Till statsrådet Beatrice Ask

Regeringen bemyndigade den 25 juli 1991 dåvarande statsrådet Göran Persson att tillkalla en utredare med uppdrag att utreda vissa frågor om skolans internationalisering och internationella kontakter och om undervisningen av svenska barn och ungdomar i andra länder (Dir. 1991:62).

Med stöd av detta bemyndigande förordnades samma dag ge— neraldirektören Erland Ringborg till särskild utredare samt kan— slirådet Bertil Bucht och lektorn Åke Margell till sekreterare i ut- redningen (U 1991:08) för vissa frågor om skolans internationali- sering m.m.

Som experter har vid utformningen av utredningsförslagen också medverkat utredaren Jan Andréasson (studiestödsfrågor) och skolinspektören Per—Erik Eriksson (frågor om statsbidragssy- stem för utlandsundervisningen). Assistent har varit Inger Bor- genheirn.

Vi har antagit namnet Internationaliseringsutredningen. Med beslut den 23 januari 1992 överlämnade regeringen till oss, för att beaktas i vårt arbete, Centrala studiestödsnämndens rapport Från studiehjälp till ungdomsstudiebidrag, i den del rap- porten behandlade studiehjälp för utlandsstudier. Ett antal skri- velser rörande svensk utlandsundervisning har också överlämnats till oss.

Vi har under arbetet samrått med en kontaktgrupp bestående av företrädare för berörda myndigheter och organisationer m.fl. [enligt vad som redovisas i kapitel 1 av detta betänkande.

Vi får härmed överlämna betänkandet (SOU 1992:93) Svensk :skola i världen. Utredningsuppdraget är därmed slutfört.

:Stockholm i september 1992 lErland Ringborg

Bertil Bucht

Åke Margell

Jan Andréasson Per—Erik Eriksson

• Sida 4
•  Original

• Sida 5
•  Original

Innehåll SOU 1992: 93

Sammanfattning ................................ 7 1 Uppdraget och arbetet ....................... 21 1.1 Utredningsuppdraget ........................ 21 1.2 Utredningsarbetets uppläggning och genomförande . . 21 2 Utgångspunkter ........................... 25 3 Utbyten och andra internationella kontakter ...... 29 3.1 Utgångspunkter ............................ 29 3.2 Internationella tendenser ..................... 31 3.3 Läget i Sverige ............................ 33 3.3.1 Skolkontakter ......................... 33 3.3.2 Elevkontakter ........................ 35 3.3.3 Lärar— och skolledarkontakter ............ 36 3.4 Överväganden och förslag .................... 37 3.4.1 Skolkontakter ......................... 37 3.4.2 Elevkontakter ........................ 41 3.4.3 Lärar— och skolledarkontakter ............ 44 4 Tillgodoräknande av utlandsstudier ............ 47 4.1 Utgångspunkter ............................ 47 4.2 Regler och praxis hittills — aktuella reformer ....... 48 4.3 Överväganden och förslag .................... 50 4.3.1 Allmänna överväganden ................. 50 4.3.2 Förslag ............................. 51 5 Studiestöd för utlandsstudier .................. 53 5.1 Nuvarande bestämmelser ..................... 53 5.2 CSN:s förslag .............................. 54 5.3 Våra överväganden och förslag ................. 55 5.3.1 Utgångspunkter ....................... 55 5.3.2 Svenska gymnasisters utlandsstudier för kortare tid ................................. 57 5.3.3 Svenska ungdomars längre utlandsstudier . . . . 62 5.3.4 Utlandssvenska ungdomars studier ......... 63

6 Undervisning av utlandssvenska barn och ungdomar 67 6.1 Bakgrund och nuläge ........................ 67 6.2 Förändringar i det svenska skolsystemet .......... 68 6.3 Överväganden och förslag .................... 69

• Sida 6
•  Original

6.3.1 Utgångspunkter ....................... 69 6.3.2 Syftet med det statliga stödet ............. 74 6.3.3 Behörighet ........................... 75 6.3.4 Kategorier för statsbidrag ................ 77 6.3.5 Utlandsskoloma ....................... 78 6.3.6 Distansundervisning .................... 99 6.3.7 Kompletterande svensk undervisning ....... 101 6.3.8 Svensk undervisning vid utländsk skola ..... 102 6.3.9 Skolgång i Sverige .................... 103 6.3.10 Ett nytt centralt organ ................. 104 6.3.11 Tillsyn och utveckling .................. 106 7 Vissa övriga frågor om skolan i Sverige ........ 107 7.1 Internationell studentexamen — International Baccalaureate (IB) ......................... 107 7.2 Undervisning i olika ämnen på främmande språk — s.k. bilingual education ..................... 108 7.3 Insatser för barn och ungdomar som skaffat sig färdighet i främmande språk utomlands ................ 109 8 Kostnader och genomförande ................ 111 Bilagor Bilaga ] Utredningens direktiv .................. 113

Bilaga 2 Exempel på internationalisering genom utbyten

och andra kontakter ................... 121

Bilaga 3 Val av skolform. Redogörelse för enkät till

utlandsföräldrar ...................... 129

Bilaga 4 Gällande bestämmelser för utlandsundervis-

ningen ............................. 137 Bilaga 5 Utlandsundervisningens framväxt ......... 145 Bilaga 6 Utlandsundervisningens kostnader ......... 155

Bilaga 7 Förslag till förordning om statsbidrag till under-

visning av utlandssvenska barn och ungdomar 165

SOU 1992: 93

• Sida 7
•  Original

Sammanfattning

Uppdraget (kap. 1)

Vårt uppdrag, som lämnades sommaren 1991, har gällt internatio- naliseringen av ungdomsskolan, inkl. insatser för svenska barn och ungdomar i andra länder. De frågor som rör utbildningens mål och innehåll har dock hört till läroplanskommitténs uppdrag.

Utgångspunkter (kap. 2)

Skolan har en nyckelroll när det gäller att ge alla unga en grund för att leva i en alltmer internationaliserad värld. Utbildningens mål och innehåll måste utvecklas med internationalismen som ett förtecken. Iäroplanskommitténs förslag i september 1992 lägger här en god grund.

Det ökade intresset för skolans internationalisering har sin bakgrund i utvecklingen i Europa. Men skolans internationalise— ringsperspektiv kan aldrig begränsas till det europeiska. Skolan måste försöka klargöra samband och beroenden i ett globalt per- spektiv.

Det finns allt fler beröringspunkter mellan den svenska skolans internationalisering och svenska elevers utlandskontakter å ena si- dan, insatser för utlandssvenska barn och ungdomar å den andra. En fortsatt internationalisering och ökad rörlighet kan ge nya för- utsättningar för lösning av de frågor som vi behandlar.

Det är vanskligt att finansiera reformer, som syftar till ökade möjligheter för svenska ungdomar — inhemska och utlandssvenska - att studera utomlands, genom minskningar av resurserna för skolan och eleverna i Sverige. Våra förslag måste ses i ett vidare perspektiv än enbart utbildningsbudgetens.

Utbyten och andra internationella kontakter (kap. 3) Utgångspunkter

Utbyten och andra internationella Skolkontakter är medel för att förverkliga läroplanemas mål. Detta synsätt återfinns i läroplans- kommitténs förslag. Där markeras också rektors särskilda ansvar för de internationella kontakterna, som ofta är ämnesövergripan- de.

SOU 1992: 93 Sammanfattning

• Sida 8
•  Original

Tendenser och nuläge

Intresset för skolutbyten o.d. har ökat de senaste åren, i första hand inom ramen för det europeiska samarbetet. EG/EU kan komma att utveckla program inom detta område.

Också i den svenska skolan har intresset ökat för internationel- la skolkontakter, både i form av resor och med hjälp av bl.a. data— kommunikation. Praktiskt taget varje skola har i dag någon form av internationell kontakt. Varje år tillbringar dessutom omkring 3 000 svenska ungdomar i gymnasieåldern ett studieår i utlandet. För lärare och skolledare är det i första hand fortbildning som ger möjligheter till enskilda internationella kontakter.

Våra förslag 1 . Skolkontakter

Internationella kontakter måste ses som en del av skolans reguljä- ra verksamhet. Men det finns skäl att uppmuntra kommuner och skolor, som gör utbyten och andra kontakter till mer än allmänna studieresor och som alltså integrerar dem i sitt arbete på att för- verkliga målen enligt läroplaner och kursplaner. Vi föreslår

att 15 milj.kr. anvisas för att stödja projekt som ger goda exem- pel på utnyttjande av utbyten och andra internationella kontakter som en del av undervisningen. Medlen bör disponeras av Statens skolverk. En förutsättning för stöd bör vara att kommunen beta- lar lika mycket av egna medel.

Varje kommun och varje skola skall självklart bära ansvaret för sina internationella kontakter och för den praktiska hanteringen av dem. Men vår enkät har visat att det finns ett behov av centra- la insatser för att underlätta och stödja kommuner och skolor i denna verksamhet. I flera andra länder finns det nationella infor— mations— och serviceenheter med sådana uppgifter. Vi föreslår

att ett centrum för internationell kontaktverksamhet på skol— området upprättas med uppgift i huvudsak att:

a) tillhandahålla en överblick över svenska Skolkontakter med andra länder,

b) ta emot och förmedla önskemål från svenska och utländska skolor om utbytes— och kontaktpartners,

c) informera skolor och kommuner om förutsättningarna för utbyten och andra kontakter med olika länder,

d) ge skolor och kommuner råd och stöd när det gäller ge- nomförandet av utbytes— och andra kontaktprogram samt

e) svara för central administration av nationella utbytespro- gram och av kontaktverksamhet inom områden, där det finns sär— skilda skäl för en nationell samordning.

SOU 1992: 93 Sammanfattning

• Sida 9
•  Original

Ansvarsfördelningen beträffande information om utlandsstudi- er, internationella kontakter m.m. mellan Svenska institutet, Cen- trala studiestödsnämnden (CSN), Verket för högskoleservice (VHS) och Statens skolverk kommer att ses över inom utbildningsdepar- tementet. Frågan om organisationen för det föreslagna centret bör lösas i anslutning till denna översyn.

2. Elevkontakter

Antalet svenska ungdomar på gymnasienivå, som studerar utom- lands, är i dag väsentligt större än antalet utländska elever i Sveri- ge. Samtidigt bygger många internationella program, bl.a. inom EG, på ett direkt utbyte. Förutsättningarna att ta emot utländska elever i gymnasieskolan måste därför förbättras. Vi föreslår

att inordnandet av utbyteslever och andra utländska elever i gymnasieskolans studieorganisation underlättas genom att begrep- pet ”extra elev” återinförs samt

att kommuner som tar emot extra elever inom av statsmakter— na prioriterade utbytesprogram m.m. skall få särskilda medel för dessa elever. ,

Stipendier är en naturlig väg för kommuner att stödja enskilda ungdomars utlandsstudier. En annan väg kan vara att låta ”skol- pengen” följa med en elev utomlands. Det är självklart värdefullt om en kommun stödjer enskilda elever på detta sätt, men vi är in— te beredda att föreslå några föreskrifter. Dock föreslår vi

att det skall ses som en angelägenhet för kommunen att, på samma sätt som den i vissa fall måste betala för sina ungdomars utbildning i annan kommun, bekosta också i vart fall sådan ut- ländsk utbildning som saknar motsvarighet i Sverige.

Den helt övervägande delen av de svenska ungdomar, som stu- derar ett år utomlands på gymnasial nivå, gör detta i engelsksprå- kiga länder utanför Europa. I perspektivet av den europeiska ut- vecklingen är det angeläget att öka de svenska förbindelserna med de icke engelskspråkiga ”stora” EG-länderna. Vi föreslår

att diskussioner tas upp med i första hand Tyskland och Frankrike om utbytesprogram eller andra anordningar som ökar möjligheterna för svenska gymnasister att förlägga ett studieår till dessa länder.

3. Lärar— och skolledarkontakter

Även om internationaliseringssträvandena ges hög prioritet i lä- rarfortbildningen, är det angeläget att förbättra enskilda lärares m.fl. möjligheter till internationella kontakter. De statliga insat- serna i detta syfte bör också koncentreras. Vi föreslår

SOU 1992: 93 Sammanfattning

• Sida 10
•  Original

att sammanlagt 15 milj.kr. (inkl. 3,5 milj.kr. som redan dispo- neras av dels Svenska institutet, dels Statens skolverk) anvisas till stipendier för att främja lärares m.fl. internationella kontakter. Medlen bör disponeras av Svenska institutet. De skall avse stipen- dier för studieresor eller studiebesök samt för att täcka merkost- nader i samband med tjänstgöring i skola utomlands. Medlen skall också kunna användas för att täcka kostnader i samband med del— tagande i internationella konferenser o.d.

Tillgodoräknande av utlandsstudier (kap. 4) Utgångspunkter och nuläge

De flesta internationella överenskommelser om tillgodoräknande gäller fullständiga utbildningar. För oss är huvudfrågan hur ett studieår i annat land skall kunna tillgodoräknas som en del av ut- bildningen i gymnasieskolan. Att så sker är i dag förhållandevis ovanligt — de flesta som läser ett år utomlands förlänger sin totala studietid med detta år. Det finns inte några bestämmelser om till— godoräknande, inte heller någon rätt att efter ett utlandsår åter- vända till den studieväg man lämnat.

Våra förslag

En enkel och tilltalande väg skulle vara att, efter en allmän be— dömning av den utländska utbildningens karaktär och nivå, låta ett utlandsstudieår generellt ersätta ett år i gymnasieskolan. En sådan lösning är också möjlig t.ex. vid värdering av en sökandes meriter för tillträde till högskolestudier. Men den är inte möjlig, om det skall vara fråga om att i bokstavlig mening tillgodoräkna den utländska utbildningen som svensk gymnasieutbildning. Då måste man analysera den utländska utbildningens innehåll i för- hållande till den studieväg i gymnasieskolan som det är fråga om. En sådan prövning måste alltid göras vid den berörda skolan i det enskilda fallet.

Centrala föreskrifter kan alltså aldrig handla om hur utlands- studier skall tillgodoräknas. Däremot är det viktigt att skapa för- utsättningar för att de faktiskt tillgodoräknas så långt det är möj- ligt. Vi föreslår

att en elev i gymnasieskolan skall ha rätt till ett års ledighet för utlandsstudier,

att skolan, när eleven återvänder, skall eftersträva dels att till- godoräkna så mycket som möjligt av de utländska studierna, dels att organisera de fortsatta studierna så att hänsyn tas till de kun- skaper, som eleven skaffat sig utomlands, och så att omfattningen av kompletterande studier begränsas till det nödvändiga,

SOU 1992: 93 Sammanfattning '

• Sida 11
•  Original

att utlandsstudier, för vilka en elev haft ledighet, skall anges i avgångsbetyg från gymnasieskolan samt

att universitet och högskolor vid bedömningen av sökandes förkunskaper skall ta hänsyn till också sådana utlandsstudier på gymnasienivå som inte har formellt tillgodoräknats i gymnasie- skolan.

Studiestöd för utlandsstudier (kap. 5) Nuläge

Studiestöd för utlandsstudier på gymnasienivå utgår i dag gene- rellt till dem som studerar i Norden. I övrigt utgår stöd dels till ungdomar som är bosatta utomlands med sina föräldrar, om minst en av dessa har yrkesmässig anknytning till Sverige, dels till elever i sådan klart yrkesinriktad utbildning som saknar motsva- righet i Sverige.

Frågan om ökade möjligheter till studiestöd på gymnasienivå också utanför Norden har diskuterats de senaste åren, och stats- makterna har uttalat sig positivt i frågan. CSN förde i samband med 1991 års anslagsframställning fram vissa förslag. Dessa har överlämnats till oss.

Våra förslag 1. Svenska gymnasisters utlandsstudier under kortare tid

Vi anser det angeläget att möjligheterna för svenska gymnasister att få studiestöd för ett års utlandsstudier ökas, detta som ett led i strävandena att ge fler svenska ungdomar fördjupade språkkun- skaper och fördjupad kontakt med andra länder och kulturer. Vi har övervägt olika sätt att avgränsa den grupp som skulle komma i fråga, t.ex. till att avse deltagare i av statsmakterna sanktionera- de utbytesprogram, men vi har stannat för en generell ordning. Vi föreslår

att studiebidrag och ett merkostnadstillägg skall utgå till svens- ka ungdomar för högst ett års studier på gymnasial nivå utom- lands. Studiebidraget skall utgå med samma belopp som i Sverige (dvs. 835 kr. i månaden fr.o.m. den 1 januari 1993) och merkost- nadstillägget inledningsvis med 1 150 kr. i månaden.

2. Svenska ungdomars längre utlandsstudier

Vi anser en ökning av möjligheterna till studiestöd motiverad när det gäller internationellt inriktad utbildning. Vi föreslår

SOU 1992: 93 Sammanfattning

• Sida 12
•  Original

att studiebidrag och merkostnadstillägg skall utgå i högst tre år till svenska elever i internationellt inriktad utbildning i annat land, efter prövning av den enskilda utbildningen. Därtill skall stöd även i fortsättningen utgå för dels studier i Norden, dels yr— kesinriktad utbildning som saknar motsvarighet i Sverige.

3. Utlandssvenska ungdomars studier

När det gäller utlandssvenska ungdomar innebar CSN:s förslag ett närmande till reglerna för de familjepolitiska stöden och därmed en viss försämring av möjligheterna till studiestöd. Vi anser detta olyckligt. Studiestödet måste kunna utnyttjas också för att främja internationaliseringssyften, som är utbildningspolitiskt motivera- de. Samtidigt kan vi inte inom ramen för vårt uppdrag ta upp he- la frågan om sambanden mellan studiestöds— och socialförsäk- ringssystemen. Vi föreslår

att bestämmelserna om studiestöd för studier på gymnasial ni- vå till utlandssvenska ungdomar ses över tillsammans med be- stämmelserna om barnbidrag m.m. för utlandssvenska familjer.

Det statliga stödet till inackordering för gymnasieelever är nu- mera inordnat i det generella stödet till skolan i kommunerna. Vi anser att samma modell bör tillämpas för de svenska utlandssko- lorna. Vi föreslår

att för elever i gymnasieundervisning vid svenska utlandsskolor medel motsvarande studiestödets merkostnadstillägg skall anvisas som en del av statsbidraget till skolhuvudmannen samt

att för andra utlandssvenska elever, som är berättigade till stu— diehjälp, merkostnadstillägg skall utgå, om eleven reser mellan skolan och hemmet eller är inackorderad.

Undervisning av utlandssvenska barn och ungdomar (kap. 6)

Nuläge

Svenska utlandsskolor finns i dag på ca 40 orter i alla världsdelar. På sex orter bedrivs reguljär högstadieundervisning och på en ort (Bryssel) reguljär gymnasieundervisning. Det sammanlagda ele- vantalet är ca 1 200. Som följd av en överenskommelse mellan be- rörda regeringar finns också finska och norska elever i de svenska utlandsskoloma.

Till detta kommer korrespondensundervisning i Hermods regi med ca 500 elever och kompletterande svensk undervisning med ca 2 600 elever på ett stort antal orter. Statsbidrag lämnas även till den svenska sektionen av Lycée International i Saint Ger—

SOU 1992: 93 Sammanfattning;

• Sida 13
•  Original

main—en—Laye och till kommuner som tar emot utlandssvenska elever i sin skola.

De samlade statliga bidragen till undervisning av utlandssvens— ka barn och ungdomar uppgår budgetåret 1992/93 till ca 54 milj. kr.

Utgångspunkter

För att det skall vara möjligt att rekrytera svenskar med barn i skolåldern till arbetsuppgifter i andra länder är det viktigt att det i dessa länder finns tillgång till undervisning som motsvarar den svenska skolans. Med en ökad rörlighet hos svenska familjer blir insatser för att bevara förankringen i det egna språket, den egna kulturen och det egna samhället väsentligare. Detta ger utlands- undervisningen en ökad betydelse.

Samtidigt växer internationella utbildningsalternativ fram. In- tresset för internationella skolor har ökat bland utlandssvenska fa— miljer. I detta läge ser vi ”kombinationsmodeller” — svenska sko— lor med internationell inriktning och internationella eller andra utländska skolor med svenska inslag — som intressanta framtids— lösningar.

Utifrån tendenserna i svensk skolpolitik kan två slutsatser dras: För det första är riksdagens beslut att garantera de fristående sko- lorna resurser i princip motsvarande de kommunala skolornas ett starkt skäl för ett motsvarande ökat stöd till utlandsskolorna. För det andra talar samtidigt ett förverkligande av valfrihetens princip även för utlandssvenskarnas del för ett statligt stöd också till and- ra skolor än svenska, något som skulle inverka negativt på möjlig- heterna att upprätthålla svenska utlandsskolor.

Den valfrihet, som vi anser vara den väsentliga i detta sam- manhang, gäller de utlandssvenska barnens och ungdomarnas kontakt med och möjlighet att återvända till Sverige. Vi vill inte bidra till att riskera eller urholka den valfriheten. Därför utgår vi från att statsbidrag även i fortsättningen bara skall utgå för i nå- gon mening svenska — eller vid nordisk samverkan nordiska — ut- bildningsalternativ.

Vi anser det angeläget att organisationen och ansvarsfördel- ningen för utlandsundervisningen anpassas till de senaste årens utveckling i fråga om skolan i Sverige. Det innebär att vi förordar en radikal förenkling av statsbidragssystemet med en ökad frihet för huvudmän och skolor att utnyttja resurserna. Vidare anser vi att statens roll i förhållande till utlandsundervisningen bör utfor- mas efter mönster av dess roll i förhållande till de kommunala och fristående skolorna.

SOU 1992: 93 Sammanfattning

• Sida 14
•  Original

Våra förslag ]. Behörighet

Behörighetsreglerna går i dag ut på att försöka definiera utlands- svenska familjers anknytning till Sverige genom att ange syssel- sättningar som det i någon mening är ett samhällsintresse att svenska medborgare ägnar sig åt utomlands. Det har emellertid blivit allt svårare att utforma hållbara sådana bestämmelser. En- ligt vår bedömning kommer det att bli än svårare med den ut- veckling som kan förutses på i första hand den europeiska arbets- marknaden. En ordning som innebär fler och fler svårbedömda fall och mer eller mindre komplicerade prövningar bör undvikas på rent administrativa grunder.

Vi menar dessutom att principerna för statligt stöd bör utgå från elevens behov och intresse, inte från föräldrarnas skäl för att lämna Sverige och sätt att försörja sig i det land där de bor. Bar- nets ankytning till Sverige bör alltså vara det avgörande.

Vi föreslår

att i underlaget för statsbidrag — i de kategorier som anges ne- dan — skall ingå barn och ungdomar, som är svenska medborgare, är bosatta utanför Sverige och har svenska som normalt umgäng- esspråk med minst en av sina föräldrar (vårdnadshavare).

4. Distansundervisning

Flertalet av dagens korrespondenselever blir i vår modell elever vid respektive utlandsskola. Varje skola får ta ställning till beho- vet av distansundervisning för sina elever och bekosta sådan un- dervisning inom ramen för sitt statsbidrag. De skolor som sam- verkar med andra — och alltså omfattas av beslut av Skolverket om rätt att utfärda betyg — bör ha frihet att välja samarbetspart- ner också i fråga om distansundervisning. För övriga skolor anser vi att samma ordning bör gälla som för den ”rena" distansunder- visningen. Vi föreslår

att behöriga elever i grundskole— och gymnasieålder, som inte går i svensk skola, skall ha rätt att kostnadsfritt få material för och delta i distansundervisning samt

att Statens skolverk skall träffa överenskommelse med en hu- vudman för distansundervisning om att denne skall svara för så- dan undervisning för berörda elever.

För grundskolenivån kommer det — i motsats till vad som gäl- ler för gymnasienivån — inte att finnas någon marknad för di- stansundervisning utöver den som utlandseleverna utgör. I detta läge måste staten ta ett grundläggande ansvar. Vi föreslår

att Skolverkets överenskommelse med en huvudman för di- stansundervisning också skall syfta till att garantera att ett materi- al för högstadieundervisning per distans finns tillgängligt.

SOU 1992: 93 Sammanfattning

• Sida 18
•  Original

5. Kompletterande svensk undervisning

Vi föreslår

att statsbidrag till kompletterande svensk undervisning skall lämnas till huvudman, som inte är utlandsskola, med ett scha- blonbelopp per behörig elev.

Denna undervisning har högre kostnader per elev än den kom- pletterande undervisningen vid utlandsskola. Vi anser en viss för- stärkning av resurserna motiverad och räknar med ett genom- snittsbelopp av 2 400 kr. per elev.

6. Svensk undervisning vid utländsk skola

Modeller liknande den vid Lycée International i Saint Germain— en—Laye bör kunna utvecklas också i andra sammanhang. Vi före- slår

att regeringen, efter prövning av varje särskilt fall, skall kunna besluta om statsbidrag till utländsk skola med svenska elever, som anordnar undervisning i svenska och om Sverige.

7. Skolgång i Sverige

Valfrihet för utlandssvenska familjer bör enligt vår mening inne- fatta också alternativet skolgång i Sverige. Detta bör ta sig uttryck i att kommun, som i sin skola tar emot utlandssvenska elever, får bidrag för dem. Vi föreslår

att kommun eller landsting, som i sin skola tar emot utlands— svenska elever, skall få statsbidrag för dem enligt samma schablo- ner som de som tillämpas för utlandsskolorna.

8. Central organisation

Skolverkets uppgifter i fråga om utlandsskolorna bör vara i prin- cip desamma som i fråga om skolorna i Sverige. Det innebär en tyngdpunkt på tillsyn, uppföljning och utvärdering samt på all- män skolutveckling. Skolverket bör i linje härmed avlastas de ad- ministrativa uppgifterna rörande utlandsundervisningen.

Samtidigt finns det behov av ett centralt organ, som kan fun— gera som länk mellan utlandsskolorna och det svenska skolsam- hället, företräda utlandsundervisningen i olika sammanhang och svara för informations— och serviceuppgifter av skilda slag till bå- de utlandsskolor och allmänhet. Vi har inspirerats av den ord- ning, som införts för folkbildningen, där ett råd som företräder intressenterna i verksamheten har tagit över uppgifter som tidiga- re låg på Skolöverstyrelsen. Vi föreslår

SOU 1992: 93 Sammanfattning

• Sida 19
•  Original

att en planerad ideell förening, preliminärt kallad Föreningen för Utlandsundervisning (FFU), anförtros fördelningen av statsbi— drag och andra administrativa uppgifter samt informations— och serviceuppgifter som rör undervisningen av utlandssvenska barn och ungdomar,

att Statens skolverk skall ha tillsyn över samt svara för uppfölj— ning och utvärdering av utlandsundervisningen,

att utlandsskolorna skall vara skyldiga att lämna det underlag som Skolverket behöver för detta ändamål,

att utlandsskolorna skall omfattas av Skolverkets ansvar för na- tionell skolutveckling samt

att de medel som Skolverket disponerar för fortbildning skall kunna tas i anspråk också för insatser för personal vid utlandssko- Ioma.

Vissa övriga frågor om skolan i Sverige (kap. 7) 1. International Baccalaureate

Vi anser att studierna för International Baccalaureate (IB) bör likställas med ett nationth program i gymnasieskolan. Vi föreslår

att för att anordna studier för IB skall en kommun i fortsätt- ningen bara behöva ha godkännande av den centrala lB—organisa- tionen (IBO) i Geneve.

1. Uppdraget och arbetet

1.1. Utredningsuppdraget

Vårt uppdrag har gällt internationaliseringen av ungdomsskolan. Det har varit begränsat till frågor om olika medel för att förverk- liga skolans internationaliseringsmål och för att stimulera och un— derlätta rörlighet mellan Sverige och andra länder. Frågor om ut— bildningens mål och innehåll har tillhört Läroplanskommitténs uppdrag.

Direktiven redovisas i bilaga 1. De kan sammanfattas under fem huvudrubriker: utbyten, andra kontakter och rörlighet, tillgodoräknande av utlandsstudier, studiestöd för utlandsstudier, svensk utlandsundervisning samt vissa övriga frågor om skolan 1 Sverige. Vi redovisar några allmänna utgångspunkter' 1 kapitel 2. Däref- ter behandlar vi vart och ett av de fem nämnda områdena' 1 kapit- len 3—7.

Iäroplanskommittén har i september 1992 överlämnat sina förslag till läroplaner för grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen. I kommitténs direktiv angavs in- ternationaliseringen som ett område som borde beaktas särskilt. I de frågor rörande utbildningens mål och innehåll, som aktualise— rats under vårt arbete, har vi haft överläggningar med och fram- fört synpunkter till kommittén.

wewpe

1.2. Utredningsarbetets uppläggning och genomförande

På vårt förslag har ett antal företrädare för berörda myndigheter 'och organisationer m.m. förordnats att vara experter åt utred- :ningen genom att ingå i en kontaktgrupp. Denna grupp har sam— manträtt sex gånger under arbetets gång. I allt väsentligt har de överväganden och förslag, som vi nu för fram, härvid vunnit ge— hör.

Följande personer har ingått i kontaktgruppen: förbundsordföranden Nils Arndt, Sveriges Skolledarförbund, avdelningschefen Gert Berntsson, Lärarförbundet, jur.kand. Per Blomqvist, Svenska Arbetsgivareföreningen, byrådirektören Margareta Hallgren, Universitets— och högsko- leämbetet, fr.o.m. 1992—07—01 Verket för högskoleservice,

SOU 1992: 93 Kapitel 1

• Sida 22
•  Original

jur.kand. Gunnar Hultquist, Riksförbundet Hem och Skola, kanslichefen Margareta Höglund, Statens skolverk, enhetschefen Ulla Rylander, Svenska institutet, departementssekreteraren Charlotte Svensson, Civildeparte- mentet,

utredningssekreteraren Kerstin Svensson, Lärarnas Riksför- bund,

utredaren Eva Thulin Skantze, Landstingsförbundet, direktören Gudrun Torstendahl, Svenska Utlandsskolors För- ening (SUF),

sekreteraren Marianne Wedin, Svenska Kommunförbundet, samt

studeranden Marika Östman, Elevorganisationen. Vi har haft överläggningar med SUF:s styrelse, med ledningen för Hermods och med ledningen för Statens skolverk. Vi har där- utöver sammanträffat med företrädare för ett antal organisationer m.fl., som berörts av vårt uppdrag, bl.a. Stiftelsen för Internatio- nellt Ungdomsutbyte, vissa s.k. utbytesorganisationer, Föreningen Norden, ett antal större företag med utlandsanställda, Svenska Missionsrådet samt Europakontoret inom International Baccalau— reate Organisation. Vi har samrått med Utrikesdepartementet och med SIDA.

Delvis i samband med resor för andra uppgifter har vi besökt de svenska skolorna i Berlin, Bryssel, Fuengirola, London, Mad- rid, Palma de Mallorca, Paris och Wien samt den svenska sektio- nen av Lycée International i Saint Germain—en—Laye utanför Pa- ris. Vi har i Bryssel också besökt dels EG-kommissionens sekreta- riat för att informera oss om aktuella och planerade program på skolområdet, dels ledningen för European Schools. I Köpenhamn har vi besökt Nordiska Ministerrådets sekretariat samt Undervis- ningsministeriet och i London Department of Education and Science, British Council samt Central Bureau for Educational Vi- sits and Exchanges.

Vi har medverkat vid ett antal svenska, nordiska och interna- tionella konferenser med anknytning till vårt uppdrag liksom vid studie— och fortbildningsdagar för lärare och annan skolpersonal.

Vi har deltagit i samråd med Centrala studiestödsnämnden (CSN) m.fl. med anledning av nämndens uppdrag att se över ord- ningen för information om utlandsstudier. I juni 1992 har vi av- gett samrådsyttrande till CSN i denna fråga. Detta yttrande har bifogats CSst förslag i frågan i anslagsframställningen för bud- getåret 1993/94. Vi har vidare haft samråd med Riksrevisionsver- ket (RRV) med anledning av verkets uppdrag att se över ordning- en för värdering av utländsk utbildning. I augusti 1992 har vi av- gett yttrande till Kulturdepartementet över RRV:s slutrapport Att värdera utländsk kompetens.

Vi har genomfört tre enkäter, nämligen till ett urval kommu- ner och landsting rörande skolans internationella kontakter (se

SOU 1992: 93 Kapitel 1

• Sida 23
•  Original

avsnitt 3.3.1), till utbytesorganisationerna rörande omfattningen och inriktningen av deras verksamhet (se avsnitt 3.3.2) samt till utlandssvenska familjer med barn i skolåldern rörande deras val av skola och syn på svensk utlandsundervisning i förhållande till andra alternativ (se avsnitt 6.3.1 och bilaga 3). Vi har vidare sam- lat in vissa uppgifter om verksamhet och ekonomi vid utlandssko— lorna direkt från skolorna.

Margareta Brandelius och Carl—Magnus Windén har för vår räkning, utifrån enkäten till kommuner och landsting, ställt sam- man ett antal exempel på internationalisering genom kontakt— och utbytesverksamhet (bilaga 2). Stellan Ranebo vid Nordiska Ministerrådets sekretariat har hjälpt oss att få en överblick över läget i fråga om Skolkontakter via datakommunikation.

