt

taxeringslagen (1956:623),

3. mål om omhändertagande för utredning enligt 30 5 barna- vårdslagen (1960 97),

4. mål enligt uppbörds— och folkbokföringsförfattningarna med undantag av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbets- tagares skatt,

5. mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 8 5 3 mom. sista stycket kommunalskattelagen (1928:370),

6. mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst

500 kronor,

7. mål enligt skatte- och taxeringsförfattningarna i vilket beslutet överensstämmer med parternas samstämmiga mening,

8. mål i vilket saken är uppenbar. ; Vissa bestämmelser om kammarrätt och länsrätt

19 5 Nämndeman i kammarrätt och länsrätt utses genom val. Val förrättas av landstinget eller, om i länet finns kommun som ej ingår i landstingskommun, av landstinget och kommun— fullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrel- sen bestämmer efter befolkningstalen. I Gotlands län för- rättas val av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.

Valet skall vara proportionellt, om det begäres av minst så många ledamöter som motsvarar den kvot, vilken erhålles om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer

som valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant pro—

, portionellt val är särskilt föreskrivet.

Vart tredje år väljes halva antalet nämndemän i kammarrätt och länsrätt.

Regeringen får för visst län förordna att nämndemän i kam- marrätt skall väljas bland dem som för samma mandatperiod har utsetts till nämndemän i hovrätt. Nämndeman i hovrätt

får även i annat fall, om han är behörig därtill, tjänstgöra

» som nämndeman i den kammarrätt inom vars domkrets han är kyrkobokförd.

20 5 Valbar till nämndeman i kammarrätt och länsrä1t är myndig svensk medborgare, som är kyrkobokförd i länet och ej har fyllt sjuttio år.

Tjänsteman vid länsstyrelse, länsnykterhetsnämnd eller un— der länsstyrelse lydande myndighet, länsläkare, biträdande länsläkare, socialvårdskonsulent, lagfaren domare, åklagare eller advokat eller annan som har till yrke att föra andras

talan inför rätta får ej vara nämndeman.

,Nämndeman i länsrätt får ej samtidigt vara nämndeman i

kammarrätt.

Den som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hin- der är ej skyldig att mottaga uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndeman är ej skyldig att mottaga nytt uppdrag förrän efter sex år.

Rätten prövar självmant den valdes behörighet.

21 5 Nämndeman i kammarrätt och länsrätt utses för sex år men får avgå efter två år. Om nämndeman i sådan rätt visar giltigt hinder, får rätten entlediga honom tidigare. Den som har fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdraget. Upphör nämndeman att vara valbar eller behörig, förfaller

uppdraget.

Bestämmelser om val av, om avsägelse, behörighet och man- datperiod för sådan nämndeman som ingår i länsrätt vid be- handling av mål om fastighetstaxering finns i taxerings- lagen (1956:623).

När ledighet uppkommer, utses ny nämndeman för den tid som återstår. Ändras antalet nämndemän, får nytillträdande nämndeman utses för kortare tid än som följer av första stycket.

Gemensamma bestämmelser

Nuvarande lydelse

Ledamot Och föredragande i allmän förvaltnings- domstol skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller i konkurs- tillstånd får ej utöva befattning som ledamot eller föredragande. I fråga om nämndeman i kammarrätt gäller vad som är särskilt före-

skrivet.

5 24

Föreslagen lydelse

Ledamot och föredragande i allmän förvaltnings— domstol skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller i konkurs- tillstånd får ej full- göra tjänst som ledamot eller föredragande. I fråga om nämndeman i kam- marrätt och länsrätt gäller 20 och 21 55.

Ledamot och föredragande i allmän förvaltningsdomstol skall ha avlagt domared.

3Senaste lydelse 1976 562

Statens offentliga utredningar 1977

Kronologisk förteckning

Totalförsvaret 1977—82. Fo. Bilarbetstid. K. Utbyggd regional näringspolitik. A. Sjukvårdsavfall. Jo. Kvinnlig tronföljd. Ju. Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1. B. Rätten till vapenfri tjänst. Fö. Folkhögskolan 2. U. Betygen i skolan. U.

