SOU 1981:53

Stockholms kommunala styrelse : en partiell översyn av kommunallagen : [betänkande]

CKHOLIVIS

; KOIVIIVIUNAlA

RELSE

National L rrrrrr eeeeeeee

Sim

CKHOLMS KOMMUNALA RELSE

EN PARTIELL ÖVERSYN AV KOMMUNALLAGEN

BETÄNKANDE AV KOMMUNALRÄTISUTREDNINGEN FÖR STOCKHOLM

SEED]

1981153

& Statens offentliga utredningar ww 198153 Låg] Kommundepartementet

Stockholms kommunala styrelse

— en partiell översyn av kommunallagen

Kommunalrättsutredningen för Stockholm

Stockholm 1981

Omslag Jan Bohman Jernström Offsettryck AB

ISBN 91-38-06428-6 ISSN 0375-250X

Gotab, Stockholm 1981

TILL STATSRÅDET OCH CHEFEN FÖR KOMMUNDEPARTEMENTET

Den 30 juni 1977 bemyndigade regeringen chefen för kommundepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av den särskilda orga- nisationen av kommunalförvaltningen i Stockholm. Med stöd av detta bemyndigande förordnade departements— chefen den 24 oktober 1977 regeringsrådet Georg Ericsson som utredare.

Samma dag förordnades stadssekreteraren Hans Calmfors och stadsjuristen Inger Ridderstrand-Linderoth som sakkunniga.

Till experter förordnades den 1 juni 1978 f.d. drätsel- direktören Erik Sundberg och den 23 oktober 1978 direk— tören för Stockholms kulturförvaltning tidigare före— draganden hos konstitutionsutskottet Hans Waldenström.

Den 17 april 1978 förordnades kanslichefen Thorbjörn Roos att vara sekreterare åt utredaren. Till biträdan-

de sekreterare förordnades den 2 november 1978 numera kammarrättsassessorn Ingegärd Hilborn. Thorbjörn Roos entledigades som sekreterare den 27 februari 1979 och förordnades samma dag till expert. Vid samma tillfälle förordnades Ingegärd Hilborn som sekreterare.

För utredningen har antagits benämningen kommunal- rättsutredningen för Stockholm.

Utredaren överlämnar sitt betänkande Stockholms kommu- nala styrelse - en partiell översyn av kommunallagen.

Uppdraget är härmed slutfört. Stockholm i september 1981

Georg Ericsson

Hans Calmfors Inger Ridderstrand-Linderoth Thorbjörn Roos Erik Sundberg Hans Waldenström

/Ingegärd Hilborn

INNEHÅLL

FÖRKORTNINGAR

SAMMANFATTNING

LAGFÖRSLAG

1 UTREDNINGSUPPDRAGET

1.1 Direktiven

1.2 Utredningsarbetet

2 INLEDNING

2.1 Historik

2.1.1 Särlagstiftningen fram till kommunal- lagsreformen 2.1 2 Organisationen 1862-1920 2.1.3 Organisationen 1920-1939 2.1.4 Omorganisationen 1940 2.1.5 Förändringar efter 1940 års reform 2.1.6 Den nuvarande organisationen 2.2 Särreglerna för Stockholm i nya kommunallagen

3 ALLMÄNNA SYNPUNKTER PÅ MÖJLIGHETERNA ATT TA BORT SÄRREGLERNA FÖR STOCKHOLMS KOMMUN I KOMMUNALLAGEN DE CENTRALA ORGANEN

4.1 Självstyrelsekommittén, en kortfattad

redogörelse för tidigare reformarbete

inom kommunen

19

49 49 50

53 53

53 54 55 57 58 60

60

65

69

69

4.2

4.2.1 4.2.2 4.2.3 4.2.4 4.3

4.3.1 4.3.2 4.3.3

U'IU'IU1

5.2.1 5.2.2 5.2.3 5.3

5.3.1 5.3.2

5.4.4

6.3

Kommunstyrelsen, drätselnämnden och borgarrådsberedningen Utgångspunkter

Kommunstyrelsen

Drätselnämnden Borgarrådsberedningen

Utredningens överväganden och förslag Inledning Kommunstyrelsen Särskilda beredningsorgan i kommun— styrelsearbetet

BORGARRÅDEN I KOMMUNALLAGEN

Inledning

Särreglerna om borgarråden i kommunal— lagen 4

Val av borgarråd m.m.

Borgarrådens uppgifter

Arvode och andra förmåner Kommunalråden och landstingsråden Förarbetena till kommunallagen Något om kommunalrådens och landstings- rådens ställning och uppgifter Utredningens överväganden och förslag Utgångspunkter Allmänna synpunkter Detaljgenomgång av regleringen av borgarråden inom kommunallagens generella bestämmelser

Utredningens sammanfattande synpunkter

MANDATPERIODERNA FÖR FULLMÄKTIGE, STYRELSEN OCH öVRIGA NÄMNDER Kommunallagens allmänna regler Särreglerna för Stockholms kommun i kommunallagen Frågan om snabbare valgenomslag i förarbetena till kommunallagen

70 70 73 74 76 78 78 81

85

89 89

90 92 93 95 97' 97 99 102

102 103

107 113

115 115

116

117

7.1.1 7.1.2 7.1.3 7.2

8.2

8.3

Bilaga 1

Bilaga 2

Bilaga 3

Utredningens överväganden och förslag Utgångspunkter Valgenomslaget för fullmäktige Mandatperioden för kommunstyrelsen och övriga nämnder

INTERPELLATIONS- OCH FRÅGEINSTITUTEN Adressat för interpellation och fråga i kommunallagen

Bakgrund

Gällande rätt

Förarbetena till kommunallagen Utredningens överväganden och förslag

SPECIALMOTIVERING Förslaget till ändringar i kommunal- lagen Förslaget till ändringar i lagen om införande av kommunallagen Förslaget till ändringar i specialför— fattningarna

SJÄLVSTYRELSEKOMMITTEN, REDO—

GÖRELSE FÖR TIDIGARE REFORMARBETE I STOCKHOLMS KOMMUN

SKISS TILL REFORM BETRÄFFANDE DEN CENTRALA FÖRVALTNINGSORGANI- SATIONEN I STOCKHOLMS KOMMUN

EXKURS I FRÅGAN OM ETT SNABBARE VALGENOMSLAG

122

122

125

127

137

137

137

138

140

143

149

149

167

167

173

177

199

FÖRKORTNINGAR

KL Kommunallagen (1977zl79) 1953 års KL Kommunallagen (1953z753) 1957 års KLS Kommunallagen (1957;50) för Stockholm KU Konstitutionsutskottet 1954 års LL Landstingslagen (1954z319) prop. Regeringens proposition

RRK Rättsfall från regeringsrätten och kammarrätterna

RÅ Regeringsrättens årsbok SOU Statens offentliga utredningar

SAMMANFATTNING

Den nya enhetliga kommunallagen har i ännu högre grad än de tidigare kommunallagarna karaktären av ramlag. Den innehåller grundläggande demokratiska principer och ger basregler för alla kommuner och landstingskom— muner - oavsett struktur och storlek — beträffande organisatorisk uppbyggnad, ekonomisk förvaltning och kontroll m.m. Detaljföreskrifterna har lämnats utanför kommunallagen för att i stället tas in i arbetsord— ningar, reglementen och instruktioner. Samtidigt som enhetligheten betonas i dessa grundläggande frågor har kommunerna och landstingskommunerna fått större rörel— sefrihet i organisatoriskt avseende och vidgade möjlig- heter att anpassa verksamheten till lokala förhållan— den och önskemål.

Den nya enhetliga kommunallagen innehåller, trots att enhetlighet har eftersträvats, ett stort antal särbe- stämmelser för Stockholm. Detta beror på att uppdraget för de utredningar som föreslog den enhetliga kommunal- lagen var begränsat i så måtto att inga ändringar skulle övervägas som rubbade den särskilda organisa- tionen i Stockholms kommun.

Utredningsuppdraget för kommunalrättsutredningen för Stockholm omfattar enligt direktiven en översyn av den särskilda organisationen av kommunalförvaltningen i Stockholms kommun i syfte att åstadkomma den eftersträ- vade enhetligheten i lagstiftningen. En bred riksdags-_ _majoritet ställde sig bakom en enhetlig kommunallag

och konstitutionsutskottets uppfattning att organisa—

tionen i Stockholms kommun borde ses över. Utredningen har gjort den översyn som riksdagen har uttalat sig för.

Utredningen har kartlagt förhållandena i Stockholms kommun. Detta medför att man nu kan pröva organisatio- nen i Stockholm utifrån andra förutsättningar än de som rådde i samband med kommunallagsreformen. Uppdra— get har inte sådana begränsningar som gällde för de ut— redningar som kommunallagen grundade sig på. Utred— ningen har därför inte enbart ett lagtekniskt uppdrag utan den har också att överväga materiella ändringar för att nå vad direktiven i övrigt syftar till.

Utredningen har funnit att det för regleringen av orga- nisationen i Stockholms kommun inte föreligger skäl till avsteg från de principer för en enhetlig kommunal— lag som nämnts inledningsvis. Särreglerna i kommunal— lagen för Stockholms kommun innehåller nämligen i ganska stor utsträckning sådant som övriga kommuner kan fritt bestämma om.

Utredningen har i första hand riktat in sig på att låta särregler för Stockholms kommun utgå ur kommunal— lagen och dess promulgationslag. Detta följer av upp- dragets karaktär och den utformning lagen har. En vik— tig utgångspunkt för utredningens överväganden har ock- så varit att Stockholms kommun skall ha möjlighet att i praktiken behålla nuvarande ordning och former, eftersom systemet fungerar bra. I den mån kommunal— lagens nuvarande generella regler inte passar för stockholmsförhållandena eller leder till en försämrad organisation har utredningen därför prövat lösningar som innebär att den enhetliga kommunallagens regler jämkas så att också stockholmsförhållandena passar in under dem. För att lösa några av de problem som uppdra— get omfattar har utredningen tillämpat en modell som innebär att fakultativa regler införs. Härigenom kan Stockholms kommun behålla nuvarande ordning. Samtidigt

får övriga kommuner och landstingskommuner större val— frihet och vidgad självbestämmanderätt i organisato— riskt hänseende.

Utredningens förslag syftar således till att, även om Särreglerna utgår ur lagen, Stockholms kommun skall i största möjliga utsträckning få behålla nuvarande ord- ning. Utredningen anser sig mot bakgrund härav kunna föreslå att särbestämmelserna för Stockholms kommun med undantag av bestämmelsen om fullmäktiges tidigare börjedag för sin mandatperiod utgår ur lagen. Detta medför att Stockholms kommun får ökade möjligheter att själv bestämma om sin organisation. Genom förslaget förstärks kommunallagens karaktär av ramlag. Samtidigt uppnås en enhetlig lagstiftning.

I det följande presenteras översiktligt det förslag som utredningen lägger fram.

D e c e n t r a 1 a o r g a n e n: kommunstyrelsen, borgarrådsberedningen och drätselnämnden

Vid övervägandena av en reform av den centrala för— troendemannaorganisationen i Stockholms kommun är frå- gan om styrelsefunktionen av naturliga skäl den väsent- ligaste. Den nuvarande ordningen, i vilken kommunsty- relsen endast i formellt avseende fyller en sådan funk— tion, kan ifrågasättas såväl från effektivitetssyn- punkt som av kommunaldemokratiska skäl. Under ett om- fattande reformarbete inom kommunen på 1970—talet, som rörde de centrala politiska organen, åberopades som skäl mot en reform bl.a. att statliga utredningar på- gick, som berörde både ledningsorganisationen i sak

och den lagtekniska regleringen. Dessa statliga utred— ningar har nu slutförts och deras förslag har i allt väsentligt genomförts i samband med kommunallagsrefor— men och riksdagens beslut 1977 om den kommunala demo— kratin. I reformen har styrelsens ställning som det centrala ledningsorganet i alla budget-, ekonomi— och

policyfrågor starkt betonats. Det är därför naturligt att nu pröva frågan om de centrala organen med utgångs— punkten att göra kommunstyrelsen till det egentliga politiska ledningsorganet även i Stockholm. Utred— ningens förslag syftar till att ge styrelsen i Stock— holms kommun den ställning och funktion som styrelsen har i övriga kommuner. Härav följer att lagens bestäm— melser om styrelsen kan tillämpas fullt ut även i Stockholm. Om man låter Särreglerna utgå ur lagen för de centrala organen i Stockholms kommun vidgas kommu- nens möjligheter att själv bestämma om sin organisa— tion. Det bör framhållas att utformningen av en kom— muns organisation är beroende av bestämmelser i lagen endast i så måtto, att organisationen måste byggas upp efter vissa allmänna riktlinjer.

Drätselnämndens uppgifter skall enligt förslaget över— tas av styrelsen. Drätselnämnden föreslås därför utgå ur organisationen. Härigenom får styrelsen ett odelat ansvar för kommunens ekonomi och kommunen en samlad ledningsfunktion. Men det är inte tillräckligt att överföra drätselnämndens uppgifter till styrelsen för att göra denna till det egentliga politiska lednings— organet. En reform förutsätter kompletteringar med andra organisatoriska förändringar. Sådana föränd— ringar ankommer det på kommunen att själv bestämma om. Med utgångspunkt i de generella ramar som lagen ger presenterar utredningen en skiss som med beaktande av förhållandena i Stockholms kommun beskriver en möjlig organisation. Modellen redovisas i en promemoria som är intagen som bilaga 2 i betänkandet. Den tänkta orga- nisationen av den förtroendevalda styrelsen medför ej att den tjänstemannamässiga beredningen av ärendena be— höver ändras.

Förslaget att låta drätselnämnden utgå leder i sig till ett minskat antal ordinarie förtroendeposter. Genom en lämplig avvägning av antalet ledamöter och suppleanter i styrelsen kan emellertid detta motverkas

och om man så vill antalet delaktiga i kommunalt arbe- te på central nivå ökas. Suppleantskapet i styrelsen bör få ökad betydelse genom att suppleanter, utsedda till erforderligt antal, får ingå i de delegationer och beredningar som förutsätts bli inrättade inom sty—

relsen.

Valbarhetshindret för borgarråden till kommunstyrelsen föreslås utgå. Kommunen kan därmed välja borgarråd till ledamot eller suppleant i kommunstyrelsen och ävenutseborgarråd till ordförande eller vice ordföran- de i den. Å andra sidan är kommunen oförhindrad att be- hålla nuvarande ordning. Detta blir en fråga som kom— munen själv får besluta om. Detsamma gäller bestämmel— serna om borgarrådens närvaroskyldighet vid styrelsens sammanträden i den mån de inte är ledamöter. Fullmäk— tige kan besluta om närvaro— och yttranderätt för dem med stöd av en generell bestämmelse i lagen.

Enligt utredningens mening bör det i Stockholms kommun, liksom fallet är i de flesta andra kommuner, finnas en allmän politisk beredningsinstans för samlad bedömning av ärenden som skall behandlas av styrelsen. En sådan allmän beredning övertar då de uppgifter som nu ankom- mer på borgarrådsberedningen i dess egenskap av for- mellt och lagreglerat beredningsorgan. Som en konsek— vens härav föreslås bestämmelserna om borgarrådsbered— ning utgå. Om styrelsen tillsätter en allmän beredning äger kommunen själv avgöra, om denna skall bestå av en— bart borgarråd (d.v.s. vara såsom nu en borgarrådsbe- redning) eller bli sammansatt på annat sätt. I det se- nare fallet kan borgarråden givetvis bilda ett infor- mellt särskilt forum för samråd, om de finner det ange- läget. Vidare anser utredningen att starka skäl talar för att en ekonomiberedning för ekonomisk—tekniska ärenden inrättas vid sidan av den allmänna beredningen. Denna kan ges beslutanderätt genom delegation. Där kan alltså handläggas ärenden som i dag ankommer på drät— selnämnden.

B 0 r g a r r å d e n

När sysslorna för avlönade förtroendemän— borgarråden- inrättades 1920 i Stockholms stad, krävdes det stöd i lag för att kunna arvodera borgarråden och ge dem öns- kad roll i organisationen. Därför togs regler om bor— garråd in i den då gällande förordningen om kommunal— styrelse i Stockholm. Den nya kommunallagen innehåller inte några särskilda bestämmelser som har avseende på endast heltidssysselsatta förtroendevalda i andra kom— muner än Stockholm eller i landstingskommuner. Det kan sägas att lagregleringen av borgarrådssysslorna till sin natur därför framstår som kanske mest historiskt betingad, eftersom man i dag genom generella arvodes— bestämmelser i kommunallagen har arvoderingsmöjlig— heter för motsvarande befattningar i andra kommuner. Det kan också hypotetiskt sägas att, om Stockholms kom- mun hade inrättat borgarrådsbefattningar först när hel- tidsposter tillkom i andra kommuner, hade förutsätt— ningarna varit lika. Några särbestämmelser hade då inte behövts för Stockholms del.

Utredningen har vid genomgång av Särreglerna för bor— garråden funnit att dessa kan undvaras utan att detta medför några förändringar med avseende på borgarrådens ställning. Utredningen föreslår därför att särbestäm— melserna för borgarråden får utgå ur lagen. Detta hind— rar självfallet inte att den hävdvunna och hos kommun— medlemmarna allmänt bekanta benämningen borgarråd får vara kvar. Tar man bort särbestämmelserna för borgar— råden innebär detta bl.a. att de inte längre med stöd av lagen skall utses särskilt av fullmäktige vid för- sta sammanträdet med nyvalda fullmäktige, vilket som regel sker den 15 oktober. Borgarråden kan inte heller med stöd av annan regel i lagen direkt utses till nämndordförande från den 15 oktober eller från den 1 januari året efter kommunalvalet. Härigenom uppfylls i sig en allmän demokratisk grundsats, nämligen rätten att kunna begära proportionellt val. Lagen om detta

valsätt har dock sin viktigaste funktion genom att blott finnas till, och kommunen kan liksom hittills genom frivilliga överenskommelser partierna emellan med tillämpning av lagens system behålla en helt oför— ändrad ordning. Borgarråden kan - eftersom lagen inte reglerar heltidsarvoderade förtroendevalda — utses på första fullmäktigesammanträdet och tillträda roteln genast. De kan då också väljas till ledamöter i styrel- sen. I de fall kommunalvalet leder till majoritetsväx— lingar och personbyten på borgarrådsposterna förutsät— ter utredningen att tillträdande borgarråd genast via fyllnadsval efter det avgående borgarråd frånträtt ord- förandeskapen får överta ordförandefunktionerna i de till roteln hörande nämnderna.

M a n d a t t i d e r n a f ö r f u l l m ä k t i g e 0 c h n ä m n d e r n a

Det drygt två veckor tidigare valgenomslaget för full— mäktige i Stockholms kommun föreslås bli kvar. För ut— redningen framstår det - om önskemålet om ett så snabbt valgenomslag som möjligt skall behållas - inte som rimligt att ändra det sedan länge väl fungerande systemet i Stockholms kommun genom att senarelägga val- genomslaget där med drygt två veckor. Utredningen be- dömer det dock för närvarande knappast vara praktiskt möjligt att genomföra ett snabbare valgenomslag för fullmäktige i landets kommuner och landstingskommuner än det nu tillämpade. Särregeln för Stockholms kommun att fullmäktiges tjänstgöringstid räknas från och med den 15 oktober det år då valet har skett föreslås så— ledes kvarstå. Utredningen hoppas att denna regel i framtiden kan bli den enda, allmängiltiga regeln.

Vad beträffar frågan om styrelsens börjedag föreslår utredningen att övriga kommuner och landstingskommuner får möjlighet att tillämpa motsvarande system som i dag gäller för Stockholms kommun. Särregeln om styrel— sens mandattid i Stockholms kommun ersätts med en

fakultativ regel av innebörd att fullmäktige - i sär— skilt beslut eller i reglemente för styrelsen — får föreskriva att styrelsen skall väljas på första sam— manträdet med nyvalda fullmäktige det år då kommunal— val hållits samt därefter omedelbart börja arbeta. Här- igenom kan styrelsernas (och ev. de heltidssysselsatta förtroendevaldas) mandatperiod i övriga landets kommu- ner och landstingskommuner avsevärt tidigareläggas. Kommunerna får emellertid själva bestämma om man vill genomföra ett snabbare valgenomslag för styrelsen. Huvudregeln i kommunallagen att styrelsen väljs för tre år kvarstår. Härigenom förlängs styrelsens tjänst— göringstid i Stockholm från ett till tre år.

Att tidigarelägga valgenomslaget även för de övriga nämnderna skulle tillgodose ett allmänt intresse av att alla kommunala organ i landet bör tillträda så snart som möjligt efter valet. För Stockholms del skulle också ett sådant förslag innebära att tidpunk— ten för borgarrådens tillträde i nämnderna som ord— förande på ett enkelt sätt kom att samordnas med övri— ga ledamöters tillträde. Utredningen bedömer emeller— tid frågan om ett snabbare valgenomslag för övriga nämnder vara av sådan kommunaldemokratisk räckvidd, att den ligger utanför utredningens uppdrag. Den nuva— rande ordningen, d.v.s. för specialreglerade nämnder treåriga mandattider med tillträde den 1 januari året näst efter valet samt för kommunallagsreglerade nämn— der frihet för kommunen att föreskriva annan mandattid än den som gäller för styrelsen och de specialreglera— de nämnderna, kvarstår således. Regeln om styrelsens treåriga mandattid kommer alltså att gälla även för de specialreglerade nämnderna i Stockholms kommun, något som också för dem innebär övergång från ettårsmandat till treårsmandat. För en sådan övergång talar kommu- naldemokratiska skäl och dessa nämnders myndighetsut— övande funktion.

A d r e s s a t f ö r i n t e r p e l 1 a t i o n

0 c h f r å g a

Utgångspunkten för utredningens överväganden har varit, liksom när det gäller borgarrådens ställning och det snabbare valgenomslaget, att Stockholms kommun skall

ha möjlighet att behålla sin nuvarande ordning, vilken innebär att endast borgarråd får interpelleras. Denna ordning fungerar bra och kan sägas vara en av hörnste- narna i det politiska ansvaret. Enhetlighet i fråga om interpellationsbestämmelser kan åstadkommas genom att landets övriga kommuner får möjlighet att ha en liknan— de ordning som Stockholms kommun. Det måste anses lig— ga i linje med principen om kommunernas och landstings— kommunernas vidgade självbestämmanderätt att överlåta åt dem att besluta om adressat för interpellation och fråga. Reglerna om adressat är enligt utredningens upp- fattning sådana detaljföreskrifter som i rätt stor ut— sträckning kan utgå ur en ramlag av kommunallagens karaktär. Utredningen föreslår därför att kommunerna och landstingskommunerna själva skall få bestämma till vilka förtroendevalda interpellation och — om frågein— stitutet får förekomma — fråga får framställas. Här- igenom blir det möjligt att genom bestämmelser i ar- betsordning begränsa kretsen av adressater till sådana förtroendevalda som har ett övergripande ansvar.

De föreslagna organisationsförändringarna torde inte medföra några nya kostnader för vare sig Stockholm el- ler andra kommuner.

LAGFÖRSLAG

Förslag till

Lag om ändring i kommunallagen (l977:l79);

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunallagen (1977:

179)

dels att 3 kap. 17 och 18 55 skall upphöra att gälla, dels att 2 kap. 9, 14—16, 23, 24 och 30 55, 3 kap. 3,

5 och 13 55 samt 6 kap. lydelse.

Nuvarande lydelse

3 5 skall ha nedan angivna

Föreslagen lydelse

2 kap. ( 951

Fullmäktige sammanträder enligt den ordning som full— mäktige bestämmer med iakttagande av föreskrifterna i tredje stycket samt i 4 kap. 4 5 och 5 kap. 6 S om tid för handläggning av vissa ärenden. Sammanträde skall även hållas, när styrelsen eller minst en tredjedel av fullmäktiges ledamöter begär det eller ordföranden an- ser att det behövs.

I landstingskommun bör sammanträde hållas minst fyra gånger varje år.

Vid sammanträde före december månads utgång förrättas val till de be- fattningar inom kommunen eller landstingskommunen som blir lediga vid årets slut. År då val i hela

Vid sammanträde före december månads utgång förrättas val till de be- fattningar inom kommunen eller landstingskommunen som blir lediga vid årets slut,om inte annat gäller

Ändringen innebär bl.a. att fjärde stycket upp— hävs.

Nuvarande lydelse

riket av fullmäktige har ägt rum skall valen förrät- tas av de nyvalda fullmäk— tige.

I Stockholms kommun skall

styrelsen väljas vid första

sammanträdet med fullmäk—

tige under tjänstgörings- året.

14

Föreslagen lydelse

enligt 3 kap. 5 5 andra stycket. År då val i hela riket av fullmäktige har ägt rum skall valen för— rättas av de nyvalda full— mäktige.

2

Varje ledamot i fullmäktige har en röst. Rätt att deltaga i full- mäktiges överläggningar men ej i besluten har även

1. ordföranden eller. vice ordförande i styrel— sen,

2. ordföranden eller vice ordförande i annan nämnd eller i beredning vid handläggning av ärende som har beretts av nämnden eller beredningen och vid besvarande av interpella— tion som har framställts

till ordföranden i nämn—

den eller beredningen,

3. ledamot i styrelsen och sådan ledamot i sty—

Rätt att deltaga i full— mäktiges överläggningar men ej i besluten har även

1. ordföranden eller vice ordförande i styrel— sen,

2. ordföranden eller vice ordförande i annan nämnd eller i beredning vid handläggning av ären— de som har beretts av

nämnden eller beredningen,

3. den som enligt full— mäktiges föreskrifter har

Ändringen relse för aktiebolag, eko— EEE_EE£X333_ÅE£E£EEllå_ innebär bl.a. nomisk förening eller tion eller fråga vid be— att fjarde . . stycket upp— stiftelse som avses 1 23 5 svarandet av interpella— hävs.

andra stycket vid besva— tionen eller frågan,

Nuvarande lydelse

rande av interpellation som

enligt 24 5 tredje stycket

har överlämnats för att be— svaras av honom,

4. revisor hos kommunen eller landstingskommunen vid behandling av revi- sionsberättelsen för den verksamhet som hans upp- drag avser,

5. sådan tjänsteman hos kommunen eller landstings- kommunen som avses i 4 5 andra stycket samt,

6. i den mån fullmäk— tige har beslutat det, ledamot eller suppleant i styrelsen, annan nämnd el— ler beredning.

Föreslagen lydelse

4. revisor hos kommunen eller landstingskommunen vid behandling av revi— sionsberättelsen för den verksamhet som hans upp— drag avser,

5. sådan tjänsteman hos kommunen eller landstings— kommunen som avses i 4 5 andra stycket samt,

6. i den mån fullmäk— tige har beslutat det, ledamot eller suppleant i styrelsen, annan nämnd el— ler beredning.

Fullmäktige får kalla tjänsteman hos kommunen eller

landstingskommunen eller särskild sakkunnig för att

meddela upplysningar vid sammanträde.

I Stockholms kommun skall borgarråd närvara vid full—

mäktiges sammanträden._Bor-

garråd får deltaga i över— läggningarna och framställa förslag men ej deltaga i

besluten. 15

Fullmäktige skall besluta

53

i ärende som har väckts av

1. styrelsen eller annan nämnd, om ej annat är före— skrivet i lag, 2. ledamot genom motion,

3. regeringen, central förvaltningsmyndighet eller

länsstyrelsen,

Ändringen innebär att

andra stycket upphävs.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. revisorerna, om ärendet avser förvaltning som har samband med revisionsuppdraget, eller

5. beredning, om fullmäktige har föreskrivit det. I Stockholms kommun skall fullmäktige besluta även i

ärende som har väckts av

bgrgarråd genom motion. 16 5

Ärende,vari fullmäktige skall besluta, skall beredas av den nämnd eller beredning dit ärendet efter sin be— skaffenhet hör eller av en beredning som fullmäktige särskilt har utsett för ändamålet.

Om ärende har beretts av annan än den nämnd eller be— redning dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, skall nämnden eller beredningen få tillfälle att avge yttran- de i ärendet innan det avgöres. Styrelsen skall alltid få tillfälle att yttra sig i ärende som har beretts av

annan än styrelsen.

Val får förrättas utan föregående beredning. Ärende som avser ändring av antalet ledamöter el- ler suppleanter i styrel— sen eller annan nämnd el— ler avsägelse från uppdrag som ledamot eller supple— ant i fullmäktige, i sty- relsen eller i annan nämnd eller som revisor eller revisorssuppleant behöver ej heller beredas.

Val får förrättas utan föregående beredning. Ärende som avser ändring av antalet ledamöter el- ler suppleanter i styrel- sen eller annan nämnd el— ler styrelsens tjänstgö- ringstid eller avsägelse från uppdrag som ledamot eller suppleant i fullmäk- tige, i styrelsen eller i annan nämnd eller som re- visor eller revisorssupp— leant behöver ej heller beredas.

Nuvarande lydelse

23

Val av styrelse, annan nämnd och beredning samt av revisorer och revisors— suppleanter som avses i 5 kap. 1 5 skall vara pro— portionellt, om det begä- res av minst så många le— damöter som motsvarar den kvot, vilken erhålles om antalet närvarande leda- möter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast hög— re hela tal. Om förfaran- det vid sådant proportio— nellt val finns bestämmel- ser i lagen (1955zl38) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m.m. I

Stockholms kommun gäller ej bestämmelserna om pro— portionellt val beträffan—

de nämnd som avses i 3 kap. 13 5 andra stycket.

Föreslagen lydelse

Val av styrelse, annan nämnd och beredning samt av revisorer och revisors— suppleanter som avses i 5 kap. 1 5 skall vara pro— portionellt, om det begä— res av minst så många le- damöter som motsvarar den kvot, vilken erhålles om antalet närvarande leda- möter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast hög- re hela tal. Om förfaran— det vid sådant proportio— nellt val finns bestämmel- ser i 1agen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m.m.

Vad som sägs i första stycket gäller också när full— mäktige skall välja ledamöter och suppleanter i styrel— se för aktiebolag, ekonomisk förening eller stiftelse eller revisorer och revisorssuppleanter för granskning av sådan styrelses förvaltning.

( Detta ;tycke mot- svarar fjär— le stycket

L förslaget.

Nuvarande lydelse

24

Ledamot i fullmäktige får till ordföranden i sty- relsen, annan nämnd eller

Föreslagen lydelse

5. Ledamot i fullmäktige får framställa interpella— tion i ämne som tillhör

beredning framställa inter— pellation i ämne som till— hör fullmäktiges handlägg— ning. I Stockholms kommun får dock interpellation framställas endast till

borgarråd.

XFullmäktige beslutar

utan föregående överlägg- ning om interpellation får framställas. Interpellation skall vara tillgänglig för varje ledamot, innan full— mäktige fattar sådant be- slut.

Fullmäktige kan före-

skriva att ordföranden i

styrelsen får överlämna till honom framställd in- terpellation att besvaras

av annan ledamot av sty— relsen som på grund av sitt uppdrag har särskil— da förutsättningar att be— svara interpellationen el— ler av sådan ledamot i

styrelse för aktiebolag, ekonomisk förening eller

stiftelse som avses i 23 5

andra stycket. Om fullmäktige föreskri-

ver det, får ledamot till

___—_—

fullmäktiges handläggning.

Fullmäktige bestämmer 3111 vilka förtroendeval— da interpellation får framställas.

Egllmäktige kan före— skriva att interpellation för besvarande får över—

lämnas till sådan ledamot i styrelse för aktiebolag, ekonomisk förening eller

stiftelse som avses i 23 5 andra stycket. Fullmäktige beslutar

utan föregående överlägg- ning om interpellation får framställas. Interpel- lation skall vara till— gänglig för varje ledamot, innan fullmäktige fattar sådant beslut.

Om fullmäktige föreskri- ver det,får ledamot fram-

ställa fråga i ämne som tillhör fullmäktiges hand— läggning.

Fullmäktige bestämmer till vilka förtroendeval—

da fråga får framställas.

Nuvarande lydelse

ordföranden i styrelsen,

annan nämnd eller beredning framställa fråga i ämne som

tillhör fullmäktiges hand- läggningy I Stockholms kom— mun får dock sådan fråga

framställas endast till

borgarråd. 30

Föreslagen lydelse

Fullmäktige skall i en arbetsordning meddela de yt- terligare föreskrifter som behövs för fullmäktiges sam- manträden och ärendenas handläggning.

Arbetsordningen skall innehålla bestämmelser om 1. vem som skall föra ordet till dess tillfäl— lig ordförande som avses i 8 5 andra stycket har

utsetts,

2. utsändning av hand— lingar inför sammanträde, 3. anmälan av hinder för tjänstgöring vid sam-

manträde,

4. inkallande av supp— leant,

5. handläggningen av motioner,

6. handläggningen av interpellationer och frå—

Arbetsordningen skall innehålla bestämmelser om 1. vem som skall föra ordet till dess tillfäl— lig ordförande som avses i 8 5 andra stycket har utsetts,

2. utsändning av hand- lingar inför sammanträde, 3. anmälan av hinder för tjänstgöring vid sam-

manträde,

4. inkallande av supp— leant,

5. handläggningen av motioner,

6. till vem interpella- tioner och frågor som av—

gor som avses i 24 5 fjärde ses i 24 5 femte stycket stycket samt

7. förfarandet vid om— röstning.

får framställas samt om

handläggningen av inter- pellationer och frågor

samt

7. förfarandet vid om- röstning.

Ändringen innebär att andra stycket upphävs.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 354

Beträffande valbarhet till ledamot eller suppleant i styrelsen, verkan av att valbarheten upphör och rätt till avsägelse tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 4 5 om ledamot och suppleant i fullmäktige på motsvarande sätt. Den som har uppnått aderton års ålder senast på dagen för valet till styrelsen är dock valbar. Utöver de personer som avses i 2 kap. 4 5 andra stycket får ej heller tjänsteman som är chef för verk som hör till styrelsens förvaltningsområde väljas till ledamot el— ler suppleant i styrelsen.

I Stockholms kommun får

borgarråd ej väljas till

ledamot eller suppleant i

styrelsen. 5 5 Ledamöter och supplean— Ledamöter och supplean- ter i styrelsen väljes ter i styrelsen väljes för tre år, räknat från för en tjänstgöringstid

och med den 1 januari året gy tre år,räknat från och efter det år då val i hela med den 1 januari året riket av fullmäktige har efter det år då val i ägt rum. hela riket av fullmäktige I Stockholms kommun väl— har ägt rum. jes dock ledamöter och Fullmäktige får dock be— suppleanter årligen för sluta att styrelsens tiden intill nästa val vid tjängEgöriEgstid skall första sammanträdet med yäknas från och med det fullmäktige under tjänst- sammanträde då valet för- göringsåret. rättas intill det samman-

manträde då val av styrel- se förrättas nästa gång. Val av styrelse skall i sådant fall förrättas på

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

första sammanträdet med

nyvalda fullmäktige det år då val i hela riket av

fullmäktige har ägt rum.

Om ledamot som har utsetts vid proportionellt val av— går under tjänstgöringstiden, inträder suppleant, en- ligt den ordning mellan suppleanterna som har bestämts vid valet, i ledamotens ställe för återstoden av tjänstgöringstiden. Om annan ledamot avgår, förrättas fyllnadsval för återstoden av tjänstgöringstiden.

13 55

Fullmäktige tillsätter nämnder för förvaltning och verkställighet som enligt särskilda författningar an- kommer på dessa. För sådana nämnder gäller vad som är föreskrivet i dessa författningar. För förvaltning och För förvaltning och verkställighet i övrigt får fullmäktige tillsätta de nämnder som behövs. verkställighet i övrigt får fullmäktige tillsätta de nämnder som behövs. Ledamöter och suppleanter Ledamöter och suppleanter i sådan nämnd väljes av fullmäktige till det an— tal som fullmäktige be- i sådan nämnd väljes av fullmäktige till det an- tal som fullmäktige be- stämmer. Beträffande så— stämmer. Beträffande så-

dan nämnd skall vad som dan nämnd skall vad som

är föreskrivet beträffan— de styrelsen i 2 5 andra stycket, E_å första styc— kgi, 4 5, 5 5 tredje styc— ket, 7—12 55 och, utom i fråga om nämnd i Stock— holms kommun, 6 5 tilläm- pas på motsvarande sätt.

är föreskrivet beträffan- de styrelsen i 2 5 andra stycket, 3 och 4 SS, 5 5 tredje stycket och6-12 SS tillämpas på motsvarande

sätt.

Om vissa lokala organ i kommunerna finns särskilda

bestämmelser. Senaste

lydelse 1979: 407.

Senaste lydelse 1980: 85.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap. 356

När budgeten har fastställts, skall styrelsen genast underrätta den lokala skattemyndigheten och statistis— ka centralbyrån om den skattesats som har bestämts för det följande året.

Om skattesatsen ej har fastställts före oktober må— nads utgång, skall styrelsen genast underrätta den 10— kala skattemyndigheten och statistiska centralbyrån om styrelsens förslag till skattesats. Har annan skatte— sats än den föreslagna fastställts, skall styrelsen genast underrätta dessa myndigheter och riksskattever— ket om den fastställda skattesatsen. Om budgeten ej har fastställts före november månads utgång skall, så snart skattesatsen för den preliminära skatten har fastställts, den lokala skattemyndigheten och statis- tiska centralbyrån underrättas om skattesatsen.

I annan kommun än Stock— Styrelsen skall också holms kommun skall styrel- underrätta den lokala ggg också underrätta den skattemyndigheten och sta- lokala skattemyndigheten tistiska centralbyrån om och statistiska central— beslut av församling el— byrån om beslut av försam— ler kyrklig samfällighet ling eller kyrklig samfäl— inom kommunen om skatte— lighet inom kommunen om satsen för det följande skattesatsen för det föl— året,om ej annat är före— jande året. skrivet.

Denna lag träder i kraft den 15 oktober 1982. I an— nan kommun än Stockholms kommun tillämpas äldre bestäm— melser om yttranderätt vid besvarande av interpella— tion i 2 kap. 14 5 andra stycket p. 2 och p. 3, om in— terpellation och fråga i 2 kap. 24 S och om arbetsord- ning i 2 kap. 30 5 andra stycket p. 6 till utgången av oktober 1982.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1977:180) om införande av kom—

munallagen (1977zl79);

Härigenom föreskrivs att 15 5 lagen (l977:180) om införande av kommunallagen (1977:l79) skall upphöra att gälla vid utgången av år 1982.

Förslag till

Lag om ändring i vallagen (l972:620);

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 5 vallagen (1972: 620)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2

3 kap.

I fråga om valnämnd tillämpas bestämmelserna i 3 kap. 2 5, 3 5 första stycket, 4 5, 5 S tredje stycket, 7 och 8 55, 9 5 första stycket och 10—12 55 kommunallagen (1977: 179) på motsvarande sätt. I annan kommun än Stock—

holms kommun tillämpas även bestämmelserna i

3 kap. 5 5 första stycket och 6 5 nämnda lag på motsvarande sätt.

I fråga om valnämnd tillämpas bestämmelserna i 3 kap. 2—4 55, 5 5 första och tredje styc— kena, 6—8 55, 9 5 första stycket och 10—12 55 kom— munallagen (1977zl79) på motsvarande sätt.

