SOU 1984:84
Lokalt folkstyre genom brukarmedverkan
]LOKALT FOLKSTYRE GENOM BÄRUKARMEDVERKAN
Exempel och erfarenheter
Betänkande från 19783örs demokratiberedning
]LOKALT FOLKSTYRE GENOM BÄRUKARMEDVERKAN
Exempel och erfarenheter
Betänkande från 19783örs demokratiberedning
EQ 1984z84 & Civildepartementet
Lokalt folkstyre genom brukar- medverkan
Exempel och erfarenheter
Betänkande från
l_983 års demokratiberedning Stockholm 1984
ISBN 91-38-08550-X ISSN O375-250X LiberTryck Stockholm 1984 341693
Till Statsrådet och chefen för Civildepartementet
GGenom beslut den 26 maj 1983 bemyndigade regeringen chefen för civil— ddepartementet, Bo Holmberg, att tillkalla en beredning för att utreda ooch utveckla den kommunala demokratin, brukarinflytande och brukarmed-
vuerkan.
MMed stöd av bemyndigandet förordnades fr o m den 1 juni 1983 såsom lledamot och ordförande kommunalrådet Lars Eric Ericsson. Fr o m den 19 jjuli 1983 förordnades såsom ledamöter landstingsrådet Gunnel Färm, kkommunalrådet Axel Gisslén, sakkunnige Rune Hammarbäck, landstings— rrådet Karl-Gunnar Holmqvist, riksdagsledamoten Ingvar Karlsson, kom- mmunalrådet Sven Lindgren, förbundsorföranden Sture Nordh, riksdags- ldedamoten Berit Oscarsson, kommunalrådet Lennart Pettersson, lands— ttingsledamoten Anders Westerberg. Fru Marie-Christine von Sydow för— oordnades fr o m den 19 juli 1983 t o m den 28 maj 1984, då hon på egen bbegärand blev entledigad från uppdraget som ledamot. Borgarrådet LLennart Rydberg förordnades som ny ledamot den 28 maj 1984. Vidare fförordnades sekreteraren Margareta Svensson som ledamot fr o m den 1 sseptember 1983 och förbundsorföranden Sigvard Marjasin samt förbunds- oordföranden Kent Christensson fr o m den 6 oktober 1983.
SSåsom sakkunniga förordnades fr o m den 19 juli 1983 direktören Hans AAndersson, Svenska kommunförbundet, departementsrådet Lars Högdahl, ccivildepartementet samt avdelningschefen Urban H Karlsson, Landstings- fförbundet. F d avdelningschefen, numera direktören Curt Riberdahl, SGvenska kommunförbundet, förordnades fr o m den 9 januari 1984.
SGom experter åt beredningen förordnades informationschefen Larsåke LLarsson fr o m den 1 oktober 1983 och hovrättsassessorn Bo Lövén ffr o m den 9 januari 1984.
Huvudsekreterare i beredningen är fr o m den 1 juni 1983 departements— sekreteraren Sören Häggroth. Sekreterare är fr o m den 1 juni 1983 förste sekreteraren Inger Sävenstrand och filosofie kandidaten Torgny Sköldborg.
Regeringsrättssekreteraren Ingegärd Hilborn, forordnades fr o m den 15 mars 1984. Som biträdande sekreterare förordnades fr o m den 1 januari 1984 skolpsykologen Annalill Ekman.
Beredningen har antagit namnet 1983 års demokratiberedning.
Det föreliggande betänkandet, som härmed överlämnas, är beredningens andra.
Underlaget för beredningens ställningstaganden har utarbetats inom
beredningens sekretariat.
Stockholm i oktober 1984
Lars Eric Ericsson
Gunnel Färm Axel Gisslén . Rune Hammarbäck Karl—Gunnar Holmqvist Ingvar Karlsson Sven Lindgren Sture Nordh Berit Oscarsson Lennart Pettersson Sigvard Marjasin Kent Christensson Lennart Rydberg Anders Westerberg Margareta Svensson
/ Sören Häggroth Inger Sävenstrand Torgny Sköldborg Ingegärd Hilborn
Annalill Ekman
F Ö R O R D
En huvuduppgift för 1983 års demokratiberedning är att genom försök och utbyte av erfarenheter utveckla organisationen, metoderna och arbetsformerna i kommunerna. Syftet är att underlätta för medborgarna att kunna medverka, bli delaktiga och ta ansvar för gemensamma ange— lägenheter.
I detta arbete är det viktigt att på olika sätt utveckla former för ökad brukarmedverkan genom folkrörelser, kooperativt och direkt i olika kommunala verksamheter. Dessa åtgärder måste självfallet in i ett större sammanhang. Därför tar också beredningen upp andra åtgärder som är viktiga för att utveckla den kommunala självstyrelsen. Bered— ningen vill också framhålla att det är fråga om ett långsiktigt arbete såväl centralt som lokalt.
För att bredda diskussionen och stimulera till försök på olika områden har demokratiberedningen lagt fram betänkandet (SOU 198418?) Folk— styret i kommunerna. Medverkan — Delaktighet — Ansvar.
Beredningen vill med föreliggande betänkande ge ytterligare underlag för diskussionen om brukarmedverkan i den kommunala och landstings- kommunala verksamheten. Därför innehåller betänkandet exempel och erfarenheter från försök med brukarmedverkan från barnomsorgen, sko— lan, kultur— och fritidsverksamheten, äldreomsorgen, hälso— och sjuk- vården samt omsorgsverksamheten.
Underlaget till kapitlen 1 och 4 har utarbetats inom demokratibered- ningens sekretariat av Inger Sävenstrand. Underlaget till kapitel 2 har utarbetats inom sekretariatet av Annalill Ekman. Underlaget till kapitel 3 har utarbetats av studerande Mats Eriksson, praktikant från socialhögskolan. Underlaget till kapitel 5 har utarbetats av sekrete- rare Margareta Wiklund på landstingsförbundet.
Beredningen har inte tagit ställning till sakbeskrivningarna i betän- kandet.
I N N E H Å L L S F O R T E C K N I N G
1 FÖRÄLDRARNA BEHÖVS I BARNSTUGAN 9 - 25
Motiv till föräldramedverkan Föräldrasamverkan
Föräldrar deltar i daghemsarbete Föräldraråd
Föräldrakooperativ Förutsättningar
2 LEVANDE SKOLA 26 - 53
Förutsättningar Styrsystem
Målstyrning — ny förtroendemannaroll
Skolan — ett centrum för samarbete
Brukarnas medverkan och inflytande Förändringsönskemål från brukarnas representanter Pågående försöksverksamheter - modeller
Metod för delaktighet
Fortsatt arbete
Principskiss för självförvaltning i Tranmursskolan i Gävle
3 MENINGSFULL FRITID 53 — 91
Renodlad kommunal verksamhet
Kommunen initierar eller stödjer föreningsbildningar kring lokalbundna kultur— och fritidsaktiviteter
Kommunen ställer resurser till brukarnas förfogande Kommunala områdesarbeten
Andra alternativa förvaltningsformer i samverkan med folkrörelser
4 LÅT DE ÄLDRE VARA AKTIVA 92 - 113
Områdesplanering i Garpenberg, Hedemora kommun Uppdrag äldre i Stockholms kommun Aktiva pensionärer i ett bostadsområde, Ellstorp i Malmö kommun
Föreningsaktiva pensionärer i Lycksele kommun Pensionärer ansvarar för dagcentral i Ale kommun
Kontaktverksamhet i samarbete mellan Röda korset och två kommuner
Förtroenderåd och anhörigråd på Sundbybergs sjukhus Brukarråd på institution i Danmark Pensionärsråd, en inventering gjord av Kommunförbundet Pensionärsorganisationerna i Sverige
5 AKTIV MEDVERKAN PÅ VÅRDINSTITUTIONERNA 114 - 1 40
Allmänna utvecklingstendenser Föräldramedverkan Handikapporganisationer Patient- och intresseföreningar Långtidsvården Psykiatrisk vård Svårt sjuka/döende hemma Förtroenderåd
Förtroendenämnden Sammanfattning
SÄRSKILDA YTTRANDEN
Bilagor
1 FÖRÄLDRARNA BEHÖVS I BARNSTUGAN
Att vara förälder är att vara utsatt för hård press och mycket arbete. Man skall samtidigt fostra barn, ansvara för hem och dagliga göromål, delta i barnstugan och yrkesarbeta. Detta ofta på samma villkor som de som inte har barn. Kombinationen fostraransvar och arbete utanför hemmet är oftast en arbetsam balansgång. Lösningen är inte i första hand att avstå från en av delarna, utan att få dem att gå ihop och bli en helhet.
För att barns utveckling skall gå bra, behöver de föräldrar som tar del i deras dagliga liv. Eftersom många förskolebarn tillbringar en stor del av sin vakna tid i barnstugan måste föräldrarna få en chans att komma in i verksamheten. Föräldrarna bidrar till att barnen upp- lever sammanhang mellan hemmet, barnstugan och verkligheten utanför. Därigenom blir barnens hela uppväxtmiljö tryggare.
Föräldrar och personal har ett gemensamt ansvar för barnen. Barnstugan är den naturliga mötesplatsen. Föräldrar och personal som samarbetar gör barnen tryggare. En sådan uppväxtmiljö ger barnen förebilder för hur man kan samarbeta och lösa konflikter. Föräldrar har många olika erfarenheter och kunskaper. Om dessa blir mer tillgängliga inom barn- stugan bidrar de till att skapa en bra miljö för barnen.
För personalen innebär en ökad föräldramedverkan att man får en hel- hetssyn på barnet och förstår familjen bättre.
Motiv till föräldramedverkan
Daghemstillväxten har till största delen värderats i kvantitativa ter— mer. Först på senare år har kvalitén i barnstugan börjat diskuterats. I samband med diskussioner om kvalitén har betydelsen av föräldrars medverkan och delaktighet i barnens liv i barnstugan och i den verk— samhet som bedrivs där blivit mer och mer uppmärksammad. Denna utveck- ling följer den allmänna samhällsutvecklingen där medbestämmande och inflytande är viktiga och angelägna frågor i strävan att skapa demo— kratiska miljöer.
Föräldrar har många olika erfarenheter och kunskaper. Om dessa blev tillgängliga inom barnstugan skulle de bidra till att skapa en rik uppväxtmiljö för barnen och vara en källa till ett utbyte mellan de
vuxna.
På ett seminarium om föräldramedverkan på barnstugan sa en förälder från daghemmet Ormen bl a följande (dokumentation finns utgiven l skriften Föräldrar på dagis, Demokratiberedningen, Liber Förlag):
”Budskapet i sin mest koncentrerade form, är att aktiv föräldra- medverkan är ett sätt att sträva efter, och uppnå, en helhet.
Det behövs. Barnen idag far ofta illa mitt i välfärden och en viktig orsak är den splittring som dagisbarnen växer upp med. Barnen bollas varje dag mellan två skilda världar, med olika för- utsättningar, värderingar och spelregler. Kommunikationen värld- arna emellan är ofta knapphändig, ibland obefintlig. Myter och missförstånd uppstår lätt och bäddar för aggressioner, rotlöshet och dåligt självförtroende.
Föräldrarna måste bygga den nödvändiga bron mellan världarna, måste medverka och vara delaktiga. Och i tillräcklig omfattning och på ett definierat sätt. Det måste handla om praktisk konkret verklighet, arbete och funktion."
Hon säger vidare
”Vi har lärt oss mycket av dagispersonalen, av deras tålamod, förmåga att hantera konflikter och sätta gränser — allt sådant är jag dålig på själv. Vi har fått stor respekt för deras kunnande och också insett deras begränsning, dvs var vi själva måste ta det fulla ansvaret. Vi kan numera intyga att dagispersonalens yrkesroll är oerhört krävande och värd mycket mer uppmärksamhet och högre status än vad som nu är fallet. Och att föräldrarollen mår bra av stöd och synpunkter från människor som både känner mina barn väl och har stor erfarenhet av andra ungar. Som både tycker mycket om mina barn och har den distans till dem som jag själv aldrig kan uppbringa.
Fler positiva erfarenheter. Vi har via samarbetet på dagis lärt känna ett stort antal vuxna - de andra föräldrarna — med många gemensamma förutsättningar och problem. Ett slitstarkt socialt nätverk har utbildats och är ett tryggt faktum, vad som än skulle kunna hända".
Hur kan då personal som arbetar på barnstugor där föräldrarna deltar i arbetet se på föräldrarna? Vi använder oss här av utdrag ur inlägg som
föreståndaren på daghemmet Ormen i Stockholm gjorde på demokratibered— ningens seminarium om föräldrar på daghem:
"Att ha någon förälder på daghemmet varje dag är en trygghet. Det är ju inte som en del kritiker påstår nya människor som kommer in i verksamheten utan kända vuxna som barn och personal lär känna väldigt väl med tiden. Det är trots allt barn och föräldragruppen som är stommen på ett daghem, personalen byts ju emellanåt. Barn- en känner också en stolthet över att vara så betydelsefulla att mamma och pappa tar ledigt ifrån sitt viktiga arbete för att vara med 'mej på dagis'.
Personalen får en helhetssyn på barnet och en större förståelse när man lär känna hela familjen med dess regler och attityder. För barnen är det ju oerhört viktigt att det inte är vattentäta skott mellan hem och daghem. 955 kan vara splittrande. Att de vuxna i barnens värld pratar och har relation till varandra är självklart en trygghet.
Barnomsorgen idag är ju i övervägande del en 'kvinnovärld'. Man försöker lära barnen jämlikhet men det är ju svårt om det inte finns några manliga förebilder. Så att även pappa gör samma sak som mamma på daghemmet är en viktig bit i jämlikhetssträvandet. Daghem kan ibland vara en ganska isolerad värld, men när föräld- rar kommer in i verksamheten på det här sättet innebär det vid— gade vyer för alla inblandade.
Vår yrkesroll i personalgruppen har stärkts betydligt genom det stöd och den förståelse vi fått av föräldrarna. Som genom att de deltar aktivt i verksamheten också kan komma med rättvis och konstruktiv kritik. Något som också är positivt och stärkande i vår yrkesroll är att vi måste motivera vårt arbetssätt inför för- äldrarna hela tiden — det innebär att en stagnation på Ormen är omöjlig. Vi i personalen kände i början rädsla inför föräldrarna och vad föräldramedverkan skulle komma att innebära. Skulle de ta över verksamheten? Kommer jag att bli iakttagen och kritiserad? Just för att vi kände den osäkerheten inför föräldrarna har vi full förståelse för den sortens reaktioner som vi nu möter bland våra kollegor. Om man dessutom är osäker i sin yrkesroll tror vi att rädslan för att få in föräldrar i verksamheten ökar. Det är därför viktigt att diskussioner om föräldramedverkan startas på utbildningarna."
Föräldrasamverkan
Luleå kommun
Barnomsorgen i Luleå kommun är exempel på informellt samråd mellan föräldrar och personal. Verksamheten är unik såtillvida att den omfat-
tar alla barnstugor och i princip alla föräldrar. Barnstugeverksam- heten genomsyras av föräldradeltagande i arbets- och planeringsträf- far, fester, utflykter och dagligverksamhet. Verksamheten har beskri- vits utförligare i demokratiberedningens småskriftserie "Föräldrar på
dagis".
Varje institution har sin egen budget. Personaltäthet är fastställd och matsedel finns utformad för barnomsorgen. I övrigt beslutar man inom varje institution om hur resurserna skall användas. På en del institutioner har man budgeten uppdelad per avdelning och personal Barn och föräldrar diskuterar gemensamt om hur resurserna skall användas.
Verksamheten startade år 1974 som försöksverksamhet i samarbete mellan Luleå kommun och TRU (Television och Radio i Utbildning).
I mars 1976 övertogs försöket av barnomsorgsgruppen och Luleå kommun. Samtidigt utökades antalet grupper.
Inför år 1980, som var det sista projektåret, beslöts att en föräldra- utbildning skulle omfatta alla barnstugor och fritidshem i kommunen. Syftet var att pröva olika arbetsformer och på vad sätt verksamheten skulle kunna permanentas i Luleå kommun och ingå i personalens ordina- rie arbetsuppgifter vid barnstugor och fritidshem. Verksamheten med föräldrasamverkan har bl a inneburit följande:
0 Föräldraträffar Varje personal- och föräldragrupp har träffats ca 10 gånger per år, dvs i genomsnitt en träff i månaden. Innehållet i träffarna har varit mycket varierande. Varje grupp har själva utformat träffarna efter gruppens behov och önskemål. Exempel på vad som diskuterats är krigsleksakernas vara eller icke vara, invandrar-
barns speciella behov, att vara förälder till handikappade barn, könsroller och mycket annat.
Planering föräldrar och personal gemensamt
För längre och kortare perioder har personal och föräldrar pla- nerat för verksamheten. Graden av föräldramedverkan i planering har varierat kraftigt mellan institutionerna och även mellan av- delningar på samma institution. Planering har även innefattat planering för föräldraträffarnas innehåll.
Föräldrasamtal
Förutom den dagliga kontakten har man mera metodiskt arbetat med föräldrasamtal. Ibland samlas en grupp föräldrar för gruppsamtal kring gemensamma problem för att tillsammans med personalen hitta lösningar och dra upp riktlinjer för hur man skall gå vidare i den aktuella frågan.
Föräldrasamverkan under dagtid
Föräldrar har under årens lopp på olika sätt aktivt deltagit i det direkta arbetet bland barnen dels för att få kunskap om per- sonalens arbetssätt och kunna påverka innehållet i verksamheten, dels för att bättre lära känna andra barn och föräldrar. Ibland har föräldrar gått in och arbetat för att hela personalstyrkan skulle kunna lösgöras för studiedagar och liknande.
öppet hus
Öppet hus under mera organiserade former för exempelvis släkt och grannar men även för föräldrar och syskon under Lucia, midsommar-
firande m m förekommer överallt.
Föräldramedverkan vid speciella tillfällen
Studiebesök på föräldrarnas arbetsplatser har varit och är van- ligt förekommande. Arbetsträffar, dvs att föräldrarna, personalen och ibland även barnen arbetar för förbättringar på den egna institutionen förekommer och är mycket uppskattade. Utflykter är andra aktiviteter som föräldrar gärna ställer upp på och de del- tar då i både planering och genomförande. Föräldrar, som är mu- siker, har tillsammans med en "barnensemble" genomfört konserter för barn och personal.
Egna videoprogram som diskussionsunderlag
Personalen har filmat olika situationer, exempelvis måltid, ute-
lek m m som sedan visats på föräldraträffar för diskussion.
Handledning i nära anknytning till föräldraträffarna
Personalen inom barnomsorgen har haft tillgång till handledning efter varje föräldraträff under försök med föräldrautbildning. Handledarna har varit föreståndare, barnomsorgsassistenter, psy- kologer och socialsekreterare.
"Kista-modellen"
Den modell för samverkan som utvecklats i Stockholm, den s k "Kista-
modellen", och som även förespråkas i barnomsorgsgruppens slutbetän- kande om föräldrautbildning (SOU 1980:27) är en modell som är allmänt accepterad och spridd på många håll. Den är exempel på samverkan som
kan äga rum inom ramen för nuvarande förutsättningar - juridiskt, or-
ganisatoriskt och fackligt.
Den innebär i princip att:
0
Introduktionstidens roll i barnomsorgen förstärks för att etab- lera en kontakt mellan barn, personal och föräldrar. Den är där-
med en bas för fortsatt föräldraverksamhet i barnomsorgen.
Föräldrar medverkar minst fyra dagar per barn och år i den form
av barnomsorg de fått tillgång till.
Föräldrar deltar enligt ett rullande schema i planeringsgrupper för verksamheten.
Regelbundna föräldraträffar ordnas för varje fast barngrupp i barnomsorgen. Ansvaret för att dessa träffar kommer till stånd ligger på barnomsorgspersonalen, medan ansvar för själva träffar- na ligger på föräldrarna.
Föräldrar deltar i daghemsarbete
Barnstugsn_9rmsn.-åtgstbglm
I Stockholm pågår försöksverksamhet i syfte att öka föräldrars delta- gande och inflytande. Ett av dessa är barnstugan Ormen i Älvsjö, Stockholm. Verksamheten i denna barnstuga är utförligare beskriven i skriften Föräldrar på dagis, utgiven av demokratiberedningen.
Barnstugan Ormen har föräldratjänst, dvs föräldrarna deltar i det dagliga arbetet i barnstugan genom att dela på en heltidstjänst. Deltagandet i verksamheten innebär samtidigt ett inflytande över verksamhetens utformning och det ger föräldrarna en egen erfarenhet som är väsentlig vid planering och beslutsfattande.
De yttre ramarna kring verksamheten är följande: Barnstugan Ormen är belägen på bottenvåningen i ett vanligt flervåningshus i Älvsjö cent- rum i Stockholms kommun. Området kring barnstugan består av villabe- byggelse.
Lokalerna består av fyra sammanslagna lägenheter. Till Ormen och lä- genhetsbarnstugan på samma gård hör även en gemensam källarlokal som innehåller rörelserum, ett snickarrum, målarrum och sy/vävrum. All personal och alla föräldrar har nycklar till Ormen och därmed möjlig- het att använda lokalerna.
I barnstugan Ormen finns 24 barn i utvidgad syskongrupp (2-9 år) och nio anställda inklusive föräldratjänsten, som utgörs av städ- och eko- nomitimmarna. Barnstugan är indelad i tre arbetsgrupper som består av ca åtta barn och tre vuxna. Dessa tre grupper följer ett rullande ar- betsschema, matlagning, tema och disk och duk. Föreståndaruppgifterna är också delvis fördelade på hela personalgruppen.
Föräldrarna stod i kö för kommunal barnomsorgsplats när de under år 1980 blev erbjudna plats i antingen en traditionell barnstuga eller Ormen. Alternativet Ormen innebar att föräldrarna dels skulle delta på föräldramöten en gång i månaden och dels arbeta i barnstugan högst
Hela föräldragruppen, f n 13 familjer, är timanställd hos Stockholms socialförvaltning och får lön som outbildad barnskötare. Arbetsdagarna är personliga kan inte överlåtas till någon. Avsikten med detta system är att mammor och pappor skall ha lika många arbetsdagar. Hur många barn föräldern har spelar inte heller någon roll, antalet arbetsdagar är ändå detsamma. Om föräldern väljer att arbeta enstaka dagar eller sammanhängande perioder beror helt på förälderns vilja och möjlighet till ledighet från den ordinarie arbetsplatsen.
Formellt fattas alla beslut inom barnstugan av föreståndaren. Inom Ormen har alla viktiga beslut hittills fattats av personal- och för- äldragrupp tillsammans på stormöten. De dagliga besluten har tagits av den del av personalen som är berörd. Föräldramöte hålls en gång i månaden och ägnas åt information, diskussion och beslut kring verksam- heten. Man diskuterar också barngrupperna. En dag på Ormen har följande utseende:
7.30 ORMEN ÖPPNAR 8.00-8.30 FRUKOST
8.30 FÖRÄLDERNS ARBETSDAG BÖRJAR. PLANERING AV DAGEN Föräldern och två av personalen planerar dagen tillsam- mans.
9.00 SAMLING GRUPPVIS
Nu har all personal och alla barn kommit. På denna samling pratar man om vad man skall göra under förmiddagen, och vilka som är frånvarande i gruppen. Är det måndagmorgon berättar man för varann vad man har gjort under helgen. Man bestämmer också vem som skall tala om för de andra grupperna på storsamlingen vad man skall göra.
9.15 STORSAMLING
Nu samlas alla i samlingsrummet och temagruppens utsedda ordförande leder samlingen tillsammans med en personal.
9.30 ARBETSGRUPPERNA GÅR TILL SINA RESPEKTIVE UPPGIFTER
o Disk och duk som svarar för dukning till lunch och innermiljön.
o Teman
Alla grupper arbetar med samma tema på olika sätt. På fredagseftermiddagen redovisar temagruppen sitt ar- bete för de andra barnen och föräldrarna i form av sång, teater eller teckningar.
0 Mat
Hela matgruppen handlar och lagar mat till alla på Ormen. En dag i veckan överraskar matgruppen de andra med en egenhändigt komponerad lunch. Föräldrarnas ar- betsdag är för det mesta förlagd till matveckan.
11.30 LUNCH 12.30 VILA OCH LÄSNING 14.00 EFTERMIDDAGSAKTIVITETER
En gång i veckan har varje åldersgrupp en aktivitet för sig med de av personalen som är ansvariga för respektive grupp. Exempel på åldersindelade aktiviteter är skogsmulle, vatten- lek, lera m m. I övrigt är det valfria aktiviteter (som väljs på stormötet), fri lek och utevistelse. Föräldern är där han/hon behövs mest (bestäms på morgonplaneringen) men i möjligaste mån tillsammans med sitt barn.
15.00 MELLANMÅL
Skolbarnen gör mellanmål 2-3 gånger i veckan, resten gör personalen. En gång i veckan gör 6-åringarna mellanmål.
15.30 UTEVISTELSE, FRI LEK, ELLER FORTSÄTTNING PÅ DE AKTIVITETER SOM PÅBÖRJATS FÖRE MELLANMÅLET
En del barn börjar nu gå hem.
17.00 FÖRÄLDERNS ARBETSDAG ÄR SLUT. Föräldraråd
I Danmark
I Danmark finns en styrelseform för föräldrainflytande i barnstugor, s k föräldraråd. Socialministeriet har fastställt i cirkulär att det skall finnas föräldraråd i barnstugor. Socialstyrelsen har sedan utarbetat ”vägledande regler". Enligt dessa skall föräldrarådet höras innan beslut fattas i
- riktlinjer för institutionens pedagogiska arbete - institutionens budgetförslag
- planer, funktionsförändringar och liknande, ny- och tillbyggnader
Föräldrarådet i kommunala eller landstingskommunala barnstugor skall ha fem eller minst tre medlemmar och väljas för ett år på föräldramöte som skall hållas minst två gånger/år. I privata barnstugor skall minst
två av styrelsemedlemmarna väljas bland föräldrarna.
Det åligger ordföranden i rådet att redogöra inför kommunstyrelsen om föräldrarådets beslut i vissa frågor. Föräldrarådet skall höras i vissa frågor innan beslut fattas i kommunstyrelsen. Man har alltså inte någon rambudget eller raminnehåll att självständigt besluta om.
Barnstuge_i_åkår_i_9äte99rg
Förslag om beslutsfattande styrelse i barnstugor bestående av personal och föräldrar har funnits i bl a Göteborg och Stockholm. Förslagen har inte kunnat prövas eftersom kommunallagens delegationsbestämmelser i dag inte medger delegation till annan än föreståndare i barnstugor
Göteborgs kommun har på en barnstuga i Skår gått så långt man i dag kan inom ramen för nuvarande bestämmelser för att ge föräldrar med- bestämmande. Detta har skett genom inrättande av ett s k föräldraråd som består av föräldrar, personal och föreståndare. Föräldrarådet är ett för barnstugan gemensamt forum (en samrådsgrupp) och formellt fattas besluten av föreståndaren. På avdelningsmöten där alla deltar finns möjlighet för personal och föräldrar att diskutera arbetet på avdelningen samt att förbereda och avrapportera frågor som tas upp i rådet. Verksamheten beskrivs närmare i skriften Föräldrar på dagis, utgiven av demokratiberedningen.
Barnstugan i Skår startade år 1983 i nybyggda lokaler. Barnstugan har två avdelningar för barn i åldern 0-7 år och fritidshemmet har två avdelningar för skolbarn i åldern 7-10 år. Antalet platser är 66. Barnen som tagits ut enligt samma kö- och förtursregler som gäller för
alla barnstugor i Göteborg med två undantag som socialnämnden medgav, dels krav på en fast vistelsetid och dels företräde till boende inom barnstugans närområde.
Verksamheten i Skår avser att ta tillvara och bygga vidare på erfaren- heterna från barnstugeutredningen och familjestödsutredningen. Föräld- rarnas medverkan är tydligt formulerad och innebär bl a
- att de skall delta i formuleringen av konkreta mål för inlärning- en vilket innebär ett aktivt deltagande i både målsättningsdis- kussionen och planeringsarbetet
- att de skall tillsammans med personalen utvärdera arbetet i barn- grupperna
- aktivt delta i barngruppsarbetet minst 2 ggr/termin och familj
- att föräldrarna skall organiseras i ett föräldraråd med så stora befogenheter som möjligt (med nu gällande kommunal och arbets-
rättsliga lagar) att styra arbetet vad gäller verksamhetens mål.
Föräldrakooperativ
Det finns i dag barnstugor daghem som är drivna som ekonomisk före- ning. En avgörande skillnad i förhållande till kommunala barnstugor är att verksamheten är reglerad i föreningslagen och inte i kommunal- lagen. När föräldrar driver barnstugor genom ekonomisk förening kallas de i dagligt tal ofta föräldrakooperativa barnstugor. Statsbidrag kan erhållas. Kommunala bidrag kan erhållas på vissa villkor preciserade genom avtal.
Av totalt ca 255 000 barn i kommunal barnomsorg finns knappt 1 000 barn i s k kooperativa barnstugor. I Göteborg finns 30 kooperativa daghem med ca 360 barn.
En ekonomisk förening i barnstugor kan bestå av enbart föräldrar eller både föräldrar och personal. Förtroendevalda kan också ingå. De för- äldrakooperativ som i dag finns har antingen föräldrarna som arbetsgi- vare för personalen (Göteborg) eller kommunen som arbetsgivare
(Nacka). Gemensamt är att föreningen är huvudman för verksamheten och att föräldrarna bidrar genom arbetsplikt direkt i barnomsorgen. Stat- liga och kommunala bidrag erhålls.
Nedan beskrivs ett föräldrakooperativ, nämligen barnostugan Blåkulla i
Lidingö. Barnstugan_ålå£ylle
Den föräldrakooperativa barnstugeföreningen Blåkulla i Lidingö kommun bildades som en ideell förening år 1979. Verksamheten har därefter
drivits i ett hyrt radhus om fem rum och kök.
För närvarande finns 11 barn i barnstugan. Verksamheten bygger på de enskilda föräldrarnas aktiva och praktiska medverkan och ansvar. För- utom anställd personal, 2 3/4 tjänst, arbetar varje dag en förälder i barnstugan, dvs det finns en "föräldraheltid". För närvarande uppgår
föräldrarnas arbetsinsats till 14 dagar per termin och föräldrapar.
Föreningen består av åtta föräldrapar och två ensamstående föräldrar. Det finns ett syskonpar bland barnen. Barngruppen består för närvaran-
de av barn mellan två och sex år.
Personalen på Blåkulla utgörs av en utbildad förskolelärare och en ut- bildad barnskötare. Båda är heltidsanställda. Personalen har avtalsen- lig lön, såväl förskoleläraren som barnskötaren är fackligt anslutna. Utöver dessa båda finns för närvarande en praktikant på 3/4-tid.
Barnstugeföreningen erhåller såväl statliga som kommunala bidrag till driften.
Barnstugeföreningen är sin egen ”vaktmästare" och köper i begränsad omfattning in främmande tjänster. De olika föräldrarnas skiftande bak- grund borgar för att de flesta problem kan lösas genom insatser från gruppmedlemmarna. Detta håller kostnaderna nere.
Varannan måndagskväll träffas personal och föräldrar för att tillsam- mans göra en grovplanering av verksamheten för de kommande två veckor- na. Man tar även upp problem som uppstått i barngruppen, eventuella reparationer som måste göras m m. När ett barn skall börja eller sluta på Blåkulla tas även det upp här.
Utöver de här gemensamma planeringsmötena gör förskolläraren och barn- skötaren en detaljplanering en gång i veckan. När det gäller den peda- gogiska planeringen, som t ex vilka teman som skall tas upp, vilket lekmaterial som skall inköpas m m är det för det mesta personalen som kommer med förslag. Det är dock föräldrarna som avgör om de skall god- ta förslagen eller ej.
Blåkulla har en kölista hos Lidingö kommun. För närvarande är det ca 20 barn som står på den listan. Det har även hänt att Blåkulla skickat brev till föräldrar som stått i kommunens vanliga daghemskö och frågat om de är intresserade av en plats på Blåkulla. Förutsättningar
I dag har vi väl utbildad personal både i barnstugor och i administra- tionen. Behovet av detaljstyrning har därmed minskat. Beslut och an- svar kan därför alltmer decentraliseras till barnstugan med de poli- tiska målen som ram. En sådan decentralisering underlättar för de anställda att anpassa verksamheten till barnens och föräldrarnas behov och önskemål. Det kan också leda till att resurserna utnyttjas effek- tivare.
Sollentuna kommun har sedan några år tillbaka arbetat med decentrali— serat beslutsansvar. Försöksverksamhet har pågått i fyra barnstugor. Nu får samtliga barnstugor och övrig social verksamhet en egen intern- budget inom en viss ram. Det lokala budgetansvaret har visat sig inne- bära ekonomiska besparingar som används för kvalitetshöjning av verk- samheten. Bl a har de pengar som sparats in under försöksverksamheten kunnat användas för att uppföra klätterställningar - något som de olika barnstugorna inte skulle ha haft råd med om verksamheten skett på tidigare sätt.
Försöksprojektet var resultatet av synpunkter och önskemål från perso- nal inom barnomsorgen. Gemensamt för de olika ingående momenten var att de innebar ett överförande av ansvar från den centrala förvalt- ningen till respektive barnstuga.
T ex lades genom försöket ansvaret för skötseln av trädgården över på respektive barnstuga. Det innebar att de ekonomiska medel som budgete- rats av fastighetskontoret för skötseln kom att disponeras av stugan själv.
Ansvaret för att snön plogades och röjdes undan flyttades över från gatukontoret till respektive barnstuga. Härigenom kom man även att disponera de medel som var budgeterade för detta ändamål.
Ansvaret för städningen flyttades från fastighetskontoret till res- pektive stuga. Samtidigt fick varje stuga även dispositionen över de budgeterade medlen för städning. Städpersonalen fick därigenom före- ståndaren på respektive stuga till arbetsledare.
Från att tidigare ha varit ”öronmärkta” fick nu pengar som var budget- erade för visst ändamål användas till vad som helst inom verksamheten. Det blev alltså möjligt att flytta medel mellan de olika kontona. Detta gällde även personalkontot, där icke utnyttjade, budgeterade me- del kunde användas till andra ändamål på samma sätt som övriga konton.
Personalen vid försöksstugorna har upplevt att både deras eget engage- mang har ökat och att föräldrarnas intresse för och engagemang i barn- stugornas verksamhet har ökat som resultat av decentraliseringen av verksamhets- och budgetansvaret. Personalens och barnens gemensamma arbete med olika praktiska sysslor ger åtskillig tid med barnen som är precis lika värdefull som tiden för mer traditionella aktiviteter.
Familjestödsutredningen ( SOU 1980:27 ) och barnomsorgsgruppen (SOU 1981 25) såg ersättning till föräldrar från föräldraförsäkringen för deltagande i barnstugan som en förutsättning för att alla föräldrar skall kunna delta i daghemsverksamheten.
I dag finns laglig möjlighet för alla föräldrar med barn upp till åtta år att förkorta sin arbetstid till sex timmar om dagen, med motsvaran- de inkomstbortfall.
Reglerna för särskild föräldrapenning är i dag utformade så att de kan användas till att delta i barnstugan. Detta förutsätter dock att man "sparat" några av de 180 särskilda föräldrapenningdagarna. Många måste av barntillsynsskäl ta ut samtliga dessa dagar i anslutning till de 180 dagar som utgår i samband med barnets födelse. För barn födda före år 1978 har 5 k övergångsbestämmelser gällt där vissa ”ersättnings- dagar" kunnat användas för besök på daghem. Från och med ht 1984 börjar barn födda före år 1978 skolan och denna möjlighet kan inte
längre tillämpas.
Föräldraförsäkringskommittén föreslog i SOU 1982:36 att föräldrapen- ningen minskas från totalt 360 till 350 dagar. I stället skulle tre "öronmärkta" dagar per år kunna användas för
o deltagande i föräldrautbildning o inskolning i förskola och fritidsverksamhet 0 besök i förskola och fritidsverksamhet
0 besök eller medverkan i skolan
Ett annat alternativ till ersättning är att föräldrar delar på en tjänst, d v s kommunen betalar föräldrarna för den tid de medverkar i barnstugan. Ytterligare en lösning som tillämpas är sänkt barnstuge- avgift för föräldrar som deltar med eget arbete. I föräldrakoopera— tiven har föräldrarna ett ekonomiskt ansvar och arbetar själva i barn-
omsorgen.
Den fackliga inställningen till föräldrars deltagande och inflytande i barnstugan kommer till uttryck i en samverkanskommitté i barnomsorgs- frågor, som arbetar sedan år 1975, mellan Svenska kommunalarbetareför- bundet (SKAF) och Svenska facklärarförbundet (SFL). I en gemensam mål- formulering - mål och innehåll - säger man följande angående samverkan mellan barnomsorg och föräldrar:
"Förbunden anser att den helhetssyn på barnets utveckling som skall prägla verksamheten måste bygga på en positiv samverkan mellan personal och förälder. Vi anser därför att en ökad med- verkan av föräldrar i barnomsorgen gagnar såväl barnen, föräld- rarna som personalen. Föräldrarna skall tillsammans med personal- en regelbundet diskutera verksamhetens innehåll och inriktning. Genom en utbyggd föräldraförsäkring bör föräldrarna få möjlighet- er att ett antal dagar per år delta i verksamheten. De arbetsin- satser som föräldrarna gör skall ses som ett komplement och skall inte ersätta personalens arbetsinsatser."