SOU 1992: 93 Kapitel 1

• Sida 24
•  Original

• Sida 25
•  Original

3.1. Utgångspunkter

Alla slag av personliga kontakter med andra länder, folk och sam- hällssystem kan vidga den enskildes vyer och därmed bidra till in- ternationell förståelse i någon mening. Men utbyten och andra in- ternationella kontakter inom skolans område har en särskild roll: de är medel för att förverkliga skolans uppgift att förbereda barn och ungdomar för ett mera internationellt samhälle. Den uppgif- ten har, som vi förut nämnt, särskilt markerats i direktiven till Läroplanskommittén. Denna kommittés överväganden har därför varit av stor betydelse för oss, och vi har haft möjlighet att med kommitténs sekretariat diskutera de formuleringar i förslagen till nya läroplaner, som har anknytning till vårt uppdrag.

I förslagen till läroplaner för både grundskolan och gymnasie- skolan (SOU 1992:94) sägs i avsnittet Skolans värdegrund och uppgifter att det är viktigt att utveckla förmågan att förstå och le— va sig in i andras villkor och vårderingsgrunder och att kontakter med skolor och ungdomar i andra länder bidrar till detta. I försla- get till läroplan för gymnasieskolan sägs dessutom, att internatio- nella kontakter, utbildningsutbyte och praktik i andra länder skall främjas. Dessa formuleringar lägger den grund, som vi anser an- gelägen, för att se skolans internationella kontaktverksamhet som en del i förverkligandet av de centrala målen för utbildningen.

Värt att notera är också att, enligt förslaget till läroplan för gymnasieskolan, en strävan i skolan skall vara att eleven får kän- nedom om möjligheter till utbildning, praktik, m.m. i andra län- der. Denna formulering understryker vikten av att information om utbildning och arbete i första hand i Europa utvecklas och görs lättillgänglig för dem som arbetar i skolan.

I avsnittet Rektors ansvar sägs att rektor har ett övergripande ansvar för att verksamheten som helhet inriktas på att nå de na- tionella målen. I anslutning till det markeras rektors särskilda an- svar bl.a. för att ”skolans internationella kontakter utvecklas” (grundskolan) respektive för att ”stimulera till internationella kontakter, samverkan och utbyte i utbildningen” (gymnasiesko— lan). Med tanke på att internationell kontaktverksamhet inte är något som kan hänföras till vissa ämnen, stadier eller personal- grupper utan i princip kan beröra alla i en skola, är det enligt vår mening väsentligt att skolledningen på detta sätt ges ett uttalat ansvar för att initiera och vidareutveckla sådan verksamhet.

Vi vill när det gäller rektors roll i sammanhanget särskilt peka på följande.

SOU 1992: 93 Kapitel 3

• Sida 30
•  Original

Med det sätt att reglera undervisningstiden i ett minsta antal timmar netto per ämne, som beslutats för gymnasieskolan och som föreslås komma att gälla också för grundskolan, blir frågor om hur olika ämnesövergripande projekt skall ”belasta" eller — positivt uttryckt — tillgodoräknas olika ämnen väsentliga. En sam- lad bedömning av varje enskilt projekt, som går över ämnesgrän— ser, kommer att krävas. Det är uppenbart att skolledningen får en viktig roll när det gäller att samla berörda lärare kring lösningar av sådana frågor i samband med studieresor och andra internatio- nella kontakter, som förutsätter att reguljär undervisning faller bort.

Skolöverstyrelsens servicematerial ”Alternativ schemaläggning” (S 91:6) innehåller en modell för hur nettotidssystemet i gymna- sieskolan kan hanteras så att utrymme skapas för t.ex. internatio- nell kontaktverksamhet. Ytterligare stöd för skolorna kan emel- lertid behöva ges från Statens skolverk, i vart fall i form av en motsvarande insats för grundskolans del, när den nya ordningen introduceras också där.

Vi vill inledningsvis även ta upp ett par definitionsfrågor. ”Utbyte" är en term som i detta sammanhang ibland slentrian- mässigt används som liktydig med kontaktverksamhet över huvud taget. Vi försöker för vår del, som också framgår av kapitlets ru- brik, se utbyte som en kontaktform bland andra. Vi eftersträvar således att använda termen bara när det är fråga om utbyte i egentlig mening.

De läroplansformuleringar, som vi nyss redovisat, täcker själv- fallet bara sådan kontaktverksamhet, som äger rum i skolans regi och som år en del av det lokalt planerade arbetet på att förverkli- ga de nationella målen. Sådan kontaktverksamhet berör naturli- gen normalt både lärare och elever samt skolledare och kanske även andra personalgrupper.

Det förekommer också en hel del internationella kontakter i form av att elever, lärare eller andra studerar eller arbetar en tid i ett annat land. Det är då inte alltid — i vart fall inte vad beträffar elever — fråga om verksamhet som anordnas eller stöds av skolan. Vi menar emellertid att utlandskontakter av detta slag anknyter så nära till skolans mål och uppgifter i fråga om internationalise- ring, att vi har funnit det ändamålsenligt att behandla dem till- sammans med sådana kontakter som mera direkt är skolangelä- genheter. Vi använder i det följande termen Skolkontakter för de kontakter som är en del av skolans undervisning, medan vi talar om elevkontakter respektive lärar— och skolledarkontakter, när det är fråga om kontakter individueut eller i grupp, vare sig kon— takterna ordnas eller stöds av skolan eller inte.

SOU 1992: 93 Kapitel 3

• Sida 31
•  Original

3.2. Internationella tendenser

Den strävan efter samförstånd och gemenskap över nationsgrän- ser, som kännetecknar dagens Europa, gör sig gällande också in- om skolans område. Detta kommer bl.a. till uttryck i en utökad kontaktverksamhet mellan skolor i olika länder, i första hand på — med svensk terminologi - högstadie- och gymnasienivå, men ock- så i viss män på lägre nivåer.

Den vanligaste formen av kontakter är att en klass med lärare gör en studieresa om några dagar till en skola i ett annat land, of- ta i utbytets form. Längre vistelser förekommer också, men mera sporadiskt. Kontakterna är i huvudsak kulturellt och/eller socialt inriktade, och intresset för själva undervisningen i värdlandet me- ra begränsat.

Att enskilda elever vistas under längre perioder vid en skola i ett annat land är ovanligt i Europa. Det är i första hand ett möns- ter som har utvecklats i europeiska kontakter med i första hand Nordamerika. Det finns emellertid en strävan också inom Europa att utveckla den formen av kontakter; i flera fall har länder slutit bilaterala avtal om årligt utbyte för ett antal elever.

Också kortare eller längre perioder av lärartjänstgöring i ett annat land förefaller att vara en kontaktform, som ökar, särskilt naturligtvis inom språkundervisningens område. Lärarutbyten och enskilda lärarkontakter kan inte minst vara viktiga som inspira- tionskällor till kontakter som involverar också elever.

Ett ökat intresse från regeringars sida att främja utbytes— och annan kontaktverksamhet inom skolområdet kan konstateras, i första hand inom ramen för det europeiska samarbetet. I flera länder, bl.a. Storbritannien och Danmark, har särskilda nationella enheter skapats, som har till uppgift att stimulera och underlätta internationella skolkontakter. Uppgifter för sådana enheter kan vara att informera om skolor och utbildningar i andra länder och om förutsättningar för utbyte med dem, att förmedla kontakter mellan skolor, att ge handledning i hur en kontaktverksamhet kan byggas upp och utvecklas och att hantera nationella utbytespro- gram o.d.

Norden är traditionellt en sammansvetsad region med ambitio- ner att upprätthålla och förstärka utbyten och andra kontakter mellan länderna. Nordiska Ministerrådet och Föreningen Norden har båda initierat verksamhet på skolområdet i detta syfte. Nord- plus Junior är ett utbytesprogram i Ministerrådets regi för elever och lärare i ungdomsskolan. I Ministerrådets skolprojekt diskute- ras möjligheten att för skolsamarbete utnyttja det nordiska uni— versitetsdatanätet, NORDUNET. Ett intressant motiv för detta är att det är värdefullt för skolungdomar att få kontakt med den tekniska miljö, som de sedan möter vid universitet och högskolor i Norden.

SOU 1992: 93 Kapitel 3

• Sida 32
•  Original

Europarådet driver olika projekt för att få till stånd en ökad kontaktverksamhet på skolområdet. Rådet söker med hjälp bl.a. av konferenser sprida idéer mellan länderna om hur kontaktverk- samhet kan byggas upp och utvecklas och har för ändamålet nyli— gen också tagit fram en handbok till hjälp i detta sammanhang.

I EG:s arbete har utbyten och andra kontakter hittills inte spe- lat någon nämnvärd roll inom skolområdet i stort. Gemenskapens insatser för att främja rörlighet mellan medlemsländerna har för utbildningsområdets del, bortsett från språkutbildningsprogram— met LINGUA, varit begränsade till yrkesutbildningen och den högre utbildningen; på det senare området deltar ju Sverige redan i bl.a. ERASMUS—programmet (European Action Scheme for the Mobility of University Students). Överenskommelsen i Maastricht i december 1991 innebär emellertid att möjligheter öppnats för rörlighetsfrämjande åtgärder också för den allmänna skolans del, dvs. i Sverige grundskolan och de studieförberedande program- men i gymnasieskolan.

För svensk del gäller, oberoende av hur frågan om ett svenskt medlemskap i EG/EU utvecklas, att Sverige som följd av EES—av- talet blir delaktigt i samtliga EG:s samarbetsprogram på utbild- ningsområdet den 1 januari 1995. Fram till dess kommer man in- om EG att diskutera och lägga fast en ny struktur för program- men på utbildningsområdet. Det går alltså inte i dag att säga ex- akt vilka program på skolans område som kommer att finnas. Man kan emellertid utgå från att den utbytesverksamhet, som re- dan pågår inom yrkesutbildningsområdet, kommer att fortsätta i någon form och att dessutom insatser för skolan i stort kan bli aktuella även utanför språkutbildningens område.

Både Europarådet och EG har också intresserat sig för frågan om datakommunikation för internationella utbyten mellan skolor. Initiativ har tagits till att ställa samman erfarenheter och för att skapa en plattform för gemensam utveckling. Efter en EG—konfe- rens våren 1992 har ett arbete påbörjats i syfte att utveckla ett ge— mensamt system för kommunikation mellan utbildningar i första hand i EG-länderna.

En skolledarorganisation för internationellt utbyte, ICP (The International Confederation of Principals), bildades 1990 för att främja utbytet mellan skolledare inom gymnasial utbildning. Ock- så European Secondary Heads Association (ESHA) och European Association of Teachers (EAT) är engagerade i skolutbytespro- jekt.

SOU 1992: 93 Kapitel 3

• Sida 33
•  Original

3.3. Läget i Sverige 3.3.1 Skolkontakter

Kontakter mellan svenska skolor och skolor i andra länder har funnits sedan lång tid tillbaka, men det var först genom den s.k. vänortsrörelsen efter andra världskriget som utvecklingen tog fart, i första hand då på nordisk bas. Särskilt ökade antalet kontakter under 1960— och 1970—talen.

Reformeringen av skolan medförde bl.a. att de internationella inslagen i läroplanerna kom att utökas, vilket ökade intresset för förhållandena i andra länder, men också viljan att etablera kon- takter och utbyten. Ett alltmer internationellt massmediautbud bi- drog till att stimulera intresset för andra kulturer och folk. Ut- vecklingsländemas belägenhet kom också att mer påtagligt prägla det allmänna medvetandet, vilket ledde till kontakter med nya ka— tegorier av skolor på nya villkor.

Vi beslöt i inledningen av vårt arbete att försöka få en över- blick över omfattningen och inriktningen av skolornas kontakt— verksamhet i dag som grund för våra överväganden på detta om- råde. Vi gjorde därför en enkät till ett urval kommuner och landsting om förekomsten av internationella kontakter inom sko— lan läsåret 1990/91. Kommunerna delades in i tre kategorier: stor- städer med förorter, större och medelstora städer samt bruksor- ter/normalkommuner med glesbygd. Omkring 20 procent av kommunerna valdes slumpvis inom respektive kategori. Till detta kom fyra landsting. Svarsfrekvensen blev hög; hela 95 procent be- svarade enkäten.

Den bild enkätsvaren ger är att praktiskt taget varje skola har någon form av kontakt med skola i annat land. Kontakten sker oftast i grupp — en lärare leder en grupp elever — och besöken va— rar från 2—4 dagar upp till 3 veckor. Längre gruppvisa vistelser förekommer sällan.

Etableringen av internationella kontakter följer inte några giv- na mönster. Det är vanligt att personliga kontakter i någon form fördjupas och utvecklas. Allmänt sett är skolorna måna om att ut- nyttja internationella inslag som finns i skolan eller naturligt ut- vecklas utifrån verksamhet, som bedrivs där: hemspråkslärare och utländska gäster liksom teater—, kör— och orkesterverksamhet ger internationella anknytningar, och man söker sedan utveckla detta i undervisningen eller som grund för ett internationellt utbyte.

Omkring fem procent av eleverna i de undersökta kommuner- na deltog i någon form av internationell kontaktverksamhet. Svenska besök leder ofta, men långt ifrån alltid, till återbesök. Det finns inga tydliga skillnader mellan olika kommunkategorier vad gäller omfattningen av de internationella kontakterna, men medelstora kommuner och glesbygd synes ha något fler kontakter än storstäder med förorter. Materialet visar också att landstingen

SOU 1992: 93 Kapitel 3

• Sida 34
•  Original

har en mer omfattande kontaktverksamhet än kommunerna i storstads/förortskategorin.

Avståndet spelar givetvis en stor roll för kontakter i form av resor. De svenska skolorna vänder sig främst till skolor i sina nor- diska grannländer — Danmark, Norge och Finland i nämnd ord- ning. Kontakterna med Baltikum, och där främst Estland, utveck- lades kraftigt under 1990/91. Detta är det andra stora målområdet för resorna. I tredje hand inriktas kontakterna mot Storbritanni— en, Tyskland och Frankrike och i viss mån Spanien — i huvudsak beroende på ett intresse för att utveckla språkfärdigheten. Intres- set för de forna öststaterna är också omfattande. Kontakter med utvecklingsländerna i form av resor är sporadiska och förekom- mer främst i grundskolan.

Till grund för kontakterna med de nordiska länderna ligger vänortsverksamheten, som under senare år har vuxit i omfattning. Danmark anges ofta som ett land dit man reser för att inhämta pedagogisk inspiration. Intresset för Baltikum och Östeuropa i övrigt baseras på en önskan att studera pågående samhällsföränd- ringar, som ofta kombineras med en vilja att stödja förändringsar- betet. Det sker genom gåvopaket med material eller läromedel, hjälp med utbildningsplaner, m.m. Samma inriktning av verksam- heten återfinns i kontakterna med utvecklingsländer.

Andra skäl som åberopas när det gäller val av kontaktland är intresset för miljöfrågor, något som ofta återkommer i fråga om kontakterna med östersjöländerna och öststaterna. Fredsfrågor och frågor kring etniska motsättningar lockar också till kontakter.

Särskilt landstingsskolorna har ambitionen att utveckla kontak- terna så att ett utbildningsutbyte kommer till stånd. Ledig utbild- ningskapacitet i Sverige utnyttjas till utbildning av sjukvårdsperso- nal från andra länder.

Intresset för kontakter med EG—länderna står högt på önske- listan, och stora ansträngningar görs för att utveckla sådana. Det tycks därvidlag finnas ett större intresse för att eleverna skall be- redas möjlighet att följa undervisningen under en tid.

Allt fler skolor ser en möjlighet i att ha kontakt med andra länder utan att nödvändigtvis företa en resa. I cirka 20 procent av kommunerna är skolor engagerade i datakommunikation med skolor i andra länder, och fler har för avsikt att starta sådan verk- samhet. Kommunerna arbetar med olika system. Det engelska sy- stemet Campus 2000 är det vanligaste, följt av det franska Mini- tel. Det tycks främst vara gymnasieskolor som satsar på datakom- munikation. Det finns vidare en tendens i materialet att storstä- der/förorter och större och medelstora städer oftare satsar på det- ta slag av kommunikation än vad glesbygdskommuner gör. Hu- vudskälet till att kommuner inte satsar mer på datorbaserad kon- taktverksamhet anges vara kostnaderna.

SOU 1992: 93 Kapitel 3

• Sida 35
•  Original

Finansieringen av de internationella kontakterna följer inga enhetliga linjer. Huvudkällorna är naturligen tre: kommun, stat och deltagarna själva. Därtill kommer stipendier, sponsormedel, fondmedel, föreningsstöd, etc.

Materialet ger vid handen, att de sammantagna kommunala medlen är de mest betydelsefulla i finansieringen. De svarar för uppskattningsvis hälften av den totala finansieringen. I andra hand kommer olika privata medel, främst då den satsning som deltagarna själva gör. I tredje hand kommer statliga medel, där medel för fortbildning utgör den stora delen.

Finansieringen av de internationella kontakterna sker med stor uppfinningsrikedom. En stor del hade aldrig kunnat genomföras utan en enveten jakt efter medel och utan satsningar från elever och lärare själva.

Det tillhör inte normal budgethantering i kommuner och sko- lor att ha särskilda konton för internationell verksamhet. Det är inte heller särskilt ofta som detta område tas upp i kommunala skolplaner, arbetsplaner och utvecklingsplaner.

3.3.2. Elevkontakter

Omkring 3 000 enskilda elever reser varje år på eget initiativ till andra länder för studier, oftast på ett år. Till Sverige kommer samtidigt endast drygt 400 utbyteselever för att studera i gymna- sieskolan. Det råder således en kraftig obalans i flödet.

Vi har tillfrågat det tiotal organisationer, som sysslar med för- medling och organisation av utlandsvistelser av detta slag, om omfattningen och inriktningen m.m. av deras verksamhet läsåret 1990/91. Det framkom då, att USA var mottagarland för 70 pro- cent av de svenska eleverna, Kanada och Australien/Nya Zeeland för knappt 15 procent, medan resterande 15 procent fördelade sig på ett antal länder, inom och utom Europa. I de dominerande EG—länderna Frankrike, Storbritannien och Tyskland återfanns totalt endast ett hundratal elever.

Bara en av utbytesorganisationerna förmedlar utbyten med en större spridning över världen, medan de andra koncentrerar sig på de nämnda, traditionellt ”tunga” mottagarländerna. Flera or- ganisationer uppger att de har ambitionen att bredda verksamhe- ten framför allt till Europa, men att de har stött på problem med att finna värdfamiljer och också — av kostnadsskäl - att få tillgång till utbildningsplatser. Det är i vart fall uppenbart att efterfrågan på platser i Europa f.n. är större än vad organisationerna förmår tillgodose.

Syftet med studierna i annat land är enligt organisationerna primärt önskan att lära känna förhållandena i landet, dess kultur och människor. I andra hand anges skälet vara ambitioner att för- bättra språkkunskaperna, att få livserfarenhet och att utveckla sig

SOU 1992: 93 Kapitel 3

• Sida 36
•  Original

själv. När det gäller innehållet i studierna finns ett stort intresse för ämnen som inte har motsvarighet i den svenska timplanen, exempelvis ämnena ”debate” och ”speech”, som återfinns i High School i USA.

Utbytesorganisationerna planlägger studierna tillsammans med eleven och fungerar som mellanhand mellan eleven och skolan. Organisationens kontaktperson samråder med skolan om elevens inplacering och har sedan under utbytesåret regelbundna träffar med både eleven, skolan och värdfamiljen.

I huvudsak är utbyteseleverna nöjda med sina studier och med utlandsvistelsen i stort. Det är få som avbryter studierna, men det kan vara värt att notera orsakerna. Det visar sig t.ex. att av- brottsfrekvensen är dubbelt så hög hos utländska elever i Sverige som hos svenska elever i andra länder. Vi har inte kunnat närma- re analysera detta, men organisationerna uppger att de har påtag- liga svårigheter att få fram värdfamiljer i Sverige. Det förefaller att saknas en beredvillighet att ta emot gästelever, trots Sveriges generellt sett höga bostadsstandard och stora bostadsyta per inne- vånare.

Orsakerna till svenska elevers avbrott har rangordnats av orga- nisationerna. Problem med värdfamiljen är den klart vanligaste orsaken, följd av problem med studierna. De strikta ordningsreg- lerna i utländska skolor är något som ofta förvånar svenska ele— ver, och i enstaka fall har brott mot reglerna lett till att svenska elever avstängts från vidare undervisning.

3.3.3. Lärar— och skolledarkontakter

Det är mycket ovanligt att svenska lärare arbetar som gästlärare i andra länder. Gästlärare från andra länder i framför allt språkun- dervisningen i Sverige är något vanligare.

Studieresor i grupp för lärare förekommer inom ramen för fortbildningen, och dessa resor brukar omfatta från tre dagar upp till en vecka. Detsamma gäller för enskilda resor finansierade med bl.a. de resestipendier, för vilka Svenska institutet sedan ett par år disponerar 1,5 milj.kr. per budgetår. Syftet med stipendierna är att ge svenska lärare möjlighet att etablera kontakt med lärare i andra länder för att få erfarenheter av utländska skolor i olika av- seenden. Utlandsbesöken skall främja skolans internationalisering.

Skolledarna tar ofta del i utbytesverksamhet och andra studie- resor. De har dessutom egna fortbildningsresor.

Andelen lärare som under läsåret deltar i någon form av inter— nationell kontaktverksamhet uppgår i vårt material till i genom— snitt fem procent. Andelen skolledare är fem gånger så stor.

För lärare och skolledare är studieresan ofta ett led i fortbild- ning. Särskilt spräkresor till Storbritannien, Tyskland och Frank- rike är vanliga, men också deltagande i fördjupande kurser och

SOU 1992: !93 Kapitel 3

• Sida 37
•  Original

konferenser i andra ämnen eller kring ämnesövergripande teman. Alla slag av lärare kan få utlandsvistelser av dessa slag finansiera- de med medel som Statens skolverk disponerar för stipendier för individuellt motiverad fortbildning. Ca 2 milj.kr. går årligen till stipendier för utlandsvistelser.

Lärare och skolledare reser även för att etablera och utveckla kontakter för sin skolas räkning. Det kan vara i anslutning till ett påbörjat projekt vid hemskolan eller som ett led i en planerad ut- bytesverksamhet.

Här skall även nämnas den särskilda uppgift, som fortbild- ningsavdelningen vid Uppsala Universitet har, att svara för viss internationell lärarfortbildning och samtidigt verka för att inter- nationella medel för svensk lärarfortbildning kan tas till vara. Av- delningen kan genom sitt omfattande kontaktnät ”skräddarsy” kurser i olika länder för kommuner eller skolor som har speciella önskemål för sina lärare, t.ex. i fråga om arbetsliv och samhälle eller miljöfrågor.

Vidare samordnar fortbildningsavdelningen bl.a. den svenska verksamheten inom Europarådets stipendieprogram, Teachers Bursaries Scheme. I propositionen (1991/92:75) om lärarutbild- ning förordades en utökning av detta program med tanke på Eu- roparådets många nya medlemsländer i Europa.

3.4. Överväganden och förslag 3.4.1 Skolkontakter

A. Kontakter som en del av undervisningen

Vårt förslag: Skolornas utnyttjande av utbyten och andra inter- nationella kontakter som en del av undervisningen stimuleras genom särskilda medel, som fördelas på projekt av Statens skol- verk.

Skälen för vårt förslag: Utifrån formuleringarna i förslagen till nya läroplaner (se avsnitt 3.1) måste internationella kontakter ses som en del av skolans reguljära verksamhet. Vår enkät till kommuner och landsting liksom den bild av läge och tendenser, som vi i övrigt har fått under vårt arbete, visar också att sådana kontakter har utvecklats i betydande omfattning med hjälp av till- gängliga resurser. Vi ser det mot den bakgrunden inte som moti- verat att föreslå något ekonomiskt stöd till internationella kontak- ter i allmänhet.

Däremot menar vi att det finns skäl för regering och riksdag att understödja den syn på de internationella kontakterna, som återfinns i läroplansförslagen. Kommuner och skolor, som gör si- na utbyten och andra kontakter till något mer än ”allmänkultu-

SOU 1992: 93 Kapitel 3

• Sida 38
•  Original

rella” studieresor och integrerar dem i sitt arbete på att förverkli- ga målen enligt läroplaner och kursplaner, bör således uppmunt- ras, och de goda exemplen i detta avseende bör lyftas fram. En ansats till detta görs i bilaga 2 i detta betänkande, som innehåller exempel på internationalisering genom kontaktverksamhet, häm- tade från vår kommunenkät.

1980—talets satsningar av ”öronmärkta” Stimulansbidrag på än- damål, som bedömdes som särskilt angelägna från nationell syn- punkt, var enligt vår bedömning i huvudsak lyckosamma. De gav effekter också långsiktigt, även efter det att de särskilda medlen avvecklats. Vi menar att den kraftigt schabloniserade resurstilldel- ning, som är 1990—talets kännetecken, inte får utesluta insatser av detta slag inom områden som regering och riksdag anser väsentli- ga. Vi föreslår därför att ett belopp om 15 milj.kr. ställs till Sta- tens skolverks förfogande för stöd till projekt med den angivna inriktningen. Det bör ankomma på Skolverket att utforma enklast möjliga rutiner för hantering av medlen. I linje med vad som sägs i våra direktiv bör en förutsättning för stöd vara att respektive kommun är beredd att bekosta minst lika mycket inom ramen för den reguljära skolbudgeten.

B. Insatser till stöd för skolor och kommuner

Vårt förslag: Ett centrum för internationell utbytes— och annan kontaktverksamhet på skolområdet upprättas med uppgift i hu- vudsak att:

a) tillhandahålla en överblick över svenska skolkontakter med olika länder,

b) ta emot och förmedla önskemål från svenska och utländs- ka skolor om utbytes— och kontaktpartners,

c) informera skolor och kommuner om förutsättningarna för utbyten och andra kontakter med olika länder,

d) ge skolor och kommuner råd och stöd när det gäller ge- nomförandet av utbytes- och andra internationella kon— taktprogram samt

e) svara för central administration av nationella utbytespro- gram och av kontaktverksamhet inom områden, där det finns särskilda skäl för en nationell samordning. Organisationen för detta centrum tas upp i ett förestående utredningsarbete rörande rollfördelningen mellan Svenska insti- tutet och ämbetsverken inom utbildningsdepartementets områ— de.

Skälen för vårt förslag: Svaren på vår enkät till kommuner och landsting ger klart besked om behovet av ett nationellt infor- mations— och servicecentrum för att underlätta skolans kontakt- verksamhet. Som vi nämnt finns det i flera andra länder nationel—

SOU 1992: 931 Kapitel 3

• Sida 39
•  Original

la organ av detta slag. Vi vill särskilt peka på den brittiska Cen- tral Bureau for Educational Visits and Exchanges, som varit en inspirationskälla för vårt förslag i denna del.

Självklart skall varje kommun och varje skola bära ansvaret för sina internationella kontakter och för den praktiska hanteringen av dem. Men det är samtidigt uppenbart rationellt att någonstans samla kunskap om och överblick över de utbyten och andra inter- nationella kontakter, som finns, och om förutsättningarna i olika avseenden för att starta och utveckla sådan verksamhet. Det är helt enkelt opraktiskt att varje kommun och varje skola, som vill bygga upp en kontaktverksamhet, skall vara hänvisad till att skaf- fa sig all information och allt beslutsunderlag, som behövs, genom egna ”forskningsinsatser” eller ”upptäcktsresor”. Det finns också ett behov av råd och stöd till skolor och kommuner när det gäller de många praktiska problem som möter i samband med motta— gandet av utländska elever och lärare i den svenska skolan och det svenska samhället. Ett centrum av detta slag är enligt vår me- ning ett enkelt men väl motiverat sätt för staten att stödja de in- ternationella kontakterna i skolan.

När det gäller vart detta centrum skall knytas organisatoriskt och hur det närmare skall utformas har vi inte kunnat utarbeta ett konkret förslag. Bakgrunden till detta är följande.

Våren 1991 uppdrog regeringen åt Centrala studiestödsnämn- den (CSN) att i samråd med Universitets— och högskoleämbetet (UHÄ), Svenska institutet och oss lägga fram förslag om ordning— en för den samlade informationen om utlandsstudier. Bakgrunden var den kraftigt ökade efterfrågan på sådan information och den oklara ansvarsfördelningen mellan myndigheter m.fl. engagerade på detta område. CSN har redovisat uppdraget i sin anslagsfram— ställning för budgetåret 1993/94.

Enighet har rätt mellan samrådsparterna om att CSN bör få ansvaret för att samordna den individinriktade informationen om utlandsstudier, innefattande uppgiften att se till att sådan infor- mation med hjälp av ADB görs tillgänglig för vidareinformatörer i främst skolan och högskolan. Samtidigt har emellertid arbetet med detta uppdrag visat på behovet av att klargöra ansvarsfördel- ningen när det gäller utlandsstudier och internationella kontakter i ett antal avseenden, som ligger utanför uppdraget till CSN. Hit hör i första hand rollfördelningen mellan Svenska institutet och det nyinrättade Verket för högskoleservice (VHS) i fråga om bl.a. kontakt— och utbytesverksamhet på högskoleområdet.

Vi har för vår del kunnat konstatera att samma problem och oklarheter riskerar att komma upp vid en utökning av de interna- tionella kontakterna och samarbetet inom skolans område. När det gäller det centrum, som vi föreslår, finns det således enligt vår mening skäl som talar både för Svenska institutet och för Statens skolverk som huvudman för verksamheten.

SOU 1992: 93 Kapitel 3

• Sida 40
•  Original

För Svenska institutet talar dess traditionella inriktning på just internationell kontakt— och utbytesverksamhet. Det finns också en ambition hos Skolverket att verket skall koncentrera sig på sina huvuduppgifter — nationell skolutveckling, uppföljning och utvär— dering. En servicefunktion gentemot skolor och kommuner kan vara svår att förena med en sådan tyngdpunkt i verksamheten. Samtidigt måste den nationella skolutvecklingen i hög grad drivas med den ökade internationaliseringen som förtecken. Det kan då vara rimligt att det ansvariga verket har också vissa operativa uppgifter som gäller internationella skolkontakter. Exempelvis vore det naturligt att Skolverket inom sitt område — på samma sätt som UI—LÄ, numera VHS, inom sitt — har det centrala ansvaret för de utbytesprogram som blir aktuella bl.a. inom EG- samarbe- tet (jfr avsnitt 3.2).

Vi menar mot denna bakgrund — och har framfört det i vårt samrådsyttrande till CSN — att det finns skäl för en mera hel- täckande översyn av rollfördelningen mellan Svenska Institutet och de tre verken inom utbildningsdepartementets område: CSN, Skolverket och VHS. Vi anser det praktiskt att frågan om organi- sationen av skolans internationella kontaktcentrum löses i anslut— ning till denna översyn. Här bör också sambandet med den 1990 inrättade Stiftelsen för Internationellt Ungdomsutbyte beaktas, bl.a. när det gäller uppbyggnaden av informationssystem rörande utbyte.

Det är i detta läge svårt att göra en konkret beräkning av re- sursbehovet för det föreslagna centret. Vi räknar preliminärt med medel för tre tjänster och vissa kringkostnader, bl.a. för att lägga upp en ADB—baserad databas, sammanlagt ca 2 milj.kr. Det skriftliga material till stöd för kommuner och skolor, som vi för- utsätter kommer att produceras, bör i princip kunna finansieras genom intäkter från försäljning.

Vi vill i detta sammanhang också ta upp frågan om stöd till skolor och kommuner när det gäller internationell datorkommu- nikation. Det är viktigt att de svenskä skolorna får del av de möj— ligheter som öppnas på detta område. Vi förutsätter att Statens skolverk — inom ramen för Regeringens uppdrag till verket 1992— 08—20 rörande datapolitiken inom skolområdet — följer det ut- vecklingsarbete, som pågår på det nordiska och det västeuropeis- ka planet, och tar initiativ till de insatser från svensk sida som be- hövs. På en punkt anser vi att konkreta insatser är angelägna nu, nämligen följande.

Kostnaderna för att få tillgång till offentliga datanät har i Sve— rige varit ett av de problem som mött skolor, som varit intressera- de av datakommunikation. Detta kan vara en av orsakerna till att datakommunikationerna med andra länder endast har hälften så stor omfattning i den svenska skolan som i den danska. Genom ”mängdrabattavtal” skulle emellertid kostnaderna kunna ned— bringas. Skolöverstyrelsen stod vid sin nedläggning i begrepp att

SOU 1992: 93 Kapitel 3

• Sida 41
•  Original

inleda ett samarbete med Televerket i dessa frågor. Skolverket har dock inte sett detta som någon uppgift för sin del, och ut- vecklingen har därför inte förts framåt under det senaste året.

Det är enligt vår mening angeläget att genom centrala insatser försöka förbättra skolornas förutsättningar för att engagera sig i internationella kontakter via dator. Efter diskussioner med oss har Svenska Kommunförbundet förklarat sig berett att centralt företräda skolorna i detta sammanhang. Vi ser detta med tillfreds- ställelse och har inte anledning att nu föreslå några åtgärder från statens sida.

3.4.2. Elevkontakter

Vårt förslag: Förutsättningarna för att ta emot utländska elever i gymnasieskolan förbättras genom dels en ordning med ”extra” elever, dels möjligheter till särskilda statsbidrag för kommuner, som tar emot sådana elever.