Om en ändring i den kommunala indelningen innebär att en ny kommun bildas, skall indelningsdelegerade snarast möjligt under året innan indelningsändringen träder i kraft välja ledamöter och suppleanter i valnämnden för tiden före ikraftträdandet.

Utan hinder av 2 S 2 förvaltningslagen (l97l:290) tillämpas bestämmelserna i 4 och 5 55 nämnda lag i samtliga ärenden hos valnämnd.

Denna lag träder i kraft den 15 oktober 1982.

1 Lagen omtryckt 1979z456. 2 Senaste lydelse 1981:525.

Förslag till Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74);

Härigenom föreskrivs att 41 5 2 mom. civilförsvars— lagen (1960174)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 41 5 2 mom.2

I fråga om särskild I fråga om särskild civilförsvarsnämnd till— civilförsvarsnämnd till- lämpas bestämmelserna i lämpas bestämmelserna i 3 kap. 2 S, 3 5 första 3 kap. 2-4 55, 5 5 första stycket, 4 S, 5 5 tredje och tredje styckena, 6—8 stycket, 7 och 8 55, 9 S åå, 9 5 första stycket första stycket och 10-12 och 10-12 55 kommunal— 55 kommunallagen (1977: lagen (1977:179) på mot— 179) på motsvarande sätt. svarande sätt.

I annan kommun än Stock— holms kommun tillämpas även bestämmelserna i

3 kap. 5 5 första stycket och 6 5 nämnda lag på

motsvarande sätt.

Utan hinder av 2 5 2 förvaltningslagen (197lz290) äga 4 och 5 55 nämnda lag tillämpning i samtliga ären- den hos särskild civilförsvarsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 15 oktober 1982.

1 Lagen omtryckt l975:712.

2 Senaste lydelse l977:203.

Förslag till

Lag om ändring i familjebidragslagen (1978z520 ;

Härigenom föreskrivs att 25 5 familjebidragslagen (l978:520) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

I fråga om särskild familjebidragsnämnd till- lämpas 3 kap. 2 5, 3 5 första styckgt, 4_5, 5 5 tredje stycket, 7 och 8 55, 9 5 första stycket och 10-12 55 kommunallagen (l977zl79). I annan kommun

än Stockholms kommun till—

lämpas även 3 kap. 5 5 första stycket och 6 5 nämnda lag.

Föreslagen lydelse 5

I fråga om särskild familjebidragsnämnd till— lämpas 3 kap. 2—4 55, 5 5 första och tredje stycke— na, 6-8 55, 9 5 första stycket och 10—12 55 kom— munallagen (l977zl79).

Familjebidragsnämndens protokoll behöver ej upptaga

annat än uppgift om närvarande ledamöter, beslutet i varje ärende och uppgift om reservation. Föreskrifter om i vilken utsträckning beslut skall innehålla de skäl som har bestämt utgången finns i 17 5 förvalt-

ningslagen (19712290).

Utan hinder av 2 5 2 förvaltningslagen tillämpas 4 och 5 SS nämnda lag i samtliga ärenden hos särskild

familjebidragsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 15 oktober 1982.

Förslag till Förordning om ändring i hemvärnskungörelsen (1970:304);

Härigenom föreskrivs att 48 a 5 hemvärnskungörelsen (1970:304) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48 a 51

I varje kommun skall finnas en hemvärnsnämnd för att handha uppgift som enligt denna kungörelse eller med stöd därav meddelade föreskrifter ankommer på kommun. Kommun får tillsätta särskild hemvärnsnämnd eller upp— draga åt annan nämnd att vara hemvärnsnämnd. Har så ej skett är kommunstyrelsen hemvärnsnämnd.

I fråga om särskild hem— I fråga om särskild hem- värnsnämnd tillämpas be- värnsnämnd tillämpas be- stämmelserna i 3 kap. 2 5, stämmelserna i 3 kap. 3 5 första stycket, 4 s, 2'-4 55, 5 5 första och 5 5 tredje stycket, 7 och tredje styckena, 6-8 55, 8 55, 9 5 första stycket 9 5 första stycket och och 10-12 55 kommunallagen 10-12A55 kommunallagen (1977zl79) på motsvarande (1977zl79) på motsvarande sätt. T_annan kommun än sätt. Stockholms kommun tilläm- pas även bestämmelserna i 3 kap. 5 5 första styckgt och 6 5 nämnda lag på mot-

svarande sätt. Utan hinder av 2 5 2 förvaltningslagen (19711290) äger 4 och 5 55 nämnda lag tillämpning i samtliga ären- den hos särskild hemvärnsnämnd.

Denna förordning träder i kraft den 15 oktober 1982.

1 Senaste lydelse l977zl84.

Förslag till Lag om ändring i hälsovårdsstadgan (1958:663);

Härigenom föreskrivs att 7 5 hälsovårdsstadgan (l958:663) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 751

I fråga om hälsovårds— I fråga om hälsovårds— nämnd tillämpas bestämmel- nämnd tillämpas bestämmel— serna i 3 kap. 2 S, 3 5 serna i 3 kap. 2-4 55, första stycket, 4 5, 5 5 5 5 första och tredje tredje stycket, 7—8 55, styckena, 6—8 55, 9 5 9 5 första stycket och första stycket och 10—12 10-12 55 kommunallagen Såkommunallagen (1977zl79) (l977zl79) på motsvarande på motsvarande sätt. sätt. I annan kommun än

Stockholms kommun tilläm—

pas även bestämmelserna i 3 kap. 5 5 första stkaet och 6 5 nämnda lag på mot- svarande sätt.

Uppdrag som avses i 3 kap. 12 5 andra stycket kommu— nallagen får ej omfatta befogenhet att besluta om före- läggande vid vite eller om verkställande av åtgärd på försumligs bekostnad.

Utan hinder av 2 5 2 förvaltningslagen (l97l:290) tillämpas bestämmelserna i 4 och 5 55 nämnda lag i samtliga ärenden hos hälsovårdsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 15 oktober 1982.

1 Senaste lydelse l977:200.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1964:47) om krigshjälp;

Härigenom föreskrivs att 6 5 lagen (1964z47) om krigshjälp skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

651

I varje kommun skall finnas en krigshjälpsnämnd för handhavande av de uppgifter, som åvila kommunen enligt denna lag. Kommun får tillsätta särskild krigshjälps- nämnd eller uppdraga åt annan nämnd att vara krigs- hjälpsnämnd. Har så ej skett är socialnämnden krigs—

hjälpsnämnd.

I fråga om särskild I fråga om särskild krigshjälpsnämnd tilläm- krigshjälpsnämnd tilläm- pas bestämmelserna i 3 kap. pas bestämmelsernai 3kap. 2 S, 3 5 första styckgp, 2—4 55, 5 5 första och 4 5, 5 5 tredje stycket, tredje styckena, 6—8 55, 7 och 8 55, 9 5 första 9 5 första stycket och stycket och 10-12 55 kom— 10-12 55 kommunallagen munallagen (1977zl79) på (l977zl79) på motsvarande motsvarande sätt. I annan sätt.

kommun än Stockholms kom—

mun tillämpas även bestäm- melserna i 3 kap. 5 5 första stycket och 6 5 nämnda lag på motsvarande sätt.

Krigshjälpsnämnds protokoll behöver ej upptaga annat än uppgift om närvarande ledamöter, beslutet i varje ärende och uppgift om reservation. Föreskrifter om i vilken utsträckning beslut skall innehålla de skäl som ha bestämt utgången finnas i 17 5 förvaltningslagen (1971:290).

1 Senaste lydelse l977:207.

Nuvarande lydelse Föreålagen lydelse Utan hinder av 2 5 2 förvaltningslagen (197l:290) äga 4 och 5 55 nämnda lag tillämpning i samtliga ären— den hos särskild krigshjälpsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 15 oktober 1982.

Fårslag till

Lag om ändring i socialtjänstlagen (19801620);

Härigenom föreskrivs att 38 5 socialtjänstlagen (l980:620) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

38

Följande bestämmelser i 3 kap. kommunallagen (1977zl79) gäller i till— lämpliga delar social- nämnd

2 5 om antalet ledamö— ter m.m.,

3 5 första stycket om valbarhet m.m.,

4 5 om rätt till ledig- het från anställning,

5 5 första stycket om mandattid, 5 5 tredje stycket om verkan av ledamots avgång, 6 5 om ordförande och vice ordförande,

7 S om tid och plats för sammanträde samt om närvarorätt vid samman- träde,

8 5 om suppleants tjänstgöring m.m.,

9 5 första stycket om beslutförhet,

10 5 om beslutsförfaran- de och protokoll m.m.,

11 5 om delgivning m.m., 12 S om reglemente och delegation.

Föreslagen lydelse 1

Följande bestämmelser i 3 kap. kommunallagen (l977zl79) gäller i till— lämpliga delar social— nämnd

2 5 om antalet ledamö— ter m.m.,

3 S om valbarhet m.m.,

4 5 om rätt till ledig— dighet från anställning, 5 5 första stycket om mandattid, 5 5 tredje stycket om verkan av ledamots avgång, 6 5 om ordförande och vice ordförande, 7 S om tid och plats för sammanträde samt om närvarorätt vid samman— träde, 8 5 om suppleants tjänstgöring m.m., 9 5 första stycket om beslutförhet, 10 5 om beslutsförfaran— de och protokoll m.m., IÄndringen 11 5 om delgivning m.m., innebär

bl. . tt 12 5 om reglemente och andia Ztyc-

delegation. ket upphävs.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

För Stockholms kommun

gäller dock inte 3 kap. 5 5 första stycket eller 6 5

kommunallagen.

Denna lag träder i kraft den 15 oktober 1982.

Förslag till Lag_om ändring i lagen (1978z234) om trafiknämnd;

Härigenom föreskrivs att 3 5 lagen (l978z234) om trafiknämnd skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 5 I fråga om särskild tra— I fråga om särskild tra— fiknämnd tillämpas bestäm— fiknämnd tillämpas bestäm—

melserna i 3 kap. 2 5, 3 S melserna i 3 kap. 2-4 55, första stycket, 4 5, 5 S 5 5 första och tredje tredje stycket, 7 och 8 55, styckena, 6-8 55, 9 5 9 5 första stycket och 10— första stycket och 10—12 12 55 kommunallagen (1977: 55 kommunallagen (1977: 179) på motsvarande sätt. 179) på motsvarande sätt.

I annan kommun än Stock—

holms kommun tillämpas

även bestämmelserna i 3

kap. 5 5 första stycket och 6 5 nämnda lag på mot—

svarande sätt.

Utan hinder av 2 S 2 förvaltningslagen (19712290) äger 4 och 5 55 nämnda lag tillämpning i samtliga ären- den hos särskild trafiknämnd.

Denna lag träder i kraft den 15 oktober 1982.

Forslag till Lag om ändring i skollagen (1962z319);

___-___—

Härigenom föreskrivs att 13 5 skollagen (1962z319)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 52

I fråga om skolstyrelse I fråga om skolstyrelse tillämpas bestämmelserna tillämpas bestämmelserna i 3 kap. 2 5, 3 5 första i 3 kap. 2-4 55, 5 5 stycket, 4 5, 5 5 tredje första och tredje stycke— stycket, 7 och 8 55, 9 5 na, 6—8 55, 9 5 första första stycket och 10-12 stycket och 10—12 55 kom— 55 kommunallagen (1977: munallagen (l977:l79) på 179) på motsvarande sätt. motsvarande sätt.

I annan kommun än Stock-

holms kommun tillämpas även bestämmelserna i 3 kap. 5 5 första stycket och 6 S nämnda lag på mot-

svarande sätt.

Uppdrag som avses i 3 kap. 12 5 andra stycket kommu— nallagen (l977:l79) får ej omfatta befogenhet att med- dela eller återkalla godkännande enligt 34 5 denna lag.

Utan hinder av 2 5 2 förvaltningslagen (l97l:290) tillämpas bestämmelserna i 4 och 5 55 nämnda lag i samtliga ärenden hos skolstyrelse.

Denna lag träder i kraft den 15 oktober 1982.

1 Lagen omtryckt 1970:1026. 2 Senaste lydelse l977:l94.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1959:99) om köttbesiktning m.m.;

Härigenom föreskrivs att 11 5 2 mom. lagen (1959:99) om köttbesiktning m.m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 s 2 mom.1

Offentligt slakthus skall stå under förvaltning av slakthusstyrelse i den mån annat ej följer av sådant beslut som avses i3 kap.l4 5 kommunallagen (l977:l79). Kommun får tillsätta särskild slakthusstyrelse eller uppdraga åt annan nämnd att vara slakthusstyrelse. Har så ej skett är kommunstyrelsen slakthusstyrelse.

I fråga om särskild I fråga om särskild slakthusstyrelse tilläm- slakthusstyrelse tilläm— pas bestämmelserna 13 kap. pas bestämmelsernai 3kap. 2 5, 3 5 första stycket, 2-4 55, 5 5 första och 4 5, 5 5 tredje stycket, tredje styckena, 6—8 55, 7 och 8 55, 9 5 första 9 5 första stycket och stycket och 10-12 55 kom- 10-12 55 kommunallagen munallagen (l977:l79) på (l977:l79) på motsvarande motsvarande sätt. I annan sätt.

kommun än Stockholms kom-

mun tillämpas även bestäm— melserna i 3 kap. 5 5 första stycket och 6 5 nämnda lag på motsvarande sätt.

Denna lag träder i kraft den 15 oktober 1982.

1 Senaste lydelse l977:209.

Förslag till

Lag om ändripg_i lagen (l973:861) om lokal kristidsför-

valtning;

Härigenom föreskrivs att 5 5 lagen (1973:861) om

lokal kristidsförvaltning1

lydelse.

Nuvarande lydelse

I fråga om särskild kristidsnämnd tillämpas bestämmelserna i 3 kap. 2 5, 3 5 första stycket, &_5, 5 5 tredje stycket, 7 och 8 55, 9 5 första stycket och 10-12 55 kom- munallagen (l977:l79) på motsvarande sätt. I an-

nan kommun än Stockholms kommun tillämpas även be—

&

stämmelserna i 3 kap. 5 5 första stycket och 6 S nämnda lag på motsva- rande sätt.

skall ha nedan angivna

Föreslagen lydelse

I fråga om särskild kristidsnämnd tillämpas bestämmelserna i 3 kap. 2—4 55, 5 5 första och tredjg_£pyckena, 6-8 55, 9 5 första stycket och

10-12 55 kommunallagen (l977:l79) på motsvarande sätt.

Utan hinder av 2 5 2 förvaltningslagen (l97lz290) äger 4 och 5 55 nämnda lag tillämpning i samtliga ären- den hos särskild kristidsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 15 oktober 1982.

1 Lagen omtryckt l978:270.

Förslag till Lag om ändring i 1agen(l944:475) mnarbetslöshetsnämnd;

_____________________.__————-———

Härigenom föreskrivs att 5 5 lagen (1944:475) om arbetslöshetsnämnd1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 5 I fråga om särskild I fråga om särskild arbetslöshetsnämnd tilläm— arbetslöshetsnämnd tilläm- pas bestämmelserna i3 kap. pas bestämmelsernai 3kap. 2 5, 3 5 första stycket, 2—4 55, 5 5 första och 4 5, 5 S tredje stycket, tredje styckena, 6-8 55, 7 och 8 55, 9 5 första 9 5 första stycket och stycket och 10-12 55 kom— 10-12 55 kommunallagen munallagen (l977:l79) på (l977:l79) på motsvarande motsvarande sätt. I annan sätt.

kommun än Stockholms kommun

tillämpas även bestämmel— serna i 3 kap. 5 5 första stycket och 6 5 nämnda lag på motsvarande sätt.

Utan hinder av 2 S 2 förvaltningslagen (l97lz290) tillämpas bestämmelserna i 4 och 5 SS nämnda lag i samtliga ärenden hos särskild arbetslöshetsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 15 oktober 1982.

1 Lagen omtryckt l977:208.

Förslag till Lag om ändring i byggnadsstadgan (l959:612);

Härigenom föreskrivs att 3 5 byggnadsstadgan (1959: 612)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 352

I fråga om byggnads— I fråga om byggnads- nämnd tillämpas bestämmel- nämnd tillämpas bestämmel- serna i 3 kap. 2 5, 3 5 serna i 3 kap. 2-4 55, första stycket, 4 S, 5 S 5 5 första och tredje tredje stycket, 7 och 8 styckena, 6—8 55, 9 S åå, 9 5 första stycket första stycket och 10—12 och 10—12 55 kommunal- 55 kommunallagen (1977: lagen (l977:l79) på mot— 179) på motsvarande sätt. svarande sätt. I annan kommun än Stockholms kom- mun tillämpas även bestäm—

melserna i 3 kap. 5 5 första stycket och 6 5

nämnda lag på motsvarande sätt. Uppdrag som avses i 3 kap. 12 5 andra stycket kommu— nallagen (l977:l79) får ej omfatta befogenhet att

1. slutligt avgöra fråga om avgift enligt lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m.,

2. meddela föreläggande vid vite utom i fall som av— ses i 3 5 nämnda lag eller föreläggande vid annat även- tyr eller

3. slutligt avgöra ärende, som är av principiell natur eller annars av större vikt.

1 Stadgan omtryckt 19721776. 2 Senaste lydelse 19772193.

Nuvarande lydelse Fpreslagen lydelse

Utan hinder av 2 5 2 förvaltningslagen (197lz290) äga 4 och 5 55 nämnda lag tillämpning i samtliga ären- den hos byggnadsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 15 oktober 1982.

Förslag till Lag om ändring i brandlagen (1974z80);

Härigenom föreskrivs att 3 a 5 brandlagen (l974z80) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 a 51 I fråga om särskild I fråga om särskild brandstyrelse tillämpas brandstyrelse tillämpas bestämmelserna i 3 kap. bestämmelserna i 3 kap. 2 5, 3 5 första stycket, 2—4 55, 5 5 första och 4 5, 5 5 tredje stycket, tredje styckena, 6—8 55,

7 och 8 55, 9 5 första 9 5 första stycket och stycket och 10—12 55 kom— 10-12 55 kommunallagen munallagen (l977:l79) på (l977:l79) på motsvarande motsvarande sätt. I annan sätt.

kommun än Stockholms kom—

mun tillämpas även bestäm- melserna i 3 kap. 5 5 första stycket och 6 5 nämnda lag på motsvarande sätt. Utan hinder av 2 5 2 förvaltningslagen (197lz290) äger 4 och 5 55 nämnda lag tillämpning i samtliga ären- den hos särskild brandstyrelse.

Denna lag träder i kraft den 15 oktober 1982.

1 Senaste lydelse l977:l92.

Förslag till Lag om ändring i laggn (1964:63) om kommunal beredskap;

Härigenom föreskrivs att 10 5 lagen (1964263) om kom- munal beredskap1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 5

I fråga om särskild be— I fråga om särskild be- redskapsnämnd tillämpas redskapsnämnd tillämpas bestämmelserna i 3 kap. bestämmelserna i 3 kap. 2 5, 3 5 första stypkpp, 2—4 55, 5 5 första och 4 5, 5 5 tredje stycket, tredje styckena, 6-8 55, ] 5 och 8 55, 9 5 första 9 5 första stycket och stycket och 10—12 55 kom— 10-12 55 kommunallagen munallagen (l977:l79) på (l977:l79) på motsvarande motsvarande sätt. I annan sätt.

kpmmun än Stockholms kom- mun tillämpas även bestäm— melserna i 3 kap. 5 5 första stycket och 6 5 nämnda lag på motsvarande sätt.

Utan hinder av 2 5 2 förvaltningslagen (l97l:290) äga 4 och 5 55 nämnda lag tillämpning i samtliga ären- den hos särskild beredskapsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 15 oktober 1982.

1 Lagen omtryckt 1977:4l7.

1 UTREDNINGSUPPDRAGET

1.1 Direktiven

Direktiven för utredningsuppdraget framgår av vad då— varande chefen för kommundepartementet, statsrådet Antonsson, anförde till statsrådsprotokollet den 30 juni 1977. Anförandet har följande innehåll.

Riksdagen har under våren antagit en ny kommunal- lag (prop. 1975/76:187, KU 1976/77z25, rskr 1976/ 77:148, SFS l977:l79). Genom den nya lagen har alla de grundläggande bestämmelserna för kommuner- na och landstingskommunerna samlats i en lag. När den nya lagen träder i kraft, den 1 juli 1977, upphör bl.a. kommunallagen (1953z753), kommunal- lagen (1957z50) för Stockholm och landstings- lagen (1954:319) att gälla.

Den nya kommunallagen innehåller, trots att enhet— lighet har eftersträvats, ett stort antal särbe- stämmelser för Stockholms kommun. Konstitutionsut— skottet framhöll i sitt betänkande att detta är ägnat att i viss mån minska lagens överskådlighet (bet. s. 44). Även när det gäller bestämmelsernas sakliga innebörd framstår särregleringen enligt utskottet ibland som mindre lämplig. Inte minst med hänsyn till att de största kommunerna och landstingskommunerna har administrativa problem av samma art och omfattning som Stockholms kommun anser utskottet att den särskilda organisationen av kommunalförvaltningen i Stockholm bör ses över. Med sitt beslut har riksdagen ställt sig bakom detta uttalande.

Jag förordar att det uppdras åt en särskild utre- dare att göra den översyn som riksdagen uttalat sig för. Översynen bör, som framhölls vid riks— dagsbehandlingen,ske i nära samarbete med företrä- dare för Stockholms kommun.

I betänkandet som direktiven hänvisar till konstatera- de konstitutionsutskottet att i propositionens förslag

till kommunallag upptog cirka en femtedel av paragra— ferna särskilda bestämmelser för Stockholms kommun. Som sakligt sett mindre lämpliga särbestämmelser peka— de utskottet på interpellationsreglerna och mandat— perioden för kommunfullmäktige i Stockholm (d.v.s. det två veckor tidigare valgenomslaget för dem).

1.2 Utredningsarbetet

Som framgår av direktiven går utredningsuppdraget ut på att göra en översyn av den särskilda organisationen av kommunalförvaltningen i Stockholm. Det har inte den begränsning som gällde för den tidigare kommunallagsut— redningen, nämligen att inga ändringar skulle övervä— gas som rubbade de grundläggande principerna för orga— nisationen i kommunen.

Uppgiften att åstadkomma större enhetlighet i den nya kommunallagens bestämmelser är därför inte enbart lag— teknisk utan avser även överväganden om materiella änd— ringar för att nå detta syfte. Kommunalrättsutred— ningen för Stockholm har självfallet att i sitt arbete beakta de möjligheter en kommun har att själv bestämma sin organisation inom de ramar som de allmänna regler- na i kommunallagen ger.

I uppdraget kan fyra huvudområden urskiljas, de centra- la organen - kommunstyrelse, borgarrådsberedning, drät- selnämnd — och borgarråden, mandattiderna för fullmäk- tige och kommunstyrelsen samt interpellations- och frågeinstituten.

Resultatet av utredningens arbete framgår av lagförsla- gen och motiveringarna. 1 översiktlig form redovisas resultatet i sammanfattningen.

Till underlag för sina överväganden i betänkandet har utredningen haft kommunallagen med dess förarbeten, d.v.s. betänkandena Enhetlig kommunallag (SOU l974z99)

och Kommunal demokrati (SOU l975:4l), prop. l975/76: 187, konstitutionsutskottets betänkande 1976/77z25 samt ett omfattande utredningsmaterial från tidigare reformarbete inom kommunen bl.a. från självstyrelse- kommittén vars slutbetänkande avlämnades i april 1975.

Utredningen har samrått med kommunaldemokratiska kom- mittén och kommunalföretagskommittén.

Utredningen har med anledning av remisser avgett ytt— rande över promemorian Ds Kn 1980 3 Omval av kommunala och landstingskommunala nämnder.

Utredningen har besökt Helsingfors, Köpenhamn och Oslo och närmare studerat den kommunala förtroendemanna— och förvaltningsorganisationen i dessa städer. De in- tryck som utredningen har fått har varit av ett stort värde när utredningen har sökt bilda sig en helhets— uppfattning om de kommunala styrelsefunktionerna. Ut- redningen kan konstatera att - översatt till lokala förhållanden - flera problem är desamma eller likarta- de i de nordiska huvudstäderna. Självfallet har utred- ningen beaktat vad den har funnit vara bra i de olika organisationsformerna. Men än mera har utredningen tagit intryck av problem och mindre väl fungerande för- hållanden vilka öppet och beredvilligt redovisats. Kon— takterna med ledande personer i de tre huvudstäderna har varit av stort värde när utredningen slutbearbetat sina förslag och försökt att realistiskt anpassa dem till kommunaldemokratiska tankegångar av i dag.

2 INLEDNING

2.1 Historik

2.1.1 Särlagstiftningen fram till kommunallagsrefor- men 1977

Stockholms kommun intog under lång tid en särställning bland landets kommuner. Denna betingades främst av kom- munens storlek och dess karaktär av huvudstad samt av den mera utvecklade och omfattande administrationen. Vid tillkomsten av de första allmänna kommunalförfatt— ningarna på l800-talet utfärdades en särskild förord- ning om Stockholms kommunalstyrelse (SFS l862:33). Vid de författningsrevisioner som därefter genomfördes före 1977 års kommunallagsreform behölls detta system med en speciell författning för Stockholm, nämligen genom 1935 års lag om kommunalstyrelse i Stockholm (SFS 1935:337) och 1957 års kommunallag för Stockholm (KLS; SFS l957:50). Stockholmsförfattningen anpassa— des emellertid varje gång till de nya bestämmelserna beträffande kommunalstyrelsen i landet i övrigt. Skill— naderna mellan Stockholms kommun och övriga kommuner har härigenom successivt minskats.

I direktiven för flertalet tidigare utredningar har betonats att övervägandena inte skulle syfta till för- ändringar i den särskilda organisationen i Stockholms kommun. En del såväl sakliga som formella avvikelser kvarstod därför i 1957 års KLS, när kommunallagsutred— ningen inledde sitt arbete 1970. De väsentligaste skiljaktigheterna utgjorde regleringen av borgarråds-

institutionen, som i sin tur återverkade på ett fler— tal bestämmelser om kommunstyrelsen och fullmäktige, och av mandattiderna för fullmäktige, styrelsen och övriga nämnder samt av Särreglerna beträffande drätsel- nämnden.

Stockholms kommun har genom åren i flera avseenden tjänat som förebild för övriga kommuner, särskilt för städerna. De heltidssysselsatta förtroendevalda, bor— garråden, som har funnits sedan 1920, har haft avgöran- de betydelse för tillkomsten av kommunal- och lands— tingsrådsposter i landet. Interpellations— och fråge- instituten i stadsfullmäktige i Stockholm kopierades av många andra städer. Även drätselnämnden i Stockholm har haft sin betydelse som förebild vid delning av sty- relse- och finansfunktionen i andra kommuner. Här av— ses den 1954 införda möjligheten för städer att ha stadskollegium som styrelse och drätselkammare som finansorgan liksom lagändringen 1970, varigenom samt— liga kommuner fick rätt att ha en drätselnämnd vid sidan av kommunstyrelsen.

I kommunallagsutredningens huvudbetänkande finns redo- visad bakgrunden till särlagstiftningen för Stockholm samt en översikt av de olikheter i fråga om lagregle— ringen av kommunens organisation m.m. som fanns före kommunallagsreformen (SOU l974:99 s. 47-62).

2.1.2 Organisationen 1862 — 1920

Enligt 1862 års förordning för Stockholm skulle stads- fullmäktigeärendena förberedas av ett beredningsut- skott. Detta bestod av stadsfullmäktiges presidium och 10 ledamöter med lika många suppleanter, valda av och bland fullmäktiges ledamöter för ett år i sänder. Den centrala ledningen av stadens förvaltning kom efter hand att vila på utskottet.

Som en följd av den nya kommunalförfattningen 1862 in—

rättades år 1864 en drätselnämnd, som bl.a. skulle handha kommunens drätselväsende. Alla framställningar till stadsfullmäktige eller till annan myndighet kom att gå genom nämnden. Drätselnämnden fungerade som stadens verkliga förvaltningsorgan.

2.1.3 Organisationen 1920 — 1939

Allt eftersom den kommunala förvaltningsorganisationen växte ut visade sig systemet med ett beredningsutskott bristfälligt. Beredningsutskottet ombildades 1920 till ett stadskollegium, som fick ställning av stadens rege— ring med uppgift attleda.förvaltningen av stadens ange— lägenheter. Även drätselnämnden berördes av reformen. Den nya drätselnämnden skulle handlägga enbart drätsel— frågor. Stadskollegiet bestod av stadsfullmäktiges ord- förande och båda vice ordförande som hade samma befatt— ningar i kollegiet, sex borgarråd samt ytterligare nio ledamöter jämte ersättare. Borgarråden valdes av stads- fullmäktige inom eller utom fullmäktige för en tid av sex år. Övriga nio ledamöter i stadskollegiet valdes inom fullmäktige för ett år 1 sänder.

Vid val av borgarråd skulle vederbörandes insikt och duglighet i första hand vara bestämmande. Borgarråden erhöll ett årsarvode som stadsfullmäktige bestämde. Arvodet borde inte understiga de högre tjänstemännens löner i förvaltningen. I fråga om valbarhet till bor— garråd ansågs det nyssnämnda allmänna kvalifikations— kravet tillräckligt. Borgarråden behövde inte vara med— lemmar av kommunen. Regler infördes om fyllnadsval och utseende av vikarie. Även i fråga om valsättet markera- des att borgarrådsvalet inte var något politiskt val utan ett val, där kvalifikationskravet var den vikti- gaste faktorn. Ett proportionellt valsätt som skulle

ge ”politisk färg" åt borgarrådsvalen ansågs ofören- ligt med den prövning på helt andra än partipolitiska grunder som skulle vara det primära vid borgarråds- valen. Vidare kunde inte den proportionella valmetoden

förenas med att borgarrådens antal skulle kompletteras efter hand, om vakanser uppstod. I stället infördes be— stämmelser om kvalificerad majoritet vid val av borgar— råd. Det uteslöts emellertid inte att vid borgarråds— valen även hänsyn skulle tas till vederbörandes parti- politiska ståndpunkt. Redan vid det första valet för— delades borgarrådsbefattningarna efter partiställ- ningen i fullmäktige.

Borgarrådens roll var i princip densamma som den varit senare, nämligen med föredragningsskyldighet efter upp- delning på rotlar, i normalfallet ordförandeskap i nämnder inom den egna roteln och ett uppdrag enligt lagen åt borgarrådet för finansroteln att vara ord— förande i drätselnämnden och lägga fram det samlade budgetförslaget och förslag till kommunalskatt.

Vad man ville uppnå med inrättandet av borgarrådsbe- fattningarna torde i första hand ha varit att stärka förtroendemannainflytandet i stadens styrelse. Borgar- råden skulle inte primärt vara fackmän inom sina före— dragningsområden utan de skulle som fullmäktiges för— troendemän ges möjlighet att helt ägna sig åt att föl- ja det kommunala arbetet, samordna och leda förtroende- mannaarbetet inom nämnderna samt i stadskollegiet och i fullmäktige föredra nämndernas förslag. Detta skulle innebära en förstärkning av lekmannainflytandet gent- emot de anställda fackmännen och stärka stadskolle- giets grepp över kommunalstyrelsen. Förtroendemannain- flytandet underströks än vidare av det förhållandet, att stadsfullmäktiges och stadskollegiets presidier var identiska. Borgarråden var utestängda från presi- diet. De skulle dessutom vara i minoritet i kollegiet.

Under 1930—talet skedde en gradvis förändring i borgar— rådsbefattningens ställning. Vid tillsättningarna bör- jade politiska hänsyn göra sig mera gällande. Rekryte— ringen till borgarrådsposterna fick en bredare bas. Den kom också att omfatta de politiska partierna och

fackföreningsrörelsen. Denna utveckling påverkades av att den politiska partibildningen och de politiska syn— punkterna började få en alltmer framträdande roll i så- väl stadsfullmäktige som i stadskollegiet. Genom sina på heltidsbefattningen, nämndordförandeskapen och till— gångentill förvaltningarnasfackkunskaper grundadeinsik— teri.olika ärenden komde enskilda borgarrådens åsikter att väga allt tyngre i kollegiets överläggningar.

2.1.4 Omorganisationen 1940

I syfte att effektivisera förvaltningen vidtogs genom en reform 1940 betydande ändringar i den centrala kom- munalförvaltningen i Stockholm. Reformen innebar en saklig och principiellt viktig ändring i konstella— tionen borgarråd/stadskollegium. Drätselnämndens ställ- ning och funktion berördes inte. Stadskollegiet erhöll en organisation som i princip alltjämt gäller och bor- garrådsberedningen kom till. Borgarråden utskildes från kollegiet i syfte att stärka det egentliga lekman— nainflytandet. Det för stadsfullmäktige och stadskolle- giet gemensamma presidiet upphörde. Stadskollegiet be- stod av tolv ledamöter som valdes av och bland stads- fullmäktige. Valperioden ändrades till fyra år och sam— manföll med fullmäktiges. Det förutsattes att samråd skulle ske mellan partigrupperna före borgarrådsvalen och att finansborgarrådet skulle tillhöra majoritets— partiet/—konstellationen i fullmäktige. Borgarråden skulle närvara vid kollegiets sammanträden men endast som föredragande med rätt att delta i överläggningarna. Samtidigt beslöts att borgarråden - med bibehållet in- dividuellt ansvar - gemensamt skulle bilda en borgar- rådsberedning under finansborgarrådets ordförandeskap. Borgarrådsberedningensl) uppgift var att främja samar—

1) Före reformen 1940 hade man skapat en s.k. kollegie- beredning där borgarråden under ledning av stadskol- legiets ordförande sammanträdde en gång i veckan. Beredningen tillkom för att åstadkomma ett samarbete mellan stadskollegiets ordförande och borgarråden samt mellan borgarråden inbördes.

betet mellan borgarråden och de olika förvaltningsmyn— digheterna, att planlägga behandlingen av viktigare ärenden samt att förberedande behandla de ärenden som skulle förekomma inom stadskollegiet (prop. 1940:59).

Reformen 1940 innebar att borgarråden inte längre till- läts vara ledamöter i stadskollegiet. Härigenom marke— rades deras tjänstemannaställning. Å andra sidan fick borgarrådsuppdragen samtidigt en mera politisk karak— tär.

2.1.5 Förändringar efter 1940 års reform

De ändringar av betydelse för stadens centrala styrel— sefunktioner som genomfördes därefter rörde huvudsak— ligen borgarrådens antal och rotelindelningen. Fr.o.m. 1955 finns det inga regler i lag om antalet borgarråd utan det ankommer på fullmäktige att själva bestämma detta.

Tillkomsten av 1957 års KLS innebar med avseende på be- stämmelserna rörande stadskollegiets organisation blott obetydliga ändringar. Genom 1969 års lagänd— ringar i KLS fick kommunens ledande organ benämningen kommunstyrelsen. Stadsfullmäktige utbyttes mot kommun- fullmäktige. Vidare fick fullmäktige själva bestämma antalet ledamöter och suppleanter i kommunstyrelsen. Mandattiden för fullmäktige och borgarråden bestämdes till tre år.

Borgarrådsbefattningarna har sedan reformen 1940 allt mer fått karaktär av politiska uppdrag. Den formella markeringen av lekmannainflytandet - d.v.s. att borgar— råden ej blev valbara till styrelsen — ledde i prakti- ken till ett annat resultat än det tänkta, nämligen att borgarrådens ställning stärktes och att den reella politiska makten fördes över från stadskollegiet till borgarrådsberedningen. Trots denna utveckling ansågs borgarrådsbefattningarna ännu på 1950-talet ha en

tjänstemannakaraktär. Anledningen härtill var bl.a. att befattningarna var rättsligt reglerade och för— knippade med arvode och pension samt att de saknade motsvarighet i övriga kommuner och landstingskommuner.

Befattningarna har sedermera ansetts ha blandad för- troende— och tjänstemannakaraktär. I prop. 1957216

5. 42 med förslag till 1957 års KLS karakteriserades borgarråden som såväl ledande tjänstemän, var och en inom sitt förvaltningsområde, som företrädare för de politiska partierna och förtroendemän, bl.a. i egen- skap av nämndordförande. Borgarråden var också regel- mässigt ledamöter i fullmäktige.

Borgarråden väljs numera endast på partipolitiska grunder. Även om den rådande majoriteten har legal möjlighet att besätta samtliga borgarrådsplatser för- delas platserna efter i huvudsak proportionella grun- der. Majoritetsläget i fullmäktige återspeglas såle- des även i borgarrådssammansättningen. Kvalifikations- kraven för att kunna väljas till borgarråd har slopats. Samma valbarhetsvillkor gäller för borgarråd som för övriga förtroendevalda. Valperioden motsvarar fullmäk— tiges mandatperiod. Det politiska inslaget i borgar- rådsbefattningarna har nästan helt tagit överhanden och numera kan de anses ha en klar förtroendemanna— karaktär. Vissa tjänstemannadrag finns dock kvar. Det— ta kommer till uttryck i det särskilda reglementet,

t.ex. föreskrifter om semester och entledigande.

2.1.6 Den nuvarande organisationen

Stockholms kommun har alltjämt en förtroendemannaorga— nisation som skiljer sig från organisationen i andra kommuner. De väsentligaste avvikelserna utgör drätsel— nämnden, borgarrådsberedningen samt rotelindelningen för borgarråden och därmed förenade ordförandeuppdrag i nämnderna.

Den nuvarande nämnd- och beredningsorganisationen fram— går av schemat på nästa sida.

2.2 Särreglerna för Stockholm i nya kommunallagen

Antalet ledamöter i kommunfullmäktige skall av full— mäktige bestämmas till ett udda tal, som i Stockholms kommun enligt 2 kap. 1 5 andra stycket kommunallagen (KL) skall vara minst 101. I 2 kap. 6 5 andra stycket KL föreskrivs den särskilda mandatperioden för fullmäk- tige i Stockholms kommun. Fullmäktiges tjänstgörings- tid räknas från och med den 15 oktober det år då kom- munalval i hela riket hållits.