Utbildningen av förskollärare och barnskötare har länge den pedago- giska delen av barnomsorgen betonats. Likaså förskolans betydelse för barnets utveckling. Vad som ännu inte behandlats i utbildningen sär- skilt mycket är hur barnets förskolevistelse passar in i varje föräl- ders liv. Hur skall föräldern kunna delta i barnomsorgen eller kunna förena fostraransvar och arbetsliv? Detta föräldraperspektiv behöver uppmärksammans både i den reguljäna utbildningen och i fortbildningen av barnstugepersonal.
2 LEVANDE SKOLA
Skolan är en del av samhället. Samtidigt är den på många sätt också en spegel av samhället. Genom samhällsutvecklingen har skolans roll och dess uppgifter vidgats långt utöver de rent pedagogiska. Därför klarar inte skolan att ensam komma till rätta med skolproblemen. För att be- arbeta och lösa dem krävs samlade insatser av olika samhällsorgan och
institutioner.
I bl a statens ungdomsråds utredning om barns och ungdomars uppväxt- villkor "Ej till salu" beskrivs samhällsförändringar och barns och ungdomars sitUation i samhället. Välfärdssamhället har gett de unga materiell trygghet, utbildning och sociala skyddsnät som är unika i världen. Men fortfarande finns det mycket allvarliga brister i de ungas uppväxtvillkor. Ungdomstiden betraktas som en väntetid. Barn och unga tilldelas inte uppgifter och tränas inte i ansvar. De är inte delaktiga. Med delaktighet menas rätten att vara med, ha uppgifter och få ta ansvar.
Olika utredningar har fört fram förslag om barns rätt att medverka och fatta beslut i frågor som berör dem. I den nya läroplanen betonas kraftigt att eleverna aktivt skall medverka i både skolarbetet )ch i
att utforma skolmiljön:
Grundskolan är en del av samhället. Läroplanen speglar denokra- tins samhällssyn och människosyn; människan är aktiv, skapande, kan och måste ta ansvar och söka kunskap för att i samverkan med andra förstå och förbättra sina egna och sina medmänniskors livs- villkor. Skolans innehåll och arbetssätt måste vara så utformat att det befrämjar denna samhälls- och människosyn. Skolan har skyldighet att ge eleverna ökat ansvar och medinflytande i takt med deras stigande ålder och mognad.
Frågan om föräldrarnas möjligheter till medverkan och medansvar i sko- lans arbete har behandlats i en rad utredningar. Alla har understrukit att det är betydelsfullt med en ökad elev- och föräldramedvekan.
I skollagens första paragraf slås fast att skolan i samarbete med hem- men skall främja elevernas utveckling till harmoniska människa" och
till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar. Läroplanen för grundskolan understyrker att huvudansvaret för de ungas fostran alltid vilar på hemmet och att skolan i samarbete med hemmen har ett medans- var för att barnen utvecklas till demokratiska och ansvarstagande män- niskor.
Förutsättningar
Riksdagens beslut och SIA-skolan tillsammans med den nya läroplanen för grundskolan innebar viktiga beslut för en övergång till ett mer decentraliserat och målstyrt skolsystem. Trots detta består den stat- liga detaljstyrningen i sina grunddrag, bl a genom sina författnings- bestämmelser. Jämfört med de lagar som gäller inom de närliggande om- rådena socialtjänst och hälso- och sjukvård - där man måste göra samma balansgång mellan rikspolitiska mål och kommunalpolitisk handlingsfri- het - är skolsektorn den mest detaljreglerade delen av kommunal verk- samhet.
Det tidigare centralstyrda skolsystemet med preciserade regler och direktiv innebar att Skolstyrelsen huvudsakligen skulle följa och kontrollera att dessa regler efterlevdes och att man organiserade skolväsendet därefter. En decentralisering medför att de förtroende- valda och skolförvaltningen får andra arbetsuppgifter och ett större ansvar. Den övervakande funktionen ger vika för en ökad målstyrning efter lokala förhållanden inom ramen för de övergripande målen.
I syfte att utveckla ett mer demokratiskt beslutsfattande i skolan, där brukarna ges större möjligheter till inflytande, har en rad för- ändringar och tillägg i skolförordningen skett under de senaste tio åren. Nuvarande förordning och skolöverstyrelsens anvisningar och klassråd, om arbetsenhetes- och klasskonferenser och om personalkonfe- rens gäller sedan 1978.
Begreppet decentralisering har blivit ett av de stora honnörsorden i Sverige under 1970-ta1et och början av 80-talet även inom utbildnings- väsendet. Från centralt håll har man poängterat det värdefulla med initiativ från "gräsrotsnivå"; lärarna skall ha större frihet att
utforma läroplaner efter lokala villkor. En behovsorienterad utbild- ning och undervisning har vunnit terräng. En undervisning som bygger på en dialog mellan elever och lärare, och som sker på de inblandades
villkor, har understötts från centralt håll.
1. Det allmänna demokratiseringsmotivet
att bredda och fördjupa demokratin i samhället och motverka en allt längre gående reglering och byråkratisering; ökat allmänt medborgarinflytande
2. Effektivitets- eller rationaliseringsmotivet
att bättre kunna anpassa skolans verksamhet till skiftande lokala förutsättningar och behov, bl a genom rationellare användning av skolans resurser
3. Motivationsmotivet
att göra arbetet mer stimulerande för anställda och elever genom ökat engagemang i utformningen av den egna arbetssituationen
4. Utbildningsmotivet
att i skolan bättre kunna träna eleverna att på riktigt" utöva medbestämmande och medinflytande och ta medansvar
5. Utvecklingsmotivet
att förbättra förutsättningarna för utveckling av skolan mot de allmänna målen, bl a genom ökat utrymme för lokala inititativ, alternativ, ”experiment"
Mellan de olika motiven finns olika samband. Inget av motiven gäller
ensamt men de väger olika tungt i olika sammanhang.
Decentralisering innebär bl a att reglerna blir färre och mer allmän-
na. Det som förut var givet genom regler eller beslut utanför skolan måste man nu ta ställning till utifrån lokala förhållanden.
Där det förut - på grund av bl a regler - fanns ett begränsat sätt att utforma skolans verksamhet ges nu större möjlighet att pröva olika lokala alternativ - både vad gäller organisation, arbetsformer och
innehåll.
_Styrsystem
Vilka styrmedel har gällt för skolan under senare tid? Om vi begränsar oss till tiden efter 1946 års skolkommission kan man urskilja tre slag av styrning som använts: resursstyrning, regelstyrning och målstyr- ning. Ibland används alla tre samtidigt, men detta hindrar inte att deras vikt och betydelse skiftar inbördes vid olika tidpunkter.
Med resursstyrd utveckling avses att staten genom politiska beslut ger bidrag till kommunernas skolor för ett bestämt ändamål. Det avgörande för resursstyrning är att bidraget ”öronmärks" för en preciserad åt- gärd. Flertalet delreformer under 1940- och 1950-talen kom till på detta vis. Villkoren för bidragen fanns angivna i kungörelser liksom formerna för rekvisition och granskning av bidragen.
Under 1950- och 60-talen fördes emellertid bestämmelserna samman i större resursreglering och öronmärkningen och detaljstyrningen minsk- ade. I och med grundskole-beslutet 1962, markeras slutet på resurs-
styrningens dominans som styrmedel för skolans utveckling.
År 1962 kom ett nytt och förenklat regelsystem bestående i huvudsak av 1962 års skollag, 1962 års skolstadga (som ändrades till 1971 års skolförordning) och 1962 års läroplan för grundskolan. Olika skolor kom nu under en och samma lokala skolstyrelse. De många små statsbi- dragen fördes samman till få och större. Resurserna styrde mindre och reglerna mer.
För 1970-talet gällde att skolreformen i yttre organisatorisk bemär- kelse var genomförd. Parallell-skolsystemet var avskaffat och enhets- skolesystemet infört. Regelstyrningen gav stadga åt systemet i stort, men inte åt de Speciella insatser som visade sig bli, inte bara många och krävande, utan även beroende av lokala betingelser. Man fann också att reglerna ibland rent av var ett hinder för utvecklingen.
Riksdagens beslut är 1976 på grundval av SIA-utredningens förslag blev en vändpunkt. Statsbidragsssystemet omformades och förenklades. Kommu- nerna avgör numera själva vilket antal klasser som skall organiseras.
I läroplan 1980 är timplanerna inte längre givna årskursvis utan en- dast stadievis. Skolan kan fördela ämnen och tid inom vart och ett av
de olika stadierna efter egen planering.
Resurs- och regelstyrning har således minskat. I stället har den 10- kala beslutanderätten och det lokala ansvaret ökat sedan 1976. Mål- tolkningen sker nu mer lokalt än centralt. Skolorna åläggs att göra tolkningar i form av arbetsplaner.
Målstyrningen, enligt grundtankarna i SIA-beslutet, gäller primärt den bristande jämlikheten individer emellan. Målstyrningen har som själv- klar konsekvens att verksamheter måste utvärderas. Man måste utröna om de medel, metoder och resurser man använder leder mot målet.
Målstyrning - ny förtroendemannaroll
SIA-besluten ställer ändrade krav på skolstyrelserna. Det tidigare centralstyrda skolsystemet med preciserade regler och direktiv innebar huvudsaklingen att skolstyrelserna skulle följa och kontrollera att regler efterlevdes och organisera skolväsendet därefter. Den överva— kande funktionen bör i ett decentraliserat system fått vika för en ökad grad av målstyrning, dvs skolstyrelsen måste tolka och analysera mål och intentioner bakom de av riksdag och regering fattade beslut- en - bl a statsbidrag och läroplan. Först efter ett sådant tolknings- arbete kan konkreta lokala beslut fattas och lokala riktlinjer anges som står i överensstämmelse med grundskolans övergripande målsättning. Skolstyrelsernas agerande i den för dem nya situationen har enligt olika forskningsrapporter hittills präglats av osäkerhet.
De förtroendevalda måste med andra ord ta ett annat och större ansvar för skolans utveckling än tidigare. De måste i skolstyrelsen eller det lokala organet kunna formulera sina mål och ambitioner som ramar för planering och beslut på tjänstemannanivå, där lärare och skolledare befinner sig. Detta är också en konsekvens av att den tidigare regel- styrningen av skolan ändrats i riktning mot målstyrning. De förtro- endevalda får därmed ett större pedagogiskt ansvar genom att formulera lokala ramregler som har konsekvenser för den pedagogiska verksam—
heten. Detta är ett ansvar som förenas med uppgiften att tillse att de riktlinjer för den lokala skolutvecklingen som skolstyrelsen eller det lokala organet drar upp verkligen följs. De förtroendevalda ställs inför uppgiften att utöva en mera aktiv tillsyn eller snarare att se till att en mer aktiv tillsyn över skolverksamheten kommer till stånd.
Enligt empiriska studier i SIA-uppföljningsprojektet vid Uppsala uni- versitet är länken mellan skolpolitikerna och skolverksamheten i dags- läget inte särskilt stark. En grundläggande förutsättning för att det skall vara möjligt att stärka skolpolitikernas inflytande är att skol- politikerna själva blir medvetna om sin roll och om de möjligheter den ger. För att genomföra förändringar behövs vidare en god kunskap om den verklighet skolan utgör. En ökad kunskap om denna kan bl a uppnås genom olika typer av kartläggningar, utredningar och utvärderingar vari även forskningsinsatser kan ingå.
De förtroendevalda kan stärka sin ställning genom att övergå från rollen som defensiva granskare till att aktivt initiera och utreda ärenden. De förtroendevalda måste även ha resurser att kontrollera att tidigare fattade beslut genomförts enligt intentionerna. Denna typ av kontroll får i dag ofta stå tillbaka för granskning av planer och skolbudget.
Studier av kommunalt beslutsfattande inom andra områden än skolan visar inte bara på den långa vägen från beslut till verkställighet utan också på att de förtroendevalda ofta komme; i underläge också på förberedelsestadiet i förhållande till tjänstemännen.
Skolan - ett centrum för samarbet
"Grundskolan är samhällets största insats för barn och ungdom. I den vistas alla i nio år. Den utgör därför ett naturligt centrum för en bred samverkan mellan föräldrar, elever och skolans per- sonal, med förskola och fritidsverksamhet, med sociala myndig- heter och yrkeslivet, med föreningar, organisationer, kulturins- titutioner och kulturarbetare.
Till skolstyrelsens uppgift hör att i samarbete med andra kommu- nala nämnder ta initiativ till och verka för gemensam planering i syfte att utnyttja befintliga resurser på bästa sätt.” (Lgr 80 sid 20.)
Skolans arbetsmiljö är en del av närsamhällets totalmiljö och skolans verksamhet påverkas mer av närsamhällets struktur än av någon annan faktor. Närsamhället sätter sin prägel på skolans arbetsmiljö och in- verkar starkt på bl a lärarnas arbetssituation.
I sin verksamhet står skolan i ett beroendeförhållande till närsamhäl- let, samtidigt som skolan liksom socialtjänsten har ett ansvar för samhällsplaneringen. För skolan är det ett mer komplicerat förhållande än för socialtjänsten. Det handlar om skolans dubbla roller: att vara samhällsförändrande och verka för jämlikhet på sikt och att samtidigt utbilda den blivande arbetskraften efter vad dagens samhälle kräver.
SIA-utredningen formulerade sina grundtankar i fem principiella ställ- ningstaganden:
o Skolans isolering måste brytas.
o Skolan bör samordnas med familjepolitiken.
o Skolan bör samordnas med kultur- och fritidspolitiken. o Skolan bör samordnas med socialpolitiken.
o Skolan måste engagera sig i arbetet med att skapa en bättre bo- endemiljö.
Lokalorganslagen som kom år 1980 ger kommunen stor frihet att utforma sin egen nämndorganisation och anpassa den efter lokala förhållanden.
I de kommuner som påbörjat försöksverksamhet med kommundelsnämnder har det visat sig att skolsektorn är mer komplicerad än övriga att anpassa till försöken. Detta beror bl a på att skolan fortfarande har en mer direkt statlig styrning är övriga förvaltningar. Skolstyrelsen och skolledningen har många gånger närmare kontakter med länsskolnämnden än med andra kommunala nämnder och styrelser när det gäller resurser, organisation och utveckling av verksamheten.
Brukarnas medverkan och inflytande
Vilka möjligheter har eleven och dennes föräldrar till delaktighet och inflytande i dagens skola?
Under 1968 och en period därefter var debatten kring ett reellt in- flytande inom utbildningsväsendet intensiv. SIA-utredningen föreslog år 1974 inrättandet av en bestyrelse som skulle vara ett beslutsorgan vid varje skolenhet. SIA:s förslag skulle ge elever och föräldrar ett verkligt inflytande över skolans arbete tillsammans med skolans led- ning och personal. Bestyrelseidén förvandlades under en sjuårsperiod till bestämmelserna om samråds- och informationsskyldighet i skolför- ordningen.
Emellertid skedde en rad förändringar och tillägg under senare delen av 1970-talet i skolförordningen i syfte att utveckla skolans möjlig- heter till demokratiskt beslutsfattande. Nuvarande förordning och Sözs anvisningar om klassråd, om arbetsenhets- och klasskonferenser och om personalkonferens gäller sedan 1978. Bestämmelserna om rektors infor— mation till och samråd med företrädare för elever och föräldrar, om skolkonferenser samt om s k andra sammmankomster om pedagogiska frågor finns sedan 1981.
Förändringarna innebär främst att elever och föräldrar ges ökade for- mella möjligheter till deltagande. Läroplan 80 för grundskolan och i viss mån Läroplan 70 för gymnasieskolan innehåller föreskrifter om hur samråd och samarbete mellan lärare och elev/föräldrar skall ske.
Skolans styrdokument ger alltså vida formella ramar för ett aktivt elev- och föräldradeltagande på olika nivåer inom skolan. Enbart nya styrdokument är emellertid ingen garanti för att reella förändringar kommer till stånd. Stora regelstyrda organisationers "bromssträckor" är mycket långa. Attityder, värderingar, traditioner och bakgrundshis- toria, som tillsammans bildar en organisations "klimat/kultur", strä- var efter att passa in nya intentioner i gamla traditionella mönster.
Många rektorsområden, kommuner och länsskolnämnder bedriver utveck- lingsarbete främst när det gäller elevmedverkan. Elevernas delaktighet
inom vissa rektorsområden och skolformer har kartlagts.
Resultaten av kartläggningarna visar att det främst är klassråd som används för elevmedverkan.
Utifrån de kartläggningar som gjorts ser man att eleverna är positiva till klassråd. Man uppskattar särskilt möjligheten att kunna ta upp individuella och kollektiva problem till diskussion. Eleverna tycker också att de gjort framsteg i klassrådsarbetet. Till en början hade man inte förstått så mycket under sammanträdena.
Lärarna är mer kritiska. Många säger sig ha fått otillräcklig informa- tion och vet inte riktigt vad man väntar sig av klassråden.
Återkommande problem är lärarnas och elevernas bristande kunskap om de riktlinjer som givits för exempelvis klassrådsverksamheten av centrala myndigheter, bristande kunskaper om ansvarsområden och befogenheter, osäkerhet om vilka möjligheter som finns att utforma och utveckla verksamheten. Flera lärares slutsats är att elevmedverkan är en in- ställning och ett förhållningssätt och inte bara ett ämne på schemat.
Förändringsönskemål från brukarnas representanter
Elevorganisationen i Sverige skiljer på elevinflytande som "pedagogisk finess” och ett mer demokratiskt betingat reellt inflytande. De för i en skrivelse till utbildningsdepartementet i mars 1983 fram att ett reellt elevinflytande, vilande på elevfackliga grund, är den bästa me- toden med hänsyn till hur löntagarnas intressen tas tillvara i arbets- livet:
"Men om skolans syfte med elevinflytande reduceras till att vara bara en pedagogisk finess förloras säkerligen möjligheteterna att använda elevinflytande som en del i skolans fostrande roll.
Att skolan dessutom vill lära alla elever mötesteknik med mera är något annat som inte direkt har med elevinflytande att göra. Att i ett klassråd rösta om i vilken ordning kapitlen i boken ska
läsas är kanske ett bra sätt att lära sig propositionsordning, men det är inte elevinflytande...
Målkonflikten mellan elevinflytande som "pedagogisk finess" och mål som ett elevfackligt krav på inflytande kan klaras upp. Då måste dock det elevinflytande som främst är pedagogiskt betingat skiljas från det mer demokratiskt betingade reella inflytandet."
I sin förslagsdel i skrivelsen till Utbildningsdepartementet hävdar Elevorganisationen slutligen att för att elevinflytande skall fungera måste eleverna ha insyn och inflytande på samtliga nivåer inom skolan. En elevfacklig organisation med bred förankring är en förutsättning. Om samhället vill verka för reellt inflytande byggt på elevernas egen- organisering borde kommunerna åläggas att förbättra förutsättningarna för elevfackligt arbete.
Riksförbundet Hem och Skola framför i en skrivelse till ordföranden i demokratiberedningen den 19 september 1983 att beslutet om rektors in- formations- och samrådsskyldighet hittills inte visat sig mostvara förväntningarna. En enkätundersökning våren 1983 angående föräldrarep- resentanternas erfarenheter av rektors samråd och skolkonferenser vi- sade att det fanns både praktiska och attitydmässiga hinder och risken är uppenbar att föräldrarepresentanterna känner samrådsförfarandet som
meningslöst.
Hem och Skola menar också att det är viktigt att studera de erfaren- heter av föräldrainflytande i skolan som övriga nordiska länder har - Sverige ligger enligt Hem och Skolas ordförande långt efter när det gäller föräldrarinflytande. Man uttalar också en oro över att de hit- tillsvarande initiativen inte har lett till de förbättringar som riks- dagens beslut ger möjlighet till och hemställer att demokratibered- ningen inom ramen för sin försöksverksamhet prövar alternativa former, där de olika intressenterna i skolan - skolledning, personal, elever och föräldrar - får möjlighet att tillsammans delta i utformningen av verksamheten.
Man betonar att Hem och Skola-rörelsens mål är ett lokalt ledningsor- gan vid varje skola.
Pågående försöksverksamheter - modeller
Under denna rubrik ges exempel på försöksverksamheter som rör de för- troendevaldas aktivare roll, elevers delaktighet samt föräldramed- verkan.
Eärtreengemannargllsn
I Uppsala kommun har skolstyrelsen efter ett års arbete enats över partigränserna och i en VERKSAMHETSPLAN angett skolstyrelsens målsätt- ning för arbetet i skolan. Under innevarande tvåårsperiod kommer skol- styrelsen i Uppsala att särskilt arbeta för att nå följande mål för grundskolan:
1. Att komma till rätta med skolket i skolan. Skolket kan bero på skolans innehåll och arbetssätt, men också på elevens sociala situation. Av skolans arbetsplan ska framgå hur man avser att dels kartlägga skolkets omfattning dels att hjäpa de barn som tar sin tillflykt till skolk
2. Att skolan ska ge alla barn och ungdomar goda kunskaper och fär-
digheter. Skolstyrelsen avser att noggrant analysera orsakkerna till att en stor grupp elever, 142 st, lämnat skolan utan betyg i alla ämnen i grundskolan. Av arbetsplanen ska framgå hur skolan avser att stödja eleverna så att alla får fullt utbyte av hela sin skoltid.
3. Att skolan skall spela en aktiv roll som kulturförmedlare. Sko- lans roll som kulturcentrum har slagits fast i läroplanerna. Kul- turutbudet i skolan måste breddas och fördjupas för att skapa en motvikt mot skräpkulturen. I skolans arbetsplan ska framgå hur man avser att ta tillvara dessa möjligheter genom berikande kul- turaktiviteter och genom att skapa en front mot nedbrytande kraf- ter.
4. Att i skolan skapa en verklig demokrati. Elevernas delaktighet
och ansvar för skolarbetet och skolans miljö är en förutsättning
för detta. Eleverna måste få hjälp och träning i att arbeta demo- kratiskt. Så kan skolan hjälpa barnen till den självtillit som de behöver för att senare som vuxna kunna delta t ex i det politiska livet och påverka samhällsutvecklingen. Av skolans arbetsplan ska framgå hur man avser att arbeta med detta.
I Uppsala skolstyrelses VERKSAMHETSPLAN säger man vidare att skolans lokala arbetsplan är ett program för vad man avser att arbeta med och vilka utvecklingsområden som skolan har förutsättningar för och möj- ligheter till. Ovanstående punkter skall dock vara gemensamma och re- dovisas i samtliga arbetsplaner.
Liknande verksamheter pågår i andra kommuner och inom vissa kommun- delsnämnder i landet.
Eleymsgysrken
Det finns många skolor där hela skolan präglas av ett genomtänkt för- hållningssätt och som bygger på föreställningen om människors önskan att aktivt deltaga i sin vardagsverksamhet. I Helsingborg, Gävle, Öckerö, Örebro m. fl. kommuner prövas eller planeras olika former för elevers delaktighet. Vi väljer här att presentera Tranmursskolan i Gävle, som har redovisats i demokratiberedningens småskriftserie av Åke Gillström. Se även bilagan i detta kapitel.
Denna låg- och mellanstadieskola har ett väl genomtänkt pedagogiskt innehåll i skoldagen enligt läroplan BO:s intentioner. Elever och per- sonal planerar, genomför och utvärderar tillsammans innehåll och form- er för skolarbetet. Egen produktion av läromedel gör eleverna till aktiva producenter och samarbete blir viktigare än att försöka vara först i läromedlet. Äldre elever handleder och hjälper yngre elever i en årskurslös undervisning. 6-åringar ges möjlighet att deltaga i låg-
stadiets övningar av undervisande och annan art.
Förutom ovanstående arbetar man också med att öka elevernas delaktig— het genom 5 k självförvaltning.
I 2.211, 111-11 | lr 'l.
(Alex ):WIW,
Gävle skolstyrelse menar att självförvaltning definitionsmässigt är en form av direkt demokrati utan byråkratiska mellanled eller överordnade instanser. Med denna skrivning avses att elever och personal direkt kan fatta beslut inom gällande författningars ramar också när det gäller budgetfrågor utan att tillåtelse eller beslut behöver inhämtas från skolstyrelse, skolförvaltning eller delegat. Det förutsättes endast att sådana direkta beslut sker inom de för försöket angivna
ramarna.
Försöket - sett i ett skolpolitiskt sammanhang - syftar ytterst till ett lokalt utvecklingsarbete i LGr BO:s anda där skolans arbetssätt mer än tidigare måste bygga på grundpelarna demokrati, ansvar, delakt- ighet och reglerad beslutsrätt, begrepp som måste genomsyra skolan både i det praktiska vardagsarbetet och i undervisningen. Uttrycket "reglerad beslutsrätt” innebär att eleverna får lära sig fatta beslut inom ramen för de bestämmelser som finns på olika områden.
Allt praktiskt arbete skall ingå som naturliga delar i undervisningen. En praktisk social fostran under kamratligt tryck med den anställda skolpersonalen i nya, kvalificerade handledar- och ledarroller avses.
Självförvaltning som metod innebär ansvar för praktiska sysslor och vissa planerande uppgifter, ett sätt att utveckla demokratin.
Vidare syftar försöket till att få igång en dialog mellan de ansvariga för skolan och dess brukare och personal.
Pedagogiska Institutionen i Stockholm utvärderar försöket och har i en delrapport angett att eleverna genom deltagande i skolmåltidsverksam- heten äter mer och blir piggare, genom att de är delaktiga i skötseln av lokaler och skolgård sker ingen vandalisering och genom arbetet i skolbiblioteket ökar bokintresset.
Försöket utvidgades under 1983 att gälla även högstadieskolan Käll- mursskolan.
föräldramedverkan För att skolan skall kunna fullgöra de uppgifter som finns angivna i läroplan och skolförordning krävs även medverkan av elevernas föräld-
rar både inom det egna barnets klass och skolans verksamhet i stort.
Den 1 juli 1981 kom nya bestämmelser som innebär att rektor har skyl- dighet att fortlöpande informera och samråda med företrädare för elev- er, föräldrar och personal innan han fattar beslut i frågor som är av stor betydelse för eleverna, eller innan har avger förslag eller ytt- rande i sådana frågor. Samrådet kan ske i form av en skolkonferens.
Enligt riksförbundet HEM och SKOLA har dessa nya bestämmelser ännu inte genomförts i praktiken i önskad utsträckning. Mer fortbildning för lärare, skolledare och utbildning för föräldrar behövs. Skolöver- styrelsen ger under våren 1984 ut ett kommentarmaterial i frågan som stöd för det lokala utvecklingsarbetet. HEM och SKOLA genomför konti— nuerligt föräldrautbildning. Många enskilda rektorsområden arbetar också med föräldrautbildning.
Det finns också helt andra vägar för delaktighet och samverkan. Pro- jektet Miljöfostran i Ramkvilla och Mullsjö är ett utvecklingsarbete för att få till stånd en aktiv och systematisk samverkan mellan för- äldrar, lärare och folkbildning. Denna samverkan syftar till att ut- forma en lokal kursplan för arbetet i skolan, där innehållet bygger på de lokala miljöförhållandena. Ett av huvudsyftena med projektet är att utvidga kontaktnätet mellan barnens undervisningsmiljö och den resurs som föräldrar och folkbildning utgör.
Centrala frågeställningar i projektet är:
- Hur kommer det framtida samhället att se ut? Hur utvecklas sam- spelet mellan barn och vuxna i ett samhälle i stark förändring? Den tekniska, sociala och kulturella förändring som är i sam- hället medför ökade krav på skolan att fungera som en aktiv faktor i samhällsutvecklingen. Skolan behöver utvecklas mot en
pedagogik som gör människor mer medvetna om sin miljö, dess his- toria och framtida utveckling. Det innebär en pedagogik som arbe- tar för miljön, i miljön och med miljön på ett undersökande sätt.
- Hur skall man släppa in närsamhället och föräldrarna så att de på ett mer systematiskt och meningsfullt sätt kan påverka skolans
inre arbete?
"Med miljön" innebär att skolan inte kan arbeta isolerat från närsamhället. Det ställer krav på en aktiv samverkan med framför allt föräldrarna för att ge barnen en helhet i sin uppväxtmiljö. Skolans roll att engagera föräldrarna i skolutvecklingen kommer att vara en av de viktigaste uppgifterna under 80-talet.
- Hur får föräldrarna den insikt och medvetenhet om barnens skola som gör att de kan ta ett ökat ansvar och använda sina möjlighet- er? SIA-utredningen och Läroplanen för grunskolan 1980 medförde ändrade besluts- och ansvarsfunktioner för skolan och dess när- maste omgivning. Närsamhället får ökade möjligheter till insyn och medbestämmande i skolan. Genom att föräldrar får medverka i förändringsarbetet i skolan förväntas de också ta ett större an-
svar för sina barns miljö.
I studiecirklar har föräldrarna identifierat undervisningsinnehåll ur närsamhället och därefter formulerat sina tankar om hur de vill att skolan skall arbete med detta. Föräldrarna deltog i undervisningen och
bidrog till att vidga kontaknätet för skolan i närsamhället.
Olika elevgrupper på låg- och mellanstadiet arbetade med det lokalt formulerade undervisningsinnehållet. Det gjorde de på ett problemori-
enterat undersökande sätt ute i och med hjälp av närsamhället.
Genom att föräldrarna deltar i arbetet med att formulera undervis- ningsinnehåll ökar deras intresse för vad som händer i skolan och hur ' barnen tänker. Ett genomgående önskemål från föräldrarna är att få ta del av elevernas arbete och att det dokumenteras så att det kan spri-
das utanför skolan. Föräldrarna föreslår redovisningformer som hjälper
skolan att bryta anonymiteten beträffande innehållet. Utställningar, ljudband, "öppet-hus"-aktiviteter och faktahäften bidrar till att barn
och vuxna kan mötas i en dialog om barnens arbete med närmiljön.
Högskolan i Jönköping utvärderar försöket. Man har funnit att föräld- rarna har visat sig vara en värdefull resurs i en lokal skolutveck- ling. De utgör en nödvändig samverkanspart med skolan för att ge barn- en trygghet under sin uppväxttid och i sin uppväxtmiljö. Genom att gemensamt formulera undervisnings- och fostransmål minskar det kultur- ella och emotionella avståndet mellan hem, skola och samhälle.
Föräldrarnas kunskap om skolan och deras möjlighet till medvetet och aktivt förändringsarbete ökar liksom deras engagemang och intresse för närmiljön.
Man har märkt att föräldrarna funderar mer aktivt över barnens upp- växtmiljö och att de talar mer och med en annan utgångspunkt med sina barn om skolans innehåll. På detta vis skapar de viktiga informella inlärningssituationer.
Barnens intresse och engagemang för närsamhället har visat sig vara stort. Vuxenkontakterna utanför skolan och det undersökande arbets- sättet gör dem mer aktiva och reflekterande, samtidigt som de får en ökad kommunikationssträning i flera verkliga situationer. Barnen före- faller enligt Högskolan i Jönköping att ha kommit en god bit på väg mot ett sambandstänkande. De har fått goda kunskaper om förändrings- processen i samhället och början till en fördjupad samhörighet med sin
miljö. (Ytterligare information genom Projektet Miljöfostran, Högsko- lan i Jönköping.)
Metod för delaktighet
Forskare vid Norsk Institutt for By- og Regionforskning (NIBR) har tillsammans med ABF i Norge utvecklat en metod för medverkan i olika former av planeringsarbete. Syftet har varit att utveckla en metod som motiverar - engagerar - ger kunskap - och inflytande på planeringssta- diet. Den norska metoden - ARBETSBOKSMETODEN - har visat sig ha ovan uppräknade egenskaper.
Arbetsboksmetoden har provats i Falun på två högstadieskolor. Så gott som samtliga elever och hälften av alla föräldrar har besvarat de tretton olika frågeställningar som en redaktionsgrupp bestående av tre elever, tre skolpersonal, två föräldrar och en projektledare utarbetat efter diskussioner på klassrådstimmar. Eleverna har på klassrådstimnar "listat” ned problem som de vill förändra/förbättra. Skolpersonal och föräldrar har arbetet på liknande sätt. Detta material har sedan sam- manställts till tretton problemområden som presenteras i arbetsbok nr 1.
När arbetsboken fyllts i samlas den in och resultaten summeras. Summe- ringsboken (Arbetsbok 2) delas ut till alla som fyllt i den första boken. Med utgångspunkt från summeringsboken upprättas ett förslag till åtgärder. Arbetsbok 3 kommer sedan att fungera som den kunskaps- bank som politiker efterlyst och beslut kommer att kunna fattas uti- från experternas, d v s elevers, personals och föräldrars erfaren- heter.
Arbetsboken kräver medverkan av elever, föräldrar, skolpersonal och ansvariga förtroendemän. Återkoppling till samtliga delaktiga sker kontinuerligt. Att starta denna typ av process är förenat med ett stort ansvar och seriösa avsikter från framför allt de förtroendeval- das sida. Uppföljning av arbetsböckernas förslag är nödvändig för att inte skapa skendemokrati. I de fall förslagna förbättringar ej kan genomföras krävs en rak förklaring av de förtroendevalda om de ramar
och prioriteringar som styr olika verksamheter. Fortsatt arbete
Skolfrågorna inom såväl grunskola som gymnasieskola kommer från hösten 1984 att behandlas av en särskild arbetsgrupp inom demokratiberedning- en. Enligt tilläggsdirektiv till demokratiberedningen (Dir 1984100) skall gruppen mer samlat ta upp frågan om elevers och föräldrars med- verkan, delaktighet och ansvar i skolan. Den skall utarbeta förslag som syftar till att öka deras medverkan, delaktighet och ansvar och särskilt
o överväga hur elev- och föräldrainflytande skall samspela med personalinflytandet och avvägas med hänsyn till den styrning som skolstyrelsen och i förekommande fall lokala organ skall full- göra,
0 belysa hur frågan om det demokratiska samhällssystemet, demo- kratins grundläggande värderingar, principer och olika former kan ges en mer framträdande roll i undervisningen,
o stimulera försöksverksamhet inom ramen för gällande bestämmelser och också föreslå de förändringar i bestämmelserna som kan behö-
vas för att möjliggöra ytterligare försöksverksamhet,
o föreslå hur försöksverksamheten skall följas upp och utvärderas
samt hur ett fortsatt utvecklingsarbete inom området kan läggas
UPP, o bidraga till ytterligare debatt och studier inom området, o såvitt möjligt lägga konkreta förslag till bestämmelser om elev-
och föräldrainflytande i skolan.
Förslagen i frågan skall redovisas senast den 1 juli 1985.
Utdrag ur:
"PRINCIPSKISS FÖR SJÄLVFÖRVALTNING I TRANMURSSKOLAN I GÄVLE"
Begreppet avtal
Självförvaltning som är en form av lokal direkt demokrati ökar brukar- nas beslutsbefogenheter avsevärt. Men det innebär ingen total rätt till självbestämmande. Likvärdighet, solidaritet, rättviseförhållanden samt skolans allmänna måluppfyllelse har skolstyrelsen att ansvara för. Beslutsbefogenheterna, verksamhetsgenomförandet regleras därför i ett ramavtal som är ömsesidigt mellan skolstyrelsen och rektorsområdet (elever och personal i en gemensam grupp). I avtalet förpliktigar sig elever/personal att sköta skolans angelägenheter inom vissa områden och på föreskrivet sätt. Skolstyrelsen förpliktigar sig att överlåta
beslutsansvar och ge organisatoriska och ekonomiska förutsättningar.
Visar utvärderingen att den lokala arbetsplanen ej följts kan skolsty- relsen ge kritiska synpunkter på arbetets genomförande. Personal/elev- er har därefter att förändra verksamheten eller att föreslå skolsty-
relsen förändringar i arbetsplanen för förnyad överenskommelse.
Självförvaltningen innebär alltså både rättigheter och skyldigheter. För brukarna, och skolans resultat i övrigt, ska inte detta ömsesidiga samspel ses som en restriktion, tvärtom. De ömsesidiga förpliktelserna sätter igång en social och demokratisk process som är viktig. Varje år återkommer en diskussion om skolans sätt att fungera där såväl elever som lärare deltar som fullvärdiga aktörer.
Självförvaltningens genomförande i skolan
Elevernas initiativ kan främja en bra skolmiljö, göra skolan till en positiv arbetsplats. Önskvärda drivkrafter (ansvar, omsorg, deltagande och aktivitet, kamratlighet, respekt) sätts i rörelse just därför att demokratin fått ett reellt innehåll. Det ansvar som överförs till elever/personal ska fyllas med ett innehåll och det formuleras i hög grad av de berörda själva. Härigenom skapas en praktisk fostran under
Den diskussion som överenskommelsen framtvingar är m a o viktig för att självförvaltningens sociala mål skall uppfyllas, träning i an-
svarstagande och demokratiskt beslutsfattande.
Avtalet har summerat följande syften:
A. Den lokala arbetsplanen utgör underlag för överenskommelsen.
B. Arbetsplanen är i detta fall ett instrument för skolstyrelsen att ta initiativ till en verksamhet - självförvaltning - och stegvis utöka dess omfattning.
