SOU 1984:53
Föreningarnas radio
Till statsrådet Bengt Göransson
Regeringen beslöt 1978-07-20 bemyndiga chefen för utbildningsdepar- tementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att utreda frågan om närradio och när-TV. Genom beslut 1982-11-01 och 1982-11-04 gavs kommittén ändrad och utökad sammansättning.
Ledamöter i kommittén har varit:
marknadschef Björn Malmberg (s), ordförande fr. o. m. 1982-11-01 riksdagsledamot Karl-Eric Norrby (c) ordförande t. o. m. 1982—10-31, ledamot 1982-1 l-Ol — l983-05-08 riksdagsledamot Göthe Knutson (m), vice ordförande riksdagsledamot Georg Andersson (s) t. o. m. 1982-1 1-03
pressekreterare Britt-Marie Forslund (s)
riksdagsledamot Stina Gustavsson (c) fr. o. m. 1983-10-20 riksdagsledamot Iris Mårtensson (s) fr. o. m. 1982-11-04 chefredaktör Bo Swedberg (fp) riksdagsledamot Nils T. Svensson (s) fr. o. m. 1982-1 1-04
I närradiokommitténs kansli ingår:
fil. kand. Olle Palmborg, sekreterare utbildningsledare Svante Nielsen, biträdande sekreterare fil. mag. Anita Strömberg, biträdande sekreterare.
Som sakkunniga i kommittén medverkar:
hovrättsråd Agne Henry Olsson hovrättsassessor Per Sören Olsson avdelningsdirektör Valdemar Persson
Som experter medverkar: hovrättsassessor Erik Essén fil. dr. Lowe Hedman redaktör Birgitta Jönsson hovrättsassessor Gustaf Lindstedt överingenjör Stig Uno Rosenlund redaktör Bernt Stenmark.
Närradiokommittén överlämnar härmed sitt slutbetänkande, vari kommittén framlägger förslag om närradions framtid. Samtidigt med
detta betänkande överlämnar kommittén rapportboken Så använder föreningslivet närradion, beskrivningar av sex föreningskategoriers ar- bete och av närradion i Alingsås, gjorda på uppdrag av närradiokom— mittén av Bernt Stenmark (DsU 1984z9).
Tidigare har kommittén överlämnat betänkandet Närradio (SOU 1981 :13).
Kommittén har också tidigare överlämnat följande rapporter: Närradion och dess lyssnare. En undersökning avseende vecka 16, 1980, utförd på uppdrag av närradiokommittén av Lowe Hedman (DsU l980:l4).
Utvärdering av närradion. En första resultatsammanställning på upp- drag av närradiokommittén av Lowe Hedman (DsU 1981 : l).
Närradion — Innehållet, medlemmarna och invandrarna. Några stu- dier av närradions programinnehåll, föreningsmedlemmar och invand- rare gjorda på uppdrag av närradiokommittén av Lowe Hedman (DsU 1982z3).
När-TV för föreningar. Några studier av när-TV gjorda på uppdrag av närradiokommittén Lowe Hedman (DsU 1983:1).
Reservationer mot kommitténs förslag har avgivits av ledamöterna Gustavsson, Knutson och Swedberg. Särskilda yttranden har avgivits av ledamoten Swedberg samt av experterna Essén, Jönsson och Stenmark. Stockholm ijuni 1984.
Björn Malmberg
Göthe Knutson Britt-Marie Forslund Stina Gustavsson
Iris Mårtensson Bo Swedberg Nils T. Svensson / Olle Palmberg Svante Nielsen
Anita Strömberg
InnehåH Författningsförslag ....................................... Förslag till Lag om ändring i närradiolagen (l982z459) ........ Sammanfattning .......................................... 1 Bakgrund ........................................... 1.1 1982 års riksdagsbeslut ............................... 1.2 Organisationskommittén (OKN) ....................... 1.3 Tilläggsdirektiv ...................................... 1.4 Allemansradion inom lokalradion ..................... 1.5 Utvecklingen utomlands .............................. 1.5.1 Internationell närradioorganisation .............. 1.5.2 Danmark ..................................... 1.5.3 Norge ........................................ 1.5.4 Belgien ....................................... 1.5.5 Frankrike .................................... 2 Närradioverksamheten under försökslagarna I 980—82 . . . . 2.1 Tillståndsprövningen ................................. 2.2 Fördelning av sändningstid ........................... 2.2.1 Tillståndsperioder m. m ......................... 2.2.2 Nattsändningar ............................... 2.3 Närradioföreningarna ................................ 2.4 Ifrågasatta yttrandefrihetsbrott ........................ 2.5 Etiska regler ........................................ 2.6 Reklamförbudet ..................................... 2.7 Upphovsrättsliga frågor .............................. 3 Erfarenheter av närradioverksamheten 1982—84 och förslag 3.1 Närradion som föreningsradio ........................ 3.2 Verksamhetens omfattning ............... i ............. 3.3 Deltagande från olika föreningsgrupper ................ 3.4 Rapporter och sociologiska undersökningar ............. 3.4.1 Lyssnarundersökningar ........................
3.4.2 Sändningarnas innehåll ........................
13
21 21 23 24 26 40 40 42 44 46 47
51 51 51 51 52 54 55 56 56 60
65 65 67 70 72 72 74
3.5
3.6
3.7
3.8
3.9
3.10
3.11
3.12 3.13 3.14 3.15 3.16
Tillståndsprövningen ................................. 74 3.5.1 Bortfallet vid övergången till nya närradiolagen . . . 74 3.5.2 Erfarenheter av och förslag om tillståndsprövning . 75 Kommunal medverkan ............................... 90 3.6.1 Kommunalt engagemang under försöksverksamhe- ten .......................................... 90 3.6.2 Sändningsrätt för kommunerna? ................ 92 Tidsfördelningen .................................... 94 3.7.1 Tidsfördelningens tillämpning .................. 94 3.7.2 Förslag om tidsfördelningen .................... 98 Närradioföreningarna ................................ 101 3.8.1 Närradioföreningarnas verksamhet .............. 101 3.8.2 Sveriges Närradioförbund ...................... 106 3.8.3 Närradioföreningarnas framtida roll ............. 107 Yttrandefrihet och programregler ...................... 109 3.9.1 Inledning ..................................... 109 3.9.2 Etiska regler. Etiska nämndens verksamhet ....... 109 3.9.3 Yttrandefrihetsbrott ........................... 11 1 3.9.4 Bestämmelse mot diskriminering ................ 1 13 3.9.5 Reklamförbudet ............................... 1 16 3.9.5.1 Reklamförbudets tillämpning ............ 116 3.9.5.2 Förslag om reklamförbud ............... 117 3.9.6 Riksförbudet .................................. 120 3.9.7 Bestämmelse om begränsning i rätten att upplåta sin sändningstid .................................. 121 Sändarna m. fl. tekniska frågor ........................ 123 3.10.1 Televerkets tjänster ............................ 123 3.10.1.1 Systemuppbyggnad .................... 123 3.10.1.2 Programledningar ...................... 123 3.10.1.3 Sändarna ............................. 124 3.10.1.4 Avtal och service ....................... 124 3.102 Sändarna i krig ................................ 125 3.103 Sändarnas räckvidd ............................ 126 3.10.3.1 Föreningarnas önskemål ................ 126 3.10.3.2 Eterutrymme för närradion .............. 126 3.10.3.3 Försök med ökad räckvidd .............. 127 3.10.3.4 Förslag ............................... 128 3.104 Sändarnas ägare ............................... 134 3.10.4.1 Bakgrund ............................. 134 3.10.4.2 Förslag ............................... 135 Den successiva utbyggnaden .......................... 136 3.11.1 Beslut om sändare ............................. 136 3.11.2 Närradions utbyggnad ......................... 141 Referensbandningen ................................. 142 Upphovsrättsliga frågor .............................. 143 Leveranser till Arkivet för ljud och bild (ALB) .......... 144 Utbildningsfrågor ................................... 145 Kostnader .......................................... 147
3.16.1 Översikt över kostnaderna för föreningsmedverkan 147
3.16.2 Tillståndsavgifterna ............................ 150
3.16.2.1 Införandet av tillståndsavgifter .......... 150 3.16.2.2 Tillståndsavgifternas konstruktion ....... 153 3.17 Närradiomyndigheten ................................ 157 3.17.1 Närradiomyndighetens uppgifter ................ 157 3.17.2 Förslag om permanent närradiomyndighet ........ 159 3.173 Förslagets finansiering ......................... 160 Reservationer 1 Av ledamoten Knutson ................................ 161 2 Av ledamöterna Gustavsson och Knutson ................ 163 3 Av ledamöterna Gustavsson, Knutson och Swedberg ....... 163 Särskilda yttranden 1 Av ledamoten Swedberg ............................... 165 2 Av experten Essén .................................... 165 3 Av experterna Jönsson och Stenmark .................... 167 Bilagor Bilaga 1 A och B Sändande sammanslutningar .............. 171 Bilaga 2 Lyssnandet på närradion. Sammanfattande
studie av Lowe Hedman och Lennart Weibull 201
Bilaga 3 Etiska regler ............................. 227
.] * || .”
hi
Förslag till Lag om ändring i närradiolagen (1982z459)
Härigenom föreskrivs i fråga om närradiolagen (1982z459)
dels att 4, 7, 8, 10, 11, 13 och 15 && skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 9 a, 1 l a och 13 a 55, av
nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Tillstånd att sända närradio kan ges till sammanslutningar som är juridiska personer, dock inte till andra än:
1. Lokala ideella föreningar som bedriver verksamhet inom sänd- ningsområdet. Om särskilda skäl inte föranleder till annat, får till- ståndet ges endast under förutsätt- ning att verksamheten har bedri- vits i minst ett år före ansöknings- dagen.
1. Lokala ideella föreningar eller, om det finns särskilda skäl, andra lokala organisationer som bedriver verksamhet inom sändningsområ- det. Om särskilda skäl inte föran- leder till annat, får tillståndet ges endast under förutsättning att verksamheten har bedrivits i minst ett år före ansökningsdagen.
2. Lokala ideella föreningar som har bildats för att i närradio sända program som ett led i den verksamhet som en riksorganisation bedriver inom sändningsområdet. Tillståndet får ges under förutsättning att riks— organisationen har bedrivit verksamhet inom sändningsområdet i minst ett år före ansökningsdagen. Om särskilda skäl föreligger får tillståndet ges även om verksamheten inte har bedrivits i minst ett år.
Församlingar och lokala kyrkliga samfälligheter inom svenska kyr- kan.
3. Församlingar inom svenska
kyrkan.
4. Obligatoriska sammanslutningar av studerande vid universitet och högskolor.
5. Sammanslutningar av flera till- ståndshavare för gemensamma närradioändamål.
Sammanslutningar av flera till- ståndshavare för gemensamma närradioändamål (närradiofören- ingar).
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7?)
För varje sändare bestämmer närradiomyndigheten vilka sammanslut- ningar som skall få sända och under vilken tid sändningarna får ske. Beslutet om sändningstid gäller för högst ett år.
Om flera sammanslutningar vill sända under samma tid, skall förtur ges åt den sammanslutning vars medverkan skulle öka antalet olik- artade sändande sammanslutning- ar eller åt den sammanslutning som har ett särskilt intresse av att få sän- da vid en viss tidpunkt.
I annat fall skall turordningen fast- ställas genom lottning.
Närradiomyndigheten får uppdra åt närradioförening att besluta om sändningstid. En sammanslutning som har tilldelats sändningstid ge- nom ett sådant beslut skall tillse att närradiomyndigheten underrättas därom.
85
Fördelningen av sändningstid skall så långt det är möjligt ske i enlighet med sammanslutningarnas önske— mål. Om önskemålen ej kan för- enas, skall tillses att en samman- slutning inte tilldelas en tid som framstår som uppenbart oförmånlig
och att var och en erhåller en tid om minst femton minuter i veckan.
Tiden mellan klockan 00.00 och 06.00 får förbehållas tillfällig pro- gramverksamhet.
9a£j
En sammanslutning får inte sända ett program eller programinslag som kränker principen om alla människors lika värde och den en— skilda människans frihet och vår- dighet.
105
Kommersiell reklam får inte sändas i närradio.
Ett program eller programinslag i närradion får inte bekostas med pengar eller annan egendom som har ställts till sammanslutningens förfogande under förutsättning att programmet eller inslaget sänds.
Ett program eller programinslag i närradion får inte bekostas med pengar eller annan egendom som har ställts till sammanslutningens förfogande under förutsättning att programmet eller inslaget sänds. Detta gäller ej program som enligt 11 a 5 ställts till förfogande av kommun.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
115
Sammanslutningens programut- bud får inte, annat än i begränsad omfattning, innehålla material som inte har framställts enbart för den egna verksamheten.
En sammanslutnings programut- bud får inte, annat än i begränsad omfattning, innehålla material som inte har framställts enbart för den egna verksamheten.
I övrigt får en närradioförenings programutbud, utöver sändningar som avses i l 1 a 5, innehålla endast
]. uppgifter om program och pro- gramtider samt andra upplysningar om närradioverksamheten på orten,
2. enstaka program av gemensamt intresse för tillståndshavarna på or- ten.
llaå
En sammanslutningfår inte, annat än i undantagsfall, upplåta pro— gramtid för sändningar av utomstå- ende sammanslutning. Dock får en närradioförening upplåta tid för
]. provsändningar av en samman- slutning under högst en månad,
2. sändningar av program som ställts till förfogande av kommun.
135
Tillstånd att sända närradio får återkallas, om sammanslutningen '
1. inte längre uppfyller kraven enligt 4 g”,
2. bryter mot beslut om sändningstid,
3. sänder program trots att varken behörig programutgivare eller ersät- tare för programutgivaren enligt lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio finns eller trots att anmälan om vem som är utsedd till program-
utgivare inte har gjorts,
4. har sänt ett program som i en lagakraftägande dom har befunnits innefatta ett yttrandefrihetsbrott och som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten i närradio,
Nuvarande lydelse
5. bryter mot föreskrifterna i 10 eller 11 & eller
6. inte utnyttjar rätten att sända under sex på varandra följande månader,
Föreslagen lydelse
5. bryter mot föreskrifterna i 75? andra stycket andra meningen, 9 a, 10,11 ellerlla 5,
6. inte utnyttjar rätten att sända under tre på varandra följande månader, eller
7. inte erlägger avgifter i ärenden om närradio inom föreskriven tid. om sammanslutningen förelagts att erlägga dem vid påföljd att tillstån- det eljest återkallas.
När ett tillstånd återkallas får närradiomyndigheten bestämma en tid om högst ett år inom vilken sammanslutningen inte får söka nytt tillstånd.
l3aä
Om antalet sammanslutningar som sänder över en viss sändare varak- tigt understiger tre, får närradio- myndigheten bestämma att sänd- ningarna över den sändaren skall upphöra.
155
Närradiomyndighetens beslut i frå- gor om tillstånd enligt 4 och 13 55, fördelning av sändningstid enligt 7 och 8 få eller vite enligt 14 5 får överklagas hos kammarrätten ge- nom besvär. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.
Närradioförenings beslut i frågor om fördelning av sändningstid en- ligt 7 och 8 55 får överklagas hos närradiomyndigheten genom be- svär. Närradiomyndighetens beslut isädana frågor och i frågor om till- stånd enligt 4 och 13 ååfår överkla- gas hos kammarrätten genom be- svär. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.
Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat förordnas.
Denna lag träder i kraft den ljuli 1985.
Sammanfattning
Bakgrund
Riksdagen beslöt ijuni 1982 att ge närradioverksamheten fastare former från 1 juli samma år, då närradiolagen trädde i kraft. Då försökslagen som gällt från 1978 ersattes genomfördes en del ändringar i förutsätt- ningarna för närradioverksamheten. Under hösten 1982 beslöt den nya regeringen att försöksverksamheten skulle fortsätta och att närradio- nämnden inte skulle tillsättas. I april 1983 gav regeringen närradiokom- mittén tilläggsdirektiv.
Detta betänkande utgör närradiokommitténs slutgiltiga förslag röran- de villkoren för närradio i Sverige.
Inom Sveriges Lokalradio AB (LRAB) har försöksverksamhet med allemansradio fullföljts under samma period som närradioförsöket för- längts. Närradiokommittén fick genom tilläggsdirektiv ijuni 1980 upp- draget att överlägga med Sveriges Radio (SR) och LRAB om möjlighe- ten att genomföra försöksverksamhet med allemansradio. Försöken skulle utformas av lokalradion och bedrivas inom ramen för de pro- gram- och ansvarsregler som gäller för lokalradions programverksam- het. Lokalradion har genomfört särskilda allemansradioprojekt i Ljus- dal och Ängelholm som har utvärderats och därefter getts en delvis annan utformning. Föreningssändningarna som ingått i allemansradion har uppskattats av såväl föreningar som lyssnare. En publikundersök- ning som i september 1981 genomfördes av publik och programforsk- ningsavdelningen vid Sveriges Radio (PUB) redovisade ett regelbundet lyssnande (1—5 dagar i veckan) om 38% för Ljusdal och 20% för Ängelholm. Allemansradion i Ljusdal och Ängelholm permanentades 1 juli 1983 varvid personalen minskades.
Samtidigt har mindre försök med allemansradio pågått inom flera andra lokalradioområden. 1983 beslöt lokalradiostyrelsen att allemans- radio skall ingå reguljärt i lokalradion. Närradiokommittén ser gärna att allemansradion utökas, och att olika samarbetsformer mellan allemans- radio och närradio varit möjliga att pröva innan statsmakterna beslutar om föreningsradions slutliga ställning.
Motsvarande radioformer utomlands
I en översikt över den internationella utvecklingen uppehåller sig kom- mittén särskilt vid erfarenheterna från Belgien, Danmark, Frankrike och
Norge. En internationell ”närradioorganisation” World Conference of Community Oriented Broadcasters har bildats.
Närradioverksamheten under försökslagarna 1980—82
Det arbete med försöksverksamhet som kommittén redovisade i sitt förra betänkande fullföljdes av kommittén fram till närradiolagens ikraftträ- dande 1 juli 1982. Vissa nya rutiner för tidsfördelningen infördes under den fortsatta försöksverksamheten. Sålunda har närradioföreningarna i olika omgångar anförtrotts att bereda ärendenas slutliga handläggning inom kommittén. Samarbetet tillståndsinnehavarna emellan i närradio- föreningar ökade i omfattning under perioden. Flertalet närradiofören- ingar disponerade öppen tid, på vilken föreningarna kunde sända extra- program, provsändningar och gemensam slinga med programinforma- tion o dyl.
Några föreningar anmäldes för yttrandefrihetsbrott till justitiekans- lern (JK). Öppet Forum, Stockholm, anmäldes sex gånger. En av dessa anmälningar föranledde fängelsedom mot Öppet Forums programutgi- vare.
Etiska regler för närradioverksamheten förbereddes av Arbetsgrup- pen för Sveriges Närradioförening (föregångare till Sveriges Närradio- förbund).
Överträdelse av reklamförbudet kan föranleda kommittén att fria, kritisera eller fälla en sammanslutning. Fram till 1 juli 1982 behandlade kommittén elva reklamärenden, varav ett medförde indragning av sänd- ningstillståndet.
Modellavtalet 1980 mellan STIM som företrädare för upphovsrätts- organisationerna på musikområdet och de sändande sammanslutning- arna fullföljdes med nya förhandlingar våren 1981. Vissa rabatter inför- des i avtalet. Vidare infördes särskild taxa för musik som används i bandslinga i samband med programinformation. 98 % av sammanslut- ningarna hade våren 1982 tecknat avtal. Stickprov visade att använd- ningen av musik i programmen sjönk från 45 till 26 procent då musiken avgiftsbelades. Avtalsåret 1980/81 erhöll upphovsrättsorganisationerna netto 582 000 kr. från närradion. Avtalsåret 1981/ 82 inbetalades netto 687 000 kr.
Erfarenheter av närradioverksamheten I 982—84 och förslag
I kapitel 3 redovisar kommittén erfarenheterna av närradiolagen och av närradions successiva utbyggnad. Kommittén motiverar varför när- radion behövs och lägger fram förslag om ändringar i lagen.
Närradion permanentas
Med sitt förslag vill kommittén tillförsäkra medborgarna att genom sina folkrörelser och föreningar utnyttja radiomediet för information, utbild- ning och agitation. Förslaget kan ses som ett led i arbetet på att ständigt öka medborgarnas möjligheter att utnyttja yttrandefriheten. Tusentals fria stationer har upprättats världen runt vid sidan av de nationella
radioföretagen. En radiokanal för föreningslivet i Sverige faller in i ett internationellt mönster.
Den tekniska utvecklingen har gjort radiomediet billigt och lättill- gängligt. Närradioproduktion kostar i genomsnitt 7 600 kr/år för en förening som vill sända en timme i veckan. Radiolyssnandet har också ändrat karaktär och ofta blivit en bisyssla till andra aktiviteter. Lyssnar- na har vant sig vid att växla mellan olika kanaler.
Närradion ger föreningar och folkrörelser en ny kanal som kan ge och stärka ett folkligt inflytande över medierna.
Den femåriga försöksverksamheten med närradio föreslås bli ersatt med en permanent verksamhetfrån ljuli 1985. Föreningarna har i huvudsak varit positiva till erfarenheterna av närradion. Våren 1984 sändes 1 262,5 timmar per vecka i landet. 565 föreningar på 47 orter hade sändningstillstånd. Den genomsnittliga sändningstiden per tillståndsin- nehavare var vid samma tidpunkt 2,23 timmar i veckan.
Lyssnandet
Lyssnandet på närradion sammanfattas i bilaga 2 av Lowe Hedman och Lennart Weibull. Det regelbundna lyssnandet varierade 1980 från 9 till 24 procent. Lyssnandet är av delvis annan karaktär än annat radiolyss- nande då det i första hand vänder sig till särskilda målgrupper. Hur närradion används av föreningslivet redovisas i en särskild rapport som utges parallellt med detta betänkande.
Fler får medverka
Kretsen av sammanslutningar som kan få sändningstillstånd föreslås ut- ökad med kyrkliga samfälligheter, folkparks-, folketshus- och bygde- gårdsföreningar. Efter prövning i varje särskilt fall föreslås även bo- stadsrättsföreningar och stiftelser som bedriver verksamhet av ideellt slag kunna få sändningstillstånd. Kravet att en sökande förening skall bedriva "annan huvudsaklig verksamhet " modifieras till ”annan verksam- het”. Kravet på att en sammanslutning skall ha bedrivit verksamhet i minst ett år kvarstår.
Kommunerna och närradion
Kommuner har ofta gett verksamheten stöd och på indirekta vägar medverkat i försöksverksamheten. Sändande sammanslutningar har kunnat upplåta sin sändningstid till kommunala program. Detta förslås ändrat så att endast den för sammanslutningarna gemensamma närradio- föreningen får denna möjlighet. Programmen skall följa de allmänna reglerna för samhällsinformation. De kommunala programmen får inte bli så omfattande att närradions karaktär av föreningsradio ändras. Kommunalt stöd till närradioförening skall inte räknas som sponsring.
Tidsfördelningen
Närradioföreningarna har under försökstidens senare del vanligen be- rett förslagen till tidsfördelning inför kommitténs beslut. Erfarenheten av denna decentralisering har mestadels varit god.
Närradioförening föreslås därför kunna få rätt att besluta om sänd- ningstiderna. Närradiomyndigheten skall dock kunna återta detta upp- drag efter överklaganden, anmälningar eller om det av andra skäl be- döms att handläggningen hos närradioföreningen fungerar otillfreds- ställande. Sändningstidens omfattning eller placering på schemat får inte vara uppenbart oförmånlig. Varje tillståndsinnehavare får en garan- terad minimisändningstid om 15 min/vecka. Sändningstid på natten får endast upplåtas för tillfälliga sändningar, för att garantera möjlighet till variation i programmet under de mest attraktiva sändningsnätterna. De hittillsvarande reglerna om förtur för olikartade sammanslutningar m.m. föreslås utgå. I stället skall närradiomyndigheten kunna utfärda allmän- na råd, vars efterföljd skall vara frivillig. Rättssäkerheten fordrar att närradiomyndigheten kontinuerligt får tillgång till alla beslut om sänd- ningstider. Tillståndsinnehavarna måste därför se till att myndigheten underrättas om tidsbesluten. Inrapportering av sändningstider skall ske omedelbart efter beslutet i närradioföreningen. Vid bristande rapporte— ring ska närradiomyndigheten kunna återta uppdraget att fördela sänd- ningstid. Om en sammanslutning inte rapporterar sin sändningstid skall sändningstillståndet kunna återkallas.
Närradions lokala organisation
Samarbetet i en närradioförening har oftast blivit fastare ju längre när- radioverksamheten framskridit. Närradioföreningarna har ansvarat för förslagen till årligt sändningsschema och på många håll även varit remissinstans i övriga ärenden om sändningstider. Närradioföreningen har också oftast samredovisat avgifterna till STIM och televerket. 33 av 40 närradioföreningar har även haft eget sändningstillstånd. Dessa har disponerat all ledig programtid (öppen tid) och ofta även producerat egna program. Många har sänt programslinga och ansvarat för prov- sändningar från föreningar som saknat eget sändningstillstånd. Flertalet närradioföreningar har samtliga tillståndsinnehavare på orten som med- lemmar.
Närradioföreningarna har sedan hösten 1982 en riksorganisation, Sve- riges Närradioförbund. Förbundet har antagit etiska regler för närradio- verksamheten och har tillsatt en etisk nämnd för att övervaka efterlev- naden av reglerna. Närradioförbundet har träffat avtal med STIM om avgifterna för musik och har överlagt med televerket i frågor om villko- ren för sändare och ledningar. Hösten 1983 höll kommittén tillsammans med förbundet regionala konferenser om närradions framtidsfrågor.
Inget obligatorium Medlemskap i närradioförening blir också fortsättningsvis frivilligt. Det förutsätts att närradioföreningarna vid tidsfördelningen inte missgynnar tillståndsinnehavare som står utanför.
Närradioföreningarnas sändningsrätt
Närradioföreningarnas sändningsrätt begränsas till slingor med program— och närradioinformation, provsändningar om högst en månad, program i anslutning till evenemang som är av gemensamt intresse för tillståndsin- nehavarna, samt en rätt att upplåta sändningstid för kommunal informa- tion och sändningar av kommunfullmäktiges sammanträden. Möjligheten att under längre perioder upplåta programtid åt föreningar som saknar sändningstillstånd upphör.
Regler för programinnehållet
1982 infördes i närradiolagen en bestämmelse att sändningstillstånd fick återkallas av närradiomyndigheten om en sammanslutnings programut- givare i en lagakraftvunnen dom dömts för yttrandefrihetsbrott. Avsik- ten var bl.a. att kunna påtala uttryck för rasdiskriminering eller hets mot folkgrupp. Bestämmelsen fick inte avsedd verkan. Yttrandefrihetsbrott har förekommit. Sålunda har tre programutgivare för en förening dömts för hets mot folkgrupp och sändningarna har kunnat fortsätta med likartat innehåll, eftersom domarna överklagats. Det har tagit minst ett år innan det blivit möjligt att återkalla tillståndet. En regel om att ett program inte får kränka principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet föreslås därför. Överträdelse av regeln kan följas av återkallelse av sändningstillståndet på samma sätt som vid överträdelse av reklamförbudet.
Tre reklamärenden har bedömts. I ett fall återkallades sammanslut- ningens sändningstillstånd på tre månader. Närradion skall också fort- sättningsvis hållas fri från reklam, så att kommersiella finansiärers intres- sen av att nå större publik inte orienterar närradioprogrammen bort från det för föreningslivet genuina innehållet. Även internationella erfaren- heter talar för fortsatt reklamförbud i närradio.
Förbudet att sända program som inte har producerats enbart för den egna verksamheten (riksförbudet) föreslås bestå. Dessutom föreslås en bestämmelse om begränsning i rätten att upplåta sin sändningstid. Såväl lyssnarna som närradiomyndigheten måste kunna veta vilken samman- slutning som står för varje sändning. ”Bulvanförhållanden” och tillfälliga ansvarskonstruktioner bör därför undvikas.
Sändarna i krig
En arbetsgrupp i vilken närradiomyndigheten föreslås bli representerad skall studera frågan om närradiosändarnas användning under bered- skapstillstånd och krig.
Sändarnas räckvidd och ägare
Ytterligare frekvenser för närradio beräknas bli tillgängliga efter inter- nationella beslut om användningen av banden 100— 104 och 104— 108 MHz. Det finns eterutrymme för fler närradiosändare än vad som tidi- gare angivits. Det är också möjligt att variera sändarnas styrka, som
hittills varit generellt 10 W, efter föreningslivets önskemål och behov från ort till ort. En försöksverksamhet med starkare sändare har inletts av kommittén på fem orter. Närradion skall behålla sin karaktär med tonvikt på närhet. Generell kommuntäckning avvisas även för att detär svårt att nå fram till de sämst belägna hushållen. Intressetför närradio- sändningarna förutses komma att öka om sändarna anpassas till varje orts förutsättningar och föreningslivets behov så långt detta är tekniskt och ekonomiskt möjligt. En differentiering av sändarräckvidden är viktig för att nå detta mål, särskilt för glesbygden. Televerkets sändarmonopol föreslås bestå. Härigenom åstadkoms i princip enhetliga prisnivåer över hela landet. Televerket skall kunna avtala med tillståndsinnehavarna om att dessa själva svarar för viss service på sändaren.
Utbyggnaden
Den successiva utbyggnaden av närradion inleddes sommaren 1982 och har sedan pågått kontinuerligt. Verksamheten omfattari maj 1984 beslut om sändare på 63 orter, varav 47 hade startat våren 1984. Kommittén har vid sina beslut om nya sändare prioriterat orter där ett samlat önskemål om närradio kommit till uttryck. Under utbyggnadsperioden har infor- mationen från kommittén varit omfattande. Bl.a. har en omfattande produktion och distribution av egna trycksaker skett. Den fortsat- ta utbyggnaden föreslås ske successivt på varje ort där minst tre olikartade sammanslutningar begär en sändare. Om sammanslutningarna på en sändare varaktigt sjunker till färre än tre föreslås att sändaren skall kunna stängas av.
Referensbandningsplikt
Tiden för skyldigheten att förvara referensband föreslås minskad från sex månader till tre månader. Även programslingor och andra slingor skall bevaras i ett referensexemplar denna tid.
Avtal med upphovsrättsorganisationerna
Under den fortsatta verksamheten har STIM lämnat ytterligare rabatter på musikavgifterna i närradion. Avtalsåret 1982/ 83 uppgick dessa rabat- ter till 22 % av bruttoersättningen, 1 127 000 kr, till upphovsrättsorgani— sationerna. Från 1 juli 1984 har Sveriges Närradioförbund förhandlat fram nytt avtal med STIM efter nya principer.
Arkivet för ljud och bild
Arkivet för ljud och bild (A LB) föreslås få laglig rätt, rekvisitionsrätt, att kräva in vissa närradioprogram.
Utbildning
Ett samarbete med samtliga studieförbund i utbildningsfrågor gällande närradioverksamheten har inletts.
A vgifter
Tillståndsavgifterna som infördes den 1 juli 1982 gjordes om efter ett år, så att avgifterna sjönk för sammanslutningar med kort sändningstid och steg för sammanslutningar med lång sändningstid. En ytterligare änd- ring föreslås gälla redan från den 1 juli 1984. Den tredelade avgiften för tillståndet, den månatliga registerhållningen och sändningstiden föreslås ersatt med en enda avgift,för sändningstiden. Denna avgift skall vara fast och utgå med 12 kr. för varje sändningstimme. Budgetåret 1982/83 finansierades 24 procent av närradiomyndighetens kostnader med av- gifter. 1983/84 beräknas avgiftstäckningen till 35 procent eller ca 430 000 kr.
Administration
Närradion föreslås administrerad av en statlig myndighet, närradionämn- den. Den skall ha parlamentarisk representation och kunna adjungera representanter för de sändande sammanslutningarna. Nämnden skall ha till uppgift att besluta om sändningstillstånd. Den ska besluta om sändare och tillse att reglerna för programinnehållet efterlevs. Den ska debitera sändningsavgifter och svara för information. Årskostnaden beräknas till 2,1 milj.kr., vilket vid full avgiftsfmansiering i enlighet med tidigare riksdagsbeslut från och med budgetåret 1986/ 87 fordrar att sändnings- avgifterna till dess i det närmaste fördubblas.
Sveriges Närradioförbund som fullgör en samhällsnyttig funktion på närradioområdet föreslås kunna få statsbidrag.
1. Bakgrund
1.1 1982 års riksdagsbeslut
Riksdagen beslöt den 2 juni 1982 att närradioverksamheten skulle över- gå från försök till fastare former fr.o.m. 1 juli samma år. Lagen om försöksverksamhet med närradio (l978:479) skulle då ersättas av närra- diolagen (1982z459). Närradiokommittén skulle upphöra och en närra- dionämnd förutsattes kunna börja sitt arbete ca ett halvår efter riksdags- beslutet. Närradiokommittén skulle handha administrationen av verk- samheten under en övergångsperiod och ha möjlighet att bevilja tillstånd för sändningar på nya orter under andra halvåret 1982. En organisa- tionskommitté skulle tillsättas för att precisera nämndens arbetsuppgif- ter och arbetsformer och förbereda den nya nämndens start vid årsskiftet 1982/ 83. Organisationskommittén gavs frihet att pröva alternativa lös- ningar för nämndens uppbyggnad och arbetsformer. Det skulle dock stå fast att nämnden skulle vara parlamentariskt sammansatt och ha tillgång till juridisk expertis. För försöksverksamheten med när-TV gällde att den äldre försökslagen skulle fortsätta att gälla till och med utgången av 1983.
Jämfört med bestämmelserna i lagen om försöksverksamhet med när- radio innehöll den nya närradiolagen en del ändringar.
El Föreningskriteriet preciserades. Försökslagen medgav att tillstånd gavs till ”lokal sammanslutning som är juridisk person och som bedriver ideell, politisk, facklig eller religiös verksamhet inom det område till vilket sändningen skall riktas”. Närradiolagen räknade i stället upp fem grupper: [) lokala ideella föreningar som bedriver verksamhet inom sändningsområdet, 2) lokala ideella föreningar som har bildats för att i närradio sända program som ett led i den verksamhet som en riksorganisation bedriver inom sändningsområ- det, 3) församlingar inom svenska kyrkan, 4) obligatoriska samman- slutningar av studerande vid universitet och högskolor, 5) samman- slutningar av flera tillståndsinnehavare för gemensamma närradioän- damål (närradioföreningar).
[1 En förening skulle ha varit verksam på orten i minst ett år för att få sändningstillstånd.
D Sammanslutningen skulle bedriva annan huvudsaklig verksamhet än närradiosändningar för att få sändningstillstånd.
|:! Reklamförbudet omformulerades. Försökslagen föreskrev att för- eningarna inte mot vederlag fick medge kommersiell reklam i närra- dio. Vidare föreskrevs att föreningarna inte heller fick sända reklam som avsåg egen kommersiell verksamhet. Nårradiolagen fastslog i stället att ”Kommersiell reklam får inte sändas i närradio” och att program eller programinslag inte fick bekostas med pengar eller annan egendom som ställs till sammanslutningens förfogande.
|:] Ett ”riksförbud” mot centralproducerade program infördes. För- eningarna fick inte, annat än i begränsad omfattning, låta program- men innehålla material som inte hade framställts enbart för den egna verksamheten.
El Det blev möjligt för närradiomyndigheten att återkalla tillstånd vid flera typer av lagöverträdelser. Enligt försökslagen var detta möjligt vid överträdelse av reklamförbudet, vid sändning på fel tid och om sändningen skett från fel sändare, på fel frekvens eller med fel effekt. Nårradiolagen föreskrev i stället att tillstånden flck återkallas om föreningen inte längre uppfyllde föreningskriterierna, om man bröt mot beslut om sändningstid, om programutgivare eller ersättare för denne saknades, om föreningen sänt ett program som i en lagakraft- ägande dom befunnits innefatta ett yttrandefrihetsbrott och som in- nebar ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten i närradio, om re- klamförbudet överträtts, om förbudet mot riksproducerade program överträtts eller om föreningen inte använt sin sändningsrätt på sex månader. Samtidigt fastställdes en längsta indragningstid om högst ett år till skillnad från försökslagens indragningsrätt som saknade föreskrift om maximitid.
El Avgifter för tillstånd och sändningstider infördes.
El Sändningarna fick endast ske över televerkets sändare. (Endast såda- na hade använts under försöksverksamheten.)
[| I glesbygder och inom samma kommun blev det uttryckligen tillåtet att sända samma förenings program över flera sändare.
Beslutet innehöll också besked om att en successiv utbyggnad av närra- dion fick inledas från 1 juli 1982. Med hänsyn till de begränsade admi- nistrativa resurser som centralt kunde ställas till närradioverksamhetens förfogande borde förtur kunna ges för verksamhet på orter där förening- ar bildat en samarbetsorganisation (närradioförening) för att handha den gemensamma planeringen. Viss förtur vid utbyggnaden skulle kun- na ges åt glesbygdsorter.
Riksdagsbeslutet togs med 155 röster mot 154. Regeringens proposi- tion stöddes av centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet. Socialdemokraterna och vänsterpartiet kommunisterna röstade för att försöksverksamheten med närradio skulle fortsätta ytterligare två år, till och med 30 juni 1984.
Efter riksdagsvalet 1982 föreslog den nya socialdemokratiska rege- ringen (prop. 1982/83:52) att närradionämnden inte skulle inrättas.
Närradiokommittén skulle i stället administrera en fortsatt försöksverk- samhet. Vidare tillades i närradiolagen att närradiomyndighetens beslut skulle träda i kraft omedelbart, om inte annat förordnades. Propositio- nen bifölls med 240 röster mot 77 (moderaternas) för avslag. Förslaget om att riva upp beslutet om närradionämnd bifölls med acklamation, efter det att centern, folkpartiet och moderaterna i kulturutskottet av- styrkt.
1.2. Organisationskommittén för närradioverksamhet
I juni 1982 tillkallades en organisationskommitté för närradioverksam- het (OKN) med uppgift att förbereda införandet av den då av riksdagen beslutade närradionämnden. Ordförande var lagman Åke Lundborg, ledamöterjournalist Anders Hållinder, organisationsdirektör Olle Hög- lund, departementssekreterare Stefan Sjölander och redaktör Bo Swed- berg. Som experter tillkallades hovrättsassessor Gustaf Lindstedt, sekre- terare Olle Palmborg och departementssekreterare Gun Stahle. Kom- mitténs sekreterare var avdelningsdirektör Hans Åkesson. Då den nya regeringen framlagt proposition om fortsatt försöksverksamhet med närradiokommittén som närradiomyndighet gav regeringen 1982-12-02 OKN i uppdrag att avsluta sitt arbete skyndsamt. OKN avgav sin slut- skrivelse med redogörelse för det dittills utförda arbetet 1983-01-24.
Organisationskommittén lämnade under hösten 1982 in fyra författ- ningsförslag till regeringen; instruktion för närradionämnden, förord- ning om tillsättning av tjänster m. m. vid närradionämnden, komplette- ringar av närradiolagen och närradioförordning. Dessutom avgav OKN en göromålsbeskrivning för närradionämnden, lämnade förslag till bud- get för nämndens verksamhet halvåret januari ——juni 1983 och förslag till anslagsframställning för 1983/84 samt en redogörelse för de praktiska frågor vid igångsättningen av den nya närradiomyndigheten som kom— mittén börjat arbeta med. OKN gjorde även en översiktlig studie av administrativa rutiner inom närradiokommitténs kansli. I anslutning till denna utarbetades förslag om ADB-rutiner vid närradiomyndighetens kansli. Organisationskommittén arrangerade tillsammans med Arbets- gruppen för Sveriges Närradioförening en rikskonferens i Jönköping för representanter för närradioföreningarna 23 — 24 oktober 1982. I sin slut- skrivelse till regeringen avgav OKN en promemoria, ”Vissa synpunkter på olika frågor om tillstånd att sända närradio”, till vilken fogades särskilda yttranden av ledamoten Hållinder och experten Palmborg.
Ett av förslagen från OKN togs upp av regeringen i prop. 1982/83:52. Det gällde förslaget om att närradiomyndighetens beslut skulle kunna gå i verkställighet omedelbart. Den ändringen i närradiolagen gäller från 1 januari 1983.
Närradiokommittén tar upp vissa av OKNs förslag i avsnitt 3.5.2.
1.3. Tilläggsdirektiv
Närradiokommitténs tilläggsdirektiv fastställdes vid regeringssamman- träde 1983-04-07. Statsrådet Göransson anförde följande:
Bakgrund
Försöksverksamhet med närradio påbörjades våren 1979. Den bedrevs av närra— diokommittén som hade i uppdrag att utreda villkor och förutsättningar för en eventuell permanent verksamhet med närradio och när—TV. År 1980 förlängdes försöksperioden genom tilläggsdirektiv och uppdraget utvidgades till att omfatta medverkan vid utvärdering av försöksverksamhet med föreningssändningar i lokalradions regi. 1 mars 1981 lade kommittén fram betänkandet (SOU 1981213) Närradio. Kommitténs förslag jämte de synpunkter som kom fram vid remissbe- handlingen var utgångspunkten för dåvarande chefens för utbildningsdeparte- mentet förslag i propositionen 1981/82:127 om närradioverksamhet. Förslagen innebar att försöksverksamheten skulle avslutas och att närradioverksamheten fr. o. m. den ljuli 1982 skulle få fastare former. Förslaget gällde enbart ljudradio- sändningarna. Den försöksverksamhet med kabelsänd när—TV som pågick vid nyssnämnda halvårsskifte skulle få fortsätta, dock längst till utgången av år 1983.
Riksdagen antog ijuni 1982 det framlagda förslaget (KrU 1981/82:29 rskr 362). Riksdagsbeslutet innebär att närradioverksamheten sedan den 1 juli 1982 bedrivs enligt en ny författningsreglering, bl. a. närradiolagen (l982:459) och lagen (l982:460) om ansvarighet för närradio. Verksamheten skulle övergångsvis ad- ministreras av närradiokommittén. Därefter skulle en närradionämnd träda i funktion.
1 juni 1982 tillsatte regeringen en organisationskommitté (U 1982103) för när- radioverksamhet med uppgift att utarbeta organisationsförslag m. m. för närra- dionämnden samt bedriva det praktiska förberedelsearbetet för att nämnden skulle kunna börja sin verksamhet vid årsskiftet 1982—83.
1 och med riksdagsbeslutet med anledning av prop. 1982/83:52 skall i stället närradiokommittén ytterligare en tid ansvara för närradioverksamheten. Genom närradioförordningen (l982:1249) har regeringen givit kompletterande föreskrif— ter till kommittén i dess egenskap av närradiomyndighet.
Till följd av förslagen i prop. 1982/83:52 gavs organisationskommittén senare i uppdrag att komma in till regeringen med förslag till ändringar i regelsystemet och det material i övrigt som kunde bedömas vara av betydelse för det fortsatta arbetet i närradiokommittén samt att därefter avsluta sitt arbete. Organisations- kommittén redovisade sitt uppdrag i januari 1983.
Kommitténs uppgifter
Vissa utgångspunkter
Närradion är en ny företeelse som har prövats på ett 15-tal orter under 3—4 år. Syftet med att upplåta vissa radiofrekvenser med begränsad räckvidd till det lokala ideella föreningslivet har varit att ge föreningarna en möjlighet att använda etermediet i sin verksamhet. Det betyder att närradions framtid till största delen bestäms av de grupper och människor som arbetar med den. Det är deras enga» gemang, inte statliga insatser, som bör avgöra om verksamheten ska leva vidare och utvecklas. Verksamheten skall också bekostas av de sändande föreningarna. Den fortsatta försöksverksamheten kan därför komma att bli ojämnt fördelad
över landet få olika karaktär på olika orter, uppstå och upphöra allteftersom föreningars och människors engagemang skiftar. Genom att verksamheten nu bedrivs som fortsatt försöksverksamhet kommer de vidgade erfarenheterna att ge ett mer fullständigt underlag för beslut om närradions framtid. Vidare får närradiokommittén bättre möjligheter att ta del av erfarenheterna av försöksverksamheten med föreningssändningar i lokalradion inom den s. k. allemansradion.
Administration av den fortsatta försöksverksamheten
Närradiokommittén fullgör de uppgifter som enligt närradiolagen ankommer på närradiomyndigheten. Det innebär att kommittén skall ansvara för den fortsatta utbyggnaden av närradion, besluta om tillstånd, pröva frågor om indragning av tillstånd och fastställa tidsscheman för närradiosändningar samt kontrollera att reglernaför programverksamheten efterlevs. Kommittén bör också i lämplig om— fattning lämna information och rådgivning i närradiofrågor. På sikt bör dock informationsarbetet — ienlighet med vad som sägs i prop. 1981/82:127 — kunna övertas av de sändande föreningarna och deras riksorganisation.
lnom ramen för gällande lagreglering skall kommittén i sitt arbete beakta vad som sägs i prop. 1982/83:52 om utbyggnaden av olika former av närradio.
Takten i utbyggnaden skall anpassas efter de centrala administrativa resurser som står till buds så att god överblick över verksamheten kan behållas, effektiv tillsyn utövas och erfarenheter insamlas och bedömas.
Utredningsarbetet
Kommittén skall redovisa erfarenheterna från verksamheten. Om det anses erfor— derligt skall kommittén föreslå kompletteringar och förändringar av närradions regelsystem. Därvid bör kommittén bl. a. uppmärksamma frågan om de regler som avgränsar kretsen av tillståndsberättigade sammanslutningar och anger de övriga kvalifikationerna för sändningsrätt. Det kan finnas särskild anledning att noggrannare analysera möjligheterna för samverkande organisationer att sända närradio, däribland de 5. k. närradioföreningarna.
Kommittén bör vidare pröva om reglerna för tidsfördelningen i 7 och 8 (55 närradiolagen behöver kompletteras, särskilt i fråga om möjligheterna att ändra redan bestämda tider. Även reglerna för innehållet iprogrammen enligt 11 & närradiolagen bör ånyo ses över bl. a. med hänsyn till möjligheterna att övervaka efterlevnaden.
Organisationskommittén för närradioverksamhet har kommit in till regeringen med flera skrivelser som rör regelsystemet för närradioverksamheten. Jag föror- dar att dessa överlämnas till närradiokommittén för beaktande i samband med prövning av det nuvarande systemets ändamålsenlighet.
Massmediekommittén (U 1982107) har enligt sina direktiv i uppdrag bl. a. att pröva vilka regler som skall gälla för lokala kabelsändningar. Sådana sändningar kan bli aktuella både för radio och TV. Det är önskvärt att regelsystemen för lokala sändningar överensstämmer så långt det är möjligt oavsett om sändningen sker via etern eller per kabel. Närradiokommittén bör därför samråda med massmediekommittén i dessa frågor.
Kommittén bör redovisa erfarenheterna av nuvarande regler när det gäller täckningsområden och sändare/fekt för närradion. Kommittén bör särskilt under- söka om närradio i glesbygd tekniskt sett kan byggas upp på ett sådant sätt att närradions begränsade räckvidd kan kompenseras och om räckvidden kan diffe- rentieras med hänsyn till olika orters geografiska förhållanden och andra förut- sättningar. Behovet av differentierad räckvidd skall vägas mot eventuella fördelar
med enhetliga regler för sändarstyrka. Kostnadskonsekvenser av olika sändar- styrka bör också belysas, liksom frågan om eterutrymmet nu och i framtiden i förhållande till närradions behov.
Vad gäller den framtida administrationen av närradioverksamheten bör kom- mittén — i enlighet med vad som sägs i denna fråga i prop. 1982/83:52 om närradioföreningarnas och närradioförbundets roll — redovisa förslag till hur organisationen bör utformas.
F. n. gäller inte leveransplikt till arkivet för ljud och bild för närradioprogram. Kommittén bör efter samråd med arkivet överväga frågan om pliktleveranser. Möjligheterna att endast bevara ett representativt urval av program bör undersö- kas. l samband därmed skall samtliga kostnadskonsekvenser av att bevara pro— gram belysas.
Försöksverksamheten med när-TV bör avrapporteras snarast och avslutas se— nast vid utgången av år 1983. Massmediekommittén bör beredas tillfälle att följa utvärderingen av försöksverksamheten. Frågor om kabelsänd och etersänd när- TV i övrigt behandlas av massmediekommittén. .
Närradiokommittén bör för närradions del utvärdera erfarenheterna av fören- ingssändningar i lokalradions regi.
Finansiering
I prop. 1981/82:127 och prop. 1982/83:52 anförs att närradioverksamheten skall bekostas av de sändande sammanslutningarna vilket på längre sikt innebär att också den tillståndsgivande myndigheten skall finansieras genom avgifter. Riks- dagen har inte haft något att erinra mot dessa uttalanden.
Avgifterna för närradioverksamheten bör successivt höjas så att kostnaderna för närradiomyndighetens tillståndsgivning, granskning och administration av närradioverksamheten täcks av avgifter senast fr. o. m. budgetåret 1986/87. När— radiokommittén bör därför senast den 30 april varje år komma in till regeringen med det underlag som behövs för ett ställningstagande till avgiftsnivån under nästkommande budgetår.
Tidsplan och hemställan
Kommittén bör överlämna ett förslag beträffande närradions framtid senast den 1 juli 1984.
Jag hemställer att regeringen förändrar närradiokommitténs uppdrag i enlighet med vad jag har anfört.
1.4. Allemansradio inom lokalradion
Lokalradion startade sin verksamhet 1977. I närradiokommitténs första betänkande beskrevs de utredningar och beslut som föregick lokalradio- starten. Vidare beskrevs allemansradioverksamheten inom lokalradion.
Riksdagen beslöt den 13 mars 1980 i anledning av en motion av fyra centerpartister att uttala att det uppdrag som närradiokommittén fått av regeringen föreföll vara så snävt att det var svårt att förverkliga ett samarbete mellan kommittén och lokalradion.
I motionen skisserades vissa försöksmodeller som borde förverkligas innan slutlig ställning togs till erfarenheterna av närradioförsöken. Bl. a. efterlystes samarbete med lokalradion. I motionen hävdades att detta
kunde bli praktiskt möjligt om regeringen vidgade kommitténs direktiv och utsträckte försöksperioden t. o. m. 1982.
Tilläggsdirektiv
Regeringen utfärdade mot bakgrund av riksdagens ställningstagande tilläggsdirektiv (1980:66) till närradiokommittén.
Där sades att ”det bör åligga kommittén att inleda överläggningar med Sveriges Radio AB (SR) och Sveriges Lokalradio AB (LRAB) för att utreda hur en sådan radioverksamhet som den av riksdagen åsyftade skulle komma till stånd hos LRAB. Den nya verksamheten skall bedrivas med tillämpning av de program- och ansvarsregler som gäller för LRABs programverksamhet. Det är således enligt 5 & i radiolagen LRAB som har att ta ställning till hur den avsedda verksamheten skall utformas.”
Närradiokommittén tillsatte den 23 april 1980 en projektgrupp för samarbete med LRAB. Projektgruppen bestod av tre tjänstemän från närradiokommitténs kansli och tre inom LRAB.
LRAB utarbetade en modell för föreningsradio där hänsyn togs till avtalet med staten, LRABs långtidsplan, närradiokommitténs tilläggs- direktiv och krav från närradiokommittén att försöket inte fick belasta närradiokommitténs budget.
Modellen redovisades för samtliga lokalradiostationer och vann all- män uppslutning. Två stationer, Radio Stockholm (Södertälje) och Ra- dio Kristianstad (Ängelholm) förklarade sig även vara beredda att ge- nomföra försöken.
Försöksmodell och idé
”Närradiogruppen” inom LRAB föreslog en modell där en ljudverkstad för föreningar och enskilda byggdes upp i direkt anslutning till en lokalradioredaktion. Ljudverkstaden skulle förestås av en mediatör. Teknisk assistans skulle ges genom tekniker som delades mellan lokal- redaktionen och ljudverkstaden. Ljudverkstaden skulle förses med enk- lare bandspelare och mixrar. Mer kvalificerad ljudbearbetning liksom utsändning skulle ske med hjälp av lokalredaktionens utrustning och personal. Lokalredaktionens journalister skulle vid sidan av länspro- grammen svara för egna återkommande program som skulle sändas lokalt över kommunen/regionen.
Den 22 september 1980 meddelade LRAB att Ljusdal skulle ersätta Södertälje som försöksort. LRAB förklarade bytet av ort med ”att per- sonalbyten både i Radio Södertälje och Radio Stockholm gjorde att förutsättningarna för försöket inte var lika bra som man tidigare trott.”
Allemansradions ursprung och arbetssätt
Begreppet allemansradio förekom inte i riksdagsbeslutet om lokalradio 1975. Det myntades ett par år senare inom Radio Örebro och blev känt i vidare kretsar främst genom Utbildningsradions försök i Gimo, Upp- sala län. Detta försök som utförligt skildrats i boken ”Fler röster i radio” (Utbildningsradion, 1980) har kommittén översiktsvis redogjort för i sitt
första betänkande. Gimoförsöket bidrog också till att inspirera till den försöksverksamhet som lokalradion efter ett riksdagsinitiativ igångsatte i Ljusdal och Ängelholm. Parallellt med denna utveckling har allemans— radio i mindre omfattning växt fram inom flertalet lokalradiodistrikt. Då verksamheten var som störst fanns allemansradio med fasta sändnings- tider inom 20 av de 2410kalradiodistrikten. Därefter har den inom några distrikt minskat till följd av de rationaliseringskrav som lokalradion ålagts.
Namnet allemansradio är en svensk översättning av ”access radio”, dvs. tillgång till radiomediet. Allemansradio innebär att det är lyssnar- producerade program, till skillnad från de program som lokalradiojour- nalisterna producerar. Från första början har det varit en målsättning för lokalradion att göra mediet tillgängligt för fler än de professionella radiojournalisterna.
M ediatörer — radiojournalister
Inom lokalradion — och i viss utsträckning Utbildningsradion — finns ett antal mediatörer, dvs. personer som är ledare för ljudverkstäder eller allemansradioprojekt. Mediatörens uppgift är att hjälpa föreningar och enskilda att ”göra radio”. Mediatören skiljer sig från den traditionella journalisten på så sätt att mediatören väsentligt mindre påverkar pro- grammets innehåll.
Genom mediatören/mediatörerna kommer radion närmare männi- skorna och uppfattar stämningar bland folket på ett bättre sätt än tidi- gare.
Samspel kommunradio — länsradio
Programmen i allemansradion sänds vanligen i lokalradions länssänd- ningar. Allemansradions program och kontakter som knyts genom dessa resulterar ibland i nyhetsinslag i länsradion. Man kan alltså konstatera att allemansradioverksamheten har två viktiga sidor. Dels får föreningar och enskilda komma till tals i radion och göra egna program, dels kommer lyssnarna närmare lokalradion vilket resulterar i program och nyhetsinslag som annars inte skulle ha förekommit.
Det faktum att kontakterna mellan radion och lyssnarna till stor del sker genom att lyssnarna besöker redaktionen är värt att notera. En följd av detta är att samhörigheten med och intresset för länsradion ökar. Dominansen av program och nyheter från den ort där huvudredaktionen är belägen minskar. Att det verkligen förhåller sig på detta sätt kan konstateras om man studerar programutbudet i Radio Gävleborg re- spektive Radio Kristianstad-Nordväst, men också på de lokalradiosta- tioner som har bandverkstäder.
Allemansradio i Ljusdal och Ängelholm
Den 16 februari 1981 startade försöksverksamhet med allemansradio i Ljusdal och Ängelholm.
Ljusdal
1 Ljusdal är sändningsområdet en kommun. Kommunen omfattar 530 kvadratmil och 22 000 invånare. Hälften av invånarna bor i tätorten Ljusdal. Radio Gävleborgs lokalredaktion i Ljusdal hade ursprungligen tre anställda. Inför försöket med allemansradio anställdes ytterligare tre personer: en projektledare, en mediatör och en tekniker. Dessa hjälpte både föreningar och enskilda att göra sina egna program, från tekniska råd och instruktioner till inspelning. Redaktionen svarade själv för dag- liga nyhetssändningar och direktsändningar av kommunfullmäktiges sammanträden. Radio Ljusdals sändningar startade kl. 17.50, då Radio Gävleborg sände på finska. Sändningarna började med ”Kommunnytt” som gjor- des av journalisterna på Radio Ljusdal i samarbete med Radio Gävle— borgs lokalredaktion. Från kl. 18.00 sändes program som gjorts av för- eningar eller enskilda. Sändningstidens längd var inte fastställd utan kunde variera efter behoven. Normal sändningstid måndag—fredag för Radio Ljusdal var 1— 1,5 timme. För att täcka det stora geografiska området som Ljusdals kommun utgör, måste televerket sätta upp fyra nya sändare. I och med det nya sändarnätet kunde samtliga invånare i Ljusdals kommun för första gången höra även Radio Gävleborgs program. Två av sändarna är på 500 W.
Ängelholm
Från Ängelholm sänder man över ett näringsgeografiskt område omfat- tande Klippan, Åstorp och Ängelholm.
Allemansradiosändningarna sker under namnet Radio Kristianstad— Nordväst. Sändningsområdet omfattar fyra kommuner: Båstad, Klip- pan, Åstorp och Ängelholm. Hela Båstads kommun kan dock inte nås av tekniska skäl.
Vid försökets start uppskattades antalet föreningar till 400. Efter ett halvårs verksamhet visade det sig att den verkliga siffran var närmare 600.
Radio Kristianstad hade en lokalredaktion med två anställda i Äng- elholm. Liksom i Ljusdal anställdes tre personer för allemansradioför- söket.
Sändningarna från Radio Kristianstad—Nordväst startade kl. 18.00 med program från lokalredaktionen. Sändningarna avslutades kl. 20.00 med ett återkommande program, ”Tänkvärt — några ord på vägen”, som gjordes av områdets kristna församlingar enligt ett i förhand upp- gjort schema.
Radio Kristianstad-Nordväst sänder via en sändare för P3 som finns på TV-sändaren i Vegeholm. Denna sändare sattes upp 1979 sedan bl. a. länsstyrelsen och kommunfullmäktige i Åstorps kommun påtalat svårig- heter att höra Radio Kristianstads program.
Deltagandet
Efter ett års verksamhet gjordes en undersökning av vilka föreningar som deltagit i Ljusdal och Ängelholm och omfattningen av deras pro- grammedverkan.Undersökningen redovisar ett brett föreningsdeltagan- de på bägge orterna, dock med större tyngdpunkt på föreningar i Äng— elholm.
650 program gjordes i Ljusdal första året, de flesta av enskilda perso- ner. Sändningstiden var 10 timmar i veckan. 39 % producerades av enskilda, 29 % av föreningar och 32 % av redaktionen (inklusive full- mäktigesändningarna).
87 timmars föreningsprogram producerades av:
kyrkor 22 % kulturföreningar 7 % idrottsföreningar 18 % intresseföreningar 6 % studieförbund 8 % handikapporganisationer 5 % politiska föreningar 8 %
Föreningarnas program handlade till 14 % om den egna verksamheten, 57 % var talprogram med annat innehåll, 16 % var levande musik och 3 % grammofonmusik.
534 föreningsprogram hade sänts i Ängelholmsområdet, producerade av mer än 400 olika föreningar, 224 program av enskilda hade sänts, över 150 enskilda hade medverkat. 193 ”Tänkvärt” hade sänts, producerade av samtliga församlingar. Samtliga 34 kommunfullmäktigesamman- träden i de tre kommunerna hade direktsänts i sin helhet. 177 frå- getävlingar med telefonvinnare hade sänts. Fyra kvällar hade det varit direktsändningar från olika platser i kommunerna, sex kvällar hade det sänts debatter efter initiativ från lyssnarna.
Radio Kristianstad—Nordväst hade sänt drygt 10 timmar per vecka fram till mitten av februari 1982, dvs. under 45 veckor. Av dessa var 1,7 timmar producerade av enskilda, 3 timmar av föreningar och 5,2 timmar av redaktionen.
137 timmar föreningsprogram hade producerats av:
kyrkor 39 % intresseföreningar 6 % politiska föreningar 18 % musikgrupper 5 % idrottsföreningar 10 %
Föreningarnas program handlade till 24 % om den egna verksamheten, 34 % var andra talprogram, 7 % var levande musik och 1 1 % grammofon- musik.
Kostnaderna
Det första årets verksamhet i Ljusdal och Ängelholm bekostades dels med tilläggsmedel från Sveriges Radio, dels av LRAB. Den fortsatta verksamheten har finansierats av lokalradion.
Det första årets verksamhet kostade 1,7 miljoner kr., varav 190 000 gick till'teknisk utrustning. Per försöksort blev det alltså 850 000 kr.
exklusive televerkets kostnader för sändare. Efter det första försöksåret förlängdes verksamheten i etapper till att också omfatta säsongen l982/ 83. Förlängningen bekostades genom tilläggsanslag. Kostnaderna för den fortsatta verksamheten blev lägre än vad LRAB först räknade med.
Lyssnandet
Såväl i Ljusdal som i Ängelholmsområdet har allemansradion nåttjäm- förelsevis höga lyssnarsiffror. 72 % i Ljusdal och 40 % i Nordvästskåne- kommunerna har någon gång lyssnat på sändningarna. Detta enligt en undersökning som Sveriges Radios avdelning för publik- och program- forskning (PUB) företog efter fem månaders sändningar. Det regelbund- na lyssnandet (en eller flera gånger i veckan) låg i Ljusdal på 38 % och i Ängelholm på 20. En genomsnittlig vardag lyssnar 12 % på Ljusdals- sändarnas lokala program och 5 % i Ängelholm. Sändningarna har olika karaktär, främst genom det stora inslaget av enskilda personer som medverkar med tal— och musikinslag på Ljusdalssändaren. I Ängelholm har föreningsmedverkan haft en mer framskjuten plats.
Bred information
En bidragande förklaring till goda lyssnarsiffror och positiv respons som allemansradion i Ljusdal och Ängelholm nådde var den omfattande förhandsinformation som gavs.
Radio Ljusdal ordnade offentliga möten på samtliga större orter. Vidare besökte man alla skolor och man gav information om allemans- radion i lokalradions länssändningar.
Radio Kristianstad—Nordväst inbjöd samtliga föreningar och över 300 kom till kontaktmöten. Förutom information via lokalradio och lokalpress gavs också information via ett annonsblad.
Radio Kristianstad—Nordväst vände sig i första skedet främst till föreningarna, vilket förklarar skillnaden mellan de två orterna i fören- ingars respektive enskildas andel av programproduktionen.
Lokalradiomedarbetarnas syn
På uppdrag av LRAB redovisade fil. dr Lowe Hedman, som också lett utvärderingsarbetet med närradion, i oktober 1982 en undersökning inom Radio Gävleborg och Radio Kristianstad om lokalradiomedarbe- tarnas syn på allemansradion, ”Lokalradiomedarbetares syn på lokala etermedier”. Hedmans slutsats var att lokalradiomedarbetarna var för- hållandevis ointresserade av alla former av allemansradioverksamhet. Detta var förvånande, eftersom undersökningen hade genomförts på de lokalradiostationer som ansvarade för de mest omfattande försöken med allemansradio som LRAB bedrev. Många av de intervjuade sade sig dock i princip vara positiva till att lokalradion hade gjort det möjligt för enskilda personer och föreningar att delta i produktionen av radiopro- gram och så gott som samtliga som intervjuades ansåg att allemansra- dion kunde stärka den kommunala demokratin. Ungefär en fjärdedel ansåg att det mest framträdande draget i svensk etermedieutveckling
idag var en tendens till ökad likformighet i programutbudet. Trots att allemansradions program skulle kunna bryta denna likformighet, var de flesta ointresserade av allemansradioverksamhet. Nyhetsjournalisterna var de minst intresserade av allemansradio.
Hedmans slutsats var att allemansradio kräver en alldeles speciell kategori av medarbetare, eftersom arbetsuppgifterna inom allemansra- dion inte liknar andra uppgifter inom lokalradion eller något annat professionellt etermedieföretag.
En ny typ av radiomedarbetare skulle behövas, en med god lokalkän- nedom, förståelse för bygdens befolkning och dess behov och en förmå- ga att inspirera människor till att göra radioprogram.
Många medarbetare ville inte erkänna att allemansradion hade varit en framgång. Detta kunde möjligtvis bero på att man såg allemansradion som en potentiell konkurrent och att man inte ville veta av att en konkurrent hade lyckats så bra att den kunde bli ett hot mot ens egen verksamhet.
Lokalradions medarbetarkår, alltså både journalister och tekniker, hade sedan lokalradions start varit på väg mot en ökad professionalise— ring och därmed högre status i samhället.
En viktig faktor i sammanhanget var lokalradions ekonomi. Det var få som ville se en finansiering av lokalradions verksamhet med andra medel än licensmedel. Allemansradion var en aktivitet som konkurrera- de med andra aktiviteter inom LRAB om resurserna. I detta läge ansåg man att man borde prioritera de aktiviteter som hade funnits längre.
Försöken permanentas
Som ett resultat av försöken i Ljusdal och Ängelholm har verksamheten med allemansradio permanentats på dessa orter från 1 juli 1983. En väsentlig personell nedskärning företogs vid permanentningen: i stället för ursprungligen tre anställda på vardera försöksområdet drivs nu den permanenta verksamheten vidare med en heltidstjänst på varje station.
I Ljusdal har man delat heltidstjänsten mellan två av de förutvarande mediatörerna, som alltså upprätthåller var sin halvtidstjänst. En radio- förening med ett lOO-tal individuellt anslutna medlemmar har bildats. Därutöver tjänstgör en AMS-anställd (till 90 % finansierad av staten, till 10 % av kommunen) som administrativ samordnare på heltid. Förening- arnas löneadministration (det kommunalstödda föreningsrådet) svarar för denna person, som liksom de LRAB-anställda arbetari Radio Ljus- dals lokaler.
Bantningen av personalstaten ledde först till att Radio Ljusdals sänd- ningar inskränktes från fem eftermiddagar till två. Under 1984 ökades sändningarna till en timme varje kväll måndag—fredag. Dessutom sän- der Pingstkyrkan varje lördag förmiddag. I utbyarna Los och Ramsjö hade bildats radiogrupper som fått tillgång till enkel sändningsutrust- ning.
Hösten 1983 bedrevs allemansradioverksamheten i Ängelholm/ Klippan/ Åstorp på sparlåga i väntan på att den nya permanenta heltids- tjänsten skulle tillsättas. Man sände fullmäktige från de tre kommunerna
tre måndagar i månaden och evenemangssändningar vissa andra dagar. Då tjänsten som allemansradions administratör och mediatör besattes under 1984 tog verksamheten ny fart. Studieförbunden engagerades för utbildning av föreningsfolk i studiecirklar. Också onsdagskvällar sändes program som producerats av föreningarna. Sändningstiden var fyra timmar i veckan.
Utvecklingsprojekt
S tockh olm
Radio Stockholms redaktion i Södertälje har sedan flera år tillbaka samarbete med den kommunala bild- och ljudverkstaden och sänder var fjärde torsdag program därifrån. F n har verksamheten vid bild- och ljudverkstaden stagnerat men Radio Södertälje tar emot och sänder de program som kommer därifrån liksom från allmänhet som kommer direkt till redaktionen med inspelningar.
Östergötland
Utbildning av finsktalande invånare har bedrivits runtom i länet och på olika arbetsplatser. Vid grundkurser på Radio Östergötland utbildades de i radioproduktion och fungerar som kontaktnät och lokala ombud för lokalradiostationen. De förmedlar nyhetstips, information och pro- gramuppslag och kan också göra programinslag från sin omgivning.
En liknande utbildningsinsats har sedan genomförts i Radio Jönkö- ping, Kronoberg, Kalmar, Dalarna och Västmanland.
Jönköping
I programtablån finns avsatt en halv timme varannan torsdag för alle- mansradioprogram. Intresserade får råd och handledning av någon av reportrarna på Radio Jönköping.
Kronoberg
I samarbete mellan Radio Kronoberg, Utbildningsradion och Katedral- skolans medielinje i Växjö studerade gymnasister olika miljöeri samhäl- let och använde radio som medel att uttrycka sina iakttagelser. Under läsåret 1981/82 studerade de fritidsmiljön och följde olika partier inför valet: ett kommunalråd, en partifunktionär, ett ungdomsförbund. Pro- grammen sändes av Utbildningsradion regionalt, ingick i Radio Krono- bergs ungdomsprogram samt användes i skolan.
Under 1982/83 avsatte Radio Kronoberg en journalist och en tekniker en dag i veckan för att sköta allemansradion och bistå intresserade med råd beträffande uppläggning och teknisk assistans. En halvtimme i vec- kan anslogs för allemansradioprogram. Efter 1 juli 1983 förekommer allemansradioprogram sporadiskt.
Trestad (Uddevalla—Trollhättan—Vänersborg)
Stationen har regelbunden allemansradioverksamhet med sändning var- annan måndagseftermiddag 5—20 minuter. En medarbetare på statio- nen arbetar' halvtid som handledare för denna verksamhet.
Tidigare sände stationen, under fem år, allemansradioprogram varje vecka 40 minuter.
Skaraborg — Radio Tibro
1982 bedrev Radio Skaraborg ett försök i Hönsa, en by i Tibro kommun, som kallades Hönsa bygderadio. Sändningarna pågick i sammanlagt fyra månader och skilde sig från annan allemansradioverksamhet på så sätt att det inte fanns någon mediatör i Hönsa. Avsikten var att invånar- na i byn Hönsa skulle få tillgång till en egen radiostation, men täcknings- området utökades snart till Ransbergs församling med 1 400 invånare, varav cirka en tredjedel i Hönsa.
Radio Skaraborgs insatser begränsades till att man utbildade ett 10-tal personer i studiecirkel. Dessa bildade sedan redaktion för bygderadion. Projektet bekostades med 168 000 kr. av FoU-medel. För detta fick man teknik, sändare och utbildningskostnader.
Försöket blev framgångsrikt i så motto att de utbildade personerna visade sig fungera bra och producerade åtta—tio timmar i veckan utan att någon representant för lokalradion behövde finnas på plats och följa sändningarna. 43 % av invånarna i Ransbergs församling lyssnade regel- bundet på Hönsa-radion. Då försöksperioden var slut begärde några av redaktionens medlemmar att få fortsätta med ett försök i större skala. Täckningsområde skulle vara hela Tibro kommun. Ny start ägde rum 1 september 1983 under namnet Radio Tibro. Man organiserade en allemansradioförening med över 800 medlemmar, som betalade 20 kr i årsavgift. Kommunen subventionerar hyra av studio- och redaktionslo- kaler, lokalradion håller med sändare; i övrigt finansierar och sköter föreningen sin verksamhet själv. Det juridiska ansvaret kvarligger hos lokalradiochefen i Skövde som gett producenterna förtroendet att sköta programverksamheten på egen hand. Han utövar sin tillsyn huvudsak- ligen genom att ta del av de programrapporter som Radio Tibro sänder in till centrala LRAB. Programmen följer sålunda lokalradions regler om opartiskhet och saklighet efter utbildningen av redaktionen i den ursprungliga studiecirkeln. Redaktionen svarar för fortlöpande förbätt- ringar och underhåll av studion, som innehåller tekniska inventarier till ett värde av 36 000 kr. En lyssnarundersökning bland 400 invånare som utförts av Radio Tibro själv visar ett regelbundet lyssnande på 46,5 %. Sändningarna sker torsdag och fredagkvällar mot attraktiv TV-tid, samt dagtid söndagar, varför lyssnandet måste anses anmärkningsvärt högt. I början av 1984 utvidgades sändningarna till att också omfatta mån- dagskvällar. Våren 1984 beslöt Radio Skaraborg att låta Tibroprojektet fortsätta ytterligare ett år.
Örebro
Begreppet allemansradio myntades på Radio Örebro 1977. Sedan dess har man vid stationen bedrivit allemansradioverksamhet som led i de reguljära länssändningarna. Vid sidan av denna allemansradio har Ra- dio Örebro i samarbete med Örebro kommun drivit en särskild allemans- radioverksamhet för stadsdelarna Vivalla och Lundby i Örebro, ”Linje 14”. Dessa sändningar sköts numera av en grupp invånare i stadsdelarna och sker varje vecka över en fast tätortssändare.
Hösten 1983 startade ett bredare projekt för samtliga kommundelar i Örebro, ”Linje 15”. De kommunala förvaltningarna i Örebro är sedan början av 1983 decentraliserade till 15 kommundelar, vilka därmed fått en motsvarighet i program som cirkulerande sänds från kommundelarna minst en gång om året. Dessa sändningar går ut över en ambulerande kommunsändare. Linje 15 sänds en kväll varannan vecka över mobil tätortssändare. Därutöver sänds en gång i veckan ett magasinsprogram från studion på Radio Örebro. Dessa program går i lokalradions P3-fönster. Sändningarna sköts av två lokalradioanställda till en kost- nad av 300 000 kr./år, vilket finansieras ur lokalradions och Sveriges Radios moderbolags fond för forskning och utveckling.
