Till statsrådet och chefen för Finansdepartementet

Genom beslut den 12 mars 1992 bemyndigade regeringen chefen för Finansdepartementet, statsrådet Wibble, att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till ett nytt system för budgetering av myndigheternas ramanslag m.m. Med stöd av detta bemyndigande förordnade departementschefen den 30 mars 1992 planeringschefen Göran Ekström att vara särskild utredare fr.o.m. den 1 april 1992.

Till sekreterare förordnades den 10 april departementsrådet Lars Eriksson.

Den 15 april 1992 förordnades som sakkunniga åt utredningen departementssekreteraren Else-Sofi Ericsson, departementssekreteraren Hans Lindblad, departementssekreteraren Karin Lindgren, departements- sekreteraren Eva Lindhé och departementsrådet Bo Riddarström samt som experter åt utredningen avdelningsdirektören Willi Barenthin och förhandlingsdirektören Nils-Henrik Schager.

Utredningen har antagit namnet Ramanslagsutredningen. Utredningen redovisar härmed sitt arbete.

Stockholm den 30 september 1992.

Göran Ekström

/Lars Eriksson

• Sida 4
•  Original

• Sida 5
•  Original

Sammanfattning 1 Utredningens direktiv och arbetets uppläggning

2. Nuvarande former för beräkning av anslag för förvaltningskostnader 2.1 Löner

2.2 Lokaler 2.3 Övriga förvaltningskostnader

3. Förhandlingsordning i staten

4. Aktuella förändringar 4.1 Arbetsgivarkommittén 4.2 Ramar för fackdepartementen 4.3 Myndigheternas lokalförsörjning

5. Tidigare beslut 6 Utgångspunkter och allmänna överväganden

7 Särskilda överväganden beträffande lönekostnads- komponenten

7.1. Grundläggande utgångspunkter 7.2 Förhandlingssystemets påverkan på budgetregleringen

7.3 Ensektormodellen 7.4 Delsektormodellen 7.5 Ett förenklat förfarande

8. Överväganden och förslag 8.1 Lokaler 8.2 Ovriga förvaltningskostnader

11 12 13 14

15

19 19 19 20

23

27

33 33 34 35 36 39

41 41 44

• Sida 6
•  Original

8.3 Löner 44 8.3.1 Ensektormodellen 47 8.3.2 Delsektormodellen 48 8.3.3 Lönebikostnader 48 8.4 Utrymme för framtida kostnadsökningar 49

8.5. Anslagskredit 51 8.6 Avgifter 52 8.7 Förslagsanslag till förvaltningsändamål 53 8.8 Statsbidrag 53

9 Genomförande 55

Bilagor

1. Utredningens direktiv 57

2. Statistiskt underlag för ensektormodell 3. Statistiskt underlag för delsektormodell 4. Tillämpning av modellerna för löneomräkning i budgetarbetet

• Sida 7
•  Original

Sammanfattning

Utredningen lämnar förslag om hur de ramanslag som statliga myndig- heterna tilldelas för förvaltningsändamål skall bestämmas med hänsyn till pris— och löneförändringar för olika kostnadsslag.

Förslagen tar sin utgångspunkt bl.a. i att myndigheterna skall tilldelas resurser utifrån pris- och lönekostnadsökningar på marknaden i stället för statens egen kostnadsutveckling. Därigenom får myndigheterna ett tydligt ansvar för sin egen kostnadsutveckling för olika kostnadslag.

Förvaltningsanslagen består av resurser för att täcka löner, lokalhyror och övriga förvaltningskostnader. För övriga förvaltningskostnader beräknas anslagen redan i dagsläget med utgångspunkt i den allmänna prisutvecklingen för de kostnadsslag som myndigheterna använder. Utredningen föreslår därför att denna ordning bibehålls.

För att bestrida lokalhyror har myndigheterna tilldelats anslagsmedel i enlighet med de hyresaviseringar som Byggnadsstyrelsen lämnat inför det aktuella budgetåret. Fr.o.m. i år överförs successivt lokalhållnings- ansvaret från Byggnadsstyrelsen till de enskilda myndigheterna.

Utredningen föreslår därför att den andel av anslagen som myndig- heterna tar i anspråk för lokalhyror omräknas med den allmänna prisutvecklingen enligt konsumentprisindex, KPI, (kap. 8.1).

För beräkning av förvaltningsanslagen till den del de av myndigheterna tas i anspråk för löner redovisar utredningen två modeller (kap. 7). Enligt ensektormodellen bestäms resursförändringen för myndigheterna med utgångspunkt i lönekostnadsutvecklingen för industrin. Detta totala utrymme kan fördelas olika mellan myndigheterna om de centrala avtal som normalt träffas på det statliga området innehåller en fördelnings— profil. Enligt jlersektormodellen tilldelas varje myndighet resurser med hänsyn till löneutvecklingen för de privattjänstemän som närmast motsvarar myndighetens personal. Vidare anges ett förenklat förfarande som innebär att varje myndighets anslag till den del det avser löner bestäms med samma procentuella förändringstal. Utredningen föreslår ensektormodellen (kap. 8.3). Därmed tillskapas en tydlig gränsdragning mellan regeringens och riksdagens ansvar för den totala utgiftsutveck—

• Sida 8
•  Original

lingen och parternas ansvar för en ändamålsenlig lönebildning inom den statliga sektorn. Vidare innebär detta alternativ en tydlig koppling till den internationellt konkurrensutsatta sektorn, som bör vara normerande för lönekostnadsutvecklingen över hela arbetsmarknaden. Utredningen före- slår att myndigheterna skall tilldelas anslagsmedlen för täckning av lönekostnader i sin helhet inför varje budgetar. Det innebär att den hittillsvarande ordningen med ytterligare resurstillskott under löpande budgetår för tillkommande lönekostnadsökningar slopas.

Med hänsyn till att kostnadsutvecklingen för olika resursslag kan flukturera mellan enskilda år och att myndigheternas anslag för ett aktuellt verksamhetsår bestäms på basis av tidigare inträffade kostnads— förändringar kan det uppstå kortsiktiga anpassningsproblem för myndig- heterna. För att underlätta myndigheternas hantering av sådana tillfälliga fluktuationer föreslår utredningen att ramanslagen för förvaltningsändamål kombineras med en kreditmöjlighet normalt motsvarande 5 % av anslagen.

Utredningen föreslår att motsvarande principer bör gälla för statliga avgifter och statsbidrag för täckning av statligt reglerade löner.

Utredningen föreslår att förändringarna genomförs fr.o.m. nästa bud— getår (1993/94). Vid introduktionen bör dock anslagen till den del de avser täckning för löner beräknas med utgångspunkt i den s.k. Rehn- bergsöverenskommelsen som gäller för hela arbetsmarknaden. När det gäller lokalhyror föreslås att anslagsmedlen inledningsvis beräknas i enlighet med reglerna i gällande hyreskontrakt. I samband med att dessa kontrakt löper ut bör övergången till den nya ordningen genomföras.

• Sida 9
•  Original

1. Utredningens direktiv och arbetets uppläggning

Enligt utredningens direktiv (dir. l992z28) skall förslag lämnas till ett nytt system för budgetering av myndigheternas ramanslag. Systemet skall tillgodose följande krav:

— Ett ramanslag skall i fortsättningen — till skillnad mot idag — vara beräknat med beaktande av samtliga beräknade kostnader för det aktuella budgetåret. Avsikten är att merutgifter eller anslagsöverskri— danden för löneökningar inte skall medges. Från och med budgetåret 1993/94 kommer alla myndigheter i normalfallet att anvisas medel för sina förvaltningskostnader via den nya anslagsformen ramanslag. — Den konkurrensutsatta sektorn bör vara löneledande på arbetsmark- naden. Den statliga lönebildningen bör anpassas till utvecklingen på den övriga arbetsmarknaden så att konkurrenskraftiga anställningsvill- kor kan erbjudas utan att lönebildningen inom övriga arbetsmark- nadssektorer störs. Det är av vikt att ramarna ges en sådan utform— ning att innehållet i löneavtalen inte i förväg pekas ut.

Mot denna bakgrund skall utredaren lämna förslag i följande avse- enden:

— Utformning av underlag för uppräkning av myndigheternas förvalt— ningskostnader i samband med budgetregleringen. När det gäller lönekostnaderna skall utredaren särskilt pröva en modell där delsek- torer av övrig arbetsmarknad fastställs, till vilka myndighetsområden naturligt kan relateras och vilkas löneutveckling regelmässigt bör beaktas. Hänsyn skall tas även till andra kostnader än löner inom hela det förhandlingsbara personalpolitiska området.

— Utredaren skall överväga hur — helt eller delvis — avgiftsfinansierad verksamhet skall hanteras i detta sammanhang. Detta gäller även de statsbidrag som betalas till verksamheter där statsbidraget avser lönemedel till statligt reglerade tjänster. Utgångspunkten skall därvid vara att finna lösningar för den avgiftsfrnansierade verksamheten som

• Sida 10
•  Original

motsvarar de krav som uppställs för verksamheter som finanseras med ramanslag.

— Utredaren bör överväga vilka konsekvenser förslagen kommer att leda till för nivån på sparande och kredit under ramanslagen.

Det bör noteras att bestämningen av förvaltningsanslagens totala nivå sker efter olika typer av överväganden. Den hittillsvarande ordningen innebär att tidigare anvisade anslag räknas upp med hänsyn till pris- och löneökningar. Därefter vidtas andra åtgärder som krav på produktivitets- förbättringar, reformer och besparingar. Anslagsnivån blir den samman- tagna effekten av dessa förändringar. Utredningens uppgift är dock avgränsad till frågan om hur omräkningen för pris- och löneförändringar bör gå till.

Utredningen har i sitt arbete lämnats tekniskt bistånd från Statens arbetsgivarverk (SAV), Statistiska centralbyrån (SCB) och Byggnads- styrelsen. Utredningen har vidare inhämtat synpunkter från organisations— kommittén (Fi 1992105) för ombildande av Byggnadsstyrelsen. De fack— liga huvudorganisationema på den statliga arbetsmarknaden har infor— merats om utredningen och beretts tillfälle att framföra synpunkter.

• Sida 11
•  Original

2.1. Löner

Beräkningarna för att täcka lönekostnadsökningar hos myndigheterna baseras idag på de centrala statliga löneavtalen.

För regeringskansliets räkning beräknar SAV hur träffade löneava påverkar lönekostnaderna för de olika statliga myndigheterna. Beräk- ningarna innefattar samtliga kostnadshöjande komponeneter för myndig- heterna. Det kan förutom löner gälla t.ex. arbetstidsförändringar. På den faktiska lönestrukturen vid en myndighet, som den kommer till uttryck i den statliga lönestatistiken per september varje år, tillämpar SAV de centrala avtalen och får på så vis fram ett procentuellt ökningstal för varje myndighet. Detta procenttal tillämpas sedan på de budgeterade lönemedlen i närmast föregående budgetproposition. För den äldre typen av förvaltningsanslag tillämpas ökningstalet således på det högstsatta beloppet för löneutgifter medan man på ramanslagen tillämpar det på den s.k. lönebasen. Lönebasen utgörs av ett belopp som finns angivet i myndighetens regleringsbrev (i vilket myndigheten tilldelas anslagsmed- len) och som fastställs med utgångspunkt i hur stor andel av anslagsmed- len som myndigheten tidigare använt för att täcka löneutgifter. Vid löneomräkningar tar man hänsyn till alla kända lönekostnadsökningar till följd av centrala löneavtal i den utsträckning de berör det aktuella budgetåret. Täckning för lönekostnadsökningar, som berör det aktuella budgetåret till följd av avtal som träffas senare än att man kunnat beakta dem i budgetarbetet, lämnas under löpande budgetår På statsbudgeten reserveras medel för detta på det under sjunde huvudtiteln uppförda anslaget för täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. (täckningsanslaget).

Genom en särskild förordning medges myndigheter med den äldre typen av förvaltningsanslag att överskrida sina anslag med faktiska lönemerutgifter till följd av i en förordning angivna löneavtal. l förord- ningen anges alla de centrala avtal som berör det aktuella budgetåret och som inte beaktats vid anslagsberäkningama i budgetpropositionen.

Eftersom rarnanslag inte får överskridas tilldelas myndigheter med sådana anslag medel genom särskilda regeringsbeslut. Det går till så att ett procentuellt ökningstal för tillkommande lönekostnadsökningar tillämpas på lönebasen. Även detta ökningstal räknas fram av SAV på motsvarande sätt som när verket lämnar underlagen för budgetarbetet. SAV räknar även fram sådana myndighetsvisa ökningstal för myndigheter som inte tilldelats medel över ramanslag. Dessa uppgifter kan bl.a.

• Sida 13
•  Original

användas av revisorerna vid granskningen av myndigheternas räken- skaper.

2.2. Lokaler

Enligt den hittillsvarande ordningen svarar Byggnadsstyrelsen för huvuddelen av de statliga inyndighetemas lokalförsöijning. För affärsverk och vissa uppdragsmyndigheter hyr Byggnadsstyrelsen ut lokaler enligt vad som avtalats i varje enskilt fall.

Lokalhyroma skall om möjligt bestämmas efter marknadsmässiga grunder. I princip är det fråga om den hyra som sannolikt skulle få betalas för en på orten likvärdig lokal. Hyran skall stärka kostnads- medvetandet hos såväl hyresgästerna som Byggnadsstyrelsen. Som under- lag för att bedöma den marknadsmässiga hyran för statsägda lokaler används bl.a. hyresstatistik för inhyrda lokaler.