Bestämmelserna i KL om kommunstyrelsens ställning och uppgifter gäller också för Stockholms kommun (3 kap. 1 5). I 15 5 lagen om införande av KL stadgas dock att drätselnämnden får behållas i kommunen och att nämnden — utan hinder av 3 kap. 1 5 KL - skall fullgöra kommun- styrelsens uppgifter vad avser medelsförvaltningen och räkenskapsföringen. Ledamöter och suppleanter i styrel- sen väljs årligen. Valet skall förrättas på första sam— manträdet med fullmäktige under tjänstgöringsåret (2 kap. 9 5 fjärde stycket KL) och avse tiden intill nästa gång val förrättas (3 kap. 5 5 andra stycket KL). Ett särskilt valbarhetshinder uppställs för borgarråd, som sålunda inte får utses till ledamoteller suppleant i styrelsen (3 kap. 3 5 andra stycket KL). Borgarråd skall närvara vid styrelsens sammanträden och har där- vid rätt att delta i överläggningarna men ej i be-

Valnämnden

DFIÄTSEL-

ROTELN

Drätsel- namnden

Informations- och konsu— mentnamnden

PIanerIngs-

beredningen

PE RSONAL- ROTELN

FASTIGHETS— ROTELN

Personal—

" Fastighets. namnden

nämnden

Styrelsen för bostadsför- medlingen

STOCK HO LMS KOMMUNALA FÖRVALTNINGSOFIGANISATION

GATU- OCH TRAFI K-

ROTELN

Gatu-

nämnden

Kyrktägårds-

nämn nämn civ försvars-

KOMMUNFULLMÄKTIGE

(101 ledamöter)

r___ Besvärs- Valberedningen | Revisorer ) Revisors-

nämnden | | kollegiet L _ _ _ _

KOMMUNSTYRELSEN (13 ledamöter och 13 '

suppleanter)

BORGARRÅDS- BEREDNINGEN

(9 borgarråd)

INDUSTRI- ROTELN

SOCIAL- ROTELN

SKOL- ROTELN

Industri- verks— styrelsen

Soci Ia cgntral- namnden

Skol» direktionen

Hamn- styrelsen

Biblioteks-

en nämnden

Slakth us— och saluhalls— styrelsen

Arkiv- nämnden den

Hemvärns- namnden Invandrar- namnden

Överför- myndar- nämnden

Styrelsen för Prlns Eugens Waldemars- udde

MI LJÖ' OCH FRITIDS-

ROTELN

nämn den

F _rit i ds- namn den

Kultur- nämnden

STADS- BYGGNADS- ROTELN

Skönhets- rådet

Beredningen för stor- stockholms— frågor

sluten (3 kap. 18 5 första stycket KL). I övrigt inne— håller KL inga särregler för kommunstyrelsen i Stock- holm.

De flesta Särreglerna i KL avser borgarråden. I 3 kap. innehåller de två sista paragraferna (17 och 18 55) be— stämmelser om dem. Borgarråden väljs av fullmäktige på första sammanträdet efter det kommunalval hållits. Man— dattiden är tre år. Valbarhetsvillkoren är desamma som

för fullmäktige. Om det begärs, skall val av varje bor— garråd förrättas särskilt (17 5 första stycket). Detta ger majoriteten formell möjlighet att besätta samtliga borgarrådsposter. Vidare finns stadganden om fyllnads— val av borgarråd, rätt för styrelsen att förordna vika— rie för borgarråd intill fyllnadsval ägt rum resp. vid tjänstledighet (17 5 andra stycket) samt om ersättning

till borgarråd (17 5 tredje stycket).

Borgarråden skall bilda en borgarrådsberedning (18 5 första stycket). Styrelsen — inte fullmäktige - utser borgarråd till ordförande i såväl specialreglerade som kommunallagsreglerade nämnder, såvitt inte annat är stadgat eller bestämts av fullmäktige (18 5 andra stycket). Om styrelsen inte utser borgarråd till ord— förande i kommunallagsreglerad nämnd, får fullmäktige bestämma om vad som skall gälla i fråga om ordförande (prop. 1975/76:187 s. 473). Borgarråd tjänstgör som ordförande i nämnd till dess han avgår som borgarråd. Till följd av att borgarråden utses till ordförande i de flesta nämnderna stadgas undantag från bestämmelser- na om proportionellt val av ledamöter — och supplean— ter — i kommunallagsreglerade nämnder (2 kap. 23 5 för— sta stycket KL). På fullmäktige ankommer det att medde- la närmare föreskrifter om borgarråd (3 kap. 18 S tred— je stycket KL).

Utöver det nu redovisade finns särskilda bestämmelser om borgarråden i KL:s fullmäktigekapitel. Även om bor- garråd inte är ledamot av fullmäktige, skall borgar—

rådet närvara vid deras sammanträden med rätt att del— ta i överläggningarna men inte i besluten. Sådant bor— garråd har även förslagsrätt (2 kap. 14 5 fjärde styc— ket) samt rätt att anhängiggöra ärende genom motion

(2 kap. 15 5 andra stycket). Beträffande interpella— tion och frågor stadgas att sådana endast får framstäl- las till borgarråd (2 kap. 24 5 första och fjärde styckena).

Drätselnämnden är numera en fakultativ nämnd för vil— ken dock gäller de särskilda bestämmelser i lagen om införande av KL som angetts ovan. I 15 5 andra stycket KL:s promulgationsbestämmelser stadgas dessutom att ordföranden i borgarrådsberedningen skall vara ordfö—

rande i nämnden.

Till följd av de särskilda bestämmelserna om bl.a. nämndordförande stadgas undantag för kommunallagsreg— lerade nämnder från tillämpningen av bestämmelserna i 3 kap. 6 5 KL om val av presidium, om möjligheten att utse annan ledamot att för tillfället föra ordet och om ersättare (3 kap 13 5 andra stycket KL). I special- författningarnas bestämmelser om nämndernas organisa— tion finns motsvarande undantag för de specialreglera- de nämnderna. Vice ordförande i nämnderna utses av nämnderna själva enligt reglementsföreskrifter. Hän- visningarna i specialförfattningarna till bestämmel- serna i KL om styrelsens mandattid gäller inte Stock- holms kommun. De specialreglerade nämndernas mandattid i kommunen är inte lagreglerad. Enligt reglementsföre- skrifter väljs ledamöter och suppleanter i nämnderna, med något undantag, för en mandattid om ett år med bör— jan den 1 januari året efter valet.

Slutligen finns i 6 kap. KL om skatt till kommun och landsting särskilda bestämmelser om underrättelse om församlings eller kyrklig samfällighets skattesats. I annan kommun än Stockholms kommun skall styrelsen un— derrätta den lokala skattemyndigheten och statistiska

centralbyrån om beslut av församling eller kyrklig san- fällighet inom kommunen avseende skattesats (6 kap. 3 5 tredje stycket KL).

3 ALLMÄNNA SYNPUNKTER PÅ MÖJLIGHETERNA ATT TA BORT SÄRREGLERNA FÖR STOCKHOLMS KOMMUN I KOM- MUNALLAGEN

Stockholms kommun har vilket framgått tidigare ansett sig behöva och har faktiskt också haft en mer utveck— lad organisation och arbetssätt än övriga kommuner. Detta förhållande är inte lika framträdande i dag. Som framhållits av KU i dess betänkande 1977 med anledning av kommunallagspropositionen och av departementschefen i direktiven för utredningen har de största kommunerna och landstingskommunerna administrativa problem av sam- ma art och omfattning som Stockholms kommun. Motiven för nu föreliggande avvikelser för Stockholms kommun i fråga om organisation och formell reglering framstår inte längre som särskilt tungt vägande utan snarast i många delar som historiskt betingade.

Borgarrådsbefattningarna ansågs tidigare ha blandad förtroende— och tjänstemannakaraktär. Även om det poli— tiska inslaget i befattningarna nästan helt har tagit överhanden har dessa ansetts ha en något annorlunda natur än motsvarande kommunalråds— och landstingsråds- befattningar. Detta kommer bl.a. till uttryck i särreg— lerna om borgarråden i KL. Genom att kommunen inrättat ytterligare arvoderade heltids— och deltidsposter för förtroendevalda har sådan särställning för borgarråden blivit mindre framträdande.

Den nya enhetliga kommunallagen har i ännu högre grad än de tidigare kommunallagarna karaktären av ramlag. Den innehåller grundläggande demokratiska principer och ger basregler för alla kommuner och landstingskom- muner - oavsett struktur och storlek — beträffande or—

ganisatorisk uppbyggnad, kompetensfördelning mellan olika organ, beslutsprocess, ekonomisk förvaltning och kontroll m.m. Detaljföreskrifter har i stor utsträck- ning lämnats utanför KL för att i stället tas in i ar- betsordningar, reglementen och instruktioner. Samti- digt som enhetligheten betonas i dessa grundläggande frågor har kommunerna och landstingskommunerna fått större rörelsefrihet i organisatoriskt avseende och vidgade möjligheter att anpassa verksamheten till loka— la förhållanden.

Särreglerna i KL för Stockholms kommun bryter inte bara denna enhetlighet utan de rör också i viss ut— sträckning detaljer som övriga kommuner kan fritt be— stämma om. Utredningen har i uppdrag att göra en över- syn av den särskilda organisationen av Stockholms kom— munalförvaltning i syfte att åstadkomma ökad enhetlig— het i lagstiftningen. Utredningen har mot den angivna bakgrunden i första hand prövat möjligheterna att låta de nuvarande Särreglerna för Stockholms kommun utgå ur KL och dess promulgationslag. Detta följer av uppdra- gets karaktär och den utformning som KL har fått. Inom andra delområden av utredningens uppdrag än det som rör de centrala organen har utredningen bl.a. också prövat lösningar som innebär att fakultativa regler införs i lagen. Syftet med dessa lösningar har varit att Stockholms kommun inte skall få en försämrad orga- nisation. Genom fakultativa regler i lagen skulle Stockholms kommun kunna behålla nuvarande ordning sam- tidigt som övriga kommuner och landstingskommuner skulle få en vidgad självbestämmanderätt i organisato— riska frågor. Här avses bestämmelser om styrelsens och övriga nämnders mandattider samt interpellations- och frågeinstituten.

I detta sammanhang vill utredningen beröra bestämmel— sen i 2 kap. 1 5 andra stycket KL om antalet ledamöter i fullmäktige som skall vara minst 101. Detta är en särregel som utredningen inte har anledning att före-

slå ändring i. Bestämmelsen är inte av samma karaktär som övriga särregler för Stockholm. Den har inget sam— band med kommunens organisation utan hänför sig endast till kommunens storlek. Regeln ingår som en integrerad del av ett system med intervaller knutna till antalet röstberättigade invånare. Om man skulle ta bort den särskilda bestämmelsen för Stockholm för att uppnå en enhetlig regel kan Stockholms kommun med tillämpning av det allmänna stadgandet i 2 kap. 1 5 första stycket i och för sig behålla ett oförändrat antal fullmäktige, d.v.s. 101. Å andra sidan skulle fullmäktige kunna be- sluta om en minskning av antalet ledamöter. Detta är en fråga som har samband med valkretsindelningen. Det ankommer därför inte på utredningen att ta ställning till frågan huruvida man skall ta bort bestämmelsen för Stockholm.

SOU 1981:53 4 DE CENTRALA ORGANEN 4.1 Självstyrelsekommittén,en kortfattad redogörel—

se för tidigare reformarbete inom kommunen

Stadskollegiet tillsatte 1966 en kommitté med förtroen— devalda ledamöter med uppgift att utreda den kommunala självstyrelsens arbetsformer i Stockholm (självstyrel— sekommitténL Kommitténs uppdrag var mycket omfattande. Det redovisades i delbetänkanden. Slutbetänkandet"Den kommunala organisationen", som avlämnades i april 1975, behandlade de centrala politiska organen — kommunsty— relsen, borgarrådsberedningen och drätselnämnden — samt centrala beredningar och delegationer.

Självstyrelsekommittén konstaterade att den nuvarande ordningen fungerade utan alltför besvärande problem men att den också hade brister. Framför allt kunde man fråga sig om det var rationellt att ha fem organ med central ställning och övergripande arbetsuppgifter (kommunstyrelse, borgarrådsberedning, generalplanebe- redning, storstockholmsdelegation, drätselnämnd). Sär- skilt påtagligt var att ärendebehandlingen i drätsel- nämnden, borgarrådsberedningen och kommunstyrelsen var mycket likartad. Skäl kunde därför anses föreligga för en enklare organisation.

En reform av den centrala organisationen kunde vara motiverad även av det förhållandet att den hittills- varande reella maktfördelningen mellan ett flertal centrala beredningsorgan var oklar och svagt motiverad. Den samlade effekten härav var att kommunstyrelsen

hade fått sin ställning kringskuren. Riktlinjen för en reform borde enligt kommittén vara att så långtmöjligt samla det reella beslutsförfarandet i övergripande frå— gor till kommunens styrelse och därmed ge styrelsenden karaktär av administrativt och politiskt maktforum som den enligt gällande författningar skulle ha.

Som skäl mot en reform av den centrala förvaltningen anförde kommittén bl.a. följande. Statliga utredningar pågick som berörde ledningsorganisationen i sak och den lagtekniska regleringen. Det var därför naturligt att avvakta resultaten av dessa utredningar, inte minst med hänsyn till att de reformalternativ som hade diskuterats krävde ändringar av kommunallagen för Stockholm. Den gällande organisationens svagheter kun— de inte heller anses vara så stora, att inte en mer genomgripande reform kunde anstå i avvaktan på resul- tatet av de statliga utredningarna.

Efter övervägande av skälen för och emot en genomgri- pande reform av den centrala förvaltningen fann kommit- tén att inga ändringar skulle företas tills vidare i frågan om kommunstyrelsens och borgarrådsberedningens sammansättning och rollfördelningen mellan dem samt att drätselnämnden skulle behållas med oförändrade uppgifter.

I den promemoria som är intagen som bilagal till detta betänkande finns en utförligare redovisning av själv— styrelsekommitténs överväganden och förslag.

4.2 Kommunstyrelsen, drätselnämnden och borgarråds— beredningen

4.2.1 Utgångspunkter De av självstyrelsekommittén nämnda statliga utred—

ningarna har slutförts och deras förslag har i allt väsentligt genomförts i samband med kommunallagsrefor—

men och riksdagens beslut 1977 om den kommunala demo— kratin. Det är därför naturligt att nu pröva den cent- rala organisationen i Stockholms kommun från de ut— gångspunkter som självstyrelsekommittén har redovisat.

Om sålunda Stockholms kommun tidigare har behövt och faktiskt har haft en mer utvecklad organisation än öv- riga kommuner, är detta förhållande inte lika framträ- dande i dag. Som tidigare framhållits har de största kommunerna och landstingskommunerna administrativa problem av samma art och omfattning som Stockholms kom- mun. Motiven för nu föreliggande avvikelser för Stock- holms kommun i fråga om organisation och formell regle— ring framstår inte längre som så vägande. Särskilt gäl- ler detta den politiska ledningsorganisationen med dess uppdelning på tre centrala organ kommunstyrelsen, borgarrådsberedningen och drätselnämnden. Utvecklingen i övriga kommuner och landstingskommuner har lett till en enhetlig utformning av styrelse— och finansfunktio- nen. Budget- och finansuppgifterna anses numera höra så intimt samman med ledningsfunktionen att de skall handhas av kommunstyrelsen. Av bl.a. det skälet avvi- sades tanken på ett särskilt finansorgan i Stockholms läns landstingskommun. Det bör också framhållas att redan tidigare — när kommunalrättskommittén (SOU 1967: 68) lade fram förslaget om att varje kommun skulle ha möjlighet att inrätta drätselnämnd — ifrågasattes vär— det av sådanaorgan (prop. 1969:53 s. 53). Möjligheten att inrätta drätselnämnd utnyttjades endast av Helsing— borgs kommun. Från och med 1974 finns inte längre så— dan nämnd i denna kommun. Numera får drätselnämnd före— komma i Stockholms kommun endast genom övergångsbestäm- melser till KL.

Den traditionella funktionsfördelningen mellan de cent— rala organen har i viss utsträckning förändrats efter 1979 års kommunalval. Den nuvarande mandatfördelningen i kommunfullmäktige med 49 ledamöter för vardera det borgerliga och socialistiska blocket samt med tre leda—

möter som tillhör ett fristående parti, Stockholmspar- tiet, har bl.a. medfört avsteg från tidigare praxis för sammansättningen av såväl de centrala organen som övriga nämnder och beredningar. Ett block har nu inte under en mandatperiod majoritet i samtliga organ såsom varit fallet under en lång följd av år. Majoriteten växlar således f.n. mellan nämnderna. Samtliga leda— möter har emellertid hämtats från partier som bildar de båda blocken; Stockholmspartiet har fått suppleant- platser i bl.a. sociala centralnämnden, skoldirektio— nen och kulturnämnden. I kommunstyrelsen har social- demokraterna sex ledamöter och vänsterpartiet kommu— nisterna en ledamot. Av de övriga ledamöterna företrä- der fyra moderata samlingspartiet, en folkpartiet och en centerpartiet. De borgerliga partierna har majori— teten i drätselnämnden (3 m, 1 fp, 3 5). Av borgar— råden representerar fem socialdemokraterna, tre mode— rata samlingspartiet och en folkpartiet. Posten som finansborgarråd har socialdemokraterna besatt. Ordfö— randen i drätselnämnden tillhör således minoriteten, vilket endast hänt under någon enstaka period tidigare. De nu beskrivna styrkeförhållandena inom de centrala organen påverkar givetvis deras inbördes relationer och faktiska funktioner. Även kommunfullmäktiges ar- betssätt har förändrats, eftersom tre ledamöter har den beslutande församlingen som i stort sett enda forum att agera i.

I framtiden är det inte uteslutet att man får en mind— re utpräglad majoritets-/minoritetssituation (och mind— re av "block") med rörligare kombinationer av partier. Utredningen har ej kunnat grunda någon utvärdering på de nu beskrivna förhållandena och göra en jämförelse med dem som rådde under tidigare mandatperioder. Den följande beskrivningen av de centrala organens ställ— ning och funktion grundar sig således i första hand

på erfarenheterna fram till 1979 års val.

4.2.2 Kommunstyrelsen

Kommunstyrelsen i Stockholm har enligt KL samma ställ— ning och funktion som styrelsen i andra kommuner och landstingskommuner, med det väsentliga undantaget som anges i KL:s promulgationsbestämmelser angående möjlig— heten att ha en drätselnämnd och anförtro denna styrel— sens uppgifter beträffande medelsförvaltningen och rä- kenskapsföringen. Styrelsen är således äveni.Stockholm formellt kommunens högsta administrativa organ och har som väsentligaste uppgifter att leda förvaltningen av kommunens angelägenheter, ha inseende över övriga nämn- ders verksamhet, följa de frågor som har inverkan på kommunens utveckling och ekonomiska ställning samt hos fullmäktige och övriga nämnder göra de framställningar som föranleds därav ävensom att svara för beredning och verkställighet av fullmäktiges beslut.

Kommunstyrelsen har emellertid i praktiken inte fyllt denna ledningsfunktiond Den utgör visserligen den sista instansen före fullmäktige i beslutsprocessen.Ärendena har när de kommer till styrelsen passerat samtliga be- redningsorgan och därigenom tillförts allt faktamate— rial som behövs. Vidare har de politiska ställnings- tagandena redan gjorts. Ärendebehandlingen i styrelsen blir därigenom av formell karaktär och mestadels för- hållandevis summarisk. Den domineras av de föredragan— de borgarråden och finansborgarrådet, vilka genom sin sakkunskap och sin politiska ledningsfunktion behärs— kar ärendena i alla avseenden. Styrelsen kommer härige— nom att bekräfta det som tidigare har beslutats och i övrigt förekommit i beslutsprocessen. I styrelsen full— följs sålunda reservationer och särskilda uttalanden, vilka har avgivits i borgarrådsberedningen och oftast dessförinnan i drätselnämnden, stundom redan i den facknämnd varifrån det enskilda ärendet kommer. Det händer således ytterst sällan att ändrade eller nya _ståndpunkter redovisas i styrelsen annat än av leda— möter från de mindre partier som ofta först där kommer

in i handläggningen. Till den summariska handlägg- ningen bidrar dessutom ofta pressade tidsmarginaler. Det är med andra ord inte praktiskt möjligt att göra betydelsefulla sakändringar i ett ärende på styrelse— nivån. Man befinner sig då i ett alltför sent stadium av beslutsprocessen.

Den nu beskrivna situationen har rätt praktiskt taget från 1940, då borgarråden utestängdes från ledamotskap i dåvarande stadskollegiet och borgarrådsberedningen kom till, och fram till innevarande mandatperiod. Åt— skilligt utredningsmaterial finns att tillgå som redo— visar och analyserar dessa förhållanden samt anger de— ras orsaker. Enighet råder om att kommunstyrelsens jäm- förelsevis svaga ställning beror av den samlade tyng— den hos borgarråden/borgarrådsberedningen samt av drät— selnämndens existens och sätt att fungera.

4.2.3 Drätselnämnden

Som sagts tidigare är drätselnämnden numera en fakulta- tiv nämnd för vilken dock gäller vissa specialbestäm- melser. De uppgifter somkan tilläggas nämnden är angiv— na i 15 S KL:s promulgationsbestämmelser vilken hänvi- sar till 3 kap. 1 5 och 4 kap. 9 5 KL (jfr avsnitt2.2). Där föreskrivs också att ordförandeni borgarrådsbered— ningen skall vara ordförande i drätselnämnden.

Enligt KL och gällande reglemente har nämnden tre hu— vuduppgifter. Den första är att handha eller ansvara för hela kommunens medelsförvaltning och räkenskaper. Den andra är att avge remissyttranden i ärenden av vikt för kommunens ekonomi, inklusive förslaget till budget. Den tredje är att besluta i ärenden om anslags— överskridande och förlagsmedel. Drätselnämndens bere- dande och verkställande organ är kammarkontoret. En översyn av nämndens reglemente med anledning av den formella ändring som KL har medfört i nämndens ställ- ning har nyligen slutförts. Det nya reglementet inne—

fattar inga förändringar i nämndens nuvarande funktion.

Redan det förhållandet att drätselnämnden har nu angiv— na uppgifter innebär en viss maktförskjutning från kom— munstyrelsen till nämnden. Emellertid fungerar drätsel- nämnden inte enbart som ledningsorgan för räkenskaps- väsendet och som ekonomisk—tekniskt beredningsorgan. Av olika skäl — främst finansborgarrådets ordförande— skap i nämnden och nämndens placering i ett tidigt skede av beslutsprocessen — har den under åren kommit att inta ställningen av centralt beredningsorgan. Den har därmed också fått en central politisk betydelse.

Genom sin placering i beslutsprocessen är drätselnämn- den det första organ som har möjlighet att göra en sam— lad bedömning av de ärenden som kommer från facknämn— derna och som har ekonomisk betydelse. Det är natur— ligt att finansborgarrådet därvid inte begränsar sin prövning i enlighet med drätselnämndens formella kompe— tens. I stället bedömer han ett ärende i hela dessvidd och tar oftast slutlig ställning i sak. Beskrivningar- na av den formella och informella/reella beslutsproces- sen och statistiskt material visar att så är fallet. Detta är givetvis påtagligt i politiskt kontroversiel— la ärenden, där voteringar och reservationer förekom- mer. Men även för andra "neutrala" ärenden gäller det- samma, även om detta inte går att utläsa direkt ur ut- låtandenas texter.

En konsekvens av att finansborgarrådet och därmed den grupp han företräder tar slutlig ställning i drätsel— nämnden blir att även övriga partier som är represen- terade i nämnden gör detsamma. Övriga borgarråd som inte sitteri.drätselnämndenoch.skall föredra ettärende i borgarrådsberedningen och i styrelsen ger således ge- nom ombud sina politiska ståndpunkter tillkänna redan

i nämnden.

Drätselnämnden går således utöver sina formellt givna uppgifter och gör allmänpolitiska bedömningar. Dessa bedömningar kan sägas avse en föreslagen åtgärds lämp— lighet och ändamålsenlighet för kommunen inte bara från finansteknisk eller driftekonomisk synpunkt utan rent generellt. På grundval av kammarkontorets såväl ekonomiska men också mera allmänna prioriteringsbedöm— ningar av vederbörande facknämnds material och förslag tar nämnden politisk ställning. I de politiska ställ— ningstagandena spelar de ekonomiska momenten ofta en avgörande roll. Detta är inte en följd av den nuvaran— de allmänna ekonomiska situationen utan ligger i kom— munens uppgift att sörja för gemensamma angelägenheter. Det är för övrigt knappast möjligt att bedöma en mer betydelsefull åtgärd från ekonomisk synpunkt utan att komma in på värderingar som avser en verksamhets mål, inriktning och kvalitet.

På grundval av självstyrelsekommitténs material och det som har sagts nu kan konstateras att drätselnämn- den gör sådana samlade allmänpolitiska bedömningar som i andra kommuner och i landstingskommuner ankommer på kommunstyrelsen respektive förvaltningsutskottet. Det— ta förhållande är en av orsakerna till att kommunsty— relsen inte har den ställning och funktionsonlcentralt ledningsorgan vilket styrelsen i andra kommuner har och som anges i KL.

4.2.4 Borgarrådsberedningen

I KL stadgas som nämnts att borgarråden skall bilda en borgarrådsberedning. Förutom denna bestämmelse har be- redningens funktion lämnats oreglerad i lagen. Det för— utsattes vid kommunallagsreformen att behovet av före— skrifter skulle tillgodoses av kommunen själv. Förslag till reglemente för kommunstyrelsen och borgarrådsbe- redningen antogs 1979 av fullmäktige. Enligt detta ut— ser fullmäktige liksom tidigare, sedan val av borgar— råd har ägt rum, ett av borgarråden (finansborgarrådet)

till ordförande i beredningen.

Borgarrådsberedningens roll är enligt reglementet att åstadkomma enhetlighet inom förvaltningen och planmäs- sighet i utredningsarbetet. Dessutom har beredningen den viktiga uppgiften att förbereda ärenden som borgar— råden har att föredra i kommunstyrelsen.

Borgarråden är ordförande i de allra flesta av kommu— nens nämnderl). Bland dem finns numera alltid grupp— ledarna för de partier eller partikonstellationer i fullmäktige som besätter ordförandeposter. Härigenom intar borgarråden en stark ställning och bildar i prak- tiken kommunens regering.

Finansborgarrådet är i egenskap av ordförande i borgar— rådsberedningen också ordförande i drätselnämnden. Vi— dare är han chef för stadskansliet. Förutom det rotel- sekretariat vilket alla borgarråd har disponerar fi— nansborgarrådet som särskilt stabsorgan finansavdel— ningen inom kansliet. Tillsammans med rollen som majo- ritetsledare, vilken i normalfallet enligt politisk praxis tillkommer finansborgarrådet, ger detta borgar- rådet en mycket framträdande position.

Den nu rådande ordningen tillkom egentligen i syfte att stärka lekmannainflytandetfrepresenterat av stads— kollegiets ledamöter. Borgarråden, som tidigare hade tillhört kollegiet och dominerat detta, avsågs i fort— sättningen ha beredande uppgifter, vara ordförande i nämnder, föredragande i kollegiet och ansvariga var och en för sin grupp av ärenden. Denna formella marke- ring av lekmannainflytandet ledde likväl i praktiken till att borgarrådens ställning stärktes och att den reella politiska makten fördes över från kommunstyrel— sen till borgarrådsberedningen.

1) I valnämnden, besvärsnämnden, överförmyndarnämnden, hemvärnsnämnden samt bostadsförmedlingsstyrelsen är borgarråd inte ordförande.

Som framgått tidigare föregrips i ärenden som behand- las av drätselnämnden ställningstagandena i borgarråds— beredningen i många fall av handläggningen i nämnden. Drätselnämndens ståndpunkter förbereds genom informel— la kontakter mellan borgarråden och/eller genom samråd mellan borgarråd och deras partirepresentanter där. Den bristande överensstämmelsen mellan formell och reell beslutsprocess är här särskilt påtaglig. Visserligen innebär de beskrivna förhållandena inte i praktiken någon maktförskjutning från borgarrådsberedningen till drätselnämnden. Det framstår dock som föga rationellt att övriga borgarråd vad avser ärendena i drätselnämn- den skall agera indirekt i förhållande till ordföran— den/finansborgarrådet.

4.3 Utredningens överväganden och förslag

4.3.1 Inledning

I självstyrelsekommitténs slutbetänkande framhålls att det nu beskrivna systemet med tre centrala politiska organ i Stockholms kommun fungerar "utan alltför besvä— rande problem men icke utan brister”. Kommittén samman— fattar erfarenheterna av denna organisation enligt föl- jande.

Vad som träder i förgrunden vid en kritisk gransk- ning och som skulle kunna motivera en reform är den oklara och logiskt sett tämligen svagt motive— rade reella maktfördelningen mellan ett flertal centrala beredningsorgan, vars samlade effekt är att kommunstyrelsen fått sin ställning kringsku— ren. Borgarrådsberedningen har utan formell makt, genom sin ställning och sammansättning, ett syn- nerligen stort inflytande över hela det kommunala verksamhetsområdet. Drätselnämnden på det finan — politiska området (och generalplaneberedningen1 på det stadsbyggnadspolitiska) har uppgifter av mycket stor betydelse för den kommunala verksam— hetens innehåll och utveckling. Riktlinjen för en reform borde vara att så långt möjligt samla det reella beslutsförfarandet i övergripande frågor

1) Generalplaneberedningen har på förslag av kommittén ombildats till en planeringsberedning fr.o.m. 1977.

till kommunens styrelse och därmedge denna styrel— se den karaktär av administrativt och politiskt maktforum som den enligt konstitutionen skall ha.

Att det avgörande politiska ställningstagandet i regel sker i det första av de centrala organ som ett ärende möter, framgår av att ärendebehand- lingen i drätselnämnden, borgarrådsberedningen och kommunstyrelsen nästan alltid är likartad.

En koncentration av förtroendeinflytandet på det centrala planet skulle således inte behöva inne— bära någon försvagning i fråga om ärendens sakbe- handling, men väl kunna medföra vissa praktiska fördelar genom en förenklad ärendegång.

Utredningen delar självstyrelsekommitténs här återgiv— na bedömning. Den överensstämmer i allt väsentligt med det som har anförts tidigare beträffande utgångspunk— terna för utredningens bedömningar och de tre organens ställning och funktion.

Att kommunstyrelsen inte har den ledande ställning som den har tillagts i KL och att drätselnämnden inte har enbart den ekonomisk—tekniska funktion som KL:s pro— mulgationsbestämmelser anger är givetvis mindre till— fredsställande från kommunalrättslig synpunkt.Men även av kommunaldemokratiska skäl kan den nuvarande ord— ningen ifrågasättas. Stockholms ledningsorganisation har en helt annan struktur än den som är avsedd i KL och riksdagens beslut 1977 om den kommunala demokratin. Den informella/reella beslutsprocessen dominerar över den formella och i övriga kommuner vedertagna, något som medför att de icke heltidssysselsatta förtroende— valda i Stockholm har en svagare ställning än de en- ligt kommunala principer skall ha. Den beskrivna ord— ningen innefattar sålunda vissa grundläggande avvikel- ser från allmänt omfattade åsikter om rollfördelningen mellan de kommunala organen och mellan olika katego- rier av förtroendevalda.

Mot bakgrund av uttalandena i direktiven och i KU:s be— tänkande samt av utredningen beskrivna förhållanden an- ser utredningen att kommunstyrelsen i Stockholm bör ha

samma ställning både formellt och faktiskt som styrel— sen har i övriga kommuner. Utredningen inriktar därför sina överväganden på detta.

När det gäller frågan att ta bort särregleri_KL för de centrala organen i Stockholm, vill utredningen framhål— la att ett sådant grepp i flera avseenden skulle vidga kommunens möjligheter att själv bestämma om sin organi— sation. Om valbarhetshindret för borgarråden i 3 kap. 3 5 andra stycket KL får utgå,blir detmöjligt att väl— ja borgarråd till ledamot eller suppleant i kommunsty- relsen och att utse borgarråd till ordförande eller vice ordförande i den. Ingenting skulle å andra sidan hindra kommunen att behålla nuvarande ordning i fråga om borgarråd/kommunstyrelse. Detsamma gäller bestämmel- serna i 3 kap. 18 5 första stycket KL om borgarrådens närvaroskyldighet vid styrelsens sammanträden. Fullmäk- tige kan besluta om närvaro— och yttranderätt för bor— garråd med stöd av 3 kap. 15 5 KL. Den hävdvunna och hos kommunmedlemmarna allmänt bekanta benämningen bor- garråd kan självfallet också vara kvar.

I detta sammanhang bör också erinras om att KL vid riksdagsbehandlingen kompletterades med bestämmelserom rätt att få till stånd proportionella val av arbetsut— skott, avdelningar, delegationer och beredningar inom styrelsen och övriga nämnder.KU ansåg att minoriteten skulle garanteras möjlighet till representation i så— dana organ (KU 1976/77:25 s. 22 f). Bestämmelser härom finns i 3 kap. 10 5 första stycket KL. Proportionellt valsätt kan numera tillämpas när styrelsen eller nämnd in0m sig utser Såväl avdelning (motsvarande) till vil— kendelegerats beslutanderätt som avdelning (motsvaran— de) med enbart beredande uppgifter. Till följd av be— stämmelserna i KL om val av borgarråd (3 kap. 17 5 första stycket), om borgarrådsberedning (3 kap. 18 5 första stycket) samt om valbarhetshinder för borgarråd (3 kap. 3 5 andra stycket jfr med 3 kap. 10 5 första stycket) är nämnda föreskrifter i KL om proportionellt

val inte tillämpliga på borgarrådsberedningen.

En reform förutsätter således vissa ändringar i KL och KL:s promulgationsbestämmelser, vilka i främsta rummet innebär att särskilda organisatoriska bestämmelser för Stockholm får utgå. Utformningen av en kommuns organi— sation är endast delvis beroende av bestämmelser i lagen. För att nå syftet med reformen krävs komplette- ringar med andra organisatoriska förändringar än så— dana som direkt följer av att bestämmelser utgår ur KL. Sådana förändringar ankommer det i och för sig på kommunen själv att bestämma om. Med utgångspunkt i de generella ramar som KL ger presenterar utredningen en skiss som med beaktande av förhållandena i Stockholms kommun anger gp möjlig organisation. En sådan modell redovisas i den i bilaga 2 intagna promemorian.

4.3.2 Kommunstyrelsen

Kommunstyrelsens uppgifter

Vid övervägandena om en reform av den centrala för- troendemannaorganisationen i Stockholms kommun är sty— relsefunktionen den väsentligaste. Den nuvarande ord- ningen, där kommunstyrelsen endast i formellt avseende fyller denna funktion, kan ifrågasättas såväl från effektivitetssynpunkt som av kommunaldemokratiska skäl. Om styrelsen görs till det ledande organ som den skall vara enligt KL, koncentreras det politiska inflytandet till styrelsen. De reella avgörandena i ärendena knyts därmed till behandlingen i styrelsen. Det måste också vara mer rationellt att den samlade bedömningen och de slutliga ställningstagandena under beredningen av full- mäktigeärendena görs i det organ som i berednings— processen ligger närmast kommunfullmäktige. Detta gäl- ler också ärenden som för närvarande slutligt och for— mellt avgörs av styrelsen men i vilka utgången i reali-

teten har bestämts tidigare av underordnade organ. Om ärendebehandlingen koncentreras till styrelsen, kan an— talet centrala instanser minskas.

Som framhållits tidigare (4.2.1) anses allmänt styrel- sefunktionen böra omfatta även ett övergripande ansvar för kommunens ekonomi. Den nuvarande formella uppgifts- fördelningen mellan kommunstyrelsen och drätselnämnden framstår som svagt motiverad med hänsyn till utveck- lingen i övriga kommuner och därav föranledda lagänd— ringar. Detsamma gäller drätselnämndens faktiska funk- tion som centralt politiskt beredningsorgan, vilken medför att de flesta betydelsefulla ärendena i realite- ten avgörs på denna nivå i organisationen under kommun— styrelsen.

Utredningen anser att starka skäl talar för att kommun— styrelsen ges den ställning och funktion som styrelsen har i övriga kommuner och att KL:s bestämmelser om sty— relsen skall tillämpas fullt ut även i Stockholm. Det- ta innebär att drätselnämnden utgår ur organisationen. Drätselnämndens uppgifter övertas av kommunstyrelsen. Lagtekniskt genomförs detta genom att 15 5 KL:s pro— mulgationsbestämmelser upphör att gälla.

Genom en sådan åtgärd får kommunstyrelsen formellt ett odelat ansvar för kommunens ekonomi och kommunen— lika- ledes formellt — en samlad ledningsfunktion. Med en i övrigt oförändrad organisation skulle den i realiteten öka borgarrådsberedningens betydelse, eftersom denna då ensam har att förbereda och lägga förslag i alla

' ärenden som skall behandlas av styrelsen. Under förut-

sättning att borgarrådsberedningen har samma majo- ritet som styrelsen skulle styrelseärendena i prakti— ken komma att avgöras av beredningen. Att enbart över— föra uppgifter till styrelsen är sålunda inte tillräck- ligt för att göra styrelsen till det egentliga poli— tiska ledningsorganet. En reform bör därför enligt ut- redningens mening kompletteras med andra organisato—

riska förändringar. Sådana förändringar ankommer på kommunen själv att bestämma om. Utredningen skisserar i den tidigare omnämnda bilagan 2 en möjlig modell. I viss utsträckning berörs hithörande frågor också i de närmast följande avsnitten såsom underlag för utred- ningens resonemang om styrelsens sammansättning och om särskilda beredningsorgan. Det kan redan här nämnas att borgarrådsberedningen föreslås icke längre vara

ett lagreglerat organ.

Det bör i detta sammanhang nämnas att kommunstyrelsen i förslaget till ny plan- och bygglag SOU 1979:65,66 ges en central roll i planeringen med främsta uppgift att leda och samordna den översiktliga fysiska plane- ringen samt ansvara för plangenomförandet. I den av ut- redningen skisserade organisationen får kommunstyrel- sen samma möjligheter att fullgöra centrala planerings- uppgifter som styrelsen i övriga kommuner.

Kommunstyrelsens sammansättning

Den nuvarande ordningen betonar det egentliga lekmanna- inflytandet genom att borgarråden är utestängda från ledamotskap i styrelsen. Att denna markering endast fått formell betydelse och att det reella inflytandet har flyttats till borgarrådsberedningen och därigenom ytterligare förstärkt borgarrådens ställning har fram— hållits tidigare i flera sammanhang. Med utgångspunk— ten att styrelsen också reellt skall vara kommunens ledande organ under kommunfullmäktige anser utred— ningen att dessa mest inflytelserika förtroendevalda i kommunen inte skall hållas utanför styrelsen. I vart fall bör inte en sådan ordning föreskrivas i KL. Det ankommer inte på utredningen att ta ställning till frå— gan huruvida samtliga eller endast några borgarråd bör ingå i styrelsen.

Det är givet att borgarråden genom sin sakkunskap och politiska ledningsfunktion skulle inta en framträdande

ställning som ledamöter i styrelsen. Om de övriga leda— möterna i styrelsen deltar aktivt i ärendeberedningen, ökar emellertid deras insikter och därmed successivt även deras inflytande. Överensstämmelsen mellan for— mell och reell beslutsprocess på styrelsenivå blir större, om borgarråd ingår i den. Det nu anförda moti— verar enligt utredningens mening att borgarråd skall kunna väljas till ledamöter och suppleanter i styrel— sen. Valbarhetshindret för borgarråd bör således tas bort.

Som utredningen framhållit tidigare bör det i Stock- holm liksom i övriga kommuner ankomma på kommunfullmäk— tige att besluta om sammansättningen av kommunstyrel- sen och dess presidium. Väljer man en modell enligt vilken såväl borgarråden som andra förtroendevalda ingår i styrelsen är det naturligt att antalet leda— möter utökas. Härför talar även allmänna kommunaldemo- kratiska skäl, vilka berörs i nästa avsnitt.

I KL:s karaktär av ramlag och syftet med utredningens uppdrag ligger vidare att nya särregler för Stockholms kommun inte bör tillskapas vare sig som ersättning för sådana som föreslås utgå eller helt nya. Den nu skisse— rade modellen med en kommunstyrelse i Stockholm som har samma ställning och uppgifter som styrelsen i öv— riga kommuner och landstingskommuner bör kunna tilläm— pas helt enligt de allmänna reglerna. Utredningen har således inte anledning att föreslå nya bestämmelser av innebörd att borgarråden skall tillhöra styrelsen och att t.ex. finansborgarrådet skall vara ordförande i denna. Detta får som i andra kommuner bli frågor att lösa vid de politiska partiernas nomineringar och de— ras överläggningar beträffande fördelningen av för— troendeposter samt vid de val som fullmäktige förrät— tar.