Då närradiokommittén ijuni 1983 utsåg bl. a. Örebro till närradioort på begäran av ett 20-tal föreningar villkorades sändarstarten till att den skulle föregås av förhandlingar. Man skulle undersöka om förutsättning- ar fanns att samordna närradion med Linje 15-projektet och den kom- mundelsvisa politiska förvaltningen. Förhandlingar med Radio Örebro inleddes samma månad, varvid föreningarna bakom närradioplanerna förklarade sig intresserade av att försöka uppnå en samordning av sändare och viss administration. Televerket påskyndade samtidigt en utredning om de tekniska förutsättningarna att täcka önskemålen från de olika stadsdelarna om sändare med god hörbarhet. Flera svaga sän- dare stod som alternativ till en stark sändare som skulle kunna höras i det stora flertalet hushåll i hela kommunen.
I oktober samma år skrev närradiokommittén till styrelsen för Sveri- ges Lokalradio AB och begärde förhandlingar om närmare samarbete i enlighet med tidigare riksdagsbeslut, och angav därvid särskilt att sam- arbete enligt kommitténs mening borde kunna inledas i Örebro. Det svar som i november avgavs av LRABs styrelse har närradiokommittén tolkat som att förutsättningar för ett närmare samarbete bl. a. i Örebro inte föreligger. De närradiointresserade föreningarna i Örebro planerade under dessa förutsättningar vidare på egen hand. Närradion i Örebro väntas starta i början av hösten 1984.
Radio Örebro driver också ett annat projekt som finansierats med FoU-medel från Sveriges Radio, ett samarbete mellan Radio Örebro och en högstadieavdelning på Vialundsskolan i Kumla. En radiostudio har byggts i skolan. Eleverna arbetar självständigt med radio i undervisning- en. Radioinslag har blivit ett sätt att redovisa studieprojekt. Vissa pro- gram sänds i Radio Örebro, vissa över mobil tätortssändare enbart över Kumla.
Gä vleborg
Radio Gävleborg bedriver tillsammans med Forsa folkhögskola kurser i radioproduktion, som avslutas med en veckas sändning med tätortssän- dare. En producent från Radio Gävleborg medverkar som lärare.
Gävle Rundradio kallas ett allemansradioprojekt som påbörjades i november 1983 och som ska pågå i första hand 1984 ut. Kommunens kulturnämnd har satsat pengar på utrustning av en bandverkstad och ytterligare en har ordnats av Bio Kontrast. Allemansradioförening pla- neras. Sändning 1,5 timme/vecka.
I Forsbacka utanför Gävle startade en ljudverkstad i kommunal regi i en skola. Under dagen används den av skolan för att t. ex. låta barnen ljudsätta bildband. På kvällen kan enskilda och föreningar låna lokalen. ABF startade 1981 en studiecirkel där medarbetare från Radio Gävle- borg medverkade som lärare och handledare. Deltagarna i den första cirkeln har sedan hållit egna cirklar. En radioförening har bildats. Radio Gävleborg deltar numera enbart som konsulter. Program sändes till en början över tätortssändare under en vecka varje år. Numera medverkar man också i Gävle Rundradio.
Västerbotten
Allemansradioprogram sänds 20—35 minuter varje tisdag. Man har också prövat rullande bandverkstad, där man besöker en ort, stannar någon vecka och ger invånarna möjlighet att göra program som sedan sänds över länet. Vidare hålls kurser i radioproduktion i samarbete med Utbildningsradion.
Efter en utredning av Radio Västerbotten, Lycksele fritidsförvaltning och televerket inleddes ett allemansradioprojekt med bandverkstad i Lycksele. Försökssändningar genomfördes av kommunfullmäktiges sammanträden. Offentliga möten hölls i Lycksele med företrädare för organisationer och med enskilda.
Personalbemanningen avsågs ursprungligen bli två personer, en re- porter och en tekniker. Lycksele kommun förklarade sig beredd att bära vissa kostnader, nämligen hyreskostnaderna för allemansradiodelen av lokalradion samt preliminärt 75 000 kr. för inköp av teknisk utrustning för allemansradioverksamheten.
LRAB skulle bära hyreskostnaderna för sin ordinarie verksamhet, kostnaden för tjänsterna samt merkostnad för band, telefoner, resor etc.
Den egentliga starten av bandverkstaden i Lycksele föregicks av lång- variga förhandlingar med de anställda inom Radio Västerbotten. Sänd- ningarna kunde starta vid nyåret 1983/84 och hade då bantats ned väsentligt i förhållande till de första planerna. En person, en AMS- anställd mediatör har varit engagerad i verksamheten.
Norrbotten
Radio Norrbotten har allt sedan starten bedrivit allemansradio. Först i liten omfattning men under 1979 och våren 1980 i mer omfattande verksamhet. Tillsammans med Utbildningsradion i Norrbotten genom-
fördes under åren 1980—82 ett forsknings- och Utvecklingsprojekt med målet att pröva olika utbildningsvägar för att lära länsbor göra egna radioprogram. Ambitionen var att med kortkurser, studiecirklar, pro- jektveckor och enskild handledning finna de vägar som är möjliga för att utveckla allemansradion i ett glesbygdslän som Norrbotten. Detta forskningsarbete har resulterat i radiohandboken: ”Gör ditt eget radio- program” (Utbildningsradions Förlag) men också i en permanentad allemansradioverksamhet. En heltidsproducent ansvarar för en halvtim- mes allemansradioprogram varje vecka.
Radio Norrbotten menar att det inte finns en modell för allemansra- dio i ett län som Norrbotten. Därför är den sedan 1982 permanenta allemansradion indelad i flera verksamheter. Först den rena program- produktionen där lyssnare får handledning. l Jokkmokk finns en radio- grupp som är ett resultat av studiecirkelverksamhet i samarbete med ABF. Den gruppen medarbetare fungerar också som arvoderade hand- ledare inom allemansradion, samt som morgonvärdar åt Radio Norrbot- tens programredaktion. Samarbetet med Utbildningsradion fortsätter inom medieutbildningen. Vidare bedrivs ett utvecklingsarbete. Under vintern 1983/84 pågick försök att organisera radiointresserade i Luleå i en radioförening. Närradiokommittén har hänvisat föreningar som är intresserade av att få närradio i Luleå till att också undersöka förutsätt- ningarna att via denna radioförening få sina önskemål tillgodosedda. Kommittén har ansett det angeläget att sammanslutningar som önskar sända närradio inte avstår från att använda de möjligheter lokalradion och Utbildningsradion erbjudit.
Utbyggd allemansradio
På grundval av erfarenheter från försöken i Ljusdal och Ängelholm utarbetade LRAB ijanuari 1982 en modell för utbyggd allemansradio. Allemansradio i hela landet skulle kunna följa lokalradions decentrali- seringsplaner och fullt utbyggd täcka 100 orter.
I anslutning till lokalradions huvud- och lokalredaktioner skulle man enligt förslaget kunna inrätta en ljudverkstad med två medarbetare. Dessa ska ge råd och vägledning till föreningar och enskilda och bedriva uppsökande verksamhet. Allemansradion bör kombineras med möjlig- heter att sända lokalt, t. ex. över en eller flera kommuner.
Kostnaden för en utbyggd allemansradio enligt denna modell beräk- nade LRAB ijanuari 1982 till 50 milj. kr., inklusive 7 milj. kr. i tekniska investeringar. LRAB såg allemansradion som ett komplement till lokal- radions ordinarie verksamhet och krävde därför nya resurser.
Långtidsplaneringsgruppen
ljanuari 1983 framlade LRABs långtidsplaneringsgrupp (LPG) ett för- slag till "övervintringsplan'” för lokalradion efter det att lokalradion liksom andra SR-företag ålagts ett rationaliseringskrav på 2 %. Gruppen föreslog bl. a. ett stopp för all planerad utbyggnad av lokalredaktioner och att utbyggnaden av nedbrutna sändningar, riktade till mindre geo- grafiska områden, skulle få vänta.
Samtidigt stödde LPG planerna på fortsatt utveckling av allemansra- dion och föreslog bl. a. att man landet runt skulle bilda lokala radioför- eningar.
För att möta det uttalade behovet bland allmänheten att lära sig producera och inte bara konsumera radio måste något göras, något som inte kostar programpengar, underströk LPG. Man föreslog möjligheter att bilda lokala radioföreningar som skulle kunna bli gemensamma för allemansradion och närradion. Radioföreningarna skulle få hjälp med utbildning. Föreningarna skulle själva få finna sina finansieringsformer, få gemensamma etiska regler och knytas till lokalradion endast i form av handledning och vissa möjligheter till att länssända sina program, som annars reguljärt sänds endast över egna små sändare.
Den försöksverksamhet med närradio som växt upp under senare år och nu finns runt om i landet kan naturligtvis samordnas med allemans— radion, underströk LPG. Med gemensamma utgivningsregler för all lokal radiosändning i landet krävs viss förändring i nuvarande lagstift- ning. LPG ansåg det fullt möjligt att samordna närradion och allemans- radion. I stället för att sätta ett konstlat stopp för endera eller båda verksamheterna bör samhället erbjuda ett skydd för yttrandefriheten i denna speciella form genom att tillåta dem alla att vidga sina register efter livskraft.
Långtidsplaneringsgruppen föreslog att ”radioföreningar” skulle bil- das ortsvis för att driva verksamheten. Både föreningar och enskilda skulle kunna vara medlemmar. Radioföreningen skulle kunna söka sam- verkan med kommun eller annan finansiär. Lokaler, teknik och admi- nistrationskostnader skulle betalas av föreningen. Sändningarna skulle följa lokalradions regler och ske över lokala sändare i ett nedbrutet sändarnät. Föreningen skulle skriva kontrakt med lokalradion, som skulle ge viss utbildning i programetik. Viss handledning skulle konti- nuerligt ges av Utbildningsradion.
LRA B-styrelsens beslut
Långtidsplaneringsgruppens förslag utlöste livlig debatt inom lokalra- dion. På frågan om gruppens förslag skulle komma att förverkligas svarade lokalradioledningen att dess bedömning skulle komma att göras genom ställningstagandet vid upprättandet av budgetförslaget för 1984/ 85.
l budgetförslaget hösten 1983 ingick inte LPGs förslag. Det hade tills vidare lagts åt sidan.
Samma år beslöt lokalradions styrelse att allemansradion skall ingå i LRABs reguljära verksamhet.
Kommitténs synpunkter
Närradiokommittén skall enligt direktiven för närradions del utvärdera erfarenheterna av föreningssändningar i lokalradions regi. Kommittén har i det syftet följt allemansradioprojekten inom lokalradion och även besökt Ljusdal och Ängelholm och tagit del av såväl projektmedarbetar- nas som föreningsrepresentanternas erfarenheter.
Kommittén har fått det bestämda intrycket att allemansradion utgjort en uppskattad del av lokalradiostationernas verksamhet. Mot den bak- grunden beklagar kommittén att allemansradion fått så ringa omfatt- ning. De minskningar av sändningarna som ägt rum i Ljusdal och Ängelholm, har, såvitt kommittén känner till, ingen motsvarighet i nå- gon önskan från föreningslivet. Kommittén ser gärna att föreningssänd- ningarna inom lokalradion byggs ut och liksom i Ljusdal och Ängelholm även sker över särskilda sändare. En uppenbar fördel med allemans- radions föreningssändningar har varit att de omges av det övriga lokal- radioprogrammet inom P3. Det lockar lyssnare att ”hänga kvar” och ha sin mottagare inställd på allemansradiokanalen. Kommittén har inte gjort några egna studier för att undersöka intresset för att etablera närradio på allemansradions sändningsorter, vilket inte heller skett på några av närradioorterna på förhand. Kommittén ser därför ingen an- ledning att gå in på frågan om närradio skulle ha efterfrågats i Ljusdal och Ängelholm allemansradion förutan. Närradio har ännu inte heller efterfrågats på det stora flertalet orter av motsvarande storlek.
Kommittén skulle gärna se att allemansradion gavs en större plats inom lokalradion på orter där närradion etablerats. Det skulle lägga en grund för programsamverkan och andra former av samverkan mellan närradion och lokalradion. Ett visst samutnyttjande av studios och sän- dare skulle också enligt kommitténs mening vara ekonomiskt fördelak- tigt för bägge parter.
I syfte att få till stånd närmare samarbete med lokalradion skrev kommittén i oktober 1983 till lokalradions styrelse och begärde över- läggningar. Örebro angavs som exempel på ort lämplig för ett samarbets- projekt (se sid. 35). Kommittén stödde sig därvid på riksdagens uttalande 1982 (prop. 1981/82:127 s. 8):
Jag finner det angeläget att verksamheten kan utvecklas på sådant sätt, att erfarenheter vinns från alternativa former av närradio vad gäller lokala sam- arbetsformer, verksamhet på olika typer av orter och kombination av närradio och föreningssändningar inom LRAB. Dessa erfarenheter bör enligt min mening påverka utformningen av närradioverksamheten på lång sikt.
Det svar LRABs styrelse gav tolkade kommittén som att förutsättning- ar för samarbete inte förelåg. Närradiokommittén beklagar denna ut- veckling, då det är kommitténs uppfattning att erfarenheter av samver- kansförsök skulle behövt tillföras föreningsradioområdet före statsmak- ternas slutliga ställningstagande.
Det är kommitténs förhoppning att utvecklingen skall bli sådan att förutsättningar skapas för en tillväxt av föreningsradioverksamheten också inom Sveriges Radio.
1.5. Utvecklingen utomlands
I sitt förra betänkande redogjorde kommittén för utvecklingen i tolv länder: Kanada, USA, Australien, Norge, Danmark, England, Irland, Holland, Belgien, Frankrike, Italien och Jugoslavien.
Denna gång koncentrerar sig kommittén på redogörelser för utveck- lingen i de skandinaviska länderna samt Belgien och Frankrike. Det är främst i dessa länder utvecklingen varit sådan att intressantajämförelser kan och bör göras med den svenska modellen. Dessutom återges nedan erfarenheter från den första världskonferensen för närradioliknande stationer, förmedlade i en rapport av Tomas Roxström, Sveriges Lokal- radio AB.
Internationell närradioorganisation
[ augusti 1983 bildades en internationell organisation för fria radiosta- tioner världen över. 31 länder deltog i det konstituerande mötet som ägde rum i Montreal, Canada.
Organisationen som fick namnet World Conference of Community Oriented Radio Broadcasters WCCRB, hade tre syften med sin till- komst:
— ge människor som sysslar med radio på det lokala planet tillfälle att mötas — studera problem i samband med organisationsformer i olika länder — föreslå medel för att möjliggöra etablerandet av former som ökar allmänhetens inflytande i lokal programverksamhet.
I den konstituerande konferensen deltog företrädare för den svenska lokalradion — LRAB — som i en reserapport redogjorde för de tematis- ka workshops som genomfördes under konferensen. Det huvudsakliga innehållet i denna rapport återges här:
1. "Community radio — en alternativ trend”
Den lokala radion som kommunikationsmedel måste ur demokratisk synpunkt ses som ett av de viktigaste instrumenten i ett samhälle där kommunikations- systemen blir allt mer internationella. Detta var en allmän och mycket enig utgångspunkt vid inventeringen av olika radioverksamheter på det lokala planet. Beroende på faktorer såsom industriell utvecklingsnivå, kulturella traditioner, geografiska omständigheter etc. varierar omfattningen av och inriktningen på lokal radioverksamhet över världen.
I utvecklingsländerna är radiostationerna ofta ett nödvändigt utbildnings- och informationsredskap. Programmen söker stimulera läs- och skrivkunskap, utbild- ning i hälsovård och jordbruksteknik. Programmen prioriterar områden som är nödvändiga för befolkningens överlevnad och livsvillkor. I Afrika styrs verksam- heten vanligtvis av samhället medan i Sydamerika privata initiativ såsom fören- ingar och olika religiösa samfund dominerar. Radiostationerna i dessa länder måste ofta kompromissa mellan behovet av centralt dirigerad utbildningsverk- samhet och strävan från t. ex. lokala grupper att deltaga i programverksamheten.
Utvecklingen de senaste åren har gått mot en större lokal förankring av verk- samheten.
I vissa områden av Canada är lokalradiostationer det enda kommunikations- medlet dels beroende på den geografiska strukturen och dels beroende på att vissa befolkningsgrupper ej kan nås på engelska eller franska.
I Mellan- och Sydamerika är det vanligt att den lokala radiostationen arbetar för ett speciellt ändamål. Radio Chintal (Mexico) arbetar för Tabasco-indianernas politiska och kulturella självbestämmande. Radio Universidad Pueblo (Mexico) stöder framförallt jordbruksarbetarnas behov av arbete och sjukvård. Denna radiostation har stor betydelse i Latinamerika.
1 USA dominerar lokala stationer med ett kommersiellt utbud. Det finns dock en mängd stationer som arbetar för olika intressegrupper. Radio Pacificas mål är att arbeta för freden i världen. Förekomsten av radiostationer i Europa är i hög grad beroende av respektive lands lagstiftning inom etermediaområdet. Norden domineras av en stark kon- troll över etablerandet av lokala radiostationer. Mellaneuropa och Sydeuropa har en annorlunda inställning. I Italien finns överhuvudtaget ingen lagstiftning. Här finns över 3 000 radiostationer. I Belgien finns över 1 200 radiostationer. Fre- kvensproblemen är enorma.
2. Är det någon som lyssnar?
Många radiostationer strävar efter att nå speciellt definierade lyssnargrupper. Detta kan röra sig om grupper med identifikationsproblem eller grupper utan tillgång till media eller information. Å andra sidan anser många att man bör sträva efter att nå så många lyssnare som möjligt oavsett grupptillhörighet.
Generellt kan sägas att radiostationer har svårt att identifiera sin publik. De har få möjligheter att bedöma publikens storlek och behov. Publikundersökningar är i allmänhet alltför kostsamma för att genomföras.
Radiostationen KPFA (USA) organiserar små "på—gatan-enkäter". Genom registrering av inkommande brev söker man identifiera lyssnargrupper.WOMR (USA) sätter in svarskuponger i programguider för att få en uppfattning om lyssnarnas förväntningar.
CFRO-FM (Canada) uppmanar lyssnarna att brevledes besvara vissa frågor. Många radiostationer finansieras via medlemsavgifter. Detta ger för många den bästa uppfattningen om lyssnargruppens intresse och storlek.
3. Hur finansieras verksamheten ?
Finansieringen av radioverksamheten varierar mycket över hela världen. Nedan ges några exempel på olika inkomstalternativ.
WEFT (Illinois, USA) är en oberoende station som ej erhåller några statliga bidrag. 1 sändningsområdet bor 100 000 invånare (medelklass). Verksamheten har pågått under 2 år. Den årliga budgeten uppgår till 500 000 kronor. Budgeten finansieras enligt följande;
46 % donationer (medlemsavgifter) 15 % intäkter vid evenemang 12,5 % loppmarknad 8,5 % försäljning T-shirts 2 % företag som nämns i programmen 2 % utbildningsverksamhet
Andra intäkter består av skänkta varor och tjänster inklusive den tekniska utrust— ningen. Av stationens totala arbetstid går 25 % åt att skaffa pengar.
Värvning av nya medlemmar sker löpande under året. Dock har man en intensivvecka/år där nya medlemmar värvas 10 min/timme. Endast 5— 10 % av invånarna lyssnar på denna station en gång i veckan.
Radioflash (Turin, Italien). Turin har 90 radiostationer på 2 milj. invånare. På Radioflash lyssnar regelbundet 20 000 människor varav 50 % är under 30 år.
Det finns inga statliga bidrag eller lagar men hård konkurrens i Italien. Radio- flash är en radiostation som stöder lokal kultur, äri direkt kontakt med lyssnarna och arbetar med fackföreningar eller andra sociala grupper.
Radiostationen är administrerad av ett speciellt bolag (Radio Staff Manage- ment Company) vars syfte är att finansiera Radioflash. Detta möjliggör att stationen kan stå utanför religiösa, ekonomiska och politiska intressen. Eftersom samma människor är involverade i dels ”finansieringsbolaget” och dels radiosta- tionen uppstår inga intressekonflikter. Ingen av de båda strukturerna kan över- leva ensam.
Finansieringsbolagets 15 anställda arbetar för att få in 100% av Radioflash årliga medelsbehov vilket uppgår till 1 850 000 kronor. På Radioflash arbetar 20 personer. Finansieringskällorna är enligt följande;
30 % reklam ('/2 nationell och V: lokal) 30—50 % intäkter från konsertverksamhet 10 % intäkter från discoteque och utställningsverksamhet, filmfestival etc. 15 % videoverksamhet 10 % försäljning av tidning
CFIM (Madalen Islands, Québec). Sändningsområdet är ett isolerat fiskesamhälle med 14 000 invånare. Över 90 % av befolkningen lyssnar regelbundet. Stationen har verkat i ett år. Eftersom det är den enda stationen i området får reklam förekomma 10 minuter/timme. Den årliga budgeten uppgår till 2 100 000 kronor. Den finansieras sålunda;
37 % reklam 17 % statliga bidrag 10 % medlemsavgifter 6 % olika jippon 3 % intäkter från konsertverksamhet.
4. Slutsatser
Konferensen gav besked om att utveckling och organisation av lokal radio varie- rar högst påtagligt över världen. Vidare kan konstateras att den lokala radions betydelse som politiskt instrument alternativt medborgarnas språkrör också va- rierar. Det finns anledning att från svensk sida se negativt på utvecklingen i framförallt USA och vissa europeiska länder där etableringen av lokala radiosta- tioner sker på ett mycket okontrollerat sätt. Den svenska modellen syns i dagens läge vara att föredraga.
1.5.2 Danmark
Närradioförsök startades under 1983. Motivet var bl. a. att regionalra- dion (lokalradion) inom Danmarks Radio inte nått ner till föreningsni- vån under det tiotal år den existerat. Folketinget ansåg också att den teknologiska utvecklingen har förbilligat radioutrustningen så radikalt att var och en kan använda den nya tekniken. Det har funnits önskemål om förbättrad information om de små sammanhang som omger männi-
skornas vardag. Samtidigt har dagstidningarna blivit färre. Lokala tid- ningsmonopol har blivit det vanliga i det stora flertalet danska provin- ser. Mot denna bakgrund ville folketinget tillmötesgå önskemål från olika befolkningsgrupper att producera egna program. Försöksverksam- heten med närradio (och när-TV) beslöts i folketinget med stor majoritet. Endast framstegspartiet röstade mot med motiveringen att närradion främst skulle bli lokala vänsterorganisationers angelägenhet.
Folketinget anslog sex miljoner kronor till försöksverksamheten. Den skall slutföras till 31 mars 1986. Berörda kommuner förutsattes göra lika stora insatser; t. ex. genom att hålla lokaler och anställda arbetslösa i radioföreningarna. Ett problem har varit att de anställda efter en tid mist sina arbetslöshetsbidrag utan att närradion tillförts nya inkomster. Kul- turdepartementet infordrar tillståndsinnehavarnas budgetar. 50 radio- stationer och 15 kabel-TV-projekt (när-TV) fick kulturministerns till- stånd att starta när försöken officiellt gavs klarsignal i mars 1983. Ytter- ligare 21 radiostationer och 12 kabelprojekt tillkom halvåret därefter. Efter 1 november 1983 mottogs inte fler ansökningar.
Hälften av tillståndsinnehavarna har erhållit statsanslag. Tre-fyra för- eningar som inte fick anslag, förklarade att man då avstod från att delta.
De sändande är vanligen sammanslutna i närradioföreningar. Det är inte i första hand enskilda föreningar som har fått tillstånden utan radiointresserade grupper av föreningsaktiva personer. Tillståndet för mottagningsområdet ges en gång för alla till gruppen som bildats för närradiostationen. Andra kan inte söka tillstånd på samma sändare.
Samtliga sända program skall månatligen insändes till kulturdeparte- mentet. Varje station betalade 2 800 Dkr. till KODA-GRAMEX (mot- svarande STIM-IFPI) för 1983. Försöken skall utvärderas under ledning av kulturdepartementets lokalradio- og tv-udvalg. Detta består av 14 ledamöter under ledning av en socialdemokratisk folketingsledamot. Ledamöterna har hämtats bl. a. från kommunförbundet, pressen, kon- sumentorganisationer, lyssnarföreningar inom arbetarrörelsen och kyr- korna, Danmarks Radio och televerket. Udvalget som helhet är sålunda inte politiskt sammansatt. Udvalget har till sitt förfogande en departe- mentstjänsteman på halvtid. Allmänhetens eventuella erinringar mot programmen skall underställas udvalget, som sålunda utövar tillsyn över verksamheten.
Sändarna ställs kostnadsfritt till förfogande av staten. Kringutrust- ning såsom ledningar och inkopplingsanordningar betalas av tillstånds- innehavarna. Dessa betalar också hyra för sändarplatsen om sådan begärs av exempelvis ägaren till ett vattentorn eller en hög byggnad. Hyrorna betalas marknadsmässigt; för sändarplatsen på en av Köpen- hamns högsta byggnader, SAS Scandinavia Hotel, begärdes exempelvis 16 000 Dkr/år. Föreningarna eller grupperna som fått sändningstill- stånd har rätt att finansiera sändningarna på olika sätt; förutom insam- lingar och kommunala anslag har bingo använts; bingobrickor såldes på stan varefter själva bingospelet ägde rum i sändningarna. Hälsningar till privatpersoner betingade på sina håll avgift. Några av radioprojekten drivs av tidningsföretag.
Ett par exempel på dansk närradio:
Köpenhamn
Åtta radiogrupper har fått tillstånd att sända i Köpenhamn. Förening- arna som ville ha närradio sammanfördes av departementet i grupper om max. fyra tillståndsinnehavare för att gemensamt använda en sån- dare. Dessa bildade en ”antennförening” (jfr närradioförening i Sveri- ge), som alltså kan bestå av ett antal ideologiskt disparata grupper.
Aarhus
Sex tillståndsinnehavare samverkar på tre sändare som sänder samtidigt på olika frekvenser. Sändarlägena är valda så att hela storstadsområdet täcks in. Kommunstyrelsen påverkade tillståndsinnehavarna att gå sam- man och anslog 280 000 Dkr. till deras samorganisation. Dessutom har kommunen satsat beredskapsarbete dels på att iordningställa rymliga lokaler, dels för att sköta den löpande verksamheten.
Tillståndsinnehavarna är 1) Radio Aarhus som svarar för 100 av sän- darnas 130 sändningstimmar/vecka, och även sänder på turkiska och vietnamesiska. Förutom egna sändningar förvaltar man också studiolo- kaler åt de andra fem tillståndsinnehavarna. Förmedlar program från 70 olika föreningar och grupper, har 15 tekniker och producenter. De olika organisationer som sänder programmen har eget juridiskt ansvar för dessa. Ett programråd fördelar sändningstider tre månader framåt. 2) Byens Radio, arbetarrörelsens radio, som sänder fem vardagstim- mar/vecka plus två söndagstimmar/månad bygger på frivilliga arbets- insatser vid sidan av två tekniker, två beredskapsarbetare och en sekre- terare. 5 bandspelare utlånas inom rörelsen för programproduktionen. 3) Jydsk Teknologisk Institut, som gör specialprogram till smala grup- per, främst studerande vid handels- och teknisk utbildning. Programmen säljs vidare som kassetter över hela landet. 4) Rosenvangsskolan, som gör program för främst föräldrarna om livet i skolan, har märkt kraftig ökning av deltagandet på föräldramöten som direkt följd av program- men. 5) Aarhus närradio, en pop- och pratstation med tre personer bakom. 6) Universitetsradion sänder kvalificerade föreläsningsprogram och populärvetenskap.
Lyssnandet på Aarhus närradio anses högt. Lokalradion känner av konkurrensen.
1.5.3 Norge
Försök med närradio inleddes, genom dispens från radiolagen, våren 1982 över åtta sändare i Oslo, Stavanger, Bergen, Trondheim, Myrvang, Kristiansand, Korgen och Hamar. Kulturdepartementet prövade ca 250 ansökningar om sändningstillstånd, och gav 43 grupper och samman- slutningar rätt att sända. Försöksverksamheten har förlängts två gånger av stortinget. Vid den senaste förlängningen i februari 1984 utökades möjligheten att få sändningstillstånd till alla grupper och sammanslut- ningar i hela landet som uppfyller vissa krav. Dessa krav är att program- men huvudsakligen skall vara producerade för det område som sänd-
ningarna täcker och ansvarig utgivare skall vara bosatt inom sändnings- området. I övrigt föreskrivs att sändningarna inte får ske i strid med norsk lag, att sändningarna inte får innehålla reklam för näringsverk- samhet samt att referensinspelningar skall göras och bevaras i två må- nader. Radiostationerna, tillståndsinnehavarna, skall vidare rapportera till Kulturdepartementet om verksamheten och samtidigt avge ekono- misk redovisning.
På fyra försöksorter, Oslo, Stavanger, Bergen och Trondheim, svarar Televerket för sändarna mot en avgift om drygt 35 000 kronor per sändare och år. På övriga fyra orter får privat ägda sändare, som har godkänts av Televerket, användas. Sändarna är på 10 watt, och alla sänder på samma frekvens — 101 MHz.
Utöver de 43 tillståndsinnehavarna har ett drygt hundratal grupper och sammanslutningar fått sända närradio. Det har kunnat ske genom att tillståndsinnehavarna har rätt att sälja upp till 25 procent av sin programtid. Sådana sändningar kan antingen ske på fasta och regelbun- det återkommande sändningstider eller tillfälligt i form av jinglar, s. k. ljudplakat, som i allmänhet inte är längre än någon minut och som kan upprepas vid flera sändningstillfällen. Sändningstid får inte säljas till näringsidkare, rikstäckande organisationer, tidningar eller privatperso- ner och endast till självkostnadspris. Priserna varierar mellan 3 och 900 kronor per minut.
Finansieringen av sändningsverksamheten har blivit ett allt större problem, i synnerhet för de privata radiostationer som inte har en organisation bakom sig. Något generellt statligt bidrag utgår inte för verksamheten. En rik flora av olika tinansieringsvägar, utöver försälj- ning av sändningstid, har därför utvecklats. På flera sändningsorter får radiostationerna ekonomiska medel från lyssnarna som kan betala in frivilliga licenser eller köpa andelar i radiostationen. Några kommuner har också bidragit till finansieringen i form av exempelvis bankgarantier och genom direkta anslag. Flera statliga myndigheter och departement har gett ekonomiskt stöd för speciella projekt. Stiftelser, organisationer och institutioner lämnar ekonomiska bidrag till olika radiostationer. I Oslo och Bergen har tidningar gått in som andelsägare. Under förutsätt- ning att det inte nämns i programmen kan företag och näringsidkare gå in som sponsorer och finansiera sändningar. I övrigt finansieras sänd- ningsverksamheten bl. a. genom medlemsbidrag, uthyrning av sänd- ningsstudios, utgivning av program- och annonstidningar, produktion av kassetter för försäljning, basarer och lotterier.
De 43 radiostationerna sänder omkring 18 500 timmar per år och sändningstiderna fastställs av departementet efter lokala överenskom- melser. I genomsnitt utgör ca 40 procent av sändningstiden musik; drygt hälften av musiken utgörs av pop och rock medan 19 procent är kristen musik. För musikanvändningen betalar radiostationerna till upphovs- rättsorganisationen TONO en avgift som inte får överstiga 2 procent av driftskostnaderna för närradioverksamheten.
En lyssnarundersökning genomfördes i februari 1983 på uppdrag av Norsk Rikskringkastning, NRK, av Statistisk Sentralbyrå. Undersök— ningen visade bl. a. att av landets befolkning kan 21 procent få in
närradion på sina mottagare och av dessa hade 48 procent lyssnat en eller flera gånger på närradion under undersökningsveckan.
1.5.4 Belgien
Efter en explosionsartad utveckling av olagliga sändarstationer 1980— 81 har regeringen försökt få grepp över verksamheten med hjälp av nya lagar. Detta har endast lyckats i mycket begränsad omfattning. En orsak till det är landets språkliga och kulturella splittring i en flamländsk (den norra) och en franskspråkig, vallonsk (den södra) del. Kulturpolitiska beslut skall enligt författningen fattas av de regionala regeringar som styr språkhälfterna av landet. Olika beslut har fattats i radiofrågor av de regionala regeringarna, vilket bidragit till att en samlad lagstiftning inte har kunnat genomföras.
Belgien har ca 700 fria radiostationer som finansieras av medlems- och sympatisörsbidrag och med reklam. Eterutrymme finns för 200—250 sändare under förutsättning av en planmässig fördelning av frekvenser. De 700 sändarna innebär alltså att en besvärande överetablering skett som framför allt går ut över de sändande själva. De stör varandras sändningar redan efter några få kilometer från sändaren. I storstäderna Bryssel och Antwerpen är situationen särskilt komplicerad. Där är över- etableringen intensivare än i småstadsdominerade regioner. Så medger eterutrymmet exempelvis i Bryssel 10— 12 sändare, att jämföra med de 40 som sänder idag.
Sedan 1981 gäller lag om tekniska begränsningar för sändare i hela landet. Sändareffekten får vara högst 100 W ERP. Sändarna får placeras högst 35 meter ovan mark. Tilläggsbestämmelser reglerar sändareffekt och -höjd efter en glidande skala. Placeras sändaren på 60 meters höjd får den vara högst 40 W ERP, vid 80 meter maximeras effekten till 25 W ERP och vid 100 meter till 15 W ERP. Räckvidden är officiellt 8 kilo- meter. 1 realiteten tolereras sändare på upp till 180 W ERP om de inte stör samhällsviktiga funktioner som utryckningsfordons kommunika- tionsradio och de officiella radiobolagen.
Televerket svarar för frekvenstilldelning och kontroll av sändarnas placering och styrka. Den som sänder illegalt (exempelvis med för stark sändare eller på fel frekvens) kan få sin utrustning beslagtagen. Under 1983 beslagtogs ett 20-tal sändare och anslutande studioutrustningar. Beslagtagen utrustning får inte återlämnas, en bestämmelse som kan åsamka de sändande betydande förluster. Den dyraste beslagtagna an- läggningen var värd drygt 800 000 kronor. Beslagen har dock inte hind- rat sändningar; i flertalet fall har stationerna återkommit med ny utrust- ning efter kort tid, i extrema fall redan samma dag.
Televerket har kontroll över rätten att handla med sändare. En sån- dare med otillräcklig kvalitet kan beslagtas, t. ex. ur en lastbilstransport. Den möjligheten använde sig verket av då italienska sändare av otill- räcklig kvalitet importerades.
Alla typer av sammanslutningar sänder utom de politiska som hindras av lag. Reklam är förbjuden i den vallonska delen av landet. I den flamländska delen saknas sådant beslut.
I detta rättsläge flödar reklamsändningama och de sändande får svara för det inför domstol. Ofta blir de frikända trots de begränsade reklam- förbud som ändå finns.
Televerkets beslut om frekvenstilldelning skall föregås av att de regio- nala myndigheterna skall ge sändningstillstånd. Många frekvensfrågor har dock inte nått telemyndigheterna, eftersom redan prövningen av sändningstillstånd hakat upp sig hos de regionala myndigheterna. Dessa skall bl. a. överenskomma med de sändande om samarbete på en gemen- sam sändare. De sändande är ofta ovilliga till sådant samarbete och de regionala beslutsfattarna har av politiska skäl inte velat påtvinga dem lösningar. Tillstånds- och samarbetsfrågor har därför ofta förblivit olös- ta.
Televerket har i uppdrag att utarbeta en frekvensplan som förutsätter sändarsamarbete för att bereda alla plats. Några aktuella politiska för— slag om att genomdriva sändarsamarbete och en hushållning med fre- kvenserna finns dock inte. Den officiella politiska hållningen är att stationernas antal kan väntas minska genom att endast de ekonomiskt starkare stationerna kan överleva.
1.5.5 Frankrike
Regimskiftet 1981, då Francois Mitterand valdes till president, blev utgångspunkt för starten av en mängd lokala ideellt och privat drivna radiostationer. Redan före valet hade delar av fackföreningsrörelsen och den politiska oppositionen visat sin välvilja mot piratstationer som krävde att få bli legaliserade. Sedan Mitterand själv under valrörelsen medverkat i en illegals stations sändningar, blivit arresterad och lovat att tillåta ”fri radio” om han vann valet, inleddes sändningar efter det att valutgången blivit känd. Ca 250 sändare igångsattes redan några få timmar efter valet utan frekvenstilldelning och lagstiftning. Resultatet blev en oordning i etern som det skulle ta år för regeringen att försöka bringa reda i.
Ett halvår efter valet antog generalförsamlingen en första lag som reglerade de nya, lokala stationernas verksamhet. Under 1982 revidera- des lagen. Vid den tiden hade även den nya oppositionen etablerat sig i etern och besluten kunde tas i politisk enighet.
Från starten har två huvudgrupper deltagit med sändningar; huvud- sakligen lokala, kulturella och politiska grupper som velat uttrycka sin identitet och stationer med yrkesjournalister. Den första gruppen har huvudsakligen skaffat pengar genom medlemsstöd, den senare genom reklam. Lagstiftningen avser att bereda utrymme åt den första gruppen. De reklamfinansierade stationerna har slagit sig in i etern utan att egentligen ha rätt till det.
Det finns ca 1 000 stationer med sändningstillstånd. Därutöver opere- rar åtskilliga hundra utan tillstånd. Ingen myndighet har ansvar för att tillse att reklamförbudet följs. Polisen beslagtar ofta utrustningar för de olagliga stationerna, men efter några dagar är de nästan lika ofta tillbaka i etern. Det fordras att någon medborgare känner sig kränkt för att ett programinnehåll skall kunna dras inför rätta.
Varje tillståndsinnehavare (liksom även de illegala stationerna) hade från början var sin sändare (frekvens). Eterträngseln har gjort att myn- digheterna försöker få flera sammanslutningar att dela en sändare. Des- sa ansträngningar har endast delvis lyckats. Överenskommelser om sän- darsamarbete träffas ibland mellan flera intressenter sedan myndighe- terna ställt det som krav för sändningstillstånd. Överenskommelsen utgör sedan det dokument man har om det blir tvist om sändningstiderna inför domstol. Tvister om sändningstider är vanliga. Sändningstillstånd får dras in om en tillståndsinnehavare sänt på fel frekvens. Det har hänt en gång.
Staten bidrog 1983 med 100000 francs till varje station som fått sändningstillstånd. Under 1984 differentierades bidraget; stationerna delades in i fem storleksgrupper. Inom varje grupp skilde 20 000 francs mellan högsta och lägsta bidrag. Maximibidraget var fortfarande 100 000 francs. Minimibidraget var 10 000 francs som utgick till varje station som hade en årsbudget på minst 1,5 milj. francs. Kriterier för högre bidrag inom bidragsklasserna var kulturell målsättning, sysselsätt- ningseffekt och finansiering. Stationer som tillät sponsring eller på annat sätt skaffat sig stora och fasta inkomster fick lägre bidrag. Statsbidraget finansieras från inkomster av reklam i den statliga televisionen. Då bidraget infördes kom till en början protester från TV. Numera är överföringen av TV-medel till de lokala radiostationerna allmänt accep- terad som en nödvändighet för statsmakterna för att hävda kravet på att den lokala radion skall vara reklamfri.
Man har försökt ge stationerna ett visst oberoende från en domineran- de intressegrupp genom en bestämmelse att ingen station får ta emot mer än 25 procent av sin budget från samma bidragsgivare. Statliga och kommunala institutioner, organisationer av alla slag, privatpersoner och företag kan vara bidragsgivare. En vanlig stor bidragsgivare är den lokale borgmästaren, dvs. majoritetsregimen i kommunen. Kring denne kan emellertid grupperas andra finansiärer som står nära i politiskt avseende, exempelvis fackföreningar, arbetsgivarförbund, hantverkar- organisationer. Tillsammans kan sådana intressekonglomerat styra in- riktningen på en station.
Även en tidning kan gå in som finansiär av en station med upp till 25 procent av årsbudgeten. En annan faktor som gett lokala tidningar viSSt inflytande på en del stationer är förhållandet att åtskilliga journalister tagit arbete där.
80 procent av programmen måste vara egenproducerade, dvs. ha- gjorts vid den egna stationen eller under dess ledning, om de inte är sammansatta av musik.
För att få ett sändningstillstånd måste stationen sända minst 12 tim- mar om dagen, eller 84 timmar i veckan. Detta för att markera stationens planmässiga karaktär och som motkrav till statsbidraget. Ett antal orga- nisationer, främst på mindre orter, har fått dispens från 84-timmarskra- vet. En följd av 84-timmarskravet är att det sänds mycket musik som utfyllnad. Det underlättas av bristen på upphovsrättsavtal. Upphovs- rättsorganisationerna överväger att ta ut avgifter, men har ännu inte börjat göra det. Man diskuterar en avgiftsnivå motsvarande ca fem
procent av stationernas budgetar.
Sändarna får vara på högst 500 W ERP. Det ger en mottagningsradie med god hörbarhet om ca 30 km.
Referensband skall sparas 14 dagar för dokumentationsändamål. Det är känt att många stationer slarvar med referensbandningen. Det förhål- landet att myndigheterna ännu aldrig infordrat ett referensband för granskning har givetvis bidragit till situationen.
Reklam förekommer ymnigt trots reklamförbudet.
Organisationer
Flera riksorganisationer har bildats för att tillvarata de lokala radiosta- tionernas intressen. Den största, Federation National de Radio Libre, organiserar ca 300 stationer med huvudsakligen kulturell, etnisk, politisk eller religiös inriktning. De mindre organisationerna tillvaratar den kommersiellt inriktade underhållningsradions och de professionella yr- kesutövarnas intressen.
Myndigheter
En statlig myndighet, Höga kommittén (Haute autorité), leder arbetet med att ge sändningstillstånd för de fria sändarna. För att få tillstånd krävs att det skall ha bildats en förening som är juridisk person. Höga kommittén har ingen möjlighet att förhandsgranska program, men skall vid bedömningen av ansökningarna ta hänsyn till behovet av pluralism och variation i etern. Man försöker att favorisera sökande som har en kulturell målsättning.
Några få ansökningar har avslagits för att sammanslutningarna inte fyllt ansökningskraven. Det har gällt bl a familjer som velat sända som en förening och diskotek. Den vanligaste grunden för avslag är annars bristen på frekvenser. Höga kommittén har fått ca 2 000 ansökningar om sändningstillstånd, varav ca hälften beviljats.
Höga kommittén samarbetar nära med kommunikationsdepartemen- tet som har tillämpat kommitténs beslut. Man har också samarbete med Galabertkommissionen som svarar för det långsiktiga utvecklingsarbe- tet på medieområdet.
Reklamförbudet hävs
I den nya radio- och TV-lag som antogs 1982 förbjöds reklam i när- radion med undantag för ”sponsring”. Det blev emellertid med tiden alltmer uppenbart dels att statsmakterna hade svårt att kontrollera efter- levnaden av reklamförbudet, dels att radiostationernas självständighet och överlevnad var i fara om inte en långsiktig finansieringsform kunde hittas.
Vid en presskonferens i april 1984 tillkännagav president Mitterrand att han nu avsåg låta regeringen föreslå parlamentet vissa justeringar i lagen vad gäller reklamförbudet. Enligt presidenten borde radiostatio- ner, vilka i enlighet med gällande lagstiftning nu drivs som associationer
utan vinstintressen, få möjlighet att omvandlas till vanliga mediaföretag och därmed även få skaffa sig reklamintäkter inom vissa begränsade ramar.
Då lagförslaget ännu inte framlagts inför nationalförsamlingen är det oklart hur reklamens införande på närradioområdet exakt kommer att utformas och vilka radiostationer som kommer att omfattas av de nya
reklamreglerna.
2 Närradioverksamheten under försökslagarna 1980—82
2.1. Tillståndsprövningen
Kommitténs arbete med att pröva ansökningar om sändningstillstånd fortsatte utan att kommittén mötte några nya frågor av större principiellt intresse. Ytterligare 74 sändningstillstånd beviljades från december 1980 till slutet på giltighetstiden för försökslagarna. Sändningstillstånden framgår av bilaga 1. Inför avslutningen av försöksperioden 1982-06-30 beslöt kommittén hösten 1981 att fr. o. m. nyåret 1981/82 inte tillåta nya sammanslutningar att gå in i verksamheten. Tillkomsten av sammanslut- ningar som skulle komma att delta mindre tid än ett halvår bedömdes kunna ge ringa erfarenhet och endast belasta myndighetskansliet, som borde prioritera andra arbetsuppgifter. En sammanslutning i Kumla gavs våren 1982 sändningsrätt sedan stoppet för nya ansökningar trädde i kraft nyåret 1981/82. Motiveringen var att sammanslutningen förut deltagit i verksamheten.
En sammanslutning i Göteborg fråntogs sändningstillståndet på grund av att man inte anmält ny ansvarig programutgivare och trots upprepade framställningar härom från kommittén inte inkom med så— dan uppgift. Dessutom fråntogs en sammanslutningi Stockholm tillstån- det på grund av överträdelse av reklamförbudet (avsnitt 2.6).
2.2. Fördelning av sändningstid
2.2.1. Tillståndsperioder m. m.
Då eventuell beredning av ansökningar om sändningstillstånd och sänd- ningstider för 1981 skulle komma att sammanfalla med slutarbetet med kommitténs första betänkande, förlängdes giltighetstiden av 1980 års tillstånd t. o. m. 15 mars 1981.
Tidsfördelningen för 1981 kunde genomföras relativt friktionsfritt genom remisser till närradioföreningarna. Endast på Stockholmssända- ren krävdes viss reducering av sändningstid för ett antal sammanslut- ningar. Detta i syfte att göra det möjligt för nytillkomna sammanslut- ningar att delta i försöksverksamheten.
Under hela försöksperioden hade deltagande sammanslutningar möj- lighet att permanent eller tillfälligt utöka sändningstiderna. Dock beslöt
kommittén redan i december 1979 att tills vidare ej tillåta permanent utökning av sändningstid på närradiosändaren i Stockholm, eftersom ytterst få lediga tider stod till förfogande för nya tillståndsinnehavare. Detta beslut kom att gälla under hela 1980 och 1981. I september 1981 togs ett motsvarande beslut för Göteborgs- och J ärvasändarna. Besluten upphävdes vid årsskiftet 1981/82, då inga nya sändningstillstånd skulle beviljas under första halvåret 1982. Under hela försöksperioden före- kom ett relativt stort antal permanenta utökningar av sändningstid på övriga försöksorter.
I oktober 1981 infördes en rutin för återkallande av icke utnyttjad sändningstid. Det hade nämligen förekommit att sammanslutningar gjort längre sändningsuppehåll utan att meddela detta till kommittén. Då andra sändande sammanslutningar önskade utöka sina programtider kunde detta ofta inte ske, då sändningstid ”blockerats” genom sådana uppehåll. Kommittén förelade därför sammanslutningarna att inrap- portera sändningsuppehåll som omfattade mer än två veckor. Kommit- tén fastslog också att anmälda sändningsuppehåll normalt inte borde omfatta mer än en månad, en tid som dock kunde utsträckas till tre månader om sammanslutningen kunde anföra särskilda skäl. Kommit- tén förbehöll sig rätten att tillfälligt överföra sändningstid till annan sammanslutning medan ”ordinarie” tillståndsinnehavare gjorde uppe- håll i sändningarna.
Ett stort antal ärenden rörande tillfällig sändningstid för samtliga försöksorter behandlades av kommittén under hela försöksperioden. Vid fördelning av extratider tillämpades i huvudsak samma riktlinjer som gällt för nattsändningar (se avsnitt 2.2.2).
I oktober 1981 förlängdes sändningstillstånd och sändningstider för 1981 till att omfatta den återstående delen av försöksperioden. Detta för att undvika en kortvarig schemaperiod som skulle komma att följas av ytterligare en prövningsomgång redan den 1 juli 1982, då nya närradio- lagen trädde i kraft.
2.2.2. Nattsändningar
Intresset för att utnyttja sändarna under hela dygnet ökade successivt fram till den 1 juli 1982. Detta var en följd av konkurrensen om fast programtid på dagtid. Andra orsaker var de positiva erfarenheterna av nattprogrammen i form av ökade lyssnarkontakter och möjligheten till långa direktsändningar. Intresset har utan jämförelse varit störst i Stock- holm, dit också merparten av de problem som rör själva tidsfördelning— en har koncentrerats.
Närradiokommittén fastställde i februari 1980 riktlinjer för fördelning av nattsändningstid, avsedda att tillämpas av lokala närradioföreningar med egen sändningsrätt.
Sändning kunde enligt dessa riktlinjer ske antingen på närradioför- eningens programansvar, eller på den enskilda sammanslutningens. Det senare alternativet framför allt i fall där sammanslutning av principiella eller andra skäl valt att stå utanför närradioföreningen. Närradiokom- mittén föreskrev vid denna tidpunkt inga andra rekommendationer
beträffande tidsfördelningen än att en så bred föreningsrepresentation som möjligt var önskvärd.
Fram till oktober 1980, då närradiokommittén beslöt att tills vidare återkalla Stockholms närradioförenings sändningstillstånd och fördel- ningsrätt, genomfördes flertalet nattsändningar under närradioför- eningens programansvar. Beslutet att återkalla sändningstillståndet för- anleddes av att ett antal sammanslutningar kritiserat närradioförening- ens sätt att administrera sändningarna. Bl. a. förelåg brister i kontakter- na med televerket, vilket vid några tillfällen omöjliggjorde planerade sändningar. Man ansåg också att tidsfördelningen i flera fall ensidigt gynnat vissa sammanslutningar.
I beslutet om utbyggd närradioverksamhet förutsattes att tidsärenden i stor utsträckning skulle kunna beredas lokalt i en närradioförening för att sedan endast beslutas hos myndigheten. Detsamma gällde delar av den övriga administrationen. Närradiokommittén fann det därför ange- läget att, där det varit möjligt, pröva de lokala närradioföreningarnas kapacitet. Hanteringen av ärenden rörande extra sändningstid hade under hela perioden varit relativt tidskrävande.
Närradiokommittén beslöt i september 1981 att återge Stockholms närradioförening sändningsrätt för tiden 00.00—06.00. Tillståndet om- fattade även uppgiften att preliminärt fördela nattid bland enskilda sammanslutningar som ansökte därom, samt att vidarebefordra ärende- na till närradiokommittén för beslut. Samtidigt utfärdade närradiokom- mittén rekommendationer vid fördelning av extra sändningstid till när- radioföreningar med egen sändningsrätt. För att så långt som möjligt undvika ensidighet i utbudet och för att åstadkomma en så rättvis för- delning som möjligt vid framför allt veckoslut och helgdagar, föreslog närradiokommittén att ansökan borde omfatta ett maximerat antal sänd- ningar per gång, samt förtur för särskilda arrangemang och föreningar i samverkan.
Hanteringen av nattsändningsärenden enligt denna ordning fungera- de tillfredsställande. För Stockholmssändaren utnyttjades 131 av 182 möjliga sändningstillfällen fr. o. m. oktober 1981 t. o. m. mars 1982. Man kan konstatera en viss ensidighet i utbudet, vilket beror på att efterfrågan på extra sändningstid har varit större från vissa sammanslutningar.
Kommittén försökte, där olika intressen kolliderade, åstadkomma den ämnesmässiga allsidighet som lagen (1978:479, 5 (j) föreskrev, men fann i övrigt inte det motiverat att avslå ansökningar då sändningstid fanns ledig.
Våren 1982 disponerade närradioföreningarna i Göteborg, Karlstad, Linköping, Malmö, Piteå, Sandviken och Umeå öppen tid, vilket i samtliga fall med undantag för Karlstad också omfattade tiden kl 00.00—06.00. Antalet nattsändningar var genomgående lågt. För Göte- borg behandlade kommittén under perioden oktober 1981—mars 1982 28 nattsändningsärenden, för Linköping 2 och Umeå 1 ärende. På övriga orter förekom inga nattsändningar under enskild sammanslutnings pro- gramansvar. Ett mindre antal nattsändningar genomfördes under närra- dioföreningarnas programansvar. Dessa sändningar redovisades inte till kommittén då ansökan om sådana sändningar inte fordrades.
Ansökningarna om nattsändningstid från försöksorter där närradio- föreningen inte innehade eget sändningstillstånd var, med undantag för Järva, få.
På Järvasändaren genomfördes 47 nattsändningar under perioden oktober 1981—mars 1982. Under samma period genomförde Jönköping 3 nattsändningar samt Kumla och Mora en nattsändning vardera.
2.3. Närradioföreningarna
Samtliga försöksorter utom Mora bedrev även efter årsskiftet 1980/81 lokalt samarbete i en närradioförening. På det stora flertalet orter gick praktiskt taget alla sändande sammanslutningar med i närradioför- eningen.
Närradioföreningarna uppvisade inte någon enhetlig organisatorisk uppbyggnad. Några fungerade som formellt uppbyggda föreningar, me- dan andra snarast hade karaktär av planeringsgrupper.
Medlemskap i närradioförening förbilligar i allmänhet sändnings- kostnaderna och, där studiosamverkan förekom, även investeringskost- naderna för sammanslutningarna.
Majoriteten av närradioföreningarna engagerade sig i programplane- ringsarbetet. Omfattningen av ekonomisk samverkan varierade där- emot. Tidsfördelningen för tillståndsåret 1981 kunde, med undantag för Stockholm, genomföras i samråd med de lokala närradioföreningarna. Från flertalet försöksorter förelåg hela programschemaförslag med 10- kalt samordnade sändningstider som i huvudsak kunde godkännas av närradiokommittén. Sammanslutningar som tillkom under försökspe- riodens senare del rekommenderades av kommittén att rådgöra med närradioföreningen för inplacering i programschemat.
Vissa samordningsproblem på storstadssändarna och i synnerhet i Stockholm, vilka närmare redovisats i kommitténs första betänkande, kvarstod under hela försöksperioden. Orsakerna har främst varit en bred och heterogen föreningsrepresentation och en hård konkurrens om sändningstider. Samarbete i intressegrupper som Samkristen närradio (Stockholm), A-radion (Socialdemokraternas organisationer i Stock- holm), Radio Klara (Stockholm) och Radio Aktiv (Göteborg) har för några sammanslutningar utgjort ett alternativ eller komplement till med- lemskap i den lokala närradioföreningen.
Närradioföreningarna i Göteborg, Karlstad, Linköping, Malmö, Pi- teå, Sandviken, Stockholm och Umeå disponerade egen sändningsrätt och därmed s.k. öppen tid, dvs. programtid som inte var beviljad en enskild sammanslutning, under hela eller delar av dygnet. Sådan öppen tid kunde utnyttjas för extrasändningar under närradioföreningens pro- gramansvar och då i huvudsak av enskilda sammanslutningar. Närra- dioföreningarna i Göteborg och Stockholm ansvarade från oktober 1981 för den preliminära fördelningen av "nattsändningstid (avsnitt 2.2.2). Karlstads närradioförening subventionerade under vissa perioder prov- sändningar på öppen tid för sammanslutningar utanför närradion för att värva fler deltagare i verksamheten. Direktsändningar från kommun-
fullmäktigesammanträden på öppen tid förekom i Karlstad, Piteå och Umeå.
På flera orter utnyttjades den öppna tiden till programläsning och kort information om försöksverksamheten. Närradioföreningarna i Linkö- ping och Umeå sände musikslingor blandade med information mellan programmen. Linköpings närradioförening lät också medlemmarna upplysa om sin föreningsverksamhet på öppen tid.
Information till medlemmar och allmänhet skedde genom gemensam tryckning och distribution av flygblad för hushållsutdelningar, affischer, dekaler m. m. Närradioföreningarna i Göteborg och Karlstad distribue- rade en tryckt programtablå till sina medlemmar.
2.4. Ifrågasatta yttrandefrihetsbrott
I februari 1981 sände Pilgrimstjänst, Eskilstuna, ett program som väckte stor uppmärksamhet i andra medier. I programmet angrep man två yrkesgrupper, poliser och läkare. Programmet anmäldes till justitiekans- lern (JK). JK friade programmet med motiveringen att någon enskild person inte hade utpekats, varför tryckfrihetsförordningens bestämmel- se om förtal inte var tillämplig.
Maranata, Stockholm, anmäldes två gånger i augusti samma år till JK. I det ena fallet anmäldes Maranata för ”hetspropaganda” mot homosex- uella. JK friade med motiveringen att homosexuella inte var att anse som en sådan folkgrupp som avses i brottsbalken och tryckfrihetsförordning— en. Det andra programmet sades kränka kristna personer. JK lämnade anmälan utan åtgärd.
Föreningen Öppet Forum, Stockholm, anmäldes till JK sex gånger under 1981. I fem av de sex fallen ansåg anmälarna att föreningen hade bedrivit hets mot folkgrupp i sina närradiosändningar. JK avskrev samt- liga fem anmälningar med motiveringen att det enligt hans mening inte förelåg någon förutsättning att med framgång beivra något yttrande i programmen som hets mot folkgrupp. Det sjätte fallet avsåg ”lögnaktiga påståenden om krematoriepersonal”. JK avskrev även det ärendet.
I april och maj 1982 sände Öppet Forum program med nedsättande omdömen om invånare i Mozambique och om ”en nigger”. Programut- givaren dömdes till två månaders fängelse av Stockholms tingsrätt. Då domen vann laga kraft efter fastställelse i Högsta domstolen den 19 oktober 1983 återkallade närradiokommittén sändningstillståndet. Kommitténs beslut överklagades till kammarrätten, som upphävde kom- mittébeslutet den 16 februari 1984. Motiveringen var att kommitténs beslut inte var lagligen grundat, då yttrandefrihetsbrotten begicks redan den 20 april och den 4 maj, medan nya närradiolagen trädde i kraft den 1 juli 1982. Kommittén överklagade beslutet till regeringsrätten som den 5 april fastslog att kommittén saknade behörighet att föra talan mot kammarrättens dom. Öppet Forum återfick då sändningstillståndet.
2.5. Etiska regler
Från starten för närradion rekommenderade kommittén de sändande sammanslutningarna att följa Pressens samarbetsnämnds ”Spelregler för press, radio och TV”. Denna trycksak ingick i det informationspaket som kontinuerligt distribuerades från kommittén till sammanslutning- arna inför närradiostarten.
Sommaren 1981 inbjöd kommittén till en rikskonferens med represen- tanter för de sändande sammanslutningarna för information och diskus- sion om etiska frågor och reklamfrågor. Konferensen hölls i oktober i Stockholm under medverkan av bl. a. justitiekansler Bengt Hamdahl, radionämndens direktör Lars Bergman och pressombudsmannen Tors- ten Cars. Ett utförligt referat av konferensen publicerades i tidningen Närradion nr 4—5/81.
I anslutning till konferensen samlades representanter för en majoritet av landets närradioföreningar och konstituerade Arbetsgruppen för Sve- riges Närradioförening. Arbetsgruppen tilldelades bl. a. uppgiften att utarbeta förslag till etiska regler för närradion.
Ett förslag till etiska regler sändes i mars 1982 ut på remiss till landets närradioföreningar. Förslaget omfattade programregler, ordningsregler vid sändning och en ansvarskod om medarbetarnas ställning till andra medverkande och till allmänheten.
2.6. Reklamförbudet
I lagen om försöksverksamhet med närradio hade reklamförbudet föl- jande formulering (ä 7):
Sammanslutningen får inte mot vederlag medge kommersiell reklam i närradio. Sammanslutningen får ej heller sända reklam som avser egen kommersiell verk- samhet.
Sändning får ej till någon del bekostas med medel eller annan egendom som utan vederlag har ställts till sammanslutningens förfogande enbart för att möjlig- göra sändning av visst radioprogram eller vissa slag av radioprogram.
Kommittén informerade under den fortsatta försöksverksamheten de sändande sammanslutningarna om innebörden av förbudet. Utöver i den vardagliga informationsverksamheten skedde det vid den konferens om etik och reklam i närradion som kommittén enligt vad som ovan sagts anordnade i oktober 1981. I konferensen deltog representanter för 13 av de 16 orter som var med i försöksverksamheten vid denna tidpunkt. För sin bedömning av reklamärenden införde närradiokommittén en ordning att kunna fria, kritisera ellerfälla en sammanslutning. Kritiserande beslut har följts av erinran. Mildare förseelse eller förseel- se där sammanslutningen uppenbart varit i god tro har föranlett erinran. Fällande beslut har gällt överträdelser av allvarlig art. Om kommittén bedömt att förmildrande omständigheter förelegat har fällningen följt av erinran. Om fällningen berott på oförsiktighet eller nonchalans mot reklamförbudet har varning utdelats. Om fällningen berott på avsikt att
överträda reklamförbudet har tillståndet återkallats, dvs. har dragits in. Kommitténs avsikt har varit att också kunna återkalla tillståndet vid upprepad överträdelse. Sådan har emellertid inte inträffat.
Närradiokommittén prövade under försökslagens giltighetstid elva anmälningar om ifrågasatta överträdelser av reklamförbudet. Ett fall föranledde kommittén att dra in sändningstillståndet. I ytterligare fem fall fällde kommittén sammanslutningarna för överträdelse av reklam— förbudet, medan tre sammanslutningar kritiserades och två friades. Två sammanslutningar varnades. Erinringar om reklamförbudet utdelades i sex fall, varav tre sedan programinnehållen kritiserats och tre efter fällande utslag.
För de fyra första fallen redogörs i kommitténs första betänkande (SOU 1981113, 5. 112—113). Kommitténs prövning av ifrågasatta brott mot bestämmelserna i 7 & LFN har därefter omfattat sju nya fall.
Reklamärenden 1980— 82
SAMS närradioförening, Stockholm — fällning och varning
Vid några tillfällen hösten 1980 och i början av 1981 sände SAMS närradioförening, Stockholm, programmet ”Tusenkonstnären”. Sam- manslutningen lät under de aktuella veckorna tre personer tävla om vem som kunde få en tusenlapp att växa mest. Programmen om denna tävling överträdde vid flera tillfällen förbudet mot kommersiell reklam mot vederlag. Vid den tydligaste överträdelsen reklamerade en namngiven nöjesarrangör för sin popkonsert. Arrangören hade som tusenkonstnär föresatt sig att sälja ett parti jeans på auktion vid en konsert i den egna lokalen. Byxförsäljningens samband med konserten underströks av or- kesterns namn ”Swinging Blue Jeans”. Vid andra tillfällen sändes upp- repade gånger pålysningar om en jazzkonsert genom intervjuer med en av delägarna i ett annat nöjesetablissemang. En tredje diskutabel situa- tion uppstod när tusenkonstnärer berättade att de var anställda i bilfir- mor och vilka bilmärken de sålde. Anmälan mot SAMS närradiofören- ing ifrågasatte också om en konsthantverkare fick nämnas vid namn, och om sammanslutningen fick gratisbiljetter från teatrar och andra nöjes- arrangörer för att man pålyste föreställningar i sändningarnas evene- mangstips.
Närradiokommittén fällde SAMS närradioförening för utformningen av programmen om tusenkonstnärerna. Den i sändningen kommersiella kopplingen mellan den först nämnde nöjesarrangören och hans företag betecknade kommittén som uppenbar och ogenerad. Även den andre nöjesarrangörens påannonser för sina evenemang betecknade kommit- tén som reklam, då sändningar med pålysningar om jazzkonserten upp- repats på ett mycket medvetet sätt. Vederlagskravet ansågs uppfyllt genom nöjesarrangörens programarbete för SAMS närradioförening. Programinslagen med bilförsäljarna ansågs innehålla väsentligt lindri- gare förseelser eftersom programledaren avbrutit dessa då de nämnt företag och bilmärken. Omnämnandet av konsthantverkarens namn och evenemangstipsen friades. Evenemangstipsen friades med motiveringen att utredningen visat att de inte förenats med gratisbiljetter eller annan
form av vederlag. Därtill uttalade kommittén att en stor del av evene- mangen var offentligt driven kulturverksamhet utan enskilt vinstintres- se.
Sammanfattningsvis konstaterade kommittén att SAMS närradioför- ening överträtt förbudet att sända reklam mot vederlag åtminstone fyra gånger och att överträdelsen i åtminstone ett fall varit grov. Kommittén fällde SAMS närradioförening och tilldelade sammanslutningen en var- ning.
Västra Sveriges Discjockeyförening, Göteborg — kritik och erinran
Kring månadsskiftet januari—februari 1981 sände Västra Sveriges Disc- jockeyförening (VSD), Göteborg, programinslag om ett evenemang på en av sammanslutningen förhyrd kommersiell rullskridskobana, vilket anmäldes. Likaså anmäldes sammanslutningens pålysningar om sina kringaktiviteter på offentliga platser i Göteborg till förmån för närradio— sändningarna.
Kommittén ansåg att pålysningen av arrangemanget på rullskridsko- banan i sig inte utgjorde en överträdelse av reklamförbudet. Det kunde inte utredas om vederlag i form av rabatt på hyran för rullskridskobanan förelåg. Kommittén uttalade dock att stor återhållsamhet måste visas med pålysningar av arrangemang i lokaler vari regelbunden kommer- siell verksamhet äger rum. Då VSD inte visat sådan återhållsamhet kritiserades sammanslutningen.
Anmälan mot VSDs kringaktiviteter föranledde närradiokommittén att fastslå att varor och tjänster som är tillgängliga på den allmänna marknaden inte får reklameras i närradion. Knappar och dekaler med sammanslutningens namn kan dock anses tillhöra den krets av produk- ter som normalt omnämns i föreningsblad varför de får omnämnas i närradio. Detsamma ansåg kommittén i vissa avseenden borde gälla om T-shirts på vilka sammanslutningens namn reklameras.
Beträffande rabattförmåner uttalade kommittén att sammanslutning- ar borde iaktta stor återhållsamhet med att ange rabattförmånernas art i sina sändningar. Sammanslutningarna rekommenderades också att iaktta stor varsamhet med pålysningar som uppmanade lyssnarna att komma till platser där inflytelse från kommersiella sidointressen kan tänkas, exempelvis köpcentra och lätt identifierbara specialaffärer.
Kommittén konstaterade dessutom avslutningsvis att VSD syntes be- roende av inkomster som gränsar till kommersiell verksamhet av mer allmänt slag än den föreningsinterna. VSD hade i sina sändningar inte tillräckligt undvikit att ge ett kommersiellt intryck. Även denna kom- mitténs samlade bedömning bidrog till kommitténs slutsats — att VSD inte kunde frias utan i stället kritiserades och fick en erinran.
Göteborgs Discjockeygille — friat
Den 3 april 1981 sände Göteborgs DiSCjockeygille, Göteborg, ett pro- gram med upplysningar om sammanslutningens tidning ”Discjockeyn” och var den kunde köpas. En anmälan mot programmet prövades av kommittén, som friade sammanslutningen med motiveringen att sam-
manslutningar får informera om exempelvis böcker och tidskrifter på samma sätt som man skulle ha gjort i ett föreningsblad. Kommittén tolkade sålunda det uttalande härom som gjorts av departementschefen i prop. 1977/78291 (s. 225) som att detta även skulle gälla själva för- eningsbladet.
Föreningen Ungdomsgruppen, Stockholm — fällning och avstängning
Den 27 juni 1981 sände Föreningen Ungdomsgruppen, Stockholm, ett program med renodlade reklaminslag. Programmet innehöll reklam för ett bensinbolag, en radioaffär, en klädaffär och en däckfirma. Den ansvariga sammanslutningen ville med sändningen demonstrera mot reklamförbudet i närradio. Man motiverade också reklaminslagen med att man behövde pengar till STIM-avgifterna. Närradiokommittén fäll- de programmet och fråntog sammanslutningen sändningstillståndet.
Pingstkyrkan, Mora —— kritik och erinran
I december 1981 sände Pingstkyrkan, Mora, program om en tipsprome- nad, vari utlottades varor från firmor vars namn omnämndes i sändning- arna. Det gällde varor från bl. a. ett par varuhus, en korvfabrik och en knivfabrik, vilka hade skänkts till sammanslutningen av företagen. Kommittén konstaterade att sammanslutningen fått ersättning för re— klamvärdet av varorna genom att motta dem. Upplysningen om varor- nas ursprung stred mot reklamförbudet att sammanslutningen inte mot vederlag fick medge kommersiell reklam. På grund av förmildrande omständigheter i ärendet beslöt kommittén att endast kritisera Pingst— kyrkan och erinrade om reklamförbudet.
Motormännens Riksförbunds klubb, Stockholm —— fällning och erinran
M-klubben i Stockholm, Motormännens Riksförbunds lokala organisa- tion, sände i februari 1982 information om reserabatter för semesterresor till kontinenten anordnade av Ms resetjänst med uppgift om bl. a. avre- sedagar och försäljningsställen. Sammanslutningen upplyste vid utred- ningen av ärendet att programinslag av den aktuella typen sänts regel- bundet sedan 1979. Kommittén konstaterade att resetjänsten var av kommersiellt slag och drevs i riksorganisationens regi. Den lokala klub- ben i Stockholm ansågs därför ha lämnat uppgifter om egen kommersiell verksamhet i lagens mening. Kommittén fällde programinslaget och erinrade M-klubben om reklamförbudet. Samtidigt uttalade kommittén att dess milda reaktion mot just det anmälda programmet motiverades av att sammanslutningen hade sänt samma typ av programinslag en längre tid utan att detta anmälts till kommittén.
Scientologikyrkan, Stockholm — friat
Scientologikyrkan i Stockholm anmäldes i april 1982 för att ha gjort reklam för en avgiftningskurs. Kommittén konstaterade att sändningens
innehåll inte överträdde försökslagens reklamförbud och friade pro— grammet.
2.7. Upphovsrättsliga frågor
I närradiokommitténs första betänkande (SOU 1981 :13 s. 91 — 101) be- skrevs utförligt vad som reglerar användandet av kompositörers, förfat- tares och övriga konstnärliga utövares alster.
Upphovsmännen har i frågor rörande användningen av skyddade verk i närradion representerats genom följande organisationer:
STIM, Svenska tonsättares internationella musikbyrå u. p. a.,
IFPI, Svenska gruppen av the International Federation of Producers of Phonograms and Videograms,
SAMI, Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation, samt KLYS, Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd.
IFPI och SAMI har gett STIM i uppdrag att administrativt handlägga alla frågor som rör musikanvändningen inom närradion. Till dessa uppgifter hör bl. a. utsändning av redovisningsformulär, debitering av avgifter, kontroll av redovisning, förhandlingar om avgiftsjämkning, undertecknande av avtal, avisering om avgiftsförändringar samt infor- mation om upphovsrättslagstiftningens och musikavtalets innebörd.
IFPI, som i förhandlingarna även företrädde SAMI, samt STIM upp- rättade inledningsvis avtal med de sändande sammanslutningarna där rätten att sända skyddad musik medgavs. I överenskommelsen låg vidare att sammanslutningarna fick utnyttja de skyddade musikverken avgifts- fritt. Den avgiftsfria perioden omfattade i första omgången tiden fram till 1 januari 1980, och den förlängdes därefter ytterligare ett halvår. Det krävdes dock att sammanslutningarna detaljrapporterade all musikan- vändning under denna period.
Under våren 1980 inleddes nya förhandlingar mellan upphovsrätts- organisationerna och en referensgrupp för de sändande sammanslut- ningarna. Närradiokommitténs roll i förhandlingarna var samordnande. Förhandlingarna avsågs leda fram till ett modellavtal där både avtals- principerna och nivån för avgifternas storlek fastställdes.
I september 1980 enades parterna om en avtalskonstruktion för ett musikavtal, och förhandlingsresultatet överlämnades till närradiokom- mittén som beslutade sända ut modellavtalet och information därom till de närradiosändande sammanslutningarna. I ett och samma avtal kan närradions organisationer träffa avtal med musikens textförfattare, kompositörer samt fonogram- och artistorganisationer om såväl rätten att använda skyddade verk som ersättningsfrågan. Detta är unikt och förekommer inte i något annat liknande sammanhang, och kommittén uppfattar detta som en klar fördel och förenkling för föreningarna i närradion.
Önskemålet från båda parter var att uppnå enklast möjliga admini-
strativa rutiner för både upphovsrättsorganisationerna och föreningar- na. Detta löstes genom att den detaljerade musikrapporteringen upphör- de och ersattes av kvartalsvis redovisning av musikanvändningens om- fattning. All musikanvändning skulle rapporteras, således även använ- dandet av oskyddad musik. Å andra sidan fastställdes avgifternas storlek med hänsyn till att en viss beräknad del av närradions musik omfattade oskyddad musik. Avgifterna sänktes därför så att de kom att motsvara vad avgiften skulle ha varit om ersättning skulle ha erlagts enbart för skyddad musik. För sammanslutningar som använde oskyddad musik i stor omfattning, erbjöd sig upphovsrättsorganisationerna att uppta för- handling om jämkning av avgifternas storlek.
Ersättningen är konstruerad dels som en grundavgift som täcker mu- sikanvändning under fem timmar per år och dels en avgift för varje därutöver påbörjad musiktimme. Vidare infördes rabatt på timavgifter- na då sammanslutningarna erlägger betalning gemensamt. Alla avgifter följer konsumentprisindex.