Med undantag för nya lokaler gäller för vanliga kontorslokaler att hyran skall omprövas efter marknadsmässiga grunder vart femte år. För nya lokaler gäller att hyran skall omprövas efter marknadsmässiga grunder första gången efter 10 år och därefter vart femte år. Under perioderna mellan omprövningama regleras hyran budgetårsvis efter konsumentprisindex för oktober månad respektive budgetår. Upplåtelsen skall innehålla överenskommelse om hur stor del av hyran som skall indexregleras (60 % om inte särskilda skäl föranleder annat) och vilket budgetår som är basår.

Normalt gäller ByggnadSStyrelsens upplåtelser tills vidare fr.o.m. den månad hyresgästen avser disponera lokalen och upphör den månad hyres- gästen tlyttar ut ur lokalen enligt Byggnadstyrelsens l'okalplanering. Om hyresgästen önskar frånträda lokaler och tillgodogöra sig lokalbespar- ingen gäller att lokalerna skall ligga samlade och vara av sådan omfatt- ning att de kan utnyttjas av annan.

Upplåtelsen dokumenteras i form av en upplåtelsehandling. Som ett led i övergången till mer marknadslikande villkor gäller, att upplåtelse- handlingen skrivs under av såväl betalningsansvarig myndighet som Byggnadsstyrelsen. Denna ordning genomförs i samma takt som inför- andet av ramanslag för myndigheterna.

Uppgift om hyran skall lämnas i så god tid av Byggnadsstyrelsen att myndigheterna kan lägga den till grund för sina anslagsframställningar.

För myndigheter med särskilt anslag eller särskild anslagspost för

• Sida 14
•  Original

lokalkostnader får hyresuppgiften (aviseringen) frångås endast som lokalerna utökas eller på annat sätt väsentligt ändras.

Vid budgetarbetet i regeringskansliet har Byggnadsstyrelsens avise- ringar lagts till grund för medelsberäkningama. Aviseringama innehåller en prognos över hyresutvecklingen fram t.o.m. det budgetår hyran avser. Någon täckning under löpande budgetår för hyreshöjningar har inte behövts lämnas av regeringen till myndigheterna eftersom de aViserade beloppen legat fast. Avvikelser mellan aviserade belopp och faktisk hyresutveckling har påverket Byggnadsstyrelsens resultat.

2.3. Övriga förvaltningskostnader

Förvaltningskostnader som inte utgörs av lokaler och löner benämns övriga förvaltningskostnader. De kan t.ex. avse resor, kontorsmaterial och köp av tjänster.

Myndigheterna skall i sina anslagsframställningar lämna ett Lnderlag för priskompensationen som består av myndigheternas kostnadsfördelning för det senaste budgetåret. Uppgifterna hämtas ur den obligatoriska redovisningen i det statliga redovisningssystemet.

Prisomräkningen görs av Finansdepartementets budgetavdelning efter prisökningstal för olika kostnadsslag som hämtas från SCB. I dagsläget sker en uppdelning på ca 20 olika kostnadsslag. Myndigheterms kom- pensation baseras således på historiska ökningstal. Någon ytterligare medelstilldelning för det aktuella budgetåret lämnas inte. Myndigheterna måste därför reservera medel för att täcka tillkommande prisökningar.

• Sida 15
•  Original

4.1. Arbetsgivarkommittén

Arbetsgivarkommittén lämnar i sitt betänkande (SOU 1992:100) om staten och arbetsgivarorganisationema förslag om bl.a. den statliga arbetsgivarorganisationens framtida uppbyggnad och inriktning. Arbets- givarorganisationen för de statliga myndigheterna bör enligt förslaget utöva sin verksamhet på ett självständigt sätt i förhållande till den politiska nivån. Organisationen bör vidare vara väl förankrad i myndig- heternas intressen som arbetsgivare. Kommittén visar hur ett direkt inflytande från myndigheterna på tillsättning av organisationens styrelse, dess finansiering m.m. kan utformas. Dessa förslag förutsätter dock, enligt arbetsgivarkommittén, att ett system med utgiftsramar för myndigheternas förvaltningenskostnader har införts. Arbetsgivarkom— mitténs förslag innebär att de enskilda myndigheterna måste ta ett aktivt arbetsgivaransvar. För de för myndigheterna kollektiva arbetsgivar- frågoma skall detta ske inom ramen för den gemensamma arbetsgivar- organisationen.

4.2. Ramar för fackdepartementen

Inom regeringskansliet prövas f.n. en förändrad verksamhets- och budgetberedning. Den nya beredningen tar sin utgånspunkt i regeringens bedömning av det samhällsekonomiska utrymmet för de offentliga utgiftemas utveckling och inte — som hittills — i verksamheternas bedöm- ning av behov och resurser. Utifrån det samhällsekonomiska utrymmet skall resurserna fördelas på olika områden och slutligen på departement och enskilda anslag. Avsikten med den nya budgetberedningen är att främja en ökad långsiktighet och helhetssyn i beslutsfattandet, höja kvaliteten på beslutsunderlaget och ge regeringen bättre möjligheter att uppfylla de budgetpolitiska målsättningarna.

• Sida 20
•  Original

Budgetberedningen delas upp i olika faser. I den första fasen gör regeringen bedömningen av det samhällsekonomiska utrymmet för de offentliga utgifterna utifrån en långsiktig utgiftsstrategi. Det innebär att ställning tas till utgiftsutrymmet och prioriteringar mellan olika ändamål. Den andra fasen syftar till att mellan departementen fördela de resurser som i enlighet med den långsiktiga utgiftsstrategin finns avsatta för statsbudgeten. Den tredje fasen avser fördelningen av de tillgängliga resurserna inom respektive departement på olika verksamheter och slutligen på anslag. Ansvaret för fördelningen skall ligga hos respektive departement. Det krävs dock även i fortsättningen ett samråd med berörda departement — bl.a. finansdepartementet —- innan regeringen fattar sina beslut (s.k. gemensam beredning).

Innan de olika departementsramarna fastställs kommer en omräkning att ske med hänsyn till pris- och lönekostnadsförändringar för den statliga förvaltningen. Som underlag för detta behövs uppgifter om utvecklingen på marknaden när det gäller priser, hyror och löner. En viktig utgångs- punkt för denna utredning är att kostnadsutvecklingen i den statliga förvaltningen skall anpassas till marknaden. Det är därför enligt utred- ningen angeläget att det inte sker någon ytterligare medelstilldelning för dessa kostnadsökningar utöver den allmänna pris- och löneomräkningen. Departementens uppgift blir således att inom de givna förutsättningama överväga omfattning och inriktning av de olika verksamheterna.

4.3. Myndigheternas lokalförsörjning

Riktlinjerna för den statliga lokalförsörjningen har lagts fast av riksdagen i anslutning till 1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:100, bil. 9, FiU26, rskr. 338). Innebörden är att

— statsmakterna och myndigheterna bör lägga ökad vikt vid lokalkost- nadema och deras förändring, — verksamhet och lokalförsörjning bör prövas samlat, — lokalförsörjning bör prövas långsiktigt, — myndigheterna bör ges ökade möjligheter att under kostnadsansvar disponera resurser för lokaler, — handläggningen av lokalförsörjningen i ökad utsträckning bör kunna delegeras till myndigheterna.

• Sida 21
•  Original

För att fullfölja dessa riktlinjer lade riksdagen i anslutning till 1991 års kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150, bil. 1:1, FiU30, rskr. 386) fast att de lokalbrukande myndigheternas ansvar och befogenheter skall vidgas och att de ges möjligheter att besluta om sin lokalförsörjning fullt ut.

Riksdagen lade vidare fast att Byggnadsstyrelsen nuvarande monopol som lokalhållare för statsförvaltningen skall upphöra. Myndigheterna bör genomgående vara lokalhållare för den egna verksamheten.

De lokalbrukande myndigheterna får successivt, fr.o.m. den 1 juli 1992, befogenhet att besluta om sin egen lokalförsörjning.

Organisationskommittén för Byggnadsstyrelsens ombildning har nyligen i betänkandet (SOU 1992:79) om ny organisation för statens fastigheter och lokaler lämnat förslag om den närmare utformningen av tre nya organisationer. Det gäller en stabs- och servicemyndighet för uppdrag från regeringen och myndigheterna, en fastighetskoncem för huvuddelen av Byggnadsstyrelsens fastighetsinnehav samt en fastighetsförvaltnings- myndighet för sådana fastigheter som bedöms olämpliga att förvalta i bolagsform. I avvaktan på att den nya stabs- och servicemyndigheten bildas svarar Byggnadsstyrelsen för servicen till de myndigheter som den 1 juli 1992 tilldelats ansvaret för sin egen lokalförsörjning.

• Sida 22
•  Original

• Sida 23
•  Original

6. Utgångspunkter och allmänna överväganden

I detta avsnitt redovisas de utgångspunkter och allmänna överväganden som ligger till grund för utredningens förslag.

Myndigheternas förvaltningskostnader utgör en mindre del av de sanunanlagda statsutgifterna. Av statsbudgetens utgifter budgetåret 1990/91 om sammanlagt 425 miljarder kr avsåg 92 miljarder förvalt- ningskostnader. Av dessa var 52 miljarder lönekostnader, 7 miljarder lokalkostnader och 33 miljarder övriga förvaltningskostnader. De sam— manlagda lönekostnaderna för myndigheterna utgör ca 10 % av lönekost- naderna på hela den svenska arbetsmarknaden. Den statliga förvaltningen är således en relativt liten del av arbetsmarknaden. Genom de beslut om bolagiseringar och privatiseringar av statlig verksamhet som riksdag och regering fattat kommer statens andel att minska ytterligare.

Som framgår av avsnitt 2 har budgeteringen av statens förvaltningskost- nader skett utifrån olika principer. För de 5 k övriga förvaltningskostna— dema har utvecklingen på marknaden fått styra budgeteringen. För lokaler har prisbildningen också marknadsorienterats. Denna princip har emellertid ännu inte fått fullt genomslag i budgeteringen. För lönekost— nader har de avtal som slutits inom den egna sektorn varit styrande. Den statliga sektorn har alltså genererat sina egna uppräkningstal i statsbud- geten.

Denna utrednings huvuduppgift är att föreslå nya budgeteringsprinciper som gör det möjligt att budgetera samtliga förvaltningskostnader med utgångspunkt i prisutvecklingen i övriga sektorer av ekonomin. Det innebär att staten inte skall generera sina egna uppräkningstal för något kostnadsslag.

Under senare år har en rad åtgärder vidtagits i riktning mot en resul- tatorienterad styrning av statsförvaltningen. Den ekonomiska regleringen har gjorts enklare med inriktning på att åstadkomma en ramstyrning av förvaltningskostnadema. En rad restriktioner för användningen av olika resursslag har redan avskaffats. Myndigheterna ställs inför mer uttalade krav att redovisa resultaten av verksamheten som bas för budgetdialogen.

• Sida 28
•  Original

Myndigheterna har en stor frihet att disponera sina förvaltningsanslag på olika sätt för att uppnå bästa möjliga resultat.

Parallellt med utvecklingen av den finansiella styrning har den statliga arbetsgivarpolitiken anpassats för att passa in i en resultatstyming. Det innebär att de enskilda myndigheterna fått betydligt större handlings- utrymme för åtgärder som tryggar personalförsörjningen och stimulerar effektivitetsökningar. Löner och andra anställningsvillkor har i högre grad än tidigare anpassats till den övriga arbetsmarknaden.

Utredningen utgår från att utvecklingen av resultatstyrningen kommer att fortsätta. Det innebär att från regeringen fristående myndigheter kommer att ges stor frihet när det gäller att bestämma hur de resultat regeringen kräver skall åstadkommas. Denna utveckling kan också ses som att tydligare beställar-utförarrelationer införs i statsförvaltningen. Regeringens roll är därmed att beställa vissa resultat till vissa kostnader medan myndigheternas roll är att ta ansvar för att utföra dessa beställ- ningar på bästa sätt.

En utgångspunkt som utredningen valt är därför att styrningen av myndigheterna bör utformas på ett sådant sätt att de ges incitament att effektivisera sin verksamhet. Det kan ske bl.a. genom en ekonomisk ramstyrning där myndigheterna får behålla effektiviseringsvinster, men det kan också åstadkommas genom det sätt myndigheterna kompenseras för pris- och lönekostnadsökningar. Den ekonomiska styrningen bör också vara utformad så att den stöder en förstärkning av myndigheternas beteende som arbetsgivare. Det innebär att det skall finnas klara ekono- miska utgångspunkter även för myndigheternas agerande som arbets— givare. Personalpolitiken i statsförvaltningen har en mycket stor betydelse för effektiviseringsarbetet. Därför måste de enskilda myndigheterna känna ett tydligt ansvar som arbetsgivare och tilldelas befogenheter i nivå med detta ansvar.

Förutom att beräkningen av myndigheternas ramanslag bör ligga i linje med resultatstyrningen och den arbetsgivarpolitiska inriktningen bör den också passa in i förhållande till några andra aktuella förändringar. En sådan förändring utgörs av de nya former för budgetarbetet inom regeringskansliet som nu prövas och som syftar till att utifrån en långsiktig utgiftsstrategi bestämma ekonomiska ramar för fackdeparte— mentens verksamhetsområden. Det innebär att de enskilda departemen- ten skall få ökat handlingsutrymme för den närmare användningen av de ekonomiska ramarna.

• Sida 29
•  Original

Budgeteringen bör vidare anpassas till att lokalförsörjningsansvaret överförs från Byggnadsstyrelsen till myndigheterna.