4.3.3 Särskilda beredningsorgan i kommunstyrelse- arbetet

Beredningsfunktionen är av största betydelse. Det är genom den som faktaunderlag för beslut tas fram och de politiska ställningstagandena utformas. Kommunaldemo— kratiutredningen har betonat vikten av att de förtroen— devaldas inflytande över ärendeberedningen stärks.

Enligt statsmakternas ställningstaganden till den kom— munala demokratins utformning och funktion, vilka gjor- des samtidigt med kommunallagsreformen, bör lekmannain- flytandet stärkas i kommuner och i landstingskommuner. I styrelsen och nämnderna sker detta genom en vidgad medverkan i ärendeberedning och utredningsverksamhet. Med hänsyn till de tidigare beskrivna speciella förhål- landena i Stockholm kan reformens syften motivera att också andra förtroendevalda än borgarråden deltar i nämnda funktioner.

Enligt utredningens mening bör det i Stockholms kommun liksom fallet är i de flesta andra kommuner finnas en allmän politisk beredningsinstans för samlad bedömning av ärenden som skall behandlas av styrelsen i sin hel— het. En sådan allmän beredning kan lämpligen inrättas och bestå av ledamöter eller suppleanter i styrelsen. Denna beredning kan då överta de uppgifter som nu an- kommer på borgarrådsberedningen i dess egenskap av for- mellt och lagreglerat beredningsorgan under styrelsen. Sammansättningen av den allmänna beredningen är en val- fråga för kommunstyrelsen.

Mot bakgrund av det anförda behövs inte längre bestäm- melser om obligatorisk borgarrådsberedning. Stadgandet i 3 kap. 18 5 första stycket KL om borgarrådsberedning kan därför utgå.

Även för det fall att föreskriften i KL om obligato- risk borgarrådsberedning utgår och styrelsen tillsät-

ter en allmän beredning äger kommunen givetvis själv avgöra om den vill låta samtliga borgarråd vara ett sådant allmänt organ. Vilken formell organisation sty— relsen än väljer kan borgarråden givetvis också bilda ett informellt forum för samråd om de finner det ange- läget.

I de flesta kommuner har inrättats arbetsutskott under kommunstyrelsen, vilka bereder och lämnar förslag till beslut i alla ärenden som skall behandlas av styrelsen. Till arbetsutskott har som regel beslutanderätt delege— rats. De har inrättats främst av effektivitetsskäl. Arbetsutskotten har emellertid kritiserats, bl.a. av kommunaldemokratiutredningen. Man har ansett att före— komsten av utskott medför en maktförskjutning från den samlade styrelsen till utskottet. Utredningen vill ock— så för sin del förorda att den allmänna beredningen inte görs till ett arbetsutskott med beslutanderätt utan får bli ett beredningsorgan för ärenden som skall behandlas i styrelsen.

Vid sidan om den allmänna beredningen bör finnas en ekonomiberedning som handlägger sådana ekonomisk—tek- niska ärenden som drätselnämnden enligt gällande be— stämmelser handlägger i dag. Till denna beredning bör alltså kunna delegeras viss beslutanderätt. Ekonomibe- redningens tilltänkta uppgifter behandlas utförligare i bilaga 2.

Inom kommunen finns ytterligare två från styrelsen fri— stående beredningsorgan som inte hänför sig till fack— områden, nämligen planeringsberedningen och stor—stock— holmsberedningen. Det synes utredningen lämpligt att beredningarnas ställning övervägs i samband med att kommunstyrelsen får en ändrad roll.

Av skäl som har berörts i föregående avsnitt och av det nu anförda om behovet av beredningsorgan inom sty- relsen bör alltså såsom redan föreslagits antalet leda-

möter i styrelsen utökas. Härvid talar mycket för att antalet suppleanter ej endast ökas i motsvarande grad. Enligt utredningens uppfattning bör i styrelsen finnas fler suppleanter än ledamöter. De bör väljas med sikte på att vissa av dem bör kunna ingå som ledamöter i be-

redningarna inom kommunstyrelsen.

I detta sammanhang vill utredningen också framhålla att fler personer kan beredas kommunala förtroendeupp— drag om man - liksom på styrelseplanet — även på nämnd- planet ökar antalet ledamöter och suppleanter i nämn- der som har ett litet antal ledamöter resp. supplean— ter. Även i nämnderna bör suppleantskap få ökad bety— delse. I de fall nämnderna inrättar delegationer och beredningar bör suppleanter utses att ingå i dessa or-

gan.

SOU 1981:53 5 BORGARRÅDEN I KOMMUNALLAGEN 5.1 Inledning

I samband med omorganisationen av den centrala förvalt- ningen i Stockholms stad 1920 inrättades som nämnts tidigare sysslor för avlönade förtroendemän, borgarråd. För att kunna arvodera borgarråden och ge dem önskad roll i organisationen krävdes stöd i lag. Därför togs regler om borgarråd in i den då gällande förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm (jfr avsnitt 2.1.3). Allt sedan dess har regler om borgarråd funnits i Stockholms kommunalförfattningar.

När den för hela landet gemensamma kommunallagenantogs 1977 fördes vissa regler om borgarråden över till den lagen, så att inte organisationen och arbetsformerna i Stockholms kommun skulle rubbas. Bestämmelserna begrän— sades till ett minimum. Där lagstöd inte behövdes ut- gick reglerna om borgarråd för att i stället tas in i reglemente. De flesta Särreglerna för Stockholms kom— mun i KL avser dock borgarråden, något som i sin tur återverkar på innehållet i flera andra bestämmelser om fullmäktige och kommunstyrelsen.

Den nya KL innehåller inte några bestämmelser som ut— tryckligen är tillämpliga endast på heltidssysselsatta förtroendevalda i andra kommuner än Stockholm eller i landstingskommuner. Det kan sägas att lagregleringen av borgarrådssysslorna till sin natur framstår som

kanske mest historiskt betingad, eftersom man genom generella bestämmelser i KL i dag har arvoderingsmöj— ligheter för motsvarande befattningar i andra kommuner. Det kan också sägas att om Stockholms kommun hade in— rättat borgarrådsbefattningar samtidigt som heltids— poster tillkom i andra kommuner, hade förutsättningar— na varit desamma för alla kommuner. Några särbestämmel— ser hade då inte behövts för Stockholms del. Utred— ningen utgår emellertid från den lagreglering som gäl- ler nu och skall i det följande analysera situationen.

5.2 Särreglerna om borgarråden i kommunallagen

3 kap. 17 och 18 55 innehåller bestämmelser om borgar- rad.

I 17 5 ges föreskrifter om val av borgarråd, mandattid, valbarhetsvillkor, avgång, fyllnadsval och vikarie samt arvode och andra ekonomiska förmåner.

I 18 5 regleras närmare borgarrådens uppgifter och ställning. Borgarråden skall närvara vid styrelsens sammanträden och har rätt att delta i överläggningarna men inte i besluten. Borgarråden bildar en borgarråds- beredning (första stycket).

Ordförande i beredningen, finansborgarrådet, utses en- ligt reglementsföreskrifterav fullmäktige. I 15 5 and— ra stycket KL:s promulgationsbestämmelser föreskrivs dessutom att ordförande i borgarrådsberedningen skall vara ordförande i drätselnämnden.

Övriga borgarråd skall utses av styrelsen till ordfö— rande i såväl de specialreglerade som de kommunallags— reglerade nämnderna, såvitt inte annat är stadgat el— ler bestämts av fullmäktige. I de fall styrelsen inte utser borgarråd till ordförande bestämmer fullmäktige vad som skall gälla om ordförande i kommunallagsregle- rad nämnd (prop. 1975/76:187 s. 473) och även i spe—

cialreglerad nämnd, om inte annat föreskrivs i special— författningarna. Borgarråd tjänstgör som ordförande i nämnd till dess han avgår. Om ärendenas fördelning mel— lan borgarråden förändras, får styrelsen besluta att ordförandeuppdraget skall upphöra tidigare. Den som förordnats till Vikarie för borgarråd utövar också bor— garrådets uppdrag som ordförande i nämnd (18 5 andra stycket).

På fullmäktige ankommer att meddela närmare föreskrif- ter om borgarråd (18 5 tredje stycket). Sådana före— skrifter har tagits in i reglementet för kommunstyrel— sen och borgarrådsberedningen. Arbetsfördelningen mel- lan borgarråden är fastställd av kommunstyrelsen genom rotelindelning för borgarrådens föredragningsskyldig— het.

Ett särskilt valbarhetshinder för borgarråd ställs upp i 3 kap. 3 5 andra stycket KL. Borgarråd får inte ut— ses till ledamot eller suppleant i styrelsen. Till följd av att borgarråden väljs särskilt och därefter utses till ordförande i de flesta nämnderna görs i 2 kap. 23 5 första stycket KL undantag från bestämmelser— na om proportionella val av ledamöter - och även supp- leanter — i kommunallagsreglerade nämnder.

Utöver de nu redovisade reglerna finns särskilda be— stämmelser om borgarråd i KL:s fullmäktigekapitel (2 kap.). Även om borgarråd inte är ledamot av fullmäk— tige, skall borgarrådet närvara vid deras sammanträden med rätt att delta i överläggningarna men inte i beslu- ten. Sådant borgarråd har även förslagsrätt (14 5 fjär- de stycket) samt rätt att anhängiggöra ärenden genom motion (15 5 andra stycket). Beträffande interpella— tion och fråga stadgas, att sådana får framställas en- dast till borgarråd (24 5 första och fjärde styckena).

5.2.1 Val av borgarråd m.m.

Borgarråden väljs enligt 3 kap. 17 5 första stycket KL särskilt av fullmäktige. De behöver inte, till skill— nad från heltidssysselsatta förtroendevalda i landets övriga kommuner, vara ledamöter eller suppleanter i fullmäktige eller annat i KL angivet organ. Borgar— råden väljs till det antal som fullmäktige bestämmer för tre år vid första sammanträdet med nyvalda fullmäk- tige efter det att kommunalval har hållits. Som regel sker detta den 15 oktober.

Om det begärs skall varje borgarråd utses genom sär— skilt val. Inga speciella villkor gäller i fråga om majoritet, utan vanlig enkel majoritet fäller utslaget. Hittills har majoriteten inte utnyttjat möjligheten att välja ett borgarråd i taget för att på så sätt be- sätta samtliga borgarrådsposter. Nomineringsarbetet inom partierna och de därtill knutna överläggningarna partierna emellan är i realiteten avgörande för ut- gången av valet i fullmäktige. Borgarrådsplatserna för— delas i praktiken i huvudsak efter proportionella grun- der mellan de olika partierna, dock så att majoritets— läget i fullmäktige återspeglas även i borgarrådssam— mansättningen.

Valbarhetsvillkoren är numera desamma som för fullmäk— tige. Det speciella kvalifikationskravet - att endast personer med synnerlig insikt och erfarenhet i kommu- nala förvaltningsfrågor eller eljest i allmänna värv får utses till borgarråd — kom redan från början att sakna betydelse. Det rörde sig inte om kompetenskrav

i egentlig mening utan endast om ett slags princip— deklaration. Enligt kommunallagsutredningen kunde kra— vet därför utgå ur lagen (jfr Calmfors: Att vara kom- munal förtroendeman, s. 207—208). Vederbörandes kvali— fikationer för uppdraget fick partierna bedöma i sam— band med nomineringen. Departementschefen anslöt sig till denna bedömning och ansåg i likhet med utred-

ningen att samma valbarhetsvillkor borde gälla för bor— garråd som för övriga förtroendevalda (prop. l975/76: 187 s. 483). Detta innebar en ändring såtillvida att endast person som är kyrkobokförd i Stockholms kommun numera är valbar till borgarråd. Bestämmelserna i KL om valbarhetshinder för kommunens ledande tjänstemän

i 2 kap. 4 5 andra stycket KL är inte tillämpliga för borgarråd (prop. s. 353). Om borgarråd upphör att vara valbar förfaller hans uppdrag genast. Fyllnadsvalskall äga rum om borgarråd avgår under tjänstgöringstiden. För tiden intill dess sådant val skett och vid tjänst- ledighet för borgarråd får styrelsen förordna vikarie på befattningen.

Borgarråd får enligt reglementsföreskrift inte utan fullmäktiges medgivande inneha annan tjänst eller där— med jämförligt allmänt eller enskilt uppdrag. I händel— se att borgarråd på grund av sjukdom eller annat gil— tigt förfall är hindrad att tjänstgöra längre tid än fyra månader i följd eller sammanlagt sex månader un- der ett år, kan fullmäktige ta upp frågan om borgar- rådet skall kvarstå i sin befattning eller avgå.

Kommunfullmäktige valde den 15 oktober 1979 nio borgar- råd för tiden 15 oktober 1979 - 14 oktober 1982.

5.2.2 Borgarrådens uppgifter

Så snart fullmäktige har valt borgarråd samt utsett ordförande i borgarrådsberedningen (finansborgarrådet), beslutar den nyvalda kommunstyrelsen på sitt första sammanträde om rotelindelning och borgarrådens rotel— ansvar. Borgarråden blir därigenom omedelbart föredra— gande och ansvariga för sina rotlar. Finansborgarrådet är som ordförande i borgarrådsberedningen också ord— förande i drätselnämnden. Styrelsen-—inte fullmäktige- utser övriga borgarråd till ordförande i flertalet så—

väl specialreglerade som kommunallagsreglerade nämn—

derl). Vid ordförandevalet skall styrelsen ta hänsyn till rotelindelningen.

I spetsen för varje rotel står alltså ett borgarråd. Samtidigt är borgarråd normalt ordförande i de nämnder som tillhör roteln. Föredragningsskyldigheten står så- ledes i nära samband med ordförandeskapet i nämnderna. Uppdragen som nämndordförande skapar det sakliga och politiska underlaget för borgarråden vid fullgörandet av deras uppgifter inom centralförvaltningen. Kombina— tionen av övergripande ansvar och ansvar för fackområ— den ger borgarråden en stark position inom förvalt— ningen. Om borgarråden inte valdes till nämndordföran— de skulle de inte på samma sätt kunna fullgöra sina uppgifter som ansvariga ledare för förvaltningsarbetet inom roteln (prop. l957:16 till 1957 års KLS s. 57—58, jfr även SOU 1975:41 s. 178).

I konsekvens med att borgarråden ej ingår i styrelsen men är föredragande i denna är de skyldiga att närvara vid styrelsens sammanträden och berättigade att delta— ga i överläggningarna. I propositionen (1975/761187 s. 484) anfördes att den bestämmelsen inte kunde anses bli helt ersatt av den nya bestämmelsen i 3 kap. 15 5 KL om förtroendevalds rätt att närvara och yttra sig i nämnder där han inte är ledamot eller suppleant. Denna regel innebär endast ett bemyndigande för fullmäktige att medge närvaro— eller yttranderätt men ingen ovill— korlig närvaroskyldighet eller yttranderätt.

Endast borgarråd får interpelleras. Fråga får också ställas endast till borgarråd. Interpellationer och frågor i ämnen som rör en nämnd där borgarråd inte är ordförande skall således ställas till rotelansvarigt borgarråd. (Om interpellation och fråga, se vidare av- snitt 7.)

1) I valnämnden, besvärsnämnden, överförmyndarnämnden, hemvärnsnämnden samt bostadsförmedlingsstyrelsen är borgarråd inte ordförande.

Som nämnts bildar borgarråden en borgarrådsberedning i vilken finansborgarrådet är ordförande. I reglemen— tet för kommunstyrelsen och borgarrådsberedningen stadgas bl.a. att borgarrådsberedningen skall bereda de ärenden som styrelsen handlägger. Beredningenskall verka för enhetlighet inom förvaltningen och planmäs- sighet i utredningsarbetet.

Borgarråden är normalt ledamöter i fullmäktige ochhar i dennaegenskap yttranderättoch rösträtt.Även borgar- råd som inte är ledamot i fullmäktige kan agera vid sam— manträdena.Sådantborgarrådskallnämligennärvaravid fullmäktigesammanträdenaoch harrätt attyttra sig och ställaförslag. Borgarrådetfår dockinte deltai_beslu- ten.Även rättatt anhängiggöraärende genom motion har tillagts borgarråd. (Två av de borgarråd som valts

för periodenl979-l982 är inte ledamöter i fullmäktige.)

Borgarråden är i princip inbördes jämställda gentemot fullmäktige och kommunstyrelsen. Finansborgarrådet har dock tillagts en ledande och sammanhållande funktion. Det åligger detta borgarråd att föredra skatte— och budgetfrågor i kommunstyrelsen. Finansborgarrådet har därigenom ansvaret för och leder arbetet med kommunens samlade budget. Han skall följa viktigare ärenden inom förvaltningen och är, som nämnts tidigare, ordförande i borgarrådsberedningen och drätselnämnden. Finansbor- garrådet är också chef för stadskansliet och dispone- rar, förutom det rotelsekretariat som alla borgarråd har, som särskilt stabsorgan finansavdelningen inom Stadskansliet. Finansborgarrådet har alltså - tillsam- mans med rollen som majoritetsledare, vilken i normal— fallet enligt politisk praxis tillkommer honom - en mycket framträdande position.

5.2.3 Arvode och andra förmåner

De särskilda bestämmelserna om ekonomisk ersättning

till borgarråden har utformats i överensstämmelse med

KL:s allmänna ersättningsregler. Fullmäktige får beslu— ta, att till borgarråd skall i skälig omfattning utgå ersättning för resekostnader och andra utgifter som föranleds av uppdraget samt arvode, pension och andra ekonomiska förmåner. I förarbetena uttalas att kravet på skälighet omfattar alla former av ersättning. Arvo— dena skall alltså som princip motsvaras av uppdragets omfattning.

Närmare bestämmelser om borgarrådens arvoden och andra sociala förmåner och därmed sammanhängande villkor finns i tjänstereglementet för borgarråden. I detta an— ges i vilken utsträckning allmänna bestämmelser för tjänstemän hos Stockholms kommun och tjänstemannastad— gan för Stockholms kommun skall tillämpas på borgar— råden. Denna hänvisning innebär att för borgarråd i stort sett gäller vanliga bestämmelser om semester, tjänstledighet för sjukdom, barnledighet och militär— tjänstgöring m.m. Borgarrådens arvode är relaterat till viss lönegrad på den löneplan som gäller för kom- munens tjänstemän.

Frågan om pension till borgarråden väcktes första gången 1935. Dessförinnan hade man bestämmelser som be— rättigade borgarråd att vid avgång, som inte var fri- villig, under ett visst antal år uppbära ett s.k. ex- pektansarvode. Om borgarråd inte omvaldes utgick årli— gen ett arvode under lika lång tid som han varit bor— garråd, dock högst sex år.Någrabestämmelser härutöver om pension fanns inte. Pensionsreglemente för borgar- råd antogs 1951, vilket i tillämpliga delar anknöts till de pensionsbestämmelser som gällde för kommunens tjänstemän med förordnande på viss tid. Nuvarande pen— sionsreglemente för borgarråden ger dem rätt till egen— pension som omfattar ålders-, garanti- och visstidspen- sion samt familjepension. Ett nytt särskilt pensions— reglemente för borgarråden har nyligen antagits. Detta kommer att gälla för borgarråd som tillträder efter kommunalvalet 1982.

5.3 Kommunalråden och landstingsråden 5.3.1 Förarbetena till kommunallagen

Grundprincipen i KL att kommunerna och landstingskommu— nerna lämnats största möjliga frihet att anpassa sina arbetsformer till lokala förhållanden och önskemål präglar också de heltidssysselsatta förtroendevaldas roll i det kommunala arbetet. Kommunerna har lämnats frihet att lokalt bestämma om dessas roll.

Kommunaldemokratiutredningen ansåg att de heltidssys— selsattas funktion inte skulle lagregleras. Emellertid föreslog utredningen att dessa skulle omnämnas i lagen (SOU 1975241 5. 176). I propositionenoch under utskotts— behandlingen avvisades detta förslag. Föredragande statsrådet fann det naturligt att man inte genom lag närmare skulle reglera formerna för de förtroendeval- das arbete (prop. 1975/76:187 5.272). Detta synsätt motiverades även av de stora variationer som finns i arbetsförutsättningarna för de förtroendevalda. All— mänt sett var det väsentligt att de förtroendevaldas inflytande över den kommunala verksamheten förstärktes. I detta sammanhang betonade föredragande statsrådet be- tydelsen av möjligheterna att förtroendevalda engagera— des på heltid eller deltid. Det fanns emellertid inte några särskilda skäl för en generell bestämmelse i KL om att förtroendevalda skulle kunna engageras på hel- tid, eftersom kommunerna redan hade denna befogenhet.

KU markerade att någon principiell skillnad inte skul— le göras mellan arbetssituationen för de heltidssyssel— satta och den för övriga förtroendevalda. KU anförde följande (KU l976/77:25 s. 26-27).

Frågan om de heltidsengagerade förtroendemännens ställning bör så långt möjligt bestämmas med hän— syn till de lokala förhållandena i kommunerna resp. landstingskommunerna. Utvecklingen mot allt fler heltidsengagerade förtroendevalda har ibland varit nödvändig för att politikerna och partierna skall kunna bevara ett starkt förtroendemannain-

flytande över den kommunala förvaltningen. Enligt utskottet kommer det även i framtiden att vara nödvändigt i många kommuner att en eller flera förtroendevalda ägnar hela sin arbetstid åt kommu— nalt arbete. Utskottet vill i detta sammanhang även understryka betydelsen av att de kommunala förtroendemännen får bättre möjligheter att äta sig uppdrag av deltidskaraktär. När rätten att er— hålla ledighet från ordinarie arbete för att full— göra kommunalt uppdrag blir lagfäst torde det ock— så bli lättare för vissa kommunmedlemmar att åta sig sådana deltidsuppdrag. Enligt utskottets mening bör inte någon principiell skillnad göras mellan de heltidsengagerades arbetssituation och den för övriga förtroendevalda, utan det avgöran- de är att alla förtroendemän får tillräckliga möj— ligheter att utföra sina uppdrag på det sätt som anses lämpligt i resp. kommun. En ytterligare mar— kerad särställning för de heltidsengagerade bör enligt utskottets mening så långt möjligtundvikas.

Resultatet blev att kommunalråden och landstingsråden inte omnämns i KL. I två avseenden togs dock särskild hänsyn till de heltidssysselsattas roll, nämligen vid utformningen av närvarorätten i nämnderna och i fråga om interpellationsinstitutet. Vidare ger KL:s ersätt— ningsregler utrymme för att utge arvoden och andra för- måner till s.k. oppositionsråd, som inte har uppdrag som ordförande eller vice ordförande i nämnd eller be— redning. Utifrån bl.a. dessa regler har kommunerna läm— nats frihet att i nämndernas reglementen eller i sär- skilda beslut reglera de heltidssysselsattas ställning och roll i organisationen efter lokala förhållanden och önskemål.

Det kan i detta sammanhang vara av intresse att något ytterligare redogöra för bestämmelserna i KL om när— varorätten i nämnderna. (Interpellationsinstitutet be— handlas i avsnitt 7.1.3). För att ge kommunerna möjlig— het att utifrån lokala förutsättningar bestämma om de heltids- och deltidssysselsatta förtroendevaldas roll här fullmäktige rätt att besluta om närvaro- och ytt— randerätt i nämnderna för ledamot eller suppleant i fullmäktige, styrelsen, annan nämnd eller beredning vilken inte är ledamot eller suppleant i styrelsen el—

ler nämnden (3 kap. 15 5 KL). I propositionen (prop. l975/761187 s. 275) framhölls att möjligheten att med- ge närvaro— och yttranderätt i första hand bör tilläm- pas när det gäller heltidssysselsatta förtroendevalda, som har övergripande uppgifter men som saknar ordföran— deuppdrag inom sitt ansvarsområde. Bestämmelsen är ock— så tillämplig på minoritetsföreträdare och på ordföran— de i styrelsen som inte är heltidssysselsatt.

KU betonade att kommunerna genom bestämmelsens utform— ning — d.v.s. att den inte bara är tillämplig på hel— tidssysselsatta förtroendevalda utan också på ledamot och suppleant i fullmäktige, styrelsen, annan nämnd el- ler beredning — fick möjligheter att själva planera sin organisation samt att nödvändiga samordningsuppgif— ter kunde klaras utan att fler förtroendevalda måste engageras på heltid. Utskottet ansåg vidare att arbets— förutsättningarna för samtliga förtroendevalda måste ägnas fortsatt uppmärksamhet. I vissa fall kan heltids- uppdrag vara nödvändiga och önskvärda. I andra kan där— emot uppgifterna med fördel delas upp på flera deltids— uppdrag. Med den föreslagna lösningen fick, enligt ut- skottet, kommunerna och landstingskommunerna i dessa frågor stor frihet att anpassa sin organisation till de lokala förutsättningarna (KU l976/77:25 s. 28).

5.3.2 Något om kommunalrådens och landstingsrådens ställning och uppgifter

Av landets 279 kommuner har 255 inrättat heltidsposter för förtroendevalda. Antalet heltidssysselsatta för— troendevalda (kommunalråd) var den 1 juli 1980 491. På landstingssidan fanns vid samma tidpunkt 98 heltids- sysselsatta. Praktiskt taget alla landstingskommuner har numera förtroendevalda med heltidssyssla, ofta med titeln landstingsråd.

Kommunal— och landstingsråden kan inte med stöd av KL

- i motsats till borgarråden — utses i ett särskilt

val av fullmäktige eller landstinget. För att kunna bli kommunalråd eller landstingsråd förutsätts att man valts till ledamot eller suppleant i fullmäktige/lands- tinget, styrelsen, annan nämnd, beredning eller ev. som kommunalrevisor eller revisorssuppleant. Inget hindrar emellertid fullmäktige att sedan ledamöter och suppleanter utsetts i nämnder etc. som nästa led i val— förfarandet utse kommunalråd resp. landstingsråd bland de redan valda ledamöterna och suppleanterna. De utses i så fall för en treårsperiod som sammanfaller med sty— relsens och övriga nämnders mandatperiod. De tillträ- der sina uppdrag den 1 januari året efter det då kom- munalvalen har hållits.

KL bygger som nämnts på principen att kommunerna och landstingskommunerna lämnas största möjliga frihet att anpassa sina arbetsformer till lokala förhållanden och önskemål. Genom utformningen av reglerna i KL om när— varorätt och interpellation underlättas möjligheterna för kommunerna att lokalt reglera de heltidssysselsat— ta förtroendevaldas ställning och roll i organisatio- nen.

Grundläggande för kommunal— och landstingsrådens ställ- ning är dels storleken på kommunen eller landstingskom— munen, dels sättet på vilket de utses.

De minsta kommunerna — med mindre än 20.000 invånare — har i allmänhet endast ett kommunalråd. Kommuner med mer än 50.000 invånare har vanligen tre eller fyra kom- munalråd. De allra största kommunerna har mer än tio

kommunalråd.

I mindre kommuner där man har endast ett kommunalråd är kommunalrådet vanligen ordförande i styrelsen och något eller några centrala organ såsom central bygg— nadskommitté, planberedning eller liknande. Med ett större antal kommunalråd följer behovet av en ansvars— fördelning mellan kommunalråden. I första hand är det

därvid posterna som ordförande i de näst kommunstyrel— sen tyngsta organen, nämligensocial centralnämnd, skol— styrelse och byggnadsnämnd, som besätts av rotelansva- rigt kommunalråd. I mindre kommuner med ett begränsat antal kommunalråd är det inte ovanligt att ett kommu— nalråd har rotelansvar för flera förvaltningsområden, t.ex. skola/social eller kultur/fritid eller olika kom— binationer mellan dessa. I kommuner med flera kommunal- råd är det ganska vanligt att det finns en eller flera företrädare för minoriteten, s.k. oppositionsråd, som saknar ordförandeuppdrag och rotelansvar. Detta är fal— let i kommuner som tillämpar någon form av majoritets— markering.

I reglemente för kommunernas styrelser intas oftast en föreskrift om kommunalråd. Ibland föreskrivs att kom- munstyrelsens ordförande skall vara kommunalråd. I and— ra kommuner är det ersättningsreglerna som utformas så, att ordförandeuppdraget i styrelsen är förenat med ett arvode som motsvarar heltidssyssla.

Antalet kommunalråd och, om det finns mer än ett kom— munalråd i kommunen, ansvarsfördelningen mellan dem be- stäms vid de överenskommelser som de politiska partier— na sinsemellan träffar efter kommunalvalen. Kommunal— rådsposterna fördelas i huvudsak, liksom fallet är med borgarrådsposterna i Stockholm, mellan partierna en— ligt principerna för proportionella val. Det förekom— mer att fullmäktige utser kommunalråd som en bekräftel— se på dessa överenskommelser sedan val av styrelse och övriga nämnder har skett.

På landstingssidan finns som nämnts ett hundratal landstingsråd. Av dessa är en femtedel s.k. opposi— tionsråd. I några få landstingskommuner finns heltids- sysselsatta ordförande i sjukhusdirektioner med samma ställning som landstingsråd. Det vanligaste antalet landstingsråd är fyra (medianvärde). I Stockholms, Malmöhus och Östergötlands läns landsting finns cirka

tio heltidssysselsatta.

Landstingskommunerna uppvisar en splittrad organisa— tionsbild med flera olika organisationsprinciper. All— mänt kan sägas att det ledande landstingsrådet är ord— förande i landstingskommunens styrelse, förvaltningsut— skottet, som i flera fall även utgör hälso- och sjuk- vårdsstyrelse. I det sistnämnda fallet är det vanligt med en vice ordförande som ansvarar för hälso- och sjukvårdsfrågorna och är ordförande i en hälso— och sjukvårdsdelegation. I landsting med flera landstings— råd är det vanligen någon eller några av rotlarna hälso- och sjukvård, social och omsorgsverksamhet, ut- bildning/kultur, personal, teknisk förvaltning som

leds av heltidssysselsatt ordförande.

Vad som sagts om sättet på vilket de heltidssyssel- satta förtroendevalda utses i kommunerna gäller i stora drag även för landstingskommunerna.

Det finns exempel på kommuner och landstingskommuner som har särskilda reglementen och instruktioner, i vil— ka kommunalrådens resp. landstingsrådens uppgifter reg- leras. Sedan länge har det dock ansetts principiellt olämpligt att genom instruktion eller på annat sätt närmare reglera kommunalrådens uppgifter. Däremot är det naturligt att ansvarsfördelningen mellan flera kom— munalråd fastställs. Enligt kommunförbundets rekommen- dationer i normalreglementet för kommunstyrelsen — där en föreskrift om kommunalråd tagits in - bör det ankom- ma på fullmäktige att besluta om kommunalrådens an- svarsområden. 5.4 Utredningens överväganden och förslag 5.4.1 Utgångspunkter

Genom KL:s regler betonas - oavsett kommunernas struk— tur och storlek - enhetligheten i vissa grundläggande

principer för organisatorisk uppbyggnad. Samtidigt har kommunerna fått större rörelsefrihet i organisatoriskt avseende samt vidgade möjligheter att anpassa verksam- heten till lokala förhållanden. Utgångspunkten för ut— redningens överväganden i de följande avsnitten 5.4.2 och 3 är att Stockholm skall ha möjlighet att i prak- tiken behålla sin nuvarande ordning för borgarråden eftersom denna fungerar bra. Några önskemål om föränd— ringar har heller inte framförts av kommunen.

5.4.2 Allmänna synpunkter

Borgarråden har varit förebild vid tillkomsten av kom- munal- och landstingsrådsposter i landet. Borgarråds— befattningarna ansågs tidigare ha blandad förtroende- och tjänstemannakaraktär. Även om det politiska insla— get i befattningarna så gott som helt har tagit över- handen har de vid den senaste kommunallagsreformen an- setts ha en något annan karaktär än kommunalråds- och landstingsrådsbefattningarna. Detta kommer bl.a. till uttryck i Särreglerna om borgarråden i KL. I och med inrättandet av ytterligare arvoderade heltids- och del— tidsposter för förtroendevalda i Stockholms kommun är som nämnts tidigare (avsnitt 3) denna särställning för borgarrådsbefattningarna inte längre lika framträdande.

Kommunallagen innehåller inte några särskilda bestäm- melser som uttryckligen gäller endast för de heltids— sysselsatta förtroendevalda i andra kommuner än Stock— holm eller i landstingskommuner. Vid sin behandling av kommunallagspropositionen betonade KU — utan att bort- se från behovet i många kommuner av att en eller flera heltidsposter inrättades - att någon principiell skill— nad inte skulle göras mellan de heltidssysselsattas arbetssituation och övriga förtroendevaldas.

När det gäller frågan huruvida Särreglerna i KL om bor— garråden kan tas bort för att den eftersträvade enhet- ligheten i lagstiftningen skall uppnås är utredningens

grundinställning, att Stockholms kommun skall kunna be— hålla sitt nuvarande system. Skälet härtill är att bor— garrådsbefattningarna har stor betydelse och att orga- nisationen fungerar bra. Det innebär att borgarråden som hittills skall kunna tillträda den 15 oktober val— året och samtidigt få ett övergripande ansvar. Som en integrerad del i borgarrådsinstitutionen ingår att bor- garrådet är ordförande i nämnderna inom sin rotel. Tillträdande borgarråd skall därför genast kunna inträ- da som ordförande i nämnd och därigenom få ansvaret för fackområdet. I den mån KL inte ger utrymme för Stockholms kommun att ha kvar en oförändrad organisa— tion kan övervägas att införa fakultativa regler.

Kommunerna och landstingskommunerna har enligt KL fri— het att själva bestämma de heltidssysselsattas ställ— ning i organisationen efter lokala förutsättningar och önskemål. Det finns kommuner och landstingskommuner som har infört i princip motsvarande system som det som tillämpas i Stockholm. Det bör därför också i prin— cip vara möjligt att med tillämpning av KL:s allmänna regler ange borgarrådens ställning och roll utan att den nuvarande ordningen i någon nämnvärd grad rubbas.

KL:s allmänna regler hindrar inte att borgarråden

- liksom nu — i sin egenskap av heltidsarvoderade för- troendevalda utses på första sammanträdet med nyvalda fullmäktige med tillträde genast, d.v.s. från 15 okto- ber, och tjänstgöring under en treårig period. Fullmäk— tige tillägger dem därvid det övergripande politiska ansvaret för resp. ämnesområden (rotelansvaret). Att borgarråden utses redan från den 15 oktober valåret

får anses tillfredsställande ur kommunaldemokratisk synvinkel.

Den nu rådande ordningen att kommunstyrelsen — inte fullmäktige — utser borgarråd till ordförande i fler— talet nämnder kan ifrågasättas från kommunalrättslig synpunkt. Även kommunaldemokratiska skäl kan anföras

mot systemet. Det innebär att ordförandeposterna i nämnderna ofta byts ut i slutskedet av nämndens mandat- period. Borgarråden tillträder nämligen som ordförande strax efter den 15 oktober under valåret. Övriga leda- möter och suppleanter i nämnderna väljs först under december månad och mandattiderna räknas från den 1 januari. Enligt KL:s allmänna regler skall samtliga nämnder inklusive de specialreglerade kunna väljas pro- portionellt om det begärs (2 kap. 23 5 första stycket). Till följd av Särreglerna om nämndordförandevalet gäl- ler inte dessa bestämmelser för sådan nämnd i Stock- holms kommun som avses i 3 kap. 13 5 andra stycket KL, s.k. kommunallagsreglerade nämnderl). Något motsvaran- de undantag för de specialreglerade nämndernaz) före— skrivs däremot inte. Detta haltande system låter sig inte utan vidare förklara.

Även om ledamöter och suppleanter i samtliga nämnder i praktikten väljs på proportionella grunder är det spe- ciella valbarhetsvillkoret - att styrelsen utser bor- garråd till ordförande i flertalet nämnder - ett tek— niskt hinder för att den proportionella valmetoden skulle tillämpas fullt ut vid val av ledamöter. Före- skriften om proportionellt val har därför alltid haft

1)Följande facknämnder är kommunallagsreglerade näm— der, d.v.s. sådana nämnder som fullmäktige tillsät— ter om det behövs och vars organisation och arbets- former regleras i 3 kap. 13 5 andra stycket KL: in- formations- och konsumentnämnden, personalnämnden, fastighetsnämnden, bostadsförmedlingsstyrelsen, gatu- nämnden, kyrkogårdsnämnden, industriverksstyrelsen, hamnstyrelsen, biblioteksnämnden, invandrarnämnden, fritidsnämnden och kulturnämnden.

2)Nämnder som fullmäktige tillsätter enligt 3 kap. 13 5 första stycket KL med stöd av specialförfatt- ningar, s.k. specialreglerade nämnder vars organisa- tion och arbetsformer regleras i resp. specialför— fattning, är följande: valnämnden, brand- och civil- försvarsnämnden, slakthus- och saluhallsstyrelsen, hemvärnsnämnden, överförmyndarnämnden, sociala cen- tralnämnden, sociala distriktsnämnderna, skoldirek- tionen, arkivnämnden, miljö- och hälsovardsnämnden och byggnadsnämnden.

ett mera begränsat innehåll i Stockholms kommunalför- fattningar. När KL antogs kunde enligt 1957 års KLS inte den proportionella valmetoden formellt tillämpas på de kommunallagsreglerade nämnderna. För att inte den rådande ordningeni Stockholms kommun skulle ändras undantogs i KL de kommunallagsreglerade nämnderna från bestämmelserna om proportionella val.

Under 1950- och 60-talen infördes för flertalet spe- cialreglerade nämnder bestämmelser i specialförfatt- ningarna om proportionella val. Bestämmelserna kom med något undantag att också gälla de specialreglerade nämnderna i Stockholms kommun. Genom kommunallagsrefor— men ersattes specialförfattningarnas bestämmelser om proportionella val med det generella Stadgandet i 2 kap. 23 5 första stycket KL. Detta medförde att samt- liga specialreglerade nämnder i Stockholms kommun nu— mera som nämnts i princip omfattas av möjligheten att väljas proportionellt. En annan sak är att reglerna om proportionellt val i praktiken uppenbarligen inte kun- nat tillämpas, eftersom borgarrådet/ordföranden redan varit utsedd. Frågan har hittills inte varit aktuell.

Problemet med tidpunkten för borgarrådens tillträde som ordförande i nämnd före övriga ledamöter skulle i och för sig enkelt kunna lösas om man genomförde ett snabbare valgenomslag till samtliga nämnder. Ett så- dant grepp skulle också tillgodose ett allmänt kommu- naldemokratiskt intresse av att alla kommunala organ i landet bör tillträda och börja arbeta så snart som möj- ligt efter valet. Detta är emellertid en fråga av så— dan räckvidd att den ligger utanför utredningens upp- drag. (Om mandatperioderna för styrelsen och övriga nämnder se avsnitt 6.4.3. En exkurs i frågan se bilaga 3.) I avvaktan på att denna fråga övervägs anser utred- ningen att det är möjligt för Stockholms kommun att inom ramen för KL:s generella regler behålla nuvarande system genom frivilliga överenskommelser partierna

. emellan.