Diskussioner tas upp med i första hand Tyskland och Frank- rike med sikte på överenskommelser om utbytesprogram eller eljest ökade möjligheter för svenska ungdomar att studera i re— spektive land.

Kommunerna uppmanas att för sina ungdomar ge bidrag, motsvarande interkommunal ersättning för svensk gymnasieut- bildning, till i vart fall sådan utländsk utbildning på gymnasieni- vå, som saknar motsvarighet i Sverige.

Skälen för vårt förslag: Som framgått av avsnitt 3.3.2 är i dag elevströmmen på gymnasial nivå betydligt större från Sverige till andra länder än omvänt. Vidare är dominansen för engelskspråki- ga länder utanför Europa påtaglig när det gäller svenska ungdo- mars val av studieland. Vi anser det angeläget att försöka minska båda dessa obalanser.

En förutsättning för att svenska ungdomar skall få studera i andra länder är att den svenska skolan också tar emot ungdomar från dessa länder. Exempelvis bygger EG:s utbytesprogram på ut- bildningsområdet i princip på en sådan reciprocitet i kontakterna. Detta gör det enligt vår mening nödvändigt att möjligheterna att ta emot utbyteselever i gymnasieskolan förbättras. Styrelsen för en gymnasieskola bestämmer i dag vilka elever som skall tas in i undervisningsorganisationen. Utbyteselever nämns inte särskilt i bestämmelserna, och skolorna är hänvisade till att täcka kostna— derna för sådana elever på ”marginalen” av sin reguljära budget. I ett läge när kommunens ansvar för sina egna umgdomar markeras starkt i lagstiftningen och den nyss nämnda marginalen är liten eller obefintlig, behövs enligt vår mening särskilda åtgärder från statens sida för att de nationella intressena beträffande utbytes- verksamhet skall ' kunna tillgodoses.

SOU 1992: 93 Kapitel 3

• Sida 42
•  Original

Tidigare fanns begreppet ”extra elev” i gymnasieskolan, men det har försvunnit ur regelverket i samband med de senaste årens reformer. Vi anser att det bör införas igen. På så sätt ”legitime- ras” förekomsten av bl.a. utbytes— och gåstelever från andra län- der.

Att de utländska eleverna ges en självständig plats i det studie— organisatoriska systemet bör rimligen stimulera skolorna att an- passa studierna för dessa elever till de enskildas behov. Framför allt bör emellertid ett ekonomiskt stöd vara av betydelse. Själv- klart skall inte särskild ersättning för utländska elever utgå till en kommun, när det är fråga om en utbytesverksamhet, där kommu- nen ”skickar ut” lika många eller flera elever till skolor i andra länder. Men där det inte är fråga om ett sådant direkt utbyte, bör enligt vår mening staten kunna stimulera kommunernas engage- mang genom ett särskilt bidrag.

Vi vill peka på att det de senaste åren har funnits möjligheter för kommuner, som tagit emot elever från annat nordiskt land, att i motsvarande situation få särskild ersättning för det. Från vå— ra utgångspunkter bör ett särskilt stöd till kommuner för utländs- ka elever komma i fråga dels vid bilaterala eller multilaterala ut- bytes— eller samarbetsprogram, som beslutats eller sanktionerats av statsmakterna, dels när regering och riksdag i övrigt bedömer det som särskilt angeläget för Sverige att ta emot elever från ett visst land, t.ex. som ett stöd till det landet. Med klara riktlinjer från statsmakterna bör Statens skolverk kunna fördela medlen utan någon tyngande administration.

I avvaktan på prioriteringar från statsmakternas sida är det gi- vetvis svårt att bedöma medelsbehovet. Vi räknar preliminärt med en ram om 5 milj.kr. Under förutsättning att ersättningen till kommunen skall motsvara den genomsnittliga kostnaden för en gymnasieelev skulle detta belopp kunna täcka kostnaderna för omkring 100 utländska elever.

Som vi nämnt ovan är det inte sällan svårt att hitta värdfamil- jer för utländska elever i Sverige. Vi hoppas att ett ökat engage- mang från skolor och kommuner skall kunna förbättra situatio- nen på den punkten och är inte beredda att nu föreslå några sär- skilda åtgärder. Frågan bör emellertid följas med uppmärksamhet.

Vi går så över till frågan om länder för svenska elevers ut- landsstudier.

Vi har ingen anledning att förringa värdet av ett års studier i t.ex. USA eller Australien för svenska ungdomar. Som vi åter- kommer till i kapitel 5 anser vi det angeläget att generellt stödja ungdomar i gymnasieåldern, som är beredda att förlägga ett stu- dieår utomlands, oberoende av vilket land det är fråga om.

Men vi måste samtidigt konstatera att det i perspektivet av den västeuropeiska integrationen och Sveriges förhållande till den är utomordentligt angeläget att öka antalet svenskar med goda kun- skaper i de dominerande europeiska språken utöver engelska och

SOU 1992: 93, Kapitel 3

• Sida 43
•  Original

med goda insikter i kultur- och samhällsförhållanden i de ”stora” EG—länderna, i första hand Tyskland och Frankrike. De tyska re- spektive franska skolorna i Stockholm spelar i sig en viktig roll när det gäller att ge svenska ungdomar möjligheter till sådana kunskaper och insikter inom ramen för en reguljär gymnasieut— bildning. Men flera svenskar bör få möjligheter till studieperioder i de berörda länderna.

Vid våra diskussioner med företrädare för utbytesorganisatio- nerna har vi kunnat konstatera att bristen på studieplatser för gymnasieungdomar, som önskar studera ett år i de "stora” språk— länderna i Europa, är påtaglig. Detta innebär inte bara att ett an- tal ungdomars ambitioner att bredda och fördjupa sin omvärlds- kontakt inte kan tillgodoses. Det är också, som vi ser det, en klar nackdel för det svenska samhället som helhet. Vi tror inte att en förändring på den här punkten kan åstadkommas utan insatser på politisk nivå.

Mot denna bakgrund anser vi att det i utbildningsdepartemen- tets regi bör upptas diskussioner med berörda organ i första hand i Tyskland och Frankrike om utbytesprogram på gymnasienivå. Om det inte skulle finnas förutsättningar för direkta utbyten, bör man i vart fall eftersträva överenskommelser, som ger reella för- utsättningar för ett antal svenska gymnasister att förlägga ett stu- dieår till respektive land. En förebild finns här i en överenskom— melse mellan Sverige och Frankrike om ”Education européenne”. Inom dess ram får sedan några år ett antal svenska gymnasister (f.n. drygt 40) möjlighet att tillbringa ett studieår vid franskt lyce— um. - De kostnader för staten, som kan uppkomma i detta sam— manhang, torde i första hand avse studiestöd. Till den frågan åter- kommer vi i kapitel 5 (avsnitt 5.3.2).

Vi går så över till frågor om kommunala insatser till stöd för enskilda elevers utlandsstudier.

Elevstipendier för individuella utlandsstudier saknas idag prak— tiskt taget helt i kommunerna. Enligt vår bedömning skulle det emellertid vara en ändamålsenlig väg att stimulera fler elever till — kortare eller längre - studier i andra länder, t.ex. på vänortsbas.

Det kan också hävdas att kommunerna skulle stödja utlands- studier för sina ungdomar genom att låta ”skolpengen” följa ele- ven också utomlands. Vi anser det självfallet vara värdefullt, om en kommun stödjer enskildas utlandsstudier också på detta sätt, t.ex. när studierna är förenade med undervisningsavgifter. Men vi är inte beredda att förorda några föreskrifter om sådant stöd. I ett avseende anser vi dock att statsmakterna bör ge uttryck för en förväntan på kommunerna, nämligen följande.

I Sverige är det i dag regel att en kommun ”köper” sådan ut— bildning för sina ungdomar, som den inte kan anordna själv, av andra kommuner. I linje med detta ligger enligt vår mening att en kommun bör betala också för i vart fall sådana utbildningar i andra länder, som saknar motsvarighet i Sverige. Som vi återkom-

SOU 1992: 93 Kapitel 3

• Sida 44
•  Original

mer till i kapitel 5 (avsnitt 5.3.3) utgår i dag studiehjälp för såda— na utbildningar, i första hand yrkesutbildningar av speciellt slag. Vi ser det som naturligt att också kostnader för undervisningen täcks med svenska medel i de fall då den utländska skolan genom elevavgifter eller eljest gör anspråk på ekonomisk ersättning för att ta emot en svensk elev. Detta bör vara en angelägenhet för elevens hemkommun.

3.4.3. Lärar— och skolledarkontakter

Vårt förslag: Sammanlagt 15 milj.kr. anvisas för stipendier för att främja lärares m.fl. internationella kontakter. I denna summa ingår de medel som Svenska institutet disponerar för resestipen- dier (1,5 milj.kr.) samt en ”utlandsdel” (2 milj.kr.) av de medel som Statens skolverk disponerar för stipendier för individuellt motiverad fortbildning.

De föreslagna medlen disponeras i sin helhet av Svenska in- stitutet efter samråd med Statens skolverk. De skall avse stipen- dier för studieresor eller studiebesök samt för att täcka merkost- nader i samband med tjänstgöring i skola utomlands. Medlen skall även kunna användas för att täcka kostnader för deltagan- de i internationella konferenser o.d.

Skälen för vårt förslag: Internationaliseringen måste självklart ges hög prioritet i de samlade fortbildningsinsatserna för skolans personal. Vi utgår från att detta kommer att ske utan några sär- skilda markeringar från vår sida. Vi tycker emellertid att det är angeläget att förbättra enskilda lärares möjligheter till den stimu- lans i utvecklingen, som studier, studiebesök eller tjänstgöringspe— rioder i andra länder utgör, utöver vad som kan komma till stånd inom ramen för den reguljära fortbildningen. Vi förordar därför en satsning på dessa ändamål och samtidigt en för de sökande mera rationell ordning för det statliga stödet än den som gäller i dag.

De resestipendier, som Svenska institutet administrerar, och de fortbildningsstipendier, som Skolverket administrerar, kan använ- das för likartade ändamål. Även om det finns en principiell skill— nad mellan fortbildning och mera allmänt utvecklingsmotiverade utlandskontakter, anser vi att det skulle vara en fördel att koncen- trera det statliga stödet till en ”pott”. Den bör då naturligen dis- poneras av Svenska institutet, men efter samråd med Statens skol- verk.

I kapitel 7 (avsnitt 7.2) föreslår vi att en tiondedel av stipen- diemedlen även fortsättningsvis skall specialdestineras till lärare som är engagerade i att utveckla ”bilingual education”. Vi anser det vidare rimligt att en begränsad del av medlen används för stöd även till skolledare och till syo—ansvariga, som inte är lärare.

SOU 1992: 93 Kapitel 3

• Sida 45
•  Original

Ett särskilt ändamål vill vi peka på i sammanhanget. Det före- kommer i ökande utsträckning att lärare eller skolledare i person— lig egenskap engageras i internationellt skolsamarbete i form av konferenser m.m., detta utan att det är fråga om något som direkt hör till vare sig skolhuvudmannens eller någon facklig organisa- tions ansvarsområde. Det kan t.ex. gälla medverkan från svenska lärare inom olika ämnesområden vid konferenser i Europarådets regi. Enligt vår mening är det angeläget att stödja enskildas delta- gande i sådana projekt av detta slag som bedöms vara värdefulla från den svenska skolutvecklingens synpunkt. Också detta ända— mål bör kunna tillgodoses inom ramen för de föreslagna medlen.

Kostnaderna för befintliga stipendier uppgår till 3,5 milj.kr. Vårt förslag i kapitel 7 innebär att 1,5 milj.kr. skall avsättas för lärare som är engagerade i ”bilingual education”. Den allmänna förstärkningen av resurserna för lärares m.fl. internationella kon— takter blir därmed enligt vårt förslag 10 milj.kr.

SOU 1992: 93 Kapitel 3

• Sida 46
•  Original

• Sida 47
•  Original

4.1. Utgångspunkter

Hur utbildning från ett land tillgodoräknas i ett annat land blir en fråga av allt större betydelse vid en ökad rörlighet över nations- gränser. Samtidigt blir generösa regler för tillgodoräknande i sig ett viktigt medel för att stimulera sådan rörlighet.

Att utveckla internationella överenskommelser om tillgodoräk- nande av utbildning har länge stått på programmet för flera inter- nationella organisationer som är verksamma inom utbildningsom- rådet, bl.a. UNESCO, Europarådet och Nordiska Ministerrådet. De flesta konventioner och liknande, som finns inom detta områ- de, avser tillgodoräknande inom utbildningsväsendet, t.ex. god- kännande av gymnasial utbildning i ett land som grund för tillträ- de till högskolestudier i ett annat land eller godkännande av ”fria” universitetsstudier i ett land som en del av innehållet i en akademisk examen i ett annat.

Inom EG — som ju har en ökad rörlighet av arbetande männi- skor mellan medlemsländerna som ett viktigt mål - har erkännan- det av utbildning som grund för yrkesverksamhet stått i centrum. EG:s instrument för att undanröja formella och juridiska hinder för sådan rörlighet är direktiv, som går ut på att ett medlemsland skall erkänna också utbildning från de andra länderna som grund för att få utöva sådana yrken, för vilka krav på viss utbildning är uppställda i landet i fråga. Sådana direktiv gäller redan beträffan- de yrken, som normalt kräver minst tre års högskoleutbildning, och har nyligen beslutats också beträffande yrken som kräver kortare högskoleutbildning än tre år eller utbildning på gymnasie- nivå.

EG-direktiven är generella - ingen medborgare i ett annat medlemsland skall kunna diskrimineras från att utöva ett yrke på den grunden att han eller hon har fått sin utbildning i hemlandet. Samtidigt ger dock direktiven varje land möjlighet att uppställa särskilda villkor utifrån den berörda yrkesverksamhetens krav, vilket naturligtvis begränsar deras faktiska räckvidd. Genom EES-avtalet blir dessa EG-direktiv tillämpliga också i Sverige fr.o.m. den 1 januari 1993.

EG:s direktiv om tillgodoräknande återspeglar en hållning, som från början präglat EG:s arbete på utbildningsområdet. Den kan sammanfattas med slagordet ”recognize, not harmonize.” Den europeiska gemenskapstanken skall med andra ord inom det— ta område inte förverkligas genom att utbildningarna i olika län— der anpassas efter en europeisk mall eller standard eller över hu-

SOU 1992: 93 Kapitel 4

• Sida 48
•  Original

vud taget genom att de innehållsligt närmas till varandra. I stället förbinder sig medlemsländerna att vara generösa med att erkänna utbildning från andra länder som likvärdig med den egna.

Detta synsätt låter sig väl tillämpas när det gäller utbildningar, som är i någon mening fullständiga, och som alltså svarar mot kompetenser, som är erkända och definierade i yrkes— eller exa- menstermer. Men många av de frågor om tillgodoräknande, som en ökad rörlighet hos unga människor väcker, gäller ju inte jäm- förelser mellan sådana helheter. De gäller i stället hur något som är en erkänd kompetens i ett land skall kunna förvärvas med hjälp av kurser eller studieterminer också från ett annat land. Den fråga vi har att överväga är av det slaget: om och i så fall hur en studieperiod i utlandet skall kunna tillgodoräknas den enskilde såsom i princip likvärdig med studier i den svenska gymnasiesko- lan.

4.2. Regler och praxis hittills — aktuella reformer

Det finns i dag inget i gällande bestämmelser som förhindrar till- godoräknande av utländsk utbildning då en elev återvänder efter ett års studier utomlands. Det finns å andra sidan inte heller nå— got som uppmuntrar till det. Normalt är det skolledningen vid den mottagande skolan som, utifrån en samlad bedömning av ut- landsstudierna och deras meritvärde, tar ställning till frågan om tillgodoräknande och om hur den återvändande elevens fortsatta studier skall se ut.

Antalet ämnen är ofta väsentligt större på en studieväg i Sveri- ge än inom motsvarande utbildningar i andra länder. Behovet av att ta igen kunskaper i ämnen, som eleven inte läst under utlands- året, blir därför normalt så omfattande att eleven i stället väljer att fortsätta studierna, där de avbröts, med ett ”förlorat” läsår som resultat.

Även innehållet i de ämnen som studerats under utlandsåret kan skilja sig avsevärt från motsvarande innehåll i ”hemårskur- sen”. Särskilda problem gäller i fråga om studier vid High School, där de ämnen eleverna väljer ofta helt saknar motsvarighet i Sve- rige. Därtill kommer att High School nivåmässigt, med svenska ögon sett, är ett mellanting mellan grundskolans högstadium och gymnasieskolan. Samtidigt är detta - som framgått i avsnitt 3.3.2 — det vanligaste alternativet för svenska elever som studerar ett år utomlands.

I vart fall måste vi konstatera att tillgodoräknandet av utlands- studier är förhållandevis begränsat i dag. Den vanligaste formen är att man ”tenterar av” språk, som man förkovrat sig i under ut— landsvistelsen. De enstaka elever som får fortsätta studierna med sina gamla kamrater, och således inte förlorar ett år, får inom ra- men för undervisningen hämta igen vad som förlorats. Detta blir

SOU 1992: 93 Kapitel 4

• Sida 49
•  Original

då i första hand en angelägenhet mellan eleven och de enskilda lärarna.

Studieuppehåll för ett års studier utomlands garanterar i dag inte plats vid hemkomsten ens i samma skola. Det har t.o.m. före- kommit att elever tvingats byta kommun för att få återvända till den studieväg de lämnat.

Den nya gymnasieskolan, som införs successivt fr.o.m. höstter- minen 1992, ger i ett par avseenden nya förutsättningar för lös— ning av de frågor som har med tillgodoräknande att göra.

Samtliga program kommer att innehålla utrymme för individu- ella val och för lokala tillägg. Detta kan utnyttjas planmässigt i samband med utlandsstudier: dels genom att en del av själva ut— landsstudierna betraktas som individuellt eller lokalt val, dels ge- nom att utrymmet tas i anspråk för sådan återläsning som kan va— ra nödvändig efter en utlandsperiod.

Den friare regleringen av undervisningens organisation bör också kunna ge större möjligheter att utforma enskilda elevers studieprogram med hänsyn till deras förutsättningar och behov, t.ex. när det gäller formerna för återläsning.

Också de förändringar i betygssystemet, som kan förutses, är av betydelse i detta sammanhang. Betygsberedningen har nyligen överlämnat sitt förslag (SOU 199286). Det innebär att de relativa betygen skall avskaffas och ersättas av målrelaterade. Från tillgo— doräknandesynpunkt torde detta vara en fördel genom att det in- nebär en anpassning till de villkor som gäller för betygsättningen i andra länder. Med de klarare målbeskrivningar, som är en förut— sättning för det nya betygssystemet, ges ett bättre underlag för att bedöma vilka studier i ett annat land som kan tillgodoräknas.

Här skall också nämnas den förändring av regleringen beträf— fande tillträde till högskolan, som nyligen föreslagits i propositio— nen (1992/93:1) Universitet och högskolor — frihet för kvalitet. Den centrala regleringen av behörighet och urval till högskoleut— bildning föreslås där minskas drastiskt. I förslaget till högskolelag sägs endast att den grundläggande högskoleutbildningen väsentli— gen skall bygga på de kunskaper som eleverna får på nationella program i gymnasieskolan eller motsvarande kunskaper (kursive- rat här). Universitetens och högskolornas frihet när det gäller att ställa upp krav för behörighet för olika utbildningar föreslås ock- så öka väsentligt.

Detta kan komma att, åtminstone på sikt, leda till att den i dag starka kopplingen mellan å ena sidan studievägar, årskurser, äm- nen och betyg i gymnasieskolan, å andra sidan högskolans tillträ— deskrav minskar.Med andra ord kan det bli vanligare att i högsko- lesammanhang betrakta utländsk utbildning på gymnasienivå som likvärdig med svensk utan att det därför behöver vara fråga om ett formellt tillgodoräknande av utbildningen som svensk gymna- sieutbildning.

SOU 1992: 93 Kapitel 4

• Sida 50
•  Original

För gymnasieskolornas och högskolornas möjligheter att bedö- ma meritvärdet av olika utlandsstudier är det givetvis viktigt, att det finns lättillgänglig information om utbildningssystem och ut- bildningar i berörda länder. Vi har i kapitel 1 nämnt två aktuella förslag som bör vara av betydelse i detta avseende. Vi syftar dels på RRV:s förslag om en samordning av värderingen av i första hand invandrares och flyktingars utbildning och kompetens, dels på CSN:s förslag om en klarare ansvarsfördelning mellan berörda myndigheter m.fl. beträffande information om och kring studier i utlandet. I båda dessa sammanhang lär informationssystem och informationsmaterial komma att utvecklas, som bör bli av stor betydelse för bedömningar i gymnasieskolan och högskolan i frå- ga om meritvärdet av utländska studier. Vi erinrar också om vårt förslag i kapitel 3 (avsnitt 3.4.1) om ett centrum till stöd för sko- lans internationella kontakter.

4.3. Överväganden och förslag 4.3.1 Allmänna överväganden

En värdering och ett tillgodoräknande av utländska studier kan göras enbart utifrån studietidens längd och en allmän bedömning av utbildningens karaktär och nivå. Att låta ett års studier i ett land, vars utbildning på gymnasienivå är känd och ”accepterad” i Sverige, ersätta ett års studier på något av de nationella gymnasie- programmen i Sverige är således i princip fullt möjligt. Vi har er- farit att man i vissa länder - däribland Norge — har slagit in eller är beredd att slå in på denna tvivelsutan enkla och tilltalande väg.

Vi anser det emellertid inte möjligt att tillgripa denna lösning, om det skall vara fråga om att också i bokstavlig mening tillgodo- räkna utlandsstudierna som en del av den svenska gymnasieut- bildningen på ett visst program. I så fall måste det rimligen finnas en garanti för att de utländska studiernas innehåll, tillsammans med innehållet i vederbörande elevs svenska studier, åtminstone i stort svarar mot vad som krävs på detta program. Dessa krav — i form av en garanterad minsta undervisningstid för olika ämnen — kommer också i den nya svenska gymnasieskolan enligt 1991 års riksdagsbeslut att vara förhållandevis detaljerade. Och följaktligen går det inte att, för vad vi här kallar ett bokstavligt tillgodoräk- nande, komma ifrån en närmare analys av innehållet i utlandsstu- dierna och därmed en prövning av varje enskilt fall.

I våra direktiv sägs att vi skall pröva om det behövs några sär- skilda föreskrifter om tillgodoräknande av utländsk utbildning och i så fall utarbeta förslag till föreskrifter. Våra resonemang hittills leder till en säker slutsats härvidlag: De centrala föreskrif— ter, som kan utformas i detta avseende, kan aldrig gälla hur olika utländska studier skall tillgodoräknas. Däremot är det viktigt att

SOU 1992: 93 Kapitel 4

• Sida 51
•  Original

genom nationella föreskrifter eller riktlinjer skapa förutsättningar för att utlandsstudier på gymnasial nivå faktiskt tillgodoräknas så långt det är möjligt. Det är också viktigt att stimulera gymnasie- skolorna att utnyttja flexibiliteten i den nya studieorganisationen - dels för att inrymma studieperioder utomlands i den enskilde elevens studieprogram, dels för att lägga upp återvändande ele- vers studier med hänsyn till individuella behov och förutsättning- ar.

För säkerhets skull vill vi göra klart att vad vi nu diskuterar enbart är sådana utlandsstudier som den enskilde genomför på egen hand. I de fall då en svensk gymnasieskola samarbetar med en utländsk skola, så att en del av en reguljär gymnasieutbildning förläggs utomlands, uppstår givetvis inte några problem i fråga om tillgodoräknande.

4.3.2. Förslag

Vårt förslag: En elev på ett program i gymnasieskolan skall ha rätt till högst ett läsårs ledighet för utlandsstudier. När eleven återvänder, skall skolan eftersträva dels att tillgodoräkna så mycket som möjligt av utlandsstudierna, dels att organisera de fortsatta studierna så att hänsyn tas till de kunskaper, som ele— ven förvärvat utomlands, och så att omfattningen av komplette- ringsstudier begränsas till vad som är nödvändigt. I avgångsbetyg från gymnasieskolan skall utlandsstudier, för vilka en elev haft ledighet, anges till sin huvudsakliga omfattning och inriktning. Universitet och högskolor skall vid bedömningen av vilka kunskaper, som motsvarar vad som uppnås på nationella pro- gram i gymnasieskolan, ta hänsyn till enskilda sökandes studier på gymnasienivå utomlands också i de fall då dessa studier inte har formellt tillgodoräknats i gymnasieskolan.

Skälen för vårt förslag: Enligt 5 kap. 16 5 skollagen (1991:1107) har den som påbörjat ett nationellt program i gymnasieskolan rätt att fullfölja detta program i den berörda kommunen. Någon möj- lighet till studieuppehåll för t.ex. utlandsstudier ges inte i gällande bestämmelser. Rektor kan enligt gymnasieförordningen medge viss ledighet, men bara för enskilda angelägenheter och annat som kräver ledigheter av mindre omfattning. Utlandsstudier har up- penbarligen hittills betraktats som liktydigt med studieavbrott.

Vi tycker att det är synnerligen rimligt att samhället stödjer enskilda ungdomars ambitioner i fråga om utlandsstudier på det sättet att de garanteras sin plats på berört program i gymnasiesko- lan i respektive kommun, när de kommer tillbaka. En föreskrift som klart anger att rätten att fullfölja ett program skall gälla ock- så, om en elev gör ett års uppehåll för studier på gymnasienivå

SOU 1992: 93 Kapitel 4

• Sida 52
•  Original

utomlands, bör därför införas. En förutsättning bör givetvis vara att eleven gjort anmälan till styrelsen för utbildningen.

Som vi redan klargjort är det inte möjligt att utforma några mera konkreta föreskrifter om tillgodoräknande av utlandsstudier. Det är däremot mycket viktigt att statsmakterna ger uttryck för sin vilja att skolorna, enkannerligen skolledningarna, skall göra reella bedömningar av de enskilda fallen och härvid eftersträva att tillgodoräkna så mycket som möjligt av de kunskaper och färdig- heter som inhämtats utomlands. Som vi nämnt bör också en bätt- re information om utländska utbildningar komma att utvecklas till stöd för bl.a. skolornas bedömningar.

När det gäller de organisatoriska instrument som står till sko— lornas förfogande har vi redan pekat på den roll som det indi- viduella tillvalet, det lokala tillägget och en mera flexibel arbets- organisation kan spela i sammanhanget. Vi vill, när det gäller det sistnämnda, peka på de möjligheter att smidigt tillgodose kom— pletteringsbehov i enskilda ämnen, som en samverkan med den kommunala vuxenutbildningen kan innebära. Det viktiga är enligt vår mening att man kommer ifrån ett traditionellt tänkande i hela läsår och i stället tar fasta på de möjligheter som en mera kursori— enterad studieorganisation kan ge.

Föreskrifter om skolornas skyldighet att tillgodoräkna utlands— studier så långt det är möjligt och att organisera de fortsatta stu— dierna med största möjliga hänsyn till den enskildes förutsättning- ar och faktiska behov bör införas i gymnasieförordningen.

De kunskaper och erfarenheter som en elev har skaffat sig un- der utlandsstudier utgör en viktig del av den samlade kompetens som eleven har förvärvat under sin studietid, oavsett hur mycket av utlandsstudierna som direkt kan tillgodoräknas. För arbetsgiva— re och andra avnämare är det viktigt att få en så fullständig bild som möjligt av elevens kunskaper och färdigheter. Det bör därför av avgångsbetyget från gymnasieskolan klart framgå, om en elev har haft studieuppehåll för studier utomlands och vilken karaktär och omfattning dessa studier haft. Regeringen bör uppdra åt Sta— tens skolverk att utfärda de föreskrifter som behövs på denna punkt

Vi har i avsnitt 4.2 antytt en tänkbar utveckling av sambandet mellan gymnasieskola och högskola, som kan underlätta ett fak- tiskt tillgodoräknande av utländsk gymnasial utbildning för tillträ- de tili högskolan. Det är i nuvarande skede av arbetet med att re- formera högskolan svårt att utforma några mera konkreta rekom- mendationer på denna punkt. Men vi anser att statsmakterna bör markera vikten av att universitet och högskolor verkligen tar till vara möjligheterna att för behörighet tillgodoräkna inte bara ut- ländsk gymnasieutbildning i allmänhet utan också svenska elevers utlandsstudier, även i de fall de inte har direkt tillgodoräknats i gymnasieskolan.

SOU 1992: 93 Kapitel 4

• Sida 53
•  Original

5.1. Nuvarande bestämmelser

Ungdomar under 20 år i gymnasial utbildning får studiehjälp. Den som är över 20 år eller som studerar i högskolan får studie- medel.

Bestämmelserna om rätt till studiehjälp för studier utomlands är betydligt mer restriktiva än de bestämmelser som sedan 1989 gäller beträffande studiemedel för utlandsstudier på högskolenivå. Enligt 3 kap. 22 å studiestödslagen får studiehjälp beviljas svensk medborgare för studier utom riket, om studierna inte med lika stor fördel kan bedrivas vid svensk läroanstalt. Ett undantag gäl— ler dock för de fall då studierna bedrivs i ett annat nordiskt land.

För studier inom Norden kan studiehjälp beviljas på i stort sett samma villkor som för studier i Sverige. Vid studier utom Norden är rätten till stöd beroende av om eleven bor tillsammans med si- na föräldrar eller inte.

Om en studerande bor utomlands med sina föräldrar, beviljas han eller hon studiehjälp under förutsättning att minst en av för- äldrarna är verksam i svensk utrikestjänst, missionstjänst, svenskt eller internationellt biståndsarbete, internationell organisation el— ler är anställd av svenskt företag i utlandet. Om inte någon av föräldrarna har sådan sysselsättning eller om föräldrarna är bosat- ta i Sverige eller i annat land än studielandet, kan studiehjälp be- viljas först efter ingående prövning av studieinriktningen. Det krävs att motsvarande utbildning inte finns i Sverige och att den är klart yrkesinriktad.

Studiehjälpen består av det generella studiebidraget och av det inkomstprövade extra tillägget, som beviljas efter samma regler som till elever i Sverige. Man kan också få inackorderingstillägg och ersättning för dagliga resor. Reglerna för dessa stöd skiljer sig något från de regler som gäller vid studier i Sverige. Den som studerar inom Norden och är inackorderad får det högsta inack- orderingstillägget, 2 150 kr./mån. (1992/93), medan den som är in— ackorderad i ett utomnordiskt land endast får inackorderingstill- läggets grundbelopp, 1 070 kr./mån. Ersättning för dagliga resor mellan skolan och bostaden kan beviljas med högst 1 070 kr./mån. beroende på de verkliga reskostnaderna.

För att få studiehjälp för studier utomlands måste man lämna in en ansökan till Centrala Studiestödsnämnden (CSN). Även stu— diebidraget måste sökas — till skillnad från vad som gäller, om man studerar i Sverige.

SOU 1992: 93 Kapitel 5

• Sida 54
•  Original

Budgetåret 1985/86 beviljades studiehjälp till cirka 300 elever i utlandet. Därefter steg antalet och uppgick 1989/90 till knappt 800. Under de två senaste budgetåren har dock antalet åter sjun- kit till följd av en regelskärpning, som innebar krav på att man skall ha varit folkbokförd i Sverige under de två senaste åren. An- talet studiehjälpstagare utomlands var budgetåret 1991/92 drygt 600. Av de berörda studerade drygt 15 procent i annat nordiskt land och knappt 85 procent utanför Norden. Ungefär hälften av dem som fick studiebidrag fick även inackorderingstillägg eller er- sättning för dagliga resor, och ca fem procent fick extra tillägg. Ungefär två tredjedelar av dem som fick studiehjälp bodde utom— lands med sina föräldrar, medan den återstående tredjedelen allt- så vistades utomlands på egen hand. Budgetåret 1991/92 utbetala- des 7,5 milj.kr. i studiehjälp för utlandsstudier.

5.2. CSN :s förslag

CSN har efter en utvärdering av den statliga studiehjälpen lämnat förslag till omfattande förändringar av det ekonomiska stödet till ungdomar under 20 år i gymnasial utbildning. Utvärderingen och förslagen presenterades i en rapport, Från studiehjälp till ung- domsstudiebidrag, som lämnades till regeringen i augusti 1991. I rapporten lämnas även förslag till vissa förändringar avseende stu- diehjälp för utlandsstudier. Denna del av CSN:s rapport har av regeringen överlämnats till oss för att beaktas i vårt arbete.

I den utvärdering som presenteras i rapporten konstaterar CSN att studiehjälpen under de 25 år den funnits fått en allt starkare familjepolitisk inriktning, medan de utbildningspolitiska målen to- nats ned. CSN anser att detta bör gälla även framgent. Studiehjäl- pens huvudmål bör vara att, tillsammans med andra familjepoliti- ska stöd, bistå föräldrarna i deras skyldighet att svara för sina barns försörjning under barnens utbildning i gymnasieskolan. Föräldrarna har alltså det grundläggande ansvaret för sina barns försörjning.

Vad gäller det generella studiebidraget har CSN föreslagit ett antal förenklingar av reglerna med inriktningen att alla ungdo- mar, som tas in i gymnasieskolan, i princip skall få studiebidrag. Förslagen syftar även till att ytterligare anpassa reglerna för stu- diebidraget till de regler som gäller för barnbidrag. Redan nu ut- går för övrigt studiebidraget med samma belopp och efter i stort sett samma regler som barnbidraget.