I och med den s.k. förhandlingsrättsreformen 1965 fick arbetstagar- organisationema på det statliga området i princip samma förhandlings- och konflikträtt som arbetstagarorganisationema på den privata sektorn. En viktig förutsättning för reformen var att beslut om konfliktåtgärder skulle fattas centralt. Statsmaktema har därigenom överlämnat till par- terna på den statliga arbetsmarknaden att i fria förhandlingar bestämma löner och andra anställningsvillkor. Utredning utgår från att parterna även i framtiden kommer att ha detta ansvar. Däremot ankommer det på riksdag och regering att besluta om utgifter över statsbudgeten för olika ändamål. Statsmaktema anger därmed de finansiella förutsättningama för myndigheternas totala förvaltningskostnader. Utredningens uppgift är således att lämna förslag som innebär en vidare- utveckling av den ekonomiska ramstymingen för myndigheternas förvalt- ningskostnader. Det har i sin tur lett till vissa principiella ställnings- taganden.

För det första skall ramanslagen inte heller i framtiden innefatta någon styrning av fördelningen på olika resursslag. Det innebär att det skall vara upp till myndigheterna att fritt fördela det totala ekonomiska utrymme som ställs till förfogande för att finansiera deras förvaltning. Några särskilda restriktioner för hur mycket av anslaget som får använ- das till t.ex. löner eller lokaler skall därmed inte finnas.

För det andra skall medelstilldelningen för ett aktuellt budgetår i sin helhet ske före budgetårets början. Den särskilda täckningen för till- kommande utgifter till följd av löneavtal under löpande budgetår bör således slopas. Det gör att myndigheterna före verksamhetsåret vet hur mycket resurser de totalt kommer att disponera, vilket ger incitament att begränsa kostnadsutvecklingen och i övrigt använda resurserna på ett effektivt sätt. Myndigheterna måste därvid reservera medel för att under verksamhetsåret kunna täcka ytterligare kostnadsökningar. Den möjlighet till anslagssparande och kredit som finns i ramanslagskonstruktionen kan användas av myndigheterna för tillfälliga fluktuationer mellan budgetåren.

För det tredje bör anslagsberäkningar för täckning av pris— och löneökningar ske utifrån utvecklingen i ekonomin i övrigt och inte från den egna kostnadsutvecklingen i statsförvaltningen. Därmed kan myndig- heterna ges ökat ansvar för den egna kostnadsutvecklingen samtidigt som deras incitament för ett effektivit resursutnyttjande ökar.

• Sida 30
•  Original

Medelsberäkningama för täckning av lönekostnader bör ansluta till allmänna principer för lönebildningen. Under lång tid har det varit en allmän uppfattning att den internationellt konkurrensutsatta sektorn bör vara löneledande på arbetsmarknaden. Skyddade sektorer i ekonomin skall således inte agera på ett sätt som tvingar det konkurrensutssatta näringslivet till kostnadsökningar som undergräver Sveriges internationel- la konkurrenskraft. Samtidigt är det viktigt att de statliga arbetsgivarna inom ramen för ett tillgängligt löneökningsutrymme har möjlighet att efter förhandlingar med sina fackliga motparter fördela detta utrymme för att åstadkomma en så bra personalförsörjning som möjligt. Anslagsberäk- ningarna bör därför gå till på ett sådant sätt att personalförsörjnings- behovet kan tillgodoses på bästa sätt inom ramen för totalt sett bestämda ekonomiska ramar.

Det bör framhållas att det inte ankommer på denna utredning att finna lösningar på alla de problem som kan föreligga inom den statliga löne- bildningen. Utredningens uppgift är att lämna förslag om hur beräkningar av myndigheternas ramanslag skall gå till. Formerna för medelstilldel— ningen utgör dock en väsentlig förutsättning för den statliga lönebild- ningen. Bestämda ekonomiska förutsättningar för myndigheterna och de förhandlande parterna kan stärka deras ekonomiska ansvar och ge dem utrymme för en ökad självständighet i lönebildningen. Ekonomiska ramar är dock inte tillräckligt för en väl fungerande ekonomisk styrning. Därutöver krävs bestämda resultatkrav och att den faktiska resultatutveck- lingen kan avläsas. Inom statsförvaltningen pågår en utvecklingsarbete med denna inriktning. Att mäta resultat möter dock betydande problem i en anslagsfinansierad och mångdimensionell verksamhet. Det går i regel inte att avläsa ett ekonomiskt resultat på samma sätt som i t.ex. näringslivet.

Förhållandena på den statliga arbetsmarknaden skiljer sig också från den privata bl.a. genom att verksamheten är politiskt beslutad och att parternas agerande därför kan tänkas komma i konflikt med den politiska demokratin. Konfliktåtagärder kan också i hög grad drabba tredje man snarare än arbetsgivaren ekonomiskt. Parterna måste därför vara beredda att ta ett betydande samhällsansvar för att den statliga arbetsmarknaden skall fungera på ett tillfredställande sätt.

Anslagsberäkningama avseende lokalkostnader måste förändras i anslutning till förändringarna i myndigheternas lokalförsörjningsansvar. Eftersom de enskilda myndigheterna i framtiden skall bära hela ansvaret för sin lokalförsörjning bör medelsberäkningama till täckning av lokal-

• Sida 31
•  Original

kostnader baseras på allmänna marknadsuppgifter och inte förhållandena inom den statliga fastighetsförvaltningen.

Den ordning som tillämpas för övriga förvaltningskostnader bör bibe— hållas i sin nuvarande utformning. Det innebär att medelsberäkningama baseras på allmänna och historiskt konstaterade prisökningar för olika kostnadsslag.

Delar av de statliga förvaltningskostnadema finansieras med inkomster från avgifter som myndigheterna får disponera i stället för medel över statsbudgeten. Kraven på ett effektivt resursutnyttjande måste ställas lika starkt på verksamhet som finansieras på detta sätt som den som är anslagsfmansierad. För att få detta till stånd bör avgifterna inte få beräknas på större kostnadsökningar än vad som gäller för anslagen. Detta är särskilt väsentlig när det gäller lönekostnadsökningama. Om det statliga förhandlingssystemet skall fungera väl torde krävas att alla myndigheter känner likartade ekonomiska restriktioner för sin verksamhet oberoende av fmansieringskälla.

I den statliga sektorn finns det viss avgiftsfmansierad verksamhet som är direkt konkurrensutsatt. På regeringens initiativ pågår dock föränd- ringar som syftar till att staten inte skall bedriva konkurrensutsatt verksamhet. Därför säljs nu statliga bolag och för affärsverken sker eller planeras bolagiseringar som kan leda till utförsäljningar i framtiden. Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag identifierat kon- kurrensutsatt verksamhet hos förvaltningsmyndighetema och lämnat förslag om hur denna kan brytas ut från statsförvaltningen. Mot denna bakgrund bör ett allmänt krav kunna riktas på att avgifterna beräknas med motsvarande restriktioner som anslagsmedel. Affärsverken styrs dock enligt särskilda principer och bör därför inte omfattas av detta.

• Sida 32
•  Original

" 1 '='”: Mmm W&swmmumw. _. ..l'rmrnm pt.—"ria.! LN it.-' hihihi: HM i!"!r WWWÄUILQ'" 3 M wa .a: aaah... måna-Mmm. 1. " ""- h'mwmm—anmmww $#!th5' . '='-hn Werme sin ammar.—e.....mmm altar "'.': [' &an. " " U-r ls" '.'.l'u Limma: (_ :n'i mången-m n'? -.'.-i ulf ".é'. "" Mmm teen Mamut $ii- Llww "% Eli-in i.?simht'i' ""'—"";" ' " '. ”| 'href' 'alla—Jim' . ' Miit ".:"; M'Wmå'mu'mäliw WM'W' , .2-1' ?WW' #”de tät.-MM MWWW me'-Mu _. ' ' 5-3 .::; " ww Mmmwaw ' '.'? "'"-' WWE—mma! ....-. ?"" , "" "was—'Wa-ei'w

me' ' dit...-.men. Miu-away. ww

" FW Wrig'fil'h' "T .:mi'åa-W'KQU'M 'EUW' ”Wii-. . .,Y

' vwil'auaummavmn.wvmwryna m......- — id,—__.

' 'vam'ämm'. 'ÖÅWMM W'W' till!» 'In-". 'i T. " ***-"" manna-...». wawwaw sammt-tl ' -' ' m'e'm' reumatism... matsal.—'...' ' | . "I'm- %!!!» ...i... m.m. man nu? "' .; - """ " amiga"... rename wamåt'w'rem '_ ., . ' "' awptaätimä' MW WMR ' 'g' "" "titta.»wtmmw'nm'm'mmmj

minnmt '.'.i .

förunnat. pl du mulig ulf-LLT anbud... "i. ": . ': ? " f du". [mim r .. fr.-Jam il: uwtthz'åI'rm'm -' L.....tuni .u_ ' mm. 3. m. dirnrtmmnkrsimlx.mui'rt n':— an..-1. ' '. &.quth Mnu'månlam wil-W hh m= 'ni'tuti. ;]". ' ' . Wlm'än :m'uqotÅME WWMWåII " "' 'v'. mur-'. 5-2](lunii5 malm—r 1.51 m'a-|: ut'-.iljin ru*-721 ' ' ' ' ' . MW "55:11 til-!iru-iålua-hm " -, . MW.—magar? mud.- Hainan-Int mut'a-: " '. mmmtfummgm'äue' - Elle—wdeacäm W&WM- JHWH-Elände r... ..... i.e.... man..., är... asså—iw ...i en...... li

• Sida 33
•  Original

7. Särskilda överväganden beträffande lönekostnadskomponenten

Ansvaret för lönekostnadsökningarna inom det statliga området är efter förhandlingsrättsreformen år 1965 delat mellan å ena sidan regeringen och riksdagen och å andra sidan parterna på det statliga avtalsområdet. Via finansmakten beslutar regering och riksdag om utgifter över stats— budgeten för olika ändamål medan parterna på den statliga arbetsmark- naden ansvarar för lönebildningen.

Hittills har de statliga löneavtalens faktiska nivå och fördelning lagts till grund för beräkningarna av förvaltningsanslag. Regeringen och riks- dagen har utövat sin finansmakt via en ordning där deras godkännande varit en förutsättning för att avtalen skall gälla. Enligt utredningens direktiv skall anslagsberäkningama ändras så att de tar sin utgångspunkt i lönekostnadsutvecklingen inom övrig arbetsmarknad. Myndigheterna skall således tillföras ett ekonomiskt ansvar även för lönekostnadsök- ningarna.

I detta sammanhang finns det anledning att överväga om budgeteringen bör göras helt oberoende av de statliga löneavtalen eller om det för riksdag och regering finns anledning att ta hänsyn till avtalen vid fördelningen på olika myndigheter av ett bestämt totalutrymme.

I detta avsnitt kommer två modeller med dessa olika utgångspunkter att redovisas. På ett principiellt plan bör metoderna enligt utredningen värderas utifrån i vilken utsträckning de kan tillgodose följande tre grundläggande krav:

—- Det ankommer på riksdag och regering att besluta om utgifterna över statsbudgeten för olika ändamål. -— Det ankommer på parterna att svara för lönebildningen. — Medelstilldelningen bör anpassas till att den konkurrensutsatta sektorn skall vara normerande för lönekostnadsutryrmnet.

• Sida 34
•  Original

Gemensamt för de två modellerna bör vara att de skall möjliggöra en god personalförsörjning och ge ett tydligt kostnadsansvar för myndig- heterna.

I fortsättningen av detta avsnitt diskuteras förhandlingssystemets påverkan på budgetregleringen. Därefter redovisas modellerna för omräkning av lönekostnaderna samt ett förenklat förfarande. I avsnitt 8.3 behandlas för- och nackdelar med de olika modellerna.

7.2. Förhandlingssystemets påverkan på budgetregleringen

Avtalsförhandlingar äger rum på olika nivåer. Parterna avgör själva vad som skall avtalas på respektive nivå. Förhandlingsrättsreformen år 1965 förutsatte emellertid att konflikträtten inom det statliga området förbehålls huvudorganisationema.

Under senare tid har förhandlingsordningen inneburit att de centrala parterna (SAV respektive SACO-S, SF och TCO—S) har avtalat om gene— rella lönepåslag för samtliga anställda. Vidare har avtalen innehållit en rad överenskommelser om andra anställningsförmåner av generell natur såsom pensioner, kostnadsersättningar, kompetensutveckling, förnyelse- fonder m.m. Vid olika tillfällen har de centrala parterna kommit överens om låglönesatsningar t.ex. i form av garanterade minsta krontalsbelopp eller om selektiva åtgärder t.ex. i form av särskilda potter för vissa yrkesgrupper eller myndigheter. De centrala avtalen har också reglerat fredsplikten.

De centrala löneavtalen är numera minimiavtal. Den enskilde tjänste— mannens lön fastställs normalt vid lokala förhandlingar (dvs. mellan varje myndighet och dess fackliga motparter). Vid dessa förhandlingar — som förs under fredsplikt — måste de lokala parterna följa eventuella bestäm- .melser i de centrala avtalen.

De centrala avtalen kan påverka de enskilda myndigheternas kostnader olika. Låglönesatsningar belastar en myndighet med många lågavlönade med större kostnader än en myndighet med en större andel högre betalda tjänstemän. Selektiva åtgärder för en viss yrkesgrupp kan innebära stora kostnader för en myndighet med många anställda inom denna yrkesgrupp.

