SOU 1977:19

Radio och TV 1978-1985

Till Statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet

Den 7 juni 1974 bemyndigades chefen för utbildningsdepartementet av re- geringen att tillkalla en utredning om radions och televisionens fortsatta utveckling.

Till ledamöter av utredningen utsåg departementschefen: dåvarande departementsrådet Leif Andersson, ordförande (t.o.m. den 31 mars 1975) universitetskanslern Hans Löwbeer, ordförande (fr.o.m. den 1 april 1975) riksdagsledamoten Anders Björck (m) riksdagsledamoten Barbro Engman (s) förlagschefen Anders Ferm riksdagsledamoten Ingemar Leander (s) riksdagsledamoten Kjell A Mattsson (c) riksdagsledamoten Björn Molin (fp)

I radioutredningens sekretariat har ingått: avdelningsdirektören Lars Göransson, sekreterare(fr. o. m. den 15 september 1974) ' ekonomie licentiaten Olof Hultén, bitr. sekreterare (fr. o. m. den 7 oktober 1974) civilekonomen Leif Sundkvist, bitr. sekreterare (fr.o. m. den 15 oktober 1974) _ programredaktören Hack Kampmann, expert (fr. o. m. den 15 november 1974) universitetslektorn Lennart Nilsson, bitr. sekreterare (fr.o.m. den 1 de- cember 1974) ' utredningsledaren Åke Källqvist, bitr. sekreterare (fr. o. m. den 15 april 1975) Som sakkunniga har i utredningsarbetet medverkat: redaktören Torsten Byggdal, huvudkontaktman med Sveriges Radio docenten Stig Hadenius hovrättsassessorn Jan Pennlöv professorn Jörgen Westerståhl

Därjämte har utredningen biträtts av ett stort antal experter, som varit knutna till olika arbetsgrupper. Se kapitel 1.

Radioutredningen publicerade i juni 1976 två undersökningar om särskilda delar av Sveriges Radios programverksamhet:

Programarbetarens dilemma (Ds U 1976:12) av universitetslektorn Lars Grahn, docenten Bengt Nerman och universitetslektorn Sverker Tirén.

Tvzs utlandsrapportering (Ds U 1976:13) av universitetslektorn Rutger Lindahl och professorn Jörgen Westerståhl.

Viktigare inkommande och avgående skrivelser finns förtecknade i bilaga 5.

Radioutredningen får härmed överlämna sitt betänkande Radio och tv 1978—1985. Utredningens uppdrag är därmed slutfört.

Reservationer har avgivits av Anders Björck, Kjell A Mattsson och Björn Molin beträffande ledningen av programenhetema (kapitel 6, avsnitt 6.8); samt

Anders Björck, Kjell A Mattsson och Björn Molin beträffande lokali- seringen av ledningen för TV R (kapitel 6, avsnitt 6.3).

Särskilda yttranden har avgivits av Anders Björck beträffande reklamfmansiering av del av kostnaderna för

rundradion;

Anders Björck beträffande Sveriges Radios programverksamhet; Anders Björck beträffande tv-region omfattande Småland och Blekinge (kapitel 6, avsnitt 6.3);

Barbro Engman och Anders Ferm beträffande Sveriges Radios medlem- skap i Svenska Arbetsgivareföreningen',

Barbro Engman och Anders Ferm beträffande utformningen av förslaget till Gå radiolagen (kapitel 11, avsnitt 11.2.1); samt

Stig Hadenius och Jörgen Westerståhl beträffande organisationen av ny- hetsverksamheten i tv (kapitel 7, avsnitt 7.7).

Stockholm den 29 april 1977

Hans Löwbeer

A nders Bjöer Barbro Engman A nders Ferm

Ingemar Leander Kjell A Mattsson Björn Molin

/Lars Göransson Hack Kampmann Lennart Nilsson

Lei/' S unc/Avis!

1. Av ledamöterna Björck, Mattssoh och Molin beträffande ledningen

av programenhetema . 2 Av ledamöterna Björck, Mattsson och Molin beträffande lokali-

sering av ledningen för TV R

Särskilda yttranden .

1 Av ledamoten Björck beträffande reklamfinansiering av del av kost-

naderna för rundradion . . . . . . . .

2. Av ledamoten Björck beträffande programverksamheten

3 Av ledamoten Björck beträffande tv- r-egion omfattande Småland och Blekinge . . . . . . .

4. Av ledamöterna Engman och Ferm beträffande Sveriges Radios medlemskap i Svenska Arbetsgivareföreningen . 5 Av ledamöterna Engman och Ferm beträffande förslaget till 685” radiolagen

6 Av de sakkunniga Hadenius och Westerståhl beträffande organi-

sationen av nyhetsverksamheten i tv

Bilagor

Bilaga 1 Radioutredningens direktiv .

Bilaga 2 Avtal mellan svenska staten och Sveriges Radio aktiebolag an-

gående rundradions programverksamhet

Bilaga 3 Avtal mellan svenska staten och Sveriges Radio aktiebolag om

koncernbildningför laka/radioverksamhet .

Bilaga 4 Avtal mellan Sveriges Radios AB (SR) och dotterbolaget Sveri—

ges Lokalradio AB (LRAB) om samarbete rörande lokalradio-

verksamheten . . . . Bilaga 5 Yttranden, avgående och inkommande skrivelser

302 302

305 307

313

313

314

317

317 318

321

322

323

324

329

345

349

353 357

Sammanfattning

Bakgrund (kapitlen 1—3)

Kapitel] innehåller en sammanfattning av våra direktiv samt en redogörelse för vårt utredningsarbete.

I kapitel 2 redogör vi för nu gällande lagar och andra bestämmelser för rundradion i Sverige. Denna består för närvarande av Sveriges Radio AB med dotterföretaget Sveriges Lokalradio AB. Från 1977 tillkommer ytter- ligare ett dotterföretag, Sveriges Utbildningsradio AB. Redogörelsen omfattar den nuvarande organisationen, verksamheten och ekonomin. Slutligen be- handlas i ett särskilt avsnitt rundradion i ett antal andra länder.

Kapitel 3 utgör också väsentligen en bakgrundsbeskrivning. Vi redovisar där vissa uppgifter om konsumtionen av olika massmedier och om hur de används av allmänheten. Vidare beskriver vi kort några tänkbara ut— vecklingslinjer för massmedierna med särskild hänsyn till nya sätt att dis- tribuera radio- och tv-program. Vi behandlar därvid bl. a. kabel-tv, rund- radiosatelliter, Videogram och text-tv.

Principiella utgångspunkter (kapitel 4)

I kapitel 4 redovisar vi de principiella utgångspunkterna för våra förslag.

Vi konstaterar att rundradions utformning och ställning i många stater däribland i Sverige — i många avseenden kan sägas utgöra en tillämpning av den syn på massmedier som brukar benämnas samhällsansvarsideologin. "Public service broadcasting” eller med en svensk term rundradio i allmänhetens tjänst 'är i sin ursprungliga form förknippad med rundradions ansvar för mål och uppgifter som främst knyter an till samhällets politiska funktioner, dvs. till information och åsiktsbildning, men den kan också förknippas med rundradions ansvar för en fri, oberoende och aktiv kul- turverksamhet.

Rundradion har ansvar för yttrande- och informationsfriheten och ska medverka till att fördjupa den svenska demokratin. i samspel med bl.a. pressen. Tillsammans med pressen ska radio och tv medverka till att

El ge medborgarna den information som krävs för att orientera sig och ta ställning i förekommande politiska frågor och ge de förtroendevalda information om olika opinioner; D ge utrymme för olika åsikter och värderingar i syfte att kommentera, ta ställning, ge råd och verka opinionsbildande; [] granska och kontrollera myndigheter, organisationer, företag och andra som har betydelse för beslut vilka berör medborgarna — för rundradion dock med beaktande av det ansvar som kraven på opartiskhet och saklighet medför; El främja kommunikationen inom och mellan olika grupper i samhället.

Vi betonar särskilt rundradions kulturpolitiska ansvar och uppgifter och diskuterar hur de av statsmakterna 1974 antagna målen för den statliga kulturpolitiken bör tillämpas. Rundradions uppgifter och ansvar kan sam- manfattas i följande punkter

El ge och förmedla upplevelser till publiken, vilket också innefattar att tillgodose behovet av underhållning; [] bedriva en egen skapande verksamhet med utnyttjande av radions och tv:ns förutsättningar som självständiga medier och med anlitande av skapande krafter och idégivare utifrån; El samspela med andra uttrycksformer såsom press, teater, film, musik, litteratur och bildkonst och samverka med institutioner, grupper och enskilda inom andra kulturformer; Cl spegla och bevaka utvecklingen inom kulturområdet; 121 verka som kulturförmedlare.

Vi konstaterar också att fullständig etableringsfrihet är omöjlig för rund- radiosändningar. främst på grund av utrymmesbrist i etern och på grund av andra motsvarande begränsningar i fråga om kabeldistribuerade program. Med den utgångspunkten blir det naturligt att se på hela rundradioverk- samheten som om den bedrevs av en enda organisation. Det är då en uppgift för samhället att se till att organisationens olika delar fungerar väl och att de samspelar med varandra på ett godtagbart sätt. allt för att det begränsade sändningsutrymmet ska utnyttjas på bästa sätt och ge största möjliga mång- fald. Vi anser att man har skäl att tala om att organisationen har fått ett uppdrag av samhället att bedriva rundradioverksamhet, och i detta uppdrag finns ett antal riktlinjer för hur verksamheten ska bedrivas. Samtidigt fullgör rundradion bäst sina uppgifter om den får en oberoende ställning.

Organisation (kapitlen 5—6)

I kapitel 5 anger vi inledningsvis ett antal krav som bör ställas på rundradions organisation för att den ska uppnå de mål vi angivit i kapitel 4. Kraven kan sammanfattas i

D självständighet och integritet El mångfald El insyn

El kvalitet El medverkan utifrån 1] decentralisering [:l rationalitet och effektivitet

1 ett följande avsnitt (5.2) diskuterar vi hur Sveriges Radio har uppfyllt radioavtalets bestämmelser och .de statliga riktlinjerna i fråga om organi- sationen. Vi anser oss kunna konstatera, att Sveriges Radio nära följt de statliga riktlinjerna och att organisationen fungerar väl. Det är främst på två områden vår granskning leder oss till att föreslå stora förändringar. Dels anser vi att den nuvarande organisationen inte är anpassad för att klara den väsentliga ökning av den regionala programproduktionen som vi föreslår. Dels anser vi att förutsättningar måste skapas för att programenhetema tar mera aktiv del i den långsiktiga planeringsverksamheten. Båda dessa punkter kräver i sig mera djupgående förändringar av Sveriges Radios or- ganisation, och detta — tillsammans med krav som förekommit i den politiska debatten — föranleder oss att på ett mera förutsättningslöst sätt diskutera hur rundradion i Sverige ska vara organiserad i framtiden.

1 avsnitt 5.4 går vi igenom ett antal områden där staten har och enligt vår uppfattning också bör ha ett väsentligt inflytande över rundradio- verksamheten. Det gäller bland annat lagstiftning om rundradion men också ett antal andra allmänna frågor som rör programverksamhetens organisation, inriktning och omfattning och inte minst dess kostnader. Med hänsyn till dessa förbindelselinjer mellan samhället och rundradion blir det enligt vår uppfattning desto viktigare att man vid valet av verksamhets- och orga- nisationsform tillser att det finns klara markeringar av rundradioorgani- sationens självständiga ställning.

I den följande diskussionen går vi närmare igenom innebörden av be- greppet sändningsrätt. Vi finner därvid att det inte är någon central principiell fråga om sändningsrätten förbehålls ett enda företag eller om sådan rätt ges till flera företag. Denna fråga måste i stället vara beroende av hur man ställer sig till ett antal andra viktiga principer och krav på rundradioverk- samheten.

I avsnitt 5.5 går vi därefter igenom ett antal olika alternativ för hur rund- radioverksamheten skulle kunna organiseras.

Inledningsvis avvisar vi tanken på att skilja programproduktionen från programutsändningen genom att lägga de två funktionerna i skilda företag ' eller enheter. En utgångspunkt för den vidare diskussionen blir därför att programproduktionen organisatoriskt måste hållas samman med utsänd- ningarna av programmen.

Vi diskuterar därefter olika alternativ där programverksamheten bedrivs av ett antal fristående företag. Inte minst med hänsyn till de begränsade resurser som finns för rundradioverksamheten är det vår uppfattning att samhället måste ange riktlinjer i frågor som rör långsiktiga investeringar i lokaler, teknik och sändare och i frågor som rör verksamhetens lokalisering och geografiska uppdelning. Om programföretagen ska vara helt självstän- diga i förhållande till varandra måste i gengäld samhällets riktlinjer för vart och ett av företagen bli mera detaljerade och företagens frihet på så sätt bli begränsad.

Om å andra sidan företagen samarbetar med varandra ökar deras öm- sesidiga beroende av varandra. Den lösning som därvid skulle te sig som mest fördelaktig för att skydda programföretagens integritet gentemot sam- hället skulle enligt vår uppfattning vara bildandet av en koncern, vars hu- vudsakliga uppgift skulle vara att åstadkomma en rent teknisk och admi- nistrativ samordning av rundradioverksamheten. Vi anser emellertid att på dessa områden har en koncern vare sig större eller mindre förtjänster än den rundradioorganisation som nu finns i form av Sveriges Radio.

Avgörande för vårt slutliga ställningstagande har varit kravet på integritet för hela rundradioorganisationen och behovet av ett samlat ansvar för pro- gramverksamheten. Vi finner att ett sammanhållet företag på dessa punkter bäst tillgodoser de krav som vi uppställt. Det nuvarande rundradioföretaget Sveriges Radio bör därför bestå. Samtidigt är det viktigt att programen- heternas självständiga ställning ytterligare stärks för att säkerställa mång- falden i programverksamheten.

I kapitel 6 lämnar vi våra närmare förslag till utformning av en ny or- ganisation för Sveriges Radio.

Sveriges Radio bör även i fortsättningen vara moderbolag för Sveriges Lokalradio. Däremot bör Sveriges Utbildningsradio på grund av sina sär- skilda programuppgifter utgöra ett helt självständigt företag.

För den direkta programverksamheten svarar tre enheter inom Sveriges Radio. nämligen en enhet för riksljudradion samt två för tv TV S och TV R.

Ljudradioenheten (avsnitt 6.2) utvidgas så att den utöver nuvarande av- delningar och redaktioner kommer att bestå av

E] egen distriktsorganisation, som bildas av delar av de nuvarande fö- retagsgemensamma distrikten

El avdelning för utlandsprogram

Cl delar av den nuvarande Centralredaktionen bl. a. för att kunna utforma en egen utrikesbevakning El avdelningen för ljudradioteknik genom överföring från teknikenheten

Ljudradioenheten förutsätts samarbeta med Sveriges Lokalradio för att åstad- komma en mera finmaskig täckning och bevakning av landet; på vissa mindre produktionsorter bör därför lokalradion kunna överta all ljudradio- verksamhet från de nuvarande distrikten.

TV R (avsnitt 6.3.2) kommer att utgöra programenheten för den regionala tv-verksamheten. Utöver en central ledning — som kan bildas med endera av de nuvarande tv-enhetsledningarna som stomme kommer den att bestå av

1] central nyhetsredaktion i Stockholm, innehållande delar av den nu- varande Centralredaktionen El nio tv-regioner: Södra regionen (Kronobergs, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län) Västra regionen (Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län) Östra regionen (Östergötlands, Jönköpings och Kalmar län)

Mellansvenska regionen (Södermanlands, Örebro och Västmanlands län) Stockholmsregionen (Stockholms, Uppsala och Gotlands län) Gävle-Dala-regionen (Kopparbergs och Gävleborgs län) Nedre Norrlandsregionen (Västernorrlands och Jämtlands län) Västerbottensregionen

Norrbottensregionen

Regionerna ska ha till uppgift dels att producera program för rikssändning, dels att producera och sända regionala program, främst nyheter.

TVS (avsnitt 6.3.3) kommer att utgöra programenheten för tv-verksam- heten i Stockholm (med undantag för TV R:s nyhetsverksamhet där). För- utom ledningen kommer den att bestå av

[1 programredaktioner som bildas av de två nuvarande tv-enhetemas re- daktioner för allmänna program i Stockholm El delar av den nuvarande Centralredaktionen El huvuddelen av den nuvarande teknikenhetens avdelningar för tv:s driftteknik i Stockholm

TV S ska endast svara för rikssändningar.

Den nuvarande företagsgemensamma teknikenheten bör bestå, men dess uppgifter i den direkta programproduktionen inom radio och tv bör överföras till programenhetema. Enheten bör dock behålla ansvaret för den tekniska standarden. utrustningen och utbildningen inom Sveriges Radio.

Vi föreslår att nio regionala publikråd inrättas. De ska fungera som kon- taktorgan med rådgivande uppgifter i fråga om programverksamheten inom såväl Sveriges Radio som Sveriges Lokalradio. Förslaget har karaktären av försöksverksamhet, som bör utvärderas efter några år. Råden bör ha 15 ledamöter representerande folkrörelser och andra organisationer inom re— spektive region. De bör sortera direkt under Sveriges Radios styrelse.

Vi föreslår att Sveriges Radio även under den kommande avtalsperioden ska bedriva sin verksamhet i aktiebolagsform. Vi föreslår inga väsentliga förändringar i aktieägarsammansättningen eller i ägarnas befogenheter.

Styrelsen för Sveriges Radio bör på samma sätt som nu utses av staten (ordföranden samt fem ledamöter), av aktieägarna (fem ledamöter) samt av de anställda (två ledamöter jämte suppleanter). Som fjortonde ledamot av styrelsen bör ingå den av styrelsen utsedde radiochefen.

Programenheternas beslutsbefogenheter bör öka bland annat då det gäller programkoordineringen och den interna organisationen. De bör också spela en större roll då det gäller planeringsverksamheten inom Sveriges Radio.

Den utökade organisationen för programenhetema tillsammans med de ökande ledningsuppgifterna kräver en breddning och kvalificering av en— hetsledningarnas kompetens. Vi föreslår därför att programenhetema ska ledas av en särskild ledningsgrupp, som ska utses av styrelsen för Sveriges Radio och bestå av anställda inom enheten. I spetsen för ledningsgruppen ska stå chefen för programenheten. En minoritet inom utredningen föreslår att programenhetema i stället ska ledas av en enhetsstyrelse, vari kan ingå såväl anställda vid enheten som andra personer; minoriteten anser att det är möjligt att dela upp ledningsuppgifterna mellan enhetsstyrelsen och en-

hetschefen på ett sådant sätt att den löpande programverksamheten inte blir utsatt för olämplig påverkan utifrån.

Programverksamheten (kapitel 7)

Rundradion ska ge både information och upplevelser. Någon gräns bör inte dras mellan dessa båda funktioner. De informativa uppgifterna har hittills särskilt framhållits i avtal och andra dokument. Vi lägger i våra förslag samma vikt vid kultur- och upplevelseprogrammen och vid att programmen ska skänka underhållning.

Vi diskuterari avsnitt 7.2 frågor rörande kvalitet. Kravet på kvalitet gäller givetvis hela programverksamheten och alla typer av program. Det ska gälla såväl för den egna programproduktionen som för program som inköps från andra företag.

En kvalitetsfaktor som vi särskilt understryker är medverkan i program- men av från Sveriges Radio fristående utövare av konstnärlig, publicistisk och vetenskaplig verksamhet. En omfattande sådan frilansmedverkan i pro- grammen är också viktig med hänsyn till Sveriges Radios uppgift att bidra till yttrandefriheten.

I avsnitt 7.3 behandlar vi ett antal viktiga och uppmärksammade frågor rörande radio- och tv-programmens utformning och innehåll. Med utgångs- punkt i uppgifter om radionämndens beslut i granskningsärenden gör vi bedömningen att Sveriges Radios programutbud sett som helhet stått i god överensstämmelse med radiolag och gällande avtal om programverksam- heten. Vi uttalar bl.a.

13 att undersökningar som belyser sakligheten och opartiskheten hos in- nehållet i större avsnitt av programutbudet även i fortsättningen bör komma till stånd samt att metodutvecklingen då det gäller sådana undersökningar bör främjas; i samband därmed redovisar vi de två undersökningar vi låtit utföra på området, nämligen (Ds U 1976:13) Tvzs utlandsrapportering och (Ds U 1976:12) Programarbetarens dilem- ma 13 att i det kommande radioavtalet bör skrivas in bestämmelser som tyd- ligare klarlägger Sveriges Radios skyldighet att i programverksamheten verka för jämställdhet mellan män och kvinnor Cl att Sveriges Radio har skyldighet iaktta försiktighet i programverk- samheten i frågor som rör bruket av alkohol och andra gifter samt i speglingen och återgivandet av våld.

I avsnitt 7.4 behandlar vi främst frågor som rör programmens tillgänglighet för publiken. Vi föreslår därvid bl.a.

El utökade sändningstider i radio och tv [] mera medveten reprispolitik. framför allt i tv El införandet av ett för båda tv-kanalerna gemensamt dagb/ock i tv, som främst ska innehålla de attraktivaste programmen ur båda kanalernas sändningar närmast föregående och kommande kvällar; dagblocket ska således innehålla såväl förstagångssändningar som snabbrepriser och

utgöra ett alternativ främst för dem som har svårt följa kvällssänd- ningarna i tv, exempelvis skiftarbetare ökad beslutanderätt för programenheterna i frågor som rör koordina- tionen av programmen; beslut ovanför programenhetema bör främst vara av ramkaraktär och avse sådana saker som exempelvis gemen- samma tidpunkter för programväxling och koordination av nyhetspro- grammen

Avsnittet 7.5 behandlar särskilda publikgrupper och Sveriges Radios kon- takter med bl.a. publiken. Vi föreslår

13 [31:11:11]

förstärkning av programmen för och om handikappade flera program — särskilt i radio för språkliga minoriteter försöksverksamhet med program gjorda av publiken, s. k. public access vidgade kontakter i programverksamheten med kulturlivet och folk- rörelserna och en ökad bevakning och spegling av dessa en utökning av den regionala programverksamheten såväl då det gäller produktion av program för rikssändningar som då det gäller regionalt sända program; särskilt betydelsefullt härvidlag är vårt förslag om en utbyggd regional-tv

Frågorna om program inom olika kulturområden behandlas i avsnitt 7.6. Vi framhåller därvid särskilt

El

El

El

El

vikten av att särskilt tv speglar utvecklingen inom bild- och formkons- tema och av att bildskapare ges möjligheter att göra egna program kraven på mångsidighet och kvalitet i musikprogrammen samt vikten av samarbete med musiklivet utanför Sveriges Radio att radioteatern och tv-teatern ska ses som självständiga konstformer vilka bör ges möjligheter till fortsatt utveckling samt också att Sveriges Radio i olika former ska söka samarbete med olika institutioner och ensembler, bl. a. för överföring av teaterpjäser från scenen till tv-sänd- ningar att visning av biograffilm i tv i ökad utsträckning ska planeras från kul- turpolitiska utgångspunkter att Sveriges Radio ska stimulera filmproduktionen genom beställningar hos fristående f/mskapare

I avsnitt 7.7 behandlar vi nyhetsverksamheten i radio och tv. Vi föreslår inga stora förändringar av de rikssända nyhetsprogrammen. Vi föreslår vis- serligen att Centralredaktionen ska upplösas, men dess uppgifter ska övertas av de övriga nyhetsreaktionerna. Våra förs1ag innebär bl.a.

D

El El

en nyhetsredaktion inom var och en av programenhetema, som själva ska besluta bl. a. om utformningen av sin utrikesbevakning att TT även i fortsättningen ska sända telegramnyheter i radio att de regionala nyhetsprogrammen i tv ska byggas ut; i en första etapp till samtliga nio tv-regioner och i en andra etapp till 20-minutersprogram fem dagar i veckan under hela året

Radioprogrammen behandlas särskilt i avsnitt 7.8. Vi framhåller att radions speciella fördelar bättre bör kunna tas till vara när den som i vårt or-

ganisationsförslag—erhåller en friare ställning i förhållande till tv. Vi förordar en försiktig försöksverksamhet med mindre specialisering av de tre pro- gramkanalernas innehåll. Starka skäl talar för införande av P4, men vi konstaterar att en fjärde progranikanal för närvarande inte är möjlig av tekniska skäl. Televerket bör därför få i uppdrag att i internationella för- handlingar få till stånd en ökad tilldelning av sändningsfrekvenser till Sverige för att skapa förutsättningar för ett senare beslut om inrättande av P4. Vi sammanfattar de olika tidigare framförda förslagen om utvidgning av programverksamheten i radio och föreslår att sändningstiden utökas från nuvarande omkring 360 till cirka 440 timmar per vecka. Ökningarna ligger främst på program för invandrare och på program producerade i distrikten.

1 avsnitt 7.9 behandlas tv-programmen. Vi konstaterar där att vårt förslag till organisation innebär att de två tv-enheterna får helt olika struktur; de bör emellertid trots detta ha i huvudsak samma programuppgifter. Dock anser vi att företagsledningen bör ha möjligheter till en viss uppdelning av programuppgifterna, nämligen inom områden där kravet på bredd bedöms som viktigare än kravet på mångfald.

Vi anser också att de två programenhetema bör pröva att i sina kanaler ha något åtskilda sändningstider för att på så sätt täcka större delar av dygnet. Det tidigare nämnda dagblocket kräver samarbete mellan tv-enheterna. Den sammanlagda sändningstiden i tv föreslår vi ska öka från nuvarande cirka 80 till 100 timmar per vecka, främst genom tillkomsten av dagblocket.

Efterhandsgranskningen av radio- och tv-programmen genom radionämn- den behandlas i avsnitt 7.10. Vi avstyrker tanken på inrättande av en ny granskningsinstans i form av en radiomnbudsman och föreslår i stället att radionämnden får en kanslichef med viss självständig beslutanderätt. Vi föreslår vidare förändrade regler för genmälen och beriktiganden i radio och tv. Radionämnden ska enligt vårt förslag underrättas om framförda krav på genmälen och beriktiganden och även om radioföretagets beslut i sådana ärenden. Radionämnden ska därefter pröva radioföretagets beslut. och ra- dioföretaget ska ha skyldighet att publicera radionämndens fällande beslut i dessa liksom i andra programfrågor.

Vissa övriga frågor (kapitel 8)

I avsnitt 8.1 redovisar vi olika avtal Sveriges Radio har med upphovsrätts- organisationer om bl.a. utnyttjande av färdiga verk och om medverkan i programmen. Vi pekar därvid på problem i anslutning till viktiga program- politiska och kulturpolitiska önskemål. exempelvis för möjligheterna att dis- tribuera program i nya former, såsom Videogram.

Frågor rörande pub/ikzmdersökningar och massmedieforskning behandlas i avsnitt 8.2. Vi konstaterar att Sveriges Radio har behov av löpande pub- likundersökningar för att få underlag för beslut om programverksamheten och att man behöver en egen organisation härför. Sveriges Radio har också ett ansvar för att mera principiellt inriktad forskning kommer till stånd om radio och tv, men att det härvidlag är naturligt att Sveriges Radio i större utsträckning än nu uppträder som kvalificerad beställare av sådan forskning.

Prog/anzarkiven inom Sveriges Radio är av betydande omfattning och växer snabbt. Vår uppfattning är att Sveriges Radio inte bör belastas med annan arkivering än sådan som motiveras av kommande programbehov och vi räknar med att annan arkivering av sända program för t. ex. forsknings-och undervisningsändamål i framtiden ska skötas av en statlig arkivmyndighet för ljud och bild (avsnitt 8.3).

I avsnitt 8.4 lämnar vi efter en principiell diskussion förslag om att frågor rörande vidgad etableringsrätt för sändningar av radio- och tv-program med begränsad geografisk räckvidd ska bli föremål för särskild utredning, kom- pletterad med försöksverksamhet. Vi är allmänt sett positiva till att eta- bleringsrätten vidgas för att möjliggöra att ideella, religiösa, fackliga och politiska organisationer och folkrörelser får möjligheter att anordna sådana sändningar, vilka vi benämner särskild ljudradio och särskild tv.

I avsnitt 8.5, slutligen, behandlar vi frågan om införande av text-tv, som vi anser av värde för i första hand textsättning av tv-program för hörsel- handikappade. I ett längre perspektiv bör den användas för nyhetsservice och för textsättning på minoritetsspråk och i sista hand för att ersätta den nu förekommande textsättningen av program på främmande språk.

Ekonomi (kapitel 9)

Vi föreslår i avsnitt 9.2 att rundradioverksamheten i samma omfattning som nu ska,/?nansieras med mottagaravgijter. Dessa ska alltså bekosta Sveriges Radios verksamhet med undantag för utlandsprogrammen, Sveriges Lo- kalradios verksamhet samt televerkets medverkan vid distributionen av pro- grammen. Sveriges utbildningsradio och utlandsprogrammen ska däremot finansieras genom anslag över statsbudgeten. Den enda förändring vi föreslår är att radionämnden i framtiden ska finansieras över statsbudgeten. Te- leverket ska som nu svara för uppbörden av avgifterna.

Vidare föreslår vi att riksdagen i framtiden ska fatta beslut om motta- garavgifternas storlek liksom om de årliga anslagen till rundradioverksam- heten.

I syfte att förbättra Sveriges Radios planeringsmöjligheter och att inom rimliga ramar öka det ekonomiska oberoendet föreslår vi dels att verksam- heten ska bedrivas inom ramen för treåriga rullande verksamhetsplaner som staten ska fastställa i samband med medelstilldelningen, dels att Sveriges Radio ska erhålla automatisk kompensation för sådana förändringar 1 per- sona/kostnaderna som företaget inte kan råda över (avsnitt 9.3).

Vi föreslår en successiv utbyggnad av rundradioverksamheten och vi be- räknar att våra förslag när de är fullt genomförda kommer att medföra att driftskostnaderna ökar med omkring 225 miljoner kronor årligen, räknat i 1976/ 77 års penningvärde. De nuvarande årliga kostnaderna uppgår till ungefär en miljard kronor och kostnadsökningen blir alltså drygt 20 procent eller ungefär tre procent per år under en sjuårsperiod. Av kostnadsökningama faller omkring 170 miljoner kronor på tv, knappt 50 miljoner kronor på ljudradion och sammantaget cirka tio miljoner kronor på övriga driftskost- nader (avsnitt 9.4).

De sammanlagda investeringskostnadema som föranleds av våra förslag har vi beräknat till omkring 100 miljoner kronor, varav den helt övervägande delen faller på utbyggnaden av verksamheten utanför Stockholm.

Genomförande (kapitel 10)

Vi räknar med att våra förslag ska börja genomföras från och med verk- samhetsåret 1978/79.

Såväl organisationsförändringarna som verksamhetsförändringama bör genomföras successivt under den kommande avtalsperioden, som vi föreslår ska omfatta sju år.

De nya programenhetema bör enligt våra förslag ha skapats senast den 1 juli 1982. Vid den tidpunkten kan de regionalt producerade programmen utgöra den klart övervägande delen av TV R:s egenproduktion.

Ökningen av de årliga driftskostnaderna föreslår vi ska periodiceras ganska jämnt under den sjuåriga avtalsperioden så att de årligen ökar med drygt 30 miljoner kronor. Även för investeringskostnadema föreslår vi en jämn periodicering, men där kommer enligt våra förslag tyngdpunkten att ligga i början av avtalsperioden.

Med ledning av prognoser upprättade av televerket räknar vi med att avgiftsintäktema kommer att öka under avtalsperioden genom ett successivt ökande antal allmänna mottagaravgifter och färg-tv-tillägg. Med hänsyn härtill och med hänsyn till den periodicering vi föreslår av de tillkommande kostnaderna skulle våra förslag föranleda endast en mindre höjning av mot- tagaravgifterna. En höjning av färg-tv-tillägget med 20 kronor per år skulle enligt dessa förutsättningar vara fullt tillräcklig för att finansiera våra förslag. Därvid har vi beräknat kostnaderna i fast penningvärde med år 1977/ 78

som bas.

1 Direktiven. Utredningens arbete

1.1. Direktiven

Radioutredningens direktiv framgår av statsrådsprotokollet för utbildnings- ärenden den 7 juni 1974. De redovisas som bilaga 1 i betänkandet.

Den huvudsakliga anledningen till att en utredning borde tillsättas för att ta ställning till vilka riktlinjer som borde gälla för den fortsatta utveck- lingen av rundradioverksamheten var, enligt direktiven, att avtalet mellan staten och Sveriges Radio skulle löpa ut den 30 juni 1977. Innan nytt avtal tecknades borde erfarenheterna av de nu gällande avtalsreglerna prövas.

Enligt direktiven skulle en allmän förutsättning för utredningsarbetet vara att de grundläggande villkoren för rundradioverksamheten inte skulle rub- bas. Frihet från kommersiella hänsyn och självständighet i förhållande till myndigheter och intressegrupper var omistliga också för den framtida verk- samheten, liksom rundradions skyldighet att iaktta kravet på opartiskhet och saklighet. Radio och tv skulle alltså även i fortsättningen ha karaktären av en rundradio i allmänhetens tjänst.

En ytterligare allmän utgångspunkt för utredningsarbetet skulle vara att statsmakternas beslut 1974 om den statliga kulturpolitiken skulle gälla också för rundradion.

Direktiven innehöll i övrigt väsentligen följande uppdrag.

Cl Frågan om Sveriges Radios ensamrätt till rundradiosändningar borde prövas mot bakgrund bland annat av föreliggande förslag om egen sändningsrätt för lokalradio och utbildningsprogram. [1 Utan att beröra frågan om utvecklingen av kabel-tv i övrigt borde möj- ligheterna prövas att ge regeringen rättatt besluta om tillstånd/ör kabel- tv-sändning. El Erfarenheterna av Sveriges Radios nuvarande organisation behövde kartläggas för att utgöra bakgrund till överväganden om en lämplig framtida organisation.

Två alternativ för en framtida rundradioorganisation borde prövas: 1) Förstärkta lednings- och samordningsfunktioner inom Sveriges Ra- dio i förening med långt gående delegering av beslutsfunktioner till programenhetema. 2) Bildandet av helt självständiga enheter.

D

121121

Den för framtiden lämpligaste verksamhetsjormen borde prövas, varvid som ett alternativ till de nuvarande aktiebolagsformen i första hand stiftelseformen borde undersökas. Styrelsens roll, arbetssätt, sammansättning och storlek borde undersökas och i anslutning därtill också möjligheterna att komplettera styrelsen med ett förvaltningsråd med representativ sammansättning samt med regionala nämnder för distriktsverksamheten. Nyhetstjänstens organisation borde diskuteras mot bakgrund av erfa- renheterna av den nuvarande lösningen av frågan. En bedömning borde göras av hur distriktsverksamheten borde utvecklas. En analys borde ske av de nuvarande principerna för programsättningen i radio och tv och nya lösningar övervägas bland annat för att anpassa sändningarna till olika gruppers behov, varvid till exempel skiftarbetare särskilt borde uppmärksammas. Förslag borde utarbetas om sändningstidens längd i radio och tv med beaktande av undersökningar om publikens vanor. Kostnadsaspekterna angavs vara särskilt viktiga vid bedömningar av sändningstiden, som med hänsyn härtill borde vägas mot förbättrad kvalitet på ett mera begränsat programutbud. En noggrann prövning borde ske av olika former för samarbete mellan teatrarna och Sveriges Radio och preciserade förslag framläggas om hur detta samarbete skulle kunna utvecklas.

De problem som den nuvarande programverksamheten kunde innebära för strävandena att bryta isoleringen mellan olika musikformer och mu- sikgenrer liksom mellan olika lyssnargrupper borde uppmärksammas. Hänsyn borde tas till tv:s betydelse för allmänhetens kontakt med,/ilm- konsten och för filmkonstnärernas verksamhet. En redovisning borde ske av kontakterna mellan Sveriges Radio och folkrörelserna och förslag presenteras av hur dessa kontakter ska vida- reutvecklas, varvid tanken på ett förvaltningsråd borde vara av intresse. En friare tillgång för allmännyttiga ändamål till radio- och tv-program i Sveriges Radios arkiv angavs vara angelägen för en decentraliserad kulturproduktion. Därför borde olika möjligheter prövas att inom ramen för nu gällande lagstiftning lösa de ekonomiska och upphovsrättsliga problem som följer av att programmen distribueras i nya former. En bedömning av rundradions långsiktiga kostnadsutveck/ing borde göras på grundval av förslagen om den framtida organisationen samt om verksamhetens innehåll om omfattning. Därvid borde vidare en be- lysning ske av hur kostnaderna påverkas av skilda sätt för program- anskaffning. En redovisning borde ske av hur förslagen påverkar mottagaratgi/ternas utveckling. Som ett alternativ borde därvid redovisas vilken verksamhet som är möjlig med realt oförändrade intäkter av mottagaravgifter. En utgångspunkt skulle vara att verksamheten som hittills i huvudsak ska finansieras med avgifter och att reklamfinansiering ska uteslutas. Formerna för medelstilldelningen till Sveriges Radio borde övervägas i syfte att underlätta långtidsplaneringen utan att för den skull begränsa statsmakternas möjligheter att bestämma utvecklingstakten för radio- och tv-verksamheten.

El Det borde belysas hur stor andel av persona/behovet som bör tillgodoses med fast anställning av medarbetare med hänsyn tagen till att pro- gramverksamheten ger uttrycks- och arbetsmöjligheter åt kulturarbetare och andra som inte eftersträvar fast anställning. III Sveriges Radio utför nu själv undersökningar av publikens reaktioner på programmen genom avdelningen för publik- och programforskning (PUB). Det borde undersökas om inte denna verksamhet borde utföras av ett från företaget fristående organ, dock med beaktande av företagets behov av motsvarande tjänster. 13 Sveriges Radios kontakter med publiken och särskilt med eftersatta grup- per inom denna borde belysas och diskuteras. Förslag om förvaltnings- råd och publikkonferenser, exempelvis på regional nivå, borde därvid övervägas. El Förutsättningarna för att ge radionämnden möjligheter att besluta i frågor om genmälen och beriktiganden borde övervägas.

1.2. Utredningsarbetet

Vi började utredningsarbetet under hösten 1974.

Direktiven angav, att vårt utredningsarbete borde utföras så, att förslagen kunde föreligga i så god tid att de efter remissbehandling och beredning skulle kunna behandlas av riksdagen innan nytt avtal behövde träffas, det vill säga före den 30 juni 1977. För att möjliggöra detta borde alltså förslagen föreligga senast i början av hösten 1976, och vi utarbetade vår tidsplan i enlighet härmed.

Med hänsyn till den knappa tiden och till omfattningen av utrednings- uppdraget fann vi det nödvändigt att de olika frågorna före ett slutligt ställ- ningstagande i utredningen förbereddes i olika arbetsgrupper som för att spara tid måste fungera parallellt med varandra.

Vi ansåg det viktigt att bedriva utredningsarbetet så förutsättningslöst som möjligt. Vi ville därför undvika att som utgångspunkt för våra dis- kussioner ha den rundradioorganisation som Sveriges Radio utgör; över- huvudtaget ville vi undvika att organisationsfrågorna ägnades ett alltför stort intresse på övriga frågors bekostnad.

I stället ville vi från början koncentrera uppmärksamheten på program- frågorna för att i preliminära ställningstaganden i dessa frågor ha en ut- gångspunkt för förslag om organisation och ekonomi. Detta syfte fann vi oss kunna nå genom att lägga programfrågorna på särskilda arbetsgrupper, vilkas arbete gavs tidsmässig prioritet.

En genomgång av direktiven ledde oss till att från början avdela fem olika områden, som före ställningstagande i utredningen skulle förberedas av arbetsgrupper, nämligen (1) allmänna programfrågor, (2) kulturfrågor, (3) organisationsfrågor, (4) ekonomiska frågor samt (5) frågor rörande publik- kontakter samt publik- och programforskning.

De fem arbetsgrupperna skulle ha att ta fram bakgrundsmaterial av värde för utredningens ställningstaganden. Materialet skulle successivt redovisas för utredningen i rapporter, som också skulle kunna återge skilda uppfattning

hos gruppernas medlemmar i olika frågor. Rapporterna skulle däremot inte innehålla förslag från grupperna. Grupperna skulle således inte ta ställning i skilda frågor.

I grupperna har ingått dels ledamöter från utredningen, av vilka en varit ordförande, dels experter. De fem grupperna har haft följande medlemmar.

Arbetsgruppen för allmänna program/lågor Ledamöter:

Experter:

Anders Björck, ordförande Barbro Engman Redaktören Monica Boethius, Ljudradion, Sveriges Radio Redaktören Torsten Byggdal, Centrala kansliet, Sveriges Ra- dio Producenten John Sune Carlson, SIF-klubben, Sveriges Radio Redaktionschefen Hans Dahlberg, Sveriges Radio, Sundsvall Författaren Per Olov Enquist Producenten Hans Furuhagen, TV 2, Sveriges Radio Driftchefen Arne Sanfridsson, Tekniken, Sveriges Radio Planeringschefen Manne Stenbeck, TV 1, Sveriges Radio

Arbetsgruppen för kulturfrågor

Ledamöter:

Experter:

Anders Ferm, ordförande

Barbro Engman Kjell A Mattsson Folketshuschefen Bengt Göransson

Tonsättaren Eskil Hemberg Avdelningsdirektören Carl-Johan Kleberg, Statens kulturråd Regissören Leif Krantz

Programrådet Carl—Olof Lång, TV 1, Sveriges Radio Regissören Carin Mannheimer, Sveriges Radio, Göteborg Informationschefen Henrik Sjögren, Rikskonsener

Arbetsgruppen för organisationsfrågor Ledamöter:

Experter:

Hans Löwbeer, ordförande Anders Björck Ingemar Leander Björn Molin Redaktören Torsten Byggdal, Centrala kansliet, Sveriges Ra- dio Producenten John Sune Carlson, SIF-klubben, Sveriges Radio Avdelningschefen Carl-Filip Hammar, Statens personal- nämnd samt TRU Planeringschefen Ivar Ivre, Centrala kansliet, Sveriges Radio Organisationsdirektören Clas Jackert, Statskontoret Direktören Sune Tjernström, VECTU

Arbetsgruppen för ekonomiska frågor Ledamöter: Hans Löwbeer, ordförande Ingemar Leander Kjell A Mattsson

Experter: Budgetchefen Hans Gerle, Ekonomiavdelningen, Sveriges Radio Departementssekreteraren Göran Lannegren, utbildningsde- partementet Direktören Sune Tjernström, VECTU

Arbetsgruppen för frågor rörande publikkontakter samt publik- och program-

forskning Ledamöter: Björn Molin, ordförande Anders Ferm Experter: Hovrättsassessorn Per Assarson, radionämndsutredningen Avdelningschefen Björn Höijer, PUB, Sveriges Radio Informationschefen Härje Larsson, LO Professorn Karl-Erik Wärneryd, Handelshögskolan, Stock— holm

Senare under utredningsarbetet fann vi att också beredningen av frågor rö- rande nyhetsverksamheten lämpligast borde ske i en särskild arbetsgrupp. Denna fick följande sammansättning.

Ledamöter: Ingemar Leander, ordförande Anders Björck Experter: Direktören Oloph Hansson, Centrala kansliet, Sveriges Radio Chefredaktören Olle Nilsson, Västerbottens-Kuriren

Vidare tillsattes en särskild arbetsgrupp för arkivfrågor, bestående av enbart experter. Den fick följande sammansättning.

Experter: Landsarkivarien Sten Körner, ordförande Byrådirektören Birgitta Eurenius, utbildningsdepartementet Avdelningsdirektören Torbjörn Forssell, Statens kulturråd Utredningschefen Bure Holmbäck, Programservice, Sveriges Radio

Slutligen har departementstådet Bo Svensson, justitiedepartementet, och hovrättsassessorn Agne Henry Olsson, justitiedepartementet, i egenskap av experter biträtt i juridiska frågor, i främsta rummet i associationsrättsliga respektive upphovsrättsliga frågor.

Samtliga arbetsgrupper har lämnat sina rapporter enligt uppgjorda tids- planer. Med utgångspunkt i slutrapporten från arbetsgruppen för allmänna programfrågor och en delrapport från arbetsgruppen för kulturfrågor kunde vi under hösten 1975 påbörja mera ingående diskussioner om programverk- samheten inom rundradion på det sätt som från början avsågs. Dessa dis- kussioner kunde därvid utgöra underlag för arbetet i organisations- och ekonomigrupperna.

Övriga rapporter lämnades omkring årsskiftet 1975/ 76 eller under våren 1976 och har utgjort underlag bland annat för våra fortsatta diskussioner om rundradions organisation och ekonomi. Under dessa diskussioner visade det sig nödvändigt att förlänga utredningens arbete. Detta i sin tur har föranlett regeringen att förlänga det nuvarande avtalet med ett år, så att det nu utlöper den 30 juni 1978.

Vi har i olika former haft ett stort antal kontakter med företrädare för olika grupper och instanser inom Sveriges Radio och med övriga intressenter, bl. a. med representanter för folkrörelser och för kulturarbetarorganisationer men också med företrädare för särskilda publikgrupper, såsom handikappade och språkliga minoriteter. Kontakterna har haft formen av överläggningar, hearings och studiebesök och har delvis skett inom våra arbetsgrupper.

Sommaren 1975 gjorde vi en studieresa till Österrike och Storbritannien, där vi besökte respektive rundradioföretag och träffade representanter för statliga utredningar och politiska partier.

Vidare har studiebesök gjorts hos rundradioföretagen i Danmark, Finland och Norge av representanter för utredningen under ledning av ordföranden.

2 Rundradion idag

2.1. Utvecklingen av den svenska rundradion

År 1924 uppdrogs åt AB Radiotjänst att med ensamrätt svara för utsänd- ningar av rundradioprogram i Sverige. De första sändningarna ägde rum den 1 januari 1925. Aktieägarna i företaget utgjordes av två grupper, näm- ligen pressen och ett näringslivskonsortium.

Från första början gällde för rundradion vissa principer, som alltjämt är i kraft:

[] staten skulle utfärda regler för verksamheten. men staten skulle inte själv ha hand om programmen El staten skulle svara för sändaranläggningarna och för utsändningarna till allmänheten El verksamheten skulle finansieras med särskilda licensmedel. vilka in- samlas av staten. som sedan ur dessa medel beviljar anslag för såväl programverksamheten som för utsändningarna till allmänheten El Radiotjänst skulle låta programverksamheten präglas av bl. a. saklighet och opartiskhet.

Värt att notera är också att i de ursprungliga åläggandena för Radiotjänst ingick att främja folkupplysningen och folkbildningsarbetet.

En annan sak att notera är att Radiotjänst inte hade rätt att ha en egen nyhetsredaktion. Nyhetsprogrammen skulle tillhandahållas av Tidningarnas Telegrambyrå (TT). Detta kan ses som en följd av det starka inflytande som pressen hade vid bildandet av företaget. Först 1947 fick Radiotjänst formell rätt att förmedla andra nyheter än sådana som erhållits via TT.

Ända fram till 1955 sände Radiotjänst endast ett radioprogram. men det året började en successiv utbyggnad av ett andra radioprogram. 1962 började man sända melodiradio från fem sändare de första för det nuvarande program 3.

Reguljära tv-sändningar hade förekommit utomlands. bl. a. i Storbritan- nien. redan före andra världskriget. Efter viss försöksverksamhet fick Ra- diotjänst 1956 ensamrätt att sända tv-program i Sverige.

I samband med de stora förändringar rundradioverksamheten genomgick vid mitten av 1950-talet beslöt man att öka antalet intressenteri Radiotjänst för att därigenom ge företaget en starkare förankring i samhället. Aktie-

kapitalet ökades och ett antal folkrörelser tillkom som ny ägargrupp. Ak- tieinnehavet fördelades på följande sätt:

Press 40 procent Näringsliv 20 procent Folkrörelser 40 procent

Företagets namn ändrades i samband härmed 1957 till Sveriges Radio Ak- tiebolag.

1966 beslöt staten att Sveriges Radio skulle få en andra kanal för tv- program. I samband med detta beslöts om den organisation som nu gäller för Sveriges Radio.

Ett viktigt drag i den organisationen är. att tv—verksamheten delats upp på två programenheter, som vardera förfogar över en av de båda tv-kanalerna. De två tv-enheternas sändningar började 1969. Året därpå började — efter några års försöksverksamhet — sändningar i färg.

I anslutning till 1966 års reform ändrades åter fördelningen av aktiein- nehavet i Sveriges Radio, nämligen till följande:

Press 20 procent Näringsliv 20 procent Folkrörelser 60 procent

1975 bildades Sveriges Lokalradio Aktiebolag som ett dotterbolag till Sveriges Radio. Dotterbolagets uppgift är att sända lokala ljudradioprogram inom 24 lokalradioområden. Sändningarna ska äga rum inom ramen för den en- samrätt som Sveriges Radio har att sända radioprogram. Verksamheten i dotterbolaget har startat 1977.

Statsmakterna har vidare beslutat att ett särskilt dotterbolag för utbild- ningsprogram ska bildas 1977, Sveriges Utbildningsradio AB. Det ska börja sina sändningar 1978.

2.2. Bestämmelser för radio och tv 2.2.1 Radiolagen

Den grundläggande författningen om rundradio är radiolagen (19661755), senast ändrad 1975.

Lagen inleds med några begreppsförklaringar (1 å). Med radiosändning av- ses "ljud. bild eller annat meddelande” som sänds genom rymden i motsats till rrädsändning, som sänds via en särskild ledare; ledaren kan exempelvis vara en kabel. Rundradiosändning definieras som ”radiosändning eller tråd- sändning som är avsedd att mottagas direkt av allmänheten. om sändningen icke är avsedd endast för en sluten krets. vars medlemmar äro förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ett gemensamt intresse att lyssna på eller se sändningen”. Med radioprogram menas i lagen innehållet i en sändning om detta inte bara består av "enkla meddelanden", vilka exemplifieras som meddelanden om tid, väderlek, nyheter och dylikt.

Enligt $& beslutar regeringen efter riksdagens hörande om avgifter för innehav av mottagare.

Så innehåller bestämmelsen att endast det aktiebolag som regeringen bestämmer har rätt att besluta om vilka radioprogram som får förekomma i rundradiosändning i Sverige. Det aktiebolag som fått ensamrätten kan dock helt eller delvis överlåta denna rätt efter medgivande av regeringen. Regeringen får dessutom enligt ett tillägg gjort 1975 bestämma att aktie- bolaget får överlåta sin ensamrätt till lokala ljudradioprogram till ett dot- terbolag.

Ensamrätten ska utövas opartiskt och sakligt (6 &) och i övrigt efter rikt- linjer i avtal med regeringen.

Inga myndigheter får granska radioprogram i förväg eller förbjuda sänd- ning på grund av programmens innehåll (8 5). Däremot finns för efterhands- granskning av program en särskild nämnd, radionämnden (7 å).

2.2.2. Radioavtalet

Enligt radiolagen ska det aktiebolag som erhållit ensamrätten att sända ra- dioprogram ha ett avtal med staten som närmare reglerar hur sändningsrätten ska utövas.

Det nuvarande avtalet mellan staten och Sveriges Radio trädde i kraft den 1 juli 1967 och gäller. sedan det förlängts med ett år, till och med den 30 juni 1978.

Enligt radioavtalet åtar sig Sveriges Radio att bedriva programverksamhet för rundradion (2 ä') medan staten åtar sig att genom televerket svara för distributionen (det vill säga utsändningen till allmänheten) av programmen samt för uppbörden av mottagaravgifterna (3 g).

Staten åtar sig vidare att årligen ställa erforderliga medel till förfogande för Sveriges Radios verksamhet. Sveriges Radio har huvudansvaret för den samlade planering, som ska utgöra grunden för anslagsframställningarna från företaget samt från televerket och byggnadsstyrelsen (14 å). Om Sveriges Radio under ett budgetår inte förbrukar hela det belopp som man fått för programverksamheten ska det överskjutande beloppet återbetalas (15 å).

Avtalet innehåller även bestämmelser om Sveriges Radios huvudorga- nisation. I anslutning därtill föreskrivs vidare att Sveriges Radio har att beakta de av staten 1966 godkända riktlinjerna vad avser "programenhe- ternas självständighet och medelstilldelning. distriktens andel av program- produktionen. den tekniska enhetens organisation och finansiering samt vissa för programverksamheten gemensamma organ m. m.” (4 ;"). Rund- radions organisation behandlas närmare i avsnitt 2.3.

Programverksamhetens allmänna inriktning och innehåll berörs i flera paragrafer.

Sveriges Radio ska i första hand sända program gemensamma för hela landet (4 ä').

Därutöver ska man sända särskilda program till utlandet (5 é). Man ska vidare sända särskilda utbildningsprogram (10 å) och under vissa förhål- landen också meddelanden på begäran av myndighet (11 å).

Enligt avtalet ska programmen koordineras så, att man undviker att alltför likartade program samtidigt utsänds i de olika ljudradio- och tv-kanalerna (7 s").

Programmen ska vara omväxlande till karaktär och innehåll. De ska så- lunda (6—7 åå):

upplysa om nuets händelser orientera om kultur- och samhällsfrågor

stimulera till debatt i sådana frågor tillgodose olika intressen i fråga om bland annat religion. musik. teater. konst, litteratur och vetenskap skänka god förströelse och underhållning med beaktande av olika smak- riktningar

El tillgodose även mindre gruppers intressen av mera särpräglad natur.

|:! EDGE]

l programverksamheten ska Sveriges Radio "hävda de grundläggande de- mokratiska värdena” (6 &) I avtalet Så anges vidare. att bestämmelserna i 6 ; radiolagen om opartiskhet och saklighet ska tillämpas "med beaktande av att en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet ska råda i rundradion". I samma avtalsparagraf anges dessutom. att programverksamheten i sin helhet ska präglas av skälig balans mellan olika åsikter och intressen.

Vidare innehåller avtalet ett antal föreskrifter av etisk natur. Sakuppgifter ska kontrolleras före sändning. Den enskildes privatliv ska respekteras. Fel- aktiga sakuppgifter ska beriktigas och tillfälle till genmäle ska ges den som har "befogade anspråk att bemöta ett påstående” (8 å).

Enligt avtalets 12 & får Sveriges Radio inte mot ersättning medge kom- mersiell reklam i programmen och inte heller sända program för vilken an- nan för företagets räkning betalat sändningsrätten.

l avtalets 13 & åläggs Sveriges Radio att ställa sig till efterrättelse artiklarna 1—5 i internationella konventionen den 23 september 1936 angående rund- radions användning i fredens intresse. Denna konvention tillkom inom Na— tionernas Förbund och ratificerades av Sverige 1938. Den har inte frånträtts av Sverige. Konventionen innehåller bl. a. att de fördragsslutande parterna förbinder sig att övervaka att sändningarna inte innebär ”eggelse till krig”.

Enligt 23 & ska ett särskilt avtal träffas om bolagets verksamhet vid krig. Enligt detta särskilda avtal ska Sveriges Radio vid krig eller krigsfara un- derställas regeringen och ingå som en självständig organisation i totalför- svaret. I största möjliga utsträckning ska emellertid även då gälla vad som föreskrivs för fredstid.

Slutligen innehåller avtalet bestämmelser om förfarande vid tvister om avtalets tolkning. vid brott mot avtalet från Sveriges Radios sida samt då avtalet upphör att gälla. ] sistnämnda fall träder bolaget omedelbart i lik- vidation och dess tillgångar — utöver aktiekapitalet — tillfaller staten.

2.3. Rundradions nuvarande organisation

2.3.1. Huvuddragen

Rundradioverksamhet kan — med utgångspunkt i de svenska förhållandena — delas upp i programverksamhet och distribution av programmen. Rundra- dions programverksamhet sköts enligt radioavtalet och det särskilda lokalra- dioavtalet av Sveriges Radio AB och dess dotterbolag. För distributionen av

rundradioprogrammen svarar televerket. Viss medverkan har också bygg- nadsstyrelsen. som svarar för större investeringar i byggnader.

Sveriges Radio AB är numera inte bara ett producerande och sändande företag utan det utgör också moderbolaget i en koncern. Inom koncernen är verksamheten uppdelad på följande sätt.

Sveriges Radio anskaffar och sänder med ensamrätt riksprogram och re- gionala program i tv samt riksprogram i ljudradio. Denna verksamhet fi- nansieras med mottagaravgifter med undantag för en del utbildningspro- gram. som bekostas över statsbudgeten (utbildningsdepartementet). Dess- utom sänder företaget radioprogram till utlandet. Den verksamheten finan- sieras också över statsbudgeten (utrikesdepartementet).

Sveriges Lokalradio AB anskaffar och sänder med ensamrätt (som mo- derbolaget överlåtit) lokala program i radio. Verksamheten finansieras med mottagaravgifter.

På motsvarande sätt kommer Sveriges Radio att till Sveriges Utbildnings- radio AB överlåta en del av sin sändningsrätt. nämligen i vad avser ut- bildningsprogram i såväl radio som tv. Utbildningsradion kommer emellertid inte att få ensamrätt att sända utbildningsprogram utan sådana kommer även i framtiden att kunna sändas av Sveriges Radio. Utbildningsradions programverksamhet kommer att finansieras över statsbudgeten (utbildnings- departementet). Denna programverksamhet sköts intill utgången av 1977 av Sveriges Radio och av TRU. som dock ej har sändningsrätt utan bara fungerar som producent.

2.3.2. Ägare rill rundradion Sveriges Radio

Aktiekapitalet i Sveriges Radio AB uppgår till 2 160 000 kr och är fördelat på 21600 aktier.

Av aktierna tillhör 12 960 60 procent l4/0/kröre/scr och samarbetsorgan för folkrörelser. Dessa aktier är fördelade på följande sätt.

Bygdegårdarnas Riksförbund 58 Folkets Husföreningarnas Riksorganisation 239 Kooperativa Förbundet 2 175 Kooperativa Gillesförbundet 200 Landsorganisationen 2 175 Lantbrukarnas Riksförbund. ideell förening 2175 Riksföreningen Våra Gårdar 179 Folkbildningsförbundet 449 Svenska Kyrkans Centralråd 1087 Centralorganisationen SACO/SR 293 Sveriges Frikyrkoråd 1 164 Sveriges Nykterhetssällskaps Representantförsamling 484 Sveriges Riksidrottsförbund 107 Tjänstemännens Centralorganisation 2 175

4320 aktier — 20 procent är fördelade på 15 näringslivsorganisationer.

Föreningen Sveriges Filmproducenter 200 Handelns Arbetsgivareorganisation 100 Handelskamrarnas Nämnd 150 Svenska Arbetsgivareföreningen 650 Svenska Bankföreningen 200 Svenska Försäkringsbolags Riksförbund 200 Sveriges Grossistförbund 100 Sveriges Hantverks- och industriorganisation 100 Sveriges Industriförbund 750 Sveriges Köpmannaförbund 100 Lantbrukarnas riksförbund. förening upa 750 Sveriges Radiohandlares Riksförbund 100 Sveriges Radioleverantörer 700 Sveriges Redareförening 200 Teatrarnas Riksförbund 20

Som synes är de ovannämnda aktieägarna samtliga organisationer av folk- rörelse- eller intresseföreningskaraktär. Återstående aktier 4 320 eller 20 procent ägs av tidningar eller tidningssammanslutningar. i några fall av fö- retag som inte längre själva ger ut någon tidning. Det sammanlagda antalet aktieägare i gruppen uppgår till 47. Följande ägare har fler än 100 aktier.

Aftonbladet 260 Dagens Nyheter 325 Norrköpings Tidningar 110 Stockholms Tidningen 168 Svenska Dagbladet 526 Svenska Tidningsutgivareföreningen 601 Sydsvenska Dagbladet 400 Tidningarnas Telegrambyrå 766 Vestmanlands Läns Tidning 100 Östgöta Correspondenten 180

Av det ovanstående framgår. att samtliga aktieägare är juridiska personer. Vid överlåtelse av aktie gäller hembudsskyldighet enligt bolagsordningen. Detta innebär att befintliga aktieägare måste erbjudas att inlösa aktien. Häri- genom kan dessa förhindra att kretsen av aktieägare ökas.

Styrelsen för Sveriges Radio består av ordförande och tolv andra ledamöter jämte tolv suppleanter för dessa. Regeringen utser ordföranden och fem av de övriga ledamöterna samt fem suppleanter. Bolagsstämman väljer fem ledamöter och fem suppleanter. Slutligen utser de anställda genom tjäns- temannaklubben två ledamöter och två suppleanter.

Sveriges Loka/radio

Sveriges Lokalradio AB utgör ett av Sveriges Radio helägt dotterbolag. Ak- tiekapitalet uppgår till 50000 kr och är fördelat på 500 aktier. Aktie får inte överlåtas utan regeringens medgivande.

Styrelsen består av nio ledamöter samt sex suppleanter. Regeringen utser ordföranden och fyra ledamöter samt tre suppleanter. Bolagsstämman dvs. Sveriges Radio utser två ledamöter och en suppleant. De anställda utser slutligen två ledamöter och två suppleanter.

Sveriges Utbildningsradio

Även Sveriges Utbildningsradio AB utgör ett av Sveriges Radio helägt dot- terbolag. Styrelsen kommer att ha samma sammansättning och utses på samma sätt som i lokalradiobolaget.

2.3.3. Enheterna inom Sveriges Radio 2.331 Statsmakternas beslut

Sveriges Radios organisation är i sina huvuddrag bestämd i radioavtalet. I avtalets 4å stadgas. att det för den direkta programverksamheten ska finnas fem programenheter. nämligen en för ljudradio. en för var och en av tv:s två programkanaler. en för utbildningsprogram samt en för utlands- program. Dessutom ska det finnas distrikt ”till det antal bolaget bestämmer”. Slutligen föreskriver avtalet att det ska finnas en teknisk enhet.

Av statsmakternas riktlinjer för Sveriges Radio framgår också motiven för valet av organisation.

Den allmänna bakgrunden var att statsmakterna ville åstadkomma en längre gående delegering av ansvar och befogenheter än vad som fanns inom det dåvarande företaget. Man ville därför ha programenheter som under företagsledningen och styrelsen skulle ha det direkta ansvaret för programmen. Syftet var att skapa förutsättningar för "rörelsefrihet och obe- roende. variation och stimulerande tävlan. när det gäller idéer och utform- ning av programmen”. Organisationen skulle också skapa vidgat utrymme för mångfald i produktionen.

För var och en av programenhetema skulle fastställas en kostnadsram. Det bör därvid observeras. att riktlinjerna angav att kostnadsramarna för de två tv-enheterna skulle vara lika stora. Inom kostnadsramarna skulle enheterna få göra sina dispositioner inte bara vad avser kostnader för teknik. lokaler och liknande kostnader som berör annan enhet inom företaget. Inom ramen för en långsiktig planering inom företaget skulle enheterna också själva bestämma över hur programmen skulle produceras. om de skulle göras med egna resurser eller om de på olika sätt skulle anskaffas utifrån.

Personalrekryteringen betecknades som viktig med hänsyn till program- mens profil. och därför borde även den väsentligen delegeras till program- enheterna.

Programenheterna måste enligt propositionen ges inflytande över utform- ningen och dimensioneringen av teknisk utrustning och lokaler. och detta borde bland annat åstadkommas genom att kostnaderna härför debiterades programenhetema internt inom företaget. Detta skulle också stärka kost- nadsmedvetandet hos både programpersonal och tekniker.

Den allmänna utgångspunkten för den nuvarande organisationen var allt- så. att programenhetema skulle ges stor självständighet inom ett samman-

hållet företag. Programenheternas inflytande över ett sådant företagsgemen- samt organ som den tekniska enheten skulle bl. a. ta sig uttryck i att man hade viss valfrihet vid köp av tjänster — det var programenheten som skulle bestämma produktionsteknik. det var programenheten som skulle avgöra om ett program skulle produceras inom eller utom enheten.

Även för distrikten skulle årliga kostnadsramar fastställas. De tilldelade medlen skulle användas dels för anskaffning och sändning av regionala program. dels för produktion av riksprogram för de centrala programen- heterna. De centrala programenhetema fick således inga egna kostnader för att sända distriktsproducerade program. men skulle avgöra om och när de skulle sändas. För de centrala programenhetema skulle det alltså bli ekonomiskt fördelaktigt att sända de distriktsproducerade programmen me- dan distrikten som inte själva fattade beslut om sändning av riksprogram — skulle stimuleras att producera goda program.

Enligt riktlinjerna kunde programenheternas självständiga ställning med fördel förenas med att några programfunktioner samordnades.

För det första borde evenemangsbevakningen samordnas. då dubbelbe- vakning ansågs vara ett meningslöst slöseri med pengar.

För det andra ansågs att man försöksvis borde inrätta en gemensam re— daktion för den renodlade nyhetstjänsten. Denna nyhetsredaktion skulle få till uppgift dels att svara för egna korta nyhetsprogram av enbart fak- tagivande karaktär i radio och tv, dels att ge service åt programenheternas egna nyhetsredaktioner på nyhetsområdet. Till den centrala redaktionen bor- de knytas korrespondenterna såväl utomlands som i distrikten. Motivet för denna centrala nyhetsredaktion var främst ekonomiskt och erfarenhe- terna fick visa om arrangemanget var ändamålsenligt eller om det borde ersättas med något annat.

För det tredje angavs. att de två tv-enheterna inte borde skaffa sig egna symfoniorkestrar utan i stället anlita Ijudradions symfoniorkester.

Slutligen angavs i riktlinjerna. att samordning borde ske också av vissa inköp och anskaffningar. Ett gemensamt organ skulle inrättas för enga- gemang och för inköp av program. Likaså borde en gemensam organisation finnas för kontakter med andra rundradioföretag och med internationella rundradioorganisationer. såsom Eurovisionen och Nordvisionen. De här nämnda gemensamma organen skulle uteslutande ha en kommersiell och tekniskt samordnande funktion och inte medföra några inskränkningar av programenheternas frihet att besluta om program eller medverkande.

Programverksamheten skulle alltså enligt riktlinjerna i betydande ut- sträckning delegeras till olika programenheter. Ett företag där man medvetet byggt in så starka centrifugala krafter borde. enligt riktlinjerna. samtidigt ha en stark ledning.

Denna ledning skulle dels ha till uppgift att tillse. att företagets hela verksamhet svarade mot de mål statsmakterna ställt upp för programverk- samheten. vari bland annat ingick samplanering för att öka publikens val- frihet. Dels skulle företagsledningen och dess verkställande direktör. ra- diochefen. ha det slutliga ansvaret för att verksamheten bedrevs rationellt och ekonomiskt. Slutligen skulle företagsledningen ha att tillsammans med programenhetema och teknikenheten svara för den långsiktiga planeringen av rundradioverksamheten.

2.3.3.2 Den nuvarande organisationen

Den organisation som fastlades i radioavtalet och statsmakternas riktlinjer genomfördes successivt i början av den nu pågående avtalsperioden. Utöver de fem programenheter som avtalet ålade företaget att upprätta har en sär- skild enhet för nyhetsprogram skapats. Centralredaktionen.

] korthet framgår organisationen av fig. 2.1.

Radiochef

Publik- och programforskn. Röster i Radio TV

Central- red.

Utbild- nings program

Utlands- program

Styrelsen har det allmänna överinseendet över verksamheten och fattar viktigare principiella beslut då det gäller de olika enheternas uppgifter inom det samlade uppdrag som statsmakterna givit företaget. Den beslutar om anslagsframställning och budget och den utnämner de högsta befattnings- havarna inom företaget. Vissa av styrelsens uppgifter har delegerats till ett arbetsutskott.

Verkställande direktör är radiochefen. som biträds av en vice radiochef. Radiochefen fattar sina viktigaste beslut i en direktion. bestående av chefer för bl.a. de större programenhetema.

Fig 2:I Sveriges Radios organisation

Stabsorgan

Under radiochefen finns ett antal organ med företagsgemensamma uppgifter. huvudsakligen av stabskaraktär.

Stabsorganet för mer allmänna frågor är Centra/a kansliet, som fullgör vissa av de uppgifter som enligt den gällande instruktionen åvilar radio- chefen. exempelvis koordinationen av tv:s två kanaler. Centrala kansliet är uppdelat på flera sektioner. bland vilka märks Allmänna sektionen. Den handlägger dels allmänna juridiska frågor. dels frågor rörande långsiktspla- nering. dels vissa förhandlingar mellan Sveriges Radio och utomstående. Vidare finns Programsektionen, som handlägger företagsgemensamma pro- gramfrågor. viss samordning av evenemangsbevakning. partipresentationer inför val. programtablåer för de olika enheterna. yttranden till radionämnden samt frågor rörande de gemensamma programreglerna. Juridiska frågor i samband med programverksamheten handläggs också här. exempelvis upp- hovsrättsliga och yttrandefrihetsrättsliga frågor. Internationella sektionen sköter Sveriges Radios kontakter med rundradioföretag utomlands och med internationella organisationer som arbetar med rundradiofrågor. bland andra EurOpeiska radiounionen (EBU). Eurovisionen och Nordvisionen. Sektionen har också till uppgift att ge service åt företaget utomlands samt i viss mån åt programteam från andra företag på besök i Sverige. Informationssektionen svarar för företagets allmänna externa kontakter och framställer informa- tionsmaterial åt företaget. Den utger också företagets personaltidning ”An- tennen” och till den hör också upplysningscentralen. den avdelning som tar emot klagomål och andra synpunkter på verksamheten från allmänheten. Beredskapssektionen handhar olika säkerhetsfrågor och beredskapsplanering- en.

Ekonomiavdelningen har stabsuppgifter på områden som rör budgetarbete och ekonomisk planering för företaget gemensamt; den har också samord- ningsuppgifter då det rör övriga enheters planering. I övrigt har avdelningen företagsgemensamma redovisningsuppgifter.

Persona/avdelningen svarar för personalplaneringen samt för alla lokala förhandlingar inom företaget. Den innehåller även en personalutvecklings- sektion som bland annat svarar för den interna personalutbildningen samt företagshälsovården

För distriktens verksamhet finns Distriktscentialen som ett företagsgemen- samt stabsorgan. Distriktens verksamhet behandlas vidare nedan. Övriga stabsorgan är Utvecklings- och rationaliseringsavdelningen (URA) samt In- term-evisionen.

F öretagsgemensamma serviceenheter

För ett antal servicefunktioner som har direkt anknytning till programverk- samheten finns en särskild enhet. Programservice. I enheten finns ett enga- gemangskontor för tv. vilket sköter förhandlingarna med de medverkande i tv-programmen om ersättningar och arbetsvillkor i syfte att uppnå en- hetlighet mellan tv:s två programenheter och att undvika fördyrande kon- kurrens. Vidare finns en avdelning för./örsäljning av rti-program och en för inköp av tv-program. båda med uppgift att åstadkomma för företaget gynn-

sammaste villkor. Vidare finns inom enheten ett antal arkiv. nämligen Grummoförtarkivet. vilket näst efter BBC:s är världens största. Musikbiblio- teket. som förutom musiklitteratur innehåller noter och arrangemang till musik som uppförts av Sveriges Radio. Pressarkivet. ett referensbib/iotek samt slutligen TV-arkivet. som innehåller filmer och band med tv-program från båda tv-enheterna. Slutligen finns inom enheten STIM-centralen. som sköter avgifterna till STIM och andra upphovsrättsorganisationer för all spe- lad musik i rundradion.

Enheten Administrativ sen/ice innehåller ett antal mera allmänna service- funktioner. Föiva/tningsavde/ningen svarar bl. a. för fastighets- och kontors- förvaltning. Däri ingår även kontorstryckeri och telefonväxel. I enheten in- går vidare en avdelning för företagets administrativa databehandling med egen datacentral. samt vidare ett statistikkontor. som bl.a. framställer pro- gramstatistik och programkataloger. Slutligen ingår en avdelning för trans- porter. vari också ingår vaktmästeripersonalen.

Publik- och programforskningsavdelningen (PUB) svarar för såväl löpande som speciella publikundersökningar samt för forskning rörande massmedier. speciellt radio och tv. Avdelningen finansieras i sin helhet genom internde- bitering och genom externa intäkter.

Tekniken/teten

Den största enheten inom Sveriges Radio är teknikenheten. Inom denna finns en stab för ledning. planering och samordning. Inom avdelningen för anläggningsteknik bedrivs tekniskt utvecklingsarbete. testningar och för- söksverksamhet med ny teknisk materiel och vidare svarar man för tekniska installationer. Avdelningen för byggnadsteknik svarar för såväl teknisk pla- nering av byggnader (vid större projekt i samarbete med byggnadsstyrelsen) som för reparation av fastigheter. löpande installationer och smärre om- byggnader av lokaler. Avdelningen Centralt inköp handhar eller har över- inseende över alla inköp av teknisk materiel inom företaget. således även i fråga om distrikten. De här ovan nämnda avdelningarna är företagsge- mensamma och tilldelas medel direkt ur företagets budget. De övriga av- delningarna inom teknikenheten får sina kostnader täckta genom intern- budgetering via programenheternas anslag.

Avdelningen för ljudradioteknik innehåller bl. a. ett bokningskontor för teknisk personal samt studiolokaler. en sektion för studioteknik. program- förråd. sektion för specialteknik (bl. a. för sändningar som sker utanför ra- diohuset) samt en underhållssektion för löpande underhåll och tillsyn av apparatur.

För tv:s driftteknik finns flera avdelningar. Avdelningen för ateljéteknik svarar bl. a. för rekvisita. dekor och scenbyggnader samt för kostymering och sminkning av medverkande i programmen. Avdelningen förfilmteknik tillhandahåller personal för filminspelningar. såsom ljud- och ljustekniker. passare m. fl. (dock ej fotografer och scenografer. som finns inom program- enhetema) samt utrustning för inspelningarna. Vidare svarar den för bear- betning av filmerna. dvs. för framkallning. ljussättning och mixning. Avdel- ningen för studioteknik tillhandahåller personal och teknik för produktion

och sändningar av tv-programmen. Här finns bl.a. en OB-sektion som skö- ter den transportabla teknik som behövs för inspelningar utanför studioloka- lerna (OB = Open air Broadcasting). Slutligen finns en avdelning för under- hållsteknik. vilken svarar för tillsyn och skötsel av tv-tekniken.

Programenheter i S toekho/in

Centra/redaktionen bildades för att åstadkomma den samordning inom ny- hetsverksamheten som 1966 års riktlinjer för organisationen angav. Den innehåller en redaktion./ör radio- och tv-kommiinikeer, vilken svarar för korta nyhetsprogram i radio och tv men också för vissa samordningsuppgifter då det gäller nyhetsintaget till samtliga enheter inom företaget. Bl. a. sköter den beställning av nyhetsmaterial från andra företag som ingår i det eu— ropeiska tv-samarbetet. En särskild verksredaktion förser nyhetsredaktio- nerna med material från främst de centrala myndigheterna; viktigast här är den service som ges regionalradio- och regional-tv-redaktionerna i dist- rikten samt lokalradion. Vidare finns inom Centralredaktionen en redaktion för tv-sport. Slutligen sorterar utlandsredaktionerna i administrativt avseende under centralredaktionen.

Ljudradioenheten disponerar tre programkanaler. P1 domineras av tal- program. såsom nyheter. samhällsprogram. teater. föredrag och uppläsningar. P 2 sänder dagtid främst olika utbildningsprogram och kvällstid främst seriös musik samt vidare program för invandrare. P 3 domineras av lätt musik och underhållning; i kanalen sänds program även nattetid.

Under enhetsledningen finns planeringsgrupper bestående av företrädare för de större redaktionerna. Vidare finns en central prograiuret/aktion, som svarar för programtablåer och den allmänna koordineringen av programmen. Redaktionen sköter också sändningsledningen och hallåtjänsten.

Inom enheten finns radioarkivet. som innehåller tidigare sända program. i första hand sådana som beräknas komma till ytterligare användning i den framtida programverksamheten.

De olika redaktionerna har fördelats på fem huvudområden. Inom kit/- turomrcitlet finns redaktioner för vetenskap och forskning. för litterära och konstnärliga program. för teaterronder och filmprogram samt för religiösa program. Inom aktualitetsomrddet finns redaktioner för radiosporten. för in- vandrarprogram (finska. serbokratiska. grekiska och turkiska) samt sam- hällsredaktionen och Ekoredaktionen. Inom Musikradion finns sektioner för olika specialområden. t. ex. för folkmusik. kammarmusik. orkestermusik men också för program om musik. Till Musikradion hör också Radions symfoniorkester. som med sina drygt 100 anställda utgör en fjärdedel av ljudradions hela personal. Radioteatern har endast en redaktion. medan det inom underhållningsomrddet finns redaktioner för allmänna underhållnings- program. för ungdomsprogram. för grammofonmusik samt för barnprogram. För kontakterna med distrikten finns en särskild programchef.

Programenheten för TV1 har utöver enhetsledning med tillhörande funk- tioner för personal och ekonomi en gemensam planeringsavdelning. som har till uppgift dels att besluta om sammansättningen av enhetens program- utbud. dels att planera enhetens egenproduktion av program. Prövningen

av olika programprojekt sker i en särskild beredning. Inom avdelningen finns också studiomän. enhetens sändningsledning. fotografer och sceno- grafer samt vidare ett kansli för extern produktion. bl. a. för inköp av program från andra företag. För den direkta programverksamheten i övrigt finns nio redaktioner: kulturredaktion. redaktion för dokumentärfilm. samhälls- redaktion. redaktion för natur och vetenskap. musikredaktion. teaterredak- tion. barnredaktion. Aktuellt-redaktionen samt Nöjesredaktionen.

Programenheten för TV2 har en annan uppbyggnad av de gemensamma funktionerna. Under enhetsledningen finns en avdelning./ör administration. som utöver gemensamma ekonomi- och personalfrågor också svarar för pla- neringen av enhetens egen programproduktion. Ansvaret för programut- budet har avdelningen./ör planering. marknadsföring och presentation, som bl. a. innehåller sändningsledningen för enheten. En särskild avdelning finns för administration avji't'imniande produktion. För den direkta programverk— samheten i övrigt svarar sex redaktioner: Faktaredaktionen. som bl. a. pro- ducerar samhällsprogram. redaktionen för Invandrar-Dags. Rapport-redak- tionen. en teater— och musikredaktion. en barnredaktion samt Nöjesredak- tionen.

Enheten för utbi/dningsprogram har utöver ledning och ett antal centrala funktioner olika grupper för den direkta programproduktionen. Dessa grup- per gör program i radio och tv för skilda stadier och inom skilda ämnes- områden. En särskild sektion arbetar med vuxenutbildningsprogram. Till enheten hör också en särskild sektion för skolmateriel; dess verksamhet är självfinansierande. Enligt statsmakternas beslut ska enheten överföras till Sveriges Utbildningsradio.

Enheten för utlandsprogram är uppdelad på två redaktioner. Den mindre av dessa gör program för export. dvs. för försäljning till andra företag. Den större svarar för sändningarna av de svenska utlandsprogrammen i radio. Dessa sändningar sker på svenska. engelska. tyska. franska. spanska. por- tugisiska och ryska. Verksamheten finansieras över utrikesdepartementets huvudtitel i statsbudgeten.

Distriktsverksamheten

Enligt radioavtalet bestämmer Sveriges Radio själv antalet distrikt. Däremot har statsmakterna vid ett antal tillfällen uttalat sig om hur stor andel av programproduktionen som bör komma från distrikten. Det mål som för närvarande gäller är att distrikten ska svara för 30 procent av program- produktionen i rikssändningar.

Som framgått tidigare är distrikten nu direkt underställda företagsled- ningen och radiochefen. Stabsorganet för verksamheten är distriktscentralen. Antalet distrikt uppgår till elva nämligen

l. öÖt/l'u distriktet (Malmö). som om fattar Blekinge. Kristianstads och Mal- möhus län;

2. Västra distriktet (Göteborg). som omfattar I—Iallands. Göteborgs och Bo- hus. Älvsborgs och Skaraborgs län;

3. Snrd/andsdistriktet (Växjö). som omfattar Jönköpings län. Kalmar läns södra del samt Kronobergs län:

4. Östra distriktet (Norrköping). som omfattar Flens. Katrineholms. Ny- köpings och Oxelösunds kommuner i Södermanlands län. Östergötlands län. Kalmar läns norra del samt Gotland;

5. Mellansvenska distriktet (Örebro). som omfattar Södermanlands län utom Flens. Katrineholms. Nyköpings och Oxelösunds kommuner samt Örebro och Västmanlands län;

6. Stock/1o/msdistriktet (Stockholm). som omfattar Stockholms och Uppsala län;

7. Värm/andsdistriktet (Karlstad). som omfattar Värmlands län;

8. GäitIe-Daladistriktet (Falun). som omfattar Kopparbergs län och Gäst- rikland i Gävleborgs län;

9. Nedre Norrlands distrikt (Sundsvall). som omfattar Hälsingland i Gäv- leborgs län samt Västernorrlands och Jämtlands län; 10. Västerbottens distrikt (Umeå). som omfattar Västerbottens län; samt 11. Norrbottens distrikt (Luleå). som omfattar Norrbottens län.

För de tyngre resurser som behövs för tv-produktionen har en del av di- strikten sammanförts till tv-regioner. Antalet sådana uppgår till sju. nämligen

Regioncentral Malmö — Södra distriktet Regioncentral Göteborg — Västra distriktet Regioncentral Norrköping — Smålandsdistriktet och Östra distriktet Regioncentral Örebro — Mellansvenska distriktet och Värmlandsdi- striktet

5. Regioncentral Stockholm — programenhetema i Stockholm samt Stock- holmsdistriktet

6. Regioncentral Sundsvall — Gävle-Daladistriktet samt Nedre Norrlands distrikt

7. Regioncentral Luleå Västerbottens distrikt samt Norrbottens distrikt.

FVF)?”

I fyra av regionerna Malmö. Göteborg. Sundsvall och Luleå — sänds re— gionala tv-program. huvudsakligen bestående av nyheter. I övrigt har re- gionuppdelningen hittills inte fått någon större betydelse.

Distrikten har tilldelats personal och övriga resurser i mycket skiftande utsträckning. Helt dominerande är Västra och Södra distrikten med 32 re- spektive 27 procent av hela antalet anställda i distriktsorganisationen. Där- näst följer Nedre Norrlands distrikt med sju procent av distriktsorganisa- tionens personal. Minst är Stockholmsdistriktet. som endast svarar för re- gionala nyhetsprogram i radio.

Under 1977 överförs den nuvarande regionalradioverksamheten från di- strikten till det nybildade lokalradiobolaget. Detta medför att distrikten trots vissa ökningar på andra områden under budgetåret 1976/77 minskar med 85 tjänster.

Distrikten intar— i enlighet med statsmakternas riktlinjer— en självständig ställning och har egna distriktschefer. som under sig har såväl program- personal som teknisk och administrativ personal. De större distrikten — Södra. Västra och Nedre Norrland — har delat upp verksamheten på skilda av- delningar för radio och tv. I de mindre distrikten bedrivs verksamheten mera integrerad mellan de två medierna. Stockholmsdistriktet leds av chefen för distriktscentralen.

.Sjä/tjinansierande enheter

Sveriges Radios/'o'r/ag samt programtidningen Röster i Radio/TV ska i princip vara självlinansierande. dvs. intäkterna av försäljning och andra externa inkomster ska täcka kostnaderna för verksamheten. Samma krav på själv- finansiering ställs på skolmaterielförlaget inom enheten för utbildningspro-

gram.

Persona/ensjörde/ning

Av tabellerna 2.1 och 2.2 framgår hur Sveriges Radios personal fördelar sig på olika enheter och distrikt.

Tabell 2.1 Personalens fördelning på de olika enheterna inom Sveriges Radio enligt budget vid utgången av verksamhetsåret 1976/77.

Enhet Personal Antal ”i,

Gemensam administration och service 71 7 16,4 Företagsledning och centralt kansli 88 2.0 Ekonomiavdelningen 43 1.0 Personalavdelning med personalutbildning 88 2.0 Utvecklings- o. rationaliseringsavd. 6 0.1 lnternrevisionsavd. 8 0.2 Programservice 157 3.6 Administrativ service 274 6.3 Avd. fpublik- och programunders. (PUB) 53 1.2 Tekniken/teten ] 325 30,3 Ljudradions driftteknik i Stockholm 196 4.5 TV:s driftteknik i Stockholm 947 21.6 Ledning och övrig teknik 182 4.2 ProgramenheteriStockho/m 1 450 33,1 Centralredaktionen 89 2.0 Ljudradion 458 10.5 TV 1 374 8.5 TV 2 353 8.1 Utbildningsprogramenheten 107 2.4 Utlandsprogramenheten 69 1.6 Distrik/sverksamheten 798 18,2 Själv/inansierande enheter 86 2,0 Förlaget 16 0.4 Röster i Radio/TV 31 0.7 Skolmaterielförlaget (hör till enheten för utbildningsprogram) 39 0.9

Totalt 4 376 100.0

Tabell 2.2 Personalens fördelning inom Sveriges Radios distrikt enligt budget vid ut- gången av verksamhetsåret 1976/77

Distrikt Personal Antal ”u av hela distriktspcrs.

Distriktscentralen 8 1.0 Södra (Malmö) 216 27.1 Västra (Göteborg) 255 32.0 Småland (Växjö) 36 4.5 Ostra (Norrköping) 43 5.3 Mellansvenska (Orebro) 43 5.3 Stockholm — — Värmland (Karlstad) 27 3.4 Gävle—Dala (Falun) 33 4.1 Nedre Norrland (Sundsvall) 55 7.0 Västerbotten (Umeå) 31 3.9 Norrbotten (Luleå) 51 6.4

Totalt 798 1000 Anm. Regionalradion avvecklas — i samband med lokalradiostarten — törst under 1977/78 inom Södra distriktet. Västra distriktet och Smålandsdistriktet. I dessa distrikt uppstår troligen personalminskningar i förhållande till tabellens siffror.

2.3.4 Sveriges Loka/radio

Sveriges Loka/radio AB startar sin verksamhet successivt under 1977 i en- lighet med det beslut riksdagen fattade 1975. Företaget ska svara för 10— kalradiosändningar i vart och ett av de 24 länen.

I koneernbildningsavtalet. som träffades i juni 1975 mellan staten och Sve- riges Radio. förband sig Sveriges Radio att bilda ett dotterbolag för lokal- radioverksamheten samt att till dotterbolaget överlåta ”att med ensamrätt avgöra vilka ljudradioprogram som skall förekomma i lokal rundradiosänd- ning från sändare här i riket”. Skyldighet för lokalradioföretaget att iaktta de i koncernbildningsavtalet föreskrivna villkoren finns i ett särskilt sam- arbetsavtal mellan Sveriges Radio och Sveriges Lokalradio.