Frågan om tidpunkten för borgarrådens tillträde i nämnd kan nämligen lösas på så sätt att tjänstgörande borgarråd avgår frivilligt. Tillträdande borgarråd kan därmed överta sina nämndfunktioner via fyllnadsval vid nyvalda fullmäktiges första sammanträde. Detta förut- sätter att nämnderna är majoritetsvalda. Tar man bort Särreglerna om borgarråden kan dock proportionella val hållas om så begärs. Utredningen vill emellertid under- stryka att det i Sveriges kommuner är ytterst sällan som de formella möjligheterna till proportionella val utnyttjas. Det har aldrig skett i Stockholms kommun. Liksom i övriga kommuner är bestämmelserna om propor- tionella val främst en viktig grund för de överenskom- melser som de politiska partierna träffar sinsemellan om hur mandaten skall fördelas vid efterföljande val i fullmäktige. Det finns ingen anledning att utgå ifrån att förhållandena härvidlag skulle förändras inom nära framtid.

Mot bakgrund av det nu sagda redovisar utredningen i det följande en detaljgenomgång av regleringen av bor- garråden utifrån KL:s allmänna regler. Den visar att det är möjligt att ha kvar en oförändrad organisation. I de fall kommunalvalet leder till majoritetsväxlingar och personbyten på borgarrådsposterna förutsätter ut- redningen att tillträdande borgarråd genom frivilliga överenskommelser skall kunna överta samtliga uppgifter genast efter valet. För fullständighetens skulle pre- senterar utredningen också situationer som kan uppstå

om den formella möjligheten till proportionella val skulle utnyttjas.

5.4.3 Detaljgenomgång av regleringen av borgarråden inom kommunallagens generella bestämmelser

Val av borgarråd och val av nämndordförande

Enligt KL:s allmänna regler om val av ordförande i sty- relsen i 3 kap. 6 5 första stycket väljer fullmäktige

ordförande och en eller två vice ordförande bland sty- relsens ledamöter. Bestämmelsen är också genom hänvis- ningar tillämplig på övriga nämnder. Detta innebär att fullmäktige för varje nämnd bland ledamöterna skall ut- se ordförande och en eller två vice ordförande. Dessa regler tillämpas inte i Stockholms kommun.

Fördelningen av borgarrådsposterna sker enligt praxis proportionellt. Hittills har majoriteten inte utnytt- jat möjligheten att välja ett borgarråd i taget för att på så sätt besätta samtliga borgarrådsposter. I samband med fördelningen av borgarrådsposterna förde- las som nämnts tidigare också de allra flesta ordföran— deposterna i nämnderna. Nomineringsarbetet inom par- tierna och de därtill knutna överläggningarna partier- na emellan är i Stockholms kommun liksom i övriga kom— muner i realiteten avgörande för utgången av efterföl- jande val i fullmäktige. Utgångspunkten för den poli- tiska fördelningen av posterna är de formella valreg— lerna i KL och lagen (l955:l38) om proportionellt val— sätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m.m. Mot bakgrund härav skulle fullmäktige kunna utse samt— liga ledamöter i nämnderna. För varje nämnd skulle bland ledamöterna utses ordförande och en eller två vice ordförande. (Majoriteten skulle därvid i och för sig kunna tillsätta alla ordförandeposter.) Fullmäk- tige skulle som nästa led utse borgarråd bland de redan valda ordförandena. Med denna ordning skulle de särskilda föreskrifterna om val av borgarråd kunna ut- gå ur KL.

Det nu beskrivna systemet, som alltså bygger på allmän— na valregler, skulle dock rubba den rådande ordningen i Stockholm. Svårigheter skulle uppstå att ge borgar- råden alla de beredningsfunktioner från den 15 oktober som de har i dag, såvida de inte kom att ingå i kommun- styrelsen. Fullmäktige skulle inte heller med stöd av annan regel direkt kunna utse borgarråd till nämndord- förande vare sig med giltighet från den 15 oktober el-

ler från den 1 januari året efter kommunalvalet. En— ligt KL:s allmänna regler väljer fullmäktige som nämnts ordförande och vice ordförande i särskilda val bland ledamöterna. Bestämmelserna i 3 kap. 2 5 första stycket och 5 5 första stycket om val av ledamöter i styrelsen och Stadgandet i 3 kap. 6 5 första stycket om val av ordförande och vice ordförande (detsamma gäl- ler övriga nämnder) antyder också genom sin inbördes placering att val av ledamöter i nämnderna skall före— gå presidievalet. I rättsfallet RÅ 1971 C 452 godtogs i visst fall att presidiet utsetts före nämndvalet med motiveringen att åtgärden villkorats av att berörda personer invaldes i nämnden (jfr även RÅ 1973 C 47 där utgången blev en annan som bättre överensstämde med 1953 års KL). Om man fick tillämpa en metod att utse presidiet före val av övriga ledamöter skulle propor- tionellt val kunna förhindras eftersom en förutsätt- ning härför är att valet avser samtliga ledamöter på en gång. Då presidiet valts först synes proportionellt val av återstående ledamöter uteslutet (jfr SOU 1974: 99 s. 262 och Kaijser: Kommunallagarna II, 1975 s. 526).

Utredningen erinrar om att val av borgarråd även i fortsättningen kan ske på första sammanträdet med full- mäktige efter kommunalvalet. Borgarrådet bör härvid lämpligen samma dag utses till ledamot eller i vart fall suppleant i kommunstyrelsen så att denna kan väl- ja in honom i den eller de beredningar som finns önsk- värt.

Om Stockholm vill ha kvar nuvarande system även beträf- fande ordförandeskap i nämnderna kan detta vara möj- ligt genom frivilliga överenskommelser. Inget hindrar att tillträdande borgarråd övertar inte bara de centra— la funktionerna med rotelansvar och föredragningsskyl- dighet i kommunstyrelsen den 15 oktober utan även nämndordförandesysslan vid samma tidpunkt, om det tjänstgörande borgarrådet avgår frivilligt som ledamot och ordförande. Om ledamot som har utsetts genom majo-

ritetsval avgår ur nämnd, får fyllnadsval förrättas för återstoden av tjänstgöringstiden, d.v.s. för tiden den 15 oktober - 31 december. Om ledamot som tillika

är ordförande avgår, skall fullmäktige efter fyllnads- valet utse ordförande på nytt. Valärenden och ärenden om avsägelse från uppdrag som ledamot i nämnd behöver inte beredas (2 kap. 16 S tredje stycket KL). Det är därför möjligt att vid nyvalda fullmäktiges första sam— manträde fatta beslut om entledigande och förrätta fyllnadsval samt nya ordförandeval.

Det nu beskrivna förfarandet innebär att tillträdande borgarråd övertar samtliga de funktioner som han har i dag från den 15 oktober valåret.

Kan överenskommelse ej träffas om tjänstgörande borgar— råds avgång ur nämnd och nytt borgarråds tillträde i nämnd eller har det tjänstgörande borgarrådet utsetts som nämndledamot genom proportionellt val, måste skif— tet på nämndordförandeposten ske först den 1 januari. I samband med nämndvalen väljs de nytillträdande bor— garråden på vanligt sätt till ledamöter i resp. rotels nämnder och utses därefter samtidigt till ordförande.

Mot denna lösning kan alltså invändas att den inte är särskilt god, eftersom det från roteln avgångna borgar— rådet står kvar som ordförande. De tillträdande borgar- råden kan emellertid med stöd av3 kap.15 SKL ges närva— ro— och yttranderätt samt rätt att anteckna avvikande mening till protokollet i de nämnder som hör till bor— garrådets verksamhetsområde. Utredningen förutsätter också att ärendeberedningen i nämnderna sker i kontakt med tillträdande borgarrådet. Det bör ånyo betonas att det nu beskrivna systemet blir aktuellt endast under förutsättning att överenskommelse inte träffas om att tjänstgörande borgarråd skall avgå ur nämnd eller att nämnderna tidigare utsetts genom proportionella val.

Om borgarråd begär tjänstledighet gäller i dag att sty-

relsen får förordna vikarie. Den som förordnats som vi— karie ersätter även borgarrådet som ordförande i nämnd. Kommunen kan själv bestämma om vikarie för borgarråd. Vikarien kan överta föredragningsskyldigheten och rotelansvaret. Kommunstyrelsen bestämmer själv om sam- mansättningen på sina beredningsorgan och delegationer. Styrelsen kan därför också bestämma att vikarie för borgarråd skall ersätta borgarrådet i dessa organ. Vikarien kan emellertid inte ersätta borgarrådet som ordförande i nämnd. Nämnderna har själva rätt att inom sig utse ersättare för ordföranden. Nämnden avgör själv om regeln skall tillämpas. Enligt föredragande statsrådets uttalande (prop. 1975/76:187 s. 269) bör vice ordföranden inträda vid kortvariga förfall.

Om borgarråd avgår under tjänstgöringstiden gäller i dag att nytt borgarråd snarast skall väljas. Avsäger sig borgarråd sina uppdrag som ledamot eller suppleant i styrelsen, som ledamot och ordförande i nämnderna samt övriga borgarrådsfunktioner ankommer det, som be— skrivits ovan, på fullmäktige att förrätta fyllnadsval och utse ny ordförande som samtidigt utses till nytt borgarråd. Detta innebär således att den som avses bli nytt borgarråd kan överta både beredningsfunktionerna inom styrelsen och ordförandeposterna i nämnderna. En- dast i det fall nämnderna valts proportionellt uppstår problem att samordna beredningsfunktionerna med leda- mot/ordförandeskapen. Om en ledamot som har utsetts genom proportionellt val avgår inträder en suppleant

i ledamotens ställe. Nämndsammansättningen är som re- gel inte sådan att en person är ledamot eller supp- leant i samtliga nämnder inom roteln. Utredningen har tidigare förutsatt att rätten att begära proportionel- la val, liksom hittills, inte kommer att utnyttjas i Stockholms kommun.

För ett något annorlunda system med proportionella val som tillämpas i Danmark redogörs kort i specialmotive- ringen till föreslagen ändring av 2 kap. 23 5 KL.

Ersättningsreglerna

Enligt ersättningsreglerna i 2 kap. 29 5 och 2 kap.

16 5 KL kan fullmäktige besluta att till ledamot eller suppleant i fullmäktige, styrelsen, annan nämnd eller beredning skall i skälig omfattning utgå ersättning för resekostnader och andra utgifter som föranleds av uppdraget samt arvode, pension och andra ekonomiska förmåner. Även om den särskilda arvodesregeln för bor— garråd i KL utgår, kan borgarråd som hittills uppbära arvode, pension och andra ekonomiska förmåner.

Närvaro- och yttranderätt

Enligt nuvarande regler för Stockholm (2 kap. 14 S fjärde stycket KL) skall borgarråd, som inte är leda— mot i fullmäktige, närvara vid fullmäktiges sammanträ— den med rätt att delta i överläggningarna men inte i besluten.

I 2 kap. 14 5 andra stycket KL finns bestämmelser om närvarorätt och yttranderätt för vissa förtroendevalda eller tjänstemän. Yttranderätt föreligger för ordföran- den eller vice ordförande i styrelsen (p. 1) samt i vissa fall även för ordföranden eller vice ordförande

i annan nämnd eller beredning (p. 2). Bestämmelserna gäller i praktiken endast personer som inte är leda— möter i fullmäktige och omfattar också Stockholms kom— mun (prop. l975/76:l87 s. 376-377).

Enligt nuvarande regler har emellertid borgarråd som inte är ledamot i fullmäktige en oinskränkt yttrande- rätt.

Om bestämmelserna i 2 kap. 14 5 fjärde stycket KL om borgarrådens närvarorätt och yttranderätt tas bort in- träder inte någon faktisk förändring i borgarråds rätt att tala i fullmäktige av följande skäl. Fullmäktige kan nämligen besluta om en oinskränkt yttranderätt

för borgarråd med stöd av 2 kap. 14 5 andra stycket p. 6. Särregeln om borgarrådens närvarorätt och yttran- derätt vid fullmäktiges sammanträden kan därför utgå.

Borgarrådens yttranderätt vid besvarande av interpella— tion och fråga behandlas i specialmotiveringen till föreslagen ändring av 2 kap. 14 5 KL.

I kapitlet om de centrala organen har borgarrådens när- varoskyldighet i styrelsen behandlats (se avsnitt 4.3.1). Borgarråd som inte blir ledamot eller supp— leant i styrelsen kan ges närvarorätt och yttranderätt enligt 3 kap. 15 5 KL. Särregeln i 3 kap. 18 5 första stycket KL om borgarrådens närvaroskyldighet och ytt- randerätt i styrelsen bör därför kunna utgå.

Förslags- och motionsrätten

Ordförande i nämnd som inte är ledamot i fullmäktige har inte enligt de allmänna reglerna förslagsrätt vid fullmäktiges sammanträden. Om bestämmelsen i 2 kap. 14 5 fjärde stycket KL om borgarråds rätt att ställa förslag utgår kan borgarråd, som inte är ledamot i fullmäktige men som vill framställa förslag på ett fullmäktigesammanträde, låta annan partirepresentant i fullmäktige ta upp förslaget. Särregeln kan utgå.

Borgarrådens motionsrätt i 2 kap. 15 5 andra stycket KL utnyttjas inte och har därför ingen praktisk funk- tion att fylla. Särbestämmelsen kan utgå.

5.4.4 Utredningens sammanfattande synpunkter

De nu beskrivna förhållandena visar att en tillämpning av KL:s generella regler inte behöver innebära några förändringar med avseende på borgarrådens roll. Kommun— fullmäktige kan i reglemente eller i särskilda beslut meddela de närmare föreskrifter som behövs om borgar- råden. Tar man bort Särreglerna om borgarråden skapas

inte bara enhetlighet i KL utan kommunens möjligheter att själv bestämma om sin organisation och arbetsfor— mer ökas. Stockholm kan genom överenskommelser par- tierna emellan behålla nuvarande system. Utredningen har också pekat på andra lösningar, som står den nuva- rande ordningen nära, men som skulle komma att inne- bära bl.a. att borgarråden inte skulle kunna tillträda sina nämndfunktioner förrän den 1 januari året efter valåret. Utredningen förutsätter dock att borgarråd vid majoritetsväxlingar eller personbyten på borgar— rådsposterna i normalfallet begär entledigande från sina ledamot/ordförandeskap och att tillträdande bor- garråd kan överta sina nämndfunktioner via fyllnadsval.

De beskrivna lösningarna ger dock ingen garanti för att borgarråden i praktiken utses till ordförande i de till roteln hörande nämnderna. Detta får som i andra kommuner bli frågor att lösa vid de politiska partier— nas nomineringar och deras överläggningar beträffande fördelningen av förtroendeposter vid de val som full— mäktige förrättar.

Mot bakgrund av vad som redovisats nu anser utred— ningen att de särskilda reglerna i KL om borgarråden kan utgå ur lagen.

6. MANDATPERIODERNA FÖR FULLMÄKTIGE, STYRELSEN OCH ÖVRIGA NÄMNDER

6.1. Kommunallagens allmänna regler

Val i hela riket av kommunfullmäktige och landsting förrättas enligt 1 kap. 3 5 vallagen (l972:620) samti— digt med ordinarie val till riksdagen. Valdag är tred— je söndagen i september. Valdagen kan infalla tidigast den 15 september och senast den 21 september.

En av nyheterna i KL är att mandatperioden för de be— slutande organen numera börjar tidigare efter valet än förr. Man har alltså åstadkommit ett snabbare valgenom— slag.

I 2 kap. 6 S KL regleras fullmäktiges mandatperiod. En— ligt första stycket räknas fullmäktiges tjänstgörings- år fr.o.m. den 1 november det år då kommunalval har

ägt rum.

Beträffande tidsfristen för kungörande av sammanträde med fullmäktige gäller enligt 2 kap. 10 S KL att kun- görelsen skall anslås och sändas ut minst en vecka före sammanträdesdagen. De angivna fristerna är som tidigare minimitider.

Någon tvingande regel om tidpunkten för fullmäktiges första sammanträde finns inte i KL. Det främsta moti— vet för ett snabbare valgenomslag var att den tillträ— dande majoriteten skulle ges tillfälle att påverka ut- formningen av budgeten för det nästkommande året. Där— för infördes i 4 kap. 4 5 andra stycket KL en bestäm— melse om att nyvalda fullmäktige skall fastställa bud-

geten (prop. 1975/76:187 s. 277 och 283). I 4 kap. 4 5 andra stycket föreskrivs vidare att budgeten skall fastställas före november månads utgång. Undantagsvis kan enbart skattesatsen fastställas i november månad. I så fall skall budgeten fastställas före utgången av december månad. Skattesatsen kan också i sådant fall

ändras.

Styrelsen och de övriga nämnderna omfattas inte av det snabbare valgenomslaget. Ledamöter och suppleanter i styrelsen väljs enligt 3 kap. 5 5 första stycket KLför tre år räknat fr.o.m. den 1 januari året näst efter valet. Enligt 2 kap. 9 S tredje stycket KL förrättas valet av nyvalda fullmäktige före december månads ut—

gång.

Under arbetet med nya KL gjordes också en översyn av specialförfattningarnas bestämmelser om nämndernas or- ganisation och arbetsformer för att skapa större enhet- lighet i nämndorganisationen. De specialreglerade nämn— derna följer bestämmelserna för styrelsen i KL om bl.a. mandattider. I fråga om de kommunallagsreglerade nämn- derna har fullmäktige frihet att bestämma mandatperio— dens början och längd (jfr 3 kap. 13 5 andra stycket KL).

6.2. Särreglerna för Stockholms kommun i kommunal— lagen

Stockholms kommun berörs inte av den nya ordningen, eftersom man där enligt 1957 års KLS redan tillämpar ett snabbare valgenomslag. För Stockholms kommun gäl- ler särbestämmelserna i 2 kap. 6 5 andra stycket att fullmäktiges tjänstgöringstidräknas fr.o.m.den 15 okto- berdet år då kommunalval harägt rum. Samma kungörelse- och budgetfrister gäller för Stockholms kommun som för övriga kommuner. I arbetsordningen för Stockholms kom- munfullmäktige föreskrivs att första sammanträdet med fullmäktige under tjänstgöringsåret skall hållas för— sta måndagen efter tjänstgöringsårets början. Första

sammanträde med nyvalda fullmäktige efter valet 1979 hölls den 15 oktober.

I Stockholms kommun väljs kommunstyrelsen årligen på första sammanträdet med fullmäktige under tjänstgö- ringsåret (3 kap. 5 5 andra stycket KL). Mandatperio- den börjar således som regel den 15 oktober. De spe— cialreglerade nämnderna i landets övriga kommuner föl- jer som nämnts bestämmelserna i KL om styrelsen. Man- datperioden för de specialreglerade nämnderna i Stock— holm har dock lämnats oreglerad i specialförfattningar— na med undantag för överförmyndarnämden. För de kommu— nallagsreglerade nämnderna innebar kommunallagsrefor— men att även fullmäktige i Stockholms kommun fick fri- het att bestämma mandatperiodens början och längd (jfr 3 kap. 13 5 andra stycket KL). Enligt reglementsföre- skrifter väljs de specialreglerade och kommunallagsreg- lerade nämnderna i Stockholms kommun årligen med till— träde den 1 januari, med undantag för överförmyndar— nämnden som väljs för tre år. (Även taxeringsnämnderna, som har en speciell ställning i den kommunala organisa— tionen, väljs för tre år, se avsnitt 6.4.3).

6.3 Frågan om snabbare valgenomslag i förarbetena till kommunallagen

Under förarbetena som ledde fram till den senaste kom— munallagsreformen diskuterades ingående frågan hur en snabbare majoritetsväxling skulle kunna ske eftervalen till kommunfullmäktige. En sådan ordning skulle inne- bära att den nyvalda fullmäktigeförsamlingen och even- tuellt nämnderna skulle tillträda och börja arbeta så fort efter valet som möjligt. Det främsta motivet för att åstadkomma ett snabbare valgenomslag är att den tillträdande majoriteten skall få möjlighet att påver— ka utformningen av budgeten för det nästkommande året. Men även för andra frågor, särskilt de som har varit partiskiljande i valdebatten och sålunda kan ha haft betydelse för valutgången, är det viktigt att den nya

majoriteten så snart som möjligt kan avgöra ärendena och därmed ta politiskt ansvar för besluten. Detta fram- höllsav konstitutionsutskottetvid.behandlingen av pro— positionen (KU l976/77:25$. 23 ff).Samma.grundsyn präg— lade föredragande statsrådets uttalanden (prop. 1975/ 76:187s. 277-284). Han framhöll bl.a.följande (s. 280). För egen del anser jag att det är otillfredsstäl- lande atten politisknmjoritet som grundar sig på ett val som hölls tre år tidigare får sitta kvar och påverka verksamhetenför året efter ett nytt val. Ettsnabbare valgenomslagskulle kunna vitali- sera den politiska debatteni.kommunerna och lands— tingskommunerna. Det skulle öka partiernas möjlig- heter att inför medborgarna markerasina.handlings— linjer i det program inför det kommande året som budgeten utgör.(m1valet leder till ett majoritets- skifte kan den nya majoriteten omedelbart påbörja arbetet med att förverkliga sitt program.

Vid samma tillfälle övervägdes också frågan om ett snabbare valgenomslag till styrelsen och övriga nämn- der. Sålunda framhöll både konstitutionsutskottet och föredragande statsrådet — liksom tidigare utredningen om den kommunala demokratin - att "det principiellt är att föredra om samtliga kommunala och landstingskommu— nala organ kan tillträda och börja arbeta så snart som möjligt efter valet" (KU s. 26). Utskottet var dock - med hänvisning till de starka praktiska invändningar mot ett lika snabbt valgenomslag för styrelsen och de övriga nämnderna som för fullmäktige vilka framhållits både av demokratiutredningen och i propositionen-—inte beredd att förorda en sådan lösning. Denna skulle näm- ligen, framhöll utskottet, innebära bl.a. att det från demokratisk synpunkt viktiga nomineringsarbetet måste bedrivas så snabbt att de politiska partiorganisatio- nernas inflytande skulle inskränkas kraftigt. I propo— sitionen erinrades bl.a. om att efter 1973 års val träffades överenskommelser om fördelningen av de hel— tidsengagerade förtroendeuppdragen och presidieposter— na endast i ett fåtal fall före oktober månads utgång. I flera fall hade fördelningen av dessa poster skett först i december 1973. Vidare påpekades att majoritets— markeringar på just dessa poster blivit vanligare vil—

kethade medfört att förhandlingarna mellan partierna förlängts. Dessutom aktualiserades ofta organisations— ändringsfrågor i samband med majoritetsändringar. Ock- så den praktiska aspekten att personer som hade nomine- rats till dessa ledande poster måste få möjlighet att ordna sina privata förhållanden framhölls. Föredragan- de statsrådet ansåg sålunda inte att partiernas nomine— ringsarbete skulle behöva forceras för att det skulle vara möjligt att genomföra det snabbare valgenomslaget (prop. s. 281).

Av samma praktiska skäl — jämte den angivna svårig- heten att ur samlade lösningar för nomineringarna till samtliga nämnder bryta ut t.ex. kommunstyrelsen och förvaltningsutskottet och välja dem tidigare än andra nämnder - ansåg både föredragande statsrådet och kon- stitutionsutskottet att förslaget om att styrelsen och nämnderna skulle tillträda först den 1 januari året efter valet måste godtas. Utskottet anförde för sin del i anslutning härtill följande (5. 26). Olägenheterna med en under några månader kvardrö- jande beslutskompetens hos dessa organ kan dock anses vara begränsade. Dessutom kan det förutsät— tas att i fall av majoritetsväxling de avgående nämnderna tar tillbörlig hänsyn till valutslaget och inte otillbörligt föregriper och binder de ny— tillträdande nämndernas verksamhet. Detta ärsjälv- fallet av särskild betydelse i styrelsen och de specialreglerade nämnderna.

Den nya kommunallagen kom sålunda inte att medföra något snabbare valgenomslag för styrelsen eller de övriga nämnderna.

För de beslutande församlingarna, kommunfullmäktige och landsting, blev det däremot ett snabbare valgenom- slag genom att mandatperioden för dessa organ bestäm- des att börja två månader tidigare, d.v.s. den 1 novem- ber i stället för den 1 januari efter valet. Vidare be- stämdes att budgeten under valår skulle beslutas av de nyvalda fullmäktige.

Det kan här vara av intresse att redogöra något ytter- ligare för bakgrunden till ställningstagandet beträf— fande ett snabbare valgenomslag för fullmäktige. Sålun— da hade den kommunala demokratiutredningen för sin del föreslagit ett ännu snabbare valgenomslag (med början av mandatperioden för de nyvalda den 22 oktober och med skyldighet för dessa att samlas före utgången av oktober), men detta avvisades i propositionen med hän— syn till den tidspress som bl.a. en del remissinstan- ser uttalat tveksamhet inför. Vidare framhöll konstitu— tionsutskottet vid behandlingen av propositionen att det framlagda lagförslaget innebar den olägenheten att fullmäktige i flertalet kommuner och landstingskommu— ner - trots det allmänna önskemålet att få ett så snabbt valgenomslag som möjligt — nödgades skjuta upp sitt första sammanträde viss tid på grund av risken för förseningar i sammanräkningenav vissa enskilda val— kretsar. Mot den bakgrunden hade utskottet övervägt att i stället föreslå en lösning liknande den som till- lämpas för riksdagens del. En sådan bestämmelse i kom- munallagen skulle i så fall kunna utformas så att alla nyvalda fullmäktige skall samlas på en viss dag, exem— pelvis den tjugonionde eller trettionde dagen efter valdagen (beroende på vilken veckodag som anses lämp— ligast), dock tidigast på en viss dag (t.ex. den åtton— de dagen) efter det att valets utgång hade kungjorts. Ett sådant alternativ skulle också innebära att tid- punkten för fullmäktiges första sammanträde skulle vara fastställd i förväg och att planeringen av detta sammanträde skulle kunna ske bättre än som hittills varit möjligt. Vidare skulle den direkta anknytningen till den faktiska valdagen innebära särskilda fördelar de år då valet inträffar tidigt. Dessutom skulle man- datperioden kunna bli densamma i hela riket, utan att den gällande ordningen med ett snabbare valgenomslag i Stockholms kommun behövde rubbas i sak.

Efter att ha presenterat en sådan skiss till ett alter- nativt lagförslag — och med redovisning av riksskatte—

verkets erfarenheter och bedömningar som sammanfatt— ningsvis gick ut på att "sammanräkningarna av valet i hela riket med säkerhet kommer att kunna vara klara se-

nast 25—30 dagar efter valet" — framhöll emellertid ut- skottet följande (5. 25).

Utskottet är emellertid av olika skäl inte berett att föreslå en bestämmelse av detta slag i kommu- nallagen. Enligt utskottets principiella inställ- ning bör kommunerna och landstingskommunerna inte i onödan bindas av föreskrifter om exempelvis sam- manträdesordningen. Ett sådant alternativ som det nyss redovisade skulle också kunna få vissa mind- re lämpliga praktiska konsekvenser för kommunerna och landstingen. Sålunda kan det i vissa fall va- ra olämpligt att hålla det första landstingsmötet under samma dag som det första sammanträdet med de nyvalda fullmäktige i alla kommuner. Beträffan— de de särskilda bestämmelser som nu gäller för Stockholms kommun kommer utskottet vidare i det följande att föreslå att dessa blir föremål för ytterligare överväganden, vilka inte bör föregri— pas. För övrigt bör ytterligare erfarenheter av sammanräkningsförfarandet avvaktas, innan ställ- ning tas till frågan om valgenomslaget kan ske ännu snabbare än som nu föreslås. De förslag som övervägs inom personvals-och valkretsutredningen kan också komma att få konsekvenser för bedöm- ningen av denna fråga. Utredningens förslag kan enligt uppgift väntas under år 1977.

Beträffande den skilda utformningen av fullmäktiges mandatperiod uttalade föredragande statsrådet följande i propositionen (prop. 1975/76:187 s. 283-284).

Jag anser att det beslutande organets mandattid bör vara densamma för alla kommuner och lands- tingskommuner. Detta kan emellertid innebära nack- delar för Stockholms kommun genom att fullmäkti— ges mandattid påbörjas fjorton dagar senare än f.n. Jag förordar därför inte att mandattiden för kommunfullmäktige i Stockholms kommun skall för- ändras.

KU har särskilt pekat på det mindre lämpliga i att ha en särregel för Stockholms kommun i KL om fullmäktiges mandatperiod (KU 1976/77z25 s. 44).

122. Mandatperioderna... SOU 1981:53 6.4 Utredningens överväganden och förslag 6.4.1 Utgångspunkter

Utredningen har enligt direktiven i uppdrag att söka ta bort Särreglerna för Stockholm i syfte att åstad- komma ökad enhetlighet i lagstiftningen. KU har som nämnts särskilt pekat på det mindre lämpliga i att ha en särregel för Stockholm i KL beträffande fullmäkti- ges mandatperiod. Utredningen har tolkat detta som ett krav på att enhetlighet bör skapas i detta avseende. Emellertid har det ansetts önskvärt med ett snabbare valgenomslag för fullmäktige i övriga kommuner och landstingskommuner än det som tillämpades första gång— en 1979. I samband med remissbehandlingen av försla— get till ny kommunallag framfördes också önskemål om att styrelsen skulle tillträda i anslutning till att fullmäktiges mandatperiod börjar. För att skapa enhet— liga regler om mandatperioderna för de beslutande orga- nen och styrelsen i KL har utredningen därför övervägt en lösning, som innebär att KL:s allmänna regler när- mas till förhållandena i Stockholms kommun samtidigt som vidgade möjligheter till självbestämmande i organi- satoriskt avseende öppnas för samtliga kommuner och landstingskommuner.

En rad faktorer påverkar möjligheterna att genomföra ett snabbare valgenomslag. Man måste beakta tidsåt- gången för röstsammanräkningarna, tidsåtgången för par— tiernas nomineringsarbete, tidsfristerna för att kun— göra sammanträde med de beslutande organen och tids- fristerna för budgetarbetet.

Erfarenheter från röstsammanräkningen av 1979 års val

Det ligger i sakens natur att bestämd tidpunkt inte kan anges för när det definitiva valresultatet står klart. Riksskatteverket har som nämnts framhållit att det definitiva valresultatet i framtiden kommer att

kunna föreligga omkring 25-30 dagar efter valdagen. Det definitiva valresultatet kan således på grund av olika tänkbara valdagar antas komma att föreligga un- der tiden 10—21 oktober.

1979 års val ägde rum den 16 september. Sammanräk— ningarna av 1979 års val har inneburit ytterligare tidsvinster i förhållande till tidigare val. På lands- tingssidan var sammanräkningarna slutförda i så god tid att de i KL föreskrivna kungörelsefristerna hade kunnat hållas om första sammanträde hade hållits den 15 oktober. I samtliga län utom ett förelåg valresulta- tet för kommunalvalen den 9 oktober, d.v.s. 23 dagar efter valet. För samtliga kommuner utom 56, som var spridda på sex län, var sammanräkningarna slutförda

19 dagar efter valet.

Resultatet visar således att 56 kommuner inte hade kun— nat hålla de föreskrivna kungörelsefristerna om nyval- da fullmäktige skulle hållit första sammanträdet redan den 15 oktober. I samtliga kommuner utom 44, som var spridda på fyra län, och landstingskommuner förelåg emellertid valresultatet den 8 oktober. Om man härtill lägger en vecka som krävs för kungörelseförfarandet skulle det första sammanträdet med nyvalda fullmäktige i många kommuner ha kunnat äga rum den 16 oktober.

Erfarenheterna av sammanräkningen av 1979 års val vi- sar att i flertalet kommuner (utom 44) och i samtliga landsting hade det varit möjligt, med beaktande av kun- görelsetiderna, att hålla nyvalda fullmäktiges första sammanträde trettio dagar efter valet d.v.s. den 16 oktober (jfr KU-modellen under avsnitt 6.3).

Nyvalda fullmäktiges första sammanträde efter valet 1979

Utredningen har inhämtat och sammanställt tidpunkterna

för kommunfullmäktiges och landstingens första samman—

träde efter valen 1979. Samtliga landsting utom Stock- holms län höll sitt första sammanträde efter valet i samband med fastställelsen av budgeten vilket i fler— talet fall ägde rum i slutet av november.

För nyvalda kommunfullmäktige redovisas däremot stora variationer i landet. Tidpunkten för första sammanträ- det med nyvalda kommunfullmäktige var spridd över samt— liga vardagar i november månad. Vidare tenderade sam— manträdet att infalla sent i residensstäderna samt allt senare ju längre norrut kommunen är belägen. Un— der första hälften av november hade 150 kommuner sitt första sammanträde; hela 82 kommuner under perioden l.1l—9.ll och 45 kommuner under perioden 12.11-16.ll. Under senare hälften av november blev resultatet det spegelvända; i 37 kommuner hölls sammanträdet under perioden l9.ll—23.1l och i 77 kommuner under sista

veckan av november.

Ett kanske något överraskande resultat av det första gången tillämpade snabbare valgenomslaget för fullmäk- tige är, att i så många som 115 kommuner samt i samt— liga landsting utom tre första sammanträdet med nya fullmäktige hölls så sent som minst två månader efter valdagen.

Orsaken till spridningen av första sammanträdet med ny— valda fullmäktige efter 1979 års val kan knappast vara att sammanräkningarna gått långsamt. Möjligen kan änd- ringar i majoritetsläget vara en förklaring. En annan anledning till att en hel del kommuner har hållit för- sta sammanträdet under senare delen av november kan vara att man inte ansett det vara av något större in— tresse att tillämpa ett till fullmäktige begränsat snabbare valgenomslag.

SOU 1981:53 Mandatperioderna... 125 6.4.2 Valgenomslaget för fullmäktige

Röstsammanräkningarna för Stockholms kommun har hit- tills klarats så att kungörelsetiderna kunnat hållas där. En tillämpning av KL:s generella regler avseende fullmäktiges mandatperiod skulle innebära nackdelar för Stockholms kommun, eftersom fullmäktiges mandattid skulle börja drygt två veckor senare än för närvarande. Styrelsen skulle inte kunna tillträda förrän tidigast i början på november. Tidsramen inom vilken en ny majo- ritet kan delta i budgetbehandlingen skulle minska och möjligheten skulle kunna försvåras för denna att påver— ka budgeten.

Erfarenheterna av sammanräkningen av 1979 års val be— styrker de redan i konstitutionsutskottets betänkande redovisade tidsvinsterna vid 1976 års val i förhållan- de till 1970 och 1973 års val, vilka legat till grund för de tidigare redovisade bedömningarna och förslagen. Detta förhållande bör givetvis i och för sig förbättra möjligheterna att få till stånd ett ännu snabbare val- genomslag i landets övriga kommuner och landstingskom— muner. I en sådan situation framstår det — om önske— målet om ett så snabbt valgenomslag som möjligt skall bibehållas - inte som rimligt att ändra det sedan länge väl fungerande systemet i Stockholms kommun och senarelägga valgenomslaget där med drygt två veckor. Tvärtom borde nu kunna övervägas att införa samma el— ler i huvudsak samma snabba valgenomslag som gäller i Stockholm för samtliga kommuner och landstingskommuner i landet. Därvid synes den av konstitutionsutskottet redovisade alternativa lösningen kunna vara värd att närmare överväga. Flera av de skäl som framfördes av konstitutionsutskottet mot en sådan reglering i 1977 års kommunallag torde nämligen ha bortfallit eller min- skat i styrka. Sålunda har, som redan nämnts, vissa ytterligare och positiva erfarenheter vunnits i sam— band med det senaste valet. Något tekniskt hinder mot att i lagen fastställa skilda börjedagar för kommun-

fullmäktige och landsting, om detta skulle önskas, tor— de knappast finnas. Mot en sådan lösning, liksom över huvud taget mot varje snabbare valgenomslag än det hit— tillsvarande, skulle däremot kunna anföras den ovan redovisade omständigheten att så många nyvalda fullmäk- tigeförsamlingar har avstått från att sammanträda så snabbt som de i och för sig haft laglig rätt och möj- lighet till.

Utredningen bedömer det därför mot den angivna bakgrun— den knappast vara möjligt att nu föreslå ett ännu snab— bare valgenomslag för fullmäktige i landets övriga kom— muner och landstingskommuner än det nu tillämpade. Ut- redningen föreslår emellertid i det följande (avsnitt 6.4.3) att övriga kommuner och landstingskommuner skall få möjlighet att avsevärt tidigarelägga styrel— sens mandattid. Erfarenheterna av ett sådant system kan i framtiden öka möjligheterna att genomföra ett ännu snabbare valgenomslag för fullmäktige.

Med hänsyn till vad som redovisats framstår det som icke rimligt att i denna kommunaldemokratiskt viktiga fråga föreslå en ordning som medför en försämring för Stockholms kommun endast för att tillmötesgå önske— målet om ett förenhetligande av KL. Utredningen före— slår därför att Stockholm får behålla sitt nuvarande system med ett drygt två veckor tidigare valgenomslag för fullmäktige än i övriga kommuner och landstings— kommuner.

Förslaget att låta Särregeln om det snabbare valgenom- slaget för fullmäktige i Stockholms kommun kvarstå kan inte anses innebära att KL tyngs av särbestämmelser.

6.4.3 Mandatperioden för kommunstyrelsen och övriga

nämnder

Valgenomslaget för styrelsen och övriga nämnder

Den i Stockholm sedan länge rådande ordningen att kom- munstyrelsen Väljs vid första sammanträdet med fullmäk— tige och börjar arbeta omedelbart efter valet tillmäts stor betydelse, även om styrelsen i Stockholm hit- tills inte har haft samma ställning som styrelsen i övriga kommuner. I den nya organisationen skall styrel- sen emellertid inta samma centrala roll och handha sam— ma ledningsfunktioner som styrelsen i övriga kommuner. Detta är i sig ett starkt skäl för att den även i fort- sättningen bör tillträda i anslutning till att fullmäk— tiges mandatperiod börjar. Av speciell vikt är att den nyvalda styrelsen kan delta i budgetberedningens slut- skede och fatta det slutliga beslutet om budgetförsla— get. Härigenom får den nya styrelsen möjlighet att på— verka kommunens samlade budgetförslag. Även för bered- ningen av andra ärenden, t.ex. organisationsfrågor, är det värdefullt med ett snabbt valgenomslag för styrel—

sen.