För uppräkning av lönekostnadskomponenten i ramanslagen kan — utifrån de förutsättningar direktiven anger -— olika tillvägagångsätt övervägas. En pricipiell frågeställning är i vilken utsträckning det ovan

• Sida 35
•  Original

beskrivna förhandlingssystemet skall kunna påverka beräkningarna. Av direktiven framgår att de statliga förhandlingarna inte skall påverka den totala uppräkningen av lönekostnadsutrymmet för statsförvaltningen. Den skall i stället bestämmas av utvecklingen på övrig arbetsmarknad utifrån förutsättningen att den konkurrensutsatta sektorn skall vara löneledande. Fördelningen av uppräkningen av lönekostnadsutrymmet mellan olika myndigheter kan dock i ett utgiftsramssystem påverkas av de avtal som träffas mellan de centrala parterna på den statliga arbetsmarknaden. Ett sådant system beskrivs i det följande under beteckningen ensektormadel- len.

Ett annat alternativ är att låta andra faktorer än förhandlingar inom det statliga området bestämma uppräkningen av lönekostnadsutrymmet för varje myndighet. Ett sätt kan vara att låta lönekostnadsutvecklingen inom delsektorer av övrig arbetsmarknad, till vilka myndighetsområden natur— ligt kan relateras, direkt bestämma utrymmet på myndighetsnivä. Ett sådant system kan brytas ned olika långt, alltifrån direkta jämförelser mellan mycket små yrkesgrupper i privat respektive statlig sektor till jämförelser på olika aggregeringsnivåer. Problem med jämförbarhet mellan yrkesgrupper och statistikfångsmöjligheter sätter emellertid grän- ser för systemet. Ett sådant altemativ skall enligt direktiven särskilt prövas av utredningen. I det följande beskrivs ett sådant system under beteckningen delsektormodellen.

Vid sidan av dessa alternativ har utredningen övervägt ett förenklat förfarande där samma lönekostnadstal från övrig arbetsmarknad används för att bestämma utrymmet för var och en av myndigheterna. Någon differentiering mellan myndigheterna görs inte vare sig med utgångspunkt i de statliga avtalen eller i utvecklingen för jämförbara grupper bland privattjänstemännen.

7.3. Ensektormodellen

I detta avsnitt skisseras en budgetering baserad på att endast ett löneök- ningstal hämtas från den privata arbetsmarknaden. Detta ökningstal fördelas mellan myndigheterna i enlighet med den eventuella fördelnings- profrlen i de centrala statliga avtalen.

Utgångspunkten för uppräkningstalet bör vara att den internationellt konkurrensutsatta sektorn skall vara löneledande, dvs. bestämma det totala löneökningsutrymmet.

• Sida 36
•  Original

Utifrån tillgänglig statistik kan denna grundläggande utgångspunkt troligen enklast tillämpas genom att löneökningstalet avser arbetare och tjänstemän i industrin. Industrin bör i allmänhet kunna betraktas som internationellt konkurrensutsatt antingen genom dess export eller genom importkonkurrens från utländska företag.

Löneökningstalet bör avse samtliga avtalskostnader för lönenivåök— ningar, allmänna villkor inkl. pensioner m.m. samt löneglidning.

Uppgifterna om industrins löneökningstal bör lämnas av SCB. Det kan ske genom en anpassning av nuvarande arbetskraftskostnadsindex (AKI). Eftersom AKI endast omfattar arbetare bör det kompletteras med upp— gifter om tjänstemännen. (Se bilaga 2)

Detta utgör den ekonomiska ram som fördelas i budgetarbetet med ledning av profilen i de centrala statliga avtalen. (En närmare beskrivning av förfarandet lämnas i bilaga 4). Det betyder att om de centrala parterna bedömer att det finns ett behov av riktade åtgärder inom löneökningsut— rymmet får detta påverka medelsfördelningen mellan myndigheterna. Löneglidning vid myndigheterna bör inte påverka medelstilldelningen. Om de centrala parterna inte avtalar om lönehöjningar som ger olika kostnadseffekter för myndigheterna kommer alla förvaltningsanslag att räknas om med samma ökningstal.

7.4. Delsektormodellen

I detta alternativ beräknas varje myndighets uppräkningstal utifrån lönekostnadsutvecklingen för jämförbara grupper inom övrig arbetsmark- nad. Någon hänsyn till fördelningen i de statliga avtalen tas alltså inte.

Budgeteringen av medel för förvaltningskostnader tar utgångspunkt i de olika myndigheternas verksamhet. Det är därför naturligt att i detta alternativ söka definiera tal för lönekostnadsomräkningen avpassade till den befintliga myndighetsstrukturen.

De myndighetsspecifika talen bör ge de olika myndigheterna ett ekonomiskt utrymme som motsvarar vad den konkurrensutsatta sektorn avsätter för motsvarande personalgrupper. Som grund för beräkningarna kan olika urval från övrig arbetsmarknad övervägas. Enligt utredningen är det knappast meningsfullt att göra en direkt koppling till enbart internationellt konkurrensutsatt sektor eftersom det skulle ge betydande begränsningar för möjligheterna att finna jämförbara arbetstagargrupper till de i staten. Däremot kan det vara möjligt att göra en anknytning till

• Sida 37
•  Original

näringslivet. Att göra en koppling till kommuner och landsting har utredningen inte funnit lämpligt eftersom denna verksamhet endast i begränsad utsträckning är konkurrensutsatt eller lönsamhetsstyrd. Det skulle, enligt utredningens mening, ge en alltför svag relation till den internationellt konkurrensutsatta sektorn.

Jämförbara grupper med de statligt anställda i myndigheterna är främst tjänstemännen inom privat sektor. De är i huvudsak organiserade inom förbund i PTK (privattjänstemannakartellen). För dessa tjänstemän upprätthåller Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och PTK en gemen- sam lönestatitik — strukturerad enligt en befattningsnomenklatur (BNT) — inom olika befattningsfamiljer.

På det statliga området pågår en utveckling av partsstatistiken som innebär ett införande av en liknande befattningsnomenklatur som för privattjänstemännen. Nomenklaturen benämns TNS (tjänstenomenklatur i staten) och ansluter så långt möjligt till ENT-statistiken. I dagsläget har ca hälften av de statligt anställda klassificerats i TNS.

Som underlag för budgetering av förvaltningsanslag skulle SAF/PTK- statistiken kunna användas. Det innebär att de statligt anställda som ännu inte klassificerats i TNS också skulle klassificeras med utgångspunkt i SAF/PTK-statistiken. (I bilaga 3 redovisas ett av SAV utarbetat statistiskt underlag för delsektormodellen.)

Även om detta tillvägagångssätt är fullt möjligt bör det framhållas att jämförelsema med privattjänstemännen möter betydande svårigheter. Vissa personalkategorier finns bara inom det statliga området. I andra fall kan staten vara en helt dominerande arbetsgivare även om vissa av tjänstemännen återfinns i privat sektor. För sådana grupper kan det åtminstone tänkas att staten är löneledande. För grupper där staten är ensam arbetsgivare eller löneledande måste jämförelser sökas bland privattjänstemän vars arbetsuppgifter så nära som möjligt motsvarar de statligt anställdas. Saknas sådant underlag måste jämförelser sökas bland yrkesgrupper med alternativa karriärvägar inom privat sektor. Det är uppenbart att sådana jämförelser kommer att inrymma svåra lönepolitiska överväganden som idag handhas av parterna på den statliga arbetsmark- naden. Ytterligare en komplikation är att arbetsuppgifterna för tjänstemän inom motsvarande befattningsfarniljer oftast varierar mellan privat och Statlig sektor. Sådana skillnader kan göra det svårt att hävda att löne- utvecklingen bör ligga på samma nivå.

Det bör också framhållas att för att en god personalförsörjning skall kunna uppnås med en medelstilldelning för lönekostnadsökningar enligt

• Sida 38
•  Original

denna modell måste det i utgångsläget föreligga balans i lönenivåema mellan samtliga grupper av privata och statliga tjänstemän. Lönekom- mittén har i betänkandet (SOU 1990:63) Svensk lönestatistik visat att den genomsnittliga löneutvecklingen i staten har varit likvärdig med utveck- lingen inom övrig arbetsmarknad under 1980-talet. Likväl förelåg det betydande obalanser i fördelningen mellan olika yrkesgrupper, vilket bl.a. medförde allvarliga personalförsörjningsproblem avseende vissa kategorier tjänstemän i staten. Under senare år har åtgärder vidtagits av parterna för att motverka dessa obalanser. Även om man till stor del lyckats med detta kan det dock inte uteslutas att staten i framtiden kommer att möta personalförsöjningsproblem som kan komma att kräva särskilda insatser. Möjligheterna att göra sådana insatser genom omför- delningar i staten kan försvåras med en delsektormodell.

Ett annat problem med den beskrivna modellen är att den introducerar ett olyckligt förhandlingstaktiskt moment vid den partsgemensamma tillämpningen av befattningsnomenklaturen på det statliga området, eftersom anslagens storlek kan bli beroende på valet av befattningskoder. Det föreligger också en risk för att en detaljerad delsektormodell kommer att bryta mot utredningens direktiv att anslagsbeslut inte skall utpeka löneavtalens innehåll.

Alternativet med delsektormodellen innebär att parterna på det statliga områden inte får något inflytande på fördelningen av budgetutrymmet mellan olika myndighetet. Det kan jämföras med dagsläget där myndig- heterna tilldelas medel direkt på basis av effekterna för olika myndigheter av de centrala statliga löneavtalen.

I ett system med en långtgående decentralisering till myndigheterna av ansvaret för lönebildningen har emellertid ett sådant systemt uppenbara fördelar. Om parterna centralt endast avtalar om låga generella lönehöj- ningar eller helt överlämnar lönevillkoren till lokala förhandlingar ger delsektormodellen möjlighet till differentiering mellan myndighetena på basis av utvecklingen inom privat tjänstemannasektor. Vid en ordning där parterna centralt avtalar om hela eller huvuddelen av det totala löneök- ningsutrymmet och med olika effekter för de enskilda myndigheterm kan det däremot uppstå problem vid differenser mellan fördelningen i de statliga avtalen och medelstilldelningen.

Delsektormodellen i den beskrivna utformningen förutsätter tillgång till statistiken för privattjänstemännen. Enligt de uppgifter utredmngen inhämtat är SAF inte benägen att ställa statistiken till förfogande fördetta ändamål. Det krävs således ett arbete för staten att ta fram dessa

• Sida 39
•  Original

befattningsrelaterade uppgifter på egen hand. Det skulle innebära ytter- ligare uppgiftslämnande för företagen.

7.5. Ett förenklat förfarande

För utredningens räkning har Statens arbetsgivarverk (SAV) simulerat en tillämpning av delsektormodellen för ett urval olika statliga myndigheter (bilaga 3). Analysen består i att översätta befattningarna vid myndig- heterna till sina BNT—motsvarigheter och beräkna vilken anslagsuppräk- ning myndigheterna skulle ha fått under senare år om delsektormodellen hade tillämpats. Dessa tal jämförs dels med den löneomräkning som faktiskt skett på basis av de centrala statliga avtalen dels med myndig— heternas faktiska löneutveckling. Tillämpningen utgår endast från befattningsfamiljer och inte olika befattningsnivåer.

Resultatet är i korthet att det för den aktuella perioden och för det aktuella urvalet myndigheter blivit en liten variation i ökningstalen för de olika myndigheterna. Väsentliga skillnader redovisas i förhållande till de ökningstal som faktiskt legat till grund för medelstilldelningama. Dessa förhållanden kan dock ha flera orsaker. En viktig förklaring kan vara de särskilda åtgärder som vidtogs under 1980-talet för att rätta till obalanser i förhållande till privat sektor.

De små differenser som uppstått mellan myndigheterna vid denna prövning gör emellertid att det kan ifrågasättas om det är meningsfullt att söka göra beräkningama myndighetsvis. Detta gäller särskilt mot bak— grund av de svårigheter som föreligger att på ett entydigt och rättvisande sätt göra jämförelser mellan privata och statliga tjänstemän. Ett alternativ som kan övervägas är därför att räkna upp alla myndigheters anslag med samma löneutvecklingstal t.ex. det privata näringslivets.

• Sida 40
•  Original

• Sida 41
•  Original

8.1. Lokaler

Överföringen av lokalförsörjningsansvaret från Byggnadsstyrelsen till de enskilda myndigheterna som nu genomförs innebär att myndigheterna själva skall ta ansvaret för lokalkostnadema.

Det övervägande antalet hyreskontrakt som tillämpas på marknaden för kontorslokaler innehåller en idexklausul som utlöses om konsumentpris— index (KPI) mellan två påföljande oktober månader ändrats mer än tre enheter (f.n. ca 1,3 %). I kontrakten finns inskrivet hur stor andel av hyran (bashyran) som sedan regleras med KPI. Denna andel varierar oftast mellan 60 % och 100 %. Ett genomsnitt för Byggnadsstyrelsens avtal är ca 75 %.

Förutom denna löpande justering av hyresnivåema sker det med vissa intervall omteckning av hyreskontrakten. I det nya systemet kommer hyresförhandlingar att äga rum när avtalen löper ut. Förhandlingarna kan leda till större eller mindre justeringar av hyresnivåema, förorsakade av i första hand utvecklingen på lokalhyresmarknaden. Myndigheterna kommer att få välja vilka lokaler på marknaden som skall förhyras.