C. Skolstyrelsen är skyldig att utvärdera att verksamheten sker i enlighet med skolans övergripande mål och gruntankarna i motio- nen.
D. En verksamhet i skolan enligt motionens grundtankarna är ett sätt att utveckla den lokala demokratin.
Den demokratiska processen
Skolstyrelsens förslag till ansvarsområden presenteras för elev-och personalföreträdare på varje rektorsområde/skola. Tidsmässigt bör detta ske i god tid. När det gäller eleverna förs förslaget ut till rådslag i varje klassråd/elevråd. När det gäller personalen förs för- slaget ut till rådslag i personalkonferensen och arbetsenhetskonfe- rensen.
Synpunkterna sammanfattas i förvaltningsrådet bestående av en elev och en personalrepresentant från varje arbetskonferens på skolan. Eftersom beslutsfunktioner i många avseenden ligger hos förvaltningsrådet bör tillsynslärarfunktionen inte låsas i enlighet med nuvarande bestämmel- ser. Det ankommer på skolstyrelsen att besluta om utformningen av denna ledningsfuktion i en skola med försöksverksamhet.
Förvaltningsrådet beskrives närmare i den lokala arbetsplanen.
Förvaltningsrådets förslag testas sedan av arbetsenhetskonferenser ännu en gång. Efter slutjustering förs synpunkterna fram till den slutliga diskussionen med skolstyrelsen. Skolstyrelsen har att överväga om förslagen är acceptabla eller be-
höver förändras. "Förhandlingen" utmynnar i att ett ömsesidigt avtal
sluts.
SKOLSTYRELSEN
REKTOR
"FÖRVALTNINGSRÅD"
Arbets enhet ,
En central punkt i självförvaltningsprincipen är att personal och elever inom arbetsplanens ram formulerar egna regler, förhållningssätt
och metoder för genomförandet av de praktiska sysslorna.
Dessa tankegångar är helt i överensställelse med vad som står i Lgr 80:s mål och riktlinjer.
Exempel på ansvarsområden/självförvaltningsområden och praktiska sysslor
För samtliga ansvarsområden/självförvaltningsområden gäller att de sysslor som skall utföras av eleverna måste vara anpassade till elev-
Vidare bör sysslorna alltid utföras i grupp, ju lägre ålder ju mindre grupp (två-tre + en vuxen i de lägsta åldrarna). Det kan i många lägen vara lämpligt att ha åldersblandade grupper för varje syssla. En vuxen person bör ingå i de flesta gruppers arbete.
För varje ansvarsområde/självförvaltningsområde skall finnas en hand- ledare dvs den befattningshavare som normalt har att utföra arbetet. Handledaren har här dels en pedagogisk uppgift att lära och handleda eleverna hur man praktiskt går till väga dels delta i arbetsenhetens
planering av arbetet förutom att man själv deltar i själva utförandet. A. Skolmåltidsverksamheten
A 1. Skolmåltidsverksamheten kan utgöra ett ansvarsområde förut-
satt att eleverna äter i sina egna klassrum. Sysslor i detta område kan då t ex vara:
- hämta och köra tillbaka matvagnar till klassrummet
- ställa iordning klassrummet för servering
- servera sina kamrater
- duka fram (beror på möbleringen) och städa upp efter maten
- övriga sysslor inom detta område planeras av varje arbets- enhet själv.
A 2. Arbete i mottagninsköket kan utgöra ett ansvarsområde
Sysslor inom detta område kan t ex vara att biträda kökspersonalen med att:
- göra iordning matvagnar
- biträda med diskning och uppstädning av köket och material- vård m m
- delta i mottagandet av matleveranser - delta i arbete med beställning av portioner, förbrukning m m
informera elever, föräldrar om matsedel, goda kostvanor och liknande.
Arbete inom detta ansvarsområde lämpar sig sannolikt främst för de äldre eleverna.
A 3. Om skolmåltiderna intas i skolrestaurangen kan skolmåltids- restaurangen vara ett ansvarsområde. En eller ett par grupp-
er elever kan t ex syssla med följande:
biträda i iordningsställande av serveringsdisken delta i utportioneringen
framdukning, avtorkning och städning av restaurangen.
Miljövård, skötsel av lokaler och skolgård
Även detta ansvarsområde/självförvaltningsområde kan delas upp i olika
delar.
B 1. Vård av den egna närmiljön, klassrummet kan utgöra ett an- svarsområde med t ex följande sysslor:
torka tavlan blomstervattning bokhylleskötsel
skötsel av förbrukningsmaterial e t c
Detta är uppgifter som för de yngre kan utgöra arbetsuppgifter för
flera grupper, medan för de äldre eleverna
en grupp kan ansvara för hela klassrummet i ovanstående av- seenden
en grupp kan ansvara för den grövre städningen i klassrummet och arbetsenhetens eget städmaterial
en grupp kan ansvara för grovstädningen av det egna korri- dorutrymmet.
B 2. Skötsel av gemenskapsutrymmen inom byggnaden kan t ex vara ett ansvarsområde där olika elevgrupper har ansvaret för olika delar av gemenskapsutrymmena.
B 3. Skötsel av utemiljön kan vara ett ansvarsområde där olika grupper har ansvar för olika delar av utemiljön t ex gårds- plan, rabatter, parkeringsplats m m.
B 4. Inventariereparationer är ytterligare ett ansvarsområde som elevgrupper kan arbeta med. Företrädesvis äldre elever.
C. Ansvarsområdet skolbibliotek
Elevgrupper kan ha ansvar för bokdistribution i skolan, hyllstädning, utlåningsverksamhet, delta i planering av bokinköp, presentera nyför- värvade böcker för lärare-elever, produktion av nyförvärvslistor m m.
D. Ansvarsområdet skrivcentralen
Elevgrupper kan sköta lagerföring, distribution och material, stenci- lering och i de hägra åldrarna ev även utskrifter.
E. Ansvarsområdet AV-centralen
Elevgrupper kan distribuera material till olika klasser, grupper. Ar- betsenheten kan också svara för kontakter med centrala AV-centralen, beställningar m m.
F. Ansvarsområde PR- och informationsverksamhet
Elevgrupper kan ansvara för informationsspridning på skolan, ta hand om studiebesök, kontakter med andra skolor, skoltidningsverksamhet, kontakter med andra organisationer och föreningar.
G. Ansvarsområdet musikinstitutionerna
Elevgrupper kan ansvara för sådana sysslor som instrumentvård, skötsel av skivor, skivanläggningar m m som är gemensamma för skolan (gäller framförallt högstadieelever) såväl som arbetsenheternas eget musikma-
terial.
H. Ansvarsområdet skolträdgård
I ansvarsområdet skolträdgård skulle elevgrupper kunna ansvara för skötsel av en skolträdgård som temastudier. Enligt modellgruppens me- ning bör skolan själv undersöka möjligheterna till att bedriva en sådan typ av aktivitet och möjligheter att finansiera den. Skolan bör då också särskilt beakta problem vid trädgårdens skötsel under sommar- tid.
Inom varje arbetsenhet uppdelas ansvarsområdet i en mängd olika prak- tiska sysslor. För varje syssla utses en liten grupp elever som an- svariga för sysslans genomförande.
Gruppernas sammansättning vad gäller storlek och ålder bestäms i ar- betsenheten allt efter sysslornas svårighetsgrad. Grupperna utses i klassråden där också planeringen av dagens/ veckans arbete görs.
Tid för genomförande av sysslorna tas under den samlade skoldagen, t ex från FA-tid, tema-tid, prao-tid, rast—tid e t c.
Handledare för respektive ansvarsområde/självförvaltningsområde är vaktmästare, kökspersonal, städpersonal, FA-personal, fritidspedagog-
er, lärare samt övriga i skolan.
Handledarna, övrig personal och kanslipersonal deltar aktivt dels i planeringen av arbetet dels i genomförandet tillsammans med resp ar- betsgrupp där så erfordras samt självklart i uppföljning av sysslornas genomförande vilket sker på klassrådstid. Vid behov adjungeras övrig personal till klassrådet.
Budgetmässigt har skolan ett enda konto och ett eget budgetansvar för verksamheten. Detta konto omfattar nuvarande konton samt utöver det ett personalanslag för övrig verksamhet och samlad skoldag såväl som ett vikarieanslag. I framtiden skall möjligheter också finnas att bygga ut denna kontoplan (kostnadställebudget) med t ex konto för Skolmåltider. Rektor är budgetansvarig men alla beslut skall ske efter författningsmässiga samråd och med personal och elever i det 5 k "för- valtningsrådet".
Medel som blir över vid verksamhetsårets slut behålles av skolan och återgår ej till drätselkontoret. Medlen får användas för angelägna ändamål för vilket ett längre sparande krävs eller för ansvarsstimu- lerande insatser för personal och elever.
En förutsättning för att skolstyrelsen skall kunna skriva avtal med skolan som innebär att skolan får ett eget budgetansvar är att skolan förbinder sig att självförvalta område A och B samt minst två ytterli-
gare ansvarsområden.
3 MENINGSFULL FRITID
Under de senaste årtiondena har kommunernas insatser inom kultur- och fritidsområdena ökat kraftigt. Fritidsgårdar och folkbibliotek men
också 5 k områdesarbete är kommunala verksamheter.
Huvuddelen av den kommunala fritidsverksamheten riktar sig till ung- domar. I ett samhälle där inte minst barn och ungdomar hamnat i en egen värld behövs ökad aktiv medverkan, delaktighet och medansvar.
Det kommunala intresset för ungdoms- och fritidsfrågor ökade markant under 1960-talet. De kommunala fritidsgårdarna blev fler. Bidragen till föreningslivet ökade också under denna period. Det var kommuner- nas egen verksamhet som prioriterades. Det vanligaste argumentet för en kommunalt driven verksamhet var att föreningarna inte kunde ta hand om alla undgomar, medan en kommunal verksamhet var öppen för alla. Man ansåg också att ett neutralt alternativ till de idéburna organisatio- nerna var nödvändigt och att kommunerna kunde bedriva en väl utformad verksamhet som samtidigt var ekonomiskt försvarbar. Detta utan att fordra medlemskap och avgifter från besökarna.
Dagens kommunala fritidsgårdar har fått kritik för att de bedriver en profillös verksamhet utan målsättningar; de prioriterar 7-12 åringar istället för tonårsgrupper, har öppet på "fel" tider (bara 30 % av re- surserna används till kvälls- och helgöppet) och engagerar inte besö- karna.
Till viss del är det nog sant att det kommunala fritids- och kulturut- budet av färdiga anläggningar och verksamheter inte har stimulerat
till aktivitet, delaktighet och ansvar.
I dag tenderar dock den kommunala fritids- och kulturverksamheten alltmer att utgå från människornas egen kreativitet. De kommunala resurserna används som stöd för att ge fler möjlighet att själva skapa sig en meningsfull fritid.
Därmed har de kommunala och de föreningsburna verksamheterna inom kul- tur- och fritidsområdet närmat sig varandra.
Kommunerna försöker också att skapa förutsättnigar för ett lokalt föreningsliv. Detta sker dels via de traditionella folkrörelserna och dels via nya föreningstyper. Det finns flera exempel på att kommunerna lånar ut lokaler till grannskapsföreningar eller till musik- och kul- turföreningar. De boende i ett bostadsområde kan där i föreningsform utveckla och skapa egna fritids- och kulturaktiviteter.
Ramarna för den kommunala kompetensen när det gäller ekonomiskt och materiellt stöd är mycket vida inom fritids- och kulturområdet.
Under de närmaste åren har statsmakterna "öronmärkt" mer än 90 mil- joner kronor för att utveckla och stödja olika projekt i syfte att främja ungdomars delaktighet. Många projekt sker inom områdena fritid och kultur. För att stimulera till ett fortsatt utvecklingsarbete kan
det behövas en gemensam idébank.
Mycket av det som händer just nu är positivt. Oavsett om verksamheter— na drivs i kommunal regi eller av föreningar så betonas medverkan, delaktighet och ansvar allt mer. Många verksamheter verkar också efter lokala behov och förutsättningar.
Kommunerna engagerar sig i kultur- och fritidsaktiviteter på många olika sätt. Med utgångspunkt från syftet att belysa olika former av brukarinflytande kan följande huvudformer utkristalliseras:
- Renodlad kommunal verksamhet.
- Kommunen initierar eller stödjer föreningsbildningar kring lokal- bundna kultur- och fritidsverksamheter.
- Kommunen ställer resurser till brukarnas förfogande.
- Andra alternativa förvaltningsformer i samverkan med folkrörel-
ser.
I det följande ges en beskrivning av konkreta verksamheter indelade under ovan angivna huvudformer. Det finns dock skäl att påpeka att redovisningen på intet sätt ger en heltäckande bild av brukarmedverkan inom kultur- och fritidsområdet, utan tjänar som en exemplifiering av
olika vägar att nå en ökad medverkan och delaktighet. Renodlad kommunal verksamhet
I lokal- eller anläggningsbunden kultur- och fritidsverksamhet under ett rent kommunalt huvudmannaskap har kommunen såväl lokal-, perso- nal-, som verksamhetsansvar. Typiska exempel är kommunalt drivna bad- och motionsanläggningar, kommunala kulturhus, biblioteksväsende och traditionella kommunala fritidsgårdar. Av dessa är det främst inom fritidsgårdsverksamheten som möjligheterna öppna vägar för en mer ut-
vecklad brukarmedverkan har utnyttjats.
Som tidigare nämnts tog samhället över mer och mer av ansvaret för kultur- och fritidsverksamhet från slutet av 1940-talet och framåt. Bland annat inrättades kommunala ungdoms- eller fritidsgårdar. Dessa
får här illustrera framväxten av en rent kommunal verksamhet. Kommunale_fritigsgårgar
Samhällets ansvar för ungdomars fritidssysselsättning började disku- teras vid 1940-talets slut. Anledningen var bl a att den unga genera- tionen ansågs vara på väg att,förfalla. Nöjeslivets urartning, ohyfs och asocialitet sågs inte med blida ögon av de vuxna.
Den kommunala ungdomsverksamheten startades för att ge i första hand den föreningslösa ungdomen möjlighet att sysselsätta sig på fritiden. Till en början var det storstadskommunerna som initierade ungdomsverk- samhet i egen regi. De kommunala ungdoms- eller fritidsgårdarna föd- des. Verksamheten i dessa första gårdar fungerade som ett komplement till föreningslivet, som också fick möjlighet att där presentera sina program för besökarna och på så sätt värva nya medlemmar. De kommunala ungdomsgårdarna fanns huvudsakligen i de största städerna ända fram till början av 1960-talet.
I den kommunala fritidsgårdsverksamheten ligger generellt beslutande- rätten över gårdarnas verksamhet på gårdsföreståndare och förvaltning. Olika former av gårdsråd har införts på många håll, oftast med en råd- givande funktion men även där gårdsrådet fått beslutanderätt över t ex
gårdskassan.
I Skellefteå kommun har gårdsråden på alla fritidsgårdar utvecklats till gårdsstyrelser med eget budget- och verksamhetsansvar. Eritidsgårgar_i_åtsllsftså
I Skellefteå kommun finns det 13 fritidsgårdar. I början var verksam- heten till stor del uppbyggd på färdiga programpaket, tävlingar och underhållning. Successivt har sedan utvecklingen gått mot ökad demo- krati och allsidigare verksamhet.
Två viktiga reformer fick en avgörande betydelse för gårdsverksamhet- ens utveckling. Den ena var ett beslut om absolut drogfrihet på alla gårdar som togs redan 1970 med hjälp av dåvarande gårdsråd. Den andra reformen genomfördes 1979 och innebar att alla gårdsråd fick ta an- svaret för den egna gårdens verksamhetsbudget. Gårdsråden ändrade också namn till gårdsstyrelser när beslutsbefogenheterna infördes.
Fritidsgårdarna i Skellefteå innebär något så ovanligt som en idéburen kommunal verksamhet. Man arbetar aktivt för att de övergripande målen också skall ge resultat i praktiken. Att det lyckats så väl beror till stor del på att gårdsbesökarna genom sina styrelser givits ett direkt ansvar för gårdarnas verksamhet och budget.
Ur kommunens reglemente för gårdsstyrelserna framgår det att de är ett beslutande organ inom ramen för fritidsnämndens målsättningar, vilka de skall sträva efter att förverkliga. De skall också
- arbeta under demokratiska former - tillvarata alla medlemmars intressen
- verka för en utåtriktad och allsidig verksamhet
- arbeta för gårdens integrering i samhället - sprida ansvarstagande
- arbeta för en drogfri livsstil
Varje gård väljer en styrelse för ett år i taget. Denna gör en budget och planerar verksamheten i samråd med personalen. I stort sett skall samtliga inköp beslutas i styrelserna. Gårdsbesökare och personal som önskar något material eller någon verksamhet till gården får ansöka om detta med motivering och kostnadsberäkning.
Gårdsstyrelserna sammanträder en gång i månaden. Personalen har när- varorätt men kan inte delta i beslut och har inte vetorätt. Om gårds- styrelsen fattar ett beslut som strider mot målsättningarna för verk- samheten kan personalen överklaga till fritidsnämnden som har möjlig- het att upphäva beslutet. Annars är det endast frågor av principiell natur som skall underställas fritidsnämnden för prövning.
Det är dock viktigt att här inte bara se till den formella strukturen. Gårdsföreståndare och övrig personal har ett mycket stort ansvar då man skall utbilda ungdomarna i de demokratiska principerna. Personalen ger de nyvalda styrelserna utbildning i gårdsdemokrati, hur budgetar- bete går till, kommunernas uppbyggnad etc. Gårdsstyrelsernas formella beslutsrätt kan ses som en avancerad form av "fostran under ansvaWK Det är av avgörande betydelse att ungdomar och personal har förtroende för varandra och att personalen har ingående kännedom om demokratipro- cessen.
De 13 fritidsgårdarna har kommit olika långt i utvecklingen, men alla har fungerande gårdsstyrelser. Nedan följer en beskrivning av fritids- gården Söder som hör till de bäst fungerande gårdarna.
Fritidsgården Söder Söder ligger i Anderstorp, en ca tio år gammal stadsdel av förortska-
raktär. Fritidsgården har över 300 medlemmar och är de flesta kvällar välbesökt.
Verksamheterna på Söder genomförs i tre olika former:
1) Öppen verksamhet där man kan delta från gång till gång. Det kan vara fester, stormöten, utflykter, Sportaktiviteter, film, MC-
mek, matkvällar etc.
2) Gruppverksamhet där man bildar fasta grupper kring olika aktivi- teter t ex gårdsstyrelse, MC-teori, vävning, ridning och musik-
grupper.
3) Föreningar genomför gruppverksamhet på gården. Bland annat har Skellefteå motorcrossällskap ett väl utvecklat samarbete med Söder.
Det är inga unika verksamheter som bedrivs på Söder, men ungdomarnas eget ansvar för vad som sker på gården har medfört att engagemanget och intresset för de olika verksamheterna är högt. Personalen arbetar aktivt för att inte gårdsstyrelsen skall bli en elit bland gårdsbesök- arna. Målet är att alla skall ta del av och engageras i gårdsdemokra- tin. Stormöten brukar vara en bra måttstock på graden av aktivitet i många sammanhang. På Söders stormöten, som arrangeras med jämna mel- lanrum, kommer det sällan under 50 personer, oftast deltar 100-150 ungdomar och ibland har det varit ända upp till 200 personer på möte- na. Styrelsen får många förslag att ta ställning till både på stor- möten och genom förslagslådan, i vilken det på särskilda blanketter ansöks om inköp och lämnas förslag på nya verksamheter.
I valet av gårdsstyrelse deltar så gott som alla gårdens medlemmar. På Söder går valet till så att den sittande styrelsen kallar till ett stormöte där 12-16 kandidater utses. Dessa gör egna deklarationer av vad de vill satsa på i styrelsearbetet. Fotografier och program sätts sedan upp på gårdens anslagstavla och röstningen sker. Efter en val- vaka med resultatbarometer och prognoser blir den nya styrelsen vald. Den börjar sedan, efter en gårdsstyrelseutbildning, att tillsammans med personalen göra upp budget och planera verksamheten för det kom- mmMeåmt
För att behålla de lite "till åren” komna medlemmarna organiserar Söder, liksom de andra gårdarna i Skellefteå, speciella äldrekurser. Dessa genomförs under veckoslut och vänder sig till 18-20 åringarna på gården. Syftet med kurserna är att göra deltagarna medvetna om sitt ansvar som förebilder för de yngre, sina egna behov av att betyda något etc. Kurserna kombineras med praktiska uppgifter på fritidsgård- en och vissa av deltagarna fortsätter sedan att arbeta som extra fri-
tidsledare.
Avslutningsvis bör det framhållas att en verksamhet av Söders karaktär kräver mycket av både personal och gårdsbesökare. Personalen måste ta sitt arbete och sin roll som "fostrare" på allvar och tro på de män- niskor man arbetar med. Det kan nog många gånger kännas lite osäkert för en handfull tonåringar att få ansvar för en budget på över 65 000 kr, samtidigt som det ger självförtroendet och de demokratiska insikt- erna en betydande knuff framåt.
Kommunen initierar eller stödjer föreningsbildningar kring lokalbundna kultur- och fritidsaktiviteter
En möjlighet till delaktighet som praktiseras i flera kommuner är olika former av självförvaltning, där en viss lokal upplåtes till bru- karna som bildar en förening kring verksamheten. Upplåtelsen är oftast sammankopplad med särskilda villkor för användandet och kommunen ger föreningen stöd av olika slag.
En annan möjlighet är att med bibehållande av kommunal personal vid t ex fritids- och kvartersgårdar bilda en kooperativ eller ideell för- ening bestående av brukare och personal. Kommunen kan ge föreningen drifts- och verksamhetsansvar och ge bidrag som motsvarar kostnaden för att bedriva verksamheten i egen regi.
Gemensamt för dessa former av kommunal medverkan är att föreningen blir huvudman för verksamheten.
Nedan beskrivs två exempel på dessa typer av föreningsbildningar; ett föreningsdrivet kulturhus och en fritidsgårdskooperation.
1
. 1, ,, lll !. 7" v 1 l ,l -' ;.m/J ” , ."J ' lil i?.lllllil'l' , i. 'lll»""'*l . *
'i ,, . '” lf * l/ - '.W' , . ull % vi 1 'l l 1 »
Kulturbysst_i_9önköeiog
Det har under en längre tid funnits krav från framför allt ungdoms- grupper i Jönköping att få ett eget kulturhus.
Hösten 1974 bildades "Föreningen för ett hus i centrum”. En tom brand- station ockuperades 1982 då man inte fick något gehör hos politiker. Efter diverse turer fram och tillbaka beslutade kommunen att delar av gamla Tändsticksaktiebolagets lokaler skulle göras om till ett själv- styrande kulturhus. Kommunen anslog tre miljoner kronor för ombyggna- tionen och en stor del av inredningsarbetet gjordes av de föreningar som erhöll lokaler i huset. Kulturhuset togs i bruk under våren 1983.
Kulturhuset drivs av föreningen Kulturhuset i Jönköping, vars medlem- mar är enskilda personer, grupper eller föreningar som verkar i huset. Målet för Kulturhuset i Jönköping är att skapa en fri och levande kul- tur för alla och att
- ge människor möjligheter till egen skapande verksamhet
- främja kontakten mellan människor
- motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet - möjliggöra konstnärlig och kulturell förnyelse
— främja utbyte av erfarenheter och idéer inom kulturområdet
- vara ett boknings- och marknadsföringsorgan för enskilda och grupper inom kulturområdet
Ett trettiotal olika föreningar, flera musikgrupper och många enskilda personer bildar tillsammans föreningen Kulturhuset i Jönköping. Högsta beslutande organ är årsmötet, där bl a styrelsen utses. Dessutom hål- ler man minst fyra beslutande stormöten per år, i vilka alla medlemmar har rösträtt.
Styrelsen är verkställande organ och består av 15 ledamöter. Dessa är
valda så att de representerar olika intressegrupper i huset, som
musik, dans, konst, fred och miljö. Kommunen är representerad i sty- relsen genom tre adjungerande ledamöter från fastighets-, kultur- och
fritidsnämnd.
Kulturförvaltningen är samordnare för de kommunala insatserna i huset. Kultur- och fritidsnämnderna ger föreningen ett verksamhetsbidrag på ca 80 000 kronor/år samt bidrag till lokalhyran. Kulturhuset har an- ställt en person på halvtid som fungerar som allt-i-allo och koordi- nator för verksamheterna. Ett par beredskaps- och ungdomslagstjänster finns också i huset.
Den dominerande verksamheten är utövande av musik. I huset finns tolv repetitionslokaler, där ca 40 olika grupper övar. Tre musikföreningar med olika inriktning är mycket aktiva och arrangerar konserter med lokala band eller större svenska eller utländska grupper på någon av husets tre scener. Större galor, festivaler eller musikuppträdanden
arrangeras också av föreningen Kulturhuset.
"Insikten" är ett bokcafé som drivs av olika freds- och miljöorganisa- tioner i Jönköping. Här anordnas möten, diskussionskvällar, bokför-
säljning, filmvisning, föredrag etc.
Dansgrupper och en amatörteater repeterar och spelar på de olika scen- erna. Konst- och fotoutställningar arrangeras ibland i husets café.
I huset finns också fotolaboratorium, snickarrum, syrum och en kera- mikverkstad som kombineras med ett barnrum. Barnrummet fungerar som ett ”minidagis”, där föräldrar och andra i huset kan turas om att leka
med barnen.
I kulturhusets café arbetar på dagtid ungdomar med beredskapsarbete eller ungdomsplats. Kvällstid hålls caféet öppet med hjälp av ideella insatser.
En avdelning innehåller expeditionslokaler för några av husets före- ningar; bl a Amnesty international, Afghanistan- och Chilekommittéer- na, Kulturalliansen, Kristna fredsföreningen och Kontaktnätet.
Även föreningar som har sin huvudsakliga verksamhet förlagd utanför kulturhuset använder sig av lokalerna. Ett exempel är PRO som övar
körsång i samlingssalen. Navestads_gårgstegesresign
Norrköpings kommun har under en längre tid haft målsättningar för sin fritidsgårdsverksamhet. Målen är bl a att
- möjlighet ges gårdsbesökarna att delta i beslut som rör gårdarnas verksamhet för att konkret medverka till att de genomförs,
- kontakt och samarbete skapas mellan individen och gruppen för att stimulera till solidaritet,
- kulturell, politisk och social träning ges,
- motverka kommersiell fritidskonsumtion.
Som ett försök att bryta ned och konkretisera målsättningarna starta- des ett kooperativt projekt vid fritidsgården i Navestad.
Navestads fritidsgård ligger i bostadsområdet Navestad, ca 4,5 km från Norrköpings centrum. Området var färdigbyggt 1972 och där bor ca 5 000 människor. Det betraktas som ett av Norrköpings problemområden och kommunen har haft problem med outhyrda lägenheter, vandalisering etc. Fritidsgården är tillsammans med områdets sporthall inhyrd i ett fri- stående hus i närheten av Navestads centrum.
För att kunna omsätta fritidsnämndens målsättningar i praktiskt arbete valde man att försöka ta till vara den kooperativa idén i gårdsverk- samheten. Utgångspunkten för arbetet var att
- ge gårdsbesökarna en praktisk erfarenhet av det demokratiska sam- hället - gårdsbesökarna skall ägna uppmärksamhet åt ekonomiska frågor och
ta ett delansvar i fritidsmiljön
- bära upp, utveckla och stärka demokratins principer
En ekonomisk förening bildades i form av en kooperativ sammanslutning av gårdsbesökare, personal och föreningar med anknytning till Nave- stads område. Medlem i föreningen blir man genom att lösa ett gårds- kort. Medlemmar är nästan samtliga gårdsbesökare (ca 100 personer), fem av sju fritidsledare och fyra föreningar (Verdandi och tre lokala idrottsföreningar).
Gårdskooperationens styrelse består f n av elva ungdomar (inkl ordför- . ande), fyra fritidsledare (inkl kassör och sekreterare) och en före- ningsrepresentant. Dessutom ingår en adjungerande ledamot från fri- tidsförvaltningen. Kooperationen har budget- och verksamhetsansvar för fritidsgården och svarar för administration, planering, bokföring, redovisning etc. Man lämnar fortlöpande rapporter samt en gång per år verksamhetsberättelse och ekonomisk redogörelse till fritidsnämnden.
Ett samarbetsavtal har upprättats mellan fritidsnämnden och gårdskoo- perationen. Av detta framgår bl a följande.
Fritidsnämnden svarar genom sin personal för drift och underhåll av lokaler och inventarier samt sköter personaladministrationen. Nämnden ställer medel och personal till förfogande i samma utsträckning som om verksamheten drevs i egen regi, dvs:
Lokal gratis upplåtelse av fritidsgården Personal sju heltidsanställda
Ekonomi ca 50 000 kr/år i verksamhetsbidrag och driftsförnödenheter samt pengar för vandalisering
Ramarna för verksamheten utgörs av föreningens stadga, lagen om eko- nomiska föreningar och ovannämnda samarbetsavtal.
Genom att bilda en förening överlåts mycket arbete och ansvar på före— ningen och dess medlemmar. Detta betyder inte att personalen fråntas ansvar för lokaler eller verksamhet. Speciellt i initialskedet är per- sonalrollen viktig. Personalen måste initiera och sprida idén till gårdsbesökarna, och stödja den nybildade föreningen.
Förutom att gårdsbesökarna får kunskap om tillämpningen av demokratins principer tror man att det i denna metod finns en inbyggd känsla att vara rädd om de saker man varit med och beslutat om eller gjort för allas gemensamma trevnad.
För att förstärka vikten av en positiv social kontroll har det i sam- arbetsavtalet byggts in 5 k vandaliseringspengar, vilket innebär att föreningen får ett anslag på 18 000 kronor som skall täcka kostnader för onormalt slitage på fritidsgården, sporthallen och området närmast anläggningen. Om vandaliseringen inte når upp till summan får före- ningen tillgodoräkna sig överskottet, blir det ett underskott får föreningen täcka det av egna medel.
De olika verksamheterna på gården är indelade under sex grupper, som var och en beslutar om vilka aktiviteter som ska bedrivas och hur de tilldelade medlen ska användas. Representanter från gårdens styrelse och personal finns med i alla grupperna som består av 8-10 personer.
- Cafégruppen, ansvarar för caféverksamheten. Man har hand om mate- rial och inköp till caféet och ser till att miljön är trivsam.
- Idrottsgruppen; ansvarar för den näraliggande idrottshallens verksamhet, köper biljetter till idrottsevenemang, ansvarar för biljard, bordtennis etc i fritidsgården.
- Friluftsgruppen; anordnar friluftsverksamheter, lägerhajker etc.
- Skapandegruppen; sköter om verksamheten i hobby— och snickarrum- men, ansvarar för material, m m.
- Musikgruppen; har hand om discokvällar, skivsamling, hyr in mu- sikgrupper, bygger högtalare, m m.
- Verksamhetsgruppen; har det övergripande ansvaret för verksamhet- erna, lämnar månadsplaneringar från de övriga grupperna till sty- relsen, sköter viss kulturverksamhet och anordnar temakvällar i olika ämnen.
Kommunen ställer resurser till brukarnas förfogande
Det finns en tendens att kommunerna i ökad utsträckning genom fritids- kultur- eller socialförvaltning, enskilt eller i samverkan, stäner lokaler, personal och andra resurser till förfogande för invånama i avgränsade bostadsområden. Verksamheternas utformning blir därmed di- rekt beroende av brukarnas egna initiativ. Exempel på denna forn av delaktighet är kommunalt initierade områdesarbeten och andra kommurala projekt, såsom Forsbackaprojektet i Gävle. Egrsbaskaprgjsktet
Under senare delen av år 1979 startades det 5 k Forsbackaprojektet som baserar sig på ett av huvudförslagen i Barnteaterutredningen i Gävle (1977). Där uttrycks viljan att starta ett projekt med skapande verk- samheter i två kommundelar. Kommunfullmäktige antog målsättningarna och gav ekonomiska förutsättningar för genomförandet. Hyresgästföre—
ningen och kulturnämnden delar på ansvaret.
Forsbacka är ett brukssamhälle beläget vid Storsjön strax öster om Sandviken och ca 2 mil från centralorten Gävle. Det är en väl avgräns- ad ort med en rik historia och egna traditioner. Forsbacka har ca 2 000 invånare, varav 12 % är utländska medborgare - främst finlända- re.
Forsbacka är en typisk bruksort med en livlig föreningsverksamhet. Där finns foto-, båt-, modellbyggar- och Sportfiskeklubb, socialdemokrat- isk, finsk, idrotts- och husmodersförening, Folkets hus, Bio Kontrast samt en fritidsgård som drivs av Unga Örnar. Forsbacka har också ett rikt musikliv med bl a flera körer, en stråkorkester, en pensionärs- orkester och några rockgrupper.
I maj 1979 träffades representanter från kulturnämnden, föreningarna, skolan, socialkontoret, biblioteket, kyrkan och ABF för att var och en skulle formulera sina idéer och förväntningar på skapande verksamhet. Med utgångspunkt från Barnteaterutredningen antog man följande över— gripande målsättning:
Skapande verksamhet vill
- utveckla fantasi, känsla, kritiskt tänkande, medvetenhet och sam-
hällsengagemang
- tillgodose behovet av en meningsfull fritidsverksamhet och därmed kontakt, inlevelse och gemenskap
- genom olika former av aktivitet i grupp stimulera och utveckla egna uttrycksmöjligheter, kanalisera behovet av äventyr och spän- ning samt träna samarbetsförmåga
Försöksverksamheten syftar till att
- engagera alla åldrar
- utveckla samarbetet mellan yrkesverksamma konstnärer och amatörer - stimulera ny verksamhet och verksamhet av experimentell karaktär - pröva nya samarbetsformer mellan föreningar och institutioner
- ge förutsättningar för försöken att övergå i ordinarie aktivitet-
er efter projekttiden
- utnyttja kommundelens befintliga lokaler
Efter upptaktsmötet inbjöds alla Forsbackabor till ett stormöte där försöket presenterades och diskuterades. Man enades om att projektet skulle ha Forsbacka - i går - i dag - i morgon som tema. Och så var verksamheten i gång.
Biblioteket i Forsbacka fungerar som projektets idécentrum och sam- lingspunkt. Filialföreståndare är arvoderad projektledare och har tillsammans med en arbetsgrupp det direkta ansvaret för projektet. Arbetsgruppen består av representanter för kommunala institutioner och föreningar samt enskilda Forsbackabor. 3-4 gånger om året anordnar man
stormöten där alla intresserade Forsbackabor deltar.
Intresset från föreningar, enskilda och institutioner att arbeta i projektet, liksom att föreslå och initiera nya verksamheter, är mycket
stort. Nästan samtliga invånare i Forsbacka är på ett eller annat sätt engagerade i projektet, inte minst beroende på ortens livaktiga före- ningsliv. Kulturnämnden har anslagit 120 000 kronor för projektet under 1984. Arbetsgruppen tar ställning till medelsansökningar och vidarebefordrar dem till kulturnämnden för beslut. Hittills har ingen ansökan avslagits.
Under de fem år som projektet pågått har en mängd olika verksamheter genomförts. Arten och omfattningen varierar kraftigt. En del verksam- heter har haft kort livslängd medan andra har varit livskraftiga och ständigt utvecklats. Ett axplock av vad som hittils genomförts inom projektets ramar ger en bild av spännvidden.
En ljudverkstad har byggts där man spelar in sång, musik och historia samt gör intervjuer och aktuella reportage. En radioförening har bild- ats som gör egna lokala radioprogram och samarbetar med Gävles lokal- radio.
1 skrivarverkstaden engageras Forsbackaborna i att skriva och berätta om sin hembygd, händelser, drömmar etc. Detta har lett till utgivning- en av Forsbackaboken och inslag till Bruksbladet (projektets månads- tidning) flyter regelbundet in.
Förskolan har bl a byggt en stenåldersby tillsammans med en bildkonst- när och en arkeolog. Man spelar också mycket teater under ledning av en dramapedagog och en bildkonstnär hjälper till med bildskapande.
På fritidsgården har man med hjälp av projektmedel startat en musik- och filmverkstad. Man anordnar också speciella familjedagar.
I skolan görs utsmyckningarna av barnen själva tillsammans med en konstnär. Alla skolans barn har varit med och målat. Man har också gjort en latinamerikansk musikteater, givit ut diktböcker m m.
Fotoklubben har i samarbete med länsmuseet givit ut boken Bruksbilder och anordnat utställningar. Klubbens bilder har bl a varit utställda på länsmuseet i Gävle och på Kulturhuset i Stockholm.
Finska föreningen anordnar bl a kulturkvällar med teater, utställning- ar, sång och dans.
Även många andra föreningar, institutioner och grupper av Forsbackabor anordnar verksamheter och aktiviteter. Studiecirklar, musikaler, ska- pande och fabricerande av olika slag ryms inom projektets ramar.
Varje år kulminerar Forsbackadagarna, då alla visar upp vad man syss- lat med under året. Forsbackadagarna är en stor folkfest som engagerar hela samhället. Under 1984 års fest medverkade 1 200 Forsbackabor i de olika arrangemangen.
