'Ar1977 .Ar1986

Jämfört med 1977 är antalet arbetslöshetsveckor större i samtliga ål- dersgrupper utom den allra yngsta (16-19-åringar), där de är mycket färre än år 1977. Den högre arbetslösheten år 1986 än år 1977 är nästan helt koncentrerad till åldersgrupperna mellan 20 och 44 år. Under åren 1983-85 var antalet arbetslöshetsveckor mycket stort bland de allra äldsta men där har en snabb nedgång skett och antalet veckor är inte mycket större nu än för tio år sedan. 1.3 Långtidsarbetslösas bakgrund

Som har redovisats ovan är numera den vanligaste anledningen till arbetslöshet att ett åtaget arbete har upphört. De långtidsarbetslösas (personer som varit arbetssökande 27 veckor eller mer) bakgrund är emellertid väsentligt annorlunda. Den kraftiga ökningen av långtids- arbetslösheten åren 1982 till 1984 drabbade framför allt dem som ut- satts för driftsinskränkningar och dem som slutat sina arbeten på grund av hälsa, flyttning, pension m.fl. skäl. Däremot är antalet långtids- arbetslösa bland ny- och återinträdande nu lägre än för tio år sedan.

• Sida 35
•  Original

1985 och 1986 sjönk långtidsarbetslösheten snabbt, framför allt bland dem som blivit arbetslösa på grund av driftsinskränkningar. Den främsta orsaken till långtidsarbetslöshet var år 1986 hälsa, pension m.fl. skäl.

Bild 5 illustrerar tydligt att avgångar vid driftsinskränkningar och sådana som sker av hälsoskäl, flyttning, pension m.fl. orsaker ger upphov till en mycket svårartad arbetslöshet.

nasamsnosnarsrroens LÄNGD 1986 Bild 5 lUC-tal pers. Efter anledningen till arbetslösheten 280

260 240

220 200 180 160

140 l20 100

80

? g 4 g ? 4 4 .

60 40

20

.xxxxx

Ny- och Drifts- Atag. arb. Hälsa m.m. Bj orsak Ej uppg. återintr. inskränkn. upphört Källa: AKU

1-12 veckor ' 13-26 veckor "MEN veckor el.

me ):

1.4 Upprepad arbetslöshet

Upprepad arbetslöshet — två eller fler arbetslöshetsperioder under ett år - visas i bild 6. Sin största omfattning hade den upprepade arbets- lösheten år 1983. Under tiden 1978 till 1985 har mellan 21 och 24 % av dem som varit arbetslösa någon gång under året varit det mer än en period. Sedan 1983 har såväl det totala antalet personer med upprepad

• Sida 36
•  Original

andelen arbetslösa som haft upprepade arbetslöshetsperioder under lop- pet av ett är lika stor som år 1977.

Bild 6

UPPREPAD ARBETSLÖSHET 1977 — 1986 Arbetslösa någon gång under året

1 OOO-tal

380 360 340

320 300

280 260

240 220

200 180

160 140

120 100

80 60

40

En period

1977 78 79 80 81 82 83 84 85 86

Källa: AKU Arssysselsättning

1.5 Arbetslöshet bland kassamedlemar och icke kassamedlemar

Som komittén har redovi sat i delbetänkandet Ds A 1987:4 Arbetslöshets— försäkringen har arbetslösheten bland kassamedl emar ökat mycket snab- bare än arbetslösheten totalt sett. Detta beror bl.a. på ökad anslut- ningsgrad, långtidsarbetslöshet - som i högre grad drabbat kassamedlem- mar än icke medlemar - och partiell arbetslöshet.

Arbetslösheten bland kassamedlemar och icke medlemar visas i bilderna 7 och 8. Såväl bland kassamedlemmar som icke medlemar dominerar "övri- ga anledningar". Den främsta av dessa övriga orsaker är att åtaget arbete har upphört. Men medan antalet icke medlemar som blivit arbets- lösa av dessa anledningar minskat i takt med den sjunkande arbetslöshe- ten har så inte skett bland medlemmarna. Tvärtom har ökningen fortsatt även under 1985 och 1986. Att arbetslösheten bland kassamedlemar,

trots en sjunkande arbetslöshet, endast kunnat nedbringas i ringa grad beror helt på en tilltagande arbetslöshet på grund av övriga anled- ningar.

• Sida 37
•  Original

90

80

70 se ? so 40

30

20

10

'1 OOO—tal

90

80

70

60

50

40

30

20

10

I OOO-tal

1977 Källa: AKU

ARBETSLÖSAS BAKGRUND 1977 —1986 Kassamedlemmar

Samtliga med- lemmar

Driftsinskränk- ningar

Ny- o. återin- trädande

78

ARBETSLÖSAS BAKGRUND 1977 — 1986 Bild 8 Ej kassamedlemmar

Samtliga ej med- lemmar

övrigt

Ny— o. Återin— trädande

Driftsinskränk- ningar

• Sida 38
•  Original

Långtidsarbetslöshet är också vanligare bland kassamedlemmar än ej medlemmar. Framför allt är den stora omfattningen av långtidsarbetslös- het bland äldre kassamedlemmar påtaglig. Mer än en tredjedel av de långtidsarbetslösa är kassamedlenmar i åldrarna mellan 55 och 64 år, trots att denna grupp inte utgör mer än 14 % av samtliga arbetslösa.

Att äldre kassamedlemmar, som blir arbetslösa, endast sällan får något nytt arbete styrks också av avaktualiseringarna av kassamedlemmar vid arbetsförmedlingarna. Under sju månader år 1985 (januari t.o.m. juni samt oktober) avaktualiserades ca 11 000 kassamedlemmar i åldrarna mellan 60 och 65 år vid arbetsförmedlingarna. Av dessa personer av- aktualiserades endast 12 % därför att de hade fått ett arbete. Mer än 75 % - närmare 8 500 personer - avaktualiserades av "annan orsak", vilket för dessa personer torde vara liktydigt med pension. Tre fjärde- delar av kassamedlemmarna hade, då de avaktualiserades, varit arbetslö- sa utan avbrott 12 månader eller mer. Det troliga är att de avaktuali- serats i samband med utförsäkring och pension.

• Sida 39
•  Original

ERSÄTTNINGSRÄTT I SAMBAND MED STUDIER

2.1 Gällande regler

Fram till augusti 1985 gällde att den som bedrev heltidsstudier inte ansågs stå till arbetsmarknadens förfogande och därför endast i undan- tagsfall kunde beviljas arbetslöshetsersättning. I ett antal domar hade emellertid försäkringsöverdomstolen upphävt beslut i AMS och funnit att de klagande var oförhindrade att anta arbete trots att de studerade på heltid. Dessa domar föranledde AMS att utfärda nya anvisningar.

Studier i samband med arbetslöshetsersättning finns inte särskilt reg- lerat i lagstiftningen. Tillämpningen går tillbaka på 4 S i lagarna om arbetslöshetsförsäkringen och om kontant arbetsmarknadsstöd, enligt vilka den arbetssökande skall vara beredd och oförhindrad att anta

arbete.

I augusti 1985 utfärdade AMS föreskrifter av följande innehåll:

Heltidsstudier

Enligt huvudregeln anses ersättningsSökande som deltar i utbildning på heltid, med eller utan statligt studiestöd, förhindrad att förvärvs- arbeta och kan därmed inte heller erhålla ersättning.

Undantag från regeln görs i följande fall:

1. Den som före arbetslösheten bedrev heltidsstudier vid sidan av heltidsarbete och som fortsätter sina studier under arbetslösheten. En sådan arbetslös anses oförhindrad att arbeta om han söker heltidsarbete och om anställningen har upphört av andra skäl än att han avser att ägna sig åt utbildning.

• Sida 40
•  Original

2. Den som under arbetslösheten påbörjar heltidsstudier anses oför- hindrad under förutsättning att han inte söker eller uppbär studie- stöd/studiemedel, att han söker heltidsarbete och skriftligen förbinder sig att omedelbart avbryta studierna om lämpligt arbete erbjuds.

Heltidsstudier

1. Den som före arbetslösheten bedrev deltidsstudier vid sidan av heltidsarbete och som fortsätter sina studier under arbetslösheten anses oförhindrad att arbeta, förutsatt att anställningen har upphört av andra skäl än att han avser påbörja studier och förutsatt att han söker heltidsarbete.

2. Tidigare heltidsarbetande som under arbetslösheten börjar en ut- bildning på deltid och tidigare deltidsarbetande som fortsätter eller börjar en utbildning på deltid anses oförhindrade att arbeta om an- tingen utbildningen är så förlagd att den inte hindrar ett heltidsarbe- te eller om den arbetslöse skriftligen förbinder sig att avbryta stu- dierna för att ta heltidsarbete.

I anslutning till att AMS utfärdade de nya anvisningarna föreslog sty- relsen regeringen att behandla frågan om rätt till arbetslöshetsersätt- ning under heltidsstudier. AMS framhöll i sin skrivelse till regeringen att styrelsen inte i grunden ändrat uppfattning och att heltidsstudier inte låter sig förenas med vad som krävs av en arbetssökande. Skrivel- sen har överlämnats till a—kassekommittén.

Andra regler

Enligt kassornas normalstadgar S 9 skall antalet ersättningsdagar mins- kas bl.a. när den arbetslöse haft även annat arbets- eller ersättnings- hinder än arbete eller sjukdom.

Bisyssla, som varaktigt utförts före arbetslösheten vid sidan av hel— tidsarbete, nedsätter inte ersättning. Bisysslan får inte utvidgas under arbetslösheten och inte hindra den arbetslöse från att anta er— bjudet arbete. Den får heller inte omfatta mer än 5 timmar under dag som vanligtvis var arbetsfri i det ordinarie arbetet före arbetslöshe- ten. Rätten till bisysslor regleras i de båda lagarnas S 23.

• Sida 41
•  Original

KSA-utredningen (SOU 1971:42), på vars förslag den nuvarande försäk- ringen grundas, behandlade inte frågan om studier i sanband med arbets— löshetsersättning.

ALF-utredningen (SOU 1978:45) ansåg att de då gällande reglerna borde gälla även fortsättningsvis. Utredningen drog paralleller till de reg- ler som gäller för bisysslor.

I en motion i riksdagen år 1982 föreslogs att arbetslöshetsersättning under vissa förutsättningar borde kunna utgå även vid heltidsstudier. Motionen avslogs av riksdagen. Arbetsmarknadsutskottets motivering var bl.a. att man inte kunde undgå att ta hänsyn till att förslaget skulle innebära en ny och förmånligare form av studiesocialt stöd vid sidan av studiemedel och särskilt vuxenstudiestöd.

2 .3 Omfattning

Några uppgifter om den totala omfattningen av studier i samband med arbetslöshetsersättning finns inte att tillgå. Utvecklingen i de olika kassorna är olika. Inom flera kassor har ingen ökning förmärkts, medan andra har betydligt fler studerande nu än tidigare. Alltjämt torde heltidsstudier i samband med ersättning från försäkringen vara relativt ovanligt.

2.4 Överväganden och förslag

För många arbetslösa är självklart någon form av sysselsättning under arbetslösheten av stort värde. Arbetslöshet är ofta förenad med stort lidande och känslor av vanmakt och tristess. Därför behövs inte bara arbetsförmedlingens åtgärder för att lösa arbetslösheten. Även de fack— liga organisationerna kan göra betydelsefulla insatser för sina arbets- lösa medlemar. Sådana aktiviteter har också inletts på en del håll i landet. Även föreningsliv, bildningsorganisationer och enskilda kan göra viktiga insatser - insatser som nu alltför sällan komer till stånd.

• Sida 42
•  Original

Att en arbetslös försöker bättra sina utsikter på arbetsmarknaden är givetvis av stort värde. Meningsfulla aktiviteter - som utbildning - bör uppmuntras. De bör emellertid enligt min uppfattning ingå i en plan vars syfte är att den arbetssökande skall komma i arbete så snart som möjligt. För detta ändamål finns aVSevärda nöjligheter inom arbetsmark- nadsutbildningen, som har visat sig vara ett effektivt medel för arbetslösa att få arbete.

Arbetslöshetsersättningens uppgift är att vara ett ekonomiskt stöd under den tid en arbetslös söker arbete. Kravet på att de som får er- sättning skall Stå till arbetsmarknadens förfogande är väsentligt för att arbetsmarknadspolitiken skall kunna fungera väl både gentemot de arbetssökande och arbetsgivarna. En väl fungerande arbetsmarknadspoli- tik är i sin tur den bästa garanten för att den enskilde arbetslöse så snart som möjligt skall kunna finna ett nytt arbete och en varaktig försörjning.

Enligt min uppfattning låter sig studier på heltid, eller deltidsstu- dier som inkräktar på möjligheterna att söka och anta erbjudet arbete, inte förenas med kraven på att stå till arbetsmarknadens förfogande. Det kan inte anses tillräckligt att en person förklarar sig villig att avbryta sina studier. Han måste också vara tillgänglig för besök på arbetsplatser, anställningsintervjuer osv.

Enligt tidigare regler kunde endast i särskilda undantagsfall ersätt- ning utgå till heltidsstuderande och av deltidsstuderande krävdes att studierna var så förlagda att de inte inkräktade på möjligheterna att ta arbete. Denna tolkning av lagens bestänmelser om att den arbetssö- kande skall vara oförhindrad och villig att anta erbjudet arbete anser jag står i samklang med arbetsmarknadspolitiken och syftena med arbets- löshetsersättningen.

Jag vill även peka på de utbildningspolitiska konsekvenserna av att studerande går in i utbildning på villkoret att de genast skall avbryta studierna om de erbjuds arbete. Studieavbrott har sedan lång tid varit ett svårt problem på många studievägar. De samhällsekonomiska kostna- derna härför är avsevärda. Regler som direkt kräver studieavbrott går därför stick i stäv med utbildningspolitiska strävanden. Att staten via

£ » 1 |

• Sida 43
•  Original

ett regelsystem skall motverka angelägna strävanden inom en annan del av samhället är givetvis förkastligt.

Rättviseskäl mellan olika studerandegrupper talar också för att arbets- löshetsersättning inte bör kunna utgå i samband med studier. Det är inte bara fråga om att vissa studerande kan komma i åtnjutande av en förmånligare studiefinansiering än andra. Det gäller även tillgången på utbildningsplatser. Med de regler som nu finns kan en studerande bli utan plats vid en utbildning till förmån för en person som har utfäst sig att avbryta sina studier.

; Såväl arbetsmarknadspolitiska, utbildningspolitiska som rättviseskäl

talar därför mot att heltidsstudier - eller deltidsstudier som inkräk-

tar på möjligheten att anta arbete - får bedrivas av den som uppbär

arbetslöshetsersättning.

1 Jag föreslår således att huvudregeln bör vara att den som deltar i studier på heltid - med eller utan statligt studiestöd - inte skall kunna erhålla arbetslöshetsersättning. Huvudregeln bör gälla alla for- mer av utbildning oavsett utbildningstidens längd. Det bör således inte heller vara möjligt att delta i kortare kurser på heltid. Även här kan det nämligen förekomma konkurrens om utbildningsplatserna och orättvi- sor skulle också kunna uppkomma mellan studerande i olika delar av landet. Det kan heller inte vara vare sig arbetsförmedlingarnas eller arbetslöshetskassornas uppgift att dra gränser, då det kräver en känne- dom om olika utbildningsvägar som inte dessa inrättningar kan förväntas ha eller skaffa sig. För såväl de studerande, arbetsförmedlingarna som för arbetslöshetskassorna är det också i längden en fördel att reglerna är enkla att tillämpa och lika i alla kassor och i alla delar av lan- det.

Undantag bör dock kunna göras för den som före arbetslösheten bedrev heltidsstudier vid sidan av heltidsarbete, förutsatt att han söker heltidsarbete och att anställningen har upphört av andra skäl än att han avser ägna sig åt utbildning.

Om det finns särskilda skäl bör även undantag kunna medges för mycket korta kurser av det slag som syftar till att ge orientering om olika

• Sida 44
•  Original

yrken eller utbildningsvägar, förutsatt att den arbetslöse inte är förhindrad att besöka arbetsförmedlingen och delta i andra aktiviteter

som förmedlingen kallar till.

& Deltidsstudier låter sig givetvis på ett helt annat sätt förenas med kravet på att stå till arbetsmarknadens förfogande. Den som söker hel- tidsarbete bör därför inte anses förhindrad av deltidsstudier under , förutsättning att den tidigare anställningen inte har upphört därför ( att den arbetslöse avser bedriva studier och studierna inte inkräktar ? på nöjligheterna att söka och anta erbjudet arbete.

• Sida 45
•  Original

3.1 Kartläggning av säsongsarbetslösheten

I utredningsuppdraget ingår att kartlägga förekomsten av säsongsarbete inom olika branscher och hur stor andel av de säsongsarbetande som får arbetslöshetsersättning under uppehåll mellan säsongerna.

Beroende på vilken definition man väljer leder en sådan kartläggning till väsentligt skilda resultat. Om man studerar vad som kan benämnas "traditionell" säsongsarbetslöshet visar denna en betydligt mindre omfattning än vad som blir fallet om man studerar arbetslöshetens säsongsvariationer. Det gäller såväl i fråga om antalet berörda perso- ner som i fråga om vilka ersättningsbelopp som utgår.

Arbetslöshetskassornas samorganisation (SO) har år 1986 kartlagt den "traditionella" säsongsarbetslösheten. Inom a-kassekommitténs sekreta- riat har beräkningar gjorts av arbetslöshetens säsongsvariationer. Som framgår nedan ger dessa båda sätt att belysa säsongsarbetslöshet mycket olika resultat.

SD:s studie omfattar sådan säsongsarbetslöshet som har ett direkt och uppenbart samband med årstidernas variationer, odlingssäsongens längd, en begränsad efterfrågeperiod under året o.dyl. Undersökningen gjordes i form av en enkät till samtliga arbetslöshetskassor våren 1986.

Undersökningen visar att 17 kassor under år 1985 betalade ut 260 milj. kronor i ersättning till 12 000 medlemmar på grund av säsongsarbetslös- het. Av utbetalningarna svarade fyra kassor för 90 procent av det utbe- talade beloppet. Dessa var i ordningsföljd Statsanställdas, Skogsarbe- tarnas, Hotell-, kafé- och restauranganställdas samt Kommunalarbetarnas

• Sida 46
•  Original

arbetslöshetskassor. En kassa som historiskt sett har varit drabbad av stor säsongsarbetslöshet - Byggnadsarbetarnas erkända arbetslöshetskas- sa - finns inte med bland de kassor som enligt SO:S undersökning nu har

säsongsarbetslöshet.

I bilaga 3 återfinns SD:s sammanställning över förekomsten av "tradi-

tionell" säsongsarbetslöshet.

SD:s arbetsgrupp föreslår att ingen förändring skall ske i rätten till ersättning för de medlemar som blir arbetslösa på grund av att de endast kan erhålla säsongsarbete.

Inom a-kassekommitténs sekretariat har en beräkning gjorts av säsongs- arbetslöshetens omfattning utifrån det vidare begreppet, nämligen arbetslöshetens säsongsvariationer. Med denna innebörd kommer man fram till att företeelsen är betydligt vanligare förekommande än om man enbart studerar yrkesgrupper med "traditionell" säsongsarbetslöshet. Som exempel kan nämnas att Kommunalarbetarnas arbetslöshetskassa i denna studie uppvisar säsongsvariationer i arbetslösheten som endast till 1/4 kan förklaras med "traditionell" säsongsarbetslöshet bland medlemmarna (park- och kyrkogårdsarbetare).

I a-kassekommitténs beräkning har antagits att den lägsta månatliga arbetslösheten under året är nästan fri från säsongsarbetslöshet. Där- med kan man, om man subtraherar den lägsta arbetslösheten under året, få ett mått på en viss månads säsongsarbetslöshet. Skillnaderna mellan arbetslöshetstalen under årets månader och "årsminimum" adderas och summan divideras med tolv. Man erhåller då ett grovt mått på den genom- snittliga säsongsarbetslösheten per månad. Förfarandet har tillämpats på AMS-statistik avseende arbetslöshet i tio arbetslöshetskassor för konjunkturcykeln 1980-1985.

För åren 1984 och 1985 har motsvarande beräkningar gjorts för kvinnliga medlemmar i åtta av kassorna. För tre kassor med stor förekomst av deltidsarbetslöshet har hänsyn tagits till detta vid beräkningen av hur stor ersättning som årligen betalats ut vid säsongsarbetslöshet.

• Sida 47
•  Original

Resultaten av beräkningarna visas i tabell 3.1. Där framgår att säsongs- arbetslöshetens andel av den totala arbetslösheten är högst i Sveriges fiskares kassa. Där är 77 procent av säsongsmässig natur. 1 fyra andra studerade kassor uppgår säsongsarbetslöshetens andel till en tredjedel eller mer. Dessa kassor är Småföretagarnas kassa (52 procent), Skogs- arbetarnas kassa (40 procent), Lantarbetarnas kassa (39 procent) samt Byggnadsarbetarnas kassa (32 procent). Lägsta andel säsongsarbetslöshet bland de studerade kassorna hade Handelsanställdas eak med 10 procent.

Tabell 3.1 Arbetslöshet i vissa erkända arbetslöshetskassor åren 1980-85. Totalt antal arbetslösa resp. säsongsarbetslösa medlemmar per månad. Säsongs- arbetslöshet i procent av total arbetslöshet. Beräkning av utbetald arbetslöshetsersättning vid säsongsarbetslöshet

Kassa Genom— därav Säsongs- d:o för Genom— Skatte- Beräknad snittlig säsongs- arbets- kvinnor snitt- pliktig årligen månatlig arbets- löshet i 1984-85 ligt an- ersättn. utbet. arbets- lösa % av to- tal års- är 1985 ers. f. löshet tala ar- medlemmar (avs. hel säsongs- 1980-85 betslös- 1980—85 o.partiell arb.lösa (helt heten arb.lös- 1980-85 arb.lösa) 1980-85 het) (1985 års Antal Milj.kr. ers.nivå) medl. Milj.kr.

________________________________________________________________________________

Byggnads 7 848 2 527 32,2 11,5 110 455 497,7 160,3

Hamnarb. 68 15 22,1 1 848 8,9 2,0

Handels- 4 552 470 10,1 7,0 151 516 408,9 20,0 anställda

Hotell, kafé 2 012 305 15,1 14,1 34 827 192,7 14,0

0 rest.anst. '

Kommunalarb. 13 534 2 223 16,4 12,9 567 668 1 216,3 140,0

Lantarb. 763 297 38,9 . 27,0 12 126 69,8 27,2

Skogsarb. 1 832 732 39,9 67,3 24 727 174,5 69,6

Sv.fiskares 89 68 76,6 .. 3 349 22,8 17,5

Småföretagarna 631 330 52,4 9,2 13 942 31,8 16,7

Transport 1 615 370 22,9 23,1 48 696 141,0 32,3

Källa: Bearbetningar av AMS—Statistiken

Sunna avrundat ...____________________________________.____________________________.______._.__._

• Sida 48
•  Original

Högsta sammanlagda ersättningsbelopp till följd av säsongsarbetslöshet hade Byggnadsarbetarnas kassa med 160 milj. kronor i 1985 års ersätt- ningsnivå. (Som ovan nämnts är den kassan inte representerad i SD:s undersökning.) Därefter kom Kommunalarbetarnas kassa med 140 milj. kronor, Skogsarbetarnas med 70 milj. kronor. Transportarbetarnas med 32 milj. kronor, Lantarbetarnas med 27 milj. kronor samt Handelsanställdas med 20 milj. kronor. Övriga studerade kassor betalade ut ersättningar för säsongsarbetslöshet på mellan 18 och 2 milj. kronor i 1985 års

ersättningsnivå. 3.2 Allmänna utvecklingstendenser

Inom en del branscher, t.ex. trädgårdsnäring, hotell- och restaurang- verksamhet och skogsbruk förekommer säsongsarbete i stor omfattning. De arbetstagare som sysselsätts i säsongsarbete har ofta inget annat arbe- te mellan säsongerna och har inte heller någon form av lön under uppe-

hållen.

För många säsongsarbetare utgör arbetslöshetsersättningen inkomsttrygg- heten mellan säsongerna. Trots att de många gånger saknar formella avtal med arbetsgivaren är de eller anser sig vara tillförsäkrade fort- satt arbete när den nya säsongen börjar. Därför är de ofta mindre moti- verade att acceptera erbjudanden om annat arbete som inte tidsmässigt passar med säsongsarbetet. För arbetsförmedlingen innebär detta många gånger svårigheter att varaktigt lösa de arbetssökandes sysselsätt- ningsproblem.