Närmandet till barnbidraget är ett led i CSN:s strävan att för- stärka den familjepolitiska inriktningen och att samordna stu— diehjälpen med andra familjepolitiska stöd. Detta tar sig även ut- tryck i förslaget att slå samman det inkomstprövade extra tillägget med bostadsbidraget.

SOU 1992: 93 Kapitel 5

• Sida 55
•  Original

Om CSN:s förslag till förändringar genomförs, kommer av den statliga studiehjälpen endast att återstå studiebidraget. CSN före- slår att detta skall benämnas ungdomsstudiebidrag.

Av CSN:s förslag har statsmakterna hittills tagit ställning till en del, medan de flesta fortfarande bereds i regeringskansliet. Vissa förändringar genomfördes den 1 juli 1992. Sålunda upphörde då möjligheten att få lån i och med att studiehjälpens två studielån avskaffades. Vid samma tidpunkt överfördes ansvaret för stöd åt inackorderade elever till elevernas hemkommuner. Det statliga in- ackorderingstillägget finns dock tills vidare kvar för elever vid folkhögskolor, fristående skolor och riksinternatskolor.

CSN lämnade även vissa förslag till förändringar av studiestö- det vid studier utomlands, som vi kommer att beröra närmare i fortsättningen. Sålunda bör enligt CSN 25 förslag ungdomsstudiebi- drag kunna utgå för upp till ett års studier på gymnasial nivå ut— omlands. CSN föreslår dessutom ett närmande till barnbidraget vad gäller tidsgränser för rätt till stöd, då ungdomar vistas utom- lands med sina föräldrar. En elev som bor utomlands med sina föräldrar skall enligt förslaget ha rätt till ungdomsstudiebidrag om utlandsvistelsen är avsedd att vara högst ett år (numera sex måna- der). Bam till missionärer och präster skall ha rätt till bidrag om utlandsvistelsen är avsedd vara högst tre år. Barn till statligt an- ställda skall ha rätt till bidrag oavsett utlandsvistelsens längd. Slut- ligen föreslår CSN att det nuvarande inackorderingstillägget och ersättningen till dagliga resor — med i huvudsak samma omfatt- ning och syfte som i dag - skall finnas kvar som ett tillägg till bi- draget.

5.3. Våra överväganden och förslag 5.3.1 Utgångspunkter

Studiestödsfrågan måste enligt vår mening ses i perspektivet av ambitionerna att öka Sveriges och det svenska utbildningssyste- mets kontakter med omvärlden och att ge fler ungdomar fördju- pade kunskaper i språk och fördjupad förtrogenhet med andra länder, folk och samhällen. En ökning av möjligheterna till ut- landsstudier på gymnasienivå lägger inte minst en god grund för en ökad rörlighet på högskolenivån. I perspektivet av den utveck- ling inom högskolans område, som skisserats senast i propositio- nen (1992/93zl) Universitet och högskolor — frihet för kvalitet, är därför enligt vår mening även insatser för gymnasieelever väsent- liga. Vi konstaterar också att svenska ungdomars faktiska möjlig- heter att studera en tid utomlands i dag i praktiken styrs av famil- jeekonomin — med den skevhet i rekryteringen till utlandsstudier som det innebär.

SOU 1992: 93 Kapitel 5

• Sida 56
•  Original

En utgångspunkt för våra förslag blir mot denna bakgrund att möjligheterna för svenska gymnasister att få studiestöd för ut— landsstudier på gymnasial nivå bör utökas. En andra utgångs- punkt måste vara att samma utbildningspolitiska ambitioner skall gälla också för utlandssvenska ungdomar, dvs. ungdomar som är bosatta utomlands, normalt tillsammans med minst en av sina för- äldrar.

I kapitel 6 (avsnitt 6.3.3) förordar vi att svenska barn och ung— domar i andra länder skall, oavsett föräldrarnas sysselsättning, in- gå i underlaget för statsbidrag till svensk utlandsundervisning. Vi ser det som naturligt att de utlandssvenska elever, vilkas undervis— ning i så fall får stöd av statsmedel, också får studiestöd. Så blir inte fallet för alla, om dagens studiestödsbestämmelser består, än mindre om CSN:s förslag om ett närmande av reglerna för stu- diehjälp till reglerna för barnbidrag skulle genomföras.

Om det alls skall vara någon skillnad mellan principerna för statsbidrag till undervisning och principerna för studiestöd, bör enligt vår mening i vart fall inte studiestödsreglerna vara de mer restriktiva. Vårt förslag i kapitel 6 innebär att statsbidrag för un- dervisning skall utgå enbart till svenska utlandsskolor eller för svenska inslag i utländska skolor. Samma skäl för en sådan av— gränsning finns knappast när det gäller studiestödet. Låt oss ta ett näraliggande exempel. I kapitel 7 (avsnitt 7.1) föreslår vi att ut- bildningen för International Baccalaureate (IB) skall betraktas som ett reguljärt alternativ i den svenska gymnasieskolan. Det in- nebär att eleverna automatiskt får studiestöd. I det läget förefaller det oss mycket rimligt att också svenska IB-elever i skolor utom- lands får sådant stöd.

Vi redovisar i det följande våra förslag med uppdelning på tre huvudkategorier: a) svenska gymnasister som gör studieuppehåll för begränsade studier utomlands, b) svenska ungdomar som ge- nomgår en i princip hel gymnasial utbildning utomlands och c) utlandssvenska ungdomar som studerar på gymnasienivå. Vi är medvetna om att gränserna mellan dessa kategorier inte är kris- tallklara och att de, som vi antytt i kapitel 2, förvisso inte kom- mer att bli klarare. Vi har ändå funnit det praktiskt att arbeta med denna grovindelning.

För tydlighetens skull vill vi klargöra att vad vi här diskuterar är utlandsstudier, som inte äger rum som en del av den reguljära utbildningen i en svensk gymnasieskola. I sådana fall utgår givet- vis studiestöd i vanlig ordning.

SOU 1992: 93 Kapitel 5

• Sida 57
•  Original

5.3.2. Svenska gymnasisters utlandsstudier för kortare tid

Vårt förslag: Studiebidrag (ungdomsstudiebidrag) och ett mer- kostnadstillägg skall utgå till svenska ungdomar för högst ett års studier på gymnasial nivå utomlands. En förutsättning skall vara att den utländska utbildningen håller en godtagbar standard och avser heltidsstudier under minst tre månader.

Studiebidraget skall utgå med samma belopp som vid studier i Sverige (fr.o.m. den 1 januari 1993 835 kr. i månaden). Mer- kostnadstillägget skall utgå med 1 150 kr. i månaden per den 1 juli 1993 och justeras med hänsyn till kostnadsutvecklingen.

Skälen för vårt förslag: De flesta av de ungdomar som i dag studerar utomlands på gymnasial nivå gör detta i någon utbytes- organisations regi (se avsnitt 3.3.2). För föräldrarna innebär dessa studier stora ekonomiska uppoffringar. Förutom att studiehjälp inte utgår har man utgifter för resor, försäkringar, skolavgifter och studiemateriel samt för andra extra kostnader som en ut- landsvistelse medför. Om man inte tar emot en gäststuderande i sitt hem, får man också vanligen erlägga en högre avgift till den förmedlande organisationen.

Reglerna för en del familjepolitiska stöd är knutna till reglerna för studiehjälp på så sätt att en förmån endast utgår om barnet får studiehjälp. Det gäller exempelvis för barnbidragets flerbarns- tillägg och för förlängt bidragsförskott. Detta innebär för en fler- barnsfamilj att det barn, som under ett år vistas utomlands, inte ingår i underlaget för flerbarnstillägg. Ensamstående föräldrar med barn över 18 år får inte förlängt bidragsförskott under utby- tesåret.

Enligt föräldrabalken upphör föräldrarnas underhållsskyldig- het, om barnet avbryter sin gymnasiala skolgång efter att ha fyllt 18 år. Ett studieår utomlands jämställs därvid med studieavbrott. Även om de gymnasiala studierna i Sverige därefter återupptas, återinträder inte underhållsskyldigheten. Det kan här påpekas att CSN har föreslagit en ändring av reglerna i föräldrabalken på denna punkt.

Regering och riksdag har vid flera tillfällen, senast vid 1990/91 års riksmöte, uttalat sig positivt om ökade möjligheter till stu- diehjälp vid utlandsstudier, men hänvisat till de statsfinansiella begränsningarna och till pågående översynsarbete. De senaste ut- talandena i frågan refereras i våra direktiv.

Vi delar — utifrån den grundsyn som vi redovisat ovan — upp- fattningen att det är angeläget att ge studiestöd åt de ungdomar som deltar i utbytesverksamhet eller, utan att det är fråga om di- rekt utbyte, studerar utomlands för en begränsad period. Vi erin- rar om vårt förslag i kapitel 4 (avsnitt 4.3) att elever i gymnasie- skolan skall ha rätt till högst ett års studieuppehåll för detta ända- mål. Vi vill också peka på att ökade möjligheter till studiestöd un—

SOU 1992: 93 Kapitel 5

• Sida 58
•  Original

danröjer de nyss nämnda negativa konsekvenserna för de familje- politiska stöden av att något barn i en familj studerar utomlands.

Det finns här anledning att erinra om den förändring som 1989 genomfördes i fråga om studiemedel, alltså det stöd som främst går till studerande på högskolenivå. Tidigare var reglerna för studiemedel i stort sett desamma som i dag gäller för stu— diehjälp. Man kunde bara få stöd, om den utbildning som man avsåg att genomgå inte fanns i Sverige. Den 1 januari 1989 ändra- des bestämmelserna radikalt så att man nu kan få studiemedel för i stort sett vilken utländsk utbildning som helst av en godtagbar standard. Dessa förändringar har lett till en mycket kraftig ökning av antalet studiemedelstagare i utlandsstudier. Under läsåret 1987/88 fick CSN in 1 800 ansökningar om studiemedel för ut— landsstudier - under läsåret 1991/92 kom det in ca 11 000 ansök— ningar. Knappt 9 000 studerande fick studiemedel för utlandsstu- dier under 1991/92.

Förändringarna av studiemedelsreglerna har alltså lett till en kraftig expansion. Enligt vår bedömning finns det — åtminstone för överskådlig tid - inte anledning att räkna med en sådan vo- lymökning vid en förändring av stödet på den gymnasiala nivån. Intresset för gymnasiala utlandsstudier är rimligen mindre än in- tresset för högskolestudier i annat land. Den enskildes bundenhet till familj och bostadsort måste generellt sett antas vara större på gymnasienivå än på högskolenivå. Möjligheterna för gymnasister att studera utomlands inom ramen för utbytesprogram är också i varje fall på kort sikt begränsade, även om vi, som framgått i av- snitt 3.4.2, hoppas på en utveckling av sådana program i första hand med Tyskland och Frankrike.

Det skall också påpekas att vad vi nu diskuterar är en i tiden begränsad utlandsvistelse under eller i anslutning till studier i den svenska gymnasieskolan. Detta är en väsentlig skillnad gentemot ordningen på högskolenivå, där utlandsstudier i princip har lik- ställts med studier i Sverige inom ramen för det totalt tillåtna an- talet terminer med studiestöd. Till frågan om studiestöd för hela gymnasiala utbildningar återkommer vi i följande avsnitt.

Vi måste här även erinra om våra överväganden och förslag i kapitel 4 (avsnitt 4.3) om tillgodoräknande i den svenska gymna- sieskolan av studier utomlands. Den frågan har självfallet stor be- tydelse för frågan om studiestöd och för kostnadskonsekvenserna av en vidgad rätt till studiehjälp för utlandsstudier: Ju mer av de utländska studierna som kan tillgodoräknas i gymnasieskolan, des- to mindre förlängs den enskildes sammanlagda studietid och desto mindre blir anspråken på studiestöd.

Genom att föreslå att ett studieår på gymnasial nivå i annat land skulle tillgodoräknas ”rakt över” i Sverige hade vi kunnat göra ett förslag om rätt till studiehjälp för högst ett års utlands— studier kostnadsneutralt. Som framgått i kapitel 4 har vi inte an- sett det möjligt att presentera en så enkel lösning. Vi ser emeller-

SOU 1992: 93 Kapitel 5

• Sida 59
•  Original

tid framför oss att möjligheterna att tillgodoräkna utlandsstudier blir större i den nya, mera flexibla gymnasieskolan. Och vi före- slår en skyldighet för skolorna att organisera återvändande elevers studier på ett sådant sätt att de kunskaper och färdigheter, som förvärvats utomlands, tas till vara och ”återläsningen” av ämnen eller moment minimeras. En sådan ordning bör bidra till att re- ducera den totala studietiden och därmed belastningen på studie- stödssystemet.

Med tanke på de teoretiska kostnadskonsekvenserna av en ge- nerösare ordning för studiehjälp för utlandsstudier har vi, trots vad som nu sagts, övervägt hur en begränsning av antalet stude- rande och därmed av kostnaderna skulle kunna åstadkommas. Man bör dock hålla i minnet att varje begränsning, som innebär att enskilda fall måste prövas eller vägas mot varandra, innebär en ökad administrativ börda jämfört med en ordning med enkla, direkt kontrollerbara och ”automatiskt” tillämpbara kriterier.

En begränsning skulle kunna bestå i vissa landramar. Stöd skulle kunna ges endast vid studier i vissa länder eller med olika belopp beroende på i vilket land studierna äger rum. Exempelvis skulle man på detta sätt kunna försöka stimulera studier i europe- iska länder, där andra stora språk än engelska talas. Vi avvisar emellertid detta alternativ. Studiestödet har hittills inte använts på detta styrande sätt, och det är enligt vår mening en styrka, som man bör värna om. Om studier i vissa länder skall stimuleras, vil- ket vi som framgått anser att det kan finnas goda skäl för, bör det enligt vår uppfattning ske genom utbytesprogram eller särskilda studieorganisatoriska åtgärder och, vad gäller stöd till individer, genom stipendier.

Detta vårt ställningstagande innebär även att vi anser den nu gällande ordningen olämplig, att den som studerar i ett annat nordiskt land får ett dubbelt så högt inackorderingstillägg som den som studerar utanför Norden. Denna skillnad infördes av CSN för att stimulera yngre elever till studier i andra nordiska länder. Även om vi sympatiserar med syftet, anser vi att stödet bör vara enhetligt. Det nordiska utbytet bör kunna stimuleras på annat sätt.

Vi har även övervägt möjligheten att finansiera ett ökat stöd på gymnasienivå genom avvägningar mellan studiestödssystemen, exempelvis på så sätt att gymnasiala studier utomlands skulle minska det antal terminer under vilka en studerande kan få stu- diemedel. Vi har dock funnit att detta skulle leda till stora princi- piella problem, och besparingskonsekvensen skulle därtill vara osäker.

Vi har också övervägt att i viss mån ändra gränsdragningen mellan studiehjälp och studiemedel så att den som studerar utom— lands på gymnasial nivå under högst ett år skulle få studiemedel i stället för studiehjälp. Detta skulle då motiveras med de höga kostnaderna för utlandsstudierna och med att det inte kan begäras

SOU 1992: 93 Kapitel 5

• Sida 60
•  Original

att föräldrarna skall stödja sina barn för längre tid än tre år i en gymnasial utbildning. Kostnaden skulle i stället ytterst bäras av eleven själv genom studielån. Vi har dock avvisat även detta alter- nativ, därför att merparten av de ungdomar som blir aktuella är under 18 år. Statsmakterna har, som vi nämnt ovan, anammat CSN:s förslag att lån inte skall beviljas till ungdomar under 20 år för gymnasiala studier. Detta måste rimligen gälla även vid ut- landsstudier. Dock vill vi klargöra att enligt vår mening studieme— del bör vara det normala alternativet för ungdomar som efter av- slutad treårig gymnasieutbildning i Sverige studerar utomlands, även om dessa studier inte utan vidare kan hänföras till högskole— nivån.

Slutligen har vi även övervägt en avgränsning till vissa typer av utbildningar eller vissa utbytesprogram eller motsvarande. Om nå— gon begränsning skall komma i fråga, är det enligt vår mening en sådan som ligger närmast till hands. Tankar i denna riktning finns i våra direktiv. Där sägs att det är naturligt att ge studiestöd till elever som deltar i internationella utbytesprogram, som är god- kända av statsmakterna. Här kan erinras om att CSN 1987 före- slog en rätt till studiestöd för studerande inom program ordnade av utbytesorganisation som träffat överenskommelse med Konsu- mentverket.

Som skäl för detta alternativ kan anföras att kostnaden kan be- gränsas och uppskattas med ganska stor säkerhet, samt att stöd bara skulle komma i fråga, när ungdomarna bedriver sina studier i ”kontrollerade” former. Vi tycker emellertid att det är angeläget att utrymme ges för stöd även till elever som söker sig utomlands i andra former och på egen hand och förordar därför i första hand inte heller någon avgränsning av detta slag.

Sammanfattningsvis förordar vi att studiehjälp skall utgå till var och en som bedriver studier utomlands på gymnasial nivå upp till ett år, under förutsättning att utbildningen håller en godtagbar standard och är på heltid under minst tre månader.

Vi övergår så till den närmare utformningen av stödet. Studiehjälpen vid utlandsstudier bör rimligen i sin helhet utgö- ras av ett bidrag. Samtidigt är det knappast rimligt att det bidrag som går till gymnasiestuderande under 20 år är högre än det bi- drag - ca 2 000 kr. i månaden — som ingår i studiemedlen. Mot den bakgrunden är vi inte beredda att förorda ett stöd som sam- mantaget är större än ca 2 000 kr. per månad.

Studiebidraget i studiehjälpen är för närvarande 750 kr. per månad och skall enligt riksdagens beslut höjas till 835 kr. per må- nad den 1 januari 1993. Det bör - på samma sätt som vid studier i Sverige - utgöra basen i Studiestödet vid utlandsstudier.

Inackorderingstillägget har haft till syfte att täcka en del av de merkostnader som uppstår i en familj, om barnen inte kan bo kvar i hemmet under gymnasieutbildningen utan måste inackor- dera sig på annan ort. På likartat sätt anser vi att det för ungdo-

SOU 1992: 93 Kapitel 5

• Sida 61
•  Original

mar som studerar utomlands är motiverat med ett tillägg till stu- diebidraget för att täcka en del av de avsevärda merkostnader som därvid uppstår för familjen.

Det statliga inackorderingstillägget har utgått med olika belopp beroende på avståndet mellan skolan och föräldrahemmet. Ett av motiven för beslutet att överföra ansvaret för inackorderingskost- nader till kommunerna har varit att kostnaderna varierar kraftigt mellan olika elever och mellan olika delar av landet. Ett decentra— liserat ansvar gör det möjligt att bättre avpassa stödet efter dessa variationer.

Vid utlandsstudier kan merkostnaderna förmodligen variera ännu mera än vid studier i Sverige. Detta talar i och för sig för en differentiering av det tillägg som skall bidra till att täcka dessa kostnader. CSN har också från studiemedelshanteringen erfaren- het av att differentiera stödet efter kostnaden i studielandet. Vi anser ändå att övervägande skäl talar för att merkostnadstillägget skall utgå med ett enhetligt belopp oberoende av var man stude— rar. Som skäl för detta kan anföras att stödet för gymnasieungdo- mar, till skillnad från studiemedlen, inte är avsett att täcka alla merkostnader, samt vidare att kostnaderna förmodligen kan varie- ra avsevärt även inom ett och samma studieland. Dessutom är ett enhetligt belopp väsentligt lättare både att administrera och att informera om. Vi vill också erinra om att dagens inackorderings— tillägg utgår med ett enhetligt belopp vid utlandsstudier utanför Norden.

Merkostnadstillägget bör enligt vår mening vara av ungefär samma storlek som det belopp som betalas ut vid inackordering i Sverige. Dagens inackorderingstillägg vid utlandsstudier är 1 070 kr. per månad, utom vid studier i ett annat nordiskt land, då man får 2 150 kr. Vi har tidigare förordat att det sammanlagda studie- stödet bör vara ungefär lika stort som studiemedlens studiebidrag, dvs. ca 2 000 kr. per månad.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94 har CSN fö- reslagit att det statliga inackorderingstillägget skall avskaffas helt, men att stödet, om det behålls, skall anpassas till det lägsta stöd som en kommun är skyldig att ge till elever som behöver inackor— dering i de fall stödet ges kontant. Enligt bestämmelserna i skolla- gen är detta belopp 1/30 av basbeloppet per månad. Vi anser att detta är en lämplig utgångspunkt vid fastställande av storleken på stödet vid utlandsstudier och föreslår därför att merkostnads- tillägget skall vara 1 150 kr. per månad per den 1 juli 1993. Med studiebidragets 835 kr. blir därmed det totala Studiestödet 1 985 kr. per månad. Vi förutsätter att merkostnadstillägget i framtiden anpassas efter kostnadsutvecklingen.

Det är självfallet mycket svårt att bedöma hur mycket intresset för utlandsstudier kommer att öka vid ett genomförande av vårt förslag. Vi utgår från det nuvarande antalet elever som tillbringar ett år i studier på gymnasial nivå utomlands, dvs. ca 3 000. Det

SOU 1992: 93 Kapitel 5

• Sida 62
•  Original

förefaller inte orealistiskt att räkna med en ungefär SO—procentig ökning av detta antal, till ca 4 500.

Utifrån en bedömning av bl.a. utrymmet för individuella och lokala val i gymnasieskolan (jfr avsnitt 4.2) antar vi rent beräk— ningsmässigt att hälften av dessa elever kommer att kunna tillgo— doräkna sig utlandsstudierna i sådan omfattning att de förlänger sin totala studietid med 3/4 år, medan den andra hälften inte kommer att kunna tillgodoräkna sig mera än att det i praktiken blir fråga om en förlängning med ett helt år. Detta skulle ge sam- manlagt ca 4 000 studiestödsår. Varje sådant är kostar med de fö- reslagna beloppen - och under förutsättning att merkostnadstill- lägget bara utgår under 10 månader — ca 21 500 kr. Den totala merkostnaden skulle då bli ca 86 milj.kr.

I ett sent skede av vårt arbete har Synskadades riksförbund fäst vår uppmärksamhet på de särskilda svårigheter, som möter syn- skadade studerande som vill studera utomlands. Vi har inte haft möjlighet att ta upp frågan hur merkostnader för läromedel och hjälpmedel i sådana fall skall täckas. Vi anser det emellertid ange- läget att den frågan prövas i det fortsatta internationaliseringsm— betet.

5.3.3 Svenska ungdomars längre utlandsstudier

Vårt förslag: Studiebidrag och merkostnadstillägg skall utgå i högst tre år till svenska elever i internationellt inriktad utbild- ning i annat land efter prövning av den enskilda utbildningen.

Därtill skall stöd även i fortsättningen utgå för dels studier i an- nat nordiskt land, dels yrkesinriktad utbildning som saknar mot- svarighet i Sverige.

Skälen för vårt förslag: Vi har ingen anledning att föreslå nå- gon förändring i den rätt till studiehjälp som gäller i fråga om gymnasiala studier i Norden och i fråga om sådan utbildning, i första hand yrkesinriktad, som det saknas motsvarighet till i Sve- rige. Vi erinrar här om vår diskussion i avsnitt 3.4.2 om kommu— nalt ”skolpengsstöd” i sådana fall.

Från allmän internationaliseringssynpunkt tycker vi att också svenska ungdomar, som är beredda att på egen hand förlägga en ”vanlig” utbildning på gymnasienivå till ett land utanför Norden, bör uppmuntras. Vi ser det härvid som naturligt att generositeten ökas i första hand beträffande internationellt inriktade utbildning- ar. Vi har redan pekat på IB—utbildningen som ett exempel, där det finns skäl att stödja inte bara svenska elever, som bor med si— na föräldrar i Sverige eller i annat land, utan också sådana som är beredda att på egen hand gå igenom utbildningen utomlands. Det kan nämnas att svenska elever vid ett annat slag av internationell

SOU 1992: 93 Kapitel 5

• Sida 63
•  Original

utbildning, nämligen United World College, redan uppbär stu- diehjälp med stöd av att denna utbildning saknar motsvarighet i Sverige. Också andra internationella skolor bör emellertid — oav- sett hur de förhåller sig till utbildning som finns i Sverige — kom- ma i fråga, exempelvis Europaskolorna och skolor, som blir aktu- ella inom ramen för stödet till undervisning av utlandssvenska barn och ungdomar (se kapitel 6, särskilt avsnitt 6.3.8). Vi förut- sätter att CSN får ansvar för att i samråd med Statens skolverk och Föreningen för Utlandsundervisning (se avsnitt 6.3.10) bedö- ma vilka utländska utbildningar av detta slag som bör berättiga till studiestöd.

Gränsen mellan en utlandssvensk och en svensk, som väljer att studera två eller tre år utomlands, är naturligtvis inte helt klar. Det finns därför beröringspunkter mellan de överväganden vi re- dovisat här och den översyn av stödet till utlandssvenskar, som vi förordar i följande avsnitt. Det bör dock vara möjligt att genom- föra de nu diskuterade förbättringarna utan att resultat av översy- nen avvaktas.

5.3.4 Utlandssvenska ungdomars studier

Vårt förslag: Bestämmelserna om studiestöd för studier på gym— nasial nivå till utlandssvenska ungdomar ses över tillsammans med bestämmelserna om barnbidrag m.m. för utlandssvenska fa- miljer.

För elever i gymnasieundervisning vid svenska utlandsskolor anvisas medel motsvarande studiestödets merkostnadstillägg som en del av statsbidraget till skolhuvudmannen. För andra utlands- svenska elever, som är berättigade till studiestöd enligt dagens bestämmelser, utgår merkostnadstillägg, om eleven reser mellan skolan och hemmet eller är inackorderad.

Skälen för vårt förslag: Ungdomar som bor utomlands med si- na föräldrar kan i dag få studiehjälp. De kan få studiebidrag och dessutom inackorderingstillägg, om de inte bor tillsammans med föräldrarna under skoltiden, och ersättning för resor, om de mås- te resa dagligen. 1990 skärptes reglerna genom ett krav på att den som får studiehjälp måste ha varit folkbokförd i Sverige under de två senaste åren. CSN föreslog i sin översyn av studiehjälpen 1991 en ytterligare skärpning, så att reglerna skulle bli desamma som för svenskt barnbidrag. Jämfört med de nuvarande bestämmelser— na skulle denna förändring främst gå ut över barn till anställda i svenska företag utomlands.

Knappt 200 barn till utlandssvenska föräldrar anställda i svens- ka företag får nu studiehjälp varje år. Införs samma regler som för barnbidraget, skulle stödet endast kunna utgå, om föräldrar- nas avsikt är att stanna utomlands i högst sex månader. Om ut-

SOU 1992: 93 Kapitel 5

• Sida 64
•  Original

landsvistelsen är avsedd att vara under längre tid än sex månader, skulle man inte få något stöd alls.

Som framgått redan i avsnitt 5.1 ser vi det, med den inriktning som våra förslag har, som olyckligt, om möjligheterna till studie- stöd för utlandssvenska ungdomar minskas. Vår inriktning är i stället att de bör ökas. Vi anser dock att detta bör gälla både för familjer med ungdomar i gymnasial utbildning och för familjer med barn i grundskolan.

Vid studier i Sverige utgår studiehjälp, med studiebidrag och olika tillägg, bara för studier på gymnasial nivå. Egentligen finns det dock ingen påtaglig skillnad mellan det studiesociala stöd som går till gymnasiestuderande och det stöd som går till familjer med barn på grundskolenivå. Studiebidraget motsvaras av barnbidrag och förlängt barnbidrag. Även inackorderingstillägg och ersätt- ning för dagliga resor har sin motsvarighet på grundskolenivå. Enligt skollagen är hemkommunen skyldig att sörja för kostnads- fri skolskjuts och för kostnader för inackordering, om sådan blir nödvändig. Fr.o.m. den 1 juli 1992 har kommunen ansvar för in- ackordering och skolresor också för elever på gymnasial nivå, även om dessa skyldigheter inte är lika långtgående som för grundskoleleverna. De olika familjepolitiska stöden (bostadsbi- drag, flerbarnstillägg, bidragsförskott, barnpension) utgår numera både då barnen går i grundskolan och då de går i gymnasieskolan.

Utifrån dessa förhållanden i fråga om det studiesociala stödet vid studier i Sverige är det svårt att motivera att stödet till ut- landssvenskar skall vara olika på grundskolenivå och gymnasial nivå. Det mesta talar för att stödet bör vara utformat på ett likar- tat sätt. Detta talar i sig för det av CSN föreslagna närmandet till barnbidragsreglerna.

Samtidigt kvarstår våra invändningar mot de föreslagna be- gränsningarna. Dessa invändningar gäller självfallet både för stu— diehjälp och för barnbidrag. Från våra utgångspunkter är det svårt att motivera att barn till präster och missionärer skall få barnbidrag/studiebidrag vid utlandsvistelse upp till tre år och barn till statsanställda vid hur lång utlandsvistelse som helst, medan övriga inte skulle få något bidrag alls vid en utlandsvistelse över sex månader. Som vi redovisat i avsnitt 5.3.1 ser vi det som natur- ligt att alla elever i undervisning, som omfattas av statsbidrag en- ligt vårt förslag i kapitel 6, också får studiestöd. Som även fram- gått i föregående avsnitt kan vi se starka skäl för att också svens- ka elever vid t.ex. internationella skolor i utlandet får sådant stöd. Det vore då märkligt, om elever, vilkas föräldrar bor utomlands, i vissa fall skulle vara undantagna från denna möjlighet beroende på karaktären och längden av föräldrarnas utlandsvistelse.

Samtidigt är vi medvetna om att både de nuvarande reglerna beträffande utlandssvenskar och CSN:s förslag har sin grund i överväganden som berör exempelvis hela socialförsäkringssyste— met, skatte— och folkbokföringsregler m.m. Inom ramen för våra

SOU 1992: 93 Kapitel 5

• Sida 65
•  Original

direktiv kan vi inte föreslå förändringar på detta område. Vi an- ser dock att principerna för familjestöd och studiestöd till ut- landssvenskar måste ses över. Målet bör från våra utgångspunkter vara att studiestödet skall kunna utnyttjas också för att främja in- ternationaliseringssyften, som är utbildningspolitiskt motiverade. Vi har i avsnitt 5.3.2 berört olägenheten av vissa kopplingar mel— lan regler för studiestöd och regler för familjepolitiska stöd. Såda- na kopplingar bör också ses över i detta sammanhang med sikte på att utlandsstudier skall främjas och situationen för berörda ungdomars familjer underlättas.

Vi vill i det här sammanhanget beröra också en fråga som gäl- ler konsekvenserna av ett närmande till EG/EU, i första hand EES—avtalet.

Inom ramen för EES-avtalets bestämmelser om fri rörlighet för personer finns också ett regelsystem för att säkerställa den so- ciala tryggheten för dem som flyttar mellan länderna. En av de principer som därvid skall tillämpas är den s.k. likabehandlings- principen, som innebär exempelvis att en medborgare från ett an- nat EES—land som arbetar i Sverige skall ha rätt till samma socia- la förmåner som svenska medborgare. Rätten gäller även för barn och andra familjemedlemmar. Principen gäller bl.a. för familje- förmåner och därmed även för barnbidrag. Detta betyder alltså att en svensk medborgare som arbetar exempelvis i Tyskland skall få barnbidrag från Tyskland och inte från Sverige. Den intressan- ta frågan här är då om dessa bestämmelser även skall gälla för studiehjälpens studiebidrag.

I EG—länderna är det vanligt att barnbidrag utgår för alla barn upp till en ålder av 16 eller 18 år. I de flesta länder utbetalas barnbidraget även för äldre barn som fortsätter att studera. I Sve- rige avlöses barnbidraget vid 16 års ålder av studiebidrag, som ut- betalas längst till och med vårterminen det år då barnet fyller 20 år. I EG—länderna är den övre åldersgränsen för barnbidraget ofta betydligt högre, t.ex. 25 år i Belgien, Luxemburg och Nederlän- derna, 26 år i Italien och 27 år i Tyskland.

Med hänsyn till dessa förhållanden och den starkare familjepo— litiska inriktning, som den svenska studiehjälpen fått, finns det skäl att överväga studiebidraget i EES—perspektivet. Vi har aktua- liserat frågan hos utredningen (S 1991:03) om socialförsäkringen och EG, som väntas presentera ett betänkande senare i år. I vad mån detta påverkar lösningen av de frågor, som vi behandlat här, undandrar sig vårt bedömande. Det är emellertid viktigt att EG— aspekterna beaktas vid beredningen av våra förslag.

På en punkt har vi funnit det möjligt att lägga fram ett re- formförslag i fråga om stödet till utlandssvenskar, nämligen föl— jande.

Som nämnts har ansvaret för stöd avseende inackordering för gymnasieelever i Sverige decentraliserats till kommunerna, bl.a. för att stödet bättre skall kunna anpassas till de varierande kost-

SOU 1992: 93 Kapitel 5

• Sida 66
•  Original

naderna och behoven. Statens stöd för inackordering har inord- nats i sektorsbidraget till skolan. I kapitel 6 (avsnitt 6.3.5 punkt C) föreslår vi ett schabloniserat statsbidragssystem för de svenska utlandsskolorna. Vi anser övervägande skäl tala för att samma modell som för inackorderingstillägget i Sverige tillämpas för motsvarande stöd till gymnasieelever vid utlandsskolorna. I stället för att utbetalas till eleven bör alltså medel motsvarande merkost- nadstillägget ingå i statsbidraget till huvudmannen, som får möj- lighet — och ansvar för — att täcka även inackorderingskostnader. På detta sätt kan en viss förbättring åstadkommas för eleverna vid utlandsskolorna utan att den översyn vi föreslår behöver avvaktas.