Kommunala områdesarbeten
Områdes- eller grannskapsarbete kan på ett övergripande plan samman- fattas som målmedvetna försök att i ett avgränsat bostadsområde få till stånd ökade kontakter mellan människor, gemensamma aktiviteter och engagemang i samhällsfrågor. En meningsfull fritid, ett aktivt deltagande i lokala föreningar och en utveckling av kooperativa ar- betsformer är några av de målsättningar som ofta förekommer i områdes- arbetet. Ett områdesarbete vänder sig till ett stort antal människor med olika förutsättningar, intressen och behov och karaktäriseras av en bred ansats som går utanför ett traditionellt sektorstänkande. Det hindrar dock inte att en enskild förvaltning ges huvudmannaskapet för ett kommunalt områdesarbete.
Det primära syftet med ett områdesarbete är att initiera och skapa förutsättningar för verksamheter som på sikt kan och bör drivas av de boende i området. Den kommunalt anställda personalen får i huvudsak tjäna som resurspersoner, snarare än som producenter av fritidsaktivi- teter. Denna typ av arbete kräver en mycket hög grad av brukarmedver- kan som i en förlängning har som mål att utmynna i självförvaltning.
Föreningar av olika slag har en viktig fuktion att fylla i områdesar- betet. Ungdoms-, invandrar-, politiska och idrottsorganisationer är bara några exempel på föreningar utan vars medverkan ett områdesarbete skulle bli svårt att genomföra. Ofta bildas det också nya lokala före-
Initiativtagare till ett områdesarbete kan förutom kommunala förvalt- ningar vara föreningar av folkrörelsekaraktär eller en i det aktuella området redan etablerad kvarters- eller hemgårdsförening i samverkan med Riksförbundet för Sveriges Fritids- och Hemgårdar (RSFH) och/eller
kommunen.
En utförlig beskrivning av Projekt Nyttoverkstan i Lövgärdet i Göte- borg finns i den skriftserie som utges av demokratiberedningen. Det är ett kommunalt initierat områdesarbete som kommit mycket långt vad gäller brukarmedverkan och själförvaltning. Nedan beskrivs två andra områdesarbeten med kommunalt huvudmannaskap.
Båslättsereisksss
Sedan hösten 1983 har i bostadsområdet Råslätt i Jönköping bedrivits ett projekt, främst initierat av fritidsförvaltningen i Jönköping. Rå- slättsprojektet ingår i ett större sammanhang på så sätt att Delega- tionen för social forskning i nära samarbete med RSFH på olika sätt
stödjer och genomför likartade projekt runt om i landet.
Områdesarbetet i Råslätt bedrivs i enighet med RSFH:s idéer om utveck- lingsarbeten i bostadsområden. Fritidsförvaltningens personal i Rå- slätt har också deltagit i kurser anordnade av RSFH.
Råslätt byggdes under perioden 1966-72 och består uteslutande av hyr- eslägenheter. I området bor ca 4 500 personer, varav ca 30 % är in- vandrare. De boende är i huvudsak låginkomstagare. Råslätt har haft problem med bl a drogmissburk och en omfattande in- och utflyttning.
I området har fritidsförvaltningen en anläggning kallad Stadsgården innehållande sim-, sport-, och bowlinghallar, bordtennis- och biljard- lokaler, biograf, samlingslokaler och en stor hobbylokal. Här finns också bibliotek och en taverna.
Kärrhöksgården är områdets fritidsgård och Havsörnsgården disponeras av olika föreningar. I Havsörnsgården finns hantverkslokaler för bl a
snickeri, foto, keramik och smide.
I Råslätt finns ett väl fungerande kontaktnät utan vilket projektet skulle vara ogenomförbart. Ett exempel är områdesgruppen med represen- tanter från skolorna, bostadsföretaget, socialbyrån, kommunala fri- tidsverksamheter, föreningslivet, fritidshemmen, dagis, barnavårds- centralen, biblioteket, distriktsläkarmottagningen, kyrkan och kvar- terpolisen. Här finns också det 5 k nätet, vilket är en informell samling medarbetare inom skola, fritid och social som arbetar med att "fånga upp" människor i akut behov av stöd.
Föreningslivet är en bärande resurs med ett 35-tal olika föreningar, varav 10 invandrarföreningar, som bedriver en omfattande verksamhet i området. Flertalet föreningar disponerar genom bostadsföretagets för- sorg egna subventionerade lägenheter. Föreningarna är dock i stort behov av aktivt stöd för att utveckla sin verksamhet.
Fritid-Råslätt är det samlande begreppet för all fritidsverksamhet i området. Organisationen trädde i kraft i oktober 1982. De flesta tjänster inom Fritid-Råslätt innehåller en projekttid på 10 timmar per vecka eller mera som står till projektets förfogande. Dessutom har en projektledartjänst på 20 timmar per vecka inrättats.
De övergripande målsättningarna är att utifrån olika aspekter motverka kommersiell påverkan och att sträva efter helhetslösningar innefattan- de bred samverkan mellan berörda grupper. Gemenskap, delaktighet och ansvar är exempel på andra formuleringar av övergripande karaktär.
Delmål på den konkreta nivån är t ex att minska utflyttningen från om- rådet, motverka drogmissbruk samt att förbättra relationerna mellan människor med olika nationaliteter och från olika generationer.
Som utgångspunkt för arbetet har man haft Statens Ungdomsårds rapport "Ej till salu", kring vilken det också har anordnats ett flertal stu-
diecirklar.
Projektet utgår från att tillsammans med föreningar, det kommunala bostadsföretaget, hyresgästföreningen och boende i samverkan med om- rådesgruppen utveckla nya och förstärka fungerande arbetsmetoder l
bostadsområdet. Under den korta period som projektet varit igång har man hittills
- genomfört ett brett personal- och föreningsfunktionärsprogram med
bl a samtalsgrupper kring frågor i anslutning till områdesarbetet
- anordnat aktiviteter som karneval, ”Råslätt roar Råslätt", mid-
sommarfest, prylbytardagar, föreningsdagar m m
- anordnat informationsträffar för nyinflyttade tillsammans med bo- stadsföretaget och hyresgästföreningen
- startat olika former av verkstäder i Stadsgården och Havsörns- gården
- startat närradioverksamhet, där man också skall hjälpa förening-
arna att göra egna program
Dessutom har nio föreningar övertagit driften av den kommunala fri- tidsgården där de bedriver sin gruppverksamhet. I gengäld anprdnar de vissa dagar öppen verksamhet för invånarna i hela området, gamla som unga.
Inom projektets ramar byggs en del av Stadsgården om till musikcafé. Detta skall bli en träffpunkt för invånarna och föreningarna. Caféet är tänkt att drivas i kooperativ form. Ombyggnationen är ett led i att utveckla Stadsgården till ett väl fungerande allaktivitetshus.
Det finns en hel del planer på hur arbetet skall fortskrida i Råslätt. Fritidspersonalen planerar bl a att använda sig av den norska arbets- boksmetoden för att engagera de boende i området i reella miljöför- bättringar. Man arbetar också för att små kooperativ i olika former skall utvecklas.
Fritidsförvaltningen räknar med att projektet behöver genomföras under en femårsperiod för att få den samhällsförändrande genomslagskraft som det syftar till. Kostnaderna för hela femårsperioden uppskattas till ca 3,1 miljoner kronor inklusive personalkostnader.
Graolgbelm
Granloholm i Sundvall är ett helt nytt bostadsområde med en första in- flyttning under hösten 1979. Alla boendeformer från hyreslägenheter till villor finns representerade, vilket medfört en jämn fördelning mellan de sociala grupperna. I området bor ca 3 500 personer av vilka en stor del är småbarnsfamiljer.
I Granloholm har man, för att förebygga de vanligaste problemen i ett nybyggt bostadsområde och för att utveckla fritiden över huvud taget, börjat arbeta enligt nya metoder inom fritidssektorn. Det som skiljer Granloholmsmodellen från mer traditionell fritidsverksamhet kan sam- manfattas i följande punkter:
o Begränsning av verksamhet i kommunal regi av typ fritidsgårds- verksamhet.
0 Ingen prioritering av vissa åldersgrupper.
o Fritidsverksamheten skall initieras och ledas av frivilliga
krafter - föreningar och enskilda boende.
0 Fritidsledarna arbetar för att mobilisera frivilliga krafter och
utgör resurspersoner i området.
Granloholmsmodellen fungerar i princip så att de kommunala fritids- resurserna i form av lokaler och verksamhetspengar förblir outnyttjade tills initiativ tas av de boende i området. Den som tar tag i fritids- ledarna och föreslår någon aktivitet får såväl ekonomiskt som moral- iskt stöd samt tillgång till lokaler. Man vill få människor att ta egna initiativ och hjälpa dem att genomföra sina idéer. Fritidsledarna
fungerar mycket som "fixare" och konsulter.
Fritidsledarna i Granloholm arbetar för att mobilisera frivilliga krafter och att få en överblick över området. Man försöker skapa kon- takt med alla grupper och inriktar sig emellanåt på att söka upp t ex pensionärer, tonåringar eller ensamstående. Ibland riktar de sig också mot ett enskilt kvarter, etc. Möjligheterna att arbeta på ett flexi- belt och uppsökande sätt ges i och med att de ekonomiska resurserna
inte är bundna till särskilda verksamheter och att speciella grupper inte redan från början prioriterats.
Fritidsledarna har också ett gott samarbete med fältbibliotekarien, socialsekreterare och skolpersonal i området. Tillsammans försöker man verka för att även svagare och mindre aktiva grupper tar del av de resurser som står alla till buds.
I området finns en äldre villa som fungerar som lokalt fritidskontor. Där arbetar två fritidsledare och kontoret utgör knutpunkten för verk- samheterna i området. Här står fritidsledarna under dagtid till tjänst med upplysningar, bokning av lokaler, utlåning av material etc. På kontoret trycks också en områdestidning som bl a innehåller informa- tion om olika aktiviteter i Granloholm. Alla är välkomna att skriva i tidningen och den används även av föreningarna för att upplysa om kom- mande arrangemang.
I Granloholm finns också en caféteria kombinerad med reception som är öppen alla kvällar i veckan. Receptionen är bemannad med ytterligare två fritidsledare med samma funktion som personalen på fritidskontor- et, men under kvällstid. Cafeterian drivs kooperativt av de olika organisationer som bedriver verksamhet i området. Den utgör en natur- lig träffpunkt för de boende och vissa kvällar har man speciella ung- domsevenemang med levande rockmusik.
I ett stort hus i anslutning till skolan förfogar fritidskontoret över lokaler för olika verksamheter, såsom samlingssalar, styrketränings- lokaler, sy- och vävstuga etc. Dessa lokaler får de boende i området tillgång till genom att anmäla intresse till fritidsledarna som har hand om nycklarna. Lokalerna kan bokas av enskilda såväl som av före- ningar i området.
På varje gata i Granloholm finns en fritidslokal som förvaltas av de boende själva genom kontaktkommittéer. Utformningen av aktiviteterna i dessa lokaler bestäms uteslutande av respektive gatas invånare.
Det finns ca 25 aktiva föreningar i Granloholm som står för en stor del av fritidsverksamheterna i form av studiecirklar, idrottsträningar och andra veckovis återkommande aktiviteter. Här finns allt från orga- nisationer av folkrörelsekaraktär till lokala idrottsföreningar och
Granloholms fritidsförening, som bildats av invånarna i området.
De verksamheter som anordnas av föreningslivet, lokala frivilliga krafter och fritidskontorets personal domineras av idrotts-, motions- och hobbyaktiviteter. Utbudet är mycket stort av både bundna och öppna aktiviteter för alla åldersgrupper och engagerar en stor del av invå- narna i Granloholm. Det anordnas också speciella större evenemang för och av hela befolkningen, såsom allaktivitets- och hantverksdagar.
En centrumamläggning som bl a inrymmer nya fritidslokaler är under uppförande i Granloholm. Där kommer det att finnas ateljéer och verk- städer av olika slag som, om intresset finns, kan förvaltas av de bo- ende i området.
Andra alternativa förvaltningsformer i samverkan med folkrörelser
En vanlig samverkansform mellan kommunerna och det idéburna förenings- livet är att kommunen överlåter drift och ansvar för verksamheter eller anläggningar till föreningar. Som villkor för överlåtelsen och därtill förknippade ekonomiska bidrag ställs ofta att verksamheten skall vara öppen även för icke föreningsmedlemmar. Föreningsdrivna fritidsgårdar och anläggningsbunden fritidsverksamhet förvaltas ofta på detta sätt.
Eritigsenläggningar
Fritidsanläggningar drivs på många håll av idrottsföreningar genom att kommunen arrenderar ut eller hyresfritt upplåter t ex olika typer av bollplaner, badanläggningar eller rackethallar. Kommunen står ibland också för vissa personalfunktioner, t ex vaktmästare. Det finns enligt en av Kommunförbundet nyligen utförd undersökning minst 26 000 fri- tidsanläggningar i landet. Av dessa ägs och drivs ca 16 000 av kommun- erna. 10 000 anläggningar förvaltas alltså på olika sätt av i första hand olika föreningar.
Örsholmsbadet
Värmlands första tempererade friluftsbad invigdes den 12 juni 1970. Örsholmsbadet, som badet kallas, ligger i Klarälvens deltaland ca 3 km från Karlstads centrum.
Badet är byggt i omedelbar anslutning till ett fritidsområde omfattan- de ca 10 hektar givmild natur för rekreationsändamål i vidaste bemär- kelse. Där finns också ett sedan länge flitigt utnyttjat naturligt friluftsbad.
Sjunkande besökssiffror under 1980-talet och prioritering av annan verksamhet medförde att kommunen av ekonomiska skäl beslutade att reducera budgeten för Örsholmsbadet. Mellan åren 1980 och 1981 minska- des budgeten från 1,7 miljoner kronor till 650 000 kronor. Detta inne- bar att badets drevs som kallbad i avvaktan på alternativa lösningar.
Den alternativa lösning som sedan utarbetades blev att överlåta drift- en av örsholmsbadet till Karlstads simsällskap.
Villkoren för överlåtandet var bl a:
- Föreningen betalar 55 000 kronor i hyra till kommunen, förutsatt att verksamheten inte går med förlust. Uppstår förlust skall hy- ran i motsvarande grad reduceras.
- Föreningen skall hålla anläggningen öppen för allmänheten under vissa fastlagda tider.
- Kommunen tillhandahåller viss personal för driften av anläggning- en; ett ekonomibiträde, en badmästare och två vaktmästare.
- Övrig personal svarar föreningen för. Behovet av personal varie- rar beroende på besöksfrekvensen.
- Föreningen svarar för visst underhåll och tillsyn av anläggning- en.
Karlstads simsällskap skall också följa kommunens fastställda ord- ningsregler och genom god bevakning förebygga olyckor.
En förening som med framgång driver en anläggning får ett gott anse- ende hos besökarna vilket främjar föreningens egentliga verksamhet. Föreningen kan också planera sin verksamhet - i det här fallet sim- träning - på ett rationellt sätt.
För att det skall gå att driva en anläggning fordras emellertid in- satser utöver det vanliga av medlemmar och framför allt av styrelsele- damöter. Bilresor, tid på helger och kvällar måste avsättas för att det hela skall fungera.
I år är det tredje året i följd som föreningen drivit anläggningen. Det visar att både kommun och förening i första hand.ser fördelar i samarbetet.
Eörsningsdriyna_fritigsgårgar
Föreningsdrivna fritidsgårdar är en verksamhet som ofta tar form av att kommunen överlåter driften av en fritidsgård till en eller flera föreningar, ofta av folkrörelsekaraktär. Unga Örnar, Vi Unga, 4 H och olika idrottsorganisationer är exempel på organisationer som runt om i landet förvaltar fritidsgårdar. Gårdsföreståndare och övrig personal är oftast anställda av föreningarna och kommunen ger verksamhetsbidrag som täcker lönekostnader, inköp, underhåll etc.
Flera kommuner har överlåtit gårdsverksamhet, helt eller delvis, till olika föreningar. Formerna för föreningsmedverkan och -drift av fri- tidsgårdar är många och varierande. Som exempel kan nämnas att Bot- kyrka har överlåtit fritidsgårdsverksamheten till olika folkrörelsefa- miljer. I Västerås har sedan länge olika föreningar haft hand om kvar- tersgårdar som komplement till de större kommunala gårdarna. I Luleå, Gävle och Borlänge bedrivs verksamheten av enskilda ungdomsorganisa- tioner och samverkan förekommer, där liksom på andra platser, mellan
olika typer av föreningar. Kommunernas ökande benägenhet att överföra gårdsverksamhet till före-
ningslivet har flera orsaker. Säkert finns viljan att stimulera ett konstruktivt föreningsliv och att förbättra föreningarnas arbetsmöj-
ligheter. Detta sker delvis genom att den kommunala konkurrensen minskar och att föreningarna får ökat stöd via bidrag till gårdsverk- samhet. Kommunerna kan också ha den uppfattningen att föreningsmed- verkan och -drift medför att verksamheten blir billigare och/eller att kvalitén höjs. Många kommuner upplever nog också att den egna gårds- verksamheten är i behov av en ansiktslyftning.
Det råder delade meningar om nyttan av föreningsdrivna fritidsgårdar. En del föreningar anser att den ordinarie verksamheten blir lidande medan andra tycker att det är ett bra sätt att bedriva verksamhet, genom vilken man kan värva nya medlemmar. Det har också uttalats kri- tik mot att politiska och religiösa föreningar bedriven öppen fritids- gårdsverksamhet. Man menar att dylika föreningars profilering ute- stänger stora brukargrupper från gårdarna.
Nedan beskrivs två föreningsdrivna gårdar - Skiljebogården, som drivs av Unga Örnar och Tokarpsgården, driven av en lokal idrottsförening.
Skiljebogården
Skiljebogården invigdes 1958 i det då nybyggda bostadsområdet Skiljebo i östra Västerås. Gården drevs som en kommunal ungdomsgård och huset inrymde redan från början även bibliotek, en stor sal avsedd för teater, filmvisning, konserter etc samt ett antal studierum.
Omorientering till föreningsdrift av Skiljebogården har skett etappvis sedan 1970-talets början då Unga Örnar tog hand om verksamhet för låg- och mellanstadieelever. Sommaren 1978 avtaldes det mellan Unga Örnar och kommunen att Unga Örnar skulle ha hand om all verksamhet på gården.
Unga Örnar står som huvudman för gården och har arbetsgivaransvar för personalen. Kommunala bidrag utgår för personalkostnader och den öppna verksamheten. Kommunen handhar den praktiska skötseln av lokalerna och viss lokaluthyrning. Fritidsgården är numera inrymd i husets alla lokaler, förutom biblioteket som fortfarande är kommunalt.
Samarbetet mellan Unga Örnar och övriga arbetarrörelseorganisationer i området har alltid varit mycket gott. Dessa bedriver också sedan länge grupp- och studiecirkelverksamhet på gården. Därför blev det naturligt att även de övriga organisationerna fick inflytande på utformningen av gårdens verksamhet.
Den gårdssyrelse som beslutar i alla frågor som rör gården, utom per- sonalfrågor, består av representanter för Unga Örnar, ABF, SSU, Östra kvinnoklubben och Malmabergs socialdemokratiska förening. Till gården finns även en samarbetgrupp knuten som har hand om mer övergripande
och idéinriktad planering.
I den ingår förutom de i styrelsen representerade föreningarna även PRO, Konsum, HSB, Riksbyggen, Hyresgästföreningen och Café Boken. Alla uppräknade föreningar har någon form av verksamhet på gården.
En av tankarna med att så många föreningar deltar i gårdens styrning är att Skiljebogården skall fungera som ett Folkets Hus i stadsdelen. De övergipande målen är att gården skall utformas för alla generation- ers behov och att det skall finnas möjlighet till kontakt över genera- tions-och organisationsgränserna. Det skall också vara möjligt för varje organisation och generation att utifrån egna behov forma en aktiv fritids- och kulturmiljö i bostadsområdet.
Den öppna verksamheten på gården handhas av Unga örnar som vill ge den en viss profil i enlighet med sitt handlingsprogram.
Det bedrivs en mängd olika verksamheter på Skiljebogården. I en kort- fattad genomgång kan nämnas:
Öppen verksamhet riktar sig till alla som köper kommunala gårdskort eller Örnkort. Det senaste året har endast Örnkort sålts. Det kan tas som ett tecken på hur väl man lyckats profilera verksamheten. Man ar- betar mycket med olika teman, såsom internationella frågor, barns miljö, handikapp, arbetslivet, skolan etc. Film, teater, musik och andra kulturinslag är vanligt förekommande, liksom idrott och hobby- aktiviter av olika slag.
En levande verkstad som riktar sig till alla åldrar med bl a batik, sömnad, keramik, glasmålning och docktillverkning finns också på
gården.
Eftermiddagsverksamhet för barn i 7-12 års ålder i Unga Örnars regi, består av olika former av hobbyverksamhet, gemensam matlagning m m. Eftermiddagsverksamheten är en ursprunglig kommunal verksamhet som bedrivs på olika platser i kommunen, dels kommunalt, dels av sex olika föreningar.
Café Boken är ett kooperativt café som bemannas av frivillig oavlönad arbetskraft från föreningarna och den öppna verksamheten. Ca 40 per- soner finns i personalpoolen. Prissättningen är sådan att de nyttig- aste varorna också är billigast.
Varje år anordnas det ett flertal olika utåtriktade program gemensamt av alla föreningar på gården. Aktiviteterna riktar sig till alla in- vånare i området och som exempel kan nämnas utflykter, helgfirande, teater, visaftnar och auktioner.
Dessutom tillkommer de olika föreningarnas medlemsbundna verksamheter som är av mycket stor omfattning. Unga Örnar, SSU och PRO har sina av- delningar och all verksamhet förlagd till gården. Övriga föreningar bedriver grupp-, mötes- eller studieverksamhet på gården.
Unga Örnmedlemmarna utövar inflytande i avdelningen genom medlemsmö- tet. Därigenom kan de direkt påverka organisationen genom förslags- och beslutanderätten. Unga örnars representanter i gårdsstyrelsen driver sedan förhoppningsvis igenom förslagen. Samma procedur kan sägas gälla för övriga föreningars medlemmar i den mån de vill påverka den öppna verksamheten. Huvuddelen av medlemmarnas engagemang har dock varit i gruppverksamheterna.
Deltagare i den öppna verksamheten, som inte är medlemmar, försöker man nå med den demokratiska skolningen genom att de själva tar aktiv del i utformningen av den verksamhet de medverkar i och att de deltar i de stormöten som anordnas på gården. De kan däremot inte påverka de
övergripande frågorna, t ex ekonomi och inriktning, som är förbehållna
medlemmar och styrelse.
Tokarpsgården
Tokarpsgården är belägen i den nya kommundelen Tokarp i västra Lin- köping. Bebyggelsen består av villor och lägenheter. Tokarpsgården är
en kvartersgård som öppnades i oktober 1982.
Gården drivs av idrottsföreningen Malmslätts AIK som har fotboll, handboll, basket, bordtennis, tennis, skidsport, friidrott, motions- idrott och gång på sitt program. Malmslätts AIK:s huvudstyrelse har via en fritidsgårdskommitté ansvaret för verksamheten och driften av fritidsgården. Fritidsgårdskommittén är ett speciellt tillsatt organ och fungerar som en länk mellan gårdspersonal och styrelse. Kommittén
handhar gårdens ekonomi, betalar ut löner etc.
Föreningen har också vaktmästeriansvaret på icke skoltid för den id— rottshall som är sammanbyggd med fritidsgården. Denna syssla sköts av gårdspersonalen när gården är öppen, annars sköts den av en MAIK- sektion.
MAIK har ett kommunalt anslag för 1984 på 225 000 kronor. Bidraget inkluderar lönekostnader för 2,5 tjänster, verksamhet och ersättning för vaktmästarsysslan med ca hälften av vad en kommunalt anställd
vaktmästare skulle kosta.
MAIK bedriver både öppen verksamhet och gruppverksamheter på gården. Gruppaktiviteterna har hittills bestått av innebandy, simning, mat- lagning och modellbygge. Den öppna verksamheten utgörs i huvudsak av förströelsespel, dart, bordtennis, musikkryss, frågesport, filmvisning och tillgång till idrottshallen. Discotek och rockbandsuppträdanden anordnas också på gården.
I samband med skollov har gårdsbesökarna deltagit i olika idrottstur- neringar. Man har dessutom gjort ett flertal utflykter och resor, bl a en ishockeyresa till Stockholm och en skidresa till Hälsingland.
Gården bedriver rastverksamhet för skolungdom från den närbelägna Tokarpsskolan. Man har ett mycket gott samarbete med skolan och den kommunala barnomsorgen som finns i området, bl a anordnas gemensamma filmvisningar.
Gården fungerar även som en naturlig samlingspunkt för MAIK, exempel- vis efter träningstillfällen i idrottshallen. MAIK har också använt lokalerna för utbildningsverksamhet.
Fritidsgårdskommittén samarbetar med den lokala Hem och Skolaförening- en. Tillsammans arrangerar man bytardagar för sportartiklar och olika
temadagar med t ex information av polis och brandkår.
MAIK vill inte styra verksamheten utan låter personalen utforma aktiv- iteterna i samarbete med besökarna. Målsättningen är att alla skall känna sig välkomna på gården. Ett gårdsråd bestående av personal och tre valda representanter för gårdsbesökarna samlas med jämna mellanrum
och resonerar om vilken verksamhet som skall bedrivas.
MAIK anser att när ”klubben på ortenll driver fritidsgårdar så engage- rar det invånarna i gårdens angelägeheter på ett helt annat sätt än vad en kommunal gård skulle göra. Integrerag_försningsdrift
Det finns även exempel på att föreningar tar ansvar för barnomsorg etc. Detta sker ofta i samband med att man bedriver andra verksamheter i området. Två sådana exempel, med olika utgångspunkter, är Nyfors- arbetet i Eskilstuna och Birkagården i Stockholm.
Nyforsarbetet
Stadsdelen Nyfors ligger i centrala Eskilstuna. Den liknar på många sätt de förorter som växte fram i Sverige under 60-talet. Det ratio- nella byggandet gjorde att utemiljön blev bristfällig. I Nyfors bor ca 5 000 människor. Drygt 20 % är invandrare, i huvudsak finländare. An- delen äldre och ensamstående är stor.
Föreningarna KFUK-KFUM och SMF/SMU bedriver sedan 1976 ett gemensamt arbete i Nyfors, det 5 k Nyforsarbetet. Följande verksamheter ingår i arbetet:
- Drift av en fritidsgård - Grannskapsarbete (avslutades 1982) - Kvarterslek och förskola
- Sommarverksamhet
Ett samarbetsavtal har utarbetats mellan de båda föreningarna. Ur det
framgår att målsättningen med verksamheten är att:
- i nya former nå fram till människor med det kristna budskapet
- göra människor medvetna om sin sociala och politiska situation och stimulera dem till aktiv handling för att förbättra sin miljö
- i nya former inspirera människor till en självaktiverande och meningsfull fritid som ett alternativ till det kommersiella ut- budet
- inspirera till samverkan och gemenskap mellan människor av olika nationalitet, kön, ålder eller social status
- i självkritisk anda utveckla pedagogiska former för arbete med barn och ungdom
- stimulera människor till engagemang i föreningar och församlingar
Arbetet leds av en styrelse bestående av tre representanter från var- dera KFUM och SMU samt två personalrepresentanter. Styrelsen är an-
svarig för ekonomi, verksamhet och anställningar.
Ekonomiskt svarar Eskilstuna kommun för medel till öppna förskolan, kvartersleken och fritidsgårdens verksamhet. Nyforsstyrelsen har för- valtningsansvaret, verksamheten regleras genom ett ramavtal. Samhälls- arbetet har stöttats av statliga medel (socialstyrelsen) och extraans- lag från kommunen.
Nyforsarbetet har fem anställda, tre heltids- och två deltidstjänster. Projektet i grannskapsarbete hade två projektledartjänster. Till fri- tidsgården hör också ett antal ledarinsatser från både anställda och ideellt inom föreningarna i övrigt, av t ex föreningskonsulenter och ungdomspastorer. Beredskapsarbetare, praktikanter och en tjänst med lönebidrag har inneburit extra personaltillskott i Nyforsarbetet.
Nyforsarbetet har en helhetssyn på arbetet. Öppna förskolan, kvarters- leken, fritidsgården och grannskapsarbetet omfattas alla av samhälls- arbetets idé och förhållningssätt. Personalen samarbetar "över grän- serna", särskilt påtagligt är det mellan öppna förskolan och kvarters- leken där man nyttjar samma lokal, personal och delvis har gemensamma öppettider.
Fritidsgården fungerar som en träffpunkt för områdets tonåringar. Per- sonalen vill inte syssla så mycket med programverksamhet, utan försök- er i stället ta tag i inititativ från ungdomarna själva. Man vill också fungera som stöd för enskilda tonåringar. Verksamheter som be- drivs i och kring fritidsgården är t ex biljard, folkrace-, foto-, fiske- och datagrupper.
Personalen har gjort försök att starta gårdsråd, men intresset bland besökarna har varit svalt. Därför startas nu en ledarpraktikantutbild- ning för ungdomar från 16 år. Man hoppas att den ska leda till ett ökat intresse för gårdens styrning hos ungdomarna.
Kvartersleken riktar sig till barn från 7-12 år och är öppen vardagar mellan 13.00-17.00. Man försöker hitta en demokratisk form för arbetet genom att låta barnen delta i utformningen av verksamheten. Under möten och grupparbeten får barnen träna sig i en demokratisk samvaro, bl a genom att sitta ordförande eller sekreterare. Man arbetar också med olika former av föräldramedverkan och försöker fördjupa kontakter och samarbete mellan personal och föräldrar.
Varje vecka har kvartersleken ett skapandetema, t ex samlevnad, död, fred eller våld, kring vilket barnen gör olika arbeten.
Den öppna förskolan riktar sig till föräldrar med småbarn upp till 6 år och är öppen vardagar mellan 9.00-15.00. Här försöker man skapa en miljö för både barn och vuxna, där de får en chans att träffas och knyta kontakter. Man arbetar mycket med skapande verksamheter, bl a målning, lera och trä. Föräldrarna är med och bestämmer vad man ska göra, vilket bl a har resulterat i en bytesgarderob för barnkläder och ett matlag. Familjeläger och utflykter anordnas med jämna mellanrum.
Nyforsarbetet får ett extra anslag från socialförvaltningen och stat- ens ungdomsråd för att bedriva sommarverksamhet i området. Under som- maren anställs extra personal och man sprider verksamheten till gågat- or och lekplatser. En arbetarbod fylld med leksaker ställs fram. Bland mycket annat kan också nämnas sång- och sagostunder, plaskdamm, boll- turneringar, olika musikprogram och badresor.
Man försöker få med invandrare och pensionärer i verksamheterna och har lyckats bra med detta. Hemspråkslärare knyts till arbetet för att underlätta kontakterna med invandrargrupperna.
Under tiden 1977-82 genomfördes i Nyforsarbetet ett projekt i gppp_- skapsarbete. Två socionomer arbetade som projektledare och projektets bas var de ovan beskrivna verksamheterna. Syftet med projektet var bl a att genom grannskapsarbete möta människor i boendemiljön och tillsammans med dem utveckla aktiviteter, gemenskap och bättre boende- miljö. Man ville också nå ut till människor som inte tidigare varit med i verksamheten och få de boende i området att själva ta ansvar för
aktiviteterna.
Föreningen "Nya Nyfors Vänner" bildades som ett resultat av grann- skapsarbetet. Den är en sammanslutning av de boende i Nyfors som enga- gerar sig i praktiska frågor rörande stadsdelen. Parollen är ”för ett bättre Nyfors". En rad praktiska förbättringar har kommit till stånd p g a föreningens engagemang.
Reslutatet av grannskapsarbetet har varit gott. Människorna i området har blivit aktivare och gemenskapen har ökat. Reella förbättringar i boendemiljön kan också påvisas.
De berörda föreningarna i Nyforsarbetet ser bl & följande fördelar med
att bedriva verksamheterna i Nyfors:
- Alla Nyforsbor har i princip nåtts av information från Nyforsar- betet. Föreningarna har genom Nyforsarbetet fått en positiv iden- titet, man representerar något ”bra” i Nyforsbornas ögon.
- Lokalt i kommunen har Nyforsarbetet och föreningarnas insatser fått erkännande. Om detta vittnar inte minst det ekonomiska stöd som Nyforsarbetet fått.
- Som förening och frivillig organisation har man möjlighet till en positiv utgångspunkt i mötet med stadsdelens invånare. Man dras
inte med någon myndighetsstämpel.
- Föreningarna står fria och obundna gentemot myndigheter och andra organisationer. Man har lättare att profilera verksamheten och ta ställning i olika frågor.
- Föreningarnas engagemang medför ett väsentligt utökat resurstill- skott genom ideella insatser, genom föreningsmedlemmars kunnighet och kompetens på olika områden, genom de lokala föreningarnas an- slutning till riksorganisationer och genom utbyte med andra loka- la föreningar.
- Föreningarna har en lång utbildningstradition, byggd på erfaren- heter och kunskaper inom bland annat barn- och ungdomsverksamhet. Denna tradition har varit mycket värdefull för personal och enga- gerade i Nyfors.
Både KFUM och SMU är föreningar med en kristen grundsyn. I Nyforsar- betet kommer dessa värderingar fram bl a i de olika teman som väljs. Arbetet är dock inte i sig budskapsinriktat, man vill inte pracka på någon en kristen tro. I stället står man till tjänst med sin kristna grundsyn och låter människor själva ta upp teologiska spörsmål.
Birkagården
Birkagården har, liksom landets övriga hemgårdar, sitt ursprung i 1800-talets London där en settlements-rörelse växte fram i fattiga
arbetarkvarter. Settlements var en form av sociala arbetscentra med syfte att skapa gemenskap mellan människor över alla ålders-, yrkes-
och åsiktsgränser.
I början av 1900-talet hämtades den brittiska settlements- eller hem- gårdsrörelsens idéer till Sverige. Under samma tidsperiod som hem- gårdsidén växte fram började även de svenska folkrörelserna, däribland arbetarrörelsen, att ta form. I folkrörelsernas regi startades ett flertal hemgårdar runt om i landet. Alla gårdar hade en sak gemensamt, nämligen att de skulle stå öppna för alla människor oavsett om de var med i någon förening eller ej.
Birkagården, som ligger i Vasastan i Stockholm, grundades 1912 och är landets äldsta hemgård. Verksamheten följer än i dag den grundsats som gällt sedan begynnelsen: "Birkagården vill bereda människor från olika arbetsområden och samhällslager tillfälle att mötas som likar och dela med sig av sin livserfarenhet” (Natanael Beskow).
Birkagården är organiserad som en religiöst och partipolitiskt obunden stiftelse med uppgift att bedriva social och kulturell verksamhet. Högsta beslutande organ är en fullmäktigeförsamling, som utser stift- elsens styrelse. Ledamöter till fullmäktige utses av föreningen Birka- gårdens vänner (12 st), anställda (8 st), Birkagårdens föräldraföre- ning (6 st), personal från intilliggande skolor (3 st), sociala och kulturella organisationer (6 st) och Stockholms kommun (2 st).
Ekonomiska medel för verksamheten erhålls genom statliga och kommunala bidrag, fonder och stiftelser, uttagande av avgifter, bidrag från en- skilda och institutioner samt egna tillgångar. Birkagården är inrymt i en fastighet på 4 000 1112 som stiftelsen själv är ägare till.
Följande verksamhet bedrivs: - Daghem, fritidshem och lekskola för ca 100 barn som finansieras
av kommunala medel. Barnomsorg har alltid funnits som en vital
grund inom hemgården.
- Aktiviteter som t ex keramik, dans, teater, för barn i och under
skolåldern med ca 200 deltagare.
- Sommarkoloni för stadsdelens barn, medarbetare och föräldrar på Vätö utanför Norrtälje. Semesteranläggning i Västmanland för familjer med barn, som också används för kursverksamhet.
- Studiecirklar i samarbete med ABF i de mest skiftande ämnen, från musik till långfärdssegling, med ca 600 deltagare per termin.
- Kurser och klubbar med friare form än studiecirkelns, av vilka några erhåller särskilt kulturbidrag. Exempel på verksamheter är sällskapsklubbar, instrumentbygge och stadsstudier (ca 350 del-
tagare/termin).
- Birkagården bedriver också öppen fritidsverksamhet. Här finns musikfester för ungdomar och lördagsdanser för mognare åldrar. I Källaren kan man t ex sy, snickra, dreja eller väva till själv- kostnadspris. Träffen är en samlingslokal med servering och många olika aktiviteter. Hemgården har också speciella pensionärs-och basarklubbar. Dessutom anordnas utflykter av olika slag.
Gemensamt för aktiviteterna på Birkagården är att de bygger på eget engagemang hos de som kommer dit. I stället för att få terapisysslor satta i händerna uppmuntras besökarna att ta egna initiativ. Det är nästan alltid fullt av människor i alla åldrar kring de olika aktivi- teterna och gränserna mellan personalens arbetsuppgifter är tämligen flytande, alla rycker in där de behövs.