"Traditionellt" säsongsarbete var ännu mera vanligt förr i tiden. Där- för var man tvungen att av ekonomiska skäl begränsa ersättningsrätten för de medlemmar som hade säsongsarbete. Vanligen gällde begränsningen för en viss tid av året (lågsäsongen) och kunde gälla samtliga medlem- mar eller endast vissa medlemmar med säsongsbetonat arbete.

Många gånger har begränsningsreglernas existens ifrågasatts med motive- ringen att de har berört endast ett fåtal kassamedlemmar samtidigt som de har medfört komplicerad administration och svåra gränsdragnings-

problem. Ett avskaffande har då setts som ett led i en rationalisering och effektivisering av arbetslöshetskassornas verksamhet.

• Sida 49
•  Original

År 1960 hade 17 arbetslöshetskassor begränsningsregler. Med åren har de tagits bort ur de flesta kassors stadgar. Dels har förbättrade syssel- sättningsförhållanden underlättat denna utveckling, dels har det varit en följd av minskningen av den "traditionella" säsongsarbetslösheten. Detta gäller kanske främst byggnads- och anläggningsverksamhet och skogsbruk. De ökade statsbidragen till arbetslöshetskassorna har också underlättat denna utveckling.

Gårdagens och dagens säsongsarbetslöshet skiljer sig åt i flera väsent- liga avseenden. Som ovan nämnts har omfattningen av den "traditionella" säsongsarbetslösheten minskat under efterkrigstiden även om vissa verk- samhetsområden uppvisar motsatt utveckling. Med tidigare många gånger helt manuella arbetsmetoder var man i mycket stor utsträckning utlämnad åt årstidernas växlingar och vädrets makter.

Nya arbetsmetoder, material, redskap, maskiner och andra hjälpmedel har medfört betydligt bättre förutsättningar för arbete under stora delar av året. Omfattande kapitalinvesteringar inom t.ex. byggnadsindustri och skogsbruk har gjort det till en ekonomisk nödvändighet att driften hålls i gång under så stora delar av året som möjligt.

Till detta kommer att statsmakterna på olika sätt har försökt utjämna säsongsvariationerna i syfte att skapa en jämn och trygg sysselsätt- ning. Särskilt markant har detta varit inom byggsektorn. De effekter som man har uppnått av samhällsingripanden i utjämnande syfte inom en sektor har i regel följdverkningar även inom andra sektorer och hjälper således till att minska säsongsvariationerna även utanför det egentliga åtgärdsområdet.

På en del områden påverkar löneavtalens konstruktion omfattningen av säsongsarbete. Från att de anställda tidigare erhöll lön endast under den period då de var i arbete har avtal träffats som innebär att lön utgår under hela året. Detta gäller exempelvis för många lärare, skol— måltidspersonal och hamnarbetare. Inom arbetsmarknadsdepartementet pågår f.n. förberedelser för att ändra den nuvarande objektsanställ- ningen för vissa byggnadsarbetare till mer fast anställningsform. Av- sikten är att den normala anställningsformen Skall vara tillsvidare- anställning. De som främst blir berörda av en sådan ändring är en stor del av de cirka 50 000 betongarbetarna, träarbetarna och murarna.

• Sida 50
•  Original

3.3 Exempel på åtgärder i syfte att begränsa arbetslöshetens säsongsvariationer

Byggsektorn har större variationer i aktivitetsnivån än de flesta andra produktionssektorer i samhället. Det gäller både säsongs- och konjunk- turvariationer. Variationerna skapar problem för anställda, företagare

och byggherrar.

De statliga åtgärderna för att få till stånd balans i byggsektorn har i huvudsak varit av tre slag sedan början på 1940-talet. För det första har tidpunkten för byggnadsobjektens igångsättning reglerats. Här har man använt sig av rekommendationer om lämplig igångsättningstid eller av tillståndstvång. För det andra har byggnadsefterfrågan påverkats genom kvoter, avgifter, lån och bidrag. Periodvis har man t.ex. infört investeringsavgifter för viss typ av byggande. Genom statsbidrag till arbetsmarknadspoliti ska åtgärder har man vissa perioder påverkat byg-

gandet inom industrin.

För det tredje har staten styrt i gångsättni ngen av sitt eget byggande. Detta har skett genom direktiv till myndigheterna om säsongsplanering samt genom att statliga byggen i stor omfattning tidigarelagts i låg- konjunkturer.

Sedan den 1 januari 1987 tillämpas "självstyrande säsongsutjämni ng" för allt offentligt byggande i hela landet utom i Stockholms och Göteborgs- och Bohus län. Överenskomel ser har träffats med de offentliga byggher- rarna i respektive län om att de i sin planering åtar sig att jämna ut byggandet under året.

Inom skogsbranschen och hotell- och restaurangbranschen är det främst genom kombinationssyssel sättningar som man söker komna till rätta med säsongsarbetslösheten. I det s.k. Areprojektet har exempelvis ett 30- tal personer fått hel årsarbeten. Tidigare hade de arbete bara under delar av året och då ofta inom turistnäringen. Genom konbinationssys- sel sättningen kan arbetet inom turistnäringen kompletteras med arbete inom t.ex. bygg— eller skogssektorn, inom skolan eller i sjukvården.

nu.-a- .—

.. N Amww_e—i ,.

• Sida 51
•  Original

l )

till rätta med bl.a. genom uppföljning och kontakt med säsongsarbetslö- sa personer samt erbjudanden om en rad olika typer av påbyggnadsutbild- ning. I exempelvis Kristianstads län planeras under vintern 1987/88 ett flertal kurser. Det gäller bl.a. maskinteknik, svetsning för lantbruk och trädgård, växtodling och animalieproduktion. I samma län förbereds också ett försöksprojekt för ökad vintersysselsättning. 1 diskussioner- na kring detta medverkar bl.a. Lantarbetareförbundet, länsstyrelsens regionalekonomiska enhet, länsarbetsnämndens förmedlingsenhet och Ut- vecklingsfonden.

Svenska samernas riksförbund och rennäringskommittén har lämnat en rad förslag som syftar till att skapa nya och kompletterande arbetstillfäl- len inom rennäringen. Det gäller bl.a. vidareförädling av renprodukter och fisk, fiske samt turism. Inom lantbruksstyrelsen finns sedan år 1979 en särskild tjänst med inriktning på sysselsättningen bland de renskötande samerna.

3.4 Principiella överväganden

Min utgångspunkt i utredningsarbetet är att praktiskt taget alla säsongsarbetslösa personer har ett reellt önskemål om att få arbete i stället för att uppbära arbetslöshetsersättning.

Därför behandlar jag inte bara ersättningsreglerna i sig utan också åtgärder för att säsongsarbetslösa skall få arbete som svarar mot deras arbetsutbud. ' *

Inom en rad verksamheter som kräver stor yrkesskicklighet hos de anställda pågår arbete bara under en del av året. Möjligheterna till arbetslöshetsersättning under säsongsarbetslösa perioder utgör då i regel en förutsättning för att rekrytera yrkeskunniga arbetstagare.

Som exempel på detta kan man nämna vägarbete och jordbruksnäring. Inom verksamheter med mindre god lönsamhet kan man också utgå från att ersättning vid gsongsarbetslöshet är en förutsättning för att en del företag skall kuina drivas vidare. De skulle på grund av den låga lön—

• Sida 52
•  Original

samheten inte kunna betala helårslöner. Därmed har ersättningen vid säsongsarbetslöshet indirekt också kommit att bli ett branschstöd av

betydande mått.

Flera branscher med omfattande säsongsarbetslöshet finns i stor ut- sträckning i glesbygd/landsbygd med få alternativa sysselsättningsmöj- ligheter. Ersättning vid Säsongsarbetslöshet har därmed också regional-

politisk betydelse.

._9_——s'u;az'_N—Wr vann». m.m - ».

Det förhållandet att arbetslöshetsersättningen vid säsongsarbetslöshet indirekt fungerar som branschstöd och har regionalpolitisk betydelse får emellertid enligt min uppfattning inte påverka ersättningssystemets utformning. Ersättningsreglerna skall i stället utformas utifrån syftet med arbetslöshetsersättningen: att ge inkomsttrygghet vid arbetslös-

het.

Ökat ansvar för arbetsmarknadsparterna, effektivare arbetsförmedling, lämplig kompletterande utbildning samt stöd till kombinationssyssel- sättningar kan enligt min uppfattning betydligt effektivare minska säsongsarbetslösheten än justeringar i ersättningsreglerna. Det har dock inte varit möjligt för mig att utarbeta detaljerade förslag i dessa avseenden. Jag begränsar mig därför till mera övergripande kom- :

.w_...,_n _

mentarer och förslag. i

3.5 Förslag till åtgärder för att minska den säsongsvarierade

arbetslösheten

Inom en rad branscher har åtgärder vidtagits eller planeras i syfte att utjämna säsongsvariationerna under året. Dessutom finns ett stort antal förslag som under vissa förutsättningar kan realiseras. Såväl myndighe- ! ter, arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer som branschorgan har ägnat intresse åt frågorna. Därmed finns en bas av kunskaper och erfa- renheter. Jag finner det naturligt att i flera av mina förslag utgå från tankegångar som redan tidigare har diskuterats.

• Sida 53
•  Original

3.5.1 ökat ansvar för parterna på arbetsmarknaden

På arbetsmarknaden förekommer en rad anställningsavtal som innebär att man accepterar säsongsarbetslöshet under vissa delar av året. Detta skall, som utredningsdirektiven också anger, inte omöjliggöras.

Arbetsmarknadsparterna bör dock enligt min uppfattning väsentligt öka sina ansträngningar för att begränsa förekomsten av anställningsavtal som kan medföra säsongsarbetslöshet.

Som jag tidigare har nämnt, utgår jag från att praktiskt taget alla säsongsarbetslösa personer har ett reellt önskemål om att få arbete i stället för att uppbära arbetslöshetsersättni ng. Säsongsarbetslösheten har, förutom de olägenheter som den innebär för den enskilde individen, också betydande ekonomiska konsekvenser. Kostnaderna för arbetslöshets- försäkringen är avsevärda. Även från det kontanta arbetsmarknadsstödet torde betydande belopp betalas ut vid Säsongsarbetslöshet.

Jag finner en ingående och seriös prövning av nöjligheterna att begrän- sa säsongsarbetslösheten inom olika branshcer angelägen. Jag har i min granskning av säsongsarbetslösheten funnit anställningsformer som byg- ger på att arbetslöshetsförsäkringen svarar för inkomstutfyllnad under

lågsäsong.

Under en sjumånadersperiod fram till våren 1987 betalade exempelvis Kommunalarbetarnas kassa ut drygt 73 milj. kronor i ersättning till 2 700 säsongsarbetslösa park- och kyrkogårdsarbetare. Andra exempel finns i trädgårdsanläggning där kollektivavtalet innebär att de anställda är tillsvidareanställda med säsongsuppehåll. De erhåller ingen permitteringslöneersättning under säsongsuppehållen. Likartade förhållanden råder inom trädgårdsodlingen. I pälsbranschen och inom detaljhandeln förekommer anställning ned säsongsuppehåll under årets mest försäljningssvaga månader.

Jag är inte beredd att föreslå någon lagstiftning i syfte att begränsa möjligheterna att träffa avtal om säsongsarbete. Jag räknar med att parterna på arbetsmarknaden snarast kommer att göra en noggrann pröv- ning av de berörda anställningsavtalen. Utgångspunkten för denna pröv-

• Sida 54
•  Original

ning måste vara att anställningsvillkoren skall vara så utformade att de inte förutsätter att en tredje part - staten - svarar för stora och regelbundet återkommande kostnader.

3.5.2 Effektivare platsförmedling och kompletterande arbetsmark- nadsutbildning

Utvecklingen mot en effektivare och mer systematiskt genomförd arbets- förmedlning bör medföra att säsongsarbetslösa i ökad utsträckning får kompletterande arbete. Detta bör kunna leda till att säsongsarbetslös-

heten reduceras.

Också åtgärder mot långtidsarbetslöshet kan minska säsongsarbetslöshe- ten. Regeringen har i årets kompletteringsproposition (prop. 1986/87: 150 bil. 1) avsatt 350 milj. kronor till riktade insatser i syfte att väsentligt reducera långtidsarbetslösheten.

De särskilda medlen mot långtidsarbetslöshet får utnyttjas för bl.a. rekryteringsstöd, beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning, bidrag till att starta eget eller en kombination av dessa åtgärder. Avsikten är att arbetsförmedlingen utifrån en handlingsplan för varje person skall finna den åtgärd som är mest lämpad för denne.

Jag räknar med att dessa åtgärder mot långtidsarbetslöshet även kommer säsongsarbetslösa tillgodo. Jag finner det angeläget att arbetsförmed- lingen gör insatser även för det stora antal personer som är säsongs- arbetslösa så lång tid varje år - minst 6 månader - att de definieras som långtidsarbetslösa. Försäkringsersättningen till dessa uppgår årli- gen till omkring 150 milj. kronor. Det visar samorganisationens kart- läggning av säsongsarbetslösheten.

Jag har tidigare förordat ett ökat ansvar för arbetsmarknadens parter att i avtalsförhandlingar komma överens om bättre anställningstrygghet. Det finns dessvärre en rad exempel på att parternas diskussioner och förslag under en rad år inte har lett till några avgörande resultat.

Problemen med att minska säsongsarbetslösheten för Vägarbetare (där asfaltarbetare ingår) kan illustrera detta. Statsanställdas förbund

”av

• Sida 55
•  Original

som organiserar dessa grupper har internt och i samverkan med arbets- givarsidan genomfört en rad utredningar sun föreslagit olika komplette- ringssysselsättningar och -utbildningar för att minska säsongsarbets- lösheten. De praktiska effekterna har varit små. Enligt samorganisatio- nens undersökning var år 1985 3 100 Vägarbetare säsongsarbetslösa 6 månader per år och uppbar cirka 90 milj. kronor i arbetslöshetsersätt- ning. Detta finner jag i längden orimligt.

Arbetsmarknadsstyrelsen bör få i uppdrag att se över möjligheterna att ordna meningsfylld utbildning och rimliga kompletterande arbeten åt dessa och liknande grupper. Samhället har förvisso ett stort behov av att ha kvar dessa yrkesskickliga arbetstagare men det är såväl mänsk- ligt som rent ekonomiskt ett slöseri att de år efter år går arbetslösa ungefär halva året. 3.5.3 Stöd till kombinationssysselsättningar

Många säsongsarbetande söker på egen hand finna kombinationssysselsätt- ningar. På så vis slipper de gå arbetslösa under uppehåll i det huvud- sakliga arbetet.

Sedan flera år tillbaka prövar främst kommuner och arbetsmarknadsmyn- digheter olika modeller för kombinationssysselsättningar åt delårs- arbetslösa. De kanske mest kända exemplen finns i Åre kommun och i östra Norrbotten.

Utvecklingsinsatserna i fem kommuner i östra Norrbotten pågår för fullt och har visat sig medföra en värdefull ökning av sysselsättningen. Under en försökSperiod har de ordinarie arbetsmarknadsplitiska medlen kunnat användas på ett friare sätt än normalt samtidigt som särskilda medel har tillförts. Under budgetåret 1986/87 har cirka 400 personer som var arbetslösa eller befann sig i arbetsmarknadspolitiska åtgärder fått arbete inom ramen för utvecklingsinsatserna. Målsättningen är att arbetslösheten skall minskas med ytterligare cirka 500 personer under

budgetåret 1987/88.

Jag föreslår att denna typ av åtgärder genomförs på flera håll i landet och då i första hand i områden där man är starkt beroende av "traditio- nella" säsongsarbeten inom exempelvis skogsbruk, turism och jordbruk.

• Sida 56
•  Original

Ersättningsreglerna vid arbetslöshet bör vara så generellt tillämpliga, rättvisa och enkla som möjligt.

Tidigare säsongsbegränsningsregler i försäkringen visade sig vara trub- biga, krångliga och ohanterliga. Det är också huvudanledningen till att de avskaffats i flertalet kassor.

Förutom den "traditionella" säsongsarbetslösheten finns betydande säsongsvariationer i arbetslösheten inom en rad arbetslöshetskassor.

De allmänna förhållandena, anställningsvillkorens utformning och säsongsarbetslöshetens karaktär skiljer sig väsentligt från bransch till bransch. Någon enkel definition av begreppet säsongsarbetslöshet går därför inte att göra.

Kravet på reellt arbetsutbud måste vara lika för alla ersättningstaga- re. Det vore orimligt med ett krav som enbart riktar sig mot en viss, relativt lättdefinierad grupp medan ersättningsrätten för andra delårs- arbetslösa inte ifrågasätts. Det gäller ersättningstagare som är del- årssysselsatta i "traditionellt" säsongsarbete i jämförelse med ersätt- ningstagare som kommer från mer "vaga" former av säsongsarbete.

För många säsongsarbetande kan säsongsarbetet vara det enda realistiska alternativet och ur samhällets synvinkel bör detta inte omöjliggöras.

Av dessa skäl anser jag inte att generella säsongsbegränsningsregler bör införas i försäkringen. Säsongsarbetare skall inte uteslutas från ersättningsrätt under uppehåll, men full ersättningsrätt måste vara förenad med krav på arbetsutbud som möjliggör en varaktig placering i arbete.

Det senare villkoret innebär att trovärdigheten i arbetsutbudet skall kunna prövas. Jag menar att detta bör kunna ske enligt gängse regler. I de fall en person avvisar erbjudet lämpligt arbete som motsvarar hans arbetsutbud eller lämplig arbetsmarknadsutbildning skall han avstängas

från kassaersättning.

• Sida 57
•  Original

Överväganden rörande inrättande av arbetslöshetskassa för renägare

Jag har övervägt möjligheterna för renägare att bilda en egen arbets- löshetskassa eller att ansluta sig till någon befintlig kassa. Denna fråga har aktualiserats i framställningar från Svenska Samernas Riks- förbund.

Framställningarna avser i första hand de renägande samernas möjligheter att tillhöra/bilda arbetslöshetskassa och att uppbära ersättning under den tid då rennäringen kräver mindre arbetsinsatser och renägarna såle- des har möjlighet att ta annat arbete.

Huvudregeln vad gäller egna företagare är att de kan uppbära ersättning först sedan den personliga verksamheten i företaget helt har upphört. Från denna huvudregel finns i dag två undantag: Dels vissa kollektivt anslutna åkare i Småföretagarnas kassa, dels Sveriges Fiskares kassa.

För de kollektivt anslutna åkarna gäller att ersättning kan utgå vid tillfälligt avbrott i verksamheten under förutsättning att verksamheten i rörelsen helt har upphört under avbrottet och att han själv arbetat som förare av eget transportfordon närmast före arbetslösheten. Ersätt- ningsrätten är begränsad till dem som äger högst tre transportfordon. Arbetslösheten skall kontrolleras och styrkas av chefstjänsteman vid den lastbilscentral eller ekonomiska förening för schaktentreprenörer som medlemmen tillhör. Ersättning kan endast utgå under perioden okto-

ber-maj.

För fiskare som är egenföretagare gäller att de har rätt till ersätt- ning då fiske omöjliggöres av värderleksförhållanden, ishinder, maskin- eller båthaveri, motor- och vinschbyte eller drivmedelsbrist till följd av importsvårigheter. Ersättning vid ishinder får utgå under sammanlagt högst 150 dagar under en period av tre på varandra följande år och högst i 65 dagar under ett och samma kalenderår. Hinder av detta slag skall intygas av särskilda intygsgivare.

Från det kontanta arbetsmarknadsstödet kan inte ersättning utgå vid tillfälliga avbrott annat än i rena undantagsfall. Det skall då vara

• Sida 58
•  Original

fråga om en ren engångsföreteelse, t.ex. en force majeuresituation som inte till någon del har säsongskaraktär.

Det finns Således normalt inga möjligheter för egenföretagare att få ersättning annat än om företaget upphör helt och hållet. De två undan- tag som finns syftar till att ge stöd under tider då verksamheten di— rekt hindras av väderförhållanden. Däremot finns inga möjligheter för företagare att få ersättning under sysselsättningssvaga månader. Vid tidigare behandlingar av företagares rätt till ersättning har det tvärtom varit en uttalad strävan att undvika att arbetslöshetsersätt- ning får karaktär av säsongsstöd till företag ned säsongsmässiga varia- tioner i verksamheten. En utgångspunkt har då varit att utkomsten från verksamheten under övriga delar av året skall uppväga de mer svaga perioderna.

Enligt min uppfattning kan svårligen paralleller dras mellan förhållan- dena för de renägande samerna och fiskarna eller åkarna. För fiskarna gäller att de inte har möjlighet att få ersättning enbart på den grun- den att sysselsättningsmöjligheterna är mindre under vissa tider av året, utan den ordinarie utkomstmöjligheten skall ha upphört till följd av andra omständigheter. De kollektivt anslutna åkarnas ersättningsrätt är direkt kopplad till de säsongsmässiga variationerna inom väg- och anläggningsarbete. Ersättningsrätt finns endast för åkare vilkas verk- samhet är av mycket liten omfattning.

I flera sammanhang har de möjligheter till ersättning vid tillfälliga avbrott som finns för åkare och fiskare ifrågasatts. Man har menat att dessa ersättningsformer egentligen är fränmande för arbetslöshetsför- säkringen och vad gäller åkarna har ofta svårigheter i tillämpningen uppstått. Jag har dock inte för avsikt att föreslå ändringar av de nu gällande bestämmelserna i dessa kassor, utan utgår från att arbetsmark- nadsstyrelsen aktualiserar ändringar i den mån man finner sådana befo- gade.

Rennäringens förhållanden är enligt min uppfattning så speciella att de knappast skulle gagnas av nöjligheter för renägarna att bilda eller tillhöra arbetslöshetskassa. Mer framkomliga vägar inom arbetsmarknads- politiken erbjuder de sysselsättningsskapande åtgärderna i glesbygd, bl.a. kombinationssysselsättningar.

. .H..”

• Sida 59
•  Original

4.1 Förekomsten av deltidsarbetslöshet

Deltidsarbetslösheten och dess omfattning har diskuterats intensivt under år 1987. De beräkningar och bedömningar som har gjorts av omfatt- ningen har lett till starkt skiftande resultat.

Inom a-kassekomittén har svaren från arbetslöshetskassorna på kommit- téns enkät sammanställts och bearbetats. Resultaten visar att antal et deltidsarbetslösa kassamedlemar år 1985 uppgick till 92 000, den sam- lade ersättningen till 1 100 milj. kronor och antalet ersättningsdagar till 4,7 miljoner. I enkäten tillfrågades kassorna om förekomsten och utvecklingen av 'partiell arbetslöshet' utan att någon närmare defini- tion gjordes av begreppet.

Dessa uppgifter utsattes för kritik främst från fackligt håll. I det samanhanget antogs att ersättningen vid del tidsarbetslöshet år 1985 var högst hälften så stor, eller cirka 500 milj. kronor.

Fr.o.m. början av oktober 1987 kommer arbetsmarknadsverkets arbetslös- hetsstatistik att innefatta uppgifter om deltidsarbetslöshet. Då skall samtliga arbetsförmedlingar i sin statistik över arbetssökande ha fört in uppgifter om del tidsarbetande kassamedlemmar resp. ersättningstagare med KAS som fyllnadsmarkerar samt del tidsarbetande som inte är ersätt-

ni ngsberätti gade .

Även ur arbetslöshetskassornas statistik komer man från hösten 1987 att kunna få fram uppgifter om del tidsarbetslöshet bland medlemmarna. Detta möjliggörs genom det datorstöd som f.n. utvecklas (se nedan).

• Sida 60
•  Original

Sammanfattningsvis kan man konstatera att inga exakta uppgifter finns om förekomst av och kostnader för deltidsarbetslösheten. Olika bedöm- ningar, beräkningsmetoder och inte minst olika definitioner leder fram till vitt Skilda resultat. Som nämnts ovan kommer det dock redan under hösten 1987 att finnas bättre uppgifter om deltidsarbetslösheten.

4.2 Nya regler om arbetslöshetsersättning vid deltidsarbetslöshet

I syfte att begränsa förekomsten av arbetslöshetsersättning vid del- tidsarbetslöshet utfärdade regeringen i april 1987 förordningar (SFS 1987:226 resp. 1987:227) om ändrade tillämpningsföreskrifter till lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd. Regeländringarna motiverades samtidigt i 1987 års reviderade finansplan (prop. 1986/87:150). AMS har i sin författningssamling utfärdat till- lämpningsföreskrifter till de nya reglerna.