Efter förhandlingarnas första omgång fick de sändande sammanslut- ningarna möjlighet att nominera och därefter rösta fram en uppfölj- ningsgrupp som fick uppdraget att bevaka effekterna av modellavtalet. Gruppen skulle också i fortsatta förhandlingar nå överenskommelse med upphovsrättsorganisationerna om rabatt vid riksgemensam redo- visning och betalning samt fastställande av ersättning för använd musik i samband med programinformation i bandslinga på icke utnyttjad sändningstid.
I upphovsrättslagstiftningen anges att musik som används i gudstjänst är befriad från avgift. I förhandlingarna vid utformandet av ett modell- avtal för närradion var detta en av huvudfrågorna, och stora ansträng- ningar gjordes för att finna en definition av begreppet gudstjänst som båda parter kunde acceptera. Upphovsrättsorganisationerna var från början endast beredda att undanta koralbokens musik från avgiftsplikt. Parterna hade också olika uppfattning om såväl tidpunkt och plats som formerna för gudstjänstutövandet.
Definitionen av begreppet gudstjänst som parterna kom överens om innebar en anpassning till aktuella och verkliga förhållanden och kom i modellavtalet att få följande lydelse:
Från avgiftsplikt undantas gudstjänstmusik i samband med från studio eller kyrkolokal utsänd gudstjänst eller annan rituell andakt bestående av någon av komponenterna bibelläsning, förkunnelse eller bön. Avgiftsplikt gäller dock för varje sådan sändning som till huvudsaklig del består av sång och/eller musik, exempelvis kyrkokonserter med andaktsinslag.
Musikrapporteringen för hösten 1980 visade att 44 % av kyrkornas och samfundens musikanvändning kunde hänföras till kategorin gudstjänst- musik. Motsvarande undersökning för hösten 1981 visade att andelen gudstjänstmusik i stort sätt var konstant. Under fjärde kvartalet 1981 utgjorde 41 % av kyrkornas och samfundens musikanvändning guds- tjänstmusik.
När förhandlingarna om modellavtalets konstruktion avslutades i september 1980, kvarstod för parterna att överenskomma om två frågor
som inte kunnat lösas i huvudförhandlingarna. Det gällde dels samman- slutningarnas önskemål att erhålla ökad rabatt om sammanslutningarna på flera försöksorter redovisade och betalade avgifterna gemensamt. Det gällde också att fastställa avgifterna för musik som används i samband med den programinformation som ortens närradioförening sänder på icke bokad sändningstid.
Båda dessa frågor togs upp i förhandling mellan STIM och uppfölj- ningsgruppen under våren 1981. Förhandlingarna resulterade i att sam- manslutningarna, under den resterande försöksperioden, erhåller en (1) procents ytterligare rabatt på timavgifterna för var sändningsort som ingåri riksgemensam redovisning och betalning. Rabatten begränsades till 16%. En förutsättning är dock att samtliga redovisningsskyldiga sammanslutningar på orten ingår i redovisningssamarbetet. I april 1982 genomförde elva sändningsorter denna gemensamma redovisning och de enskilda sammanslutningarna på dessa orter erhöll alltså 1 1 % ytter- ligare rabatt på sina timavgifter, utöver de 15—30 % rabatt som den lokala samordningen ger.
I den andra frågan kom parterna överens om att den närradioförening som önskar använda musik i bandslinga i samband med programinfor- mation erlägger tre grundavgifter per år. Det innebär för avtalsåret 1983/84, beroende på ort, avgifter på mellan 570 kr och 1 932 kr.
Det finns vissa skillnader när det gäller ersättningen för användande av skyddade litterära verk och skyddade musikverk i närradion.
För musikanvändningen har sammanslutningarna slutit avtal med de upphovsrättsorganisationer som företräder de enskilda upphovsmännen såsom tonsättare, textförfattare, fonogramproducenter, artister och mu- siker. När avtalet har undertecknats har sammanslutningen rätt att, mot erläggande av de i avtalet fastställda avgifterna, använda de skyddade verken utan att i varje enskilt fall begära tillstånd av upphovsmännen. När en sammanslutning däremot önskar använda ett litterärt verk måste upphovsmannen, eller den som innehar upphovsrätten, i förväg tillfrå- gas och ge sitt medgivande till uppläsning. Upphovsrättsinnehavaren har dessutom rätt att själv fastställa ersättningsbeloppet. En upphovs- man till ett litterärt verk kan också helt avstå från ersättning. Sveriges Författarförbund (SFF) har rekommenderat sina medlemmar att i före- kommande fall begära samma ersättning från närradion som avtalet mellan SFF och Lokalradion (LRAB) föreskriver. Är verket översatt till svenska, skall ersättningen för ett prosaverk delas lika mellan upphovs- mannen och översättaren. Översättare av lyrik äger rätt till samma ersättning som författaren.
Närradiokommittén bedömer att närradions sammanslutningar i en mycket ringa omfattning, genom exempelvis uppläsning ur böcker eller framförande av radiopjäser, utnyttjar skyddade litterära verk. Möjligen beror detta på att sammanslutningarna anser att det krävs ett alltför stort och tidskrävande merarbete att vid varje tillfälle söka respektive upp- hovsrättsinnehavare och överenskomma om nyttjanderätt och ersätt- ning.
Närradiokommittén har kontinuerligt informerat föreningarna om reglerna inom upphovsrättsområdet och om avtalet inom musikområ—
det. För att underlätta arbetet för föreningarna har närradiokommittén meddelat STIM om vilka sammanslutningar som erhållit sändningstill- stånd. Härigenom har STIM tidigt kunnat ge föreningarna ytterligare information och samtidigt erbjuda de sammanslutningar som avser att använda musik i sina sändningar möjlighet att teckna avtal. Att upp- hovsrättsorganisationerna så tidigt kunnat ta kontakt med nya tillstånds- innehavare har sannolikt bidragit till att oavsiktliga överträdelser mot upphovsrättslagstiftningen har undvikits.
Utfall av modellavtalet
I januari 1981, cirka fyra månader efter förhandlingarnas avslutande, hade 221 sammanslutningar ingått avtal om musikanvändning i närra- dion. De utgjorde 80 % av de sändande sammanslutningarna. Åtta för- eningar erhöll s. k. jämkat avtal bl. a. beroende på att deras användning av oskyddad musik översteg schablonen för normalavtalet.
I april 1982 hade 295 sammanslutningar tecknat musikavtal med upph0vsrättsorganisationerna. Det innebar en anslutning på 98 %. 17 sammanslutningar hade vid denna tidpunkt erhållit prisreduktion.
Ett stort antal sammanslutningar har begränsat sin musikanvändning sedan avgifter infördes jämfört med den betalningsfria perioden. Detta har skett dels genom en mindre andel musik i de enskilda programmen, dels genom nedskärning av sändningstiden. Vid enjämförelse av musik- användningen mellan en vecka under den betalningsfria perioden med en vecka efter att musikavgifterna infördes, framkom att musikinslagens andel i programmen hade sjunkit från 45 till 26 %. Vid en mätning ett år senare utgjorde 28 % av programtiden musik.
Under det första året under vilket musikavgifter skulle erläggas, 1980-07-01 — 1981-06-30, erhöll upphovsrättsorganisationerna 582 000 kr. Denna summa utgör nettoinbetalningar efter det att samredovis- ningsrabatterna har avdragits. Under avgiftsåret 1981/82 inbetalades netto 687 000 kronor, och rabatterna uppgick till 177 000 kronor.
Upphovsrättsorganisationerna har varit medvetna om att även den förenklade musikrapporteringen för det stora flertalet sammanslutning- ar blev en ny och ofta betungande uppgift. Rutiner saknades och modell- avtalets konstruktion förutsatte, för erhållande av de olika rabattförmå- nerna, ett nära samarbete mellan sammanslutningarna. För att dessa skulle få rimliga möjligheter att finna fungerande former och rutiner, har STIM vid varje redovisningstillfälle ruckat på reglerna för tidpunkten för musikrapportering och betalning.
STIM har dock erfarit att rutinerna efterhand har förbättrats såväl när det gäller samarbete mellan sammanslutningarna på en ort som mellan de olika sändningsorterna. Klart är emellertid, att de olika formerna för gemensam redovisning och betalning har inneburit betydande arbetsin— satser för de personer som svarat för den samordnade redovisningen.
Upphovsrättsorganisationerna, genom STIM, har inte funnit skäl fö- religga för att kontrollera om de redovisningar över spelad musik som sammanslutningarna gjort överensstämmer med verkligheten. Det finns därför inga uppgifter om så är fallet. Men det faktum att några kontroller
inte har företagits, bör uppfattas som att redovisningarna varit rimliga och trovärdiga. En handfull sammanslutningar, som slutit avtal med upphovsrättsorganisationerna har hotats med indrivning av uteblivna avgiftsinbetalningar alternativt uppsägning av avtalet, med musikutnytt- jandeförbud som följd, för utebliven rapportering.
3 Erfarenheter av närradioverksamheten 1982— 84 och förslag
3.1. Närradion som föreningsradio
Yttrandefriheten är inskriven i vår grundlag och dess syfte är att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konst- närligt skapande. Den är också en ovillkorlig förutsättning för en väl fungerande demokrati.
Genom etermedier och press når information, debatt och kritik fram till människorna. Massmedierna utgör därför den praktiska förutsätt- ningen för vår grundlagsfästa yttrandefrihet.
Vi söker ständigt vidga vår yttrandefrihet. Vi måste också arbeta för att ständigt öka människornas möjligheter att utnyttja den.
Genom det förslag som framläggs i detta betänkande vill närradio- kommittén tillförsäkra medborgarna rätten att genom sina folkrörelser och föreningar utnyttja radiomediet för informations-, utbildnings- och agitationsändamål. Denna rätt är en viktig del av det arbete på radioom- rådet som internationellt går under namnet "public access”.
Tillgänglighet
Det sätt på vilket medierna fyller sin uppgift är också av stor betydelse. Mediepolitiken måste syfta till att säkerställa mångfalden i medierna. Varje röst måste ha möjlighet att komma till tals, även den obekväma och den ekonomiskt svaga.
Mediepolitiken är också en del av kulturpolitiken och den bör utfor- mas så att den gynnar kvalitet och tillgänglighet och motverkar skadlig kommersialism.
Staten måste ta ett ansvar för mångfalden i utbudet och samtidigt garantera medierna en oberoende ställning.
Internationell utveckling
Internationellt har radion av tradition haft en central ställning i infor- mations- och agitationssyfte. Dess betydelse i länder med svåra kommu- nikationsförhållanden och låg läskunnighet har varit stor. Därför har tusentals fria radiostationer etablerats runtom i världen ofta vid sidan av nationella radioföretag.
I många länder i Europa har organisationer och kyrkor startat radio-
stationer. Utveckling av närradio pågår i Danmark och Norge. Inrättan- det av en radiokanal för föreningslivet i Sverige ter sig därför naturlig.
Kostnaderna
Under en följd av år har den elektroniska utvecklingen gett oss alltmer avancerad teknik till allt lägre kostnader. Det är inte bara dataområdet som är ett exempel på detta. Kostnaderna för att producera radio be- gränsar sig enligt närradiokommitténs undersökningar till i genomsnitt 7 600 kr. för en timmes program i veckan i ett år. Samtidigt har medbor- garnas möjligheter att lyssna på radio med alltfler, allt bättre och allt billigare mottagare ökat. Den enskilde har i alltfler situationer möjlighet att lyssna medan han eller hon utför andra sysslor. Tillgången till olika program har samtidigt ökat, även från de officiella programföretagen. Någon egentlig konkurrens mellan olika radiokanaler behöver inte upp- stå. Lyssnaren har stora möjligheter att olika tider på dygnet höra på olika stationer utan att för den skull gå miste om väsentlig information och aktuell orientering. Mycket tyder också på att den generation som växt upp med tillgång till flera kanaler oftare växlar informationskälla.
Medan denna utveckling pågått har trycksaker som massmedium för föreningarna medfört ständigt ökade kostnader. Inte bara kostnaderna för framställningsteknik och papper utan också distributionskostnader- na har stigit.
Möjligheterna för föreningarna att nå ut till medlemmar och allmän- het borde dock inte få begränsas av ekonomiska faktorer.
Därför är det en naturlig följd att radiomediet ställs till föreningslivets förfogande som ett billigt alternativ. Detta gäller inte bara små och resurssvaga föreningar. Även stora organisationer med högt medlems- antal har alltmer betungande kostnader för sin information och med- lemskontakt.
Småskalighet mot internationell likriktning
Närradion öppnar en ny uttrycksväg för röster som företräder folkrörel- ser och föreningar. Detta är viktigt mot bakgrund av den pågående medieutvecklingen. Internationella etermediaföretag, satellitteknik och videodistribution kan lätt skapa tendenser till maktkoncentration och likriktning. Radion och televisionen underlättar att sprida information och värderingar över hela världen. Institutioner, företag och enskilda som har makt och ekonomiska resurser kan genom etermedierna skaffa sig försteg i opinionsbildningen. Genom att utgöra en del av basen för småskalig opinionsbildning kan de medverkande i närradion erhålla och stärka ett folkligt inflytande över medierna. Riskerna att människan blir utlämnad till makter som hon inte kan påverka minskar. Hon befäster i stället sin roll i vardagen och gemenskapen.
Förslag om permanentning
Den nu femåriga försöksverksamheten med närradio som härmed före- slås bli avslutad för att ersättas med en permanent lagstiftning, har
utnyttjats väl. Genom att grundligt pröva verksamheten i mer informella former har studier kunnat göras som varit värdefulla vid formuleringen av kommitténs ståndpunkter.
Inte minst har de sändande sammanslutningarna själva vid konferen- ser och andra träffar med företrädare för kommittén gett värdefulla synpunkter på närradions framtid.
Föreningarna har entydigt förklarat sig ha behov av närradion i fram- tiden. Och eftersom det ytterst måste vara föreningslivets behov och intresse av närradio som ska avgöra närradions framtid och utveckling bör närradion bli föreningarnas radio inom de juridiska, tekniska och ekonomiska ramer som föreslås här.
Kommittén föreslår att närradioverksamheten permanentas från 1 juli 1985.
3.2. Verksamhetens omfattning
Som redovisas under avsnittet 3.5.1 minskade närradioverksamheten vid övergången till närradiolagens giltighet 1982-07-01. Delvis samman- hängde det med att tidpunkten kom att sammanfalla med semesterperio- den, då ett stort antal sammanslutningar minskar sin verksamhet eller tar paus i sändningarna. De nya regler som närradiolagen föreskrev bidrog även till minskningen.
Då försökslagarna upphörde innehade 298 sammanslutningar på de 16 första orterna sändningstillstånd. De hade en total sändningstid per vecka på 726,60 timmar.
Ett halvår senare hade 271 sammanslutningar beviljats tillstånd och startat sändningar i kraft av de nya lagarna. Den totala sändningstiden var då längre än när försökslagarna upphörde: 767,25 timmar/vecka. Den genomsnittliga sändningstiden hade på ett halvår ökat från 2,44 till 2,83 timmar per vecka bland tillståndsinnehavarna (huvudsakligen sam- ma som deltog i försöksverksamheten fram till 1982-07-01).
Den successiva utbyggnaden (se avsnitt 3.1 1.1) hade då inletts med sändningar på åtta nya orter hösten 1982. Detta påverkade givetvis omfattningen av verksamheten. 1 april 1984 hade den ökat till 1 262,5 timmar/vecka eller 65 650 timmar om året.
Hur verksamheten utvecklats på orterna under den fortsatta utbygg- naden framgår av nedanstående tabell. Antalet tillståndsinnehavare på de äldre försöksorterna sjönk genomgående i och med den nya lagstiftning- en. På ett flertal orter har dock antalet sändningstimmar fortsatt att öka sedan den nya lagen infördes. Det har mestadels berott på att de äldre tillståndsinnehavarna, särskilt kyrkorna, utökat sina sändningar.
Efterhand som sändningarna fortgått har den genomsnittliga sänd- ningstiden sjunkit från 2,83 till 2,23 timmar/vecka. Kommittén ser detta främst som ett tecken på att kostnaderna fortsatt att öka i en tid av sviktande konjunkturer som även föreningslivet haft känning av. I en del fall kan det också vara fråga om mattningsfenomen som naturligen gör sig gällande sedan en verksamhet övergått från pionjäranda till rutin. Någon genomgående sådan tendens bland de medverkande samman- slutningarna har kommittén dock inte ansett sig kunna konstatera.
Tvärtom kan noteras att antalet tillståndsinnehavare som lämnat verk- samheten efter en tid är väsentligt lägre med nuvarande lagstiftning än under försökslagarna. Det är i sig naturligt att den fastare lagstiftningen minskat omsättningen av föreningar i verksamheten.
Antal sändningstillstånd v 9/82, 2/83, 49/83 och 13/84
Sändningsort 9/82 2/83 49/83 13/84 Alingsås — — 18 17 Avesta — — 4 4 Borlänge — — 7 8 Dalsjöfors 6 4 5 5 Danderyd/ Täby — — 24 26 Edsbyn —— 3 5 5 Eskilstuna 1 1 5 6 6 Finspång — — 3 4 Göteborg 39 32 44 45 Götene — 3 4 4 Helsingborg — 8 28 25 Hässleholm —— — 1 1 Junsele —— — — 1 Järva 38 31 35 37 Jönköping 14 14 18 18 Kalix — - 4 4 Karlskoga — — — 4 Karlskrona — — -— 4 Karlstad 12 8 9 9 Kumla 5 2 4 4 Köping — — 4 6 Linköping 9 9 1 1 1 1 Lund — 12 18 20 Malmö 34 22 26 27 Mora 3 4 6 6 Norrköping — — — 17 Norrtälje — — 8 9 Nybro — — 4 5 Nyköping — — 8 8 Piteå 8 8 10 10 Sandviken 9 5 6 5 Skellefteå — — 8 8 Skövde — — 8 7 Stockholm 88 63 70 72 Sundsvall — — 15 15 Svanön 2 2 4 4 Trollhättan — 9 12 1 1 Umeå 17 12 14 14 Uppsala — — 31 34 Vetlanda — 4 5 7 Västervik — 4 6 6 Västerås — — 9 17 Växjö — — — 6 Älmhult — 5 7 7 Öckerö 3 2 2 2
Summa 298 271 511 565
Antal sändningstimmar v 9/82, 2/83, 49/83 och 13/84
Sändningsort SÄNDNINGSTIMMAR PER VECKA
9/82 2/83 49/83 13/84 Alingsås — — 14.25 14.50 Avesta — — 7.50 7.50 Borlänge — — 10.25 10.00 Dalsjöfors 21.75 21.75 19.75 20.25 Danderyd/Täby — — 19.00 19.75 Edsbyn — 7.5 17.00 17.75 Eskilstuna 38.5 29.0 23.50 23.50 Finspång — — 24.50 27.00 Göteborg 92.75 75.25 97.25 94.50 Götene —— 0.75 0.75 0.75 Helsingborg — 9.75 56.25 59.75 Hässleholm — — 11.00 11.00 Junsele — —— — 5.00 Järva 99.0 88.75 100.00 92.00 Jönköping 52.25 53.5 57.25 58.00 Kalix — — 3.75 4.25 Karlskoga —— — — 6.75 Karlskrona — — — 10.50 Karlstad 32.25 31.5 32.75 32.75 Kumla 19.5 15.5 14.00 14.00 Köping — -— 6.25 7.75 Linköping 58.25 71.25 80.00 76.00 Lund — 51.25 63.75 64.25 Malmö 76.25 65.75 71.00 77.00 Mora 22.25 13.25 14.25 13.75 Norrköping — — — 29.00 Norrtälje — — 3.00 13.00 Nybro — — 22.75 28.00 Nyköping — — 25.50 24.50 Piteå 11.75 10.75 11.25 11.25 Sandviken 16.25 10.5 9.25 9.00 Skellefteå — —- 15.25 11.25 Skövde — — 15.00 14.75 Stockholm 118.25 109.25 120.00 115.50 Sundsvall — — 22.75 22.25 Svanön 24.5 15.5 15.50 16.00 Trollhättan — 24.0 12.50 1 1.50 Umeå 28.5 27.25 33.00 32.25 Uppsala — — 39.25 53.00 Vetlanda — 6.25 16.75 17.25 Västervik — 10.75 12.25 13.25 Västerås — — 26.00 30.50 Växjö — — — 1 1.00 Älmhult —— 0.75 2.50 2.50 Öckerö 15.0 16.5 28.50 28.50 Sändningstimmar per vecka 7265 76625 1 175.00 1 262.50
Sändningstimmar per år 37 778 39 845 61 100 65 650
' 3.3 Deltagande från olika föreningsgrupper
När man ser på vilka sammanslutningar som deltar i närradioverksam- heten, finner man en stor spännvidd. De föreningskategorier som vi möter i samhället finns också representerade som tillståndsinnehavare i närradion eller som sändande sammanslutningar.
Förhållandet är däremot något annorlunda när det gäller representa- tionen på de enskilda sändningsorterna. Endast i Stockholm finns alla föreningskategorier med. På övriga sändningsorter finns endast några av kategorierna representerade; i några fall svarar en enskild kategori för sändningarna.
Närradiokommittén har från försöksverksamhetens början använt en och samma indelning i tio olika föreningskategorier. Vid senaste mät- ningen på 50 sändningsorter, vecka 13/1984, befanns tillståndsinneha- varna vara representerade enligt följande:
Religiösa sammanslutningar fanns på 44 sändningsorter, politiska organisationer på 35, idrottsföreningar på 19, studieförbund på 19, musikföreningar på 14, student- och elevorganisationer på 12, invand- rarföreningar på 1 1, nykterhetsorganisationer på 8, handikappförening- ar på 5 och övriga sammanslutningar på 47 sändningsorter. Bland de ”övriga” har närradioföreningarna sändningstillstånd på 36 orter och fackliga organisationer på 5.
Utöver dessa tillståndsinnehavare, 578 stycken, tillkommer de sam- manslutningar som mer eller mindre regelbundet sänder sina program på en annan förenings sändningstillstånd. Närradiokommittén saknar uppgift om omfattningen av dessa sändningar.
De respektive kategoriernas procentuella andel av sändningstillstån- den har varit anmärkningsvärt jämn under en rad mätningar. Endast musikföreningarnas minskning är noterbar. Från att i början av 1982 utgjort en tiondel av tillståndsinnehavarna, har musikföreningarnas an- del sjunkit till 4 procent. Anledningen till detta är sannolikt de skärpta regler för erhållande av sändningstillstånd som infördes 1 juli 1982 men också ökade kostnader i samband med införandet av musikavgifter 1981 och tillståndsavgifter 1982.
Tabell: Sändningstillståndens fördelning kategorivis — i procent.
v9/82 v2/83 v35/83 v 13/84
Religiösa sammanslutningar 32 34 39 34 Politiska organisationer 16 18 17 19 Invandrarföreningar 6 6 8 6 Musikföreningar 10 5 3 4 Idrottsföreningar 5 5 6 5 Studieförbund 2 4 2 5 Student- och elevorganisationer 6 7 7 7 Handikappföreningar 2 1 l ] Nykterhetsorganisationer l 2 2 1 Övriga sammanslutningar 19 17 15 18
99% 99% 100% 100%
Ett annat sätt att mäta deltagandet, än genom att se hur många samman— slutningar inom respektive kategori som har sändningstillstånd, är att mäta sändningsaktiviteten:
Tabell: Andel av sändningstiden kategorivis — i procent
v9/82 v2/83 v 13/84
(I!
xi——-xoww.t>wx|.p m ___—OOWUIWWNONO
Religiösa sammanslutningar 55 Politiska organisationer 5 Invandrarföreningar 7 Musikföreningar 8 Idrottsföreningar ] Studieförbund l Student- och elevorganisationer 6 Handikapporganisationer 1 Nykterhetsorganisationer 1 Övriga sammaslutningar 15 _. _.
100% 100% 101 %
Tabellen visar att de religiösa sammanslutningarna således inte bara är representerade på flest antal orter. Som enskild kategori är de den klart största gruppen och tabellen över utnyttjad sändningstid ovan visar att de producerar mer än hälften av alla närradioprogram.
De gjorda mätningarna visar också på att de politiska organisationer- nas andel av sändningstiden inte motsvaras av deras relativt stora andel av Sändningstillstånden. För övriga organisationsgrupper finns det en tydlig balans mellan andelen av sändningstiden och deras andel av Sändningstillstånden.
Vid mätningen v 13/84 gjordes en särskild studie av hur lång sänd- ningstid varje tillståndsinnehavare inom respektive kategori använder i genomsnitt:
Religösa sammanslutningar sänder 3 timmar och 51 minuter per vec- ka, politiska organisationer 1:02, invandrarföreningar 1:08, musikför- eningar 1:52, idrottsföreningar 1:09, studieförbund 1:23, student- och , elevorganisationer 2:22, handikappföreningar 0:58, nykterhetsorganisa- tioner 1 :00 och övriga sammanslutningar i genomsnitt 1:20 per vecka.
Uppgifterna visar att de flesta föreningarna, oavsett kategoritillhörig- het, i genomsnitt sänder ungefär lika mycket per vecka. Till undantagen hör de religiösa sammanslutningarna, student- och elevorganisationerna samt i viss mån musikföreningarna. Dessa tre kategorier sänder mer än övriga. Stora variationer inom respektive föreningsgrupp kan dock fö- rekomma. Exempelvis sänder många församlingar inom Svenska kyrkan endast en kvarts timme per vecka medan enskilda frikyrkoförsamlingar på några orter sänder över 20 timmar per vecka. I Linköping och Lund sänder studentorganisationerna Radio Ryd respektive Akademiska för- eningen långt över genomsnittet medan studenterna i Uppsala till stor del sänder ganska korta program genom de enskilda studentnationerna som var och en har sitt sändningstillstånd.
Icke svenskspråkiga sändningar
I april 1984 medverkade 37 invandrarföreningar eller sammanslutningar med icke svenskspråkiga sändningar. Man sände program i totalt 41,75 timmar per vecka. Därutöver har flera frikyrkoförsamlingar och i några fall församlingar inom Svenska kyrkan sänt program för invandrare, främst finsk- och spansktalande.
För invandrarföreningar har gällt att program kunnat produceras centralt för sändning över flera närradiosändare i landet. Denna möjlig- het har utnyttjats av flera av de medverkande invandrarföreningarna, bl.a. av de italienska och portugisiska riksförbundens lokalavdelningar samt sammanslutningar som bedriver verksamhet såväl i Stockholms innerstad som inom Järvasändarens täckningsområde. Invandrarkvin- nornas riksförbund RIFFI har under våren 1984 inlett förberedelser för viss sådan samproduktion för ett tiotal av sina lokalavdelningar utanför Stockholm.
Möjligheten att sända program över flera sändare i kraft av ett undan- tag från riksförbudet, föreslås kvarstå för invandrarorganisationer (3.9.6). Bidrag till invandrarinformation i närradion behandlas i 3.16.
3.4. Rapporter och sociologiska undersökningar
3.4.1. Lyssnarundersökningar
Under försöksverksamheten har kommittén låtit genomföra lyssnarun- dersökningar. En sammanfattning av dem, ”Lyssnandet på närradio”, skriven av fil. dr. Lowe Hedman, Sociologiska institutionen, Uppsala universitet, och docent Lennart Weibull, Statsvetenskapliga institutio- nen, Göteborgs universitet, ingår i betänkandet som bilaga 2. Kommittén lämnade i sitt förra betänkande (SOU 1981 :13) en redo- görelse för den lyssnarundersökning på 15 orter som företogs vecka 16/1980. Denna undersökning refereras också denna gång i den ovan nämnda bilagan. På en av de 15 orterna, Jönköping, har samma frågor om lyssnandet ställts två och ett halvt år senare som led i en större undersökning av befolkningens medieanvändning. Också resultatet av den undersökningen ingår i bilagan. Vidare kommenteras i bilagan studier av föreningsmedlemmarnas lyssnande i två sammanslutningar i Eskilstuna och fyra i Stockholm. Dessa undersökningar har i sin helhet redovisats av kommittén i rapporterna ”Närradion och dess lyssnare” (Liber DsU 1980:l4) och ”Närradion — innehållet, medlemmarna och invandrarna” (Liber DsU 198223). Lyssnarundersökningarna har ge- nomförts under ledning av Lowe Hedman, som även svarat för utvär- deringsarbetet i sin helhet på uppdrag av kommittén. Lyssnarundersökningarna hänför sig främst till närradioverksamhe- tens inledningsskede. Kommittén har endast genomfört undersök- ningarna 1980, vilka kompletterats med Weibulls uppföljning på en enda av de undersökta orterna, Jönköping, hösten 1982. Hedman har föreslagit att kommittén skulle genomföra fler undersökningar av lyss-
nandet. Åtskilliga sammanslutningar har också uttalat önskemål om att kommittén skulle låta göra fler lyssnarundersökningar.
Kommittén inser värdet med lyssnarundersökningar och skulle gärna sett att det varit möjligt att genomföra flera. Kommittén har emellertid av ekonomiska skäl avstått från att begära medel för dessa. De direktiv som utfärdats av chefen för finansdepartementet om återhållsamhet med utgifter i kommittéarbetet har därvid väglett kommitténs ställningsta- gande.
Inom närradioverksamheten har sändande sammanslutningar även andra avsikter än att nå höga lyssnarsiffror. Man begränsar ofta sin målgrupp till den egna kretsen medlemmar och/eller sympatisörer och ser verksamheten som meningsfull om man når en viss del av dem. Eller man ser verksamheten som ett komplement till andra former av kom- munikation och föreningsmeddelanden och är tillfredsställd om en del människor nås av sändningarna som ett led i påverkan eller som påmin- nelse. En del sammanslutningar lägger särskild vikt vid att äldre och handikappade, som har svårt att delta i mötesverksamheten, kan få ökad kontakt med föreningen eller församlingen genom sändningarna. Kom- munikationen genom närradion kan vara meningsfull för den sändande sammanslutningen även om endast några tiotal människor intresserar sig för den. För en förening som vanligen samlar endast t. ex. 20 medlem- mar till sina möten kan en radiopublik på 100 personer vara stor. Ett sådant lyssnarantal utgör endast 1 procent av befolkningen på en ort med 10 000 människor i åldern 15—70 år. Om man beaktar detta förhål- lande inser man vilka kommunikationsmöjligheter närradion erbjuder även vid låga lyssnarsiffror. Särskilt för små sammanslutningar som ofta har svårt att nå uti andra media är dessa möjligheter påtagliga, inte minst på större orter.
Det lyssnande som redovisats i kommitténs undersökningar har av de sändande allmänt ansetts vara tillfredsställande. Man har därvid även beaktat att det kan ta åtskilliga år att påverka mediavanor, så att en större grupp lyssnare regelmässigt hör på en ny kanal. De relativt korta sänd- ningstider som närradiosändaren utnyttjar på många orter utgör också en faktor som borde vara ägnad att hålla lyssnarsiffrorna på en låg nivå. Mot denna bakgrund anser kommittén att den publik de sändande sam- manslutningarna lyckats samla inger respekt. Detta gäller särskilt resul- tatet som redovisas i den andra undersökningen om lyssnandet i Jönkö- ping, där lyssnandet på närradio har kommit att ligga i nivå med lyss- nandet på Riksradions Pl-kanal.
Kommittén ser inte i övrigt anledning att kommentera lyssnarunder- sökningarna mer detaljerat. Beträffande sändningarna på invandrar- språk anser dock kommittén att det höga lyssnandet — upp till 87 procent om man ser över en längre tid — särskilt bör uppmärksammas. Kommittén anser att invandrarnas särskilda behov av sändningar på sina hemspråk väl dokumenterats även av lyssnarundersökningarna och anser — som motiveras i avsnitt 3.9.6 — att detta behov i sig utgör ett skäl att särskilt undanta invandrarorganisationerna från förbudet mot att kontinuerligt sända samma program över sändare i flera kommuner.
3.4.2. Sändningarnas innehåll
Det är omöjligt för kommittén att i en koncentrerad betänkandetext ge en rättvisande beskrivning av innehållet i närradioprogrammen. Enbart en rubricering av sändningarna, över 1 200 timmar per vecka, skulle ta betydande utrymme i anspråk och ändå inte säga så mycket om själva programinnehållet. Kommittén har därför i stället valt att uppdra åt en av sina experter, redaktör Bernt Stenmark, som representerar Sveriges Närradioförbund i kommittén, att genomföra ett par studier av hur närradion används, ”Så använder föreningslivet närradion” och ”Alingsås närradio”, vilka utges i separat volym (Liber DsU 1984z9) samtidigt med detta betänkande.
Kommittén anser att de bägge rapporterna ger en god bild av hur närradioverksamheten kommit att gestalta sig inom olika folkrörelser. Utöver de rapporter om sex olika folkrörelsegrupper som Stenmark genomfört har Lowe Hedman med invandrarstudien som ingår i voly- men ”Närradion — innehållet, medlemmarna och invandrarna” (Liber DsU 1982:3) undersökt en sjunde grupp vilket ger en tillfredsställande komplettering.
Närradioverksamheten varierar från ort till ort, från vecka till vecka, från förening till förening. De redovisade studierna skall därför främst ses som exemplifierande tvärsnitt. Samtidigt vill kommittén understry- ka att såväl de av Hedman ledda sociologiska studierna som Stenmarks mer journalistiskt inriktade rapportering tillsammans ger en inblick i både närradions möjligheter och de stora variationerna i det praktiska genomförandet. Kommittén konstaterar att erfarenheterna som doku- menterats i sig styrker behovet av en föreningsradio i landet. Denna kommitténs erfarenhet underbygger de synpunkter om behovet av för- eningsradio som redovisats i avsnitt 3.1.
3.5. Tillståndsprövningen
3.5.1. Bortfallet vid övergången till nya närradiolagen
Då föreningskriteriet skärptes vid närradiolagens ikraftträdande 1 juli 1982 föll ett antal sammanslutningar utanför kretsen av tillståndsberät- tigade föreningar. Det ledde till att antalet deltagande sammanslutning- ar sjönk på hälften av orterna. Själva omprövningen av samtliga sänd- ningstillstånd bidrog också till en minskning. Några sammanslutningar som innehaft tillstånd men inte utnyttjat dessa alls eller endast i ringa grad återkom inte med nya ansökningar. Över huvudtaget blev remiss- omgången, propositionen och riksdagsbeslutet en utgångspunkt för de deltagande sammanslutningarna att överväga om man skulle delta i den fortsatta verksamheten eller inte. En betydande osäkerhet rådde bland föreningarna hur man skulle tolka riksdagsbeslutet om att närradioverk- samheten skulle få ”fastare former”. Skilda politiska tolkningar gjorde sig gällande i den offentliga debatten.
Vid samma halvårsskifte infördes också tillståndsavgifter. Även den-
na ändring blev en orsak för många föreningar att diskutera sitt delta- gande.
298 sammanslutningar innehade eget sändningstillstånd då försöksla— garna upphörde att gälla den 30 juni 1982. Det kan jämföras med att totalt 415 sammanslutningar hade haft sändningstillstånd någon del av tiden sedan sändarstarterna 1979. 1 17 sammanslutningar hade alltså slutat sända redan innan närradiolagen började gälla.
Av de 298 från den äldre verksamheten kvarstående sammanslutning- arna återkom 200 med egna sändningstillstånd enligt den nya lagen. I det stora flertalet fall avstod de 98 återstående sammanslutningarna från att ansöka om nya tillstånd. Kommittén avslog ansökningar från 13 ”äldre” sammanslutningar. Åtta av dessa besvärade sig till kammarrätten som upphävde kommitténs beslut i samtliga fall utom ett (Ljudmixarna SBC, Järva).
42 av de 98 tillståndsinnehavare som inte återkom med ansökningar eller som fick avslag var sådana som, såvitt kommittén kunnat bedöma det efter sammanslutningarnas ansökningshandlingar, bildats under försökslagarnas giltighetstid för att sammanslutningen skulle kunna be- driva sändningsverksamhet.' Det övervägande antalet sammanslutning- ar som föll bort tillhörde alltså det traditionella föreningslivet. Det förefaller alltså som om det skärpta föreningskriteriet endast svarat för bortemot hälften av bortfallet. En lika framträdande orsak till minskningen tycks införandet av tillståndsavgifter ha varit. Avgifterna är så uppbyggda att de stimulerar till samverkan om ett sändningstillstånd mellan flera sammanslutningar i en enda sammanslutnings namn. I avsnitt 3.17.2.2 föreslår kommittén ändringar som skall neutralisera denna effekt. Det var dock endast få sammanslutningar som hörde av sig till kommittén och förklarade att de nya avgifterna var orsaken till att man upphörde sända.
3.5.2. Erfarenheter av och förslag om tillståndsprövningen
Närradioverksamheten har alltsedan den började 1979 haft till ändamål att göra det möjligt för lokala sammanslutningar av ideell karaktär att utnyttja etermediet för att sända information om sin verksamhet och i övrigt sprida sitt budskap. Detta närradions syfte har tillgodosetts ge- nom två något olika sätt att lagreglera sändningsrätten, nämligen dels genom lagen (1978:479) om försöksverksamhet med närradio, som gäll- de intill 1 juli 1982, dels genom närradiolagen (l982:459), som reglerar rätten i dag.
Närradiokommittén har under hela den tid närradioverksamheten pågått haft ansvaret för lagtillämpningen. Kommittén har sålunda nu fem års erfarenhet av de två sätten att legalt bestämma vilka som kan få sända i närradion. Erfarenheterna från tiden före 1 juli 1982 ledde till vissa ändringar i fråga om sändningsrätten i den lagstiftning, som där- efter trädde i kraft. Kommitténs erfarenheter av denna lag i sin tur visar
' De 42 nybildade föreningarna som föll bort fördelade sig på från Stockholm 20, Järva (Stockholm) 7, Malmö 6, Göteborg 3, Eskilstuna 2, Karlstad 2, Linköping 1 och Sandviken [.
på vissa svårigheter vid tillämpningen. Enligt kommitténs mening finns det på grund därav anledning att bestämma kretsen av och kvalifikatio- nerna på de sändningsberättigade sammanslutningarna något annorlun- da än som görs i dag.
Som bakgrund redovisar kommittén i detta avsnitt utom sin praxis också den lagstiftning som gällt och gäller för tillståndsprövningen och dess motiv. Kommittén anser att det behöver göras i ett sammanhang eftersom relevanta motivuttalanden är spridda i lagförarbetena och inte är så väl ägnade att ge ledning för prövningen av alla ärenden. De särskilda villkoren för sändningstillstånd har inte alltid kunnat tillämpas så, att de främjat närradions primära syfte att vara en kanal för det ideella folkrörelsearbetet.
Under försökstiden gällde att tillstånd kunde ges till sådan lokal sammanslutning som varjuridisk person och som bedrev ideell, politisk, facklig eller religiös verksamhet inom sändningsområdet. Regeln angav sålunda inte närmare vilken organisationsform sammanslutningen skul- le ha utöver att den skulle vara en juridisk person. Den fäste större avseende vid verksamhetens innehåll och inriktning. I enlighet härmed gav kommittén tillstånd bl a till svenska kyrkans församlingar, konsu- mentföreningar (inklusive en OK-förening) och en HSB-förening. De flesta tillståndsinnehavarna under försökstiden var dock ideella förening- ar. Bland föreningar som ansågs falla utanför definitionen av sändnings- berättigade sammanslutningar var Frälsningsarméns lokala kårer (som ändå fick sändningstillstånd) och Svenska Arbetsgivareföreningens re- gionkontor, närmast därför att de inte var självständigajuridiska perso- ner. I sitt betänkande Närradio (SOU 1981 :13) höll kommittén fast vid att en viss organisationsform inte borde utgöra villkor för sändningsrätt i närradion och föreslog därför att en lokal, juridisk person med ”huvud- sakligt syfte att främja ideella eller fackliga ändamål” skulle kunna få tillstånd. Den anförde, att därmed kooperativa föreningar, branschor- ganisationer och köpmannaförbund skulle falla utanför den sändnings- berättigade kretsen.
Som framgått var de flesta tillståndsinnehavare under den första för- söksperioden ideella föreningar. Rättsordningen ställer nu mycket be- gränsade krav för att en ideell förening skall utgöra en juridisk person. Förutsättningarna härför brukar vara att ett visst minsta antal medlem- mar, vanligen inte under fem, antagit stadgar med åtminstone uppgifter om föreningens firma, verksamhetens art och formerna för beslut samt utsett en styrelse.
Kommittén kunde också konstatera att ett inte obetydligt antal sam- manslutningar hade bildats efter närradiostarten och att i några fall syftet med föreningsbildningen syntes ha varit att få delta i försöken. Kommittén ansåg det mindre önskvärt att tillfälligt sammansatta grup- per gavs sändningstillstånd. Endast sammanslutningar som vunnit ”till- räcklig föreningsrättslig stabilitet” borde beviljas tillstånd, och av det skälet föreslogs att det skulle krävas av sammanslutningen att den bedri- vit sin verksamhet på orten i minst ett år.
Enligt gällande rätt, 4 & närradiolagen, kan numera tillstånd att sända
närradio ges till vissaangivna slag av sammanslutningar som ärjuridiska personer, nämligen
l. lokala ideella föreningar som bedriver verksamhet inom sändnings- området,
2. lokala ideella föreningar som har bildats för att i närradio sända program som ett led i den verksamhet som en riksorganisation bedriver inom sändningsområdet,
3. församlingar inom svenska kyrkan,
4. obligatoriska sammanslutningar av studerande vid universitet och högskolor,
5. sammanslutningar av flera tillståndsinnehavare för gemensamma närradioändamål.
För de ideella föreningarna under 1. och 2. krävs att verksamheten bedrivits i minst ett år före ansökningsdagen. Av förarbetena framgår vidare att dessa föreningar skall få sända närradio bara om de bedriver annan verksamhet som är deras huvudsakliga uppgift.
Kommittén har stött på en del svårigheter när det gällt att tillämpa denna reglering. Kommitténs redovisning av praxis är naturligt nog inriktad på de tveksamma fallen. Detta bör emellertid inte skymma undan det faktum, att de legala förutsättningarna för sändningsrätten enligt kommitténs mening i stort har visat sig väl motsvara närradions syfte och föreningslivets behov.
De få tveksamma fallen har hänfört sig till flera av sändningsvillko- ren; dels till kravet att en sammanslutning skall driva annan verksamhet än närradio och detta i viss omfattning, dels till kravet att sammanslut- ningen skall ha lokal karaktär, och dels till kravet att sammanslutningen skall utgöra en ideell förening.
Ettårsregeln
Lagen 1982 avsåg att på flera punkter skärpa kraven på de föreningar som skulle få tillstånd att sända närradio. Bl. a. anslöt sig departements- chefen i närradiopropositionen till förslaget om en ”ettårsregel” med samma motivering som kommittén anfört i betänkandet — ”för att förebygga att tillfälliga grupper kommer i fråga för sändningstillstånd”. Från regeln kan ges dispens om det finns särskilda skäl för det. Exem- pelvis, sägs det i propositionen, borde en sammanslutning med syftet att driva en kampanj i en aktuell fråga, såsom inför en folkomröstning, kunna få tillstånd även om den inte funnits så länge som ett år.
Ytterst få föreningar har påkallat dispens. Inte i något fall har kom- mittén gett sådan.
Ettårsregeln bygger på erfarenheterna från försökstiden. Då var me- diet nytt och det kostade mindre än nu att använda det. Detta lockade vissa personer att i föreningsform, åstadkommen för ändamålet, ansöka om sändningsrätt. Fenomenet förekom mest i storstäderna. Då fanns
heller inte något krav på innehållet i och omfattningen av en samman- slutnings verksamhet.
Som framgått har det också ytterst sällan varit aktuellt att vägra tillstånd på grund av ettårsregeln. Med hänsyn härtill kunde det sättas i fråga om regeln har någon egentlig funktion längre. Kommittén anser dock att läget hade varit annorlunda om regeln inte funnits. Syftet att sålla bort obeständiga föreningar har uppnåtts. Den ger också god hjälp när det gäller att pröva det andra villkoret för sändningsrätt, nämligen det om innehållet i en sammanslutnings verksamhet.
Kommittén drar alltså slutsatsen att ettårsregeln bör behållas.
Annan huvudsaklig verksamhet
Kommittén har ovan berört förutsättningen att en sammanslutning skall bedriva annan huvudsaklig verksamhet än närradioverksamhet. All- mänt hållen som denna förutsättning är, är det naturligt att den kunnat föranleda olika tolkningar av de lagtillämpande organen, kommittén och kammarrätten. Ibland har det också varit svårt att klargöra för de ansökande sammanslutningarna vad förutsättningen, enligt kommitténs tolkning, innebär för dem. Kommittén vill därför redogöra för vilka riktlinjer som följts vid tillståndsprövningen och vilka uttalanden i för- arbetena kommittén stött sig på.
I motiven sägs sammanfattningsvis att en sammanslutning för att vara sändningberättigad skall bedriva annan verksamhet (än närradiosänd- ningar) som är dess huvudsakliga uppgift, att verksamheten skall kunna dokumenteras och ha tagit sig uttryck i yttre aktiviteter och att förening- en skall ha fungerat som en sådan i traditionell mening. Härtill bör läggas påpekandet om behovet av en skärpning i förhållande till praxis under försökstiden av kravet på de föreningar som skall ges tillstånd och uttalandena om närradions huvudsyfte —- att bereda ideella folkrörelser och organisationer möjlighet att utnyttja mediet. Kommittén har ansett att dessa motivuttalanden till lagtexten ger stöd för att vid tillståndsgivningen — utöver de formella rekvisiten juridisk person och ideell förening med lokal anknytning — beakta inte bara föreningsverksamhetens art, omfattning och inriktning utan även fören- ingens uppbyggnad och verksamhetsformer.
En huvudlinje för kommittén vid bedömningen har varit att en sänd- ningsberättigad förening strukturellt bör likna de traditionella förening- arna inom folkrörelse- och organisationslivet i fråga om verksamhetsfor- mer och funktion. Rätt stränga krav har sålunda ställts eftersom annars bara ettårsregeln skulle återstå — och då verka enbart som en föga utslagsgivande karenstid. Det är lätt att bilda en ideell förening och ge den sken av aktivitet.
Prövningen av föreningsverksamhetens omfattning och former har lett till avslag — ett femtontal — på exempelvis följande grunder. Den uppgivna verksamheten har framstått som alltför tunn. Ett lågt medlems- antal och ringa yttre aktivitet har lett till bedömningen att närradiosänd- ningarna skulle komma att vara huvudintresset för föreningen, till och med en förutsättning för dess existens. I andra fall har verksamhetens
syfte varit oklart eller allmänt angivet. Medlemmarnas ganska disparata aktiviteter har framstått som konstruerade för att beslöja huvudsyftet som varit närradioverksamhet. I ytterligare andra fall har föreningsbild- ningen framstått som ett sken t. ex. så, att en enskild persons eller några enstaka personers verksamhet klätts i föreningsdräkt. Ibland har det klart kunnat ses att enda syftet varit att kunna få sändningstillstånd.
Kommittén har gjort en relativt ingående och nyansrik prövning. I några få fall har sammanslutningarna överklagat till kammarrätten av- slag som grundats på nyss angivna skäl. I samtliga fall har överinstansen gjort en annan bedömning än kommittén.
I ett beslut avslog kommittén en ansökan från Föreningen Öppet Forum, Stockholm, om sändningstillstånd. Föreningen, som bildats un- der försökstiden, hade enligt stadgarna till syfte ”att arrangera debatter av både politiska och religiösa föreningar, dessutom hålla föredrag”. Kommittén fann att föreningen inte visat att den bedrev annan huvud- saklig verksamhet än närradioverksamhet. Bakom den motiveringen låg kommitténs uppfattning att den uppgivna föreningsverksamheten, ”tolv medlemsmöten och tre styrelsemöten samt *politik-kurser' en gång varje månad”, och ett rätt lågt medlemsantal inte räckte för att man skulle kunna påstå att inte själva närradioverksamheten var huvudsyftet. Kam- marrätten beslöt emellertid att ansökan skulle bifallas, då det av hand- lingarna ”får anses framgå att föreningen i minst ett år före ansöknings- dagen har bedrivit sådan verksamhet inom sändningsområdet som hu- vudsakligen varit av annat slag än närradiosändning”.
Kommittén avslog i ett annat fall en ansökan från Guds Bönehus, Stockholm, då sammanslutningen ”inte visat att den hade sådan orga- nisation och sådan verksamhetsform att den var berättigad till tillstånd”. Föreningen hade bildats under försökstiden av några få personer som dittills bedrivit verksamheten — torgmöten i huvudsak — i eget namn. Kammarrätten biföll besvären, eftersom det fick anses framgå att sam- manslutningen ”uppfyller de minimikrav som gäller för att den skall kunna betraktas som en sådan lokal ideell förening som är en juridisk person” och ”bedrivit sådan verksamhet inom sändningsområdet som huvudsakligen varit av annat slag än närradiosändningar”.
I ett annat fall fann kommittén att Spånga Populärmusikförening inte visat att den bedrev annan huvudsaklig verksamhet än närradioverk- samhet. Också denna förening bildades under försökstiden och enligt kommitténs mening framstod närradioverksamheten som föreningens huvudsakliga verksamhet och syfte. Kommittén ansåg att de andra för- eningsverksamheter som redovisats — medlemsmöten med föredrag, kursverksamhet, samarbete med lokala musikgrupper, medhjälp vid olika arrangemang samt dokumentation av lokal populärmusik — fram- stod som kringverksamheter och följdarrangemang till de närradiosänd- ningar för vilka föreningen bildats. Kammarrätten fann att föreningen vid sidan av närradiosändningarna ”bedrivit en inte obetydlig verksam- het” och biföll ansökan.
Motiven till närradiolagen förutsätter att en förening skall få sända närradio endast om den bedriver annan verksamhet som är dess huvud- sakliga uppgift.
För prövningen härav ger förarbetena bl. a. den ledningen att två ytterlighetsfall anges. Det ena fallet avser föreningar ”som bildats uteslu- tande för att kunna få sändningstillstånd” eller ”med enda syfte att sända radio”. Det andra avser föreningar inom det etablerade folkrörel- se- och organisationslivet.
Som framgått har kommittén hävdat att en sammanslutning som befinner sig i skiktet mellan ytterlighetsfallen strukturellt bör ligga rätt nära de traditionella föreningarna inom folkrörelselivet vad gäller verk— samhetsformer och funktion för att vara sändningsberättigad. Det ligger annars nära till hands att uppfatta närradiosändningarna som samman- slutningens huvuduppgift. Av beskrivningen av praxis torde framgå att det medför en rätt vansklig prövning att hävda den linjen. Vidare ger kammarrättens domar vid handen att överinstansen inte ansett sig kunna tolka lagmotiven i samma riktning som kommittén. På grund härav kan det finnas skäl antingen för en viss omprövning av kommitténs praxis eller för ett förtydligande av lagtexten.
Kommittén gör följande överväganden: Den prövning kommittén gjort innebär bevissvårigheter. Det kan vara svårt att av det skriftliga material som föreningarna tillhandahåller skaffa sig en säker bild av föreningsverksamhetens omfattning och for- mer och än svårare att dra säkra slutsatser om en förenings syfte. Det är samtidigt förståeligt att många föreningar inte har klart för sig vilka förtydliganden de bör presentera. En långtgående undersökningsplikt för myndigheten kan föreningarna uppleva som småaktighet. Den kan leda till mera antaganden än ytterligare vetskap. Vidare kan det ifråga- sättas om man bör ställa upp vissa ”traditionella former” för förenings- verksamhet som en kvalifikationsgrund. Reglerna bör inte onödigtvis forma verkligheten, snarare tvärtom. Det kan också tilläggas att närra- diosändningar och ”verksamhet i övrigt” är två storheter som inte är så lätt jämförbara. I fråga om de fall som kammarrätten prövat har kom- mittén påpekat att föreningarna bildats under försökstiden. De är alltså speciella i den meningen att deras verksamhet i övrigt kunnat bedömas i förhållande till en delvis samtidigt pågående närradioverksamhet. Det är möjligt — på grund av att de åtminstone formaliserade sin verksamhet under försökstiden — att kommittén betraktat närradiosändningarna som mera dominerande än de varit. I andra fall — numera alla andra fall — innebär tillståndsprövningen en prövning av om föreningens dit- tillsvarande verksamhet också fortsättningsvis, dvs. sedan närradio- sändningarna startat, kommer att framstå som den huvudsakliga. Detta bidrar till att göra jämförelsen osäker. På grund av bestämmelsen i 13 & 1. närradiolagen — att tillstånd får återkallas om sammanslutningen inte längre uppfyller kraven enligt 4å och bl. a. ”annan huvudsaklig verk- samhet” — skall kommittén också kontrollera omfattningen av fören- ingens verksamhet vid sidan av närradiosändningarna. Någon sådan kontroll har inte skett på något systematiskt sätt. Den har i stället byggt på information vid kommittékansliets täta kontakter med de sändande sammanslutningarna.
Det är viktigt att ha klara och entydiga rättsregler som kan tillämpas enhetligt och på ett förutsebart sätt. Kommittén anser att en prövning
enligt regler och motiv som redovisats här inte fyller de kraven. Samti- digt vill kommittén hålla fast vid att närradion skall vara en verklig föreningsradio. Det är föreningsmedlemmarnas aktiviteter i gemensam regi som skall speglas i programverksamheten. Det skall inte röra sig om en verksamhet som lever enbart i själva närradiokanalen eller en verk- samhet i övrigt som förutsätter att radiokanalen finns till. Man måste kunna tänka sig en någorlunda livskraftig verksamhet utan närradiostö- det. För att säkra det syftet med närradion bör det finnas bestämmelser som i varje fall hindrar sådana föreningar att få tillgång till närradion, som egentligen inte avser att driva någon annan verksamhet än just närradiosändningar.
Kommittén har därvid övervägt att ställa upp mera konkreta, lättare fastställbara rekvisit för att få tillstånd än de nu gällande, såsom ett visst lägsta antal medlemmar, visst minsta antal sammankomster under ett år eller registrering hos kommunal myndighet. Gemensamt för sådana villkor visar sig emellertid vara att de går längre än ändamålet kräver. Visserligen skulle därigenom en del föreningar som inte hör hemma i närradion uteslutas men samtidigt också många andra, som borde få vara med.
Det synes därför inte stå andra medel till buds än att trots allt ha vissa krav på verksamhetens karaktär och omfattning och föreningsbildning- ens syfte. Men för att inte öppna för en fortsatt besvärlig prövning av dessa förhållanden bör den prövningen enligt kommitténs mening in- skränkas till att slå fast att föreningsbildningen i varje fall inte enbart skett för att kvalificera för närradiotillstånd. Den prövningen skulle innefatta vissa, om än rätt små krav på föreningsverksamheten. I första hand skulle dess ettåriga existens säkra resultatet att inte föreningar som är sådana bara på papperet får tillstånd. Givetvis skulle kravet på rätts- kapacitet kvarstå. Denna tolkning och tillämpning innebär en anpass- ning till kammarrättens praxis och ryms inom en oförändrad lagtext. Denna behöver alltså inte ändras men dess motiv förtydligas i enlighet med vad kommittén nu redovisat.
Slutligen vill kommittén erinra om, att det stora flertalet ansökande föreningar utan vidare har uppfyllt redan nu gällande tämligen restrik- tiva krav för tillstånd. Problemen vid tillståndsprövningen skall alltså ges rätta proportioner.
Vissa förhållanden måste uppmärksammas särskilt. Föreningar, för- samlingar och studerandesammanslutningar samverkar i olika former. Enskilda ideella föreningar sluter sig samman i en ny ideell förening. Svenska kyrkans församlingar kan göra på samma sätt, men för dem finns också den speciella, offentligrättsligt reglerade gemensamma sam- manslutningen kyrklig samfällighet, som är en kommun. Universitetsor- ternas nationer, bl. a., är sammanslutna i kårer eller andra organisatio— ner. Det har många gånger framstått som en näraliggande och rationell ordning att närradioansökan görs i samorganisationens namn. Därige- nom uppnås både ekonomiska och praktiska fördelar för de i organisa— tionen ingående sammanslutningarna. Många sådana organisationer har getts tillstånd.
Ibland driver samorganisationen verksamhet i egen regi av sådan art
och omfattning att den väl kan speglas i programutbudet. Men mycket oftare är det så, att medlemssammanslutningarna självständigt sänder egna program på de tider samorganisationen anvisats. Det kan påstås att en huvudtanke bakom närradion träds för när genom sådana arrange- mang, den tanken nämligen, att enskilda föreningar skall sända i närra- dion i eget namn, på eget ansvar och på egna tilldelade tider. Det påståendet blir att ta mera på allvar när samorganisationen består av sinsemellan ideellt inte samhöriga föreningar. Ett exempel på ett sådant slag av samorganisation är de ”halvkommunala” föreningsråden, som i några få fall fått tillstånd.
Också närradioföreningar med egen sändningsrätt och sammanslut- ningar som delvis har radioföreningskaraktär kan hänföras hit.
I flera fall har radioföreningar regelbundet upplåtit programtid till sammanslutningar som saknat sändningstillstånd och därmed haft pa- raplyfunktion. Närradioföreningar föreslås också forstsättningsvis kun- na få sändningsrätt, som dock begränsas (se vidare 3.8.3).
I försöksverksamheten har också deltagit sammanslutningar som varit uppbyggda dels av en paraplyorganisation av ideologiskt närbesläktade sammanslutningar på vilken sändningstillståndet vilat, dels av samman- slutningar som ingår i den radioförening som tillkommit för närradio- ändamål. Exempel på sådana sammanslutningar är Alternativ Stad/ Radio Klara, Stockholm och Föreningen Mot Bättre Vetande/ Öckerö Närradio, Öckerö. Radioföreningsmedlemmarna kan ideologiskt stå den egentliga parplyorganisationen (tillståndsinnehavaren) nära, men inom ramen för dessa paraplyer kan också rymmas sammanslutningar utan naturlig anknytning till denna.
Kommittén anser detta förhållande vara otillfredsställande och före— slår att ett förbud att upplåta programtid åt annan sammanslutning införs. Motiven för detta redovisas närmare i 3.10.
Detsamma bör gälla även för radioförening som bildats på initiativ av lokalradiostationer som ett led i allemansradioverksamhet om sådan skulle begära sändningsrätt i närradio.
Kommittén menar inte att en ideell förening vars medlemmar utgörs av andra ideella föreningar eller andra slags organisationer skall förbju- das att sända i närradion. Det är emellertid viktigt att sådana samorga- nisationer verkligen driver en verksamhet i eget namn, icke blott sam- ordnar medlemsföreningarnas närradioinsatser. Prövningen av verk- samhetens omfattning i dessa fall efter de riktlinjer som angetts tidigare bör vara tillräcklig för att sådana samorganisationer som väsentligen bara avser att administrera medlemsorganisationernas närradioverk- samhet skall kunna vägras tillstånd.
Ett särfall i detta sammanhang utgör de kyrkliga samfälligheterna. En kyrklig samfällighet består av två eller flera församlingar. I de flesta fall är det fråga om ett frivilligt samgående men tvångsvis bildade samfällig- heter finns dels i Stockholm och Göteborg, dels när församlingarna bildar ett pastorat. Stockholms- och Göteborgssamfälligheterna består av alla de territoriella församlingarna i respektive kommun, (i Göteborg 32 st.). En samfällighets uppgift är att ha hand om de ekonomiska församlingsangelägenheterna.
Kommittén har mött önskemål inte bara i fråga om Stockholms- och Göteborgssändarna att samfälligheterna skulle få tillstånd att sända. Syftet har varit att de enskilda församlingarna skulle sända på samfällig- hetens tider i tur och ordning. Tillstånd har dock inte formligen påkal- lats, och de sökande har kunnat förmå en församling att i stället bli tillståndsinnehavare.
Närradion skall vara förbehållen frivilliga sammanslutningar med ideell karaktär och inte ha karaktär av myndighetsradio. Sändningsrät- ten för svenska kyrkans församlingar är ett undantag — de driver en verksamhet av samma slag som de fria samfunden. Genom att berättiga samfälligheter till tillstånd skulle man uttryckligen godkänna att en samorganisation får tillstånd uppenbart för andras räkning, därtill en administrativ, offentligrättslig överbyggnad med ekonomiska uppgifter. Därutöver skulle det föra med sig det särskilda problemet att samfällig- heten ofta täcker ett så stort geografiskt område.
Å andra sidan harjämförelsen med frikyrkoförsamlingarna fortfaran- de relevans. Många sådana samverkar i form av allianser, ekumeniska råd, predikantförbund och liknande. Flera av dem har fått sändningstill— stånd (även när svenska kyrkans församlingar ingår) och deras program- verksamhet är i huvudsak upplagd så som den är tänkt för samfällighe- terna. Det kan också vara en rationell ordning att församlingar i större och medelstora städer kan gå samman om ett tillstånd och gemensamma sändningstider.
Kommittén föreslår i annat sammanhang (avsnitt 3.9.6) restriktioner för en tillståndsinnehavare när det gäller att låta andra föreningar utnytt- ja dess tider för ”egna” sändningar. Även svenska kyrkans församlingar har förfarit på det sättet. Kommittén anser det mindre tilltalande att behålla en sådan ordning.
Av det anförda finner kommittén att det är riktigast och mest rationellt att samfälligheter skall kunna ges tillstånd. Sådant bör emellertid kunna ges endast till samfälligheter som är lokala i närradiolagens mening. I huvudfallet kommer därför pastorat, som oftast är samfälligheter, främst i fråga.
Sammanslutningens lokala karaktär
Beteckningen ”lokal” om sammanslutningar som kan ges tillgång till närradion har genomgående använts i lagtexterna och deras förarbeten. Någon närmare förklaring av beteckningens innebörd har inte getts. Av beskrivningen av närradioverksamhetens förutsättningar och inriktning följer dock att man har att utgå från sändarområdets utsträckning när det gäller att bedöma om en sammanslutning är lokal. Det är dess anknyt- ning till det området som avgör dess sändningsrätt. Kommittén har vid prövningen av om en förening uppfyller kravet att vara lokal tagit hänsyn till både formella och reella moment som knyter sammanslut- ningen till sändningsområdet. Sålunda skall den organisatoriskt sett ha sitt säte (eller sitt kansli eller sina vanligen använda möteslokaler) inom sändningsområdet. Vidare skall den ha sin väsentliga verksamhet för- lagd dit.
En förutsättning för närradioverksamheten har hela tiden varit att sändningarna skulle ske över sändare med en räckvidd på omkring fem kilometer. Det säger sig självt att få sammanslutningar är lokala i en så precis mening. Tillämpningen av principerna för bedömningen av den lokala karaktären hos en sammanslutning har heller inte genomdrivits särskilt strikt. Eftersom sändarna hittills varit få har det många gånger varit lockande för sammanslutningar att sända inom områden som de haft svag anknytning till. I några fall har ankytningen till ett sändarom- råde visserligen varit odiskutabel, men samtidigt har verksamheten dri- vits också på andra håll. Kommittén har då haft att ta ställning till sändningsrätt också över andra sändare. Det har varit svårt att tillämpa de redovisade bedömningsprinciperna konsekvent särskilt i Stock- holmsområdet (för sändarna i innerstaden och i Järva). Många förening- ar verkar sålunda huvudsakligen i förorterna eller kranskommunerna. Några andra åter verkar i Stockholm, därför att det är landets huvud- stad, men är i princip inriktade på hela Stockholms län eller t. o. m. hela landet. Kommittén har i sådana och andra liknande fall normalt inte sett någon anledning att motsätta sig sammanslutningarnas önskemål om var de vill sända. I takt med att närradion byggs ut — med exempelvis flera sändare i storstädernas förorter — och i takt med att sändarnas effekt differentieras kan förutses att de allra flesta intresserade samman- slutningarna kan få sända över sin ”naturliga” sändare.
Att bedömningen av en sammanslutnings lokala karaktär också fort- sättningsvis bör ske i liberal anda skall likväl inte skymma bort det faktum, att kravet på lokal verksamhet är viktigt. Kravet uttrycker i själva verket en grundläggande idé bakom närradion, den att det är föreningsaktiviteter på sändarorten som skall föras ut i mediet. Närra- dion skall inte vara en åsiktsmegafon för en sammanslutning med svag knytning till sändarområdet. För att ha rätt att sända på en, ibland flera, sändare måste förutsättas att medlemsbaserad verksamhet verkligen fö- rekommer i inte alltför ringa omfattning inom sändningsområdet. Bevis härför utgör, som vi antytt, kansli eller möteslokaler eller medlemmars bostäder inom sändningsområdet.
Sammanslutningens organisationsform
Kommittén har några gånger prövat ansökningar från sammanslutning- ar som inte varit organiserade som ideella föreningar. Det har gällt föreningar av typen Folkets Park-, Folkets Hus- och bygdegårdsfören- ingar. I några få fall har det gällt stiftelser med ideell verksamhet. Kommittén har också, liksom under den första försöksperioden, erfarit att önskemål finns om att ekonomiska föreningar med ideella inslag i sin verksamhet, såsom konsumentföreningar och bostadsrättsföreningar, skall beredas plats i närradion.
På grund härav finns anledning att ta upp frågan om sammanslutning- arnas organisationsform som förutsättning för närradiotillstånd.
Bakgrunden
I prop. 1977/78:91 konstaterades att de inskränkta etableringsmöjlighe- terna för etersändning gjorde det mest angeläget att bereda utrymme för sändningar från ideella, religiösa, fackliga och politiska grupper och organisationer i etern. De skulle vidare vara juridiska personer (5. 223).
För försökstiden gjordes till en förutsättning för sändningstillstånd att sammanslutningar, (som var en samlingsbeteckning för grupper, fören- ingar, organisationer, folkrörelser, samfund, folkhögskolor), bedrev verksamhet av ideell karaktär. Som tidigare redovisats var sålunda inte organisationsformen utan verksamhetens innehåll utslagsgivande.
Kommittén ansåg i 1981 års betänkande (s. 153) att en viss organisa- tionsform inte skulle vara vare sig förutsättning eller hinder för sänd- ningstillstånd. Avgörande skulle enligt kommittén vara att sammanslut- ningen hade som huvudsakligt syfte att främja ideella ändamål. Härige- nom uteslöts från närradion konsument- och producentkooperativa för- eningar liksom branschorganisationer, eftersom de alla främjar ekono- miska intressen. Det gör också fackföreningarna men för dem föreslogs särskilt undantag så att de skulle få vara med. Några andra slag av föreningar, av intresse i detta sammanhang, nämnde kommittén inte om. Kommittén diskuterade alltså inte sändningsrätten för föreningar som driver ekonomisk verksamhet i ideella syften. Uteslutas skulle dels rena ekonomiska föreningar, dels ideella föreningar med ekonomiska syften.
I prop. 1981/82:127 uttalas i motiveringen, att sändningstillstånd inte bör kunna ges åt ekonomiska föreningar, som har till ändamål att bedriva ekonomisk verksamhet till medlemmarnas fromma. Det påpe- kas, att den helt övervägande delen sammanslutningar som f. n. sänder närradio är till sin karaktär ideella föreningar, samt att det inte minst från pedagogisk synpunkt är riktigt att ange denna typ avjuridisk person som sändningsberättigad. Vidare anförs det att detta medför en margi- nell utvidgning av kretsen av tillståndsberättigade sammanslutningar jämfört med kommittéförslaget — de 5. k. branschorganisationerna an- ses nämligen vara ideella föreningar, eftersom de inte bedriver någon ekonomisk verksamhet.
I samband med att ekonomiska föreningar avfördes nämndes riskerna för kollision med reklamförbudet.
När branschorganisationerna godtogs nämndes att dessa risker är mindre i sådana föreningars sändningar än för de ekonomiska förening- arna.
I lagrådets yttrande över lagförslaget utgår man från närradions syfte att skapa möjligheter för olika slag av ideella organisationer att på ett nytt sätt utnyttja yttrandefriheten. Man finner då ”att anknytningen i 4 & 1. till ideella föreningar i viss mån ger uttryck åt en formell gränsdrag— ning”. Man påtalar att det innebär ”en brist på likabehandling” att ”sammanslutningar som är uppbyggda på annat sätt skall stå utanför, fastän de ägnar sig åt samma typ av ideell verksamhet som den vilken må förekomma i de ideella föreningarna”. Man låter dock saken falla efter- som ”detär möjligt, att de lagtekniska svårigheterna” — vid utsträckan- det av sändningsrätten till andra lokala sammanslutningar — ”är såda- na, att en begränsning till lokala ideella föreningar ter sig motiverad”.
I anledning av lagrådsyttrandet gör föredragande statsrådet det utta- landet, att närradions syfte att vara ett språkrör för sammanslutningar med ideella ändamål inte motverkas ”av villkoret att de sändande sam- manslutningarna skall vara ideella föreningar, vilket villkor dessutom har den fördelen att det är enkelt och lätt att föra ut till de berörda”.
Mot den här bakgrunden står det klart att närradiolagen genom att nämna ideella föreningar som sändningsberättigade åsyftar att rent for- mellt gränsa av lagens tillämpningsområde till sådana föreningar som enligt dagens lagstiftning och praxis är ideella. Branschorganisationer och fackföreningar får vara med. Det kan därutöver behövas en diskus- sion av frågan om också de ideella föeningar inbegrips, som driver en utpräglad ekonomisk verksamhet och t. o. ni. kan vara registrerade som ekonomiska föreningar enligt äldre lagstiftning.
Överväganden
Legalt förutsätts för tillstånd att sända närradio att det är fråga om en ideell förening. Det enda undantaget härifrån är svenska kyrkans för- samlingar. Av ordalagen i 45 och förarbetena därtill framgår att man åsyftat en formell gränsdragning med hänvisning till organisationsfor- men. Det kan hävdas att därigenom förfelas, åtminstone i viss utsträck- ning, närradions övergripande syfte att ge allt organiserat ideellt arbete en ny yttrandekanal. Enligt kommitténs mening bör därför bestämning- en av vilka som skall få sända närradio nyanseras något.
Kommittén har ovan nämnt att den haft att pröva ansökningar om tillstånd av föreningar av Folkets Park-typ. Några få sådana har kom- mittén gett sändningsrätt. Dessa ansökningar har gett upphov till frågor om föreningar av denna typ är ideella eller ekonomiska föreningar och, om de är ekonomiska, hur deras verksamhet bör vara beskaffad för att de ändå skall få sändningsrätt.
Det visar sig att gränsen mellan ekonomiska och ideella föreningar har växlat genom tiderna, indelningen beror inte på annat än på vilka praktiskt-politiska mål man velat uppnå vid skilda tidpunkter.
Enligt 1911 års lag om ekonomiska föreningar var indelningen i huvudsak den, att en förening betecknades som ekonomisk (och kunde registreras) så snart föreningsverksamheten var av ekonomisk art. Övri- ga föreningar betecknades som ideella. Genom den nya lagstiftningen 1951 om ekonomiska föreningar skärptes kraven på en ekonomisk för- ening — utöver ekonomisk verksamhet (affärsmässigt organiserad och bedriven) fordras ändamålet att främja medlemmarnas ekonomiska in- tressen. Verksamheten bör hänga samman med medlemmarnas hushåll- ning eller förvärvsverksamhet. De konsument- och producentkoopera- tiva föreningarna har dessa typiska känntecken.
Med lagstiftningen 1951 rymdes många föreningar inte längre under begreppet ekonomisk förening. Det innebär att kategorin ideella fören- ingar utvidgades till att omfatta inte bara föreningar med icke—ekono- misk verksamhet utan också föreningar med ekonomisk verksamhet men med annat ändamål än att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Det finns alltså åtskilliga föreningar som registrerats enligt
1911 års lag (ibland enligt 1895 års motsvarande lag) och som därmed får bestå som ekonomiska föreningar, vilka, om de bildats idag, skulle ha ansetts som ideella. Till denna grupp hör många Folkets Park-förening- ar.
Kommittén anser att samtliga föreningar som inte är ekonomiska föreningar enligt bestämningen i 1951 års lag bör kunna komma i fråga för närradiotillstånd. Det innebär att dagens synsätt när det gäller indel- ningen av föreningar i ideella och ekonomiska slår igenom. Vissa fören- ingar, som kommittén alltså räknar som ideella trots äldre registrering som ekonomiska föreningar, driver emellertid ibland en så omfattande ekonomisk verksamhet att deras ideella-kulturella mål kommer i skym— undan. Det bör vara möjligt att vägra sådana föreningar tillstånd.
En särskild typ av ekonomiska föreningar utgör bostadsrättsförening- arna. Stundom ägnar sig medlemmarna i sådana föreningar åt verksam- het som påminner om byalagens och liknande sammanslutningars. Efter prövning i varje särskilt fall bör också dessa kunna medges sändnings- rätt.
Det förekommer vidare att aktivitet av ideellt slag försiggår i stiftel- sens form. Att människor verkar inom den ramen bör inte heller utan vidare utesluta dem från att få tillgång till närradion.