Två föreningar ingår i Stiftelsen Birkagården. Föreningen Birkagårdens Vänner är öppen för alla som är intresserade av hemgården. Dess upp- gift är att stödja och inspirera Birkagårdens verksamhet. I Birkagård- ens Föräldraförening är alla som har barn i någon av verksamhetsgren- arna medlemmar. Syftet med föreningen är att stödja barn- och ungdoms- verksamheten vid Birkagården samt att ta tillvara denna verksamhets intressen inom och utom hemgården.
4 LÅT DE ÄLDRE VARA AKTIVA
Kommunerna gör nu upp äldreplaner. Man utgår från de äldres behov och önskemål om service och vård. Kommunen anstränger sig för att möta
äldre människors behov av meningsfulla aktiviteter och uppgifter.
Det händer också något annat. De äldre har själva börjat ”lägga sig
1 De organiserar sig alltmer i pensionärsorganisationer som PRO (Pensionärernas riksorganisation) och SFRF (Sveriges folkpensionärers riksförbund). De äldre opponerar sig mot att bli betraktade som pas- siva vårdtagare och objekt. De börjar definiera sina krav på ett star- kare inflytande i samhället och i omsorgen. De visar på att äldre är en resurs i samhället som bör få meningsfulla uppgifter. Ensamhetens och isoleringens dystra följder belyses. Det är dags att byta den mot gemenskap och aktivitet. Men inte aktivitet för dess egen skull utan
ett meningsfullt engagemang i närmiljö och samhälle.
Attityderna till de äldre håller på att ändras. De är en växande grupp som vill ha inflytande över sitt eget liv. De kan vara med och bestäm- ma i gemensamma verksamheter och har resurser över för att engagera
sig i andra människors liv samt olika samhällsangelägenheter.
I detta kapital redovisas den rörelse som pågår i syfte att ta till vara äldre människors kraft, engagemang och förmåga till inflytande, delaktighet och ansvar. Vi visar på exempel både från öppna samhälls- verksamheter där äldre människor deltar och från institutioner där
äldre människor påverkar sitt eget dagliga liv.
Områdesplanering i Garpenberg, Hedemora kommun
Tillkomsten av Garpenbergs nya kommundelscentrum i Hedemora kommun är ett praktiskt exempel på äldres deltagande i en bygds gemensamma ange- lägenheter.
Utgångspunkt var kommunens planer att bygga ett servicehus i stället för det nedlagda ålderdomshemmet i kommundelen. Så blev det inte. Ortsbor, bl a äldre människor, förtroendevalda och tjänstemän i olika
kommunala verksamheter gick samman i probleminventeringar, programar- bete, beslut och genomförande. Verksamheten redovisas i Socialstyrel- sen äldreomsorgsprogram Rapport nr 17 - Planera för att leva tillsam- mans - framväxten av ett nytt centrum för kommundelen Garpenberg i
Hedemora kommun.
Hedemora kommun i Södra Dalarna har ca 17 000 invånre. I centralorten Hedemora bor 7 400. I Garpenberg finns 750 invånare. Andelen personer över 65 år i kommunen är högre än riksgenomsnittet - 20 % mot 16 % i hela riket.
Planeringsprocessen kan beskrivas i tre steg, först samråden, sedan programarbetsstadiet och till sist genomförandeskedet.
Kommunen genomförde två samråd med kommuninvånarna om planeringsfrå- gor. Det skedde i form av studiecirklar. Den första samrådsomgången var en probleminventering varvid invånarnas kunskaper om den egna bo- endemiljön och trakten togs till vara som resurser i den fortsatta kommunala planeringen. 300 människor deltog varav 100 från Garpenberg. Samrådsmaterialet från de ca 60 studiecirklarna bearbetades av kommun- ens tjänstemän. Uppgiften var att kanalisera synpunkterna till för- valtningarna för yttrande för att senare få en politisk behandling av
dem.
Inför den andra samrådsomgången gjordes särskilda ansträngningar för att nå de invånargrupper som inte deltagit i det första samrådet. En person ägnade en månad åt att söka upp arbetsplatser, industrier, dag- hem, ålderdomshem, föreningar, ungdomsgårdar etc för att värva delta- gare till samrådet.
En distriktssköterska fick i uppgift att söka upp de äldre som bodde i kommundelen eller någon annanstans på institution för att med ritning- ar och genom personlig kontakt informera om möjligheterna att hyra en lägenhet i det nya centrumet. 34 pensionärer ansökte om lägenhet. Distriktssköterskan och den tidigare utredande arkitekten fick möjlig- het att besöka var och en av de äldre bostadssökandena. De kunde då
dels framföra önskemål om den lägenhet i centrumområdet som de före-
drog, dels kunde de själva välja färg och tapeter. De äldre fick för- tur att välja lägenheter; resterande lägenheter erbjöds bolidenan- ställda m fl. Målsättningen var ett blandat boende i varje bostadshus.
Garpenbergs centrum stod färdigt hösten 1983. Resultatet blev mångsi- digt användbara lägenheter i flerbostadshus och allsidig samhälls- och kommersiell service. Lägenheterna kan användas som bostad för äldre, för ungdomar, för barnfamiljer eller som lokaler för förskola, låg- stadieskola m m. Matsal och kök serverar både pensionärer och skol- barn.
GARPENBERGS CENTRUM SITUATIONSPLAN
camper-sec, 5 canon & ITUÅTlOH *SPLAU
DAGHEM/FRITIDSLOKALER
/(MM_
lll
'IHLHI
Skiss 34. Daghem/fritidslokaler
Uppdrag äldre i Stockholms kommun
I socialtjänstlagen betonas vikten av att äldre människor får möjlig- het att "ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra" (5 19).
En undersökning i Stockholm som gjorts på uppdrag av kommunstyrelsen visar att omkring 19 000 pensionärer vill ha en meningsfull syssel- sättning där de kan få kontakt med andra. Undersökningen är ett led i
kommunens arbete för att aktivera pensionärer.
En arbetsgrupp har utarbetat förslag på "uppdrag" som skulle kunna erbjudas äldre. Uppdrag definierar man på följande sätt:
- inte är förvärvsarbete eller hobbyarbete - bedrivs regelbundet
- är frivilligt
- upplevs personligt tillfredsställande
- är värdefull för individen och samhället
Arbetsgruppen anser att de sociala distriktsnämnderna tillsammans med föreningar, PRO, SFRF, Röda korset, studieförbunden, kyrkliga organi- sationer m fl bör verka för att bl a följande uppdrag erbjuds pensio-
närer och andra som så önskar:
1. Att följa med hemvårdsbiträden/terapibiträden på hembesök hos den pensionär som önskar en kontaktperson. Besök av detta slag kan också erbjudas ensamma äldre på långvårdssjukhus i samråd med t ex kurator på sjukhuset.
2. Inom skolan fungera som resursperson, t ex genom att finnas till hands för barnen på raster, assistera skolpoliser i trafiken, kanske hjälpa till med att hämta skolkande barn. Man bör pröva en utbyggd verksamhet med medverkan av pensionärer inom ramen för SIA-skolan.
3. Besöka daghem och fritidshem regelbundet och deltaga i aktivitet- erna.
4. Deltaga i biblioteksverksamheten bl a vid servicehusen genom att assistera personal med utlämning av böcker 0 d. Inom stadsbiblio- teket planeras sådan verksamhet.
5. Att medverka i grupper som förbereder blivande pensionärer, even- tuellt som cirkelledare i samråd med studieförbunden. Att med- verka i information om friskvård för pensionärer i samråd med organisationer och myndigheter såsom PRO, SFRF, Friluftsfrämjan- det, fritidsförvaltningen, landstingets hälso- och sjukvård.
6. Att leda motionsgrupper för äldre, t ex i samarbete med Stock- holmskorpen.
7. Att utföra enklare reparationer i det egna bostadsområdet och därigenom få användning av yrkeskunskap i olika hantverk. Skolor- nas slöjdsalar bör kunna upplåtas för sådan verksamhet eftermid— dagar och kvällar.
8. Att assistera styrelserna i olika föreningar, kanske främst ung- domsorganisationer, med bokföring, protokollföring och liknande uppgifter som kräver tidigare föreningsvana.
9. Att som medlem i pensionärsförening vid ett företag eller en för- valtning medverka vid introduktionen av nyanställda vid den förra arbetsplatsen, sammanställa uppgifter om företagets/-förvaltning- ens tidigare historia 0 d. En viktig uppgift kan vara att vissa av de pensionerade medverkar i arbetet med att förbereda andra inför pensioneringen.
Aktiva pensionärer i ett bostadsområde, Ellstorp i Malmö kommun
Ellstorpsprojektet visar på en väg att engagera de boende, bl a pen- sionärer i ett bostadsområde, tillvarata gemensamma resurser och bygga
ut och stärka det sociala nätverket mellan människor.
Ellstorp, ett bostadsområde i Malmö kommun, byggdes 1937-1944. Området är omgärdat av stora trafikleder. I området finns en stor park som är ett andningshål för alla boende i området. Det finns ca 1 500 männi- skor i området varav 53 % är 65 år eller äldre, 2 % utgörs av barn och ungdomar. Samtliga lägenheter är bostadsrättslägenheter, totalt ca 1 300. De allra flesta är ettor eller tvåor. Lägenheterna är små. Bad-
rum och kök är opraktiska för dem som har svårt att röra sig.
Det finns en förskola i området samt ett dagcenter för utvecklings- störda. Sociala hemtjänsten är väl utbyggd. En distriktsköterska ar- betar i området. Strax söder om området finns ett långvårdssjukhus. Där finns ett café och matservering som är öppen för allmänheten. Bibliotekets bokbuss stannar i området en dag och en kväll i veckan. Av de affärer som funnits i området har de flesta slagit igen. Det intryck en besökare får är att det är ett välskött område. Husen är i gott skick, gräset är välklippt. De flesta som bor i området tycker
att det fungerar bra.
Projektet är en del i Malmö kommuns utvecklingsprogram för äldreom- sorgen och har finansierats bl a med medel från Äldreberedningen inom
Socialdepartementet. I målbeskrivningen anges i syftet med projektet bl a följande:
|'Att genom ökad samordning och samarbete över förvaltningsgräns- erna frigöra resurser och finna nya kanske okonventionella vägar för äldreomsorgen.
I Ellstorp vill vi pröva om det är möjligt att totalt sett nå bättre resultat inom äldreomsorgen utan ökade resursinsatser genom att utarbeta och pröva alternativ och nya uppslag. Arbetet skall inriktas på att förbättra arbetsförhållanden och samarbets- möjligheterna för personalen inom äldreomsorgen och samknytande funktioner. Det gäller också att förbättra boende och levnadsför- hållandena för hyresgästerna i Ellstorp, främst i syfte att främja 'kvarboende' för vårdbehövande äldre.
Avsikten med projektet har varit att initiera en process och ut- ifrån denna via iakttagelser och analys nå fram till direkta åt- gärder."
Resultat som kan iakttas och slutsatser som kan dras är:
0 Samarbete över förvaltningsgränserna har förbättrats.
Projektet har knutit kontakter med förvaltningar och institutio- ner som är verksamma i området, sociala hemtjänsten, servicecent- rum, dagcenter för utvecklingsstörda, sjukvårdsförvaltningen, fastighetskontoret, statsbyggnadskontoret, gatukontor, parkavdel- ning, statsbibliotek, fritidsförvaltningen och beredskapsprojekt- et "Ring så springer vi".
Det kan konstateras att ett stort antal verksamheter med anknyt- ning till olika förvaltningar finns i området. Projektet har bi- dragit till samarbete och samordning med dessa samhälleliga verk- samheter.
o Samverkansformer med pensionärerna som resurs har utvecklats.
Några pensionärer anmälde intresse av att delta i förskolan. För vissa pensionärer har det fungerat bra. De ville att deras med- verkan skulle inordnas i mer fasta former i förskolans verksam-
het. De upplevde en meningsfylld gemenskap med barnen.
Med ett långvårdssjukhus nära Ellstorp etablerades kontakt. Pen- sionärer har deltagit som extra resurser och hjälpt patienter. Pensionärerna har inbjudits att delta i verksamheter som ordnas på sjukhuset t ex filmvisningar och artistframföranden. Detta har varit ett sätt för sjukhuset att öppna dörrar mot omvärlden och personalen har kunnat få viss avlastning.
o Behovsanpassad service
I projektet visade det sig att många pensionärer känner sig mycket ensamma och vill ha kontakt med andra. Pensionärerna sam- lades i grupper och diskuterade vad som behövdes:
- kontakter, individuellt och i grupp - gemenskapslokal
- lunchservering
- torghandel
- en del förbättringar i den fysiska miljön som kök, badrum,
hissar m m
Utifrån dessa behov har sedan verksamheten byggts upp.
o Väntjänst har utvecklats
I dag fungerar ett antal pensionärer inom området som Väntjänst- resurser. Dessa har rekryterats genom olika verksamheter i om- råden, samt genom möten i gemenskapslokalen. Pensionärerna är mycket engagerade. De upplever att de behövs.
Nyskapande av traditioner som midsommarfirande, julmarknad m m har ägt rum.
0 Gemenskapslokal har ordnats i området. Föreningen Ellstorpsom- rådet har bildats och utgör kärnan för kontakter i området. För- eningen har nu ansvar för den gemensamma lokalen och utgör en viktig bas för den fortsatta gemenskapen i området.
Projektet beskrivs närmare i Ellstorps - äldreomsorg i förvandling, en praktisk tillämpning 1983. Malmö kommuns fastighetskontor.
Foreningsaktiva pensionärer i Lycksele kommun
Lycksele kommun har exempel på hur många pensionärer blivit förenings- aktiva med stöd från kommunen, ett stöd som getts utan byråkratiskt krångel.
Glesbygdskommunen Lycksele med sina 560 km2 och mer än 50-talet små och stora byar, lever under samma betingelser som många andra gles- bygdskommuner.
Den allmänna urbaniseringen i samhället sätter spår. Elevunderlaget för byskolorna försvinner och skolan läggs ner. Handelsboden slår igen och poststationen försvinner. Med färre och färre människor i byn
slutar bussen att gå. Den nya, fina vägen som byggs dras utanför byn. Gamla naturliga samlingspunkter i byn försvinner. Affären, busshåll- platsen, skolan, självklara mål och motiv att träffas och utbyta tank- ar finns inte längre.
1983 fanns det ca 20 pensionärsföreningar med 622 av de 1 367 i kom- munen boende pensionärerna som medlemmar. Vad har hänt? Det fanns ett behov för pensionärer att träffas. Kommunen gav stöd till det.
"Gemenskapen och arbetsglädjen som man förut haft på arbetsplatsen, i bekantskapskretsen fortsätter naturligt i föreningslivet, man gör det man tycker om att göra" säger ordföranden i fritidsnämnden. Genom fö- reningen samlas man, utbyter tankar, gör gemensamma insatser för byn m m, precis som man gjorde förr i tiden, fastän då i handelsboden och vid busshållplatsen. När föreningen med sina veckovisa träffar blir en gemensam angelägenhet i byn, då avhandlas inte bara den kommande måna- dens kaffekokning, utan också kommunens bidrag till snöskottning, byg- gande av bagarstuga, representanter till sammanträdet med kommunen m m. Föreningen är helt enkelt den nya informationsbäraren mellan kom- munen och byn.
Den målsättning som man från kommunen utgick ifrån är
- att skapa en gemenskap mellan pensionärer - att oavsett bostadsort erbjuda pensionärer stimulans
- att främja föreningsverksamhet där pensionärer gemensamt bedriver hobbyverksamhet i olika former
- att bistå med lokaler där föreningen kan verka och gemensamt kan träffas, arbeta, känna trygghet och mänsklig kontakt
- att ekonomiskt bistå föreningar till inköp av inventarier.
Man har också haft en arbetsfilosofi som bl a innebär:
- att så snabbt och enkelt som möjligt hjälpa föreningarna är en viktig "regel", korta handläggningstider, snabba beslut
- att inte "binda upp" verksamheten vid alltför många principbeslut och regler är nästan nödvändigt. Rädslan för att spräcka tidigare principer och rädslan för okonventionella beslut har trängts
undan
- att alla boende i respektive förenings upptagningsområde skall kunna delta, har noga bevakats
- att lokalfrågan respektive förenings verksamhet anpassas så att båda könen kan ha lika stort intresse av att delta är speciellt
viktigt i pensionärsföreningarna
- att varje förening, för att överleva måste "leva på" egna arbets- insatser för att förverkliga olika idéer är ofta en förutsätt- ning. Förslag och idéer måste komma från föreningsmedlemmarna själva. Därför måste också suveräniteten över den egna föreningen
och dess verksamhet vara obestridbar.
Pensionärer ansvarar för dagcentral i Ale kommun
I Ale kommun driver ett gårdsråd dagcenterverksamhet för äldre i Bohus centrum. Pensionärer ingår i rådet och har därmed inflytande över sin egen verksamhet. Verksamheten får anslag från kommunen. Nedan beskrivs gårdsrådets sammansättning och uppgifter. Vidare ges exempel på ini- tiativ i äldrefrågor som tagits i ett gårdsråd och som sedan kunnat
genomföras via beslut i kommunfullmäktige.
Gårdsrådet har tre ledamöter från kommundelens pensionärsförening, två representanter från kommundelsnämnden, en representant från hemtjänst— ens personal. Vidare ingår gårdsföreståndare, arbetsterapeut och en hemvårdsassistent från kommundelskontoret. Gårdsrådets uppgifter är följande:
0 Utgör kommundelsnämndens remissorgan för äldreomsorgsfrågor i
kommundelen.
o Gårdsrådet har rätt att avge yttrande i varje fråga rörande äld- reomsorgen i kommundelen. I samband med budgetarbete ska gårds- rådet höras.
Gårdsrådet har rätt att väcka frågor rörande äldreomsorg hos kom-
mundelsnämnden.
o Gårdsrådet svarar för en samlad planering för samtliga dagcent-
ralens verksamheter i kommundelen.
o Pensionärsföreningen erhåller antingen bidrag till gårdsförestån- dartjänst eller disponerar del av arbetsterapeuttjänst som regle-
ras i befattningsbeskrivning för varje arbetsterapeut.
Gårdsföreståndaren är sekreterare i gårdsrådet, biträder pensio- närsföreningen vid planering och organisation av hobbyverksamhet- en, andra aktiviteter, caféverksamhet, inredning och utsmyckning, svara för eventuell lokaluthyrning och hjälper till att organise- ra studiebesök.
o Gårdsrådet disponerar lokalerna i dagcentralen och driver café- verksamhet.
- trä och metall - keramik
- sömnad
Lokalerna disponeras dels av penisonärsföreningens studiecirklar och grupper dels av arbetsterapeut för enskild träning av pensio— närer. Gårdsrådet beslutar i fördelning av lokalerna om tvist skulle uppstå. Studierum och övriga lokaler disponeras av pensio-
närsföreningen.
o Gårdsrådet svarar för uthyrning av lokaler enligt gällande uthyr- ningsregler och taxor - fastställda av kommundelsnämnden.
o Gårdsrådet beslutar i frågor rörande trivselregler samt dagcent-
ralens öppethållandetider.
I ett gårdsråd väcktes en idé om s k "yttre hemtjänst". Idén gick ut på att ge en service till äldre som ligger helt utanför den kommunala äldreomsorgen. För den enskilde pensionären innebär det en komplette- ring av den verksamhet kommunen bedriver. Ungdomar i s k ungdomslag utför den. Pensionärer i behov av hjälp med t ex gräsklippning, häck-
skötsel, sköskottning etc ringer till pensionärsföreningarnas repre-
sentanter på dagcentralen och därifrån sänds ungdomarna ut. Pensio- närsföreningarna bekostar eventuella inköp av redskap och transport- medel (cykel), om så är erforderligt. För att täcka dessa kostnader tas en avgift ut för det arbete som utförs hos pensionärerna. Även
resor mellan arbetsplatsen bekostas av pensionärsföreningarna.
Idéen om yttre hemtjänst blev till en motion till kommunfullmäktige som beslutade om ett projekt som drivs i samarbete mellan pensionärs- organisationen och socialförvaltningen. Målsättningen är att ge pen- sionärer och handikappade ökade möjligheter att bo kvar hemma. Genom att nyttja ungdomar 18-19 år enligt "lagen om ungdomslag" för projekt- et ger det arbetslösa möjlighet till meningsfullt arbete.
Kontaktverksamhet i samarbete mellan Röda korset och två kommuner
Intresset för frivilliginsatser har ökat markant i Sverige under de senaste åren. Dels har den ekonomiska åtstramningen medfört att lands- tings- och primärkommunala insatser begränsats. Dels har insikten om
vikten av ett socialt engagemang människor emellan ökat.
Detta har framkommit på olika sätt. Bland annat talar socialtjänst- lagen om socialnämndens skyldighet att samarbeta med och stödja fri-
villiga organisationer.
Intresse för denna samverkan finns men frågan är hur den konkret skall skötas och genomföras. Vilken typ av arbetsuppgifter kan skötas av frivilligorganisationer, hur förändras de professionellas arbetssitua- tion i ett ökat samarbete med frivilliga, är några av de frågor vi
står inför.
Röda korset har påbörjat projekt i samarbete med Västerås och Nacka kommuner i syfte att hitta vägar för att utveckla den frivilliga kon- taktverksamheten och finna former för samverkan mellan kommunal/lands- tingskommunal och frivillig social verksamhet. Projekten kan också ses som exempel på verksamhet där äldre människor aktivt deltar sida vid
sida med både yngre och äldre i ett bostadsområde.
Svenska Röda korset har bedrivit socialt arbete i Sverige sedan 1918, från mitten av 1960-talet med mottot "Bryt isoleringen". Tyngdpunkten har varit besöksverksamhet. I dag deltar 10 000 R-K-frivilliga regel- bundet i denna verksamhet. Den framtida frivilliga verksamheten tror man från Röda korset kommer att ligga på jourhavande medmänniskor - telefonjour över hela landet och jourhavande människor på olika platser t ex sjukhus samt besöksverksamhet. De två försökskommunerna kommer att arbeta fram modeller för hur organiserad frivillig kontakt- verksamhet kan byggas upp och hur samverkan med myndigheter och andra
organisationer kan utformas.
Förtroenderåd och anhörigråd på Sundbybergs sjukhus
På Sundbybergs långvårdssjukhus finns förtroenderåd och anhörigråd som här får utgöra exempel på ansträngningar som görs för att bereda pati- enter och anhöriga inflytande i långvården.
1975 inleddes enligt beslut i hälso- och sjukvårdsnämnden i Stockholms läns landsting en försöksverksamhet med förtroenderåd vid Sundbybergs sjukhus, Täby sjukhus och Långbro sjukhus. Förtroenderådet permanenta- des efter försöksperiodens slut. Efter utvärdering av verksamheten med förtroenderåd rekommenderade hälso- och sjukvårdsnämnden att förtroen- deråd skulle inrättas vid samtliga långvårdssjukhus inom Stockholms läns landsting. Av direktiven för försöksverksamheten vid Sundbybergs sjukhus framgår bl a följande:
"Förtroenderådets funktion är rådgivande.
Patienterna och deras anhöriga skall genom sina representanter i rådet kunna framföra synpunkter på sjukhusets funktion i olika avseenden, föreslå förändringar och förbättringar beträffande sjukhusets service, miljöns utformning etc.
Sjukhusets ledning skall genom rådet ges möjlighet att informera patienterna och deras anhöriga om planer på förändringar av sjuk- husets drift, om nya aktiviteter och liknande och därvid inhämta patienternas uppfattning om aktuella planer m m.
Förtroenderådet har till uppgift att verka för patienternas triv- sel vid sjukhuset och att samråda om alla förhållanden som gemen- samt berör sjukhusets patienter intill de gränser som betingas av gällande lagar och förordningar, arbetsavtal eller liknande.
Enskilda patienters förhållande får inte diskuteras i förtroende- rådet."
Förtroenderådets sammansättning ser ut på följande sätt:
- Tre patienter, senare utökat till en patient per avdelning. - Två anhöriga, senare utökat till tre.
- En landstingspolitiker = sjukhusets kontaktman (ordf).
- Klinikchefen.
- En klinikföreståndare.
- Två personalrepresentanter, senare utökat till tre.
Till förtroenderådets möten kan efter önskemål adjungeras ytterligare personal inom sjukhuset, t ex kurator, representant för köket, maskin- avd etc och personer med olika kompetens och ansvarsområden utifrån samhället.
Anhörigas samrådsgrupp bildades 1976 för att förbereda ärenden i för- troenderådet, öka kontakten mellan anhöriga och underlätta informa- tionsspridning. Denna grupp har två anhörigrepresentanter från varje avdelning och en - två patientrepresentanter från sjukhuset. Samråds- gruppens medlemmar träffas 6 ggr/år och sammanträdena alternerar med mötena i förtroenderådet. Dessutom ordnar samrådsgruppens ledamöter några gånger per år fester för patienterna och även för hela sjukhus- et, initierar anhörig-personalträffar, medverkar vid studiebesök vid sjukhuset, har kontakt med frivilligorganisationer m m.
Frågor som behandlats i förtroenderådet och anhörigrådet är i stort sett allt som har med verksamheten att göra från budget och verksam- hetsplanering till de vardagsnära frågorna som mat, mattider, belys- ning, trappor, rökning, permissioner och fönsterdrag. Vidare syssel- sättnings- och underhållsfrågor.
Förtroenderådet i Sundbyberg säger sammanfattningsvis i en skrivelse till demokratiberedningen följande:
"Förtroenderåd och samrådsgrupp är mycket bra. Många goda idéer kommer härigenom från dem som bäst vet hur vården fungerar för den enskilde individen.
Delvis är det möjligt att realisera förändringsförslag, om icke kanaliseras de vidare eller också ges information om varför de ej kan åtgärdas.
Medinflytande och kunskaper stärker självmedvetande och ökar för- ståelsen för den egna vårdsituationen och verksamheten vid sjuk- huset.
Förtroenderådsverksamheten skall fortsätta och vidareutvecklas. Vi skall försöka att ännu mer underlätta för patienterna att engagera sig i denna verksamhet. Bl a vill vi ha mera utåtriktade kontakter med frivilligorganisationer, studieförbund, primärkom- mun m m."
Förtroenderådet är således ett samrådsorgan som ger patienten visst inflytande. En fortsatt utveckling där en utvidgning av rådets befog- enheter uppmärksammas bör vara möjlig.
Brukarråd på institution i Danmark
I Danmark finns en strukturerad form för närdemokrati på institution— er-, beboenderåd eller brukarråd. De är reglerade från socialministe- riet. Där fastställs kommuns och landstings skyldigheter att upprätta brukarråd. Socialministeriets reglering kompletteras av Socialstyrel- sens cirkulär som anger rådets uppgifter.
Brukarrådet är ett samrådsorgan som "skall höras" av kommunstyrelsen innan beslut fattas i frågor som gäller verksamhetens innehåll och budgetförslag. Härutöver skall samarbete ske i bl a utarbetande av kostplaner och vid anställning av personal.
Brukarrådet väljs bland de boende på institution, normalt fem st men inte mindre än tre. På institutioner med mindre än tolv utgör samtliga boende rådet. Föreskrifter om brukarråd finns för institutions boende, handikappade, utvecklingsstörda och pensionärer.
Pensionärsråd, en inventering gjord av Kommunförbundet
Pensionärsråden är en form av inflytande för äldre i egna kommunala angelägenheter.
Pensionärsråd finns nu i så gott som alla kommuner. Pensionärsråden är ett samrådsorgan mellan kommuner och pensionärsorganisationer och flertalet är organisatoriskt knutna till socialnämnden. Ordföranden rekryteras i regel ur socialnämnden. Rådens tillkomst bygger på rekom- mendation, cirkulär 75/49, från Kommun- och Landstingsförbunden som utarbetades 1975 i samarbete med pensionärernas riksorganisation (PRO) och Sveriges folkpensionärers Riksförbund (SFRF).
Rådets uppgifter är enligt cirkuläret att vara ett organ för samråd och ömsesidig information mellan ålders- och förtidspensionärernas riksorganisationer å ena sidan och kommunen å andra sidan.
En undersökning som Kommunförbundet genomfört visar att råden i det avseendet verkar ha fyllt sin funktion. Dock framgår det otvetydigt att det är pensionärsrådsrepresentanterna som vid jämförelser med de förtroendevalda visar det största intresset att väcka frågor etc.
Intressant i detta sammanhang är hur man i undersökningen bedömde möj- ligheterna till inflytande. Här gick uppgifterna isär beroende på vem som besvarat enkäten. Flertalet pensionärsrepresentanter ansåg att rådets synpunkter inhämtas för sällan, att rådet oftare borde vara representerat i arbetsgrupper, kommittéer etc. Förtroendemännen där- emot ansåg att rådets synpunkter beaktades i tillräcklig omfattning. 50 % av förtroendemännen var dock överens med pensionärsrepresentant- erna om att rådet oftare borde vara representerat i arbetsgrupper. En utbredd uppfattning bland pensionärsrepresentanterna var att rådet får ge sina synpunkter för sent för att kunna påverka beslut.
Undersökningen visade att det främst är frågor inom det sociala om- rådet (servicehus, hemtjänst, färdtjänst m m) som behandlas i råden. Nära hälften av pensionärsrepresentanterna ansåg dock att det funnits frågor som borde ha behandlats i råden men som ej diskuterats där. Det
framkom under denna punkt framför allt från pensionärsrepresentanterna ett starkt missnöje över att rådet endast nyttjas som informations-
organ.
I kommunförbundets cirkulär (75/49) sägs ingenting om att rådet skall fungera som remissorgan. I förbundets cirkulär om handikappråd (1980) "Handikappråd - om utveckling av kommunala handikappråd och länshandi- kappråd” ges däremot som exempel på det kommunala handikapprådets upp- gifter att i vissa frågor vara intern kommunal remissinstans. I 1981 års undersökning angående pensionärsråd var uppfattningen bland pen- sionärsrepresentanterna att fler ärenden än dittills borde remitteras till rådet. Förtroendemännen var mer tveksamma men flertalet delade
pensionärsrepresentanternas uppfattning.
Avslutningsvis konstateras i undersökningen att pensionärsråden kommit för att stanna. De utgör ett viktigt inslag vid beredningen av frågor som berör ett viktigt inslag vid beredningen av frågor som berör de äldre.
Pensionärsorganisationerna i Sverige
De äldres inflytande och delaktighet kanaliseras i stor utsträckning
via pensionärsorganisationer.
De två största organisationerna är: Pensionärernas riksorganisation (PRO) med ca 400 000 medlemmar och Sveriges folkpensionärers Riksför- bund (SFRF) med ca 80 000 medlemmar. Trots det stora medlemsantalet är bara en tredjedel av pensionärerna med i någon pensionärsorganisation.
Pensionärsorganisationerna arbetar dels på riksnivå i kontakt med myn- digheter och bevakar pensionärernas rättigheter i samhället. Del är de påtryckare och opinionsbildare. De arbetar också på kommunal nivå ge- nom att representanter väljs i kommunala pensionärsråd. Pensionärsor- ganisationerna driver också en omfattande lokal verksamhet. Exempel som getts i denna skrift är dagcenterverksamhet i Ale och som drivs av
bl a pensionärer.
De är således en viktig plattform för gemenskap och driver ett aktivt och förgrenat lokalt föreningsliv som omfattar områden som resor, teater, musik, studier, hobby och motion.
5 AKTIV MEDVERKAN PÅ VÅRDINSTITUTIONERNA
Under senare decennier har patienters och anhörigas inflytande ökat inom hälso- och sjukvården. Politiker och frivilliga organisationer har också fått ökade möjligheter till ett mera direkt inflytande på vårdens innehåll och utformning. Lagstiftning och insatser av frivil- liga och fackliga organisationer, förtroendevalda på olika nivåer och i olika beslutsfattande funktioner har påverkat den utvecklingen.
I detta kapitel beskrivs framförallt den enskilda människans, men även olika frivilliga organisationers, möjligheter att idag aktivt delta i hälso- och sjukvårdens innehåll och utformning. I beskrivningen, som på intet sätt är heltäckande, ingår olika vårdformer som berör männi- skan från före födelsen till livets slut.
Eftersom omsorger om utvecklingsstörda ingår i landstingens ansvarsom-
råden har även den verksamhetsformen medtagits i beskrivningen.
Allmänna utvecklingstendenser
Den nya hälso- och sjukvårdslagen ger på ett sätt, som tidigare inte funnits, möjligheter och skyldigheter till ett ökat inflytande i häl- so- och sjukvården.
I 8 5 Hälso- och sjukvårdslagen anges: "I planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården skall landstingskommunen samverka med sam- hällsorgan, organisationer och enskilda."
I den samverkansskyldigheten berörs t ex patientföreningar och handi- kapporganisationer.
I 3 5 anges att: "En god hälso- och sjukvård skall särskilt
1. vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen
2. vara lätt tillgänglig
3. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet 4. främja goda kontakter mellan patienter och hälso- och sjukvårds- personalen
Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och ge- nomföras i samråd med patienten. Patienten skall ges upplysningar om sitt hälsotillstånd och om de behandlingsmetoder som står till buds.."
Den nya hälso- och sjukvårdslagen kräver således full information till patienten om behandlingsmöjligeter och vårdalternativ. Detta kräver i sin tur att patienten engagerar sig och medverkar i det medicinska beslutsfattandet gällande sin egen vård och behandling. Hälso- och sjukvårdslagens starka markering av patientens rätt till medbestämman- de stämmer väl överens med en växande medvetenhet över huvud taget hos den enskilde medborgaren. Detta är ofrånkomligt förknippat med en ut- veckling av demokratin.
Patienter och anhöriga har under framförallt det senaste decenniet gradvis fått ett ökat inflytande i hälso- och sjukvården. Inflytandet gäller både vårdens innehåll och inriktning som konkret praktisk verk- samhet. Sjukvården börjar mer och mer se patienten som ett subjekt, som det går att kommunicera och samarbeta med.
Samtidigt med denna utveckling har den tekniska metodiken alltmer för- finats och de medicinska specialiteterna blivit mer smalspåriga. Sjuk- vården har polariserats både mot en ökad medmänsklighet med försök att se till hela människan inklusive fysisk, psykisk och social miljö och mot en tekniskt avskärmad syn på vissa delar av den mänskliga orga- nismen eller människans fysiska, psykiska och sociala möjligheter.
Helhetssynen på invånarna inom primärvårdens upptagningsområde är en av grundstenarna för primärvårdens uppbyggnad och ett exempel på en sida av de beskrivna utvecklingstendenserna. En annan i samma riktning är sjukvårdshuvudmännens strävan att decentralisera en viss del av det
politiska beslutsfattandet till primärvårdsnivå. Det faktum att svensk sjukvård procentuellt sett har det högsta antalet specialiteter i världen kan exemplifiera den andra polen i utvecklingen av sjukvården.
För att bl a öka patienternas medinflytande i hälso- och sjukvården har många landsting försökt att omorganisera arbetet inom läns- och regionsjukvård från att arbeta efter 5 k rondsystem till att arbeta i vårdlag (gruppvård). Gruppvård bedrivs i en eller annan form i nära nog samtliga landsting - främst inom långtidssjukvården.
Den utveckling av arbetsformerna som ägt rum under de senaste åren har tagit fasta på behovet av ökat lagarbete - ett arbetssätt som gör det möjligt för patienten att aktivt ingå som en del av laget.
Det har visat sig att lagarbete skapar bra förutsättningar för konti- nuitet i kontakterna mellan patient och personal, för information till
och från patienten och för inflytande för patient och personal.
Även inom primärvården prövas olika modeller med vårdlag för att bättre uppfylla primärvårdens mål och befolkningens behov. Enligt Sprirapport 147, Primärvårdens organisation, anges att
"Vårdlagorganisationen innebär att en bestämd personalgrupp med allmänläkare och distriktssköterska som kärna, ges förstahandsan- svaret för att befolkningen inom vårdlagsområdet får erforderlig hälso- och sjukvårdsservice.”
Bland de motiv som angetts för att gå över till att arbeta i vårdlag även i primärvården kan nämnas
- en liten och väl samarbetande personalgrupp leder til ett för- bättrat omhändertagande av patienten
- områdesbaserade vårdlag medför bättre kontinuitet i alla kontakt- er med patienten
Sjukvårdshuvudmännens prioritering av primärvården innebär bl a en ut- byggnad av sjukvården i hemmet, oavsett om sjukvården gäller kort- eller långtidsvård. Principen för den verksamheten är att de som med-
verkar i den vården betraktar sig som gäster, visserligen initiativ- rika och beredvilliga till hjälp, i patientens hem. Vård och behand- ling sker på patientens villkor och utifrån patientens behov.
Det är lätt att i kritiken av och synen på hälso- och sjukvården få en enögd bild av den pågående utvecklingen. En satsning på en ökad demo- kratisering av hälso- och sjukvården med inriktning mot ett ökat in- flytande för patienter och anhöriga måste utgå från den pågående ut-
vecklingen.
Problem för en ökad demokratisering är dock att olika gruppers intres- sen kan vara helt motsatta. För att patienten exempelvis i större ut- sträckning skall kunna vårdas hemma kan detta innebära vissa krav på arbetsmiljön i hemmet. Dessa krav kan gå emot patientens krav och rätt till integritet och rätt att bestämma i och om sitt eget hem.
