med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1987/88, m.m. (Kompletteringspropositionen)

Regeringens proposition dr SIW

1986/87: 150 eg

med förslag till slutlig reglering av Prop

statsbudgeten för budgetåret 1987/88, m. m. 1986/87: 150

(Kompletteringspropositionen)

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag ur

regeringsprotokollet den 23 april 1987 för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

Kjell-Olof Feldt

Bengt K. Å. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det förslag till statsbudget för budgetåret 1987/88 som lades fram i årets budgetproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffade förändringar rörande såväl inkomst- som utgiftssidan av budgeten. I samband därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande

budgetår. Denna ger vid handen att budgetunderskottet för budgetåret

1986/87 skulle bli 6,9 miljarder kr. lägre än beräkningarna till årets budgetproposition. Sålunda förutses nu ett underskott om ca 33,6 miljarder kr.

För budgetåret 1987/88 beräknades i budgetpropositionen ett underskott

om ca 36,9 miljarder kr. De nya beräkningarna visar ett underskott om ca 30,5 miljarder kr.

I propositionen redovisar regeringen i en reviderad finansplan sin bedömning av hur den ekonomiska politiken bör utformas. I särskilda bilagor till denna redovisas bl. a. en reviderad nationalbudget för år 1987 samt en

långtidsbudget för budgetåren 1987/88-1991/92.

Propositionen innehåller även förslag till utökat partistöd, vissa ändringar i skattelagstftningen och villkoren för allemanssparandet samt vissa ändringar av tulldeklareringsavgiften, vissa åtgärder inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde, vissa kostnader i samband med Tjernobylolyckan, vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder, åtgärder i fastighetsskattesystemet med anledning av nya taxeringsvärden samt höjningar av bostadsbidragen.

I Riksdugen 1986/87. I saml. Nr 150

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 april 1987 Prop. 1986/87: 150

Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl. Holmberg, Hellström, Wickbom. Johansson, Lindqvist. G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsråden Feldt, Johansson, Wickbom, Bodström, Hellström, Leijon, Gustafsson

Proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1987/88, m. m. (Kompletteringspropositionen)

Statsrådet Feldt anför: Regeringen har i årets budgetproposition (1986/87: 100) förelagt riksdagen ett förslag till statsbudget för budgetåret 1987/88. På de punkter där förslagen upptog endast beräknade belopp har regeringens förslag redovisats i särskilda propositioner.

Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § riksdagsordningen skall regeringen — förutom förslaget till statsbudget i budgetpropositionen — avge ett särskilt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande budgetåret i den s.k. kompletteringspropositionen. Detta förslag bör nu lämnas till riksdagen. I samband därmed bör regeringen redovisa sin bedömning av den ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Likaså bör en reviderad nationalbudget tillställas riksdagen. I kompletteringspropositionen bör också tas med vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder och vissa andra

frågor som har samband med den ekonomiska politiken och budgetpoliti-

ken m. m. och bör behandlas av riksdagen under innevarande riksmöte. Således bör riksdagen bl. a. föreläggas förslag i fråga om vissa ändringar i

skattelagstiftningen, hushållens sparande, åtgärder i fastighetsskattesyste-

met med anledning av nya taxeringsvärden, höjningar av bostadsbidraget

m.m.

Anförandena redovisas I underprotokollen för resp. departement.

Statsråden Feldt, Johansson, Wickbom, Bodström, Hellström, Leijon och Gustafsson föredrar de ifrågavarande förslagen under finans-, justitie-,

utbildnings-, jordbruks-, arbetsmarknads-, bostads- och industrideparte-

mentens verksamhetsområden. Anförandena redovisas i underprotokoll

för resp. departement. Statsrådet Feldt hemställer att regeringen i en gemensam proposition

förelägger riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de

ändamål som de har hemställt om.

Förslagen bör behandlas under innevarande riksmöte.

rr

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att Prop. 1986/87: 150 genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen förordnar att de anföranden och förslag som har upptagits i

underprotokollen skall bifogas propositionen enligt följande:

Reviderad finansplan m. m. Bilaga I Justitiedepartementet Bilaga 2 Finansdepartementet Bilaga 3

Utbildningsdepartementet Bilaga 4 Jordbruksdepartementet Bilaga 5 Arbetsmarknadsdepartementet Bilaga 6

Bostadsdepartementet Bilaga 7

Industridepartementet Bilaga 8

Norstedts Tryckeri, Stockhotm 1987

Bilaga 1

Reviderad finansplan

Bilaga 1 AN

=E Till Ey

kompletteringspropositionen Prop.

1987 1986/87: 150 Bil. I

Reviderad finansplan

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 april 1987

Föredragande: statsrådet Feldt såvitt avser den reviderade finansplanen och särskilda frågor avsnitten 1—7 och statsrådet Johansson särskilda

frågor avsnitten 8— 10

Anmälan till proposition med förslag till slutlig

reglering av statsbudgeten för budgetåret 1987/88

m. m. (kompletteringsproposition)

Reviderad finansplan

I Den ekonomisk-politiska strategin

Sedan den tredje vägens ekonomisk-politiska strategi började tillämpas hösten 1982, har den svenska ekonomin gjort anmärkningsvärda framsteg. Obalanserna har i väsentliga avseenden kunnat minskas.

Emellertid ligger den svenska pris- och kostnadsstegringen kvar på en nivå betydligt över den i våra viktigaste konkurrentländer. En alltför stor del av tillväxten har de senaste åren kommit att gå till konsumtion och en alltför liten del till kapitalbildning. Skulle denna utveckling bli bestående, riskerar de hittills vunna framgångarna att gå förlorade.

Den främsta uppgiften nu är därför att pressa tillbaka pris- och kostnadsstegringen. I många andra länder har detta åstadkommits genom en ökad arbetslöshet. Den svenska regeringen vill inte använda den metoden utan vill i stället finna andra vägar att förbättra ekonomins funktionssätt, öka sparandet och bryta inflationsförväntningarna. Detta är utgångspunk-

ten för den ekonomiska politik som presenteras i det följande.

1.1¶Den tredje vägens ekonomiska politik

Huvudtanken i den tredje vägens strategi är att förena minskade underskott i ekonomin med en stark efterfrågan, som kan generera investeringar

I Riksdagen 1986/87. I suml. Nr 150

och sysselsättning. Detta förutsätter att efterfrågan till stor del bygger på Prop. 1986/87: 150

investeringar och nettoexport. Detta kräver i sin tur en god konkurrens- Bilaga 1 kraft.

För att snabbt förstärka konkurrenskraften vidtogs i oktober 1982 en stor devalvering. Den möjliggjorde en radikal omläggning av industripolitiken och byggdes under av en rad riktade åtgärder i syfte att skynda på investeringsuppgängen och underlätta överföringen av resurser till den konkurrensutsatta sektorn. För att motverka de inflationsimpulser som

gavs av devalveringen och för att minska de finansiella obalanserna i

ekonomin stramades budgetpolitiken och penningpolitiken åt.

Krispolitiken innebar emellertid också att reallönerna pressades tillba-

ka, samtidigt som vinstnivån i näringslivet steg. För att mildra de negativa fördelningsmässiga effekterna av detta, samt för att minska risken för en snabb kostnadsstegring, har en rad åtgärder genomförts i syfte att fördela

krisens bördor efter bärkraft. Aktiebeskattningen har skärpts och med

hjälp av löntagarfonder och förnyelsefonder har löntagarnas delaktighet i kapitalbildning och industriell utveckling fördjupats. De sociala trygghetssystemen har värnats och i en del fall ytterligare byggts ut. Det gäller bl. a. barnbidragen, sjukförsäkringen och pensionerna.

Den ckonomiska politiken har således arbetat längs två linjer. Å ena

sidan strävan att få till stånd en dynamisk industriell omvandling och

utveckling. Å andra sidan strävan att hävda den fulla sysselsättningen och den sociala rättvisan.

Den svenska erfarenheten är att full sysselsättning, en generell välfärdspolitik och en politik för rättvis fördelning befordrar industriell tillväxt och utveckling. Erfarenheter från många länder under senare år visar att strukturomvandlingen blockeras, om alternativet för dem som arbetar i tillbaka-

gående företag är arbetslöshet och utslagning. En aktiv arbetsmarknadspo-

litik, en offensiv industripolitik och en ambitiös regionalpolitik är därför centrala inslag i den tredje vägens politik. En solidarisk lönepolitik, med lika lön för lika arbete, påskyndar strukturomvandlingen genom att öka lönsamheten för högproduktiv verksamhet och minska den för lågproduk-

tiv. En generell välfärdspolitik, som innebär att intjänade förmåner följer

den löntagare som byter arbete, underlättar rörlighet och flexibilitet på arbetsmarknaden. Internationella jämförelser tyder på att den svenska arbetsmarknaden uppvisar en hög grad av flexibilitet.

Resultaten av den tredje vägens politik blev inledningsvis mycket goda. Budgetunderskottet började reduceras omedelbart och redan 1984 uppvi-

sade bytesbalansen ett överskott. En snabb omstrukturering av den svenska industrin ägde rum. Nyföretagandet ökade kraftigt. Lönsamheten och soliditeten förbättrades. Sparandet ökade, om än från en låg nivå. Investe-

ringarna steg snabbt och läget på arbetsmarknaden förbättrades.

1.2¶Inflationsbekämpningen

Samtidigt som den reala utvecklingen har varit positiv de senaste åren, har timlöneökningarna i svensk industri varit betydligt större än i konkurrent- ta

länderna. Dessutom har företagen ökat sina marginaler. Resultatet har Prop. 1986/87: 150 blivit att konkurrenskraften gradvis börjat försvagas igen. Bilaga I

Produktiviteten ökade snabbt 1983 och 1984 till följd av det höjda kapa-

citetsutnyttjande i näringslivet. som devalveringen utlöste. Under 1985 började emellertid de första effekterna av den snabba pris- och kostnads-

stegringen att visa sig i form av en försvagad bytesbalans och stagnerande investeringar. I fjol förbättrades läget i och med att inflationen föll kraftigt. samtidigt som den externa balansen förbättrades igen. Detta var dock huvudsakligen en följd av sänkta oljepriser och fallande dollarkurs. Den inhemskt genererade inflationstakten var under 1986 alltjämt betydligt

högre än i de viktigare konkurrentländerna. Också i år förutses att prisoch lönekostnadsökningarna i Sverige blir högre än i omvärlden.

Denna utveckling har inneburit att saneringen av den svenska ekonomin har förlorat tempo. På grund av urholkad konkurrenskraft har nettoexportens bidrag till BNP-tillväxten minskat. Den i förhållande till konkurrent-

länderna höga inflationen håller på lång sikt uppe ränteläget, samtidigt som

den gör investeringar i kapacitetsutvidgningar mera osäkra. Därigenom

hålls även investeringsutvecklingen tillbaka. Resultatet är att kapitalbildningens bidrag till BNP-tillväxten de två senaste åren varit lägre än vad

som är förenligt med en utveckling mot samhällsekonomisk balans. Den alltför höga inflationens effekter på externbalansen gör också den svenska ekonomin känslig för störningar utifrån, exempelvis i form av nya oljeprishöjningar.

Inflationen är också ett hot mot såväl reallönerna som sysselsättningen. En fortsatt hög inflation skulle medföra ytterligare marknadsandelsförlus-

ter, såväl på exportmarknaderna som på hemmamarknaden. Därigenom

försvåras en expansion av sysselsättningen.

I årets långtidsutredning (LU 87) belyses betydelsen av pris- och kostnadsstegringstakten. En fortsatt väg mot samhällsekonomisk balans, med full sysselsättning och överskott i bytesbalansen, är enligt långtidsutredningens kalkyler möjlig endast vid låga pris- och kostnadsökningar. Redan 1988 bör timlöneökningarna enligt LU 87 således begränsas till 372 och inflationen till 2,5 2.

1987 års långtidsbudget understryker detta ytterligare. Enligt den innebär de statsfinansiella konsekvenserna av fattade beslut och gjorda åtaganden att budgetunderskottet, även vid fallande inflation, inte minskar i den takt som LU:s balansalternativ kräver. Vid fortsatt hög inflation kommer

budgetunderskottet att öka. Långtidsutredningen och långtidsbudgeten

pekar därmed, båda två, på behovet av en fortsatt stram finanspolitik och på det nödvändiga i att bringa ned inflationen.

En orsak till den snabba pris- och kostnadsstegringen är det höga kapacitetsutnyttjandet och den låga arbetslösheten i Sverige. Regeringen drar

emellertid inte av detta slutsatsen att inflationen bör bekämpas med ökad

arbetslöshet. Full sysselsättning är den ekonomiska politikens viktigaste mål, och arbetslösheten kan därför inte användas som en hävstång för att

nå andra mål.

1.3¶Åtgärder Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1

Ambitionen för den ekonomiska politiken måste sättas högt. Uppgiften är

att göra en lägre inflation möjlig vid den rådande sysselsättningsnivån.

I budgetförslaget i januari i år drevs den tredje vägens strategi vidare, med särskild inriktning på åtgärder för att förstärka tillväxten och fördela

dess frukter mer rättvist.

e Omfattande insatser kommer under den närmaste treårsperioden att

göras för forskningen. Resurserna förstärks i syfte att öka forskningens omfattning och höja dess kvalitet.

e En rad insatser görs för att minska regionala obalanser i tillväxten: Förbättrade kommunikationer, höjd teknisk kompetens samt resurstillskott till regionala högskolor stödjer utvecklingen i de delar av landet

som fått se en svagare ekonomisk utveckling. Storstadsområdena har

undantagits från det fortsatta frisläppet av investeringsfonder för byggnadsinvesteringar. Samtidigt har regeringen föreslagit att det kommunala skatteutjämningssystemet ges en klarare regionalpolitisk inriktning. e Den sociala välfärden byggs ut genom en avsevärd förbättring av sjuk-

försäkringen, vilken likställer olika arbetstagarkollektiv och eliminerar

orättvisa och förlegade klasskillnader i sjukförsäkringen. Pensionärerna

får en särskild förbättring av sin standard genom en extra basbeloppshöjning den 1 juli samt genom en kraftig förbättring av det kommunala

bostadstillägget den 1 januari 1988. Barnbidragen har höjts den 1 januari

i år.

Sedan budgetförslaget i januari har behovet av en fast ekonomisk politik ytterligare bekräftats. I budgetförslaget redovisades en finanspolitik, som

resulterade i ett budgetunderskott för budgetåret 1987/88 på 36,9 miljarder kr. Nu tycks emellertid den internationella tillväxten bli något svagare än

vad som tidigare antagits, inte minst i de för Sverige viktiga nordiska

grannländerna. Bytesbalansen väntas också utvecklas sämre än enligt tidigare prognoser. Räknas engångseffekten på oljehandeln på grund av

den senaste försvarsuppgörelsen bort, visar nu prognosen för 1987 ett

underskott i bytesbalansen. Bytesbalansen cxklusive handeln med råolja

och med petroleumprodukter försvagas till yttermera visso med ca 9 miljarder kr. mellan 1986 och 1987. Samtidigt har den privata konsumtionen fortsatt att växa snabbt även under det första kvartalet i år och kapacitets-

utnyttjandet ligger kvar på en hög nivå. Med hänsyn till att bytesbalanssal-

dot försämras och investeringsuppgången nu synes bli starkare än vad som

tidigare antagits, finns det skäl att dämpa den privata konsumtionens

ökningstakt.

Budgetunderskottet har minskat snabbt det senaste året. Emellertid

beror denna minskning till stor del på att den nominella lönestegringen och

den privata konsumtionsutvecklingen varit så starka. Detta har medfört

snabbt stigande statsinkomster från bl.a. inkomstskatter och mervärdeskatt. Till viss del är således nedgången av budgetunderskottet det senaste

året inte ett uttryck för en stram finanspolitik utan fastmer för en kostnads-

utveckling som i ett längre perspektiv riskerar att försvaga den svenska

ekonomins styrka och därmed även urholka statsfinanserna.

Vidare har riksdagsbehandlingen av budgetförslaget medfört en viss försvagning av budgetpolitiken. Bl. a. har besparingar på skolans område Bilaga 1

stoppats av en majoritet i riksdagen. Mot denna bakgrund föreslås att

ersättningen till kommunerna för ävskaffandet av den kömmunala före-

tagsbeskattningen fr.o.m. 1988 dras ned med 45 kr. per invånare, vilket motsvarar ca 360 milj. kr.

Enligt tidigare beslut sker fastighetstaxering för hyreshus m. m. 1988, för

småhus 1990 och för lantbruk 1992. Eftersom taxeringsvärdena för hyres-

hus beräknas höjas med i genomsnitt ca 8077 1988, skulle detta leda till kraftigt höjd fastighetsskatt för hyreshus, medan fastighetsskatten för övri-

ga slag av fastigheter ej skulle påverkas de närmaste åren. Regeringen föreslår mot denna bakgrund dels att genomslaget av höjda taxeringsvär-

den för hyreshus mildras, dels att en motsvarande höjning av fastighets-

skatten för övriga fastighetstyper genomförs 1988. Härigenom kan hyreshöjningarna 1988 begränsas, samtidigt som neutraliteten upprätthålls vad

gäller fastighetsskattens fördelning mellan olika fastighetstyper. Samman-

taget leder dessa åtgärder till att statsinkomsterna av fastighetsskatten efter fullt genomslag ökar med ca 2,7 miljarder kr.

För att motverka kostnadsökningarna för vissa utsatta hushäll och för att stödja nyproduktionen av bostäder föreslår regeringen dels att bostads-

bidragen för barnfamiljer höjs, dels att den lägsta garanterade räntan Ii nyproduktionen sänks. Dessa åtgärder beräknas vid fullt genomslag kosta drygt 300 milj.kr. för staten och 100 milj.kr. för kommunerna. En viktig komponent i konsumtionsökningen har varit den kraftiga uppgången av försäljningen av nya bilar. Nu föreslås att bilaccisen höjs med

1,60 kr. per kg fr.o.m. den 15 juni i år. Statsinkomsterna torde till följd härav öka med knappt 500 milj. kr.

De finansiella marknaderna har utvecklats mycket snabbt under de

senaste åren. En rad nya finansiella instrument har uppstått. För att även

de som är verksamma på dessa marknader skall bidra till saneringen av

vårt lands ekonomi. föreslås att basen för omsättningsskatten på aktier

fr.o.m. den 1 juli 1987 utvidgas till att omfatta s.k. indexoptioner samt

terminskontrakt som avser aktier, aktieindex och konvertibla skuldebrev.

Sammantaget beräknas budgetunderskottet för budgetåret 1987/88 efter dessa åtgärder uppgå till 30,5 miljarder kr. Finanspolitiken väntas därmed få en återhållande effekt på den samhällsekonomiska utvecklingen i år.

För att stimulera hushållens sparande bör extrainsättningar om 5 000 kr. tillåtas i vinst- resp. allemanssparandet under det fjärde kvartalet i år resp.

det första kvartalet 1988. Vidare föreslås att det högsta tillåtna sparbeloppet i allemanssparandet höjs till 60 000 kr. Spardelegationen kommer inom kort att få i uppdrag att utreda hushållens sparande och ange möjligheter att inom olika områden stimulera till ett ökat hushållssparande.

Enligt regeringens bedömning är utrymmet för den totala lönekostnadsökningen, dvs. ökningen av löner och arbetsgivaravgifter, under loppet av

1988 mycket begränsat. Mot bakgrund av löneutvecklingen de senaste åren, och i synnerhet den omfattande löneglidningen, ter sig utgångsläget

för den instundande avtalsrörelsen mycket besvärligt. Regeringen är därför beredd att medverka till att det totala uttaget av arbetsgivaravgifter inte 'n

höjs genom att föreslå en reduktion av den allmänna löneavgiften. Förut- Prop. 1986/87: 150 sättningen för detta är att parterna på såväl den privata som den offentliga Bilaga I

arbetsmarknaden sluter löneavtal som innebär att lönenivån inklusive löneglidning stiger mycket måttligt under 1988. Regeringen är idag inte beredd att ange exakt vilken nivåhöjning som är förenlig med en balanscrad utveckling. Långtidsutredningen har för sin del bedömt att lönekostnadsökningen ej bör överstiga 3 Zc de närmaste åren.

Sett i ett längre perspektiv talar starka skäl för att det samlade uttaget av arbetsgivaravgifter inte får höjas ytterligare. I annat fall blir risken stor att de totala lönekostnadsökningarna överstiger det samhällsekonomiska ut-

rymmet med resultatet att vår konkurrenskraft försämras, bytesbalansen

försvagas och arbetslösheten stiger.

Flertalet av de olika arbetsgivaravgifterna finansierar dock utgiftsprogram som tenderar att expandera kraftigt enligt automatiskt verkande

regler. Om denna utveckling får bestå, blir det likväl ofrånkomligt att

successivt höja arbetsgivaravgifterna. För att undvika sådana höjningar är det därför nödvändigt att överväga åtgärder, som leder till lägre utgiftsökningar. Regeringen kommer att initiera ett sådant översynsarbete och

kommer också att inbjuda arbetsmarknadens parter till överläggningar om

den framtida avvägningen mellan höjda reallöner och expanderande utgiftsprogram, som finansieras med arbetsgivaravgifter.

Under senare år har lönekostnadsökningen varit mycket snabb i den

offentliga sektorn. Skulle den utvecklingen fortsätta, kommer skattehöj-

ningar eller nedskärningar av den offentliga verksamheten att tvingas fram. För att undvika detta är det nödvändigt att begränsa den nominella lönestegringen i den offentliga sektorn samt att stimulera till ökad produktivitet.

Inom den statliga sektorn kommer regeringen inför avtalsrörelserna i framtiden att klargöra vilket totalt lönekostnadsutrymme den anser föreligga. Löneanslagen bör räknas upp endast med det belopp som angivits som samhällsekonomiskt försvarbart. Kostnadsökningar som går utöver denna ram skall mötas med effektivitets- och produktivitetshöjande åtgärder eller andra slag av besparingar. Motsvarande handlande bör stimuleras även i kommuner och landsting. Vidare bör förändringar i lönerelationerna mellan olika grupper av offentligt anställda i högre grad än hittills baseras på behoven av personal i olika verksamheter.

Regeringen föreslår också en rad åtgärder för att bryta flaskhalsar på

arbetsmarknaden, för att minska ungdomsarbetslösheten och långtidsar-

betslösheten. Yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning föreslås få ökade

resurser. liksom bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet.

Vidare föreslås regeländringar som medger att tiden i ungdomslag i ökad

utsträckning används till s.k. jobbsökaraktiviteter. Arbetsförmedlingarna

föreslås få ökad frihet att använda avsatta medel för att sätta långtidsarbetslösa i arbete. Samtidigt föreslås att möjligheterna till ersättning vid

deltidsarbetslöshet begränsas. Vidare avsätts särskilda resurser för att

underlätta för deltidsarbetslösa att få heltidsarbete. Riksdagen har nyligen (prop. 1986/87: 122) förelagts förslag till ändringar i jordförvärvslagen. De nya reglerna för förvärv av jordbruks- och skogs-

fastigheter bör bidra till ökad omsättning av fastigheter, vilket bl. a. stimu- Prop. 1986/87: 150

lerar virkesavverkningen och bidrar till en förbättring av ägarstrukturen. Bilaga I

De nya reglerna fär emellertid inte tillåtas leda till att jordbruks- och

skogsfastigheter framstår som lönsämma kapitalplaceringsobjekt. Jämfört med andra tillgångar är förmögenhetsbeskattningen av sådana fastigheter

mycket gynnsam. De s.k. lättnadsreglerna innebär nämligen att jordbruks-

och skogsfastigheters förmögenhetsvärde endast utgör 30976 av det med utgångspunkt i taxeringsvärdet beräknade substansvärdet. För att motver-

ka passivt ägande och förvärv av enbart kapitalplaceringsskäl är det enligt min mening påkallat att begränsa den nuvarande förmånsbehandlingen av jordbruks- och skogsfastigheter vid kapitalbeskattningen. Jag avser att senare återkomma till riksdagen med förslag till begränsningar av lättnads-

reglernas tillämpningsområde med den nu antydda inriktningen.

Sammantaget innebär mina förslag, som redovisas mer i detalj i det följande, att den tredje vägens ekonomiska politik drivs vidare. En grund

läggs för samförstånd om en dämpad lönekostnadsutveckling, samtidigt

som satsningen på forskning, social välfärd, regionalpolitik och arbets-

marknadspolitik fullföljs. Konsumtionsökningen hålls tillbaka, medan sa-

neringen av statsfinanserna fortsätter. Inriktningen att Sverige skall arbeta och spara sig ur krisen ligger fast.

2¶Ekonomiska utsikter 1987

2.1¶Den internationella utvecklingen

Utsikterna för den internationella ekonomiska utvecklingen har försämrats i förhållande till den bedömning som redovisades i regeringens finansplan. Den ekonomiska aktiviteten i industriländerna, i synnerhet i Japan och Förbundsrepubliken Tyskland, har de senaste månaderna mattats av mer än förutsett och produktionstillväxten i OECD-området under 1987 torde bli något lägre än vad som tidigare antagits.

Viktiga faktorer som påverkade utvecklingen i världsekonomin under 1986 var det mycket kraftiga fall i priset på olja som ägde rum, de fortsatt sjunkande priserna för andra råvaror och den ytterligare nedgång som inträffade i dollarns värde gentemot andra större valutor. I industriländerna ledde de lägre olje- och råvarupriserna till en ytterligare dämpning av inflationen. Den genomsnittliga inflationen i OECD-området uppgick under 1986 till mindre än 3 26. Däremot stimulerades inte den ekonomiska aktiviteten i den utsträckning som antagits. Trots den sjunkande inflationen och en omläggning av penningpolitiken i de större länderna i expansiv

riktning med åtföljande lägre räntenivå avtog tillväxten i industriländerna. För året i sin helhet ökade bruttonationalprodukten i OECD-området med

bara 21/27.

Flera u-länder, i synnerhet de olje- och råvaruproducerande u-länderna,

tvingades att snabbt anpassa sig till det försämrade bytesförhållande som olje- och råvaruprisutvecklingen medförde. En kraftig neddragning av importen ägde rum i många u-länder.

En betydande anpassning har nu skett av växelkurserna för de större

valutorna. Praktiskt taget hela den kursstegring som ägde rum för dollarn Prop. 1986/87: 150

under perioden 1980—1985 har eliminerats. Detta till trots har obalanserna Bilaga I

mellan de större ekonomierna fortsatt att växa. Förenta staternas bytesbalans uppvisade 1986 ett underskott om drygt 140 miljarder dollar, medan

Japan och Förbundsrepubliken Tyskland å sin sida hade bytesbalansöverskott om 85 resp. 35 miljarder dollar.

Ett centralt problem 1 världsekonomin de närmaste åren är hur dessa obalanser skall kunna reduceras utan att tillväxten i världsekonomin äventyras. De flesta beräkningar som gjorts visar att de till stor del kvarstår om den nuvarande inriktningen av den ekonomiska politiken i de större länder-

na består. Obalanser i den storleksordning som f.n. råder ter sig emellertid inte hållbara på sikt. I avsaknad av ekonomisk- politiska kursändringar i de

större länderna kommer obalansen att tvinga fram ytterligare växelkursförändringar.

Flertalet bedömare anser emellertid inte en ytterligare växelkursföränd-

ring motiverad med hänsyn till underliggande konkurrensförhållanden. Ett

ytterligare stort fall i dollarkursen bedöms leda till minskad tillväxt i världsekonomin utan att obalanserna elimineras. En stabilisering av växel-

kurserna på nuvarande nivå tycks nu därför allmänt eftersträvas. De största industriländerna har gjort särskilda ansträngningar för att genom

samordnat uppträdande åstadkomma en dylik stabilisering. Vid ett möte i Paris i februari kom de större industriländerna överens om ”ett nära samarbete för att befordra en stabilisering av växelkurserna kring nuvarande nivåer”. Denna överenskommelse bekräftades vid ett möte mellan

dessa länder i Washington i april.

En sådan stabilisering torde emellertid knappast kunna realiseras, om den inte understöds av mer långtgående omläggningar av den ekonomiska politiken än vad de större länderna hittills visat sig beredda till. Framförallt torde finanspolitiken behöva komma till större användning i syfte att åstadkomma de skillnader i efterfrågetillväxt mellan länderna som kan bidra till en utjämning av nuvarande över- resp. underskott i bytesbalan-

serna.

Inte minst är det av vikt att det i Förenta staterna bedrivs en fast och konsekvent budgetpolitik, som tar sikte på att nedbringa det stora underskottet i den federala budgeten. Budgetunderskottet kommer av allt att döma att reduceras för 1987 men stor osäkerhet omger den fortsatta

budgetkonsolideringen under åren därefter. I Förbundsrepubliken Tysk-

land och i Japan synes motståndet alljämt vara stort när det gäller att använda finanspolitiken för att understödja en mera dynamisk utveckling

av den inhemska efterfrågan under de närmaste åren. Detta inger desto större oro som tillväxtutsikterna just i dessa två länder

nu håller på att revideras ned. I Förbundsrepubliken har den dämpning av

exportutvecklingen som ägt rum till följd av D-markens appreciering resulterat i att många företag skurit ned sina investeringsplaner. Även med den relativt kraftiga ökning av privatkonsumtionen som förutses för 1987 torde

därför bruttonationalprodukten i den västtyska ekonomin knappast öka med mera än omkring 1,5 2.

Även i Japan revideras bedömningarna av tillväxten nu ned för 1987.

Den japanska regeringen har ställt i utsikt ekonomisk-politiska stimulans- Prop. 1986/87: 150 åtgärder inom den närmaste framtiden, men det är likväl tveksamt om man Bilaga I i år kommer att kunna nå en tillväxt om mer än 2 9.

För den amerikanska ekonomin präglas utsikterna alltjäfnt av stor osä-

kerhet. Den privata konsumtionen tycks nu dämpas något. Men exporten torde under loppet av äret successivt skjuta fart under inverkan av dollarns depreciering. En BNP-tillväxt under 1987 om 2 1/2 2: ter sig trolig, men en sämre utveckling kan inte uteslutas.

För industriländerna sammantagna torde detta innebära en BNP- tillväxt 1987 om 21/46. Inflationen kan väntas öka något. till omkring 3 i genomsnitt för året. Trots en förutsedd sysselsättningsökning är det inte realistiskt att räkna med någon nämnvärd minskning av arbetslösheten, som torde ligga kvar på i genomsnitt ca 8 &z i OECD-området.

Som en konsekvens av den dämpade tillväxten i industriländerna kan en

svagare utveckling förutses för världshandeln. En volymtillväxt i storleksordningen 3—4 7? ter sig realistisk. Handeln med bearbetade varor torde öka något mer, men till följd av den svaga efterfrågeutvecklingen i våra

nordiska grannländer beräknas marknadstillväxten för den svenska expor-

ten av bearbetade varor bli endast ca 3 96.

Osäkerheten om världsekonomins utveckling är stor. Flertalet u-länder kommer att tvingas till fortsatta anpassningsåtgärder. I den utsträckning sådana tar formen av importnedskärningar kan världshandelns utveckling

påverkas negativt. Samtidigt kan sådana nedskärningar underminera möjligheterna för skuldtyngda u-länder att genomföra den tillväxtorienterade

anpassning som nu eftersträvas. Förvärrade skuldproblem och påfrestningar på det internationella finansiella systemet skulle liksom protektio-

nistiskt motiverade ingrepp i det fria varuutbytet återverka negativt på

tillväxten av produktion och handel. De protektionistiska åtgärder, som är på väg att genomföras i flera länder, ter sig mot denna bakgrund mycket oroväckande.

Betydande osäkerhet omger växelkursernas och oljeprisets fortsatta utveckling, och dessa faktorer kan på ett avgörande sätt förändra betingelserna för tillväxt och inflation det närmaste året.

2.2¶Den svenska ekonomin

Den svenska ekonomin utvecklades enligt statistiska centralbyråns preli-

minära nationalräkenskaper något sämre under 1986 än vad som förutsågs i

finansplanen i januari. Konsumtionen, både den privata och den offentliga. ökade något mer än beräknat, medan kapitalbildningen blev svagare. BNP-tillväxten blev bara 1,3 22, att jämföra med beräknade 1,7 Z.

Det finns emellertid skäl att vara försiktig vid tolkningen av dessa preliminära nationalräkenskaper. När det gäller BNP visar beräkningarna

från produktionssidan en högre tillväxt än beräkningarna från använd-

ningssidan, vilket tyder på att BNP-tillväxten kan vara underskattad. Den statliga konsumtionen ökade starkt till följd av tillfälligt stora materielin-

köp. Den statliga sysselsättningen fortsatte däremot att minska 1986, vilket

har större betydelse för den statliga resursförbrukningen på längre sikt. Prop. 1986/87: 150 Även med hänsyn till sådana faktorer kvarstår att utfallet 1986 i flera Bilaga 1

avseenden blev sämre än vad som hade varit önskvärt.

Tillväxten och dess sammansättning Efter en viss försvagning av tillväxten i den svenska ekonomin i fjol väntas

produktionen öka i något snabbare takt i år. Enligt de prognoser som

redovisas I den reviderade nationalbudgeten (bilaga 1.1) beräknas BNP öka med 2,1 57 1987, se tabell 1.

Tabell 1 Försörjningsbalans 1985—1987

Miljarder Procentuell volymförändring

kr. 1986

1985 1986 1987

! Förändring i procent av föregående års BNP.

BNP-tillväxten har de senaste åren i allt högre utsträckning kommit att bäras upp av en kraftig ökning av den privata konsumtionen. Efter en ökning med närmare 3 90 1985 ökade den privata konsumtionen med drygt 497 1986. Till största delen har konsumtionsökningen sin grund i att hushållens realt disponibla inkomster de senaste åren har ökat relativt kraftigt. Löner och pensioner m.m. har således ökat avsevärt mer än priserna. Efter den svaga inkomstutvecklingen i början av 1980-talet har det funnits ett betydande uppdämt köpbehov, vilket nu har kunnat tillgodoses genom huskållens förbättrade ekonomi. Hushållens realt disponibla inkomster minskade med ca 522 mellan 1980 och 1983, medan de mellan 1983 och 1987 beräknas öka med ca 94.

Till den starka konsumtionstillväxten i fjol bidrog troligen även förbättrade möjligheter att låna samt värdestegringar på finansiella tillgångar och fastigheter. Trots att realräntan har stigit och trots att det blivit mer lönsamt att spara innebär den redovisade utvecklingen, att hushållens sparkvot sjunkit de senaste åren. Om hänsyn tas även till kollektivt försäkringssparande och värdestegring på aktier och småhus, vilka inte ingår i hushållens sparkvot såsom den redovisas i nationalräkenskaperna, är hushållens sparande betydande och uppvisar inte samma negativa tendens. 10

Kreditgivningen till hushållen har expanderat kraftigt sedan slutet av Prop. 1986/87: 150 1985. Efter en lång tid med begränsad kredittillgång var en uppdämd Bilaga 1

låneefterfrågan inte oväntad. Denna stimulerades ytterligare av att räntorna sjönk markant fram till senare deleri av 1986. Förutom en allmänt ökad

skuldsättning genomförde hushållen också en betydande omläggning av sina lån så att mer långfristiga lån, framför allt i bostadsinstituten, ökade på bekostnad av mindre fördelaktiga, kortare krediter. Mot slutet av 1986 steg

marknadsräntorna kraftigt. delvis ull följd av en stramare penningpolitik.

Bostadsinstitutens utlåningsräntor höjdes från ca 1196 i november till ca

13 Zi januari. De har därefter åter sänkts. Expansionen av privatkonsumtionen förutses fortsätta det närmaste året, men i måttligare takt. Hushållens realt disponibla inkomster beräknas

öka med drygt 226 1987. En viss fortsatt nedgång i sparkvoten är sannolik, varför den privata konsumtionen beräknas öka med 3 42.

Den offentliga konsumtionen beräknas öka med 0,8 92 1987. Den kom-

munala konsumtionen förutses öka med 1,3 92 och den statliga konsumtionen minska med 0,56. De senaste åren har utgifterna i kommunerna ökat mer än inkomsterna. Det finansiella sparandet i kommunsektorn beräknas därigenom visa ett underskott på 3,4 miljarder kr. 1987, vilket

väntas ha en återhållande inverkan på den fortsatta utbyggnadstakten i den

kommunala sektorn. Minskningen av den statliga konsumtionen är en följd av stram budgetpolitik samt fortsatta rationaliseringar och produktivitetsförbättringar vid de statliga myndigheterna.

Bruttoinvesteringarna väntas öka med 492 1987. Under senare år har en påtaglig höjning skett av investeringsnivån i den svenska ekonomin. Brut-

toinvesteringarna ökade med 13 1/2 76 mellan 1982 och 1985 och näringslivets investeringar med hela 2192. En viss försvagning av investeringskonjunkturen inträffade emellertid 1986, främst till följd av en tillfällig nedgång i industrins maskininvesteringar och en svacka i bostadsbyggan-

det. Kapacitetsutnyttjandet i industrin är emellertid högt och företagens investeringsplaner tyder på en fortsatt ökning av näringslivets investeringar. I delar av landet har investeringsäktiviteten i näringslivet varit så hög att produktionskapaciteten inom byggnadsverksamheten inte har räckt till. vilket har lett till att vissa investeringar trängts ut, samtidigt som en kraftig pris- och kostnadsökning skett. Lagerinvesteringarna beräknas ge ett negativt bidrag till den inhemska efterfrågeförändringen 1987.

Sammanlagt beräknas den inhemska efterfrågan öka med 2,3 96 1987. Till följd av ett väntat negativt bidrag från nettoexporten beräknas BNP-tillväxten, som redan nämnts, stanna vid 2,1 22 1987.

Bytesbalans Handelsbalansen har i början av 1987 visat ett överskott av nästan samma storlek som under motsvarande månader föregående år. Vidare är företa-

gens egna bedömningar av exportutvecklingen i år relativt optimistiska.

Nedrevideringen av prognoserna för tillväxten i omvärlden och den svaga utvecklingen av exporten under det senaste året motiverar emellertid en försiktig bedömning av exporttillväxten under återstoden av innevarande

år. Exporten av varor och tjänster beräknas öka med 2.6 && 1987. Importen

av varor och tjänster beräknas till följd av den relativt starka inhemska Prop. 1986/87: 150 efterfrågeutvecklingen öka kraftigt 1987, nämligen med 3,2 46. De svenska Bilaga 1

företagen väntas fortsätta att förlora marknadsandelar på hemmamarkna-

den.

Bytesbalansen uppvisade ett överskott på knappt 7 miljarder kr. 1986. En kraftig försämring förutses i år till följd av den svagare utvecklingen av våra exportmarknader och den starka ökningen av inhemsk efterfrågan. Försämringen motverkas emellertid tillfälligt av att oljelagren väntas minska, som följd av att försvarsuppgörelsen i riksdagen mildrat kraven på beredskapslagring. Även i år förutses därmed ett överskott, men av mindre storlek, I miljard kr.

Tabell 2 Bytesbalans 1984-1987 Miljarder kr., löpande priser

Nettoimporten av råolja och petroleumprodukter varierar kraftigt över

åren främst på grund av att oljepriserna ändras, men även på grund av lagerförändringar. Utan den minskning av oljelagren som förutses skulle bytesbalansen uppvisa ett underskott på ca 2 miljarder kr. Försämringen av bytesbalansen exkl. nettoimport av råolja och petroleumprodukter är av samma storleksordning 1987 som 19835, vilket framgår av följande tablå:

Förändring av bytesbalansen exkl. nettoimport av råolja och petroleumprodukter Miljarder kr., löpande priser 1983 1984 1985 1986 1987 +14,3 +6,0 -9,2 +2,3 -9,0

Prognoser av bytesbalansen är alltid behäftade med en betydande osäkerhet. Prognosen för 1987 baseras bl.a. på antaganden om oförändrade valutakurser (6,32 kr. per dollar) och oförändrat oljepris ca 18 dollar per

fat) under återstoden av året jämfört med nivån i mitten av april. Skulle

dollarn falla med ytterligare 25 öre beräknas bytesbalansen förbättras med knappt I miljard kr. och skulle oljepriset stiga med 1 dollar per fat beräknas

den försämras med knappt 1 miljard kr. för helår.

Inflation och löner

Inflationen dämpades markant 1986. Under loppet av året steg konsu-

mentprisindex med drygt 3 26, vilket kan jämföras med prisökningar på 9 å

104 per år i början av 1980-talet, ca 822 1984 och ca 6 26 1985. Nedgången Prop. 1986/87: 150 var främst en följd av sänkta oljepriser. Bilaga I Under loppet av 1987 beräknas priserna stiga med 496. Låga internationella prisökningar och lägre timlöneökningar än tidigare år väntas hålla nere inflationen. Därutöver förutsätts att företagen visar återhållsamhet i

prissättningen och inte ökar sina marginaler. Det prisstopp som gäller

fr. o. m. slutet av januari i år förutsätts efter hand ersättas med någon form av prisövervakning.

Timlönerna ökade enligt nationalräkenskaperna med 8 1/296 1986. Särskilt i branscher, som är skyddade från internationell konkurrens, har löneglidningen varit stark. Prognoserna för 1987 utgår från de löneavtal

som har slutits på arbetsmarknaden. De innebär en påtaglig dämpning av löneökningarna i år. Dämpningen är en följd av flera faktorer. Avtalsramen

för 1987 är 4Z att jämföra med 5596 för 1986. Det s.k. överhänget, som väsentligt höjde årsgenomsnittet för lönerna 1986, är litet 1987. Vidare sker en viss avräkning av den avtalsmässiga löneökningen 1987 till följd av att löneglidningen 1986 i vissa branscher blev högre än vad som hade förutsatts i löneavtalen. För 1987 förutsätts löneglidningen bli lägre. Timlöneökningen beräknas därmed sammantaget bli drygt 5 96 i år.

Lik väl innebär inte heller en sådan dämpning av pris- och lönestegrings-

takten att en anpassning sker till utvecklingen i våra viktigare konkurrent-

länder. Konsumentpriserna i OECD-området beräknas i år öka med ca 396. I Förenta staterna väntas inflationen i år bli 3 76, i Förbundsrepubli-

ken Tyskland och i Japan 0—1 36. Timlönerna i industrin beräknas öka med 41/2Zz i OECD-området och i Förbundsrepubliken Tyskland, Förenta staterna och Japan med 4,3 resp. 12. Diagram 1 visar att timlönerna i den svenska industrin stigit snabbare än i den västtyska industrin sedan början av 1970-talet.

Diagram I Timlön i industrin, Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland Årlig procentuell förändring i nationell valuta

— SVERIGE

emm FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAND

20 20

10+-

0 T Li T Lam T T T T T T T T

70 72 74 768 78 80 82 84 86

Källor: OECD, konjunkturinstitutet och finunsdepartementet.

Sysselsättningen Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1 Läget på arbetsmarknaden fortsatte att förbättras 1986. Antalet sysselsatta

ökade med ca 30000 personer, samtidigt som antalet sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder kunde reduceras med 16 000 personer. Arbets-

lösheten minskade till 2,2 92. Det bör observeras att mätmetoderna i ar-

betskraftsundersökningarna (AKU) har ändrats. Detta medför att den re-

dovisade arbetslösheten nu är ca 1/2 procentenhet lägre än enligt tidigare

mätmetoder. Arbetslöshetstalet för 1986 är omräknat till denna nya nivå.

De prognoser som görs i den reviderade nationalbudgeten för den svenska ekonomin tyder på en fortsatt sysselsättningsökning med 25—30 000

personer 1987. Arbetskraftsutbudet beräknas öka i nästan samma omfatt-

ning som sysselsättningen, vilket skulle innebära en i stort sett oförändrad arbetslöshet.

Även om arbetsmarknadsläget allmänt sett väntas förbli relativt gott

1987, så finns betydande variationer över landet. Arbetslösheten är påtagligt högre 1 skogslänen än i övriga landet, medan Stockholms- och Göteborgsområdena har brist på arbetskraft inom flera sektorer. Likaså är

arbetslösheten högre bland ungdomar och äldre än i övriga åldersgrupper.

Vid en internationell jämförelse är arbetslösheten i Sverige mycket låg. I genomsnitt för OECD-området var arbetslösheten drygt 8Z 1986 och

förväntas ligga kvar på den nivån det närmaste året. I Västeuropa var

arbetslösheten nära 1197 1986 och väntas förbli lika hög det närmaste året.

3¶Långtidsutredningen 1987

Långtidsutredningen 1987 publicerades i mars. Den har utarbetats av tjänstemän i finansdepartementet. Dess huvudbudskap är att Sverige under vissa förutsättningar kan få en god ekonomisk utveckling under den när-

mastc tioårsperioden. För detta krävs emellertid låga nominella pris- och

löneökningar och en fortsatt förbättring av den offentliga sektorns sparande. Med en snabb produktivitetsökning och god tillväxt i ckonomin blir vägen mot balans lättare och utrymmet för reallönestegringar och konsumtionstillväxt större. En sådan utveckling förutsätter enligt utredningen att

anpassningsförmågan i den svenska ekonomin förbättras.

Behovet av dämpad kostnadsutveckling Utredningen hävdar att pris- och lönebildningen under de närmaste åren

avgör om den svenska ekonomin skall kunna fortsätta att röra sig mot

balans.

Slutsatsen av långtidsutredningens s.k. kravkalkyler är att de totala

lönekostnadsökningarna under de närmaste tre åren 1988— 1990 måste ned

i nivå med dem i omvärlden, dvs. ca 3 Z per år. Även reallönerna kan i så

fall öka, eftersom också inflationen då minskar, till knappt 296 per år.

Denna balanserade utvecklingsväg får en rad gynnsamma effekter: tillväxten i ekonomin blir god (ca 22 per år), arbetslösheten minskar och utrikesbetalningarna är i balans. Samtidigt sker en kontinuerlig utbyggnad

av produktionskapaciteten, vilken behövs för att trygga framtida tillväxt Prop. 1986/87: 150

och sysselsättning. a Bilaga 1

Skulle pris- och lönebildningen följa historiska mönster i avtalsrörelsen 1988 och framöver blir emellertid resultatet påtagligt sämre. Tillväxten minskar då till knappt 1 per år, samtidigt som arbetslösheten stiger till

uppemot 456. Industriinvesteringarna faller och reallönerna utvecklas efter något Är svagare än i alternativet med låga pris- och kostnadsstegringar.

Offentligt sparande

Enligt långtidsutredningen måste den offentliga sektorns sparande öka.

Huvudskälet är att utredningen räknar med att näringslivets investeringar

behöver öka med 3,5 46 per år fram till 1995. För att finansiera investeringarna behövs ett ökat sparande i den svenska ekonomin. Långtidsutredningen utgår nämligen från att det svenska folkhushället inte skall sätta sig i ytterligare skuld till utlandet utan fortsätta att betala tillbaka på utlands-

skulden. Bytesbalansen förutsätts 1995 uppvisa ett överskott om 10 miljar-

der kr. Även om hushällen kan förväntas öka sitt sparande är detta inte tillräckligt. Därför måste också den offentliga sektorns sparande öka.

Det är enligt utredningen möjligt att förbättra det offentliga sparandet i tillräcklig omfattning, om utgifterna begränsas till vad som följer av hittills

gjorda åtaganden samtidigt som skattetrycket (mätt som skatters och avgif-

ters andel av den totala produktionen) är oförändrat. Detta innebär att de

offentliga utgifterna måste öka i väsentligt långsammare takt än vad som

varit fallet under de senaste decennierna.