Denna öppning för även andra organisationer än ideella föreningar att få sända närradio bör komma till uttryck i lagtexten. Medan ideella föreningar anges som huvudfallet, bör därför anges att, om det finns särskilda skäl, också andra organisationer kan ges tillstånd.
Sammanfattningsvis föreslår kommittén följande ändringar i fråga om sändningsrätten.
El Tillstånd att sända närradio skall kunna ges också åt organisationer som inte är ideella föreningar, om det finns särskilda skäl för det.
El Lokala kyrkliga samfälligheter inom svenska kyrkan skall kunna ges tillstånd.
Cl Prövningen av att en sammanslutning bedriver verksamhet inom sändningsområdet skall mindre avse verksamhetens art, omfattning och former i relation till närradioverksamheten eller ”traditionella” föreningar än i första hand syfta till att hindra att sådana föreningar får tillstånd som kan antas inte avse att driva någon annan verksam- het än närradiosändningar.
Övriga lagförslag i tillståndsfrågor m.m.
Organisationskommittén för närradioverksamheten (OKN) hade enligt sina direktiv till uppgift bl. a. att precisera den då aviserade närradio- nämndens arbetsuppgifter och arbetsformer. Under arbetet därmed fann OKN att närradiolagen och närradioförordningen behövde komplette- ras eller justeras på ett antal punkter. Av de förslag till kompletteringar av närradiolagen som OKN utarbetade och ingav till regeringen genom- fördes ett (prop. 1982/83:52), som innebar att en föreskrift infördes i lagens 155 om omedelbar verkställighet av beslut. Förslagen i övrigt
överlämnades av regeringen till närradiokommittén för att beaktas i utredningsarbetet.
OKNs förslag innebari korthet följande. Det bör införas föreskrifter om varning och erinran som mildare reaktionsformer än återkallelse av sändningstillståndet vid mindre allvarliga förseelser mot närradiolagen. En möjlighet bör öppnas för närradiomyndigheten att omedelbart ge- nom ett interimistiskt beslut återkalla ett sändningstillstånd i väntan på att återkallelsefrågan kan prövas slutligt av myndigheten. Vidare bör möjligheten att överklaga vissa beslut av myndigheten begränsas och ett förtydligande ske i frågan om vem som skall få föra talan mot olika beslut av myndigheten.
Förslagen remitterades till justitiekanslern, kammarrätten i Stock- holm och ett antal närradioföreningar.
Närradiokommittén vill här framföra sina synpunkter på förslagen. I fråga om förslaget om varning och erinran som nya påföljder kan kommittén dela OKNs åsikt att det kan finnas behov av och vara värdefullt från pedagogisk synpunkt att nyansera påföljdssystemet och formalisera de olika reaktionsformerna. Av remissyttrandena framgår emellertid att det råder delade meningar om hur nyansrikt sanktionssy- stemet bör vara och för vilka fall av överträdelser de olika sanktionsfor- merna passar. Det råder inte heller enighet om under vilka förutsättning- ar påföljden erinran, om den alls skall införas, bör tillämpas.
Kommittén har haft att pröva mycket få överträdelser av närradiola- gens bestämmelser. I de fall tillstånd återkallats har det gällt klara brott mot dem — medvetna och systematiska brott mot reklamförbudet. 1 andra fall har kommittén tillämpat just de av OKN anbefallda, nyanse- rade sanktionsformerna varning och erinran. Närradiokommittén anser att det har varit en fördel att kommittén i sin tillsynsverksamhet har kunnat anpassa påföljderna efter de ifrågasatta överträdelsernas art och svårighetsgrad. Verksamheten är till sin karaktär mera en dialog mellan myndighet och sändande föreningar och därför inte betjänt av en långt- gående formalisering av sanktionssystemet. De av OKN föreslagna på- följderna passar inte heller generellt. Som hittills bör formerna för över- vakningen väsentligen kunna överlämnas till myndighetens rättstillämp- ning.
Förslaget om möjligheten att interimistiskt återkalla ett sändningstill- stånd har tillstyrkts av justitiekanslern och kammarrätten men avstyrkts av de närradioföreningar som yttrat sig i saken. JK har dock särskilt pekat på att interimistisk återkallelse i den situationen att yttrandefri- hetsbrott har begåtts inte kan komma i fråga i andra fall än när lagakraft- ägande avgörande föreligger och att detta följer av den lydelse som 13 ä 4. närradiolagen har.
I avsnitt 3.9.4 föreslår kommittén vissa nya regler för innehållet i närradiosändningarna, bl. a. en bestämmelse om diskriminering, vilken får den följden att tillämpningsområdet för bestämmelsen i 13 5 4. när- radiolagen minskar. I några fall kan det dock bli aktuellt att den kommer till användning. Närradiokommittén diskuterar även detta i avsnitt 3.9.4. Förslaget om interimistisk återkallelse av sändningstillstånd blir med förslag som närradiokommittén framlägger i detta avsnitt obehövligt.
OKN tar också upp frågan om vem som skall få föra talan mot olika beslut av närradiomyndigheten. När det gäller beslut om varning, erin- ran och interimistisk återkallelse saknar med kommitténs inställning OKNs resonemang aktualitet.
När tillstånd vägras eller tillstånd återkallas av närradiomyndigheten och när kammarrätten fastställer eller ändrar dess beslut föreslår OKN en precisering av talerätten i lag.
Om inte annat följer av särskilt meddelade föreskrifter gäller enligt 11 & förvaltningslagen att talan mot ett överklagbart förvaltningsbeslut får föras av den som beslutet angår, om det gått honom emot. I de ärenden som nyss nämnts har det erfarenhetsmässigt inte uppstått tve- kan vilka ett beslut skall anses angå eller i vilka fall ett beslut kan anses ha gått någon emot. Detsamma gäller för tidsfördelningsärenden som dock ibland berört många fler än tillståndsårendena. I ett fall har kom- mittén ansett sig behöva gå till regeringsrätten för att få frågan om sin egen talerätt gentemot ett beslut av kammarrätten prövad.
OKN för i det här sammanhanget också ett resonemang om fullföljds- rätt skall tillerkännas också andra som skulle kunna anses berörda av ett bifallande tillståndsbeslut. Som exempel på andra anförs en annan sammanslutning som får ytterligare konkurrens om sändningstid, med- lemmar i annan sammanslutning och medborgarna i största allmänhet. Det framhålls att om det skulle anses föreligga ett mera allmänt intresse av vilka som får tillstånd att sända i närradion det vore tänkbart att uppdra åt justitiekanslern eller länsstyrelserna att bevaka allmänna in- tressen. OKN, som konstaterar att en sådan fullföljdsrätt skulle komma att verka inskränkande på yttrandefriheten, finner för sin del att en ytterligare bevakning av allmänna intressen på detta sätt kan anses obehövlig.
Kommittén ansluter sig till OKNs uppfattning att det inte behövs någon särskild representant för det allmänna intresset med rätt att över- klaga vissa beslut på närradioområdet.
I övrigt har OKN övervägt om fullföljdsrätten kan begränsas i fråga om vissa beslut, bl. a. dem som gäller föreläggande av vite och tidsför- delningen. I sistnämda fall föreslår OKN att fullföljd inte bör medges mot kammarrättens beslut eftersom frågorna om fördelning av sänd- ningstid ytterst sällan torde vara sådana att de har något prejudikatin- tresse.
Med hänsyn till den stora betydelse det har för föreningarna hur sändningstiden fördelas vill kommittén inte föreslå någon begränsning av fullföljdsrätten ens till regeringsrätten.
Vitesbestämmelsen i närradiolagen, som OKN också tar upp, är ett påtryckningsmedel uteslutande för att kunna förmå en sammanslutning att för granskningsändamål till närradiomyndigheten ge in en sådan inspelning som avses i 8 & ansvarighetslagen. OKN anför härom bl. a., att den prestation som kan avkrävas en sammanslutning genom ett vitesföreläggande är föga ingripande, att ett lagakraftvunnet vite alltid kan omprövas eller jämkas i samband med att talan förs om utdömande av det samt att risken för att närradiomyndigheten skulle komma att kräva in granskningskopior utan fog är praktiskt taget försumbar. Mot
den bakgrunden finner OKN att fullföljdsrätt mot vitesbeslut kan und- varas. Kommittén har samma uppfattning i denna fråga som OKN.
3.6. Kommunal medverkan
3.6.1. Kommunalt engagemang under försöksverksamheten
Kommuner har under försöksverksamheten inte medgetts egen sänd- ningsrätt. Kommittén konstaterade i sitt första betänkande (SOU 1981:13 s. 149— 151) att kommunsändningar i mycket liten omfattning förekom i Sveriges Radio, och att kommunal sändningsrätt i närradio därför kunde diskuteras.
I sitt förslag avvisade dock kommittén möjligheten för kommun att beviljas sändningsrätt och fastslog att ”närradion i första hand är tänkt som ett medel för kommunikation mellan människor som förenats kring en gemensam målsättning, dvs. medlemmar i en sammanslutning”, samt att denna målsättning borde bibehållas. I propositionen (1981/82:127 s. 14) anslöt sig föredragande statsrådet till denna bedömning: ”Jag delar vidare kommitténs uppfattning att kommuner och kommunala organ inte skall kunna få sändningstillstånd. Närradion skall vara förbehållen frivilliga sammanslutningar med ideell prägel och skall inte ha karaktär av myndighetsradio.” Riksdagen följde förslaget.
Under försöksverksamheten har kommunerna på många orter visat intresse för och understött närradioverksamheten. Det kommunala en- gagemanget i närradion i form av service och anslag till det lokala föreningslivet, tillhandahållande av information från nämnder och för- valtningar eller genom medverkan i program, har redovisats av när- radioföreningarna i en enkät som kommittén utsänt till försöksorterna.l
Kontakterna mellan kommunen och de sändande sammanslutningar- na har oftast initierats av närradioföreningen. Det har också förekommit att kommunerna själva svarat för den första kontakten. Man kan med närradion ha sett möjligheten att på ett nytt sätt informera om sin verksamhet eller önskat stödja det lokala föreningslivet i denna nya aktivitet.
En vanlig form av kommunalt stöd har varit service i anslutning till närradions start. Initiativtagande sammanslutningar har när närradion introducerats på orten i många fall kunnat utnyttja fritidskontorens föreningsregister, fått annan kontorshjälp eller kunnat utnyttja kommu- nal samlingslokal vid sina informationsmöten.
I några fall har man från kommunen beslutat stödja lokala närradio- föreningars ansökningar om tillstånd för sändare till orten.
Kommunen har på några orter kostnadsfritt ställt lokal till förfogande för studioändamål (Dalsjöfors, Piteå, Öckerö), anvisat lokal (Alingsås, Danderyd/Täby, Trollhättan) eller bidragit till hyra för studiolokal
' Enkäten utsändes i månadsskiftet februari—mars 1984, då verksamheten omfat- tade 53 försöksorter. 31 av de totalt 40 orter som 1 januari 1984 inlett sändningar besvarade enkäten.
(Alingsås, Västervik). Närradioföreningarna i Götene och Köping har angett att kommunen lämnat sådant erbjudande.
Sex närradioföreningar har angett att man erhållit verksamhetsbidrag i form av engångsbidrag, i första hand avsedda för studioutrustning. Alingsås närradioförening har beviljats ett verksamhetsbidrag om 60 000 kronor, Finspångs närradioförening ett startbidrag om 15 000 kronor och närradion på Öckerö ett utrustningsbidrag om 32 000 kronor. Där- utöver har kommunala bidrag utgått till närradioföreningarna i Dalsjö- fors (10 000 kr.), Nyköping (2 000 kr.) och Älmhult (6 400 kr.). När- radioföreningarna i Köping och Trollhättan har angett att man ansökt om verksamhetsbidrag om 60 000 respektive 75 000 kronor.
Närradioföreningen i Köping har mottagit lönebidrag för beredskaps- anställd. Också Kalix närradioförening har angett att man erhållit löne- bidrag från kommunen.
Flertalet närradioföreningar som sänt information från kommunala nämnder och förvaltningar (nedan), har angett att kommunerna lämnat bidrag för sådana sändningar. Bidragen uppges enbart ha täckt faktiska kostnader för programproduktion och utsändning. Där annan samman- slutning än närradioföreningen ansvarat för programmen, uppges en- dast i ett fall att ersättning för faktiska kostnader utgått från kommunen.
Kommunal programmedverkan
Information från kommunala nämnder och förvaltningar har sänts på flera försöksorter. Detta hari allmänhet skett på programtid som dispo— nerats av närradioföreningen. I några fall har annan tillståndsinnehava- re än närradioföreningen svarat för sådana program.
Konsumentinformation har regelbundet sänts i Karlstad i form av en varje vecka återkommande ”Konsumentkvart” och i Trollhättan, där konsumentprogrammet återkommit två gånger i månaden. Köpings när- radioförening har uppgett, att man planerar sända konsumentinforma- tion.
Kulturnämnden i Avesta har medverkat med information för synska- dade. Man har sänt ett timslångt och fyra femtonminuters program per vecka. I Kalix har information från kulturnämnden presenterats varje månad. Här har folkhögskolans elever svarat för programmen. Vidare har Föreningen Mot Bättre Vetande vid Brattebergsskolan på Öckerö regelbundet sänt magasinsprogram, som huvudsakligen speglat kultur- aktiviteter inom kommunen.
Turistinformation från fritids- och turistnämnder har sommaren 1983 sänts genom närradioföreningarna i Jönköping, Karlstad och Västervik.
Trafikinformation har sänts i Piteå, där ABF svarat för programmen. Allmän kommuninformation i form av magasinsprogram, "kommunal- kvartar” o. (1. har varit vanligt förekommande.
I Alingsås har närradioföreningen inbjudit representanter från kom- munen att medverka i informations- och debattprogram. Täby kommun har varje vecka på sändaren i Danderyd/Täby i den lokala närradioför- eningens regi presenterat ett 15 minuter långt ”Kommunnytt”, som bl. a. informerat om service, rådgivning och evenemang i kommunen. I Eskils-
tuna och Kumla har Filadelfiaförsamlingarna svarat för kommunal information, i Eskilstuna i form av ett magasinsprogram varje månad, i Kumla med en varje vecka återkommande intervju med kommunens kanslichef. Magasinsprogram innehållande kommunala nyheter har vi- dare regelbundet sänts i Linköping, Lund och Kalix. I Linköping har Sionförsamlingen svarat för programmet ”Från Stadshuset” och i Lund Ekumeniska rådet för det varje vecka återkommande ”Kommunnytt”. Kommunmagasinet i Kalix har producerats av elever på folkhögskolans medialinje. Endast Kalix har angett att programmen försetts med poli- tiska kommentarer.
Närradioföreningarna i Järva, Köping, Nybro, Nyköping och Sunds- vall har angett, att man för närvarande undersöker förutsättningarna för att sända kommunal information.
Kommunfullmäktiges sammanträden har direktsänts i Danderyd/ Täby, Karlstad, Mora, Piteå, Umeå, Västerås och Öckerö. I Umeå har folkpartiet och på Öckerö socialdemokraterna svarat för sändningar och eventuella referat och kommentarer. I Karlstad har de i närradion med- verkande politiska partierna (moderaterna, centern och folkpartiet) pre- senterat och kommenterat fullmäktigesändningarna som skett på närra- dioföreningens programtid. På övriga orter har fullmäktige sänts på närradioföreningarnas programtid och oftast utan kommentarer. När- radioföreningen i Köping och Edsbyn har angett, att man planerar att genomföra direktsändningar från fullmäktige.
Det är kommitténs intryck, att intresset för att sända i synnerhet kommunal information men också fullmäktige allmänt varit stort hos de medverkande sammanslutningarna. Programmen anses ha högt lyssnar- värde, och man har också från flera orter meddelat att man fått positiva lyssnarreaktioner.
Också från orter som inte besvarat den ovan refererade enkäten eller som inlett sändningar efter årsskiftet 1983/84 och därmed inte omfattats av enkäten, har förekommit eller meddelats intresse för sådana sänd- ningar. Vidare har kommuner på flera av dessa orter ställt sig positiva till att stödja närradioverksamheten genom anslag till det lokala förenings- livet.
Kommittén har ifråga om den kommunala medverkan i närradioverk- samheten informerat bl. a. kommunförbundet, landstingsförbundet, ci-
vildepartementets informationsdelegation (B l982:01) samt demokrati- beredningen (C 1983103).
3.6.2. Sändningsrätt för kommunerna?
De olika formerna för kommunal medverkan i närradiosändningar som redovisats för fram till frågan om kommunerna skall kunna beviljas egna sändningstillstånd. Kommittén har under sin verksamhet fått åtskilliga förfrågningar om detta, särskilt från kommunala förvaltningar på kul- tur- och fritidssektorn, men också från informationsnämnder, turist- myndigheter och från enstaka kommunalpolitiker.
Riksdagen avvisade som ovan redovisats tanken på kommunala sänd- ningstillstånd då närradiolagen antogs. Kommittén anser att utveckling-
en inom närradioverksamheten varit sådan att frågan om någon form av kommunal medverkan ånyo bör övervägas.
För kommunal sändningsrätt talar i första hand det allmänna intresse för kommunal information i närradioverksamheten som visats på ett stort antal av de sändande orterna. Kommunal medverkan har på några orter systematiserats till att gälla program som återkommer varje vecka på samma sätt som det stora flertalet övriga närradioprogram. Närradio- föreningarna har vanligen stått ansvariga för dessa sändningar men också enskilda tillståndsinnehavare som kyrkor, politiska partier och studieförbundsavdelningar har påtagit sig rollen som förmedlare av regelbunden kommunal information. Närradion har för kommuninvå- nare och förvaltningar i detta avseende fungerat som en nyttoradio och ett led i de kommunala informationsrutinerna. För lyssnare kan det sannolikt te sig förvirrande att kommunal information förmedlas i den ena sammanslutningens program men inte i den andra. Kommunförvalt- ningarnas opartiska roll skulle kunna ifrågasättas om det görs gällande att man med sin medverkan i vissa sammanslutningars program favori- serar en del tillståndsinnehavare. Skäl kan anföras för att kommunen får framträda öppet i närradion utan att någon av tillståndsinnehavarna från föreningslivet behöver ta ansvar för den kommunala informatio- nen.
Kommittén vill avvisa kommunal sändningsrätt. Mot kommunal sändningsrätt talar närradions syfte och funktion som en föreningarnas och folkrörelsernas angelägenhet. Närradion skall inte vara en myndig- heternas röst, även om uttryckligt förbud mot kommunal medverkan saknas i lagen. Kommittén understryker med sina förslag i detta betän- kande ytterligare närradions roll som ett uttrycksmedel för det lokala föreningslivet. Någon starkare opinion för kommunal sändningsrätt har inte kommit till uttryck i den offentliga debatten. Regeringens direktiv tar inte heller upp frågan.
Samtidigt understryks i direktiven att ”det kan finnas särskild anled- ning att noggrannare analysera möjligheterna för samverkande organi- sationer att sända närradio, däribland de s.k. närradioföreningarna”. Kommittén vill diskutera denna fråga här utöver vad som sägs i avsnitt 3.8.
Det finns anledning att inom föreningsradions ram slå vakt om en kommunal sändningsmöjlighet. Kommunal medverkan i samarbete med närradioföreningarna har i många fall visat sig resultera i en uppskattad programverksamhet. Kommittén anser att det finns goda skäl att bygga vidare på denna erfarenhet. Kommittén vill som framgår i avsnitt 3.8 begränsa närradioföreningarnas programverksamhet. Det finns anled- ning att förbehålla närradioföreningarna rätten att upplåta sändningstid för kommunal information. Därmed kommer den kommunala informa- tionen att äga rum på en programtid, som flera tillståndsinnehavare tar ett gemensamt ansvar för och vars opartiskhet det inte finns orsak "att ifrågasätta.
De sändningar det gäller skall överensstämma med de riktlinjer för kommunal information som kommunen antagit. Enligt de allmänna regler som gäller för samhällsinformation skall denna vara faktabase-
rad, neutral i politiska frågor och — i de flesta fall — icke pläderande. Kommittén förutsätter att särskilda bestämmelser eller allmänna råd härom från närradiomyndigheten inte erfordras. Kommunala program- inslag får inte bli av sådan omfattning att närradions karaktär av huvud- sakligen en föreningsradio rubbas.
Närradiokommittén förutsätter att framställan om programtid från kommunen görs till närradioföreningen som därefter i samråd med de sändande föreningarna fattar beslut om och i vilken omfattning den kommunala medverkan kan ske.
Närradioföreningar finns på så gott som samtliga sändarorter. Kom- mitténs förslag till decentralisering stärker ytterligare närradioförening- arnas ställning. Kommunala ambitioner att sprida information genom närradio bör tillfredsställande kunna tillgodoses på detta sätt. Detsam- ma gäller om landstingskommunal och statlig information som kan behöva riktas till det lokala mottagningsområdet. Kommittén diskuterar i avsnitt 3.8 hur man skall göra på de mindre orter där annan lokal administration av närradioverksamheten än närradioföreningen tilläm- pats och även i framtiden kan vara mest ändamålsenlig.
Kommunerna samarbetar nära med föreningslivet oavsett närradio- verksamheten. Några särskilda inskränkningar i kommunernas möjlig- het att ge stöd till närradioverksamheten behövs inte. Kommunerna måste givetvis få avgöra formerna och ändamålet för sitt stöd till för- eningslivet också vad gäller närradioverksamheten. Det bör understry- kas här att överenskommelser om ekonomisk ersättning för den tillhan— dahållna programtiden, vilken förutsätts grundas på självkostnadsprin- cipen, inte får betraktas som reklam eller sponsring.
3.7. Tidsfördelningen
3.7.1. Tidsfördelningens tillämpning
Årligt sändningsschema
I förarbeten till närradiolagen (prop. 1981/82:127 s. 28) anges att närra- diomyndigheten bör ”pröva möjligheten att anförtro åt de sändande sammanslutningarna på varje ort att, lämpligen genom lokala närradio- föreningar, svara för upprättandet av förslag till tidsscheman för pro- gramverksamheten.”
Fr. o. ni. andra halvåret 1982 har denna ordning tillämpats. Kommit- tén har därefter för samtliga orter som bedrivit programverksamhet kunnat fastställa sändningsscheman i överensstämmelse med närradio- föreningarnas förslag. Generell omprövning av sändningstider har skett årligen. För att åstadkomma en jämnare fördelning av arbetet med årsscheman har försöksorterna gruppvis tilldelats olika startmånader från september t. o. m. december.
"Trängselsändarna ”
Från årsskiftet 1979/80 har ett stort antal sammanslutningar deltagit på sändarna i Göteborg, Järva och Stockholms innerstad. Detta har föror- sakat konkurrens om programtid och därmed ett mer komplicerat arbete med schemaläggningen, så att jämkningar mellan kolliderande önske- mål ofta fått ske. Sammanslutningar har i många fall fått acceptera långtgående kompromisser. Rörligheten beträffande programtid har, trots årliga omprövningar, varit relativt låg. Sammanslutningar som under lång tid deltagit i försöksverksamheten, har i stor utsträckning begärt att få behålla inarbetad programtid. Kommittén har i likhet med närradioföreningarna ansett det vara motiverat att så långt som möjligt ta hänsyn till sådana önskemål. I några fall har reducering av programtid fått ske, framför allt där sammanslutningar under långa perioder dispo- nerat jämförelsevis stora andelar sändningstid i sammanhängande block.
Ändringar av sändningstider
Under hela försöksperioden har deltagande sammanslutningar haft möj- lighet att under ett ”schemaår” permanent eller tillfälligt ändra sänd- ningstiderna. Kommittén har också under försöksverksamhetens senare del behandlat ett stort antal sådana ärenden.
Då närradioföreningarna upprättat förslag till årsscheman, har kom- mittén ansett det vara följdriktigt, att man lokalt också skulle informeras om och beredas tillfälle att påverka eventuella ändringar av programtid under sändningsåret. Från årsskiftet 1982/83 har närradioföreningarna således genom ett frivilligt åtagande kunnat fungera som remissinstanser i sådana ärenden. På de 46 orter som bedrivit programverksamhet under perioden, har 30 närradioföreningar åtagit sig denna uppgift (1 april 1984). På orter där närradioföreningen avstått från medverkan i ärende- behandlingen, har ändringar utöver den årliga schemarevideringen säl- lan förekommit, eller kunnat ske inom ramen för s.k. öppen tid (se nedan).
Permanenta utökningar av sändningstid har främst förekommit på nya sändarorter där man ”prövat sig fram” och senare funnit att man haft behov av och kapacitet för ytterligare programtid. Få permanenta änd- ringar har under perioden förekommit på sändarna i Göteborg, Järva och Stockholms innerstad, där den lediga programtid som stått till förfogande i första hand tilldelats nya tillståndsinnehavare.
Tillfälliga utökningar för extraprogram har överlag varit vanliga. Där närradioföreningar innehaft egen sändningsrätt och disponerat den le- diga programtiden på sändarna (öppen tid, se nedan) har ett stort antal extraprogram kunnat sändas inom ramen för dessas programansvar och således inte krävt särskild ansökan till kommittén.
Nattsändningar
Programtid mellan kl. 00.00—06.00 har under hela försöksperioden en- dast upplåtits för extrasändningar. Detta för att ge så många tillstånds-
innehavare som möjligt tillgång till nattsändningstid under framför allt veckoslut och helgdagar, då lyssnarintresset kan antas vara stort och många sammanslutningar således kan ha ett särskilt intresse av att få sända. På flertalet orter har närradioföreningarna fördelat nattsänd- ningarna och också påtagit sig det juridiska ansvaret för dessa. I Stock- holm där närradioföreningen innehaft öppen tid under hela dygnet har man valt att överlåta programansvaret till varje sammanslutning som önskar nattsända, samt preliminärt fördelat programtider och avgett förslag som underlag för kommitténs beslut.
För orter med många tillståndsinnehavare har kommittén rekommen- derat hur fördelning av extra programtid skall gå till. För att så långt som möjligt undvika ensidighet i utbudet och för att åstadkomma en så rättvis fördelning som möjligt vid framför allt veckoslut och helgdagar, har kommittén här föreslagit, att ansökan skall omfatta högst tre sändningar per gång, samt förtur för särskilda arrangemang och föreningar i sam- verkan. Vissa närradioföreningar har därutöver lokalt beslutat om för- delningsregler som i huvudsak överensstämt med kommitténs rekom- mendationer.
Antalet nattsändningar har under hela försöksperioden varit störst på Järva- och Stockholmssändarna. Dock har från andra halvåret 1982 antalet nattsändningar i Stockholms innerstad minskat kraftigt. Så ut- nyttjades under perioden oktober 1981 — mars 1982 131 av de 182 möjliga sändningstillfällena. Antalet sändningar under samma period påföljande år var 88 och för oktober 1983 — mars 1984 56 st. Minsk- ningen torde till någon del sammanhänga med ökade STIM-avgifter, då nattprogrammen normalt innehållit stora andelar musik. Liksom tidiga- re har en viss ensidighet i utbudet av nattprogram kunnat konstateras, då enbart ett mindre antal sammanslutningar ansökt om nattsändningstid.
Öppen tid
Närradioföreningar med sändningstillstånd har kunnat disponera öp- pen tid, dvs. all ledig programtid på sändarna under hela dygnet. 38 närradioföreningar har från andra halvåret 1982 innehaft sändningstill- stånd och disponerat öppen tid (1 april 1984). Den öppna tiden har reducerats när ny tillståndsinnehavare tillkommit på sändaren eller per- manenta utökningar av programtid skett.
Öppen tid har medgetts för att underlätta den lokala programplane- ringen. Kommittén har ansett att framför allt provsändningar för ”ny- börjare” under kortare perioder och information om sändningsverksam- heten på orten varit inslag som lämpat sig väl att genomföra i närradio- föreningarnas regi. Öppen tid har också huvudsakligen utnyttjats för dessa ändamål. Därutöver har, som tidigare nämnts, närradioförening- arna i stor omfattning upplåtit programtid till andra tillståndsinnehava- re för extraprogram.
På orter där få sammanslutningar deltagit, har en stor andel öppen tid stått till närradioföreningarnas förfogande. Här har öppen tid också kunnat utnyttjas för andra former av programverksamhet.
Direktsändningar och/eller referat från kommunfullmäktiges sam-
manträden har regelbundet förekommit på sändarna i Danderyd/Täby, Karlstad, Mora, Piteå, Umeå och Västerås.'
Information från olika kommunala förvaltningar har regelbundet sänts i Avesta, Danderyd/Täby, Kalix, Karlstad, Kumla och Trollhättan. Vilka förvaltningar som svarat för prögrammaterialet och vad som sänts behandlas närmare i 3.6.1 om kommunal medverkan.'
Magasins-, lokala nyhets- och underhållningsprogram, de senare ofta i form av önskeprogram, frågesporter o. d., har regelbundet producerats av närradioföreningarna i Alingsås, Edsbyn, Götene, Kalix, Köping, Nyköping, Trollhättan och Älmhult.'
Därutöver har på flera orter lokala evenemang, bl. &. idrottstävlingar, direktsänts eller refererats på öppen tid.
Närradioföreningen som paraply
På några orter har närradioföreningen fungerat som ett permanent pa- raply för sammanslutningar som saknat sändningstillstånd, och som önskat delta utan att binda sig för fast programtid varje vecka. På en försöksort, Götene, har man sedan sändningar inleddes hösten 1982 renodlat paraplyformen. Här har tre sammanslutningar innehaft minsta möjliga sändningstid, 15 minuter per vecka, medan närradioföreningen med eget sändningstillstånd disponerat övrig programtid. Programtiden har upplåtits såväl till övriga tre tillståndsinnehavare på sändaren som till de medverkande sammanslutningar som saknar sändningstillstånd. Ansvarsfrågan har man löst så, att närradioföreningen utsett en repre- sentant från varje deltagande sammanslutning till att vara ersättare för den ordinarie programutgivaren. Dessa har trätt in i ansvarighetsfunk- tionen då respektive sammanslutning sänt. Med detta system har det personliga programutgivaransvaret således kunnat överflyttas. Vid ett yttrandefrihetsbrott drabbas dock alltid tillståndsinnehavaren, i detta fall närradioföreningen, av eventuell sanktion.
Kammarrättsärenden
Från och med 1 juli 1982 har kommitténs beslut om sändningstider kunnat överklagas till kammarrätten. Kommitténs beslut om Stock- holmssändarens årsschema för 1982/83, resulterade i överklaganden från två sammanslutningar — Alternativ Stad/ Radio Klara och Guds Bönehus. I Stockholms närradioförenings förslag som kommittén följt i sitt beslut, hade för Alternativ Stad/ Radio Klara sändningstiden sku- rits ned från 13,5 till 10,5 veckotimmar. Guds Bönehus som beviljades tillstånd först i december 1982 hade tilldelats annan och mindre pro- gramtid än man begärt. Man ansåg också att den tilldelade sändnings- tiden var oförmånligt placerad. Kommittén ansåg det inte motiverat att
' Uppgifterna härrör från en enkät som i månadsskiftet februari/ mars 1984 utsän- des till samtliga närradioföreningar, bl. a. i syfte att kartlägga utnyttjandet av öppen tid. 33 närradioföreningar på de 40 orter som per 1 januari 1984 inlett sändningar, innehade sändningstillstånd och öppen tid. Av dessa har 26 när- radioföreningar svarat.
för att tillgodose sammanslutningens önskemål ompröva det tidigare fastställda årsschemat för Stockholmssändaren. Kammarrätten fällde i dessa båda ärenden utslag i enlighet med kommitténs beslut. Guds Bönehus begäran om regeringsrättens prövning av ärendet avslogs.
Besluteniom sändningstider hösten 1983 gällande årsscheman för 1983/84, överklagades av två sammanslutningar. Också här följde kom- mittén respektive närradioförenings förslag. I det ena fallet hade Västra Sveriges Discjockeyförening i Göteborg fått avstå sändningstid till för- män för annan sammanslutning. Sammanslutningen hade kompenserats genom annan programtid, varför den sammanlagda sändningstiden inte reducerats, men ansåg den programtid man fått avstå vara särskilt för- månlig. Kammarrätten fastställde kommitténs beslut och anförde i sin motivering att det förhållandet att sammanslutningen tidigare innehaft den aktuella programtiden, inte skulle innebära förtur till denna enligt 89” närradiolagen. I det andra fallet hade Öppet Forum, Stockholm, tilldelats annan sändningstid än man begärt i ansökan. Kammarrätten fastställde kommitténs beslut.
ljanuari 1983 överklagade vidare Öppet Forum, Stockholm, till kam- marrätten kommitténs handläggning av en ansökan om tillfällig sänd- ningstid (nattsändning). Överklagandet föranledde ingen åtgärd.
3.7.2. Förslag om tidsfördelningen
Kommittén har ansett tidsfördelningen vara en uppgift som detär natur- ligt och lämpligt att i största möjliga utsträckning överföra till det lokala planet. Närradioföreningarnas (se avsnitt 3.8) möjligheter att påverka beslut om sändningstider har successivt ökat under försöksperioden. Det lokala inflytandet över programverksamheten har förstärkts och kom- mitténs arbete har underlättats. Ökade kontakter mellan de sändande sammanslutningarna har samtidigt nödvändiggjorts, vilket allmänt an- setts som positivt (3.7.1 och 3.8.1).
Erfarenheterna av närradioföreningarnas arbete med fördelning av sändningstid är i huvudsak goda. Detta gäller i synnerhet beträffande upprättandet av förslag till årsscheman. På sändare där många samman- slutningar deltagit och konkurrensen om programtid varit stor, har förslagen med nödvändighet ofta fått bygga på kompromisser. I de fall där sammanslutningarnas önskemål om programtid regelmässigt krävt sammanjämkning, har närradioföreningarnas arbetsinsatser blivit bety- dande.
Närradioföreningarnas arbete med remissbehandling av övriga sänd- ningstidsärenden har fungerat tillfredsställande, om än inte helt frik- tionsfritt. Så har i fall där man dröjt med att inkomma med yttrande till kommittén, handläggningstiden blivit längre än vad som normalt gällt för sådana ärenden.
Av naturliga skäl har närradioföreningar på orter som under lång tid deltagit i verksamheten oftast utvecklat de smidigaste arbetsrutinerna. Vid bedömningen av närradioföreningarnas kapacitet måste således stor vikt läggas vid att erfarenheterna av närradioarbetet varierat från ort till ort. Dock har man på nya sändarorter vid sidan av ett ofta omfattande
planerings- och uppbyggnadsarbete i många fall på kort tid lyckats organisera ett välfungerande lokalt samarbete. Kommittén bedömer därför förutsättningarna för en ytterligare förbättrad lokal närradioor- ganisation som goda.
Det decentraliserade arbetssätt som tillämpats under försöksverksam— hetens senare del har också, trots vissa organisatoriska brister, enligt kommitténs mening varit det mest välfungerande. Som framgått av redogörelsen i avsnitt 3.7.1 har närradiokommittén som regel utan för- ändringar kunnat fastställa de förslag till sändningstider som man inom närradioföreningarna enats om.
Mot den bakgrunden anser kommittén att närradioföreningarna kan anförtros uppgiften att besluta om sändningstider.
De förhållanden under vilka närradioföreningarna arbetar skiftar emellertid från sändningsort till sändningsort. Verksamhetsformerna varierar och erfarenheterna av tidsfördelningsfrågor är olika. På nya orter finns inga erfarenheter alls. Detta gör enligt kommitténs mening att rätten att besluta om tidsfördelning inte bör ges närradioföreningarna generellt utan först sedan närradiomyndigheten i varje särskilt fall har prövat föreningens förutsättningar att kunna fullgöra uppgiften väl.
Där tidsfördelning uppdras åt närradioföreningen, skall detta gälla tills vidare. Myndigheten skall alltså kunna återta uppdraget om den efter överklaganden, anmälningar eller av andra skäl bedömer att hand- läggningen hos närradioföreningen fungerar otillfredsställande.
Mot beslut av närradioföreningen bör talan kunna föras hos närradio- myndigheten på vanligt sätt.
Kommittén har vid tidsfördelningen eftersträvat att så långt möjligt tillgodose sammanslutningarnas önskemål. En sådan strävan skall även fortsättningsvis vara vägledande för tidsfördelningen och framgå av fördelningsreglerna.
Dessa föreslås vidare ange, att sändningstidens omfattning och/eller placering inte får vara uppenbart oförmånlig. Detta för att förhindra att en sammanslutning av ideologiska eller andra skäl hänvisas till kortare sändningstid eller en mindre förmånlig placering i sändningsschemat än vad som kan anses skäligt.
För att förhindra att en sammanslutning som medgivits sändningstill— stånd avvisas från en sändare med motivering att ledig programtid inte finns att tillgå, skall varje tillståndsinnehavare garanteras sändningstid om minst 15 minuter per vecka. På flertalet sändare har under försöks- verksamheten en relativt stor andel ledig programtid stått till förfogande. Detta förhållande torde i många fall komma att gälla också fortsätt- ningsvis. På ”trängselsändare” har i många fall den bokade programti- den inte till fullo utnyttjats. Detta förhållande avses bli reglerat genom att längre sändningsuppehåll skall anmälas till myndigheten. Vidare skall ett tillstånd kunna återkallas om uppehållet varar längre än tre månader.
Kommittén anser vidare, att programtid mellan kl. 00.00—06.00 en- dast skall upplåtas för tillfälliga sändningar. Detta för att garantera att så många sammanslutningar som möjligt bereds tillfälle att utnyttja sådan programtid underi synnerhet veckoslut och helgdagar, då lyssnar-
intresset kan förmodas vara stort och sammanslutningarna därför kan ha ett särskilt intresse av att få sända.
Beslut om sändningstid bör också fortsättningsvis gälla tills vidare och för längst ett år i taget. Härigenom skapas förutsättningar för viss rörlig- het i programschemat.
Hittillsvarande regler om förtur för olikartade sammanslutningar, sammanslutningar med särskilt intresse för att få sända vid en viss tidpunkt och om lottning, bör enligt kommitténs mening utgå. Under försöksverksamheten har man på sändarorterna vanligen eftersträvat så varierade programscheman som möjligt. Det har inte förekommit att en i förhållande till övriga medverkande sammanslutningar olikartad eller underrepresenterad kategori av sammanslutningar inte kunnat erbjudas sändningstid.
Kommittén anser vidare en sammanslutnings särskilda intresse för viss sändningstid vara en faktor som naturligt ingår i bedömningen vid den jämkning som också fortsättningsvis torde bli nödvändig när pro- gramtid skall fördelas. Det torde där intressen kolliderar föreligga för- utsättningar att ta hänsyn till och bedöma skäligheten i sådana situatio- ner utan att detta särskilt regleras i lag.
Lottning vid tidskollisioner har under försöksverksamheten inte till- lämpats och kan enligt kommitténs mening undvaras.
Som vägledning för den lokala närradioföreningens tidsfördelning föreslås närradiomyndigheten utfärda allmänna råd. Dessa kan i huvud- sak följa de tidigare nämnda rekommendationer som under försöksverk- samheten utarbetats till ledning för närradioföreningar som själva för- delat extra programtid inom ramen för öppen tid. Här kan exempelvis anges att man vid eventuella tidskollisioner kan se till aspekter som ämnesmässig allsidighet i programschemat, en sammanslutnings särskil- da intresse för att få sända vid viss tidpunkt eller, där reducering av programtid bedöms nödvändig, hur effektivt en sammanslutning utnytt- jat tidigare tilldelad sändningstid.
De normer som successivt utvecklats och som kommit att generellt accepteras och tillämpas vid fördelning av sändningstid, bör enligt kom- mitténs mening gälla. Inte minst för nya sändarorter torde sådan vägled- ning vara värdefull.
Efterföljden av sådana allmänna råd skall vara frivillig. Avvikelser från dessa skall således inte kunna överklagas.
Kommittén anser att rättssäkerheten fordrar att närradiomyndigheten förfogar över aktuella uppgifter om vilken sammanslutning som sänder program vid varje tidpunkt. Med uppgiften att fördela sändningstid skall således följa att närradioföreningarna skall kunna lämna erforderliga upplysningar om gällande sändningstider.
Tillståndsinnehavare skall vara ansvarig för att närradiomyndigheten skriftligen underrättas om gällande sändningstider. Detta förhållande skall gälla även där inrapportering samordnas genom närradioförening— en. Rapporteringsskyldighet skall avse såväl det minst en gång årligen beslutade programschemat som de permanenta och tillfälliga ändringar av programtid som sker på sändaren. Inrapportering skall ske i omedel- bar anslutning till att programtid fastställts i närradioföreningen. Upp-
gifterna skall lämnas utan särskild anmodan och i enlighet med myndig- hetens anvisningar. Kommittén förutsätter att tillståndsinnehavarna vanligen kommer att finna det lämpligt att arrangera sin inrapportering så att den rutinmässigt sker genom närradioföreningen. Kommittén ser detta som en viktig förutsättning för att schemaläggningen skall kunna handhas av närradioföreningarna. Vid bristande rapportering skall när- radiomyndigheten kunna återta uppdraget att fördela sändningstid. Där sammanslutningen inte rapporterat till närradiomyndigheten, skall sändningstillstånd kunna återkallas.
3.8. Närradioföreningarna
3.8.1. Närradioföreningarnas verksamhet
Frivilliga lokala samarbetsorganisationer i form av närradioföreningar har bildats på samtliga försöksorter.'
Kommittén redovisade i sitt första betänkande (SOU 1981 :13 s. 77— 82) att sammanslutningarnas medverkan ekonomiskt och praktiskt un- derlättats genom bildandet av närradioföreningar. I synnerhet gällde detta på försöksorter där lokalt samarbete inletts före sändningarnas start. I sitt förslag till framtida organisation framhöll kommittén att dessa erfarenheter borde tillvaratas och genom information från närradiomyndighetens sida vidarebefordras till orter med intresse för närradio. Man angav också skäl för att det lokala samarbetet borde ha frivillig karaktär samt att ansvaret för upprättande av förslag till årligt sändningsschema lämpligen kunde vila på närradioföreningen (s. 154— 155 och 170).
Denna uppfattning fick stöd i propositionen, där föredragande stats- rådet fann det följdriktigt ”att ansvaret för de uppgifter som är gemen- samma för de sändande sammanslutningarna på varje ort också handhas lokalt”. Här nämndes särskilt tidsfördelningen (prop. 1981/82:127 s. 27—28).
Kommittén har i sina kontakter med orter som önskat delta i försöks- verksamheten aktivt verkat för ett organiserat lokalt samarbete. Bildan- det av närradioföreningar har under verksamhetens successiva utbygg- nad från andra halvåret 1982 utgjort en viktig förutsättning för kommit- téns beslut om nya sändarorter.
Från andra halvåret 1982 har samtliga närradioföreningar ansvarat för upprättandet av förslag till årligt sändningsschema. På ett stort antal orter har man också åtagit sig uppgiften att vara remissinstans i övriga ärenden rörande sändningstider.
' Öckerö Närradioförening har under försöksverksamhetens senare del, då sän— daren endast haft två tillståndsinnehavare, fungerat som paraplyorganisation under namnet Föreningen Mot Bättre Vetande/Öckerö närradio. I Junsele har ett föreningsråd som enda tillståndsinnehavare ansvarat för samtliga medverkande sammanslutningars sändningar. Föreningsrådet har här fungerat som närradio- förening.
Erfarenheterna av närradioföreningarnas arbete med tidsfördelning har redovisats i 3.7.
På flertalet orter har samredovisning av avgifter till televerket och STIM skett genom närradioföreningarna. Ändra uppgifter har varit att informera om och marknadsföra närradioverksamheten och att ansvara för sammanställning av programtablåer till lokalpressen. Vidare har på några orter närradioföreningarna initierat eller ansvarat för utbildning i radioproduktion.
Närradioföreningar som haft minst tre tillståndsinnehavare som med- lemmar har kunnat få egen sändningsrätt. Vid årsskiftet 1983/84, då sändningar inletts på 40 orter, hade 33 närradioföreningar sändningstill- stånd. Samtliga har disponerat den lediga programtiden på sändaren under hela dygnet (öppen tid), och i varierande omfattning producerat och sånt egna program, oftast i form av magasins-, evenemangs- och lokala nyhetsprogram eller med information från kommunala nämnder och förvaltningar, producerat och sånt programslinga, ansvarat för provsändningar eller samordnat och fördelat programtid för extrasänd- ningar.
Kommittén sände i månadsskiftet februari—mars 1984 ut en enkät med frågor rörande närradioföreningarnas arbetsuppgifter, organisa- tion och ekonomi. Den omfattade närradioföreningarna på de 40 orter som inlett sändningar vid årsskiftet 1983/84. 31 närradioföreningar besvarade enkäten.2
Medlemskap och medlemsantal
Majoriteten av närradioföreningarna (28 st.) har angett att endast sam- manslutningar kan bli medlemmar. I flertalet fall är vid sidan av till- ståndsinnehavarna också sammanslutningar som saknar sändningstill- stånd medlemmar i närradioföreningarna.
Närradioföreningarna i Edsbyn, Järva, Kalix, Mora, Piteå och Stock- holm medger medlemskap endast till sammanslutningar med egen sänd- ningsrätt.
I Kumla och Trollhättan fungerar närradioföreningarna som stödför- eningar. Här erbjuds också enskilda att bli medlemmar.
I 21 närradioföreningar är samtliga tillståndsinnehavare medlemmar. Sju orter har redovisat att inte samtliga tillståndsinnehavare anslutit sig till närradioföreningen. 1 Alingsås, Sundsvall, Trollhättan, Vetlanda och Västervik står endast en eller ett par tillståndsinnehavare utanför närra- dioföreningen. Järva och Stockholm har redovisat den lägsta anslutning- en. I Järva närradioförening är 25 av totalt 37 tillståndsinnehavare medlemmar (70 procents anslutning) medan i Stockholm 47 av totalt 71 tillståndsinnehavare ingår i närradioföreningen (66 procent eller 2/3 av tillståndsinnehavarna). För Stockholms närradioförening innebär detta
? Närradioföreningarna i Alingsås, Avesta, Borlänge, Dalsjöfors, Danderyd/ Täby, Edsbyn, Eskilstuna, Finspång, Götene, Järva (Stockholm), Jönköping, Kalix, Karlstad, Kumla, Köping, Linköping, Lund, Mora, Nybro, Nyköping, Piteå, Skellefteå, Stockholm, Sundsvall, Trollhättan, Umeå, Uppsala, Vetlanda, Västervik, Västerås och Älmhult.
en lägre anslutning än vid samma tidpunkt 1981, då 55 av sammanlagt 67 tillståndsinnehavare eller 88 procent av de sändande sammanslut- ningarna ingick i föreningen.
I tio av närradioföreningarna är antalet associativa eller stödjande medlemmar högre eller betydligt högre än antalet anslutna tillståndsin- nehavare. Mest markant är detta förhållande i Kumla och Trollhättan. Kumla närradioförening har angett att samtliga tre tillståndsinnehavare är anslutna, samt att man har 94 övriga sammanslutningar eller enskilda som medlemmar. I Trollhättan ingår åtta tillståndsinnehavare och 39 övriga sammanslutningar eller enskilda i närradioföreningen.
Arbetsfördelning och arbetsuppgifter
Närradioföreningens arbete fördelas vanligen mellan styrelsemedlem- marna och är ofta indelat i ansvarsområden som ekonomi och admini- stration, information och kontakter med myndigheter och, om närradio- föreningen har egen studio, drift och underhåll av denna samt program- produktion och sändningar.
Nybro närradioförening har fördelat arbetet mellan de sändande sammanslutningarna, som svarar för den egna administrationen och löpande för ”loggbok” i den gemensamma studion. En gång i månaden går föreningens kassör igenom noteringarna.
Närradioföreningarna i Dalsjöfors, Götene, Jönköping, Karlstad, Kumla, Vetlanda och Älmhult har adjungerat resurspersoner till styrel- sen eller eljest fördelat arbetsuppgifter till medlemmarna i föreningen exempelvis genom att tillsätta programråd.
På två orter har närradioföreningen anställd personal. Danderyd/ Täby Närradioförening har en heltidsanställd sekreterare, som sköter samtliga arbetsuppgifter utom tekniska frågor. Dessa handhas av en särskild teknikergrupp om tio personer. I Köpings närradioförening sköter en beredskapsanställd samtliga arbetsuppgifter inklusive tekniska frågor, sändningar och utbildning. Kommunen svarar för 95 procent av lönen för denna tjänst intill juni 1984.
21 närradioföreningar har angett ekonomisk samordning av verksam- heten som den främsta arbetsuppgiften. Här avses i flertalet fall samre- dovisning av avgifter till televerket och STIM. Därutöver nämns sche- maläggning, information, värvning av nya medlemmar och kontakter med myndigheter som väsentliga arbetsuppgifter. Närradioföreningar- na i Alingsås, Borlänge, Danderyd/Täby, Eskilstuna, Kalix, Köping, Nybro och Älmhult verkar för eller ombesörjer utbildning i radiopro- duktion.
Medlemsavgifter och ekonomi
Medlemsavgifter uttas efter i huvudsak två system, som en ren medlems- avgift eller så, att avgiften omfattar de sändande sammanslutningarnas andel av sändarhyran i proportion till programtiden.
I 18 närradioföreningar är avgiften en ren medlemsavgift som anges täcka service och information till medlemmarna och administrativa kostnader. Årsavgiften äri allmänhet 100—200 kronor. I närradiofören-
ingarna i Borlänge, Götene, Järva, Karlstad, Stockholm, Sundsvall och Älmhult omfattar årsavgiften även del av sändarhyra. Närradiofören- ingarna i Avesta och Piteå tar inte ut särskild medlemsavgift, utan enbart sändaravgifter i förhållande till inbokad programtid. Medlemsavgiften i Dalsjöfors Närradio om 1 000 kronor per år inkluderar administration . och studio.
Kostnaderna för de sändande sammanslutningarna redovisas i avsnitt 3.16.1.
Närradioföreningarna anger i allmänhet sändningskostnader som sin största kostnad och avser då vanligen såväl programkostnaden per tim- me som hyra av sändare och ledning. 18 närradioföreningar anger sänd- ningskostnader vara den största kostnaden.
I Alingsås, Danderyd/Täby, Götene, Nybro, Skellefteå, Trollhättan, Västervik och Älmhult är hyra av studiolokal en stor kostnad. Anskaff- ning och underhåll av teknisk utrustning räknas av närradioföreningar- na i Alingsås, Danderyd/Täby, Köping och Skellefteå som en tung utgiftspost. Produktion av informationsmaterial, tryckt i form av flyg- blad eller programschema, eller genom produktion av programslinga samt övrigt PR-material (tröjor, dekaler o. d.) anges som en stor kostnad av närradioföreningarna i Borlänge, Jönköping, Karlstad, Kumla, Stockholm, Uppsala och Västerås. Alingsås och Danderyd/Täby närra- dioföreningar anger vidare låneamorteringar och Danderyd/Täby ock- så lön till anställd som kostnader.
Närradioföreningarna i Avesta, Dalsjöfors, Eskilstuna och Finspång anger inga eller obetydliga kostnader.
Kommunalt stöd
Kommunalt stöd till närradioföreningar har utgått i form av verksam- hetsbidrag (Alingsås, Dalsjöfors, Finspång, Nyköping och Älmhult), som lönebidrag (Kalix och Köping), som bidrag till lokalhyra för studio (Alingsås och Västervik) och som bidrag för produktion och utsändning av kommunal information till flertalet närradioföreningar som sänt sådana program. Därutöver har flera närradioföreningar i anslutning till närradions start på orten fått kommunal service i form av kontorshjälp, lån av samlingslokal m. m.
Kommunalt engagemang i närradion har utförligare redovisats i av- snitt 3.6.1.
Närradioföreningar med egen sändningsrätt — utnyttjandet av öppen tid
26 av de sammanlagt 31 närradioföreningar som besvarat enkäten har sändningstillstånd och disponerar den lediga programtiden på sändaren under hela dygnet (öppen tid).
Öppen tid utnyttjas för tillståndsinnehavares extrasändningar på eget eller närradioföreningens ansvar, provsändningar eller regelbundna sändningar av sammanslutningar som saknar sändningstillstånd, pro- gramslinga, närradioföreningens egenproduktion (evenemangspro-
gram, magasins- och lokala nyhetsprogram, kommunal information m. m.) samt direktsändningar av kommunfullmäktiges sammanträden.
Flertalet närradioföreningar (21 st.) anger att andra tillståndsinneha- vare sänder extraprogram på öppen tid. Detta sker i allmänhet spora- diskt och företrädesvis vid större lokala evenemang. Endast sex närra- dioföreningar (Stockholm, Sundsvall, Umeå, Uppsala, Vetlanda och Västerås) uppger att extraprogram sänds regelbundet.
I Stockholm sänds extraprogrammen huvudsakligen nattetid. Stock- holms närradioförening ansvarar för inbokning av nattsändningstid, mottar samtliga ansökningar i sådana ärenden och avger yttrande som underlag för kommitténs beslut. Under perioden oktober 1983—mars 1984 har 56 nattsändningar genomförts i Stockholms närradio.
Tio närradioföreningar anger att de genomgående ansvarar för övriga tillståndsinnehavares extrasändningar. I Jönköping, Mora, Stockholm, Sundsvall, Umeå, Uppsala, Vetlanda och Västervik sänds samtliga ex- traprogram under respektive tillståndsinnehavares programansvar. På övriga orter förekommer båda formerna.
23 närradioföreningar upplåter programtid också till sammanslut- ningar som saknar sändningstillstånd. I flertalet fall sker detta spora- diskt och i form av provsändningar. Närradioföreningarna i Alingsås, Avesta, Danderyd/Täby, Götene, Trollhättan, Västervik och Älmhult upplåter regelbundet programtid till sådana sammanslutningar. Omfatt- ningen varierar från 11 timmar per vecka (Avesta) till 15 minuter per vecka (Västerås). På de övriga orterna medverkar sammanslutningar utan sändningsrätt i ca två timmar per vecka på närradioföreningens öppna tid.
1 Götene sker merparten av programverksamheten på öppen tid. Denna s. k. ”Götenemodell” har närmare beskrivits i 3.7.1. Egen regelbunden programproduktion i form av magasins-evene- mangs- och nyhetsprogram förekommer i Alingsås (25 min./vecka), Avesta (5 tim. 45 min.), Edsbyn (30 min.), Götene (15 min.), Kalix (30 min.), Köping (3 tim.), Trollhättan (2 tim.), Västerås (en gång per månad, ej angiven programlängd) och Älmhult (30 min.). Andra när- radioföreningar producerar endast tillfälligtvis egna program och då oftast i anslutning till lokala evenemang eller vissa helger under året (idrottstävlingar, frågesporter av typ ”Vi i femman”, julkalendrar o. d.). Nio närradioföreningar anger att ingen annan egenproduktion än pro- gramslinga eller kommunal information förekommer. Information från kommunala nämnder och förvaltningar sänds på öppen tid regelbundet i Avesta, Danderyd/Täby (Täby kommun), Eds- byn, Kalix, Karlstad, Kumla och Trollhättan och har under sommaren 1983 även sänts i Jönköping och Västervik. Kommunfullmäktiges sammanträden direktsänds på närradiofören- ingens programtid i Danderyd/Täby, Karlstad, Mora, Piteå och Väster- ås. Kommunal medverkan i lokala närradioföreningars eller'andra sam- manslutningars program har utförligare redovisats i 3.6.1.
3.8.2. Sveriges Närradioförbund
I oktober 1981 samlades majoriteten av närradioföreningarna på de då 16 försöksorterna till en sammankomst i Stockholm i syfte att diskutera behovet av en riksorganisation. Ett av skälen till bildandet av en sådan riksorganisation var att den skulle ta upp frågan om etiska regler för närradiosändningar. Ett annat skäl som framfördes var att närradioför- eningarna borde representeras av en organisation på riksplanet. Spe- ciellt efter den förväntade utbyggnaden av närradion behövdes en mot— part till närradiokommittén, STIM och televerket.
Vid det här tillfället bildades Arbetsgruppen för Sveriges Närradioför- ening, bestående av fem ledamöter. Arbetsgruppen fick i uppdrag att utarbeta förslag till organisation och arbetsformer för en riksorganisa- tion, stadgar, etiska regler samt instruktion för arbetet i en etisk nämnd.
I oktober 1982 bildades Sveriges Närradioförbund vid en konstitute- rande stämma i Jönköping. I de stadgar som då antogs framgår i ända- målsparagrafen bl. a. att förbundet ”ska samarbeta och förhandla med berörda myndigheter och intresseparter” samt att förbundet ”ska bära huvudansvaret för att etiska regler för närradioverksamheten hålles i kraft och respekteras av närradiosändande sammanslutningar som om- fattas av förbundets arbete”.
I första hand är det närradioföreningar på orter som har sändnings- tillstånd som utgör närradioförbundets medlemmar. Associativt med- lemskap kan dock erhållas om närradioföreningen på orten inte är medlem.
Förbundets styrelse består av sju ledamöter, för vilka det finns tre suppleanter. Ledamöterna har valts så att man uppnått både geografisk spridning och spridning ifråga om närradioföreningarnas storlek.
I december 1982 utsåg regeringen två av förbundets styrelseledamöter till experteri närradiokommittén.
Närradioförbundet har genom sina experter i närradiokommittén och på annat sätt lagt synpunkter på kommitténs ärenden. I några fall har kommittén remitterat ärenden till förbundet för yttrande.
Närradioförbundet har också utsett speciella förhandlingsgrupper för frågor som rör televerket och STIM. Syftet med STIM-förhandlingarna var att uppnå ett fördelaktigt avtal för musikutnyttjandet i närradion. Ett sådant avtal avseende förbundets medlemmar förelåg under våren 1984.
Under hösten 1983 höll närradiokommittén tillsammans med förbun- det tre regionala konferenser, där närradions framtida utformning dis- kuterades.
Samtidigt som närradioförbundet bildades i oktober 1982 antogs förslag till etiska regler. Dessa är främst avsedda att ”skydda den enskil- de så att denne inte åsamkas skada eller lidande”. De etiska reglerna består av tre delar: programregler, ordningsregler vid sändning och erinringar om medarbetares ställning.
En etisk nämnd tillsattes av stämman i Jönköping 1982, bestående av tre ledamöter, för vilka det finns två suppleanter. En speciell instruktion, som beslutades i samband med förbundsbildningen, reglerar nämndens arbete.
Den etiska nämndens verksamhet är fristående från förbundets övriga verksamhet. Den etiska nämnden tillsätts direkt av förbundsstämman och är även i övrigt direkt underställd stämman.
Uppgiften är dels att i förebyggande syfte informera om de etiska reglerna, dels att efterhandsgranska närradioprogram. Nämnden kan, enligt instruktionen, granska alla närradioprogram — både på eget initiativ och efter anmälan. Således kan nämnden också behandla pro- gram som sänts av föreningar som inte har medlemskap i Sveriges Närradioförbund.
Hittills har nämnden behandlat tre anmälningar.
3.8.3. Närradioföreningarnas framtida roll
Närradioföreningarnas arbete, som i många fall varit betydande, har ekonomiskt och praktiskt varit till förmån för de sändande sammanslut- ningarna. Genom sina samordnande funktioner, främst vad gäller för- slag till tidsfördelning och redovisning av avgifter, har närradiofören- ingarna medverkat till att kontakterna mellan kommittén, STIM och televerket och de sändande sammanslutningarna avsevärt kunnat för- enklas.
Kommitténs förslag om fördelning av sändningstid och utbyggnad av verksamheten, innebär att närradioföreningarnas roll ytterligare för- stärks. De föreslås få fördela och även besluta om sändningstider i de fall närradiomyndigheten bedömer att man lokalt kan utföra denna uppgift. Motiven för detta har redovisats i 3.7.2. Beträffande den fortsatta ut- byggnaden av verksamheten föreslås att det för tillstånd för sändare skall krävas att minst tre olikartade sammanslutningar inom sändnings- området beslutat om medverkan med egen sändningsrätt, samt att när- radioförening bildats (se vidare 3.1 1.2).
Fortsatt frivillig anslutning till närradioförening
Kommittén har övervägt om obligatoriskt medlemskap i närradio- förening borde utgöra ett villkor för sändningstillstånd. En närradioförening verkar inte för en viss åskådning, varför krav på obli- gatoriskt medlemskap inte kan anses strida mot regeringsformens regler om så kallad negativ föreningsfrihet. Obligatorisk anslutning skulle in— nebära att organisatorisk enhetlighet kan uppnås. Närradioföreningen skulle därmed bli helt representativ som remissinstans eller samtalspart- ner i olika frågor. Arbetet med tidsfördelningen kunde i någon mån underlättas. Vidare kan med ett obligatoriskt medlemskap de sändande sammanslutningarna lättare bindas till närradioförbundets etiska regler.
Kommittén anser dock att de överlag goda erfarenheterna av det lokala samarbetet talar för att detta också fortsättningsvis får ske i frivilliga former. Flertalet närradioföreningar har uppnått tillfredsstäl- lande organisatorisk stadga. En stor majoritet av tillståndsinnehavarna har valt att ingå som medlemmar i närradioföreningarna. Med de för- delar som medlemskap i flera viktiga avseenden innebär, måste förut-
sättningarna för en fortsatt stor anslutning till närradioföreningarna bedömas som goda.
Vid upprättandet av förslag till sändningsscheman har närradiofören- ingarna genomgående inbjudit också icke-medlemmarna bland till- ståndsinnehavarna att medverka. Det har inte förekommit att samman- slutningar som stått utanför närradioföreningen inte hörts innan närra- dioföreningarna avgett sina schemaförslag till kommittén. Kommittén förutsätter att där närradioföreningar fortsättningsvis skall ansvara för tidsfördelningen, icke anslutna tillståndsinnehavare inte missgynnas.
Kommittén anser således inte att uppgiften att fördela och besluta om programtid förutsätter obligatoriskt medlemskap i närradioförening.
Inte heller anser kommittén att koppling till de etiska reglerna mo- tiverar ett obligatoriskt medlemskap. Detta skulle förutsätta att samtliga närradioföreningar är medlemmar i eller tvångsansluts till närradioför- bundet, eller att varje närradioförening inför de etiska reglerna i de egna stadgarna. Flera närradioföreningar har infört eller avser att införa de etiska reglerna i sina stadgar. Närradioförbundet har tillhandahållit normalstadgar för närradioförening, där bundenhet till de etiska regler- na ingår.
Närradioföreningarnas sändningsrätt
Närradioföreningarna har under försöksverksamheten kunnat få sänd- ningstillstånd. Man har disponerat den lediga programtiden på sändar- na under hela dygnet (öppen tid). Hur öppen tid har utnyttjats har redovisats i 3.8.1. Närradioföreningarna bör också fortsättningsvis kunna medges egen sändningsrätt. Denna föreslås bli begränsad till att omfatta slinga med program- och närradioinformation på icke schemalagd tid, sändning av tillfälliga evenemang av gemensamt intresse för de sändande samman- slutningarna, samt provsändningar om högst en månad för varje sam- manslutning. Vidare föreslås närradioföreningarna kunna tillhandhålla programtid för kommunal information och sändningar från kommun- fullmäktiges sammanträden.
Närradioföreningar, vilkas huvuduppgifter är samordnande och ad- ministrativa, bör enligt kommitténs mening inte svara för annan pro- gramproduktion än den ovan angivna, som kan anses vara av gemen- samt intresse för de medverkande sammanslutningarna.
På många sändare har förekommit att närradioföreningarna perma- nent eller under längre perioder upplåtit programtid till sammanslut- ningar som saknat sändningstillstånd. Man har också ofta upplåtit tid till tillståndsinnehavare för extraprogram. Denna paraplyfunktion hos när- radioföreningen bör enligt kommitténs mening upphöra. Medverkande sammanslutningar skall således, utom i de fall som anges i 3.5, sända under eget tillstånd och programansvar. Att programutgivaren skall stå för den egna sammanslutningens sändningar, svarar enligt kommitténs mening mot huvudtanken med utgivarskapet och dess juridiska roll.
Underhållnings- och nyhetsprogram samt evenemangsprogram av an- nat slag än som avses ovan som sänts på närradioföreningens öppna tid,
anser kommittén vara programformer som ligger inom ramen för de enskilda sändande sammanslutningarnas reguljära programproduktion.
3.9. Yttrandefrihet och programregler
3.9.1. Inledning
För det innehåll som förmedlas i närradion gäller de normer som åter- finns i lagen om ansvarighet för närradio och i närradiolagen. Härtill kommer de utomrättsliga regler som de närradiosändande föreningarna kommit överens om inom Sveriges Närradioförbund, de etiska reglerna för närradion.
Regelverket påminner både om det som gäller för tryckta skrifter och om det som gäller för SR-koncernens företag. Det finns dock vissa skillnader. För tryckta skrifter finns sålunda ingen sådan speciallagstift- ning som närradiolagen utgör. För SRs programföretag gäller visserligen en speciallagstiftning lik närradions, nämligen den i radiolagen, men en del av dessa föreskrifter finns intagna i avtal mellan staten och företagen. Trots benämningen avtal är det dock fråga om rättsregler av väsentligen samma slag som återfinns i närradiolagen. Denna ordning är specifik för den allmänna rundradion. Specialreglerna för programföretagen är dessutom långt flera än dem som gäller för närradion. För den finns endast reklamförbudet och det 5. k. riksförbudet. Dessa båda regler behandlar kommittén i avsnitt 3.9.4 och 3.9.5.
I samband med att kommittén redovisar hur riksförbudet tillämpats tar kommittén upp vissa förhållanden som kan sägas röra både sänd- ningsrätten och programinnehållet, nämligen frågan om en sammanslut- nings rätt att på sin egen programtid förmedla program som härrör från andra sammanslutningar (avsnitt 3.9.6).
I ytterligare ett annat sammanhang tar kommittén upp innehållet i närradioföreningarnas programutbud (avsnitt 3.8).
3.9.2. Etiska regler. Etiska nämndens verksamhet
I sitt betänkande Närradio (SOU 1981 :13) skrev närradiokommittén att ”det kan förutsättas att närradion — liksom pressen — i en så småning- om fastare frivillig organisation kommer att ansluta sig till de spelregler som utgetts av pressens samarbetsnämnd eller utarbetar egna etiska regler” (s. 156).
Närradiokommittén har därefter aktivt främjat en sådan utveckling genom att i oktober 1981 arrangera en rikskonferens om bl. a. de etiska frågorna i närradion för de sändande sammanslutningarna. Konferen- sen följdes av ett sammanträde med representanter för majoriteten av de då aktuella närradioföreningarna, varvid Arbetsgruppen för Sveriges Närradioförening bildades. Gruppen fick bl. a. till uppgift att ta upp frågan om etiska regler.
I närradiopropositionen (1981/822127) togs det pågående arbetet upp av föredragande statsrådet: ”Jag hyser uppfattningen att etiska regler
behövs även för närradions programverksamhet.” I—Ian refererade till arbetet med att bilda en riksorganisation sammanslutningarna emellan och det förberedelsearbete för närradions egna etiska regler som på- gick: ”Det finns starka skäl som talar för att man skall avvakta resultatet av detta arbete innan slutlig ställning tas till vilka regler som kan behöva fastställas för programverksamheten.” Organisationskommittén för närradiofrågor (OKN) arrangerade i ok- tober 1982 en rikskonferens där Sveriges Närradioförbund bildades. Där framlades ett förslag till etiska regler från Arbetsgruppen för Sveriges Närradioförening. Förslaget behandlades och antogs av det nybildade förbundet, som även beslöt inrätta och tillsätta en etisk nämnd, som skulle följa de etiska frågorna inom närradion och bedöma anmälningar om överträdelser av de etiska reglerna. De etiska reglerna bifogas som bilaga 3.
I prop. 1982/83 :52 kunde föredragande statsrådet konstatera att ”Sve- riges närradioförbund vid sin konstituerande stämma har antagit etiska regler för närradioverksamheten och tillsatt en särskild nämnd som skall övervaka och påverka efterlevnaden av dessa”.
Etiska nämnden har hittills endast haft tre ärenden att behandla. Samtliga avsåg program över sändaren i Stockholms innerstad. Pro- gramutgivaren för Föreningen Öppet Forums sändningar anmälde Framstegspartiet för påståendet att sammanslutningen var nazistisk och oseriös och betecknade sändningen som ett angrepp på sin person. Framstegspartiet hade bl. a. ifrågasatt om programutgivarens förnamn i sändningen var korrekt. I sitt utslag framhöll etiska nämnden att man inte fann det sistnämnda påståendet kränkande och motiverade sitt ställningstagande med att en sändande organisations företrädare har en offentlig ställning och därmed får vara beredd att tåla vissa angrepp på sin person. Nämnden ansåg att Öppet Forum inte hade framställts som oseriös i sändningen. Beskyllningen att föreningen var nazistisk fann nämnden osnygg, men inte direkt stridande mot de etiska reglerna. Sammanfattningsvis fann nämnden inte de anmälda programavsnitten stridande mot etiska reglerna.
Den andra anmälan gällde en av Öppet Forums nattsändningar. An- mälaren ansåg att det sex timmar långa programmet hade en invandrar- fientlig och antisemitisk ton. Etiska nämnden avstod från att ta upp denna anmälan till behandling med motiveringen att anmälaren inte preciserat vilka programavsnitt som utgjorde brott mot de etiska regler- na. Nämnden kommer i stället att ta upp denna typ av programinnehåll i annat sammanhang.
I anledning av den tredje anmälan gjorde etiska nämnden ett uttalan- de om vikten att på- och avannonsera programmen på sändaren i Stock- holms innerstad på ett korrekt sätt.
Etiska nämnden har under sitt arbete aktualiserat frågan om rekvisi- tionsrätt av bandkopior för nämnden hos närradiokommittén. Då inte samtliga sändande sammanslutningar är anslutna till Sveriges Närradio- förbund saknar nämnden möjlighet att hävda att banden skall levereras för granskning.
Etiska nämnden är ett privat, i betydelsen icke offentligrättsligt, or-
gan. Nämnden har rätt att verka på de villkor som satts upp av dem som bildat organet. I detta hänseende har nämnden samma ställning som Pressens Opinionsnämnd. Också den har tillkommit på privat initiativ, och dess verksamhet försiggår enligt regler, som antagits av privata organisationer (Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet och Tid- ningsutgivareföreningen).
För att etiska nämnden skall kunna ålägga en tillståndsinnehavare något, exempelvis att tillhandahålla programinspelningar eller tåla nå- gon sanktion, t. ex. att läsa upp ett fällande beslut av nämnden i radio, förutsätts ett frivilligt åtagande från tillståndsinnehavaren. Nämnden måste för att vara säker på att få in band ha avtal med tillståndsinneha- varna. Sådana avtal saknas idag. Kopplingen mellan de etiska reglerna och tillståndsinnehavarna är alltjämt svag, bl. a. för att ett antal närra- dioföreningar inte är anslutna till förbundet.
Vilka som har rätt att i efterhand ta del av ett sånt närradioprogram är idag reglerat i 8 & närradiolagen (enskild om han kan hävda att något yttrandefrihetsbrott begåtts mot honom eller att han lidit skada på grund av sådant brott, och justitiekanslern) och i 14 & närradiolagen (närradio- myndighet). Lagreglerad rätt för nämnden att ta del av band med pro- graminspelning saknas.
Rättigheten att få kopiera närradioprogram begränsas vidare i gällan- de upphovsrättslagstiftning. Kopiering är tillåten för enskilt bruk, men därutöver kringgärdas kopieringsmöjligheten av bestämda restriktioner. Sålunda får en radiosändning inte spelas in utan det sändande radiofö- retagets samtycke. Om programmet innehåller upphovsrättsligt skydda— de prestationer gäller ytterligare restriktioner. Ett undantag är samman- slutningens egen referensinspelning som enligt bestämmelse i 22a 5 upp- hovsrättslagen endast får utnyttjas för bevisändamål. Med detta avses de i närradiolagen och lagen om ansvarighet i närradio reglerade situatio- nerna. Härigenom kan det hävdas att band som närradiomyndigheten infordrar för granskning inte får användas på annat sätt än som reglerats i närradiolagen.
Å andra sidan är en bandkopia som infordrats av närradiomyndighe- ten för granskning att betrakta som allmän handling. Ledamöter av etiska nämnden kan på samma sätt som andra få en sådan kopia uppspe- lad för sig på sätt som tryckfrihetsförordningen anger (2 kap. 12 och 13 åå). Enligt 24a & upphovsrättslagen får allmän handling utan hinder av upphovsrätt tillhandahållas på det sätt som tryckfrihetsförordningen anger.
Då de hittills anmälda ärendena varit få har etiska nämnden inte varit i den situationen att man saknat band för prövningen av sina ärenden. Inspelningar har i de prövade fallet stått till förfogande. Kommittén förutsätter att så skall bli fallet även i framtiden.
3.9.3. Yttrandefrihetsbrott
I detta avsnitt behandlas en speciell fråga, som rör innehållet i närradio- programmen med anknytning både till ansvarighetslagstiftningen och
den särskilda närradiolagstiftningen. Kommittén föreslår här att en ny bestämmelse om programmens innehåll införs i närradiolagen.