Sjukförsäkringsbestämmelsernas långtgående krav på patienten att underkasta sig behandling under hot om i annat fall indragen ersätt- ning och hälso- och sjukvårdslagens starka betoning av frivillighet och hänsynstagande till patientens val i behandlingssituationen är ett
annat exempel på problem för en ökad demokratisering.
För att olika myndigheter och andra instanser skall, bildlikt talat, använda samma språk krävs samverkan och samplanering. Det krävs också en djupgående diskussion om olika verksamheters mål och inriktning.
Föräldramedverkan
föräldrautbildning
Sjukvårdshuvudmännen har åtagit sig att bedriva föräldrautbildning för blivande föräldrar och tills barnet blivit ett år. Verksamheten be- drivs inom mödra- och barnhälsovården och på BB och ingår som en naturlig del av hälsovården.
Föräldrautbildningen bedrivs i grupper med ca 8-12 föräldrar i varje grupp. Det är föräldrarna själva som utifrån föräldrautbildningens målsättning skall bestämma verksamhetens innehåll.
Det övergripande målet för föräldrautbildningen är att stärka föräld- rar i deras föräldraskap, vilket skall åstadkommas genom delmålen:
- Ökade kunskaper.
- Kontakt och gemenskap.
- Medvetenhet om och påverkan av samhälleliga förhållanden.
I kunskapsdelen ingår att förmedla kunskaper om graviditet, barnafö- dande, barns utveckling och behov, samhällets möjligheter att hjälpa etc. Trots att många människor i vår tid verkar vara väl medvetna och upplysta, är kunskapsbehovet stort. Detta kan bl a ha sin förklaring i urbanisering, strukturomvandlingar och omflyttningar. Klyftan mellan generationerna har blivit större och därmed har det blivit svårare för de unga att ta tillvara de äldre generationernas kunskaper och erfar-
enheter.
Behovet av gemenskap är stort. Detta gäller kanske speciellt handi— kappade föräldrar som har "friska" barn. Genom föräldrautbildningen har kontakter knutits mellan familjer, vilka resulterat i en ökad öppenhet familjer emellan. Föräldrautbildningen medverkar således till att minska isolering och ensamhet.
Genom föräldrautbildningen skall föräldrarna även påverkas att bli medvetna om sin egen situation i familj och samhälle. De skall kunna får styrka att engagera sig i olika samhälleliga verksamheter som t ex politisk, fackling och/eller frivillig. Föräldrarna skall också inom föräldrautbildningen kunna diskutera och på olika sätt påverka mödra- och barnhälsovårdens verksamhet. I samband med riksdagens beslut om föräldrautbildning beslutades även, för att underlätta faderns del- tagande i föräldrautbildningen på BB, att föräldraersättning skall ut- gå till fadern för en dags vistelse på BB. Avsikten är att fadern tillsammans med modern skall kunna ingå i en föräldragrupp och att fadern skall kunna delta i barnets skötsel och omvårdnad.
Mödrahälsovårdens och BB:s föräldrautbildning har sin fortsättning inom barnhälsovården. Under barnets första levnadsår ger föräldraut-
bildningen föräldrarna möjliheter att i grupper å 8-12 föräldrar vid
ca 10 tillfällen diskutera olika frågor som berör barn och föräldra- skap. Föräldrautbildningens målsättning är naturligtvis grunden även för den diskussionen.
Föräldragrupperna ger föräldrarna en ökad möjlighet att påverka verk- samheten samtidigt som den ger personalen möjlighet att föra ut en offensiv hälsovård. Föräldrautbildningen har aktualiserat behovet av samverkan med framförallt socialtjänsten och ökat samverkan mellan mödra- och barnhälsovården.
Landstingsförbundets projekt Föräldrar och alkohol, FA-projektet, har medfört en ökad samverkan mellan mödra- och barnhälsovården och soci- altjänsten och även initierat föräldrautbildning där den ännu ej startat. FA-projektets målsättning är att minska bruk och missbruk av alkohol hos blivande och nyblivna föräldrar. Detta förutsätter att
föräldrar och personal har förtroende för varandra och ett mycket nära samarbete.
Eärälgter_sem_stög_j_earnsjykyårggn
Barns reaktioner på sjukhusvistelse kan yttra sig på olika sätt. Detta har beskrivits av bl a Robertsson J. Småbarn på sjukhus. Att skiljas från föräldrarna kan i synnerhet för barn upp till 4-5 år skapa svåra psykiska skador.
Kunskapen om detta har bl a gjort att besökstiden på barnkliniker är så gott som obegränsad, att föräldrarna i stor utsträckning är till- sammans med sina barn dygnet runt under sjukhusvistelsen, att vård- tiden på sjukhuset avkortas så mycket som möjligt, att många barn behandlas i öppen vård i stället för att bli inlagda på sjukhus, att lekterapiverksamheten utvecklats, att barnen vårdas av personal som har kunskaper och erfarenheter av barn och att barn särskilt i för-
skoleåldern vårdas på barnkliniker och avdelningar avsedda för enbart barn.
Erfarenheter har visat att föräldrarnas aktiva medverkan förkortar
vårdtiden för barnet. Föräldrarna lär sig vårda barnet vid sjukdomen
och får därigenom en säkerhet som gör att de tidigare kan vårda barnet i hemmet. Genom den påverkan föräldramedverkan har på barnets psykiska
tillstånd förkortas också vårdtiden.
Inom barnmedicin och -kirurgi har vårdtiden också förkortats genom att sjukdomspanoramat blivit annorlunda och tekniken utvecklats inom exem- pelvis kirurgin och anestesin. Många operationer som tidigare fordrade sjukhusvistelse, utförs idag polikliniskt.
Vid Karolinska sjukhuset, Stockholm, finns en aktiv föräldraförening för föräldrar till cancersjuka barn. Genom olika kontaktgrupper stöder föreningen speciellt föräldrar till nyupptäckta cancersjuka barn, an- ordnar föreläsningar och träffar utanför sjukhuset, anskaffar material till barnen på avdelningen, ser till att barn som är långt hemifrån får komma ut på exempelvis biobesök. Föräldraföreningen har ett reellt inflytande på vården och samarbetar såväl med sjukhusledning som med avdelningens personal. Föreningen hjälper också till med resurser för personalens fortbildning. Föreningen har lokalavdelningar i Göteborg, Lund och Uppsala. Handikappags-pern
Att få ett barn med handikapp innebär en stor psykisk påfrestning för alla i familjen. Föräldrar och syskon behöver därför ett starkt stöd - framförallt under den första svåra tiden. Hur barnet förmår anpassa sig till sitt handikapp beror mer på föräldrarnas attityder och egna anpassningar än på funktionshindrets art och grad. Personalen har där- för vid förlossningsenheter, barnkliniker och inom barnhälsovården alltmer uppmärksammat vikten av att föräldrarna redan från början både får en god information om handikappet och ett starkt psykiskt, känslo- mässigt och socialt stöd byggt på inlevelse, lyhördhet, förståelse och kunskap.
Personalen ser alltmer till hela familjens situation och försöker att i sin verksamhet med det handikappade barnet bygga upp ett nätverk där hela familjen och de olika samhällsverksamheter, inklusive handikapp-
organisationer, som kan behövas i varje enskilt fall ingår. Föräldrar och handikapporganisationer har således i samverkan med hälso- och sjukvården ett stort inflytande över barnets vård, behandling och ut-
veckling.
Den första informationen till föräldrarna om att deras barn är handi- kappat bedöms som mycket viktig. Personalen försöker därför att speci- ellt vid det tillfället anpassa sig till föräldrarna. Yttre förutsätt- ningar är att ha gott om tid, att vara avskild utan störande moment, att informera båda föräldrarna samtidigt och att ta upprepade kontakt- er. Personalen försöker bygga upp ett förtroende genom att bl a visa medkänsla, använda lättbegripligt tal och att ge information utifrån föräldrarnas frågor och beskrivningar av barnet. De försöker också att på ett tidigt stadium koppla in frivilliga organisationer som stöd för barn och familj.
Föräldrarnas och familjens behov av råd och stöd och det handikappade barnets totala situation har således styrt utvecklingen.
I samverkan med landstingen driver frivilliga organisationer kursverk- samhet för handikappade barn och deras föräldrar. I sammanhanget kan nämnas stiftelsen för föräldrasamverkan DHB-HfR-SDR, som bl a utbildar föräldrar till döva och hörselskadade barn. (DHB = Riksförbundet för döva och hörselskadade barn. HfR = Hörselfrämjandets riksförbund, SDR
= Sveriges dövas riksförbund). Målsättningen för den utbildningen är:
- Att tidigt ge föräldrarna och syskonen till de döva/hörselskadade barnen kunskaper om och insikt i det döva/hörselskadade barnets
möjligheter och villkor.
- Att utveckla barnets medfödda språkliga förmåga för att åstad- komma en fungerande kommunikation.
- Att ge familjerna en positiv upplevelse av det främmande språk
som kan bli deras barn första språk.
- Att ge familjerna möjlighet att upptäcka att tillhörighet till den döva eller hörselskadade gruppen är något positivt.
- Att ge familjerna möjlighet till stödjande samtal, enskilt eller i grupp med psykolog.
Verksamheten kräver kontinuerliga kontakter med personal vid lands- tingens pedagogiska hörselvård och med föräldrarna till de hörselska- dade/döva barnen.
Även för andra grupper handikappade barn ges utbildning till föräldrar och andra anhöriga.
Eörstångsbangitappade-earn_gee_ynggemar
Varje år föds i Sverige ca 500 barn som på grund av förståndshandikapp kommer att behöva särskilda omsorger. En del behöver speciell hjälp under några år men klarar sig sedan helt eller delvis själva. Andra
behöver särskilda omsorger hela livet.
Det grundläggande målet för all omsorgsvård idag är normalisering. Förståndshandikappade skall så långt som möjligt leva som andra. De har samma behov och känslor som andra människor.
Normaliseringen förverkligas på olika sätt:
- Integrering - handikappade bor och lever ute i samhället och inte
på avskilda institutioner.
- Närhet - stöd och service för handikappade skall vara lätt att nå och i regel finnas i närmiljön.
- Helhetssyn - de samlade behoven hos var och en skall avgöra
vilken hjälp och service som han eller hon får.
- Den lilla gruppens princip — i all omsorgsvård skall grupperna vara små så att kontakterna mellan de handikappade och personalen
blir så goda som möjligt.
Utvecklingen med bl a normalisering har visat att de förståndshandi- kappades möjligheter inte är uttömda. Attityderna till gruppen har förändrats och förbättrats. Förståndshandikappade barn och vuxna har t ex blivit ett naturligt inslag i gatubilden. Många av dem klarar också bättre eget boende, utbildning och arbete.
Omsorgskommittén påpekar i sitt betänkande ( SOU 1981:26 ) Omsorger om vissa handikappade, att det för många kan vara helt avgörande att ha tillgång till personligt stöd för att kunna utnyttja rätten till med- inflytande och att tillvarata sina intressen.
Föreningen för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna, FUB, är en intresseorganisation som arbetar för och med utvecklingsstörda, andra begåvningshandikappade och deras familjer. FUB består av 26 länsför- bund, 132 lokalföreningar med ca 25 000 medlemmar och 60 ungdomssek- tioner med ca 2 200 medlemmar.
På olika sätt försöker FUB att i samverkan med landstingen stärka de förståndshandikappades självkänsla och egenvärde. De försöker att få dem att påverka sin egen situation genom att delta i beslutsfattande på olika nivåer och i olika sammanhang.
En förutsättning för att de förståndshandikappade skall kunna var med i olika beslutsprocesser är förberedande undervisning, handledning och stöd av kontaktpersoner.
En kontaktperson är enligt en av FUB accepterad definition "en person som frivilligt hjälper en annan person, som är förhindrad att lösa sina praktiska problem eller som har emotionella behov som inte kan tillfredsställas om man inte vidtar särskilda åtgärder. Kontaktperson- ens verksamhet bör ses som ett komplement till omsorgsstyrelsens kura- tiva insatser."
Som exempel på ökat deltagande i beslutsfattande kan nämnas att det i FUB:s lokalföreningsstyrelser och i verkstadsklubbarnas styrelser på dagcentraler ingår förståndshandikappade. Tre representanter från varje dagcenter träffas också regelbundet till stormöten, då gemen-
I Stockholm finns särskilda klubbar för social träning. Klubbarna leds av icke förståndshandikappade och kan ha form av studiecirklar. Av- sikten med klubbarna är att icke förståndshandikappade och förstånds- handikappade skall vara tillsammans på något så när lika plan och lära av varandra. I Stockholm har funnits försöksgrupper med s k ”prova—på- verksamhet”, där jämnåriga ur olika läger träffats på kamratbasis.
Nästa steg i utvecklingen av demokratin inom omsorgsverksamheten är att bilda övergripande intresseorgan för de utvecklingsstörda inom exempelvis dagcenterverksamheten. I Göteborg finns redan ett sådant organ med gemensamma stadgar för alla dagcenter i kommunen. Intresse-
organet fungerar bl a som förhandlingspart gentemot landstinget.
FUB har vissa svårigheter att aktivera de förståndshandikappades för- äldrar. Mellan föräldragruppen och gruppen förståndshandikappade kan det också uppstå olika intressekonflikter. Demokratifrågan kan i de sammanhangen vara mycket ömtålig och känslig.
För närvarande pågår arbete med en ny omsorgslag som ytterligare understryker utvecklingen mot i samhället öppna boende— och syssel- sättningsformer. För att målet att normalisera de förståndshandikappa— des liv och situation skall uppnås ställer det krav på att kommuner och landsting följer upp och stödjer den pågående utvecklingen.
Handikapporganisationer
Statens Handikappråd har i sin skrift Handikapprörelsen i Sverige (nov 1982) gjort följande beskrivning av handikapprörelsen:
"Handikappförbunden är demokratiskt uppbyggda med ett lokalt för- ankrat föreningsliv. Majoriteten av medlemmarna är själva handi- kappade och de eller deras nära anhöriga har det avgörande infly- tandet i organisationerna. Detta inflytande återspeglas i styrel- ser och andra beslutande församlingar.
Handikappförbundens främsta uppgift är att tillvarata handikappa- des intressen i samhället och målet är att skapa ett samhälle för alla. Den intressepolitiska inriktningen uttrycks i förbundens stadgar och verksamhetsberättelser där det framgår att de verkar för samhällsförändringar inom olika områden."
Den svenska handikapprörelsen består av 28 riksförbund för olika grupper av handikappade och samarbetsorganet Handikappförbundens centralkommitté (HCK). Dessa organisationer är riksomfattande och er- håller statsbidrag för sin verksamhet.
De handikappades riksförbund (DHR) som är ett stort förbund främst för rörelsehindrade, står utanför HCK.
De största handikappförbunden har tiotusentals medlemmar, anställda funktionärer samt läns- och lokalföreningar. De minsta förbunden har något hundratal medlemmar och inga eller enstaka lokalföreningar. Totalt finns drygt 350 000 medlemmar inom handikapprörelsen.
Inom HCK förekommer en särskild samverkan mellan de förbund som ligger nära varandra. De 25 medlemsförbunden samlas i de så kallade fem-
grupperna:
- medicinskt handikappade
- psykiskt/förståndshandikappade - förbundet för rörelsehindrade - hörselskadade/döva
- synskadade
Ett viktigt forum för kontakter mellan handikapprörelsen och samhäl- lets organ är handikappråden, där både handikapporganisationer och samhällsorgan är representerade. Statens handikappråd (SHR) verkar centralt, länshandikappråd (LHR) i samtliga län och kommunala handi- kappråd (KHR) i nästan alla kommuner och landsting (SLAKO eller mot- svarande).
Statens handikappråd består av 18 ledamöter, som utses av regeringen. Ordföranden är riksdagsledamot.
SHR skall verka för förbättrade levnadsförhållanden för handikappade och i frågor som rör handikappade främja samarbetet mellan samhällets
organ samt mellan dessa och handikapporganisationerna.
Länshandikappråden finns i samtliga län. De samhällsorgan som brukar vara företrädda i LHR är landstinget, kommunförbundets länsavdelning, länsskolnämnden, försäkringskassan, länsarbetsnämnden, Samhällsföretag och länsbostadsnämnden. Handikapporganisationerna brukar vara före-
trädda av sju ledamöter som representerar de handikappade inom länet. Länshandikappråden har två huvuduppgifter:
- Att utgöra ett organ för kontakt och samråd mellan handikapprö- relsen och samhällsföreträdare, såväl från landstingen och kom-
munförbundets länsavdelning som från statliga länsorgan.
- Att främja ett effektivt resursutnyttjande genom samordnade in- satser mellan stat, landsting och kommuner.
För sekreterarfunktionen i LHR svarar landstinget. Oftast har lands- tingets handikappkonsulent, där sådan finns, denna arbetssuppgift. LHR-sekreteraren har i regel god kännedom om och samarbete med de handikapporganisationer som finns inom landstingsområdet.
Kommunala handikappråd finns i nästan alla landets kommuner. Nämnder och styrelser som brukar vara företrädda i KHR är socialnämnden, kom- munstyrelsen, byggnadsnämnden, skolstyrelsen, fritidsnämnden och kul- turnämnden. Ibland är även landstinget representerat. Handikapporgani- sationerna brukar vara företrädda av 5-7 ledamöter som är representa-
tiva för handikappade i kommunen. KHR har i huvudsak följande arbetsuppgifter:
- Hålla sig underrättad om befintliga verksamheter/insatser av be- tydelse ur handikappsynpunkt samt följa förändringar i efterfrå- gan på dessa.
- Hålla sig underrättad om planeringsaktiviteter av betydelse inom berörda förvaltningar.
- Samla in handikappades synpunkter och erfarenheter.
- Initiera och aktivt verka för informationsinsatser till handikap-
pade och andra målgrupper.
— Förankra önskemål och motivera resursförstärkning hos ansvarig nämnd.
- Vara intern kommunal remissinstans i vissa frågor.
En utvärdering av rådens verksamhet finns presenterad i "Handikappråd. Om utveckling av Kommunala handikappråd och länshandikappråd". Kommun- förbundet. Landstingsförbundet 1980.
Landstingsförbundet har i mars 1984 rekommenderat sina medlemmar att i sin hälso- och sjukvårdsplanering ta tillvara de kunskaper som finns
hos bl a handikapp- och patientorganisationer. I nämnda rekommendation (Dnr Lf A 135/84) anges bl a att:
”Med tanke på de kunskaper och erfarenheter som finns samlade hos handikapprörelsens företrädare får de ses som viktiga samarbets- partners i hälso— och sjukvårdsplaneringen. Med tanke även på den samarbetstradition som finns med hadikapprörelsen, framförallt inom LHR, kan det vara naturligt att påbörja planeringssamverkan med just handikapporganisationerna. Inom handikapprörelsen finns nu också en beredskap inför initiativ från sjukvårdshuvudmännen i detta avseende. HCK har förklarat sig beredd att på länsplanet svara för samordning mellan olika patient— och handikapporganisa- tioner. Det gäller såväl de egna organisationerna som sådana som inte är anslutna till HCK. En sådan samordning är nödvändig för att få till stånd konstruktiva och praktiskt fungerande samar- betsformer och undvika en alltför stor spridning.
Handikapporganisationerna har i stor utsträckning utvecklats till politiska påtryckargrupper, som lyfter fram generella missförhållanden och pekar på samhällets skyldigheter till omsorg, vård och behandling. Hälso- och sjukvården efterhör även ofta informellt olika organisatio- ners synpunkter. Det har då oftast rört sg om generella frågor.
Patient- och intresseföreningar
Som komplement till den mer formella handikapprörelsen har det vuxit fram olika patient- och intresseföreningar för bröstcancersjuka, cole- stomiopererade, halsopererade etc. Dessa föreningar fungerar ofta som individuellt stöd och hjälp för nyinsjuknade patienter i speciella sjukdomar. Människor har lättare att identifiera sig med och lita på den som de har gemenskap med på grund av att de har likartade problem
och svårigheter, samma intresseinriktning etc. Behovet av identifika- tion ger patient- och intresseföreningarnas medlemmar goda möjligheter att hjälpa många som vårdas på institution.
Bildandet av de Bröstcancersjukas riksorganisation, BRO, är ett exemp- el på hur en patient- och intresseförening utvecklats till en riksor-
ganisation.
I mitten på 70-talet började de bröstcancerbehandlade kvinnornas prob- lem att mer ingående uppmärksammas. Bröstcancerbehandlade började söka sig samman för att få hjälp och stöd av varandra i sin situation, präglad av svåra både psykosociala och fysiska problem. I slutet av 70-talet bildades de första föreningarna. Hösten 1980 träffades repre- sentanter för bröstcancerföreningar för att diskutera gemensamma fråg- or och eventuellt bildande av riksorganisation. I maj 1981 bildades Sveriges Bröstcancerföreningars Samarbetsgrupp med uppdrag från de då befintliga föreningarna att bilda riksorganisation.
BRO bildades i november 1982. I BRO:s målsättningsparagraf sägs:
"Riksorganisationen utgör en sammanslutning av regionala och lokala bröstcancerföreningar, vars medlemmar huvudsakligen utgörs av bröstcancerbehandlade kvinnor. Riksorganisationens ändamål är att tillvarata bröstcancerbehandlade personers intressen genom att samarbeta med och påverka samhällets organ på riksnivå.
Riksorganisationens uppgift är vidare att
- verka för saklig upplysning om de bröstcancerbehandlades er- farenheter och villkor
- stimulera och underlätta bildandet av bröstcancerföreningar inom länen (länsföreningar) och, där så ej är möjligt, av lokala bröstcancerföreningar inom länen,
- stödja länsföreningars och lokala föreningars verksamhet, t ex kontaktpersonverksamhet, upplysande och rådgivande verksamhet, - medverka till och underlätta erfarenhetsutbyte mellan olika länsföreningar (lokalföreningar)
Riksorganisationen bör samarbeta med organisationer inom och utom Sverige, vars verksamhet är av betydelse för riksorganisationen eller för vars verksamhet riksorganisationens erfarenheter kan vara till nytta."
Samverkan mellan sjukhusen och patient- och intresseföreningar funge- rar ofta så att personalen kontaktar föreningen i samråd med patienten då de upplever att en patient behöver extra stöd. Det är således män- niskor som accepterat sin egen sjukdom som hjälper andra nyinsjuknade att komma igenom den första krisen. Genom sitt sätt att vara visar de att livet inte behöver ta slut trots en diagnos på en allvarlig sjuk- dom.
Föreningarna bevakar också i viss mån patienternas rättigheter och integritet.
Handikappade och svårt sjuka människor är mycket sårbara och beroende. De har därför svårt att föra sin egen talan. Patientföreningar och andra frivilliga organisationer kan här ha en viktig uppgift.
Långtidsvården
Även inom långtidsvården förekommer en utveckling mot ökat patientin- flytande. Man försöker att se patienten som en helhet där sjukdomsti- den är en liten del av ett ofta långt livs erfarenheter, upplevelser och delaktighet i familje- och samhällsliv.
Särskilda enheter för långtidssjuka är av relativt sent datum. Det var först 1952 som landstingen fick det formella ansvaret för vård av kro- niskt sjuka, som benämningen var då. Riksdagen beslutade att 1940 års sjukvårdslag skulle ändras och att ålderdomshemmen inte skulle betrak- tas som sjukvårdsanstalter. Landstingen hade dock före 1952 frivilligt inrättat särskilda kronikerhem.
Sjukhemmen för de långtidssjuka byggdes som spegelbilder av akutsjuk— husen. Något större utrymme för patienternas personliga integritet och behov fanns inte.
Landstingsförbundets patientinventering i april 1983 visar att de patienter som vårdas inom den slutna somatiska långtidsvården är rela- tivt gamla. 90 procent av de inneliggande patienterna var vid under- sökningstillfället 70 år eller äldre. Det totala antalet patienter
inom långtidsvården var 51 983. Av dessa vårdades 46 143 på landsting- ens eller de landstingsfria kommunernas sjukhus. De övriga fanns på servicehus med helinackordering (f d ålderdomshem) och privata sjuk- hem. 10 procent eller cirka 6 000 patienter var således yngre än 70
o
ar.
I de nya sjukhem som byggs poängteras boendet. Man försöker göra miljön så hemlik som möjligt, utan att för den skull sänka standarden på den medicinska vården. På vissa av de nya enheter som byggs får patienterna själva inreda sina rum med egna möbler, textilier och tav- lor. Exempel på sjukhem efter denna modell finns i bl a Fränsta och Husum i Västernorrlands län och i Töreboda i Skaraborgs län. På andra håll försöker man att finna goda lokalmässiga lösningar för att få en
så hemtrevlig miljö som möjligt i de äldre Sjukhemmen.
Samtidigt med denna utveckling beträffande sjukhemmens miljö försöker man ge vården ett innehåll som utgår från patienternas behov och egna önskemål.
Gruppvård och individuell vårdplanering är metoder som mer och mer börjar tillämpas inom långtidsvården. Patienter och personal kommer närmare varandra och patienterna får större möjligheter att delta i vård, behandling och andra aktiviteter.
Sedan några år pågår en stark utveckling av sjukvården i hemmet. Av- sikten med denna utveckling är att göra det möjligt för fler och sjuk- are människor att stanna kvar eller efter behandling återvända till det egna hemmet. Detta är en utveckling som skett i samverkan mellan kommuner och landsting. Det har visat sig att genom samverkan och den ökade satsningen på sjukvård i hemmet har köer till långtidsvård och serviceboende minskat eller försvunnit samt situationen på medicinkli- nikerna förbättrats. Antalet vårddagar för personer under 70 år har minskat med 12 procent.
Långtidsvården i Arvika kan exemplifiera en del av den pågående ut- vecklingen inom den slutna långtidsvården. Personal och patienter har där infört begreppet Kultur i vården, som handlar om enkla och nära
saker som hur man t.ex. umgås dagligen, hur man lyssnar, talar, finner gemenskap, bemöter varandra och tillvaratar varandras resurser och in-
tressen.
Personalen började sin demokratiseringsprocess att med stöd från land- stingets ledning ändra arbetsformen från rondsystem till vårdlagsorga- nisation. Därigenom tillvaratogs patienternas kunskaper, behov och er- farenheter på ett bättre sätt. Patienterna fick större möjligheter att påverka sin egen situation. Personalen kom närmare varandra. Problemen som tidigare löstes på avdelningsnivå löstes i stället i grupperna.
I arbetshäftet Bron från långvårdsön - som utarbetats i nära samverkan
mellan bl a långvårdskliniken vid sjukhuset och Landstingets vårdskola i Arvika - sägs:
"Vårdlagsorganisationen ger en verklig möjlighet till ökad vård- kvalitet, kontinuitet och individuell omvårdnad, där gemenskap och samvaro mellan patient, personal och anhöriga är grunden i vården. "
För att underlätta samverkan med patienten använder sig personalen av en levnadsjournal. I den journalen är stora delar av patientens livs- erfarenheter och intressen nedtecknade. Genom detta kan personalen få ökad förståelse för patienterna och också finna olika vägar för akti- vering. I arbetet med och för patienten medtas hela familjen och vän- kretsen. Vid dödsfall stöttas de anhöriga lång tid efteråt.
"Ett sätt att finna infallsvinklar för aktivering och att syste— matisera dessa, är att föra någon form av s k levnadsjournal över patienterna på avdelningen. " (Bron från långvårdsön)
Ordet arbetsterapi är mer eller mindre borttaget från långvårdsklinik- en i Arvika. I stället talar man om närterapi, som tar sig an hela människan och lägger över initiativet till patienten själv. Närterapi kan utföras under dygnets alla timmar och fordrar således ingen speci- ell lokal eller schemalagd tid.
"Närterapi ger möjlighet till funktionsträning och olika aktivi— teter med tyngdpunkt på dagliga stunder i självvald gemenskap.
Patienterna får där på ett naturligt sätt träffa personal, anhö- riga och andra patienter utan att behöva lämna sin avdelning" (Bron från långvårdsön).
Programmet Kultur i vården innebär också att öppna dörrarna ut mot samhället för att undvika isolering. Aktiveringen utgår från patient- ernas behov, önskningar och intressen. Miljön görs så tilltalande som
möjligt.
”Den dagliga aktiveringen skall vara individuell med hänsyn till patienternas egna önskemål och behov, såväl fysiska som psykiska.
Aktiveringen skall medverka till att bevara det friska hos pati- enterna och undvika isolering från samhället i övrigt." (Bron från långvårdsön).
För långtidssjuka, som vistas på sjukhem och kliniker, är instituti- onen ett hem. Det gäller för personalen att inse att det är de som arbetar i patienternas hem och att patienten inte är gäst. Men att ändra på attityder är en långsam process, som inte går av sig själv, men kan leda till en mänskligare och mer individuell vård. Enkelrum
och egna möbler kan öka patienternas självkänsla.
"Institutionen är ett hem. Vi som vårdar, är gäster i detta hem. Egen vrå, egna möbler och kära saker ger en hemlik miljö som stärker patientens självkänsla". (Bron från långvårdsön)
Strävan för verksamheten Kultur i vården är en helt tillåtande miljö
där patienten respekteras in i minsta detalj.
Skisserade utvecklingslinjer finns som tidigare nämnts även vid andra
landsting och orter.
Man försöker att se patienten som en del i ett större sammanhang, som en förmedlare av, tillgång och länk i den kulturella utvecklingen och den kultur vi fått att förvalta och att föra vidare.
Psykiatrisk vård
Den psykiatriska vården tillhör ett av sjukvårdshuvudmännen priorite- rat område. Verksamheten är under stark utveckling och förändring.
Institutioner läggs ner och vården inriktas alltmer mot öppna vård- former.
År 1968 var antalet fastställda vårdplatser vid mentalsjukhusen 26 198. År 1981 var motsvarande siffra 16 669. Detta innebär en minsk- ning under perioden med drygt 9 000 vårdplatser (37 procent). Platser- na inom den slutna vården minskar för närvarande årligen med ca 1000.
Riksförbundet för social och mental hälsa, (RSMH), är en patientorga— nisation som arbetar för att minimera och kvalitativt förbättra vården vid institutioner. Förbundet vill också verka för att få en större
förståelse för människor med psykiska problem och psykisk ohälsa.
Organisationenen bildades 1967 och har totalt ca 8 000 medlemmar. Av dessa har ca 80 procent vårderfarenhet. RSMH har 65 anslutna lokalfö- reningar och 24 länsavdelningar. Verksamheten är inne i en starkt ex- pansiv period.
Enligt äldre synsätt skulle den psykiskt sjuke vårdas på institutioner avskilda från samhället. Vården fråntog patienten varje form av själv- ständighet och inflytande över sin situation.
RSMH har tillsammans med sjukvårdshuvudmännen pekat på flera olika faktorer som medverkat till att patienter i så stor utsträckning vård- ats inom den slutna psykiatriska vården. Som exempel kan nämnas:
o Patienten vet att de får ett dåligt stöd utanför institutionen, de blir isolerade och riskerar att bli utstötta. Många är därför rädda för en utskrivning, det gäller speciellt dem med långa vårdtider. Många har anpassats till institutionslivet, hospitali- serats.
o Psykiatrins behandlingstradition och organisation har varit och
är sådan att institutionen har ställts i centrum. Slutenvården
har fått resurserna som därmed bundits till institutionerna. Lä— kare och annan personal har sällan genomfört hembesök eller andra
instanser utanför institutionen.
o Institutionerna har placerats isolerade från samhället i övrigt. Ofta ligger institutionerna geografiskt avskilda från annan be- byggelse och samhällsservice. Vanlig service av typ kiosk, cafe- teria, frisör, butiker etc, har placerats på sjukhusområdet. Det har varit svårt och upplevts som onödigt att ta sig utanför sjuk- husområdet.
o Samhället har inte haft plats för dessa människor. Effektiva rehabiliterings- och eftervårdsinsatser har saknats. Kunskaperna om gruppen har koncentrerats till institutionerna. Andra sam- hällsorgan har saknat kunskaper och kompetens för att ta sig an gruppen. Arbets- och bostadsmarknaden har redan tidigare problem med att tillgodose de behov som finns i samhället.
o Förändringsprocesser är känsliga. Många blir oroade inför fram- tiden. Personalen och fackföreningarna är rädda för att förlora arbetstillfällen. Landstingen har ansvar för sin personal. Kom— munen är rädd för att förlora skatteunderlag om en av de större arbetsplatserna försvinner.
o Sjukvårdsplaneringen har saknat underlag för utskrivningar och
alternativ till slutenvård.
o Allmänheten ser med misstro på människor med psykiska problem,
fördomarna finns kvar.
RSMH, landsting och kommuner samverkar efter varierande modeller. I Uppsala finns t ex klubb Lindormen som bygger sin verksamhet på pati- enternas egna initiativ och medverkan. Verksamheten är formad som en socialpsykiatrisk eftervårdsverksamhet.
Landstinget betalar lön för personal och kommunen betalar hyra för lokal.
I Stockholm finns Fountain House, som är en rehabiliteringsklubb för f d patienter. I klubben försöker man ta bort hospitaliseringseffekter
hos patienter som vårdats länge på institution. Verksamheten hjälper f d patienter att komma igång i samhället och bygger på patienternas egna initiativ. RSMH i Stockholms län är huvudman och Stockholms läns
landsting och Stockholms kommun svarar ekonomiskt för verksamheten.
Verksamheten i den psykiatriska vården präglas sammanfattningsvis av två huvudinriktningar, nämligen
- att inte skapa nya institutionsskadade patienter
- att rehabilitera patienter med långa vårdtider
Idéerna innebär att patienterna aktiveras, att de i så liten utsträck- ning som möjligt rycks ut från sina sociala sammanhang och att de som finns på institutioner överförs till alternativa vårdformer på så låg omhändertagandenivå som möjligt.
Under det senaste decenniet har skapats en rad olika "mellanvårdsform- er" t ex inackorderingshem och kollektivt boende. Att bo i vanlig bo- stadsmiljö anses idag vara möjligt i långt större utsträckning än man tidigare trott. Målet med den nya utvecklingstendensen är att göra så lite ingrepp som möjligt i det enskilda boendet. Patientens integritet och självständighet måste respekteras.
Patienterna uppmanas att aktivt ta del i behandlingen och känna ansvar för resultatet av vården. Avsikten är att de skall utvecklas från pas- sivt beroende till ökad självständighet och vidgad förståelse för sam- spelet mellan människor.
Sektoriseringen av psykiatrin underlättar spridningen av den nya verk- samhetsinriktningen. Den förutsätter också tillgång till medicinska behandlingsmetoder, psykoterapi, samverkan med socialtjänsten, rehabi- literingsinsatser med olika träningsprogram och inslag av pedagogiska moment. Arbete i vårdteam med lokal förankring samt samverkan med andra vårdgivare är ytterligare förutsättningar för den psykiatriska vårdens skisserade utveckling.
Vården och behandlingen skall utformas och genomföras i samråd med patienten, som skall ges upplysningar om sitt hälsotillstånd och de behandlingsmetoder som står till buds. Om upplysningarna inte kan lämnas till patienten skall de i stället lämnas till en nära anhörig.
Utvecklingen av psykiatrin har således alltmer gått i riktning mot in- satser i öppen vård. Patienterna tar i större utsträckning än tidigare aktiv del i vård och behandling och andra personalgrupper än läkare har i större utsträckning än tidigare engagerats i öppenvårdsverksam- heten. Samverkan med andra vårdgivare och samhällsorgan byggs upp successivt.
Svårt sjuka/döende hemma
De flesta människor vill dö hemma i känd miljö och i kretsen av an- höriga. Detta kräver bl a stor kontinuitet i vården och alternerande vård i hemmet och på lokalt sjukhem. Utvecklingen av sjukvården i hemmet gör det möjligt för många människor att idag få dö hemma.
Ett ökat omhändertagande av svårt sjuka patienter i hemmet kräver ett väl utvecklat samarbete mellan primärvård och socialtjänst samt en ökad samverkan mellan regionsjukvård, länssjukvård och primärvård. Satsningen på primärvården såväl kvalitativt som kvantitativt och primärvårdens utbyggnad underlättar omhändertagandet av svårt sjuka i hemmet. Alltmer tar sjukvården hänsyn till de anhöriga till svårt sjuka patienter. Landstingsförbundets styrelse uttalade i sitt svar på utredningen Vård i livets slutskede att:
"Sjukvårdens personal bör i så stor utsträckning som möjligt ge de anhöriga stöd i svåra situationer. Ett sådant stöd kan vara mycket vittomfattande och innebära preventiva åtgärder, informa- tion om aktuella praktiska frågor och behandling i speciella kristeam. Hur omfattande det stödet skall vara och vad det skall innehålla, måste avgöras utifrån en individuell bedömning.
Härvid bör också uppmärksammas den döendes och de anhörigas behov och önskemål om kontakt med Sjukhuskyrkan och andra religiösa eller etniska samfund."