Ökad produktivitet

I utredningen framhålls betydelsen av en god produktivitetsutveckling i ekonomin. Större produktivitetsstegringar innebär en snabbare tillväxt i ekonomin som helhet. Därutöver underlättar det strävandena att öka den offentliga sektorns sparande, eftersom skatteintäkterna vid givna skattesatser ökar när tillväxten stiger.

Av den tillväxt på drygt 296 per år som utredningen menar är möjlig att uppnå — om övriga krav uppfylls — svarar produktivitetsstegringen för 1,7

procentenheter. Pet innebär att produktiviteten bedöms öka bara marginellt snabbare än under de senaste 10-15 åren och väsentligt långsammare

än under 1960-talet. Denna svaga produktivitetsstegringstakt är inte unik för Sverige. Ändå finns det all anledning att överväga hur produktiviteten kan förbättras.

I utredningens huvudrapport diskuteras bl. a. skattesystemets effekter.

produktiviteten i offentlig sektor och arbetsmarknadens funktionssätt. I ett

stort antal olika bilagor till långtidsutredningen analyseras också produktivitets- och effektivitetsproblem. Regeringen avser att till hösten efter remissbehandling av utredningen lägga en proposition till riksdagen med förslag om inriktningen av den ekonomiska politiken för de kommande

åren. IS

4¶Den ekonomiska politikens inriktning Prop. 1986/87: 150

Bilaga 1

Den ekonomiska politikens mål är hög ekonomisk tillväxt, full sysselsätt-

ning. fast penningvärde, en stark utrikesbalans samt en jämn fördelning — både mellan hushåll och olika regioner — av den ekonomiska tillväxten.

För att den fulla sysselsättningen skall kunna hävdas krävs att Sverige

har god konkurrenskraft, innebärande bl. a. ett stabilt överskott i bytesba-

lansen som gör det möjligt att nettoamortera utlandsskulden. En god

sysselsättningstillväxt kräver en tillräcklig efterfrågan på svenska varor. Då krävs också att konsumtionen — den största komponenten i efterfrågan

— växer. Förutsättningen för att en god konsumtionstillväxt skall kunna förenas med överskott i bytesbalansen är en stark konkurrenskraft och en låg inflation.

Under de senaste åren har emellertid inflationstakten i Sverige varit högre än vad som långsiktigt är förenligt med en utveckling mot samhällsekonomisk balans. Orsakerna har varit såväl stora lönekostnadsökningar

som marginalhöjningar och slentrianmässiga prispäslag från företagens sida. Huvuduppgiften för den ekonomiska politiken under det kommande

året är att bryta denna utveckling och lägga grunden för en utveckling som

innebär långsammare pris- och kostnadsökningar. Detta kräver insatser

över ett brett fält.

4.1¶Finanspolitikens inriktning

Ett centralt inslag i de senaste årens ekonomiska politik har varit att finanspolitiken givits en stram inriktning. Genom en restriktiv utgiftspröv-

ning och en god tillväxt har de finansiella obalanserna inom den offentliga

sektorn reducerats i betydande utsträckning. Den finansiella kris för den offentliga sektorn som var hotande nära i början av detta decennium har avvärjts, vilket verksamt har bidragit till den pågående saneringen av den

svenska ekonomin. För att de långsiktiga ekonomiska målen skall nås måste den strama

finanspolitiken ligga fast. Avgörande för våra möjligheter att ytterligare förbättra sysselsättningsläget är att vi nedbringar inftationstakten till högst samma nivå som i våra viktigaste konkurrentländer. Det nödvändiggör att finanspolitiken även fortsättningsvis är tillräckligt stram för att understödja kampen mot inflationen.

Under de senaste två åren har den reala utrikesbalansen utvecklats negativt, något som emellertid mer än uppvägts av den förmånliga utvecklingen av vårt bytesförhållande gentemot utlandet, främst till följd av oljeprissänkningen. Vi kan inte utgå från att vi kommer att få någon ytterligare draghjälp av detta slag. Därför krävs att finanspolitiken är så

stram att utrikeshandeln även framgent bidrar till ett överskott i bytesbalansen.

För den långsiktiga tillväxten i ekonomin är investeringsnivån av största

betydelse. Investeringarna påverkas av efterfrågeläget och kapacitetsutnyttjandet, men också av förhållandet mellan räntenivån och avkastningen på reala investeringar. Realräntan bör visserligen vara positiv för att stimu-

lera sparandet i ekonomin. Men den bör inte långsiktigt vara så hög att den Prop. 1986/87: 150 konkurrerar ut produktiva investeringar eller driver upp kravet på lönsam- = Bilaga I

het på dessa till orimligt höga nivåer. För att skapa förutsättningar för en

räntenivå som underlättar en fortsatt investeringsuppgårig krävs därför bl. a. att finanspolitiken leder till en fortsatt förbättring av sparandet inom

den offentliga sektorn.

Som beräkningarna i LU 87 visar kommer den förutsedda sämre utveck-

lingen av sparandet inom socialförsäkringssektorn under kommande år att

medföra att kravet på en fortsatt minskning av det statliga budgetsaldot

kvarstår. Som framgår av årets långtidsbudget kan visserligen en god

ekonomisk tillväxt medföra en ytterligare reducering av budgetunderskottet fram till 1990-talets början. Likväl kvarstår vid periodens slut (budgcet-

året 1991/92) ett budgetunderskott motsvarande ca 1,7 % av BNP. För att uppnå detta och för att på sikt nå ett positivt finansiellt sparande i den totala offentliga sektorn, krävs en stram finanspolitik. Detta förutsätter

bl. a. att eventuella reformer under denna period totalfinansieras.

En viktig riktlinje för de senaste årens finanspolitik har varit att skatte-

trycket måste hållas i stort sett oförändrat. Denna restriktion för den

ekonomiska politiken måste iakttas. I annat fall blir det inte möjligt att höja

reallönerna. När skattetrycket inte kan höjas och den offentliga sektorns

finansiella sparande måste ökas, blir slutsatsen således att den offentliga utgiftsökningen måste hållas tillbaka.

Riksdagen har flera gånger slagit fast de principer som skall vara vägle-

dande för utgiftspolitiken (FiU 1985/86: 30):

— Endast de allra mest angelägna reformerna bör genomföras. Omfatt-

ningen av sådana utgiftsökningar måste hållas nere, samtidigt som de

finansieras genom att andra utgifter minskas.

| Utgiftsbegränsningar måste åstadkommas på vissa områden.

Arbetet med att begränsa utgiftsautomatiken måste fortsätta.

— Åtgärder måste vidtas för att effektivisera den offentliga verksamheten

och i vissa fall förändra dess organisations- och finansieringsformer.

En fortgående omprövning av existerande utgiftsprogram måste göras.

Utvecklingen av utgiftsprövningen Under tidigare decennier ökade statsinkomsterna mycket snabbt, beroen-

de på säväl en snabb allmän ekonomisk tillväxt som ett stigande skatte-

tryck. En rad angelägna och omfattande reformer kunde då genomföras i

stort sett under bevarad samhällsekonomisk balans. Den höga takten i

reformarbetet gjorde att uppmärksamheten koncentrerades på de nytill-

kommande reformernas utformning. Budgetarbetet kom att i hög grad inriktas på de finansiella tillskott som kunde avsättas till olika ändamål, medan verkningarna av och kostnaderna för existerande program inte

utvärderades i tillräcklig utsträckning.

Utrymmet för nya reformer i form av ökade statliga utgiftsåtaganden är mycket begränsat. Samtidigt ställer den fortgående samhälleliga utveck-

lingen successivt nya krav på den offentliga sektorn, medan andra sedan länge existerande system och program gradvis kan ha blivit mindre ange- 17

2 Riksdagen 198687. 1 saml. Nr 150

lägna eller nödvändiga för att den offentliga sektorn skall svara mot ut- Prop. 1986/87: 150 vecklingens och medborgarnas krav. Det är därför nödvändigt med en Bilaga 1 successiv anpassning och förnyelse av verksamheterna. Detta mäste ske genom omfördelning inom befinthga finanstella ramar.

I detta perspektiv och för att uppfylla riksdagens riktlinjer för utgiftspolitiken krävs en väsentlig ambitionshöjning när det gäller att systematiskt utvärdera effektiviteten I resursutnyttjandet och hittills uppnådda resultat av satsade resurser. I detta arbete måste också ingå att analysera alterna-

tiva medel för att uppnå uppsatta mål.

Under senare år har inom riksrevisionsverket (RRV), statskontoret och

genom expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) gjorts en rad

utvärderingar av detta slag. Det är nödvändigt att sådana utvärderingar i

högre grad än hittills blir föremål för en konstruktiv och systematisk

diskussion mellan regeringskansliet, RRV, statskontoret och berörda myndigheter.

Den strama finanspolitiken måste även få verkningar på det viktiga utgiftsområde som statens lönekostnader utgör. Jag återkommer till detta i

det följande.

4.2¶Penningpolitiken

Sedan lång tid har penningpolitiken främst styrts av hänsyn till yttre

balansmål. Syftet har varit att uppnå önskade effekter på valutaflöden och kapitalbalans. Sedan 1984 har därvid målet varit att statens utlandsskuld

inte får öka. Denna norm ligger fast.

Förbättringen av den yttre balansen och det återvunna förtroendet för den svenska kronan har medfört att valutaflödet på kort sikt inte är lika styrande för penningpolitiken som fallet varit tidigare. Det har därför blivit

möjligt att i viss utsträckning, då så synes befogat, ta hänsyn till interna

faktorer.

Sedan liberaliseringen av den svenska kreditmarknaden genomförts, arbetar penningpolitiken i huvudsak genom att påverka marknadsräntorna.

Den starka kreditexpansionen och den snabbt växande privata konsum-

tionen motiverade att riksbanken inte motverkade den tendens till stigande

räntor som kännetecknade marknaden mot slutet av 1986. I början av november var marknadsräntan på femåriga obligationer drygt 99£ men har

under de första månaderna 1987 legat kring 11 26. Räntan på sexmånaders

statsskuldväxlar steg från ca 8,5 96 till som högst 119 i mars. Med tanke på att bytesbalansens överskott nu synes vara på väg att försvinna och att efterfrågeläget allmänt sett är högt har penningpolitiken på scnare tid varit inriktad på att bevara ett relativt högt ränteläge på långfristiga obligationer. Höjningen av de kortfristiga räntorna medförde en ökad räntemarginal mot utlandet och ett betydande valutainflöde. Un-

der perioden januari-mars uppgick det till 9,5 miljarder kr., vilket dock bör ses mot bakgrund av ett valutautflöde om 5,1 miljarder kr. under det sista kvartalet 1986. Med hänsyn till det kraftiga valutainflödet under det första kvartalet i är har riksbanken medverkat till en nedgång av de kortare

räntorna på senare tid, vilket också har avspeglats i en dämpning av Prop. 1986/87: 150

valutainflödet. Bilaga I

Hushållssparandet har utvecklats mycket svagt sedan början av 1980-talet. Samtidigt har sparandets betydelse för den enskildes trygghet bekrättals av undersökningar om utvecklingen av socialhjälpen. Avsaknaden av den ekonomiska reserv som ett sparkapital utgör är en starkt bidragande orsak till varför människor kan tvingas söka socialhjälp även vid endast

tillfälliga försämringar av sin privata ekonomi. Även samhällsekonomiska skäl talar för att hushållens sparande bör öka.

Hushållssparandets svaga utveckling har bestått trots att sparvillkoren förbättrats i en rad avseenden under de senaste åren. Nedgången av inflationstakten, realräntans uppgång. begränsningen av avdragsrätten. sänkningen av marginalskatterna, introduktionen av allemanssparandet och det höjda sparavdraget är faktorer som ökat sparandets avkastning. Regeringen kommer mot denna bakgrund inom kort att ge spardelega-

tionen i uppdrag att utreda hushållens sparbeteende och förutsättningarna för ett förbättrat hushållssparande.

För att stimulera sparandet redan nu föreslås att extra insättningar om 5000 kr. tillåts i vinstsparandet resp. allemanssparandet under det fjärde

kvartalet i år resp. det första kvartalet 1988. Vidare föreslås att det totala

sparbeloppet (insättningar minus uttag) i allemanssparandet höjs från

50 000 till 60.000 kr.

Vidare kommer bostadsministern senare att föreslå ändringar i nybygg-

nadslåneförordningen, så att räntebidrag endast lämnas om krediter bevil-

jats av kreditaktiebolag eller stadshypoteksförening.

4.3¶Pris- och lönebildningen

I det balansalternativ som LU 87 redovisar uppnås målen för den ekonomiska politiken endast om prisökningarna på varor och tjänster producerade i Sverige är lägre än i omvärlden. Detta kräver i sin tur att takten i de nominella lönekostnadsökningarna i Sverige är längsam.

Det nominella löneökningsutrymme som arbetsmarknadens parter har att förhandla om under de närmaste åren är således mycket begränsat. Det minskar ytterligare av att en del av utrymmet för 1988 tas i anspråk av höjda arbetsgivaravgifter.

Enligt regeringens bedömning är utrymmet för nivåhöjningar av lönekostnaderna (dvs. löner inkl. löneglidning samt arbetsgivaravgifter) starkt begränsat 1988. Cirka en procents kostnadsstegring är redan intecknad genom de avgiftshöjningar som tidigare föreslagits. Skulle dessutom löncglidningen bli av samma storleksordning som under 1986, skulle det samhällsekonomiska utrymmet för lönekostnadsstegringar överskridas med

bred marginal.

Det finns emellertid, enligt regeringens bedömning, en möjlighet att neutralisera ökningen av arbetsgivaravgifterna. Regeringen är för sin del beredd att överväga detta genom en sänkning av den allmänna löneavgiften. Förutsättningen är emellertid att arbetsmarknadens parter, inom såväl

den privata som den offentliga sektorn, sluter avtal, som ger en mycket Prop. 1986/87: 150 måttlig total ökning av lönenivån inkl. löneglidning under 1988. Bilaga 1

Om löneökningutrymmet inte skall intecknas av ytterligare ökade arbetsgivaravgifter under åren efter 1988, måste beslut om kostnadskrävan-

de reformer inom de områden som finansieras med sådana avgifter undvi-

kas och den nuvarande kraftiga automatiska utgiftsökningen begränsas. Vidare bör möjligheterna att till en del finansiera de nödvändiga utgifterna

på annat sätt prövas. Regeringen avser att initiera ett arbete med dessa utgångspunkter. I

anslutning till detta kommer arbetsmarknadens parter att inbjudas till överläggningar om dessa frågor och om vilken fördelning av lönekostnadsutrymmet på löner resp. arbetsgivaravgifter som är önskvärd under

kommande är.

Löneutvecklingen i privat sektor En viktig förklaring till den alltför snabba löneökningstakten under senare år har varit samspelet mellan en stor löneglidning och följsamhetskrav som bl. a. tagit sig uttryck i automatiska klausuler i avtalen.

I de centrala ramavtal som slöts på den privata arbetsmarknaden för 1986 och 1987 återfanns särskilda bestämmelser, som syftade till att begränsa löneökningarna 1987 om löneökningarna för 1986, inkl. löneglidningen. Översteg den överenskomna ramen. Denna avräkningsmodell är ett viktigt steg mot en balanserad ökningstakt av lönekostnaderna. Det är angeläget att parterna arbetar vidare på en utveckling av denna modell. En snabb löneglidning leder till krav på kompensation och till ytterligare lönekostnadsstegringar.

Insikten om värdet av låga lönekostnadsökningar måste få genomslag i

de avtalade kostnadsökningarna. Den lönekostnadsökning som de centrala parterna avtalade om för 1986 och 1987 överskred vad som är förenligt med en balanserad samhällsekonomisk utveckling. Till detta kommer att de faktiska kostnudsökningarna hittills inte hållit sig inom de överenskomna ramarna. Trots att parterna var överens om att vidta åtgärder för att begränsa löneglidningen, blev denna stor 1986.

I avtalen för 1986—1987 finns inga automatiskt verkande följsamhets-

klausuler. Det är viktigt att sådana klausuler undviks även i fortsättningen.

Detta torde i sin tur förutsätta aktiva åtgärder mot den höga löneglidning-

en. Det är av vttersta vikt att parterna i 1988 års avtalsrörelse ytterligare

begränsar lönckostnadsökningarna. Ansvaret för detta åvilar både de cen-

tralt avtalsslutande parterna och de lokala parterna.

Den ytterligare minskning av inflationstakten som nu är nödvändig kan

inte uppnås enbart genom lägre lönekostnadsökningar. Skärpta krav måste

också ställas på att arbetsgivarna vid sin prissättning inte längre håller fast vid ett prissättningsbeteende som var motiverat under tidigare är när kostnadsökningarna var större.

Den ökade efterfrågan innebär också att företagens vinstmarginaler kan bibehållas utan stora prisökningar. Det är därför inte acceptabelt att ar-

betsgivarna omotiverat söker öka sina marginaler genom att ta ut högre Prop. 1986/87: 150

priser på sina varor. Bilaga I

Lönebildningen inom den offentliga sektorn Samhällsutvecklingen under efterkrigsperioden har inneburit en kraftig ökning av välfärden i Sverige. Ett centralt inslag i välfärdspolitiken har varit uppbyggnaden av den gemensamma sektorn. Den har varit en förut-

sättning för att ge alla grupper i samhället del av välfärden. Den allmänna

vården, utbildningen, omsorgen, de sociala skyddsnäten och servicen i den offentliga sektorns regi är omistliga delar i den generella välfärdspolitiken.

Under efterkrigstiden fram till slutet av 1970-talet kunde en expansion av den offentliga produktionen finansieras med ökade skatter. Denna väg

är inte längre framkomlig. Om reallönerna efter skatt skall kunna stiga, får skattetrycket inte öka ytterligare. Detta innebär en övergång från en period då nya resurser ständigt tillfördes samhällets välfärdspolitik till en period då det framför allt är nödvändigt att utnyttja de befintliga resurserna på ett effektivare sätt.

Det gäller därmed att finna produktionsformer, arbetsorganisation. styrsystem etc. som utvecklar verksamheten och höjer produktiviteten. Strik-

ta beslutshierarkier och snäva kompetensgränser mellan olika personalkategorier måste brytas upp för att lämna plats åt en organisation som tillåter

och uppmuntrar initativkraft, ansvarstagande och mångkunnighet hos de anställda. Målet bör vara en arbetsorganisation som tar tillvara medarbe-

tarnas vilja och förmåga till kreativitet och förnyelse. En sådan arbetsorga-

nisation medför ett intressantare och mer givande arbetsinnehåll för de anställda.

I en ordning där arbetstagarna bidrar till att förbättra och effektivisera verksamheten är det också rimligt att de får del i de effektivitetsvinster

som görs. Om lönesystemen utformas så att de tillåter sådana premiering-

ar, kan de anställda mer aktivt och direkt påverka sin utkomst.

Den grundläggande förutsättningen för en real inkomstökning i samhället är att produktiviteten ökar. Löneökningar som överstiger produktivitetsökningen leder till inflation. Förutsättningarna för att öka produktiviteten varierar dock mellan olika sektorer i samhällsekonomin. Inom industrin har man haft en snabbare produktivitetsutveckling än inom såväl den privala som den offentliga tjänstesektorn. Samtidigt råder ett icke oväsentligt samband mellan de olika sektorerna. Så har t. ex. utbildning, kommunikationer och sjukvård i offentlig regi stor betydelse för industrins möjlig-

het att öka sin produktivitet. Därför bör alla löntagare få del i samhällets

totala produktivitetsökning.

Mot denna bakgrund bör inte skillnader i den uppmätta produktivitetsutvecklingen mellan de olika sektorerna mekaniskt återspeglas i motsvaran-

de skillnader i löneutveckling. Det är dock rimligt med en viss koppling

mellan utkomsten och i vilken utsträckning arbetstagarna bidragit till att förbättra produktivitetsutvecklingen.

En tredjedel av landets löntagare är verksamma inom den offentliga sektorn. Produktivitetsutvecklingen inom denna sektor har stor betydelse

för ullväxten i hela ekonomin och för välfärden i samhället. Det är därför Prop. 1986/87: 150 nödvändigt att möjligheterna ull ökad produktivitet i den offentliga sektorn Bilaga I tas till vara.

Vissa åtgärder har redan vidtagits i detta syfte. Inom det statliga området tillämpas sedan länge ett s. k. huvudförslag vid budgeteringen av myndigheternas förvaltningskostnader. Detta skall ses som ett uttryck för en löpande produktivitets- och effektivitetsförbättring inom den statliga sektorn. På det kommunala området förekommer, främst inom den tekniska verksamheten, olika former av resultatberoende löneformer. Även på den landstingskommunala sidan förekommer liknande system. På det statliga området har dessutom parterna i avtalen för 1984—85 och 1986—87 överenskommit om lokala försök med särskilda åtgärder för att öka produktivitet. kvalitet och service. De konkreta resultaten har hittills varit begränsade. Statens arbetsgivarverk (SAV) har dock inlett ett arbete som syftar till att i samråd med personalorganisationerna få till stånd betydligt mer om-

fattande åtgärder på detta område. Detta arbete är väsentligt, inte minst eftersom lönekostnadsökningar

som överstiger tillväxtutrymmet annars kommer att slå ut i ökade skatter

och avgifter. Detta får i sin tur, direkt och indirekt, inverkan på inflationen

och den svenska ekonomins konkurrenskraft. Indirekta skatter, liksom

höjda avgifter i statlig och kommunal verksamhet, slår direkt på prisnivån.

En ökning av de direkta skatterna leder till krav på större löneökningar för att trygga köpkraften, vilket i sin tur ytterligare driver upp inflationen.

För att främja en effektiv offentlig verksamhet bör också förändringar i lönerelationerna mellan olika grupper av anställda i högre grad än hittills baseras på personalförsörjningsbehoven. En fungerande arbetsmarknad

förutsätter att lönerna anpassas till behoven av arbetskraft i olika verksam-

heter. Historiskt betingade lönerelationer, som inte står i överensstämmelse med förändringar på arbetsmarknaden. måste kunna ändras. Därför måste också automatiskt verkande följsamhetsklausuler undvikas till förmån för aktuella och framtidsinriktade bedömningar.

Lönespridningen har under lång tid minskat på hela arbetsmarknaden. I den offentliga sektorn har löneutjämningen gått längre än inom Övriga sektorer. Därigenom har obalanser uppstått. med betydande personalför-

sörjningsproblem som följd. På vissa områden har det varit mycket svårt att rekrytera erfaren och kvalificerad personal. Det är nödvändigt att anpassa lönerelationerna så att de medger en effektiv personalförsörjning i

den offentliga verksamheten.

Även olikheter i de allmänna anställningsvillkoren i förhållande till övrig arbetsmarknad har betydelse för personalförsörjningen. Det kan gälla semestervillkor, pensionsåldrar, tjänstledighetsbestämmelser m. m. Det är därför önskvärt att dessa villkor blir mer likartade på heta arbetsmarkna-

den.

Förbättrad pris- och lönestatistik En gemensam, allsidig och öppen redovisning av utvecklingen av löner, lönekostnader och anställningsvillkor är ett nödvändigt instrument för att

arbetsmarknaden skall fungera rationellt. Det är också ett övergripande Prop. 1986/87: 150 samhällsintresse att ha tillgång till en sådan redovisning. Bilaga I Den lönestatistik som i dag produceras är normalt av hög kvalitet och

täcker stora delar av svensk arbetsmarknad. Insamlingen och bearbetningen av denna statistik sker i första hånd av arbetsmarknadens parter. Den

lönestatistik som produceras av statistiska centralbyrån (SCB) baseras i huvudsak på uppgifter från parterna. Det finns dock problem med den

nuvarande ordningen. I första hand gäller det bristen på samordning och alt uppgifter för vissa delar av arbetsmarknaden saknas.

Det är naturligt att arbetsmarknadens parter själva står för sådan stati-

stikproduktion som behövs för förhandlingsverksamheten. Ett problem i

sammanhanget är dock att statistikmaterialet lämnar utrymme för olika tolkningar. Det vore värdefullt om parterna kunde enas kring gemensam-

ma tolkningar av lönestatistiken. Ett samarbete mellan parterna med detta

syfte pågår.

För närvarande ställs inte statistik samman för skilda delar av arbetsmarknaden på ett överskådligt och meningsfullt sätt. Det är ett allmänt

intresse att så sker. Det bör uppdras åt en särskild utredningsman att inför

kommande avtalsrörelse publicera en allsidig redovisning av utvecklingen av löner, lönekostnader och anställningsvillkor för olika delar av den svenska arbetsmarknaden. Arbetsmarknadens parter bör inbjudas att delta

i detta arbete. Därigenom kan uppgiftsskyldighet för företag och organisa-

tioner undvikas, samtidigt som parterna ges möjlighet till medverkan i utredningsmannens arbete. I uppdraget bör ingå att bedöma i vilken ut-

sträckning den löpande statistiken om löner m. m. kan behöva förändras

och kompletteras. Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet bör bidra med underlag för utredningsmannens arbete. Statsrådet Johansson

avser att återkomma till regeringen med förslag i denna fråga.

Det är viktigt att den officiella statistiken över prisutvecklingen har en

oberoende ställning och hög kvalitet. Efter samråd med chefen för civilde-

partementet förordas att sammansättningen av nämnden för konsumentprisindex ändras genom att partsrepresentantionen utgår och den vetenskapliga representationen ökar. Vidare bör statistiska centralbyråns och statens pris- och kartellnämnds prismätningar samordnas ytterligare ge-

nom att gemensamma mätmetoder och mätningar så långt möjligt tillämpas

och genom att publiceringen sker gemensamt en gång per månad.

4.4¶Arbetsmarknadspolitik

Den ekonomiska politiken har de senaste åren varit inriktad på att stärka

konkurrenskraften, skapa tillväxt och återställa den finansiella balansen i

den svenska ekonomin. Endast härigenom är det möjligt att uppnå den ekonomiska politikens viktigaste mål. nämligen den fulla sysselsättningen.

Efter devalveringen hösten 1982 gjordes betydande arbetsmarknadspoli-

tiska insatser för att förhindra en fortsatt ökning av arbetslösheten. Dessa insatser gjordes i avvaktan på att den ekonomiska tillväxten skulle ge

utslag i ökad sysselsättning och en allmän förbättring av läget på arbetsmarknaden. Antalet beredskapsarbeten ökade kraftigt. När även ung-

domslag och rekryteringsstöd hade introducerats 1984 hade antalet syssel- Prop. 1986/87: 150 satta i dessa tre typer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder fördubblats till Bilaga 1 sammanlagt över 90 000 personer.

I takt med att efterfrågan på arbetsmarknaden har stärkts har antalet

sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder kunnat reduceras. Mellan

1984 och 1986 var nedgången hela 40 000 personer och en liten ytterligare

minskning förutses i år. Därmed är omfattningen av dessa insatser i år i stort sett nere på 1982 års nivå. Hela den beräknade sysselsättningsökning-

en på över 150000 personer mellan 1982 och 1987 har således ägt rum på den reguljära marknaden. Merpanen av sysselsättningsökningen har skett

1 näringslivet.

Arbetsmarknadspolitiken har de senaste ären förskjutits från sysselsättningsskapande ätgärder till större insatser för att förbättra arbetsmarkna-

dens funktionssätt och för att höja kunskapsnivån hos människor i arbetslivet.

Arbetsmarknadsverket har gjort stora insatser för att effektivisera arbetsförmedlingen. I allt större utsträckning sker förmedlingsarbetet i nära kontakt med företagen. I budgetpropositionen föreslog regeringen att antalet arbetsförmedlare ökas med 250 tjänster.

rats. Länsarbetsnämndernas möjligheter att anpassa arbetsmarknadsut-

bildningen till avnämarnas krav och de arbetssökandes behov har förbätt-

rats. Utöver utbildning för dem som är eller riskerar att bli arbetslösa har den s.k. flaskhalsutbildningen för anställda inom industrin fått ökad om-

fattning. Antalet utbildningsplatser har ökat och utbildningsbidragen har

förbättrats. I budgetpropositionen föreslogs att medlen för upphandling av

arbetsmarknadsutbildning skulle utökas med motsvarande 5 000 personer. Arbetslösheten har de senaste åren reducerats påtagligt. År 1983 var ca

150000 personer öppet arbetslösa enligt statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar. Det motsvarade 3,59c av arbetskraften. Första kvartalet 1987 var 94000 personer arbetslösa. motsvarande 2.29 av arbetskraften. Ungefär en tredjedel av denna nedgång beror emellertid på att statistiska centralbyrån har ändrat sina mätmetoder. Trots att arbetslöshe-

ten allmänt sett har gått ned kvarstår betydande problem för vissa grupper

av arbetslösa. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer därför

att senare i dag föreslå ökade insatser för att ytterligare minska ungdoms-

arbetslösheten och långtidsarbetslösheten.

Omfattande insatser har gjorts de senaste åren för att förbättra ungdomarnas situation på arbetsmarknaden. Arbetslösheten bland ungdomar i åldern 16—19 år har reducerats från över 10970 1982 till ca 492 1986. Utvecklingen för ungdomar i åldern 20-24 år har varit mer ogynnsam. Arbetslösheten i denna grupp låg 1986 kvar på ungefär samma nivå som 1982, dvs. drygt 6 Z. De åtgärder som nu föreslås är inriktade på de äldre

ungdomarna. Det gäller dels ökade resurser för yrkesinriktad arbetsmark-

nadsutbildning med praktikinslag, dels en ny särskild arbetsmarknadsut-

bildning, också den med praktikinslag. Vidare föreslås vissa regeländringar som medeger att tiden i ungdomslag I ökad utsträckning används till s. k.

jobbsökaraktiviteter.

Antalet personer. som har varit arbetslösa en längre tid, har minskat den Prop. 1986/87: 150

senaste tiden. Antalet personer som varit arbetslösa under läng tid minska- Bilaga I de frän 34 000 personer 1985 till 26000 personer 1986. Under första kvartalet 1987 var 21000 personer långtidsarbetslösa (omläggningen av arbetskraftsundersökningarna gör dock att minskningen frän föregående år överdrivs). Trots minskningen är det ett stort socialt och samhällsekonomiskt problem att så många är arbetslösa under så läng tid. Därför föreslås ökade

resurser till arbetsförmedlingen och större handlingsfrihet för förmedlingen att kombinera olika åtgärder för att det skall vara möjligt att på ett bättre sätt än f. n. återföra långtidsarbetslösa personer i arbete.

Utgifterna för kontantstöd vid arbetslöshet har ökat snabbt under senare

år, trots att arbetslösheten har reducerats. Det sammanhänger bl. a. med höjda ersättningsnivåer, ökad anslutning till arbetslöshetskassorna och

ändrad tillämpning av reglerna inom arbetslöshetsförsäkringen. Chefen för

arbetsmarknadsdepartementet kommer senare 1 dag att dels föreslå åtgär-

der som främjar möjligheterna för deltidsarbetslösa att få ökad arbetstid, dels föreslå ändringar av tillämpningsföreskrifterna till lagen om arbetslöshetsförsäkring i syfte att begränsa möjligheterna till ersättning vid deltidsarbetslöshet.

Slutligen föreslås utökade resurser till bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet samt fortsatt försöksverksamhet med särskilda insatser i

östra Norrbotten.

De bedömningar som nu kan göras tyder, som redan nämnts, på att arbetsmarknadsläget förblir relativt gott under 1987. Situationen är dock

något olika i skilda delar av landet. Regeringen följer utvecklingen och har

en hög beredskap för att vid behov öka de arbetsmarknadspolitiska insat-

serna.

5¶Budgetpolitiken

5.1¶Budgetåret 1986/87

I statsbudgeten för budgetåret 1986/87 angavs saldot till 44,9 miljarder kr. och i årets budgetproposition till 40,5 miljarder kr. Med utgångspunkt i RRV:s senaste budgetprognos beräknar jag nu saldot till 33,6 miljarder kr. Den främsta orsaken till denna förbättring är att inkomsterna ökat med 5600 milj. kr. jämfört med beräkningen i årets budgetproposition. Den största enskilda förändringen av skatteinkomsterna förklaras av den ökade

vinstnivån i näringslivet, vilken ökar inkomsterna frän juridiska personer

med 1700 milj. kr. Vidare beräknas den nominella löneutvecklingen samt

den privata konsumtionens tillväxt nu ske snabbare än vad som antagits i tidigare beräkningar. Detta medför ökade skatte- och momsintäkter på sammanlagt 2 500 milj. kr. Samtidigt som inkomsterna således blivit högre än beräknat beräknas nu utgifterna minska med 1700 milj. kr. sedan budgetpropositionen.

Tabell 3 Budgetsaldot för budgetåret 1986/87 Prop. 1986/87: 150

Miljarder kr., löpande priser

Statsbudget Budgetprop. Nuv.

Den förbättring av saldot som framkommer av nuvarande beräkningar

förklaras således till största delen av att inflationen och därmed skatteintäkterna vid oförändrade regler blivit högre. På kort sikt leder denna högre

inflation till en förbättring av statsfinanserna. Till en del är förbättringen av

statsfinanserna skenbar eftersom avräkningen mot kommunalskattemedel sker med viss eftersläpning. Samtidigt försämras tillväxtförutsättningarna i

stort genom att inflationen försämrar konkurrenskraften. Därmed försäm-

ras också det statsfinansiella läget på något längre sikt. Med hänsyn till att

saldoförbättringen i så hög grad förklaras av en högre inflation än förutsett,

kvarstår och snarast skärps kravet på fortsatt stramhet i budgetpolitiken.

5.2¶Budgetåret 1987/88

I budgetpropositionen i januari beräknades budgetunderskottet för 1987/88 till 36,9 miljarder kr. Jag räknar nu med att budgetunderskottet kommer att bli ca 6,4 miljarder kr. lägre, se tabell 4. Detta beror framför allt på att inkomsterna har räknats upp till följd av en snabbare löneutveckling än vad som låg till grund för beräkningarna i budgetpropositionen. Dessutom innebär höjningen av fastighetsskatten att inkomsterna stiger med 500 milj. kr. under budgetåret. För helår räknat beräknas höjningen ge 2,7 miljarder kr.

Kostnaderna för statsskulden beräknas nu uppgå till 62 miljarder kr.. vilket är 1,0 miljarder kr. lägre än beräkningen i budgetpropositionen. Detta förklaras i huvudsak av minskade valutaförluster. Räntorna för statsskulden utgör den största enskilda posten på statsbudgetens utgiftssida. Utvecklingen av ränteutgifterna är beroende av, förutom av upplåningsbehovet, även den framtida ränte- och valutakursutvecklingen. Det kan noteras att en förändring av räntenivån med 1 procentenhet för in-

hemska lån skulle påverka ränteutgifterna för budgetåret 1987/88 med ca

1,5 miljarder kr.

Övriga utgifter har reviderats upp bl. a. till följd av försvarsuppgörelsen

samt justeringar för ändrade löneantaganden.

Tabell 4 Statsbudgeten för budgetåret 1987/88 Prop. 1986/87: 150

Miljarder kr.

Bilaga I

Eniigt Nuvarande

budgetprop. beräkning

I det underliggande budgetsaldot ingår inte olika engångseffekter som påverkar det redovisade budgetsaldot. Man kan konstatera att även det

underliggande budgetsaldot minskar mellan budgetåren 1986/87 och

1987/88, både nominellt och som andel av BNP (tabell 5).

Tabell 5 Budgetutvecklingen 1986/87--1987/88 med olika mätt Miljarder kr.

1986/87 Föränd- 1987/88

ring

Med den nu förutsedda budgetutvecklingen och den utveckling av den

kommunala ekonomin som jag återkommer till i det följande, kommer den offentliga sektorns finansiella sparande att fortsätta att förbättras i år och under 1988. Som framgår av diagram 2 har en markant förbättring av den offentliga sektorns finansiella sparande skett sedan 1982: från —6,3 till +1,6957 av BNP.

Diagram 2 Budgetsaldo och offentliga sektorns finansiella sparande Procent av BNP

BUDGETSALDO rrrmnranensnnn OFFENTLIGT FINANSIELLT SPARANDE

10 10

-104H

-15-

—20 T T T T T TOT T T T T T T

70 2 VA 76 78 80 & BM BB

Källor: Statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och finansdepartementet

5.3¶Finansieringen av statens lånebehov Prop. 1986/87: 150

Bilaga I Samtidigt som statens lånebehov under de senaste åren minskat väsentligt

i omfattning har kreditmarknaden utvecklats i snabb takt. Därigenom har

finansieringen av lånebehovet underlättats. Behovet att tvinga fram efter-

frågan på statspapper med stöd av administrativa regleringar har bortfallit och statsupplåningen sker nu till marknadsmässiga villkor.

Lånebehovet kommer även under 1987 att reduceras markant. Till stor del är detta en följd av att den tillfälliga förmögenhetsskatten på livförsäkringsbolag m. fl. inbringar betydande belopp, men även budgetsaldot förut-

ses fortsätta att förbättras. Under året beräknas lånebehovet komma att

begränsas till 16 miljarder kr., en minskning med 75 Ze sedan 1984 och det lägsta sedan 1976. |

Nettoupplåningen motsvarar numera endast en mindre del av den totala

statsupplåningen. 1987 utgörs omkring 90 90 av den samlade nyupplåningen av omsättning av lån som förfaller. Även med en begränsad ökning av

statsskulden kan dess sammansättning därför påverkas i betydande grad.

Under 1987 kommer den andel av statsskulden som är placerad i hushålls-

sektorn att ökas, dels genom det sparlån som emitterades i februari, dels genom den extra insättning i allemanssparandet om 5 000 kr. som medges under april-juni. Därmed reduceras risken att hushållens ökade likviditet

ytterligare stimulerar den privata konsumtionen. Enbart upplåningen i hushållssektorn beräknas motsvara hela det statliga nyupplåningsbehovet. Riksobligationer och statsskuldväxlar kan likväl fortsätta att emitteras i former som ger stabilitet på penningmarknaden.

Detta kan ske genom att en betydande amortering sker av prioriterade obligationer. Ett positivt valutaflöde kan också skapa utrymme för en viss

nettoamortering av den statliga utlandsskulden.

Som framgår av tabell 6 går uppläningen i riksbanken i år kraftigt tillbaka, efter en uppgång under fjolåret. Orsaken till den stora finansieringen i riksbanken 1986 var att såväl företags och kommuners insättning-

ar på skilda konton liksom kassakravsmedlen ökade kraftigt. I år sker ett

rejält omslag till följd av att en det av kommunernas och företagens medel i riksbanken släpps fria, och till följd av att kassakravsmedlen endast växer i takt med att bankernas utlåning ökar. Det är också dessa förändringar som är huvudförklaringen till de stora svängningarna i ”övrig”-posterna i tabeli

6.

Tabell 6 Finansiering av statens lånebehov 1985— 1987 Prop. 1986/87: 150 Nettobelopp. miljarder kr. Bilaga 1

Finansiering: I Riksbanken 3 28 —5 därav: Företags- och kommuners

! Budgetunderskottet anges här enligt riksgäldskontorets kassamässiga principer

och skiljer sig något från det budgetunderskott som riksrevisionsverket redovisar.

5.4¶Långtidsbudgeten

Syftet med långtidsbudgeten (bilaga 1.2) är att klarlägga de statsfinansiella

konsekvenserna på fem års sikt med utgångspunkt i fattade beslut och

gjorda åtaganden. I långtidsbudgeten görs således inte några bedömningar

av vilka budgetpolitiska förändringar som bör genomföras vare sig på

utgiftssidan eller av skatte- och avgiftsreglerna.

I årets långtidsbudget baseras beräkningarna på två olika alternativ för den ekonomiska utvecklingen. Lågalternativet — med låga nominella löneökningar, låg inflation. sjunkande ränta, god BNP- och reallönetillväxt samt sjunkande arbetslöshet — överensstämmer till stor del med det s.k. balansalternativet I LU 87. Högalternativet ansluter till referensalternativet i långtidsutredningen, i vilket förutsätts en snabbare pris- och löneökningstakt.

Tabell 7 Långtidsbudgeten för perioden 1987/88—1991/92 a. Inkomster och utgifter (löpande priser)

Genomsnittlig 1987/88 Genomsnittlig procentuell procentuell miljarder — förändring 1987/88—-1991/92 förändring kr. 1981/82— 1985/86 Lågalternativ Högalternativ

Inkomster 13,3 318.1 2,9 4,3 Utgifter exkl.

statsskuldräntor 5,4 286,6 2,5 5.1 Statsskuldräntor 24,5 62,0 —-0,.8 6,2

b. Budgetsaldör (miljarder kr., löpande priser)

1987/88 1988/89 198990 1990/91 1991/92 Lågalternativet 30,5 -32.0 =-27.1 -17,9 -19,9 Högalternativet — 30,5 —36,9 —38.8 -42,5 -51.2

Resultatet av långtidsbudgetberäkningarna återfinns i tabell 7. I lågalter- Prop. 1986/87: 150 nativet erhålls en gradvis förbättring av budgetsaldot. I högalternativet blir Bilaga I resultatet i stället en successiv ökning av budgetunderskottet. Skillnaden

mellan alternativen beror i huvudsak på två faktorer. Der höga räntenivån och de stora budgetunderskotten i högalternativet driver upp statsskuld-

räntorna under perioden. Kostnaderna för sysselsättningsskapande åtgär-

der blir också markant högre i detta alternativ till följd av den sämre

ekonomiska utvecklingen.

Av diagram 3 framgår den avgörande betydelse som den allmänna ckonomiska utvecklingen har för statsfinansernas utveckling. I realiteten är den allmänekonomiska utvecklingen än mer betydelsefull. Längtidsbudgeten är en mekanisk konsekvensberäkning, som inte tar hänsyn till det dynamiska samspelet mellan budgeten och samhällsekonomin i stort. Saldoförsämringen i högalternativet skulle, till följd av minskande inkomster

ningarna utvisar.

En central fråga är hur pass konsistenta längtidsbudgetberäkningarna är med LU:s balansalternativ och dess krav på fortsatt förbättring av det

offentliga sparandet.

För staten och socialförsäkringssektorn sammantaget erhålls en viss förbättring av det finansiella sparandet i en kalkyl grundad på långtidsbud-

getens antaganden. Det förbättrade finansiella sparandet för staten i lågalternativet motverkas emellertid av ett försvagat finansiellt sparande i

främst AP-fonden. Under perioden ökar ATP-utgifterna avsevärt snabbare än inkomsterna från avgifter och fondavkastning.

Diagram 3 Utvecklingen av budgetsaldot 1986/87—1991/92 enligt långtidsbudgetens hög- och lågalternativ Miljarder kr., löpande priser 80

55 HÖGALTERNATIV . =

mm un

&

3 ax

a

LEN LEN 1 å 4 ,

DN nn d

8 Oj

"SS, LÅGALTERNAT IV

X -

SJ Of X "7

16 AR SA RA a

1986/87 1987/88 1988/88 1999/90 19980/91 1991/92 Källa: Finansdepartementet.

Förutsatt att den ärliga volymökningen i kommunsektorn inte överstiger Prop. 1986/87: 150 drygt I £&. pekar långtidsutredningens kalkyler på att sektorn i förhållande — Bilaga 1

under perioden.

Mot denna bakgrund kan man dra slutsatsen att lägalternativet i längtids-

budgeten i stort sett uppvisar den förbättring av den offentliga sektorns

finansiella sparande som förutsatts i långtidsutredningens balansalternativ.

Det bör dock observeras att den trendmässiga förbättringen av det finansiella sparandet bryts i slutet av perioden. Utvecklingen avviker därmed från den positiva trend för den offentliga sektorns sparande som antas i LU:s balansalternativ. Vidare bör man hålla i minnet vissa av de förutsättningar

som långtidsbudgetmetodiken bygger på:

0 I beräkningarna antagna volymer får inte överskridas för s.k. volymstyrda uppgifter. Det innebär bl. a. att sjuktalet, som stigit under senare år, inte får överstiga nuvarande nivå. Statsbidraget till skolan måste

anpassas till det sjunkande elevunderlaget.

e Utgiftsökningar på statsbudgeten och i socialförsäkringssektorn utöver

dem som beaktas i längtidsbudgeten antas bli finansierade genom mot-

svarande minskning av andra utgifter.

e Den kommunala volymexpansionen får inte överstiga drygt I 36. Expansionstakten måste således märkbart sakta av. Den slutsats som måste dras av årets långtidsbudget är att en låg löne-

och prisstegringstakt är en förutsättning också för att statsbudgeten skall utvecklas på ett önskvärt sätt. Behovet av en stram finanspolitik kvarstår.

De strama riktlinjer för utgiftspolitiken som tillämpats på senare år mäste

därför gälla även fortsättningsvis.

5.5¶Statsfinansielia restriktioner för löneökningar

Den fastlagda budgetpolitiken får bl.a. till följd dels att staten inte kan

tilläta en lönekostnadsökning på högre nivå än vad som gäller för arbets-

marknaden i övrigt, dels att för höga lönekostnadsökningar måste få åter-

verkningar på verksamhetens omfattning.

I årets finansplan (prop. 1986/87: 100) framhöll regeringen att de grundläggande förutsättningarna för lönebildningen inom den privata och den offentliga sektorn av arbetsmarknaden bör bli mer likartade. En stor majoritet I riksdagen har anslutit sig till finansutskottets betänkande (FiU

1986/87: 10), vari framhålls att om de offentliganställda i fortsättningen

skall ha en löneutveckling som i stora drag överensstämmer med de privat-

anställdas, måste också skillnaderna i anställningsvillkor i övrigt jämnas ut. Givet att det totala skattetrycket, enligt riksdagens riktlinjer för finanspolitiken, bör hållas i stort sett oförändrat. innebär detta bl. a. att löneför-

bättringar i ökad utsträckning mäste ha sin grund i höjd produktivitet.

Skulle detta visa sig omöjligt, återstår på många områden endast att sänka ambitionsnivån eller att genomföra verksamhetsinskränkningar för att

undvika skatte- eller avgiftshöjningar.

De offentliga lönekostnaderna Prop. 1986/87: 150

Bilaga I

Beräkningen av lönemedel för statligt reglerade tjänster bör därför refor-

meras enligt följande:

I Inför varje avtalsrörelse klargör regeringen vilket totalt utrymme för lönekostnadsökningar som regeringen anser föreligga för den statliga sektorn. ba Varje kostnadsökning som går utöver denna utgiftsram möts med effektivitets- och produktivitetshöjande ätgärder eller besparingar. I detta sammanhang måste även hänsyn tas till det generella rationaliseringskrav i form av s. k. huvudförslag som hela den statliga sektorn är ålagd. 3 Löneanslagen räknas upp med belopp som svarar mot vad som angivits

som samhällsekonomiskt försvarbart. Skulle en skillnad uppstå mellan

lönekostnader enligt avtal resp. budgeterade medel, leder denna till ett extra produktivitetskrav på myndigheterna. 4 För vissa bidragsanslag — t. ex. statsbidragen till den kommunala undervisningen i grundskola och gymnasium — bör på motsvarande sätt löneökningar utöver den av regeringen angivna ramen inte kompenscras.

Detta bör beaktas vid beräkningen av statsbidragen.

'n På motsvarande sätt bör statliga taxor som fastställs av regeringen räknas upp endast för att kompensera för löneökningar som ligger inom den av regeringen fastlagda ramen. 6 Verksledningarna bör i ökad utsträckning få ansvar och skyldighet att vidta de åtgärder som behövs för att genom omorganisation, omstruktu-

rering och rationalisering hålla lönekostnaderna inom budgeterade ramar.