Övergången till en ny ordning för budgeteringen av lokalkostnadema bör ske 1 två steg. I höstens budgetarbete bör Byggnadsstyrelsen förse regeringskansliet med underlag för omräkningen av myndigheternas hyreskostnader. Kompensationen bör följa hyreskontraktens villkor (dvs normalt uppräkning med 60 % av KPI). Myndigheterna kommer därmed att få kompensation för de faktiska hyreskostnadema så länge hyres- kontrakten löper.

När ett hyresavtal löper ut fastställs en ny hyresnivå. De hittills tillämpade budgeteringsprincipema har inneburit att myndigheterna fått full kompensation för kostnadsökningar i samband med omregleringar av hyreskontrakten. I ett system med utgiftsramar bör myndigheterna själva ta ansvar för sådana kostnadsökningar. För att detta skall vara möjligt måste myndigheterna kunna bygga upp en buffert för kostnadsökningar i samband med omförhandlingar av hyreskontrakten. Detta kan enklast

• Sida 42
•  Original

ske genom att en myndighets lokalkostnader vid nästa omförhandlingstill- fälle omräknas med en del av omförhandlingskostnaden. Därefter bör anslagen räknas om med 100 % av KPI. Ingen särskild ersättning bör sedan utgå vid kommande omförhandlingar av hyreskontrakten (jämför diagram nedan). Därmed kan myndigheterna under en hyresperiod bygga upp en buffert inför kommande omförhandlingar av hyreskontraktet. Vid en omförhandling av hyresvillkoren vid sjunkande priser på lokalhyres- marknaden kan myndigheterna frigöra resurser vid omförhandlingen. Vid omförhandlingar vid prisstegringar på lokalhyresmarknaden som över- stiger KPI uppstår å andra sidan ett ökat medelsbehov för lokaler. Detta är dock något som varje lokalhyresgäst måste räkna med. I ett rambud- getsystem måste det ankomma på myndigheterna själva att hantera sådana situationer. Utredningen har som ett alternativ övervägt att basera den löpande kompensationen på hyresutvecklingen. Det skulle emellertid kunna leda till ohanterliga problem när myndigheterna är bundna till KPI- kopplade flerårskontrakt. Utredningen vill i detta sammanhang framhålla att den föreslagna budgetkompensationen med 100 % av KPI inte bör föranleda myndigheterna att teckna hyreskontrakt med full KPI-uppräk- ning.

Diagrammet ger en förenklad bild av förfarandet vid en situation där lokalhyresmarknaden är i balans. Uppstår situationer med stora avvikelser mellan hyresutveckling och allmän prisutveckling kan det behövas särskilda överväganden. Det kan ske inom ramen för den fördjupade prövningen av myndigheternas verksamhet. Den situation som för närvarande gäller på lokalhyresmarknaden bör föranleda särskilda överväganden vid övergången till det nya systemet, dvs. när nuvarande hyreskontrakt löper ut.

Utredningen föreslår sålunda i princip att myndigheternas lokalkost— nader räknas upp med hyreskontraktens KPI—koppling fram till första omförhandlingstillfälle och därefter med 100 % av KPI. Vid första omförhandlingstillfälle bör en del av omförhandlingskostnaden räknas in i budgeten. Någon särskild kompensation för eventuella kostnadsökningar vid omförhandlingstillfällen bör därefter inte utgå. Det bör ankomma på den nya stabs- och servicemyndigheten att förse regeringskansliet med underlag beträffande avtalsperioder m.m. för myndigheternas nuvarande hyreskontrakt. För att undvika felaktiga incitament för myndigheterna bör det också ankomma på denna myndighet att svara för —— eller teckna samråd vid —- den första omförhandlingen av hyreskontrakten samt att

• Sida 43
•  Original

SOU 1992: 102 Överväganden och förslag 43 Diagram

Kostnad

/ ( ( ( Budgetkompensation enligt den före- slagna principen

( ( ( Faktisk hyreskostnad budgetkompensation enligt nuvarande principer

Tid

• Sida 44
•  Original

förse regeringskansliet med underlag för bedömning av storleken av hyresnivåförändringen vid omförhandlingen.

Det utredningen föreslår bör gälla som en allmän utgångspunkt vid övergången till ett nytt system. Det kommer dock i framtiden att uppstå situationer då en renodlad marknadsanpassning inte bör fullföljas. Det kan t.ex. gälla myndigheter som av olika skäl inte fullt ut kan anpassa sig till marknadens utveckling. Många myndigheter kan inte byta lokaler eller lokaliseringsort även om kostnadsutvecklingen borde föranleda sådana överväganden. I sådana situationer måste det ankomma på regeringen att — efter hörande av stabs- och servicemyndigheten -— slutligt avgöra myndighetens lokalisering.

En närmare prövning av myndigheternas lokalförsörjning och kostna- derna härtör bör kunna ske i första band inom ramen för den fördjupade treårsprövningen. Som underlag för detta kan den nya stabs- och servicemyndigheten för lokalsörjningsfrågor lämna regeringskansliet underlag om marknadsmässiga lokalkostnader i olika delar av landet.

8.2. Övriga förvaltningskostnader

De former som idag tillämpas för kompensationen av prisökningar på övriga förvaltningskostnader ligger väl i linje med en tydlig ekonomiskt ramstyrning. Den omräkning som tillämpas utgår från ett tiotal omräk- ningstal för olika kostnadsslag. Det kan diskuteras om det är nödvändigt att göra omräkningama så differentierat. För vissa myndigheter med särskilt stora utgifter för vissa kostnadsslag kan dock en så fmfördelad omräkningsgrund vara av större betydelse. Omräkningama kommer också att ske maskinellt av Riksrevisionsverket varför de administrativa kostnaderna inte torde vara alltför betungande. Denna utredning har därför inte funnit anledning att lämna några förslag till förändringar på detta område.

8.3. Löner

I avsnitt 7 redovisades två olika alternativ för lönemedelsberäkningarna. Enligt utredningens uppfattning bör valet av modell i första hand styras av hur väl den ansluter till de grundläggande utgångspunkter som tidigare angivits i avsnitt 7. 1.

• Sida 45
•  Original

För en delsektormodell synes tala att den gör en tydligare åtskillnad mellan vad som är statsmakternas ansvar — finansmakten och budgetreg- leringen — och vad som ligger inom det avtalsreglerade området. I ensektormodellen påverkar utfallet av förhandlingarna mellan parterna budgetregleringen. Visserligen är det totala utrymmet fastställt av statsmakterna på grundval av utvecklingen på övrig arbetsmarknad. Fördelningen mellan myndigheterna blir dock ett resultat av partsförhand— lingarna. Denna fördelning är emellertid en direkt effekt av de över— väganden och prioriteringar mellan t ex olika yrkesgrupper som i löneförhandlingar kan göras mellan parterna. Det torde inte kunna ifrågasättas att sådana bedömningar ligger inom det avtalsreglerade området. Det kan därför hävdas att f'orhandlingsresultatet också bör få genomslag i budgetregleringen, vilket ensektormodellen medger.

Delsektormodellen innebär att svåra lönepolitiska överväganden måste göras vid valet av jämförelsegrupper inom statlig respektive privat sektor. Starka skäl talar enligt utredningen för att överlåta till parterna att avläsa utvecklingen på arbetsmarknaden och göra dessa överväganden. Att från par-tema utomstånde instanser svarar för sådana bedömningar kan upp- fattas som en inskränkning avförhandlingsrätten.

Vid ett förenklat förfarande i enlighet med vad utredningen skisserat behöver sådana överväganden inte göras. Priset för förenklingen är emellertid stora risker för en återgång till en stel och oflexibel lönebild- ning inom staten med alla problem för statens personalförsörjning som detta kan leda till.

För ensektormodellen talar vidare att den ger en tydlig koppling till den internationellt konkurrensutsatta sektorn. Delsektormodellen innebär att jämförelser kan komma att ske med privatanställda tjänstemän inom s.k. skyddade sektorer. Alltför stora löneökningar inom sådana sektorer riskerar därmed att lättare fortplantas genom ekonomin. Det finns också en risk för bristfälliga jämförelser mellan privata och statliga tjänstemän, vilket kan leda till att myndigheter tilldelas ett ekonomiskt utrymme som inte motsvarar det marknadsmässiga behovet av löneökningar.

Utredningen förordar ensektormodellen utifrån den grundläggande ansvarsfördelningen mellan statsmakterna och parterna på den statliga arbetsmarknaden och kopplingen till den konkurrensutsatta sektorn. Härutöver bör dock de övriga fördelarna och problemen med de olika alternativen beaktas. Utredningen har gjort följande överväganden.

För ensektormodellen talar följande omständigheter. Modellen överlåter till de verksamhetsansvariga att i förhandlingar med personal-

• Sida 46
•  Original

organisationerna fördela löneökningsutrymmet. De verksamhetsansvariga får därmed ett samlat personalförsöriningsansvar för myndigheterna. I en delsektormodell är fördelningen mellan myndigheterna given utifrån. Det kan i en sådan modell vara svårt att mobilisera ett sådant övergri— pande ansvar.

Ensektormodellen medger också att akuta eller långsiktiga obalanser i lönenivåer kan åtgärdas genom omfördelningar inom det samlade löneökningsutrymmet. I en delsektormodell torde sådana åtgärder få vidtagas vid sidan av ett utgiftsramssystem, vilket kan medföra ytterligare utgifter. Statistikfångstmöjligheterna är ett mindre problem i ensektor- modellen. SCB och SAV kan med smärre kompletteringar av befintlig statistik förse regeringskansliet med erforderligt underlag. I en delsektor— modell med differentierade kompensationstal för myndigheterna måste lönestatistiken byggas ut om underlaget till SAF/PTK—statistiken inte blir tillgänglig för detta ändamål.

För en delsektormodell talar följande omständigheter. Ett problem med en ensektormodell är att den centrala arbetsgivarfunlaionens roll kan komma att förändras. Inom ett för myndigheterna gemensamt löneökning- sutrymme uppstår lätt konkurrens mellan myndigheterna. Det kan därvid uppkomma problem för den centrala arbetsgivarorganisationen att hantera fördelningsdiskussionema. Ensektormodellen förutsätter därför ett moget arbetsgivaruppträdande både hos de enskilda myndigheterna och hos den centrala organisationen.

I en delsektormodell vet varje myndighet i förväg vilket ekonomiskt utrymme som står till förfogande oavsett utfall av löneförhandlingama. Det fulla ekonomiska ansvaret åvilar därmed på ett tydligt sätt myn— digheten. Detta innebär också en tydligare resultatorienterad styrning av den enskilda myndigheten.

Delsektormodellen kan också stimulera en decentralisering av lönebild- ningen. Centrala uppgörelser med gemensamma avtalsvillkor bör i ett sådant system bli av en så begränsad omfattning att alla myndigheter -— oavsett ramutrymme — klarar finansieringen av avtalen. Ensektormodel— len kan istället stimulera till centrala uppgörelser om löneökningsutrym- met. Det finns skäl som talar för att en verksamhetsanpassad lönebildning bäst förverkligas på myndighetsnivå. Ensektormodellen tillåter emellertid att de centrala parterna överlåter lönebildning till lokal nivå. En möjlig ordning är t.ex. att de centrala parterna endast bedömer om det finns behov av riktade åtgärder till vissa verksamhetsomräden, men i övrigt överlåter lönebildningen på den lokala nivån. Att bestämma formerna för N

• Sida 47
•  Original

lönebildningen är dock en fråga som ankommer på parterna på arbets- marknaden.

Mot bakgrund av de nu redovisade omständigheterna kommer utred— ningen sammantaget till följande slutsatser.

Om parterna på det statliga området även i fortsättningen upprätthåller en ordning med centrala löneavtal bör ett lämpligt val vara ensektor- modellen där fördelningen av medlen mellan myndigheterna påverkas av prioriteringarna i de centrala avtalen. På arbetsmarknaden pågår dock vissa strävanden mot en mer företagsbaserad lönebildning. Om en sådan utveckling kommer till stånd kan det leda till att också den statliga sektorn har anledning att anpassa sig till detta. Ensektormodellen skulle i ett sådant läget ge samma ökningstal för alla myndigheters lönemedels— beräkningar. I detta fall kan delsektormodellen vara att föredra genom att den kan åstadkomma en differentiering mellan myndigheterna med hän- syn till motsvarande arbetstagargrupper på övrig arbetsmarknad. Vid en helt decentraliserad lönebildning rubbar inte heller delsektormodellen den grundläggande ansvarsfördelningen mellan statsmakterna och parterna.

Om lönebildningen på den statliga arbetsmarknaden ytterligare decentraliseras bör således en övergång till ren delsektormodell övervä- gas. De tekniska problem som enligt utredningen är förknippade med en sådan modell måste emellertid beaktas. I det följande redovisar utred- ningen sina närmare överväganden om hur modellerna kan utformas.

8.3.1. Ensektormodellen

Underlaget om industrins lönekostnadsutveckling bör lämnas av SCB på uppdrag av regeringen. Uppgifterna bör innefatta löneutvecklingen enligt en utbyggd och anpassad lönestatisk från SCB (jämför bilaga 2). Kost- nadsuppgiftema bör innefatta samtliga avtalskomponenter som påverkar personalkostnadema samt löneglidning.

I dagsläget lämnar SAV ett underlag för budgetarbetet som innehåller de centrala statliga löneavtalens kostnadseffekter för olika myndigheter. Detta underlag bör kompletteras. Om sålunda genomsnittskostnaden för den statliga sektorns avtal ligger en procentenhet över industrins löne- utveckling bör varje ökningstal för myndigheterna enligt de statliga avtalen reduceras med en procentenhet innan de läggs till grund för medelsberäkningama. Ligger den statliga sektorns avtal istället under industrin bör ett tillägg ske för alla myndigheter med mellanskillnaden.

