departementet

Delbetänkande 3

Betänkande av * upphovsrättsutredningen ' Stockholm 1985

• Sida 2
•  Original

%% sew

Statens

Upphovsrätt 1985 : 51 OCh _ Justtitie— ' datorteknlk

departementet

Delbetänkande 3

Betänkande av upphovsrättsutredningen Stockholm 1985

3 0 C!)

• Sida 3
•  Original

• Sida 1
•  Original

& Statens offentliga utredningar && 1985z51 & J ustitiedepartementet

Upphovsrätt och datorteknik

Delbetänkande 3 av upphovsrättsutredningen

Betänkande av tipphovsrättsutredningen

Stockholm 1985

• Sida 2
•  Original

ISBN 91-38-09014-7 ISSN ()375—250X

golab Stockholm 1985

• Sida 3
•  Original

Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet

Datortekniken och dess användning påverkar på många olika sätt vårt samhälle. Denna teknik har också aktualiserat en rad ekonomiskt betydel- sefulla upphovsrättsliga spörsmål. Upphovsrättsutredningen har mot denna bakgrund i samråd med motsvarande utredningar i övriga nordiska länder beslutat att ta upp dessa spörsmål till behandling med förtur. En annan anledning till att detta ämnesområde har ansetts böra tas upp så snart som möjligt är det samband som finns med den nya amerikanska lagstiftningen på halvledarområdet och med de ansträngningar som i detta sammanhang görs för att ge svenska halvledarprodukter ett skydd utomlands.

Vi får med denna skrivelse överlämna delbetänkande 3 "Upphovsrätt och datorteknik". Där behandlas tre var för sig betydelsefulla delområden, nämligen frågor om lagring. bearbetning och skapande av verk med hjälp av dator, skyddet för datorprogram och skyddet för integrerade kretsar.

I betänkandet finns också en sammanfattning på engelska. Att denna är så pass omfattande beror på ämnets internationella aspekter. De nu framlagda förslagen kommer att studeras bl.a. i Förenta Staternas handelsdepartement för avgörande av frågan om en eventuell förlängning av det provisoriska skydd som svenska halvledarprodukter nu har enligt 1984 års amerikanska lagstiftning på detta område.

Betänkandet är enhälligt. Under utredningsarbetets gång har löpande kontakt hållits med motsva- rande utredningar i övriga nordiska länder. Förslagen återspeglar i allt väsentligt en gemensam nordisk syn.

Stockholm den 15 oktober 1985

Per-Erik Nilsson

Torsten Bengtson Ing-Marie Hansson Otto Nordenskiöld Ola Nyquist Joakim Ollén

/Roland Halvorsen

• Sida 4
•  Original

• Sida 5
•  Original

Förteckning över ledamöter, experter och sekreterare i upphovsrättsutredningen (september 1985)

Ledamöter

Justitieombudsmannen Per-Erik Nilsson ordförande Redaktören Torsten Bengtson Riksdagsledamoten Ing-Marie Hansson f. Radiochefen Otto Nordenskiöld Docenten Ola Nyquist Kommunalrådet Joakim Ollén

Experter

Advokaten Stefan Bernhard Direktören Rune Bäck/under Direktören Karl-Henrik Ekberg Förbundsjuristen Hans Ekman Rådmannen Erik Essén Ombudsmannen Gunnar Furumo Hovrättsrådet Jan Gehlin Direktören Håkan Gezelius Chefsjuristen Lennart Grabe Jur.kand. Lars Gustafsson Förste ombudsmannen CH. Hernlund Direktören Klas Holming Professor Gunnar Kamel] Förbundsjuristen Gun Magnusson Direktören Hans Nordmark Kanslirådet Agne Henry Olsson Chefsjuristen Ulf Peyron Direktören Urban Skeppstedt Direktören Olof Storm Direktören Bertil Anders Ströhm Direktören jur.dr. Sten Tengelin

• Sida 6
•  Original

Ombudsmannen Per Anders Thunqvist Chefsjuristen Göran Westlund Direktören Yngve Åkerberg

Sekretariat

Hovrättsassessor Roland Halvorsen

• Sida 7
•  Original

Sammanfattning

I detta betänkande tas upp olika upphovsrättsliga och andra immaterialråtts- liga frågor i anknytning till bruk av datorer. Betänkandet inleds med en beskrivning av den tekniska bakgrunden och av det internationella arbete som har utförts i de mellanstatliga organisationer som berörs av frågorna om upphovsrätt och datorteknik. l betänkandet tas sedan upp de tre viktigaste problemområdena i sammanhanget. Det första rör upphovsrättsliga frågor i samband med lagring och bearbetning av verk med hjälp av dator och skapande av verk med hjälp av datorteknik. Nästa problemområde gäller rättsskyddet för datorprogram. Det tredje området slutligen rör rättsskyddet för integrerade kretsar ("chips").

När det gäller frågorna rörande lagring och bearbetning samt skapande av verk med hjälp av dator görs en genomgång av de olika frågor som kan uppkomma. En viktig slutsats som dras är att inmatning av ett verk i en dator innebär ett mångfaldigande av verket i upphovsrättslagstiftningens mening och i princip kräver tillstånd av upphovsmannen. När det gäller utmatning från en dator konstateras att denna kan vara antingen en exemplarframställ- ning (utskrift eller upptagning i maskinläsbar form) eller ett utförande av verket på en skärm. I det senare fallet anses ett offentligt framförande eller offentlig visning föreligga om förutsättningarna i fråga om offentlighet är uppfyllda. Båda dessa utnyttjanden förutsätter i princip upphovsmannens tillstånd.

Också olika andra frågor som uppkommer i detta sammanhang och i samband med skapande av verk med hjälp av dator diskuteras utförligt. särskilt tillämpningen av olika inskränkningar i upphovsrätten. Några lagändringar föreslås emellertid inte.

När det gäller datorprogram konstateras att dessa redan enligt gällande lag kan anses som en typ av verk. närmast ett slags litterära verk. och som sådana åtnjuta skydd enligt den upphovsrättsliga lagstiftningen. För att undanröja varje tveksamhet i detta hänseende föreslås att datorprogram uttryckligen omnämns i exemplifikationen på litterära verk i 1 & andra stycket URL.

En annan fråga som diskuteras är om datorprogram behöver något skydd utöver vad upphovsrättslagen i sin nuvarande utformning ger. exempelvis ett skydd för de idéer som kan ingå i ett program eller ett skydd mot obehörig användning av ett program i en dator eller skydd mot obehörigt utnyttjande av ett program exempelvis för att göra ett annat program. Något speciellt skydd i dessa hänseenden föreslås emellertid för närvarande inte.

• Sida 12
•  Original

I betänkandet analyseras konsekvenserna av att datorprogram har upphovsrättsligt skydd. Vissa lagändringar föreslås. Den viktigaste gäller frågan om kopiering för enskilt bruk av datorprogram. Här föreslås ett förbud för sådan kopiering. Som skäl anförs främst de stora ekonomiska värden som programvara representerar lättheten att kopiera den. den höga kvaliteten på kopiorna och den skada som sådan privatkopiering kan välla rättighetshavarna. Det sägs dock att fragan bör övervägas på nytt om det visar sig att andra länder väljer andra lösningar eller om tillämpningen av förbudet innebär sådana svårigheter att det ger anledning till en ompröv— ning.

Av hänsyn bl. a. till behovet av att skydda de stora ekonomiska värden som ett datorprogram kan representera föreslås i fråga om upphovsmannens s.k. spridningsrätt att uthyrning och utlåning till allmänheten av utgivna exemplar av datorprogram skall förutsätta upphovsmannens samtycke.

Även vissa andra regler föreslås bl. a. en som gör det möjligt för den som har förvärvat rätt att utnyttja ett datorprogram att framställa de kopior och 1 programmet göra de anpassningar som behövs för den medgivna använd- ningen.

Vidare föreslås att datorprogram skapade hos myndigheter skall åtnjuta fullständigt upphovsrättsligt skydd i likhet med vad som redan gäller för vissa andra typer av verk.

När det slutligen angår det tredje problemområdet. nämligen skyddetför integrerade kretsar. dras slutsatsen att de mönster som bildar underlag för kretsarna i en halvledarprodukt i och för sig kan vara att anse som en typ av beskrivande litterära verk enligt 1 & andra stycket URL. Vidare uttalas att överförandet av ett sådant mönster till t. ex. en kiselskiva för att där bilda det elektriskt ledande mönstret i ett chip kan vara att anse som ett mångfaldi- gande av mönstret. Det kan emellertid inte anses acceptabelt att denna fråga avgörs från fall till fall. bl.a. med hänsyn till den industri som sysslar med chipstillverkning, och förslag läggs därför fram om ett speciellt skydd i en ny 49 a & till komplettering av det skydd som kan finnas enligt upphovsrätten. I den föreslagna regeln ges den som har skapat utformningen av mönstret för kretsarna i en halvledarprodukt ett tioårigt skydd mot dels exemplarfram- ställning eller utförande av mönstret i ett materiellt underlag, t.ex. en kiselskiva, dels spridning av exemplar av mönstret till allmänheten. Vissa inskränkningar föreslås i dessa ensamrättigheter. bl. a. när det gäller utnyttjande av mönstret för undervisning och analys. Om den integrerade krets i vilken mönstret ingår i sin tur med rättighetshavarens samtycke infogats i en produkt, exempelvis ett digitalur eller en fickräknare. får den sedan fritt spridas vidare. Skyddet enligt den nya bestämmelsen gäller endast svenska produkter. Möjlighet finns att under förutsättning av ömsesidighet utsträcka skyddet till andra länder på bilateral basis och ge produkter från dessa länder skydd i Sverige. I gengäld skulle då svenska produkter få motsvarande skydd i det andra landet.

• Sida 13
•  Original

Summary in English

1. Introduction

In this report. ”Copyright and Computer Technology". the Committee on the Revision ofthe Copyright Law submits proposals for certain amendments to the Copyright Act which are considered desirable in view of the impact of computer technology.

The introductory part ofthe report contains a fairly detailed description of computer technology and of how it relates to input and output of material into or out of computer systems. as well as a technical description of how computer programs are created. This part also contains a summary of the work which has been conducted in recent years by the intergovernmental organizations in this field.

The considerations deal substantially with three major issues. viz. a) copyright problems relating to storage. retrieval and creation of works etc. by means of computers. as well as the protection for data bases. b) the protection of computer programs and. c) the protection of integrated circuits (semiconductor chips).

2. Storage and retrieval etc. of works by means of computers

As regards storage and retrieval of works by means of computer technology the considerations are to a large extent based on the 1982 WIPO/UNESCO Recommendation on these issues. This part of the report discusses how the exclusive rights under copyright law would apply in these cases. viz. when works as such. or abstracts or single information items are stored in a computer system. The report subscribes to the internationally accepted view that input of protected material into a computer amounts to reproduction under copyright law. As regards data bases as such they could be either compilations (in case they contain a selection of protected works) or a collection of information or other items structured in such a way as to make the base itself a protected work. If the base is not elaborated in such a way that it can itself be considered as the result of intellectual creativity. it could enjoy protection under a specific provision in the Copyright Act which grants ten-year protection against reproduction to "catalogues. tables or other such products containing a large number of information items."

As regards output of protected material from a computer. including such

• Sida 14
•  Original

use of a data base itself. the report states that such output is an act of reproduction ofthe work in case physical copies are produced. and as a type ofpublic performance or public display in cases where the output is shown on a screen which is made available to the public under the criteria of the Copyright Act in this respect. In view of the fact that frequently copies are made when a work is made available on a screen. the report also considers the introduction of a rule of presumption to the effect that the output of a work on a screen should. in the absence of proof to the contrary. be considered as an act of reproduction. Such a rule is. however. considered as going too far and no proposal is submitted in this respect.

The report contains an analysis of how various specific provisions in the Copyright Act would apply to the use of computers. The first issue to be discussed is the concept "publication" in relation to works used in a computer system. As regards such works it is frequently difficult to determine when the copies of the work have been made available to the public so as to meet the criteria for publication and also which copies could be considered as published. The report discusses whether the definition of "publication" should be amended so as to take care of this situation. but no such amendment is proposed.

As regards other specific provisions in the Copyright Act. particularly the various provisions governing limitations to exclusive rights. the report discusses these problems in detail but no specific amendments are proposed.

3. Protection of computer programs

The second part of the report dealing with substantive copyright law contains considerations and proposals concerning computer programs.

No proposal is made for including a definition of "computer programs” in the Copyright Act itself but the report contains a detailed discussion on this issue. on the basis. inter alia. of the definitions in foreign laws and of definitions proposed by a Working Group which met in Canberra in April 1984.

In its report the Committe unequivocally takes the view that computer programs are to be considered as a type ofliterary works under the Copyright Act and enjoy protection under that Act provided that they are the result of an act of intellectual creativity. This should be clarified by inserting in the Act a mention of such programs as a category of protected works. The protection applies to the program regardless of the material support in which it is embodied and regardless of its character of source code or object code. Obviously the protection applies. in conformity with established copyright law principles. only to the form in which the creator has put his ideas but not to. e.g.. ideas or algorithms as such contained in the program.

The question is also raised whether programs which do not reach the level of originality required for copyright protection could nevertheless enjoy protection under the previously mentioned special provision governing protection of collections of large number of information items. The

• Sida 15
•  Original

Committee considers. however. that in principle this provision is not applicable to computer programs.

Basically the protection which computer programs would thus enjoy under copyright law covers most of the practical need for such protection. The right—owner would enjoy an exclusive right in respect of all kinds of reproduction and also in respect of. e.g.. adaptation of the program. Situations may. however. occur when the copyright protection would not be entirely satisfactory. e.g. in cases when a protected program is used in a way which would not amount to a reproduction or when the ideas contained in a program are used for the creation of a new program in a way which would be considered as contrary to honest practice but which would not be a violation of copyright law. The Committee concludes. however. that the time is not ripe for the introduction of provisions governing such specific protection.

The Committee then discusses certain particular aspects of the application of copyright law to computer programs. and certain amendments to the Act are proposed in this respect.

The Copyright Act contains a provision which admits the making of single copies of protected works for private purposes. For a number of reasons. in particular the vulnerability of computer programs in this respect. the Committee considers that the availability of such private copying of programs should be prohibited.

Another issue dealt with in the report concerns the need for a program user to make certain copies or adaptations of the program in the course of lawful use. A provision to take care of this need is proposed and is framed on the lines of certain corresponding provisions in other countries. The provision has the nature of a rule of presumtion applying. unless otherwise agreed. to such cases where a license is granted for the right to use a computer program. including the case when a lawful copy is bought by someone in the open market on the obvious assumption that he is allowed to use it in a computer. In such cases this lawful user has a right to make such copies and in the copies make such adaptations as are necessary for the utilization admitted. and also copies which are deemed necessary for the purpose of back-up and safeguarding in case of accidents. Such copies may not be used for other purposes and shall be destroyed at the latest when the right to utilize the program expires.

The Copyright Act contains a basic provision granting the author an exclusive right to control the distribution to the public of copies of his work. There are. however. far-reaching limitations to this right implying. inter alia. that published copies of literary and to a certain extent also musical works and works of art may be further distributed to the public. Computer programs are. as mentioned above. considered as a type of literary works and would. in the absence of other provisions. be governed by these provisions concerning exhaustion of the distribution right. The Committee considers. however. that such a solution would not be satisfactory. It is proposed that authorization by the right-owner should be required for rental or lending to the public of copies of computer programs in a machine-readable form.

Works created within the framework of the activities of public authorities

• Sida 16
•  Original

are under Swedish copyright law basically outside the scope of copyright protection. It is now proposed that computer programs should enjoy such protection also in cases when they are created by such public authorities.

In addition to the foregoing points the report considers a number of issues related to computer programs. Among them may be mentioned the transfer of rights in such programs when created in employment situations. These considerations do not. however. result in concrete proposals for amendments to the Copyright Act.

4. Protection of integrated circuits (chips)

An important part of the report deals with the intellectual property law protection of integrated circuits.

Following an explanation of the technical procedures used for the production of semiconductor chips and of the contents of the United States Semiconductor Chip Protection Act of 1984 the Committee considers whether the present Swedish Copyright Act grants any protection to the design of the electronic circuitry in such chips. The conclusion is that such designs can in principle be a kind of works enjoying protection under the Act. The main basis for this conclusion is that the concept "work" in the Act is described in a general and comprehensive way and is expressly intended to cover expressions of creativity which were not even considered at the time when the law was enacted. Furthermore the underlying purpose of a work is entirely irrelevant for the question of protection. Whether and to what extent the copyright protection would apply to the various physical expressions of the particular circuitry design is a different matter. where some hesitation might exist as to the applicability of copyright protection.

This conclusion about the copyright nature of the designs for integrated circuits has a bearing only on the principle. There exist no court cases. however. and consequently the applicability of the Copyright Act is not secured for all practical cases. As just mentioned the same uncertainty applies to how far the exclusive rights under copyright law would cover the practical need for protection. The Committee considers that such an uncertainty is not acceptable in this economically very important area where moreover the Swedish high technology industry has important interests at stake. The Committee consequently proposes a specific provision governing protection of designs for integrated circuits. This provision is to a very large extent based on the provisions in the U.S Act of 1984 and is designed to meet the special aspects of the protection of such circuitries. This special protection is intended to exist in addition to the copyright protection which may exist. This would probably mean in practice that protection is sought under these special provisions rather than under the more uncertain protection under copyright law.

The proposed special protection is included as an article. 4911. in the Copyright Act but has the nature of a sui generis. formality-free ten-year protection for a circuitry design against copying and against the transfer of it into material support in any form whatsoever and also against making the

• Sida 17
•  Original

circuitry design available to the public without the consent of the right-owner. A tentative translation of the proposed provision is included in an Annex to this English Summary.

The explanatory notes to the various paragraphs in the proposed Article 49 a underline certain important points.

Under paragraph 1 the subject matter for protection is the ”design för the patterns of the circuitry in a semiconductor chip product” (in short "circuitry design"). This concept is intended to correspond basically to the concept "mask works” in the United States Semiconductor Chip Protection Act. The protection applies to the design, i.e. the form, and not to ideas. concepts. algorithms etc.

A certain degree of originality or creative effort is required for protection. This is indicated by the use of the word "created” in the text. Such creation could be either the production of an entirely new and original design or a kind of compilation of elements from "libraries" of pre-existing standardized design parts. No novelty criterion applies. Consequently it could theoreti- cally happen that identical or similar circuitry designs are created. This possibility is, however, considered as merely hypothetical because of the complexity of such designs.

The paragraph also describes the exclusive rights which the creator of the circuitry design enjoys. One such right applies to the making of copies of the design directly or indirectly regardless of the way in which such copies are made or the technique used. The right consequently covers also such situations where the circuitry design is transferred into a silicon chip. whether this transfer is made by means of a mask or in another way. 6. g. when the design is stored in a data base or in a computer program and is then transferred into the chip. e. g. by means of electronic ray technique.

Another basic right granted to the creator of the circuitry design is the right to control the distribution to the public of copies of the design by means of sale. leasing, lending or in any other way. This right applies not only to the ”first sale” but to all subsequent such acts. The right applies not only to copies of the original design but also to this design in a modified or adapted form.

The protection is automatic and requires no registration and no "mask work notice". To require formalities would cause problems in relation to the obligations under the Berne Convention for such circuitry designs as may enjoy copyright protection. The absence of formalities is not considered to weaken the protection in any way. For all practical purposes the designs are easily recognizable by experts and the fact that infringements occur could consequently be proved by expert evidence. The explanatory notes indicate, however, that it might nevertheless be feasible to attach some sort of a notice to the circuitry designs to serve as a reminder about the protection and to secure protection abroad. It is recommended that any notice should have the same features as the U.S. ”mask work notice” in order to secure international uniformity in this respect.

The period of protection is ten years to be computed from the end of the year in which the circuitry design was created. In case of, e. g. . adaptations of

• Sida 18
•  Original

an original circuitry a new period commences for the adapted version to be computed in the same way.

Paragraph 2 contains a limitation on the exclusive right of reproduction and implies basically that copies may be made for the purpose of teaching on and analysis of the protected circuitry design. This corresponds to the provisions governing "reverse engineering" in the U.S. Act. Copies made for such purposes must not be used for other purposes.

The specific protection under Article 49 a does not contain any moral rights. nor does it allow copying for private purposes. However. if an integrated circuit contains a computer program the proposed specific limitation of the availability of private copying of such programs comes into play.

Paragraph 3 contains a limitation on the right to authorize or to prohibit distribution to the public of copies of the circuitry designs. The provision implies that products, e. g. pocket calculators and watches, which contain circuitry designs and which have been distributed to the public with the consent of the creator of the design may be further distributed without authorization by the right—owner. This is a kind of "first sale” exhaustion of the distribution right.

Paragraph 4 is basically only a reference to certain provisions in the copyright law part ofthe Copyright Act which deal with the transfer of rights. The references are explained in the translation.

Paragraph 5 states a very important principle, viz. that copyright law may be invoked if the circuitry design or part of it is protected under copyright law. Inter alla because a reference in this respect is made only to paragraph 1 of this Article the provision governing reverse engineering would apply also to such circuitry designs as enjoy copyright protection. It has not been considered feasible to make a distinction in this respect between various categories of circuitries.

Invoking copyright law also implies. inter alia. that moral rights apply. that the period of protection is longer and also that the international copyright obligations would apply.

In addition it should be mentioned that the inclusion in the Copyright Act of the specific provisions governing the protection of circuitry designs means that. e. g.. the sanctions provided for in relation to copyright infringements apply also to infringements of the rights under these specific provisions. Consequently wilful or grossly negligent infringements may be punishable by fines or imprisonment up to two years. Furthermore compensation for damages shall be paid and this also in case of lesser negligence. The court may order. e. g.. the destruction of infringing copies. The sanctions apply also in case of import into the country. for the purpose of distribution to the public. of copies of protected material produced abroad under such circumstances that such production in Sweden would have been unlawful.

Article 61 as amended according to the proposal contains the basic principle that the specific protection of circuitry designs applies only to such designs of Swedish origin and to such designs which have been first published in this country. Article 62, as presently worded. however. authorizes the

• Sida 19
•  Original

Government to provide for the application ofthe Copyright Act in relation to other countries on the basis of retroactivity. It is envisaged that such a Government decision will make the new provisions in Article 49 a applicable also to other countries which grant basically similar protection to Swedish circuitry designs.

The provision governing the entry into force of the new provisions makes them applicable also to works and circuitry designs created before their entry into force.

• Sida 20
•  Original

• Sida 21
•  Original

Annex

Tentative translation of the proposed articles in the Copyright Act dealing with the Specific Protection of Integrated Circuits

Article 49 11

The person who has created the design for the patterns of the circuitry in a semiconductor chip product has an exclusive right to

1. authorize or prohibit acts implying the making of copies of that design

2. the transfer of the design on to or into a material support

3. the making available of that design to the public, in the original form or in an amended form, by means of sale, lending, leasing or any other kind of distribution of copies to the public. This right subsists to the end of the tenth year from that during which the design was created.

Copies of the circuitry design may, irrespective of the provisions in paragraph 1 or elsewhere in this Act, be made solely for teaching or analysis of the design. Copies thus made must not be used for other purposes.

Copies of items which contain a circuitry design and which have been distributed to the public with the consent of the creator of the design may be further distributed to the public.

The provisions contained in Articles 27 (concerning the general admissi- bility of transfer of rights under the Copyrigt Act) and 28 (stating that the person who acquires a right in a work may not, unless otherwise provided, make changes in the work or further transfer the right) apply also to the transfer of rights under this Article.

Protection under copyright law may, regardless of the provisions in paragraph 1, be invoked if the circuitry design or part of it is protected under copyright.

Article 61 is to be amended as follows

The provisions of Article 49 a apply to circuitry designs created by Swedish citizens or by persons who have their habitual residence in Sweden, as well as to such designs as have first been published in Sweden.

• Sida 22
•  Original

The proposed provisions governing the entry into force of, inter alia. Article 49 a make this Article applicable also to circuitry designs which have been created before the entry into force of the new provisions.

• Sida 23
•  Original

Lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Härigenom förskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

dels att rubriken till lagen skall ha nedan angivna lydelse, dels att 1, 11, 23, 24, 27 och 61 åå skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 40 a och 49 a åå, av nedan

angivna lydelse

dels att i lagen närmast före 40 a & skall införas en rubrik av nedan angivna

lydelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse Upphovsrättslag

lå”

Den som skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till verket, vare sig det utgör skönlitterär eller beskrivande framställning i skrift eller tal, musikaliskt eller sceniskt verk, filmverk eller alster av bildkonst, byggnadskonst eller brukskonst eller kommit till uttryck på annat sätt.

Till litterärt verk hänföres karta, så ock annat i teckning eller grafik eller i plastisk form utfört verk av beskrivande art.

Till litterärt verk hänförs karta och annat i teckning eller grafik eller i plastisk form utfört verk av beskrivande art, ävensom datorpro- gram.

llå

Av offentliggjort verk må enstaka exemplar framställas för enskilt bruk. Vad sålunda framställts må ej användas för annat ändamål.

Vad i första stycket sägs medför ej rätt att för eget bruk låta annan framställa bruksföremål eller skulptur eller genom konstnärligt förfarande efterbilda annat konst-

Vad i första stycket sägs medför ej rätt att för eget bruk låta annan framställa bruksföremål eller skulptur eller genom konstnärligt förfarande efterbilda annat konst-

1 Senaste lydelse 1973z363

• Sida 24
•  Original

2 Senaste lydelse 1973:363 3 Senaste lydelse 19731363

SOU 198551 verk, ej heller rätt att utföra verk, ej heller rätt att utföra byggnadsverk. byggnadsverk eller framställa exem-

plar av verk utgörande datorpro- gram. 23 å2

Sedan litterärt eller musikaliskt verk utgivits, må exemplar, som omfattas av utgivningen, spridas vidare ävensom visas offentligt; dock må exemplar av musikaliskt

Sedan litterärt eller musikaliskt verk utgivits, får exemplar, som omfattas av utgivningen, spridas vidare ävensom visas offentligt; dock får exemplar av musikaliskt

verk ej utan upphovsmannens verk eller av verk utgörande samtycke göras tillgängligt för datorprogramimaskinläsbarform ej allmänheten genom uthyrning eller utan upphovsmannens samtycke annan därmed jämförlig rätts- göras tillgängligt för allmänheten handling. genom uthyrning eller annan därmed jämförlig rättshandling. I fråga om datorprogram som nu har nämnts gäller detsamma även ifråga om utlåning. 24 53

Annan hos svensk myndighet upprättad handling än som avses i 9 5 första stycket må återgivas utan upphovsmannens samtycke. Vad nu sagts gäller dock icke officiell karta, teknisk förebild, verk som fram- ställts för undervisning eller utgör resultat av vetenskaplig forskning, alster av bildkonst, musikaliskt verk, diktverk eller verk, varav exemplar i samband med affärsverksamhet genom myndighets försorg till- handahålles allmänheten.

Annan hos svensk myndighet upprättad handling än som avses i 95 första stycket får återges utan upphovsmannens samtycke. Vad nu sagts gäller dock inte officiell karta. teknisk förebild, verk utgörande datorprogram, verk som framställts för undervisning eller utgör resultat av vetenskaplig forskning, alster av bildkonst, musikaliskt verk, dikt- verk eller verk, varav exemplar i samband med affärsverksamhet ge— nom myndighets försorg tillhanda— hålles allmänheten.

Vad som muntligen eller skriftligen anföres inför myndighet eller i statlig eller kommunal representation eller vid offentlig överläggning om allmänna angelägenheter må likaledes återgivas utan upphovsmannens samtycke; dock att utlåtanden, såsom bevis åberopade skrifter och dylikt må återgivas allenast i samband med redogörelse för mål eller ärende vari de förekommer och i den omfattning som betingas av ändamålet med redogörelsen. Upphovsman äger ensam utgiva samling av sina anföranden.

275

Upphovsrätt må, med den begränsning som följer av vad i 3 & sägs, helt eller delvis överlåtas.

Överlåtelse av exemplar innefattar icke överlåtelse av upphovsrätt. Ifråga om beställd porträttbild äger upphovsmannen dock icke utöva sin rätt utan

• Sida 25
•  Original

tillstånd av beställaren eller, efter dennes död, av hans efterlevande make

eller arvingar.

Beträffande överlåtelse av upp- hovsrätt i vissa särskilda avseenden stadgas i 30—40 åå; dock skola nämnda bestämmelser tillämpas allenast i den mån ej annat avtalats.

Beträffande överlåtelse av upp- hovsrätt i vissa särskilda avseenden föreskrivs i 30—40aäå; dock skall nämnda bestämmelser tillämpas endast i den mån ej annat avtalats.

Avtal om rätt att datorprogram

utnyttja

40aä

Överlåtelse av rätt att utnyttja ett datorprogram omfattar rätt att framställa sådana exemplar av programmet och i exemplaren göra sådana anpassningar som behövs för den medgivna användningen samt framställa reservexemplar och exemplar som behövs från skydds- synpunkt. Sådana exemplar får inte utnyttjas för annat ändamål och de skall utplånas senast när rätten att utnyttja programmet upphör.

49aå

Den som har skapat utformningen av mönstret för kretsarna i en halvledarprodukt har en uteslutande rätt att

I. framställa exemplar av möns- tret,

2. utföra mönstret på ett materiellt underlag,

3. göra mönstret tillgängligt för allmänheten — i ursprungligt eller ändratskick — genom att exemplar av mönstret utbjuds till försäljning, uthyrning eller utlåning eller sprids till allmänheten på annat sätt. Rätten varar till utgången av det tionde året efter det år då mönstret skapades.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket eller eljest i denna lag får exemplar framställas av krets- mönstret uteslutande för under- visning om eller analys av mönstret. Sålunda framställda exemplar får inte utnyttjas för annat ändamål.

Ingår kretsmönstret i exemplar av

• Sida 26
•  Original

4 Senaste lydelse 19731363

en produkt som med mönsterskapa- rens samtycke har spritts till allmänheten. får exemplaren spridas vidare.

Vad som sägs i 27 och 28 5.5 skall äga motsvarande tillämpning på överlåtelse av rättigheter som avses i denna paragraf.

Är kretsmönstret eller del därav föremål för upphovsrätt får denna göras gällande utan hinder av vad som sägs i första stycket.

61 &

Föreskrifterna i 45—48 åå äro tillämpliga på framförande, ljudupptagning samt ljudradio- och televisionsutsändning, som äger rum i Sverige.

Vad i 49 å stadgas är tillämpligt på arbete, framställt av svensk medborgare eller svensk juridisk person eller av den som här har sin vanliga vistelseort, så ock eljest på arbete som först utgivits i Sverige.

Vad som föreskrivs i 49 as? är tillämpligt på kretsmönster skapade av svensk medborgare eller av den som här har sin vanliga vistelseort samt på kretsmönster som först har utgivits i Sverige.

Denna lag träder i kraft den

Bestämmelserna i 1, 11, 23, 24, 27, 40 a och 49 a åå tillämpas även på verk och kretsmönster som har tillkommit dessförinnan. Bestämmelsen i 40 ä ? tillämpas även på överlåtelse som ägt rum dessförinnan.

• Sida 27
•  Original

2.4. Programvaruteknik

Konkurrerande maskinvara i konventionella datorer skiljer sig funktionellt tämligen litet åt. De mest unika egenskaperna i ett datorsystem bestäms därför i hög grad av den programvara som datortillverkaren utvecklat eller som kunden kan köpa från fristående programtillverkare eller som kunden själv utvecklar.

Det finns två huvudkategorier av program. nämligen systemprogram och tillåmpningsprogram (även kallade ”'applikationsprogram”). Repertoaren av instruktioner för en dator är egentligen mycket begränsad och omfattar normalt bara något hundratal instruktioner. vilket kan jämställas med en treårings ordförråd men på en mycket lägre abstraktionsnivå. En dators mångsidighet och kapacitet beror därför på dess förmåga att snabbt utföra de primitiva funktioner som återfinns i de program som styr bearbetningen. För att t. ex. flytta en viss del av innehållet i primärminnet till viss plats i ett sekundärminne fordras ofta att flera tusen instruktioner utförs. Om man för att kunna utnyttja ett program önskar överföra det från ett sekundärminne till primärminnet kan det ibland fordras att flera hundratusen instruktioner utförs. Det finns en lång rad liknande funktioner som utförs på bråkdelen av

• Sida 33
•  Original

en sekund och som i stort sett varje program behöver utnyttja. För att varje program inte skall behöva innehålla alla de instruktioner som fordras finns det till varje datasystem generella systemprogram vars funktioner utnyttjas i de mer specifika programmen. I själva verket återfinns huvuddelen av det antal instruktioner som genomlöps i en dator i de systemprogram som utnyttjas.

I datorernas barndom var dessa systemprogram mycket enkla och primitiva, varför den enskilde programmeraren måste skriva många progra- minstruktioner för till synes mycket enkla funktioner. I takt med att alltmer avancerad systemprogramvara tillhandahålls av datortillverkaren eller av fristående programföretag förenklas den enskilde programmerarens skrivan- de av program. Idag utgörs större delen av alla instruktioner som en vanlig programmerare skriver av referenser till de systemprogram som datorn använder sig av.

En viktig kategori av systemprogram är operativsystem som bl. a. generaliserar ett antal ofta förekommande funktioner (som t. ex. flyttningar mellan olika enheter i datorsystemet eller igångsättande av program och kontroll av att dessa program kan arbeta till synes parallellt trots att datorn endast kan utföra en instruktion samtidigt). En annan kategori av system- program är de som sköter mer avancerad lagring och återsökning av information i en databas. databashanterare, och den programvara som hanterar kommunikationen med terminaler och andra datorer, kommunika- tionsprogram. Systemprogram är således oberoende av den tillämpning som datorsystemet skall utnyttjas för. Oberoende om det gäller system för att hantera ett grossistföretags orderadministration eller en banks inlåningskon- ton så kan samma systemprogram användas. För att utföra just de funktioner som grossistföretaget eller banken fordrar behövs däremot ett tillämpnings- program.

På initiativ av datorns driftspersonal eller därför att en användare via sin terminal efterfrågar en viss funktion startar operativsystemet ett tillämp- ningsprogram. Detta nyttjar i sin tur en rad funktioner i operativsystem, databashanterare. kommunikationsprogram och andra systemprogram.

Bearbetningen i en dator utförs i praktiken av en rad hierarkiska funktioner där dator-/terminalanvändarens önskade funktioner tolkas av ett eller flera tillämpningsprogram vars instruktioner översätts till funktioner i de systemprogram som finns tillgängliga i den dator där tillämpningspro- grammet skall användas. Funktionerna i ett systemprogram översätts i sin tur till datorns primitiva instruktioner eller till funktioneri andra systemprogram (en databashanterare utnyttjar t. ex. en rad funktioner i operativsystemet). I sin tur innebär detta att ju fler funktioner som systemprogrammen innehåller desto enklare blir det att utveckla tillämpningsprogram.

Ett program kan bestå av alltifrån några tiotal till flera hundra tusen programrader. Programrader kan t. ex. beskriva hur bearbetningen av de data som lästs in till primärminnet skall bearbetas med matematiska operationer eller hur data skall omvandlas för att passa datorrepresentatio- nen för den utmatningsenhet eller lagringsenhet till vilken data skall flyttas. En programrad kan också definiera formatet på de in- och utdata

• Sida 34
•  Original

programmet skall använda sig av eller specificera de parametrar/ styrande variabler som omgivande program (t. ex. operativsystem eller datasystem) behöver.

För att göra större program överblickbara och möjliga att utveckla för flera programmerare samtidigt delas normalt ett program/programsystem upp i flera program eller programmoduler som utnyttjar varandra genom instruk- tioner till operativsystemet och som överför data mellan sig via primärmin- net. Ett större program är således i praktiken ett programsystem uppbyggt av flera mindre samverkande program.

De primitiva instruktioner som en dator kan tolka är anpassade till maskinvaruteknologin. Detta innebär som nämnts bl. a. att instruktionerna är representerade i binär form för att tolkningen och utförandet av instruktionerna skall gå tillräckligt snabbt. Varje instruktion består således av ett antal nollor och ettor. Det är självklart svårt för en programskapare att skriva sitt program i ett sådant språk.

Datorprogram måste oftast även utnyttja funktioner i systemprogram från datortillverkaren och från andra programtillverkare. Detta har den konse- kvensen att möjligheterna att utnyttja ett program för datorfabrikat med sinsemellan olika systemprogram försvåras och skapar dessutom ett starkt beroende mellan olika programtillverkares produkter. En enskild program- produkt på några tusen programrader kan förutsätta tillgång till andra program omfattande miljontals programrader. Konsekvensen av detta blir att den programvara som utvecklats för massförsäljning blir mer och mer inriktad mot datormodeller som redan har en stor marknad. Mindre datortillverkare får allt svårare att hävda en egen utvecklingslinje och går mer och mer in för att utveckla datorer som är kompatibla med de stora leverantörernas produkter, dvs. utvecklade så att samma systemprogram kan användas på de båda fabrikaten. De marknadsledande datortillverkarna skapar i realiteten en standard inom programvaruomrädet genom de systemprogram som de själva utvecklar eller tillhandahåller från andra programtillverkare. En konsekvens av den nu nämnda utvecklingen är ett ökat intresse för att standardisera inte bara programspråk utan även de systemprogram som programmeraren skall arbeta under och tillsammans med.