7 Motsvarande handlande bör stimuleras även i kommuner och landsting. Vid statsmakternas årliga avvägning av det finansiella utrymmet för den kommunala sektorn bör hänsyn tas till i vilken utsträckning löneökningarna ligger inom den samhällsekonomiska ramen. Inför 1988 ärs förhandlingar måste utgångspunkten vara de samhällsekonomiska förutsättningar som regeringen har angivit i denna proposition.

Om 1988 ärs förhandlingar på det statliga området kommer att innebära

Jönehöjningar under första halvåret 1988 kan en begränsning av löneutgif-

terna bli aktuell redan för nästa budgetår. Trygghetrsavtalen för statligt reglerade tjänster förutsätter att arbetsgivarna vidtar åtgärder under en 9-månadersperiod utöver uppsägningsperioden för övertalig personal. Arbetsgivarna måste därför så snart som möjligt sedan avtal har träffats vidta de åtgärder som avtalen kan föranle-

da.

5.6¶Kommunsektorn

I årets budgetproposition gjorde regeringen en samlad bedömning av kom-

munernas och landstingens ekonomiska situation inför 1988. De åtgärder som där föreslogs var avvägda så att de skulle kunna genomföras inom

ramen för ett i stort sett oförändrat kommunalt skattetryck och med en kraftigt skatteutjämnande profil. Utgångspunkten var att underlätta för '2 ta

den kommunala verksamheten och sysselsättningen att utvecklas inom det Prop. 1986/87: 150

givna samhällsekonomiska utrymmet. Riksdagen anslöt sig tidigare i vår Bilaga I

till de mer övergripande utgångspunkterna för regeringens avvägningar.

Den reala volymökningen i den kommunala verksamheten och de nominella pris- och löneökningarna måste begränsas. I annät fall leder de höga kostnadsökningarna kombinerade med en låg tillväxttakt i samhällsekonomin till betydande underskott i de kommunala finanserna. Dessa underskott kan inte neutraliseras genom ökade kommunalskatter. Sädana skulle leda till kompensationskrav som ytterligare ökar på pris- och löncökning-

arna. Ansträngningarna måste i stället inriktas på att hålla nere den totala

skattekvoten.

Under vären har regeringens förslag i budgetpropositionen inför 1988 till vissa delar behandlats av riksdagen. Till följd bl.a. härav har en relativt

kraftig påspädning skett av de statliga bidragen till kommunerna.

När det gäller skatteutjämningen har riksdagen inte fattat något beslut. I fråga om ersättningen till sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen har överläggningar inletts för tiden efter 1987.

Mot bakgrund av vad jag har anfört och vad som anförs i finansutskottets betänkande (1986/87: 20) om kommunalekonomiska frågor bedömer jag att det i detta sammanhang bör föreslås kompletterande åtgärder för att inför 1988 bringa utvecklingen av den kommunala ekonomin i linje med de

samhällsekonomiska kraven. Jag föreslår som en kompensation för de

uteblivna besparingarna på skolans område och till skillnad från förslaget i

budgetpropositionen, att kompensationen till kommunerna för avskaffan-

det av den kommunala företagsbeskattningen fr. 0. m. 1988 dras ned med 45 kr. per invånare, vilket motsvarar ca 360 milj. kr.

'» [Sa

3 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 150

Prop. 1986/87: 150

Statsbudgeten och särskilda

Bilaga I

frågor

I Statsbudgeten budgetåren 1986/87 och 1987/88

1.1¶Beräkningsförutsättningar

Vid en beräkning av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som

görs om inkomstutvecklingen i samhället av stor betydelse. Riksrevi-

sionsverket (RRV) har Jämnat en beräkning av statsbudgetens inkomster. En sammanfattning av beräkningen bifogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.3. RRV:s beräkningar grundas på antagandet att lönesumman

mellan åren 1985 och 1986 har ökat med 9,5 Z samt mellan åren 1986 och

1987 ökar med 6,7 96. För år 1988 har RRV schablonmässigt räknat med en ökning av lönesumman på 3,5 Z. RRV räknar med att det genomsnittliga konsumentpriset har ökat med 4,2 Z mellan åren 1985 och 1986 samt ökat

med 3,9 Z mellan åren 1986 och 1987. Vidare räknar RRV med cen ökning

av utgifterna i löpande priser för privat konsumtion med 792 mellan 1986 och 1987 samt med 3,5 2 mellan åren 1987 och 1988.

Under arbetet med den reviderade nationalbudgeten har bedömningen av den ekonomiska utvecklingen reviderats. Med anledning härav räknar jag med att den utbetalda lönesumman har ökat med 9,6 Zc mellan åren 1985 och 1986. För år 1987 räknar jag med att den privata konsumtionen kommer att öka med 7,5 24 i löpande priser. Jag räknar vidare med att det genomsnittliga konsumentpriset kommer att öka med 3,7 Ze under 1987.

För år 1988 har jag inte gjort någon egen bedömning av pris — och löneutvecklingen. Det finns därför ingen anledning att avvika från RRV:s beräkningsförutsättningar i detta avseende.

I RRV:s beräkningar avseende budgetåret 1986/87 (statsbudgetens inkomster och utgifter) och 1987/88 (statsbudgetens inkomster) har verket tagit hänsyn till beslut som riksdagen fattat före den 16 mars 1987. RRY har även beaktat förslag från regeringen före denna tidpunkt. Jag har för egen del beaktat även de riksdagsbeslut som fattats under återstoden av mars samt de förslag från regeringen som lagts fram under denna period. I några fall har jag även beaktat förslag som lagts fram efter den 31 mars. Det får ankomma på riksdagens finansutskott att göra justeringar för ytterligare förändringar som ej kunnat beaktas.

1.2¶Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret

1986/87

RRV:s senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1986/87 utgörs

av verkets budgetprognos nr 5 från den 6 april 1987. Beräkningarna av

inkomsterna för budgetåret 1986/87 har gjorts av RRV i verkets reviderade inkomstberäkning.

Inkomster I sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret 1986/87 beräknat inkoms- 34

terna till 304 290 milj. kr.

I enlighet med vad jag har anfört om lönesummans utveckling för år 1986 Prop. 1986/87: 150 så räknar jag upp inkomsttiteln Fysiska personers skatt på inkomst, reali- Bilaga I sationsvinst och rörelse med 150 milj. kr. Med hänsyn till de nya antagandena om lönesummans utveckling för år 1986 räknar jag vidare upp inkomsttiteln Folkpensionsuvgifter med 40 milj. kr.. inkomsttuteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 23 milj. kr... inkomsttiteln Burnomsorgsavgift med 9 milj. kr... Vuxenutbildningsavgift med 1 milj. kr.. inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 9 milj. kr., samt inkomsttiteln Allmän löneavgift med 8 milj. kr.

Med anledning av vad jag anfört om den privata konsumtionen i löpande priser under år 1987 tar jag upp statsinkomsterna på inkomsttiteln Mervärdeskatt med 500 milj. kr. mer än vad RRV gjort.

Vidare har jag erfarit att statsinkomsterna på inkomsttiteln Utförsäljning av beredskapslager kommer att uppgå till 846,9 milj. kr. Av den anledningen ökar jag beräkningen av denna inkomsttitel med 61,2 milj. kr.

Tabell I Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1986/87 1000-tal kr.

RRV:s be- Förändring

räkning enligt före-

draganden Hb Fysiska personers skatt

på inkomst, realisations-

Summa förändringar enligt föredraganden +801 200

RRV:s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min sida. Sammantaget medför mina justeringar av RRV:s beräkningar för budgetåret 1986/87 en beräknad ökning av inkomsterna med 801,2 milj. kr. till

305 091 milj. kr.

Utgifter I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgifterna till 336 392 milj. kr. Därutöver har RRV beaktat beslut om och förslag till anslag på tilläggsbudget samt finansfullmakt om sammanlagt 2961 milj. kr. RRV beräknar därmed utgiftsanslagen exkl. statsskuldsräntor till 267353 milj. kr. och

merbelastningen på förslagsanslag exkl. statsskuldsräntor till 2017 milj. kr.

Sammantaget innebär detta att RRV beräknar utgiftsanslagen exkl. statsskuldsräntor till 269 370 milj. kr. KJ n

Tabell 2 Statsutgifterna budgetåret 1986/87 Prop. 1986/87: 150

milj. kr. Bilaga I

Ny beräkning

Statsbudget RRV Föredraganden

Utpiftsanslag exkl. statsskuldräntor 264392 267 278 267 278 Finanstullmaktsutnyttjäande = 75 75 Beräknad merbelastning på

förslagsanslag exkl. stats-

Beräknat tillkommande utgifts-

behov, netto 5000 3000 2000 Summa statsutgifter 336 392 339 905 338 705

RRV har beräknat utgifterna för statsskuldräntorna til 65,6 miljarder kr. för budgetåret 1986/87. Efter samråd med riksgäldskontoret beräknar jag

utgifterna för statsskuldräntorna till 65,4 miljarder kr.

Tabell 3 Räntor på statsskulden budgetåret 1986/87 Miljarder kr.

Enligt RRV kommer de totala anslagsbehållningarna på reservationsan-

slag under innevarande budgetår att minska med 1645 milj. kr. för att uppgå till 22344 milj. kr. Bedömningen är självfallet osäker, men jag kan tills vidare acceptera RRV:s beräkning som baseras på uppgifter från de ansvariga myndigheterna. I tabell 4 redovisas utvecklingen av anslagsbehållningarna mellan budgetåren 1985/86 och 1986/87.

Tabell 4 Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1985/86 och 1986/87 Miljarder kr.

Enligt RRV kommer utnyttjandet av rörliga krediter att öka med 290 milj. kr. under budgetåret 1986/87. 36

Jag vill också nämna att RRV för tillkommande utgiftsbehov, netto tar Prop. 1986/87: 150 upp 3 miljarder kr. Jag beräknar behovet till 2 miljarder kr. I övrigt har jag Bilaga I inga invändingar mot RRV:s beräkning.

Sammantaget beräknar jag därmed utgifterna under budgetäret 1986/87

till 338 705 milj. kr. Jag återkommer till statsbudgetens saldo för budgetåret

1986/87 under avsnitt 1.4 i det följande.

1.3¶Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret

1987/88

Inkomster RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 313842 milj. kr. för budgetåret 1987/88. I förslaget till statsbudget för nästa budgetår ingär ett antal förslag som påverkar statsbudgetens inkomster. 1 det följande redovisar jag de förändringar av RRV:s beräkningar som jag funnit nödvändiga.

I enlighet med vad jag har anfört om lönesummans utveckling för år 1986

räknar jag upp inkomsttiteln Fysiska personers skatt på inkomst, realisa-

tionsvinst och rörelse med 150 milj. kr. Med hänsyn till de nya antagandena om lönesummans utveckling för år 1986 reviderar jag vidare upp beräkningen av inkomsttiteln Folkpensionsavgifter med 60 milj. kr., inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 25 milj. kr., inkomsttiteln Barnom-

sorgsuvgift med 12 milj. kr... Vuxenutbildningsavgift med 1 milj. kr.. in-

komsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 10 milj. kr.. samt inkomsttiteln Allmän löneavgift med 12 milj. kr.

Med anledning av vad jag anfört om den privata konsumtionen i löpande priser under år 1987 räknar jag upp inkomstuiteln Mervärdeskatt med 500

milj. kr. i förhållande till RRV:s beräkning.

RRV har beräknat de totala utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen m.m. på inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto till 10900 milj. kr. varav 6557 belastar inkomsttiteln. Detta är en ökning med 700 milj. kr. jämfört med verkets beräkning av dessa utgifter 1 december 1986. Eftersom chefen för arbetsmarknadsdepartementet och jag inte bedömer arbetsmarknadsläget som förändrat sedan budgetpropositionen förelades riksdagen, samt att arbetsmarknadsministern senare idag avser att föreslå ett antal aktiva åtgärder. tar jag upp verkets beräkning på inkomsttiteln med 455 milj. kr. i förhållande till RRV:s beräkning.

Fenlighet med vad chefen för bostadsdepartementet kommer att framföra i det följande om åtgärder i fastighetsskattesystemet med anledning av nya taxeringsvärden, räknar jag upp inkomsttiteln Fastiighetsskatt med 500 milj. kr. budgetäret 1987/88.

Med anledning av det förslag som lagts fram 1 prop. 1986/87: 139 om

höjningar av skatten på bensin räknar jag upp inkomsterna på inkomstti-

teln Bensinskart med 1386 milj. kr. Vidare räknar jag mot bakgrund av

övriga förslag i den nämnda propositionen upp inkomsterna på inkomstti-

teln Energiskatt med 427 milj. kr.

I enlighet med de förslag som jag senare denna dag kommer att framföra 37

4 Riksdagen 1986187.1 saml. Nr 150

om försäljningsskatten på motorfordon räknar jag upp inkomsttiteln För- Prop. 1986/87: 150

säljningsskatt på motorfordon med 400 milj. kr. Vidare räknar jag med Bilaga I

anledning av nämnda förslag upp inkomsterna på inkomsttiteln Mervärdeskatt med 100 milj. kr.

I enlighet med vad jag kommer att föreslå senare denna dag om införan-

de av en tullklareringsavgift räknar jag upp inkomsttiteln Avgifter vid tullverket med 50 milj. kr.

Med anledning av de förslag som jag kommer att framföra senare idag om omsättningsskatten på värdepapper räknar jag upp inkomsttiteln Skatt på värdepapper med 200 milj. kr.

Vissa bidrag från Sverige till stöd för internationell utveckling i Portugal

kommer troligen att återbetalas under nästa budgetår. Av den anledningen tar jag, efter samråd med statsrådet Hjelm-Wallén. upp en ny inkomsttitel,

Återbetalning från portugalfonden, med 18 milj. kr. RRV:s beräkningar i

övrigt föranleder inte någon erinran från min eller andra berörda statsråds

sida. Sammanlagt innebär de förordade avvikelserna från verkets beräkningar en uppräkning av inkomsterna för budgetåret 1987/88 med 42306

milj. kr. Jag beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret

1987/88 till 318 148 milj. kr. Förändringarna i förhållande till RRV:s beräk-

ningar framgår av tabell 5.

Tabell 5 Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1987/88 1 000-tal kr.

RRV:s beräk- Förändringar

ningar enl. föredra- Inkomsttitel 1111 Fysiska personers skatt på inkomst,

Avslutningsvis vill jag redovisa förändringarna i indelningen av statsbudgetens inkomstsida i förslaget till statsbudget för budgetåret 1987/88 (tabell 6).

Tabell 6 Förslag till förändringar i uppställningen av Prop. 1986/87: 150

Bilaga I

Inkomsttitel > Förslag 4517 Återbetalning från portugalfonden . ny inkomsttitel 5300 Statliga avgifter i ny inkomsthuvudgrupp 5311 Avgifter för företagshälsovärd ny inkomsttitel

Utgifter

I det slutliga förslaget till statsbudget för budgetåret 1987/88 uppgår utgifterna till 348 638 milj. kr. I årets budgetproposition upptogs utgifterna för budgetåret 1987/88 tll

345 846 milj. kr. Av detta belopp svarade minskade anslagsbehållningar, ökad disposition av rörliga krediter och beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto för 11000 milj. kr. Utgiftsanslagen uppgick sålunda till 334 846

milj. kr.

Sedan riksdagen förelades budgetpropositionen har fram till den 1 april 1987 dels ett antal propositioner innebärande anslagsförändnringar förelagts riksdagen, dels riksdagen beslutat om ett antal anslag som föreslogs i

budgetpropositionen. Om riksdagen bifaller förslagen i propositionerna

ökar de samlade utgiftsanslagen med ca 5 800 milj. kr. Beloppet inkluderar

även de anslagsförändringar i förhållande till budgetpropositionen som

beslutats av riksdagen men inte de minskade utgifterna för statsskuldsräntor som jag strax återkommer till. I samband med min beräkning av anslagskonsekvenserna har jag låtit upprätta en specifikation över föreslagna och i förekommande fall beslutade anslagsförändringar på statsbudgeten i förhållande till budgetpropsitionen. Denna specifikation (bil. 1.5) täcker i princip perioden t.o.m. mars 1987. Härtill kommer att. mot bakgrund av vad jag tidigare anfört om lönesummans utveckling, den

beräknade belastningen på några större förslagsanslag att väsentligen änd-

ras. Detta gäller följande anslag: Bidrag till driften av grundskolor som 1 budgetpropositionen togs upp med 15017 milj. kr. bör räknas upp med 1000 milj. kr., bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag som i budgetpropositionen togs upp med 3 632,8 milj. kr. bör räknas upp med 200 milj. kr, samt skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. som i budgetpropositionen togs upp med 12681 milj. kr. bör räknas upp med

150 milj. kr.

Anslaget Räntor på statsskulden m.m. upptogs i budgetpropositionen för budgetåret 1987/88 med ett till 63 000 milj. kr. beräknat belopp. Belastningen på detta anslag är beroende av den ackumulerade statsskulden under det budgetår för vilket anslaget anvisas och av räntenivån inom och

utom landet samt av bokföringsmässiga valutaförluster på grund av ändra-

de växelkurser vid omsättning eller återbetalning av utlandslån. En beräkning av riksgäldskontoret ger vid handen att utgifterna för räntor på statsskulden m.m. torde bli ca 1000 milj. kr. lägre än vad som antogs i budgetpropositionen. De inhemska räntorna beräknas nu bli ca 1000 milj.

kr. högre främst till följd av ett allmänt högre ränteläge, medan räntorna

och valutaförlusterna på de utländska lånen sammantaget beräknas bli ca

2000 nulj. kr. lägre. Förslag tull Inkomst- och utgiftsstat för anslaget Prop. 1986/87: 150 Räntor på statsskulden m. m. framgår av bilaga 1.4. Anslaget bör i enlighet med förslaget föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1987/88 med

62000 milj. kr.

Tabell 7 Räntor på statsskulden budgetåret 1987/88 Miljarder kr.

Sammantaget innebär detta att jag beräknar statsbudgetens utgiftsanslag för budgetåret 1987/88 till sammanlagt 339 638 milj. kr.

1 syfte att få en så långt möjligt rättvisande bild av hela belastningen på statsbudgeten beräknas, utöver utgiftsanslagen, på statsbudgetens utgiftssida även medel för förändringar i anslagsbehållningar, ändrad disposition av rörliga krediter och beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

I budgetpropositionen beräknades förbrukningen av anslagsbehållningar

komma att uppgå till I 500 milj. kr. netto, budgetåret 1987/88. De propositioner innebärande anslagsförändringar som därefter förelagts riksdagen

motiverar ingen ändring av den beräkning som gjordes i budgetpropositionen. Jag räknar således även nu med en minskning av anslagsbehållningarna med 1 500 milj. kr. under budgetåret 1987/88.

Budgetutfallet, och därmed statens upplåningsbehov, påverkas även av

förändringar i utnyttjundet av rörliga krediter hos riksgäldskontoret. Såda-

na krediter har enligt riksdagens beslut ställts till förfogande för vissa

affärsverk, myndigheter och bolag. Dessutom vil jag erinra om att vissa

myndigheter som bedriver uppdragsverksamhet disponerar en rörlig kredit i riksgäldskontoret. Riksdagen beslutade (AU 1985/86:11) att AMU-styrelsen får disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret om högst 160 milj. kr. Någon sådan kredit har under budgetåret 1986/87 ännu ej behövt utnyttjas.

För nästa budgetår föreslår jag emellertid att den nuvarande ramen för

rörliga krediter för uppdragsmyndigheters behov ökas med 160 milj. kr. till 360 milj. kr. Sammantaget räknar jag schablonmässigt med en ökning av

utnyttjandet av rörliga krediter med 500 milj.kr. I syfte att förslaget till statsbudget så långt som möjligt skall visa en realistisk budgetbelastningen förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräkningen av denna

post görs en uppskattning av sådana utgifts- och inkomstförändringar som

inte förts upp på något annat ställe i budgeten.

I budgetpropositionen ingick i denna post bl.a. budgeteffekterna till

följd av särpropositioner som senare under riksmötet skulle komma att

föreläggas riksdagen. Då dessa förslag numera föreligger har medel istället beräknats under berörda anslag och inkomsttitlar. 40

Tabell 8 Statsutgifterna för budgetåret 1987/88 Prop. 1986/87: 150 miljoner kr.

1987/88

1.4¶Statsbudgetens saldo för budgetåren 1986/87 och 1987/88

Med hänvisning till min redovisning i det föregående beräknar jag utfallet

av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget till statsbudget för budgetåret 1987/88 enligt vad som framgår av tabell 9.

Beräkningen av budgetutfallet för innevarande budgetår ger vid handen att budgetunderskottet för budgetåret 1986/87 blir 6,9 miljarder lägre än

vad som beräknades i budgetpropositionen. Nu föruses ett underskott om

ca 33,6 miljarder kr.

Statsinkomsterna nästa budgetår uppskattas nu till 318,1 miljarder kr. Utgifterna exkl. statsskuldsräntor beräknades i budgetpropositionen till 282,8 miljarder. Nu beräknar jag utgifterna till 286,6 miljarder kr. Sammanfattningsvis innebär beräkningarna att budgetunderskottet för budgetåret

1987/88 minskar med 6,4 miljarder kr. till 30,5 miljarder kr., jämfört med beräkningarna i budgetpropositioncen.

Förändringarna av inkomsterna och utgifterna i förslaget till statsbudget för budgetåret 1987/88 sedan budgetpropositionen har jag även låtit sammanställa i en specifikation som bör bifogas till regeringsprotokollet i detta

ärende. (Bil 1.5).

Tabell 9 Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1985/86—1987/88 Miljarder kr.

1985/86 1986/87 Utfall Budget- RRYV Ny bepropo- räkning sitionen

Inkomster 275,1 299,5 304,3 305.1 Utgifter exkl.

Tabell 9 Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetären 1985/86—1987/88 forts. Prop. 1986/87: 150

Miljarder kr.

Utgifter exl.

2¶Extraordinära budgeteffekter

Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls om det redovisade saldot korrigeras för sådana effekter som är av tillfällig art eller hänger samman med ändringar i redovisningsprinciperna. Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post skall betraktas som en reguljär inkomst/utgift eller som en extraordinär effekt. Trots detta anser jag det angeläget att redovisa en beräkning där de extraordinära effekterna exkluderats så statsbudgetens underliggande utveckling klargörs.

På inkomstsidan har exempelvis följande effekter betraktats som extraordinära vid framräkning av det underliggande budgetsatdot: — ändrade uppbördsperioder för inkomstskatt, arbetsgivaravgifter och

andra skatter, vilket medför att den i samband med omläggningen regist-

rerade inkomstströmmen ger en felaktig bild av skatteinkomsterna — vissa engångsvisa skattehöjningar/sänkningar på t.ex. vinster, förmö-

genhet och löner

— tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten — fondupplösningar som tillfälligt ökar statsbudgetens inkomster — utförsäljning av beredskapslager av olja.

På utgiftssidan har bl. a. följande effekter beaktats: — valutaförluster/vinster som uppstår vid amortering av statens utlandslån — rena budgetavlastningar, som att bostadslånegivningen sedan budgetåret 1985/86 inte belastar statsbudgeten — vidare att vissa affärsverk finansierar sina investeringar genom lån på kreditmarknaden eller direkt i riksgäldskontoret i stället för som tidigare

över anslaget på statsbudgeten.

Som exempel på effekter som inte beaktas vid framräkning av den

underliggande budgetutvecklingen kan nämnas delsratt ränteutgifter för

statsskulden periodiseras på olika sätt för olika låneinstrument, dels de särskilda insatser inom arbetsmarknads- och industripolitik som gjorts

med hänsyn till sysselsättningsläget.

Tabell 10 visar statsbudgetens underliggande utvecklingunder perioden 1985/86— Prop. 1986/87: 150 1987/88

3¶Statens lånebehov

Vid en finansiell analys är det av intresse att studera hur likviditeten i ekonomin påverkas av statens inkomster och utgifter. Utgångspunkten vid

en sådan analys är begreppet statens lånebehov, som kan definieras som

statsskuldens transaktionsförändring. Om man utgår ifrån det av RRV redovisade budgetunderskottet krävs en del justeringar för att erhålla statens nettolånebehov. I det följande redovisas kortfattat hur de två begreppen är relaterade till varandra.

I. Det av RRV redovisade budgetunderskottet utgör utgångspunkt för kalkylen.

2. Korrigeringar görs då det förekommer skillnader mellan när transaktioner bokförs 1 myndigheternas redovisning och när de registreras på statsverkets checkräkning. Som exempel kan nämnas regeländringen den I juli 1987 beträffande statens förskottering av kommunernas kostnader för kommunalt bostadstillägg (KBT). Ändringen innebär bl.a. en engångseffekt i form av ett minskat lånebehov för staten i storleksordningen 3,6

miljarder kr. budgetåret 1987/88. Denna engångseffekt kommer dock inte

till uttryck i ett minskat redovisat budgetunderskott.

3. Valutaförluster/-vinster på statliga utlandslån förs enligt nuvarande praxis upp mot statsbudgeten då ett utlandslån förfaller till betalning. Från uppläningssynpunkt innebär dessa kursdifferenser inte någon nettoupplå-

ning när samma belopp som förfaller i utlandstån lånas upp i utlandet. Vidare innebär kursdifferenserna inte nägot Jikviditetsflöde till den inhemska marknaden. Om däremot äterbetalningen av det utländska lånet finansieras inom landet kommer storleken på denna upplåning att bli beroende av eventuella kursdifferenser. Givet att upplåningen sker i riks-

banken medför kursdifferenserna inte heller denna gång något likviditets-

flöde till den inhemska marknaden.

4. Under senarc år har viss kreditgivning lyfts ut ur statsbudgeten och i

stället fått formen av lån från riksgäldskontoret. Denna utlåning innebär ctt

likviditetsflöde till marknaden samtidigt som denna utlåning måste finansieras via statlig uppläning.

5. Den beslutade engångsskatten på försäkringsbolag kommer att, via en

inkomsttitel på statsbudgeten, omedelbart överföras till riksgäldskontoret för avskrivning mot statsskulden. Detta innebär att skatten inte kommer att påverka budgetutfallet, men däremot medföra en indragning av likviditet och en minskning av länebehovet.

6. Genom en saldering av posterna 1—S5 erhälls statens lånebehov. Det bör påpekas att statens lånebehov definierat på detta sätt innehåller 43

transaktioner, som inte påverkar likviditetsläget, eftersom de sker mellan Prop. 1986/87: 150 riksbanken och riksgäldskontoret. Som exempel kan nämnas statens ränte-

utgifter till riksbanken. Då dessa utgifter ökar statsskulden och kräver ökad statlig uppläning inkluderas de dock i statens lånebehov.

Tabell 11 Statens lånebehov (netto) budgetåren 1985/86—1987/8

1985/86 1986/87 1987/88 I. Statens budgetunderskott enligt RRY 46,8 33.0 30.5 2. Diverse korrigeringar för att uppnå

kaässamässighet —3,3 - —3,.h 3. Valutaförluster/vinster på statliga

S. Tillfällig förmögenhetsskatt för

livförsäkringsbolag m. fl. = — 7,5 —7,5 6. Statens lånebehov 37.0 254 21.3

4¶Statens avkastningsränta och statens utlåningsränta

Det ankommer på regeringen att fastställa statens avkastningsränta och statens utlåningsränta. För riksdagens information vill jag anmäla följande.

Statens avkastningsränta och statens utlåningsränta fastställs av rege-

ringen per den 1 juli varje år. Räntesatserna, som budgetåret 1986/87 uppgår till 1296, avses motsvara statens ränta på utnyttjat kapital och

beräknas på tillgångarnas nyanskaffningsvärde. Räntan skall således ge uttryck för statens avkastningskrav eller förräntningskrav.

Statens avkastningsränta och statens utlåningsränta har hittills fastställts till ett genomsnitt av den långa obligationsräntan på prioriterade obliga-

tioner under de tre närmast föregående kalenderåren. En vägning sker av

de olika räntesatsernas inverkan med hänsyn till tiden. Dessutom görs ett tillägg om en kvarts procentenhet för att täcka förvaltningskostnader m. m.

Beräkningsförutsättningarna när det gäller att fastställa statens avkastningsränta och statens utlåningsränta har ändrats eftersom den prioriterade uppläningen upphörde vid utgången av november månad 1986.

Med anledning härav finns det anledning att göra en översyn över

beräkningsprinciperna när det gäller att fastställa statens avkastningsränta

och statens utlåningsränta. Jag avser att i samband med budgetpropositionen 1988 återkomma till riksdagen i denna fråga.

5¶Utnyttjande av finansfullmakten

Regeringen har av riksdagen bemyndigats att. om arbetsmarknadsläget kräver det, för budgetåret 1985/86 besluta om utgifter intill ett sammanlagt belopp av 2500 milj. kr. (prop. 1985/86: 150 bil 1, FiU 30, rskr. 409). I prop.

1985/86:150 redovisades att fullmakten utnyttjats med 187 milj. kr. för

beredskapsarbeten och 173 milj. kr. för investeringar i statliga vägar och 44 järnvägar.

Därutöver utnyttjades finansfullmakten för vissa sysselsättningsskapan- Prop. 1986/87: 150

de åtgärder genom beslut den 15 maj 1986. Besluten avsåg byggande av Bilaga I statliga vägar (50 milj. kr.), investeringar i järnvägens system (80 milj. kr...

och flygplatser m. m. (53 milj. kr.) samt byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde (56,5 milj. kr.) Sammantaget disponerades säledes 599,5 milj. kr. av finansfullmakten under budgetåret 1985/86.

Även för innevarande budgetår har riksdagen bemyndigat regeringen att, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter intill ett

sammanlagt belopp av 2500 milj. kr. (prop. 1985/86: 150 bil 1, FiU 30, rskr 350). Finansfullmakten får användas för att tidigarelägga, utvidga eller påskynda statliga investeringar som normalt finansieras med anslag på

statsbudgeten. Regeringen kan också använda den för bidrag till kommunala projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocenten får därvid fastställas med hänsyn till ändamålet men inte överstiga 75 9c. Vidare

får finansfullmakten användas för bidrag till näringslivet och bostadssek-

torn. I dessa sammanhang får gällande bidragssatser tillfälligt höjas till

högst 75 §c.

Genom beslut den 19 februari 1987 utnyttjades finansfullmakten med 75 milj. kr. för sysselsättningsskapande åtgärder inom arbetsmarknadsdepartementets område. Något ytterligare utnyttjande under innevarande bud-

getår har ej ägt rum.

Vid sidan om finansfullmakten finns ett antal bemyndiganden som regeringen kan använda om det behövs av konjuktur- eller sysselsättningsskäl. Villkoren för hur dessa bemyndiganden får utnyttjas varierar något. Riksdagen har begärt att regeringen skall se över systemet med finansfullmakten och övriga snarlika bemyndiganden. Syftet är att dels begränsa antalet

bemyndiganden, dels fastställa en för finansfullmakten och övriga konjuktur- och arbetsmarknadspolitiskt motiverade bemyndiganden gemensam beloppmässig ram (FiU 1985/86: 30, rskr 358). En sådan översyn pågår. Jag

vill vidare erinra om det förslag till nya riktlinjer för statens lokalförsörj-

ning som regeringen har redovisat i årets budgetproposition (prop.

1986/87: 100 bil. 2 s. 18—25). Förslaget innbär bl.a. att regeringen ges fullmakt att besluta om investeringar inom en ram som riksdagen bestämmer för ett år i taget. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i dessa

frågor.

Av sysselsättningsskäl kan även behov uppstå av att öka den utbildningsvolym som riksdagen anvisat för arbetsmarknadsutbildningen. Vid sådana tillfällen bör arbetsmarknadsmyndigheterna kunna ges möjlighet att med kort varsel planera och upphandla AMU-kurser för dem som drabbas av arbetslöshet. Jag förordar mot denna bakgrund att riksdagen bemyndigar regeringen att utnyttja finansfullmakten även för arbetsmarknadsutbildningen.

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer senarc idag att anmä-

la behovet av arbetsmarknadspolitiska insatser föranledda av den i prop.

1986/87:110 föreslagna handelsblockaden mot Sydafrika och Namibia. Det

är i dagsläget svårt att uppskatta både eventuella behov och storleken på sådana insatser varför denna bedömning måste anstå tills läget bättre kan överblickas. Jag föreslår därför att regeringen inhämtar riksdagens bemyn-

S Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 150

digande att tillfälligtvis få utnyttja finansfullmakten för att täcka det resurs- Prop. 1986/87: 150

tillskott som kan bli nödvändigt. Bilaga 1

Regeringen disponerar för beslut innevarande budgetår, som jag tidigare

nämnt, en finansfullmakt om 2500 milj. kr. För budgetåret 1987/88 förordar jag att en fullmakt begärs med samma belopp.

6¶Statliga garantier

I 1987 års budgetproposition redovisade jag att statens garantiåtaganden per den 1 juli 1987 skulle komma att uppgå till drygt 145,4 miljarder kr.

Regeringen har därefter lagt fram förslag till riksdagen som berör omfattningen av det statliga garantiåtagandet. Förslagen redovisas i tabell 12.

Med dessa förändringar av garantiramarna kommer statens samlade garantiåtagande att uppgå till ca 147,6 miljarder kr. den 1 juli 1987.

Tabell 12 Föreslagna förändringar av ramar för statligt garantiåtagande efter budgetpropositionen 1987 (milj. kr.)

Proposition Garantins Nuvarande Föreslagen Förändring Tidpunkt för

ändamål garantiram garantiram förändring

1986/87: 87 Täcka behov 14.034 14373 + 339 1987-07-01 om stalens av borgensvattenfalls- teckning för verk. lån på kapi-

talmarknaden

till bolag i

vilka Vatten-

fall förval-

tar statens

aktier. 1986/87: 74 Industri 868 0! — 868 1987-07-01 om närings- garantipolitik inför kin. 1990-talet. 1986/87: 98 Statsgaran- 400 : 1000 + 600 1987-07-01 om investe- ti för inves- : ningsgaran- teringar i tier. utlandet. 1986/87: 109 Åtaganden 0 40 + 40 1987-07-01 med förslag i samband till tilläggs- med Tele-Xbudget II till projektet. statsbudgeten för budgetåret 1986/87. 1986/87: 145 Grundfond 15 500 17 500 +2 000 1987-07-01 om ändringar för Konungai lagstift- rikets Sveningen för riges stadsstads- och hypotekslandshypo- kassa. teksinstitutionerna.

! Stödformen industrigarantilån har i prop. 1986/87:74 om näringspolitik inför 1990-talet föreslagits upphöra vid ingången av budgetåret 1987/88.

Förslaget innebär dock ingen förändring i fråga om åtaganden från statens sida som gjorts eller görs innan stödformen upphör.

Prop. 1986/87: 150

7¶Årsbokslut för stateii 1985/86

Bilaga I Riksrevisionsverket (RRV) har överlämnat Årsbokslut för staten budgetåret 1985/86. Detta årsbokslut omfattar statliga myndigheter inklusive affärsverken samt riskgäldskontoret och övriga myndigheter under riksdagen. Riksbanken som tillhör den senare kategorin ingår dock endast med riksbankens grundfond på 1 miljard kr i årsbokslutet. Enligt riksdagens beslut upptogs riksbankens grundfond den 1 juli 1938 till redovisning bland statens kapitaltillgångar. I övrigt ligger riksbankens tillgångar helt vid sidan av den statliga redovisningen. Riksbankens eget kapital uppgick vid utgången av år 1985 ull 24 miljarder kr.

7.1¶Balansräkning med noter

Balansräkningen i årsbokslutet bygger på de tillgångar och skulder som redovisas i ovannämnda myndigheters bokslut. I dessa bokslut tas i regel anläggningstillgångarna upp till anskaffningsvärden minskade med avskrivningar. Balansräkningen återges i något förkortad form i tabell 13.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1

Tabell 13 Balansräkning för staten Miljarder kr.

Bokförda värden Beräknad nukostnad!

1986-06-30 1985-06-30 1986-06-30 1985-06-30

TILLGÅNGAR

Materiella tillgångar

Finansiella tillgångar

SKULDER OCH KAPITAL

Statsskulden"

Övriga skulder

Verkskapital

Konsoliserande avsättningar i

Statens nettoförmögenhet

Ansvursförbindelser

Gjorda garantiutfästelser 133,5 1284

Övriga statliga skuldförbindelser redovisade inom linjen hos

riksgäldskontoret 3. in to ID

I Nukostnad definieras som en tillgångs nyanskaffningsvärde minskat med avskrivningar grundade på detta värde.

> Värdet på de statliga vägarna har beräknats med investeringarna i vägnätet under den senaste 40-årsperioden som underlag. Som investering har räknats utfallet på anslagen för byggande av statliga vägar. Till detta

värde har lagts 109: av anslagen till drift av statliga vägar. Erfarenhetsmässigt bedöms nämligen en så stor andel av anslaget utgöra värdehöjande förbättringsarbeten. De sålunda beräknade investeringsbeloppen har

1 årsbokslutet redovisas också tillgångarna upptagna till beräknade nu- Prop. 1986/87: 150 kostnader. I beloppen för nukostnad ingär såväl de bokförda tillgängarnas Bilaga I nukostnad som värdet av vissa icke redovisade tillgångar. Kravet på

tillgångsredovisning inom staten är begränsat på så sätt att i princip endast sådana tillgångar som ger en finansiell avkastning behöver bokföras. En betydande del medel från statsbudgeten och från andra finansieringskällor har därutöver använts till uppbyggnad av tillgångar som nyttjas i myndig-

heternas verksamhet men som inte åsatts något redovisat värde. För att få uppgift dels om värdet av dessa oredovisade tillgångar och dels om redan

bokförda tillgångars nukostnad, har förfrågningar sänts ut till ett stort antal myndigheter. Uppgifter som kommit in från myndigheterna har bearbetats

och sammanställts i kolumnen för nukostnad i balansräkningen. Uppgifter från några större myndigheter saknas. Bl.a har underlag för beräkning av kapitalvärdet för tillgångar som används inom försvaret — flygplan, fordon och annan krigsmateriel — inte kunnat erhållas. Värdet av museisamlingar,

bibliotek m. m. ligger också utanför redovisningen. Den största tillkommande posten bland nukostnaderna är värdet av det statliga vägnätet, som här beräknats och tagits in i balansräkningen.

Beräknad till nukostnad uppgår statens nettoförmögenhet till

— 239,7 miljarder kr, medan den bokförda nettoförmögenheten är

— 389,8 miljarder kr.

7.2¶Kommentarer till balansräkningen

7.2.1 Statens nettoförmögenhet

Enligt balansräkningen minskade statens bokförda nettoförmögenhet un-

der budgetåret med 47 miljarder kr och uppgick vid årets slut till — 398,8

omräknats till nukostnad med ledning av vägverkets vägkostnadsindex. Det erhållna bruttobeloppet har sedan reducerats med avskrivningar (avskrivningstid 40 år). Anskaffningsvärdet för vägarna minskat med avskrivningar uppgår till 26,1 miljarder kr. Vägarnas beräknade nukostnad är lägre än föregående år på grund av att vägkostnadsindex sjunkit med 0,5 ££ under 1985/86. > Aktierna är upptagna till sina anskaffningsvärden. + Därav lånefordringar 121,8 miljarder kr. Lånefordringarna har tagits upp till sina nominella belopp. Hänsyn har alltså inte tagits till osäkra fordringar som ingår i summan. Lånefordran har minskat jämfört med 1984/85. Detta förklaras av att nya bostadslån fr. o. m. 1985/86 finansieras och redovisas av Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag SBAB. Utestående bostadslån hos SBAB uppeår till 7,5 miljarder kr. " Från statsskulden enligt riksgäldskontorets redovisning avgår skulder inom staten. I nukostnadskolumnen har statsskulden omvärderats enligt balansdagens valutakurser. " Enligt de regler som tidigare gälide för flertalet affärsverk skulle återanskaffningen av anläggningstillgångar finansieras med avskrivningsmedel. Reglerna var så utformade att avskrivningsmedlen skulle täcka även det ökande behov av kapital för återanskaffning som uppstod vid inflation. Om inga expansionsinvesteringar gjordes innebar detta i princip att det av staten tillskjutna kapitalets nominella värde förblev oförändrat med det successivt ökande värdet av anläggningstillgångarna finansierades med driftmedel. Under 1985/86 tillämpades denna princip endast för Vattenfall. De avsättningar som tidigare gjorts vid andra affärsverk kvarstår dock i redovisningen. Vid sammanställningen av balansräkningen för staten har det kapital som tillskjutits från staten förts till den i balansräkningen redovisade nettoförmögenheten under det att kapital som tillförts från statens driftintäkter redovisas som en särskild post i balansräkningen. Uppskrivningar av statskapitalets värde har hänförts till nettoförmögenheten.

När tillgångarna och skulderna omvärderas till nukostnad (vad avser skulder enbart statsskulden som omvärderats till balansdagens valutakurser) måste även kapitalkostnaderna omvärderas, 7 Med statsbudgetens nettounderskott avses budgetunderskott (46,8 miljarder kr.) korrigerat för vissa finansiella transaktioner avseende främst den statliga utlåningen samt för investeringstransaktioner som påverkat balansräkningens tillgångsposter.

miljarder kr. Minskningen har till övervägande del orsakats av statsbudge- Prop. 1986/87: 150 tens nettounderskott 47,6 miljarer kr., dvs. budgetunderskottet 46,8 miljar- Bilaga I

der kr korrigerat för sådana finansiella transaktioner och investeringstrans-

aktioner som påverkat tillgångsposter i balansräkningen.

Den negativa förmögenheten består i stort sett av ackumulerade nettounderskott i statsbudgeten. En betydande del av statsbudgetmedlen har dock använts till investeringar som ej tillgångsredovisats. Så har t ex under den senaste 6-årsperioden 37,5 miljarder kr., gått till investeringar i försvarets kapitalobiekt och 13,6 miljarder kr. investerats i vägar. Medel som satsats på högre utbildning och forskning kan ses som en investering i

immatriella tillgångar. Under tiden 1980/81—1985/86 har 40,5 miljarder kr. gålt till detta ändamål.

Det bokförda värdet av statens nettoförmögenhet kan följas bakåt i tiden eftersom det nuvarande redovisningssättet i detta avseende i stor utsträck-

ning överensstämmer med det tidigare. Se diagram 1. Av diagrammet framgår att nettoförmögenheten var positiv fram till slutet av 1970-talet för

att därefter bli negativ och snabbt fallande.

Diagram I Utvecklingen av statens bokförda nettoförmögenhet under 15 år Miljarder kr.

+50

-50

-100 DN

N

180 N

-200 N

—250 N

-300 -350 -400

År 1972 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86

7.2.2 Utveckling av grupper av balansposter under 6 år

I diagram 2 har balansräkningens poster sammanförts i grupper. Diagram-

met visar hur dessa grupper av balansposter har förändrats under det

senaste sex åren.

Diagram 2 Schematisk översikt över grupper av balansposter i balansräkningar för Prop. 1986/87: 150 åren 1980/81—1985/86. Bokförda värden. Miljarder kr.

Bilaga 1

Indelning av staplarna:

"Rörelsekapital") Avsattningar 658

Anlaggn.tillg. Uvr. långfr. 22 59

-materiella lån

Anlaggn.tillg g . . KÄR ” ro

-finansiella Statsskulden 31 56 590

Ackumulerat 92 HH

underskott k 530 | 148

22 | 50 55

84 =sdt 149

20 1] 49

L 475

81 3 138

3 390

261 400

201 ag

72 128 343

290 317

21 287

47 1lan

248 224

1980/81 1981/82 1982/83 1983/84 1984/85 1985/86

7.2.3¶Statsskuldens relation till anläggningstillgångar, rörelsekapital och ackumulerade underskott

I statlig verksamhet finns det i en helt annan utsträckning än i privat

verksamhet samband mellan finansieringskällor och vissa grupper av balansposter. I tabell 14 har en ungefärlig bedömning gjorts av hur statsskul-

den fördelar sig på rörelsekapital'), anläggningstillgångar och ackumulera-

de underskott.

Tabell 14 Andel av statsskulden

1980/81 1981/82 1982/83 1983/84 1984/85 1985/86

Rörelsekapital 59 4 3 37 450 200

Anläggningstillgångar 55 4890 4276 38 359 33 & Ackumulerat underskott 4096 48 Sa SSG 59 ta 6197 659.

! Med ”rörelsekapital” avses varulager och kortfristiga finansiella tillgångar minskat med kortfristiga skulder.

myndigheterna utnyttjas till övervägande del i verksamheter som ger en = Bilaga I

finansiell avkastning. Statsskulden motsvarades budgetåret 1980/81 till 55 96 av sädana bokförda anläggningstillgångar. Över åren har statsskulden i allt större utsträckning tagits i anspråk för de ackumulerade underskotten och budgetåret 1985/86 hade andelen anläggningstillgångar sjunkit till 33 Z.

Beräkningen är baserad på antaganden att balansposterna Skulder för

speciella ändamål och Övrigt under Verkskapital främst finansierar rörelsekapital samt att långfristiga skulder i övrigt, donationskapital och affärsverkens konsoliderade avsättningar främst finansierar anläggningstil-

gångar. Sjukförsäkringsfonden slutligen har bidragit till att täcka de acku-

mulerade underskotten.

7.3¶Förmögenhetsredovisning i övriga delar av den offentliga sektorn.

Vid bedömning av statens förmögenhet finns skäl att beakta att staten utgör endast en del av den offentliga sektorn, till vilken brukar räknas även kommunerna och soctalförsäkringssektorn.

Årsredovisningarna från kommunerna och olika delar inom socialförsäkringssektorn avser kalenderår och är därför inte helt jämförbara med

årsbokslutet för staten som avser det statliga budgetåret. De ger dock en

viss uppfattning om utvecklingen.

Inom socialförsäkringssektorn ökade under kalenderåret 1985 AP-fon-

dens egna kapital med 21,1 miljarder kr. till 266,4 miljarder kr. (därav löntagarfonderna 2,9 miljarder kr). Ca 2992 av fondernas tillgångar utgörs av lån till staten och ca 5 20 av lån till kommunerna. De erkända arbetslöshetskassornas egna kapital ökade med 200 milj. kr. under 1985 och uppgick vid slutet av året till 1,9 miljarder kr.

Under samma period ökade den kommunala sektorns egna kapital med

6,7 miljarder kr. till 170,3 miljarder kr. samtidigt som de långfristiga skul-

derna endast ökade med 1,6 miljarder kr. Investeringar, verksamhetskost-

nader och transfereringar inom denna sektor har alltså — med bevarad hög

likviditet — till övervägande del kunnat finansieras genom skatter, avgifter och statliga bidrag.

En väsentlig kapitaluppbyggnad har således skett i andra delar av den

offentliga sektorn genom skatte- och avgiftsuttag, medan staten till betydande del finansierat verksamheten genom upplåning. Detta återspeglas i den negativa statliga nettoförmögenheten.

Nedanstående tabell ger en översikt över statens, kommunernas. AP-

fondens och de erkända arbetslöshetskassornas ställning vid utgången av respektive räkenskapsår.

De erkända arbets-

löshetskassorna 2,2 0,3 1,9

8¶Kompensation för lönekostnader

Den begränsning för utgiftsökningarna till följd av statliga löneavtal som

jag tidigare föreslagit (p. 5 Budgetpolitiken) får återverkan på grunderna

för beräkningen av anslag och taxor.

För förvaltningsanslag tas hänsyn till nya löneavtal dels vid beräkningen av anslagsmedel i budgetpropositionen, dels under löpande budgetår.