I förarbetena till KL redovisades en lång rad synpunk- ter och också praktiska skäl mot tanken på ett snabba— re valgenomslag för styrelsen och de övriga nämnderna (se avsnitt 6.3). Mot dessa invändningar talar dock uppenbarligen de långa och goda erfarenheterna av just ett sådant system för styrelsen (liksom för de heltids- sysselsatta förtroendevalda) i Stockholms kommun. Det får mot den bakgrunden anses vara rimligare att för- söka få till stånd motsvarande system - som ju har be- tydande fördelar med hänsyn till styrelsens centrala ställning i den kommunala organisationen - i samtliga kommuner i landet i stället för att ändra (d.v.s. för— sämra) förhållandena härvidlag för Stockholms del. Ut— redningen anser därvid att kommunerna själva skall få bestämma huruvida man vill tillämpa ett snabbare val—

128 Mandatperioderna... SOU 1981:53 genomslag för styrelsen.

Ett skäl som har framförts mot ett snabbare valgenom- slag i övriga kommuner och landstingskommuner är att tidsmarginalerna är för korta för att en ny majoritet skall kunna på ett avgörande sätt påverka styrelsens budgetförslag. För den kommun som vill införa ett snab— bare valgenomslag kommer styrelsen att tillträda minst fjorton dagar senare än styrelsen i Stockholm beroende på den särskilda mandattiden för fullmäktige där. Bud— getfristerna är lika för alla kommuner. Budgeten skall fastställas före november månads utgång. Någon förläng- ning av budgetfristerna i 4 kap. 4 S KL är knappast aktuell med hänsyn till skatteadministration och upp- bördsintressen. Undantagsregeln i bestämmelserna gör det dock möjligt för kommunerna att uppskjuta budget- fastställelsen till december månad och låta styrelsen göra upp det samlade budgetförslaget i november månad (4 kap. 4 5 första och andra styckena KL). Föredragan— de statsrådet ansåg i propositionen en förändring i majoritetsläget vara en tillräcklig anledning för att undantagsregeln skulle kunna tillämpas (prop. 1975/76: 187 s. 283). Vid en tillämpning av undantagsregeln skall den gamla styrelsen föreslå skattesats före okto— ber månads utgång. Därefter är det den nya styrelsen som skall handlägga budgetberedningen under november månad. I de fall då fullmäktige fastställer budgeten i december månad kan också annan skattesats faststäl- las.

Det finns således inget formellt hinder för en ny majo— ritet i styrelsen att påverka budgetförslaget under november månad. Eftersom en ny majoritet i styrelsen i Stockholms kommun med dess omfattande budget sedan länge har getts möjlighet att påverka budgetförslaget, bör detta i praktiken också vara möjligt i andra kommu- ner. En ny majoritet i styrelsen bör i vart fall under november kunna ge budgetförslaget en ny profil genom exempelvis överföringar inom förslagets ram. I mindre

kommuner bör också avgörande förändringar av budgetför— slaget kunna genomföras. För de fall man anser det ute- slutet att påverka budgeten kan kommunerna behålla den nuvarande ordningen. Det är emellertid inte bara ut- formningen av budgeten som är ett motiv för att åstad- komma ett snabbare valgenomslag. Som nämnts tidigare måste det också anses värdefullt för beredning av and- ra ärenden.

Vissa svårigheter från revisionssynpunkt kan möjligen uppstå om samordning inte finns mellan styrelsens man- dattid och budgetår. Kommunstyrelsen har emellertid ingen omfattande förvaltningsverksamhet. Detta gäller även de flesta förvaltningsutskott. De problem som kan uppstå i samband med revisionen av styrelsens verksam- het kan därför anses vara av mindre betydelse. Man kan vidare konstatera att revisionen fungerat i Stockholm, där styrelsen revideras per kalenderår/budgetår. Det bör alltså vara möjligt också i andra kommuner att från revisionssynpunkt acceptera att man under valår skiljer tjänstgöringsår från räkenskapsår.

I förarbetena till KL framhölls svårigheterna med att bryta ut nomineringarna till kommunstyrelsen respekti— ve förvaltningsutskottet och välja dessa organ tidi- gare än övriga nämnder. Man ifrågasatte vidare möjlig- heten att på ett tillfredsställande sätt klara av nomi— neringarna samtidigt med budgetberedningen. Emellertid bör då konstateras att i Stockholm utses styrelsen och borgarråden redan kring den 15 oktober. Kommunalråds— och landstingsrådsposterna samt övriga ledamotsposter i styrelsen i övriga kommuner och landstingskommuner besätts som regel av partiernas främsta företrädare. Detta bör enligt utredningen underlätta nomineringarna. Å andra sidan har majoritetsmarkeringar på kommunal— råds- och landstingsrådsposterna samt presidieposterna blivit vanligare, vilket kan leda till att förhand- lingarna mellan partierna som föregår nomineringarna blir något mer komplicerade.

Risken för att de politiska partiernas inflytande skul- le komma att inskränkas i de kommuner som skulle före— dra att tidigarelägga styrelsens mandattid måste emel— lertid vägas mot fördelarna som uppnås vid bl.a. bud— getberedningen, om en ny styrelse kan börja arbeta så snart som möjligt. Vidare måste risken för att nomine— ringarna inte skulle kunna bedrivas så omsorgsfullt som förhållandena kräver anses vara liten, eftersom kommunerna själva efter sina resp. lokala förhållanden enligt utredningens förslag skulle få bedöma, om det är önskvärt och möjligt att välja styrelsen tidigare än som för närvarande sker. Man måste därvid kunna förutsätta att kommunerna i sina bedömningar också tar erforderlig hänsyn till tidsåtgången för nominerings- arbetet, vilken kan variera i olika kommuner beroende på bl.a. hur man utformat styrelseordningen.

Mot bakgrund av vad som sålunda redovisats föreslår ut- redningen att en fakultativ bestämmelse om tidpunkten från vilken den nya styrelsen skall börja arbeta förs in i lagen. Huvudregeln att styrelsen tillträder den 1 januari året efter det år då val i hela riket ägt rum föreslås stå kvar i KL. Denna kompletteras med en re— gel av innebörd att fullmäktige — i särskilt beslut el— ler i reglemente för styrelsen — får föreskriva att styrelsen skall väljas på första sammanträdet med full— mäktige det år då kommunalval ägt rum samt omedelbart därefter börja arbeta. Särbestämmelserna om valgenom— slaget för kommunstyrelsen i Stockholm kan i så fall utgå ur KL. Härigenom uppnås en ur demokratisk synvin- kel tillfredsställande lösning med enhetliga regler

som gör det möjligt för övriga kommuner och landstings— kommuner att avsevärt tidigarelägga styrelsernas (och ev. de heltidsssysselsatta förtroendevaldas) mandat— period. Stockholms kommun kan behålla nuvarande ord— ning genom föreskrifter i särskilt beslut eller i reg— lementet för kommunstyrelsen. Samtliga landets kommu— ner ges valfrihet och därmed ökade möjligheter att anr passa sin organisation efter lokala förhållanden och

önskemål. Förslaget kan också tänkas få den effekten att kommunerna i allmänhet och landstingskommunerna får ett större intresse av att de nyvalda fullmäktige- församlingarna sammanträder så snabbt som möjligt ef- ter valet och sålunda tidigare än som i praktiken blev fallet efter 1979 års val.

Erfarenheterna av det nu föreslagna systemet skulle också kunna ligga till grund för framtida överväganden om att ge samtliga kommuner och landstingskommuner möj— lighet att tillämpa ett ännu snabbare valgenomslag så- väl för fullmäktige som för styrelsen och även om en motsvarande tillämpning för de övriga nämnderna, sär— skilt de specialreglerade.

Principiellt anser utredningen att även valgenomslaget för övriga nämnder borde tidigareläggas. Detta skulle tillgodose ett allmänt kommunaldemokratiskt intresse av att alla kommunala organ i landet bör tillträda och därmed avspegla väljarnas önskemål och förtroende så snart som möjligt efter valet. Nackdelarna med att en frånträdande majoritet för närvarande under några måna- der kan behålla ledningen inom nämnderna skulle undan- röjas. För Stockholms del skulle problemet med tidpunk— ten för borgarrådens tillträde som ordförande i nämn— derna några månader före tillsättandet av övriga nämnd—

ledamöter försvinna.

Det finns dock även skäl som talar för att övriga nämn— der fortfarande skall tillträda först den 1 januari. Starka praktiska invändningar, bl.a. risken för att nomineringsarbetet skulle forceras, framfördes näm- ligen av både konstitutionsutskottet och föredragande statsrådet - liksom tidigare av kommunaldemokratiutred— ningen — mot ett lika snabbt valgenomslag för övriga nämnder som för fullmäktige. Det är vidare svårare att helt bortse från revisionssynpunkterna när det gäller ett snabbare valgenomslag för övriga nämnder än för styrelsen. Detta är en fråga som enligt utredningens

132 Mandatperioderna... SOU 1981:53 mening kräver ytterligare överväganden.

Sammanfattningsvis kan alltså framhållas följande be- träffande frågan om valgenomslaget för styrelsen och övriga nämnder. Utredningen har till uppgift att söka åstadkomma enhetliga regler i KL. I Stockholms kommun tillämpas redan ett snabbare valgenomslag för styrel— sen. För att nå syftet med reformen har utredningen därför stannat för att föreslå att även andra kommuner och landstingskommuner får möjlighet att tidigarelägga valgenomslaget för styrelsen. Mandatperioderna för de specialreglerade nämnderna i Stockholms kommun har

— till skillnad mot vad som gäller för övriga kommuner och landstingskommuner — lämnats oreglerade i special- författningarna. Ledamöter och suppleanter tillträder emellertid som i övriga kommuner den 1 januari. Att även tidigarelägga valgenomslaget för övriga nämnder i alla landets kommuner är en fråga av mera övergripande natur än valgenomslaget för styrelsen. Utredningen be- dömer den frågan vara av sådan kommunaldemokratisk räckvidd att den ligger utanför uppdraget. Utredningen har ändock i detta sammanhang funnit det naturligt att beröra frågan.

Den nuvarande ordningen att de specialreglerade nämn— derna skall tillträda den 1 januari året efter valet kvarstår oförändrad. Bestämmelserna härom i specialför— fattningarna föreslås emellertid omfatta även Stock—

holms kommun.

Tjänstgöringstiden för styrelsen och övriga nämnder

I Stockholms kommun väljs kommunstyrelsen årligen. I landets övriga kommuner väljs däremot styrelsen för tre år. Utredningen anser att styrelsens centrala roll och övergripande funktioner, vilka kräver kontinuitet, är ett tungt vägande argument för treårsperioder. Vida— re är samspelet mellan å ena sidan beslutande och å andra sidan beredande och verkställande organ ytterli—

gare ett skäl till att mandattiden bör så nära som möj— ligt sammanfalla med fullmäktiges. Även av rekryte- ringsskäl kan treårsperioder vara att föredra. Styrel- sen är som regel sammansatt av partiernas främsta före— trädare för vilka ett mera varaktigt uppdrag måste va- ra att föredra än ett uppdrag på ett år. Det får anses naturligt att dessa mera framträdande politiker får ta ansvar för hela valperioden.

Utredningen anser att övervägande skäl talar för att treårsmandat även bör tillämpas på kommunstyrelsen i Stockholms kommun.

När det gäller de spggialreglerade nämnderna skall en- ligt bestämmelser i specialförfattningarna dessa nämn- der väljas för tre år. För Stockholms kommun stadgas dock undantag från treårsperioden. Kommunen har rätt att själv bestämma mandatperiodens längd med undantag för överförmyndarnämnden. För de kommunallagsreglerade nämnderna har kommunerna frihet att föreskriva annan mandattid än den som gäller för styrelsen och de spe- cialreglerade nämnderna. I praktiken tillämpas i de allra flesta kommunerna emellertid treåriga perioder för samtliga nämnder. Så är även fallet i landstings— kommunerna.

I Stockholms kommun väljs med något undantag såväl de specialreglerade nämnderna som de kommunallagsreglera— de nämnderna för ett år. (Angående vilka nämnder som är kommunallagsreglerade resp. specialreglerade i kom— munen se avsnitt 5.4.2 not 1 och 2). Även drätselnämn— den och besvärsnämnden väljs årligen.

Ett sätt att åstadkomma enhetlighet beträffande mandat— periodernas längd för de specialreglerade nämnderna är att försöka få till stånd motsvarande system i övriga kommuner och landstingskommuner som det som tillämpas i Stockholm, nämligen att varje kommun själv bestämmer mandatperioderna. Det ligger i linje med principen om

kommunernas vidgade självbestämmanderätt att överlåta åt dem att besluta om mandatperiodernas längd. Något krav på att de specialreglerade nämnderna måste ha lika långa mandatperioder i alla kommuner och lands— tingskommuner kan knappast uppställas. Inget skulle heller hindra kommuner som så önskar att välja de ”tyngre" specialreglerade nämnderna för tre år och öv- riga årligen. Mot en sådan lösning kan riktas invänd- ningen att enhetligheten och överskådligheten i nämnd- organisationen, som åstadkoms i samband med kommunal— lagsreformen, försämras. Detta är nämligen en viktig princip i den nya kommunallagen och i specialförfatt- ningarna om de kommunala och landstingskommunala nämn- derna.

I fråga om de specialreglerade nämnder, vars förvalt- ningsuppgifter innefattar myndighetsutövning mot en— skild, har det ansetts viktigt med treårsperioder, så att ledamöterna under en sammanhängande längre period ges tillfälle att skaffa sig mera kunskap och erfaren— het inom sitt ansvarsområde. Ettårsperioderna i Stock— holm kan dock inte sägas ha haft någon negativ inver— kan på nämndarbetet. Det är sällsynt att man byter al— la ledamöter; i praktiken omväljs i stället flertalet ledamöter och härigenom uppnås en naturlig kontinuitet.

I anslutning till vad som nämnts ovan om motivet till att välja de specialreglerade nämnderna för tre år kan en jämförelse göras med taxeringsnämnderna, som i och för sig inte är några egentliga kommunala nämnder, men som i sin verksamhet handhar myndighetsutövning mot en- skild. Tidigare valdes de av kommuner och landsting ut— sedda ledamöterna för ett år. Från och med 1979 väljs alla ledamöterna för tre år (6 5 andra stycket taxe- ringslagen (19561623)). Även i Stockholm förrättas valen för treårsperioder. Motivet för att förlänga de valda ledamöternas mandatperiod angavs vara att för- stärka lekmannainflytandet i taxeringsnämnderna.

Treåriga mandattider främjar kontinuiteten i nämndarbe- tet. Man uppnår en naturlig koppling till fullmäktiges mandatperiod och nämndledamöterna får också ta poli— tiskt ansvar för hela valperioden. Liksom för styrel— sen talar rekryteringsskäl för treårsperioder även för övriga nämnder. Av flera skäl kan ett treårigt uppdrag i de tyngre nämnderna verka mera lockande för många människor. Med treåriga mandat minskar också arbetet med årliga nomineringar, vilket dock delvis motverkas av ett ökat antal fyllnadsval.

Utredningen anser sålunda att det kan vara till över— vägande fördel för det kommunala arbetet med treårs- mandat i nämndorganisationen. Denna bedömning bestyrks också av förhållandet att flertalet av kommunerna och landstingskommunerna tillämpar treåriga mandatperioder för de kommunallagsreglerade nämnderna.

Det skall dock här även framhållas att den rådande ord- ningen i Stockholm med årliga val till nämnderna har fungerat väl och upplevs som ett smidigt och flexibelt system. Utredningen har emellertid inte under sina överväganden funnit att det skulle vara förenat med några nackdelar att tillämpa motsvarande system som råder i landets övriga kommuner i Stockholm. Om man tar bort särregeln att styrelsen skall väljas årligen framstår det vidare som naturligt att även övriga nämn— der, särskilt de specialreglerade nämnderna som har en myndighetsutövande funktion, väljs för tre år. Special- författningarnas bestämmelser om mandatperioderna före— slås därför även omfatta de specialreglerade nämnderna i Stockholms kommun, Vilket således innebär övergång från ettårsperioder till treårsperioder också för dem. Mandatperioden för de kommunallagsreglerade nämnderna bestämmer kommunen även i fortsättningen själv.

Särskilda synpunkter

Utredningen har i det föregående (under avsnittet 6.4.2) kommenterat en alternativ modell som KU disku— terat i sitt utlåtande över kommunallagspropositionen. Ett sådant system skulle göra det möjligt att få till stånd ett snabbare valgenomslag för fullmäktige i lan— dets samtliga kommuner och 1andstingskommuner. Genom detta skulle en önskad enhetlighet i KL uppnås. Utred— ningen fullföljer sitt resonemang härom i bilaga 3.

7 INTERPELLATIONS- OCH FRÅGEINSTITUTEN 7.1 Adressat för interpellation och fråga i kommu— nallagen

7.1.1 Bakgrund Interpellation

Bestämmelser om interpellation intogs i arbetsord— ningen för Stockholms stadsfullmäktige 1921. Dessför— innan förekom institutet i reglerad form i vissa lands- ortsstäder, vanligen i form av bestämmelser i arbets- ordningar. Det bör anmärkas att adressat för interpel— lation i de flesta fall inte behövde vara ordförande i kommunal nämnd. Interpellation kunde ställas till var- je ledamot av fullmäktige. I Stockholms stad utforma— des reglerna dock så att endast borgarråd kunde inter- pelleras.

Interpellationsinstitutet lagreglerades i kommunal— lagarna på l950—talet. Man ansåg uttryckliga bestämmel— ser nödvändiga för att interpellationsinstitutet skul- le fylla sitt ändamål som kontrollmedel för fullmäk— tige över de administrativa organen. Utan sådana reg- ler förelåg risk för att man i kommuner som inte anta— git egna föreskrifter i ämnet avfärdade framställda interpellationer under hänvisning till att interpella- tionsrätten inte var uttryckligen tillåten enligt lagen. I 1953 års KL och i 1954 års LL gavs efter före- bild från riksdagen basregler för interpellation, vari bl.a. föreskrevs att ordförande i styrelsen, annan

nämnd eller beredning kunde interpelleras. Bestämmel— serna i 1957 års KLS motsvarade i sak nämnda lagars men de kom att innehålla avvikelser, vilka grundades på regler i stadsfullmäktiges arbetsordning. Endast borgarråd fick interpelleras. Även tiden för avlämnan— de av interpellation skrevs in i 1957 års KLS. Vid re— visionen av kommunallagarna 1969 utgick på förslag av KU bestämmelsen i KLS om tidpunkten för avlämnande av interpellation. Härefter skilde sig reglerna i 1957 års KLS om interpellation från de övriga kommunallagar- nas regler endast beträffande adressat. I den nya KL finns denna avvikelse kvar (2 kap. 24 5 första stycket).

Fr ga

Den faktiska skillnaden mellan interpellation och frå— ga anses bestå i graden av komplikation i själva sak— frågan. Frågor torde i första hand vara avsedda för okomplicerade sakförhållanden. Meningsutbytet vid frå- ga är i princip begränsat till frågeställaren och den tillfrågade. I den debatt som följer på ett interpella— tionssvar får däremot även andra fullmäktigeledamöter delta än interpellanten (Kaijser: Kommunallagarna II, 1975 s. 210).

I KL intogs på förslag i prop. 1975/76:187 föreskrif— ter om frågeinstitutet (2 kap. 24 5 fjärde stycket). Dessförinnan kunde fullmäktige lokalt reglera institu— tet efter behov. I de större kommunerna och i lands— tingen reglerades frågeinstitutet ofta i arbetsord- ningar. I Stockholm inskrevs regler om fråga i arbets- ordningen 1958. Reglerna utformades så att fråga lik— som interpellation endast kunde ställas till borgarråd.

7.1.2 Gällande rätt

Interpellation skall avse ämne som tillhör fullmäkti— ges handläggning. Den kan framställas till ordföranden i styrelsen, annan nämnd eller beredning. I Stockholms

kommun får dock interpellation som nämnts framställas endast till borgarråd. Fullmäktige kan i reglemente el— ler i särskilt beslut föreskriva att ordföranden i sty- relsen kan överlämna interpellation som är framställd till honom att besvaras av annan ledamot som på grund av sitt uppdrag har särskilda förutsättningar att be- svara interpellationen. Fullmäktige kan också besluta att interpellation ställd till ordföranden i styrelsen kan överlämnas till en sådan av fullmäktige utsedd ledamot i styrelse för aktiebolag, ekonomisk förening eller stiftelse som avses i 2 kap. 23 5 andra stycket KL (2 kap. 24 5 tredje stycket KL).

I 2 kap. 24 5 andra stycket KL ges grundregler om för— farandet vid behandling av interpellationer. Fullmäk— tige beslutar utan föregående överläggning om interpel- lation får framställas. Interpellation skall vara till— gänglig för varje ledamot innan fullmäktige fattar så- dant beslut. Detta innebär att interpellation skall

vara skriftlig.

Detaljregler om handläggning, såsom tid för avlämnande och besvarande av interpellation, regleras inte i lagen. Fullmäktiges arbetsordning skall innehålla be- stämmelser om handläggning av interpellationer (2 kap. 30 5 andra stycket 6 p. KL).

I 2 kap. 24 S fjärde stycket KL ges föreskrifter om fråga. Fullmäktige kan besluta att fråga får förekomma. Beträffande adressat för fråga är personkretsen densam- ma som vid interpellation. Ämnet för fråga skall allt- så tillhöra fullmäktiges handläggning. I Stockholms kommun får sådan fråga framställas endast till borgar- råd. Om fullmäktige har föreskrivit att frågor får förekomma skall de också i arbetsordning reglera hand— läggning av frågor (2 kap. 30 5 andra stycket 6 p. KL).

7.1.3 Förarbetena till kommunallagen

Interpellations— och frågeinstitutens utformning är väsentlig ur kommunaldemokratisk synvinkel. Beträffan— de interpellationsinstitutet framhölls detta av före— dragande statsrådet i propositionen(1975/762187 5.247) Så gjorde även konstitutionsutskottet vid behandlingen av propositionen samtidigt som utskottet betonade frå— geinstitutets betydelse (KU 1976/77 25 s. 19).

Enligt utskottets mening är möjligheterna för ledamöterna i fullmäktige -—— att framställa in— terpellationer och s.k. enkla frågor väsentliga ur kommunaldemokratisk synvinkel. Det är därför lämpligt att instituten ges stöd i lagen. Det är också i linje med utskottets principiella inställ— ning att kommunerna och landstingskommunerna själ— va skall besluta om sina arbetsformer att detalj— bestämmelserna rörande dessa institut införs i arbetsordningen.

I den nya kommunallagen regleras sålunda endast grun- derna för interpellationsförfarandet, d.v.s. främst till vem interpellation kan framställas och vilka äm— nen interpellation kan avse. Dessutom föreskrivs att fullmäktige utan föregående överläggning skall besluta om interpellation får framställas eller ej. Detta har skett för att undvika att interpellationsämnet tas upp till diskussion på ett alltför tidigt stadium. Vidare stadgas att interpellation skall vara tillgänglig för varje ledamot innan beslut om medgivande fattas av fullmäktige. Härigenom blir det, som sagts tidigare, klart att interpellation skall vara skriftlig.

Enligt 1953 års KL förelåg inte svarsplikt för inter— pellation. Det ansågs inte heller vid tillkomsten av KL befogat att införa svarsplikt. Föredragande stats— rådet uttalade att det var osannolikt att någon nämnd— ordförande skulle vägra att besvara interpellation (prop. 1975/76:187 s. 248). Som framgått tidigare skall handläggning av interpellationer regleras i full— mäktiges arbetsordning.

Såväl kommunaldemokratiutredningen som föredragande statsrådet framhöll beträffande adressat för interpel- lation att principen att interpellation skulle kunna riktas endast till ordförande i nämnd eller beredning i normalfallet borde upprätthållas. Denna uppfattning delades av konstitutionsutskottet (KU 1976/77:255. 19).

För att skapa möjligheter att även kunna interpellera heltidsengagerade förtroendevalda utan ordförandeupp- drag övervägde kommunaldemokratiutredningen en vidg— ning av kretsen av adressat för interpellation till att omfatta ordföranden och/eller den för verksamhets— området ansvarige heltidsengagerade förtroendevalde. En sådan ordning kunde enligt utredningen få den effek- ten att interpellation alltid skulle ställas till de heltidsengagerade och att nämndordförandena kom att ställas i andra hand. Vidare kunde den innebära att interpellanterna blev osäkra på vem som var ansvarig för verksamheten och vem som skulle interpelleras. Ut— redningen bedömde det därför som mindre lämpligt att interpellation skulle kunna framställas även till de heltidsengagerade. I stora kommuner och i landstings- kommuner med flera heltidsengagerade, som hade övergri- pande uppgifter, kunde det enligt utredningen emeller- tid vara motiverat att även dessa skulle få interpelle— ras.

Resultatet blev att interpellation som är ställd till ordföranden i styrelsen kan överlämnas till annan leda— mot av styrelsen, som på grund av sitt uppdrag har sär— skilda förutsättningar att besvara interpellationen. Kommunerna och landstingskommunerna får själva avgöra om sådan möjlighet skall införas (jfr SOU l975:4l

s. 395 f).

För Stockholms kommuns del föreslog kommunallagsutred- ningen att särregeln i 1957 års KLS att endast borgar— råd fick interpelleras skulle utgå. Med hänsyn till att borgarråden är självskrivna som ordförande i fler—

talet nämnder innebar förslaget enligt utredningen inte några rubbningar i sak. Det förekommer också att annan än borgarråd är ordförande i nämnd. I sådana fall föreföll det enligt utredningen lämpligast att interpellation riktas till ordförande i nämnden.

I propositionen föreslogs (prop. 1975/76:187 s. 404) en särskild föreskrift om att interpellation även kun— de framställas till borgarråd. Motivet härför var att borgarråden liksom tidigare inte skulle kunna väljas till ledamot eller suppleant i kommunstyrelsen.

Konstitutionsutskottet ansåg med hänsyn till de sär— skilda förhållandena i Stockholms kommun att det där

liksom tidigare skulle vara möjligt att interpellera endast borgarråd. Utskottet anförde följande skäl (KU 1976/77 25 s. 69). Bakgrunden härtill är att det genom rotelindel— ningen i Stockholms kommun alltid finns ett ansva— rigt borgarråd för den berörda förvaltningen och att borgarråden genom sina ordförandeskap i alla de viktigaste nämnderna har en central ställning i kommunens verksamhet. Enligt utskottet finns det inte anledning att nu, såsom har föreslagits i propositionen, göra en saklig ändring i Stock— holmssystemet.

Utskottet uttalade emellertid på annat ställe i sitt betänkande att den skilda utformningen av interpella— tionsreglerna för landet i allmänhet och för Stockholms kommun var mindre lämplig från saklig synpunkt (s. 44).

Kommunaldemokratiutredningen ansåg att det inte var nödvändigt att lagreglera frågeinstitutet. Kommunerna och landstingskommunerna skulle som tidigare kunna reg— lera institutet allt efter behovet. Utredningen gav dock rekommendationer om hur institutet borde utformas närmare i arbetsordning, såsom krav på skriftlighet, ämnesbegränsning till klara och enkla sakförhållanden, tid för avlämnande samt, vid behov, tidsbegränsning av debattinläggen.

Föredragande statsrådet delade utredningens uppfatt— ning att fråga inte behövde lagregleras närmare. För klarhetens skull intogs dock en bestämmelse om institu- tet i lagen. Den begränsades till att ange ämnesområ— det och kretsen av adressater för fråga. Kommunerna får själva avgöra om frågeinstitutet skall förekomma och ge de närmare föreskrifter som behövs.

Under utskottsbehandlingen tillkom även särregeln för Stockholms kommun att fråga får framställas endast till borgarråd eftersom den rådande ordningen i Stock- holm annars skulle rubbas. 7.2 Utredningens överväganden och förslag

Den i Stockholms kommun sedan 1921 tillämpade ord— ningen att endast borgarråd får interpelleras har fungerat väl. Borgarråden är ordförande i nästan samt- liga nämnder. Genom rotelindelningen har de politiskt ansvar för var sin del av den kommunala förvaltningen. De har därmed också ett övergripande ansvar för de få nämnders förvaltning i vilka de inte är ordförande. Det har ansetts naturligt att interpellationer beträf- fande även sådan nämnds verksamhet ställs till det rotelansvariga borgarrådet. Utredningen anser för sin del att denna hävdvunna ordning inte bör ändras utan starka skäl.

Direktiven för utredningen hänvisar till KU:s ovan återgivna uttalanden om det mindre lämpliga i att ha en särregel för Stockholm i KL beträffande adressat för interpellation. Utredningen har uppfattat att häri ligger ett krav på att enhetlighet skapas i detta av- seende.

Enhetliga regler om interpellation i KL kan åstadkom— mas på två vägar. Den ena innebär att särregeln för Stockholm utgår. Den andra innebär att bestämmelserna om interpellation ändras så att varje kommun — med be—

aktande av strukturen av förtroendemannaorganisationen— får rätt att besluta om adressat för interpellation. Som nämnts anser utredningen det inte lämpligt att ta bort särregeln för Stockholm. Utredningen har därför övervägt nämnda ändring i gällande bestämmelser.

För att i någon mån tillgodose önskemålen om att hel— tidssysselsatta förtroendevalda med övergripande an— svar för delar av kommunens verksamhet skall kunna in— terpelleras infördes möjligheten att inom styrelsen överlämna interpellation för besvarande. Åtskilliga . remissinstanser avstyrkte förslaget. De ansåg att hel- tidssysselsatta förtroendevalda som inte har ordföran— deuppdrag, skulle kunna interpelleras direkt.

När interpellationsinstitutet infördes i kommunallagar— na var interpellation avsedd som kontrollmedel för de beslutande organen vid sidan av revisionen. Numera an— vänds emellertid institutet främst som ett medel att väcka politisk debatt. Interpellation är i första hand att anse som ett instrument för utkrävande av poli— tiskt ansvar. Det kan därför vara rimligt att kommuner som har förtroendevalda med ett övergripande ansvar får möjlighet att föreskriva att interpellation skall riktas direkt till dem.

Uttalandena i förarbetena till KL talar för att huvud— regeln att interpellation skall ställas till ordföran— den i styrelsen, annan nämnd eller beredning borde kvarstå. Möjligheten att interpellera både ordföranden och den för verksamhetsområdet ansvariga heltidssyssel— satte förtroendevalde avvisades bl.a. därför att det kunde befaras bli svårt att avgöra vem som hade det

främsta politiska ansvaret för en viss fråga.

För att undvika en icke önskad situation att mer än en adressat finns för interpellation kan man tänka sig en lösning där fullmäktige får rätt att besluta att inter— pellation får framställas endast till sådan ledamot i

styrelsen eller annan nämnd som har ett övergripande ansvar för delar av kommunens verksamhet. Förtroende- mannaorganisationen växlar från en kommun till en an— nan. Ett stadgande av sådan innebörd skulle endast

vara tillämpligt på kommuner där de fastställda an— svarsområdena täcker hela den kommunala förvaltningen. Med hänsyn till variationerna i fråga om organisation är det emellertid förenat med svårigheter att i lag an- ge en lämplig modell för samtliga kommuner.

Kommunallagsreformen innebar att man lät detaljbestäm— melser om interpellationsinstitutet utgå ur lagen för att tas in i arbetsordning. Regeln om adressater är en— ligt utredningens uppfattning till sin natur sådan att den i och för sig borde kunna tas bort ur en ramlag av den karaktär som KL är. Det ligger i linje med princi- pen om kommunernas och landstingskommunernas vidgade självbestämmanderätt att överlåta åt dem att besluta om adressat för interpellation. Med en sådan lösning skulle förutom enhetliga regler vinnas dels att Stock— holm kunde behålla nuvarande ordning, dels att övriga kommuner fick ökade möjligheter att bestämma om sina arbetsformer efter lokala förhållanden och önskemål.

Utredningen anser alltså att reglerna om adressat i och för sig helt skulle kunna tas bort ur KL. Fullmäk- tige skulle därmed få full frihet att i arbetsordning bestämma till vem interpellation skall framställas.

Mot en sådan lösning kan invändas att den ger utrymme för en tolkning att personkretsen skulle vara helt fri. Fullmäktige skulle alltså kunna fastställa regler som tillåter interpellation av tjänstemän etc. I interpel- lationsinstitutets natur får emellertid anses ligga att interpellation inte kan ställas till tjänsteman. För klarhetens skulle bör dock av lagtexten framgå att inte tjänsteman omfattas av institutet. Det är emeller— tid knappast möjligt med hänsyn till variationerna i kommunernas förtroendemannaorganisation att på ett nöj- aktigt sätt i lagtext ange de grupper av förtroende-

valda till vilka interpellation kan tänkas framstäl— las. Utredningen förordar därför en bestämmelse om adressat som omfattar förtroendevald inom kommunen och landstingskommunen. Med förtroendevald avses ledamot och suppleant i kommunalt organ som valts av fullmäk— tige. I begreppet förtroendevald inbegrips således den personkrets som i dag omfattas av interpellations— bestämmelsen nämligen ordföranden i styrelsen, annan nämnd eller beredning men även andra av fullmäktige utsedda förtroendevalda. Att bestämmelsen formellt ger fullmäktige rätt att fastställa regler som tillåter interpellation av en vidare krets än vad som gäller nu kan inte innebära någon olägenhet. Fullmäktige får förutsättas inte ha anledning att bestämma kretsen till andra än de politiskt direkt ansvariga.

Den nu föreslagna bestämmelsen innebär att kommunerna och landstingskommunerna ges frihet att efter sina lokala förhållanden i arbetsordning själva bestämma vilka förtroendevalda som skall interpelleras. Häri inbegrips möjlighetenatt begränsa kretsen av adressa— ter till förtroendevalda med övergripande ansvar. Stockholms kommun kan således behålla nuvarande ord— ning att endast borgarråd får interpelleras genom att en sådan föreskrift intas i kommunfullmäktiges arbets— ordning. Särregeln i 2 kap. 24 5 första stycket KL kan därför utgå. Likaså kan bestämmelsen i 2 kap. 24 5 tredje stycket KL om överlämnande av interpellation inom styrelsen utgå.

Kommunala bolag, stiftelser eller ekonomiska före— ningar är självständiga privaträttsliga subjekt. Före— tagensorgan är inte kommunala organ och deras funktio— närer är inte i denna egenskapatt betrakta som kommu— nala förtroendemän. Styrelseledamöterna i kommunala företag får anses inta en sysslomannaställning i för— hållande till resp. företag (prop. 1975/76:187 s. 311).

Den nu föreliggande möjligheten för styrelsens ord— förande att överlämna en till honom framställd inter- pellation till ledamot i styrelse för aktiebolag, eko— nomisk förening eller stiftelse som avses i 2 kap.

23 5 andra stycket KL bör därför finnas kvar.

I linje med utredningens förslag skulle emellertid kunna övervägas att ta in en bestämmelse som gör det möjligt att direkt interpellera en av fullmäktige ut— sedd styrelseledamot i ett kommunalt företag. Detta är emellertid en fråga som f.n. övervägs i annat samman— hang, nämligen av kommunalföretagskommittén som har att särskilt pröva möjligheterna att vidga interpella— tionsrätten beträffande kommunala företag. Det ankom— mer därför inte på kommunalrättsutredningen för Stock- holm att ta ställning till denna fråga. Utredningen har dock i konsekvens med de föreslagna ändringarna av interpellationsbestämmelserna justerat stadgandet i

2 kap. 24 5 tredje stycket KL om överlämnande av inter— pellation till styrelseledamot i kommunalt företag.

Beträffande frågeinstitutet kan samma synsätt anläggas som på interpellationsinstitutet. Utredningen anser att regleringen av frågeinstitutet bör ändras på mot- svarande sätt. Härigenom får fullmäktige rätt — i de fall föreskrifter lämnats om att fråga får förekomma - att lokalt efter behov i arbetsordning fastställa reg— ler om till vem fråga skall ställas. Särreglen för Stockholms kommun kan i så fall utgå.

Vad gäller möjligheten att överlämna fråga för besva- rande av ledamot i styrelsen för aktiebolag, ekonomisk förening eller stiftelse som avses i 2 kap. 23 5 andra stycket KL ankommer det inte på utredningen att över— väga den.

Utredningens förslag kräver vidare ändringar i bestäm-

melserna i 2 kap. 14 5 andra stycket KL om yttrande— rätt för den som inte är ledamot i fullmäktige vid be-

svarande av interpellation. Utredningen föreslår att

bestämmelserna utvidgas till att omfatta den som en—

ligt fullmäktiges föreskrifter har att besvara inter— pellation och även fråga (se Specialmotiveringen till 2 kap. 14 S).

8. SPECIALMOTIVERING

8.1. Förslaget till ändringar i kommunallagen

Inledning

I den allmänna motiveringen har utredningen redovisat sina överväganden beträffande de fyra huvudområdena - de centrala organen, borgarråden, mandattiderna för fullmäktige och styrelsen samt interpellations— och frågeinstituten - som kan urskiljas i uppdraget. Som framgår av redogörelsen föreslår utredningen att fler— talet särbestämmelser som rör dessa områden skall utgå ur KL. Där Särreglerna tas bort skall i stället KL:s generella regler gälla även för Stockholms kommun. I vissa avseenden föranleder emellertid utredningens överväganden ändringar av KL:s allmänna bestämmelser. Detta gäller bl.a. bestämmelserna om mandatperiodenför styrelsen och om interpellations— och frågeinstituten.

De flesta Särreglerna avser borgarråden. Dessa åter— verkar i sin tur på innehållet i de flesta övriga sär- regler. Om man tar bort borgarrådsreglerna kan även de flesta andra särbestämmelserna utgå ur KL.

I det följande presenterar utredningen paragrafvis änd- ringarna i KL som föranleds av utredningens övervägan- den. I detta sammanhang behandlas de särbestämmelser för Stockholm som inte har berörts i den allmänna moti— veringen. Häri innefattas också följdfrågor till ställ- ningstagandena. Under varje kapitelrubrik anges vilka särbestämmelser som föreslås utgå ur KL.

2 kap. Om fullmäktige

Följande särbestämmelser för Stockholms kommun före— slås upphöra att gälla: 9 5 fjärde stycket om tidpunk— ten för val av kommunstyrelse, 14 5 fjärde stycket om borgarråds närvarorätt och yttranderätt vid fullmäkti— ges sammanträden, 15 5 andra stycket om borgarråds motionsrätt, 23 5 andra stycket sista meningen om un— dantag för bestämmelserna om proportionellt val samt 24 5 första och fjärde styckena i vad interpellation och fråga får ställas endast till borgarråd.

6 5

Paragrafen innehåller bestämmelser om fullmäktiges man— dattid.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 6.4.2) har utred— ningen förordat att Stockholms kommun får behålla ett drygt två veckor tidigare valgenomslag för fullmäktige än i landets andra kommuner och landstingskommuner. Särbestämmelsen för Stockholms kommun att mandatperio— den skall börja den 15 oktober föreslås således kvar- stå.

9 5 Paragrafen behandlar fullmäktiges sammanträdestider.

Enligt paragrafens tredje stycke skall val till de be- fattningar som blir lediga vid årets slut förrättas vid sammanträde före december månads utgång. Utred- ningen har i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.4.3) föreslagit att kommunerna skall få möjlighet att tidi— garelägga valgenomslaget för styrelsen. I sådant fall skall styrelsen väljas på första sammanträdet med ny— valda fullmäktige under valåret (jfr 3 kap. 5 5 andra stycket). För tydlighetens skull anges i bestämmelsen att den inte omfattar val till styrelsen, om 3 kap.

5 5 andra stycket tillämpas. För Stockholms kommun kommer att gälla samma regler om kommunstyrelsens man— datperiod som för övriga kommuner. Särregeln i fjärde stycket behövs därför inte längre.

14 5 Paragrafens första stycke är oförändrat.

I paragrafens andra stycke finns bestämmelser om rät- ten för vissa personer som inte är ledamöter att delta i fullmäktiges överläggningar men inte i besluten. För Stockholms kommun gäller enligt fjärde stycket särbe- stämmelser för borgarråd som inte är ledamot av full— mäktige.