Att närradion fogats in i samma ansvarighetsrättsliga system som tryckta skrifter och den allmänna rundradion innebär, att om ett yttran- defrihetsbrott begås i närradiosändningarna åtalas den för programmen ansvarige utgivaren i den ordning som gäller för tryckfrihetsbrott. För brott i tryckta skrifter och i den allmänna rundradion kan de viktigaste påföljderna endast bli de straff— och skadeståndsrättsliga, som nämns i tryckfrihetsförordningen, TF. För närradions del infördes emellertid genom lagstiftningen 1982 den kopplingen till sammanslutningens sänd- ningsrätt, att fällande domar i yttrandefrihetsmål mot sammanslutning- ens utgivare kunde föranleda återkallelse av sammanslutningens till- stånd att sända. Den vägen valdes därför att man inte ville ställa upp andra särskilda villkor för närradions programinnehåll än just de nämn- da reklam- och riksförbuden. Det ansågs angeläget att man i närradio- verksamheten skulle ”kunna påtala programinslag som innebar kränk- ning av den personliga integriteten eller är uttryck för rasdiskriminering eller hets mot folkgrupp”.
Kopplingen till sändningstillståndet utformades så, att en samman- slutnings sändningstillstånd fick återkallas om den sänt ett program som i en lagakraftägande dom befunnits innefatta ett yttrandefrihetsbrott och som innebar ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten i närradio (13 ä 4. närradiolagen).
För att kunna tillämpa paragrafen förutsätts sålunda en lagakraft- ägande dom och därutöver den bedömningen av kommittén, att brottet är ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten.
Bestämmelsen har inte fått avsedd effekt. Den bör enligt kommitténs mening kompletteras med en regel som effektivare kan motverka sådant icke önskvärt programutbud som beskrevs i motivering 1982.
Yttrandefrihetsbrott har förekommit i närradion ett antal gånger. För hets mot folkgrupp har sålunda en och samma förenings (Öppet Forum, Stockholm) utgivare fällts tre gånger. I ett ännu inte avgjort fall (Fören- ingen Folk o Rock, Lund) harjustitiekanslern åtalat en annan förenings utgivare för uppvigling (uppmaning att vägra värnplikt).
Lagakraftägande dom föreligger hittills (maj 1984) endast i ett av de tre nämnda fallen av hets mot folkgrupp. I det fallet begicks gärningarna i april och maj 1982 och domen förelåg i oktober 1983. I de andra fallen (underrättsdomar föreligger) begicks brotten i mars respektive maj 1983. Mål av detta slag drivs ofta genom alla instanser och erfarenheterna visar alltså, att det normalt dröjer minst ett år innan det kan bli aktuellt att tillämpa bestämmelsen i 13 ij.
Detta anser kommittén vara otillfredsställande. Det beror inte bara på att sammanslutningen, som i det för kommittén aktuella fallet, under mellantiden begått samma slags brott flera gånger. Det är också allmänt sett inte tilltalande att sammanslutningen träffas av sanktionen i 135 mycket lång tid efter det att själva förseelsen begåtts.
Det finns olika vägar att råda bot på detta missförhållande. Bestäm- melsen kan ändras så att den medger snabbare ingripanden. Den kan avskaffas men ersättas med en regel som konstrueras på ett annat sätt.
Den kan behållas och kompletteras med en sådan regel.
Vägen att göra bestämmelsen effektivare i den meningen att den skulle medge snabbare ingripanden visar sig vid närmare undersökning dock inte egentligen farbar. Att exempelvis uppge kravet på lagakraftägande dom skulle innebära att närradiomyndigheten gjorde en förhandsbe- dömning av brottmålets slutliga utgång, vilket från yttrandefrihetsrätts- lig synpunkt är olämpligt. Det gäller i än högre grad om myndigheten skulle kunna återkalla tillståndet redan vid misstanke om brott eller möjligen sedan åtal väckts. Ett sådant provisoriskt beslut om återkallelse skulle dessutom kunna komma att vara under lång tid, något som inte framstår som tilltalande, framför allt naturligtvis om återkallelsen vid en slutlig friande utgång behöver upphävas. Till saken hör också att redan tiden från brottets begående till dom i första instans brukar uppgå till åtskilliga månader.
3.9.4. Bestämmelse mot diskriminering
En annan möjlighet vore att inom ramen för själva yttrandefrihetspro- cessen ge möjlighet för justitiekanslern eller domstol att redan i början av utredningen av ett misstänkt yttrandefrihetsbrott ingripa mot sam- manslutningen genom att exempelvis förbjuda fortsatt sändning. Det skulle vara ett slags motsvarighet till beslag och konfiskering på pressens område. Av yttrandefrihetsutredningens betänkande Värna yttrandefri- heten (SOU 1983:70) framgår emellertid att inga förslag i den riktningen förs fram. Kommittén vill för sin del för närvarande inte föra fram förslag om ett sådant tvångsmedel.
Kommittén finner alltså att bestämmelsen i 135 4 inte kan göras verkningsfull genom mindre justeringar av förutsättningarna för dess tillämpning.
Som kommittén redan antytt är det i stället dess uppfattning att bestämmelsen bör kompletteras. Det väsentliga syftet med den — att motverka programinslag som är uttryck för rasdiskriminering — bör tillgodoses genom att ett förbud mot sådan programverksamhet införs direkt i närradiolagen. Överträdelser av förbudet skulle därmed kunna prövas självständigt av närradiomyndigheten, utan hänsyn till om sam- ma programinslag till äventyrs också föranleder ingripande enligt ansva- righetslagstiftningen. Samma ordning gäller för övrigt för radionämn- dens granskningsverksamhet. Närradiomyndighetens prövning skulle kunna leda till omedelbar återkallelse av sändningstillståndet, enligt samma mönster som vid överträdelser av de andra programreglerna i närradiolagen, reklam- och riksförbuden.
När det gäller utformningen av en bestämmelse av det här slaget, ligger det nära till hands att hämta ledning i motsvarande bestämmelse för de allmänna programföretagens programutbud. 65 andra stycket radiolagen lyder: ”Programföretag skall i programverksamheten hävda det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla män- niskors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet”. Kommittén förordar också att den för närradion ifrågasatta programre- geln knyter an till ordalag och innebörd i denna paragraf i radiolagen
snarare än till ordalagen i brottsbestämmelsen om hets mot folkgrupp.
Radiolagen ålägger som synes programföretagen att positivt verka för nämnda statsskick och princip. Ett motsvarande krav kan inte läggas på en privat förening. De sändande föreningarna har heller inte krav på sig om objektivitet o'ch allsidighet. Inte heller kan åläggandet gå så långt att det kommer att gälla också statsskicket. Närradions programregel bör i stället, som övriga regleri närradiolagen, utformas negativt. I enlighet därmed skulle sådana program eller programinslag förbjudas, som krän- ker principen om människovärdet.
Enligt förarbetena till radiolagen (radioutredningens betänkande SOU 1977:19, s. 304 och regeringens prop. 1977/78191 s. 230) avses med principen de sidor av demokratibegreppet som anknyter till dess djupare innehåll av målsättningar för förhållandet mellan, och synen på, män- niskor och av mänskliga ideal. Som exempel på värderingar och krav vilka kan sägas höra till demokratibegreppet i denna mening nämns fördömande av rasism, av våld och av brutalitet samt hävdande av jämställdhet mellan män och kvinnor.
Denna nya bestämmelse för programmens innehåll, som kommittén sålunda föreslår, träffar sådana sändningar som exempelvis är grovt kränkande i förhållande till en befolkningsgrupp. Kommittén finner att det skulle framstå som stötande om en sammanslutning i avbidan på en lagakraftvunnen dom i mål om yttrandefrihetsbrott skulle kunna fortsät- ta att sända inslag med sådant innehåll, vilka strider mot de grundläg- gande värderingarna i vårt samhälle. Som framgått finns erfarenheter av att en sammanslutning kan vilja rikta in sin programverksamhet åt det hållet.
Kommittén vill framhålla, att förslaget liggeri linje med FNs konven- tion om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, vilken Sverige tillträtt enligt artikel 4 i denna konvention, åtar sig konventionsstaterna att förbjuda bl.a. ”allt spridande av på rasöverlägsenhet eller rashat grundade idéer” och ”uppmaning till rasdiskriminering”.
Kommitténs erfarenhet av Öppet Forum är att sammanslutningens ändamål med sin närradioverksamhet är att i nedsättande syfte referera och citera uppgifter, rykten och fördomar om invandrare, ur böcker, tidningar och den allmänna debatten och att dess arbetsmetoder helt skiljer sig från den öppenhet som är bruklig bland närradions föreningar i övrigt. Sammanslutningen har dragit sig undan offentlig tillgänglighet och sänt från en närmast helt anonym position. Sedan programutgivare anmälts hos myndigheten försökte sammanslutningen dölja sig för lyss- narna med hjälp av hemliga telefonnummer, postboxnummer och genom att inte på vanligt sätt uppge personnamn i sändningarna. Kom- mittén kunde utlämna programutgivarens namn men de många personer som försökt att komma i kontakt med sammanslutningen har misslyc- kats därmed. Det tycks också ha ingått i sammanslutningens arbetssätt att inte besvara post från andra än dem som varit säkra sympatisörer. Kommittén är medveten om att sådana förhållanden inte låter sig reglera i lag, men vill ändå understryka det otillfredsställande i förhållandena. Arbetsmetoder som de angivna kan klandras så mycket mera som det ingick i sammanslutningens arbetssätt att fälla sårande uttalanden som
mera föreföll syfta till att skapa oro och ångest än att framföra argument i egentlig mening. Man kan använda sig av aggressiva och arroganta tonfall som vållar den enskilde psykiskt lidande innan radion hunnit stängas av. Kommittén fick åtskilliga förfrågningar och protester från personer som var oroliga för egen och anförvanters säkerhet i samband med sändningarna med angivet innehåll. Kommittén tvingas konstatera att en radiosändning' även kan utgöra ett sätt att skapa oro av sådant slag. Tre programutgivare inom Öppet Forum har dömts för hets mot folkgrupp utan att programmen nämnvärt ändrat karaktär. Beträffande yttrandefrihetsbrott i allmänhet befarar kommittén att hets mot folkgrupp i den form som Öppet Forum gjort sig skyldig till, kan komma att uppträda även i andra föreningsbildningar. Det ligger med andra ord helt i linje med sammanslutningens syfte att genom agitation riktad mot t. ex. invandrarna främja sina egna politiska och ideologiska intressen. Genom närradions karaktär av forum för det ideella föreningslivets information och agitation kan det således även på denna grund finnas anledning att skapa ytterligare ett skydd för utsatta minoriteter och grupper mot yttrandefrihetsbrott.
Erfarenheten av Öppet Forum utgör enligt kommitténs mening till- räckligt viktiga skäl för samhället att förbättra skyddet mot missbruk av sändningsrätten. Med hänsyn härtill bör en möjlighet för närradiomyn- digheten att omedelbart dra in sändningstillståndet finnas också i fall då rättslig prövning kan antas förestå eller har bestämts. I annat fall vållas skada under de månader domstolsprövningen i olika instanser kan krä- va.
Diskrimineringsbestämmelsen skall kunna tolkas och tillämpas på ett friare sätt än motsvarande straffbestämmelse, men detta skall vägas mot att närradiomyndigheten kan tillämpa de sanktioner som står till buds med urskillning och försiktighet. Av de skäl kommittén anfört för att införa bestämmelsen framgår också att det inte i första hand är enstaka övertramp som skall föranleda återkallelse av tillstånd utan ett ensidigt utbud av sådan närmast propagandistisk karaktär, som kan förekomma i organiserad form. Överprövning får på vanligt sätt ske hos kammarrät- ten.
Bestämmelsen om rätt för myndigheten att dra in sändningstillstånd då en sammanslutning sänt ett program som innehållit ett yttrandefri- hetsbrott för vilket programutgivaren dömts i en lagakraftvunnen dom bör, trots den kompletterande regeln i närradiolagen, enligt kommitténs mening kvarstå. Bestämmelsen är tillämpbar vid andra yttrandefrihets- brott, exempelvis ärekränkning eller uppvigling. Det kan inte heller helt uteslutas att en domstol fäller en programutgivare för diskriminerande uttalanden som närradiomyndigheten inte ingripit mot. I sådana fall skall närradiomyndigheten ha möjlighet att med stöd av domen återkalla sändningstillståndet utan att behöva åberopa en bestämmelse som den något år tidigare inte ansett sig behöva tillämpa.
3.9.5. Reklamförbudet 3.9.5.1 Reklamförbudets tillämpning
Förbudet mot reklam i närradio omformulerades då närradiolagen träd- de i kraft andra halvåret 1982. Lydelsen är nu (10 5):
Kommersiell reklam får inte sändas i närradio. Ett program eller programinslag i närradion får inte bekostas med pengar eller annan egendom som har ställts till sammanslutningens förfogande under förutsättning att programmet eller inslaget sänds.
Ändringen innebär att reklamförbudet getts en mer kategorisk formule- ring. Vederlagskriteriet har tagits bort. I stället ökar det kategoriska förbudet möjligheten att i varje särskilt fall bedöma om kommersiell reklam förekommit oavsett existens av svårverifierade vederlag.
Även vid sin fortsatta bedömning av reklamärenden har kommittén tillämpat den ordning som redogjorts för i kapitel 2.
Skånepartiet — fällning och avstängning
Skånepartiet, Malmö, sände med början i augusti 1982 betald reklam för olika företag i Malmöområdet. Sändningarna innehöll förutom musik inget annat än reklam. Kommittén beslöt den 31 augusti 1982 att med omedelbar verkan återkalla Skånepartiets sändningstillstånd. Skånepar- tiet överklagade hos kammarrätten i Stockholm, som fann att kommit- téns beslut inte skulle gälla förrän det vunnit laga kraft. Det innebar att Skånepartiet kunde fortsätta att sända. Den 23 september beslöt kam- marrätten lämna besvären som då gällde själva saken utan bifall. Skå- nepartiet överklagade till regeringsrätten, som den 16 december bevilja- de prövningstillstånd. Regeringsrättens dom föll slutligen den 10 febru- ari 1983, varefter närradiokommittén den 16 februari 1983 kunde åter- kalla tillståndet. Reklamsändningarna hade då med ett kortare uppehåll kunnat pågå i över fem månader. Överträdelserna ledde till en ändring i närradiolagen av innebörd att kommitténs beslut skulle gälla omedel- bart. Ändringen beslöts av riksdagen i december 1982, och trädde i kraft den ljanuari 1983.
Mora Rock'n Roll Club — kritik och erinran
Mora Rock'n Roll Club lottade i flera program sommaren 1983 ut varor bland sammanslutningens medlemmar. I sändningen upplystes om i vilka affärer varorna kunde hämtas. Det gällde matvaror — en sallad, en pizza och en sillburk — som skänkts av i sändningen namngivna företag.
Kommittén uttalade att programformen att dela ut priser till lyssnare är okontroversiell så länge inte särskilda varumärken nämns. Det är också möjligt att undvika att enskilda företag namnges i programmet. Det kan inte heller läggas sammanslutningen till last att den tar emot gåvor från företag och enskilda på sätt som är vanligt i föreningslivet. Detta behöver inte vara att jämställa med ”pengar eller annan egendom som har ställts till sammanslutningens förfogande för att få ett program sänt” (närradiolagen, 5 10). Om kommittén tillät sådana program skulle
föreningar dock kontinuerligt kunna göra sina sändningar attraktivare genom att dela ut lyssnarpriser från namngivna företag, för att på denna väg finansiera sin verksamhet. ”Om program av det aktuella slaget inte kan kritiseras och i allvarligare fall fällas kan betydande svårigheter uppstå att upprätthålla reklamförbudet.” Kommittén beslöt därför att kritisera programinslaget och erinra sammanslutningen om andan i reklamförbudet.
Stockholm Computer Club — kritik och erinran
I februari 1984 sände Stockholm Computer Club ett program som inne- höll en längre intervju med en representant för ett programföretag i databranschen. Företaget nämndes vid flera tillfällen och det framhölls vilka produkter som var företagets mest sålda. Likaså angavs ett dussin- tal gånger vilken dator företagets produkter var lämpade för och på vilka försäljningställen i Stockholm som produkterna fanns att köpa.
Kommittén uttalade att det vid intervjuer i närradion kan vara svårt att dra gränsen för det tillåtna, särskilt med intervjuer med företagsre- presentanter. Kommittén ansåg att sammanslutningen gått för långt då ett företags namn upprepats ett dussin gånger och då försäljningsställen omnämnts. Kommittén fastslog att det är angeläget att undvika upprep- ningar av företags namn och att inte lämna uppgift om t ex priser, försäljningsställen, förmåner och kvaliteter som särskilt talar för inköp av viss produkt på visst ställe. Kommittén kritiserade inslaget och erin- rade sammanslutningen om reklamförbudets innebörd.
3.9.5.2 Förslag om reklamförbud
Kommittén anser att det reklamförbud som gällt för närradion sedan dess start skall bestå. Frågan huruvida reklam skall tillåtas i närradio ingår inte i kommitténs direktiv. Sedan närradiolagen börjat tillämpas och kriterierna för sändningstillstånd skärpts, så att endast sammanslut- ningar som bedriver annan huvudsaklig verksamhet kan få tillstånd, har önskemål om att reklamförbudet skulle upphävas inte heller kommit till kommitténs kännedom så ofta. Kommittén ser detta som ett uttryck för att föreningslivet i traditionell mening inte för sin verksamhet är så beroende av utomstående finansiärer som de mera löst sammansatta grupper som tidigare hade möjlighet att få sändningstillstånd. Närradio- verksamheten har visat sig kunna fungera väl som ett led i föreningslivets arbete utan reklamfinansiering.
Det har heller inte varit svårt för föreningarna att efterleva förbudet mot sponsring. Såväl förbudet mot kommersiell reklam som den särskil- da bestämmelsen mot sponsring har varit väl kända bland dem som intresserat sig för närradioverksamheten. Däremot har en viss oklarhet rätt bland de sändande om olika kommunala bidrag som avsett sändning av särskilda program skulle falla under sponsringsförbudet. "Kommittén har för sin del betraktat förbudet mot kommersiell reklam som den övergripande och vägledande bestämmelse som bestämt även innebör- den i sponsringsbestämmelsen. Kommunala bidrag för att möjliggöra
vissa sändningar har vanligen helt andra syften än kommersiella och har därför inte fallit under sponsringsbestämmelsen.
En för föreningslivet svårbedömd sektor har dock varit det lokala näringslivets samverkan med kommunen om information till turister och till presumtiva besökare vid arrangemang av typ mässor, kommun- jubiléer, större fester i offentlig och halvoffentlig regi, exempelvis skylt- söndagar och torgarrangemang. Den särskilda turistradio som sänts på några orter, se avsnitt 3.6, har aktualiserat frågan om kommersiella intressen främjats då exempelvis turisttrafikförbund och näringspolitis- ka råd anslagit medel till sändningarna. Kommittén konstaterar att tillståndsinnehavarna utformat dessa program så att de inte föranlett någon anmälan om kommersiell reklam. Tillkomsten av turistradiopro- grammen har i ett par fall föregåtts av debatt om deras förenlighet med närradiolagen och dess reklamförbud. Denna debatt har i sig bidragit till återhållsamhet och förebyggt överträdelser.
Kommittén anser att det bör vara möjligt för kommuner och halvkom- munala organ att också fortsättningsvis bidra till exempelvis turistradio. Ömsesidig bevakning av att motstående kommersiella intressen inte gynnas på annan parts bekostnad förebygger i sig överträdelser och bidrar till självsanering. Det finns dock anledning att särskilt peka på att svårigheter kan uppstå i fall då kommunala verksamheter konkurrerar på marknaden med kommersiella (exempelvis campingplatser, parke- ringshus och festplatser). Vid utformningen av turistinformation måste stor försiktlighet iakttas så att lyssnarintresset att få allsidig information sätts före eventuellt sändarintresse att främja vissa verksamheter.
Under den hittillsvarande verksamheten har endast 14 reklamfall prövats av kommittén, därav tre sedan närradiolagen trädde i kraft. Kommitténs bedömningar av de 14 fallen utgör den enda vägledningen för sändande sammanslutningar om vad som i tveksamma fall är tillåtet och förbjudet på området. Det kan sägas att denna förhållandevis be- gränsade erfarenhet inte ger sammanslutningarna någon uttömmande vägledning. Samtidigt vill kommittén understryka att för sammanslut- ningar som velat hålla sig borta från reklamområdet har svårigheterna att efterleva reklamförbudet varit ringa. Kommittén har inte rätt att förhandsgranska program. Genom att sprida upplysning om sina beslut, vilka regelmässigt publicerats i tidningen Närradion, samt på andra sätt klargöra vilka typer av inslag som omfattas av reklamförbudet, har det varit möjligt för kommittén att råda sammanslutningar som varit ange- lägna om att undvika övertramp hur de skall förfara.
Det ringa antalet anmälningar om överträdelser mot reklamförbudet ser kommittén som ett uttryck för att efterlevnaden varit god. Kommit- tén vill dock samtidigt understryka att reklamärenden endast behandlats efter anmälan från allmänheten eller då kommitténs kansli eller leda- möter kommit att höra program med tveksamma inslag. Efterhand som verksamheten utökats till att successivt omfatta 47 sändare har detta alltmer kommit att ses som en brist. Kommittén har sålunda inte avsatt arbetskraft till att Stickprovsvis avlyssna programinnehållet på annat sätt än som skedde i ett tidigt skede vid de sociologiska undersökningar som hade andra syften än att tillse att inga otillåtna reklaminslag förekom i
sändningarna. I en permanent verksamhet måste det förutsättas att när- radiomyndigheten ges ökade möjligheter att Stickprovsvis följa verksam- heten under vissa perioder. Kommittén diskuterar detta behov utförli- gare i avsnitt 3.17.1.
Kommittén anser att också internationella erfarenheter talar för fort- satt reklamförbud. Reklam tillåts i lågeffektsändningarna i Italien och (trots reklamförbud) i Frankrike och Belgien. 1 Norge kretsar närradio- debatten till stor del kring frågan hur koncessionshavarna skall få nya inkomster; många av de sändande förespråkar därvid reklam. Man skaffar nu inkomster genom att sälja programtid till grupper och insti— tutioner som inte har koncession. En hel del av den sålda tiden används för sändning av jinglar som aktualiserar exempelvis ett politiskt parti eller ett insamlingsändamål. I Danmark förespråkas reklam av många tillståndsinnehavare som enda utvägen när stats- och kommunbidragen efter en tid förbrukats och/eller antas sina. Bingospel i etern har intro- ducerats för att man skall kunna sända vidare.
Lågeffektstationerna i främst Frankrike, Belgien och Italien är starkt beroende av att öka sina lyssnarsiffror på andra stationers bekostnad. I annat fall mister man annonsörer, jingelfinansiärer och programkunder. Några få större stationer som dragit till sig publik genom pop- och rockmusik, hitlistor och profilerande discjockeys tenderar att skaffa sig en dominerande ställning som utarmar intresset för andra sändare. Oftast står inte ideella föreningar bakom sändningarna utan privatper- soner och kommersiella intressen. Det växelspel mellan en mera allmän föreningsaktivitet och aktiviteter i etern som är kännetecknande för närradiosändande föreningar med ideellt syfte saknas.
De kommersiella intressena ställer krav på höga lyssnarsiffror vilka genererar popiga programtyper där man inte frågar efter kvalitet i bre- dare mening och som lämnar lyssnarna utan valfrihet mellan ett större spektrum av kulturyttringar. I dessa länder möter man uppfattningen att ett mindre antal professionellt och kommersiellt drivna sändare efter en tid kommer att ha slagit ut intresset för de andra. Stationer som avstår från reklam måste skaffa inkomster på annat sätt. Om deras medlemsbas är ringa eller obefintlig återstår möjligheten att med kommersiella kring- aktiviteter, exempelvis popgalor och bandförsäljning, skaffa kapital för driften av sändningarna.
Om reklam skulle vara tillåten även i svensk närradio skulle förenings- livet hänvisas till att konkurrera om lyssnarintresset på en liknande kommersiell marknad. Det finns skäl att anta att det seriösa förenings- livets möjligheter att hävda sig mot de kommersiella intressena då skulle begränsas. Den inriktning mot vissa typer av lättare program som drivs fram för att få annonsörer skulle även föreningslivet vara tvunget att åtminstone delvis godta. Enligt kommitténs mening är det ett värde i sig att närradion förblir reklamfri, så att föreningslivet får göra de program man vill utan att ta hänsyn till kommersiella finansiärers intressen av att med för föreningarna främmande metoder skapa högre lyssnarsiffror. Det ”smala” programmet har i närradion ett egenvärde eftersom det i första hand riktar sig till en ”smal grupp”, nämligen föreningsmedlem- mar som samlats i en specifik ideell gemenskap. Om man tvingas att
finansiera sändningen med programpåverkande inkomster är risken betydande att det egna programmets profil blir suddig. Stationernas samlade programutbud dras mot en publik mittpunkt i stället för att utgöras av skiftande egenarter.
3.9.6. Riksförbudet
Genom lagändring blev det 1 juli 1982 förbjudet att sända program över flera sändare. Ändringen tillkom sedan samma program under försöks- verksamheten vid ett tillfälle hade sänts samtidigt över sju sändare. Detta ”riksförbud” fick följande formulering i närradiolagens (1982:459) 11 5:
Sammanslutningens programutbud får inte, annat än i begränsad omfattning, innehålla material som inte har framställts enbart för den egna verksamheten.
Kommittén föreslår i avsnitt 3.9.7 att paragrafen skall ges ett tillägg som vidgar dess innebörd till att också hindra bulvansändningar från sam- manslutning på den egna orten. Här vill kommittén stanna vid att kommentera riksförbudets hittillsvarande funktion.
Riksförbudet har haft den förebyggande verkan som avsågs. Under den fortsatta verksamheten har ingen anmälan om överträdelse mot förbudet gjorts.
Åtskilliga frågor har ställts till kommittén om riksförbudets innebörd. Sammanslutningarna har ibland varit osäkra om centralproducerade inslag skulle få återges i sändningen. Sammanslutningarna har upplysts om lagens förarbeten och har inte i något fall som kommittén fått kännedom om funnit att riksförbudet hämmat deras programplaner.
Kommittén känner till att sammanslutningar med tillstånd på närbe- lägna sändare övervägt samproduktion och samsändning av program. Kommittén har inte med särskilda kontrollåtgärder undersökt om såda- na sändningar kommit till stånd. Anmälningar om överträdelser av riksförbudet har som ovan nämnts uteblivit.
Motiveringen för att upprätthålla ett riksförbud är enligt kommitténs mening lika goda som när bestämmelsen infördes. Den fortsatta utbygg- naden gör det angeläget att bestämmelsen efterlevs och att närradiomyn- digheten får kännedom om eventuella överträdelser. Sammanslutningar som har medlemmar i flera närbelägna sändarområden kan ha ett intres- se av att samsända program. Särskilt i storstadsområdena skulle sådana samsändningar — om ett tätt sändarnät utnyttjas fullt ut för ändamålet — kunna få karaktär av distrikts- eller länssändningar. Sådana är inte förutsedda inom närradioverksamhetens ram. Förutom att de skulle tillgodose andra behov än dem lagstiftaren förutsatt med närradioverk- samheten, skulle samsända program blockera sändningstider för sam- manslutningar på flera orter. Det måste också finnas en möjlighet att hindra sammanslutningar från att fullständigt ersätta lokalt producera- de program med centraldistribuerade inspelningar.
Förbudet att sända samma program över sändare i flera kommuner måste därför enligt kommitténs mening kvarstå.
Då flera sändare finns inom samma kommun skall fortfarande samma sammanslutning få använda sig av dem på sätt som markerades av
föredragande statsrådet i prop. 1981/82:127, s. 23: ”Inom samma kom- mun kan en förening också ha ett särskilt behov att använda sig av flera sändare. I den omfattning eterutrymmet medger bör mer än en sändare få användas inom samma kommun. I sådana fall anserjag att föreningen skall få sända samma program över flera sändare. Särskilt för närradions möjligheter i glesbygder och i kommuner med stor yta är detta angelä- get.”
I avsnitt 3.1 1.3 om sändarna föreslår kommittén att sammanslutningar i grannkommuner undantagsvis skall kunna medges att utnyttja sändare tillsammans. Sådana tillstånd har lämnats av kommittén under försöks- verksamheten vad gäller Botkyrka/Salems, Danderyd/Täby och Ale/ Kungälvs kommuner. Kommittén anser att sådana överenskommelser skall vara möjliga mellan sammanslutningar i grannkommuner även fortsättningsvis i fall då eterutrymme och föreningsintresse talar för en sådan lösning. I sådana fall måste det finnas en överenskommelse om tidsfördelningen mellan närradioföreningarna i flera kommuner (eller mellan sammanslutningarna från flera kommuner i en närradiofören- ing). Tillfälliga arrangemang med sändningar över sändare i flera kom- muner skall alltjämt vara förbjudna i den mån de inte undantagits från förbudet enligt tidigare förarbeten till närradiolagen.
Det sagda utesluter sålunda inte att sammanslutningar på flera orter vid särskilda tillfällen såsom rikskongresser, Folknykterhetens Dag, ett folkrörelsejubileum eller dylika evenemang utnyttjar samma program- material. Inte heller skall förbudet uppfattas så att det hindrar t. ex. ett politiskt parti att inför ett val sända inslag med samma inspelning över flera sändare.
Samma gäller om t. ex. en distriktsorganisation har årsstämma eller om ett idrottsevenemang, t. ex. ett cykellopp eller ett bilrally, berör flera mottagningsområden samtidigt. Vid sådana särskilda tillfällen skall det vara möjligt att sända samma program över sändare i flera kommuner.
Ett undantag från riksförbudet har gällt för invandrarorganisationer. Det skall gälla alltjämt. Undantaget motiveras av invandrarnas utsprid- da bosättning och särskilda behov att hålla kontakt med den egna gruppens språk och kultur.
Riksförbudet syftar till att förebygga och hindra systematiskt miss- bruk av närradiosändarna, inte till att hindra tillståndsinnehavarna att sända för medlemmarna attraktiva program.
3.9.7. Bestämmelse om begränsning i rätten att upplåta sin sändningstid
Det har förekommit att sammanslutningar helt eller delvis upplåtit sin programtid åt andra sammanslutningar. Ibland har den ordningen till- lämpats att den ursprungliga sammanslutningens utgivare stått som ansvarig för sändningarna, ibland har man anmält en ersättare för denne utgivare. Ibland sänds programmen i den ursprungliga sammanslutning- ens namn, ibland i den sammanslutnings namn som verkligen står för innehållet. Sådana ”bulvanarrangemang” har satts i system. De skall skiljas från paraplytillstånd som behandlas i avsnitt 3.5.2.
Kommittén vill understryka att såväl lyssnarna som närradiomyndig- heten någorlunda enkelt måste kunna veta vilken sammanslutning som står för varje sändning. Det bör finnas ett samband mellan ansvaret för programmen och programmets karaktär. Den som hör ett närradiopro- gram skall kunna finna det naturligt att den angivna sammanslutningen sänt programmet. ”Bulvanförhållanden”, tillfälliga ansvarskonstruktio- ner och svårigheter att identifiera sammanslutningen bakom program- met måste därför undvikas.
Kommittén är kritisk till företeelsen som sådan. Nu beskrivna förhål— landen bör inte få fortgå. Ansvarighetsmässigt framstår arrangemangen som förvillande för lyssnarna. Straffansvaret vilar på en utgivare som inte ”tillhör” den sammanslutning som praktiskt svarar för program- verksamheten. Skadeståndsansvaret vilar däremot på den ursprungliga sammanslutningen. Förfarandet strider mot lagstiftningens intentioner. Närradiomyndigheten har svårt att upplysa om vilken sammanslutning som egentligen sänder och när.
Kommittén har endast delvis kommit till rätta med förfaranden av det här slaget. Sålunda har en närradioförening förmåtts att upphöra med att upplåta tid åt en sammanslutning som kommittén avstängt från sändning eller åt sammanslutningar som inte skulle ha kunnat få eget tillstånd. Kommittén har emellertid inte kunnat åberopa uttryckliga regler som förbjuder förfarandet. Den har sett ordningen närmast som en fråga om programmens innehåll.
Nuvarande regel i 1 l 5 närradiolagen förbjuder, som kommittén nyss redovisat, dels användningen av centralproducerade program, om de är avsedda för flera sammanslutningar, dels sändning av samma program över flera sändare, om dessa finns i olika kommuner. Denna innebörd av 11 5 ger sig inte omedelbart och tydligt själv av ordalagen men har gjorts klar ändå. Bestämmelsen kan möjligen enligt kommitténs mening fortsättningsvis läsas så, att den också förbjuder ett programutbud som består av annan sammanslutnings material. Kommittén vill emellertid inte lägga in ytterligare en betydelse i denna redan rätt svårtillgängliga paragraf. Det bör sägas ut klart och tydligt vilka förfaranden som är tillåtna och förbjudna.
Kommittén förordar därför att 5 11 förses med ett andra stycke av innehåll att en tillståndsinnehavare inte får upplåta sin programtid åt annan sammanslutning.
Undantagsvis bör tillfällig upplåtelse kunna äga rum utan att detta behöver karaktäriseras som ”bulvansändning”. Möjlighet till permanent samverkan om ett sändningstillstånd av flera sammanslutningar som lika väl skulle kunna ha var sitt sändningstillstånd och fasta sändnings- tider bör däremot upphöra.
3.10. Sändarna m. fl. tekniska frågor
3.10.1. Televerkets tjänster
3.10.1.1 Systemuppbyggnad
Televerket Radio har på samtliga orter svarat för sändare, programled- ningar och omkopplingsutrustning.
Inga principiella ändringar i den tekniska uppbyggnaden av närradio- systemet har skett sedan den första försöksperioden. Nedanstående bild visar systemet.
Omkopplings- utrustning, Studio Programledning förstärkare m m Sändare
Från en studiolokal överförs programmet i en programledning till ett kopplingsställe där omkopplingar kan ske så att rätt studiolokal ansluts till den programledning som överför programmet från omkopplingsstäl- let till sändaren. Eftersom alla programledningar strålar samman i tele- stationen placeras omkopplingsutrustningen där.
Omkopplingen styrs från respektive studio. I ett fall —— sändaren i Stockholms innerstad — har det visat sig lämpligt att låta omkopplingen styras med automatik av en förprogrammerad klocka.
3.10.1.2 Programledningar
Antalet studiolokaler med programledning till sändaren varierar från ort till ort. På några platser finns endast en sådan studio medan framförallt i de större städerna antalet är mycket stort. Sändaren i Stockholm/ innerstaden har flest studiolokaler med egen ledning till sändaren, näm- ligen 32 stycken.
De programledningar televerket tillhandahåller utgörs av vanliga te- lefonledningar vilkas frekvensomfång genom insättande av särskild ut- rustning ökas i förhållande till vad som gäller vid telefonbruk. Vanligtvis kan således ledningar med 8— 10 kHz bandbredd erhållas inom 5 km-området, ibland ännu bättre. De använda sändarnas egenskaper begränsar inte bandbredden.
Föreningarna har i ökande grad efterfrågat möjligheter att överföra program från andra produktionsplatser än den egna studiolokalen. I viss utsträckning har bl. a. en av televerket framtagen modifierad diavoxte- lefon kunnat fylla behovet. Med dess hjälp kan bl. a. bandinspelningar överföras från en programproduktionsplats via en studio till sändaren.
Diavoxen har hittills kunnat tillhandahållas i begränsad omfattning men televerket tillverkar nu ytterligare exemplar.
Efterfrågan på en lämplig radioutrustning som kan användas för programinsamlingsändamål ökar emellertid. Någon för närradiofören- ingarna lämpad lösning har dock ännu inte presenterats.
3.10.1.3 Sändarna
Sändarna har under den gångna perioden så gott som genomgående haft en effekt av 10 Watt ERP (ERP = effektivt utstrålad effekt). Den öns- kade täckningen om cirka 5 km bedöms som regel ha erhållits även om mottagningssvårigheter kan förekomma också inom detta avstånd på grund av skärmande bebyggelse eller topografi. Å andra sidan har i många fall acceptabel mottagning kunnat erhållas på betydligt längre avstånd från sändaren.
Beträffande försök med starkare sändare se 3.10.3.3. Liksom under den första försöksperioden har televerket valt att låta sändarna vara i drift också under programfri tid. En identifieringssignal vanligtvis i form av en ton sänds under denna tid. I några fall har signalen utgjorts av en kort melodi som upprepas. Det förekommer också att den lokala närradioföreningen sänder programinformation med hjälp av en bandslinga under den programfria tiden.
3.10.1.4 Avtal och service
Televerket träffar skriftliga avtal med de sändande föreningarna och/ eller lokala närradioföreningarna om ekonomiska och andra villkor som gäller för tillhandahållna tjänster.
I fråga om sändare har avtal som regel träffats med respektive närra- dioförening vilken därefter i sin tur fördelat sändarhyran på sändande sammanslutningar. För programledningar sluter televerket vanligen av- tal med respektive studioägare.
Sändarhyran uppgick budgetåret 1982/83 till 10 000 kr. som grund- hyra. En tilläggsavgift om 500 kr. för varje kontraktspartner har dessut- om tagits ut, men endast på någon plats har mer än en kontraktspartner funnits.
För programledning gällde vid samma tid en anslutningsavgift om 1 000 kr. samt en årlig avgift om 3 000 kr.
Såväl sändar- som programledningshyran uppräknas årligen med 55 % av konsumentprisindex.
Televerket har bl. a. i brev till Stockholms Närradioförening i augusti 1982 angett att taxan baseras på televerkets självkostnader och att verket eftersträvar prisbilliga tekniska och administrativa lösningar. Samtidigt har verket förklarat sig berett att diskutera utökade åtaganden mot särskild ersättning.
I samma brev förklarade sig televerket vara öppna för en diskussion om innehållet i verkets grundåtagande men förutsatte att en sådan dis- kussion kunde föras med en riksförening eller liknande företrädare för rikstäckande intressen. Sveriges Närradioförbund var vid den ifrågava-
rande tidpunkten ännu inte bildat. Brevet distribuerades även till alla då bildade närradioföreningar och Arbetsgruppen för Sveriges Närradio- förening.
I televerkets standardåtagande har hittills inte ingått att avhjälpa fel utanför normal arbetstid vilket vid några tillfällen föranlett kritik mot televerket. Televerket registrerade under tiden 1982, 1983 och första kvartalet 1984 sammanlagt 14 sändningsavbrott utanför normal arbets- tid. Därav förorsakades tre avbrott av fel i elförsörjningen, två av fel i samband med åskväder, fyra av programledningsfel samt tre av sändar- fel.
Televerket förklarade sig i det ovan nämnda brevet till Stockholms Närradioförening vara berett att diskutera de praktiska och ekonomiska villkoren för ett utökat åtagande i fråga om felavhjälpning. En diskus- sion i denna fråga har emellertid inte kommit till stånd förrän televerket och Sveriges Närradioförbund i april 1984 påbörjat överläggningar om televerkets tjänster för närradion.
Närradiokommittéen förutsätter att Sveriges Närradioförbund och televerket fortsättningsvis utvecklar sitt samarbete så att för närradion i olika avseenden lämpliga tekniska lösningar och tjänster erbjuds de sändande föreningarna.
3.10.2. Sändarna i krig
I skrivelse 1984-03-21 har televerket begärt närradiokommitténs yttran- de över ett inom verket utarbetat förslag till verkställighetsföreskrifter till förordningen (SFS 19801140) om användningen av radiosändare under krig m.m.
Av skrivelsen framgår att Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning (RPS/Säk) och Beredskapsnämnden för Psykologiskt Försvar (BN) till arbetsgruppen som utarbetat förslaget ”framfört starka önskemål om att närradioverksamheten åläggs sändningsförbud under beredskapstill- stånd och i krig”. Arbetsgruppen föreslår bl. a. att en särskild arbets- grupp med representanter för televerket, Sveriges Radio AB, Bered- skapsnämnden för Psykologiskt Försvar, RPS/Säk och närradiokom- mittén tillsätts för att närmare studera närradions verksamhet i krig.
Frågan om närradioverksamheten i krig har inte tagits upp i kommit- téns direktiv. Närradiokommittén vill dock uttala att den delar den ovan nämnda arbetsgruppens uppfattning att närradioverksamhetens ställ- ning i krig bör upptas till särskild prövning.
Kommittén har i brev 1984-05-09 förklarat sig beredd att ingå i den föreslagna arbetsgruppen. Kommittén förutsätter att arbetsgruppen in- nan den framlägger sitt förslag särskilt överväger hur folkrörelserna som resurs fördelaktigast skall stå till samhällets förfogande under bered- skapstillstånd och i krig. Kommittén vill understryka vikten av att en helhetssyn på det folkliga deltagandet vid en mobilisering därvid an- läggs; således bör arbetet inte begränsas till en bedömning av den tek- niska utrustning som finns inom närradioverksamheten. Detta är så mycket angelägnare som utredningsarbetet inte enbart skall omfatta krigstillstånd utan även beredskapstillstånd. Kommittén anser det lämp-
ligt att också representant för Sveriges Närradioförbund bereds tillfälle att delta i arbetsgruppen.
I avvaktan på förslag från arbetsgruppen tar inte kommittén ställning i sakfrågan. Kommittén förutsätter att arbetsgruppens förslag även re- mitteras till ett representativt urval berörda folkrörelser före beslut.
3103. Sändarnas räckvidd
3.10.3.1 Föreningarnas önskemål
Under försöksverksamheten har föreningar på de sändande orterna ofta vänt sig till kommittén med önskemål om större räckvidd än de 5 km som generellt tillämpats. Närradioföreningarna på ett stort antal orter har i skrivelser till kommittén begärt effekthöjningar. Orsaken har varit att tillståndsinnehavarnas medlemmar ofta bor utanför den avsedda sänd- ningsradien cirka 5 km. De har krävt att få höra de sändningar de varit med om att besluta. Särskilt de politiska partierna på en del orter har villkorat sitt deltagande i närradioverksamheten till att hörbarheten måste bli bättre längre bort från sändarna. I kommuner där endast en mindre del av kommuninvånarna bor i huvudorten har den begränsade sändarräckvidden ansetts särskilt otillräcklig.
Då kommittén hösten 1983 samlade representanter för de sändande orterna till regionala konferenser i Hässleholm, Sundsvall och Örebro framfördes enhälligt önskemål om möjlighet att få starkare sändare, helst med kommuntäckning. Vid samma tid intensifierades skrivelserna från sändande och beslutade orter om starkare sändare.
I direktiven för kommittéarbetet sägs:
Kommittén bör redovisa erfarenheterna av nuvarande regler när det gäller täck- ningsområden och sändareffekt för närradion. Kommittén bör särskilt undersöka om närradio i glesbygd tekniskt sätt kan byggas upp på ett sådant sätt att närra- dions begränsade räckvidd kan kompenseras och om räckvidden kan differentie- ras med hänsyn till olika orters geografiska förhållanden och andra förutsättning- ar. Behovet av differentierad räckvidd skall vägas mot eventuella fördelar med
enhetliga regler för sändarstyrkaJ
Kostnadskonsekvenser av olika sändarstyrka bör också belysas, liksom frågan om eterutrymmet nu och i framtiden i förhållande till närradions behov.
3.10.3.2 Eterutrymme för närradion
I kommitténs föregående betänkande angavs att om man förutsätter sändare med effekten 10 W ERP kunde man med vissa undantag räkna med en sändare i varje kommun. Detta var en relativt försiktig bedöm-
ning.
Utgångspunkterna för en värdering av utrymmet för närradiosändare är nu följande.
För närvarande är frekvensbandet 87,5—100 MHz upplåtet för FM-ljudradiosändningar. Två nya frekvensband 100—104 MHz och 104—108 MHz kommer emellertid att öppnas för FM-ljudradio 1985 respektive 1995.
En detaljplanering av dessa nya frekvensband gällande bl. a. fre- kvensval, sändarplaceringar, sändareffekter och antennhöjder sker vid en internationell konferens hösten 1984. Vid samma konferens kan kompletteringar och modifieringar göras av frekvensplanen för det gam- la bandet 87,5— 100 MHz.
Sverige har till konferensen insänt krav på tilldelningar enligt följan- de.
104—108 MHz
Ett sändarnät som skall kunna brytas ned för kommunvisa sändningar i stereo. Cirka 380 sändare erfordras med effekter varierande mellan 10 W ERP och 60 000 W ERP.
100—104 MHz
Ett nät i princip lika FM l-nätet. Därtill ett tjugotal sändare avsedda att kunna komplettera täckningen i det nåt som skall användas för lokalra— dio (FM3- eller FM4-nätet).
87,5—100 MHz
Frekvenstilldelningar har begärts för sändare med samma lokalisering och antennhöjd som sändarna i kommunradionätet har (se ovan 104— 108 MHz). Antalet sändare uppgår således till cirka 380.
Effekterna är emellertid reducerade till en tiondel av vad som gäller för sändarna i 104— 108 MHz, dock till lägst 10 W ERP. För sändarna i 87,5— 100 MHz gäller således att effekterna varierar mellan 10 W ERP och 6 000 W ERP.
Televerket bedömer att sannolikheten är stor för att i förhandlingarna med grannländerna få gehör för dessa krav på frekvenstilldelningar. Som förr måste man dock räkna med att beträffande de nya tilldelning- arna i 87,5 —- 100 MHz vissa inskränkningar kan bli nödvändiga i Skåne, Göteborgsområdet och Bohuslän samt i Stockholmsområdet.
3.10.3.3 Försök med ökad räckvidd
Kommittén beslöt i december 1983 att starta ett särskilt projekt med starkare sändare på fem av försöksorterna: Botkyrka/Salem, Kalix, Norrtälje, Västervik och Örebro. Botkyrka/ Salem och Örebro hade då inte startat sändningar. Från samtliga dessa orter förelåg skrivelser om högre sändareffekter. Kommittén fattade detta beslut i medvetande om att resultat av de högre effekterna inte skulle komma att kunna redovisas i detta betänkande. ”För den fortsatta beredningen av ärendet kan det däremot vara av intresse om en första erfarenhet av starkare sändare föreligger inom överskådlig tid.” Sådana orter valdes ”där femkilome- tersradien särskilt mycket skiljer sig från föreningsbehoven”. De full- tecknade eller i det närmaste fulltecknade storstadssändarna undantogs från projektet, då högre effekter på dessa orter endast skulle lett till ytterligare trängsel på sändningsschemana. Vidare fastslog kommittén
att försöket inte skulle äga rum på orter där topografin talade för att flera sändare med säkerhet skulle vara en bättre lösning för föreningarna än en starkare sändare. För Botkyrka/Salem gjordes det förbehållet att utgångspunkten att sammanslutningar i två kommuner bildat en närra- dioförening eventuellt kunde leda till en sändare i vardera kommunen.
I Örebro försökte kommittén intressera Sveriges Lokalradio AB (LRAB) för ett gemensamt projekt med starkare sändare. Bakgrunden var att Radio Örebro (lokalradion) då just hade beslutat starta ett särskilt kommundelsbaserat försöksprojekt i samarbete med kommunen (se av- snitt 1.4). Lokalradions svar på kommitténs skrivelse blev avvisande.
Kalix och Norrtälje utvaldes som utpräglade glesbygdsorter. I Norr- tälje bor dessutom endast en mindre del av kommunens befolkning i huvudorten.
Kommittén satte som villkor för högre sändareffekter att dessa inte fick bli dyrare än att varje tillståndsinnehavare kunde acceptera sin del av sändarhyran. Vid tidpunkten för betänkandets färdigställande hade inte heller några sådana förhållanden kommit till kommitténs känne- dom. Övriga orters önskemål om starkare sändare avvisades genom beslutet tills vidare.
Ytterligare sändare i Kramfors?
Efter framställning från Kramfors närradioförening har kommittén be- slutat förhandla med närradioföreningen om ytterligare en sändare i kommunen. Verkställigheten av detta beslut har starkt försenats genom administrativa svårigheter som en tid gjorde sig gällande i närradioför- eningen. Sedan dessa klarats ut har närradioföreningen begärt och fått kommitténs tillstånd att flytta den första sändaren från Svanön till centralare plats intill Kramfors tätort. Från den utgångspunkten har närradioföreningen förklarat sig vilja förhandla vidare med televerket om ytterligare en sändare i Nordingråområdet. Även en starkare sändare i Kramfors har diskuterats. Efter samråd med televerket har kommittén stannat för att i första hand pröva om ortens topografiska svårigheter kan övervinnas med ytterligare en sändare.
3.10.3.4 Förslag
För närradion är det rimligt att i första hand använda det utrymme som finns i frekvensbandet 87,5— 100 MHz. Det förutsätts därvid att närra- dion alltjämt sänder i mono och att hundraprocentig kommuntäckning inte eftersträvas annat än undantagsvis. De frekvenstilldelningar som begärts internationellt innebär emellertid att en ganska vid ram etableras inom vilken bl. a. närradion kan utvecklas. Även för lokal- och riks- radions del finns emellertid vissa behov av kompletterande sändare som lämpligen etableras i detta frekvensband.
Om och när ytterligare utrymme behövs för närradio eller andra ändamål kan dels ytterligare användning av området 87,5— 100 MHz vara möjligt, dels kan i området 100—104 MHz resterande utrymme exploateras.
Exempel Kronobergs län
För att illustrera vilken täckning som kan åstadkommas med de begärda frekvenstilldelningarna har täckningsområden för sändare i Kronobergs län lagts in på en karta, figur 1. Täckningen av respektive kommun kan betecknas som god.
Av tabellen nedan framgår emellertid att flera av sändarna har för- utsatts placerade i helt nya stationsanläggningar med förhållandevis höga master. Detta medför att investeringskostnaderna blir höga. De på kartan inritade täckningskonturerna kan således vara orealistiskt stora om man för att hålla kostnaderna nere blir tvungen att placera sändarna i befintliga master, höga byggnader etc.
Sändaretatlon Stn höjd
Växjö Växjö/ Sandsbro ny
Uppvidinge 11 Karskruv ny
Lessebo 1 9 Lessebo ny Tingsryd 15 Tingsryd radiolänk-sm bet Alvesta Vislanda FM/TV-stn _! bef Ljungby 27 Ljungby Älmhult 15 Älmhult [_ Markaryd 12 Traryd TV-stn !— __l. Exempel Ljungby
För att närmare illustrera detta har i figur 2 en särskild studie avseende Ljungby kommun gjorts. Den förutsatta sändareffekten i Ljungby är 300 W ERP. Täckningen vid följande alternativa sändarplaceringar visas.
Alternativ ] Alternativ 3
Helt ny station i Kvänjarp Befintlig station i Kånna Masthöjd 103 m Masthöjd 32 m Investeringskostnad 560 tkr. Investeringskostnad 55 tkr. Alternativ 2 Alternativ 4
Helt ny station i Kvänjarp Befintlig station i Ljungby Masthöjd 25 m Masthöjd 42 m Investeringskostnad 230 tkr. Investeringskostnad 60 tkr. 9
Figur ]
TÄCKNINGSOMRADEN FÖR FM-SÄNDARE Kronobergs län
() 10 20 km L____L____———|
Kurvan anger teoretisk gräns för genomsnittligt god monomottagning.
På grund av ogynnsamma terrängtörhållanden kan dock inom vissa områden sämre mottagning erhållas.
. Sändarstation . Centralort
Figur 2
Täckningsområden för FM-sändare i Ljungby kommun
0 10 20 km
. Strömsnäsbruk . Älmhult
Teoretiska täckningsområden för genomsnittligt god monomottagning
O Sändare i KVÄNJARP (ny stn) & Sändare i KANNA (bef. TV-stn) O 300 W ERP. 103 m mast, alt1 300 W ERP, bef 32 m mast, alt 3 '_'— ( ) 300 w ERP, 25 m mast, alt 2 — — % Sändare i LJUNGBY (bef ödr-stn)
% 300 W ERP, bef 42 m mast, alt 4
Kostnaden för programledningar har inte inräknats i ovan angivna belopp.
De täckningskonturer som angetts på kartorna anger gränsen för den signalstyrka som behövs för att erhålla genomsnittligt god mottagning i mono. Lokalt kan av topografiska skäl m. m. brister i täckningen finnas även innanför täckningskonturerna. Å andra sidan kan i frånvaro av störningar hörbarheten i många fall vara godtagbar även utanför täck- ningskonturerna. En fortsatt, långtgående exploatering av frekvensban- det innebär emellertid ökad risk för att sändarnas räckvidder begränsas av störningar från andra sändare.
Det framgår av Ljungby-exemplet att sändarplacering och framför allt antennhöjd har avgörande betydelse för vilken täckning som kan åstad- kommas. I ett verkligt fall kan givetvis andra lokaliseringar bli aktuella. Det kan också i en del fall vara lämpligare att etablera två eller t. o. m. tre sändare med lägre effekt i stället för en enda med högre effekt för att täcka ett visst område.
Exemplen från Kronobergs län och Ljungby kan bedömas i stort vara representativa för landet som helhet. Förutsättningarna för att åstad- komma önskad täckning kan emellertid variera mycket beroende på skillnader i fråga om kommunernas geografiska utsträckning, tätortsför- delning, topografi, tillgång på existerande master/ höga byggnader etc.
De närradiosändare som hittills etablerats har med några undantag en mycket låg effekt (10 W ERP) och begränsad räckvidd. I stort sett täcker de tätorter och deras närmaste omgivning. Någon sändare som mera uttalat haft som syfte att täcka enbart glesbygd har inte etablerats.
Allmänt kan man säga att användningen av högre sändareffekter ger en bättre täckning av glesbygd. Beroende på bl. a. befolkningsfördel- ningen inom föreningarnas verksamhetsområde kan det emellertid i stället för en sändare med högre effekt ändå i vissa fall vara fördelakti- gare att etablera ett par sändare med lägre effekt.
Närradioverksamheten behöver inte med den inriktning den hittills haft begränsas i sin utveckling av tekniska hinder. De tekniska förutsätt- ningarna för en mera varierad utbyggnad av sändare i fråga om effekter och räckvidder är goda. Enligt kommitténs mening bör inriktningen liksom hittills vara att sändare med relativt liten räckvidd används, dvs. som regel en effekt liggande mellan 10 W ERP och ca 300 W ERP. Vid särskilda behov, t. ex. i kommuner med stor geografisk utsträckning och en väsentlig del av befolkningen bosatt i glesbygd, bör dock högre effekter kunna tillåtas så att glesbygden inte missgynnas.
Med en sådan inriktning finns tekniska förutsättningar för att närra- dion skall kunna etableras överallt i landet där den efterfrågas av fören- ingslivet.
Särskilt i glesbygder och i kommuner med stor yta kan det vara angeläget att närradion får sända med högre effekter, alternativt med flera sändare. Kommittén anser att generella normer för sändarstyrkan bör undvikas. Ramarna för sändarna bör ges av dels det lokala fören- ingsintresset att nå fram till medlemmarna, dels televerkets på interna- tionella överenskommelser grundade frekvensplanering. Givetvis får
möjligheten att tillgodose Sveriges Radios behov av nya frekvenser inte inskränkas.
Kommittén vill samtidigt understryka sin uppfattning att närradion skall behålla sin lokala karaktär. Särskilt i befolkningsmässigt större kommuner där det kan finnas utrymme för flera sändare bör flera sändare med sammanslutningar grupperade kring var och en av dem ses som ett fördelaktigare alternativ än en storsändare kring vilken man försöker gruppera allt intresserat föreningsliv i kommunen.
Kommittén avvisar kommuntäckning som norm för sändarstyrkan. Kommuntäckning skulle i många fall vara svår att åstadkomma av tekniska och praktiska skäl och skulle leda till höga kostnader för att nå god hörbarhet i de sämst belägna hushållen. Närradiomyndigheten bör ges i uppgift att följa sändarutvecklingen. Varje sändareffekt skall god- kännas av myndigheten. Därvid skall särskilt beaktas att inte så kostsam- ma lösningar väljs att i realiteten ett antal sammanslutningar utestängs från deltagande i verksamheten.
Det bör ankomma på televerket att från fall till fall bereda frågan vilken effekt som kan användas på orterna. Det kan från ekonomiska utgångspunkter vara fördelaktigt för närradioföreningens medlemmar att få hittillsvarande sändare placerad i annan mast eller på annan högre höjd, likaväl som att byta sändare. I åtskilliga fall kan en justering av uteffekten till 20—30 watt i kombination med höjd placering räcka för att tillgodose önskemålen, i andra fall kan ett sändarbyte till exempelvis en lOO-wattsändare eller en 300-wattsändare erfordras.
I samband med effektförändring kan också prövas om sändare med rundstrålande antenn behöver ändras till riktad sändare för att möjlig- göra för annat samhälle inom kommunen än huvudorten att motta sändningen. Riktpunkten bör vara att med lågeffektsändare uppnå god hörbarhet för så många av föreningarnas medlemmar som möjligt.
Vid bestämningen av sändareffekten skall riktpunkten vara att sänd- ningen skall ske med så låg effekt som möjligt för att uppnå det av föreningslivet uppsatta målet. Detta är viktigt så att inte den närradio- sändare som först etableras tar utrymme av andra sändare som på längre sikt kan behöva etableras för olika ändamål.
Kommittén vill sammanfattningsvis samtidigt uttala att den ser diffe- rentieringen av sändarräckvidden som ett viktigt instrument för att tillgodose föreningslivets behov från ort till ort. Några egentliga fördelar med det hittillsvarande systemet med cirka 5 km räckvidd generellt finns inte. Den generella sändarstyrkan har varit svår att motivera annat än med försökskaraktären på hela närradioverksamheten. Särskilt för gles- bygden är det önskvärt att en betydligt större variation på sändarnas styrka tillåts. Kommittén förutser också att intresset för närradioverk- samheten kan komma att öka om sändarna anpassas till varje orts förutsättningar och föreningslivets behov så långt det är tekniskt och ekonomiskt möjligt.
Som framgår av exemplet Kronobergs län kan betydandeförbättring- ar av sändarlägen erfordras för att uppnå god spridning av sändarnas effekt. I några fall måste nya master byggas till höga kostnader. Kom- mittén förutsätter att föreningslivet på orterna vanligtvis vill avstå från
sådana omfattande ekonomiska satsningar. Kommittén bedömer det dock möjligt att sändare på det stora flertalet av de intresserade orterna skall kunna sättas upp i ekonomiskt acceptabla lägen. Sändarhyran är f. n. 10 950 kr/år. Kommittén förutsätter att även väsentligt starkare och förmånligare placerade sändare inte skall behöva få en årshyra som överstiger 20 000 kr.
Närradion har hittills sänts i mono. Ett mycket begränsat försök med stereosändning har gjorts av Föreningen Unga Forskare över Järvasän- daren.
Stereosändningar kräver dels att sändaren kompletteras med en sär- skild stereokoder, dels att programförbindelserna från studio till sända- re kompletteras så att två förbindelser erhålls. Dessa förbindelser måste dessutom vara ”elektriskt” lika vilket ställer speciella krav. Vidare måste kompletterande omkopplingsfunktioner införas.
För stereomottagning krävs högre signalstyrkor än vid monomottag- ning. En sändares räckvidd försämras således vid övergång till stereo- sändning om inte sändareffekten samtidigt ökas.
Kommittén har inte anledning att lägga hinder i vägen för fortsatta prov och undersökningar om stereo i närradion. Vid en eventuell utveck- ling mot stereosändningar bör emellertid den principen tillämpas att merkostnaderna vid stereosändning skall drabba enbart de föreningar som använder sig av möjligheten.
En annan teknisk utvecklingsfråga som kan få betydelse för närradion är de planer som finns på att införa ett system för sändning av stations- och programinformation över FM-sändarna. Systemet, som i Sverige kallas för PI-systemet, är tekniskt utformat så att den signal som går ut från FM-sändaren innehåller förutom det egentliga programmet också en ohörbar datakanal. En särskilt utrustad mottagare behövs för syste- met. Datakanalen kan överföra information om t. ex. vilken sändare som sänder och vilken organisation som sänder. Härigenom kan mottagare automatiskt söka efter sändare och/eller viss organisations sändningar. Information om spelande musiktitlar, telefonnummer och adresser kan överföras och presenteras visuellt i en teckenruta (display) i mottagaren. Flera andra tillämpningar är möjliga.
Televerket räknar med att börja införa PI-systemet över FM l—3-nä- ten med början under 1985, varvid i första hand informationer av teknisk art, dvs. val av sändare, frekvens etc. kommer att sändas.
I ett läge när mottagare som anpassats för systemet fått en viss utbred— ning kan det visa sig besvärande för närradion att stå utanför systemet. Även om detta läge torde dröja några år vill kommittén rekommendera närradioföreningarna och Sveriges Närradioförbund att uppmärksam- ma frågan.
3.10.4 Sändarnas ägare 3.10.4.1 Bakgrund
Den försöksverksamhet med närradio som reglerades av försökslagarna medgav möjlighet för sammanslutningarna att sända såväl med egna
sändare som med sändare som tillhandahållits av televerket. Närradio- kommittén valde dock att lägga ut försöket på de 16 första försöksorter- na på sådant sätt att de föreningsgrupper som ansökt om att få driva verksamhet med egen sändare inte omfattades av försöket. Motivet härför var inget ställningstagande i sändarfrågan utan förestavades av kommitténs avsikt att sprida försöket över hela landet och att främja ett allsidigt deltagande från föreningslivet, vars anmälningar om deltagan- de varierade från ort till 011.
I det förslag till närradiolag som kommittén föreslog i sitt förra betän- kande föreslogs att detta förhållande skulle upphöra. Det faktiska sän- darmonopol för televerket som gällt under de första året som ett resultat av kommitténs lokaliseringsbeslut föreslogs bli brutet.
Regeringen föreslog i sitt förslag om fastare former för närradion att monopolet skulle bestå (prop. 1981/82:127, s. 26):
Försöksverksamheten har visat att televerket har goda möjligheter att svara för utbyggnaden av sändare och programledningar. Televerkets fältorganisation och dess möjligheter till rationellt utnyttjande av materiel gör verket väl lämpat att sköta denna del av närradioverksamheten.
Under den fortsatta försöksverksamheten har tillståndsinnehavare ofta framfört önskemål om en möjlighet att använda egna sändare. Förslaget framfördes bl. a. till kommittén från åtskilliga representanter för de närradioföreningar som hösten 1983 samlades till konferenser om när- radions framtidsfrågor. En orsak till önskemålen, utöver de principiellt betingade, var att televerkets avtal med de sändande sammanslutning- arna inte omfattar service vid driftsavbrott och störningar på obekväm arbetstid. Sådan service förutsattes inte inledningsvis, främst för att hålla kostnaderna för sändarna nere.
3.10.4.2 Förslag
Vid sin bedömning av frågan om televerkets monopol skall bestå eller om lagen skall ändras så att sändare får användas ”som televerket ställer till förfogande eller godkänner” vill kommittén inta en odogmatisk hållning. Kommittén är medveten om att sändarna på en del närradio- orter kan komma att bli billigare om sammanslutningarna själva köper eller bygger sändare. Försöksverksamheten har övertygat kommittén att kompetens att hantera sådana frågor i vissa fall finns inom närradioför- eningarna. Kommittén ser också fördelar med att föreningarna själva kan ombesörja service på sändarna vid tidpunkter då televerkets perso- nal är kostsam att anlita.
Samtidigt är kommittén medveten om att ett brytande av monopolet kan ge oönskade verkningar på andra orter. Om televerket övergår till att tillhandahålla sändare på kommersiell bas måste man räkna med att hyrorna kommer att variera efter förutsättningarna från en till ort. Sådana faktorer som lägeshyror, brist på höga master och byggnader samt ortens topografi kan fördyra sändarna oavsett vem som äger dem. För sändande föreningar på sådana orter kan en fast hyra vara fördel-
aktig. Detta gäller givetvis särskilt de föreningar där man saknar sändar— kunnig personal i de egna leden, utan kommer att vara hänvisad till att hyra tjänster av utomstående.
Kommittén vill understryka att erfarenheten av televerkets tjänster mestadels varit god. Så långt kommittén haft möjligheter att bedöma det har också hyrorna för sändarna legat på en skälig nivå. Samtidigt har kommittén förståelse för tillståndsinnehavarnas önskemål om förbätt— ringar inför en permanentning av verksamheten. Det hittillsvarande avgiftssystemet har fördelar som kommittén anser bör tas tillvara. Det innebär att sändarkostnaden på orter med besvärliga förhållanden sub- ventioneras av inkomster från sändarhyror på orter utan sådana pro- blem. Kommittén anser det befogat att föreningarna på samtliga orter som framöver kan komma att få närradio också får tryggheten av att inte behöva belastas av ogynnsamma följdkostnader av den egna ortens yttre miljö. Höga kostnader för sändaren kan annars leda till att närradion inte av detta skäl kan etableras på en del orter. Under en utbyggnadspe- riod bör därför systemet med samma sändaravgift över hela landet behållas.
Kommittén anser alltså att televerkets monopol att tillhandahålla sändarna tills vidare skall bestå.
Samtidigt vill kommittén understryka vikten av att televerket utvidgar sin service på sändarna så att driftsavbrott snabbare kan åtgärdas. Kom- mittén anser att televerket därvid också skall pröva om det är möjligt att överenskomma med närradioföreningar, som visat sig besitta erforderlig kompetens, att dessa själva deltar i anläggning och skötsel av sändaren.
Kommittén är medveten om att en framtida introduktion av PI-syste- met (se ovan under 3.10.3) kan komma att underlättas för närradions del om televerket svarar för samtliga sändare. Kommittén anser dock inte att denna fråga är så stor att den skall tillmätas avgörande vikt för frågan om vem som skall kunna äga sändaren.
3.11. Den successiva utbyggnaden
3.11.1. Beslut om sändare
Genom riksdagsbeslutet den 2juni 1982 om fastare former för närradion uppdrogs åt närradiokommittén att handha den fortsatta verksamheten och den successiva utbyggnaden under övergångstiden fram till den tilltänkta närradionämndens start vid årsskiftet 1982/83. Vid tiden för riksdagsbeslutet hade intressegrupper av föreningar från ytterligare 46 orter utöver försöksverksamhetens 16 första begärt att få sändare. Vid prioriteringen mellan dessa hade kommittén att följa de kriterier som riksdagen angivit i sitt beslut. Dessa var
[1 God geografisk spridning och en representation av olika typer av orter som kan tillföra verksamheten kompletterande erfarenheter
_ Mindre tätorter och glesbygder skall bli ytterligare representerade
2 Ett starkt samlat intresse skall ha kommit till uttryck
_ De lokala förberedelserna skall ha kommit långt, t. ex. genom att lokal närradioförening bildats.
Intresseanmälningar förelåg ijuni 1982 från följande orter:
Stockholms län: Danderyd/ Täby och Upplands Väsby Uppsala län: Uppsala Södermanlands län: Nyköping Östergötlands län: Finspång, Mjölby, Motala och Skänninge (del av Mjölby kommun) Jönköpings län: Gränna (del av Jönköpings kommun), Nässjö, Vetlanda och Värnamo Kronobergs län: Växjö och Älmhult Kalmar län: Västervik Blekinge län: Karlskrona Kristianstads län: Hässleholm Malmöhus län: Helsingborg och Lund Hallands län: Varberg Göteborgs och Bohus län: Partille Älvsborgs län: Ale, Alingsås, Borås och Trollhättan Skaraborgs län: Götene och Skövde Örebro län: Karlskoga, Nyhyttan (del av Nora kommun) och Örebro Västmanlands län: Köping och Västerås Kopparbergs län: Avesta, Bjursås (del av Faluns kommun), Borlänge, Falun, Leksand och Ludvika Gävleborgs län: Edsbyn Västernorrlands län: Sundsvall och Örnsköldsvik Jämtlands län: Östersund Västerbottens län: Skellefteå Norrbottens län: Boden, Kalix och Luleå
Med ledning av de uppsatta kriterierna inledde kommittén den succes- siva utbyggnaden med beslut om ytterligare orter. Under 1982 utsågs 22 nya orter, under 1983 utsågs 17 orter och under 1984 har till tidpunkten för detta betänkandes färdigställande utsetts åtta orter.
Verksamheten omfattar numera sändningar som är igång eller plane- ras på 63 orter. Av de den 30 juni 1982 intresseanmälda 46 orterna har 33 getts positiva besked om sändare. Totalt har kommittén bedömt 61 intresseanmälningar under den fortsatta utbyggnaden. 47 har lett till beslut om sändare, åtta har ännu inte avgjorts (”står i kö”), sex har avskrivits.
Sändningarna har i allmänhet startat 6— 10 månader efter kommitténs beslut om att orten medgetts tillstånd att med televerket träffa avtal om sändare.
Sändningarna på de nya orterna startade enligt följande.
Trollhättan 12 september 1982 Västervik 21 oktober 1982 Edsbyn 26 oktober 1982 Lund 1 november 1982 Kalix 16 november 1982 Älmhult 19 november 1982 Götene 30 november 1982 Vetlanda 4 december 1982 Helsingborg 14 januari 1983 Uppsala 24 januari 1983 Hässleholm 2 mars 1983 Skellefteå 10 mars 1983 Nyköping 11 mars 1983 Finspång 18 mars 1983 Alingsås 9 april 1983 Sundsvall 16 maj 1983 Avesta 18 augusti 1983 Skövde 3 september 1983 Danderyd/Täby 12 september 1983 Norrtälje 12 september 1983 Köping 31 oktober 1983 Borlänge 12 november 1983 Nybro 12 november 1983 Västerås 19 november 1983 Karlskoga 13 januari 1984 Karlskrona 16 januari 1984 Växjö 24 januari 1984 Junsele 3 mars 1984 Norrköping 4 mars 1984 Partille 30 mars 1984 Falköping 13 april 1984
Därutöver har kommittén beslutat om sändare i Farsta (Stockholm), Botkyrka/ Salem, Solna, Katrineholm, Motala, Värnamo, Angered/ Bergum, Kungälv/Ale, Ulricehamn, Sunne, Örebro, Ludvika, Gävle, Örnsköldsvik, Östersund och Halmstad. Dessa beräknas starta andra halvåret 1984. I några fall kan starterna komma att äga rum efter nyåret 1984/ 85.
Nya intresseanmälningar har efter 1 juli 1982 kommit från 18 orter: Farsta (Stockholm), Botkyrka/ Salem, Norrtälje, Sollentuna, Solna, Ka- trineholm, Norrköping, Gnosjö, Nybro, Angered/ Bergum (Göteborg), Kungälv, Ulricehamn, Falköping, Sunne, Gagnef, Gävle, Hudiksvall och Junsele.
Angelägenheten att få närradio har varierat bland orterna. Sex intres- seanmälningar från orter där endast någon enstaka förening (eller ett par) anmält intresse och senare inte vidhållit önskemålen avskrevs i juni 1983. Det gällde intresseanmälningarna från Upplands Väsby, Gnosjö, Varberg, Borås, Nyhyttan (Nora) och Gagnef.
Kommittén har vid bestämningen av antalet nya orter utöver kriterier- na tagit hänsyn till kommittékansliets begränsade kapacitet att kunna administrera tillståndsansökningarna och ett växande antal besluti tids- fördelningsärenden samt öva tillsyn över verksamheten samtidigt som utredningsarbetet skulle pågå. Kommittén har vid besluten om nya
sändare prioriterat orter där kriterierna bäst uppfyllts. Särskilt har detta gällt kriteriet att ett starkt samlat intresse skall ha kommit till uttryck. De intresseanmälda orterna har sålunda inte ”stått i kö” i den meningen att lång väntetid kvalificerat till rätt att få beslut om sändare. Orter som anmält intresse under 1983 och 1984 har därigenom kunnat få sändar- besked före orter som väntat sedan tidigare.
Informationen
Den successiva utbyggnaden har ställt stora krav på information från kommittén. Tidningen Närradion har utgetts med 18 nummer under försöksverksamheten och spritts i vanligen 10 000 exemplar till riksför- bund, kommunala informationsnämnder, bibliotek, riksdagsmän, dags- press, organisationspress, radio, TV, folkhögskolor, tillståndsinneha- vande sammanslutningar, närradioföreningar och föreningar på orter som anmält intresse. Dessutom har tidningen på begäran sänts till pri- vatpersoner inom och utom landet som uttalat intresse för att följa närradioverksamhetens utveckling. Från 1979 till och med maj 1982 hade kommittén en informationssekreterare anställd för huvudsakligen den externa informationen inklusive produktionen av tidningen.
Ett faktahäfte om närradion, innehållande beskrivning av lagar, tax- or, lag- och förordningstexter, adresser, litteraturförteckning, etiska reg- ler m. in. har producerats i sju upplagor sedan februari 1981. Den sam- manlagda upplagan har varit 17 000 exemplar. Häftet har framför allt använts av sammanslutningar på nya orter som velat studera förutsätt- ningarna för närradio och av föreningsmedlemmar som studerat närra- dio- och mediekunskap. Studerande, tidningar och andra media har kunnat använda faktahäftet som uppslagsbok.