Att ta hand om svårt sjuka och döende patienter är både fysiskt och psykiskt krävande. Av den anledningen ansåg förbundsstyrelsen i sitt remissvar på nämnda utredning att det på vårdavdelningar och i primär- vården fanns behov av personer med ett speciellt ansvar för att det i t ex vårdlaget utvecklas ett grupp- och individuellt stöd för den per- sonal som i sin tur måste ge stöd och hjälp. Vid bl a Ersta sjukhus bedrivs ett projekt med sjukhusanknuten hemsjukvård. Projektet är in- riktat mot vård i livets slutskede och omfattar som mest 20 patienter. Ersta sjukhus står för driften men Stockholms läns landsting har be- viljat medel för verksamheten. Personalgruppen som arbetar med pro- jektet består av tolv personer och omfattar olika yrkeskategorier.
De patienter som ingår i projektet har själva önskat att få vårdas hemma och bor i huvudsak inom Sofia och Katarina församlingar på Söder i Stockholm. Remisser till vården kommer från de olika sjukhusen, dis- triktssköterskor, anhöriga etc. Det finns ingen väntelista till verk- samheten. De patienter som ingår i projektet har sjukdomar där ingen botande behandling är möjlig. 80 % av patienterna har cancer. Patient- erna har en garanterad plats på långvårdskliniken, som också används som avlösningsplats då anhöriga behöver få lite andrum. De flesta dödsfallen sker dock i hemmet.
Patienten är den som bestämmer och som också har ansvaret för sin egen medicinering. Personalen försöker vara lyhörd för patientens och an- hörigas önskemål. Verksamheten anpassas efter behovet även om det i vissa fall kan innebära avkall på i övrigt miljömässiga krav.
Personalgruppen träffas regelbundet en gång per vecka, då de olika patienterna gås igenom. Om flera i gruppen besöker samma patient är det viktigt att gruppen har en likartad handlingslinje. Personalgrupp- en fungerar också som stödgrupp när personalen upplever arbetet tungt och påfrestande.
Patienterna hålls smärtfria i så stor utsträckning som möjligt och är insatta i diagnos och prognos. Personalgruppen samverkar med de an- höriga och är också ett stöd för dem.
Efter dödsfallen har gruppen anhörigkontakter med jämna tidsintervall
och uppmanar dessutom de anhöriga att höra av sig.
Målet för arbetet är att göra det så bra som möjligt för den svårt sjuka, och att hon/han så långt det är möjligt kan delta i sociala sammanhang.
Förtroenderåd
Inom Stockholms läns landsting finns förtroenderåd inom långtidsvården och psykiatrin. I råden ingår patienter, anhöriga, administrativ per- sonal inklusive klinikchef, övrig sjukvårdspersonal, fackliga repre-
sentanter och politiker.
Förtroenderådet arbetar för samråd och information mellan sjukhusets lokala ledning. Enskilda patienters förhållanden diskuteras inte i råden.
De frågor som behandlas gäller den yttre och inre miljön, dagliga ru- tiner, material, inredning, vårdavgifter, permissioner, underhållning etc.
Rådet behandlar således alla frågor som har med vård och omsorg att göra exklusive medicinska och personliga frågor.
Förtroendenämnden
De förtroendevalda har ett grundläggande ansvar att fånga upp och åt- gärda patienternas och anhörigas problem med och inom hälso- och sjuk-
vården.
Förtroendenämnderna kan ses som en hjälp i det arbetet och som en form av patient- och anhöriginflytande i hälso- och sjukvården. Till för- troendenämnden vänder sig patienter och anhöriga som av olika skäl är missnöjda med sin egen eller anhörigs vård och behandling. Lagen till- kom den 1 juli 1980, men gällde då enbart sjukvården. Från den 1 janu- ari 1983 gäller den också hälsovården. Inom socialdepartementet och
socialstyresen pågår f.n. en utvärdering av förtroendenämndens verk- samhet, vars försöksperiod utgår den 30 juni 1985. Lagen om förtroendenämnder har följande lydelse:
För den hälso- och sjukvård som en landstingskommun och en kommun som inte tillhör landstingskommun ombesörjer enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:00) skall det finnas en eller flera förtro- endenämnder med uppgift att främja kontakterna mellan patienterna och hälso- och sjukvårdspersonalen samt att åt patienterna för- medla den hjälp som förhållandena påkallar.
Landstingskommunen eller kommunen får tillsätta särskild förtro- endenämnd eller uppdra åt någon annan nämnd att vara förtroende- nämnd. När flera förtroendenämnder finns, skall varje nämnd full- göra de uppgifter som sägs i första stycket för en viss del av landstingskommunen eller kommunen eller för en viss vårdinrätt- n1ng.
Förtroendenämnderna har inga sanktionsmöjligheter. Vid den utvär- dering av förtroendenämndernas verksamhet som för närvarande äger rum (1984) kommer bl a att studeras vilka ärenden som varit van- ligast, hur ärendena handlagts, hur förhållandet mellan nämnden och landstingets övriga politiska organ fungerat, vilka sekre- tessproblem man haft, informationsinsatser till patienter, an- höriga, allmänhet och personal, utvidgade ansvarsområden för nämderna i framtiden, om kontakter etablerats med personal- och patientorganisationer och vissa yrkesgrupper, om det finns anled- ning ompröva inställningen att hälso- och sjukvårdsnämnderna inte ansetts lämpliga som förtroendenämnder och om förtroendenämndena fört upp ärenden till landstingsmötena.
Det har framkommit att förtroendenämnder fungerar som ytterligare in- stanser i det byråkratiska systemet. I stället för att lösa problemen där och när de uppkommit på kliniker och i primärvård, hänvisar perso- nalen patienter och anhöriga till förtroendenämnderna.
Sammanfattning
Många olika faktorer samverkar till en ökad demokratisering inom hälso- och sjukvården. I sammanhanget kan nämnas den nya hälso- och sjukvårdslagen , som speciellt lyfter fram patientens rättigheter och möjligheter att delta i sin egen vård och behandling. Inriktningen mot vårdlagsarbete i såväl öppen som sluten vård, Sjukvårdshuvudmännens
prioritering av primärvård, långtidsvård och psykiatrisk vård, olika frivilliga organisationers engagemang för såväl generella som indivi- duella frågor, det ökade intresset för olika hälsofrågor m m har också påverkat utvecklingen mot en ökad demokratisering inom hälso- och
sjukvården.
Mycket av den verksamhet som idag bedrivs av den offentliga vården har sitt ursprung i frivilliga organisationers engagemang och agerande. Hälso- och sjukvården och omsorgsverksamheten försöker också att i så- väl planering som direkt vårdarbete ta del av frivilliga organisatio- ners erfarenheter i generella och individuella frågor. Patienters och anhörigas erfarenheter räknas alltmer som en tillgång i framförallt omvårdnadsarbetet.
Den beskrivna demokratiseringsprocessen är dock i ett begynnelseskede, där visserligen en del verksamhetsgrenar kommit kanske längre än andra, men där det fortfarande finns hinder som måste överbryggas och möjligheter till vidareutveckling. För detta krävs samverkan, sampla- nering och en djupgående diskussion om olika verksamheters mål och in-
riktning.
SÄRSKILT YTTRANDE
av ledamöterna Sven Lindgren och Lennart Pettersson (m)
Demokratiberedningens arbete bör enligt vår uppfattning ha som målsättning att öppna möjligheter för kommuner och landsting att utifrån lokala och regionala förutsättningar bedriva en verksamhet som i högre grad än i dag
präglas av 0 Hög grad av självstyrelse. o Decentralisering av såväl administrativt som politiskt beslutsfattande. 0 Serviceanda gentemot medborgarna. o Behovsanpassning av serviceutbudet genom framhävande av medborgarnas,
konsumenternas intressen som styrande för producentledet. o Effektiv service genom bl a avskaffande av alla servicemonopol.
Den offentliga sektorns omfattning
Offentlig sektor och därmed offentlig service är oumbärlig för samhället. Det är därför inte den offentliga sektorn i sig som vi onyanserat ifråga- sätter utan dess omfattning. Den offentliga sektorns utgifter motsvarar i dag cirka 70 % av BNP. Cirka två tredjedelar av den offentliga sektorns resurser tas i anspråk av kommuner och landsting. Av de totala offentliga utgifterna utgörs ungefär 35 % av kommunal konsumtion och kommunala investe- ringar, 15 % av statlig konsumtion och statliga investeringar samt 50 % av transfereringar. Transfereringarnas syfte är att överföra resurser från
en privat konsumtion till annan privat konsumtion, men en allt större
del av transfereringarna återgår till dem som via skattsedeln själva
betalt in pengarna. Denna rundgång kostar att administrera. Det är möjligt— vis en önskan att politiskt påverka vad som till slut blir privat konsum- tion som motiverar denna rundgång, men ett sådant motiv ger bara uttryck för bristande respekt för den enskilde konsumenten/medborgaren.
Den offentliga sektorn, inklusive transfereringarna, är för stor. Den har blivit för stor på grund av statliga regleringar och styrningar genom statsbidragsbestämmelser samt genom lokala politiska beslut präglade av den ideologiska villfarelsen att samhället blir bättre om den offentliga sek- torn fortsätter att växa. På många områden har upprättats offentliga servicemonopol som omöjliggör effektivitetshöjande konkurrens och därmed valfrihet för de enskilda kommuninvånarna. Dessa servicemonopol måste
Självklart har samhället ansvar för att varje individ kan få en social grundtrygghet. För detta ändamål kommer det alltid att finnas behov
av offentlig service. Stat och kommun bör dock inte - i välfärdens namn - organisera service och omsorg på ett monopolistiskt, inneffek- tivt och kostnadskrävande sätt, ty då hotas själva välfärden. I nuva- rande ekonomiskt besvärliga situation är det angeläget att slå vakt om välfärden genom att effektivisera och konsumentorientera den offentliga servicen i konkurrens med andra tjänsteproducenter.
Direktiven
Demokratiberedningens arbete avser uppenbarligen inte att bryta den olyckliga trenden av fortsatt offentlig expansion. I direktiven fram— håller civilministern, att "en fortsatt utvidgning av kommunernas och landstingskommunernas befogenheter främjar enligt min mening medborgar- inflytandet”. Vidare sägs i direktiven, att "den offentliga sektorn varit det viktigaste instrumentet för att skapa en ökad frihet för de stora medborgargrupperna".
Om utbyggnaden av den offentliga sektorn uppfattas som "det viktigaste instrumentet" för att åstadkomma en ökad frihet för de stora medborgar— grupperna, så blir ju den logiska konsekvensen att de nu deklarerade" ambitionerna i riktning mot ökad frihet också leder till ytterligare ut— byggnad av den offentliga sektorns omfattning. Vi delar inte detta syn- sätt. Direktiven borde har varit mycket mer nyanserade i denna del.
Med den utformning direktiven fått är det uppenbart, att talet om de— centralisering, brukarinflytande, serviceinriktning och valfrihet för de enskilda medborgarna saknar trovärdighet. Det som egentligen åsyftas
är en ökad'politisering.
Det är beklagligt att man enbart kan tänka sig helt igenom politiska lösningar för framtiden. Ingenstans i direktiven kan man finna den minsta antydan om ett ifrågasättande av lösningar som baserar på flera och nya beslutsnivåer. Vi ifrågasätter om medborgarna i dagens Sverige upplever att vi har för litet politik, för få politiker och en för liten offentlig sektor. Vi ifrågasätter om medborgarna önskar att allt fler angelägenheter som berör deras dagliga liv borde utformas på grundval av politiska be— slut. Det är emellertid den grunduppfattning som präglar kommittédirek- tiven. Vi tar avstånd från detta synsätt.
Vidare sägs i direktiven: "Ett ökat personligt ansvarstagande får emel— lertid ej ske till priset av en nedrustning av den kommunala servicen och en återgång till en privatiserad service, som görs mer beroende av individernas köpkraft än av deras faktiska behov."
Genom formuleringen av detta avsnitt av direktiven har civilministern effektivt hindrat beredningen att över huvud taget undersöka om det finns möjlighet att ersätta kommunal verksamhet med andra driftformer. Bortsett ifrån den ideologiska sidan av saken speglar avsnittet en dålig kunskap om verkligheten. Nedrustning av kommunal service har redan på- börjats som en följd av att de ekonomiska resurserna ej räcker till för att bibehålla servicen i samma omfattning och på samma ambitionsnivå. Tankarna att bryta det kommunala servicemonopolet bygger på en idé om att kunna rädda stora delar av servicen i ett hårdare ekonomiskt klimat genom att tillåta andra driftformer. De vinster man kan göra beror på att monopolet via överdrivna rättvisekrav leder till mycket höga kostnader. Omfattningen av serviceutbudet beror dessutom i mycket stor utsträckning på att verksamheten är hårt subventionerad i synnerhet inom social-, ut- bildnings—, kultur- och fritidssektorerna. Även med en blygsam höjning av avgiftsnivån inom delar av dessa sektorer skulle efterfrågan drastiskt minska och stora resurser frigöras för omprioriteringar, kravet på millimeterrättvisa, beror på att verksamheten i stor utsträckning är skattefinansierad. Rättvisekravet är kostnadshöjande både genom höga standardkrav och genom kravet att servicen skall vara tillgänglig för alla - oavsett om den efterfrågas eller ej.
Det är därför en möjlighet och inte ett hot att genom mångfald och varia- tion hos olika driftformer kunna bryta nuvarande stela och dyra service— system i kommunal regi.
SÄRSKILT YTTRANDE
av ledamoten Lennart Rydberg (fp)
Delbetänkandet innehåller en rad värdefulla förslag och idéer ägnade att engagera fler i det demokratiska arbetet och förbättra beslutsprocessen
i kommunerna. Brukarinflytande är ett bra inslag i strävan mot en ökad närdemokrati. Med nödvändighet blir dock brukarinflytandet begränsat. Brukarna kan inte ansvara för den nödvändiga begränsningen av kostnaderna och heller inte för den ofrånkomliga avvägningen gentemot andra ändamål.
En huvudpunkt när man diskuterar en mer livaktig kommunal demokrati borde vara möjligheten att inrätta direktvalda kommundelsråd/kommundelsfullmäk- tige med uppgift att inom av kommunfullmäktige anvisade ekonomiska ramar svara för fördelningen av resurser till många sektorer rörande kommundelen. Strävan borde vara att låta det beslutande kommundelsrådet svara för alla de områden där beslut inte nödvändigtvis måste fattas centralt i kommu— nen. Det kan gälla exempelvis fritids— och kulturverksamhet, lokal social— vård, programverksamhet och inköpspolitik vid biblioteken, utformning och skötsel av parkområden, vissa bebyggelsefrågor och mycket annat. I övrigt borde rådet vara rådgivande i alla övriga frågor som direkt berör kommun— delen såsom bebyggelseutformning, vägar, kommunikationer m m. Kommundels- råd/kommundelsfullmäktige valda direkt av de som bor i området är något helt annat än indirekt valda kommundelsnämnder. Direktvalda kommundelsråd representerar de boende i området gentemot det centrala kommunfullmäktige. De hittills prövade kommundelsnämnderna utsedda indirekt, uppifrån, av kommunfullmäktige representerar tvärtom kommunfullmäktige inför de boende i området. Kommundelsråd är särskilt aktuella dels i stora kommuner, dels i mindre kommuner med naturligt avgränsade områden.
Ett problem i samband med brukarinflytande och andra typer av direkt demo- krati är att de kräver en hel del aktivitet. Det är inte alla som har tid, lust och ork att engagera sig på det sätt direktdemokratin förutsätter. Alla ansträngningar som underlättar för fler att bli aktiva är självfallet utmärkta, men de som ändå inte vill eller kan bli aktiva måste också respekteras. Det får inte bli så att de aktiva, de som trivs på möten
och sammanträden helt dominerar över de andra. Utredningen borde ha diskut rat också dessa problem.
ansvar. Detta är ytterligare ett skäl för direktvalda beslutande kommun- delsråd/kommundelsfullmäktige. Det är en känslig uppgift att dra gränser mellan olika former av brukarinflytande och vad som bör bestämmas av förtroendevalda vars mandat grundas på allmänna val. Utredningen borde ha ägnat dessa frågor uppmärksamhet.
När man överväger frågor kring den kommunala demokratin är de ofrånkom- ligt att också komma in på kommunernas storlek. Många skäl talar för att den senaste kommunreformen gick för långt. Antalet förtroendevalda minska- des och därmed försämrades dessas kännedom om förhållandena i kommunen
och ökade avståndet mellan väljare och valda. Mycket talar också för att byråkratin i de större kommunerna fick ett olyckligt övertag på bekostnad av de förtroendevaldas inflytande.
Förutsättningarna att åtminstone i vissa fall åter få mindre kommuner borde studeras. Opinionen i de kommuner där man önskar en delning bör i största möjliga utsträckning tillgodoses.
Också omfattningen av den kommunala verksamheten har betydelse för demo— kratin. Ju större och mer omfattande verksamheten är desto svårare är den
att överblicka. Det finns inget absolut samband mellan den enskilde medbor— garens inflytande över de förhållanden som omger honom och kommunernas ansvar och bestämmanderätt. Ofta kan det vara svårare att påverka en kommunal verk- samhet som i regel är förenad med monopol än tjänster som erbjuds på en privat marknad. Från demokratisk synpunkt är det därför långt ifrån alltid själv- klart att kommunens ansvarsområde bör utsträckas.
Ett sätt att minska den stelhet som inte sällan präglar kommunal egenregi- verksamhet är att lämpliga delar av verksamheten utläggs på entreprenad. Vid entreprenad bibehåller kommunen ansvaret för verksamheten och bestämmer regler och eventuella taxor. Entreprenad får inte förväxlas med att över- låta en verksamhet till en privat marknad. Det är troligt att inslag av en— treprenad både kan verka vitaliserande för kommunal egenregiverksamhet och ge större möjligheter för medborgarna att få en ändring till stånd då ser- vicen inte fungerar väl. Det är lättare för kommunen att byta entreprenör än att omplacera personal eller omorganisera? en egenregiverksamhet som inte fungerar bra. Själva vetskapen om detta kan när det gäller en entre— prenör vara ägnad att förbättra serviceandan.
En grundfråga för den kommunala demokratin är vem som har att besluta i vilka former en uppgift skall utföras. Ett Sådant ställningstagande måste helt tillhöra de politiskt valda - inte de anställda. Detta är avgörande för avvägningen mellan frivilliga och oavlönade insatser och uppgifter som utförs av anställda. Frivilliga insatser skall uppmuntras. Däremot bör alla tendenser till att mer eller mindre tvångsvis uttaxera tid, d v s införa arbetsplikt, avvisas. Samhället äger inte invånarna. Dessa skall så långt det är möjligt ha frihet att bestämma vad de skall göra. De undantag som finns skall vara lika klart avgränsade och väl moti- verade som nu gäller för den allmänna värnplikten eller den allmänna plik ten att biträda vid skogsbrand. Detta hindrar dock inte att t ex elever vh en skola kan ha ansvar för vissa uppgifter när det gäller gemensam service eller städning av de lokaler som används.
Till skillnad från utredningens majoritet anser jag att möjligheten till frivilliga insatser inte skall begränsas till att vara ett extra tillskott ett standardhöjande komplement till de anställda. Det skall vara tillåtet att göra verklig nytta och bidra till besparingar.
Avvägningen mellan vad som skall vara frivilligt respektive avlönat arbete tillkommer de politiskt valda. De fackliga organisationerna har att på- verka löne- och andra förhållanden som skall gälla för de anställda. En mellanform är bl a de föräldrar som förutsätts göra en insats vid vissa daghem. En sådan insats har ett pedagogiskt värde men i regel också ett värde därutöver i den mån som det handlar om regelbundna insatser. Det är rimligt att det finns möjlighet att en sådan förälder får viss förmån jämfört med andra närmast i form av lägre avgift. Sådana möjligheter till hel- eller halvkooperativa daghem bör finnas vid sidan av allmänna dag- hem som på vanligt sätt sköts av anställda. Ingen bör helt eller halvt tvingas att delta i arbetet på daghem eller andra institutioner. Ut- rymmet för frivilliginsatser bör avse att tillgodose det intresse som finns.
Kooperativa daghem har ett särskilt värde från bl a demokratisk synpunkt. Därför är det anmärkningsvärt och stötande att regeringen genomdrivit sämre statsbidrag till kooperativa och enskilda daghem.
SÄRSKILT YTTRANDE
av ledamoten Ingvar Karlsson (c)
Demokratiberedningen har som uppgift att lägga fram förslag som skall ”öka medborgarnas, partiernas och övriga folkrörelsers möjligheter till aktiv medverkan, delaktighet och ansvar i den kommunala verksam- heten".
För att åstadkomma denna ökade aktivitet krävs enligt min mening mera långtgående förändringar än vad direktiven medger. Viktiga delar som saknas är
- möjlighet till kommundelningar
- direktval av kommundelsorgan
Den totala offentliga sektorns utgifter tar i anspråk 70 procent av BNP. Kommunernas och landstingens andel därav är ca två tredjedelar. Det är således betydande resurser som används i den kommunala besluts- apparaten. Som en följd härav är det naturligt att den kommunala demokra— tin och dess förutsättningar diskuteras ingående. Att förstärka den kommu- nala självstyrelsen är en av förutsättningarna för hela vårt samhälls- systems utveckling. Strävan måste vara att finna former och lämpliga en— heter genom vilka medborgarna kan påverka utvecklingen.
Kommunernas monopolställning gör dem ansvariga för tjänster av olika slag. Monopolställningen innebär dock inte att kommunerna måste utföra alla tjänster i egen regi. Av effektivitetsskäl kan vissa delar av verksam- heten, med fördel, läggas ut på entreprenad till gagn för både medbor- gare och näringsliv. På så sätt kan även bättre serviceanda och förståelse skapas.
Den kommunala indelningen
Kommunernas antal har genom indelningsreformerna kraftigt minskat i antal. Likaså har de förtroendevaldas skara tunnats ut. Således försämrades demo- kratin kraftigt vid kommunsammanslagningarna, samtidigt ökade byråkratin. Under senare delen av 70—talet bröts dock trenden och vissa kommundelningar, genomfördes med gott resultat. En möjlighet som dessvärre upphörde hösten 1982. Bland de metoder som står till buds för att stärka den kommunala demokratin hör självklart också delning av kommuner. Demokratiberedningen utesluter dock denna möjlighet.
Lokala organ i kommunen
Lokala organ har under senare år mött ett betydande gensvar. En snabb utveckling kan förväntas framöver på detta område. Ur demokratisk syn- punkt hade det varit naturligt att demokratiberedningen tagit fram en modell för direkta val till kommundelsorgan. Tyvärr kan jag konstatera att direktiven, även på detta område, inte medger denna för demokratin
viktiga beståndsdel.
SÄRSKILT YTTRANDE
av ledamoten Anders Westerberg (vpk)
Den offentliga sektorns egentliga resursanvändning - konsumtion och investeringar - motsvarar ca en tredjedel av BNP. Räknar man in transfe- reringar, d v s överföring av skattemedel till hushåll, näringsliv m m, motsvarar den offentliga sektorns utgifter ca två tredjedelar av BNP.
Transfereringar är ett viktigt fördelningspolitiskt instrument och en väsentlig del av det sociala skyddsnätet. Det rör sig alltså ingalunda om någon meningslös "rundgång", som ofta hävdas från moderaternas sida. När man med hänvisning till "rundgång" vill skära ned på den offentliga sektorn är detta ett sätt att dölja vad man egentligen är ute efter - att göra de rika än rikare på de sämre bemedlades bekostnad. Mönstret från Reagans USA och Thatchers England är lätt igenkännbart.
Den offentliga sektorns tillväxt under främst efterkrigsperioden har sin grund i att ny teknik, datorisering etc har frigjort människor från den direkta varuproduktionen och tillverkningsarbetet i industrin. Färre anställda kan med hjälp av den nya tekniken tillverka fler varor. I gengäld växer behoven av utbildning, vård, omsorg, kommunikationer, in— formation etc. Tjänsteproduktionen omfattar ett allt större antal an- ställda i det avancerade industrisamhället.
Denna tjänsteproduktion har i Sverige till övervägande del byggts upp inom ramen för den offentliga sektorn. Den växande tjänstesektorn har därmed dragits undan den direkta kapitalistiska vinstsektorn. Den är oåtkomlig för direkt privatkapitalistisk exploatering.
När man i dag från främst moderaternas och SAP:s håll attackerar den offentliga sektorn och kräver nedskärning och privatisering skall det förstås mot denna bakgrund. Det är här inte tjänstesektorns växt i sig man kritiserar, utan att detta sker i offentlig regi. Eftersom tjänste— sektorn blir alltmer sysselsättningsmässigt dominerande är det en vital fråga för kapitalintressena att privatisera den och därmed göra den till— gänglig som bas för kapitalistisk dominans och ekonomisk profit. ("Tjän- stesektorn är inte och får inte bli liktydig med offentlig sektor").
Att i detta läge slå vakt om tjänstesektorns offentliga karaktär är, enligt min uppfattning, nödvändigt av
- fördelningspolitiska skäl - demokratiska skäl — sysselsättninosskäl
När man från moderat sida nedsättande talar om ”ökad politisering”
om den offentliga sektorn byggs ut är detta ett sätt att dölja det man egentligen syftar till - att undandraga tjänstesektorn demokra- tisk kontroll. När man förespråkar ökad avgiftsfinansiering talar man öppet om vad man eftersträvar - att drastiskt minska efterfrågan på offentliga tjänster. Resultatet blir en plånboksransonering där vanligt folk inte kommer att ha råd att utnyttja den offentliga sektorns tjän- ster och där de rika kan köpa sig den service de önskar på den privata marknaden.
För att i detta läge kunna mobilisera till den offentliga sektorns för- svar är det nödvändigt att radikalt förändra och förbättra den offent- liga sektorn på de områden därden snedvridits och deformerats av byråkra- tisering, bristande demokratisk kontroll, bristande serviceanda, in- effektivitet samt, under 80-talet, av bristande resurser p g a nedskär- ningspolitiken. Den offentliga sektorn måste
- demokratiseras
- effektiviseras
- avbyråkratiseras
- präglas av ökad serviceanda
Demokratiberedningen har på dessa områden lagt fram förslag som jag i stort ställer mig bakom. Självfallet kan dessa förslag kompletteras och fördjupas. Jag avser att i ett senare betänkande återkomma till frå— gorna om bl a direktvalda kommundelsnämnder/lokala organ, åtgärder för att hävda de "resurssvagas" ställning i ett system med ökat brukarinfly- tande, frågan om avvägningen mellan kommunal och föreningsdriven verk- samhet inom kultur— och fritidssektorn, frågan om ytterligare åtgärder för att fördjupa folkstyret i kommunerna, samt frågan om nödvändigheten att anställa fler inom de sektorer av kommunal verksamhet (främst vård
Jag avstår emellertid från detta i nu föreliggande betänkande. Or- saken är främst att det i beredningen visat sig möjligt att skapa bred enighet mellan främst socialdemokraterna och vänsterpartiet kommunisterna kring de förslag som nu framlägges. Det har för mig varit avgörande att bidraga till och utveckla denna front till för- svar för den offentliga sektorn och mot de partier, vilka ser som sin huvudsakliga uppgift att rasera och privatisera den offentliga sektorn ochqöra tjänsteproduktionen till ett objekt för privat exploa- tering.
Kommittédirektiv
Bilagor
&& &
1983 års demokratiberedning Dir [9832-14 Beslut vid regeringssammantrade 1983-1546.
Chefen för civildepartementet. statsrådet Holmberg. anför. Den kommunala självstyrelsen är en av grunderna för den svenska folkstyrelsen. [ kommuner och landstingskommuner har medborgarna tillförsäkrats rätten att lokalt besluta om sina angelägenheter.
Det ha: varit en medveten strävan att lägga ett ökat ansvar för samhällsservicen på kommunerna och landstingskommunerna. De tar nu i anspråk ca två tredjedelar av den offentliga sektorns resurser. Tyngdpunkten i samhällsverksamheten har därmed lagts på den nivå där medborgarna har . de största möjligheterna att påverka utvecklingen. En fortsatt utvidgning av kommunernas och landstingskommunernas befogenheter främjar enligt min mening medborgarinflytandet.
Många av de problem som tyngde människorna i ett tidigare samhälle och som skapade ofrihet för stora grupper med begränsade ekonomiska möjligheter har kommunerna ! dag tagit ansvar för. Tvärtemot vad som ibland hävdas har den offentliga sektorn varit det viktigaste instrumentet för att skapa en ökad frihet för de stora medborgargrupperna.
Men även om det ökade kommunala ansvarstagandet på nya områden har varit helt i linje med medborgarnas önskemål rymmer denna utveckling också en rad problem. Vi har fått en samhällsorganisation också i kommunerna som i alltför stor utsträckning iir uppb) ggtl i sektorer utifrån ett myndighetsperspektiv och otillräckligt anpassad till människornas behov och önskemål. Vi har fatt en trogrörlighet — en bw'aki'ati. om man sa vill — i systemet. Många människor känner sig vilsekomna i denna h_vrnkrnti. Vi hari vissa avseenden fatt en slugs'pzissiv mottngarnndn hos människorna där kommunen bara uppfattas som en serviceinrzittning for tiiinster & ilka man har riitt att kräva — inte som nagot man sinh har ansvar för. Den offentliga sektorns tjänster har kommit att lill en konsuintionsxnrti bland andra konsumtionsvaror.
Vad som nu krävs är ett förändringsarbete i syfte att öka medborgarnas
Dir 1983z44
aktiva medverkan. delaktighet och ansvar i den kommunala verksamhe- ten.
Många _människor är säkert beredda att ta på sig ett ökat ansvar både för sin privata situation och för gemensamma angelägenheter som samhället i dag tar ett stort ansvar för. Undersökningar i fråga om medborgarnas. politiska resurser visar att det finns både kunnande och beredskap när det gäller att göra insatser. Det gäller enligt min mening att finna former för att ta till vara detta intresse för delaktighet och medansvar.
Ett ökat personligt ansvarstagande får emellertid inte ske till priset av en nedrustning av den kommunala servicen och en återgång till en privatiserad service. som görs mer beroende av individernas köpkraft än av deras faktiska behov.
De politiska partierna och de förtroendevalda påverkas av de förändringar som sker i den kommunala verksamheten. 1 takt med att verksamheten har ökat i omfattning och blivit mer specialiserad har det blivit svårare för de förtroendevalda att överblicka och samordna de olika verksamheterna.
iden kärva ekonomiska situation som råder och som väntas råda framöver kommer det att ställas mycket stora krav på partiernas och de förtroende- valdas förmåga att ta ett större ansvar för den egna kommunens utveckling. Den förändrade ekonomiska situationen gör det också nödvändigt att i nära kontakt med medborgarna göra omprioriteringar samt pröva nya lösningar för att tillgodose människornas behov av trygghet och samhällsservice.
Enligt min mening bör arbetsförutsättningama för partierna och de förtroendevalda förbättras så att dessa klarar de nya krav som ställs på dem. Därvid bör också brukarnas medverkan och övriga folkrörelsers roll övervägas. Inriktningen på förändringsarbetet bör vara att i ökad utsträck- ning decentralisera och samordna olika kommunala verksamheter. Genom att inrätta lokala organ ökar antalet förtroendevalda samtidigt som överblick och samordning på lokal nivå underlättas. En decentralisering av, den kommunala organisationen kan därför vara till fördel både från effektivi— tetssynpunkt och från demokratisk synpunkt.
Under de senaste tio åren har riksdagen fattat beslut om en rad reformer som har påverkat förutsättningarna för den kommunala demokratin. Syftet med de beslutade reformerna har i stor utsträckning varit att fördjupa den representativa demokratin. Detta har skett främst genom ändringar i den kommunala organisationen och förbättringar av de förtroendevaldas arbets- villkor. Genom olika beslut har nya möjligheter öppnats för flera att delta i samhällsarbetet t. ex. genom lokala organ.
Enligt min mening bör en beredning tillkallas för att pröva olika vägar att ytterligare fördjupa den kommunala demokratin och därmed samhällsverk- samhetens folkliga förankring.
Beredningens arbete bör inriktas på
.III studera och analysera problem och hinder som kan finnas för medborgaiiia att delta i sainnailsarbetet inom kommunen.
nit lägga fram ltlt'c'l och forslag om hur ett forandringsarbete kan bedrivas som ssttai till ;-tt oka medborgarnas. partiernas och övriga folkrörelsers" möjligheter till akiit niedxerkaii. delaktighet och ansvar i den kommunala verksamheten.
till genom torsoksveiksainliet ! kommuner och landstingskommuner stimulera och utvärdera ny verksamhet — lokala organ. brukarmedverkan ni. m. — samt i oirigt arbeta för uu vitalisera debatten kring beredningens huvudfrågor. *
Medborgarna och de politiskapartierha
De politiska partierna har det grundläggande ansvaret för kommunalpo- litikens utformning och vitalitet och for att de kommunala fragorna omfattas av medborgarnas kunskaper. debatt och engagemang. Effektiviteten i det demokratiska systemet beror i sin tur främst på partiernas förmåga att engagera manga manniskor i arbetet med gemensamma angelägenheter
De kartlaggningat' som har gjorts visar att partiorganisationernas kommu- nalpolitiska aktivitet !iarokat under senare ar. Partierna möter dock problem nar det gäller att pa bredden kunna engagera medborgarna i den kommunala verksamheten.
Beredningen bor inventera t ilka problem partierna kati mota nar det gäller att engagera medborgarna ULh undersöka ulka )"llel'llgttrc' _itgarder som behövs fran samhallet—. sida for .itt partierna akall kunna fördjupa den kommunala demokratin genom en ökad medborgerlig .iktititet.
Det kommunala partistodet har haft stor betydelse för partiernas aktivitet. Beredningen bor ! enlighet med riksdagens beslut (KL? Hål &; lö_ rskr 136) ta fram vissa uppgifter om det kommunala partistödet. Det gäller t. ex. stödatgardernas omfattning pa nationell. regional och lokal nita. i vilken utsträckning medel omfordelas mellan olika iiii aer inom de politiska partierna och vilka modeller för berakning av det kommunala partistödet somipraktiken tillämpas i kommunei och landstingskoiiiinuner. Även andra uppgifter av kartlaggniiigsk.iraktai' kan bli aktuella att ta fram.
Den kommunala organisationen
De kommunala besluten inaSte ta en bred förankring hos medborgarna. Möjligheterna till iiisvii i och inl'lttande pa beslutsprocessen maste oka. Allt flera måste kunna medverka i utformningen av det egna samhallet och den egna miljön.
Den kommunala organisationen regleras genom kommunallagen
(1977zl79) och ett flertal specialförfattningar. Organisationen har under decennier varit i princip oförändrad med undantag för att den har specialiserats och byggts ut. Utvecklingen av lokala organ innebär att den funktionellt organiserade förvaltningsorganisationen kan komma att få större inslag av decentraliserade organ som har en kompetens som sträcker sig över flera fackområden. s. k. kommundelsnämnder. En förutsättning för en sådan utveckling i större skala kan vara att den specialreglerade kompetensen knyts till kommunen som politisk enhet. snarare än till enskilda nämnder. Detta bör övervägas av beredningen. Beredningen bör lämna förslag till de åtgärder som övervägandena föranleder. Beredningen bör i detta hänseende rådgöra med stat—kommunberedningen.
Enligt lagen om lokala organ som tillkom år 1979 (prop. 1978/793181. 1979/80:54. SFS 1979: 1167) har kommunerna stor frihet att decentralisera sin organisation. Försöksverksamhet pågår i ett tiotal kommuner. Örebro och Ale kommuner har kommit längst med en försöksverksamhet som omfattar hela kommunen.
Det är enligt min mening angeläget att försöksverksamheten med lokala organ fullföljs och vidareutvecklas. Regeringen kommer att aktivt stödja och följa den pågående försöksverksamheten.
Beredningen bör studera och lämna förslag till på vilket sätt tillkomsten av lokala organ kan utveckla kontakterna med medborgarna. partiorganisatio- nema och övriga organisationer. Beredningen bör också studera hur kostnaderna för den kommunala verksamheten påverkas av att lokala organ införs.
Som jag tidigare har anfört kommer det framöver att ställas stora krav på de förtroendevaldas förmåga att utifrån en helhetsbedömning av den kommunala verksamheten göra omprioriteringar och finna nya lösningar för att tillgodose medborgarnas krav på samhällsservice. Under senare år har en rad åtgärder vidtagits för att förbättra de förtroendevaldas arbetsförutsätt— ningari kommuner och landstingskommuner. Nyligen har riksdagen beslutat (prop. 1982/83:97, KU 28. rskr 338) att kommunerna och landstingskom— munerna får möjlighet att besluta om ersättning till förtroendevalda för förlorad arbetsförtjänst vid fullgörande av kommunala och landstingskom- munala uppdrag.
Beredningen bör följa utvecklingen av de åtgärder som har vidtagits för att förbättra de förtroendevaldas arbetsförutsättningar. Vid behov bör bered- ningen lämna förslag till ytterligare åtgärder. Vidare bör beredningen göra en översyn av den kommunala organisationsstrukturen och förhållandet mellan förtroendevalda och tjänstemän med utgångspunkt från önskemålet att stärka de förtroendevaldas ställning i den kommunala organisationen. Därvid bör uppmärksammas den betydelse utbildningen av anställda och förtroendevalda kan få för att utveckla goda samarbetsformer. Detta är
särskilt betydelsefullt vid förändringar i den kommunala organisationen, exempelvis vid införandet av lokala organ.