• Sida 48
•  Original

Om SCB levererar uppgifter om industrin som avser augusti månad kan man utgå från att i stort sett alla löneökningar för kalenderåret fångas in. Utöver detta bör myndigheterna tilldelas anslagsmedel de löneökningar som sker därefter och påverkar det aktuella verksamhetsåret. (jfr. avsnitt 8.4 nedan).

8.3.2. Delsektormodellen

På utredningens uppdrag har SAV utarbetat ett förslag till gruppindelning av befattningsområden i ENT-statistiken respektive den statliga lönestati- stiken. Förslaget redovisas i bilaga 3. Det innehåller sju grupper av befattningar. Tillämpningen av denna modell innebär att ENT—statistiken summeras på dessa grupper av befattningar. Med hjälp av den statliga TNS-statistiken bestäms sedan vilket vägningstal respektive befatt— ningsgrupp skall ha vid beräkningen av utrymmet för den enskilda myn- digheten.

För att denna modell skall vara tillämplig erfordras antingen att BNT- statistik är tillgänglig även i framtiden eller att SCB i egen regi samlar in och publicerar en motsvarande statistik. I det senare fallet krävs ytterligare resurser till SCB samtidigt som kraven på företagens uppgiftslämnande ökar. Ytterligare problem är tidpunkten för publicer— ingen av SAF/PTK-statistiken och hur den redovisas. För att undvika alltför stora tidsförskjutningar och för att erhålla erforderliga uppgifter kan det krävas tillgång till underlagsmaterialet för den publicerade statistiken.

8.3.3. Lönebikostnader

För vissa lönebikostnader erlägger idag myndigheterna ett schablonmäs- sigt beräknat lönekostnadspålägg i stället för arbetsgivaravgifter.

För att de ekonomiska ramarna gentemot myndigheterna skall bli tydliga bör myndigheterna belastas med de faktiska kostnaderna för avtalade lönebikostnader. Det pågår f.n. ett utvecklingsarbete inom regeringskansliet där frågan om att övergå från lönekostnadspålägg till att myndigheterna själva erlägger arbetsgivaravgifter prövas. Med en sådan ordning skulle avtalade kostnadsökningar för lönebikostnader kunna slå egenom direkt på myndigheternas utgifter.

I avvaktan på en sådan omläggning eller om det nuvarande systemet skulle bibehållas kan det scablonmässigt beräknade lönekostnadspålägget justeras vid förändringar i avtalade lönebikostnader. Ett annat alternativ

• Sida 49
•  Original

är att det utrymme som fördelas till myndigheterna minskas med avtalade ökningar av lönebikostnader. Även dessa kostnader bör naturligtvis beaktas vid bedömningen av om de statliga avtalen motsvarar kostnads- utvecklingen på den övriga arbetsmarknaden.

8.4. Utrymme för framtida kostnadsökningar

Den statliga budgetprocessen innebär att regeringen i januari redovisar sina förslag till anslag för den verksamhet myndigheterna skall bedriva nästkommande budgetår. Tiden mellan beräkningstillfället i regerings— kansliets budgetarbete och den tidpunkt då myndigheterna disponerar anslagen är drygt ett halvt år.

De uppgifter som i budgetarbetet ligger till grund för uppräkningen av förvaltningskostnader avser emellertid utvecklingen under en period fram till en tidpunkt före beräkningstillfället. Enligt det förslag utredningen förordnar — ensektormodellen —— skall omräkningen av anslagsmedel för täckning av lönekostnader baseras på utvecklingen i industrin. Uppgifter om denna utveckling bör avse augusti varje år. Det innebär att det vid budgetarbetet i regeringskansliet hösten 1993 finns uppgifter om löne— kostnadsutvecklingen i industrin för perioden augusti 1992 till augusti 1993. Tidsskillnaden mellan mättilltället och den tidpunkt när myn— digheterna disponerar anslagen (1 juli 1994) uppgår således till knappt ett år. Till detta kommer den lönekostnadsutveckling som sker i industrin under den period som budgetåret omfattar.

SAF IPTK-statistiken för olika tjänstemän i privat sektor publiceras f.n. först vid årsskiftet. Det innebär att en tillämpning av delsektormodellen i budgetarbetet hösten 1993 måste baseras på utvecklingen i industrin under perioden augusti 1991 till augusti 1992, eftersom utvecklingen mellan 1992 och 1993 inte är känd vid budgeteringstilltället. Tidsskillna- den i denna modell uppgår således till knappt två år. Härtill kommer utvecklingen under den period som budgetåret omfattar (se bilaga 4).

Om myndigheterna skall få täckning för lönekostnaderna under det aktuella verksamhetsåret måste de kompenseras för dessa tidsförskjut- ningar. En sådan kompensation kan utformas på olika sätt. Den kan antingen lämnas schablonmässigt vid introduktionen av de nya budgete- ringsprincipema genom en extra nivåhöjning av varje myndighets anslag eller genom att en årlig prelimär kompensation som revideras i efterhand lämnas.

• Sida 50
•  Original

Utredningen har för sin del funnit att en årlig preliminär kompensation skulle ge en icke önskvärd osäkerhet om det faktiska ekonomiska utrymmet. Utredningen förordar därför att kompensationen lämnas genom en schablonmässig uppräkning av myndigheternas anslag vid intro- duktionen av de nya budgeteringsprinciperna. Det innebär att en per- manent buffert för framtida kostnadsökningar läggs in i myndigheternas anslag. Beräkningen av en sådan schablonmässig uppräkning kan ske på olika sätt. Ett alternativ är att utgå från den genomsnittliga lönekost- nadsutvecklingen under en historisk period. Denna metod innebär emellertid att myndigheterna skulle få en viss överkompnsation om lönekostnadsutvecklingen framöver kommer att ligga på en iägre nivå än tidigare, vilket är sannolikt mot bakgrund av den markanta nedväxling i inflationstakt som skett. Det kan därför enligt utredningen tara bättre att utgå från en prognos över förväntade lönekostnadsökningar. Om den långsiktiga utvecklingen väsentligt avviker från en sådan prognos kan en justering av kompensationen övervägas i framtiden.

För lokaler har budgeteringen baserats på en prognos överhyresutveck- lingen fram till och med det aktuella budgetåret. Utredningens förslag — att nuvarande budgeteringsprinciper tillämpas fram till första omförhand- lingstillfälle av hyreskontrakten — innebär att någon särskild kompensa- tion för tidsförskjutningar inte behöver utgå. Utredningen föreslår vidare att den framtida budgeteringen av lokalkostnadema baseras på KPI- utvecklingen. I budgetarbetet bör det vara möjligt att beakta KPI- utvecklingen längst fram t.o.m. oktober månad respekti/e år, vilket motsvarar hur kontrakten normalt är utformade. Dessa uppgifter finns dock inte tillgängliga förrän i november vilket kan vara altför sent för budgetarbetet i regeringskansliet. Det bör därför vara möjligt att använda sig av ett preliminärt KPI-tal för oktober. Så har omräkningen hittills gått till för myndigheterna i den första omgången med treåriga anslagsmmar (budgetcykel 1), där underlaget redovisades till Finansdepartementet i början av oktober 1991. För prisutvecklingen mellan mättidpunkten för KPI och verksamhetsåret bör en schablonmässig höjning sk: av myndig- heternas anslag vid övergången till det nya systemet.

För övriga förvaltningskostnader baseras uppräkningarm i budgetar- betet redan i dagsläget på den allmänna prisutvecklingen för aktuella kostnadsslag. Denna metod innebär att myndigheterna själva måste reservera medel för prisökningar under verksamhetsåret. Eftersom myndigheterna redan omfatts av denna metod krävs det alltså ingen

• Sida 51
•  Original

ytterligare medelstilldelning för att täcka tidsförskjutningama mellan underlaget i budgetarbetet och verksamhetsåret.

8 .5 Anslagskredit

För att hantera de fluktuationer som kan uppstå vid den här föreslagna ordningen för pris- och löneomräkning av ramanslagen kan myndigheter- na behöva utnyttja möjligheterna till anslagssparande och anslagskredit. Att mer exakt beräkna behovet av kredit är svårt med hänsyn till att myndigheterna på olika sätt kan reservera medel för oförutsedda utgifter. Omförhandlingar av hyreskontrakt kan också slå olika för olika myn- digheter. De statliga avtalen och den konkurrensutsatta sektorn kan ha mer eller mindre varierande lönekostnadsökningar för olika år.

Med de låga pris- och löneökningar som kan förväntas i den svenska ekonomin framöver blir utrymmet för variationer i kostnadsökningstalen begränsat. Utifrån normala förhållanden kan avvikelserna mellan myndigheternas medelstilldelning ett särskilt budgetår och den faktiska kostnadsutvecklingen uppskattas enligt följande.

Löner utgör ca 70 % av myndigheternas förvaltningsutgifter. Om löneökningstalen varierar med upp till 4 procentenheter mellan åren kan den totala medelstilldelningen till en myndighet för ett visst budgetår avvika med upp till 2,8 % i förhållande till de faktiska kostnaderna (0,7 x 4 = 2,8).

Lokalhyror uppgår till ca 20 % av myndigheternas förvaltningsutgifter. För detta kostnadsslag kan det finnas anledning att räkna med större avvikelser med hänsyn till utvecklingen på fastighetsmarknaden och omförhandlingama av fleråriga hyreskontrakt. Effekterna vid omförhand- lingstillfällena bör dock i viss mån kunna bedömas i förtid. Vid en hyresförändring som inte kunnat förutses i god tid på upp till 10 procentenheter kan medelstilldelningen för budgetåret avvika med 2 % i förhållande till kostnaderna (0, 2 x 10 = 2).

Övriga förvaltningskostnader utgör ca 10 % av myndigheternas förvaltningsutgifter. Vid en variation av prisökningarna mellan två ar på upp till 2 procentenheter kan avvikelsen mellan medelstilldelning och kostnaderna för övriga förvaltningskostnader för ett enskilt budgetår beräknas till 0,2 % (0,1 x 2 = 0,2).

Sammantaget ger detta således till resultat att medelstilldelningen ett enskilt år kan aWika i förhållande till kostnadsutvecklingen med upp till

• Sida 52
•  Original

5 %. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att myndigheternas anslagskredit normalt bör uppgå till 5 % av anslaget.

Det bör dock framhållas att kostnadsförändringama kan fluktuera i delvis olika mönster för olika kostnadsslag vilket i sin tur kan reducera den totala avvikelsen. Det bör också beaktas den möjlighet som myndig- heterna har att på kort sikt anpassa utgifterna i verksamheten och möjligheterna att reservera medel för oförutsedda kostadsökningar när utvecklingen är osäker. Den anslagskredit som utredningen föreslår bör därför vara tillräcklig för att myndigheterna skall kunna bedriva sin verksamhet på ett tillfredställande sätt utan särskilda åtgärder från regeringens sida vid tillfälliga avvikelser mellan medelstilldelning och kostnadsutveckling.

8.6. Avgifter

I enlighet med vad som redovisats i avsnitt 6 bör även statliga avgifter beräknas med motsvarande restriktioner som ramanslagen. Eftersom löner ofta motsvarar ca 70 % av en myndighets förvaltningskostnader är det särskilt viktigt att restriktionerna tillämpas i denna del. Det bör dock övervägas att också inbegripa lokaler och övriga förvaltningskostnader.

Myndigheterna (exkl. affärsverken) skall före fastställande av avgifter samråda med RRV (SFS 1992:191). Ett sätt att få till stånd en kontroll av myndigheternas avvgiftssättning är att RRV vid taxesamrådet granskar att myndigheterna inte lägger större kostnadsökningar till grund än vad som skulle ha gjorts vid en medelstilldelning över statsbudgeten. Om en myndighet skulle välja att höja avgifter i strid mot RRst uppfattning har RRV att enligt regeringens beslut den 7 november 1991 om riktlinjer för beslut om samtliga avgifter anmäla detta till regeringen.

8.7. Förslagsanslag till förvaltningsändamål

För budgetåret 1993/94 kommer myndigheterna normalt att anvisas medel för sin förvaltning över ramanslag, enligt de planer som föreligger. Förslagsanslag torde endast komma att användas i undantagsfall när det är fråga om mycket små myndigheter eller där verksamhetens omfattning inte kan bestämmas i förväg. Frågan uppkommer dock om hur medelsbe- räkningar i dessa fall bör gå till.

• Sida 53
•  Original

Enligt utredningens uppfattning bör de nya formerna för pris- och löneomräkning tillämpas så långt möjligt för den statliga förvaltningen. Det innebär att principerna i huvudsak bör tillämpas också för den äldre typen av förvaltningsanslag om den kommer att användas i framtiden.

Ett problem i dessa fall är att anslagskontruktionen inte möjliggör överföring av medel mellan budgetår. Hanteringen av detta bör kunna ske genom att regeringen årligen beslutar om särskild tilldelning för till- kommande kostnadsökningar i stället för den schablonmässiga kompensa- tionen i ramanslagen. Medel för detta bör reserveras på statsbudgeten.

Utredningen har också övervägt möjligheten att även i fortsättningen ge myndigheterna med förslagsanslag för förvaltningsändamål möjlighet att överskrida dessa för tillkommande kostnadsökningar som regeringen ännu inte beaktat. Även om denna möjlighet bara föreligger under löpande budgetår och regeringen i följande budgetarbete tillämpar samma restriktioner vid medelsberäkningama som för ramanslag, skulle en sådan ordning ändå innebära avsevärda skillnader mellan anslagstyperna. Utredningen anser därför att regeringen i de få fall som torde bli aktuella fattar särskila beslut om överskridande för resp. anslag.