För utlandssvenska elever vid andra skolor utanför Sverige än svenska utlandsskolor får tills vidare de gällande principerna för rätten till studiestöd tillämpas. Dock bör utöver studiebidraget det föreslagna merkostnadstillägget utgå även för dessa elever i de fall de måste resa mellan föräldrahemmet och skolan eller inackorde- ra sig på skolorten.

SOU 1992: 93 Kapitel 5

• Sida 67
•  Original

6. Undervisning av utlandssvenska barn och ungdomar

6.1. Bakgrund och nuläge

Svensk undervisning i utlandet har sedan början av första världs— kriget bedrivits vid svenska skolor, och statliga bidrag till denna undervisning har i olika former utgått sedan år 1908. Med en kraftig ökning av svensk industriell verksamhet i olika länder i kombination med en ökad svensk diplomatisk representation och en ökad biståndsverksamhet har behovet av svensk undervisning i utlandet för medföljande barn och ungdomar ökat sedan mitten av 1960—talet.

Utlandsundervisningen omfattar innevarande läsår skolor på nästan 40 platser i fyra världsdelar. Högstadieundervisning i skol- form bedrivs på sex platser, nämligen Bryssel, London, Paris, Fu- engirola, Madrid och Nairobi, och självständig gymnasieundervis— ning fr.o.m. innevarande läsår i Bryssel. Som följd av en överens— kommelse mellan berörda regeringar finns också finska och nors- ka elever i de svenska utlandsskolorna.

Därtill kommer olika former av distansundervisning på högsta- die— och gymnasienivå med hjälp av korrespondensläromedel från Hermods. Statliga bidrag utgår även för undervisning vid den svenska sektionen av Lycée International i Saint Germain—en— Laye (utanför Paris) och till kommuner som i sin skola tar emot utlandssvenska elever.

För läsåret 1991/92 beräknas elevantalet i utlandsskolorna till drygt 1 200. Antalet elever i korrepondensundervisning beräknas till ca 500 och i kompletterande svensk undervisning till ca 2 600.

Statsbidrag från anslaget Bidrag till svensk undervisning i ut- landet m.m. utgår för närvarande till följande kostnadsslag och ändamål med anknytning till utlandsskolorna:

* kostnader för lärarlöner som i princip motsvarar lönen för motsvarande lärartjänster vid svensk grundskola (grundresurs) samt för kompletterande undervisningstimmar (kompletteringsre- surs),

* reseersättningar, * lokalkostnader med 60 % av årskostnaden för nödvändiga undervisningslokaler,

* särskilt driftbidrag med 16 % av lönekostnader och vissa pensionskostnader,

Vidare utgår medel från det nämnda anslaget till följande kost- nadsslag och ändamål:

SOU 1992: 93 Kapitel 6

• Sida 68
•  Original

* kostnader för korrespondensundervisning och för material för denna undervisning enligt avtal mellan Statens skolverk och Hermods,

* kompletterande svensk undervisning, * svensk undervisning vid internationell skola (f.n. bara Lycée International i Saint Germain—en—Laye),

* bidrag till kommun i Sverige som i sin grundskola eller gymnasieskola har tagit emot barn med utlandssvenska föräldrar.

Till detta skall läggas omföring till statsbudgetens inkomsttitel Statliga pensionsavgifter netto av medel motsvarande pensions- kostnader för sådan lärare vid utlandsskola som har pensionsrätt enligt förordningen (1991:1427) om tjänstepension för vissa ar- betstagare med icke—statlig anställning.

Det samlade statliga bidraget till svensk undervisning i utlandet m.m. uppgår för budgetåret 1992/93 till ca 54 milj.kr.

En mindre anslagspost disponeras av Svenska institutet för bi- drag till Riksföreningen Sverigekontakt för förmedling och distri- bution av läromedel m.m. till svenskundervining på alla nivåer i utlandet.

I bilaga 4 återges den aktuella lydelsen av förordningen (1978:571, ändrad 1988z830 [omtryck] och senare) om statsbidrag till svensk undervisning i utlandet. I bilaga 5 redovisas relativt ut- förligt den nuvarande ordningens framväxt genom utredningar och beslut, och i bilaga 6 ges en översikt över nuvarande statsbi- drag och kostnader för utlandsundervisningen.

6.2. Förändringar i det svenska skolsystemet

Det svenska skolsystemet har under de senaste åren varit föremål för en omfattande decentralisering och avreglering. I riksdagens beslut (1988/89zUbU7, rskr. 95) med anledning av propositionen (1988/89:4) om skolans utveckling och styrning betonades kom- munens övergripande och samlade ansvar för att de nationella målen för skolverksamheten förverkligas.

Riksdagen har också med anledning av propositionen 1989/90:41 (UbU9, rskr. 58) beslutat om avveckling av den statliga reglering- en av tjänster som lärare och skolledare m.fl. inom det offentliga skolväsendet.

I december 1990 beslutade riksdagen (UbU4, rskr. 76) med an- ledning av proposition 1990/91:18 om ansvaret för skolan om en långtgående decentralisering på skolans område. Inom ramen för dessa ställningstaganden låg beslut om ett nytt och friare statsbi- dragssystem i form av ett finansiellt stöd till kommunerna som ett sektorsbidrag för det offentliga skolväsendet för barn, ungdom och vuxna, dvs. kommunernas grundskola, gymnasieskola och vuxenundervisning. Genom riksdagsbeslut våren 1992 (1991/92zFiU29, rskr. 350) med anledning av proposition

SOU 1992: 93 Kapitel 6

• Sida 69
•  Original

1991/92:150, del II, Kommunal ekonomi kommer statsbidragen för det offentliga skolväsendet att fr.o.m. den 1 januari 1993 anvi- sas inom ramen för ett samlat finansiellt stöd till kommunerna.

Riksdagens beslut våren 1991 (UbU16, rskr. 356) med anled- ning av proposition 1990/91:85 Växa med kunskaper — om gym- nasieskolan och vuxenutbildningen innebär en skyldighet för kommunerna att erbjuda alla ungdomar en gymnasieutbildning på nationella och individuella program. Skyldigheten att betala in- terkommunal ersättning regleras liksom ansvarsfördelningen mel— lan primärkommuner och landstingskommuner. De enskildas ef- terfrågan skall så långt möjligt styra utbildningsutbudet.

Riksdagen har våren 1992 (UbU22, rskr. 346) fattat beslut med anledning av regeringens proposition 1991/92:95 om valfrihet och fristående skolor. Beslutet innebär att fristående skolor godkända för vanlig skolplikt ges förutsättningar att verka på i stort sett samma villkor som de kommunala grundskolorna. En fristående skola skall tilldelas medel för verksamheten av den kommun, där skolan är belägen. Varje skola skall härvid tilldelas ett belopp per elev, som motsvarar kommunens genomsnittskostnad per elev i den egna grundskolan. Vid tilldelning skall kommun kunna dra av högst 15 procent, motsvarande kostnader för uppgifter som de fristående skolorna inte har att fullgöra.

För sådana elever i den fristående skolan, som inte är hemma- hörande i kommunen, skall kommunen ha rätt till ersättning för sina kostnader från elevens hemkommun.

6.3. Överväganden och förslag

Vi har samlat våra förslag när det gäller insatser för undervisning av utlandssvenska barn och ungdomar i ett förslag till förordning, som redovisas som bilaga 7. Motiveringarna för de olika bestäm— melserna där återfinns i allt väsentligt i texten i det följande. De förändringar i fråga om betalningsströmmar, som vårt förslag till statsbidragsystem innebär jämfört med nuvarande system, illustre- ras samlat i figurema 3 och 4 (s. 91 f).

6.3.1. Utgångspunkter Svenskt — internationellt

Det grundläggande motiv för svensk utlandsundervisning, som kan utläsas både ur historiken i bilaga 5 och ur våra direktiv, är följande: För att det skall vara möjligt att rekrytera svenskar med barn i skolåldern till arbetsuppgifter i andra länder är det viktigt att det i dessa länder finns tillgång till undervisning som motsva- rar den svenska skolans. Vi menar att detta motiv står sig väl.

SOU 1992: 93 Kapitel 6

• Sida 70
•  Original

Fler och fler svenskar kan antas komma att arbeta utomlands. För familjer, som räknar med att vistas utomlands för enbart en begränsad period, är det självklart ett intresse att barnen håller kontakten med svensk skola och utbildning, så att återkomsten till hemlandet blir lättare. Även för barn i mera permanent utlands— svenska familjer, som kanske flyttar mellan flera olika länder, är det angeläget att bevara en förankring i det egna språket, den eg— na kulturen och det egna samhället. Den svenska utlandsundervis— ningen får enligt vår mening en ökad betydelse i detta perspektiv av ökad rörlighet.

Samtidigt medför den ökade rörligheten att flera internationel— la skolor och utbildningsprogram utvecklas, som tar sikte på att förbereda för en internationell miljö och på att ge kunskaper som är gångbara i olika länder. Också enskilda länders skolsystern och utbildningar anpassas till en mera internationellt präglad omgiv- ning. Sammantaget ger denna utveckling anledning till nya avväg- ningar mellan internationalism och nationell identitet när det gäl- ler insatser för svenska barn och ungdomar utomlands. För vår del ser vi här ”kombinationsmodeller” - svenska skolor med in- ternationell inriktning och internationella eller andra utländska skolor med svenska inslag — som intressanta framtidslösningar, och vi vill genom våra förslag underlätta en utveckling i den rikt- ningen.

Vi vill också peka på möjligheten till nordiska lösningar i sam— manhanget. Nordiskt samarbete finns sedan gammalt på utlands- undervisningens område. Samverkan mellan nordiska länder kan ge underlag för utlandsskolor, när antalet elever från det enskilda landet är otillräckligt. Men nordiskt samarbete på detta område kan också bidra till att stärka den nordiska gemenskapen och den nordiska identiteten gentemot omvärlden. Den formellt svenska men i praktiken och till namnet skandinaviska skolan i Bryssel är här ett utmärkt exempel.

I detta sammanhang skall nämnas den enkät till vissa större ka- tegorier utlandssvenska föräldrar (anställda i SAF-anslutna före- tag, SIDA-anställda och UD—anställda) på orter med svensk ut— landsskola, som vi gjort i syfte bl.a. att utröna intresset för de svenska skolorna i förhållande till andra alternativ. Enkäten redo- visas utförligare i bilaga 3. Den visar, inte oväntat, på ett större intresse för internationella skolor, i första hand givetvis på gym- nasie— och högstadienivå, än vad som kom till uttryck, när en motsvarande enkät gjordes av utlandsskoleutredningen (SOU 1977:21) i mitten av 1970—talet. Vi kan också notera ett påtagligt intresse för alternativen ”internationell skola med svenska inslag” och ”svensk skola med internationell inriktning”.

Av enkäten framgår att de svenska utlandsskolorna är väl för- ankrade i SAF—gruppen och SIDA—gruppen, däremot i mindre utsträckning i UD—gruppen. Detta hänger med all säkerhet sam- man med att utlandsvistelserna i de förra grupperna normalt är

SOU 1992: 93 Kapitel 6

• Sida 71
•  Original

begränsade i tiden och att familjernas ambition att hålla bered- skap för att återvända till Sverige därför är högre. Vi gör den all- männa bedömningen att det är främst utlandsvistelser av detta slag som kommer att bli allt vanligare för svenska familjer, bl.a. som följd av den västeuropeiska integrationen.

Nya signaler i svensk skolpolitik

Insatserna för svenska barn och ungdomar utomlands måste sam- tidigt ses i perspektivet av utvecklingen av skolan i Sverige. Vä- sentliga inslag i de senaste årens skolpolitiska beslut och signaler ger, som vi bedömer det, nya förutsättningar för synen på ut- landsundervisningen liksom på insatser för utlandssvenska barn och ungdomar över huvud taget.

Som vi redovisat i avsnitt 6.2 har riksdagen beslutat att fristå- ende skolor på grundskolenivå skall ges i princip samma förut— sättningar för sitt arbete som de kommunala skolorna. De fristå- ende skoloma skall bl.a. garanteras resurser per elev motsvarande minst 85 procent av genomsnittskostnaden per elev i respektive kommuns egen grundskola.

Detta innebär en avsevärd ökning av bidragsnivån för de fristå- ende skoloma. Att de jämställs med de kommunala skolorna är ett led i strävandena att öka den reella valfriheten för elever och föräldrar. Också inom det offentliga skolväsendet skall enligt statsmakternas beslut elevers och föräldrars möjligheter att välja skola liksom olika skolors möjligheter att skapa sin egen profil öka. Principen att en skolpeng skall ”följa” eleven är en hörnsten i den aktuella skolpolitiken, på gymnasienivån lagfäst i den me- ningen att de enskilda elevernas efterfrågan skall styra utbudet och att varje kommun skall ”köpa” av andra kommuner den ut- bildning för sina ungdomar, som den inte själv kan ge.

Konsekvenser för utlandsundervisningen

Överförda till ett utlandsperspektiv ger dessa tendenser enligt vår uppfattning grund för två - delvis motstridiga — slutsatser:

1. De svenska utlandsskolorna är ett slags fristående skolor. Deras uppgift är att förmedla undervisning motsvarande den som ges i den svenska skolan, och det statliga stödet till dem är mera konkret kopplat till svenska nationella intressen än vad fallet är med stödet till fristående skolor, som bygger på en allmänt positiv syn på alternativ och valfrihet. Mot den bakgrunden ser vi det som mycket svårt att motivera att utlandsskolorna inte skulle ges stöd på i princip samma nivå som de fristående skolorna i Sverige garanteras.

SOU 1992: 93 Kapitel 6

• Sida 72
•  Original

2. I realiteten är naturligtvis inte utlandsskolorna samma slags alternativ till de kommunala skolorna som de fristående skolorna är. Alternativ till utlandsskolor är i stället, för de familjer som bor utomlands, i första hand internationella eller nationella skolor i värdlandet eller internatskolor i Sverige. Valfrihetsprincipen talar alltså, fullt genomförd också för de utlandssvenska familjerna, för ett statligt stöd inte bara till svenska utlandsskolor och svenska in— ternatskolor utan också till sådana utländska skolor, som svenska familjer finner lämpliga för sina barn och ungdomar. Dessa två slutsatser strider mot varandra i den meningen att en större generositet också gentemot utländska skolor med svenska elever självklart kan påverka underlaget för svenska skolor och därmed möjligheterna att upprätthålla svenska alternativ. Valfri- het mellan olika alternativ i utlandet kan, enkelt uttryckt, inte skapas utan att valfriheten när det gäller att bevara kontakt med Sverige - och skapa beredskap för att återvända till utbildning el- ler arbete där — i viss mån begränsas. Vi inser att en fortsatt internationalisering kan öka kraven på en valfrihet för svenska familjer utomlands, som innefattar också utländska skolor. Vi bäddar i själva verket för en sådan diskussion genom ett av de förslag vi nu för fram. I kapitel 7 (avsnitt 7.1) föreslår vi att utbildningen för International Baccalaureate, som redan anordnas på tre orter i Sverige, i fortsättningen skall be- traktas som ett reguljärt alternativ i gymnasieskolan, likställt med de nationella programmen. Det förhållandet att en internationell utbildning på detta sätt anordnas med stöd av offentliga medel i Sverige ger naturligtvis argument för ett motsvarande stöd till samma utbildning i ett annat land, i den mån den tar emot svens- ka elever. Vi inser också att svenska föräldrar på orter utan någon utlandsskola inom ”räckhåll” kan anse att rättviseskäl talar för ett statligt stöd även till den undervisning i utländsk skola, som deras barn är hänvisade till. Vi vill emellertid inte med våra förslag bidra till att riskera el- ler urholka valfriheten för svenska familjer och ungdomar när det gäller kontakt med och möjlighet att återvända till Sverige, efter- som vi uppfattar detta som ett av huvudsyftena med den svenska utlandsundervisningen. Vi utgår därför i våra förslag från att sär- skilda statsbidrag även i fortsättningen bara skall utgå för i någon mening svenska utbildningsalternativ. Vi vill däremot ta upp valfrihetsfrågan från ett par andra ut— gångspunkter. Ett alternativ för utlandssvenska familjer kan vara att låta bar- nen gå i skola i Sverige, t.ex. vid en riksinternatskola eller inack- orderade på annat sätt. I dag lämnas i särskild ordning statsbidrag till den kommun, som i sin skola tar emot utlandssvenska elever. Vi anser att det är viktigt att bevara valfriheten för utlandssvens- ka familjer i detta avseende. Detta bör säkras genom att ett sär- skilt statsbidrag även i fortsättningen lämnas till kommuner i Sve-

SOU 1992: 93 Kapitel 6

• Sida 73
•  Original

rige för elever av detta slag. Vi anser det principiellt riktigt att detta alternativ i fråga om skolgång behandlas likvärdigt med al— ternativet utlandsskola. Därför föreslår vi att bidragen för ända- målet skall hanteras tillsammans med bidragen till den egentliga utlandsundervisningen. Därigenom kan de statliga insatserna smi— digt, anpassas efter vad de utlandssvenska familjerna faktiskt före- drar för sina barn.

Förskola — skola

Av stor betydelse när det gäller att göra valfriheten för utlands- svenska familjer reell är enligt vår uppfattning möjligheterna till insatser för de utlandssvenska barnen redan i förskoleåldem. Det är uppenbart att sådana insatser lägger en naturlig grund för ut- landsundervisningen och därmed också gör det lättare att välja al- ternativet svensk skola, när barnen når skolpliktig ålder. Inte minst har detta betydelse i länder där man börjar skolan tidigare än i Sverige.

Förskoleverksamhet av varierande omfattning och intensitet bedrivs i dag vid de flesta utlandsskolor. Statsbidrag utgår emel- lertid inte, och konsekvensen blir i vissa fall förhållandevis betun- gande avgifter. Det ligger inte inom ramen för vårt uppdrag att föreslå någon reform i detta avseende, men vi vill peka på den stora betydelse, som förskoleverksamheten har, för möjligheterna att bevara och utveckla en ”svensk skolväg” för de utlandssvenska barnen. I förlängningen av den förstärkning av insatserna för ut- landsundervisningen, som vi föreslår i detta betänkande, borde därför enligt vår uppfattning ligga ett statligt stöd också till svens- ka förskolor. i utlandet. Det skulle i vart fall med all säkerhet bi— dra till en ekonomiskt och socialt bredare rekrytering av elever till utlandsskolorna och därmed ge reell valfrihet åt flera svenska föräldrar och barn.

Utlandsundervisningen en del av svensk skola

Utlandsundervisningen är - om än storleksmässigt inte så bety— dande — en del av det svenska skolväsendet. Därför anser vi det naturligt och angeläget att organisationen och ansvarsfördelning- en för den så långt möjligt utformas efter mönster av vad som gäller för skolan i Sverige.

Statsbidragen till utlandsundervisningen bör således enligt vår uppfattning - på samma sätt som det hittillsvarande sektorsbidra— get till kommunernas skolor — vara schabloniserade och elevrela— terade, dvs. de bör anvisas i princip per skolform utan uppdelning på olika slag av resurser eller ”deländamål”, och de bör beräknas i förhållande till antalet elever utan hänsyn till hur undervisning—

SOU 1992: 93 Kapitel 6

• Sida 74
•  Original

en faktiskt organiseras. Genom den frihet att utnyttja tillgängliga medel, som detta ger skolorna och deras huvudmän, underlättas en anpassning till de lokala förutsättningarna och de faktiska be- hoven. Samtidigt kan såväl den lokala som den centrala administ— rationen förenklas.

Det är vidare angeläget att statens roll i förhållande till ut- landsskolorna utformas efter mönster av dess förhållande till de kommunala och fristående skolorna. Detta anknyter till vad som sägs i våra direktiv om att Skolverket bör avlastas den centrala administrationen av utlandsundervisningen. Att Skolverket inne- fattar utlandsskolorna både i sin uppföljning och utvärdering av skolan i stort och i bl.a. därpå grundade centrala utvecklingsinsat— ser är väsentligt för utlandsskolornas kvalitet och likvärdighet med skolorna i Sverige. Dessa uppgifter bör emellertid inte för- enas med ansvar för hanteringen av statsbidrag och andra ärenden som gäller verksamhetens drift och skoladministrativa utveckling.

Med den mångfald av geografiskt spridda och vanligen små en- heter, som utlandsundervisningen bedrivs vid, behövs det samti- digt ett centralt organ, som kan fördela statsbidragen, företräda utlandsskolorna i förhållande till anslagsbeviljande myndigheter och svara för olika slag av information och service till skolorna men också till allmänheten och till olika intressenter i utlandsun- dervisningen. Ett sådant organs kansli blir - för att anknyta till det svenska organisationsmönstret — något av ett skolkontor i den världsomspännande ”skolkommun”, som utlandsundervisningen kan liknas vid, dock med den väsentliga skillnaden att denna tänkta kommun inte har något direkt drift- eller arbetsgivaran- svar för skolorna. Vi föreslår i avsnitt 6.3.10 att ett nytt centralt organ, preliminärt kallat Föreningen för Utlandsundervisning (FF U), skall anförtros dessa uppgifter.

6.3.2. Syftet med det statliga stödet

Vårt förslag: Det statliga stödet till undervisning av utlandssven— ska barn och ungdomar skall syfta till att bereda dessa undervis— ning i eller motsvarande grundskolan och, så långt möjligt, gym- nasieskolan eller, om de går i utländska skolor, undervisning i svenska och om Sverige.

Skälen för vårt förslag: Vi erinrar om vår principiella diskus— sion i föregående avsnitt. I linje med den syn på utlandsundervis- ningens huvudsyfte, som vi redovisade där, innebär vårt förslag att svenska statens stöd till undervisning av utlandssvenska barn och ungdomar även fortsättningsvis skall avse dels undervisning som bedrivs enligt svenska - eller vid nordisk samverkan ”nordis- ka” — läroplaner, dels undervisning som syftar till att ge svenska

SOU 1992: 93 Kapitel 6

• Sida 75
•  Original

elever i utländska skolor möjlighet att bevara och utveckla kun- skaper i svenska och om Sverige.

Att i första hand undervisning på den obligatoriska skolans ni- vå kommer i fråga är naturligt. Också på gymnasienivån bör emellertid ambitionen vara att tillgodose efterfrågan; i praktiken lär det bli fråga enbart om undervisning på studieförberedande program.

6.3.3 ' Behörighet

Vårt förslag: I underlaget för statsbidrag till undervisning av ut- landssvenska barn och ungdomar ingår barn och ungdomar, som är svenska medborgare, är bosatta utanför Sverige och har sven— ska som normalt umgängesspråk med minst en av sina föräldrar (vårdnadshavare).

Skälen för vårt förslag: Gällande bestämmelser om vilka ele- ver som är behöriga till - eller snarare statsbidragsgrundande för — utlandsundervisningen redovisas i bilaga 4. Som framgår där gäller för kompletterande svensk undervisning enbart att minst en av föräldrarna skall vara svensk medborgare, medan för utlands- skolorna och korrespondensundervisningen kriterierna är betyd— ligt mer sofistikerade.

Från utgångspunkten, att utlandsundervisningen är motiverad av det svenska samhällets intresse av att svenskar med barn i skol- åldern kan rekryteras till olika slag av utlandstjänst, har frågan hur den statsbidragsgrundande kategorin skall avgränsas diskute- rats en hel del genom åren (se bilaga 5). Ambitionen har hela ti- den varit att definiera vilka slag av sysselsättningar som det i nå- gon mening är ett samhällsintresse att svenska medborgare ägnar sig åt utomlands.

I takt med att ägarförhållanden i näringslivet blivit mer kom- plicerade och enskilda arbetande människor i största allmänhet blivit mer rörliga har det emellertid blivit svårare att avgränsa en sådan sfär av sysselsättningar. Om en idogt arbetande svensk egen företagare säljer glass och förfriskningar till svenska semestergäs- ter på en sydeuropeisk badstrand, skall hans företag då anses ha ”nära anknytning till Sverige”? Och går det att hävda att forska- rens och kulturarbetarens gärningar ligger mera i Sveriges intresse än advokatens eller konsultens? Flera exempel på gränsfall, som visar på svårigheten att i regler fånga in en alltmer komplicerad verklighet, återfinns i redovisningen av Skolöverstyrelsens utred- ning 1986 (se 5. 152).

Vi är övertygade om att fler och fler fall kommer att bli svåra att kategorisera och att utvecklingen i första hand på den europe- iska arbetsmarknaden kommer att göra det än vanskligare än hit- tills att utforma hållbara bestämmelser av nuvarande slag. Om an-

SOU 1992: 93 Kapitel 6

• Sida 76
•  Original

talet svårbedömda fall eller dispensansökningar blir stort, finns det givetvis, även om syftet bakom reglerna är aldrig så lovvärt, skäl att ifrågasätta hela ordningen på rent administrativa grunder.

Bakom formuleringsmödorna har legat ambitionen att inte med statsbidrag stödja undervisning för barn till personer som varken betalar skatt till Sverige eller bedriver någon yrkesverk— samhet som har anknytning till svenska intressen. Ytterst handlar det givetvis om dem som lämnat Sverige av bl.a. skatteskäl. Det är inte svårt att med allmänmoraliska argument hävda denna principiella hållning. Samtidigt måste vi konstatera att sådana skäl för att lämna Sverige rimligen har förlorat i styrka med den ut- veckling av det svenska skattesystemet, som har ägt rum de senas- te åren. Mot en fortsatt restriktiv hållning måste också under alla förhållanden ställas både svårigheten att formulera regler, som står sig i sak på en mera rörlig arbetsmarknad, och det angelägna i att undvika en ordning som innebär mer eller mindre komplice- rade och diskretionära prövningar av enskilda fall. Vi vill i detta sammanhang erinra om tankegångarna i 1964 års utlands— och in- ternatskoleutredning (se 5. 145).

Vi menar också att regelsystemet bör utgå i första hand från elevens behov och intresse. Det kan faktiskt ses som en angelä— genhet för det svenska samhället att ett barn, som genom med— borgarskap tillhör detta samhälle men flyttat utomlands med sina föräldrar, ges möjligheter till svensk undervisning utan hänsyn till av vilket skäl föräldrarna har lämnat Sverige och till hur de för- sörjer sig i det land där de bor. Det finns också fall där barnets medicinska eller sociala situation varit av mer eller mindre avgö- rande betydelse för en familjs flyttning till annat klimat eller an- nat land. Vi anser mot denna bakgrund att barnets, inte föräldrar- nas, situation bör vara det som avgör om barnet skall ingå i un- derlaget för de statsbidrag, som vi diskuterar här.

Utöver det självklara kravet på bosättning utomlands har vi fört in ytterligare ett krav, nämligen att svenska skall vara barnets normala umgängesspråk med minst en av vårdnadshavarna. Detta är ett sätt att slå fast att den undervisning som stöds skall svara mot ett faktiskt behov. I debatten jämförs ibland insatserna för utlandsundervisning med de insatser för invandrare och flyktingar i Sverige, som hemspråksundervisningen utgör. Vi tycker — utan alla jämförelser i övrigt — att det är logiskt att ställa i princip sam— ma krav på bruk av det egna språket i det ena fallet som i det andra. Detta innebär beträffande kompletterande undervisning en skärpning av kraven i förhållande till vad som gäller i dag. De som här påbörjat studier enligt gällande bestämmelser bör få full— följa dessa.

Vi vill tillägga att vi — utifrån de kontakter med utlandsskolor och andra intressenter som vi haft - bedömer att antalet barn, som i dag inte är statsbidragsgrundande men skulle bli det som följd av den föreslagna regeländringen, inte är så stort. Däremot

SOU 1992: 93 Kapitel 6

• Sida 77
•  Original

bedömer vi det, som redan antytts, som troligt att antalet familjer, på vilka den nuvarande kategoriseringen inte utan vidare är till- lämplig, kommer att öka, i första hand i Västeuropa.

6.3.4. Kategorier för statsbidrag

Vårt förslag: Statsbidrag lämnas för: a) svenska, i förekomman- de fall också andra nordiska, utlandsskolor, b) distansundervis- ning, c) kompletterande svensk undervisning och d) utländska skolor som anordnar undervisning i svenska och om Sverige. Därutöver lämnas statsbidrag till kommuner och landsting som tar emot utlandssvenska elever i sin skola.

Skälen för vårt förslag: De principiella övervägandena bakom detta förslag har redovisats i avsnitt 6.3.1, och de olika kategorier- na redovisas utförligare i de följande avsnitten (6.3.5—6.3.9).

Den enda förändringen enligt vårt förslag i förhållande till vad som gäller i dag är att utlandsskolebegreppet vidgas till att också formellt innefatta verksamhet som redan i många fall bedrivs vid skolorna. Både korrespondensundervisning — vi använder i fort- sättningen den modernare och ”medieneutrala” termen distansun- dervisning - och kompletterande svensk undervisning bör sålunda kunna vara integrerade delar av en utlandsskolas verksamhet, i den mån de bedrivs vid eller i regi av skolan i fråga, och deltagar- na i denna undervisning bör då betraktas som elever vid skolan. På så sätt markeras utlandsskolornas roll som centra i den samla- de utlandsundervisningen.

De distanselever, som har en utlandsskola som bas för sina stu- dier och åtnjuter handledning där, blir således enligt vårt förslag i princip likställda med de elever vid skolan som deltar i reguljär undervisning. En av fördelarna med detta är att utlandsskolan får en större frihet att utforma insatserna för varje enskild elev efter förutsättningar och resurser, t.ex. så att deltagande i undervisning i vissa ämnen varvas med distansstudier i andra. Förslaget är där- med en del i våra strävanden att ge den enskilda skolan och dess personal större frihet i val av organisation och pedagogik. Det särskilda statsbidraget för distansundervisning kommer därmed i vår modell att enbart avse insatser för vad som i dag är ”rena” Hermodselever, dvs. undervisning som bedrivs utan anknytning till utlandsskola.

Kompletterande svensk undervisning är en väg att ge svenska elever i utländska skolor möjlighet att bevara och utveckla kun- skaper i svenska och om Sverige. Den kan enligt vårt förslag be- drivas antingen vid en utlandsskola eller med en särskild lokal hu— vudman. Vi anser det angeläget att denna till antalet elever största och också mest spridda del av den svenska utlandsundervisningen ges en ökad stadga genom en ”kursplan” från Statens skolverk.

SOU 1992: 93 Kapitel 6

• Sida 78
•  Original

Inte minst är ett sådant centralt dokument av betydelse som stöd för organiserande av kompletterande svensk undervisning på de många orter, där möjligheter att anknyta till en utlandsskola eller till någon annan pedagogisk organisation helt saknas.

Samma syfte som med den kompletterande svenska undervis- ningen kan uppnås genom att, efter överenskommelse med hu- vudmannen för en internationell eller utländsk skola, organisera svenska inslag i undervisningen där. På så sätt får ju den svenska undervisningen ”automatiskt” stöd av en pedagogisk miljö. Ut- ifrån bl.a. erfarenheterna av den ordning som tillämpas vid Lycée International i Saint Germain—en—Laye bör sådana samverkans- modeller kunna utvecklas och förverkligas också på andra håll.

Vad gäller alternativ i Sverige har vi inte bedömt det som rea- listiskt att föreslå att riksinternatskolorna rent administrativt skall behandlas som en del av undervisningen av utlandssvenska barn och ungdomar. Vi vill emellertid påpeka att dessa skolor — till den del de tar emot utlandssvenska elever — och utlandsundervisning- en måste ses som ”kommunicerande kärl”. Ett samråd i planering och utveckling är därför motiverat, med strävan att tillgodose fa— miljers och ungdomars önskemål som ledstjärna. Man kan också tänka sig en mera direkt samverkan mellan riksinternatskolor och utlandsskolor inom den modell för utlandsskolverksamheten som vi föreslår.

6.3.5. Utlandsskolorna

A. Allmänna grunder

Vårt förslag: Utlandsskolornas verksamhet bedrivs så långt möj- ligt enligt grunderna för skolan i Sverige. läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan tillämpas. Jämkningar av tim- planerna kan göras för att ge undervisningen en mera interna- tionell inriktning, för att ge särskilt utrymme åt värdlandets språk och kultur och för att underlätta samverkan med ett eller flera andra nordiska länder.

Skälen för vårt förslag: Utlandsskolorna bör ses som en del av det svenska skolväsendet. Grundskoleförordningen och gymnasie- förordningen bör därför ligga till grund för deras verksamhet, med den anpassning till de särskilda förutsättningarna som är nödvändig.

Det bör också enligt vår mening klarare än hittills slås fast att utlandsskolorna skall följa läroplanerna för den svenska skolan. Samtidigt finns det skäl för att dessa skolor skall kunna jämka timplanerna utöver vad som blir generellt möjligt enligt de nya lä- roplanerna. De tre särskilda skäl för jämkning, som vi föreslår, anknyter till vad som redan i dag är praxis vid åtskilliga utlands—

SOU 1992: 93 Kapitel 6

• Sida 79
•  Original

skolor. De ligger också i linje med de allmänna riktlinjer för ut- landsskolornas utveckling som vi berört i det föregående. Inom ramen för grundläggande föreskrifter av regeringen om jämkning- ar av dessa tre skäl bör det ankomma på Statens skolverk att meddela närmare föreskrifter med sikte på att central prövning av enskilda fall skall kunna undvikas.