10. Utrikeshandelsstatistiken. E. 1 1. Forskning om massmedier. U. 12. Kommunal och enskild väghållning. K. 13. Sveriges samarbete med u-Iänderna. Ud. 14. Sveriges samarbete med u—Iänderna. Bilagor. Ud, 15. Handelsstälsindustrin inför 1980-talet. 1. 16. Handelsstälsmdustnn inför 1980—talet. Bilagor. I. 17. Översyn av jordbrukspolitiken. Jo. 18. Inflationsskyddad skatteskala. B. 19. Radio och tv 1978—1985. U. 20. Kommunernas ekonomi 1975-1985. B. 21. Svensk undervisning i utlandet. U. 22. Arbete med näringshjälp. A. 23. Psykiskt störda lagöverträdare. Ju. 24. Näringsidkares avbetalningsköp rn. m. Ju. 25. Båtliv 2. Registerfrågan. Jo. 26. Kvinnan och försvarets yrken. Fö. 27. Revision av vattenlagen. Del 4. Förslag till ny vattenlag. Ju. 28. Kortare väntetider i utlänningsärenden. A. 29. Konkursförvaltning. Ju. 30. ElektronmuSIk | Sverige. U. 31. Studiestöd. U. 32. Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil. Ju. 33. Allmänflygplats—Stockholm. K. 34. Inrikesflygplats—Stockholm. K. 35. lnrikesflygplats—Stockholm. Bilagor, K. 36. Ersättning för brottsskador. Ju. 37. Underhåll till barn och frånskilda. Ju. 38. Folkbildningen i framtiden. U. 39. Företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner. Kn. 40. Socialtjänst och sociaIförsäkringstillägg S. 41. Socialtjänst och sociaIförsäkringstillägg. Sammanfattning. S. 42 Kronofogdemyndigheterna. Kn. 43. Koncentrationstendenser inom byggnadsmaterialindustrin. |. 44. Skyddad verkstad—halvskyddad verksamhet. A. 45. Information vid kriser. H. 46. Pensionsfrågor m.m. S. 47. Billingen. 1. 48. Översyn av de speciella statsbidragen till kommunerna. B. 49. Översyn av rättshjälpssystemet. Ju. 50. Häktning och anhällande. Ju. 51. Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969—73. H. 52. Forskningspolitik. U. 53. Sektorsanknuten forskning och utveckling. Expertbilaga 1. U. 54. Information om pågående forskning. Expertbilaga 2. U. 55. Forskning i kontakt med samhället. Expertbilaga 3. U. 56. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. I. 57. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga A. I. 58. Energi — program för forskning, utveckling. demonstration. Bilaga B. |. 59. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga C. |. 60. Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga D. I.

SDPNPE”?SJNF

61.

62.

63. 64. 65. 66. 67. 68.

69.

70. 71 72. 73. 74. 75. 76. 77. 78. 79. 80.

Energi —- program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga E. I. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga F. |. Fortsatt högskoleutbildning. U. STUs stöd till teknisk forskning och innovation. I. Kommunernas gatuhållning. Bo. Patienten i sjukvården — kontakt och information, S. Energi, hälsa, miljö. Jo. Energi, hälsa. miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning av fossila bränslen. Jo Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning av kärnkraft. Jo. Energi, hälsa, miljö: Arbetsmiljö vid energiproduktion. Jo. Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning. U. Affärstiderna. H. U-landsinformation och internationell solidaritet. Ud. Fiskerinäringen i framtiden. Jo. Industrimineral. l. Personalen vid kriminalvårdens anstalter. Ju. Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet. Ud. Kommunerna. Utbyggnad — Utjämning — Finansiering. B. Skatteutjämning. B. Länsdomstolarna. Ställning och organisation. Kn.