Kostnaderna för programvara stiger alltmera. För att till en rimlig kostnad säkra tillgången till programvara kräver datorköparna numera fler färdiga programprodukter och allt kraftfullare utvecklingshjälpmedel i form av systemprogramvara. Till dessa utvecklingshjälpmedel hör programgenerato- rer där programinstruktionerna skrivs i ett mer tillämpningsorienterat språk och där det är lättare att utnyttja de avancerade systemprogramfunktioner- na.

Med programgeneratorer införs ytterligare en nivå i programhierarkin. Programgeneratorer översätter instruktionerna från programmeraren till programrader i ett av de standardiserade programspräken. Dessa program- framställda programrader översätts i sin tur i ett eller flera steg till ett datorläsbart format. Med avancerade programgeneratorer kan programut- vecklingen göras effektivare och vidare kan vissa skillnader i olika

• Sida 35
•  Original

datormodellers maskinvara, programspråk och systemprogramvara över- bryggas. Ett och samma ursprungsprogram kan således översättas till olika instruktioner beroende på vilken dator och vilken systemprogramvara detär avsett att användas för.

1 programgeneratorer och de andra typerna av översättningsprogram för programspråk används således programrader som indata. Även ur andra aspekter behandlas program ofta som vilka andra data som helst som en dator bearbetar och lagrar. De flesta programmerare utför en stor del av sitt arbete framför en bildskärmsterminal där de skriver in sina programrader, beordrar översättning till maskinläsbar form. testar programmet, rättar till fel i detta och lagrar det. Till skillnad från andra terminalanvändare kan således programmeraren ändra sina egna program och tillföra nya sådana i den dator han arbetar emot. De sålunda utvecklade programmen lagras i datorns sekundärminne och där kan de behandlas som övriga data i en databas. Sålunda kan exempelvis en persondator utnyttja en databas via telenätet både för att hämta in de data som skall utnyttjas och hämta in data i form av ett program som skall utnyttjas i persondatorn. De rader som ett program innehåller kan i sin ursprungsform således lagras. återsökas. ändras och transporteras på samma sätt som annan textinformation i ett datasys- tem.

2.5. Programvaruframställning

En programskapares uppgift går ut på att skapa det program som skall utföra en viss specificerad uppgift. Som underlag för sitt arbete har han en mer eller mindre detaljerad specifikation av vad programmet förväntas utföra och vilka in- och utdata som programmet skall använda respektive lämna i från sig.

Kravet på kreativitet och på kunskaper om teknik och om problemområ- det varierar mycket för olika typer av program liksom tidsåtgången för programutvecklingen. Också inom ett enskilt programsystem är variationer- na stora. Det kan exempelvis hända att det helt unika med en viss programprodukt representeras av en bråkdel av programraderna.

En stor del av en programskapares arbete består av att testa de situationer som kan inträffa när programmet skall användas. Trots mycket testarbete med åtföljande justeringar av programmet är det få om ens några större program som är helt felfria. och detta trots att programmet har använts under flera år och av tusentals användare. Kombinationerna av indata är ofta så många att det är omöjligt att från början täcka in alla situationer som ett program kan hamna i. Många programköpare kräver därför att leverantören skall tillhandahålla en underhållsservice som bl. a. innebär att köparen löpande förses med nya. mer felfria versioner av programmet.

2.6. Programvaruindustrin

Programvaruindustrin består dels av programutvecklingsavdelningar hos tillverkare av elektroniska apparater av olika slag. dels av fristående tillverkare av programvara. Datortillverkarna säljer normalt sina program-

• Sida 36
•  Original

produkter genom egna organisationer, medan en stor del av de fristående programtillverkarnas produkter går till datortillverkarna och andra återför- säljare, som i sin tur sköter kontakten med den slutlige utnyttjaren av produkten.

De program som skapas inom programvaruindustrin är antingen special— utvecklade program för användarens (oftast ett företag) specifika behov eller för en speciell produkt eller också programprodukter som finns i kopior hos andra företag och används även av dessa. Det är dock inte ovanligt att programprodukter från början är utvecklade för ett visst företag eller för ett visst ändamål men sedan får en mera generell användning.

De företagsspecifika programmen utvecklas normalt av företagets data- avdelning eller av anlitade konsulter. Det är emellertid numera allt vanligare att personer som inte har databehandling som huvuduppgift utvecklar egna program i takt med att programutvecklingshjälpmedlen blir allt bättre och lättare att använda.

En annan kategori, t. ex. program som utvecklas för mera allmän användning, skapas endera av tillverkarna av elektroniska apparater eller av fristående programtillverkare som utvecklar programprodukter för försälj- ning och utnyttjande för ett eller flera datorfabrikat. Datortillverkarna själva dominerar försäljningen av programprodukter och har främst koncentrerat sig på systemprogram. Utvecklingen går mot att maskinvaran får allt mindre betydelse för datortillverkarnas konkurrensförmåga samtidigt som datorkö- parna vill ha tillgång till alltmer färdiga programprodukter. Till följd härav växer programvaruindustrin i såväl omfattning som betydelse.

Ett utmärkande drag för programvaruindustrin är att man har mycket höga utvecklingskostnader, vilka normalt skall fördelas på ett stort antal kunder/programkopior, medan tillverkningskostnaderna bara utgör någon procent av produktens pris. Den låga tillverkningskostnaden beror på att det är lätt att kopiera ett program där samma teknik för lagring och överföring tillämpas som för data i en dators sekundärminne. Lättheten att kopiera gäller även de programkopior som utnyttjas och lagras hos kunderna. De tekniska kopieringsskydd som kan byggas in i en programprodukt ger ett mycket begränsat skydd som kan kringgäs med hjälp av andra programpro- dukter. Ett visst skydd för källprogrammet finns dock genom att kunden i allmänhet enbart får programmet i objektkod. Att utifrån detta återskapa källprogrammet. som ju visar programmets uppbyggnad m. m. är mycket arbetskrävande för åtminstone ett större program.

• Sida 37
•  Original

3.1. Bakgrund

Det internationella arbetet på det intellektuella rättsskyddets område har hittills främst berört de första två huvudområden som nämns i avsnitt 1. De har alltså handlat om — upphovsrättsfrågorna i samband med lagring, bearbetning och skapande av verk med hjälp av dator, samt — rättsskyddet för datorprogram.

På senare tid har man emellertid också börjat syssla med rättsskyddet för integrerade kretsar. Något mellanstatligt möte om dessa frågor har emellertid ännu inte hållits varför något resultat inte föreligger av detta arbete.

3.2. Upphovsrättsfrågorna kring lagring, bearbetning och skapande av verk med hjälp av datorteknik

3.2.1. Bakgrund

Det upphovsrättsliga regelsystemet i modern mening var vid sin tillkomst i Frankrike och Storbritannien på 1700-talet avsett att skydda upphovsmän- nen mot olovligt eftertryck av deras böcker. Sedermera har en hel rad olika tekniska medel tillkommit för produktion och spridning av upphovsrättsligt skyddade alster. Försök har gjorts att anpassa både nationell upphovsrätts- lagstiftning och de internationella upphovsrättsliga konventionerna till den tekniska utvecklingen. Man har hela tiden försökt att skapa system som skulle ta vederbörlig hänsyn till upphovsmännens och andra rättighetshava- res behov av skydd för sina intressen men å andra sidan inte hindra utvecklingen av ny teknik.

Den senaste i raden av teknologier av betydelse på media- och informationsområdena är datorerna. Dessa har redan haft en betydande inverkan på det upphovsrättsliga regelsystemet och dess tillämpning och torde komma att få detta ännu mera i framtiden. Skälen härtill är flera.

Ett sådant skäl ligger i att datorteknologin ger stora tekniska möjligheter till lagring och bearbetning av material i en omfattning och med en hastighet som ingen annan teknik kan åstadkomma. Informationen kan i datorbaserad form med stor hastighet överföras över långa distanser. Datorerna kan också användas för skapande av verk av olika slag, t. ex. konstruktionsritningar

• Sida 38
•  Original

och konstnärliga prestationer samt stora väl strukturerade sammanställning- ar av information i databaser.

Det mesta av det material som bearbetas eller skapas inom datorbaserade system omfattas på ett eller annat sätt av det upphovsrättsliga skyddssyste- met. Upphovsrätten var emellertid från början skapad med utgångspunkt i andra teknologier och även om försök har gjorts att anpassa rättsområdet till den tekniska utvecklingen så har dess tillämpning på datorteknologin och de möjligheter som den ger bjudit på vissa problem. Det är emellertid från olika synpunkter mycket viktigt att man kan lösa de problem som uppkommer i detta hänseende. Som förut har antytts står stora ekonomiska värden på spel och det gäller här liksom i många andra sammanhang att finna en lösning som tillgodoser både teknologins och rättighetshavarnas intressen.

3.2.2. Arbetet på frågorna inom de internationella mellanstatliga organisationerna på upphovsrättsområdet

3.2.2] Allmänt

Frågan om förhållandet mellan datorteknologin och upphovsrätten togs i mitten av 1970-talet upp inom UNESCO och WIPO såsom ansvariga för administrationen av Världskonventionen om upphovsrätt resp. Bernkonven- tionen för skydd av litterära och konstnärliga verk. Efter visst förberedel- searbete sammankallade man år 1980 en första kommitté av regeringsexper- ter för diskussion av ämnet. Dessa kom då i stora drag överens om innehållet i en internationell rekommendation och uppdrog åt organisationerna att i samarbete med kommitténs presidium göra ett utkast till en sådan rekommendation. Så skedde också och utkastet diskuterades av en andra kommitté av regeringsexperter som samlades den 7—11 juni 1982 i Paris. Denna kommitté antog ett dokument innehållande "Recommendations for Settlement of Copyright Problems Arising from the Use of Computer Systems for Access to or the Creation of Works.”

Rekommendationerna från 1982 års regeringsexpertkommitté underställ- des sedan de internationella upphovsrättsliga konventionernas exekutiva kommitteer vid deras möte i Geneve i december 1983. Exekutivkommitte- erna uttryckte allmänt sett sitt stöd för innehållet i rekommendationerna. Man kom emellertid också med en rad synpunkter, särskilt på frågan om skyddet för programvara, vilket då diskuterades i andra former och där man med ett visst eftertryck uttalade sig för en samordning av arbetet.

Rekommendationerna i sin engelska originalversion bifogas som bilaga I .

32.22 Det huvudsakliga innehållet i 1982 års WIPO/UNESCO- rekommendation

På sedvanligt sätt innehåller rekommendationerna dels ett förord ("preamb- le”), dels en rad operativa paragrafer.

I förordet noterar man bl. a. att både stater och internationella organisa- tioner för närvarande ger hög prioritet åt informationspolitiska frågor och att

• Sida 39
•  Original

tillskapandet av system för handhavande och samordning av information och dokumentation har blivit ett huvudelement för fullgörandet av olika uppgifter i samhället. särskilt på de vetenskapliga. ekonomiska, tekniska, politiska. kulturella och sociala områdena samt undervisningsområdet. Man nämner också tillskapandet av olika internationella datorbaserade informa- tiorssystem och den betydelse som produktion och tillhandahållande av infrrmation har fått i den internationella handeln. Allt flera verk lagras och bearbetas i datorsystem och datortekniken har också tillhandahållit nya me1oder för skapande av verk. Upphovsrättens roll som stimulans för det andliga skapandet understryks liksom vikten av att underlätta bruket av nya teknologier för tillgång till och skapande av verk. Detta bruk har gett upphov till Vissa problem i förhållande till upphovsrätten. Man understryker slutligen att Jtvecklingen mot internationella datorbaserade informationssystem och den ökade datatrafiken över gränserna gör det synnerligen önskvärt att man harfnoniserar den internationella synen på dessa problem och uppnår samarbete mellan staterna för att finna gemensamma praktiska lösningar i dena sammanhang.

lrekommendationerna slår man sedan fast tre utgångspunkter. Den första är att bruket av datorsystem för tillgång till och skapande av verk skall styras av de allmänna upphovsrättsliga principerna, främst i de internationella konventionerna, och att detta bruk inte för närvarande föranleder några tillägg till eller ändringar i dessa principer. Den andra är att de upphovs- rättsliga frågorna i sammanhanget är komplicerade och att de nationella lagstiftarna vid lösningen av dem bör ta i beaktande såväl upphovsrättsha- varnas som brukarnas berättigade intressen för att stimulera det andliga skapandet och undvika att spridningen av verk med hjälp av datorteknologin hindras. Den tredje utgångspunkten är att staterna både när de söker rättsliga lösningar på grundval av redan existerande principer och när de tillskapar speciella betämmelser i ämnet bör tillämpa principerna i rekom- mendationerna.

Själva den operativa delen av rekommendationerna behandlar två huvudområden. Det ena är bruket av datorteknik för lagring och bearbetning av skyddade verk. Det andra är bruket av sådan teknik för skapande av verk.

Den första delen, dvs. den som handlar om lagring och bearbetning av verk, har sex huvudrubriker, nämligen material på vilket rekommendatio- nerna tillämpas, berörda rättigheter, berört utnyttjande, den ideella rätten, tillämpning av inskränkningarna i upphovsrätten samt administration och utövning av rättigheterna och eventuella lagtiftningsåtgärder.

Rekommendationerna har som huvudprincip tillämpning på sådant material som antingen utgör alster av andligt skapande eller eljest har skydd enligt den upphovsrättsliga lagstiftningen. Detta material kallasi rekommen- dationerna för ”skyddade verk." Bibliografiska data som sådana rörande ett skyddat verk (t. ex. författarens namn, utgivare och utgivningsår) inbegrips inte häri.

Mot bakgrund härav kan begreppet ”skyddade verk” i sammanhanget omfatta särskilt

• Sida 40
•  Original

— fulltexter eller avsnitt därav eller andra fullständiga framställningar av skyddade verk — förkortade framställningar av skyddade verk i form av bearbetningar eller i form av självständiga verk — samlingar och sammanställningar av information vare sig de år framställda genom datateknik eller på annat sätt och oberoende av informationsinnehållet och av det materiella underlag på vilket de är lagrade (inbegripet samlingar av bibliografiska data rörande ett flertal verk) — register ("thesauri") och liknande verk för att underlätta utnyttjande av databaser.

När det sedan gäller berörda rättigheter sägs att utnyttjande av skyddade verk i datorbaserade system kan beröra följande rättigheter som är tillförsäkrade upphovsmännen i internationella konventioner och nationell lagstiftning, nämligen

— rätten att framställa eller låta framställa översättningar eller bearbet-

ningar av verket

— rätten att framställa exemplar av verket — rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten, och —— de ideella rättigheterna.

Det utnyttjande som kan ske av skyddade verk i datorbaserade system faller in under två i sammanhanget välkända begrepp, nämligen ”input” och ”output”, dvs inmatning i och utmatning från ett sådant system. Rekom- mendationerna tar här ställning i en rad delvis kontroversiella frågor.

Inmatning av skyddade verk i ett datorsystem innebär att verket återges på ett maskinläsbart medium och lagras i ett minne. Dessa åtgärder utgör framställning av exemplar av verket. De bör därför anses som åtgärder vilka omfattas av mångfaldiganderätten enligt de internationella upphovsrättsliga konventionerna och nationell lagstiftning och förutsätter tillstånd av upphovsmannen. Ett verk skall anses mångfaldigat när det har blivit fixerat i en form som är så stabil att verket därifrån kan återges och uppfattas av en människa.

När det sedan gäller utmatning från ett datorbaserat system sägs att staterna bör ge upphovsrättligt skydd för sådana åtgärder vare sig dessa utgör

— ett mångfaldigande eller motsvarande (t. ex. utskrifter eller liknande

nedtecknande av texter eller teckningar, framställning av maskinläsbart material eller ljud eller bilder eller överförande av innehållet i en databas till minnet i ett annat datorsystem med eller utan en mellanliggande fixering), — en åtgärd varigenom skyddat material görs tillgängligt för allmänheten,

t. ex. i form av bilder på en skärm.

På de åtgärder som nu har angetts skall tillämpas bestämmelserna i nationell upphovsrättslag rörande mångfaldigande av verk resp. tillgängliggörande av verk för allmänheten.

Detta avsnitt av rekommendationerna avslutas med att man pekar på vikten av att staterna harmoniserar sin syn på upphovsrättsfrågorna i

• Sida 41
•  Original

anslutning till inmatning och utmatning för att ge upphovsmännen en realistisk möjlighet att utöva kontroll över sina verk när dessa förs in i datorbaserade system. Staterna bör därför överväga önskvärdheten av att i sina nationella lagar uttryckligen erkänna en ensamrätt för upphovsmannen att göra sitt verk tillgängligt för allmänheten genom datorbaserade system från vilka en uppfattbar version av verket kan erhållas. En sådan rätt skulle kunna hänföras till såväl inmatningen som utmatningen men skulle också kunna anknytas enbart till inmatningen, vilken då kommer att vara utgångspunkten för den kontroll som upphovsmannen har över den vidare användningen av sitt verk.

En upphovsmans ideella rättigheter omfattar i huvudsak en rätt att begära att hans namn skall anges i samband med att verket görs tillgängligt för allmänheten och en rätt att motsätta sig att verket används på ett sätt eller i ett sammanhang som är kränkande för hans anseende såsom upphovsman. Givetvis finns risk för att dessa rättigheter kränks t. ex. i samband med att verket utnyttjas i en dator. I rekommendationen påpekas att allmänna regler i nationell och internationell lag gäller också när datorer används för lagring och bearbetning av verk. Staterna bör följaktligen tillse att de förpliktelser som följer av de nämnda reglerna verkligen efterlevs.

Staterna bör ägna en särskild uppmärksamhet åt tillämpningen av de inskränkningar i upphovsrättigheterna som är tillåtna enligt de internatio- nella konventionerna och föreskrivna i nationell lag och på tillämpningen av dessa inskränkningar i samband med bruk av skyddat material i datorbase- rade system. Man bör följa utvecklingen på området och den inverkan som denna sofistikerade teknik kan ha på tillämpningen av sådana inskränkning- ar.

I rekommendationerna görs också en hänsyftning på att staterna kan finna det önskvärt att i sina nationella lagar tillåta visst bruk av skyddat material i datorbaserade system såsom ett undantag från upphovsmannens ensamrätt. Sådana undantag måste emellertid hålla sig inom de ramar som de internationella konventionerna föreskriver och får inte på något sätt innebära ett underskridande av skyddsnivån i dessa konventioner.

I samband med tillämpningen av inskränkningarna i upphovsrätten på lagring och bearbetning av verk i datorsystem nämns också att utvecklings- länderna, såvitt gäller rätten till mångfaldigande och översättning, kan begagna sig av de särskilda bestämmelserna till deras förmån i Bernkonven- tionen och i Världskonventionen om upphovsrätt.

En viktig fråga rör handhavandet och utövandet av de upphovsrättsliga rättigheterna i samband med lagring och bearbetning av verk i datorbaserade system. Rekommendationerna förordar att sådant bruk av skyddat material skall ske på grundval av avtal som förhandlats fram antingen individuellt eller kollektivt. Man pekar på att det både för upphovsmännen och för samhället i stort är angeläget att möjliggöra spridning av skyddade verk på snabbaste och lättaste sätt. Staterna bör därför underlätta tillkomsten av effektivt fungerande system för administration av rättigheterna till verk vid använd- ning i datorbaserade system och för utövningen av de ideella rättigheter- na.

• Sida 42
•  Original

rekommendationerna vara tillåtna endast när fritt framförhandlade avtal inte är möjliga från praktisk synpunkt och endast i den mån sådana licenser är förenliga med de tillämpliga bestämmelserna i de internationella upphovs- rättsliga konventionerna. Användningen av verk i datorbaserade system kan ha en internationell karaktär. Enligt rekommendationerna bör emellertid tvångslicenser ha tillämpning endast i den stat där bestämmelserna härom har meddelats.

När det sedan gäller användningen av datorer för skapande av verk konstaterar rekommendationerna först att de inte behandlar skyddet för programvara. Denna kan ha sitt eget skydd enligt nationell lag, t.ex upphovsrätt, patentlagstiftning eller lagstiftning mot illojal konkurrens eller om skydd för företagshemligheter.

Utgångspunkten när det gäller det upphovsrättsliga skyddet för verk som har skapats med hjälp av en dator är enligt rekommendationerna att staterna bör betrakta datorn endast som ett tekniskt medel som används i skapande- processen för att uppnå det resultat som bestäms av en mänsklig varelse.

För att ett verk som har frambringats med hjälp av en dator skall kunna erhålla upphovsrättsligt skydd krävs att det uppfyller de vanliga förutsätt— ningarna härför (verkshöjd m. in.) enligt de internationella konventionerna och nationell upphovsrättslagstiftning.

Innehavare av upphovsrätten till ett verk som har skapats med hjälp av en dator kan i princip bara vara den person som har bidragit med den skapande insats utan vilken verket inte skulle vara berättigat till upphovsrättsligt skydd. Den som har skapat det program med vars hjälp verket i fråga har tillkommit kan följaktligen anses som ”medupphovsman" endast om han eller hon har bidragit med en sådan skapande insats. Frågan om vem upphovsrätten tillhör när det gäller verk som har skapats i ett anställnings- förhållande eller på beställning avgörs av den nationella lagstiftningen.

Slutligen konstateras i rekommendationen att de frågor som nu har berörts i anslutning till skapande av verk delvis har samband med de frågor som berörts tidigare rörande sammanställningar, bearbetningar och översättning- ar som görs med hjälp av datorer.

3.2.3. Arbete inom OECD

De västliga industriländernas samarbetsorganisation OECD (Organisation for Economic Co-operation and Development) sysslar sedan någon tid med frågor om ”transborder data flows." Dessa frågor behandlas inom OECD:s Directorate for Science, Technology and Industry som för ändamålet har upprättat en Committee for Information, Computer and Communications Policy.

I OECD:s behandling av ”transborder data flows” spelar olika rättsliga frågor en stor roll, t. ex. rörande ansvarighet, databrott, telekommunika- tionsfrågor, sårbarhetsaspekter m. m. I detta sammanhang har man också vid olika tillfällen berört frågan om upphovsrätt till det material som transporteras över gränserna bl. a. med hjälp av datateknik. Man har då kommit in på den osäkerhet som råder om det upphovsrättsliga Skyddets räckvidd, speciellt när det gäller databaser och överföring av information

• Sida 43
•  Original

mellan sådana baser eller från dem till allmänhet och nyttjare i olika länder. Osäkerheten på dessa punkter vållar problem i den internationella datatra- fiken och har negativa ekonomiska verkningar. Man har emellertid inte velat närmare beröra frågorna inom OECD sålänge de var föremål för behandling inom UNESCO/WIPO.

Sedan behandlingen inom dessa två FN-organ avslutats beslutade man att ta upp dessa problem inom OECD:s ram. Bakgrunden härtill är dels den ekonomiska betydelsen av dessa frågor — vilken bringar dem inom OECD:s kompetens — dels att det omfattande informationsflödet mellan OECD- länderna gör det angeläget att söka praktiska lösningar inom den relativt homogena grupp av länder som ryms inom denna organisation. På svenskt initiativ har frågan därför skrivits in på OECD:s arbetsprogram för 1985. Som bakgrund har man då, förutom de nämnda aspekterna, också haft innehållet i de inorn UNESCO/WIPO:s ram antagna rekommendationerna. Som förut har nämnts uppmanas staterna där bl. a. att samarbeta för att finna praktiska lösningar på problemen och att överväga olika typer av harmoni- sering av synen på dessa frågor. Man bör bl. a. överväga möjligheten att i nationell lag ge upphovsmannen en ensamrätt att göra sitt verk tillgängligt för allmänheten med hjälp av datorbaserade system från vilka en uppfattbar version av verket kan erhållas.

Det arbete som nu påbörjats inom OECD:s ram torde komma att ske under medverkan av upphovsrättsexperter från de deltagande länderna. Avsikten är att bygga på de inom UNESCO/WIPO antagna rekommenda- tionerna och föra dessa ett steg vidare genom att försöka få harmoniserade, praktiska lösningar för de i OECD deltagande länderna. Olika synsätt och bristen på klara regler har som nyss nämnts ansetts medföra sådana nackdelar att det har blivit önskvärt att driva frågorna på detta sätt.

Det första mötet i ämnet inom OECD hölls i februari 1985 och ägnades huvudsakligen åt kartläggning av frågeställningarna.

3.2.4. Rättsskyddet för programvara

De rättsliga frågorna kring rättsskyddet för programvara diskuteras i ett antal internationella fora, exempelvis den Europeiska Ekonomiska Gemenska- pen, Internationella Handelskammaren och OECD. I stort sett kan man säga att varje internationell sammanslutning som sysslar med industri, handel eller teknologi någon gång kommer in på rättsskyddsfrågorna när det gäller programvara. Vad som främst är av intresse i det sammanhang som det här gäller är emellertid det arbete som bedrivs inom de internationella mellanstatliga organisationer som är ansvariga för det intellektuella rätts- skyddet, dvs WIPO och UNESCO.

Arbetet på dessa frågor inleddes inom WIPO, som med hjälp av en rådgivande grupp av personer främst från industrin, upprättade ett dokument innehållande modellbestämmelser för nationell lagstiftning om rättsskydd för programvara. Dokumentet har titeln "Model Provisions on the Protection of Computer Software” och publicerades år 1978. Dokumen- tet består av en inledning och ett antal paragrafer innehållande själva modellbestämmelserna.

• Sida 44
•  Original

Inledningen till modellbestämmelserna nämner behovet och önskvärdhe- ten av att man på nationellt plan tillskapar ett tillräckligt effektivt skydd för programvara. Som skäl åberopar man framför allt fyra omständigheter. Den första är de ekonomiska investeringar och den tid som måste läggas ner på skapande av programvara. Som ett andra skäl anges den sannolika framtida utvecklingen innebärande att programvaran skulle komma att utgöra en allt större del i datorsystemen. Som ett tredje skäl anges att ett effektivt skydd skulle utgöra en uppmuntran för programskaparna att offentliggöra sina program. Som ett fjärde skäl slutligen anges sårbarheten hos vissa typer av programvara. Ett program som tagits fram för stora pengar och sedan getts ut på massmarknaden är mycket lätt att kopiera, varigenom stor skada vållas den ursprunglige producenten.

Den operativa delen av modellbestämmelserna betår av nio paragrafer med utförliga kommentarer. Paragraferna tar i tur och ordning upp 1) definitioner, 2) innehavare av rättigheterna, 3) kravet på ”verkshöjd”, 4) frånvaron av skydd för ideer på vilka ett program är byggt, 5) rättigheterna till ett program, 6) intrång, 7) Skyddstiden, 8) sanktioner, och 9) tillämplig— heten av annan lagstiftning.

Själva modellbestämmelserna bifogas som bilaga 2.

I definitionerna i första paragrafen tar man bl. a. upp ett antal i sammanhanget välkända begrepp, nämligen "computer programs", "pro- gram descriptions",(beskrivning av programmet) och "supporting material” (huvudsakligen material för förståelsen av programmet). Innehållet i dessa definitioner kommer att beröras närmare i samband med övervägandena (främst avsnitt 5.2)

Som innehavare av rättigheterna till ett program anges i paragraf 2 den person som har skapat programmet. Om detta har tillkommit inom ramen för ett anställningsförhållande och inom ramen för vad den anställde har varit skyldig att utföra skall de dock tillhöra arbetsgivaren om inte annat har avtalats. Rättigheterna kan överlåtas, helt eller delvis, genom avtal. Efter innehavarens död skall rättigheterna övergå enligt vad som följer av arvs- och testamentsrätten.

Skyddsreglerna tillämpas enligt paragraf 3 bara på program som är "original”, dvs. unika i den meningen att de är resultatet av upphovsmannens eget andliga skapande och inte någon efterbildning.

En likaledes mycket viktig grundsats uttrycks i paragraf4 där det sägs att rättigheterna enligt lagen inte gäller för de ideer (”concepts") på vilka programmet är byggt.

De rättigheter som skaparen av ett program skall ha beskrivs i paragraf 5. De skall i huvudsak innefatta rätten att hindra att

— programmet görs tillgängligt för någon innan det med programskapa-

rens samtycke har offentliggjorts, — någon får tillträde till det underlag i vilket programmet är lagrat innan

programmet med hans samtycke har offentliggjorts,

— programmet mångfaldigas, — annan framställer samma eller i hög grad likartat program på grundval

av programmet,

• Sida 45
•  Original

— annan använder programbeskrivningen till framställa samma eller i hög grad likartat program, — annan använder programmet för styrning av processerna i en dator, och — programmet görs tillgängligt för allmänheten.

Paragraf 6 beskriver vad som skall anses vara intrångi rätten till ett program. Som intrång skall anses vidtagandet av någon av de åtgärder som beskrivs i paragraf 5 utan tillstånd av rättsinnehavaren. Som intrång anses inte det fall att någon självständigt har skapat ett program som är likadant som eller likartat med det för vilket skyddet gäller. Slutligen sägs att som intrång inte skall anses det fallet att en programvara finns ombord på eller används på ett fartyg. tlygplan eller annat fortskaffningsmedel som tillfälligtvis kommer in på eller över den stats område där skyddet gäller.

Skyddstiden börjar enligt paragraf 7 i och med att programmet skapas. Det varar i princip under 20 år antingen från det tillfälle då det först används i en dator eller från det att programmet görs tillgängligt för allmänheten. Som utgångspunkt skall gälla det tidigare av de två av de nämnda tillfällena. Skyddet skall dock aldrig vara mer än 25 år från det år då programmet skapats.

Om intrång har begåtts eller det finns skäl att anta att intrång kommer att begås har innehavaren enligt paragraf 8 rätt att föra en förbudstalan. Han skall också vara berättigad till skadestånd.

Det speciella skyddet på grundval av bestämmelserna i modellagen skall enligt paragraf 9 inte utesluta skydd för programvara på grundval av andra bestämmelser, såsom patent- eller upphovsrättslig lagstiftning eller lagstift- ning mot illojal konkurrens.

Dessa modellbestämmelser var för sin tid en god illustration till rättsskyddsproblemen i samband med programvara. Sannolikt har de också haft ett inflytande på nationella överväganden i olika länder även om endast ett fåtal länder har infört någon form av specifik lagstiftning på området.

Modellbestämmelserna rör emellertid bara nationell lagstiftning och tar inte sikte på att tillskapa någon form av internationellt skydd. Diskussioner i detta ämne togs emellertid något senare upp inom WIPO och där inom Parisunionens ram, dvs. inom det industriella rättsskyddets område.

Efter ett visst förberedelsearbete sammankallade WIPO en första kommitté av regeringsexperter år 1979. Denna kommitté gick igenom det skydd som gällande internationella konventioner kunde ge, speciellt då Pariskonventionen om industriellt rättsskydd och Bernkonventionen. Man fann att skyddet i flera avseenden var bristfälligt eller oklart och man gick också igenom olika aspekter på det skydd för programvara som kunde vara önskvärt. Sekretariatet fick bl. a. i uppdrag att utarbeta och sända ut ett frågeformulär för att få upplysningar om hur medlemsstaterna såg på vissa problem. Formuläret rörde sådana frågor som staternas uppfattning om det befintliga internationella skyddet för programvara. vilka ytterligare bestäm- melser som kunde behövas och den form som kunde användas för att

• Sida 46
•  Original

eventuellt förstärka skyddet (en ny konvention, revision av redan gällande konventioner etc.).

Pä grundval av svaren på frågeformuläret och vissa ytterligare studier utarbetade WIPO underlag för ett nytt möte med regeringsexperter. vilket ägde rum år 1983.

Underlagsdokumenten innehöll bl. a. förslag till en särskild konvention för skydd av programvara (”Draft Treaty for the Protection of Computer Software"). Ett antal stater hade i sina svar på frågeformuläret uttalat sig för att en sådan särskild konvention borde utarbetas. Man tog i bakgrundsdo- kumenten till mötet också upp ett antal andra frågor, t. ex. önskvärdheten av en internationell registrering av programvara. [ sitt inledningsanförande vid sammanträdet pekade WIPO:s generaldirektör på att bakgrunden för den föreslagna nya överenskommelsen var den ovisshet som rådde i frågan huruvida existerande internationella överenskommelser gav något skydd. [ vad gäller upphovsrättskonventionerna var det bl. a. osäkert huruvida datorprogram var att anse som verk i konventionernas mening och det var följaktligen inte klart om konventionerna gav ett internationellt skydd. Enligt Pariskonventionen förelåg inte någon skyldighet att ge skydd åt programvara och existensen av något skydd enligt denna konvention berodde därför på om programvara enligt nationella lagar ansågs vara en patenterbar uppfinning. Enligt generaldirektören skulle en särskild överens- kommelse undanröja denna ovisshet.

Diskussionerna under sammanträdet rörde i huvudsak fyra ämnen. nämligen 1) önskvärdheten av en särskild internationell överenskommelse, 2) vilka huvudprinciper som borde tillämpas för det internationella skyddet för programvara, 3) önskvärdheten av en internationell registrering av programvara. och 4) skyddet för integrerade kretsar.

Utfallet av diskussionen om det första ämnet blev negativt. De närvarande delegationerna gav en översikt över det skydd som kunde finnas enligt deras nationella lagstiftning och uttalade sin åsikt om den föreslagna internatio- nella överenskommelsen. Ett stort antal delegationer sade att i deras länder programvara hade skydd enligt upphovsrättslagstiftningen och att alltså på detta sätt åtminstone ett visst internationellt skydd redan kunde finnas. Detta minskade behovet av en särskild internationell överenskommelse. Man var även av andra skäl tveksam till en sådan. t. ex. därför att den kunde bli omodern innan den hann träda i kraft, att den kunde skapa förvirring i förhållande till det gällande skyddet etc.

Kommittén hade därefter en omfattande diskussion om olika aspekter på det internationella skyddet. såsom definitioner, vilka minimirättigheter som borde finnas, Skyddstiden m. m.

Bakgrunden till förslaget om en internationell registrering av programvara var att rättsinnehavaren som en motprestation för det skydd som han får borde låta verkställa en sådan registrering. Denna synpunkt var givetvis hämtad från det industriella rättsskyddets område. där ju registrering ofta är en förutsättning för skydd. Den föreslagna registreringen skulle emellertid vara frivillig. Genom en sådan registrering skulle man uppmuntra offentlig- görandet av programvara vilket skulle främja utvecklingen på området och

• Sida 47
•  Original

gynna rättssäkerheten t. ex. vid överlåtelser. Kommittén ställde sig emeller- tid negativ till tanken. framför allt därför att man tvekade inför kostnaderna och besväret med ett sådant system samt ifrågasatte om de tekniska svårigheterna uppvägde nyttan av det. Man fann också ett sådant system vara oförenligt med skyddet enligt det upphovsrättsliga betraktelsesättet eftersom de flesta länder ger ett sådant skydd utan registrering.

Integrerade kretsar får en allt större ekonomisk betydelse i många olika sammanhang. Kommittén konstaterade att det råder en avsevärd ovisshet on: vilket rättsskydd som kan finnas för sådana kretsar i nationell lag och enligt de internationella konventionerna. I själva verket torde dethär röra sig om en sofistikerad kombination av olika skyddsmöjligheter. exempelvis patent. upphovsrätt. skydd för affärshemligheter och lagstiftning mot illojal konkurrens. På grund av de stora ekonomiska värden som ligger i produktionen av sådana kretsar och den relativa lättheten att piratkopiera dem ansåg kommittén det viktigt att man inom WIPO med största möjliga förtur tar upp skyddsfrågorna på detta område.

Vid slutet av sina diskussioner enades kommittén om vissa slutsatser ("conclusions"). Bland de viktigaste delarna i dessa kan nämnas följan- de.

— Man var enig om att det borde finnas ett effektivt internationellt skydd

för programvara. oavsett vilken form detta får. — Man noterade de upplysningar som under sammanträdet getts om att skydd i flera länder förekommer enligt den upphovsrättsliga lagstift- ningen och konstaterade att detta — på grund av principen om nationell behandling i de internationella konventionerna — innebar att behovet av internationellt skydd delvis redan var tillgodosett. I detta sammanhang upplystes också om att WIPO och UNESCO planerade att sammankalla ett regeringsexpertmöte för att närmare klarlägga det upphovsrättsliga skydd som nationellt och internationellt kan finnas för datorpro- gram. — Arbetet på en särskild internationell överenskommelse borde för närvarande inte fortsättas.

— WIPO borde med prioritet upprätta ett bakgrundsdokument om skyddet för integrerade kretsar för diskussion i ett lämpligt forum inom Parisunionen.

— Arbetet på en internationell registrering borde för närvarande inte fortsättas.

I slutsatserna finns dessutom en rad uttalanden om det fortsatta arbetet (senare sammankallande av kommittén, hur man skall avgöra vissa definitionsfrågor m. m.).