B. Etablering

Vårt förslag: En utlandsskola förklaras berättigad till statsbidrag av regeringen. Statens skolverk beslutar om huruvida en statsbi- dragsberättigad skola skall få fullt och självständigt ansvar för högstadie— respektive gymnasieundervisning.

Skälen för vårt förslag: Det är enligt vår mening rimligt att regeringen inom ramen för det årliga budgetarbetet och efter för- slag i vederbörlig ordning från FFU (se avsnitt 6.3.10) tar ställ- ning till om nya utlandsskolor skall få statsbidrag. I praktiken kommer sådana ärenden att handla om etablering av låg- och mellanstadieundervisning.

Naturligtvis måste någonstans en gräns gå mellan vad som kan betecknas som en skola och vad som måste betraktas som ”en- skild undervisning”. I det nuvarande systemet gäller att minst tio elever på låg— och mellanstadiema tillsammans krävs för att en lärartjänst skall få inrättas och bidrag skall lämnas. Vi anser att normalt minst tio elever bör krävas för att en skola skall kunna få statsbidrag. Vi tycker emellertid att det, med ett statsbidrag som relateras till antalet elever, inte är nödvändigt att fastställa en absolut gräns. Varje ärende om bidrag till en ny skola bör prövas för sig med hänsyn till såväl huvudmannens egna planer och sats- ningar som det allmänna svenska intresset av skolan i fråga.

Enligt vår mening kan också, med ett elevrelaterat statsbidrag och en ökad frihet för utlandsskolorna att utnyttja tillgängliga medel, frågan om att etablera högstadie— eller gymnasieundervis— ning avdramatiseras. Varje utlandsskola bör kunna ha elever även på dessa nivåer. Men en större eller mindre del av den erforderli- ga undervisningen eller handledningen behöver därför inte äga rum vid skolan. Den kan i stället organiseras genom att ”moder- skolan” samverkar med en eller flera andra skolor - utlandssko- lor, skolor i värdlandet eller skolor i Sverige — eller med en hu- vudman för distansundervisning.

I den mån utlandsskolor samverkar måste en av skolorna ha ett samordningsansvar, och den skolan bör då också ha rätten att utfärda slutbetyg respektive avgångsbetyg även för de andra sko— lornas elever. Det bör vara en uppgift för Statens skolverk att ut- ifrån en samlad bedömning av en skolas verksamhet, lärarresurser och förutsättningar i övrigt avgöra om den skall få rätt att utfärda

SOU 1992: 93 Kapitel 6

• Sida 80
•  Original

slutbetyg respektive avgångsbetyg. Denna rätt blir då det yttre tecknet på att skolan har ett fullt och självständigt ansvar för un- dervisning enligt respektive läroplan (för gymnasieskolans del av- seende ett eller flera program).

Skolverket måste också pröva om en skola, som inte är av den storleken eller karaktären att den kan få ett självständigt ansvar av det nu nämnda slaget, genom samverkansöverenskommelser har skapat förutsättningar för att ge eleverna undervisning av god kvalitet. Om så inte är fallet, bör skolverket ha rätt att hänvisa eleverna i fråga till den reguljära distansundervisningen (se avsnitt 6.3.6). Av Skolverkets beslut om en utlandsskolas befogenhet att utfärda slutbetyg respektive avgångsbetyg måste alltid framgå i vad mån denna befogenhet innefattar också elever vid andra sko- lor, med vilka den berörda skolan samverkar.

C. Statsbidrag

Vårt förslag: Statsbidraget för grundskole— respektive gymnasie- undervisning skall i princip motsvara genomsnittskostnaden per elev i motsvarande undervisning i Sverige.

Statsbidraget utgör ett allmänt finansieut stöd till verksamhe- ten vid utlandsskolan. Huvudmannen beslutar själv hur de anvi- sade medlen skall utnyttjas.

Statsbidraget beräknas med ett schablonbelopp per elev i dels grundskoleundervisning, dels gymnasieundervisning, dels kom— pletterande svensk undervisning. Schablonbeloppen fastställs i det årliga budgetarbetet, de två förstnämnda utifrån aktuell of- fentlig statistik rörande skolan i Sverige.

Medel för lokaler anvisas särskilt med ett belopp motsvaran- de 75 % av respektive skolas faktiska kostnader för nödvändiga lokaler.

Kostnadsskillnader mellan olika skolorter beaktas genom att en del av schablonbeloppen indexeras.

Skälen för vårt förslag: Det offentliga skolväsendet i Sverige finansieras av kommunerna med hjälp av statsbidrag. En försiktig uppskattning pekar mot att statens andel av finansieringen, vilken har minskat något under det senaste decenniet, för närvarande uppgår till mindre än hälften av de samlade driftkostnaderna för undervisningen. För utlandsskolornas del var det genomsnittliga statsbidraget läsåret 1991/92 ca 30 % av de samlade driftkostna- derna. En översikt för de olika skolorna lämnas dels i tab. 1, dels ifig. 1.

Till svensk undervisning i utlandet utgår från det offentliga en- dast statsbidrag. Aterstoden täcks av elevavgifter samt bidrag från respektive skolhuvudman närstående organisationer och andra fi- nansiärer. Några skolor, vilka drivs av SIDA, intar en särställning

Kapitel 6

• Sida 81
•  Original

genom att SIDA bidrar med medel över biståndsbudgeten. I de SOU 1992: 93 fallen är således de samlade statliga insatserna större än för den Kapitel 6 genomsnittliga utlandsskolan.

Tabell 1. Finansieringskällor för utlandsskolor läsåret 1991/92. Relativa

andelar. Skolort Statsbidrag Annan finansiering

Bai Bang 100 Berlin 90,8 9,2 Bukoba 74,8 25,2 Malpalomas 70,8 29,2 Lima 69,7 30,3 Palma de Mallorca 68,7 31,3 Addis Abeba 68,6 31,4 Sao Paulo 68,4 31,6 Hamburg 64,9 35,1 Fuengirola 57 43 Dhaka 55,5 44,5 Geneve 54,1 45,9 Gaborone 50,9 49,1 Nairobi 50,2 49,8 Managua 59,9 50,1 Cochabamba 49,3 50,7 Lissabon 49,1 60,9 Pointe Noire 48,9 51,1 Bissau 47,9 52,1 Madrid 46,6 53,4 Milano 46,5 53,5 Paris 45,5 55,5 Maputo 43,4 56,6 Luanda 39,8 60,2 Riyadh 38,6 61,4 Moskva 37,2 62,8 Wien 36 64 Hanoi 35,4 64,6 London 35,4 64,6 Dar es Salaam 34,6 65,4 Bujumbura 33,2 66,8 Jeddah 28 72 Nzega 26,8 73,2 Tucuman 26,7 73,3 Bryssel 23 77 Genomsnittliga andelar 30,4 69,6

I_”annan finansiering” inbegripes all finansiering utanför utbild- ningscååpartementets ansla , dvs. även statligt stod t1ll SIDA-sko- lor m f1nansier1ng över istandsanslaget.

• Sida 82
•  Original

Figur 1. Finansieringskällor för utlandsskolor läsåret 1991/92. Relativa SOU 1992; 93 andelar.

Kapitel 6 O OZ 07 09 * 08 -*— OOL —— OZL + 7"

Bai Bang WWW Berlin WWW " Bukoba WWW '" Maipaiomas &KWWXW Lima WWW Palma de Mallorca WWW Addis Abeba WWW Sao Paulo WWWÄN Hamburg WXWWM Fuengirola WWW Dhaka WWÄ Geneve WWW ________ Gaborone &KXXX WW Nairobi XW Managua WWXXXXXXXXX Cochabamba WW Lissabon WWÄ Pointe Noire WWW Bissau WW Madnd WW Milano MNW XXX— Paris WWW Maputo WW Luanda WWXXXX X Riyadh &WXW Moskva WWW Wien W Hanoi WW London WWW Dar es Salaam W&å ______________ Bujumbura W Jeddah MÄN Nzega MKS Tucuman WW Bryssel WW

uauuv D Oeipiqsieis %

Genomsnitt W

• Sida 83
•  Original

Utlandsundervisningens beroende av elevavgifter och andra en— skilda bidrag för sin verksamhet innebär ett problem. I flera fall är det av stor betydelse för svenska exportföretag att det finns svenska utlandsskolor för de anställdas barn. Vederbörande före- tag kan här bidra till skolverksamheten genom att helt eller delvis svara för elevavgifter och andra finansiella insatser. För missions- verksamheten krävs insatser av enskilda organisationer eller med— lemsgrupper för att på liknande sätt finansiera skolverksamheten. Den grupp föräldrar, som får göra de största personliga uppoff- ringarna för att ge sina barn och ungdomar svensk utlandsunder— visning, är självklart de som är egna företagare eller som är an- ställda hos arbetsgivare som inte har anledning att bidra till svens— ka skolor. De får själva i allt väsentligt svara för elevavgifter och motsvarande ekonomiska insatser.

Som framgått av avsnitt 6.3.1 anser vi att starka skäl talar för att utlandsskolorna garanteras resurser på i princip samma nivå som skolorna i Sverige. Även om vissa utlandssvenskar formellt har anknytning till kommun i Sverige, talar övervägande praktis- ka skäl för att det offentliga stödet till utlandsskolorna i sin hel- het kanaliseras genom staten.

Tilldelningen av statsbidrag till det offentliga skolväsendet i Sverige har under de senaste åren kraftigt avreglerats. Olika bi- dragsposter har fr.o.m. budgetåret 1991/92 sammanförts till ett sektorsbidrag för grundskola, gymnasieskola och kommunal vux- enutbildning. De olika beräkningsgrundema redovisas i samband med bidragsbeslutet, men innebär ingen styrning av undervis- ningsvolymen till de olika skolformer som omfattas av sektorsbi- draget. Det står huvudmännen fritt att inom ramen för tilldelade medel organisera undervisningen som de finner lämpligt. Fr.o.m den 1 januari 1993 kommer statsbidraget till det kommunala skol— väsendet att ingå som en del i ett generellt statsbidrag till kom- munerna, och de kommunala huvudmännens frihet ökar därmed ytterligare.

Vi vill för utlandsskolornas del gå i samma riktning. Statsbi- drag bör beräknas för olika undervisningsformer och kategorier, men huvudmannen bör få disponera de samlade medlen utan nå- gon detaljreglering.

Utlandsskolorna arbetar i dag under mycket skiftande ekono- miska villkor. De ekonomiska insatserna från brukare och intres— senter är många gånger betydande. Som exempel kan nämnas skolan i Jeddah, där enskilda intressenter för ett budgetår stöder skolverksamheten med drygt 1,6 milj.kr., motsvarande mer än 80 000 kr. per elev.

En annan omständighet, som enligt vår uppfattning bör beak- tas, är den stora spännvidden, mätt i kronor per elev, av de statli- ga insatserna. Bakgrunden är bland annat själva bidragssystemet, som — trots kompletteringsbidragets tillkomst — med sina tröskel- effekter skapar olika bidragsnivåer. Tillkomst eller bortfall av en—

SOU 1992: 93 Kapitel 6

• Sida 84
•  Original

staka elever kan påverka antalet lärartjänster vid de ofta små ut- landsskolorna och därigenom markant förändra skolans situation. Ett mer elevrelaterat bidragssystem skulle ge en mindre spridning av statsbidraget, mätt i kronor per elev.

Det är naturligt att i detta sammanhang också överväga en in- dexreglering, som skulle göra det möjligt att beakta de delvis stora skillnaderna i levnadskostnadsnivå mellan olika skolorter.

Det är således vår uppfattning att staten för utlandsskolorna i princip skall täcka de slag av kostnader som för skolorna i Sverige täcks av stat och kommmun tillsammans. Den tunga posten här är personalkostnader, i första hand löner och olika former av so- ciala avgifter för lärare och skolledare. Till detta kommer kostna- der för lokaler, läromedel, skolmåltider, skolskjutsar m.m.

Finns det då några väsentliga skillnader i fråga om olika slag av kostnader mellan utlandsskolorna och skolorna i Sverige?

De svenska skolorna och utlandsskolorna har jämförbara kost- nader för löner jämte sociala avgifter för skolpersonal och för vis— sa transporter i form av skolskjutsar.

I det svenska skolväsendet föreligger det en skyldighet för hu- vudmännen att bereda undervisning, i egen regi eller på annat sätt, för alla barn och ungdomar som bor inom respektive kom- mun eller landsting. För detta måste huvudmännen hålla en 10- kal— och personalreserv. För utlandsskolorna föreligger inte nå- gon sådan skyldighet. Detta bidrar till att lokalkostnaderna för ut- landsskolorna är väsentligt lägre än för skolan i Sverige.

De svenska skolorna har en skyldighet att meddela undervis- ning i hemspråk till de behöriga elever, vars föräldrar begär det. Skolorna är också skyldiga att meddela dessa elever undervisning i svenska som andraspråk. För utlandsskolorna finns av naturliga skäl inte motsvarande elevkategori och därmed uppgift, men de måste i stället satsa särskilda resurser på undervisning i svenska för elever som varit hemifrån länge. Dessutom gör många ut- landsskolor, som vi berört ovan, särskilda insatser när det gäller undervisning i och på värdlandets språk.

Enligt vår bedömning har utlandsskolorna generellt sett en elevpopulation som präglas av ett visst positivt urval. Detta inne- bär att de i regel inte tvingas att satsa betydande resurser på spe- cialundervisning och elevvård för tunga elevgrupper. Samtidigt uppstår problem, när enstaka barn och ungdomar med stora pe- dagogiska och elevsociala behov är elever vid en utlandsskola. De samordningsvinster som normalt kan göras vid de större skolorna i Sverige finns då inte.

När det gäller skoladministrationen har för de svenska skolor— nas del en stor del av personalhanteringen, budgetarbetet och kostnadsbevakningen tidigare legat på skolförvaltningarna. Ge- nom decentralisering av verksamheten har emellertid numera des- sa funktioner förts ut till de enskilda rektorsområdena eller sko-

SOU 1992: 93 Kapitel 6

• Sida 85
•  Original

lorna och kräver där insatser som i princip är jämförbara med dem som åvilar ledningarna för utlandsskolorna.

De allra flesta utlandsskolorna är till sin struktur närmast järn- förbara med små svenska skolor i glesbygd. Dessa skolor har inga stordriftsfördelar, och det är mot den bakgrunden allmänt accep- terat, att de har en högre kostnad per elev än större skolanlägg- ningar i tätorterna.

Vi gör den samlade bedömningen att det inte finns skäl för att räkna med annat än samma genomsnittskostnad per elev för ut- landsskolorna som för skolorna i Sverige. I Sverige skall lokal— kostnaderna täckas inom de schablonresurser som tilldelas rek- torsområdena eller de enskilda skolorna. Detta innebär att de ut- gör en av många kostnadsposter, vilka varje år av skolledningarna måste bedömas i ett helhetsperspektiv. Allför dyra lokaler inkräk- tar på utrymmet för andra angelägna behov såsom volymen lärar- ledd undervisning, kvantitet och kvalitet på läromedel, etc.

lokalkostnaderna vid utlandsskolorna är starkt beroende - för- utom av skolornas karaktär och storlek —, av en rad olika faktorer såsom markpriser, hyresnivåer, byggnadsstandard, kapitaltjänst- och driftskostnader m.m. Det finns inget automatiskt samband mellan dessa kostnader och levnadskostnaderna i stort. Trots att starka principiella skäl talar för att innefatta också medel för 10- kaler i det schabloniserade bidraget har vi med hänsyn till dessa stora variationer i förutsättningarna stannat för att föreslå att bi- drag till lokalkostnader skall lämnas särskilt.

Det statliga bidraget till lokaler uppgår i dag till 60 % av de faktiska kostnaderna för nödvändiga undervisningslokaler, Liksom andra finansieringsposter uppvisar lokalbidraget relativt sett stora variationer. Den skola, i vars budget lokalbidragets andel av den samlade finansieringen är lägst (3,2 %), finansieras till nästan tre fjärdedelar med medel från enskilda. Också skolor, där lokalbi- draget svarar för en större andel av den samlade finansieringen, har ett betydande stöd från enskilda finansiärer.

Även vid förverkligande av vårt förslag om en generell höjning av statsbidraget till utlandsskolorna kommer också i framtiden lo- kalkostnaderna att vara kännbara. Samtidigt anser vi det nödvän- digt att lägga ett visst tryck på skolorna att finna rationella lös- ningar av sina lokalfrågor. Ordningen att staten bidrar med en viss procent av de faktiska kostnaderna är enligt vår mening än- damålsenlig och bör bestå. Som ett led i den samlade förstärk- ningen av stödet till utlandsskolorna föreslår vi dock att bidraget till kostnader för lokaler ökas till 75 % av de faktiska kostnader- na för de lokaler som är nödvändiga för att verksamheten skall kunna bedrivas.

Vi anser det än mer vanskligt att innefatta medel för lokalför- bättringar eller förvärv av fastigheter i schablonbidragen till ut- landsskolorna. Vi har övervägt att föreslå en särskild fond för ut- landsskolornas fastighetsförvärv och fastighetsförbättringar. En

SOU 1992: 93 Kapitel 6

• Sida 86
•  Original

sådan fond skulle emellertid få en mycket ojämn belastning över tiden. Vi finner det lämpligare att regeringen i stället har en be- redskap att pröva enskilda ärenden från fall till fall. Vi vill tilläg- ga att förutsättningarna för utlandsskolorna att få bidrag från fö- retag och andra enskilda intressenter enligt vår bedömning är sär- skilt goda när det gäller utgifter av investeringskaraktär.

För grundskolan i Sverige låg genomsnittskostnaden per elev kalenderåret 1991 på ca 49 000 kr., varav ca 26 000 kr. hänförs till undervisningskostnader, dvs. i allt väsentligt löner och övriga kostnader för lärarpersonal. De genomsnittliga lokalkostnaderna uppgick till ca 11 000 kr., medan kostnaderna för bl.a. administra— tion, läromedel, skolmåltider och elevvård svarade för återstående ca 12 000 kr. per elev. Det är viktigt att påpeka att dessa belopp för personalkostnader inkluderar ca 40 % i lönekostnadspålägg, vilka i sin tur innefattar pensionsavgifter.

Som följd av riksdagens beslut (1991/92zUbU22, rskr. 346) med anledning av regeringens proposition 1991/92:95 om valfri- het och fristående skolor torde föreskrifter komma att meddelas som innebär att kommunen skall utgå från den genomsnittliga kostnaden per elev på varje stadium av grundskolan, när bidraget till de fristående skolorna fastställs. Beträffande utlandsskolorna anser vi inte någon sådan differentiering motiverad.

Bakgrunden till riksdagens beslut var ett underlag som enty— digt pekade mot att lågstadieelever i medeltal kostar mindre än mellanstadieelever, och dessa i sin tur mindre än högstadieelever. Vårt material pekar inte i samma riktning. En samlad analys av finansieringen av de ca 40 utlandsskolorna mätt i kronor per elev ger följande utfall:

SOU 1992: 93 Kapitel 6

Antal skolor )

Totalkostnad

Kr./elev

LM = Skolor med låg- och mellanstadium. LMH = Skolor med låg—, mellan- och högstadium.

Mot denna bakgrund anser vi det rimligt att för utlandsskolor- nas del räkna med 49 000 kr. per elev för grundskolan som hel- het.

För gymnasieskolans del år bilden mer komplicerad, eftersom denna skolform omfattar såväl linjer med mycket kostnadskrävan- de lokaler och utrustning, där undervisningen sker i mindre grup— per, som teoretisk klassrumsundervisning i större grupper. Den

• Sida 87
•  Original

genomsnittliga totala bruttokostnaden uppgick för kalenderåret 1991 uppgick till nästan 54 000 kr. per elev. Denna beräkning grundar sig på ett genomsnitt av utbildningsvägar, till vilka staten bidrar med som minst ca 4 000 kr. och som mest med ca 55 000. De studievägar som är representerade vid utlandsskolorna ligger i statsbidragsintervallet 18 000-21 000 kr. per elev och läsår. Till detta skall läggas de kommunala kostnaderna, motsvarande ca 55 % av bruttokostnaden för en årselevplats på dessa studievägar. Vidare skall, enligt vårt förslag i avsnitt 5.3.4, i gymnasieschablo- nen inkluderas medel motsvarande merkostnadstillägg inom ra- men för studiestödet. Vi har sammantaget funnit det rimligt att för gymnasieundervisningen vid utlandsskolorna räkna med en genomsnittlig kostnad per elev av 46 000 kr.

Elever i den gymnasiala korrespondensundervisningen bedri- ver, efter vad vi erfarit, i regel sina studier på heltid. För vissa elever är förutsättningarna för att bedriva heltidsstudier begränsa- de. En sådan begränsning kan ligga i tillgången på kompetenta handledare i alla ämnen under ett läsår. Vi har mot denna bak— grund övervägt att föreslå en uppdelning av eleverna efter medel- studietid/läsår, innebärande att huvudmannen skulle få ett scha- blonbelopp för heltidsstuderande och ett för deltidsstuderande elever. Med hänsyn till dels svårigheterna att få tillförlitliga data över de olika elevpopulationerna, dels den synnerligen marginella effekt en differentiering skulle få på den samlade finansieringen och dels slutligen det administrativa merarbete den skulle kräva avstår vi emellertid från att föreslå en sådan ordning. Genom att en utlandsskola får ett ”fullt” bidrag för varje elev på gymnasieni- vå markeras enligt vår mening också skolans ansvar för att ge var- je elev fullödigt stöd, om än i andra och mer varierade former än den vanliga heltidsundervisningens.

Vi räknar alltså sammanfattningsvis för grundskolan med 49 000 kr. och för gymnasieskolan med 46 000 kr. per elev. I för- sta hand genom ett utlandsskolorna har betydligt lägre lokalkost- nader än skolorna i Sverige blir det reella utfallet av vår modell ca 3 000—5 000 kr. lägre.

Statsbidraget till kompletterande svensk undervisning utgår budgetåret 1992/93 med ca 5 100 kr. per veckotimme, vartill kom— mer ett allmänt driftbidrag med 635 kr. per elev. Även när det gäller detta bidrag förekommer det på grund av bidragssystemets utformning variationer i form av trappstegseffekter. Bidraget uppgår genomsnittligt till 1 800-1 900 kr. per elev. Vi föreslår, i linje med vår strävan att förenkla, också här en schablonisering. Vi räknar med ett i princip oförändrat belopp per elev för den kompletterande svenska undervisning som äger rum vid utlands- skola. Då skall beaktas att denna undervisning i regel inte föror- sakar några särskilda lokalkostnader. Den kompletterande under- visningen utanför utlandsskolorna behandlar vi i avsnitt 6.3.7.

SOU 1992: 93 Kapitel 6

• Sida 88
•  Original

Den personal som tjänstgör vid utlandsskolorna är i hög grad beroende av levnadskostnadsnivåerna på de olika skolorterna. Vi anser det rimligt att i statsbidragssystemet ta hänsyn till detta. För statligt anställda tjänstemän har Statens utlandslönenämnd tagit fram underlag för skattefria tillägg till tjänstemän som är statio- nerade i olika länder. Dessa tjänstemän åtnjuter emellertid fri bo- stad, något som i regel inte är fallet för skolpersonalen vid ut- landsskolorna.

Det privata näringslivet har i likhet med staten ett intresse av att tillförsäkra sina utlandsanställda likvärdiga och rimliga lev- nadsvillkor och arbetar för den skull med olika databaser, vilka regelbundet uppdateras mot förändringar i levnadskostnader, inkl. bostadskostnader, på olika orter. Vi har funnit att detta material bättre svarar mot våra behov av att anpassa bidragen till utlands- skolorna efter levnadskostnadsnivåerna på de olika skolorterna.

Det är enligt vår mening i första hand lönerna till lärare och rektorer som bör indexeras. Av det skälet räknar vi med en index- ering bara för ”undervisningskostnader”, däri inbegripet också kostnaderna för kompletterande svensk undervisning. Lokalkost- naderna skall ju enligt vårt förslag behandlas i särskild ordning. Återstående kostnader, avseende bl. a. läromedel, bedömer vi som mindre känsliga för skillnader 1 levnadskostnadsnivå.

En övergång från ett icke indexerat system till ett indexerat er- bjuder stora svårigheter, om det skall ske inom en oförändrad kostnadsram. I det läget skulle de negativa effekterna av omför- delningen kunna slå ut de positiva. Förutsättningen för att över huvud taget diskutera en övergång till ett system, i vilket delar av statens bidrag indexeras, är därför enligt vår mening dels att bi- dragsramen vidgas i enlighet med vårt förslag, dels att den före- slagna förenklingen och schabloniseringen av statsbidragen för- verkligas.

Eftersom de tidigare statsbidragen till lärarlöner m.m. har varit helt odifferentierade, dvs. har utgått med Sverige som bas, är det möjligt att använda dessa data som jämförelsetal och reduktions— bas. Tillämpade på tillgängligt material innebär det t.ex. att skolan i London får ett index av 149 vid beräkning av lärarlöner m.m., medan motsvarande tal för skolan i Nairobi är 67. Vi har då både beaktat de internationellt vedertagna nyckeltalen för levnadskost- nader och hyresnivån för lämplig möblerad bostad. I vårt vägda index ingår levnadskostnaderna med faktorn 0,7 och bostadskost- naden med faktorn 0,3. Det har inte varit möjligt för oss att i det- ta sammanhang beakta andra faktorer såsom skillnader i skattesy— stem och förändrad sparbenägenhet vid utlandsstationering m.m.

Sammanfattningsvis kommer en utlandsskolas statsbidrag att innehålla en indexerad bidragsdel, beräknad skolformsvis, en icke indexerad bidragsdel, likaledes beräknad skolformsvis, samt en lo- kalbidragsdel. En beräkning av de olika bidragsdelarna på grund- val av statsbidraget för budgetåret 1991/92 men med den av oss

SOU 1992: 93 Kapitel 6

• Sida 89
•  Original

föreslagna modellen, ger ett fördelningsmönster som redovisas i figur 2.

När det föreslagna systemet genomförts, bör schablonbeloppen prövas och fastställas i det årliga budgetarbetet. Beträffande grundskole— och gymnasieundervisningen får detta göras utifrån senast tillgängliga statistik för den svenska skolan. lndextal för de olika skolorterna bör kunna fortlöpande fastställas av FFU (se av- snitt 6.3.10).

En bärande tanke i våra förslag, förutom den generella nivå- höjningen och förenklingen av bidragssystemet, är att ge skolhu— vudmännen en bättre framförhållning vid den ekonomiska plane- ringen. Samtidigt finner vi det angeläget att skapa ett bidragssy- stem, vilket är mindre känsligt för tillfälliga svängningar i elevta- len än dagens system. Av det skälet förslår vi att elevtalen under de tre närmast föregående läsåren skall utgöra grund för beräk— ning av bidragen för grundskole— och gymnasieundervisning för ett visst läsår. I så fall kan också utbetalningarna i denna del för- enklas, eftersom beräkningsunderlaget är väl känt. Huvuddelen av statsbidragen kan således utbetalas så snart regleringsbrevet har offentliggjorts. Det bör ankomma på FFU att besluta om olika rutiner i samband med utbetalning m.m. av statsbidrag.

De samlade förändringarna av statsbidragssystemet enligt vårt förslag illustreras i fig. 3 och 4. ,I fig. 3 visas alla de bidragsdelar och betalningsströmmar som ingår i dagens statsbidrag och i fig. 4 de betalningsströmmar som följer av vårt förslag.

SOU 1992: 93 Kapitel 6

• Sida 90
•  Original

• Sida 91
•  Original

Figur 3. Statsbidragsdelar och betalningsströmmar med nuvarande statsbidragsbestämmelser.

nuvuonäu FOR

urwnssxomn

Läromedel

[lärarresurser m.m.]

H m m G, | .a i % Bidr.t.lönekostnun & 13 ? HuVUDMÅN ut ä f» i— ron KOMPL. | Allmänt 3 g ji; 3 SV. UNDERV H -H u * & driftbidr. . f,; © . g " 3 = > "9. A A QAIEAZQAFJAS A M & m U m 1 0 & u = & -r4 0 nu 40 O " m & m = A HUVUDMAN ATP FOR UNDERV. S T A T E N S I SWEDISH 5 K 0 L V E R K LKP

CULTURE lönekostn.

Läromedel underv. av ' utlandssv. barn Läsårsavgifter | HERMODS

Läromedel j - Statsbidrag

| ENSKILDA . ELEVER

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

v Bidr.till |__) KOMMUNER A

SOU 1992: 93 Kapitel 6

STATENS INKOHSTSIDA

I SVERIGE

• Sida 92
•  Original

Figur 4. Statsbidragsdelar och betalningsströmmar enligt internationali- SOU 1992; 93 seringsutredningens förslag. Kapitel 6

ENSKILDA ELEVER

HuVUDMÅN FOR ENBART

HUVUDMÄN FÖR UTLANDSSKOLOR KOMPL. sv. UNDERVISN.

'

Köp av tjänster

Statsbidrag till: * Grundskoleund. * Gymnasieund. * Komp1.sv.und. * Lokalkostn.

v Bidrag A till Läromedel, underv. Lärarre- surser, studiehand1., Betyg m.m.

A

A HERMODS FFU __|]

A T A verks. Statsbidrag

Generellt stöd Bidrag t underv.

| av utlandssv. A barn SKOLVERKET j KOMMUNER I SVERIGE A A UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

• Sida 93
•  Original

De ekonomiska konsekvenserna av dels det tillämpade bidrags- SOU 1992: 93 systemet, dels det av oss föreslagna systemet tillämpat på en ut- Kapitel 6 landsskola med undervisning på alla tre stadierna av grundskolan och med — i dagens termer — korrespondensundervisning på gym— nasienivån illustreras i fig. 5 och 6.

Figur 5. Exempel på fördelning av statsbidrag till en skola enligt gäl- lande regelsystem.

[Hänvisningar i förekommande fall till förordningen om statsbidrag till svensk undervisning i utlandet, se bilaga 4.]

, REGEL RESURSSLAG UTFALL KRONOR ? 5 24: Låg- och mellanstadiet 1 tjänst som lärare 1 _) 169 935

två tjänster som lärare, om elev- antalet uppgår till minst 15 i

1 årskurserna 1-6 1 tjänst som lärare 2 _) 169 936 i * +

5 26: Högstadiet 3 tjänster som lärare 16 —> 573 091

tre tjänster som lärare, om elev- antalet uppgår till minst 20

55 28 a och b: Låg— och mellanstadiet fem veckotimmar för varje på— + börjat femtal elever i interval- let 15—44 elever. Högstadiet Kompletterings— __, en veckotimme för vajre elev i resursen intervallet 14-19 elever och en veckotimme för varannan elev i intervallet 20-35 elever. + Kompletteringsresursem kan högst omfatta 30 veckotimmar.

5 33: 16 % av vissa löne— och pensions- Särskilt driftbidrag _) 189 545

+

kostnader + 55 34—36: 22 veckotimmar vid 20 elever Handledning vid kor-_, 114 224 respondensundervisn. + & 32:

60 % av årskostnaden för de loka- Lokalbidrag 411 528 ler som behövs för undervisningen

* Delsumma 1 763 010 Sociala av "fter (ca) 295 600 Insatser fr Hermods (ca) 350 000 ;SUMMA | 2 408 610 | Bidrag per elev (82) ca 29 400

• Sida 94
•  Original

Figur 6. Exempel på fördelning av statsbidrag enligt internationaliser- SOU 1992; 93 ingsutredningens förslag.

Kapitel 6 UTGÄNGSP UNKTER ]. Elevantal: 62 elever på grundskolan. 20 elever i gymnasial utbildning. Summa elever: 2 i grundskola och gymnasium 2. Schablonresurs: Ett schablonbidrag (inkl. sociala avgifter) på 49 000 kronor

per elev, varav 26 000 kronor beräknas för löner till skolpersonal (indexeras), 12 000 kronor till övriga kostnader och 11 000 kronor i genomsnittliga lokalkostnader, brutto.

Levnadskostnadsindex på skolorten = 83 Hyresindex för möblerad bostad = 220

Vägt index (0,7); 83 + 0,3 x 220) = "

UTFALL KRONOR

Löner till skolpersonal (82 x 26 000 x 1,24) ——> 2 643 680

+

övriga kostnader (82 x 12 000) 984 000

+ Lokalkostnader (75 % av årskostnaden för de lokaler som behövs för undervisningen) 514 410

]. Avgår: Sociala kostnader (approximativt) _! 895 908

SUMMA ___—___» |_l

Bidrag per elev (82) ca 35 900

Beräknat på budgetåret 1992/93 — med tillgängliga kostnads— kalkyler brutto för det kommunala budgetåret (kalenderåret) 1991 som grundval — blir det samlade behovet av ytterligare me- del för utlandsskolorna enligt vårt förslag ca 23 milj.kr., under förutsättning av oförändrat elevantal. Med hänsyn till den före- slagna kopplingen till de svenska skolkostnaderna avstår vi från att göra någon beräkning av medelsbehov för följande budgetår.