Av förordningen rörande arbetslöshetsförsäkringen framgår att ersätt- ning inte utan en särskild prövning får utges under mer än sex månader till medlem som regelbundet utför deltidsarbete under veckor då han i övrigt är arbetslös. Ersättning under längre tid, dock med sammanlagt högst 150 dagpenningbelopp, får utges endast om medlemmen

1. har fyllt 55 år, eller

2. har fått men ännu inte tillträtt ett arbete med en arbetstid som svarar mot arbetsutbudet, eller

3. inte har kunnat erbjudas, på hemorten eller annan ort, vare sig ett arbete med en arbetstid som svarar mot arbetsutbudet eller en lämp- lig arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Till en medlem som under en sammanhängande tid av minst fem månader har haft ett arbete som svarar mot medlemmens arbetsutbud eller deltagit i arbetsmarknadsutbildning får ersättning vid inträffat deltidsarbete medges för en ny ersättningsperiod om högst 150 dagar.

Under den tid som ersättning lämnas skall länsarbetsnämnden/arbetsför- medlingen aktivt verka för att den deltidsarbetslöse får en sammanlagd arbetstid som svarar mot dennes arbetsutbud. Om inte detta kan åstad-

. _ ta.-Ja......

• Sida 61
•  Original

kommas skall den försäkrade i stället erbjudas en lämplig arbetsmark- nadspolitisk åtgärd.

Regeländringarna trädde i kraft den 1 juli 1987. Bestämmelserna rörande det kontanta arbetsmarknadsstödet är i huvudsak likalydande.

4.3 Erfarenheter av ändrade ersättningsregler

I september 1987 föreligger knappast några erfarenheter alls av de nya reglerna. Innehållet i förordningarna kom till allmän kännedom så sent som i början av juni 1987. Därmed var det inte möjligt att på den korta tid som stod till förfogande fram till ikraftträdandet klara ut alla de problem som är förenade med tillämpningen.

För att kunna tillämpa de nya reglerna har det varit nödvändigt att utveckla datorstöd att användas i samband med identifieringen av del- tidsarbetslösa ersättningstagare. Utvecklingsarbetet har bedrivits av Arbetslöshetskassornas samorganisation (SO). Det avslutades i början av september 1987.

I samband med detta har man uppmärksammat en rad definitionssvårighe- ter. En gäller fastställande av vad som utgör deltidsarbetslöshet. De personer som 'regelbundet' utför deltidsarbete i kombination med arbetslöshetsersättning måste kunna identifieras. Genom det datorstöd som 50 nu utvecklat skall varje kassa få möjlighet att automatiskt bevaka ersättningen till deltidsarbetslösa medlemmar samt att informera dessa. Vid begränsningstidens slut skall ytterligare information lämnas om ersättningsvillkoren.

4.4 Andra åtgärder för att begränsa deltidsarbetslösheten

Arbetsmarknadsparternas agerande har stor betydelse för deltidsarbets- löshetens förekomst och utbredning. Det konstaterade jag i delbetänkan- det (Ds A 1987:4). Där noterade jag vidare att såväl arbetsmarknadsver- ket som flera fackliga organisationer bedriver och planerar åtgärder för att begränsa deltidsarbetslösheten. Detta sker i regel i nära sam- verkan med arbetsförmedling och arbetsgivare.

• Sida 62
•  Original

På den komunala arbetsmarknaden finns en stor del av del tidsarbetslös- heten. Komunalarbetareförbundet har under år 1986 bedrivit försöks- verksamhet med uppföljning av främst deltidsarbetslösa medlemar. Verk- samheten skall nu utökas till att omfatta förbundets samtliga avdel-

ningar.

Förberedelser för detta pågår hösten 1987 bl .a. i form av regionala konferenser som arrangeras i samarbete med Komunförbundet, Landstings- förbundet och arbetsmarknadsverket. Vid konferenserna går man bl .a. igenom konkreta åtgärder för att minska deltidsarbetslösheten. Mitt intryck är att viljan i dag är mycket stark hos samtliga involverade att få till stånd befattningar med sådan längd på arbetstiden att de svarar mot de arbetssökandes önskemål.

Arbetsmarknadsverket har tillförts särskilda resurser för arbetsmark- nadspoliti ska åtgärder för deltidsarbetande, t.ex. i form av bered- skapsarbete, rekryteringsstöd, arbetsmarknadsutbildning, bidrag till utbildning i företag och starta-eget-bidrag. När det är befogat bör arbetsmarknadsverket enligt prop. 1986/87:150 likaså utnyttja möjlighe- ten att med stöd av främiandelagen ingripa vid missbruk av vissa tids- begränsade anställningar.

Endast kort tid har förflutit sedan de särskilda resurserna ställdes till arbetsmarknadsverkets förfogande. Medlen har fördelats länsvis. Det finns ännu inga uppgifter om hur de används och vilka resultat som eventuellt redan har uppnåtts.

4.5 Normalarbetstid och dagpenning efter nyprövning av arbets- villkoret i försäkringen

Efter en dom från försäkringsöverdomstolen (FÖD) somaren 1986 har reglerna om normalarbetstid vid utförsäkring ändrats. I arbetslöshets- försäkringen gäller följande: har ersättningsperioden gått till ända men har den försäkrade under perioden på nytt uppfyllt arbetsvillkoret, skall normalarbetstiden inte sänkas i förhållande till den just avslu- tade ersättningsperioden (AMSFS 1986:21). Likartade bestänmel ser gäller för det kontanta arbetsmarknadsstödet (AMSFS 1986:20).

se -.

• Sida 63
•  Original

Innebörden av försäkringsöverdomstolens dom var att AMS tidigare före- skrifter för beräkning av normalarbetstid och dagsförtjänst vid nypröv- ning av arbetsvillkoret vid utförsäkring inte hade stöd i bestämmelser- na i 15 S arbetslöshetsförsäkringslagen. Domen medförde att AMS utfär- dade nya föreskrifter avseende försäkringen och KAS.

Både inom försäkringen och KAS gäller att den som har fått ersättning i 300 (150) dagar har rätt till en ny ersättningsperiod om han under den gångna perioden har arbetat så mycket att han uppfyller ett nytt arbetsvillkor.

Om så är fallet får vederbörande en ny ersättningsperiod på 300 (150) dagar. Den nya perioden skall inledas med fem dagars karens. Den som inte uppfyller ett nytt arbetsvillkor kan begära ett beredskapsarbete.

Innan den ovannämnda FÖD-domen avkunnades gällde AMS föreskrift om att när den arbetslöse är berättigad till en ny ersättningsperiod så skulle ny normalarbetstid och normalinkomst fastställas. Ersättningen per dag skulle utgå i förhållande till arbetstiden och förtjänsten i det arbete med vilket man uppfyller rätten till ersättning under den nya perio-

den.

I det fall som behandlades i den ovannämnda FDD-domen var medlemmens "gamla" ersättningsperiod baserad på en normalarbetstid på 40 veckotim- mar. Den nya perioden byggde ersättningstagaren upp genom fem månaders arbete med 30 timmars arbetsvecka. Enligt AMS bedömning medförde detta att ersättningen blev lägre i den nya perioden.

I försäkringsöverdomstolens dom sägs att lagen inte ger stöd för att ändra underlaget för beräkningen av dagpenningens storlek på det sätt som skett. Domstolen fastslår att arbetslösheten skall anses ha inträtt när ersättningstagaren började sin första ersättningsperiod. Därmed skall hon även i den "nya" perioden ha en normalarbetstid på 40 timmar

per vecka.

Riksdagens arbetsmarknadsutskott har i betänkandet (1986/87:1) om arbetslöshetsförsäkring angivit att den aktuella domen medfört osäker- het om hur lagens regler om normalarbetstid och inkomst före arbetslös-

• Sida 64
•  Original

het skall tolkas. Utskottet utgick från att jag skulle ta upp dessa frågor i mitt utredningsarbete.

4.6 Overväganden

Jag har ovan konstaterat att det knappast föreligger några erfarenheter alls av de nya reglerna rörande arbetslöshetsersättning vid deltids- arbetslöshet. Reglerna trädde i kraft för bara tre månader sedan. Fort- farande pågår förberedelserna för att föra ut dem i praktisk tillämp- ning hos arbetslöshetskassorna.

')MWMWÅQEML-m—thl

_; _.-_

Mot denna bakgrund ser jag ingen anledning att föreslå ändrade regler. Dels föreligger ännu inga erfarenheter av för- och nackdelar med reg- lerna, dels skulle avisering av ytterligare förändringar i bestämmel- serna sannolikt skapa oro och förvirring såväl hos de berörda arbetslö- sa som bland dem som administrerar ersättningen.

Jag har vidare övervägt om det finns anledning att återinföra de före- skrifter om normalarbetstid och dagpenning efter nyprövning av arbets- villkoret som gällde innan den ovannämnda domen i försäkringsöverdom— stolen avkunnades. Jag har emellertid dragit slutsatsen att en sådan återgång inte är angelägen med hänsyn till de regler om arbetslöshets- ersättning vid deltidsarbetslöshet som trädde i kraft vid halvårsskif-

tet.

• Sida 65
•  Original

ERSÄTTNING VID TJÄNSTEPENSION OCH AVTALADE ÄLDREAVGÅNGAR

5.1 Gällande regler 5.1.1 Lagen om arbetslöshetsförsäkring

Enligt 50 5 lagen om arbetslöshetsförsäkring (ALF) undantas den som fyllt 64 år från rätten att bli medlem i erkänd arbetslöshetskassa liksom den som förvärvsarbetar mindre än tre timmar per arbetsdag och i genomsnitt mindre än 17 timmar per vecka.

Från rätten att kvarstå som medlem i kassa kan undantag enligt 51 S ALF göras bl.a. för medlem som inte arbetar och som inte heller under minst sex av de senaste tolv månaderna arbetat inom kassans verksamhetsområ- de. Den som fyllt 65 år har inte rätt att kvarstå som nedlem i kassa.

De allmänna villkoren för rätt till ersättning från kassan i 4 och 5 SS ALF säger att den arbetslöse medlemmen skall vara arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete, vara beredd att anta erbju- det lämpligt arbete, vara anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen och icke kunna erhålla lämpligt arbete.

Erbjudet arbete skall anses lämpligt om - inom ramen för tillgången på arbetstillfällen — skälig hänsyn tagits till medlemmens yrkesvana och förutsättningar i övrigt för arbetet samt till andra personliga förhållanden. Krav på anställningsförmåner o.d. förbigås här.

Sedan försäkrad erhållit ålderspension skall han enligt 21 S ALF inpla- ceras i avdragsklass enligt en av AMS fastställd pensionsavdragstabell. Dagpenningen skall därefter nedsättas med det mot avdragsklassen sva- rande avdragsbeloppet. Rätten till ersättning upphör, när den försäkra-

• Sida 66
•  Original

de börjar uppbära ålderspension med en tjänstetidsfaktor som uppgår till 0,8 eller mer och pensionen utgår på grund av förvärsvarbete.

Enligt de flesta tilläggspensionsförsäkringssystem, såväl allmänna som avtalsmässiga, krävs för full pension att den försäkrade fullgjort s.k. pensionsgrundande anställnings- och/eller arbetstid till pensionsåldern under visst minsta antal år, vanligtvis 30. När detta antal år är upp- fyllt sägs tjänstetidsfaktorn vara 1,0000, i annat fall utges pensionen i proportion till den anställningstid som har fullgjorts. Om tjänste- tidsfaktorn 1,0000 motsvarar 30 år, motsvarar således tjänstetidsfak— torn O,8 24 år.

Medlem som själv medverkar till att han blir arbetslös kan inte få ersättning. I 29 S anges tre fall, som nu är av intresse, av självför- vållad arbetslöshet då medlem skall avstängas från rätt till ersätt— ning, nämligen om han

a) lämnar sitt arbete frivilligt utan giltig anledning,

b) avvisat erbjudet lämpligt arbete eller

c) utan att uttryckligen ha avvisat ett lämpligt arbete ändå

genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat att anställning inte kommit till stånd.

fox-'

.es: %..J».....-—_._-:-.m.: _

Om det är uppenbart att medlem inte vill anta erbjudet lämpligt arbete, t.ex. genom att han flera gånger avvisat sådant arbete, kan kassan enligt 30 S avstänga honom intill dess att han utfört förvärvsarbete under 20 dagar.

5.1.2 AMS föreskrifter

paus...-vp; fiol—aus:

Som allmän regel uppställer AMS att medlem får anses som arbetsför om han kan prestera ett normalt arbetsresultat i ett arbete som är lämp- ligt för honom. För att i tveksamma fall kunna fastställa om medlem är arbetsför äger kassan kräva att medlem företer läkarutlåtande.

”i vMedlem som uppbär två tredjedelar av hel förtidspension ellerphelt sjukbidrag är ersättningsberättigad om arbetsvillkoret.enligtiö-IO SS — ALF uppfyllts efter pensioneringen. Medlem som uppbär halv sådan pen— i _s=2 sion eller bidrag är i princip ersättningsberättigad._Att märka är då

• Sida 67
•  Original

- 67 - 1 att pensionen skall avses täcka hälften av förlusten av inkomsten före pensioneringen. Den återstående hälften skall på vanligt sätt ligga till grund för beräkning av överförsäkringsavdrag. Enligt 20 S ALF får ju dagpenning inte utgå med högre belopp i förhållande till den försäk- rades dagsförtjänst än som framgår av en av AMS fastställd överförsäk- ringstabell. För den som har halv pension eller bidrag skall arbetsut- budet anses utgöra normalarbetstiden. Det erinras om att bestämel serna i 22 S ALF angående försäkrad som söker deltidsarbete äger motsvarande

tillämpning beträffande förti dspensionär.

Enligt AMSFS 1978:8 avsnitt 4:1 skall anmälan av arbetslöshet ske vid personligt besök hos arbetsförmedlingen. Sökanden kan dock - såvitt nu är av intresse - anmäla sig per telefon om han a) bor långt från ett fast förmedlingskontor och har svårt att

inställa sig första arbetslösa dagen eller b) är känd av förmedlingen och kostnader och tidsåtgång i övrigt

motiverar avsteg från huvudregeln.

Enligt sama föreskrift avsnitt 4z3 skall ersättningssökanden göra ett återbesök vid den tid som arbetsförmedlingen bestänmer dock senast inom fyra veckor från föregående besök. Återbesök skall Ske genom per- sonlig inställelse på arbetsförmedlingen. Är sökanden bosatt i område med lång resväg och dåliga komunikationer till arbetsfönnedlingskonto- ret kan chefen för kontoret i enskilda fall medge att sökanden i stål- let för återbesök får göra återanmälan genom telefonsamtal med en för- medlingstjänsteman. Syftet med återbesöken anges i handboken vara att ge en garanti för att personliga samtal och information komer till stånd mellan sökande och förmedlare.

Pensionsavdrag

I handboken 8 S anges att pensionsavdraget i princip skall utgöra 1/260 av årspensionen. Det fastslås att annan fortlöpande förmån som utgår till följd av förvärvsarbete och som har karaktär av pension skall

jämställas med ålderspension.

Fastställt pensionsavdrag skall gälla intill dess kassan begär en ny anmälan och omprövas endast om medlem dessförinnan fått en väsentlig

förändring av sin pension.

• Sida 68
•  Original

Tjänstetidsfaktor 0,8 eller motsvarande

Enligt handboken har medlem, som efter särskild överenskommelse lämnat sitt arbete före ordinarie pensionsålder och i samband därmed tillför- säkrats en förmån som har karaktär av pension vars belopp inte motsva- rar den tjänstetidsfaktor som eventuellt finns angiven, inte rätt till ersättning från kassan om det pensionsbelopp (inklusive eventuellt ITP, pensionstillägg o.d.) som han uppbär uppgår till 60 % eller mer av lönen vid tiden för avgången d.v.s. motsvarar en pension med tjänste—

tidsfaktor 0,8 eller mer.

Beräkningen av om huruvida pensionsbeloppet motsvarar tjänstetidsfaktor 0,8 eller inte skall alltid göras på den lön och det eller de pensions- belopp som gällde vid pensioneringstillfället.

Lampligt arbete

I handboken 13 S sägs att arbetets art och belägenhet kan vara avgöran— de då medlem åberopar sin ålder som skäl för att avvisa ett arbete. Det påpekas att den som inte är van vid tungt kroppsarbete i högre ålder ofta har svårt att utföra sådant och att arbeten som förutsätter goda kroppskrafter ofta kräver en viss teknik och vana av den anställde för att denna skall kunna hushålla med kroppskrafterna och ändå uppnå ett gott arbetsresultat samt undvika olycksfall i arbetet.

5.1.3 Lagen om kontant arbetsmarknadsstöd

Rätten till kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) upphör vid utgången av månaden före den under vilken den arbetslöse fyller 65 år eller när han dessförinnan börjar uppbära hel ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen om allmän försäkring (AFL).

Enligt 24 5 lagen om kontant arbetsmarknadsstöd (KASL) nedsättes KAS med pensionsbeloppet om stödtagaren uppbär änke- eller änklingspension eller annan ålderspension än enligt AFL eller mindre än hel förtidspen- sion, mindre än helt sjukbidrag eller halv ålderspension enligt AFL eller delpension enligt lagen om delpensionsförsäkring.

,. ,,, , s...—.., km,;wus nu)?» »wg. ekv-_ Å,.hr annv.-:...,

• Sida 69
•  Original

På motsvarande sätt nedsättes KAS om stödtagaren uppbär livränta från försäkringsinrättning p.g.a. yrkesskada eller olycksfall.

Ansökan om KAS skall enligt 30 S KASL göras skriftligen hos länsarbets- nämnden i det län där sökanden är bosatt. '

De allmänna villkor som gäller för arbetslöshetsförsäkringen gäller även för KAS. Arbetsvillkoret överenstämmer i stort sett med vad som gäller inom arbetslöshetsförsäkringen. Även vad gäller reglerna om avstängning råder överensstämmelse med arbetslöshetsförsäkringen.

5.1.4 Lagen om allmän försäkring.

Rätt till förtidspension enligt AFL tillkommer såvitt nu är i fråga försäkrad, som fyllt 60 år och som till följd av arbetslöshet uppburit ersättning från erkänd arbetslöshetskassa under den längsta tid sådan ersättning kan utgå eller uppburit KAS under 450 dagar eller under kortare tid men som då uttömt sin rätt till KAS om hans möjlighet att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han tidigare utfört eller genom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Det är denna rätt tillsanmans med möjligheten till avsteg från turordningsprincipen en- ligt lagen om anställningsskydd (se avsnitt 5.1.5) som nöjliggör de s.k. 58,3-årspensioneringarna. En bedömning av utvecklingen av dessa s.k. pensioneringar finns i utredningens delbetänkande Ds A 1987:4. En redovisning om olika förekommande pensionssystem finns i bil. 4.

5.1.5 Lagen om anställningsskydd

Enligt 4 5 lagen om anställningsskydd (LAS) skall anställningsavtal gälla tills vidare.

En arbetstagare som har blivit uppsagd har enligt 12 5 rätt att under uppsägningstiden behålla sin lön och andra anställningsförmåner även om arbetstagaren inte får några arbetsuppgifter alls eller får andra arbetsuppgifter än tidigare. Från nu nämnda förmåner får arbetsgivaren enligt 13 S avräkna inkomster som arbetstagaren under samma tid har förvärvat i annan anställning under förutsättning att arbetsgivaren har

• Sida 70
•  Original

förklarat att arbetstagaren inte behöver stå till förfogande under uppsägningstiden eller del därav. Arbetsgivaren har också rätt att avräkna inkomster som arbetstagaren under denna tid uppenbarligen kunde har förvärvat i annan godtagbar anställning.

En arbetstagare som permitterats har enligt 21 S LAS rätt till samma lön och andra anställningsförmåner som om arbetstagaren hade fått be- hålla sina arbetsuppgifter. Detta gäller dock inte om permitteringen är en följd av att arbetet är säsongbetonat eller av andra skäl inte är sammanhängande till sin natur.

Vid uppsägning p.g.a. arbetsbrist skall arbetsgivaren iaktta vissa turordningsregler enligt 22 S LAS. Arbetstagarnas plats i turordningen bestäms med utgångspunkt i varje arbetagares sammanlagda anställnings- tid hos arbetsgivaren. Vid lika anställningstid ger högre ålder före-

träde.

Arbetstagare, som har sagts upp p.g.a. arbetsbrist liksun arbetstagare, som har anställts för begränsad tid och som p.g.a. arbetsbrist inte har fått fortsatt anställning, har enligt 25 5 under vissa förutsättningar och för viss tid företrädesrätt till återanställning i den verksamhet där de tidigare har varit sysselsatta. Vid lika anställningstid ger högre ålder företräde.

En arbetstagare som antar ett erbjudande om återanställning behöver enligt 27 5 inte tillträda den nya anställningen förrän efter skälig övergångstid. Om arbetstagaren avvisar ett erbjudande om återanställ- ning som skäligen borde ha godtagits har arbetstagaren förlorat sin företrädesrätt.

LAS tillämpas endast om det inte i annan lag eller i förordning som har meddelats med stöd av lag finns särskilda föreskrifter som avviker från LAS. Om sådana finns, gäller de föreskrifterna.

Avtal är enligt 2 S LAS ogiltiga i den mån de upphäver eller inskrän- ker arbetstagarnas rättigheter enligt LAS. Genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får dock göras avvikelser från bl.a. 5 S (avtal om tidsbegränsad anställ-

⁴ . 5.3—.. väva—'n .H.;

• Sida 71
•  Original

ning), 11 S (uppsägningstid), 21 S (permitteringslön), 22 S (turordning vid uppsägning p.g.a. arbetsbrist) 25-27 55 (företrädesrätt till åter- anställning) och 33 S (varselskyldighet vid avgång med pension). När efter bemyndigande av en central arbetstagarorganisation ett lokalt kollektivavtal har träffats om avvikelser från 22 5 får avtalet tilläm- pas i fråga om uppsägning av arbetstagare som vid uppsägningstidens slut är äldre än 57 och ett halvt år bara om arbetsgivaren får den centrala arbetstagarorganisationens medgivande till varje enskild upp- sägning. 5.1.6 Kommunalskattelagen

I de flesta fall hänförs olika ersättningar san utgår i stället för lön t.ex. pension, livränta och avgångsersättning till inkomst av tjänst enligt 32 S 1 mom. kommunalskattelagen (KL). Även folkpension (ålderspension, förtidspension, sjukbidrag, änkepension, barnpension, hustrutillägg) är i sin helhet skattepliktig. Bestämmelserna om avdrag för nedsatt skatteförmåga i 50 S KL kan dock medföra att folkpensionär blir lindrigare eller inte alls beskattad för sin folkpension. Till skattepliktig inkomst räknas enligt 19 S KL inte bl.a. kommunalt bostadstillägg (KBT) enligt lagen om hustrutillägg och KBT till folk- pension.

De pensionsförmåner som ger mottagaren rätt till extra avdrag är folk- pension i form av ålderspension, förtidspension/sjukbidrag, änkepension och hustrutillägg (50 S KL, 9 5 lagen om statlig inkomstskatt, SIL).

Skattskyldig, vars inkomst till inte obetydlig del utgörs av folkpen- sion, är enligt 50 S 2 mom fjärde stycket KL - om särskilda omständig- heter inte föranleder annat - berättigad till avdrag för nedsatt skat-

teförmåga.

Riksskatteverket fastställer närmare föreskrifter för avdragsberäk- ningen.

Om den taxerade inkomsten enligt SIL inte överstiger visst högsta be- lopp (34 704 kr. år 1987), skall avdraget beräknas till vad som behövs för att den skattskyldige inte skall påföras högre statligt beskatt-

ningsbar inkomst än 7 500 kr.

• Sida 72
•  Original

- 72 - 5.2 Den historiska bakgrunden till nuvarande bestänmelser 5.2.1 Lagen om arbetslöshetsförsäkring

År 1966 tillsattes utredningen om kontant stöd vid arbetslöshet (KSA- utredningen). I de av statsmakterna angivna riktlinjerna för den fram- tida svenska arbetsmarknadspolitiken framhölls principen om företräde för åtgärder som bereder de arbetslösa sysselsättning framför hjälp i fonn av kontantstöd. KSA-utredningen framhöll de svårigheter som före- låg när det gällde att finna lämpligt arbete för äldre arbetssökande. Dessa svårigheter framträdde klart vid den försämring av sysselsätt- ningsläget som inträdde under hösten 1966 och under år 1967. I anslut- ning härtill genomfördes (prop. 1968:29) särskilda stödformer för äldre arbetslösa, förlängd (extra) ersättning från arbetslöshetskassa och statligt omställningsbidrag.

Dessa stödformer byggde enligt utredningen på ett framträdande behov av kontanthjälp även vid långvarig arbetslöshet för äldre personer

som ville och kunde arbeta men inte fann lämplig sysselsättning. Utred- ningen ansåg att det i en tid av snabb strukturrationalisering blev oundvikligt med en s.k. omställningsarbetslöshet. En mycket stor del av de vid arbetsförmedlingen registrerade arbetslösa var då 60 år och däröver. Svårigheterna att finna varaktig sysselsättning förvärrades inte sällan i enskilda fall av personliga handikapp som ytterligare begränsade den arbetslöses arbetsutbud.