1 koiteernbi/dningsavtalet föreskrivs vilka lokalradioområdena ska vara. De 24 områdena följer länsgränserna med undantag för att de norra delarna av Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs län sammanförts till ett 10— kalradioområde. Radio Trestad. medan de södra delarna av samma län bildar Radio Göteborg-Borås. Det ankommer på Sveriges Lokalradio att besluta om huvudort för lokalradioområdena.

Sveriges Radio ska i egenskap av moderbolag ha det övergripande ansvaret för rundradioverksamheten i dess helhet. Det ankommer på Sveriges Radio bl. a.

att svara för den övergripande planeringen av rundradioverksamheten att till regeringen inge anslagsframställning för lokalradioverksamheten att besluta om budgetramar för Sveriges Lokalradio och att tilldela företaget medel i överensstämmelse med ramarna

att bestämma om system för ekonomisk styrning och kontroll av lokal- radions verksamhet. ati fastställa de programregler som är gemensamma för hela rundradion att — om Sveriges Radio finner det lämpligt företräda Sveriges Lokalradio i förhandlingar om kollektivavtal. upphovsrättsliga och liknande avtal samt i vissa viktigare avtal rörande programverksamheten att företräda Sveriges Lokalradio i det internationella radiosamarbetet.

Koncernbildningsavtalet anger särskilt. att Sveriges Radio och Sveriges Lo- kalradio i personalpolitiskt hänseende utgör en enhet.

Vidare anges. att det i samarbetsavtalet ska finnas föreskrifter om vilket sändningsutrymme som lokalradion ska få.

Beträffande Sveriges Lokalradios programverksamhet föreskriver koncern- bildningsavtalet bl.a. att den ska vara särskilt inriktad på lokal information och därvid belysa frågor som rör "kommuner. näringsliv. arbetsmarknad. utbildning. folkrörelser och kulturliv inom sändningsområdet”. Program- verksamheten ska i övrigt följa bestämmelserna i avtalet mellan staten och Sveriges Radio samt de riktlinjer som finns angivna i statsmakternas beslut om lokalradion.

Samarbetsaria/et. som träffades i januari 1976. innehåller i stor utsträck— ning samma bestämmelser som koncernbildningsavtalet. Därutöver anges bland annat att Sveriges Radios ljudradioenhet ska tillhandahålla lokalradion grammofonmusik eller därmed jämförliga musikprogram för utsändning av Sveriges Lokalradio. Härmed avses bland annat den "musiktapet" som ska utgöra inramning till lokalradioprogrammen.

Vidare föreskriver samarbetsavtalet att de båda företagen ska hålla var- andra underrättade om respektive veckotablåer för programmen. Dessutom finns bestämmelser om att de båda företagen får utnyttja material från var- andras programverksamhet i den mån detta inte kräver medgivande från tredje man samt att företagen ska bistå varandra med produktion av inslag för nyhetsprogram.

För de tjänster som Sveriges Radio utför åt Sveriges Lokalradio ska Sve- riges Radio få ersättning motsvarande självkostnaderna.

Den centrala ledningen för Sveriges Lokalradio är placerad i Stockholm. Den innehåller i huvudsak rena stabsfunktioner.

Den sammanlagda personalen inom Sveriges Lokalradio kan efter den beslutade utbyggnaden beräknas uppgå till 360 personer. Bemanningen av Iokalradioenheterna skiftar efter lokalradioområdenas särskilda förhållanden. men kommer i genomsnitt att bli omkring 15 anställda.

2.3.5 Sveriges Utbildningsradio

Sveriges Utbildningsradio AB bildas under 1977 och företagets verksamhet ska starta vid ingången av år 1978. Företaget bildas genom en samman- slagning av enheten för utbildningsprogram inom Sveriges Radio och av verksamheten vid TRU.

För närvarande (mars 1977) förbereds bildande av bolaget av en orga- nisationskommitté som har till uppgift att utarbeta förslag till koncernbild— ningsavtal mellan staten och Sveriges Radio samt till samarbetsavtal mellan

Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio. De båda avtalen avses vara av i princip samma innebörd som de olika avtalen rörande Sveriges Lo- kalradio.

2.4. Programverksamheten

2.4.1. Riksradio

Sändningarna av avgiftsfmansierade riksprogram i radion ska enligt Sveriges Radios budget uppgå till drygt 18300 timmar under 1976/77. Av dessa timmar utgörs 270 av nyhetsprogram från Centralredaktionen och 2 750 av program producerade av distrikten. Återstoden, närmare 15 300 timmar, svarar ljudradioenheten för; av dessa utgörs 350 timmar av lätt musik som ska utgöra ”tapet” för lokalradions sändningar.

Vidare sänds under året omkring 400 timmar utbildningsradio. som h- nansieras över statsbudgeten. Av dessa produceras omkring 70 av TRU och resten av Sveriges Radio.

Den sammanlagda sändningstiden för riksprogram i radion blir alltså om- kring 18 700 timmar under året, vilket motsvarar i genomsnitt 360 timmar per vecka.

Programmens fördelning 1975/76 efter innehåll och programkanal framgår av tabell 2.3.

Tabell 2.3 Radioprogrammens fördelning efter innehåll och programkanal 1975/76. Timmar per vecka i rikssändningar. (Källa: Sveriges Radios årsredovisning 1975/76.)

Innehåll Programkanal Summa P l P 2 P 3 Kultur och samhälle 48 0 2 51 Finskspråkiga program — 7 0 8 Invandrarprogram — 2 — 2 Sport 1 3 9 13 Musik 14 47 2 63 Lätt grammofonmusik 1 1 69 70 Annan underhållning 7 0 55 62 Ungdomsprogram 1 1 13 15 Radioteater 5 O 1 6 Barnprogram 7 O 3 10 Ekoredaktionen 15 0 2 17 Övriga nyheter 7 1 7 15 Vuxenutbildning 0 8 — 8 Övriga utbildningsprogram (ej avgiftstinansierade) 0 7 0 7 Övriga program 5 4 3 12 Total sändningstid 110 83 166 359

Anm. Utöver tabellens sändningstid förekom samsändningar med i genomsnitt åtta timmar per vecka. Inklusive samsändningarna blev sändningstiden 367 timmar per vecka. Tabellen återger faktisk sändningstid som regelmässigt överstiger den bud- geterade något,

2.4.2. Television

Enligt budgeten för 1976/77 ska TV 1 och TV 2 tillsammans sända riks— program i tv under omkring 4070 timmar. vilka fördelas lika mellan pro- gramenhetema. Med hänsyn till de stora kostnadsskillnaderna mellan olika typer av program skiljer man i budgeten mellan egenproducerade origi- nalprogram, inköpta originalprogram och repriser.

Sändningstiden för egenproducerade originalprogram beräknas till nära 1 900 timmar. för inköpta originalprogram till 1 560 timmar och för repriser till drygt 620 timmar.

Av de egenproducerade originalprogrammen ska enligt budgeten omkring 480 timmar komma från distrikten och 170 timmar utgöras av nyheter och sportprogram från Centralredaktionen.

Ovan angivna siffror avser de avgiftsftnansierade programmen. Till dessa kommer de över statsbudgeten finansierade utbildningsprogrammen, vilka sammanlagt uppgår till omkring 430 timmar under ett år. Av dessa svarar Sveriges Radio för ungefär 300 timmar medan resten kommer från TRU.

Den sammanlagda sändningstiden för riksprogrammen i tv blir således omkring 4 500 timmar under ett år. vilket motsvarar i genomsnitt 87 timmar per vecka.

Programmens fördelning 1975/76 efter innehåll och programkanal framgår av tabell 2.4.

Särskilda regionala nyheter förekommer försöksvis inom följande fyra regioner, nämligen (1) Södra distriktet, (2) Västra distriktet, (3) Gävle-Dala- distriktet och Nedre Norrlands distrikt samt (4) Västerbottens distrikt och Norrbottens distrikt.

Tabell 2.4 Tv-programmens fördelning efter innehåll och programkanal 1975/76. Timmar per vecka i rikssändning,. (Källa: Sveriges Radios årsredovisning 1975/76.)

Innehåll Programkanal Summa TV 1 TV 2 Kultur. humanistisk vetenskap 4 4 7 Politik. samhälle. teknik. ekonomi 3 4 7 Sport och fritid 4 4 8 Naturvetenskap. medicin 2 1 3 Musik 2 1 3 Biograffilm 3 4 6 Teater och övrig film 3 3 6 Barn- och ungdomsprogram 5 5 10 Nyhetsprogram. ej sport 5 5 10 Blandprogram (t.ex. Kvällsöppet. Sveriges Magasin) 3 3 5 Nöjesprogram. serier 5 6 10 Invandrarprogram 3 0 4 Ej avgiftsfmansierade utbildningsprogram 7 1 8 Övriga program 1 1 2 Total sändningstid 52 41 93

Anm. Tabellen återger faktisk sändningstid. som regelmässigt överstiger den bud- geterade något.

De regionala programmen sänds i TV 2 måndag—fredag under tio månader om året. Längden på programmen är tio minuter. Den sammanlagda sänd- ningstiden under året blir omkring 130 timmar.

2.4.3. Loka/radio

Sveriges Radios distrikt har hittills svarat också för regionala radioprogram av i huvudsak nyhetskaraktär. Dessa sändningar har ägt rum i samtliga elva distrikt. Två av distrikten har haft två regionala program: Stockholms- distriktet har också haft sändningar från Uppsala medan Östra distriktet (Norrköping) även haft sändningar på Gotland. Den sammanlagda program- tiden uppgick till 4 125 timmar under 1975/76 och varierade mellan omkring 200 timmar (Uppsala) och 470 timmar (Norrbotten).

I och med lokalradions tillkomst successivt under 1977 avvecklas de re- gionala radioprogrammen.

Sändningstiderna inom vart och ett av de 24 lokalradioområdena kommer att bli 10—15 timmar per vecka, det vill säga mellan drygt 500 och nära 800 timmar per år. Den sammanlagda sändningstiden då alla lokalradio- enheter är i verksamhet kommer i inledningsskedet att bli omkring 15 000 timmar årligen. Nyheter och aktuella händelser inom lokalradioområdena kommer att dominera programmen, men det finns också utrymme för pro- gram av mera allmän karaktär.

2.4.4. Utlandsprogrammen

Den totala sändningstiden för de svenska radioprogrammen till utlandet uppgår till omkring 14 600 timmar årligen. Sändningarna sker på kortvåg. En FM-sändare i Stockholm distribuerar också sändningar av utlandspro- gram, bl.a. som service för utländska medborgare i Stockholmsområdet.

Syftet med utlandsprogrammen är enligt radioavtalet att ge möjlighet för utländsk publik och särskilt för Utlandssvenskar att genom rundradio erhålla information om och upprätthålla kontakt med Sverige.

Sändningarna äger rum på svenska, engelska, tyska, franska. spanska, portugisiska och ryska.

Varje sändning omfattar en halvtimme. På vardagarna inleds den med ett kort nyhetsprogram, som också innehåller pressöversikter. I övrigt in- nehåller programmen inslag om bland annat den politiska, ekonomiska, sociala, kulturella och tekniska situationen och utvecklingen framför allt i Sverige men också i de övriga nordiska länderna. Man behandlar också svenska ställningstaganden och framträdanden i internationella organ och konferenser.

2.5. Finansiering, medelstilldelning, kostnader 2.5.1 Ni[varande/finansiering

M onagara vgi/ier

Den allmänna rundradioverksamheten har alltid finansierats med avgifter från innehavare av mottagarapparater. Storleken av avgifterna fastställs av regeringen efter riksdagens hörande.

Innehavare av tv—apparater betalar en allmän mottagaravgift, som också täcker innehav av radiomottagare. Den allmänna mottagaravgiften har sedan den 1 juli 1971 legat på 220 kronor per år. 1970 infördes en tilläggsavgift för färg-tv; denna avgift har aldrig ändrats och uppgår till 100 kronor per år. De som endast har radiomottagare betalar en särskild avgift som sedan 1969 varit 50 kronor per år.

Den särskilda ljudradioavgiften ska avskaffas fr.o.m. den 1 april 1978. De övriga avgifterna ska höjas från och med den ljuli 1977. Den allmänna mottagaravgiften höjs med 60 till 280 kronor per år medan färg-tv-till- lägget höjs med 20 till 120 kronor per år.

Praktiskt taget varje hushåll har en eller flera radiomottagare, medan ungefär 95 procent av hushållen beräknas ha tv-mottagare. År 1976 uppgick antalet allmänna mottagaravgifter till nästan tre miljoner. Antalet tilläggs- avgifter för färg-tv var 1,6 miljoner. Antalet särskilda ljudradioavgifter var ca 220 000.

Ljudradioavgifterna svarar nu för mindre än två procent av intäkterna. Tillväxten av antalet tv-avgifter har varit snabb, men ligger nu nära sin mättnadspunkt. Idag kan alla ta emot TV 1, medan en procent av befolk- ningen ännu inte har tillgång till TV2.

Ökningen av fa'rg-tv-innehav har varit snabb. Hösten 1970 hade sex pro- cent av befolkningen färg-tv-mottagare, medan siffran i november 1975 uppgick till 52 procent. Den snabba ökningen kommer sannolikt att hålla i sig ytterligare några år, medan tillväxten i antalet allmänna avgifter kommer att bli relativt liten. Antalet hushåll med enbart ljudradio kommer troligen att minska ytterligare.

Fondering och medelstilldelning

Sedan 1957 fonderas avgifterna. Från och med 1968/69 sker detta genom att medlen tillförs en för radio och tv gemensam fond, radiofonden, som förvaltas av televerket. Televerket har rätt att låna ur fonden för sin övriga verksamhet, och erlägger från och med 1963/64 ränta för lånade medel. Räntefoten fastställs av riksgäldskontoret.

Riksdagen har våren 1977 beslutat att fondmedlen successivt ska överföras till riksgäldskontoret för att redovisas på riksgäldsfonden. Bakgrunden är att televerket för att täcka tillfälliga likviditetsbehov disponerar en rörlig kredit i riksgäldskontoret om för närvarande 625 miljoner kronor. I första hand har dock televerket utnyttjat radiofonden som likviditetsförstärkning. Det är enligt utbildningsministem mer konsekvent att televerkets behov av likviditetsreserv helt och hållet täcks genom den rörliga krediten.

Medelstilldelningen ur radiofonden är under innevarande år uppdelad på sju olika anslag. Av dessa tilldelas fyra Sveriges Radio, nämligen

El driftskostnader för den allmänna programverksamheten El investeringskostnader för den allmänna programverksamheten D driftskostnader för lokalradion El investeringskostnader för lokalradion.

Två av anslagen tilldelas televerket, nämligen

El driftskostnader för programdistribution, m.m. [] investeringskostnader för rundradion.

Slutligen tilldelas ett anslag byggnadsstyrelsen, nämligen D investeringsanslag för vissa byggnadsarbeten för Sveriges Radio.

De fyra anslagen till Sveriges Radio samt driftsanslaget till televerket beslutas av regeringen, dock först sedan regeringen redovisat sina överväganden för riksdagen, som därigenom bereds tillfälle att påverka beslutet.

De två investeringsanslagen till televerket och byggnadsstyrelsen beslutas däremot av riksdagen efter förslag från regeringen.

Enligt Så koncernbildningsavtalet mellan staten och Sveriges Radio rö- rande bildandet av lokalradion är det Sveriges Radio som ska bestämma om budgetramar för dotterbolaget och tilldela detta medel i överensstäm- melse därmed. Regeringen bör därför inte tilldela Sveriges Radio något sär- skilt driftanslag för lokalradioverksamheten.

Samtliga ovannämnda anslag avser medel ur radiofonden, det vill säga avgiftsmedel. Utöver dessa förekommer två anslag som finansieras över statsbudgeten. Båda är avsedda för särskild programverksamhet inom Sve- riges Radio, nämligen

D driftskostnader för skolprogramverksamhet (utbiIdningsdepartementet) El driftskostnader för programverksamheten för utlandet (utrikesdepar- tementet)

Slutligen får televerket ett mindre anslag över statsbudgeten som ersättning för befrielser från mottagaravgifter för vissa handikappade.

E "åriga budgetperioder

För rundradioverksamheten gäller för närvarande ettåriga budgetperioder. Sveriges Radios budgetår sammanfaller med det statliga, och behandlingen av anslagsframställningarna sammanfaller också i tiden med vad som gäller för de statliga myndigheternas äskanden.

För verksamheten beviljas fasta anslag, som i princip inte får överskridas. Vid beräkningen av anslagen för det nästkommande budgetåret tas hänsyn till tidigare inte beaktade kostnadsförändringar som inträffat under det på- gående budgetåret och till sådana som kan förutses för det kommande bud- getåret. Det åvilar Sveriges Radio och televerket att planera sin verksamhet så att det beviljade anslaget inte överskrids. Medel som inte förbrukats vid budgetårets utgång ska återbetalas till radiofonden.

2.5.2. Medelstilldelning1976/77 och ]977/ 78

För budgetåret 1976/77 har anslag beslutats ur radiofonden på sammanlagt 1034 miljoner kronor. Fördelningen framgår av tabell 2.5.

Tabell 2.5 Beslutade anslag ur radiofonden för 1976/77, milj.kr.

Kostnadsslag Sveriges Radio Tele- Byggnads- Totalt verket styrelsen Allm. pro- Lokal- gramverk- radion samheten Driftskostnader 742,0 36,3 131,4 — 909,7 Investeringskostnader 40,5 24,0 50,0 10,0 124,5 Totalt 782,5 60,3 181,4 10,0 I 0342

För budgetåret 1977/78 kommer anslag att beviljas ur radiofonden enligt tabell 2.6. Utgångspunkten är att Sveriges Radio ska bedriva den allmänna programverksamheten i oförändrad omfattning och lokalradioverksamheten i planerad omfattning. För kostnadskompensation har beräknats ungefär åtta procent.

Tabell 2.6 Medelstilldelning för år 1977/78, min.kr.

Kostnadsslag Sveriges Radio Tele- Byggnads- Totalt verket styrelsen

Allm. pro- Lokal- gramverk- radion samheten Driftskostnader 786,2 83,3 148,0 1 017,5 Investeringskostnader 50,0 1,1 53,6 11,0 1 15,7

Totalt 836,2 84,4 201,6 11,0 1 133,2

Behållningen i radiofonden var i juli 1976 413 miljoner kronor och beräknas juli 1977 uppgå till ungefär 240 miljoner kronor. Intäkterna till fonden under 1977/78 beräknas till 1 116 miljoner kronor. Med ett uttag på 1 133 miljoner kronor skulle trots avgiftshöjningen ett underskott på 17 miljoner uppstå och därmed en minskning av behållningen i fonden till ungefär 225 miljoner kronor.

2.6. Radionämnden

För övervakning av att Sveriges Radio utövar sin ensamrätt till rundra- diosändningar opartiskt och sakligt och i övrigt i enlighet med radioavtalets riktlinjer finns radionämnden. Nämnden är ett statligt organ och består av sju av regeringen utsedda ledamöter jämte suppleanter. För nämndens verk- samhet finns en särskild instruktion (SFS 1967:449, ändrad senast SFS 1976:847).

Nämndens övervakning sker genom efterhandsgranskning av program

som sänts i radio och tv. Granskningen sker efter anmälan mot ett visst program eller på nämndens eget initiativ.

Radionämnden har ingen befogenhet att döma ut straff eller skadestånd. Enligt radioavtalets 19 & kan emellertid regeringen — om det finns skäl anta att Sveriges Radio brutit mot avtalet påkalla utredning i frågan och även säga upp avtalet om utredningen ger anledning till det.

Det bör påpekas, att ett fallande eller kritiserande uttalande från radio- nämnden riktar sig mot företaget Sveriges Radio och inte mot den närmast berörda programenheten eller de närmast berörda medarbetarna. Det an- kommer därför på Sveriges Radio att inom företaget vidta de åtgärder som krävs för att undvika att radionämnden får förnyad anledning till kritik.

Radionämnden övervakar alltså att Sveriges Radio följer bestämmelserna i radiolagen och radioavtalet. Yttrandefrihetsfrågorna i rundradion däremot regleras i radioansvarig/iefs/agen (SFS 19661449). Yttrandefrihetsbrott i ra- dioprogram ska enligt denna bedömas på samma sätt som tryckfrihetsbrott. För varje program ska finnas en programutgivare, som är ansvarig för ytt- randefrihetsbrott i programmet och som också jämte programföretaget — har eventuell skadeståndsskyldighet. Mål om yttrandefrihetsbrott i ra- dioprogram upptages i allmän domstol och behandlas på samma sätt som tryckfrihetsmål.

2.7. Rundradio utomlands — några exempel

2.7.1. Inledning

I de industrialiserade länderna växte rundradion fram i två etapper. Under den första etappen tog ljudradion gestalt. Den inträffade under decennierna efter det första världskriget. Under den andra efterkrigstiden kom tv:s genombrott. l utvecklingsländema har i stort sett samma ordningsföljd fö- relegat, dock med stora individuella förskjutningar i tiden.

Det föreligger stora skillnader mellan olika länder i eterrnediernas or- ganisationsformer och i de grundläggande relationerna till såväl statsmakt som lyssnare och tittare. De system för rundradioverksamhet som växt fram från skilda politiska och ekonomiska utgångspunkter kan klassificeras på olika sätt. Somliga är monopolistiska, andra konkurrerande, somliga är helt statsfinansierade, and- ra är helt eller delvis beroende av reklamintäkter för sin verksamhet.

2.7.2. De nordiska länderna

De nordiska länderna kan i många hänseenden betraktas som en enhet mer än som ett antal stater med särpräglade sedvänjor och uppfattningar. Detta förhållande gäller rundradion i de nordiska länderna. Det råder dock skillnader på det organisatoriska planet. I det följande kommer såväl likheter som skillnader att uppmärksammas.

Danmark

Danmarks Radio (DR) är ett Statsföretag med ensamrätt till radio och tv- sändningar i Danmark.

Högsta ledningen av företaget utövas av radiorådet, som år 1975/ 76 hade 27 medlemmar. Två av medlemmarna ordföranden och vice ordföranden — utses av kulturministern, en medlem av ministern för offentliga ärenden; under det att tio medlemmar utses av de i folketingets finansutskott re- presenterade politiska partierna. Sammanlagt 13 medlemmar— eller en mind- re än majoriteten i radiorådet — utses alltså som representanter för staten. Tolv medlemmar utses av kulturministern på förslag av och som företrädare för de lyssnar- och tittarorganisationer som sedan länge varit verksamma i Danmark. Av dessa organisationer bildades en del ursprungligen på 1920- talet för att arrangera radioutsändningar. Slutligen utses två medlemmar av de fast anställda vid DR.

Radiorådet fastställer bland annat de allmänna riktlinjerna för DR:s verk- samhet inom de av radiolagen och de tilldelade medlen givna ramarna. Radiorådet utarbetar vidare förslag till budget för DR. Förslaget underställs kulturministern för godkännande. Den godkända budgeten tillställs folke- tinget för kännedom. Kostnaderna för DR:s verksamhet finansieras med mottagaravgifter med undantag för undervisningsprogrammen som bekostas med särskilda statsanslag. Mottagaravgifterna fastställs av folketinget efter framställning från radiorådet.

Beslut om inrättande eller indragande av tjänster fattas av kulturministern efter förslag från radiorådet. Avtal om löner och anställningsvillkor inom DR ska underställas samme minister för godkännande.

Rådet granskar Dst programplaner i förväg. Ibland omfattar granskning- en också enskilda program. Rådet behandlar också anmärkningar mot redan sända program och kan besluta om genmäle och beriktigande i anledning av sådana program.

Beslut av radiorådet i programärenden kan överklagas hos den nyligen inrättade radionämnden, som har tre medlemmar.

DR har tre ljudradiokanaler med en total sändningstid om 13 500 timmar (1974/ 75). Av dessa utgörs 1 000 timmar av regionala program som sänds i åtta regioner.

Tv sänds i en kanal. Sändningstiden uppgick 1974/75 till 2 300 timmar, varav hälften utgjordes av egenproducerade program.

Antalet fast anställda i DR är 2 500.

F inland

Yleisradio är ett statligt aktiebolag som genom. koncession har monopol på radio- och tv-sändningar i Finland.

Trafikministeriet övervakar att koncessionens villkor uppfylls. Ministe- riets representant har rätt att bevista och yttra sig på förvaltningsrådets och direktionens sammanträden.

Regeringen fastställer de avgifter som uttas för apparatinnehav. De in- fiutna medlen tillförs en särskild, utanför statsbudgeten stående statlig ra- diofond, ur vilken medel anslås till rundradioverksamheten.

Verksamheten leds av ett förvaltningsråd med minst tolv medlemmar, valda av riksdagen under iakttagande av politisk proportionalitet för tre år. Det nuvarande antalet medlemmar i nämnda råd är 21.

Rundradions allmänna programverksamhet övervakas av förvaltnings- rådet som tillsatt tre programråd (ett för ljudradion och två för tv) till vilka denna övervakande funktion har delegerats. Härutöver har förvaltningsrådet utsett nio finskspråkiga och fyra svenskspråkiga regionala programråd (pro- granimi/under).

Programråden och programnämnderna har att övervaka att den av för- valtningsrådet godkända programpolitiken följs och att reglerna för program- verksamheten efterlevs. De ska även granska och godkänna säsongsplanerna och bedöma de utsända programmen samt hos förvaltningsrådet göra fram- ställningar som gäller programpolitik och programverksamhet.

Ljudradio

Yleisradio distribuerar två landsomfattande finskspråkiga och ett regionalt svenskspråkigt radioprogram, De finskspråkiga programmen omfattar i regel 18 timmars sändningstid per dygn. Under dagtid samsänder de båda ka- nalerna i stor utsträckning. Särskilda regionalprogram sänds under två tim- mar om dagen till landets 16 regioner över den ena finskspråkiga radio- kanalen och över det svenskspråkiga sändamätet.

Tv

Finland får under 1970-talet två fullt utbyggda tv-nät. Det ena sändarnätet täcker redan praktiskt taget hela landet. Programtiden per vecka är något över 70 timmar, varav ungefär 40 timmar upptas av egenproducerade program. De svenska programmen sänds över TV 2-nätet och omfattar i regel någon timme per dag.

Omkring 20 procent av tv:s programtid köps av det privata, kommersiella bolaget Mainos-TV som sänder tv-underhållning och annonser men inga nyhetsprogram. Finländsk tv får således inkomster från reklamsändningar men huvudparten av inkomsterna kommer från mottagaravgifter.

Island

Rundradioverksamheten i Island sköts alltsedan starten 1930 av ett stats- företag, Rikisutvarpid, med ensamrätt att distribuera ljudradio- och tv-pro- gram till allmänheten. Även kabeldistribution ingår i företagets verksamhet. En generaldirektör som vid sin sida har en ljudradiochef och en tv-chef leder verksamheten. Riktlinjerna uppdras och kontrolleras av ett radioråd på sju personer som utses av alltinget på politiska grunder. Verksamheten finansieras dels med licensavgifter, dels med annonsin- täkter och avgifter för meddelanden från allmänheten. Företaget har också inkomster från sitt monopol på försäljning och reparation av mottagare. Ljudradion i Island har endast ett, landstäckande riksprogram som pågår cirka 6 100 timmar per år. Ungefär hälften av programtiden anslås till mu- sikprogram och kulturprogram, där litterära uppläsningar ur klassisk isländsk

och modern litteratur utgör ett markant inslag. Omkring 250 timmar per år anslås till annonssändningar samt informationer och meddelanden av olika slag.

USAF (United States Armed Forces) disponerar en mellanvågsstation på det amerikanska basområdet i Keflavik. Den sänder huvudsakligen från USA importerade program dygnet runt. Tv-sändningarna inleddes år 1966, sedan radioföretagen i de övriga nor- diska länderna gemensamt hjälpt islänningarna att etablera verksamheten. Det var främst för att erbjuda ett alternativ till sändningarna från USAFzs tv-station i Keflavik som denna samnordiska aktion genomfördes.

Sändningstiden för den isländska televisionen, Sjönvarp, är cirka 1 150 timmar per år, eller 4 timmar per dag, torsdag oräknad. Denna dag är liksom månaden juli tv-fri. Sjönvarps egenproduktion utgör 40 procent, eller 460 timmar per år. Köp utifrån görs huvudsakligen i USA och i Storbritannien.

Sändningarna från den amerikanska basen i Keflavik är numera avskär- made och kan inte mottas utanför basområdet.

Norge

Ljudradio- och tv-verksamheten i Norge sköts av ett statligt företag, Norsk Rikskringkasting (NRK), som lyder under kirke- og undervisningsdepar- tementet vad gäller programverksamheten och under handelsdepartementet (telegrafstyrelsen) vad gäller den tekniska driften. Företaget får sin budget fastställd av stortinget. Mottagaravgiftema för ljudradio och tv bestäms av regeringen. Företagets inkomster utgörs förutom av nämnda avgifter också av den försäljningsskatt på 17 procent i grosshandelsledet som uttas på radio- och tv-mottagare och liknande material.

NRKzs verksamhet leds av en styrelse på fem medlemmar som utses av regeringen. Vid sin sida har styrelsen ett kringkasringsråd på 23 med- lemmar jämte suppleanter. Stortinget väljer 12 av medlemmarna och deras suppleanter. Övriga 11 medlemmar jämte suppleanter utses av regeringen.

Inom rådet utser departementschefen två programråd ett för ljudradio och ett för tv — med uppgift att ta ställning till 1) de allmänna riktlinjerna för NRK:s programpolitik, 2) ärenden som avser programfrågor, aktuali- serade av rådet eller av radiochefen, och 3) ärenden av ekonomisk eller administrativ karaktär som föreläggs rådet.

Kringkastingsrådets plenarsammanträden är öppna för pressen, och rådet har härigenom blivit ett offentligt debattforum för radiopolitiska frågor. De båda programrådens sammanträden är däremot slutna. Härutöver har NRK inrättat elva lokala programråd om vardera fyra medlemmar.

Ljudradio

NRK har endast ett riksprogram för ljudradion med en sammanlagd sänd- ningstid om cirka 9 500 timmar per år, varav 3 000 timmar regionala program.

Tv

Den norska tv:n sänder likaledes endast ett program, vars sändningstid uppgår till cirka 2 350 timmar per år. Härav uppgår de egenproducerade programmen till cirka 1500 timmar.

2.7.3. Västeuropa i övrigt

Radioföretagen i det övriga Västeuropa visar en stor variation i fråga om organisation och grundläggande principer. I den följande redovisningen som omfattar några få länder lämnas en översiktlig bild av särskilt intressanta inslag i dessa länders rundradio.

England BBC

Ljudradio- och televisionsverksamheten i England omhänderhades ur- sprungligen uteslutande av British Broadcasting Corporation, BBC, ett själv- ständigt, icke vinstgivande public service-företag. BBC finansieras till största delen med de licensmedel för innehav av tv-apparater som allmänheten erlägger. BBC leds av en styrelse på tolv medlemmar som utses av regeringen för i regel fem år. Styrelsen fastställer BBC:s programpolitik i stort. Styrelsens beslut verkställs av generaldirektören och hans medarbetare i direktionen. BBC har omkring 26000 anställda.

Ljudradio

BBC:s programverksamhet inom Storbritannien tar fyra landsomfattande sändarnät i anspråk. Härtill kommer ett växande antal lokalsändare. Re- gionala sändarnät finns dessutom i Skottland, Wales och Nordirland.

Två av BBC:s radiokanaler sänder huvudsakligen underhållningsprogram, musik, serieteater och sport. I den tredje kanalen sänds mera krävande musik— och talprogram för speciella lyssnargrupper. Den fjärde radiokanalen erbjuder utförligare nyhets- och andra inforrnationsprogram med referat från parlamentsdebatter och andra politiskt betonade program.

De nytillkomna lokalradiostationema har sina egna FM-sändare, som täcker omkring 80 procent av befolkningen i Storbritannien.

Dessa sändare distribuerar hela skalan av lokalt producerade program som vänder sig till de kommuner och befolkningsgrupper som betjänas av dessa sändare.

Slutligen har BBC en mycket omfattande verksamhet med utlandssänd-

ningar.

Tv

”Tv-sändningarna började i Storbritannien så tidigt som år 1932. BBC dis— ponerar över två programkanaler. BBC:s första tv-kanal planeras för att till- fredsställa en vidsträckt skala av intressen hos tittarna och den sänder ungefär 5 000 timmar per år. Den andra kanalen har ett mer specialiserat program-

utbud, särskilt i kvällssändningarna. Den sänder knappt 4000 timmar per år, vartill kommer regionala program.

IBA

Sedan år 1955 distribueras tv-program också av Independent Television Au— thority, ITA, vars verksamhetsform saknar egentliga svenska motsvarig- heter. Närmast kan denjämföras med en myndighet med starkt självständig ställning. I samband med att verksamheten 1973 utvidgades till att omfatta även ljudradiosändningar ändrades namnet till Independent Broadcasting Authority, IBA. Under IBA sorterar 15 regionala privata tv-bolag, samt ett antal regionala och lokala radiobolag. Bolagens verksamhet finansieras med reklamintäkter och till en del genom programförsäljning. IBA utformar regler men deltar också aktivt i planeringen av verksamheten inom de olika bolagen och kan på skilda sätt ingripai programverksamheten. IBA:s styrelse om elva personer utses av regeringen. Antalet anställda vid de under IBA sorterande bolagen är 12000.

Ljudradio

För närvarande finns 19 lokala ljudradiobolag inom IBA. Radioföretagen disponerar över både ultrakortvågs- och mellanvågssändare. De sänder i regel hela dygnet. Nyheter, reportage och musik är dominerande inslag. Reklamsändningarna begränsas till nio minuter per sändningstimme och utgörs av så kallade ”spot advertisements”, det vill säga korta reklaminslag. Ett särskilt nyhetsföretag, Independent Radio News, IRN, tillhandahåller ett omfattande nyhetsmaterial från in- och utland.

Tv

IBAzs tv-verksamhet är till skillnad från BBC:s regional. Den disponerar en tv-kanal.

IBA har fram till nu etablerat 15 självständiga tv-bolag, vart och ett inom sin bestämda region.

Från första början har ITV-systemet varit pluralistiskt och regionalt. IBA ska sörja för att konkurrens skapas mellan de olika programbolagen. Dess- utom ska varje bolag sörja för att programutbudet inom den egna regionen tillfredsställer behoven och önskemålen hos tittarna i regionen.

Bolagens programutbud har tre olika ursprung. Först kommer de program som producerats inom regionen med bolagets egna resurser och för regionens egen publik. I huvudsak består de av lokala nyhetsprogram och de utgör huvudparten i de mindre programbolagens egenproduktion. Men alla bolag producerar även andra program: lättare underhållning, folkbildande, religiösa och dokumentära program samt tv-dramatik.

Den andra programkällan utgörs av program som framställs utanför ITV- systemet, inklusive biograffilm och seriedramatik som inspelats på film för visning i tv — somliga inspelade i England eller i samväldet, andra i USA eller andra länder. Enligt IBA:s föreskrifter får det utländska materialet inte överstiga 14 procent av den totala sändningstiden.

Den tredje och mest betydelsefulla programkällan är den så kallade nät- verksproduktionen. Den omfattar de nationella nyhetssändningarna, de vä- sentligaste dramatiska verken och serieproduktionema, den lättare under- hållningen av större format samt vissa kostnadskrävande dokumentärpro- gram och feature-program. Den huvudsakliga uppgiften att producera dessa program faller på de fem största bolagen — Thames, London Weekend, ATV, Granada och Yorkshire.

Nationella och internationella nyhetsprogram köper de olika tv-bolagen från ett gemensamt ägt, icke-vinstgivande företag, ITV News Ltd.

Annonser och reklamsändningar begränsas till i genomsnitt sex minuter per programtimme.

Västtyskland

Rundradioverksamheten i Förbundsrepubliken Tyskland (Västtyskland) växte fram ur ockupationszonerna. Ofta hade den ockuperande makten star- tat radiosändningar och ur dessa grundades i varje delstat genom statsfördrag de nio olika rundradioorganisationer, som äger bestånd ännu idag.

De delstatliga företagen har en gemensam organisation, ARD, vilken har satt upp en rad samarbetsorgan för olika frågor och ämnesområden. Man har på tv-sidan grundat ett speciellt koordinerande organ, Deutsches Fern- sehen. Detta organ gör upp typveckorna för de landsomfattande tv-pro- grammen i kanal 1. Kanal 2, ”Zweites Deutsches Fernsehen”, ZDF, är däremot ett nationellt företag med uteslutande rikstäckande sändningar, alltså utan någon regional programverksamhet.

Rundradiofrågor tillhör kulturområdet och är decentraliserade till de olika delstatsparlamenten.

Det politiska inflytandet är stort inom styrelseorganen för de västtyska rundradioföretagen. Detta avspeglas i styrelser, programråd och utnämningar av högre programtjänstemän.

Västtyska lyssnare och tittare betalar licensavgifter som tillfaller ARD- stationerna, ZDF samt Deutsche Bundespost som sköter distributionen av programmen.

Programmen finansieras också genom reklam i både radio och tv. Sänd- ningar inom ZDF är nationella och alltså är även reklamsändningama na- tionella, medan reklamsändningama inom ARD-gemenskapen är regionala.

Ljudradio

Varje delstatsföretag sänder tre Ijudradioprogram. Program 1 sänder nyheter och informativa program, musik och underhållning dygnet runt. Program 2 har tyngdpunkten förlagd till klassisk musik med inslag av nyheter, kul- turella program och liknande. Program 3 består till största delen av lätt musik och underhållning samt program på utländska språk riktade till de många gästarbetarna i Västtyskland.

Programbyte sker mellan de olika företagen. Kommersiell annonsering förekommer i de flesta delstatsföretags sändningar och pågår under begränsad tid.

Vid sidan av de delstatliga företagen inom ARD förekommer flera andra

företag som sänder ljudradioprogram inom Västtyskland. Deutsche Welle sänder utlandsprogram över hela världen medan Deutschlandsfunk är ett försök till en alltysk station med inriktning närmast på DDR. Båda är grun- dade av Bundestag. Kända privata men icke-kommersiella företag är Radio Free Europe och Radio Liberty. Voice of America har sändningar från Väst- tyskland och från Berlin sänder Rundfunk im amerikanischen Sektor Berlins, RIAS. En del av företagen sänder huvudsakligen på östeuropeiska språk. En privatägd kommersiell station, Europa N:o 1, är förlagd till Saarbriicken men har sina studiolokaler i Paris.

Tv

ARD:s rikssändningar omfattar ett eftermiddagsprogram, ett kvällsprogram och ett veckoslutsprogram. Mellan dessa fasta sändningar placeras delstats- företagens egna regionala program på upp till två timmar per dag.

Den andra programkanalen omhänderhas av ZDF som administrativt är ett självständigt företag men står under offentlig kontroll. ZDF leds av ett programråd i vilket alla delstater är representerade. Sedan år 1964 utsänds också ett tredje tv-program av ARD. Sändningarna omfattar bland annat olika utbildningsprogram.

Österrike

Rundradioverksamheten i Österrike omhänderhas av ett statligt företag, Oes- terreichischer Rundfunk, ORF. Österrikes federala struktur ska beaktas av ORF, så att alla delstater behandlas lika. ORF ska ställa särskild sändningstid till förfogande för vissa sammanslutningar, främst för de i nationalrådet representerade politiska partierna men även för andra intresseorganisationer. Denna sändningstid disponeras för så kallade Belangsendungen som om- fattar tio minuter i veckan i tv och cirka 40 minuter i veckan i ljudradio. Sändningstiden för kommersiell reklam får uppgå till högst två timmar i veckan i tv och till 12 timmar i veckan i ljudradio. Söndagar och vissa helgdagar i övrigt är rundradion fri från reklamsändningar.

Ledningen för ORF utövas av fyra organ med olika uppgifter. Dessa är kuratoriet, generalintendenten, lyssnar- och tittarrepresentationen samt prövningskommissionen.

Kuratoriet består av 30 medlemmar, valda för tre år. De företräder de politiska partierna, förbundspublikens delstater, vissa regeringsorgan och kulturlivet, lyssnar- och tittarrepresentationen, samt ORF:s anställda.

Kuratoriet har vidsträckta befogenheter över ORF:s verksamhet. De till- sätter och avskedar ORF:s ledande funktionärer, godkänner de långsiktiga planerna för program, teknik, ekonomi och personal. Det fastställer vidare licensavgifter och reklamtariffer och arbetsordning för ORF:s anställda.

Generalintendenten är ORF:s högste funktionär som verkställer kura- toriets beslut och framlägger förslag till kuratoriet i en mängd angelägenheter. Under generalintendenten lyder tre programintendenter — två för tv och en för ljudradion samt nio landesintendenter, en för varje delstat och två direktörer, en för tekniska och en för ekonomiska frågor inom företaget.

Lyssnar- och tittarrepresentationen har 35 medlemmar som delvis utses

av särskilda organisationer på näringslivets, kulturlivets och de kyrkliga och politiska sammanslutningarnas områden. delvis av förbundskanslern såsom företrädare för vetenskap, folkbildning, konst och andra intresse- organisationer. Representationens mandattid är tre år.

Prövningskommissionen är avsedd att utgöra förbundsrepublikens kon- trollorgan över ORF. Den ska bestå av 17 medlemmar, varav nio ska vara domare.

Nederländerna

Både ljudradio och tv omhänderhas i Nederländerna av enskilda samman- slutningar och grupper som fått licens att producera och distribuera rund- radiosändningar genom ministeriet för kulturella ärenden, rekreation och social välfärd. Åtta större sådana radiosammanslutningar existerar för när- varande. Organisationerna kan vara av såväl religiös som politisk karaktär och är i sin verksamhet inte underkastade krav på opartiskhet.

Organisationerna har ett gemensamt samarbetsorgan i Nederlanse Omroep Stichting, NOS, som också har egna sändningar. Varje organisation erhåller sändningstid i radio och tv i relation till medlemsantalet.

Samordningen av programmen från de skilda organisationerna sköts av NOS. som också tillhandahåller studios och teknisk service. Av NOS styrelse på 24 personer utses hälften av organisationerna, fjärdedelen av särskilda kulturella organisationer och återstoden av ministeriet.

Ljudradio

De tre ljudradiokanalema sänder ungefär 22000 timmar per år. Ungefär 70 procent av sändningstiden åtgår till de program som anordnas av de olika organisationerna och 25 procent användes till NOS:s program. Den kommersiella annonseringen begränsas till cirka 150 timmar per år.

Ett trådradionät inrättades i Nederländerna redan år 1926. Förutom de tre riksprogrammen erbjuder trådradion ett fjärde radioprogram med inslag från bl. a. utländska stationer. En särskild avgift uttages för trådradioabon-

nemanget.

TV

1 Nederländernas två tv-kanaler uppgår sändningstiden per år till 4 000 tim- mar. De olika radioorganisationema disponerar härav 60 procent och åter- stoden används av NOS. Kommersiell reklam förekommer under 15 minuter per dag, dock ej på sön- och helgdagar.

Frankrike

Rundradion i Frankrike har genomgått flera förändringar efter andra världs- krigets slut. I den senaste radiolagen av år 1974 decentraliserades besluts- funktionerna inom radioföretaget. Verksamheten uppdelades på sju separata företag, nämligen ett distributionsföretag (Télédiffusion de France, TDF), ett nationellt ljudradioföretag (Radio-France, RF), tre nationella tv-bölag

(Television Francaise 1, TF 1; Antenne 2, A 2; France-Regions 3, FR3), ett produktionsbolag (Société Francaise de Production et de Creation Au- diovisuelle, SFP) samt ett audivisuellt institut (INA). Programföretagen har formell frihet att föra en självständig programpolitik inom de ramar som radiolagen och de ministeriella instruktionerna ålägger dem. De senare är emellertid ganska detaljerade, exempelvis genom att ange sändningstiden för olika slag av program.

En parlamentarisk delegation för ljudradio och television utövar en över- vakande funktion över programföretagens verksamhet. Rundradion finan- sieras i Frankrike huvudsakligen med mottagaravgifter och till högst en fjärdedel med reklamintäkter. Inkomsterna härav fördelas på sändarföre- tagen och programbolagen delvis på grundval av betygssättning av pro- grammen genom en särskild kommission. Produktionsbolaget säljer sina tjänster efter företagsmässiga kalkyler.

Ljudradio

Ljudradioföretaget sänder sina rikstäckande program över tre kanaler samt regional melodiradio över nio storstadsdistrikt och kortvågsprogram till ut- landet. Av de tre radiokanalerna ägnas en åt kulturbetonade program, en åt seriös musik under det att den tredje kanalen har ett varierat utbud med tonvikten på information.

Tv

Två av tv-bolagen har i stort sett samma inriktning på sina program och kommer därför att i viss utsträckning konkurrera med varandra om attraktiva inslag, exempelvis i fråga om idrottsreportage. Dubbeltäckning av sådana evenemang förekommer ej sällan. Det tredje tv-företaget, FR 3, producerar regionala program för ljudradion och för tv och lämnar i övrigt visst utrymme åt informerande program från ideella organisationer och sammanslutningar. Dessa program, Tribune libre, sänds fem dagar i veckan och har en pro- gramtid på 15 minuter. De har en marginell publik på två-tre procent av tittarna.

2.7.4. Östeuropa

Rundradion har i de östeuropeiska staterna utvecklats efter helt andra rikt- linjer än i Västeuropa och i industriländema i övrigt. Rundradion ingår liksom övriga massmedier i statsapparaten och används i det statsbärande partiets syften.

Östeuropas olika stater följer i stort det organisatoriska mönster som ut- vecklats i Sovjetunionen. Här har ansvaret för programverksamheten dele- gerats till rundradiokommittéer av verklig eller nästintill ministeriell status och med ekonomiskt stöd från offentliga anslag. Hos flera av dessa ra- dioföretag ingår någon form av reklam eller annonser i sändningarna — oftast är det fråga om reklam för de statliga företagens produkter —_ men endast i Jugoslavien och Ungern utgör inkomsterna härav en påtaglig del av den totala budgeten.

Radioorganisationerna är uppdelade i avdelningar som har klart angivna, huvudsakliga funktioner: ljudradio, tv, yttre programverksamhet och bi- funktioner (exempelvis förlagsverksamhet).

De socialistiska länderna i Östeuropa har alla två eller fler ljudradiokanaler samt regionalradiosändningar som når hela befolkningen. Alla dessa länder har en, men oftast två reguljära tv-kanaler. Många städer i Sovjetunionen har tre tv-kanaler och Moskva har fyra.

Differentiering av ljudradiosändningama har påbörjats även i Östeuropa. Vanligtvis finns ett kontrasterande utbud: ett sändarnät distribuerar lättare underhållningsprogram, ett annat sänder ett mera seriöst material under det att ett tredje sändarnät tillhandhåller ett brett urval av musik. Andra stationer har inrättats för regionala eller lokala sändningar. Dygnet-runt-radio har börjat förekomma. I många länder fungerar ljudradion under åtminstone 20 timmar per dygn.

Ljudradio och tv förutsätts samarbeta snarare än konkurrera. Uppgifterna för ett andra tv-program växlar från land till land. I vissa länder är tonvikten lagd vid utbildning och undervisning — i andra återfinns ingen markerad skillnad i programinriktning mellan de båda tv-kanalerna.

Rundradioverksamheten i DDR kan tas som exempel. Den står under kontroll av statliga organ, ett för ljudradion och ett för televisionen. Den tekniska utrustningen omhänderhas av post- och telekommunikationsmi- nisteriet. Licensmedlen utgör den huvudsakliga inkomstkällan men reklam- sändningama tillför verksamheten vissa belopp.

Två ljudradioprogram står till förfogande i DDR. Det ena sänder dygnet runt och det andras sändningar pågår i regel 14 timmar per dygn. Härutöver sänds lokala och regionala program, företrädesvis under förmiddagstimmar- na över ett tiotal stationer.

Televisionen disponerar två nät som sänder program under tretton re- spektive sex timmar per dygn. Programmen är likartade i de båda kanalerna. Inslaget av skolprogram och andra undervisande program är dock större i den ena kanalen. Här förekommer också reprissändningar av sådana pro- gram som skiftarbetare och andra anställda med sena arbetstider inte får tillfälle att se vid det första sändningstillfället.

Språksplittringen komplicerar den östeuropeiska rundradioverksamheten. För att kunna tillgodose sina många folkslag och språkgrupper måste Sov- jetunionen sända på inemot sjuttio olika språk och dialekter. I Jugoslavien sker sändningarna på tio olika språk.

2.7.5. Nordamerika USA

Rundradioverksamheten i USA inleddes tidigare än i något annat land. Redan år 1920 påbörjades radiosändningar i begränsad omfattning. Kon- kurrensen om våglängder och sändningsfrekvenser var ytterst hård och en samhällelig reglering av förhållandena var snart påkallad. År 1927 inrättades Federal Radio Commission med uppgift att fördela våglängder, klassificera och lokalisera radiostationer och utfärda anvisningar rörande sändamäten.

Något mer än 90 procent av de 6 300 allmänna radiostationerna i USA

är privatägda och uppbär sina inkomster från annonsering. Många av sta- tionerna är knutna till något av de tre stora sändarnäten American Broadcasting Company, Columbia Broadcasting System och National Broadcasting Company. Annonstiden regleras inte centralt men den har frivilligt inskränkts till 16 minuter per sändningstimme. Förutom de fyra nyssnämnda sändarnäten finns det 135 regionala nät som omfattar från tre till 70 stationer. Över 500 radiostationer ägs av dagstidningar eller tid- skriftsföretag.

En icke-kommersiell radioverksamhet bedrivs över FM-stationer som ägs av colleges, universitet och privata stiftelser. Med federala medel bekostas radioprogram som tillhandahålls av National Public Radio (NPR).

Tv-sändningar inleddes som experiment redan på 1920-talet men först på 1950-talet började den stora expansionen. Omkring år 1950 fanns det i USA 97 tv-stationer i drift med sex miljoner mottagare i hemmen. Tio år senare fanns det 915 tv-stationer.

På grund av de höga produktionskostnaderna är nästan alla kommersiella tv-stationer anknutna till sändarnät. Deras genomsnittliga sändningstid upp- går till 17 timmar per dygn.

De icke-kommersiella stationerna som uppgår till något över 200, täcker mer än 80 procent av befolkningen med sina sändningar. Vissa av dessa stationer ägs eller understöds av colleges och andra undervisningsanstalter och tillhandahåller i första hand program för dessa. Av federala medel be- kostade tv-program tillhandahålls av Public Broadcasting System (PBS).

Kanada

All rundradioverksamhet i Kanada är underkastad kontroll genom det stat- liga organet Canadian Radio Television Commission som också utarbetat riktlinjer för landets radiopolitik.

Jämsides med det federala radioföretaget Canadian Broadcasting Corpo- ration (CBC) har Kanada också ett vidsträckt privatägt radiosystem. CBC finansieras till två tredjedelar genom offentliga anslag och i övrigt genom annonsinkomster.

De privatägda företagen'är helt beroende av sina kommersiella intäkter. Inga mottagarlicenser förekommer.

CBC har två sändarnät för ljudradio ett för de engelskspråkiga och ett för de franskspråkiga sändningarna. Dessutom sänds särskilda program till eskimåer och indianer i de nordliga regionerna av Kanada. Sedan några år tillbaka använder CBC en telekommunikationssatellit för att distribuera program från Toronto och Montreal till regionala mottagare som befinner sig på stora avstånd från de nämnda städerna.

De privata ljudradioföretagen disponerar ett stort antal radiosändare som företrädesvis sänder på engelska. Många av dessa radioföretag ägs av bok- förlag och tidningsföretag.

Tv-verksamheten har i stort samma organisatoriska struktur som ljud- radion och står under samma myndighets uppsikt och kontroll. Även här ärsändarnäten uppdelade efter språk.

Omkring 70 olika privatägda tv-företag är verksamma i Kanada, de flesta med uteslutande lokala sändningar. Ett samarbete mellan de olika företagen

har etablerats. De utnyttjar härvidlag CBC:s länkförbindelser och andra dis- tributionsnät, till exempel kabelförbindelser mellan olika befolkningscentra.

2.7.6. Några jämförelser

Avslutningsvis återges i tabellfomi uppgifter från några nordiska och väst- europeiska länder avseende folkmängd, sändningstider, andel egenproduk- tion i tv samt slutligen antalet i rundradioverksamheten anställda personer.

Tabell 2.7 Rundradio i olika länder 1974

Land, invånar— antal

Sverige 8.2 milj. Summa

Danmark 5.1 milj.

Summa

Finland 4,7 milj.

Summa

Norge 4.0 milj.

Summa

Storbritannien 55.8 milj. BBC

Summa

IBA

Summa

Västtyskland 61.6 milj. (ARD+ZDF)

Summa

Typ av sändningar

Riks Regional Lokal

Riks Regional Lokal

Riks Regional Lokal

Riks Regional Lokal

Riks Regional boka]

Riks Regional Lokal

Riks Regional Lokal

Sändningstidtimmar/år Andel egen- Antal produktion anställda Ljudradio Tv i tv (i %) 18 100 4 800 3 900 100 22 000 4 900 57 4 350 12 500 2 300 1 000 — 13 500 2 300 51 2 500 15 800 4 800 2 800 — 18 600 4 800 70 3 800 6 300 2 300 3 100 9 400 2 300 57 2 150 26 000 8 800 6 200 2 800 75 500 — 107 700 11 600 84 26 100 — 9 300 124 800 124 000 9 300 81 12 000 - 7 000 182 000 15 000 182 000 22 000 67 20 100

SOU 1977:19 Land, Typ av Sändningstidtimmar/år Andelegen- Antal invånar- sändningar __ produktion- anställda antal Ljudradio Tv i tv (i %) Österrike Riks 18 300 5 200 7.6 milj. Regional 14 100 — Lokal — — Summa 32 400 5 200 3 050 Nederländerna Riks 20 800 4 000 13.6 milj. Regional 1 100 Lokal — Summa 21 900 4 000 72 5 200 Frankrike Riks 21 900 7 600 52.6 milj. Regional — — Lokal 46 000 Summa 67 900 7 600 62 13 700

Redovisningen i tabellen är starkt förenklad och jämförelser mellan olika länder bör därför göras med försiktighet. Definitionerna av riks-, regional- respektive lokalprogram är inte entydiga i de olika länderna. Lokala och regionala program kan ibland utgöra parallellsändningar i flera eller alla områden i ett land och de domineras ofta av billigare programformer. Sättet att beräkna andelen egenproduktion i tv skiftar också mellan olika länder. Vidare bör observeras att i en del länder har rundradioföretagen i uppdrag också att distribuera programmen; till skillnad från Sverige — där denna uppgift sköts av televerket ingår därför motsvarande personal i antalet anställda inom rundradion.

3. Radio och tv bland andra massmedier

3.1. Konsumtion av olika massmedier

I Sverige är förutsättningarna ovanligt goda för en omfattande användning av massmedier. Utbildningsnivån är hög liksom levnadsstandarden, och vårt land är ovanligt enhetligt språkligt och kulturellt.

Massmediekonsumtionen är också mycket hög i Sverige. Dagstidnings- läsandet är världens högsta, veckopressläsandet likaså. Ytterst få saknar tillgång till radio och tv. När det gäller den tid som genomsnittligt ägnas åt tv och kanske också åt radio intar Sverige dock inte någon topplats; länder med många kanaler och sändningar hela dygnet har tittartider som klart överstiger de svenska.

Producenter och utgivare av massmedier har ett eget intresse av att öka sin försäljning dvs. vad som för konsumenterna är köp, lyssnande, tittande, läsande. När samhället ger stöd åt utgivningen av tidningar och tidskrifter, åt radio, tv, teater, film och övriga massmedier och kulturföreteelser, är det oftast för mottagarnas skull för att de ska kunna ta del av, dra nytta av och stimuleras av dessa medier men inte i första hand för att öka kon-

sumtionen.

Dagspress

I Sverige utges 181 dagstidningar och den sammanlagda upplagan är 4,9 miljoner exemplar, vilket blir 1,6 exemplar per hushåll.

Praktiskt taget varje vuxen svensk läser någon dagstidning. Den tid som ägnas åt dagstidningsläsning har beräknats till 47 minuter per dag, räknat i genomsnitt på hela den vuxna befolkningen.l

Försäljningen har ökat från 430 exemplar per 1 000 invånare år 1945 till 570 exemplar 1976. Ökningen gäller främst kvällspressen, vilket återspeglas i att andelen lösnummersålda exemplar har ökat från tio till närmare 30 procent under perioden.

Film

Antalet biobesök hari den industrialiserade delen av världen minskat kraftigt efter tv:s genombrott. I Sverige har antalet minskat från 55 miljoner 1960

' Alla redovisade genom- snitts- eller andelsvärden är, om inte annat anges, beräknade på hela den vuxna befolkningen.

till ca 25 miljoner 1975. Samtidigt har antalet biografer minskat från 2 400 till knappt 1300.

Biograffilmen är framför allt ungdomens medium; 15—24-åringama svarar för mer än hälften av blobesöken. Män är i alla åldrar flitigare biobesökare än kvinnor.

Dessa siffror innebär inte att man ser mindre och mindre film. Säkert ser svenskarna fler filmer än någonsin genom de filmer som visas i tv.

Teater, musik och litteratur

Antalet besök på scenteatrama har under den senaste tioårsperioden ökat ijämn takt från två till drygt tre miljoner per år. Även antalet föreställningar har ökat. De,/ria teatergrupper/tas publik uppskattades år 1975/76 till 823 000, vilket är en ökning med en halv miljon på fem år. Under tioårsperioden har också teaterutbudet i tv ökat och gjort teater tillgänglig för allt flera.

En liknande tendens gäller musiklivet. där till exempel orkesterinstitutio- nernas årliga publik ökat från 400000 till 575000 under samma period, medan antalet konserter ökat från 550 till 1300. Ett betydande tillskott har skett genom bildandet av Rikskonserter, omorganisationen av region- musiken och tillkomsten av fria musikgrupper.

Denna ökning har ägt rum under en period då det samlade utbudet av musik i radio och tv också har ökat.

Ett annat sätt att få en uppfattning om storleken på teater- och kon- sertpubliken är genom intervjuer eller enkäter. Enligt statens kulturråd går 30 procent av den vuxna befolkningen under ett år på teater och cirka 20 procent på konsert. Den mest aktiva gruppen. de som går på teater eller konserter minst tio gånger under ett år. uppgår till en procent för vardera konstarten.

Utgivningen av böcker som vänder sig till allmänheten beräknas år 1975/76 ha uppgått till 2000 titlar med en upplaga på 20 miljoner exemplar. Ut- låningen vid _l'olkbib/ioteken har stadigt ökat och uppgick 1975/76 till 74 miljoner exemplar (92 miljoner om skolbiblioteken räknas in) mot cirka 30 miljoner 1960.

1974 såldes grammofonskivor för 410 miljoner kronor i Sverige, vilket motsvarar minst femton miljoner skivor. Bandad musik i kassetter såldes samma år för 20 miljoner och oinspelade band i kassetter för 70 miljoner kronor.

Radio och tv

Radio och tv är de tidsmässigt dominerande medierna och når varje vardag vardera tre fjärdedelar av befolkningen över nio år.

Radiopubliken är jämnt Spridd över åldrarna men har ganska få 9—14— åringar. Visserligen har P l-publiken minskat under senare år, men eftersom P 3-publiken samtidigt har ökat i snabbare takt, har radiopubliken totalt sett ökat.

Tv-publiken är också spridd över åldrarna. Ungdomar mellan 15 och 24 år tittar mindre medan barn och äldre tittar mer än genomsnittet. De unga

ensamstående tittar minst. Familjer med hemmavarande barn ser mycket på tv. vilket delvis kan förklaras av att man ofta får anpassa sitt tittande till de övriga familjemedlemmarna.

Flera undersökningar finns om hur mycket genomsnittssvensken lyssnar till radio och ser på tv. Resultaten av undersökningarna varierar något be- roende på skillnader i intervju- och beräkningsmetoder. Enligt ett par av de nyare undersökningarna varierar omfattningen av radio/yssnandet mellan 60 och 110 minuter varje dag medan omfattningen av itt-tittandet varierar mellan 75 och 90 minuter per dag.

3.2. Konsumenterna

Kulturrådet har gjort en jämförande sammanställning som ger en god bild av tv:s stora räckvidd som kulturmedium. Den anger det antal gånger under ett år som människor deltagit i en viss kulturaktivitet och visar för 1974:2

ggr/år långfilm i tv 25—30 teater i tv 25—30 boklån på bibliotek 8—9 musikprogram i tv 7—8 bio 3 musikdramatik i tv ] studiecirkel 1 statliga muséer 0,5 teater 0,5 konsert 0,1

Uppgifterna är naturligtvis ganska grova skattningar men ger ändå en rätt klar bild av tv:s överlägsna förmåga att nå stora publiker lättillgäng- ligheten hos mediet ger en stor räckvidd åt innehållet i programmen. Räck- vidden erbjuder stora möjligheter men innebär också att man har rätt att ställa särskilda krav på tv. Den mycket höga siffran för teaterpubliken i tv betyder säkerligen att det är genom tv som många människor först stiftar bekantskap med teater och det måste därför vara både viktigt och riktigt att ställa höga krav på tv-teatern. Den ger sannolikt också impulser till vidare kontakter med andra typer av teater. Pressens möjligheter som kulturmedium är naturligtvis begränsade, efter- som den inte kan erbjuda läsarna kultur i annan form än i tryckta ord och bilder. I övrigt får den nöja sig med att i recensions- och nyhetsform bevaka kulturlivet. Kulturaktiviteter i form av bio. levande teater, konserter, utställningar etc. är i mycket olika utsträckning tillgängliga för publiken. Geografiska hinder är de mest påtagliga, men det är också klart att brister i utbildning, kunskaper och vana vid en speciell kulturyttring fungerar som hinder. Radio och tv har den oskattbara fördelen att kunna överbrygga geografiska 2 Statens kulturråds an- hinder. De har också större förutsättningar än andra medier att kunna över- Slagsframställning för vinna psykologiska och sociala hinder. budgetåret 1976/77.

3 Madeleine Kleberg: Lo- kalradioförsöket 1973. Delrapport 6. SR/PUB nr 42 — 75/ 76.

Med en viss tillspetsning skulle man kunna säga, att den statliga eller statsunderstödda kulturen som bedrivs i institutionsform når en ganska begränsad publik av aktiva kulturkonsumenter, medan motsvarande kul- turformer i radio och tv har en betydligt bredare sammansatt publik.

I de refererade beskrivningarna av hur människor tar del i kulturaktiviteter framstår tv som helt dominerande mätt i kvantitet. Den levande kulturen, direkt upplevd, har dock särskilda kvaliteter som går förlorade vid överföring via massmedier.

När det gäller publikens intresse för det informativa innehållet i olika medier visar en undersökning gjord av PUB i samband med 1973 års lokalradioförsök intressanta resultat.3 Andra liknande undersökningar har påvisat liknande mönster.

Undersökningen omfattar såväl radio och tv som tidningar. I rapporten delas publiken in i grupper efter hur lika personerna är varandra i mass- medievanor. Principen är ”att en medlem i viss grupp ska vara mer lik de andra medlemmarna i samma grupp än någon annan medlem av någon annan grupp”. Grupperna kan sedan betraktas utifrån vilka typer av program personerna tagit del av och deras sammansättning vad avser bakgrundsdata som kön, ålder och utbildning.

Lokalradioundersökningen fick fram fyra ungefär lika stora grupper som klart skiljer sig åt i fråga om radio-, tv- och tidningsvanor.

Grupp 1 söker nyheter i samtliga medier. Förströelseprogram undviks. Den läser tidningarna mer än genomsnittet, men ägnar mindre tid åt radio och tv, med undantag för nyhetsprogram. Gruppen består till 70 procent av män. De högutbildade är överrepresenterade men de lågutbildades andel är lika stor som i hela urvalet. 15—24-åringarna är underrepresenterade och de över 45 år är överrepresenterade.

Grupp 2 karakteriseras av att den, enligt rapporten, värjer sig mot informativt materia/. Den läser tidningar mindre än genomsnittet, men ägnar förhål- landevis mer tid åt familje- och underhållningsmaterialet i olka medier. Kvinnor utgör 80 procent av gruppen, andelen lågutbildade är högre och andelen förvärvsarbetande lägre än genomsnittet. Åldersmässigt avviker gruppen inte från befolkningen i stort.

Grupp 3 utmärks av att den ägnar lite tid överhuvudtaget åt etermedierna. Gruppen kännetecknas av det starka sportintresset och består till 90 procent av män. Ålder och utbildning har samma spridning som i hela befolkningen. Den ägnar något mer tid än genomsnittet åt tidningar och läser främst sport men även det allmänna nyhetsmaterialet.

Grupp 4 består av högkonsumenter av etermedier men med mindre mar- kerad profil än de övriga grupperna. Tidningsläsning ägnar de relativt kort tid. Främst läser de lätta sidor men även ledare, kulturartiklar och insändare. Gruppen är yngre än genomsnittet, drygt 30 procent är 15—24 år, kvinnorna dominerar och utgör tre fjärdedelar av gruppen. Gruppen har färre förvärvsar— betande än befolkningen i stort.

I en sammanfattning säger rapportförfattaren, att materialet inte ger ge- nerellt stöd åt den kumulativa effekt som andra forskare talat om. Med kumulativ effekt menas att den som är massmedieaktiv inom ett område också oftast är aktiv inom andra områden, den som läser mycket tidningar lyssnar också mycket på radio och tittar mycket på tv.

De två grupper, I och 3, som läser tidningar mer än genomsnittet ägnar mindre tid än genomsnittet åt radio och tv. Inom radio och tv förefaller dock den kumulativa effekten finnas, liksom om man skiljer ut nyhets- intresse i allmänhet.

Tidskriftsutredningen redovisar i sitt betänkande (Ds Fi 1976:7) Stöd till organisationstidskrifter en undersökning där konsumtionen av tidskrifter jämförts med annan mediekonsumtion.4 Härav framgår att den grupp som inte läser några tidskrifter alls också är lågkonsumenter av alla andra medier utom P 3. Den grupp däremot som läser mycket av alla sorters tidskrifter, såväl populär-, organisations- som övriga tidskrifter konsumerar mycket av alla andra medier utom tv.

Mellan grupperna av hög- respektive lågkonsumenter av tidskrifter finns en för tidskriftsutredningen intressant mediepublik som söker sig till det informativa materialet. Denna publik utgöres av dem som läser antingen enbart organisationstidskrifter eller såväl organisationstidskrifter som andra tidskrifter(dock ej populärpress). De är högkonsumenter av morgontidningar och av samhällsorienterande material i morgontidningar, radions P1 och tv.

Bland de människor som läser mycket populärpress finner man också högkonsumenter av kvällspress och av allmänt innehåll i morgontidning- arna, radions P3 samt tv.

3.3. Utvecklingslinjer 3.3.1 Inledning

Våra förslag om rundradions fortsatta utveckling är i första hand avsedda för en relativt kort tidsperiod. Samtidigt får man hålla i minnet att denna tid ingår i en långsiktig utveckling.

Utvecklingen de senaste tio åren är naturligtvis en viktig del av underlaget för bedömningar av den framtida utvecklingen. Men det vore en farlig för- enkling att tro på en rätlinjig fortsättning av derSl pågående förändringarna. Lika farligt brukar det vara att tro på de mest visionära förutsägelserna om snabba, plötsliga och opåverkbara förändringar av vanorna.

Ofta har det varit de mer försiktiga prognoserna som varit de riktiga. Förändringarna inom massmedie- och kulturområdet har i regel gått ganska långsamt och allmänheten har inte varit beredd att avstå från de gamla medierna därför att ett nytt tillkommit. Snarare har man valt att utnyttja samtliga. Samtidigt befinner sig många massmedier i en ekonomiskt utsatt ställning och även små förändringar kan beröva dem underlaget för deras existens.

Antalet dagstidningar och deras inbördes konkurrensförhållanden är unge- fär desamma idag som vid mitten av 1960-talet. Antalet tidningar har mins— kat med ett tiotal till drygt 140 och styrkeförhållandena mellan olika partiers press har inte ändrats nämnvärt. Samma tidningar som var ekonomiskt svaga 1965 är fortfarande ekonomiskt svaga, de flesta har fått sitt läge för- sämrat mot sina starka och upplagemässigt större konkurrenter. Det statliga presstödet har byggts ut efter förslag av 1967 års och 1972 års pressut-

4 Ds Fi 197617, s. 76—79. Sammanfattning av rap- porten "Tidskrifteri massmediasamhället” av Lennart Weibull, pro— jektet Pressens funktioner i samhället.

redningar och uppgår nu i direkta bidragsmedel till omkring 200 miljoner kronor. Det statliga stödet kan sägas ha förhindrat eller i något fall fördröjt nedläggningar. Utan presstödet skulle säkerligen nedläggningarna blivit många. 1 länder utan statligt presstöd har koncentrationstendenserna varit mycket starkare än i Sverige.

Många bedömare hade räknat med att dagspressens situation skulle för- ändras på grund av konkurrensen från etermedierna, främst tv. Effekterna därav har uteblivit eller blivit mycket mindre än beräknat.

Det finns också exempel på områden där förändringarna varit stora. Filmen har till exempel drabbats hårt och biograferna har mindre än hälften av sin publik kvar. Populärpressen har tappat 10—15 procent av sin upplaga, medan damtidningarna har tappat en tredjedel. Radiolyssnandet har helt omförde- lats och förskjutits till vardagmorgnar, lördagförmiddagar och till specialpro- gram med ganska små publiker.

Huvudorsaken till dessa förändringar är tv, som nu är helt dominerande kvällssysselsättning. Denna ställning har tv fått på en relativt kort tid och en del bedömare vill beteckna utvecklingen som dramatisk. Men även för tv — och radio finns det anledning att peka på tröghetsfaktorer.

I Sverige började försöksverksamheten med tv först 1954, trots att tv- tekniken fanns utvecklad långt före andra världskriget och trots att några länder startade reguljära sändningar redan på 1930-talet. Färg-tv-sändning- arna startade på allvar först 1970.

Sändningstiden i tv har under den senaste tioårsperioden ökat, men inte så mycket som man tämligen allmänt räknade med vid periodens början. Sändningstiden var 1966/67 i den dåvarande enda kanalen 40 timmar per vecka. Nu är den uppe i 80 timmar per vecka, vilket var vad statsmakterna angav som en första etappgräns för tvåkanalsystemet.

För radio och tv kan den slutsatsen dras, att även om tekniska förut- sättningar har funnits för snabba förändringar, så har kostnaderna på både produktions- och mottagarsidan utgjort kraftigt hämmande faktorer.

De här slutsatserna om massmedierna bygger visserligen bara på bedöm- ningar av vad som hänt under en tioårsperiod, vars gränser är godtyckliga. Självklart kan inte slutsatserna om den gångna utvecklingen ge ett entydigt svar om framtiden. Men det är motiverat att mana till försiktighet inför förväntningar om, eller farhågor för, att mycket stora eller mycket snabba förändringar skulle inträffa under en kommande tioårsperiod.

Även om det tycks vara så, att omvälvande förändringar på massmedie- området behöver ganska lång tid för att fullt slå igenom. så är det långtifrån betydelselöst att man söker bedöma de tendenser som faktiskt finns.

Tv har kraftigt påverkat såväl den enskildes och samhällets liv som övriga massmedier, även om processen har sträckt sig över en längre period än tio år. Det är därför viktigt att värdera den utveckling som ägt rum och äger rum. Även om utvecklingen går långsamt är det viktigt att påverka den.

Utvecklingen inom det övriga kulturlivet har inte i sin helhet präglats av dramatik, men själva synen på kulturen har förändrats och kulturens roll i samhället har breddats. På flera områden har nya uttrycksmedel och nya former för publikkontakt kommit fram. När det gäller kulturstödets inriktning på skilda medier och dess omfattning inom olika aktiviteter blir det fråga om både samspel och motsättningar. Sålunda måste ökad tid för

att ta del i andra kulturaktiviteter till stor del tas från massmediekonsum- tionen. som är den tidsmässigt dominerande sysselsättningen.

Rundradion är själv en faktor i kulturlivet, och televisionens framväxt har utgjort ett viktigt inslag i kulturutvecklingen. Rundradion är därvid starkt beroende av att kunna anlita den skapande förmåga och yrkesskick— lighet som utvecklats inom det övriga kulturlivet. Man har vidare bland annat kunnat utnyttja färdiga verk och prestationer direkt i programverk- samheten, främst grammofonskivor i ljudradion och biograffilmer i tv.

Överhuvudtaget är det viktigt att både det korta och det långa perspektivet finns med då våra förslag bedöms. På kort sikt är manöverutrymmet be— gränsat, men i det långa perspektivet blir förslagen mera betydelsefulla.

I det följande går vi igenom några områden med hänsyn tagen till olika effekter på radio och tv.

3.3.2. Dagspress

Samhällets insatser hittills för dagspressen kan närmast beskrivas som olika åtgärder för att förhindra nedläggningar och främja samarbete inom teknik och distribution. Syftet har varit att ge pressen förutsättningar att bibehålla sina nuvarande informativa och opinionsbildande funktioner.

Etermedierna och dagspressen kompletterar varandra. Om dagspressens situation skulle försämras finns det risk för att krav ställs på att etermedierna i större utsträckning skulle äta sig uppgifter som nu sköts av dagspressen. Detta skulle kunna innebära, att några av de nu viktiga programuppgifterna mäste eftersättas.

Dagspressen och etermedierna har delvis olika roller i ett större sam— manhang. På dagspressen ställs inte samma krav på opartiskhet, vilket ger den större frihet då det gäller att kommentera händelser.

Dagspressen ger bland annat genom sin kommenterande och granskande verksamhet ett väsentligt underlag för etermediernas verksamhet i form av programstoff. Nedläggningar minskar mångfalden i kommentarerna och i granskningsmöjligheterna och drabbar därför också radio och tv.

För radio och tv utgör alltså dagspressen inget hot. Frågan är snarare om etermediernas fortsatta utveckling kan komma att utgöra ett hot mot dagspressen. Inte heller detta förefaller särskilt troligt så länge den inte be- rövas reklamintäkter genom att reklam tillåts i radio och/eller tv. Publiken torde uppleva dagspressen och etermedierna som värdefulla komplement till varandra både i mera teknisk mening och med hänsyn till innehållet.

3.3.3. Kabel-tv

Kabel-tv är egenligen bara ett sätt att sprida tv-signaler, via kabel i stället för via etern, och ingår i själva verket i det nuvarande distributionssystemet för många hushåll. Via etern kommer signalerna till en centralantenn och förs sedan vidare via kabel. Om centralantennanläggningen anknyts direkt till en sändare har man en kabel-tv-anläggning. Många kabel-tv-anläggningar utomlands har tillkommit på så sätt att man ville få bättre mottagnings- förhållanden för etersända program och senare har man utnyttjat anlägg- ningen också för distribution av kabel-tv-program.

När man talar om kabel-tv menar man oftast något annat än enbart en alternativ teknik till etersändningar.

Utrymmet i etern är begränsat. Detta begränsar i sin tur dels program- möjligheterna, dels möjligheterna till återkoppling, dvs. mottagarnas möj- lighet att sända egna meddelanden eller ”svara” på programmen.

När det gäller kabel-tv kan åtminstone teoretiskt — antalet kanaler göras obegränsat stort. Detta ger ett utrymme för sändningar som är tillräckligt för att tillgodose alla rimliga krav på kommunikation. Det är just detta förhållande som gör att man gärna uppfattar kabel-tv som ett särskilt medium med Speciella förutsättningar.

Det stora antalet kanaler ger publiken teoretiskt obegränsad valfrihet. Alla praktiska problem som hänger samman med brist på sändningsutrymme skulle försvinna. Det stora antalet kanaler skulle också ge möjlighet till återköppling. Antalet sändare skulle kunna vara lika stort som antalet mot- tagare. I de visioner som förekommer har gränsen mellan massmedium och bildtelefon egentligen suddats ut.

Vad har då kabel-tv för utvecklingsmöjligheter? Ett rikstäckande kabel-tv-nät skulle medföra mycket stora investerings- kostnader, enligt en beräkning av televerket cirka tio miljarder kronor för ett envägsnät med tiotalet kanaler. Ett sådant nät får anses orealistiskt av ekonomiska skäl under överskådlig tid, och redan av denna orsak kan kabel- tv inte ersätta de nuvarande etersändningarna av riks- och regional-tv-pro- gram.

För riks- och regional-tv-sändningar föreligger inte heller något behov av kabel-tv-anläggningar. De nuvarande två eterkanalerna kommer under den tid våra förslag avser att vara tillräckliga för de behov av sändningstider som vi kan förutse. Eftersom Sverige enligt internationella överenskommel- sen har rätt till fyra tv-kanaler kommer det dessutom att finnas kvar en reserv av två kanaler i etern.

Vi har i yttrande över pressutredningens slutbetänkande avrått statsmak- terna från att under de närmaste åren fatta beslut om byggande av ett riks- omfattande kabel-tv-nät, främst med hänvisning till kostnaderna.

Om kabel-tv ska utvecklas skulle det vara för andra behov än för riks- och regional-tv. Vad som då skulle kunna komma ifråga är lokala sändningar, eventuellt begränsade till sammanhållna bostadsområden och i kombination med centralantennanläggningar. Man skulle härigenom kunna skapa möj- ligheter för ideella, religiösa. fackliga och politiska organisationer och folk- rörelser att bedriva viss programverksamhet. Vi är allmänt sett positiva till att etableringsrätten utvidgas i detta syfte, och vi behandlar frågan ytterli- gare i kapitel 8, avsnitt 8.4.

3.3.4. Satelliter

Nordiska ministerrådet (undervisnings- och kulturministrarna) har tillsatt en utredning under ledning av en statssekreterargrupp för att utreda frågor rörande överföring av radio- och tv-program mellan de nordiska länderna via direktsändande satellit. Utredningen ska ta upp två huvudområden, det tekniska och det rätts- liga/programpolitiska. Utredningen beräknas vara klar sommaren 1977. dvs.

i anslutning till att våra förslag beträffande den svenska rundradions fortsatta utveckling föreligger. Statssekreterargruppen har i januari 1977 lämnat en lägesrapport ”Nordisk radio och television via satellit” (stencil, sekretariatet för nordiskt kulturellt samarbete, Köpenhamn).

Utvecklingen av tekniken för direktsändande satelliter har gått snabbare än man tidigare räknade med. Tekniska förutsättningar anses nu föreligga för att ta i bruk en sådan satellit för internordiska sändningar i början av 1980-talet.

Utgångspunkten för de nuvarande bedömningarna av de tekniska för- utsättningarna för ett nordisk satellitsystem har varit ett yttrande från statens delegation för rymdverksamhet över betänkandet (NU 1974:19) Tv över gränserna.

Delegationens yttrande innehöll bland annat följande. Ett direktsändande satellitsystem för spridning av de nordiska tv-programmen skulle sannolikt komma att bestå av två eller tre satelliter. Ett sådant system skulle ge full- ständig täckning av hela Norden, inklusive Island med tillgång till fyra tv-kanaler per land, dvs. sammanlagt 20 kanaler. Vidare kunde man få tillgång till 10—20 radiokanaler per land. Systemet kunde dessutom användas för andra typer av telekommunikation.

I diskussionerna om en nordisk rundradiosatellit är det framför allt möj- ligheten att åstadkomma en total internordisk spridning av samtliga nordis- ka länders tv-prögram som väckt intresse. En förutsättning härför har emel- lertid varit att de nordiska länderna vid internationella förhandlingar fick ett tillräckligt antal frekvenser.

Internationella teleunionen (ITU) har sedermera, vid sin konferens i bör- jan av år 1977, tilldelat de nordiska länderna ett tillräckligt antal kanaler för att deras samtliga tv-program ska kunna distribueras till hela Norden.

För att kunna motta program som utsänds via det direktsändande sa- tellitsystemet måste en särskild antennutrustning (inklusive frekvensom- vandlare) anskaffas. Antennen kan anslutas individuellt till enskilda mot- tagare eller gemensamt till flera hushåll via centralantennanläggningen på ungefär samma sätt som skedde i Sverige när TV2 infördes.

Kostnaderna för satellitsystemet har överslagsmässigt beräknats enligt föl- jande. lnvesteringskostnaderna för själva satellitsystemet, inklusive stationer för sändning från mark till satellit, uppskattas till cirka 550 miljoner kronor.

Den väsentliga kostnaden ligger emellertid i den antennutrustning in- klusive frekvensomvandlare som mottagarna behöver. Den samlade kost- naden härför beror delvis på hur stor andel av hushållen som är eller kan beräknas bli anslutna till centralantennanläggning. men torde under alla förhållanden uppgå till flera miljarder kronor för hela Norden. Till dessa in- vesteringskostnader kommer så driftskostnaderna för satellitsystemet, det vill säga för markstationer och satellitkontroll. Dessutom får man räkna med att kostnader kommer att följa av de programpolitiska lösningar, som kom- mer att väljas.

Satellitsystemet beräknas fungera med full kapacitet i cirka sju år varefter det behöver förnyas.

Beträffande ekonomin kan följande allmänna bedömningar göras. Om in- vesteringskostnaden för satellitsystemet verkligen stannar vid 550 miljoner kronor så kan man anta att Sveriges andel härav uppgår till cirka 200 miljoner

kronor (Sverige brukar svara för cirka 40 procent av samnordiska kostnader av liknande slag). Detta belopp är inte överväldigande stort, men för per- spektivets skull bör likväl nämnas, att det är större än samtliga de inves— teringar som kan föranledas av våra förslag. I storleksordning motsvarar det ungefär kostnaderna för byggandet av en tredje markbunden svensk tv-kanal.

Det större problemet liggeri behovet av nya mottagarantenner på marken. Vi bedömer det inte som rimligt att de enskilda mottagarna skulle tvingas att snabbt skaffa sig nya antennanläggningar. Dessa kostnader bör Spridas åt- minstone på en period av tio år (en årlig kostnad om kanske 200—300 miljo- ner kronor för hela Norden kan då delvis motsvaras av återanskaffning som ändå hade ägt rum). Under en lång period kommer under sådana förhållanden det nuvarande sändarnätet att behöva användas för rikssändningar parallellt med sändningarna via satellit, och det innebär att man samtidigt får drifts- kostnader för båda systemen.

En fråga av mycket stor betydelse i detta sammanhang är givetvis huruvida satellitsystemet på längre sikt kan ersätta det nuvarande markbundna dis- tributionsnätet helt eller delvis.

Våra förslag för tv:s fortsatta utbyggnad i Sverige innebär en markerad ökning av den regionala tv-verksamheten. Utsändning av regionala tv-pro- gram liksom av lokalradioprogram kan av tekniska skäl inte ske via direktsändande satellit utan måste även i framtiden gå över sändare på mar- ken. Följaktligen förutsätter genomförandet av våra förslag att ett mark- bundet distributionsnät finns kvar även i framtiden. Även beredskapsskäl talar för att detta sändarnät bibehålles i ungefär den nuvarande omfattningen.

För Sveriges del torde det alltså vara klart att distribution via direkt- sändande satellit inte under överskådlig tid kan ersätta det nuvarande mark- nätet utan endast kan utgöra ett komplement — ett på många sätt säkert vär- defullt komplement som kan användas både för nationell distribution och för internordisk spridning av program.

De rättsliga problemen i samband med en samsändande internordisk satel- lit finns samlade inom väsentligen följande områden:

— det programpolitiska ansvaret

frågor rörande upphovsrätt och därmed jämställda rättigheter — det straffrättsliga ansvaret för innehållet i sändningarna (ett speciellt pro- blem här är skillnader i yttrandefrihetslagstiftningen vad avser meddelar- skyddet) — det skadeståndsrättsliga ansvaret för innehållet i sändningarna

Därtill kommer de hänsyn som måste tas till internationella folkrättsliga förpliktelser rörande utnyttjandet av den yttre rymden av vilka de nordiska länderna är eller kan bli bundna.

Samtliga de här angivna frågorna har betydelse för programpolitiken. men vår utgångspunkt är allmänt, att man måste finna lösningar som inte in- kräktar på de nationella företagens självständighet och frihet. Med den ut- gångspunkten diskuteras de vidare programpolitiska konsekvenserna i det följande.

Det för vår del intressantaste är de programpolitiskafrågarna. Som ett alter- nativ eller komplement till direkt distribution av samtliga nordiska tv-pro-

gram övervägs möjligheten att sända valda delar av utbudet i efterhand. Många olika lösningar och kombinationer är tänkbara för ett sådant redigerat nordiskt programutbud. Vare sig man väljer direktdistribution eller ett redi- gerat alternativ är det väsentligt att lösningen inte kommer i konflikt med viktiga programpolitiska krav eller med de kulturpolitiska mål som vi i vårt land vill hävda.

Målen för de allmänna nordiska strävandena är på kortare sikt att skapa förståelse för och sprida kunskap om de nordiska grannländerna. I första hand bör man följaktligen sträva efter en vidare spridning åt program som ger kunskaper om de nordiska grannländerna, dvs. åt program som ger information om och speglar samhälls- och kulturliv i de nordiska länderna. Detta skulle emellertid kunna åstadkommas redan med nuvarande teknik genom ökat samarbete och programutbyte mellan de nordiska rundradio- företagen. Det finns risker för att direktspridningen av grannlandsprogram- men medför att de i detta sammanhang värdefullaste programmen drabbas av en hårdare konkurrens från den utländska underhållning, de filmer och sportsändningar som också ingår i utbudet från grannländerna.

Man bör därför överväga att försöka åstadkomma viss samordning när det gäller inköp av icke-nordiska program för att undvika att dessa i praktiken får en mera dominerande ställning än nu. Den bedömningen borde kunna göras, att de nordiska tv-företagen i ökad utsträckning borde kunna kon- centrera sig på att producera egna program och att köpa mindre utifrån. Frågor rörande behovet av en åtminstone grov koordinering av de olika ländernas tv-program bör också belysas. Till bilden hör också hanteringen av den reklam som förekommer i de finska och isländska tv-programmen. Allmänt sett menar vi att de programpolitiska och kulturpolitiska frågorna i samband med tillkomsten av en nordisk satellit måste belysas och dis- kuteras ingående innan några beslut fattas.