Vid beräkningen av anslag i budgetpropositionen omräknas lönemedlen

med de avtalsenliga löneökningar som inträffat sedan närmast föregående

budgetarbete. Hittills har lönehöjningarna beaktats fullt ut vid löneomräkningen. Därefter prövas frågorna om tillämpning av huvudförslaget, reformer och särskilda besparingar.

Under löpande budgetår medges myndigheter med högstsatta lönemedel att enligt en särskild förordning överskrida förvalningsanslag med faktiska

lönemerutgifter till följd av avtal som inte beaktats vid anslagsberäkning-

en. För myndigheter med reservationsanslag eller obetecknade anslag

fattar regeringen beslut om kompensation i särskild ordning.

Anslagen inom utgiftsramen för det militära försvaret omräknas inför

budgetprogpositionen på motsvarande sätt som för förvaltningsanslag. Merkostnaden under löpande budgetår täcks från ett anslag för prissteg-

ring under fjärde huvudtiteln.

Gränsen för kompensation kan sättas inom ramen för nuvarande anslagsteknik. Beräkningen av anslagsmedel och kompensation under löpande budgetår baseras som hittills på myndighetsvisa löneökningstal. Om den genomsnittliga löneökningen överstiger den fastställda ramen görs dock en reduktion i motsvarande mån. Reduktion kommer först att ske

under löpande budgetår och därefter vid kommande beräkning av löneme-

del i budgetpropositionen.

Vissa bidragsanslag räknas på motsvarande sätt upp med hänsyn till löneavtalen. Det gäller 1 första hand statsbidragen till den kommunala undervisningen i grundskola och gymnasium. Löneökningar utöver den av regeringen angivna ramen bör inte kompenseras. Detta bör beaktas vid

beräkningen av statsbidragen. Även för övriga statsbidrag bör en motsva-

rande begränsning av uppräkningar ske.

Som framgått av vad jag tidigare idag har anfört har de statliga löneavtalen stor betydelse för utvecklingen av taxor och avgifter inom betydande områden. Taxorna och avgifterna fastställs av regeringen, av myndigheten i samråd med riksrevisionsverket (RRV) eller helt av myndigheten själv.

En begränsning av i vilken utsträckning löneavtal får ligga till grund för Prop. 1986/87: 150 höjningar av taxor och avgifter förutsätter antingen att de fastställs av Bilaga ! regeringen eller efter ett obligatoriskt samräd med riksrevisionsverket.

Taxor som inte rör affärsverken fastställs i samråd med RRV. En begrän-

sad uppräkning av dessa taxor kan därför ske genom direkuv till de statliga myndigheterna och RRV.

Statliga och offentligrättsliga avgifter, t.ex. olika stämpelavgifter, inlevereras i regel till inkomsttitel på statsbudgeten. Avgifternas storlek påverkar inte omfattningen av verksamheten i de myndigheter som admi-

en begränsning av genomslaget för löneökningar föranleda en begränsad kompensation av förvaltningsanslagen för dessa myndigheter.

En begränsad kompensation för lönehöjningar kan leda till övertalig personal som föranleder en tillämpning av trygghetsavtalen. Eftersom

avtalen ålägger arbetsgivaren att vidta åtgärder under en 9 månadersperiod utöver uppsägningstiden finns det risk för anslagsöverskridanden. Regeringen bör på sedvanligt sätt kunna täcka sådana merkostnader.

9¶Sjuk och föräldrapenning vid arbetsgivarinträde

För arbetstagare med statligt reglerade tjänster gäller s. k. arbetsgivarinträde. Det innebär att den anställde i stället för sjukpenning och föräldrapenning uppbär lön från arbetsgivaren. Arbetsgivarinträdet är reglerat i kollektivavtal. .

I förordningen (1984: 1014, ändrad senast 1985: 958) om myndigheternas uppgiftsskyldighet till de allmänna försäkringskassorna, m.m. regleras ersättningen från försäkringskassorna vid arbetsgivarinträde. För affärsverk, exportkreditnämnden och stiftsnämnderna utbetalas ersättningen till resp. myndighet. För övriga myndigheter tillgodoförs statsverket ersättning via riksförsäkringsverket. Med hänsyn till detta betalar dessa myndigheter en lägre ersättning för arbetsgivaravgifter. Arbetsgivaravgifterna motsvaras av ett s.k. lönekostnadspålägg som f.n. uppgår till 39 92 av utbetalad lön.

Är 1985 genomfördes en förenklad administration vid korta sjukfall för

de arbetstagare som omfattas av arbetsgivarinträde. Denna ordning med-

för betydande administrativa fördelar. Systemet med arbetsgivarinträde innebär emellertid också vissa nackdelar, eftersom förvaltningsmyndighe-

terna genom det lägre lönekostnadspålägget endast kompenseras för en

genomsnittlig frånvaro. Problem har uppstått vid myndigheter med tempo-

rärt hög frånvaro, t. ex. i samband med barnledighet. Det har främst gällt

små myndigheter och forskningsprojekt. Problem kan också uppstå om

frånvarofrekvensen för vissa personalkategorier, t.ex. lokalvårdare, är

hög. Eftersom privata städföretag inte belastas med de faktiska kostnader-

na för frånvaron utan med socialförsäkringsavgifterna försvåras statens

möjligheter att bedriva lokalvård i konkurrens med de privata företagen. Ett sätt att undvika dessa olägenheter kan vara att vid arbetsgivarinträde återföra ersättningen från försäkringskassorna till förvaltningsmyndighe-

terna, på motsvarande sätt som för affärsverken m. fl. Det skulle underlät- Prop. 1986/87: 150 ta myndigheternas planering eftersom verksamheten blir mindre känslig Bilaga I

för förändringar i frånvaron. Dessutom undviks riskerna för att kvinnor i

fertil ålder diskrimineras på grund av att frånvaron kan bli hög i samband med barns födelse. Förändringen skulle innebära att förvaltningsmyndig-

heterna kan utnyttja fördelarna av det allmänna försäkringssystemet på samma sätt som andra arbetsgivare. Därigenom förbättras möjligheterna

att bedriva bl. a. statlig lokalvård i konkurrens med privata företag på lika

villkor. Det ankommer sedan på myndigheterna och de avtalsslutande

parterna att vidta de ytterligare åtgärder som bedöms erforderliga för att skapa konkurrensneutralitet mellan lokalvård i statlig resp. privat regi. En

ordning där förvaltningsmyndigheterna uppbär ersättning från försäkringskassorna förutsätter en höjning av lönckostnadspålägget, inom ramen för oförändrade anslag. Om utbetalning av sjuk- och föräldrapenningen till myndigheterna motsvaras av ett ökat lönekostnadspålägg är förändringen

neutral i förhållande till statsbudgeten.

Möjligheterna att vidta en sådan förändring behöver emellertid beredas ytterligare. Bl.a. måste de närmare ekonomiska konsekvenserna av en

sådan förändring klarläggas. Med hänsyn till problemen med främst lokalvärden bör dock en ev. ändring genomföras så snabbt som möjligt. Det

ankommer på regeringen att besluta om förändringar i förordningarna som

reglerar lönekostnadspåläggets storlek, utbetalningen av sjuk- och föräldrapenning vid arbetsgivarinträde m. m. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen i denna fråga. Riksdagen bör dock få tillfälle att ta del av det

jag nu har anfört.

10¶Finansieringen av ökade lönekostnader i samband med mindre omorganisationer av statliga myndigheter

För organisationsförändringar inom en myndighet kan statens arbetsgivarverk, utan förbehåll om regeringens godkännande. träffa avtal med huvudorganisationerna om en kostnadsram för lokala lönehöjningar. Detta regleras f.n. i 17 §2 st. i det allmänna tjänsteförteckningsavtalet (ATF). Sådana

avtal föregås regelmässigt av en framställning från myndigheten till arbetsgivarverket. Enligt hittillsvarande praxis har dessa avtal legat till grund för

medelstilldelningen till myndigheterna.

Utgångspunkten för sådana organisationsförändringar bör vara att effektiviteten ökar. Enligt min mening är det därför nödvändigt att myndigheterna vid egna omorganisationer gör en avvägning mellan befintliga resurser och eventuella lönenivåförändringar. En budgetmässig kompensation för

nämnda avtal kan leda till att denna avvägning inte kommer till stånd. Avtal om ramar för lokala förhandlingar i samband med organisations-

ningen till myndigheterna. Denna ordning bör gälla för avtal som träffas fr.o.m. den I januari 1988. Det bör ankomma på regeringen att för budget-

året 1987/88 besluta att inte lägga dessa avtal till grund för medelstilldel- Prop. 1986/87: 150

ningen. Bilaga 1

Hemställan

Föredragandena hemställer, mot bakgrund av vad som anförts, att rege-

ringen

deis töreslår riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken som har förordats i det föregående,

2. godkänna de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen som har förordats i det föregående.

3. godkänna beräkningen av statsbudgetens inkomster för budget-

äret 1987/88,

4. godkänna beräkningen av förändringar i anslagsbehållningar

för budgetåret 1987/88,

5. bemyndiga regeringen att disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret för myndigheternas uppdragsverksamhet, uppgående till

360 000 000 kr.,

6. godkänna beräkningen av förändringar i dispositionen av rörli-

ga krediter för budgetåret 1987/88,

7. godkänna beräkningen av Beräknat tillkommande utgiftsbe-

hov, netto för budgetåret 1987/88, 8. anta förslaget till Räntor på statsskulden, m.m för budgetåret 1987/88, 9. till Räntor på statsskulden m.m för budgetåret 1987/88 anvisa

ett förslagsanslag av 62 000 000 000 kr.,

10. med ändring av tidigare förslag till Bidrag till kommunerna

med anledning av avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen för budgetåret 1987/88 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av I 391000 000 kr.,

11. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1987/88, om arbetsmarknadsläget kräver det, utnyttja finansfullmakten även för arbets-

marknadsutbildning samt för arbetsmarknadsåtgärder som kan bli

nödvändiga med anledning av handelsblockaden mot Sydafrika och Namibia,

12. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1987/88. om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp av 2500 000 000 kr..

13. till Bidrag till driften av grundskolor för budgetåret 1987/88 under åttonde huvudtiteln utöver i prop. 1986/87: 100 bil. 10 föreslaget förslagsanslag anvisat ytterligare 1000 000 000 kr. ,

14. till Bidrag till arbetslöshetsersättningen och utbildningsbid-

rag för budgetåret 1987/88 under tionde huvudtiteln utöver i prop. 1986/87: 100 bil. 12 föreslaget förslagsanslag anvisa ytterligare

200 000 000 kr.,

15. till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för budget-

året 1987/88 under sjunde huvudtiteln utöver i prop. 1986/87:100 Prop. 1986/87: 150 bil. 9 föreslaget förslagsanslag anvisa ytterligare 150 000 000 kr. Bilaga I

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragandena har

anfört om 16. statens avkastningsränta och statens uteläneränta. 17. utnyttjandet av finansfullmakten, 18. statliga kreditgarantier, 19. sjuk- och föräldrapenning vid arbetsgivarinträde, 20. finansieringen av ökade lönekostnader i samband med mindre omorganisationer av statliga myndigheter.

Innehållsförteckning BP [286/87: 150

ilaga

Finansplanen I Den ekonomisk-politiska strategin sssosoossssssssosssssss ser ra 1 1.1 Den tredje vägens ekonomiska politik ..ssssosssosss isso resa 1 1.2 Inflationsbekämpningen Lossoossserssssssssosss oss ss sees 2 1.3 Åtgärder seder ere rer re rer rer a rer rr rer rr sr rss rr r rss ses es 4 2 Ekonomiska utsikter 1987 ooosooossssssssasssssorssss ses sor ee 7 2.1 Den internationella utvecklingen «...sssososssssssssssr esse 7 2.2 Den svenska ekOnOMiN sosoosooesererersees ss ses s ss ess saa 9

3¶Läångtidsutredningen 1987 osoooosssseserreessssssssss sis sssna 14

4 Den ekonomiska politikens inriktning —sooososssssssoss rss s srt 16 4.1 Finanspolitikens inriktning -ssosssssssssssesesss rss er sota 16 4.2 Penningpolitiken sssoooossssseresrrrrsrsrsssss ses sees ss sas 18 4.3 Pris- och lönebildningef sososoossssseseeesssss ess ess esse 19

4.4¶Arbetsmarknadspolitik oossosossossssesssssssssesss ss rena 23

5¶Budgetpolitiken sosossessesrasserrserrererer ere ss ess ses sera 25

5.1¶Budgetåret 1986/87 sooossosoressssrrrrss er ssss ser ses sees 25

5.2 Budgetåret 1987/88 sosoosssosssesesrsresese ses ssss ess sense sea 26 5.3 Finansieringen av statens lånebehOV s.ssoossososssssess ess 28 5.4 Långtidsbudgeten ssoooosssssesserrreresssses ss ss esse sta 29

Hemställan Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget Bilaga I Bilaga 1.2 Långtidsbudget

Bilaga 1.3 Utdrag ur riksrevisionsverkets inkomstberäkning

Bilaga 1.4 Beräkningar från anslaget räntor på statsskulden m. m.

Bilaga 1.5 Reviderat förslag till statsbudget för budgetåret 1987/88 5

Tabellförteckning

Finansplanen

I Försörjningsbalans 1985—1987 oosoosoesserssssssa rss ser s es 10

2¶Bytesbalans 1984—1987 —osoosossrsee reser rer es reser s rr rerna 12

3¶Budgetsaldot för budgetåret 1986/87 sososssssosssersssise rr ea 26

4¶Statsbudgeten för budgetåret 1987/88 =ssosossssssserso rise sees 27

6 Finansiering av statens lånebehov 1985-1987 = ssosossoso...0... 29

7¶Långtidsbudgeten för perioden 1987/88-1991/92 sissi... sons 29

Statsbudgeten och särskilda frågor I Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster bud-

getåret 1980/87 mosososeseeeererrerrrrree reser s ere rss see era 35

2¶Statsutgifterna budgetåret 1986/87 sissosssesessssrrsss rss sa 36

3¶Räntor på statsskulden budgetåret 1986/87 sssssssssssessise ra 36

4¶Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1985/86 och

198087 ooeeererer ere reser ra rer rer rre rer e sr rr rss res ss ss ss 36

5 Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster bud-

getåret 1987/88 mosooososerserrerrerrreereer sees sees rer er ra 38

6 Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster 1987/88 Llooooooseeerereererrerrer rr er rr rr r ers es resa 39

7¶Räntor på statsskulden budgetåret 1987/88 sososossssssss ss sera 40

8 Statsutgifterna för budgetåret 1987/88 sssososssssssssssons nera 41 9 Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1985/86—

1987/88 oooeoererereerrere rear reser ere ters rear ere rasister era 41.42

10 Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1985/86—-1987/88 ... 43

12 Föreslagna förändringar av ramar för statligt garantiåtagande ef-

ter budgetproposilionen 1987 sossoosssesesrerereresess rss ses e ras 46

13 Balansräkning för Stäfef sososossssoserrsereers rer rss esse sansa 48 14 Andel av statsskuldef sooooooooessesererrererer rer rss senta 51 15 Offentliga sektorns finansiella ställning vid utgången av 1985 ... 53

Diagramförteckning

Finansplanen I Timlön i industrin, Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland ... 13

3 Budgetsaldo budgetåren 1986/87—1991/92 sossssssssssssso sons n. 30

Statsbudgeten och särskilda frågor

I Utvecklingen av statens bokförda nettoförmögenhet under 15 år .. 50 2 Schematisk översikt över grupper av balansposter i balansräkning-

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 .

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 1987

Prop. 1986/87: 150

Reviderad nationalbudget

Bilaga 1.1

för 1987

Förord

Den reviderade nationalbudget för 1987 (RNB87), som härmed läggs fram, beskriver den internationella och svenska ekonomins utveckling och inne-

håller en prognos för 1987.

Nationalbudgeten bygger på material från fackdepartement och olika verk och institutioner. För bedömning av den internationella utvecklingen

har material erhållits från bl. a. OECD. I mars redovisade statistiska cen-

tralbyrån nationalräkenskaper för åren fram t. o.m. 1986, och konjunkturinstitutet offentliggjorde samma månad en prognos för innevarande år. Detta material utgör det huvudsakliga underlaget för den reviderade nationalbudgeten. Utredningsrädet har hörts, men dess ledamöter bär inte något ansvar för de bedömningar. som görs i nationalbudgeten.

Arbetet med den reviderade nationalbudgeten har letts av statssekrete-

raren Erik Åsbrink och departementsrådet Svante Öberg. Kalkylerna av-

slutades den 22 april 1987.

I Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 150

I Sammanfattning Prop. 1986/87: 150

Bilaga 1.1

Utvecklingen 1986 Tillväxten i den svenska ekonomin blev enligt de preliminära nationalrä-

kenskaperna för 1986 svag. BNP ökade med endast 1,3 96, trots att den

privata konsumtionen steg kraftigt, och även den offentliga konsumtionen

ökade relativt starkt. BNP-tillväxten drogs ned av en sannolikt tillfällig

försvagning av investeringsaktiviteten. av en svag nettoexport och av en betydande lageravveckling.

I flera andra avseenden utvecklades dock den svenska ekonomin gynnsamt 1986. Läget på arbetsmarknaden fortsatte att förbättras. Sysselsättningen ökade med ca 30 000 personer, och arbetslösheten minskade något. Trots att timlönerna steg med hela 81/22 1986. dämpades inflationen påtagligt till följd av fallande oljepriser och räntor. Konsumentpriserna

steg med bara drygt 3 22 under loppet av 1986. Bytesbalansen förbättrades

kraftigt. främst till följd av fallande oljepriser, och uppvisade ett överskott

på ca 7 miljarder kr. 1986.

De preliminära nationalräkenskaperna uppvisar en I några avseenden mindre fördelaktig bild av den svenska ekonomin 1986 än de uppskattning-

ar, som redovisades i den preliminära nationalbudgeten. BNP-tillväxten

blev svagare, konsumtionen (både den privata och den offentliga) ökade

mer, och kapitalbildningen (såväl bruttoinvesteringarna och lagerinvesteringarna som nettoexporten) blev mindre än beräknat. Skillnaderna skall

emellertid inte överdrivas. De är i allmänhet små och delvis beroende på statistiska redovisningsprinciper och tillfälligheter. De nationalräkenskaper, som redovisats, är dessutom preliminära och kommer att revideras till hösten, när informationsunderlaget är bättre. När det gäller industrins produktivitet och sysselsättning, har redan ett fel upptäckts och rättats till. Produktiviteten i industrin steg med 1,5 2 1986. istället för att den. enligt vad som först redovisades, skulle ha fallit med 2 96.

Nva förutsättningar för 1987 Den internationella tillväxten blev betydligt svagare 1986, än vad som förväntades efter oljeprisernas fall för ett år sedan. BNP-tillväxten i

OECD-området stannade vid 2,5 Zz 1986. Även för 1987 revideras nu prognoserna ned jämfört med förväntningarna i den preliminära nationalbudgeten. Särskilt gäller det Förbundsrepubliken Tyskland och Japan, där tillväxten dämpas av den appreciering, som skett av dessa länders valutor.

BNP i OECD-området väntas öka med bara 2 1/46 1987. Arbetslösheten

väntas ligga kvar på en hög nivå, och inflationen på en låg nivå, se tabell

1: 1.

Oljepriserna steg omkring årsskiftet från ca 15 till ca 18 dollar per fat. De

förutsätts ligga kvar på den nivån under återstoden av året. Höjningen av oljepriset innebär i sig en försvagning av bytesbalansen med ca 3 miljarder kr. Försvagningen motverkas emellertid dels av att dollarn sjunkit från 6,97 kr. i mitten av december till 6,32 kr. i mitten av april (och antas ligga

kvar på den nivån året ut), dels av att försvarsuppgörelsen i riksdagen ta

Konsumenpriser i OECD (KPI

minskat kraven på beredskapslagring,. vilket kommer att leda till lagerav-

veckling och minskad oljeimport. Nettoimporten av råolja och petrole-

umprodukter 1987 beräknas nu bli ca I miljard kr. mindre än enligt bedöm-

ningen i den preliminära nationalbudgeten. De åtgärder, som föreslås i kompletteringspropositionen, påverkar inte i

någon större utsträckning prognoserna för 1987. Orsaken är, att åtgärderna

avser budgetåret 1987/88 och får effekter huvudsakligen på utvecklingen

1988. De arbetsmarknadspolitiska insatserna torde dock ha en dämpande

effekt på arbetslösheten även under senare delen av 1987. Finanspolitiken beräknas sammantaget ha en återhållande inverkan på samhällsekonomin 1987.

Statistiken över lönerna 1986 påvisar en betydligt större löneökning än tidigare beräknat. Löneglidningen översteg de nivåer, som förutsattes i

löneavtalen för 1986 och 1987, vilket medför en viss avräkning från den avtalsmässiga löneökningen 1987. Å andra sidan finns det anledning att

räkna upp löneglidningen något även 1987. Sammantaget medför det att förutsättningarna, när det gäller löneutvecklingen 1987, nu är desamma som i den preliminära nationalbudgeten. Timlönerna beräknas i genomsnitt

öka med 5,3 %& 1987.

I den preliminära nationalbudgeten beräknades konsumentpriserna stiga med 4,0 76 under 1987. Sedan dess har förutsättningarna för prisutvecklingen ändrats i flera avseenden. Oljepriserna har stigit. Det nya jordbruksavtalet innebär något större prisgenomslag den I juli än tidigare beräknat. I försvarsuppgörelsen och kompletteringspropositionen ingår vissa skattehöjningar den 1 juli. Dessa prisuppdrivande faktorer motverkas dock av,

att regeringen har beslutat om allmänt prisstopp med verkan från slutet av

Januari. Prisstoppet förutsätts efter hand ersättas med någon form av prisövervakning. T.o.m. mars i år har prisökningarna varit lägre än enligt vad som beräknades i den preliminära nationalbudgeten. Prognosen för

prisökningen under loppet av 1987 är mot denna bakgrund alltjämt 4. Under slutet av 1986 och fram t.o.m. mitten av mars i år steg den svenska räntenivån. Räntan på 3-månaders statsskuldväxlar steg från

8.57 i oktober 1986 till 1192 i mitten av mars 1987. Den långa räntan steg dock mindre, och diskontot har inte ändrats sedan i september 1986. Efter

ett stabilt valutainflöde sedan slutet av januari och en förstärkning av den svenska kronan gick räntan på statsskuldväxlar ned till 9,5 % i mitten av april. I föreliggande prognos antas räntan ligga kvar på den nivån resten av

året, vilket innebär dels en lägre genomsnittlig räntenivå 1987 än under 3

Tabelt 1:2 Försörjningsbalans Prop. 1986/87: 150

Miljarder Procentuell volymförändring Bilaga 1.1

kr. 1986

1985 1986 1987

! Förändring i procent av föregående års BNP

1986, dels en marginell upprevidering av ränteantagandet för 1987 i förhållande till vad som förutsattes i den preliminära nationalbudgeten.

Försörjningsbalans

Den privata konsumtionen har ökat starkt de två senaste åren, och expansionen förutses fortsätta 1987, se tabell 1:2. Konsumtionsökningen har flera orsaker. Den viktigaste är realinkomsternas utveckling. Efter en negativ inkomstutveckling i början av 1980-talet har hushållens realt dispo-

nibla inkomster stigit kraftigt sedan 1983.

Den privata konsumtionen har emellertid sedan 1980 ökat i genomsnitt

ca I procentenhet mer per år än hushållens disponibla inkomster. Trots att hushållens sparkvot därigenom har fallit från +5 96 1980 till -1 90 1986, har hushållens finansiella tillgångar som andel av den disponibla inkomsten

stigit under samma period. En viktig förklaring till detta är värdestegringen på hushållens aktieinnehav och de under 1986 ökade lånemöjligheterna.

Även hushållens reala tillgångar i form av lägenheter och fastigheter har de

senaste åren stigit i värde. Denna förmögenhetsuppbyggnad torde ha bi-

dragit till den kraftiga konsumtionsökningen.

För 1987 förutses en fortsatt ökning av disponibelinkomsterna med drygt

296, Statistiken över detaljhandeins försäljning och antalet nyregistrerade

bilar visar en fortsatt relativt stark konsumtionsökning under årets första

månader. Den privata konsumtionen beräknas öka med ca 39P 1987. Hushållens sparkvot väntas därmed fortsätta minska något. Tillväxttakten i den offentliga konsumtionen har minskat de senaste åren. En försvagning av kommunernas finansiella sparande samt fortsatta ratio-

naliserings- och besparingskrav på de statliga myndigheterna medförde att

antalet offentligt sysselsatta minskade 1986. Till följd av en relativt kraftig

höjning av medelarbetstiden för kommunalt anställda och osedvanligt sto-

4 ra statliga materielinköp steg emellertid den offentliga konsumtionen med

1,72 1986. För 1987 förutses en fortsatt återhållsamhet när det gäller Prop. 1986/87: 150 sysselsättningsutvecklingen och en fortsatt uppbromsning av den offentli- Bilaga 1.1

ga konsumtionstillväxten till knappt I 96.

Bruttoinvesteringarna utvecklades svagt 1986, främst beroende på en

sannolikt tillfällig minskning av industri- och bostadsinvesteringarna. I storstadsområdena har emellertid investeringsaktiviteten varit så stark, att det lett till överhettning, och föranlett regeringen att vidta åtgärder för att begränsa byggnadsinvesteringarna.

Statistiska centralbyråns investeringsenkät från februari 1987 tyder på

en påtaglig ökning av näringslivets investeringar 1987. För industrins del skulle ökningen bli hela 13. Kapacitetsutnyttjandet i industrin är högt och lönsamheten god, vilket också talar för ökade industrinvesteringar. Även bostadsinvesteringarna beräknas öka 1987. Under året väntas ca

33000 nya lägenheter påbörjas, vilket är en ökning med ca 107: och innefattar ett ökat bostadsbyggande särskilt i storstadsområdena. De offentliga myndigheternas investeringar väntas däremot fortsätta att minska. Sammantaget beräknas bruttoinvesteringarna öka med ca 446 1987. Den lageravveckling som pågått sedan 1980 fortsatte 1986. Bakom denna

långsiktiga minskning av lagren ligger nya och mer effektiva rutiner för

lagerhållning främst i industrin och partihandeln. Därtill skedde under 1986

en minskning av bilhandelns lager till följd av den ökade bilförsäljningen.

Det låga oljepriset bidrog dock till en uppbyggnad av bränslelagren under

hösten 1986. För 1987 förutses en fortsatt neddragning av industrins lager och en kraftig minskning av oljelagren. Lageravvecklingen beräknas bli något större 1987 än 1986 och ge ett negativt bidrag till efterfrågeutvecklingen motsvarande 0,3 96 av BNP.

Den inhemska efterfrågan beräknas i enlighet med prognoserna ovan öka något mer 1987 än 1986, eller med drygt 27. Till följd av ett litet negativt

bidrag från nettoexporten beräknas BNP-tillväxten bli 2,1 96 1987.

Mellan 1982 och 1987 beräknas BNP-tillväxten bli i genomsnitt 2,4 Z per

år. Tillväxten var starkare i början av perioden och bars då i hög grad upp

av kapitalbildning, se tabell 1:3. Konsumtionens bidrag till BNP-tillväxten har ökat med åren och var särskilt stort 1986. För 1987 förutses ett måttligare bidrag från konsumtionen och ett positivt bidrag från bruttoinvesteringarna.

Tabell 1:3 Bidrag till BNP-tillväxten Årlig procentuell volymförändring och bidrag därtill

1983 1984 1985 1986 1987

Bytesbalans Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1 Trots att lönekostnaderna de senaste åren har stigit betydligt snabbare i

Sverige än i våra konkurrentländer. är konkurrenskraften hos den svenska exportindustrin god. Lönekostnadsstegringen har sedan 1983 motverkats

först av en snabb produktivitetsökning, sedan av en effektiv depreciering

av den svenska kronan och fallande oljepriser. Lönsamheten har i stort

sett bibehållits på den högre nivå. som nåddes 1983. Relativprishöjningarna på den svenska exporten torde ha varit begränsade de senaste två åren.

Statistiska centralbyråns export- och investeringsenkäter från februari

1987 och konjunkturinstitutets konjunkturbarometer från mars 1987 tyder

på relativt optimistiska förväntningar hos industrin. Nedrevideringen av prognoserna för den internationella tillväxten och den svaga utvecklingen av varuexporten och industriproduktionen under det senaste året motiverar dock en försiktig exportprognos.

Exportmarknadstillväxten inom OECD-området för svensk industri beräknas uppgå till 4 & 1987, vilket är en halvering jämfört med under 1986.

Framför allt är det utvecklingen i Danmark och Norge som drar ned

tillväxten. Exportmarknaden utanför OECD-området väntas fortsätta att minska 1987. Svensk industri bedöms dock, till skillnad från under 1985 och 1986, kunna behålla sina marknadsandelar 1987. Exporten av bearbetade varor beräknas därmed öka med 3 z 1987. Råvaru- och tjänsteexporten

väntas utvecklas något svagare än exporten av bearbetade varor, och den totala exporten beräknas därmed öka med drygt 21/2 7£ 1987.

Importen av bearbetade varor beräknas öka med hela 84 1987. Den

starka expansionen av privat konsumtion väntas fortsätta att dra upp importen, och 1987 tillkommer en kraftig ökning av maskininvesteringarna. Den lageravveckling inom industri och partihandel, som drog ned

importen i fjol, väntas inte få samma omfattning i år. De svenska företagen väntas fortsätta att förlora andelar på hemmamarknaden 1987, till följd av

att man tidigare år höjt priserna, mer än vad importpriserna stigit. Denna tendens till stigande relativpriser tycks dock ha brutits i mitten av 1986 som en konsekvens av apprecieringen av ett flertal västeuropeiska valutor och den japanska yenen. Turistutgifterna till utlandet väntas fortsätta att öka relativt kraftigt. Den totala importökningen dras dock, som redan nämnts, ned av en reducering av oljelagren. Importen av varor och tjänster beräknas öka med drygt 3 96 1987.

Bytesbalansen väntas försvagas i år. Överskottet beräknas minska från

ca 7 miljarder kr. 1986 till ca 1 miljard kr. 1987, se tabell 1:4. Bakom försvagningen ligger dels en betydligt svagare marknadstiltväxt för svensk

exportindustri, dels en stark ökning av den inhemska efterfrågan. Försvagningen motverkas av, att nettoimporten av råolja och petroleumprodukter beräknas minska med ca 3 miljarder kr.

Sysselsättning och arbetslöshet

Den utveckling. som redovisats ovan, innebär i flera avseenden nya ten-

denser i efterfrågeutvecklingen de senaste I å 2 ären jämfört med under

Tabell 1:4 Bytesbalans Prop. 1986/87: 150

Miljarder kr., löpande priser

Bilaga 1.1

tidigare år. Efterfrågan inriktas sedan 1985 i större utsträckning mot nä-

ringslivet och i mindre utsträckning mot den offentliga sektorn. Inom näringslivet inriktas efterfrågan sedan 1986 mer mot byggnadssektorn och

den privata tjänstesektorn än mot industrin. Inom industrin torde leveranserna till hemmamarknaden i år för första gången på länge öka mer än exporten.

Dessa tendenser återspeglas i sysselsättningen. Sysselsättningen inom den offentliga sektorn minskade enligt arbetskraftsundersökningarna (AKU) i fjol för första gången på decennier. I år förutses bara en mindre ökning. I den privata tjänstesektorn ökade sysselsättningen mycket kraftigt i fjol och förutses fortsätta att öka påtagligt i år. Även i byggnadsscktorn förutses en viss Ökning av antalet sysselsatta i år. Inom industrin väntas bara en mindre ökning i år. Sysselsättningen i jord- och skogsbruket väntas fortsätta att minska.

Sammanlagt förutses sysselsättningen öka med 25—-30000 personer 1987. Arbetskraftsutbudet väntas öka i nästan samma utsträckning, vilket skulle innebära en ungefär oförändrad arbetslöshet på drygt 290. Det bör observeras, att statistiska centralbyrån har ändrat mätmetoderna i AKU, vilket har medfört, att den redovisade arbetslösheten nu är ca 1/2 procentenhet lägre än enligt tidigare mätmetoder.

Arbetsmarknadspolitiken har sedan 1984 förskjutits från sysselsättnings-

skapande åtgärder mot arbetsförmedling och arbetsmarknadsutbildning.

Antalet sysselsatta i beredskapsarbeten, ungdomslag och rekryteringsstöd har minskat från drygt 90.000 personer 1984 till drygt 50000 personer 1986, En viss minskning förutses även 1987. De åtgärder, som föreslås i kompletteringspropositionen, är främst inriktade på arbetsmarknadsutbildning och väntas ha en viss dämpande effekt på arbetslösheten under senare delen av 1987.

Finansiell balans

En väsentlig förbättring har skett de senaste åren, när det gäller den finansiella balansen i den svenska ekonomin. Den offentliga sektorns finansiella sparande har förbättrats kraftigt sedan 1982, se diagram 1: 1. År

1987 beräknas ett överskott uppstå för första gången sedan mitten av 1970-talet. Förbättringen mellan 1986 och 1987 beror emellertid främst på

den tillfälliga förmögenhetsskatten på livförsäkringsbolag m.fl., som vän- Prop. 1986/87: 150 tas inbringa ca 15 miljarder kr. 1987, motsvarande ca 1,59 av BNP. Bilaga 1.1 Bakom förbättringen av den offentliga sektorns finanser sedan 1982 ligger främst reduceringen av statens budgetunderskott.

Förbättringen av den offentliga sektorns finansiella sparande från ett underskott på 6,34 av BNP 1982 till ett beräknat överskott på 1,5 24 av

BNP 1987 har sin motsvarighet i dels en förbättring av bytesbalansen, dels en nedgång av den privata sektorns finansiella sparande. Bytesbalansen

har förbättrats från ett underskott på ca 31/22 av BNP i början av

1980-talet till i stort sett balans i mitten av 1980-talet. Den privata sektorns finansiella sparande har reducerats från toppnivån 4 6 av BNP 1983 till ett

beräknat underskott 1987. Bakom det minskade finansiella sparandet i den

privata sektorn ligger bl. a. ökade investeringar i byggnader och maskiner.

Som framgår av diagram 1: 1 kan utvecklingen under det senare året ses som en återgång till en situation som var den normala före 1970-talets mitt.

Orsakerna till den redovisade utvecklingen är i första hand dels devalveringarna 1981 och 1982, dels den restriktiva finanspolitik, som förts därefter. Devalveringarna innebar en kraftig förstärkning av de svenska företa-

gens konkurrenskraft, vilket medförde en ökad tillväxt och bidrog till en förbättring av bytesbalansen och tll ökade investeringar. Tillväxten gav också ökade skatteinkomster. Den restriktiva finanspolitiken har resulterat i en minskning av de offentliga utgifterna som andel av BNP.

Diagram 1:1 Finansiellt sparande i offentlig och privat sektor samt bytesbalans Procent av BNP

-8B T T T T T T T TT” T T T T —8

VO TvY2 JV 76 78B 8& 8 MM BB

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken och finansdepartementet.

Prop. 1986/87: 150

2 Den internationella utvecklingen

Bilaga 1.1

2.1¶Allmän översikt

Tillväxten i världsekonomin mattades av under 1986. För OECD-området bedöms BNP ha ökat med knappt 2,56, se tabell 2: 1. Denna utveckling ägde rum trots ett kraftigt fall i priserna på flera råvaror, i synnerhet olja,

och allmänt lägre nominella räntor. Till de faktorer som väsentligt påverkade utvecklingen under 1986 hör också det fortsatta fallet i dollarns kurs

mot andra viktigare valutor. Trots valutakursanpassningen blev under 1986 bristen på jämvikt mellan de största industriländernas bytesbalanser mer markerad.

En viktig orsak till att tillväxten i världsekonomin blev lägre än väntat,

var att de negativa återverkningarna på tillväxten av fjolårets förändringar

i de ekonomiska förutsättningarna slog igenom påtagligt snabbare än de positiva. Råvaruexporterande länder tvingades radikalt lägga om den cko-

nomiska politiken och i många fall har läget för redan svårt skuldsatta

u-länder förvärrats ytterligare. Samtidigt dämpades investeringsaktiviteten i industriländerna mer och snabbare än förutsett. Detta beror bl.a. på neddragna investeringar i energisektorn, till följd av det lägre oljepriset. Vidare medförde valutakursförändringarna mellan dollarn å ena sidan och

framför allt yen och D-mark å den andra, att aktiviteten i Japan och Förbundsrepubliken Tyskland drogs ned åtskilligt snabbare än den ökade i

Förenta staterna. Till sist kan också framhållas att den i teorin starkt

Tabell 2: 1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder Årlig procentuell förändring

Andel av 1985 1986 1987

OECD-

områdets

totala

BNP i 20!

De sju stora länderna

Norden

Vissa andra OECD-länder

! 1985 års BNP, löpande priser och växelkurser

Källor: OECD och finansdepartementet

ullväxtbefrämjande effekten av oljeprissänkningarna i praktiken inte fullt ut slagit igenom under 1986. Detta beror på att prissänkningarna delvis Bilaga 1.1 absorberats i form av ökade vinstmarginaler för företagen och/eller ökade

skatteintäkter.

De obalanser som kännetecknat utvecklingen i världsekonomin under senare är består. Under 1986 har underskotten i Förenta staternas federala budget och bytesbalans vidgats ytterligare. Även överskotten i såväl den japanska som den västtyska bytesbalansen har fortsatt att öka starkt. Som andelar av respektive lands BNP har det amerikanska bytesbalansunder-

skottet nått nivån 3,3 7 medan de japanska och västtyska överskotten ökat

till 4,49 resp. 3,92.

Den växelkursanpassning som inleddes i mars 1985 har fortsatt under 1986. Dollarns fall sedan toppnoteringen under första kvartalet 1985 innebär att mellan 50 och 9092 av kursstegringen mellan 1980 och 1985 har eliminerats. Samtidigt har yenen och, i något mindre grad. D-marken apprecierats. Kursjusteringar har också gjorts, såväl under 1986 som i början av 1987, inom ramen för det europeiska monetära samarbetet (EMS). De har i första hand syftat till att korrigera obalanser mellan D-

marken och den franska francen. Flera försök att genom samordnade

aktioner mellan de största industriländerna styra och stabilisera utveck-

lingen har gjorts, bl.a. i samband med ett möte mellan de sex största industriländerna i Paris i slutet av februari 1987. Vad gäller tillväxten i OECD-området under 1987 har den försämring av

utsikterna som gjort sig gällande under framför allt senare delen av 1986 inneburit att prognosen i den preliminära nationalbudgeten reviderats ned till ca 2 1/4Zc. För Västeuropas del är nedrevideringen än mer markerad,

från 21/2 90 till 296. Dels förefaller tillväxten i Förenta staterna bli något

lägre, dels har antagandena om industrinvesteringarnas utveckling i framför allt Västeuropa fått sänkas i ljuset av en förväntad fortsatt svag exportutveckling och en världshandelstillväxt om endast drygt 3 2. De viktigaste

Tabell 2: 2 Arbetslöshet i några OECD-länder Procent av arbetskraften, årsgenomsnitt, standardiserade definitioner

! Nationell definition

> Ny mätmetod har införts fr.o.m. 1987. Enligt denna uppgick arbetslösheten till

2.3 96 1985 och 2,2 20 1986 (se kapitel 5).

Källor: OECD och finansdepartementet 10

Tabell 2: 3 Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder Prop. 1986/87: 150

Procentuell förändring mellan årsgenomsnitt Bilaga 1.1

1985 1986 1987 De sju stora länderna

Norden

Vissa andra OECD-länder

Källor: OECD och finansdepartementet

positiva bidragen till tillväxten bedöms fortfarande komma från den privata konsumtionen och från byggnadsinvesteringarna.

Därmed kvarstår bilden från den preliminära nationalbudgeten att utsikterna för någon märkbar sänkning av arbetslösheten är dåliga, såväl vad avser OECD-området i dess helhet som Västeuropa, se tabell 2:2. Den

låga inflationen under 1986 kan förväntas bestå under 1987. Visserligen

torde effekterna av fallande oljepriser. sänkt räntenivå och växelkursjuste-

ringar gradvis ebba ut och innebära att något fortsatt fall i inflationstakten inte sker. Även för 1987 torde dock inflationen i OECD-området kunna ligga kring eller strax under 3 Z£ mätt som årsgenomsnitt, se tabell 2: 3.

En viss tendens till utjämning av de internationella obalanserna kan förväntas under 1987 i takt med att effekterna av växelkursjusteringarna successivt slår igenom. I dollartermer torde emellertid externbalanserna i Förenta staterna, Japan och Förbundsrepubliken Tyskland förbli stora och i stort sett oförändrade, se tabell 2:4. Som andelar av BNP kan emellertid en sänkning av det amerikanska underskottet med uppemot en halv procentenhet förväntas samtidigt som de japanska och västtyska överskotten

bedöms minska med omkring en procentenhet vardera.

Som tidigare konstaterats skedde under 1986 en påtvingad, utomordent-

ligt snabb anpassning i flertalet u-länder. För 1987 krävs fortsatta anpass-

ningsåtgärder i dessa länder samtidigt som den lägre tillväxten i industriländerna och en sannolikt mer stabil dollarkurs gör exportutsikterna mindre gynnsamma. En genomsnittlig BNP-tillväxt strax under 3 4 förefaller därmed trolig, men förutsättningarna skiljer sig väsentligt åt mellan olika 11

länder och ländergrupper.

Trots att anpassningen åtföljts av en betydande neddragning av utlåning- Prop. 1986/87: 150

en till dessa länder kvarstår skuldkrisen som ett potentiellt hot mot stabili- Bilaga 1.1 teten i det internationella kreditsystemet. Skuld- och skuldtjänstkvoter ökade i u-länderna under 1986 och någon snar förbättring av läget förefaller inte vara i sikte. Även om u-ländernas samlade skuldkvot kan förväntas

öka långsammare eller t.o.m sjunka till följd av en låg räntenivå och den

låga eller i vissa fall obefintliga nyutlåningen, förblir situationen i flera länder mycket besvärlig.

Ett annat problem är den långsammare utvecklingen av världshandeln under 1987. Den allmänt låga tillväxten i industriländerna och i synnerhet

den svaga efterfrågeutvecklingen i Förenta staterna och Japan tyder på en

långsam ökning av utrikeshandeln. Även en fortsatt neddragning av de oljeexporterande ländernas import talar för detta. Samtidigt utgör det

protektionistiska trycket i såväl Förenta staterna som andra länder ett

fortsatt starkt hot. även om förberedelserna för en ny GATT-runda är igång. Det kan i detta sammanhang vara värt att notera de kraftiga export-

och marknadsandelsframgångar som flera länder i t.ex. Sydostasien kun-

nat nå, bland annat till följd av att deras valutor deprecierats tillsammans med och i vissa fall också gentemot dollarn.

Vidare gäller även för 1987 att oljeprisets utveckling starkt påverkar

prognosbilden. OPEC-ländernas senaste överenskommmelse har ännu inte

utsatts för något avgörande prov men mycket talar för att oljepriset under

1987 etableras på en högre nivå än under 1986. I föreliggande prognoser för

den svenska ekonomin antas oljepriset vara i genomsnitt 18 dollar per fat

1987. Om priset blir högre och inte kompenseras av ett motsvarande dollarfall kan självfallet tillväxtutsikterna i flertalet länder påverkas nega-

tivt.

Trots ett antal överenskommelser och överläggningar mellan de stora

industriländerna, återstår det att se om en rimligt stabil situation på valuta-

kursområdet kan etableras under 1987. Om en stabilisering av växelkurserna skall kunna komma till stånd beror till avgörande del på hur finans-

politiken kommer att utformas i de större länderna under 1987. I Förenta staterna kan en åtstramning förutsättas, även om målen för budgetnedskär-

ningarna i den s. k. Gramm-Rudman-Hollings-lagen inte kommer att nås. I Japan förväntas finanspolitiken, trots fiera stimulanspaket under senare år,

Tabell 2: 4 Bytesbalanssaldo i några OECD-länder Miljarder dollar

Källor: OECD, IMF och finansdepartementet

även under 1987 ha en viss åtstramande inriktning. Även Förbundsrepubli- Prop. 1986/87: 150

ken Tyskland håller för innevarande år fast vid den långsiktiga konsolide- Bilaga 1.1 ringspolitiken och finanspolitiken kan förväntas bli neutral. Den mest påtagliga risken i den finanspolitiska bilden torde vara att den amerikanska budgetpolitiken inte framstår som tillräckligt kraftfull och därmed utlöser

en förtroendekris för dollarn som måste mötas med räntehöjningar med genomslag på de internationella räntenivåerna.

Sammantaget framstär bilden av 1987 som något mer oroande än när den preliminära nationalbudgeten presenterades. Tillväxtutsikterna för världsckonomin har måst revideras ner något, samtidigt som osäkerhetsfaktorerna fortfarande huvudsakligen riskerar att verka I negativ riktning.

2.2¶Regionala översikter

Förenta staterna och Japan

Det är av stor betydelse för utvecklingen i OECD-området hur de två största ekonomierna, Förenta staternas och Japans, lyckas hantera de omställningssvårigheter de nu står inför. I Förenta staterna krävs en mer

restriktiv finanspolitik om ekonomin skall kunna få en stabil tillväxt och

bytebalansunderskottet skall kunna reduceras utan en ytterligare deprecie-

ring av dollarn. Till följd av yenens kraftiga appreciering måste Japan ställa

om från en utpräglat exportinriktad tillväxt till en utveckling där den inhemska efterfrågetillväxten spelar en större roll.

BNP-tillväxten i Förenta staterna beräknas under 1986 ha uppgått till

2,5760. Den privata konsumtionen, som ökade med 4946, stod för en betydande del av efterfrågetillväxten under året. Till ökningen av den privata

konsumtionen bidrog växande realinkomster och ett minskat sparande. Industrins investeringar utvecklades svagt till följd av ett lågt kapacitetsutnyttjande och en kraftig nedgång inom olje- och gassektorerna.

Den depreciering av dollarn gentemot andra valutor som inleddes under 1985 fortsatte under 1986. Sedan början av 1985 har dollarns effektiva kurs sjunkit med drygt 309c. Växelkursanpassningen har ännu inte lett till nägon förbättring av bytesbalansen. Medan exporten i värde ökade med 2,57 ökade importvärdet under 1986 med drygt 1092. Det bör dock

observeras att exporten i volym ökade med ca 15 i årstakt under årets

två sista kvartal. Bytesbalansunderskottet uppgick under 1986 till rekordsiffran 141 miljarder dollar.

Till följd av den utpräglat expansiva finanspolitik som under en följd av år bedrivits av Reagan-administrationen har underskottet i den amerikans-

ka budgeten ökat från ca 60 miljarder dollar år 1980 till 221 miljarder 1986. Den expansiva finanspolitiken har varit en viktig drivkraft bakom den uppgång i den amerikanska ekonomin som nu pågått i mer än fyra år och

bakom det ökande bytesbalansunderskottet. Penningpolitiken har varit

förhållandevis expansiv under 1986. Penningmängden har ökat snabbt och

räntorna har sjunkit.

En omläggning av finanspolitiken i restriktiv riktning tycks nu ha inletts.