De nuvarande reglerna i andra stycket om yttranderätt när interpellation skall besvaras motsvarar den person— krets som i dag omfattas av interpellationsbestämmel— sen, nämligen ordföranden i styrelsen (p. 1) och ord- föranden i annan nämnd eller beredning (p. 2). För ledamot i styrelsen eller sådan ledamot i styrelse för aktiebolag, ekonomisk förening eller stiftelse som avses i 2 kap. 23 5 andra stycket KL finns föreskrif- ter om yttranderätt när interpellationen skall besva— ras i de fall interpellation överlämnats till ledamo— ten för besvarande (p. 3). Det bör påpekas att det inte finns någon bestämmelse om yttranderätt för den som inte är ledamot i fullmäktige att besvara fråga. Den nuvarande särbestämmelsen för Stockholms kommun i fjärde stycket om borgarrådens rätt att delta i full— mäktiges överläggningar innefattar också yttranderätt för borgarråd vid besvarande av interpellation och fråga.

Utredningen föreslår enhetliga och förenklade regler om yttranderätt när interpellation och fråga skall be— svaras. I den allmänna motiveringen (avsnitt 7.2) har utredningen föreslagit att fullmäktige skall få bestäm-

ma till vilka förtroendevalda interpellation och fråga får framställas. För att kommunerna skall kunna tilläm- pa förslaget krävs ändringar i bestämmelserna om ytt- randerätt när interpellation skall besvaras. Utred— ningen föreslår att de nuvarande reglerna i ämnet un— der p. 2 och p. 3 ersätts med en föreskrift om yttran- derätt för den som fullmäktige bestämt skall besvara interpellation och fråga när interpellationen eller frågan skall besvaras. Bestämmelsen har tagits in un- der p. 3. Regeln omfattar även andra än förtroendeval— da. Kommunens representanter i kommunala bolags m.fl. styrelser är inte att betrakta som förtroendevalda däri. Genom den nu föreslagna utformningen innefattar bestämmelsen även yttranderätt för sådan av fullmäk—

tige utsedd ledamot i styrelse för aktiebolag, ekono- misk förening eller stiftelse som avses i 2 kap. 23 5 andra stycket KL när interpellation överlämnats till ledamoten för besvarande. Genom förslaget åstadkommes en enklare bestämmelse. I de fall fullmäktige har be— stämt att fråga får förekomma utvidgas yttranderätten i förhållande till nuvarande bestämmelser till att även omfatta den som skall besvara fråga.

De nuvarande bestämmelserna om borgarrådens närvaro— rätt och yttranderätt föreslås som nämnts tidigare upp- höra att gälla. Härigenom blir samma regler gällande i landets samtliga kommuner när det gäller rätten att delta i fullmäktiges överläggningar. Om borgarråden tillhör fullmäktigekretsen kan de självfallet agera vid fullmäktigesammanträdena. Om borgarråd inte är ledamot av fullmäktige inträder inte heller någon fak— tisk förändring i borgarrådets rätt att tala i fullmäk— tige. Detta framgår av vad som sagts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4.3). I detta sammanhang vill utredningen erinra om att rätten att närvara vid sam— manträden i fullmäktige och att delta i överläggningar— na vidgades genom kommunallagsreformen. Den mest bety- delsefulla utvidgningen avser yttranderätt, om fullmäk— tige har bestämt det, för ledamot eller suppleant i

styrelsen, annan nämnd eller beredning (p. 6). Bestäm— melsen tar sikte bl.a. på heltidssysselsatta förtroen- devalda med övergripande ansvar inom visst verksamhets— område. Yttranderätten kan i reglemente eller särskilt beslut begränsas till att avse vissa bestämda ärenden eller grupper av ärenden. Men inget hindrar att full— mäktige medger en oinskränkt yttranderätt. I de undan- tagsfall borgarråd inte är ledamot av fullmäktige kan alltså den nuvarande ordningen att borgarråd har en oinskränkt yttranderätt behållas. Kommunfullmäktige kan nämligen med stöd av p. 6 besluta om yttranderätt för borgarråd utöver vad som följer av p. 1 och p. 2. Om fullmäktige bestämt att interpellation och fråga skall framställas till borgarråd omfattar bestämmelsen i p. 3 om yttranderätt när interpellation eller fråga skall besvaras även borgarråd.

I fråga om rätten för borgarråd att framställa förslag vid fullmäktiges sammanträden (14 S fjärde stycket) och att väcka ärende genom motion (15 5 andra stycket) far utredningen hänvisa till vad utredningen anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4.3).

16 5

Paragrafen reglerar beredningen av fullmäktiges ären- den.

Alla ärendeni_vilka fullmäktige fattar beslut skall be- redas. (Här bortses från bestämmelseni Zkap. 215 andra stycket KL enligt vilken ärenden som kräver skyndsam handläggning får avgöras utan föregående beredning.) Itredje stycketav1ul förevarande paragraf undantas val- ärenden och ärenden rörande ändring av antalet ledamö— ter eller suppleanteri styrelsen eller annan nämndfrån beredningstvånget. Vidare kan ärenden som avser avsä- gelse från uppdrag som ledamot eller suppleant i full- mäktige, i styrelsen elleri.annan nämndeller som revi— sor eller revisorssuppleant avgöras utan beredning.Ett

ärende om ändring av styrelsens tjänstgöringstid en- ligt förslaget i 3 kap. 5 5 andra stycket skulle till följd av nuvarande bestämmelser kräva beredning före beslut av fullmäktige. Ett sådant ärende är emellertid av samma karaktär som de för vilka redan medgetts un— dantag från beredning. För att nyvalda fullmäktige skall kunna genomföra ett snabbare valgenomslag till styrelsen måste rätt föreligga att fatta beslut om änd- rad mandatperiod för styrelsen utan föregående bered- ning. Härigenom undviks också risken för att den full— mäktigeförsamling som skall avgå förhindrar att ett snabbare valgenomslag genomförs för den tillträdande styrelsen, d.v.s. genom obstruktion av den sittande styrelsen. Utredningen föreslår därför ett tillägg i tredje stycket om att ärende som avser ändring av sty— relsens tjänstgöringstid inte behöver beredas. Om sty— relsens mandatperiod ändras krävs också beslut om av— kortning — resp. förlängning — av tjänstgöringstiden för ledamöter och suppleanter i den tjänstgörande sty— relsen. Förslaget omfattar självfallet också detta (jfr specialmotiveringen till 3 kap. 5 5).

23 5 Idennaparagraf finns regler om proportionellt valsätt.

Genom kommunallagsreformen bestämdes att samtliga nämn- der inklusive de specialreglerade numera kan väljas proportionellt. Till följd av att borgarråden utses till ordförande i de flesta nämnderna stadgas undantag från bestämmelserna om proportionella val av ledamöter - och även suppleanter — i kommunallagsreglerade nämn— der i Stockholms kommun. Att märka är att för drätsel- nämnden och specialreglerade nämnder finns inget mot— svarande undantag. Det är således f.n. möjligt att väl— ja kommunstyrelsen, drätselnämnden och även specialreg- lerade nämnder proportionellt i Stockholms kommun. Ut— redningen hänvisar i övrigt till den allmänna motive- ringen (avsnitt 5.4.2) beträffande den skilda utform—

ningen av bestämmelserna.

Föredragande statsrådet betonade (prop. 1975/76:187 s. 402) betydelsen av de minoritetsskydd som möjlig— heten att få till stånd proportionella val innebär ur kommunaldemokratisk synvinkel. Samma grundsyn kommer till uttryck i propositionen (1980/81:185 s. 22) om proportionella val till statliga nämnder m.m. l propo- sitionen föreslås att rätten till proportionellt val utvidgas till att även omfatta med några undantag val av ledamöter och suppleanter i sådana statliga och lik- nande organ som helt eller delvis utses av kommunfull— mäktige eller landsting. I några av de aktuella orga— nen går det inte att uppnå fullständig proportionali- tet eftersom vissa ledamöter utses av annan myndighet än kommunfullmäktige och landsting. Denna omständighet gör det emellertid enligt föredragande statsrådet inte mindre angeläget att ändra bestämmelserna så att pro— portionalitet skall kunna uppnås så långt detta är möj- ligt (prop. s. 23).

Även om den formella möjligheten till ett proportio— nellt val sällan utnyttjas, utgör rätten härtill en viktig grund för de överenskommelser som de politiska partierna sinsemellan träffar om hur mandaten skall fördelas. I Stockholms kommun har i praktiken reglerna om proportionellt valsätt varit utgångspunkt för den politiska fördelningen av mandaten även i de nämnder där det f.n. inte är möjligt att begära proportionellt val.

Ledamöter och suppleanter utses genom skilda valför— rättningar (se Kaijser Kommunallagarna II, 1975 s. 526 och 532). Den speciella valregeln att kommunstyrel— sen utser borgarråden till ordförande i de flesta nämn- derna utgör därför inget skäl för att inte suppleanter- na i de kommunallagsreglerade nämnderna skulle kunna väljas proportionellt. Om man tar bort Särreglerna om borgarråden finns inte längre något tekniskt hinder

att tillämpa den proportionella valmetoden. Utred— ningen anser därför att rätten till proportionella val skall omfatta val av ledamöter och självfallet också suppleanter i alla nämnder i Stockholms kommun. Lagtek— niskt genomförs detta genom att undantagsföreskriften om de kommunallagsreglerade nämnderna i Stockholm upp- hör att gälla.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4.3) har redo— visats vissa svårigheter att samordna borgarrådens be— redningsfunktioner med ledamot/ordförandeskapen i nämn— derna, om den formella möjligheten till proportionella val skulle utnyttjas. Utredningen hänvisar till vad som anförts i det sammanhanget. Det bör här understry- kas att även om det blir möjligt att formellt välja samtliga nämnder proportionellt i Stockholms kommun, behöver detta inte innebära några förändringar för kom— munen i den praktiska tillämpningen av bestämmelsen. Utredningen förutsätter att bestämmelsen som hittills kommer att vara en grund för de överenskommelser som de politiska partierna sinsemellan träffar om hur man- daten skall fördelas vid efterföljande val i fullmäk— tige. Det finns ingen anledning att utgå ifrån att för— hållandena härvidlag förändras inom nära framtid.

I detta sammanhang vill utredningen för fullständig— hetens skull peka på ett något annorlunda proportio- nellt valsystem som tillämpas i Danmark. Ett system, som innebär att självskrivna platser förhandsintecknas vid proportionella val. I Stockholms kommun skulle ett system liknande det danska innebära att vid tillämp— ning av proportionellt valsätt till nämnder, där bor- garråd skall ha en självskriven plats som ordförande, skulle borgarrådsplatsen kunna förhandsintecknas. Vid en efterföljande proportionell fördelning av platserna i en nämnd skulle den första plats som tillfaller det parti som ett utsett borgarråd tillhör anses ianspråk— tagen och redan tilldelad partiet genom borgarråds- valet.

I de flesta kommuner och i landstingskommuner tilläm— pas ett system liknande stockholmsmodellen d.v.s. att heltidssysselsatta förtroendevalda innehar ordförande- uppdrag. Behov av förhandsinteckning av självskrivna platser vid tillämpningen av proportionellt valsätt vid nämndvalen borde därför också finnas i övriga kom- muner och landstingskommuner. En modifiering av det proportionella valsystemet i Sverige förutsätter emel- lertid ändringar i lagen (l955:l38) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m.m. Frågan har också samband med en reglering i KL av de heltidssysselsatta förtroendevalda. Vid remissbehand- ling av kommunaldemokratiutredningens huvudbetänkande framfördes önskemål om att för alla heltidssysselsatta förtroendevalda borde införas vissa gemensamma basreg— ler i KL som skulle gälla generellt. Om man helt eller delvis vill behålla det nuvarande systemet i Stock- holms kommun ser utredningen ingen annan möjlighet att uppnå enhetlighet i KL än att införa generella bestäm- melser om heltidssysselsatta förtroendevalda. Stock— holmsbestämmelserna om bl.a. borgarrådsval, avgång samt närvarorätt och yttranderätt skulle i så fall kun- na ligga till grund för en sådan reglering. Samtidigt bör övervägas en modifiering av det proportionella val— systemet av innebörd att självskrivna platser kan för— handsintecknas vid proportionella val. Detta är emel— lertid frågor av sådan allmän kommunaldemokratisk bety- delse att de ligger utanför utredningens uppdrag. Ut- redningen har därför inte gått närmare in på dem.

24 5

Paragrafen reglerar interpellations- och frågeinstitu- ten.

Utredningen föreslår enhetliga och förenklade regler om adressat för interpellation och fråga. Bestämmelser- na har delats upp på sex stycken. I första stycket an-

ges rätten att framställa interpellation samt ämnesom— rådet för interpellation. Denna regel stämmer i sak överens med vad som gäller i dag.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 7.2) har utred— ningen föreslagit att kommunerna och landstingskommu— nerna själva skall få bestämma — med beaktande av strukturen av förtroendemannaorganisationen — vilka förtroendevalda som skall kunna interpelleras. Härige— nom blir det möjligt för landets samtliga kommuner och landstingskommuner att tillämpa bl.a. en ordning som innebär att interpellation kan riktas direkt och även endast till förtroendevalda med övergripande ansvar. Med hänsyn till svårigheterna att i lagen exakt ange de grupper av förtroendevalda till vilka interpella— tion kan tänkas framställas har utredningen föreslagit en bestämmelse om adressat som omfattar förtroendeval- da inom kommunen och landstingskommunen. I andra styc— ket har intagits en föreskrift om att fullmäktige be— stämmer till vilka förtroendevalda interpellation får framställas.

Att fullmäktige endast bör fastställa regler som till- låter interpellation av ett begränsat antal förtroende— valda, d.v.s. de politiskt direkt ansvariga, framgår av vad utredningen anfört i den allmänna motiveringen. Genom den nu föreslagna bestämmelsen kan Stockholms kommun utan särreglering behålla nuvarande ordning att endast borgarråd får interpelleras. Bestämmelsen ersät— ter också det nuvarande stadgandet i tredje stycket om överlämnande av interpellation inom styrelsen. Kommu- nerna och landstingskommunerna kan bestämma att adres— sat vid interpellation skall vara de förtroendevalda som för närvarande anges i lagen, d.v.s. ordförande i styrelsen, annan nämnd eller beredning. Detsamma gäl— ler möjligheten att tillåta styrelsens ordförande att överlämna interpellation till sådan ledamot inom sty— relsen som har ett övergripande ansvar. I kommun eller landstingskommun där fullmäktige föreskrivit att en—

dast förtroendevalda med övergripande ansvar får inter— pelleras kan situationer tänkas uppkomma där det är mo— tiverat att ordföranden i den nämnd vars förvaltning interpellationen avser besvarar denna. I sådant fall kan fullmäktige bestämma att interpellation får över— lämnas till denne ordförande.

I de fall fullmäktige föreskrivit att interpellation skall ställas till nämndordförande skall som hittills gälla att en interpellation som har ställts till ord— föranden i en viss nämnd men rör en annan nämnds för— valtningsområde skall överlämnas till ordföranden i denna nämnd. Någon ändring på denna punkt är således inte avsedd. Om fullmäktige föreskrivit att förtroende- vald med övergripande ansvar får interpelleras direkt skall samma princip tillämpas. Har interpellation rik— tats till sådan förtroendevald men rör den ett ämne inom annat verksamhetsområde än hans eget skall den så- ledes överlämnas till den som har det övergripande an— svaret för verksamhetsområdet som interpellationen rör.

Som framgår av den allmänna motiveringen ankommer det inte på utredningen att överväga frågan om interpella— tion av kommunens representanter i kommunala bolags m.fl. styrelser. Det är emellertid inte möjligt att endast ändra och förenkla en del av interpellationsbe— stämmelserna. För att få en regel som skall kunna till— lämpas krävs också ändringar i nuvarande stadgande om överlämnande av interpellation till en av fullmäktige utsedd styrelseledamot i kommunala företag. Bestämmel— sen i tredje stycket har därför ändrats så att fullmäk— tige kan föreskriva att interpellation får överlämnas till sådan av fullmäktige utsedd ledamot i styrelse för aktiebolag, ekonomisk förening eller stiftelse som avses i 2 kap. 23 5 andra stycket KL. Ändringen inne— bär den skillnaden mot gällande rätt att interpella- tion kan överlämnas av annan än styrelsens ordförande. Detta kan i och för sig tillgodose ett behov eftersom det finns andra nämnder än styrelsen som har överin-

seende över de kommunala företagen (SOU l975:4l s. 404- 405). KU betonade emellertid (1976/77:25 s. 68) att det i första hand borde vara ordföranden i styrelsen som skulle svara på interpellation som rör de kommuna- la företagen. Detta har också enligt utskottet en viss betydelse för bedömningen av interpellationens tillåt— lighet, som kan påverkas av att den väckta frågan an— knyts till styrelsens övergripande uppgifter på bl.a. detta område. Utredningen förutsätter emellertid att interpellation i normalfallet kommer att kunna fram— ställas till styrelsens ordförande. Ändringen av stad— gandet i tredje stycket medför därför inte någon för— ändring i praktiken utan är av teknisk natur.

I fjärde stycket har intagits nuvarande bestämmelser om förfarandet vid behandling av interpellationer.

I den allmänna motiveringen har utredningen också före— slagit att bestämmelserna om adressat för fråga utfor— mas på samma sätt som beträffande interpellationsinsti— tutet. I femte stycket anges att fullmäktige kan före— skriva att ledamot får framställa fråga i ämne som hör till fullmäktiges handläggning. Bestämmelsen överens- stämmer med vad som gäller i dag om fullmäktiges rätt att besluta huruvida fråga får förekomma. I sjätte stycket intas ett stadgande om att fullmäktige bestäm— mer till vilka förtroendevalda fråga skall framställas. Detta innebär i förhållande till nuvarande bestämmelse att fullmäktige skall få avgöra inte bara om institu- tet fråga skall få förekomma och ge de närmare före- skrifter som behövs utan också besluta till vem frågor får framställas. Härigenom kan Stockholms kommun utan särregler behålla nuvarande ordning att fråga endast får framställas till borgarråd. Samtidigt får övriga kommuner och landstingskommuner vidgade möjligheter att själva utforma frågeinstitutet efter lokala förhål— landen och önskemål.

SOU 1981:53 Specialmotivering 30 5

I paragrafen finns bestämmelser om fullmäktiges arbets— ordning.

I stadgandets andra stycke om vad arbetsordningen skall innehålla finns under p. 6 bestämmelser om hand— läggning av interpellationer och frågor. Denna punkt bör kompletteras med en regel att fullmäktige skall lämna föreskrifter om till vem interpellationer och frågor som avses i 24 5 femte stycket skall ställas. Förtroendemannaorganisationen varierar mellan olika kommuner och landstingskommuner. Utredningen förutsät- ter att Svenska kommunförbundet och Landstingsförbun- det kommer att utarbeta rekommendationer i normalar— betsordningar för kommunfullmäktige och landsting till vägledning för kommunerna och landstingskommunerna om hur interpellations— och frågeinstituten bör utformas

i olika organisationsmodeller. 3 kap. Om styrelsen och övriga nämnder m.m.

Samtliga särbestämmelser för Stockholms kommun i kapit— let föreslås upphöra att gälla, nämligen 3 5 andra stycket om valbarhetshinder för borgarråd, 5 5 andra stycket om mandatperioden för kommunstyrelsen, 13 5 andra stycket i vad avser undantagsföreskriften samt

17 och 18 55 om borgarråden.

3 5

Här hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 4.3.2).

5 5

Paragrafen innehåller bl.a. bestämmelser om styrelsens mandatperiod.

Utredningen har i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.4.3) föreslagit att kommunerna skall få möjlighet att tillämpa ett snabbare valgenomslag till styrelsen. Kommunerna skall själva bestämma om man vill införa ett sådant system. Utredningen har därför föreslagit att i lagen tas in en fakultativ bestämmelse om tid— punkten från vilken den nya styrelsen skall börja ar- beta. Bestämmelsen ersätter den nuvarande särregeln för Stockholms kommun. Som nämnts i den allmänna moti— veringen uppnås härigenom enhetliga regler om styrel— sens mandatperiod. Kommunstyrelsen i Stockholms kommun kan som hittills tillträda i anslutning till att full— mäktiges mandatperiod börjar, samtidigt som man gör det möjligt för övriga kommuner och landstingskommuner att avsevärt tidigarelägga styrelsernas mandatperiod. Paragrafens andra stycke har utformats i enlighet med detta förslag.

I första stycket kvarstår den nuvarande bestämmelsen om styrelsens mandatperiod. I denna har endast gjorts en redaktionell ändring. Bestämmelsen skall gälla även för Stockholms kommun. Härigenom förlängs styrelsens tjänstgöringstid där från ett till tre år. Utredningen hänvisar till vad som sagts i den allmänna motive— ringen om detta.

I andra stycket intas den ovan nämnda fakultativa be- stämmelsen att fullmäktige får besluta att styrelsen skall tillträda i anslutning till nyvalda fullmäktiges första sammanträde det år då val hållits. Ledamöter och suppleanter väljs i så fall på första sammanträdet med nyvalda fullmäktige under det nya tjänstgörings- året för tiden intill nästa gång val förrättas. Föreskrift om ändrad mandattid för styrelsen kan medde- las i särskilt beslut eller i reglementet för styrel— sen. Ett sådant ärende behöver inte beredas eftersom en tillträdande fullmäktigeförsamling, som vill införa ett snabbare valgenomslag för den nya styrelsen, måste kunna besluta om detta vid sitt första sammanträde (2

kap. 16 5 tredje stycket). Härigenom undviks också risken för att den fullmäktigeförsamling som skall av- gå förhindrar att en sådan ordning införs.

Tjänstgöringstiden för ledamöter och suppleanter i den styrelse som valts enligt första stycket måste avkor— tas om man väljer att tidigarelägga den tillträdande styrelsens tjänstgöringstid. Enligt gällande rätt kan inte fullmäktige när mandatperioden är bestämd i lag eller annan författning besluta att de valda ledamöter- nas eller suppleanternas mandatperiod skall upphöra i förtid. En väsentlig kommunalrättslig princip är näm- ligen att fullmäktige inte utan ledamotens eller supp— leantens frivilliga avsägelse får återkalla ett för— troendeuppdrag under löpande mandatperiod. Under vissa förutsättningar torde en annan regel gälla i fråga om de kommunallagsreglerade nämnderna. I rättsfallet (RRK R 76 2:82) godtogs ett beslut av kommunfullmäktige om avkortning av löpande mandatperioder. Sedan ledamöter och suppleanter i två kommunallagsreglerade nämnder ut— setts för treåriga mandatperioder hade fullmäktige i samband med en organisationsförändring, varigenom en gemensam nämnd skulle inrättas, beslutat att mandat- perioden för ledamöterna och suppleanterna i de två nämnderna skulle upphöra efter endast ett år. Syftet med åtgärden var att en rationellare nämndorganisation skulle åstadkommas. Det kan antas att denna omständig— het var av avgörande betydelse för målets utgång. (Se Kaijsers kommentar till rättsfallet i kommunal tid— skrift l977/4).Rättsfallet avsåg kommunallagsreglerade nämnderför vilka fullmäktige har frihet att själv be- stämma mandattiden. Utredningens förslag innebär att fullmäktige ges möjlighet att besluta om annan börje- dag för styrelsen än vad som gäller enligt huvudregeln i första stycket. Det får därvid enligt utredningens mening anses ligga i sakens natur att fullmäktige i samband med att beslut fattas om att tidigarelägga den nya styrelsens tillträde också har rätt att avkorta den tjänstgörande styrelsens mandatperiod utan att det—

164 Specialmotivering SOU 1981:53 ta behöver anges särskilt i lagen.

En kommun eller landstingskommun som har infört ett snabbare valgenomslag för styrelsen men av olika anled— ningar, exempelvis svårigheter med nomineringarna, önskar senarelägga styrelsens mandattid är oförhindrad att återinföra den gamla ordningen. Fullmäktige måste i så fall förlänga tjänstgörande styrelsens mandattid till årsskiftet det år då val äger rum. Den nya styrel- sen väljs därefter enligt huvudregeln under december månad och tillträder den 1 januari året näst efter val— året.

Genom att ta in den föreslagna bestämmelsen om tidpunk— ten för val av styrelse i förevarande stadgande bryter man i och för sig systematiken i lagen. Det är emeller- tid knappast möjligt att placera stadgandet i 2 kap. om fullmäktige. Utredningen har därför i 2 kap. 9 5 tredje stycket föreslagit en hänvisning till 3 kap. 5 5 andra stycket.

13 5

I paragrafen ges föreskrifter om inrättande av fack— nämnder och om deras organisation och arbetsformer. Be- stämmelsen är också tillämplig på Stockholms kommun.

I andra stycket behandlas de s.k. kommunallagsreglera— de nämndernas organisation. Till följd av den särskil- da organisationen i Stockholms kommun- d.v.s. att fi— nansborgarrådet är ordförande i drätselnämnden och att kommunstyrelsen utser övriga borgarråd till ordförande samt om vikarie för borgarråd och att Vikarien ersät— ter borgarrådet som ordförande i nämnd — föreskrivs un— dantag för kommunen avseende tillämpningen av bestäm- melserna i 3 kap. 6 S KL om ordförande, vice ordföran— de, tillfällig ordförande och ersättare. I de fall sty— relsen inte utser borgarråd till nämndordförande be— stämmer fullmäktige vad som skall gälla om ordförande

i kommunallagsreglerad nämnd. För vissa nämnder har fullmäktige bestämt att nämnden själv skall utse ord- förande. I andra fall utser fullmäktige ordförande i

sådan nämnd.

Frågan om val av vice ordförande i nämnderna i Stock— holms kommun är utom för styrelsen oreglerad i KL. Det— ta gäller även de specialreglerade nämnderna. Vice ord— förande (eller förste och andre vice ordförande) utses för närvarande av nämnden själv enligt reglementsföre—

skrifter.

Om man tar bort Särreglerna om borgarråden behövs inte längre undantaget från tillämpningen av 6 5. KL:s all— männa bestämmelser om nämndernas organisation kan gäl— la fullt ut även i Stockholms kommun. För de kommunal— lagsreglerade nämnderna genomförs detta genom att un- dantagsföreskriften i andra stycket utgår. Hänvis- ningen till 6 5 kommer härigenom att gälla även Stock— holms kommun. Detta innebär att fullmäktige väljer ord- förande och en eller två vice ordförande bland nämn- dens ledamöter. Fullmäktige bestämmer tiden för uppdra- get (6 5 första stycket). Om ingen av ordförandena kan närvara vid sammanträde med nämnden, skall denna utse annan ledamot att för tillfället föra ordet (6 5 andra stycket). Nämnden får förordna ersättare för ordföran- den, om denne under längre tid är förhindrad att full— göra uppdraget (6 5 tredje stycket). Utredningen hän- visar till vad som anförts i den allmänna motiveringen om tillämpningen av 6 5 på nämnd i Stockholms kommun (se avsnitt 5.4.3). I detta sammanhang skall tilläggas att vice ordförande (eller förste och andre vice ord— förande) således även i Stockholms kommun skall utses av fullmäktige bland nämndens ledamöter för den tid

som fullmäktige bestämmer.

Vidare har utredningen gjort vissa redaktionella juste- ringar i bestämmelsen som föranleds av förslaget att särbestämmelserna för Stockholms kommun utgår.

17 och 18 55

Här hänvisar utredningen till vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4.2 - 5.4.4).

6 kap. Om skatt till kommun och landstingskommun Undantagsföreskriften i 3 S tredje stycket föreslås upphöra att gälla.

3 5

Paragrafen reglerar styrelsens underrättelseskyldighet om skattesats.

I paragrafens tredje stycke finns bestämmelser om att styrelsen i annan kommun än Stockholm skall underrätta den lokala skattemyndigheten och statistiska central- byrån om församlings eller kyrklig samfällighets inom kommunen beslutade skattesats. Detta innebär att för— samlingarnas beslut om skattesatser samlas upp hos kom— munen innan besked lämnas till berörda myndigheter. För församlingarna och den kyrkliga samfälligheten i Stockholms kommun gäller särskilda regler i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse. Enligt 86 5 försam— lingsstyrelselagen underrättar kyrkorådet i försam— lingarna och i den kyrkliga samfälligheten själv den lokala skattemyndigheten och statistiska centralbyrån om den beslutade skattesatsen. Utredningen med uppgift att göra översyn av församlingsstyrelselagen föreslår i sitt betänkande (SOU 1981:6 s. 192) att denna ord— ning bör bestå i Stockholms kommun.

Kommunalrättsutredningen för Stockholm föreslår — för att uppnå enhetlighet i förevarande bestämmelse — att undantagsföreskriften skall utgå. Underrättelseskyldig- heten föreslås åvila styrelsen i alla kommuner om inte annat är föreskrivet. Förslaget innebär inte några änd— ringar i sak och omfattar således den nuvarande ord—

ningen i Stockholms kommun som regleras i församlings—

styrelselagen.

Övergångsbestämmelser

I Stockholms kommun räknas fullmäktiges tjänstgörings— tid fr.o.m. den 15 oktober det år då kommunalval har ägt rum. De författningsändringar som har föreslagits i det föregående bör därför träda i kraft den 15 okto— ber 1982. Med hänsyn till den skilda utformningen av bestämmelserna om fullmäktiges mandatperiod för landet i allmänhet och för Stockholms kommun föreskrivs vida— re att äldre bestämmelser om yttranderätt vid besvaran— de av interpellation i 2 kap. 14 5 andra stycket p. 2 och p. 3, om interpellation och fråga i 2 kap. 24 5 samt om arbetsordning i 2 kap. 30 5 andra stycket p. 6 för övriga kommuner och landstingskommuner gäller till utgången av oktober 1982.

8.2 Förslaget till ändringar i lagen om införande

av kommunallagen

Bestämmelsen om drätselnämnden i 15 5 föreslås utgå ur lagen. Utredningen hänvisar till vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.3.2).

Av tekniska skäl föreslås stadgandet upphöra att gälla vid utgången av 1982. Med hänsyn till syftet med de föreslagna lagändringarna får fullmäktige anses ha rätt att avkorta mandatperioden för ledamöterna och suppleanterna i drätselnämnden i samband med att ny kommunstyrelse utses, vilken övertar nämndens uppgif— ter.

8.3. Förslaget till ändringar i specialförfatt—

ningarna

I samband med kommunallagsreformen föreslogs också änd— rade regler för de kommunala och landstingskommunala

specialreglerade nämnderna.

För nämnder som komunfullmäktige enligt 3 kap. 13 5 första stycket KL tillsätter med stöd av specialför— fattning, s.k. specialreglerade nämnder, t.ex. skol— direktionen och byggnadsnämnden, finns bestämmelser om organisation och arbetsformer i resp. specialförfatt- ning, d.v.s. skollagen och byggnadsstadgan. I dessa be— stämmelser hänvisas emellertid till reglerna om styrel— sen i KL. För nämnderna i Stockholms kommun föreskrivs vissa undantag nämligen från tillämpningen av 3 kap. 5 5 första stycket och 3 kap. 6 5. Detta gäller dock inte överförmyndarnämnden.

För att Stockholms kommun skall kunna behålla möjlig— heten att förrätta årliga val till nämnderna tillkom under utskottsbehandlingen undantagen från tillämp— ningen av 3 kap. 5 5 första stycket KL för nämnderna i Stockholms kommun (KU 1976/77:25 s. 92). Kommunen har rätt att själv bestämma mandatperioderna för dem.

Till följd av den särskilda organisationen i Stockholms kommun gäller inte heller bestämmelsen i 3 kap. 6 S KL om bl.a. val av ordförande och vice ordförande för de specialreglerade nämnderna i Stockholms kommun. Val av vice ordförande i kommunens nämnder är oreglerat i spe— cialförfattningarna. Vice ordförande (eller förste och andre vice ordförande) utses för närvarande av nämnder— na själva enligt reglementsföreskrifter (jfr special— motiveringen till 3 kap. 13 5 KL, s. 165). Vice ordfö— rande i överförmyndarnämnden utses på vanligt sätt av fullmäktige.

Den nuvarande ordningen för övriga kommuner och lands— tingskommuner att specialreglerade nämnder väljs för tre år med tillträde den 1 januari året näst efter valet kvarstår. De specialreglerade nämnderna berörs inte av förslaget om ett snabbare valgenomslag för sty— relsen (se härom avsnitt 6.4.3). Hänvisningarna i spe-

cialförfattningarna till bestämmelsen i 3 kap. 5 5 första stycket KL om styrelsens mandattid kvarstår så— ledes oförändrade men skall gälla även de specialreg- lerade nämnderna i Stockholms kommun. Detta medför övergång från ettårsmandat till treårsmandat för dem.

Tar man bort Särreglerna för borgarråden behövs inte längre undantagen i specialförfattningarna från till— lämpningen av 3 kap. 6 S KL för nämnderna i Stockholms kommun. Bestämmelsen kan omfatta även Stockholms kom- mun. Här hänvisar utredningen till vad som sagts i spe— cialmotiveringen till 3 kap. 13 5 KL.

Lagtekniskt genomförs utredningens förslag i dessa av— seenden genom att undantagsföreskrifterna i specialför— fattningarna från tillämpningen av 3 kap. 5 5 första stycket och 6 5 KL på nämnd i Stockholms kommun före- slås upphöra att gälla. Samtidigt föreslår utredningen vissa redaktionella ändringar i bestämmelserna om nämn- dernas organisation som föranleds av förslaget att undantagsföreskrifterna för Stockholms kommun utgår.

BILAGOR

174

maktforum som den enligt gällande författningar skulle ha. Mot denna bakgrund skisserade kommittén följande sex olika reformalternativ.

Dgt första innebar, att man avskaffade drätselnämnden, ekonomiska planeringsrådet och generalplaneberedningen samt överförde deras uppgifter till kommunstyrelsen. Det andra alternativet innebar också, att angivna or— gan upphörde. Deras funktioner skulle emellertid över- tas av borgarrådsberedningen, som skulle bli kommunens styrelse. Den nuvarande kommunstyrelsen skulle bli ett beredningsorgan mellan den nya styrelsen och fullmäk- tige. Detta alternativ hade enligt kommittén fördelar särskilt vid övergång till ett system med majoritets— styre, där alla borgarråd tillsattes av den politiska majoriteten. Det tredje alternativet avsåg att avlyfta drätselnämnden dess allmänpolitiska funktioner och göra den till en ekonomisk fackinstans, samt att till kommunstyrelsen föra över ansvaret för kommunens lång— siktiga planering från ekonomiska planeringsrådet och generalplaneberedningen. Vidare pekade kommittén på möjligheten att övergå till en styrelsemodell av den typ som tidigare gällde i Stockholms läns landsting, d.v.s. att avskaffa både borgarrådsberedningen och drätselnämnden samt ekonomiska planeringsrådet och generalplaneberedningen. Borgarråden skulle kunna vara ledamöter i kommunstyrelsen utan att där få utgöra nå— gon majoritet. Även den styrelsemodell som tillämpades i Göteborgs kommun skisserades. Den skilde sig från landstingets främst genom att kommunstyrelsens leda— möter och kommunalråden inte tillhörde facknämnderna. Som ännu en variant på landstingsmodellen pekades på möjligheten av att de centrala organen ersattes av en stor kommunstyrelse, som arbetade på avdelningar. Deras arbete skulle ledas av borgarråden utan att des— sa var ledamöter i styrelsen.

Som skäl mot en reform av den centrala förvaltningen anförde kommittén bl.a. följande. Statliga utredningar

pågick som berörde ledningsorganisationen i sak och den lagtekniska regleringen. Det var därför naturligt att avvakta resultaten av dessa utredningar, inte

minst med hänsyn till att de reformalternativ som diskuterades krävde ändringar av kommunallagen för Stockholm. Den gällande organisationens svagheter kunde inte heller anses vara så stora, att inte en mer genomgripande reform kunde anstå i avvaktan på de stat- liga utredningarna.

Som ytterligare skäl mot en reform som då ansågs före— ligga pekade kommittén på sambandet med frågan om majo- ritetsstyre. Kommittén hade haft som utgångspunkt att en reform av den centrala organisationen inte fick för— svåra möjligheterna att införa majoritetsstyre i den formen att majoriteten utsåg samtliga borgarråd. Det konstaterades emellertid att en sådan politisk lösning svårligen lät sig förena med en reform i avsikt att markera kommunstyrelsens ledande roll och samtidigt hålla borgarråden utanför kommunstyrelsen. Även drät- selnämndens roll och betydelse för de politiska avgö- randena påverkades av sambandet med frågan om ett så— dant majoritetsstyre.

Efter övervägande av skälen för och emot en genomgri— pande reform av den centrala förvaltningen fann kommit- tén att inga ändringar skulle företas tills vidare i fråga om kommunstyrelsens och borgarrådsberedningens sammansättning och rollfördelningen mellan dem samt att drätselnämnden skulle behållas med oförändrade upp— gifter.

I linje med sin grundsynatt söka markera kommunstyrel— sens centrala roll föreslog kommittén två delreformer. Dessa berörde de båda av kommunstyrelsen utsedda orga- nen generalplaneberedningen och stor-stockholmsdelega- tionen. Den förra skulle ombildas till en planerings- beredning och den senare skulle utgöra en förhandlings- beredning. Båda dessa förslag genomfördes. Den ändrade

176 Bilaga 1 SOU 1981:53 organisationen tillämpas fr.o.m. 1977.

I ett tidigare skede av kommitténs arbete presentera— des i flera utredningspromemorior modeller för en re— form, vilka i stort sett täcks av slutbetänkandets re— formalternativ. Till grund för redovisningen i promemo— riorna låg ett omfattande utredningsarbete, som bl.a. innefattade statistiska undersökningar av alla ärenden som behandlats av kommunstyrelsen/stadskollegiet, bor— garrådsberedningen och drätselnämnden under åren 1947, 1957, 1965 och 1971 samt beskrivningar av den formella och den reella beslutsprocessen. I ett förslagsbetän- kande, som behandlades i de politiska fullmäktigegrup— perna, hade kommittén 1972 utarbetat ett förslag till ändrad central organisation. Det innebar att drätsel- nämnden skulle avskaffas och att delegationer skulle inrättas inom kommunstyrelsen.

Det bör framhållas att styrelsefunktionen enligt tidi— gare organisationsförslag är väl dokumenterad i själv— styrelsekommitténs handlingar. Vidare finns i kommunal— lagsutredningens huvudbetänkande redovisad bakgrunden till särlagstiftningen för Stockholm samt en översikt av de olikheter i fråga om lagregleringen av kommunens organisation m.m. som fanns före kommunallagsreformen (SOU 1974:99 s. 47—62).

Bilaga 2 SKISS TILL REFORM BETRÄFFANDE DEN CENTRALA FÖRVALTNINGSORGANISATIONEN I STOCKHOLMS KOMMUN

1 Inledning

Utredningen framhåller i betänkandet att kommunstyrel— sen i Stockholm bör ha samma ställning och funktion både formellt och faktiskt som styrelsen har i övriga kommuner, d.v.s. att den är det egentliga politiska ledningsorganet. För att nå detta syfte föreslår ut— redningen att särbestämmelserna i KL beträffande kom- munstyrelsen, borgarrådsberedningen och borgarråden skall utgå ur lagen samt att 15 5 i KL:s promulgations- bestämmelser skall upphöra att gälla. Detta innebär att drätselnämnden utgår ur organisationen och att dess uppgifter övertas av styrelsen, Förslaget medför vidare att borgarrådsberedningen ej längre utgör ett lagstadgat organ. Härigenom får kommunstyrelsen for-

mellt ett odelat ansvar för kommunens ekonomi och en samlad ledningsfunktion.