I augusti 1983 utgav kommittén en översiktlig åttasidig fyrfärgsbro- schyr om närradions grundförutsättningar, ”Radio — en ny chans för föreningslivet”. Broschyren erbjöds landets riksorganisationer och folk- rörelser och rönte stor efterfrågan. 35 000 exemplar distribuerades, hu- vudsakligen via riksorganisationerna till deras lokala avdelningar, för- eningar och distrikt. Även studieförbunden har använt broschyren i sitt arbete.
Närradiokommitténs kansli har under så gott som hela försöksverk- samheten haft 6—8 anställda, varav fem handläggare. Sedan mitten av 1983 har tre handläggare tjänstgjort på kommittékansliet. Från novem- ber 1982 har kommittéordföranden dessutom tjänstgjort i anslutning till kansliet som heltidsanställd. Kanslipersonalens arbete har till ungefär hälften tagits i anspråk för extern information. Samtliga kanslianställda har deltagit i den uppgiften. Handläggarna (och i det senare skedet även ordföranden) har företagit ett stort antal resor inom landet. På flertalet av de orter som nu har eller har beslutats få närradiosändare har hand- läggarna deltagit vid informationsmöten.
Sedan Sveriges Närradioförbund bildats i oktober 1982 har förbunds- styrelseledamöter bidragit med att sprida information om närradioverk- samheten. Förbundets ringa ekonomiska resurser samt ofullständiga anslutning från landets närradioföreningar har begränsat insatserna.
Närradionsförsöksorter maj 1984 & n
ÖVRE NORRA RADIOOMRADET
Skellefteå
1 ? . Östersund unse e NEDRE NORRA ) n RADIOOMRADET N 0 Örnsköldsvik ,. ! rN " w— — — _V/ Kramfors | ”' Lt./xx 0 r & O , (4 Sundsvall / RM/ "x 1 1 X * Mora ;d 1 sbyn & BERGSLAGENS RADIOOMRÅDE . San dvtken
. 1.” l Borlänge QGävle
. O OSunne ?XL-lidixlika x. H../( ÖSTRA ' A i Karlstad Jr vas & ( GPPZQZ'OOMRÅDET ; Köping Västerås . ÄLI VÄSTRA Karlskoga . &Ål- ,.J ,. __ _ RADIOOMRADET ' Orebro . ' ESKilsgmna f—Täby .Norrtalje i Kumla. ?]— Wan S (" L) St.ockhoim Sfogzholm/Innerstaden Trollhattan. . Götene J ) O Järva 0 Farsta
Kungälv- Alafors/Ö FalköpinQOSkövde oMotala Katrineholm Botkyrka Angered-Bergumt— 1 . Finspång. 'N .Nyköping' ÖCke'Ö C).? . 0 Alingsås . Norrköping
Göteborg . (IPartille . OUIricehamn Linköping Dalsjöfors I.»
FÖRKLARINGAR
. Ibruktagen station O Planerad station — Gräns för radioområde —- Länsgräns
1 Jönköping Värnamo
SÖDRA K RADIOOMRADETr ” Jr 1 ;- L
Halmstigj) | . Växjö | Landet är indelat i sex radioområden 1 . _ K.,/Å __”. Älmhult ) , som svarar bl a för anläggning drift HelSlngbOI'g * ) j . Nybro och underhåll av närradiosändare. r
g
3.1 1.2 Närradions utbyggnad
Närradions utbyggnad från andra halvåret 1982 och förutsättningarna för denna har beskrivits i 3.1 1.1.
Vid beslut om nya sändare har stor vikt lagts vid att ett allsidigt föreningsintresse redovisats och att lokalt samarbete inom ramen för en närradioförening inletts. På orter där dessa förutsättningar förelegat, har programverksamhet efter beslut om sändare relativt snabbt kunnat inle— das. Ett gemensamt förberedande arbete i den lokala närradioförening— en har också bidragit till att man i många fall kunnat starta med ett relativt stort antal medverkande sammanslutningar.
Kommittén har haft att väga utbyggnadstakten mot befintliga admi- nistrativa resurser, framför allt med avseende på ett ökat antal tillstånds- ärenden och det växande informationsbehovet. Att närradioföreningar bildats på nya sändarorter och i flertalet fall självständigt kunnat planera och organisera den lokala närradioverksamheten, har därför i hög grad underlättat kommitténs arbete.
Erfarenheterna från försöksverksamheten talar för att man beträffan- de den framtida utbyggnaden bör bibehålla kravet på lokal samverkan i närradioföreningar. Närradioföreningarna har, också om kapaciteten varierat mellan orterna, kommit att spela en allt viktigare roll i närradio- arbetet och successivt fått ett ökat inflytande över verksamheten på det lokala planet. De föreslås där närradiomyndigheten så finner lämpligt få svara för fördelningen av programtid på sändarna och får därmed ett betydande ansvar gentemot sina medlemmar och närradiomyndigheten (3.7.2). Också i en framtida verksamhet bör närradioföreningarnas ar- bete vara avgörande för i vilken takt närradion kan byggas ut över landet. För närradioförening på ort som ansöker om sändare, skall de minimikrav beträffande medlemsantal gälla, som anges i 3.8.3.
Vid ansökan om närradiosändare bör vidare kravet på ett samlat föreningsintresse kvarstå. Medverkan i närradioverksamheten medför att avtal skall slutas med televerket och oftast med upphovsrättsorgani- sationerna på musikområdet och kräver vidare tillgång till studiolokal och teknisk utrustning. Inte sällan har kommuner gett verksamheten ekonomiskt stöd. Med en bred medverkan kan kostnaderna hållas nere. Därigenom ökar också förutsättningarna för kontinuitet och stabilitet i programverksamheten. En start med bred medverkan från föreningslivet har också generellt varit av stor betydelse för den fortsatta utvecklingen av närradion på en ort och kan antas öka såväl lyssnarintresset som möjligheterna att rekrytera ytterligare deltagande sammanslutningar. Det är därför viktigt att verka för att närradion i så stor utsträckning som möjligt blir en gemensam angelägenhet för de lokala föreningslivet.
I enlighet med vad som tidigare angetts beträffande medlemsantal i lokal närradioförening, föreslås som villkor för tillstånd för närradio- sändare, att minst tre olikartade sammanslutningar inom sändningsom- rådet beslutat om medverkan med egen sändningsrätt, samt att närradio- förening bildats.
Då närradioverksamheten 1979 inleddes på 16 försöksorter, var den geografiska spridningen väl tillgodosedd. Den ojämna fördelningen
mellan tätort och glesbygd har till viss del jämnats ut under den fortsatta utbyggnaden, då intresset för medverkan varit väl spritt över hela landet. Någon ”styrning” i detta avseende har således inte varit motiverad och torde inte heller fortsättningsvis krävas. En hemställan från Stockholms närradioförening" om ytterligare en sändare i city, föranleder dock kom- mittén att i maj 1983 besluta att de yttre stadsdelarnas intressen i första hand borde tillgodoses.
Detta talar för att vissa avvägningar beträffande parallellsändare i större tätorter också fortsättningsvis kan vara motiverad. Detta framför allt om ytterområden samtidigt meddelar intresse för medverkan. Denna fråga är vidare avhängig sändareffekter i tätortsområdena. Också beträf- fande geografiskt utsträckta kommuner, där önskemål om flera sändare kan bli aktuella, kan med hänsyn till övrig efterfrågan vissa prioritering- ar bli nödvändiga. Under försöksverksamheten har i tre fall sammanslut- ningar i grannkommuner fått tillstånd att tillsammans utnyttja sändare (Botkyrka/ Salem, Danderyd/Täby och Ale/ Kungälv). Också fortsätt- ningsvis bör, där eterutrymme och föreningsintresse talar för detta, sådana lösningar kunna medges (se även 3.9.6).
Eterutrymme och sändarantal behandlas i 3.10.3.2.
Avstängning av sändare
Kommitténs förslag för en fortsatt och utbyggd närradioverksamhet, förutsätter i flera viktiga avseenden att deltagande sammanslutningar samverkar i en närradioförening. De föreslagna villkoren för tillstånd för närradiosändare har sin utgångspunkt i det förhållandet att sådan samverkan under hela försöksperioden gynnat och utvecklat närradio- verksamheten.
Kommittén anser det därför vara väsentligt att det lokala förenings- samarbete som medverkat till att närradiosändare inrättats på en ort, också fortsättningsvis kan upprätthållas och programverksamheten be- drivas på sådant sätt att lyssnar- och deltagarintresset för närradion på orten ytterligare kan stimuleras och vidareutvecklas. Också om närra- dioverksamheten inte förutsätter krav på balans i programutbudet, mås- te det således anses mindre tillfredsställande om ortens närradio endast representeras av en eller ett par sammanslutningar som ensamma bedri- ver programverksamhet på sändaren.
Om antalet tillståndsinnehavare efter ett års sändningar varaktigt minskat till lägre än tre, och förutsättningarna för närradioförening således upphört, kan heller inte sändningsschema upprättas och registre- ras hos kommittén. Myndigheten kan då besluta att programverksam- heten skall upphöra. När ett vidgat intresse kan påvisas, skall orten åter kunna beviljas närradiosändare.
3.12. Referensbandningen
Enligt 8 5 lagen (l982:460) om ansvarighet för närradio skall den sän- dande sammanslutningen tillse att varje program som sänds spelas in och att inspelningen bevaras i minst sex månader. Rätt att ta del av dessa
inspelningar har enligt samma paragraf dels justitiekanslern, dels en- skild person som angripits i ett sånt program. Vidare har närradiomyn- digheten enligt 14 & närradiolagen (l982:1247) rätt att infordra referens- inspelningar.
Såväl justitiekanslern som närradiokommittén har vid flera tillfällen utnyttjat möjligheten till referensbandsinfordran i samband med utred- ning om påstådda yttrandefrihetsbrott respektive reklamöverträdelser.
Enskilda personer och grupper har hos närradiokommittén gjort för- frågningar om vad som gäller för att de skall kunna få tillgång till programutskrift eller bandkopia av sänt program. I några fall har enskild person känt sig kränkt, i andra fall har representanter för yrkesgrupper uppfattat sända program som kränkande för sin yrkesgrupp. Kommittén saknar kännedom om i vilken omfattning som bandkopior eller utskrif- ter har ställts till deras förfogande.
Närradiokommittén anser att referensbandningsplikten skall kvarstå i den permanenta verksamheten. Referensbanden utgör ett nödvändigt instrument för att kunna utreda påstådda överträdelser.
Kommittén uppfattar att sammanslutningarna på ett tillfredsställande sätt har skött referensbandupptagningarna, och föreslår därför att det även fortsättningsvis skall vara sammanslutningen själv som skall svara för att referensbandning sker. Referensbandningen uppfattas dock av en del föreningar som kostsam. Kostnaden för de band som skall arkiveras i minst sex månader är stor för många sammanslutningar, och önskemål om möjlighet till en snabbare återanvändning av banden har framförts. Erfarenheterna under försöksverksamheten har visat att anmälningar mot program har gjorts i omedelbar eller nära anslutning till att pro- grammet har sänts. Kommittén anser därför att den tid som referensban- den skall bevaras skall begränsas till tre månader.
Ett stort antal närradioföreningar producerar programslingor som sänds på den tid då sändaren inte utnyttjas av annan sammanslutning. Programslingorna är av varierande längd, vanligen 3— 12 minuter, och innehåller information om vilka sammanslutningar som sänder och vid vilka tidpunkter programmen sänds. Programslingan sänds oavbrutet då andra sändningar inte förekommer, och innehållet ändras endast vid behov. Kommittén anser det orealistiskt att referensupptagning skall ske under all den tid som programslinga, med identiskt lika innehåll, sänds. Kommittén föreslår därför att varje ny programslinga som produceras skall referensbandas och bevaras i minst tre månader. Samma regel skall också gälla för andra bandslingor, t. ex. med turistinformation, som sänds på samma sätt som programslingorna ovan.
3.13. Upphovsrättsliga frågor
Under överläggningarna 1980, som resulterade i modellavtalet för när- radion, var parterna överens om målet att finna så administrativt enkla rutiner som möjligt. Upphovsrättsorganisationerna släppte på kravet om detaljerad rapportering av vilka musikverk och inspelningar som använ- des. Närradions sammanslutningar, å sin sida, erbjöd sig att så långt
möjligt samordna redovisningen av musikanvändningen såväl lokalt som för alla sändningsorter gemensamt. Samordningen innebar att av— giftsuppbörden förenklades, och STIM kunde sända samlingsfaktura till de som svarade för samordningen av redovisning och betalning. Vid musikrapportering för fjärde kvartalet 1983, samredovisade samtliga redovisningsskyldiga sändningsorter utom Stockholm.
För denna samordning erbjöd upphovsrättsorganisationerna rabatt på avtalets ersättningsbelopp. Under avtalsåret 1982/83 uppgick denna rabatt till totalt 248 000 kronor, vilket utgör cirka 22 % av bruttoersätt- ningen 1 127 000 kronor. Modellavtalets konstruktion innebar dock, att varje sammanslutning som önskade använda skyddad musik skulle sluta ett individuellt avtal med STIM inom ramen för modellavtalet. För upphovsmännen innebar detta ett stort antal motparter. I april 1984 hade STIM tecknat avtal med 484, eller cirka 85 % av närradions tillstånds- innehavare.
Genom bildandet av Sveriges Närradioförbund uppkom emellertid förutsättningar för en minskning av antalet motparter. Närradioförbun- det å sin sida önskade ta upp förhandlingar med STIM för att åstadkom- ma förändringar och ytterligare förenklingar i det ursprungliga avtalet. Förhandlingar inleddes 1983 mellan STIM och Sveriges Närradioför— bund, och de har resulterat i ett nytt avtal som kommer att börja gälla den 1 juli 1984. I detta avtal är Sveriges Närradioförbund gemensam motpart till upphovsrättsorganisationerna för de tillståndsinnehavare som genom sina respektive närradioföreningar är anslutna till förbundet.
Avtalet innebär att sammanslutningarna två gånger per år beräknar omfattningen av den förväntade musikanvändningen och förskottsbeta- lar en licens som motsvarar det beräknade antalet musiktimmar.
För upphovsrättsorganisationerna innebär avtalet ett minskat antal motparter och förenklade administrativa rutiner. För sammanslutning- arna, som är anslutna till förbundet, innebär avtalet minskat arbete i form av regelbundna redovisningar samt i de flesta fall minskade avgifa ter. De föreningar som inte är anslutna till Sveriges Närradioförbund, på grund av att deras närradioförening inte sökt medlemskap där, kan även fortsättningsvis sluta individuella avtal med STIM.
3.14. Leveranser till Arkivet för ljud och bild
Den statliga myndigheten Arkivet för ljud och bild, ALB, bildades 1979 och har till uppgift att ta emot, arkivera och för forskningsändamål tillhandahålla radio- och TV-program, fllmer, videogram och fonogram. Det är utsagt att arkiverat material endast får tillhandahållas för seriös forskning som sker med vetenskapliga metoder. Enskilda personer kan således inte få tillgång till materialet för personlig förkovran.
ALBS rätt att få tillgång till ljud— och bildmaterial regleras i pliktexem- plarlagen (SFS 1978:487), vari föreskrivs vilket material som utan an- modan skall lämnas till ALB.
ALB kan också genom frivilliga överenskommelser med framställare av ljud- och bildmaterial få tillgång till annat arkivmaterial.
Det är genom sådana överenskommelser med närradions tillståndsin- nehavare som ALB sedan I979fått tillgång till närradioprogram. ALB har då valt ut vissa representativa veCkor varje år och begärt att få alla originalprogram (ej repriseringar) som sänts över samtliga närradiosän- dare de aktuella veckorna.
Alla närradioprogram skall referensbandas och bevaras i sex måna- der, och det är först efter denna tid som ALB har kunnat få tillgång till inspelningarna. De sändande sammanslutningarna har visat stor för- ståelse för ALBs intresse att få tillgång till materialet, men det har detta till trots varit förenat med stora svårigheter för ALB att få in de önskade inspelningarna. Det har inte lyckats dem att endast genom frivilliga överenskommelser få in allt det begärda materialet.
Detta kan sannolikt förklaras med att det för de sändande samman- slutningarna innebär ett väsentligt merarbete utöver det direkta arbetet att producera radioprogrammen. Dessutom väljer många sammanslut- ningar att bevara referensinspelningarna även efter sexmånadersperio- dens utgång för egen dokumentation. Det innebär att en extra kopiering av banden måste ske för leverans till ALB. Endast några enstaka sam- manslutningar har skaffat utrustning för samtidig kopiering av program- men för ALB. Till kopieringsarbetet kommer arbetet med att fylla i registerkort med innehållsbeskrivningar som skall åtfölja inspelningen. Någon egentlig merkostnad för sammanslutningen har leveranserna inte inneburit eftersom ALB ersätter band- och portokostnader. Däremot har själva merarbetet inneburit ett hinder.
Närradiokommittén kan väl förstå svårigheterna för flertalet av de sändande sammanslutningarna att ta på sig ökade arbetsuppgifter. Sam- tidigt anser kommittén det angeläget att seriös forskning också kan bedrivas kring närradioverksamheten. Kommittén föreslår därför att ALB skall få en förstärkt möjlighet att få in de önskade inspelningarna. Att däremot ålägga närradions sammanslutningar att leverera all pro- gramproduktion, såsom gäller för Sveriges Radios bolag, vore att gå för långt.
Kommittén anser därför att ALB skall ges laglig rätt att kräva in delar av närradions sändningar, s. k. rekvisitionsrätt. Genom den stora om- fattning som närradioproduktionen har, för närvarande 65 000 timmar per år, gör kommittén den bedömningen att ALB endast kommer att utnyttja sin rekvisitionsrätt i begränsad omfattning.
3.15. Utbildningsfrågor
Utbildningsbehovet
Då försöksverksamheten med närradio inleddes 1979, hade närradio- kommittén en viss beredskap för egna utbildningsinsatser. Det visade sig emellertid snart att sammanslutningarna på försöksorterna i hög grad på egen hand arrangerade och genomförde den utbildning som krävdes för
att kunna delta i verksamheten. Detta skedde ofta med hjälp av medlem- mar som hade kunskap om och erfarenhet av radioverksamhet. Närra- diokommittén behövde således inte arrangera någon utbildning, men medverkade i stor utsträckning på de lokalt genomförda kurserna.
Inte heller under utbyggnaden av närradioverksamheten på nya orter har det funnits behov för närradiokommittén att genomföra egna kurser. Sammanslutningarna på de nya sändarorterna har tagit till vara de erfarenheter som vunnits på de ursprungliga försöksorterna. På vecko- slutskurser och i studiecirklar har ofta representanter från orter med större erfarenhet deltagit i uppläggningen och medverkat i utbildningen. Erfarenhetsutbytet mellan sammanslutningarna har varit stort. Det ut- bytet har gällt såväl mellan sammanslutningar av olika karaktär som mellan sammanslutningar tillhörande samma riksorganisation.
Studiematerial och studieplaner
Under försöksverksamheten har behovet av ett övergripande och grund- läggande studiematerial i ämnet radioproduktion varit stort. 1981 fram- ställde Kyrkornas Medieinstitut, KMI, ett studiematerial som vände sig till blivande närradioproducenter. 1982 producerade Utbildningsradion ett material som behandlade den produktionstekniska delen inom äm- nesområdet. I övrigt var handledarna och deltagarna hänvisade till att söka material i olika skrifter, uppsatser och böcker som endast till en del behandlade ämnesområden som var användbara för utbildning i närra- dioproduktion.
I takt med det ökade deltagandet i närradioverksamheten ökade också studieförbundens cirkelverksamhet i ämnet radioproduktion. Närradio- kommittén inbjöd därför under 1983 samtliga studieförbund med riks- täckande verksamhet till överläggningar om en gemensam ramstudie- plan för utbildning i radioproduktion. Vid överläggningarna framkom att en sådan studieplan saknades och kommittékansliet tog därför fram ett förslag som ställdes till studieförbundens, närradioföreningarnas och Sveriges Närradioförbunds förfogande. Ramstudieplanen sändes på be- gäran också till ett stort antal lokala studieförbundsavdelningar.
Ramstudieplanen för ”Grundkurs i radioproduktion” lämpar sig för utbildning i studiecirkelform eller vid veckokurser exempelvis på folk- högskolor.
Efter utbildningen förväntas deltagarna känna till de olika former av ljudradioverksamhet som förekommer och kunna ange deras särdrag. Deltagarna skall också känna till de lagar och regler som styr ljudradio- verksamheten i allmänhet och närradioverksamheten i synnerhet. Vidare skall de känna till de planeringsmässiga och tekniska förutsättningar som gäller för radioproduktion inom närradio och allemansradio. Efter avslutad utbildning skall deltagarna på egen hand kunna göra upp såväl långsiktiga programplaner som detaljplaner för enskilda program. De skall få grundkunskaper i redigering och programuppläggning samt kännedom om de tekniska förutsättningarna för utsändning av radio- program.
1984 producerade Brevskolan ett studiematerial som helt vänder sig
till handledare och deltagare i kurser i närradioproduktion. Studiemate- rialet behandlar alla de områden som ingår i den ramstudieplan som närradiokommitténs kansli tog fram.
3.16. Kostnader
3.16.1. Översikt över kostnaderna för föreningsmedverkan
Allmänt
Närradion har beskrivits som det enkla, i meningen tekniskt okompli- cerade, och billiga sättet att till medlemmar och allmänhet sprida kän- nedom om de deltagande sammanslutningarnas verksamhet. Denna be- dömning gjordes framför allt under försöksverksamhetens inledning. Kostnadsbilden har emellertid förändrats efter hand som verksamheten pågått, och detta hänger delvis samman med att flera nya kostnader har införts. De produktionstekniska ambitionerna har ökat liksom samman- slutningarnas önskan att sända från egen studio. Möjligheten att genom tekniskt samarbete minska kostnaderna exempelvis genom en gemen- sam studio för flera sammanslutningar, har utnyttjats i mindre omfatt- ning än vad kommittén från början ansåg troligt. I Stockholms innerstad sänder exempelvis 73 tillståndsinnehavare från 32 olika studios. I många fall överträffar också den tekniska utrustningens kvalitet och omfattning det som skulle kunna betecknas som minimikrav för att kunna produ- cera och sända närradio. Kommittén uppfattar detta som att de för- eningar som beslutat sig för att delta i närradioverksamheten också är beredda att ta på sig de kostnader som krävs för att åstadkomma hög kvalitet i programmen.
Samtidigt erfar kommittén att frågan om närradions kostnader har stor betydelse för de sammanslutningar som bedömer sina förutsättning- ar för ett deltagande i närradion. För många sammanslutningar, i flera fall lokala avdelningar inom etablerade folkrörelser, innebär närradio- sändningarna oftast ett komplement till de informations- och kontakt- vägar, exempelvis medlemstidningar, trycksaker, annonser och infor- mationsmöten, som de redan utnyttjar. För andra sammanslutningar har närradion, av kostnadsskäl, fått bli ett alternativ till någon eller några av de vägar som tidigare användes för att nå ut till medlemmar och allmän- het.
Försöksverksamheten har visat att sammanslutningarnas bedömning respektive erfarenheter av effekterna av ett deltagande i många fall är avgörande för deras ekonomiska och personella satsningar och detta oavsett sammanslutningens storlek. Kommittén har också erfarit att även om kostnaderna inte har varit ett hinder för en sammanslutning att delta, har kostnaderna i de flesta fall styrt i vilken omfattning och med vilka tekniska resurser som deltagandet har skett.
Det är många faktorer som avgör vad kostnaden, exempelvis per sändningstimme eller per år, blir för en sammanslutning. Sådana fakto- rer är bl. a. investering i teknisk utrustning, omfattningen av den egna
sändningsverksamheten, samarbete med andra föreningar, hur många timmar sändaren utnyttjas, ortens invånarantal samt i vilken omfattning som musik och skyddade litterära verk används. Dessa faktorer och förutsättningar försvårar möjligheten att ge en heltäckande beskrivning av en sammansltitnings kostnader. I vissa fall är en avgift lika för alla deltagande föreningar, medan andra kostnader är beroende på förening- ens egna ambitioner eller specifika för en viss sändningsort.
Vilka kostnader förekommer i närradion ?
Följande kostnadsslag är aktuella i närradioverksamheten, och angivna belopp avser kostnaden i april 1984.
För televerkets tjänster:
Årshyran för sändare uppgår till 10 450 kronor. Hyran fördelas mellan alla som använder sändaren och i proportion till sändningstidens om- fattning. Till sändarhyran tillkommer en årlig administrationsavgift på 520 kronor för varje kontraktspartner. För programledningen mellan studio och sändare är årskostnaden 3 140 kr. om avståndet inte översti- ger 5 km fågelvägen, samt en inträdesavgift på 1 000 kr. Televerket har vidare en prislista för speciella tjänster. Televerkets avgifter uppräknas årligen med 55 % av ändringen i konsumentprisindex.
Tillståndsavgifter: (infördes 1 juli 1982)
För prövning och beslut om sändningstillstånd erläggs en engångsavgift om 200 kr. Därutöver erläggs avgift med 20 kr. per månad för beslut om sändningstid samt slutligen 8 kr. per timme som sändning skett. Dessa avgifter skall på sikt finansiera den centrala myndighetens kostnader. Budgetåret 1983/84 beräknas dessa avgifter sammanlagt uppgå till cirka 420 000 kr. Avgifternas storlek fastställs en gång per år.
Avgifterför användning av musik: (infördes ] juli 1980)
Avgiftens storlek beror på antalet invånare inom sändningsområdet, på musikanvändningens omfattning samt på i vilken grad som föreningar- na redovisar musikanvändningen gemensamt dels på den egna orten dels orterna emellan. Alla föreningar som avser att sända musik i närra- dion betalar till upphovsrättsorganisationerna på musikområdet en grundavgift på mellan 190 och 644 kr. per är beroende på ortens storlek. Denna avgift ger föreningarna rätt att spela fem timmar musik per år. För varje därutöver påbörjad musiktimme erläggs en timavgift på mellan 54—305 kr., också den beroende på ortsstorlek. Rabatt ges då redovis- ning och betalning sker gemensamt. Musik i gudstjänst och andakt får
spelas avgiftsfritt.
Ett exempel: En sammanslutning, på en ort med mellan 20 000 och 100 000 invånare, som sänder 15 timmar musik under ett år och som ingår i det lokala och riksgemensamma redovisningssystemet betalar sammanlagt 1 005 kr.
Budgetåret 1982/83 erhöll upphovsmännen inom musikområdet 879 000 kr. För sammanslutningar anslutna till Sveriges Närradioför- bund kommer ett annat avtal att tillämpas fr. o. m. ljuli 1984. I samband därmed kommer det nu gällande avtalet att upphöra. Sammanslutningar som ej är anslutna till närradioförbundet skall sluta individuella avtal med STIM som representerar upphovsmännen. Musikavgifterna höjs årligen motsvarande höjningen av konsumentprisindex.
Kostnader för teknisk utrustning
En sammanslutning kan, för sin sändningsverksamhet, välja mellan att a) anskaffa och utrusta sändningsstudio för eget bruk, b) tillsammans med andra sammanslutningar utrusta gemensam studio eller c) hyra in sig i annan sammanslutnings sändningsstudio.
Kommittén har erfarit att, för landet i stort, dessa tre möjligheter utnyttjas i ungefär lika hög grad. Det är däremot vanligare på större orter att föreningarna använder sig av egen sändningsstudio än på mindre orter där kontakten och samarbetet föreningarna emellan oftast är stör- re.
Kostnaderna för att utrusta närradions sändningsstudios varierar starkt. Kommittén har vid sina studieresor funnit sändningsstudios med minsta tänkbara utrustning och där investeringen har inskränkt sig till ett par tusen kronor. Kommittén har också besökt professionella ljudstu- dios för närradiobruk där hundratusentals kronor har investerats i tek- nisk utrustning. Ambitionsnivå, kvalitetskrav, ekonomiska resurser och möjlighet till samutnyttjande är i kostnadshänseende avgörande fakto- rer. För investeringen i studioutrustning är 15—20 000 kr. snarare en nedre gräns än ett medelvärde. Föreningarna har i stor omfattning köpt in begagnat materiel. För en studio utrustad med en mellanstor mixer, två mikrofoner, två grammofoner, tre bandspelare, studiotelefoner för radiobruk och diverse kringutrustning beräknar kommittén kostnaden till cirka 50 000 kr.
För hyra av studio förekommer kostnader på mellan 30 och 300 kr. per timme. Kostnaden beror på vilka tjänster, exempelvis teknikerhjälp, som studioinnehavaren erbjuder.
Utöver den fasta utrustning som finns i sändningsstudion använder sig sammanslutningarna oftast av en eller flera portabla bandspelare för intervjuer och enklare redigeringsarbete. För sådana bandspelare av god kvalitet och med bra mikrofonutrustning är kostnaden cirka 1— 5 000 kr.
Driftskostnader
Hit hör kostnader för underhåll av lokaler och teknisk utrustning, inspel- ningsband, el, försäkring, telefonabonnemang, lokalhyra, administra- tion och i förekommande fall arvodering av medarbetare. Kommittén har funnit att kostnader för administration, lokalvård, lokalhyra och arvoden ofta inte belastar föreningens närradiobudget utan räknas som föreningens allmänna kostnader.
K ostnadsundersökningar
Under våren 1982 redovisade närradiokommittén en kostnadsundersök- ning bland de sammanslutningar som under tiden april 1979 t. o. m. juni 1981 sänt närradio under minst sex månader. Undersökningen visade att genomsnittsföreningen hade sänt närradio under 22 månader. Kostna- derna för 22 månaders sändningsverksamhet uppgick till 16 148 kr. (mediankostnad). Beloppet inkluderar kostnaderna för drift, musik (12 månader) och teknisk utrustning. Av totalkostnaden utgjorde 26 procent kostnader för teknisk utrustning. Mediankostnaden per sändningsmå- nad var 820 kr. och per sändningstimme cirka 200 kr.
54 % av sammanslutningarna hade färre än 500 medlemmar och 75 % färre än 1 000 medlemmar.
Genomsnittsföreningen sände drygt två timmar per vecka. 1 genom- snitt deltog sex personer under sammanlagt 27 timmar per vecka för att producera föreningens program. 27 % av sammanslutningarna uppgav sig ha personal som på deltid eller heltid får ägna sig åt närradioverk- samheten utan att det belastar närradiobudgeten. 18 % av sammanslut- ningarna hade arvoderade medarbetare knutna till radioverksamheten.
En undersökning hösten 1983 av hur föreningslivet använder närra- dion (se 3.4.2) visade att de undersökta föreningarnas kostnader för en timmes radiosändning per vecka uppgår till cirka 7 600 kr. per år eller cirka 140 kronor per timme. Uppgiften överensstämmer med det kost- nadsexempel som kommittén har presenterat i sin information.
Bidrag till invandrarorganisationer
Under försöksverksamheten har statliga, kommunala och landstings— kommunala bidrag i viss omfattning utgått till invandrarorganisationers medverkan i närradio.
Närradiokommittén har 1982 framlagt rapporten ”Närradion — In- nehållet, medlemmarna och invandrarna” (DsU 1982:3), Studien, som på kommitténs uppdrag genomförts av experten Lowe Hedman, omfat- tade bl.a. arabiska och polska sändningar på sändarna i Stockholms innerstad och Järva samt innehållsanalys av ett urval av program som sänts på andra språk än svenska.
Erfarenheterna av invandrarorganisationernas sändningsverksamhet i närradion tyder på att denna varit ett värdefullt hjälpmedel i informa- tionsverksamheten.
Det torde därför vara naturligt att stöd med allmänna medel till invandrarnas informationsverksamhet även skall kunna användas för närradiosändningar.
3.16.2. Tillståndsavgifterna 3.16.2.1 Införandet av tillståndsavgifter
Riksdagen beslutade i juni 1982 att ge närradioverksamheten fastare former, och att en särskild myndighet, närradionämnden, skulle inrättas. Regeringen anförde i sin proposition (1981/82:127) att de sändande
sammanslutningarna själva skulle svara för alla de kostnader som ett deltagande i närradioverksamheten innebär. Även kostnaderna för den centrala myndigheten skulle — på sikt — täckas genom avgifter. Detta blev också riksdagens beslut.
Då närradiofrågan på nytt behandlades i riksdagen hösten 1982 fram- förde regeringen i sin proposition (1982/83 :32) samma modell för finan- sieringen av den tillståndsgivande myndigheten. Riksdagen beslutade även då i enlighet med regeringens förslag.
I tilläggsdirektiven till närradiokommittén (Dir 198332) anför rege- ringen att tillståndsavgifterna successivt skall höjas så att avgifterna senast fr. o. m. budgetåret 1986/87 skall täcka kostnaderna för myndig- hetens granskning, tillståndsgivning och administration.
Fr. o. m. den 1 juli 1982 har tillståndsavgifter tagits ut av de sändande sammanslutningarna. Tillståndsavgiften har bestått av tre delar, nämli- gen en engångsavgift på 200 kr. för prövning och beslut om sändnings- tillstånd, en fast månadsavgift om 20 kr. samt en avgift beräknad på sammanslutningarnas sändningstid. Under det första avgiftsåret beräk- nades denna tredje avgiftsdel enligt följande: Den utnyttjade sändnings- tiden under ett år omräknades till en genomsnittlig sändningstid per vecka. Härigenom togs hänsyn såväl till eventuella sändningsuppehåll som till extra sändningstid. För upp till en sändningstimme per vecka erlades 200 kr. per år, och för varje därutöver påbörjad veckosändnings— timme ytterligare 100 kr. Engångsavgiften och månadsavgiften har fak- turerats samtidigt som beslutet om sändningstillstånd meddelades sam- manslutningen. Månadsavgiften har normalt erlagts i förskott för ett år framåt. Genom att årsutnyttjandet av sändningstiden skulle omräknas till en genomsnittlig veckosändningstid, föll det sig naturligt och mindre krångligt att beräkna och fakturera den tredje avgiftsdelen endast en gång per sändningsår.
Inför budgetåret 1983/84 förändrades avgiftsreglerna genom en ny förordning (SFS 1983:612). I stället för att ha den genomsnittliga vecko- sändningstiden som beräkningsgrund, skulle sammanslutningarna er- lägga en avgift om 8 kr. per sändningstimme. Flera fördelar vanns med denna konstruktion. Dels kom varje timme att kosta lika mycket. Enligt den tidigare modellen var den första sändningstimmen per vecka, beräk- nad för ett helt är, dubbelt så dyr som de följande sändningstimmarna. På grund därav kunde avgiften bli lika hög för en sammanslutning som bara sände 15 minuter i veckan som för en sammanslutning som sände en hel timme varje vecka. Förändringen innebar vidare att det blev enklare att debitera enligt den nya konstruktionen och fakturering kun- de ske oftare än en gång per år. På det sättet tillgodosågs statsverkets intressen att tidigt få in avgifterna samtidigt som redovisningen av utnyttjad sändningstid underlättades för sammanslutningarna genom att redovisningsperioderna blev kortare. Förändringen innebar också en avgiftshöjning som blev mer markerad ju mer en sammanslutning sände. Den tidigare avgiftsmodellen gynnade nämligen de sammanslutningar som sände mer än en timme per vecka. Genom den nya avgiftsförord- ningen ökade exempelvis kostnaden för en sammanslutning som sände 10 timmar per vecka från 1 340 kr. per år till 4 400 kr. Samtidigt sjönk
avgiften från 440 kr. till 344 kr. per år för sammanslutningar som endast sände 15 minuter per vecka.
Redovisning, kontroll och fakturering
Då tillståndsavgifterna infördes hade kommittén att själv utforma ruti- nerna för avgiftsuttaget. Kontakt togs därför med Departementens Or- ganisationsavdelning som är regeringskansliets redovisningsenhet, och ett administrativt samarbete inleddes. Uppbördsarbetet fördelades på så sätt att närradiokommitténs kansli ansvarade för fakturering, betal- ningsbevakning och eventuella påminnelser om betalning medan De- partementens Organisationsavdelning fungerade som betalningsmotta- gare och ansvarade för att bokföring och revision utfördes. För närra- diokommitténs kansli innebar den praktiska hanteringen av avgiftsupp- börden att från varje tillståndsinnehavare begära in redovisning av utnyttjad sändningstid och med denna som grund beräkna avgiftens storlek varefter fakturering kunde ske. Det visade sig snart att mycket arbete fick ägnas åt att påminna sammanslutningarna om såväl redovis- ningsskyldigheten som om obetalda fakturor. Allt arbete med utsänd- ning av redovisningsblanketter, bevakning att redovisning skett, beräk- ning av tillståndsavgifternas storlek, fakturering, betalningsbevakning, utskrift av påminnelser och upprättande av faktureringsregister har skett manuellt utan ADB-stöd.
I uppgiften låg också att kontrollera riktigheten i de insända tidsre- dovisningarna. Då rörligheten i sändningsschemat på många sändnings- orter har varit mycket stor på grund av de många ändringarna i schemat var en noggrann kontroll av varje insänd tidsredovisning omöjlig. För en sådan kontroll skulle en detaljerad veckovis genomgång av varje sam- manslutnings sändningsverksamhet behöva göras. Ett sådant arbete kan endast göras Stickprovsvis eller med hjälp av ADB. Kontrollen av upp- gifterna innebar i de flesta fall därför endast en rimlighetsbedömning av de insända uppgifterna.
Dagligen redovisade Departementens Organisationsavdelning in- komna betalningar, och varje månad erhöll kommittékansliet datalistor som utvisade månadens transaktioner och saldo.
Det administrativa samarbetet mellan Departementens Organisa- tionsavdelning och närradiokommitténs kansli har under hela försöks- verksamheten fungerat väl. Detta till trots har arbetet med avgiftsupp- börden blivit allt mer omfattande efter hand som antalet försöksorter och tillståndsinnehavare har ökat.
Kommittékansliets arbetsinsats i Uppbördsarbetet har omfattat en halv tjänst.
Resultatredovisning
Under budgetåret 1982/83, som var det första avgiftsåret, inflöt till statsverket cirka 180 000 kronor i inbetalda tillståndsavgifter. Till detta belopp skall föras cirka 100 000 kr. i avgifter för utnyttjad sändningstid under sändningsåret 1982/83 och som fakturerades under budgetåret
19283/84. Täckningsgraden för det första avgiftsåret beräknas till cirka 24 procent av myndighetens kostnader.
.Avgiftsuttaget för sändningsåret 1983/84 beräknas till cirka 430 000 kr.. vilket motsvarar en täckningsgrad av cirka 35 procent.
3.116.2.2 Tillståndsavgifternas konstruktion
Det under försöksverksamheten bedrivna arbetet med uppbörd av till- ståndsavgifter har beskrivits i avsnitt 3.16.2.1. Erfarenheterna under de två år som tillståndsavgifter har utgått för deltagande i närradioverksam- herten har visat på behov av förenklingar både när det gäller själva tillståndsavgiftens konstruktion och i det administrativa arbete som är knutet till avgiftsuppbörden. Förenklingarna bör slå igenom både för den enskilde tillståndshavaren och för den centrala närradiomyndighe- ten.
Tre alternativa avgiftsmodeller
Man kan vid fastställandet av avgiftskonstruktion resonera kring åt- minstone tre olika modeller. En modell innebär att varje sändningsort skall bidra med ett lika stort belopp när det gäller att täcka den centrala myndighetens kostnader. Enligt denna modell erläggs för närvarande hy reskostnaden till televerket för sändarutrustningen. För den centrala myndigheten skulle denna avgiftsmodell innebära enkla och entydiga beräkningsgrunder och ett mycket ringa administrativt arbete. Däremot skulle modellen avgiftsmässigt belasta de enskilda tillståndsinnehavarna oacceptabelt olika. I praktiken innebär modellen att avgiften per till- ståndsinnehavare blir högreju färre sammanslutningar som sänder på en ort. Skillnaden i avgift mellan två lika stora sammanslutningar och med lika omfattande sändningsverksamhet skulle kunna bli betydande be- roende på var i landet sändningarna sker. I princip skulle denna avgifts- konstruktion missgynna glesbygdens föreningsliv till förmån för de stör- re orterna. Modellen saknar dessutom ett naturligt samband mellan avgiftens fördelning och den centrala myndighetens arbete med en sänd- ningsort. Modellen förutsätter också att man lokalt överenskommer om regler för hur sändningsortens tillståndsavgift skall fördelas mellan till- ståndshavarna. Vidare förutsätter modellen att den lokala närradioför- eningen påtar sig betalningsansvaret. Exempelvis skulle sammanslut- ningens medlemsantal eller antal sändningstimmar utgöra lokal fördel- ningsgrund.
En andra modell utgör principen med en lika stor årlig avgift per sändningstillstånd. Även denna avgiftsmodell är enkel att administrera för den centrala myndigheten och kräver inga administrativa åtgärder lokalt. Modellen tillåter såväl förskotts- som efterhandsdebitering, och är genom sin enkla konstruktion lättberäknad. Den skulle dock belasta varje sammanslutning lika mycket oavsett medlemsantal eller sänd- ningsverksamhetens omfattning. Härigenom skulle uppenbara risker föreligga för att tillståndsavgiften skulle bli så hög för många samman- slutningar att ett deltagande i sändningsverksamheten skulle omöjliggö— ras.
Den tredje avgiftsmodellen är den som i huvudsak har tillämpats under försöksverksamheten då sändningstiden har utgjort beräknings- grund för tillståndsavgifterna. Detta sätt att beräkna avgiften är rättvist i den meningen att varje sammanslutning kan styra kostnaden för till- ståndsavgiften genom omfattningen av sina sändningar. Omvänt inne- bär denna avgiftsmodell dock att en sammanslutnings ekonomiska för- utsättningar och resurser kan avgöra i vilken omfattning man kan delta.
Den sändningstidsberäknade tillståndsavgiften ställer emellertid stora administrativa krav på både den enskilde tillståndsinnehavaren och på den centrala närradiomyndigheten.
Kommittén anser det mer angeläget att finna en avgiftsmodell som uppfattas som rättvis och rimlig och som samtidigt kan möjliggöra bredd och mångfald i sändningsverksamheten, än att skapa en modell som i första hand är administrativt lätthanterlig. Därför och med hänvisning till beskrivningarna av de tre modellerna föreslår kommittén att till- ståndsavgifterna även i den permanenta verksamheten skall beräknas efter tillståndsinnehavarnas sändningstid. Denna grund för beräkning av tillståndsavgifterna har utan undantag förordats av representanter för de sändande sammanslutningarna vid de regionala konferenser som genomfördes hösten 1983.
Differentierade, progressiva eller proportionella avgifter
En tillståndsavgift som beräknas efter sändningstid kan samtidigt utfor- mas så, att den i sig kan åstadkomma vissa effekter på sändningssche- mats utformning. Exempelvis kan en progressiv tillståndsavgift, där timkostnaden ökarju mer en sammanslutning sänder, få den effekten att risken minskar för att sändningsverksamheten domineras av en eller några få föreningar som sänder mycket. På sändare där många samman- slutningar önskar sända skulle måhända en trängselsituation undvikas genom att några sammanslutningar minskade sin sändningsverksamhet. Samtidigt skulle sammanslutningar med stora ekonomiska resurser och med en omfattande sändningsverksamhet genom sina förhållandevis högre avgifter skapa möjlighet och förutsättningar för mindre samman- slutningar med begränsade ekonomiska resurser att delta. Detta skulle kunna innebära att bredden och mångfalden i sändningsutbudet ökade. Erfarenheterna under försöksverksamheten har klart visat att vissa sändningstider är mer attraktiva än andra. Framför allt gäller detta sändningstiderna mellan kl. 17.00 och 24.00. Detta förhållande gäller i stort sett på samtliga sändningsorter. En högre timkostnad under de mest attraktiva timmarna skulle kunna minska trängselsituationen på dessa sändningstider. En sådan avgiftsdifferentiering skulle innebära stora administrativa konsekvenser i samband med avgiftsberäkningen. Kommittén anser det principiellt olämpligt att genom tillståndsavgif- ternas konstruktion eller storlek söka begränsa en sammanslutnings sändningsmöjlighet eller önskan'att sända vid en viss tidpunkt. Kom- mittén anser att sändningsschemats utformning så långt som möjligt skall vara ett resultat av överenskommelser de sändande sammanslut- ningarna emellan. Därför föreslår kommittén att avgiftskonstruktionen
skall ha en sådan utformning att varje sändningstimme skall kosta lika mycket oavsett hur mycket en sammanslutning sänder, var i landet sändningen sker eller när på dygnet programmet sänds.
En eller flera avgiftsdelar
Under försöksverksamheten har tillståndsavgiften bestått av tre olika delar (se avsnitt 3.16.2.1). Denna uppdelning i olika avgifter har visat sig medföra en komplicerad och onödigt omständlig fakturering. Kon- struktionen har varit svår att förstå för de som skall erlägga avgiften och den har inneburit ett betydande administrativt merarbete. Den ur- sprungliga tanken att alla tillståndsinnehavare dels skall betala en fast och för alla lika stor grundavgift och därutöver en rörlig sändningstids- beräknad avgift har visat sig ge större administrativa nackdelar än vad som från början förutsågs.
Kommittén kan därför inte se några skäl för att denna avgiftskon- struktion består, utan föreslår att besluts- och månadsavgifterna slopas och att tillståndsavgiften fortsättningsvis i sin helhet relateras till sänd- ningstiden. Härigenom kommer de ekonomiska fördelarna med att sän- da under ett paraplytillstånd kraftigt att minska eftersom tillståndsavgif- ten per timme blir lika stor oavsett om sammanslutningen sänder under eget eller delat sändningstillstånd.
Förskotts- eller efterhandsdebitering
En sändningstidsberäknad tillståndsavgift kan tas ut såväl i förskott som i efterhand.
Förskottsbetalningen tillgodoser dels statens intressen att tidigt få in avgifterna och dels den centrala myndighetens intresse att finna enkla rutiner för avgiftsuppbörden. Men förskottsbetalning kommer att ställa mycket stora krav på sammanslutningen atti detalj, och för relativt långa perioder, planera och redovisa sin sändningsverksamhet. Förskottsbe- talning förutsätter vidare att inga ändringar i det förhandsanmälda sändningsschemat företas. Erfarenheterna under försöksverksamheten har emellertid visat att dessa förutsättningar inte är realistiska. Ändring- ar i det ursprungligen fastställda sändningsschemat förekommer i stor omfattning. Det gäller ändringar i form av tillfälliga eller permanenta utökningar av sändningstiden, det gäller tillfälliga sändningsuppehåll och byten av sändningstider från en dag till en annan. Det kan också gälla begränsningar av sändningstiden för ett enstaka tillfälle eller för återstående del av schemaåret. Till detta kommer tillfälliga överlåtelser av sändningstid från en tillståndsinnehavare till en annan för att möjlig- göra bevakning av speciella arrangemang. Försöksverksamheten har klart visat att sammanslutningarna önskar ha möjlighet till rörlighet och flexibilitet i sändningsverksamheten och att de ofta utnyttjar denna möjlighet. Ändringar i sändningsschemat har ofta beslutats med mycket kort varsel.
Kommittén finner det därför lämpligare att avgiften faktureras sam- manslutningarna i efterhand, såsom hittills har skett under försöksverk-
samheten, och att uppbörd sker vid så många tillfällen under sändnings- året att statsverkets intressen att tidigt få in avgifterna tillgodoses. Kom- mittén anser att uppbörd som sker var fjärde månad väl uppfyller detta krav, samtidigt som det blir en rimlig och hanterlig uppbördsadministra- tion för den centrala myndigheten.
Underlag för fakturering
I avsnitt 3.7.2 har kommittén föreslagit formerna för hanteringen av såndningstidsärendena. Det förslaget innebär bl a att närradioförening- arna i de flesta fall fastställer sändningsschemat såväl för längre perioder som vid tillfälliga ändringar.
Förslaget förutsätter att varje tillståndsinnehavare rapporterar till den centrala myndigheten under vilka tider sändning skall ske. Lokalt sam- ordnad rapportering föreslås få ske.
Samtliga sändningstidsrapporter lagras i ett ADB-baserat sändnings- tidsregister.
Detta förslag gynnar, genom en minskad administration, de samman- slutningar som sällan eller aldrig ändrar sina sändningstider. Men också de som kan planera sin sändningsverksamhet för längre perioder gyn- nas. De sammanslutningar som däremot ofta ändrar sina sändningstider och som arbetar med korta planeringsperioder tvingas till ökade admi- nistrativa åtaganden gentemot den centrala myndigheten.
Förslaget innebär att den centrala myndigheten alltid har aktuella uppgifter registrerade om den sändningsverksamhet som är planerad, men också den sändningsverksamhet som är genomförd. Därmed för- svinner behovet av speciella redovisningar av sändningstid för att kunna genomföra avgiftsuppbörden.
Det sändningstidsregister som här föreslås föras på myndigheten kan således utgöra underlag för både statistiska beräkningar och fakturering.
I och med att varje sammanslutning har ansvar för att beslutade sändningstider rapporteras till myndigheten, och att underlåtenhet att rapportera kan medföra att sändningstillståndet återkallas, utgår kom- mittén från att sändningstidsregistret kommer att överensstämma med det verkliga sändningsförhållandet. Kommittén finner det därför inte nödvändigt att föreslå omfattande och detaljerade former för kontroll av de uppgifter som skall ligga till grund för avgiftsuppbörden. Däremot föreslår kommittén att myndigheten skall ges möjlighet att Stickprovsvis kunna begära in underlag för kontroll av sändningstidsregistrets riktig- het.
Avgift för tilldelad eller utnyttjad sändningstid
Under försöksverksamheten har avgift endast tagits ut för den tid då sändning har skett. Kommittén har samtidigt uppmärksammat att ett antal sammanslutningar av olika skäl 'har underlåtit att sända på den tilldelade sändningstiden under längre eller kortare perioder utan att anmäla sändningsuppehållet till närradiokommittén. Härigenom har dessa sändningstider undanhållits andra sammanslutningar som hade
kunnat sända på dessa tider. Risk finns för att detta kan sättas i system genom att en sammanslutning vid den lokala tidsfördelningen begär och erhåller sändningstid — inte för omedelbar användning utan för ett eventuellt kommande bruk.
Kommittén anser det därför rimligt att avgift skall tas ut för all tilldelad sändningstid med undantag för anmälda sändningsuppehåll som överstiger sex veckor. Exempel på detta är de sändningsuppehåll eller begränsningar i sändningsverksamheten som många sammanslut- ningar gör under sommarmånaderna.
Tillståndsavgiften hårdare knuten till sändningsrätten
I den nuvarande närradiolagen eller i avgiftsförordningen saknas det regler som ger kommittén rätt att dra in sändningstillståndet för sam- manslutningar som inte betalar sina tillståndsavgifter. Kommittén finner detta otillfredsställande, och föreslår därför att den centrala myndighe- ten ges rätt att återkalla beviljat sändningstillstånd då betalning av tillståndsavgifterna ej sker.
3.17. Närradiomyndigheten 3.17.l Närradiomyndighetens uppgifter
Närradiokommittén framlägger med detta betänkande sitt andra förslag om närradioverksamhetens framtida organisation. Den förlängda verk- samheten med närradio i fastare former har gett kommittén ytterligare erfarenheter efter riksdagsbeslutet i juni 1982. Samtidigt har den succes- siva utbyggnaden från 16 till 63 beslutade sändarorter skärpt kravet på smidighet i de administrativa rutinerna. Volymen sändningstillstånd har ökat och kan väntas fortsätta att öka ytterligare en tid. Det ställer betydande krav på myndigheten framöver.
Myndigheten skall enligt det nu framlagda förslaget pröva och besluta om ansökningar att sända närradio i hela landet. Vidare skall sändnings- tider rapporteras till myndigheten i så god ordning att besked om samt- liga sändningstider och det juridiska ansvaret för dem skall finnas till- gängliga för allmänheten. Myndigheten skall efter behandling av tele- verket besluta i frågor om sändare och därvid främja lösningar som är ekonomiskt fördelaktiga särskilt för små föreningars deltagande. Myn- digheten skall tillse att reglerna för programinnehållet följs på det väx— ande antalet sändare. Utöver gällande reklam- och riksförbud, föreslås nya bestämmelser om bulvansändningar, diskriminering och begräns- ningar av närradioföreningarnas sändningsrätt. Myndigheten skall vi- dare bestämma avgiften för sändningarna i förhållande till den bokade sändningstiden och debitera tillståndsinnehavarna avgifterna. Dessa de— biteringar skall bokföras, påminnelser skall utsändas, krav utsändas till försumliga betalare m. m.
Utöver dessa uppgifter som följer av kommitténs förslag skall närra- diomyndigheten enligt kommitténs mening ge information till allmän- heten, tillståndsinnehavare och deras organisationer, media och myn-
digheter om närradioverksamheten samt upprätthålla vissa internatio- nella kontakter. Erfarenheterna från den hittillsvarande utbyggnaden visar enligt kommittén entydigt att behovet av information är stort. Kommittén förutser att en fortsatt successiv utbyggnad av närradioverk- samheten kommer att medföra ytterligare informationsbehov. Särskilt de förslag kommittén lägger fram om formerna för kommunal medver- kan och gränsdragningarna för vad som blir tillåtet att sända för till- ståndsinnehavare och närradioföreningar kan väntas ställa stora an- språk på informationen. En fortsatt aktiv utåtriktad information, t. ex. fortsatt trycksaksproduktion, bör enligt kommitténs mening förutsättas och bekostas ur närradiomyndighetens budget.
I detta betänkande föreslår kommittén betydande decentralisering av verksamheten, särskilt vad gäller tidsfördelningen. Det är tills vidare osäkert om denna decentraliserade modell kan komma att fungera på det sätt som är målet. Om alla närradioföreningar på ett tillfredsställan- de sätt övertar uppgifter som kommittén nu fullgör skapas förutsättning- ar för avlastning av den centrala myndighetens beslutsfunktioner. Sam- tidigt verkar den fortsatta utbyggnaden samt den volym av inrapporte- rade sändningstider i motsatt riktning. Det är svårt att bilda sig en uppfattning om vilken verkan dessa förslag tillsammans kommer att få på närradiomyndighetens arbetsvolym. Kommittén utgår sålunda från att närradiomyndigheten i en del fall kan tvingas återta uppgiften att fördela sändningstid. Kommittén anser det angeläget att närradiomyn- digheten utrustas på så sätt att en god ordning inom och tillsyn över verksamheten kan upprätthållas.
Parallellt med arbetet med detta betänkande har förberedelser pågått med att utrusta kommittékansliet med minidator. Dess program möjlig- gör smidiga rutiner för registerhållning av adresser, sändningstillstånd, sändningstider, statistik och övrig information om verksamhetens faktis— ka sammansättning och utveckling. Dataintroduktionen har förberetts länge och förutsätts kunna underlätta för myndighetens personal sedan utbildning och övergång till de nya rutinerna ägt rum. Det är kommitténs avsikt att en alltför stor utbyggnad av myndighetskansliet till följd av den ökande verksamheten skall motverkas av tillgången till datarutiner. Hur stora hanteringsvinster som myndighetspersonalen kan göra genom da- toriseringen är dock enligt kommitténs mening svårt att uttala sig om innan de nya rutinerna fungerat en tid.
Det kan idag inte förutses vilken omfattning närradioverksamheten i ett permanent skede kan väntas få. Hur efterfrågan kommer att påver- kas, bl. a. av de delvis nya förutsättningar som föreslås i detta betänkan- de, är svårbedömt. En beredskap måste beräknas för kontinuerlig ut- byggnad av myndighetens tjänster och fortlöpande tillsyn över verksam- heten.
Sveriges Närradioförbund bör enligt kommitténs mening få statsbi- drag till sin verksamhet så snart man dokumenterat sig som ett represen- tativt organ för majoriteten av närradioföreningarna. Genom att upp- rätthålla de etiska reglerna samt utgöra en önskvärd samlad part till berörda myndigheter fullgör förbundet en samhällsnyttig funktion på närradioområdet som motiverar ett statligt stöd.
3.17.2. Förslag om permanent närradiomyndighet
Kommittén föreslår att en permanent närradiomyndighet, kallad närra- dionämnden, inrättas från och med 1 juli 1985. Kommittén bedömer det möjligt efter det arbete som utförts av organisationskommittén för när- radiofrågor (OKN) att inrätta en myndighet redan då. Nämnden skall bestå av sju ledamöter och ha parlamentarisk representation. Nämnden skall ha en vice ordförande. Nämnden skall ha tillgång till juridisk sakkunskap samt expertis från televerket. Nämnden skall kunna adjun- gera representanter för de sändande sammanslutningarna.
Riksdagen beslöt 1982 att den då beslutade närradionämndens verk- samhet skulle kosta 1,2 milj. kr. per år. OKN, vars arbete översiktligt beskrivs i avsnitt 1.2, beräknade att 5,5 tjänster rymdes inom detta belopp. För budgetåret 1985/86 motsvarar det beslutade beloppet 1,6 milj. kr.
Två faktorer gör att kommittén nu föreslår att detta belopp höjs till 2,1 milj. kr. För det första har verksamheten expanderat kraftigt och fortsät- ter att växa kontinuerligt. För det andra lägger kommittén i detta betän- kande fram förslag som kommittén anser nödvändiga för att upprätthål- la god ordning i och en tillfredsställande tillsyn över verksamheten.
Genom datoriseringen och genom de förslag om decentralisering som framläggs räknar kommittén med att en mer långtgående tillväxt av kansliet skall kunna undvikas.
Nämnden föreslås till sitt förfogande få ett kansli som inledningsvis har 7—8 och i ett senare skede högst 10 tjänster. Antalet får anpassas efter det faktiska behov som visar sig under den fortsatta successiva utbyggnaden. Med ledning av den organisation som nu finns inom närradiokommittén och vars erfarenheter kommittén förutsätter kan överföras till den nya myndigheten beräknar kommittén att det inom den utbyggda verksamheten erfordras en chef, en handläggare för till- stånds- och tidsärenden, två—tre assistenter för tillståndsårenden och registerbearbetning av inrapporterade tidsbeslut, en handläggare för avgiftsårenden och andra kamerala uppgifter, en registrator och en vaktmästare. Handläggningen av informationsfrågor förutsätts kunna delas mellan personalen utan att särskild informationstjänst inrättas. Kommittén förutsätter vid denna beräkning av nämndens personal— behov att inga utrednings- och utvecklingsuppgifter av mer tidskrävande slag skall åvila myndigheten. Skulle statsmakterna finna att frågor röran- de närradioverksamhetens fortsatta utveckling även framöver behöver utredas bör sådana uppgifter finansieras av kommittémedel eller tillfö- ras myndigheten i särskild ordning utöver löpande anslag. Inte heller kan lyssnarundersökningar inrymmas i det beräknade anslaget. Kommittén har samrått med massmediekommittén (U l982:7) om sina administrativa erfarenheter och om hur en framtida kabel-TV- verksamhet med inslag av när-TV från föreningar skulle kunna admini— streras. Kommittén förutser att ett samarbete och informationsutbyte mellan närradioverksamhetens administration och en eventuellt kom- mande kabel-TV-administration kan komma att behövas. Med hänsyn till sina direktiv att framlägga förslag om närradioverksamhetens admi-
nistration har dock kommittén fullföljt denna uppgift utan att gå in på den vidare frågan om det framöver kan behövas en större administrativ
samordning.
3.17.3. Förslagets finansiering
Enligt kommitténs direktiv ”bör avgifterna för närradioverksam heten successivt höjas så att kostnaderna för närradiomyndighetens tillstånds- givning, granskning och administration av närradioverksamheten täcks av avgifter senast fr. o. m. budgetåret 1986/87”. Riksdagen ställde sig vid beslutet om närradions fastare former 1982 bakom uttalandet (prop. 1981/82:127). ”Närradioverksamheten bör bekostas av de sändande föreningarna. Det gäller programverksamheten, inklusive ersättning till upphovsmännen, kostnader för inredning av studio eller hyra av studio samt sändare och programledningar. Det gäller i princip också närradio- myndigheten. Under uppbyggnadsperioden bör dock myndigheten till en del finansieras med statliga medel. Vid full utbyggnad av närradio- verksamheten i hela landet skall myndigheten finansieras med avgifter från föreningarna.”
Innevarande budgetår 1983/ 84 finansieras nuvarande kommittékost- nader för närradioverksamheten med avgifter till cirka 35 procent. Kom- mitténs förslag om avgifter, ingivet till utbildningsdepartementet 1984- 04-09 för budgetåret 1984/85 föreslår en avgiftshöjning så att självfinan- sieringsgraden höjs till 65 procent. Efter ytterligare två år skall alltså enligt kommittédirektiven ökade avgifter finansiera närradiomyndighe- ten till 100 procent. Vid total avgiftsfinansiering medför detta att den föreslagna avgiften på 12 kr./tim. höjs till 21 —23 kr./tim.
Kommittén är medveten om att de föreslagna höjda avgifterna för en del tillståndsinnehavare kan bli så betungande att de tvingas minska sin närradioverksamhet. Kommittén vill erinra om att detta i någon mån uppvägs av den avkortning av plikttiden för bevarande av referensband som föreslås. Kommittén beräknar också att det förslag om differentie- rad sändarräckvidd som läggs fram kan öka intresset för föreningsmed- verkan så att avgiftsunderlaget ökar.
Reservationer
]. av ledamoten Knutsson
Det är glädjande att Närradiokommittén kan lägga fram ett enigt förslag om permanentning av närradioverksamheten från ljuli 1985. Närradion har väckt stort intresse inom föreningslivet och bland religiösa samfund i vårt land. Verksamheten skulle sannolikt varit ännu mera omfattande i dag om föreningslivet självt fått styra utbyggnadstakten, ett krav som jag upprepade gånger framfört när Närradiokommittén, enligt min me- ning, varit alltför restriktiv med tillståndsgivning under den långdragna försöksverksamheten.
Jag vänder mig också emot att den fortsatta utbyggnaden ska hämmas av en restriktiv tillståndsgivning. Den närradiomyndighet som upprättas måste kunna arbeta med minsta möjliga byråkrati och därigenom snabbt kunna ge sändningstillstånd till föreningslivet på alla de orter varifrån ansökan kommer.
Reglerna för sändningstillstånd
Det finns enligt min mening inget skäl att ställa upp sådana regler för utbyggnaden som sker i kapitel 3.11 där det heter att minst tre olikartade föreningar ska ha bildat en närradioförening för att driva verksamhet på en sändare. Jag anser att en förening eller ett religiöst samfund som fyller kriterierna för sändningsverksamhet ska vara tillräckligt för att sänd- ningstillstånd ska kunna ges till en ort. När två eller flera föreningar finns på orten är det emellertid angeläget att dessa samarbetar organisa- toriskt, gärna i form av närradioförening, främst i syfte att kunna fördela sändningstid och kostnader för sändare och andra eventuellt gemensam- ma kostnader.
Jag reserverar mig således i detta avsnitt mot förslagen i kapitlet 3.1 ].
Kommersiella föreningar
När det gäller kriterierna för sändningstillstånd vänder jag mig mot förslagen i kapitel 3.5 som innebär att även folkparker, Folkets Hus- föreningar och HSB-föreningar ska ges sändningstillstånd. Sådana or- ganisationer bedriver som regel kommersiell verksamhet och kan således genom närradion göra reklam för denna verksamhet. Det skulle strida mot reklamförbudet i närradion och samtidigt innebära en orättvisa mot
exempelvis andra nöjesparker och liknande som drivs i privat regi.
Jag reserverar mig således mot den lagändring i kapitel 3.5 som inne- bär att nämnda former av sammanslutningar får sändningstillstånd. Däremot accepterar jag att ekumeniska råd, predikantförbund, kyrkliga samfälligheter och kontrakt samt vissa stiftelser ges sändningstillstånd.
A vstängning av sändare
Analogt med min reservation mot restriktiviteten i kapitel 3.11 vänder jag mig också mot lagförslaget om att sändare som utnyttjas av färre än tre sammanslutningar kan av närradiomyndigheten avstängas genom återkallelse av återstående sändningstillstånd. Det är orimligt, anserjag, att en eller två kvarvarande föreningar som sänder närradio ska tvingas upphöra med verksamheten därför att de andra föreningarna dragit sig ur eller upphört att fungera.
Tillsammans med ledamoten Stina Gustavsson reserverar jag mig således mot förslaget härvidlag i kapitel 3.1 ].
Televerkets monopol
När det gäller förslaget i kapitel 3.10 om att televerket ska ha fortsatt monopol på sändare reserverar jag mig också tillsammans med Stina Gustavsson. Ett vägande skäl för att låta de föreningar som så önskar själva hålla sig med sändare är att de på så sätt kan pressa sina kostnader. Indirekt torde detta även medverka till att televerkets sändare blir billi- gare för dem som önskar utnyttja dessa: all erfarenhet visar att konkur- rens leder till sänkta kostnader.
I riksdagen har samtliga borgerliga partier — även folkpartiet — bestämt uttalat sig för att föreningarna själva ska ha rätt att anskaffa sändare. Detta har bl. a. kommit till uttryck i en reservation i Kulturut- skottets betänkande 1982/83:20, undertecknad av bland andra Jan-Erik Wikström (fp), Karl Boo (c) och Ingrid Sundberg (in), som yrkar att riksdagen ska besluta att sändande förening bör ha möjlighet att själva skaffa sändarutrustning och att närradiolagen ändras ienlighet med deras förslag.
Kostnader för myndighetsfunktion
Ifråga om bestridandet av kostnaderna för den föreslagna närradiomyn- digheten (kapitel 3.17) föreligger en gemensam borgerlig reservation från ledamöterna Gustavsson, Swedberg och undertecknad. Utöver vad som där anförs vill jag framhålla att närradiomyndighetens uppgifter kan anses bestå dels av myndighetsutövning, dels av service. Det är rimligt att en kostnadsuppdelning sker så att de förra bestrids av stats- verket, de senare av föreningarna.
Majoritetens förslag är särskilt stötande med tanke på att de i närra- dioverksamheten deltagande föreningarna saknar möjligheter att styra närradiomyndighetens kostnader. Denna kan därför dra på sig kostna- der i en omfattning som gör det omöjligt för föreningar med svag ekonomi att delta i verksamheten.
Det framstår också som direkt motsägelsefullt att kommittén å ena sidan förordar statsbidrag till närradioförbundet (kapitel 3.17) och å andra sidan kräver att de sändande organisationerna ska bära hela kostnaden för den statliga centrala myndighetsutövningen. I ett läge där valet står mellan statsbidrag till närradioförbundet och att staten täcker kostnaderna för myndighetsutövningen finnerjag det självklart att före- dra det sistnämnda.
2. av ledamöterna Gustavsson och Knutson angående televerkets monopol och sändares avstängning
[ den fortsatta försöksverksamheten med närradio har tillståndsinneha- vare ofta framfört önskemål om en möjlighet att använda egna sändare. Försöksverksamheten har gett vid handen att kompetens att hantera egna sändare finns inom en del närradioföreningar. Fler torde kunna skaffa sig denna kompetens. En fördel som man inte ska bortse ifrån är att dessa föreningar själva kan ombesörja service på sändaren vid tid- punkter då televerkets personal är kostsam att anlita. Sändande fören- ingar bör därför enligt vår mening ha möjlighet att själva anskaffa sändarutrustning. En förutsättning är dock att sändaren ska godkännas av televerket.
Som följd härav kan vi ej heller ställa oss bakom majoritetsförslaget om att sändare som utnyttjas av färre än tre sammanslutningar kan av närradiomyndigheten avstängas genom återkallande av sändningstill— stånd.
3. av ledamöterna Gustavsson, Knutson och Swedberg angående finansiering av närradiomyndigheten
Kommitténs majoritet föreslår att den föreslagna närradiomyndighetens verksamhet i ett skede när närradioverksamheten har permanentats i sin helhet skall finansieras genom avgifter från de sändande sammanslut- ningarna.
Det råder partipolitisk enighet om att sändningsverksamheten i sin helhet skall bekostas av sammanslutningarna själva. Några statliga me- del skall alltså inte heller enligt vår uppfattning tas i anspråk för produk- tion eller sändning av program i närradion.
Vi delar däremot inte majoritetens uppfattning att de ideella samman- slutningarna därutöver också skall svara för finansieringen av närradio- myndighetens hela verksamhet.
Närradiokommittén skrev redan i sitt förra betänkande, Närradio (SOU 1981 :13) med hänvisning till direktiven för kommitténs verksam- het bl. a.:
Det skulle (dessutom) uppfattas som stötande, om direktiven skulle få lov att tolkas så, att det ideella föreningslivet genom avgifter för sändningstillstånd skulle tvingas täcka statens kostnader för den nödvändiga centrala administratio- nen av närradioverksamheten. Ett sådant krav skulle framstå som särskilt obilligt i en situation, då de sändande sammanslutningarna påtagit sig den mest krävande och tidsödande uppgiften i sammanhanget, att svara för merparten av det arbete som krävs för att fördela sändningstider.
Enligt vår bestämda uppfattning äger denna bedömning än större giltig- het nu än när den först gjordes. Det förslag som kommittén i partipolitisk enighet framlagt om att uppdra tidsfördelningen i dess helhet åt de lokala närradioföreningarna innebär att dessa utan krav på ekonomisk ersättning åtar sig uppgifter som i annat fall naturligen skulle åligga närradiomyndigheten att svara för.
Det starkaste argumentet för en annan form för finansieringen av närradiomyndighetens verksamhet än det som kommitténs majoritet har stannat för är enligt vår mening att avgiftsfinansiering av hela verksam- heten skulle innebära en övervältring på de ideella sammanslutningarna av kostnader som rätteligen bör belasta statskassan.
Vi reserverar oss därför mot kommittémajoritetens förslag till förmån för ett system som innebär att sammanslutningarna genom avgifter står för kostnader som de direkt orsakar, medan de kostnader som är att hänföra till statens allmänna tillsyn av närradioverksamheten stannar hos statskassan.
Särskilda yttranden
]. av ledamoten Swedberg angående rätten att utnyttja egna sändare i närradioverksamheten
Kommitténs majoritet föreslår att i närradioverksamheten endast såda- na sändare skall få användas, som televerket tillhandahåller.
Av principiella skäl anser jag det naturligt att även sådana sändare skall kunna användas, som sammanslutningarna antingen själva bygger eller på annat sätt anskaffar, dock under förutsättning att de har god- känts av televerket.
Vid de överväganden som i denna fråga har förekommit inom kom- mittén har det framkommit dels att intresset bland de sändande sam- manslutningarna varit jämförelsevis ringa för att utnyttja egna sändare, dels att de av televerket utdebiterade kostnaderna inte oväsentligt skulle komma att stiga vid ett frångående av det nu gällande faktiska monopo- let för televerket att tillhandahålla sändare. Vilken omfattning sådana kostnadsökningar skulle komma att få har det inte varit möjligt att säkert bedöma.
Utan att frångå min principiella uppfattning harjag dock i detta läge inte ansett det vara meningsfullt att driva kravet på rätt för sammanslut- ningarna att i närradioverksamheten göra sig bruk av andra sändare än sådana som tillhandahålls genom televerkets försorg.
2. av experten Essén angående tidsfördelningen
Jag har flera invändningar mot kommitténs resonemang i avsnitt 3.7.2 om tidsfördelningen och mot dess förslag till regler och rekommendatio- ner i ämnet. Enligt min mening görs rättsläget inte klart. Det är dock angeläget att det blir gjort, särskilt som kommittén förutsätter att närra- dioföreningar skall få pröva frågor om tidsfördelningen.
Kommittén hänför vissa bestämmelser om tidsfördelningen till lag- stiftning, medan den förutsätter att andra får formen av allmänna råd som närradiomyndigheten skall utfärda. Den föreslagna huvudregeln i 8 & närradiolagen — att när sammanslutningarnas önskemål om sänd-
ningstider inte kan förenas det skall tillses att en sammanslutning inte tilldelas en tid som framstår som uppenbart oförmånlig — ger inte de beslutande myndigheterna något tydligt stöd för att ge någon samman- slutning företräde till en av flera önskad sändningstid och heller inte någon ledning för hur de i så fall skulle förfara. Huvudregeln synes för övrigt överflödig, eftersom det förbud den uttrycker lär följa av före- skriften i 1 kap. 95 regeringsformen om objektivitet, opartiskhet och likabehandling. Tydligt stöd och vägledning för handlandet i de fall tidsönskemålen är oförenliga ger däremot de allmänna råden, samtidigt som det sägs att dessa är oförbindande och att de inte skall kunna åberopas av den, som klagar över ett beslut som avviker från råden. Lagens innehåll framstår sålunda inte som ändamålsenligt, och själva ordningen med lag och allmänna råd torde behöva vara en annan redan av grundlagsskäl.