En samverkan mellan sådana försvårande faktorer kunde enligt utred- ningen ibland skapa situationer då det måste sättas i fråga om den arbetslöse verkligen var arbetslös och stod till arbetsmarknadens för- fogande, dvs. om han kunde och ville förvärvsarbeta och var oförhindrad därtill. I ett system med väsentligt utvidgad kontanthjälp blev det, uppgav utredningen, ännu angelägnare än tidigare att klargöra den all- mängiltiga avgränsningsregeln att kontanthjälp i arbetslöshetssituatio- ner endast kunde ifrågakomma när den arbetslöse - utöver att han upp- fyller vissa speciella kvalifikationskrav — verkligen står till arbets- marknadens förfogande.

äs”: .w- ..

v ....» Mme—. _ymm = :

• Sida 73
•  Original

Denna avgränsning blev, framhöll utredningen, av betydelse vid samord- ning med sjuk— och pensionsförmåner enligt AFL. Förtidspensioneringen med dess individuella prövning av pensionsbehovet ansågs ha betydande avgränsningssvårigheter i förhållande till samhällets arbetsmarknads— politiska stöd.

För valfriheten mellan hjälpformerna på arbetsmarknadssidan och inom den allmänna pensioneringen var det, uppgav utredningen, dessutom bety- delsefullt i vilken utsträckning dessa hjälpformer kunde anses likvär- diga. De arbetsmarknadspolitiska stödformerna borde enligt utredningen utformas så att de inom sin del av det gemensamma fältet kvalitativt svarade mot de förmåner som i en valsituation kunde komma i fråga när

det gäller pension.

I fråga om ersättningstidens längd ansåg utredningen att det borde ske en omreglering som medgav ersättningsrätt under längre perioder och täckte stödbehovet på ett jämnare och rättvisare sätt än dittills.

Utredningen ansåg att den arbetslöse jämte stöd genom andra arbetsmark- nadsåtgärder vanligen borde kunna påräkna kontanthjälp så länge han stod till arbetsmarknadens förfogande. Kontanthjälpen fick därmed bety- delse som komplement till arbetslinjen även vid fall av långvarig arbetslöshet. För äldre och handikappade personer som i stället för att utnyttja nöjligheten till förtidspension, önskade tillhöra arbetskraf- ten och stod till arbetsmarknadens förfogande borde kontant arbetslös- hetshjälp jämte tillgång till andra arbetsmarknadsåtgärder utgöra ett i flertalet fall likvärdigt alternativ till pension.

Den år 1968 införda temporära stödformen för äldre arbetslösa, förlängd (extra) ersättning till medlemmar i erkända arbetslöshetskassor, borde enligt KSA-utredningen integreras med arbetslöshetsförsäkringen. Detta kunde ske genom en förlängning av ersättningstiden för dem som hade uppnått 55 års ålder.

Departementschefen framhöll i prop 1973:56 att den prövning av arbets- löshetens orsaker, som då gjordes av AMS, beträffande den som befann sig i åldern 55-60 år och som blivit arbetslös p g a strukturförändring i näringslivet undveks genom att ersättningstiden för dem som hade

• Sida 74
•  Original

uppnått 55 års ålder generellt höjdes till 450 dagar. Han biträdde därför utredningens förslag.

Utredningen hade även föreslagit att arbetslöshetskassorna skulle ha möjlighet att utge ersättning under 150 dagar till medlem som var nel- lan 67 och 70 år.

Beträffande detta förslag anförde departementschefen följande (5.195): ;

"Enligt min mening här av principiella, administrativa och eko- nomiska skäl ålderspensionärerna inte tillhöra arbetslöshetsför- säkringen när deras försörjning är tillfredställande ordnad genom olika former av pension. Tillkomsten av tilläggspensionerin en inom den allmänna försäkringen har medfört att pensionsför nerna förbättrats i sådan omfattning att det numera inte finns nå on anledning att ha kvar möjligheten att få ersättning från tv so- cialförsäkringsgrenar samtidigt. Därtill kommer att arbetsförmed- lingen endast i undantagsfall lär ha möjlighet att erbjuda pensio- närer lämpliga arbeten. Någon verklig prövning av om de i försäk- ringens mening står till arbetsmarknadens förfogande kan därför sällan öras. Detta gäller framför allt personer som har uppnått 67 års alder. Jag förordar därför i likhet med reservanterna och åtskilliga remissinstanser att den som fyllt 67 år i fortsätt— ningen inte skall vara ersättningsberättigad."

.. d.-.”-_a..." ”muner—f -—

Pensionsavdrag

Bestämmelserna om pensionsavdrag infördes år 1964. De ansågs vara en ; provisorisk lösning av ålderspensionärernas ställning inom arbetslös- ) hetsförsäkringen. Införande av bestämmelsen att ersättningsrätten skul- le upphöra vid fyllda 67 år förmodades medföra att bestänmelserna om pensionsavdrag inte skulle komma att behöva tillämpas i samma utsträck- ning som tidigare.

Enligt de före år 1974 gällande bestämmelserna minskades ersättning- en med 1/350 av årspensionen. Pensionen var då i motsats till kassa- ersättningen skattepliktig inkomst.

Den under år 1970 beslutade skatterefonnen med lättnader i den direkta beskattningen på de inkomstnivåer, där ålderspensionärerna vanligen befann sig, medförde enligt KSA-utredningen att skattemotiveringen för att hålla pensionsavdragen på så låg nivå bortföll. Ersättningen skulle fr.o.m år 1974 reduceras med ca 1/260 av årspensionen. Lägsta avdrag

sattes vid fyra kronor.

• Sida 75
•  Original

Med hänsyn därtill ansågs inte skäl föreligga att utforma pensions- avdragstabellen efter en progressiv skala vilket föreslagits från vissa håll. ( 5.2.2 Lagen om kontant arbetsmarknadsstöd

KSA-utredningen ansåg att utgångspunkterna principiellt även för andra fonner av kontant stöd vid arbetslöshet än arbetslöshetsförsäkring skulle vara att de som skulle ersättas borde ha viss fast anknytning till arbetsmarknaden.

Ungdomar och arbetslösa med endast tillfällig eller lös anknytning till arbetsmarknaden ansågs i första hand behöva stöd genom arbetsmarknads- åtgärder inriktade på en planerad och målmedveten start i arbetslivet.

Utredningen pekade bl a på de problem som mötte den som sökte sig ut i arbetslivet i hög ålder, exempelvis den som längre tid vårdat och hjälpt åldring eller handikappad, personer som blivit ensamstående och som sökte förvärvsarbete efter att tidigare ha ägnat sig åt gemen- samt hushåll med make eller annan person. Kvinnornas ställning i sådana situationer framhölls som ett samhällsproblem som även berörde arbets- marknaden.

Utredningen ansåg att samhällsinsatser för att lösa svårigheter av detta slag måste genomföras inom olika områden. Det gällde att få till stånd en fortsatt utbyggnad av barntillsynen, en aktiv vuxenutbildning och arbetsmarknadspolitiska åtgärder speciellt inriktade på att lösa sysselsättningsproblemen för de hemmavarande kvinnor som önskade komma ut på arbetsmarknaden.

En geografisk utjämning av arbetstillfällena liksom en mindre könsbun- den rekrytering var för stora delar av landet en nödvändig förutsätt- ning för att kvinnorna skulle kunna integreras i arbetskraften, något som enligt utredningens mening måste ses som en angelägen uppgift för de arbetsmarknadspol iti ska samhäll såtgärderna.

Ersättningsrätten vid arbetslöshet för dem som första gången eller efter långvarigt uppehåll sökte varaktigt förvärvsarbete borde enligt

• Sida 76
•  Original

utredningen främst knytas till situationer, då det generellt sett förelåg ett klart stödbehov.

Försäkring, dvs en stödform finansierad med förhandsbestämda avgifter från en bestämd personkrets, ansåg utredningen inte vara den naturliga vägen att skapa ett ekonomiskt skydd för olika kategorier nykomna på arbetsmarknaden. Utredningen fann i stället att den lämpligaste kontan- ta stödformen för de nya arbetssökandena, liksom för dem som uppfyllde fordringarna enligt arbetsvillkor utan att vara arbetslöshetsförsäkra- de, var ett grundläggande ekonomiskt skydd som kunde komplettera övriga arbetsmarknadsåtgärder. Ett sådant ekonomiskt grundskydd borde enligt utredningen ha så allmän karaktär att det även för nykomna på arbets- marknaden blev ett stöd för effektivare utnyttjande av samhällets arbetsmarknadsservice till den enskilde sökanden.

Det ekonomiska stödet till nytillträdande på arbetsmarknaden och andra som inte skyddades av arbetslöshetsförsäkring ansågs därför böra utfor- mas som ett kontant arbetsmarknadsstöd, helt finansierat av staten genom skattemedel och administrerat av de statliga arbetsmarknadsorga-

nen .

Det statliga omställningsbidraget borde enligt utredningens mening integreras med det kontanta arbetsmarknadsstödet genom övergångsbestäm- melser.

Dagpenning i arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd skulle enligt utredningen inte utgå samtidigt. Var man försäkrad kunde man endast utnyttja sin ersättningsrätt i arbetslöshetskassan. När ersättningstiden i arbetslöshetsförsäkringen löpte ut, hade man för tid därefter ingen rätt till kontant arbetsmarknadsstöd. Undantag från denna regel borde enligt utredningen gälla då arbetslös kassamedlem i 60—årsåldern blev utförsäkrad trots förlängningen av ersättningstiden för äldre till 450 dagar i arbetslöshetsförsäkringen.

5.2.3 Lagen om allmän försäkring

I slutet på 60-talet hemställde LO hos regeringen om en översyn av förtidspensionsreglerna och förbättrade möjligheter att förtidspensio-

. .-M...A_.,._,l,.£,__.._

? ? £ ; & ( (

:..u'x; _ r...». m..

i ',

• Sida 77
•  Original

nera äldre arbetskraft. RFV fick i uppdrag att lägga fram ett förslag, S 69:5. Genom prop. 70:66 ersattes beskrivningen av det medicinska underlaget för nedsättningen av arbetsfönnågan "sjukdom, psykisk efter- blivenhet, vanförhet eller annat lyte" med uttrycket "sjukdom eller annan nedsättning av kropps— eller själskrafterna". RFV hade i sitt betänkande föreslagit att man för äldre skulle tillämpa en s.k yrkes- invaliditet, dvs att man för denna kategori helt skulle efterge skyl- digheten att gå igenom rehabilitering i form av särskild utbildning, och att äldre endast skulle bli skyldiga att anta annat arbete som de kunde få och utföra utan att behöva skaffa sig nya kunskaper. Som äldre föreslogs den anses som fyllt 63 år. Härtill anslöts i propositionen. 1 utlåtande (34) över propositionen anförde andra lagutskottet bl.a.

(s. 33)

"I sådana fall då den försäkrade själv önskar gå i pension och där arbetsmarknadsorganen inte tämligen omgående kan bereda honom lämpligt arbete utan omskolning skall förtidspension kunna bevil- jas. Samtidigt finner utskottet det värdefullt att man alltjämt upprätthåller kravet på en arbetsinvaliditet på nedicinsk grund ... för rätt till pension, eftersom en alltför långtgående upp- mjukning skulle kunna få den följden att arbetsgivare blev mindre benägna att anställa äldre arbetstagare ..." '

Utskottet underströk i detta sammanhang vikten av att arbetsgivaren kände sitt ansvar för de äldre anställda och sörjde för att arbete så långt sun möjligt kunde beredas dem som själva ville stå till arbetsmarknadens förfogande. Beträffande åldersgränsen anförde 1:e vice talmannen Strand (riksdagens prot. l:a K.70:24 5.35 f) att man i utskottet inte velat betrakta det som någon särskilt stor fönmån att få gränsen så låg som möjligt. Han fann starka motiv för att stanna vid 63 år, i synnerhet som man inte betraktade det som en absolut

gräns.

De nya reglerna medförde att förtidspensioneringen fick en helt annan omfattning än tidigare. Under det första året medförde de en ökning med ca 75 %. Ökningen var särskilt utpräglad i åldersgruppen 63—66 år. Vissa bedömningssvårigheter ansågs emellertid föreligga särskilt i de fall då en försäkrad p.g.a t.ex. företagsnedläggelse förlorat ett arbe- te, som han kunde sköta trots ett visst medicinskt handikapp och inte kunde få ett nytt arbete av liknande slag. Detta ledde till förslag om förtidspension på rent arbetsmarknadsmässiga grunder, dvs. utan att

• Sida 78
•  Original

någon medicinskt betingad nedsättning av arbetsförmågan förelåg. (prop. 72:55).

Det antal personer som genom de nya bestämmelserna skulle kunna beredas pension förmodades vara relativt begränsat. Det föreslogs i propositio- nen att förutsättningen för att på denna nya grund få pension skulle vara att den försäkrade varit medlem i arbetslöshetskassa men blivit utförsäkrad och bedömdes bli varaktigt arbetslös. I många motioner riktades kritik mot att som förutsättning för rätt till förtidspension utan hälsoprövning skulle gälla att den förvärvsarbetande utförsäkrats från arbetslöshetsförsäkringen. Det framhölls att många inte var med— lemmar i kassor. I motionen 72:1580 föreslogs att förslaget skulle kompletteras så att även oförsäkrade som under 21 månader uppburit omställningsbidrag enligt dåvarande 1025 arbetsmarknadskungörelsen skulle kunna komma i åtnjutande av den vidgade rätten till förtidspen-

m... ,...

sion.

(

I socialförsäkringsutskottet (72:21) diskuterades olika möjligheter att tillgodose rättvisekravet och samtidigt få en garanti för att bestänmel sen inte komne att missbrukas.

Utskottet tillstyrkte bifall till motionen. Utskottet fann 63-årsgrän- sen väl avvägd och fann det inte motiverat att ta upp frågan om en ytterligare liberalisering av rätten till förtidspension som en sänk- ning av åldersgränsen skulle innebära.

I samband med reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen fr.o.m år 1974 föreslogs i prop. 73:46 att åldersgränsen 60 år skulle införas i bestämmelserna un förtidspension av arbetsmarknadsmässiga skäl.

5.2.4 Lagen om delpensionsförsäkring

Den s.k. pensionsålderskommittén lade år 1975 fram ett delbetänkande SOU 1975:10 Rörlig pensionsålder med förslag om ökade nöjligheter till rörlig pensionsålder. En viktig förutsättning när det gällde att till- godose människors önskemål om möjlighet att välja pensionstidpunkt och successiv avtrappning av förvärvsarbetet var enligt kommittén att man på arbetsmarknaden tillskapade nöjligheter att utnyttja de pensionsreg-

• Sida 79
•  Original

ler, som föreslogs,_såsom t.ex. mera varierad arbetstid, deltidsarbete och vidgade möjligheter till arbete för äldre. Önskvärdheten av indivi- duell valfrihet i fråga om pensioneringstidpunkt underströks.

Svårigheten att inom det allmänna pensionssystemet få till stånd en individuell valfrihet i fråga om tidpunkten för rätt att erhålla ålderspension hade enligt kommittén sin grund i den principiella upp- byggnaden av ålderspensioneringen, som inte förutsatte att man slutade arbeta när man fick pension. Varje regel om valfrihet i fråga om pen— sioneringstidpunkt ledde enligt kommittén - om man skulle behålla ett krav på oavkortade förmåner - till att den nedre gränsen blev den all— männa pensionsåldern. Kommittén erinrade om den oförmånliga verkan som inkomstprövning hade på den ekonomiska motiveringen för att utföra förvärvsarbete.

Kommittén fann att den närmare regleringen beträffande delpension borde ankomma på arbetsmarknadens parter och föreslog mera generella villkor som skulle gälla för det allmännas bidrag till pensioneringen. Bidraget skulle utgå endast för den som uppbar personalpension från pensionsord— ning grundad på kollektivavtal. Den grundläggande förutsättningen för rätt till bidrag skulle vara att arbetstagaren var kvar i arbetslivet och utförde deltidsarbete. Kommittén föreslog dock en undantagsregel av innebörd att bidrag skulle kunna utgå efter särskild prövning av pen- sionsnämnden.

Konmitténs förslag om ett system med bidrag till delpension grundad på kollektivavtal vann inte gehör vid remissbehandlingen. Vissa förordade att frågan skulle lösas helt genom avtalsförhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden. Andra ansåg att vägande skäl talade för att delpen- sionen reglerades helt genom lagstiftning. Föredragande statsrådet anslöt sig i prop. 1975:97 till den senare meningen. Han framhöll att utformningen av den arbetsrättsliga lagstiftningen skulle komma att bli av stor betydelse särskilt med hänsyn till att de nya pensionsreglerna förutsatte ökade möjligheter till deltidsarbete för äldre.

Föredraganden ansåg att delpensionens anknytning till arbetsmarknaden kunde ske genom tillämpning av arbetsvillkoren inom arbetslöshetsför- säkringen. Man skulle då komma att utgå från regelsystem som var väl-

• Sida 80
•  Original

bekanta för organisationerna på arbetsmarknaden. Han ansåg vidare att underlaget för inkomstberäkningen på samma sätt som skedde inom sjuk- försäkringen och ATP borde begränsas till 7,5 gånger basbeloppet. Det fastställda pensionsbeloppet borde värdesäkras genom anknytning till basbeloppet. Ramen för beräkning av inkomstbortfallet borde utgöras av sökandens SGI före och efter övergången till deltidsarbetet. Föredra- ganden var inte beredd att förorda att någon undantagsregel skulle införas i lagstiftningen. Han pekade på möjligheten att lösa sådana frågor inom ramen för bl.a. arbetslöshetsstödet och förtidspensione- ringen. Någon medicinsk bedömning skulle inte förekomma varför läkarna i pensionsdelegationen vid behandlingen av delpensionsärenden borde utbytas mot personer med erfarenhet av arbetsmarknadsförhållanden.

I specialmotiveringen till lagförslaget påpekades att innebörden av arbetsvillkoret var att den som kvalificerade sig för rätt till arbets- löshetsstöd samtidigt kvalificerade sig för en av förutsättningarna för rätt till delpension.

5.2.5 Lagen om anställningsskydd

Den tidigare lagen om anställningsskydd trädde i kraft den 1 juli 1974. År 1977 tillkallades anställningsskyddskommittén med uppgift att göra en allnän översyn av lagstiftningen. År 1979 uppdrogs åt en särskild utredare att kartlägga pensionärernas sysselsättningsförhållanden och bl.a. överväga ändringar i 33 S angående avgång med pension. Utred- ningen avlämnade bl.a. ett delbetänkande Ds A 1981:7 Anställningsskydd för äldre.

Den gamla lagens huvudprincip var att arbetstagarna skulle ha rättsligt skydd för sin anställning genom att det skulle krävas saklig grund för uppsägning från arbetsgivarens sida och genom att uppsägningen p.g.a. arbetsbrist skulle ske i en viss turordning, där längre anställningstid gav företräde till fortsatt anställning. De fackliga organisationerna hade genom regler om varsel och överläggning rätt till insyn i och inflytande över arbetsgivarens beslut om bl.a. uppsägningar.

Samtidigt med den tidigare LAS tillkom lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder med syfte att främja anställning av bl.a. äldre.

s...—A 4.231;-

1—3 m...

.. få:-ä,".

• Sida 81
•  Original

Den tidigare LAS regler om turordning vid uppsägning p.g.a. arbetsbrist hade inneburit en förskjutning av rättsläget.

Från arbetsgivarhåll framfördes önskemål om jämkning av bestämmelserna i 22-24 SS om turordning och permittering. Det'framhölls att, när man försökte rädda en verksamhet i kris, ett villkor för att man skulle lyckas ofta var att vissa specialiserade och effektiva arbetstagare fick stanna även om de hade kortare anställningstid än andra. Från fackligt håll begärdes istället möjlighet att i vissa fall vidga tur- ordningskretsen till att omfatta även andra driftsenheter tillhörande andra företag inom samma koncern, än där arbetsbrist uppstod och en dri ftsi nskräkni ng skul le göras .

LO förde fram krav om avskaffande av permitteringsrätten. I samband härmed diskuterades såsom lösning på arbetsgivarnas ekonomi ska ansvar bl.a. inrättandet av särskilda försäkringssystem, öppnande av möjlighet att avsätta pengar till s.k. trygghetsfonder och en allmän arbetslös- hetsförsäkring. Det föredragande statsrådet fann emellertid i prop. 1981/82:71 att inga ändringar av någon betydelse borde göras i dåvaran- de regler om turordning och permittering. Han framhöll att lagregler om undantag i fråga om arbetstagare med t.ex. särskilda kvalifikationer el.dyl. hur de än utformades skulle medföra risk för att utrymmet för subjektiva bedömningar blev alltför stort. Han ansåg också att man bestämt måste värna om det skydd lagen avsåg att ge bl.a. äldre arbets-

tagare.

Beträffande dåvarande bestämmel ser i 33 S om avgång vid 67 år föreslog kommittén att regeln skulle utmönstras. Den ansågs kunna uppfattas som ett uttryck för en åsikt hos lagstiftaren om vid vilken tidpunkt en arbetstagare normalt borde avgå med pension. Förslaget väckte starkt motstånd vid remissbehandlingen. Föredraganden anslöt sig till denna

kritik.

Han delade däremot komnitténs uppfattning att möjligheter borde ges till en mjuk övergång från aktivt arbete till pensionering och att lagen uttryckligen borde öppna en möjlighet till visstidsanställning efter pension.

• Sida 82
•  Original

5.3 Jämförelse med pensionärers rätt till sjukpenninggrundande inkomst och sjukpenning

Enligt 3 kap. 3 5 lagen om allmän försäkring (AFL) har försäkrad som åtnjuter hel förtidspension enligt AFL eller som åtnjutit sådan pension under månaden närmast före den, varunder han börjat åtnjuta hel ålders- pension inte rätt till sjukpenning. För tid efter ingången av den må— nad, varunder försäkrad fyllt 70 år eller dessförinnan börjat åtnjuta hel ålderspension enligt AFL må sjukpenning utgå för högst 180 dagar.

Sjukpenning är avsedd att svara för inkomstbortfall vid kortvarig ned- sättning av arbetsförmågan på grund av sjukdom.

Före den 1 juli 1986 fick försäkrade som före 65 års ålder lämnade sin anställning med tjänstepension och som vid pensionsavgången anmälde sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen i regel behålla den sjukpen- ninggrundande inkomst (SGI) som de hade när de slutade anställningen. För denna kategori försäkrade kunde sjukpenning således komma att utges utan att ett reellt inkomstbortfall förelåg. Sjukpenningen utgavs utan någon minskning med tjänstepensionen. Detta fick till följd att de inkomster tjänstepensionären uppbar under ett sjukdomsfall i form av sjukpenning och tjänstepension ofta kom att betydligt överstiga lönen under den yrkesverksamma tiden. Fr.o.m. den månad under vilken tjäns- tepensionären fyllde 65 år fastställdes SGI i princip endast om han förvärvsarbetade. Denna regel gällde generellt och således inte bara för tjänstepensionärer.

I budgetpropositionen 1985/86:100 bil. 7 föreslogs mot denna bakgrund att reglerna för fastställande av SGI borde ändras så att den över- kompensation som arbetslösa tjänstepensionärer kunde få undveks. Änd- ringarna trädde i kraft den 1 juli 1986. Det angavs i propositionen att de regler som infördes lämpligen borde ansluta till de regler som till- lämpas för tjänstepensionärer i fråga om rätt till arbetslöshetsersätt-

ning.

Detta utvecklas vidare i propositionen (s. 50).

"Detta innebär att en försäkrad som före ingången av den månad under vilken han fyller 65 år uppbär tjänstepension i form av

ca:—, -. uni—'».-

e—mmxwwgmwn-

. . any). .z.

3.4-h»)— »»

• Sida 83
•  Original

5.4

ålderspension eller annan därmed jämställd pension som uppgår till minst 60 procent av lönen vid pensionsavgången, endast bör kunna få SGI beräknad å inkomst av faktiskt arbete. Blir han arbetslös får han inte beh lla sin SGI. Om en försäkrad som uppbär en tjäns- tepension som understiger 60 procent av lönen närmast före pen— sionsavgången är helt eller delvis arbetslös, bör han få behålla en sjukpenningförsäkring som tillsammans med tjänstepensionen ger ett tillfredställande skydd under arbetslösheten. SGI bör fast- ställas under förutsättning att den försäkrade är anmäld som ar- betssökande på arbetsförmedling och beredd att ta erbjudet lämp- ligt arbete. SGI bör beräknas på grundval av lönen närmast före pensionsavgången eller, om den försäkrade inte har för avsikt att förvärvsarbeta i samma omfattning som tidigare, på grundval av den inkomst som han kan antas få av ett arbete som svarar emot det föreliggande arbetsutbudet. Inkomsten får inte överstiga sju och en halv gånger basbeloppet. Vidare bör samordning ske med tjänste- pensionen p så sätt att denna pension skall nnnska den inkomst som ligger till grund för beräkningen av SGI.