Brukarmedverkan och brukarinflytande
Enligt min mening bör det vara möjligt att inom ramen för det representativa systemet öka medborgarnas ansvar för de delar av samhälls- verksamheten som de kommer i direkt beröring med i egenskap av brukare. Detta kan gälla t. ex. eleverna i skolan, föräldrarna på daghemmen, patienterna i sjukvården, pensionärerna i servicebostädema, de anhöriga till äldre och sjuka med vårdbehov samt hyresgästerna i de allmännyttiga bostadsföretagen. De former av brukarmedverkan i samhällsverksamheten som utövas genom folkrörelserna. t. ex. föreningsmedverkan i fritidsgårdar och kulturaktiviteter. återkommer jag till.
I takt med att samhällsservicen har blivit mer omfattande och förgrenad har de förtroendevaldas möjligheter blivit mindre att fortlöpande följa hur olika kommunala och landstingskommunala inrättningar sköts med hänsyn till brukarnas behov och önskemål. För att få en bra anpassning av den kommunala servicen till brukarnas behov och önskemål kan det i sådana fall vara till fördel med ett mer utvecklat direkt brukarinflytande över samhällsverksamheten. Ett sådant inflytande kan utövas antingen indivi- duellt eller i organiserad form.
Under senare år har nya kooperativa verksamhetsformer utvecklats för skötseln av vissa gemensamma angelägenheter. Beredningen böri sitt arbete belysa dessa verksamhetsformer.
Beredningen bör studera brukarinflytandets och brukarmedverkans alla aspekter och därvid ta del av de erfarenheter som finns bl. a. i de övriga nordiska länderna. .
Beredningen bör undersöka hur kommuner och landstingskommuner kan stimuleras till att genom t. ex. försöksverksamhet pröva olika former av- brukarmedverkan och brukarinflytande. Detta bör ske i nära samarbete med berörda fackliga organisationer.
Jag vill påminna om att även barn- och ungdomsdelegationen (Ju 1983:Ol) inom sitt uppdrag har att behandla frågor av detta slag.
Folkrörelsernas roll i den kommunala demokratin
Ett aktivt och rikt förgrenat föreningsliv i olika folkrörelser är en stor tillgång i det lokala samhällsarbetet. Folkrörelserna tar som bärare av idéer och värderingar ansvar för en verksamhet som vänder sig till breda befolkningsgrupper.
Beredningen bör överväga huf det lokala föreningslivet på dess egna
villkor kan samxerka med kommunerna för att battre ntmttja tillgangliga ekonomiska resurser och bättre ta till vara de kunskaper och erfarenheter som finns inom tolkrorelsema. Detta kan ske genom att låta föreningarna ta ett direkt ansvar för vissa verksamheter. Arbetet i denna del bör skc i Illilll samarbete med berörda fackliga organisationer. Beredningen bör stimulera till praktiska försök och granska de institutionella hinder som finns fin ett sådant direktansvar hos folkrörelserna.
Service och information
Många människor upplever i dag svårigheter i sina kontakter med kommunala myndigheter. Vad jag här tänker på är exempelvis hur människorna blir bemötta i sina direkta kontakter med kommunala organ eller serviceinrättningar och de svårigheter som ofta kan uppkomma i skriftväxling med dessa. Beredningen bör undersöka vilka svårigheter och problem som finns för enskilda människor i dessa hänseenden. Beredningen bör också kartlägga den utbildning kommunerna ger sina anställda i syfte att öka serviceinriktningen i den kommunala verksamheten.
Beredningen bör redovisa idéer och förslag om hur kontakten mellan medborgare och kommunala myndigheter kan göras smidig och enkel.
Ansvaret för den kommunala informationen och för det kommunala förenklingsarbetet vilar enligt bestämmelser i 3 kap. 1 9" kommunallagen pa styrelsen. Beredningen bör studera vilken effekt dessa regler har haft,
Beredningen bör också redovisa idéer och förslag om hur den kommunala informationen ytterligare kan förändras för att främja medborgarnas och föreningslivets möjligheter till inflytande och medverkan.
Beredningen bör vidare studera hur informationsteknologin och de nya medierna kan utnyttjas för att vidga och fördjupa den kommunala demokratin.
Proportionaliteten vid val till kommunfullmäktige
[ betänkandet (SOU l98():45) Översyn av vallagen 2 föreslog 1978 års vallagskommitte' att minimiantalet mandat per valkrets i kommunfullmäk- tigvalen skulle höjas från 15 till 20 för att få en bättre proportionalitet i varje valkrets och i fullmäktige som helhet. i den proposition som lades fram på grundval av betänkandet (prop. 1980/811170) fanns emellertid inte något sådant förslag. Skälet härtill var 'att det under frågans beredning i regeringskansliet hade visat sig att det inte gick att uppnå någon bredare enighet om förslaget (prop. s. 38). Riksdagen ansåg emellertid att förnyade försök borde göras för att åstadkomma en lösning av frågan om bättre proportionalitet vid val av kommunfullmäktige i kommuner som är indelade i . valkretsar.
Riksdagen uttalade att regeringen borde ta upp frågan med sikte på att ett förslag skulle läggas fram för riksdagen i god tid före 1985 års val (KU 1980/81:26 s. 28. rskr 392). Riksdagen har nyligen erinrat om sitt tidigare uttalande och betonat vikten av skyndsamhet (KU 1982/839 s. 37).
Beredningen bör pröva frågan om förbättrad proportionalitet vid val av kommunfullmäktige i kommuner som är indelade i valkretsar.
Beredningens överväganden bör presenteras under år 1983 så att eventuella lagändringar kan genomföras till 1985 års val.
Beredningens arbetssätt
Beredningens arbete bör främst inriktas på att stimulera ett praktiskt förändringsarbete. Det är angeläget att beredningen samarbetar med kommuner och landstingskommuner som bedriver försöksverksamhet. med exempelvis kommundelsnämnder och brukarmedverkan. i syfte att utveckla denna verksamhet. Vidare bör beredningen medverka till att ny försöks- verksamhet startas och att erfarenheter från verksamheten sammanställs och förmedlas till kommuner och organisationer.
Beredningen bör pröva möjligheterna att i samarbete med några kommuner genomföra en samlad försöksverksamhet där olika former av ökat medborgarinflytande utvecklas och samordnas inom respektive kom— mun.
Beredningen bör följa forskning och framtidsstudier som har anknytning till utredningsuppdraget.
Beredningen är oförhindrad att inom ramen för den huvudinriktning som har angetts i direktiven ta de initiativ som kan anses angelägna under utredningsarbetets gång.
Beredningen bör successivt lämna förslag till sådana författningsändn'ngar söm beredningens överväganden föranleder.
Beredningen bör ge underlag för debatt och studier kring frågor som tas upp i direktiven. Beredningen bör med förtur utarbeta ett studie- och diskussionsmaterial om lokala organ. partierna. folkrörelserna. brukarmed- verkan och brukarinflytande.
Beredningens arbete bör i de delar som berör folkrörelserna ske i nära samråd med den till civildepartementet knutna referensgruppen för folkrö— relsefrågor.
[ sitt arbete skall beredningen beakta vad som anförs i Dir 198020 om finansiering av kommittéförslag m. m. De förslag som beredningen lämnar bör ge kommunerna stor frihet att självständigt utforma sin organisation så att tillgängliga resurser tas till vara på ett effektivt sätt. Jag förutsätter således att beredningen inte lämnar förslag som leder till kostnadsökningar i kommunernas och landstingskommunernas verksamhet.
Beredningen bör slutredovisa sitt arbete senast den 1 juni l985.
Med hänvisning till v.td jag nu hur anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för eivildepurtementet
tm tillkalla en beredning med högst tio ledumOter för utt utreda och utveckla den kommunala demokrutin. folkrörelsernzts roll i den kommun-alu demokratin. brukarinflytande och brukarmedverkan.
att utse en av ledamöterna utt vara ordförande. att besluta om sakkunniga. experter. sekreterare och annat biträde ut beredningen.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall heluam trettonde huvudtitelns kommitteanslug.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Civildepartementet)
Kommittédirektiv
&
&& &
Tilläggsdirektiv till 1983 års demokratiberedning (C 1983:03)
Dir 1984:1 Beslut vid regeringssammanträde 1984-01-12.
Chefen för civildepartementet. statsrådet Holmberg. anmäler att han vill ta upp frågan om en översyn av lagstiftningen om kommuner och landstingskommuner och anför.
Lagstiftningen på det kommunala området
Den nu gällande kommunallagen (1977: 179. ändrad senast l983:563. KL) trädde i kraft den 1 juli 1977. Den fick karaktär av ramlag och syftade till en enhetlig reglering av den kommunala och landstingskommunala verksamhe- ten. Lagen gäller alltså för både kommuner och landstingskommuner. Syftena bakom den nya kommunallagen var i övrigt att stärka den kommunala självstyrelsen och demokratin och att minska den statliga detaljregleringen. Lagen innebar en anpassning till utvecklingen inom det kommunala verksamhetsområdet. De sedan länge gällande. grundläggande principerna för kommunernas verksamhet och inre arbetsformer påverkades inte i någon större utsträckning.
Trots strävandena att samla de grundläggande bestämmelserna för kommunerna och landstingskommunerna i en enda lag finns det vid sidan om KL en omfattande lagstiftning om den kommunala verksamheten. Främst gäller det lagar om särskilda förvaltningsgrenar. t. ex. skolområdet. plan— och byggnadsväsendet. miljö- och hälsoskyddsområdet. socialtjänsten och sjukvården. Som ett komplement till den allmänna kompetensbestämmelsen i KL gäller vidare ett flertal särskilda kompetenslagar som ger kommunerna och landstingskommunema rätt att vidta åtgärder inom vissa i lagstiftningen angivna områden. Det skulle enligt ett uttalande av departementschefen i propositionen om kommunal demokrati. ny kommunallag m.m. (prop. 1975/76: 187 s. 340) övervägas om åtgärder kunde vidtas för att undanröja de olägenheter från lagteknisk och praktisk synpunkt som denna ordning innebär. Vid lagens tillkomst förutsattes dessutom att olika frågor: som
Dir 1984:1
krävde ytterligare undersökningar. skulle ses över. t. ex. kommunalförvalt- ningen i Stockholm. kommunal verksamhet i företagsform och kommunal- besvärsprocessen. '
Efter KLzs ikraftträdande har i olika sammanhang framkommit önskemål om en revidering och komplettering av lagen. Dessa önskemål har i vissa fall tillgodosetts genom ändringar i KL. I andra fall har i stället särskilda lagar stiftats. Exempel på sådana är lagen (1979:408) om vissa lokala organ i kommunerna (omtryckt 1979: 1167. ändrad senast l983z304) : och lagen (1983:565) om politiska sekreterare i kommuner och landstingskommun- er.
De undersökningar av olika kommunala frågor som förutskickades vid KL:s tillkomst eller som har aktualiserats i andra sammanhang har verkställts av flera utredningar som har avlämnat betänkanden med förslag till ändringar i kommunallagstiftningen. I regeringskansliet bereds f.n. inte mindre än åtta sådana betänkanden.
Utredningar om kommunala frågor
I betänkandet (SOU 1981:53) Stockholms kommunala styrelse - en partiell översyn av kommunallagen har kommunalrättsutredningen för Stockholm gjort en översyn av den särskilda organisationen av kommunalförvaltningen i Stockholms kommun i syfte att åstadkomma enhetlighet i KL. Utredningen har föreslagit att särreglerna för Stockholms kommun i stor utsträckning skall utgå ur KL. Kommunalföretagskommitten hari betänkandet (SOU 1982: 13) Kommunalföreraget behandlat kommunal verksamhet i företagsform. Kom- mitténs överväganden har lett fram till förslag till ändringar i KL som syftar till att passa in och förankra de kommunala företagen i det kommunalrätts— liga mönstret och ge de representativa och styrande organen ökade möjligheter till insyn i, styrning av samt kontroll över verks'amheten. 1 betänkandet (SOU 1982:20) Kommunerna och näringslivet har utredningen om kommunal kompetenslagstiftning föreslagit att reglerna i de kompetens- rättsliga smålagar som finns för en del speciella kommunala verksamheter (bostadsförsörjning. bistånd till utländska studerande, turistväsende. parti- stöd. sysselsättning för handikappade. intemationell katastrofhjälp och inomregional skatteutjämning i Stockholms län) flyttas in i 1 kap. KL som därmed avses bli ett verkligt kompetenskapitei. Kommunalbesvärskommit- tén har i betänkandet (SOU l982z41) Överklagande av kommunala beslut lagt fram förslag om nya regler om kommunalbesvär. Kommittén har föreslagit ändringar i 7 kap. KL och en kodifiering av olika kommunalratts- liga grundsatser genom nya bestämmelseri 1 kap. KL. 1 betänkandet (SOU 1982:56) Kommunal förvaltning och medbestämmanderärt har kommittén för
vissa medbestämmandefrågor lagt fram flera modeller till ett permanent författningsreglerat medbestämmande för de kommunalanställda. Kommit- téns förslag innebär tämligen omfattande ändringari KL. Kommunaldemo— kratiska kommittén har i betänkandet (Ds C 19833) Lokala organ :” landstingskommunerna föreslagit att försöksverksamheten med lokala organ i kommunerna vidgas till att omfatta också landstingskommunerna. Kom- mittén har vidare i betänkandet (Ds C 1983z4) Utländska medborgares valbarhet till vissa förtroendeuppdrag föreslagit att kravet på svenskt medborgarskap för valbarhet till vissa förtroendeuppdrag tas bort. Slutligen har utredningen om export av kommunalt kunnande i det nyligen avlämnade betänkandet (SOU 1983:72) Kommunalt kunnande — ett stöd för svensk export bl. a. övervägt innebörden av de kominunalrättsliga reglerna om kommunernas och landstingskommunernas kompetens såvitt gäller kommu— nal medverkan i exportverksamhet. Betänkandet innehåller ett förslag till lagstiftning som gör det möjligt för kommuner och landstingskommuner att engagera sig i exportfrämjande verksamhet på olika kommunala och landstingskommunala verksamhetsområden.
Förutom de förslag till lagstiftningsåtgärder på det kommunala området som redan föreligger kan det inom de närmaste åren väntas utredningsförslag som kommer att innebära ingripande ändringar i kommunallagstiftningen. Regeringen har nämligen år 1983 tillsatt två beredningar som har till uppgift att överväga ett flertal frågor rörande den kommunala självstyrelsen och demokratin samt den kommunala organisationen.
Stat-kommunberedningen (C I983.'02) har bl. a. fått i uppdrag att se över formerna för samverkan mellan statlig och kommunal verksamhet samt för samverkan inom den kommunala sektorn. Beredningen skall göra en samlad bedömning av de förslag som har lagts fram av kommunalföretagskommittén i delbetänkandet (Ds C 1983:6) Interkommunal samverkan i privaträttslig form och av kommunalförbundsutredningen i betänkandet (Ds C 1983:15) Kommunalförbund. En annan huvuduppgift för stat—kommunberedningen är att behandla vissa frågor som rör den kommunala kompetensen. Beredningen skall nämligen analysera och överväga kommunernas och » landstingskommunernas roll i närings- och sysselsättningspolitiken. Bered- ningen skall också överväga en eventuell vidgning av den kommunala kompetensen för att möjliggöra solidaritetsyttringar i internationella frågor. 1983 års demokratiberedning (C 1 983.-03 ) har fått i uppdrag att pröva olika vägar för att ytterligare fördjupa den kommunala demokratin och därmed samhällsverksamhetens folkliga förankring. Jag går i detta sammanhang inte närmare in på demokratiberedningens utredningsuppdrag utan hänvisar till de direktiv för beredningen som utfärdades den 26 maj 1983 (Dir 1983z44).
Av vad jag nu har anfört framgår att det vid sidan av de grundläggande bestämmelserna i KL om kommunernas och landstingskommunernas organisation och verksamhetsformer finns bestämmelser i andra lagar som reglerar dessa frågor. Detta medför enligt min mening att lagstiftningen på området blir svar att överblicka, Därtill kommer att det nu föreligger ett flertal utredningsförslag som. om de genomförs. kommer att avsevärt påverka det kommunalrättsliga regelsystemet.
Författningsändringar av denna omfattning medför risker för bristande systematik i lagstiftningen och därmed också för rättsosäkerhet hos allmänheten och hos förtroendevalda och tjänstemän i kommuner och landstingskommuner. Denna fråga har jag tidigare uppmärksammat i propositionen (prop. 1982/83:132) om politiska sekreterare i kommuner och landstingskommuner och i den nyligen avlämnade budgetpropositionen (prop. 1983/84:100 bil. 15).
Även om kort tid har förflutit sedan KL trädde i kraft. är det enligt min mening nödvändigt att nu påbörja ett arbete för att forma en enhetlig struktur för den mest grundläggande kommunallagstiftningen. Ett framtida kommunalrättsligt regelsystem bör utformas så att det medverkar till att stärka folkstyrelsen i kommuner och landstingskommuner. Detta är uppgif- ter som nära anknyter till 1983 års demokratiberednings utredningsuppdrag. Jag föreslår därför att denna beredning genom tilläggsdirektiv får i uppdrag att utarbeta en principskiss till hur reglerna om kommuner och landstings- kommuner i framtiden bör vara systematiserade och utformade i lagstift- ningen. Principskissen bör utformas så att den kan tjäna som underlag för ett fortsatt mera juridiskt-tekniskt betonat arbete med att utforma lagstiftningen på det kommunala området.
Riktlinjer för översynen
Utgångspunkten för arbetet bör vara regeringsformens principstadganden om kommunerna. Beredningen bör analysera hur en framtida lagstiftning om kommunerna och landstingskommunerna bör förhålla sig till regeringsfor- men och däri bl. a. dess bestämmelse att endast grunderna för kommunernas organisation och verksamhetsformer behöver anges i lag.
Ett övergripande mål för beredningen bör vara att stärka de förtroende- valdas ställning i kommuner och landstingskommuner. Lagstiftningen på det kommunala området bör vara så utformad att den oförmedlat kan användas av de förtroendevalda i deras arbete. Särskild uppmärksamhet bör därför
ägnas åt att skapa systematik i det kommunala lagkomplexet med utgångs- punkt i allmänhetens och de förtroendevaldas behov av vägledning. Utredningsarbetet bör också vara inriktat på att ta till vara möjligheterna till förenklingar i regelsystemet.
Det är väsentligt att en ny kommunallag utformas så att viktiga principer för kommunal verksamhet kan utläsas ur själva lagen. Den bör utgöra själva grunden i regelsystemet och därför på ett mera heltäckande sätt än i dag ange ramarnaför hela den kommunala verksamheten. Beredningen bör från dessa utgångspunkter överväga den systematiska uppbyggnaden av ett framtida regelverk. En viktig uppgift för beredningen blir alltså att överväga vilka regler som skall stå i kommunallagen och vilka som _bör ha sin plats i annan lagstiftning. Beredningen bör härvid.också ta upp sådana från informativ synpunkt centrala frågor som kapitelindelning och rubriksättning.
En framtida lagstiftning bör präglas av stor frihet för kommuner och landstingskommuner att själva organisera sin verksamhet. Lagstiftningen bör utformas mot bakgrund av den helhetssyn som alltmer styr den kommunala verksamheten och medför att gränserna mellan olika sektorer blir mindre skarpa. En ny kommunallag bör vara uppbyggd så att den medger smidiga förändringar i verksamheten.
l det föregående har jag nämnt flera förslag till lagändringar som har lagts fram i olika betänkanden. Ytterligare förslag till författningsändringar kan väntas genom det nu pågående utredningsarbetet. I sitt arbete bör beredningen beakta att dessa förslag skall kunna passas in i lagstiftningen på ett naturligt sätt.
Beredningen bör pröva om den nuvarande regleringen med många särskilda lagar är en lämplig ordning eller om det i framtiden krävs en bättre samordning mellan en ny kommunallag och den speciallagstiftning som särskilt riktar sig till kommuner—och landstingskommuner. t. ex. socialtjänst- lagstiftningen samt hälso- och sjukvardslagstiftningen. Jag vill i samman- hanget peka på att utredningen om kommunal kompetenslagstiftning har föreslagit att reglerna i de 5. k. kommunala smålagarna flyttas in i KL. Beredningen bör överväga denna fråga från principiella utgångspunkter. I anslutning därtill bör beredningen också överväga om det kan vara en lämplig ordning att i en framtida kommunallag i större utsträckning än i dag införa hänvisningar till annan lagstiftning.
Beredningen bör vidare studera kommunallagens förhållande till den allmänna offentligr'ättsliga lagstiftningen. t. ex. förvaltningslagen (19711290). Förvaltningsrättsutredningen (FRU) har nyligen lagt fram sitt slutbetänkande (SOU 1983:73) Ny förvaltningslag. [ betänkandet uttalar sig FRU om förhållandet mellan en ny förvaltningslag och kommunallagen. FRU förordar att en teknisk översyn av KL kommer till stånd och att därvid bl. a. tas upp de i betänkandet berörda frågorna om förhållandet till
fön'altningslagen. Beredningen bör i sitt arbete överväga de synpunkter i frågan som FRU har framfört.
Beredningens arbete med de frågor som jag nu har behandlat bör bedrivas. i nära samarbete med stnt—kommunberedningen. Beredningen bör också samråda med utredningen (Kn 198104) om den kommunala beslutsprocess- en m. in. under beredskap och krig. Utredningsarbetet bör ske skyndsamt. Beredningens överväganden i denna fråga skall redovisas i ett särskilt principbetänkiinde senast den 1 juni 1985.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen utvidgar demokratiberedningens uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Civildepartementet)
&
Kommittédirektiv && &
Dir l984:31 Tilläggsdirektiv till 1983 års demokratiberedning (C 1983z03)
Dir 1984131 Beslut vid regeringssammanträde 1984-06-28.
Chefen för civildepartementet, statsrådet Holmberg, anför.
Förslag
Jag föreslår efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet. statsrådet Hjelm-Wallén, och statsrådet Göransson att 1983 års demokrati- beredning får i uppdrag att utarbeta förslag som syftar till att öka elevernas och föräldrarnas medverkan. delaktighet Och ansvar i skolan.
Bakgrund
Senast riksdagen mer samlat tog upp frågan om elevers och föräldrars inflytande i skolan var hösten 1980 med anledning av propositionen om elevers och föräldrars medinflytande i skolan (prop. 1979/80:182, UbU 1980/819 rskr 142). Riksdagens beslut innebar bl.a. att rektor fick viss skyldighet att informera och samråda med företrädare för elever och föräldrari vissa frågor. Vissa ändringar genomfördes också i skolförordning- ens regler om konferenser m. rn.
Skolförfattningsutredningen hari betänkandet (Ds U 198215) Konferenser iskolan lämnat förslag till förenklingar i skolans konferenssystem. Förslaget. som har remissbehandlats, innebär att varje rektorsområde eller skolenhet ges större möjligheter att utforma ett konferenssystem som är anpassat efter de lokala behoven. Regeringen har ännu inte tagit ställning till förslaget.
Elevorganisationen i Sverige har i en skrivelse till utbildningsdepartemen- tet den 18 mars 1983 föreslagit att åtgärder vidtas för att stärka elevinfly- tandet i skolan. Skrivelsen har remitterats till Riksförbundet Hem och Skola, som i sitt yttrande har understrukit behovet av att åter aktualisera frågan om elevernas och föräldrarnas medinflytande I skolan.
1983 års demokratiberedning (C 1983103) skall bl.a. behandla frågan om
medborgarnas medverkan. delaktighet och ansvar i den kommunala verksamheten. Enligt direktiven (Dir 1983z44) skall beredningen medverka till att försöksverksamheter inom detta område startas och att erfarenheter från verksamheten sammanställs och förmedlas till kommuner och organi- sationer. Även barn- och ungdomsdelegationen (Ju 1983101) har att inom sitt omrade behandla fragor av detta slag.
Uppdraget
Det är väsentligt att nu mer samlat ta upp frågan om elevers och föräldrars medverkan. delaktighet och ansvar i skolan. Denna fråga knyter nära an till 1983 års demokratiberednings utredningsuppdrag. Denna beredning bör därför få i uppdrag att utarbeta förslag som syftar till att öka elevernas och föräldrarnas medverkan. delaktighet och ansvar i skolan. Därvid bör beredningen överväga hur elev- och föräldrainflytandet skall samspela med personalinflytandet och avvägas med hänsyn till den styrning som skolsty- relsen och i förekommande fall lokala organ skall fullgöra.
Beredningen bör också belysa hur frågan om det demokratiska samhälls- systemet, demokratins grundläggande värderingar. principer och olika former kan ges en mer framträdande roll i undervisningen.
Beredningen bör stimulera försöksverksamhet inom ramen för gällande bestämmelser och också föreslå de förändringar i bestämmelserna som kan behövas för att möjliggöra ytterligare försöksverksamhet. Beredningen bör vidare föreslå hur försöksverksamheten skall följas upp och utvärderas samt hur ett fortsatt utvecklingsarbete inom detta område kan läggas upp. I sitt arbete bör beredningen också bidra till att stimulera debatt och studier inom området. '
Såvitt möjligt bör beredningens arbete mynna ut i konkreta förslag till bestämmelser om elev— och föräldrainflytandet i skolan.
Mot bakgrund av dessa frågors särskilda karaktär avser jag att inom ramen för demokratiberedningens uppdrag förordna de sakkunniga och de experter som '" hövs för att ingå i en särskild arbetsgrupp inorn beredningen för dessa här berörda nytillkommande arbetsuppgifter.
Skolförfattningsutredningens betänkande (Ds U 19825) Konferenser i skolan och de skrivelser som kommit in i samband med remissbehandlingen av detta betänkande kommer att i de delar som berör elev- och föräldrain- flytandet överlämnas till beredningen för fortsatta överväganden och förslag.
Även elevorganisationens ovan nämnda skrivelse och remissyttrandet från Riksförbundet Hem och Skola kommer att överlämnas till beredningen.
Beredningens arbete med de frågor som jag nu har behandlat bör bedrivas i nära samarbete med stat—kommunberedningen (C 1983:02). Under
utredningsarbetets gång bör vidare den arbetsgrupp som skall arbeta med frågorna om elev- och föräldrainflytandet i skolan informera berörda fackliga huvudorganisationer - och i förekommande fall annan central arbetstagar- organisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor — och bereda dem tillfälle att föra fram synpunkter. Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Demokratiberedningens över- väganden i denna fråga bör redovisas senast den 1 juli 1985.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen utvidgar demokratiberedningens uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Civildepartementet)
Kronologisk förteckning
...a—_... WP?—”f***
16. 17. 18. 19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29.
31. 32. 33.
35. 36. 37. 38. 39.
41.
42.
;
$&
47.
49.
PPPNPS"PP.N."
Sociala aspekter på regional planering. I. Värdepappersmarknaden. Fi. Domstolar och eko—brott. Ju. Längtidsutredningen. LU 84. Huvudrapport. Fi. Sektorstudier. LU 84. Bilagedel 1. Fi. Särskilda studier. LU 84. Bilagedel 2. Fi. Långtidsutredningen. LU 84. Bilagedel 3. Fi. Näringstillstånd. Ju. Förslag till lag om Kooperativa föreningar. I. Kompletterande motståndsformer. Fö.
. Rösträtt och medborgarskap. Ju. Rösträtt och medborgarskap. Bilaga. Ju. Samordnad narkotikapolitik. $. RF 10:5. Ju.
Ekonomisk brottslighet i Sverige. Bakgrund, övervägande, åtgärder. Ju.
Förvärv i god tro. Ju. Sveriges internationella transporter. K. Arbetsmarknadsstriden |. A. Arbetsmarknadsstriden Il. A. Datorer och arbetslivots förändring. A. Förenklad självdeklaration. Fi. Panträtt. Ju. Folkbibliotek i Sverige. U. En bättre information om kemiska produkter. Jo.
Ny konsumentköplag. Ju. Ny Banklagstiftning. Del 1. Bankrörelselag. Fi. Ny Banklagstiftning. Del 2. Bankaktiebolagslag. Fi. Ny Banklagstiftning. Del 3. Sparbankslag. Fi. Ny Banklagstiftning. Del 4. Föroningsbankslag. Fi.
LÄS MERAl u. Arbetsmarknadspolitik under omprövning. A. Nya alternativ till frihetsstraff. Ju. Handla med tjänster. Ud. Bostadskommitténs delbetänkande. Sammanfattning. Bo. Bostadskommitténs delbetänkande. Del 1. Bo. Bostadskommitténs delbetänkande. Del 2. Bo. Rullande fastighetstaxering m m Del 1. Fi. Rullande fastighetstaxering m rn Del 2. Fi. Hälso— och sjukvård införSO-talet. (HS 90) Huvudrapport. S. Hälsopolitiska mål och behovsbaserad planering. Under- Iagsstudie. S. Hälsopolitiska mål och behovsbaserad planering. Huvud- bilaga 1—3 Huvudbilaga 1: Fakta om ohälsans sociala och yrkesmässiga fördelning i Sverige, Huvudbilaga 2: Arbets— miljö, yrke, utnyttjande av sluten vård, Huvudbilaga 3: Den jämlika sjukvården? S. Att förebygga skador — ett hälsopolitiskt handlingspro- gram. Underlagsstudie. 8. Att förebygga hjärt- och kärlsjukdom — ett hälsopolitiskt handlingsprogram. Underlagsstudie. S. Hälsopolitik i samhällsplaneringen — Boendemiljö — Ar- betsmiljö — Arbetslöshet — Kost. Underlagsstudie. S. Invandrarna i hälso- och sjukvården. Underlagsstudie. S. Primärvårdens uppgifter i det förebyggande arbetet. Un- derlagsstudie. $. Primärvårdens uppgifter i det förebyggande arbetet. Hu- vudbilaga: Hälsoupplysning. S. Länssjukvården —— möjligheter till förändring. Underlags- studie. S. Hälsa — värd — Samhällsekonomi — Sysselsättning. Ex- pertrapport. S. Personal förframtidens hälso- och sjukvård. Underlagsstu- die. S.
51 . 52. 53. 54. 55. 56. 57. 58. 59. 60. 61. 62. 63. 64. 85. 66. 67. 68. 69. 70. 71. 72.
73. 74. 75. 76. 77. 78. 79. 60. 81. 82. 83.
84.
Datateknik och industriell förnyelse. |. Svensk sydafrikapolitik. Ud. Föreningarnas radio. U.
Tvängsmedel — Anonymitot — Integritet. Ju.
1 rätt riktning. A. Folkrätten i krig. Fö. Kommunerna i totalförsvaret. Fö. lnvandrar- och minoritetspolitiken. A. Näringsförbud. Ju. Generell pormutation av donationsbestämmelser. Fi. I stället för kärnkraft. I. Mod sikte på nedrustning. Ud. Homosexuella och samhället. S. Psykiatrin, tvånget och rättssäkerheten. S. Via satelit och kabel. U. Den allmänna rättshjälpen. Ju. Cancer-orsaker-förebyggande m.m. S. Samordnad samhällsinformation. C. Säker elförsörjning. I. Staketmetodon. Fi. Värnplikten i framtiden. Fö. Fastighetsbildning 3. Plangenomförande genom inlösen- förrättning. Ju. Patientjournalen. S. Regional utveckling och mellanregional utjämning. I. Församlingarna om framtiden. C. Samordnad kärnavfallshantoring. I. Kamikaliekontroll. Jo. Bo på egna villkor. Bo. Dödabogreppet. S. Dödsbegreppet. Bilagor. S. "Hjårndöd" Psykologiska aspekter. S. Apoteksbolaget mot är 2000. S. Folkstyret i kommunerna Medverkan — Delaktighet — An- svar. C. Lokalt folkstyro genom brukarmedverkan. C.
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Kommissionen mot ekonomisk brottslighet. 1. Domstolar och eko-brott. [3] 2. Näringstillständ. [8] 3. Ekonomisk brottslighet i Sverige. Bakgrund, övervägande, åtgärder. [15] 1983 års rösträttskommitté. 1. Rösträtt och medborgarskap. [11] 2. Rösträtt och medborgarskap. Bilaga. [12] RF 1015. [14] Förvärv i god tro. [16] Panträtt. [22] Ny konsumentköplag. [25] Nya alternativ till frihetsstraff. [32] Tvängsmedel — Anonymitet — Integritet. [54] Näringsförbud. [59] Den allmänna rättshjälpen. [66] Fastighetsbildning 3. Plangenomförande genom inlösenförrätt- ning. [72]
Utrikesdepartementet Handla med tjänster. [33] Svensk sydafrikapolitik. [52] Med sikte på nedrustning. [62]
Försvarsdepartementet Kompletterande motståndsformer. [10] Folkrätten i krig. [56]
Kommunerna itotalförsvaret. [57] Värnplikten iframtiden. [71]
Socialdepartementet
Samordnad narkotikapolitik. [13] Hälso- och sjukvård inför 90-talet. (HS 90)
1. Hälso— och sjukvård inför 90-talet, (HS 90) Huvudrapport. [39] 2. Hälsopolitiska mål och behovsbaserad planering. Underlags- studie. [40] 3. Hälsopolitiska mål och behovsbaserad planering. Huvudbilaga 1—3 Huvudbilaga 1: Fakta om ohälsans sociala och yrkesmässiga fördelning i Sverige, Huvudbilaga 2: Arbets- miljö, yrke, utnyttjande av sluten vård, Huvudbilaga 3: Den järn- lika sjukvården? [41] 4. Att förebygga skador — ett hälsopoli- tiskt handlingsprogram. Underlagsstudie. [42] 5. Att förebygga hjärt- och kärlsjukdom — ett hälsopolitiskt handlingsprogram. Underlagsstudie. [43] 6. Hälsopolitik i samhällsplaneringen — Boendemiljö —— Arbetsmiljö — Arbetslöshet —— Kost. Under— lagsstudie. [44] 7. Invandrarna i hälso- och sjukvården. Under— lagsstudie. [45] 8. Primärvårdens uppgifter i det förebyggande arbetet. Underlagsstudie. [46] 9. Primärvårdens uppgifter i det förebyggande arbetet. Huvudbilaga: Hälsoupplysning. [47] 10. Länssjukvården — möjligheter till förändring. Underlagsstudie. [48] 11. Hälsa — vård — Samhällsekonomi — Sysselsättning — Expertrapport. [49] 12. Personal för framtidens hälso- och sjuk- vård. Underlagsstudie. [50] Homosexuella och samhället. [63] Psykiatrin, tvånget och rättssäkerheten. [64] Cancer-orsaker-förebyggande m.m. [67] Patientjournalen. [73] Utredningen om dödsbegreppet. 1. Dödsbegreppet. [79] 2. Dödsbegreppet. Bilagor. [80] 3. "Hjärndöd" Psykologiska aspek- ter. [81] Apoteksbolaget mot är 2000. [82]
Kommunikationsdepartementet Sveriges internationella transporter. [17]
Finansdepartementet
Värdepappersmarknaden. [2] Längtidsutredningen. 1. Längtidsutredningen. LU 84. Huvud- rapport. [4] 2. Sektorstudier. LU 84. Bilagedel 1. [5] 3. Särskilda studier. LU 84. Bilagedel 2. [6] 4. Långtidsutredningen. LU 84. Bilagedel 3. [7] Förenklad självdeklaration. [21] Banklagsutredningen. 1. Ny Banklagstiftning. Del 1. Bankrörel— selag. [26] 2. Ny banklagstiftning. Del 2. Bankaktiebolagslagen. [27] 3. Ny banklagstiftning. Del 3. Sparbankslag. [28] 4. Ny banklagstiftning. Del 4. Föreningsbankslag. [29] Fastighetstaxeringskommittén. 1. Rullande fastighetstaxering m rn Del 1. [37] 2. Rullande fastighetstaxering m m Del 2. [38] Generell permutation av donationsbestämmelser. [60] Staketmetoden. [70]
Utbildningsdepartementet Folkbiblioteki Sverige. [23]
LÄS MERA! [30] Föreningarnas radio. [53] Via satelit och kabel. [65]
Jordbruksdepartementet En bättre information om kemiska produkter. [24] Kemikaliekontroll. [77]
Arbetsmarknadsdepartementet Konfliktutredningen. 1. Arbetsmarknadsstriden I. [18] 2. Arbets- marknadsstriden II. [19]
Datorer och arbetslivets förändring. [20] Arbetsmarknadspolitik under omprövning. [31] I rätt riktning. [55] Invandrar- och minoritetspolitiken. [58]
Bostadsdepartementet
Bostadskommitten. 1. Bostadskommitténs delbetänkande. Sammanfattning. [34] 2. Bostadskommittens delbetänkande. Del 1. [35] 3. Bostadskommittens delbetänkande. Del 2. [36] Bo på egna villkor. [78]
Industridepartementet
Sociala aspekter på regional planering. [1] Förslag till lag om Kooperativa föreningar. [9] Datateknik och industriell förnyelse. [51] | stället för kärnkraft. [61] Säker elförsörjning. [69] Regional utveckling och mellanregional utjämning. [74] Samordnad kärnavfallshantering. [76]
Civildepartementet
Samordnad samhällsinformation. [68] Församlingarna om framtiden. [75] 1983 års demokratiberedning. 1. Folkstyret i kommunerna Med. verkan — Delaktighet — Ansvar. [83] 2. Lokalt folkstyre genom brukarmedverkan. [84]