En nordisk satellit skulle givetvis medföra fördelar för vissa av de språkliga minoriteterna i Norden. Finskspråkiga i Sverige skulle kunna få tillgång till det finska utbudet, likaså skulle de svenskspråkiga i Finland kunna få tillgång till de svenska programmen. Samerna i Sverige, Finland och Norge skulla kunna ges en bättre total programservice än hittills om en samnordisk satsning gjordes i en gemensam kanal.

För den händelse den samnordiska satelliten inte kommer till stånd fö- reslår vi att man av hänsyn främst till den stora gruppen invandrare i Sverige överväger andra möjligheter att till Sverige direktöverföra finska tv-program. Det förslag som därvid förefaller ligga närmast till hands är att bygga en länkförbindelse över Ålands hav i kombination med ytterligare länkar och sändare i Sverige. Enligt en av Nordiska Ministerrådets TV-kommitté 1973 redovisad beräkning i betänkandet (NU 1974:19) TV över gränserna skulle investeringskostnadema för en sådan förbindelse i dåvarande pen— ningvärde ha uppgått till 15 miljoner kronor varvid man beräknade kunna nå 80 procent av de finska invandrarna i Sverige.

3.3.5. Videogram

Vi har enligt våra direktiv att inom ramen för nu gällande lagstiftning pröva olika möjligheter att lösa de upphovsrättsliga och ekonomiska problem som

följer av att de program Sveriges Radio producerat distribueras i nya former, varmed i praktiken främst avses Videogram.

Sedermera har statsmakterna beslutat att tillsätta en särskild utredning för videogramfrågorna.

Vi kommer därför att nöja oss med att lämna en redovisning för de avtalsmässiga förhållanden som råder och för vad de innebär för möjlig- heterna att använda rundradions program för produktion av Videogram. Detta görs i kapitel 8, avsnitt 8.1.

Vi hyser inga bestämda uppfattningar om videogrammens möjligheter att spela någon väsentlig kulturpolitisk roll. Under ett antal år framåt torde under alla förhållanden de betydande kostnaderna för avspelningsapparater och för programproduktion i förening med den bristande standardiseringen av utrustningen lägga hinder i vägen för en snabb utveckling av video- grammarknaden.

Även om så småningom användningen av Videogram skulle bli omfat- tande tror vi inte att det skulle ha några stora effekter på konsumtionen av radio och tv. Videogrammen kan knappast ersätta etermediernas snabb- het. De valmöjligheter etermedierna erbjuder till låga kostnader kan video- grammen knappast tävla med.

Å andra sidan bör videogramproduktion kunna få betydelse för olika mi- noritetsgrupper, såsom vissa grupper handikappade. vilka av olika skäl i stor utsträckning är utestängda från andra kommunikationsformer. Likaså kan Videogrammen komma att spela stor roll som pedagogiskt hjälpmedel.

Under alla omständigheter bör de möjligheter och komplikationer som är förenade med produktion och distribution av Videogram ägnas aktiv upp- märksamhet i den framtida kulturpolitiken. Detta kommer också att ske genom den särskilda utredning i frågan som nyligen beslutats.

3.3.6. Text-rv

Text-tv utgör benämningen på en ny teknik som innebär att man kan få en text eller enklare grafiska bilder visade på tv—skärmen. Detta kan ske samtidigt som skärmen visar ett vanligt tv-program.

En sändare kan samtidigt distribuera signaler för fiera — kanske ett hund- ratal ”sidor” text-tv. Mottagaren kan själv avgöra vilken av sidorna han önskar ha visad. Text-tv:n lägger sig då över den vanliga tv-bilden, men ut- plånar inte denna.

De sidor som sändaren samtidigt distribuerar kan ha exempelvis följande innehåll. En sida kan vara innehållsförteckning till de övriga. Därefter kan några sidor redogöra för dagens och morgondagens program i kanalen. några sidor kan innehålla de senaste nyhetstelegrammen, andra aktuella sport- telegram. Ytterligare några sidor kan ägnas åt väderkartor med prognoser. Det här berörda användningsområdet avser kortare meddelanden som inte har något direkt samband med det samtidigt pågående tv-programmet.

En del av text-tv:ns sidor kan emellertid användas som ett direkt kom- plement till tv-programmen. Textsättning av utländska program till svenska kan ske med hjälp av text-tv. Mottagaren kan då själv avgöra om han vill ha programmet översatt. I ett sådant fall måste sändaren successivt mata fram ny text på den sida som innehåller översättningen.

På liknande sätt blir det möjligt att förse svenska program med svensk text till hjälp för döva och hörselhandikappade utan att andra tittare behöver bli störda därav. Översättningar av programmen kan också göras till andra språk". programmen skulle på så sätt bli mer tillgängliga för till exempel invandrare.

Text-tv befinner sig för närvarande på experimentstadiet. De hinder som finns mot ett genomförande är dock numera inte av teknisk utan av eko- nomisk art.

Text—tv ger många av de fördelar som dagspressen idag har valfrihet både beträffande vad man vill läsa och beträffande tidpunkten. Text—tv kan därför påverka dagspressens situation.

För vår del är bedömningen av text-tv klart positiv, eftersom den ger så stora möjligheter att öka tv:s service till olika minoritetsgrupper. Samtidigt måste man vara medveten om att stora redaktionella förstärkningar krävs för att tekniken ska bli meningsfull.

Problemen med införande av text-tv är delvis desamma som i fråga om satellitsändningar. Det kan inte vara rimligt att mer eller mindre tvinga allmänheten att snabbt skaffa sig tillsatser eller nya tv-apparater. Av det skälet bör text-tv som ersätter nuvarande textning införas först på relativt lång sikt.

Våra förslag angående text-tv finns i kapitel 8, avsnitt 8.5.

3.3.7. Film

Som framgått av avsnitt 3.1 har filmen under många år haft stadigt mins- kande publiksiffror. Under senare år synes dock den nedåtgående tendensen åtminstone ha avstannat.

Av betydelse för biograffilmens utveckling är naturligtvis utformningen av samhällets filmpolitik i fråga om stöd till produktion och distribution av film. Även tv:s filmpolitik — antalet långfilmer, arten av filmer. vis- ningstider m. m torde spela en viss roll.

Den största betydelsen har dock sannolikt utvecklingen inom den in- ternationella produktionen och distributionen, och därmed svenska impor- törers möjligheter att fritt kunna köpa attraktiv film.

Detta påverkar också filmrepertoaren i tv även om Sveriges Radio i flera avseenden är mindre sårbart: tv har inga lönsamhetskrav, importerar själv biograffilm och har dessutom tv-hlmrepertoaren att tillgå. Under alla om- ständighet är det sannolikt att inköp av film blir dyrare för tv i framtiden.

4 Principiella utgångspunkter

4.1. Radio och tv i allmänhetens tjänst

4.1 .] Massmedieideologisk grundsyn

Det hör till den demokratiska traditionens grundläggande idéer att fri opi- nionsbildning i samhället, garanterad genom vidsträckt yttrande- och in- formationsfrihet. är nödvändig för ett demokratiskt styrelseskick. Medbor- garna ska genom massmedier av olika slag ha tillgång till allsidig information och en mångfald åsikter ska komma till uttryck. Denna syn på opinions- bildningens och yttrandefrihetens betydelse utgör kärnan i deiiji'i/ietliga eller liberala massmellieideo/ogin. Eftersom en av mediernas viktigaste uppgifter är att kontrollera och granska överheten, har det också ansetts väsentligt att de har en i förhållande till statsmakterna fri och oberoende ställning. Före etermediernas genombrott var det främst pressen som fullgjorde dessa uppgifter.

Den politiska och ekonomiska utvecklingen under 1900-talet har emel- lertid i hög grad påverkat massmediernas möjligheter att fungera som in- formationsförmedlare, opinionsbildare och granskare i den frihetliga ideo- logins anda. Den åsiktskonkurrens och mångfald som systemet avsåg att stimulera har avsevärt motverkats genom den koncentration som ägt rum inom pressen trots en ökande total konsumtion, och många bedömare anser att de allt mäktigare massmedierna i själva verket mer eller mindre har satt systemet ur spel.

Utvecklingen visade att massmedierna inte kunde förverkliga den fri- hetliga ideologins mål på ett sätt som svarade mot de krav som man utifrån ett demokratiskt betraktelsesätt hade rätt att ställa. Friheten medför ansvar och utgående från mediernas ansvar och skyldigheter har gradvis utvecklats en mer sammansatt syn på deras roll och ställning i samhället. Den brukar kallas samhäl/sansvarsideo/ogin.

Den utformning som rundradiosystemet fick i många europeiska stater när det nya mediet började etableras under 1920-talet, kan sägas förebåda denna utveckling. I själva verket innebar tillkomsten av dessa rundradio- system det första stora avsteget från den klassiska frihetliga modellen och i praktiken en tillämpning av samhällsansvarsideologin.

Även i de länder där man i överensstämmelse med en frihetlig mediesyn

ville ge radioföretagen en fri och oberoende ställning, uppfattade man nämligen från början mediet som en allmän nyttighet med speciellt ansvar mot samhället och publiken. Men man insåg att verksamheten inte kunde ges samma frihet som pressen utan behövde regleras på något sätt. Detta var en följd av den stora genomslagskraft radion ansågs ha och den faktiska inskränkning av etableringsfriheten som den begränsade tillgången på sänd- ningsutrymme innebar.

I England utvecklade BBC redan på ett tidigt stadium det system för en fri och ansvarig rundradio som blev modellen även för Sveriges Radio. Det brukar kallas "public service broadcasting” eller — med en svensk term rundradio i allmänhetens tjänst.

Idén om en rundradio i allmänhetens tjänst är i sin urSprungliga form framför allt förknippad med mediernas betydelse och ansvar för den fria opinionsbildningen i samhället, deras skyldighet att informera och orientera. granska och kontrollera kort sagt deras roll i den demokratiska processen.

Samhällsansvarsideologin bygger vidare på samma idémässiga grund. men utvidgar mediernas ansvar till att också omfatta till exempel:

förmedling av en rättvisande och representativ bild dels av de grupper som ingår i samhället, dels av samhällets mål och värden i stort — förmedling av inlägg och idéer i den allmänna samhällsdebatten — inte minst udda eller främmande åsikter, minoriteters och andra utsatta grup- pers synpunkter.

Genomgående betonas sålunda mediernas ansvar för mål och uppgifter som främst anknyter till samhällets politiska funktioner, dvs. information och åsiktsbildning.

Men radio och tv har också ansvar för en fri, oberoende och aktiv kul- turverksamhet. Likaväl som människorna har rätt att bli informerade i sam- hällsfrågor har de rätt till den stimulans, glädje och utmaning som kul- turupplevelser kan ge. Detta ansvar har i och för sig accepterats men inte ägnats särskilt stor uppmärksamhet i den massmedieideologiska debatten.

Mångsidighet kommer att vara ett nyckelbegrepp när vi i fortsättningen diskuterar rundradions verksamhet. Vi använder mångsidighet som ett över- ordnat begrepp vilket i sig rymmer två aspekter: bredd och mångfald.

Med bredd avser vi både ämnesmässigt bred täckning, dvs. att många ämnen förekommer i programverksamheten, och att varje ämnesområde i sig ges bred täckning.

Med mångfald avser vi att de ämnen som behandlas i programverksam- heten ska belysas utifrån skilda utgångspunkter. dvs. att olika infallsvinklar prövas. '

Begreppet pluralism använder vi i samband med diskussioner kring olika organisatoriska lösningar och då i betydelsen "icke monolitisk", dvs. att beslut och bedömning görs på många olika punkter i organisationen va- rigenom många människor engageras i beslutsprocesserna och skilda vär- deringar kan göra sig gällande.

Betydelsen av att rundradioorganisationen har en i publicistiskt avseende

' fri och oberoende ställning kan inte överskattas. Endast en rundradio som i programverksamheten garanteras oberoende i förhållandet till statsmak- terna, intressegrupper och olika organ i samhället kan på ett trovärdigt sätt

bära det ansvar för yttrande- och informationsfriheten som är nödvändigt för att säkra den fria åsiktsbildningen i en demokrati.

Den närmare regleringen av förhållandet mellan rundradioorganisationen och statsmakterna behandlar vi nedan i avsnitt 4.3 Här ska vi diskutera rundradions ansvar för yttrande- och informationsfriheten. Vi bygger i dis- kussionen delvis på den definition av dessa friheter som finns i Regerings- formen 2 kap. l ä.

4. 1 .2 Yttrandefrihet

Yttrandefriheten är vars och ens frihet att meddela upplysningar och att uttrycka tankar, åsikter och känslor.

Mediernas särskilda ansvar för denna yttrandefrihet brukar vanligtvis i första hand förknippas med spridandet av upplysningar, dvs. information och åsikter. Det är information och åsikter som är grunden för nyhets- förmedling och nyhetskommentar, debatt, orientering och analys av vik- tigare samhällsfrågor. En radio och tv i allmänhetens tjänst har ansvar för att yttrandefriheten blir så stor som möjligt och att således skilda åsikter och uppfattningar kommer till uttryck och att olika tolkningsmöjligheter och infallsvinklar prövas.

Men yttrandefrihet omfattar också idéer, tankar och känslor och det är därför inte bara de informativa uppgifterna som berörs yttrandefrihet är lika viktig i rent konstnärliga framställningar.

Att förmedla och uttrycka upplevelser, känslor och stämningar, att sti- mulera fantasin och ge möjlighet till inlevelse och engagemang, är uppgifter som mediemässigt passar för radio och tv. Medierna har alltså stora möj- ligheter till framställningar i de konstnärliga uttrycksmedlens form som till exempel teater, musik och film. Kunskaper och idéer kan också på ett speciellt sätt göras levande och tydliga i radio och tv.

Dessa inneboende mediekvaliteter kan utnyttjas inom alla programom- råden, både de utpräglat kulturella eller kunskapsförmedlande och de som i första hand vill erbjuda meningsfull avkoppling, förströelse och under- hållning.

Yttrandefriheten gäller både de tankar och känslor som ska förmedlas och de uttrycksformer man väljer för att gestalta dem. Detta är väsentligt, eftersom det inte sällan ärjust den speciella konstnärliga formen som kan vara kontroversiell och därför i särskilt hög grad behöver det stöd som hävdandet av yttrandefrihetens principer kan ge.

4.1 .3 Informations/rihet

lnformationsfriheten är vars och ens frihet att inhämta och mottaga upp- lysningar och meningsyttringar.

Den är ett slags yttrandefrihetens naturliga spegelbild, men har både en aktiv, inhämtande och en mer passiv, mottagande sida. För radio och tv i allmänhetens tjänst är det särskilt den aktiva sidan av informationsfriheten som är viktig. Allmänheten behöver mediernas hjälp för att informations- friheten ska bli meningsfull i lika stor utsträckning som när det gäller

yttrandefriheten. Visserligen står det var och en fritt att efterforska och inhämta upplysningar, men det är inte många som har möjlighet att utnyttja denna frihet. Här har medierna ansvar för att som allmänhetens företrädare — aktivt inhämta uppgifter och meningsyttringar. En radio och tv i all- mänhetens tjänst har ansvar för att tillhandahålla en så mångsidig och full- ständig information som möjligt. Detta ansvar och hävdandet av infor- matiönsfrihetens principer innebär också ett krav på och ett försvar för den uppsökande och undersökande journalistiken.

4.1.4. Den nya kulturpolitiken

Som ovan framhållits har etermediernas kulturansvar inte ägnats någon särskild uppmärksamhet i den massmedieideologiska debatten. Däremot har, inte minst från statens och kommunernas sida, under det senaste är- tiondet en rad åtgärder satts in eller påbörjats för att ge kulturen en mer aktiv och framskjuten plats i samhällslivet. Utgångspunkter för samhällets insatser finns numera utformade i de av statsmakterna fastställda målen för den statliga kulturpolitiken.

Statsmakternas beslut år 1974 om mål och riktlinjer för kulturpolitiken återfinns i den s k kulturpropositionen (prop. 1974z28, KrU 1974:15, rskr. 1974z248), som i huvudsak bygger på förslag från kulturrådet i betänkandet (SOU 1972166) Ny kulturpolitik.

De senaste årens kulturpolitiska debatt har medfört en märkbar utvidgning av kulturbegreppet. Utvecklingen har påverkats av en sociologisk syn. enligt vilken begreppet kultur bör tillämpas som beteckning på den totala upp- sättning av beteenden, vanor, roller och normer som en grupp eller ett samhälle har gemensamt. ] enlighet med denna kultursyn har nya sam— hällsområden hänförts till kulturområdet.

] kulturpropositionen gjordes dock ingen definition av själva kulturbe- greppet. Det vida begrepp som ofta används i debatten ansågs alltför om- fattande och vagt för att kunna ligga till grund för ett konkret kulturpolitiskt reformarbete. Det är viktigare att avgränsa det kulturpolitiska området för att man ska kunna ange på vilka organ ansvaret för samhällets insatser ligger. Den vida kultursynen får dock betydelse genom att den påverkar målformuleringen och bestämmer den position kulturpolitiken har i en sam- hällelig reformpolitik.

Det kulturpolitiska området avgränsades, i huvudsak efter kulturrådets förslag, till att omfatta ordets, scenens, bildens och tonens områden. medier för kommunikation såsom radio och tv, verksamhet för att bevara och le- vandegöra kulturarv samt skapande verksamhet och kulturförmedling inom folkbildning och organisationsliv.

l kulturpropositionen formulerades och diskuterades målen för den statliga kulturpolitiken. Dessa mål ska vara vägledande för samhällets stöd till kul- turområdet. De kan sammanfattas på följande sätt.

Ett grundläggande mål är att kulturpolitiken ska skydda yttrandefriheten och främja yttrandemöjligheterna, vilket innebär ett ansvar för samhället att främja mångsidigheten i kulturlivet. Det är också viktigt att motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet. Dessa strä-

vanden är viktiga för att frihet och reella möjligheter till konstnärlig och kulturell förnyelse ska skapas.

Av rättviseskäl och med hänsyn till kravet på variation och mångsidighet bör kulturpolitiken främja en decentralisering av verksamhet och beslut- andeformer. Hög prioritet ska ges åt åtgärder som syftar till att öka män— niskors möjligheter till egen kulturell aktivitet. De kulturpolitiska insatserna ska också. i syfte att bryta isolering och utestängdhet, utformas med hänsyn till eftersatta gruppers erfarenheter och behov.

] det kulturpolitiska ansvaret ingår också att tillvarata och levandegöra äldre tiders kultur samt att främja utbyte över nationsgränserna.

4.2. Rundradions uppgifter 4.2.1 Inledning

Vi ska i detta avsnitt med utgångspunkt i vår syn på en rundradio i all- mänhetens tjänst närmare diskutera vilka massmedie- och kulturpolitiska uppgifter radio och tv bör ha. Vi ska i det sammanhanget också diskutera de kulturpolitiska målen, deras innebörd och hur de bör tolkas och tillämpas för rundradion.

Det bör då observeras. att begreppet kulturpolitik används i vid bemärkelse och att målformuleringarna ska ses som ett ansvar för rundradioorgani- sationen att i sin allmänna programpolitik hävda vissa grundläggande prin- ciper som också är vägledande för det övriga kulturområdet.

Detta innebär inte att begreppet kultur kan användas som beteckning på hela programverksamheten. Då skulle tolkningen bli så allmän att ordet förlorade sin innebörd. Enligt vår uppfattning har rundradion såväl infor— mativa som kulturella uppgifter. Den har ett ansvar att erbjuda publiken såväl informations- som upplevelseprogram. Någon gräns kan eller bör inte dras mellan dessa uppgifter, de betonar olika sidor av programverksamheten och av publikens behov, och de kompletterar varandra.

När vi i det följande närmare diskuterar rundradions massmedie- och kulturpolitiska uppgifter ska dessa ses som helheter avseende hela program- verksamheten, men betoningen kommer av naturliga skäl att bli olika för olika områden. Det kommer också att framgå att de olika målen och upp- gifterna sinsemellan har många beröringspunkter och att de delvis sam- manfaller.

Tyngdpunkten i framställningen kommer att läggas på kulturuppgifterna, eftersom vi anser att dessa bör betonas och preciseras i förhållande till nu- varande situation. Rundradions ansvar som informationsmedium är allmänt accepterat och angivet i de dokument som hittills styrt verksamheten.

4.2.2. Rundradions uppgifter som informationsmedium

Pressutredningen har behandlat och preciserat de uppgifter som man anser väsentliga för massmedierna. Utredningen ansåg att det övergripande målet för mediepolitiken inte borde sökas inom massmedieområdet utan i sam-

hållet i övrigt. I centrum måste ställas de demokratiska värdena. Mass- medierna skulle medverka till att fördjupa den svenska demokratin.

Utredningen framhöll att uppgifterna gällde massmediesystemet i dess helhet. I praktiken blev det frågan om en rollfördelning där pressen och etermedierna, även när de utförde samma uppgifter, kompletterade varandra. Analysen ledde fram till att tidningarna inte hade kunnat ersättas av andra medier. Vi instämmer i denna bedömning.

För den demokratiska processen är det nödvändigt att medborgarna får den information som krävs för att orientera sig och ta ställning i förekom- mande politiska frågor, liksom att de förtroendevalda får en fortlöpande information om olika opinioner. I denna kontinuerliga upplysningsverk- samhet spelar massmedierna en helt avgörande roll. Pressen har här större möjligheter genom sitt utrymme och genom sin lokala förankring över landet men också radio och tv har här viktiga uppgifter. Olika tidningsnedläggelser i förening med tillkomsten av lokalradion ökar rundradions betydelse. Radio och tv har sina fördelar i räckvidd, tillgänglighet och snabbhet. Det lilla formatet och presentationsformen synes också uppfattas som mer lätt- tillgängliga av stora publikgrupper som använder radio och tv som främsta informationskälla.

Massmedierna har vidare en viktig funktion när det gäller att kommentera, ta ställning, ge råd och söka verka opinionsbildande. Här har pressen en speciell uppgift bland massmedierna. En tidning är inte som radio och tv bunden av krav på opartiskhet. Men också etermedierna måste inom ramen för sitt ansvar ha skyldighet att kommentera händelser och skeenden samt att stimulera till debatt. I det syftet måste utrymme ges för olika åsikter och värderingar och för en omfattande medverkan av opinionsbildare utanför rundradion.

Självständiga massmedier har ett självklart ansvar att granska och kon- trollera myndigheter, organisationer, företag och andra som har betydelse för beslut vilka berör medborgarna. Här har radio och tv genom mediernas uttrycksmedel och genomslagskraft särskilda möjligheter, vilka dock för- enade med kraven på opartiskhet och saklighet fordrar ansvar. Etermedierna kan också på ett annat sätt än pressen utöva en granskningsroll genom att omedelbart inför publiken sammanföra makthavare och deras kritiker.

. Massmedierna har vidare möjligheter att främja den för den politiska processen så viktiga kommunikationen inom och mellan olika politiska, fack- liga och ideella grupper i samhället. Radio och tv kan bidra till kommu- nikationen genom att spegla och informera om olika grupper och därmed göra meningar och åsikter kända för andra. Detta gäller inte minst lokal- radion. De har dock små möjligheter att främja den interna kontakten be- roende på karaktären av envägskommunikation, trängseln i etern och det begränsade programutrymmet. Även kraven på saklighet och opartiskhet lägger hinder i vägen.

Sammanfattningsvis anser vi att radio och tv har unika möjligheter att uppfylla flera av de uppgifter som bör läggas på massmedierna i ett de- mokratiskt samhälle, och de har därmed ett stort ansvar för den fria åsikts- bildningen i samhället. Detta medför ett ansvar att informera och orientera publiken om olika samhällsfrågor och att spegla verksamheten inom olika delar av samhällslivet, men också att kritiskt granska och kontrollera makt-

havare och beslutsfattare. Vidare bör radio och tv med aktiv medverkan utifrån kommentera händelser och skeenden samt stimulera till debatt.

4.2.3. Rundradions kulturpolitiska mål och uppgijier

Målen för den nya kulturpolitiken är allmänt hållna och kan i varierande grad tillämpas på olika massmedie- och kulturformer. En tillämpning för rundradion kräver dock förtydliganden och nyanseringar.

De kulturpolitiska målen och rundradion

Att skydda yttrandefriheten och att främja yttrandemöjligheterna är grund- läggande mål inom kulturområdet liksom inom det publicistiska området. Yttrandefriheten är en förutsättning för möjligheterna att garantera en fri och slagkraftig skapande verksamhet med utrymme för olika riktningar och tendenser. För att denna frihet ska kunna utnyttjas krävs tillgång till medier och uttrycksformer samt ekonomiska resurser. Det är därför ett kulturpo- litiskt ansvar att släppa fram och stödja utan att styra sinsemellan olika strömningar. Tillämpat på rundradion innebär detta mål ett vidgat ansvar för yttrandemöjligheterna och en uppfordran till mer uppsökande verksam- het med utrymme för skapande krafter utanför rundradion och med ökade publikkontakter.

En nödvändig förutsättning för rundradions möjligheter att uppfylla sitt ansvar för yttrandefriheten är, som tidigare framhållits, att dess självständiga ställning även framgent garanteras. Statens stöd till rundradion består i att garantera denna självständiga ställning och att tillförsäkra den nödvändiga ekonomiska resurser. Men det är endast i samband med utarbetandet av mål och riktlinjer för rundradioverksamheten som staten ska ålägga ansvar för och ställa krav på programverksamheten. Det ligger sedan på program- företagets ansvar' att uppfylla dessa under avtalsperioden.

Kravet på yttrandemöjligheter har också samband med målet att motverka kommersialismens negativa verkningar. Genom detta mål betonas att kravet på lönsamhet inte får avgöra kulturverksamhetens inriktning, omfattning och utbredning. Förekomsten av samhällsstödd kulturverksamhet som be- drivs utan vinstsyfte, dit rundradion måste räknas, är i sig ett led i strä- vandena att motverka kommersialismens negativa verkningar. Detta innebär att rundradion har ett ansvar för att söka frigöra sig från den konsumtionsbild som kommersiella marknader präglat och att erbjuda en bred icke-kom- mersiell kultur.

Ett viktigt kulturpolitiskt mål är att möjliggöra konstnärlig och kulturell/ör- nye/se. Det betonar vikten av att det konstnärliga skapandet garanteras frihet och möjligheter till experiment och förnyelse utan krav på ekonomisk vin- ning. Här kan etermedierna genom sin mångsidighet i uttrycksformer, sin ämnesmässiga bredd och sitt oberoende av vinstmotiv spela en viktig roll. Dessa egenskaper hos etermedierna medför enligt vår mening ett särskilt ansvar för kvalitet i programverksamheten.

Ljudradion och televisionen är uttrycksformer för upplevelse och infor- mation med egna förutsättningar och begränsningar, men de verkar också

i samspel med andra former såsom press, teater, musik och bildkonst. Ljudradion och televisionen har därför ett ansvar både för att utnyttja och utveckla de egna uttrycksformerna och för att spegla och förmedla andra. Detta förutsätter att man anlitar och samarbetar med skapande krafter utan- för rundradioorganisationen.

Målet att ge människor möjligheter till egen skapande aktivitet och att främja kontakt mellan människor har betonats starkt i kulturpolitiken. Det är dock svårare atttillämpa på etermedierna, som kännetecknas av envägs- kommunikation och individuellt mottagande. I stället kan etermedierna, främst tv, ofta verka passiviserande. Det finns emellertid en aktivitet och stimulans också hos upplevelser i lyssnandet och tittandet. Vad som kan göras är att skärpa kravet på gestaltning och bearbetning så att tillgäng- ligheten och möjligheterna till inlevelse förbättras. Vidare kan rundradion genom bevakning och spegling stimulera de kulturaktiviteter som finns på annat håll.

Med det kulturpolitiska decentraliseringsmålet åsyftas främst en geografisk spridning av kulturverksamheten och en bredare förankring av besluts- och ansvarstagande. Det är motiverat av rättviseskäl och med hänsyn till kravet på variation och mångsidighet. För radio och tv ligger den geografiska räck- vidden redan i mediernas karaktär. Därtill krävs emellertid också att man organiserar sin produktion så att man kan tillvarata den talang, det prö- gramstoff och de programmöjligheter i övrigt som landets olika delar er- bjuder. Det är vidare, med tanke på mediernas starka genomslagskraft, vä- sentligt att det finns flera beslutsinstanser. En begränsning ligger dock i mediernas villkor. Framför allt tv är ett resurskrävande medium i förhållande till sitt programutrymme. En uppdelning av rundradioverksamheten på flera enheter bör förutsätta att dessa ges ett kulturansvar och tilldelas medel som gör det möjligt för dem att uppfylla detta ansvar. Annars kan en ökad decentralisering få effekter som strider mot andra kulturpolitiska mål.

Kulturpolitiken ska vidare, i syfte att bryta isolering och utestängdhet, utformas med hänsyn till efiersatta gruppers erfarenheter och behov. Radio och tv har genom mediernas räckvidd stora förutsättningar att med sin pro- gramverksamhet nå grupper som av geografiska, sociala eller språkliga skäl eller på grund av rörelsehinder eller annat handikapp är kulturellt eftersatta. Därvid bör eftersträvas att överbrygga olika gruppers praktiska hinder att mottaga programmen, till exempel när det gäller hörselskadade. synskadade samt invandrare och andra etniska minoriteter. Vidare har radio och tv ett allmänt kulturpolitiskt ansvar för att programmen är tillgängliga och begripliga.

I det kulturpolitiska ansvaret ingår också som en väsentlig del att främja ett utbyte av erfarenheter och ideer över nationsgränserna. Syftet är att vidga möjligheterna till kulturell förnyelse och att främja förståelsen mellan länder och folk. Därvid framhålls det viktiga inslag i det svenska samhället som invandrarna och främmande kulturmönster utgör. Radio och tv har enligt vår mening ett ansvar att spegla och förmedla men också att kritiskt granska och kommentera kulturutvecklingen i andra länder. Detta ansvar innefattar inte minst våra invandrares hemländer. Utbyte över gränserna ger möj- ligheter till värdefulla kunskaper och impulser, men innebär också risk för utslätning och en ensidig kulturpåverkan. Detta skärper rundradioorgani-

sationens ansvar för denna del av programverksamheten.

Kulturpolitiken ska vidare garantera att äldre tiders kultur tas tillvara och levandegörs. På detta område har andra institutioner, organisationer och föreningar inom bland annat kulturminnesvården en mer uppenbar roll att spela. Etermediernas möjligheter och ansvar ligger i att för en större publik kunna spegla och levandegöra vårt kulturarv. Vidare bör etermediernas egen verksamhet dokumenteras för eftervärlden.

Samman/attningsvis anser vi att ljudradion och televisionen ska åläggas ett direkt kulturansvar. Målen för samhällets kulturpolitik bör i väsentliga delar tillämpas på rundradions verksamhet. Dessa medier har genom sin räckvidd, sin ämnesmässiga bredd och sin variation i uttrycksformer unika förutsättningar att spela en kulturpolitisk roll. Vi vill därvid ge kulturbe- greppet en vid innebörd.

Rundradions kulturansvar

Från publikens synpunkt innebär kulturansvaret att etermediernas särskilda förutsättningar att ge oclt_förmed/a upplevelser måste tillvaratas och utvecklas. Det är därvid angeläget att de olika uttrycksformerna såsom ord, ton, bild, form, rörelse och dramatisk framställning utnyttjas och att kravet på kvalitet tillgodoses. Programverksamheten bör syfta till att stimulera, utveckla och frigöra den enskilda människan genom att erbjuda ett varierat, rikt, mång- sidigt. spännande och underhållande kulturmaterial.

Detta kräver ett stort inslag av program med gestaltat innehåll inom olika programområden. Gestaltande program kan genom den ökade möjligheten till identifikation och inlevelse ge starkare och fördjupad upplevelse och samtidigt större begriplighet och förståelse av innehållet.

En viktig. ofta förbisedd. del av kulturansvaret är enligt vår mening att i programverksamheten tillgodose behovet av underhållning, och att där- igenom öka programmens tillgänglighet och ge publiken stimulans och för- ströelse. Vi vill därvid betona att också de program som i första hand syftar till förströelse och avkoppling måste göras med ordentliga resurser. Kravet på kvalitet och tillgänglighet måste hävdas i all programverksamhet vare sig huvudsyftet är att förmedla ett budskap eller att skänka förströelse.

Från programföretagets synpunkt bör kulturansvaret i första hand innebära att rundradion ska bedriva en egen skapande verksamhet. Ljudradio och tv är självständiga medier med egna förutsättningar och begränsningar. De ger till exempel andra upplevelser än biograffilm. scenkonst och litteratur. Rundradion bör liksom andra kulturinstitutioner verka som ett kreativt cent- rum och främja skapandet av verk och prestationer för de egna medierna. Detta förutsätter också — med hänsyn till kraven på kvalitet, variation och förnyelse — att skapande krafter och idégivare utifrån anlitas i program- verksamheten.

Men ljudradion och televisionen verkar också i samspel med andra ut- trycksformer såsom press, teater. film, musik, litteratur och bildkonst. Pro- gramföretaget bör kunna spela en viktig roll som kvalitetsstimulerande sam- arbetspartner i kulturlivet. Etermedierna har genom mångsidighet och äm- nesmässig bredd möjligheter att i samverkan med institutioner, grupper

och enskilda inom andra kulturformer utveckla ett ömsesidigt, stimulerande och kvalitetshöjande utbyte.

En viktig uppgift är att mångsidigt spegla och bevaka utvecklingen inom kulturområdet. Man kan tala om olika typer av bevakning, en som beskriver strömningar och idéer och en som beskriver aktuella kulturhändelser. Man kan också tala om en kreativ bevakning, som är uppsökande och syftar till att fånga upp och stimulera skapande verksamhet.

Vidare har programföretaget ett ansvar som kulturförmed/are. Radio och tv är i flera sammanhang goda distributionsmedier. Detta blir samtidigt ett led i bevakningsansvaret och samarbetet med andra delar av kulturlivet.

4.3. Rundradion och statsmakterna

I de nästföljande båda kapitlen kommer vi att lämna förslag om i vilka organisatoriska former rundradioverksamheten i framtiden ska bedrivas i Sverige. Vi vill emellertid redan i detta kapitel, som behandlar målen för verksamheten, fastställa ytterligare några grundläggande utgångspunkter för våra förslag.

En första utgångspunkt finns i de speciella förhållanden som är knutna till begreppet sändningsrätt.

I fråga om det tryckta ordet gäller att var och en har rätt att ge ut en tidning och att ge denna tidning det innehåll man önskar. Mångfalden inom pressen som uppstår om allt fungerar väl garanterar yttrande- och in- formationsfriheten.

Då det gäller rundradiosändningar är en fullständig etableringsfrihet omöj- lig av rent praktiska skäl, främst på grund av utrymmesbristen i etern och de motsvarande begränsningar som finns i fråga om kabeldistribuerade sänd- ningar. Eftersom rundradiosändningar — dvs. sändningar som riktar sig till allmänheten — alltså måste förbehållas endast ett begränsat antal företag får utgångspunkten vara att yttrande- och informationsfriheten måste ga- ranteras genom regler för hur sändningsverksamheten ska bedrivas.

Med denna utgångspunkt blir det — oavsett om rätten till rundradiosänd- ningar ges åt ett eller flera företag naturligt att se på hela verksamheten som om den bedrevs av en enda organisation.

Inom denna organisation kan sedan de olika delarna ha en mer eller mindre fristående ställning i förhållande till varandra. De kan utgöra formellt fristående företag eller de kan utgöra delar av ett enda företag. Det centrala är att samhället måste se till att organisationens samtliga delar fungerar väl och att de samspelar på ett godtagbart sätt, allt för att det begränsade sändningsutrymmet ska utnyttjas på bästa sätt och ge största möjliga mång- fald och bredd.

Mot den här angivna bakgrunden är det enligt vår mening något vil- seledande att tala om att ett företag eller en organisation beviljas sänd- ningsrätt. Vi anser att man egentligen har större skäl att tala om att or- ganisationen från samhället har fått ett uppdrag att bedriva mndradioverk- samhet. Detta uppdrag innehåller ett antal riktlinjer för hur verksamheten ska bedrivas och för vilken omfattning den ska ha. Samhället å sin sida

åtar sig att fullgöra vissa motprestationer, av vilka den viktigaste är att ställa medel till förfogande för verksamheten.

En andra utgångspunkt är att rundradion bäst fullgör sitt uppdrag gent- emot samhället om verksamheten bedrivs i former som garanterar Oberoende. Våra direktiv anger i själva verket detta som en förutsättning för vårt arbete:

"En allmän utgångspunkt för de sakkunnigas arbete bör vara, att de grundläggande villkor som sedan länge gällt för rundradioverksamheten i vårt land inte skall rubbas. Den frihet från kommersiella hänsyn och den självständiga ställning i förhållande till myndigheter och intressegrupper som är grundläggande för den gällande reg- leringen av rundradions programverksamhet framstår som omistlig också för den framtida verksamheten.”

Den yttrande- och informationsfrihet som man för pressens vidkommande eftersträvar genom tryckfrihetslagstiftningen får därföri fråga om rundradion garanteras på annat sätt.

Den samlade rundradioorganisationen måste bevara en gentemot utom- stående grupper fri och oberoende ställning. Det är denna organisation i sin helhet som på eget ansvar ska utföra det uppdrag som samhället lägger på rundradion. Uppdraget innebär att organisationen i sin programverk- samhet strävar efter att fullgöra ett antal allmänt formulerade uppgifter av betydelse för samhälls- och kulturlivet. På verksamheten i dess helhet måste därvid ställas krav på opartiskhet och saklighet men också på mångsidighet. lnom organisationen ska de anställda och andra medverkande garanteras journalistisk och konstnärlig integritet.

För att ange de villkor för rundradioverksamheten, som vi här har antytt grunddragen av, finns ett ganska omfattande regelkomplex. Reglerna är av skiftande slag och har tillkommit på olika sätt. Fyra nivåer kan särskiljas: lagar, avtal, riktlinjer och vägledande uttalanden.

De grundläggande reglerna finns i författningar som tillkommit genom riksdagens medverkan. Ett väsentligt inslag i dessa författningar är bestäm- melser om programföretags integritet och om sådant företags förhållande till allmänheten. I huvudsak finns dessa regler i radiolagen och radioan- svarighetslagen.

De väsentligaste reglerna om programverksamheten finns nu i två avtal mellan staten och Sveriges Radio varav det ena reglerar förhållanden inom Sveriges Lokalradio. Avtalen är resultat av förhandlingar mellan regeringen och Sveriges Radio inom ramar som riksdagen givit vid sin behandling av de propositioner som föregått avtalen. Avtalen kan ändras genom över- enskommelse mellan parterna om ändringen inte strider mot riksdagsbeslut.

I avtalen finns en föreskrift att programföretaget ska beakta av regeringen och riksdagen godkända riktlinjer. Dessa riktlinjer finns intagna i de av riksdagen antagna propositionerna. Riktlinjerna reglerar bland annat orga- nisatoriska frågor. Samtidigt som riktlinjerna är mera detaljreglerande än lagar och avtal ger de programföretagen friare utrymme för tolkning och anpassning till ändrade förhållanden. De är avfattade som löpande text i propositionerna.

Det enskilda programföretaget måste givetvis inom ramen för författ- ningar, avtal och riktlinjer självt detaljreglera frågor om organisation m. m. Vägledande för denna reglering kan bland annat vara sådana uttalanden

av statsmakterna eller utredningar som inte uttrycks i direkta bestämmelser eller riktlinjer.

Det nuvarande systemet med bestämmelser av olika art och på olika nivåer anser vi vara lämpligt. Det möjliggör enligt vår uppfattning en riktig avvägning av samhällets inflytande över verksamheten i självständiga pro- gramföretag. Det nuvarande systemet bör därför bestå med i huvudsak oför- ändrad grad av detaljreglering på de olika nivåerna.

De förslag vi kommer att lämna i det följande är självfallet av olika vikt, vilket bör avspegla sig i den nivå de erhåller bland bestämmelser och regler. Vi lämnar konkreta förslag till utformningen av lagar, andra författningar samt avtal i kapitel 11. Riktlinjenivån bör framgå av en framtida proposition och av riksdagens beslut i anledning därav. Den bör i stort återspegla vad som i sammanfattningen till detta betänkande sägs om programverksamhet, organisation och ekonomi. Vad som inte framgår av någon av de nu nämnda regelnivåerna tillhör alltså den grupp av rekommendationer och bedöm- ningar från vår sida som bör kunna tjäna som vägledning vid program- företagens tillämpning av författningar, avtal och riktlinjer.

Krav enligt 1936 års konvention

Enligt 135 i det nuvarande radioavtalet ska Sveriges Radio ställa sig till efterrättelse artiklarna 1-5 i internationella konventionen den 23 september l936 angående rundradions användning i fredens intresse. [ 7,8 koncern- bildningsavtalet åläggs Sveriges Lokalradio samma förpliktelse.

Sveriges anslutning till konventionen beslöts 1938. Under detta och fö— regående år anslöt sig ett flertal europeiska stater samt vissa utomeuropeiska. l konventionen förbinder sig de fördragsslutande parterna "att förbjuda och i förekommande fall inom sina respektive områden ofördröjligen avbryta varje rundradioutsändning, som till men för det goda mellanfolkliga sam- förståndet är ägnad att egga invånarna i något område till handlingar stri- dande mot den inre ordningen eller säkerheten i en hög fördragsslutande parts område”. Vidare förbinder sig parterna "att övervaka att utsändningar från stationer inom deras reSpektive områden icke innebära eggelse vare sig till krig mot en annan fördragsslutande part eller till åtgärder ägnade att leda därtill.” För att "giva full verkan åt de genom artiklarna åtagna förpliktelserna förbinder sig de höga fördragsslutande parterna ömsesidigt att, till ledning för rundradiostationer under regeringens kontroll, utfärda lämpliga instruktioner och föreskrifter samt att övervaka, att dessa tillämpas av ifrågavarande stationer. I samma syfte förbinda sig de höga fördrags- slutande parterna ömsesidigt att till ledning för självständiga rundradio- företag införa lämpliga bestämmelser antingen i stiftelseurkunden för ett nationellt institut eller i de villkor, som föreskrivs för ett koncessionsföretag, eller i de föreskrifter, som tillämpas å andra enskilda företag, samt att vidtaga erforderliga åtgärder för att trygga dessa bestämmelsers tillämpning."

Vi anser att konventionens föreskrifter förpliktar staten att övervaka och ingripa i ett programföretags verksamhet på ett sådant sätt att det är oförenligt med radiolagen och de villkor i övrigt som vi föreslår ska gälla för pro- gramföretag. Därför är det inte möjligt att förplikta programföretag att iaktta konventionens bestämmelser.

5. Utgångspunkter för den framtida organisationen

5.1. Allmänna krav på rundradions organisation

5 . 1 . 1 Inledning

I kapitel 4 har vi formulerat ett antal mål för rundradion. Dessa mål avser själva programverksamheten, det vill säga syftet med rundradion. Rund- radions organisation bör självfallet utformas så att den såvitt möjligt bidrar till att förverkliga dessa mål. Organisationen ska dessutom ge förutsättningar för att målen ska nås effektivt och på ett ekonomiskt sätt.

Följande allmänna krav bör ställas på den organisation som ska gälla för rundradion. Den ska

ge självständighet och integritet mot påtryckningar utifrån bidra till mångfald genom att ge stor självständighet och frihet åt med- arbetare, redaktioner och programenheter underlätta insyn i verksamheten för allmänheten ge förutsättningar för hög kvalitet i programmen vara öppen för medverkan från fristående kulturarbetare, publicister och liknande grupper utvecklas i riktning mot större funktionell och geografisk decentra- lisering vara rationell och effektiv.

Cl [] DDD Elf]

Vi ska i det följande diskutera hur kraven ska kunna översättas i orga- nisationstermer. Därvid kommer vi också att belysa konflikter som finns mellan kraven.

5.1.2. Självständighet och integritet

Kravet på att rundradioorganisationen och dess olika delar ska ha en stark integritet och självständighet gentemot omvärlden är en självklar utgångs- punkt för vårt arbete.

Massmedieföretag vinner ofta i självständighet och integritet på att de byggs upp som relativt stora enheter, vilka var för sig kanlskapa ett starkt skydd mot yttre obehöriga påtryckningar. Detta gäller också för rundradion. Av samma skäl bör rundradioorganisationen ges möjligheter att själv fatta

beslut om hur resurserna ska fördelas mellan olika enheter och den bör också ges förutsättningar att själv bedriva ett både lång- och kortsiktigt planeringsarbete.

De anställda har ett starkt intresse av att skydda sin egen och därmed också rundradions publicistiska integritet. Man kan därför förmoda att den nya lagstiftningen om rätt till medbestämmande för de anställda stärker rundradioorganisationens integritet.

5.1.3. Mångfald

Den mångfald av skilda uppfattningar och synsätt som förekommer inom samhälls- och kulturlivet bör inte bara speglas i rundradions program, till exempel i nyhetsprogrammen. Rundradion bör själv bidra till mångfalden genom sitt samlade programutbud.

Förutsättningarna för att mångfald ska uppstå i programverksamheten blir troligen större i en organisation med fler sidoordnade och i förhållande till varandra självständiga enheter än i en hierarkiskt uppbyggd organisation.

Samtidigt måste framhållas, att om kravet på mångfald ska tillgodoses genom fristående och självständiga programenheter så finns det risk för att andra mål eftersätts. Möjligheterna att planmässigt åstadkomma bredd i programutbudet minskas samtidigt som riskerna för oplanerad dubbel- täckning av programstoff ökar. Det finns därför skäl som talar för att någon gemensam instans får avgöra inom vilka programområden kravet på bredd ges företräde framför kravet på mångfald.

För mångfalden är det viktigt att personer som inte är fast anställda i rundradioorganisationen ges möjligheter att medverka i programmen.

5.1.4. Insyn

Kravet på insyn i rundradioorganisationen hänger samman med att dess verksamhet kan sägas utgöra ett uppdrag från samhällets sida. Allmänheten kan därför resa anspråk på att få i stort sett samma inblick i hur ansvars- fördelningen och beslutsordningen är inom rundradioorganisationen som inom offentliga myndigheter. Kravet på insyn måste emellertid vägas mot kravet på integritet.

Insynen i verksamheten förbättras av att organisationsstrukturen präglas av klarhet och av att ansvarsförhållandena görs tydliga, såväl då det gäller ansvarsfördelningen inom organisationen som då det gäller förhållandet mel- lan organisationen och samhället. Bland annat bör det klart framgå vilka åtgärder som är en följd av beslut — till exempel i samband med anslags- tilldelning från statens sida och vilka som är en följd av beslut från or- ganisationens egen sida.

I någon mån påverkas möjligheterna till insyn av valet av verksamhets- form. För aktiebolag gäller fasta regler om den ekonomiska verksamheten. Motsvarande regler finns inte automatiskt i fråga om stiftelser.

5.1.5. Kvalitet

Uppfattningarna skiftar om vad som ingår i begreppet kvalitet, såväl då det gäller enskilda program som då det gäller den totala programverksam- heten.

Den omständigheten ått kvalitet är ett mångtydigt begrepp talar för en pluralistisk uppbyggnad av rundradioorganisationen. För att få mångfald i bedömningarna bör beslut om programmen självständigt kunna fattas av olika enheter.

Vi anser det också sannolikt att kvaliteten i programverksamheten på- verkas gynnsamt av att organisationen utformas så att de anställda inom en programenhet har möjlighet att jämföra de egna programmen med vad som åstadkoms av en annan enhet med likartade uppgifter.

För att programmen på sikt ska behålla en hög kvalitet måste det finnas möjligheter till försöksverksamhet och skapande utvecklingsarbete. Vi tror att det är lättare att få den nödvändiga försöksverksamheten till stånd inom enheter som själva arbetar direkt med program än i en organisation där nya programförslag ska prövas i centrala instanser innan de får genomföras.

Det finns emellertid också kvalitetsfaktorer som talar för att de enheter som skapar programmen ska göras relativt stora.

Stora enheter har ett försteg då det gäller att genomföra stora program- projekt. Det är sannolikt lättare att inom en stor enhet kunna göra kon- centrerade satsningar och att skapa resurser som snabbt kan flyttas mellan olika program.

Ett annat skäl för stora enheter är att de har bättre förutsättningar att systematiskt täcka ett helt programområde än flera små enheter som var för sig är självständiga.

Med stora enheter minskar också riskerna för en för publiken meningslös dubbeltäckning av programstoff och händelser.

Vidare anser vi det troligt att ljudradions och tv:s särart bäst kan utvecklas — till fördel för kvaliteten i båda medierna — om de ges en fri ställning i förhållande till varandra inom rundradioorganisationen.

Vi tror också att programkvaliten vinner på att olika personalgruppers verksamhet integreras inom programenheter och redaktioner. Företagsge- mensamma organ för programverksamheten bör därför undvikas. All pro- grampersonal, alltså även exempelvis bild-, ljus- och ljudtekniker, bör höra till programenhetema.

5.1.6. Medverkan i programmen av fria kulturarbetare med flera

Det är viktigt att rundradioorganisationen utformas på ett sådant sätt att den ger ett starkt skydd för de anställdas professionella ambitioner och utvecklingsmöjligheter. En viktig faktor för kvaliteten och mångsidigheten i programmen är också att rundradion är öppen för medverkan från fristående utövare av konstnärlig, publicistisk, vetenskaplig och därmed jämställd verk- samhet. Medverkan från de senare grupperna är emellertid inte bara en fråga om kvalitet och mångfald i programmen. Den är också en fråga om yttrandefrihet i radio och tv, och vi tar därför här upp den under särskild rubrik.

Vi anser att det är viktigt att kulturarbetare, publicister och andra liknande grupper får tillfälle att så långt möjligt efter sina egna förutsättningar använda sig också av etermedierna för att ge ytterligare reellt innehåll åt yttran- defriheten. Detta bör ges rangen av ett självständigt mål för rundradio- organisationen.

Från organisatorisk utgångspunkt bör slutsatsen bland annat bli den. att rundradion inte bör skaffa sig egna teater- och musikensembler i så stor utsträckning att de kan svara mot programverksamhetens totala behov och att motsvarande försiktighet bör iakttas då det gäller att med fast personal tillgodose mera specialistbetonade funktioner i programverksamheten.

5 . l .7 Decentralisering

Rundradions organisation bör präglas av såväl geografisk som _fimktione/l decentralisering. De två kraven syftar sammantagna till att åstadkomma större mångsidighet — alltså såväl mångfald som bredd — i programverk- samheten genom en pluralistisk organisation. Kravet på en decentraliserad verksamhet härrör främst ut vår syn på vilken prägel programverksamheten bör ha. Emellertid vill vi också peka på att regionalpolitiska skäl talar för en spridning över landet av programverksamheten. Radio och tv är kul- turinstitutioner och lokaliseringen av rundradioenheter till en ort innebär därför direkt och indirekt en stimulans för kulturlivet där.

5.1.8. Rationalitet och effektivitet

Organisationen ska underlätta rationell produktion och administration och ett effektivt resursutnyttjande. Det innebär bland annat att organisations- strukturen bör vara klar och logisk så att man kan skapa funktionella be- slutslinjer.

De olika enheterna bör byggas upp så att de uppmuntras att bedriva ett eget planerings- och rationaliseringsarbete och så att de inte i onödan blir beroende av kontakter uppåt eller åt sidan i organisationen.

Organisationen bör vara anpassbar till nya förhållanden och till föränd- ringar i verksamhetens omfattning.

Förslagen till förändringar i organisationen bör bedömas med hänsyn till både kortsiktiga och långsiktiga kostnader. Till de kortsiktiga hör därvid bland annat sådana kostnader som omställningen till en ny organisation medför och som uppstår under en inkörningstid.

5.2. Sveriges Radio och det nuvarande avtalet

5 .2.1 Inledning

Det är uppenbart att Sveriges Radio är ett unikt företag, och unikt på flera olika sätt.

För det första ligger det unika självfallet i att Sveriges Radio tillsammans med sina dotterföretag är ensamt i landet om att sända program i radio och tv. Kravet att dagligen åstadkomma ett brett programutbud i båda medi-

erna tillsammans med det förhållandet att man bär totalansvaret för denna verksamhet i Sverige skapar alldeles speciella förhållanden. Verksamheten berör dagligen nästan hela landets befolkning, som ska förses med nyheter, kulturupplevelser, underhållning och förströelse. Den som är missnöjd med Sveriges Radios program kan inte välja att utnyttja något annat program- företag i stället och just detta gör att kraven på företaget blir särskilt stora och att det har en mycket utsatt position i allmänhetens intresse och i samhällsdebatten. Sveriges Radio är också unikt genom bredden i sin verksamhet. Inget annat massmedieföretag i landet bedriver en så mångskiftande verksamhet i förening med ansvar för mångfald och bredd inom vart och ett av verk- samhetsområdena. Företaget har inte bara de normala publicistiska upp- gifterna att informera, granska och bevaka samhälls- och kulturliv. Det ska också bedriva skapande verksamhet på alla kulturområden och har härför bl a en egen symfoniorkester och egen teaterverksamhet. Utöver den egent- liga programverksamheten bedriver företaget massmedieforskning och gör publikundersökningar. Det ger också ut tidningar och producerar skolmate- riel och böcker.

Vidare är Sveriges Radio unikt genom den teknik som behövs för pro- gramverksamheten. Redan en snabb blick på den mängd olika funktioner som finns inom Sveriges Radio idag gör det klart att rundradioverksamheten är komplicerad och ställer stora krav på organisation och administration. Särskilt påfallande är den stora mängd av starkt specialiserade funktioner av vilka många var för sig är unika för företaget. Varje programområde ställer sina särskilda krav, som återspeglas i skillnader i de olika redak- tionernas organisation och arbetssätt. Teknikenhetens olika avdelningar har uppgifter som skiftar från kvalificerat tekniskt utvecklingsarbete över ska- pande bild- och ljudproduktion till ateljéteknik för scenbyggande och rek- visita.

Ett företag för vilket så speciella förutsättningar gäller är givetvis svårt att jämföra med andra verksamheter vid bedömningar av lämplig orga- nisation och effektivitet. De unika uppgifterna leder till att det saknas mått- stock i Sverige.

I debatten kritiseras ofta Sveriges Radio för att företaget skulle vara för stort. I den kritiken kan ligga åtminstone två saker.

För det första kan man mena att Sveriges Radio inte behöver vara så stort, och därmed kostnadskrävande, för att utföra sina nuvarande uppgifter. Svårigheterna att belysa den frågan antyds i vad vi här ovan sagt om det unika i Sveriges Radios situation och om svårigheterna att anställa jäm- förelser med andra verksamheter.

För det andra kan man mena att Sveriges Radios verksamhet blir dyr därför att organisationen är så omfattande. Då menar man att personalen och kostnaderna skulle kunna minskas om Sveriges Radio delades upp i flera företag. Det kan emellertid i sammanhanget vara intressant att placera Sveriges Radio bland andra stora svenska företag. Till Sveriges Radios års- redovisning för 1975/76 finns fogad en uppsats som bl a behandlar den frågan. Därav framgår att Sveriges Radio i fråga om omsättning hamnar på 89:e plats bland svenska företag och i fråga om antal årsanställda på 62:a plats. Som en jämförelse kan nämnas, att tidningsföretaget Dagens

Nyheter/Expressen med anknytning till Bonnierkoncernen då det gäller omsättning ligger på 84:e plats och då det gäller antal anställda på 66:e plats i samma lista. I uppsatsen dras slutsatsen, att Sveriges Radios storlek ur företags- och samhällsekonomisk synvinkel med de använda måtten framstår som mindre uppseendeväckande.

En tänkbar möjlighet att åstadkomma en allmän bedömning av effektivi- teten i Sveriges Radios organisation och verksamhet är att man jämför med rundradioföretag i andra länder. En flyktig sådan jämförelse kan göras med ledning av de uppgifter som lämnas i kapitel 2, avsnitt 2.7. Därav framgår att Sveriges Radio med hänsyn till Sändningstiderna i radio och tv har en personal som ungefärligen motsvarar den som finns i företag med likartade sändningstider. Det är emellertid svårt att göra sådanajämförelser menings- fulla, dels därför att de institutionella förhållandena är olika i skilda sam- hällen, dels därför att syftet med verksamheten att producera. anskaffa och sända program i radio och tv kan uppfyllas på så många olika sätt kvantitativt och kvalitativt.

Kostnadsjämförelser i syfte att mäta effektiviteten mellan rundradiofö- retag i olika länder är mycket svåra att genomföra och behäftas med stora osäkerheter. Bland annat därför har vi avstått från att söka göra några sådana. De skulle kräva att man kan rensa bort olikheter som förorsakas av skillnader i kostnadsläge utanför företagens kontroll, i lönestruktur, i sociala system, i skattesystem och så vidare. Inte heller jämförelser av personalåtgången inom rundradioföretagen i olika länder ger så mycket. Delvis beror detta på svårigheter att få fram enhetlig statistik, delvis beror det på att även här institutionella skillnader finns mellan olika länder, till exempel i allmän utbildningsnivå och yrkesskicklighet men också i de fackliga organisatio- nernas uppfattningar och ställning.

Den största svårigheten vid internationella jämförelser är emellertid olik- heter i programverksamheten. Här spelar programsammansättningen stor roll. Genomsnittskostnaderna för olika typer av program skiljer sig kraftigt, vilket vi närmare belyser i kapitel 9. Sättet för anskaffning av programmen är också väsentligt för kostnaderna, särskilt gäller det tv. Det är avsevärt billigare att köpa program från andra företag än att själv producera dem. Andelen repriser påverkar kostnaderna kraftigt, liksom vilka typer av pro- gram som repriseras.

Till sist måste man se kostnaderna för programverksamheten som ett uttryck för en ambitionsnivå inte bara inom det enskilda programföretaget utan också i det samhälle vari det verkar. Vad kräver det svenska samhället av radio och tv i kvalitet, bredd och mångfald, vilken roll ska rundradion spela i samhällsdebatten och kulturlivet och, slutligen, vad får verksamheten kosta?

Sveriges Radios organisation måste alltså bedömas med hänsyn till de krav statsmakterna har formulerat för verksamheten. Statsmakterna har i avtal och riktlinjer också givit föreskrifter om hur organisationen i sina huvuddrag ska vara utformad. En genomgång av Sveriges Radios verk- samhet bör därför innehålla en bedömning av hur företaget fullföljer det givna uppdraget. I det följande avsnittet ska den frågan behandlas.

5 .2.2 Problem i den nuvarande organisationen 5.2.2.1 Inledning

Sveriges Radios nuvarande organisation bygger på vad radioavtalet före- skriver och på statsmakternas riktlinjer. Innebörden framgår av kapitel 2.

Den organisation som Sveriges Radio ålades att införa genom 1966 års beslut kan inte betecknas som enkel och fri från inbyggda konflikter. Detta kan nu knappast förväntas av någon organisation för rundradion, och det är troligen inte heller ett självklart mål. Det är därför naturligt om vissa av de riktlinjer som statsmakterna beslutade inte kunnat omsättas i verk- lighet på riktigt det sätt som en gång förutsattes.

5.2.2.2 Kompetensfördelning företagsledning — programenheter i programfrågor

Grundsyftet med den nuvarande organisationen var att delegera det direkta ansvaret för programverksamheten till programenheter, som skulle ha stor självständighet inom organisationen. Samtidigt ålades företagsledningen an- svaret för att programverksamheten av företaget i dess helhet bedrevs i enlighet med statsmakternas riktlinjer. Dessutom ålades företagsledningen samordningsuppgifter i form av fördelning av sändningstider för olika pro- gramkategorier och vidare borde företagsgemensamma programregler ut- formas. Vi kan inte finna annat än att Sveriges Radio såväl i skriftliga instruktioner som i den löpande verksamheten på detta område lyckats väl med att finna en lämplig kompetensfördelning mellan programenhetema och företagsledningen i riktlinjernas anda. Interna konflikter har förekom- mit, men de har varit förvånansvärt få.

Avvägningsproblemet har i korthet lösts på följande sätt. Inom företags- ledningen inriktas styrelsens beslutanderätt på programregler samt mål och långsiktiga planer för programenhetema. Radiochefen beslutar om årliga verksamhetsplaner för programenhetema och om programutbudsplanerna ner till säsongsnivå; i dessa planer ingår också principbeslut om den tids- mässiga koordineringen av programmen. Vidare fattar radiochefen vid behov beslut om hur enskilda program ska koordineras. Han beslutar dessutom i viktigare programpolicyfrågor samt i övrigt i sådana programfrågor ”be- träffande vilka han med hänsyn till sitt ansvar. . . finner det påkallat” (citat från Arbetsordning för Sveriges Radio). Hänvisningen till radiochefens an- svar syftar på hans tillsynsansvar för den samlade programverksamheten. Slutligen är det radiochefen som fattar beslut om innehållet i yttranden till radionämnden.

I alla övriga frågor fattar programenhetema beslut. Som exempel kan nämnas programprojektplaner, veckoplaner för programutbudet, om och när ett distriktsproducerat program ska sändas samt anskaffning av främmande produktion.

5.2.2.3 Kompetensfördelning programenheter distrikt n- i programfrågor

Utöver uppgiften att producera och sända regionala program (efter lokal- radions tillkomst endast i tv) ska distrikten enligt de statliga riktlinjerna producera program för rikssändningar inom kostnadsramar som fastställs av företagsledningen, De centrala programenhetema har att avgöra om och i så fall när de distriktsproducerade programmen ska sändas; de centrala programenhetema har inga kostnader för sådana program.

Avsikten med konstruktionen är att ge största möjliga självständighet åt både distrikten och programenhetema. Distrikten ska ha möjlighet att själva pröva programuppslag och att genomföra programprojekt. Under val- fritt stadium under projektets utveckling kan man vända sig till program- enheterna för att efterhöra deras intresse för att sända programmet. Detta kan eventuellt också göras först när programmet föreligger färdigt. Då det gäller tv har distrikten två programenheter att vända sig till. men då det gäller radio bara en. Programenheterna å sin sida har i princip full valfrihet då det gäller att anta programförslaget eller det färdiga programmet. Kon- flikterna uppstår naturligtvis då man gör olika bedömningar i ett distrikt och i de centrala programenhetema. De tillspetsas av att Sveriges Radios ekonomi aldrig har varit sådan att man haft råd till omfattande kassationer av färdiga program.

Att arbeta på ett programprojekt som de centrala programenhetema för- klarat sig inte vara intresserade av är för distriktet inte stimulerande. att få ett färdigt program förkastat kan vara ännu värre. Man kan inom distrikten ha anledning att uppleva sin frihet som fiktiv: det blir de centrala pro- gramenheternas bedömningar som till sist blir avgörande för vad som sänds och man befinner sig allmänt i underläge i förhållande till redaktionerna i Stockholm.

De centrala programenhetema å sin sida har ett krav på sig att sända distriktsproducerade program i viss omfattning och kan också på andra sätt uppleva att deras valfrihet då det gäller de distriktsproducerade programmen inte är fullständig; i varje fall riskerar man alltid konflikter och offentliga debatter om man avvisar ett program. Det faktum att de distriktsproducerade programmen inte medför några kostnader för de centrala programenhetema kan få effekter motsatta vad som avsågs med konstruktionen. I stället för att medföra valfrihet att anta eller förkasta ett distriktsproducerat program vilket avsågs befrämja kvaliteten — kan den leda till att de centrala pro- gramenhetema inte anser sig ha råd att avstå från ett program som man helst inte skulle vilja sända.

Om de centrala programenhetema inte skulle söka påverka och styra pro- gramproduktionen i distrikten skulle programmen och programförslagen där- ifrån vara tillkomna utan hänsyn till krav på balans i det samlade utbudet. Samtidigt förekommer inom massmedievärlden påtagliga modevågor, bland annat på det sättet att vissa händelser, ämnen och uttrycksformer tidvis är populära bland journalister och producenter. Detta gör att program som tillkommer utan samordning och styrning gärna handlar om samma ämnen och därtill gör det på ett likartat sätt.

Vår uppfattning är att de olika programenhetema och distrikten fram-

gångsrikt har strävat efter att finna goda samarbetsformer och att man funnit rimliga balanspunkter då det gäller att åstadkomma den avsedda friheten och självständigheten både för distrikten och programenhetema. Distrikten har accepterat viss styrning från programenhetema i Stockholm och de senare har accepterat att ge ett betydande utrymme åt de programbedömningar som gjorts i distrikten. Vi har emellertid också förstått att man inom de centrala programenhetema delvis betraktar de distriktsproducerade program- men som ett ”inmalningstvång” och att det innebär ett särskilt problem för de centrala enheterna att själva producera eller på annat sätt anskaffa de program som krävs för att det samlade programutbudet ska bli mångsidigt. Samtidigt upplever man inom distrikten osäkerhet om man kan få sina program sända.

Sammanfattningsvis finner vi alltså att det nuvarande systemet efter vissa inledande problem kommit att fungera ganska väl. Däremot menar vi att de spänningar som finns i systemet kommer att visa sig omöjliga att hantera om man ökar den nuvarande distriktsandelen av produktionen väsentligt. För närvarande uppgår den till omkring 30 procent av de egenproducerade programmen.

Vi kommer att föreslå att de regionalt producerade programmen ska öka väsentligt i både radio och tv under den tid som våra förslag avser och vi finner det självklart att den ökningen ska fortsätta även därefter. Vi vill därför redan här tala om att vi kommer att föreslå förändringar i or- ganisationen vad avser förhållandet mellan de regionala producerande en- heterna och de enheter som fattar beslut om sändning av program.

5.2.2.4 Kompetensfördelning enheter — företagsledning i personalfrågor

I riktlinjerna för Sveriges Radio framhålls att frågor om rekrytering av per- sonal och avgöranden i andra personalfrågor väsentligen borde delegeras till programenhetema. Skälet var att programenheten i så hög grad är be- roende av personalrekryteringen. Det är givet att programmen starkt på- verkas i sin profil av de enskilda personer som skapar dem och att pro- gramenhetens allmänna profil därför blir beroende av vilka personer som finns i redaktioner och på andra platser inom enheterna.

Olika omständigheter utanför företagets kontroll har emellertid gjort att intentionerna i riktlinjerna inte kan efterlevas fullt ut. Lagen om anställ- ningstrygghet har gjort det svårare för programenhetema att anställa med- arbetare på frilansbasis. Den har bland annat lett till att företaget centralt måste skaffa sig kontroll över hur mycket de olika programenhetema anlitar icke anställd personal för att företaget — som ju bär det samlade arbets- givaransvaret inte ska ådra sig anställningsskyldighet. De reellt minskande anslagen till Sveriges Radio har tillsammans med reglerna om anställnings- trygghet lett till att programenhetema vid tillsättning av tjänster ofta varit hänvisade till att ta de nya medarbetarna från en för företaget gemensam turordningslista över personer som uppfyller kraven för rätt till företräde vid anställning.

Överhuvudtaget har utvecklingen under senare år medfört att ansvaret för personalpolitiken centraliserats inom Sveriges Radio liksom inom andra

företag. Detta har medfört minskad självständighet för företagets olika delar i detta avseende och då också för programenhetema.

5.2.2.5 Förhållandet tekniken — programenhetema

Radioavtalet anger att den tekniska personalen ska samlas i en företags- gemensam enhet. Detta gäller i praktiken i fråga om de egentliga drift- avdelningarna i Stockholm. Den tekniska personal som är placerad i dis- trikten ingår i respektive distrikts organisation.

Skälet för att tekniken hålls samlad i en enhet är i huvudsak ekono- miskt/rationellt och hänger direkt samman med huvudprinciperna för or- ganisationen i övrigt. Störst betydelse därvidlag har det förhållandet att tv organiserats i två programenheter som båda har den väsentliga delen av sin produktion förlagd till Stockholm. Under sådana förhållanden och med hänsyn till den trots allt ganska begränsade omfattningen av de egenpro- ducerade tv-programmen har det inte ansetts ekonomiskt försvarligt att klyva den tekniska driften på de två tv-enheterna. Det skulle kräva kraftiga dubbleringar i Stockholm såväl av lokaler och utrustning som av personal.

Riktlinjerna framhåller att de som har ansvaret för programproduktionen också måste ha inflytande på utbyggnad, utrustning och dimensionering av studiolokaler samt på val av utrustning för programproduktionen, det vill säga på funktioner som nu sorterar under teknikenheten. Detta inflytande ska bland annat uppnås genom att teknikens kostnader för programverk- samheten genom interndebitering avräknas från programenheternas anslag. Därvid ska också observeras, att programenhetema enligt riktlinjerna skulle ha frihet att välja produktionssätt och också att lägga produktionsuppdrag utanför Sveriges Radio.

Det måste konstateras, att programenhetema inte har fått det stora och direkta inflytande över teknikenheten som riktlinjerna torde ha avsett. Det är visserligen uppenbart att den tekniska utrustningen och tekniken i övrigt anpassas till programverksamhetens krav, men det sker i stor utsträckning efter centrala beslut, särskilt i frågor av stor och långsiktig betydelse. Kost- naderna för tekniken interndebiteras programenhetema på det sätt riktlin- jerna föreskriver, men enheterna har också fått göra stora garantiåtaganden gentemot teknikenheten av innebörd att man förbinder sig att utnyttja tek- niska resurser av skilda slag i viss på förhand bestämd omfattning. Dessa modifieringar av riktlinjerna har gjorts i syfte att få ett optimalt utnyttjande av tekniken och är enligt vår uppfattning ingenting att kritisera. De hänger framför allt samman med organisationen av tv-verksamheten. Tekniken- heten måste dimensionera personal och utrustning efter båda tv-enheternas behov, och i den mån deras önskemål blir oförenliga måste något före- tagsgemensamt organ medla mellan dem och eventuellt fatta beslut som går emot den ena eller båda enheterna. Teknikenheten måste dessutom gentemot programenhetema ställa krav på att resurser som byggts upp också utnyttjas på ett rationellt sätt, och därför måste man skaffa sig garantier för att programenhetema täcker uppkommande kostnader. Dessa skulle i annat fall få täckas med centralt tilldelade anslag, och det skulle ytterligare urholka programenheternas ansvar för att den tekniska driften sköts ra- tionellt.

Teknikenheten innehåller flera funktioner som direkt påverkar den lö- pande programverksamheten. Den berörda personalen borde därför inte- greras i programenheternas verksamhet och ha möjligheter att påverka den- na, men detta försvåras av att programenhetema och teknikenheten är själv- ständiga i förhållande till varandra. Vi tror att detta innebär övervägande nackdelar och bidrar till att viktiga kvaliteter i ljud- och bildframställning kommer på undantag i programverksamheten. Vi anser därför att man bör sträva efter en organisation där ansvaret för den tekniska driften läggs direkt hos programenhetema.

5.226. Tv-enheternas förhållande till varandra

Riktlinjerna anger mycket klart att de två tv-enheterna ska arbeta under likvärdiga förhållanden så att de på lika villkor kan konkurrera med varandra. Riktlinjernas klara angivelse om lika villkor har hindrat att företagsledningen med något undantag ger de båda enheterna skilda uppdrag i program- verksamheten. Den har lett till att båda enheterna har precis samma skyl- digheter vad beträffar mångsidigheten i programmen och också till att de har förlagt sina sändningar till i stort sett samma tidpunkter.

Vår uppfattning är att konkurrensaspekten bör ges minskad betydelse som utgångspunkt för programenheternas verksamhet. Det enda objektivt mätbara att tävla om är publikstorlekar och i viss mån kvantitativt mätbara omdömen från publiken, och om bedömningen av programenheternas verk- samhet sker uteslutande utifrån sådana uppgifter kan mindre publikgruppers intressen och olika smaker eftersättas. Vad vi hellre vill ta fasta på i rikt- linjerna för den nuvarande organisationen är möjligheterna till mångsidighet genom spridning av beslutanderätten i programfrågor. Härigenom skapas också möjligheter till jämförelser av kvaliteten hos olika enheters program. Mångsidighet och kvalitetsjämförelser förutsätter emellertid inte att pro- gramenhetema arbetar under likvärdiga villkor; delvis kan de rent av skadas härav genom risker för minskad bredd. Vi kommer att belysa detta närmare i kapitel 7.

En annan följd av kravet att de båda programenhetema ska arbeta under lika villkor är att de hämmas att ta initiativ i frågor som rör mera långsiktig och övergripande planering. Alla större förändringar måste komma att i lika mån gälla båda programenhetema, och för att de ska genomföras krävs därför att båda enheterna är ense och att företagsledningen samt ibland även teknikenheten kan övertygas. Likställighetskravet lägger också hinder i vägen för en programenhet att få medel från företagsledningen för speciella programprojekt eftersom de ekonomiska ramarna för enheterna ska vara lika stora. Av liknande skäl har knappast programenhetema något intresse av att ta initiativ till utveckling av distriktens verksamhet; båda har samma åläggande från företagsledningen då det gäller att sända distriktsproducerade program.

5.227. Ljudradions ställning, utlandsprogrammen

För den renodlade ljudradioverksamheten finns inom Sveriges Radio två programenheter, nämligen ljudradioenheten och enheten för utlandspro-

grammen. Vidare befinner sig just nu lokalradiobolaget under uppbyggnad.

Av de många kontakter vi haft har framgått, att det inom ljudradioenheten finns en utbredd opinion för att ljudradion helt skulle skiljas från tv och bilda ett självständigt företag. Orsaken är missnöje med ljudradions ställning inom den nuvarande organisationen. Man menar att den har kommit i skuggan av tv.

Påståendet att ljudradion befinner sig i tv:s skugga är otvivelaktigt riktigt på många sätt, men det är svårt att peka ut några tydliga orsaker i den nuvarande organisationen. Uppenbart är att när Sveriges Radios verksamhet förekommer i den allmänna debatten, så rör det sig nästan alltid om tv. Detta förhållande leder till att tv-frågorna kräver en speciell uppmärksamhet från företagsledningens sida. Tv är också det i särklass mest resurskrävande mediet och detta kan möjligen — såsom det ibland har påståtts leda till att styrsystemen inom företaget är uppbyggda på ett sätt som mera passar tv än ljudradion. Konstruktionen med tv-verksamheten uppdelad på två enheter medför också att företagsledningen särskilt måste ägna sig åt tv- frågorna. Bland annat gäller det koordineringen av tv-programmen. Ljud- radions motsvarande problem kan normalt klaras inom enheten.

I och för sig borde det förhållandet att företagsledningen faktiskt ägnar sig mest åt tv ge förutsättningar för ljudradion att skapa sig en mera markerat självständig ställning och profil. Här finns emellertid ett antal hinder i or- ganisationen.

Ljudradions driftteknik liksom tv:s — ingår i teknikenheten, och är alltså formellt företagsgemensam. Ljudradion och tv har gemensam distriktsor- ganisation, direkt underställd företagsledningen. Här har för övrigt ljudra- dioenhetens ställning ytterligare försvagats av att de resurser som ingått i distrikten för regionalradion överförts till det nya lokalradiobolaget. Ut- rikeskorrespondenterna är också via centralredaktionen företagsgemensam- ma. Såväl ljudradioenhetens som tv-enheternas självständiga ställning skulle otvivelaktigt stärkas om de här berörda funktionerna delades upp på de båda medierna.

Enheten för utlandsprogrammen har sändningar endast i radio men en- heten svarar också för viss tv-produktion, nämligen för försäljning. Som tidigare nämnts är verksamheten finansierad över statsbudgeten och sorterar under utrikesdepartementets huvudtitel. Motiven för denna verksamhet är i första hand att sprida kunskap om Sverige utomlands och att ge utlands- svenskar möjligheter att följa utvecklingen i Sverige. Trots det särskilda syftet bör. verksamheten bedrivas enligt samma regler för programmen som Sveriges Radios övriga verksamhet, och det är därför angeläget att de som arbetar inom enheten har fortlöpande och ingående kontakter med Sveriges Radios verksamhet i övrigt. Bland annat denna omständighet talar för att utlandsprogrammen bör upphöra som självständig enhet och i stället ingå som en avdelning inom ljudradioenheten. Detta skulle dessutom gynna förutsättningarna för personellt samarbete mellan riks- och utlandsprogram- men, och förändringen blir särskilt naturlig om avdelningen för ljudradio- teknik överförs till ljudradioenheten. Organisationsförändringen kräver emellertid att redovisningssystemet särskiljer kostnaderna för utlandspro- grammen.

5.228. Nyhetsverksamheten: Centralredaktionen och övriga nyhetsredaktioner

Riktlinjerna för Sveriges Radio är särskilt utförliga i fråga om nyhetsverk- samheten. De mynnar ut i att företaget försöksvis ska hålla vissa av funk- tionerna inom nyhetsverksamheten samlade i ett företagsgemensamt organ. Tveksamheten på denna punkt torde vara orsaken till att frågan inte nämns i avtalet. De företagsgemensamma funktioner som riktlinjerna anger har samlas i Centralredaktionen.

Det var främst ekonomiska orsaker som låg bakom riktlinjernas anvis- ningar. Sveriges Radio har gjort en utvärdering av tv:s verksamhet under tvåkanaltiden för åren 1969—1974, benämnd KANUT. Resultatet publice- rades 1975 i skriften "Tvåkanalsystemet i tv”. Där redovisas bland annat beräkningar av vad en förändrad nyhetsverksamhet skulle kosta. Med led- ning av dessa kan det uppskattas, att en totalt samordnad nyhetsverksamhet inom tv — alltså en sammanslagning av TV I:s Aktuelltredaktion med TV 2:s Rapportredaktion samt med de delar av Centralredaktionens verk- samhet som berör tv — skulle innebära en årlig kostnadsminskning om unge- fär 5,6 miljoner kronor i 1974 års penningvärde. En totaluppdelning av Centralredaktionen — dock med TV-sporten som en för båda enheterna ge- mensam redaktion — på de övriga nyhetsredaktionerna skulle också medföra en kostnadsminskning, med omkring 1,4 miljoner kronor. KANUTzs be- räkningar ger alltså vid handen att den nyhetslösning som riktlinjerna angav inte skulle vara den ekonomiskt mest förmånliga.

Centralredaktionen måste betecknas som en klar avvikelse från de hu- vudlinjer som drogs upp för den nuvarande organisationen. Den minskar programenheternas självständighet på ett vitalt område. Därtill får existensen av en självständig telegramredaktion sägas ha inneburit otympligheter för programmen i både radio och tv. Nyhetsverksamheten behandlas ytterligare i kapitel 7, men redan här vill vi markera att de berörda omständigheterna föranleder oss att föreslå att centralredaktionen ska upplösas och dess verk- samhet fördelas i första hand på övriga nyhetsredaktioner.

5.229. Planeringsverksamheten

Enligt radioavtalet ligger huvudansvaret för den samlade planeringen av rundradioverksamheten på Sveriges Radio, som har att bedriva den i nära samarbete med berörda myndigheter, det vill säga i första hand med te- leverket som svarar för distribution och sändaranläggningar. Riktlinjerna talar uttryckligen om behovet av långtidsplanering och anger att sådan be- hövs för åtminstone en femårsperiod. Långtidsplaneringen ska utföras av företagsledningen tillsammans med programenhetema och teknikenheten.

Enligt vår uppfattning är en av de största bristerna i verksamheten för närvarande just den otillräckliga långtidsplaneringen för rundradioorgani- sationen i dess helhet. För detta kan dock inte i första hand Sveriges Radio lastas. En långtidsplanering förutsätter bland annat att beslut kan fattas i enlighet med utarbetade planer eller på grundval av olika framlagda pla- neringsalternativ. Detta förutsätter i sin tur att för verksamheten kan fattas åtminstone preliminära beslut om ekonomiska ramar på sikt. Statsmakterna

har hittills inte varit beredda att förse Sveriges Radio med dessa plane- ringsförutsättningar. Enligt vår mening är det bland annat nödvändigt att rundradioverksamheten kan bedrivas inom ramen för en flerårsbudget, och vi kommer att lämna förslag härom i kapitel 9.

Vi menar emellertid också, att Sveriges Radios nuvarande inre organi- sation försvårar den planering som riktlinjerna begär. Såväl den lång- som kortsiktiga planeringen bör i första hand utgå från önskemål och behov som uppstår inom programverksamheten. Det naturliga är därför enligt vår uppfattning att programenhetema ska spela en initiativtagande roll i pla- neringsverksamheten. För detta ger den nuvarande organisationen dåliga förutsättningar. Detta framgår redan av hur Sveriges Radios resurser är för- delade. I kapitel 2, tabell 2.1, finns uppgifter om bland annat personalens fördelning på olika enheter. Av tabellen kan utläsas att endast en dryg fjärdedel av Sveriges Radios hela personal finns inom de tre stora centrala programenhetema TV 1, TV 2 och Ljudradion. I teknikenheten ensam finns en större personal, 30 procent. Distriktsverksamheten har omkring 20 procent och företagsledning och gemensamma serviceorgan tillsammans omkring 15 procent.

Siffrorna visar att programenhetema knappast kan bedriva någon planering av övergripande slag var för sig. Huvuddelen av de resurser de behöver för sin egen verksamhet befinner sig utanför enheten. På tv-sidan hämmas dessutom, som framgått tidigare, planeringen av den inbyggda förutsätt- ningen att båda programenhetema ska tilldelas lika stora resurser. Enligt vår bedömning kan man inte förvänta sig att programenhetema ska kunna spela någon aktiv roll i planeringsarbetet om de inte tillförs en större andel av resurserna inom företaget. Detta talar för att delar av den nuvarande teknikenheten förs till respektive programenheter och att man i största möj- liga utsträckning i övrigt delar upp de programproducerande enheterna — det vill säga distrikten och centralredaktionen på de egentliga program- enheterna.

5.2.2.10 Sammanfattning och slutsatser

Sveriges Radio har enligt vår uppfattning nära följt de riktlinjer för verk- samheten och organisationen som statsmakterna 1966 antog i samband med att det nu gällande radioavtalet träffades. Vi är av den allmänna uppfatt- ningen att företaget inom de ramar statsmakterna dragit upp på ett rimligt sätt balanserat och utjämnat de spänningar som finns inbyggda och att organisationen fungerar väl. Vi har riktat uppmärksamheten på ett antal problemområden och i vissa fall förutskickat att vi kommer att föreslå för- ändringar av organisationen. I flertalet fall rör det sig om förslag som närmast har karaktären av justeringar; de rubbar inte grundvalarna i det nuvarande systemet. I ett par fall kommer emellertid vår granskning att kräva om- fattande förändringar. Ett gäller problemet med distriktens förhållande till de centrala programenhetema. Vi kommer att föreslå en avsevärd utbyggnad av den regionala programverksamheten, och vi anser att den nuvarande organisationen inte är anpassad för att klara de påfrestningar som då uppstår. Ett annat gäller planeringsverksamheten, där vi anser att rundradioorga- nisationen och de enheter som är huvudansvariga för programverksamheten

måste spela en mycket mera aktiv roll än hittills.

Redan dessa två punkter ger oss anledning att diskutera mera djupgående förändringar av hela rundradioorganisationen och att alltså inte ha som prin- cipiell utgångspunkt att frågan bara gäller hur det nuvarande företaget Sve- riges Radio ska omorganiseras för att svara mot framtida krav.

Ytterligare skäl för en mera förutsättningslös behandling av organisa- tionsfrågorna är det förhållandet att det i den politiska debatten — bland annat i riksdagen — förekommit krav på en total omorganisation av rund- radion genom en upplösning av det nuvarande företaget Sveriges Radio. Vi kommer i nästa kapitel att framföra våra förslag om hur de olika enheterna inom rundradion ska vara organiserade och hur deras ställning ska vara i förhållande till varandra. I de följande avsnitten av detta kapitel lämnar vi förslag på ytterligare ett antal punkter som enligt vår uppfattning är obe- roende av hur organisationen i övrigt byggs upp.

5.3. Avgränsning av organisationsförslagen

Staten har nyligen fattat beslut om lokalradio och utbildningsradio. Vi ser därför inget skäl till att närmare gå in på hur dessa verksamheter var för sig ska organiseras internt.

Vi förutsätter därför att Sveriges Loka/radio i huvudsak ska behålla sin nuvarande inre uppbyggnad och regionala indelning och vi förutsätter också, att verksamheten ska ha den huvudsakliga allmänna inriktning som nyligen fastställts och som ännu inte kunnat bli prövad i genomförd verksamhet.

Det på grundval av riksdagens beslut bildade aktiebolaget Sveriges Ut- bildningsradio har i avvaktan på våra förslag givits ställningen av dotterbolag till Sveriges Radio. Enligt riksdagens uttalande ska det nya aktiebolagets slutliga ställning avgöras i samband med prövningen av våra förslag om rundradions framtida utveckling.

Vår uppfattning är att Sveriges Utbildningsradio bör inta en särskild ställ- ning inom den samlade rundradioorganisationen. Dess verksamhet ska inte grunda sig på journalistiska värderingar utan på främst pedagogiska och utbildningspolitiska bedömningar, och den kommer därför att avsevärt skilja sig från rundradions övriga programverksamhet, såväl till syfte som till ut- formning.

Sveriges Utbildningsradio måste rimligen anpassa sin verksamhet till den utbildningspolitik som bedrivs av samhället och utgöra ett instrument för denna politik. Det innebär att man på skilda sätt bör samarbeta med de olika statliga och kommunala myndigheter som är ansvariga för utbild- ningspolitikens genomförande samt också med de organisationer som med samhällets stöd svarar för andra typer av utbildningsinsatser, bland annat med Studieförbunden.

Då det gäller de renodlade skolprogrammen måste man exempelvis följa de av staten fastställda läroplanerna om programmen ska vara användbara för sitt syfte. I den mån programmen ingår somien del av centrala läromedel i samhällsorienterande ämnen ska de i förväg objektivitetsgranskas av läro- medelsnämnden vid skolöverstyrelsen.

Utbildningsradions särskilda ställning markeras ytterligare av att dess verksamhet ska finansieras över statsbudgeten. Det innebär att dess verk- samhet anslagsprövas på samma sätt som annan statlig verksamhet.

Då det gäller Sveriges Utbildningsradio har ännu inga beslut fattats om verksamhetens närmare uppbyggnad och organisation. Detta sker successivt under 1977 i särskild ordning.

Vi kommer alltså att begränsa våra förslag till att avse hur lokalradion och utbildningsradion organisatoriskt ska vara anknutna till rundradion i övrigt, inom vilka områden samarbete ska förekomma med den övriga rund- radion och slutligen hur Sändningstiderna bör förhålla sig till den övriga rundradions.

Vi har inte funnit någon anledning att föreslå några principiella föränd- ringar av de uppgifter som televerket har i rundradioverksamheten, och våra förslag i organisatoriskt avseende kommer därför endast att marginellt beröra verket.