Det bör också beaktas att tjänstepensionären kan ha ett mindre förvärvsarbete samtidigt som han står till arbetsmarknadens för- fogande för ytterligare arbete. I sådana fall bör minskningen med tgänstepensionen inte få ge till resultat att den försäkrade er- h ller en lägre SGI än om beräkningen skett på grundval av inkoms- ten av det förvärvsarbete som han har.

Liksom beträffande andra arbetslösa bör en arbetslös tjänstepen- sionärs SGI kunna följa med i löneutvecklingen inom yrkesomradet.

Bestämmelserna om på vilket sätt SGI skall beräknas för tjänste- pensionärer Skall tillämpas både vid den omprövning som skall ske när tjänstepensionen beviljas och vid prövning av SGI som aktuali- seras vid senare tillfällen under tiden fram till den månad då tjänstepensionären fyller 65 år. Detta innebär således att de nya reglerna skall tillämpas även i den situationen att tjänstepensio- nären blir arbetslös sedan han fått en SGI fastställd på grund av förvärvsarbete efter pensionsavgången.

De nya reglerna bör endast omfatta försäkrade som uppbär tjänste- pension. Begreppet tjänstepension bör här ha samma innebörd som det har inom skatteområdet. Enligt anvisningarna (punkt 1) till 31 S kommunalskattelagen (1928z370) menas med tjänstepension en förmån som utges från pensionsförsäkring som har samband med tjänst och för vilken den försäkrades arbetsgivare har åtagit sig att ansvara för betalning av hela avgiften."

Pensionsberedningen

Inom pensionsberedningen har olika lösningar för att komma till rätta med de s.k. 58,3-års-avgångarna diskuterats. Beredningen har inte slut- fört sitt arbete och förslag i denna del har ännu inte lagts fram.

• Sida 84
•  Original

- 34 - 5.5 Arbetslöshetskassornas samorganisation

Under hösten 1985 tillsatte Arbetslöshetskassornas samorganisation en arbetsgrupp bestående av representanter för olika kassor för att gå igenom frågeställningar rörande s.k. 58,3-årsavgångar. Gruppen lade i juni 1986 fram ett förslag till stadgetext till 8 S i kassornas normal- stadgar. Gruppen konstaterade inledningsvis att, efterson det f.n finns klara arbetsmarknadsregler angående s.k. äldreavgångar, berörda kassa- medlemmar måste vara berättigade till arbetslöshetsersättning inom ramen för gällande försäkringsvillkor så länge statsmakterna anser att dessa avgångar skall innefattas i de arbetsmarknadspolitiska åtgärder- na. Stadgetexten skulle enligt förslaget ha följande utformning:

När medlem, som uppbär pensionsförmån - ålderspension eller annan jäm- ställd förmån som utgår till följd av anställning - första gången under ett kalenderår ansöker om ersättning skall dagpenningen, sedan den fastställts med hänsyn till dagsförtjänsten, minskas med ett belopp som motsvarar 1/260 av årspensionen. Ersättning som understiger 20 kr utbe- talas inte. Rätten till ersättning upphör, när medlemmen börjar uppbära pensionsförmån som uppgår till 60 % eller mer av lönen vid tiden för avgången.

Medlem som på egen begäran slutar sin anställning med rätt till ålders- pension inom pensioneringsperiods gränser - utan att ha uppnått perio- dens övre gräns - har inte rätt till arbetslöshetsersättning.

Inom samorganisationen utarbetades därjämte ett alternativt förslag. Enligt det förslaget skulle arbetslöshetsersättningen tillsammans med utgående pension få uppgå till högst 65 % av ersättningsunderlaget. Förslaget bygger på att pensionär som intjänat rätt till hel pension enligt de mest allmänt förekommande avtalspensionsförsäkringarna får pension uppgående till 65 % av ersättningsunderlaget. Med nuvarande regler kan en sådan person inte få arbetslöshetsersättning. En person som inte uppbär sådan pension eller som uppbär lägre pension kan få ersättning upp till 91,7 % av inkomsten före arbetslösheten.

Med ledning av remissyttranden har samorganisationens styrelse beslutat att till a-kassekommittén föreslå att till medlem som uppbär ålderspen—

_ M:.

i i 5 :E;

...,.I,-?..__,.,_ .a. _, A. .

'. var .— W&Fu :.-

• Sida 85
•  Original

sion eller annan jämställd förmån som utgår till följd av arbete före 65 års ålder, dagpenning inte skall utbetalas med högre belopp än som motsvarar 65 % av medlemmens dagsförtjänst och att dagpenningen skall minskas med 1/260 av årspensionen. Däremot föreslår styrelsen ingen ändring av de nu gällande reglerna om att belopp understigande 10 kr. inte skall utbetalas. 5.6 Överväganden och förslag

Det har ofta påpekats att såväl samhället som arbetsgivarna bör värna om äldre personers rätt att om de så önskar fortsätta att förvärvsarbe- ta och stå till arbetsmarknadens förfogande. Skilda aktiva insatser har diskuterats för att lösa problemen för äldre, såsom t.ex. ett effektivt samarbete mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och de sociala myndighe— terna. Människor skall inte tvingas in i pension. Såsom ett uttryck för denna uppfattning har också en förstärkning av skyddet för äldre skett genom de senaste ändringarna i LAS. Jag finner det angeläget att ar- betsförmedlingarna gör ansträngningar att bereda arbetssökande pensio- närer arbete. Detta bör ske även för att motverka de s.k. 58,3-årsupp— görelserna. För dem som inte kan beredas lämpligt arbete och som själva önskar gå i pension finns möjlighet att erhålla förtidspension. Förmån- ligare regler gäller för äldre vid bedömandet av i vad mån arbetsförmå-

gan är nedsatt.

Många äldre har av olika skäl inte kunnat intjäna rätt till full pen- sion. Många har tjänat in rätt till mycket låga pensioner. Detta gäller t.ex. personer som sökt sig ut i arbetslivet vid relativt hög ålder, personer, som haft många arbetsavbrott eller tillfälliga arbeten, och kvinnor, som ägnat stor del av sin aktiva tid åt hushållsarbete. Vis- serligen medför små pensionsbelopp lättnader i den direkta beskatt- ningen men dessa personer måste ofta ändå förbättra sina kommande pen- sioner genom att så länge som nöjligt stå till arbetsmarknadens förfo-

gande.

Jag kan med hänsyn till dessa grupper inte förorda att helt slopa rät- ten till arbetslöshetsersättning i samband med pension.

Däremot finner jag det naturligt att vissa avdragsregler finns för

• Sida 86
•  Original

Det nuvarande systemet har vissa nackdelar. Man har valt att bestäma den gräns vid vilken ersättningen helt bortfaller med hjälp av begrep- pet tjänstetidsfaktor, såsom det definieras i det statliga tjänstepen- sionssystemet. I andra pensionssystem beräknas pensionens storlek på annat sätt. Det inträffar även att pensioner utgår med belopp, som inte motsvarar den angivna tjänstetidsfaktorn. De kan vara högre eller lägre än vad man skulle förvänta sig ned hänsyn till nämnda faktor. Detta vållar svårigheter vid tillämpningen av bestämmelsen.

En annan nackdel är att de pensionsavdragstabeller, som fastställs av AMS, regelbundet måste omarbetas. Det är heller inte möjligt för den försäkrade att direkt ur lagen utläsa hur stort avdraget skall bli.

Systemet innehåller dessutom vissa tröskeleffekter, som upplevs som orättvisa.

Jag anser att en person inte genom att komplettera en låg pension med arbetslöshetsersättning skall kunna få en högre kompensation än om han intjänat rätt till hel pension.

Jag föreslår således att rätten till arbetslöshetsersättning i samband med pension skall bestå men att ersättningen jämte pensionen inte skall överstiga vad som normalt utgår i hel pension. Den gängse ersättnings- nivån vid hel pension inom de mest allmänt förekommande tjänstepen- sionssystemet skall motsvara ca 65 % av slutlönen. Flera olika metoder för beräkning av pensionsbeloppen genom t.ex. s.k. ersättningsunderlag förekommer i de olika försäkringarna. Se bil. 4.

Jag anser att man bör eftersträva en så enkel metod som nöjligt för beräkningen av ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen. Man bör inte införa för försäkringen främmande begrepp.

Jag föreslår därför att det högsta dagpenningbelopp som skall kunna utgå till försäkrad med pension skall anges i form av en viss procent- sats av dagförtjänsten enligt 20 5 lagen om arbetslöshetsförsäkringen. Vid fastställande av procentsatsen bör beaktas att personer med två tredjedels förtidspension för närvarande i princip har rätt till ersättning. Procentsatsen bör därför inte sättas så låg att dessa per-

: ,:eu'kssm'ewmwz—zw -:-t4r-—Wv7*rrzaa..-F.=.'>ä *

(=.— -5. .

-.-' —*'=**f*'ee;c x..— a...—_

• Sida 87
•  Original

soner i realiteten mister sin ersättning. Den här heller inte sättas högre än den gängse ersättningsnivån inom de mest allmänt förekommande avtalspensionsförsäkringarna. Jag har stannat för att föreslå att pro- centsatsen bestäms till 65.

Genom det system som jag nu föreslagit behöver någon särskild hänsyn inte tas till hur de olika tjänstepensionerna inom den enskilda sektorn konstruerats.

Jag föreslår vidare att systemet med inplacering i avdragsklass slopas. Avdraget bör i stället utgöra 1/260 av årspensionen.

Jag finner inte att fler typer av pensioner än för närvarande bör på- verka rätten till ersättning. Dagpenningen utgör en ersättning för förlorad arbetsinkomst. Jag föreslår därför att avdrag - förutom vid ålderspension från folkpensioneringen och den allmänna tilläggspensio- neringen - även i fortsättningen endast bör göras vid ålderspension som utgår på grund av förvärvsarbete. Mitt förslag i denna del innebär således inte någon saklig förändring vare sig i de nuvarande reglerna eller i tillämpningen.

Jag har inte funnit skäl föreslå ändringar på dessa punkter i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd.

Vad slutligen angår de s.k. 58,3-årspensioneringarna finner jag att det inte är förenligt med de värderingar som ligger till grund för de all- männa villkoren för arbetslöshetsersättning att arbetsgivare och ar- betstagare träffar uppgörelser som i praktiken innebär en tidigarelägg- ning av pensionsåldern genom utnyttjande av förmåner som de inte dispo— nerar över.

Merparten av dessa arbetstagare är anmälda på arbetsförmedlingen utan att vara reellt arbetssökande. Det grundläggande kravet i försäkringen att den som gör anspråk på ersättning skall vilja och kunna ta arbete måste upprätthållas.

Detta är emellertid främst ett arbetsmarknadspolitiskt problem, som inte kan och heller inte bör lösas genom åtgärder inom arbetslöshets—

• Sida 88
•  Original

6 FRIVILLIGT SLUTANDE

6.1 Gällande regler

Rätt till ersättning föreligger vid ofrivillig arbetslöshet. Det inne- bär att en person som själv medverkar till att han blir arbetslös inte kan få ersättning förrän efter viss tid. Avstängningsreglerna är lika för arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet.

AVStängning skall ske om den arbetslöse

1. lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning,

2. skilts från arbetet p.g.a. otillbörligt uppförande,

3. avvisat erbjudet lämpligt arbete, eller

4. utan att uttryckligen ha avvisat lämpligt arbete ändå genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat att anställning ej kommit till stånd.

Också den som lämnar eller avvisar arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering kan avstängas från ersättning.

Avstängningstiden är beroende av det avvisade arbetets varaktighet. Om arbetet skulle ha varat högst fem dagar är avstängningstiden fem dagar och skulle det ha varat mellan sex och tio dagar är avstängningstiden tio dagar. Om arbetet skulle ha varat längre än tio dagar är avstäng- ningstiden 20 dagar. I avstängningstiden inräknas endast dagar då er- sättning skulle ha utgått, karens fullgjorts eller den avstängde har utfört förvärvsarbete. Den sammanlagda avstängningstiden får dock inte överstiga 14,28 respektive 56 kal enderdagar.

; (

' ' ' mega/n aqua»- »

• Sida 89
•  Original

I praktiken innebär dessa regler att den som lämnar en anställning som skulle ha varat mer än tio dagar inte får någon ersättning under sam- manlagt fem veckor - fyra veckors avstängning och en veckas karens.

För att en person skall ha giltig anledning att sluta ett arbete krävs starka skäl som t.ex. att den arbetslöse inte har fått ut sin lön från arbetsgivaren eller att arbetet är olämpligt av hälsoskäl. Hälsoskäl måste styrkas, i regel med läkarintyg. Flyttning godtas om make/sambo fått fast anställning eller har påbörjat utbildning san skall pågå minst 12 månader på annan ort. Det gemensamma hemmet skall ha flyttats till den nya orten, och det måste vara så långt från det nya hemmet till arbetet att det inte går att resa till och från varje dag. Giltigt skäl kan också vara att arbetsgivaren har flyttat arbetsplatsen. Också då skall avståndet vara så stort att det inte går att resa varje dag. Dessutom måste arbetstagarens hemförhållanden vara sådana att hemmet inte kan flyttas utan väsentliga olägenheter för familjen. Till giltiga skäl för att sluta en anställning hör vidare fr.o.m. den 1 juli 1987 att ersättningsrätten har upphört till följd av begränsningsreglerna för partiellt arbetslösa.

6.2 Omfattning

6.2.1 Arbetslöshet bland ombytessökande

Det stora flertalet av dem som blir arbetslösa efter att ha lämnat en anställning på egen begäran torde återfinnas bland de ombytessökande på arbetsmarknaden.

Drygt 600 000 personer bytte arbete - internt eller externt - under år 1986. Motsvarande antal år 1977 var drygt 500 000. Antalet personer som bytt arbete var större år 1986 i alla näringsgrenar utan byggnads- industrin och jord- och skogsbruk. Se vidare bild 9.

• Sida 90
•  Original

Bild 9 PERSONER SOM BYTT ARBETE 1977 resp. 1986

100-cal Internt och externt

& . lulllullltlllll

1977 1986 Källa: AKU Jord- och [pm Gruvor och Byggnads- skogsbruk tillv . ind . industri ' Handel rest. Off . verksam- övriga m.m. ' het grenar

Också de som sökte annat arbete externt - samtidigt sun de hade en anställning - var fler år 1986 än 1977 eller knappt 600 000 jämfört med drygt 400 000. Att söka nytt arbete externt är helt naturligt väsent- ligt vanligare bland yngre än bland äldre. Omkring två tredjedelar av de externt ombytessökande var år 1986 i åldrarna mellan 16 och 34 år.

Utvecklingen från 1977 till 1986 visas i bild 10. ?

• Sida 91
•  Original

Bild 10 EXTERNT OMBYTESSÖKANDE 1977 — 1986

1 OOO-tal Fördelning på åldersgrupper 600

500

400

300

mulllllllllllllllllllll

200

! mumuunulummu

"" &Wlllllllllllll &Wllllllllllllllll f_Wllllllllllllllllll

100

'. . 1977 1978 81 1982 1983 1984 1985 Källa: AKU

mmm 16—24 &: .es-34 ar gas—54 &: Ess &: och äldre

År 1986 fanns både fler ombytessökande och fler arbetslösa än år 1977. Ändå var det bara obetydligt flera personer som var både ombytessökande och arbetslösa. Detta framgår av bild 11. I detta underlag finns därför ingen grund att anta att det i dag skulle vara vanligare än för tio år sedan att personer slutar sina arbeten utan att ha förvissat sig om en ny anställning. Tvärtom talar resultaten för att detta har minskat i omfattning.

• Sida 92
•  Original

Bild 11 PERSONER SOM SÖKT ARBETE EXTERNT

100 -tal 1977 resp. 1986 7 000

6 000 5 000 4 000 3 000

2 000

1 000

0

Ålders- 16—24 25—54 55—64 Sia 16-24 25-54 55-64 S:a grupper 1977 1 955

Källa: AKU

. Arbetslösa Ej arbetslösa

6.2.2 Arbetslösa sun slutat av hälsoskäl, pension, flyttning eller inte har specificerat orsak

Utredningen har kartlagt omfattningen av denna företeelse dels med hjälp av arbetskraftsundersökningarna, dels genom en enkät till arbets- löshetskassorna.

I kartläggningen genom arbetskraftsundersökningarna har utredningen utgått från att de som har uppgivit hälsa,.flyttning, pension eller inte har specificerat orsak har lämnat sina arbeten på egen begäran. Det måste här framhållas att AKU inte ger några upplysningar om den tidigare anställningens varaktighet. Man måste därför utgå från att en del av dessa arbetslösa inte haft fasta anställningar, utan lämnat en tillfällig anställning i förtid.

Den totala omfattningen av dessa anledningar har varit tämligen kons- tant under den senaste tioårsperioden, eller omfattat omkring 20-25 000 personer i genomsnitt varje år. Till skillnad från övriga anledningar till arbetslöshet är således dessa totalt sett oberoende av konjunktu- rer och av arbetskraftens storlek. Detta framgår även av bild 12.

• Sida 93
•  Original

Bild 12

ARBETS LÖSÄS BAKGRUND 100—til Hälsa m.m. samt ej specificerad orsak

200 100 000

900 800 700

600 500.

400

300 200

100

Samtliga arbetslösa

Hälsa m.m. samt ej spec. orsak

1977 78 79 80 81 82 83 84 85 86 Källa: AKU

De uppgifter som kassorna lämnat till kommittén och som avsåg förhål- landena år 1985 ger vid handen att 20-25 % av ersättningstagarna har lämnat sina anställningar på egen begäran. Det måste dock påpekas att denna uppgift är osäker och att många kassor saknar statistik som bely- ser det frivilliga slutandet. Emellertid stämmer denna uppskattning tämligen väl med arbetskraftsundersökningarna.

I enkäten tillfrågades kassorna om det frivilliga slutandet förändrats under senare år. Tjugo kassor - varav flera större - uppger att det frivilliga sl utandet har ökat. I övriga kassor är det oförändrat och i en kassa har det minskat. I de kassor där omfattningen ökat avser ök- ningen två grupper: äldre, som ofta har hälsoskäl som orsak och de allra yngsta.

I arbetskraftsundersökningarna finns ingenting som styrker att det frivilliga slutandet skulle ha ökat bland ungdomar. Det är inte fler ungdomar nu än för tio år sedan som lämnat sina arbeten utan specifice- rad orsak eller som har uppgivit hälsoskäl eller flyttning. Att ändå flera arbetslöshetskassor har noterat en ökning bland ungdomarna kan hänga samman med förändringar inbördes mellan kassorna. En uppgång

• Sida 94
•  Original

noteras, medan en nedgång kan vara mindre märkbar. Ett annat skäl till att många kassor noterar en uppgång kan vara den ökade anslutningsgra- den bland ungdomar. Kassorna har oftare nu än förr ungdomar bland sina ersättningstagare och det kan då finnas en benägenhet att jämföra ung- domar med de grupper som förr var vanligast, främst personer som förlo— rat sina arbeten vid driftsinskränkningar. Ungdomarna har - son har visats i kapitel 1 - mycket sällan denna anledning. Det stora flertalet har i stället blivit arbetslösa därför att ett åtaget arbete upphört.

Däremot styrker arbetskraftsundersökningarna kassornas uppgifter att det frivilliga slutandet ökat bland de allra äldsta. Mellan åren 1980 och 1984 fyrdubblades antalet äldre som slutat sina arbeten av skäl som hälsa, pension och flyttning. Ökningen sammanfaller helt med det kraf- tigt försämrade arbetsmarknadsläget under samma tid. Efter 1984 har antalet minskat, men är fortfarande mycket högre än år 1980.

Utvecklingen i de olika åldersgrupperna visas i bilderna 13 och 14.

Bild 13 ARBETSLÖSAS BAKGRuvo

100—tai Ej specificerad orsak 100

90

ao

7" 25-54 &: se

50 -

40 16-24 &: 30

20 55-54 År

10

1977 78 79 80 81 82 83 84 85 86 Källa: AKU

• Sida 95
•  Original

Bild 14

ARBETSLÖSAS BAKGRUND 100-tal Hälsoskäl, pensioner, flyttning, m.m.

100

25—54 år 55-64 år

16-24 år

Källa: AKU

6.3 Överväganden och förslag

I debatten under senare tid har ofta förekommit uppgifter om att ungdo- mar skulle lämna sina arbeten frivilligt för att leva på arbetslöshets— försäkringen. De undersökningar som jag har företagit ger inga som helst belägg för detta. Tvärtom är den andel av de arbetslösa ungdomar- na som lämnat sina arbeten på egen begäran lägre nu än för tio år se- dan. Det stora problemet för ungdomen på arbetsmarknaden är i stället deras svårigheter att finna en fast anställning. Det stora flertalet som blir arbetslösa blir det därför att en tillfällig anställning upp- hör.

Att ungdomen trots dessa förhållanden inte slutar oftare på egen begä- ran är glädjande och enligt min uppfattning ett mycket starkt skäl för arbetsgivarna att finna fasta anställningar till de unga i stället för de tillfälliga arbeten som många nu tvingas ta.

Som jag visat i kapitel 1 drabbades de äldre i oproportionerligt hög grad av driftsinskränkningar under åren 1982-84. Dessa driftsinskränk- ningar kom också att resultera i en svårartad arbetslöshet med en myc-

• Sida 96
•  Original

ket hög andel långtidsarbetslösa. I betydande grad torde denna svåra arbetslöshet vara resultatet av de uppgörelser om avsteg från turord- ningsreglerna enligt lagen om anställningsskydd som har skett.

Under i stort sett samma tid har vid sidan av dessa uppgörelser även en "frivillig" avgång skett bland äldre. Det finns givetvis ingen som helst anledning att anta att hälsoläget hos de äldre skulle ha försäm- rats drastiskt under några år under 80—talet, utan det är uppenbart att dessa avgångar av hälsoskäl och pension med flera orsaker är starkt konjunkturbetingade. Även dessa avgångar resulterar i en svår arbets- löshet. Oroande är också att arbetslösheten till följd av dessa anled- _ningar alltjämt är hög. Delvis är detta en följd av den omfattande långtidsarbetslösheten bland de äldre, men det finns skäl att anta att avgångar av dessa skäl fortfarande äger rum i större omfattning än under tidigare högkonjunkturer.

Bakom dessa avgångar kan ligga mer eller mindre formella uppgörelser mellan den enskilda arbetstagaren och arbetsgivaren, tryck från arbets- kamrater, liksom en önskan hos den äldre att bereda plats på arbets- marknaden för yngre. Det kan givetvis inte heller uteslutas att av- gången sker helt frivilligt och att många äldre i praktiken inte alls står till arbetsmarknadens förfogande.

I kapitel 7 föreslår jag att karensen i arbetslöshetsförsäkringen av- skaffas. Även om det totalt sett inte finns några tecken på att det frivilliga slutandet skulle ha ökat på arbetsmarknaden som helhet fin- ner jag det inte rimligt att en avveckling av karensen också skall komma dem som lämnar sina arbeten utan giltig anledning till godo. Jag föreslår därför även att avstängningstiden för dem som lämnar eller avvisar en anställning utan giltigt skäl förlängs med fem dagar till sammanlagt 25 dagar. I analogi med detta bör den längsta totala avstängningstiden höjas från nuvarande 56 kalenderdagar till 70. Någon förlängning av avstängningstiden för dem som lämnar eller avvisar kort- variga arbeten (högst 10 dagar) anser jag inte behövs, då avstängnings- tiden redan i dag är lika med eller överstiger arbetets varaktighet.

'!e—enkvw—ewwame' " .. * . : . .' -*

- ';»s'seWMQ—ä

• Sida 97
•  Original

KARENSVILLKORET

7.1 Diskussionen om karens Karensvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen har diskuterats i många år. Frågan behandlades bl.a. i KSA-utredningens betänkande (SOU 1971:42) och ALF-utredningens betänkande (SOU 1978:45). Därefter har frågan aktualiserats bl.a. i samband med riksdagsmotioner och skrivelser från Arbetslöshetskassornas samorganisation.