Statens offentliga utredningar 1977

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Kvinnlig tronföljd. [5] Psykiskt störda lagöverträdare. [23] NärinQSidkares avbetalningsköp m. m. [24] ReviSion av vattenlagen, Del 4. Förslag till ny vattenlag. [27] Konkursförvaltning. [29] Konsumentskydd Vid köp av begagnad personbil. [32] Ersättning för brottsskador. [36] Underhåll till barn och fränskilda. [37] Översyn av rättshjälpssystemet. [49] Häktning och anhällande. [50] Personalen vid kriminalvårdens anstalter. [76]

Utrikesdepartementet

Biståndspolitiska utredningen. 1. Sveriges samarbete med u- länderna. [13] 2. Sveriges samarbete med u-länderna. Bilagor. [14] U-landsinformation och internationell solidaritet. [73] Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet. [77]

Försvarsdepartementet

Totalförsvaret 1977—82. [1] Rätten till vapenfri tjänst. [7] Kvinnan och försvarets yrken. [26]

Socialdepartementet

Socialutredningen. 1, Socialtjänst och sociaIförsäkringstillägg. [40] 2. Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. Sammanfattning. [41] PenSionsfrägor rn. m. [46] Patienten i sjukvården — kontakt och information. [66]

Kommunikationsdepartementet

Bilarbetstid. [2] Kommunal och enskild väghållning. [12] Allmänflygplats—Stockholm, [33] Brommautredningen, 1. Inrikesflygplats—Stockholm. [34] 2. Inrikes- flygplats—Stockholm. Bilagor, [35]

Ekonomidepartementet Utrikeshandelsstatistiken. [10]

Budgetdepartementet

Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1. [6] lnflationsskyddad skatteskala. [18] Kommunernas ekonomi 1975—1985. [20] Översyn av de speciella statsbidragen till kommunerna. [48] 1976 års kommunalekonomiska utredning. 1. Kommunerna, Utbyggnad — Utjämning — Finansiering, [78] 2. Skatteutjämning. [79]

Utbildningsdepartementet

Folkhögskolan 2. [8] Betygen i skolan. [9]

Forskning om massmedier. [1 1] Radio och tv 1978-1985. [19] Svensk undervisning i utlandet. [21] Elektronmusik i Sverige. [30] Studiestöd. [31] Folkbildningen i framtiden. [38] Forskningsrädsutredningen, [. Forskningspolitik. [52] 2. Sektorsan- knuten forskning och utveckling. Expertbilaga 1.[53] 3. Information om pågående forskning. Expertbilaga 2. [54] 4. Forskning i kontakt

med samhället. Expertbilaga 3. [55] Fortsatt högskoleutbildning. [63] Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning. [71]

Jordbruksdepartementet

Sjukvårdsavfall. [4] Översyn av jordbrukspolitiken. [ 17] Båtliv 2. Registerfrägan. [25] Energi- och miljökommittén, 1. Energi, hälsa, miljö. [67] 2. Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar Vid användning av fossila bränslen. [68] 3. Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning av kärnkraft, [69] 4. Energi, hälsa, miljö: Arbetsmiljö vid energiproduktion. [70]

Fiskerina'ringen I framtiden. [74]

Handelsdepartementet

Information vid kriser. [45] Fusioner och förvärv ! svenskt näringsliv 1969—73. [51] Affärstiderna. [72]

Arbetsmarknadsdepartementet Utbyggd regional näringspolitik. [3]

Arbete med näringshjälp. [22] Kortare väntetider I utlänningsärenden. [28] Skyddad verkstad—halvskyddad verksamhet. [44]

Bostadsdepartementet Kommunernas gatuhällning. [65]

Industridepartementet

Handelsstälsutredningen. 1. Handelsstålsrndustrin inför 1980-talet. [15] 2. Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. Bilagor, [ 16] Koncentrationstendenser inom byggnadsmaterialindustrin. [43] Billingen. [47] Delegationen för energiforskning. 1. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. [56] 2. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga A. [57] 3. Energi —- program för forskning, utveckling, demonstration, Bilaga B. [58] 4. Energi — program för forskning, utveckling. demonstration, Bilaga C. [59] 5. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga 0. [60] 6, Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga E, [611 7. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga F. [62] STUs stöd till teknisk forskning och innovation. [64] Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning. [71] Industrimineral. [75]

Kommundepartementet

Företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner. [39] Kronofogdemyndigheterna. [42] Länsdomstolarna. Ställning och organisation. [BO]

KUNGL, BIBL. —