Den 25 februari — 1 mars 1985 hölls i Geneve inom ramen för Bernunionens exekutivkommitté och Världskonventionens för upphovsrätt mellanstatliga kommitté ett expertmöte rörande upphovsrättsliga aspekter på rättsskyddet för datorprogramvara. Till sin karaktär var mötet formellt ett möte mellan nio av WIPO och UNESCO inbjudna experter men i mötet deltog också regeringsrepresentanter från ett stort antal stater som uttalade sig om

• Sida 48
•  Original

rättsläget i sina respektive länder. Det framgick under mötet att praktiskt taget alla industriländer med marknadsekonomi antingen redan ger upp- hovsrättsligt skydd för datorprogram eller anser att sådant bör ges. De rättsfall som dittills förekommit i en rad länder hade bekräftat uppfattningen att upphovsrättsskyddet var tillämpligt. I princip borde enligt dessa länder datorprogram anses som litterära verk. Det anfördes vidare bl. a. att upphovsrättssystemet alltid visat sig vara flexibelt nog att omfatta också verk av en mera teknisk natur, såsom kartor, tekniska ritningar och planer, och att upphovsrätten ger ett effektivt skydd inte bara mot mångfaldigande utan också mot andra former av bruk såsom teleöverföring. Å andra sidan medger den en frihet att utnyttja de metoder och idéer/algoritmer som ingår i programvara. Helt allmänt uttalades från de länder där upphovsrättsskydd ansågs föreligga att detta utgjorde en effektiv skyddsform.

De länder som hävdade en annan uppfattning, dvs. i huvudsak antingen att patentskydd bör ges eller att man bör tillskapa en särskild fristående skyddsform ("sui generis skydd"). var huvudsakligen dels vissa socialistlän- der. dels Grekland. dels vissa länder i Sydamerika. Vid tiden för samman— trädet hade inte Japan ännu bestämt sig för vilken skyddsform som var bäst i överensstämmelse med landets intressen, men sedermera har man även där anslutit sig till tanken på upphovsrättsskydd.

Vid sammanträdet diskuterades också en rad särskilda frågor i anslutning till upphovsrättsskyddet, såsom verkshöjden, skydd mot olika typer av bruk av ett program, det ideella skyddet, skyddstidens längd och den situationen att program skapas av mer än en person eller inom ramen för anställnings- förhållanden. Det rörde sig emellertid här bara om en diskussion utan att några slutsatser drogs. Diskussionen hade emellertid sitt värde bl. a. genom att den visade på de problem som anses uppkomma vid tillämpningen av upphovsrättsskyddet på datorprogramvara. Till stor del berörs de anförda synpunkterna i avsnitt 5 nedan om skyddet för datorprogram.

När det sedan gäller nationella lagstiftningsåtgärder om rättsskydd för programvara har man kommit olika långt i olika länder.

Avgörande betydelse för den internationella rättsutvecklingen fick en ändring som 1980 företogs i Förenta Staternas upphovsrättslag. Här fastslogs att datorprogram kunde vara att anse som skyddade verk enligt den upphovsrättsliga lagstiftningen och det infördes speciella regler om bl. a. möjligheten att göra de exemplar som kunde behövas för den medgivna användningen (se vidare avsnitt 5.4.4.3 nedan).

Med anledning av ett domstolsutslagi Australien om att datorprogram inte omfattades av upphovsrättslagstiftningen infördes där 1984 en ändring i lagen som uttryckligen uttalade att sådana program var att anse som litterära verk. Regeringen har emellertid uttalat att lagstiftningen var att anse som en temporär åtgärd och att hela frågan skall övervägas bl. a. i ljuset av den internationella utvecklingen.

Bland andra länder som uttryckligen har innefattat datorprogram under den upphovsrättsliga lagstiftningen kan nämnas Indien. Ungern och Bulga- rien. I Förbundsrepubliken Tyskland infördes med verkan från 1 juli 1985 en lagändring som ger upphovsrättsskydd åt datorprogram. Motsvarande

• Sida 49
•  Original

lagändring har vid ungefär samma tid gjorts i Frankrike och i Storbritannien behandlas f. n. ett parlamentsförslag i samma riktning.

De länder som synes föredra en annan lösning än upphovsrättsskydd för datorprogram befinner sig utanför industrilandskretsen och utgörs som nyss har antytts främst av Brasilien och Sovjetunionen.

• Sida 50
•  Original

• Sida 51
•  Original

Sammanfattningsvis torde några särskilda lagstiftningsåtgärder inte behö- vas när det gäller inmatning för enskilt bruk av skyddat material i en databas.

4.1.2.6.3 Citaträtten

Enligt 14å första stycket URL får ur offentliggjort verk citat göras i överensstämmelse med god sed och i den omfattning som betingas av ändamålet. Enligt paragrafens andra stycke finns vissa möjligheter att utnyttja återgivningar av konstverk i kritiska och vetenskapliga framställ- ningar. Motsvarande regler för fotografier finns i 75 FotoL.

De nämnda reglernai 14 å första stycket URL om möjligheten att citera är generella i den meningen att citat kan göras ur olika typer av verk och i olika slags sammanhang. Det är därför fullt möjligt och tillåtet att göra citat ur material i databaser som innehåller eller själva utgör skyddade verk, om förutsättningarna enligt bestämmelsen är uppfyllda. Det material ur vilket citat görs måste alltså vara offentliggjort och citaten får inte vara för långa och skall dessutom göras i överensstämmelse med god sed, dvs. användasi ett sammanhang eller i en ram som den citerande själv tillhandahåller. Dessutom skall reglerna om den ideella rätten i 3 & URL och de särskilda bestämmelserna om källangivelse m. m. i 26ä URL iakttas. Under motsvarande förutsättningar är det möjligt att ur offentliggjort material föra in citat i databaser. Att förutsättningarna i övrigt enligt 14% första stycket skall vara uppfyllda innebär i detta sammanhang bl. a. att det normalt inte är tillåtet att i databaser utan ”kringtext” lagra utdrag i form av citat t. ex. såsom Citatsamlingar.

Mot bakgrund av vad som nu har sagts anser vi inte att några ändringar i 14 & URL eller 7 & FotoL behövs med hänsyn till lagring och utnyttjande av verk i datorer.

4.1.2.6.4 Pressens lånerätt

Bestämmelserna om pressens lånerätt finns i 15 & URL. De innebär att i tidning eller tidskrift får ur annan tidning eller tidskrift tas in artikel i religiös, politisk eller ekonomisk dagsfråga, om inte förbud mot eftertryck är utsatt. Bestämmelsen ger också vissa möjligheter att återge konstverk som illustrationer till nyhetsartiklar.

Bestämmelsen gäller till förmån för tidningar och tidskrifter, dvs. tryckta media. Den gäller däremot inte mellan etermedia eller mellan etermedia och tryckta skrifter. Man torde mot bakgrund härav kunna dra den slutsatsen att bestämmelsen inte omfattar sådana fall där informationen förmedlas i form av elektroniska signaler till en skärm eller skrivare hos mottagaren. I sådana fall får alltså det förmedlade materialet inte lånas med stöd av bestämmelsen och materialet får heller inte matas in i sådana system med stöd av denna regel.

• Sida 75
•  Original

41265 Antologier m.m.

I 16 %% URL finns regler om återgivande utan upphovsmannens samtycke av litterära eller musikaliska verk i samlingsverk till bruk vid undervisning eller gudstjänst. En förutsättning är att samlingsverket är sammanställt ur verk av ett större antal upphovsmän. En annan förutsättning är att endast mindre delar av verk eller sådana verk av ringa omfång får återges och att en karenstid om fem år har gått från det utnyttjade verkets utgivning. Konstverk får återges i anslutning till texten om fem år har gått från offentliggörandet. I samlingsverk för undervisning får man inte ta med verk som har kommit till just för undervisningsändamål. Upphovsmannen har rätt till ersättning för sådan återgivning som avsesi paragrafen. Vid utnyttjanden enligt 16 & skall bestämmelserna om ideell rätt i 3 & URL och om källangivelse m. m. i 26 & URL tillämpas.

Först skall sägas att det kan vara tveksamt om de bestämmelser som nu har refererats har tillämpning på databaslagring. Ett skäl härtill är att förarbe- tena (prop. 1960:17 5.124 ff) hänför sig till samlingar av typ läseböcker, koralböcker och liknande i tryck utgivna samlingar men däremot uttryckli- gen undantar filmverk. Det är emellertid naturligt att 16 & har sin utgångspunkt i den teknik som var den vanliga vid 1960-talets början, nämligen tryck. Det finns ingenting som tyder på att man avsett att från tillämpningsområdet undanta sådana situationer då samlingen finns i annan form än i tryck. Tvärtom nämns i propositionen (5.125) uttryckligen att bestämmelsen omfattar det fall där litterära verk lagrats på magnetofonband. Även om det kan finnas en viss tvekan om räckvidden av 16 å när det gäller olika former av ny teknik kan det inte uteslutas att bestämmelsen också kan ha tillämpning på situationer då det samlingsverk som bestämmelsen talar om är lagrat i exempelvis en databas.

Från praktisk synpunkt kan bestämmelserna i 165 få betydelse även i förhållande till utnyttjande med hjälp av datorteknik. Sålunda kan för bruk i skolor och andra undervisningsanstalter litterära verk lagras i en databas i form av samlingsverk. Vidare kan nämnas vissa planer på att göra samlingar av psalmer och andra religiösa sånger tillgängliga ute i församlingarna genom överföring från ett datorbaserat informationssystem.

En annan situation uppstår när verk som är intagna i en databas skall tas ini samlingsverk som avses i 16å antingen i tryckt form eller i form av en databas. I dessa situationer skulle 16 % kunna användas som underlag för intagandet i samlingsverket. De förutsättningar som anges i paragrafen måste då vara uppfyllda. Bl. a. måste det material som skall utnyttjas vara utgivet. Frågan om definitionen av begreppet utgivning i förhållande till datorlagrat material har diskuterats ovan (avsnitt 4.1.2.6.1).

I sammanhanget skall slutligen anmärkas att det till upphovsrättsutred- ningen framställts önskemål om att 16 å skall omvandlas till en avtalslicens- regel, dvs. att utnyttjandet i princip skall göras beroende av avtal med en sammanslutning av upphovsmän. Frågan om bestämmelsens utformning torde därför komma att övervägas under det fortsatta arbetet.

• Sida 76
•  Original

4.1.2.6.6 Ljudupptagningar för undervisningsändamål

I 17ä URL finns regler om möjlighet att utan upphovsmannens tillstånd framställa ljudupptagningar för tillfälligt bruk inom undervisningsverksam- het. Bestämmelsen omfattar inte t. ex. upptagningar av TV-program. Även om det tekniskt och teoretiskt är möjligt att framställa och lagra sådana ljudupptagningar med hjälp av datorteknik (se exempelvis under 4.1.2.2.7) är det ännu för tidigt att dra några slutsatser om behovet av ändringar i 17 5 med anledning av den nya tekniken. Frågan om utformningen av 17? övervägs f. ö. för närvarande i annat sammanhang av upphovsrättsutred- ningen. Man kan därför eventuellt komma fram till en annan slutsats mot bakgrund av de speciella övervägandena i frågan.

4.1.2.6.7 Blindböcker m.m.

I 18 å URL finns bestämmeler som gör det möjligt att utan upphovsmannens tillstånd framställa exemplari blindskrift av utgivna litterära och musikaliska verk. Vidare finns en fullmaktsbestämmelse som ger regeringen möjlighet att meddela föreskrifter om framställning av talböcker, dvs. ljudupptagningar av utgivna litterära verk, för utlåning till blinda och andra svårt vanföra. Nutida teknik gör det fullt möjligt att använda den nu nämnda bestämmelsen på litterära verk som är lagrade i ett datorbaserat informa— tionssystem under förutsättning att de är att anse som utgivna. (Det skall i sammanhanget anmärkas att utgivning förutsätter spridning av exemplar med upphovsmannens samtycke. Spridning av t. ex. exemplar i blindskrift. som har framställts med stöd av 185 utan sådant samtycke, konstituerar alltså inte utgivning.) Den lagrade texten kan i de lokala terminalerna tas ut dels på en skärm, dels genom högläsning av en röstgenerator (varvid signalerna konverteras tilltal), dels genom blindskrift på en papperskopia. I och med att ett litterärt verk är lagrat i ett datorbaserat informationssystem kan alltså de lokala utnyttjarna genom att använda olika slags teknik ta ut materialet i form av exempelvis blindskrift eller upptagningar från en röstgenerator. Datortekniken gör det alltså här liksom på många andra områden möjligt att med stöd av URL:s speciella inskränkningsregler utnyttja skyddade verk i en helt annan omfattning än som var förutsatt vid reglernas tillkomst. Frågan kan då väckas om inte utvecklingen gör att man bör överväga omformuleringar av reglerna. När det gäller de speciella bestämmelserna om blindskrift och ljudupptagningar av litterära verk torde emellertid någon ändring av reglerna inte behövas, åtminstone inte för dagen. En anledning härtill är att reglerna är förestavade av humanitära hänsyn och i princip inte bör rubbas utan mycket starka skäl. En annan anledning är att målgruppen för blindskriftsexemplar och talböcker fortfa- rande är begränsad och att vad den nya tekniken ger är väsentligen förbättrade möjligheter att framställa de erforderliga verksexemplaren.

4.1.2.6.8 Offentliga framföranden och offentlig visning

Upphovsmannens ensamrätt enligt URL omfattar som tidigare nämnts också offentliga framföranden av verket. I vissa fall får emellertid sådant

• Sida 77
•  Original

framförande ske utan samtycke. Regler härom finns i zos URL. Enligt denna får utgivna verk framföras offentligt utan upphovsmannens samtycke vid gudstjänst eller undervisning och dessutom under vissa förutsättningar bl. a. för välgörande ändamål eller i annat allmännyttigt syfte.

Bestämmelser om inskränkning i ensamrätten till offentlig visning finns i 23 och 25 åå URL och i 10 fi FotoL. Den förstnämnda bestämmelsen innebär att när ett litterärt eller musikaliskt verk har utgivits får de exemplar som omfattas av utgivning visas offentligt utan upphovsmannens samtycke. Enligt 25 s" URL gäller detsamma i fråga om utgivna exemplar av konstverk. om visningen sker på annat sätt än genom film elleri television. I 10 & FotoL sägs att när en fotografisk bild har blivit utgiven så får de exemplar som omfattas av utgivningen utställas offentligt. Vidare får offentliggjorda fotografiska bilder även eljest visas offentligt i samband med undervisning och under speciella förutsättningar även i vissa andra sammanhang.

Eftersom tillhandahållande för allmänheten av vissa typer av datorlagrade verk på skärm principiellt sett anses som ett offentligt framförande/ motsvarande kan frågan om tillämpningen av inskränkningen i 2015 bli aktuell.

Med tillämpning av denna regel skulle t. ex. visning på skärm i skolor och andra undervisningsanstalter av datorlagrat material få ske utan upphovs— mannens samtycke. Detta är självfallet en form för offentliga framföranden som man knappast hade i åtanke när bestämmelsen tillkom och den kan givetvis komma att innebära ett omfattande utnyttjande av verken i fråga. Det skall dock anmärkas att bestämmelsen fortfarande bara får tillämpning på framföranden som är att anse som offentliga. Det är endast i tämligen få fall som undervisning bedrivs i sådana former att den är att anse som offentlig.

Vad som nu har sagts om tillämpningen av zos URL på datorlagrat material gör att vi inte anser att några lagstiftningsåtgärder bör vidtas.

I fråga om databaser vars innehåll inte når upp till verkshöjd men som däremot kan omfattas av katalogskyddet kan anmärkas att skyddet enligt 49% URL endast gäller mot "eftergörande". Härmed avses (SOU 1956:25 s. 391) "att förebilden direkt kopieras genom tryck eller på annat sätt. men termen eftergöra täcker även mer eller mindre beslöjade plagiat". Offentligt framförande kan alltså inte anses vara ett eftergörande. Därmed blir det inte heller aktuellt att diskutera tillämpningen av reglerna om fria offentliga framföranden på material i databaser som inte är verk utan som omfattas av katalogskyddet i 49 &.

När det sedan gäller offentlig visning har i avsnitt 4125 den slutsatsen dragits att tillgängliggörande via bildskärm av vissa typer av verk kan vara att anse som offentlig visning. 1 avsnitt 4.1.2.6.1 har vissa överväganden gjorts om begreppen "offentliggörande" och "utgivning" och deras relationer till datorlagrat material. Vad som har nämnts i dessa två avsnitt innebär dels atti vissa fall sådan skärmvisning kan få ske utan upphovsmannens samtycke. dels att i vissa situationer exemplar som framställs från datorlagrat materal kan få visas offentligt. Tillämpningen av dessa bestämmelser torde inte föranledea några speciella lagstiftningsåtgärder.

• Sida 78
•  Original

4.1.2.6.9 Förhållandet till rundradiosändningar

I olika sammanhang rörande diskussionerna om nya media har man kommit in på den rättsliga naturen av teledata. Härmed avses i princip system varigenom allmänheten via telenätet på sina TV-skärmar kan få tillgång till information av olika slag från en databas.

En fråga i sammanhanget är om utsändning av teledata omfattas av radiolagens begrepp rundradiosändning. dvs. som "radiosändning eller trådsändning som är avsedd att mottagas direkt av allmänheten. om sändningen icke är avsedd endast för en sluten krets, vars medlemmar äro förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ett gemensamt intresse att lyssna på eller se sändningen” (1 & radiolagen). Oavsett hur det förhåller sig med den radiorättsliga regleringen uppkommer frågan hur man från upphovsrättslig synpunkt skall se på teledata. dvs. om detta är att anse som "ljudradio. television, direktöverföring (21 å URL). Detta kan få betydelse när det gäller att avgöra om vissa bestämmelser i URL om inskränkningar i upphovsrätten. exempelvis den s. k. reportagerätten i 21 å och rätten att göra s.k. efemära inspelningar i 22ä första stycket eller avtalslicensbestämmelsen i 22 å andra stycket, skall ha tillämpning på teledata.

I det föregående har angetts att visning av material från en databas på skärm är att anse som ett offentligt framförande eller i vissa fall som en offentlig visning. Det skulle verka konstlat att kvalificera detta offentliga framförande resp. denna offentliga visning i teledata som radio— eller TV-sändning i upphovsrättslagens mening. Förarbetena till URL tyder dessutom på att man i fråga om de nu nämnda bestämmelserna bara har haft ljudradio och TV etc. i gängse mening i tankarna. Det kan knappast finnas skäl att ge dessa begrepp en mera vidsträckt tolkning när det gäller en speciell typ av utnyttjande av datorlagrat material, dvs. teledata, vilken i princip inte skiljer sig från annan visning på skärm för allmänheten.

Mot denna bakgrund kan de särskilda bestämmelserna i 21 och 22 åå URL till förmån för radio- och TV-företag inte anses vara tillämpliga på teledata och liknande tjänster. och någon ändring föreslås inte i detta hänseende.

I detta sammanhang skall nämnas att det numera ibland förekommer att material, exempelvis datorprogram, sänds ut via etern för att tas emot och spelas in av dem som har intresse därför. I dessa fall kan givetvis en rundradiosändning föreligga i radiorättslig mening och de vanliga upphovs- rättsliga reglerna därom bli tillämpliga.

4.1.2.6.10 Frihet att sprida exemplar till allmänheten

En av upphovsmännens grundläggande rättigheter är enligt 2 så URL att göra verket tillgängligt för allmänheten genom att exemplar därav utbjuds till försäljning. uthyrning eller utlåning eller eljest sprids till allmänheten. I denna rätt föreskrivs vissa inskränkningar genom bestämmelserna i 23 och 25 åå URL. Den förra gäller litterära och musikaliska verk och den senare konstverk. Iden förra bestämmelsen sägs att sedan litterärt eller musikaliskt verk har getts ut får de exemplar som omfattas av utgivningen spridas vidare

• Sida 79
•  Original

och visas offentligt. Exemplar av musikaliska verk får dock inte utan upphovsmannens samtycke tillhandahållas allmänheten genom uthyrning eller annan därmed jämförlig rättshandling. I 25 å sägs att sedan konstverk har utgivits eller upphovsmannen har överlåtit exemplar av verket får de utgivna eller överlåtna exemplaren spridas vidare och verket får, som nyss har nämnts, i viss omfattning visas offentligt.

Det skall tilläggas att FotoL inte innehåller några rättigheter motsvarande upphovsmannens rätt att kontrollera spridningen av exemplar. I FotoL föreskrivs emellertid straffsanktioner och även andra sanktioner mot den som till allmänheten sprider exemplar av fotografisk bild som har framställts i strid mot lagen.

Från datorlagrat material kan användarna av systemet framställa exemplar både i form av papperskopior och i maskinläsbar form. Frågan om rätten att utan upphovsmannens samtycke sprida dessa exemplar vidare har delvis berörts i det föregående (avsnitten 4.1.2.6.1 och 4.1.2.6.2). Enligt vad som har utvecklats närmare i dessa avsnitt är sålunda framställda exemplar att anse som utgivna, om framställningen har skett med upphovsmannens samtycke.

Om exemplarframställningen på användarsidan har skett med upphovs- mannens samtycke är de exemplar som användarna sålunda framställer att anse som utgivna i URL:s mening. Ifråga om litterära och musikaliska verk samt konstverk följer då av 23 och 25 åå att exemplaren fritt får spridas vidare och visas offentligt. Offentligt framförande omfattas däremot inte av denna ”konsumtion"av rättigheterna. Andra verk, exempelvis filmverk, vilka det tekniskt är fullt möjligt att lagra centralt i en dator och ta ut via nätanslutning till en terminal, omfattas inte av dessa bestämmelser och av användaren framställda exemplar får alltså inte spridas fritt. Har användaren framställt sitt exemplar utan upphovsmannens samtycke. exempelvis enligt reglerna om enskilt bruk, är exemplaren inte att anse som utgivna och får inte spridas vidare.

De exemplar som användarna sålunda framställer kan givetvis i sin tur användas som underlag för kopiering, exempelvis för enskilt bruk. Häri- genom kan givetvis underlag skapas för en viss illegal marknad för sekundärexemplar av datorlagrat material.

Sådana sekundärt framställda exemplar. exempelvis kopior som har gjorts med stöd av 11 å URLfrån en utskrift av datorlagrat material. är inte att anse som utgivna eftersom de inte har framställts med upphovsmannens samtycke utan med stöd av en inskränkning i upphovsrätten. De får då inte spridas vidare till allmänheten och får inte användas för annat ändamål än just enskilt bruk i den restriktiva tolkning som man numera ger detta uttryck.

Mot den bakgrund som nu har beskrivits torde möjligheten till vidareko- piering från exemplar som framställts från en databas inte behöva föranleda någon begränsningsbestämmelse i lagen. Inte heller torde det. åtminstone inte för dagen, av hänsyn till datortekniken föreligga något behov av begränsningar i den möjlighet till vidarespridning av utgivna exemplar som föreskrivs i 23 och 25 åå URL. (I fråga om programvara se avsnitt 5.4.4.4).

• Sida 80
•  Original

4.1.2.6.11 Förhållandet till handlingar som har upprättats hos myndighet m. m.

I 9 och 24 åå URL finns vissa bestämmelser om handlingar som är upprättade hos myndighet. Dessa handlingar kan från upphovsrättslig synpunkt indelas i tre kategorier. Den första, varom bestämmelser finns i 9 å, består huvud- sakligen av lagar och författningar, myndighetsbeslut och yttranden av svenska myndigheter och saknar som huvudprincip upphovsrättsligt skydd. Den andra kategorin omfattas av 24 å första stycket första punkten och avser huvuddelen av andra hos svensk myndighet upprättade handlingar än dem som avses i 9 å och som inte omfattas av 24 å första stycket andra punkten. Som exempel kan nämnas olika typer av informationsmaterial, broschyrer och blanketter av olika slag. För dessa handlingar gäller att de får återges utan samtycke, men att ideella och motsvarande rättigheter i 3 och 26 åå URL skall iakttas. Den tredje kategorin slutligen omfattas av 24 å första stycket andra punkten och för denna gäller ett fullständigt upphovsrättsligt skydd enligt vanliga regler. Till denna kategori hör exempelvis verk som har framställts för undervisning eller utgör resultatet av vetenskaplig forskning samt verk varav exemplar i samband med affärsverk— samhet tillhandahålls allmänheten genom myndighets försorg. Enligt 24 a å URL slutligen gäller att allmän handling alltid utan hinder av upphovsrätt skall tillhandahållas i den ordning som 2 kap. tryckfrihetsförordningen säger.

Motsvarande regler i fråga om fotografier finns i 12 å andra och tredje styckena FotoL som principiellt sett huvudsakligen hänvisar till URL:s regler i ämnet.

Tillämpningen av dessa bestämmelser på material som är lagrat i datorbaserade informationssystem kan erbjuda en del problem.

Först och främst kan man fråga sig vad innebörden av begreppet ”handling” är i förhållande till databaser eller andra upptagningar på ett datorbaserat medium. ! Sverige är det emellertid en vedertagen princip att begreppet ”handling” i tryckfrihetsrättsligt hänseende omfattar "framställ- ning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel" (2 kap. 3 å tryckfrihetsfö- rordningen). Samma vidsträckta handlingsbegrepp måste användas även när det gäller den upphovsrättsliga lagstiftningen, något som ytterligare stöds av den nyss nämnda särskilda bestämmelsen i 24 a å URL. Det förutsätts också i 1973 års upphovsrättsliga lagstiftning om upphovsrätten till allmänna handlingar att begreppet handlingar omfattar också olika typer av inspel- ningar (se exempelvis prop. 1973:15 s. 149). Det skulle för övrigt vara helt orimligt att ett verk i sin datorlagrade form skulle falla utanför de särskilda reglerna i 9 och 24 samt 24 a åå bara därför att det finns lagrat på ett datormedium.

Det anförda ger vid handen att man har att utgå från att reglerna om hos myndighet upprättade handlingar i 9, 24 och 24 a åå URL också omfattar inspelningar och upptagningar i digital form i olika utföranden exempelvis i databaser.

När det sedan gäller tillämpningen av de nämnda reglerna på datorlagrat

• Sida 81
•  Original

material skall endast ett par anmärkningar göras. En sådan gäller sådant material som nämns i 9å (lagar m. m.) och som inte har upphovsrättsligt skydd. Om sådant material förs in i en databas i ett urval och med en struktur som innebär att basen i sig är att anse som ett verk kan basen som sådan ha upphovsrättligt skydd. För utnyttjandet av de enskilda verk som omfattas av 9å spelar detta emellertid ingen roll, eftersom skyddet för basen endast gäller sammanställningen sedd som helhet. Beträffande andra hos svensk myndighet upprättade handlingar än sådana som avses i 9å första stycket gäller enligt 24 å första stycket första meningen att de får återges fritt. Begreppet ”återgivande" i 24 å är avsett att ha en vidsträckt betydelse och får anses omfatta varje form av återgivande i tal eller skrift elleri annan form och får därför också anses innefatta återgivande av exempelvis innehållet i en databas i skriftlig eller maskinläsbar form. Även i dessa fall skall självfallet det ideella skyddet enligt 3 och 26 åå URL iakttas. Det skall vidare anmärkas att det tillhandahållande av allmän handling om vilket 24 a å talar kan ske antingen i skriftlig form elleri form av en kopia av inspelning (se t. ex. 2 kap. 12 och 13 åå tryckfrihetsförordningen).

Slutligen skall nämnas att 24 å första stycket andra punkten bland de verk som har ett fullständigt upphovsrättsligt skydd också upptar ”verk, varav exemplar i samband med affärsverksamhet genom myndighets försorg tillhandahålles allmänheten". Denna bestämmelse kan givetvis få tillämp- ning även i situationer då myndigheter i affärsverksamhet tillhandahåller utskrifter eller maskinläsbara exemplar av material ur exempelvis databaser varvid tillhandahållandet av exemplaret torde kunna ske även i mottagarens dator eller skrivare.

Vad som nu har sagts gäller verk i allmänhet. När det gäller skyddet för och utnyttjandet av datorprogram i dessa sammanhang hänvisas till vad som sägs i avsnitt 5.4.4.5.

4.1.3 Det ideella skyddet

Varje upphovsman har enligt den upphovsrättsliga lagstiftningen ett skydd för vissa grundläggande ideella intressen. Bestämmelserna härom finns i 3 å URL. Där sägs i första stycket att när exemplar av ett verk framställs eller detta görs tillgängligt för allmänheten skall upphovsmannen anges på det sätt och i den omfattning som god sed kräver. I andra stycket sägs att ett verk inte får ändras så att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränks. Inte heller får verket göras tillgängligt för allmänheten i en sådan form eller i ett sådant sammanhang som är kränkande för upphovs- mannen på det nu angivna sättet. De rättigheter som nu har nämnts kan upphovsmannen inte överlåta men däremot efterge med bindande verkan, men då endast såvitt angår en till art och omfattning begränsad användning av verket.

I huvudsak motsvarande regler om ideellt skydd gäller enligt FotoL. För katalogskyddet enligt 49åURL saknas däremot bestämmelser i detta hänseende.

Bestämmelserna om det ideella skyddet har självfallet tillämpning också

• Sida 82
•  Original

på utnyttjande av verk med hjälp av datorer. Denna teknik kan emellertid i vissa situationer göra det svårare än eljest att utöva den ideella rätten på ett adekvat sätt. Detta har bl. a. kommit till uttryck i paragraf 7 i den tidigare nämnda WIPO/UNESCO-rekommendationen där staterna erinras om att man skall ”ensure that the obligations in this respect following from the relevant instruments are duly taken into account."

Mot den bakgrund som nu har nämnts är det angeläget att datorbaserade system utformas så att effektiva möjligheter ges åt rättighetshavarna att i praktiken utöva sina ideella rättigheter även i fall då verk utnyttjas med hjälp av sådana system. Vad först angår rätten till namnangivelse bör den som huvudprincip utformas så att upphovsmannens namn anges när verket görs tillgängligt med hjälp av sådana system. Detta bör gälla oavsett den teknik med vilken verket görs tillgängligt, dvs. även om vad som görs tillgängligt endast är den del av ett verk där den för avsändaren intressanta informationen finns.

När det sedan gäller upphovsmannens rätt att hindra för honom kränkande användning av verket har denna ett speciellt intresse vid utnyttjande via datorsystem. I dessa görs verk emellanåt tillgängliga i en "schabloniserad" form elleri en form som skiljer sig från det tryckta utförandet av motsvarande verk och som eventuellt kan komma i konflikt med den ideella rätten. Detta förhållande torde inte i och för sig föranleda några lagstiftningsåtgärder utan endast ett påpekande att användningen av datortekniken inte får leda till att den ideella rätten i detta hänseende kommer i kläm.

En speciell fråga som kan ha betydelse för utnyttjandet av verk i datoriserade informationssystem rör upphovsmannens rätt att med periodis- ka mellanrum revidera sitt verk så att det exempelvis inte görs tillgängligt i alltför föråldrad form. Denna fråga är omnämnd i URL:s regler om förlagsavtal. I 36 å URL sägs att om framställning av ny upplaga påbörjas senare än ett år efter det att föregående upplaga gavs ut, skall upphovsman- nen före framställningen ges tillfälle att göra sådana ändringar i verket som kan vidtas utan oskälig kostnad och inte ändrar verkets karaktär.

De nu nämnda bestämmelserna är inte tillämpliga på material som görs tillgängligt i datorbaserade system eftersom bestämmelserna om förlagsavtal är knutna till revisionsreglerna och dessutom hänför sig till upplagor av verket, något som ju inte är aktuellt i datorsammanhang. Intresset av revision av det inneliggande materialet är ofta lika stor hos basinnehavaren som hos upphovsmannen. På grund härav och då man ännu saknar närmare erfarenhet av dessa frågor i datorsammanhang finns det för dagen ingen anledning för lagstiftaren att gå in på dem.

4.2 Skapande av verk med hjälp av dator

Både i internationella sammanhang och nationellt har man diskuterat frågan om upphovsrätten till verk skapade med hjälp av en dator. Det har emellanåt sagts att sådana verk inte har någon egentlig upphovsman därför att de på något sätt skulle vara skapade av datorn. dvs. av en maskin. Det är därför angeläget att man här något tar upp och diskuterar denna fråga som också har

• Sida 83
•  Original

nära samband med bearbetning, översättning etc. av verk med hjälp av dator.

De verk som det här gäller kan vara av flera olika slag och kan höra hemma inom såväl de litterära verken som de konstnärliga. Till litterära verk av denna kategori kan räknas t.ex. det fall då information i en databas struktureras så att den kommer att utgöra ett verk i sig, dvs. antingen ett egentligt litterärt verk eller ett samlingsverk. En annan typ av sådana verk är då man med hjälp av en dator utför översättningar eller bearbetningar av verk. Ytterligare en annan typ är då en dator framställer olika slag av beskrivande verk. såsom kartor. diagram eller konstruktionsritningar (CAD, dvs. "computer-aided design"). Även olika typer av konstnärliga verk kan skapas med hjälp av dator, såsom musik ("elektronisk musik"), och konstverk eller videospel, vilka kan vara att anse som filmverk.

När det sedan gäller den upphovsrättsliga frågan i samband med skapande av verk med hjälp av en dator skall först konstateras att en dator inte — åtminstone inte på teknikens nuvarande stadium — själv kan skapa något oberoende av en mänsklig insats. Ibland ligger det dock nära till hands att anta att denna situation kan föreligga. exempelvis när det gäller datorpro- gram — som enligt det följande är att anse som verk — vilka har en så ofattbar komplexitet att de måste skrivas av en annan dator. Än så länge kan man emellertid hålla fast vid slutsatsen att den s.k. ”artificiella intelligensen" som det ibland talas om inte är i stånd att självständigt utföra en sådan skapande verksamhet som förutsätts för att upphovsrätt skall uppstå. Även när det gäller verk som har skapats med hjälp av dator finns alltid i bakgrunden en mänsklig skapande verksamhet där åtminstone den allmänna inriktningen av det åsyftade verkets utformning har angetts eller förutsatts. Följaktligen kan man konstatera att datorer som används för skapande av verk i huvudsak endast är tekniska hjälpmedel som används för att uppnå det åsyftade resultatet. I princip rör det sig här om någonting som liknar t.ex. en skrivmaskin fastän oändligt mer sofistikerat. Av vad som har sagts nu följer att verk som har skapats med hjälp av en dator på vanligt sätt måste uppfylla kraven på originalitet och "verkshöjd” för att kunna åtnjuta upphovsrättsligt skydd. De problem som kan uppstå i samband med sådana verk rör inte så mycket verkens karaktär utan mera vem som skall anses som upphovsman. I detta hänseende är utgångspunkten den som anges i paragraf 16 i den förut nämnda WIPO/UNESCO— rekommendationen, dvs. att upphovsrätten tillkommer den eller de personer som åstadkommit det kreativa element utan vilket resultatet inte skulle vara berättigat till upphovsrättsligt skydd. De personer som det här gäller kan göra eller mindre detaljerade anvisningar för hur det blivande verket skall utformas. En viktig person i detta sammanhang är den som skapar det program genom vilket verket kommer till utförande. När det gäller programmet skall först konstateras att den fråga som diskuteras här är helt oberoende av det skydd som själva programmet kan åtnjuta exempelvis enligt den upphovsrättsliga lagstiftningen. Denna fråga behandlas i nästa huvudavsnitt. När det sedan gäller programskaparens medverkan till skapandet av verket kan olika situationer uppstå. En sådan situation är när

• Sida 84
•  Original

programskaparen endast skapar sitt program för att på bästa möjliga sätt utföra ett verk enligt de anvisningar som verkets skapare ger. I detta fall åstadkommer programskaparen bara ett verktyg med hjälp av vilket det åsyftade verket tillkommer. Han kan då ha upphovsrätt till verktyget, dvs. programmet. men däremot inte till det resultat som åstadkoms med hjälp av verktyget. En annan situation kan emellertid uppstå om programskaparen i samband med programmets tillkomst samarbetar med det egentliga verkets upphovsman så att de t.ex. gemensamt arbetar fram verkets utformning. I dessa fall kan upphovsrätten till det skapade verket tillhöra programskapa- ren och det åstadkomna verkets upphovsman gemensamt. I åter andra situationer kan "upphovsmannen" ha bidragit endast med idén om hur verket skall se ut. medan programskaparen har stått för hela utformningen i den meningen att hans program helt avgör hur slutprodukten, dvs. verket. kommer att se ut. Eftersom upphovsrätten inte skyddar idéer som sådana utan i princip är ett formskydd kan i sådana fall programskaparen bli att anse som upphovsman också till det slutliga verket.

Av vad som nu har sagts framgår att några teoretiska upphovsrättsliga problem knappast uppstår då det gäller skapande av verk med hjälp av dator. Inte heller torde några egentliga praktiska problem uppstå i detta samman- hang. Något behov av lagstiftningsåtgärder eller klarläggande uttalanden utöver det som har anförts i det föregående torde därför inte föreligga.