Jag utgår från att den faktiska situationen och de rättsliga förutsätt- ningarna ter sig på följande sätt. Vid oförenliga önskemål måste den tillgängliga sändningstiden fördelas mellan sammanslutningarna med hänsyn till vilka som vill sända och kanske också, som kommittén föreslår, till vad som skall sändas. Antagligen är det nämligen inte rationellt med regler för lösning av tidskollisioner som bara träffar slumpmässigt eller alla lika. Jag tänker på t. ex. lottning och kösystem. Regler som innebär att man vid tidsfördelningen får beakta en samman- slutnings karaktär och eventuellt det förmodade innehållet i dess sänd- ningar, måste då finnas i närradiolagen, eftersom de berör sändningsfri- heten inom de ramar som närradiolagstiftningen annars drar upp. Av bestämmelserna om hur yttrandefriheten får regleras i 2 och 8 kapitlen regeringsformen följer att föreskrifter av detta slag inte får förekomma i någon annan form än lag. Rätt att fastställa sådana kan inte ens med stöd av lag överföras till någon myndighet. I den mån närmare vägled- ning behövs får det ske genom att man visar på myndighetens praxis. Det sagda hindrar inte att myndigheten med stöd av sin allmänna kompetens bestämmer i allehanda praktiska frågor om sändningarna. Frågan är om inte beslut om vilken tid som överhuvudtaget skall stå till buds för regelbundna sändningar kan räknas till det området.
Med dessa utgångspunkter bör det först och främst framgå av lagen att när tidsfördelningen inte kan ske i enlighet med sammanslutningarnas önskemål — att det skall ske så långt det är möjligt, tycker jag kan vara underförstått — de beslutande myndigheterna får väga den ena sam- manslutningens intresse av att få sända en viss särskild tid mot en annans och ge endera förtur. Mitt förslag är att som huvudregel anges, att förtur får ges åt den sammanslutning som bedöms ha störst intresse av att få sända vid en viss tidpunkt. Regeln torde inte böra göras utförligare eller konkretare än så. Då skulle den binda beslutsfattarna för hårt, eftersom de omständigheter som finns att väga och bedöma skiftar mycket. Vad som kan vara befogade, förtursberättigande intressen finns annars redan i viss utsträckning dokumenterat 'i de beslutande myndigheternas praxis och ytterligare vägledning får, som sagt, komma fram den vägen. Om slutligen önskemålen ändå står kvar oförenade och med samma intres- sestyrka bör den yttersta utvägen få väljas, att tider tilldelas sammanslut-
ningarna med längre intervaller än en vecka, så långa som behövs för att sammanslutningarna, sett utifrån deras önskemål, skall anses likvärdigt behandlade. Den föreslagna regeln om en minsta tid i veckan villjag då också ta bort. Reglerna om förtur bör kunna tillämpas så att ändå ingen behöver få mindre tid än en kvart i veckan.
Med uppgiften att bestämma om sändningstiderna följer nödvändigt att närradioföreningarna har tiderna förtecknade och skall kunna lämna erforderliga upplysningar om vilka tider som gäller. Det är säkerligen rimligt, som kommittén menar, att också närradiomyndigheten förfogar över aktuella sändningstider. Jag uppfattar det som helt naturligt att det då är närradioföreningarna som för det syftet skall åläggas att rappor- tera alla fastställda sändningstider till myndigheten. Kommittén föreslår emellertid att ansvaret för den rapporteringsskyldigheten läggs på den enskilda sammanslutningen och tillskapar så ytterligare ett fall när sam- manslutningen kan gå miste om sändningsrätten. Detta är enligt min mening att gå mycket längre än ändamålet kräver. Tidsuppgifterna finns ju redan tillgängliga hos en inrättning med myndighetsuppgifter.
3. av experterna Birgitta Jönsson och Bernt Stenmark angående närradiomyndigheten
I kapitel 3.17, där närradiokommittén lägger fram förslag om den fram- tida närradiomyndigheten, anges antalet anställda på myndighetens kansli till mellan sju och tio. Kostnaden beräknas till 2,1 milj. kr. under budgetåret 1985/86.
Ett mindre kansli än det föreslagna har svarat både för myndighets— uppgifter och ett omfattande arbete med kommitténs betänkande. Nu föreslås de sändande sammanslutningarna få ta över arbetsuppgifter som hittills handlagts av kansliet. Ändå anser kommittén det vara moti- verat med ett ökat antal tjänster!
I det planeringsarbete, som gjordes av OKN (Organisationskommit- tén för närradiofrågor) under 1982, sattes antalet tjänster på närradio- nämndens kansli till 5,5. Kostnaden skulle uppgå till 1,6 milj. kr. bud- getåret 1985/86.
Ett större kansli motiveras nu dels med att närradioverksamheten expanderat kraftigt, dels med att myndigheten ska utöva tillsyn och upprätthålla god ordning. Vi kan konstatera att även då OKN arbetade med att organisera myndigheten var det meningen att närradioverksam- heten skulle expandera.
I varje fall i ett par avseenden kommer myndighetens arbetsrutiner att förenklas. Det ena är att fördelning av sändningstid enligt kommitténs förslag kan delegeras till närradioföreningarna. Det andra att Sveriges närradioförbund samordnar vissa närradiofrågor på ett sätt som bör underlätta arbetet för myndigheten.
Budgetåret 1983/84 betalar föreningarna åtta kronor per sändnings- timme för tillståndet och budgetåret 1984/85 tolv kronor per timme. I båda fallen innebär det att föreningarna svarar för en del av kostnaden
för närradiokommitténs arbete. Enligt kommittédirektiven ska de sän- dande föreningarna två år senare betala hela kostnaden för närradio- myndigheten.
Om kommitténs beräknade 2,1 milj. kr. fördelas på nuvarande sänd- ningsvolym (65 000 årstimmar) skulle avgiften bli 32 kr. per timme. En höjning med drygt 165 procent jämfört med budgetåret 1984/85!
Det exempel på 21 a 23 kr. per timme, som kommittén ger i betänkan- det, innebär att antalet årliga sändningstimmar ska öka till omkring 100 000 på en tvåårsperiod. Det anges inte vad denna beräkning grundar sig på. Även en sådan ökning av den sammanlagda sändningstiden innebär dock i det närmaste en fördubbling av sändningsavgiften.
Speciellt för de små, svaga föreningar som har stort behov av att få använda sig av närradion skulle en sådan avgiftshöjning innebära stora svårigheter att fortsätta närradiosändningar. I många fall skulle fören- ingen tvingas upphöra med dem. Målsättningen att närradion ska ge röst även åt de svaga i samhället skulle kraftigt motverkas.
Om sändningsavgiften överstiger ”smärtgränsen” inom flera före- ningar innebär det att antalet årliga sändningstimmar skulle minska. Med principen om full avgiftsfmansiering av närradiomyndigheten betyder det ytterligare ökning av sändningsavgiften, vilket i sin tur innebär att fler föreningar når ”smärtgränsen” —— och så vidare. Närradioverksam- heten skulle då allvarligt skadas.
Kommittén har också varit medveten om detta. I sista stycket i kapitel 3.17.3 skriver man ”att de föreslagna höjda avgifterna för en del till- ståndsinnehavare kan bli så betungande att de tvingas minska sin när- radioverksamhet”. Kommittén drar slutsatsen att förkortad plikttid för bevarande av referensband i någon mån uppväger höjd tillståndsavgift.
En förening som sänder närradio en timme i veckan sparar med det nya förslaget högst ett par hundra kronor på sitt referensbandlager — som dessutom kan återanvändas ett flertal gånger. Den höjda sändnings- avgiften innebär för samma förening en årlig kostnadsökning på mellan 450 och 1 050 kr., beroende på vilket av ovanstående räkneexempel man använder. Den ekonomiska vinsten av förkortad plikttid för referens- band är därför blygsam i förhållande till höjd sändningsavgift.
Närradiokommittén har följt kommittédirektiven då den lagt fram förslag om full kostnadstäckning med hjälp av avgifter. Det hade dock varit önskvärt med en mer inträngande analys av vad förslaget innebär för närradions utbyggnad och att alternativa finansieringsformer för den framtida närradiomyndigheten redovisats.
Oavsett om de närradiosändande föreningarna ska bekosta hela myn- digheten eller bara en del, måste dessa också få ett avgörande inflytande på närradions framtida utbyggnad samt de kostnader som påverkar sändningsavgiftens storlek.
Vid en permanent och utbyggd verksamhet kommer närradion att få den allmänna karaktär som motiverar att statliga medel svarar för myn- dighetens kostnader. Det finns motiv för att statliga medel används för att finansiera myndigheten i sin helhet. Sändningsavgifter, som till en del bekostar myndigheten, får dock accepteras eftersom denna finansie- ringsform fastslås i direktiven och dessutom redan införts.
Det finns alltså flera skäl som talar för att man vid beräkning av sändningsavgiften skulle utgå från annat kriterium än full täckning av myndighetens kostnader. I stället bör avgiftens storlek maximeras och sättas på en nivå som inte skadar närradioverksamheten.
Ett sätt är att de sändande föreningarnas avgifter ska täcka ett max— imerat antal tjänster inom myndighetens kansli. Ett annat är att sätta tak på den sändningsavgift som tas ut per timme. I båda fallen skulle det innebära att staten svarar för närradiomyndighetens resterande kostnad.
|»
Il ,, . ' _' Puff-(_ "' ..r Hit" ” _ ' MM.;- | I'HI vill [: 'f— 'IW :| |” H n'. |”: ' i l l
Bilaga 1 a Sändande sammanslutningar 1979-04-24 — 1982-06-30
Då datum inte angivits i kolumnen för återtaget närradiotillstånd (t. o. m.) har sändningarna avslutats 1982-06-30 då nya bestämmelser för försöksverksamheten för närradio trädde ikraft fr. o. m. 1982-07-01 (se prop. 1981/82:127)
Försöksort/sammanslutning fr. o. m. t. o. rn.
Dalsjöfors/ Borås Byggnadsföreningen Solidar i Toarp 790502 Dalsjöfors Hem- och Skolaförening 790502 Dalsjöfors Socialdemokratiska Kvinnoklubb 790502 Studieförbundet Vuxenskolan 790502 Toarps ekumeniska råd 790502 Toarps Industri och Hantverksförening 811112
Eskilstuna Centerns Kommunorganisation 790825 Discoföreningen Le Freak 800201 Eskilstuna idrottsföreningars 790907 81 1109 samorganisation Eskilstuna Lokalnykterhetskommitté 790809 FAIS Italienska klubben i Eskilstuna 810122 811222 Filadelfiaförsamlingen 790809 Folkpartiets kommunförening 790809 Frälsningsarméns närradioverksamhet, 790809 intresseföreningen KDS Kommunorganisation i Eskilstuna 820226 KFUK—KFUM Eskilstuna 790809 800630 Pilgrimstjänst 800401 Positive Radio 810824 Rinmansskolans Elevkår 810922 Studieförbundet Vuxenskolan 790809 801215 Svenska Företagares Riksförbund 791023 8001 12 Tjänstemännens Bildningsverksamhet 790809
Göteborg
Albatross Golfklubb 800202
Försöksort/sammanslutning fr. o. m. t. o. m. Annedals intresseförening 810922 Backadalens Alliansförsamling 790528 Betlehemskyrkans Missionsförsamling 790528 Brobyggarna Kristen Gemenskap 800513 Centrumdemokraterna 790531 790921 Esternas närradio 800217 Ett Hus i Centrum, föreningen 790528 Filosofiska Fakulteternas Studentförening 790528 Folkpartiet i Göteborg 790606 Folkpartiets Ungdomsförbund 790528 Fotfolkets Idrottsförening 790528 Fria Moderata Studentdistriktet 790819 Frälsningsarméns l:a kår 800412 Full Gospel Businessmen's Fellowship 790528 International Förbundet Kommunist 791016 Föreningen Rock 800206 GAIS 790528 810223 Gileadförsamlingen 790530 The Gothenburg City Pipe Band 791001 800331 Göteborgsdistriktet av Sveriges Elevers Central- 810309 organisation Göteborgs Adventistförsamling 790530 Göteborgs Baptistförsamling 790601 Göteborgs Discjockeygille 790309 Göteborgs Hantverks- och Industriförening 790528 800513 Göteborgs Juniorhandelskammare 790528 801031 Göteborgs Köpmannaförbund 790528 791 l30 Göteborgs Miljögrupp 791016 810315 Göteborgs närradioförening 81 1014 Göteborgs Patientförening 820107 Göteborgs SSU-distrikt 790530 801020 Göteborgs Uruguaykommitté 790530 HSB, Göteborg 790530 820323 Hyresgästföreningen i Västra Sverige 790528 81 1231 Hörselfrämjandet i Göteborg 790603 Immigrantinstitutet 790530 81 1029 Konsum Väst, ekonomisk förening 790828 81 1231 Kristi Församling 790906 Krishnarörelsen 810331 Latinamerikanska Ungdomsgruppen, 790530 801031 ”Fred o Vänskap” Moderata Samlingspartiet 790528 800616 Moderata Ungdomsdistriktet 790528 8001 12 OK Västra Sverige 790528 Oscar Fredriks församling 790529
Pilgrimstjänst 790810
Försöksort/sammanslutning fr. o. rn. t. o. m.
Radioklubben Tellus 790529 800506 Riksförbundet för hjälp åt läkemedels- 700528 missbrukare i Göteborg Riksförbundet för sexuellt likaberättigande 800101 Rådet för Kristet Barn- och Familjearbete 81 1029 S:t Pauli församling 790620 Samarbetsgruppen för Göteborgsområdets 790528 791231 DX-klubbar Saronförsamlingen 790528 Scientologykyrkans närradioverksamhet 801218
Smyrnaförsamlingen 790530 Stadsdelsgruppernas närradio 790528 810330
Statsanställdas förbund 790824 Studieförbundet Vuxenskolan 790823 Svensk-Isländska föreningen 800219 Svenska Företagares Riksförbund 790528 810303 Svenska Metallindustriarbetareförbundet 800422 801 126
Synskadades förening 790528 Synskadades Ungdomars Göteborgsidrott 820120
United Moviemakers International 810407 Corporation Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna, 8111 12 föreningen Utposten ekonomisk förening för kommunikations- 810903 samverkan Västra Sveriges Discjockeyförening 790601 Västsvenska Handelskammaren 790901 810729 Östeuropeiska Solidaritetskommittén 800101 820322
Järva Alternativ Kristen Media (AKM) 820502 Arabisk närradio i Stockholm norr 790606 Armeniska Kulturföreningen i Stockholms 790609 kommun
Assyriska Ungdomsföreningen 790606 Blackebergs Basket 810407 Blackebergs gymnasium/Maphya 800520 EFS missionsförening i Akalla Kyrka 790606 Filadelfiaförsamlingen i Stockholm 790611 Folkrörelsernas mediaförening 790606 790924 Folkpartiet i Sollentuna 810211 Folkpartiets Ungdomsförbund-Väster 810724
Fritidsfiskarnas Stockholmsdistrikt 790607 791224
Husby Frikyrkoförsamling 790607 Hyresgästföreningen i Storstockholm 790606 810907 Internationellt Kulturutbyte 82031 1 IS-Radio Ideell förening 790606
Försöksort/sammanslutning
Järfälla Pingstförsamling Järva Folkpartiavdelning
Konsumentföreningen Stockholm
Krishnarörelsen i Spånga Lions Club
Ljudmixarna
Marga-Marga Assamblea General Modern Alternativ Kultur, föreningen för Moderata Samlingspartiet Moderata Samlingspartiet i Sollentuna Moderat Ungdom Musica Necesse Est, föreningen Mälardalens Radiosällskap Pilgrimstjänst Järfälla Radio 08 Radio Sollentune Rinkeby International Sollentunapartiet
Solna/Sundbyberg Baptistförsamling Spånga Församling Spånga Populärmusikförening Spånga/Vällingby minigolfklubb
Stockholmscentem Stockholms Sjundedagsadventistförsamling Studieförbundet Vuxenskolan Svenska Badkarsseglarsällskapet (SBSS) Svenska Brukshundsklubbens Ungdom/ SBK-U-Stockholm Svensk-Kurdiska Kultur- 0 Solidaritetsföreningen
Sveriges Motorcyklisters Centralorganisation (SMC) i Stockholms län
Södra Järva närradiokommitté Västerrock, föreningen Vänsterpartiet Kommunisterna
Jönköping Andelsföreningen Södra Vätterbygdens Folkhögskola
Filadelfiaförsamlingen i Huskvarna Filadelfiaförsamlingen i Jönköping
Filadelfiaförsamlingen, Bankeryd, Jönköping Folkpartiets kommunförening Frälsningsarméns närradio, intresseföreningen Idrottsföreningen Hallby Jönköpings Evangeliska Missionsförsamling (Allianskyrkan)
fr.o.m.
800604 790606 790606 820120 790612 800612 790606 800518 790606 811125 790606 810331 790606 791216 810114 800414 791031 801002 800506 790901 800508 800820 790620 790909 790606 810119 820113
800905 810806
790606 81033 1 790606
790424
790425 790424
820325 790427 791 106 810724 81 1202
I. 0. m.
811231
800304
790904
811031
810605
810316
Försöksort/sammanslutning
Jönköpings Kristna Samarbetsråd Jönköpings Sjundedagsadventistförsamling KFUM Krishnarörelsen Kristen Demokratisk Samling M-Klubben Missionsskolan Jönköping Pilgrimstjänst Jönköpings Stad SM F/SMU i Jönköpings kommun Svenska Företagares Riksförbund
Karlstad Bildningsförbundet i Värmlands län Folkpartiets kommunförening Föreningen Studio 16 Karlstads Arbetarekommun Karlstads Centerpartiavdelning Karlstads domkyrkoförsamling Karlstads MC-sportgrupp Karlstads MHF-avdelning Karlstads närradioförening KFU K/ KFUM Moderata Samlingspartiet Musikföreningen ”Musikkällar'n” Pilgrimstjänst Väst
Reggae Music Sun City Rock Sundstas gymnasieungdoms Nykterhetsförening Svenska Företagares Riksförbund Södra Värmlands FS-avdelning Vänsterpartiet Kommunisterna Värmlands Filmförbund
Kumla
Filadelfiaförsamlingen Folkpartiet
Kumla Baptistförsamling Ebeneser Kumla Brottarförening Kumlacentern
»!
Kumla Socialdemokratiska Arbetarekommun
Pilgrimstjänst Yxhults Idrottsklubb
Linköping A-Radion Centerns Kommunorganisation
fr. o. m.
790424 791203 820120 810407 790424 790424 801030 800424 820113 790903
790806 790806 801030 790823 790807 790820 800630 790811 800916 800201 790808 800408 790806 800328 790911 800328 790806 790806 790810 800326
790514 800513 790514 790516 790514 820226 790811 791107 790516
790509 790510
!. 0. m.
811109
791204 800301
801216
790920
801028
820422 800918 801 104
820322 801201
790820
800501
800430
790926
Försöksort/sammanslutning
Fria Moderata Studentförbundet Förtroenderådeti Ryd
Föreningen Jakobslund, Ljungsbro
Kristen Demokratisk Samling
Linköpings motorsällskap Linköpings närradioförening Linköpings Sjundedagsadventistförsamling
Linköpingsavdelningen av Studieförbundet Vuxenskolan
Medborgarskolan i Linköping
M-klubben
Moderata Samlingspartiet Riksförbundet för sexuellt likaberättigande Sionförsamlingen i Linköping Svenska Företagares Riksförbund
Malmö Andliga Rådet för Malmö Baha*ier Badmintonklubben Aura Betaniaförsamlingen Birdland Club
Centrumkyrkans församling
Club Nightsound
Elimförsamlingen Filadelfiaförsamlingen Folkpartiet Friluftsfrämjandet, Malmö lokalavdelning Frälsningsarméns närradioverksamhet i Malmö Föreningen 33.45 Föreningen Uruguay Hälsofrämjandet Isländska Föreningen Kultursammanslutningen Turkiet M-Klubben
Malmö SSU-krets Malmö Arbetarekommun
Malmö Centerorganisation Malmö Fria Baptistförsamling Malmö Kroaternas förening, N.K. Croatia Malmö Kortvågsklubb Malmö Musikradioförening Malmö närradioförening Malmö Populärmusikförening Malmö Sjundedagsadventistförsamling Malmö Vi Unga MIKI, Malmö Meditationscenter Moderata Samlingspartiet
fr. o. m.
790504 790504 820224 790511 791007 801208 790615 790920
790822 790615 790503 811125 790504 790611
790917 810331 790901 810824 790901 811015 790915 790915 800103 810407 790915 810506 820226 790801 801109 800522 790901 800101 790917 790901 800701 801218 790901 800831 800506 810331 790919 790901 790901 790901
t. o. m.
791231
810610
800101
800403
810315
800901
810224
791031
Försöksort/sammanslutning
Moderata Ungdomsföreningen Musikföreningen Måkläppen & Norrut/ Radio Sydväst Oxie Boföreningar Oxie församling Oxie-Skytts Ortsförbund av LRF Patientföreningen vid Malmö Östra Sjukhus Pilgrimstjänst Malmöhus Radio MCB Radio NWB Scientologykyrkans närradioverksamhet Svenska Företagares Riksförbund Södra Skånes Scoutdistrikt av Svenska Scoutförbundet Turkiska Föreningen Unga Örnars Malmökrets
Ungdomsföreningarnas Centralorganisation
VPK
Mora Filadelfiaförsamlingen Föreningen Folkets Park Mora Rock'n Roll Club
Piteå
Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, missionsförening Filadelfiaförsamlingen Folkpartiets lokalavdelning
Hortlax Kretsförening av EFS Kristen Demokratisk Samling Lions Club
Medborgarskolan
Piteåbygdens ABF Piteå Kommunistiska Arbetarekommun Piteå närradioförening Piteå Predikantförbund
Piteå Socialdemokratiska Arbetarekommun Piteå Stadsförsamling Piteå-Älvsbyn-kretsen av IOGT-NTO
Saronförsamlingen
Svenska Företagares Riksförbund
Sandviken Folkpartiets kommunförening Föreningen Radio Network
fr.o.m.
791009 811125
791206 791002 790917 790915 800710 800712 811029 801218 790901 820311
790901 800128 790918 800101
790820 800916 820701
790816
790817 790806 820113 790813 790813 790813 790813 790813 801208 810414 790813 790813 790813 800828 790813
790806 810603
11. 0. m.
820108
801003 800630
810315
810315
791231
810112
811221
Bilagor
Försöksort/sammanslutning fr. o. m. t. o. m.
Föreningen Radio Sandviken 81021 1 Gestrike Racing Team 810414 Gästriklands Västra IOGT-NTO krets 790816 801 1 19
Konsumentföreningen Gävleborg 790815 Kristen Demokratisk Samling 790621 LO-sektionen i Sandviken 790614 Motorförarnas Helnykterhetsförbund 810119 810907 Ungdomsgruppen (MHFzU) Pilgrimstjänst Gävleborg 791220 Sandvikenavdelningen av Gävleborgs 800730 Hyresgästförening
Sandvikens Idrottsråd 790614 800318 Sadvikens Kommunorganisation av 790614 810227 Centerpartiet Sandvikens Kristna Alliansråd 790614 Sandvikens Orkesterförening 790827
Studiefrämjandet 1 Sandviken- Ockelbo 790901 791212 Västerbergs Folkhögskolas elevråd 790830
Västra Gästrikslandsavdelningen av 790614 81 1231
Studieförbundet Vuxenskolan
Stockholm Afasiföreningen i Stockholms län 791008 Allmänna Idrottsklubben — AIK 820205 Alternativ Stad 790529 Astronomiska Sällskapet Pleiaderna 790601 Bromma Baptistförsamling 801208 Bättre Samhällskontakt, föreningen för 810309 Charlies Saloon 8111 12 Circolo Culturale Antonio Gramsci 800527 City Pingstförsamling 801208 Clemens Club, Stockholmsföreningen 800416 Danshögskolans Elevkår 800207 800908 Djurgårdens Idrottsförening 800116 EFS Missionsförsamling i Betlehemskyrkan 801208 EFS Missionsföreningi Hammarbykyrkan 810311 Elevförbundets 01-avdelning 81031 1 Elevkåren vid Kungsholmens gymnasium 811125 Elevförbundskåren Norra Latins gymnasium 800618 En Levande Stadskultur, föreningen 810506 Estniska Musik- 0 Kulturföreningen 800618 Filadeltiaförsamlingen 801218 Film & Emot Vuxencensur av Film, föreningen för 820120 Folkpartiets Stockholmsförening 790530 Folkpartiets Ungdomsförbund i Stor-Sthlm 790530 Folkrörelsernas Mediaförening 790529 Framstegspartiet 81 1029
Försöksort/ sammanslutning
Fritidsliskarnas Stockholmsdistrikt Frälsningsarméns närradioverksamhet i Stockholm Författarcentrum Öst Förrådshuset Guds Bönehus Handelshögskolans Studentkår i Stockholm Hyresgästföreningen i Stor-Sthlm Högerteknologerna, föreningen Iglesia Evangelica Latinoamericana Immigrantinstitutet Internationella föreningen för invandrarkvinnor Internationella Sällskapet för Krishna- medvetande Isländska Föreningen i Stockholm Judiska Studentklubben Kristen Demokratisk Samling Kommittén för Mänskliga Rättigheter Kommunistisk Ungdom på Södermalm Konsumentföreningen i Stockholm Kulturföreningen Motdrag Kulturföreningen Rosa Honung Kulturimpuls Kyrkradion, ideell förening i Stockholms stift Liberala Studentföreningen Lokala Opinionspartiet inom Stockholms kommun
”
Ljudmixarna (SCB)
Lusitania F.C.
Medborgarrättsrörelsens Stockholmsavdelning M-Klubben i Stockholm Maranataförsamlingen i Stockholm Medicinska Föreningen
MIKI, Stockholms Meditationscenter Modern Alternativ Kultur, föreningen för Moderata Samlingspartiet Moderat Ungdom Musikroteln Mälardalens Radiosällskap
Narconon, föreningen NRF-Vasa Gymnasieskolas närradioförening Nykterhetsrörelsens Samorganisation Odontologiska Föreningen Ordets Vänner, föreningen
PCN-A Patos Courage & Nit Pensionärsradion Polsk Moderat förening Psykobiofysik, föreningen för
fr. o. m.
79053 1 790605
790806 801002 791115 790607 790530 810724 790820 791002 791004
800123 801023 790529 810313 790829 790531 800326 800101 800101 801208 790530 791004 811015 790805 790901 820120 790601 790530 791108 800203 800111 790529 790601 800401 790603 790530 800414 790903 810824 810311 810724 810414 800817 790529
t. o. m.
791231
810630 800325
810315 811231
791219
811006 801231
810601
Försöksort/sammanslutning
Quaggornas Saftlaboratorium Radikaldemokratiska Partiet Radio Italia da Stoccolma Ridfrämjandets Stockholmsdistrikt Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, RFSL
Riksradiobolagetsideeua Uudteknikerförening S/ths Pdärradioförening Scientologykyrkans närradioverksamhet, intresseföreningen
Sionförsamlingen i Stockholm S:ta Katharinastiftelsens vänner, föreningen
ShdLliInunanuehkyrkan Socialdemokratiska samhällsvetareföreningen WdeUmsunWemna
Stockholms Arbetarekommun Stockholms Centerungdom Stockholms Estniska Förening Stockholms Korporationsidrottsförbund Stockholms Ljudarkiv, föreningen Stockholms Musikdramatiska Ensemble Stockholms Nyhumanistiska förening Stockholms närradioförening Stockholms Populärmusikförening Stockholms Sjundedagsadventistförsamling Stockholms Småhusägares Centralorganisation Stockholms Stads och Läns Köpmannaförbund Stockholms Universitets Studentkår, SUS Stockholmsavdelningarna inom Studieförbundet Vuxenskolan Stockholmscentern Stud ExDrama Svenska Artist & Musikerskolan Svenska Företagares Riksförbund Summit Lighthouse, föreningen Syrisk-Arabiska föreningen, Arabisk närradio Sällskapet Religiöst Forum Södermalms Fria Församling Södra Latins Elevkår Tekniska Högskolans Studentkår Tumba Rock,n*Roll förening Unga Forskares Stockholmsdistrikt Unga Synskadade i Stockholms län
Ungdomsgruppen, föreningen
Utländska Konstnärer i Sverige, föreningen Vänsterpartiet Kommunisterna Åsö Discotekniker Öppet Forum, ideell förening
fr. o. m.
811125 810824 800211 791103 790531 790529 800101 801025
810309 801208 790530 790604
790429 800227 800401 791005 800814 800219 790901 791213 790825 800101 791122 790530 790530 800301
790611 810824 790809 790530 820311 790530 790530 801208 820331 790530 801023 800818 800406 810506 791017 790530 791123 810211
11. 0. m.
820115 791227
801127
801231
811111 800901
800605 800305
791231
810903
810315 800531
Försöksort/sammanslutning fr. o. m. t. o. m.
Östermalms Gourmet Society 810724 Östeuropeiska Solidaritetskommittén 791004 791231
S vanön/Kramfors Filadelfiaförsamlingen, Kramfors 801208 Föreningen Kulturhuset Svanögården 791126
Umeå EFS missionsförening 790504 Elimförsamlingen 790503 Filadelfiaförsamlingen 790503 Filmstudion i Umeå 790516 791129 Folkpartiets kommunförening 790504 Föreningen Kvinnor och Arbete 1 790503 791004 Västerbotten Handikappföreningarnas Centralkommitté 790925 820330 Hälsofrämjandets Umeåavdelning 81 1015 Konsumentföreningen i Västerbotten 790503 Kristen Demokratisk Samling 810506 Lokala Andliga Rådet för Umeå Baha*ier 790509 Palestinagruppen 790427 790531 Pilgrimstjänst 800314 RIA, Öppen Gemenskap i Umeå kommun 790503 800922 Strömbäcks Folkhögskola 790503 Svenska Företagares Riksförbund 790503 820423 Tegs församling 800101 Tegs Sportklubb 81 1029 Umekorpen 790503 800220 Umekretsens SBU-avdelning 790503 791212 Umeå Afrikagrupp 790503 80061 1 Umeå Arbetarekommun 790503 Umeå Centrala Chilekommitté 790503 800216 Umeå Kommunkrets av Moderata Samlingspartiet 790515 Umeå Köpmannaförening 790503 810315 Umeå Landsförsamling 790508 Umeå Lokala Samarbetsorganisation av SAC 790503 791019 Umeå Missionsförsamling 790503 Umeå Nykterhetsvänners Centralorganisation 800213 810315 Umeå närradioförening 810414 Umeå scoutkrets av Svenska Scoutförbundet 790503 791026 Umeå Sjundedags Adventistförsamling 81 1015 Umeå Studentkår 790503 800531
Öckerö
Moderata Samlingspartiet, Öckerö 790903 Öckerö A-Radio 790503 Öckerö närradio 790503
1.1.1'1...11. "'-_1'11..1 _11-1 . .".11.'_ II'll—H: '|'1..'1 ""'-'|IÄ'E1'w .-. ".f” %'1'”3' .1-1.m .. .. ." .n...... 1
....'.Fi1'..| ” ...i;
..11..-. ..
M” ;.1... "" ':...."' .1.1.. - 1 FJ.—JV |" | 1:33. 'är . x51%'I'1|1_"ll'111"11l'_'TJE
11111 ' "1"' 1 J'44'11I
. . . " _ Ill'I'I1':""I 11'n ' 11 . » .,'.".11 . _.1,1 1.111; . -, _ .'._" .-11 1u1'1F1lf.","1.-.11,1.,:..."__'1..'1. ...11
.,
. _j. |. | 1 .. ......'.|| 1.1.1
1.1 "111.111
_... . _. -'-"1' "1"'J""'1'" '- " — 1 |,—. .-11 1 1._ tft/'i " '
.. _. 42114. 11 ..... "" w.....11.1 11'. .. .. . ... . ...P._'-'.1'1'..11, 11 l | .|.'.' ! 11| |' 113) . , . . . l .' | ' " ' 11 I * . . .' '.1._; i ', .'|' , .. _ .7111Jt..11'.'1'0'1-""1l 1 1. . H...1"11'1." 1--"41 1 1 . .....1.1 ... 1.11 *. _ 3.11-1.1 . '. .. . . -. 11.1 111311; . '5.H1 . .. . . .”' ,115T1Vlhw ". II ll 11.11 1..-1' " 1.1.1” 1....' - .. ' '..11." 1. "'... - '... ".Å_'r1_.':. . J.. 1' . . 1 "'I . . . . . . 11 _ .'.' ..p' 11 i . l '1 ”1 . . . r ' 1 ' . . '.'1 . l' . —'11.!.V|1| : _ _, ..att- . . 11”' 111”. ..
Bilaga 1 b Beviljade tillstånd för närradio
1982-07-01—1984—04-18
Försöksort/ sammanslutning
Ale/Kungälv ABF Kungälv Kungälvs Arbetarekommun
Alingsås
ABF Alingsås
Alingsås Amnestygrupp Alingsås Akvarieförening Alingsås Baptistförsamling Alingsås Församling Alingsås Metodistförsamling Alingsås Missionsförsamling Alingsås Närradioförening Alingsås Symfoniorkester
Astma- och Allergiföreningen Evangeliska Fosterlandsstiftelsen Filadelfia
Folkpartiets Lokalavdelning
Föreningen Hem och Skola inom Ängabo rektorsområde
Hemsjö Församling Hjälmareds Folkhögskoleförening Intresseföreningen Frälsningsarméns närradio Moderata Ungdomsförbundet Synskadades Riksförbund Lokalavdelning i Alingsås
Angered — Bergum
Agnesberg—Hammarkullens Socialdemokratiska förening Göteborgs Arbetarekommun
A vesta Avesta HCK Avesta Närradioförening
fr.o.m.
840308 840410
830210 830112 830413 830518 830427 830316 830119 830408 830819 830518 830210 821215 830926
830606 840410 821215 821 l 1 1 830427
830104
840410 840410
830623 830623
t. 0. m.
831219
Försöksort/sammanslutning
Filadelfiaförsamlingen KDS
Borlänge Borlänge Finska Förening Borlänge Närradioförening Borlänge Skidförening, Friluftsfrämjandet Elimförsamlingen Falu-Borlänge Sjundedagsadventistförsamling Filadelfiaförsamlingen
Nite-club
Pingstförsamlingen Tunabygdens Miljövänner-Miljöpartiet
Dalsjöfors/ Borås Byggnadsföreningen Solidar Dalsjöfors Hem och Skola Studieförbundet Vuxenskolan Toarps Ekumeniska Råd Toarps Industri och Hantverksförening
Danderyd/ Täby Danderyds Församling Danderyds Hembygdsförening Danderydskören Danderyd-Täby Frikyrkoförsamling Danderyd—Täby Närradioförening Erikslunds Kamratförening Täby Filadelfiaförsamlingen
i Stockholms förortsgrupp i Täby (Grindtorpskyrkan) Folkkampanjen mot kärnkraft i Danderyd Folkpartiet i Danderyd Folkparitet i Täby Föreningen Rädda Roslagsbanan Föräldraföreningen Mot Narkotika, Täby IFK Täby Kulturföreningen Kraft-Centrum Täby Miljöpartiet i Danderyd Moderata Samlingspartiet
i Danderyd—Djursholm Moderata Samlingspartiet i Täby Röhälls Allmänna förening, Täby Stocksunds Idrottsförening Stocksunds Rödakorskrets Studiefrämjandet Danderyd-Lidingö
fr.o.m. t.o.m.
830623 830623
831107 840410 831202 831202 831111 830926 831221 831202 831111
830202 820929 820730 820701 820726
830228 830606 830913 830413 830413 830913
830706 830518 830913 830926 831116 830202 830427 830913 830913
831116 830210 830202 830413 830413 840321
Försöksort/ sammanslutning
Sveriges kyrkliga Studieförbund (SKS) i Danderyd Täby Amatörteaterförening Täby Moderata Ungdomsförening Täby Motorklubb Vår Frus Katolska församling
Edsbyn
Betelförsamlingen Runemo Edsbyns Kristna samarbetskommitté Edsbyns Närradioförening Folkpartiets lokalavdelning Summertime Cruisers
Eskilstuna Eskilstuna lokalnykterhetskommitté Filadelfiaförsamlingen Folkpartiets kommunförening, Eskilstuna KDS Kommunorganisation Närradions Samarbetsorgan
(Eskilstuna Närradioförening) Pilgrimstjänst
Falköping
ABF Södra Skaraborg Falköpings AIK
Falköpings församling Falköpings Missionsförsamling Falköpings Närradioförening
Falköping—Tidaholms Lokala Samorganisation
Filadelfiaförsamlingen IFK Falköping Kommunistisk Ungdom
fr.o.m.
830427 830909 830210 840216 830316
831017 821027 830119 830104 821130
8211 18 820701 830104 820730
830518 821208
840410 8403 28 840308 840201 840216
840418 840216 840418 840410
Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet (NBV) 840201 SAM-församlingen
Finspång Filadelfiaförsamlingen i Finspång Finspångs Allmänna Idrottsklubb Finspångs Närradioförening Nyhems Hem och Skolaförening
Göteborg
Backadalens Alliansförsamling Betlehemskyrkans Missionsförsamling Brobyggarna, Kristen Gemenskap
840410
821215 830228 840110 831116
820820 820702 830623
t. o. m.
Försöksort/sammanslutning fr. o. rn. t. o. m.
Chalmers Studentkår 840118 Elevkåren vid Göteborgs Universitet i Mölndal 831107 FAPS-Portugisiska Riksförbundet,
Göteborgssektionen 830926 Filosofiska Fakulteternas Studentkår 820810 Finska Föreningen 79, Göteborg 821027 831002 Folkpartiet i Göteborg 820720 Folkpartiets Ungdomsförbund i Göteborg 820720 Frälsningsarméns l:a Kårs närradioverksamhet
i Göteborg, intresseföreningen 820701 Full Gospel i Göteborg 820628 Föräldraföreningen mot Knark/FMK 830913 GAIS — Göteborgs Atlet- och Idrottssällskap 831017 Gileadförsamlingen 820701 Göteborgs Adventistförsamling 820708 Göteborgs Afrikagrupp 831 107 Göteborgs Baptistförsamling 8301 19 Göteborgs Estniska Förening 820720 Göteborgs Finska Pingstförsamling 821 130 Göteborgs närradioförening 820706 Göteborgs Patientförening 820701 Göteborgs Socialdemokratiska Ungdomsdistrikt 821013 Göteborgs Uruguaykommitté 830819 Kristen Demokratisk Samling/ KDS 840201 Krishnarörelsen i Göteborg 820730 Kristi Församling 830316 Kroatiska Folkloregruppen Katarina Zrinski 830119 Moderata Ungdomsdistriktet i Göteborg 820701 Oscar Fredriks församling 820701 Pilgrimstjänst 821208 Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande 820701 Riksförbundet för Social och Mental Hälsa 820702 Rådet för Kristet Barn- och Familjearbete 820901 831231 Röd Ungdom i Göteborg 830104 Saronförsamlingen i Göteborg 820826 S:t Jacobs församling 830606 S:t Pauli församling 820706 Scientologykyrkan i Göteborg 820929 Smyrnaförsamlingen 820701 Synskadades förening i Göteborg 820826 Synskadade Ungdomars Göteborgsidrott 820901 Svensk Isländska föreningen 820906 840409 United Moviemakers Corporation International 820901 Utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna,
föreningen 821215 Västra Sveriges Discjockeyförening 820929 Örgryte Idrottssällskap/ ÖIS 830606
Försöksort/sammanslutning fr. o. m. t. o. m. Götene Betelförsamlingen 820917 Götene Baptistförsamling 820917 Götene IF 820917 Närradioföreningen Radio Götene 820917 Helsingborg Centerns kommunorganisation 8301 12 EFS Missionsförening i Helsingborg 821118 Filadelfiaförsamlingen 821215 Filborna Församling 830909 Folkpartiets Helsingborgsavdelning 8301 12 Folkpartiets Ungdomsförbund 8301 12 Fritidsklubben Pegasus 830518 840322 Full Gospel Business Men Fellowship
International 830228 Gustav Adolfs Församling 821130 Helsingborgs Baptistförsamling 8211 18 Helsingborgs Fribaptistförsamling 821 130 Helsingborgs Korporationsidrottsförbund 821215 Helsingborgs Missionsförsamling 8211 18 Helsingborgs Närradioförening 830316 Helsingborgs Sjundedagsadventistförsamling 831 1 18 Helsingborgsidrottens Samorganisation 830112 LO—sektionen i Helsingborg 830112 Maria Församling 830706 Moderata Samlingspartiet, Helsingborgsförbundet 830623 Moderata Ungdomsförbundet 821215 Nicolaiskolans Elevråd 830228 840124 PRO-föreningarnas Samorganisation 830202 840131 Raus Församling 830104 Scientologykyrkans Helsingborgsmission 840216 Sionförsamlingen 8301 19 Spectrum 830606 SSU i Helsingborg 830104 Studieförbundet Vuxenskolan 830316 Svalans DX-club 821215 Hässleholm Filadelfiaförsamlingen i Hässleholm 821027 Junsele Junsele Föreningsråd 840229
Järva (Stockholm) African Association in Scandinavia 821215 Arabiska Kultur Centrum 820706
Försöksort/sammanslutning fr. o. m. t. o. m. Armeniska Kulturföreningen 820706 Assyriska Ungdomsföreningen 821013 Democratic Society of Iranian students
in Stockholm 830112 EFS Missionsförening i Akalla Kyrka 820701 Filadelfiaförsamlingen i Sollentuna 820708 Filadelfiaförsamlingen i Spånga 820701 FK Västerort 830706 Folkpartiets Järvaavdelning 820701 Folkpartiets Ungdomsförbund-Väster 820702 840209 Folkpartiets Ungdomsförbund Storstockholm 840308 Folkpartiet Sollentuna 820820 Gymnasieföreningen FORUM, Bromma Läroverk 840308 Husby Frikyrkoförsamling 820817 Irans Demokratiska organisation 830104 Järfälla Jazz 820820 Järfälla Pingstförsamling 820726 KFUM Blackebergs IK ”Blackebergs Basket” 820702 Krishnarörelsen i Spånga 820720 Kurdiska Demokratiska Arbetare-
föreningen/KKDK 830926 MapHya — Blackebergs Gymnasium, föreningen 820702 Modern Alternativ Kultur, föreningen för 820701 Moderata Samlingspartiet i Stockholm 820702 Moderata Samlingspartiet i Sollentuna 820701 Moderat Ungdom i Stockholms län 820726 Pilgrimstjänst Järfälla 821208 Radioklubben THG, Thorildsplans gymnasium 821215 Rinkeby International 820720 Rudebecksskolans Idrottsförening 820901 830331 Solna Sundbybergs Baptistförsamling 820826 Spånga Församling 820810 Spånga Populärmusikförening 830413 Spånga Vällingby Minigolfklubb 820701 Svensk-Kurdiska Kultur och Solidaritets—
föreningen 820708 821 130 Sveriges Motorcyklisters Centralorganisation
Stockholms län 820817 Södra Sollentuna Baptistförsamling 830819 Vällingby Församling 830104 Västerrock, föreningen 820917 Ängby Sportklubb 840110 Jönköping Assyriska Tur Abdinföreningen 8401 10 Baptistförsamlingen Saron 830819
Evangeliska Missionsförsamlingen/Allianskyrkan 820702
Försöksort/sammanslutning fr. o. m. t. o. m. Filadelfiaförsamlingen i Bankeryd 820720 Filadelfiaförsamlingen i Huskvarna 820701 Filadelfiaförsamlingen i Jönköping 820701 Folkpartiets kommunförening i Jönköpings län 820701 Frälsningsarméns närradio, intresseförening 820701 Idrottsföreningen Hallby 820701 Jönköpings närradioförening 830706 Jönköpings Sjundedags Adventistförsamling 820713 Jönköpings Ungdomsföreningars Samarbets-
organisation 830202 KFUM Jönköping 820326 Krishnarörelsen i Jönköping 820826 840206 Pilgrimstjänst i Jönköpings kommun 840201 SAU i Jönköping 820921 SMF/SMU i Jönköpings kommun 820701 Syrisk Ortodoxa Församlingen 830316 Svenska Företagares Riksförbund,
Jönköpingsavdelningen 820929 840228 Södra Vätterbygdens Folkhögskola 820917 Kalix ABF Kalix 830210 Kalix Ekumeniska Samarbetsråd 821 118 Kalix Folkhögskola 820929 Kalix närradioförening 830210 Karlskoga Filadelfiaförsamlingen 831202 Karlskoga-Degerfors Baptistförsamling 831 107 Karlskoga Missionsförsamling 831202 Karlskoga närradioförening 8401 10 Karlskrona Filadelfiaförsamlingen 8401 10 Karlskrona närradioförening, Radio Carlskrona 840110 Gamla Carlskrona, föreningen 840110 Moderata Samlingspartiet 830212 Karlstad Folkpartiets kommunförening 830913 Frikyrkliga Studieförbundet 820706 Föreningen 17 C 0389 Ägir av IOGT-NTO
Karlstad 82111 1 Karlstads Centerpartiavdelning 8301 12 Karlstads Lokalavdelning av Motorförarnas
Helnykterhetsförbund 820701 Karlstads Närradioförening 820713
Försöksort/sammanslutning fr. o. m. t. o. m.
Moderaterna Karlstad 820713 Svenska Kyrkan i Karlstad (Domkyrkoförsam1ingen)820701 Sun City Rock 820810 Kramfors/Svanön ABF Ådalen Kramfors 831017 Filadelfiaförsamlingen 820820 Kulturhuset Svanögården 820901 NBV Ådalen Kramfors 831017 Kumla Filadelfiaförsamlingen i Kumla 820706 Kumla Baptistförsamling Ebeneser 820701 Kumlacenterns kommunorganisation 830606 Kumla närradioförening 830606 Köping Idrottsklubben Westmannia 830316 KDS Lokalavdelning 8311 16 Köpings närradioförening 831 1 16 Köpings Pingstförsamling 830202 Köpings Socialdemokratiska Arbetarekommun 840216 Miljöpartiet 840328 Linköping Folkpartiets kommunförening 830413 Förtroenderådet i Ryd 820708 Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga 830413 Kristen Demokratisk Samling/ KDS 820701 Linköpings Motorsällskap 820913 Linköpings närradioförening 820706 Linköpings Sjundedags Adventistförsamling 820701 Medborgarskolan i Linköping 820820 Moderata Samlingspartiet i Linköpings kommun 820701 Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande 820701 830630 Sionförsamlingen i Linköping 820701 Studieförbundet Vuxenskolan i Linköping 820713 Lund Akademiska Föreningen i Lund 821027 Arauco Lund, föreningen 830210 Ekumeniska Rådet 821027 Folkpartiets kommunförening i Lund 821013 Idrottsklubben EOS 840328 Iranska Studenters Förening i Lund 821111 Jazzföreningen Plektrum 821013 Katedralskolan Video-Tekniska Förening 830913
Försöksort/sammanslutning
fr.o.m.
(. 0. m.
Kulturgruppen Sverige Uruguay
Kursverksamheten vid Lunds universitet Lokalföreningen 1589 Lugnet av IOGT-NTO Lunds Moderata Ungdomsförening Lunds Ungdoms— och Hemgård, föreningen Musikföreningen Folk och Rock
Musikföreningen Skånsk Spelglädje/ Lunds Musikförening Polhemsskolans Elevråd, Lund Strömsbergsskolans Elevråd
Stödkommittén för Centralamerikas folk
Svensk-Isländska föreningen Teknologiska Sammanslutningen vid Lunds universitet
Malmö Andliga Rådet för Malmö Bahåier Badmintonklubben Aura Birdland Club Centrumkyrkans församling Country & Western Movie Productions Filadelfiaförsamlingen i Malmö
Folkpartiets Malmöavdelning Frälsningsarméns närradio, intresseföreningen Föreningen MCB Föreningen Uruguay Malmö
FAIS-Club Italiano FAPS-Portugisiska Riksförbundet Malmösektionen Isländska föreningen i Malmö Kristen Demokratisk Samling Kulladals Församling M—Klubben i Malmö Malmö Närradioförening Malmö Sjundedagsadventistförsamling Malmö Visir-ungdom Moderata Ungdomsföreningen i Malmö N K Croatia Oxie Församling Patientföreningen vid Malmö Östra Sjukhus Pilgrimstjänst Malmöhus Pingstförsamlingen Elim Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande
Skånepartiet
”
Svenska Företagares Riksförbund Malmöavdel- ningen
830210 830316 821111 821013 821111 821013
821013 821013 831107 830316 840110
821013
820726 821111 820901 820702 821221 820701 820901 820702 830606 820730 831107
830913 820720 820706 830706 820706 820702 820701 820701 820701 820701 820708 820706 830316 820701 820706 820726 830518
820708
830706
820831
Försöksort/sammanslutning fr. o. m. t. o. m. Mora
Filadelfiaförsamlingen 820701 Folkets Park Mora, föreningen 820720 Mora Församling/ Svenska Kyrkan 830819 Mora Närradioförening 830228 Mora Rock and Roll Club 820929 Studieförbundet Vuxenskolan 820810 Norrköping
ABF Norrköping m 0 830706 Baptistförsamlingen Saron 830913 Folkpartiets Lokalavdelning 830926 Friluftsfrämjandet 840308 Kristen Demokratisk Samling 831221 Moderata Ungdomsförbundet 840328 Norrköpings Arbetarekommun 830926 Norrköpings Idrottsförbund 840118 Norrköpings Kontraktsting 830212 Norrköpings Nykterhetsförbund 831221 Norrköpings Närradioförening 830913 Norrköpings Sjundedagsadventistförsamling 831202 S:ta Birgittas Katolska Församling 840321 Senegal A C 830913 Sionförsamlingen 830926 Studiefrämjandet i Norrköping m 0 840321 Sv Missionsförbundeti Norrköpingsregionen 840216 Norrtälje Centerns kommunorganisation 831202 Ekebyholms Sjundedagsadventistförsamling 830909 Filadelfiaförsamlingen 830714 Moderata Samlingspartiet 830212 Norrtälje Kommuns Folkpartiförening 840308 Norrtälje Närradioförening 830909 Norrtäljeregionen av SMF/SMU 831107 Sjuhundra Kontrakt 830909 Sportcentrum Rospiggen 830909 Nybro
Filadelfiaförsamlingen 830623 LO-sektionen 830819 Nybro IF 830926 Nybrokretsen av Moderata Samlingspartiet 8401 18 Studieförbundet Vuxenskolan 831017
Försöksort/ sammanslutning
Nyköping Filadelfiaförsamlingen Folkpartiets kommunförening Frälsningsarméns närradioverksamhet, intresseföreningen
Kristen Demokratisk Samling
Nyköpings närradioförening Salemförsamlingen i Nyköping
S:t Nicolai Församling Stiftelsen Hjortenbergskyrkan
Partille Folkpartiets kommunförening IK Sävehof
fr.o.m.
821215 830210
830202 830228 830413 830112 831017 830104
840328 840328
Lokalföreningen 4995 Sävedalen av IOGT-NTO 840321 Närradioföreningen i Partille
Piteå EFS Kretsförening i Hortlax
Filadelfiaförsamlingen Folkpartiet
IOGT—NTO Kretsen
Kristen Demokratisk Samling Piteåbygdens ABF Piteå närradioförening Piteå Predikantförbund Piteå Stadsförsamling Ripp-Rock, Piteå rockförening
Sandviken Hyresgästföreningen i Gävleborg Sandvikens Idrottsförening Sandvikens Kristna Alliansråd Sandvikens Orkesterförening
840328
820826 820701 820702 820702 820702 820701 820702 820917 820706 821107
820810 820906 820706 820708
Sandvikens närradioförening/ Radio Sandviken 820820
Västerbergs Folkhögskola
Skellefteå Evangeliska Fosterlandsstiftelsen Filadelfiaförsamlingen Folkpartiets kommunförening IOGT-NTO 125
Kristen Demokratisk Samling S:t Olovs Församling Skellefteå AIK Skellefteå Missionsförsamling Skellefteå närradioförening
821215
830228 830228 830427 830316 831017 830913 830913 830228 830228
t. 0. 111.
840322
831202
Försöksort/sammanslutning fr. o. m. t. o. m. Skövde
Betelförsamlingen 830913 Filadelfiaförsamlingen 830606 Sionförsamlingen 830413 Skaraborgs regementes idrottsförening P 4 IF 831 1 16 Skövde Baptistförsamling 830413
Skövde Idrottsallians 831 107 Skövde MHF 830228 840224 Skövde Närradioförening 830831 Stockholm
Allmänna idrottsklubben AIK — Solna 820701 Alternativ Stad/ Radio Klara 820718 Arabiska Kulturcentrum 820701
Birka Församling (Sionförsamlingen) 820701 Bromma Baptistförsamling (Radio Baptist) 820909
Circolo Culturale Antonio Gramsci 8301 19
City Pingstförsamling 820701
EAP —- Europeiska Arbetarpartiet,
Stockholmsavdelningen 831 107 EFS i Betlehemskyrkan 820701 Elevorganisationen Ol-avdelning 820706 Elevorganisationen Norra Latin 820706 Elevkåren vid Kungsholms gymnasium 820706 Elevrådet vid Adolf Fredriks Musikskola 820917 Estniska Musik- och Kulturföreningen
i Stockholm 821111 FAPS — Portugisiska Riksförbundet,
Stockholmssektionen 840321 Filadelfiaförsamlingen i Stockholm 820701 Folkpartiets Stockholmsavdelning 820701 Folkpartiets Ungdomsförbund i Storstockholm 820713 Framstegspartiet 820701 Fritidsfiskarnas Stockholmsdistrikt 820701 Frälsningsarmens närradioverksamhet,
intresseföreningen 820701 Guds Bönehus 821208 Handelshögskolans Studentkår 820713 Immigrantinstitutets Stockholmsavdelning 820730 Internationella Föreningen för
Invandrarkvinnor— IFFI 821 1 18 Isländska Föreningen i Stockholm 821 1 18 Judiska Studentklubben i Stockholm 820708 KDS Kommunorganisation 820701 Krishnarörelsen i Stockholm 820701 Kurdiska Demokratiska Arbetarföreningen 830926 Liberala Studentföreningen 820701
Försöksort/sammanslutning fr. o. m. t. o. m. LO-distriktet i Stockholms län 820720 M-Klubben i Stockholm 820701 Maranataförsamlingen 820701 Medborgarrättsrörelsens Stockholmsavdelning 820706 Medborgarskolan i Stockholm 820921 Medicinska föreningen 820913 MIKI Stockholms Meditationscenter 820706 831 127 Moderata Samlingspartiet i Stockholm 820702 Moderata Ungdomsförbundet i Stockholms län 820726 Mälardalens Radiosällskap 820701 Nacka Församling (Kyrkradion) 820720 Narconon i Huddinge, föreningen 820929 Nykterhetsrörelsens Samorganisation 820702 Odontologiska Föreningen 820817 Polsk Moderat Förening i Stockholm 821013 Psykobiofysik, Föreningen för 820701 Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande 820701 Roseniusförsamlingen 840410 Röda Korset, Stockholmsdistriktet 830119 S:ta Katharinastiftelsen 820706 Scientologykyrkans Informationsverksamhet
i Stockholm 820720 Seriefrämjandet i Storstockholm 820929 831202 SMU i Immanuelskyrkan 820701 Socialdemokratiska Samhällsvetareföreningen vid
Stockholms Universitet 820701 Solidaritets Informationskontor i Stockholm 840410 Societas Avantus Gardiae 830316 Stockholms Arbetarekommun 820701 Stockholmscentern 820701 Stockholms Centerungdom 831107 Stockholm Computer Club 831017 Stockholms Estniska Förening 820701 Stockholms Fria Baptistförsamling 821 130 Stockholms Handbollsförbund 830202 Stockholms Närradioförening 820701 Stockholms Sjundedagsadventistförsamling 820701 Stockholms universitets Studentkår 820810 Studieförbundet Vuxenskolan 820708 Summit Lighthouse 820720 Svenska Företagares Riksförbund,
Stockholmsavdelningen 820708 831 107 Svithiod Kapitel Rosenkorsorden AMORC 840308 Södermalmskyrkan (Södermalms Fria
Församling) 820701 Södra Latins Elevkår 820901 Tekniska Högskolans Studentkår 820909
Försöksort/ sammanslutning
Vokal Instrumental Verksamhet i Stockholm Unga Forskares Stockholmsdistrikt Unga Synskadade i Stockholms län
Öppet Forum, ideella demokratiska föreningen
Östermalms Gourmet Society
Sundsvall Alnö Hem och Skola EFS Missionsförening Elevkåren Torkhold vid Västermalms skola
Filadelfiaförsamlingen Folkpartiets kommunförening Haga Baptistförsamling
Kristen Demokratisk Samling Medelpads Fs-avdelning av Frikyrkliga Studieförbundet i Medelpad Moderata Ungdomsförbundet
Njurunda Pingstförsamling Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet Selångers Sportklubb
Stadsmissionen — RIA
Sundsvalls Musikforum
Sundsvalls närradioförening Unga Örnar Bosvedjan
Trollhättan Centerpartiet i Trollhättan
Folkpartiets Lokalavdelning Trollhättan Folkpartiets Ungdomsförbund
KDS i Trollhättan Moderata Ungdomsförbundet i Trollhättan Teater Harlekin Trollhättans Arbetarekommun Trollhättans Finska Förening Trollhättans Föreningsråd Trollhättans närradioförening Trollhättans Pingstförsamling
Umeå Andliga Rådet för Umeå Bahäier EFS i Umeå
Elimförsamlingen Filadelfiaförsamlingen i Umeå Folkpartiets kommunförening i Umeå Kristen Demokratisk Samling Kulturföreningen Sesam
fr.o.m.
820909 820702 820810 821208 840419
820720
830316 830427 830606 830210 830510 830413 830706
830119 830510 830427 830202 830510 821130 830228 830427 830210
820909 820901 821027 820909 820909 821027 820909 830413 830202 820909 820913
820730 820921 820706 820701 820701 820901 831017
t.o.m.
831122
831123
830425
Försöksort/sammanslutning fr. o. m. t. o. m. Pilgrimstjänst 821208 830131 Strömbäcks Folkhögskola 821027 Tegs församling 821215 Umeå Landsförsamling 820702 Umeå Missionsförsamling 820702 Umeå Moderata Kommunkrets 820810 830111 Umeå Moderata Skolungdoms förening, MSU 831 116 Umeå Närradioförening 820820 Umeå Sjundedagsadventistförsamling 820701 Uppsala Arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse i Uppsala
Ärkestift 831221 Centerns kommunorganisation 830210 Filadelflaförsamlingen 821 111 Folkpartiets kommunförening Uppsala 830210 Frälsningsarméns närradioverksamhet 830518 Föreningen GARM-Latinamerika 830202 Föreningen Heimdal 821130 Gamla Uppsala Församling 830202 Gottsunda Församling 8301 19 Gästrike-Hälsinge Nation 830413 KDS, Uppsala lokalavdelning 840321 Krishnarörelsen i Uppsala 840201 Liberal Ungdom i Uppsala 821130 Lötenkyrkan EFS Missionsförening 821215 Moderata Samlingspartiet 830119 Norrlands Nation 830210 Peruanska Föreningen 830706 Stockholms Nation 830119 Studie- och Arbetscentret Latinamerika/CETAL 840410 Studieförbundet Vuxenskolan 821215 Svenska Frälsningsarmén 821130 Södermanland-Nerike Nation 830228 Upplands Nation 830427 Uppsala Arbetarekommun 840216 Uppsala Baptistförsamling 821 118 Uppsala Domkyrkoförsamling 830210 Uppsala Konservativa Ungdomsföreningars Samarbetsorganisation/Moderata Ungdoms- kretsen i Uppsala kommun 830210 Uppsalakretsen av Sveriges Evangeliska Student-
och Gymnasiströrelse 830228 840208 Uppsala Musikforum 830210 Uppsala närradioförening 8301 19 Uppsala Studentkår 821 130 Uppsala Sjundedags Adventistförsamling 831201
Försöksort/sammanslutning fr. o. m. t. o. m. Vaksala församling 830202 Värmlands Nation 830913 Västmanlands-Dala Nation 830913
Östgöta Nation 830202
Vetlanda Filadelfiaförsamlingen 821027 Holsby Missionsförsamling 840216 Vetlanda Alliansförsamling 821027 Vetlanda Friförsamling 821027 Vetlanda Metodistförsamling 8401 18 Vetlanda Missionsförsamling 821027 Vetlanda Närradioförening/ Radio Withala 821027
Västervik Filadelfiaförsamlingen i Västervik 821005 Gamleby Folkpark 830202 Jenny Bollklubb 821027 831128 KDS Västervik 821 130 Västerviks Demokratiska Miljöparti 821013 Västerviks närradio 821 1 18 Västerviks Socialdemokratiska Arbetarekommun 8301 19
Västerås Andliga Rådet för Västerås Bahåier 840201 Baptistförsamlingen Filadelfia 831107 Elimförsamlingen 831107 Folkpartiets Ungdomsförbund 831221 Frälsningsarmén Templet, närradioföreningen 831202 KFUM/KFUK 840118 Moderata Samlingspartiet 831221 Närradions Samarbetsorgan i Västerås 83111 1 Studieförbundet Vuxenskolan 831202 Studentkåren Högskolan Eskilstuna/ Västerås 831221 Svenska Röda Korset-Västerås URKs arbetsråd 840201 Södra Västmanlands avd av Frikyrkliga
studieförbundet 831116 TBV Västerås 831111 Västerås Baptistförsamling _ 831017 Västerås Missionsförsamling Ansgarskyrkan 831221 Västerås Sjundedagsadventistförsamling 840201 Västerås Socialdemokratiska Arbetarekommun 831202 Växjö IFK Växjö 840118 LO—sektionen 8401 18 Miljöpartiet 840308
Försöksort/ sammanslutning fr. o. m. t. o. m. Moderata Samlingspartiet 830118 Växjö Arbetarekommun 8401 18 Växjö Närradioförening 830118 Älmhult Centerns kommunorganisation Älmhults kommun 821 1 18 Filadelfiaförsamlingen i Älmhult 821013 Stenbrohults församling, Diö 830210 Studieförbundet Vuxenskolan Älmhult 830112 TBV 821111 Älmhults Närradioförening 821111 Älmhults Vis- och Lyrikklubb 821027 Öckerö
Föreningen Mot Bättre Vetande 820713 Öckerö Socialdemokratiska Arbetarekommun 820720 Örebro Pilgrimstjänst 840321 Östersund LO-sektionen 840308
;;,1 11,51»
[
'n' ,»;.'_';;, , ,;
IL-11111.'t1|'l- '; _HJ ' . 4
.;1. 1,r.-1-.
._- 1111". ' .
Lyssnandet på närradio
av Lowe Hedman, Sociologiska institutionen, Uppsala universitet, och Lennart Weibull, Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet.
Undersökningar av lyssnandet på närradio har genomförts av närradio- kommittén vid två tillfällen. Våren 1980 undersöktes lyssnandet bland allmänheten på de 16 orter som då ingick i försöket. Hösten 1981 under- söktes lyssnandet bland medlemmar i några sändande föreningar i Stockholm. Parallellt undersöktes också lyssnandet bland arabisktalan- de och polsktalande i Järva respektive Stockholm i samband med en större studie av olika invandrargruppers användning av närradion. För genomförandet av dessa undersökningar svarade Sociologiska institu- tionen vid Uppsala universitet. Dessa undersökningar sammanfattas nedan 1 avsnitt 1.
I det efterföljande avsnittet redovisas resultaten från en läsvärdesun— dersökning som gjordes i Jönköping vintern 1982/83. Undersökningen upptog även frågor om lyssnandet på närradion i Jönköping och i avsnittet redovisas bland annat en jämförelse mellan resultaten från undersökningen våren 1980 och vintern 1982. Den senare undersökning- en har genomförts av Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet.
Ytterligare ett antal lyssnarundersökningar har genomförts på olika orter där närradioförsök bedrivs. De flesta av dessa uppfyller inte de krav man måste ställa på undersökningar av detta slag, varför vi har valt att inte närmare gå in på dessa i detta sammanhang. I något fall kommer vi dock att referera till resultat från sådana undersökningar och vill framhålla att våra möjligheter att bedöma tillförlitligheten hos dessa har varit begränsade.
Undersökningarna våren 1980 och hösten 1981
Undersökningarnas uppläggning
En undersökning av lyssnandet på närradio under vecka 16 (14—20 april 1980) genomfördes under tiden 21 april—4 maj 1980. Responden—
terna valdes slumpmässigt bland personer i åldrarna 15—70 år inom de församlingar som till mer än 50 % ligger inom den teoretiska räckvidden (4—5 km) för närradiosändarna. Andelen svarande utgjorde ca 70 %.
Undersökningen föregicks av en provundersökning i Eskilstuna. Ut- ifrån denna kompletterades frågeformuläret med några frågor samtidigt som vissa andra ströks. Introduktionen på frågeformuläret ändrades också så att det klart skulle framgå att undersökningen gällde närradio och inte lokalradio.
Totalt har lyssnarundersökningar genomförts i 15 av de 16 försöksom- rådena. Dessa undersökningar har avrapporterats i en rapport från närradiokommittén kallad Närradion och dess lyssnare författad av Lowe Hedman (DsU 1980:l4, Liber Förlag, Stockholm). Närradiosän— daren på Öckerö har studerats separat och resultatet avrapporterats i en PM från 1980-02-28 författad av Lennart Weibull och Svante Karlsson, Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet.
Lyssnarundersökningen följdes senare upp genom en telefonintervju med ett begränsat antal personer på tre av försöksorterna. Utifrån de preliminära resultat som förelåg från den inledande studien fanns det anledning misstänka att lyssnarmönstret och lyssnarreaktionerna på närradion varierade mellan olika orter. För efterundersökningen valdes därför tre orter som föreföll avvika från varandra när det gällde utbudets omfattning och inriktning samt lyssnandet på närradion.
De utvalda orterna var Kumla, Piteå och Stockholm. På dessa orter gjordes ett slumpmässigt urval bland de som uppgett sig lyssna på närradion regelbundet, dvs. minst en gång i veckan. Intervjuer genom- fördes sedan per telefon med ungefär hälften av de utvalda personerna.
Syftet med denna undersökning var att få en uppfattning om regel- bunda lyssnares synpunkter på närradions roll och funktioner i samhäl- let, deras bedömning av programmen och programutbudet, tänkbara effekter och deras erfarenheter av närradion rent generellt.
Utöver ett slumpmässigt urval av boende inom svenska kyrkans för- samlingar studerades även lyssnandet bland två sändande organisatio- ner i Eskilstuna, nämligen Filadelfiaförsamlingen och Tjänstemännens ungdomsförbund (TUF).
Hösten 1981 genomfördes en studie av medlemmar i närradiosändan- de föreningar i Stockholm. Fyra föreningar valdes ut: Folkpartiet (FP), Statstjänstemannaförbundet (ST), Motormännens riksförbund (M) och Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL). Från var och en av dessa fyra föreningars medlemsregister valdes drygt 200 personer. Dessa valdes bland dem som bodde i Stockholms innerstad för att vi skulle vara säkra på att de bodde inom sändningsradien för Stockholms närradio.
I mitten av september 1981 skickades enkäter ut till de fyra urvalen. En dryg månad senare avslutades datainsamlingen och då hade 71 % i folkpartiet, 64 % i ST, 69 % 1 M och 80 % i RFSL svarat.
Under hösten 1981 gjordes också en lyssnarundersökning bland (a) personer, 15 —70 år, med födelseort i Polen, boende i Storstockholm och (b) personer, 15—70 år, med födelseort i något land inom arabblocket, boende i Spånga församling. För båda grupperna gällde att endast personer som inte var svenska medborgare ingick. Sammanlagt fann vi
402 personer födda i Polen och boende i Stockholms innerstad och 453 personer som var födda i något arabland och boende i Spånga försam- ling. Samtliga medtogs i undersökningen. 70 % av polackerna och 60 % av araberna svarade på våra frågor. Undersökningen pågick under tiden mitten av oktober till slutet av november 1981.
De här nämnda undersökningarna av föreningsmedlemmar och in- vandrare har avrapporterats i närradiokommitténs rapport Närradion — Innehållet, medlemmarna och invandrarna. Några studier av närra- dions programinnehåll, föreningsmedlemmar och invandrare gjorda på uppdrag av närradiokommittén av Lowe Hedman (DsU 198223, Liber Förlag, Stockholm).
Utbudet i närradio
När den första lyssnarundersökningen genomfördes hade verksamheten med närradio hållit på mellan 6 månader och 1 år på försöksorterna. De dominerande renodlade organisationstyperna i försöket var de religiösa och politiska organisationerna. Över en fjärdedel av organisationerna var religiösa, främst Filadelfia och Maranata, och en femtedel utgjordes av politiska partier, främst borgerliga partier. Endast på en ort, Malmö, var alla riksdagspartierna representerade. Under den undersökta veckan 1980 uppgick den totala sändningstiden på de 15 undersökta orterna till ca 480 timmar. Den genomsnittliga sändningstiden per ort var cirka 30 timmar, men variationerna var stora. Minst sände Dalsjöfors med 4 timmar och mest Stockholm med 154 timmar, varav 42 timmar var nattsändning. De religiösa samfunden dominerade närradion ännu mer om man ser till sändningstid än om man jämför med det totala antalet föreningar. 45 % av programtiden utgjordes av program från religiösa samfund. De politiska partierna svarade bara för 6 % av sändningstiden, trots att de alltså utgjorde 20 % av antalet deltagande organisationer. På följande orter hade de religiösa samfunden mer än 50 % av sändnings- tiden: Mora (100 %), Umeå(79 %), Sandviken (56 %), Eskilstuna (69 %), Kumla (89 %), Jönköping (89 %), Malmö (67 %) och Göteborg (52 %).
De innehållsanalyser vi gjorde på utbudet i närradion under hösten 1979 och 1980 visade att ungefär 40 % av sändningstiden innehöll reli- giöst material, dvs. en något lägre andel än vad man kunde ha förväntat sig. Andelen politisk information i närradion var, å andra sidan, något högre än vad som kunde förväntas, nämligen omkring 10 % av den sammanlagda sändningstiden.
Hur ofta lyssnar man ?
På frågan hur ofta man lyssnar på närradion svarar i genomsnitt 70 % att man aldrig lyssnat (se tabell 1). Andelen gäller här ett genomsnitt för samtliga orter. Den högsta andelen som aldrig lyssnat på närradion finner man i Eskilstuna, Karlstad och Piteå. Trots att Dalsjöfors och Svanön har kortare sändningstid är andelen lägre där. I Kumla har man nått ut bäst. Ungefär 40 % av de som har möjlighet att lyssna i Kumla har vid något tillfälle gjort det.
Det finns ett klart samband mellan medlemskap i någon sändande organisation eller förening och lyssnandet på närradio. Om man är medlem påverkar dels hur ofta man lyssnar, dels hur lång tid man lyssnar vid varje tillfälle. Det förra framgår av tabell 2. I genomsnitt lyssnar 26 % av de som är medlemmar i någon av de sändande organisationerna på närradio åtminstone någon gång i veckan, mot 12 % av dem som ej är medlemmar i någon sådan sammanslutning. Andelen som aldrig lyssnar på närradion är också mindre bland medlemmar i sändande föreningar än bland övriga.
Tabell ] Lyssnandet på närradio, april 1980 (procent)
Mindre än 1—2 3—4 5—7
en gång dagar dagar dagar Ej Ort Aldrig i veckan i veckan i veckan i veckan svar Summa Antal Dalsjöfors 65 20 10 3 l 2 101 362 Svanön 64 17 10 4 4 2 101 307 Piteå 76 13 8 2 1 1 101 374 Mora 72 14 6 4 4 2 102 312 Karlstad 78 12 6 2 1 1 100 342 Umeå 72 13 7 3 3 3 101 400 Sandviken 72 14 7 2 1 4 100 360 Eskilstuna 78 9 9 4 1 1 102 339 Kumla 57 21 13 5 2 2 100 341 Jönköping 70 12 7 5 4 2 100 334 Järva 71 l l 7 6 3 3 101 255 Linköping 70 10 6 5 6 3 100 291 Malmö 73 8 8 3 5 4 101 258 Göteborg 71 13 6 3 3 3 99 275 Stockholm 62 13 12 8 4 2 101 337 Samtliga orter 70 14 8 4 3 2 101 4 887
Tabell 2 Andelen som lyssnar på närradio efter medlemskap eller ej i sändande organisation, april 1980 (procent)
Medlem i sändande organisation
Lyssnar på närradio: Nej Ja Aldrig 75 55 Mindre än en gång i veckan 13 20 Någon gång i veckan 12 26 Summa 100 101 Antal 4 061 675
På vissa orter är skillnaden mer påtaglig än på andra. I Jönköping är det exempelvis 74 % av medlemmar som lyssnar regelbundet och bara 21 % som aldrig har lyssnat på närradion. Motsvarande siffror för icke- medlemmar är närmast det omvända, 13 % och 74 %. Även i Linköping och Kumla är skillnaderna större än påandra orter. Detta kan möjligtvis hänga samman med att det religiösa utbudet på dessa orter är förhållan- devis stort och att medlemmarna i de olika samfunden i större utsträck— ning än medlemmar i andra sändande föreningar lyssnar på närradion.