Vår principiella uppfattning att staten har ett yttersta ansvar för hur den samlade rundradioorganisationen fungerar är väl förenlig med att ett av- gränsat område förbehålls för annan programverksamhet än sådan som be- drivs på statligt uppdrag. Vi anser att det föreligger förutsättningar för en viss sådan friare verksamhet på lokal nivå och lämnar i kapitel 8 förslag om den fortsatta behandlingen av frågan om en sådan verksamhet, som vi benämner särskild ljudradio och särskild tv. Dessa förslag går emellertid inte närmare in på organisatoriska frågor.

Med de här gjorda avgränsningarna kommer våra förslag i organisatoriskt liksom i ekonomiskt och programmässigt — avseende att omfatta i hu- vudsak den verksamhet som nu bedrivs av Sveriges Radio.

5.4. Rundradions förhållande till staten, sändningsrätten

5 .4.1 Inledning

Som framgått av kapitel 4 slår våra direktiv fast, att rundradions självständiga ställning i förhållande till myndigheter och intressegrupper är omistlig också för den framtida verksamheten.

Det är alltså klart enligt direktiven att rundradioorganisationen ska behålla den fristående ställning den har idag. Detta bör då också markeras genom valet av verksamhets- och organisationsform och genom valet av huvudmän för verksamheten och bestämmandet av huvudmännens inflytande vid exempelvis val av styrelse. Av betydelse för detta val är också hur man på andra punkter ordnar förhållandet mellan staten och rundradioorgani- sationen.

I sammanfattning finns följande förbindelselinjer mellan staten och rund- radion

El lagstiftning om yttrandefriheten El särskild lagstiftning om rundradio (radiolagen, radioansvarighetslagen) Cl avtal om programverksamhetens allmänna innehåll och inriktning lik- som om organisationens huvuddrag

riktlinjer antagna av riksdagen och som enligt avtalet ska beaktas av rundradioorganisationen beträffande verksamheten och organisationen granskning i efterhand av radio- och tv-program genom radionämnden distribution av radio- och tv-program via ett av staten genom televerket ägt sändarnät finansiering av verksamheten genom avgifter som bestäms av staten samt insamlas och fonderas av staten beviljande av medel till verksamheten av staten ur de fonderade av- giftsmedlen

El !] Eli] El

De här angivna förbindelselinjerna mellan rundradioorganisationen och sta- ten föreslår vi ska finnas i framtiden. På några punkter bland annat då det gäller medelsbeviljningen kommer vi att föreslå åtgärder som är av- sedda att stärka rundradioorganisationens integritet och handlingsfrihet, men det ändrar inte väsentligt på förhållandet att samhällets inflytande i flera avseenden är betydande. Det är därför särskilt angeläget att man vid valet av verksamhets- och organisationsform tillser att det finns andra klara mar- keringar av rundradioorganisationens självständiga ställning.

5.4.2. Sändningsrätt för ett eller flera företag

En utgångspunkt för rundradioorganisationen i Sverige för närvarande är att ett företag, Sveriges Radio, med ensamrätt avgör vilka problem som ska sändas i rundradio. Ensamrätten finns inskriven i radiolagens 5 %.

Med hänsyn till inrättandet av särskilda företag för lokalradio och för utbildningsradio är det tveksamt om begreppet ensamrätt längre är me- ningsfullt att använda för en beskrivning av situationen för rundradion i Sverige.

Statsmakternas beslut att inrätta ett särskilt företag för lokalradiosänd- ningar innefattar att detta företag får rätt att sända program inom sitt område. Visserligen är Sveriges Lokalradio ett dotterföretag till Sveriges Radio och visserligen har lokalradioföretaget formellt sett inte fått sin sändningsrätt direkt av staten utan genom överlåtelse av en del av den sändningsrätt som tilldelats Sveriges Radio. Beslutet om lokalradion var likväl av pro- visorisk karaktär i dessa delar och innebär att statsmakterna håller frågan öppen om en framtida självständig sändningsrätt för lokalradioföretaget. Om lokalradion skulle fortsätta att vara dotterbolag till Sveriges Radio angavs nämligen vara en lämplighetsfråga, vars slutliga lösning fick bero i avvaktan på våra förslag om den samlade rundradions utveckling. Då det gäller sänd- ningsrätten har det hela tiden varit klart att lokalradion faktiskt skulle ha egen sådan — med egen beslutanderätt om och självständigt ansvar för pro- graminnehållet. Anordningen att lokalradion sänder sina program inom ra- men för Sveriges Radios ensamrätt får därför ses som en övergångslösning, anpassad till den gällande lagstiftningen.

I och för sig kan det sägas, att inom den koncern som bildas av Sveriges Radio och Sveriges Lokalradio har lokalradioföretaget ensamrätt till lokala radioprogram och Sveriges Radio till alla andra program. I praktiken blir inte gränsen särskilt klar. Lokalradion kan och bör knappast hindras från att sända ett visst program från flera eller alla lokalradiosändare samtidigt.

På motsvarande sätt bör det vara möjligt för Sveriges Radio att i enstaka fall sända radioprogram över endast delar av Sverige.

I och med att Sveriges Utbildningsradio börjar sina sändningar 1978 blir oklarheten om ensamrättens innebörd än större. Sveriges Radio kommer fortfarande att ha möjlighet att sända utbildningsprogram, och sådana kan alltså sändas av två företag även om de befinner sig inom samma koncern. — Det kan för övrigt erinras om att i TRU-kommitténs förslag om ett nytt företag för utbildningsprogram ingick att företaget skulle ha självständig sändningsrätt och att detta förslag också återfanns i regeringens proposition i frågan.

Massmedieutredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1975:49) Mass- mediegrundlag att någon ensamrätt för ett företag att sända rundradio- program inte skulle finnas inskriven i grundlag eller allmän lag. Utredningen föreslog i stället att regeringen genom ett koncessionsbeslut skulle kunna ge ett företag sändningsrätt. I lag skulle då inte finnas något hinder för att sändningsrätt gavs till flera företag. Även för massmedieutredningen var sålunda ensamrätten till rundradiosändningar inte en principfråga utan en lämplighetsfråga.

Vi har i våra remissyttranden över såväl TRU-kommitténs som mass- medieutredningens förslag anslutit oss till tanken att självständig sändnings- rätt skulle kunna ges flera företag. I yttrandet över TRU-kommitténs förslag tillstyrkte vi att det föreslagna utbildningsprogramorganet dvs det nu- varande Sveriges Utbildningsradio — skulle få självständig sändningsrätt. I yttrandet över massmedieutredningens betänkande tillstyrkte vi förslaget att staten genom koncessionsbeslut skulle ge rätt till rundradiosändningar.

Vi kan alltså konstatera att det finns ställningstaganden från statens sida som ifrågasätter den hittills gällande principen om att all sändningsrätt i rundradion ska tilldelas ett enda företag och att det också har förekommit förslag om att denna princip helt ska frångås.

Vår uppfattning är, som tidigare framgått, att det inte finns några prin- cipiella skäl som talar för att ett enda företag ska äga ensamrätt till alla rundradiosändningar. Samtidigt har vi i kapitel 4, avsnitt 4.3, konstaterat att rätten att sända rundradioprogram inte kan göras allmän och att den måste tilldelas företag genom särskilt beslut från samhällets sida. Den princip vi vill hävda är att staten har det slutliga ansvaret för att rundradion or- ganiseras så att den kan fungera väl och i enlighet med samhällets behov. Det är därför staten som har det slutliga ansvaret också för att rundra- dioorganisationens olika delar samspelar med varandra på ett tillfredsstäl- lande sätt. Från denna utgångspunkt ser vi det inte som någon central prin- cipiell fråga om de i rundradioorganisationen ingående delarna har ställning som juridiskt fristående enheter eller om de hålls samman i en enhet. Beslutet om hur rundradion ska vara organiserad bör i stället avgöras efter en be- dömning av hur man bäst ska tillgodose ett antal andra viktiga principer och krav, vilka redovisas i inledning till detta kapitel.

5.4.3. Sändningsrättens innebörd

Innan diskussionen förs vidare bör vi klargöra vad vi lägger in i begreppet sändningsrätt.

För det första finns det anledning att klargöra skillnaden mellan att pro- ducera och att sända ett rundradioprogram. Den nuvarande ensamrätten för Sveriges Radio och dess dotterbolag omfattar endast rätten att besluta om vilka program som får sändas från sändare i Sverige. Andra får alltså producera program. I själva verket förekommer också i sändningarna i Sverige ett stort antal program som inte producerats av Sveriges Radio. Till sådana program hör bland annat det stora antal tv-program som Sveriges Radio köper av främmande bolag inom och utom landet, Hit hör också i viss mån samproduktioner med andra företag, till exempel inom ramen för det nordiska samarbetet. Vidare kan nämnas spelfilmer och ett stort antal andra filmer som producerats av andra företag men för vilka visningsrätten i svensk tv köpts av Sveriges Radio. Överföringar från andra rundradioföretag av både ljudradio- och tv-program hör också hit, liksom i viss mån överföringar från offentliga föreställningar. Vidare kan hit räknas den ofta förekommande grammofonmusiken i programmen. Listan över exempel på program eller programinslag som producerats av andra än Sveriges Radio kan förlängas.

Sändningsrätten innebär alltså en rätt att besluta om vilka program som ska sändas — antingen det är fråga om program som företaget självt producerat och bestämt innehållet i eller om färdiga program som anskaffats utifrån samt att besluta när programmen ska sändas inom ramen för den sänd- ningstid man disponerar. För att det ska vara meningsfullt att säga, att ett företag har sändningsrätt måste alltså krävas, att inget organ utanför företaget kan fatta beslut om programurvalet eller programsammansättning- en eller om vilka program som ska sändas vid olika tidpunkter under den tid som företaget disponerar,

Den sändningsrätt som Sveriges Radio har idag går något vidare än den ovan angivna. Visserligen äger inte Sveriges Radio sändaranläggningarna det gör staten genom televerket men företaget äger i praktiken all sänd- ningstid i de programkanaler som televerket tillhandahåller för rundradion. Det innebär, att Sveriges Radio har fullständig frihet att placera sina program i de olika kanalerna under dygnets olika timmar. Sveriges Utbildningsradio och Sveriges Lokalradio kommer i framtiden att disponera sändningstider i samma distributionskanaler som Sveriges Radio. Var dessa sändningstider ska ligga får — inom de ramar som statsmakterna fastställt — avgöras av sändningsföretagen. Resultatet blir alltså, att en del av den frihet som Sve- riges Radio nu har försvinner. Företaget kommer inte längre att självt kunna besluta hur distributionskanalerna i sin helhet ska användas. Detta förhål- lande rubbar likväl inte det centrala i begreppet sändningsrätt, sådant vi har angivit det ovan. Först om något av företagen inte självt får avgöra vilka program som ska sändas under de tider som tilldelats företaget har sändningsrätten trätts för när; detta skulle exempelvis komma att inträffa om något av företagen skulle ges beslutanderätt över de övriga i frågor som berör den tidsmässiga koordineringen av programmen.

5.5. Huvudalternativ för rundradions organisation 5.5.1 Inledning

Såsom framgår av sammanfattningen i avsnitt 5.2.2 har vår granskning av Sveriges Radios nuvarande organisation tillsammans med den allmänna de- batten om rundradion givit oss anledning att behandla frågorna om rund- radions framtida organisation på ett förutsättningslöst sätt. Den diskussion vi har fört om den framtida organisationen har följt två huvudlinjer.

Enligt den ena huvudlinjen ska man även i fortsättningen ha en i huvudsak sammanhållen organisation för hela rundradion med undantag för utbild- ningsradion, beträffande vilken gäller särskilda förhållanden (se avsnitt 5.3).

Enligt den andra huvudlinjen ska organisationen delas upp på olika företag. som ska vara helt självständiga i programverksamheten.

En radikalt ny organisation medför omställningsproblem och införandet av helt nya rutiner och styrsystem. Detta innebär särskilda påfrestningar för verksamheten och för de personer som nu är verksamma inom rund- radion och det innebär också övergångsvis merkostnader och effektivitets— förluster. Olika kontakter vi haft med företrädare för de anställda inom Sveriges Radio har också gjort det klart att de inte önskar en omfattande omstrukturering av organisationen. Omständigheter av här berört slag måste givetvis vägas in vid ett slutligt ställningstagande till olika förslag om rund- radioorganisationens framtida utformning, även om diskussionerna av olika tänkbara modeller kan göras helt förutsättningslösa.

5 . 5 . 2 Programproduktion, sändningsbeslut

En intressant tanke har varit att söka utforma rundradioorganisationen på så sätt, att flera var för sig fristående enheter har att på skilda sätt anskaffa och sända program, medan ett antal andra fristående enheter svarar för pro- duktionen av de svenska programmen. En sådan uppgiftsfördelning kan göras såväl om enheterna ingår som delar i ett gemensamt företag som om de var för sig utgör självständiga företag.

Delvis fungerar Sveriges Radio redan idag på det sättet, i synnerhet TV 1 och TV 2. Av de tv-program som sänds i genomsnitt under en dag är mindre än 30 procent enheternas egna originalproduktioner. Återstoden utgörs av program som kommer från distrikten (12—13 procent) eller från Central- redaktionen (fyra procent), av program som inköpts från annat företag (nära 40 procent) eller av repriser (15 procent). Större delen av programmen har man alltså valt ur vad som erbjuds av andra producenter eller från ett lager av tidigare sända program.

Det finns också utländska förebilder till ett system där man gått längre än i det svenska då det gäller att skilja sändningsbesluten från besluten om programproduktionen. Ett sådant system tillämpas för de engelska re- klamfinansierade tv-program som sorterar under Independent Broadcasting Authority, vilket presenteras i kapitel 2, avsnitt 2.7.

Mera konkret skulle man kunna tänka sig att det fanns två eller flera självständiga företag eller enheter inom såväl radio som tv, enbart för sänd- ning av program som köpts från andra företag, såväl svenska som utländska. Vidare skulle det finnas ett antal programproducerande svenska företag, som

kunde erbjuda sina färdiga program till sändningsföretagen. De sändande företagen skulle då välja ur ett utbud av såväl svenska som utländska pro- gram och ha som enda uppgift att sammanställa bästa möjliga samlade programutbud. De producerande företagen skulle ha flera avnämare att vän- da sig till. Systemet skulle alltså vara mycket pluralistiskt.

] princip skulle systemet mycket likna det som de statliga riktlinjerna anvisat för förhållandet mellan distrikten och de centrala programenhetema i dagens Sveriges Radio. Genomfört inom Sveriges Radio skulle det innebära att distrikten formellt blev likställda med redaktionerna i Stockholm i för- hållandet till de avdelningar som fattar beslut om sändning av programmen.

En förutsättning för att systemet skulle fungera och leda till bättre program för publiken är emellertid att man accepterade att ett stort antal färdiga program kasserades åtminstone för rikssändningar. Detta skulle bli mycket kostsamt och dessutom innebära att produktionsbolagen skulle komma att arbeta under ekonomiskt mycket osäkra förhållanden med risk för att de skulle avstå från såväl ekonomiskt som innehållsmässigt djärvare satsningar. Troligen skulle de också söka skaffa sig någon typ av garantier från de sändande företagen för att försäljning verkligen kom till stånd, och därmed skulle de sändande bolagen på förhand komma att styra produktionerna. Så snart detta inträffar har systemet förlorat sin mening. Vi har efter överväganden av olika alternativ kommit till den slutsatsen att rundradioorganisationen inte bör byggas upp på grundval av principen om en uppdelning på skilda enheter av produktion och sändning av pro- grammen. Ett sådant system skulle innebära påtagliga risker både för för- sämrad kvalitet och för dyrare verksamhet. I de olika organisationsalternativ som vi diskuterar i det följande har vi tvärtom utgått från att beslut om produktion och om sändning av program i största utsträckning bör fattas inom en och samma enhet. Denna uppfattning har också varit avgörande för vår inställning till hur den regionala verksamheten bör vara uppbyggd i framtiden.

Vår syn på hur förhållandet bör vara mellan beslut om produktion och beslut om sändning av program innebär givetvis inte någon negativ in- ställning från vår sida mot köp av program från främmande företag. Tvärtom anser vi att det är en fördel att goda främmande program får utgöra ett inslag i sändningarna. Dessutom är det så att rundradions möjligheter att bedriva en framgångsrik inköpspolitik avsevärt förbättras av att man alltid har goda möjligheter att själv producera program. Man blir då inte i så stor utsträckning beroende av det utbud som kan finnas på marknaden.

5.5.3. Självständiga programföretag

En uppdelning av det nuvarande Sveriges Radio i flera självständiga företag skulle innebära att man ökade pluralismen i rundradioorganisationen. Syftet är framför allt att öka mångfalden i programverksamheten. De självständiga programföretagen skulle själva få fatta beslut som påverkar programverk- samheten på områden där de nuvarande enheterna inom Sveriges Radio är beroende antingen av riktlinjer eller planer från företagsledningen eller av någon annan programenhet. Vart och ett av företagen skulle på egen hand svara för att det uppfyllde de krav som statsmakterna ställt på pro-

gramverksamheten. Eventuellt skulle statsmakterna kunna vara mindre pre- cisa i sina krav på vart och ett av företagen än man nu är när det gäller Sveriges Radio och i stället räkna med att det pluralistiska systemet i sig åstadkom inte bara mångfald utan också bredd i programmen och att fö- retagen tillsammans utan styrning skulle kunna leva upp till det kulturansvar som bör gälla för rundradion i dess helhet. Områden där självständiga företag skulle ha större frihet än de nuvarande programenhetema är — förutom organisation, ekonomi och personal sådana som interna programregler, det samlade programutbudets sammansättning, den tidsmässiga placeringen av olika program samt beslut om eventuell koordination av programmen med andra företag. För att mångfalden ska öka — vilket ju är ett huvudsyfte — bör dessutom kravet på opartiskhet och balans rent allmänt minska och i varje fall inte gälla för vart och ett av företagen på det sätt som är fallet med Sveriges Radio. Eventuellt kunde man genom val av olika ägare, sty- relser och medarbetare eftersträva att företagen ska företräda olika intressen och åsikter. Ett sådant system finns exempelvis i Nederländerna (se kapitel 2, avsnitt 2.7).

Det centrala motivet för uppdelningen är att markera en ökad självstän- dighet för programverksamheten. Detta utesluter inte att organisationen på andra sätt förblir sammanhållen. Man kan därför tänka sig att orga- nisationen utformas på flera skilda sätt vad avser möjligheterna till sam- verkan och samarbete på andra områden än sådana som direkt griper in i programmen.

Helt fristående företag

En tänkbar organisationsmodell är att programverksamheten sköts av ju- ridiskt helt självständiga företag. Vart och ett av företagen ska då erhålla medel från staten som svarar mot samtliga driftskostnader för program- verksamheten också för sådana som avser utnyttjande av teknik, service och lokaler som behövs för programverksamheten. Företagen kan ges frihet att själva besluta om dessa funktioner ska finnas inom företaget eller om de ska köpas utifrån. Det bör i så fall också vara möjligt att programföretagen bildar ett eller flera gemensamma serviceföretag. Sådana serviceföretag kan bildas med olika ägarkombinationer på skilda orter. Programföretagen skulle då också ha stor frihet att besluta om till vilka orter de ville förlägga pro- gramproduktionen och eventuellt också utsändningarna av programmen.

Den här skisserade modellen är dock av mera teoretisk karaktär. Den hade möjligen varit tänkbar om det gällt att bygga upp helt nya företag från grunden. Nu är utgångsläget att vi har en rundradioorganisation för vilken finns betydande anläggningar och en omfattande personalorganisa- tion. Kostnaderna för rundradion är sådana att de verksamhetsökningar vi föreslår är begränsade och inte utgör underlag för att skapa en helt ny och till den nuvarande parallell organisation. Vi måste därför i våra förslag utgå från de personella och tekniska resurser som finns och lämna de förslag om förändringar som är önskvärda och samtidigt kostnadsmässigt accep- tabla.

Vi är dessutom av den uppfattningen att samhället inte bör överlåta till rundradioföretagen ensamma att besluta i frågor som rör långsiktiga in-

vesteringar i lokaler, teknik och sändare och inte heller i alla frågor som rör verksamhetens lokalisering och geografiska uppdelning. Visserligen anser vi att planeringsansvaret ska ligga inom rundradioorganisationen, men pla- neringen ska ske på grundval av riktlinjer från statsmakterna. Det gäller bland annat riktlinjer för programverksamhetens kvantitativa utveckling och dess geografiska fördelning. Vidare bör framgå ramarna för större in- vesteringar i lokaler och teknik.

Om man alltså har flera självständiga programföretag måste statsmakterna antingen ange planeringsdirektiv för vart och ett av företagen eller också för företagen tillsammans.

Om vart och ett av programföretagen ska bli föremål för enskilt beslut från statens sida i vad avser större och för den mera långsiktiga verksamheten styrande investeringar måste de statliga besluten bli relativt detaljerade. De— taljeringsgraden ökar i princip med antalet företag. Det kan därvid också tänkas att staten finner anledning att ge direktiv om i vilken utsträckning samverkan mellan de olika programföretagen ska förekomma vid utnytt- jandet av tekniska och lokalmässiga resurser. Detta skulle också kräva större löpande ingripanden i rundradions verksamhet än vi finner önskvärda. I många fall skulle de statliga besluten också komma att innebära eller i varje fall kräva en avvägning mellan de skilda intressen som avsiktligt eller oavsiktligt kommer till uttryck i de självständiga programföretagens verk- samhet.

För att undvika de ovan angivna problemen kan man söka få till stånd samordning av teknik och annan service inom rundradioorganisationen, dock fortfarande med syftet att företagen ska vara självständiga i program- verksamheten. Denna samordning kan antingen åstadkommas så att de olika programföretagen förs samman som dotterbolag i en koncern, i vilken ingår samtliga produktionsresurser för rundradion, eller genom att staten bildar — eller låter programföretagen bilda ett särskilt serviceföretag, från vilket programföretagen sedan kan köpa sådana funktioner som de inte självständigt disponerar över.

Gemensamt serviceföretag

Om ett särskilt servicebolag bildas, så kan i det sammanföras väsentliga basresurser för programverksamheten. I fråga om dimensioneringen av dessa resurser liksom i fråga om deras lokalisering skulle staten i princip kunna ge riktlinjer utan att direkt ingripa i programföretagens verksamhet. Pro- gramföretagen skulle köpa tjänster av serviceföretaget i den utsträckning tilldelade anslag medgav det, och serviceföretaget skulle genom rent af- färsmässig prissättning söka åstadkomma att alla dess resurser utnyttjades optimalt. Någon direkt styrning av programföretagens verksamhet skulle då inte ske via någon annan resursdimensionering än det sammanlagda anslag som tilldelades företaget.

Ett allmänt problem med ett särskilt serviceföretag är att avgöra vilka funktioner som bör ingå i det. Vi har gjort en genomgång av olika funktioner inom Sveriges Radio för att bedöma vad som från olika utgångspunkter kan vara rimligt att förlägga till ett sådant serviceföretag. Den allmänna förutsättningen för genomgången var att tre rikstäckande företag skulle ska-

pas, varav två för tv och ett för radio. De två tv-företagen skulle ha varsin regional organisation och även i övrigt arbeta under likartade förutsättningar. De funktioner som därvid fördes till serviceföretaget var dels sådana som bedömdes ha relativt liten betydelse för programverksamhetens självstän- dighet, dels sådana som skulle kräva omfattande dubbleringar av personal om de skulle delas mellan programföretagen. Bland de funktioner som vid genomgången bedömdes böra föras till serviceföretaget ingick tv:s driftteknik i hela landet, ljudradiotekniken i de nuvarande distrikten, vissa övriga tek- niska avdelningar, bland annat stabsfunktionen, flertalet arkiv, PUB, Röster i Radio/TV samt fastighetsförvaltning och ADB.

Trots att flera funktioner förutsattes bli uppdelade med kraftiga perso- nalökningar som beräknad följd skulle omkring 40 procent av rundradions samlade personal enligt denna bedömning komma att hamna i servicefö- retaget. Detta skulle därmed komma att bli det personal- och resursmässigt dominerande inom rundradioorganisationen. Det från principiell utgångs- punkt allvarligaste var emellertid att flera av de funktioner som av kost- nadsskäl bedömdes vara nödvändiga att placera i serviceföretaget i alla fall är av direkt betydelse för programverksamheten, exempelvis de olika arkiven som i det här sammanhanget snarast är att betrakta som programkällor. Vidare skulle sammanförandet av bland annat vissa grupper av den tekniska personalen i ett särskilt företag lägga hinder i vägen för den integrering av flera personalgrupper i programenhetema som vi eftersträvar.

Alternativet med ett fristående serviceföretag har alltså vissa förtjänster, främst därigenom att de statliga planeringsbesluten via detta företag inte behöver bli direkt styrande för det enskilda programföretagets verksamhet. Som framgått har det emellertid också flera nackdelar.

K oneernbildning

I vår genomgång av olika alternativ med självständiga programföretag har vi också diskuterat tanken att låta rundradions programföretag bilda en kon- cern. Koncernledningens uppgift skulle endast vara att söka åstadkomma en rent teknisk och administrativ samordning av rundradioverksamheten utan att blanda sig i utformningen av dotterföretagens egentliga program- verksamhet. Koncernledningen skulle därmed väsentligen ha samma upp— gifter som styrelsen och radiochefen i det nuvarande Sveriges Radio. Dock skulle den inte bära något ansvar för den långsiktiga samplaneringen för programverksamheten eller för att koncernen i sin helhet uppfyllde några fastställda krav i fråga om programverksamheten, möjligen med undantag för vissa rent kvantitativa krav.

Fördelen med koncernbildning vid en jämförelse med de andra här be- handlade alternativen, där programverksamheten bedrivs av fristående fö- retag, är framför allt att rundradioorganisationen själv får möjligheter att fördela olika slag av resurser mellan de olika företagen inom organisationen, att den själv kan bedriva en lång- och kortsiktig planeringsverksamhet och att den själv svarar för att de olika ingående företagen följer planeringsbe- sluten. I alla dessa avseenden kan krav från statsmakterna rikta sig till koncernen och behöver inte direkt beröra det enskilda programföretaget.

På dessa administrativt-tekniska områden har alltså en koncern på det

hela taget samma förutsättningar till samplanering som det nuvarande Sve- riges Radio; här har den alltså knappast vare sig större eller mindre förtjänster.

Frågan är då om en koncern bättre än ett sammanhållet företag skulle kunna ge de ingående delarna frihet i programverksamheten. Svaret måste vara, att det beror på vad man bestämmer sig för i fråga om den frihet som dotterföretagen i en koncern ska ha respektive om den frihet pro- gramenhetema i ett sammanhållet företag ska ha. Huvudfrågan blir därmed egentligen om man ska ge någon instans inom rundradioorganisationen ett samlat ansvar för programverksamheten eller om organisationens olika delar var för sig ska ha frihet att utforma programmen efter mera allmänna riktlinjer från statens sida.

På den frågan har denna genomgång av olika tänkbara rundradioorga- nisationer med självständiga programföretag inte givit något svar. De slut- satser vi dragit efter ingående överväganden innebär emellertid att det behövs en samordning av tekniska och allmänna servicefunktioner inom den sam- lade rundradiorörelsen, framför allt av ekonomiska skäl. Detta gör att man inte bör skapa en organisation med från varandra helt fristående företag. Inte heller bör man söka lösa samordningsproblemen genom att skapa ett särskilt serviceföretag. Förutsättningen för att man genom ett sådant företag ska kunna undvika en fördyrad verksamhet är att det görs så stort att det kommer att dominera rundradioverksamheten och att denna i praktiken kommer att styras från serviceföretaget även om det inte är avsikten. Ska- pandet av ett serviceföretag innebär också att man vid en jämförelse med förhållandena inom Sveriges Radio idag måste göra en ytterligare upp- splittring av de olika personalkategorier som direkt medverkar i program- verksamheten. Av de här diskuterade organisationsalternativen för fristå- ende programenheter förefaller en koncernbildning lämpligast. Skillnaden mellan det nuvarande Sveriges Radio och en koncernbildning är eller behöver inte vara stora på det tekniskt-administrativa området. Dotterföretagens (dvs programföretagens) självständighet i programverksamheten kan regleras i samma utsträckning som gäller för de nuvarande programenhetema i Sve- riges Radio.

5 .5.4 Ett sammanhållet företag

Vid våra diskussioner om den lämpliga utformningen av den framtida rund- radion är det framför allt två saker som varit avgörande för vårt slutliga ställningstagande då det gäller hur organisationens olika delar ska förhålla sig till varandra. Den första avgörande punkten har varit integriteten för hela organisationen, för dess olika delar samt för dem som är verksamma inom organisationen. Den andra avgörande punkten har gällt behovet av ett samlat ansvar-för programverksamheten. De båda frågorna hänger delvis ihop.

Det är uppenbart, att en organisations förmåga att motstå olika slag av påtryckningar utifrån beror på dess samlade styrka. Det är också uppenbart att styrkan hänger samman med storleken på organisationen men också med hur enhetlig den ter sig utåt. Om rundradioorganisationen skulle bestå av flera självständiga företag skulle vart och ett av dem sannolikt lättare kunna utsättas för påtryckningar av skilda slag; den mest drastiska formen

vore att statsmakterna vid medelstilldelningen tog hänsyn till hur det en- skilda företaget bedrivit sin programverksamhet. Om rundradioorganisa- tionen blev pluralistisk i den meningen att olika programföretag fick skilda politiska profiler, skulle sannolikt bedömningen av varje åtgärd från statens sida rörande ett enskilt företag färgas av hur företaget förhöll sig till partierna i regering och riksdag. Därvid utgör en koncernbildning en mer löslig or- ganisationstyp än ett utåt sammanhållet företag och ger möjligheter till sär- behandling av olika delar inom koncernen.

Vad som skiljer ett juridiskt avgränsat aktiebolag från en enhet i ett företag är bland annat att aktiebolaget har en egen styrelse. Om det är ett uttalat syfte att åstadkomma ökad mångsidighet i programverksamheten uppstår frågan om det är en styrelse som ska skapa denna. Det skulle i så fall förutsätta att styrelsen påverkade redaktionerna i deras arbete eller åtmin- stone gav dem skilda förutsättningar i deras arbete. Detta skulle vara pro- blematiskt med hänsyn till kravet på programverksamhetens journalistiska och publicistiska integritet inom organisationen.

Rundradions centrala uppgift är att sända program som motsvarar pub- likens skilda behov och önskemål. Även om vi inte hyser någon starkt tillförsikt inför möjligheten att genom systematisk planering åstadkomma en från alla synpunkter helt tillfredsställande programsammansättning tror vi ändå att en övergripande planering och överblick av det totala utbudet har de bästa förutsättningarna att motsvara publikens behov och önskemål. På samma sätt behövs oundgängligen en viss tidsmässig koordination av programmen för att publiken ska få goda möjligheter att ta del av pro- grammen. Åtskilliga minoritetsgrupper behöver särskild uppmärksamhet, och även detta kräver planering och samordning. Dubbelbevakning av hän- delser och dubbeltäckning av programstoff bör förekomma bara i den ut- sträckning det bedöms som meningsfullt; alltså behövs en instans som har ett samlat material för att göra sådana bedömningar.

Det är emellertid inte bara publikens intressen som behöver skyddas. Rundradion har ett kulturpolitiskt ansvar bland annat på det sättet att man ska främja olika kulturyttringar och ge arbetsmöjligheter åt skilda grupper av kulturarbetare. Även detta kräver planerade och i viss mån samordnade insatser från rundradions sida.

Vi anser, sammanfattningsvis, att de många skilda kraven på rundradion bäst kan tillgodoses om det slutliga ansvaret för programverksamheten be- hålls samlat inom rundradioorganisationen och att detta också kan ske under starkt skydd för verksamhetens integritet. Detta leder oss till slutsatsen att verksamheten även i framtiden i huvudsak bör hållas samlad i ett enda företag. Det nuvarande rundradioföretaget Sveriges Radio bör därför bestå för de verksamheter som nu finns i företaget, dock med undantag för ut- bildningsradion.

Samtidigt är det viktigt att mångfalden i programverksamheten säkerställs. Inom Sveriges Radio bör därför olika åtgärder vidtas för att ytterligare stärka den självständiga ställning som programenhetema enligt det nu gällande avtalet och 1966 års riktlinjer ska åtnjuta. För att uppnå detta kommer vi i det följande att framlägga förslag till flera förändringar av Sveriges Radios inre uppbyggnad.

6. En ny organisation

6.1. Huvuddragen i en ny organisation för Sveriges Radio

6.1.1. Avgränsning av Sveriges Radios uppgifter

Vår diskussion i föregående kapitel om olika tänkbara organisationsalternativ för den framtida rundradioverksamheten i Sverige mynnade ut i att verk- samheten i huvudsak bör hållas samlad i ett enda företag, alltså i Sveriges Radio.

Vårt ställningstagande grundar sig på lämplighetsskäl. Den omfattning av rundradioverksamheten som vi lämnar förslag om innebär— som kommer att framgå av de följande kapitlen — inte några kraftiga ökningar totalt sett av sändningstider eller av programproduktion. Med de begränsade resurser som står till buds är det angeläget för publikens skull att Sändningstiderna används på ett planmässigt sätt, och detta anser vi sker bäst i ett samlat företag. Det innebär också ett antal andra fördelar, såsom vi berört tidigare.

Våra förslag om hur Sveriges Radio bör vara uppbyggt är inriktade på att ytterligare stärka programenheternas självständighet inom företaget och på att decentralisera verksamheten.

Vi anser också att Sveriges Radios uppgifter bör begränsas till att avse vad som i mera strikt bemärkelse faller inom begreppet ”rundradio i all- mänhetens tjänst”. Med formuleringar hämtade från våra direktiv innebär det en rundradio som präglas av frihet från kommersiella hänsyn och av självständighet i förhållande till myndigheter och intressegrupper och som är skyldig att iaktta krav på opartiskhet och saklighet.

I föregående kapitel, avsnitt 5.3, har vi redovisat vår uppfattning att ut- bildningsradion måste anses inta en särställning inom den samlade rund- radioverksamheten eftersom den ska tjäna som ett instrument för samhällets utbildningspolitik.

Såvitt vi kan bedöma kommer utbildningsradion inte att kunna få det slag av självständighet och integritet som rundradion i övrigt bör tillförsäkras. Vi anser därför att det finns avsevärda risker med att utbildningsradion ges ställningen av ett företag eller enhet juridiskt och formellt infogad i Sveriges Radio. Det skulle kunna leda till en urholkning av Sveriges Radios integritet.

Vi föreslår därför, att Sveriges Utbildningsradio ges ställning som ett helt självständigt företag. Det samarbete som lämpligen bör förekomma med

rundradion i övrigt kan enligt vår mening lösas med särskilda samarbetsavtal. Sådana bör finnas bland annat för fördelning av sändningstider samt för samarbete vid programproduktionen. Sålunda bör utbildningsradion ges möj- ligheter till regional programproduktion med utnyttjande av den övriga rund- radions personella och tekniska resurser.

Vi har haft samråd med den särskilda organisationskommitté som tillsatts för bildandet av Sveriges Utbildningsradio och därvid delgivit den vår upp- fattning om företagets framtida formella ställning.

Bildandet av lokalradion innebär att det tillkommit en ny regional orga- nisation inom rundradion. Under våra diskussioner om vilka uppgifter som bör ligga inom Sveriges Radio har vi också behandlat frågan om lokalradions organisatoriska ställning. Det finns skäl som talar för att även den skulle ges en helt fristående ställning som självständigt företag inom rundradion så att den kan ta vara på och utvecklas efter sina egna förutsättningar.

Vi har emellertid funnit att övervägande skäl talar för att lokalradion tills vidare får fortsätta att organisatoriskt höra ihop med Sveriges Radio i nuvarande former, alltså som ett dotterföretag. Det främsta skälet för denna uppfattning 'är att lokalradion i så fall efter vissa resursförstärkningar — bör kunna ges viktiga uppgifter då det gäller den regionala produktionen av radioprogram för rikssändningar. Denna fråga kommer vi att behandla ytterligare i avsnitt 6.2. Vi vill emellertid samtidigt betona att den egentliga lokalradioverksamheten bör få möjligheter att ordentligt etablera sig och att finna sina egna former innan den betungas med omfattande andra upp- gifter, såsom att exempelvis helt överta den regionala produktionen av pro- gram för riksljudradion. Vi anser därför att lokalradion tills vidare bör behålla sin nyligen beslutade organisation och sina nuvarande huvudsakliga upp- gifter.

Besluten om vilka uppgifter lokalradioföretaget ska ha för riksprogram- mens räkning bör fattas efter bedömningar av hur riksljudradions distrikts- organisation ska utformas. De mera övergripande besluten bör därför fattas av en koncernledning som står ovanför såväl lokalradion som riksljudradion.

I ett längre perspektiv anser vi att det finns anledning att överväga att låta lokalradion överta inte bara uppgiften att svara för all regional produktion av riksprogram utan också att låta den få en egen kanal för utsändning av programmen. Denna fråga kan emellertid inte bli aktuell förrän möj- ligheter föreligger att införa en fjärde programkanal i radion.

Mot bakgrund av den här förda diskussionen anser vi att Sveriges Radio även under den kommande avtalsperioden som väsentliga uppgifter bör ha att svara för produktion och sändningar av riksprogram och av utlands- program i radio samt för produktion och sändningar av såväl riksprogram som regionala program i tv. För lokalradioverksamheten bör även i fort- sättningen finnas ett särskilt dotterföretag, som emellertid också bör ha till uppgift att producera en del av riksprogrammen i ljudradion. Utbild- ningsradion bör däremot göras till ett helt självständigt företag.

6.1.2. Den regionala verksamheten

Huvuddelen av Sveriges Radios verksamhet är förlagd till Stockholm. Detta gäller inte bara för företagsledning och centrala administrativa funktioner

utan också för programverksamheten.

Av tabell 2.1 framgår, att av Sveriges Radios personal bara knappt 20 procent tillhör distriktsorganisationen. Tas hänsyn också till de omkring 350 personer som ska komma att ingåi Sveriges Lokalradios verksamhet utanför Stockholm så blir ändå inte mer än 25 procent av rundradions totala personal förlagd utanför Stockholm.

Det finns flera skäl som talar för att man måste acceptera att en betydande del av rundradions verksamhet är förlagd till Stockholm.

Även om det kan finnas anledning att för delar av organisationen framhålla andra synpunkter, talar övervägande skäl för att de centrala ledningsen- heterna i huvudsak placeras i Stockholm.

Då det gäller programverksamheten är det uppenbart att Stockholm i egenskap av huvudstad och landets största tätort måste ha en speciell ställ- ning. Stockholm utgör centrum för den politiska och ekonomiska verk- samheten i landet och där finns också det rikaste utbudet på kulturlivets område. Ingen annan ort kan jämföras med Stockholm då det gäller om- fattningen av programunderlag för riksprogrammen. Därtill kommer att den stora befolkningen i Stockholm och de till Stockholmsregionen hörande kommunerna har berättigade anspråk på att få egna regionala program i såväl radio som tv.

Sedan detta konstaterats måste vi emellertid i alla fall komma till den bedömningen att det råder en alltför kraftig obalans inom rundradioorga- nisationen mellan den verksamhet som är förlagd till Stockholm och den som bedrivs i landet i övrigt. Vi kommer därför att föreslå att program- verksamheten ute i landet byggs ut väsentligt på olika områden. Förslagen har den närmare innebörden att programproduktionen i Stockholm ska vara oförändrad till sin volym men att den ska utökas på övriga orter. Vi anser oss därvid inte ha underlag för att föreslå något slutligt mål för en lämplig fördelning av programproduktionen. Vi betraktar emellertid våra förslag en- dast som en etapp, representerande vad vi anser som den med hänsyn till de ekonomiska ramarna möjliga utbyggnaden under den kommande avtalsperioden.

Statsmakterna och Sveriges Radio själv har sedan länge strävat efter att åstadkomma en utbyggnad av den regionala verksamheten. Besluten från 1966 innebar att statsmakterna uttryckte en klar vilja att stärka distriktens ställning såväl organisatoriskt som volymmässigt. Som en allmän riktlinje angavs då att distrikten borde svara för 25 procent av företagets egenpro- duktion av program. Genom senare uttalanden har man höjt målet till om- kring 30 procents distriktsproduktion, och det målet är också förverkligat av Sveriges Radio.

Bildandet av Sveriges Lokalradio får ses som ytterligare ett uttryck för statsmakternas vilja att sprida programverksamheten till olika delar av lan- det. Beslutet markerar också en vilja att sprida beslutsfattandet inom rund- radion.

Sveriges Radio har på egen hand och utan föregående beslut från stats- makternas sida påbörjat regionala tv-sändningar från fyra orter i landet och har vid flera tillfällen begärt medel för att utöka verksamheten.

Det är också påfallande att Sveriges Radio vid fördelningen av drifts- anslagen trots de senaste årens ekonomiska svårigheter har lyckats skapa

utrymme för personalförstärkningar inom distrikten. Även då det gäller investeringar har distrikten intagit en relativt gynnad ställning inom fö- retaget. När vi därför föreslår en utbyggnad av den regionala verksamheten i framtiden så utgör det en fortsättning och ett påskyndande av en redan pågående utveckling.

När det först gäller ljudradion, så innebär redan lokalradions tillkomst en kraftig utökning av den regionala verksamheten. Vi lämnar inga egna förslag om den fortsatta utvecklingen av lokalradion eftersom vi anser att sådana förslag bör bygga på någon tids erfarenheter av denna nystartade verksamhet. Det kan emellertid antas att lokalradion kommer att genomgå en successiv utbyggnad i framtiden.

För ljudradions del begränsar vi alltså våra förslag till att avse rikspro— grammen, men på det området föreslår vi en kraftig ökning av de dis- triktsproducerade programmen totalt med omkring 60 procent.

I fråga om tv kommer vi att föreslå dels införandet av ytterligare regionala program och också en utökning av Sändningstiderna för dessa program, dels en ökning av andelen regionalt producerade program i rikssändningarna. Förslagen tillsammans kommer totalt att innebära mer än en fördubbling av den regionala tv-verksamheten. Redan under den tid våra förslag avser kommer andelen regionalt pro- ducerade allmänna program (dvs andra program än nyheter, väder och sport) i tv att öka från nuvarande omkring en tredjedel till över 40 procent. Som ett etappmål på något längre sikt bör enligt vår uppfattning den regionala produktionen av allmänna program i rikssändningar bli lika stor som stock- holmsproduktionen.

De här i korthet lämnade uppgifterna om storleksordningen av den pro- gramproduktion utanför Stockholm som vi föreslår utgör viktiga förutsätt- ningar för våra förslag om Sveriges Radios framtida organisation.

6.1.3. Synpunkter

I föregående kapitel gjordes en översiktlig genomgång av de problem som finns i Sveriges Radios nuvarande organisation och vidare diskuterades vilka allmänna krav som borde ställas på en svensk rundradioorganisation. Mot bakgrund härav och av de förslag till utveckling av den samlade pro- gramverksamheten som vi lämnar de behandlas utförligare i kapitel 7 — har vi preciserat ett antal mera detaljerade utgångspunkter för hur Sveriges Radios organisation bör förändras för framtiden.

Den viktigaste utgångspunkten för Sveriges Radios organisation är att det även i framtiden ska finnas tre stora programenheter för den allmänna programverksamheten, nämligen en enhet för ljudradio och två för tv. Denna uppdelning av verksamheten som grundar sig på 1966 års beslut har vi inte funnit någon anledning att söka förändra. Däremot föreslår vi flera betydande förändringar då det gäller programenheternas uppbyggnad och verksamhet.

A Programenheternas självständighet

Sveriges Radios organisation bör vidareutvecklas i riktning mot ytterligare ökad självständighet för programenhetema vad avser såväl programverk- samheten som organisationen och ekonomin.

Ett av syftena med 1966 års beslut om Sveriges Radios organisation var att delegera ansvaret för den direkta programverksamheten till företagets programenheter. Statsmakterna tänkte sig att programenhetema för att nå den avsedda självständigheten skulle ha ett direkt inflytande också över planeringen av företagets resurser i övrigt. Särskilt skulle detta gälla den företagsgemensamma tekniken.

Tabell 2.1 (se kapitel 2, avsnitt 2.3.3.2) redovisar personalens fördelning mellan olika enheter inom Sveriges Radio. Av tabellen framgår, att de sex programenhetema i Stockholm tillsammans har endast omkring en tredjedel av Sveriges Radios samlade personal. Störst är ljudradioenheten med tio procent av personalen, men av denna utgörs omkring en fjärdedel av sym- foniorkestern, vilken delvis är att betrakta som företagsgemensam.

Den största sammanhållna enheten inom Sveriges Radio är teknikenheten, som ensam har nästan en tredjedel av personalen. Den är alltsåi det närmaste lika stor som programenhetema tillsammans. Distrikten, som är direkt un- derställda radiochefen och som har en självständig ställning i förhållande till programenhetema i Stockholm, har tillsammans knappt en femtedel av företagets personal. Företagsledningen, den gemensamma administra- tionen och företagsgemensamma serviceorgan omfattar omkring en sjättedel av hela personalen.

Redan de här angivna relationerna mellan olika enheters personalstyrka ger intryck av att programenhetema organisationsmässigt inte har någon stark ställning inom Sveriges Radio. Detta allmänna intryck bekräftas såsom framgår av kapitel 5, avsnitt 5.2 vid en närmare genomgång av verksamheten inom Sveriges Radio. Visserligen har programenhetema stor frihet att bestämma om sin verksamhet inom de ramar företagsledningen drar upp, men det förefaller uppenbart att de inte har stora möjligheter att påverka ramarnas utseende och än mindre att påverka den mera långsiktiga utvecklingen av den samlade verksamheten inom företaget. I denna mening har programenhetema aldrig fått den självständiga ställning som avsågs med 1966 års beslut. På vissa områden har självständigheten alldeles uppenbart blivit mindre. Det gäller personalpolitiken, där den allmänna utvecklingen har lett till att det företagsgemensamma ansvaret hos företagsledningen allt- mera understrukits. Det gäller också förhållandet till teknikenheten, gentemot vilken programenhetema har tvingats att binda sig vid långsiktiga åtaganden som begränsat deras rörelse- och handlingsfrihet. Inte heller har progra- menhetema och distrikten kunnat få den avsedda självständiga ställningen i förhållande till varandra.

Programenheternas självständiga ställning i organisationsavseende stärks genom bland annat följande åtgärder:

El programenhetema bör förses med administrativa resurser som kan svara för programenhetens egna interna behov av bl a service, administrativ styrning samt lång- och kortsiktig verksamhets- och resursplanering

D programenhetema bör tilldelas anslag för hela sin verksamhet och själva få besluta om medlens användning inom allmänna ramar från före- tagsledningen El programenhetema bör själva fatta alla beslut om sättet för anskaffning av de program som de ska sända, dvs de beslutar självständigt om vilka program som ska produceras inom enheten, vilka som ska anskaffas från annan enhet inom företaget och vilka som ska anskaffas från annat företag; de beslutar också självständigt om vilka program som ska sparas för kommande behov, alltså om arkivering; de beslutar vidare själv- ständigt om utformningen av sina kontakter med olika programkällor, såsom nyhetsbyråer och andra rundradioföretag och organisationer El programenhetema bör ha egen distriktsorganisation för att få program och programunderlag från skilda delar av landet; saknar de egen sådan organisation bör de ha frihet att själva besluta om hur motsvarande material ska anskaffas El programenhetema bör ha självständiga nyhetsredaktioner, och bör själ- va bestämma om utformningen av korrespondentorganisationen inom och utom Sverige och om sättet för nyhetsintaget i övrigt samt om nyhetsprogrammens utformning Cl programenhetema bör ha egna tekniska resurser, för både produktion och sändning av program, vad avser såväl personal som utrustning och lokaler.

Ett angeläget önskemål är att ljudradion får en självständigare ställning inom Sveriges Radio. Detta syfte uppnås automatiskt genom att program- enheternas självständighet ökar, eftersom ljudradion ska utgöra en egen programenhet även i fortsättningen.

B Distriktens produktion, självständighet och möjligheter till in/lvtande över programsändningarna

Problemen i det nuvarande förhållandet mellan programenhetema och dis- trikten måste bli alltmera besvärande ju större roll distriktens programpro- duktion spelar för det samlade programutbudet. Redan de förslag vi lämnar om en ökande programproduktion i distrikten kräver en översyn av deras förhållande till programenhetema i Stockholm och med ytterligare ökningar av distriktsproduktionen blir en omorganisation av Sveriges Radio helt nöd— vändig.

Av hänsyn till det samlade programutbudet och för att hushålla med resurserna måste de nuvarande distriktens programproduktion planeras och samordnas mera. Utbyggnaden av verksamheten på de olika orterna måste också planeras med hänsyn till sina effekter på den samlade programverk- samheten.

Samtidigt är det viktigt att verksamheten i distrikten kan behålla en själv- ständig prägel för att därigenom bidra till pluralismen inom Sveriges Racios organisation. Det är dessutom angeläget att distriktens ställning stärks genom att de i större utsträckning får inflytande över sändningsbesluten.

Dessa tre önskemål är svårförenliga och vi kan inte se någon annan lösn ng

på problemet än att den regionala verksamheten ges en ställning som gent- emot programenheternas ledningar blir likvärdig med den som de olika redaktionerna i Stockholm nu har. Dessa är inom programenhetema hu- vudansvariga var och en för sitt angivna område såväl vad avser program- produktionen som programutbudet. Förändringen skulle alltså innebära att den regionala verksamheten å ena sidan blev föremål för ökad samordning då det gäller programproduktionen men å andra sidan fick större inflytande över sändningsbesluten. För de angivna syftena är bla följande saker väsentliga:

El vart och ett av distrikten bör ha tillräckliga administrativa resurser för de egna interna behoven av bl a service, administrativ styrning och egen lång— och kortsiktig planering El vart och ett av distrikten bör för sin samlade verksamhet tilldelas ett rambelopp, som man självständigt förfogar över El inom ramen för de allmänna uppgifter som anges av den för distrikten gemensamma ledningen bör vart och ett av distrikten självständigt besluta om innehållet i de program som produceras för rikssändning och i de program som distrikten själva sänder regionalt

El distrikten bör ges förstärkta möjligheter till inflytande över besluten om rikssändningar av de program man producerat; i dessa frågor bör distrikten i varje fall inte vara underställda någon annan enhet som själv producerar program och därför bör distrikten ingå i den enhet som fattar sändningsbesluten [] rambeslut beträffande distriktens programproduktion liksom andra eventuellt nödvändiga samordningsbeslut bör fattas av en instans som är gemensam för distrikten.

(' Integration av personal inom programverksamheten

Som framgått tidigare är Sveriges Radios organisation för närvarande präglad av att programenhetema är ganska små och av att merparten av den personal som behövs för även den direkta programverksamheten befinner sig utanför programenhetema.

Distriktsverksamheten är i sig ett exempel på en funktion som befinner sig utanför programenhetema; distrikten medverkar i programverksamheten men de och programenhetema är självständiga i förhållande till varandra. Samtidigt utgör distrikten emellertid exempel på att rundradioverksamheten kan organiseras med ett stort mått av integration mellan olika personal- grupper. Vart och ett av distrikten är försett med exempelvis egen teknik och teknisk personal liksom med övrig servicepersonal för programverk- samheten. ] de mindre distrikten har inte heller någon uppdelning gjorts mellan ljudradio och tv ens av journalister och producenter; detta har emel- lertid ägt rum i de största distrikten, vilket antyder att en sådan uppdelning är behövlig så snart verksamheten når en större volym.

I Stockholm har emellertid en långtgående uppdelning av skilda funktioner gjorts. De sex programenhetema innehåller utöver ledning och administration huvudsakligen rent redaktionell personal. Undantagen är främst studiomän, fotografer, redigerare och scenografer inom tv-enhetema. Den tekniska per-

sonalen i övrigt och det är den helt övervägande delen för den direkta programverksamheten finns däremot i den särskilda teknikenheten, varifrån den bokas ut för längre eller kortare tid eller för särskilda uppdrag till pro- gramenhetema och deras redaktioner. Flera av de olika arkiven har som främsta uppgift att utgöra källor för programmen men de befinner sig ändå utanför programenhetema, främst inom enheten Programservice vari ingår ytterligare ett antal servicefunktioner för programverksamheten som gjorts

företagsgemensamma. Den nuvarande Centralredaktionen är ett exempel på ett företagsgemen-

samt organ som främst sysslar med programverksamhet; den har nu ställning av särskild programenhet och har direkta programuppgifter i de tre hu- vudenheternas programkanaler, där den svarar för telegramnyheter och kor- tare kommunikéer. Den ger också de övriga nyhetsredaktionerna viss ser- vice. Nyhetsverksamheten behandlar vi utförligare i kapitel 7. avsnitt 7.7, men redan det mera allmänna resonemang som här förs är tillämpligt också på Centralredaktionen. Vi föreslår därför att den upphör som självständig enhet och att dess personal fördelas på de tre stora programenhetema.

Vi anser det vara viktigt att så stora grupper som möjligt av den personal som arbetar inom den direkta programverksamheten även organisatoriskt integreras med personalen i de stora programenhetema. De får på så sätt ökade möjligheter att utifrån sina utgångspunkter påverka programverk- samheten och förutsättningarna blir också större för att deras eget arbete anpassas till programverksamhetens behov. Vi räknar med att detta ger förutsättningar för en förbättrad programkvalitet.

Vi anser därför att man bör sträva efter att personal överförs från enheter som nu är företagsgemensamma inom Sveriges Radio till programenhetema. Detta innebär också att programenheternas verksamhets- och ansvarsområde ökar, och det bidrar därmed till att stärka programenheternas ställning i och med att deras beroende av företagsledning, företagsgemensamma organ och inte minst av de övriga programenhetema minskar.

Framför allt anser vi att den del av drifttekniken som avser program- produktionen bör överföras till programenhetema. Detta vållar inga särskilda problem på ljudradiosidan, där det redan inom teknikenheten finns en sär- skild avdelning för ljudradiotekniken.

På tv-sidan däremot är problemen svårare. De två tv-enheterna i Stock- holm delar på teknikenhetens tjänster. En uppdelning av de berörda av- delningarna — som omfattar över 900 anställda — på de två tv—enheterna skulle föranleda mycket betydande kostnader för dubbleringar i Stockholm av såväl personal som utrustning och lokaler. Den med hänsyn härtill enda acceptabla lösningen för tv:s driftteknik skulle därför med nuvarande or- ganisation av tv-enheterna vara antingen att den behölls som en före- tagsgemensam enhet eller också att den i sin helhet överfördes till den ena tv-enheten. Denna fick då vid behov sälja tekniktjänster till den andra tv-enheten.

D Planeringsverksamheten

Statsmakterna bör ge allmänna direktiv för den översiktliga planeringen av rundradions utveckling i Sverige. Inom ramen för dessa direktiv bör

huvudansvaret för planeringen läggas på Sveriges Radio. Företaget bör därvid liksom nu ha i uppgift att samordna också televerkets planering på området med sin egen. Det är emellertid enligt vår uppfattning viktigt att planeringsverksamheten ägnas ökad uppmärksamhet och omsorg. Vi be- handlar denna fråga vidare i kapitel 9, avsnitt 9.3.

Även planeringsverksamheten inom Sveriges Radio måste vidareutveck- las och ägnas ökad uppmärksamhet. Det är därvid viktigt att resurspla- neringen nära kopplas samman med bedömningar av programverksamhe- tens behov på lång och kort sikt. Det är därför nödvändigt att programen- hetema spelar en mera aktiv roll än hittills i planeringsverksamheten, och de måste då ges förutsättningar för att spela denna roll.

Detta innebär i sin tur att åtskilliga av de funktioner som nu är före- tagsgemensamma måste inbegripas i programenheternas planeringsarbete. Det gäller exempelvis de nuvarande distrikten och deras utbyggnad. Det gäller också i varje fall driftavdelningarna inom den nuvarande tekniken- heten. Det är uppenbart att programenheternas planeringsverksamhet skulle hämmas av att de inte själva i sig inrymde de funktioner som de planerar för. I nuläget, när tekniken är företagsgemensam, är det snarast denna som svarar för den tekniska planeringen efter sin egen avvägning av de olika önskemål som programenhetema kan ha framfört. På motsvarande sätt torde det förhålla sig med distrikten, vilkas utveckling nu sker på det hela taget alldeles oberoende av de synpunkter och önskemål man kan ha från pro- gramenheternas sida.

6.1.4. Förslag

Med de utgångspunkter vi redovisat i det föregående avsnittet har vi utformat vårt förslag till ny organisation för Sveriges Radio. I sina huvuddrag framgår organisationen av figur 6.1. Den innebär följande.

För den direkta programverksamheten bör finnas tre programenheter, nämligen

Ljudradion för rikSprogram i radio med produktionsresurser i hela landet TVS för riksprogram i tv, omfattande produktionsresurser i Stockholm TVR för riksprogram och regionala program i tv, omfattande produk- tionsresurser för tv runtom i landet

För lokalradioverksamheten behålls Sveriges Loka/radio som ett dotter- företag till Sveriges Radio.

Programenheterna bör samarbeta med varandra för utbyte av program och tjänster av skilda slag. I ett sådant samarbete bör också lokalradion delta. De nuvarande elva distrikten i Sveriges Radio omorganiseras på följande sätt. Tv-verksamheten förs i sin helhet till TV R och uppdelas där på nio regioner, vilka dels producerar tv-program för rikssändningar. dels var och en sänder regional-tv. Ljudradioverksamheten samlas i en egen distrikts- organisation. som ingår i ljudradioenheten.

C entralredaktionens nuvarande uppgifter fördelas på de tre programen- heterna, som också tillförs Centralredaktionens nuvarande personal. Det innebär främst att den personal som inom Sveriges Radio skött de renodlade telegramnyheterna kommer att integreras med personalen vid de övriga

Fig. 6 :] Schematisk bild av förslaget till ny organisation för Sveriges Radio

Styrelse

Publikråd dl MW

Företags- gemensamma stabs- och serviceorgan

Tekniken

Regioner 9 st

_. I L ______

'"1 | I | _!

programenheternas nyhetsredaktioner. Det innebär också att programen- heternas nyhetsredaktioner bl a får organisera sin egen utlandsbevakning. Den nuvarande TV-Sporten bör organisatoriskt placeras i en av tv-enheterna men sändningarna bör förekomma i båda tv-kanalerna.

Enheten för tttlandsprogrammen upphör som självständig enhet och infogas i ljudradioenheten.

De driftavdelningar och sektioner inom den nuvarande teknikenheten som arbetar med produktion av program överförs till respektive programenhet, alltså avdelningen för ljudradioteknik till ljudradioenheten och de olika drift- avdelningarna för tv till TV S. De driftsektioner som har hand om utsänd- ningen av programmen kan dock, om så bedöms lämpligast av Sveriges Radio, behållas som företagsgemensamma, och bör i så fall stanna inom teknikenheten. TV R:s teknik för programproduktion kommer i huvudsak att finnas inom tv-regionerna. Viss teknik behövs emellertid också i Stock— holm, och det bör stå Sveriges Radio fritt att avgöra var sådan teknik ska höra hemma organisatoriskt inom TV R eller inom TV S (och därvid hyras av TV R) eller möjligen inom teknikenheten.

Teknikenheten bör bestå, men med minskade uppgifter. Enheten bör ha det övergripande ansvaret för den tekniska kvaliteten i programverk- samheten, för den tekniska utbildningen, kunnandet och yrkesskickligheten inom företaget samt för standarden och enhetligheten hos den tekniska materielen och utrustningen liksom för tekniskt utvecklingsarbete. Dess- utom ska under enheten fortfarande sortera de avdelningar som inte är verksamma med programproduktion.

I fråga om ytterligare service för programverksamheten, såsom exempelvis arkiv av skilda slag, avdelningar för försäljning och inköp av tv-program och liknande finner vi inte anledning att lämna några konkreta förslag.

Sveriges Radio bör dock pröva om det är lämpligt att i samband med övriga organisationsförändringar överföra även de här berörda funktionerna till pro- gramenheterna.

[ organisationen bör ingå nio publikråd för diskussion och utbyte av syn- punkter på programverksamheten (se vidare kapitel 6, avsnitt 6.5).

Televerket bör även i fortsättningen svara för distributionen av Sveriges Radios och den övriga rundradions program samt för uppbörden av mot- tagaravgifterna.

Bj'ggnadsstyrelsen bör på samma sätt som nu svara för uppförandet av större byggnader för rundradion.

Radionämnden bör liksom nu svara för eftergranskning av program i rund- radion.

6.2. Ljudradion

Programenheten för ljudradio ska liksom hittills svara för riksprogrammen i radion och vidare, efter införlivande av enheten för utlandsprogram, också för sändningarna av radioprogram till utlandet. Vi anser oss inte ha anledning att lämna konkreta förslag om hur ljud- radioenheten ska vara organiserad internt, dock med undantag för de punkter vi tar upp i det följande. —I kapitel 7 lämnar vi ett antal förslag om pro- gramverksamheten i ljudradion, och en del av de förslagen bör ge anledning till en kritisk genomgång av den nuvarande organisationen. Detta anser vi emellertid bör ingå i det löpande ansvaret för såväl Sveriges Radio som för programenheten själv.

Vi föreslår att ljudradion i framtiden ska ha en egen distriktsorganisation, skild från tv:s regionala organisation. Som nämnts tidigare föreslår vi en kraftig utökning av distriktsproduktionen av riksprogram. Även med hänsyn tagen till denna ökning förefaller det rimligt att ljudradion inte bevarar egna kontor på samtliga de orter där Sveriges Radio nu har distriktskontor. Vi utgår ifrån att det på de minsta produktionsorterna är mest rationellt att till lokalradion överföra de efter dennas start återstående personella och materiella ljudradioresurserna. På dessa orter bör alltså ljudradion anlita i första hand lokalradion för att få program för rikssändningar, bland annat av nyhetsinslag, men samarbete ska också kunna ske med TV R. Givetvis finns heller inga hinder mot att ljudradion på orter där man väljer att ha egna distriktkontor i alla fall administrativt och tekniskt samarbetar med antingen lokalradion eller med TV R, så att man delar på lokaler, utrustning, service och liknande. Sådant samarbete ska då grunda sig på den ömsesidiga nyttan och det får inte inkräkta på någondera partens frihet då det gäller programverksamhetens innehåll och utformning.

Det är angeläget att arbetet inom ljudradioenheten organiseras så att dis- triktens självständighet inom enheten inte blir mindre än den de nuvarande distrikten åtnjuter. Distrikten bör därför tillförsäkras i princip samma ställ- ning inom enheten som redaktionerna nu har, det vill säga att i praktiken själva bestämma över vilka program som ska sändas. Vissa rambeslut för fördelningen av programuppgifter behövs emellertid; dessa beslut bör fattas av enhetsledningen.

Sveriges Radios Symfoniorkester bör även i fortsättningen ingå i ljudra— dioenheten. Den bör ha en egen konstnärlig ledning och som nu användas också av de övriga programenhetema (se vidare kapitel 7, avsnitt 7.6.2.)

Ljudradion är också den störste användaren av grammofonmusik, och Sveriges Radio bör därför överväga att organisatoriskt placera grammofon- arkivet där, givetvis med möjligheter för övriga programenheter och för lo- kalradion att köpa tjänster därifrån.

Ljudradions egen nyhetsredaktion bör i fortsättningen svara för telegram— nyheterna och bör härför få förstärkning med motsvarande personal från den nuvarande Centralredaktionen. Ljudradion bör också ha möjlighet att skaffa egna utrikeskorrespondenter; härvid bör man ha möjlighet sluta sam- arbetsavtal med övriga programenheter och i lämpliga fall också med andra radioföretag.

l enheten bör vidare ingå en avdelning för utlandsprogram; detta bör öka förutsättningarna för programutbyte och för byte av tjänster mellan redak- tionerna för riks- respektive utlandsprogrammen. Det utgör också en mar- kering av att enhetliga programregler bör gälla för de båda slagen av sänd- ningar.

I ljudradioenheten bör slutligen ingå avdelningen för ljudradioteknik som nu finns i teknikenheten. Det bör emellertid ankomma på Sveriges Radio att pröva om det är lämpligast att behålla funktionerna för utsändning av programmen samlade i en gemensam avdelning inom teknikenheten.

6.3. Tv 6.3.1 Inledning

Våra förslag om hur tv-verksamheten i framtiden ska vara uppbyggd innebär kraftiga förändringar av den nuvarande organisationen. Det är angeläget att understryka att de två tv-enheterna bör bedriva ett omfattande samarbete med varandra. Detta samarbete ska inte bara förekomma under den ganska långa övergångstid som fordras för att få organisationen helt genomförd (se vidare kapitel 10), utan det ska enligt vår uppfattning vara en permanent företeelse.

TV S, som har sina egna produktionsresurser koncentrerade till Stock- holm, ska alltså ha möjlighet att producera program i alla delar av landet. Ofta kan detta ske med rörlig teknik (OB-teknik), men det ska också vara möjligt för TV S att köpa tjänster från TV R.

TV R ska efter en övergångstid och med undantag för nyhetsredaktionen — ha praktiskt taget alla sina produktionsresurser förlagda till åtta tv-regioner utanför Stockholm. TV R bör emellertid också ha möjlighet att utnyttja TV S:s produktionsresurser i Stockholm genom köp av tjänster.

De båda tv-enheternas sändningsledningar ska enligt vårt förslag finnas i Stockholm, och av kostnadsskäl bör de ha gemensam teknik för utsändning av programmen till televerkets distributionsnät. Som närmare kommer att framgå av kapitel 7 föreslår vi också att dag- sändningar ska förekomma i tv. Sändningarna bör innehålla program från båda tv-enheterna. Eftersom parallellsändningar bör undvikas behövs här

samordning mellan de båda tv-enheterna. Vi utgår ifrån att denna sam- ordning kan åstadkommas utan ingripande från företagsledningen; under alla förhållanden förutsätter den ett nära samarbete mellan sändningsled- ningarna och planeringsavdelningarna inom programenhetema.

Vi utgår också ifrån att ett löpande samråd i bland annat koordinations- frågor även i övrigt ska förekomma mellan de två tv-enheterna inom rikt- linjer som anges av företagsledningen.

De två tv-enheterna bör ha ett i huvudsak likartat programuppdrag från företagsledningen men de kommer att ha att utföra det under klart skilda förhållanden genom att de får helt olikartade organisationer. Ett mål bör vara att de båda enheterna får likvärdiga förutsättningar att utföra sina upp- drag, och detta innebär sannolikt att de med hänsyn till de skilda förhål- landena i övrigt behöver tilldelas olika ekonomiska, personella och tekniska resurser. Avvägningen av de två tv-enheternas skilda behov blir därför en viktig fråga för företagsledningen.

6.3.2. TVR

Vi föreslår att tv-verksamheten utanför Stockholm ska byggas ut väsentligt. Dels ska andelen regionalt producerade program i rikssändningar öka, dels ska regional-tv införas i nio tv-regioneri landet samtidigt som sändningstiden härför ska öka.

Vi föreslår följande regionindelning för tv:

Geografisk Tusental omfattning invånare (avrundat till 50-tusental)

. Södra regionen Kronobergs län 150 Huvudort: Malmö Blekinge län 150 Ytterligare fast pro— Kristianstads län 250 duktionsort: Växjö Malmöhus län 750 1 300 Västra regionen Hallands län 200 Huvudort: Göteborg Göteborgs o Bohus län 700 Ytterligare fast pro- Alvsborgs län 400 duktionsort: Karlstad Skaraborgs län 250

Värmlands län 300 1 900

. Östra regionen Östergötlands län 400 Huvudort: Norrköping Jönköpings län 300 Kalmar län 250 950

. Mellansvenska regionen Södermanlands län 250 Huvudort: Orebro Örebro län 250 Västmanlands län 250 800

. Stockholmsregionen Stockholms län 1 500 Huvudort: Stockholm Uppsala län 250 Gotlands län 50 1 800

. Gävle-Dalaregionen Kopparbergs län 300 Huvudort: Falun Gävleborgs län 300 600

. Nedre Norrlandsregionen Västernorrlands län 250 Huvudort: Sundsvall Jämtlands län 150 400

SOU l977zl9 Geografisk Tusental omfattning invånare (avrundat till

50-tusental)

8. Västerbottensregionen Västerbottens län 250 250 Huvudort: Umeå

9. Norrbottensregionen Norrbottens län 250 250 Huvudort: Luleå

Vid utformningen av förslaget till regionindelning har vi tagit stor hänsyn till Sveriges Radios nuvarande distriktsindelning och till i vilka orter det nu finns resurser uppbyggda för tv-produktion och tv-sändningar. Alla orter där det nu finns regioncentraler, samt därtill Falun och Umeå, ska enligt vårt förslag komma att utgöra huvudort i en region. Beträffande Växjö och Karlstad, där det nu finns distriktskontor, föreslår vi att de ska utgöra fasta produktionsorter inom Södra respektive Västra regionen.

Det är främst av kostnadsskäl vi föreslår att antalet tv-regioner ska be- gränsas till nio under den kommande avtalsperioden. Styrande har varit framför allt önskemålet att erhålla lämpliga områden för regional-tv-sänd- ningar. Driftkostnaden för en 20-minuterssändning av regional-tv under fem dagar i veckan året runt beräknar vi till omkring tio miljoner kronor under förutsättning av att produktionsresursema även kan användas för riksprogram, så att de fasta kostnaderna kan slås ut på flera programtimmar är enbart på regional-tv-sändningama.

Ser man enbart till befolkningssiffrorna i de av oss föreslagna regionerna så kan man konstatera kraftiga skillnader. l Norrland skapas i vårt förslag regioner med ner till omkring 250 000 invånare medan Stockholmsregionen samt Södra och Västra regionerna får betydligt över en miljon invånare. Vi anser att hänsyn är motiverad till de särskilda förhållandena i Norrland. Till ytan kommer de tre Norrlands-regionerna att tillhöra de största.

Vi är emellertid medvetna om att en del av de regioner vi föreslår dels har väl stor befolkning, dels inte utgör särskilt väl avgränsade och homogena enheter. Framför allt i fråga om sydöstra Sverige och Västsverige är förslaget inte helt tillfredsställande. Vi har diskuterat möjligheten att skapa en särskild region för sydöstra Sverige, bestående av de tre Smålandslänen samt Ble- kinge. Vi har också diskuterat möjligheten att dela den mycket stora Västra regionen i en nordlig och en sydlig del. De här diskuterade alternativen förutsätter emellertid enligt vår mening att antalet tv-regioner ökas. Att någon av de orter som nu har regioncentral inte skulle bli huvudort i en region anser vi vara uteslutet. De ökade kostnaderna som ett större antal regioner skulle föra med sig har vi inte velat inrymma i våra förslag, men vi anser att det är en naturlig utveckling på sikt att ytterligare tv-regioner bildas. Vi förordar därför att det inför en senare avtalsperiod övervägs att inrätta bland annat de nya tv-regioner som vi här har diskuterat.

Vi föreslår att de nio tv-regionema organisatoriskt sammanförs och att de ska utgöra den ena tv-enheten —TV R — för produktion och utsändning av tv-program. Därvid bör Stockholmsregionen inom TV R enbart bestå av programenhetens nyhetsredaktion samt av redaktionen för regional-tv

i Stockholm. Övriga produktionsresurser i Stockholm förs samman till den andra programenheten för tv, TV 5.

TV R kommer alltså att bestå av tv-regionerna. Detta ger förutsättningar för att programverksamheten inom tv-regionerna blir mera samordnad än den är idag. Samtidigt kan samordningen ske helt utifrån de olika regionernas samlade förutsättningar och önskemål. Organisationen medför också att sändningsbesluten kan fattas i nära anslutning till regionernas program- produktion.

Inom TV R bör regionerna ges ungefär samma självständiga ställning vad avser programproduktionen som de nuvarande distrikten har. Det in- nebär att de bör ha egen budget, personal och teknik som de själva beslutar över inom de ramar som enhetsledningen anger. lnom TV R:s ledningsenhet bör finnas redaktionella ledningar för olika programområden med uppgift att söka åstadkomma samordning mellan re- gionernas programproduktion inom respektive område. Vi tänker oss att det i första hand ska vara möjligt att åstadkomma den för det samlade programutbudet nödvändiga samordningen genom överläggning och samråd mellan redaktionsledningarna och de olika regionerna. Först om detta visar sig vara omöjligt bör man överväga att ge redaktionsledningarna någon form av beslutanderätt över vad som ska produceras i de skilda regionerna. Beslut om inköp av program från andra företag eller från TV S bör fattas av redaktionsledningarna, som därigenom har goda möjligheter att balansera eventuella ensidigheter i regionernas programutbud, som man inte lyckas undvika genom samrådsförfarandet.

TV R:s nyhetsredaktion bör som tidigare nämnts vara förlagd till Stock- holm eftersom detta ger stora praktiska fördelar. Huvuddelen av innehållet i de rikssända nyheterna bygger på material från utländska nyhetsbyråer eller radioföretag och på material från de centrala politiska instanserna i Stockholm.

Det kan nämnas att vi diskuterat frågan om lokalisering av ledningen för TV R till annan ort än Stockholm. De skäl som anförts för en sådan lokalisering har i första hand varit att den skulle utgöra ett bidrag till mång- falden i programmen men också till att tv-enheternas profil blev mera olika.

Vi betvivlar att skillnader i lokalisering av tv-enheternas ledningar skulle ge de avsedda effekterna. Det är inte meningen att någon av tv-enheterna ska ha någon speciell prägel av den ort dit ledningen är förlagd. Risken för att det skulle bli så är särskilt liten i fråga om TV R eftersom den då det gäller egenproduktionen ska basera sig på alla regioner i landet, utom just Stockholm, som i princip inom enheten bara ska sända regional-tv och nyheter. Det finns då ingen anledning att ge någon annan region en särställning genom att dit lokalisera programenhetens ledning.

Vi har emellertid gjort överslagsmässiga beräkningar av de kostnader som skulle uppstå vid en placering av TV R:s ledning till annan ort än Stockholm. Därvid har vi utgått ifrån att även sändningsledningen och teknikavdelningen för utsändandet av enhetens program bör finnas på den ort där ledningen är placerad. Skälen härför är att sändningsledningen utgör en integrerande del av enhetens programverksamhet och att den inte kan avskiljas därifrån utan risker för oklarheter i de interna rutinerna med ökade risker för misstag i programpresentationer och sändningsbeslut. Ännu mindre är det lämpligt

att skilja på sändningsledning och det rent tekniska utsändandet av pro- grammen. Våra överslagsberäkningar ger vid handen att lokaliseringen av en tv-enhetsledning till annan ort än Stockholm skulle beröra omkring 200 personer. Den skulle genom behov av dubbleringar av tjänster främst inom tekniken leda till ett ökat personalbehov motsvarande omkring 60 tjänster. Driftskostnadema skulle öka med sex—sju miljoner kronor årligen och nettokostnaderna för de behövliga investeringarna skulle bli i storleks- ordningen 25 miljoner kronor.

De anförda omständigheterna föranleder oss inte till att räkna med annat än att den centrala ledningen för TV R ska ligga i Stockholm.

6.3.3. TVS

Som framgått av föregående avsnitt föreslår vi att TV R 1 Stockholm inte ska ha några andra produktionsresurser än de som behövs för nyhetsverk- samheten och för regional-tv. Alla övriga produktionsresurser för tv i Stock- holm ska enligt vårt förslag sammanföras till en särskilt programenhet, TV S.

TV S bör organisatoriskt kunna vara uppbyggd på i princip samma sätt som de nuvarande TV1 och TV 2, dock med den skillnaden att i TV S kommer att ingå även de avdelningar inom den nuvarande teknikenheten i Stockholm som arbetar med produktion av tv-program. 1 TV S ska ingå en nyhetsredaktion, vilken som stomme kan ha endera av de nuvarande nyhetsredaktionerna. De allmänna programredaktionema bildas av tjänster som nu finns i TV 1:s och TV 2:s övriga redaktioner.

Frågor som rör överflyttandet av produktionsresursema för tv i Stockholm till TV S behandlas vidare i kapitel 10, avsnitt 10.2.3.

6.4. Regionala publikråd 6.4.1 Inledning

Vi anser det angeläget att rundradion på olika sätt vidgar sina kontakter med allmänheten och med skilda publikgrupper. De viktigaste kontakt- punkterna finns i och för sig i den löpande programverksamheten (se härom vidare i kapitel 7, avsnitt 7.5.2) men vi finner det också motiverat att vissa av kontakterna sker på ett mera organiserat och formaliserat sätt. Det är i det sammanhanget man ska se vårt förslag i det följande (6.5.3) att bo- lagsstämman ska utnyttjas som ett kontaktorgan i programfrågor. Aktie- ägarna ska därvid ses som representanter för den samlade publiken och genom sina olika organisationsanknytningar företräda skilda intressen hos publiken.

Det är också angeläget att se till att kontaktverksamheten får god spridning såväl geografiskt som hierarkiskt. Det är viktigt att nå nivåer under fö- retagsledningen men också under de centrala instanserna i de organisationer som i egenskap av aktieägare i Sveriges Radio företräder publiken och dess intressen.

Vi föreslår därför att ett antal regionala publikråd inrättas för att fungera som kontaktorgan med rådgivande uppgifter rörande programverksamheten.

Vi ser vårt förslag om publikråd närmast som en försöksverksamhet, som

behöver utvärderas efter förslagsvis tre år. Karaktären av försöksverksamhet bör bland annat markeras genom att de olika publikråden kan ges något skiftande utformning. arbetssätt och uppgifter. Det förslag till utformning som vi presenterar nedan bör därför ses som en normalmodell, som sedan kan varieras.

Den regionala indelningen av rådens verksamhetsområde bör vara den- samma som vi ovan föreslagit för TV R. Det innebär således att nio publikråd mrattas.

6.4.2. Uppgi/ier

Publikrådens uppgift ska vara att lämna synpunkter på programmen och på programplanerna. De ska ha en rådgivande funktion och inte ha be- fogenhet att fatta beslut i något avseende som rör programverksamheten, dess planering och genomförande.

Däremot bör råden får så stora egna ekonomiska och personella resurser att de kan beställa undersökningar och själva besluta om omfattningen av diskussionsunderlag och liknande och i sådana frågor alltså inte vara hän- visade enbart till de bedömningar som görs av Sveriges Radio. De bör därför ha tillgång till en egen sekretariatsfunktion, som gör förberedelser för sam- manträdena, sammanställer information och utför vissa smärre undersök- ningar. Råden bör också ha möjlighet att anordna större offentliga diskus- sioner och konferenser i programfrågor.

Rådens sammanträden bör vara offentliga och äga rum två—tre gånger per år.

6.4.3. Sammansättning

Råden bör bestå av 15 ledamöter. De bör utses av Sveriges Radio efter nominering från olika inbjudna föreningar och organisationer med verk- samhet i regionen. Personliga suppleanter bör finnas.

Det sammanlagda antalet ledamöter i de nio råden uppgår således till 135. Sveriges Radio bör uppmärksamma att fördelningen av samtliga platser blir sådan att den speglar skilda organisationers omfattning och betydelse. Tonvikten bör läggas på organisationer av folkrörelsekaraktär. De nomi- nerande organisationerna behöver inte vara företrädda som aktieägare i Sve- riges Radio. Utrymme bör exempelvis kunna lämnas åt handikappgrupper, åt språkliga minoriteter som är starkt företrädda i respektive region, åt för- äldraföreningar, pensionärsorganisationer, företrädare för friluftslivet och åt politiska föreningar. Nomineringarna bör komma från organ verksamma på regional nivå. 4

Ledamöternas mandattid bör vara tre år och råden bör successivt förnyas. Vid utseende av nya ledamöter bör Sveriges Radio tillse att man tar vara på möjligheterna att variera medlemssammansättningen.

6.4.4. Placering inom Sveriges Radio

Det är viktigt att fastslå att publikråden ska vara gemensamma för hela rundradion och inte var för sig arbeta med radio eller tv eller med speciella programområden eller uteslutande med verksamheten i den region där de rekryteras.

Råden ska alltså behandla programverksamheten i samtliga enheter inom Sveriges Radio men också inom Sveriges Lokalradio. Vid sammanträdena bör företagsledningen vara företrädd liksom de olika enheter som verkar inom den region rådet omfattar. Råden bör också ha möjlighet att till sam— manträdena kalla enskilda befattningshavare inom Sveriges Radio.

Publikråden bör ingå i Sveriges Radios organisation och vara direkt un- derställda styrelsen. De bör som nämnts ha ett gemensamt sekretariat som svarar för att sammanträdena förbereds enligt rådens direktiv. dock inom de resursramar som styrelsen angivit. Styrelsen bör också utarbeta instruk- tioner för rådens verksamhet och därvid se till att en önskvärd variation uppstår mellan råden i fråga om utformning och arbetssätt.

6.5. Sveriges Radios ställning

6 . 5 . 1 Verksamhets/ormen

Att Sveriges Radio idag bedriver verksamheten i aktiebolagsform kan vis- serligen sägas ha en i första hand historisk bakgrund. Företaget startade på 1920-talet som ett aktiebolag, och de grupper som då började verksam— heten finns fortfarande representerade bland ägarna till företaget. Likväl kan sägas, att det faktum att man inte i grunden ändrat på konstruktionen är ett uttryck för att den ansetts utgöra en rimlig avvägning mellan kraven på inflytande från staten och samhället å den ena sidan och kravet på pub- licistisk och konstnärlig frihet för företaget å den andra sidan.

Kravet på att rundradioverksamheten ska bedrivas i former som skyddar den konstnärliga och publicistiska integriteten utesluter enligt vår mening att Sveriges Radio ges ställningen av myndighet eller att den överhuvudtaget specialregleras i offentliga författningar. En sådan förändring av Sveriges Radios ställning skulle ändra den nuvarande balansen och öppna möjligheter till ett alltför stort statligt inflytande över verksamheten.

Då en offentligrättslig specialreglering av verksamheten är utesluten åter- står att överväga om det finns någon anledning att ändra rundradions nu- varande privaträttsliga ställning som aktiebolag. Vi har i enlighet med våra direktiv allvarligt prövat om några fördelar skulle stå att vinna vid en över- gång till stiftelseform. dvs till en icke statsägd stiftelse. Vår slutsats är att en sådan förändring åtminstone för närvarande skulle medföra övervägande nackdelar.

För det första anser vi det vara ett skydd för organisationens integritet att den har en form som överhuvudtaget inte behöver specialregleras utifrån. Fön aktiebolagsformen finns väl beprövade rättsliga regler, som bygger på aktiebolagslagen. Aktiebolagslagen ger på en gång yttre stadga åt verksam- heten och en lämplig frihet för organisationen att själv besluta om verk- samhetens närmare utformning. För stiftelseformen finns för närvarande

inte samma ramlagstiftning. Detta medför. att man i en stiftelseurkund måste ange ett betydande antal bestämmelser som motsvarar dem som finns i aktiebolagslagen. — Beträffande aktiebolagslagens tolkning och tillämpning finns en omfattande praxis som organisationen kan begagna sig av och också stödja sig på gentemot omvärlden. Hur tolkningen av bestämmelserna i en stiftelseurkund ska göras kan i många fall bli en mera öppen fråga.

För det andra motsvaras ägarna till ett aktiebolag av huvudmännen i en stiftelse. De regler som i aktiebolagslagen finns om formerna för och omfattningen av ägarnas inflytande anser vi vara väl ägnade att åstadkomma den balans mellan olika intressen som vi eftersträvar för rundradioorga- nisationens del. Formerna för huvudmännens inflytande i en stiftelse får med nuvarande lagstiftning bestämmas i varje enskilt fall. Vi anser även på denna punkt att det för Sveriges Radios integritet är en fördel med den stadga som aktiebolagsformen erbjuder.

För det tredje befinner sig stiftelseformen för närvarande under utredning, och det är därför oklart hur den kan komma att utformas på sikt (Stif- telseutredningen, Ju 1975:Ol). I denna utredning kommer man särskilt att pröva lämpliga former för stiftelser med uppgifter på det kulturella området av ungefär det slag som Sveriges Radio har. Vi anser det därför riktigt att stiftelseutredningens förslag avvaktas innan det på nytt prövas huruvida rundradioorganisationen ska bedriva sin verksamhet i stiftelseform.

Sammanfattningsvis anser vi att aktiebolagsformen ger tillfredsställande och beprövade regler för den administrativa och ekonomiska verksamheten och för formerna för insyn. Vi föreslår därför att rundradioverksamheten även under den kommande avtalsperioden ska bedrivas i aktiebolagsform.l

Samtidigt förordar vi att stiftelseutredningen i sitt arbete särskilt beaktar de krav som måste ställas på stiftelseformen om den ska vara lämplig för en verksamhet av den typ som en rundradioorganisation har att bedriva. I detta sammanhang vill vi peka på den typ av ”non-profit corporations" som på senare tid har utvecklats utomlands och som kan passa just för rundradion.

6.5 .2 Ägarna

Sveriges Radio AB ägs för närvarande av sammanlagt 78 aktieägare. ut- görande tidningar och tidningssammanslutningar, folkrörelser samt sam- manslutningar inom näringslivet. Staten äger inga aktier i företaget. Detta få ses som ett uttryck för en medvetet eftersträvad fördelning av inflytande över företaget och verksamheten.

Vi anser att den nuvarande konstruktionen med ägandet av Sveriges Radio spritt på ett stort antal organisationer i det svenska samhället är lämplig. Den utgör en motvikt till det statliga inflytande som finns på en rad andra punkter. Samtidigt utgör konstruktionen också på andra sätt en garanti för verksamhetens oberoende och integritet. Genom att ägandet getts en så vid spridning till organisationer med skilda målsättningar är risken liten för att någon enskild organisation eller en grupp av organisationer skulle kunna använda sin ställning som ägare för att försöka utöva ett obehörigt inflytande över verksamheten. Ett sådant agerande från någon ägargrupps sida skulle sannolikt väcka starka reaktioner från övriga ägargrupper.

1 Frågan om Sveriges Ra— dios verksamhetsform be- lyses ytterligare i rapport 1976122 "Myndighet. Stif- telse eller Aktiebolag" från statskontoret.

Inte heller förefaller det vara sannolikt att en majoritet bland ägarna skulle kunna vidta åtgärder som på ett allvarligt sätt skulle vara emot en minoritets intressen. Den yttersta reaktionen från minoritetens sida i ett sådant fall skulle väl vara att man inte längre vill vara med att bära sin del av ansvaret för rundradions verksamhet och därför hembjuder sina aktier till försäljning.