Det är rimligt att utgå från att budgetunderskottet kommer att minska och 13

att finanspolitiken kommer att ha en kontraktiv effekt på ekonomin under Prop. 1986/87: 150 1987. Bilaga 1.1

Den privata konsumtionen kan inte förväntas växa lika snabbt som under 1986. Begränsade nominella löneökningar i kombination med tillta-

gande inflation talar för en sämre reallöneutveckling under 1987. Hushål-

lens sparkvot torde knappast sjunka ytterligare från dagens exceptionellt låga nivå. Snarare kan en viss ökning anses vara trolig. En ökning av exporten och en avtagande importtillväxt är att vänta som en följd av den kraftiga deprecieringen av dollarn. Under 1987 kan därför utrikeshandeln förväntas ge ett relativt betydande bidrag till BNP-tillväxten. Detta

sammantaget talar för att en BNP-tillväxt om 2 1/2 20 skall kunna uppnås

under 1987.

Dolltarns depreciering och därmed sammanhängande ökande importpriser i kombination med en relativt expansiv penningpolitik talar för en

högre inflation under 1987 jämfört med 1986. Det finns anledning att räkna med att inflationen kommer alt uppgå till drygt 3 2£ i genomsnitt.

Osäkerhet omger emellertid bedömningen av budgetutvecklingen, dollarkursen och räntan. En minskning av budgetunderskottet torde vara nödvändig om bytesbalansen skall kunna förbättras samtidigt som dollar-

kursen förblir stabil. Om administrationen inte vidtar övertygande åtgärder

för att få ned budgetunderskottet kan därför dollarkursen kömma att falla

ytterligare. Utvecklingen under årets första månader med en ytterligare

depreciering av dollarn inger härvid farhågor. En fortsatt depreciering av den amerikanska valutan kan tvinga fram en mer restriktiv penningpolitik

med högre ränteläge och uppbromsad ekonomisk tillväxt som följd. Den ekonomiska aktiviteten i Japan mattades av under loppet av 1986.

Den ekonomiska utvecklingen präglades av stagnerande export och en

endast måttligt expanderande inhemsk efterfrågan. 1 genomsnitt för året

stannade tillväxten på 2,5 96, vilket är den lägsta noteringen sedan den första oljekrisen.

Trots den sjunkande exportefterfrågan nåddes ett bytesbalansöverskott på 86 miljarder dollar under 1986, vilket är en fördubbling jämfört med året innan. Att överskottet fortsatt att öka i denna omfattning beror främst på

det förbättrade bytesförhållandet som blivit resultatet av yenens appreciering och oljeprisfallet. Mot dollarn steg yenen med 252 under året och oljeprisfallet uppskattas ha minskat importkostnaden för råolja med drygt

30 miljarder dollar. Fill följd av Japans roll som kapitalexportör ökade

också bytesbalansöverskottet genom ränteinkomster.

Sammanlagt sjönk exportvolymen med nästan 596 medan importvoly-

men ökade med drygt 3 20. Detta gjorde att utrikeshandeln kom att lämna ett negativt nettobidrag på 1,59: till BNP-tillväxten. Stora delar av den

japanska industrin har fått ökade svårigheter till följd av yenens appreciering. Härdast har de branscher drabbats som redan tidigare haft problem med lönsamheten, nämligen stål, skeppsvarv och kolgruvor. Som en effekt

av dessa svårigheter har arbetslösheten ökat och uppgick i början av 1987 till 3 36. Penningpolitiken gavs under 1986 en relativt expansiv utformning, vilket bl. a. resluterat ji dagens rekordlåga diskonto på 2,5 96. Finanspolitikens

inriktning är däremot fortsatt restriktiv. En viss ökning av de offentliga Prop. 1986/87: 150 utgifterna under 1986 finansierades genom en tidigarcläggning av 1987 ärs — Bilaga 1.1

offentliga konsumtion snarare än genom en nettoutgiftsökning. Privatkon-

sumtionen kom att stiga med ca 2,7.5e. Tillsammans med en bruttoinveste-

ringsökning på 6,5 %€ ökade den totala inhemska efterfrägan med 496.

För 1987 synes en tillväxt på drygt 292 realistisk. Med hänsyn till den

avsevärda apprecicringen av yenen väntas utrikeshandeln ge ett negativt

bidrag till tillväxten på 1/2 Zz. Istället är det den inhemska efterfrågan som

torde komma att spela den avgörande rollen för den ekonomiska utvecklingen framöver. En fortsatt låg inflationstakt, i förening med de stimulansåtgärder regeringen ställt i utsikt under våren kan förväntas bidra till en ökad efterfrågan. Å andra sidan förväntas begränsade löneökningar och en

ökad arbetslöshet, vilket sannolikt dämpar hushållens efterfrågan. Totalt

kan den inhemska efterfrågan förväntas stiga med 21/26. Den privata

konsumtionsökningen förutses uppgå till ca 3 1/22. Bruttoinvesteringar-

nas Ökning förväntas stanna vid drygt 272 främst som en följd av en nedgång i aktiviteten inom tillverkningsindustrin.

För 1987 förväntas ett bytesbalansöverskott om ca 80 miljarder dollar. En dominerande osäkerhetsfaktor för den framtida ekonomiska bedömningen utgörs av den handelspolitiska utvecklingen gentemot USA och

EG. Utvecklingen under sista kvartalet 1986, med bl.a. svag tillväxt och

minskad privatkonsumtion, har bidragit till fortsatta internationella på-

tryckningar på Japan att stimulera den inhemska ekonomin för att på så

sätt bidra till en reduktion av de stora externa obalanserna mellan de största industriländerna.

Försörjningsbalans för Förenta staterna och Japan Förändring i volym, procent

Anm.: Förändring av lagerinvesteringar och utrikesbalans mäts i procent av föregäende års BNP. Källor: OECD och finansdepartementet

Västeuropa Förhoppningarna om en förstärkning av tillväxten i de västeuropeiska

ekonomierna har inte infriats. Trots att den inhemska efterfrågan under

1986 generellt sett utvecklades starkare än tidigare förutsett, ledde en svag

exportutveckling till att BNP i Västeuropa sammantaget endast ökade med ungefär 2,5 26. För 1987 förefaller en avmattning av tillväxten till ca 272 15

sannolik. Därmed torde utsikterna vara små för en minskning av arbetslös- Prop. 1986/87: 150

heten. Inflationstakten i de västeuropeiska ekonomierna förutses för 1987 Bilaga 1.1 förbli låg. i genomsnitt på nivån 3 1/2—-44.

I Förbundsrepubliken Tyskland ökade BNP under 1986 med 2,4 Zz. Detta

innebar ett klart sämre utfall än vad som allmänt hade förväntats. Huvud-

orsaken till denna lägre tillväxt var den oväntat starka avmattningen av exporten. Den inhemska efterfrågan utvecklades inte heller sä kraftigt som

hade förutsetts mot bakgrund av sjunkande oljepriser, relativt kraftiga bruttolöneökningar samt skattesänkningar. Den privata konsumtionen utvecklades i och för sig kraftigt med en ökning på mer än 4 Zz under 1986, men samtidigt mattades orderingången till industrin av successivt under

loppet av äret. Denna utveckling var särskilt markerad under det andra halvåret.

Framför allt till följd av det radikalt förbättrade bytesförhållandet beräknas den västtyska bytesbalansens överskott 1 stort sett ha fördubblats 1986, till omkring 75 miljarder D-mark. vilket motsvarar nära 4 9e av BNP.

Konsumentpriserna beräknas under helåret 1986 ha sjunkit med några

tiondels procentenheter. Sysselsättningen har ökat under året och arbetslösheten beräknas ha minskat något till ca 896 1986. Den ekonomiska

politiken verkade tillväxtstödjande under 1986, bl.a. genom åtgärder på skatteområdet. Penningpolitiken karakteriserades av en penningmängds-

tillväxt klart över det av Bundesbank fastställda målintervallet, med åt-

följande nedgång i ränteläget.

Bedömningen av den västtyska ekonomiska utvecklingen under 1987

påverkas starkt av den konkurrenskraftsförsämring som blivit följden av

D-markens appreciering. Den sedan någon tid minskande orderingången

till industrin, från såväl utlandet som den inhemska marknaden, har av allt

att döma medfört en kraftig nedjustering av industrins investeringsplaner. Även om byggnadsinvesteringarna i år förväntas lämna ett icke obetydligt bidrag till tillväxten i ekonomin och den privata konsumtionen samtidigt fortsätter att utvecklas relativt expansivt, torde detta inte räcka för att

hålla tillväxten uppe på samma nivå som 1986. En BNP-tillväxt under 1987 om ca 11/297 bedöms som trolig.

En fortsätt gynnsam löneutveckling i kombination med obetydlig inflation medför att den privata konsumtionen förutsätts fortsätta att utvecklas starkt under 1987, om än något svagare än under 1986. En ökning med

3—3 1/2 22 i år är sannolik. Den viktigaste osäkerhetsfaktorn när det gäller den västtyska ekonomin under 1987 torde vara växelkursutvecklingen och dess inverkan på exporten och investeringarna. En fortsatt svag utveckling för exporten eller t.o.m. en volymmässig tillbakagång kan inte uteslutas. Samtidigt kan en

fortsatt expansiv importutveckling förutses. En förutsättning för att en

ytterligare försvagning av tillväxten i den västtyska ekonomin skall kunna undvikas torde vara att de internationella överenskommelser som träffats på valutaområdet får avsedd effekt och leder till att relationen mellan dollarn och D-marken stabiliseras. Om inte, kan fortsatt osäkerhet om

valutakursutvecklingen och en därav följande försiktighet hos företagen

vad gäller t.ex. investeringar snabbt få ytterligare negativ inverkan på den

ekonomiska utvecklingen. En sänkning av det västtyska bytesbalansöver- Prop. 1986/87: 150 skottet från knappt 497 av BNP 1986 tll ca 3 27 1987, motsvarande 75 resp. Bilaga 1.1

60 miljarder DM, bedöms som trolig.

Ett annat osäkerhetselement är det slutliga utfallet av de avtalsförhandlingar som inletts och som även omfattar överläggningar om fortsatt ar-

betstidsförkortning. Vad arbetslösheten beträffar kan en marginell minskning från ca 8 till 7 3/4 96 förväntas mellan 1986 och 1987.

Förbundsregeringen har beslutat att med verkan från den I januari 1988 tidigarelägga vissa skattesänkningar som ursprungligen planerats ske senare under mandatperioden. Därmed kompletteras det andra steget i den skattereform som började implementeras 1986, vilket får ses som ett tecken på att regeringen vill stärka den inhemska efterfrågan. Det är dock tveksamt om 1988 ärs skattesänkningar kan få någon effekt redan i år (t.ex. genom stimulans av konsumtions- och investeringsbenägenhet). Vad gäller penningpolitiken kan en fortsatt pragmatisk inriktning förutses.

I Frankrike beräknas tillväxten ha uppgått till 294 1986. Under den

första delen av äret steg hushållens köpkraft och varukonsumtion kraftigt

samtidigt som priserna föll. Denna utveckling bromsades dock av regeringen genom en höjning av socialförsäkringsavgifterna och genom allmänna utgiftsbesparingar. Öckså en stramare offentlig lönepolitik liksom en vän-

dande energipristrend bidrog till att dämpa konsumtionen. Sammanlagt steg privatkonsumtionen med drygt 372 medan den offentliga konsum-

tionen begränsades till 1,5 % för helåret 1986. Även bruttoinvesteringarna, som för året i sin helhet ökade med drygt 496, stagnerade under andra halvåret. Den totala interna efterfrågan kom därmed att stiga med 3 &.

Finanspolitiken har haft en restriktiv inriktning medan penningpolitiken dominerats av avregleringar och en ökad marknadsanpassning. Penningpolitikens manöverutrymme har begränsats av upprepade spekulationer mot den franska francen. Betydande valutautflöden har tvingat upp räntenivån.

Dominerande problem i den franska ekonomin har varit den höga arbetslösheten, som redan passerat 1192, liksom utrikeshandeln. Samtidigt som antalet sysselsatta hölls oförändrat under 1986 ökade antalet arbetssökande med 140.000 personer, vilket resulterade i en stigande arbetslöshet. När det gäller utrikeshandeln ökade exporten endast med 0,3 36 i volym under 1986, medan importen ökade med 8.5Z. Den franska industrin förlorade 2,5 procent av sina exportmarknadsandelar trots att lönsamheten stigit

under fyra år i rad.

Tillväxten 1987 antas uppgå till endast drygt I 1/2 92. Den genomsnittliga totala löneökningen bedöms hamna på en nivå kring 3 44 för 1987. Priserna förväntas öka I samma takt, vilket skall jämföras med en underliggande inflation förra året på drygt 492. Den privata konsumtionen förväntas därigenom kunna öka med närmare 296. Den offentliga konsumtionsökningen väntas stanna på knappt 1Z om regeringen håller fast vid sin restriktiva finanspolitik. Regeringen har uttryckt en målsättning om att

minska budgetunderskottet från 2,9296 av BNP till 2,5 2. Med hänsyn till

bl.a. den ökande arbetslösheten kan regeringen emellertid komma att vidta vissa stimulansåtgärder, för vilka utrymme skapas genom privatise-

ring av ett antal statliga verk och företag. Tillsammans med en förväntad

2 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 150

ökning av bruttoinvesteringarna på 3 § kan den totala inhemska efterfrå- Prop. 1986/87: 150

gan komma att stiga med drygt 2 ct under 1987. Bilaga 1.1

Den försvagade franska konkurrenskraften väntas leda till ett negativt nettobidrag till BNP-tillväxten från utrikeshandeln med omkring en halv

procentenhet. Detta torde resultera i jämvikt i bytesbalansen under 1987.

I Storbritannien beräknas BNP under 1986 ha ökat med ca 2.7 Ze, vilket var en svagare utveckling än under 1985. Framförallt första halvåret 1986

präglades av stagnerande export och investeringar efter det kraftiga oljeprisfallet. Under andra halvåret synes emellertid exporten ha ökat något

som en följd av den depreciering av pundkursen som ägt rum sedan årsskiftet 1985/86 och som sammanhänger med oljeprisfallet. Höga nominella löneökningar och en sjunkande inflation ledde till en mycket kraftig

tillväxt i den privata konsumtionen. Ökningen under 1986 beräknas ha

uppgått till 4,7 Zz. Det minskade värdet av oljeexporten och en under andra

halvåret kraftigt ökande import ledde till ett underskott i bytesbalansen om

ca I miljard pund för helåret 1986.

Hösten 1986 skedde en omläggning av finanspolitiken i svagt expansiv riktning, vilket följdes upp i den budget för 1987/88 som lades fram i mars i

år. Extra skatteintäkter, som uppstått främst till följd av den kraftigt

ökande privata konsumtionen, hade skapat utrymme för skattesänkningar

och ett minskat statligt upplåningsbehov. Det senare har banat väg för smärre sänkningar av räntan, vilken har hållits på en relativt hög nivå för

att försvara pundkursen.

BNP-tillväxten kan för 1987 förväntas bli cirka 2 3/496. Den privata

konsumtionen bedöms fortsätta att öka starkt, bl. a. som en följd av skatte-

lättnaderna och en fortsatt stark reallöneutveckling. Ökningen i den priva-

ta konsumtionen väntas bli drygt 4 96. Investeringarna torde stimuleras av det sjunkande ränteläget och bedöms kunna öka med 372. Exporten hämmas fortfarande av höga lönekostnadsökningar medan importvolymen förutses fortsätta att öka kraftigt. Utrikesbalansen förväntas därför lämna ett negativt bidrag till BNP-tillväxten även under 1987. Underskottet i bytesbalansen ökar sannolikt till ca 2.5 miljarder pund i år.

Inflationen förväntas öka något under 1987 och bedöms bli 41/27 i

genomsnitt under året. Arbetslösheten torde kunna sjunka något och för-

väntas under 1987 komma strax under 13-procentsnivån i genomsnitt.

Försörjningsbalans för Förbundsrepubliken Tyskland, Frankrike och Storbritannien Förändring i volym. procent

Förbundsrepub- Frankrike Storbritannien liken Tyskland 1986 1987 1986 1987 1986 1987

Anm.: Förändring av lagerinvesteringar och utrikesbalans mäts i procent av föregående ärs BNP. Källor: OECD och finansdepartementet

Norden Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

Den ekonomiska tillväxten för de nordiska länderna sammantagna torde mattas av under 1987. I Danmark och Norge förutses en lägre BNP-ökning för 1987 än för 1986 bl.a. som en följd av de finanspolitiska åtgärder som vidtagits för att dämpa den inhemska efterfrågan. Åtgärderna föranleddes bl. a. av en kraftig ökning av den privata konsumtionen, vilken under 1986 bidrog till en drastiskt försämrad bytesbalanssituation i båda dessa länder. För Norges del spelar naturligtvis oljeprisfallet en stor roll både för försämringen av bytesbalansen och för poliukens inriktning. I Finland torde

emellertid BNP öka något snabbare i år än under 1986 bl.a. som ett

resultat av en fortsatt hög tillväxt av den privata konsumtionen.

I Danmark saktade den ekonomiska aktiviteten av mot slutet av 1986, men trots detta beräknas BNP i genomsnitt för året ha ökat med 3,3 94. Ökningen av den inhemska efterfrågan dämpades mot slutet av året sedan regeringen vidtagit åtgärder för att komma tillrätta med det snabbt växande bytesbalansunderskottet. Detta uppgick likväl till nära 35 miljarder danska kronor under 1986, vilket motsvarar ca 546 av BNP.

Regeringens åtstramningsåtgärder väntas få större genomslagskraft i år. Begränsad avdragsrätt för skuldräntor och en särskild avgift på nettoräntan på konsumtionslån kan förväntas verka dämpande på den privata

konsumtionen under 1987. Å andra sidan torde den privata konsumtionen

stimuleras av de fyraåriga löneavtal som träffades i början av året och som

väntas ge löneökningar om 4—696 under 1987. Bedömningen av den privata konsumtionens utveckling blir därför osäker, men en ökning om drygt 196 under 1987 synes trolig medan BNP förutses öka med 1/2 6.

De relativt kraftiga lönekostnadsökningarna torde också försämra industrins internationella konkurrenskraft, varför exporten förutses öka med endast 196 innevarande år. Som cen följd av sjunkande importvolymer kan emellertid utrikesbalansens bidrag till BNP-tillväxten trots detta väntas bli 1Z under 1987. Även de privata investeringarna och bostadsbyggandet minskar sannolikt i år efter att ha ökat kraftigt under 1986.

En viss minskning i bytesbalansunderskottet till ca 28 miljarder danska kronor är att vänta under 1987. Trots detta kommer pressen mot den danska kronan förmodligen att bestå, varför penningpolitiken även framgent torde behöva inriktas på att försvara kronkursen.

Inflationen förväntas öka något under 1987; prisstegringarna förutses uppgå till i genomsnitt närmare 4Z. Arbetslösheten torde komma att öka till 81/2 9: som en följd av den dämpade ekonomiska aktiviteten.

I Finland uppgick BNP-tillväxten under 1986 till 222. En nedgång i

Ööstexporten kompenserades av en stark tillväxt av den privata konsumtionen, som beräknas ha ökat med 3,54c. Till detta bidrog förbättrade

reallöner. Investeringsökningen blev emellertid blygsam, endast 12, vilket delvis kan förklaras av det höga ränteläge som tidvis vidmakthållits för att hindra valutautflöde. Även konflikter på arbetsmarknaden hämmade investeringarna. Industrins svaga investeringsvilja bidrog till en fortsatt stigande arbetslöshet, vilken i genomsnitt uppgick till 7 Zz under 1986.

För 1987 kan BNP-tillväxten förväntas bli ca 2 1/2. Även i år förutses

19 den privata konsumtionen växa starkt: ökningen väntas bli 3 1/4 2. Brutto-

investeringarna förutses öka med 3 1/2 ct under 1987. Västexporten torde Prop. 1986/87: 150 kunna öka något i år bl. a. som en följd av en viss förbättring i industrins Bilaga 1.1 internationella konkurrenskraft. En omläggning av energibeskattningen till företagens förmån bidrar exempelvis till lägre kostnadsökningar för indu-

strin. Exporten till Sovjetunionen förväntas däremot minska något inom

samtliga branscher, varför den totala exportökningen torde uppgå till endast 296. Detta i kombination med en tämligen starkt växande importvo-

lym väntas leda till att utrikesbalansens bidrag till BNP-tillväxten blir

negauvt, ca -3/44E.

Externbalansen förutses ytterhgare försämras och bytesbalansunderskottet väntas i år öka till närmare 6 miljarder finska mark motsvarande ca 0.557 av BNP. En försämring av den statliga budgetbalansen är också att vänta på grund av den relativt expansiva inriktning som finanspolitiken givits.

Arbetslösheten bedöms komma att ligga kvar på ungefär 1986 års genomsnittliga nivå. dvs. 79c. Konsumentpriserna torde komma att öka i

oförändrad takt. dvs. med ca 3 1/2 551 genomsnitt under 1987.

I Norge beräknas tillväxten under 1986 ha uppgått till drygt 3,84. Liksom under 1985 växte den privata konsumtionen kraftigt. Även brutto-

investeringarna ökade mycket starkt under 1986. De på grund av oljeprisfallet kraftigt reducerade oljeintäkterna ledde till en drastiskt försämrad

bytesbalans. Underskottet i bytesbalansen under 1986 uppgick till 33 miljarder norska kronor (ca 6,5 96 av BNP), vilket är att jämföra med ett

överskott om 25 miljarder norska kronor under 1985. I syfte att komma till rätta med obalanserna i den norska ekonomin,

genomförde regeringen en viss åtstramning av både finans- och penningpo-

litiken under loppet av 1986. Penningpolitiken inriktades på att försvara

kronkursen vilket under slutet av 1986 medförde ett mycket högt ränteläge. I syfte att så småningom åstadkomma en ökad räntekänslighet, och därmed skapa förutsättningar för en lägre räntenivå, har regeringen före-

slagit ett reformerat inkomstskattesystem, som bl. a. skulle innebära en

viss begränsning av avdragsrätten för skuldräntor.

Under 1987 är det troligt att aktiviteten i den norska ekonomin dämpas bl. a. som en följd av oljeprisfallet. Tillväxten väntas uppgå till ca 13/4 §c.

Industrins investeringar torde t.o.m. minska efter den kraftiga ökningen

under 1986. Även tillväxten av den privata konsumtionen synes nu avta och kan förväntas uppgå till endast 1/4Z under 1987.

Från oljesektorn frigjord kapacitet torde kunna bidra till att industriproduktionen i den konkurrensutsatta industrin ökar. På grund av de i förhål-

lande till omvärlden höga lönekostnadsökningarna är det emellertid föga

troligt att detta kan bidra till växande världsmarknadsandelar för den norska industrin under 1987. Eventuellt kan konkurrenskraften förbättras

framöver om regeringen lyckas med sin målsättning att under innevarande

är få till stånd mer återhållsamma löncavtal. Bytesbalansunderskottet förväntas öka ytterligare något under 1987. Arbetslösheten torde också öka något från i genomsnitt 1,9 7 under 1986.

Konsumentpriserna förutses öka med 81/27 i genomsnitt under 1987, bl.a. som en följd av fortsatt höga lönekostnadsökningar.

Försörjningsbalans för Danmark, Finland och Norge Prop. 1986/87: 150

Förändring i volym, procent

Bilaga 1.1

Danmark Finland Norge

1986 1987 1986 1987 1986 1987

Anm.: Förändring av lagerinvesteringar och utrikesbalans mäts i procent av föregående års BNP. Källor: OECD och finansdepartementet

Prop. 1986/87: 150

3¶Utrikeshandeln

Bilaga 1.1

3.1¶Exporten

Världshandeln

Handeln med bearbetade varor mellan OECD-länderna ökade med ca 8

1986. Det var ungefär samma ökningstakt som under 1985. Tillväxten för

de svenska exportmarknaderna inom OECD-området blev något högre.

eller drygt 8.5 såväl 1985 som 1986. Den ur svensk synpunkt gynnsamma marknadstillväxten under dessa år kan framför allt hänföras till den krafti-

ga importökningen I Danmark och Norge. Dessa länder tar emot drygt

209 av den svenska exporten av bearbetade varor. medan deras andet av världshandeln endast uppgår till någon procent.

Oljeprisfallet har medfört, att de oljeproducerande ländernas exportinkomster minskat påtagligt. och att dessa länder därför varit tvungna att dra

ned importen för att inte försämra bytesbalansen ytterligare. OPEC-ländernas import minskade kraftigt 1986 för femte året i rad, samtidigt som statshandelsländernas import reducerades avsevärt. Även de rävaruproducerande ländernas import minskade påtagligt till följd av fallande råvaru-

priser och därmed minskade exportinkomster. Totalt minskade importen i länderna utanför OECD-området med ca 7,56. Det medförde att den totala exportmarknadstillväxten för svensk industri stannade vid drygt

5,54, vilket är ca 2 procentenheter lägre tillväxt än under 1985.

Under 1987 förväntas handeln inom OECD-området öka med knappt

670. Den lägre marknadstillväxten 1987 torde främst kunna förklaras av, att det kraftiga dollarkursfallet påtagligt kommer att förstärka den amerikanska konkurrenskraften. och därmed reducera importökningen i Förenta staterna. Betydande bytesbalansproblem i såväl Norge som Danmark har framtvingat stramare finanspolitik i dessa länder, vilket beräknas medföra, att dessa länders import minskar något 1987. Detta kan jämföras med att Norges import ökade med 1592 1986 och Danmarks med 1196. Det starka nordiska beroendet, som under de senaste tre åren gynnat svensk

industri, kommer således att få motsatt effekt under 1987. Exportmarknadstillväxten inom OECD-området för svensk industri beräknas uppgå till knappt 4 Zz, vilket är en halvering jämfört med 1986. Utanför OECD-området förväntas marknaden fortsätta att minska något som följd av fortsatta importneddragningar i OPEC-länderna och statshandelsländerna. Den to-

tala marknadstillväxten för svensk exportindustri skulle därmed endast

uppgå till ca 3 4 1987.

Konkurrenskraft

Sedan första kvartalet 1985 har den amerikanska dollarn fallit med ca 35 Gc

gentemot den svenska kronan. Det har, p.g.a. den svenska valutakorgens

konstruktion, medfört att kronan deprecierats avsevärt gentemot de flesta västeuropeiska valutorna och den japanska yenen. Deprecieringen av kronan har medfört, att den svenska industrins konkurrenskraft inte försämrats gentemot OECD-länderna, trots att arbetskraftskostnaden per produ- [a [AS

cerad enhet ökade betydligt mer i Sverige än i konkurrentländerna under — Prop. 1986/87: 150

1986. Bilaga 1.1

Vid bedömningar av den framtida marknadsandelsutvecklingen för

svensk industri inom OECD-området jämförs i finansdepartementets analyser de svenska exportpriserna på bearbetade varor normalt med importpriserna i dessa länder. Det genomsnittliga importpriset I OECD-länderna

sjönk med 1/29 1986 i nationella valutor, se tabell 3:1. Med hänsyn till

valutakursförändringarna blev importpriset i OECD-länderna i stort sett

oförändrat i svenska kronor. Genom att de svenska exportpriserna på

bearbetade varor steg med ca 21/25: ökade också relativpriset på den svenska exporten så mycket. Vid denna beräkning tillämpas s.k. han-

delsvikter, dvs. vikter som motsvarar ländernas andelar av svensk export

av bearbetade varor.

Vissa är är spelar d det dock stor roll hur dessa jämförelser a av v relativprisut-

världshandeln ändrades kraftigt. Exempelvis sjönk exportpriserna från OECD-länderna med 2 4 1986 i nationella valutor, vilket kan jämföras med att importpriserna i dessa länder endast sjönk med 1/2 22. Skillnaden torde

kunna förklaras. av att exportörerna kunnat ta ut högre priser på OECDmarknaderna än på marknader utanför OECD-området, där efterfråge-

utvecklingen varit ytterligt svag. Med hänsyn till valutakursförändringarna och att exportpriserna är sammanvägda med s.k. konkurrensvikter, dvs. vikter som återspeglar varje lands betydelse som konkurrent till svensk exportindustri, steg OECD-ländernas exportpriser i svenska kronor med

Tabell 3:1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetade varor

1982 1983 1984 1985 1986 1987 Exportmarknadstillväxt 14 OECD-länder 31 S,5 13,5 87 8.6 3.9 Totalt 1.7 3.0 IL3 76 5,7 3.0 Priser 14 OECD-länders importpriser, nationella valutor 6,4 3,9 52 4,0 —-0,4 2.8 14 OECD-länders importpriser. SEK 18,5 16,2 3,2 5.0 —-0.J 3,5 Svenskt exportpris, SEK 12,3 119 6,0 6.0 2.6 3,5 Relativpris -S2 —-3,7 2,8 1,0 2,7 0 Marknadsandelar, volym 14 OECD-länder 2,2 7.1 0,3 —1L,5S —-2,3 0 Totalt 1.9 51 0.6 -2,4 —-2,6 0 Exportvolym 14 OECD-länder 5,3 I36 13,9 71 6.1 3,9 Totalt 3,6 81 12,0 5.0 3,0 3,0 Anm.: Exportmarknadstillväxt avser importökningen av bearbetade varor till olika länder sammanvågt med ländernas andelar som mottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser vägs samman på motsvarande sätt. Källor: OECD, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. to [PT

Tabell 3:2 Alternativ redovisning av relativpriset Prop. 1986/87: 150

Bilaga 1.1

1982 1983 1984 1985 1986 1987

Svenskt exportpris 12.3 11,9 60 60 26 3,5

Anm.: Ländernas exportpriser och valutakursändringar är ihopvägda så att varje lands vikt återspeglar dess betydelse som konkurrent till svensk exportindustri.

ca 21/26, se tabell 3:2. Mätt på detta sätt var det svenska relativa

exportpriset gentemot OECD-länderna i stort sett oförändrat 1986.

När man analyserar hur konkurrenskraften för svensk industri utvecklas, jämför man i allmänhet, hur kostnadsläge och priser utvecklas i Sverige relativt våra viktigaste konkurrentländer. Det bör dock betonas, att det finns många andra faktorer, som bör beaktas vid en mer allsidig belysning

av konkurrenskraften. En viktig förutsättning för att förbättra och bibehålla konkurrenskraften är exempelvis, att flexibiliteten inom industrin är

hög. Med detta menas förmågan till förändring av produktions- och mark-

nadsinriktning, bort från områden och varor med svag internationell prisoch efterfrågeutveckling. Studier gjorda bl. a. för 1987 års långtidsutredning visar, att flexibiliteten ökat inom svensk industri de senaste åren jämfört med under 1970-talet. Vidare torde den svenska industrins höga

internationaliseringsgrad utgöra en relativ fördel gentemot många konkur-

renter.

För 1987 bedöms den svenska industrins arbetskraftskostnader per pro-

ducerad enhet öka med 2,5—396 per timme, vilket är något mer än den

förväntade ökningen inom OECD-området. Eftersom den svenska kronan även under 1987 deprecieras med drygt 296 gentemot våra viktigaste

konkurrentländers valutor, givet att valutakurserna från mitten av april är

oförändrade året ut, så stiger dock arbetskraftskostnaderna per producerad enhet i gemensam valuta något mer i OECD-länderna än i Sverige. De svenska exportpriserna beräknas öka med 3,5 96 och det genomsnittliga

exportpriset på bearbetade varor från OECD-länderna med 2,56. Med

hänsyn till deprecieringen av kronan innebär det en sänkning av de svenska relativpriserna gentemot OECD-ländernas exportpriser med drygt 1976 1987. Även under 1987 beräknas importpriserna i OECD-länderna stiga

något mer än exportpriserna från samma länder, eller med knappt 34. Eftersom deprecieringen av den svenska kronan uppskattas tll drygt

1/29, skulle det svenska relativpriset på export av bearbetade varor

gentemot OECD:s import bli oförändrat 1987.

Marknadsandelar och export

Att relativpriset på svenska exportvaror stigit under de senaste åren, torde ha bidragit till volymmässiga marknadsandelsförluster för svensk industri 24

både 1985 och 1986. I löpande priser ökade dock den svenska industrins Prop. 1986/87: 150

marknadsandelar, eftersom relativpriset steg mer, än marknadsandelarna — Bilaga 1.1 minskade i fasta priser. Förutom det högre relativpriset har det faktum, att delar av den svenska industrin nätt kapacitetstaket, och därmed inte kunnät leverera i önskad omfattning, bidragit till andelsförluster. Trots andels-

förlusterna ökade den svenska exporten till OECD-länderna med drygt 6 1986. Till länderna utanför OECD-området minskade exporten med drygt

1092 1986. Totalt sett ökade den svenska exporten av bearbetade varor med 3 Zz: 1986.

Under 1987 förväntas de senaste två årens förluster av marknadsandelar

för den svenska industrin upphöra. Relativpriset på den svenska exporten

har upphört att stiga, exportindustrins lönsamhet är god. och företagens egna förväntningar. såsom de kommer till uttryck i exportenkät och konjunkturbarometer, är optimistiska. Den betydligt lägre marknads-

tillväxten för svensk export, knappt hälften av de närmast föregående årens tillväxt, torde också bidra till, att de problem som orsakats av bristande kapacitet och därmed minskade leveransmöjligheter minskar.

Vid oförändrade marknadsandelar för svensk export av bearbetade varor till såväl OECD- länderna som världen i övrigt kommer exporten att öka

med ca 3 946.

Råvaruexporten (exkl. petroleumprodukter) minskade med 196 under 1986. se tabell 3: 3. Den svaga efterfrågeutvecklingen på dessa marknader

bidrog dessutom till, att priserna sjönk med 8, vilket innebär att råvaruexportens värde sjönk med hela 9 7. Såväl volym- som prisutveckling var negativ för så gott som samtliga råvaruprodukter. Exporten av petroleumprodukter ökade med ca 1092, men eftersom priserna nästan halverades,

innebär det en värdemiskning på drygt 40 £. Även under 1987 förväntas en relativt svag utveckling för såväl exportvolym som priser för flertalet

råvaror. En relativt kraftig ökning av massaexporten på ca 77: medför dock, att den totala råvaruexporten förväntas öka med ca 296. Även de

genomsnittliga råvarupriserna förväntas stiga något. främst på grund av att den förbättrade massakonjunkturen medför att massapriserna stiger krat-

Tabell 3:3 Export av varor och tjänster

Enligt nationälräkenskaperna

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Diagram 3:1 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade varor Prop. 1986/87: 150 till 14 OECD-länder

Bilaga 1.1

Index 1980=100

110 110

1057 r 105

100 r 100

957 >. sen TT | 95

90 T T T T T T 90

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

tigt. För flertalet andra råvaror väntas priserna fortsätta falla även under

1987. Propositionen om totalförsvarets fortsatta utveckling (1986/87:95) väntas bland annat medföra en neddragning av oljelagren. I denna prognos har kalkylerats med att lageravvecklingen, förutom kraftigt minskad import, kommer att medföra, att exporten av petroleumprodukter ökar med ca 1596.

Exporten av tjänster fortsatte att sjunka under 1986. Mellan 1985 och 1986 sjönk tjänsteexporten med knappt Iz. Nedgängen är helt hänförlig till minskade inkomster från entreprenadverksamhet och industrins export av tekniska tjänster, dvs. montering och uppförande av nya anläggningar samt underhåll och reparation av tidigare exporterade anläggningar. För 1987 beräknas tjänsteexporten öka med ca 396. Ökningen kan främst

hänföras till en viss volymökning av sjöfartens inkomster, samt att resevalutainkomsterna förväntas öka något efter den dåliga utvecklingen under 1986.

3.2¶Importen

Importen av bearbetade varor ökade med knappt 39c 1986, vilket var

betydligt mindre än de två föregående åren, då ökningen översteg 10 7 per

år, se tabell 3:4. Den låga importökningen förklaras främst av att den importvägda efterfrågan på bearbetade varor ökade med endast 196 1986. Den svaga efterfrågeutvecklingen förklaras av att maskininvesteringarna minskade med ett par procent samt att lagren inom industri och partihandel

drogs ned oväntat mycket. Båda dessa poster har ett högt importinnehåll.

Tabell 3:4 Import av bearbetade varor Prop. 1986/87: 150 Procentuvell förändring

Bilaga 1.1

1982 1983 1984 1985 1986 1987

Anm: Relativpris enligt producentprisindexsystemet. Dessa priser avviker något från priserna enligt utrikeshandelsstatistiken. Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

betydligt lägre ökningstakten för exporten än under de närmast föregående aren dämpade även importökningen. Däremot ökade den privata konsum-

tionen av bearbetade varor med ca 77 mellan 1985 och 1986, vilket

medförde att importen av konsumtionsvaror steg kraftigt.

Marknadsandelsförlusterna på hemmamarknaden tycks ha begränsat sig till knappt 22: 1986, vilket kan synas lågt när de svenska producenternas relativpriser på hemmamarknaden stigit med 2,5—-3Z per år under de

senaste åren. Den trendmässiga marknadsandelsförlust, dvs. den andelsförlust som inte förklaras av pris- och inkomstelasticiteter, som de svenska producenterna haft på hemmamarknaden under 1970-talet och början av 1980-talet, tycks helt ha upphört de senaste åren. Den svarade tidigare för

en årlig marknadsandelsförlust med 1,5-2 2. Det är möjligt, att den för-

stärkning av konkurrenskraften som den svenska hemmamarknadsindustrin fått genom devalveringarna av den svenska kronan 1981 och 1982

samt genom den snabba omstruktureringen av svensk industri under senare år har medfört, att dessa långsiktiga andelsförluster upphört.

År 1987 beräknas den importvägda efterfrågan på bearbetade varor öka med drygt 67:. Den betydligt högre ökningen än i fjol förklaras av en kraftig ökning av maskininvesteringarna samt ett lageromslag inom industri och partihandel (exkl. bränslen). En fortsatt stark expansion av den privata varukonsumtionen bidrar även under 1987, till att importen ökar, även om bidraget till importökningen blir något lägre än under 1986. Sedan sommaren 1986 har importpriserna på bearbetade varor ökat mer än hem-

mamarknadspriserna, vilket förklaras av den kraftiga apprecieringen av ett

flertal västeuropeiska valutor. Mellan 1986 och 1987 beräknas det svenska relativpriset sjunka nägot och andelsförlusterna stanna vid ca 29. Om

man enbart beaktar de senaste kvartalens utveckling av relativpriset, så

kan en marknadsandelsförlust på 22 synas stor. Man bör dock även

beakta, att det tar viss tid. innan relativprisförändringar slår igenom i

marknadsandelsutvecklingen. Därutöver finns det en risk, att det marginella importinnehållet i privat konsumtion och maskininvesteringar är

större, än vad som framgår av beräkningarna. Importen av bearbetade

varor beräknas således öka med drygt 87 1987.

Prop. 1986/87: 150

Bilaga 1.1 Tabell 3:5 Import av varor och tjänster

Enligt nationalräkenskaperna

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Importen av råvaror (exkl. bränslen) ökade med knappt 29z 1986, se

tabell 3: 5. Ökningen beror främst på en tämligen kraftig importökning av jordbruksprodukter och livsmedel. Eftersom importpriserna sjönk med

49e, innebär det, att värdet av råvaruimporten blev lägre 1986 än 1985. År

1987 förutses en ökning av råvaruimporten (exkl. bränslen) på ca 490.

Dollarkursens fall kommer att medföra, att importpriserna sjunker något även under 1987.

Importvolymen av råolja och petroleumprodukter drogs upp kraftigt under 1986, eller med ca 1292, som en följd av de låga priserna. Eftersom priserna halverades, minskade värdet av oljeimporten med ca 20 miljarder

kr. Försvarsuppgörelsen innebär bl. a. att kraven på beredskapslagring av olja mildras. Det medför, att importen av råolja och petroleumprodukter

minskar kraftigt 1987. Eftersom råoljepriserna antas öka från knappt 15

dollar per fat 1986 till 18 dollar per fat 1987, beräknas de svenska importpriserna på råolja öka med ca 12 7, trots att dollarkursen förutsätts sjunka mellan årsgenomsnitten 1986 och 1987.

Importen av tjänster ökade svagt eller med ca 1/2 72 1986. Förutom en

kraftig volymökning av resevalutautgifter på ca 1296 minskade övriga tjänsteutgifter i fasta priser. För 1987 förväntas tjänsteimporten öka med

ca 3,5 Z&. Även under 1987 förväntas utgifterna för resevaluta öka påtagligt, dock i något långsammare takt än under 1986.

3.3¶Bytesbalansen

Bytesbalansen gav preliminärt ett överskott på 6,7 miljarder kr. 1986, se tabell 3:6. Det är en förbättring med drygt 17 miljarder kr. jämfört med 1985. Överskottet i handelsbalansen steg från 14,5 till 32 miljarder kr.,

samtidigt som räntebetalningarna minskade med 4 miljarder kr. Nettot av 28 övriga tjänster och transfereringar fortsatte dock att försämras.

Tabell 3:6 Bytesbalans Prop. 1986/87: 150 Miljarder kr.

Bilaga 1.1

1982 1983 tyR4 [985 1986 1987

Export av varor 68.1 210,5 = 242.8 260,5 2650 279,9 Import av varor 173,9 200,4 284 2446 IIS 2498

Korrigering av handels-

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken, konjunkturinstitutet och finandsdepartementet.

Handelsbalansen gav 1986 ett överskott på 32 miljarder kr. Förbättringen av handelsbalansen kan i huvudsak förklaras av att oljenotan blev ca 15 miljarder kr. lägre, se tabell 3: 7. Oljeprisfall och dotlarkursfall medförde.

att oljenotan minskade med 17 miljarder kr.. medan den ökade nettoimpor-

ten medförde en ökad kostnad på 2 miljarder kr. I övrigt har handeln med bearbetade varor medfört en förbättring av handelsbalansen med ca 5,5

miljarder kr. Handeln med råvaror har dock dragit ned överskottet med 3

miljarder kr. Förändringar i bytesförhållandet, se diagram 3: 2, hade således stor betydelse för bytesbalansens utveckling ifjol.

År 1987 beräknas överskottet i handelsbalansen minska med 3,5 miljar-

der kr. till ca 28,5 miljarder kr., trots att neddragningar av oljelagren

medför, att oljenotan blir drygt 3 miljarder kr. lägre 1987 än 1986. Även överskottet i handeln med råvaror förbättras något. Denna förbättring

Tabell 3:7 Alternativ redovisning av bytesbalans Miljarder kr.

1982 1983 1984 1985 1986 1987 Bearbetade varor 22.3 33,9 40,9 39,2 44.8 37,2 Råolja och petroleum-

Övriga tjänster och trans-

fereringar 0.8 1.8 1,3 —-1,4 -533 —7,)5

Bytesbalans —-22,E — 7,2 2.8 —10,6 6,7 LO

Anm.: Bearbetade varor inkluderar fartyg samt korrigering av handelsstatistiken. Källor: Riksbanken. statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepar-

tementet.

förklaras till fullo av, att de svenska exportpriserna för råvaror ökar något Prop. 1986/87: 150 genom de stigande priserna för skogsprodukter, emedan importpriserna Bilaga 1.1 fortsätter att sjunka. Försämringen av handelsbalansen är hänförhig till handeln med bearbetade varor, där överskottet minskar från knäppt 45 miljader kr. till drygt 37 miljarder kr. Importen ökar betydligt mer än exporten, vilket i sin tur beror på, att marknadstillväxten i Sverige blir dubbelt så stor som ökningen av de svenska exportmarknaderna. samt att den svenska industrin förväntas förlora marknadsandelar på hemmamarknaden.

Tjänstebalansen försämrades med knappt 2 miljarder kr. 1986 och fort-

sätter att försämras med ca 1,5 miljarder kr. 1987. Försämringen beror på de kraftigt stigande utgifterna för resevaluta.

Transfereringsbalansen visade ett underskott på ca 29 miljarder kr. 1986. vilket var en förbättring med knappt 2 miljarder kr. från 1985. Fallande dollarkurs, lägre räntor samt en minskad utlandsskuld medförde, att underskottet i räntebetalningarna minskade med nästan 4 miljarder kr. 1986. Transfereringsbalansen i övrigt försämrades med 2 miljarder kr. 1986. Under 1987 förutses en fortsatt försämring av transfereringsbalansen med drygt 0,3 miljarder kr.

Bytesbalansen beräknas visa ett överskott på ca I miljard kr. 1987. Det är ett betydligt mindre överskott än i fjol. Medan nettoimporten av råolja och petroleumprodukter och övriga råvaror bidrar med en förbättring av bytesbalansen på sammanlagt ca 4 miljarder kr., svarar handeln med bearbetade varor och tjänster för en försämring på knappt 10 miljarder kr.

Diagram 3:2 Sveriges bytesförhållande Index 1980= 100

— — EXPORTPRIS/INPORTPRIS (SAMTLIGA VAROR) orseesensnsnsrennnnn EXPORTPRIS/IMPORTPRIS (BEARBETADE VAROR)

JO 7 ” 76 7mB 80 8 MM 86

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinsttutet och finansdepartementet. 30

Prop. 1986/87: 150

4¶Industrin

Bilaga 1.1

4.1¶Produktion och produktivitet

Industriproduktionen ökade enligt preliminär statistik endast med 0,42 mellan 1985 och 1986. Efter den kraftiga uppgängen av industriproduktionen mellan hösten 1982 och slutet av 1984 - drygt 157 - låg industripro-

duktionen kvar på ungefär oförändrad nivå fram tll hösten 1986. En

markant uppgång av produktionen skedde dock under fjärde kvartalet 1986, då produktionen ökade med drygt 37 från föregående kvartal.

Uppgången under fjärde kvartalet kan främst hänföras till en kraftigt ökad produktion inom skogsindustrin, men även verkstadsindustrins produktion ökade påtagligt.

Flertalet branscher visade svag tillväxt 1986 jämfört med äret innan. Kraftiga produktionsneddragningar kunde noteras för varven och gruvindustrin. men även livsmedelsindustrin och textilindustrin minskade sin

produktion. Den enda bransch som utvecklades bättre än förväntat var

massa- och pappersindustrin. där den kraftiga produktionsuppdragningen under hösten medförde att ökningen mellan 1985 och 1986 uppgick till drygt 496. Produktionen inom verkstadsindustrin ökade med endast drygt

17. vilket var klart mindre än väntat. Inom verkstadsindustrin var det

endast bilindustrin som höjde produktionsnivån under 1986.

Kapacitetsutnyttjandet i industrin låg på en hög nivå under hela året 1986. Det faktiska kapacitetsutnyttjandet enligt statistiska centralbyråns statistik har ökat från knappt 80476 hösten 1982 ull drygt 882 fjärde kvartalet 1986. Det höga kapacitetsutnyttjandet inom stora delar av industrin har begränsat möjligheterna att öka produktionen och medfört att lagren dragits ned kraftigt för att kunna möta den tämligen goda marknadstillväxten för svenska industrivaror. Speciellt för bilindustrin har den bristande produktionskapaciteten begränsat leveranserna. Svårigheterna att

rekrytera yrkesarbetare till industrin har dessutom ökat något under året.

Produktiviteten i industrin ökade enligt de preliminära nationalräkenskaperna med 1,5 92 1986. Mot bakgrund av det höga kapacitetsutnyttjandet

Tabell 4: I Industriproduktionens utveckling Procentuell volymförändring från föregående år

1983 1984 1985 1986 1987

! Textilindustri, grafisk industri, jord- och stenvaruindustri, övrig trävaruindustri m.m. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

och att industriinvesteringarna ökade med över 40 2 mellan 1982 och 1985, Prop. 1986/87: 150 är de låga ökningstakterna för industrins produktion och produktivitet 1986 Bilaga 1.1 svårförklarade. Det kan inte uteslutas, att dessa siffror senare kommer att

revideras uppåt. För 1987 beräknas efterfrågan på svenska industrivaror öka med ca 4 <&.