8.8. Statsbidrag

I vissa enstaka fall utgår statsbidrag för kostnader som avser statligt reglerade löner. Även i dessa fall bör tydliga ekonomiska ramar fast- ställas. Medelsberäkningama bör därför inte baseras på lönekostnads- utvecklingen i den aktuella verksamheten eller för det statligt reglerade området. Det kan ske genom att lönekostnadstäckningen beräknas på samma sätt som för ramanslag eller genom exempelvis tillämpning av en generell faktor för uppräkning av vissa statsbidrag (s.k. bidragsprocent).

• Sida 54
•  Original

.. ' -'=t'u1.q'_.1| - .. _ '

_ --—. .. .T* ...—1... .. mg... .. __ _""'-;F"--;. ':' ...-..' .- ...-_.

-. *_I-_. ". i". _"r 1'. nu '.. 'i" 'i'." :'r1'-Jv).'1_-____.H.I.__ 'f,____.T_' . _* 'PUMLT _. 5.5th _ ' ff.-7.1! ._. #T'ij' ...av. .. ._ _!.'ff_|'v.':"Å"'=..".' . . %li-". "-_i_|__,_ "'"'_b'-h'i-__ J.'| u::gi'i FF. 1.1..." . i '%JJFFH'TUR l.; __ . __ ' | _” ___ ._____ L _. "+|. "'.'—.I'W'Ij-qi*'1"T1:T._4'1L"_l*p_r._ ' * " " hawk '_"-'._'1'.'--.J_.—1i..- '__.' ! ._._ ' . . " |._ _ __ .|- _ _ -.____ln!-.g'r':|;å'r.'i_'

Tid.—___ _ _ - ”=E-rått)!

... " .; -. .- L' ”ju...? maktens. ..'..

_ '.. __..,..__

._ .__'.. _ .__._ ___.=__i_n_L =.='_[—[-' ”TEE; ' 3.3me '. 1”. "A. T'Jk._. .""'"

"*_|__'4'__;-.'-." lämna.... ' 'J=:-' .. _ . '. !.*- ”'.'_H'i ' ' II"".P'

II ' I |. | 1,__'.—"_.' '_ F.”)... ."'_.l'—1 _-T..-"_..1 _, '.. '- . . _'.__-*____.-'_.,'_.._' mej __fg .'_ -, ”.in'. . . _. . . _ . ' ' "w'i'iufutUJ” .'1_F _ I I . ... _ —l _ II __ 'xl _ _ .,? _ _ _. . " >_?.

'.!... . . '..- :." ':'-å." .] . ::.? 4.3". " J '

Juul-_ W... -=...'.-..—. .];5. . ... .igr- .H.-t

.. i?" -- =! w n'hähäh »M' M wäl _ _ . . _ _ .h——. ..--_._...._1... a=.-.:..hawki__ »_ ---.'.;.'_ ._.Å'.s_._*'h.'- EN...—... 1"'=_.[" . '._r ";.I 11. 415553 .*-__

'i' ..' _ _ _ _J. " " 'Giz-'_*-1.'._'_'H'.n_r'.i'**'l. ,.51'J'F'l'l.

'- _'f'-"'i.u Pååls»? * .' ":. '(%ng '_j *- . ..

*- .ar'. . "_ ». :.. ..... - . "_ .- "_ q.. _ ..:1.'.'.tTl H " 'F " .____.ifT'._.T'—;."u " *. '_'" .. " " '

- " ', _ . '._-. .- -. . -. .. : '.!—Il. EU :.] %.'Elluillw ___ut-l I'll |:." I- _" IIIJ '" . ._ - _ _..+|:._H_.;__; '41._.E|_u._ "_. _,n . ' ' _

• Sida 55
•  Original

9. Genomförande

Enligt utredningens direktiv gäller utgångspunkten att förslagen skall kunna tillämpas inför nästa budgetår. Enligt utredningens bedömning kan det vara möjligt även om tiden kommer att vara knapp. I första hand gäller det att SAV och Byggnadsstyrelsen hinner lämna erforderligt underlag.

I det s.k. täckningsanslaget reserveras medel för tillkommande löne- utgifter p.g.a. träffade löneavtal. Om utredningens förslag genomförs behöver inte något sådant anslag föras upp på statsbudgeten för tillkom- mande utgifter över ramanslag. Det behöver heller inte utfärdas någon s.k. överskridandeförordning som medger myndigheterna rätt att överskrida sina anslag för lönemerutgifter till följd av avtal som inte beaktats i budgetpropositionen. På motsvarande sätt behövs inte heller något beslut om medgivande till motsvarande uppräkning av ramanslag.

Något lönebasbelopp behöver inte längre föras upp under ramanslag. Under kvarvarande förslagsanslag till förvaltningskostnader kan den förslagsvisa anvisningen för lokaler slopas liksom högstsättningen för lönekostnader. Särskilda medel bör dock reserveras på statsbudgeten för tillkommande utgifter över förslagsanslag.

Pris— och löneomräkningen av anslagen kan antingen baseras på en fördelning mellan löner, lokaler och övriga förvaltningskostnader som regeringen lagt fast eller den faktiska fördelningen hos myndigheterna. Enligt utredningens uppfattning bör pris- och löneomräkningen beräknas på den faktiska fördelning som olika myndigheter haft under det senaste budgetåret före budgetarbetet. På så vis undviks den över- eller underkompensation som annars kan uppstå vid olika kostadsökningstakt för olika resursslag. Det ligger också linje med att regeringen endast skall lägga fast de ekonomiska ramarna medan det skall vara upp till myndigheterna att bestäma fördelningen på olika kostnadsslag.

Vid ett genomförande av utredningens förslag finns det anledning att ta hänsyn till gällande statliga avtal inom ramen för den s.k. Rehnbergs- uppgörelsen. Den innebär att det föreligger likvärdiga avtalsvillkor för i stort sett hela arbetsmarknaden under åren 1991 och 1992. För löne-

• Sida 56
•  Original

medelsberäkningama innebär detta att uppmätta lönekostnadsökningar inom privat sektor bör tillämpas först i budgetarbetet nästa år. Inför budgetåret 1993/94 bör utgiftsramen när det gäller lönekostnader alltså kunna fastställas i enlighet med Rehnberguppgörelsen.

I bilaga 4 redovisas en närmare beskrivning av tillämpningar av de beskrivna löneomräkningsmodellema.

• Sida 57
•  Original

Sammanfattning

1. Ett arbetskostnadsindex för industritjänstemän som motsvarar arbetskosmadsindex för industriarbetare. bör bygga på SCBs kortperiodiska Rlneundersökning för privat sektor (KLF).

2. Indexet bör konstrueras på samma sätt som det nuvarande ärliga indexet för industri- tjänstemän. vilket bygger på SCBs årliga lönestatistik. Det nuvarande indexet har för stor tidsefterslapning för att vara användbart i detta sammanhang.

3. För att KLF skall kunna användas måste tredje kvartalet delas uppi tvä undersökningar. en avseendejuli. augusti och en avseende september. Detta för att uppgiftema skall kunna levereras till Finansdeparternentet i tid.

Nedan finns en beskrivning av nuvarande AKT avseende ärsstatistikcn.

• Sida 73
•  Original

Bakgrund

Lönestatistik för industritjänstemän utarbetas en gång per år (augusti) och indexen har utformats som en beräkning av den årliga arbetskraftskosmadsutvecklingen i genomsnitt per månad. I det följande lämnas en beskrivning av indexens innehåll och beräkningsmetoder m.m.

Val av basår

Beräkningar av industritjänstemånnens arbetskraftskosmader har gjorts årligen fr.om. 1975. I enlighet med internationella och nationella rekomendationer för bl.a. ekonomisk statistik har år 1980 valts som basår. men för att erhålla en längre tidsserie har åren 1975 - 1979 redovisats.

Kostnadselement

De kostnadselement (utöver lönekostnader) som ingår och deras storlek i procent av avgifts- underlagct år 1991 framgår av förteckningen på sidan 6. Kostnadselementen beskrivs med koder och benämningar enligt Svensk Standard för indelning av arbetskraftskostnader m.m. (SIAK). 1 indexberäkningama ingår inte kostnader för utbildning. sjuk— och hälsovård samt övrig personalsocial service (SIAK 5). inte heller kostnadsersättningar (SIAK 8),

Underlag för indexberäkningar

Lönekostnader (SIAK 1 - 3) [ indexen ingående lönekostnader baseras på uppg iftcr om den genomsnittliga månadslön som redovisas i SCBs årliga statistik för tjänstemän inom industrin avseende augusti månad (Se AM 62 SM 9201). Uppgifterna avser överenskommen månadslön inklusive ett beräknat årsgenomsnitt för naturafönnåner. provision. tantiem. premielön o.d. Hänsyn tas inte till eventuellt utgående ersättningar för övertidsarbete. inte heller till avdrag vid frånvaro.

För deltidsanställda har utgående månadslöner omräknats till att motsvara lön för heltidsanställda. Detta har skett med ledning av uppgifter om veckoarbetstidens längd för individen och arbetstidens längd för heltidsanställda i den bransch där denne arbetar.

Den utveckling som lönekosmadema ger uttryck för återspeglar branschens genomsnittliga löneutveckling och kan påverkas av strukturella förändringar i statistikmassan.

Avtalsbestämda och lagstadgade arbetsgivaravgifter (SIAK 4 och 6) Som underlag för beräkning av arbetsgivaravgifternas storlek ligger de uppgifter om avgiftsuttag i procent av avgiftsunderlaget som lämnats av de myndigheter. försäkringsbolag och liknande som administrerar trygghetssystemet. Underlaget möjliggör schablonmässiga berälmingar av uppgifter enligt samma modeu som används vid beräkning av arbetskostnads- index för industriarbetare (Se AM 15 SM 9101).

Med ledning av uppgifter om utgiftsuttag och efterfaststållande av avgiftsunderlagets storlek beräknas avgifterna i kronor per månad. Fr.o.m. 1976 är avgiftsunderlnget (utom för ATP- avgiften) lika med månadslönen. som den definierats ovan. Före 1976 togs i vissa fall hänsyn endast till löner upp till 7.5 ' basbeloppet. För att konigera för lönefördelar överstigande maximigrånsen har en korrigeringsfaktor K AT använts. som beräknats genom att beräkna hur stor delav lönesumman som översteg 7.5 basbelopp.

Vid beräkning av ATP-avgif tens storlek togs t.o.m. 1981 hänsyn tilldenna maximigräns och här gjordes även ett basbeloppsavdrag.

För övriga avgifterär fr.o.m. 1976 (ATP-avgiften fr.o.m. 1982) avgiftema beräknade genom multiplikation av månadslönen med avgiftsuttaget i procent.

De totala genomsnittliga arbetsgivaravgifrema enligt lag uppgick under 1991 till 38,03 procent av lönesumman. Den allmänna löneavgiften sänktes den 1 juli 1991 från 1,64 till 0.16 procentenheter.

Den 1 juli 1991 infördes med retroaktiv verkan fr.o.m. den 16 mars. lagen om särskild löneskatt. Denna skatt. vilken beräknas motsvara en arbetsgivaravgift på ca 1.0 procent av lönesumman tillkommer i AKT.

Hänsyn har däremot inte tagits till företagens kostnader förenade med 1990 års lag om avkastningsskatt på pensionsmedel.

• Sida 74
•  Original

Arbetsgivaravgijiema enligt avtal var under 1991 7,65 procentenheter. Föregående år var motsvarande avgifter 7,85 procentenheter. Bland avtalsförsäkringama har ITP sänkts från ca 7,25 till 6,30 procentenheter. TGL höjts från 0.20 till 0.40 procentenheter samt premierna till Trygghetsfonden höjts från 0.35 till 0.90 procentenheter mellan 1990 och 1991.

Korrigering för arbetstidsförändringar

För industriarbetama bygger beräkningarna av företagens arbetskraftskostmder på genomsnittlig lön per arbetad timme. Beräkningen av företagens arbetskraftskostnader för industritjänstemännen baseras däremot på en genomsnittlig stipulerad månadslön per stipulerad arbetstid och ger en tämligen god skatming av den verkliga månadslönen per faktisk arbetstid. Korrigering för eventuellaarbetstidförändringar för tjänstemännen måste därför göras enligt följande:

[ underlaget för beräkning av AKT ingår genomsni ttlig månadsarbetstid för heltidsanställda industritjänstemän. i fonsättningen benämnd M-tid. 1 formeln ingår nedanstående variab— ler:

- Antal dagar under året - Antal lördagar - söndagar och helgdagar under året - Antal semesterdagar - Genomsnittlig veckoarbetstid för heltidsanställda tjänstemän (Denna variabel hämtas från årsstatistikens tjänstemannalöneundersökning)

Fomrel för beräkning av M—tid:

Antal arbetsdagar under året * Genomsnittlig veckoarbetstid för heltidsanställda 5 * 12

där 5 = antal arbetsdagar under veckan 12 = antal månader under året.

Exempel:

Antal dagar under året: 365 Antal löp/söndagar. helgdagar under året: 113 Antal semesterdagar: 27 Antal arbetsdagar: (365-113-27) 225 Genomsnittlig veckoarbetstid QSNI 2+3) 39,6 Genomsnittlig månadsarbetstid (enl formeln ovan) l48.5 Genomsnittlig månadsarbetstid beräknas för samtliga AKTs redovisade branscher.