Samma möjlighet för aktieägarna finns givetvis om staten skulle fatta be- slut i fråga om rundradion som någon eller några av ägarna inte anser sig kunna acceptera. Detta lägger också hinder i vägen för att staten skulle vidta åtgärder som skadar företagets integritet.

Slutsatsen blir alltså, att den nuvarande konstruktionen innebär goda ga- rantier för att rundradion med starkt oberoende och stark integritet kan bedri- va sin verksamhet i överensstämmelse med värderingar och regler som fin— ner stöd iden helt överväldigande delen av den svenska opinionen.

Den nuvarande ägarsammansättningen får delvis ses som historiskt be— tingad och har sin bakgrund i omständigheterna kring bildandet av AB Ra— diotjänst på 1920-talet (se kapitel 2, avsnitt 2.1). På några punkter är den dis— kutabel.

Viss kritik har förekommit beträffande pressens innehav av aktier. Man har pekat på att huvuddelen av tidningarna har politisk anknytning och att fördelningen därvidlag är sned samt vidare på de koncentrationstendenser som förekommer inom massmedieföretagen. Man har vidare menat att det är principiellt felaktigt att pressen som delvis befinner sig i en kon- kurrenssituation till etermedierna skulle ha något ägarinflytande över rund- radioorganisationen. Som exempel på att detta ägarinflytande verkligen kan medföra risker pekar man ofta på att företrädarna för pressens intressen bland aktieägarna länge motarbetade att dåvarande Radiotjänst skulle skaffa sig en egen och självständig nyhetsförmedling, som direkt skulle minska be- tydelsen av medverkan från Tidningarnas Telegrambyrå (TT) och indirekt skulle komma att utgöra ett hot mot pressens dåvarande monopolställning som nyhetsförmedlare.

Förslag har också framförts om att vidga kretsen av aktieägare inom folk— rörelsegruppen för att få en ännu bredare förankring i samhället. [ anslutning därtill har det också ifrågasatts om inte ett antal kulturarbetarorganisationer borde ges ställning som aktieägare.

1 de utfrågningar vi haft med skilda grupper inklusive representanter för Sveriges Radios nuvarande aktieägare har det inte framkommit någon enty- dig uppfattning om att den nuvarande aktieägarsammansättningen skulle innebära några faktiska nackdelar. Även om vi anser att det finns fog för en del av den kritik och de förslag som förekommit finner vi dock att övervä- gande skäl talar för att man inte nu ska vidta några åtgärder för att få till stånd större förändringar av aktieägarsammansättningen. Den enda föränd- ring vi vill föreslå är att regeringen upptar förhandlingar med de tidningsfö- retag som inte längre ger ut några tidningar i syfte att få deras aktier överlåt- na till pressens organisationer. I sammanhanget bör nämnas att vi räknar med att Sveriges Radios verk— samhetsform under alla förhållanden kommer att ses över som en följd av stiftelseutredningens arbete. Om verksamhetsformen därvid förändras bör man från grunden pröva vilka huvudmännen bör vara för rundradioverk- samheten i landet.

6 . 5 . 3 Ägarnas befogenheter

Innebörden av aktieägarskapet i Sveriges Radio skiljer sig från vad som är normalt i näringslivet. Det ska inte syfta till att tillföra verksamheten nöd- vändigt kapital och det ska därför inte heller i någon väsentlig grad utgöra en kapitalplacering med krav på förräntning.

Förhållandet bör i stället även i fortsättningen vara det, att det reella eko- nomiska ansvaret för finansieringen av rundradioverksamheten vilar på sta- ten. Verksamheten ska i allt väsentligt bekostas med avgifter varav erforder- liga medel ställs till Sveriges Radios förfogande genom beslut från statens sida.

Sveriges Radios ägare ska alltså inte ha något egentligt eget ekonomiskt intresse i verksamheten. Det intresse för ekonomin som man förväntas ha är av mera allmän natur, nämligen att aktieägarna i egenskap av företrädare för stora samhällsgrupper ska vaka över att verksamheten sköts på ett ekono- miskt riktigt sätt. Det är därför inte av enbart formell betydelse att bolags- stämman i Sveriges Radio har att ta ställning till verksamhetens förvaltning och ekonomi.

Den främsta uppgiften för ägarna får emellertid anses vara av mera ideell natur. nämligen att bära sin del av ansvaret för att rundradioverksamheten sköts på det sätt som bäst överensstämmer med samhällets intressen. Därvid blir det en särskild uppgift för aktieägarna att utgöra en motvikt till det infly- tande staten har över verksamheten. .

Enligt vår uppfattning bör denna balans mellan inflytande för staten och aktieägarna på samma sätt som nu komma till uttryck också vid valet av sty- relse för Sveriges Radio. Ledamöterna bör alltså som nu utses av både staten och aktieägarna.

Det är emellertid viktigt att understryka, att lika litet som staten får vidta åtgärder som kan göra intrång på företagets eller enskilda anställdas publicis- tiska och konstnärliga integritet, lika Iitet får aktieägarna göra det. Det måste alltså dras en klar gräns för hur långt aktieägarinilytandet över Sveriges Ra- dios verksamhet får sträcka sig.

Vi anser, att gränserna för aktieägarnas inflytande i princip är klart upp- dragna i aktiebolagslagen. I denna anges, att det allmänna överinseendet över verksamheten tillkommer bolagsstämman, att ledningen för bolaget tillkommer styrelsen och att ansvaret för bolagets löpande förvaltning till- kommer den verkställande direktören.

Den principiella ansvarsfördelning mellan de olika beslutande organen som förekommer idag i Sveriges Radio och som har sin grund i aktie- bolagslagen anser vi vara den riktiga även i framtiden.

Innebörden av den arbetsfördelningen är att aktieägarna inte direkt kan ingripa i företagets ledning eller löpande förvaltning. Beslut i sådana frågor ska alltså inte fattas på bolagsstämmorna. Däremot har företagsledningen skyldighet att informera en stämma i alla frågor där stämman så begär och stämman har också rätt att diskutera den information som lämnats liksom frågor som i övrigt berör företaget.

Vi anser att det är värdefullt om bolagsstämman aktiveras till diskussioner om Sveriges Radios verksamhet, också då det gäller programverksamheten. Sådana diskussioner kan enligt vår uppfattning bidra till att programverk-

samheten fortlöpande belyses och granskas kritiskt utan nämnvärda risker för att programmedarbetarnas integritet träds för när. För Sveriges Radios del bör sådana diskussioner vara av värde också därför att de ger möjligheter till förankring av företagets verksamhet bland ägarorganisationerna och där— med till ökad förståelse för programverksamheten och dess villkor. Bolagsstämman bör alltså i framtiden spela rollen av ett centralt debattfo- rum. I denna egenskap bör stämman sammanträda minst två gånger årligen.

6.6. Sveriges Radios ledning

6.6.1. Styrelsesamrnansättningen

Vi har haft ingående diskussioner om formerna för att utse styrelse- ledamöter inom Sveriges Radio. Bland annat har övervägts dels att staten skulle utse alla styrelseledamöterna (utöver dem som utses av personalen), dels att riksdagen i stället för regeringen skulle utse de statliga styrelse- ledamöterna. '

Det huvudsakliga skäl som har anförts för att staten skulle utse samtliga styrelseledamöter är att man på det sättet skulle få ökad klarhet om an- svarighetsfrågorna inom företaget.

Oklarhet i detta avseende har sagts råda om aktieägarna utser en del av ledamöterna medan andra utses av staten. De statliga utsedda ledamö- terna skulle vara ansvariga såväl mot bolagsstämman som i förhållande till staten, medan de av bolagsstämman utsedda ledamöterna skulle vara ansvariga endast inför bolagsstämman.

Enligt vår uppfattning har det inte kunnat visas att den nuvarande sty- relsesammansättningen inom Sveriges Radio i praktiken har förorsakat några problem.

Vi anser inte heller att någon ökad klarhet i ansvarsförhållandena skulle uppstå om alla styrelsemedlemmar inom Sveriges Radio utsågs av staten. Snarare ser vi här risker för minskad klarhet i hur ansvarighetslinjerna löper. I en sådan situation skulle nämligen alla styrelsemedlemmar vara ansvariga såväl mot bolagsstämman som mot staten. Om endera av dessa parter därvid anser att styrelsen inte skött sina uppgifter på ett godtagbart sätt, så uppstår oklarheter i möjligheterna att reagera. Bolagsstämman kan vägra att bevilja styrelsen ansvarsfrihet, men den kan inte avsätta någon av ledamöterna. Staten kan låta bli att ge styrelsen förnyat mandat men kan inte ställa någon enskild ledamot till ansvar eller vägra att bevilja styrelsen ansvarsfrihet.

För övrigt bör frågan om ansvarsförhållandena i här berört avseende jäm- föras med vad som gäller för personalens representanter i Sveriges Radios styrelse eller med verksamheten i de olika partssammansatta organ som blir allt vanligare i arbetslivet. Vi kan inte se att frågan om olika ansvars- förhållanden för av staten respektive för av bolagsstämman utsedda sty- relseledamöter i det sammanhanget skulle vålla några särskilda proalem.

Avgörande för vårt ställningstagande till förmån för ett bibehållande av en ordning där de enskilda styrelseledamöterna väljs av bolagsstämman och av staten har varit uppfattningen att det nuvarande systemet utgör en lämplig balans mellan ägarinflytande och statligt inflytande. Därvid vill vi särskilt erinra om de övriga former för inflytande som staten har över

organisationen. Om staten skulle utse alla ledamöterna i styrelsen skulle detta sannolikt upplevas som en form av olämplig politisering av Sveriges Radios ledning; i varje fall skulle misstankar härom lätt finna stöd. I den public servicevuppgift som radio och tv har ligger också att granska alla makthavares verksamhet i samhället, inte minst den statliga verksamheten. Om staten skulle utse hela styrelsen skulle detta kunna upplevas som en ändring i förutsättningarna för denna granskning. Programverksamheten skulle sannolikt överhuvudtaget förlora i trovärdighet.

Ett annat viktigt skäl för att bibehålla den nuvarande ordningen är att vi anser det väsentligt att aktieägarna verkligen upplever sig ha ett starkt ansvar för Sveriges Radios verksamhet och integritet. Om de fråntas rätten att utse ledamöter i styrelsen urholkas ägarfunktionen på ett allvarligt sätt.

Det huvudsakliga skälet för tanken att riksdagen skulle utse de statliga representanterna i Sveriges Radios styrelse har varit, att riksdagen på ett mera rättvist sätt än regeringen skulle kunna spegla åsikterna hos landets befolkning. Detta skulle vara av särskild betydelse då det gäller att avgöra vem som ska få utöva styrelsefunktioner i ett massmedieföretag. En central uppgift för ett sådant företag är nämligen att på ett opartiskt sätt spegla debatt och åsikter. Argumentet påminner alltså om det vi ovan anfört för att bolagsstämman ska utse en del av ledamöterna.

En genomgående princip i den maktfördelning som i grundlagen görs mellan riksdag och regering är att det är regeringen som ska svara för den verkställande makten. Det är inte förenligt med denna princip att förbehålla åt riksdagen att utse Sveriges Radios styrelse. Om Sveriges Radios styrelse skulle utgöra en trogen återspegling av partiernas ställning i riksdagen skulle det säkerligen också upplevas som en klar och olämplig politisering av or- ganisationens ledning.

Vi föreslår därför att de statliga styrelserepresentanterna i Sveriges Radio även i fortsättningen ska utses av regeringen.

Vi föreslår att regeringen ska utse samma antal ledamöter i Sveriges Radios styrelse som nu dvs ordföranden samt fem ytterligare ledamöter. Bolags- stämman ska likaledes som nu utse fem ledamöter. Därjämte har personalen rätt att utse två ledamöter. Som styrelsens fjortonde ledamot föreslår vi att radiochefen ska ingå ex officio. Han bör såsom nu utses av styrelsens övriga medlemmar.

Vi räknar med att styrelsearbetet ska intensifieras på grund av de ökande planeringsuppgifterna och bedömer det därför som viktigt att alla ledamöter i största utsträckning deltar i alla uppgifter som faller på styrelsen. Styrelsen bör därför inte ha några suppleanter utöver de lagstadgade två för perso- nalrepresentanterna. Vidare bör av samma skäl inte något arbetsutskott bil— das inom styrelsen.

Våra förslag innebär att styrelseuppdrag inom Sveriges Radio blir väsentligt mera arbetskrävande än hittills. Det krävs därför av styrelseledamöterna att de kan avsätta mycket tid för uppdraget.

6 . 6 . 2 S tyrelseuppgifterna

Redan aktiebolagslagen anger att styrelsen ska leda företagets verksamhet medan verkställande direktören ska svara för den löpande förvaltningen. Denna fördelning av olika uppgifter på ledande och verkställande organ kan sägas gälla generellt på olika nivåer i ett företag: en mera allmän led- ningsuppgift tillkommer organ sammansatta av förtroendemän medan verk- ställigheten och den löpande förvaltningen tillkommer tjänstemän eller or— gan sammansatta av tjänstemän, exempelvis en direktion.

De exakta gränserna mellan å ena sidan ledning och å andra sidan löpande förvaltning är emellertid ganska flytande, och aktiebolagslagen ger här gan- ska stora friheter åt det enskilda företaget att självt avgöra var denna gräns ska gå. Inom publicistiska företag har man anledning att göra gränsdrag- ningen särskilt strikt. Företagsstyrelsen bör överhuvudtaget inte blanda sig i det löpande redaktionella arbetet. Dess uppgifter ska främst avse över- gripande planering och alltså väsentligen ligga på det administrativa och ekonomiska området.

En sådan strikt gränsdragning mellan styrelseuppgifter och uppgifter för de anställda ska enligt vår uppfattning prägla Sveriges Radio även i fram- tiden.

Vad gäller programverksamheten bör alltså styrelsens uppgift vara att — inom de ramar som radiolag och avtal mellan företaget och staten ger ange allmänna riktlinjer samt att övervaka att dessa riktlinjer efterlevs. Riktlinjerna ska vara av allmän natur och ge stor frihet åt de anställda inom programenhetema att under enhetschefens ledning närmare utforma programverksamheten.

1 övrigt ska styrelsen ansvara för utformningen av företagets organisation och för att det kan fungera effektivt och ekonomiskt. Enligt vår uppfattning är det därvid viktigt att styrelsen tar ett särskilt ansvar för den lång- och kortsiktiga planeringen av verksamheten. Även om statsmakterna antar vis— sa övergripande riktlinjer för utvecklingen under en avtalsperiod, är det för Sveriges Radios integritet viktigt att det är företaget självt som har ini- tiativet när det gäller att närmare precisera en sådan planering. Det bör självt ta fram planeringsunderlaget och presentera olika alternativ, som ska vara underbyggda i verksamhetens egna behov och förutsättningar.

6.7. Fördelning av beslutsbefogenheter mellan företagsledning och programenheter

En avsikt med de förändringar av Sveriges Radio som vi föreslår är att stärka programenheternas självständighet och allmänna ställning inom fö- retaget.

Därför föreslår vi vissa förändringar av beslutsbefogenheterna inom Sve- riges Radio i riktning mot ett ökat kompetensområde för programenhetema.

Vi har därvid fört detaljerade diskussioner om förutsättningarna för att fiytta olika typer av beslutsfunktioner med utgångspunkt i den arbetsordning som Sveriges Radios styrelse antagit och som gäller för företaget internt. Vi vill emellertid från början understryka, att det inte bör ankomma på

statsmakterna att göra några preciserade uttalanden om fördelningen av beslutsbefogenheterna inom företaget. Beslut i sådana frågor bör fattas av företagsledningen och på dess fulla ansvar för att verksamheten ska bedrivas effektivt och ekonomiskt. Statsmakterna bör endast ange de allmänna rikt- linjerna för kompetensfördelningen mellan de viktigaste organen inom fö- retaget.

Styrelsen bör inte syssla med den direkta programverksamheten på annat sätt än att den anger de allmänna målen för företagets och programenheternas verksamhet och planer för hur verksamheten bör genomföras, vilket också innefattar beslut om de interna programreglerna. Styrelsens huvuduppgifter bör ligga på det administrativa, ekonomiska och tekniska området och även där framför allt avse övergripande beslut rörande planeringen av verksam- heten. Styrelsen bör också besluta i viktiga personalfrågor. Dessa innefattar allmänna riktlinjer för personalpolitiken men också beslut om de viktigaste tjänsterna, i fråga om programenhetema dock endast tjänsterna som en- hetschef.

Ansvaret för verkställigheten av styrelsens beslut vilar i första hand på radiochefen. Han bör därvid — som nu besluta om programutbudsplaner ner till säsongsnivå samt om riktlinjer för koordinationen mellan de olika programenhetema. Närmare bestämt bör radiochefens beslutsansvar i pro- gramfrågor avse sådana viktiga förhållanden som den samlade sändnings- tidens fördelning, krysspunkter till skydd för publiken samt skydd för ny- heter och barnprogram. Han har därtill ett tillsynsansvar för företagets totala programutbud och bör i anslutning till det ha en allmän befogenhet att besluta i sådana programfrågor beträffande vilka han med hänsyn till sitt ansvar finner det påkallat. Det ingår i radiochefens ansvar att också tillse att programenhetema får den avsedda självständigheten i programverksam- heten, och radiochefen måste därför givetvis utöva sina beslutsbefogenheter med beaktande härav.

Programenheterna bör allmänt sett ges ökade beslutsbefogenheter. Då det först gäller programverksamheten bör de ges friare händer beträffande koordinationen av programmen; radiochefens beslutanderätt bör i huvudsak endast avse de nyssnämnda riktlinjerna för ett år eller en säsong. Inom dessa riktlinjer bör ansvaret i princip ligga på programenhetema. Med hänsyn till hur programenhetema i framtiden kommer att vara uppbyggda bör de själva i fortsättningen kunna fatta beslut även om sådana stora program- projekt som nu faller under radiochefens beslutanderätt. Självklart förutsätter detta ett tillfredsställande mått av samråd mellan programenhetema.

Normalt bör det också vara den enskilda programenheten som för Sveriges Radio avger yttrande till radionämnden i ett programärende och som vidtar de åtgärder inom enheten som radionämndens utslag kan ge anledning till. Endast om frågan berör hela företaget eller flera programenheter bör det vara radiochefen som avger yttrandet.

Programenheterna bör vidare — i den utsträckning det är möjligt med hänsyn till den arbetsrättsliga lagstiftningen och därpå grundade avtal — besluta om uppbyggnaden av den interna organisationen samt rörande in- rättande av tjänster och anställning av personal inom den egna enheten. Givetvis har enheten därvid att hålla sig inom ramen för de personalpolitiska riktlinjer som gäller för företaget som helhet. Likaså bör programenhetema

själva få besluta om investeringar som endast rör den egna enheten; ifråga om teknisk utrustning dock efter samråd med teknikenheten.

En viktig uppgift blir också att planera utvecklingen av den egna verk- samheten och att medverka i företagsledningens övergripande plane- ringsverksamhet. När det gäller det ekonomiska ansvaret är det angeläget att styrelsens och företagsledningens styrningsbehov kommer till uttryck genom rambeslut. Det bör i största möjliga utsträckning ankomma på pro- gramenhetema själva att planera för och besluta om användningen av till- delade resurser, vari också ingår rätten att utnyttja företagsgemensam fast egendom.

6.8. Ledningen för programenhetema

Vi har ingående diskuterat frågan hur programenhetema i framtiden bör ledas med hänsyn till förändringen av organisationen och med hänsyn till de ökade och mer kvalificerade uppgifterna för programenheternas ledningar.

Vi tänker då främst på viktigare frågor rörande programplanering, enskilda program, ekonomi, teknik och administration. Meningen är inte att på pro- gramenhetens nivå minska på beslutsspridningen utan att i de för enhetens verksamhet betydelsefullaste frågorna kvalificera och bredda ledningens kompetens.

I och för sig är flera av de nya ledningsuppgifterna av den omfattning och principiella karaktär att de kunde motivera medverkan av förtroen- demän. Vi har därför diskuterat olika typer av konstruktioner, främst då möjligheten att införa en styrelse för var och en av programenhetema. Denna enhetsstyrelse skulle då i sin helhet utses av Sveriges Radios styrelse.

Samtidigt har vi varit helt eniga i utgångspunkten att programverksam- hetens integritet kräver att en styrelse med inslag av utomstående inte får befatta sig med den löpande programverksamheten. Införandet av en ledning av detta slag för programenhetema förutsätter därför att man kan dela upp ärendena å ena sidan i sådana som enbart avser administration. teknik och ekonomi och å andra sidan i sådana som berör den löpande programverk- samheten samt att det för reSpektive ärenden finns två olika ledningsfunk- tioner. En noggrann genomgång av olika tänkbara ärenden har emellertid visat att en sådan uppdelning blir i det närmaste omöjlig att upprätthålla när man befinner sig så långt ner i företaget som inom programenhetema. Skulle man ändå göra den och därvid dra en strikt gräns för vad som kan beröra programverksamheten skulle antalet ärenden för enhetsstyrelsen bli så litet att den knappast skulle kunna motiveras. Det finns då också risker för att styrelsen mot alla ursprungliga avsikter i annan riktning skulle sträva efter att öka sitt befogenhetsområde. Rent allmänt tillkommer också risken för att en styrelse innebär tyngre beslutsrutiner och minskar möjligheterna att fatta snabba beslut.

De anförda omständigheterna gör att vi avvisar förslaget om att förse programenhetema med internstyrelser eller någon annan liknande typ av ledning med externt förtroendemannainslag.

Samtidigt kvarstår behovet att ge ökad tyngd och förankring åt ledningen för programenhetema. Vi har därför stannat för att föreslå att programen-

heterna i fortsättningen ska ledas av en särskild ledningsgrupp utsedd av Sveriges Radios styrelse bland de anställda inom enheten. I spetsen för ledningsgruppen ska finnas chefen för programenheten, som ska ha det verkställande ansvaret inom gruppen. I denna bör vidare finnas företrädare för teknisk och ekonomisk sakkunskap inom enheten samt, inom ljudradion och TV R, också företrädare för den regionala verksamheten. Till lednings- gruppen bör vidare höra representanter för de anställda. Ledningsgruppen bör dessutom själv kunna besluta om att till sig — för en längre period eller för enstaka tillfälle ansluta personer inom eller utom enheten med en särskild kompetens som gruppen själv bedömer som värdefull för pro- gramverksamheten. En sådan person bör — om gruppen så bestämmer kunna medverka i gruppen med full beslutanderätt.

6.9. Sveriges Radio, lokalradion och utbildningsradion. Sändningstider

I avsnitt 6.1.1 har vi föreslagit, att utbildningsradion ska få ställning av ett från Sveriges Radio helt fristående företag. Företaget bör alltså upphöra att vara dotterbolag till Sveriges Radio. Det finns emellertid anledning till sam- arbete på flera punkter mellan de båda företagen då det gäller såväl pro— gramproduktion som fördelning av sändningstider, och det kan därför finnas skäl att samarbetsfrågorna regleras i ett särskilt avtal. Som utgångspunkt för ett sådant samarbetsavtal mellan två självständiga programföretag bör kunna tjäna det avtalsförslag som för närvarande är under utarbetande av en särskild organisationskommitté för utbildningsradion.

Däremot bör det koncernbildningsavtal som kommer att träffas mellan Sveriges Radio och staten angående bildandet av Sveriges Utbildningsradio AB upphöra att gälla och ersättas av ett separat avtal mellan staten och det självständiga utbildningsprogramföretaget.

I avsnitt 6.1.1 har vi vidare föreslagit, att lokalradion även under den kommande avtalsperioden ska utgöra ett dotterbolag till Sveriges Radio. Det främsta skälet härför är att vi, som framgår av avsnitt 6.2, föreslår att lokalradion på flera orter ska kunna fullgöra de uppgifter som annars skulle ankomma på ljudradioenhetens distriktsorganisation. Den samhö- righet som enligt vår uppfattning finns mellan Sveriges Radio och Sveriges Lokalradio har vi markerat genom att föreslå att staten tecknar det nya radioavtalet med de två företagen gemensamt. Detta avtal ersätter då dels det nuvarande radioavtalet mellan Sveriges Radio och staten, dels det sär- skilda koncernbildningsavtalet angående lokalradion mellan Sveriges Radio och staten.

Vi föreslår vidare att koncernförhållandet mellan de två bolagen ytterligare markeras genom att Sveriges Radio som ensam aktieägare ges rätt att genom bolagsstämman utse samtliga ledamöter i Sveriges Lokalradios styrelse med undantag för representanterna för de anställda. — Vi utgår då från att Sveriges Radio tillser att lokalradioföretagets styrelse får en sammansättning med bred geografisk förankring.

Vårt förslag till nytt radioavtal återfinns i kapitel 11, avsnitt 11.3.1. Av

avtalsförslaget och den därtill fogade kommentaren (avsnitt 11.5.1) framgår våra förslag till närmare ansvars- och uppgiftsfördelning inom koncernen Sveriges Radio. Vad vi här särskilt vill framhålla är att Sveriges Radio i egenskap av moderföretag ska ha det övergripande ansvaret för verksamheten inom koncernen liksom för planeringsverksamheten. I ett särskilt samarbetsavtal mellan de båda företagen ska bland annat finnas regler om fördelningen mellan de båda bolagen av den sändningstid som tilldelats koncernen av staten.

För närvarande disponerar Sveriges Radio i kraft av sin ensamrätt över all sändningstid för rundradioprogram i Sverige. Inom ensamrättens ram har man överlåtit en del av sin sändningsrätt till Sveriges Lokalradio.

I och med att Sveriges Utbildningsradio omvandlas till ett självständigt programföretag måste också detta företag ges självständig rätt att sända rundradioprogram. Vårt förslag i kapitel 8 om särskild ljudradio respektive särskild tv förutsätter att flera organisationer kan ges självständig sändnings- rätt. Frågan om hur flera företag och organisationer ska kunna ges själv- ständig sändningsrätt måste enligt vår uppfattning lösas med utgångspunkt i att staten principiellt betraktas som den som innehar all sändningsrätt. Det är därför staten som ytterst har att besluta hur Sändningstiderna ska fördelas mellan olika företag.

Vad beträffar förhållandet mellan å ena sidan Sveriges Radio och Sveriges Lokalradio och å andra sidan Sveriges Utbildningsradio är det emellertid av rent praktiska skäl inte lämpligt att staten fattar beslut om detaljer i fråga om sändningstider och sändningstillfällen i de gemensamma program- kanalerna.

Den ordning vi föreslår innebär i stället i praktiken att staten i samband med medelstilldelningen till Sveriges Utbildningsradio anger omfattningen av företagets sändningstider i ljudradio och tv.

Därefter får Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio i förhandlingar söka komma överens om hur utbildningsradions sändningstider närmare ska placeras i de två tv-kanalerna och i de tre ljudradiokanalema. All den sändningstid som därvid inte tilldelas utbildningsradion ska anses tillhöra Sveriges Radio och av koncernen kunna disponeras för Sveriges Radios och Sveriges Lokalradios sändningar.

Vi utgår ifrån att det ska visa sig möjligt för företagen att nåt för dem båda acceptabla överenskommelser genom förhandlingar om fördelningen av sändningstider och vi lämnar därför inte något förslag till utformning av det eller de särskilda koncessionsavtal som kan bli nödvändiga om fö- retagen inte kan nå någon överenskommelse.

Inom koncernen Sveriges Radio är det moderföretaget som har beslu- tanderätten över sändningstidens närmare fördelning. Det ligger därvid i koncernansvaret att tillse att lokalradion tilldelas för dess syfte lämpliga och tillräckliga sändningstider.

7 Programverksamheten

7.1. Allmänna programpolitiska synpunkter

Inledning

Vi har i kapitel 4 redovisat de principiella utgångspunkterna för våra förslag om rundradions programverksamhet. Vi har därvid anslutit oss till den massmedieideologiska uppfattningen om en rundradio i allmänhetens tjänst och redovisat de massmediepolitiska och kulturpolitiska uppgifter som rund- radion enligt vår mening bör ha.

I kapitlen 5 och 6 har vi behandlat rundradions nuvarande organisation och lämnat förslag om en framtida utformning av organisationen.

Med utgångspunkt i dessa ställningstaganden ska vi i detta kapitel närmare diskutera olika programpolitiska problem och principfrågor samt lämna för- slag till förändringar av programverksamheten.

De programpolitiska mål och uppgifter som vi angivit för rundradion i kapitel 4 innebär i stor utsträckning en kodifiering av nuvarande verk- samhet. På flera viktiga områden innebär de dock en uppfordran till för- ändringar. Vi ger nedan en översiktlig beskrivning av våra ändringsförslag i anslutning till de grundläggande målen.

Ansvaret mot publiken

Rundradions grundläggande programansvar gentemot publiken är att er- bjuda program som ger information och upplevelser. Det bör i programverk- samhetens omfattning, utformning och inriktning finnas en balans mellan dessa typer av program.

Information och upplevelser är funktioner som svarar mot olika sidor av publikens behov och intressen. De svarar också mot olika delar av pro- gramverksamheten, alltifrån nyhets- och faktaprogram till kulturprogram såsom teater och musik. Någon gräns bör dock inte dras mellan dem. Liksom ett reportage kan ge rika och stimulerande upplevelser kan en teaterfö- reställning ge värdefull och djupgående information.

De informativa programmen har fått en särställning i det gällande avtalet, medan kultur- och upplevelseprogram inte givits samma vikt.

Vi anser att radio och tv bör ges större möjligheter än hittills att spela

en roll i såväl inforrnationspolitiskt som kulturpolitiskt avseende.

Därför bör rundradion också åläggas ett direkt kulturansvar. Radions och tv:s särskilda förutsättningar att ge och förmedla upplevelser måste bättre tillvaratas.

Vikten av att programverksamheten syftar till att stimulera och aktivera tittare och lyssnare bör starkare betonas. Den tid som den enskilde ägnar åt radio och tv bör kunna bli mer innehållsrik och givande. Detta ställer krav på gestaltning och bearbetning.

En viktig del av kulturansvaret är också att i programverksamheten till- godose behovet av underhållning och att därigenom öka programmens till- gänglighet och ge publiken stimulans och förströelse.

Etermedierna, framför allt tv, påverkar genom sin lättillgänglighet och slagkraft i uttrycksformerna människors föreställningar och värderingar. Det bör höra till rundradions grundläggande ansvar i ett demokratiskt samhälle att hävda den enskilda människans integritet, värdighet och lika värde.

Radio och tv ska erbjuda barn och ungdom en mångsidig programverk- samhet som stimulerar och aktiverar. med ett särskilt ansvar att undvika schabloner, fördomar och spekulativa eller råa våldsinslag.

Radio och tv bör ta ökad hänsyn till olika eftersatta gruppers intressen, behov och förutsättningar. Man bör därvid eftersträva att förbättra olika handikappgruppers möjligheter att motta programmen.

Rundradion bör också ha en internationell inriktning. Radio och tv bör i programverksamheten sträva efter att ge och förmedla värdefulla kunskaper och impulser från olika länder och skilda kulturella miljöer och att motverka risker för utslätning och ensidig kulturpåverkan.

Det är angeläget att radio och tv betraktas som självständiga medier med egna — för publiken värdefulla kvaliteter och att deras skilda förutsättningar och uttrycksmedel tillvaratas.

Radion är ett mångsidigt medium. Snabbheten och tillgängligheten ger lyssnaren en service och en valfrihet som tv inte kan erbjuda. Koncen- trationen på ljudet och dess uttrycksmedel ger möjligheter till upplevelser som är unika för radion.

Tv är vårt största och mest mångsidiga bildmedium. Tillgången till bild, färg, ljud och rörelse ger i förening med mediets tillgänglighet uttrycks- möjligheter som andra bildmedier saknar. Tv bör enligt vår mening i större utsträckning kunna utnyttja de uttrycksmöjligheter som bilden erbjuder.

Programverksamheten ska också syfta till att utveckla radio och tv som medier för information och upplevelser, och möjliggöra experiment med programformer, innehåll och uttrycksformer så att mediernas fördelar tas tillvara.

Kontakter med personer och grupper utanför rundradion

För att kunna uppfylla sina programåligganden måste radio och tv vidga sina kontakter i olika former med grupper och personer utanför rundradio- organisationen.

Sveriges Radios ställning som publicistiskt organ och kulturinstitution medför i sig ett ansvar för att ge utrymme åt olika åsikter och att samarbeta med skapande krafter utan/ör rundradioorganisationen.

Dessutom medför kraven på fler upplevelseprogram och strävan efter förnyelse att kulturarbetare och arrdrajristäende yrkesutövare måste få bättre arbetsmöjligheter i radio och tv.

Rundradion bör även i övrigt arbeta för att bygga ut yttrandemöjligheterna genom att ge röst åt många människor och genom att stimulera ett åsikts- utbyte. Pub/ikkontakter av olika slag bör främjas.

Radio och tv bör främja kommunikationen i samhället genom att olika yttringar och aktiviteter bättre speglas i medierna. Detta gäller framför allt kulturlivet och organisations/iver

Programproduktionen bör— som vi framhållit i tidigare kapitel — ytterligare det'entra/iseras. Detta är angeläget för att det programstoff och den talang som finns i olika delar av landet bättre ska kunna tillvaratas.

7.2. Kvalitetskrav

7.2.1. K va/itetsbegreppet

Ett av våra huvudförslag är att skapa resurser och andra förutsättningar för en höjd kvalitet i programverksamheten. Eftersom kvalitet i detta sam- manhang är ett omdiskuterat och mångtydigt begrepp är det angeläget att närmare ange vilken innebörd vi lägger i det. Genomgången gör dock inte anspråk på fullständighet.

Som en central del i begreppet ingår kravet på programkvalitet, det vill säga idéns, verkets. manuskriptets och prestationens kvalitet. Därmed avses professionellt utförande av yrkesskickliga personer. Andra kvaliteter som spontanitet eller genuinitet är också viktiga. Dessutom bör den totala pro- gramkompositionen också uppfylla krav på kvalitet.

En annan sida av kvalitetsbegreppet är att programmen måste vara i olika bemärkelser tillgängliga för publiken. De bör vara begripliga, vilket kan underlättas genom gestaltning av innehållet och genom konstnärlig och journalistisk bearbetning. De bör vara meningsfulla för publiken vilket, med tanke på publikens blandade och mångsidiga sammansättning, för- utsätter variation och bredd i innehåll och form. Vidare måste programmen nå publiken, vilket kan underlättas med en medveten repris- och reper- toarpolitik.

Men detta räcker inte. Radio och tv måste också vara föregångare och nyskapare. De måste söka erövra nya områden och finna nya infallsvinklar och uttrycksmöjligheter.

Från denna diskussion kan man härleda flera kvalitetsfaktorer av vilka den kanske viktigaste är möjligheten att anlita fristående yrkesutövare i programverksamheten. Detta är angeläget för såväl programkvaliteten, till- gängligheten som möjligheten till förnyelse. Vi kommer i slutet av detta avsnitt att ytterligare behandla frågan om medverkan utifrån i programmen.

Men kvalitetsförbättringar genom ökad journalistisk och konstnärlig be- arbetning måste också göras av den fast anställda personalen. Det betyder att ökat stöd måste ges till personalutveckling, vidareutbildning och rörlighet mellan redaktioner och kanaler samt mellan centrala och regionala pro- gramenheter. Rörligheten bör kunna utsträckas till verksamheter utanför radio och tv.

Kravet på förnyelse är viktigt. En för snäv hushållning med knappa re- surser riskerar att leda till överdriven försiktighet och till satsning på det säkra och konventionella. Ett ökat utrymme bör därför ges åt olika former av experimentverksamhet. Man måste då vara beredd på att försök kan misslyckas. Överhuvudtaget bör möjligheten att avbryta projekt eller kassera program accepteras i större utsträckning än hittills. Radio- och tv-produktion är av den karaktären att programidéer ofta måste prövas och dra kostnader innan deras bärkraft kan konstateras.

Även en ökning av sändningstiden kan vara en kvalitetsfaktor genom att den ger utrymme för större bredd och mångfald, förutsatt att den kom- bineras med ökade ekonomiska resurser. Annars finns risk för en uttunning av programmen eller en inte programmässigt motiverad övergång till billigare programformer.

En ökning av bredden och mångfalden kan emellertid göras också inom oförändrad sändningstid. Detta torde dock i regel kräva ökade program- medel, eftersom bristerna vanligen är en följd av för små resurser. Som en illustration kan tas teaterområdet där en återgång från serier till enstaka pjäser inom oförändrad sändningstid skulle kunna medföra ökad bredd och mångfald, men sannolikt också innebära ökade kostnader.

Begreppet kvalitet rymmer sålunda flera delbegrepp och egenskaper hos såväl den samlade produktionen som hos ett enskilt program. Gemensamt för dessa olika faktorer är att de reser anspråk på mer pengar. Det finns alltså ett samband mellan kvalitet och ekonomiska resurser. Men kravet på kvalitet innebär naturligtvis också en uppfordran för Sveriges Radio att inom givna resurser sträva efter högre kvalitet.

7.2.2. Programkvalitet och publikjakt

När det nuvarande tvåkanalsystemet infördes i tv, varnade många för att den åsyftade stimulerande tävlan i praktiken skulle bli en jakt efter höga publiksiffror i stället för en tävlan om kvalitet, där recensioner, uppmärk— samhet och olika publikreaktioner skulle vara måttet på hur man lyckades.

När man vill utvärdera de första sju-åtta åren av ett nytt system för tv och av en delvis ny roll för radion, måste några grundläggande fakta noteras. För det första har nästan alla invånare tillgång till både radio och tv. För det andra är de totala publiksiffrorna för radio och tv mycket höga. Omkring fyra av fem invånare lyssnar på radio och tittar på tv varje dag. För det tredje är den tid som den enskilde genomsnittligt ägnar åt radio och tv relativt lång — mellan en och två timmar per dag för såväl radio som tv.

Radio och tv framstår alltså som fast förankrade i svenska folkets vanor och liv. Tv-tittande är den dominerande kvällssysselsättningen — hälften av den disponibla tiden mellan kl 18 och 22 på vardagar ägnas åt tv-tittande. Radiolyssnandet är störst på morgonen men radion har även på andra tider ganska stora lyssnarskaror.

Dessa faktorer borde — i förening med rundradions oberoende av vinst- motiv — innebära att Sveriges Radio inte behöver ägna sig åt att med spe- kulativa metoder söka nå höga publiksiffror.

K ritik_ för, förflackning och publikjakt

Det finns emellertid kritiker som hävdar att denna starka ställning och de höga lyssnar- och tittarsiffrorna uppnåtts genom publikjakt och att dagens programtablåer är ett exempel på just detta. De kritiserar givetvis inte de höga publiksiffrorna i sig, men anser att bakom dem finns ett inslag av spekulativt tänkande, där åtgärder som antas leda till höga publiksiffror ges företräde före åtgärder som gör program kvalitativt bättre.

Kritikerna brukar därvid också hänvisa till den stora vikt som man anser att producenter och andra ansvariga på Sveriges Radio lägger vid under- sökningarna av programmens publikstorlek.

Det stora antalet serier och långfilmeri tv och repertoarvalet i melodiradion brukar anföras som exempel på programinslag som syftar till att i första hand locka publik till programmen. En sådan kritik brukar också riktas generellt mot förströelseprogram. Det har hävdats att antalet sådana program har ökat på bekostnad av andra mer seriösa program, och att detta är ett uttryck för en förflackning eller en kommersialisering av program- verksamheten.

KA N U T:s utvärdering

Sveriges Radio hari sin utvärdering av tv-verksamheten under tvåkanaltiden (KANUT) tagit upp denna kritik till behandling. I avsikt att granska om kritiken för kommersialisering av programverksamheten hade någon grund ställde KANUT upp fyra punkter som skulle belysas:

l Utvecklingen av program inriktade på att nå stor publik — i första hand ”breda” underhållningsprogram 2 De tider på vilka olika programtyper har sänts 3 Samordningen av programmen 4 Utvecklingen av enskilda program, programtyper och genrer

KANUT arbetade med en indelning av programmen i information och un- derhållning. Till underhållningen räknade man programsektorerna biograf- film, nöjesprogram och sport, medan sektorer som blandprogram, teater och musik hänfördes till gruppen ”resterande programtyper”.

Undersökningen visar som belysning av punkt 1 — att underhållnings- programmen har minskat och blandprogrammen har tillkommit som en ny grupp. I varje fall för TV 1 gäller emellertid att underhållningen minskat även om blandprogrammen räknas dit.

Som sammanfattning på punkt 2 säger KANUT att det inte finns grund för en generell kritik mot att tv skulle ha missgynnat de informativa och seriösa programmen genom mindre attraktiva sändningstider. Teater och nyheter har varit de mest gynnade programkategorierna.

Samordningen punkt 3 — har inte gynnat underhållningsprogrammen men däremot blandprogrammen enligt det sätt KANUT mäter konkurren- sen. Lättast konkurrens hade nyhetsprogrammen i TV 1 och teatern i TV 2, svårast konkurrens hade nöjesprogram, biograffilm och övrig fiction i TV 1 samt natur och vetenskap, politik och samhälle och biograffilm i TV 2.

Under punkt 4 diskuterar KANUT främst ökningen av blandprogram

och serier. Beträffande blandprogrammen redovisar utredningen att den inom sig rymmer olika åsikter men konstaterar att programmen bör ses som komplement till mer genomarbetade och kostnadskrävande — fak- taprogram.

KANUT förklarar ökningen av svenska tv-serier delvis med produktions- ekonomiska motiv men anser att ökningen inte är ett uttryck för förflack- ning.

Seriernas andel inom teater och "övrig fiction” har ökat sec'an enka- naltiden. Andelen detektiv- och westernprogram minskade under tvåka- naltidens startår, men har sedan åter ökat. Bland olika förklaringar nämner KANUT att man anpassat sig till publiksmaken, att man fått slätare att finna andra programtyper för import och att en upptrappning a/ förströ- elsevåld i biograffilmen skett parallellt. Att både TV 1 och TV 2 irfört fasta programrubriker för dessa genrer kan medföra risker konstaterar KANUT, genom en ”alltför långt gående anpassning till den publiksmak som kom- mersiella intressen utnyttjar och utbildar i biografsalongerna" (5123).

KANUT visar också oro inför utvecklingen inom de stora tx-bolagen i Europa och USA. Genom att de har ekonomiska problem kan mm befara att de ”i än högre grad än hittills kommer att göra så billiga procuktioner som möjligt samtidigt som detta allt oftare skall fungera som et minsta gemensamma nämnare för den stora publiken. I en sådan utveckl ng kom- mer det självfallet att bli svårare för Sveriges Radio att köpa in tilräckligt mycket program av tillfredsställande kvalitet” (5123). Någon dskussion om möjligheterna att i större utsträckning köpa från andra länder finns inte i KANUT. Inte heller tas det dominerande anglosaxiska utbidet upp som ett problem.

KANUT:s slutsats efter hela genomgången är att inga egentliga belägg har hittats för påståendena att en förflackning av programutbudet i stort skulle ägt rum.

Radioutredningens synpunkter Allmän bedömning

Som synes har kritiken mot Sveriges Radio för publikjakt och förfackning i stor utsträckning gjorts i kvantitativa termer. Mängden av en 'fiss pro- gramkategori och publikstorleken för vissa program har tolkats sorr uttryck för en kommersialisering. Sveriges Radio å sin sida har i KANUTtillbaka— visat kritiken i första hand med kvantitativa mått. Däremot för mat i detta sammanhang inte något resonemang om begreppet kvalitet i prog'ammet.

I den allmänna debatten ställs begreppet kvalitet ibland som kontrast till publikstorlek — det som är kvalificerat anses inte kunna nå en stor publik och det som tilltalar en stor publik anses inte kunna äga de goda egenskaper som endast en liten krets förmår uppfatta. Ibland tillämpas det (mvända betraktelsesättet — likhetstecken sätts mellan kvalitet och stor publik.

Resonemang utefter båda dessa tankelinjer blir förr eller senare of'uktbara — man antyder förekomsten av en "finkultur" och en "'populärkulur” och menar att dessa bara undantagsvis tangerar varandra.

Vi anser att ett sådant synsätt är olyckligt och kan få negativa följder.

Å ena sidan kan det innebära att behovet av underhållning nedvärderas och att därmed program som syftar till att ge förströelse och avkoppling ges för små ekonomiska resurser. Å andra sidan kan det till exempel leda till att den som i programform vill framföra ett angeläget ärende helt bortser från tillgängligheten och därmed avskärmar många människor från inne- hållet. Kraven på kvalitet och tillgänglighet bör ställas på all programverk- samhet vare sig huvudsyftet är att förmedla ett budskap eller att ge för- ströelse.

Underhållning

Vi anser att underhållning är ett viktigt och angeläget inslag i program— verksamheten, inte bara som särskild programform utan också som en na- turlig del av radio- och tv-produktionen inom många olika programområden. Program som uteslutande eller främst är avsedda att roa och förströ pub- liken utgör ett markant inslag i såväl radions som tv:s verksamhet. Radions underhållningsprogram rör sig över ett stort område. Talprogram- men omfattar bland annat frågesport och telefonprogram, uppläsningar och sketcher men även stort anlagda teaterföreställningar gjorda för att under- hålla. Inom musiken hänförs till underhållningsprogrammen i första hand ett stort utbud av lättare grammofonmusik, varmed främst brukar avses genrer som dans- och schlagermusik. På musikteaterns område rör det sig om visor, kupletter och andra musikformer samt om musicals, operetter och liknande i det större formatet. Musik och tal blandas också i olika programformer — estradprogram, önskeprogram, kåserier och program där musiken ges en utförligare presentation än i den rena melodiradion. Flera av underhållningsprogrammen i radio har mer eller mindre be- arbetade flyttats över till tv. Radion har på detta sätt tvingats till en förnyelse men den har också utarmats genom att det varit etablerade program med för radion stor publik som tv lagt beslag på. Detta övertagande av pro- gramformer från radion kan också ses som bristande fantasi hos tv. För tv typiska underhållningsprogram finns bland de flitigt förekommande serierna, som kan vara av följetongskaraktär eller bestå av avslutade avsnitt. Det rör sig bland annat om genrer som familjekomedier och kärleksskild- ringar, deckare och westernserier. Även flera teaterföreställningar och bio- graffilmer har som huvudsyfte att underhålla. I tv förekommer liksom i ljudradion a_rtistprogram och shower samt frågesport och panelprogram. Att erbjuda publiken underhållande program som ger stimulans, förströ- else och avkoppling är en självklar uppgift för en rundradio i allmänhetens tjänst. Att sådana program vänder sig till stora grupper och också når en stor publik är naturligt och behöver inte uppfattas som publikjakt.

Det väsentliga är istället enligt vår mening att kraven på kvalitet och mångsidighet hävdas också på detta område. Det förutsätter bland annat goda ekonomiska resurser och tillgång till medarbetare och medverkande som kan bearbeta och gestalta de manus och annat material som används.

Det stora publikunderlaget motiverar också en genomtänkt syn på pro- grammen och vaksamhet beträffande innehållet. Vi avser därmed inte att programmen ska bli mer nyttoinriktade, pedagogiska eller "samhällstillvän- da”. Vi menar däremot att fördomar, våldsmentalitet och icke-demokratiska

1Karin Hallberg — Jan Nordberg, Tvzs publik ok- tober 1976, SR/PUB nr 17 — 1976/ 77.

värderingar inte ska få breda ut sig under täckmanteln ”underhållning”. Vi kan citera TV l-chefen Håkan Unsgaards artikel i skriften ”Sveriges Radio inför 1970—talet” för att illustrera vad vi menar: ”Det är slutligen angeläget att tv-programmen slår vakt om humanitära värden och ideal: respekt för människovärde, avståndstagande från brutalitet och våldsmen- talitet, positiv attityd till tolerans och fördomsfrihet."

Serier

Inte heller förekomsten av serier i programverksamheten får tolkas som ett uttryck för förflackning utan att man närmare analyserar utbudets sam- mansättning. Serier är en för etermedierna främst tv — väl lämpad pro- gramform, och flertalet serier håller också en god kvalitet. Problemet är främst att en omfattande förekomst av serier dels minskar utrymmet för enstaka program och därmed ger sämre mångsidighet, dels binder publiken och försvårar möjligheterna att följa med och få sammanhang.

En undersökning utförd av PUB1 visar att andelen följetongsserier i tv (beräknad på den totala programtiden efter kl 18.30) var 16 procent i oktober 1976, vilket utgjorde i det närmaste en fördubbling jämfört med november 1975. Av undersökningen framgår också att följetongsserier är mer populära än tv-programmen i genomsnitt. Till detta bidrar. förutom programmens egna egenskaper, sådana faktorer som att program men bygger på varandra i kontinuitet och sänds på bestämda dagar och tider, och där- igenom efter hand blir mer kända och etablerade för en allt större publik. En faktor är vidare, framhålls det, att det sociala trycket att se en populär serie ”måste bli allt svårare att motstå ju längre serien framskrider. Att ”vara informerad” är en nödvändighet för att kunna vara på samma våglängd som omgivningen”.

Ökningen av andelen serier under tvåkanaltiden kan ses som ett sätt att skaffa stora publiker. Viktigare skäl torde dock vara att serier i regel är fördelaktiga för tv-kanalerna från planeringsmässig, praktisk och eko- nomisk synpunkt. I det refererade fallet kan en förklaring också vara att TV 2 som svarar för en stor del av ökningen har lagt in ett antal utländska serier kl 18.30 på vardagarna, i syfte att lansera de regionala nyhetssänd- ningarna och Rapport.

Vår slutsats av det ovan sagda är att den serieverksamhet som nu bedrivs i tv inte kan bedömas entydigt och generellt. Från såväl publikens som Sveriges Radios synpunkt har serier fördelar, men inrymmer också flera problem.

Vad som bör göras är att ge ökade resurser som möjliggör en större mång- sidighet, och en bättre balans i utbudet mellan serier och enstaka program. Detta berörs i våra förslag om inköpsverksamheten.

7.2.3. Programkvalitet och ansvar mot publiken

Vi anser att höga publiksiffror inte är något avgörande mått på om ett pro- gram har varit bra eller inte. En allmän strävan efter höga publiksiffror främ- jar inte den sorts programkvalitet som enligt vår mening bör eftersträvas. Sveriges Radio behöver inte heller, med sitt oberoende av vinstmotiv och

med tanke på radions och tv:s fasta förankring i svenska folkets vanor och liv, ägna sig åt en sådan strävan.

Ett viktigare mål för programverksamheten är enligt vår mening att sti- mulera och aktivera tittare och lyssnare. Den tid som ägnas åt radio och tv ska vara mer innehållsrik och givande för den enskilde. Detta är ett önske- mål som kräver resurser för genomarbetning och gestaltning. Programmen borde kunna bli mer "träffsäkra”. Även om varje enskilt sådant program inte får så stor publik, skulle behållningen för den intresserade bli större.

Vi ser det således inte som ett mål för rundradion att öka den tid som den enskilde ägnar åt radio och tv. Den tiden är redan nu rätt lång, och många anser att radio och tv är ett hinder för andra sysselsättningar och för um- gänge och samvaro.

Man måste också beakta att publiken inte är enhetlig. Den rymmer inom sig många olika intressen och behov, och olika förutsättningar att tillgodogö- ra sig programmen. Den kan inte heller indelas i klara grupper. Olika intres- sen måste tillgodoses, men ingen enskild lyssnare eller tittare kan göra an- språk på att hela tiden få sina intressen beaktade. Större hänsyn bör tas till grupper som idag är eftersatta.

Men det är även viktigt att ha som utgångspunkt att den enskildes intres- sen inte en gång för alla är formade och fastlåsta. De kan påverkas och för- ändras. Därför bör den långsiktiga programplaneringen utformas så att publi- ken stimuleras och ges möjligheter att ta del av program av olika slag. Den pedagogiska insatsen och informationen om alternativ, programtider och ka- naler är därför viktig.

Vi anser sammanfattningsvis att det är viktigare att öka den enskildes be- hållning av olika program än att öka den tid var och en ägnar åt tv. Därför fö- reslår vi förstärkningar av vissa delar av programverksamheten och ökade resurser för en höjning av programkvaliten. Målet för programplaneringen bör vara att ge publiken möjligheter att ta del av program av olika slag och att i ökad utsträckning kunna välja tidpunkt för sin radio- och tv-konsumtion. Ökad hänsyn måste också tas till olika eftersatta gruppers intressen, behov och förutsättningar.

Vi är naturligtvis medvetna om att insatser för eftersatta grupper också kommer andra tillgodo, och att de därigenom till exempel kan leda till att personer som redan är högkonsumenter av radio och tv ytterligare ökar sin konsumtion. Dessa och andra möjliga effekter av ökad sändningstid be- handlas i en nyligen utgiven rapport från PUB.2 Det viktiga är emellertid att rundradion i sin programpolitik strävar efter att för olika delar av publiken öka valfriheten och behållningen av de enskilda programmen.

Program som ger en större behållning kan, som redan framhållits, bland annat åstadkommas genom större resurser för gestaltning och bearbetning och genom att man får möjlighet att oftare kunna kassera inspelade program eller att avbryta programprojekt. Större valfrihet och tillgänglighet kan upp- nås genom en ökad och mer medveten reprisverksamhet, vilket vi behandlar i avsnitt 7.4.1.

Gestaltning innebär att med konstnärliga uttrycksmedel inför publiken skapa eller återskapa ett skeende eller ett sammanhang. Genom gestaltning kan man göra olika skeenden och även problem, tankar, idéer och erfarenhe— ter levande och tydliga för publiken genom att ge dem en form som möjlig-

? Karin Hallberg. Publi- kens förväntade reaktio- ner på ökad sändningstid i tv och radio; Sveriges Ra- dio/PUB, Nr 15 76/77.

gör nyansering och utförlighet i skildringen och inlevelse från publikens sida. Den kan också vara ett medel att uttrycka och förmedla känslor och stämningar.

Genom dessa förutsättningar kan gestaltande program ge publiken enga- gerande och roande upplevelser, som genom möjligheterna till identifikation och igenkännande kan ge ökade och fördjupade insikter och samtidigt sti- mulera fantasin och utveckla förmågan till inlevelse.

Gestaltning kan också användas för att åskådliggöra samtidsfrågor. Hän- delser och samhälleliga förändringar kan behandlas inte bara i nyhets- och faktaredovisning utan också som teater, film, sketcher, visor eller som dra- matiserade inslag i nyhets- och faktaprogram.

Gestaltning är dyrbar att åstadkommajämfört med enklare redovisnings- former. Men det finns många exempel på hur gestaltning av samtidsfrågor gjort dessa tillgängliga och begripliga för många människor som annars skul- le gått förbi dem eller inte förstått frågornas egentliga konsekvenser. Ett exempel är TV l-teaterns föreställning ”Det löser sig” som behandlade en fabriksnedläggelse på ett sätt som gjorde problem för de enskilda människor- na och för samhället påträngande begripliga. Den gängen hade TV1 sitt samhällsprogram ”Studio 5” samordnat med tv-teaterföreställningen, och den sammanlagda informations- och opinionseffekten ökade därmed sanno- likt.

I begreppet bearbetning räknar vi in tillgång till goda manus och goda med- arbetare, goda möjligheter till research, till repetitioner, till klippning och till textning och översättning av slutprodukten men också till kassering efter- som experiment (som är viktiga för kvalitet och förnyelse) ibland misslyckas.

Vi vill framhålla att vår strävan till höjd programkvalitet inte gäller någon särskild programsektor. Alla programformer bör få goda möjligheter till ge— staltning och bearbetning.

De allmänna kvalitetssynpunkter på rundradioprogrammen som vi anlagt måste sålunda också avse de program som syftar till förströelse och av- koppling. Önskemålet om förstärkta resurser för genomarbetning och ge— staltning av programstoffet måste således starkt understrykas beträffande underhållningen i radio och tv. Detsamma gäller kravet på förnyelse av gen- rerna. Detta förutsätter att en väsentlig vidgad krets av medverkande anlitas i programverksamheten för manus, redaktionell medverkan och medverkan i programmen. Bland annat innefattar detta ett ansvar att i etermedierna till- varata och utveckla scengenrer såsom varite, kabaret och liknande.

7.2.4 lnköpsverksamheten

En stor del av programmen i tv utgörs av så kallad främmande produktion — varmed avses tv-program och filmer som har initierats och producerats utan- för Sveriges Radio. Merparten utgörs av utländsk produktion.

Inköp och visning av främmande program är en viktig del av program- verksamheten, som dock enligt vår uppfattning inte tilldelats tillräckliga ekonomiska och administrativa resurser.

Vi föreslår en förstärkning av inköpsorganisationen i syfte att åstad-

komma en mer medveten inköpspolitik med ökad kvalitet, en breddning av inköpen till fler länder och fler producenter och en ökad bearbetning av in- köpta program. Detta är angeläget för att kunna motverka utslätning och en- sidig kulturpåverkan och för att öka tillgängligheten.

Inköp av främmande produktion ska vara motiverad av programmässiga och kulturpolitiska skäl. Ökad geografisk, språklig och kulturell spridning bör eftersträvas, liksom ett ökat inslag av enstaka program.

Vad som bland annat kan göras för att tillgodose vårt önskemål är större resurser för resor och programbedömningar till länder där få inköp nu görs. Härmed följer också ökade krav på översättning, textning, spedition etc. Vidare är det önskvärt med bearbetning av främmande program för att öka tittarnas utbyte. Viktigt är till exempel dubbning av fler utländska barnpro- gram, så att även inte läskunniga barn kan följa med. Dubbning av barnpro- grammen innebär att dialogen översätts och anpassas efter filmen, skådespe- lare engageras, ljudet redigeras och så vidare, vilket allt innebär att kostna- derna kan bli jämförbara med egenproduktion.

7.2.5. Medverkan av fristående yrkesutövare i programverksamheten

Vi anser att en omfattande medverkan av fristående yrkesutövare i radio och tv är nödvändig för att främja programkvalitet, variation och förnyelse i pro- gramverksamheten. För etermedierna med deras mångsidighet och ämnes- mässiga bredd är det av största vikt att kunna anlita skapande krafter och idégivare från olika områden i samhället. Sveriges Radio har inte möjlighet och resurser att fast anställa sådana krafter i den utsträckning som enligt vår mening svarar mot kraven på kvalitet i programverksamheten. Med hänsyn till behovet av förnyelse vore det inte heller önskvärt. Väsentliga kvaliteter kan också utvinnas av samspel och växelverkan mellan personer inom och utom Sveriges Radio med deras skilda erfarenheter och kunskaper samtidigt som det stimulerar och utvecklar de medverkande parterna. Därtill kommer att kravet på yttrandefrihet förutsätter en bred medverkan i radio och tv av personer utanför företaget.

Den typ av medverkan vi anser nödvändig bör omfatta skapande krafter och idégivare, som genom sina talanger, kunskaper, erfarenheter och ut- trycksformer inom ett visst område kan främja kvalitet i programverksam- heten, och som inte är fast anställda inom Sveriges Radio. Vi syf- tar främst på personer som någorlunda kontinuerligt och yrkesmässigt ägnar sig åt skapande verksamhet. En sådan medverkan kan närmare definieras som verk och prestationer av skapande och utövande konstnärer samt konstnärlig, publicistisk och vetenskaplig medverkan i andra former såsom programresearch, redaktionsmedverkan och programmedverkan som värd, diskussionsdeltagare, expertis etc.

Vi anser sålunda att i första hand konstnärlig verksamhet bör hävdas som frilansområde. Det främsta skälet är att kravet på förnyelse ur publikens syn- vinkel är större på det konstnärliga fältet än på andra områden. En omfattan- de och kontinuerlig medverkan av fria kulturarbetare är också nödvändig för att upprätthålla kraven på bredd, variation och programkvalitet, särskilt inom sektorer såsom film, teater, musik, litteratur, konst, underhållning, barnprogram och andra gestaltande programformer. Det bör gälla beställ-

ningar och utläggningar till och medverkan vid programutformning av olika kategorier skapande konstnärer. Det bör också gälla medverkan och framträ- dande i medierna av utövande konstnärer.

Frilansmedverkan ger uttrycks- och arbetsmöjligheter åt kulturarbetare och andra som inte eftersträvar fast anställning inom Sveriges Radio. Vi vill därvid erinra om det stora kulturpolitiska ansvar som åvilar företaget genom att det är en av de största arbetsgivarna på kulturområdet och för vissa grupper den allra största.

Överhuvudtaget är radio och tv väsentliga uttrycksmedel för kulturarbe- tarna, och tillgången till etermedierna är av synnerligen stor vikt för dem i deras yrkesverksamhet. Som ledande kulturinstitution har Sveriges Radio ett självklart ansvar att stimulera och tillvarata den talang och yrkesskicklig- het som finns inom olika delar av landet.

Konstnärlig, publicistisk och vetenskaplig medverkan i andra former så- som programresearch och redaktionsmedverkan bör också av kvalitets- och yttrandefrihetsskäl i vid utsträckning ske genom personer som inte är an- ställda inom Sveriges Radio.

Det finns här skäl att även betona vikten av att olika röster kan komma till tals i rundradions spegling av och kommentarer till samhällslivets yttringar. Krönikor, magasin och liknande program bör sålunda inte domineras av fast anställda medarbetare, utan debatten måste ges ökad bredd och variation.

Det bör därvid påpekas att den allmänna programpolitiken, liksom även upplevelseprogram och kulturinslag i såväl radio som tv bör göras till föremål för kritisk granskning i radio och tv. Det är viktigt att också Sveriges Radios egna produktioner inom kultursektorn kan tagas upp till behandling genom medverkan av fristående kritiker och experter, liksom givetvis också att publikrepresentanter bör få möjlighet att komma till tals.

Vi anser att särskilda åtgärder är motiverade för att garantera medverkan av skapande krafter utifrån. Vikten av sådan medverkan i radio och tv har också i olika sammanhang framhållits av företrädare för statsmakterna och Sveriges Radio. Trots detta har den minskat under senare år. Detta kan för- klaras av två förhållanden som inträffat under samma period.

Den minskning av Sveriges Radios programresurser som har skett under de senaste åren har i stor utsträckning gått ut över frilansmedverkan, som utgjort budgetens nästan enda elastiska del. Det är i första hand manuskript- baserade gestaltande programformer som har drabbats. Detta förhållande har kritiserats i den allmänna debatten, inte bara av representanter för kulturar- betarna utan också av andra som hävdat att radio och tv innehåller allt färre engagerande och underhållande program. Vidare har tillämpningen av lagen om anställningsskydd med dess regler om turlisteordning och företrädesrätt fått till följd att Sveriges Radio anlitat färre fristående yrkesutövare än tidigare.

Lagen om anställningsskydd är värdefull för de anställdas sysselsätt- ningstrygghet, men såsom den tillämpats drabbar den indirekt de grupper som av olika skäl inte önskar fast anställning inom rundradion. Vi vill fram- hålla vikten av att också de fristående yrkesutövarnas sysselsättningsmöjlig- heter skyddas. Vi anser att skyldigheten att anlita skapande krafter utifrån är så viktig för programverksamheten att den ska markeras i Sveriges Radios avtal med

staten. Detta innebär ett krav på företaget att planera och organisera sin verksamhet på ett sätt som möjliggör en omfattande medverkan av friståen- de yrkesutövare.

Vi vill här också framhålla att denna fråga ytterst hänger samman med en viktig princip för Sveriges Radios personalpolitik. En utökad frilansmed- verkan och på sikt en ökad andel frilansproduktion medför att utrymmet för fast anställning inte bör öka i samma takt som de totala resursökningar vi föreslår. Eftersom vi uttalar oss för en ökad frilansmedverkan av pro- grampolitiska skäl anser vi att Sveriges Radio ska använda en mindre andel av sina resurser för fast personal.

Vi har övervägt att föreslå en kvotering innebärande att en viss minsta del av budgeten endast får användas för att engagera fristående yrkesutövare inom vissa angivna områden. Fördelen med en sådan metod är att medel som är tänkta för frilansmedverkan inte kan gå till andra ändamål.

Kvotering är emellertid ett stelt instrument, särskilt som programformer- na förändras och vidareutvecklas.,Det är svårt att fånga det område man vill skydda i en definition som är tillräckligt klar för att användas till praktiskt bruk. En avgränsning kan också i en inte avsedd utsträckning drabba fri- lansmedverkan som inte är kvoterad. Det är vidare svårt att fastlägga en rimlig nivå och dessutom risk för att en vald miniminivå blir en riktlinje. Vidare minskar Sveriges Radios ansvar för fördelningen av medel, vilket skulle kunna strida mot våra förslag i övrigt.

Genom att markera ansvaret för frilansmedverkan i avtalet tar man bättre hänsyn till rundradions behov av frihet och flexibilitet i planeringen. Utan en kraftfull tillämpning finns dock risk för att en sådan bestämmelse blir helt verkningslös. Därför bör möjligheten till kvotering hållas öppen och kunna övervägas om avtalsbestämmelser inte får avsedd effekt.

7.3. Särskilda programfrågor 7.3.1 Inledning

I radiolagen och i avtal mellan svenska staten och Sveriges Radio finns angivna de uppgifter som företaget, och dotterbolaget Sveriges Lokalradio, ska fullgöra i programverksamheten. Övervakningen av att företagen efter- lever bestämmelserna sköts av den av regeringen tillsatta radionämnden, som har att granska redan sända program. Nämnden får däremot inte granska program i förväg.

Radionämnden är alltså den myndighet som har samhällets uppdrag att bedöma huruvida Sveriges Radio följer givna regleri programverksamheten. Vi finner det nuvarande systemet lämpligt även för framtiden och anser det viktigt att myndighetsbedömningen av Sveriges Radios verksamhet sker på grundval av i förväg uppställda regler, sådana de återfinns i lagar och avtal.

Under perioden den ljanuari 1971 den 30 juni 1976, dvs. under fem och ett halvt år, har radionämnden fattat 2 250 beslut i granskningsärenden. I 76 fall (3,4 procent) har nämnden därvid kommit fram till att det granskade programmet i ett eller flera avseenden strider mot lag och/eller avtal. l

180 fall (8,0 procent) har nämnden funnit att programmet visserligen inte stått i strid med lag och/eller avtal, men ändå innehållit sådania brister att nämnden funnit anledning rikta kritik mot det. Övriga ] 994(88.6 procent) friades eller avvisades av nämnden. Det är endast en mindre del av det samlade programutbudet som blivit anmält till radionämnden eller som av annan anledning granskats av denna. Den sammanlagda programtiden under de 5,5 åren uppgick till cirka 130 000 timmar. Under ett år ( 1972/73) granskade radionämnden 3,4 procent av de 4 100 timmarna tv-program och 0,3 procent av de 15 800 timmarna radioprogram. (Ds U 1974:7 Radionämn- den. Breddad granskning och ny organisation, 5 50—54).

Den enda rimliga bedömning som enligt vår mening kan göras av de ovanstående siffrorna är att Sveriges Radios programutbud sett som en helhet stått i god överenskommelse med radiolag och nu gällande avtal om pro— gramverksamheten. Radionämnden har heller aldrig väckt frågan att man från regeringens sida skulle företa några åtgärder mot företaget för brott mot avtalet om programverksamheten. Radionämndsutredningen gör den be- dömningen, att om ”programverksamheten . . . mera genomgående har ten- derat att bryta mot kraven på opartiskhet och saklighet, så borde detta rimli- gen ha resulterat i en större andel fällda och kritiserade program än dem som undersökningen ger vid handen.”

Ansvarsfördelningen mellan staten och Sveriges Radio ger företaget stor frihet vid utformandet av programverksamheten. Detta innebär att lagar och avtal anger ganska vida ramar inom vilka företaget och dess anställda har ett betydande handlingsutrymme. Även detta förhållande bör enligt vår mening bestå. Men det medför naturligtvis att utrymmet för kommentarer till och kritik mot Sveriges Radios program också blir stort innanför de ramar som lagar och avtal drar upp.

Det är därför naturligt att Sveriges Radios programverksamhet kritiskt granskas och livligt diskuteras i den allmänna debatten och i massmedierna.

Mot bakgrund av erfarenheterna från den nu pågående avtalsperioden lämnar vi förslag om vilka regler som bör formuleras för nästkommande avtalsperiod och om hur de bör tillämpas. En utgångspunkt för oss är därvid att Sveriges Radio och Sveriges Lokalradio samt de anställda inom företagen ska ha i princip samma frihet i programverksamheten som under den nu- varande avtalsperioden. Vi ser det alltså inte som en uppgift för staten att söka detaljreglera programverksamheten.

Vi kommer i det följande att redovisa ett antal områden där diskussionen om Sveriges Radios verksamhet under 1970-talet varit särskilt livlig. Det är därvid naturligt att vi kommer att uppehålla oss främst vid kritik som framförts. Detta får inte undanskymma att det i debatten om Sveriges Radio ofta i grund och botten har funnits en positiv värdering av programverk- samheten.

Den kritik som har förekommit har främst riktat sig mot innehållet i programmen. Den har gällt enskilda program eller programserier, ibland hela genrer eller rent av hela programutbudet. Det gäller främst frågan om saklighet och opartiskhet i programverksamheten. Vi har sökt bidra till be- lysningen av den frågan genom två undersökningar. vilkas huvudsakliga innehåll vi redovisar i det följande, nämligen dels (Ds U 1976:13) Tvzs ut- landsrapportering, som utförts av professor Jörgen Westerståhl och universi-

tetslektor Rutger Lindahl, dels (Ds U 1976:12) Programarbetarens dilemma, som utförts av universitetslektor Lars Grahn, docent Bengt Nerman och uni- versitetslektor Sverker Tirén.

7.3.2. Saklighet och opartiskhet. Radioutredningens undersökningar 7.3.2.1 Debatten senare år

Den vanligast förekommande kritiken mot radio- och tv-programmen har gällt påstådda brott mot radiolagens krav på saklighet och opartiskhet i programverksamheten. Kritiken har kommit från olika håll och skiftat till mål och innehåll. Nyhets- och samhällsprogrammen har oftast kritiserats för att de skulle vara ”vänstervridna" —avsiktligt eller oavsiktligt från berörda redaktioners och medverkandes sida. Andra delar av programmen — främst underhållningsprogram och filmer har oftare kritiserats för påstådd "hö- " gervridning”, som då vanligen skulle ta sig uttryck i ett slappt anammande av ett västdominerat, av kommersiella värderingar präglat utbud, såsom deckare. western-filmer och underhållningsserier i tv.

Kritiken för "vänstervridning" får sägas ha varit den kvantitativt över- vägande och den som mer eller mindre gått in i det allmänna medvetandet. Då denna kritik ofta har gällt konkreta punkter i program eller programserier är den lättast att dokumentera. Den har dessutom ganska ofta resulterat i anmälningar till radionämnden. Denna typ av kritik nådde en kulmen under 1970-talets första år och sammanföll i tiden med tv:s uppdelning i två kanaler.

I något fall har hela programserier påståtts brista i saklighet och opartiskhet. Ett exempel på det senare är den serie som sändes i TV ] hösten 1971 med rubriken "Från socialism till ökad jämlikhet”. Det var en serie om åtta program och ett debattprogram som analyserade den svenska arbe- tarrörelsens utveckling från marxistiska utgångspunkter. Radionämnden be- handlade hela denna serie efter anmälan och lät bland annat tre sakkunniga forskare var för sig lämna yttrande om serien. Utslaget i radionämnden blev fällande; serien hade enligt nämnden inte tillräckligt tydligt redovisat utgångspunkter och tillvägagångssätt och den efterföljande debatten kunde inte på ett tillfredsställande sätt kompensera detta.

I fallet ”Från socialism till ökad jämlikhet” kunde inte några allvarliga sakfel påtalas, men det finns andra program där en omfattande offentlig debatt anklagat program för sådana fel. Programmen har anmälts till Ra- dionämnden och där fällts för att de ansvariga inte, som radioavtalets & 8 säger, hade kontrollerat att lämnade uppgifter var korrekta.

I februari 1970 sände TV 2 programmet ”Nils Johan Andersson”, en pjäs om det statliga företaget NJA som gått även på Dramaten och andra scen— teatrar. Radionämnden ansåg, att Sveriges Radio i pjäsen lämnat felaktiga sakuppgifter och att den debatt som följde på pjäsen inte kunde frita företaget från kritik mot att den var osaklig.

Ytterligare ett program från 1971 i TV 2 ledde till kritik för vänstervridning och det var programmet ”Har du hört vad som hänt?" I det programmet, som till sin form var en politisk satir, ingick en scen där August Lindberg, före detta ordförande i LO, undertecknar Saltsjöbadsavtalet. I tv-programmet

framställdes Lindberg som berusad, vilket upprörde många människor, sär— skilt dem som visste att han var en övertygad nykterist. Programmet ledde till en diskussion om vilka uttrycksformer som kunde anses tillåtna för den politiska satiren i radio eller tv — då det gäller teater eller tryckt sk*ift hade inte motsvarande starka kritik uppkommit. Radionämnden konsta- terade, att programmet stred mot både radiolag och avtal eftersom en felal—tig beskrivning gjorts och att det därmed brutit mot saklighetskravet.

Kritik har också några gånger riktats mot programledarens kommentarer i eller efter ett program. TV 2 sände hösten 1972 ett barnprogram Pojl-en med flöjten — där en replik efter programmet upprörde många föräldrar. Kommentaren gällde vattenbufflar, som förekommit i programmet, och dog en parallell till kriget i Vietnam, där amerikanska helikopterpiloter uppgavs skjuta vattenbufflar. Den gången friade radionämnden programmet med fyra röster mot tre.

7322. Tidigare undersökningar av opartiskhet och saklighet

Sveriges Radio och radionämnden har vid flera tillfällen givit professor Jör— gen Westerståhl i uppdrag att granska vissa progaminslag för att därigenom ge ett underlag för bedömning av om kraven på saklighet och opartiskhet iakttagits i berörda program. Medan radionämnden vanligen granskar en- staka programinslag har Westerståhls undersökningar varit av mera generell natur och gällt hela serier av programinslag: Vietnamrapporteringen under en månad 1968, Den svenska valrörelsen 1968, LKAB-konflikten 1970, Norr— malmstorgsdramat 1973 och Portugalbevakningen i maj-juli 1975.

I samband med dessa undersökningar har Westerståhl utvecklat ett ana- lysschema omfattande tre nivåer. På den högsta nivån förekommer enbart begreppet objektivitet. Detta begrepp återfinnes inte i radiolag eller avtal och används enbart som en sammanfattning av de två nyckelbegreppen på den andra nivån, saklighet och opartiskhet. På den tredje nivån uppdelas sedan dessa båda begrepp i ytterligare ett antal underkategorier: sanning och re- levans, resp. balans/iekepartiskhet och neutral presentation. Vid sidan av de nämnda kraven som alltså ses som ett utflöde ur objektivitetskravet, gäller också andra mål för programverksamheten.

Själva undersökningarna har bestått i att programinnehållet klassificerats i bestämda kategorier, t. ex. efter använda källor, efter presentationsform, med hänsyn till behandlat sakområde, behandlad aktör, perspektiv på aktör etc. Den generella karakteristiken av programinnehållet har lagts till grund för en bedömning av om de angivna objektivitetsnormerna iakttagits i rimlig utsträckning eller inte.

Sanningskravet, som har med de källkritiska frågorna att göra, är i viss mening grundläggande men har, närmast på grund av undersökningarnas karaktär, inte blivit föremål för något mera ingående studium

När det gäller relevanskravet har Westerståhl gjort jämförelser mellan olika mediers rapportering och därvid som norm ofta utgått från den ny— hetsvärdering som med måttliga variationer tillämpas av västerländska ny- hetsmedier.

När balanskrav ska tillämpas, t. ex. vid spegling av en debatt, är det ofta lätt att mäta vilket utrymme berörda parter får. Även vad de :nom den

givna ramen får säga, i förhållande till vad de vill säga, kan i många fall närmare belysas. När det gäller t. ex. vanlig nyhetsförmedling kan balanskrav i de flesta fall inte uppställas. utan där faller Westerståhl tillbaka på ett mindre strikt krav på ickepartiskhet.

Kravet på neutral presentation har tolkats som ett krav på att Sveriges Radio inte får identifiera sig med en viss part eller ta avstånd från en annan. Det är alltså här fråga om själva uttryckssättet i rapporteringen, inte om sakbehandlingen.

Genom mängden av undersökningar har Westerståhl kommit att i någon mån dominera diskussionen om objektivitet vid behandlingen av samhälls- frågor i massmedierna och särskilt i Sveriges Radios program. Westerståhls undersökningsmetoder har emellertid också blivit föremål för kritik. Det har bl. a. hävdats att kravet på opartiskhet har kommit att alltför mycket dominera över kravet på saklighet. Vidare har Westerståhls accepterande av de västerländska nyhetsvärderingsprinciperna ifrågasatts.

Vi har givetvis inte anledning att ta ställning till metodfrågor av detta slag, men vill i föreliggande sammanhang understryka två saker. Det är för det första önskvärt att metodutvecklingen, när det gäller objektivitets- undersöknlngar, på allt sätt främjas. För det andra anser vi det väsentligt att undersökningar som ur saklighets- och opartiskhetssynpunkt belyser stör- re avsnitt av Sveriges Radios programutbud även fortsättningsvis kommer till stånd. De kan på ett värdefullt sätt komplettera debatten om opartiskhet och saklighet i enskilda program.

De två särskilda undersökningsuppdrag som vi givit och som nedan i korthet refereras bör ses mot denna bakgrund.

7.323. Undersökningen om tv:s utlandsrapportering

På uppdrag av radioutredningen har Jörgen Westerståhl, tillsammans med Rutger Lindahl, studerat tv:s utlandsrapportering med utgångspunkt i radiolagens regler om saklighet och opartiskhet. Syftet var inte att avge omdömen om eller karakterisera enskilda program eller programserier, utan att ge en generell karakteristik av hela rapporteringen.

Rapporten är utgiven av radioutredningen och bär rubriken "TV:s ut- landsrapportering. En undersökning avseende perioden 1 februari — 1 juli 1975” (Ds U 1976:13).

Rapporten behandlar fyra centrala frågeställningar.

— urval av nyheter (jämförelse mellan tv, radio och TT) — rapporteringens innehåll (sakområden, aktörer och arenor) — belysning av aktörerna (positiv, negativ, neutral)

— sammanfattande kanaljämförelse

Urvalet av nyheter studeras från olika utgångspunkter. Lindahl och Wes- terståhl undersöker bland annat hur stor andel av nyhetsmaterialet som är dagsaktuell respektive tidsaktuell och hur stor andel som är dubbelrap- porterad respektive unik för en viss nyhetsredaktion.

Av de kommenterande nyhetsprogrammen hade Aktuellt 39 procent dags- aktuella inslag och Rapport 41 procent. Andelen tidsaktuella inslag var 8 procent i Aktuellt och 5 procent i Rapport. Över hälften av inslagen i båda

programmen hamnade i en mellangrupp med blandat dags- och tidsaktuellt innehåll.

Dubbelrapporteringen mellan olika nyhetsprogram i radio och tv måste bli ganska omfattande, antingen det är fråga om självständiga redaktioner eller ett samordnat system. Dubbelrapporteringen mellan Aktuellt och Rip- port å ena sidan och centralredaktionens nyheter i tv (TV-nytt) och i lju- dradions P3 (nyhetssammandrag kl. 23) å andra sidan visar följande:

— av P3:s nyhetsinslag fanns 72 procent också i TV-nytt av P3:s nyhetsinslag fanns 34 procent också i Aktuellt eller Rapport — av TV—nytts nyhetsinslag fanns 48 procent också i P3 (P3 hade sammanlagt 1 *)25 nyhetsinslag och TV-nytt 1 534) — av Aktuellts och Rapports nyhetsinslag fanns 43 procent också i P3 (Aktuellt hade 495 inslag och Rapport 521 inslag. Om de dubbelrapportetade händelserna räknas bort hade programmen tillsammans 809 nyhetsinslag.) — över hälften av inslagen i Aktuellt och Rapport är unika. dvs. de rapporteras inte i det andra programmet. För Aktuellt är andelen 56 procent och för Rapport 58 procent (andelarna är beräknade på en bas där de tidsaktuella nyhetsinslagen inte ingår) av de dubbelrapportetade ämnena har Aktuellt och Rapport i en tredjedel av fallen utnyttjat olika infallsvinklar och i två tredjedelar av fallen lika infallsvinklar — i 18 procent av alla sändningsdagar innehåller Aktuellt och Rapport inga gemen-

samma nyhetsinslag; 35 procent av sändningsdagarna innehåller de ett gemensamt". 29 procent av sändningsdagarna innehåller de två gemensamma: 13 procent av sändningsdagarna innehåller de tre gemensamma; 3 procent av sändningsdagarna innehåller de fyra gemensamma och i 2 procent av sändningsdagarna innehåller de fem gemensamma nyhetsinslag.

Den geografiska täckningen av världen föranleder Lindahl och Westerståhl att framhålla tre regioner som svagt täckta Östeuropa, Latinamerika och Australien/Oceanien. Det sistnämnda området tycks inte heller uppmärk- sammas av andra nyhetsmedier i Sverige; inte ens i TT:s omfattande te- legrammaterial finns särskilt mycket material därifrån. Om Östeuropa och Latinamerika däremot har TT sänt ut ett ganska stort antal nyheter, som inte tagits upp i TV-nytt eller kommenterats i Aktuellt eller Rapport. Journalistiskt arbete i Östeuropa möter speciella svårigheter. bland annat begränsningar både i utrikeskorrespondenternas rörelsefrihet och i fråga om möjligheten att kontrollera eller komplettera tillgängliga telegram.

Rapporteringens innehåll behandlas i tre avseenden ämnesområde, arena (var i världen) och aktör. Undersökningen innehåller också en uppdelning efter presentationsform. Centralredaktionens sändningar i radio och tv utgörs helt av telegram, medan de övriga nyhetsredaktionernas program domineras av kommentarer, reportage och intervjuer. Aktuellt och Rapport hade båda cirka 40 procent Studioingress/kommentar, cirka 35 procent Reporta- ge/kommentar och cirka 25 procent Reportage/intervju.

Utlandsmaterialet har delats in i mellanstatliga och inomstatliga nyheter, och där finns det skillnader mellan de kommenterande programmen och telegramsändningarna. TV-nytt har lika många mellanstatliga som inom- statliga nyheter medan Aktuellt, Rapport och Centralredaktionens P 3-ny-

heter har två tredjedelar inomstatliga, och samhällsredaktionernas och övriga redaktioners utlandsmaterial i tv hade 85 procent inomstatliga händelser.

Påtagliga skillnader mellan nyhetsredaktioner och övriga redaktioner framträder också vid jämförelser mellan vilka sakområden som behandlas. Nyhetsprogrammens största kategori är allmänna inrikespolitiska förhållan- den, politiska organisationers verksamhet och allmänna utrikespolitiska för- hållanden. Fakta- och samhällsprogrammens största kategorier är sociala och kulturella förhållanden. Men medan telegramredaktionerna och de kom- menterande redaktionerna inbördes är ganska lika i sin fördelning på ämnen, så framträder en tydlig profilering i de andra programmens fördelning.

TV 1 har mycket material om ekonomiska förhållanden i olika länder medan TV 2 i stället har mer av allmänna inrikespolitiska förhållanden.

De geografiska områden som dominerar rapporteringen är Västeuropa med 30—35 procent av de kommenterande nyhetsredaktionernas och övriga redaktioners material och 40—45 procent av telegramredaktionernas, Asiens (främst Indokina) andel är 30 procent av de kommenterande redaktionernas material, 14 procent av övriga redaktioners material och 20 procent av te- legramredaktionernas material och Nordamerikas andel (främst USA) mellan 7 och 10 procent av materialet hos samtliga redaktioner utom TV 2:s övriga redaktioner, som ägnat Nordamerika 16 procent av utrymmet. Resultaten for Östeuropa är av särskilt intresse. Rapport ägnade 1,7 procent av sitt utrymme åt östeuropanyheter, Aktuellt 4 procent, telegramredaktionerna omkring 3 procent medan de övriga redaktionerna ägnade 11 respektive 13 procent åt Östeuropa. Även Afrika förekom oftare i de övriga programmen än i de renodlade nyhetsprogrammen, medan däremot Latinamerika inte av någon redaktion rönte större uppmärksamhet TV 2:s övriga program hade den högsta andelen eller 5 procent.

Liksom fallet var med ämnesinnehållet i programmen så gäller om den geografiska fördelningen att fakta-, samhälls- och övriga redaktioner i viss mån kan kompensera brister i de dagliga nyhetsprogrammen och markera en intresseinriktning för programenheten. Som exempel kan nämnas be- handlingen av Östeuropa i både TV 1 och TV 2, Afrika i TV 1 och Nord- och Sydamerika i TV 2. I fråga om arenor och aktörer säger Lindahl och Westerståhl att "ut- landsrapporteringen täcker ett stort antal arenor och aktörer men att endast ett fåtal av dem får något större programutrymme. Tvrs rapporter om utlandet berör . . . totalt 75 procent av de i förväg listade tänkbara arenorna (samtliga stater samt vissa sammanslutningar av stater). Det får anses vara ett högt värde Samtidigt är emellertid koncentrationen till de större arenorna mycket markerad. De tio största upptar således mellan 60—70 procent av den totala programtiden i Aktuellt och Rapport och mellan 50—60 procent i TV-nytt och i de båda kanalerna totalt sett.” Och vidare: "USA:s totalt dominerande ställning i tv:s utlandsrapportering — som aktör på olika arenor — framstår klart. Det utrymme som ägnas rapportering om Kina är däremot anmärkningsvärt litet.” (s 24 och 28.)

Vid genomgången av innehållet i nyhetssändningarna gjordes också be- dömningar av vilka perspektiv — positiva, negativa och neutrala — som do- minerar de sammanhang i vilka aktörerna förekommer. Resultatet blev med den begagnade kodningen av materialet, att för samtliga redaktioner do-

minerar det negativa materialet (krig, kriser, hunger och våldsamma kon- frontationer) starkt över det positiva", relationerna varierar från 2 1/2 gånger så mycket negativt som positivt till 7 1/2 gånger så mycket negativt som positivt. Andelen neutralt material är hela tiden stor, som regel i samma storleksordning som den negativa.

Störst andel negativa perspektiv i nyhetsförmedlingen har Västberlin, Grekland, Spanien, Chile, Etiopien, Indien, Japan, Rhodesia. Kambodja, Danmark, ”Palestina” och USA. Jämnare fördelning har Förenade Arabre- publiken, Nordvietnam, Sverige (som aktör utomlands), Sovjetunionen och Polen. Ser vi på hur dessa länder omnämns av andra så kvarstår och förstärks den negativa övervikten för USA (och även för Portugal) medan Sovjet- unionen har en jämnare balans. Som ett exempel på hur materialet påverkas av dess karaktär och ursprung, visar rapporten att TV 1:s samhällsredaktion hade tio gånger så mycket positivt som negativt om Sovjetunionen. Orsaken var en finsk serie om Sovjetunionen som helt dominerade denna grupp.