I sitt betänkande år 1971 föreslog KSA-utredningen att karensvillkoret skulle tas bort i arbetslöshetsförsäkringen. Utredningen ansåg att dagpenning skulle kunna utgå fr.o.m. den första arbetslösa dagen om anmälan gjordes till arbetsförmedlingen. KSA-utredningen hänvisade också till sjukförsäkringen där karensen hade tagits bort 1967. Utred- ningen anförde som ytterligare motiv att gällande avtal om permitte- ringslöner kraftigt hade minskat de kortare permitteringarnas omfatt-

ning.

I fråga om det kontanta arbetsmarknadsstödet menade KAS-utredningen att karensvillkoret skulle finnas kvar, främst av administrativa skäl.

Regeringens proposition (1973:56) innehöll inte förslag om att slopa karensvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen. Detta skulle enligt propo- sitionen innebära en stor belastning på kassornas ekonomi. En direkt jämförelse med sjukförsäkringen borde inte heller göras med tanke på de olika förhållanden som råder inom de båda försäkringarna. Enligt propo- sitionen behöver man vid inträffad arbetslöshet på ett annat sätt än vid sjukdom tid för att pröva den arbetslöses situation och överväga

åtgärder.

• Sida 98
•  Original

_ gg _ Riksdagen beslutade i enlighet med förslagen i propositionen.

I sitt arbete under åren 1974-1978 diskuterade ALF-utredningen frågan om karenstidens utformning. Denna fråga behandlades därvid också i en enkät som utredningen tillställde de erkända arbetslöshetskassorna. Av enkätsvaren framgick att uppfattningarna var delade i frågan. I runda tal ville 1/3 av kassorna behålla en karenstid på fem dagar. 1/3 ville ha en dags karenstid och 1/3 ville slopa karensen.

ALF-utredningen förordade i betänkandet (SOU 1978:45) att bestämmelser- na om karenstid inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen skulle föras över till den av utredningen föreslagna allmänna arbetslöshets- försäkringen. Tre ledamöter reserverade sig mot detta. Utredningen föreslog dock att möjligheten för kassan att föreskriva längre karens- tid för försäkrad som före arbetslösheten hade haft sin huvudsakliga försörjning genom verksamhet som egen företagare borde utgå.

LO-kongressen år 1986 beslutade fortsätta verka för att karensdagarna i arbetslöshetsförsäkringen skall avskaffas.

Arbetslöshetskassornas samorganisation har i ett flertal framställ- ningar till regeringen föreslagit att karensen skall slopas. I sitt remissyttrande över ALF-utredningens betänkande skrev samorganisatio- nen: "Enligt SO:s mening föreligger inga bärande skäl för karens inom arbetslöshetsförsäkringen, och bestämmelsen om ny karens mitt under pågående, ofta lång arbetslöshetsperiod är dessutom helt oförståelig för den försäkrade."

Samorganisationen ansåg i remissyttrandet vidare att inkomstbortfallet under de första dagarna av arbetslösheten är lika besvärande som inkomstbortfallet vid annan tidpunkt varför man inte kunde finna skäl till att den arbetslöse inte skall erhålla ersättning också under denna

tid.

er?

I svaren på en enkät från a-kassekommittén försommaren 1986 föreslog nio kassor under rubriken "övriga synpunkter och förslag" att karensen' skulle slopas. Fem av dessa ansåg att detta skall ske i kombination med längre avstängningstid för arbetslösa som har slutat på egen begäran.

• Sida 99
•  Original

Gällande regler om karens i arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet återfinns i 13 S lagarna om arbetslöshetsförsäk— ring resp. kontant arbetsmarknadsstöd. Reglerna innebär att dagpenning inte får utgå förrän den försäkrade under en sammanhängande tid av fem kalenderveckor varit arbetslös fem dagar. I karenstid inräknas endast dag för vilken stöd skulle ha utgått om karenstiden hade varit avslu— tad. För självständiga företagare och vissa äldre gäller särskilda regler.

7.2 Argument för och emot karens

Karensbestämmelser i arbetslöshetsförsäkringen har funnits allt sedan den första kassaförordningen. Motivet var att man ansåg sig kunna utgå från att en arbetslös under den närmaste tiden efter att anställningen upphörde hade tillgångar till förfogande för sitt eget och familjens uppehålle. Först efter en tids arbetslöshet ansågs den arbetslöse i allmänhet behöva hjälp.

Ett annat skäl till att man införde karensbestämmelser var att korta fall av arbetslöshet skulle bli alltför dyra för kassorna och dessutom leda till förhöjda administrationskostnader.

I diskussionen om karensbestänmelserna inom arbetslöshetsförsäkringen görs ofta jämförelser med sjukförsäkringen. Före år 1967 utgick inte sjukpenning under en karenstid son utgjordes av de tre första dagarna av varje sjukperiod, insjuknandedagen inräknad.

Karensvillkoret togs bort år 1967, men det finns samtidigt en regel som innebär att sjukpenning inte utgår för den första sjukdagen (insjuknan— dedagen). Denna regel försvinner dock den 1 december 1987. Då införs en ny regel som innebär att sjukpenning skall utgå även för insjuknandeda- gen.

I motiven för att behålla karensen inom arbetslöshetsförsäkringen har hävdats att självrisken vid arbetslöshet bör vara större än vid sjuk— dom. Detta har motiverats med att det vid inträffad arbetslöshet på ett helt annat sätt än vid sjukdomsfall behövs tid för att pröva den arbetslöses situation och överväga lämpliga åtgärder. Karensen "sorte-

• Sida 100
•  Original

rar bort" de korta arbetslöshetsfallen. Dessa är i första skedet lika arbetskrävande som de långa. Ersättningsrätt skall konstateras och den arbetslöse skall besöka förmedlingen. Detta har setts som en omständlig procedur för några dagars arbetslöshet.

Som skäl för att avskaffa karensen inom arbetslöshetsförsäkringen kan anföras att bara några få dagars helt inkomstbortfall för många män- niskor innebär en mycket stor påfrestning. De som vill avskaffa karens- tiden menar att den utgör en otidsenlig och orättvis regel som motver- kar försäkringens uppgift att ge tillfredsställande kompensation för inkomstbortfall. Det ovannämnda motivet att behålla karenstiden för att under denna pröva den arbetslöses situation avfärdas med att detta naturligtvis också är möjligt om den arbetslöse har inkomsttrygghet.

De argument som redovisats för och emot karens i försäkringen kan sägas gälla även i fråga om det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS).

7.3 Kompensationsnivå och överförsäkringsavdrag

De nuvarande reglerna för att beräkna dagpenningens storlek trädde i kraft 1974, då arbetslöshetsförsäkringen (liksom Sjukpenningen) gjordes beskattningsbar. Vid denna tid tillämpades alltjämt ett system med inplacering av de försäkrade i dagpenningklasser. För dem som trots detta fick ersättning på mer än 91,7 % av dagsförtjänsten infördes ett s.k. överförsäkringsavdrag. Systemet innebar att kompensationsnivån i realiteten var ganska skiftande. Dagpenningklasserna innebar vidare att överförsäkringsavdragen var relativt små - i mitten av 70-talet mellan 2 och 4 % av försäkringens bruttobelopp. Numera är de omkring 15 %.

Dagpenningklasser finns inte längre. De försäkrade som har inkomster under högsta dagpenning får således numera 91,7 % av den förlorade dagsförtjänsten i ersättning.

I mitt delbetänkande Ds A 1987:4 har jag föreslagit att högsta dagpen- ning fortsättningsvis skall följa löneförändringarna för arbetare inom industrin.

• Sida 101
•  Original

I diskussionen om karensen inom arbetslöshetsförsäkringen har man ofta utgått från att en avveckling av karensen skulle förenas med en kompen- sationsnivå på 90 %. Man har ansett det rimligt att då" ha samma kompen- sationsnivå som inom den allmänna sjukförsäkringen.

7 .4 Överväganden och förslag

Jag föreslår att karensen i arbetslöshetsförsäkringen avskaffas och att kompensationsnivån sätts till 90 %.

I mitt delbetänkande har jag föreslagit att högsta dagpenning skall justeras efter förändringar av industriarbetarnas löner.

Tillsanmans innebär dessa mina förslag att inkomstbortfallsprincipen tillämpas fullt ut inom arbetslöshetsförsäkringen. Därmed avskaffas de si sta kvardröjande dragen inom försäkringen av understöd och särbehand- ling av arbetslöshet i förhållande till andra förvärvshinder.

Sedan lång tid har det funnits en strävan att anpassa reglerna för arbetslöshetsförsäkringen till vad som gäller inom social försäkringar- na. Mina försl ag innebär att reglerna för arbetslöshetsförsäkringen närmas till den allmänna sjukförsäkringens. Även om parallellerna med sjukförsäkringen inte bör dras fullt ut ser jag betydande fördelar med detta.

För den enskilde blir de omedelbara ekonomiska effekterna av mitt för- slag avsevärda i alla inkomstlägen. Inkomsten den första månaden blir cirka 20 procent högre för personer med låga inkomster.

För årsinkomsterna blir effekten emellertid liten eller ingen alls. Det gäller alla inkomstlägen. Också om karensens inverkan på årsinkomsterna är liten eller ingen alls innebär emellertid den kortsiktiga effekten att en kraftig påverkan sker på många arbetslösas ekonomi. Det är ett tungt vägande skäl för att aVSkaffa karensen.

För personer som beviljas fortsatt ersättningsrätt i samband med ny- prövning kommer en ny karensperiod mitt under pågående, ofta lång arbetslöshetsperiod. Detta är för den enskilde helt obegripligt.

• Sida 102
•  Original

I tidigare diskussioner om karensen har hävdats att man vid inträffad arbetslöshet på ett annat sätt än vid sjukdom behöver tid för att pröva den arbetslöses situation och överväga åtgärder samt att karensen skul- le ge möjlighet till detta. Jag finner argumentet ohållbart. Förutsätt- ningarna för att finna ett nytt arbete, lämplig utbildning eller dylikt åt den arbetslöse är självfallet oberoende av om den arbetslöse genom-

går karens eller ej.

Karensen inom arbetslöshetsförsäkringen bör avskaffas helt och i ett

steg.

Jag har kommit fram till detta förslag efter att ha prövat för- och nackdel ar med andra metoder att ta bort eller minska karensen. Det gäller följande alternativ:

* stegvis borttagande av karensen under en period på flera år * minskat antal karensdagar (till exempelvis 3 eller 1)

* borttagande av karensen för personer som har utsatts för drifts- inskränkningar.

Jag har funnit att samtliga dessa alternativ är behäftade med nackdelar och avser nedan att kommentera några av dessa. Den främsta - och prak- tiskt taget enda - fördelen med de tre ovannämnda alternativen är att reformkostnaderna, åtminstone på kort sikt, blir mindre än om man av- skaffar karensen helt i ett steg.

Stegvis genomförande av reformer är nästan alltid förenade med vissa problem. Det gäller såväl rena administrativa svårigheter förknippade med hanteringen av föränderliga regler som problem med att sprida kän- nedom om reglerna till alla dem som är berörda.

Jag anser alltså att karensdagarna skall tas bort helt i ett steg. Det . innebär att man tillfullo avskaffar en betydande olägenhet i arbetslös- ; hetsförsäkringen. Av det skälet avvisar jag också tanken på att minska - men inte ta bort — antalet karensdagar i försäkringen. Även att ta bort karensen enbart för personer som utsatts för drifts- eller perso-

• Sida 103
•  Original

nalinskränkningar är förknippat med nackdelar. Jag kan inte utesluta att en sådan reform skulle medföra att nya former av avgångsuppgörelser uppstår på arbetsmarknaden.

Det är angeläget att avskaffa karensen även i KAS. Jag har dock inte lyckats finna besparingar som kan svara upp mot de kostnadsökningar som ett aVSkaffande skulle leda till. Jag måste därför avstå från att före- slå avskaffad karens i KAS.

7.5 Kostnadsberäkningar

7.5.1 Fullständig avveckling av karensen i arbetslöshetsförsäk- ringen i ett steg

För att kunna uppskatta kostnaden för att ta bort karensdagarna ur arbetslöshetsförsäkringen behöver direkta, indirekta och administrativa

kostnader för reformen beräknas.

Efter önskemål från a-kassekommitténs sekretariat har Arbetslöshetskas- sornas samorganisation redovisat uppgifter om totala antalet karensda- gar och genomsnittlig dagpenning för år 1986. De kassor som har lämnat underlag till 50 representerar drygt 98 procent av det totala medlems- antalet. Uppräknat till kassornas totala medlemskår kan antalet karens- dagar år 1986 beräknas till nära 745 000. De direkta merkostnaderna år 1986 skulle, om ersättning även utgått för karensdagarna, enligt SO:s beräkningar ha varit 208 miljoner kronor.

Kompensationsnivån 90 % uppskattar jag berör 80 % av ersättningsdagarna med i genomsnitt 5 kronor per dag, vilket motsvarar omkring 100 miljo- ner kronor.

Antalet ersättningssökande med kort arbetslöshetstid kommer att öka om karensen minskar eller slopas. Enligt AKU:s uppgifter om årssysselsätt- ningen är cirka 20 000 personer arbetslösa endast en vecka under ett år. Av dessa beräknas högst 50 procent vara kassamedlemmar. Om hälften av dessa begär ersättning i en situation när karensen är borttagen ur försäkringen uppgår de indirekta merkostnaderna till 7 miljoner kro- nor.

• Sida 104
•  Original

Utöver dessa direkta och indirekta merkostnader kan de administrativa merkostnaderna beräknas till 2 miljoner kronor dels på grund av att antalet ärenden ökar, dels till följd av de utbildnings- och informa- tionsinsatser som måste genomföras när reglerna ändras.

Beräkningarna visar att de totala varaktiga årliga kostnaderna för avskaffad karens i arbetslöshetsförsäkringen skulle ha legat på ungefär 115 miljoner kronor år 1986. Utöver detta skulle vissa kostnader av

engångskaraktär tillkomma.

Med hänsyn till osäkerheten i beräkningarna kan de totala kostnaderna för avskaffad karens uppskattas till 130-180 miljoner kronor per år.

7.5.2 Minskad karens i arbetslöshetsförsäkringen

I dessa beräkningar har inte effekterna av en ändrad kompensationsnivå beaktats. I övrigt har beräkningarna gjorts med samma förfaringssätt som ovan.

Kostnaderna för att minska karensen till en dag skulle år 1986 ha upp— gått till mellan 165 och 185 miljoner kronor.

Om karenstiden minskades till tre dagar skulle kostnaderna uppgå till 80-100 miljoner kronor.

Kostnaderna för att ta bort karensen endast för personer som drabbas av arbetslöshet i samband med drifts- eller personalinskränkningar kan beräknas till mellan 30 och 80 miljoner kronor beroende på vilka anta- ganden man gör och andelen bland de arbetslösa som utsatts för drifts- och personalinskränkningar respektive andelen arbetslösa som måste genomgå karens i samband med efterföljande arbetslöshetsperiod.

7.5.3 Fullständig avveckling av karensen i KAS i ett steg

Det är inte möjligt att få fram uppgifter om det totala antalet karens- dagar i KAS under ett år. Beräkningarna av de direkta merkostnader bygger i stället på resultatet av en AMS-studie år 1982 som visade att hälften av de arbetslösa påbörjade en i reell mening ny arbetslöshets- period under året.

• Sida 105
•  Original

År 1986 uppbar cirka 68 000 personer KAS. Hälften av dessa kan beräknas ha varit aktuella för karens. De direkta merkostnaderna skulle därmed år 1986 ha uppgått till 16 miljoner kronor.

På samma sätt san för arbetslöshetsförsäkringen kan man räkna med att antalet ersättningssökande med kort arbetslöshet ökar. Dessa beräknas uppgå till 5 000 personer. De indirekta merkostnaderna blir då 2,4 miljoner kronor.

De administrativa merkostnaderna för KAS skulle vara ungefär desamma som för arbetslöshetsförsäkringen.

Totalt beräknas den varaktiga årliga kostnaden för att avskaffa karens- tiden i KAS uppgå till cirka 20 miljoner kronor (baserat på uppgifter för år 1986). Med tanke på bl.a. osäkerheten i beräkningarna uppskattas den totala kostnaden till 15-25 miljoner kronor per år.

Eftersom jag inte har funnit möjligheter att föreslå avskaffande av karensen i KAS avstår jag också från att i betänkandets kapitel 12 Ekonomiska konsekvenser behandla en sådan reform.

• Sida 106
•  Original

53"i':—'—dr* _"? _

' ZEhi"åEPEE%——— >är—a? *

” r *?"f'flt'it ”:;

ADMINISTRATION AV DET KONTANTA ARBETSMARKNADSSTÖDET

8.1 Nuvarande administration

Det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) handläggs nu av länsarbetsnämn- derna och försäkringskassorna. Prövningen sker på länsarbetsnämnderna och utbetalningarna via försäkringskassorna. Försäkringskassorna svarar även för samordningen med socialförsäkringarna.

Sammanlagt sysselsätter hanteringen för närvarande ca 110 årsarbetare (80 på länsarbetsnämnderna och 30 på försäkringskassorna). Därutöver finns på länsarbetsnämnderna ett tiotal lönebidragsanställda._Handlägg- ningen på länsarbetsnämnderna sker på platsförmedlingsenheterna och personalen har i många fall även andra arbetsuppgifter.

På länsarbetsnämnderna har utvecklats ett datasystem som beräknas vara i drift fullt ut fr.o.m. 1988.

Utbetalningarna av ersättningen sker från varje berörd försäkringskassa och sköts manuellt.

8.2 Förslag från Arbetslöshetskassornas samorganisation

Samorganisationens KAS-grupp har redovisat två alternativa förslag. Samorganisationens styrelse har överlämnat gruppens rapport till a-kas- sekommittén med besked om att SD står fast vid sitt tidigare ställ- ningstagande att samorganisationen skall överta administrationen samt att man inte tar ställning till KAS-gruppens förslag hur administratio- nen skall utformas i detalj.

• Sida 107
•  Original

KAS-gruppens ena alternativ innebär en helt centraliserad administra- tion i SO:s regi, det andra alternativet central administration med

viss lokal service från fackliga avdelningar.

Kalkylerna över kostnader och personalbehov baseras på 100 000 ersätt- ningstagare om året.

Alt. 1 (helt centraliserad administration) kostar enligt SO totalt 23,3 milj. kronor och kräver 60 centralt anställda.

Alt. 2 (med viss lokal service) kostar enligt SO 31,2 milj. kronor och kräver 50 centralt anställda samt lokal service till en kostnad av 10 milj. kronor. Det lokala alternativet torde motsvara ett personal- behov om totalt ca 90 årsarbetare.

8.3 Överväganden och förslag

Antalet ersättningstagare med KAS har på senare år minskt snabbt. Detta beror bl.a. på sjunkande ungdomsarbetslöshet, införande av ungdomsla- gen, ökad anslutningsgrad till försäkringen och minskande långtids— arbetslöshet. År 1986 fick 68 000 personer KAS. Länsarbetsnämnderna prövade totalt ca 54 000 ärenden. Som en jämförelse kan nämnas att antalet ersättningstagare år 1977 var 80 000 och att 100 000 personer fick KAS år 1980. Mycket talar således för att antalet KAS-ärenden även framöver komer att ha en relativt ringa och minskande omfattning.

Administrationen av det kontanta arbetsmarknadsstödet ligger sedan många år tillbaka på länsarbetsnämnderna, medan försäkringskassorna sköter utbetalningarna.

När det ADB-system som nu införs har varit i drift en tid bör personal- behovet vid länsarbetsnämnderna kunna minskas till omkring 65 tjänster. Dessa personer handlägger då även vissa övriga ärenden.

Av samorganisationens två alternativ är det som i servicehänseende är mest jämförbart med den nuvarande ordningen det där viss lokal service skall lämnas. Detta förslag är inte mindre personalkrävande än den

nuvarande administrationen.

• Sida 108
•  Original

Kostnaderna per ersättningstagare i samorganisationens förslag är be- tydligt lägre än arbetslöshetskassornas kostnader för att förvalta försäkringen. Man måste därför utgå från att kostnaderna för att admi- nistrera KAS i SO:s regi efter hand kommer att bli i stort sett desamma som administrationen av försäkringsfallen.

En administration i samorganisationens regi blir också mindre flexibel än den nuvarande. Eftersom stödets omfattning har minskat snabbt de senaste åren är detta en betydande nackdel. Med en ny huvudman för stödet måste ny kompetens byggas upp, vilket torde medföra inte obetyd- liga kostnader. Enligt min bedömning finns det således inte några eko- nomiska fördelar med att överföra huvudmannaskapet för KAS till sam- organisationen.

Skall det kontanta arbetsmarknadsstödet överföras till en enskild in- rättning som samorganisationen kräver detta även att frågor som rör exempelvis sekretess, offentlighetsprincipen och tillsyn regleras.

SO:s utredning visar att endast 10 % av ersättningstagarna är kassamed- lemmar. Det skulle därför i många fall uppstå oklarheter vilken kassa/ facklig avdelning som skall lämna den lokala servicen, vilket är en nackdel med en administration i SO:s regi.

Försäkringskassornas befattning med KAS-ärendena är av rent teknisk natur. Någon rådgivning från kassorna till ersättningstagarna förekom- mer inte. Utbetalningarna av ersättningen kan därför utan några olägen- heter för ersättningstagarna centraliseras, varigenom kostnaderna för utbetalningarna kan sänkas kraftigt. Personalbehovet vid en centralise- rad utbetalning av stödet bedömer jag till omkring 10 tjänster. Därtill kommer vissa utvecklingskostnader för ADB. Dessa kostnader är begränsa- de. En centralisering av utbetalningarna kräver dock att vissa samord- ningsfrågor mellan länsarbetsnämnderna och riksförsäkringsverket löses. Jag förordar därför att möjligheterna att överföra utbetalningarna från försäkringskassorna till riksförsäkringsverkets ADB-central prövas.

. Pow

Sammantaget har jag funnit att övervägande skäl talar för att administ- rationen av KAS fortsättningsvis skall ske i länsarbetsnämndernas Och

riksförsäkringsverkets/försäkringskassornas regi.

• Sida 109
•  Original

FELAKTIGA UTBETALNINGAR AV KASSAERSÄTTNING

9.1 Gällande bestämmelser

Den försäkrade skall anmäla sin arbetslöshet på särskild blankett till kassan. Om förhållandena ändras eller om kassan begär det skall ny anmälan inges. Den försäkrade skall dessutom hos sin arbetsgivare begära arbetsgivareintyg på särskild blankett som AMS fastställt eller genom annat intyg styrka de uppgifter som kassan behöver för att bedöma hans rätt till ersättning. Försäkrad, som varit verksam som egen företagare, skall styrka sina uppgifter genom t.ex. intyg från revisor eller annan person i förtroendeställning.

Ansökan om ersättning skall enligt 32 5 lagen om arbetslöshetsförsäk- ring (ALF) göras skriftligen hos kassan. På s.k. kassakort skall den försäkrade för varje dag ange om han är arbetslös, arbetar eller om han är sjuk eller av någon annan anledning är förhindrad att arbeta. Genom att underteckna kortet försäkrar han att uppgifterna är rikti-

ga.

Arbetsförmedlingen bekräftar genom besöksstämpel att den arbetssökan- de har besökt förmedlingen i föreskriven ordning. Som regel gäller att alla arbetssökande skall göra ett obligatoriskt återbesök på förmedlingen senast inom fyra veckor. Detta skall ge en garanti för att personliga samtal och information kommer till stånd mellan sökan-

de och förmedlare.

Under år 1986 har en försöksverksamhet bedrivits i vissa län med ändrade regler för återbesök och hantering av kassakort. Den arbets- sökande skulle i försöket kallas till förmedlingen eller kontaktas på annat sätt när arbete eller arbetsmarknadspolitisk åtgärd fanns att

• Sida 110
•  Original

erbjuda och när arbetsförmedlaren bedömde att en kontakt med den arbetssökande kunde föra förmedlingsuppdraget vidare mot ett avslut. De förenklade rutinerna syftade till att frigöra tid och effektivise- ra förmedlingsverksamheten samtidigt som kontrollfunktionen skulle kunna upprätthållas med oförändrad säkerhet. Vid utvärderingen av försöket föreslogs att de förändrade rutinerna skulle genomföras i hela landet under år 1987 och att en arbetsgrupp med representation från Arbetslöshetskassornas samorganisation skulle tillsättas inför

genomförandet.

Från rätt att kvarstå som medlem i kassa får enligt 51 5 första styc- ket ALF undantagas den som medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande av betydelse för hans rätt till medlemskap eller ersättning.

Om sådan person inte anses böra uteslutas kan kassan i stället enligt 34 5 första stycket ALF frånkänna honom rätt till ersättning för en tid av högst ett år. Ersättning kan innehållas i avvaktan på utred- ning,, om det finns sannolika skäl att försäkrad gjort sig skyldig ti ll sådant förfarande .