Fortsatt hög tillväxt av den privata varukonsumtionen, kraftigt ökade

industriinvesteringar samt en något förstärkt konkurrenskraft på hemma-

marknaden beräknas medföra att efterfrågan från hemmamarknaden växer mer än från exportmarknaderna. Importens andel av den totala tillförseln av industrivaror väntas dock fortsätta öka något. I kombination med en fortsatt lageravveckling, dock i betydligt långsammare takt än under 1986, och det höga kapacitetsutnyttjandet inom delar av industrin torde det leda till. att produktionsökningen begränsas till knappt 392. Det kan påpekas,

att i SCB:s exportenkät samt i konjunkturinstitutets marsbarometer räknar

företagen med en tämligen god tillväxt av säväl orderingång som produktion under 1987.

Även under 1987 förväntas massa- och pappersindustrin vara den bransch som uppvisar den högsta produktionsökningen. Den sjunkande dollarkursen har medfört, att konkurrenskraften för den svenska massaoch pappersindustrin försämrats kraftigt, gentemot de nordamerikanska

producenterna. Den höga efterfrågan på den nordamerikanska hemma-

marknaden har dock medfört, att konkurrensen på den expanderande

europeiska marknaden ännu inte ökat. Produktionsökningen inom massaoch pappersindustrin beräknas uppgå till 5 7 under 1987. Även inom verkstadsindustrin förväntas produktionsökningen tillta efter

Diagram 4:1 Industriproduktion Index 1980=100

140 140

|

120- "Hi20

|

BO Hummm

| M

T Tr ,

T T T

'T

T ”T

T Li T

TO 72 VA 76 7B BO 8& BB B6

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 0 ta

Diagram 4:2 Exportandel av industriproduktionen Prop. 1986/87: 150

TOTALT

GSINDUSTRIN, Bilaga 1.1

TIL

II TILLVERENIN 65

i et terra = 80

ft

” |

- 55 N | i 50—-

45 = er

- 2

. .

- : »

T f r

T I I

30 >

7 75

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

den svaga utvecklingen 1986. De stora växelkursförskjutningar som inträffat de senaste 2 åren har trots en snabbare kostnadsökning medfört, att

konkurrenskraften för den svenska verkstadsindustrin förbättrats gent-

emot dess viktigaste konkurrenter. Produktionen inom verkstadsindustrin beräknas öka med ca 3,5 96 1987, vilket skulle innebära, att produktionen har ökat med nästan 3072 sedan 1982. Det är lika mycket som ökningen under hela 1970-talet, se diagram 4:1. Tillväxten inom övriga delar av industrin har de senaste åren varit betydligt lägre än inom verkstadsindustrin. Produktionen i dessa övriga delar beräknas endast ha ökat med ca 1076 mellan 1982 och 1987. Liksom under 1986 förväntas produktionen minska inom gruvindustrin samt varvsindustrin.

Diagram 4:2 återspeglar den svenska industrins ökade internationalisering under perioden 1975—1985. Den andel av industriproduktion som

exporteras har under denna period ökat från 33 till 45 &&. Inom verkstadsin-

dustrin har exportandelen ökat ännu mer, celler från 44 till 60 2. Det bör dock påpekas att den lageravveckling som genomförts inom industrin

under denna period kan ha påverkat siffrorna något.

4.2¶Lönsamhetsutvecklingen

Industrins lönsamhet förblev god under 1986. Drittsöverskottets andel av

förädlingsvärdet låg kvar på nivån 32 Ze för industrin i genomsnitt, se tabell 33

3 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 150

Tabell 4: 2 Bruttoöverskottsandel i industrin Prop. 1986/87: 150 Procent

Bilaga 1.1

1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987

Anm.: Bruttoöverskottsandelen är driftsöverskott brutto som andel av förädlingsvärdet. Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

4:2. Trots att lönekostnaderna steg med ca 51/2 Z per producerad enhet

begränsades prisökningen på industrivaror till ca 326, se tabell 4:3. Till följd av att priserna på insatsvaror ökade med i genomsnitt bara ca 1 1/2 96 steg nämligen de sammanlagda rörliga kostnaderna med bara 2 1/2 &. Orsaken till den långsamma prisökningen på insatsvaror är främst de under 1986 fallande oljepriserna. Utvecklingen innebar att marginalen mellan kostnader och priser vidgades något.

Lönsamheten förbättrades inom verkstadsindustri och övrig industri

1986. Förbättringen är i stort sett hänförbar till den nämnda dämpningen i

kostnadsstegringarna för insatsvaror. Inom basindustrin försvagades lönsamheten till följd av den dämpade prisutvecklingen för basindustrins produkter, vilket speglar det pressade läget på utlandsmarknaderna 1986.

Basindustrin gynnades av både den dämpade prisutvecklingen på insatsvaror och av att produktivitetsökningarna var större 1 basindustrin än i industrin som helhet.

Under 1987 väntas en förbättring 1 det utländska konjunkturläget för särskilt skogsindustrin samt en fortsatt dämpning 1 Jönekostnadernas ökningstakt, som mer än kompenserar oljeprisernas höjande effekt på insatsvarurkostnaderna. Sammantaget implicerar denna utveckling en lika stor

Tabell 4: 3 Rörliga produktionskostnader, produktpriser och marginaler per producerad enhet i industrin exkl. varv och petroleumraffinaderier Procentuell förändring

1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987

Insatskostnad 9.3 IIS 10,6 8,6 5,7 1.6 2,3

I Lönekostnad per timme avser löner inkl. kollektiva avgifter och icke varuanknutna indirekta skatter per arbetad timme. Produktivitet avser bruttoproduktion er timme. > Med avdrag för subventioner. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. 34

ökning i produktpriser och rörliga kostnader per producerad enhet, vilket Prop. 1986/87: 150

innebär oförändrad lönsamhet 1986-1987. Bilaga 1.1

Tabell 4:4 innehåller olika lönsamhetsmått för industrin baserade på finansstatistiken t. o. m. 1985 och framskrivna till 1986 och 1987 i enlighet med preliminär finansstatistik för 1986 samt prognoserna i de övriga tabellerna. Enligt beräkningarna har lönsamheten 1986-1987 minskat jämfört med rekordnivån 1983, medan den överstiger nivån vid början av 1980talet. Den innehåller ett mindre inslag av värdestegringsvinster på tillgångarna vid den nu lägre inflationstakten resp. ett större inslag av vinster på finansiella placeringar. Det senare speglar den ökande andelen finansiellt kapital, som har vuxit på grund av den långsamma nedgången i räntorna och finansiell avkastning jämfört med avkastningen på materiellt kapital. Försvagningen av den relativa avkastningen på materiellt kapital implicerar en dämpande effekt på investeringsaktiviteten, medan företagens goda likviditet 1987 bereder goda interna finansieringsmöjligheter för investeringar i fast kapital.

Tabell 4: 4 Resultat och räntabilitet m. m. för industrin

1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 Resultat, miljarder kr. Rörelseresultat exkl. värdestegringsvinster 13,6 18,5 39,9 46,5 45,0 44.2 46 I Resultat efter kalkylmässig avskrivning - 5,4 - 2,8 14.3 21,8 19.1 17,1 19,5 Finansiellt netto —- 8,0 - 88 -5,1 -1,5 3,8 5,2 52 därav: intäkter 12,4 15,6 16,5 20,1 25,3 26,1 26,0

kostnader 20,4 24.4 21,6 21.6 21,5 20,9 20,7 Resultat efter finansnetto -13,4 —-11,6 9,2 20,3 22,9 22,3 24, Resultat inkl. värdestegringsvinster! 13,5 27.4 41.4 35,5 36,7 39,4 39,9 Avkastning, procent på materiellt kapital” 7.2 H.2 13,5 10,2 8.6 8.4 8.0 på finansiellt kapital 6,0 6,5 5,9 5,9 6,7 6,2 6,2 Räntabilitet, procent

Minnesposter, procent Andel finansiellt kapital 41.1 42,5 44,8 48,1 49,4 50,8 51,3

Soliditet 50.4 51.5 53,4 52,8 52,4 52.6 53,0

Genomsnittlig skuldränta 8,1 8,9 7,4 6,5 5,9 5,3 5,3

Riskfri ränta” 13,4 13,7 12,2 12,6 12. 10,3 11,2

! Resultat efter finansnetto plus värdestegringsvinster på lager och fast kapital.

" Resultat efter avskrivning plus värdestegringsvinster i procent av lager- och fasta kapitalets återanskaffningsvärde. " Räntabiliteten deflaterad med KPI:s förändring dec.-dec.

" Genomsnittlig ränta på länga statsobligationer, åren 1981— 1986 resp. första kvartalet 1987. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 35

5¶Arbetsmarknaden Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

5.1¶Sysselsättning

Utvecklingen 1986 och 1987 Under 1986 växte sysselsättningen i en långsammare takt än under de två

föregående åren. Mellan 1985 och 1986 ökade antalet sysselsatta med

knappt 30000 personer, medan antalet sysselsatta mellan 1984 och 1985 ökade med närmare 50000 personer. Sysselsättningsökningen under 1986 inträffade enligt arbetskraftsundersökningarna (AKU) i början av året. Mellan andra och fjärde kvartalet låg sysselsättningen säsongrensat på en i stort sett oförändrad nivå. Osäkerheten i de kvartalsvisa uppgifterna från

AKU är dock betydande, varför denna profil över året är långt ifrån säkerställd.

I januari 1987 genomfördes en metodförändring i AKU. vilken bl.a. innebär en mer noggrann mätning av sysselsättningen. Antalet sysselsatta uppskattas nu vara 0,7 7 fler än enligt den tidigare mätmetoden.

Säsongrensat ökade sysselsättningen med 15 000 personer mellan fjärde

kvartalet 1986 och första kvartalet 1987. bortsett från den ökning som

följer av omläggningen av AKU. Prognosen för resten av året innebär, att sysselsättningen fortsätter stiga. Sysselsättningsökningen mellan årsgenomsnitten uppskattas till 25-30 000 personer, se tabell 5: 1. Antalet arbetade timmar beräknas öka med 0,8 Z6, och medelarbetstiden förväntas öka i

ungefär samma omfattning som 1986, eller med 0,2. Antalet löntagartimmar, vilket har betydelse för hushållens löneinkomster, beräknas öka

med 1,02. Det är något snabbare än ökningstakten i det totala antalet arbetade timmar, vilket beror på att andelen löntagare i sysselsättningen i

likhet med tidigare år förväntas stiga, medan andelen företagare minskar.

Tabell 5: I Arbetsmarknad Tusental personer ti åldrarna 16—64 år)

Nivä Föråndring fran föregående är

1986 1983 — 1984 1985 — 1986 1987 Sysselsättning: Jord- och skogsbruk 179 - 4 -10 = 7 -10 = —-10—--—5 Industri 1030 - 4 13 19 ii 0-5 Byggnadsverksamhet 258 -10 = 7 - I 1 0-5 Privata tjänster 1476 15 15 13 29 15-20 Kommunal verksamhet = 1121 19 33 23 0 5-10

Arbetslöshet, rev. AKU-nivå 98 -10—-0

St av arbetskraften 2.2 2,0-2.2 Sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder? 69 14 34 —-24 -16 -—5

! Inkl. sysselsatta där uppgift om sektortillhörighet saknas.

" Beredskapsarbete, ungdomslag och rekryteringsstöd. Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.

Jämförelse med tidigare perioder Prop. 1986/87: 150

Bilaga 1.1

Mätt i antal personer har sysselsättningstillväxten varit långsammare under 1980-talet än under 1970-talet. Om sysselsättningen istället mäts med antalet arbetade timmar, så hat emellertid förhållandet varit det motsatta.

De tre senaste årens sysselsättningstillväxt i timmar har varit påtagligt

sturkare än under konjunktuppgångarna på 1970- talet. Bakom denna skillnad mellan sysselsättning i personer och timmar ligger, att medelarbetstiden, som sjönk under hela 1970-talet, har stigit sedan 1981.

En förutsättning för de senaste årens sysselsättningsexpansion har varit

en högre tillväxttakt i ekonomin. Som framgår av tabell 5:2, återspeglar

skillnader i sysselsättningsutveckling mellan olika tidsperioder tydligt skillnader i BNP:s reala tillväxt. I jämförelse med under högkonjunkturer-

nä på 1970-talet har emellertid den senaste treårsperiodens sysselsättnings-

tillväxt, räknad i timmar, varit kraftig i förhållande till BNP:s tillväxt.

BNP-produktiviteten (BNP per arbetad timme) har utvecklats svagare nu

än under 1970-talet.

Eftersom produktivitetsförändringen inom den offentliga sektorn definitionsmässigt sätts till noll, bestäms BNP-produktivitetens utveckling främst av produktivitetsförändringen inom näringslivet. De tre senaste

åren har näringslivet haft en påtagligt lägre produktivitetsökning än under

de expansiva perioderna på 1970-talet. Detta förklarar att sysselsättningen

i relation till BNP:s tillväxt ökat relativt kraftigt under de senaste åren. En viktig faktor bakom näringslivets långsammare produktivitetsutveckling

är, att tjänstesektorerna inom näringslivet. som har en lägre produktivi-

tetstillväxt än de varuproducerande, har varit särskilt expansiva under de

senaste Åren. Även inom industrin har dock produktivitetsutvecklingen

varit osedvanligt svag de senaste åren.

Under de perioder på 1970-talet sysselsättningen växte snabbt, var det framför allt den offentliga sektorn, som expanderade. Under senare år har emellertid industri och privata tjänster svarat för huvuddelen av sysselsättningsökningen. Även uttryckt i antal arbetade timmar kontrasterar de

Tabell 5: 2 Produktion och sysselsättning Genomsnittlig årlig procentuell förändring

1972—75 1975-78 1978-80 1980-83 1983—86 Hela ekonomin

Näringslivet

Källa: Svatistiska centralbyrån.

senaste årens sysselsättningsutveckling mot 1970-talets. Under hela peri- Prop. 1986/87: 150

oden mellan 1970 och 1982 minskade timvolymen i näringslivet varje år. Bilaga 1.1

Den har nu ökat fyra år i rad.

Sysselsättning per bransch

Industriproduktionen utvecklades relativt svagt 1985 och 1986. Trots detta

fortsatte enligt AKU antalet sysselsatta inom industrin att öka både 1985 och 1986 med 19000 resp. 11000 personer. Räknat i timmar visar AKU en mer påtaglig uppbromsning. Det var särskilt en svag utveckling inom verkstadsindustrin, där antalet sysselsatta förblev i stort sett oförändrat, som bidrog till den lägre sysselsättningsökningen inom industrin 1986.

Annars har verkstadsindustrin varit mer expansiv än industrin i övrigt under de senaste tre åren. Ett påtagligt problem för industriföretagen vid de senaste årens produktionsuppgång har varit bristen på utbildad arbetskraft, särskilt på tekniska tjänstemän. Under andra kvartalet 1985, då problemet var som störst, uppgav 40 26 av industriföretagen i konjunkturinstitutets konjunkturbaro-

meter brist på tekniska tjänstemän. Under 1986 sjönk denna andel markant och var 1 senaste mätningen i februari 1987 2226. Bristtalet ligger trots

nedgången på samma nivå som under högkonjunkturerna på 1960-talet. Bristen på yrkesarbetare har stigit under de senaste åren, men inte varit

lika uttalad som under tidigare konjunkturuppgångar. Den är nu mer påtaglig än bristen på tekniska tjänstemän. I den senaste mätningen uppgav 32 26 av industriföretagen brist på yrkesarbetare.

År 1987 förväntas industriproduktionen växa snabbare än 1986. Med

hänsyn till att bristen på arbetskraft har minskat något, och till att produktiviteten inom industrin utvecklades svagt förra året, kan troligen en snabbare produktionsökning komma till stånd, utan att detta ger upphov till en sysselsättningsökning av samma omfattning som förra året. Detta stämmer också enligt konjunkturinstitutets barometer med företagens bedömningar av det framtida sysselsättningsläget. Prognosen för 1987 är en ökning av antalet sysselsatta inom industrin med 0-5 000 personer jämfört med 1986.

De senaste två åren har byggnadsverksamheten expanderat. Sysselsättningen inom byggnadssektorn, som reducerades med 27000 personer de

tre första åren på 1980-talet, har hållits på en oförändrad nivå två år i rad. Byggarbetsmarknaden präglas av regionala och yrkesmässiga obalanser till följd av att expansionen varit koncentrerad till storstadsområdena och till reparationer och ombyggnad. En viss minskning av dessa obalanser har

dock kunnat noteras det senaste året. År 1987 väntas sysselsättningen

inom byggnadssektorn fortsätta att utvecklas positivt, prognosen är en sysselsättningsökning mellan årsgenomsnitten 1986 och 1987 på 0-5 000 personer.

Den sysselsättningsmässigt mest expansiva delen av ekonomin under de

senaste åren har varit den privata tjänstesektorn. Mellan 1984 och 1986

ökade sektorns sysselsättning med över 40 000 personer, medan hela eko-

nomin ökade sysselsättningen med 76 000 personer under samma period. Sektorns sysselsättning tenderar att öka särskilt kraftigt vid en konjunktur- 38

sysselsättning. Sysselsättningsuppgången under de senaste åren framstår i — Bilaga 1.1

jämförelse med tidigare konjunkturförlopp som mycket kraftig. i synnerhet

som medelarbetstiden samtidigt har stigit. Av den privata tjänstesektorns olika delbranscher har de branscher expanderat, som i huvudsak är inriktade mot företagen. t.ex. maskinut-

hyrning och uppdragsverksamhet. De hushållsinriktade branscherna, t.ex. personliga tjänster och varuhandel, har haft en svagare utveckling. Detta

mönster gällde även mellan 1984 och 1986, då sysselsättningen inom upp-

dragsverksamhet och försäkringsverksamhet ökade med 17 000 personer. Den relativt sett kraftigaste sysselsättningsökningen mellan dessa år upp-

nåddes emellertid inom hotell- och restaurangnäringen, som är inriktad mot både företag och hushåll. Vidare ökade sysselsättningen inom handeln

med nära 10000 personer.

Även 1987 förväntas bli ett sysselsättningsmässigt expansivt år för den

privata tjänstesektorn. Prognosen är dock, att förändringen mellan 1986

och 1987 inte blir lika stor som mellan 1985 och 1986, utan stannar vid 15-20000 personer.

Antalet sysselsatta inom kommunal verksamhet ökade under 1970-talet med i genomsnitt drygt 40000 personer per år. Kommunerna svarade för mer än hela sysselsättningsökningen, eftersom antalet sysselsatta i näringslivet samtidigt minskade med 10000 personer per år. En stor del av det ökade antalet kommunalt sysselsatta under 1970-talet var deltidsanställda. Under 1980-talet har kommunernas sysselsättningsexpansion halverats räknat i antal sysselsatta. I timmar är dock inte uppbromsningen lika markant eftersom medelarbetstiden för kommunalt anställda har stigit sedan 1982.

De senaste årens svagare utveckling blev särskilt markant under 1986,

då antalet anställda i kommunal verksamhet enligt AKU inte förändrades alls jämfört med under 1985. En bidragande orsak till den svaga sysselsättningsutvecklingen sedan 1984 har varit neddragningen av antalet platser i

Tabell 5: 3 Produktion, produktivitet och sysselsättning Årlig procentuell förändring

Produktion Produktivitet Sysselsättning

(timmar)

1985 1986 1987 1985 1986 1987 1985 1986 1987 Jord- och skogsbruk -3,9 -1,6 0,5 1.2 4,9 2,6 -5,0 —-6,2 -2.1 Industri! 2,3 0.4 2,9 3.1 1.5 2.9 -0,8 -LI 0 Byggnadsverksamhet 0,5 1,7 1,5 1.9 1,5 0,5 -1.4 0.2 0,3

I SNI 2+3. ? Inklusive produktionsrestpost resp. sysselsättningsdiskrepans. Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet. 39

beredskapsarbeten, som i huvudsak är kommunala, och antalet kommuna- Prop. 1986/87: 150

la ungdomslagsplatser. Bilaga 1.1

1987 väntas antalet kommunalt sysselsatta öka med 5— 10000 personer. Även antalet arbetade timmar, som förra året drogs ned av en arbetsmarknadskonflikt, förväntas öka snabbare än 1986. Medelarbetstiden beräknas

inte öka lika mycket som 1 fjol.

5.2¶Utbudet av arbetskraft

Mellan 1985 och 1986 ökade antalet personer i arbetskraften i åldrarna 16— 64 år med drygt 20000. Befolkningen i dessa åldrar förblev i stort sett oförändrad, varför hela ökningen i arbetskraftsutbudet förklaras av ett

ökat arbetskraftsdeltagande. Andelen av befolkningen i åldrarna 16—64 år

som ingår i arbetskraften ökade från 82,6 26 1985 till 83,0 Zz 1986.

Mer än hälften av förändringen i arbetskraftdeltagadet kan tillskrivas de förskjutningar i befolkningens åldersmässiga sammansättning, som följer av att årskullarna minskar i såväl de äldsta som de yngsta åldersgrupperna, där arbetskraftsdeltagandet är lågt. I de yngre åldrarna beror minskningen på att den s. k. ungdomspuckeln, dvs. de stora årskullarna födda i mitten

av 1960-talet, nu kommer in i åldrar över 20 år. Den åldersmässiga sam-

mansättningen av befolkningen i åldrarna 16- 64 år kommer att ha en

positiv effekt på arbetskraftsutbudet även 1987, men inte i samma omfatt-

ning som under 1985 och 1986. I gengäld väntas befolkningen öka, varför den sammantagna effekten på arbetskraftsutbudet blir ungefär densamma som 1986, ca 13 000 personer, se tabell 5: 4.

Ungdomarnas arbetskraftsdeltagande minskade under början av 1980-talet bl.a. som en följd av, att en allt större andel av ungdomarna går i

gymnasieskolan. Efter en ökning 1984 och 1985, sannolikt som en följd av

införandet av ungdomslag, fortsatte nedgången 1986, speciellt för de unga flickorna. Prognosen för 1987 är, att andelen av ungdomarna, som ingår i arbetskraften, fortsätter att sjunka dock i en något långsammare takt än

1986. De vuxna kvinnornas förvärvsfrekvens har ökat stadigt under en lång tid. Till stor del är det en konsekvens av, att yngre generationer av kvinnor

Tabell 5: 4 Förändring i arbetskraften Tusental personer i åldrarna 16—64 år

1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 Arbetskraftens förändring 33 17 24 27 35 21 20-25 därav: — effekt av förändring i befolkningens storlek 17 14 16 IS -1I -2 5 — effekt av förskjutningar i befolkningens fördelning på åldersgrupper med olika arbetskraftsdeltagande -5 -3 -2 3 13 13 8 — effekt av förändring i det åldersgruppsrelaterade arbetskraftsdeltagandet 21 6 10 9 23 9 7—-12 Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.

.

har haft ett högre arbetskraftsdeltagande än äldre. Ökningstakten i kvin- Prop. 1986/87: 150

nornas arbetskraftstal har dock avtagit på senare år. I prognosen för 1987 Bilaga 1.1 beräknas kvinnornas arbetskraftsdeltagande öka i ungefär samma omfatt-

ning som mellan 1985 och 1986. De vuxna männens arbetskraftstal. som allmänt uppvisar små variationer. minskade något under de första åren på

1980-talet. Speciellt gällde detta äldre män bl.a. till följd av en ökad förtidspensionering. De senaste årens relativt goda sysselsättningsutveck-

ling har dock inneburit, att männens arbetskraftsdeltagande upphört att

minska. I arbetskraftsprognosen för 1987 förutsätts männens arbetskrafts-

tal vara i stort sett oförändrade jämfört med 1986.

deltagande öka arbetskraftsutbudet med 20-25 000 personer 1987.

5.3¶Arbetslöshet

Omläggningen av AKU i januari 1987 medför att den redovisade arbetslös-

heten är mindre än enligt tidigare mätmetoder. Omläggningen innebär bl. a., att mer stringenta frågor ställs till intervjupersoner, som saknar och aktivt söker arbete, om huruvida de också kan och vill arbeta under mätveckan, vilket är ett krav för att räknas som arbetslös. Vidare ställs nu krav på någon sökaktivitet från intervjupersonen under den senaste månaden mot tidigare under de senaste två månaderna. Dessa metodförändringar medför, att arbetslösheten 1986, som enligt AKU uppgick till 2,7 Zz eller 116000 personer, med den nya mätmetoden skulle ha uppgått till 2,2 Z eller 98 000 personer.

Enligt AKU minskade antalet arbetslösa med 12000 personer första

kvartalet 1987 jämfört med motsvarande period 1986 och bortsett från den nedgång, som följer av de ändrade mätmetoderna. AKU:s siffror för första

kvartalet innebär också en nedgång i förhållande till sista kvartalet 1986

med 7000 personer i säsongrensade tal, vilket skulle tyda på att den

utplaning av arbetslösheten, som var märkbar under andra halvåret 1986,

har förbytts i fortsatt nedgång. Jämförelser mellan 1986 och 1987 försvåras dock av, att uppskattningen, av vilka effekter omläggningen av mätmetod har, på den arbetslöshet som registreras i AKU, är förenad med betydande osäkerhet. Bilden är inte heller entydig. AMS statistik över antalet kvarstående sökande vid arbetsförmedlingarna tyder inte på en lika stor nedgång i början av året.

Under de senaste två åren har arbetslösheten minskat samtidigt som de arbetsmarknadspolitiska insatserna har reducerats. År 1986 var i genom-

snitt 53 000 personer sysselsatta i beredskapsarbeten och ungdomslag eller med rekryteringsstöd, vilket kan jämföras med 93 000 personer 1984. Utbildningsinsatserna i form av arbetsmarknadsutbildning (AMU) reducerades dock inte mellan 1985 och 1986. Volymen åtgärder för arbetshandikappade fortsatte att öka.

Prognosen för 1987 innebär ett i stort sett oförändrat arbetsmarknadsläge jämfört med 1986. Sysselsättningsökningen väntas bli av ungefär samma omfattning som tillväxten i arbetskraften, varför arbetslösheten beräknas bli i stort sett oförändrad. Som andel av arbetskraften skulle därmed 41

Diagram 5:1 Antal arbetslösa och antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder Prop. 1986/87: 150 Tusental personer, 3-månaders glidande medelvärde på säsongrensade värden

Bilaga 1.1

AA ANTAL ARBETSLÖSA menesnnnnn ANTAL ARBETSLÖSA, REV. AKU-NIVÅ srssrerssetnnnnnnnnn ANTAL PERSONER I ARBETSMARKNADSPOLITISKA ÅTGÄRDER

175 175

150- - 150

125 7 - 125

100- fr 100

253 | i > Las

- nd ee Mb 50 507

- 25 dn ee

0 LULIILEN LIRARE RERRES ARARSTRAREAT ARARANSTRRRT KRRRSTRARETS RTR RATTAT KRAGRTRTRARS AR (0)

1980 = 1981 1982 1983 1984 1985 1986 Anm.: Med arbetsmarknadspolitiska åtgärder avses beredskapsarbete, ungdomslag och rekryteringsstöd. Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och arbetsmarknadsstyrelsen.

arbetslösheten uppgå till drygt 296 1987. Prognosen förutsätter att omfattningen på de sysselsättningsskapande åtgärderna i arbetsmarknadspolitiken ligger kvar på sin nuvarande nivå.

Utvecklingen av antalet arbetslösa bestäms dels av hur många personer som blir arbetslösa, dels av hur lång tid de står kvar i arbetslöshet. Att arbetslösheten under 1980-talet varit högre än under 1970-talet kan till stor del tillskrivas, att arbetslöshetsperioderna blivit längre. Den genomsnittliga längden på en avslutad arbetslöshetsperiod 1986 kan uppskattas till drygt 15 veckor. År 1980 var motsvarande tid ungefär 12 veckor. och under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet var den 7—8 veckor.

De längre arbetslöshetsperioderna kommer också till uttryck i att antalet personer, som har varit arbetslösa en längre tid, nu är fler i absoluta tal och utgör en större andel av det totala antalet arbetslösa. År 1980 hade 15 000 personer eller 1790 av de arbetslösa varit utan arbete i mer än sex månader. År 1985 hade motsvarande tal stigit till 34000 personer eller 2746. Långtidsarbetslösheten steg i alla åldersgrupper men ökningen var särskilt markant för åldersgruppen 55—64 år. Långtidsarbetslösheten följer med en tidseftersläpning relativt nära den totala arbetslöshetens förändringar. Men därutöver har vissa grupper, speciellt yngre med dålig utbildningsbakgrund och äldre som mist sitt arbete, fått svårare att finna ett arbete.

Under senare tid har långtidsarbetslösheten reducerats väsentligt. Mel-

Prop. 1986/87: 150

. Bilaga 1.1

Tabell 5: 5 Relativ arbetslöshet i olika åldersgrupper samt antal långtidsarbetslösa 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1986 rev. AKU-nivå

Antal långtidsarbetslösa, tusental 15 20 30 38 38 34 26 Källa: Statistiska centralbyrån (AKU).

lan 1985 och 1986 minskade antalet långtidsarbetslösa från 34000 till 26000. Nedgången omfattade de flesta åldersgrupper, men var särskilt markant för de äldsta, vilket skall bedömas mot bakgrund av att antalet äldre, som förtidspensionerades av arbetsmarknadsskäl, ökade kraftigt. I

början av 1987 var 21000 personer långtidsarbetslösa. På grund av omläggningen av AKU är denna siffra dock inte jämförbar med tidigare års. I kompletteringspropositionen föreslås åtgärder för att ytterligare minska

antalet långtidsarbetslösa.

Även arbetslösheten bland ungdomar i åldern 16—19 år har minskat

markant de senaste åren från över 1092 1982—1983 till ca 47: 1986. Däremot ligger arbetslösheten för ungdomar i åldern 20-24 år kvar på en

högre nivå än den totala arbetslösheten, ca 697 1986. Arbetslösheten i denna åldersgrupp ligger regelmässigt högre än den totala arbetslösheten,

eftersom introduktionen på arbetsmarknaden ofta innebär perioder med

arbetslöshet. Tidigare har arbetslösheten bland ungdomar tenderat att sjunka särskilt kraftigt vid en allmän nedgång av arbetslösheten. Så har dock inte varit fallet de senaste åren. En bidragande orsak till detta är det kraftiga inflödet av ungdomar på arbetsmarknaden, vilket ökat konkurrensen om nybörjarjobb. I kompletteringspropositionen föreslås även åtgärder för att reducera ungdomsarbetslösheten.

6¶Löner och priser Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

6.1¶Löner

Den högre löneökningstakten i Sverige jämfört med i våra konkurrentlän-

der på världsmarknaden är sedan flera år tillbaka ett av de centrala sam-

hällsekonomiska problemen. I OECD-länderna har löneökningstakten un-

der första hälften av 1980-talet halverats från ca 102 per år till ca 552 per år. Den betydande nedgång av världsinflationen, som de sjunkande inter-

nationella räntorna och det lägre oljepriset förde med sig 1986, återspeglas i en fortsatt dämpning av löneökningstakten. Timlöneökningen i industrin

för OECD-området var ca 4,5 %& 1986. För 1987 väntas löneökningstakten

inom OECD-området sjunka till ca 496. I viktiga konkurrentländer som

Förbundsrepubliken Tyskland och Förenta Staterna beräknas timlöneök-

ningarna I industrin 1987 bli drygt 476 resp. knappt 32. I Japan bedöms timlöneökningarna i industrin bli mycket låga 1987. omkring I.

I den svenska industrin har löneökningstakten under 1980-talet legat i

intervallet 7—10 92 per år, se tabell 6: 1. I diagram 6: 1 jämförs timlöneök-

ningen i svensk industri med timlöneutvecklingen i industrin i OECDområdet (Med OECD-området avses här de s.k. korgländerna exkl. Spanien och Schweiz. Dessa två länder är exkluderade på grund av brist på statistik). Löneutvecklingen anges i nationella valutor och har vägts sam-

man med s. k. konkurrensvikter, som avspeglar resp. lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden.

Diagram 6:1 Timlön inom industrin Årlig procentuell förändring, nationell valuta

12 12

23 re

(0) T T T T- TT T [6]

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 Anm.: OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån, OECD samt finansdepartementet. 44

Enligt statistik för SAF/LO-området ökade timförtjänsten för SAF/LO- Prop. 1986/87: 150

kollektivet med 7,4 2& mellan andra kvartalen 1985 och 1986. Lönestatistik — Bilaga 1.1

för privattjänstemän visar en genomsnittlig ökning med 6,65 mellan augusti 1985 och augusti 1986. Löneglidningen i hela näringslivet under 1986 uppgick preliminärt till ca 39. Till följd av eftersläpande effekter från tidigare avtal ökade timlönerna i den offentliga sektorn med hela 9,3 2& mellan årsgenomsnitten 1985 och 1986.

Omräknat till årsgenomsnitt innebär ovanstående en timlöneutveckling för näringslivet på 7,6 9e och för samtliga löntagare på 8,22 1986. Lönesummestatistiken i nationalräkenskaperna tyder på en högre löneökning, (8,7 96) än förtjänststatistiken (8,29). Omräkningen av lönesumman till

genomsnittlig timlön har baserats på nationalräkenskapernas beräkning av

antalet av löntagare arbetade timmar (dagkorrigerat, viktat med lönesummevikter). Lönestatistiken i nationalräkenskaperna baseras på kontrolluppgifter från arbetsgivarna, under det att förtjänststatistiken baseras på urvalsundersökningar. Till viss del torde skillnaden mellan de båda beräkningarna bero på, att förtjänststatistiken inte omfattar alla löntagare och inte heller alla typer av ersättningar. Vidare kan noteras, att den genomsnittliga timförtjänsten påverkas av faktorer, som inte direkt är hänförliga till lönesättningen. t.ex. förändring i övertidsuttag och skiftgång samt strukturella förskjutningar i arbetskraften mellan branscher och arbetsuppgifter med olika lönenivåer.

För 1987 bedöms de avtalade lönehöjningarna inom näringslivet bli något lägre än vad som anges i löneavtalen. Orsaken är att de centrala ramöverenskommelser för 1986 och 1987, som slöts på LO- och PTK-områdena, bland annat innefattar vissa avräkningsklausuler. Om löneglidningen 1986 på de olika privata avtalsområdena överskred vissa nivåer skulle hälften av denna s.k. överlöneglidning avräknas från de avtalade löneökningarna 1987. På PTK-området, där avräkning enligt avtal skall ske

Tabell 6:1 Timlöneutveckling för samtliga löntagare och utvecklingen av arbetskraftskostnader för industriarbetare Årlig procentuell förändring

Samthga löntagare Industriarbetare

Avtal Löneglid- Summa Avtal Löneglid- Timför- Sociala Timkost-

Anm.: Uppgifterna för samtliga löntagare baserar sig på lönesummestatistik. Uppgifterna för industriarbetare grundar sig på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbelopp, som ej ingär i SCB:s statistik.

Källor: Konjunkturinstitutet. statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 45

centralt, har beslut om avräkning fattats i skiljenämnd. För LO-området Prop. 1986/87: 150 gäller att avräkning skall ske förbunds- eller företagsvis. Bilaga 1.1

Enligt tillgänglig statistik har löneglidningen minskat något 1985 och 1986 för industriarbetare, men inte för hela löntagarkollektivet. Minskningen 1986 för industriarbetarna har heller inte varit så kraftig som förutsattes i löneavtalen. Vissa delar av den svenska arbetsmarknaden, som är skyddade från internationell konkurrens, har haft en högre löneglidning än industrin. För 1987 förutses en fortsatt dämpning av löneglidningen i industrin och en måttlig löneglidning i resten av ekonomin. Det prisstopp, som gäller från slutet av januari 1987 (se avsnitt 6.2), torde verka dämpande på löneglidningen, då det begränsar företagens möjligheter att föra kostnader för löneökningar vidare till konsumentledet.

De totala löneökningarna inom näringslivet beräknas mot denna bakgrund uppgå till ca 592 1987. Löneökningarna inom det offentliga avtalsområdet beräknas till ca 6 Z. Sammantaget innebär detta en timlöneökning på 5.3 4 för hela ekonomin. Genomförda höjningar av arbetsgivaravgifterna medför, att timlönekostnaden i näringslivet beräknas öka med 5,43: 1987.

6.2 Priser

Prisökningstakten i Sverige har under större delen av 1980-talet överstigit omvärldens, se diagram 6:2. I diagrammet jämförs prisutvecklingen i

Diagram 6:2 Konsumentprisindex 12-månaders förändringstal. Utfall tom mars 1987, Sverige, respektive februari 1987, OECD.

SVERIGE

14 OECD-LÄNDER

-=-- OECD TOTALT

(0 TÄTA TATT ATTT TÄTA ATT TTT TATT TTTTTTTATTAPATTTTTTTTTTTÄATATTFATTTTTT [0]

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 Anm.: De 14 OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden. Källor: OECD, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet. 46

Sverige med prisutvecklingen i hela OECD-området och i 14 s. k. korglän- Prop. 1986/87: 150

der, de länder exkl. Spanien som ingår i den svenska valutakorgen. Län- = Bilaga 1.1

derna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden. Prisutvecklingen för OECD totalt är ett vägt genomsnitt, där den privata konsumtionen i resp. land använts som vikt. Genomsnittet dras upp av den mycket höga inflationstakten i vissa sydeu-

ropeiska länder. Siffrorna för Sverige har utjämnats med tremånaders glidande medelvärden. Detta innebär att den sista observationen för Sverige avser genomsnittet för januari. februari och mars i år. Under loppet av 1986 steg konsumentpriserna i hela OECD-området

resp. i de 14 korgländerna med 2,8 % resp. 1,82. Konsumentprisökningen för OECD totalt beräknas stuga till drygt 3 96 1987. I Förenta staterna och i Förbundsrepubliken Tyskland antas konsumentpriserna under 1987 öka med drygt 3 2 resp. knappt 12. I Japan bedöms konsumentpriserna vara oförändrade under 1987. Prisökningen i Sverige mellan december 1986 och

mars 1987 var 1,54. Fr.o.m. slutet av januari 1987 gäller allmänt pris-

stopp. Undantagna från prisstoppet är bl.a. kommunala taxor i sådan verksamhet, som kommunerna enligt lag eller förordning är skyldiga att ombesörja, samt vissa färskvaror. Sedan den 17 mars 1987 kan dessutom dispens ges för prishöjningar, som är motiverade av stigande importpriser

eller förändrade valutakurser. |

Bedömningen av prisutvecklingen 1987 utgår från prognoser och anta-

ganden om arbetskraftskostnader m.m. och innefattar kalkyler av, hur dessa faktorer kan väntas påverka prisutvecklingen. Priset på råolja förut-

sätts ligga på 18 dollar per fat, jämfört med 15 dollar per fat enligt den

preliminära nationalbudgeten. Växelkursen mot dollarn har antagits ligga kvar resten av året på nivån i mitten av april, 6,32 kr. Detta innebär en

sänkning av dollarkursen räknat som årsgenomsnitt från 7,12 kr. 1986 till 6,37 kr. 1987. I den preliminära nationalbudgetens kalkyler antogs växelkursen mot dollarn vara 6,97 kr. i genomsnitt 1987. Denna dollarförsvag-

ning dämpar den prishöjande effekt. som följer av höjda oljepriser. Progno-

sen förutsätter vidare oförändrad räntenivå under resten av 1987. Effekter av beslutade ändringar av indirekta skatter och subventioner har beaktats.

Ett antal faktorer bör ha en dämpande effekt på prisutvecklingen 1987.

Även om den internationella prisutvecklingen inte längre bidrar till att sänka den inhemska inflationstakten, beräknas de internationella priserna få en mycket begränsad uppdrivande effekt på konsumentprisindex (KPP under 1987. Vidare torde det finnas återhållande eftersläpningseffekter av

den lägre inflationstakt som nåddes under 1986. Löneökningarna blir, enligt de träffade löneavtalen, väsentligt lägre 1987 än 1986, vilket bör få återverkningar i form av lägre prisökningar.

Prisstoppet torde också ha en dämpande effekt på inflationen både

direkt, genom att planerade prishöjningar uteblir under den tid prisstoppet gäller, och indirekt, genom att löneökningarna dämpas. Det senare sker dels genom att omförhandlingar av löneavtalen inte kom till stånd, dels genom att löneglidningen hålls tillbaka. I kalkylerna har förutsatts att prisstoppet efterhand ersätts med någon form av prisövervakning.

De internationella prisernas genomslag på KPI uppskattas till 0,7 pro- 47

centenheter 1987. se tabell 6: 2. Detta är något mer än vad som antogs i den Prop. 1986/87: 150 preliminära nationalbudgeten, vilket beror på högre oljepriser och im- Bilaga 1.1 portpriser. Oljepriset beräknas stiga med ca 776 mellan ärsgenomsnitten

1986 och 1987. Priserna på andra importvaror, som påverkar KPI, beräk-

nas öka med ca 24.

Prisökningarna på livsmedel har under de senaste åren varit större än höjningen av den totala prisnivån. Under loppet av 1986 steg livsmedels-

priserna med 6,1 40 jämfört med 3,3 44 för den totala privata konsumtionen. Konsumentprisökningen beräknad enligt längtidsindex, där hänsyn tas till bl.a. förändringar i den privata konsumtionens sammansättning under året, var 3.27 1986. Det direkta genomslaget av ökade priser på jordbruksprodukter, till följd av de överenskommelser som träffades i april, uppskattas till ca 0,4 procentenheter 1987. Därvid har inräknats de prishöjningar som uppskjutits från november 1986 till juli 1987, effekter av det nya jordbruksavtalet och höjda mjölkpriser till följd av en föreslagen minskning av livsmedelssubventionerna. Handelsmarginalerna för jordbruksprodukter antas vara konstanta i örestal, dvs. något sjunkande i procent.

Bostadskostnadernas bidrag till prisutvecklingen 1987 bedöms uppgå till 0,7 procentenheter. Till grund för denna bedömning ligger väsentligt lägre hyreshöjningar 1987 än 1986. Egnahemskostnaderna (exkl. värme och hushållsel), som minskade 1986, beräknas öka något 1987.

Indirekta skatter beräknas bidra till KPI-ökningen 1987 med 0,6 procentenheter. Den I januari 1987 höjdes fastighetsskatten samtidigt som skatten

på garantibeloppet avskaffades. Vidare höjdes skatten på alkohol, eld-

ningsolja och kolbränslen. Den I februari höjdes tobaksskatten. Dessutom har inräknats föreslagna höjningar av skatt på eldningsolja och bensin samt

Tabell 6:2 Konsumentpriser Årlig procentuell förändring och bidrag därtill

1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 Konsumentpriser under loppet av året, långtidsindex dec—dec 9.4 9,9 wo ; 2 = Därav hänförs till:

Internationella priser 4 Jordbrukspriser I NR Bostadspriser 2 DON Indirekta skatter - 0 Diverse taxor [1 ON fo Trendavvikelse i priser på färskvaror -0,3 - SDS I e

ta Övriga inhemska kostnader och vinstmarginaler 2.1 2,2

Konsumentprisindex årsgenomsnitt 12,1 8,6 8.9 8,0 4,2 Implicitprisindex för privat konsumtion, årsgenomsnitt [1.3 10,3 10,6 83 7. 4,7 4,4

Ånm.: Automatiska effekter av indirekta skatter har, till skillnad från i motsvarande tabell i den preliminära nationalbudgeten. fördelats på berörda komponenter. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centrälbyrän och finansdepartementet. 48

höjd bilaccis den 3 juh 1987. Statliga och kommunala taxor beräknas bidra Prop. 1986/87: 150 till KPI-ökningen 1987 med 0,4 procentenheter. Bilaga 1.1

De lägre nominella löneökningarna och en förutsatt dämpning av vinstmarginalerna medför, att bidraget till KPI-ökningen från övriga inhemska kustnader och vinstmarginaler väntas stanna vid 1,2 procentenheter.

Under loppet av 1987 beräknas konsumentpriserna enligt dessa beräk-

ningar öka med 476. Mellan 1986 och 1987 beräknas prisökningen stanna något under 492. Innebörden av detta är, att den lägre prisökningstakt som nåddes 1986 tll följd av sänkta räntor och lägre oljepris i stort sett skulle kunna bibehållas 1987 genom lägre lönekostnadsökningar och pressade

vinstmarginaler. Denna lägre inflationstakt förutsätter således att löneökningarna I näringslivet stannar vid beräknade 5.096 och att företagens

prissättning inte leder till ökade vinstmarginaler.

I detta sammanhang kan noteras att företagen de senaste ären hur höjt

priserna mer på hemmamarknaden än på exportmarknaden. Det tyder på,

att den starka inhemska efterfrågeutvecklingen har bidragit till prisökning-

arna inom landet, se nedanstående tablå. En förutsättning för att prisprog-

nosen skall kunna infrias är att detta prissättningsbeteende inte fortsätter

1987.

Hemmamarknadspris/exportpris för bearbetade varor Procentuell förändring mellan årsgenomsnitten

1983 1984 1985 1986

Relativpris —1,3 2,0 0.8 1,8 Anm.: Relativpris enligt producentprisindexsystemet. Dessa priser avviker något från priserna enligt utrikeshandelsstatistiken.

För att ytterligare klargöra vinstmarginalernas bidrag till prisutvecklingen 1986 och 1987 har en beräkning gjorts av prisutvecklingen på försörjningsbalansens olika komponenter. Av denna beräkning framgår hur driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet i näringslivet förändras 1986 och 1987. Beräknat på detta sätt har vinstmarginalförändringarnas bidrag till prisökningen på privat konsumtion och andra delar av försörjningsbalansens användningssida uppskattats till ca 0.3 procentenheter 1986. För 1987 förutsätts vinstmarginalerna i näringslivet som helhet sjunka något. Bidraget till prisutvecklingen har uppskattats till ca -0,1 procentenhet 1987.

Prognosen för prisutvecklingen är också beroende av de antaganden, som gjorts vad avser oljepris, dollarkurs och räntenivå. En förändring av oljepriset med en dollar kan beräknas påverka KPI med drygt 0,1 procentenhet. En förändring av växelkursen mot dollarn med 25 öre beräknas påverka KPI med knappt 0.1 procentenhet. En förändring med 192 av räntenivån för cgnahemslån med rörlig ränta beräknas omedelbart påverka KPI med ca 0,2 procentenheter. En förändring i räntenivån påverkar på

sikt även jordbrukspriserna, och därmed KPI. via jordbruksförhandlingarna.

4 Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 150

Prop. 1986/87: 150

7¶Hushållens ekonomi och privat konsumtion

Bilaga 1.1

7.1¶Hushållens disponibla inkomster

Under de första åren på 1980-talet försämrades hushållens realt disponibla

inkomster till följd av den allmänt sett svaga ekonomiska utvecklingen.

Mellan 1980 och 1983 minskade realinkomsterna med ca 5 96, se diagram 7:1. Sedan 1983 har emellertid hushållens ekonomi förbättrats påtagligt.

Mellan 1983 och 1986 steg de realt disponibla inkomsterna med över 6.

Realinkomstökningen 1986 på 3.6 76 blev den största sedan 1974. Hushål-

lens stärkta ekonomi har, tillsammans med ett minskat hushållssparande, inneburit att stagnationen i den privata konsumtionen från mitten av 1970-talet till början av 1980-talet förbytts i en kraftig konsumtionsökning.