Lindahl och Westerståhl sammanfattar avsnittet om perspektivbalansen på följande sätt: ”Som det mest anmärkningsvärda resultatet framträder den starkt avvikande perspektivbalansen mellan å ena sidan de västliga demokratierna och å andra sidan de kommunistiska staterna. Vissa välkända förhållanden kan anföras som förklaring till detta resultat. 1 slutna stater förmedlar de officiella informationskällorna väsentliga positiva nyheter och informationer från andra håll kan vara svåra att anskaffa. 1 de västliga de- mokratierna är däremot nyhetsflödet rikare än någon annanstans och sam- tidigt ger de nyhetsvärderingsprinciper som tillämpas normalt en stark fram- toning av det negativa stoffet. Huruvida andra faktorer än de som har att göra med tillgången på nyheter och gällande nyhetsvärderingsprinciper också påverkat perspektivbalansen är en fråga som inte kan avgöras på grundval av den utförda undersökningen; härför hade erfordrats ett kompletterande studium av nyhetskällor och andra medier” (s 38—39).

Författarna erinrar i detta sammanhang också om Sveriges Radios skyl- dighet att hävda de demokratiska värdena. Detta krav har enligt ett utslag av radionämnden inte ansetts böra påverka den egentliga nyhetsförmed- lingen. Vilken roll kravet att hävda de demokratiska värdena i övrigt skall spela är enligt författarna inte klarlagt.

Fyra stater — Portugal, Sydvietnam, Sovjetunionen och USA — får en utförligare analys i rapporten. I Portugalrapporteringen blir alla specificerade parter oftare negativt omnämnda än positivt. Den "jämnaste balansen” har det socialistiska partiet och de väpnade styrkornas rörelser, MFA, medan för kommunister, högergrupper och övriga vänstergrupper de negativa om- nämnandena starkt dominerar.

I Sydvietnammaterialet är det särskilt skillnaderna mellan Thieu-regimen (i Saigon) och PRR-sidan som framträder. För Thieu-regimens olika aktörer överväger klart de negativa perspektiven medan motsatsen gäller för PRR- sidan. Författarna påpekar, att Sydvietnamrapporteringen mest bestod av krigshändelser och att det då är naturligt att den som har motgångar får ett starkt inslag av negativa perspektiv.

Sovjetunionenrapporteringen domineras av fyra aktörer. där samtliga utom "regering/partiledning” har fler positiva än negativa omnämnanden. För Sovjetunionen gäller det tidigare påpekade specialförhållandet med den

finskproducerade tv-serien som mest tar upp ”icke-officiella" eller ”övriga officiella” aktörer och då med positiv prägel. Detta förhållande, plus att den politiska oppositionen i Sovjetunionen knappast alls behandlas, belyser problemet med nyhetsförmedling från slutna stater av Sovjetunionens typ. Det finns visserligen en liten andel inslag från oppositionen, men dessa, som genomgående var negativa, uppgår inte ens till en promille av det totala Sovjetmaterialet och påverkar därför inte totalbilden.

För USA slutligen registrerades sex aktörer, vilka samtliga utom utri- kesminister Kissinger erhöll till övervägande del negativ belysning.

USA har, som tidigare nämnts, den största övervikten för negativa per- spektiv — relationen 35 procent negativa och 5 procent positiva. De neutrala utgjorde således 60 procent, vilket är ungefär samma andel som Portugal (57 procent), Sydvietnam (59 procent) och Sovjetunionen (72 procent) hade.

De sammanfattandejämförelserna av redaktionernas program ger mycket höga samband: Aktuellt och Rapport får vid undersökning av i vilken mån samma "sak", "aktör" och "arena” behandlats under perioden korrelations- värdena 0,98, 0,96 och 0,95 (det använda måttet Robinsons A går mellan 0 och 1). Jämförelser mellan faktaredaktioner och övriga redaktioner på TV1 och TV 2 ger korrelationsvärden mellan 0,77 och 0,94.

När Aktuellt och Rapport jämfördes dag för dag var den gemensamma andelen material mellan 28 och 43 procent med huvudinnehållet uppdelat på drygt 1 000 nyhetsinslag. I den senare mera översiktligajämförelsen av- seende hela femmånadsperioden är innehållet uppdelat på cirka 175—250 aktörer, 180 arenor, 31 sakområden och 3 slags perspektiv. Härvid framstår alltså programmen som utomordentligt lika.

Åtskilligt talar enligt författarna för att det sistnämnda mätningsresultatet kan vara direkt användbart, när det gäller att bedöma hur programinnehållet ter sig från TV-publikens synpunkt. Man förutsätter då att publikens intresse främst koncentreras på en viss aktör, en viss arena etc. Upplevelsen av likheter i programutbudet mellan olika redaktioner och kanaler blir i så fall beroende av hur ofta en och samma aktör, arena etc förekommer i de olika programmen. (S 43—44.)

De betonar också, att nyhetsredaktionerna inte har ett helt fritt val arena, aktör och sak är redan ihopkopplade med varandra. Därför är det inte förvånande, att höga korrelationsmått uppnås också då variablerna kom- binerade två och två jämförs med varandra. Värdena sjunker något men är fortfarande höga. Då tre variabler kombineras sjunker korrelationerna ytterligare. Några specialjämförelser visar att överensstämmelserna är störst för de mest frekventa variablerna.

Att Aktuellt och Rapport, studerade över en så lång period som här gjorts. framstår som så lika förklarar Lindahl och Westerståhl med att de tillämpar i stort sett samma nyhetsvärderingsprinciper.

Slutsatsen blir, att det ”knappast är meningsfullt att helt allmänt uttala sig om likheter eller skillnader mellan redaktioner och kanaler i Sveriges Radio. I stället måste man precisera vad det är i programinnehållet som skall jämföras och vilken tid jämförelsen skall omfatta. Nöjer man sig med att göra en jämförelse exempelvis av vilka aktörer, arenor och sakområden som behandlas i Aktuellt och Rapport under en längre tidsperiod blir in- trycket av likhet överväldigande. Riktar man däremot uppmärksamheten

på hur de olika komponenterna i händelseförloppet sätts samman och kom- menteras dag för dag blir skillnaderna påtagliga.” (s 46.)

”Praktiskt kan denna analys ge ett bidrag till diskussionen om mångfald och bredd i första hand i de kommenterade nyhetsprogrammen. Existensen av två kommenterande nyhetsredaktioner ger otvivelaktigt en mångfald i fråga om nyhetsurval och infallsvinklar som kommer till uttryck i mellan hälften och tre fjärdedelar av utlandsmaterialet, vid en jämförelse nyhets- inslag för nyhetsinslag. Är man däremot intresserad av bredden i utlands- rapporteringen, blir det naturligt att knyta an till en längre tidsperiod och då framgår att existensen av två självständiga redaktioner inte på något mera markerat sätt bidrar till att öka denna bredd. Prioriterar man kravet på bredd i nyhetsutbudet, dvs. en täckning av mera nyheter eller flera aktörer, arenor, sakområden etc, synes en lösning vara en samordning av nyhets- sändningen.

Mångfalden och bredden i TV:s utlandsrapportering beror också på övriga redaktioners programverksamhet. Såsom förut framhållits fyller de redak- tioner som inte är nyhetsredaktioner en påtaglig, kompletterande uppgift i dessa avseenden. En uppdelning av ansvaret för telegramrapporteringen på två kanalspecifika redaktioner torde däremot medföra en minskning av bredden i telegramutbudet.” (s 46—47.)

7324. Programarbetarens dilemma — en studie i Sveriges Radios samhällsprogram

Radioutredningens andra undersökning av saklighets- och opartiskhetspro- blem har utförts av Lars Grahn, Bengt Nerman och Sverker Tirén. De är alla litteraturvetare och verksamma vid journalisthögskolan i Stockholm. Undersökningen behandlar vissa samhälls- och magasinsprogram och gör det med helt andra vetenskapliga metoder än Lindahl och Westerståhl. Grahn, Nerman och Tirén väljer ut ett litet antal program, som de efter ingående studium av programkatalogen (förteckning över sända program) finner särskilt intressanta. Dessa få program ägnar de en ingående under- sökning med närmast litteraturvetenskapliga metoder. Studien är inriktad på att visa hur föreställningar om publiken och det journalistiska uppdraget kommer till uttryck i första hand genom programledarens handlande i pro- grammen. Deras analyser och slutsatser görs enbart i form av skriftliga kommentarer och resonemang inte i tabeller och siffror som den förra undersökningen.

Det dilemma som rubriken handlar om avser i första hand de spänningar som finns mellan avtalets krav på att upplysa om nuets händelser och att stimulera till debatt. Programledarens roll blir särskilt svår i program som vill stimulera till debatt och i program som författarna menar karakteriseras av en aktiv hållning till ämnesval, medverkande och publik. Av de studerade programmen är '”Insyn” snarare än "Kvällsöppet" och ”Lördags" snarare än ”Barnjournalen” aktiva, undersökande program där redaktionen haft re- surser för research och planering och själv driver programmet efter en genom- tänkt plan.

Grahn, Nerman och Tirén diskuterar också radionämndens praxis, vilken de tycker sig kunna iakttaga har skärpts just när det gäller programledarens

roll. Nämndens huvudregel verkar — enligt författarna — vara, att program- ledaren ska vara neutral och balanserad. Rapporten innehåller emellertid också exempel på där radionämnden friat partiska programledare med hän- visning till programmets art eller där nämnden på annat sätt visat, att man gjort ett undantag från sin huvudregel.

Rapportens författare skriver i avsnittet Slutsatser och önskemål, att det är önskvärt att göra en bredare bedömning av saklighets- och opartiskhets- frågorna, en bedömning som inte bara tar fasta på det rent verbala beteendet i programmen. De har själva valt att jämföra en undersökande, självständig inställning med en mera passiv, ””imiterande" inställning. Författarnas grundläggande värdering är, att den förra inställningen ””bäst tjänar att er- bjuda material för opinions- och värdebildningen i den demokratiska pro- cessen".

Följande punkter anges i rapporten som särskilt väsentliga vid bedöm- ningen av saklighets- och opartiskhetsfrågor i samhällsprogram:

1. Sättet att välja och lägga upp sitt ämne. ””Vi har iakttagit en viktig och intressant kontrast mellan å ena sidan program där redaktionen själv väljer sina ämnen, söker en motivering för dessa och strukturerar sin verklig- hetsbeskrivning — dvs. där man medvetet tar ansvaret för innebörden i de meddelanden man sänder ut och å andra sidan program som präglas av ett ”passivt” ämnesval där man övertar ämne, motivering och tolkning från andra håll (andra massmedier), ofta utan att detta beroende anges eller diskuteras.” (S 107.) I det förra fallet intar programarbetarna en egen häl/ning med risk för att bli uppfattade som partiska i konventionell mening. Även de som intar en mer passiv hållning kan emellertid bli partiska genom att i diskussioner, eller konflikter, låta någon part komma till tals i större utsträckning än andra. ””Å andra sidan kan de relativt lätt försäkra sig om att framstå som oklanderligt opartiska om de ser till att parter och intressen får framträda på ett sätt som enligt gängse uppfattning motsvarar deras plats och styrka i en allmän debatt som redan är etablerad på andra håll, i andra medier. Men denna typ av opartiskhet behöver inte innebära och detta är ett viktigt resultat av undersökningen att ämnet blivit behandlat på ett sakligt och pedagogiskt tillfredsställande sätt. Verklig klarhet om sakfrågorna kanske inte alls har skapats hos publikens flertal, bara därför att ett program speglar (”imiterar”) de beskrivningar, in- tressen och tolkningar som redan trätt fram i den offentliga diskussionen eller därför att de självklara parterna i en konflikt har fått säga sitt. I själva verket kan ett sådant ”opartiskt” program sägas ta ställning för en redan etablerad verklighetsbeskrivning och emot de intressen och syn- punkter som kanske inte haft möjlighet att göra sig hörda. Här finns en partiskhet som är svårare att upptäcka och som därför inte lika lätt kommer under radionämndens ögon, bland annat därför att det kan vara nästan omöjligt att i en viss situation mobilisera den part som inte fått sina syn- punkter beaktade. De ”parter” det här kan vara fråga om till exempel läkemedelskonsumenter, omyndigförklarade mentalpatienter, arbetare som ännu inte drabbats av yrkesskador — är sällan organiserade och har därför inte artikulerat sig inför offentligheten. Kanske har de inte ens själva upp- täckt att de är intressenter (”parter”) i den problematik som behandlas i ett program." (S 107—108.)

Den programledare som förhåller sig aktiv till ämnet kommeijust där- igenom att upptäcka nya parter, nya intressen och ””kanske blir han t. o. m. den förste som formulerar en viss problematik i termer av intressetonflikt'”. Eftersom han då troligen betonar de nya aspekterna kan detta sr ut ””som ett ställningstagande och framstå som i konventionell mening partiskt, trots att avsikten var att få fram en ännu mer saklig och perspe/t'tit'ri/t skildring än de gängse på området". (8108)

2. Sättet att uppfatta pub/ikreaktionen. Programarbetarna kan se publiken som människor för vilka mediekonsumtionen är ett mål i sig ellerett medel för deras orientering i verkligheten. Ser man tittarna och lyssnarna mest som passiva mottagare, som i det första fallet, är man sannolikt inte benägen att tillskriva dem något egentligt eget ansvar för den kommunikatiotsprocess som massmedierna ger impulser till. ””Förväntar man sig inte någor aktivitet från deras sida gäller det ju för programmakaren att göra innehålet så för- enklat att det går fram också till de mest passiva." (S 108.) Den föreställning som programmakaren har om publiken kan också bli en självuppfyllande profetia: genom att konsekvent förenkla och lägga till rätta sina framställningar kan man mana fram just den passiva och oan- svariga tittarhållning som man från början tagit för given.

"Också det motsatta sättet att uppfatta lyssnarna och tittarna ;om upp- märksamma och sökande — fungerar förhoppningsvis på liknande sätt, dvs. som förebild och självuppfyllande spådom.” Ser man publiken srm med- agerande i en kommunikationsprocess måste också en del av ansva'et läggas på den. Och just därför är det, skriver författarna, ””Viktigt från almän de- mokratisk synpunkt att de som arbetar med samhällsprogram i rtndradion ser på sin publik som mogna medborgare, myndiga att själva ta ställning till de beskrivningar och de värderingar som framförs i programmen”. (S 109.)

Utgår man från, att publiken själv kan ta ställning, värdera ')Ch gå in i debatt, behöver inte "tendensen” i enskilda program bli någon alamerande sak. ””På denna viktiga punkt kan emellertid de nuvarande programreglerna och radionämndens tolkning av avtal och andra instruktioner iviss mån hindra programarbetarna från att se sin publik på ett moget och 'ealistiskt sätt. I dessa regler utgår man nämligen ensidigt från att publiken stall skyd- das mot eventuella skevheter eller tendentiösa framställningssätt Man re- sonerar som om den vore ett slags hjälplöst objekt för den information och de värderingar som uttrycks i programmen. Därför har de;sa regler och instruktioner förmodligen också bidragit till att utbreda synen på radio- och tv-publiken som en passivt konsumerande och lättledd skara.” (S 109.)

3. Sättet att i programmet visa sin relation till stoffet och uppgifter. En be- dömning av sättet att i programmet visa sin relation till stoffet och ippgiften måste alltid göras mot programmets helhet och syfte. Många kontrwersiella program har sin grund i intressemotsättningar mellan parter med mycket olika uttrycksförmåga och social prestige. ””l program som syftir till att lyfta fram ”röstsvaga” gruppers eller individers perspektiv krävs en särskild medvetenhet och energi från programarbetarnas sida. Sålunda kan . .. en uppgift förjournalisten eller programledaren vara att söka upprätta en sådan parts auktoritet, dvs. att aktivt stödja och uppmuntra en person som har svårt att på ett självklart sätt agera i egen sak i ett massmedium.” (S 109.) ””Ett sådant agerande från en programledares sida uppfattas gärna som

”partiskt”. Men vi menar att det snarare kan innebära att programledaren undviker en obalans i helhetsintrycket. Att aktivt stödja en medverkande som talar utifrån en svagare position är ofta nödvändigt för att rimlig balans skall åstadkommas i ett program.” (S 110.)

Instruktioner och tolkning

Grahn, Nerman och Tirén menar att radionämndens fixering vid program- ledarrollen får vissa besvärande konsekvenser. ””Tidigare tolkades kravet på opartiskhet så att programutbudet i sin helhet under viss tid skulle präglas av balans och mångsidighet. Den praxis som radionämnden mer och mer har utvecklat innebär emellertid att man ställer alltmer uttalade krav på balans och neutral presentation i de enskilda programmen. Nämnden kan här vara i färd med att lägga fast en tolkning av opartiskhetskravet som i längden kommer att verka hämmande på programarbetarnas möjligheter att skapa nya och pedagogiskt effektiva programformer. Nämnden kommer då mer att värna om opartiskheten än om orienteringen i och debatten om samhälls- och kulturfrågor. Kanske beror detta på att det är lättare att ”döma” efter regler som man tolkar som förbud än efter regler som måste utvecklas i krav på vad som bör och skall göras men som inte görs.” (S 110.)

”Mot bakgrund av de resonemang vi fört i denna studie förefaller det vara av största vikt att radionämnden i en framtida ex officio-granskning fäster betydande avseende vid de krav som ställs upp i avtalets ä6 andra stycket, om skyldigheten att orientera om viktigare kultur- och samhälls- frågor samt att stimulera till debatt kring sådana frågor, och ä 8 första stycket, om att bestämmelserna om opartiskhet och saklighet skall tillämpas med beaktande av att en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet skall råda i rundradion.” Om radionämnden betraktade dessa formuleringar som påbud för Sveriges Radio skulle de medverka till en utveckling av rundradions

journalistiska uppgifter. Vidare menar författarna, att kravet på opartiskhet och saklighet måste

tolkas på olika sätt för olika programtyper. ””Det kan vara naturligt att man tynger mer på balans- och neutralitetskravet i bland- och diskussionspro- gram. I fråga om mer genomarbetade reportage, dokumentärer och insän- darprogram bör man kunna hävda radions skyldighet att orientera och sti- mulera till debatt om kultur- och samhällsfrågor. Sådana program bör vara fritagna från de strängare krav på neutral utformning och neutralt upp- trädande från programledarens sida. Kravet på saklighet gäller naturligtvis i alla typer av program.” (S 111—112.)

Rapporten avslutas med konstaterandet, att samhällsprogram för att tyd- ligt och engagerat nå fram till publiken med ett väsentligt innehåll behöver mer resurser i form av tid och arbete. ””Den ekonomiska situationen för rundradion är visserligen problematisk för närvarande. Men just därför är det, menar vi, särskilt viktigt att betona att kvaliteten på samhällsprogram- men inte får offras. Kravet på god samhällsorientering är en fråga av vidare innebörd än verksamhetens finansiering på kort sikt.” (5112)

7.325. Slutsatser

Radiolagen stadgar, att Sveriges Radio har att utöva sin ensamrätt opartiskt och sakligt. Det nuvarande avtalet mellan staten och Sveriges Radio anger i 85 att bestämmelsen i radiolagen ska tillämpas med beaktande av att en vidsträckt yttrande— och informationsfrihet ska råda i rundradion, samt vidare att programverksamheten i sin helhet ska präglas av skälig balans mellan olika åsikter och intressen.

De båda refererade undersökningarna ger var för sig ett bidrag till be- lysningen av möjligheterna och svårigheterna att i tillämpningen uppnå de mål som finns i radiolagen och avtalet.

Ett av de mera uppmärksammade resultaten i Westerståhl och Lindahls undersökning är att man påvisat en bristande balans i rapporteringen från å ena sidan ””öppna”” samhällen, beträffande vilka den i västvärlden gängse nyhetsvärderingen fullt ut kan göra sig gällande, och å andra sidan ”slutna” samhällen — representerade av bland annat Östeuropa och Kina — från vilka nyhetsrapporteringen begränsas och styrs av myndigheterna. Följden blir att bilden av de ””öppna”” samhällena tycks bli klart mera negativ, av de ”slutna” samhällena mera positiv. Enligt vår mening bör man av under- sökningsresultatet på denna punkt i första hand dra slutsatsen att Sveriges Radio måste göra ytterligare ansträngningar att spegla och kritiskt granska skeendet i ”slutna” samhällen. ] den utsträckning detta inte kan ske genom direkt bevakning, får det göras på de indirekta vägar som kan finnas.

Beträffande resultatet av Grahn, Nerman och Tiréns undersökning har vi särskilt fäst oss vid den analys författarna har gjort i sin sammanställning av kraven på opartiskhet och saklighet med kraven på att programverk- samheten ska stimulera till debatt kring nuets händelser och kultur- och samhällsfrågor. De möjligheter och svårigheter i tillämpningen, som för- fattarna visat på, är enligt vår mening av stort intresse såväl för program— medarbetarna som för radionämnden.

7.3.3. Könsrollsfrågor i programmen

Delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor har i en skrivelse till radioutredningen i oktober 1974 anhållit att radioutredningen i förslaget till avtalstext eller i riktlinjer för Sveriges Radio ger företaget i uppgift att verka för jämställdhet mellan män och kvinnor. Denna uppgift bör enligt delegationens uppfattning innebära, "att Sveriges Radio informerar om mäns och kvinnors situation, motverkar fördomar och — inte minst i underhåll- ningsprogram — strävar efter att visa nya mönster för män och kvinnor. Uppgiften bör också omfatta avvägningen mellan olika programtyper.” Vi anser att redan det nuvarande avtalet mellan staten och Sveriges Radio innehåller bestämmelser, som ger företaget möjligheter att i programverk- samheten ta ställning mot fördomar och för jämställdhet mellan könen, det vill säga att verka i den riktning delegationen begärt. Vi syftar främst på stadgandet i 6 &, första stycket: ”Bolaget skall i programverksamheten hävda de grundläggande demokratiska värdena.” Motsvarande bestämmelser föreslår vi ska införas i radiolagen, 6 ;. efter- som det är ett viktigt krav som bör gälla alla programföretag med sänd-

ningsrätt. Vi har dessutom eftersträvat att ge bestämmelsen ett något mer preciserat innehåll.

Således har vi formulerat kravet som en skyldighet för programföretag, att hävda dels det demokratiska statsskickets grundidéer, dels principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. (Se förslag till ändring av radiolagen 6 & jämte kommentar, Kapitel 11, av- snitten 11.2.1 och 11.4.1).

I detta sammanhang är det den senare aspekten av demokratibegreppet som är relevant, och vi har i kommentaren till den föreslagna ändringen av radiolagen angivit att bland annat hävdandet av jämställdhet mellan män och kvinnor hör till demokratibegreppet i denna mening. Härom torde idag de flesta i Sverige vara ense, men det råder förvisso skilda uppfattningar om hur denna värdering ska tillämpas i olika fall.

Det bör dock framhållas att radiolagens krav i detta hänseende ska gälla som en principiell regel för den samlade programverksamheten och att det ankommer på programföretaget att självständigt tolka dess närmare inne- börd.

Även om ett programföretag givetvis bör iaktta försiktighet med enskilda program, som kan motverkajämlikhet mellan könen är det inte rimligt eller ens möjligt att helt undvika sådana program eller programinslag.

En stor del av den äldre litteraturen, dramatiken. filmen etc är givetvis präglad av sin tids tänkesätt, vilket ofta innefattar fördomar och schablon- artade beskrivningar av kvinnors och mäns — beteenden och uppgifter i samhället. Självfallet måste Sveriges Radio få utnyttja detta äldre material.

Samma sak gäller för kulturyttringar från andra miljöer i vår egen tid. Det ingår i programföretagens uppgifter att spegla de faktiska förhållandena och attityderna i andra kulturkretsar även om dessa inte överensstämmer med den syn om råder i Sverige. Det måste dessutom även i framtiden vara en skyldighet för rundradion att spegla de yttringar av fördomsfulla attityder i könsrollsfrågor som förekommeri Sverige, liksom debatten i dessa frågor.

Däremot bör det med den av oss föreslagna förändringen av radiolagen bli svårt att försvara ett passivt och på bristande medvetenhet byggt bruk av fördomar, förenklingar, schabloner och för något kön förnedrande och felaktiga skildringar i några delar av programverksamheten.

7.3.4. Övriga programfrågor 7.3.4.1 Alkoholbruk i programmen

En av de punkter, där programmen i framför allt tv råkat ut för kritik, gäller återgivandet av scener, där de uppträdande dricker alkohol. I mera officiell form har denna kritik framförts av alkoholpolitiska utredningen.

Alkoholpolitiska utredningen arbetade med sikte på att begränsa alko- holkonsumtionen. I det avsnitt av betänkandet (SOU 1974:91) Alkolhol- politik, som behandlar informationen om alkohol, berördes också mass- mediernas attityder till alkoholbruket. Utredningen gjorde därvid bedöm-

ningen beträffande Sveriges Radio att inslag av ”information 1 tillåtande riktning” är vanliga, speciellt i mera populära program och främst i tv.

Alkoholpolitiska utredningen hade under sitt arbete begärt ett uttalande av Sveriges Radio om programpolitiken i frågor som rör alkohol I sitt svar anförde Sveriges Radio bland annat att avgörande för företagets principin- ställning var radiolagens krav på opartiskhet i programverksamheten. Med tanke på möjligheterna till icke önskvärd påverkan iakttog man emellertid varsamhet beträffande alkoholbrukets spegling i programmen.

Alkoholpolitiska utredningen menade för egen del (5 184) att en stor del av programverksamheten inte stod i god överensstämmelse rred det al- koholpolitiska program som statsmakterna antagit. Därför förordade utred— ningen, att statsmakterna skulle uppdra åt radioutredningen att i förslag till nytt avtal mellan staten och Sveriges Radio ta in ”villkor som garanterar att programutbudet beträffande alkohol kommer att stå i överensstämmelse med statsmakternas alkoholpolitik”.

Vi avstyrkte i vårt remissyttrande alkoholpolitiska utredningens här re- fererade förslag.

Vi ansåg, att utredningens förslag skulle medföra, att Sveriges Radio gjor- des till ett språkrör för statsmakterna på alkoholpolitikens område Förslaget stod därför inte i överensstämmelse med utgångspunkterna för vårt arbete.

Vår uppfattning är, att Sveriges Radio redan har en faktisk skyldighet att vara varsam med hur alkoholbruket speglas i radio- och tv-programmen även om det inte är särskilt utsagt i radiolagen och avtalet. Denna skyldighet grundar sig framför allt på det allmänna samhällsansvar, som åligger fö— retaget. I det nuvarande avtalet uttrycks detta som en skyldighet for Sveriges Radio att bedriva programverksamheten "med beaktande av ljudradions och televisionens centrala ställning i samhället” (avtalet, öå).

[ våra förslag har vi särskilt betonat betydelsen av rundradions samhälls- ansvar och de närmare bestämmelserna om programverksamheten i vån förslag till avtal har detta ansvar som utgångspunkt (se förslag till avtal, 12 ä, 1 st jämte kommentar; Kapitel 11 avsnitten 11.31 och 11.5.1).

Det finns även andra områden där programföretag med hänsyt till sam- hällsansvaret får anses ha motsvarande skyldighet att visa varsanhet. Det gäller till exempel bruket av tobak och narkotika.

I detta sammanhang finns det emellertid anledning att även beröra den varsamhet och hänsyn som det finns anledning att iaktta när man i pro- gramverksamheten skildrar olika sociala problem och människo- med av- vikande socialt beteende, till exempel alkoholister och narkomane'. Vi anser att programföretaget här måste anses ha skyldighet att motarbeta — eller i varje fall inte självt bidra till — en fördomsfull och förenklad framställning.

Kravet på varsamhet i programutbudet i berörda avseenden måste också ställas mot andra krav på programmen att de ska spegla ve'kligheten och den pågående debatten på skilda områden, att de ska ge upplevelser och skänka förströelse. Det är uppenbart — och kan lätt konsta'eras i det dagliga programutbudet att få program kan klara sig utan kritik från någon av de angivna utgångspunkterna. Vi tvivlar på att det är möjligt attformulera regler som innefattar en för alla situationer godtagbar avvägnitg mellan de olika kraven.

7.3.4.2 Våldsinslag i programmen

Under årens lopp har frågan om förekomsten av våld i massmedierna blivit mycket diskuterad. Då det gäller etermedierna är det återigen tv som här- vidlag särskilt kommit i blickpunkten.

Rädda Barnens Riksförbund har startat en kampanj mot förekomsten av våld i massmedier och vill särskilt skydda barnen mot skadlig påverkan från massmedievåld. Förbundet har bett att radioutredningen ska undersöka möjligheterna av "våldsfri sändningstid" i tv och har begärt att det i avtalet ska skrivas in att Sveriges Radio i sin programverksamhet särskilt ska beakta behovet av att barn skyddas mot våldspåverkan.

Publikundersökningar visar att barn upp till 14-årsåldern är flitiga tv-tittare och att deras tittande inte begränsar sig till barn- och ungdomsprogram eller till tidig kvällstid. 9—14-åringar ser till exempel på tv lika mycket som vuxna efter 21.30. (Cecilia von Feilitzen: Barn och tv i socialiseringspro- cessen. Några resultat från nordisk forskning, SR/PUB nr 28-75/76, sid 1—2.)

inslag av våld i radio och framför allt i tv kan vara mönsterbildande. Det kan vara fråga om att efterhärma ytliga beteenden men också om en djupare liggande normbildning, som gör våldet legitimt. Massmedievåld kan också verka avtrubbande, vilket innebär att den som sett mycket våld i massmedier kan sluta reagera negativt mot våld i verkligheten och kan få svårare att hysa medkänsla med dem som blir drabbade av våld.

Massmedievåld kan alltså leda direkt till våld i verkligheten men också framkalla ångest och skräck hos barn.

Vi har därför stor förståelse för krav av den typ som framförts av Rädda Barnens Riksförbund och vi delar också uppfattningen, att det är verklig- hetsfrämmande att rekommendera föräldrarna att stänga av tv:n. Rädda Barnen menar att det särskilt är tiden mellan kl 16 och kl 20 som på grund av arbetstiderna är svår för föräldrarna att bevaka.

Det är uppenbart att massmedievåldet ökat under senare år — på film. i serier, i böcker och även som "rekvisita" i viss popmusik. Vi tror oss också kunna säga. att Sveriges Radio i någon mån följt med i denna upp- trappning, även om det fortfarande troligen är så att Sveriges Radio vid en internationell jämförelse visar sig vara återhållsamt och även vid en jämförelse med andra massmedier inte innehåller de grövsta formerna av underhållningsvåld. Däremot har man inte väjt för att i andra sammanhang behandla och återge verklighetsvåld.

Att på det sätt som Rädda Barnen föreslår reglera frågan om våld genom bestämmelser i radioavtalet är ganska komplicerat. Det är svårt att formulera bestämmelser som riktar sig mot de typer av brutalitet, känslolöst och spe- kulativt våld som rimligen inte bör förekomma, utan att man samtidigt lägger hinder i vägen för en fullt legitim och enligt vår mening nödvändig behandling av våldet som företeelse.

Framför allt måste man värna om möjligheterna att i programmen på olika sätt skildra och återge det våld som är en faktisk del av verkligheten och av människors villkor, antingen det sker i dramats fiktiva form eller genom direktrapportering från till exempel krigsskådeplatser.

Visserligen finns det knappast några bestämmelser i det nuvarande ra-

dioavtalet eller i radiolagen som direkt hänsyftar på förekomsten av våld i programmen. Vi anser emellertid att föreskrifterna angående rundradions samhällsansvar innebär ett allmänt krav på varsamhet med våldsinslag.

Härtill kommer att programföretagen som tidigare nämnts — enligt vårt förslag till ny lydelse av då radiolagen ska hävda principen om alla män- niskors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. Be— stämmelsen får uppfattas bland annat som ett krav på måttfull användning av våldsinslag i underhållningen. Samtidigt lägger den inte hinder i vägen för konstnärligt väl motiverat våld i teaterpjäser och liknande program och inte heller för spegling och granskning av våld som en företeelse i samhället (se kapitel 11 avsnitt 11.4.1).

Vi finner det angeläget att Sveriges Radio fortsätter att ägna frågan om förekomsten av våld i programmen stor uppmärksamhet och att man är vaksam på vilka effekter det kan ha framför allt på den unga publiken. — I sammanhanget vill vi särskilt framhålla vårt förslag i avsnitt 7.2 om för- stärkta resurser för inköp av främmande program. Detta förslag bör skapa bättre möjligheter att undvika det importerade underhållningsvåldet.

7.4. Övriga krav på programverksamheten

7.4.1. Sändningstider och reprispolitik. Dagb/ock i rv

För att Sveriges Radio ska uppfylla sin roll är det inte tillräckligt att producera och sända intressanta och bra program. Publiken måste också kunna ta emot programmen och förstå dem.

Svenska folkets dygnsrytm — tider för uppstigande, avresa från hemmet, hemkomst, sänggående — är ganska väl kartlagd. Stora grupper åker iväg till arbete eller studier men stora grupper är i bostaden under dagen.

Uppgifter av detta slag är en utgångspunkt för programplaneringen inom Sveriges Radio. Vissa programformer har blivit så fast etablerade att de utgör en del av rutinerna i människornas vardag. Radion har så länge sänt nyheter, väderrapporter, andakter och musik på morgnarna att det blivit en fast punkt i tillvaron. Numera tas de upprepade nyhetssändningarna och andra morgonprogram för självklarheter, likaväl som det blivit självklart med flera nyhetssändningar i tv varje kväll.

Sveriges Radios programstruktur har blivit allt iinmaskigare, tagit in allt flera grupper. Det går inte att lägga programtablåer som om alla arbetade mellan klockan 8 och 17 och som om alla gick och lade sig klockan 22.45. Över en miljon människor arbetar på oregelbunden och obekväm arbetstid, vilket kan innebära ständigt kvälls- eller nattarbete, skiftesarbete, vecko- slutsarbete eller oregelbundna arbetstider efter turlista. Dessa grupper har svårt att följa programmen i radio och tv, särskilt serieprogram av olika slag. De har också svårt att bedriva studier på sin fritid och att vara med i föreningsverksamhet och i vanligt umgänge. De förefaller vara utsatta för ett starkt slitage i både social och medicinsk betydelse, vilket bekräftas av en rad undersökningar om arbetsförhållanden, trivsel, hälsa, rörlighet och av olika försök att mäta förankring i tillvaron, självkänsla och liknande.

Det är lätt att argumentera för att dessa grupper med oregelbunden ar- betstid måste ges bättre möjligheter att lyssna och titta på samma program som andra grupper, men det är svårt att hitta sändningstider som tillgodoser dem. Det går i själva verket inte att lösa problemet bara med speciella sändningar för dessa grupper. Det måste i stället vara en kombination av flera sändningstider och utvidgad reprisverksamhet.

Vi föreslår därför att Sveriges Radio ska införa ett särskilt dagblock i tv. Detta dagblock ska utgöra ett alternativ till kvällsprogrammet och utformas i samarbete mellan de två programenhetema för tv. De lämpligaste tid- punkterna för dagsändningar av program — särskilt på vardagar — kan man inte bedöma förrän verksamheten blivit väl etablerad och man hunnit studera publikens reaktioner. Det ankommer därför på Sveriges Radio att göra denna bedömning med hänsyn till successivt uppkommande krav och önskemål.

Ett dagblock i tv skulle vara betydelsefullt också för många andra grupper än för dem som har oregelbundna arbetstider. För hemarbetande och för pensionärer skulle det innebära ökad valfrihet. För dem som bor i pen- sionärshem, vårdas på sjukhus eller befinner sig i andra liknande omstän- digheter kan ett dagblock innebära den enda möjligheten att följa tv-pro- grammen.

Vårt förslag om ett dagblock i tv är alltså avsett att i främsta rummet tillgodose ett antal särskilda behov hos grupper som visserligen är betydande men som inte utgör någon majoritet hos befolkningen. Vi räknar därför inte med att dagblocket ska få tittarsiffror av samma storleksordning som kvälls- programmen.

Dagblocket bör ha blandad sammansättning och bestå av såväl informativa som underhållande och engagerande program samt av både förstasändningar och repriser. En kommenterande nyhetssändning, kortare än kvällsprogram- mens, bör ingå, och de serier som pågår bör ha ett av sina sändningstillfällen på dagtid eller på sådan tid som underlättar för personer med oregelbundna arbetstider att följa dem.

En utvidgad reprispolitik måste emellertid omfatta mycket mer än detta dagblock i tv. Både i radio och tv måste lie/a publiken få ökad valfrihet beträffande när den ska lyssna och titta på programmen. För en stor del av de producerade programmen bör det redan från början vara inlagt en snabbrepris, så att publiken kan planera in radio— och tv-konsumtionen i sin övriga verksamhet. En snabbrepris bör ligga inom en vecka och för många program redan inom ett dygn från första sändningen. Snabbreprisernas upp- gift är att göra radio och tv mer tillgängliga i rent tidsmässigt avseende. Där- med minskar dessa mediers nackdelar gentemot tidningar, film, teater, ski- vor, böcker etc.

Snabbrepriserna är inget nytt förslag utan en verksamhet som redan finns och som för radion har en ganska stor omfattning. Rundradion bör alltså gå vidare på den redan inslagna vägen. 1 tv har Sveriges Radio gjort ett försök med dagrepriser under 1975 och 1976. Publiken uppgick till några procent, vilket inte bör uppfattas som ett misslyckande. Dels nådde an- tagligen inte informationen om dessa program ut till de målgrupper vi tidigare diskuterat, dels bestod sändningarna enbart av repriser. Ett dagblock med kanske hälften förstasändningar och med ett kommenterande nyhetspro- gram bör kunna få en stadig publik inom de angivna målgrupperna. I varje

fall bör det göras nya ansträngningar med ordentlig annonsering under en längre period.

En annan del av reprispolitiken kan kallas special:-quiser. Det är också något som redan förekommer och består i återutsändning av program som väcker särskild uppmärksamhet eller som får aktualitet genom någon in— träffad händelse, eller av program som drabbats av en svår konkurrent i annat medium eller i annan programkanal. Oftast är det kanske stora sport- händelser som konkurrerar, ibland kanske underhållningsprogram som drar till sig en stor publik.

En tredje form av repriser kan kallas mperloarrcprism', vilka utgörs av återutsändningar varje år eller med ännu längre mellanrum. Egenproducerad teater eller inköpta kvalitetsprogram, serier, långfilmer, underhållningspro- gram m.m. bör läggas in i en repertoar. Barnprogram är bra exempel på program som kan repriseras när publiken förnyats. Satsningar som "Troll— flöjten", "Raskens” och ”Någonstans i Sverige" och inköpta program som "Familjen Ashton” och kvalitetslånglilmer bevarar sina goda egenskaper och lämpar sig för sändningar med längre mellanrum.

7.4.2. K oordinarion

Radio och tv har olika kanalstruktur och därmed inom sig olika problem hur programmen ska placeras tidsmässigt och vilka program som ska sändas samtidigt i olika kanaler. Koordination är benämningen på den samordnande funktionen i första hand mellan de två tv-kanalerna, men den kan lika väl användas för radion och för samordning mellan radio och tv.

Koordinationen har en dubbel funktion. Dels ska den utgöra en hjälp för lyssnare och tittare att nå största möjliga valfrihet mellan olika program. Detta innebär att koordinationen ska tillse att för publiken olyckliga pro- gramkollisioner undviks, att programmen förläggs till tider som är lämpliga för olika publikgrupper t.ex. att nyhetsprogrammen i radio och tv är rimligt fördelade över dygnet — samt att programmen byts samtidigt i de olika kanalerna. Dels ska koordinationen bidra till att förverkliga olika pro- grampolitiska målsättningar, i form av att vissa program ges skydd mot samtidig hård konkurrens i någon annan kanal, och i form av att vissa program ges en speciell lansering.

Koordination av programmen mellan två eller flera programenheter inom Sveriges Radio förutsätter att beslut i hithörande programfrågor kan fattas av ett organ ovanför dessa enheter. Hur statsmakterna tänkte sig att fö- retagsledningens befogenheter i detta avseende borde vara vid införandet av den nuvarande organisationen för Sveriges Radio framgår av följande citat ur 1966 års proposition: ”För att programenhetema skall få den självständighet som är önskvärd bör samordningen av programplaneringen i princip begränsas till fördelning av sändningstider på olika huvudkategorier, exempelvis nyheter, underhåll- ning, teater etc. Det blir företagsledningens uppgift att se till att denna samordning kommer till stånd. Med en sådan ordning uppnås att program av samma typ inte sänds på samma tid och att man får de gemensamma ur- och ingångar mellan programmen som behövs för att publiken på ett smidigt sätt skall kunna växla mellan kanalerna.”

Tvzs båda programenheter har i princip samma programuppgifter och sän- der på det hela taget under samma tider. Därför har det varit nödvändigt att från företagsledningens sida lägga ner särskild omsorg på koordinationen av de två enheternas program. Denna koordination sköts löpande inom Sveriges Radios centrala kansli.

Som framgått av det ovanstående citatet från 1966 års proposition och som vidare framgår av det nu gällande avtalet föreställde man sig från början att en huvuduppgift för koordinationen var att tillse att likartade program inte sändes samtidigt. Erfarenheter framför allt från tv-sidan har emellertid föranlett modifieringar av denna så kallade ”'kontrastprincip”. Den har så småningom kompletterats med ytterligare ett antal förutsättningar:

Nyhetsprogrammen bör ges visst skydd Olika programtyper bör spridas över olika dagar och tider Varierande programkombinationer ska åstadkommas Barnprogram ska skyddas Större egenproducerade satsningar bör skyddas Målveten reprisering', repriser bör sändas på annan tid än originalsänd- ningen Koordinering av enskilda program bör föredras före koordinering av programkategorier

El DDDDDD

I KANUT säger man om dessa koordinationsprinciper som tillämpas sedan 1974/75, att ”valfriheten omdehnierats; från början betydde valfrihet det- samma som möjlighet att välja mellan två olika programtyper, numera in- nebär den att tittaren under en period ges många varierande valmöjligheter." (s 112.)

Inom radion tillhör alla tre kanalerna samma programenhet. Till en del kan man beteckna samordningen mellan kanalerna som en engångskoor- dination. Var och en av de tre kanalerna har fått en huvudsaklig karaktär. och redan därigenom förhindras i viss utsträckning kollisioner mellan pro- gram av likartat slag. Emellertid pågår också inom radions programenhet ett fortlöpande koordineringsarbete, även om det normalt inte väcker något uppseende utanför enheten.

Lokalradions start innebär förändringar för riksprogrammens del. Den för- ändring som är mest omedelbar är att riksprogrammen dagligen förlorar flera timmar av den mest attraktiva lyssnartiden i den kanal som nu har den största publiken. Detta måste medföra ganska omfattande ommöble- ringar i riksradions sändningstider. Dessutom skulle sannolikt särskilt på nyhetssidan en konkurrens om publiken mellan lokalradion och riksradion vara till publikens nackdel. De som gärna vill lyssna till de lokala nyhets- sändningarna bör inte få sina möjligheter försämrade att ta del av riks- och utrikesnyheter. Även om lokalradions sändningstider ännu är ganska begränsade har de berört känsliga programtidpunkter med omfattande följder för programtablåerna, av vilka många får ses som exempel på nödvändig koordination.

Syftet med all koordination är att ge publiken bättre valmöjligheter och bättre service. Den innebär att man försöker använda Sveriges Radios samt- liga programkanaler på bästa möjliga sätt från publikens utgångspunkter, inte att varje kanal för sig ska nå bästa möjliga resultat för publiken. Därför

innebär koordinationen en begränsning av programenheternas handlings— frihet. Samtidigt talar andra skäl för att programenhetema ska ges ökad självständighet, och vi anser att huvudregeln bör vara att programenhetema själva ska besluta om programutbudets sammansättning och tidsmässiga placering. Vi har därför haft ingående diskussioner om vilka principer som bör gälla för koordinationen av programmen.

Vi har funnit att i några avseenden är en grundläggande koordination av programmen i samtliga kanaler nödvändig av hänsyn till publiken och att denna koordination måste ankomma på företagsledningen i Sveriges Radio. För det första måste företagsledningen fatta de allmänna och mera långsiktiga rambesluten om de totala Sändningstiderna för de olika pro- gramenhetema och om den allmänna inriktningen av enheternas program- verksamhet. För det andra måste företagsledningen fatta vissa mera konkreta beslut om principerna för koordinationen mellan de olika enheternas pro- gram. Dessa beslut bör vara av mera långsiktig karaktär och avse till exempel typveckor för en period av ett år eller en säsong. De bör omfatta så kallade krySSpunkter, det vill säga gemensamma tidpunkter för programväxlingar. samt vidare principer för skydd av nyhets- och barnprogram.

Inom ramen för de riktlinjer och principer som fastställts av företags- ledningen ska programenhetema ha full frihet att själva besluta om pla- ceringen av olika program. Vi utgår emellertid ifrån att de kommer att handla i samråd och följaktligen frivilligt åstadkomma en viss ytterligare koordination av programmen. Sådant samråd måste givetvis förekomma mellan de två programenhetema för tv då det gäller sammansättningen av det dagblock som vi föreslår. Det bör också förekomma samråd i fråga om placeringen av nyhetsprogrammen; på den punkten menar vi att det är önskvärt att man åstadkommer större tidsmässig åtskillnad mellan de två stora nyhetsprogrammen på kvällarna i tv än för närvarande. Samråd kan också vara motiverat för evenemangsbevakning och för lansering av eller skydd för större programsatsningar.

Allmänt vill vi uttala, att vi anser att de koordinationsprinciper som Sve- riges Radio nu tillämpar är rimliga, men att vi inte finner att statsmakterna har någon anledning att binda företaget vid att tillämpa just dessa principer även för framtiden. Det bör i stället vara en uppgift för företaget och framför allt för programenhetema att fortsätta att pröva sig fram med ledning av erfarenheter och med hänsyn till nya omständigheter som tillkommer. Bland annat ställer ändrade programformer nya krav också på koordinationen.

7.5. Programmen och publiken

7.5 . 1 Särskilda publikgrupper-

Rundradion har ett självklart ansvar för att programverksamheten är till- gänglig för alla. I vån förslag till nytt avtal framhåller vi det särskilda ansvar radio och tv har för skilda minoritetsgrupper.

De ökade kvalitetskrav som vi vill lägga på programverksamheten bör också kunna främja olika minoriteters möjligheter att ta del av programmen.

Program för spräkmlnoriteter

Radio och tv är mycket viktiga medier för de invandrare som kommer till Sverige eftersom deras förmåga att läsa svenska dagstidningar eller på annat sätt informera sig genom skriftligt material på svenska är starkt be- gränsad. Antingen dessa grupper avser att stanna i Sverige eller bara är här för något år, har samhället ett självklart ansvar för att de ges goda möjligheter att orientera sig om svenska förhållanden liksom att bevara och utveckla sin hemlandskultur. Radio och tv erbjuder därvid mycket stora möjligheter som hittills bara delvis kunnat tas till vara.

Rundradion måste också ha ett ansvar gentemot de svenskar som talar annat språk än svenska främst gäller det finskspråkiga och samiska språk- grupper.

Program för språkminoriteter sänds både i radio och tv. Radion har dels en finsk redaktion med 14 medarbetare, dels en invandrarredaktion för pro- gram på grekiska, turkiska och serbokroatiska med tillsammans 11 med- arbetare, dels ett par personer i norrbottensdistriktet som gör program på finska och samiska.

TV 1 haren invandrargrupp inom Aktuelltredationen och TV 2 en särskild redaktion — Invandrar-Dags. TV l-gruppen på 9 personer gör program på finska, grekiska, turkiska och serbokroatiska; TV 2—gruppen på 10 personer gör program på grekiska och serbokroatiska.

Radion sänder 7,5 timmar finska program per vecka och 2,3 timmar andra invandrarprogram per vecka. TV 1 sänder 3,3 timmar invandrarprogram och TV 2 0,3 timmar invandrarprogram per vecka. (Dessa siffror avser 1975/76. Sedan dess har tiden ökat för invandrarprogram.)

lnternationellajämförelser visar att den finskspråkiga minoriteten i Sverige får ett jämförelsevis stort och ambitiöst programutbud. Däremot förefaller inte Sveriges Radio vara särskilt väl framme då det gäller andra språkliga minoriteter, även om under det sista året en förbättring kommit till stånd (Se bl.a. Taisto Hujanen: Immigrant Broadcasting and Migration Control in Western Europe, Tammerfors Universitet No 33/1976, 525—57).

Vi föreslår förstärkningar av programmen för invandrare och språkliga minoriteter. Dessa program ska inte innefatta bara nyheter utan alla slags program, producerade på det egna språket. Reportage, barnprogram och teater kan nämnas som några angelägna typer av program som också bör produce- ras direkt på minoritetsspråken.

För nyhetsprogrammen bör också en fortsatt förstärkning göras. Antalet finskspråkiga i Sverige beräknas uppgå till mellan 250 000 och 300 000. Dessa har rätt till en ordentlig service i form av dagliga nyhetsprogram i riks- sändningar. Lokalradion i de områden där det finns finskspråkiga grupper av större omfattning ska också ge dessa en god service på finska. Att invandrar- na själva är angelägna om både riks- och lokalprogram har framförts vid överläggningar med radioutredningen.

Samråd bör etableras med invandrarorganisationerna beträffande program- mens innehåll och utformning men Sveriges Radio ska självklart ha samma ansvar och samma beslutanderätt för dessa program som för andra program.

I fråga om särskilda sameprogram hänvisar vi till beslut som riksdagen har fattat under våren 1977.

3 Enligt en rapport från PUBs projekt Samhällsin- formativa meddelanden i etermedierna behöver döva inte texter med lång— re exponeringstid för att förstå innehållet, utan snarare språkförenkling. Även psykiskt utveck- lingsstörda och den stora grupp som mer tillfälligt har psykiska besvär. de- pressioner och dylikt, in- vandrare och lågutbildade har nytta av språkförenk- lad textning. Carina Nilsson: Informa- tion åt alla. PUB nr 10 1976/77.

Program för handikappade

De handikappades största svårigheter ligger ofta inte i det egentliga han- dikappet utan i den sociala isolering som det leder till.

De utestängs till stor del från det allmänna utbildningsväsendet, från den vanliga arbetsmarknaden och från en stor del av fritidens umgängesliv, föreningsliv, kulturliv osv. De blir bundna till sina bostäder elleri allvarligare fall till institutioner och de hänvisas kanske helt till umgänge med andra handikappade.

Handikapputredningens betänkande (SOU 1976:20) Kultur åt alla be- handlar radio— och tv-programmens betydelse för fysiskt och psykiskt han- dikappade och framför bestämda önskemål om program om, program för och program med handikappade i radio och tv.

Program om eller med handikappade vänder sig till alla och avsikten med dem är att bryta de handikappades isolering genom att andra får större kunskaper om deras situation och därmed förhoppningsvis mindre osäkerhet och blyghet i kontakten med dem.

Program för handikappade förekommer redan och är uppskattade av sina respektive målgrupper. Synskadade har ett eget program i radion med in- formation i olika frågor, och hörselskadade har dels ett textsatt nyhets- program i veckan och en textad daglig nyhetssändning, dels någon gång ock- så teckentolkade program.

De handikappade vill självklart bevara och utveckla de specialprogram som nu finns, men de vill också att helst alla program ska göras tillgängliga för dem. Sveriges Radio bör enligt vår mening fortsätta och utveckla det samarbete som finns med de handikappades organisationer om textsättning, speci- alprogram, hjälpmedel, sättet att läsa nyheter, att tala i radio. att illustrera etc. Allmänna långsiktiga åtgärder som kan bidra till ökad tillgänglighet är ökad omsorg om språket och tekniska förbättringar av ljud och bild.

Vi anser liksom handikapputredningen att fler svenska tv-program bör textsättas.3 Selektiva system —- främst text-tv kan bli ett mycket värdefullt bidrag för de handikappades möjligheter att ta del av tv-program (se vidare kapitel 8, där förslag lämnas om text-tv). Döva och hörselskadade bör få hjälp av allmänna medel för att täcka sina kostnader för ett eventuellt system för text-tv.

Det förslag vi lämnar om reprispolitiken med en utökning av bland annat snabbrepriserna möjliggör en ökad textsättning av svenska tv-program. Textning av nyhetssändning med telegramläsnlng har framförts som ett an- geläget krav från de hörselskadade. Det bör särskilt påpekas att simultan textsättning av direktsända program inte kan genomföras. Detta beror bland annat på att det är omöjligt att simultant i klartext skriva ut vare sig en orda- grann eller en nedkortad version av ett talat inslag.

Det finns emellertid också nackdelar med textsättning för stora publik- grupper. Text till svenska program kan ofta verka störande för många män- niskor som trots att de hör och uppfattar talet inte kan frigöra sig från texten som inte kan vara lika uttömmande och nyanserad som original- dialogen.

Det störande moment som textsättningen kan utgöra kan emellertid eli- mineras om text-tv införs.

7.5.2. Allmänna publikkontakter

Vi har i olika sammanhang i våra förslag framhållit vikten av att rundradion, de olika programenhetema och de anställda får ett starkt skydd för sin jour- nalistiska och konstnärliga integritet och att organisationen i sin helhet väl kan hävda sin självständighet utåt. Detta är förutsättningar för att radio och tv ska kunna fullgöra sina uppgifter att informera, att kommentera och att granska med det oberoende som är nödvändigt för att verksamheten ska be- hålla allmänhetens förtroende.

Det är emellertid också nödvändigt att radio och tv speglar och bevakar olika opinioner och aktiviteter i samhället på ett sådant sätt att de som deltar i dem eller företräder dem kan känna igen sin verklighet i programmen. Det— ta är enligt vår uppfattning väl förenligt med kravet på självständighet och integritet för rundradion; vi vill hävda att förutsättningarna för en bra bevak- ning och spegling förbättras av att rundradions integritet är en självklar ut- gångspunkt för alla berörda.

För att inte rundradions självständiga ställning ska övergå i självtillräck- lighet eller kunna uppfattas som sådan — är det viktigt att den har ett vitt förgrenat kontaktnät med allmänheten och dess företrädare i olika avseen- den och att de programansvariga har goda insikter i och kunskaper om olika delar av samhällslivet, bland annat kulturliv och organisationsliv.

En del av dessa kontakter bör ske i mera organiserade former — viktigast kanske de regionala publikråden — mellan Sveriges Radio och olika organisa- tioner. Denna fråga har vi behandlat i kapitel 6.

Viktigast är emellertid att samhällslivets olika delar återspeglas i den lö- pande programverksamheten. Det är framför allt på detta plan som det är viktigt att öppenhet råder mellan å ena sidan rundradion och å andra sidan kulturliv och organisationsliv. Samtidigt måste återigen understrykas bety- delsen av rundradions integritet, för att också företeelser inom kulturliv och organisationer ska kunna bli föremål för information och kritisk granskning och kommentar.

7.5.3. Medverkan av publiken

Den helt övervägande delen av kontakterna mellan allmänheten/ publiken och Sveriges Radio sker genom det dagliga programarbetet. Medarbetarna söker genom sådana kontakter uppslag, hjälp, sakkunskap och information av värde för programmen. Dessa kontakter sker emellertid helt naturligt på medarbetarnas villkor, och allmänhetens medverkan blir på olika sätt filtre- rad innan den kommer till uttryck i programmen.

Flera försök har gjorts att ge allmänheten bättre möjligheter att komma till tals i programmen. Som exempel kan nämnas olika slag av insändarprogram i både radio och tv. Flera debattprogram har haft som uttalat mål att ge all- mänheten möjligheter att framföra åsikter, bland annat i form av kritik mot Sveriges Radio. Studio K i TV 1 var ett exempel på ett sådant program. 1 ra- dion utgör programmet OBS! Kulturkvarten sedan lång tid ett forum för de- battinlägg i skiftande frågor. Deltagarna i detta program har dock oftast varit etablerade debattörer. Programmet Öppen kanal har den senaste tiden väckt

stor uppmärksamhet som ett exempel på hur man framgångsrikt kan ge plats för allmänhetens röst i programverksamheten.

Vår åsikt är att program av ovan exemplifierat slag är värdefulla och att rundradion bör fortsätta att utveckla olika former av sådan publikmedver- kan. På detta område tillkommer ännu bättre möjligheter genom lokalra- dion. Samtidigt är det klart att i inget av de lämnade exemplen har rundra- dions medarbetare överlämnat det slutliga ansvaret för programmen till nå- gon representant för allmänheten.

Tanken att ge enskilda personer utanför rundradioorganisationen möjlig— heter att själva göra program är principiellt tilltalande, och på senare år har det riktats ett stort intresse mot så kallad pub/ic- access. Begreppet har givits mycket varierande betydelse och omges ibland med mycket starka förvänt— ningar. Det centrala i public access—begreppet, dvs. allmänhetens tillgång till och deltagande i mediernas utbud, ligger i att innehållet ska bestämmas av enskilda eller grupper i publiken och inte av de professionellajournalisterna.

Uppfattningarna om möjligheterna att bredda demokratin genom att i viss utsträckning ställa etermedierna till förfogande för allmänheten går starkt isär.

Å ena sidan hävdas, att medierna bara kommer att utnyttjas av sådana som redan har möjligheter att komma till tals, de med god utbildning och förmåga att formulera sig på olika sätt. Vidare skulle — i fråga om eter- medierna — den begränsade tillgången på sändningstid omöjliggöra att alla grupper som kan tänkas vara intresserade skulle få komma till tals. Det måste därför under alla förhållanden bli fråga om ett urval, som måste utföras av någon. De system som reglerar rundradion i Västeuropa och också i Sverige begränsar möjligheterna att överlåta ansvaret för innehållet i programmen på andra än anställda i ett rundradioföretag.

Å andra sidan hävdas att public access skulle ge goda förutsättningar att förstärka samhällsdebatten på vanliga människors villkor. Public access skulle ge ytterligare möjligheter att låta enskilda och grupper yttra sig i egen sak eller komma till tals om saker som engagerar dem starkt. Detta skulle kunna vara av stor betydelse för att vidga den reella yttrandefriheten.

Många länders radio- och tv-bolag har gjort försök med public access av vilka en del bedömts som lyckade. l Danmark har den s. k. Bandverkstan, som startade 1975, nu permanentats. Där får utomstående söka upp ar- betsutskottet för Bandverkstan med sina programförslag. De fem i arbets- utskottet, två från Danmarks Radio och tre utomstående som tidigare gjort program i Bandverkstan. beslutar om idén ska förverkligas. Under l975 fick man 350 förslag, av vilka 120 godkändes och resulterade i 100 program som sändes i Danmarks Radio.

Finland har också gjort försök med public access inom TV 1:s redaktion för särprogram. Där har omfattningen varit mindre än i Danmark och för— söken har nu lagts ner. De finska programmen hade en programtid om upp till två timmar medan de danska hade mellan tio minuter och en timme.

Även i Sverige har det gjorts försök med att ge publiken verkliga möj- ligheter att delta i programproduktionen. ] försöket med kabel—tv i Kiruna arbetade man med detta som en av sina målsättningar och TRU (som också var en av huvudmännen för Kirunaförsöket) har i Södertälje startat en för- söksverksamhet med liknande syfte. De tidigare försöken med lokalradio

i Sverige gav också möjlighet till vissa experiment i denna riktning och den nya lokalradion kommer säkert att i olika former fortsätta sådan för- söksverksamhet. Inte minst intressanta är de "understationer" som finns i Södertälje och Borås. som ska sända över begränsade områden och fungera som komplement till sändarna i Stockholm och Göteborg.

Vi anser oss inte kunna förorda att Sveriges Radio ska åläggas att ställa viss programtid till förfogande för program av så kallad public access—typ. Vi anser emellertid att det finns anledning att ta fasta på de olika erfarenheter som hittills vunnits på skilda håll och att stimulera till experiment med olika former av vidgat publikdeltagande i olika program. Vi vill alltså föreslå att Sveriges Radio utvidgar sina försök på området.

Vi tror dock inte, att public access-program kommer att locka stora pub- liker; de utländska erfarenheterna tyder på att de har svårt att klara sig i direkt konkurrens med tekniskt professionellt gjorda program. där public access-programmen vid direkt jämförelse verkar valhänta och bristfälliga. Men det är inte med teknisk kvalitet de ska locka lyssnare och tittare. utan med innehållet. där engagemang i en fråga uppväger brister i andra avseenden.

7.5.4. Kultur/iver

Kulturlivet är ett viktigt område för rundradions bevakning. Det är angeläget att den långsiktiga kulturutvecklingen speglas i medierna och att publiken i olika delar av landet får ökad kännedom om och kontakt med den kul- turverksamhet som bedrivs. Detta kan skapa ökat intresse för olika kul- turaktiviteter. Här har också etermedierna särskilda förutsättningar att spela en roll som kvalitetsstimulerande samarbetspartner.

[ den allmänna debatten har kritik riktats mot omfattningen och inrikt- ningen av Sveriges Radios kulturbevakning. Framför allt inom kulturlivet har man hävdat att den på flera områden är för sporadisk och dåligt speglar den verksamhet som bedrivs. Vi anser att kritiken i viss mån är befogad. och att framför allt tv bör kunna spela en mer aktiv roll än hittills. En slående brist är att tv. trots sina mediemässiga förutsättningar. så dåligt bevakat och speglat utveck- lingen inom olika grenar av bild- och formkonsterna. Detta är så mycket mer anmärkningsvärt under en period då det är en allmän kulturpolitisk strävan att öka dessa konstarters betydelse för utformningen av samhälls- miljön.

Möjligheterna till en bred och fortlöpande kulturbevakning förutsätter bland annat en öppenhet och en bred orientering inom olika kulturområden hos producenter och andra medarbetare på rundradion. Vi anser därför att större hänsyn bör tas till detta område vid rekrytering och internutbildning.

Inom den regionala och lokala programverksamheten bör också ett ökat ansvar tas för att bevaka och spegla den kulturverksamhet som bedrivs i olika delar av landet.

Man kan urskilja olika former av kulturbevakning. En form syftar till att spegla kulturutvecklingen och beskriva strömningar och tendenser. vilket kan ske i olika gestaltande och genomarbetade program. En annan innebär bevakning av aktuella kulturhändelser. till exempel genom reportage. re-

gelbundna magasin. inslag i nyhetsprogram eller genom evenemangssänd- ningar. Man kan också tala om en uppsökande. kreativ bevakning som syftar till att fånga upp och ge impulser till skapande verksamhet. Detta är samtidigt en sida av rundradions samarbete med fristående producenter.

7.5.5. Folkrörelserna

Folkrörelserna utgör ett för såväl opinionsbildningen som kulturpolitiken viktigt inslag i samhällslivet. De borde därför kunna vara näraliggande som impulsgivare och programunderlag för rundradion. Förhållandet mellan folk- rörelserna och Sveriges Radio uppfattas emellertid allmänt som relativt då- ligt. Det finns en ömsesidig misstänksamhet mellan parterna.

Det har framhållits i debatten att denna misstänksamhet hos folkrörelserna delvis kan föras tillbaka på att man uppfattar radio och tv som konkurrenter i viktiga avseenden. Folkrörelsernas möjligheter att utföra massmediefunk- tioner som information och opinionsbildning anses ha försvårats när dessa funktioner blivit etablerade i rundradioverksamheten. Inom radio och tv å andra sidan hyser många misstroende mot folkrörelserna. De uppfattas ofta som ett hot mot den egna verksamhetens frihet. Kritik mot radio/tv från folkrörelserna ses inte sällan som försök till obehöriga påtryckningar.

De dåliga relationerna mellan Sveriges Radio och folkrörelserna torde dock främst kunna förklaras av de olikheter som finns i mål. organisation och arbetssätt. Folkrörelserna skiljer sig från rundradion genom sin idé- och intresseinriktning. sin decentraliserade uppbyggnad. tvåvägskommu- nikationen. det långsamma genomslaget i arbetssätt och den starkare in- riktningen på vardagsnära ämnen och amatörverksamhet.

Även med hänsyn tagen till dessa skillnader har kritik riktats mot båda parterna. Folkrörelserna har kritiserats för bristande insikt i rundradions villkor och dålig förståelse för journalistiskt arbetssätt. Sveriges Radio å sin sida har kritiserats för att försumma den del av verkligheten som folk- rörelserna utgör. Detta förhållande sägs delvis bottna i bristande kunskaper hos programmedarbetarna. Vidare hävdas att bevakningen är ensidigt in- riktad på kritiska inslag. medan det vardagliga arbetet i folkrörelserna sällan bevakas.

Vi vill först framhålla att folkrörelserna och etermedierna på grund av angivna olikheter inte alltid är naturliga samarbetspartners. Förhållandet mellan dem bör inte heller vara alltför förtroligt eftersom folkrörelserna är en del av den verklighet som det ingår i Sveriges Radios uppgift som massmedium att kritiskt granska. För båda parterna ska dessutom en själv- ständig ställning i förhållande till offentliga myndigheter. andra organisa- tioner. intressegrupper och enskilda intressen vara grundläggande villkor för verksamheten. Vi anser dock att det finns fog för kritiken att Sveriges Radio i viktiga avseenden försummat folkrörelserna. Att spegla och förmedla en mångsidig bild av folkrörelserna och deras arbete bör vara ett led i rundradions be- vakningsansvar. Folkbildningsverksamheten och den kollektiva skapande verksamheten bör speglas som ett led i kulturbevakningen. Bland skapande verksamheter av intresse i programverksamheten kan nämnas arbete och framförande i teatergrupper. olika former av instrumentalensembler och kö-

rer. Det är främst lokalradion som bör kunna spela en roll för dessa be- vakningsuppgifter.

Vidare finner vi det rimligt att insatser görs för att inom rundradion öka kunskaperna om folkrörelserna. Detta kan ske genom att detta område bättre beaktas vid rekrytering. internutbildning och vid engagemang av till— fälliga medverkande.

Vi anser det också värdefullt att man ökar möjligheterna till kontakter för utbyte av information och erfarenheter mellan företrädare för rundradion och folkrörelserna. Sådana kontakter är naturligare och mer meningsfulla på det lokala planet. Regelbundna lokala eller regionala programkonferenser där producenterna deltar är en möjlighet som vore värd att prövas.

7.5.6. Lokal och regional produktion

Utvecklingen inom Sveriges Radio under innevarande avtalsperiod har i många avseenden präglats av en geografisk decentralisering genom att själv- ständiga distrikt har skapats och fått ökande resurser.

Distriktens produktion har ökat starkt och deras andel av egenproduk- tionen uppgår i dag till omkring 30 procent. både i radio och tv. Införandet av lokalradion innebär en markant decentralisering av radioverksamheten i landet.

Denna utveckling mot en allt mer decentraliserad produktion och en om- fördelning av planering och beslutsfattande från central till regional nivå. bör fortsätta och förstärkas.

Det främsta skälet för denna decentralisering är att den skapar förut- sättningar för större mångsidighet i programverksamheten. lmpulser, idéer och talanger från hela landet kan komma till uttryck i programmen. De- centraliseringen ökar företagets kontaktyta varigenom olika värderingar. skiftande erfarenheter och kunskaper kan utnyttjas till fördel för bredden och mångfalden i programverksamheten. för yttrandefriheten i radio och tv.

Emellertid finns det självklart en rad andra skäl för att i ökad utsträckning decentralisera programverksamheten.

Radio och tv har ansvar för att ta tillvara det programstoff och den talang som finns i olika delar av landet. Radio och tv har också ansvar för att spegla och levandegöra kultur och livsstil i olika landsdelar. Detta innebär inte att regionernas produktion ska begränsas till stoff som ger uttryck för deras särart. Programunderlaget är inte statiskt utan utvecklas och förändras kontinuerligt i takt med samhällets omvandling. Omlokaliseringar av äm— betsverk och näringslivets strukturförändringar påverkar programunderlaget liksom den pågående decentraliseringen av kulturlivet.

Ett viktigt mål för den allmänna programverksamheten är att spegla och kommentera utveckling och händelser i olika delar av landet. Tillkomsten av lokalradio och den av oss föreslagna utbyggnaden av regional-tv kan ses som led i en pågående förstärkning av lokal och regional bevakning. Det är samtidigt viktigt att man inte försvagar bevakningen från olika delar av landet för riksprogrammen.

Att motverka brister i nyhetsförmedlingen, att öka kunskaperna om den egna regionen och att öka samhörigheten var viktiga motiv vid beslutet

om införandet av lokalradio. Vi anser att man också vid den fortsatta ut- byggnaden av regional—tv ska ta sikte på dessa mål och därvid ge utrymme även för allmänna program.

Våra förslag angående utbyggnaden av regional-tv under den kommande avtalsperioden innebär i korthet att regionala nyhetssändningar. av ungefär den typ som nu förekommer i fyra av Sveriges Radios regioner. successivt införs i samtliga de av oss föreslagna nio regionerna. l fullt utbyggt skick ska dessa sändningar omfatta 20 min/dag. fem dagar i veckan under hela året.

Den föreslagna utbyggnaden medför att nyhetsredaktioner med resurser för kontinuerlig nyhetsbevakning byggs upp inom var och en av de nio regionerna. Sett i ett längre tidsperspektiv bedömer vi detta som den kanske viktigaste delen i våra förslag om decentralisering. Genom att resurser byggs upp för en kontinuerlig basproduktion skapas nämligen grundläggande för- utsättningar för en vidareutveckling av programverksamheten i regionerna. Denna bör enligt vår uppfattning i framtiden inriktas på att omfatta även allmänna program för regional utsändning.

Den ökande och kontinuerliga programproduktionen bör också vara vär- defull för att förbättra de anställdas yrkeserfarenheter och kunnande. Det bör rimligen också bli väsentligt lättare att rekrytera kvalificerad personal. Vi räknar därför med att våra förslag om utökad programproduktion i re- gionerna ska leda till ett bättre och bredare programutbud därifrån.

Särskilt i de nuvarande små regionerna kommer våra förslag att leda till stora förändringar. Tillkomsten av regional—tv och den ökande produktionen av riksprogram förutsätter större personella och tekniska resurser. Redan härigenom kommer de mindre regionerna att bli merajämbördiga med stor- stadsregionerna.

7.6. Förslag inom olika kulturområden

7.6.1. Inledning

Vi hari våra förslag till avtal och riktlinjer betonat rundradions kulturansvar. I enlighet därmed har vi föreslagit fler gestaltande program. en ökad kul- turbevakning. ett vidgat samarbete med det övriga kulturlivet och en mer omfattande medverkan av fristående kulturarbetare i programverksamheten.

Vi behandlar nedan mer utförligt några programområden som utgör vik- tiga och etablerade inslag i programverksamheten och i kulturlivet. och som också berörs i våra direktiv. nämligen musik. teater och film. Men kulturansvaret gäller naturligtvis också andra områden såsom bild- och form- konst och litteratur.

När det gäller bild- och formkonsten har vi redan framhållit att tv genom sina mediemässiga förutsättningar bör kunna spela en större roll än hittills. En mer medveten användning av bilden som utrycksmedel bör kunna ge utrymme för mer attraktiva och tillgängliga program. Därvidlag utgör ten- denser och aktiviteter inom olika grenar av bild- och formkonsterna såsom måleri. teckning. fotografi och arkitektur ett utmärkt programunderlag. Men

framför allt bör fier bildskapare ges möjligheter att göra egna program och att experimentera med bild. färg och form.

Detta förutsätter bland annat att fler fristående bildkonstnärer engageras. men också att det bildkunnande som finns inom tv bättre utnyttjas. Ett hinder för en sådan utveckling är att teknikerna på tv inte tillhör program- enheterna.

7.6.2. M usilwcrksamlteten M usi/wanor och musikanvändning

Intresset för musik är mycket stort i Sverige. Närmare hälften av befolk- ningen betraktar sig själva som mycket intresserade av musik av något slag. Endast en liten minoritet är inte alls intresserad enligt tillgängliga undersökningar.

lntresseinriktningen skiljer sig mellan olika människor med avseende på musikgenrer och musikformer. Skillnaderna är individuella och berori hög grad på skillnader i uppfostran och uppväxtmiljö och därmed olika kon- taktmöjligheter med musik. Ibland finns det motsättningar mellan olika generationer. vilket är tydligast i fråga om gammal dansmusik och popmusik. Under senare årtionden synes musikintresset ha breddats något. i den me— ningen att fier människor har upptäckt och blivit intresserade av andra genrer.

Sättet att använda musik varierar också. Musiken kan ge skönhetsupp- levelser. förmedla känslor och stämningar och även budskap. den kan ak- tivera eller ge förströelse och avkoppling. Musiken kan upplevas enskilt men också användas i social kontakt och i samband med rörelse eller ritual. Den kan också finnas som en del i miljön. ett obemärkt inslag som inte märks förrän den upphör.

Det finns inget direkt samband mellan musikgenre och musikens funk- tion. Olika genrer, såsom till exempel klassisk konstmusik. folkmusik eller visor. kan ge såväl starka känsloupplevelser som god avkoppling. Uttrycken lätt och seriös musik anger enligt vår mening inga särskilda genrer utan funktioner som musiken har för lyssnaren. Vissa genrer används dock oftare än andra mer medvetet. En sådan musik kan genom sin sammansatthet och rika uttryck ha kvaliteter som kräver aktivt lyssnande för att till fullo kunna uppskattas. Motsatsen gäller för den på senare tid allt vanligare bakgrunds- musik som produceras för den enda funktionen att tjäna som ljudkuliss, till exempel i varuhus, hotell och arbetsplatser, och även i radio. Den dominerande kontaktmöjligheten med musik och därmed den vik- tigaste faktorn för människors musikvanor och musikintresse är massmedier som radio och tv. skivor och kassetter. Det är sannolikt att dessa medier har ökat människors intresse för och behov av att lyssna till musik. särskilt inom de genrer som är rikliga i dessa medier. Det är också troligt att de bidragit till en breddning av musikintresset genom att de kan erbjuda olika genrer för en stor publik. Det kan vidare hävdas att massmedierna också genom krav på internationell spridning och stor publik påverkar innehållet i musiken — tyvärr ofta i utslätande riktning. Sålunda har till exempel den la— tinamerikanska musiken länge nått oss via nordamerikanska filter.

Sveriges Radios nuvarande musikverksamher

Ljudradions musikprogram produceras huvudsakligen av två olika avdel- ningar. Musikavdelningens. eller musikradions. repertoar består väsentligen av så kallad seriös musik eller konstmusik. Man har sektioner för orkes- termusik. kammarmusik. vokalmusik. men också för folkmusik och jazz samt för program om musik. Underhållningsavdelningen består av fyra re- daktioner — radiounderhållningen. grammofonredaktionen. ungdomsredak- tionen och barnredaktionen - som alla gör musikprogram. främst gram- mofonredaktionen som svarar för melodi- och nattradion. Repertoaren är huvudsakligen dansmusik. schlager. visor. popmusik och jazz eller vad som vanligen kallas lätt musik eller underhållningsmusik.

Musikradions sändningstid är drygt 3000 timmar per år. varav huvud- delen. eller cirka tre fjärdedelar ligger i P 2. medan resten huvudsakligen ligger i P I. Underhållningsavdelningens sändningstid är drygt 8 000 timmar per år. varav andelen musikprogram kan beräknas uppgå till cirka tre fjär- dedelar. Programmen ligger nästan uteslutande i P3.

Den egentliga bakgrunden till denna struktur kan sägas vara melodiradions tillkomst år 1961. Denna programverksamhet. som syftade till att ge publiken ett alternativ till de piratsändningar med kommersiell reklam som då fö- rekom. skulle enligt statsmakternas önskemål huvudsakligen bestå av ”lätt musik på grammofon”. År 1966 inrättade sedan Sveriges Radio på eget initiativ musikradion för konstmusikrepertoaren.

Denna inriktning kvarstår alltså i huvudsak i dag även om Sveriges Radio i viss utsträckning frångått den rena melodiradion. Under de senaste åren har de båda avdelningarna också bedrivit ett visst repertoarsamarbete.

De båda lv-kana/erna har vardera en programavdelning för musik med ansvar för genrebredd. Musiken spelar dock en undanskymd roll i tv (tre å fyra procent av programtiden). Program med musikinslag produceras också av teater-. nöjes- och barnredaktionerna.

Bedömning av nuvarande verksamhet

Sveriges Radio är landets största musikinstitution. och etermedierna utgör med sin oöverträffade räckvidd och sin genomslagskraft människors främsta kontaktmöjlighet med musik. Detta lägger enligt vår mening ett stort ansvar på Sveriges Radio för en kvalificerad och mångsidig musikverksamhet.

lden musikpolitiska debatten har kritik riktats mot framför allt ljudradions musikverksamhet. Programverksamheten har. hävdar man. kännetecknats av ett alltför stelt genretänkande där ofta skarpa gränser dragits mellan olika genrer och former i musikpresentationen. Behovet av förnyelse och utvecklandet av programformer har också försummats. Musikvalet anses ha varit konventionellt. Melodiradion har kritiserats för att ha ett alltför stort inslag av en kommersiellt lanserad pop-. schlager- och dansmusik. medan musikradion har kritiserats för att vara alltför starkt inriktad på den äldre europeiska repertoaren. Vidare har hävdats att radion dåligt speglat och stimulerat det aktiva musiklivet i landet.

Den anförda kritiken grundar sig i första hand på olika detaljundersök- ningar genom systematiskt lyssnande och på iakttagelser. erfarenheter och

starka upplevelser hos personer och grupper verksamma inom musik- och kulturlivet. Den har inte kunnat grundas på någon generell inträngande studie i ämnet. Utformningen av Sveriges Radios programstatistik ger inte tillräckligt underlag för en bedömning och företaget har inte heller i något sammanhang mer utförligt bearbetat. analyserat och presenterat sitt material.

Mot bakgrund av de krav man bör kunna ställa på programföretaget är den framförda kritiken enligt vår mening i huvudsak befogad. Man bör dock hålla i minnet att vissa av de kritiserade förhållandena främst in- delningen i lätt och seriös musik — delvis är en följd av en tillämpning av statsmakternas rekommendationer i samband med och efter melodi- radions tillkomst. De riktlinjer som nu finns i proposition och radioavtal är emellertid mycket kortfattade och vaga. och de lämnar betydande hand- lingsutrymme för musikverksamhetens inriktning. Sålunda bör uttrycket lätt musik enligt vår mening inte jämställas med vissa musikgenrer utan ses som en funktion musiken har för lyssnaren.

Under senare år har också en förändring till större öppenhet och ökad bredd och variation av repertoar och programformer kunnat noteras. Vi vill också framhålla att ljudradion med sitt programutrymme innehåller ett stort antal musikgenrer och musikformer. och att man på flertalet områden strävat efter kvalitet i musikvalet.

Synpunkter och förslag

Särskilt radion är ett utmärkt musikmedium som har ett stort program- utrymme och dessutom en god ljudkvalitet som gör det mycket lämpat för musikåtergivning. Tv kan genom kombinationen av bild och ljud för- stärka musikupplevelsen och ge den nya dimensioner.

Vi vill hävda musikens plats i programverksamheten som ett program- område med egenvärde och identitet som kan ge människan värdefulla och stimulerande upplevelser. alltifrån aktivt känsloengagemang till för- ströelse och avkoppling.

Vi vill markera den vikt vi faster vid musiken genom att redovisa det förslag till målformuleringar för musikverksamheten i ljudradio och tv som arbetats fram inom utredningen. Sådana formuleringar bör vara till stöd för Sveriges Radio i uppfyllandet av programansvaret. Formuleringarna bör ses som våra rekommendationer för företagets tolkning och bearbetning.

Målet för musikverksamheten är att ge alla människor möjlighet att uppleva god musik av skilda slag. Det är väsentligt att olika vägar prövas för att nå kontakt med oli— ka grupper av lyssnare och att programformerna anpassas härtill. Musikupplevelser bör erbjudas inom en skala från aktivt lyssnande till förströelse och avkoppling. Kravet på kvalitet måste tillgodoses inom alla genrer och former av musikprogram.

Mångsidighet

Musik inom olika genrer och från olika kulturmiljöer ska presenteras. Minoritetsytt- ringar och exklusiva repertoarinslag ska beredas plats i musikverksamheten. Kommer- siella styrningar av musikutbudet bör undvikas och så långt möjligt motverkas. Sär-

skild uppmärksamhet bör ägnas åt framförande av musik som inte finns inspelad på grammofonskiva ellerliknande.

Mångsidigheten innebär ett ansvar för uttrycksmöjlighetema och yttrandefriheten på musikområdet. Skilda artister och ensembler bör ges möjlighet att också genom etermedierna vända sig till en publik.

Musikverksamheten i rundradion ska hålla nära kontakt med musiklivet i landet, den ska vara öppen för olika impulser. regelbundet samarbete med landets musikinsti- tutioner och musikorganisationer samt i betydande omfattning ge utrymme för med— verkan av frilansartister. enskilda eller i grupp.

Tillgänglighet

En genomarbetad. pedagogisk och lättillgänglig presentation av musikprogrammen ska eftersträvas. Ovanliga eller exklusiva musikyttringar bör ges en sådan presentation att de blir tillgängliga även för andra än specialintresserade lyssnare. Möjligheten att — framför allt genom tv ge miljöanknvtning åt musikpresentationer bör tillvaratas.

Val av sändningstider och en väl avvägd reprispolitik har betydelse för tillgänglighe— ten. Stor hänsyn bör tas till lyssnar-och tittarvanor. Genom en mediemässig musikpre— sentation bör största möjliga öppenhet och begriplighet eftersträvas.

Stimulans

Rundradion bör sträva efter att stimulera musikintresset och att främja ett aktivt mu- sikval hos publiken. Musikverksamheten bör ge impulser till aktivt lyssnande men också till egenmusicerande i amatörsammanhang. inom körlivet etc. Reportage och in- formation om musiklivet kan ha stor stimulanseffekt. Rundradion har ett ansvar för en sådan spegling liksom för en aktiv musikdebatt. Detta måste bygga på en fortlöpande bevakning av musiklivet.

Musikverksamheten ska ta initiativet till repertoarförnyelse genom beställning av ny musik inom skilda genrer. Det är viktigt att kvalitetsambitioner gör sig gällande även för musik som främst är avsedd för förströelse eller avkoppling.

Sekundära musikfunktioner

Utom rena musiksändningar förekommer musik som bakgrund och stöd i många pro— gram. särskilt inom tv: teater. film. reportage osv. Det är viktigt att också bakgrunds- musik ägnas aktiv omsorg. att hög kvalitet eftersträvas för alla sådana musikinslag och att möjligheterna att beställa specialkomponerad musik tas till vara också i dessa sam- manhang.

De föreslagna formuleringarna kan tolkas som en uppfordran till att i ökad utsträckning samarbeta med och spegla det övriga musiklivet. anlita skapande krafter och ge utrymme åt levande musikinslag.

För att kunna uppfylla dessa krav behöver rundradion ökade ekonomiska resurser. främst för det ökade inslaget av levande musik. Ljudradion behöver en lång sammanlagd sändningstid för att önskvärt utrymme ska kunna ges åt olika musikgenrer och musikformer. Vidare behövs också utrymme i programtablåerna för lång sammanhängande sändningstid framför allt för konstmusikens behov och för att tidskrävande presentationer typ musik- teater. temakvällar. bevakning av evenemang etc. skall kunna genomföras.

Mot bakgrund av de angivna målen vill vi ifrågasätta ljudradions or- ganisatoriska uppdelning på seriös och lätt musik och motsvarande renodling

av musikpresentationen i olika kanaler. Det innebär ett stadfästande av en konstlad delning mellan ”musik” och ”melodier” och bidrar till att bygga upp hindrande murar mellan olika genrer. musikformer och lyssnargrupper. Det innebär vidare att vissa mellangenrer saknar naturlig hemortsrätt och riskerar att hamna utanför.

I en rapport från utredningens kulturgrupp framfördes synpunkten. att så länge de ekonomiska resurserna inte är avsevärt större än de är för när- varande. hämmas Sveriges Radios möjligheter till ett omfattande samarbete med det övriga musiklivet av att man är bunden till sina egna ensembler. främst symfoniorkestern.

Inom gruppen framfördes som alternativ till nuvarande ordning att ra- dioorkestern skulle göras till en fri självstyrande stiftelse. finansierad genom statsbidrag och med bestämda uppgifter och inriktning.

Vi har inte funnit anledning att föreslå ändrat huvudmannaskap för ra- dioorkestern. De musikpolitiska fördelar som därigenom skulle kunna vin- nas bör kunna uppnås genom att rundradion ges resurser som möjliggör ett vidgat samarbete med det övriga musiklivet. Dessutom bör orkestern ges vidgade uppgifter utanför ljudradion.

Radioorkestern är en av landets allra främsta orkestrar. Det är angeläget att den fungerar som en tillgång för hela programverksamheten och att den även kan möta sin publik i direktkontakt. Den bör således spela i radio och tv och göra offentliga framträdanden i olika delar av landet. Den bör ha en bred och varierad repertoar. med viss inriktning på musik som inte finns inspelad. främst svensk musik. I dessa syften bör orkestern ges en självständigare ställning inom ljudradioenheten med egen konstnärlig led- ning.

Tillkomsten av musikstudion är viktig i sammanhanget. Därigenom får radioorkestern en egen arbetslokal. Vidare kan orkesterns offentliga kon- serter i Stockholm förutom med radiosändningar i ökad utsträckning kom- bineras med tv-sändningar och även med grammofoninspelningar. Vi vill dock här framhålla att musikstudion även ska vara en resurs för den samlade musikverksamheten inom Sveriges Radio.

7.6.3. Teater och film

7.6.3.1 Radioteater och tv-teater

Inledning

Vi vill inledningsvis framhålla att begreppet teater används i flera vitt skilda bemärkelser. Den levande teatern som framförs på scen i direkt kontakt med en publik skiljer sig från etermedieteatern som når mottagaren via radio och television. Radioteatern är med sin koncentration på ljudet som uttrycksmedel en unik form för dramatisk framställning med sina egna möjligheter och begränsningar. På tv-sidan är läget mer sammansatt och komplicerat.