Det som betalats ut för mycket skall enligt 36 S första stycket ALF återbetalas om någon genom oriktig uppgift eller genom underlåtenhet att fullgöra honom åvilande uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt orsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt belopp eller om någon eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit ersättning och skäligen bort inse detta. Äter- betalningsskyldigheten kan helt eller delvis efterges.

9.2 Överväganden

Det förekommer självfallet att arbetslöshetsersättning betalas ut felaktigt på grund av att uppgifter i kassakorten är felaktiga. Under utredningen och vid mina kontakter med kassorna har emellertid inte framkommit att omfattningen av felutbetal ningarna vare sig antal smäs- sigt eller ekonomiskt skulle ge anledning till oro. Kassorna har heller inte hävdat att de felutbetalningar som trots allt förekonlner förorsakar extraarbete i någon större utsträckning.

• Sida 111
•  Original

Det har t.ex. angetts att den s.k. eftersläpningseffekten vid utbe- talning av ersättning för längre perioder i taget kan vara en anled- ning till felutbetalningar. Vissa kassor betalar ut ersättning må- nadsvis. När någon annält sig som arbetslös, betalas dagpenning ut för viss period. Vederbörande kan innan han fyllt i kassakortet för perioden ha konmit att arbeta viss tid, som han redan fått ersättning för. När han fyller i kassakortet deklarerar han sanningsenligt detta och kassan gör då en korrigering vid nästa utbetalning.

Jag anser inte att detta ger anledning att föreslå ändringar i utbe- tal ningssystemet, då systemet även har många fördelar och olägenheten

är ringa.

Det är min bedömning att de nuvarande reglerna för prövning av rätt till och utbetalning av ersättning är tillfyllest för att ge ett gott skydd mot felaktiga utbetalningar. Det är min principiella inställ- ning, när det gäller utredning av en försäkrads rätt till ersättning, att dennes egna uppgifter om de faktiska omständigheterna som regel skall godtas. Endast om det finns skäl att misstänka att uppgifterna är oriktiga bör kassan företa en närmare utredning. AMS har givit föreskrifter om vilka kontroller som skall göras. Jag ser inte skäl att utöka dessa. Jag föreslår därför inte några åtgärder i detta avseende.

• Sida 112
•  Original

ENSKILT ANSLUTNA

10.1 Gällande bestämmelser

Enligt 54 5 första punkten lagen om arbetslöshetsförsäkri ng skall medlemsavgifterna vara fasta.

Emellertid kan kassorna enligt ett beslut den 24 januari 1985 av regeringen, A 227/84, i sina stadgar införa bestänmelse om administ- rationsavgift för direktanslutna medlemmar om högst 30 kr. per år.

Om kassan aviserar medlemmarna om avgiften får en administrations- avgift om högst sex gånger aviseringsavgiften enligt 8 kap. 1 S tred- je stycket studiestödsförordningen tas ut per år. Om avisering sker mindre än sex gånger per år får en avgift uppgående till antalet aviseringar gånger avgiften enligt nämnda förordning tas ut.

För varje påminnelse om aviserad avgift som förfallit till betalning får en påminnelseavgift tas ut med högst det belopp som gäller enligt 8 kap. 1 5 andra stycket studiestödsförordningen.

Enligt ett beslut den 12 december 1985 av regeringen, A 3597/85 och A 6882/85, får kassorna dessutom ta ut en uppläggningsavgift om 100 kr. av nytillträdande direktanslutna medlemmar vid inträdet i kas- san.

10.2 Samorganisationens arbetsgrupp m.m. Arbetslöshetskassornas samorganisation tillsatte den 19 juni 1986 en arbetsgrupp med uppgift att se över administration och kostnader för individuellt anslutna medlemmar. Gruppen har avgivit en rapport den

• Sida 113
•  Original

28 november 1986 som av 50 översänts till a-kassekommittén. I rappor- ten framhålls att kassorna bildats av de fackliga organisationerna och att dessa tillskjutit medel för att förstärka kassornas ekonomi. Enligt förbundens stadgar skall dess medlemmar tillhöra respektive kassa. Det framhålls att riskerna därigenom sprids och att avgifterna kan hållas betydligt lägre än vad som eljest skulle vara fallet.

Det påpekas att antalet enskilt anslutna medlemar ökat markant under senare år.

Enligt rapporten sköts administrationen i de flesta kassorna i nära samarbete med de fackliga organisationerna. Detta innebär att kostna- der för medlemsregister, avgiftsuppbörd, information m.m. delas ge— mensamt. För de individuellt ansluta medlemarna kan dessa resurser inte utnyttjas, vilket enligt rapporten förorsakar merkostnader för kassorna. I rapporten framhålls att de individuellt anslutna medlem— marnas avgift generellt inte täcker kostnaden för administrationen och ingenting av utbetald ersättning eller uppbyggnad av fonden.

SO har med hänvisning till arbetsgruppens rapport föreslagit att uppläggningsavgiften för nytillträdande direktanslutna medlemmar vid inträdet i kassan skall höjas till 300 kr. och att medlemsavgiften för sådana medlemmar skall vara två och en halv gång högre än avgif- ten för kollektivt anslutna medlemar.

I skrivelse den 17 april 1986 till AMS hemställde Industritjänstemän- nens erkända arbetslöshetskassa om att medges en särskild avgifts- klass för direktanslutna medlemar. AMS fann att möjligheten att inrätta en särskild avgiftskl ass för direktanslutna fick anses ute- sluten med hänsyn till de regeringsbeslut rörande avgifter för sådana kassamedlemmar som fattats år 1985.

Kassans skrivelse har av AMS översänts till a-kassekonmittén.

Enligt den enkät som komittén genomfört till kassorna hade samtliga kassor medlemmar, för vilka avgifterna inte erläggs kollektivt. Av dessa kassor tog 20 ut en administrationsavgift. Tre kassor sände ut påminnel seavier, om avgiften inte erlagts. Uppläggningsavgift togs ut

• Sida 114
•  Original

av 34 kassor. Två kassor angav att de inte hade några merkostnader för de enskilt anslutna medlemarna. Övriga hade sådana merkostna- der.

10.3 Överväganden och förslag

Jag har i a-kassekomitténs delbetänkande Ds A 1987:4 (s. 111 ff) föreslagit att fonderingskravet skall avvecklas.

Jag har vidare föreslagit att statsbidrag skall utgå för hela försäk- ringsersättningen. I bidrag till kassornas förvaltning har jag före- slagit att därjämte fem kronor per ersättningsdag skall utgå. Jag har slutligen föreslagit att för varje medlem från statsbidraget skall dras av ett årligt belopp, som motsvarar hälften av den genomsnitt- ligt utbetalda dagpenningen i respektive kassa.

Arbetslöshetskassorna har alltsedan de bildades stått öppna för var och en som är verksam inom kassans område. För medlemar i de när- stående organisationerna har medlemsskap (med ett undantag) alltid vari t obligatoriskt.

Denna obligatoriska anslutning har medfört att många funktioner kan skötas mer rationellt. Framför allt underlättas avgiftsuppbörd och information. Dessa fördelar kan inte utnyttjas för de enskilt ansluta medlemarna.

Det är därför rimligt att de enskilt anslutna medlemarna erlägger en avgift som är högre än de kollektivt anslutna.

I dag förekomer fyra olika former av extra avgifter för enskilt anslutna medlemar - administrationsavgift. aviseringsavgift, påmin- nelseavgift samt uppläggningsavgift. Det framstår som föga rationellt att för dessa relativt blygsamma sumor och fåtaliga medlemar ha mer

än en form av avgift.

Jag anser det motiverat att dessa fyra avgifter ersätts av en sär- skild avgiftsklass för dessa medlemar.

• Sida 115
•  Original

Dessa avgifter bör - i likhet med avgifterna för kollektivt anslutna medlemmar - registreras av AMS och tas in i kassornas stadgar.

Avgiftens storlek skall därmed godkännas av AMS.

Till ledning för kassornas och AMS beslut om storleken bör följande gälla:

Den del av avgiften som överstiger avgiften för kollektivt anslutna avser att täcka kassornas merkostnader för medlemsadministrationen. Denna del får därför inte överstiga styrkta merkostnader. Det skall självklart inte vara fråga an en servicenivå eller omkostnader av större omfattning än vad san erfordras för att ge de enskilt anslutna en med de kollektivt anslutna likvärdig service. Meravgiften måste därför stå i rimlig proportion till kassornas utgifter för medlems- administrationen av de kollektivt anslutna. Ett villkor för att sär- skild avgiftsklass skall få inrättas bör vidare vara att kassorna aviserar de enskilt anslutna.

Några andra kostnader än de som avser ren medlemsadministration bör inte få ligga till grund för AMS godkännande. Enligt min uppfattning talar starka principiella skäl mot att kostnadsskillnader som skulle kunna hänföras till arbetslöshetens omfattning eller utredningar av ersättningsfall skall kunna medföra skillnader i avgifter mellan kollektivt och enskilt anslutna. Arbetslöshetskassornas huvudmanna- skap för försäkringen förutsätter att utredningar görs i den omfatt- ning som behövs. Någon kategorisering av de arbetslösa inom kassorna får inte förekomma.

• Sida 116
•  Original

ÖVERSYN AV DE FÖRENINGSRÄTTSLIGA BESTÄMMELSERNA FÖR ARBETSLÖSHETSKASSORNA

11.1 Komitténs arbete

I lagen om arbetslöshetsförsäkring (ALF) finns en mängd föreningsrätts— liga bestämel ser för arbetslöshetskassorna. Dessa bestämel ser över- ensstämer i stor utsträckning med dem som gäller för ekonomiska före- ningar och i lagtexten hänvisas i betydande omfattning till lagen (1951z308) om ekonomiska föreningar (FL). Det har hävdats att arbets- löshetskassorna intar en självständig föreningsrättslig ställning och inte är ekonomiska föreningar. Något sakligt skäl för att ha en kopp— ling mellan de båda lagarna skulle därför inte finnas.

Det har också hävdats att arbetslöshetskassornas verksamhet har utveck- lats alltmer mot myndighetsutövning och att den nu gällande lagen med dess nära anknytning till FL därför komit att mindre väl tjäna sitt syfte att reglera kassornas verksamhet.

FL har nyligen varit föremål för översyn. Till följd av detta arbete träder en ny lag om ekonomiska föreningar (nya FL) i kraft vid det komande årsskiftet 1987/88. Detta kan i princip också anses böra för- anleda en omarbetning av ALF i berörda avseenden. Med hänsyn till a-kassekommitténs pågående arbete och till att önskemål framförts från Arbetslöshetskassornas samorganisation om att ALF skall ersättas med en självständig, ny lag utan hänvisning till den allmänna föreningslag— stiftningen, föreslogs i samband med införandet av nya FL inte några följdändringar i ALF.

I komittén har också gjorts en redaktionell översyn av de förenings- rättsliga bestämel serna i ALF och en lagtext som självständigt regle-

• Sida 117
•  Original

rar dessa frågor utan hänvisning till annan lagstiftning utformats. Detta har medfört att lagtexten blir avsevärt mer omfattande än för närvarande. För att öka läsligheten och göra texten mer överskådlig har därför föreslagits att en sådan omarbetad lag skall indelas i kapitel. Det har diskuterats om detta skall resultera i en lag om ändring i nuvarande ALF eller i en ny lag. Eftersom så stor del av lagen skulle komma att ändras genom förslaget har det senare alternativet föresprå- kats. Vid diskussionen om denna lagtext i kommittén har tveksamhet framförts om huruvida de eventuella fördelarna av en självständig reg- lering av de föreningsrättsliga bestämmelserna i ALF uppväger nackde- larna av en så tyngande lagtext och ett så omfattande arbete som genom-

förandet av en helt ny lag medför.

Det framfördes önskemål i komittén om att textmassan i lagen skulle nedbringas. Det har under detta arbete kunnat konstateras att det, utan förhållandevis stora ingrepp i lagens sakliga innehåll, är svårt att minska omfånget.

I syfte att få till stånd en hanterligare lagtext och att anpassa lagen till den utveckling som skett av kassornas verksamhet mot myndighets- utövning och till deras ställning i förhållande till staten son garant för finansieringen av verksamheten har även en skiss till ny lag utar- betats genom ingrepp i lagens sakliga innehåll. Skissen har utformats så att erkänd arbetslöshetskassas ledning utövas av en styrelse utsedd till två tredjedelar av det respektive kassa närstående förbundet eller i förekommande fall den närstående intresseorganisationen och till en tredjedel av AMS. Revisionen har i skissen lagts över på riksrevisions- verket och funktionen av föreningsstämma bl.a. därför inte längre an- setts behövlig. Någon reglering av likvidation, konkurs och ackord har inte ansetts erforderlig, då staten ansetts böra ta det ekonomiska ansvaret även gentemot tredje man. Den utarbetade skissen medför en avsevärd förkortning av lagtexten.

11.2 Överväganden och förslag Vid de diskussioner rörande de två alternativen till lagtext, san före- varit i kommittén, har enighet rått om att inte föreslå så stora sakli- ga förändringar i gällande lagstiftning som skissen skulle medföra utan

• Sida 118
•  Original

att dessa varit föremål för en ingående debatt i en större krets än vad som varit möjligt under kommitténs arbete.

Som påpekats ovan har tveksamhet rått om huruvida de eventuella förde- _ larna av en självständig reglering av de föreningsrättsliga bestämmel- serna i ALF uppväger nackdelarna av en så tyngande lagtext, som blir följden av det först utarbetade alternativet.

Om ett så omfattande arbete som utarbetandet av en helt ny lag skall genomföras finner jag det motiverat att i de delar bestänmelser tas över från nuvarande ALF även göra en översyn av dessa bestämmelsers språkliga utformning och av dess grundlagsenlighet. ALF trädde ju i kraft den 1 januari 1974 och således före den nya grundlagen.

Mycket talar även för att det skulle vara en fördel att inarbeta vissa av AMS föreskrifter i lagtexten. Detta ligger emellertid utanför kom- mitténs uppdrag. Med hänsyn till den tidspress under vilken kommittén bedrivit sitt arbete har det heller inte varit möjligt att utvidga uppdraget till att omfatta även dessa delar.

Jag har därför stannat för att nu inte föreslå att de föreningsrättsli- ga bestämmelserna självständigt och utan hänvisning skall regleras i ALF. Jag föreslår att ett sådant stort arbete bedrivs i en utredning, som odelat kan ägna erforderlig tid däråt.

Slutligen har jag övervägt att såtillvida modernisera ALF att de hän- visningar, som nu görs till FL, i stället skall göras till nya FL. Denna har emellertid fått en mycket stark anknytning till aktiebolags- lagen och innehåller bestämel ser, som inte enkelt låter sig anpassas till de för arbetslöshetskassorna rådande förhållandena. Jag finner det därför inte motiverat att nu forcera fram en sådan omarbetning av ALF.

11.3 Förenklingsgruppen AMS och Arbetslöshetskassornas samorganisation har tillsatt en arbets- grupp för förenkling av reglerna i arbetslöshetsförsäkringen (förenk- lingsgruppen), vari ingår representanter för samorganisationen och

• Sida 119
•  Original

arbetsmarknadsstyrel sens försäkringsenhet. Gruppen har till a-kassekom- mittén aktualiserat vissa ändringar i ALF.

En del av förenklingsgruppens förslag samanfaller på det stora hela med de förslag jag lämnat. Detta gäller t.ex. ersättning i samband med studier, beräkning av dagpenning och pensionsavdrag. Jag tar därför inte upp dessa förslag till närmare diskussion här.

Förenklingsgruppen har emellertid även lämnat förslag på vissa andra punkter såsom dagpenning till säsongmässigt verksama företagare, utök- ning av s.k. överhoppningsbar tid enligt 8 S, borttagande av bestämel- se om övergång till högre dagpenning enligt 18 S, borttagande av begränsningsreglerna rörande bisyssla i 23 5 respektive minskning av antalet dagar per vecka då dagpenning kan utgå enligt 26 och 27 55.

Mina ställningstaganden rörande säsongsarbetslöshet har jag redovisat i kapitel 3.

Övriga förslag från förenklingsgruppen avser inte de delar av ALF, som berörs av mina ändringsförslag. Med hänsyn härtill och eftersom jag inte nu föreslår någon större omarbetning av ALF finner jag inte skäl

att nu biträda dessa förslag.

• Sida 120
•  Original

EKONOMISKA KONSEKVENSER

12.1 Avveckling av karensen

I kapitel 7 har jag redovisat kostnaderna för en avveckling av karen- sen. Beräkningen baseras dels på det faktiska antalet karensdagar under år 1986, dels på antalet personer som år 1986 enligt undersökningarna av årssysselsättningen var arbetslösa endast en vecka. Minimikostnader- na med 1986 års dagpenning och kompensationsnivå 90 % blir då 115 mil- joner kronor. Därutöver kan vissa ytterligare grupper tillkomma. Kost- naderna kommer också att variera med antalet ersättningstagare och andelen långtidsarbetslösa bland dem. Med hänsyn härtill uppskattar jag kostnaderna för att avskaffa karensen i försäkringen till mellan 130 och 180 miljoner kronor.

Här redovisas mer ingående de bedömningar och kalkyler som utredningen har utgått från:

12.1.1 Tillkommande ersättningstagare

Arbetssökande 1 vecka

"Totalt sökte 21 000 personer arbete under 1 vecka år 1986, varav 40 % var ungdomar mellan 16 och 19 år och 20 % var i åldern 20-24 år. Tre fjärdedelar tillhörde arbetskraften endast en del av året.

Gruppen domineras således helt av nyinträdande (och feriearbetande) ungdomar. Högst hälften av dessa torde vara kassamedlemmar och av dessa torde högst hälften uppfylla medlems— och arbetsvillkor.

• Sida 121
•  Original

Förhållandet skulle kunna vara annorlunda i ett väsentligt sämre arbetsmarknadsläge. År 1983 - då arbetslösheten var mycket hög - var emellertid lika många personer som år 1986 arbetssökande endast en vecka, och det var i lika hög grad ungdomar som tillhörde delårsarbets- kraften.

Omkring 5 000 nya ersättningstagare beräknas därför tillkomma bland dem som är arbetssökande en vecka.

Andra kortvarigt arbetssökande

Även bland dem som sökt arbete under ett par veckor finns sannolikt en grupp som skulle tillkomma om karensen avskaffas. 1986 fanns totalt 93 000 personer som var arbetssökande 2-4 veckor. Motsvarande antal år 1983 var 88 000. 60 respektive 70 % var ungdomar i åldrarna 16-24 år. Till delårsarbetskraften hörde 60 respektive 65 %.

Nytillkommande ersättningstagare torde endast finnas bland den son hade söktider på högst två veckor. Övriga kassamedlemmar återfinns med all

säkerhet redan nu bland ersättningstagarna.

Av dem som hade en söktid på två veckor - uppskattningsvis en tredjedel eller ca 30 000 personer - kan tre fjärdedelar vara kassamedlemmar. Av dessa torde hälften återfinnas bland ersättningstagarna redan nu. Av övriga kassamedlemmar kan omkring hälften uppfylla medlems— och arbets- villkor och kunna tillkomma som nya ersättningstagare om karensen av- vecklas.

Från denna grupp arbetssökande kan högst 7 000-8 000 nya ersättnings- tagare tillkomma.

Personer med korta uppehåll mellan två arbeten

Allt fler arbetslösa har sin bakgrund i tillfälliga arbeten. Detta kan innebära att det också finns en växande grupp på arbetsmarknaden som har korta uppehåll mellan två arbeten, men ändå inte söker arbete genom

arbetsförmedlingen.

• Sida 122
•  Original

I arbetskraftsundersökningarna klassificeras även den som avvaktar ett nytt arbete inom 30 dagar som arbetssökande. I den av AKU registrerade arbetslösheten ingår således även personer med kortare uppehåll mellan två arbeten. Trots detta registrerar AMS och AKU en i stort sett lika stor arbetslöshet bland kassamedlemmar under 55 år, och så har varit fallet under hela 1980—talet. Det förefaller därför som personer med kortare uppehåll redan nu i betydande utsträckning återfinns bland de

'n'-A=. "rv—&(

arbetssökande vid arbetsförmedlingarna.

4-;mm.y:..

Enligt undersökningarna av årssysselsättningen hade 85 000 personer i delårsarbetskraften haft mer än en arbetsgivare utan att ha varit arbetssökande någon tid. Gruppen domineras helt av ungdomar. Det stora ; flertalet torde inte ha haft något uppehåll alls mellan de två arbete- na. Många är nyinträdande som inte uppfyller arbets- och medlemsvill- kor. Dock kan här finnas en mindre grupp som om de haft nöjlighet till ersättning skulle ha sökt sådan. Gruppen torde vara'liten och knappast omfatta fler än 5 000 personer.

Sammantaget beräknas 15-20 000 nya ersättningstagare tillkomma i sam- band med att karensen avvecklas. Gruppens storlek torde vara relativt oberoende av konjunkturläge. 12.1.2 Konjunkturläge

Den andel av ersättningstagarna som genomgår karens varierar med kon- junkturläget. Denna andel kommer generellt sett att vara allra störst ; på toppen av en högkonjunktur. Lägst blir andelen i början av en kon- junkturuppgång. då normalt de kortare arbetslöshetstiderna först bryts och relativt få nya ersättningstagare tillkommer.

År 1985 genomgick endast 33 % av ersättningstagarna karens. Andelen år 1986 var 44 %. Förhållandena år 1985 torde ha varit exceptionella. Det fanns då en mycket stor kvardröjande långtidsarbetslöshet från åren 1983 och 1984, då äldre personer i oproportionerligt hög grad drabbades av arbetslöshet med mycket långa arbetslöshetstider som följd. Alltjämt fanns under år 1986, trots det goda arbetsmarknadsläget, en relativt omfattande långtidsarbetslöshet bland kassamedlemmar. En annan faktor

nu”.

• Sida 123
•  Original

av betydelse för andelen som genomgår karens är den partiella arbets- löshetens omfattning. Med stigande andelar partiellt arbetslösa ersätt- ningstagare kommer den andel som genomgår karens att sjunka.

Den andel av ersättningstagarna som varje år genomgår karens bedömer jag kommer att variera mellan 40 och 55 %, främst beroende på konjunk- turläge.

År 1985 var antalet ersättningstagare 330 000. År 1986 var de 342 000. Ovan har antalet nytillkomna ersättningstagare beräknats till 15 000- 20 000. Sänkningen av kompensationsnivån från 91,7 till 90 % beräknas medföra att den genomsnittliga dagpenningen sjunker med 4 kronor.

I kapitel 7 har jag föreslagit att om karensen avvecklas, avstängnings- tiden för frivilligt slutande skall förlängas med 5 dagar. Kostnaderna för avveckling av karensen beräknas därmed minska med 10-15 miljoner kronor årligen.

I följande tablå visas kostnadsökningen för avveckling av karensen i 1986 års löneläge och med då gällande högsta dagpenning:

Kostnader, milj. kr.

Andel som Ersättningstagare, antal genomgår karens 340 000 360 000 380 000 40 % 95 100 105

45 % 115 120 130

55 % 160 165 175

Med hänsyn till osäkerheten i bedömningarna bör kostnaderna beräknas till mellan 130 och 180 miljoner kronor.

• Sida 124
•  Original

- 124 - 12.2 Kompensationsnivå 65 % för tjänstepensionärer

12.2.1 Kompensationsnivå 65 %

Antalet tjänstepensionärer inom Kommunalarbetarnas kassa var år 1986 ca 7 700 och inom Statsanställdas kassa ca 2 000. Antalet tjänstepensionä- rer inom övriga kassor har med ledning av pensionsavdragens storlek och AMS statistik över arbetssökande och över utförsäkrade i åldrarna över 60 år uppskattats till 2 000. Sanmanlagt fanns således ca 11 500 tjänstepensionärer inom försäkringen år 1986.

Antalet ersättningsdagar om året per ersättningstagare med tjänstepen- sion uppskattas i Statsanställdas kassa till 100, i Kommunalarbetarnas kassa till 130 och i övriga kassor till 100.

Ersättningen brutto (före pensionsavdrag) beräknas till 265 kronor per ersättningsdag.

Totalt var antalet ersättningsdagar till tjänstepensionärer under år 1986 mellan 1,3 och 1,4 miljoner.

Ersättningen brutto uppgick till mellan 350 och 375 miljoner kronor. Efter pensionsavdrag utgick mellan 170 och 180 miljoner kronor.

Ersättning brutto vid en kompensationsnivå på 65 % beräknas till ca 250 miljoner kronor. Efter pensionsavdrag blir då kostnaderna för försäk- ringen totalt 70-80 miljoner kronor.