De nominella inkomstökningarna under 1986 blev för de flesta inkomstslag större än vad som beräknades i den preliminära nationalbudgeten. Sammantaget innebär det att inkomstökningen. både nominellt och realt, underskattades med nästan I procentenhet 1986. För 1987 kvarstår i stort sett den bedömning av inkomstökningarna som gjordes i den preliminära

nationalbudgeten. Det innebär att hushållens realt disponibla inkomster

beräknas öka med drygt 2 2c, se tabell 7: 1.

Lönesumman beräknas öka nominellt med ca 6 1/2. 1987, dvs. i betyd-

ligt långsammare takt än under 1986. Den beräknade ökningen baseras på de förutsättningar rörande timlön och antalet arbetade timmar som redovi-

sats I tidigare kapitel.

Diagram 7:1 Disponibel inkomst och privat konsumtion Miljarder kr., 1980 års priser

— DPISPONIBEL INKOMST stenarna annen PRIVAT KONSUMTION

220 T T TOTT . Li T Tr T T Lä T TS T T T 220

70 72 74 76 78 80 82 84 86

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

Tabell 7: 1 - Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande Miljarder kr. Procentuell förändring

1985 1986 1987 1985 1986 1987

Löpande priser

Inkomstöverföringar från

konsumtion 1980 års priser

Disponibel inkomst 277,2 287,1 293,5 1,5 6 2,2

Privat konsumtion 278,1 289,4 298,0 2,7 4,1 3.0 Källor: Konijunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Inkomstöverföringarna till hushållen från den offentliga scktorn beräknas realt öka med ca 51/2 96 1987, dvs. ungefär i samma takt som under 1985 och 1986, se tabell 7: 2. Bakom den fortsatt kraftiga ökningen av inkomst-

Tabell 7:2 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll

Miljarder kr., Procentuell förändring,

löpande priser 1980 års priser

1985 1986 1987 1985 1986 1987

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

överföringarna ligger dels förbättringar i sociala förmåner för såväl löntagare som för barnfamiljer och pensionärer. dels en dämpning av inflatio- Bilaga 1.1

nen. De sociala förmåner, som i huvudsak utgår till löntagarkollektivet, beräknas öka realt med 8 fc 1987 genom förbättringar både av sjukförsäkring och

arbetslöshetsunderstöd. Karensdagen inom sjukförsäkringen försvinner, vilket innebär att arbetare i privat tjänst fr.o.m. den I december 1987 kommer att få ersättning från första dagen vid sjukdom. Högsta ersättning-

en vid arbetslöshet höjs den 1 juli 1987 från 360 kr. till 400 kr. och det kontanta arbetslöshetsunderstödet höjdes den 1 januari och höjs ytterliga-

re den 1 juli 1987 med sammanlagt 40 kr. till 140 kr.

Stödet till barnfamiljerna förbättras påtagligt 1987. Denna typ av inkomstöverföringar beräknas öka med nära 1192 1987 i reala termer. Barnbidragen höjdes den 1 januari 1987 med 1020 kr. till 5 820 kr. per barn och

år. Samtidigt höjdes studiebidragen lika mycket och utökades (liksom det förlängda barnbidraget) till att gälla 12 månader per år. Garantibeloppet vid

barnledighet höjdes vid samma tidpunkt från 45 till 60 kr. per dag. Vidare höjdes hyres- och inkomstgränserna för bostadsbidrag.

Pensionsbetalningarna ökade realt med över 5 Z 1986. Till den kraftiga

ökningen bidrog att inflationen dämpades. Den kompensation för tidigare

prisstegringar, som sker genom anknytningen till basbeloppet, medförde

att pensionsbeloppet ökade med närmare 7 t£, medan konsumentpriserna steg med mindre än 596. Pensionsutbetalningarna beräknas öka realt med 31/2 92 1987. Basbeloppet höjdes med 800 kr. den 1 januari 1987 till 24 100

kr. och höjs med ytterligare 400 kr. den 1 juli 1987 till 24500 kr. Den

sammanlagda uppräkningen av basbeloppet under 1987 uppgår alltså till

över 596. Vidare höjs delpensionerna den 1 juli 1987 från 50 Z till 65 32 av inkomstbortfallet.

Hushållens direkta skatter, avgifter m.m. beräknas öka realt med ca 5 1987 jämfört med 795 1986, se tabell 7: 3. År 1987 genomförs flera förändringar av skattesystemet. Skattesänkningar sker genom att grundavdraget

höjs från 7500 kr. till 9000 kr. och basenheten från 7800 kr. till 9000 kr.

Tabell 7:3 Hushållens direkta skatter, avgifter m. m,

Miljarder kr., Procentuell förändring,

löpande priser 1980 års priser

1985 1986 1987 1985 1986 1987

Summa direkta skatter avgifter m. m. 182,4 204,5 223,9 1.4 7,0 4,9

Källor: Konjunkturinstnutet, riksförsäkringsverket. riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finans-

departementet.

arbetade timmar. I pensioner ingår i denna tabell även privata tjänstepensioner. Deflatering är gjord med implicitprisindex för privat konsumtion. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Vidare böjs den s.k. brytpunkten från 124800 kr. tll 135000 kr., och minskas antalet skikt i skatteskalan. I motsatt riktning verkar. att det extra avdraget för villafastighet tas bort, och att den genomsnittliga kommunala utdebiteringen höjs med 10 öre. Sammantaget innebär förändringarna att den genomsnittliga inkomstskatten sänks vid oförändrade inkomster. Det ökade skatteunderlaget i kombination med progressiviteten i skattesystemet medför dock, att den genomsnittliga skatteandelen ökar. Som andel av hushållens inkomster före avdrag för direkta skatter, avgifter m. m. ökar

de senare från 30,1 76 1986 till 30.7 90 1987.

Den reala lönesumman, som ökade med ca 41/27 före skatt 1986. beräknas stiga med drygt 222 1987, se tabell 7: 4 De förändringar i skattesystemet, som beskrivs ovan, medför dock en betydligt jämnare utveckling av den reala lönesumman efter skatt mellan åren. Skatteförändringarna har en mindre utjämnande effekt på pensionerna än för lönerna. Det beror

huvudsakligen på att antalet pensionärer med full ATP fortsätter att öka.

Utvecklingen av reallönen per timme före och efter skatt framgår av diagram 7: 2. Reallönen före skatt minskade med hela 12 mellan 1979 och 1983. Efter två år av i stort sett oförändrad reallön steg reallönen per timme med ca 44: 1986. Den beräknas stiga med ytterligare ca 19 1987. Räknat efter skatt har hela perioden sedan 1983 inneburit en relativt jämnt stigande reallön.

7.2¶Privat konsumtion och sparande

Den privata konsumtionen ökade med drygt 4 1986, vilket är 1/2 76 mer än enligt den bedömning som gjordes i den preliminära nationalbudgeten. Det var den starkaste ökningen sedan 1976. Särskilt stark ökning redovisas

för bilinköp (+2996), fritidsartiklar (+13 92) och utlandsresor (+1196). Även inköpen av kläder och skor (+6 6) samt möbler och hushållsartiklar (+6 96) ökade starkt.

En orsak till att den privata konsumtionsökningen 1986 underskattades i

den preliminära nationalbudgeten är, att hushållens bilinköp ökade betyd- 'n 2

Diagram 7:2 Reallön per timme före och efter skatt Prop. 1986/87: 150 1980 års priser, index 1974= 100 980 års priser, index 1974= ;

Bilaga 1.1

mm REALLÖN PER TIMME FÖRE SKATT

sretessensnnnnonsnnn REALLÖN PER TIMME EFTER SKATT

74 75 76 77 78 79 80 8 82 83 84 8 86 87 Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

ligt mer än vad som framgick av nyregistreringsstatistiken. Hushållens

andel av nybilsinköpen ökade från 41296 1985 till 446 1986. Dessutom fördubblades försäljningen av begagnade bilar från företag till hushåll.

Denna ökade överföring av bilar från företag till hushåll förklaras till stor del av, att nya skatteregler för tjänstebilar trädde i kraft den t januari 1987.

Överföringen gav ett bidrag på ca 1/2 procentenhet till konsumtionsupp-

gången, men motsvarar inte någon cgentlig ökning av bilkonsumtionen i termer av resursförbrukning. Överföringen av bilar från företag till hushåll

registreras i nationalräkenskaperna också som en negativ investering i

företagssektorn och drog ned näringslivets investeringar med 11/2 96 1986.

Bakom den markanta ökning av privat konsumtion, som skett de senaste åren, ligger främst den utveckling av hushållens realinkomster, som be-

skrevs i föregående avsnitt. Även andra faktorer har emellertid inverkat. I detta avsnitt berörs några sådana.

Under perioden 19701. o. m. 1980 var hushållens nettosparkvot i genomsnitt ca 492. Den reala nettosparkvoten, som framförallt speglar investeringarna I småhus efter avdrag för kapitalförslitning, var under perioden

drygt 5 2. Det finansiella sparandet var således negativt. och de finansiella tillgångarna sjönk som andel av disponibel inkomst, se diagram 7: 3. Från

1980 till 1985 ökade de finansiella tillgångarna med över 320 miljarder kr. , trots att det finansiella sparandet under samma period bara uppgick till ca 12 miljarder kr. Uppbyggnaden av de finansiella tillgångarna skedde i

aktier räknas inte som inkomst och sparande i national- och finansräken- 54

Diagram 7:3 Hushållens finansiella tillgångar och skulder Prop. 1986/87: 150 Procentuell andel av disponibel inkomst

Bilaga 1.1

- 180

-160

- 1403

120-) 120

-

1004 ee ren

ola .

80 pe — TO 2 74 76 7B BB 8 BB B6

Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

skaperna. Investeringarna i småhus minskade och uppgick 1985 till mindre

än hälften av 1980 års volym. Nettosparkvoten sjönk från 5 procent 1980 ned till under noll 1985.

Hushållens sparande fortsatte minska under 1986. Avregleringen av kreditmarknaden i november 1985 medförde att nettoupplåningen ökade kraftigt och uppgick till 83 miljarder kr. 1986, vilket framgår av tabell 7: 5. Eftersom de finansiella placeringarna uppgick till 82 1/2 miljarder kr. dämpades nedgången i det finansiella sparandet mellan 1985 och 1986. Även det reala sparandet minskade nägot. Det torde finnas flera orsaker till att sparandet inte minskade mer än det gjorde 1986, trots att hushållen fick ökad tillgång till krediter. En orsak kan vara att det har blivit betydligt dyrare att låna. Realräntan har stigit och avdragsmöjligheterna har begränsats. En stor del av nettoupplåningen har också använts till finansiella placeringar, och inte i syfte att finansiera privat konsumtion. En annan

orsak kan vara att inkomsterna steg mer än förväntat 1986, vilket i sig kan ha medfört en ökning av de finansiella tillgångarna.

Värdet av hushållens finansiella tillgångar ökade med över 130 miljarder kr. under 1986, och uppgick i slutet av året till över 770 miljarder kr. Därav kan merparten, utom försäkringssparandet på 90 miljarder kr., betraktas som I vid mening likvida tillgångar. Av ökningen berodde ca 50 miljarder

kr. på kursvinster på aktier. Dessutom har priserna på fastighetsmarkna-

den återigen börjat stiga realt. Den ökning av hushållens likviditet och förmögenhet, som skett under senare år, kan komma till uttryck i en fortsatt nedgång av sparandet 1987.

Prop. 1986/87: 150

Tabell 7:5 Hushällsektorns sparande

Bilaga 1.1

Löpande priser Miljarder kr. Förändring i miljarder kr.

1985 1986 1987 1985 1986 1987

! Procent av disponibel inkomst, brutto. Anm.: För 1987 är den andel av den tillfälliga förmögenhetsskatten på livförsäkringsbolag m. fl. (engångsskautten), som avser hushållssektorn. fråndragen i bruttosparandet och finansiellt sparande. Försäkringssparandet inom hushållssektorn avser enskilda försäkringar. De avtalsenliga försäkringarna ingår i sektorn för finansiella företag. Engångsskatten på försäkringsbolag beräknas uppgå till sammanlagt 15 miljarder kr., varav 5,5 miljarder kr. avser enskilt försäkrningssparande. Skatten betalas i sin helhet 1987, men fördelas av försäkringsbolagen på försäkringstagarnas återbärings-räntor under två är. Källor: Konjunkturinstitutet. statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Det finns dock även faktorer som talar för en dämpning av konsumtionstillväxten 1987. Den skärpning av amorteringskraven på län, som infördes i

november 1986, torde ha en viss äterhållande effekt på den privata kon-

sumtionen. Utlåningsökningen från bostadsinstituten till andra ändamål än

nya bostäder har också gått ned under de första månaderna i år. (Utvecklingen på kreditmarknaden och börsen behandlas i kapitel 10.)

För 1987 tyder tillgänglig statistik avseende detaljhandelns försäljning och antalet nyregistrerade bilar på en fortsatt relativt stark ökning av den

privata konsumtionen under årets första månader. Undersökningen Hus-

hållens inköpsplaner (HIP) visade i januari i år också på en fortsatt optimism hos hushällen vad gäller den egna ekonomiska situationen det när-

maste året, vilket pekar på en fortsatt Konsumtionsökning.

Sammantaget görs bedömningen att den privata konsumtionen ökar med

397 i volym 1987, och att sparandet fortsätter att gå ned något. Nettospar-

kvoten beräknas falla från -0,8 26 1986 till -1,5 Zz 1987.

Mot bakgrund av den låga svenska sparkvoten och de skilda redovis-

ningsprinciper som tillämpas i olika länder finns det anledning att kommen-

tera statistiken över hushållssparandet något. I tabell 7: 6 har hushållsspa-

randet kompletterats med kollektivt försäkringssparande samt beräkningar

av värdeförändringar på aktier och småhus. Det bör påpekas att ett utvid-

gat begrepp för hushållssparandet inte ökar sparandet i samhället. Vad gäller det kollektiva a försäkringssparandet innebär Mtvidgningen € en flytt

inga reala resurser för investeringar.

I Sverige är hushållens pensionssparande till stor del reglerat genom Prop. 1986/87: 150 lagar och avtal. Vidare finns ett väl utvecklat trygghetsssystem, som ger Bilaga 1.1 ekonomisk ersättning vid sjukdom, arbetslöshet m. m.. och därigenom

minskar behovet av enskilt sparande för att möta sådana problem. Det

sparande av detta slag. som sker i socialförsäkringssektorn, försäkringsbolagen och företagen har under 1970- och 1980-talen uppgått till ca 1056 av disponibel inkomst. Vid jämförelser med internationell statistik bör ätminstone de avtalsreglerade pensionssystemens sparande ingå i hushålls-

sektorn. Hushållens inkomster och sparande skulle då ökas med 21 miljar-

der kr. 1985 och nettosparkvoten justeras till 4,3 92. Hushållssparandets

negativa utveckling under 1980-talet ändras dock inte av sådana justering-

ar. Nedgången i sparkvoten kvarstår även för den justerade sparkvoten.

Inräknas värdeförändringar på börsnoterade aktier och andelar i hushållens inkomster och sparande (men däremot inte försäkringssparande),

tens genomsnittliga nivå höjs med 5 procentenheter till 6.55, med stora variationer mellan åren. Den genomsnittliga sparkvoten inklusive värde-

börsen medför, att värdeförändringarna bidrar med bara 1 procentenhet.

Värdeförändringarna på småhus har varit mindre under 1980-talet än

under sista hälften av 1970-talet, då de upppgick till 60 miljarder kr. per år. Även små prisförändringar på småhus ger höga värdeförändringar beräknat på hela beståndet, vars värde beräknas uppgå till 690 miljarder kr. i

slutet av 1985. Det kan jämföras med hushållens innehav av börsnoterade aktier och andelar som uppgick till 131 miljarder vid samma tidpunkt.

Bruttosparandet inkl. försäkringssparande och värdeförändringar låg under perioden 1980-1986 på mellan 20 och 3096 av disponibel inkomst,

med en topp 1986 på 32Z. I mitten på 1970-talet uppgick enbart värdeök-

ningarna på småhus till 30 76 av disponibel inkomst. Under 1980-talet har däremot värdeökningarna till största delen avsett aktier.

Tabell 7:6 Alternativ redovisning av hushällssektorns sparande Miljarder kr.

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986

Avtalsenlig försäkringssparande 12 14 16 17 20 21 22

Socialförsäkringens

sparande 17 19 19 19 23 22 24 Värdeförändring på aktier 4 18 20 S1 -12 25 50 Värdeförändring på småhus 19 —6 9 3 27 28 35

Bruttosparande inkl. försäkringssparande och värdeförändring 81 73 84 115 84 119 153 I procent av disponibel inkomst 29 24 25 31 21 27 32

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

8¶Investeringar Prop. 1986/87: 150

Bilaga 1.!

8.1¶Inledning

Under första halvåret 1986 inträffade en avmattning i de totala fasta inves-

teringarna. Den vändes i en uppgång under årets andra hälft, vilket medförde att minskningen i de totala bruttoinvesteringarna stannade vid 0.77

1986, se tabell &: I. Återhämtningen inom näringslivet resulterade i en

ökning för helåret på drygt 192. Myndigheternas investeringar och bostadsinvesteringarna minskade däremot med drygt 4 § vardera. På bygg-

nadssidan resulterade återhämtningen under andra halvåret i en oföränd-

rad nivå mellan helåren 1985 och 1986. Hela dämpningen i de totala investeringarna låg på maskinsidan. Jämfört med uppskattningarna i den preliminära nationalbudgeten för

1987 (PN B87) utvecklades myndigheternas investeringar svagare 1986 och bostadsinvesteringarna starkare. Uppskattningen i PNB87 att de totala

investeringarna skulle bli oförändrade 1986 utgick ifrån en snabbare ök-

ningstakt i maskininvesteringarna inom näringslivet. Att detta inte skedde beror på att näringslivets försäljning till hushållen av tidigare anskaffade

personbilar ökade mer än beräknat. I nationalräkenskaperna bokförs den-

na försäljning som cen negativ investering i näringslivet. Exkl. denna ”bil-

komponent” uppskattas näringslivets investeringar ha ökat med ca 2,7,

vilket innebär oförändrade totala investeringar mellan 1985 och 1986.

Totalt bedöms investeringarna öka med ca 496 1987. Ökningen har sin

tyngdpunkt i näringslivet och bostadssektorn, se diagram 8: 1. Expansio-

nen sker främst på maskinsidan, där ökningen beräknas till ca 61/2 26,

medan byggnadsinvesteringarna bedöms öka med ca 2 1/4 92. De senare påverkas av de ekonomisk-politiska åtgärder, som vidtogs i månadsskiftet

oktober-november 1986 1 syfte att dämpa byggnadsverksamheten i storstadsområdena. Investeringkvoten beräknas uppgå till ca 19 1/2 1987, vilket är en ökning med en dryg halv procentenhet sedan 1982.

8.2¶Näringslivet

Expansionstakten i näringslivets investeringar avtog markant mellan 1985

och 1986, se tabell 8:2. Dämpningen inträffade endast på maskinsidan.

medan ökningstakten i byggnadsinvesteringarna fördubblades. I gengäld

Tabell 8:1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren

Miljarder Årlig procentuell förändring,

kr. 1986. 1980 års priser

löpande

Prop. 1986/87: 150 Diagram 8:1 Bruttoinvesteringar

. Miljarder kr.. 1980 års priser

Bilaga 1.1

80 80

70H

-

60—-

so

NM

- 50

40-

NM FÖ Aaaaaannssaerrnnnennnnnr

a lo oo - L 20

sn 10

a AA 0

0 7T2 VA 76 78 8 8 BB BB

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

väntas återhämtningen I maskininvesteringarna 1987 svara för praktiskt taget hela expansionen i näringslivets investeringar. Näringslivets investeringskvot beräknas därmed uppgå till ca 19 Zz, vilket är ca två procentenheter högre än kvoten 1982.

Tabell 8:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet

Miljarder Årlig procentuell förändring, kr. 1986. 1980 ärs priser löpande priser 1983 1984 1985 1986 1987

El-, gas-, värme- och

Bank- och försäkrings-

institut 2,3 —-15,0 62,7 37,5 29,3 13.1 Samfärdsel exkl. handelsflottan 10.1 LI —- 02 5.8 13,7 3,6

Uppdragsverksamhet

Diagram 8:2 Bruttoinvesteringar i industrin Prop. 1986/87: 150 Miljarder kr., 1980 ärs priser

Bilaga 1.1

INDUSTRIN TOTALT

VERKSTADSIND

24 24

224 22

203 L 20 18- -18 16- -16

144 L14 12- L12

10- r10

Bad ”L8

64 ränna. 6 4- L4

22 L2 (0 rr T OA T TTT r rr t0

70 72 74 76 78 80 82 84 86 Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Industrins investeringar ökade starkt t.o.m. 1985 för att sedan minska med drygt 2 5£ 1986, se diagram 8: 2. Investeringarna drogs ned av skogsföretagen, där större expansionsprogram under 1984—1985 avslutades och utlandskonjunkturen var dämpad. Investeringarna fortsatte 1986 att öka inom verkstadsindustrin, där särskilt transportmedelsindustrin fortsatte sin stabila investeringstillväxt. Expansionstakten minskade inom den övri-

ga industrin, t.ex. för kemisk industri. Industrins investeringsplaner tyder

på en ökning av industriinvesteringarna med 1397 1987. Därmed beräknas industrins investeringskvot till ca 1752 1987, att jämföra med ca 121/2

1982.

År 1986 skedde en förskjutning inom industrin från maskin- till byggnadsinvesteringar, se tabell 8: 3. Nedgången för maskiner svarade för mer än hela den ca 2-procentiga minskningen i de totala investeringarna. Åter-

Tabell 8:3 Industrins investeringar

Miljarder Ärlig procentuell förändring,

kr. 1986, 1980 ärs priser löpande

hämtningen 1987 väntas bestå huvudsakligen av ökade maskininvestering- Prop. 1986/87: 150

ar. Bilaga 1.1

Industrin har under senare år utökat sin produktionskapacitet inte bara genom egna investeringar utan också genom ökad inhyrning (leasing) av maskiner och i viss mån även lokaler. Sädana investeringar bokförs i nationalräkenskaperna i den privata tjänstesektorn (uppdragsverksamhet resp. fastighetsförvaltning). Den ökade leasingen bedöms ha varit tillräckligt stor för att helt kompensera nedgången i industrins investeringar 1986.

Ökningstakten 1987 beräknas till ca 13 4 även inkl. leasing.

Investeringsutvecklingen inom näringslivet utanför industrin präglades 1986 av i stort samma förskjutningsmönster som för industrin. För 1987 förutses en ökning i nästan samtliga delbranschers maskininvesteringar med sammanlagt ca 2,3 Zz, medan deras byggnadsinvesteringar ökar med endast ca 0,6 9t. Härvid har hänsyn tagits till restriktioner på vissa branschers byggnadsinvesteringar i storstadsområdena.

Avmattningen i 1986 års investeringar var uppenbarligen tillfällig och en återhämtning kan förväntas 1987. Liksom avmattningen bör återhämtning-

en sättas i samband med förväntningar kring den internationella konjunkturutvecklingen och den förväntade framtida lönsamheten. Nedrevideringen av prognoserna för den internationella tillväxten kan komma att verka

dämpande på investeringarna. Lönsamheten inom industrin är emellertid god och företagens egna investeringsplaner relativt optimistiska.

8.3¶Bostadsinvesteringar och offentliga investeringar

Som resuitat av det minskande nybyggandet av bostäder och det ökande ombyggnadet 1983-1986 svarade det senare för merparten av de totala

boststadsinvesteringarna 1986, se tabell 8:4. Vid periodens början hade efterfrågan på nya bostäder minskat, delvis betingat av hushållens minska-

de realinkomster. Vidare initierades en stor satsning på ombyggnadssidan dels av bostadssociala skäl, dels av konjunkturpolitiska. Avsikten var bl.a. att utnyttja de lediga resurser inom byggnadssektorn, som fanns 1982.

Tabell 8:4 Bostadsinvesteringar

Miljarder Ärlig procentuell förändring,

kr. 1986, 1980 ärs priser

löpande

! Häri innefattas om- och tillbyggnad samt åtgärder för bostadsanpassning, boende-

miljö och energihushållning.

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 61

Mot periodens slut hade det snabba ekonomiska uppsvinget och den Prop. 1986/87: 150 regionala befolkningsutvecklingen orsakat en ökad efterfrågan på nya bo- = Bilaga 1.1

städer, främst i storstadsområdena. Antalet outhyrda lägenheter minskade

och priserna på lägenheter och småhus började stiga. Den kraftiga ökning-

en av näringslivets byggnadsinvesteringar och ombyggnadsverksamheten skapade emellertid en överhettning av byggmarknaderna i storstadsområ-

dena, vilken resulterade i en undanträngning av bostadsbyggandet. I slutet

av 1986 vidtog statsmakterna ett antal ätgärder för att dämpa överhettning-

en i storstadsområdena och åstadkomma en omställning mot ökat nybyg-

gande av bostäder. Dessa åtgärder väntas leda till ett ökat bostadsbyggan-

de i storstadsområdena 1987.

Under 1987 väntas ca 33000 nya lägenheter påbörjas. Prognosen för 1987 har emellertid en ganska stor osäkerhetsmarginal. En stor del av nybyggnadsprojekten väntas starta under andra halvåret, medan redan

igängsatta ombyggnadsprojekt resp. sådana för vilka statliga lån beviljats redan ifjol kommer att pågå under främst de tre första kvartalen. Takten i

omställningen mot nybyggande är beroende av graden av överhettning i

slorstadsområdena, vilken avgör om igångsättningen blir högre än prog-

nosticerat för 1987 eHer delvis förskjuts över årskiftet.

I den offentliga sektorn har statens totala investeringar ökat under de

senaste åren. Särskilt gäller det de statliga affärsverkens investeringar. De kommunala myndigheternas och affärsverkens investeringar har däremot minskat påtagligt, se tabell 8:5. De offentliga investeringarna väntas däremot fortsätta minska 1987. Bidragande till minskningen är en sänkt till-

växttakt hos de statliga affärsverken, huvudsakligen statens järnvägar och televerket.

Tabell! 8:5 Offentliga investeringar

Miljarder — Årlig procentuell förändring. kr. 1986, 1980 års priser löpande priser 1983 1984 1985 I 986 1987

Statliga myndigheter 5.8 4,2 3.8 —8.8 - 4.7 0.5 Statliga affärsverk 15,3 0.1 - 10,3 5,5 16,7 4 Summa staten 21,1 1,4 — 5,6 0,3 9,6 6,1 Kommunala myndigheter 15,9 2,5 = 3,9 1,6 -40 = —- 47 Kommunala

affärsverk! 5.1 2,6 = 3,7 33 -2,5 13,8

Summa kommuner 20,9 —-1,3 - 3,8 2,0 -3,6 = — 6,9

därav:

! Inklusive kommunala företag. församlingar m. m. och exklusive bostäder.

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 62

Tabell 8:6 Byggnadsverksamhet ” Prop. 1986/87: 150

Bilaga 1.1

Miljarder Ärlig procentuell förandring,

kr. 1986. F980 års priser

löpande

priser 1983 1984 1985 1986 1987

Byggnudsinvesteringar 90.4 -0,4 3.0 0,7 0,0 2,3

därav: näringsliv 38.9 12 2,5 4,4 8.6 1,4

offentliga

myndigheter 15,9 — 1,5 —- 3.9 —6,8 —-8,4 -—5,8

bostäder 35.6 —L2 7,4 1.1 -4,3 6,9 Reparation och underhäll 36,5 2,3 3,5 3,3 3,9 LI Summa

byggnadsverksamhet 126,9 0.4 3,1 5 L2 1,9

Reparationer. om- och

Anm.: Underlaget för beräkningarna av byggnadsverksamheten har betydande brister, varför resultaten bör tolkas med försiktighet. När det gäller vissa reparationer 1985— 1986 har statistiska centralbyräns tidsserier ersatts av en trendmässig ökning. Källor: Konjunkturinstiutet. statisktiska centralbyrån och finansdepartementet.

8.4¶Byggnadsverksamhet

Expansionen av byggnadsverksamheten under de senaste åren har höjt

kaupacitetsutnyttjandet i byggnadssektorn. Fortfarande kvarstår dock betydande regionala skillnader. I främst storstadsområdena är byggmarknaden närmast överhettad. Anbudspriserna har stigit snabbt under senare tid, och löneglidningen har varit stark. I skogslänen är däremot arbetslösheten

bland byggnadsarbetare fortfarande hög.

Regeringen beslutade i slutet av 1986 om ett antal åtgärder för att dels dämpa överhettningen på byggmarknaderna i storstadsområdena, dels bereda utrymme för ökat bostadsbyggande. Vid förlängningen till första kvartalet 1988 av frisläppet av de allmänna investeringsfonderna för byggnads- och markarbeten undantogs storstadsområdena. Restriktioner inför-

des på lån till ombyggnad av bostäder i storstadsområdena och på bygg-

nadstillstånd i Stockholms län och Göteborgs och Bohus län.

Dessa åtgärder väntas inverka dämpande på både näringslivets och

myndigheternas byggnadsinvesteringar samt på reparationer och ombyggnad av bostäder, se tabell 8: 6. Däremot beräknas nybyggandet av bostäder bidra till en ökning av byggandet. Den totala byggnadsverksamheten beräknas öka med knappt 2 1987.

8.5¶Lagerinvesteringar

Den lageravveckling, som pågått sedan 1980, fortsatte även under 1986.

Under 1986 drogs lagren ned med totalt drygt 7 miljarder kr. (3,4 miljarder

kr. i 1980 års priser, se tabell 8: 7), trots att det låga oljepriset bidrog till en

kraftig påfyllning av bränstelagren under hösten 1986. Under 1986 var det 63

Tabell 8:7 Lagervolymförändringar Prop. 1986/87: 150 Milj. kr., 1980 års priser

Bilaga I.1

19823 1984 1985 1986 1987 Jord- och skogsbruk 34 - 218 291 152 -200 Industri, exkl. varv -4 114 - 1655 1 5ga - 2 686 300 Varv —- [274 64 43 —-467 - 550) El-, gas- och vattenverk -329 -S3A -518 641 1000 Partihandel — 1840 1183 I 308 - 1284 -3 200 Detaljhandel 154 - 156 394 203 250

Summa —7369 — —3684 = 137 3441 = —5000

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstituet och finansdepartementet.

lagren inom industri och partihandel (exkl. bränsle) som drogs ned. Inom

industrin var det främst verkstadsindustrin och varven som reducerade

lagren. Eagerkvoten (kvoten mellan lagerstockens värde och produk-

tionsvärdet) inom industrin är för närvarande den lägsta sedan början av 1970-talet. Den kraftiga ökningen av bilinköpen medförde, att bilhandelns

lager (ingår i detaljhandeln i tabell 8: 7) drogs ned påtagligt under året. Den kraftiga ökningen av privat konsumtion medförde däremot inte att detaljhandelns lager minskade, utan de fylldes tvärtom på i något snabbare takt

än konsumtionsökningen.

Sedan 1980 har lagerstockens värde reducerats med 37 miljarder kr. Det

är framför allt inom industrin och partihandeln, som lageravvecklingen

varit mest påtaglig. Dessa branscher har haft de bästa förutsättningarna att utnyttja de nya lagerhanteringsrutiner som etablerats det senaste decenniet. En markant neddragning av lagervaror i arbete har kunnat genomfö-

ras, på grund av att produktionsflödena effektivierats. Den s.k. ”just-in-

time ”-principen, som innebär att underleverantörerna levererar varorna exakt när kunden behöver dem, har förkortat genomloppstiderna avsevärt. Det har medfört ett minskat behov av lager av varor i arbete. Dessutom har färdigvarulagren kunnat dras ned som följd av att graden av orderstyrning ökat i produktionsplaneringen. Dessa nya rutiner för lagerhållning har bidragit till att prognoserna för lagerinvesteringar under 1980-talet tenderat att kraftigt underskatta lageravvecklingen.

Försvarsuppgörelsen innebär bl.a. att de lagerskyldigas oljelager får

minskas med ca 5 miljoner kbm. - vilket motsvarar ett värde av ca 4

miljarder kronor, vid nuvarande priser - i förhållande till de lagringsmål, som tidigare gällt. I föreliggande kalkyler har antagits att den faktiska lageravvecklingen blir något mindre än den tillåtna. Någon nettoeffekt på BNP-utvecklingen har neddragningen av oljelagren inte, eftersom den

innebär en lika stor minskning av nettoimporten av olja. Industrin förvän-

tas fortsätta att minska sina lager något även under 1987 dock i betydligt lägre takt än under 1986. Den kraftiga neddragningen av billagren under 1986 medför sannolikt eu behov av en viss lageruppbyggnad inom detalj-

handeln under 1987.

Totalt sett förutses en reducering av lagren med 5 miljarder kr. 1987 i 1980 års priser. Därmed skulle lageravvecklingen bli något större än under

1986, vilket medför ett negativt BNP-bidrag på 0.3 procentenheter från 64 lagerinvesteringarna.

9¶Den offentliga verksamheten Prop. 1986/87: 150

9.1¶Den offentliga sektorn och samhällsekonomin Bilaga I

Den offentliga sektorn som helhet hade under första delen av 1970- talet ett

positivt finansiellt sparande, som i genomsnitt motsvarade ca 46 av BNP.

Från 1976 försämrades det offentliga sparandet markant, som en följd av de snabbt växande budgetunderskotten. År 1978 blev sparandet negativt.

Mellan 1976 och 1982 minskade det finansiella sparandet från +15 Nr der kr. till -40 miljarder kr. År 1976 utgjorde det finansiella sparandet 4,5

av BNP, medan motsvarande andel 1982 var - 6,3 56. Sedan 1982 har e en påtaglig förbättring skett av det offentliga sparandet. Enligt nationalräken-

skapernas första utfallsberäkningar för 1986 blev det finansiella sparandet —-6,5 miljarder kr. eller —0.7 94 av BNP. se tabell 9: 1. För 1987 beräknas det finansiella sparandet äter bli positivt för första gången på tio år.

Den totala skattekvoten har under perioden 1977— 1985 legat på nivån ca 512. Enligt nationalräkenskapernas beräkningar blev skattekvoten 52,44 av BNP 1986. dvs. högre än vad som beräknades i den preliminära natio-

nalbudgeten. Orsaken till detta är både att skatteinkomsterna ökade mer

än beräknat, bl.a. som en följd av den privata konsumtionens starka

ökning, och att BNP-tillväxten blev något lägre än beräknat. För 1987 beräknas skattekvoten öka till 53,5 26 av BNP. De offentliga utgifternas

andel av BNP, liksom konsumtionens andel av BNP, beräknas sjunka

mellan 1986 och 1987.

Tabell 9: I Den offentliga sektorns inkomster och utgifter

Miljarder kr. Förändring, &

1984 1985 1986 1987 1985 1986 1987

Procent av BNP

! I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar sumt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Anm.: I tabellen har transfereringar (utom räntebetalningar) mellan de tre offentliga delsektorerna eliminerats. Däremot har inte interna skattebetalningar eliminerats. Källa: Finansdepartementet.

5 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 150

Tabell 9: 2 Reala förändringar av den offentliga sektorns inkomster och utgifter Prop. 1986/87: 150 Arlig procentuell volymförändring

Bilaga 1.1

1983 1984 1985 1986 1987

Anm: Förändringstalen för den totala offentliga sektorns inkomster och utgifter redovisas med samtliga interna betalningsströmmar eliminerade (liksom i tabell 9:1). Inkomster och transfereringsutgifter har deflaterats med KPI. Offentlig konsumtion och investeringar har deflaterats med respektive implicitdeflator. Källa: Finansdepartementet.

Sedan 1982 har den offentliga sektorns reala inkomster ökat i snabb takt, se tabell 9:2. Detta är främst en konsekvens av tillväxten i den svenska

ekonomin och den därav följande ökningen av skatteunderlagen. I viss

mån har även beslutade skattehöjningar bidragit till inkomstökningen. Även transfereringsutgifterna har ökat starkt. med undantag för under 1984, då pensionshöjningarna reducerades med priseffekten av devalveringen hösten 1982. De ökade transfereringsutgifterna beror både på beslut om ökade ersättningsnivåer och på att pensionsutbetalningar m. m. automatiskt stiger med åren. Den offentliga konsumtionen har ökat under hela

perioden men sedan 1984 i en allt långsammare takt. De offentliga myndigheternas investeringar har minskat varje år sedan 1980. Utvecklingen när

det gäller offentlig konsumtion och offentliga investeringar tyder på att

utbyggnadstakten i den offentliga verksamheten avtar. Ränteutgifterna

minskar 1986 och 1987 främst som en följd av fallande räntenivåcer.

På kort sikt påverkar den offentliga sektorn den övriga ekonomin främst

genom de reala inkomst- och utgiftsförändringarna. Dessa är emellertid i sin tur beroende av hur samhällsekonomin 1 övrigt utvecklas. Med denna

reservation redovisas i tabell 9: 3 beräkningar av finanspolitikens effekter.

Tabell 9: 3 Finanspolitiska effekter Procent av bruttonationalprodukten i fasta priser

1983 1984 1985 1986 1987

Anm.: Förändring av delposter i de offentliga inkomsterna och utgifterna har olika

multiplikativ effekt på samhällsekonomin. Med antaganden om bl. a. de marginella

konsumtions- och importbenägenheterna erhålls värden på ett antal muluplikatorer

med vars hjälp effekten av förändringar i offentliga sektorns verksamhet på brutto-

nationalprodukten erhålls. Källa: Finansdepartementet. 66

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken och finansdepartementet.

av den offentliga sektorns inkomster och utgifter och inkluderar effekter av både beslutade förändringar och automatiska förändringar av inkomsterna och utgifterna. Beräkningarna inkluderar inte effekter via prisbildning och kreditmarknad.

Finanspolitikens inriktning var enligt dessa beräkningar restriktiv 1983 och 1984. Det var i huvudsak staten, som svarade för den kontraktiva effekten. Statens kontraktiva effekt har fortsatt även därefter, om än i

mindre omfattning. Socialförsäkringen har en i stort sett neutral effekt

över åren. Kommunerna har under perioden haft en expansiv effekt på samhällsekonomin. Sammantaget beräknas den totala offentliga sektorn ha

en återhållande effekt på samhällsekonomin 1986 och 1987. Att den kontraktiva effekten blir begränsad i förhållande till den kraftiga förbättringen

av det finansiella sparandet, sammanhänger med att sparandeförbättringen till stor del beror på minskade ränteutgifter och engångsskatten på livförsäkringsbolagens förmögenheter, som på kort sikt förutsätts inte inverka

nämnvärt på hushållens köpkraft.

Som en följd bl. a. av försämringen av den offentliga sektorns finansiella sparande försämrades bytesbalansen under senare delen av 1970-talet. Förbättringen av den offentliga sektorns finansiella sparande efter 1982 har

återspeglats i en förbättring av bytesbalansen. Förbättringen av bytesba-

lansen 1986 med 17 miljarder kr. motsvaras nästan helt av en förbättring av den offentliga sektorns finansiella sparande, i synnerhet av statens sparan-

de, se tabell 9:4. Hushållen har de senaste åren minskat sitt finansiella

sparande - en utveckling som väntas fortsätta även 1987.

9.2¶Statsskulden och den offentliga förmögenheten

Den svenska statsskulden uppgick den 31 december 1986 till 630 miljarder

kr., se tabell 9:5. Budgetunderskotten ökade kraftigt från mitten av 1970-talet fram t. o. m. budgetåret 1982/83. De ökande budgetunderskotten ledde till en snabb ökning av statsskulden. År 1976 uppgick statsskulden till ca 80 miljarder kr. Sju år senare, 1983, hade den sexdubblats och uppgick till ca 480 miljarder kr. I takt med att budgetunderskotten därefter 67

Tabell 9: 5 Den offentliga sektorns finansiella nettotillgångar Prop. 1986/87: 150 Miljarder kr., löpande priser

Belopp

31 dec.

Källa: Konjunkturinstitutet.

har minskat, har ökningen av statsskulden dämpats. Mellan 1983 och 1986

ökade statsskulden således från ca 480 miljarder kr. till ca 630 miljarder

kr., eller med ca 304. Även i ett historiskt perspektiv är den ansamling av ny statsskuld, som

ägde rum under slutet av 1970-talet och de första åren på 1980- talet, unik.

Statsskulden har, sedan mer än hundra år tillbaka och fram till slutet av 1970-talet, legat mellan 10 och 30 6 som andel av BNP. Undantag var åren under andra världskriget och de närmast följande åren, då statsskuldens andel av BNP som högst översteg 5096. Utvecklingen under slutet av 1970-talet och de första åren på 1980-talet innebar, att statsskulden som

andel av BNP ökade från 26 96 1977 till 65 2z 1983.

Den svenska statsskulden bestod före 1977 nästan uteslutande av in-

hemsk upplåning. Därefter ökade upplåningen snabbt. I dagsläget består statsskulden till ca 2096 av utländsk upplåning. Under budgetåret 1985/86

började staten återbetala sin utlandsskuld. Återbetalningen blev möjlig tack vare en kombination av bytesbalansöverskott och privat kapitalinflöde. När man studerar statens finansiella ställning, måste man beakta att

staten också har omfattande finansiella tillgångar. Statens finansiella tillgångar uppgick 1986 till ca 240 miljarder kr. Statens finansiella nettoskuld var således ca 390 miljarder kr.

Det finns i detta sammanhang även skäl att beakta de övriga offentliga

delsektorerna. Skillnaden mellan hela den offentliga sektorns finansiella tillgångar och skulder utvisar den offentliga sektorns finansiella nettoför-

mögenhet. Det bör noteras, att i denna ingår inte den reala förmögenheten 1

form av t.ex. mark, byggnader och maskiner hos offentliga myndigheter.

Den offentliga sektorns nettoskuld uppgick 1986 till 64 miljarder kr. AP-fonden, som svarar för huvuddelen av socialförsäkringssektorns finansiella tillgångar, uppgick till 290 miljarder kr. Därav svarade löntagarfonderna för 6.3 miljarder kr. och den del av AP-fonden som förvaltas under fjärde fondstyrelsen för 4,2 miljarder kr. Även riksbanken, som i detta

sammanhang räknas in i den offentliga sektorn, hade en positiv finansiell

nettoförmögenhet. på 51 miljarder kr. Kommunernas finansiella netto- 68

skuld är av liten omfattning, 22 miljarder kr.

Diagram 9:1 Statsskulden och den offentliga sektorns finansiella tillgångar Prop. 1986/87: 150 31 december 1970-1987. miljarder kr., 1986 års priser Bilaga 1.1

Ton DEN OFFENTLIGA SEKTORNS FINANSIELLA TILLGÅNGAR

700 700

6004 .+- 600

500- 500

400 + rr 400

300 + rr 300

200 — 200

1003 ” NN F 100

0 So 0

—100 rr T TO OT - — T - 100

v0O 72 74 76 78 80 && BM BB

Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Utvecklingen i fasta priser av statsskulden, den offentliga sektorns finansiella tillgångar och nettoförmögenhet från 1970 framgår av diagram 9: 1. Den finansiella nettoförmögenheten ökade med 88 miljarder kr. (i 1986 års priser) mellan 1970 och 1976. Därefter minskade den kraftigt och blev 1983 en nettoskuld. Efter 1983 dämpades dock försämringen av den offent-

liga sektorns finansiella nettoförmögenhet. För 1987 förutses i stället en

viss minskning av den offentliga sektorns finansiella nettoskuld.

Den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet gav i mitten av 1970-talet upphov till stora ränteinkomster. Utvecklingen därefter har i stället medfört betydande ränteutgifter. Ränteutgifterna på statsskulden inkl. valutakursförluster uppgick 1986 till 67 miljarder kr., vilket motsvara-

de en nominell räntesats på 1192 och en realränta på 8 Z. Ränteinkomster-

na för hela den offentliga sektorn var 49 miljarder kr. 1986, och ränteutgifterna var 69 miljarder kr., dvs. räntenettot för hela den offentliga sektorn uppgick till 20 miljarder kr.

9.3¶Staten

Under första delen av 1970-talet hade staten ett budgetunderskott på mellan 6 och 11 miljarder kr., motsvarande 2—49Z av BNP. Därefter skedde en mycket kraftig ökning av budgetunderskotten. Mellan 1976 och 1982 ökade budgetunderskottet till 83 miljarder kr., motsvarande 1396 av BNP. Efter 1982 har det skett en stark förbättring av budgetsaldot. Mellan 69

1982 och 1986 har budgetunderskottet mer än halverats och uppgick 1986 Prop. 1986/87:150

till 37 miljarder kr., motsvarande 4 av BNP. För 1987 pekar beräkningar- — Bilaga 1.1

na på en fortsatt förbättring av budgetunderskottet vill 32 miljarder kr., motsvarande 3.2 av BNP.

Bakom den kraftiga förbättringen av budgcetsaldot ligger dels en dämpning av ökningstakten för utgifterna, dels en snabbare ökning av statens inkomster. Statens utgifter ökade med i genomsnitt 15 96 per år mellan 1976 och 1982. medan den genomsnittliga årliga ökningstakten var 97: 1982—- 1986. Dämpningen av ökningstakten beror både på en stram budgetpolitik. och all insatserna inom de arbetsmarknads- och industripolitiska område-

Tabell 9: 6 Statens inkomster och utgifter Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag

Miljarder kr. Förändring, &

1984 1985 1986 1987 1985 1986 1987 Löpande priser

Utlåning och andra

1980 års priser Konsumtion 43,4 43,5 44,3 44 I 0,2 1,8 —-0,4 Investeringar 4,5 4,1 3,9 4,0 -8,8 -4,7 0,5

! I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Anm.: Uppbörden av inkomstskatt och arbetsgivaravgifter samordnades 1985, vilket innebar att inbetalningar gjordes av 13 månaders inkomstskatt och 11 månaders arbetsgivaravgifter. För att uppnå jämförbarhet mellan åren redovisas i tabellen, liksom i resten av kapitlet. inkomster och utgifter som om 12 månaders inbetalningar hade gjorts av både inkomstskatt och arbetsgivaravgifter. Nationalräkenskaperna (NR) redovisar i sina beräkningar 11 månaders uppbörd av arbetsgivaravgifter och 12 månaders inkomstskatt. Detta avsteg från NR:s principer medför att statens inkomster blir 7,8 miljarder kr. bättre än enligt NR, att det finansiella sparandet blir 4,9 miljarder kr. bättre, att socialförsäkringens inkomster och finansiella sparande blir 5,7 miljarder kr. högre, och att den offentliga sektorns inkomster och finansiella sparande blir 10,6 miljarder kr. bättre 1985. Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån. 70

na har kunnat minskas, bl. a. som en följd av det förbättrade konjunkturlä- — Prop. 1986/87: 150 get. Statens inkomster. som i genomsnitt ökade med 94. per år 1976-1982, — Bilaga 1.1

hade en genomsnittlig årlig ökningstakt på 14 9£ mellan 1982 och 1986. Den snabbare ökningen av inkomsterna sammanhänger bl. a. med det förbättrade konjunkturläget. |

Ökningen av statens inkomster sedan 1982 kommer också till uttryck i

utvecklingen av statens finansiella sparande. År 1976 hade staten ett posi-

tivt finansiellt sparande på 5 miljarder kr., motsvarande drygt I 7£ av BNP. Sex är senare hade det finansiella sparandet sjunkit till -59 miljarder kr.

eller -9 5 av BNP. Enligt nationalräkenskapernas första utfallsberäkningar för 1986 låg det finansiella sparandet i fjol på -27 miljarder kr.. motsvaran-

de -3 52 av BNP. För 1987 väntas en kraftig förbättring av det finansiella

sparandet. Denna förbättring kan dock till stor det hänföras till engängs-

skatten på livförsäkringsbolagens förmögenheter. vilken inte räknas in i

statsbudgeten och således inte påverkar budgetsaldot.