TV-teater innebar ursprungligen främst studioinspelningar av scendra- matik. Under 1960- och 70-talen har man inom Sveriges Radio utvecklat ett tv-drama med verk direkt skrivna och tänkta för mediet. och man har

därvid i viss utsträckning övergått från studioteknik till film. ] tv-sam- manhang är film ett produktionsalternativ till elektronik. men också en programform. Eftersom dessutom fria filmare i allt större utsträckning ar- betar direkt för tv kan någon gräns mot begreppet tv-film inte dras.

Av praktiska skäl kan man dock använda uttrycket tv-teater varmed man brukar avse de program som tv:s teaterredaktioner producerat eller köpt. Dit hör då så olika genrer som vardagsrealistiska serieproduktioner. tv—ver- sioner av litterära och sceniska verk samt verk skrivna för mediet. inspelade genom hlm. studioteknik eller blandteknik. Teaterprogram produceras och köps också av nöjes- och barnredaktionerna. Av distrikten är det huvud- sakligen Göteborg som producerar teater.

I tv visas också biograffilm. det vill säga långfilmer som producerats för biografbruk. Gränser mot tv-film blir dock allt svårare att dra. främst genom det ökande antalet samproduktioner. I ett särskilt avsnitt Filmen och tv behandlar vi biograffilmen och den del av tv-filmen som beståri utläggningar till fria filmare. Denna sammankoppling motiveras av att dessa två former utgör den samlade arbetsmarknaden för filmproducenter.

Bedömning av nuvarande verksamhet

Talteater i radio och tv är gestaltande programformer som ger publiken rika möjligheter till engagerande. stimulerande och roande upplevelser. De har genom sina uttrycksmedel särskilda möjligheter att göra tankar. känslor och erfarenheter levande för publiken. De kan också ge kvalificerad in— formation och ibland till och med i högre grad än andra programformer ge insikter i komplicerade och svårfångade skeenden och sammanhang.

Sveriges Radio har också arbetat med att utveckla radioteatern och tv- teatern som kvalificerade och självständiga programformer. Tv-teatern har etablerat sig som skapande programform och faktor i kulturlivet. Radio- teatern har genom sin relativt enkla teknik och sin i förhållande till andra teatrar stora produktion kunnat spela. och spelar fortfarande trots minskad produktion. en mycket viktig roll som producent av gestaltande program och samtidigt som introduktör av svenska dramatiker och utländsk scen- och radiodramatik.

Bilden innehåller emellertid också brister och negativa inslag. Den egna produktionen av teater har påtagligt minskat i samband med de senaste årens ekonomiska nedskärning och minskade frilansmedverkan i radio och tv. Detta gäller inte minst radioteatern för vilken nedgången också inleddes tidigare. I tv har vidare sändningarnas och singelproduktionernas längd be— hövt begränsas av hänsyn till koordinationen. Minskade ateljéresurser har också försvårat möjligheterna till stora studioproduktioner. bland annat av klassiker.

Den stora ökningen av andelen serier i tv är enligt vår mening inte helt programmässigt motiverad. Det finns fördelar med serier. framför allt möj- ligheterna att dramatisera skildringar. främst av episk karaktär. som är svåra att anpassa till enstaka pjäser. Serier kan också ge utrymme för en fördjupad människo- och miljöskildring. Å andra sidan kan serieformen minska till- gängligheten genom att den binder publiken och försvårar möjligheterna

att följa med och få sammanhang. Expansion för serierna minskar dessutom utrymmet för enstaka pjäser.

Vidare har televisionen enligt vår mening inte i önskvärd utsträckning speglat och bevakat det allmänna teaterlivet.

Musikteatern skiljer sig i väsentliga delar från talteatern. Det karakteristiska är naturligtvis musiken som ett bärande element. Det är en stiliserad konst- form som har sin styrka i att kunna gestalta känslor och stämningar. Genom kombinationen av musik och teater är den stora operan en komplicerad konstform som bland annat kräver ett rum som klarar en viss akustisk volym. Den är därför oftast personalkrävande och dyr att producera. Antalet scener och ensembler i landet är också mindre än inom talteatern.

Detta kan delvis förklara att opera så sällan förekommer i tv. I radio görs däremot sändningar tämligen regelbundet. ofta genom direktöverför- ingar. l musikteaterdebatten förs en fortlöpande diskussion om operans vill- kor i tv. Därvid har önskemål framförts om fler överföringar av scenfö- reställningar. men framför allt har man betonat vikten av att en tv-opera utvecklas så att konstformens fördelar ännu bättre ska kunna tillvaratas. Man har i det sammanhanget också framhållit det utvecklingsarbete med olika former av kammaropera och uppsökande musikteater som sedan några år pågår i olika delar av landet samt den musikteaterverksamhet som bedrivs av olika fria grupper.

Musikteater i radio och tv är liksom talteater en väsentlig upplevelse- skapande programform och i högsta grad programmässigt motiverad. Den utveckling mot skapande av ett självständigt radio- och tv-drama som tal- dramatiken genomgått har ingen motsvarighet inom musikteatern. När det gäller tv kan den dock utvecklas på ett annat sätt. där Trollflöjten visar en möjlig väg med sitt framhävande av det visuella och det dramatiska innehållet som stöd åt musiken.

Synpunkter och förslag

Vi vill framhålla radioteatern och tv-teatern som självständiga program- och kulturformer. Vi vill också peka på teaterns stora betydelse som ges- taltande program och vill hävda dess plats i programutbudet. Teaterverk- samheten i radio och tv måste tilldelas sådana resurser att den kan erbjuda en mångsidig och kvalificerad repertoar. och att den kan utveckla sina pro- gramformer. Detta förutsätter också att radio och tv har möjligheter att engagera medverkande utifrån.

Många människor har sin enda eller huvudsakliga kontakt med teater via radio och tv. Detta understryker vikten av att verksamheten ges or— dentliga resurser. '

Det är därför angeläget att den under senare år nedgående tendensen bryts och att volymen av den egna produktionen åter ökar till minst den nivå som tidigare varit möjlig. Detta är nödvändigt för att en önskvärd mångsidighet i repertoar och programformer ska kunna uppnås.

Produktionen av teater. främst i tv. förutsätter ofta en lång skapande process och komplicerade tekniska resurser. Det är därför viktigt att man på detta område kan bedriva experiment. och att man kan avbryta projekt som under arbetets gång visar sig sakna bärkraft.

4 sou 1972166 Ny kultur- politik.

Ett annat väsentligt krav är att radio och tv i programtablåerna och i koordinationen beaktar teaterns behov av sammanhängande programtid.

Det är vidare ett viktigt önskemål att publiken i olika delar av landet får ökad kännedom om och kontakt med den direkta scenteaterverksamhet som bedrivs. Detta förutsätter att framför allt tv i ökad utsträckning speglar teaterutvecklingen och bevakar teaterhändelser i olika delar av landet.

Därför anser vi att Sveriges Radio också i olika former ska söka samarbete med olika institutioner och ensembler. Vid valet av projekt ska naturligtvis kravet på kvalitet och de programmässiga möjligheterna vara vägledande. Vi finner det i detta sammanhang — av skäl som nedan redovisas — lämpligt att Sveriges Radio och andra berörda parter särskilt verkar för att det i tv ska fö- rekomma inspelningar från scenen (5. k. transmissioner) av föreställningar från de statliga teatrarna Dramaten och Operan.

Det ovan sagda måste också i väsentliga delar gälla olika former av mu- sikteater och dans, även om bilden här delvis är annorlunda. Överföringar från scenen är en vanligare programform inom framför allt opera och balett än inom taldramatiken. Detta är programmässigt motiverat. Rundradion bör dock också arbeta med att utveckla olika musikteater- och dansformer för etermedierna.

7.6.3.2 Samproduktion mellan rundradion och scenteatrama

I våra direktiv hävdas att teatrarna hittills har utnyttjats i radio och tv endast i begränsad utsträckning. Det bör, framhålls det, vara möjligt att ”i större utsträckning än som skett lägga ut medieanpassad produktion på teatrarna. De sakkunniga bör noggrant pröva olika former för samarbete mellan teatrarna och Sveriges Radio och redovisa preciserade förslag om hur detta samarbete skall kunna utvecklas.”

Direktiven bygger på ett förslag från kulturrådets första betänkande4. Ut- gångspunkten för rådet var Sveriges Radios betydande roll som kulturför- medlare och mediernas stora geografiska och sociala räckvidd, medan kul- turinstitutioner såsom scenteatrama når ojämförligt färre och huvudsakligen är koncentrerade till de större städerna.

Kulturrådet framhöll att Sveriges Radio utöver sina egna produktioner i ökad utsträckning borde medieanpassa scenföreställningar för etersändning samt göra direktöverföringar från teatrarnas ordinarie föreställningar.

Dessa frågor har ingående diskuterats i utredningsarbetet. Diskussionerna har främst gällt huruvida det är önskvärt med ett utökat antal sampro- duktioner mellan Sveriges Radio och scenteatrama och huruvida detta måste åstadkommas genom ett formaliserat samarbete.

Vår grundläggande bedömning är, som tidigare betonats, att radioteatern och tv-teatern ska ses som självständiga konstformer.

I frågan om att medieanpassa scenföreställningar för etersändning genom att göra särskilda versioner av dem i studio eller på annan inspelningsplats lämnar vi inga konkreta förslag. Omfattningen av det samarbete som fak- tiskt förekommer i detta avseende betraktar vi i huvudsak som tillfredsstäl- lande från kultur- och programpolitisk synpunkt.

Däremot anser vi att möjligheterna att genom transmissioner överföra scenföreställningar i tv inte tillvaratagits i önskvärd utsträckning. Vi anser det angeläget att åtminstone ett begränsat antal transmissioner från statliga scener förekommer i tv.

1 utredningsarbetet har framförts ett antal argument för och emot ett ökat samarbete kring samproduktioner. När det gäller möjligheterna till transmis- sioner i tv har från företrädare för Sveriges Radio. scenteatrama och scen- konstnärernas organisationer fiera kritiska synpunkter redovisats, av vilka vi nedan återger de enligt vår mening viktigaste.

Transmissioner kan ge publiken mindre upplevelse och sämre kvalitet. ln- studeringar som har gjorts för scenen förlorar sin slagkraft i tv. Scenteater bygger på ett samspel mellan scen och publik som inte kan överföras. Tv— dramatik bygger på närhet och ett ”mindre” spel. vilket är svårt att uppnå från en uppsättning avsedd för scenen. Därigenom kan utformningen av en transmission komma att strida mot upphovsmännens ideella rätt. Det är svårt för dramatiker, regissörer. skådespelare m. fl. att vid instuderingen för scenföreställning överblicka de konstnärliga effekterna vid direktöverföring.

Endast en del av scenteatrarnas repertoar är lämplig eller möjlig att trans- mittera: vissa föreställningar kan av ovan angivna skäl vara konstnärligt olämpliga för överföring; det är omöjligt för Sveriges Radio att köpa tv-rät- tigheter till vissa pjäser ur den etablerade repertoaren typ moderna klassi- ker: vidare kan det förekomma att hänsyn till bestämmelser i lagar och avtal skulle kräva strykningar och ändringar i scenföreställningen, framför allt när det gäller samtidspjäser.

En svårighet är vidare att tv-teatern på grund av sin tekniska komplexitet måste ha en mer långsiktig repertoar- och produktionsplanering än scenteat- rama. vilka i regel planerar på säsongsbasis.

Vi är medvetna om de nackdelar, risker och problem som är förknippade med att sända transmissioner i tv. Dessa faktorer har också framhållits i den kritiska remissopinionen mot kulturrådets förslag om fier samproduktioner mellan Sveriges Radio och scenteatrama.

Det är emellertid enligt vår uppfattning angeläget att ta vara på de fördelar som finns. Olika utländska och svenska erfarenheter har också visat att transmissioner kan göras bra. Det är också viktigt att kravet på kvalitet upp- rätthålls genom att transmissionerna noggrant förbereds och planeras.

Det främsta skälet för att sända fier transmissioner i tv är enligt vår me- ning att en större och delvis ny publik från hela landet får möjligheter att se kvalificerade föreställningar från scenteatrar. Därigenom får den också kon- takt med en delvis ny repertoar, framför allt genom sådana uppsättningar som Dramaten, Operan och andra stora institutioner kan erbjuda.

Genom transmissioner kan man också ge stimulerande teaterreportage och genom de däivid gjorda inspelningarna till eftervärlden bevara viktiga och intressanta scenföreställningar.

Vi anser att det är fullt möjligt att bedriva en verksamhet med transmis— sioner av scenföreställningar i tv som på samma gång kan tillvarata fördelar— na och undvika och motverka redovisade nackdelar.

Vi ska i kapitel 8 lämna ett förslag till hur ett uppdrag till rundradion bör utformas. och även redovisa några avtalsfrågor som har samband därmed. Uppdraget bör utformas som ett försök vars erfarenheter utvärderas efter

förslagsvis tre år.

Vi anser att transmissioner i första hand bör ske från de statliga teatrarna Dramaten och Operan, men det är viktigt att uppdraget utformas så att det inte begränsar utrymmet för samarbete i andra former eller med andra teat- rar.

7.6.3.3 Filmen och tv

Frågan om filmen och tv är komplicerad och kontroversiell. Den berör två olika områden, nämligen visning av biograffilm i tv samt produktion och visning av film avsedd för tv. Det finns skillnader mellan biograffilm och tv- film: de ger olika upplevelser. har olika repertoar, når delvis olika publiker. Det finns ändå ett släktskap mellan dem, de kan från tv-publikens synpunkt tjäna som ersättning för varandra. En viktig beröringspunkt är att de två filmformerna utgör den dominerande delen av den samlade arbetsmarkna— den för filmbolag och fria filmare.

Det har hävdats att visning av biograffilm i tv innebär en konkurrens för dels visning av annan film i tv, dels visning av biograffilm på biografer, främst i landsorten. Det är också sannolikt att själva förekomsten av tv, men också i viss utsträckning visning av biograffilmer i tv, innebär en konkurrens för biograferna.

En mångsidig filmverksamhet på bio och i tv är en kulturpolitisk fråga. Det är angeläget att pröva vad Sveriges Radio genom sin programpolitik för biograffilm kan och bör göra för att förbättra människors möjligheter till kontakt med en bred och mångsidig biograffilmrepertoar, och vad som kan göras för att stimulera och tillvarata de kreativa krafterna för skapande av tv- film.

Två i sammanhanget intressanta avtal har under de senaste åren träffats mellan rundradion och biograffilmen. År 1975 ingick Sveriges Radio och Svenska Filminstitutet ett avtal om en försöksverksamhet med produktion av film för visning på biograf och i tv. År 1976 träffade Sveriges Radio och filmbranschens organisationer ett avtal angående visning av biograffilm i tv.

Bedömning av verksamheten

Vi anser att tv, med hänsyn till tillgängliga medel, i sin produktionsutlägg- ning till fria filmare väl motsvarat det ansvar för kvalitet i programmen och för stimulans och samarbete med de kreativa krafterna som kan ställas på den egna filmproduktionen. De flesta fria filmare arbetar också huvudsakli- gen för tv-mediet.

Det nya produktionsavtalet mellan Sveriges Radio och filminstitutet bör också kunna fungera som en form att stimulera filmproduktion. Fördelarna med avtalet är att fler filmare får möjlighet att också arbeta med biograffilm, och att de får ännu en instans att vända sig till. En nackdel kan vara den konstnärliga kompromissen som följer av att göra film för två medier samti- digt. Vi vill också starkt betona att det endast får utgöra en bland fiera former för tv:s samarbete med fria filmare.

Vi anser inte att den kraftiga expansion av biograffilmvisning i tv som skett under den senaste tioårsperioden har varit helt programmässigt moti- verad. Denna sektor har givits för små ekonomiska resurser i förhållande till den långa programtiden. Tv visar ofta kvalificerad och underhållande bio- graffilm, och man gör också en värdefull filmpolitisk insats genom att intro- ducera filmer i Sverige. Alltför många filmer har emellertid karaktär av pro- gramutfyllnad. De mer ambitiösa satsningarna förläggs dessutom ofta till sen kvällstid då få har möjlighet att se dem.

Synpunkter och förslag

Vi vill betona vikten av att televisionen, av kvalitets- och yttrandefrihetsskäl, bedriver en bred och kontinuerlig utläggningspolitik. Detta förutsätter en öppenhet för ideer och impulser utifrån, och att Sveriges Radio planerar och organiserar sin produktionsapparat så att utrymme ges för samarbete med fria filmare. Detta är ett av de allra viktigaste områdena för den medverkan av fristående yrkesutövare i programverksamheten som vi pläderar för i av- snitt 7.2.5.

Vi anser vidare att visning av biograffilm i tv i större utsträckning ska planeras utifrån kulturpolitiska utgångspunkter. Vi lämnar nedan ett förslag till hur principer för sådan visning kan utformas. Formuleringarna ska ses som våra rekommendationer för tv:s tolkning och bearbetning.

Visning av biograffilm är en viktig del av tv:s kulturverksamhet. Endast filmer av god kvalitet bör visas. Begreppet kvalitet ges därvid en vid syftning; inte bara konstnärlig, utan även social, historisk och annan kvalitet innefattas. En ökad bredd bör eftersträvas med avseende på tidsepoker och på länder och kulturområden.

Vidare bör filmens totala situation i landet beaktas av Sveriges Radio vid planering av filmvisning i tv. En stor del av biografpubliken är ungdomar mellan 15 och 30 år. Tvzs roll blir i hög grad kompletterande, dels i fråga om utbudet för dem som sällan el— ler aldrig går på bio, dels i fråga om alternativen för de biobesökande ungdomarna. Filmländer som har svårt att nå kommersiell distribution i Sverige och kvalificerade filmskapare vilkas verk bedöms ha svaga kommersiella förutsättningar bör ägnas upp- märksamhet.

Självfallet är biograffilmen också ett underhållningsinslag i tv; därtill bör också fin— nas ett folkbildningselement. Visning av i varje fall mer värdefulla filmer bör för att ökad tillgänglighet ska uppnås förenas med introduktioner, kommentarer eller samtal. Filmkrönikan är en för tv väl lämpad programtyp, vars omfattning därför bör öka.

Det är ett viktigt filmpolitiskt krav att människor har möjlighet att se film på biograf. En väsentlig del av biograffilmvisningen på mindre orter sker i föreningsägda sam- lingslokaler och drivs utan vinstsyfte. Planeringen av biograffilmvisning i tv har bety— delse för möjligheterna att visa kvalitetsfilm på biograferna, särskilt på små orter med litet publikunderlag. Vi anser därför att representanter för tv och filmbranschen bör ha regelbundna samråd för information och åsiktsutbyte.

Möjligheten att maximera antalet långfilmer som årligen visas bör övervägas.

] kapitel 8 ska vi närmare redovisa och diskutera de avtals- och sam- arbetsfrågor som har samband med våra programpolitiska och filmpolitiska önskemål.

7.7. Förslag om nyhetsverksamheten

7.7.1. Avtalet och nyhetsverksamheten

De informativa programmen har getts en särställning i det nu gällande radio- avtalet. Sveriges Radio har följt statsmakternas intentioner genom olika spe- cialåtgärder för nyhetsprogrammen. Nyhetsprogrammen har till exempel fått visst skydd mot attraktiva program i andra kanaler och de har också getts publikmässigt bra sändningstider.

Det var huvudsakligen kostnadsskäl som angavs när Sveriges Radio fick sin nuvarande nyhetsorganisation, där alla telegramnyheter inom företaget handhas av en centralredaktion, som dessutom har vissa samordningsupp- gifter. Den lösning som statsmakterna annars eftersträvade innebar en full- ständig uppdelning av hela nyhetsverksamheten på ljudradio, TV1 och TV 2. Nu har dessa tre programenheter var sin kommenterande nyhetsre- daktion och dessutom ger Centralredaktionen och Tidningarnas Telegram- byrå (TT) telegramnyheter Centralredaktionen i både radio och tv, TT bara i radio.

7.7.2. Sveriges Radios nyhetsverksamhet idag Ljudradio

I radion sköts nyhetsverksamheten på svenska av två egna redaktioner Ekoredaktionen och Centralredaktionen samt av TT.

Ekoredaktionen är den enda kommenterande nyhetsredaktionen, och den har sex längre sändningar, varav fem i P 1 och en i P 3. Den senare, som lig- ger kl 16.45, infördes hösten 1976.

Centralredaktionen har femton sändningar, varav fjorton i P 3 och en i P 2. Några av sändningarna sker i samarbete med Ekot. Sändningen kl 16.45 kan kallas en gemensam eller integrerad sändning där ett helt genomfört samar- bete sker mellan Ekoredaktionen och Centralredaktionen.

TT har sammanlagt sex sändningar, varav fyra i P 1 och två i P 3. Numera är samtliga TT-sändningar helt fristående; tidigare inleddes vissa Ekosänd- ningar med telegram från TT.

Nyhetssändningar på finska, grekiska och serbokroatiska förekommer sju gånger under dagen i P 2. För de finska sändningarna, som förekommer tre gånger dagligen, finns en särskild redaktion. För de två andra språken, som har två sändningar var, finns en gemensam redaktion.

Regionalradions sändningar, för närvarande fyra om dagen, håller på att er- sättas av laka/radiosändningar vilka placeras på morgon, lunch och tidig kvällstid, och görs av tjugofyra stationer.

Tv

I tv har varje programenhet sitt eget kommenterande nyhetsprogram, Aktu- ellt i TV 1 och Rapport i TV 2, som sänder varsitt halvtimmesprogram på kvällstid.

Centra/redaktionen sänder ett kort nyhetsprogram i vardera tv-kanalen

varav ett är textat. Dessa nyhetssändningar får enligt beslut av Sveriges Ra- dios styrelse inte innehålla rörliga bilder.

1 TV 2 sänds också regionala rv-nyheter över fyra av sju regioner. Program- men sänds fem dagar i veckan och är tio minuter långa. I mellersta Sverige, där regionala tv-nyheter inte produceras, visas någon av de andra regioner- nas sändningar.

Lokalradion

Under 1977 startar Sveriges Lokalradio sändningar från 24 stationer. Varje lokalradiostation får 10—15 timmars sändningstid per vecka i P 3. Sändning- arna ska omfatta bland annat lokala nyheter, opinionsspeglande program och annan information.

Lokalradion har förutsättningar att bli det snabbaste nyhetsmediet inom sitt område och kan liksom en utbyggd regional tv bli ett utmärkt medi- um för kommentarer, granskning och debatt.

Publiksiffrorna för regional och lokal radio och tv tyder på att de har stark dragningskraft på publiken. Därför bör lokalradions start innebära en vitali- sering av nyhetsförmedlingen, och erfarenheterna av lokalradion bör noga analyseras för att man ska kunna bedöma när och hur en framtida utbyggnad av lokalradion bör ske.

Nyhetsprogrammen och publiken

Generellt har nyhetsprogrammen en stor och stabil publik. 1 radion har vis- serligen Ekosändningarna i P 1 tappat lyssnare medan de korta sändningarna i P 3 fått ökat antal, men inom respektive kanal utgör nyhetsprogrammen re- gelmässigt publiktoppar. En rad undersökningar, gjorda både inom och utom Sveriges Radio, tyder på att publiken också har stort förtroende för ra- dio och tv som nyhetsmedier.

Projektet ”Pressens funktioner i samhället”, som bedrivs vid statsveten- skapliga institutionen, Göteborgs universitet, har nyligen i en forskningsrap- port beskrivit tv som ett viktigt informationsmedium, särskilt i nationella frågor och särskilt för människor med dålig samhällsorientering. Tv är de in- formationssvagas medium, skulle man kunna sammanfatta det avsnittet. (Lennart Weibull: Samhällsorientering och masskommunikation. Psykolo- giskt försvar nr 74, Stockholm 1976.)

7.7.3. Allmänna synpunkter

Vi har diskuterat möjligheten att göra de två kommenterande nyhetspro- grammen i tv mer olika till sitt innehåll än nu.

Ett förslag har varit att låta ett sent nyhetsprogram i tv bli mer krävande vad beträffar förkunskaper, mer inriktat på utrikesmaterial och hårdare sov- rat i fråga om övriga nyheter. Det tidiga nyhetsprogrammet skulle då— even- tuellt i direkt samarbete med regionerna bli mer inrikesbetonat och mer grundligt orienterande i fråga om de ämnen som behandlas.

En fördel har denna modell bredden ökar genom att de två nyhetspro-

grammen blir mindre dubbeltäckande än nu, och fler ämnen bli behandlade. För publiken blir specialiseringen ytterligare ett skäl till att ta del av båda ny- hetsprogrammen.

Publiken ska emellertid kunna nöja sig med att titta på det ena program- met för att få en hygglig helhetsbild av dagshändelserna. I specialiseringsmo- dellen måste den mycket intresserade titta på båda programmen och då blir tv ännu mer än nu ett hinder för andra sysselsättningar och intressen.

Mot en specialisering kan också göras andra allvarliga invändningar. Mo- dellen bygger delvis på en skiktning av publiken, de mer kunniga får sitt spe- cialprogram sent på kvällen med en fyllig utrikesöversikt som de mindre kunniga går miste om eller eventuellt inte kan tillgodogöra sig.

Överhuvudtaget liknar uppdelningen den som finns i många länders dags- press. Denna uppdelning bidrar troligen till att befästa sociala skillnader och skillnader i kunskaper. Att svensk dagspress inte är skiktad på samma sätt anser de flesta vara en fördel.

Radio och tv måste ta sin uppgift som basinformationsmedier med största allvar och med stor insats av fantasi och energi göra sina nyhetsprogram be- gripliga. Detta måste gälla inte minst utrikeshändelserna. Därför tror vi inte att den beskrivna specialiseringen skulle vara till fördel för dem med sämst överblick, med de minsta egna resurserna till tolkningar och med de sämsta grundkunskaperna. Radio och tv måste anstränga sig för att leva upp till rol- len som de informationssvagas medier. Olika vägar måste prövas, men just denna uppdelning av nyhetsprogrammen tror vi inte gagnar dessa syften.

Enligt KANUT skilde sig Aktuellt och Rapport avsevärt från varandra till sitt innehåll. Framför allt gällde detta när man gick närmare in i materialet och jämförde vilka aspekter av ett händelseförlopp som togs upp till behand- ling. ”Pluralismen har således blivit väl belagd i dessa studier” sammanfat- tar KANUT denna genomgång.

Att många kritiker och en stor del av publiken ändå tycks anse att pro- grammen är lika förklarar KANUT med att man ”speciellt observerar och minns de dagar och perioder då stora händelser inträffar (till exempel krigs- utbrottet i Mellanöstern). Andelen som tittar på båda programmen är då ofta högre än annars och dubbelbevakningen troligen också mer omfattande.” (s 75).

7.7.4. Förslag En eller flera nyhetsredaktioner

Vi anser, att det är en stor fördel med en nyhetsorganisation där flera redak- tioner arbetar med nyhetsförmedling. Flera redaktioner innebär att variation garanteras beträffande såväl urvalet av nyheter som presentationen av dem och att redaktionerna kompletterar och korrigerar varandra. Vetskapen om att man inte är enda nyhetsredaktion inom det egna mediet bör också vara ett argument för att inom redaktionen ge utrymme för specialister eller spe- cialbevakning av vissa frågor. Därmed för man in tidsaktuellt material i ny- hetsförmedlingen.

Vi förordar alltså en organisation där viss mångfald garanteras genom att två från varandra fristående nyhetsredaktioner ska finnas inom både radio och tv men där också bredden blir acceptabel.

Skulle det bara finnas en nyhetsredaktion så bör denna självklart kunna erbjuda en stor bredd. Inga resurser används för dubbelbevakning och de personella insatserna kan styras så att stor spridning av ämnen, intervjuade personer och synpunkter garanteras.

Vi menar emellertid att denna — teoretiskt maximala bredd av olika skäl inte bör eftersträvas.

För det första måste även vid en-redaktionslösningen flera nyhetstider er- bjudas publiken. 1 tv måste det, som nu, finnas ett nyhetsprogram tidigt på kvällen och ett senare på kvällen. Dessa två program kan inte göras helt olika för att uppnå stor bredd i nyhetstäckningen. Publiken kan inte tvingas att tit- ta på båda programmen för att få en bild av skeendet. I stället måste upprep- ningar ske mellan de båda programmen, och då kan det diskuteras vilket som är att föredra: två redaktioners skilda beskrivningar av en viss händelse eller en redaktions beskrivning upprepad två gånger. Det första alternativet är enligt vår mening klart att föredra även om det är något dyrare.

För det andra finns det en uppenbar och allvarlig risk med en-redaktions- lösningen. Denna redaktion kommer att få en dominerande ställning i ny- hetsförmedlingen och dess medarbetare kan bli utsatta både för överdriven, okritisk tilltro och för försök till otillbörlig påverkan. Redaktionen och dess ledning kan i ett sådant läge tänkas inta en officiös och försiktig hållning för att undvika konflikter med etablerade gmpper och inflytelserika källor. Des- sa etablerade grupper och infiytelserika källor har i sin tur bara en redaktion att vända sig till inom tv, och bedömer det sannolikt som viktigt att ”hålla sig väl” med denna och kommer då att på olika sätt försöka upprätthålla nära relationer till medlemmar av redaktionen. Detta kan i sin tur leda till en journalistik präglad av utslätning och skenbar objektivitet.

En felbedömning gjord av denna enda nyhetsredaktion i tv får också kon- sekvenser som är svåra att korrigera. Särskilt gäller detta skeenden som lig- ger vid sidan av de stora dagsaktuella frågorna, och där det kan dröja länge innan säkra uppgifter finns att tillgå.

Den typ av nyhetsförmedling som vi här beskrivit präglar många länders radio- och tv-bolag. Vi har velat visa vilka risker som finns och vi menar att det i längden är publiken som drabbas. Detta gäller vare sig den okritiskt godtar den enda presenterade bilden av skeendet eller blir misstänksam mot den snedhet i urval och presentation och den självcensur som systemet kan medföra och därmed blir skeptisk till hela nyhetsförmedlingen. Exempel på sådana brister i förtroendet för massmedier finns i både diktaturstater och i demokratier av västerländsk modell.

Vi anser, att ett öppet samhälle bättre gagnas av att massmedierna ger sammansatta och ibland motstridiga bilder, beskrivningar och tolkningar av skeendet än av att det bara presenteras en version, som kanske bygger på en osjälvständig journalistik, där redaktionen inte tillräckligt kritiskt granskat källornas uppgifter.

Om radio och tv vore likvärdiga medier, både för allmänheten och för uppgiftslämnare, skulle det kunna tänkas räcka med den pluralism som en stor nyhetsredaktion för radio och en stor nyhetsredaktion för tv innebär. I våra förslag försöker vi ge radion en självständig ställning och sådana resur- ser, att den verkligen ska kunna utnyttja sina särskilda företräden som ny- hetsförmedlare. Men det innebär naturligtvis ändå inte någon garanti för att

ett ökat antal människor både kommer att lyssna på radions nyhetsprogram och titta på tv:s nyhetsprogram. Vi förordar därför en organisation, där inom varje medium en viss pluralism garanteras.

Det kan vara skäl att här påpeka, att den utvärdering som Sveriges Radio gjort av tvåkanaltiden i KANUT i allt väsentligt stöder de förslag som vi för fram om nyhetsverksamheten. Den stimulerande tävlan som är grundtan- ken i den tvåkanalmodell vi har, upplevdes av producenterna på nyhetsre- daktionerna — till skillnad från de flesta andra producenter — som något posi- tivt. Möjligheten till direkta och dagliga jämförelser finns ju också för ny- hetsredaktionerna men egentligen inte för några andra redaktioner.

Den av oss förordade modellen med två likvärdiga redaktioner som båda har uppdraget att vara heltäckande i nyhetsförmedlingen kommer sannolikt att medföra större skillnader i programinnehållet än nu. Programmen kan ges en skiftande form, antalet inslag per dag kan variera, liksom telegram- mens placering och användning, inramningen i studion och antalet medver- kande. Med större resurser för utrikesbevakningen ökar också förutsättning- arna för variation i nyhetsurval och nyhetspresentation.

Eftersom vi föreslår ett större tidsavstånd mellan de två huvudsändning- arna i tv på kvällstid, blir tillgången till nyhetsmaterial och kommentarer ytterligare något olika för de två redaktionerna. Den senare sändningen kan exempelvis hinna med uppföljningar eller kommentarer till det första pro- grammet.

Den nuvarande nyhetslösningen uppfyller de flesta av våra önskemål — men inte alla. Såväl inom radio som tv finns i själva verket tre nyhetsredak- tioner. Men mellan de redaktioner som sysslar med kommentarer Eko-, Aktuellt- och Rapport-redaktionerna — och dem som sysslar med enbart faktanyheter i telegramforrn — Centralredaktionen och TT — har dragits en konstlad och svårhanterlig skiljelinje.

Radion har undan för undan minskat de konflikter som ligger inbyggda i organisationen genom att låta TT-sändningama få fristående tider utan efter- följande Ekosändningar och genom ett allt närmare samarbete mellan Cen- tralredaktionen och Ekot. Det senaste exemplet är den nya sändningen i P 3 kl 16.45 som görs i samarbete mellan Ekoredaktionen och Centralredaktio-

nen. Tv har en för publiken svårförklarlig uppdelning, där Centralredaktionen

inte getts möjlighet att utnyttja rörliga bilder och där Aktuellt och Rapport egentligen inte ska få läsa korta nyhetsmeddelanden i sina sändningar.

Eftersom även en kommenterande nyhetsredaktion måste följa nyhetste- legrammen under dagen och därmed göra en stor del av det arbete som Cen- tralredaktionen gör, så har inte heller den arbets- och kostnadsbesparing som förutsattes med Centralredaktionen uppnåtts. Vi förordar därför en lösning, där de kommenterande redaktionerna själva tar hand om telegramredigering och telegramläsning. Det behöver inte innebära ett samlat telegramblock som nu i början eller i slutet av en sändning. I stället kan telegrammen inte- greras i sändningarna eller placeras på det sätt som blir naturligt med ut- gångspunkt från övriga inslag i nyhetsprogrammet.

Vi vill ha nyhetssändningar ungefär till det antal och med den utspridning över dygnet som nu gäller. En utökning föreslår vi dock: i det av oss föror- dade dagblocket i tv ska ingå ett nyhetsprogram. Vi vill alltså att de nuvaran-

de tre kommenterande nyhetsredaktionerna också får till uppgift att ge tele- gramnyheter och därvid svara för utformningen av de korta nyhetssänd- ningar som även i fortsättningen ska finnas. Centralredaktionens program- uppgifter ska alltså fördelas på Ekot, Aktuellt och Rapport.

Därutöver bör TT-sändningarna finnas kvar i radion. De ska ha egna tider och få en sådan kanal- och tidsmässig placering, att de kan bidra till den plu- ralism som tagits som utgångspunkt för våra förslag. Eftersom Sveriges Ra- dio och TT också under senare tid haft ett gott samarbete, utgår vi ifrån att TT får möjligheter till en egen utveckling som producent av nyhetsprogram för ljudradion och att lämpliga samarbetsformer mellan de båda företagen etableras.

TT-sändningar i tv bedöms inte vara något realistiskt förslag för närva- rande, men om text-tv-tekniken utvecklas kan TT mycket väl anlitas som producent av sådana sändningar.

Utrikesbevakningen i radio och tv

Vi anser att en försämring av utrikesbevakningen skett de senaste åren. Resurserna har begränsats, vilket främst kan avläsas i ett minskat antal utrikeskorrespondenter och i en bristfällig nyhetstäckning av framför allt Östeuropa, Afrika, Latinamerika och Asien.

För att ge radio och tv bättre möjligheter till löpande självständig be- vakning av skeendet i världen bör två åtgärder vidtas. Den första och vik— tigaste åtgärden är att ge större resurser, så att utrikesredaktionerna får bättre möjligheter att informera om och kommentera skeendet i världen. Detta kan åstadkommas genom förstärkta hemmaredaktioner (med möjligheter att sända ut reportrar) eller genom utökning av korrespondentnätet. Detta hade för några år sedan en större omfattning än det har idag.

Den andra åtgärden är att ge programenhetema inom radio och tv själv- bestämmanderätt i fråga om hur utrikesbevakningen ska organiseras, så att medierna får möjlighet att arbeta på bästa sätt utifrån de egna förut- sättningarna.

Främsta skälet till att vi vill ge radio och tv denna självständighet är att radio och tv arbetar helt olika och har olika krav. Radion med sina många sändningar behöver en kontinuerlig bevakning med snabba rapporter och är sannolikt bäst betjänt av ett ganska finmaskigt nät av i huvudsak fasta korrespondenter. Tv kan nöja sig med ett mindre antal korrespon- dentorter varifrån man med rörliga team gör mer genomarbetade inslag och program från olika platser inom bevakningsområdet. På många håll utomlands strävar man efter just en sådan uppdelning. Uppdelningen är emellertid möjlig att genomföra först om antalet korrespondenter ökar.

Det är viktigt och nödvändigt att utrikeskorrespondentema får arbeta ock- så med mer långsiktiga programprojekt, för sändning i särskilda program eller som längre inslag i nyhetsprogrammen. Lindahl och Westerståhls un- dersökning visar att samhällsprogram, faktaprogram och övriga samhälls- program är viktiga genom sin breddning av de områden och ämnen som tas upp. Under dessa omständigheter blir mediernas olika förutsättningar ännu mer uppenbara.

Varje programenhet bör få organisera sin utrikesbevakning på det sätt man finner lämpligt till följd av de särskilda förutsättningar som gäller. Självklart innebär detta inte något förbud mot samarbete på utrikesområdet mellan radio och tv. Tvärtom räknar vi med att ett sådant samarbete kommer att finnas även i fortsättningen — av ekonomiska och praktiska skäl — men att det då sker med utgångspunkt i vad som för redaktionerna i varje enskilt fall ter sig mest fördelaktigt.

Regional-tv

För närvarande sänds regionala tv-program för endast en del av landet. Detta förhållande är orimligt i längden. En del regioner är också mycket stora och den korta sändningstiden—tio minuter per vardag — gör det omöjligt att ge en god nyhetstäckning.

Att få till stånd en väl utbyggd regional-tv är givetvis en uppgift på lång sikt, men redan under den närmast förestående avtalsperioden bör några viktiga steg kunna tas.

De regionala tv-sändningarna bör byggas ut så att de täcker hela landet och programmen bör förlängas till omkring 20 minuter per vardag året runt. Som framgår av kapitel 6, avsnitt 6.3, föreslår vi att regional-tv inträttas i nio regioner.

1 första hand bör programmen innehålla nyheter från och om regionen men vid sidan därav bör även andra program och programformer kunna förekomma. Vi har strävat efter att regional-tv ska få sådana resurser att de regionala tv-programmen bättre än nu kan fylla sin uppgift att spegla händelserna i regionerna och att utgöra komplement till övriga nyhetsmedier.

Som vi redan framhållit tyder publiksiffrorna för regional och lokal radio och tv på att de har stark dragningskraft på publiken. Lokalradions start bör innebära en vitalisering av nyhetsförmedlingen, den lokala debatten och även allmänhetens intresse för olika lokala samhällsfrågor. Regional-tv kommer om den får ordentliga resurser — att liksom lokalradion utgöra en stimulans för nyhetsverksamheten i stort och för allmänhetens intresse för samhällsutveckling och debatt.

Även regional-tv är underkastad kravet på saklighet och opartiskhet och måste därför spegla skilda opinioner och låta olika åsiktsriktningar komma till uttryck. Regional-tv blir därför liksom lokalradion särskilt betydelsfull i områden med svag eller politiskt snedfördelad press.

Tidsaktue/la program

Med hänsyn till den samlade nyhetsförmedlingen är det viktigt att också de tidsaktuella programmen i radio och tv får bättre resurser. Dessa pro- gramtyper exempelvis Studio S, Tidsbild, Dokument utifrån, Jobbet, Värl- den och vi, Öppen kanal — görs i samarbete med andra redaktioner eller av nyhetsredaktionerna själva, och de bidrar idag till att öka bredden i ny- hetsförmedlingen.

Sändningstider for nyhetsprogrammen

Radion har nu sina nyhetssändningar spridda mellan kl 05.00 och kl 23.00, tv sina mellan kl 17.25 och kl 22.30. Vi anser, att nyhetsförmedlingen inom dessa tidsintervall är tillräckligt omfattande men att ytterligare någon ny- hetssändning förlagd till andra tider bör införas.

Nattpubliken får nu i stort sett bara ett lättare musikprogram i radion. Vi anser, att flera radioprogram bör sändas under natten — mer varierad musik. talrepriser och även någon nyhetssändning.

Det programblock på dagtid som vi föreslagit i tv bör också innehålla ett nyhetsprogram. Nyhetsprogrammen på kvällen ligger nu ganska nära varandra i tid, det första slutar kl 20 och det andra börjar kl 21. Många människor är förhindrade att titta vid båda dessa tillfällen, och de skulle ges bättre möjligheter om programmen tidsmässigt sårades mer. För pro- gramplaneringen skulle en sådan förändring innebära fördelar. Långfilmer och teater och vissa andra program anses inte böra ligga samtidigt som ett nyhetsprogram och ofta får de inte plats mellan nyhetsprogrammen. Nyhets- programmen bör alltså placeras så att de normalt inte hindrar program som kräver längre sändningstid; detta krav gäller också ljudradion.

Sportprogrammen i radio och tv

Sportbevakningen sköts nu i radio av en egen, från nyhetsredaktionerna fristående redaktion. I tv är det Centralredaktionen som sköter sportpro- grammen genom en särskild redaktion. Vi anser, att denna uppdelning fungerat väl och att sportredaktionerna även i fortsättningen bör vara fri- stående från nyhetsredaktionerna. Likaså bör Sportprogrammen även i fort- sättningen ha egna, fasta tider. De kommenterande nyhetsprogrammen be- reder i varierande utsträckning plats för sportinslag, gjorda av sportredaktio- nerna, liksom för reportage och inslag gjorda av den egna redaktionen. Den- na uppdelning innebär att både bredd och pluralism tillgodoses även inom sporten. Sporten som folkrörelse, sportens ekonomiska sidor och motions- idrotten ligger i det gränsområde som kan bli bevakat av både sport- redaktionerna och av nyhets- och samhällsredaktionerna inom radio och tv, vilket vi anser vara en fördel. Hur sportredaktionen i tv ska inordnas i den av oss förordade organisationen av tv-enheterna bör , som vi framhållit i kap 6. avgöras av Sveriges Radio.

Evenemangsbevakningen, kontakter med nyhetsbyråer, väder- rapportering m. m.

Evenemangsbevakningen samordnas nu under ledning av Centralredaktio- nen. Vi föreslår, att programenhetema i fortsättningen tar över ansvaret för radions och tv:s evenemangsbevakning.

Kontakter med nyhetsbyråer och vissa internationella organ har hittills också legat på Centralredaktionen. Vi anser, att dessa kontakter i fortsätt- ningen bör ligga på programenhetema i den utsträckning detta inte föranleder några betydande merkostnader.

Vi har inga särskilda förslag om ändringar av väderrapporteringen i radio

och tv. Nyhetsredaktionerna inom radio och tv, både lokalt, regionalt och för hela landet, bör emellertid vara oförhindrade att pröva andra lösningar än de nuvarande, med eller utan medverkan av SMHI.

7.8. Programstrukturen i radion

7.8.1. Den nuvarande kuna/strukturen

De avgörande besluten angående ljudradions framtida utveckling fattades redan 1964 i samband med att statsmakterna beslöt om utbyggnaden av ett tredje rikstäckande FM-nät. När denna avslutats skulle en systematisk differentiering av programutbudet genomföras i huvudsak enligt ett förslag som presenterats av 1960 års radioutredning.

Utgångspunkten för ljudradions programplanering skulle vara en strävan efter att ge publiken största möjliga valfrihet. Den valfrihet man ville uppnå var närmast att de tre kanalerna vid varje given tidpunkt skulle tillfredsställa olika intressen, vilket innebar att någon form av kompletterande eller kon- trasterande programsättning skulle tillämpas. Det finns två huvudprinciper härför:

Växlingsprincipen Det totala innehållet i parallella kanaler är likartat sett över en tidsperiod, medan kanalerna vid varje enskild tidpunkt erbjuder program med kontraste- rande innehåll. Renodlingsprincipen Det totala innehållet i parallella kanaler är kontras- terande, med en uppdelning på ”lätta” respektive ”se- riösa” kanaler.

Enligt förslag från 1960 års radioutredning beslöts att renodlingsprincipen skulle tillämpas för ljudradion. Utredningens förslag byggde bland annat på följande antaganden om publikens beteende, som accepterades av stats- makterna:

att intresset för ljudradio var mindre än för tv att publiken beträffande ljudradio valde kanal snarare än ett enskilt inslag att blandat innehåll i kanalerna skulle leda till publikbortfall eftersom många då skulle välja att överhuvudtaget inte lyssna på radio att det skulle vara mycket svårt att informera publiken om innehållet i blandade kanaler.

Av främst kulturpolitiska skäl ansåg man egentligen att kontrastplanering enligt Växlingsprincipen generellt var bättre. Det främsta skälet härför torde ha varit antagandet att de seriösare och mer krävande programmen skulle få en större publik, om de förekom i en blandad kanal, än om de placerades i en renodlat seriös kanal.

Denna princip ansågs emellertid efter tv:s tillkomst inte längre gälla för ljudradion, och man hävdade nu att blandade kanaler skulle leda till vikande publikunderlag för detta medium. Några undersökningar eller andra upp- gifter till stöd för denna uppfattning åberopades inte, men statsmakterna och Sveriges Radio tycks ha varit ense på denna punkt. För att behålla

åtminstone en del av publiken skulle man renodla programsättningen i de tre ljudradiokanalema. En liknande utveckling mot differentierat utbud i radion pågick vid denna tid också i flera andra länder med "public ser- vice” system.

Både de förslag 1960 års radioutredning lade fram och statsmakternas beslut 1966 dominerades av frågan om televisionens utbyggnad. Med den inriktning direktiven hade givit utredningens arbete koncentrerades intresset kring tv:s speciella problem, och frågan om ljudradions uppgifter hamnade litet i skymundan.

Utredningen behandlade i huvudbetänkandet den roll ljudradion skulle kunna spela i en framtid där tv dominerade ännu mer markant än tidigare, och man hävdade att ljudradion skulle bibehållas vid en relativt stor om- fattning. Ändå var det en påfallande blygsam och föga dynamisk roll man tilldelade ljudradion. Den grundläggande synen på förhållandet mellan de bägge etermedierna framgår av följande principuttalande:

"Publikens intresse är i första hand inriktat på televisionen. Genom att kunna tala till två av våra sinnen där ljudradion bara när ett har televisionen, och kommer sannolikt alltid att ha, den större attraktionskraften. Dess kostnadsnivå är därtill mång- dubbelt högre, och större förändringar måste såväl praktiskt som finansiellt planeras och genomföras på lång sikt. Därför bör en samlad planering närmast utgå från televisionens situation och behov, varvid den smidigare och billigare ljudradion till omfång och inriktning anpassar sig till tv-utvecklingen. Denna tankegång har varit bestämmande för vårt arbete.” (Radions och telvisionens framtid i Sverige, SOU 1965z20, sid. 173.)

Vi anser inte att ljudradion skall ha denna passiva roll i förhållande till tv. Radions villkor har utan tvivel förändrats radikalt sedan tv infördes, men den har inte spelat ut sin roll och den bör inte betraktas som ett medi- um främst för små publiker med Specialintressen.

Riksradions programutbud och kanalstruktur måste visserligen anpassas till den verklighet där lokalradio och tv ofta är mer attraktiva, men vi anser att riksradion även i framtiden har mycket betydelsefulla uppgifter att fylla.

7.8.2. Radions möjligheter

Den framtida inriktningen och omfattningen av radions verksamhet bör enligt vår mening bygga på att mediet får utvecklas efter sina egna för- utsättningar och därför i minsta möjliga utsträckning ska tyngas av hänsyn till och beroende av tv.

Radion bör betraktas som ett självständigt medium med egna för publi- ken värdefulla kvaliteter. Under större delen av dygnet är radion utan kon- kurrens från tv, men det är naturligtvis en realitet att publikintresset under kvällstid både nu och framdeles i betydande utsträckning koncentreras kring tv:s utbud. Även under denna tid kan emellertid radion erbjuda många del- publiker ett mångfasetterat, stimulerande och attraktivt utbud.

Radion har en rad fördelar jämfört med tv. I motsats till tv engagerar radion enbart ett av våra sinnen — hörseln. Detta brukar i allmänhet uppfattas som en svaghet hos radion, men det kan också vara en styrka. Mycket av det vi uppfattar som radions mediespecifika fördelar har samband med denna kvalitet.

M ottagarsituationen

Man kan syssla med något annat samtidigt som man lyssnar vilket i en mängd situationer är en stor fördel. Lyssnandet ger större valfrihet och kan kännas mindre påträngande.

Man kan också lyssna ganska oberoende av var man befinner sig, eftersom radion är ytterst tillgänglig. Många slags lyssnande ställer dessutom små krav på yttre arrangemang.

Det kan också finnas en intimitet i lyssnarsituationen som ligger samtalet nära. Detta slags lyssnande är mer krävande men erbjuder möjligheter som är specifika för radion.

Koncentration i uttrycksmedlen

Frånvaro av störande eller distraherande moment och den koncen- tration på ljudet och dess uttrycksmedel som radion erbjuder kan i många sammanhang bidra till intensitet och djup i upplevelsen.

Musiken är kanske det mest framträdande exemplet härpå, men även lyrikuppläsningar och liknande kan utnyttja fördelarna av en koncentration på ljuden, tonerna och orden.

Lyssnandet kan också ge frihet för den egna fantasin att medverka — frihet att fylla i och bygga vidare på det blott antydda. Radioteater och ljudkollage är exempel på uttrycksformer som tar fasta på denna kvalitet hos radiomediet.

Här bör det finnas rika möjligheter till vidareutveckling och tillfällen att upptäcka nya Spännande uttrycksformer.

Produktionsvi/lkoren

Enkel teknik vid både inspelning och redigering gör att radion kan arbeta snabbt och påpassligt. Den programadministrativa apparaten ärjämförelsevis okomplicerad och produktionen är billig. Nyhetsbevakning är ett exempel på en verksamhet som verkligen kan utnyttja dessa egenskaper. Tillgång till en telefon räcker, medan tv kräver filmning, framkallning, flygtransport eller kostsamma överföringar via länk eller satellit.

Lätthanterligheten och frånvaron av en stor och hämmande produktions- apparat gör radion väl lämpad för medverkan från allmänheten. Den för- hållandevis billiga produktionen ger även speciella möjligheter till mångfald.

Lång sändningstid

Radioverksamhetens volym i kombination med de relativt låga kostnaderna ger stora möjligheter till bredd. En mängd önskemål och krav kan tillgodoses, till exempel när det gäller program för minoriteter och eftersatta grupper och direktsändningar från olika typer av evenemang.

Sportsändningar, telefonväkterier och andra programtyper som kräver lång sändningstid för att vara riktigt meningsfulla lämpar sig också väl för radion. Detta gäller inte minst program som syftar till att ge allmänheten tillgång till mediet, public access (se avsnitt 7.5.3).

7.8.3. Lyssnarna och programmen

Sedan den nuvarande kanalstrukturen infördes i december 1966 har na- turligtvis en del förändringar gjorts beträffande utbudets sammansättning i de olika programkanalerna, och olika programtablåer har tillämpats. Under de senaste åren har man gjort vissa försök att ge kanalerna ett mer blandat innehåll. Sålunda har inslagen av tal successivt ökat i P3 och den rena melodiradion förekommer nu i mindre omfattning än tidigare, samtidigt som musikrepertoaren har breddats, bland annat till följd av att musikradion och melodiradion inlett ett samarbete. I P 3 sänds dessutom sedan hösten 1976 reguljära kommenterande nyhetsprogram från Ekoredaktionen.

Kanalstrukturen har i viss mån påverkats av att lokalradion i februari 1977 börjat med sina sändningar i P3-kanalen, och i framtiden får man dessutom räkna med att placeringen av sändningarna från Sveriges Utbild- ningsradio kommer att få effekter på programplanering och kanalstruktur.

När det gäller riksprogrammet är dock grundstrukturen i huvudsak oför- ändrad och det planeras i princip fortfarande i tre sinsemellan innehållsmässigt renodlade och kontrasterande programkanaler.

Radions totala publik är alltjämt mycket stor och har inte minskat under senare år. En genomsnittlig dag har radion lika stor publik som tv — cirka fem miljoner människor - men lyssnandets inriktning och publikens sam- mansättning har ändrats. Lyssnandet bland de yngre (upp till 24 år) har sålunda minskat och framför allt de informativa programmen och verk- samheten inom kultursektorn har drabbats av publikbortfall. Huvuddelen av dessa program sänds i P 1 och denna kanal har successivt förlorat många lyssnare. Publiken under vardagar minskade från 34 procent i mars 1972 till 25 procent i mars 1975, vilket motsvarar en minskning med drygt 600 000 människor. Få i de yngre åldersgrupperna lyssnar på P I.

Det är ett problem att publikunderlaget minskat så pass kraftigt för viktiga delar av utbudet, och vi anser att det mot denna bakgrund är tveksamt om radion nu på ett tillfredsställande sätt fyller den avsedda funktionen att informera och stimulera till debatt i viktiga kultur- och samhällsfrågor.

Det hittillsvarande systemet med innehållsmässigt ganska strikt diffe- rentierade programkanaler begränsar väsentligt radions möjligheter att pröva nya konstruktiva lösningar för att komma till rätta med dessa problem liksom för att utveckla ljudradions egna förutsättningar överhuvudtaget. Radion bör därför under kommande avtalsperiod ha betydligt större frihet att sam- mansätta programutbudet, bland annat i syfte att öka möjligheterna för lyssnarna att få del av ett rikt och varierat utbud. Det kan också vara rimligt att radion i viss utsträckning får koncentrera sig på uppgifter och program- områden som är speciellt lämpliga för detta medium.

Programföretagets frihet att självt bestämma hur programutbudet ska kom- poneras i de olika kanalerna ökar också möjligheterna att ta hänsyn till radions varierande tidsbundna roller.

Det är ett känt faktum att radiolyssnandets omfattning och inriktning har nära samband med lyssnarnas levnadsvanor, dygnsrytm och liknande faktorer. Vanliga arbetsdagar anses sålunda traditionellt morgonen, lunchtid och tidig kvällstid vara de mest publikattraktiva tiderna. Under veckosluten är de flesta människor lediga och har därför också andra vanor och behov

när det gäller att lyssna på radio. På sommaren använder många människor radion på ett helt annat sätt än under övriga tider av året etc.

Radion har alltså olika roller och funktioner vid olika tider på dygnet, olika dagar i veckan och i viss utsträckning även under olika tider av året. Dess roller varierar för olika grupper av lyssnare och det finns naturligtvis många alternativa ”bästa sändningstider” utanför de stora traditionella blocken. För alla dem som av något skäl inte vill eller kan titta på tv är till exempel kvällstid mycket lämplig lyssnartid, och minoriteter och eftersatta grupper har sina önskemål och krav.

För att så många som möjligt ska få del av ett rikt och varierat utbud är det därför viktigt att de olika programkategorierna sänds vid alternativa tider under dygnet och veckan.

Omfattande och planerad reprisverksamhet är ett sätt att ge en bättre service, liksom sändning på nya tider.

Sammanfattningsvis anser vi således att programföretaget bör ges stor frihet att avgöra vilken sammansättning man vill ge utbudet i de olika programkanalerna, men planeringen bör ske utifrån en helhetssyn som tar hänsyn till bland annat mediets särskilda egenskaper och radions roller vid olika tider på dygnet. Vi utgår från att riksradions programutbud i princip alltid ska kunna sändas samtidigt i minst två kanaler.

Planering i genremässigt varierande block vid olika tider kanske bättre motsvarar dessa krav än planering i differentierade kanaler. Det bör emel- lertid också vara möjligt att låta ett varierat och allsidigt utbud omväxla med specialinriktat eller renodlat i samma kanal beroende på tid, veckodag m. m. Av hänsyn till publiken bör dock strukturförändringar inte genomfö- ras för snabbt eller för ofta, och det är viktigt att man ger allmänheten myc- ket god information i samband med planerade omläggningar.

Med tanke på lyssnarnas möjligheter att orientera sig i kanalerras utbud kan det vara rimligt med en tämligen fast planering kring regelbundet åter- kommande block, fasta nyhetstider etc. Genom sin rörlighet och snabbhet lämpar sig radion emellertid utomordentligt för olika typer av direktrap- portering och direktsändning av evenemang, och man bör vid alanering ta hänsyn till de möjligheter detta erbjuder. Utbudet bör således inte vara för hårt låst i strikta programtablåer utan erbjuda möjligheter till rörlighet och flexibilitet inom och mellan de fasta blocken.

7.8.4. Sändningstider, anta/et programkanaler

De förslag vi i det föregående har framfört om programverksanheten i radio måste i många fall översättas till krav på ökade sändningstiden Sådana krav leder över till frågan hur olika program ska kunna placeras tid skilda tidpunkter i de tillgängliga programkanalerna.

Den sammanlagda sändningstiden i ljudradions nuvarande tre radio-kana- ler uppgår till omkring 360 timmar per vecka, och teoretiskt kan därför sänd- ningstiden i dem ökas med drygt 140 timmar per vecka upp till detnarxima- la antalet 504 timmar. Visserligen anser vi att det finns klara skäl ör att ra- dion ska få ökade sändningstider, som då kommer att förläggas )ckrså till

sena kvällar och nätter, men vi anser det inte motiverat att täcka alla dygnets timmar i alla tre kanalerna.

Den allvarligaste begränsningen för programplaneringen är emellertid det förhållandet att vissa tider på dygnet är lämpligast för flera olika typer av pro- gram. I den trängsel som uppstår vid dessa tidpunkter kan inte alla publik- krav och -önskemål tillgodoses.

Sedan länge har vissa tidpunkter på dygnet räknats som bästa sändningstid för radion. Det gäller dels morgonen (omkring kl. 06.00—08.00), dels lunchtid (kl. l2.00—l3.00), dels sen eftermiddag (kl. 17.00—19.00) på vardagar. Under veckoslut och helger gäller andra bedömningar. De angivna tidpunkterna anses framförallt lämpliga för nyhetsprogram, väderleksrapporter och olika typer av specialmeddelanden (t. ex. börsrapporter). Publikens lyssnarvanor och levnadsvanor i övrigt ger fullt stöd för att dessa tidpunkter intar en sär- ställning.

Uttalade anspråk finns på att flera andra typer av program ska placeras på de angivna bästa Sändningstiderna. Lokalradion ska enligt fattat beslut ha sina program placerade där. Vid kontakter vi haft med TRU har fram- kommit önskemål om att åtminstone några utbildningsprogram bör förläggas dit. Vi anser att det är viktigt att också invandrarna kan få nyheter på sina språk under någon del av bästa sändningstid, vilket innebär flera efter varandra följande program med sammantaget ett betydande behov av tid. Vi anser också att det är viktigt att man även under bästa sändningstid kan lyssna till något annat än olika typer av aktualiteter. I varje fall bör det alltid finnas möjlighet att lyssna till något musikprogram och också till något annat mera allmänt program.

Det är lätt att visa att de olika önskemålen och kraven på placering av program av skilda slag under bästa sändningstid är omöjliga att förverkliga i de nu tillgängliga tre programkanalerna. Så länge ljudradion bara har tillgång till tre programkanaler måste därför många program förläggas till tidpunkter som inte är de lämpligaste för lyssnarna.

Enligt vår uppfattning är det därför angeläget att i framtiden skapa ökat sändningsutrymme under vissa tider på dygnet genom att införa en fjärde radiokanal, P 4. Vi vill understryka, att syftet med denna fjärde kanal alltså endast är att under begränsade tider göra det möjligt att tillgodose väsentliga lyssnarbehov som inte kan rymmas inom de nuvarande tre kanalerna.

I dagsläget saknar Sverige frekvenser för att införa en fjärde radiokanal och vi kan därför inte nu föreslå byggandet av ett sändarnät för P4. Vi finner det emellertid angeläget att förutsättningar skapas för ett senare beslut om att införa P4. Vi föreslår därför att televerket får i uppdrag att verka för att Sverige tilldelas erforderliga frekvenser vid de förestående interna- tionella förhandlingarna i frågan, såvida den inte automatiskt löses i samband med ett beslut om en internordisk satellit. Enligt uppgift från televerket kan ett sändarnät för P4 tas i bruk två till tre år efter beslut om dess byggnad.

Införandet av P 4 skulle också ge förutsättningar för en total omstrukture- ring av radions programkanaler. Det skulle exempelvis bli möjligt att då låta lokalradion få disponera en egen programkanal och att i samband därmed överföra ansvaret för all programverksamhet i radion utanför Stockholm till lokalradioföretaget.

Så länge P4 inte finns anser vi att lokalradion inte bör tilldelas sänd- ningsutrymme utöver det man kommit överens om med Sveriges Radio, nämligen 20 timmar per vecka.

Vi anser inte heller att utbildningsprogrammen i radio kan ökas väsentligt. Riksdagen har i sitt beslut om utbildningsradion uttalat sig för att verk- samheten tills vidare ska ske i oförändrad omfattning. Under de senaste åren har utbildningsprogrammen omfattat i genomsnitt omkring 15 timmar per vecka, och vi räknar med att den volymen blir oförändrad så länge inte ökat sändningsutrymme skapats genom P4.

Invandrarprogrammen har idag en sammanlagd sändningstid om cirka 10 timmar per vecka. Vi föreslår att den verksamheten ska ökas kraftigt, nämligen till 30 timmar per vecka för att ge utrymme åt fylligare nyhets- program men främst åt program av mera allmän karaktär.

För övriga program föreslår vi en sändningstidsökning av drygt tio procent, eller omkring 40 timmar, för tillgodoseende av de olika krav och önskemål vi tidigare framfört. Denna ökning av sändningstiden anser vi i sin helhet bör tilldelas verksamheten utanför Stockholm.

Enjämförelse mellan de faktiska Sändningstiderna under det senaste verk- samhetsåret, 1975/ 76, och Sändningstiderna då våra förslag kan vara fullt genomförda, det vill säga vid mitten av 1980-talet, finns i tabell 7.8.

Tabell 7.8 Radio: timmar per vecka 1975/76 och på 1980-talet

Program 1975/76 Ökning Mitten 1980-talet

Reserverat för lokal-

radio (musiktapet) 0 20 20 Utbildningsradio 15 0 15 Invandrarprogram 10 20 30 Ovriga program 335 40 375

varav distriktspro- ducerade 65 40 105

Total sändningstid 360 80 440

Vårt förslag till sändningstider innebär att det kan finnas möjligheter att välja mellan tre olika program vid alla tidpunkter på dygnet från mycket tidig morgon till åtminstone midnatt. Dessutom finns utrymme för att två programkanaler har sändningar nattetid under veckoslut och helger samt att en kanal som nu — sänder dygnet runt hela veckan.

7.9. Programstrukturen i tv

7.9.1. Det nuvarande tvåkanalsystemet

Ett av de främsta syftena med införandet av en andra tv-kanal var att öka publikens valfrihet. Den modell som statsmakterna beslöt om 1966 innebar bland annat att programenhetema TV 1 och TV 2 i princip gavs samma uppdrag och att deras utbud skulle vara sammansatt enligt

växlingsprincipen, där det totala innehållet per enhet under en tidsperiod (till exempel ett år) var likartat. Valfriheten för publiken skulle uppnås genom att tillämpa kontrasterande programsättning, så att program av samma typ inte sändes samtidigt, och man eftersträvade också vissa gemensamma in- och utgångar mellan program. Statsmakternas riktlinjer innebar egentligen inte något bestämt åliggande för enheterna beträffande sändningstidens för- delning, men systemet med konkurrens och den önskade valfriheten för publiken ledde till parallellsändning under kvällstid, då man anses ha den största potentiella publiken.

Publikens valfrihet var således ytterst schematiskt uttryckt — en möj- lighet att under så kallad bästa sändningstid välja mellan ett ”tungt" program i den ena kanalen och ett "lätt" iden andra, till exempel mellan information och förströelse. Eftersom statsmakternas intentioner uppenbarligen inte var att publiken skulle "välja bort" det seriösa, informativa utbudet, måste kon- struktionen bland annat bygga på en förväntan att publiken skulle visa stor "kanaltrohet". dvs. att tittarna skulle stanna kvar i den kanal där de börjat och därigenom under kvällen få del av ett blandat utbud. Man dis- kuterade inte närmare möjligheten att publiken kunde tänkas växla mellan kanalerna för att därigenom tillgodogöra sig de mest attraktiva programmen.

Detta var dock just vad som inträffade, och följden av detta programval blev att publiken för många informativa program minskade. För att motverka detta informationsbortfall har Sveriges Radio under senare år successivt för- ändrat principerna för koordinationen, och i praktiken tillämpas inte längre den renodlade kontrastprincipen. Man använder nu en mer flexibel pro- gramsättning, varvid man försöker bevara valfriheten utan för många av kontrastplaneringens nackdelar.

Publikens valfrihet skulle emellertid ökas inte enbart genom den ökade sändningstiden utan även genom att programutbudet skulle bli mer varierat. En stimulerande tävlan mellan de bägge tv-kanalerna förväntades leda till ”mångsidighet och mångfald" i programverksamheten. Innebörden av dessa begrepp är väl inte alldeles klar men med mångsidighet torde man närmast ha avsett ämnesmässig bredd och olika programtyper medan man med mäng- _/a/tl avsåg att olika infallsvinklar borde prövas, fiera människor engageras och olika åsikter kommer till uttryck.

Konkurrensen avsågs i första hand vara en faktor som skulle stimulera till högre kvalitet, men den tolkades av Sveriges Radio också som en upp- maning till olikheter, profilering mellan programenhetema. Samtidigt är det uppenbart att systemet inte tillåter så väldigt stora olikheter, eftersom en- heterna i princip tilldelats samma uppdrag.

7.9.2. Den,/framtida kanalstrukturen i tv

Det ekonomiska utrymmet för reformer av rundradioverksamheten är be- gränsat, och våra förslag innebär därför måttliga ökningar av resurser och sändningstid. Det är mot bakgrund av att omfattningen av den totala sänd- ningstiden även i framtiden kommer att vara ganska begränsad, som vi gör våra bedömningar om den framtida kanalstrukturen och planeringen av pro- gramutbudet i tv.

Vi har inte funnit anledning att frångå systemet med två i princip själv- ständiga programenheter, vilka ges i huvudsak lika uppgifter och villkor. Vi har visserligen föreslagit att TV R:s utbud när det gäller egenproduktionen — ska baseras främst på regionernas produktion. Men utbudet ska vara lik- värdigt, även om det inte behöver ha samma programsammansättning, och principen om enheternas självständighet ska inte rubbas. Fördelarna med ett tvåkanalsystem av detta slag är framför allt att det är pluralistiskt. Beslut och bedömningar görs av två programledningar, olika redaktioner och grupper inom enheterna. Fler människor engageras i beslutsprocessen, olika värde- ringar tillämpas och detta leder till ökade chanser för att skiftande infallsvin- klar och nya idéer utnyttjas.

Som vi tidigare framhållit är det viktigt att programverksamheten präglas av vidsträckt yttrande- och informationsfrihet. Mångfald, både när det gäller åsikter och konstnärliga uttrycksformer, är en förutsättning härför, och vi anser det därför väsentligt inte minst med tanke på tv:s stora genom- slagskraft — att behålla ett i huvudsak pluralistiskt uppbyggt tvåkanalsystem.

Den närmare utformningen av ett sådant system kan emellertid varieras på flera sätt och vi vill presentera en modell för ökad samordning genom att programenhetema ges något olika uppgifter. Huvudsyftet med denna samordning är att öka möjligheterna till ämnesmässig bredd och täckning samt att nå nya grupper med ett bredare utbud.

Det finns flera olika sätt att genomföra en begränsad samordning, men vi vill i första hand peka på två möjligheter: programmässig och tidsmässig.

Programmässig samordning

En renodlad kanalkonkurrens av det slag som i princip infördes genom 1966 års beslut innebär mindre möjligheter till ämnesmässig bredd och täckning än i ett samplanerat system.

Systemet innebär att i princip samma krav på mångsidighet. balans och opartiskhet gäller för bägge programenhetema, såväl beträffande program- men totalt som för varje ämnesområde.

För den totala programverksamheten innebär detta som vi tidigare påpe- kat att programprofilen i stort sett bör vara likartad i de båda kanalerna, även om vissa olikheter förekommer (sålunda har TV 1 genomgående haft större andel "natur och vetenskap” och TV 2 större andel ”politik och sam- hälle" än grannkanalen).

För utbudet inom ett bestämt ämnesområde gäller i princip att vardera programenheten måste iaktta ett krav på heltäckning och detta måste således ske på teoretiskt sett hälften av den totala disponibla sändningstiden. Sys— temet är skapat för att tillföra utbudet mångfald, men möjligheterna att ge en bred och fullständig täckning blir mindre än i ett samplanerat system.

Mångfald, men även ämnesmässig bredd, är positiva kvalitetskriterier inom alla programområden. Det finns dock enligt vår uppfattning en del områden, där den bredare täckning som en samplanering kan åstadkomma förefaller att vara väsentligare än den mångfald som skapas genom att båda programenhetema har exakt samma uppdrag.

Som exempel på sådana programområden kan vi nämna sport. religion,

r___— l i SOU 1977:19 Programverksamheten 217 i minoritetsprogram och musikteater (för sporten gäller redan i nuvarande system en särskild ordning). För programområden där en bredare täckning kan bedömas som det vä- sentligaste, anser vi att programföretaget bör få frihet att genomföra en praktisk tillämpbar och förnuftig uppdelning av programuppgifterna för att förhindra onödig dubbelbevakning. För andra programområden däremot är dubbelbevakning både nödvändig och önskvärd för den mångfald som eftersträvas. Detta gäller speciellt pro- gramverksamheten inom tle områden som är betydelsefulla för den fria politiska och kulturella opinionsbildningen i samhället och där det följakt- ligen är särskilt viktigt att tillämpa principerna om vidsträckt yttrandefrihet och rätt till information. Hit hör sådana områden som nyheter, politik och samhälle. teater med flera och beträffande dessa ska programenhetema så- lunda även framdeles ha samma uppdrag.

Tidsmässig samordning

Det nuvarande tvåkanalsystemet med dess starka betonande av konkurrens mellan programenhetema och valfrihet för publiken har helt naturligt lett till att bägge kanalerna valt att placera huvuddelen av sina program på kvällstid, då man har den största potentiella publiken.

När det gäller sändningstidens fördelning finns dock uppenbara möjlig- heter till viss samordning mellan kanalerna utan att rubba den pluralistiska grundstrukturen.

I våra förslag har vi särskilt beaktat olika åtgärder för att nå nya grupper med ett bredare urval, och vi tror att ökad reprisverksamhet och sändning på nya tider är viktiga härvidlag. En tänkbar lösning på dessa problem är att kanalerna fördelar sin sändningstid på något olika sätt, exempelvis genom att den ena börjar eller slutar tidigare än den andra. En sådan tidsmässig saxning kan förlänga den tid av dygnet då tv-sändningar pågår utan att för den skull minska valfriheten under den mest publikattraktiva tiden på kvällen. Detta har också varit utgångspunkten för vårt förslag om ett särskilt dagblock i tv.

De ovan nämnda samordningsmöjligheterna kan kombineras på olika sätt. Graden och arten av samordning ska anges i de beslut om enheternas mål på lång sikt vilka fattas av företagsledningen, som har det övergripande ansvaret i hithörande frågor. Inom ramen för de uppdrag enheterna därvid tilldelas. ska dessa sedan självständigt ansvara för verksamheten.

1 den utsträckning som viss programmässig samordning genornföres gäller att bestämmelser i lagar och avtal som berör krav på mångsidighet och balans i utbudet och liknande i tillämpliga delar måste avse det samlade utbudet.

Vid planeringen av programmen i tv anser vi det inte nödvändigt att tillämpa principen med kontrasterande programsättning, även om det många gånger kan vara lämpligt att samtidigt sända olikartade program. Företags- ledningen bör ges det övergripande ansvaret för att den samlade utbuds- planeringen utgår från en helhetssyn som tar sikte på att publiken inte bara ska välja det redan välbekanta utan stimuleras att möta nya upplevelser,

värderingar och kunskaper. Detta är en ambitiös målsättning men den kan ändå vara en riktningsangivelse och ett uttryck för vad vi anser vara ett viktigt syfte med programverksamheten.

7.9.3. Sändningstider

De förslag vi framfört angående programverksamheten i tv kan inte genom- föras inom ramen för den nuvarande sändningstiden. Rikssändningarna i tv har under de senaste åren omfattat cirka 4 200 timmar per år, eller ungefär 80 timmar i veckan. Vi bedömer att sändningstiden bör öka till cirka 100 timmar i veckan för att våra förslag ska kunna genomföras. De regionala tv-sändningarna inkluderas inte.

Vi vill understryka att sändningstidsökningen inte motiveras av en am- bition att nå större publiker utan främst av en önskan att ge bättre service och att nå nya grupper.

7.10. Radionämnden

7.10.1. Granskningen av program

Radionämnden (RN) ska genom efterhandsgranskning av program som sänts ta ställning till hur dessa överensstämmer med de regler och riktlinjer för programverksamheten som finns angivna i radiolagen och i radioavtalet. Nämnden fungerar därigenom både som ett kontrollorgan för statsmakterna och som en instans dit allmänheten kan vända sig med klagomål och an- mälningar beträffande programverksamheten. Genom att nämndens beslut i konkreta fall drar upp gränserna för vad som från normsynpunkt är god- tagbara program fungerar radionämnden också indirekt som ett skydd för Sveriges Radios integritet och publicistiskt oberoende ställning.

Kontrollen av att programföretag med sändningsrätt följer bestämmel- serna i 6å, radiolagen samt i de avtal som närmare reglerar denna rätt bör även i framtiden utövas av ett fristående granskningsorgan. Vi anser att denna kontroll bör ske genom efterhandsgranskning av sända program. Granskning ska därvid kunna ske dels efter anmälan från allmänheten dels på granskningsorganets eget initiativ (ex officio). Vi föreslår dessutom att en ändrad ordning införs beträffande beriktigande och genmäle (se förslag till avtal, l7å; Kapitel 11, avsnitt 11.3.1.)

Huvudprincipen för gransknings- och kontrolluppdraget bör vara att upp- draget avser programverksamheten. Endast de bestämmelser i radiolagen och i avtal mellan staten och programföretag som direkt avser mål och regler för programverksamheten ska tillämpas av granskningsorganet. Vad som stadgas i avtal angående programföretags organisation, anvisande av medel, personalpolitik och liknande hör inte till området för gransknings- uppdraget.

Det skulle i och för sig vara önskvärt att direkt i instruktionen för gransk- ningsorganet ange vilka bestämmelser i programavtal som ska tillämpas vid dess granskning. Detta är dock inte praktiskt genomförbart, eftersom det i framtiden kommer att finnas avtal utöver det med Sveriges Radio-

/Sveriges Lokalradio. Avtalen bör emellertid utformas så att det klart framgår vilka bestämmelser som omfattas av granskningen. Som exempel vill vi peka på det förslag till avtal mellan Sveriges Radio/Sveriges Lokalradio och staten. som vi presenterar. I detta avtal är det bestämmelser och riktlinjer i 12—18 &"; samt 25 och 26 i;" som ska tillämpas vid granskningen av pro- gramverksamheten.

I princip ska hela den programverksamhet för vilken ett programföretag erhållit sändningsrätt kunna göras till föremål för nämndens granskning. För Sveriges Radio/Sveriges Lokalradio innebär det att. förutom riks- och regionalprogram samt lokalradioprogram så ska de program som huvud- sakligen är avsedda att mottas i utlandet granskas.

7.lO.2 Systematisk och breddad granskning

Som vi tidigare framhållit är det väsentligt att granskningsorganets verk- samhet bedrivs både genom granskning av program efter anmälan från all- mänheten och genom granskning som organet självt tagit initiativ till. För att utreda bland annat frågan om hur en breddad och systematisk initia- tivgranskning skulle kunna genomföras tillkallades våren 1973 inom ut- bildningsdepartementet en särskild utredningsman regeringsrådet. tillika ordföranden i radionämnden. Bengt Wieslander — som i december 1974 överlämnade sitt betänkande (DsU 197417) Radionämnden Breddad granskning och ny organisation. 1 betänkandet diskuteras ingående hur den icke-anmälningsstyrda granskningsverksamheten (ex officio-granskningen) kan systematiseras och utvidgas. Utredningsmannens förslag bygger bland annat på att programmen kategoriseras på bestämt sätt och att vissa av dessa programkategorier prioriteras för granskning. Enligt förslaget ska den totala granskningsinsatsen inom olika kategorier dessutom följa särskilda riktlinjer angående omfattningen och fördelningen av granskningen.

Enligt vår uppfattning får det närmast ankomma på det framtida gransk- ningsorganet att besluta om formerna för systematisk och breddad initia- tivgranskning rn. m. men det kan vara befogat att låta utredningsmannens förslag utgöra underlag för en försöksverksamhet.

7.103. Granskningsverksamhetens utformning

Vid våra överväganden angående den närmare utformningen av gransk- ningsverksamheten i framtiden har vi prövat det principförslag som pre- senterades i det ovannämnda betänkandet "Radionämnden Breddad granskning och ny organisation".

Förslaget byggde på att den nuvarande radionämndens två huvudfunk- tioner att vara dels kontrollorgan för statsmakterna. dels en instans dit allmänheten kan vända sig med klagomål hålls organisatoriskt isär. Detta skulle uppnås genom att radionämnden blev ett renodlat bedömni-ngsorgan av domstolskaraktär och att ett nytt. fristående granskningsorgan inrättades för att fungera som övervakande/initiativtagande organ och som klago- instans för allmänheten.

Det nya granskningsorganet skulle kallas "radioombudsman" eller even- tuellt "det allmännas radioombudsman” (RO) och systemet skulle fungera på följande sätt:

RO är en från radionämnden helt skild myndighet med egen kansliorganisation. Alla anmälningar mot program passerar RO. RO har ansvaret för att programverk- samheten granskas planmässigt och enligt gällande bestämmelser. Utan att vara bun- den av direktiv från radionämnden ska RO fatta alla beslut om granskning av program utan anmälan. Nämnden kommer alltså inte att ta tipp ärenden på eget initiativ.

Alla ärenden förbereds vid RO:s kansli. Sedan ett ärende förberetts meddelar RO beslut. Beslutet kan antingen innebära att ärendet sakligt avgöres eller att RO för upp ärendet i radionämnden. De ärenden som RO avgör får inte vara principiellt betydelsefulla eller eljest av större vikt. RO får meddela friande eller kritiserande beslut men inte fällande. Programföretaget får möjlighet att hos radionämnden över— klaga ett av RO meddelat kritiserande beslut. En anmälare kan på samma sätt överklaga ROIS friande eller kritiserande beslut under förutsättning att saken rör anmälaren själv. I en icke helt obetydlig del av ärendena blir alltså radionämnden andra instans.

I de ärenden som avgörs av nämnden får RO en ställning som motsvarar åklagarens i ett brottmål. Handläggningen av ärendet sker vid en muntlig förhandling där RO fungerar som åklagare och programföretaget får ställning av tilltalad och biträds even— tuellt av ett juridiskt ombud. Förhandlingen blir muntlig och offentlig. Tidsåtgången per avgjort ärende blir väsentligt större om ärendet avgörs vid förhandling istället för vid föredragning.

Förutom den eftersträvade funktionsuppdelningen och de mera dom- stolsmässiga arbetsformerna i radionämnden skulle man med detta system uppnå att nämndens arbete koncentreras till de principiellt viktigare ären- dena. Man skulle också få möjligheter att kvantitativt sett utvidga gransk» ningsverksamheten.

Vi har emellertid funnit att avgörande skäl talar mot detta sätt att or- ganisera granskningsverksamheten.

Det viktigaste skälet mot att en RO inrättas är att denne skulle få funk— tioner motsvarande en åklagares i det allmänna rättsväsendet. Det skulle alltså bli RO som fattar beslut om utredningar och om ex officio-granskning. Dessa beslut anser vi bör fattas av ett förtroendemannaorgan. dvs. av ra- dionämnden.

Beslut av RO kan enligt förslaget i vissa fall överklagas varigenom man skapar ett administrativt tungrött system med två prövningsinstanser. Den granskningsfunktion som eftersträvas inom rundradioomrädet och som så— ledes skulle fullgöras av RO och radionämnden. är också av annat slag än de uppgifter för vilka ombudsmännen (JO. K0 och NO) tillkommit. Inte heller P0 och Pressens opinionsnämnd kanjämföras med dettt eftersom de utgör en självsaneringsinstitution för pressen. Vi anser inte att doms- tolsmässiga arbetsformeri radionämnden är lämpliga för det slags granskning som det här är frågan om.

Vi vill i stället förorda ett annat alternativ som diskuteras av utrednings- mannen och som innebär att vissa beslutsbefogenheter överflyttas till en tjänsteman i nämnden (kanslichef). Liksom alternativet med en fristående RO innebär detta möjligheter till utvidgad granskningsverksamhet och en väsentligt minskad arbetsbörda för nämndens ledamöter som kan koncen- trera sig på de principiellt viktiga ärendena.

Granskningsverksamhetens organisation ska enligt detta kanslichefs- alternativ fungera på följande sätt:

Kanslichcfen är en tjänsteman. som är anställt! vid nämndens kansli. Han hand- lägger sådana ärenden och frågor som nämnden delegerat till honom. Nämnden ska hänskjuta sådana ärenden eller grupper av ärenden som inte är av större vikt eller principiell betydelse till avgörande av kanslichefen. Innan ett visst ärende avgjorts kan nämnden återta delegationen. l praktiken torde den nya organisationen innebära att kanslichefen. sedan ett ärende förberetts. antingen fattar ett slutgiltigt friande beslut eller ett beslut att ärendet ska avgöras av nämnden. Av samtliga ärenden torde mera än hälften kunna avgöras genom ett friande beslut av kanslichefen. Kan- slichcfens slutliga beslut meddelas på nämndens vägnar. Detta innebär att nämnden inte formellt kan överpröva ett friande beslut av kanslichefen. Kanslichefen övertar även de beslut som kan fattas under handläggningen av ett ärende och som i nuvarande organisation meddelas av ordföranden. Kanslichefen är dock inte behörig att infordra yttranden från programföretag. Det är här bl.a. fråga om beslut om att program ska granskas på nämndens eget initiativ och att besvara anmälningar eller andra skrifter av sådan beskaffenhet att de uppenbart faller utanför nämndens prövning. Det ska betonas att inrättande av kanslichef inte innebär att nämndens möjlighet att självmant uppta program till prövning upphör. Nämnden har kvar denna möjlighet och har tillsyn över kanslichefens verksamhet även i denna del. De ärenden. som inte avgörs genom ett friande beslut av kanslichefen. avgörs efter föredragning inför nämnden. En sådan föredragning är inte offentlig. l mera väsentliga ärenden görs föredragningen av kanslichefen och i övriga ärenden av en sekreterare i nämnden.

Förutom att denna lösning enligt vår uppfattning bättre passar den gransk- ningsfunktion radionämnden ska svara för, torde den bli väsentligt mindre kostnadskrävande än alternativet med en fristående RO. bl.a. därför att endast en kansliorganisation behövs.

Vi föreslår således att radionämndens verksamhet utformas i enlighet med det ovan redovisade alternativet med kanslichef. l avseende på hand- läggningen av ärendena och tillsättandet av kanslichefen har vi i några de- taljfrågor en uppfattning som avviker från de förslag som redovisats i DsU 1974z7. Till dessa frågor återkommer vi i samband med motiveringen till vårt förslag till instruktion för radionämnden (se kap. 11, avsnitt 11.4.2).

Publicering av radionämndens bes/ut

För att stärka radionämndens ställning anser vi att särskilda bestämmelser angående skyldighet för programföretag att på lämpligt sätt publicera nämn- dens beslut bör införas. Således ska programföretaget åläggas att i radio- sändning publicera beslut av radionämnden enligt vilket företaget brutit mot bestämmelser i 6 &. radiolagen eller i avtal mellan staten och program- företaget (så kallade fallande beslut).

En paragraf med denna innebörd har vi infört i vårt förslag till avtal mellan staten och Sveriges Radio/Sveriges Lokalradio. (18 å.)

Det kan nämnas att Sveriges Radio nyligen infört nya interna bestäm- melser angående publicering av radionämndens beslut. Beträffande nämn- dens fällande beslut innebär dessa föreskrifter i korthet att besluten ska publiceras av ljudradions EKG-redaktion, TV 1:s Aktuellt-redaktion respek- tive TV 2:s Rapport-redaktion. beroende på var det berörda programmet

eller programinslaget ursprungligen sändes. Motsvarande bestämmelser gäl- ler beslut som berör centralredaktionen och utlandsprogrammet.

7.10.4. Beriktigande och genmäle

De nu gällande reglerna för beriktigande och genmäle finns i radioavtalet. 8 & 5 st: "Felaktig sakuppgift skall beriktigas. när det är påkallat. Den som har befogat an- språk att bemöta påstående skall beredas tillfälle till genmäle. Beriktigande och plats för genmäle skall ges utan oskäligt dröjsmål."

Skillnaden mellan beriktigande och genmäle framgår av avtalets formu— leringar men kan också beskrivas på följande sätt:

Beriktigande — avser fakta. sakuppgifter och anknyter till radiolagens krav på saklighet

Genntä/e — avser angrepp mot åsikter eller person och anknyter till ra— diolagens krav på opartiskhet.

I praktiken visar det sig dock ofta att situationen inte är så renodlad. Vissa felaktiga sakuppgifter är skadliga för eller berör på annat sätt enskilda eller organisationer medan andra sådana uppgifter. t.ex. om vetenskapliga fakta. är helt neutrala i detta hänseende. Svårigheten ligger i att kunna skilja mellan fakta och åsikter. att skilja mellan uttalanden som kan kräva beriktigande och påståenden som kan föranleda genmäle. De flesta sam- hällsdebatterande program torde åskådliggöra denna svårighet.

I det nuvarande systemet har granskningsorganet — radionämnden — inte befogenhet att meddela Sveriges Radio några direktiv om införande av gen— mäle eller beriktigande. Detta följer av principen om Sveriges Radios en- samrätt och radionämndens ställning som efterhandsgranskande organ. Ra- dionämnden är överhuvudtaget inte behörig att meddela föreskrifter om de framtida programmens innehåll eller utformning. Radionämnden kan dock i efterhand pröva om t. ex. ett beriktigande borde ha medgivits i de fall Sveriges Radio vägrat. men nämndens prövning kan också gälla frågor om ett beriktigande som givits varit korrekt. och om det skett tillräckligt skyndsamt. Instruktionen för radionämnden innehåller ingen bestämmelse om nämndens handläggning av frågor om genmäle eller beriktigande. Av- talets uttryck "utan oskäligt dröjsmål" har dock av nämnden tolkats så. att alla sådana frågor ska behandlas med förtur.