• Sida 85
•  Original

5. Skyddet för datorprogram

5.1. Bakgrund

Den snabba utvecklingen på datorområdet har aktualiserat en helrad viktiga immaterialrättsliga frågor. En av de allra viktigaste rör frågan om rättsskyd- det för programvara för datorer. Utan ett program som styr datorns verksamhet saknar datorn praktisk användbarhet. Programvara för datorer representerar därför ett mycket högt ekonomiskt värde. Som nämnts i avsnitt 1 har i den internationella debatten angetts att det samlade årliga värdet av produktionen på datorområdet uppgår till omkring 200 milliarder dollar och att av denna siffra ungefär 30 % hänför sig till hårdvaran, dvs. datorerna själva, medan återstoden utgörs av programvaran. Eftersom datorprogram sålunda är ett mycket viktigt element i datoranvändningen och eftersom de är lätta att kopiera har frågan om sådana program skall kunna skyddas föranlett en omfattande diskussion och gett upphov till lagstiftning i flera länder och också diskuterats inom de internationella mellanstatliga organisationerna på området (se vidare avsnitt 3.2.4).

Uttrycket ”computer software" (ung. '”datormjukvara") används ibland för att beteckna programvara. Detta uttryck anges vanligen omfatta dels de instruktioner som styr datorns arbete, dels ”program descriptions”, dvs. beskrivningar av program i olika former samt deras idéer, utformning och funktioner, dels också s.k. ”supporting material”, dvs. material i form av handböcker och annan information som kan användas bl.a. för bättre förståelse av programmet och dess användning. De två senare typerna av material lämnas därhän i detta sammanhang. De omfattas oftast av det upphovsrättsliga skyddet och några speciella rättsliga problem synes inte föreligga när det gäller dem.

När det sedan gäller själva programmen kan i princip skydd mot obehörig användning ges på olika sätt. Sålunda kan i viss omfattning skydd erhålles enligt lagstiftning” om företagshemligheter och om skydd mot illojal konkurrens bl.a. när det gäller program som tillkommer i olika former av anställnings- och beställningsförhållanden. Skydd kan i någon mån också fås enligt varumärkesrätten, särskilt när det gäller sådan programvara, t.ex. för hemdatorer, som säljs under varumärken eller andra kännetecken. Inget av de rättsområden som nu har nämnts här tar emellertid sikte på själva kärnpunkten, nämligen hur den intellektuella prestation som ett program utgör skall skyddas. I detta hänseende kan två andra rättsområden bli

• Sida 86
•  Original

aktuella. Det ena är det patenträttsliga och det andra det upphovsrättsli- ga.

Möjligheterna att få patenträttsligt skydd är begränsade. Program anses inte i sig själva utgöra industriellt användbara uppfinningar och kan därför inte som sådana få patentskydd. Detta har kommit till uttryck i den s.k. europeiska patentkonventionen av 1973 till vilken en rad europeiska länder, bl.a. Sverige, är anslutna. Förhållandet återspeglas också i den svenska patentlagen, där det i 1 å andra stycket 3) sägs att som uppfinning inte skall anses "en plan, regel eller metod för intellektuell verksamhet, för spel eller för affärsverksamhet eller ett datorprogram”.

Patentskydd kan alltså inte erhållas för sådant som endast utgör ett datorprogram. Däremot är sådant skydd möjligt exempelvis för uppfinningar vari sådan programvara ingår. Vad som nu har sagts innebär emellertid att som huvudregel patentlagstiftningen inte erbjuder någon lämplig eller möjlig väg för att få immaterialrättsligt skydd för datorprogram.

Det är i denna situation angeläget att undersöka om och i så fall hur ett upphovsrättsligt skydd skall kunna konstrueras. Som framgår av det föregående år det nämligen i hög grad önskvärt att man kan få till stånd ett fungerande och effektivt skydd mot olovlig kopiering eller annat obehörigt utnyttjande av sådana program. I det följande skall därför dessa frågor analyseras närmare. På basis av den analysen lägger vi fram förslag till skydd för datorprogram inom URL:s ram. Enbart de rättsliga aspekterna berörs i sammanhanget. Möjligheterna att faktiskt med hjälp av kryptering eller andra åtgärder hindra otillåten användning berörs inte närmare.

5.2. Begreppet datorprogram

Det finns ett antal definitioner av datorprogram. I vanligt språkbruk menar man med datorprogram helt enkelt instruktionerna för vad en dator skall göra. Med hänsyn till att man här rör sig på ett nytt, viktigt och högteknologiskt område, vilket nu skall passas in i upphovsrätten, skulle det kunna vara önskvärt att mani lagen ger en definition av vad ett datorprogram är. Det torde emellertid av flera olika skäl inte vara nödvändigt eller ens lämpligt att ge någon mera detaljerad definition av begreppet i lagen. Några legaldefinitioner av denna typ brukar inte ingå i den upphovsrättsliga lagstiftningen. Gränsdragningsfrågor rörande vad som är ett program och vad som inte är det synes än så länge inte ha uppkommit och en detaljerad definition riskerar att snabbt bli föråldrad på grund av teknikens snabba utveckling. Här skall dock ges några exempel på definitioner som har använts i internationella sammanhang.

Som anges i avsnitt 3.2.4 utarbetades inom WIPO år 1978 vissa modellbestämmelser för skyddet av programvara. I dessa finns också en definition av ”computer program” vilken också återfinns i det utkast till internationell överenskommelse som år 1983 förelades en kommitté av regeringsexperter. Enligt denna definition är ett datorprogram "a set of instructions capable, when incorporated in a machine-readable medium, of causing a machine having information-processing capabilities to indicate,

• Sida 87
•  Original

perform or achieve a particular function, task or result".

Sedan 1978 har utvecklingen på datorområdet gått snabbt och definitionen har ansetts inte helt adekvat idag. Vid 1983 års regeringsexpertmöte beslöts därför att en särskild arbetsgrupp skulle se över vissa tekniska frågor i sammanhanget. Denna arbetsgrupp möttes i Canberra i april 1984 och tog bl. a. upp definitionsfrågan.

I bakgrundsmaterialet till detta möte drogs uppmärksamheten till vissa frågetecken i samband med definitionen. En sådan fråga var om uttrycket ”program” omfattar både vad som kallas för ”källkod ” och ”objektkod”. Kort och förenklat uttryckt utgörs källkoden av programmet i skrift, antingen i ett ”högnivåspråk” som BASIC eller FORTRAN eller i vad som kallas för ”assembly language" som sedan med hjälp av ett särskilt program kan föras över till ”objektkod”. Denna utgörs av den maskinläsbara versionen av programmet, dvs. den version som styr datorns arbete (ang. teknisk bakgrund se vidare avsnitt 3). En annan fråga som togs upp var frågan om skyddet för de stadier i utvecklingen av ett program vilka föregår ”källkoden” och vidare skillnaden mellan programmet, som kan åtnjuta skydd, och vad som kallas för algoritmen, som enkelt uttryckt utgör formeln för hur ett problem skall lösas i ett visst antal steg och som inte kan skyddas.

Mot denna bakgrund föreslog arbetsgruppen sex olika möjliga definitio— ner. En del av dessa är rätt komplicerade medan andra är enklare. En sådan, vilken synes speciellt väl passa in i det sammanhang som det här gäller, är följande: ”For the purposes of copyright protection a computer program work is an expression of a set of instructions or statements fixed in any form or medium intended to cause a computer directly or indirectly to indicate, perform or achieve a particular function, task or result." På svenska skulle definitionen kunna uttryckas så: ”För de ändamål som angår det upphovs- rättsliga skyddet skall som ett datorprogramverk anses utformningen av en serie av instruktioner eller anvisningar, oberoende av den uttrycksform eller den anordning vari den är nedlagd, avsedd att förmå en dator att direkt eller indirekt ange eller utföra en speciell funktion eller uppgift eller uppnå ett speciellt resultat.”

Denna definition täcker i själva verket det behov som kan finnas är att i samband med lagstiftningen ange vad ett datorprogram är. Begreppet ”verk” brukar vanligtvis definieras som en upphovsmans personliga utform- ning av en viss idé. Upphovsrätten ger alltså ett formskydd och inte ett idéskydd. I fråga om denna individuella utformning gäller å andra sidan skyddet oberoende av det sätt på vilken denna utformning är uttryckt. Det skydd som kan finnas för ett datorprogram skulle sålunda gälla för programmet både i källkod och i objektkod och oberoende av om programmet finns på papper, magnetband eller flexskiva elleri en integrerad krets. Det skall tilläggas att verksbegreppet och dess förhållande till datorprogram berörs ytterligare i avsnitt 5.3.1.

Utöver vad som nu har sagts synes det som nämnts inte nödvändigt eller lämpligt att definiera vad ett datorprogram är. Inte heller synes det nödvändigt att definiera vad en ”dator” är, även om vissa gränsdragnings-

• Sida 88
•  Original

frågor givetvis kan uppstå. Enligt vår uppfattning bör uppkommande frågor lösas i rättspraxis bl. a. i ljuset av vad som nu har sagts. Skulle behov av ytterligare klargöranden uppstå med hänsyn till utvecklingen här hemma eller internationellt får frågan tas upp på nytt.

5.3. Skyddsobjektet

5.3.1. Datorprogram som upphovsrättsligt skyddade verk

Även om man ansluter sig till uppfattningen att begreppet datorprogram inte behöver definieras rättsligt så är det å andra sidan viktigt att i olika hänseenden klarlägga datorprogrammens ställning inom den upphovsrätts- liga lagstiftningen. En första fråga är då i vad mån datorprogram kan utgöra verk i upphovsrättslagstiftningens mening.

I detta hänseende torde det inte råda någon tvekan när det gäller svensk — och nordisk — upphovsrätt. Datorprogram måste anses utgöra en typ av verk i upphovsrättslagstiftningens mening. Bakgrunden till denna slutsats är följande.

Enligt 1 åURL skyddas litterära och konstnärliga verk vare sig verket utgör "skönlitterär eller beskrivande framställning i skrift eller tal, musika- liskt eller sceniskt verk, filmverk eller alster av bildkonst, byggnadskonst eller brukskonst eller kommit till uttryck på annat sätt" (1 å första stycket). I paragrafens andra stycke sägs att ”till litterärt verk hänföres karta, så ock annat i teckning eller grafik eller i plastisk form utfört verk av beskrivande art".

Upphovsrättens grundtanke, som också framgår av lagens formulering, är att ge skydd för det andliga skapandet oavsett den form som detta tar sig. Upphovsrätten skyddar verk oavsett deras syfte. Detta kan vara rent estetiskt, dvs. avse att förmedla en känsla eller upplevelse, varvid det är att hänföra till kategorin konstnärliga verk. På det litterära området skyddas både skönlitterära verk och verk av en mera ”praktisk” natur, exempelvis handböcker, informationsbroschyrer eller annat material som avser att förmedla information eller anvisningar för hur människor bör handla eller uppföra sig. Som nyss har sagts anges som skyddade verk i lagen även beskrivande verk i två- eller tredimensionell form.

Skillnaden mot de typer av verk som nu har beskrivits och datorprogram— men är främst att de senares syfte inte är att tillföra en människa känsloupplevelser, information eller anvisningar utan i stället att ge anvisningar till en maskin, dvs. styra processerna i en dator. Denna skillnad är emellertid från upphovsrättslig synpunkt irrelevant. Vad som är avgöran- de är i stället att sådana program är uttryck. för ethänskligt andligt skapande Vid skapandet av sådana program— med bortseende möjligen för"” . i de allra enklaste — ställs upphovsmannen oftast inför ett stort antal

_ valmöjligheter. Det krävs av honom en hög grad av kunskap, förmåga till logiskt tänkande och intuition för att på enklaste och effektivaste sätt nå fram till det bästa resultatet. Ofta torde i själva verket graden av andligt skapande i dessa fall vara betydligt högre än vad som förutsätts för tillkomsten av många andra typer av verk.

• Sida 89
•  Original

Mot bakgrund av vad som nu har sagts är utgångspunkten att datorpro- gram kan vara verk | URL. s meninglgejgrde vara att hänföra till litterära v___grk. För att undvika varje tveksamhet 1 dessa hänseenden Bor melléitid

detta göras klart 1 lagtexten. förslagsvis genom ett tillägg till 1 å andra styckgt URL.

En förutsättning för att ett datorprogram skall ha skydd som verk enligt URL är självfallet att kravet på s. k. MÅL—uppnåttLQäÄIL

programmet är resultatet av ett individuellt andligt skapande. Det sägs J emellanåt att man bör försöka att närmare beskriva vilken grad avd individualitet eller originalitet .som bor-krävas för att ett ”datorprogram—. i verk skall anses föreligga. Detta torde emellertid vara omöjligt. Situationer i kan I och för sig tänkas där det för lösningen av ett programmeringsproblem l endast finns en enda möjlighet. dvs. där utformningen av programmet kan vara s.a.s. given av yttre faktorer. I sådana fall föreligger inte någon originalitet och alltså inte heller verkshöjd. Som nyss har antytts ställs emellertid upphoysmannen oftast redan vid tillskapandet av ett inte alltför

komplicerat datorprogram inför ett stort antal valmöjligheter. där ett stort.,— ini—ått av kunskap, tänkande och intuition— med andra ord kreativitet — krävs för att på bästa sätt nå fram till ett ändamålsenligt resultat. Oftast krävs en Séééie'ltumllagmgjmnen bra programskapareoch delvisblirdet alltså 1 fråga om att _utnyttjawdlessa specialkunskaper för programskapandet. Tillämpningen av specialkunskaper är emellertid inte något unikt för datorprogramsidan. I fråga om de flesta typer av verk som skyddas av upphovsrätten gäller att deras upphovsman — med bortseende från ett fåtal autodidakter. "deltidsupphovsmän" eller sådana som har skapande som hobby —_ har näggaftamax.utbildning,-för sin verksamhet. När det gäller datorsidan torde situationen vara den att de flesta skapare av mer komplicerade program är utbildade för just detta. medan en del enklare program kanske kan skapas av var och en som kan hantera en dator.

Det som nu har anförts visar att man omöjligen kan bygga avgörandet av om verkshöjd föreligger på programskaparens kvalifikationer. På samma sätt som när det gäller övriga verk skall avgörandet grundas på en objektiv bedömning av om programmet i fråga inte är en enkel. närmast självklar sammanställning av instruktioner utan verkligen är ett resultat av medvetna val och skapande insatser.

Som tidigare har nämnts är upphovsrätten till sin natur ett formskydd. Den,

skyddar upphovsmannens personliga utformning av en viss idé. Däremot!

för datorprogram inte omfattårde idéer. formler eller algoritmer somsådana vilka programmet bygger på utan endast den utformning av dessa som dess skapare har gett dem i programmet. Principiellt sett är det alltså tillåtet för andra att utnyttja de idéer och formler som programmet bygger på och självständigt skapa ett eget program på grundval av dessa.

Det upphovsrättsliga skyddet gäller för verket som sådant. oavsett det uttryck som det har fått. Skyddet föreligger automatiskt och gäller programmet/verket från dess första uttryck i skrift exempelvis som en syste mbeskrivning eller som ett flödesschema och vidare i dess uttryck i s. k.

• Sida 90
•  Original

högnivåspråk och, efter bearbetning i en kompilator, i den version som styr datorns arbete (se den tekniska beskrivningen i avsnitt 2). Detta innebär att programmet både i "källkod” och i "objektkod” är skyddat. Att det är skyddat även när det är lagrat i en databas i högnivåspråk eller är utfört i objektkod framgår bl. a. av att enligt 2 & URL som framställning av exemplar också anses att verket ”överföres på anordning genom vilket det kan återges”. Denna anordning kan vara ett magnetband, en s. k. flexskiva eller en integrerad krets, t. ex. en s. k. ROM (read-only memory) i ett ”chip”. En överföring av ett program från ett språk till ett annat med hjälp av språköversättningsprogram kan ibland kräva sådana intellektuella insatser att bearbetning i upphovsrättslig bemärkelse sker. Överföringen kan emellertid också vara strikt mekaniska konverteringar mellan olika typer av teknik. Verket blir här med hjälp av ett program endast "representerat" på ett annat sätt. Det skall emellertid nämnas att ett brittiskt lagförslag med tillägg till upphovsrättslagen om skydd för datorprogram, med bearbetning uttryckligen jämställer överförande av ett program till eller från ett datorspråk eller mellan sådana språk.

När man talar om upphovsrättsligt skydd för datorprogram tänker man främst på skyddet för enskilda originalprogram. Upphovsrättsskydd kan emellertid också föreligga för program som utgör bearbetningar av tidigare program. Rättighetsfrågorna i dessa fall berörs närmare i avsnitt 5.4.1. Ett datorprogram kan också tillkomma på så sätt att man använder olika tidigare program eller delar därav (moduler) och av dessa sätter samman ett nytt program. I dessa fall kan det nya programmet utgöra ett samlingsverk enligt 5 5 URL där det sägs: "Den som genom att sammanställa verk eller delar av verk, åstadkommit ett litterärt eller konstnärligt samlingsverk har upphovs- rätt till detta men hans rätt inskränker icke rätten till de särskilda verken”. En förutsättning för att skydd för samlingsverk skall föreligga är att kravet på verkshöjd för samlingen är uppfyllt. Om de programelement som används för sammanställningen inte har verkshöjd kommer det nya programmet, förutsatt att verkshöjdskravet är uppfyllt, att få karaktären av ett original- program.

Det skall tilläggas att det skydd som själva programmet kan ha enligt vad som nu har sagts principiellt sett är en helt annan sak än det upphovsrättsliga skyddet för det material som skapas, lagras eller bearbetas med hjälp av en dator och dess program. Som förut har nämnts (avsnitt 4.2) har program- skaparen principiellt sett upphovsrätt till det verk som skapas genom hans program endast i den mån han kan anses ha bidragit till verket genom en egentlig skapande insats.

Slutligen skall understrykas att det skydd som det här gäller avser datorprogram som sådana, dvs den utformning som upphovsmannen har gett åt programidén eller programlösningen. Programvaran kan, som förut har nämnts, ingå i exempelvis integrerade kretsar eller programsystem (pro- grampaket) av olika slag. Självfallet har programmet fortfarande skydd i sådana fall. I vad mån en integrerad krets som sådan kan ha skydd behandlas närmare i avsnitt 6. När det sedan gäller system kan i många fall dettas utförande på papper eller i annan beskrivande form ha skydd enligt 1 & andra

• Sida 91
•  Original

stycket URL enligt vilken bestämmelse till litterärt verk hänförs både kartor och "annat i teckning eller grafik eller i plastisk form utfört verk av beskrivande art." Detta skydd gäller emellertid inte mot t. ex. utförande av det objekt som det beskrivande verket avser. Systemkonstruktioner av det slag som avses här kan vidare ha skydd enligt patentlagstiftningen.

I detta sammanhang kan också nämnas att vissa frågor kan uppstå när det gäller gränserna mellan vad som är ett program och vad som är specifika- tioner etc m.peeifikatigrllcgmbemendepfuiessmfomning—rvaraantingen_ en beskrivning av en produkt, eventuellt ett program, ellepgckså en _

,bestaypjagag'hm man bygger upp ei't'riät av .datorerpchkommumgerar inom det. Oavsett vilken typ av specifikation det gäller torde denna pr1nc1p1ellt sett narmast vara att jämställa antlngen med en s. k. program- beskrivning eller med vad som kallas för ”supporting material” eller en

allmän beskrivning av hur man i olika sammanhang kan använda olika program. I samtliga fall är huvudprincipen att specifikationer j_egenskap av Wåge].liagrara.ys_rlegaraaasåaanaay_pestaxalgg

JE: De_skvdd_a_s_d_å,_r_ngt_mja_ng_fa_ igande mennskyddetgäller som nyss har nämnts inte gentemot utförande avgetpgskrjynampelidstupphyggnaden av ett datorxsyät—Eripågftimin—Fav beskrivningen. Ett intrång i upphovsrätt kan tänkas föreligga endast om exempelvis en specifikation innehåller en så noggrann beskrivning av ett program att detta egentligen föreligger som en slutgiltig utformning av den idé som det bygger på, dvs. att vad som återstår är att genom rena transformationer eller översättningar förvandla det till maskinläsbara instruktioner.

Program som är skrivna för en datortyp kan genom vissa åtgärder fås användbara också för andra typer av datorer, Ibland används här termen "översättning”. Uttrycket är emellertid oegentligt i det sammanhang som det här gäller, eftersom vad som görs är att viss information om den maskin där programmet skall användas tillförs detta. Närmast är det fråga om en bearbetning och den följer då reglerna härom. Man kan givetvis också på grundval av en specifikation som inte är att anse som ett exemplar av ett program framställa ett program för en annan dator än den som specifikatio- nen tar sikte på. I dessa fall blir det som nyss antytts fråga om att man skapar ett självständigt program utan intrång i den aktuella specifikationen.

5.3.2. Skydd för datorprogram enligt den s. k. katalogregeln

Som har nämnts i tidigare sammanhang finns i 49 & URL en speciell regel om dets. k. katalogskyddet. Regeln anger att ”katalog, tabell eller annat dylikt arbete, vari sammanställts ett stort antal uppgifter, må ej utan framställarens samtycke eftergöras, förrän tio år förflutit efter det år, då arbetet utgavs”.

Medan det upphovsrättsliga skyddet gäller automatiskt också för verk från andra länder som är medlemmar av det internationella upphovsrättsliga konventionssystemet är katalogskyddet rent nationellt. Det gäller endast för arbeten som är framställda av svenska medborgare eller svenska juridiska personer eller personer som har sin vanliga vistelseort här och på arbeten som först har getts ut i Sverige (61 å andra stycket URL).

• Sida 92
•  Original

Det har diskuterats i vad mån denna katalogregel kan ha tillämpning på datorprogram. Detta är osäkert. Den första frågan är om innehållet i ett program kan ha karaktären av ”uppgifter". Troligen torde så vara fallet. Typiskt sett innehåller ett datorprogram en serie anvisningar som har sammanställts till en helhet. Även om karaktären av de alster som exemplifieras i 49 & skiljer sig en del från datorprogram finns det inget som direkt utesluter att begreppet "uppgifter" kan omfatta denna typ av anvisningar. Många gånger kan det också vara fråga om ett "större antal" anvisningar.

Dessa slutsatser om tillämpligheten av katalogregeln på datorprogram är som nämnts osäkra bl. a. i den meningen att det inte finns några domstolsavgöranden. Frågan uppkommer då om man bör klarlägga frågan genom en lagstiftningsåtgärd. Detta hör samman med om det är önskvärt att katalogskyddet skall gälla även datorprogram dvs.. från praktisk synpunkt sett, om det skall finnas ett skydd även för sådana program som inte uppnår verkshöjd. Från industrin och även från andra håll har anförts att något sådant skyddsbehov knappast föreligger och att det är önskvärt att det finns en ”fri sektor” där det skall vara tillåtet att bruka material utan tillstånd från andra.

Det kan dessutom ifrågasättas om det från rättspolitisk synpunkt finns samma behov av katalogskydd för datorprogram som för andra typer av sammanställningar.

Katalogskyddet har tillkommit främst för att ge skydd för de personliga och ekonomiska insatser som krävs för insamlandet och ordnandet av större informationssamlingar. Från denna synpunkt kan det vara tveksamt om katalogskyddet skall omfatta även datorprogram. Motsvarande skyddsbehov föreligger nämligen typiskt sett knappast när det gäller sådana program. Här har oftast ingen insamling skett av uppgifterna, dvs. anvisningarna till datorn, och sammanställandet av anvisningarna skiljer sig väsentligt från vad som sker vid tillkomsten av ”katalog, tabell eller annat dylikt arbete." Denna synpunkt skulle närmast leda till att typiskt sett datorprogram inte skall anses omfattade av katalogskyddet.

De synpunkter som kan anföras för att skyddet enligt katalogregeln inte skulle omfatta datorprogram synes värda beaktande. Man kan också ansluta sig till uppfattningen att det från rättspolitisk synpunkt inte finns samma behov av sådant skydd för datorprogram som för andra typer av av sammanställningar av uppgifter. Slutsatsen blir då att datorprogram i regel bör anses falla utanför tillämpningsområdet för 49 & URL. Något tillfogande av datorprogram i exemplifikationen i 49 & bör därför inte ske.

Konsekvensen av att katalogskyddet inte anses tillämpligt på ”vanliga” program som inte uppnår verkshöjd blir att dessa inte åtnjuter skydd. Detta kan tänkas leda till att kravet på verkshöjd i rättspraxis kan komma att sättas lägre än om katalogskyddet finns till hands som ”skyddsnät". Detta stämmer i så fall överens med den allmänna utvecklingen på det upphovsrättsliga området. Om och i vad mån denna utveckling bör motarbetas bör inte tas upp här utan bör ses i ett större sammanhang.

• Sida 93
•  Original

Vissa speciella problem rörande tillämpningen av katalogskyddet på datorprogram berörs i avsnitt 5.4.3.

5.4 Innebörden av skyddet

5.4.1. All/riänt om tillämpningen av upphovsrättsskyddet på datorprogram

De rättigheter som URL ger åt upphovsmännen till skyddade verk är som förut har antytts dels ekonomiska, dels ideella.

De ekonomiska rättigheterna beskrivs i 2 & URL och utgörs av en uteslutande. dvs. exklusiv. rätt att förfoga över verket dels genom att framställa exemplar av det. dels genom att göra det tillgängligt för allmänheten vare sig detta sker i ursprungligt eller ändrat skick eller i översättning eller bearbetning eller i annan litteratur — eller konstart eller i annan teknik. Rätten till exemplarframställning omfattar också det fallet att verket överförs på en anordning genom vilken det kan återges. Verket kan göras tillgängligt för allmänheten dels genom offentligt framförande, dels genom spridning av exemplar till allmänheten genom t. ex. uthyrning eller utlåning, dels genom offentlig visning av exemplar.

[ de grundläggande ekonomiska rättigheter som varje upphovsman sålunda har finns en rad inskränkningar vilka i huvudsak är intagna i 2 kap. URL.

De ideella rättigheterna beskrivs i 3 & URL. De innebär först och främst en principiell rätt för upphovsmannen att i samband med verkets utnyttjande bli angiven i den omfattning och på det sätt som god sed kräver. Vidare kan han motsätta sig att verket används på ett sätt eller i ett sammanhang som är kränkande för hans litterära eller konstnärliga anseende eller egenart.

Tillämpningen av dessa upphovsrättslagstiftningens grundläggande rättig- heter också på datorprogram vållar principiellt sett inte några svårigheter. Upphovsmannen till programmet i fråga har sålunda en ensamrätt att bestämma över mångfaldigande. dvs. exemplarframställning. på vilket sätt det vara må. exempelvis genom kopiering av programmets flödesplaner, överförande av programmet från en flexskiva till ett magnetband eller inmatning av programmet för lagring i datorns centralenhet där det skall styra processerna i datorn. Han har också en rätt att bestämma även programmets offentliggörande och utgivning och över utnyttjande av bearbetningar av programmet. Även de vanliga inskränkningarna i ensam- rättigheterna tillämpas på skyddad programvara. vilket bl. a. innebär att exemplarframställning för enskilt bruk får äga rum och att utgivna exemplar av programmet fritt får spridas vidare till allmänheten ienlighet med reglerna om "konsumtion" av spridningsrätten beträffande utgivna litterära verk. Det skall i detta sammanhang understrykas att rättighetshavaren exempelvis i ett avtal med en användare av ett datorprogram kan avtala bort inskränkningar av olika slag. t. ex. friheten att framställa kopior för enskilt bruk.

Inte heller de ideella rättigheterna torde vålla några principiella problem. De intressen som en programskapare vanligen har till sitt program är i första hand av ekonomisk art. Tolkningen av vad som är "den omfattning och på

• Sida 94
•  Original

det sätt som god sed kräver" när det gäller namnangivelse får ses bl. 3. mot denna bakgrund. När det sedan gäller olika typer av ändringar som kan behöva göras under ett programs livstid torde det endast vara i undantagsfall som ändringarna har en sådan karaktär att bestämmelsen om kränkande användning kan åberopas.

Den upphovsrättsliga skyddstiden omfattar i princip upphovsmannens livstid och 50 år efter hans död. Denna skyddstid följer för svensk del av Bernkonventionens bestämmelser. Även om det ibland hävdas att denna långa skyddstid inte är adekvat för datorprogram torde dock några egentliga olägenheter inte följa därav.

Tillämpningen av upphovsrättslagstiftningen på datorprogram ger dessa ett starkt och omfattande skydd nationellt och internationellt, vilket är grundat på ensamrättigheter. De utnyttjanden och andra åtgärder som nämns i upphovsrättslagstiftningen får inte företas utan rättighetshavarens samtycke. Den som önskar företa en sådan åtgärd har att försäkra sig om att samtycke finns. Något "godtrosförvärv" av upphovsrättigheter förekommer inte. En helt annan sak är att sanktionerna för upphovsrättsintrång kan skifta beroende på det subjektiva rekvisitet vid intrånget.

Även om tillämpningen av de grundläggande upphovsrättsliga rättigheter— na på datorprogram inte principiellt sett vållar några problem, kan givetvis en del svårigheter uppstå vid den praktiska tillämpningen. Dessa svårigheter uppkommer inte så mycket i fråga om det rena kopierandet, utgivandet etc. av programvara utan mera när det gäller vissa utnyttjanden som är typiska för datorprogram.

En sådan svårighet rör det förhållandet att upphovsrätten skyddar den utformning som upphovsmannen har gett sin idé men däremot inte idén som sådan. Tillämpat på datorprogram betyder detta, som antytts i avsnitt 5.3.1, att de formler, algoritmer och idéer som ett program är byggt på inte har skydd som sådana och att det alltså är fritt för andra att utnyttja dessa element för att skapa egna program. Huruvida detta är en tillfredsställande ordning eller inte diskuteras närmare i avsnitt 5.4.3. Vad det nu gäller är räckvidden för detta fria utnyttjande av idéer etc. och var ett upphovsrätts- intrång kan komma in. Det rör sig här om ett klassiskt problem inom upphovsrätten. Det fria utnyttjandet av idéer etc. för skapande av verk styrs av 4 å andra stycket URL. där det sägs: "Har någon i fri anslutning till ett verk åstadkommit ett nytt och självständigt verk, är hans upphovsrätt ej beroende av rätten till originalverket."

Detta fria utnyttjande av idéer etc. skiljer sig från bearbetningar och översättningar. I dessa situationer kan man i det nya verket igenkänna tankeinnehållet. dvs. idéer etc., i den utformning som upphovsmannen har gett dem i det givna sammanhanget. Dessa situationer regleras av 4 5 första stycket URL där det sägs: "Den som översatt eller bearbetat ett verk eller överfört detta till annan litteratur — eller konstart har upphovsrätt till verket i denna gestalt. men han äger icke förfoga däröver i strid mot upphovsrätten till originalverket."

Självfallet kan situationer uppkomma där det kan vara svårt att tillämpa dessa regler på datorprogram. Den principiella lösningen är emellertid klar

• Sida 95
•  Original

och de praktiska fallen får lösas i ljuset av detta och med hänsyn till de omständigheter som kan föreligga. Det skall tilläggas att vid exempelvis bearbetningar även den ideella rätten kan komma in. Upphovsmannen till varje skyddat datorprogram och alltså även till bearbetade originalprogram har en principiell rätt att få sitt namn angivet i samband med programmet. Han har också en principiell rätt att sätta sig emot att programmet ändras så att hans litterära eller konstnärliga anseende eller egenart, dvs. som programskapare/upphovsman, kränks.

Ett annat problem kan uppkomma i sådana situationer då programmet exempelvis via långdistansöverföring överförs till den dator där det skall arbeta. Oftast framställs i dessa situationer ett exemplar av programmet i datorn och mångfaldiganderätten kommer alltså in i sammanhanget. I andra fall kanske något exemplar inte framställs i datorn utan instruktionerna förs in i maskinen på ett sådant sätt att man inte kan säga att det där framställs en kopia. Denna situation behandlas närmare under 5.4.2.

I klarhetens intresse skall också nämnas att det upphovsrättsliga skyddet sträcker sig mycket långt när det gäller möjligheterna till ingrepp mot hanteringen av olovligt framställda kopior. Som sådana räknas främst kopior som har framställts utan samtycke fastän sådant skulle ha krävts enligt den upphovsrättsliga lagstiftningen. Det är visserligen inte ett upphovsrättsin- trång att inneha en sådan kopia. Det är däremot ett sådant intrång att utnyttja en sådan kopia i en dator, om detta innebär en exemplarframställ- ning utanför vad som är tillåtet. Vidare föreligger ett sådant intrång vid exempelvis uthyrning, utlåning. vidareförsäljning och liknande till allmän- heten. Sådana kopior räknas nämligen inte som utgivna och omfattas inte av den s. k. konsumtionen av denna rätt enligt 23 & URL. Däremot är givetvis sådana åtgärder tillåtna som inte riktar sig till allmänheten dvs. iden mån de sker privatpersoner emellan.

Slutligen skall tilläggas att det enligt 53 å och följande i URL är förenat med straff och andra sanktioner att för spridning till allmänheten föra in exemplar av "datorprogramverk" som har framställts utom riket under sådana omständigheter att en sådan framställning skulle ha varit straffbar här i landet. Redan import för spridning till allmänheten av kopior av utomlands legalt framställda men i Sverige skyddade program är alltså förbjuden. Om exemplaren ändå importeras är de i Sverige att anse som icke utgivna kopior. exempelvis om upphovsmannen är svensk och han aldrig har gett sitt samtycke till den utländska framställningen eller han har gett sitt samtycke till framställningen men inte till utgivningen.

Även om således de grundläggande rättigheterna i fråga om litterära verk blir tillämpliga också på datorprogram så uppstår just i fråga om dessa en rad speciella frågor som kräver vissa överväganden. En sådan fråga rör tillämpningen av utgivningsbegreppet på datorprogram. Denna fråga behandlas i samband med exemplarframställning för enskilt bruk i avsnitt 5.4.4.2. Dessa speciella frågor har emellertid främst att göra med ett mera allmänt problem rörande hur adekvat den upphovsrättsliga lagstiftningen är när det gäller att ge ett effektivt skydd för datorprogram.

Det kan ifrågasättas om inte det "rena" upphovsrättsliga skyddet bör

• Sida 96
•  Original

kompletteras eftersom upphovsrätten bara ger ett formskydd och inte något skydd mot obehörig användning av ett program. Vidare anförs emellanåt att situationer kan uppkomma då programmet som sådant av någon anledning saknar upphovsrättsligt skydd men ändå kan behöva något skydd mot obehörigt eftergörande eller utnyttjande av det. Dessa två aspekter tas upp i de följande två avsnitten.

5.4.2. Skydd mot utnyttjande av program i en datorför vilken det inte är avsett m. m.

Upphovsrätten ger i princip inte rättighetshavaren något skydd mot användningen som sådan av ett program. exempelvis i en dator för vilken programmet inte är avsett. Detta är en situation som kan uppkomma i flera olika sammanhang. exempelvis när ett antal användare är knutna till en central datoranläggning där ett program är lagrat för en användares räkning men i praktiken kan vara tillgängligt även för de andra användarna.

En användning som den nu nämnda kan emellanåt. beroende på avtalets utformning, anses som ett brott mot det avtal varigenom den ”berättigade” användaren fått tillgång till programmet. Användningen kan också träffas av bestämmelserna mot illojal konkurrens och möjligen av vissa andra bestämmelser t. ex. i brottsbalken. ifall åtkomsten av programmet har varit olovlig. '

Huruvida ett sådant förfarande kan träffas av upphovsrättslagstiftningens regler beror framför allt på om bruket av programmet kan anses innebära att exemplar av detta framställs. Förhållandena i detta hänseende kan skifta. I det alldeles övervägande antalet fall lagras programmet i den dator där det skall användas. Som har antytts ovan sker denna lagring pa ett så permanent sätt att man får anse att ett exemplar framställs. Denna exemplarframställ- ning kräver rättighetshavarens tillstånd och i sådana situationer får alltså upphovsrättslagstiftningen anses fylla det skyddsbehov som föreligger.

I en del situationer innebär emellertid bruket av ett program inte att detta lagrasi maskinens minne. Iställetsker bruket på annat sätt. Datorn kan t. ex. återge programmets instruktioner en efter en och på så sätt styra arbetet i datorn. Ibland sker detta genom långdistansöverföring mellan den plats där datorn finns och en annan plats där programmet är lagrat. Ett program består ju av en serie av instruktioner och på sätt och vis kan bruket av de separata instruktionerna jämföras med att man citerar ur ett verk. Det kan emellertid ifrågasättas om denna användning av de enskilda instruktionerna utgör ett återgivande av programmet som sådant. I vart fall utgör detta återgivande i sådana situationer knappast en exemplarframställning eftersom vad som framställs är av så flyktig karaktär att något exemplar inte anses föreligga. Inte heller är det fråga om något annat utnyttjande av rättigheter enligt URL.

I situationer som de nu nämnda förekommer alltså inte någon exemplar— framställning etc. och förfarandet träffas alltså inte av den upphovsrättsliga lagstiftningen. Frågan uppkommer då om man bör ge ett skydd genom kompletterande lagregler. Detta är en rättspolitisk fråga där en rad synpunkter gör sig gällande.