Utformningen av en kommuns organisation är endast del- vis beroende av bestämmelser i lagen. För att nå syf- tet med den av utredningen föreslagna reformen krävs kompletteringar med andra organisatoriska förändringar än sådana som direkt följer av att bestämmelser utgår ur KL. Med de i betänkandet angivna utgångspunkterna och mot bakgrund av det som redovisats där beträffande de centrala organens nuvarande ställning och funktion skisserar utredningen i det följande en till vissa delar ändrad central förvaltningsorganisation. Målet för en reform måste förutom att åstadkomma en enhetlig lagreglering vara att befästa lekmannainflytandet och

178

bringa det reella och formella inflytandet i besluts- processen i närmare överensstämmelse med varandra.

För organisatoriska förändringar kan rent allmänt upp- ställas krav på att de skall leda till bättre förut- sättningar för den sakliga ärendebehandlingen och till administrativ rationalisering. Av utredningens mate— rial framgår att kritik inte kan riktas mot ärendebe- handlingen från saklig synpunkt. I detta avseende får målet därför vara att behålla samma kvalitetsnivå.

Frågan om administrativ rationalisering är i första hand hänförlig till tjänstemannaorganisationen. Denna är inte och skall inte heller vara författningsregle- rad. Liksom i andra kommuner ankommer det även på Stockholms kommun att själv bestämma om den och svara för anpassning av administrationen till en förändrad organisation på förtroendemannanivån.

Inom de ramar som KL och specialförfattningarna ger an— kommer det på kommunen även att bestämma om förtroende— mannaorganisationen. Utredningen beaktar givetvis även här kommunens självbestämmanderätt. Emellertid är det

i detta sammanhang lämpligt att utredningen presente- rar en organisatorisk lösning som visar de möjliga kon— sekvenserna av en ändrad lagstiftning. I viss utsträck- ning berör utredningen därvid även konsekvenserna på tjänstemannaplanet. I det följande presenterar utred- ningen en skiss eller - om man vill se den så — en mo— dell som utredningen för sin del vill rekommendera till kommunen som 33 möjlig organisation.

2 Kommunstyrelsens sammansättning

Utredningen har framhållit i betänkandet att det i Stockholm liksom i övriga kommuner ankommer på kommun— fullmäktige att besluta om sammansättningen av kommun— styrelsen och dess presidium. Kommunaldemokratiutred— ningen rekommenderade att kommunaldemokratiska hänsyn

skulle i större utsträckning tas vid överväganden inom kommunerna om nämndorganisationen. Denna utredning me- nade att fler förtroendeposter borde tillskapas bl.a. genom att fler nämnder inrättades och att antalet leda— möter och suppleanter utökades i redan existerande nämnder. Den av kommunalrättsutredningen för Stockholm föreslagna förändringen att drätselnämnden utgår ur organisationen behöver inte få konsekvenser som skul- le stå i strid med dessa uttalanden av kommunaldemokra— tiutredningen, vilka riksdagen ställt sig bakom.

Antalet ledamöter i kommunstyrelsen kan utökas liksom antalet suppleanter. I kommunstyrelsens sammanträden deltar normalt tretton ledamöter samt de nio borgarrå— den som är föredragande och har yttranderätt även i öv- rigt. Med hänsyn härtill bör det vara möjligt att i en ändrad organisation utse en styrelse med fler leda- möter än för närvarande samt med lika många supplean— ter enligt rekommendationen i 3 kap. 2 5 första styc- ket KL. Det kan också enligt utredningens mening vara befogat att utse ännu fler suppleanter i styrelsen. Möjligheten att utse styrelsesuppleanter att vara leda- möter i de beredningar/delegationer som utredningen förutsätter bli inrättade bör beaktas. Man kan även överväga att ha suppleanter för ledamöter i sådana or-

gan.

Utredningen har framhållit i betänkandet att det med de föreslagna lagändringarna blir möjligt att välja borgarråd till ledamöter eller suppleanter i kommun— styrelsen. I denna modell utgår utredningen ifrån att borgarråd kommer att ingå i styrelsen utan att därmed ta ställning till huruvida detta skall gälla samtliga eller endast några av dem.

I och med att drätselnämnden avskaffas skulle finans- borgarrådet med nuvarande rotelfördelning vara ord- förande endast i informations- och konsumentnämnden. Det är emellertid naturligt att finansborgarrådet ut-

ses till ordförande i den nya kommunstyrelsen. I andra kommuner och i landstingskommuner utses regelmässigt majoritetsledaren — oftast ett kommunalråd resp. lands- tingsråd — till ordförande i styrelsen.

Rotel I skulle således bli kommunstyrelserotel, vilket stämmer överens med finansborgarrådets uppgifter och ledande roll. Genom ordförandeskapet i kommunstyrelsen skulle finansborgarrådets ställning som kommunens främste förtroendeman också i formellt avseende marke- ras ytterligare, vilket är konsekvent med hänsyn till det reella inflytande som detta borgarråd har. Detta gäller enligt utredningens mening även i ett jämvikts— läge mellan blocken beträffande antalet mandat i full— mäktige.

Nuvarande beredningsorganisation under kommunstyrelsen

Kommunstyrelsen

Borgarråds— beredningen

Planerings— Stor—Stockholms-

beredningen beredningen

3 Delegationer och beredningsorgan

I och med att kommunstyrelsen övertar drätselnämndens uppgifter åstadkommes den rationaliseringen i handlägg- ningen att ett av de organ som gör samlade eller all- mänpolitiska bedömningar utgår. Alla de uppgifter som överförs till kommunstyrelsen bör inte handhas av den samlade styrelsen. Denna behöver avlastas en del av de ekonomisk-tekniska ärendena. Ett särskilt organ för ekonomiska ärenden bör därför inrättas under kommunsty- relsen. Ett sådant organ bör å andra sidan inte helt träda i drätselnämndens ställe, eftersom några egent- liga organisatoriska vinster då inte skulle uppnås. Ett organ av detta slag kan vidare inte ges samma be- slutskompetens som en nämnd. I övergripande och prin— cipiella ärenden samt andra ärenden av större vikt skall beslutanderätten förbehållas kommunstyrelsen. En särskild fråga är huruvida organet skall ha både be- slutskompetens och i uppgift att bereda budgeten och andra ekonomiska ärenden av större vikt. Två alterna- tiva modeller bör enligt utredningen övervägas. An— tingen uppdras åt en särskild avdelning, i det följan- de benämnd ekonomidelegation, inom kommunstyrelsen att fatta beslut på kommunstyrelsens vägnar i vissa ären- den eller också uppdras åt en sådan avdelning, i det följande kallad ekonomiberedning, både beslutsuppgif— ter och beredningsuppgifter.

För att ytterligare avlasta kommunstyrelsen kan även övervägas att inrätta en eller flera delegationer för personal-, organisations—, lokal- och upphandlingsären— den avseende styrelsen underställda förvaltningar. Dessa ärenden kan också handhas av en ekonomidelega- tion/ekonomiberedning.

Enligt statsmakternas ställningstaganden till den kom- munala demokratins utformning och funktion, vilka gjor- des samtidigt med kommunallagsreformen, bör lekmannain-

flytandet stärkas i kommuner och i landstingskommuner. I styrelsen och nämnderna sker detta genom bl.a. en vidgad medverkan i ärendeberedning och utredningsverk— samhet. Med hänsyn till de tidigare beskrivna förhål— landena i Stockholm kan reformens syften motivera att också andra förtroendevalda än borgarråd deltar i nämn— da funktioner på det centrala planet.

Enligt utredningens mening bör det i Stockholms kommun liksom fallet är i de flesta andra kommvner finnas en allmän politisk beredningsinstans för samlad bedömning av ärenden som skall behandlas av kommunstyrelsen. En sådan allmän beredning kan lämpligen inrättas under kommunstyrelsen och bestå av ledamöter eller supplean- ter i denna. Beredningen övertar då de uppgifter som nu ankommer på borgarrådsberedningen.

Av utredninggn skisserad beredningsorganisation

”*111 _ _ _

rEv. övriga delegationer —1 |t.ex. personaldelegation (

Allmän beredning

Planeringsberedning Ekonomiberedning

Stor—Stockholms- beredning

Sammansättningen av den allmänna beredningen är en val- fråga för kommunstyrelsen. Den ankommer sålunda helt på kommunen själv och utredningen har i och för sig inte att ta ställning till den. I anslutning till vad som nyss sagts om statsmakternas ställningstaganden i samband med den nya kommunallagen kan dock framhållas att den här föreslagna modellen öppnar vägar för ökat lekmannainflytande. Inga formella hinder finns för att den allmänna beredningen utgörs av enbart borgarråden men inte heller för att den sammansättes av enbart and- ra ledamöter, valda bland ledamöter i kommunstyrelsen, eller av borgarråden och andra ledamöter. Suppleant i styrelsen kan också ingå som ledamot i beredningen.

Även för de fall att föreskriften i KL om obligatorisk borgarrådsberedning utgår och kommunstyrelsen tillsät— ter en allmän beredning med andra ledamöter än enbart borgarråd, äger kommunen givetvis själv avgöra om den vill behålla en borgarrådsberedning. Den får i sådant fall inte karaktär av allmän beredningsinstans åt kom— munstyrelsen. Motiv kan enligt utredningens mening knappast föreligga för en formell beredning sammansatt av enbart borgarråden om en allmän beredning med blan- dad sammansättning tillsätts. Vilken formell organisa— tion kommunstyrelsen än väljer, kan borgarråden givet- vis samlas i ett informellt forum för samråd om de fin- ner det angeläget. Ett sådant system finns t.ex. i Helsingfors.

I de flesta kommuner förekommer arbetsutskott under kommunstyrelsen. Sådant utskott bereder och lämnar för— slag till beslut i alla ärenden som skall behandlas av styrelsen. Till arbetsutskott har som regel beslutande— rätt delegerats. De har inrättats främst av effektivi— tetsskäl. Arbetsutskotten har emellertid kritiserats, bl.a. av kommunaldemokratiutredningen. Man har ansett att förekomsten av utskott medför en maktförskjutning från den samlade styrelsen till utskottet. Utredningen delar denna uppfattning. Med hänsyn härtill vill utred—

ningen förorda att den allmänna beredningen inte görs till ett arbetsutskott med beSlutanderätt utan får bli

ett beredningsorgan för ärenden som skall behandlas i styrelsen.

Tidigare har berörts möjligheten att inrätta antingen en ekonomidelegation eller en ekonomiberedning. Denna fråga behandlas i det följande. Utredningens slutsats har därvid blivit att en ekonomiberedning bör inrättas vid sidan av den allmänna beredningen. Om samtidigt fler suppleanter kommer att finnas i styrelsen, som valts med sikte på att vissa av dem bör kunna ingå som ledamöter i beredningarna, skulle ett större antal för- troendevalda kunna delta i ärendeberedningen.

3.1 Ekonomiberedning

Utredningen förordar som redovisats i betänkandet 333 kommunstyrelsen övertar drätselnämndens uppgifter, 533 nämnden utgår ur organisationen samt 333 ett övergri— pande beredningsorgan skall finnas under styrelsen. Vidare bör som berörts såväl av praktiska som kommunal— demokratiska skäl en ekonomidelegation eller ekonomibe- redning inrättas för ekonomiska frågor.

Drätselnämndens huvuduppgifter är tre, nämligen 333 av— ge remissyttranden i ärenden av vikt för kommunens eko— nomi, 333 ansvara för kommunens räkenskaper och medels- förvaltning, inklusive frågor om lån och borgen, samt att besluta i ärenden om anslagsöverskridanden och för— lagsmedel.

Kommunstyrelsen bör genom bestämmelser i sitt reglemen- te bemyndigas att delegera beslutanderätt inom de två sistnämnda huvudgrupperna. Som framhållits tidigare måste de viktigare avgörandena förbehållas styrelsen. Om en ekonomidelegation inrättas med uppgift att en- bart fatta beslut på styrelsens vägnar i vissa ärenden, skulle de ärenden som är av samma art men av sådan

vikt att de skall behandlas av styrelsen inte ankomma på delegationen i något avseende. I stället skulle de viktiga ärendena inom de två huvudgrupperna — varav en del nu stannar i drätselnämnden - behandlas av den all- männa beredningen inför kommunstyrelsens ställnings- taganden. Det framstår som mer rationellt och konsek- vent att både beslutsuppgiften och beredningsuppgiften inom nu avsedda områden åvilar samma organ. Enligt ut- redningens mening bör därför en ekonomiberedning inrät- tas under kommunstyrelsen med beslutanderätt i och be- redningsansvar för ärenden rörande kommunens räkenska- per och medelsförvaltning, lån och borgen samt anslags- överskridanden och förlagsmedel. De ärenden som sålun— da beretts av ekonomiberedningen skulle inte behandlas av den allmänna beredningen innan de överlämnas till styrelsen. Inom nyss nämnda område bör - såsom för när- varande skett inom drätselnämnden — beslutanderätt i vissa ärenden kunna delegeras till ordföranden i ekono- miberedningen och i andra ärenden till vederbörande förvaltningschef.

Vad gäller drätselnämndens nuvarande uppgifter avseen— de räkenskaper och medelsförvaltning, bör dessa till största delen kunna ombesörjas av ekonomiberedningen, som skulle ha att fortlöpande hålla styrelsen underrät— tad om utvecklingen på detta område.

Den del av anslaget till 93ö3utsedda behov som för när- varande i årsbudgeten ställs till drätselnämndens för— fogande skulle i fortsättningen disponeras av kommun- styrelsen. Inom ramen härför skulle ekonomiberedningen ha en beslutanderätt. Avgränsningen av denna sker lämp- ligen genom att ett högsta belopp för beredningens med- givande av anslagsöverskridanden fastställs i kommun- styrelsens reglemente. De fall av anslagsöverskridan- den som avgörs av kommunfullmäktige skulle behandlas i ekonomiberedningen före styrelsens ställningstagande.

Det nuvarande bemyndigandet för drätselnämnden att med-

ge utökad förlagsmedelsrätt skulle i linje härmed läm- nas till kommunstyrelsen. Även på detta område kan det vara lämpligt att viss avgränsad beslutanderätt lämnas till ekonomiberedningen.

Ordningen för handläggningen av låne— och borgensären— 935 i en ändrad organisation är i stor utsträckning be— roende av vilken roll finansborgarrådet ges samt kam— markontorets placering och uppgifter. Dessa frågor tar utredningen upp i det följande. Inom ramen för den nya organisationen kan säkerligen handläggningen ske i for- mer som tillgodoser kravet på smidighet och snabbhet.

Drätselnämndens uppgift att vara remissinstans har ti— digare stått i centrum för reformdiskussionen. Det är dock nämndens allmänpolitiska funktion som tilldragit sig det största intresset. I den nu skisserade organi- sationen ankommer det på den allmänna beredningen som övergripande politiskt beredningsorgan under kommunsty- relsen att göra de samlade och allmänpolitiska bedöm— ningarna.

Den uppgift som f.n. formellt åvilar drätselnämnden är att avge yttranden i ärenden av vikt för kommunens eko— nomi. Fråga blir då om ekonomiberedningen skall överta denna uppgift som också innefattar en formell och tek— nisk behandling avfemårsprogrmnochettårsbudgetar. Med hänsyn till att ekonomiberedningens ansvarsområde en— ligt det som redovisats ovan också i övrigt skulle fal— la inom det som nu är drätselnämndens vore detta i och för sig konsekvent. Svårigheter kan emellertid uppstå att i praktiken begränsa beredningens granskning till rent ekonomisk—tekniska frågor. De här avsedda ären- dena skulle med en sådan ordning komma att behandlas av två förtroendemannainstanser före kommunstyrelsen. Samma kritik skulle då kunna riktas häremot som nu an— förs mot den dubbla beredningen av vissa ärenden i drätselnämnden och i borgarrådsberedningen. Risk före— ligger också för en oklar ansvarsfördelning mellan den

allmänna beredningen och ekonomiberedningen, om denna görs till en allmän remissinstans i ärenden av ekono- misk vikt för kommunen. Dessa bör således inte ankomma på ekonomiberedningen utan handläggas av den allmänna beredningen och därefter av kommunstyrelsen. Ekonomibe— redningen bör uteslutande handha ekonomisk—tekniska ärenden. Det föreligger inget hinder mot att en eller flera personer ingår i båda beredningarna.

Ekonomiberedningen måste bestå av ledamöter och/eller suppleanter i kommunstyrelsen. Detta följer av att be— slutanderätt skall delegeras från styrelsen till bered— ningen. Antalet ledamöter kan lämpligen vara nio eller sju. Suppleanter bör utses för ledamöterna.

Med hänsyn till ekonomiberedningens uppgifter och ställning i organisationen finner utredningen det naturligt att finansborgarrådet utses till ordförande i beredningen. Som nämnts tidigare har utredningen ock— så utgått från att finansborgarrådet är ledamot av kom- munstyrelsen och dess ordförande.

Ledamöter och suppleanter liksom ordförande i ekonomi- beredningen väljs av kommunstyrelsen. Valet kan ske

proportionellt med stöd av 3 kap. 10 5 första stycket KL.

Utredningen tar upp ytterligare frågor beträffande eko- nomiberedningen i avsnittet om tjänstemannaorganisa- tionen m.m. (4).

3.2 Delegationer för personalärenden m.m.

Utredningen har tidigare framhållit att det i samband med att kommunstyrelsen övertar drätselnämndens uppgif— ter kan vara lämpligt att avlasta styrelsen personal— ärenden och andra ärenden rörande den centrala admi- nistrationen, t.ex. organisations—, lokal— och upphand- lingsfrågor. Beslutanderätt i sådana ärenden skulle

överföras från styrelsen till en eller flera särskilda delegationer. Eventuellt kunde dessa uppgifter anför— tros ekonomiberedningen.

De ledamöter/suppleanter i kommunstyrelsen som utses att ingå i sådana delegationer skulle få en närmare kontakt med och inblick i administrationen, vilket är av särskilt värde i detta sammanhang. Utredningen går här inte närmare in på de särskilda delegationernas uppgifter, sammansättning etc.

3.3 Allmän beredning

Utredningen har förutsatt att en allmän beredning skall finnas som övergripande politiskt beredningsor— gan under kommunstyrelsen. I och med att drätselnämn- den utgår ur organisationen, ankommer den första sam- lade politiska bedömningen av ärenden som skall behand- las av kommunstyrelsen och av kommunfullmäktige på den— na beredning. Föredragningsskyldigheten i kommunstyrel- sen förutsätts åvila det borgarråd som nu är föredra— gande i borgarrådsberedningen, oavsett om borgarrådet är ledamot av styrelsen eller ej. Detsamma gäller före— dragningen i den allmänna beredningen. Ärendena från förvaltningsnämnderna - med undantag av sådana ekono— miska ärenden som enligt ovan ankommer på ekonomibered— ningen — skulle gå via rotelkansli och föredragande borgarråd till den allmänna beredningen och därefter Vidare till kommunstyrelsen.

Ärendegången i den av utredningen skisserade beredningsorganisationen

(Viktigare ekonomisk— tekniska ärenden)

Ekonomi- beredning

Planerings- beredning

Stor-Stock- holmsbered- (Ekonomisk—tekniska ning ärenden)

Den allmänna beredningens ställning och uppgifter blir i den här skisserade organisationen väsentligen den som borgarrådsberedningen nu har.

Antalet ledamöter i den allmänna beredningen får fast- ställas med hänsyn till den sammansättning beredningen avses ha, d.v.s. om den skall bestå av enbart borgar- råd eller av borgarråd och andra ledamöter i kommunsty- relsen. Utredningen utgår från att finansborgarrådet kommer att utses till ordförande i den allmänna bered- ningen. Om samtliga ledamöter hämtas från kommunstyrel- sen kan givetvis också denna beredning väljas propor— tionellt.

Arbetsbördan för finansborgarrådet skulle i den nya organisationen bli ungefär av samma omfattning som f.n. Uppgiften att vara ordförande i drätselnämnden ersätts av ordförandeskapet i ekonomiberedningen. Ord— förandeskapet i allmänna beredningen motsvarar samma uppgifter i borgarrådsberedningen. Visserligen har ut- redningen utgått från att detta borgarråd också skall vara ledamot i kommunstyrelsen och fungera som ord— förande. Med hänsyn till den framträdande roll som borgarrådet f.n. faktiskt har vid styrelsens samman- träden är detta emellertid mer en formell ändring. Denna medför knappast en ökad arbetsbelastning. Upp- gifterna som ordförande i nu angivna organ samt övriga uppgifter svarar således sammantaget mot de uppgifter som finansborgarrådet har i den nuvarande organisa- tionen.

I avsnittet om tjänstemannaorganisationen m.m. (4) berörs den allmänna beredningens ställning ytterligare.

3.4 Planeringsberedning, beredning för Stor-

stockholmsfrågor

Inom kommunen finns ytterligare två från styrelsen fri- stående beredningsorgan som inte hänför sig till fack— områden nämligen planeringsberedningen och beredningen för stor—stockholmsfrågor. Beredningarna inrättades fr.o.m. 1977 efter förslag av självstyrelsekommittén.

Planeringsberedningen är kommunstyrelsens organ för övergripande och långsiktig central planering. Ord- förande i planeringsberedningen är finansborgarrådet och därutöver består den av åtta andra ledamöter som väljs av kommunstyrelsen.

Enligt instruktionen för planeringsberedningen ankom- mer det på beredningen att, i enlighet med anvisningar som meddelas av kommunstyrelsen, utföra utredningar

och planeringsarbete, sammanställa basdata för kommu— nens planeringsverksamhet, svara för samordning av övergripande och långsiktiga planer, bereda remisser och ärenden som rör den kommunövergripande planeringen. Planeringsberedningen har i huvudsak två slags ärenden, sådana som beredningen tar upp på eget initiativ och sådana som beredningen får för att avge remissyttrande. I den mån beredningen kommer fram till slutsatser el— ler rekommendationer som skall vara vägledande för andra kommunala organ måste dessa slutsatser eller re- kommendationer framläggas för kommunstyrelsen som har att fatta beslut med anledning därav. Någon egen själv- ständig myndighet i detta avseende tillkommer inte pla— neringsberedningen.

Stor-stockholmsberedningen är kommunstyrelsens bered— ningsorgan för samverkan i frågor, som kräver mellan— kommunal planering eller förhandlingar med andra kom- muner, landstingskommun eller annan kommunal eller statlig huvudman. Beredningen som väljs av kommunsty—

relsen består av ordförande, sex andra ledamöter och sju suppleanter. Ordförande väljs bland borgarråden.

Planeringsberedningens och Stor-stockholmsberedningens uppgifter och ställning i organisationen påverkas inte direkt av den nu skisserade reformen. Det synes emel— lertid utredningen lämpligt att beredningarnas ställ- ning övervägs i samband med att kommunstyrelsen får en ändrad roll. De kan antingen göras till organ med be— slutskompetens, delegationer, eller till rena bered— ningsorgan. Inget hindrar i och för sig enligt KL:s regler att de formellt görs till fakultativa kommunala nämnder med förvaltnings— och verkställighetsuppgifter tagna från styrelsens ansvarsområde. Inrättas sådana fakultativa centrala nämnder skapas dock en organisa- tionsform som föga överensstämmer med den i KL upptag- na kommunala strukturen. KL:s grundtanke med en stark central styrelse talar enligt utredningens uppfattning mycket för att dessa två organ utses av styrelsen bland dess ledamöter eller suppleanter.

4 Tjänstemannaorganisationen m.m.

I och med att drätselnämnden avskaffas måste kammarkon- toret inordnas under ett annat förtroendemannaorgan. Eftersom kontoret inte lämpligen bör lyda under en be— redning utan under en nämnd, finns två möjligheter. Den ena är att kontoret ställs under kommunstyrelsen som självständigt förvaltningskontor på samma sätt som utrednings— och statistikkontoret. Den andra möjlig— heten är att kammarkontoret ingår som en avdelning i stadskansliet. Finansborgarrådet blir i sådant fall förvaltningschef även för kammarkontoret och drätsel— direktören får ställning som avdelningschef inom stads- kansliet. Om detta senare alternativ väljs, finns an— ledning att överväga sammanförande av kammarkontoret med finansavdelningen inom stadskansliet, vilken har kontoret närliggande uppgifter och ett ansvarsområde som delvis sammanfaller med kontorets.

N cc 60 m .—+ 'r—f m Nuvarande t 'änstemarmaorganisation KOMMUNSTYRELSEN . Utrednings- och k t 1 % statistikkontoret ” Juridiska avdelningen M Byrån för befolkning och hushåll Informations- Finansavdelningen Byrån för bostäder. arbete och transporter sektionen Organisationsavdelningen Byrån för service, hälsa och m ö Administrativa avdelningen * Stor-Stockholms— Byrån för näringsliv. ekonomi och resurser beredningens kansli Personal— och ekonomibyrån H) U')

Stadshus-

exped ionen

Kontorsservice

Självstyrelsekommittén betonade i slutbetänkandet be- tydelsen av att kammarkontoret gör en inträngande be- redning av drätselnämndens ärenden från ekonomiska och finansiella synpunkter och att ärendena därmed till— förs betydelsefulla sakuppgifter och bedömanden i des- sa hänseenden, vilka enligt kommittén ofta nog eljest inte skulle komma fram. Vid kommunfullmäktiges behand- ling av kommitténs slutbetänkande framhölls under över- läggningen värdet av att kammarkontoret behölls som "opolitiskt” ämbetsverk.

Vad gäller betoningen av kammarkontorets värde som "opolitiskt" organ bör noteras att detta kontor har samma karaktär som övriga nämnders förvaltningsorgan under egen förvaltningschef. Betoningen av just kammar- kontorets roll i sagda avseende grundas på en jämförel— se med finansavdelningen, som har finansborgarrådet som förvaltningschef och som har karaktär av stabsor— gan åt borgarrådet.

Om man finner det vara av väsentligt värde att inom den centrala finansförvaltningen ha kvar ett förvalt— ningskontor av kammarkontorets karaktär, kan enligt ut- redningens uppfattning ett sådant kontor ges samma funktion som kammarkontoret nu har, även om det ställs under annat politiskt organ än drätselnämnden.

Vid den i betänkandet omnämnda översynen av drätsel— nämndens reglemente har frågan om kammarkontorets ställning samt konsekvenserna för kontoret av att nämn- den avskaffas behandlats i en promemoria,vilken fogats som en bilaga till kontorets tjänsteutlåtande i ären— det. Även om det här berörda spörsmålet är en intern fråga för kommunen finner utredningen, med hänsyn till den vikt man tillagt det i diskussionen om den centra— la organisationen, anledning framföra uppfattningen att den i promemorian förordade lösningen i huvudsak kan tillämpas. Den skulle innebära följande.

I den ändrade organisationen blir kommunstyrelsen sty- relse för kammarkontoret, som bildar en egen förvalt- ningsenhet under styrelsen med drätseldirektören som förvaltningschef. Kontorets roll som remissinstans i ekonomiskt betydelsefulla ärenden, inklusive femårs— program och årsbudgetar, blir oförändrad. Den allmänna beredningens ordförande, som förutsätts också vara ord- förande i kommunstyrelsen, beslutari.vi1ka ärenden kam— markontoret skall avge remissyttranden. Dessa yttran- den ställs av kontoret till kommunstyrelsen och över— lämnas till allmänna beredningen. De ingår som ett un— derlag för beredningens ställningstaganden i ärenden som skall behandlas av kommunstyrelsen.

Ändrad tjänstemannaorganisation

mlmdelYRELSEN

Utrednings- och statistikkontoret

Stadskansliet Kammarkontoret

Drätseldirektören kan av den allmänna beredningen ges närvaro- och yttranderätt vid beredningens sammanträ— den. Han bör endast efter särskild kallelse närvara i kommunstyrelsen vid behandling av ärenden i vilka kam— markontoret avgivit remissyttranden. Det bör framhål— las att fullmäktige inte längre kan föreskriva närvaro- och yttranderätt för tjänstemän i styrelsen och övriga nämnder. Denna befogenhet avser numera endast förtroen— devalda.

Kammarkontoret blir berednings- och förvaltningsorgan åt ekonomiberedningen. Drätseldirektören är i egenskap av förvaltningschef föredragande i beredningen och förutsätts få närvarorätt och rätt att deltaga i över— läggningarna.

För närvarande bereds överskridandeärendena av finans- avdelningen inom stadskansliet. Detta motiverar att finanssekreteraren är föredragande i dessa ärenden el- ler i vart fall är närvarande, när ekonomiberedningen behandlar dem.

Finanssekreteraren är enligt gällande uppgiftsfördel— ning sekreterare i drätselnämnden. Med hänsyn härtill kan det vara motiverat att denne blir sekreterare i ekonomiberedningen. Å andra sidan har beredningens upp- gifter — som de angetts ovan - närmare anknytning till kammarkontorets än till finansavdelningens. Detta ta- lar för att sekreterarskapet åvilar kontoret. Utred— ningen anser sig dock inte böra ta ställning i denna

o

fraga.

Bemyndigandena från kommunfullmäktige att uppta lån och ingå borgen för kommunens räkning bör som nämnts tidigare i fortsättningen lämnas till kommunstyrelsen. Styrelsen bör ha samma möjlighet till delegation i så— dana ärenden som drätselnämnden nu har. Finansborgar— rådet har förutsatts vara ordförande i såväl kommunsty— relsen som ekonomiberedningen. Borgarrådet kan därför

ta samma befattning med låneärendena som för närvaran- de i egenskap av ordförande i drätselnämnden. Drätsel- direktören och annan tjänsteman inom kammarkontoret kan av kommunstyrelsen ges den beslutanderätt i sådana ärenden som drätselnämnden nu lämnat dem.

I den nu skisserade organisationen kan ekonomibered- ningen träda i drätselnämndens lånedelegerades och fondfastighetsdelegerades ställe. Nämndens överskridan— dgdelegerade utgörs fr.o.m. 1980 av finansborgarrådet och vice ordföranden i nämnden. Om man önskar behålla motsvarande ordning, kan kommunstyrelsen lämna samma

beslutanderätt till ekonomiberedningens presidium.

Bilaga 3 EXKURS I FRÅGAN OM ETT SNABBARE VAL— GENOMSLAG

Utredningen har i det föregående (under avsnittet 6.4.2) kommenterat en alternativ modell som KU disku- terat i sitt utlåtande över kommunallagspropositionen. Ett sådant system skulle göra det möjligt att få till stånd ett snabbare valgenomslag för fullmäktige i lan- dets samtliga kommuner och landstingskommuner. Genom detta skulle en önskad enhetlighet i KL uppnås.

Också när det gäller valen till kommunstyrelsen och andra kommunala nämnder anser utredningen att ett så snabbt valgenomslag som möjligt bör eftersträvas. Efter en valrörelse bör inte onödigt lång tid gå innan de som fått väljarnas förtroende också får överta det politiska ansvaret för de kommunala besluten. Detta är självfallet viktigt när det gäller de centrala kommuna- la organen. Förutom för fullmäktige avses främst val av ledamöter i styrelsen, heltidssysselsatta förtroen- devalda och ledamöter i "tyngre” nämnder.

Med den angivna principiella utgångspunkten - att väl— jarnas mening skall få praktiskt genomslag så snart som detta verkligen är möjligt - kan på kommunaldemo- kratiska grunder ifrågasättas om den nuvarande ord— ningen är den bästa. Ännu drygt tre månader efter valet av en ny fullmäktigerepresentation har företrä— dare, som utsetts i samband med det tre år tidigare hållna valet, att fatta besluten i kommunstyrelser (utom i Stockholm) och kommunala nämnder.

Utredningen har, som framgår av förslagen i det före—

200

gående, ansett att stockholmssystemet just när det gäl— ler det snabbare valgenomslaget är att föredra framför det som nu gäller för övriga kommuner och landstings- kommuner. Att detta system fungerar väl framgår av er— farenheterna i Stockholm. Enligt utredningens mening borde det nu kunna närmare övervägas en ordning med ett väsentligt utvidgat snabbare valgenomslag. Av det- ta skäl vill utredningen peka på möjligheten att kopp— la samman mandatperioden (eller tjänstgöringstiden) för ledamöterna i styrelsen och de specialreglerade nämnderna samt för de heltidssysselsatta förtroende- valda med fullmäktiges mandatperiod, helst sådan som den är i Stockholms kommun. Det är viktigt att fram- hålla att den avsedda bestämmelsen i KL bör utformas så att kommunerna får en rätt men inte någon skyldig— het att tillämpa ett snabbare valgenomslag. Den av ut— redningen diskuterade möjligheten kan kort beskrivas som följer.

Fullmäktiges mandatperiod bör kunna börja ca en månad efter valet och sträcka sig fram till dess att nästa fullmäktiges mandatperiod börjar. Det alternativa system som upptagits i KUzs utlåtande synes innebära vissa fördelar genom den direkta anknytningen tidsmäs— sigt av fullmäktiges första sammanträdesdag till den fastställda valdagen och en därav följande möjlighet att inte behöva någon längre tidsfrist för kungörelse till sammanträdet. Vid detta sammanträde kan de kommu— ner som önskar det utse kommunstyrelsen och övriga nämnder (eller en del av dem) liksom olika förtroende- valda för en mandatperiod som överensstämmer med full— mäktiges.

Det skisserade systemet innebär att vissa kommuner och kommunala organ kan få olika mandatperioder. Utred— ningen är inte övertygad om att det innebär några nack- delar; däremot står det i god överensstämmelse med kom— munallagens princip om frihet för kommunerna att själ- va bestämma över sin organisation. Det bör också fram—

hållas att flera av de problem som utredningen haft att ta ställning till (exv. borgarrådens tillträde som nämndordförande) skulle få en enklare lösning med den beskrivna ordningen.

Utredningen vill understryka att det nu anförda endast är en idéskiss som bygger på tankegångar i KU:s utlå— tande. Utredningen anser emellertid - bl.a. med hänsyn till de goda erfarenheterna av den hittillsvarande ord— ningen i Stockholm med snabbare tillträde såväl för fullmäktige som för styrelsen och de heltidssysselsat— ta förtroendevalda - att frågorna bör studeras och övervägas närmare. Det är dock en uppgift som faller utanför utredningens uppdrag.

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Översyn av siölagen 1. [8] Grundlagsfrågor. [15]

Avtalsvillkor mellan näringsidkare. [31] Ändringar i förvaltningslagen. [46] Telubaffären. [48]

Socialdepartementet

Hälso- och sjukvård inför SO-talet. 1. Hälsorisker. [1] 2. Ohälsa och vårdutnyttjande. [2] 3. Hälso- och siukvärd i internationellt perspektiv. [3] 4. Utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. [4] Lag om vård av missbrukare i vissa fall. [7] Minskat tobaksbruk. [18]

Sjukersättningsfrägor. [22] Socialförsäkringens datorer. [24] Bra daghem för små barn. [25] Dmsorgskommittén. 1. Omsorger om vissa handikappade. [26] !. Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lagför- slag, specialmotiveringar. [27] :luor i kariesförebyggande syfte. [32] Sjukresor. [35]

Kommunikationsdepartementet nrikesflyget under 1980-talet. [12]

Ekonomidepartementet _öntagarna och kapitaltillväxten. Slutrapport. [44]

Budgetdepartementet Företags obestånd ||. [37]

Utbildningsdepartementet

Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. [9] Närradio. [13]

Film och TV i barnens värld. [16] Översyn av radiolagen. [19] Tekniska hjälpmedel för handikappade. [23] Utredningen om forskningens och forskarutbildningens situa— tion. 1. Forskningens framtid. [29] 2. Forskarutbildningens meritvärde. [30] Fristående skolor för skolpliktiga elever. [34] Nya medier — text-TV, teledata. [45]

Jordbruksdepartementet Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. [28]

Handelsdepartementet

Internationellt patentsamarbete III. [21] Svensk krigsmaterielexport. [39] Prisregleringskommittén. 1. Prisreglering mot inflation? [40] 2. Prisreglering mot inflation? Bilagor 1—6. [41] 3. Prisreglering mot inflation? Bilagor 7—12. [42]

Arbetsmarknadsdepartementet

Ny arbetstidslag. [5] industrins datorisering. [17] Om hets mot folkgrupp. [38]

Bostadsdepartementet Hyresgästinflytande på målning och tapetsering, [47]

Industridepartementet

Data- och elektronikkommittén. 1. Datateknik i verkstadsindu- strin. [10] 2. Datateknik i processindustrin. [11] Direktinvesteringskommittén. 1. Effekter av investeringar utom- lands. [33] 2. De internationella investeringarnas effekter, [43]

Kommundepartementet

Översyn av lagen om församlingsstyrelse. [6] Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m.m. [14] Omprövning av samvetsklausulen. [20] Begravningsverksamheten. [36] 1969 års psalmkommitté. 1. Den svenska psalmboken. Band 1. [49] 2. Den svenska psalmboken. Band 2. [50] 3. Den svenska psalmboken. Band 3. [51] 4. Den svenska psalmboken. Band 4. [52] Stockholms kommunala styrelse. [53]

Statens offentliga utredningar 1981

Kronologisk förteckning

28.

29. 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. 39. 40. 41. 42. 43. 44. 45. 46. 47. 48. 49. 50. 51. 52. 53.

HS 90: Hälsorisker. S. HS 90: Ohälsa och värdutnyttjande. S. HS 90: Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. S. HS 90: Utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. S. Ny arbetstidslag. A. Översyn av lagen om församlingsstyrelse. Kn. Lag om vård av missbrukare i vissa fall. 3. Översyn av sjölagen 1. Ju. Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. U. Datateknik i verkstadsindustrin. |. Datateknik i processindustrin. I. lnrikesflyget under 1980-talet. K. Närradio. U. Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m.m. Kn. Grundlagsfrågor. Ju Film och TV i barnens värld. U. Industrins datorisering. A. Minskat tobaksbruk. S. Översyn av radiolagen. U. Omprövning av samvetsklausulen. Kn. internationellt patentsamarbete |||. H. Sjukersättningsfrågor. S. Tekniska hjälpmedel för handikappade. U. Socialförsäkringens datorer. S. Bra daghem för små barn. S. . Omsorger om vissa handikappade. S.

Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lag- förslag, specialmotiveringar. S. Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. Jo. Forskningens framtid. U. Forskarutbildningens meritvärde. U. Avtalsvillkor mellan näringsidkare. Ju. Fluor i kariesförebyggande syfte. S. Effekter av investeringar utomlands. ]. Fristående skolor för skolpliktiga elever. U. Sjukresor. S. Begravningsverksamheten. Kn. Företags obestånd Il. B. Om hets mot folkgrupp. A. Svenk krigsmaterielexport. H. Prisreglering mot inflation? H. Prisreglering mot inflation? Bilagor 1—6. H. Prisreglering mot inflation? Bilagor 7—12. H. De internationella investeringarnas effekter. I. Löntagarna och kapitaltillväxten. Slutrapport. E. Nya medier - text-TV, teledata. U. Ändringar i förvaltningslagen. Ju. Hyresgästinflytande på målning och tapetsering. Bo. Telubaffären. Ju. Den svenska psalmboken. Band 1. Kn. Den svenska psalmboken. Band 2. Kn. Den svenska psalmboken. Band 3. Kn. Den svenska psalmboken. Band 4. Kn. Stockholms kommunala styrelse. Kn.