Radionämnden behandlar årligen mycket få ärenden angående berikti- gande och genmäle (endast tre—fyra stycken), men det säger egentligen inte särskilt mycket vare sig om i vilken omfattning önskemål och krav på be- riktigande och genmäle faktiskt framförs till Sveriges Radio eller om det verkliga behovet. Trots vissa interna regler på detta område tycks det inte heller finnas någon enhetlig praxis inom Sveriges Radio för att behandla dylika framställningar. Med hänsyn till denna frågas betydelse för relationerna mellan programföretagen och den allmänhet de ska tjäna anser vi att detta är otillfredsställande.

Vi har övervägt olika lösningar för att stärka rätten till beriktigande och genmäle. Vi har därvid — i likhet med majoriteten inom massmedieutred- ningen — kommit till slutsatsen att denna fråga inte bör regleras i lag. Våra

förslag utgår därför från att rätten till beriktigande och genmäle förstärks genom att nya bestämmelser införes dels i avtal mellan staten och pro- gramföretag dels i förordning med instruktion för radionämnden.

Förslagen bygger på principen att den primära prövningen av anspråk på beriktigande eller genmäle ska ligga hos programföretaget. Genom be- stämmelse i avtal ålägges emellertid programföretaget skyldighet att genast underrätta radionämnden dels när begäran framställs (denna måste göras skriftligen av den som saken rör och inges till programföretaget senast sex månader efter sändning av det program som anmärkningen avser) dels när programföretagets beslut i ärendet fattats.

Sådant beslut bör omfatta inte enbart programföretagets ställningstagande utan även skälen till detta. Underrättelse till nämnden ska ske även i de fall då programföretaget bifallit begäran. Det åligger därefter radionämnden att ex officio granska programföretagets beslut och nämndens prövning är därvid inte begränsad till de skäl företaget anfört för sitt beslut utan ska omfatta en fullständig bedömning av om bifall till begäran varit befogad.

I de fall radionämnden finner att programföretags beslut beträffande gen- mäle eller beriktigande strider mot reglerna måste programföretaget i ra- diosändning publicera nämndens beslut. Detta är en följd av vårt tidigare nämnda förslag att i avtal mellan staten och programföretaget införa en allmän bestämmelse angående skyldighet att publicera radionämndens fal- lande beslut.

1 ärende som gäller beriktigande eller genmäle kan ett sådant offent- liggörande betraktas som i det närmaste likvärdigt med att beriktigande eller genmäle medgivits. och det är troligt att programföretag i många fall väljer att dessutom sända det begärda beriktigandet eller genmälet.

1 de förslag till avtal och förordningar som vi presenterar. har bestämmelser med ovan angiven innebörd intagits dels i avtalet mellan staten och Sveriges Radio/Sveriges Lokalradio l7å dels i förordningen om instruktion för ra— dionämnden. 3 och 4 &. Den allmänna bestämmelsen om skyldighet för programföretag att publicera nämndens fallande beslut har införts i det ovan- nämnda avtalet. 18 å.

8. Övriga frågor

8.1. Avtals- och samarbetsfrågor

8.1.1. Lagstiftning om upphovsrätt

Sveriges Radio har huvudavtal med flera upphovsrättsorganisationer an- slutna till konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS). Utformningen av dessa avtal är beroende av den svenska upphovsrätts- lagstiftningen som i sin tur är beroende av internationella konventioner på området. Sveriges Radio har vidare samarbetsavtal med vissa institutioner och organisationer inom kulturlivet.

Enligt lagen om upphovsrätt (URL) har den som skapat ett konstnärligt, musikaliskt eller litterärt verk i princip ensamrätt att förfoga över verket bl.a. i form av offentligt framförande, exempelvis i radio eller tv. Upp- hovsrätten kan helt eller delvis överlåtas genom avtal eller gåva. Det van- ligaste är dock att upphovsmannen upplåter viss del av rätten (t. ex. för- lagsrätt eller uppföranderätt).

1 22% andra stycket URL finns en inskränkning i upphovsrätten som grundar sig på rundradions praktiska behov. Där föreskrivs att om rund- radioföretag med upphovsmannaorganisation, som företräder ett flertal svenska upphovsmän inom sitt område, har slutit avtal om rätt till sändning av medlemmars litterära eller musikaliska verk, får företaget därigenom också rätt att sända utgivna sådana verk av upphovsmän inom samma om- råde som inte tillhör organisationen. För sådant bruk ska ersättning utgå till den enskilde upphovsmannen. Denna har möjlighet att i förväg förbjuda sådant utnyttjande.

En utövande konstnärs (dvs skådespelares, musikers etc) framförande av ett litterärt eller musikaliskt verk får inte utan dennes samtycke tas upp på fonogram, film eller liknande. Det får heller inte utan överenskommelse därom sändas i radio/tv eller genom kabelöverföring från den lokal där framträdandet sker göras direkt tillgängligt för allmänheten.

Om en grammofonskiva eller annan ljudupptagning används vid radio- /tv-sändning inom en skyddstid om 25 år från det att upptagningen skedde har den utövande konstnären och framställaren av upptagningen rätt till ersättning (47% URL). Denna rätt görs gällande av framställaren.

8.1.2. Avtal med upphovsrättsorganisationer Inledning

Sveriges Radios avtal med upphovsrättsorganisationerna har karaktären av nyttjanderätts- och frilansavtal och reglerar ersättning för olika former av medverkan och utnyttjande av upphovsrättsligt skyddade verk och pres— tationer.

Sveriges Radio är anslutet till Svenska Arbetsgivareföreningen via Teat- rarnas Riksförbund, som förhandlar med olika upphovsrättsliga organisa- tioner. Andra medlemmar i Teatrarnas Riksförbund är bl. a. de statsun- derstödda teater- och musikinstitutionerna, privatteatrar och Skådebanan.

Litteratur

Sveriges Radio och Författarförbundet har ett avtal för ljudradio och tv som innehåller dels fasta tariffer för/ramfo'rande av redan utgivna verk vilket är en förutsättning för tillämpningen av bestämmelsen i 22 ;” andra stycket URL på ickemedlemmars verk — dels minimitariffer för tidigare icke utgivna verk, föredrag och personlig medverkan.

Utöver honorar för den första sändningen utgår ersättning för repriser, utlandsöverföring och utlandsförsäljning. Två repriser inom 30 dagar ersätts vardera med en tredjedel av honoraret för den första sändningen. Övriga repriser ersätts med samma belopp som det ursprungliga honoraret.

Teater och film Dramatikerförbundet

Sveriges Radio har ett avtal med Dramatikerförbundet som bl.a. reglerar ersättning för sändning av dramatiska verk och översättningar av sådana i radio och tv. Det innefattar också verk som inte skrivits direkt för medierna, där ersättningen endast uppgår till 50 procent såvida inte författaren själv levererar färdigt radio- eller tv-manus. Beställningsarvode kan utgå i vissa fall.

Två snabbrepriser inom 30 dagar ersätts vardera med hälften av honoraret för första sändningen. Efter 30 dagar utgår fullt honorar för repriser. Mot en årlig ersättning till förbundet får Sveriges Radio använda korta avsnitt (under 2 minuter) såväl i ljudradion som i tv.

Teaterförbundet

Med Teaterförbundet har Sveriges Radio flera olika avtal för vardera ljud- radio och tv och gällande för olika yrkesgrupper.

När det gäller tv finns avtal rörande artister (skådespelare, sångare och dansare), regissörer, koreografer och scenografer. För ljudradion finns mot— svarande avtal.

För artister regleras ersättning för sändning av och yrkesmässig medverkan i pjäser, operor, baletter, uppläsningar och andra program. Avtalen för re- gissörer, som gäller engagemang per program, reglerar ersättning för ut-

sändning och regiarbete. Samma principer som för regissörer gäller också koreografer och scenografer.

Bestämmelserna om reprisersättning är olika för ljudradio och tv. I ljud- radion är reprisersättningen för var och en av två snabbrepriser som sänds inom 30 dagar en tredjedel och för övriga repriser hälften av honoraret för den första sändningen. Några bestämmelser om snabbrepriser i tv finns inte. Alla repriser ersätts där med hälften av honoraret. Vissa reduktions- möjligheter finns dock för skol-tv-program.

Sveriges Radio kan använda korta avsnitt av tv-program (under två mi- nuter) mot erläggande av en årlig summa till Teaterförbundet att användas för bland annat sociala ändamål.

Vid överföring av program till andra länder utgår särskild tilläggsersättning. När det gäller ljudradion är tillägget per land och sändningstillfälle 20 procent av honoraret för första sändningen. Totala tillägget ska dock aldrig överstiga 100 procent. Det sagda gäller inte överföring av dramatiska program i Nor- den, där tillägget är 50 procent per land och sändningstillfälle.

När det gäller tv ska för eurovisionssändningar tillämpas bestämmelser i avtal mellan europeiska radiounionen EBU och de tre internationella ar- tistfederationerna (FIA, FIM och FIAV). Tillägget utgår som procent på ersättningen för den första sändningen enligt särskild skala. Sålunda är t. ex. tillägget vid överföring till Västtyskland 40, till Frankrike 27,5 och till Nederländerna sju procent. Inom Norden är tillägget för överföringen till ett eller två tv-företag 50, till tre företag 70 procent. Sammanlagda pro- centtalet för överföring får dock aldrig understiga 25 procent. Bestämmel- serna gäller också Musikerförbundet.

Det finns också mellan Sveriges Radio och Teaterförbundet ett avtal, till vilket även Musikerförbundet är anslutet, som reglerar ersättning till medverkande vid jörsäljning av visningsrätt av tv-program till utländska rund— radioföretag. Tilläggsgaget beräknas även här som procent på grundersätt- ningen, dock efter en annan skala. Sålunda är tillägget vid försäljning till Västtyskland 40, till Frankrike 20, till Nederländerna åtta procent. Inom Norden gäller dock samma procentsatser som vid överföring.

Vidare finns ett avtal angående filmfotografer som engageras av Sveriges Radio på frilansbasis. Avtalet gäller engagemang per arbetsdag eller för visst uppdrag. Om engagemangstiden överstiger sex månader blir kollektivavtalet med SIF tillämpligt.

Musik Musikerförbundet

Sveriges Radio har två huvudavtal med Musikerförbundet. Det ena, som ingår i det kollektiva riksavtalet mellan Teatrarnas Riksförbund och Mu- sikerförbundet, gällerfast anställda musiker, dvs främst radioorkestern, och innehåller regler om anställningstider, tjänstgöringsskyldighet, minimilöner m. m.

Det andra avtalet reglerar ersättning/iir medverkan av tillfälligt engagerade musiker och korister. När det gäller framföranden i Sveriges Radios regi inkluderar grundersättningen förstasändning, och varje repris ersätts med

ett bestämt belopp i kronor. När det gäller överföringar utgår ersättning med ett visst belopp för varje inspelning/utsändning, Vidare finns ett spe- cialavtal för tillfälligt engagerade kammarmusiker.

STIM

Med Föreningen Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM) har Sveriges Radio ett avtal om ersättning för utnyttjande av de musikaliska verk med tillhörande sångtexter som STIM innehar rätten till. Ersättningen utgår med en årlig summa och gäller för en viss total sändningstid.

IFPI

Sveriges Radio och svenska gruppen av IFPI (the International Federation of the Phonographic Industry) har träffat ett avtal rörande ersättningen _lör utsändning av inspelad musik enligt 4758 URL. IFPI representerar därvid Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation (SAMI). Ersättningen delas lika mellan IFPI och SAMI.

Det bör observeras att framställare och utövare inte kan motsätta sig utnyttjande enligt 47% URL och att de därmed, vid hävdandet av sin er- sättningsrätt, inte har andra tvångsmedel mot sin motpart än de som kan bli följden av ett domstolsförfarande. Ersättningens storlek har också fast- ställts av domstol och inte genom förhandlingar mellan parterna.

Sveriges Radio behöver emellertid inte betala till framställaren för upp- spelning av s.k. oskyddad musik, dvs upptagningar som är minst 25 år gamla eller kommer från länder som inte ratificerat den s. k. Romkonven- tionen som reglerar detta skydd. Till dessa länder hör USA. Detta innebär att det är dyrare för Sveriges Radio att spela nyare svenska grammofonskivor än att spela äldre skivor och skivor från exempelvis USA.

Enligt beslut av Sveriges Radios styrelse ska i nattradion endast spelas oskyddad musik. Detta beslut har starkt kritiserats inom musiklivet, bland annat i en skrivelse till radioutredningen från teaterförbundet och musi- kerförbundet.

Andra organisationer

Som ovan framgått regleras ersättning till tonsättare och textförfattare för framförande av tidigare utgivna verk genom STIM-avtalet. Förhandlingar pågår med Föreningen Svenska Tonsättare och Föreningen Svenska Populär- auktorer om avtal rörande beställningar. Sveriges Radio har inte heller något avtal med Svenska Tonkonstnärs/örbundet, som organiserar vissa solister, di- rigenter och andra yrkesmusiker.

Bild- och formkonst

Med Bildleverantörers förening har Sveriges Radio ett avtal som gäller fo- tografier i nyhetsprogram och liknande. I fråga om övriga fotografier råder f. n. ett avtalslöst tillstånd.

Förhandlingar pågår med Konstnärernas Riksorganisation, Föreningen Svenska Tecknare och Svenska Fotografernas_förbund om ett huvudavtal för visning av konstnärliga verk och fotografier i tv.

Sveriges Radio har inte heller avtal med andra grupper inom detta område, såsom Sveriges Konsthantverkare och Indtistri/ormgivare eller Privatpraktise- rande Arkitekters Sektion inom SAR.

Avtal med de anställda inom Sveriges Radio

Sveriges Radio har träffat uppgörelse med SIF angående de fast anställdas upphovsrätt. Som huvudregel gäller att den anställde överlåter på Sveriges Radio, med beaktande av upphovsrättslagens bestämmelser om ideell rätt, upphovsrätten till i tjänsten utförda verk och prestationer för utnyttjande i företagets verksamhet. Detsamma gäller rätten till fotografisk bild. Pro- gramarbete som den anställde mot särskild ersättning utför utanför sin tjänst ingår i den totala överlåtelsen.

Ersättningen utgår med ett årligt belopp till SIF-klubben för fördelning mellan de kategorier av medarbetare som utför upphovsrättsligt skyddade verk och prestationer för programverksamheten.

Övrigt

När det gäller icke avtalsbundna prestationer varierar bestämmelserna. Man utgår emellertid från avtalsprinciper och en viss praxis har utvecklats, exem— pelvis för intervjuer. Om särskild reprisersättning ska utgå tillämpas be- stämmelserna i teaterförbundsavtalen.

Vid inköp av program betalas i allmänhet rätten till endast en sändning. Repriser brukar ersättas med 50 procent.

De olika avtalen baseras på principen om betalning i förhållande till ut- nyttjande. Ett alternativ, som dock är relativt ovanligt, är friköp eller er- sättning i ett för allt. Ett friköpsförfarande innebär en större grundersättning. En svårighet för parterna är därvid att finna en lämplig storlek på ersättningen eftersom det är mycket svårt att bedöma programmets framtida utnyttjan- devärde.

Under denna rubrik bör också nämnas att det finns en överenskommelse med upphovsrättsorganisationema och Handelsflottans kultur- ochfritidsråd rö- rande distribution av Sveriges Radios program i andra former än etersändning till ombordanställda på svenska handelsflottans fartyg.

Sveriges Radios avtal med SIF-klubben inbegriper också överföring till Videogram, men utnyttjandet är begränsat till rundradioändamål, under- visningsändamål vid offentliga utbildningsinstitutioner och folkbildnings- organisationer i Sverige samt distribution till ombordanställda på svenska fartyg.

Några andra avtal som reglerar användningen av Sveriges Radios program utanför etermedierna finns inte.

Inom den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbild- ningsväsendet (TRU-kommittén) förekommer i viss utsträckning friköp av rättigheterna av de medverkande i programmen för distribution via video- gram.

8.1.3. Samarbetsavtal

I den mån framträdanden av kulturinstitutioner i radio och tv förekommer sker detta genom frivilliga överenskommelser mellan Sveriges Radio och respektive institution. Det kan dock i detta sammanhang noteras att ut- bildningsministem i kulturpropositionen 1974128 (5. 330) i enlighet med kul- turrådets synpunkter hävdat att de statliga teatrarna Operan och Dramaten har ”tre huvuduppgifter nämligen att spela på hemmascenerna. turnera i olika delar av landet samt framträda i radio och TV".

Sveriges Radio har ett samarbetsavtal med Operan. När det gäller ljudradio har Sveriges Radio rätt att, efter särskild överenskommelse med Operan om antalet föreställningar, direkt eller genom inspelning överföra Operans föreställningar mot en särskild ersättning per föreställning. När det gäller tv träffas uppgörelse om sändningsrättigheter och ersättning från fall till fall.

Med orkesterinstitutionerna har Sveriges Radio samarbetsavtal, vilka in- nebär att orkestrarna mot särskild ersättning ställs till Sveriges Radios för- fogande i viss angiven utsträckning.

Skyldighet att medverka i radio och tv finns redan i de kollektivavtal avseende teateranställda vid de statsunderstödda teatrarna som träffas mellan Teatrarnas Riksförbund och Svenska Teaterförbundet. Teaterpersonalen har inflytande över dessa framträdanden genom att via sitt fackförbund med Sveriges Radio träffa överenskommelse om ersättningens storlek.

Sveriges Radio har ett avtal med teaterförbundet om ersättning till solister vid Operan för medverkan i scenföreställningar som överförs i ljudradion. Diskussioner har förts om ett liknande avtal för tv-överföringar.

I kollektivavtalet mellan Teatrarnas Riksförbund och Svenska Musiker- förbundet avseende fast anställda musiker och även i avtalet om tillfälligt engagerade musiker föreskrivs en skyldighet att medverka vid inspelningar, upptagningar och överföringar för återgivande i ljudradio och tv. För detta utgår särskilda lönetillägg.

För några år sedan fanns mellan Teatrarnas Riksförbund och Sveriges Radio ett samarbetsavtal som i första hand gällde utbyte av personella och tekniska resurser mellan scenteatrama och Sveriges Radio. Avtalet sades upp på ini- tiativ av teatrarna. Några diskussioner om ett nytt avtal synes inte före- komma.

Efter initiativ från utbildningsministem har år 1975 ett avtal om för- söksverksamhet med filmproduktion slutits mellan Sveriges Radio och Svenska Filminstitutet. Parterna tillskjuter för första året fem miljoner kronor vardera till en fond som handhas av filminstitutet. Omkring 70 procent av medlen ska användas för produktion av biograffilmer. Dessa ska efter en karenstid på i allmänhet 18 månader visas i tv. Varje projekt ska i förväg godkännas av Sveriges Radio.

Sveriges Radio och Filmbransehens Samarbetskommitté har är 1976 träffat ett ramavtal som i första hand reglerar ersättning för visning av biograffilm i tv men som också anger att kontinuerliga överläggningar för ömsesidig information ska ske.

8.1.4. Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan sägas om de upphovsrättsliga avtalen att vissa om- råden är ganska väl täckta av avtal. Det gäller bl. a. ersättningen för nytt- janderätten i programmen till litterära och musikaliska verk som ursprung- ligen skapats för andra medier, där man funnit generella former för er- sättning. Detsamma gäller ersättningen till utövande musiker för utnyttjande av inspelningar och överföringar från musikevenemang.

Däremot finns inte, med ett undantag, generella avtal för utnyttjande av teaterpersonalens prestationer vid transmissioner av scenföreställningar. Det har framhållits från berörda parter att inga planerade samarbetsprojekt spruckit på grund av svårigheter att komma överens om ersättningen. Där- emot har vissa förhandlingar tagit mycket lång tid på grund av det stora antalet parter. På senare tid har man dock med hjälp av de fackliga or- ganisationerna kunnat reducera antalet förhandlingar kring varje projekt.

När det gäller medverkan med prestationer och verk avsedda direkt för radio och tv är ersättningsfrågorna reglerade i avtal med flera upphovs- mannaorganisationer. Tonsättare, filmskapare och de flesta kategorier bild— och formkonstnärer har däremot inga sådana avtal.

För den nystartade lokalradion finns ännu inga avtal om medverkan i programmen.

8. l .5 Överväganden och förslag 8.1.5.l Upphovsrättsliga avtal

Vi vill betona att lösningen av de avtalsproblem som finns på kulturområdet är en uppgift för de berörda parterna. Vi vill dock peka på och ge allmänna synpunkter på olika avtalsproblem som har samband med viktiga program- politiska och kulturpolitiska önskemål.

Inledningsvis vill vi deklarera att ett väl täckande system av överens- kommelser mellan rundradioföretag och upphovsmannaorganisationerna är en nödvändig förutsättning för att verk och prestationer i en önskvärd om- fattning ska kunna användas i programverksamheten, till publikens fromma.

När det gäller nya verk och prestationer direkt avsedda för mediet innebär en generell avtalsreglering fördelar för båda parterna. Man kan i förväg över- blicka kostnader respektive intäkter och man slipper föra ett stort antal tidsödande förhandlingar om varje projekt, vilket underlättar medverkan i programmen av kulturarbetare som inte eftersträvar fast anställning inom rundradion.

När det vidare gäller rundradions utnyttjande av redan utgivna verk in- nebär en avtalsreglering dessutom för Sveriges Radio att programplaneringen underlättas och för upphovsmännen ett skydd mot otillbörligt ekonomiskt utnyttjande. Detta gäller verk som inte kräver någon väsentlig mediean- passning, såsom litterära och musikaliska verk enligt författarförbunds- och STIM-avtalen.

Något annorlunda ställer det sig för t. ex. dramatiska verk och prestationer gjorda för scenen. Här krävs att inblandade upphovsmän ger sitt individuella samtycke till att deras arbete används i ett annat medium. Det är emellertid

viktigt att parterna finner mer generella former för ersättning till de med- verkande, t.ex. genom avtal av den typ Sveriges Radio har med Teater- förbundet om ersättning till medverkande vid radiotransmissioner från Ope- ran.

Särskild reprisersättning till upphovsmännen utgår vid flertalet egenpro- ducerade kulturprogram. Detta är motiverat som ersättning för utnyttjande av icke friköpta verk och prestationer och motverkar samtidigt ett överdrivet användande av äldre program av sparsamhetsskäl. Samtidigt finns en risk för att egenproducerade kulturprogram i mindre utsträckning än andra pro— gram sänds som snabbrepriser. Därmed försvåras möjligheterna att föra en konsekvent reprispolitik, som syftar till att med ett brett och varierat pro— gramval nå dem som inte hade möjlighet att se eller höra förstasändningen.

Vi föreslår i detta betänkande en ökad reprisverksamhet med fler snabb- repriser, som planeras i anslutning till förstasändningen, i regel inom en vecka och vid annan tidpunkt på dygnet. Denna ökande andel snabbrepriser böri hög grad avse egenproducerade kulturprogram. Rundradion bör i sina förhandlingar med upphovsmännens organisationer sträva efter en förhand- lingslösni'ng för en sådan typ av regelbundna och planerade snabbrepriser.

Ett annat kulturpolitiskt problem sammanhänger med de upphovsrättsliga villkoren för ersättning till artister, musiker och grammofonproducenter när grammofonmusik spelas i radio och tv. Som tidigare nämnts har Sveriges Radio beslutat att, i besparingssyfte, under vissa tider endast spela så kallad oskyddad musik. Enligt vår mening får grammofonmusikrepertoaren inte styras av ekonomiska hänsyn. Musikvalet i radio och tv ska vilket vi framhållit i våra förslag om musikverksamheten motiveras av kraven på kvalitet och mångsidighet.

Från kulturpolitisk synpunkt utgör också villkoren för programutbytet mellan olika länder ett problem. Generellt gäller att priserna vid köp och försäljning av program mellan de olika programföretagen är mycket låga i förhållande till produktionskostnaderna. Som tidigare nämnts ska vidare Sveriges Radio vid försäljning eller överföring till utländskt programföretag som regel betala särskild ersättning till de medverkande upphovsmännen. De sammanlagda kostnaderna för försäljningen kan därvid ibland bli större än intäkterna.

De nämnda faktorerna motverkar spridning av svenska kulturprogram till andra länder, och Sveriges Radio stimuleras inte heller att satsa särskilt på program som skulle ha speciella förutsättningar att nå en internationell publik.

Priserna på den internationella marknaden för programmen baseras inte på en marknads- eller kostnadsbedömning. I stället har det skapats pris- schabloner, enligt vilka stora rundradioföretag — med stor potentiell publik betalar högre priser än små företag. För Sveriges del innebär detta en relativt gynnad ställning vid inköp av främmande program. Samtidigt skapar språket svårigheter att finna en internationell marknad för svenska program. Sammantaget innebär dessa omständigheter att det för Sveriges Radio blir ganska billigt att köpa utländska program samtidigt som de höga kostnaderna för produktionen av egna kulturprogram som regel helt måste täckas av företaget självt. Vid ekonomiska nedskärningar kan detta leda till minskning av produktionen av svenska kulturprogram till förmån för ökade inköp av

utländska program. Inom musikdramatiken har det inträffat att en svensk operaföreställning nått den svenska publiken via framträdande utomlands som sänts av ett utländskt programföretag och av detta köpts av Sveriges Radio.

Avtalssituationen på kulturområdet är beroende av den upphovsrättsliga lagstiftningen, som i sin tur är beroende av internationella konventioner på området. Vi anser att avtalsparterna har nått fram till hyggliga tekniska lösningar när det gäller frågan om användningen av upphovsrättsligt skyd- dade verk och prestationer i programverksamheten. Avtal finns med flera upphovsrättsorganisationer, de reglerar ersättning för olika former av med- verkan och utnyttjande. Möjligheterna att teckna avtal med andra upp- hovsrättsorganisationer bör också tillvaratas.

8.152. Samarbetsavtal

Frågan om samarbetsavtal har aktualiserats av våra förslag om ett omfattande samarbete mellan rundradion och olika delar av kulturlivet.

Vi vill framhålla att utformningen av avtal också på detta område är en uppgift för parterna.

Vi vill inte på något kulturområde ge några förslag om upprättande av generella samarbetsavtal. Formerna för samarbetet bör variera efter de yttre omständigheterna. Kulturlivet är föränderligt och rundradions programfor- mer under ständig vidareutveckling. Det är därför önskvärt att undvika bindningar som låser en struktur. Det kan även finnas en risk för att sam— arbetsavtal kan tjäna som alibi för Sveriges Radio och därigenom motverka ett samarbete med den fria sektor som hamnar utanför avtalen. Samarbete kan vara ekonomiskt avtalsbundet men bör i regel ej vara fastlagt i kvan- titativa termer. Möjligheter att avtalsvägen, t. ex. genom ramavtal, främja relationerna till det icke-institutionella kulturlivet bör dock beaktas.

Musik

Det som ovan allmänt sagts om samarbetsavtal gäller i hög grad musiklivet. De gällande samarbetsavtalen med orkesterföreningarna innebär en utgångs- punkt för ett samarbete med orkesterlivet ute i landet. Samarbetet försvåras emellertid bl. a. av skillnaderna mellan Sveriges Radios distriktsindelning och orkesterinstitutionernas geografiska spridning, samt av distriktens bris- tande, och sinsemellan varierande, personella resurser för musikproduk- tioner.

Men radion och tv måste också ge utrymme för frilansande musiker och sångare i mindre ensembler och grupper. Samarbetsavtal kan därför inte bli en generell lösning inom musiklivet, som rymmer många olika former av ensembler och utövare. Det är en bättre väg att i målformuleringar fastslå rundradions ansvar för ett samarbete med det breda musiklivet.

Det är därvid angeläget att rundradion håller sig ajour med och upp- rätthåller relationer också till musiklivet utanför institutionerna. Detta kan delvis ske via de samarbetsorganisationer som finns på olika områden, t. ex. för fria musikgrupper, körer, jazzmusiker och spelmän. Dessutom bör man beakta de möjligheter som finns att främja samarbete genom utformningen av de fackliga ramavtalen.

Teater

Det mest omfattande samarbete som bedrivs på teaterområdet avser Sveriges Radios möjligheter att för sina egna produktioner anlita skådespelare och annan personal som är anställd på olika scenteatrar. Ett sådant samarbete är nödvändigt för att en kvalificerad teaterproduktion ska kunna upprätt- hållas. Det samarbete som därvidlag förekommer i Göteborg kan framhållas som en framkomlig väg åtminstone för platser med en mer omfattande teaterproduktion.

En möjlighet kan också vara att rundradion samarbetar med olika mindre ensembler med särskilda projekt för radio eller tv.

Men samarbete mellan Sveriges Radio och scenteatrama bör när det gäller tv också kunna avse scenteatrarnas föreställningar, genom särskilda medie- anpassade tv-versioner eller genom transmissioner i tv.

Som framhållits i kapitel 7, avsnitt 7.6.3.2, anser vi det angeläget att åtminstone ett begränsat antal transmissioner från statliga scener förekom- mer i tv. Vi lämnar här i punktform ett förslag till hur ett uppdrag till Sveriges Radio bör utformas. I förslaget, som delvis baseras på erfarenheter från Danmark, anges också villkor som måste uppfyllas och hänsyn som bör tas vid transmissioner. Uppdraget bör ses som våra rekommendationer att omsättas i verksamhet av Sveriges Radio som ett försök, vars erfarenheter utvärderas efter förslagsvis tre år.

El Möjligheter att transmittera scenteater i tv ska tillvaratas av Sveriges Radio. Det bör varje år förekomma transmission av föreställningar åt- minstone från Dramaten och Operan. EI Transmissioner av scenteater i tv ska ses som en särskild programform, skild från tv-teater. Det bör därför framhållas att transmissionerna inte får inskränka på antalet och omfattningen av Sveriges Radios egna produktioner. Kravet på kvalitet vid transmissioner måste hävdas. EI Sveriges Radio, teaterns konstnärliga ledning och representanter för de medverkande konstnärerna ska inom ramen för uppdraget vara över- ens om val av föreställning och om tidpunkt för transmission. Hänsyn ska därvid tas till teatrar som har verket på sin aktuella eller planerade repertoar. l'_'l Upphovsmännens ideella rätt till sina verk och prestationer är självklar och måste respekteras. Instuderingen är gjord för scenen. Vid över- föringen till tv måste skydd mot förvanskning och skydd för konst- närernas integritet garanteras. EI Parterna bör i sina förhandlingar sträva efter att nå mer generella former för ersättning till medverkande. CI Upptagningarna av föreställningarna får i enlighet med lagen om upp- hovsrätt ej utan upphovsmännens tillstånd användas för andra ändamål, exempelvis genom Videogram.

Film

Vi har i kapitel 7, avsnitt 7.6.3.3, redovisat våra synpunkter beträffande visning av biograffilm i tv och beträffande samspelet mellan rundradion och filmområdet. Som ovan framgått har Sveriges Radio slutit ett avtal

med Filmbranschens Samarbetskommitté som i första hand reglerar ersätt- ningsfrågor för biograffilmvisning.

Vi anser att de inbördes förhållandena mellan Sveriges Radio och filmlivets organisationer även framdeles bör vara reglerade genom avtal. Ett avtalslöst förhållande kan på längre sikt kulturpolitiskt få olyckliga konsekvenser.

Genom ett sådant avtal blir behovet av att i enlighet med filmutredningens förslag inlemma tv i filmavtalet mellan staten och filmbranschens orga- nisationer mindre aktuellt. Ett sådant inlemmande skulle dessutom för- utsätta en ingående omprövning av avtalets utgångspunkter och innehåll. Det kan dock bli aktuellt när filmavtalet löper ut år 1983.

När det gäller filmproduktion vill vi i första hand erinra om den vikt vi har lagt vid att Sveriges Radio har ett omfattande samarbete med fria filmare.

Sveriges Radio bör i organiserad form samverka med Svenska Filmin- stitutet för att ta ett kulturpolitiskt ansvar och för att få insyn och inflytande inom den viktiga del av kulturområdet som filmen utgör.

När det gäller produktion av film kan det nya produktionsavtalet utgöra en lämplig form för samarbete mellan tv och filminstitutet. Det ger filmarna ännu en instans att vända sig till. Vidare bör parterna samarbeta om ett ömsesidigt utnyttjande av tekniska produktionsresurser.

Samproduktioner av film för visning dels på bio, dels i tv, bör främjas.

8.1.5.3 Utnyttjande av Sveriges Radios program för spridning i nya former

De olika avtal Sveriges Radio har ingått på det upphovsrättsliga området tar främst sikte på den egna programverksamheten. De gäller alltså eter- sändningar av upphovsmännens verk och prestationer i Sverige men också i andra länder. Det finns därför stora olösta problem när det gäller att sprida programmen i andra former än etersändning.

Det finns f.n. endast ett område där utnyttjandet av Sveriges Radios program i andra former än etersändning är reglerat i avtal, nämligen för användning på handelsflottans fartyg. Detta är otillfredsställande eftersom angelägna behov finns också på andra områden, exempelvis inom folkbild- ningen.

Önskemål om att få utnyttja Sveriges Radios program i den egna verk- samheten har rests från flera håll, exempelvis från folkrörelser (särskilt från studieförbundens företrädare) och från myndigheter och organisationer som företräder olika kulturområden.

Det är — som framgått av den här lämnade redogörelsen — förknippat med stora svårigheter att förvärva rätt att spela in och i andra former än etersändning sprida radio- och tv-program. Härför krävs förhandlingar med ett stort antal parter. Att träffa avtal om generella ersättningsnormer på olika områden mellan brukare och rättsinnehavare är för närvarande svårt på grund av osäkerheten då det gäller att bedöma programmens framtida nyttjandevärde. Här torde bland annat tveksamheten om en kommande utveckling på videogramområdet spela en betydande roll.

Enligt vad vi erfar ska den särskilda videogramutredning som statsmak— terna beslutat tillsätta behandla hithörande problem.

8.2. Publikundersökningar och massmedieforskning

8.2.1. Den nuvarande pub/ik- och programforskningen inom Sveriges Radio

Programföretag har ett självklart ansvar för och intresse av att följa hur den lyssnande och tittande publiken tar emot programmen samt att i en bredare bemärkelse analysera hur programverksamheten svarar mot för- väntningar och mål. Det viktigaste organet inom Sveriges Radio härför är Publik- och programforskningsavdelningen, SR/PUB, som startades i blyg- sam omfattning på 50-talet. Sin nuvarande form och inriktning fick PUB i samband med företagets omorganisation 1969.

Avdelningen har för närvarande sammanlagt 53 tjänster, varav 25 för forskare. För 1976/77 är kostnaderna för verksamheten 6,4 miljoner kronor. varav Sveriges Radio står för ca 5,3 miljoner medan från externa anslag och uppdrag kommer ca 1,1 miljoner. De externa uppdragsgivarna är till övervägande delen offentliga myndigheter, utredningar och institutioner. I jämförelse med 1972/73 har FUB:s verksamhet skurits ned, men avdel- ningen är ändå den största samlade institutionen i landet som sysslar med undersökningar och forskning på massmedieområdet.

PUB är underställd radiochefen. Till sin hjälp har denne en ledningsgrupp med representanter för olika programenheter och organ som beställer tjänster hos avdelningen. I ledningsgruppen diskuteras och fattas alla viktigare beslut om PUB, som inte kräver styrelsens eller arbetsutskottets godkännande.

Sveriges Radio har fastställt följande allmänna mål för PUB:

III att öka och sprida kunskapen om radions och televisionens kända och möjliga verkningssätt med utgångspunkt från kunskap om masskom- munikationsprocessen, El att ge underlag för beslut i frågor som rör radio och tv på policy-, planerings- och produktionsnivå, El att ge underlag för diskussioner om radio, tv och övriga massmedia inom och utanför företaget.

De publikräkningar avdelningen genomför ger en statistisk bild av publikut- fallet, men dessa data är av begränsat intresse utan vidareanalyser och för- klaringsförsök. Övriga pub/iktinde/sökningar som i regel är interna eller ex- terna uppdrag omfattar främst frågor som anknyter till någon viss del av utbudet och utgår oftast från publikräkningarna. Syftet kan vara att ge planeringsunderlag, att ge material att använda i program eller att följa upp olika program. De mer principiellt och teoretiskt inriktade ttndersökningarna är av mer långsiktig natur än uppdragen och de är ofta delprojekt, sam- manhållna av en vidare föreställningsram. Hit hör några stora projekt som studierna kring de så kallad informationsklyftorna i samhället, människan som mottagare av information, barn och radio och tv, samt ett projekt kring förklaringsmodeller rörande etermediekonsumtionens omfattning och inriktning.

Både publikräkningarna och de publikundersökningar som utförs på upp- drag är viktiga förutsättningar för den övriga delen av verksamheten: pub- likräkningarna genom att de ofta bildar utgångspunkt för jämförande och

mer djupgående undersökningar, uppdragen därför att de ofta innebär ett första närmande till nya undersökningsområden.

Bland de viktigare externa beställarna av undersökningar under budget- åren 1973/74 och 1974/75 var TRU, Riksbankens jubileumsfond och Skol- överstyrelsen, men även studie- och folkbildningsförbund, Nordiska Mi- nisterrådet och några större offentliga utredningar svarade för beställning av flera undersökningar.

8.2.2. Sveriges Radio och massmedieforskningen i framtiden

Enligt vår mening bör undersökningar, utvecklingsarbete och forskning på publik- och programrådena även framgent vara ett ansvar och en angelä- genhet för Sveriges Radio. Företaget måste ha fria händer att som ett led i uppföljningen och bedömningen av sin egen verksamhet avgöra omfatt- ningen och inriktningen av denna undersöknings- och forskningsinsats. En sådan intern service är normal och nödvändig. Det vore därför olämpligt om vi på detta område skulle föreslå detaljreglering av företagsledningens ansvarsområde.

Publik- och programforskning kräver såväl praktiska undersökningar, det vill säga publikräkningar och övriga publikundersökningar, som mer prin- cipiellt och teoretiskt orienterade studier. De senare studierna är också myc- ket värdefulla som stimulans för den övriga verksamheten inom avdel- ningen. Det är svårt att ersätta avdelningen med tillfälligt inkallade forskare eller genom utläggning av uppdrag till andra, utomstående institutioner.

Det kan emellertid inte anses vara önskvärt att Sveriges Radio är ensam eller ens dominerande beställare och producent av undersökningar och forsk- ning på etermedieområdet. Tillsammans med pressutredningen föreslog vi i skrivelse i maj 1975 till utbildningsdepartementet att en särskild utredning om massmedieforskningen skyndsamt skulle göras. För radioutredningens del anförde vi därvid bland annat följande:

”Det finns (emellertid) skäl som talar för att frågan om PUB:s ställning bedöms i ett vidare perspektiv än det som faller inom radioutredningens uppdrag. Så länge PUB sorterar under Sveriges Radio är det naturligt att dess forsknings- och undersökningsverksamhet koncentreras till den verk- samhet som bedrivs av företaget, dvs till etermedierna. Det finns skäl att överväga, om inte en framtida forskningsorganisation bör tillgodose ett mera övergripande fält, nämligen också övriga massmedier, dvs främst pressen, samt samspelet mellan olika massmedier.

PUB:s nuvarande ställning som avdelning inom Sveriges Radio gör det mindre lämpat för uppgifter inom den allmänna massmedieforskningen. Sveriges Radio kan lätt uppfattas som en part i detta vidare sammanhang. Så länge PUB sorterar under Sveriges Radio måste dessutom företaget vid sin avvägning av avdelningens verksamhet ta hänsyn till de ekonomiska behoven hos andra delar av företagets verksamhet.

PUB:s verksamhet i dag utgörs emellertid endast till en begränsad del av sådan grundforskning som kan anses motivera en fristående ställning från Sveriges Radio. Å andra sidan är en stor del av verksamheten sådan att den utgör ett direkt underlag för utvärdering av företagets löpande verk- samhet och därmed ett nödvändigt underlag för dess planering. Denna del

av verksamheten bör självklart även i fortsättningen ligga kvar inom Sveriges Radio.

En fråga blir då om det är möjligt och lämpligt att dela upp PUB:s verk- samhet i en del som närmast är av egentlig forskningskaraktär och som bör göras fristående från Sveriges Radio och en del som närmast är av utvecklingskaraktär och som därför inom ramen för ett stabsorgan bör planeras och beslutas av Sveriges Radio. Det förefaller sannolikt att en upp- delning av denna typ kan medföra vissa avgränsningsproblem. Det är rimligt att antaga att många av de projekt som PUB sysslar med visar sig ha starkare eller svagare inslag av båda typerna.”

Den föreslagna utredningen tillkallades i december 1975 med uppdrag att lämna förslag om massmedieforskningens framtida organisation.

Det går inte att dra en klar gräns mellan den forsknings- och under- sökningsverksamhet som faller under företagets direkta ansvar och sådan verksamhet som bör bedrivas vid andra institutioner. Men vi utgår från att företaget kommer att anpassa sina egna insatser på detta område till den situation som uppstår när såsom vi hoppas samhället på grundval av den numera färdigställda massmedieforskningsutredningen kraftigt ökar resurserna för massmedieforskningen vid universitet och högskolor. Det är naturligt att Sveriges Radio då för att få sina behov tillgodosedda i större utsträckning än nu uppträder som en kvalificerad beställare av sådan forsk- ning hos universitetsorganisationer och inriktar sina egna insatser huvud- sakligen på undersöknings- och utvecklingsarbete.

8.3. Sveriges Radios arkiv 8.3.1 Nuvarande arkiv och bibliotek

Arkiv- och biblioteksverksamheten vid Sveriges Radio är av betydande om- fattning. Beståndet går i sina äldsta delar tillbaka till år 1925 då AB Ra- diotjänst startade. Sveriges Radios arkiv innehåller dels program och pro- grammaterial som inspelats på ljudband, videoband eller film, dels gram- mofonskivor, tidningsartiklar och olika typer av handlingar. De sistnämnda omfattar såväl administrativa handlingar som handlingar med anknytning till programverksamheten. Vid Sveriges Radios arkiv och bibliotek fanns vid årsskiftet 1975/76 cirka 125 tjänster.

Rätten att arkivera radio- och tv-sändningar regleras delvis i upphovs- rättslagstiftningen. Radioföretag har rätt att göra så kallade efemära inspel- ningar, varmed menas inspelningar i utsändningstekniskt syfte. Bestäm— melsen innebär att om radio- eller tv-företag har rätt att utsända verk så har man också rätt att på vissa villkor spela in verket för bruk vid egna utsändningar. Enligt tillämpningskungörelsen till upphovsrättslagen och fo- tografilagen skall sådana inspelningar göras med företagets egen tekniska utrustning. Inspelningarna får i princip inte överlämnas till annan. Inspel- ningen får bevaras högst ett år och användas högst fyra gånger och ska därefter förstöras. Detta gäller dock inte om radio- eller tv-företaget kommer överens om annat med upphovsmannen. Om upptagningen har dokumen- tariskt värde får den även utan samtycke från upphovsmannen överlämnas till Sveriges Radios arkiv för förvaring.

Den mesta arkiveringen inom Sveriges Radio grundar sig emellertid på inköp eller avtal. Vad som arkiveras enligt upphovsrättslagstiftningen är bara sådant som har dokumentariskt värde.

Inom Sveriges Radio finns följande centrala arkiv- och biblioteksenheter med uppgift att ge service åt företagets övriga enheter: Radioarkivet, Tv- arkivet, Grammofonarkivet, Dokumentarkivet, Pressarkivet, Referensbib- lioteket, Musikbiblioteket, Tekniska biblioteket, Effektarkivet, Informa- tionssektionens bildservice samt Röster i Radio/TV:s bildarkiv. Därjämte har Statistikkontoret och STIM-centralen vissa uppgifter sammanhängande med företagets arkivering.

Dokumentarkivet sorterar under enheten Administrativ service och Ra- dioarkivet under Ljudradion. Tekniska biblioteket ingår i Teknikens kansli och de två särskilda bildarkiven i respektive Röster i Radio/TV:s och In- formationssektionens organisation. Övriga nämnda enheter ingår i avdel- ningen Programservice.

Radioarkivet

Radioarkivet förvarar de icke kommersiella inspelningarna, dvs inspelningar av radions sändningar, ljudupptagningar från tv-sändningar samt vissa in- spelningar från utländska radioföretag och ljudarkiv och privata samlingar. Radions äldsta inspelningar är från 1931, då ett inspelningsverk installerades. Fram till 1950-talet gjordes flertalet inspelningar på lackskiva. Inspelningarna har senare överförts på ljudband.

Radioarkivet omfattar cirka 64000 ljudband med en årlig accession om cirka 4000 ljudband. Materialet används i stor utsträckning i det dagliga programarbetet. 1974/ 75 förekom från Radioarkivet cirka 8 000 lån, vartill kommer Programförrådets utlåning, som senast redovisade år uppgick till cirka 40000 lån. Program/örrädet är ett ”mellanarkiv” som administrativt hör till ljudradiotekniken, och där materialet ligger ett år innan det överförs till vederbörande arkiv eller utgallras.

Radioarkivet har 9,5 tjänster.

Tv-arkivet

Tv-arkivet innehåller cirka 22,7 miljoner meter 16 mm film, cirka 1,4 mil- joner meter 35 mm film, cirka 8 500 videoband samt cirka sju miljoner stillbilder. Vidare finns i arkivet textband och ljudband till filmer. Över- vägande delen av film- och videobandmaterialet har producerats för tv. Vidare finns filmmaterial som ursprungligen producerats för biografändamål. Utlåningen från Tv-arkivet omfattar cirka 300 lån/dag. Av Tv-arkivet utges en databaserad katalog över arkivets huvudbestånd samt en över icke använt journalfilmsmaterial.

Tv-arkivet har 40 tjänster.

Grammofonarkivet

Grammofonarkivet anskaffar, katalogiserar och vårdar alla kommersiella in- spelningar på grammofonskiva och ljudband som behövs för programverk-

samheten. Beståndet omfattar cirka 650000 grammofonskivor varav cirka 160 000 är 78-varvsskivor, samt cirka 1 500 fonografcylindrar och 1 000 rullar för självspelande pianon. Den årliga accessionen omfattar cirka 20 000 gram- mofonskivor,

I princip finns flera exemplar av varje inspelning, dels ett så kallat pro- gramexemplar, som tjänar som arkivexemplar och ej får lånas ut, dels ett varierande antal Iyssningsexemplar, som utnyttjas av producenterna. Pro- gramexemplaren uppgår till cirka 35000 LP-skivor och cirka 25000 45- varvsskivor, vilka sammanlagt upptar cirka 300 hyllmeter.

Av grammofonarkivet utges en databaserad katalog över arkivets hu- vudbestånd samt en katalog över 78-varvsskivor.

Lyssningsexemplaren, som då skivan är ny kan förekomma i 3—8 exemplar, gallras efter hand i samband med minskad efterfrågan. Varje år utgallras 4—5000 skivor, vilket ungefärligen motsvarar 20 procent av den årliga ac- cessionen. Den årliga nettotillväxten av arkivet är alltså 15 000 skivor. En hyllmeter omfattar cirka 150 skivor. Varje års accession kräver därmed 100 hyllmeter. Befintliga lokaler tillgodoser inte de nuvarande behoven. Möj- ligheterna att bereda plats för grammofonarkivets tillväxt utreds för när- varande.

Grammofonarkivet har 38 tjänster.

Dokumentarkivet

Dokumentarkivet arkiverar protokoll, räkenskaper, korrespondens och eko- nomiska handlingar från Sveriges Radios samtliga enheter. Vidare finns här programmanuskript (pjäser, föredrag, debatter, nyhetsprograml samt vis- sa pressklipp. Dokumentarkivet bistår övriga enheter i arkiveringsfrågor. Dokumentarkivet har 7 tjänster.

Pressarkivet

Pressarkivet insamlar, systematiserar, arkiverar och tillhandahåller artiklar ur svensk och utländsk press, som kan vara av intresse för programverk— samheten. Materialet, som hämtas ur ett 80-tal tidningar, främst svensk och nordisk dagspress, berör framför allt personer, in- och utrikespolitik samt sociala och kulturella frågor.

Beståndet omfattar cirka 750000 artiklar, förvarade på microftche, som tar i anspråk ett minimalt utrymme. Den årliga accessionen omfattar cirka 80 000 artiklar.

Pressarkivet har 9 tjänster.

R eferensbib/ioteket

Biblioteken har skönlitteratur och facklitteratur i alla ämnesområden utom musik och teknik. Litteratur i dessa ämnen finns i Musikbiblioteket, re- spektive Tekniska enhetens kansli. Beståndet omfattar totalt cirka 40 000 volymer.

Referensbiblioteket har 7,5 tjänster.

Musikbiblioteket

Musikbiblioteket anskaffar notmaterial till programverksamheten genom köp, lån, förhyrning eller egen framställning. Notmaterialet omfattar cirka 1 600 hyllmeter. Viss del av beståndet, till exempel inkomna manuskript och den egna produktionen av notmaterial, är av arkivkaraktär. Referens- material föreligger som regel i ett exemplar, medan för praktiskt bruk avsedda noter anskaffas i nödvändigt antal exemplar.

Musikbiblioteket ger vidare genom sitt litteraturbestånd om cirka 300 hyllmeter service åt program, programaniklar och notiser.

Musikbiblioteket har 13 tjänster.

8.3.2. Arkivens tillväxt

De resurser arkiv- och biblioteksverksamheten binder inom Sveriges Radio är relativt betydande. Den sammanlagda personalkostnaden vid de i det föregående beskrivna arkiv- och biblioteksenheterna är enligt 1975/76 års budget cirka 10 miljoner kronor. TV-arkivet och Grammofonarkivet medför personalkostnader enligt 1975/ 76 års budget om respektive cirka 3 miljoner kronor och 2,8 miljoner kronor.

Storleken av bestånden vid de olika enheterna har framgått vid den fö- regående beskrivningen. Ett genomgående drag synes vara att nuvarande lokaler för verksamheten endast räcker några år framåt med hänsyn till förväntade accessioner till bestånden.

Behovet av att ha arkivbeståndens tillväxt under kontinuerlig uppmärk- samhet kan exemplifieras med följande överslagsmässiga beräkning av hur Radioarkivet kan komma att växa under en kommande tioårsperiod.

Under tio-årsperioden 1964—1974 ökade arkivet med cirka 1 100 hyllmeter och omfattade det senaste året 1 800 hyllmeter. Den årliga tillväxten var alltså i genomsnitt 110 hyllmeter. Den genomsnittliga sändningstiden under tioårsperioden var knappt 20 000 timmar årligen, varav knappt 3 000 timmar regionala program.

Under en kommande tioårsperiod kan den sammanlagda årliga sändnings- tiden beräknas öka till närmare 40000 timmar årligen, varav cirka 18 000 timmar lokalradio. Om Sveriges Radio ska svara också för arkiveringen av lokalradions program och om arkiveringsprinciperna inte förändras, så skulle arkivtillväxten under nästa tioårsperiod bli ungefär dubbelt så snabb som under föregående period. Det skulle innebära en årlig tillväxt om cirka 220 hyllmeter årligen eller för hela tioårsperioden 2 200 hyllmeter. Detta i sin tur innebär att det nuvarande arkivbeståndet vid mitten av 1980-talet skulle ha mer än fördubblats till omkring 4000 hyllmeter.

En motsvarande överslagsberäkning i fråga om tv-arkivet ger vid handen att också det vid mitten av 1980-talet skulle vara mer än dubbelt så stort som nu. Därvid har den nuvarande sändningstiden om 80 timmar per vecka antagits ökad till 100 timmar per vecka.

Dessa överslagsberäkningar bygger på att hittillsvarande arkiverings- och gallringsprinciper tillämpas. En hårdare gallring av befintligt och nytillkom— mande material samt en eventuell överföring av visst material till annat arkiv skulle alltså medföra en långsammare tillväxt.

Storleken av de kommande leveranserna nödvändiggör överväganden om hur företagets arkivproblem på sikt bör lösas. Då vidare Sveriges Radios arkiv växer från år till år, växer följaktligen också de resurser dokumen- tationsverksamheten binder, proportionellt mer än övrig verksamhet.

Två alternativ synes föreligga. Det ena är att öka gallringen i arkivmate- rialet, såväl i det redan befintliga materialet som i det material som kon- tinuerligt inkommer i framtiden. Med gallring förstås förstörande av hand- lingarna ifråga. Med hänsyn till företagets behov av dokumentation för pro- grambehov och behovet av material för forskning och annat studium anser vi det felaktigt att lösa tillväxtproblemen i samband med arkivering av program och programmaterial genom ökad gallring.

Det andra alternativet är en omprövning av formerna för hur kostnaderna för arkivering i fortsättningen ska täckas. I nuläget bärs kostnaderna helt genom avgiftsfinansiering. Detta sker oavsett om arkiveringen sker till följd av programbehov eller forskningsbehov. Vi anser inte att det ska vara Sve- riges Radios uppgift att bekosta det senare slaget av arkivering. Ur samhällets och forskningens synpunkt är det väsentligt att klarhet råder över var an- svaret för arkivering av radio- och tv-material för forskningsbehov ligger. Det i radio och tv sända materialet berör alla människor i vårt land. Det torde också intressera forskning på ett stort antal områden, vilket medför att man bör ha en hög ambitionsnivå vad gäller det material som ska arkiveras. Det är också av vikt att skilja på arkivhandlingar i mer kon- ventionell mening och de unika produkter, som programmaterialet utgör. I princip bör en total arkivering av programbeståndet äga rum, på samma sätt som nu sker av allt i Sverige utkommet tryck, varav arkivexemplar förvaras vid de vetenskapliga biblioteken. Att Svergies Radio skulle bära kostnaden för arkiveringen av material, som enbart bevaras till följd av (g, forskningsbehov finner vi inte rimligt ur kostnad!"; och ansvarssynpunkt.

8.3.3. Arkivför ljud och bild

Dataarkiveringskommittén (DAK) har i sitt delbetänkande (SOU 1974:94) Bevara ljud och bild behandlat bland annat arkiveringsfrågor som berör Ijud- och bildupptagningar hos Sveriges Radio. Förslagen berör tekniska, rättsliga, organisatoriska och ekonomiska frågor samt gallringsfrågor rörande Sveriges Radios arkivering.

Dataarkiveringskommittén anser det vara av stor vikt att information, opinionsbildning, kulturella framställningar m ni som läggs fram inför of- fentligheten genom radio och tv och andra medier, som till exempel spelfilm och grammofonskivor, bevaras i en omfattning som någorlunda motsvarar vad som gäller tryckta skrifter. Även om man i princip bör sträva efter en total arkivering utesluter detta enligt kommittén inte viss gallring. Även bortsett från dubbletter, repriser i radio och tv och liknande kan det visa sig nödvändigt att nedbringa arkivbeståndet genom utgallring av mindre väsentligt material.

I fråga om riksprogrammen för radiosändningarna anser man att en total arkivering knappast blir dyrare än en partiell. En total arkivering av tv-

sändningarna skulle däremot ställa sig kostsam och man föreslår därför gallring av repriser och vissa delar av övrigt material, sammanlagt cirka 40 procent av det sända materialet.

Dataarkiveringskommitten föreslår att en särskild arkivinstitution för ljud- och bildupptagning inrättas. Vid den föreslagna arkivinstitutionen ska ra- dio- och tv-sändningar liksom ljud- och bildupptagningar som görs till- gängliga för allmänheten genom fonogram, spelfilm och Videogram arki- veras. Arkivinstitutionen ska också ha möjlighet att motta redan befintligt material. Förslaget gäller således dels kontinuerlig arkivering, det vill säga löpande arkivering av radio- och tv-sändningar från och med en viss tid- punkt, dels arkivering av redan befintligt material. Det förra materialet ska inlevereras i enlighet med vissa av kommittén föreslagna författningar här- om. Rörande det senare materialet föreslår man att avtal och överens- kommelser träffas om leveranser.

I vårt remissyttrande över det ovan nämnda betänkandet tillstyrkte vi att en gemensam arkivinstitution inrättas med i huvudsak den arbetsin- riktning som Dataarkiveringskommittén föreslagit. Vi vidhåller denna upp- fattning.

Programarkivens snabba tillväxt och programföretagets ökade kostnader för arkiveringen kräver nämligen som vi tidigare framhållit att någon form för avlastning kommer till stånd.

Det föreslagna arkivet för ljud och bild skulle uppenbarligen avlasta pro- gramföretaget en del inte obetydliga arkiveringskostnader. Därigenom skulle man också motverka att programföretaget tvingas tillämpa enligt vår mening oacceptabelt hårda gallringsprinciper vid arkiveringen. Ett arkiv av detta slag är självfallet också av stor betydelse för forskningen vilket starkt betonas också av massmedieforskningsutredningen i en skrivelse (1976-06-22) till chefen för utbildningsdepartementet.

Såväl av hänsyn till forskningen som av allmänt kulturhistoriska skäl är det alltså angeläget att det föreslagna arkivet för ljud och bild snarast etableras.

I enlighet med Dataarkiveringskommitténs förslag torde det vara lämpligt att en särskild organisationskommitté tillkallas. Denna bör bland annat ha till uppgift att närmare studera hur samarbetet mellan arkivmyndigheten och Sveriges Radio ska bedrivas.

8.3.4. Arkivering för programbruk och arkivering för forskning

Programarkiven är för Sveriges Radio en ytterst viktig källa i programarbetet. Färdiga produkter som ligger i arkiven kan vid behov tas fram och sändas på nytt. Frekvensen av arkivbeståndets utnyttjande för programbehov med- för att programarkiven bör ses som en integrerad del av Sveriges Radios resurser.

Det vid Sveriges Radio förvarade arkivbeståndet kan principiellt uppdelas i material, som arkiveras för programbehov och material som arkiveras för forskningsbehov. Vi har ovan konstaterat att det mot bakgrund av radio- och tv-arkivmaterialets unika karaktär och detta materials stora intresse för forskning och allmänhet inte är rimligt att programföretaget ska bära

kostnaden för arkivering av material, som enbart bevaras till följd av forsk- ningsbehov.

En uppdelning av arkivbeståndet i material, som bevaras till följd av programbehov eller forskningsbehov, medför emellertid vissa problem.

Det är inte entydigt vad som menas med begreppen "arkivering för forsk- ningsbehov” respektive ”arkivering för programbehov” och svårigheter kan därför föreligga att fastställa till vilkendera gruppen ett arkivbestånd är att hänföra. Man kan således tänka sig att arkivbestånd utnyttjas för forskning och att resultatet av denna forskning utnyttjas av programföretaget för dess planering av nya program. Viktigare än detta är emellertid att mycket av det som arkiverats till följd av programbehov också kan bli aktuellt för forskningsbehov.

En större del av Sveriges Radios nuvarande arkivbestånd kan i själva verket anses vara arkiverat för både program- och forskningsbehov.

Materialet har i första hand blivit omhändertaget av företaget för förvaring till följd av programbehov. Så länge dessa programbehov kvarstår bör enligt vår uppfattning företaget bära kostnaderna för arkivering. Då motivet att bevara materialet för programbehov kan anses ha bortfallit och då sanno- likheten är låg för att materialet kommer att användas för programbehov bör den eventuella fortsatta arkiveringen inte ske på företagets bekostnad.

Det material som arkiveras av Sveriges Radio för programbehov bör dock göras tillgängligt för forskning. Vi förutsätter därför att avtal slutes mellan den föreslagna arkivmyndigheten och Sveriges Radio om den ersättning som företaget bör erhålla för kostnader i samband härmed.

I ett längre tidsperspektiv framstår det som Önskvärt att Sveriges Radios arkiv inte växer obegränsat. Härvid bör man överväga om det är lämpligt med en principiellt angiven maximigräns för Sveriges Radios arkivtillväxt, tex angiven som en procentuell andel av företagets totala resurser. När denna gräns är nådd skulle det i sådant fall ankomma på Sveriges Radio att med beaktande av programverksamhetens behov överföra arkivbestånd till det föreslagna arkivet för ljud och bild. Frågan när arkivbestånd ska bli föremål för leveransöverväganden torde kunna behandlas enligt scha- blonregler på så sätt exempelvis att olika typer av arkivbestånd blir leve- ransaktuella ett visst antal år efter respektive arkivbestånds tillkomst. Vi förutsätter att det ska vara företagets sak att ta ställning till om ett maxi- misystem ska införas och hur det i sådant fall ska tillämpas.

Utgallring det vill säga förstörande av radio- och tv-sändningar samt övriga arkivhandlingar, som Sveriges Radio inte längre anser sig behöva arkivera för programbehov, bör ske först efter det att den föreslagna ar- kivmyndigheten eller en eventuell organisationskommitté beretts tillfälle ta ställning till om materialet i fråga bör bevaras för forskningsbehov.

Arkivmyndigheten bör inte ha rätt att betinga sig ersättning för över- tagande av arkivbestånd från Sveriges Radio. Inte heller bör företaget ha rätt att uppbära ersättning för sålunda överlämnat material.

8.4. Vidgad etableringsrätt för lokal programverksamhet i radio och tv

8.4.1. Tidigare förslag

I flera olika sammanhang har under senare år framkommit önskemål om möjlighet att bedriva viss programverksamhet i radio och tv vid sidan av den verksamhet som för närvarande med ensamrätt bedrivs av Sveriges Radio och Sveriges Lokalradio (allmän rundradio). Redan 1960 års radio— utredning framlade förslag om så kallad särskild rundradio vilket var ett samlande begrepp för alla de mer specialiserade verksamheter som inte rym- des inom Sveriges Radios ram. Huvudinriktningen för denna särskilda rund- radio skulle vara att tillgodose utbildningens och undervisningens behov samt skilda önskemål från folkrörelser och organisationer. Särskilt framhålls den betydelse som särskild rundradio kunde få för folkrörelserna och det fria organisationsväsendet. '

Statsmakternas beslut är 1966 angående rundradions fortsatta verksamhet innebar i princip att förslaget om särskild rundradio sköts på framtiden. En del av de behov och problem som berördes har dock behandlats inom ramen för TRU-kommitténs arbete och av 1969 års rundradioutredning (RUT 69).

Flera motioner i riksdagen har behandlat frågor om vidgad etableringsrätt. I massmedieutredningens betänkande (SOU 1975:49) Massmediegrundlag, diskuterades möjligheten att införa särlagstiftning för vissa enklare typer av radiosändningar. Utredningen tänkte sig att sådan lagstiftning skulle gälla till exempel vidaresändning av radioprogram, sändningar för undervisnings- ändamål samt för syn- eller hörselskadade.

l reservation till betänkandet förekom förslag om en betydligt större eta- bleringsfrihet när det gäller sändningar av begränsad geografisk räckvidd. Enligt reservanternas mening borde sändningar från bland annat folkhög- skolor, kristna och ideella organisationer kunna tillåtas.

Utöver dessa önskemål om vidgad etableringsfrihet för etersänd radio och tv har den starka utbyggnaden av centralantennanläggningar under senare år lett till att önskemål framförts om att få möjlighet att utnyttja dessa för kabel-tv-sändningar, således inte bara för vidareutsändning av Sveriges Radios program. Sändningar via centralantennanläggning kan re- lativt lätt anordnas genom att en sändaranläggning, till exempel video- bandspelare eller elektronkamera, kopplas in och program kan då distribueras till alla mottagare som är anslutna till centralantennen.

8.4.2. Principiella utgångspunkter

Vi har inte i uppdrag att lämna förslag i frågor som rör vidgad rätt till sändning av radio- och tv-program. Dessa frågor är emellertid av betydelse för hur man ska avgränsa den rundradioorganisation som vi lämnar förslag om och de berör också rundradioorganisationens uppgifter.

Såsom framgår av kapitel 4 är det vår uppfattning, att den allmänna rund- radion har begränsade möjligheter på gruppkommunikationens område, det vill säga då det gäller de speciella kontakter som behövs inom olika grupper.

Kravet på opartiskhet för rundradion ger också begränsningar i program- verksamheten; den kan inte få utgöra språkrör för olika grupper i samhället. Slutligen riktar sig rundradioorganisationens program till hela befolkningen inom stora geografiska områden med tyngdpunkt på rikstäckande program. Enligt våra förslag kommer tv inte att sändas över mindre områden än regioner som består av ett eller flera län, och lokalradion vänder sig normalt inte till mindre publik än den som bor i ett län.

Det finns därför behov på det lokala planet som inte tillgodoses av den allmänna rundradion, och som enligt vår mening inte heller kan tillgodoses av denna. Ideella, religiösa, fackliga och politiska folkrörelser och organi- sationer har sålunda behov att nå både sina egna medlemmar och allmän- heten med program som lokalt informerar om och anknyter till den egna verksamheten.

Vi är allmänt sett positivt inställda till att etableringsrätten utvidgas så att en programverksamhet av detta slag kan komma till stånd i radio och tv. Härför krävs emellertid ändringar och kompletteringar i den gällande lagstiftningen. Det torde dessutom vara önskvärt att ingående belysa kon- sekvenserna av olika lösningar.

Då frågan inte ingår i Vårt utredningsuppdrag har vi inte ansett det lämpligt att lämna ett fullständigt förslag till hur den ska lösas. Vi vill dock utifrån de utgångspunkter vi har belysa några av de problem som finns och antyda möjligheter till hur de kan lösas. Innan beslut fattas bör frågan i sin helhet göras till föremål för särskild utredning, kompletterad med försöksverksamhet.

Den verksamhet vi här avser kommer vi att benämna särskild ljudradio respektive särskild tv.

8.4.3. Särskild ljudradio

För den särskilda ljudradion bör möjligheter öppnas för lokalsändningar med begränsad geografisk räckvidd inom det FM-band som nu är tillgängligt för vanliga rundradiosändningar. Televerket har på vår begäran undersökt olika alternativ för att inrätta radiostationer för detta ändamål. Inom det aktuella frekvensområdet torde det enligt de uppgifter vi fått från televerket vara möjligt att inrätta drygt 200 radiostationer med begränsad geografisk räckvidd. Enligt ett av televerket undersökt alternativ angående sändarnas fördelning skulle det härigenom vara möjligt att etablera en sändare i varje kommun med över 10 000 invånare. I några större kommuner som till exem- pel Stockholm, Göteborg, Malmö, Sundsvall och Umeå skulle fiera sändare kunna etableras. I en framtid kan ytterligare frekvenser komma att tilldelas Sverige, och därmed ökar också utrymmet för sändningar av särskild ljud- radio. På motsvarande sätt ökar utrymmet om rundradioprogrammen i fram- tiden kan sändas via satellit.

Inom ramen för de frekvenser som för närvarande eller inom överskådlig framtid kan finnas tillgängliga kan man inte ge principiell etableringsfrihet för särskild ljudradio. Det är därför uppenbart att man måste skapa regler för hur sändningsrätten ska fördelas. Två frågor av grundläggande betydelse är därför:

El Vem ska få sända i den särskilda ljudradion? El Vem ska meddela sändningstillstånd (koncession)?

Rätt att bedriva särskild ljudradioverksamhet bör kunna ges till ideella, reli- giösa, fackliga och politiska organisationer och folkrörelser.

Syftet med programverksamheten ska som tidigare nämnts vara att ge dessa organisationer, föreningar etc förbättrade möjligheter att kommu- nicera med medlemmar och andra intresserade. Sändningarna ska ingå som ett naturligt led i den ordinarie verksamheten och kan vara både av tillfällig art och mer regelbundet återkommande.

Tillstånd al! bedriva särskild ljudradioverksamhet (koncession) bör kunna meddelas av för ändamålet särskilt inrättade regionala eller lokala konces- sionsnämnder. Koncession ska endast kunna meddelas grupper och orga- nisationer som utgörjuridiska personer. Tillståndsgivningen bör kunna ske enligt ett ganska okomplicerat och relativt standardiserat förfarande. De närmare reglerna för koncessionsförfarandet, och de kriterier som ska till- lämpas, bör fastställas av regeringen. Televerket ansvarar för frekvensför- delningen och andra frågor som har med sändarna att göra — till exempel deras styrka och geografiska placering.

Sändningarna bör kunna ske antingen över sändare som organisationen själv äger eller via sändare, där organisationen hyr tid. Det senare förfarandet synes vara det mera realistiska under den närmaste framtiden, då frekvens- utrymmet är begränsat.

Tänkbart är att kommuner— ensamma eller flera tillsammans har intresse av att bygga lokala radiostationer för att därmed ge föreningar och orga- nisationer service.

8.4.4. Särskild tv

Möjligheter att sända särskild tv bör skapas genom att utnyttja central- antennanläggningar för kabel-tv-sändningar.

Problemen i samband med särskild tv blir därför delvis av annat slag än beträffande särskild ljudradio. Den programverksamhet som avses kan således bedrivas utan den begränsning av antalet sändare som tillgången på frekvenser innebär vid etersändning, eftersom alla centralantennanlägg- ningar i princip kan användas för kabel-tv-sändningar genom anslutning av en sändaranläggning.

Etableringsfriheten begränsas följaktligen inte i nämnvärd utsträckning av tekniska faktorer, men detta slags kabel-tv-sändningar är att betrakta som rundradiosändningar, och tillstånd att bedriva verksamheten krävs så- lunda.

Ett problem som kräver noggrann belysning i detta sammanhang är hur sändningarna ska avgränsas geografiskt. För särskild ljudradio sker detta främst genom sändarnas geografiska placering och styrka, medan det be- träffande särskild tv måste bli en fråga om centralantennanläggnlngens om- fattning. En anläggning kan idag omfatta allt från en enstaka fastighet med något tiotal lägenheter till stora bostadsområden med kanske tusentals lä- genheter. Möjligheter finns också att sammanbinda flera anläggningar med varandra.

Det torde också vara realistiskt att räkna med att intresset för att skapa mycket omfattande centralantennanläggningar ökar om möjligheten att sän- da särskild tv införes. Detta intresse kan också komma att öka om det nordiska tv-samarbetet via satellit blir verklighet.

Rätt att bedriva särskild tv-verksamher bör tillerkännas samma slags grupper och organisationer som tidigare nämnts beträffande särskild ljudradio och i samma syfte.

Koncessions/örfarandet bör i princip också vara detsamma som för särskild ljudradio och ska som nämnts ovan bygga på att sändningarna är rund- radiosändningar.

Vi vill i detta sammanhang påpeka att innebörden av detta begrepp är något osäkert beträffande vissa ganska speciella typer av kabel-tv-sändningar mot bakgrund av en av högsta domstolen under 1976 meddelad dom av- seende kabel-tv-sändningar i ett bostadsområde. Den utredning som enligt vårt förslag närmare ska granska bland annat koncessionsförfarandet bör därför överväga en ändring av radiolagen i syfte att undanröja denna osä- kerhet.

Reglering av ägarinflytandet

Vi anser att det är otillfredsställande att ägaren till en centralantennan- läggning vare sig det gäller en enskild fastighetsägare eller en juridisk person i kraft av sitt ägande ska ha rätt att ensam avgöra vem som ska få utnyttja anläggningen för sändningar och kanske också vad som får sändas.

I första hand är detta ett problem som hänger samman med avgränsningen av begreppet rundradiosändning. För de sändningar som ska räknas som rundradiosändningar skulle problemet kunna lösas genom att ägare till cen- tralantennanläggningar måste förbinda sig att antingen upplåta den för sänd- ning till alla föreningar eller grupper som fått tillstånd eller helt avstå från att utnyttja anläggningen för kabel-tv-sändningar. Ägaren fråntas inte sin beslutanderätt, samtidigt som riskerna för mannamån och diskriminering undanröjs.

8.4.5. Regler och ansvar

Utöver de frågor angående tillståndsgivning och sändare med mera som vi berört i föregående avsnitt vill vi peka på några problem som behöver närmare belysning.

Regleringen av ansvaret./ör radioprogram som förekommer [särskild ljudradio respektive särskild tv hör till de problem som den av oss föreslagna utredningen måste lösa. Detta kan göras på olika sätt, men i princip är det fullt tänkbart att ansvaret regleras på samma sätt som för den allmänna rundradion, således genom bestämmelserna i radioansvarighetslagen. Härför krävs i första hand tillämpningsföreskrifter angående vem som ska vara programutgivare och hur register över dessa ska föras.

Radio/agens bestämmelser angående opartiskhet i programverksamheten äger uppenbarligen inte tillämpning på den verksamhet som avses. Ideella och politiska organisationer etc måste naturligtvis ha rätt att framföra uppfatt- ningar och idéer utan krav på partsbalansering.

Kravet på saklighet är dock i viss mån relevant även för detta slags sänd- ningar, och därför kan bestämmelser angående beriktigande och genmäle övervägas.

Förbudet mot_/örhandsgranskning ska gälla. Däremot ska bestämmelserna angående hävdandet av det demokratiska statsskickets grundidéer med mera, som anges i vårt förslag till förändrad lydelse av 6 &, radiolagen, inte gälla för programverksamheten i den särskilda ljudradion, respektive den särskilda televisionen.

Förbud att sända rek/am mot betalning ska gälla eftersom vi utgår från att denna verksamhet inte ska finansieras genom kommersiell reklam. Det är uppenbart att risken är ganska stor för att reklam ändå på olika sätt kan förekomma i detta slags programverksamhet. Problemet bör uppmärk- sammas, och man måste vara medveten om att de grupper och organisationer som bedriver verksamheten inte har samma kraft att hävda sin integritet i detta avseende som till exempel Sveriges Radio.

Reglerjör programverksamheten kan i den utsträckning sådana ska finnas — antagligen enklast fastställas genom bestämmelser i koncessionsbesluten. Förutom reklamförbud och eventuella regler angående beriktigande och gen- mäle är det kanske rimligt att inskränka reglerna till allmänna bestämmelser av publiceringsetisk karaktär, till exempel integritetsskydd och kontroll av sakuppgifter.

Radionämndens uppgifter som eventuellt granskningsorgan även för den särskilda ljudradion och televisionen hör till de frågor som en utredning måste behandla. Med tanke på nämndens allt mera utökade uppgifter är det tveksamt om nämnden bör ha befattning med sändningar i särskild ljudradio och särskild tv.

Eftersom radiolagens opartiskhetskrav inte ska gälla för denna verksamhet och vi förutsätter att koncessionsbesluten inte innehåller bestämmelser an- gående programmens innehåll och sammansättning, balans i utbudet eller andra ålägganden av programpolitisk art är det troligt att krav på beriktigande och genmäle blir de vanligaste frågor som radionämnden skulle ha att avgöra. Möjligen skulle koncessionsnämnderna kunna handlägga dessa ärenden. Frågan om efterhandsgranskning måste dock noga belysas i det fortsatta beredningsarbetet.

8.5. Text-tv 8.5.1 Inledning

Vi har i kapitel 3, avsnitt 3.6 kortfattat redogjort för den nya teknik som kallas text-tv. Text-tv är ett selektivt tekniskt system som skulle göra det möjligt att erbjuda en förbättrad minoritetsservice genom textsättning av program, och skulle dessutom kunna ge förbättrad nyhetsservice.

De tekniska förutsättningarna finns redan. System för text-tv har utveck- lats bland annat i England där BBC och Independent Broadcasting Authority (IBA) sedan fiera år bedriver försöksverksamhet med systemet CEEFAX /ORACLE. Även i Sverige förekommer viss försöksverksamhet i samarbete mellan televerket och Sveriges Radio. Televerket har dessutom utvecklat

ett eget system, särskilt anpassat för textsättning. Det torde vara fullt möjligt att finna tekniskt och ekonomiskt acceptabla lösningar beträffande sändning av text-tv i Sverige.

På mottagarsidan är situationen något mer komplicerad. För att vanliga tv-apparater ska kunna användas till text-tv krävs en tillsats, som beräknas komma att kosta omkring 2 000 kr. Om tillsatsen byggs in i apparaten från början blir kostnaden dock betydligt lägre, och man kan räkna med att en tv-mottagare med text-tv-tillsats i serietillverkning skulle bli endast 400—500 kr dyrare än en apparat utan denna tillsats. Ett mer omfattande utnyttjande av text-tv torde därför förutsätta att allmänheten successivt skaffar nya apparater.

Den förbättrade service som ett införande av text-tv avser medföra, för- utsätter emellertid framför allt en ganska betydande insats när det gäller produktion. Vi ska i följande avsnitt diskutera några olika typer av text- sättning och nyhetsservice.

8.5.2. Textsättning av program

Det kanske viktigaste skälet för införande av text-tv — åtminstone i ett kortare tidsperspektiv är enligt vår mening den förbättrade minoritets- service som därigenom skulle kunna erbjudas. Denna är av två slag: text- sättning för hörselhandikappade och textsättning för språkliga minoriteter.

Textsättningför hörselhandikappade

Denna typ av textsättning inriktas i första hand på att göra svenska program mer tillgängliga för döva och hörselskadade. En viss modifiering av de ex- isterande tekniska systemen krävs för att göra text-tv lämplig för textsättning av detta slag. Det gäller bland annat bokstävernas storlek, som bör göras större än vad som nu är möjligt.

I ett kortare tidsperspektiv — innan de nuvarande apparaterna kunnat bytas till mottagare direkt avsedda att motta text-tv — måste de döva och hörselskadade få möjlighet att skaffa den ganska dyrbara tillsatsen. De bör enligt vår uppfattning få ersättning av allmänna medel härför.

Textsättning av svenska program förekommer redan nu i viss utsträckning och ska enligt våra förslag utökas oavsett om text-tv införes eller inte. Möj- ligheten att använda det selektiva text-tv-systemet skulle emellertid enligt vår uppfattning innebära att det blev betydligt lättare att öka antalet textade program, särskilt beträffande förstasändningarna. Det bör dock påpekas att problemet med simultan textsättning av direktsända program inte löses genom införande av text-tv. Skälet för att sådan textsättning inte kan genom- föras är nämligen att det är omöjligt att simultant i klartext skriva ut vare sig en ordagrann eller en nedkortad version av ett talat inslag. Av skäl som angivits i avsnitt 7.5.1 bör man vid detta slag av textsättning bearbeta språket i syfte att åstadkomma enkelhet och tydlighet.

Textsättning för språkliga minoriteter

Syftet med detta slags textsättning är att göra i första hand de svenska programmen mer tillgängliga för invandrare genom översättning från svenska till olika minoritetsspråk. Denna service erbjuds i dag endast i mycket be- gränsad omfattning och då inom ramen för invandrarredaktionernas pro- gram. En utökning förutsätter att man har tillgång till ett selektivt system som text-tv.

Textsättning av utländska program

Även den i dag vanligaste typen av textsättning, det vill säga översättning till svenska från olika främmande språk, kan naturligtvis distribueras via text- tv. Fördelen blir då främst att man själv kan bestämma om man vill ha programmen textsatta eller inte.

Eftersom en text-tv-tillsats beräknas komma att kosta omkring 2000 kr är det emellertid inte rimligt att redan nu övergå till att distribuera detta slags textsättning via text-tv. Man skulle ju då mer eller mindre tvinga allmänheten att skaffa dyra tillsatser eller helt nya apparater. I framtiden kan tillsatserna till en rimlig kostnad byggas in som standard i mottagarna, och i ett längre tidsperspektiv kan man därför tänka sig att även textsättning av översättningar från främmande språk sänds via text-tv.

8.5.3. N yhetsservice

Text-tv lämpar sig väl för överföring av telegramnyheter, Sportresultat och liknande nyhetsmeddelanden som kan framställas i relativt enkla och korta texter eventuellt med hjälp av diagram och tabeller. För att ge en uppfattning om det utrymme som erbjuds kan vi nämna att i CEEFAX/ORACLE— systemet omfattar en textsida 24 textrader med vardera 40 tecken och den täcker då hela tv-skärmen. Även väderkartor med prognoser kan sändas i text-tv.

Fördelen med text-tv i dessa sammanhang är att man själv kan välja den tidpunkt då man önskar utnyttja den nyhetsservice som text-tv erbjuder. Innehållets kvalitet, och det kan för nyhetsprogrammen då gälla bland annat hur färska nyheter man presenterar, är självfallet helt beroende av hur stora redaktionella resurser man är beredd att satsa på denna service.

Det är i framtiden fullt tänkbart att erbjuda nyhetsservice via text-tv på regional basis.

8.5.4. Förslag om text-tv

Vi anser att de möjligheter som text-tv erbjuder — framför allt när det gäller förbättrad service till de hörselhandikappade — är så väsentliga att systemet successivt bör införas i Sverige. Samarbetet mellan televerket och Sveriges Radio bör därför bedrivas med sikte på att lösa de tekniska problemen i samband härmed.

För Sveriges Radios del innebär införandet av text-tv framför allt att redaktionella resurser måste byggas upp för att klara den utökade verk-

samheten beträffande textsättning och nyhetsservice. Vi vill dock framhålla att när det gäller textsättning för hörselhandikappade förutsätter redan våra allmänna förslag om programverksamheten att denna verksamhet ska öka. Resurser härför måste således skapas oavsett om text-tv införes eller ej.

Redaktionella enheter för textsättning av program — vilka för närvarande i första hand utför översättning till svenska från olika främmande språk — finns redan i dag inom programenhetema TV 1 och TV 2. I framtiden bör dessa byggas ut inom TV 8 och TV R så att man klarar den ökade textsättningen för hörselhandikappade och en kommande verksamhet med textsättning på minoritetsspråk.

När det gäller den utökade nyhetsservicen med överföring av telegram- nyheter m. m. hör den naturligen samman med nyhetsredaktionernas verk- samhet och bör även organisatoriskt vara en del av nyhetsredaktionerna inom TV S respektive TV R. Emellertid är detta också en verksamhet som ligger nära till hands för Tidningarnas Telegrambyrå (TT), och vi anser att även detta företag ska kunna få möjlighet att — om man så önskar sända nyheter via text-tv. Samarbete mellan Sveriges Radio och TT bör kunna ske på liknande sätt som nu gäller för TT:s nyhetssändningar i ljudradion.

Med hänvisning till vad vi ovan anfört angående införandet av ett system för text-tv i Sverige, anser vi att det i första hand bör användas till textsättning för hörselhandikappade, i andra hand för nyhetsservice och för textsättning på minoritetsspråk och först i tredje hand för att ersätta den nuvarande textsättningen av program på främmande språk.

9. Kostnader, finansiering och medelstilldelning

91. Sveriges Radios kostnadsstruktur 9.1 . 1 Olika kostnadsslag

Som framgått i kapitel 2, avsnitt 2.5.2 har rundradioverksamheten i drifts- och investeringskostnader för budgetåret 1976/ 77 tilldelats sammanlagt 1 034 miljoner kronor av avgiftsmedel. Därav går 783 miljoner kronor till Sveriges Radio för den allmänna programverksamheten, 60 till lokalradion, 181 till televerket och 10 till byggnadsstyrelsen. Av skattemedel har utgått 12 miljoner kronor till utlandsprogrammen och 22 till utbildningsprogram- enheten.

I detta avsnitt behandlas endast Sveriges Radios driftskostnader för den allmänna programverksamheten. För budgetåret 1976/ 77 disponerar före- taget ungefär 745 miljoner kronor för detta ändamål. Därav beräknas ungefär tre fjärdedelar gå till den direkta programverksamheten i form av perso- nalkostnader, teknikkostnader och programomkostnader. Övriga funktioner såsom service, information, förvaltning och administration svarar sålunda för ungefär en fjärdedel.

Sveriges Radios kostnadsstruktur är i hög grad löneberoende. Produktion av radio- och tv-program är en publicistisk och konstnärlig verksamhet som kräver stora personella insatser, inte bara av fast anställd personal utan också av fristående yrkesutövare. För tv är vidare omkostnader för teknik en tung post.

De senaste årens stora kostnadsökningar har, i förening med statsmak- ternas återhållsamma bedömning av medelsbehovet, resulterat i att främst personal kostnaderna direkta löner och lönebikostander — kommit att uppta en växande andel av budgetutrymmet, medan de mer rörliga omkostnadema fått skäras ner. I synnerhet har ökningen av lönebikostnadema varit stora. En jämförelse mellan 1969/ 70 och budgeten för 1976/ 77 i fråga om andelarna av olika kostnadsslag (tabell 91) visar klart förskjutningarna.

bönebikostnadema har under perioden fördubblat sin andel, från 9 till 17 procent. Programkostnaderna ska inrymma medverkan av fristående yr- kesutövare och köp av alla slags rättigheter medan de tekniska omkost- nadema avser teknisk förbrukningsmateriel såsom band, film och ateljé- material. Dessa kostnader, vilka utgör huvuddelen av de så kallade rörliga programmedlen, har sedan 1969/ 70 minskat från 34 till 28 procent av bud- getutrymmet.

Tabell 9.1 Kostnadsjämförelse mellan 1969/70 och budgeten för 1976/77, procent av driftskostnaderna Kostnadsslag 1969/1970 1976/1977 Personalkostnader 46 56 Dir. löner 37 39 Lönebikostnader 9 17 Programkostnader 24 21 Allmänna omkostnader 20 16 Tekniska omkostnader 10 7 Totalt 100 100

Personalkostnadernas ökande andel av den totala budgeten är i och för sig ingenting unikt för rundradion. Men Sveriges Radio kan på kort sikt inte påverka kostnadsstrukturen annat än inom vissa marginaler.

Genom sina förpliktelser som rundradioföretag och som ensam arbets- givare inom stora områden av sin verksamhet är det svårt för Sveriges Radio att annat än på fiera års sikt påverka personalkostnaderna. Kortsiktiga nedskärningar går då ut över kostnadsposter, för vilka företaget inte har några bestämda åtaganden.

9.1.2 Kostnader för programenhetema

Under den gångna tioårsperioden är det främst två huvuddrag som dominerat verksamhetsinriktningen. Det ena är den kraftiga utbyggnaden av distrikts- verksamheten i enlighet med riksdagens uttalanden dels för att en ökad andel av riksprogrammen ska produceras i distrikten, dels för att upprätthålla regionala ljudradiosändningar i hela landet.

Det andra huvuddraget är uppbyggnaden av TV 2, som i och med ut- gången av budgetåret 1972/73 var fullt genomförd.

Personalökningen i företaget har från och med år 1973 nästan uteslutande använts för distriktsutbyggnaden.

Kostnaderna för de programproducerande enheterna, inklusive deras re- surser för teknisk drift, uppgår till drygt 600 miljoner kronor, vilka fördelas på följande sätt.

Tabell 9.2 Kostnader för olika programenheter år 1976/77

Enhe