• Sida 97
•  Original

För en sådan utvidgning av skyddet talar främst den omständigheten att det är rimligt att man behandlar olika former av bruk av ett program lika oberoende av om speciella tekniska omständigheter gör att man i det ena fallet framställer ett exemplar i datorn och i det andra fallet inte. Tekniskt sett är det heller inte särskilt svårt att formulera bestämmelser om skydd mot obehörig användning av datorprogram. Den kan exempelvis utformas efter mönster av en regel i WIPO:s modellbestämmelser på området. Den skulle i så fall i svensk språkdräkt innebära ungefär att ett datorprogram inte utan rättsinnehavarens samtycke får användas för att bringa en dator att uppnå ett resultat, utföra en bestämd funktion eller lösa en bestämd uppgift.

Mot en sådan lösning talar å andra sidan en rad viktiga omständigheter. En sådan är att det här blir fråga om en ny upphovsrättslig befogenhet skild från den rätt till exemplarframställning och den rätt till tillgängliggörande för allmänheten som den nuvarande lagstiftningen ger. Det kan ifrågasättas om den konventionsrättsliga principen om nationell behandling gäller i fråga om sådana nya rättigheter. Om principen om nationell behandling inte anses gälla blir skyddet rent nationellt, dvs. gäller bara i det land vars lagar innehåller skyddsbestämmelsen och tillämpas alltså i princip bara av detta lands domstolar. Om den nämnda principen anses gälla, är det land som har infört en sådan regel skyldigt att ge motsvarande skydd åt programvara från alla andra konventionsländer. Såvitt känt har hittills inget annat land infört någon motsvarande regel. Detta innebär bl. a. att om man i Sverige eller i Norden inför en sådan regel så ikläder man sig en skyldighet att skydda andras programvara utan att få något motsvarande skydd för egen programvara utomlands.

Man bör i sammanhanget också beakta den helt allmänna synpunkten att de nordiska länderna på datorområdet trots allt är tämligen små i ett internationellt perspektiv och i hög grad beroende av utlandet och att man bör undvika speciallösningar som kan komma att avvika från vad som är eller kan bli internationellt vedertagen standard. Vidare är det svårt att ange hur stort behovet av en sådan kompletterande skyddsregel är. Det synes emellertid som om flera av de praktiska situationer där en obehörig användning kan föreligga i själva verket skulle kunna angripas genom att man hänvisar till ensamrätten till mångfaldigande av programvaran.

Mot bakgrund av vad som nu har sagts bör man inte nu lägga fram något förslag om upphovsrättsligt skydd mot användning av programvara i datorer. I stället bör man avvakta något och se vad den närmaste framtiden kan medföra i fråga om internationell rättsutveckling i denna fråga.

5.4.3. Frågan om ett kompletterande skydd mot obehörigt utnyttjande av datorprogram

Resultatet av de överväganden som har redovisats i det föregående blir alltså att den upphovsrättsliga lagstiftningen kan anses täcka en stor del av det skyddsbehov som föreligger men att den inte ger något fullständigt skydd mot obehörig användning av datorprogram. En sådan aspekt är den som nu har nämnts och som rör bruk av program utan att någon exemplarframställning äger rum. En annan och mera generell fråga rör sådana situationer där

• Sida 98
•  Original

upphovsrättsskyddet av andra skäl inte blir aktuellt men där ett skyddsbehov ändå kan föreligga exempelvis från konkurrensrättsliga synpunkter. Detta kan bli aktuellt framför allt i två situationer.

Den ena gäller fall då programmets idéinnehåll används för framställning av ett annat program. De innovativa elementen finns nerlagda i de algoritmer som utgör programmets innehåll. Detta idéinnehåll materialiseras redan på ett tidigt stadium av ett programs tillblivelse. dvs. i den funktionella analys och programbeskrivning som ligger till grund för framställningen av källkoden och sedan objektkoden, dvs. den version av programmet som styr processerna i datorn. Eftersom upphovsrätten utgör ett formskydd så ger den, som har nämnts i avsnitt 5.4.1. inget skydd mot att andra personer på grundval av exempelvis programbeskrivningen framställer ett eget program som helt bygger på idéerna och algoritmerna i det ursprungliga programmet. Situationen är här likartad med den då någon på grundval av patentdoku- ment konkret utför den patenterade uppfinningen.

Den andra situationen gäller fall där programmet saknar skydd exempelvis därför att det visserligen är genialt i sin utformning men saknar verkshöjd. I praktiken torde denna situation inte inträffa särskilt ofta.

Framför allt när det gäller de två situationer som nu har nämnts har frågan väckts om inte det egentliga upphovsrättsliga skyddet för programvara bör kompletteras med ett skydd som tar sikte på idéinnehållet och som dessutom kan ge ett skydd oberoende av upphovsrättens "verkshöjdsbegrepp".

I svensk liksom i övrig nordisk upphovsrättslagstiftning finns som förut har nämnts en regel om s. k. katalogskydd. Denna tar sikte på att ge ett skydd åt vissa typer av material som inte utgör verk i upphovsrättslagens mening. Regeln finnsi den svenska URL i 49 å och har närmare berörtsi avsnitt 5.3.2. Där har emellertid angetts att datorprogram som regel bör anses falla utanför bestämmelsens tillämpningsområde.

Om man vill komma till rätta med sådana utnyttjanden som åsyftas här finns därföri princip endast två effektiva möjligheter. Den ena är att tillskapa ett immaterialrättsligt skydd för idéinnehållet i ett datorprogram. Den andra är att tillskapa någon form av konkurrensrättsligt skydd.

Den första möjligheten, dvs. ett idéskydd. torde inte vara lämplig att genomföra, åtminstone inte för närvarande. Idéskydd ges principiellt sett genom patentlagstiftningen och denna är som förut har nämnts i princip inte tillämplig på datorprogram. Att utanför patentområdet tillskapa ett idéskydd skulle f.n. vara tekniskt mycket komplicerat och innefatta svårlösta rättspolitiska ställningstaganden. Om de nordiska länderna skulle införa ett sådant skydd skulle de dessutom stå tämligen ensamma eftersom andra länder inte har infört eller står i begrepp att införa några motsvarande ordningar. Något internationellt instrument som omfattar sådant skydd finns f.n. inte. Detta skulle innebära att skyddet skulle bli rent nationellt. i den mån man integenom bilaterala överenskommelser tillskapar ett internatio— nellt system för skyddet. Detta ärinte någon önskvärd utveckling. Däremot är det möjligt att den internationella utvecklingen, framför allt inom de mellanstatliga organisationerna på området, kan leda exempelvis till en internationell konvention som tar sikte speciellt på programvara och som

• Sida 99
•  Original

också kan ta upp frågan om idéskyddet. Man kan då återkomma till detta problem på nationellt plan bl. a. i de nordiska länderna.

Mot denna bakgrund bör man inte nu överväga att införa av något idéskydd för datorprogram.

En mera realistisk möjlighet skulle vara att tillskapa någon form av konkurrensrättsligt skydd mot obehöriga utnyttjanden av programvara. En sådan bestämmelse skulle tekniskt sett vara förhållandevis enkel att utforma och skulle kunna infogas i upphovsrättslagen, exempelvis som ett tillägg till 49 &. I det följande skall något diskuteras dels vissa tekniska aspekter på en sådan regel, dels lämpligheten av att man inför regeln.

En bestämmelse som den nu nämnda skulle kunna ta sikte på två typer av utnyttjanden av ett program. '

Den ena kunde gälla den situationen att ett program används i en annan dator eller av en annan användare än den för vilken programmet är avsett. I avsnitt 5.4.2 har emellertid den slutsatsen dragits att något förslag om upphovsrättsligt skydd mot användning som sådan av programvara i datorer inte bör läggas fram nu framför allt mot bakgrund av att någon internationell rättsutveckling i denna riktning inte kan skönjas. Detta uttalande får anses ha giltighet också för ett sådant mera konkurrensrättsligt betonat skydd som diskuteras här.

Den andra typen av utnyttjanden som skulle kunna täckas av en sådan bestämmelse är då ett program obehörigen används som underlag för utarbetandet av ett annat program utan att man kan säga att det senare från upphovsrättslig synpunkt är en bearbetning av det förra. '

Först skall anmärkas att en bestämmelse av denna typ erbjuder vissa tekniska problem. Den måste sålunda innehålla en definition av vad som skall anses vara ett "obehörigt" utnyttjande i detta sammanhang. Här uppstår vissa svårigheter dels därför att bestämmelsen inte bör utformas så att den kan användas för att hindra utvecklingen på programvaruområdet, dels därför att brott mot bestämmelsen bör drabbas av de vanliga straffrättsliga sanktionerna för upphovsrättsintrång och därför måste inne- hålla klart utformade rekvisit.

Den avgörande frågan i sammanhanget är emellertid inte hur en sådan bestämmelse tekniskt bör utformas utan i stället om den behövs och om den från rättspolitisk synpunkt är önskvärd.

I fråga om behovet av en sådan bestämmelse kan helt allmänt sägas att det är önskvärt att man på ett så ekonomiskt betydelsefullt område som datorprogramvara hindrar uppenbart otillbörliga utnyttjanden och däri- genom främjar branschens sunda utveckling. Avgörande blir emellertid i detta hänseende vad man från branschhåll har för synpunkter på behovet av ett sådant skydd och vilka motstående intressen som eventuellt kan finnas. Från vissa håll inom datorbranschen har visserligen anförts att ett sådant skydd kan behövas, men det är svårt att avgöra hur omfattande det missbruk är som en sådan bestämmelse skulle träffa.

Frågan om önskvärdheten av en sådan bestämmelse från rättspolitisk synpunkt har bl. a. samband med frånvaron av ett internationellt skydd utanför upphovsrättsområdet. Liksom i fråga om de tidigare diskuterade

• Sida 100
•  Original

speciella skyddsformerna för datorprogram gäller även här att de interna- tionella perspektiven inte är klara. De mellanstatliga diskussionerna om skyddet för programvara är ännu inte avslutade och det är inte lämpligt att mindre länder som de nordiska inför en speciallagstiftning på området innan den internationella bilden har klarnat. Vad som hittills har förekommit på det internationella planet tyder inte på någon önskan att införa något kompletterande skydd av den typ som diskuteras här.

Till vad som nu har sagts kommer vissa mera allmänna rättspolitiska överväganden. Om mani lagen uttryckligen anger att datorprogram omfattas av upphovsrätt bör den naturliga följden vara att på dem de vanliga bestämmelser tillämpas som följer av ett sådant skydd. Detta skydd är i sig självt tämligen starkt. Man bör inte —i vart fall inte utan mycket starka skäl — komplettera detta skydd inom URL:s ram dels för att inte hindra rörelsefriheten i branschen. dels för att inte programvara skall inta en gynnad särställning i förhållande till andra lika skyddsvärda typer av verk. Det skall också tilläggas att sådana utnyttjanden som ligger nära bearbetningar torde kunna hanteras lättare och bättre inom ramen för den egentliga upphovs- rätten än med stöd av en bestämmelse som den här diskuterade.

Mot den bakgrund som nu har angetts läggs inget förslag fram till kompletterande skydd mot annat obehörigt utnyttjande av datorprogram än sådant som redan täcks av URL:s regler.

Det bör i sammanhanget anmärkas att frånvaron av ett upphovsrättsligt grundat skydd mot obehörigt utnyttjande självfallet inte hindrar tillämpning- en av exempelvis lagstiftning mot illojal konkurrens eller av avtalsbestäm- melser om skydd för yrkeshemligheter.

5.4.4. Övriga frågor rörande tillämpningen av det upphovsrättsliga skyddet på datorprogram

5.4.4.l Allmänt

I samband med tillämpningen av det upphovsrättsliga skyddet på datorpro- gram uppkommer en rad speciella problem. Ett sådant problem rör möjligheterna att framställa exemplar av program. Det gäller här dels tillämpningen av reglerna om exemplarframställning för enskilt bruk. dels behovet av att i vissa situationer kunna framställa ytterligare exemplar av programmet för att detta skall kunna användas på avsett sätt eller som reservkopior eller för "back—up" eller liknande. Även en del andra bestämmelser i 2kap. URL kan vålla vissa svårigheter när det gäller tillämpningen på programvara. Ett annat problem rör frågan om och i vad mån reglerna om den s.k. spridningsrätten i 2 och 23 åå URL skall ha tillämpning på datorprogram. Dessa och vissa andra frågor tas upp till diskussion i det följande.

5.4.4.2 Exemplarframställning för enskilt bruk

Gällande lydelse av 11 å URL föreskriver som tidigare har nämnts att av offentliggjorda verk får enstaka exemplar framställas för enskilt bruk. Vad som sålunda har framställts får inte användas för annat ändamål. Bestäm-

• Sida 101
•  Original

melserna gäller inte för utförande av byggnadsverk och vidare finns begränsningar när det gäller möjligheten att anlita annan för sådan exemplarframställning.

Vi har tidigare sagt att datorprogram är att anse som litterära verk och därmed finns också möjlighet att med stöd av de nu nämnda reglerna framställa exemplar för enskilt bruk. Frågan uppkommer då om program- varan i något hänseende är så speciell att man bör begränsa möjligheten att göra exemplar för enskilt bruk.

Först skall då påpekas att kopiering för enskilt bruk bara får ske av material som är offentliggjort, dvs. som enligt 8 å första stycket URL lovligen har gjorts tillgängligt för allmänheten. Datorprogram som inte enligt denna definition är offentliggjorda får över huvud taget inte kopieras utan samtycke från rättighetshavaren.

Vidare skall som en praktisk utgångspunkt nämnas att det är mycket lätt att kopiera program. Den som har tillgång till ett program och som önskar kopiera detta har ofta själv tillgång till den utrustning som behövs för kopieringen. Har man en dator, t. ex. en hemdator, har man därmed också möjligheten att kopiera programmet.

Kopiering för enskilt bruk torde vara vanligast när det gäller program som är avsedda för den allmänna marknaden, t. ex. för hemdatorer och videospel. Däremot torde den vara mera ovanlig när det gäller program för större operativsystem även om det har förekommit att exempelvis bokfö- ringsprogram har kopierats för enskilt bruk. Kopiering av denna typ av program och av t. ex. utbildningsprogram torde emellertid sällan ske för strikt enskilt bruk, varmed avses kopiering för att tillgodose ett personligt intresse hos en fysisk person att få tillgång till ett eget exemplar. På det förra

området, dvs. beträffande program avsedda för den allmänna marknaden, förekommer däremot redan en betydande enskild kopiering. Man kopierar exempelvis program för kamrater eller kollegor och dessa göri sin tur kopior etc.

Det är speciellt tre omständigheter som gör enskild kopiering av programvara lockande. Den första är att exemplaren kan framställas enkelt och snabbt. Man kan exempelvis mycket snabbt kopiera program på en vanlig hemdator. Den andra omständigheten är att kvaliteten på kopiorna är densamma som på originalet. Kopiering innebär alltså inte samma kvalitets- förluster som uppstår exempelvis vid kopiering av videogram. Den tredje omständigheten är att sådan kopiering är mycket lönande ekonomiskt sett. Kostnaden för originalet, t. ex. en flexskiva med ett program, är mycket högre än kostnaden för en tom sådan skiva på vilken programmet kan spelas över. Det har angetts att kostnaden för att göra en privatkopia av ett program på flexskiva endast är en hundradedel av anskaffningskostnaden för det inspelade originalprogrammet.

Vad som nu har sagts om de rent faktiska omständigheterna i samman- hanget innebär att det är mycket attraktivt att framställa exemplar för enskilt bruk. Från branschhåll har man också uttryckt oro för vad utvecklingen i detta hänseende kanföra med sig. Även utan en sådan oro när det gäller den rent aktuella kopieringssituationen torde emellertid omständigheterna kring

• Sida 102
•  Original

programvaran, framför allt då lättheten att kopiera den och de stora ekonomiska värden som är inblandade, vara sådana att det kan finnas skäl att överväga begränsningar i möjligheterna att kopiera programvara för enskilt bruk. Här finns principiellt sett två möjligheter. Den ena är att förbjuda eller i vart fall avsevärt begränsa rätten till sådan enskild kopiering enligt mönster av vad som idag gäller i 11 å URL för byggnadsverk. Den andra möjligheten är att begränsa rätten att genom annan framställa sådana exemplar, dvs. en begränsning liknande den som idag gäller i fråga om exempelvis bruksföre- mål och skulptur.

Den senare av dessa möjligheter är inte tilltalande. Den riskerar att ”slå snett” i den meningen att den person som har tillgång till en dator också har möjlighet att kopiera programmet i fråga, medan den som inte har denna möjlighet och som alltså måste anlita t. ex. en servicebyrå blir avskuren från möjligheten att göra någon kopia. Vidare finns en risk att ett förbud mot att för enskilt bruk låta annan framställa programmet blir ett slag i luften. Praktiskt sett är det oftast så att den som har behov av en enskild kopia av ett program också har tillgång till en dator och därmed aldrig behöver anlita utomstående.

Av de skäl som nu har nämnts bör man inte knyta begränsningarna i den enskilda exemplarframställningen till annans medverkan. Man böri stället undersöka skälen för och möjligheterna till begränsningar i den enskilda kopieringsrätten som sådan.

Programvara marknadsförs eller tillhandahålls åtminstone utanför hem- datormarknaden i stor omfattning genom licens- eller hyresavtal med noggrant bestämda avtalsvillkor. N är det gäller program som säljs finns ofta olika typer av påskrifter på förpackningarna (s. k. ”shrink-wrap” och liknande där programmets förpackning innehåller vissa villkor vilka man skulle kunna tänkas anta genom att öppna förpackningen). När det gäller sådana påskrifter är den rättsliga situationen iSverige den att de i princip inte anses bindande för köparen, dvs. konstituerar inte något avtalsförhållande. Så sker i sådana situationer där köparen i samband med förvärvet görs uppmärksam på villkoret och kan anses ha accepterat det. I fråga om både sådana påskrifter och egentliga avtalsvillkor gäller vidare att de enligt svensk rätt är utan verkan mot tredje man. Framför allt av dessa skäl synes det inte lämpligt att knyta lagbestämmelser om inskränkningar i den enskilda kopieringen av datorprogram till förekommande avtalsvillkor eller påskrifter eller liknande i samband med tillhandahållandet av programmen.

I fråga om 11 å första stycket URL och dess tillämpning på datorprogram gäller i dag att exemplarframställning får ske av program som är offentlig- gjorda. En möjlighet skulle vara att föreskriva att sådan framställning bara får ske av program som är utgivna. Detta skulle innebära att bestämmelsen bara tillämpas på program varav exemplar med upphovsmannens samtycke har förtsi handeln eller eljest blivit spridda till allmänheten (8 å andra stycket URL).

I och för sig skulle en begränsning av möjligheten till enskild exemplar- framställning av datorprogram till att avse enbart utgivna sådana vara både tekniskt och rättspolitiskt lämplig. Åtskilliga program ges aldrig ut och ärinte

• Sida 103
•  Original

heller avsedda att spridas i exemplarform till allmänheten. De tillhandahålls i stället under noga angivna villkor till väl avgränsade kretsar av användare. Ibland sker detta så att något exemplar aldrig överlämnas utan programmet tillhandahålls genom överföring från en databas utan att någon exemplar- framställning får ske på användarsidan. Det saknas varje grundat skäl till att enskilda exemplar skall få framställas av sådana program med därav följande risker för att man förstör eller i varje fall stör marknaden för program- men.

Härmed har man emellertid inte löst hela problemet, nämligen den skada som enskild exemplarframställning kan åstadkomma i fråga om utgivna exemplar. Med hänsyn till lättheten att kopiera och till att det kostnadsmäs- sigt oftast är mycket lönande att göra enskilda kopior i stället för att köpa eller hyra ett program kan en enskild exemplarframställning av program åstadkomma stor skada för rättighetshavarna. I sammanhanget skall anmärkas att upphovsrättssystemets grundfilosofi är att upphovsmannen skall ha ensamrätten till alla ekonomiskt viktiga former för utnyttjande av hans eller hennes verk och att undantagen från denna rätt skall vara motiverade och begränsade. I själva verket skulle en sådan exemplarfram- ställning som här avses i många fall kunna tänkas vara i strid mot Bernkonventionens art. 9.2. där det sägs att nationella lagstiftare får tillåta mångfaldigande av verk i vissa särskilda fall — varmed enligt stadgad tolkning även ingår mångfaldigande för enskilt bruk — ”förutsatt att sådant mångfaldigande icke gör intrång i det normala utnyttjandet av verket och ej heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen.” Det skall också nämnas att man i Västtyskland med verkan från den 1 juli 1985 har infört ett totalförbud mot enskild kopiering av datorprogram och att även den nya franska lagstiftningen på området innehåller ett sådant totalför- bud.

Mot den bakgrund som nu har sagts finns mycket goda skäl att i svensk upphovsrättslig lagstiftning införa ett förbud mot mångfaldigande för enskilt bruk av datorprogram. Mot detta kan kanske invändas att ett sådant förbud inte är möjligt att kontrollera och att man inte bör införa lagbestämmelser där det inte är möjligt att övervaka tillämpningen. Man skall emellertid då inte bortse från den moralbildande effekt som lagstiftning kan ha på nya områden som exempelvis rättsskyddet för datorprogram och vidare finns givetvis åtskilliga situationer där ett förbud mot enskild kopiering kan ha viktiga och värdefulla praktiska effekter. Som exempel kan nämnas att man genom ett förbud får en möjlighet att komma åt och förverka programex- emplar som är olovligt framställda även om man inte kan finna den som utfört den olovliga kopieringen och ställa honom till ansvar för intrånget.

Man skall heller inte glömma att upphovsrättssystemets grundfilosofi är att upphovsmannen skall ha ensamrätten till alla ekonomiskt viktiga former för utnyttjande av hans eller hennes verk och att undantagen från denna rätt skall vara motiverade och begränsade.

Mot bakgrund av vad som nu har sagts föreslås att man i svensk upphovsrätt skall införa en bestämmelse om att exemplarframställning för enskilt bruk inte får ske i fråga om datorprogram. Detta förbud bör gälla i

• Sida 104
•  Original

fråga om program i alla former, således både i maskinläsbar form och i t. ex. utskrifter. Givetvis bör man ha uppmärksamheten på hur bestämmelsen kommer att tillämpas och även på hur utvecklingen gestaltar sig i andra länder. Om det visar sig att andra länder väljer en annan väg och/eller tillämpningen av förbudet visar brister kan det finnas skäl att överväga frågan på nytt.

För att tillgodose behovet av exempelvis back-up kopior föreslås särskilda bestämmelser i följande avsnitt.

5.4.4.3 Annan exemplarframställning

I samband med användning av ett datorprogram behöver man ibland framställa kopior av programmet för olika ändamål. Det kan gälla reservkopior av olika slag och kopior som måste göras för att man skall kunna bruka programmet. Det är viktigt att möjlighet finns att fortlöpande göra sådana ändringar och anpassningar som behövs för att programmet skall fungera tillfredsställande i den medgivna användningen. Detta s. k. under- håll av programmet är i själva verket oftast en förutsättning för att det skall vara användbart, åtminstone under någon längre tid. Det har nämnts att av en slutanvändares totala kostnad för ett program 30 % belöper på anskaffandet och 70 % på underhållet. Sådan exemplarframställning förut- sätter samtycke från rättighetshavaren. Detsamma gäller ändringar som är så omfattande att de kan sägas utgöra bearbetningar av programmet. Ofta ligger ett samtycke till sådana åtgärder implicit i rätten att använda programmet. Frågan kan emellertid i vissa situationer vara tveksam. Med hänsyn härtill och till rättssäkerhetsintresset samt till att det är av väsentlig betydelse för användaren av programmet att han har möjlighet att göra sådana kopior resp. vidta sådana åtgärder som nu har nämnts bör frågan regleras i lag.

En förebild för hur en sådan bestämmelse skulle kunna utformas finns i ändringen av den amerikanska Copyright Act (Public Law 96-517) den 12 december 1980. Där anges att intrång i upphovsrätten till ett datorprogram inte föreligger 1) om ett exemplar eller en bearbetning framställs som ett väsentligt led i bruket av programmet i en dator, 2) om arkivexemplar framställs och detta behålls endast så länge innehavet av programmet är lagligt.

Det kan i sammanhanget nämnas att den nya japanska lagstiftningen om skydd för datorprogram genom vissa tillägg till upphovsrättslagen innehåller en uttrycklig bestämmelse om rätt för utnyttjaren av ett program att göra de anpassningar som är nödvändiga för att möjliggöra eller effektivisera bruk av programmet i en viss dator och att göra kopior av sådana bearbetningar. Sådana kopior får emellertid behållas endast så länge rätt finns att utnyttja programmet.

Mot den bakgrund som nu har angetts bör i URL införas en bestämmelse som gör det möjligt för den som lovligen har rätt att utnyttja ett datorprogram att framställa de exemplar och göra de anpassningar av programmet som behövs för detta utnyttjande samt sådana exemplar som är nödvändiga från skyddssynpunkt, dvs. exempelvis reserv- och arkivkopior.

• Sida 105
•  Original

Det bör föreskrivas att samtliga sådana exemplar som nu har nämnts skall utplånas när rätten att utnyttja programmet löper ut. Bestämmelsen bör placeras i 3kap. URL som handlar om upphovsrättens övergång och innehåller regler om innehållet i olika typer av avtal på området att tillämpas om inte annat är avtalat.

5.4.4.4 Spridningsrätten

Enligt 2 å URL innefattar upphovsrätten till ett verk bl. a. en uteslutande rätt att förfoga över verket genom att göra det tillgängligt för allmänheten genom utbjudande till försäljning, uthyrning eller utlåning eller annan spridning till allmänheten. I denna grundregel om ensamrätt att bestämma över spridning av exemplar av skyddade verk till allmänheten finns olika inskränkningar. Såvitt gäller litterära verk finns dessa intagna i 23 å URL. Där sägs att sedan ett litterärt eller musikaliskt verk har getts ut får exemplar som omfattas av utgivningen spridas vidare och visas offentligt. Dessa innebär att exemplar av sådana verk utan upphovsmannens samtycke får göras tillgängliga för allmänheten genom uthyrning eller liknande rättshandling. Särskilda regler finns dock i fråga om musikaliska verk. I fråga om utgivna exemplar av litterära verk gäller således enligt det nu sagda att upphovsrätten när det gäller spridning är ”konsumerad".

Dessa exemplar får efter utgivningen fritt spridas vidare. I och med att datorprogram anses som litterära verk omfattas de av den nämnda konsumtionen av spridningsrätten. Frågan uppstår då om den speciella karaktären hos sådana program gör att en sådan ordning är olämplig och om således speciella bestämmelser kan vara påkallade för denna typ av material exempelvis på sätt som har skett i fråga om de musikaliska verken.

Frågan om inskränkningari den fria vidarespridningen blir aktuell främsti fråga om program som är utgivna, dvs., enligt 8å URL, verk av vilka "exemplar med upphovsmannens samtycke förts i handeln eller eljest blivit spridda till allmänheten”. Exemplar som inte är utgivna omfattas inte av 23 å och här har alltså upphovsmannen kvar sin rätt att kontrollera spridningen till allmänheten. Den nu aktuella frågan blir därför av betydelse främst för program som är avsedda för den allmänna marknaden exempelvis som kassetter eller integrerade kretsar (”chips”) för videospel eller flexskivor för hemdatorer.

Först skall anmärkas att datorprogram i flera betydelsefulla avseenden, bl. a. när det gäller användningområdet, skiljer sig från exempelvis videogram, och att de regler som har föreslagits för dessa därför inte utan vidare kan överföras på datorprogrammen.

I fråga om program av typ videospel och liknande som är avsedda för försäljning på massmarknaden finns knappast något rättspolitiskt grundat intresse eller behov av att bringa vidareförsäljning till allmänheten under upphovsmannens kontroll. I fråga om uthyrning och utlåning kan problemet däremot ställa sig annorlunda. Erfarenheter från utlandet visar att en uthyrningsmarknad kan uppstå, där exemplar av populära program köps upp och sedan ställs till allmänhetens förfogande mot en i jämförelse med inköpspriset blygsam hyresavgift. Denna form av utnyttjande kan i hög grad

• Sida 106
•  Original

störa marknaden för den ursprunglige rättsinnehavaren. Med hänsyn till de betydande investeringar som sådan programvara representerar är detta en icke önskvärd utveckling. I stort sett gör sig samma rättspolitiska övervä- ganden gällande i fråga om utlåning. Offentlig utlåning av programvara från exempelvis bibliotek kan dels störa marknaden, dels och framför allt utgöra ett underlag för en omfattande enskild kopieframställning. Just i detta hänseende gör sig i viss mån samma synpunkter gällande som i fråga om videogram, dvs. att det bl.a. med hänsyn till de betydande ekonomiska investeringarna i produktionen av materialet är viktigt att rättsinnehavarna genom rätt att bestämma över spridningen av exemplar har en viss möjlighet att kontrollera marknaden. Med hänsyn härtill föreslår vi att i 23 å URL upphovsmannens ensamrätt till spridning till allmänheten av exemplar av datorprogram får omfatta utlåning och uthyrning till allmänheten samt motsvarande rättshandlingar. Denna rätt bör dock bara gälla programmen i maskinläsbar form, dvs. som källkod eller objektkod i form av en upptagning på ett underlag. Finns programmet t. ex. i skrift i en bok bör samma regler gälla som för vanliga litterära verk, dvs. att utgivna exemplar får spridas vidare.

Att utlåning och uthyrning till allmänheten av datorprogram omfattas av upphovsmannens ensamrätt innebär att samtycke måste inhämtas före varje sådan åtgärd. Den institution som avser att vidta sådana åtgärder, exempelvis ett bibliotek, bör alltså genom avtal bakåt med rättighetshavaren tillförsäkra sig möjlighet att ge sådana tillstånd. I takt med att allt flera länder inför speciell lagstiftning om datorprogram kan man anta att det kommer att utvecklas kollektivt färgade system för hantering av sådana rättigheter.

5.4.4.5 Skyddet för datorprogram framställda hos myndigheter

Det förekommer tämligen ofta att programvara framställs inom ramen för statliga, kommunala eller landstingskommunala myndigheters och institutio- ners verksamhet. Utvecklingen inom dessa typer av verksamhet har i själva verket gjort sådant programskapande allt vanligare. Frågan har därvid kommit upp vilket upphovsrättsligt skydd som kan finnas för sådan programvara och helt allmänt för datorprogram som används inom ramen för dessa typer av verksamhet.

Reglerna om det upphovsrättsliga skyddet för verk som har upprättats av myndigheter resp. getts in till myndigheter regleras i 9, 24 och 24 a åå URL.

Begreppet ”myndighet” anknyter i detta hänseende i huvudsak till tryckfrihetsförordningens regler. Begreppet är inte entydigt definierat men kommer då att omfatta statens (central, regional och lokal statsförvaltning, riksdagen och dess organ), landstingens och kommunernas olika enheter. Däremot omfattas inte exempelvis statliga bolag. De är privaträttsliga rättssubjekt likaväl som andra bolag.

Bestämmelserna om skyddet för verk som har getts in till myndighet, dvs. för ingivna allmänna handlingar, regleras i 24 å andra stycket URL. Huvudprincipen är här att den upphovsrätt som före ingivandet fanns för verket inte förändras genom ingivandet till myndigheten.

• Sida 107
•  Original

Bestämmelserna om skyddet för verk som har upprättats av myndighet finns i 9 och 24 åå första stycket URL. Handlingar upprättade av myndighet kan från upphovsrättslig synpunkt indelas i tre grupper. Den första gruppen omfattar handlingar där principiellt sett ingen upphovsrätt gäller. Dessa handlingar nämns i 9 å URL och omfattar författningar, beslut av myndig- heter, svenska myndigheters yttranden och officiella översättningar av dessa typer av verk. Den andra gruppen, där upphovsrätt gäller enligt vanliga regler, behandlas i 24 å första stycket andra meningen URL. Gruppen omfattar officiella kartor, tekniska förebilder, verk framställda för under- visning, verk som är resultatet av vetenskaplig forskning. alster av bildkonst, musikaliska verk, konstverk och verk av vilka exemplar i samband med affärsverksamhet genom myndighets försorg tillhandahålls allmänheten. Den tredje kategorin slutligen omfattar alla andra verk som innefattas i handlingar upprättade av myndighet. Beträffande dessa gäller att de får återges utan samtycke men att de ideella rättigheterna skall respekteras.

I fråga om alla typer av verk som innefattas i allmänna handlingar gäller enligt 24 å URL att de utan hinder av upphovsrätt skall tillhandahållas i den ordning som tryckfrihetsförordningen säger. Bestämmelserna härom finns i 2 kap. 12 och 13 åå tryckfrihetsförordningen.

Lagstiftningen om upphovsrätt till handlingar som har upprättats av myndighet bygger på huvudprincipen att sådana handlingar inte omfattas av upphovsrätt. Denna princip slogs fast vid tillkomsten av 1960 års upphovs- rättslag och någon anledning att ompröva detta principiella ställningstagande förelåg inte vid tillkomsten av de nuvarande reglerna är 1973 (prop. l973:15 s. 134). Dessa regler föranleddes av att den offentliga verksamhetens expansion medfört att ökat behov av upphovsrättsligt skydd för vissa slag av upprättade allmänna handlingar, framför allt för ”produkter, som framställts i den offentliga verksamheten i former och på villkor som liknar privat företagsamhet. Oavsett om dessa produkter framställs inom den allmänna eller den enskilda sektorn föreligger här ett behov av skydd mot obehörigt utnyttjande.” (prop. 1973:15 s. 124).

Mot denna bakgrund infördes i lagtexten i 24å andra stycket URL en uppräkning av de slag av verk ingående i av myndighet upprättade handlingar som omfattas av upphovsrätt på samma sätt som andra verk. Att man valde metoden att i lagtexten direkt ange de aktuella typerna av verk hade att göra med att huvudregeln fortfarande skulle vara att av myndighet upprättade handlingar skulle få återges fritt och att följaktligen undantagen från denna princip inte kunde anges genom en allmän formel.

De verkskategorier som sålunda anges åtnjuta ett fullständigt upphosrätts- ligt skydd även om de ingår i handlingar upprättade av myndighet kan redan idag till en viss del omfatta även datorprogram. Sålunda kan sådana program ingå i kategorin verk som har tillkommit för undervisning eller utgöras av verk varav exemplar tillhandahålls av myndighet i samband med affärsverk- samhet. Det skydd som sålunda kan föreligga täcker emellertid inte en mångfald praktiskt viktiga situationer, framför allt sådana där programmen inte säljs eller tillhandahålls allmänheten. I dessa fall, då upphovsrättsskydd alltså inte finns, följer av gällande bestämmelser att myndigheten kan vara

• Sida 108
•  Original

skyldig att på begäran lämna ut en kopia av programmet och sedan inte längre har någon kontroll över hur det används.

Som förut har antytts ligger bakom den nuvarande lagstiftningen på området den huvudtanken att upphovsrättsligt skydd skall ges åt sådana produkter där det av ekonomiska eller andra skäl anses böra vara likställdhet i skyddshänseeende mellan vad som produceras inom den enskilda och inom den offentliga sektorn. Detta har i hög grad tillämplighet på datorprogram- vara. Sådan framställsi stor omfattning inom verk och myndigheter inom den offentliga sektorn och representerar ofta betydande kreativa och ekono- miska insatser. Ibland tas sådan programvara fram i affärsmässigt bedriven offentlig verksamhet.

Mot den bakgrund som nu har nämnts finns det vägande skäl för att inbegripa även datorprogram i de kategorier av verk som omnämns i 24 å första stycket URL och som har ett fullständigt upphovsrättsligt skydd. Det föreslås därför att så sker.

Skyddet bör gälla datorprogrammen i vilken form de än finns, dvs. oavsett om de finns i form av papperskopia eller i form av upptagning på något medium, t. ex. flexskiva eller magnetband.

Liksom i fråga om övriga typer av myndigheters verk vilka omfattas av upphovsrätt gäller att allmän handling alltid utan hinder av upphovsrätt skall tillhandahållas i den ordning som tryckfrihetsförordningen säger. Den upphovsrätt som nu föreslås gälla för datorprogram innebär alltså inte några inskränkningar i möjligheterna att få ut eller eljest ta del av programvara hos myndigheter eller verk. Om och i vad mån dessa regler skall ändras övervägs f. 11. av data- och offentlighetskommittén (Ju 1984:06), som i sina tilläggs- direktiv (Dir. 1984z48) fått i uppgift att bl. a. överväga frågan om tillgängligheten av datorprogram.