Sambandet mellan medlemskap och lyssnande är dock inte helt enty- digt, vilket kanske bäst framgår om vi tar undersökningarna i Eskilstuna och Stockholm som utgångspunkt. I Eskilstuna svarade Filadelfia för 8 timmar, dvs. drygt hälften av programutbudet i närradion, medan TUF sände en halvtimme i veckan. Folkpartiet i Stockholm sände 1,5 timme i veckan, ST sände 2 timmar, Motor 4 timmar och RFSL 2 timmar i veckan. Tabell 3 visar lyssnandet i de nämnda föreningarna. Som fram- går är det stora skillnader mellan grupperna. Det är dels en markant skillnad mellan andelarna av de olika urvalen som aldrig lyssnar på närradio, dels mellan andelarna som lyssnar varje vecka. Mest markant är kanske att mer än hälften av medlemmarna i Folkpartiet, ST och Motor aldrig hade lyssnat på närradio. Som vi såg av tabell 1 var motsvarande andel för allmänheten i Stockholm 62 %.
Tabell 3 Andelen som lyssnar på närradio av medlemmar i Filadelfia och TUF, Eskilstuna, april 1980, Folkpartiet, Statstjänstemannaförbundet, Motor och RFSL, Stockholm, september 198] (procent)
Fila- Lyssnar på närradio: dellia TUF FP ST Motor RFSL Aldrig 9 36 52 73 65 4 Mindre än en gång i veckan 10 38 29 10 17 36 Varje vecka 78 23 19 13 15 60 Ej svar 2 3 1 4 2 1 Summa 99 100 101 100 99 101 Antal 522 66 123 113 123 162
Om man med regelbundna lyssnare menar människor som uppger sig lyssna på närradio åtminstone en gångi veckan, kan vi av resultaten från vår lyssnarundersökning i april 1980 konstatera atti genomsnitt 15 % av allmänheten på de närradiosändande orterna är regelbundna lyssnare på närradio. Den minsta andelen fann vii Karlstad (9 %) och den största i Stockholm (24 %).
Lyssnandet bör ställasi relation till sändningsutbudet. I tabell 4, som redovisar det regelbundna lyssnandet för varje ort, är orterna ordnade efter utbudets storlek. I relation till detta tycks närradion i Öckerö, Dalsjöfors, Svanön och Kumla ha lyckats bäst. En av förklaringarna till just dessa närradiostationers framgångar torde vara att de i första hand täcker ett näringsgeografiskt, administrativt och kulturellt avgränsat område. Några förklaringar till att en förhållandevis liten andel av allmänheten lyssnar på en del orter kan vara den korta sändningstiden och att programmen inte är samlade i block utan utspridda med pauser emellan. Dålig information om närradion och om programtider, genom att lokaltidningarna inte har med närradioprogrammet på radio- och TV-sidan, kan också vara en förklaring till att få lyssnar.
Det var generellt sett vanligare för människor som är medlemmar i någon närradiosändande förening än för dem som inte är det att lyssna på närradio regelbundet. Bland medlemmar i sändande föreningar utgör andelen regelbundna lyssnare i genomsnitt 26 %. Bland medlemmarna
i tre av föreningarna i vår föreningsstudie i Stockholm hösten 1981 lyssnade dock en mindre andel än av allmänheten i Stockholm våren 1980. Andelen är också mindre än den genomsnittliga andelen medlem- mar i sändande sammanslutningar för samtliga orter som lyssnar regel- bundet. En förklaring till den första avvikelsen kan vara att åldersstruk- turen i de föreningar vi studerade hösten 1981 avviker från den under- sökta allmänhetens åldersstruktur. Motormännens riksförbund, ST och framför allt folkpartiet har huvudsakligen medelålders och äldre med- lemmar. I folkpartiet har huvudsakligen medelålders och äldre medlem- mar. I folkpartiet är t. ex. 67 % av medlemmarna över 45 år. Enligt resultaten från vår undersökning av allmänheten i Stockholm, når när— radion främst de yngre ålderskategorierna.
Två studerade föreningar, där andelen regelbundna lyssnare är klart större än bland allmänheten och bland medlemmari sändande förening- ar bland allmänheten, är RFSLi Stockholm och Filadelfia i Eskilstuna. 60 % av RFSLs medlemmar i Stockholm och 78 % av Filadelfias med- lemmar i Eskilstuna lyssnar på närradio varje vecka mot 24 % av allmän- heten i Stockholm och 13 % av allmänheten i Eskilstuna. Det regelbund- na lyssnandet är generellt högt bland medlemmar på orter med stort religiöst utbud, vilket kan tolkas som att de religiösa grupperna är mycket trogna närradiolyssnare. Det regelbundna lyssnandet bland medlemmar i sändande föreningar ligger exempelvis på 42 % i Kumla, 74 % i Jönköping och 75 % i Mora.
Tabell 4 Andelar som lyssnar på närradio varje vecka av allmänheten på olika orter och av föreningsmedlemmar i Stockholm och Eskilstuna
% Antal
Allmänheten i: Öckerö 1 1 255 Dalsjöfors 14 362 Svanön 18 307 Piteå 10 374 Mora 13 312 Karlstad 9 342 Umeå 13 400 Sandviken 10 360 Eskilstuna 13 339 Kumla 19 341 Jönköping 16 334 Järva 16 255 Linköping 17 291 Malmö 16 258 Göteborg 13 275 Stockholm 24 337
Förenings- Folkpartiet 19 123 medlemmar i Statstjänstemannaförbundet 13 1 13 Stockholm: Motormännens riksförbund 15 123 RFSL 60 162
Förenings- Filadelfiaförsamlingen 78 522 medlemmari Tjänstemännens ungdomsförbund 23 66 Eskilstuna:
En minoritetsgrupp som vi har studerat, nämligen arabisktalande personer i Järva, lyssnar också i mycket stor utsträckning på ”sina” program i närradion (se tabell 5). Medan endast en liten andel av folkpartiets, STs och Motors medlemmar lyssnar på den egna förening- ens program varje vecka, lyssnar hela" 69 % av de arabisktalande i Järva på någon av sändningarna från Arabisk Närradio eller IFFI varje vecka. En förklaring till att en så stor andel av araberna lyssnar på programmen på arabiska, är säkert att Arabisk Närradio sänder närmare 13 timmar per vecka totalt över Järva och Stockholm (8 timmar i Järva och ca 5 timmar i Stockholm). Kontinuiteten i utbudet är naturligtvis en viktig förklaring till den stora andelen lyssnare.
Tabell 5 Andelar av olika urval som lyssnar på ”sin” förenings program varje vecka, hösten 1981
% Antal Medlemmar i: Folkpartiet 3 123 Statstjänstemannaförbundet 7 1 13 Motormännens riksförbund 2 123 RFSL 36 162 Arabisktalande i Järva 69 235 Polsktalande i Stockholm 6” 253
” Varje vecka eller nästan varje vecka
En möjlig förklaring till skillnaderna i andelen lyssnare mellan de olika undersökta grupperna i tabell 5 är det skiftande informationsbe- hovet som kan antas föreligga hos dem. Medlemmarna i RFSL har få andra kanaler genom vilka de kan få information av det slag som de får genom sin förenings närradioprogram. 76 % av RFSLs medlemmar an- ser att det är mycket viktigt att närradion används för att informera medlemmarna. Motsvarande andelar för folkpartiet, ST och Motor är 31 %, 29 % och 33 %. 69 % av RFSLs medlemmar anser sig också ha nytta av närradion när det gäller att få lokal information. Detta kan jämföras med motsvarande andelar för folkpartiet, ST och Motor som är 16 %, 13 % respektive 14 %.
De som talar arabiska har få andra möjligheter att få information på sitt eget språk. Efter innehållsanalysen av Arabisk Närradios program finns det emellertid anledning att anta att kanalen i fråga mer har en kulturell funktion är en informativ. Eftersom många av programmen är producerade av radiostationer i något arabiskt land, ibland för ganska länge sedan, och sänds i närradion utan datumangivelse eller kommen- tarer, innehåller de ingen aktuell eller lokal information.
Hur lång tid lyssnar man då på närradio? Undersökningen från våren 1980 visar att det genomsnittliga lyssnandet på samtliga orter låg på 32 minuter. I Eskilstuna, där vi utöver allmänheten även undersökte två medlemsgrupper var den genomsnittliga lyssnartiden något lägre, 24 minuter. Både medlemmarna i Filadelfia och medlemmarna i TUF lyss- nade vid varje tillfälle längre, 52 respektive 42 minuter. Undersökningen av föreningarna i Stockholm hösten 1981 visar dock inte att förenings-
medlemskap generellt leder till längre lyssnande. Det är egentligen bara inom RFSL som man finner att längre genomsnittligt lyssnande än bland allmänheten. 46 % av RFSLs medlemmar lyssnar oftast ungefär en tim- me vid de tillfällen de lyssnar på närradion, vilket sannolikt kan tolkas som att de lyssnade på hela programmen från RFSL. I folkpartiet och i ST var det vanligast att lyssna ca 30 minuter ochi Motor var det vanligast att lyssna mindre än en kvart.
Hur många lyssnar en genomsnittlig vardag? Tabell 6 visar andelen av allmänheten som lyssnar på närradion en viss veckodag och en genom— snittlig vardag. På vardagar uppgår andelen som lyssnat på åtminstone något närradioprogram i genomsnitt till 6 %. Andelen varierar från 3 % i Sandviken till 10 % i Linköping. Variationerna mellan dagarna är minimala om man ser till siffrorna för samtliga orter. Om man däremot tittar på respektive ort visar det sig vara relativt stora skillnader mellan de olika dagarna. Detta beror naturligtvis främst på skillnader i utbudet.
På lördagar och söndagar utgör den genomsnittliga andel som lyssnat på åtminstone ett program 3 respektive 4 %, dvs. andelarna är lägre än de på vardagarna. Detta stämmer väl med mönstret för utvecklingen av riksradiolyssnandet. Till en del förklaras de lägre lyssnarsiffrorna av att några orter inte har sändningar dessa dagar.
Tabell 6 Andel som lyssnat på åtminstone något närradioprogram en viss veckodag för varje ort, våren 1980 (procent)
Dag Samtliga Dalsjö- Svanön Piteå Mora Karl- Umeå Sand- Eskils- Kumla fors stad viken tuna Måndag 6 2 7 2 10 3 5 6 2 5 Tisdag 6 5 8 0 7 7 7 2 4 5 Onsdag 7 7 10 7 12 2 8 0 4 8 Torsdag 7 3 8 3 9 2 7 2 3 15 Fredag 5 2 6 5 9 0 5 2 6 6 Genomsnittlig vardag (måndag—fredag) 6 4 8 4 9 3 4 8 Lördag 3 0 0 3 2 2 11 Söndag 4 0 0 O 2 1 1 3 2 12 Antal 4 898 362 306 377 312 342 401 362 339 341 Dag Jönköping Järva Linköping Malmö Göteborg Stockholm Eskilstuna Filadelfia TUF Måndag 10 6 9 8 7 8 30 2 Tisdag 8 5 10 5 9 9 24 18 Onsdag 8 2 10 5 8 9 47 36 Torsdag 10 5 10 7 9 9 31 8 Fredag 9 4 10 4 5 10 54 33 Genomsnittlig vardag (måndag—fredag) 9 4 10 6 8 9 37 19 Lördag 3 3 3 2 13 43 2 Söndag 4 3 7 4 5 10 54 0
Antal 336 258 291 258 275 338 522 66
Bland medlemmarna i Filadelfia och TUF i Eskilstuna kan vi notera betydligt högre lyssnarandelar än bland ett representativt urval av all- mänheten. 37 % av Filadelfiamedlemmarna, 19 % av TUF-medlemmar- na och 4 % av allmänheten lyssnar en genomsnittlig vardag. Man kan notera att mer än hälften av Filade'lfiamedlemmarna har lyssnat på något program i närradion under söndagen, medan man inte finner någon inom TUF och endast 2 % av allmänheten som gjort detsamma.
Vilka program lyssnar man på? 40 % av de enskilda programmen samlar en lägre lyssnarandel än 1 %. Undantag från de låga lyssnarsiff- rorna finns. Några få program samlar lyssnarskaror på 9— 10 %. Filadel- fias i Jönköping morgonprogram samlade varje vardag (måndag t. o. m. fredag) ungefär 5 % av de potentiella lyssnarna. Detta får anses vara en anmärkningsvärt stor andel, eftersom programmet varit igång endast fyra veckor vid undersökningtillfället. Att de tidiga morgonprogrammen hade en trogen lyssnarskara framgick också av uppgifter från Mora, Umeå och Linköping. Liknande religiösa morgonprogram förekom i Stockholm, Göteborg och Malmö, men samlade där inte lika stor andel lyssnare. Den här typen av program består vanligen av en eller flera morgonandakter, mycket sång och musik och, i varje fall på några orter, en viss nyhetsförmedling om lokala förhållanden.
En annan typ av program som samlar förhållandevis många lyssnare är de renodlade musikprogrammen. Genom vårt urvalsförfarande, där den nedre åldersgränsen sattes vid 15 år, underskattade vi sannolikt det reella antalet lyssnare för många av dessa program, eftersom flera av dem uppenbarligen speciellt riktade sig till ungdomar just under denna åldersgräns.
De största lyssnarandelarna samlade två program i Kumla närradio, nämligen sportkvarten på torsdag kväll och söndag kväll med 10 % var och en av kvällarna och Yxhults IK:s kulturprogram något senare på torsdagskvällen med 7 %. Den aktuella veckan svarade idrottsklubben för bägge programmen. Sportkvarten bestod av bandupptagna matcher, reportage, direktintervjuer och uppläsningar av lokala tävlingsresultat i olika sportgrenar. Programmets framgång kan förklaras av att lokalra- dion har upphört med att förmedla information om lokala tävlingsresul- tat och att det generellt saknas information av det här slaget. Det förelig- ger alltså ett starkt behov av den här typen av information. Resultaten från vår förundersökning pekar på att det på många försöksorter finns ett stort intresse för och behov av just sportprogram.
Man kan konstatera att ett litet utbud på en försöksort inte hindrar programmen från att få, relativt sett, många lyssnare. Det framgår exem- pelvis av siffror från Dalsjöfors. Av de sex programpunkterna där under den undersökta veckan har ingen en lyssnarandel under 2 %. Ekumenis- ka Rådets ”Närkontakt” och Hem- och skolablocket har så pass höga andelar lyssnare som 5 % respektive 6 %.
Av data från lyssnandet på enskilda program kan man också konsta- tera att gamla kända programprofiler har en stående popularitet. En av Filadelfiaförsamlingen i Eskilstuna producerad frågetävling för femte- klassare, ”Femkampen”, samlade 5 % lyssnare, trots att vi i undersök- ningen inte har med den åldersgruppen som är direkt berörd.
Lyssnandet på enskilda program ökar generellt om vi enbart beaktar medlemmar i sändande organisationer. Filadelfias gudstjänst på sön- dagsmorgonen kl. 08.15, dvs. före normal gudstjänsttid på söndagen, samlade 39% av Filadelfiamedlemmarna i Eskilstuna framför radioap- paraten. Lyssnandet bland allmänheten när 1 % på detta program. ”Lyssnarnas önskeprogram”, också ett av Filadelfia producerat pro- gram, samlar på lördag morgon 38 % av medlemmarna (1 % av allmän- heten) och på onsdag kväll 37 % (3 % av allmänheten). Mellan 45 % och 51 % av RFSLs medlemmar säger sig lyssna på RFSLs två program. Även inom övriga föreningari Stockholm är lyssnandet bland medlem- marna högre än vad man kunde förvänta sig utifrån erfarenheter av allmänhetens lyssnande. 5—8 % av folkpartiets medlemmar uppger sig lyssna på Radio Liberals program, 2—4 % av STs medlemmar på Radio Klara när det sänds ST—program och 4 % av medlemmarna i Motor på deras program.
Variationer förekommer även i utnyttjandet av närradion mellan de olika försöksorterna. På vissa mindre orter — Mora, Dalsjöfors och Svanön — har samtliga program lyssnarsiffror på åtminstone 1 %. 75— 90 % av programmen i Jönköping, Umeå, Kumla, Piteå och Linköping samlar motsvarande andel lyssnare, vilket är relativt mycket. På orterna Järva, Göteborg och Eskilstuna avlyssnas endast mellan 20 och 50 % av programmen av 1% eller mer av de potentiella lyssnarna i åldrarna 15 —70 år.
Hur väl utnyttjas då närradion? För att inte antalet programpunkter eller sändningstidens längd skall bli avgörande för utfallet vid en jäm- förelse av lyssnarsiffror från olika försöksområden har vi räknat fram den genomsnittliga andelen lyssnare på närradioprogrammen den un- dersökta veckan. På de flesta orterna hördes programmen i genomsnitt av ca 1 % av befolkningen. Det gällde Karlstad, Umeå, Sandviken, Eskilstuna, Järva, Linköping, Malmö, Göteborg och Stockholm. I Sva- nön, Piteå, Kumla och Jönköping var det genomsnittliga lyssnandet 2 %, i Dalsjöfors 3 % och i Mora 4 %.
Vi har alltså kunnat konstatera att närradiolyssnandets omfattning i flera avseenden hänger samman med medlemskap i någon sändande sammanslutning. Vilka andra variabler hos mottagaren har då betydelse för i vilken utsträckning man lyssnar på närradio? Närradions lyssnar- struktur avviker inte nämnvärt från det mönster som erhålls vid studier av riksradiolyssnandet när det gäller variablerna kön, utbildning och sysselsättning, om vi utgår från de uppgifter vi har från våren 1980. Vissa avvikelser kan dock noteras på enskilda orter. Det är främst när vi tittar på hur olika åldersgrupper lyssnar som vi kan notera en skillnad. När- radion når förhållandevis fler i de yngre (under 20 år) och äldre (över 65 år) ålderskategorierna.
I vilken utsträckning utgör närradiolyssnandet en primäraktivitet? Vanligtvis utgör radiolyssnandet en sekundäraktivitet, dvs. man utför samtidigt med lyssnandet en del andra saker. Generellt kan man säga att närmare 90 % av de som lyssnar på radio har denna som en ljudtapet. Radiolyssnandet styrs således i mycket liten utsträckning av eget intresse och engagemang. Man kan exempelvis visa att de som har radiolyssnan-
det som primäraktivitet utgör som mest 30 % av publiken. Det är då huvudsakligen fråga om tidiga morgon- och sena kvällsprogram. Vad som är viktigt är således i vilken situation lyssnaren befinner sig. Vår hypotes var att närradiolyssnandet i större utsträckning än lyssnandet på andra radiokanaler skulle utgöras av primärlyssnande. Hypotesen prö- vades på respondenterna på tre av de undersökta orterna 1980 och bekräftades på två av dessa. I Piteå lyssnade hälften av de regelbundna lyssnarna utan att samtidigt ägna sig åt andra aktiviteter. I Kumla uppgav en fjärdedel att deras närradiolyssnande var en primäraktivitet. I Stockholm tycktes närradion ha blivit en musikkanal till vilken man lyssnar samtidigt som man gör något annat. Så gott som samtliga inter- vjuade uppgav att de gör något annat medan de lyssnar på närradio. I vår studie av föreningsmedlemmar hösten 1981 får vi dock inte något stöd för hypotesen. Av föreningsmedlemmarna sade sig mellan 7 % och 16 % oftast lyssna på närradio utan att samtidigt göra något annat, dvs. andelen var inte större än vad man kunde förvänta sig vid lyssnandet på andra radiokanaler.
Hur konkurrerar närradion med andra radiokanaler och andra mass- medier? En del människor har befarat att närradion skulle komma att konkurrera med annat radiolyssnande och då framför allt med lyssnan- det på lokalradio. Så tycks dock inte vara fallet. För allmänheten kom- pletterar de olika medierna snarare varandra. Vissa medier ger informa- tion och andra ger huvudsakligen underhållning. Medierna kan natur- ligtvis också fungera kompletterande på det sättet att man får olika typer av information om samma företeelse genom olika medier. Vi antog att ett stort intresse för närradio till stor del grundar sig på en önskan att få mer information om lokala och nära förhållanden och frågor. Andra medier som kan tänkas tillfredsställa detta informationsbehov är närmast lokal- tidningar och lokalradion. Det borde, enligt vårt antagande, föreligga en stark korrelation mellan lyssnandet på närradio och lyssnandet på lokal- radio respektive läsandet av lokaltidningar. Resultaten från lyssnarun- dersökningen visar att detta stämmer när det gäller lokalradiolyssnan- det, men inte när det gäller läsandet av lokaltidningar.
De som lyssnar ofta på närradio lyssnar också ofta på lokal- och riksradio och gör det i större utsträckning än de som lyssnar mindre ofta på närradio (se tabell 7), även om skillnaden när det gäller riksradiolyss- nandet inte är särskilt stor. Av de som lyssnar på närradion åtminstone en gång i veckan är det 78 % som lyssnar på lokalradion och 92 % som lyssnar på riksradion ofta. Motsvarande andelar för de som aldrig har lyssnat på närradio är 63 % respektive 89 %. Något entydigt samband mellan lyssnandet på närradio och tidningsläsning föreligger, som fram- går av tabellen, inte.
När det gäller närradio kan man tänka sig att vissa grupper, som exempelvis medlemmarna i föreningar som deltar i försöket med närra- dio, blir mer flitiga lyssnare än andra och att de kanske avstår från lyssnandet på andra radiokanaler till fördel för närradion. Generellt tycks så emellertid inte vara fallet, sannolikt beroende på att man lyssnar på närradion i så begränsad omfattning. Av RFSL:s medlemmar, som lyssnar oftare och i större utsträckning gör detta som en primäraktivitet
än de andra föreningsmedlemmarna i vår studie i Stockholm, är det dock 10 % som säger att de lyssnar mindre på andra radiokanaler på grund av sitt närradiolyssnande. Lägger man till detta de som säger sig ägna mindre tid åt andra massmedier än radio, får vi inom denna grupp en andel på sammanlagt 16 % som anser att deras lyssnande på närradio innebär att de gör mindre av någon annan massmedieaktivitet. För de andra föreningarna i Stockholm varierade denna andel mellan 5 % och 9 %. Det är svårt att dra några säkra slutsatser av detta, främst på grund av att antalet personer i föreningstudien var förhållandevis få och att andelen regelbundna lyssnare också var relativt få. Resultaten pekar dock på att ett mer regelbundet och omfattande lyssnande, som exem- pelvis RFSL:s medlemmar visar upp och förmodligen många medlem- mar i religiösa samfund, leder till en förändring av massmedievanorna i övrigt. Man ägnar helt enkelt mindre uppmärksamhet åt andra medier. En förklaring till detta är kanske just att primärlyssnandet i dessa grup- per är mer omfattande än inom andra grupper.
Tabell 7 Närradiolyssnandets samband med lyssnandet på lokalradio, riksradio och med läsning av lokaltidning och annan dagstidning, april 1980 (procent)
Lyssnande på närradio Mindre än Någon
en gång i gång i Aldrig veckan veckan
Lyssnande på lokalradio." Sällan 32 39 13 Ibland 5 8 9 Ofta L53___78_ Summa 100 100 100 Antal 3 393 645 694 Lyssnande på riksradion ." Sällan 8 6 5 Ibland 3 4 3 Ofta 89 90 92 Summa 100 100 100 Antal 3 419 653 681 Läsning av lokaltidning:l Sällan 9 7 12 Ibland 4 3 4 Ofta 86 90 84 Summa 99 100 100 Antal 3 400 656 674 Läsning av annan dagstidning:l Sällan 23 22 21 Ibland 1 l 1 1 l 1 Ofta 66 67 68 Summa 100 100 100 Antal 3 356 643 654
' Alternativet ”Ofta” utgör en sammanslagning av svarsalternativen ”Dagligen" och ”Flera gånger i veckan", "Ibland” är identiskt med svarsalternativet "En gång i veckan” och ”Sällan” utgör en sammanslagning av alternativen "Mer sällan” och "Aldrig".
Lyssnandet på närradion i Jönköping
Den första kommun som sände närradio i Sverige var Jönköping. Sänd- ningarna startade den 24 april 1979. Redan från starten hade Jönköpings närradio ett omfattande utbud. Man sände samtliga veckans dagar med en total sändningstid på 28 timmar och 15 minuter.
Närradioutbudet i Jönköping har kännetecknats av det stora intresset från de religiösa samfunden. 1980 beräknades att 90 procent av sänd- ningstiden upptogs av program producerade av samfund av olika slag. Ett typiskt drag var att Filadelfia redan från starten hade en daglig morgonsändning. Vid sidan av samfunden deltog folkpartiet och Södra Vätterbygdens folkhögskola, en skola med religiös förankring.
Den första lyssnarstudien
Den första lyssnarstudien genomfördes i april 1980. Denna visade att 30 procent någon gång hade lyssnat på närradion. Andelen ligger exakt på genomsnittet för de lokala närradioundersökningar som genomfördes under samma tidsperiod.
Av de 30 procent som någon gång lyssnat på närradion visade sig ca 5 procent vara dagliga lyssnare; ytterligare drygt 10 procent uppgav sig lyssna åtminstone någon gång per vecka. I jämförelse med ett riksge- nomsnitt låg det regelbundna lyssnandet något högre, även om skillna- den inte på något sätt är markant. Lyssnandet varierade obetydligt mellan enskilda veckodagar — genomsnittet i lyssnande en vardag låg på 10 procent, på lördag och söndag endast 3—4 procent.
Uppskattningen av närradioprogrammen var överlag hög enligt lyss- narundersökningen. Hälften av allmänheten ansåg dem mycket eller ganska bra. I detta avseende måste jönköpingsprogrammen betraktas som några av de mest uppskattade.
Utbudets utveckling
Sedan den första lyssnarundersökningen 1980 har programverksamhe- ten ytterligare utvecklats. Den sammanlagda sändningstiden hade näs- tan fördubblats vid genomförandet av den andra lyssnarundersökning- en. Den totala sändningstiden uppgick nämligen till drygt 53 timmar per vecka i slutet av 1982 och början av 1983. Sammanlagt deltog 14 olika sammanslutningar med en ännu starkare övervikt för de religiösa sam- funden än 1980. Det är framför allt Filadelfiaförsamlingarna i Jönkö- ping, Huskvarna och Bankeryd som ökat sina sändningstider.
Närradiolyssnandet 1982/ 83
1 december 1982/83 genomfördes en andra lyssnarstudie. Undersökningen var ett delprojekt inom ett större projekt Om massme- diekonsumtion i Jönköping. Frågor om användning av dagspress, lokal- radio, närradio, TV och andra medier ingick. Det frågades både om den regelbundna, vanemässiga konsumtionen och läsning, lyssnande och
tittande en enskild dag. Totalt sett tillfrågades 581 personer om sin massmediekonsumtion (Ohlsson 1983, 1984).
Närradiolyssnandet i Jönköping 1982/83 visade sig omfatta drygt 20 procent som uppgav sig lyssna på närradio minst en gång i veckan. Drygt 20 procent ytterligare uppgav sporadiskt lyssnande. 55 procent kvarstod som icke-lyssnare: de sade sig aldrig ha hört närradion (tabell 8).
Tabell 8: Närradiolyssnande i Jönköping 1982/83 (procent)
Regelbundenhet Andel lyssnare Gruppering Andel Dagligen 9 .. ,. 5 —6 ggr/vecka 3 ] Trogna [2 3 —4 ggr/vecka 5 I ,, .. 1—2 ggr/vecka 5 Regelbundna 10 Mera sällan 23 ”Sporadiska" 23 Aldrig 55 ”Icke-lyssnare" 55 Summa 100 100 Antal 577 577
Tabellens resultat kan uttryckas i två steg. För det första framgår att 45 procent av allmänheten i Jönköping har lyssnat till närradion åtmins- tone någon gång, medan 55 procent tydligen inte gjort det. För det andra framkommer att 12 procent kan betraktas som trogna lyssnare — de uppger sig lyssna på närradio 5—-7 dagar per vecka. Vid sidan av dessa två huvudgrupper kan urskiljas vad som i den högra kolumnen i tabell 1 kallats regelbundna och sporadiska lyssnare. Detta är dels den grupp som ganska regelbundet tar del av närradion åtminstone någon gång under veckan, dels de som i varje fall har lyssnat men knappast kan betraktas som en lyssnare på närradion. Vad vi vet av tidigare studier av medievanor är att andelarna i mellangrupper av detta slag är mera osäkra än de övriga — de trogna respektive icke—lyssnarna.
Det finns även möjlighet att gå ett steg vidare i denna analys. Man kan då analysera den trogna lyssnargruppens förhållande av den totala lyssnargruppen, alltså 12 procent i förhållande till 45 procent. Kvoten mellan dessa två siffror, 1983 i Jönköping 27 procent, anger engage- manget bland närradiolyssnarna.
Närradiolyssnandets utveckling
En central fråga för närradiostudierna är i vad mån ett nytt medium som närradio lyckas komma in på den lokala massmediemarknaden. Annor- lunda uttryckt gäller i vad mån det finns en relativt avgränsad, intresse- rad publik som omedelbart nås av mediet och som sedan förblir relativt stabil eller om det nya mediet långsamt ökar sin publik genom att det når ut till nya grupper.
Genom att lyssnarstudierna 1980 och 1983 använde sig av i princip samma fråga och samma svarsalternativ finns det möjlighet till vissa jämförelser över tid. Dessa jämförelser måste göras med viss försiktig- het: i studien 1982/83 fanns ett svarsalternativ mer i och med att dagligt lyssnande skiljdes ut och åldersintervallet bland de tillfrågade var 18—
74 år, ijämförelse med 15—70 år 1980. Det finns dock ingen anledning att anta att detta på något avgörande sätt skulle förrycka bilden. Jämfö- relsesiffror finns i tabell 9.
Om vi studerar förändringen bör vi ha samma utgångspunkt som i analysen av tabell 8. Vad beträffar andelen lyssnare i förhållande till andelen icke-lyssnare så visar sig att denna ökat från 30 till 45 procent. Uttryckt på ett annat sätt är det ytterligare 15 procent av allmänheten i Jönköping som under dessa tre år kommit att lyssna på närradion. Det är svårt att bedöma i vad mån detta skall bedömas som en breddning av närradiopubliken eller ej. För detta skulle krävas jämförelser med ut- vecklingen på andra orter eller för andra medier. Man kan å ena sidan säga att den potentiella publiken faktiskt ökat med hälften mellan 1980 och 1983, men man kan också säga att andelen icke—lyssnare fortfarande är över hälften av allmänheten i Jönköping.
Tabell 9: Närradiolyssnandet 1980 och 1983 i Jönköping (procent) Undersökning 5—7 3—4 1—2 Mera Aldrig Totalt Antal
ggr/v ggr/v ggr/v sällan 1980 4 5 7 12 71 99 334
1983 12 5 5 23 55 100 577
Ökningen i andelen som någon gång lyssnat på närradio har i första hand påverkat det sporadiska lyssnandet. Eftersom det inte är samma personer som återintervjuats utan det rör sig om ett nytt urval personer kan vi inte dra några slutsatser om vad som egentligen ändrats. Det förefaller dock vara en rimlig slutsats att minskningen i icke-lyssnande har sin förklaring i att en större andel av allmänheten i Jönköping i varje fall någon eller några gånger kommit i kontakt med närradion, men att en relativt liten andel av dessa blivit regelbundna lyssnare. Ett annat sätt att uttrycka detta är slutsatsen att andelen som lyssnar minst en gång i veckan bara har ökat från 16 till 22 procent mellan 1980 och 1983.
Om vi istället väljer att ta utgångspunkten i andelen trogna lyssnare så framgår att denna har ökat markant. Till viss del kan detta antas vara en följd av ändrat frågealternativ, men detta är på inget sätt hela förklaring- en. Slutsatsen är att den trogna närradiopubliken blivit större, enligt tabellen har den tredubblats under 1980—1983. Detta innebär att av dem som lyssnar på radio är det idag en större andel som har detta som en fast vana — 27 procent, ijämförelse med mindre än 15 procent 1980.
Innebörden av de redovisade jämförelserna är att närradion 1983 har ökat sin trogna publik på bekostnad av det sporadiska lyssnandet, me- dan samtidigt nytillskottet av helt nya lyssnare torde vara relativt lågt. En rimlig tolkning är att närradion i Jönköping funnit sin lyssnargrupp — de människor som av olika skäl är inriktade på närradiolyssnande.
Närradion bland andra medier
Närradion har ca 10 procent av allmänheten som dagliga lyssnare. Hur förhåller sig närradiolyssnandet då till andra lokala massmedier? Som tidigare nämndes avsåg studien i Jönköping att belysa konsumtionen av
samtliga medier. I tabell 10 redovisas överst konsumtion för olika radio- kanaler och nederst läsningen av lokal press.
Tabell 10: Mediekonsumtionen i Jönköping 1982/83 (procent)l
Varje 4—5 2—3 1 Mera Aldrig Summa dag ggr/v ggr/v g/v sällan Dagens Eko 14 9 13 14 31 18 99 Kortnyheter i P3 35 16 14 10 15 10 100 Lokalradio 35 11 17 12 15 10 100 Närradion 9 3 5 5 23 55 100 Jönköpings- Posten 75 5 5 2 4 9 100 Smålands Folkblad 19 4 4 4 25 44 100 Expressen 14 8 15 12 23 28 100 Aftonbladet 6 2 6 6 24 56 100
' Antal svarande: 577
Om vi på grundval av tabellen gör en skillnad mellan å ena sidan riksmedier och å den andra lokalmedier visar det sig att dagspressen dominerar bland lokalmedierna. Tidningarna har tillsammans närmare 90 procent dagliga läsare, av vilka de flesta håller den på orten domine- rande Jönköpings-Posten. Lokalradion, Radio Jönköping, har ca 35 procent dagliga lyssnare och närradion, som nämnts ca 10 procent.
Med riksmedierna som utgångspunkt visar analysen att riksradions P1 — Dagens Eko — ligger på ca 15 procent, medan P3-nyheterna har 35 procent. Innebörden är att skillnaden inte är särskilt stor mellan P1 och närradio. Troligen skulle avvikelsen bli ännu mindre om man jämförde likartade program.
Förhållandet mellan de lokala etermedierna har livligt diskuterats. Frågan gäller i vad mån det finns en övertäckning mellan lokalradio- och närradiolyssnande. Detta finns belyst i tabell 11. I denna har lokalradio- lyssnarnas utnyttjande av närradion tagits fram. Tabellen läses så att av dem som lyssnar på lokalradio varje dag så är 21 procent trogna (jfr tabell 8) lyssnare på närradio.
Tabell 11: Lyssnandet på närradio bland lokalradions lyssnare 1982/83 (procent)
Närradiolyssnande Lokalradiolyssnande Varje dag Flera ggr Mera Aldrig i veckan sällan
Trogna lyssnare 21 8 8 2 Minst en gång i veckan 12 11 6 6 Sporadiskt 19 24 32 7 Aldrig 48 56 53 86 Summa 100 99 99 101
Antal 204 162 156 57
Resultatet av tabell 1 1 visar att det finns ett samband mellan lyssnan- det på de två lokala etermedierna. Ju mer regelbundet man lyssnar på lokalradio desto större är sannolikheten att man är en trogen närradio- lyssnare. Sambandet är dock inte särskilt påtagligt vad gäller det totala närradiolyssnandet: här framgår egentligen bara att den som inte lyssnar på lokalradio inte heller lyssnar på närradio.
Analysen av den lokala mediekonsumtionen visar således på att när- radion har nått en begränsad men trogen publik. Volymmässigt ligger den relativt lågt, men i fråga om daglig konsumtion ganska nära riksra- dions Pl respektive den mindre av de två lokala dagstidningarna.
Närradiolyssnande i olika grupper
Den som vill beskriva närradiopubliken startar lämpligen med att be- skriva andelen trogna, regelbundna respektive sporadiska lyssnare i olika grupper i förhållande till andelen icke-lyssnare i samma grupper. I tabell 12 finns en sammanställning av närradiolyssnandet 1983 bland män och kvinnor samt bland personer i olika åldrar och med olika utbildning.
Om vi använder samma analysansats som i det föregående finner vi för det första att den totala andelen lyssnare varierar förhållandevis lite mellan olika grupper. Mellan män och kvinnor finns endast en marginell skillnad. Bland åldersgrupperna skiljer 30—39-åringarna ut sig genom ett relativt lågt lyssnande medan pensionärerna har en hög andel: över hälften av gruppen lyssnar på närradio. Åldersskillnaden reflekteras delvis i utbildningsgruppernas lyssnande. De äldre — i praktiken perso— ner med låg utbildning — har en andel av över 50 procent lyssnare, medan de högutbildade har en mycket låg andel — endast 30 procent.
Tabell 12: Andelen närradiolyssnare i olika grupper, Jönköping 1982/83 (procent)
Grupp Trogna Regel- Spora- Icke— Total Antal
lyssnare bundna diska lyssnare
lyssnare lyssnare
Kön Mån 8 10 24 58 100 261 Kvinnor 16 10 22 53 101 316 Ålder 18 — 29 5 9 29 57 100 129 30—39 10 4 22 65 101 114 40—49 12 12 24 53 101 87 50—64 12 12 22 54 100 158 65—74 25 14 16 45 100 92 Utbildning Låg 18 1 1 23 47 99 230 Medel 8 11 25 56 100 235 Hög 10 5 15 70 100 88
Samma tabell (tabell 12) kan nu analyseras med utgångspunkt från andelen trogna lyssnare. Det visar sig då att en större andel av kvinnor-
na, pensionärerna och de lågutbildade är dagliga lyssnare. Delvis är detta samma bild som kom fram i fråga om den totala andelen lyssnare. Men det finns vissa intressanta skillnader mellan enskilda grupper. Ett exempel ärförhållandet mellan de två yngsta åldersgrupperna. Bland de yngsta finns det förhållandevis många lyssnare på närradio (43 %), men få trogna lyssnare (5 %). I åldersgruppen 30—39 år finns det relativt få lyssnare (35 %), men andelen trogna är tämligen hög (10 %).
Analysen av förhållandet mellan olika gruppers totala närradiolyss- nande och andelen trogna lyssnare ger en intressant bild av hur man förhåller sig till närradiomediet. I vissa grupper är andelen ”trogna" av den totala andelen lyssnare mycket hög: 30—39-åringar, pensionärer och högutbildade. Bland dessa väljer man uppenbarligen att lyssna ganska regelbundet eller att inte alls lyssna. I andra grupper är lyssnan- det något mer ”slumpartat”; det senare gäller t ex de yngsta.
Vad ligger bakom närradiolyssnandet?
Vad ligger nu bakom att människor lyssnar på närradio eller ej? Den traditionella förklaringsmodellen tänker sig två typer av orsaker som tänkbara: den ena typen avser egenskaper hos publiken, t ex människors intresseinriktning eller deras sociala situation, tex den tid de har till förfogande; den andra tänker sig att förklaringen ligger i mediet, tex sändningstider eller attraktiviteten i utbudet. I praktiken har närradio- lyssnande, liksom annan mediekonsumtion, sin bakgrund i båda dessa faktorer: det är ett naturligt samspel mellan publikintresse och medicin- nehåll (jfr Weibull 1983).
Om vi tar detta samspel som utgångspunkt och tar sikte på tidigare observation av den höga andelen program gjorda av olika kristna sam- fund så får vi en första ansats. Det förefaller då troligt att människors intresse för och deltagande i samfundens verksamhet skall vara en viktig förklaring till lyssnandet. Med tanke på att närradion varit igång en förhållandevis kort tid kan vi tolka sambandet så att samfundsengage- manget ligger bakom lyssnandet och att inte det omvända gäller, i varje fall inte i första hand.
Ijönköpingsstudien ställde vi frågor om både samfundsengagemang i allmänhet och deltagande i gudstjänster eller möten. Vi kan då under- söka hur personer med olika grad av samfundsaktivitet tar del av närra- dion. Resultatet redovisas i tabell 13.
Övre delen av tabellen anger medlemskap i samfund, närmast frikyr- kor. Om vi först ser den totala andelen lyssnare så visar sig ett klart samband mellan lyssnande och samfundsengagemang. Bland de aktiva har 84 procent lyssnat, bland dem som inte är med är andelen 39 procent. Detta är ett väntat resultat om vi ser till förhållandet mellan utbud och intresse. Intressantare är då analysen av trogna lyssnare. Här visar sig att de mest samfundsaktiva betydligt oftare är sporadiska lyssnare, medan de mindre aktiva är trogna. Resultatet kan tolkas så att de aktiva i och för sig då och då hör på närradion, men de mest intresserade lyssnarna är de som är med, men som av olika skäl är mindre aktiva.
Tabell 13: Närradiolyssnande och samfundsaktivitet. Jönköping 1983 (procent)
Typ av aktivitet Trogna Regel- Spora- Icke- Totalt Antal lyssnare bundna diska lyssnare lyssnare lyssnare
Med i samfund och hög aktivitet 30 23 30 16 99 43 Med i samfund med låg aktivitet 36 19 21 24 100 42 Ej med i samfund 8 8 23 61 100 480 Gudstjänstbesök varje vecka 34 22 27 18 101 79 Gudstjänstbesök någon gång per månad 27 14 19 41 101 37 Gudstjänstbesök någon gång i kvartalet 10 10 28 53 101 40 Gudstjänstbesök sällan 7 11 27 55 100 182 Aldrig gudstjänstbesök 7 5 18 70 100 236
Beträffande sambandet mellan gudstjänst och närradio är detta mera enhetligt. Det finns ett ökat närradiolyssnande med ökad frekvens i gudstjänstbesöken. Detta gäller oavsett om vi utgår från den totala andelen lyssnare eller från de trogna lyssnarna. Sambandet är helt enty- digt: det är ytterst få (18 %) av de gudstjänstaktiva som inte lyssnar och lika få (12 %) bland dem som aldrig bevistar en gudstjänst som lyssnar regelbundet.
Vid sidan av den redovisade religionsfaktorn finns det få variabler som ger utslag. Ålder, utbildning och annat radiolyssnande har viss effekt på närradiolyssnandet. Då kontroll görs för samfundsaktivitet kvarstår mycket litet av dessa effekter. l figur 1 redovisas närradiolyss- nandet i olika åldrar med kontroll för gudstjänstbesök. Det visar sig att bland gudstjänstbesökare minskar det totala närradiolyssnandet med ålder. Samtidigt ökar andelen trogna närradiolyssnare. Bland dem som ej besöker gudstjänst finns en viss ökning i närradio, både totalt och troget, med ålder.
Resultatet kan verka förvirrande, men torde kunna tolkas så att med ålder får man mera tid och möjligen också ett större intresse för religiösa frågor, vilket ger större tid och intresse för närradion. Bland gudstjänst- besökarna minskar ”gapet” mellan totalt och troget lyssnande med ål- der, något som i sin tur kan ha samband med att de yngre har ett mindre vanemässigt mediebeteende. Det senare har också framkommit i andra studier (Weibull 1983).
Figur 1: Närradiolyssnande efter ålder och gudstjänstbesök
% 1 00
90— .xx soj X XX 70— Xx X ,c—N_, *.— ___________ ” **—o 60— =. 50— ///O 40—I //ae- _______ '0'// o_,_ // 30" ***—e// 20-l 10— |__ | 1 | 1 | > 18—29 år 30—39 år 40—49 år 50—64 år 65—74 år 0 = ej gudstjänstbesökare . = gudstjänstbesökare åtminstone någon gång — = trogna närradiolyssnare ___ = samtliga närradiolyssnare Slutsynpunkter
En sammanfattande kommentar till analysen av närradiolyssnandet i Jönköping 1980—1983 är att närradion funnit en fast publik på ca 10 procent av allmänheten. Detta är också den ungefärliga andel som de dagliga sändningarna når. Huvuddelen av sin publik fick närradion mycket snabbt, men under de senaste tre åren har särskilt andelen trogna lyssnare ökat. Däremot är ökningen i totalpublik förhållandevis mindre. Närradion har idag en publik som ligger på ungefär samma nivå som P1 i ljudradion, men lägre än lokalradions eller de lokala dagstidningarnas.
Närradiolyssnandet har ett klart samband med aktivitet i kyrkosam- fund. Detta torde i sin tur hänga samman med att det religiösa utbudet präglar Jönköpings närradio. Samtidigt visar resultaten att också andra faktorer, t ex åldern, har betydelse för i varje fall andelen trogna närra- diolyssnare.
Däremot uppvisar närradiolyssnande ett negativt samband med män- niskors politiska intresse. Med ökande politiskt intresse blir det ett mindre omfattande närradiolyssnande -— oavsett om detta mäts som förhållandet mellan lyssnare och icke-lyssnare eller som andelen trogna närradiolyssnare (se tabell 14).
Tabell 14: Andelen som lyssnar på närradio efter uppgivet politiskt intresse, Jön- köping 1982/83 (procent)
Närradiolyssnare Uppgivet politiskt intresse Lågt Medellågt Medelhögt Högt
Trogna 25 13 10 6 Regelbundna 10 10 9 11 Sporadiska 25 27 22 18 Icke-lyssnare 39 50 58 66 Summa 99 100 99 101 Antal 67 160 264 85
Bland dem som har ett lågt politiskt intresse är andelen trogna närra- diolyssnare en av fyra, bland dem med högt intresse är det bara en av tjugo. I den senare gruppen är det ca 2/3 som aldrig lyssnat på närradio. Innebörden är att närradiolyssnande i mindre utsträckning är knutet till människors samhälleliga orientering.
Lyssnandet som kriterium på framgång
Flera närradioföreningar har genomfört egna lyssnarundersökningar. Tyvärr har informationen om dessa ofta varit bristfällig, varför det är svårt att dra några säkra slutsatser utifrån dem. I en del fall förefaller det som om andelen som lyssnar överskattas, men utan mer tillförlitliga undersökningar som grund för bedömning av detta är det inte menings- fullt att hävda att så är fallet.
Nerikes Allehanda (lib) rapporterar 1984-04-04 att en lyssnarunder- sökning gjord av Kumla närradioförening under mars 1984 visar att ”varannan Kumlabo tillhör närradions lyssnarskara, och var femte in- vånare utgör en trogen publik”. En undersökning gjord av närradioför- eningen i Piteå 1982 visar att 32 % lyssnar minst en gång i veckan på Piteå närradio. Från Huskvarna rapporteras att 24 % lyssnar på Radio Hus- kvarna i Jönköpings närradio i maj 1983. Detta är relativt sett höga lyssnarsiffror och skulle exempelvis innebära att befolkningen i Piteå har tredubblat sitt regelbundna lyssnande sedan 1980.
En undersökning gjord i Umeå under våren 1983 visar inte lika högt lyssnande. Enligt denna undersökning lyssnar 14 % av den vuxna befolk- ningen på närradion i Umeå minst en gång per vecka. Detta är en obetydligt större andel än den som uppmättes 1980 (13 %). 1 Trollhättan genomfördes en lyssnarundersökning under januari och februari 1984. Denna visar att 12 % av befolkningen lyssnar regelbundet. Trollhättan är den enda ort av de nu nämnda som startade i den senare omgången, nämligen i september 1982.
Den enda riktigt säkra slutsatsen man kan dra av ovanstående under- sökningar är att andelen som aldrig lyssnat på närradio, något år eller några år efter dess start, fortfarande är förhållandevis stor, mellan 35 %
och 70 %. Detta stämmer också med en undersökning som Sveriges Radios Publik- och programforskningsavdelning (SR/PUB) gjorde un- der januari 1984. Denna visar att 70 % av befolkningen inte lyssnar på närradio. Vi återkommer strax till denna undersökning. Omvänt gäller självfallet att mellan 30 % och 65 % lyssnar med varierande periodicitet.
Är då lyssnarsiffror överhuvudtaget intressanta att redovisa i närra- diosammanhang? Ibland hävdas att närradions mål inte skall eller bör vara att försöka nå så många lyssnare som möjligt, utan att nå så många som möjligt inom en viss kategori av människor. Mot detta kan man invända att de flesta föreningar som deltar i verksamheten uppenbarli- gen i första hand vill nå ut till just allmänheten och inte enbart till de egna föreningsmedlemmarna.
Lika uppenbart är att många sändande föreningar och enskilda per- soner som arbetar med närradio upplever det som viktigt att få infor- mation om lyssnandet och dess omfattning och att man även har en förhoppning om att detta skall vara så högt som möjligt. Det ligger väl i sakens natur. För alla som arbetar med information är det viktigt att nå rätt målgrupp, men också att nå den på ett sådant sätt att informationen uppfattas på ett korrekt och relevant sätt. Detta innebär att man inte kan bedöma ett medium eller ett mediums framgång enbart genom att se till konsumtionen av detta. Utbudet, både dess innehåll och form, måste vara med i bedömningen. När det gäller närradioverksamheten bör man, förutom detta, bl a ta med sådana saker som sammansättningen på de föreningar som deltari försöket på lokal nivå, i bedömningen.
Lyssnarundersökningar kan också ge de sändande föreningarna vär- defull information om lyssnarkategorins sammansättning i vissa rele- vanta avseenden och uppgifter om förändringar i lyssnarstrukturen, vilket figur 2 ger en antydan om. Under våren 1984 publicerade SR/PUB en undersökning av lyssnandet på närradio och lokalradio, som hade genomförts under januari 1984. Denna undersökning redovisade till synes betydligt lägre lyssnarandelar för närradion än vad som kanske kunde förväntas, alldenstund närra- dion hade varit igång närmare fem år. I undersökningen uppskattades att ungefär 3 % av befolkningen i åldrarna 9—79 år i de kommuner som hade närradio, lyssnade på denna under en genomsnittlig dag. 1 den lyssnarundersökning som genomfördes våren 1980 uppskattades lyss- nandet en genomsnittlig vardag till 6 % med ganska stora variationer mellan orterna (3 %— 10 %), som huvudsakligen antogs bero på skillna— der i närradioutbudets omfattning. Denna andel framtogs utifrån upp- given faktisk konsumtion och var inte ett resultat av hur respondenterna svarade på frågan om man lyssnade på närradion under gårdagen, varför de olika andelarna inte direkt kan jämföras.
I undersökningen från januari 1984 redovisas också uppgifter om när respondenterna senast lyssnat på närradio. Det framgår av svaret på den frågan att 1 1 % hade lyssnat under den senaste veckan, vilket skulle vara det närmaste man kan komma det vi tidigare talat om som regelbundet och troget lyssnande. Även här medför dock de olika sätten att fråga att resultaten inte utan vidare kan jämföras. Gör vi ändå den jämförelsen kan vi konstatera att andelen ligger lägre än både den andel vi erhöll
Figur 2: Lyssnarvanornas utveckling i Jönköping
1980 1983
1980 som genomsnitt för de olika försöksorterna (15%) och för under- sökningen i Jönköping 1982/83 (22 %).
Hur skall man då förklara dessa differenser, om man inte enbart hänför dessa till skillnader i frågeformuleringar? En del av förklaringen ligger i att variationerna i lyssnandet är stora mellan olika orter och beroende av hur länge närradioverksamheten pågått och på utbudets storlek. Lyssnandet på en ort kan således vara relativt högt, medan det på andra orter är betydligt lägre. Vad som presenteras i SR/ PUBs undersökning är en genomsnittssiffra för alla orter. Skulle frågan om gårdagslyssnandet ha ställts i Jönköping borde man ha fått en andel på åtminstone 9 % i denna kategori, dvs en minst lika stor andel som den som lyssnar dagligen. Många av de nya orterna har ett förhållandevis litet utbud vilket försvårar ett regelbundet lyssnande. Närradioverksam- heten på dessa orter har heller inte hållit på sålänge att befolkningen har hunnit etablera några regelbundna lyssnarvanor när det gäller mediet ifråga. Dessa orter drar förmodligen ned andelen lyssnare. Detta betyder inte att uppgiften är felaktig, men att resultatet hade varit intressantare om det varit uppdelat på olika orter efter variationer i utbud och hur länge man sänt. En annan typ av invändning man kan ha mot SR/PUB- undersökningen är att man där frågar respondenterna om de lyssnade på
närradio under gårdagen. På vissa orter sänder man inte alla dagar i veckan, varför en fråga om gårdagslyssnande kan bli irrelevant.
SR/PUB har också undersökt lyssnandet i hela kommunen, där när- radiosändaren är stationerad. Sändaren når endast i undantagsfall en hel kommun, varför det är troligt att man i undersökningen har fått med en del personer som inte har möjlighet att ta in stationen ifråga. Ytterligare en förklaring är att man undersökt lyssnandet i ett annat åldersintervall än i undersökningen från 1980, nämligen 9—79 år i stället för 15—70 år. Lyssnandet på närradio i de allra lägsta och högsta ålderskategorierna är sannolikt lägre än i övriga åldersintervall, vilket drar ned den genom- snittliga andelen gårdagslyssnare.
Lyssnandet på andra lokala medier
Väl medveten om de svårigheter som är förknippade med att göra jämförelser mellan olika radiostationers lyssnarsiffror vill vi ändå redo- visa några sådana uppgifter. De sändningar som det ligger närmast till att jämföra närradiosändningarna med är lokalradions allemansradio- sändningar från Ljusdal och Ängelholm. En undersökning av lyssnandet på allemansradioprogrammen därifrån gjordes cirka 5 månader efter sändningarnas start. Om man mäter framgång i lyssnarsiffror och i kunskap om verksamheten hade Radio Ljusdal lyckats bättre än Radio Kristianstad-Nordväst. Av tabell 15 framgår att 72% av den vuxna befolkningen i Ljusdal hade någon gång under den faktiska sändnings- tiden på 3 månader (under sommaren gjordes 2 månaders sändnings- uppehåll) lyssnat på allemansradio. Motsvarande andel var 40 % i de tre Skånekommunerna. 38 % lyssnade regelbundet på Radio Ljusdal och 20 % på Radio Kristianstad-Nordväst (Westrell, 1982). Närradions siff- ror har tidigare diskuterats, varför dessa inte kommenteras närmare.
Tabell 15: Lyssnandet på allemansradio och närradio (procent)
NÄRRADIO RADIO RADIO (våren 1980) LJUSDAL KRISTIANSTAD genomsnitt (hösten 1981) NORDVAST (hösten 1981) Lyssnar någon gång 30 (21 —41) 72 40 Lyssnar varje vecka 15 ( 9—24) 38 20 Lyssnar en genom- snittlig dag 6( 3— 10) 12 5 Antal 4 887 622 609
Med tanke på den korta tid stationerna hade sänt vid mätningstillfället får dessa siffror betraktas som mycket höga. Framgången kan förklaras av lokalradions omfattande satsning på verkamheten och den publicitet verksamheten fick på ett tidigt stadium. Självfallet torde det sända materialet också ha betydelse för lyssnandet, men kanske inte i så stor utsträckning i själva inledningsfasen av projektet.
Den tidigare refererade SR/PUB-undersökningen visade, förutom att
3 % av befolkningen lyssnade på närradio, att 45 % lyssnade på lokalra- dio och 68 % på radio överhuvudtaget under en genomsnittlig dag. Det regelbundna lyssnandet (”lyssnat senaste veckan”) uppgår till 11 % för närradion, 67 % respektive 89 % för lokalradio och radio totalt (Gahlin/ Nordström/Westrell, 1984).
Lyssnarframgäng för närradion ?
Efter denna genomgång kvarstår grundfrågan i vad mån närradions lyssnarsiffror kan betraktas som en framgång för det nya mediet. Som vi diskuterat måste svaret på en sådan fråga bedömas med hänsyn till uppställda mål och i förhållande till andra medier.
Om vi först utgår från närradion som ett lokalt massmedium så är det rimligt att uppfatta närradions genomslag som begränsat. En andel på cirka 10 % dagliga lyssnare ligger klart under den lokala dagspressen och lokalradion. Inte i någon grupp av befolkningen kan närradion tävla med dessa lokalmedier, som har mellan 35 % och 85 % dagliga använ- dare.
Men är det rimligt att se närradion som ett traditionellt massmedium? Det huvudsakliga motivet till människors användning av lokal press och lokalradio är intresset för de lokala nyheterna (Hedman, 1981). Det är ett slag av daglig trygghetsfunktion i att hålla sig informerad om det lokala skeendet. Medierna är en del av människors dagliga vanor (Wei- bull, 1983). Deras genomslag är en följd av att allmänna nyheter berör alla.
Sett i detta ljus bör knappast närradion uppfattas som ett massme- dium. Även om många föreningar givetvis hyser en önskan ”att nå ut till allmänheten” genom närradion var det primära syftet med närradion att den skulle användas till att hålla kontakt med den egna gruppen. Med hänsyn till detta är det rimligt att se närradion som ett gruppmedium.
Ett gruppmedium utmärks av att ha en stabil och trogen kärna, som delar den intresseprofil som finns hos mediet. Inomspridda partitidning- ar är ett exempel på grupporienterade medier av detta slag. Exempelvis är cirka 80 % av läsarna av en lokal socialdemokratisk dagstidning (s)—sympatisörer (Weibull, 1983). Gruppmedier kan nå olika långt ut i en masspublik beroende på hur deras innehåll appellerar till allmänna intresseprofiler. Det vore dock fel att värdera deras framgång endast utifrån deras ”masspridning”.
Mot denna bakgrund är det rimligt att också se gruppmediet närradio i första hand i förhållande till sin kärngrupp. Närradiostudierna från 1980 kunde påvisa stora framgångari detta aVSeende redan efter kort tid. Filadelfiaförsamlingen i Eskilstuna kunde exempelvis visa upp 12 % mer eller mindre dagliga lyssnare på närradio bland sina medlemmar, drygt ett halvt år efter sändningarnas start.
I Jönköping, där mer än 90 % av innehållet i närradion har samfunds- prägel, kan vi då säga att närradions framgång ligger i att nå" gruppen av religiöst intresserade. Som visats i föregående avsnitt har detta också uppnåtts. Man har mer än hälften av de samfundsintresserade bland allmänheten och ännu fler av de religiöst intresserade. Det är dessa som
bildar kärngruppen enligt figur 2. Som framgår har närradion i Jönkö- ping nått ett ökat lyssnande bland dessa mellan 1980 och 1983. Men man har också ”nått ut” till fler av allmänheten. Med hänsyn till närradions innehållsprofil har en stor del av dessa kommit att förbli sporadiska närradiolyssnare.
En analys av detta slag ger perspektiv på lyssnarsiffrorna. Vi ser att närradion i Jönköping har stor framgång i sin kärngrupp och ett visst genomslag utanför denna. Ett annat sätt att uttrycka detta är påpekandet att kärngruppen utgör cirka 25 % av dem som lyssnar (55 % av dem som lyssnar minst en gång per vecka). Dessa andelar har ökat mellan 1980 och 1983, något som understryker närradions karaktär av gruppmedium. Man har tagit en större del av de intresserade. Slutsatsen ärinte unik för radio. De socialdemokratiska dagstidningar som hade stora framgångar kring 1980 fick sina nya läsare just bland socialdemokratiska sympati- sörer.
Närradions framgångar mätt med lyssnarsiffror måste på detta sätt betraktas mot bakgrund av programprofil och befolkningsunderlag.
Referenser
Gahlin, A., Nordström, B., Westrell, C., 1984, Lyssnandet på närradion och lokalradion. Sveriges Radio, Publik- och programforskningsav- delningen. Hedman, L., 1980, Närradion och dess lyssnare. Ds U 1980:l4. Liber Förlag. Stockholm. Hedman, L. (red), 1981, Utvärdering av närradion. Ds U 1981 :1. Liber Förlag. Stockholm. Hedman, L. (red), 1982. Närradion- Innehållet, medlemmarna och in- vandrarna. Ds U 1982:3. Liber Förlag. Stockholm. Karlsson, S., Weibull, L., 1980, Närradion på Öckerö — En första redovisning av publikstudien. Stencil. Statsvetenskapliga institutio- nen. Göteborgs universitet. 1980-02-28. Ohlsson, A., 1983, Tidningsläsning i Jönköping. Rapportserie. Statsve- tenskapliga institutionen. Göteborgs universitet. Ohlsson, A., 1984, Postenkät som datainsamlingsmetod. Rapportserie. Statsvetenskapliga institutionen. Göteborgs universitet. Weibull, L., 1983, Tidningsläsning i Sverige. Tidningsinnehav, tidnings- val, läsvanor. Publica/ Liber Förlag. Stockholm. Weibull, L., 1984, Dagspress & Etermedier i Sverige 1979—1983. Rap- port nr ]. Avdelningen för maSskommunikation. Göteborgs universi- tet. Westrell, C., 1982, Allemansradio-Radio för alla. Sveriges Radio, Pu- blik- och programforskningsavdelningen. Nr 2-1982.
Bilaga 3 Etiska regler
antagna av Sveriges Närradioförbund
Närradiokommittén beslöt den 13 april 1983 rekommen- dera de sändande föreningarna att följa reglerna.
Inledning
Närradion är ett medel för organisationerna att föra ut sina åsikter och är ett av demokratins uttryck för yttrandefrihet.
Principen om alla människors lika värde och den enskilda männi- skans frihet och värdighet är därför grundläggande för närradion.
Det är naturligt för närradion att upprätthålla etiska regler som främ- jar demokratins värden. Dessa regler ska i första hand skydda den enskilde så att denne inte åsamkas skada eller lidande och får inte användas för att inskränka föreningarnas möjligheter att framföra sina åsikter.
Yttrandefriheten i närradion regleras av tryckfrihetsförordningen och lagarna på närradioområdet. Närradions särart markeras av att det är föreningarnas gemenskaps- och åsiktsradio utan krav på opartiskhet.
Närradions trovärdighet stärks om andan i demokratins lagar får prägla även det område som inte regleras i lag.
Som ett uttryck härför har etiska regler för närradion utarbetats och frivilligt antagits.
Programregler Organisationernas förhållande till allmänheten
1. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna med- ger även om de tidigare offentliggjorts. Vänta hellre med att lämna en uppgift än att riskera att sprida en felaktig. Ge lyssnaren möjlighet att skilja mellan fakta och kommentar.
2. Visa generositet med källangivelser när en framställning huvudsak- ligen bygger på annans sakuppgift. Betänk att personliga berättelser kan innehålla uppgifter som grundas på slarv eller glömska och som kan ihågkommas på andra sätt av andra berörda. Följ upphovsrätten med dess citatregler.
4. Sänd inte program som kan uppfattas som ärekränkande för enskild person, eller som hot eller förakt för folkgrupp eller andra grupper av personer med anspelning på ras, hudfärg, etniskt ursprung, tros- bekännelse eller kön. &”
10.
11.
12.
Sänd inte inslag om inte trygghet föreligger för att den som yttrar sig iakttar programreglerna. Avbryt alltid inslag om brott mot dessa regler ändå förekommer. . Se till att påannonser och programrubriker har täckning i program- met. Felaktig sakuppgift ska rättas när det är påkallat. Den som har befogat anspråk att bemöta ett påstående bör skyndsamt beredas tillfälle till genmäle i den förenings program där ifrågasatt påstående sänts. . Rättelse och genmäle ska sändas på sådant sätt att de kan uppmärk-
sammas av dem som fått del av de ursprungliga uppgifterna. . Avstå från att sända uppgifter som kan kränka privatlivets helgd. . Redigera inte intervjuer på ett sådant sätt att den intervjuade miss-
krediteras.
Tillmötesgå rimliga krav på att få ta del av sända program om framställning därom görs av en person eller organisation som kan anses förfördelad av programmet. Följ Pressens Samarbetsnämnds etiska regler för press, radio och TV vid sändningar av nyhetskaraktär. Närradions Etiska Nämnds utlåtande om sammanslutnings egna sändningar ska i sin helhet och utan dröjsmål, korrekt återgivas i sändning på så attraktiv lyssnartid som möjligt.
Ordningsregler vid sändning
Organisationersförhållande till varandra
1. Mångfalden av organisationer, som utnyttjar samma närradiosän- dare, ställer stora krav på god radiodisciplin. Överlämnandet av programansvaret till annan organisation måste tekniskt ske på ett korrekt sätt. Ange alltid entydigt stationsnamn och sändande organisation. An- vänd inte stationsbeteckning som kan förväxlas med andra organi- sationer eller stationsnamn på samma ort. Använd inte andra organisationers signaturmelodi för att vilseleda lyssnarna. Håll god kontakt med närradiokollegerna för undvikande av stör- ningar vid övergång från en organisations program till annans. Tidsöverdrag och tekniska störningar av andras sändningar är brott mot radiolagen. Gör korrekta och opartiska på- och avannonser vid överlämnandet av sändningen till annan organisation. Kommentera inte anslutande organisations program på ett sätt som kan uppfattas som kränkande.
M edarbetares ställning
Förhållandet till allmänheten och programutgivare
1. Använd inte din ställning som medarbetare i närradion till att utöva
påtryckning för egen eller annans vinning, eller till att skaffa privata förmåner.
2. Tillmötesgå rimliga önskemål från intervjuade/medverkande att i förväg få veta hur och var deras uttalande återges. Var noga med att ange för vilken organisation och/eller radiosta- tions räkning du arbetar.
3. Visa särskild hänsyn mot ovana medverkande. Upplys alltid om samtalet är avsett för sändning eller enbart för egen information.
4. Programutgivaren har straffrättsligt ansvar för programinnehållet. Hans rätt att utesluta programinnehåll ur sändning är ovillkorlig. Ansvaret för att de etiska reglerna efterlevs åvilar i sin helhet pro- gramutgivaren.
Statens offentliga utredningar 1984
Kronologisk förteckning
_____ mee»—
16. 17. 18. 19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 23. 29. 30. 31. 32. 33.
35. 36. 37. 38. 39.
41.
42.
45.
47.
49.
50.
51.
PPPFPP'PPN."
Sociala aspekter på regional planering. |. Värdepappersmarknaden. Fi. Domstolar och eko'brott. Ju. Långtidsutredningen. LU 84. Huvudrapport. Fi. Sektorstudier. LU 84. Bilagedel 1. Fi. Särskilda studier. LU 84. Bilagedel 2, Fi. Långtidsutredningen. LU 84. Bilagedel 3. Fi. Näringstillstånd. Ju. Förslag till lag om Kooperativa föreningar. I. Kompletterande motståndsformer. Fö. . Rösträtt och medborgarskap. Ju.
Rösträtt och medborgarskap. Bilaga. Ju. Samordnad narkotikapolitik. S. RF 10:5. Ju. Ekonomisk brottsligheti Sverige. Bakgrund, övervägande, åtgärder. Ju. Förvärv i god tro. Ju. Sveriges internationella transporter. K. Arbetsmarknadsstriden |. A. Arbetsmarknadsstriden 11. A. Datorer och arbetslivets förändring. A. Förenklad självdeklaration. Fi. Panträtt. Ju. Folkbibliotek i Sverige. U. En bättre information om kemiska produkter. Jo. Ny konsumentköplag. Ju. Ny Banklagstiftning. Del 1. Bankrörelselag. Fi. Ny Banklagstiftning. Del 2. Bankaktiebolagslag. Fi. Ny Benklagstiftning. Del 3. Sparbankslag. Fi. Ny Banklagstiftnihg. Del 4. Föreningsbankslag. Fi. LÅS MERAI U. Arbetsmarknadspolitik under omprövning. A. Nya alternativ till frihetsstraff. Ju. Handla med tjänster. Ud. Bostadskommitténs delbetänkande. Sammanfattning. Bo. Bostadskommittens delbetänkande. Del 1. Bo Bostadskommittens delbetänkande. Del 2. Bo. Rullande fastighetstaxering rn m Del 1. Fi Rullande fastighetstaxering m m Del 2. Fi Hälsopolitik inför 90-talet — Remissutgåva. S. Hälsopolitiska mål och behovsbaserad planering — under- lagsstudie. 8. Den jämlika sjukvården? Fakta om ohälsans sociala och yrkesmässiga fördelning i Sverige. Arbetsmiljö, yrke, ut- nyttjande av sluten vård — bilaga. S. Att förebygga skador — ett hälsopolitiskt handlingspro- gram. S. Att förebygga hjärt— och kärlsjukdom _— ett hälsopolitiskt handlingsprogram. S. Hälsopolitiki samhällsplaneringen — hälsopolitiska aspek- ter på boendemiljö, arbetsmiljö, kost — underlagsstudie. S. Invandrarna inom hälso— och sjukvård — underlagsstudie. S. Primärvårdens uppgifter i det förebyggande arbetet — un- derlagsstudie. S. Hälsoupplysning inom primärvården — bilaga. 8. Länssjukvården — möjligheter tillförändring — underlags- studie. S. Samhällsekonomiska villkor. Vården och sysselsättningen. Ekonomiska aspekter på förebyggande åtgärder — bilaga. S. Personal för framtidens hälso- och sjukvård —— underlags- studie. S. Datateknik och industriell förnyelse. I.
52. Svensk sydafrikapolitik, Ud. 53. Föreningarna radio. U.
Statens offentliga utredningar 1984
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Kommissionen mot ekonomisk brottslighet. 1. Domstolar och eko-brott. [3] 2. Näringstillstånd. [8] 3. Ekonomisk brottslighet i Sverige. Bakgrund, övervägande, åtgärder. [15] 1983 års rösträttskommitté. 1. Rösträtt och medborgarskap. [1112 Rösträtt och medborgarskap. Bilaga. [12] RF 10:5. [14] Förvärv i god tro. [16] Panträtt. [22]
Ny konsumentköplag. [25] Nya alternativ till frihetsstraff. [32]
Utrikesdepartementet Handla med tjänster. [33] Svensk sydafrikapolitik. [52]
Försvarsdepartementet Kompletterande motståndsformer. [10]
Socialdepartementet
Samordnad narkotikapolitik. [13] Hälso— och sjukvård inför 530-talet. (HSSO) l. Hälsopolitik inför 90-talet — Remissutgåva. [39] 2. Hålsopolitiska mål och be- hovsbaserad planering — underlagsstudie. [40] 3. Den jämlika sjukvården? Fakta om ohälsans sociala och yrkesmässiga förr delning i Sverige. Arbetsmiljö, yrke, utnyttjande av sluten vård — bilaga. [41] 4. Att förebygga skador — ett hälsopolitiskt handlingsprogram. [42] 5. Att förebygga hjärt- och kärlsjukdom — ett hälsopolitiskt handlingsprogram. [43] 6. Hälsopolitik i samhällsplaneringen — hälsopolitiska aspekter på boendemil— jö, arbetsmiljö, kost — underlagsstudie. [44] 7. lnvandrerna inom hälso» och sjukvård — underlagsstudie. [45] 8. Primärvår— dens uppgifter i det förebyggande arbetet — underlagsstudie. [46] 9. Hälsoupplysning inom primärvården —— bilaga. [47] 10. Länssjukvården — möjligheter till förändring — underlagsstu- die. [48] 11. Samhällsekonomiska villkor. Vården och sysselsätt- ningen. Ekonomiska aspekter på förebyggande åtgärder — bi- laga. [49] 12. Personal för framtidens hälso- och sjukvård - underlagsstudie. [50]
Kommunikationsdepartementet Sveriges internationella transporter. [17]
Finansdepartementet
Värdepappersmarknaden. [2] Långtidsutredningen. 1. Långtidsutredningen. LU 84. Huvu- drapport. [4] 2. Sektorstudier. LU 84. Bilagedel 1. [5] 3. Särskilda studier. LU 84. Bilagedel 2. [6] 4. Långtidsutredningen. LU 84. Bilagedel 3. [7] Förenklad självdeklaration. [21] Banklagsutredningen. 1. Ny Banklagstiftning. Del 1. Bankrörel- selag. [26] 2. Ny banklagstiftning. Del 2. Bankaktiebolagslagen. [27] 3. Ny banklagstiftning. Del 3. Sparbankslag. [28] 4. Ny banklagstiftning. Del 4. Föreningsbankslag. [29] Fastighetstaxeringskommitten. 1. Rullande fastighetstaxering rn m Del 1. [37] 2. Rullande fastighetstaxering m m Del 2. [38]
Utbildningsdepartementet Folkbibliotek i Sverige. [23]
LAS MERA! [30] Föreningarnas radio. [53]
Jordbruksdepartementet En bättre information om kemiska produkter. [24]
Arbetsmarknadsdepartementet Konfliktutredningen. 1.Arbetsmarknadsstriden I. [18] 2. Arbets- marknadsstriden II. [19]
Datorer och arbetslivets förändring. [20] Arbetsmarknadspolitik under omprövning. [31]
Bostadsdepartementet
Bostadskommitten. 1. Bostadskommittens delbetänkande. Sammanfattning. [34] 2. Bostadskommittens delbetänkande. Del 1. [35] 3. Bostadskommitténs delbetänkande. Del 2. [36]
Industridepartementet
Sociala aspekter på regional planering. [1] Förslag till lag om Kooperativa föreningar. [9] Datateknik och industriell förnyelse. [51]
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningens nummer i den kronologiska förteckningen.
mimmi-ideen nimi...
l l l ' f*u'l'l l
”mln—menu » wet "r _"wulfilhie-t- ' a—,—,|_r V,
Ernlun- _| ] Hjlu MM '. 'i'-"rl ”mink .
I'll—hill]!
l . _rmu ] |x
"" %thrtem'