12.2.2 Färre avgångar

Förslaget torde medföra att avgångarna minskar i omfattning.

Om de frivilliga avgångarna bland tjänstepensionärer minskar med 25 % - från nuvarande 11 000-12 000 ersättningstagare årligen till 8 500-9 000 - uppstår en ytterligare kostnadsminskning för försäkringen om ca 25 miljoner kronor.

': l

• Sida 125
•  Original

Sammantaget medför förslaget kostnadsminskningar under nuvarande för- hållanden på omkring 100 miljoner kronor. Därutöver kan avgångarna beräknas minska om förslagen genomförs. En minskning med 25 % medför en ytterligare kostnadsminskning för arbetslöshetsförsäkringen på ca 25 miljoner kronor.

12.3 Övriga förslag

Komitténs övriga förslag - rörande säsongsarbetslöshet, studier'och i administrativa frågor - medför begränsade kostnadsförändringar. Om studier i kombination med arbetslöshetsförsäkring förtjänar dock att påpekas att nuvarande regler längre fram kan medföra stora kostnads- ökningar. Hittills är emellertid utgifterna begränsade.

• Sida 126
•  Original

SÄRSKILDA YTTRANDEN

& 5 vs & i

Av Tore Andersson| Tore LidbomI Jaan KolkI Sten Marcusson, Alf-Gunnar , :

Svahn samt Ingvar Liljeroos i ?

Statistiska uppgifter

--_—._cw== _—

! betänkandet dras vissa slutsatser om arbetslöshetens omfattning och struktur med ledning av uppgifter från arbetskraftsundersökningarna _ (AKU). De slutsatser som utredningsmannen dragit med ledning av dessa ' uppgifter om bl.a. långtidsarbetslösheten överensstämmer inte med upp- gifter och erfarenheter från arbetslöshetskassorna. Vi kan inte heller ställa oss bakom den definition som utredningsmannen gjort av säsongs- arbetslösheten. Enligt vår uppfattning är de uppgifter som redovisas i tabell 3.1 ointressanta när säsongsarbetslösheten redovisas.

Ersättningsrätt i samband med studier

Vi har ingen erinran mot det lämnade förslaget. Det är dock viktigt att arbetslösa i ökad utsträckning erhåller utbildning för att stärka sin ställning på arbetsmarknaden. De begränsningar i ersättningsrätten som nu föreslås bör leda till ökade möjligheter till utbildningsbidrag.

Karensvillkoret

I betänkandet lägger utredningsmannen förslag om borttagandet av karensdagarna inom arbetslöshetsförsäkringen. För att finansiera detta förslag föreslås vissa ändringar i nuvarande arbetslöshetsförsäkring. ) Bl.a. föreSlås en sänkning av kompensationsnivån från 91,7 till 90 * procent av dagsförtjänsten, förlängning av avstängningstiden och sänkt

• Sida 127
•  Original

kompensationsnivå för tjänstepensionärer. Vi stödjer förslaget om bort- tagandet av karensdagarna, men är tveksamma till om detta skall finan- sieras med sänkta kompensationsnivåer. Vi anser det vara angeläget att även karensdagarna inom KAS tas bort.

KAS-administrationen

Beträffande administrationen av KAS så anser vi att utredningsmannen inte, i enlighet med direktiven, seriöst utrett möjligheten att överfö- ra denna till en ny huvudman. Vidare är en del av utredningsmannens antagande beträffande SO:s kostnader för KAS-administrationen felakti- ga. Enligt vår bedömning bör KAS-administrationen utredas ytterligare i enlighet med direktiven.

Foreni ngsrättsl iga bestämel ser

Vi delar utredningsmannens uppfattning att en mera fullständig översyn bör göras av lagstiftningen. Syftet med en sådan översyn skall vara att få en överskådlig och enkel lagstiftning utan hänvisning till andra lagar. I en sådan utredning måste SO och löntagarorganisationerna vara representerade.

Ovriga förslag

Under 1985-1986 arbetade en av AMS och SO gemensamt tillsatt arbets— grupp för att förenkla reglerna för arbetslöshetsförsäkringen. Målet var att så långt som nöjligt förenkla reglerna och göra dessa mer till- gängliga för de försäkrade samt att uppnå administrativ enkelhet. Grup- pens resultat är bra och bl.a. har regelverket kunnat bantas kraftigt och nya förenklade normalstadgar gäller från 1 januari 1987. Vissa förenklingar kunde inte genomföras p.g.a. att det fordrades ändring i lagstiftningen. Detta uppmärksamades i komittédirektiven och utreda- ren fick i uppdrag att samråda med arbetsgruppen och som egna förslag redovisa de åtgärder som gruppen föreslår och som utredaren finner angeläget att biträda. Med motiveringen att han inte föreslår någon större omarbetning av lagstiftningen har utredaren inte funnit skäl biträda gruppens förslag. Vi anser det angeläget att reglerna förenklas och beklagar att utredaren inte finner skäl biträda strävandena i denna

• Sida 128
•  Original

sådan angelägenhetsgrad att de bör beaktas i en kommande proposition och som inte behöver bli föremål för ytterligare utredning. Inget av förslagen kan beräknas medföra ökade kostnader.

- 128 - fråga. Av denna anledning lämnar vi nedan ett antal förslag som har (= &

Arbetsvillkor

I 6 S ALF föreskrivs att arbetsvillkoret är uppfyllt om den försäkrade under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete i minst 5 månader. I samma paragraf ges AMS rätt att medge att tid då förvärvsarbete skall vara utfört beräknas i annan tidsenhet än månad. AMS har lämnat sådant medgivande till samtliga arbetslöshetskassor. 42 av de 43 kassorna tillämpar i dag det s.k. 75-dagarsvillkoret och den 43:e kassan övergår till detta arbetsvillkor den 1 januari 1988. Från kommande årsskifte kommer således ingen kassa att tillämpa det s.k. 5-månadersvillkoret. Vi föreslår att 5-månaders- villkoret tas bort och att i lagen införs att arbetsvillkoret är upp— fyllt om den försäkrade under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete i minst 75 dagar och att endast dagar då förvärvsarbete utförts i minst tre timmar får räknas i villkoret.

v: suger..—L..: la."-;>'M_f.; , .

Med arbete jämställd tid

Vi anser att ersättningsrätten så långt möjligt bör grundas på ett renodlat arbetsvillkor. Vi föreslår därför att möjligheten att till viss del uppfylla arbetsvillkoret med tid då den försäkrade fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenning tas bort ur 7 S LAS. Då sådan tid kan överhoppas i sin helhet torde förändringen inte innebära någon nämnvärd försämring av villkoren. Däremot uppnås en förenkling som innebär påtaglig lättnad i administrationen.

Däremot bör tid då den försäkrade genomgått arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildnings- bidrag utgått även fortsättningsvis jämställas med arbetad tid. Detta medför att de arbetslösa stimuleras att utbilda sig och dänmed stärker sin ställning på den öppna arbetsmarknaden. Vi föreslår således ingen ändring av lagen i detta avseende. Vi vill dock att departementschefen

• Sida 129
•  Original

i propositionen uttalar att ordet "genomgått" i lagtexten inte skall tolkas som att den försäkrade måste ha fullföljt arbetsmarknadsutbild- ningen eller den yrkesinriktade rehabiliteringen. AMS är osäker på hur detta ord skall tolkas men har ändock gjort den tolkningen att ordet genomgått är liktydigt med fullföljt. Vi delar inte AMS tolkning i detta fall. Om klarläggande görs i propositionen så medför detta en lättnad i försäkringens administration.

äverboepningsbemtid

Vid bestämmande av ramtid för prövning av arbetsvillkoret får bl.a. tid då den försäkrade bedrivit vuxenutbildning överhoppas. Begreppet vuxen- utbildning infördes i arbetslöshetsförsäkringen av KSA-utredningen. När det gällde överhoppningsbar tid definierades vuxenutbildning, för att skilja den från ungdomsutbildning, av utredningen som en utbildning vilken föregåtts av minst fem månaders sammanhängande förvärvsarbete med en för arbetet normal heltidstjänstgöring. Denna definition har medfört icke avsedda konsekvenser. Som exempel kan nämnas att försäkra- de i t.ex. 40-årsåldern sun aldrig haft ett heltidsarbete inte kan få en genomgången utbildning betraktad som vuxenutbildning. Förutom att den försäkrade kan gå miste om en upparbetad ersättningsrätt så betrak- tas definitionen som stötande och helt orimlig, inte bara av den för- säkrade som drabbas. Definitionen medför också att administrationen belastas avsevärt, det medför ofta svårigheter att få styrkt ett hel- tidsarbete som ligger många år tillbaka i tiden. Definitionen av vuxen- utbildning bör ändras så att den av de försäkrade uppfattas som rimlig samt förenklar adninistrationen. Vi föreslår att som vuxenutbildning betraktas all heltidsutbildning som den försäkrade bedrivit efter det hon/han fyllt 20 år.

Föräldrapenning är i nuvarande lag inte angivet som överhoppningsbar tid och kan överhoppas endast i de fall då barnet inte fyllt två år. Föräldrapenning som utgår efter det barnet fyllt två år är således inte överhoppningsbar i dag. Med hänsyn till att vi föreslår att föräldra- penning inte skall jämställas med arbete föreslår vi att tid då för- äldrapenning utgått skall kunna'överhoppas oavsett barnets ålder.

• Sida 130
•  Original

Konflikter på arbetsmarknaden är oftast av kort varaktighet. I enstaka fall inträffar dock att en enligt lag och avtal lovlig konflikt pågår under längre tid. Oftast berör sådan konflikt en eller ett fåtal perso- ner. När en konflikt är långvarig kan följden för den berörde bli att hon/han går miste om en upparbetad ersättningsrätt i arbetslöshetsför- säkringen. Det är inte rimligt att en person, som med lagens stöd, hävdar sina rättigheter på arbetsmarknaden skall gå miste an en annan

%

-'—-*t.4w.se-w...-:..w=—- .. .

lagfäst rättighet. Vi föreslår därför att konflikt sun pågår mer än 30 kalenderdagar skall kunna överhoppas vid fastställande av ramtid vid prövning av arbetsvillkoret.

( sis/asia ; Vid beräkning av arbetslös tid tas inte hänsyn till bisyssla med vissa undantag. Ett av dessa undantag är om bisysslan omfattar mer än fem !

timmar under dag som vanligen varit arbetsfri i den försäkrades ordi- ; narie arbete före arbetslösheten. Regeln har sin grund från en tid då försäkringen omfattades av betydligt fler begränsningsregler än i dag, % vilka i stor utsträckning hade betydelse för arbetslöshetskassornas ' ekonomi. Ovan angivna undantag har betydelse endast i ett fåtal ersätt- ningsfall och torde ur administrativ synpunkt kosta mer än vad som kan sparas i begränsning av ersättningsdagar per vecka. Därtill kommer att stora grupper försäkrade har sådan arbetstidsförläggning så att det i samband med arbetslöshet inte går att fastställa vilka dagar som vanli- gen varit arbetsfria i den försäkrades ordinarie arbete före arbetslös- heten. Vi föreslår att nämnda undantagsregel tas bort ur lagstift-

ningen. , Laeisalplasecias

Nuvarande placeringsregler för fondens tillgångar är mycket rigorösa. Det finns i dag flera säkra placeringsmöjligheter som arbetslöshetskas- sorna är hindrade att utnyttja p.g.a. placeringsreglerna i lagen om arbetslöshetsförsäkring. Vi föreslår att reglerna för kapitalplacering förändras och moderniseras i enlighet med vårt förslag till lagtext.

• Sida 131
•  Original

Forslag till lagtext

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 5

Rätt till ersättning vid arbets- löshet föreligger för försäkrad som efter senaste inträdet i arbetslöshetskassan

1. varit medlem i kassan under minst tolv månader, om han haft sin huvudsakliga försörjning genom avlönat arbete för annans räkning, eller under minst 24 månader, om han haft sin huvudsakliga försörj- ning som självständig företagare (medlemsvillkor),

2. under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete i minst fem månader (arbetsvill- kor).

Föreligger särskilda skäl får arbetsmarknadsstyrelsen medge att medlemsvillkoret bestäms till tolv månader för försäkrad, som haft sin huvudsakliga försörjning som Hmnämwauwwa

Arbetsmarknadsstyrelsen får medge att tid då förvärvsarbete skall

vara utfört beräknas i annan tids- enhet än månad.

Rätt till ersättning vid arbets- löshet föreligger för försäkrad som efter senaste inträdet i arbetslöshetskassan

1. varit medlem i kassan under minst tolv månader, om han haft sin huvudsakliga försörjning genom avlönat arbete för annans räkning, eller under minst 24 månader, om han haft sin huvudsakliga försörj- ning sun självständig företagare (medlemsvillkor),

2. under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete i minst 75 dagar (arbetsvillkor).

Föreligger särskilda skäl får arbetsmarknadsstyrelsen medge att medlemsvillkoret bestäms till tolv månader för försäkrad, som haft sin huvudsakliga försörjning som självständig företagare.

• Sida 132
•  Original

Nuvarande lydelse

Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för uppfyllande av arbetsvillkoret.

Med tid under vilken försäkrad enligt 6 5 skall ha utfört för- värvsarbete jämställs tid då den försäkrade

1. genomgått arbetsmarknadsutbild- ning eller yrkesinriktad rehabili- tering för vilken statligt utbild- ningsbidrag utgått,

2. fullgjort värnplikt eller åt- njutit föräldrapenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäk— ring, i båda fallen dock tillsam— mans högst två månader,

3. haft semester, eller

4. eljest varit ledig av annan anledning än sjukdom, värnplikts- tjänstgöring eller barns födelse med helt eller delvis bibehållen lön.

Vid bestämmande av ramtid enligt

varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom, värnplikts- 6 S inräknas icke tid då försäkrad

Föreslagen lydelse

Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för uppfyllande av arbetsvillkoret.

4.54

;... m).—'...-

7 S *

Med tid under vilken försäkrad enligt 6 S skall ha utfört för— värvsarbete jämställs tid då den

försäkrade

1. genomgått arbetsmarknadsutbild— ning eller yrkesinriktad rehabili- tering för vilken statligt utbild- ningsbidrag utgått,

2. haft semester, eller

. raw-. . M... —m— ”M:s

3. eljest varit ledig av annan anledning än sjukdom, värnplikts— , tjänstgöring eller barns födelse med helt eller delvis bibehållen

lön.

..1 / ..._u___. .._.. ..

8 5

Vid bestämmande av ramtid enligt 6 S inräknas icke tid då försäkrad varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom, föräldrapen- |

• Sida 133
•  Original

Nuvarande lydelse

tjänstgöring, vuxenutbildning, yrkesinriktad rehabilitering, nykterhetsvård på anstalt, fri- hetsberövande på kriminalvårdens område eller vård av eget barn eller adoptivbarn som ej fyllt två år, i den mån sådan tid ej enligt 7 S jämställes med tid under vil- ken förvärvsarbete utförts.

23

Är någon arbetslös under del av vecka i annat fall än som avses i 22 S, utgår ersättning med det antal dagpenningbelopp per vecka som svarar mot den arbetslöshet som skall ersättas enligt tabell som avses i 22 5 första stycket.

Vid beräkning av arbetslöshet enligt första stycket tages icke hänsyn till bisyssla som försäkrad före arbetslöshetens inträde var— aktigt utfört vid sidan av hel- tidsarbete, om bisysslan ej utvid— gas under arbetslösheten och ej hindrar den försäkrade från att antaga erbjudet lämpligt arbete samt ej heller omfattar mer än fem timar under dag som vanligen varit arbetsfri i den försäkrades ordinarie arbete före arbetslöshe- ten.

Föreslagen lydelse

ning, värnpliktstjänstgöring, | vuxenutbildning, yrkesinriktad rehabilitering, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande på kri— minalvårdens område, vård av eget barn eller adoptivbarn som ej fyllt två år eller lovlig arbets-' konflikt som pågått mer än 30 kalenderdagar.

Är någon arbetslös under del av vecka i annat fall än som avses i 22 5, utgår ersättning med det antal dagpenningbelopp per vecka som svarar mot den arbetslöshet som skall ersättas enligt tabell som avses i 22 S första stycket.

Vid beräkning av arbetslöshet enligt första stycket tages icke hänsyn till bisyssla som försäkrad före arbetslöshetens inträde var— aktigt utfört vid sidan av hel- tidsarbete, om bisysslan ej utvid- gas under arbetslösheten och ej hindrar den försäkrade från att antaga erbjudet lämpligt arbete.

• Sida 134
•  Original

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

57 S

Fondens tillgångar skall redovisas i en eller flera av följande for- mer

1. obligationer som utfärdats av

staten, kommun, Sveriges allmänna hypoteksbank eller Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

2. obligationer som garanterats av staten eller kommun,

3. obligationer eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar, som offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebo— lag, Sveriges investeringsbank aktiebolag, eller Nordiska inves- teringsbanken, med undantag av sådana förskrivningar, som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis).

4. andra skuldförbindelser som utfärdats eller garanterats av staten eller komun eller som utfärdats av riksbanken, post— banken, bankaktiebolag, sparbank eller centralkassa för jordbruks- kredit,

5. intill högst en femtedel av fondens tillgångar i skuldförbin-

Fondens tillgångar skall redovisas i en eller flera av följande for—

mer

1. obligationer som utfärdats av

staten eller kommun,

2. fordringsbevis utfärdat eller garanterat av staten, kommun, riksbanken, bankaktiebolag, spar- bank eller föreningsbank,

3. fordringsbevis med säkerhet av pantbrev i fast egendom inom tre fjärdedelar av senast fastställda taxeringsvärde eller när det rör sig om mycket betydande objekt inom 60 procent av värdering ut- förd av opartisk värderingsman,

4. fordringsbevis med betryggande säkerhet av borgen såsom egen skuld (proprieborgen) tills betal- ning sker,

5. andra fordringsbevis med betryggande säkerhet, bestående av värdehandlingar enligt punkterna b4,eHer

6. egna fastigheter.

* visan—- .. .

• Sida 135
•  Original

Nuvarande lydelse

delser, för vilka kassan har sä— kerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i annan fastighet än industrifastighet eller i tomträtt inom tre fjärde- delar av senast fastställda taxe- ringsvärde, varvid i taxeringsvär- det på jordbruksfastighet icke får medräknas taxeringsvärdet på växande skog; dock skall byggnad, för att inteckning i fastigheten skall godkännas, vara brandförsäk- rad i svensk försäkringsanstalt eller i utländsk försäkrings- anstalt med rätt att driva försäk- ringsrörelse här i landet, eller

6. med arbetsmarknadsstyrelsens medgivande i fastighet, avsedd för kassans verksamhet, varvid i fråga om brandförsäkring skall gälla vad som anges i 5.

Utan hinder av första stycket får ett belopp, som motsvarar högst en tiondel av fonden, redovisas i andra värdehandlingar än som avses i första stycket 1-6, dock ej i aktier eller andelar i aktiefond.

Föreslgen lydelse

Utan hinder av första stycket får ett belopp, som motsvarar högst en tredjedel av fonden, redovisas i andra värdehandlingar än som avses i första stycket 1—6, dock ej i aktier eller andelar i aktiefond.

• Sida 136
•  Original

Av 80 Hansson och Bernt Öberg

Utredningsmannen föreslår i betänkandet att karensen i arbetlsöshets- försäkringen avskaffas helt och i ett sammanhang. Alternativet att successivt minska antalet karensdagar i försäkringen och på sikt ta bort karensen avvisas därmed.

Den totala kostnaden för reformen uppskattas till 130-180 miljoner kronor per år. I betänkandet anvisas också vägar för hur besparingar skall kunna göras inom försäkringen för att täcka kostnaderna för

reformen.

Enligt utredningsmannen medför bespari ngsförslagen samantaget under nuvarande förhållanden kostnadsminskningar på omkring 100 miljoner kronor. Därutöver kan avgångar beräknas minska om förslagen genomförs. En minskning av avgångarna med 25 % medför — enligt utredningsmannen - en ytterligare minSkning av kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen på ca 25 miljoner kronor.

Enligt vår uppfattning är de kalkyler som gjorts beträffande kostnader- na för slopandet av karensdagarna och uppgifterna un beräknade kost— nadsbesparingar synnerligen osäkra. Som en följd av denna osäkerhet och svårighet att kunna bedöma det kostnadsmässiga utfallet, blir tveksam- heten också stor till huruvida de anvisade besparingarna kan täcka

kostnaderna för en slopad karens.

I betänkandet sägs att som skäl för att avskaffa karensen inom arbets- löshetsförsäkringen kan anföras att bara några få dagars helt inkomst— bortfall för många människor innebär en mycket stor påfrestning. Detta förhållande måste enligt vår mening i än högre grad gälla ifråga om det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS), eftersom ersättningsnivån för KAS är väsentligt lägre än ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen. Trots detta förhållande anser sig utredningsmannen inte ha nöjlighet att föreslå ett avskaffande av karensen i KAS till följd av att denne inte lyckats finna besparingar som kan svara upp mot de kostnadsök- ningar som ett avskaffande av karensen i KAS skulle leda till. Den

• Sida 137
•  Original

totala kostnaden för att avskaffa karensen i KAS kan enligt utrednings- mannen uppskattas till 15-25 miljoner kronor per år.

Vi menar att ett slopande av karensen i arbetslöshetförsäkringen skall åtföljas också av ett slopande av karensen i KAS.

Av Inge Svensson

Att ta bort karensdagarna i arbetslöshetsförsäkringen är enligt min mening inte motiverat. De utgör en självrisk, som är ett sunt inslag i all försäkringsverksamhet, arbetslöshetsförsäkringen inte undantagen. Särskilt mot bakgrund av de senaste årens kraftiga höjningar av dagpen- ningen - med därav följande höjningar av arbetsmarknadsavgiften - fram- står de fem karensdagarna som en inte alltför betungande självrisk för dem som drabbas av arbetslöshet. De spelar också en obetydlig roll i de längre arbetslöshetsfallen, som bör tillmätas störst betydelse i sam- manhanget. Förslaget att sänka dagpenningens högsta kompensationsnivå från 91,7 % till 90 % av inkomsten ser jag som en välkommen anpassning till vad som gäller inom socialförsäkringen i övrigt. Den bör genomfö- ras helt oberoende av ställningstagandet till karensdagarna.

Att ta bort karensdagarna i arbetslöshetsförsäkringen men behålla dem enbart inom det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) kan inte accepte-

ras. Det skulle medföra en utmanande särbehandling av de grupper som inte tillhör någon arbetslöshetskassa.

Av Peter Strömberg, Lars Johan Eklund och Bo Jangenäs

Karensvillkoret

Den särskilde utredaren föreslår att karensdagarna i arbetslöshetsför- säkringen skall slopas. Han föreslår också vägar att i det närmaste helt finansiera denna reform. Ifråga om det kontanta arbetsmarknadsstö- det (KAS) föreslår han inte motsvarande reform även du han finner att

• Sida 138
•  Original

sama skäl gäller för ett slopande av karensen i de båda ersättnings- systemen. Anledningen till att han inte föreslår att karensen skall slopas i KAS är att han inte funnit möjligheter att finansiera en sådan refonn inan ramen för KAS.

Vi kan inte ansluta oss till detta synsätt att de två ersättningssyste- men kan ses isolerade från varandra. En reform av denna karaktär måste omfatta både arbetslöshetsförsäkringen och KAS oavsett var finansie- ringsmöjligheterna finns. Vi anser därför att utredarens förslag borde ha varit likartat för de båda systemen även om förslaget hade inneburit att kostnaden hade fallit på endast ett av dem. Om finansieringsmöjlig- heterna inte skulle möjliggöra ett helt slopande av karensvillkoret i både försäkringen och KAS borde förslaget ha anpassats till detta genom t.ex. en lika lång avkortning av karenstiden.

• Sida 139
•  Original

Kommunikationsdepartementet

Ökat kommunalt vägbållningsansvar. [25] Enskilda väger. [26] Skeppslega till utlänning. Tillstånd. dispenser, Hawkins. [27] Fasta Öremmdsiörbindelser. [41] Miljökonsekvenser av fasta Öresundsförbindelser. [42] Snabbare körkonsingripanden m.m. [43].

Finansdepartementet Långtidsutredningen 'a'/. [31 ,- lndrivningslag m.m. [10] ' mammans. [241 __ Stödlillnäringsiivet.[29] KUNGL. BIBL.

Datorisering av tullens export- och importrutincr [40] Översyn av mervärdeskatten. Dele. (451 1987 'i in 8 2 STO CKHO LM

• Sida 175
•  Original

: . u någa—ul,”, . .....S.41,U.._..im.a.i »

• Sida 176
•  Original

• Sida 177
•  Original

• Sida 178
•  Original

ALLMÄNNA FÖRLAGET