Statens direkta skatter svarar för drygt 2026 av statens totala inkomster, eller mindre än hälften av inkomsterna från de indirekta skatterna. Statens

ringar av skattesystemet genomförs 1987. Basenheten höjs från 7800 kr.

till 9000 kr. Dessutom införs ett grundavdrag på 9000 kr., som gäller vid taxering till både statlig och kommunal inkomstskatt. Vidare slopas den kommunala garantibeskattningen. Den statliga skatteskalan ändras också,

så att den s.k. brytpunkten, dvs. det högsta inkomstbelopp där marginalskatten (vid 30 kronors kommunalskatt) blir högst 5092, höjs från 124 800 kr. till 135 000 kr. Sammantaget innebär förändringarna av skattesystemet

ett skattebortfall på drygt 4 miljarder kr., jämfört med om 1986 års skatte-

regler hade gällt.

Inkomsterna från de indirekta skatterna, som svarar för ungefär hälften av statens inkomster, beräknas 1987 öka nägot långsammare än 1986. Den

I januari 1987 höjdes skatterna på eldningsolja, vin och sprit, och den I

februari 1987 höjdes tobaksskatten. Fastighetsskatten för småhus höjdes

den 1 januari 1987. Vidare höjdes arbetsmarknadsavgiften den 1 januari 1987 med 0.42 procentenheter. varav hälften räknas som indirekt skatt och hälften som socialförsäkringsavgift. Den I juli 1987 föreslås skatten på eldningsolja och bensin höjas. som en del av försvarsuppgörelsens finansiering. Vidare föreslås försäljningsskatten på motorfordon höjas den t5 juni 1987, och basen för omsättningsskatten på aktier utvidgas till att omfatta s.k. indexoptioner samt terminskontrakt som avser aktier, aktieindex och konvertibla skuldebrev.

Stalens övriga inkomster. som svarar för drygt 1092 av de totala inkomsterna, beräknas 1987 öka relativt kraftigt beroende på engångsskatten på

livförsäkringsbolagens förmögenheter. Engångsskatten förs i tabellen som övrig inkomst. I den preliminära nationalbudgeten fördes engångsskatten i stället som direkt skatt. SCB kommer dock, enligt uppgift. sannolikt att behandla skatten som kapitaltransferering i nationalräkenskapsberäkning-

arna. Som tidigare nämnts har engångsskatten inte någon påverkan på budgetsaldot. I övrigt päverkas de övriga inkomsterna i neddragande riktning av minskade ränteinkomster. till följd av det sänkta ränteläget. I 71

motsatt riktning verkar de ändrade återbetalningsrutinerna för det kommu- Prop. 1986/87: 150 nala bostadstillägget, vilket medför, att både 1987 och 1988 kommer att Bilaga 1.1 omfattas av vardera ett och ett halvt års återbetalningar från kommunerna.

Transfereringarna till hushåll svarar för ungefär 1/4 av statens utgifter. År 1987 genomförs en rad förbättringar, som medför att transfereringarna till hushåll ökar mer 1987 än 1986. Realt sett är det en ökning med 5 96 1987. Pensionerna höjdes den 1 januari 1987, till följd av höjningen av basbeloppet från 23 300 kr. till 24 100 kr. En ytterligare höjning med 400 kr. genomförs den I juli 1987. Dessutom höjs delpensionerna den 1 juli 1987 från att motsvara 5096 av inkomstbortfallet till att motsvara 65 Z. Vidare höjdes barnbidraget den I januari 1987 med 1020 kr. per barn och år. Det kontanta arbetslöshetsstödet. som höjdes den 1 januari 1987 med 20 kr. per dag, höjs ytterligare den 1 juli 1987 från 120 kr. tll 140 kr. per dag.

Transfereringarna till socialförsäkringen och kommunerna behandlas i av-

snitten 9.4 och 9.5.

Transfereringar till företag svarar för drygt 1026 av de totala utgifterna. Mellan 1976 och 1982 ökade denna utgiftspost kraftigt, den genomsnittliga

årliga ökningstakten var 2195. Därefter har ökningen dämpats väsentligt; den årliga genomsnittliga ökningstakten mellan 1982 och 1986 var 7 96. För

1987 beräknas transfereringarna ligga på ungefär samma nivå som 1986.

Därvid har även s.k. tillkommande utgiftsbehov beaktats. I transfereringar till företag ingår räntebidrag och livsmedelssubventioner. Räntebidragen ligger på ungefär samma nominella nivå 1987 som 1986. Den sänkta ränte-

nivån motvägs därvid av en volymmässig ökning av bostadslånen. Livsmedelssubventionerna föreslås minska med 250 milj.kr. från den 1 juli 1987.

Transfereringar till internationell verksamhet består huvudsakligen av gävodelen av u-landsbiståndet. Utbetalningarna uppgår till ca 6 miljarder

kr. 1987. Den totala biståndsramen uppgår till ca 10 miljarder kr. budgetäret 1987/88.

Statens ränteutgifter, som svarar för 1/5 av de totala utgifterna, ökade kraftigt mellan 1976 och 1982. med i genomsnitt 4472 per år. Därefter

dämpades ökningstakten, och 1986 minskade ränteutgifterna för första gången på flera decennier. Minskningen av ränteutgifterna beräknas fort-

sätta 1987. Bakom minskningen ligger sjunkande räntesatser, såväl på inhemska som utländska lån och fallande dollarkurs.

Den statliga konsumtionen svarar för 1/5 av de totala utgifterna. År 1986

ökade den statliga konsumtionen volymmässigt med knappt 2 76, efter att

under flera år ha utvecklats mycket långsamt. Bakom den förhällandevis stora ökningen 1986 ligger osedvanligt stora ökningar av igångsatta vägre-

parationer, bl.a. som en följd av det gynnsamma kostnadsläget för de aktuella insatsvarorna. Vidare har relativt stora ökningar noterats för

försvarets inköp, såväl avseende s. k. varaktiga varor för militära ändamäl

som för den löpande förbrukningen. Antalet statligt sysselsatta och den

statliga produktionen fortsatte dock att minska 1986, och för 1987 förvän-

tas de rationaliserings- och besparingskrav, som ställs på statliga myndig-

heter, leda till en volymmässig minskning även av den statliga konsum-

tionen.

Den kraftiga ökningen 1987 av utlåning och andra finansiella transaktio-

ner beror på en nedskrivning av statsskulden med 15 miljarder kr.. motsva- — Prop. 1986/87:150 rande inkomsterna från engångsskatten på livförsäkringsbolagens förmö- — Bilaga 1.1

genheter. Kursförluster uppkommer genom att utländska lån bokförs till

den växelkurs som rådde vid lånetillfället, medan omsättning eller återbe-

talning bokförs till den växelkurs som då gäller. Som en följd av fallande

dollarkurs har även valutavinster uppstått för vissa lån. För att komma

fram till det kassamässiga budgetsaldot måste slutligen en korrigeringspost införas. Denna motsvarar skillnaden mellan statsbudgetens och nationalräkenskapernas definitioner och statistiska redovisning av statens inkomster och utgifter. År 1985 påverkas restposten även av skillnader i redovisningen av uppbörden av arbetsgivaravgifter, se not till tabell 9: 6.

9.4¶Socialförsäkringssektorn

Socialförsäkringssektorn omfattar allmän sjukförsäkring (inkl. föräldraförsäkringen), allmän tilläggspensionering (ATP) och erkända arbetslöshetskassor. Det finansiella sparandet inom socialförsäkringssektorn motsvarar i stort sett uppbyggnaden av AP-fonden. eftersom sparandebalanserna för sjukförsäkringen och arbetslöshetskassorna är obetydliga. Socialförsäkringssektorn har, alltsedan ATP-systemet infördes, haft ett ökande positivt finansiellt sparande. I början av 1960-talet låg det finansiella sparandet i

socialförsäkringssektorn på ca 2 miljarder kr. År 1986 låg det, enligt

nationalräkenskapernas utfallsberäkningar, på 24 miljarder kr., se tabell 9:7.

AP-fondens tillgångar uppgick, som redan nämnts, till ca 290 miljarder

kr. den 31 december 1986. Under 1987 beräknas socialförsäkringssektorns finansiella sparande och AP-fondens tillväxt till ca 23 miljarder kr.. vilket motsvarar en real ökning med ca 496. Enligt 1987 års långtidsutredning

kommer det finansiella sparandet ; socialförsäkringssektorn under det närmaste decenniet att sjunka. Vid gällande pensionsregler och avgiftsuttag beräknas ett betydande underskott uppstå 1995.

Tabell 9: 7 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter Löpande priser

Miljarder kr. Förändring, Sc

1984 1985 1986 1987 1985 1986 1987

Transfereringar till hushållen 62.8 72,6 82,9 91.9 15,6 14.2 10,9

Övriga transfereringar 14.1 20,1 19.4 19,4 42.6 —3,5 0.0

Konsumtion m. m. 2,9 3,2 3.4 3,5 10,3 6,3 2,9 Finansiellt sparande 22,5 24,4 23,5 23,2 Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksförsäkringsverket och statistiska centralbyrån.

6 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 150

Socialförsäkringssektorns inkomster beräknas öka med ca 7 Z 1987. dvs. Prop. 1986/87: 150 i ungefär samma takt som under 1986. Inkomsterna från socialförsäkrings- Bilaga 1.1

avgifterna, som svarar för 6096 av de totala inkomsterna. bestäms av lönesummans utveckling och avgiftssatsernas storlek. För 1987 beräknas lönesumman öka med 6,7 5 och ATP-avgiften höjs med 0,2 procentenheter. Inkomsterna från socialförsäkringsavgifterna beräknas därmed öka

med knappt 7 & 1987.

Ränteinkomsterna svarar för knappt 1/4 av de totala inkomsterna. De stora finansiella sparandeöverskotten medför, att ränteinkomsterna ökar

relativt kraftigt varje år. År 1987 väntas de öka med ca 66, något lägre ökning än under 1986, beroende på den fallande räntenivån. Placerings-

plikten för prioriterade lån slopades den I december 1986. Detta innebär

att möjligheterna att få högre avkastning på AP-fondens tillgångar ökar. På sikt kan detta beräknas leda till en inkomstförstärkning på ca I miljard kr. per år.

Bidragen från staten, som svarar för knappt 15 96 av de totala inkomster-

na, är delvis en statistiskt konstruerad post. Förbättringen av arbetslös-

hetsersättningen 1986 och 1987 medför en ökning av statsbidragen båda

åren. Skatterna svarar för 2 7 av de totala inkomsterna. Inkomsterna från

vinstdelningsskatten ökade mycket kraftigt 1986 och beräknas fortsätta att öka relativt kraftigt 1987.

Socialförsäkringssektorns utgifter består huvudsakligen, till 4/5, av

transfereringar till hushållen. Dessa beräknas fortsätta att öka relativt

kraftigt 1987, med ca 112. ATP-utbetalningarna ökar, som en följd av dels att antalet pensionärer med full ATP ökar, dels det höjda basbeloppet.

lnom föräldraförsäkringen höjdes det s.k. garantibeloppet från 45 till 60 kr. per dag fr. o. m. den I januari 1987. Inom sjukförsäkringen sker förbättringar från den I december 1987. Sjukpenningsystemet görs om från dag-

sjukpenning till timsjukpenning. Vidare kommer den s.k. insjuknandedagen att ersättas av sjukförsäkringen för arbetare i privat tjänst. Reformen beräknas kosta ca 3 miljarder kr. per år och finansieras, genom att sjukförsäkringsavgiften föreslås höjas med 0,8 procentenheter från den 1

januari 1988. Inom arbetslöshetsersättningen genomförs en höjning av den högsta ersättningen vid arbetslöshet från 360 till 400 kr. per dag den I juli

1987.

9.5¶Kommunerna

Den ekonomiska situationen inom kommunsektorn har, under slutet av

1970-talet och början av 1980-talet, varit god. Under perioden 1978-1984

hade kommunsektorn som helhet finansiella sparandeöverskott. med un-

dantag för ett mycket litet underskott 1981.

Det finansiella sparandet 1986 visar, enligt nationalräkenskapernas för-

sta utfallsberäkningar, ett underskott på ca 3 miljarder kr.. se tabell 9: 8.

Detta är ca 2 miljarder kr. bättre än vad som beräknades i den preliminära nationalbudgeten. Orsaken är främst, att konsumtions- och investeringsut-

gifterna blev lägre än tidigare beräknat. Att konsumtionsutgifterna blev lägre, beror till en del på att volymökningen blev lägre än beräknat. Vidare

blev de totala löneutgifterna lägre. bl. a. beroende på att arbetsgivarna på Prop. 1986/87: 150

grund av strejken i höstas inte hann göra utbetalningar i enlighet med de Bilaga 1.1 nya avtalen. Att investeringsutgifterna tidigare överskattades sammanhänger med att volymminskningen blev större än beräknat. Vidare gav utförsäljning av mark och fastigheter ett osedvanligt högt inkomsttillskott, ca I miljard kr. mer än beräknat.

randeunderskott. Detta bygger på en beräknad konsumttionstillväxt på

1.32. De finansiella sparandeunderskotten väntas verka återhållande på

den kommunala utgiftsexpansionen. Det bör dock noteras att underskotten

är små jämfört med för ett tiotal är sedan. De motsvarar 1986 och 1987

drygt 1 av utgifterna. I mitten av 1970-talet var underskotten 3—-496 av

utgifterna, vilket i dagsläget motsvarar 8-11 miljarder kr.

Vidare kan det noteras att kommunsektorns likviditet fortfarande är mycket god. De samlade likvida medlen, det s.k. finansieringskapitalet,

uppgick till ca 36 miljarder kr. i slutet av 1986, vilket motsvarade ca 15

av de externa utgifterna. För primärkommunerna var andelen 13 90 och för

landstingen 1996. Variationerna mellan enskilda kommuner och landsting

är dock stora.

Riksdagen har, i syfte att motverka överlikviditet i den svenska ckono-

min, beslutat om likviditetsindragningar 1984 och 1985. Primärkommuner och landsting har, i enlighet därmed, gjort insättningar på räntebärande konto i riksbanken 1985 och 1986 motsvarande 3 resp. 6 76 av lönesumman överstigande 20 milj.kr. Den totalt inbetalade summan uppgår till 6.8

Tabell 9:8 Kommunernas inkomster och utgifter Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser

Miljarder kr. Förändring, 2

1984 1985 1986 1987 1985 1986 1987 Löpande priser Inkomster 215,8 230,5 244,8 258,0 6.8 6,2 5,4 Skatter 15,5 123,1 138,1 153.7 6.6 12,2 H.3 Bidrag från staten och social-

1980 ärs priser

Konsumtion [17,5 120,4 122,4 124,0 2,5 1,7 1.3 Investeringar 15,1 14,8 14,2 13,2 -2,1 -3,7 =—- 71

I investeringar ingår investeringar i personalbostäder. lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksrevisionverket och statitiska centralbyrån. 75

miljarder kr. I januari 1986 äterbetalades 320 milj. kr. till vissa primärkom- Prop. 1986/87: 150 muner och landsting, som hade en ansträngd likviditet. En generell återbe- Bilaga 1.1 talning på ca 1,8 miljarder kr. kommer att göras i april 1987. Vidare kommer ca 0.8 miljarder kr. att betalas tillbaka den 1 juni till sådana primärkommuner och landsting. som har en besvärlig likviditetsmässig situation. Den resterande delen av det inbetalda beloppet. ca 3,8 miljarder kr.. kommer att betalas tillbaka i mars 1988.

Kommunernas inkomster ökade, enligt nationalräkenskapernas utfallsberäkningar, med drygt 696 1986. Ökningen 1987 beräknas bli av ungefär samma storleksordning. Skatteinkomsterna. som svarar för drygt 554 av de totala inkomsterna, beräknas 1987 öka ungefär lika mycket som 1986. De stora ökningarna av kommunalskattemedel sammanhänger med, att de av staten utbetalda kommunalskatterna beräknas på skatteunderlaget två år tidigare, och att skatteunderlagen steg kraftigt såväl 1984 som 1985. Den genomsnittliga Kommunala utdebiteringen höjs 1987 med 10 öre till 30,44 kr. Detta genomsnitt rymmer dock både sänkt, höjd och oförändrad utde-

bitering för enskilda kommuner. I detta sammanhang kan noteras att under perioden 1977—1984, då kommunsektorn hade finansiella sparandeöver-

skott, höjdes den genomsnittliga kommunala utdebiteringen med ca 3,50 kr. Är 1986 var första gången på 30 år, som den genomsnittliga kommunala

utdebiteringen sänktes. även om det endast var med 4 öre. Vid beräkning-

en av kommunernas skattcinkomster 1987 har beaktats effekten av det höjda kommunala grundavdraget och den av riksdagen beslutade reduceringen av förskotten.

Bidragen från staten och socialförsäkringssektorn, vilka svarar för drygt

2597. av de totala inkomsterna, ökade svagt 1986 enligt nationalräkenskaperna. En orsak till den låga ökningstakten är att nationalräkenskaperna

beräknar skattcutjämningsbidragen netto, vilket innebär att skatteutjäm-

ningsavgilten, som 1986 uppgick till 14 öre per skattekrona. räknas ifrån bidragen. År 1987 beräknas bidragen från staten och socialförsäkringssektorn öka med 3 56. Den svaga ökningstakten sammanhänger med att skatteutjämningsavgiften höjs med 10 öre.

Kommunernas övriga inkomster, som svarar för drygt 15 96 av de totala inkomsterna. innefattar sådana inkomstslag som ränteinkomster, avgifter, driftsöverskott och s. k. tillräknade pensionsavgifter. Enligt nationalräkenskapernas beräkning minskade de övriga inkomsterna något 1986. Detta beror på all landstingen fr.o.m. 1986 har ändrat det procentuttag, som görs på utbetalda löner för att täcka framtida pensionsutbetalningar. från 10,26 till 2,25. Om inte denna förändring hade skett, skulle de övriga inkomsterna 1986 ha ökat i ungefär samma takt som 1985. Primärkommu-

minskningen. På utgiftssidan görs motsvarande nedräkning av konsum-

tionsutgifterna: förändringen har således ingen effekt på storleken av det

finansiella sparandet.

Kommunernas utgifter beräknas 1987, liksom 1986, öka i ungefär samma

takt som inkomsterna. Konsumtionsutgifterna. som svarar för ca 3/4 av de totala utgifterna, beräknas 1987 öka något långsammare än 1986. Bakom

minskningen 1986 av utgifterna för investeringar m. m. ligger dels en rela- 76

tivt kraftig minskning av investeringsvolymen, dels ett osedvanligt högt Prop. 1986/87:150

inkomsttillskott från försäljning av fastigheter och mark. För 1987 beräk- = Bilaga 1.1 nas investeringsvolymen fortsätta att minska. Enligt tillgänglig statistik

minskade antalet kommunalt sysselsatta något mellan 1985 öch 1986, bl. a. som en följd av minskad omfattning av beredskapsarbeten och arbeten i ungdomslag. En relativt kraftig höjning av medelarbetstiden medförde dock, att den kommunala sysselsättningen mätt i timmar ökade med ca 196. År 1987 förväntas en något kraftigare sysselsättningstillväxt, med 1.556, vilket tillsammans med en mättligare höjning av medelarbetstiden beräknas innebära, att antalet sysselsatta i kommunerna ökar med ca 8 000

personer.

10¶Kreditmarknaden Prop. 1986/87: 150

Bilaga 1.1

10.1¶Internationellt

Under vintern 1987 har någon entydig räntetendens inte kunnat spåras

internationellt. De korta räntorna har tenderat att stiga i flera länder, däribland Förenta staterna. I de starka ekonomierna Japan och Förbunds-

republiken Tyskland har emellertid räntorna sänkts. Dessa räntesänkningar har officiellt stötts med lägre diskonton och får sägas bekräfta att

myndigheterna önskat stabilisera valutakurserna på i stort sett uppnådda nivåer samt stimulera den inhemska efterfrågan. För Förbundsrepubliken

innebär detta en omsvängning från 1986 då den västtyska räntan tenderade att stiga. I de nordiska länderna har räntorna periodvis legat på högre nivåer än under hösten 1986. Under mars/april har de korta räntorna åter sjunkit något generellt i Västeuropa.

En viss anpassning nedåt av realräntan, mätt som nominell lång ränta deflaterad med konsumentprisernas aktuella ökningstakt, skedde fram till mitten av 1986 i huvudsak endast i Förenta staterna och Japan. Det är därvid de nominella räntorna som sjunkit något mer än inflationstakten.

Den snabbt sjunkande inflationstakten har i andra länder snarast dragit upp

den långa realräntan till en nivå omkring 6 2 i början av 1987. se diagram

10: 1. Från andra hälften av 1986 har en uppgång i realräntan också skett i Japan och Förenta staterna. Att räntenivån inte anpassats till den låga

inflationstakten kan delvis förklaras av att de närmaste årens inflation

Diagram 10:1 Reala räntan på långa statsobligationer Raåntan på statsobligationer deflaterad med KPI, procent

rr 8

- 6

-

r4

pr 2

[0] 0 OO a dr. or a Oo. ou or fr a. Är ou. ou oe 1: fd OVE pr oÄ o dön fi Är oo ou oo on or | 0

JA JO JA JOJA JO JA JO

1984 1985 1986 1987 Källa: Riksbanken. 78

bedöms komma att ligga på en nivå högre än den rådande. Även om den = Prop. 1986/87: 150 internationella pris- och kostnadsstegringstakten stiger något skulle nuva- — Bilaga 1.1

rande räntenivåer likväl innebära cn mycket hög realränta, som markant överstiger den förväntade produktionstillväxten. De bestående stora oba-

lanserna i den amerikanska ekonomin och den osäkerhet om utvecklingen

på längre sikt dessa skapar får unses vara en av huvudorsakerna till att räntorna internationellt inte är lägre.

Samtidigt som realräntan alltjämt är hög kan det konstateras att Jikviditetsutvecklingen i de stora industriländerna varit relativt expansiv och

överskridit uppställda penningmängdsmål. Förutom att den snabba utvecklingen på de finansiella marknaderna försvårar kontrollen av penningmängden kan det tolkas som att de realekonomiska faktorerna givits ökad vikt i centralbankernas penningpolitiska ställningstaganden.

10.2¶Ränteutveckling och valutaflöde

Räntcuppgången i Sverige, som inleddes i oktober förra året, fortsatte

under första kvartalet 1987. se diagram 10:2. Sammantaget steg räntorna

på tremånaders statsskuldväxlar från 8,5 47 i mitten av oktober till ca 1152:

mitten av mars 1987. Marginalen mellan den svenska räntan och motsvarande eurodollarränta vidgades därmed från 2,5 procentenheter till 4,5

Diagram 10:2 Ränteutvecklingen 3-månadersräntor

mm — STATSSKULDVÄXLAR

» EURODOLLAR

--- KORGVÄGD RÄNTA

RÄNTEDIFFERENS

-2 TTT TTUTUTTTTT T TEUTET ETT TFT T TYTTTTTTT TT T UFTTETTETUTT -2

JA JO JA JO JA JO JA JO

1984 1985 1986 1987

Anm.: För den korgvägda räntan gäller att räntorna i olika länder är vägda med samma vikter som i valutakorgen. Räntedifferensen=statsskuldväxlar-eurodollar. Källa: Riksbanken. 79

Diagram 10:3 Valutaflöde och kursindex Prop. 1986/87: 150

KURSINDEX Bilaga 1.1

Oo VALUTAFLÖDE,MDR KR

J

| w : 131

0 MN H dh : SN 132

d

-133 |

—5 FrfTrÄrÄTftTTtf efter ffTftifFTffreTtTtfiTTftTrT TTT TUTTTTTTTTTT 134

JA JOJAJOJAJO JA JO

1984 1985 1986 1987

Källa: Riksbanken.

procentenheter. En valutakorgvägd euroränta låg på samma nivå som den

svenska räntan i oktober 1986, medan det i slutet av mars uppkommit en marginal på ca 3 procentenheter. I början av april föll de korta räntorna till

ca 9,5 Z så att marginalen till eurodollarräntan krympte till 3 procentenhe-

ter.

Den tidvis förhållandevis stora räntedifferensen mot utlandet bidrog dels till ett avsevärt inflöde av valuta, dels till att den svenska kronan förstärktes, se diagram 10:3. En annan förklaring till valutainflödet var att företagen minskade sina nettotillgångar i dollar till följd av osäkerhet om dollarkursens utveckling. Sannolikt kan merparten av valutainflödet hänföras till kapitalbalansen.

Den svenska ränteuppgången drevs fram av osäkerhet om den svenska

ekonomins framtidsutsikter till följd av den snabba konsumtionsökningen i

slutet av 1986. Obligationsräntorna fortsatte att stiga i januari, men uppgången bromsades i slutet av månaden och i mitten av februari började tendenser till räntefall att märkas. För att motverka en alltför kraftig räntenedgång stramades då penningpolitiken åt. Därigenom sieg de korta

räntorna, medan fallet i obligationsräntorna dämpades. Avkastningskurvan, som hade en tämligen brant positiv lutning i början av år 1987, blev därigenom allt flackare och i mars övergick lutningen till att bli negativ.

Efter räntefallet i början av april blev avkastningskurvans lutning emellertid åter positiv. 80

Prop. 1986/87: 150

10.3¶Statens upplåning

Bilaga 1.1

Statens lånebehov reducerades kraftigt under förgäående år till följd av det förbättrade statsfinansiella läget. Under 1986 uppgick statens nettoupplåning till 32 miljarder kr., en minskning med 21 miljarder kr. från året

dessförinnan, se tabell 10: 1. Under innevarande år avtar statens lånebe-

hov ytterligare och beräknas uppgå till 16 miljarder kr. En viktig orsak till minskningen av lånebehovet är den tillfälliga förmögenhetsskatten på livförsäkringsbolag m. fl.

Statsupplåningens inriktning har under senare år förändrats i takt med att kreditmarknaden avreglerats. De s.k. prioriterade statsobligationernas betydelse har gradvis minskat och upplåningsformen upphörde i och med

att placeringsplikten slopades i december 1986. Därigenom sker statsupp-

låningen numera helt på marknadsmässiga villkor. Introduktionen av kortfristiga upplåningsformer, såsom statsskuldväxlar och allemanssparande, har medfört att den inhemska statsskuldens genomsnittliga återstå-

ende löptid förkortats från 5.6 år i slutet av 1980 till 3,3 år i slutet av 1985.

Utvecklingen mot ökad kortfristig upplåning och kortare genomsnittlig

löptid på den inhemska statsskulden avstannade emellertid 1986. Den

genomsnittliga återstående löptiden var fortfarande 3,3 år i slutet av 1986. Utvecklingen förklaras främst av de mycket stora premieobligationslån

som utgavs under första halvåret vilket i kombination med minskat lånebe-

hov resulterade i en nettoamortering av stocken av statsskuldväxlar.

Under 1986 ökade statens upplåning från hushållen kraftigt. främst genom de stora premieobligationslånen, men även allemanssparandet ökade

Tabell 10.1 Finansiering av statens lånebehov Nettobelopp, miljarder kr.

1985 1986 1987

61 25 32 Statens budgetunderskott!

Finansiering: I. Riksbanken 3 28 —5 Därav: Företags och kommuners

insättningar i riksbanken 15 8 - 10

0 8 1 Kassakravsmedel

tioner Övrigt 21 -17 4—9 3. Utlandet uu 6 -5-0

Summa finansiering 53 32 16

! Budgetunderskottet anges här enligt riksgäldskontorets kassamässiga principer och skiljer sig något från det budgetunderskott som riksrevisionsverket redovisar. Källor: Riksbanken och finansdepartementet 81

markant tack vare möjligheten till extrainsättning i början av året. Finansi- Prop. 1986/87: 150 eringen via riksbanken ökade likaså till stor del som följd av likviditetsde- Bilaga 1.1

positioner från företag och kommuner samt höjda kassakrav på bankerna. Upplåningen på penning-och obligationsmarknaden, som tidigare svarat

för en betydande andel av statens upplåning, minskade däremot under 1986.

För 1987 beräknas ett belopp motsvarande statens totala nettolånebehov

finansieras i hushållssektorn, huvudsakligen genom allemanssparandet där

en extra insättning på 5000 kr åter är tillåten under andra kvartalet 1987. Nettoupplåningen frän övriga marknader förväntas bli begränsad. Trots de senaste årens nedgång av statens nettolånebehov har den förkortade löpti-

den bidragit till att bruttoupplåningsbehovet fortfarande är betydande. För

1987 uppskattas det totala lånebehovet bli omkring 170 miljarder kr.

10.4¶Utlåning och utlåningsräntor

Trots att skillnaderna mellan de olika sektorernas finansiella sparande

reducerades. se avsnitt 9. ökade kreditströmmarna kraftigt under 1986.

Utvecklingen under 1986 påverkades naturligtvis starkt av slopandet av ränteregleringen och avskaffandet av utlåningstaken för banker, bostadsin-

stitut och finansbolag under 1985. Genom dessa avregleringar skapades

förutsättningar för dels en omfördelning av kreditströmmarna till förmån för den reguljära kreditmarknaden, dels en ökad konkurrens mellan de

olika kreditinstituten. Av utlåningssiffrorna för 1986, se tabell 10: 2 framgår att bostadsinstituten framgångsrikt utnyttjade marknadsläget till att öka sina marknadsandelar. En anledning till bostadsinstitutens gynnsamma utveckling är att

deras utlåningsräntor har varit starkt bundna till marknadsräntan genom institutens obligationsupplåning, medan bankerna, trots avregleringen, i stor utsträckning fortfarande väljer att knyta sina in- och utlåningsräntor till diskontot. Ränteutvecklingen under 1986, med diskontosänkningar som i efterhand konfirmerat redan inträffade sänkningar av marknadsräntan, innebar att bostadsinstitutens utlåningsräntor blev konkurrenskraftiga.

Bostadsinstitutens lån utan statliga räntebidrag, tidigare s.k. opriori-

terad utlåning, uppgick 1986 till 47,4 miljarder kr., vilket var mer än en

Tabell 10: 2 Bankernas, bostadsinstitutens och finansbolagens utlåning Nettoflöden, miljarder kr.

Anm. Banker: Utlåning i svenska kronor exkl. byggnadskrediter. Bostadsinstitut: utlåning utan statliga lån. Källa: Riksbanken

tredubbling av 1985 års nivå. Efter en överenskommelse mellan riksban- Prop. 1986/87: 150 ken och kreditmarknadsinstituten i november 1986 om att tillämpa vissa Bilaga 1.1 lägsta amorteringsvillkor och den ränteuppgång som inträffade samtidigt har dock ökningstakten av bostadsinstitutens oprioriterade utlåning dämpats Markant.

Även bankernas utlåning har enligt statistiken expanderat kraftigt såväl till näringslivet som till hushållen. Bankernas utlåningsstatistik är emellertid svårtolkad. I vilken utsträckning den redovisade uppgången är en verklig kreditexpansion eller en överflyttning av krediter från den grå marknaden är därför svärt att avgöra. En betydande del av bankernas utlåning till hushållen har vidare använts till finansiella placeringar, i första hand premieobligationsköp, samt skatteplanering strax före årsskiftet.

Nägon dämpning av bankernas totala utlåning synes inte ha skett i början av 1987. Att bankerna återtagit marknadsandelar under vintermånaderna har delvis sin förklaring i att de sänkt sina utlåningsräntor samtidigt som bostadsinstitutens räntor stigit.

Trots att utlåningsstatistiken ännu är svårtolkad och att hushållens uppläning till stor del motsvaras av ökade finansiella tillgångar torde det vara ofrånkomligt att den kraftiga utlåningsökningen 1986 har bidragit till den ovanligt stora ökningen av den privata konsumtionen samma år.

10.5¶Börsutvecklingen

Den dramatiska uppvärderingen av den svenska börsen fortsatte under

det i reala termer nästan sexdubblats under 1980-talet, se diagram 10:4.

Diagram 10:4 Realt börsvärde Arsdata, 1985 års priser, miljarder kr

70 72 74 76 78 80 82 84 86

Källa: Finansdepartementet. 83

Källor: Bankinspektionen och statistiska centralbyrån.

Under 1986 steg börsvärdet med 163 miljarder kr. Börsklimatet har varit gynnsamt i större delen av världen under åttiotalet, men den svenska

utvecklingen framstår som exceptionell. Den årliga genomsnittliga reala uppgången i börsindex var omkring 2290 i Sverige jämfört med 895 för världsindex under perioden 1980-1986.

Den kraftiga ökningen av börsvärdet får givetvis effekter på förmögenhetsfördelningen. Av aktieägarstatistiken framgår att aktiebolag dominerar ägarbilden med ett aktieinnehav som representerar en dryg tredjedel av börsvärdet. Hushållens andel av börsvärdet uppgår till drygt 30 9£, vilket i slutet av mars 1987 motsvarade omkring 140 miljarder kr. Av hushållens aktieinnehav svarar aktie- och allemansfonder för en femtedel. Hushållens aktieinnehav skulle därmed motsvara 20 procent av deras samlade finanstella tillgångar, vilket torde vara en internationellt sett hög siffra. Trots betydande nettoutförsäljningar under senare år har hushållen en allt större

andel av sina tillgångar i aktier till följd av den kraftiga värdeökningen på

börsen. Bland de mindre ägargrupperna märks utländska placerare samt

intresseorganisationer, vilka bland annat inkluderar pensionsstiftelser. Under årets inledande månader var svängningarna på börsen osedvanligt kraftiga. Under januari månad sjönk index med drygt 10 procent. Hela

kursfallet återhämtades emellertid redan i februari. Uppgången torde före-

trädesvis berott på tekniska faktorer såsom god tillgång på placeringskapi-

tal. I april överträffades det tidigare kursrekordet från november 1986. Det totala börsvärdet överstiger därmed 500 miljarder kr. Noterbart är att det

tidvis starka sambandet mellan ränte- och börsutvecklingen inte upprätthållits under vintermånaderna. Den långa räntan var i början av april drygt

en procentenhet högre än vid föregående börstopp i november.

Prop. 1986/87: 150 Innehåll

Bilaga 1.1

Förord 1 Sammanfattning. sosooosreseeerr rer rrrresr reser rss ess rs ess 2

2 Den internationella utvecklingen =.sssooooosseeesrserer ser re era 9 2.1 Allmän ÖverStlkt soooooossss sees eerer sees reses sees sees sa 9

2.2¶Regionala ÖVErsikler ssssosossee ere oe sr rer rer ris ers rerna 13

3 Utrikeshandel. ..sooossseseesserererrrerr rr ers rss ss ss ss ast 22 3.1 EXPOICNooosseeeorereeeee ere rer rrrer rer rss res s ee esset 22 3.2 ÄMPOIMeN sosse eeeeeeeerereerr rr rre reser rr ere rss ess 26 3.3 Bytesbalanseh sossosssesrsesseeeresee rss sees rss seen sana 28

4 Industrift.soooosesee reser s rr er rer ererre rr ers ss rs rs sr rss rn ns 31 4.1 Produktion och produktivitet =soosssssssssssssess ss ss ra 31 4.2 Lönsamhetsutvecklingen -ssssossserssesssesseri ss er rest 33

5 Arbetsmarknaden -soosoooseseeraresrrrrss reser sr e rs ere sea 36 S.1 SysselsättNiN8. . sooooossreererrrerersrr sars reser e ser ers 36 5.2 Utbudet av arbetskraft oosoososssesosrr esse rs rse rs rer nns 40 5.3 Arbetslöshet ..ssoossessessrresrrrerere reser res r ss res ss 41

6 Löner och prisef sosse r ser eree rr rr rer ers ss rer es rerna 44 6.1 ÖÅÖNEÅ.ssooseererrrereerererer er rer rr reses ess ss ss se ss 44 [50 TT 46

7¶Hushållens ekonomi och privat konsumtion... ..ssssssss.s isso ss 50

7.1¶Hushållens disponibla inKOMSLler sosssoossssessess ss rensa 50

7.2 Privat konsumtion och sparande. ..ssssssssssosss ss roar sa 53

8 Investeringåar soooooosesrserersereererre reser reses reses rss osa 58 8.1 Inledning .sosoereoerrrerreeererere rer reser sr ser res rt rn tr 58

8.2¶Näringslivet soooossossesrerseeserers rr rer sars ser sees res 58

8.4 ByggnadsverkSaämbet sssoooososersesseeere re rr ses sr r ra 63 8.5 Lagerinvesteringål sosossssssssreeessssrssse rss ss ser ens 63

9 Den offentliga verksamheten s.oosssoossrreessss reser ers error ns 65

SST ET I 69 9.4 Socialförsäkringssektörf —.osososossssssssssssss ss sno osa 73 9.5 KOMMUNEINA oososererrsrererrrrerererr rer rr sars ser ess 74

10 Kreditmarknaden sosoooeoooes reser erresee rese rer reser s es set 78 10.1 Internationellt.sssosssooseeresersereerr rer rrrsr ers r ess 78 10.2 Ränteutveckling och valutaflöde. ...sossssssssosssss ss ss 79

10.3¶Statens upplåning sososssossesereeesrressers sne ses sara 21

10.4¶Utlåning och utlåningsräntOr..sssssosssssserssssss sees 82

10.5 Börsutvecklingeh...sooosossossseesesr ess rss ess ses sr na 83

Prop. 1986/87: 150

Tabeller

Bilaga 1.1

10.1¶Finansiering av statens lånebehOVv = .ssssssserserrrr ere rs e es 81 Prop. 1986/87: 150

10.2¶Bankernas, bostadsinstitutens och finansbolagens utlåning ... 82 — Bilaga 1.1

10.3¶Aktieägandets fördelning .ssosssssssererrre reser rr esse rat 84

Diagram 1.1 Finansiellt sparande i offentlig och privat sektor samt bytesba-

ÅAS. osreee sees ere ere ere ers esse rr rare ere rr rr ere reses s a 8 3.1 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbeta-

de varor till 14 OECD-länder.ssooosossssererrssrersr rer rna 26

3.2¶Sveriges bytesförhållände =ssssssssssseserrrerrerrrs rese na 30

4.1¶Industriproduktioft sososooreeserrserrr ers ser ere rr ere rosen 32

4.2 Exportandel av industriproduktionen .s.sossssssssrssrr era 33 5.t Antal arbetslösa och antal personer I arbetsmarknadspolitiska EU:26 3 AA 42

6.1¶Timlön i industfif soooosossersererererre reser eer ere reser 44

7.1 Disponibel inkomst och privat Konsumtion ..sssssssssos.o.os 50

7.2¶Reallön per timme före och efter skatt «.sssooosssssssssssssa 54

8.1 BruttoinvesteriNgål ossssssssssesssssessers rr ss sees see resa 59 8.2 Bruttoinvesteringar i industriD o.osssssssssossssssssss ss rea 60

9.1¶Statsskulden och den offentliga sektorns finansiella tillgångar . 69

10.2 RänteutvecCklingen...ssoosoosoesosssssssrrrser rss rss ss soo sa 79 10.3 Valutaflöde och KUrsindexX ..ssossossssessreerrsssessss ansa 80 10.4 Realt bÖfSVärde sosoooooeseeosrseee reses r rr rer s rs r ss essens 83

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 87

Bilaga 1.2

Långtidsbudget

Prop. 1986/87: 150

Långtidsbudget för perioden

Bilaga 1.2

1987/88—-1991/92

Sammanfattning

Långtidsbudgetens syfte är att klarlägga de statsfinansiella konsekvenser-

na på fem års sikt med huvudsaklig utgångspunkt i redan fattade beslut och

gjorda åtaganden. ”Fattade beslut” definieras i längtidsbudgeten som av

riksdag och regering fattade beslut fram till och med kompletteringspropo-

sitionen. Beräkningarna baseras på vissa givna antaganden om den allmänna ekonomiska utvecklingen under perioden.

Tidigare långtidsbudgetar har i allt väsentligt utgjort en framskrivning av vad som enligt en relativt stram bedömning kan anses följa av gjorda ätaganden och fattade beslut. Till skillnad från tidigare har emellertid i årets långtidsbudget vissa bidragsnivåer anpassats till pris- och löneutvecklingen trots att någon formell indexkoppling inte föreligger. Skatterna på alkohol och tobak har räknats upp med prisutvecklingen. I årets beräkning har vidare inkomstskattekvoten förutsatts vara konstant. Långtids-

statsbudgetens utveckling, utan skall betraktas som en konsekvensberäkning av statsbudgetens utgifter och inkomster under vissa givna antaganden.

Resultatet från längtidsbudgeten är inte direkt jämförbart med långtids-

utredningens beräknade saldon. Detta beror bl. a. på olika beräkningsmetoder och delvis skilda förutsättningar för beräkningarna.

Beräkningsresultaten påverkas kraftigt av de antaganden om den ekonomiska utvecklingen som görs. Liksom tidigare är redovisas budgetutvecklingen utifrån två olika antagandestrukturer för pris- och löneutvecklingen,

ett lågalternativ och ett högalternativ. Antagandena i längtidsbudgeten

ansluter till de två alternativ som legat till grund för långtidsutredningen.

Under långtidsbudgetperioden beräknas statsbudgetens inkomster i läg-

alternativet öka med 1 genomsnitt 2,9 96 per år från 318,1 miljarder kr.

budgetäret 1987/88 till 356,4 miljarder kr. budgetåret 1991/92 och i högalternativet med i genomsnitt 4,3 24 per år till 377,4 miljarder kr. Inkomsternå är I hög grad beroende av lönesummans utveckling och av prisförändringarna. Även utvecklingen av den privata konsumtionen påverkar statens inkomster. I likhet med tidigare år beräknas punktskatterna, med undantag för skatt på alkohol och tobak. med oförändrade skattesatser för hela perioden.

I löpande pris ökar statsbudgetens utgifter enligt långtidsbudgetens läg-

alternativ med i genomsnitt 1,94 per år från 348,6 miljarder kr. till 376,3

miljarder kr. I högalternativet ökar utgifterna med i genomsnitt 5,3 52 per

är till 428,6 miljarder kr. budgetåret 1991/92. Budgetsaldot förbättras i lågalternativet från ett underskott på 30.5

miljarder kr. budgetåret 1987/88 till ett underskott på 19,9 miljarder kr.

budgetäret 1991/92. I högalternativet försämras saldot till ett underskott på

S1,2 miljarder kr. för slutåret i perioden. Skillnaden på 31,3 miljarder kr.

I Riksdagen 1986:87. I samt. Nr 150

mellan alternativen beror i första hand på den kraftiga ökningen — 17.0 Prop. 1986/87: 150 miljarder kr. under perioden — av statsskuldräntorna i högalternativet. I Bilaga 1.2 detta alternativ är för slutåret statsskuldräntorna 19.0 miljarder kr. högre

än i lågalternativet. Statsskuldräntorna beräknas således för slutåret av perioden uppgå till 60.0 miljarder kr. resp. 79,0 miljarder kr. i de båda

alternativen. En särskild analys visar att om utgifterna under perioden 1987/88 — 1991/92 skulle utvecklas som andel av BNP i samma takt som den underliggande utgiftsutvecklingen under perioden 1982/83 — 1986/87 skulle budgetunderskottet 1991/92 bli 35,3 miljarder kr. mindre än i lågalternativet. På motsvarande sätt skulle underskottet för slutåret bli 17,3 miljarder kr.

större om utgifterna under perioden växer i samma takt som BNP.

Diagram 1 Budgetsaldots utveckling 1986/87—1991/92 Miljarder kr.

55 HÖGALTERNAT IV

rn an .

&

>”

ä

N ==" X LE L MN [| LE 4, t '

8 I&I

SS ff

, Pr

1 an FETT | FO TS Ta a

1986/87 1987/88 1988/89 1989/90 1990/91 1991/92

Eu försök har gjorts att grovt bedöma om resultatet av långtidsbudgetberäkningen kan anses förenligt med de antaganden om den ekonomiska

utvecklingen som kalkylen grundas på. Härvid har även utvecklingen i

övriga delar av den offentliga sektorn beaktats. Med de beräkningsförutsättningar som har gällt för långtidsbudgeten uppnås i stort sett den förbättring i det finansiella sparandet i staten och socialförsäkringssektorn 1 lågalternativet som har förutsatts i långtidsutredningens balansalternativ. Resultatet av långtidsbudgetberäkningarna kan därför i ett dynamiskt perspektiv inte anses oförenliga med de antaganden om den allmänna ekonomiska utvecklingen som ligger till grund för beräkningarna. Volymökningar utöver de som har antagits I beräkningarna samt nya åtaganden som inte finansieras genom motsvarande utgiftsminskningar skulle dock omedelbart [8]

försämra bilden. Vidare bör observeras att den trendmässiga förbättringen Prop. 1986/87: 150 av det finansiella sparandet bryts i slutet av perioden. Bilaga 1.2

I Utgångspunkt

1.1¶Syftet med långtidsbudgeten

Långtidsbudgetens beräkningar över statsbudgetens utgifter t.o.m. budgetåret 1991/92 är i allt växentligt en kalkyl över de finansiella resurser som

krävs för att av statsmakterna fattade beslut och gjorda åtaganden skall

infrias. Längtidsbudgeten är varken en plan eller en prognos för den

framtida utvecklingen. Långtidsbudgeten skall betraktas som en konsekvensberäkning som bygger på beskriven beräkningsmetodik samt re-

dovisade antaganden och förutsättningar i övrigt.

1.2¶Samhällsekonomisk bakgrund

I långtidsbudgeten behandlas i första hand utvecklingen av statsbudgetens inkomster och utgifter samt budgetsaldot. Även om intresset koncentreras till statsbudgeten är det viktigt att beakta de kopplingar som finns såväl till andra delar av den offentliga sektorn som till samhällsekonomin i dess

helhet.

De antaganden som görs om utvecklingen av exempelvis BNP, priser. löner och räntenivå och som bildar utgångspunkt för långtidsbudgetkalkylen förutsätter att olika faktorer i ekonomin utvecklas på ett visst sätt. Det gäller de internationella förutsättningarna men också bl. a. den offentliga

sektorns anspråk på samhällsekonomin. Långtidsbudgetkalkylen görs med fastlagda antaganden för hela perioden. Resultatet för ett år påverkar

således inte förutsättningarna för återstoden av perioden. Mot denna bakgrund är det uppenbart att långtidsbudgetkalkylen mycket väl kan ge ett resultat som tillsammans med utvecklingen i andra delar av offentlig sektor inte kan förenas med de antaganden som har utgjort utgångspunkt för beräkningen. Kalkylen är i denna mening statisk och partiell.

En dynamisk samhällsekonomisk analys byggd på etablerade samband mellan olika storheter i ekonomin görs däremot i långtidsutredningen. Till skillnad från långtidsbudgeten kan emellertid i långtidsutredningen schab-

lonmässigt läggas in saldopåverkande åtgärder i syfte att bibehålla konsi-

stensen i utvecklingen av olika ekonomiska variabler. Vidare beräknas

utgiftsutvecklingen mer schablonmässigt i långtidsutredningen.

I avsnitt 5, Samhällsekonomiskt perspektiv, förs en diskussion om långtidsbudgetberäkningens resultat kan anses vara förenligt med kalkylförutsättningarna.

1.3¶Antaganden

För att genomföra beräkningar av utgifts- och inkomstutvecklingen krävs antaganden om bl. a. vissa volymförändringar samt BNP-, pris-, löne- och 3