• Sida 95
•  Original

Till vissa frågor om genomförande av det nya bidragssystemet återkommer vi i kapitel 8.

D. Avgifter

Vårt förslag: Huvudmannen för en utlandsskola skall ha rätt att ta ut elevavgifter. Dessa skall vara skäliga med hänsyn till sko— lans kostnader och det statsbidrag som skolan får.

Skälen för vårt förslag: De enskilda bidragen till utlandssko- lorna, av vilka elevavgifterna är en del, varierar i dag mellan ca 2 000 kr. och drygt 80 000 kr. per elev. Av bokföringstekniska skäl redovisas SIDA:s bidrag till vissa skolor som ”annan finansie- ring” (se tab. 1 och fig. 1). Med den ökning av det statliga bidra- get, som vi föreslår, bör behovet av att finansiera den reguljära verksamheten med avgifter minska väsentligt. Detta bör bidra till att göra de svenska utlandsskolorna till realistiska alternativ för i princip alla familjer med behöriga barn. Det kan dock inte uteslu- tas att ett behov av avgifter kommer att finnas vid vissa skolor även i fortsättningen. Statens skolverk bör i sin tillsyn av utlands- skolorna bevaka att avgifter, som tas ut, är skäliga med hänsyn till de kostnader som skolorna har och de statsbidrag som de får.

E. Nordisk samverkan

Vårt förslag: Överläggningar tas upp med de andra nordiska länderna om att dessa skall - för barn och ungdomar från re- spektive land, som tas emot som elever i svenska utlandsskolor — ge ett bidrag per elev som motsvarar det för svenska elever till- lämpade schablonbeloppet

Skälen för vårt förslag: Vi har redan (avsnitt 6.3.1) redovisat vår positiva syn på en nordisk samverkan i utlandsskolesamman- hang och på de möjligheter detta erbjuder. På den grund som vå— ra förslag lägger bör enligt vår uppfattning överläggningar tas upp med de andra nordiska länderna om en revidering av gällan- de överenskommelse på området.

En självklar strävan bör härvid vara att få med också Danmark i samarbetet. Den danska regeringen har hittills ansett det till- räckligt med principen att varje land bekostar undervisning för de barn och ungdomar, som bor i landet, även när det gäller ”hem— språk” m.m. Med hänvisning till den principen har Danmark inte gjort några särskilda skolinsatser för danska barn och ungdomar i andra länder.

SOU 1992: 93 Kapitel 6

• Sida 96
•  Original

En utgångspunkt för det nordiska utlandsskolesamarbetet mås- te vara att varje deltagande land bär kostnaderna för sina elever. Eftersom berörda skolstyrelser upplevt det som vanskligt att dif- ferentiera elevavgifterna efter hemland, subventioneras i dag i praktiken undervisningen av de danska elever, som finns vid flera utlandsskolor, av de övriga länderna, när det gäller de svenska skolorna givetvis i första hand av Sverige. Vi tycker inte att detta är acceptabelt. Om inte den danska regeringen är beredd att beta- la för de danska eleverna, måste berörda utlandsskolor ta ut hög- re avgifter av de danska familjerna än av övriga. Alternativet är att inte alls bereda danska elever tillträde.

F. Ledning

Vårt förslag: En utlandsskola leds av en styrelse. I styrelsen ut— ses en ledamot av den svenska beskickningen i landet. För ledning av utbildningen finns en rektor. Rektor förord- nas av styrelsen. För att förordnas som rektor skall man ha pe— dagogisk insikt, som förvärvats genom utbildning och erfaren- het.

Skälen för vårt förslag: Varje utlandsskola måste ha en styrel- se som har sitt säte i värdlandet och som kan fullgöra de arbetsgi- varfunktioner m m som gäller enligt det landets regler. Statens skolverk utser f.n. en ledamot i denna styrelse. Oftast utses en tjänsteman vid respektive beskickning. Vi tycker att bestämmel- serna här kan anpassas efter praxis och föreslår att Skolverket av- lastas denna administrativa uppgift, som dessutom knappast är förenlig med tillsynsrollen.

Det stöd från svenska staten, som en utlandsskola kan behöva inte minst i sitt umgänge med ”främmande makt”, kan med för- del åstadkommas genom att berörd beskickning direkt utser en styrelseledamot. Vi hoppas att detta kan stimulera utrikesförvalt- ningen att ytterligare engagera sig i utlandsskolorna med den roll som svenska ”kulturcentra” som dessa faktiskt kan spela. Vi vill också peka på att representationen för beskickningarna kan stå för en kontinuitet och stabilitet, som kan vara värdefull, om för- hållandena hos skolhuvudmannen växlar och omsättningen bland styrelseledamöterna är stor.

Dagens rektorer för utlandsskolorna återfinns inte i några stat- liga föreskrifter. Med den förstärkta roll som utlandsskolan som självständig enhet får enligt våra förslag är det rimligt att en rek— torsfunktion föreskrivs. För behörighet till den bör gälla detsam- ma som för motsvarande funktion i den svenska skolan. Rektor kan utses bland lärarna vid en skola eller särskilt.

SOU 1992: 93 Kapitel 6

• Sida 97
•  Original

Vårt förslag: Undervisningen vid en utlandsskola skall i så stor utsträckning som möjligt fullgöras av innehavare av fasta lärar- tjänster. Därutöver kan en skola utnyttja timlärare, lärare vid en annan skola samt lärare hos en huvudman för distansundervis- mng.

Skolans styrelse bestämmer vilka fasta lärartjänster som skall finnas. Beträffande krav för sådan tjänst gäller vad som före- skrivs i skollagen i fråga om lärare i skolan i Sverige.

Lärartjänst ledigkungörs i Sverige och tillsätts av skolans sty- relse. Därvid skall hänsyn tas till insikter, erfarenheter och övri— ga egenskaper av särskild betydelse för tjänstgöring vid skolan i fråga.

Den som är lärare vid utlandsskola skall tjänstgöra som lärare i skolväsendet i Sverige under minst två av åtta på varandra föl— jande år. Den som är lärare i skolväsendet i en kommun bör av kommunen medges upp till sex års ledighet för att tjänstgöra vid utlandsskola.

Värdet av tjänstgöring vid utlandsskola i olika sammanhang i det svenska samhället ses över i särskild ordning.

Skälen för vårt förslag: Antalet lärartjänster vid en utlands- skola bestäms i dag av statsbidragssystemet. I det system vi föror- dar ankommer det på skolans styrelse att ta ställning till hur till- gängliga medel skall utnyttjas och följaktligen bl a att bedöma be- hovet av och innehållet i lärartjänster. Den indelning i ”SÖ/skol- verkstjänster” och ”lokala” tjänster, som finns i dag, bortfaller så- ledes. För att inte i detta läge timlärare och tillfälliga tjänster skall bli dominerande behövs en föreskrift om att fasta tjänster skall inrättas så långt det är möjligt. Vi förutsätter då att det är fråga om helårstjänster.

FFU (se avsnitt 6.3.10) förutsätts svara för ledigkungörandet av lärartjänsterna. De generella behörighetsföreskrifterna för lära— re bör gälla också för utlandsskolorna. Samtidigt är det naturligt att vid tillsättningen ta hänsyn till meriter av särskild betydelse vid den aktuella skolan, t.ex. visst slag av utlandserfarenhet.

Utlandsskolorna kan inte fungera som en del av det svenska skolväsendet utan att det finns ett samspel mellan dem och skolan i Sverige i fråga om lärare. Att lärare efter ett antal års tjänst vid utlandsskola skall tjänstgöra en tid i Sverige för att hålla sig ä jour med utvecklingen av den svenska skolan är enligt vår mening vik- tigt för kvaliteten i utlandsskolverksamheten. De regler som finns i detta avseende bör därför finnas kvar (se 24 5 i förslaget till ny förordning i bilaga 7). Av än större betydelse är att utlandsskolor- na över huvud taget kan rekrytera lärare från den svenska skolan. Att varje kommun i första hand tänker på sig är en naturlig följd av den ordning som etablerats i Sverige. Det är emellertid samti-

SOU 1992: 93 Kapitel 6

• Sida 98
•  Original

digt ett uppenbart hot mot hela utlandsskoleidén. Klyftan mellan å ena sidan det kommunala perspektivet, å andra sidan det natio- nella intresset i ett internationellt sammanhang måste enligt vår bedömning överbryggas. Antalet signaler det senaste året om att lärare vägrats tjänstledighet av sin kommun för att uppehålla eller flytta till en tjänst vid utlandsskola är alltför stort för att stats- makterna skall kunna låta bli att uppmärksamma frågan.

Före kommunaliseringen av lärartjänsterna i Sverige fanns en föreskrift om att kommunerna borde ge lärare ledighet för tjänst— göring vid utlandsskola. Mot bakgrund av det senaste årets erfa— renheter anser vi det angeläget att en auktoritativ signal på denna punkt på nytt ges till kommunerna.

Att göra detta i form av en regeringsförordning är emellertid inte en naturlig lösning med de principer som numera gäller för reglering av lärares anställnings— och tjänstgöringsförhållanden. Utifrån dessa principer borde frågan närmast lösas genom kollek- tivavtal. Vi har framfört detta till parterna. Samtidigt handlar det inte bara om förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare utan också om ett nationellt verksamhetsintresse. Det finns därför skäl för en signal till kommunerna också i annan form.

Under utredningsarbetet har Svenska kommunförbundet an— slutit sig till vår uppfattning att det är viktigt att lärare i Sverige normalt bereds ledighet för tjänstgöring vid utlandsskola. Vi häl- sar detta med tillfredsställelse.

Vad vi nu har anfört ger enligt vår mening grund för regering och riksdag att i samband med behandlingen av våra förslag mar- kera för kommunerna att tjänstledigheter av det berörda slaget är nödvändiga för att utlandsskolorna skall kunna fungera. Ett utta- lande av denna innebörd bör i sak få samma tyngd som den ovan nämnda bestämmelsen hade under den tid lärartjänsterna var stat— ligt reglerade.

”SÖ/skolverkstjänster” som lärare är i dag pensionsgrundande enligt statliga regler. Med vår modell, där det inte finns någon koppling mellan statsbidrag och tjänster, bortfaller förutsättning- arna för denna lösning. Samtidigt har vi vid våra kontakter med skolhuvudmännen och de olika befattningshavarna vid utlands- skolorna funnit att de sociala förmånerna i former av pensions- åtaganden, sjukförsäkringar m.m. varierar starkt beroende på en rad olika omständigheter. En icke oväsentlig faktor i detta sam- manhang är den enskilde arbetstagarens formella anknytning till Sverige och dess välfärdssystem. En annan är anknytningen - utan att andra alternativ är möjliga — till värdlandets sociala sy- stem.

Mot den bakgrunden har vi valt att i de lönemedel, vilka ställs till de olika utlandsskolornas förfogande, inräkna gällande löne- kostnadspålägg med sociala avgifter m.m. Utlandsskolorna får därmed full frihet att, i samråd med arbetstagarna, disponera des- sa medel på sätt som de finner lämpligast. Om det är möjligt bör

SOU 1992: 93 Kapitel 6

• Sida 99
•  Original

det statliga systemet även fortsättningsvis kunna utnyttjas av de skolor och för de lärare, som så önskar. I vart fall bör lärare, som omfattas av nu gällande bestämmelser (SFS 1991:l427), kunna övergångsvis kvarstå i den statliga ordningen. I den mån skolorna önskar en samordnad lösning ser vi det som en naturlig uppgift för FFU (se avsnitt 6310) att medverka till en sådan.

Allmänt sett anser vi det nödvändigt både för utlandsskolornas status allmänt sett och för rekryteringen av kvalificerade personer till lärar— och rektorstjänster vid dessa skolor att tjänstgöring där värderas högre från det svenska samhällets sida i olika samman- hang. Vi har själva inte inom ramen för vårt arbete haft möjlighet att penetrera dessa frågor, men vi anser att såväl meritvärdet av tjänstgöring vid utlandsskola vid tillsättning och lönesättning av tjänster i Sverige som värdet av sådan tjänstgöring som grund för pension och andra sociala förmåner bör ses över i särskild ord- ning. Samhällsintresset av utlandsskolverksamheten måste enligt vår mening komma till uttryck i att tjänstgöring vid utlandsskola betraktas och behandlas som likvärdig med arbete i kommunal el— ler statlig tjänst. I sammanhanget förefaller det lämpligt att också se över motsvarande frågor för de svenska lektorerna vid utländ- ska universitet och högskolor, en grupp som även den är väsentlig för Sveriges internationella kontakter inom utbildningsområdet.

6.3.6. Distansundervisning

Värt förslag: Statens skolverk skall efter anbudsförfarande träffa överenskommelse med en huvudman för distansundervisning om ersättning till denne för att svara för sådan undervisning dels för elever vid vissa utlandsskolor, dels för elever som inte är knutna till någon utlandsskola. Överenskommelsen skall också garantera att ett material för distansundervisning på grundskolans högsta- dium finns tillgängligt.

Den, som är behörig, är i grundskole— eller gymnasieålder och inte är elev vid svensk skola, har rätt att kostnadsfritt få ma- terial för och delta i distansundervisning enligt det nyss nämnda avtalet.

Skälen för vårt förslag: Vi utgår från att en marknad för di- stansundervisning kommer att utvecklas i Sverige. Det kan alltså komma att finnas flera huvudmän för distansundervisning att väl- ja mellan, när det gäller att tillgodose utlandsundervisningens be- hov. Om en huvudman för distansundervisning skall ges rätt att — som Hermods i dag — sätta och utfärda betyg, måste detta ske ge- nom beslut av regeringen i varje enskilt fall.

Med den modell vi föreslår blir alla deltagare i distansundervis- ning som är anknutna till en utlandsskola — och det gäller flertalet av dagens korrespondenselever - elever vid denna skola. De ingår

SOU 1992: 93 Kapitel 6

• Sida 100
•  Original

därmed i underlaget för det statsbidrag som går direkt till skolhu— vudmannen. Det blir en angelägenhet för skolan själv att avgöra behovet av att utnyttja distansundervisning för vissa elever och vissa stadier eller ämnen och också att välja från vilken organisa- tion för distansundervisning som tjänster i så fall skall köpas.

Sådana utlandsskolor, som valt att samverka i ett ”nätverk” och alltså omfattas av beslut av Statens skolverk om rätt att utfär— da slutbetyg från grundskolan respektive avgångsbetyg från gym- nasieskolan (se avsnitt 6.3.5 punkt B), bör enligt vår uppfattning ha frihet att tillsammans välja undervisningsorganisation, innefat- tande eventuella samarbetspartner utanför ”nätverket”. För övri— ga skolor och för de icke utlandsskoleanknutna eleverna är det ändamålsenligt att Statens skolverk, efter normalt upphandlings— förfarande, träffar avtal med en huvudman för distansundervis— ning om att svara för undervisningen. Ersättningen till huvud- mannen får då regleras i detta avtal. Den bör, utöver undervis- ningsanordnarens egna kostnader, täcka också kostnaderna för den handledning som i varje enskilt fall kan organiseras på plat— sen. För de elever, som är knutna till utlandsskola, blir ersättning- en till huvudmannen för distansundervisning beroende av respek- tive skolas avtal om köp av tjänster.

För grundskolenivån är situationen en annan än för gymnasie- nivån. Man kan här knappast se någon marknad utöver den som utlandseleverna utgör. I detta läge måste enligt vår mening staten ta ett grundläggande ansvar. Vi föreslår därför att Skolverkets av- tal med berörd huvudman också skall syfta till att garantera att ett material för högstadieundervisning finns tillgängligt — vi bedö- mer att det liksom hittills inte är realistiskt att organisera låg— och mellanstadieundervisning på distans.

Vi vill tillägga att det bör vara möjligt att delta i distansunder- visning såväl enligt en fullständig lärokurs som i ett eller flera ämnen.

För närvarande finns ingen annan organisation än Hermods, som kan ta på sig ansvaret för den berörda distansundervisningen. Vi förordar att fortsatta diskussioner förs med Hermods i anslut- ning till beredningen av våra förslag med sikte på ett avtal i god tid före ikraftträdandet av en ny ordning. En principskiss för den- na verksamhet visas i fig. 7.

SOU 1992: 93 Kapitel 6

• Sida 101
•  Original

Figur 7. Princi skiss för en föreslagen organisation av distansundervis- ning ör elever utan anknytning till utlandsskola.

Prövning av Hermods

Handledararvode —>

' H E R M 0 D S [ Materiel, Service —>-

Statsbidrag (Garantibelopp)

Med tanke på de diskussioner, som sålunda förestår, anser vi det inte lämpligt att göra någon bedömning av kostnaderna för ett kommande avtal i enlighet med vad vi här skisserat. Vi nöjer oss med att påpeka att statsbidraget till Hermods för budgetåret 1992/93 uppgår till ca 7 milj.kr. Skulle vår modell — som ju inne- bär att huvuddelen av berörda elever förs över till utlandsskolor- na — ha tillämpats under detta budgetår skulle ersättningen till Hermods ha uppgått till ca 3,5 milj.kr.

6.3.7. Kompletterande svensk undervisning

Vårt förslag: Statsbidrag för kompletterande svensk undervis- ning lämnas till huvudman, som inte är utlandsskola, med ett schablonbelopp per behörig elev, som inte deltar i reguljär un- dervisning vid utlandsskola eller i annan av svenska staten un— derstödd undervisning i svenska. Det särskilda statsbidraget till undervisning i Swedish Culture upphör.

Skälen för vårt förslag: Vi erinrar om vad vi sagt i avsnitt 6.3.4 om riktlinjer för den kompletterande svenska undervisning- en. Den kompletterande undervisning som anordnas utanför ut- landsskolorna har kostnader för lokaler m.m., som inte finns på motsvarande sätt för den undervisning som är integrerad i ut- landsskolor. Vi anser det bl.a. därför motiverat med en viss för- stärkning av resurserna för den kompletterande undervisning, som anordnas särskilt, och förordar ett genomsnittligt belopp av 2 400 kr. per elev, jämfört med nuvarande 1 800—1 900 kr. Efter- som det i första hand är fråga om personalkostnader, bör bidraget

Kapitel 6

• Sida 102
•  Original

till denna undervisning indexeras på det sätt som vi förordat för utlandsskolornas del i avsnitt 6.3.5 punkt C. — Nuvarande bidrags- former samt belopp för läsåret 1991/92 redovisas i bilaga 6 punkt F.

Det finns enligt vår uppfattning ingen anledning att ha en sär- skild kursplan eller ett särskilt bidrag för det sedan några år för- söksvis anordnade ämnet Swedish Culture. Syftet med detta ämne — att på gymnasienivå ge en orientering om svensk kultur och svenskt samhälle — bör för utlandssvenska elever i utländska sko- lor kunna tillgodoses antingen inom ramen för bidraget till kom- pletterande svensk undervisning eller genom korrespondensun- dervisning i första hand i svenska. För elever vid utlandsskolor bör motsvarande behov kunna tillgodoses inom ramen för den re- guljära timplanen.

6.3.8. Svensk undervisning vid utländsk skola

Vårt förslag: Regeringen beslutar, efter prövning av varje sär- skilt fall, om statsbidrag till utländsk skola som har svenska ele— ver och anordnar undervisning i svenska och om Sverige.

Skälen för vårt förslag: Den svenska sektionen vid Lycée In- ternational i S:t Germain—en-Laye är det hittills enda exemplet på denna modell. Vid denna skola finns sektioner för olika länder med elever som i princip kommer från respektive land. Undervis- ningen följer till större delen en gemensam fransk timplan, men varje sektion disponerar ett antal veckotimmar för undervisning i sitt lands språk, historia, litteratur etc. Bidraget till den svenska sektionen vid lycéet bör enligt vår uppfattning räknas upp med utgångspunkt i den förstärkning av statsbidragen till utlandssko- lorna och till kompletterande svensk undervisning utanför ut- landsskolorna, som vi föreslagit i avsnitten 6.3.5 och 6.3.7.

Vi menar att modeller av detta slag bör kunna utvecklas också i andra sammanhang. De representerar en intressant väg att för- ena internationalism med förankring i hemlandet och bör, enligt de principer vi redovisat i avsnitt 6.3.1, kunna få stöd för den svenska delen av sin undervisning. IB—utbildningen, som vi för den svenska skolans del behandlar i kapitel 7, ger utrymme för ”hemspråk” m.m. på detta sätt, och sådana IB—skolor i andra län- der, som har svenska elever, bör därför kunna få bidrag från Sve— rige i denna del.

I detta sammanhang skall nämnas att stöd till ett annat slag av skolor, som tillämpar en internationell läroplan, blir aktuellt vid ett svenskt medlemskap i EG/EU. Vi syftar på de s.k. European Schools, Europaskolorna. Dessa är avsedda för barn till EG—an- ställda men tar i mån av plats emot också andra elever från re- spektive land. Skolorna använder en läroplan, som är avsedd att

SOU 1992: 93 Kapitel 6

• Sida 103
•  Original

underlätta rörlighet mellan EG/EU—länderna och som leder fram SOU 1992: 93 till European Baccalaureate (EB). Denna plan ger utrymme för Kapitel 6 undervisning i respektive lands språk m.m. på samma sätt som bl.a. IB—planen. Kostnader för lärare m.m. i denna del av under- visningen bestrids av respektive land, medan de ”allmänna” delar— na av Europaskolorna finansieras över EG:s budget.

6.3.9. Skolgång i Sverige

Vårt förslag: En kommun eller ett landsting, som i sin grund- skola eller gymnasieskola tar emot utlandssvenska elever, skall få statsbidrag för dessa elever enligt samma schabloner som de som tillämpas för utlandsskolorna.

Skälen för vårt förslag: Ordningen för finansiering av den svenska skolan bygger på att varje kommun — med hjälp av stats— bidrag — svarar för ”sina” elever. När det gäller svenska elever, som är bosatta i annan kommun, tillämpas principen om inter- kommunal ersättning. I fråga om elever, vilkas föräldrar är bosat— ta utomlands, finns inte denna möjlighet. Staten har redan i det nuvarande systemet trätt in i sådana fall genom ett särskilt bidrag till berörd kommun, som betalas ut av Statens skolverk.

Som vi redovisat i avsnitt 6.3.1 tycker vi att det är angeläget att även i fortsättningen säkra utlandssvenska familjers valfrihet när det gäller alternativet skolgång i Sverige. Detta bör ske ge- nom ett särskilt statsbidrag till kommuner och landsting som tar emot utlandssvenska elever. Vi anser det naturligt att detta bidrag behandlas tillsammans med bidragen till utlandsundervisningen och också att det skall vara lika stort per elev som bidraget för motsvarande ändamål vid en utlandsskola. Därigenom markeras att det är fråga om i princip utbytbara ändamål, som staten har anledning att stödja på samma sätt. Vi vill peka på den anmärk- ningsvärda skillnad mellan regleringsbrevets belopp och Skolver- kets bokföring som finns beträffande denna anslagspost (se 5. 157)

Inom ramen för detta stöd till kommunerna bör dessa också svara för de insatser när det gäller inackordering som kan vara motiverade.

• Sida 104
•  Original

6.3.10. Ett nytt centralt organ

Vårt förslag: En planerad ideell förening, preliminärt benämnd Föreningen för Utlandsundervisning (FFU) anförtros fördel- ningen av statsbidrag och andra administrativa uppgifter samt informations— och serviceuppgifter som rör undervisningen av utlandssvenska barn och ungdomar.

Staten får utse en revisor i föreningen.

Skälen för vårt förslag: Vi har i avsnitt 6.3.1 redovisat vår principiella åsikt att organisationen och fördelningen av ansvar i fråga om utlandsundervisningen bör utformas efter mönster av vad som gäller för skolan i Sverige. Förutsättningarna är olika på en väsentlig punkt, nämligen i det avseendet att det organ, som har ansvaret för utlandsundervisningens drift och personal och som på det sättet motsvarar kommunnivån i Sverige, alltid måste ha sitt säte i respektive land.

Samtidigt anser vi att verksamhetens spridning och de lokala enheternas karaktär gör det nödvändigt att utlandsundervisningen har ett centralt organ i Sverige, som kan fungera som länk mellan utlandsskolorna och det svenska skolsamhället, företräda utlands- undervisningen i olika sammanhang, inte minst i förhållande till regering och riksdag, och också svara för information och service av skilda slag både till skolor och huvudmän och till allmänhet och intressenter i utlandsundervisningen. Vi ser det inte som nöd— vändigt att dessa uppgifter fullgörs av en statlig myndighet. Tvärt— om är det enligt vår uppfattning en fördel att, på samma sätt som för skolan i allmänhet, de statliga myndighetsinsatserna koncen- treras till tillsyn, uppföljning och utvärdering. I detta avseende bör utlandsskolorna, som vi tar upp i avsnitt 6.3.11, behandlas på i princip samma sätt som kommunala och fristående skolor i Sve- rige.

Vi har i våra överväganden inspirerats av den ordning som skapades 1991 för folkbildningens del i samband med att Skol— överstyrelsen avvecklades och regelsystemet i stort förenklades drastiskt. En av folkhögskolornas och studieförbundens centrala organisationer bildad ideell förening, Folkbildningsrådet, anför- troddes då fördelningen av statsbidrag och andra samordnande uppgifter för folkbildningsområdet, detta inom ramen för en me- ra principiell och övergripande statlig reglering av folkbildningens uppgifter och organisation. Vi anser att mycket talar för en lik— nande lösning inom utlandsundervisningens område. Den skulle då innebära att enskilda intressenter i utlandsundervisningen bil- dade en förening, som förklarade sig beredd att ta på sig statsbi- dragsfördelning och övriga berörda uppgifter.

Barn till anställda i SAF—anslutna företag utgör en väsentlig del av utlandsskolornas elevunderlag (jfr avsnitt 6.3.1). Andra vik— tiga föräldrakategorier i sammanhanget är missionärer, företrädda

SOU 1992: 93 Kapitel 6

• Sida 105
•  Original

av Svenska Missionsrådet, samt SIDA— och UD—anställda. Också andra, som bedriver eller företräder utlandsverksamhet, är intres- senter i utlandsundervisningen, liksom föreningar som främjar ut- landssvenska intressen, såsom Föreningen för Svenskar i Världen och Riksföreningen Sverigekontakt. Vi bedömer efter diskussio— ner med ett antal av dessa intressenter att det finns förutsättning- ar för att bilda en ideell förening för det nämnda ändamålet. Vi använder för denna förening arbetsnamnet Föreningen för Ut- landsundervisning (FFU).

Formellt är det bara enskilda juridiska personer som kan bilda föreningen, men överenskommelse bör kunna träffas om att för— eningens styrelse skall innehålla också företrädare för berörda statliga intressenter. I styrelsen kan också med fördel ingå perso— ner som — utan att vara knutna till någon direkt berörd organisa- tion — bedöms kunna vara värdefulla när det gäller att hävda ut- landsundervisningens intressen i förhållande till statsmakter och utbildningsmyndigheter liksom i samhälls— och arbetslivet i stort.

Vissa uppgifter, som innefattar myndighetsutövning, måste ge- nom lag överlåtas till FFU. Föreningens uppgifter bör samman- fattningsvis vara följande:

att inom ramen för regeringens föreskrifter besluta om statsbi- drag till huvudmän för utlandsundervisning och, i fråga om ut- landssvenska elever, till kommuner och landsting i Sverige,

att verka för att den verksamhet, som stöds med statsbidrag, bedrivs enligt gällande föreskrifter,

att varje år göra en anslagsframställning för sitt område, att ge Statens skolverk det underlag som verket behöver för sin uppföljning och utvärdering,

att informera utlandsskolor och huvudmän om beslut och för- hållanden i Sverige, som är av betydelse för utlandsundervisning- en, och i övrigt främja och stödja deras verksamhet samt, slutli— gen,

att ge råd och upplysningar om utlandsundervisningen och möjligheterna till sådan undervisning, m.m.

När det gäller information vill vi peka på ett område, där vi under vårt arbete sett ett klart behov av insatser och där FFU bör kunna fylla en viktig länkfunktion till utlandsskolorna och deras elever, nämligen studie— och yrkesinformation rörande utbildning och arbetsliv i Sverige. Vi vill också erinra om vad vi sagt i avsnitt 6.3.5 punkt G om medverkan från FFU:s sida i en eventuell ny pensionsordning för lärare vid utlandsskolorna.

Ett särskilt statsbidrag bör enligt vår uppfattning utgå till FFU för de uppgifter som föreningen fullgör. Det blir en angelägenhet för föreningen själv att besluta om hur kanslifunktionerna skall organiseras. En möjlighet är att föreningen administrativt ”köper in sig” hos någon av de berörda organisationerna. Vi räknar preli— minärt — utifrån hittillsvarande resurser på verksnivån och med beaktande av den ambitionshöjning som ligger i våra förslag —

SOU 1992: 93 Kapitel 6

• Sida 106
•  Original

med ett belopp av 1,5 milj.kr. som bidrag till FFU. — Det är en— ligt vår mening rimligt att staten får utse en revisor i föreningen.

6.3.11. Tillsyn och utveckling

Vårt förslag: Statens skolverk har tillsyn över samt svarar för uppföljning och utvärdering av utlandsundervisningen. Utlands— skolorna skall vara skyldiga att lämna det underlag som Skolver- ket behöver för dessa ändamål.

Utlandsskolorna omfattas av Skolverkets ansvar för nationell skolutveckling. De medel som Skolverket disponerar för lärar— fortbildning skall kunna tas i anspråk också för insatser som av— ser utlandsskolorna.

Skälen för vårt förslag: Statens skolverk bör för statens räk- ning ha insyn i utlandsundervisningen och tillse att den bedrivs enligt uppställda mål, riktlinjer och regler. Skolverkets roll i för— hållande till utlandsskolorna bör i princip inte skilja sig från ver- kets roll i förhållande till de kommunala och fristående skolorna.

Mot den angivna bakgrunden är det logiskt att utlandsskolorna åläggs att — på samma sätt som numera gäller för de fristående skolorna — medverka i och lämna underlag för uppföljnings— och utvärderingsinsatser från Skolverkets sida. Detta bör i praktiken främst gälla innehållsliga och pedagogiska frågor. Kvantitativa da- ta av olika slag bör i princip kunna levereras till Skolverket av FFU (jfr avsnitt 6.3.10).

Såväl tidigare Skolöverstyrelsens som numera Skolverkets be- fattning med utlandsskolorna har varit väsentligen administrativ. För att utlandsskolorna skall kunna hävdas vara inte bara formellt utan också reellt jämförbara och likvärdiga med de svenska sko- lorna måste Skolverket ägna uppmärksamhet åt undervisningens innehåll och kvalitet också när det gäller utvecklingsinsatser. Det är vidare väsentligt att de erfarenheter som görs vid utlandssko— lorna beaktas och nyttiggörs i utvecklingen av den svenska skolan i stort. Vi har erfarit att Skolverket planerar att öka sitt engage- mang i fråga om utlandsskolorna i dessa avseenden.

Det är också enligt vår mening naturligt att den viktiga del av skolutvecklingen, som lärarfortbildningen utgör, organiseras på i princip samma sätt för utlandsskolorna som för det kommunala skolväsendet. I de föreslagna schablonbidragen för utlandsskolor- na innefattas motsvarigheten till kommunernas medel för lokal skolutveckling. De medel som staten genom Skolverket anvisar för fortbildning bör då även kunna tas i anspråk för personal vid utlandsskolorna.

SOU 1992: 93 Kapitel 6

• Sida 107
•  Original

7.2. Undervisning i olika ämnen på främmande språk — s.k. bilingual education

Vårt förslag: Kommunala initiativ till att bedriva undervisning på annat språk än svenska bör stödjas av staten med 1,5 milj.kr. för direkt riktade insatser för fortbildning av lärare.

Skälen för vårt förslag: Den nyss behandlade IB—utbildningen bedrivs som nämndes på engelska. Även på andra håll förekom- mer det att man undervisar på engelska i alla eller vissa ämnen på en linje. Detta sätt att använda främmande språk som ett in— strument för undervisning i ämnen ser vi som ett värdefullt exem- pel på en praktisk internationalisering av den svenska gymnasie- skolan.

Inför den ökande rörlighet för elever vi ser framför oss blir också undervisning på engelska inte bara ett medel för svenska elever som senare vill studera eller arbeta utomlands. Den blir också ett medel att erbjuda utbildning i Sverige för ungdomar som vill förlägga någon del av sina studier hit. Även om vi alltid torde få räkna med ett större utflöde än inflöde av elever, måste vi dock pröva att göra vad som går för att uppnå något av den re- ciprocitet som är en grund bl.a. för EG:s olika utbildningspro- gram. Det är också värt att notera att bilingual education är ett av de prioriterade områdena i Europarådets pågående stora språk— projekt, i vilket Sverige tar en aktiv del.

Vi har genom Skolverkets fältorganisation fått veta att det än- nu — förutom de tre IB—gymnasierna — bara finns ett knappt tiotal skolor med undervisning på engelska, därtill normalt endast i nå- got eller några ämnen. Verksamheten har fått lika många utform- ningar som antalet skolor. På någon skola kan man pröva bilingu- al education i en klass i tre ämnen i en årskurs, på en annan i ett ämne under alla tre åren osv. Redovisningen anger dock samtidigt glädjande nog ett ökande intresse för bilingual education, så till vida att ett antal skolor anmält sin avsikt att starta verksamhet från läsåret 1993/94. I den kartläggning vi fått ta del av nämns ett enda försök med annat språk än engelska — nämligen med tyska.