] arbetskostnadsindex för indusu'itjänstemän görs således korrigeringar för eventuella arbetstidförändn'ngar. Justeringama görs enligt nedanstående formel:

AKT, = Total arbetskraftskostnad ! # M-tid 1.1 * AKT 1'1 Total arbetskraftskostnad t-l : M-tid [ M-TlD = (Antal dagar under åretminus antal semesterdagar. lördagar och söndagar. övriga helgdagar och andra lediga dagar ) multiplicerat med beräknad dagarbetstid dividerat med 12.

Vid beräkning av dagarbetstiden används SCBs beräkningar av den genomsnittliga ordinarie veckoarbetstiden för heltidsanställda industritjänstemän.

Då underlag förberäkning av antalet semesterdagar saknas ingår i beräkningarna samma antal semesterdagar oberoende av befattning. Åren 1975 — 1977 har antaletdagarantagits vara 20. under följande år 25 dagar. Fr.o.m. 1991 bygger beräkningarna på 27 semester- dagar.

• Sida 75
•  Original

Förtecknlng över arbetskraftskostnader som Ingår vid beräkning av arbetskostnadslndex för industritjänstemän 1991 List of labour costs used at the calculation of the Labour Cost index for salaried employees in mining, quartying and manufacturing

SIAK Benämning Contents Avgiftsuttag. % beteckning' 1991

1. 2. 3 Månadslön Monthly salary

42 Kostnader för kompletterande pen- Costs of supplementary pension ca 6.30

sionsförmåner 7 benefits 43 Andra kollektiva avgifter Other collective fees därav of which

432 Grupplivförsäkringsavgiftefl" GL) 400 kr/år Contribution to the group 0.4 life insurance scheme

433 Avgångsbidragsavgifter Severance payment contribution 0.90

434 Avgift till uygghetsförsähing (TFA) Contribution to the securily 0.05 insurance

601 Sjukförsälq-ingsavgift Contribution to the health 10.1 insurance scheme

602 ATP-avgift Contribution to the national 13.0 supplementary pension scheme

605 b'inegarantiavgift Wage guarantee contribution 0.2

606 Arbetarskyddsavgift Industrial safety contribution 0.35

607 Folkpensionsavgift Contribution to the national 7.45 basic pension scheme

609 Vuxenutbildningsavgift Contribution to adult education 0.27

611 Delpensionsavgift Contribution to the national 0.5 scheme for partial pension

612 Barnomsorgsavgift Childcare contribution 2.2

613 Arbetsskadeförsäkringsavgift Contribution to the industrial 0.9 injury insurance scheeme

614 Arbetsmarknadsavgift Labour market contribution 2.16

616 Allmän löneavgift General paymll tax 0.93

617 Särskild löneskatt Special payroll tax 0.75'

1) Swedish Standard Classification of labour Costs 2) Pensionrkostnader utöver avgifter enligt SIAK 602. 607 och 611. — Costs for pensions excl. SIAK 602. 607 and 611. 3) Den allmänna löneavgiften sänktes den 1 juli 1991 från 1.64 till 0.16 procentenheter. 1 AKT-beräkningama ingår ett genomsnitt för året: 0.9 procentenheter. 4) Den 1 juli 1991 infördes. med retroaktiv verkan fr.o.m. den 16 mars. lagen om särskild löneskatt. Denna beräknas motsvara en arbetsgivaravgift på ca 1.0 procentenheter. 1 AKT-beräkningama ingår ett genomsnitt för året: 0.75 procentenheter.

• Sida 76
•  Original

Förslag till nytt arbetskostnadsindex för reglering av ramanslag (AKlm)

Metod AKIM= Viktmm 'AKI(A)arbmm + Viktlji : AKI(T).

Munin tjänstrun

lndexet skall avse augusti månad och levereras [ november varje år. AKI(A)”bmm utgår från SCBs arbetskosmadsindex för industriarbetare. AKI(A) men exkluderar SIAK 6 (lagstadgade arbetsgivaravgifter). AIG . är ett nytt index som utgår från SCBs kortperiodiska löneundersökning KLP [ och räknas ut enligt samma metod som det nuvarande årliga arbetskostnadsindex för industritjänstemän (AKT) men exkluderar SIAK 6 (lagstadgade arbetsgivaravgifter). Viktema Vikt mm och Vikt . skall avse de relativa lönesummoma för arbetarna tjänstemän respektive tjänstemannen.

Branscher Indexet skall avse SNI 2+3 (industrin) i den privata sektorn.

Sammanvägnlng till gemensam index för lndustrlanställda

Någon sammanvägning av indextalen för industriarbetare respektive industritjänstemän publiceras inte. Om behov finns av en gemensam index kan sammanvägning göras enligt följande:

lndcxarbetare+tjänsteman= La"1.'t+Lt"1t La+Lt

Ev"- __——_;- :: lönesumma för industriarbetare lönesumma för industritjänstemän indextal period 1 för industriarbetare indextal period t för industritjänstemän

Lönesummorna. som kan hämtas från SCBs årliga industristatistik. omfattar direkta löne- kostnader som bl. a. tidlön. ackordskompensation. restids- och väntetidsersatming, ersättning förberedskapsvakt. utryckningsersätmingar. ackordsersatming (inklusive ackordsöverskott). helglön. hclgersätming. skift-. kallorts— och obekvämlighetstillagg. semesterlön/ersättning, sjuklön.provision. tantiem. vinstandelar. gratifikationeroch natmaförmåner. ] lönebeloppen ingår däremot inte indirekta lönekostnader som avtalsenliga och lagstadgade arbetsgivaravgifter.

l lönebeloppen ingår ej heller ersättningar för täckande av kosmader förenade med arbetets utförande. t. ex. kostnadsersåttning för verktyg och resor samt traktamenten.

lndusu'istatistikens aktualitet med avseende på löner: 1990 års uppgifter fanns tillgängliga som preliminära uppgifter sep—okt 1991 (1 22 SM 9101) definitiva uppgifter sep 1992 (Blå bok: Industrin 1990, del 1).

• Sida 77
•  Original

Förändringarna mellan preliminära och definitiva löner är inte så stora på grov SNI-nivå. (2-siffemivll).

Mellan de preliminära och definitiva redovisade resultaten har vissa ombranschningar skett (på vanligtvis finare nivå ärr SNI-Zsiffemivå). Undersökningen '”'bryts vid en viss tidpunkt för preliminär redovisning. Bortfallet kan variera från 0 till 20 eller 30 procent av saluvärdet.

Som ettalternativ till indusn'istatistiken börman övervägaen metod somkan utgå från SCBs lönestatistik för att beräkna fördelningen mellan arbetarnas och tjänstemännens lönesummor.

Kostnader

11. Extra kostnader för uppdelning av KLPi tvä undersökningar avseende tredje kvartalet samt kostnader för arbetet med själva totalindexet: en 80 000 kr/år. b. Hnansdepanementets stöd för SCBs prioritering i treårsplanen avseende skapandet av arbetskostnadsindex för hela den privata sektorn.. Extra kostnad = 0 kr.

• Sida 78
•  Original

• Sida 79
•  Original

J ustitiedepartementet

Bnndna aktier. [13] EES—anpassning av kredimpplysningslagen. [22] Översyn av sjöpolisen. [51] Ett reformerat åklagarväsende. Del A och B. [61] Utredningen om vissa internationella insolvens- frågor. [78]

Krirninologisk och kriminalpolitisk forskning. [80] Trafikpolisen mer än dubbelt bättre. [81] Genteknik — en utmaning. [82] Aktiebolagslagen och EG. [83] Ersättning för kränkning genom brott. [84]

Försvarsdepartementet

Forslming och utveckling för totalförsvaret — förslag till åtgärder. [62]

Förvaltning av försvarsfastigheter. [85] Försvarsmaktens hälso— och sjukvård. [101]

Socialdepartementet

Psykiskt stördas situation i kommunerna —en probleminventering ur socialtjänstens perspektiv. [3] Psykiatrin i Norden — ett jämförande perspektiv. [4] Kroppen efter döden. [16] Den sista undersökningen — obduktionen i ett psykologiskt perspektiv. [17] Tvångsvård i socialtjänsten — ansvar och innehåll. [181 Statens hundskola. Ombildning från myndighet till aktiebolag. [20] Bosadsstöd till pensionärer. [21] Rättar till folkpension — kvalifikationsregler i internationella förhållanden. [26] Smittskyddsinstitutet — ny organisation för Sveriges nationella smittskyddsfnnktioner. [29] Psykiatrin och dess patienter — levnadsförhållanden, vårdens innehåll och utveckling. [37] Begreppet arbetsskada. [39] Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka - forskning kring service. stöd och vård. [46] Avgifter och högkostnadsskydd inom äldre- och handikappomsorgen. [50] Ett samhälle för alla. [52] Välfärd och valfrihet — service. stöd och vård för psykiskt störda [73] Psykiskt störda i socialförsäkringen — ett kunskaps- underlag. [77] .

Bostadsbidrag — enklare - rättvisare — billigare. [89] Kommunernas socialbidrag — en kartläggning av normer. kostnadennm. [98]

Kommunikationsdepartementet

Nya Inlandsbanan. [32] Råd för forskning om transporter och komrnunnration. Råd för forskning om transporter och kommunikation. Bilagor. [55] Färjor och farleder. [56] Telelag. [70]

Finansdepartementet

Koncession för försäkringssammanslumingar. [5] Ny mervärdesskattelag.

— Motiv. Del 1.

— Förfatu'tingstext och bilagor. Del 2. [6] Fastighetstaxering m.m. — Bostadsrätter. [8] Fastighetsskam [11] Långtidsutredningen 1992. [19] Kontrollfrågor i tulldatoriseringen m.m. [23] Avreglerad bostadsmarknad. [24] Kartläggning av kasinospel _- enligt internationella regler. [28] Kreditförsäkring — Några aktuella problem. [30] Risk— och skadehantering i statlig verksamhet. [40] Avreglerad bostadsmarknad, Del II. [47] Effektivare statistikstyming — Den statliga statistikens finansiering och samordning. [48] Skatt på dieselolja. [53] Beskattning av vissa nannaförmåner m.m. [57] Enklare regler för statsanställda. [60] Fortsatt reformering av företagsbeskattningen. Del 1. [67] Bostadsfönnedling i nya former. [71] Ekonomisk politik under kriser och i krig. [75] Statens fastigheter och lokaler — ny organisation. [79] Sparar vi för lite? Hushållssparandet i samhälls- ekonomin. [97] Staten och arbetsgivarorganisationens. [100] Myndigheternas förvaltningskostnader — budgetering av pris— och löneförändringar. [102]

Utbildningsdepartementet

Frihet — ansvar — kompetens. Gnrndutbildningens villkor i högskolan. [l]

Konstnärlig högskoleutbildning. [12]

' Ledning och ledarskap i högskolan - några perspektiv

och möjligheter. [15] Utvärdering av försöksverksamheten med 3—årig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. [25]

• Sida 96
•  Original

Systematisk förteckning

Fristående skolor. Bidrag och elevavgifter. [38] EES-anpassning av marlmadsföringslagstifmingen.[49] Resurser för högskolans gnrndutbildm'ng. [44] Mer för mindre — nya styrformer för bam- och Läranrppdraget. [59] ungdomspolitiken. [54] Ett nytt betygssystem. [86] Regionala roller — en perspektivstudie. [63]! Pliktleverans. [92] Utsikt mot framtidens regioner — sju debattinlägg. [64] '" Svensk skola i världen. [93] Kartboken. [65] ' Skola för bildning. [94] Västsverige — region i utveckling. [66]

Det kommunala medlemskapet. [72] Jordbruksdepartementet . Mindre kadmium i handelsgödsel. [14] Miljö- och naturresursdeparttementet Skogspolitiken inför 2000-talet. Huvudbetänkande. Regler för risker. Ett seminarium om varför vi tillåter [76] mer föroreningar' rnne än ute. [2] Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor 1. [76] Fastighetsdatasystemets datastruktur. [34] Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor II. [76] Kartoch mätrtingsutbildningar r nya skolformer. [35] ,_ Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och Angående vattenskotrar. [411 ? livsmedelsindustri för EG — förslag om vegetabilie- Kretslopp — Basen för hållbar stadsutveckling. [42] i sektorn, livsmedelsexporten och den ekologiska Eeocycles — The Basis of Sustainable Urban Develop- produktionen. [87] ment. [43] Veterinär verksamhet - behov. organisation och Miljöfarligt avfall— ansvar och riktlinjer. [45] finansiering. [88] Miljöskulden. En rapport om hur miljöskulden utveck- Biobränslen för framtiden. [90] las om vi ingenting gör. [58] Biobränslen för framtiden. Bilagedel. [91] Långsiktig miljöforskning. [68] Rådgivningen inom jordbruket och trädgårdsnåringen. [99]

Arbetsmarknadsdepartementet

Kompetensutveckling — en nationell strategi. [7] Årsarbetstid. [271

Kulturdepartementet

Ett nytt bolag för nmdradiosändningar. [10] lagstiftning om satellitsändningar av 'l'V-program. [311 Radio och TV i ett. [36] Meningsfull vistelse på asylförläggning. [69] Förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet. [96]

Näringsdepartementet

Prova privat _ Provning och mätteknik inom SP och SMP i europaperspektiv. [74] Den svenska marknaden för projektkapital — statens nuvarande och framtida roll. [95]

Civildepartementet

Ekonomi och rättikyrkan. [9] ' _ ” . —- .. " _ .-- Kasinospelsver'ksamhet i folkrörelsemas tjänst? [33] k'JI'XiGL. bli—JL.

1992 - 1 1 -O 4 STOCKHOLM