Det upphovsrättsskydd som nu föreslås är främst förestavat av behovet att skydda ekonomiska intressen. Regeln ger emellertid rättighetshavaren, exempelvis en statlig myndighet, en möjlighet att kontrollera mångfaldigan- de och annat utnyttjande av programmet i enlighet med vad som har sagts tidigare. Den som har fått ut ett program från en myndighet kan emellertid ha för avsikt att bara exempelvis undersöka programmet, analysera det eller helt enkelt att köra det i en dator för att se hur det fungerar eller för att kunna ta ut information ur en offentlig databas. Som förut har nämnts kan sådana åtgärder i vissa fall omfattas av den upphovsrättliga ensamrätten. Att myndigheten som rättighetsinnehavare skulle motsätta sig denna typ av utnyttjande av programmet är givetvis inte acceptabelt och skulle vara i s:rid mot tryckfrihetsförordningens anda. Denna lagstiftning bygger på att allmänheten skall ha möjlighet att ta del av allmänna handlingar. När det gäller datorprogram liksom för övrigt andra typer av handlingar i form av upptagningar kan man ta del av dem endast genom att de på ett eller annat sätt körs i en maskin. Självfallet bör inga upphovsrättsliga hinder resas från offentligrättsliga rättighetshavares sida mot denna typ av utnyttjanden som f. ö. påminner om s. k. "reverse engineering” i fråga om integrerade kretsar (se 49 a å andra stycket i den föreslagna lagtexten). Det får alltså förutsättas att myndigheterna inte med stöd av sin upphovsrätt lägger hinder i vägen för

• Sida 109
•  Original

denna form av utnyttjanden. Skulle problem uppstå i detta hänseende får lagstiftningsåtgärder vidtas.

5.4.4.6 Rättigheternas övergång i anställningsförhållanden

Speciellt när det gäller datorprogram men även när det gäller integrerade kretsar blir frågan om rättigheternas övergång i anställningsförhållanden aktuell. Som nämnts i avsnitt 3.2.4 togs även denna fråga upp vid det expertmöte som hölls i Geneve i februari-mars 1985 om de upphovsrättsliga aspekterna på rättsskyddet för datorprogramvara. Det framhölls emellertid där att dessa problem principiellt sett var desamma som i andra situationer där skapande av skyddade verk skedde inom ramen för anställningsförhål- landen.

Upphovsrätten vilar i Sverige på filosofin att upphovsrätten till ett verk alltid från början tillhör den enskilde upphovsmannen. Från honom kan sedan de ekonomiska rättigheterna övergå till annan genom överlåtelse eller upplåtelse. De ideella rättigheterna kan dock inte överlåtas eller upplåtas. De stannar kvar hos den ursprunglige upphovsmannen eller hans arvingar. I viss omfattning kan emellertid dessa ideella rättigheter efterges med bindande verkan. dvs. upphovsmannen kan förklara sig avstå från dem. Reglerna härom finns i 3ä URL.

Överlåtelse eller upplåtelse av de ekonomiska rättigheterna sker vanligen genom avtal mellan upplåtaren och förvärvaren. Sådana avtal kan vara av olika slag exempelvis avtal varigenom rätten att utnyttja ett verk i ett visst hänseende upplåts för en viss tid (licensavtal). Det är här viktigt att hålla i minnet att även i exempelvis en beställningssituation där det gäller upphovsrättsligt skyddade verk. inbegripet datorprogram. upphovsrätten tillhör upphovsmannen och övergår till beställaren endast i den mån så följer av beställningsavtalet. I svensk rätt har man alltså inte samma system som inom den anglosachiska upphovsrätten. där rätten till ”works made for hire" principiellt sett från början tillhör beställaren om inte annat framgår av avtalet.

Upphovsrättsligt skyddade verk, inbegripet datorprogam. kan tillkomma inom ramen för anställningsförhållanden. Detta är i själva verket en mycket vanlig situation just när det gäller datorprogram och den vållar en del problem på grund av programskapandets speciella karaktär och den stora rörligheten inom branschen.

Den lagreglering som finns när det gäller upphovsrättens övergång finns i 3 kap. URL. Här finns dels vissa allmänna bestämmelser. dels Specialregler om särskilda typer av överlåtelseavtal. nämligen rätt till offentligt framfö- rande, förlagsavtal och avtal om filmning. Dessa Specialregler har inte någon särskild relevans när det gäller datorprogram. Däremot har de allmänna reglerna giltighet även för överlåtelse av rättigheter till skyddade datorpro- gram.

Dessa allmänna regler finns dels i 27—28 åå URL. som innehåller allmänna bestämmelser om överlåtelse. dels i 41 och 42 åå URL som handlar om upphovsrättens övergång vid upphovsmannens död. förbud mot utmätning av upphovsrätt m. m. De allmänna bestämmelserna innebär först och främst

• Sida 110
•  Original

att upphovsrätt får helt eller delvis överlåtas med den begränsning som gäller för den ideella rätten. Överlåtelse av exemplar innebär inte överlåtelse av upphovsrätt (27 5). Om inte annat har avtalats får den till vilken upphovsrätt har överlåtits inte ändra verket eller överlåta rätten vidare. Om rätten ingår i en rörelse får den dock överlåtas tillsammans med rörelsen eller del därav. Om så sker svarar emellertid överlåtaren fortfarande för avtalets fullgörande (28 å).

De nu nämnda bestämmelserna gäller även för avtal om överlåtelse eller upplåtelse av rätt till datorprogram. Om och i vad mån förvärvaren har rätt att göra ändringar i programmet eller överlåta rätten vidare är alltså en fråga om tolkning av överlåtelse- eller upplåtelseavtalet.

Frågan om upphovsrättens övergång i anställningsförhållanden får. även när det gäller rättigheterna till programvara. ses i ljuset av de nu nämnda reglerna. Om och i vad mån rätten övergår till arbetsgivaren beror alltså främst på innehållet i anställningsavtalet och hur detta kan tolkas. För de fall då det är svårt att få klarhet i frågan har man i svensk doktrin ställt upp ett slags tumregel. Denna innebär att i fråga om verk som är tillkomna i tjänsten eller enligt ett särskilt åtagande gentemot arbetsgivaren så får denne utnyttja verket i sin normala verksamhet och i den omfattning som någorlunda säkert kunde förutses när verket tillkom.

Har enligt vad som nu har sagts rätten gått över till arbetsgivaren stannar den i regel kvar hos denne även om den anställde sedermera slutar sin anställning.

Även vad som nu har nämnts om övergång av rättigheter i anställnings- förhållanden har tillämpning på datorprogram. Detta har en stor praktisk betydelse. Rättigheterna till datorprogramvara kan alltså övergå till arbets- givaren i enlighet med vad som uttryckligen eller tolkningsvis eller enligt den angivna tumregeln följer av anställningsavtalet. Arbetsgivaren har då rätt att med de begränsningar som följer av det anförda utnyttja programvaran i sin verksamhet, inbegripet vidareöverlåtelse och ändring av materialet, och denna rätt har han normalt även sedan den anställde eventuellt har slutat sin anställning. Eftersom ett datorprogram såsom verk är skyddat i samtliga sina olika stadier innebär detta att arbetsgivaren äger förfoga över sådana program även i form av exempelvis källkod.

När det gäller övergång av rättigheter i anställningsförhållanden kan också komma in frågor om den ideella rätten. exempelvis förbudet mot att i verk göra ändringar som är kränkande för upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart. När det gäller skapande av datorpro- gram i anställningsförhållanden får emellertid helt allmänt sägas att den som tar en anställning för att där skapa program därigenom också får finna sigi att hans eller hennes program kan komma att ändras eller bearbetas för att passa för olika typer av användning.

Vad arbetsgivaren kan erhålla är rätten att förfoga över verket/ programmet. Huruvida han har en ensamrätt till detta utnyttjande eller på annat sätt kan hindra den anställde att själv utnyttja programmet exempelvis efter avslutad anställning. år principiellt sett en helt annan sak. I vissa fall kan arbetsgivaren ha förvärvat den exklusiva rätten att utnyttja programmet och

• Sida 111
•  Original

den anställdes egna utnyttjanden kan i så fall utgöra åtminstone ett avtalsbrott i förhållande till arbetsgivaren. I andra fall kan arbetstagarens utnyttjande utgöra ett brott mot lojalitetsplikten mot arbetsgivaren eller strida mot lagstiftningen om företagshemligheter.

Frågan om upphovsrättens övergång i anställningsförhållanden har tidigare diskuterats inom upphovsrättsutredningen utan att dock något förslag har lagts fram. Man har nu bland annat pekat på att det finns exempel på olika illojala förfaranden då anställda slutat hos en arbetsgivare och tagit med sig material för utnyttjande hos den nye arbetsgivaren. Så har exempelvis källkoder till datorprogram på detta sätt kommit att användas hos andra arbetsgivare än den hos vilken de har tagits fram. Trots detta finns det enligt vår mening avgörande skäl mot att specialreglera övergång av rättigheter till datorprogram inom anställningsförhållanden.

Ett sådant skäl är att det är föga lämpligt att lagstifta i detta ämne när det gäller en speciell typ av verk där förhållandena inom branschen dessutom kan variera mycket. Ett annat skäl är att en sådan lagstiftning skulle kunna verka alltför hämmande på branschens utveckling. Ytterligare ett skäl är att det än så länge. bortsett från enstaka fall. inte synes ha förekommit ett sådant missbruk att lagstiftning kan vara påkallad, åtminstone inte inom ramen för den upphovsrättsliga lagstiftningen.

Vi menar alltså att frågan om övergången av rättigheter till datorprogram tillkomna i anställningsförhållanden inte bör regleras särskilt inom ramen för upphovsrättslagen. Åtminstone tills vidare bör frågorna lösas av parterna själva med ledning av den lagstiftning och praxis som finns på det upphovsrättsliga området och som kort har berörts här.

• Sida 112
•  Original

• Sida 113
•  Original

6. Rättsskyddet för integrerade kretsar (”chips”)

6.1. Inledning

När det gäller förhållandet mellan datorer och intellektuellt rättsskydd har på senare tid en speciell fråga blivit aktuell, nämligen den som gäller skyddet för integrerade kretsar ("chips”). Härmed avses i huvudsak ytterst små system av elektriskt ledande material som är anbragta i skivor av kisel eller liknande s. k. halvledarmaterial och som kan användas för att lagra datorprogram och/eller fullgöra ungefärligen samma funktioner som en dator. I den mån en sådan integrerad krets innehåller ett datorprogram gäller för dettas rättsliga skydd vanliga regler. Den fråga som är särskilt aktuell i samband med de integrerade kretsarna är i stället vilket rättsskydd som föreligger för utformningen av det mycket komplicerade elektriskt ledande systemet i en sådan krets. Frågan har blivit särskilt aktuell på grund av ny amerikansk lagstiftning på området.

6.2 Teknisk bakgrund

I de sammanhang som det här gäller används uttrycket ”halvledare”. Härmed avses material som har en ledningsförmåga liggande mellan isolatorer och metalliska ledare och vars elektriska egenskaper lätt kan modifieras med vissa tillsatser, s. k. dopämnen. De halvledare som används vid chipsframställning är främst kisel men även andra material såsom germanium eller galliumarsenid förekommer. I en tunn skiva av sådant material framställs ett antal system bestående av mikroskopiskt små elektronikkomponenter, t. ex. omkopplare (”switches”), som kontrollerar strömbanori ett mycket komplicerat mönster av ytterst tunna ledningar som förbinder dessa komponenter. En sådan skiva innehåller enheter avsedda att utföra vissa speciella elektroniska funktioner. Denna enhet kallas integrerad krets eller ”chip”. Den senaste generationen av chips kan innehålla mer än en million omkopplare samlade på en kiselyta av en lillfingernagels storlek. Den kiselskiva som används som underlag för chipsframställningen kan innehålla flera hundra eller fler oftast identiska chips.

En integrerad krets eller chip av den typ som har beskrivits här kan konstrueras att utföra ett stort antal olika funktioner. Den kan sålunda fungera som mikroprocessor och som minne. En mikroprocessor kan utföra alla de funktioner som centralenheten i en dator kan utföra, dvs. olika bearbetningar av information. Mikroprocessorer används i stora antal t. ex.

• Sida 114
•  Original

för persondatorer och hemelektronikprodukter. En integrerad krets med minnesfunktioner kan lagra antingen programvara eller data som avses skola bearbetas eller lagras för senare användning. Mikroprocessor- och minnes- funktionerna kan fullgöras av olika chips men kan också föras samman i en och samma integrerade krets.

Framställning av den slutliga produkten i form av ett chip sker i flera olika stadier. Det första stadiet innebär att man bestämmer vilka funktioner som man vill att den slutliga produkten skall utföra och i grova drag definierar de fysiska och elektroniska egenskaperna hos produkten.

Nästa steg innebär att man utformar de elektroniska kretsar som behövs för att fullgöra de önskade funktionerna. Detta innebär i huvudsak att man på papper eller med datorhjälp gör en schematisk framställning av de olika elektriska komponenter som måste finnas och hur de skall bindas samman för att fullgöra de önskade funktionerna.

Det steg som därefter följer är det svåraste. mest komplicerade och mest arbetskrävande, nämligen utformningen av mönstret för den elektroniska krets som sedan skall överföras på underlaget dvs. själva chipet. Vid utformningen av layouten för detta mönster måste flera faktorer beaktas. Det viktigaste är att man lyckas finna den tekniskt mest ändamålsenliga lösningen som ger bästa resultat till lägsta kostnad. Utformningen av kretssystemet måste vara kompakt dels för att få plats på chipets yta. dels för att strömmen skall passera kortast möjliga distans, något som är väsentligt särskilt för att få den erforderliga snabbheten i stora system. Utformningen av den bästa lösningen sker på grundval av teoretiska kunskaper hos den som utformar kretssystemet samt dennes intuition och skapande arbete och framför allt på grundval av upprepade prov och lärdomar av begångna misstag.

Sedan man har bestämt utformningen av den integrerade kretsen vidtar framställningen av själva chipet. Detta består som nyss har nämnts av en tunn kiselskiva i vilken vissa områden givits speciella elektriska egenskaper med hjälp av fysikaliska eller kemiska processer, såsom diffusion eller jonimplan- tation av s. k. dopämnen (se vidare nedan). Dessa områden bildar i samverkan komponenterna i en elektronisk krets. Som underlag för framställningen av ett chip framställs vad som på engelska kallas för ”masks”. dvs. masker vilka används som negativ för vissa fotografiska processer med vars hjälp de ovan nämnda områdenas läge bestäms. Som underlag för dessa masker framställs en kombinationsritning. där kretsarna på de olika lagren i chipet framställs i olika färger på ett stort papper. Alternativt kan samma information framställas i digital form genom att alla relevanta data och koordinater i ritningen lagras på ett medium. exempelvis ett magnetband eller en magnetisk skiva. Denna information på papper eller datamedium används sedan för att framställa en serie av masker. oftast i form av ett mönster på en glasskiva. Dessa masker motsvarar i stort sett fotonegativ och används sedan för framställningen av själva chipet. Alternativt kan den i digital form lagrade informationen överföras till chipet utan användning av sådana masker. Man låter då denna digitala information direkt styra en ljus— eller elektronstråle som belyser ytor på kiselskivan som

• Sida 115
•  Original

skulle representeras av de genomskinliga partierna på motsvarande mask.

Framställningen av chipet sker genom att material etsas eller eljest tas bort från själva kiselskivans yta och delvis ersätts med annat material som kan förändra dess ledningsegenskaper. Denna process, varigenom man alltså anbringar de elektriskt ledande kretsarna i en kiselskiva, innebär i princip att man bygger upp den elektroniska kretsen i kiselskivan i stegi överensstäm- melse med de mönster som finns på maskerna. Maskerna används alltså för att kontrollera och styra framställningen av själva chipet. Överföringen till kiselskivan kan ske på olika sätt. Vanligast är emellertid att kiselskivan till vilken överföringen skall ske och där flera olika kretsmönster får plats är täckt med material, vanligen kiseloxid. som är mera känsligt för syra än själva underlaget. Ovanpå detta kiseloxidlager finns en tunn hinna av ett material (5. k. fotoresist) som inte är syrakänsligt. Över detta material läggs sedan den nyssnämnda glasskivan där de genomskinliga delarna utgörs av den elektroniska kretsen i en mask medan resten av glasskivan är ogenomskinlig. När glaset belyses med ultraviolett ljus förändras fotoresisten kemiskt ("polymeriseras") så att den blir okänslig för vissa lösningsmedel. Nästa steg är att kiselskivan tvättas i ett sådant lösningsmedel. De polymeriserade delarna av resistlagret stannar då kvar medan resten av lagret försvinner. Detta innebär att maskens mönster framträder på kiselunderlaget som strängar av polymeriserad resist. Därefter placeras materialet i ett syrabad där de delar av kiseloxiden på kiselskivan vilka inte är skyddade löses upp. Därpå tas resten av resistlagret bort. Slutresultatet blir en kiselskiva där mönstret från masken framträder i upphöjd form som kiseloxidsträngar på skivans yta. Man kan sedan genom 5. k. diffusion eller jonimplantering föra in aluminium, fosfor, bor eller arsenik i de ytpartier som inte skyddas av kiseloxid. Dessa ämnen kan drivas in till olika djup och därigenom förändras de elektroniska ledningsegenskaperna hos skivans olika delar. På detta sätt framställs de för kretsen erforderliga elektriskt verksamma komponenterna, dvs. transistorer eller ”switchar” etc.

Framställningen av ett chip innebär vanligen åtta till tolv procedurer som den nu nämnda. För varje procedur används olika masker. När dessa procedurer är avslutade har kiselskivan ett tredimensionellt mönster av områden med olika elektriska egenskaper, vars geometriska utformning har direkt motsvarighet i maskens mönster. De olika områdena förbinds med varandra och med kretsens tilledningskontakter med hjälp av ett eller flera ledningsmönster som på likartat sätt etsas ut ur ett metallskikt som läggs på kiselskivans yta och punktvis binds samman med de elektriska komponen- terna i kiselskivan genom etsade hål i kiseloxidskiktet.

Eftersom varje integrerad krets normalt är liten ryms ett stort antal sådana kretsar (chips) på en kiselskiva som ofta har en diameter på 100 mm. Kiselskivorna delas med stor precision så att man får ett antal chips av vardera högst en lillfingernagels storlek. Varje chip består alltså av en liten kiselbricka. vanligen 0,3 mm tjock, med sitt elektroniska kretsmönster. Ett chip eller eventuellt flera monteras på ett underlag, ansluts till tillednings- kontakter och innesluts i ett hölje av keramiskt material eller plast.

Det skall tilläggas att den tekniska utvecklingen på detta område går

• Sida 116
•  Original

mycket snabbt och att nya tekniska metoder kan bli aktuella för chipspro- duktion. Som nyss antytts kan chips också framställas genom att en elektronstråle "ritar” mönstret på kiselskivan utan att man alltså direkt använder sig av någon mask.

Ett chip av den typ som nu har beskrivits kan ha en mycket stor kapacitet. Som nyss har nämnts kan den innehålla mer än en million omkopplare (”switches") eller andra komponenter. Som jämförelse kan nämnas att ungefär 5 000 sådana "switches" används i ett digitalur och ungefär 20 000 i en vanlig fickråknare.

6.3 Allmänt om rättsskyddet mot piratkopiering av integrerade kretsar

Utvecklingen och framställningen av chips kräver uppenbarligen stora intellektuella ansträngningar, mycket arbete och stora kostnader. Det har för amerikansk del angetts att utvecklingskostnaderna för ett enda chip kan uppgå till 100 millioner dollar. Å andra sidan är det fullt möjligt att med kemiska eller andra medel lösa upp ett chip, frilägga dess olika lager, fotografera dessa och för en kostnad av mindre än 50 000 dollar reproducera den mask som bildar underlagsmaterialet och sedan framställa egna chips på grundval av detta. Dessa chips kan säljas till en kostnad som ligger långt under den till vilken originalchipet kan saluföras. Den som skapat originalet måste genom sina priser försöka få igen kostnaderna för utveckling och framställning av detta medan konkurrenten inte har några sådana kostnader. En sådan kopiering av andras innovationer på chipsområdet är särskilt lockande dels därför att åtminstone vissa typer av chips emellanåt har varit en bristvara, dels därför att förtjänstmöjligheterna är så stora.

Kopieringen av andras innovationer på chipsområdet har givetvis den effekten att marknadens behov av sådana produkter kan tillgodoses till låga priser. En okontrollerad kopiering har emellertid också ett antal negativa effekter. En sådan effekt är att stimulansen för och möjligheterna till nyskapande på området förhindras. Den som har framställt en innovativ produkt berövas möjligheten att täcka sina kostnader och därmed också möjligheten att investera i framtida forskning och utveckling på området. Denna utveckling drabbar direkt den som har framställt den innovativa produkten men kan också avskräcka andra från nyskapande på området. Det rör sig här i grund och botten om samma problem som på det intellektuella rättsskyddets område i allmänhet. En av dettas främsta funktioner är att stimulera skapande verksamhet i olika former och därigenom bidra till den ekonomiska, kulturella och sociala utvecklingen i samhället. Problemen kring den okontrollerade kopieringen på chipsområdet blir emellertid speciellt besvärande, dels därför att investerings- och utvecklingskostnader- na är så höga. dels därför att man framför allt i de industrialiserade länderna är på väg in i ett högteknologisamhälle som är alltmera beroende av datortekniken.

Mot den bakgrund som nu har nämnts har i flera olika länder frågan väckts om det rättsskydd som kan finnas mot kopiering av chipsprodukter. dvs. främst vilket skydd som kan finnas genom nationell och internationell lag på

• Sida 117
•  Original

det intellektuella rättsskyddets område. Man har då på många håll funnit att denna lagstiftning för närvarande ger ett otillfredsställande skydd när det gäller de skapande aspekterna på produktionen av chips.

I den mån chips saluförs under särskilda varumärken kan givetvis andras saluförande av chips under samma eller liknande varumärke angripas enligt varumärkeslagstiftningen. Detta skydd har emellertid endast ett begränsat intresse i detta sammanhang och tar inte sikte på problemets kärna, nämligen skyddet för själva den innovativa skapande insatsen vid utvecklingen av det elektroniska kretssystemet i ett chip.

Också patentlagstiftningen har begränsad tillämplighet i sammanhanget. Denna lagstiftning avser som en utgångspunkt att ge ett tidsbegränsat skydd på grundval av registrering åt uppfinningar som är industriellt användbara under förutsättning att de är nya, har teknisk effekt och når ”uppfinnings- höjd". I princip ger patentlagstiftningen alltså ett skydd för industriellt användbara idéer och deras olika utformningar medan upphovsrätten uteslutande ger ett skydd för utformningen som sådan av olika typer av idéer och inte ett skydd för formen. Detta innebär att patentlagstiftningen kan ge skydd för själva processen för framställningen av ett chip och i och för sig även för det elektroniska kretssystemet i ett chip under förutsättning att systemet är ide'mässigt nytt och når uppfinningshöjd i patentlagstiftningens mening. Just i dessa förutsättningar ligger emellertid också patentlagstift- ningens brister när det gäller att ge skydd för chips. Eftersom denna lagstiftning i princip avser idéer ger den inte något skydd för den speciella utformningen som sådan av kretsarna i ett chip, dvs. för den del där kostnader och kreativa insatser ligger. Vanligen är själva idén i en krets inte ny och når oftast i vart fall inte uppfinningshöjd och är därför inte patenterbar. Vidare torde i allmänhet ett patent avseende metoden för framställning av ett chip inte hindra andra från att ta över och utnyttja utformningen av själva kretsen.

Även upphovsrätten har påtagliga brister när det gäller tillämpningen på chips. Upphovsrätten skyddar i och för sig upphovsmannens personliga utformning av en viss idé. Vidare kan upphovsrätt till ett verk gälla oberoende av syftet med detta. Sådan rätt kan gälla exempelvis för sådana ”nyttiga” verk som handböcker, kartor, diagram, ritningar och — som närmare utvecklas i tidigare sammanhang — datorprogram. Från denna principiella synpunkt kan den speciella designen av de elektroniska kretsarna mycket väl anses som en typ av verk. Under förutsättning att en tillräckligt stor kreativ insats föreligger i tillskapandet av ett sådant elektroniskt kretsmönster kan ett slags beskrivande verk anses föreligga. Denna fråga berörs närmare sedan i avsnitt 6.5.2.1. Problemen när det gäller upphovs- rättsskyddet ligger på ett annat plan. Enligt vissa länders lag skyddar upphovsrätten inte ”utilitarian works” och när det gäller bruksföremål ges skydd endast åt den konstnärliga designen. Vidare måste medges att man när det gäller sådana kretsmönster befinner sig i utkanterna av vad det upphovsrättsliga systemet typiskt sett kan anses omfatta. Tveksamhet råder vidare om hur de internationella upphovsrättsliga konventionerna kan komma att tillämpas på sådant material som det här gäller.

• Sida 118
•  Original

6.4 Den amerikanska ”Semiconductor Chip Protection Act of 1984”

De problem som hör samman med det bristfälliga intellektuella rättsskyddet för chips har blivit särskilt kännbara i Förenta Staterna som är världens främsta producent av sådana produkter. Detta är också det första land som har tagit upp denna fråga till särskild behandling och gjort den till föremål för speciell lagstiftning. Detta har — efter långvariga diskussioner i kongressen och skilda meningar i senaten och representanthuset — tagit formen av ”Semiconductor Chip Protection Act of 1984". Denna antogs av kongressen under hösten 1984 och fick presidentens signatur den 8 november 1984 och blev därigenom gällande lag i Förenta Staterna.

Genom lagen skapas ett upphovsrättsligt färgat skydd för chips vilket ingår som kapitel9 i vad som kallas ”Title 17, United States Code" och där kapitlen 1—8 utgör Copyright Act. Den nya lagen ingår emellertid inte i Copyright Act eftersom skyddet inte grundas på upphovsrätt i egentlig mening utan utgör en egen s.k. ”sui generis” form för skydd.

Det fanns flera anledningar till att man till slut valde formen av ett självständigt skydd i stället för att utforma ett skydd inom den egentliga upphovsrätten. En anledning var att man ansåg de ”mask works” som lagen skyddar utgöra underlag för ett slags industriell intellektuell äganderätt i motsats till upphovsmännens rätt till litterära och konstnärliga verk. Ett ”mask work” kunde svårligen låta sig jämföras med en bok och Copyright Office hade också vägrat att registrera chips som exemplar av ”pictorial graphic or sculptural works” enligt Copyright Act. Istället borde skyddet ges som en form av industriell upphovsrätt.

Det kunde i och för sig finnas skäl för att välja ett upphovsrättsligt skydd. Detta hade också föreslagits i senaten som i detta hänseende hade stannat i en annan mening än representanthuset vilket förordade ungefär den form för självständigt skydd som sedan blev slutresultatet. De skäl som främst kunde anföras för ett upphovsrättsligt skydd var två. Det ena var möjligheterna till ett internationellt skydd och det andra var att de sedan länge etablerade upphovsrättsliga principerna kunde utnyttjas för att fastställa omfattningen av skyddet för ”mask works”. Vid en närmare analys ansåg man emellertid att dessa två argument inte var hållbara.

När det först gällde det internationella skyddet fann man att det överskuggande intresset var att skapa ett adekvat inhemskt skyddssystem, särskilt som möjligheterna till ett internationellt upphovsrättsligt skydd för ”mask works" bedömdes som osäkra. Inget annat land hade dittills gett skydd enligt Världskonventionen om upphovsrätt som ju är den enda upphovsrättsliga konvention som Förenta Staterna är anslutna till. Det fanns ingen möjlighet att förutse om något annat land skulle instämma i uppfattningen att de funktionella aspekterna hos en integrerad krets kan skyddas enligt upphovsrätten. Vidare fanns åtskilliga tekniska problem när det gällde att foga in ”mask works” under skyddet enligt den nämnda konventionen. Bland sådana frågor kan nämnas innebörden av begreppet ”exemplar” (”copy”) enligt konventionen, verkan och innebörden av begreppet ”publicering" (”publication”) och relationerna till upphovsrät-

• Sida 119
•  Original

tens formalitetskrav samt slutligen frågan om ”mask works" kunde anses som fotografiska verk eller brukskonst för att försvara den 10-åriga skyddstid som man ville ha.

Till dessa tekniska aspekter kom också vissa andra av politisk eller liknande karaktär. Om Förenta Staterna införde ett upphovsrättsligt skydd för ”mask works" skulle man enligt konventionens princip om nationell behandling vara skyldig att ge motsvarande skydd åt sådana verk från andra konventionsländer utan att få motsvarande skydd i dessa andra länder.

Mot bakgrund härav drog man slutsatsen att ett självständigt skydd för ”mask works” skulle vara bäst i överensstämmelse med Förenta Staternas intressen på det internationella planet. Den nya lagen överensstämmer inte med och ärinte heller avsedd att motsvara kraven enligt Världskonventionen om upphovsrätt. Eventuellt internationellt skydd ges i stället på en bilateral basis. Däremot var man angelägen om att utforma den nya lagen så att den var i överensstämmelse med GATT (General Agreement on Tariffs and Trade). Detta har uppnåtts genom att man i lagen på basis av reciprocitet behandlar in- och utländska rättighetshavare lika och dessutom behandlar intrång lika oavsett om de har begåtts av amerikaner eller utlänningar.

När det sedan gällde de inhemska aspekterna på skydd enligt upphovs- rättslagstiftningen så fann man också där en rad problem. Dessa har delvis berörts tidigare. De rör framför allt att Copyright Act inte skyddar ”useful articles” och vidare att skyddet för konstruktionsritningar och liknande inte skyddar rättsinnehavaren mot att någon annan mångfaldigar den artikel som ritningen avser. Ingen domstol hade dittills ansett att kopiering av ett chip utgjorde intrång i rätten till den tekniska ritningen. Man kom här också in på den filosofiska och rättspolitiska frågan om skillnaden mellan formskyddet enligt upphovsrättslagstiftningen och idéskyddet enligt patentlagstiftningen och de därav följande skillnaderna i omfattning, utformning, varaktighet och ändamål mellan de olika skyddsformerna. Den därav följande frånvaron av skydd för ”useful articles” hade i andra länder delvis kompenserats genom olika former av mönsterskydd. Något motsvarande sådant skydd var inte påtänkt i Förenta Staterna.

Sammanfattningsvis fann man de filosofiska, konstitutionella, rättsliga och tekniska problemen i samband med upphovsrättsligt skydd för chips vara så stora att man inte ville gå den vägen. Ett självständigt rättsskydd skulle vara bättre ägnat att möta det verkliga behovet och undvika en osäkerhet om upphovsrättslagstiftningens tillämpningsområde och en möjlig ”distortion” av denna.

Den Semiconductor Chip Protection Act som blev resultatet av dessa överväganden innehåller 14 paragrafer, numrerade 901—914.

Paragraf 901 innehåller definitioner av vissa begrepp som förekommer i lagen. Av dessa är vissa definitioner särskilt viktiga. En sådan definition rör begreppet ”semiconductor chip product”. Härmed avses ”the final or intermediary form of any product” som uppfyller båda följande två egenskaper, nämligen

”(A) having two or more layers of metallic, insulating, or semiconductor material, deposited on , or etched away or otherwise removed from, a piece of

• Sida 120
•  Original

semiconductor material in accordance with a predetermined pattern; and

(B) that is intended to perform electronic circuitry functions”. Även begreppet ”mask work” är självfallet viktigt. Härmed avses ”the 2-dimensional and 3—dimensional features of shapes, pattern and configura- tion of the surface of the layers of a semiconductor chip product, regardless of whether such features have an intrinsic utilitarian function that is not only to portray the appearance of the product or to convey information”.

Denna paragraf innehåller även definitioner av vad som menas med ”fixation” av ett ”mask work”. Härmed menas i huvudsak att verket är överfört i chipsprodukten med rättsinnehavarens tillstånd på ett sådant sätt att verket kan uppfattas, mångfaldigas eller eljest återges för mera än en rent flyktig period.

Iden följande delen av lagen tas sedan olika aspekter på skyddet upp. Här skall inte göras någon detaljerad genomgång av lagen utan endast anges vissa huvudpunkter. Vissa aspekter berörs närmare i det avsnitt som berör svensk rätt och där jämförelser också görs med den amerikanska lagen.

5902 handlar om föremålet för skyddet och handlar främst om de s.k. anknytningsmomenten för skyddet, dvs. vilka ”mask works” som åtnjuter skydd. Huvudtanken är att skydd ges bara åt amerikanska produkter dvs. sådana vars upphovsman är amerikansk medborgare eller har hemvist där eller som har kommersiellt utnyttjats första gången i Förenta Staterna. Presidenten kan emellertid på basis av reciprocitet bilateralt utvidga skyddet till att gälla också utländska produkter. Denna fråga berörs närmare i det följande (avsnitt 6.5.2.5).

I % 903 behandlas vem som är rättsinnehavare när det gäller skyddet för ”mask works”. Som huvudregel tillhör rättigheterna den som skapat verket. Rättigheterna kan överlåtas eller upplåtas till annan enligt detaljerade regler i paragrafen.

Skyddstiden regleras iå904 och är 10 år från antingen registrering av verket i Copyright Office eller dess första kommersiella utnyttjande, vilken tidpunkt av dessa som infaller först.

& 905 behandlar de rättigheter som lagen ger. De är i huvudsak vad som i svensk upphovsrättslig lagstiftning kallas mångfaldiganderätt och spridnings- rätt och behandlas närmare i avsnitt 6.5.2.2 nedan.

Inskränkningar i rättigheterna behandlas i de två följande paragraferna. [5906 behandlas vad som kallas ”reverse engineering” vilket i huvudsak avser analys av innehållet i ett ”mask work” och skapandet av ett nytt självständigt sådant verk på grundval av sådan analys. Vidare behandlas inskränkningari spridningsrätten (”first sale”). & 907 handlar om frihet från sanktioner i vissa fall av ”innocent infringement”. Båda dessa paragrafer berörs närmare i avsnitten 6.5.2.2 och 6.5.2.4 nedan.

En förutsättning för skydd enligt lagen är att registrering av ”the mask work” sker i Copyright Office inom två år från det första kommersiella utnyttjandet av verket någonstans i världen. Dessa bestämmelser finns i 5 908. En annan formalitet som inte är ett villkor för skydd men som ger en presumtion härom är ”the mask work notice” (beteckningen ”mask work”, bokstaven ”M” eller symbolen (M)), som regleras i 5909.

• Sida 121
•  Original

åå 910 och 911 handlar om ”enforcement of exclusive rights" resp. ”civil actions”. I & 912 behandlas förhållandet till andra lagar och påföljande paragraf, & 913, innehåller övergångsbestämmelser.

I & 914 slutligen finns vissa speciella övergångsbestämmelser. Här ges the Secretary of Commerce möjlighet att under vissa förutsättningar tillfälligt för högst tre år genom beslut utsträcka skyddet till ”mask works” från andra länder. Dessa regler behandlas närmare i avsnitt 6.5.2.5 nedan.

6.5. Rättsläget i Sverige

6.5.1. Allmänt om skyddsmöjligheterna

Av vad som har sagts nu framgår att begreppet ”mask works” (för vilket ingen egentlig översättning till svenska torde finnas; i fortsättningen används emellanåt uttrycket "mask” och ”masker") utgör två- eller tredimensionella framställningar av de elektroniskt ledande kretsarna i en halvledare (chip). På ett sätt kan dessa masker sägas vara den stencil eller den mall efter vilken kretsarna i ett chip sedan framställs. Masken fyller ingen som helst prydnadsfunktion utan utgör uteslutande ett ledningsschema för hur elektroner skall passera i ett chip.

Chips och andra halvledare utgör en mycket betydelsefull beståndsdel i många av de apparater som finns i samhället idag. Man finner chips i de robotar som styr industriella processer, fickräknare, armbandsur, köksut- rustningar, telefoner, kassaapparater, hemdatorer och leksaker. Som förut har nämnts har chips åtminstone vid vissa tillfällen varit bristvara och en omfattande olovlig kopiering av chipsprodukter äger rum, speciellt i länder i Ostasien. Denna piratkopiering drabbar främst världens största fabrikant av sådana produkter. nämligen Förenta Staterna. Även andra länder har emellertid produktion av chips. När det gäller Sverige så förekommer en tämligen omfattande chipsproduktion exempelvis hos ASEA-HAFO och hos RIFA ingående i Ericsson-koncernen som driver sådan tillverkning både i Sverige och Förenta Staterna i samarbete med amerikanska företag. Med anledning av den senaste tidens utveckling, speciellt den nya amerikanska lagstiftningen på området, har frågan väckts om vilket rättsskydd som sådana chipsprodukter med svenskt ursprung kan ha.

Chips kan i viss omfattning ha skydd enligt varumärkeslagstiftningen och enligt marknadsföringslagen och lagstiftningen mot illojal konkurrens samt möjligen i någon mån enligt mönsterskyddslagstiftningen. Detta skydd är emellertid dels osäkert, dels i de flesta fall irrelevant eftersom det endast tar sikte på vissa åtgärder vid marknadsföringen av sådana produkter.

Ett visst skydd kan också ges enligt patentlagstiftningen. Detta skydd kan avse dels processen för framställning av chips, dels det grundläggande elektroniska ledningsschemat i ett chip. För patentskydd krävs att produkten är industriellt användbar och ny i förhållande till vad som tidigare är känt. Just dessa kriteria gör att patentskyddet är mindre användbart i fråga om chips. Nyhetskriteriet gör att patent kan förekomma beträffande principiellt sett nya idéer i fråga om ledningsscheman men däremot inte för olika anpassningar och bearbetningar av dessa grundläggande idéer för olika

• Sida 122
•  Original

industriella ändamål, dvs. för de insatser där huvuddelen av det individuella skapandet sker. Som har anmärkts i samband med den amerikanska lagstiftningen torde ett patent på processen för framställning av ett chip inte hindra andra från att tillgodogöra sig och utnyttja utformningen av det elektroniska kretssystemet. Mot denna bakgrund kan man dra slutsatsen att inte heller patentlagstiftningen ger något effektivt skydd mot olovlig kopiering av chips.

En viktig fråga blir då om den upphovsrättsliga lagstiftningen kan anses vara tillämplig på chipsprodukter och, om så är fallet, vilka rättigheter som kan följa därav för rättsinnehavaren. De överväganden som görs i det följande tar självfallet i främsta rummet sikte på möjligheterna till skydd för halvledarprodukter i Sverige. På grund av den amerikanska lagstiftningens stora betydelse och vikten av ett effektivt internationellt skydd på området, speciellt i förhållande till Förenta Staterna, tar emellertid stora delar av framställningen sin utgångspunkt i den nya amerikanska lagen.

6.5.2. Frågan om upphovsrättslagsttfmingens tillämpning på integrerade kretsar

6.5.2.1 Verksbegreppet

När det gäller den upphovsrättsliga lagstiftningen koncentreras uppmärk— samheten till möjligheterna för sådant skydd för den grundläggande intellektuella prestationen som ligger i utformningen av det elektroniska kretssystemet i ett chip. Detta innebär med andra ord att man måste ta ställning till om de ”mask works” som den amerikanska lagstiftningen nämner skulle kunna anses som verk i den svenska upphovsrättslagstiftning- ens mening.

Utgångspunkten är att upphovsrättslagen (URL) skyddar litterära och konstnärliga verk. Detta gäller vare sig verket ”utgör skönlitterär eller beskrivande framställning i skrift eller tal, musikaliskt eller sceniskt verk, filmverk eller alster av brukskonst eller kommit till uttryck på annat sätt” (1 % första stycket URL). Som har utvecklats även i samband med datorprogram— men hänförs till begreppet ”litterärt verk” också ”karta, så ock annat i teckning eller grafik eller i plastisk form utfört verk av beskrivande art.” (1 å andra stycket).

Verksbegreppet i URL är alltså utformat på ett synnerligen vidsträckt sätt. Föremålet för upphovsrätt anges genom en allmänt hållen beskrivning och inte genom någon uppräkning av de särskilda skyddsobjekten. Detta skedde fullt medvetet vid lagens tillkomst. Man ville utforma själva grundbegreppen ”på sådant sätt att de kan antagas behålla sin giltighet och användbarhet under så lång tid som möjligt” (prop. 1960:17 s. 48). Uttrycket ”litterärt eller konstnärligt verk” tas i en mycket vidsträckt mening, exempelvis så att begreppet ”litterära verk” också omfattar ”beskrivande framställningar, såsom handböcker, och framställningar genom ”tabeller, kurvor, bilder o.dyl.” (prop. samma sida). När det gäller dessa beskrivande framställningar anges i förarbetena uttryckligen att dessa kan vara både två- och tredimen- sionella. Av de förra kan nämnas teckningar och grafiska verk, varvid grafisk

• Sida 123
•  Original

har en dubbel betydelse av dels grafisk framställning (staplar. kurvor och liknande) dels en sammanfattning av vissa reproduceringsmetoder (träsnitt, kopparstick o. dyl.) (prop. 1960:17 s. 44).

När det gäller verksbegreppet kan man sammanfattningsvis konstatera att detta i lagen är avsett att vara mycket vidsträckt och omfatta alla uttryck för mänskligt andligt skapande oavsett det sätt på vilket detta har kommit till uttryck. Som har framhållits flera gånger i tidigare sammanhang innebär upphovsrätten endast ett formskydd, dvs. den skyddar upphovsmannens utformning av en viss idé och inte idén som sådan eller de fakta eller den information som verket kan innehålla. Vidare är sådana element som teknik, stil eller manér som upphovsmannen har använt sig av inte som sådana skyddade.

Som en utgångspunkt är det syfte för vilket verket har framställts irrelevant för om skydd skall ges eller inte. Detta framgår av att lagen skyddar både de estetiskt syftande konstnärliga verken och litterära verk och i fråga om de senare även beskrivande framställningar. Dessa beskrivande framställningar kan vara av flera olika slag. De kan beskriva och illustrera fakta, exempelvis när en karta avbildar jordytan, eller beskriva händelseförlopp, exempelvis då ett diagram beskriver en förgången eller förväntad ekonomisk utveckling. Begreppet litterära verk kan emellertid också omfatta olika typer av anvisningar för hur händelseförlopp skall bringas att inträffa. Det enklaste exemplet utgörs av handböcker och bruksanvisningar där det för läsaren talas om hur han eller hon skall bära sig åt för att uppnå ett visst resultat. Nästa steg är att en litterär framställning på något annat sätt innebär anvisningar för det mänskliga intellektet, exempelvis en pedagogisk uppläggning av en formel eller liknande som är allmänt känd eller har skapats av upphovsmannen. I princip kan även sådana uttryck för mänskligt intellektuellt skapande skyddas. Här är det emellertid viktigt att konstatera att fakta och idéer innefattade i en sådan formel inte är skyddade. Eftersom idéerna inte har skydd utesluts även själva algoritmen i en formel eller liknande alster från skydd. Relativitetsteorin som sådan är exempelvis oskyddad men det litterära verk där denna lades fram, beskrevs och utformades kan däremot ha skydd.

Ytterligare ett steg är när man diskuterar skydd för alster som inte utgör anvisningar för det mänskliga intellektet utan för en maskin. Det mest typiska exemplet härpå är programvara för datorer. Som närmare utvecklas i föregående huvudavsnitt anses program för styrning av processer i en dator utgöra litterära verk i upphovsrättslagstiftningens mening. Även här är det emellertid viktigt att konstatera att formlerna, idéerna och algoritmerna som sådana inte har skydd utan endast programskaparens personliga utformning av idéerna i programmet.

Mot den bakgrund som nu har angetts uppstår då frågan om utformningen av system för elektroniska kretsar i ett chip kan utgöra ett verk i URL:s mening. Något principiellt hinder mot upphovsrättsskydd för utformningen av kretssystem kan emellertid inte föreligga. Som förut har nämnts är det för upphovsrättsligt skydd likgiltigt för vilket ändamål verket har skapats. Det finns inget som från sådant skydd utesluter verk som inte har något annat

• Sida 124
•  Original

syfte än att vara ”nyttiga” i olika hänseenden, även om denna nytta endast skulle vara att leda elektroner på ett visst sätt för att på bästa sätt fullgöra de funktioner som verket, dvs. den elektroniska kretsen, är avsedd att utföra. Uppenbarligen krävs för att åstadkomma den effektivaste och bästa utformningen av en sådan krets en avsevärd skapande insats grundad på erfarenhet, intuition och förmåga till logiskt tänkande. Det är här principiellt sett samma form av skapande insatser som i fråga om exempelvis konstruktionsritningar och andra ”tekniska förebilder” som redan har skydd enligt URL och som uttryckligen nämns i 24 & URL. Principiellt sett är det här också fråga om samma art av insatser som när det gäller datorprogram. Liksom i fråga om sådana program förutsätter skapandet av ”mask works" ett val mellan olika möjligheter att uppnå det slutliga resultatet. Valet mellan dessa olika möjligheter kräver skapande intellektuella insatser av just den typ som förutsätts för tillkomsten av verk.

Av vad som nu har sagts följer slutsatsen att mönstret för de elektroniska kretsarna i ett chip principiellt sett kan utgöra verk i URL:s mening. Denna slutsats gäller kretsmönstret som sådant, dvs. kretsens utformning. Om sedan det upphovsrättsliga skyddet kan gälla kretsmönstret i dess olika fysiska utförandeformer är en annan sak, som diskuteras mera i det följande.

En förutsättning för upphovsrättsligt skydd är självfallet här. liksom i fråga om andra typer av verk, att det föreligger ”ett viss mått av självständighet och originalitet hos produkten” (prop. 1960:17 s. 49). Alstret skall med andra ord vara resultatet av en självständig andligt skapande verksamhet så att man når upp till vad som kallas för ”verkshöjd” hos alstret. Detta torde, mot bakgrund av vad som förut har sagts om de skapande insatserna, oftast vara fallet när det gäller de masker som det här är fråga om.

Självfallet kan inbegripandet av designen av elektroniska kretsar i det upphovsrättsliga verksbegreppet skapa åtskillig förvirring och tveksamhet. Utgångspunkten för framställningen hittills är emellertid enkel, nämligen att fastställa om området för gällande upphovsrättsskydd är så vidsträckt att det också omfattar sådana produkter som avses här. Som framgår av det tidigare sagda är svaret principiellt sett jakande. Åtminstone för svensk del föreligger knappast i samma omfattning de filosofiska och rättspolitiska problem som i den amerikanska lagstiftningsproceduren ledde till att man skapade ett självständigt skydd skilt från den egentliga upphovsrätten. Dessa problem hade uppenbarligen att göra med frånvaron av designskydd i Förenta Staterna och vägran att anse ”useful articles” vara verk. Man ansåg visserligen att ”mask works” hade vissa likheter med kartor, konstruktions- ritningar, fotografier och audiovisuella verk men ansåg att dessa produkter företedde stora skillnader både när det gällde funktionen och naturen hos den skapande verksamheten. Kartor överför huvudsakligen information och är inte ”useful articles” enligt Copyright Act. Konstruktionsritningar skyddas på grund av sina ”teckningsaspekter” och informationsinnehåll men skyddet omfattar inte framställning och distribution av de artiklar som ritningarna avser. Fotografier och audiovisuella verk skyddas för sina estetiska aspekter och bara med avseende på sitt eget utseende. I motsättning

• Sida 125
•  Original

till de typer av verk som nu har nämnts har ”mask works” enligt amerikansk uppfattning en annan innebörd. Dessa verk skall skyddas på grund av den tekniska och kreativa skicklighet som krävs för att åstadkomma layout och design av de elektroniska kretsarna. Verken har inget inneboende estetiskt syfte. Även om denna layout innehåller och avser att överföra information så är detta inte dess enda eller ens huvudsakliga syfte. Layoutens syfte åri stället att användas för tillverkningen av ”useful articles” nämligen halvledarpro- dukter. dvs. chips. Mot denna bakgrund och även av andra skäl som har med det internationella skyddet att göra stannade man alltså för ett självständigt skydd utanför upphovsrätten.

De amerikanska överväganden som nu har nämnts leder, som nyss har angetts. inte för svensk del till de svårigheter som blev märkbara i Förenta Staterna. I vissa betydelsefulla hänseenden skiljer sig situationen åt mellan länderna. Sålunda fäster man i Sverige inte alls som i Förenta Staterna avseende vid de estetiska aspekterna hos ett verk. Den tveksamhet som man har på amerikansk sida mot skydd enligt upphovsrättslagstiftningen synes också ha mera att göra med om upphovsrätten ger ett tillräckligt och adekvat skydd än med om dessa masker är att anse som verk eller inte. Detta är emellertid en helt annan fråga som inte har med verkskaraktåren att göra.

Den slutsats som nu har nämnts om tillämpningen av URL på integrerade kretsmönster är alltså principiell och det skall understrykas att något domstolsavgörande i denna fråga inte finns. URL:s tillämplighet på sådana kretsmönster är alltså inte säkerställd för alla praktiska fall. Detsamma gäller ifråga om skyddets utsträckning (se vidare under 6.5.2.2). Denna osäkerhet kan inte undanröjas endast genom att man uttryckligen för in kretsmönster under det vanliga upphovsrättsliga skyddet. Åtskilliga Specialregler skulle behövas och olägenheter skulle följa av en sådan ordning. Frågan har därför väckts om man i tillägg till det upphovsrättsskydd som kan finnas. bör införa ett speciellt skydd för sådana kretsmönster. Från industrins sida har med skärpa framhållits vikten av att man så långt det någonsin är möjligt undviker rättsosäkerhet på detta för svensk högteknologiindustri mycket betydelse- fulla område.

Ett sådant speciellt skydd i tillägg till det skydd som kan finnas enligt den egentliga upphovsrätten skulle klargöra skyddsfrågan och undanröja den osäkerhet om skyddet som ibland eljest kunde föreligga. För ett sådant speciellt skydd talar också att de länder som hittills har övervägt eller håller på att överväga frågan har valt eller lutar mot ett speciellt skydd. Ett sådant kan skräddarsys efter behoven och man kan undvika att göra våld på upphovsrättsliga principer eller traditioner.

Som har antytts i det föregående kan det i och för sig hävdas att ”mask works". dvs. verk som utgör mönster för kretsarna i en halvledarprodukt. är att anse som ett slags beskrivande litterära verk av den typ som anges i 1 & andra stycket URL. Mot bakgrund av vad som har sagts i det föregående. speciellt om behovet av rättslig klarhet. bör emellertid bestämmelser utformas om ett speciellt skydd i tillägg till det upphovsrättsliga skydd som redan kan finnas. Denna fråga behandlas närmare i avsnitt 6.5.2.2.2.

• Sida 126
•  Original

6.5.2.2 Tillämpning av upphovsrättslagen på mönstren för kretsarna i en halvledarprodukt (”mask works")

6.5.2.2.1 Allmänt

I den omfattning som de kretsmönster som avses här är att anse som skyddade verk enligt URL uppkommer frågan om det skydd som kan följa härav är adekvat för det utnyttjande som sker av verken vid framställningen av chips.

Som har framhållits i tidigare sammanhang är de rättigheter som URL tillerkänner varje upphovsman dels ekonomiska, dels ideella. De senare lämnas här därhän eftersom de i detta sammanhang torde ha mindre betydelse. De senare beskrivs i 2 % URL och innefattar en uteslutande rätt för upphovsmannen att förfoga över verket genom att framställa exemplar därav och genom att göra det tillgängligt för allmänheten. Detta gäller verket i såväl ursprungligt som ändrat skick, i översättning och bearbetning och i annan litteratur- eller konstart eller i annan teknik (2 & första stycket). Som framställning av exemplar anses också att verket överförs på anordning genom vilket det kan återges (2 5 andra stycket). Att verket görs tillgängligt för allmänheten definieras som att verket framförs offentligt eller att exemplar av verket antingen sprids till allmänheten genom utbjudande till försäljning, uthyrning eller utlåning eller visas offentligt (2 & tredje stycket).

I de grundläggande rättigheter som nu har beskrivits finns ett antal inskränkningar. Inskränkningari mångfaldiganderätten finns sålunda främst i 11—19 åå URL. Inskränkningarna i rätten till offentligt framförande finns i 20 & URL och i fråga om rätten till offentlig visning främst i 21—25 åå URL. De inskränkningar som nu har nämnts är relativt begränsade. De inskränk— ningar som finns i rätten till spridning av exemplar till allmänheten är å andra sidan mycket omfattande. Sålunda föreskrivs i 23 & URL att när ett litterärt eller musikaliskt verk har getts ut så får exemplar som omfattas av utgivningen spridas vidare och visas offentligt. Undantag gäller för uthyrning och liknande av exemplar av musikaliska verk. Detta innebär att upphovs- rätten i vad angår spridning till allmänheten och offentlig visning i hög grad är ”konsumerad” i fråga om utgivna exemplar. Motsvarande gäller enligt 25 å i princip också för konstverk.

Om utformningen av systemet för elektroniska kretsar i ett chip anses vara en typ av verk enligt den upphovsrättsliga lagstiftningen blir de nu nämnda rättigheterna med sina inskränkningar tillämpliga på utnyttjandet av dessa verk. Här kan emellertid uppstå en del mycket viktiga praktiska och principiella problem, vilka berörs i det följande och vilka i själva verket kan leda till att den från praktisk synpunkt viktigaste skyddsformen kan bli ett sådant speciellt skydd som nämnts i avsnitt 6.5.2.1 och som utvecklas närmare i det följande.

6.5.2.2.2 Mångfaldiganderätten När det gäller mångfaldiganderätten så innebär denna en ensamrätt för upphovsmannen att framställa exemplar av verket varmed också avses att

• Sida 127
•  Original

verket överförs på en anordning genom vilken det kan återges, exempelvis när musik spelas in på en skiva eller kassett.

När det gäller de kretsmönster varom här är fråga så utgörs vanligen det ”första” exemplaret av de ritningar som görs för layouten och utförandet av kretsarna i ett chip som sedan kan läggas ovanpå varandra så att de på en gång i tredimensionell form visar hur hela det integrerade kretssystemet kommer att se ut. Detta exemplar kan i sin tur mångfaldigas på vanligt sätt, t. ex. genom fotokopiering, och URL:s vanliga regler om mångfaldigande kommer då till användning.

Nästa steg i tillverkningen av ett chip är vid det hittills vanligaste förfarandet att layouten och mönstret överförs på något som motsvarar en stencil och som i princip är en glasskiva på vilken kretssystemet är klart och genomskinligt medan återstoden av glasskivan är ogenomskinlig. Även denna ”stencil” eller glasskiva representerar ett exemplar av det ursprung- liga verket eller masken.

Det är i samband med den följande delen av verkets utnyttjande för chipsframställning som de egentliga problemen med upphovsrättslagens tillämpning kommer.

Vid denna process överförs mönstret från glasskivan till en kiselskiva där man genom en etsningsprocess får mönstret i relief och där sedan de olika delarna görs elektroniskt ledande i olika mån. Denna överföring av mönstret från mönstret på glasskivan till kiselskivan liknar i viss mån både fotokopiering och exempelvis kopiering av ett fotografi. I princip innebär förfarandet att man med ljusstrålars hjälp direkt för över mönstret från en glasskiva till en kiselskiva och sedan genom olika kemiska processer vidare bearbetar mönstret på kiselskivan så att det får vissa egenskaper.

Mot bakgrund härav kan det hävdas att överförandet från glasskivan till kiselskivan är att anse som ett mångfaldigande, dvs. som en direkt kopiering av det ursprungliga mönstret. Denna situation skiljer sig i vart fall från den situtionen då man på grundval av ett beskrivande verk. t. ex. en konstruk- tionsritning. utför den produkt. t. ex. den maskin. som beskrivs där. Ett sådant förfarande utgör i svensk rätt lika litet som i amerikansk rätt ett intrång i upphovsrätten till själva ritningen. När det gäller överföringen av mönstret till glasskivan och därifrån till kiselskivan är det däremot närmast fråga om en direkt kopiering, dvs. ett överförande. av verket. och inte om ett utförande av det beskrivande verk som mönstret utgör. På visst sätt kan hävdas att beskrivningen av mönstret i den ursprungliga ritningen direkt överförs till ett fysiskt fungerande exemplar utan att man principiellt sett tillför några nya element. Att sedan det till kiselskivan överförda mönstret bearbetas vidare genom olika processer. anslutning av kontakter etc. tar i princip inte bort det faktum att en kopiering av kretsmönstret har skett i kiselskivan.

Man kommer mot denna bakgrund fram till att principiellt sett överfö- ringen av verket från glasskivan till kiselskivan och därmed till chipet i och för sig utgör en exemplarframställning som omfattas av URL:s regler härom.

Av vad som nu har sagts kan också följa att varje åtgärd varigenom man från ett chip kopierar eller för över kretsmönstret till ett annat chip på samma

• Sida 128
•  Original

sätt utgör ett mångfaldigande av det skyddade verk som kretsmönstret utgör.

Som ovan har nämnts har begreppet '”exemplarframställning” en vid- sträckt betydelse och omfattar enligt 2 & andra stycket URL också att verket överförs på en anordning genom vilken det kan återges. Med denna utgångspunkt kan hävdas att lagring av verket/masken i digital form på ett magnetband eller skiva och varje utförande av verket/masken från bandet på annat material. exempelvis en kisel- eller glasskiva. utgör ett nytt exemplar av verket.

Som förut har nämnts kan i vissa fall framställningen av chips ske på annat sätt än genom användandet av en mask från vilken mönstret ”kopieras” över på kiselskivan. Man kan nämligen lagra informationen rörande mönstret i en databas och från denna framställa mönstret på kiselskivan exempelvis genom att informationen får styra en elektronstråle som ”ritar” mönstret på skivan. I den snabba tekniska utveckling som äger rum på chipsområdet blir i själva verket detta förfaringssätt allt vanligare. Man bör därför undvika att bygga alltför mycket på förekomsten av masker i tillverkningsprocessen när man . söker att utforma ett lämpligt rättsskydd för integrerade kretsar. Över huvud taget bör man undvika att göra rättsskyddet beroende av den teknik som används. När det gäller chipsframställning måste emellertid även i fall då egentliga masker saknas ett ledningsmönster skapas som underlag för den fortsatta processen. Detta mönster kan utgöra ett skyddat verk lika väl som ett mönster som förs över på en glasskiva. Att mönstret lagras i form av digitala tecken i en databas gör därvidlag ingen principiell skillnad.

Vad som nu har sagts innebär alltså att man i och för sig kan tolka den svenska upphovsrättsliga lagstiftningen så att den redan nu innehåller ett skydd mot mångfaldigande av vad som i amerikansk rätt kallas för ”mask works”.

Skyddet kommer med denna tolkning att ungefärligen motsvara den rätt till ”mask works” som anges i & 905(1) i den amerikanska lagen och som innebär ”to reproduce the mask work by optical. electronic or any other means”.

Att URL:s regler om mångfaldiganderätten är tillämpliga innebär också att reglerna om inskränkningar i denna rätt blir tillämpliga, exempelvis reglerna i 11 i? om mångfaldigande för enskilt bruk. Som anförts i avsnitt 6.5.2.1 innehåller en integrerad krets ofta program. Iden mån så är fallet blir vad som gäller eller föreslås gälla för datorprogram också tillämpligt i fall då programmen är inkorporerade i chipsprodukten.

Den slutsats som nu har beskrivits innebär alltså att den upphovsrättsliga mångfaldiganderätten täcker också överföring av det integrerade kretsmön- stret från ett underlag till en kiselskiva och kopiering av kretsmönstret från ett chip till ett annat. Även om denna slutsats är riktig är emellertid. som antytts i avsnitt 6.5.2.1. skyddsfrågan knappast slutligt löst därmed.

Det största problemet i sammanhanget ligger i osäkerheten om rättsläget intill dess lagstiftare eller domstolar har gett klarhet i frågan. Vad som har angetts ovan kan visserligen hävdas vara den teoretiskt riktiga utgångspunk-

• Sida 129
•  Original

ten. Man vet emellertid inte hur en domstol skulle ställa sig till de frågor som har nämnts. Det finns flera skäl till denna osäkerhet. Ett sådant skäl liggeri att man i Förenta Staterna har valt en skyddsform utanför upphovsrätten och att det är osäkert hur man internationellt ställer sig till frågan om den lämpligaste skyddsformen för integrerade kretsar. Det kan också finnas ett motstånd mot att tillämpa upphovsrättslagen på högteknologiprodukter av typ integrerade kretsar, låt vara att lagen avsiktligt har getts en så vid formulering att den kan täcka allehanda nya fenomen som inte alls var påtänkta när lagen kom till.

Det är synnerligen angeläget att ingen osäkerhet råder i fråga om rättsläget i de sammanhang som det här gäller. En sådan osäkerhet kan möjligen accepteras på vissa områden men däremot inte på ett ekonomiskt och eljest så viktigt område som de integrerade kretsarna och chipstillverkningen. Industrin varken kan eller bör vara offer för en sådan rättslig osäkerhet. Detta är inte acceptabelt varken nationellt eller i den internationella konkurrensen. Som tidigare har nämnts är detta en synpunkt som med skärpa har framförts från industrins sida. I enlighet med vad som redan sagts i avsnitt 6.5.2.1 bör man därför i tillägg till det skydd som redan kan finnas enligt den egentliga upphovsrätten utforma speciella regler som direkt tar sikte på framställning och mångfaldigande av integrerade kretsar. Dessa bestämmelser skulle kunna utformas i nära anslutning till vissa av skydds— bestämmelserna i den amerikanska lagen i den mening att de bör ta sikte på samma förfaranden, dvs. dels mångfaldigande, dels spridning till allmänhe- ten av materialet. Andra element i denna lag, exempelvis formaliteterna. bör däremot inte övertas. Skyddet bör liksom i den traditionella upphovsrätten vara automatiskt. Reglerna skulle kunna fogas in i slutet av 5 kap. URL där det redan finns bestämmelser om vissa skyddsformer utanför den egentliga upphovsrätten. Att bestämmelserna tills vidare förs in där utesluter givetvis inte att man senare kan önska att exempelvis föra in dem i en särskild lag skild från URL.

Mot denna bakgrund föreslås att man i 5 kap. URL på sätt som nu har antytts inför speciella regler om skyddet för integrerade kretsar. Detta speciella skydd bör inte utesluta det skydd för sådana kretsar som faktiskt redan kan finnas enligt den egentliga upphovsrätten.

Det skydd som sålunda föreslås för kretsmönster tar sikte på den intellektuella prestation som ligger i skapandet av mönstret som sådant. Detta mönster och olika typer av utnyttjande av det kan självfallet omfattas också av andra immaterialrättigheter. Sålunda kan patentskydd finnas exempelvis för tillvägagångssättet för tillverkning av den integrerade kretsen, dvs. för hur och i vilken ordning som mönstren/maskerna skall användas för att åstadkomma kretsen. Vidare kan patent tänkas förekomma när det gäller själva idén och den konkreta tekniska utföringsformen av denna. Förekomsten av ett dubbelt skydd med möjlighet till olika rättsinnehavare till de skilda skyddsformerna kan vålla vissa praktiska svårigheter bl. a. när det gäller att göra en tillförlitlig nyhetsundersökning inom patentverket. En annan rent praktisk aspekt är att den som exempelvis

• Sida 130
•  Original

har fått patent på en produkt i vilken ett skyddat kretsmönster ingår kan förledas att tro att det därmed är klart att göra investeringar i produktion och försäljning av produkten.

Förekomsten av ett dubbelt skydd är emellertid inte något principiellt nytt inom immaterialrättens område. Inom det upphovsrättsliga området finns ett antal situationer där en viss produkt kan omfattas både av upphovsrätt och av närstående rättigheter, t. ex. artisters, fonogramframställares och radiofö- retags rättigheter. Det kan också förekomma att en viss produkt omfattas både av patentskydd för den industriellt användbara nya idén och av mönstersskydd eller upphovsrätt för den speciella utformningen av idén. På principiellt samma sätt kan i fråga om en produkt innehållande en integrerad krets ett upphovsrättsligt skydd finnas för kretsmönstret och patentskydd för den tekniska utformningen. Det förra är ett formskydd och det senare ett idéskydd och på samma sätt som i andra situationer där ett dubbelt skydd förekommer får hänsyn tas till samtliga kategorier av rättighetshavare när det gäller att utnyttja produkten.

Det speciella skydd som nu föreslås tar alltså sikte på mönster för kretsarna i en halvledarprodukt. Olika typer av kretsmönster kan förekomma även i andra sammanhang, framför allt i samband med s. k. kretskort och liknande. Härmed avses system av elektriska ledningar på ett underlag i ett eller flera lager, eventuellt med kondensatorer eller andra speciella anordningar. Ibland kan sådana kretskort utgöras av system av sammankopplade chips. Kretskorten skiljer sig från chips dels genom att de är större och utgörs av ledningar tryckta på eller eljest anbragta på ytan av ett isolerande material, som inte är halvledarmaterial, dels genom att de arbetar med betydligt högre effekter än vad chips gör. Man skulle också kunna uttrycka saken så att kretskort närmast är att jämställa med systern.

Mönstren i kretskort skiljer sig alltså i flera hänseenden från mönstren i kretsarna i halvledarprodukter. I vissa fall kan mönstren i kretskort få skydd som nyttomönster enligt mönsterskyddslagen. Även andra former av immaterialrättsligt skydd är tänkbart. Det speciella skyddet för kretsmönster i halvledarprodukter bör emellertid begränsas just till sådana alster och inte utvidgas till produkter av typ kretskort och liknande. Att nu utvidga det föreslagna nya skyddet för integrerade kretsar till att även avse kretskort och andra systemliknande produkter skulle vålla ett antal principiella och praktiska problem, bl.a. i förhållande till det industriella rättsskyddet. Skulle det i ljuset av erfarenheterna av skyddet för chipsmönster visa sig föreligga ett behov av att ge skydd även åt andra typer av kretsmönster får denna fråga tas upp senare.

Självfallet kan man diskutera vilken form som ett speciellt skydd för mönstret i kretsarna i en halvledarprodukt bör ha. Ett alternativ till det upphovsrättsligt färgade skyddet som nu har föreslagits skulle vara någon form av mönsterskydd för utformningen av kretsarna. För ett sådant skydd skulle främst kunna tala att det här gäller elektriska konstruktioner, dvs. en form av industriella applikationer, utanför vad i vart fall den klassiska upphovsrätten avser att skydda. Vidare kan sägas att den skapande insats som det här gäller bygger mera på ingenjörsteknik, fantasi och skicklighet än

• Sida 131
•  Original

på klassiskt andligt skapande. Mot att utforma skyddet som ett mönsterskydd grundat på registrering och ett nyhetskrav talar emellertid en rad mycket tunga skäl. Det viktigaste är att ett automatiskt verkande upphovsrättslik- nande skydd grundat på originalitet och inte på ett nyhetskrav synes fylla det skyddsbehov som finns och ge ett lämpligt balanserat skydd. Som skäl för registreringssystem brukar ibland framhållas att det blir lättare att bevisa uppkomst och innebörd av rättigheterna. Detta skäl synes inte ha bärkraft när det gäller kretsmönster. Enligt uppgifter som industrin har lämnat är kretsmönster lätta att identifiera för specialister och risken för dubbelska- pande är praktiskt sett utesluten. Att mot denna bakgrund införa ett mönsterskydd kan inte vara motiverat. Ett sådant system skulle dessutom ta tid att bygga upp och kunna bli kostsamt.

Vad som hittills har sagts har främst tagit sikte på mångfaldiganderätten. Det har emellertid också tillämpning på andra aspekter på skyddet. Dessa berörs närmare i de följande avsnitten.

6.5.2.2.3 Spridningsrätten

När det gäller spridning till allmänheten av sådana litterära verk som dessa kretsmönsteri och för sig kan utgöra så är utgångspunkten enligt 2 & URL att upphovsmannens tillstånd krävs för varje åtgärd varigenom exemplar av verket i fråga utbjuds till försäljning, uthyrning eller utlåning till allmänhe- ten. Denna rätt faller emellertid enligt 23 & URL helt bort i fråga om utgivna exemplar. Begreppet utgivning definieras i 8 5 andra stycket URL sålunda att ett verk anses utgivet ”när exemplar därav med upphovsmannens samtycke förts i handeln eller eljest blivit spridda till allmänheten”.

Som ovan har nämnts kan från upphovsrättslig synpunkt utförandet på kiselunderlag i ett chip av kretsmönstret i ett ”mask work” principiellt sett anses som ett exemplar av verket. Verket som sådant anses alltså utgivet när exemplar av detta chip med rättighetshavarens samtycke har förts i handeln eller eljest har börjat spridas till allmänheten. Detta torde gälla både om detta chip tillhandahålls för sig, t. ex. till detaljister eller grossister som vill köpa det för användning eller vidareförsäljning, och om detta chip tillhandahålls inkapslat i en apparat som t.ex. en fickråknare eller ett armbandsur. Här kan en jämförelse göras med & 901(c) i den nya amerikanska lagen, där det sägs att ”for purposes of this chapter, the distribution or importation of a product incorporating a semiconductor chip product as a part thereof is a distribution or importation of that semicon- ductor chip product”.

De exemplar av verket i ett chip som sålunda kan anses utgivna får alltså spridas vidare, t. ex. genom återförsäljning, till allmänheten med de begränsningar som har angivits för sådana chips som innehåller datorpro- gram. Däremot får de givetvis inte kopieras etc. utan upphovsmannens samtycke. Konsumtionen av upphovsrätten i fråga om utgivna exemplar gäller bara spridningsrätten och inte rätten att bestämma över mångfaldi- gandet.

När det gäller inte utgivna exemplar har upphovsmannen kvar sin oinskränkta rätt att bestämma över spridning till allmänheten. Denna rätt

• Sida 132
•  Original

gäller dels i fråga om lovligt framställda exemplar som ännu inte har förts i marknaden, dels i fråga om olovligt framställda exemplar. Man kan således med stöd av sin spridningsrätt ingripa mot var och en som exempelvis säljer eller annonserar ut eller eljest sprider olovligt framställda exemplar till allmänheten.

Rättigheterna går emellertid ännu längre än vad som nu har sagts. Även import av olovligt framställda chips innehållande skyddat material kan givetvis tänkas äga rum. Enligt 53 å andra stycket URL kan för upphovs- rättsintrång också straffas den som ”till riket för spridning till allmänheten inför exemplar av verk, där exemplaret framställts utom riket under sådana omständigheter, att en dylik framställning här i riket skulle hava varit straffbar enligt vad i första stycket sägs”. Detta innebär att straff och andra sanktioner såsom för upphovsrättsintrång kan drabba också den som för kommersiella ändamål importerar piratchips eller chips som i annat land har framställts under en tvångslicens eller där framställningen eljest har varit tillåten exempelvis därför att skydd saknats eller skyddstiden har gått ut (SOU 1956:25 s. 427). Dessa påföljder kan drabba också den som importerar material i vilket chips ingår men som kommer från länder utan rättsskydd för kretsmönster. En annan sak är att straffpåföljder ofta inte torde vara tillämpliga i sådana fall därför att det är svårt att visa att uppsåt eller grov oaktsamhet föreligger.

Från industrins sida har man framhållit det otillfredsställande i att man inte kan ingripa med stöd av den upphovsrättsliga lagstiftningen mot import av pirattillverkade chipsprodukter i andra fall än då importen sker för spridning till allmänheten. Inte heller kan man ingripa mot utnyttjandet av sådana piratchips eftersom sådant utnyttjande oftast — i motsats till utnyttjande av datorprogram — inte förutsätter framställning av nya exemplar. Detta kan föranleda en framtida översyn av bestämmelsernas tillämpning på kretsmön- ster. Överhuvud taget kan 53 å andra stycket och dess tillämpning vara i behov av en översyn bl. a. i ljuset av ny teknologi på olika områden.

Upphovsmannen har alltså enligt URL en omfattande rätt att bestämma över spridningen till allmänheten av exemplar av verken/kretsmönstren men inskränkningar i detta hänseende gäller i fråga om utgivna exemplar av verken. Detta har sin motsvarighet i den amerikanska lagen. Enligt & 905(2) har rättighetshavaren en ensamrätt ”to import or distribute a semiconductor chip product in which the mask work is embodied”. I % 906(b) finns emellertid en inskränkning som innebär att ägaren av en produkt, som innehåller ett ”mask work” och som har framställts av innehavaren av rätten till detta eller med hans samtycke, får vidaresälja, importera eller eljest sprida denna produkt utan vidare samtycke av rättighetshavaren. Detta är ett uttryck för den ”first sale doctrine” som har så stor betydelse i engelsk och amerikansk upphovsrätt.

Som förut upprepade gånger har angetts innebär upphovsrätten ett formskydd och inte ett skydd för idéer. Detta är en generell regel i den svenska upphovsrättsliga lagstiftningen. I den nya amerikanska lagen kommer detta till uttryck på två sätt. Det ena är genom en regel i & 902(c) där det sägs att skyddet aldrig gäller idéer, förfaranden, processer, system,

• Sida 133
•  Original

principer eller upptäckter etc. oavsett den form i vilka de är intagna. beskrivna eller belysta i ett "mask work”. Det andra sättet är genom bestämmelsen i & 906 om s. k. ”reverse engineering” och som tillåter var och en att mångfaldiga verket/masken för att analysera, studera eller undervisa om begrepp, principer eller tekniska lösningar i verket eller systemets komponenter och flöden etc. eller att på grundval av sådana studier framställa ett nytt självständigt ”mask work”. Detta sistnämnda motsvarar ungefärligen bestämmelsen i 45 andra stycket URL där det sägs att om någon i fri anslutning till ett verk har åstadkommit ett nytt och självständigt verk så är hans upphovsrätt inte beroende av rätten till originalverket.

Vad som nu har sagts bygger alltså på att masker/ integrerade kretsmönster kan anses som verk i URL:s mening. Med denna utgångspunkt skulle man kunna hävda att de rättigheter som en upphovsman enligt URL har till ett verk/kretsmönsteri huvudsak motsvarar och i vissa hänseenden till och med sträcker sig längre än de som ges åt rättighetshavarna enligt den nya amerikanska lagstiftningen. Som utförligt har utvecklats i föregående avsnitt är emellertid tillämpningen av den egentliga upphovsrättslagstiftningen inte helt säkerställd eller otillfredsställande i vissa hänseenden. Som föreslagits där bör därför i tillägg till det skydd som sålunda kan finnas enligt den egentliga upphovsrätten speciella bestämmelser införas om skydd för kretsmönster. [ dessa bestämmelser bör också ingå en särskild reglering av spridningsrätten. i ungefärlig överensstämmelse med den amerikanska lagens.

6.523. Skyddstiden

De rättigheter som URL ger gäller som huvudregel under upphovsmannens livstid och därefter under 50 år från utgången av hans eller hennes dödsår (43 & URL). Om ett verk har offentliggjorts utan att upphovsmannen har blivit angiven vid namn gäller rätten under 50 år från det år då verket offentliggjordes. Denna upphovsrättsliga skyddstid gäller för alla verk och alltså också för kretsmönster av den typ som diskuteras här och som kan anses omfattade av lagen. Någon egentlig olägenhet med en så lång skyddstid torde knappast föreligga och i fråga om utländskt skyddat material föreligger f.ö. en möjlighet att begränsa skyddstiden till vad det främmande landet självt föreskriver.

] fråga om det speciella skydd som enligt det tidigare sagda föreslås för integrerade kretsar kan skyddstiden sättas kortare, lämpligen i viss anslutning till den amerikanska lagen till tio år från det år då kretsen i fråga skapades.

6.524. Intrång i rättigheterna

Intrång i rättigheterna enligt URL och alltså intrångi rättigheternatill sådana kretsmönster som kan vara skyddade enligt URL kan medföra påföljder enligt 7 kap. URL. Vid uppsåtliga eller grovt oaktsamma intrång kan enligt 53% straff i form av böter eller fängelse i upp till två år komma i fråga.

• Sida 134
•  Original

Straffsanktioner kan även komma i fråga när någon för spridning till allmänheten i Sverige för in exemplar av skyddade kretsmönster om exemplaren har framställts utom riket under sådana omständigheter att en sådan framställning i Sverige skulle ha varit straffbar. Vidare kan skadestånd utgå enligt 54 .5. Förutom det vederlag som alltid skall utgå för nyttjandet kan redan vid ”vanlig” oaktsamhet även annan ersättning utgå, exempelvis för andra förluster än uteblivet vederlag samt för lidande och annat förfång. Enligt 55 % slutligen kan domstol förordna att olovligt framställda exemplar skall mot lösen avstås till rättighetshavaren eller förstöras eller att andra åtgärder skall vidtas med sådant gods.

Även i den nya amerikanska lagen finns regler om påföljer. huvudsakligen om beslag och förstöring av olovligen framställda exemplar av "mask works" eller gods innehållande sådana exemplar. Vidare finns regler om olika slag av ”civil actions” exempelvis förbudstalan och skadestånd. För att något mildra följderna framför allt för den som importerar eller distribuerar gods innehållande piratkopior av ”mask works” finns i få 907 i lagen en regel om s. k. ”innocent infringement” som begränsar den upphovsrättsliga ansvarig- heten i vissa situationer.

Om man inför ett speciellt skydd och fogar in detta i 5 kap. URL bör de vanliga sanktionsbestämmelserna i denna lag ha tillämpning också vid intrång i det speciella skyddet för kretsmönster.

6525. Frågor kring det internationella skyddet

Sverige liksom andra länder i Bernkonventionen ger upphovsrättsligt skydd utan formaliteter. Denna princip gäller såväl inhemska verk som verk från andra konventionsländer och gäller också i förhållande till länder inom Världskonventionen om upphovsrätt vilka själva, såsom Förenta Staterna, kräver formaliteter som villkor för skydd. Härmed är man inne på frågan om de internationella relationerna och särskilt relationerna till Förenta Staterna när det gäller skyddet för kretsmönster.

Den nya amerikanska lagen ingår som förut har nämnts visserligen som kapitel 9 i ”Title 17, United States Code” vars första åtta kapitel utgörs av Copyright Act. Även om skyddet enligt den nya lagen är klart upphovsrätts- ligt färgat och liknar upphovsrätt i alla avgörande hänseenden så anges det dock inte vara upphovsrätt utan en ”sui generis protection” dvs. en självständig form för skydd. Det anges vidare tydligt att den nya lagen inte ens försöker att uppfylla kraven enligt Världskonventionen. något som för övrigt framgår att av skyddstiden enligt lagen är 10 år medan minimikravet enligt konventionen är 25 år.

I konsekvens härmed ger den nya amerikanska lagen skydd endast för ”mask works” med amerikanskt ursprung. Härmed avses enligt å 902(a)(1)(A) att verket/maskens rättsinnehavare vid tiden för registrering eller för första kommersiella utnyttjandet är medborgare eller har hemvist i Förenta Staterna eller. oberoende av hemvist, är en statslös person. Enligt samma bestämmelse kan skydd också ges åt medborgare eller personer med hemvist i stat som tillträtt en internationell överenskommelse vilken tillträtts också av Förenta Staterna och vilken ger skydd åt ”mask works". Här skall

• Sida 135
•  Original

då anmärkas att enligt officiell amerikansk uppfattning Världskonventionen om upphovsrätt inte ger sådant skydd och att alltså bestämmelsen åsyftar en särskild framtida internationell överenskommelse på området. Som förut har nämnts kan skydd enligt den amerikanska lagen ges även ifall då ”the mask work” första gången har kommersiellt utnyttjats i Förenta Staterna (? 902 (a)(1)(B))-

Möjligheter finns emellertid också till skydd enligt den amerikanska lagen på en bilateral basis. Sålunda kan enligt 5 902 (a)(1)(C) skydd enligt den nya lagen ges även åt ”mask works” med motsvarande anknytningsmoment i främmande stat under förutsättning att denna främmande stat antingen ger skydd åt amerikanska ”mask works” på grundval av nationell behandling (dvs. samma skydd som åt egna sådana verk) eller på i huvudsak samma sätt som i den amerikanska lagen. Skyddet för exempelvis svenska ”mask works” i Förenta Staterna är alltså inte automatiskt utan förutsätter en ”Presidential proclamation” av den typ som nu har nämnts. Frågan beror under alla omständigheter på vad presidenten finner lämpligt och det sägs i förarbetena till den amerikanska lagen att ”this discretion should be carefully exerci- sed.”

Lagen innehåller emellertid också en annan möjlighet till skydd i Förenta staterna, nämligen på en interimistisk basis. Enligt & 914 kan nämligen the Secretary of Commerce på eget initiativ eller på ansökan genom ett särskilt beslut (en ”order”) tillfälligt utsträcka skyddet till medborgare eller personer med hemvist i främmande stat. Tre förutsättningar gäller för ett sådant beslut, nämligen

a) att den främmande staten ”is making good faith efforts and reasonable progress” mot att antingen ingå en sådan internationell överenskommelse om skydd som har beskrivits ovan eller att införa en lagstiftning som avses i 902 (a)(1)(C) och som kan utgöra grund för en ”Presidential proclama- tion”,

b) att medborgare eller personer med hemvist i den staten eller myndigheter etc. där inte är inblandade i piratverksamhet (”misappropria- tion, or unauthorized distribution or commercial exploitation of mask works”) och

c) att meddelandet av ett sådant beslut skulle främja syftet med den nya lagstiftningen och även främja ett anständigt internationellt uppträdande i fråga om skyddet för ”mask works” (”would promote the purposes of this chapter and international comity with respect to the protection of such works”).

Av lagen följer att beslut av the Secretary of Commerce upphör att gälla senast efter tre år. De kan emellertid också ges kortare varaktighet och upphör om någon av de tre nyss nämnda förutsättningarna för dess meddelande har upphört.

Det ankommer självfallet på varje stat som är intresserad av ett sådant temporärt skydd att ange de omständigheter som kan tänkas utgöra en tillfredsställande grund för beslutet. För svensk del är frågan emellertid tillfälligt löst genom att beslut har meddelats om temporärt skydd för svenska kretsmönster t. o. m. den 13 juni 1986.

• Sida 136
•  Original

För skydd enligt den nya amerikanska lagen krävs. förutom att de förutsättningar uppfylls som har beskrivits ovan, också att vissa formaliteter iakttas. En sådan formalitet är att verket registreras i Copyright Office. Bestämmelser härom finns iå908. Om ansökan om registrering inte har gjorts inom två år från den dag då det första kommersiella utnyttjandet av verket/masken skedde förfaller skyddet enligt lagen. En annan formalitet utgörs av en s. k. ”mask work notice”. Denna utgör en parallell till copyrightmärkningen C men utgörs av dels antingen orden ”mask work” eller bokstaven M eller symbolen M. dels namnet på rättsinnehavaren eller en allmänt känd förkortning därav. Denna märkning. varom regler finns i i? 909, är inte en förutsättning för skydd utan ger i stället en presumtion (”prima facie evidence”) för skydd.

De formaliteter som nu har nämts, inbegripet registrering. gäller lika för alla som har skydd enligt lagen, dvs. även för mask works som får skydd på grundval av en Presidential proclamation eller ett tidsbegränsat beslut av the Secretary of Commerce. Det räcker för utlänningar alltså inte som i egentliga upphovsrättsliga sammanhang med bara en märkning utan man måste, när det gäller ”mask works” också registrera dessa för att få skydd.

För svensk del bör skyddet för kretsmönster, oavsett om det ges inom den egentliga upphovsrätten eller enligt den föreslagna speciella bestämmelsen, vara oberoende av formaliteter dvs. utan något registreringsförfarande och utan någon märkning eller liknande. Från industrin har framhållits att kretsmönstren i fråga är så karakteristiska att de är lätta att känna igen för specialister. Avsaknaden av formaliteter vållar enligt industrin därför inte några bevisproblem. Att det ändå kan vara lämpligt att exempelvis märka produkterna enligt amerikansk förebild antingen för att påminna om att skydd åberopas eller för att säkerställa ett bättre bevisläge utomlands ären helt annan sak som inte har med existensen av skydd i Sverige att göra. För att säkerställa internationell enhetlighet när det gäller sådan märkning bör den ske på samma sätt som har angetts i den amerikanska lagen, vilken kan antas bli normgivande i detta hänseende.

• Sida 137
•  Original

Specialmotivering

Lagens rubrik

Det föreslås att rubriken ”Lag om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk” ändras till ”Upphovsrättslag”. Skälet härtill är främst att lagen, särskilt efter infogandet av de föreslagna reglerna för datorprogram och för integrerade kretsar, kommer att innehålla så många element som skiljer sig från den traditionella upphovsrätten till litterära och konstnärliga verk att den nu föreslagna rubriken svarar bättre mot verkligheten. Det kan f. ö. nämnas att man redan har infört motsvarande ändring i Finland.

Ändringen föranleder konsekvensändringar dels i FotoL. dels i tillämp- ningsföreskrifterna till URL och FotoL.

lå

Paragrafen innehåller grundregeln om vad som skyddas enligt URL. I andra stycket omnämns vissa speciella former av verk, nämligen kartor och andra i teckning eller grafik eller i plastisk form utförda verk av beskrivande art.

Som närmare har utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.1) kan datorprogram redan enligt gällande lydelse av lagen omfattas av det där använda uttrycket ”litterära verk”. För att undanröja varje tvekan i detta hänseende har emellertid i paragrafens andra stycke datorprogram tagits med i exemplifikationen av skyddade kategorier av verk. Motsvarande har inte skett beträffande mönstren för kretsarna i en halvledarprodukt. I detta hänseende hänvisas till vad som sagts i avsnitt 6.5.2.1 i den allmänna motiveringen.

Det sägs ibland att de alster som nu uppräknasi 1 å andra stycket, dvs. de beskrivande verken, är ”upphovsrättens småmynt”. Skyddsomfånget för dessa verk anses vanligen vara tämligen ringa och omfattar exempelvis inte utförande av ett tvådimensionellt beskrivande verk i tredimensionell form. Genom ordalydelsen av det nu gjorda tillägget, dvs. att efter uppräkningen av beskrivande verk tillagts ”ävensom datorprogram” avses att markera att dessa inte är att jämställa med de beskrivande verken utan med litterära verk i allmänhet och alltså ha i princip samma verkshöjdskrav och skyddsomfång som dessa.

Vad som menas med ”datorprogram” har utvecklats närmare i avsnitt 5.2i den allmänna motiveringen. Någon definition av begreppet har inte ansetts

• Sida 138
•  Original

böra tas in i lagen. För att programmet skall åtnjuta skydd skall det självfallet på samma sätt som andra verk ha en viss grad av originalitet. Vad som avses härmed i förhållande till datorprogram kan inte närmare anges här utan får avgöras i praxis med ledning av de speciella förhållandena på området. Frågan berörs något i avsnitt 5.3.1 i den allmänna motiveringen.

llå

Paragrafen innehåller regler om exemplarframställning för enskilt bruk. Första stycket innehåller huvudregeln och i andra stycket finns dels ett undantag från regeln i första stycket, nämligen såvitt angår byggnadsverk. dels ett förbud mot att i vissa fall anlita annan för sådan exemplarframställ- ning.

Vissa ändringar föreslås i andra stycket, vilket som nyss nämnts innehåller regler dels om förbud att över huvud taget framställa exemplar för enskilt bruk (i fråga om byggnadsverk), dels att låta exemplarframställning för enskilt bruk ske genom annan (bruksföremål, skulptur eller efterbildning av annat konstverk genom konstnärligt förfarande). (Här bortses från de förslag till ändringar i 11 å andra stycket som utredningen har föreslagit i betänkandet 1983:65). Iden allmänna motiveringen i det föregående (avsnitt 5.4.4.2) har föreslagits att datorprogram skall undantas från möjligheterna till exemplarframställning för enskilt bruk. Bestämmelsen i 11 å andra stycket har utformats i enlighet härmed. Som närmare har utvecklats i den allmänna motiveringen gäller detta totalförbud mot enskild kopiering oavsett om programmen finns i maskinläsbar form eller i annat utföran- de.

235

Paragrafen innehåller bestämmelser om inskränkningar i upphovsmannens s. k. spridningsrätt. I enlighet med de överväganden som redovisas i avsnitt 5 .4.3.4 har vissa Specialregler införts i fråga om datorprogram. Liksom i fråga om övriga verk som omfattas av bestämmelsen avser paragrafen bara utgivna exemplar av datorprogram. Begreppet ”utgivning” i samband med dator- program har kommenterats i samband med specialmotiveringen till den nya lydelsen av 11 &. De föreslagna reglerna i 23 & innebär att utgivna exemplar av sådana program inte utan upphovsmannens samtycke får hyras eller lånas ut till allmänheten. Med uthyrning jämställs liksom i fråga om musikaliska verk därmed jämförliga rättshandlingar, dvs. främst byte. De särskilda bestämmelserna om uthyrning och utlåning avser bara programmen i maskinläsbar form. Som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4.4.4) avses härmed programmen som källkod eller objektkod i form av en upptagning på ett underlag.

Program ingår ofta i olika typer av produkter i det nutida samhället, exempelvis fickräknare eller symaskiner eller annat, och exemplaren har då, såsom ingående i dessa produkter, förts i marknaden med upphovsmannens samtycke. Programmen är då att anse som utgivna i en form som omfattas av begreppet ”maskinläsbar form”. Självfallet skall det av hänsyn till den

• Sida 139
•  Original

allmänna omsättningen vara tillåtet att i alla former vidaresprida de produkter där programvaran ingår. Någon särskild regel härom i den upphovsrättsliga lagstiftningen behövs inte. Om programvaran tas ut ur produkten och utnyttjas separat omfattas åtgärderna däremot av de föreslagna reglerna om utlåning och uthyrning etc. till allmänheten. Det torde dessutom ofta vara så att upphovsmannens samtycke till spridning till allmänheten avser programmet såsom del av produkten. Ett frånskil jande av programmet och nya separata spridningsåtgärder kan då anses vidtagna utan upphovsmannens samtycke och inte tillåtna enligt den upphovsrättsliga lagstiftningen.

245

Paragrafens första stycke innehåller regler om upphovsrätten till andra hos svensk myndighet upprättade handlingar än sådana som avses i 95 (lagar m. m.). I andra stycket finns regler om upphovsrätten i fråga om vissa handlingar som kommer in till myndighet.

Paragrafens första stycke andra meningen innehåller en uppräkning av vissa typer av verk som, i motsats till dem som nämns i första meningen, inte får återges utan upphovsmannens samtycke, dvs. där upphovsrätt principiellt sett gäller enligt vanliga regler. I enlighet med vad som har föreslagits i avsnitt 54.45 i den allmänna motiveringen har till uppräkningen av de typer av verk som har fullt upphovrättsligt skydd även fogats datorprogram. Som anförts i det nämnda avsnittet gäller detta skydd oavsett i vilken form programmet är uttryckt, dvs. oavsett om det finns ”på papper” eller i maskinläsbar form och oavsett om det är uttryckt i källkod eller som objektkod.

27%

I paragrafen finns en regel om att förfoganderätten till ett verk kan överlåtas. Vidare finns vissa specialbestämmelser om överlåtelse av exemplar och om beställda porträttbilder. I tredje stycket finns en hänvisning till de bestämmelser om överlåtelse av upphovsrätt i vissa särskilda hänseenden som finns i 30—40 åå och det sägs vidare att dessa bestämmelser tillämpas bara om annat inte har avtalats.

I paragrafen har bara den ändringen gjorts att hänvisningen till överlåtelse i vissa särskilda hänseenden angetts omfatta också 40 a 5 om avtal om rätt att utnyttja datorprogram.

40aå

I paragrafen finns vissa specialbestämmelser om rätt att utan hinder av upphovsmannens ensamrätt till exemplarframställning resp. bearbetning framställa exemplar resp. göra anpassningar i program i vissa situationer i samband med programmets utnyttjande. De exemplar som det gäller är dels sådana exemplar som behövs för den medgivna användningen, dvs. i huvudsak de exemplar som måste framställas vid körningen av programmet i maskinen, dels reservexemplar och exemplar som behövs från skyddssyn-

• Sida 140
•  Original

punkt, främst s. k. back-up-exemplar. Vidare medger bestämmelsen rätt att göra sådana anpassningar i programmet som behövs för den medgivna användningen.

De exemplar, ursprungliga eller anpassade, som framställs för de ändamål som har nämnts nu får inte användas för andra ändamål. Vidare gäller att de skall utplånas senast när rätten att utnyttja programmet upphör.

Bestämmelsen i paragrafen tar sikte på situationer då en överlåtelse av rätten har skett och ger förvärvaren av rätten en möjlighet att, även om inget sägs därom i avtalet. framställa exemplar och vidta åtgärder för de ändamål som nu har nämnts. Bestämmelsen har i första hand tillämpning i de situationer där ett direkt avtal om överlåtelse eller upplåtelse av rätten finns. exempelvis ett licensavtal. Den kan emellertid därutöver få tillämpning i de fall då något uttryckligt avtal om överlåtelse eller upplåtelse av rätten inte finns, exempelvis då någon köpt ett program i form av en flexskiva under den självklara förutsättningen att han skall få nyttja det. Även i sådana situationer kan 40 a å få tillämpning.

I likhet med vad som gäller för andra regler i 3 kap. tillämpas bestämmelsen endast i den män inte annat har avtalats. Detta framgår av den ändring som föreslås i 27 &. Ifråga om de nyss nämnda fallen där exemplar av program köps för att brukas bör anmärkas att avtal om att 40 a 5 inte skall tillämpas kan tänkas komma till stånd genom att ett förbud i detta hänseende kan göras gällande gentemot utnyttjaren. Det skall dock nämnas att exempelvis en notis på programvaran om att 40 a 5 inte är tillämplig inte har verkan som avtal gentemot utnyttjaren. För att sådant skall föreligga krävs att denne ingått ett avtal om att respektera det (se vidare avsnitt 5.4.4.2).

49aå

Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om skyddet för krets- mönstren i s. k. halvledare. ibland kallade integrerade kretsar eller. populärt uttryckt. chips.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 6 och speciellt avsnitt 6.5.2.2.2) har utförligt beskrivits vad de nu nämnda begreppen innebär och det skyddsbe- hov som kan finnas utöver vad den egentliga upphovsrätten kan ge. Bestämmelserna i denna paragraf är utformade med utgångspunkt i övervägandena i det nämnda avsnittet.

Paragrafens första stycke innehåller den egentliga skyddsbestämmelsen. medan andra och tredje styckena innehåller vissa inskränkningar i skyddet. Fjärde stycket innehåller vissa hänvisningar och i femte stycket finns en hänvisning till det skydd som kan finnas enligt den egentliga upphovsrät- ten.

Bestämmelsen i första stycket har som skyddsobjekt ”utformningen av mönstret för kretsarna i en halvledarprodukt”. Härmed avses i princip vad som i amerikansk rätt kallas för ”mask works”. Skyddet gäller utformningen av kretsmönstret. Skyddet är alltså ett formskydd och inte ett idéskydd. Till följd härav gäller skyddet inte för idéer. principer, algoritmer etc. som

• Sida 141
•  Original

sådana, utan endast för den speciella utformning som de har givits i det aktuella kretsmönstret.

En förutsättning för skydd är att utformningen uppvisar en viss grad av originalitet. Detta ligger i uttrycket ”skapa” i paragrafen och innebär att helt banala produkter inte skyddas. Självfallet kan detta skapande ske på olika sätt, exempelvis genom att ett enda helt nytt kretsmönster framställs eller genom att man framställer ett kretsmönster av enskilda delar från ett ”cellbibliotek”. Den skapande insats som kan krävas för att sammanställa dessa delar till en helhet kan jämföras med tillkomsten av ett samlingsverk enligt 5 % URL. Något nyhetskrav som sådant gäller inte som förutsättning för skyddet eftersom detta tar sikte på den skapande insatsen. Det är alltså åtminstone teoretiskt möjligt att två personer oberoende av varandra kan skapa samma eller snarlika utformningar av kretsmönstren. Båda har då skydd. Detta kan givetvis leda till bevissvårigheter i konkreta intrångsfall. Sannolikheten för att dubbelskapande skall inträffa är emellertid mycket liten för att inte säga utesluten. Anledningen härtill är dels den utomordent- ligt komplexa karaktären hos dessa kretsmönster, dels den omständigheten att det för att uppnå ett visst resultat oftast inte existerar endast en enda tekniskt idealisk lösning utan många olika variationsmöjligheter.

Den rätt som tillkommer de produkter som nu har nämnts är en förfoganderätt, dvs. en ekonomisk rätt. Något ideellt skydd liknande det i 3 5 eller 26å URL har inte ansetts behövas. Rättigheterna är liksom i den egentliga upphovsrätten ensamrättigheter.

Förfoganderätten innehåller två element, nämligen dels en mångfaldigan- derätt (punkterna 1 och 2), dels en spridningsrätt (punkt 3).

Mångfaldiganderätten innebär en uteslutande rätt att framställa exemplar av utformningen av mönstret ”på vad sätt och med vilken teknik det vara må”. Detta uttryck används för att i rätten innefatta alla situationer då den aktuella utformningen av kretsmönstret mångfaldigas. Detta mångfaldigan- de kan vara direkt eller indirekt. Direkt mångfaldigande kan föreligga exempelvis då mönstret förs över från ett papper till ett annat eller till en s.k. mask och därifrån till en kiselskiva där mönstret sedan bearbetas vidare för att få elektroniskt ledande funktioner. För att undvika varje tveksamhet vad angår den sistnämnda situationen har i lagtexten särskilt nämnts att ”utföra” kretsmönstret ”på ett materiellt underlag”. Texten täcker också situationer då mångfaldigandet är indirekt, exempelvis då kretsmönstret lagras i en databas eller i ett program som styr framställningen av mönstret eller när det från en sådan bas resp. ett sådant program används för att framställa mönstret på en kiselskiva exempelvis genom en elektronstråle som direkt ”ritar” på kiselskivan.

Spridningsrätten har utformats efter mönster av motsvarande rätt i 25 URL och omfattar alla handlingar varigenom exemplar av kretsmönstret görs tillgängliga för allmänheten genom uthyrning, utlåning eller annat sätt för spridning till allmänheten. Medan mångfaldiganderätten av naturliga skäl gäller kretsmönstret som sådant gäller spridningsrätten detta mönster i såväl ursprungligt som ändrat skick. Detta innebär att denna typ av utnyttjande av ett ändrat kretsmönster kräver tillstånd från rättighetshavaren så länge det

• Sida 142
•  Original

ursprungliga mönstrets speciella utformning kan återfinnas i det ändrade mönstret. Om däremot någon i fri anslutning till ett kretsmönster och exempelvis med utnyttjande av dess idéer skapar ett nytt och självständigt mönster föreligger inte något intrång i rätten till det ursprungliga kretsmön— stret. Här gäller samma princip som på den egentliga upphovsrättens område kommer till uttryck i 4 5 andra stycket.

Skyddet är i likhet med andra skyddsformer enligt URL automatiskt och förutsätter inte uppfyllande av några formaliteter.

Rättigheterna tillkommer den som har skapat utformningen av mönstret. Dessa rättigheter kan självfallet överlåtas eller upplåtas genom särskilda avtal eller exempelvis inom ramen för anställningsförhållanden.

I sista meningen anges skyddstiden. Denna har i likhet med t. ex. 49 å och amerikansk lag satts till tio år. Skyddet börjar gälla då det aktuella kretsmönstret skapades och skyddstiden räknas från utgången av det år då så skedde. Om exempelvis bearbetningar görs av ett ursprungligt kretsmönster uppkommer en självständig skyddstid för den bearbetade versionen.

Andra stycket innehåller regler om en särskild inskränkning i mångfaldig- anderätten enligt första stycket. I likhet med vad som har skett i amerikansk lag har införts en regel om s. k. ”reverse engineering” som ger möjlighet att oavsett första stycket eller andra regler i URL mångfaldiga det skyddade kretsmönstret för undervisning om eller analys av detta. Självfallet torde i sådana fall endast utföranden på papper eller motsvarande bli aktuella och inte någon kopiering i chipsform.

Om en integrerad krets innehåller ett datorprogram blir reglerna härom tillämpliga, exempelvis förbudet mot exemplarframställning för enskilt bruk.

Tredje stycket innehåller inskränkningar i den spridningsrätt som före- skrivs i första stycket. Inskränkningarna tar sikte på fall då kretsarna ingår i produkter som har spritts till allmänheten med rättighetshavarens sam- tycke.

I specialmotiveringen till den föreslagna lydelsen av 23 & har utvecklats varför någon specialbestämmelse inte ansetts nödvändig i URL om friheten till vidarespridning av produkter innehållande programvara. Att en sådan specialregel har ansetts påkallad när det gäller kretsmönster beror dels på att sådana mönster på ett helt annat sätt än datorprogram tillhandahålls i form av produkter, dels på önskvärdheten av en parallellitet med den amerikanska lagstiftningen.

Den produkt vari kretsmönstret ingår kan vara ett chip men kan också vara en klocka, en fickråknare eller annat där kretsen ingår eller också vara t. ex. en bok där kretsen eller en del därav är avbildad. I likhet med vad som gäller inom den egentliga upphovsrätten innebär den föreslagna bestämmelsen att rätten att kontrollera spridningen av sådana produktexemplar upphör. De får alltså utan samtycke säljas vidare eller göras till föremål för exempelvis uthyrning eller utlåning till allmänheten. Att detsamma gäller i fråga om kretsmönster som utgör verk — även i fall då mönstret innehåller en programvara — följer dels av att bestämmelsen i tredje stycket gäller även i fall då kretsmönstret är ett verk (se motiven till femte stycket nedan) dels av

• Sida 143
•  Original

vad som har sagts i specialmotiveringen till 23 & rörande datorprogram. Vad som där sägs om t.ex. fall då programvaran lösgörs från produkten har principiellt sett samma tillämpning på fall då det underlag där kretsmönstret finns lösgörs och utnyttjas för sig.

Fjärde stycket innehåller en hänvisning till 27 och 28 åå. Av hänvisningen till 27 si följer att de rättigheter som det här gäller får överlåtas helt eller delvis och att de övriga reglerna i denna paragraf får motsvarande tillämpning. Av hänvisningen till 28,5 följer bl. a. att, om inte annat har avtalats. en överlåtelse av rätten inte innefattar rätt att ändra kretsmönstret eller att överlåta rätten vidare.

lfemte stycket slutligen finns en regel om att de särskilda bestämmelserna i den nu aktuella paragrafens första stycke inte utesluter tillämpningen av de egentliga upphovsrättsliga reglerna om mönstret eller del därav kan anses omfattade av dessa regler. Så kan vara fallet om utformningen av kretsmönstret utgör ett verk i URL:s mening. I sådana situationer kan upphovsmannen till kretsmönstret/verket ingripa mot utnyttjanden utan samtycke vilka faller under exempelvis förfoganderätten enligt 2 %. Även de ideella rättigheterna enligt den egentliga upphovsrätten kan då göras gällande.

Att hänvisning bara har gjorts till första stycket innebär att andra stycket om s.k. ”reverse engineering” är tillämpligt också i fall då en krets är skyddad av upphovsrätten. Detta följer f. ö. redan av själva lydelsen av andra stycket. Bestämmelsen om "reverse engineering” är mycket betydel- sefull för halvledarindustrin och det är rimligt att detta förfarande skall få tillämpas i de fall då upphovsrättsskydd föreligger. Om inte samma regler gäller skulle dessutom många tolkningstvister om förekomsten av upphovs- rättsskydd i enskilda fall kunna uppkomma.

Att hänvisning inte har gjorts till tredje stycket innebär att spridningsrät- ten är konsumerad även om ett kretsmönster skulle ha upphovsrättsligt skydd men till äventyrs exempelvis inte skulle vara att anse som ett litterärt verk och därför inte omfattas av konsumtionsbestämmelsen i 23 %.

Det bör i sammanhanget framhållas att den föreslagna 49 a 5, till skillnad från övriga paragrafer i 5 kap. URL, inte innehåller någon hänvisning till olika paragrafer som reglerar den egentliga upphovsrätten (med undantag för hänvisningarna till 27 och 28 åå). Härav följer att t.ex. någon ideell rätt enligt 3å inte tillkommer skaparen av ett kretsmönster. Inte heller blir reglerna i 2 kap. URL om inskränkningar i ensamrätten, t.ex. exemplar- framställning för enskilt bruk eller citaträtt, tillämpliga.

615

Paragrafens nuvarande lydelse innehåller regler om tillämpningsområdet för bestämmelserna om närstående rättigheter enligt 45—48 åå och för katalog- skyddet enligt 49 å.

I paragrafen har införts ett nytt tredje stycke som anger tillämpningsom- rådet för det skydd för integrerade kretsmönster som föreskrivs i 49 a &. Skyddet anges. i viss anslutning till vad som gäller för alster enligt 49 &, vara

• Sida 144
•  Original

tillämpligt på kretsmönster som är skapade av svenska medborgare eller personer som har sin vanliga vistelseort här i landet. Detta skydd gäller oavsett om och var utgivning har skett av kretsmönstret. Därjämte föreskrivs emellertid att skyddet även gäller för kretsmönster där den första utgivnzng- en har skett i Sverige. Det gäller alltså här oberoende av nationaliteten eller den vanliga vistelseorten hos mönstrets skapare.

Det nu nämnda tillämpningsområdet för skyddet är rent nationellt. Det särskilda skydd som föreskrivs i 49 a ä ligger utanför den egentliga upphovsrätten och omfattas alltså inte av de multilaterala konventioner på detta område som Sverige är bundet av. Om och i vad mån skyddet skall utsträckas också till kretsmönster med ursprung i andra länder ankommer på regeringen att under förutsättning av ömsesidighet föreskriva med stöd av 625.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagstiftningen har angetts träda i kraft den .......... I enlighet med gängse principer vid ändringar i den upphovsrättsliga lagstiftningen anges att de nya reglerna tillämpas också på verk och andra prestationer som har tillkorrmit före den nya lagens ikraftträdande. Bestämmelsen i 40 a & har ngrts tillämplig även på avtal om överlåtelse som har ingåtts dessförinnan.

Det har inte ansetts nödvändigt att införa några speciella regler om användningen av exemplar som har framställts med stöd av äldre lag.

• Sida 145
•  Original

Bilaga 1

Recommendations for settlement of copyright problems arising from the use of computer systems for access to or the creation of works

Noting that states and international organizations are now giving high priority to information policy;

Recognizing that creation of systems for the organization and co- ordination of information and documentation has become a main element for the performance of the various functions of the society, in particular in scientific, economic, technical, political, cultural, educational and social fields,

Noting also that the rapid development of information technology and the importance of information products and services in international trade have led to the creation of computerized information systems, networks, and data bases, on both national and international levels, to enable information- seeking users to have direct access to such systems,

Taking into account that, at present, more and more works protected by copyright are used for storage in and retrieval from computer systems and this practice is likely to grow,

Considering that, at present, technological developments in the computer area have led to changes in methods of producing various categories of creative works which may respond to the general requirements for international and national copyright protection,

Recognizing the important role of copyright as a stimulus for creativity and the development of society,

Considering also that the use of the new technologies for access to or the creation of works should be facilitated consistently with the appropriate protection of works,

Taking note of the provisions of the international conventions on copyright actually in force,

Bearing in mind that the use of computer systems for access to or the creation of works has given rise to certain problems in the field of copyright,

Considering that the development towards international computerized information systems and the increasing transborder flow of data make it highly desirable to harmonize international views on the settlement of these

• Sida 146
•  Original

copyright problems and to achieve co-operation among states on common and practical solutions in this connection,

The Committee is of the opinion that:

(a) the use of computer systems for access to or the creation of protected works should be governed by the general principles of copyright protection as laid down in particular in the international copyright conventions and such use does not at present require amendments to these principles; (b) the copyright problems raised by such use are complex and while settling them national legislation should take into account the legitimate interests of both the copyright owners and the users of the protected works in order to stimulate creativity of authors and not hamper the dissemination of works by means of computer technology; (c) states, while seeking legal solutions on the basis of the existing principles or enacting specific legal provisions governing the problems arising from the use of computer systems for access to or the creation of works, should be guided by the following recommendations:

Use of computer systems for access to protected works

Subject-matter to which the recommendations apply

1. These recommendations apply to material which either constitutes intellectual creation and therefore is to be considered as enjoying protection under copyrigt legislation or otherwise enjoys protection under such legislation (hereinafter referred to as ”protected works"). Bibliographie data as such of particular protected works (name of the author, title, publisher. year of publication, etc.) are not included in this definition.

2. Subject to the provisions of paragraph 1 above, protected works may embrace in particular the following categories; (a) full texts, or substantial parts thereof and other complete representation of protected works; (b) abbreviated representations of protected works either in the form of adaptations or derivative works or in the forms of independent works; (c) collections and compilations of information, whether or not resulting from data processing, independently of the kind of information contained in them and of their material support (including collections and compilations of bibliographic data of several works); (d) thesauri and similar works intended for the exploitation of computerized data bases.

Rights concerned

Justitiedepartementet

Rättshjälp. [4] Barn genom befruktning utanför kroppen m.m. [5] Pantsättning av patent. [10] Ny räntelag. [11] Ordningslag. [24] Gripen anhållen häktad. [27] Upphovsrätt och datorteknik. (51)

Utrikesdepartementet Med sikte på nedrustning. [43]

Försvarsdepartementet

Svensk säkerhetspolitik inför 90-talet [23] Ersättningar och förmåner inom totalförsvaret. [35] Värnplikten i samhället. [36]

Socialdepartementet

Leva som äldre. [3]

Skolbarnsomsorgen. [12]

Den barn och ungdomspsykiatriska verksamheten. [14] Handel med alkoholdrycker. [15] Ökat fönroendemannainflytande i försäkringskassorna. [21] Om smittskydd. [37]

Finansdepartementet

Sammanhållen skatteförvaltning [20] Hushållning för välfärd. [32] Gruppförsäkring. [34] Reavinstuppskov — fastigheter. Del 1 Förslag. [38] Reavinstuppskov — fastigheter. Del 2 Bilagor. [39] Förenklad taxering. [42]

Utbildningsdepartementet

Fornlämningar och exploatering. [13] Förskola - skola [22]

Jordbruksdepartementet Livsmedelsforskning ||. [2]

Civildepartementet

Församlingar i samverkan. [1] Den svenska psalmboken. Texter och melodier. Volym 1. [16] Den svenska psalmboken. Historik. principer, motiveringar. Volym 2. [17] Den svenska psalmboken. Text- och musikkommentarer. Volym 3. [18] Den svenska psalmboken. Ackompanjemang. Volym 4. [19] Aktivt folkstyre i kommuner och landsting. [28] Principer för en ny kommunallag. [29] Skola för delaktighet. [30] Regeringen, myndigheterna och myndigheternas ledning. [40] Affärsverken och deras företag. [41] Svenska kyrkans gudstjänst. Band 6. [44] Veckans och kyrkoårets bönegudstjänster Svenska kyrkans gudstjänst. Band 7. [45] Vignings-, mottagnings- och invigningshandlingar Svenska kyrkans gudstjänst. Band 8. [46] Huvudgudstjänster och övriga gudstjänster. Kyrkliga handlingar.

—.>'-EF"'

Svenska kyrkans gudstjänst. Band 9. [47] Musik. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 6. (48) Vägen in i kyrkan. Dop, konfirmation, kommunionaktuella litur- giska utvecklingslinjer. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 7. (49) Vägen in i kyrkan. Dop, knfirmation, kommunionaktuella liturgis- ka utvecklingslinjer Bred datautbildning. (50)

Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde. [7] Beredskapsarbete i AMS-regi. [8] Kulturarbetsförmedling. [9]

Bostadsdepartementet Förköp av bostadsrätter. [6]

]

KUNGL. BIBL.

l985"10-—24

l

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

• Sida 157
•  Original

• Sida 158
•  Original

l ]

Liber

Allmänna Förlaget

K u ; (ut?) 5 L,

l985 *lO— 21.

ISBN 91-38-09014-7 lSSN 0375-250-x '