Vi finner ansatsen att starta med endast något eller några äm- nen klart lovvärd, eftersom en sådan verksamhet småningom kan byggas ut med större ambition, allteftersom man ser att de lokala förhållandena tillåter. Vi har också uppfattat att man på sina stäl— len prövar sig fram i delar av ämnen under en enstaka årskurs, när ett visst moment eller t.ex. ett historiskt dokument behandlas. Redan denna mer anspråkslösa ansats har, som vi ser det, ett givet värde.

• Sida 109
•  Original

I vårt uppdrag ingår också att föreslå åtgärder för att öka möj- ligheterna till att bedriva denna verksamhet, som nämnts om möj— ligt även på annat språk än engelska.

Sedan 1988 lämnas inom ramen för — de av Svenska institutet disponerade s.k. lärarstipendierna(se avsnitt 3. 4. 3) — ett direkt stöd till kommuner för fortbildning av lärare för att undervisa på engelska. Vi har vid vår genomgång av denna verksamhet funnit att de skolor, som fått särskilt stöd för att komma i gång med bl- lingual education, också lyckats med detta och i några fall också kunnat utvidga verksamheten.

Vi ser det därför som naturligt att fortsätta med den riktade insatsen i form av ett särskilt stöd till kommuner som själva är beredda att prioritera fortbildning för att bedriva bilingual educa- tion. Vi föreslår i avsnitt 3.4.3 en sammanslagning och total ök— ning av de statliga stipendierna m.m. för lärare m.fl. till 15 milj. kr. Eftersom s.k. bilingual education hittills fått 10 % av de nämnda tillgängliga stipendiemedlen, synes det oss rimligt att, fö- reslå att, åtminstone över den närmaste femårsperioden, 1,5 milj. kr. avsätts för direkt statligt stöd med 50 % till kommuner, som vill prioritera fortbildning med det här beskrivna syftet.

7.3. Insatser för barn och ungdomar som skaffat sig färdighet i främmande språk utomlands

Vårt förslag: I förordningarna för grundskolan och gymnasie- skolan införs bestämmelser om att språkundervisningen så långt det är möjligt skall organiseras så att hemvändande elevers språkfärdigheter tas tillvara och utvecklas från den nivå de har när eleverna inträder i den svenska skolan.

Skälen för vårt förslag: Med en ökande internationalisering kommer alltfler barn och ungdomar att under vistelser med för- äldrar utomlands få möjlighet att lära sig ett främmande språk. En sådan språkfärdighet, som förvärvas på plats, kommer att ha ett särskilt värde för både individen och det samhälle han eller hon skall verka i. Det är därför viktigt att tillfälle ges att under- hålla och vidareutveckla en språkfärdighet som förvärvats ”på kö- pet” vid en utlandsvistelse, t.ex. med föräldrar som haft utlands— tjänst. Vi har enligt våra direktiv övervägt hur särskilda insatser av skolan på detta område skulle kunna utformas.

Vi vill härvid ta vår utgångspunkt i våra förslag i kapitel 4 om en strävan från skolans sida att tillgodoräkna utlandsstudier, där så är möjligt, och också så långt möjligt organisera studierna indi- viduellt för den elev som t. ex. studerat utomlands under ett år.

Vi måste samtidigt vara helt medvetna om att en elev, som t.ex. lärt sig franska efter att ha varit med utlandsstationerade för— äldrar i Paris i fem år, kan vilja tentera av ämnet för att minska

SOU 1992: 93 Kapitel 7

• Sida 110
•  Original

sin studiebörda och få mer tid för att koncentrera sig på andra och nya ämnen. För en elev som så önskar är särskild prövning i det aktuella språket redan i dag den vanliga lösningen. Våra för- slag i kapitel 4 utgår från denna praxis, som tänks kunna bli till— lämpad på även andra ämnen än språk.

Dock är det alltså egentligen det motsatta som borde gälla, ut- ifrån vad vi inledningsvis sade om värdet av att underhålla och om möjligt förstärka en språkfärdighet som förvärvats utomlands. Till det värde detta har för individen kommer också att en elev med goda kunskaper i ett språk och om det aktuella landets realia och kultur kan tillföra mycket till den reguljära undervisningen i språket. Detta gäller såväl grundskole— som gymnasienivå.

Det synes oss emellertid lika omöjligt att föreslå konkreta före- skrifter när det gäller stöd till elever i de fall de vill behålla och fördjupa sina färdigheter i ett ämne som för de fall de vill tillgo- doräkna och lämna ett ämne. Vi vill dock även här understryka hur viktigt vi anser det vara att statsmakterna uttrycker sin vilja att skolorna, i princip skolledningarna, prövar de stödmöjligheter som kan finnas i varje enskilt fall, då en elev vill få hjälp med att bevara och utveckla en språkfärdighet som, kanske under en lång- re tid, har förvärvats på plats. Inriktningen bör vara att ta till vara och utveckla språkfärdigheten från den nivå eleven har vid inträ- det i den svenska skolan. Bestämmelser av detta slag bör införas i förordningarna för både grundskola och gymnasieskola.

Konkreta instrument för att stödja eleverna ser vi t.ex. i priori- tering vid schemaläggningen, i det utrymme för individuella val som redan beslutats för den nya gymnasieskolan och som också är att vänta för grundskolan samt i en samverkan med den kommu- nala vuxenutbildningens språkundervisning. Även hemspråksun- dervisningen bör i vissa fall kunna användas för att ge det stöd som kan behövas. På skolor, som har s.k. dubbelt timtal i språk, kan detta vara ett utmärkt instrument för att tillgodose hemvän- dande elever med en redan avancerad språkfärdighet.

Ett viktigt incitament för att elever skall vilja fortsätta mot högre nivåer i språkfärdighet, trots att de redan klarat av vad sko— lan egentligen kräver, är givetvis att den högre kompetensen kan dokumenteras på ett påtagligt sätt. Med ett målrelaterat betygssy- stem bör förutsättningar finnas att på ett rättvist sätt beskriva och även premiera en sådan högre kompetens. Om detta blir möjligt, kommer förhoppningsvis ett större antal elever att välja att fort- sätta sina språkstudier och därigenom också bli den goda resurs för undervisningen i stort som vi nyss beskrivit.

Vi vill i detta sammanhang tillägga att särskilda insatser, anpas- sade till enskilda hemvändande elevers behov och förutsättningar, också kan vara motiverade när det gäller ämnet svenska.

SOU 1992: 93 Kapitel 7

• Sida 111
•  Original

Kommittédirektiv

SOU 1992: 93 Bilaga 1

& &&

Dir. 1991:62

Tillkallande av en särskild utredare för vissa frågor om skolans internationalisering m.m.

Dir 1991:62

Beslut vid regeringssammanträde 1991—07—25 Statsrådet Persson anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att utreda vissa frågor om skolans internationalisering och internationella kontak- ter och om undervisningen av svenska barn och ungdomar 1 and- ra länder.

Rörlighet och utbyte

Sveriges ökande beroende av omvärlden och våra ambitioner i förhållande till det västeuropeiska integrationsarbetet kommer att påverka utvecklingen av skola och utbildning. I direktiven till lä- roplanskommittén (dir. 1991:9) har jag angivit internationalise- ringen som ett av de speciella områden som kommittén bör upp- märksamma. Därvid framhålls särskilt vikten av såväl ökade kun- skaper om internationella och globala förhållanden som förbättra— de språkkunskaper.

Genom läroplanskommitténs arbete och det kommande kurs- planearbetet inom statens skolverk skall det bli möjligt att tillgo- dose behovet av internationalisering av skolan vad gäller utbild— ningens mål och innehåll samt riktlinjer för undervisningen.

Det finns emellertid också andra väsentliga aspekter. Jag syftar då på olika åtgärder som främjar och underlättar rörlighet och ut- byte mellan Sverige och andra länder inom skolans område. Vida— re har jag i årets budgetproposition (bil. 10 s. 98) anmält min av- sikt att föreslå regeringen att tillkalla en särskild utredare för att se över formerna för svensk undervisning i utlandet.

• Sida 114
•  Original

Dessa frågor har ett nära samband med varandra, och jag an— ser det naturligt att de utreds i ett sammanhang.

Elev- och lärarkontakter

Direkta personliga kontakter med andra länder och deras skolsy- stern är viktiga för att främja elevers, lärares och skolledares in— ternationella medvetenhet och förståelse. Det kan gälla allt från kortare studiebesök till längre perioder av deltagande i undervis- ning eller tjänstgöring som lärare. Sådana kontakter kan äga rum som en del av den reguljära skolverksamheten i kommunerna, men också individuellt, oftast inom ramen för internationella eller bilaterala utbytesprogram. Sedan några år har särskilda medel an— slagits för stipendier till lärare i detta syfte.

Också kontakter i form av t.ex. brev är självfallet av betydelse i sammanhanget. Särskilt bör uppmärksammas de vidgade möjlig- heter till kontakter mellan skolor i olika länder som datortekni- ken har öppnat.

* Elever

Stöd till elev— och lärarutbyte har hög prioritet inom EG när det gäller åtgärder inom utbildningsområdet för att främja ett rörligt Europa. Vidare kan nämnas att utrikesdepartementet och SIDA har utarbetat riktlinjer för s.k. syskonskoleverksamhet och driver viss seminarieverksamhet på detta område.

Inom Norden har sedan några år det mesta av ekonomiska och juridiska hinder undanröjts för ett nordiskt elevutbyte. Vidare har det s.k. Nordplusprogrammet i Nordiska ministerrådets regi för- bättrat möjligheterna för elever på gymnasial nivå att förlägga en del av sin utbildning till en skola i ett annat nordiskt land. En nordisk överenskommelse om möjlighet till gymnasiestudier i an- nat nordiskt land väntas bli ratificerad under hösten 1991.

I prop. 1990/91:78 om internationellt ungdomsutbyte anförde statsrådet Wallström (s. 7) att skolan spelar en viktig roll för att nå de ungdomar som i dag inte deltar i något utbyte. Kommuner- na kan som ansvariga för skolan t.ex. initiera ungdomsverksamhet med utgångspunkt i vänortsutbyte. Många kommuner har redan engagerat sig och sina skolor i verksamhet av detta slag. Särskilda insatser kan emellertid vara motiverade för att ytterligare stimule- ra elevutbyte. De pågående förhandlingarna om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) kan komma att öppna möj- ligheten för svensk medverkan i bl.a. utbytesprogram inom EG för elever i gymnasieskolan, på samma sätt som nyligen beslutats i fråga om det s.k. ERASMUS—programmet för studerande i hög- skolan.

SOU 1992: 93 Bilaga 1

• Sida 115
•  Original

Utredaren bör mot denna bakgrund överväga hur ett statligt stöd till elevutbyte skulle kunna utformas och härvid hålla sig un— derrättad om de nyss nämnda förhandlingarna och deras konse- kvenser. En utgångspunkt för statligt stöd bör i fråga om utbyte inom ramen för skolans verksamhet vara att medel ställs till för- fogande endast om respektive kommun tillskjuter medel i minst motsvarande omfattning. Möjligheterna bör också prövas att un— derlätta för elever att på egen hand studera i andra länder.

Flera skolor har med datorteknikens hjälp etablerat kontakter med skolor i andra länder. Utredaren bör överväga om det be— hövs några åtgärder från statens sida för att underlätta sådana kontakter som kan beröra betydligt fler elever än reseutbytet. Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte har fått i uppdrag att utveckla ett datoriserat informationssystem om ungdomsutbyte.

* lärare

Vad gäller lärare disponerar i dag Svenska institutet vissa medel för stipendier för vistelser i annat land. Vidare förekommer inom Nordplusprogrammet ett lärarutbyte mellan de nordiska länderna. SIDA har sedan 1968 givit stöd till fortbildningsseminarier för lä— rare, också innefattande fältstudier i andra länder.

Utredaren bör överväga behovet av ytterligare statliga insatser vad gäller lärarutbyte, lärares kontakter med andra länder samt lärarfortbildning, t.ex. i form av internationella workshops och Europarådets teacher bursary schemes. Härvidlag bör också ut- vecklingen inorn EG följas. Därvid bör beaktas sambandet mellan sådana insatser och de stipendier för individuellt motiverad lärar- fortbildning, om vilka riksdagen beslutat utifrån förslag i årets budgetproposition under anslaget B 6. Fortbildning m.m.

Studiestöd för studier utomlands

För studier utomlands, som är en del av den reguljära svenska ut- bildningen, lämnas självfallet studiestöd i vanlig ordning. Enligt min mening är det naturligt att detsamma gäller för elever som deltar i internationella utbytesprogram som är godkända av stats- makterna. Det finns emellertid anledning att ta fasta på enskilda ungdomars intresse för att tillbringa studieperioder utomlands också i övrigt. Därför bör övervägas en vidgad rätt till studiestöd för gymnasiala studier utomlands, i linje med vad riksdagen tidi- gare beslutat om studiemedel för högskolestudier i annat land. Som statsrådet Wallström redovisat i propositionen om ung- domsutbyte (s. 14) har riksdagen flera gånger varit positiv till att den som studerar ett år utomlands på gymnasienivå skulle få be- hålla sitt studiebidrag, men samtidigt delat regeringens uppfatt-

SOU 1992: 93 Bilaga 1

• Sida 116
•  Original

ning att det saknats statsfinansiella förutsättningar för att genom- föra förslag från centrala studiestödsnämnden. Riksdagen har ock- så uttalat att det borde vara möjligt att ytterligare överväga frågan inom ramen för budgetdirektiven till nämnden om att prioritera förändringar av studiehjälpssystemet. I avvaktan på nämndens kommande anslagsframställning har regeringen därför inte lagt fram något förslag om hur studerandeutbytet kan underlättas i detta avseende.

Jag har erfarit att centrala studiestödsnämnden kommer att re- dovisa vissa förslag i frågan i höstens anslagsframställning. Utifrån dessa förslag kan det bli aktuellt att återkomma till regeringen med förslag till tilläggsdirektiv till utredaren.

Tillgodoräknande av utländsk utbildning

Det ökade utrymme för individuella val som gymnasieskolan får enligt riksdagsbeslutet med anledning av prop. 1990/91:85, den s.k. kunskapspropositionen, ger i sig bättre förutsättningar än i dag att inordna begränsade perioder av studier i ett annat land i den reguljära Studiegången. Det är emellertid önskvärt att också längre studieperioder utomlands, då så är möjligt, kan få tillgodo— räknas som en del av en svensk gymnasieutbildning. Utredaren bör pröva om det behövs några särskilda föreskrifter om tillgodo— räknande av utländsk utbildning på gymnasial nivå och i så fall utarbeta förslag till sådana föreskrifter.

I detta sammanhang bör utredaren hålla kontakt med universi- tets— och högskoleämbetet och med riksrevisionsverket och det arbete som verket bedriver med anledning av regeringens upp- drag den 2 maj 1991 att se över verksamheten med bedömning, värdering och prövning av u tländska utbildningar, examina och yrkeskunskaper.

Svensk undervisning utomlands, m.m.

För att främja Sveriges samspel och förbindelser med olika delar av världen och för att underlätta rekrytering av svenskar till ar- betsuppgifter i andra länder måste svenska barn och ungdomar i andra länder kunna få undervisning motsvarande den svenska skolans. Detta måste beaktas i perspektivet såväl av en Ökad rör- lighet inom den europeiska gemenskapen som av ett vidgat glo- balt samarbete där olika delar av svenskt samhällsliv engageras. För utlandssvenskars barn anordnas i utlandet statsunderstödd undervisning i svensk grundskola (utlandsskola) och i internatio— nell skola samt korrespondensundervisning och kompletterande svensk undervisning. Statsbidrag till utlandsskolorna lämnas som bidrag till kostnader för lärarlöner med belopp, som i princip

SOU 1992: 93 Bilaga 1

• Sida 117
•  Original

motsvarar lönen för motsvarande lärartjänst vid svensk grundsko- la, samt till kompletterande undervisningstimmar. Bidrag till loka- ler lämnas med 60 % av årskostnaden för nödvändiga undervis- ningslokaler. Statsbidrag som särskilt driftbidrag lämnas med 16 % av lönekostnader och vissa pensionskostnader. Vidare lämnas statsbidrag till korrespondensundervisning, kompletterande svensk undervisning och svensk undervisning vid internationell skola.

Skolöverstyrelsen (SÖ) har är 1989 redovisat dels en översyn av undervisningen på högstadienivå vid de svenskas utlandsskolor- na, dels en analys av kostnadsutvecklingen för korrespondensun- dervisningen vid utlandsskolorna.

Antalet utlandsskolor är f.n. 42, antalet elever ca 1 150 och antalet lärare knappt 100.

Utredaren bör, i kontakt med företrädare för berörda delar av det svenska arbetslivet, bilda sig en uppfattning om hur behovet av svensk utlandsundervisning på både grundskole— och gymna— sienivå kommer att utvecklas långsiktigt och vilka förändringar i verksamhetens totala volym detta kan leda till. I sammanhanget måste vägas in det intresse svenska familjer utomlands kan ha av att hellre utnyttja internationella skolor, ett kanske mera interna- tionaliserat skolsystern i värdlandet eller internatskolor i Sverige.

Mot denna bakgrund bör utredaren lägga fram förslag om om- fattning, inriktning och former för den svenska utlandsundervis- ningen samt om utformningen av det statliga stödet till verksam- heten. I fråga om undervisning som för närvarande anordnas per korrespondens med material från Hermods bör utredaren samrå— da med den särskilde utredaren (dir. 1991247) med uppdrag att genomföra en förstudie av utvecklingen inom distansutbildnings- området.

När det gäller finansiering bör utredaren överväga former för att engagera de delar av samhälls— och arbetslivet som på grund av sitt ansvar för personalrekrytering till utlandsförlagd verksam- het har ett särskilt intresse av insatser inom området. Som anför- des i den senaste budgetpropositionen (prop. 1990/91:100 bil. 10) bör också samverkan med ett eller flera andra nordiska länder prövas.

Frågor om utlandsundervisningen handhas fr.o.m. den 1 juli 1991 av statens skolverk. Såsom anförts i olika sammanhang är det angeläget att verkets arbete kan koncentreras på huvuduppgif- terna — skolutveckling och utvärdering. När det gäller utvärdering bör självklart utlandsundervisningen, som en del av de samlade offentliga utbildningsinsatserna för svenska barn och ungdomar, ingå i skolverkets ansvarsområde. Däremot är det angeläget att avlasta verket de administrativa uppgifterna i sammanhanget.

Samtidigt behövs enligt min bedömning även fortsättningsvis ett nationellt organ som kan dels hantera bidragen till utlandsun- dervisningen, dels också svara för information till allmänheten om utlandssvenska barns studiemöjligheter m.m. Särskilt om fi—

SOU 1992: 93 Bilaga 1

• Sida 118
•  Original

nansiering också från enskilda källor blir aktuell, kan en väg vara att skapa en särskild juridisk person, t.ex. en stiftelse, för ändamå- let. Ett annat alternativ kan vara att anknyta till Svenska institu— tet. Detta kan vara motiverat bl.a. i det fall att också mera all- männa uppgifter i fråga om information om och kontakter med det svenska utbildningsväsendet knyts till utlandsskolverksamhe- ten, något som enligt min mening bör övervägas.

Utredaren bör lägga fram förslag om hur de centrala uppgif- terna för utlandsundervisningen skall fullgöras och härvid vara oförhindrad att pröva även andra än de nämnda alternativen.

Undervisning i Sverige ledande till internationell examen, m.m.

Den internationella studentexamen, International Baccalaureate (IB) kan i dag avläggas på tre ställen i landet, Göteborg, Sigtuna och Stockholm. Utredaren bör uppmärksamma även denna stu- dieform och pröva om några förändringar behöver föreslås som kan ytterligare förbättra denna verksamhet.

Även på andra håll förekommer det att man undervisar på engelska i alla eller vissa ämnen på en linje. I den tidigare nämn— da s.k. kunskapspropositionen (prop. 1990/91:85) har sådana pro- jekt tagits upp som värdefulla exempel på en praktisk internatio- nalisering av den svenska gymnasieskolan. Det förordas också att projekt av detta slag prioriteras i fråga om lärarfortbildning.

Utredaren bör redovisa en samlad bild av denna s.k. bilingual education, om möjligt även på andra språk än engelska, som för närvarande erbjuds i den svenska gymnasieskolan. Utredaren bör även föreslå åtgärder för att öka möjligheterna till sådan verksam- het.

I olika sammanhang har påtalats värdet av särskilda insatser för barn och ungdomar som under vistelse utomlands skaffat sig kunskaper i främmande språk och vill underhålla eller förstärka dessa inom den svenska skolans ram. Utredaren bör överväga be- hovet av och formerna för sådana insatser.

Ramar för utredarens arbete

För utredaren gäller dels regeringens direktiv till samtliga kom— mittéer och särskilda utredare (dir. 198425) angående utrednings- förslagens inriktning och konsekvenser, dels regeringens direktiv till kommittéer och särskilda utredare angående beaktande av EG—aspekter i utredningsverksamhet (dir. 1988z43).

Utredaren bör samråda med berörda myndigheter och organi- sationer.

Arbetet skall slutföras före utgången av september 1992.

SOU 1992: 93 Bilaga 1

• Sida 119
•  Original

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att reger- ingen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om grundskola, gymnasieskola och vuxenutbildning

att tillkalla en utredare — omfattad av kommittéförordningen (1976:119)— med uppdrag att utreda vissa frågor om skolans in- ternationalisering och internationella kontakter och om undervis- ningen av svenska barn och ungdomar i andra länder och

att besluta om experter, sekreterare och annat biträde åt utre— daren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bi— faller hans hemställan. (Utbildningsdepartementet)

SOU 1992: 93 Bilaga 1

• Sida 120
•  Original

att mma om r,:irhiårli't' MM iir. intthiuålg if, .

51111." _'-.*|'_ "I. _ .,

• Sida 121
•  Original

Exempel på internationalisering genom utbyten och andra kontakter

Vi vill i denna bilaga redovisa kommunernas engagemang i inter- nationaliseringen av skolan enligt svaren på utredningens enkät till ett urval av landets kommuner.

Större delen av materialet presenterar vi i tabellform, men, ef- tersom allt inte låter sig inordnas i ett sådant system, har vi ock- så ett avsnitt ”Övrigt”. Observera att en viss skola kan förekom- ma både i tabellen och i avsnittet ”Övrigt”. Vi vill också påpeka att denna sammanställning inte gör anspråk på att vara absolut fullständig.

Som en hjälp att läsa tabellen följer här några kommentarer.

1. Huvudindelningen är gjord efter länder och språk. Allt som t.ex. gäller England eller verksamhet som bedrivs på engelska återfinns under rubriken ”England/engelska”.

2. Tabellens siffror avser skolor. I regel är det fråga om gym- nasieskolor. I de fall det gäller grundskolor anges detta särskilt. Skolor och kontaktpersoner förtecknas efter tabellen. (Skolorna har där av praktiska skäl tagits upp i den ordningsföljd enkätsva- ren inkom. De skolor som bara förekommer under rubriken ”Öv— rigt” tas inte upp i denna förteckning.)

3. Vi har skiljt på utbytesresor och studieresor. Under rubri- ken ”Utbytesresor” återfinns skolor som både anordnat resor och tagit emot besök från respektive land. ”Studieresor” avser endast resor utan återbesök. Vissa skolor anordnar såväl utbytesresor som studieresor. Både utbytesresor och studieresor avser elever. I de fall lärar— och skolledarutbyte förekommer anges detta särskilt med beteckningen ”+ lärare”.

4. Kontakter med de baltiska staterna gäller i regel Estland. Om annat land avses, anges detta.

5. Skolor uppförda under rubriken ”Brev/video” har normalt brevväxling med skolor i utlandet. Om videoutbyte förekommer, anges detta särskilt.

6. Under rubriken ”Dator” återfinns några skolor, som anslu- tit sig till olika databaser. På motsvarande sätt anges skolor an- slutna till det franska Minitel.

SOU 1992: 93 Bilaga 2

• Sida 122
•  Original

SOU 1992: 93 Bilaga 2

BALTIKUM ENGLAND/ FRANKRIKE ITALIEN SPANIEN TYSKLAND/ ÖVRIGA ENGELSKA TYSKA

UTBYTESRESOR

6 + lärare 7 grh 3 + lärare 4 5 Ryssland 7 grh (ty) 8 USA lärare 5 + lärare 25 Tjeckosl. 9 9 7 Estland grh 26 Ungern 15 Lettland 14 grm 8 + lärare SO-linjen 19 + lärarei 15 12 byggtekn. ämn. 13 + lärare och och skolledn. skolledn. 20 + lärare 15 21 23 grh och skolledn. 24 26

38

STUDIERESOR

13 1 13 16 2 grh 18 England 17 18 10 yrkesinr och Kanada 21 turisthotellutb. 11 13 16 26 27 28 24 17 18 21 30 23 grh

27 28 29

BREV/VIDEO

17 brev 7 grh 25 brev på 32 grh brev 8 brev om engelska med 37 brev på video (USA) Tjeckoslov. eng/ty

brev och video England och NZ

DATOR MlNlTEL 7 grh AT&Tzs skoldatanät 25 videotext 27 Campus 2000, ] gr gy 13 15 18 30 grh Campus 31 Electronic Mail: Kids 92 åk 8, l Minitel finns t.ex. praktikplatspool och 36 grm datakomunikation med England och Nya Zeeland trainee-erbjudanden

• Sida 123
•  Original

Förteckning över skolor/kommuner och kontaktpersoner SOU 1992: 93 Bilaga 2 1 Franska Skolan, Stockholm Carola Loughran, Tel. 08-20 78 11

9. Risbergska skolan, Örebro, gy Anna-Lena Johanson, Tel. 019-21 10 00

10. Tullängsskolan, Örebro, gy Marianne Agrell, Tel. 019—15 46 17

11. Gångsätra gymnasieskola, Lidingö Christina Lundvall, Tel. 08—765 92 00

12. Röllingby gymnasium, Österåker Tel. 0764-810 00

13 Malmö, ett antal gymnasieskolor: Yvonne Andreasson, Tel. 040-34 31 07

14 Hässleholm Arne Brink, Tel. 0451-884 11

• Sida 124
•  Original

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

Ebersteinska skolan, Norrköping, gy Ake Johansson, Tel. 011-15 30 02

Lundellska skolan, Uppsala, gy Patrik Rydell, Tel. 018-25 26 10

Linnéskolan, Uppsala, gy Tel. 018-27 49 03

Katedralskolan, Uppsala, gy Gunnar Salomonsson, Tel. 018—55 00 10

Bolandsskolan, Uppsala, gy Anita Stenmark, Tel. 018—27 22 40

Fyrisskolan, Uppsala, gy Ove Bergvall, Tel. 018-27 21 30

Strömstads gymnasieskola Johannes Törnqvist, Tel. 0526-190 00

S_taffanskolan, Söderhamn, gy Ake Sundin, Tel. 0270-750 13

Örgryte, grh Sture Palmqvist, Tel. 031-85 48 35

Friaborgssnkolan, Simrishamn, gy Per-Erik Akesson, Tel. 0414-118 70

Bräckegymnasiet, Göteborg Kerstin Linton, Tel. 031-54 01 00

Burgårdens gymnasium, Göteborg Margareta Eklund-Jimar, Tel. 031-20 36 07

Katrinelundsgymnasiet, Göteborg Per-Olof Jakobsson, Tel. 031-18 33 11

Kortedalagymnasiet, Göteborg Marianne Hallin, Tel. 031-32 80 00

Lundby gymnasium, Göteborg Stefan Eliasson, Tel. 031-23 19 23

Önneredsskolan, Göteborg, grh Tel. 031—49 63 40

SOU 1992: 93 Bilaga 2

• Sida 125
•  Original

31. Kärna skola, Linköping, grh Kent R. Nilsson, Tel. 013—29 90 51

32. Tornhagsskolan, Linköping, grh May Ahlfeldt, Tel. 013-20 79 50

33. Ribby ro, Haninge, grh Kersti Hansell, Tel. 08-606 75 56

34. Fredriksdalsskolan, Helsingborg, grh Göran Sonidsson, Tel. 042-10 77 25

35. Alftaskolan, Ovanåker, gr Inger Engman, Tel. 0271-227 50

36. Hultdalsskolan, Norrköping, grh Rune Bagler, Tel. 011-692 40

37. Schillerska gymnasiet, Göteborg Sandra Björck, Tel. 031-10 15 20

38. Rönnowska skolan, Helsingborg, gy Olof Mathiasson, Tel. 042-10 50 00

Övrigt

Franska skolan, Stockholm: Praktik i Paris, European Youth Par- liament, Frankfurt/M. Carola Loughran, 08-20 78 11

Hedbergska skolan, Sundsvall: Treårigt projektarbete avslutas med lägervecka i England. Barbro Thurberg, 060-12 24 34

Katrinelunds skola, Sundsvall: a) Enstaka elever 10 veckors ut— landspraktik på Nnv—linjen. Kent Morén, 060-15 98 11, b) Eng- elskspråkig S-linje. Vathier Karström, 060-12 10 30, direkt: 060- 12 13 60

Västermalms skola, Sundsvall: Produktionsteknisk linje 2 veckors lägerskola med företagspraktik i England. Barbro McDonald, 060- 19 17 39 (arb.), 060-51 36 51 (hem)

Musikskolan, Haninge: Orkesterutbyte England/USA. Iréne Ohls— son—Blendulf, 08-606 87 45

Risbergska skolan, Örebro: Internationellt miljöläger med Ung— ern, Polen och Holland. Anna-Lena Johnson, 019—15 45 28

SOU 1992: 93 Bilaga 2

• Sida 126
•  Original

Röllingby gymnasium, Österåker: Undervisning på engelska och tyska i ett antal ämnen, temadag om interkulturell förståelse

Kirsebergsskolan, grh, Malmö: Lägerskola i Tyskland. Folke Ols- son, 040-34 69 18

Stenkulaskolan, grh, Malmö: Lägerskola i Tyskland. Studierektor, 040-34 67 26

Lindeborgsskolan, grh, Malmö: Lägerskola i England. Birgitta Ringnér, 040-13 70 05

Kroksbäcksskolan, grh, Malmö: Informationsutbyte med Botswa- na, egentillverkade läromedel på engelska. Ulla-Karin Holgersson, 040-13 21 32

Gymnasiekansliet, Stockholms läns landsting: EG-utbildning, samarbete med bl.a. Irland, Tyskland och Spanien. 10 praktikplat- ser (vård) i England. Marie Braunerhielm, 08-737 39 63

Alftaskolan, grh, Ovanåker: Projektarbete/utbyte med Ungern i sv, so, en, ty och hk. Inger Engman, 0271-227 50

Hässleholm: Gemensam lärar- och skolledarfortbildning med England i England och Sverige. Arne Brink, 0451-884 11

Matteus ro, grundskola, musikklasser, Norrköping: Körutbyte med olika länder. Birgitta larsson, 011-15 31 51

Ebersteinska skolan, Norrköping: Utbyte av praktikanter, 4-5 gymnasieelever 6 veckor på sommaren, med Frankrike. Engelsk- språkig internationell bygglinje. Åke Johansson, 011-15 30 02

Katedralskolan, Uppsala: Lärarutbyte med Österrike. Gunnar Sa- lomonson, 018-55 00 10

Bolandsskolan, Uppsala: Lärarutbyte med yrkesutbildningsexper— ter i Tyskland, skolledarutbyte med Osterrike. Anita Stenmark, 018—27 22 40

Kungsholmens gymnasium, Stockholm: IB-linje. (International Baccalaurate), engelskspråkig N- och S-linje, 08-653 39 40

Kungsholmens gymnasium/Stockholms musikgymnasium: kör- och orkesterutbyten med flera länder.

Frans Schartaus gymnasium, Stockholm: EG-utbildning inom samhällsprogrammet med franskspråkig/tyskspråkig profil. 4 veck-

SOU 1992: 93 Bilaga 2

• Sida 127
•  Original

ors utlandspraktik. Stig Scholander 08-644 96 10, projektledare SOU 1992: 93 Ingrid Jacobsen-Ahlnäs Bilaga 2

Hvitfeldtska gymnasiet, Göteborg: IB-linje (International Bacca- laurate). Olof Johnard, 031-81 52 50

Kortedalagymnasiet, Göteborg: 5 elever två veckors studier på in— dustriskola i Tyskland. Marianne Hallin, 031-32 80 00

• Sida 128
•  Original

• Sida 129
•  Original

SOU 1992: 93 Val av skolform _ Bilaga 3

Redogörelse för enkät till utlandsföräldrar Urval m.m.:

Tre större kategorier var möjliga att identifiera: anställda i SAF — anslutna företag, i SIDA och i UD. Det finns inte anledning att förmoda att föräldragrupper utanför dessa tre skulle vara så om- fattande eller ha så avvikande åsikter att undersökningsresultatet skulle påverkas. Utredningen har fått stöd av ovannämnda myn- digheter och organisation vid genomförandet av enkätundersök— ningen.

Arbetsgivaren har ofta på platsen överlämnat enkäten till dem som skall besvara den och också sett till att svar inkommit. SIDA och UD har också via sina personallängder stämt av inkomna svar och i förekommande fall sänt ut påminnelser. De som valt att in- te svara hänvisar till pågående hemresa, personliga förhållanden, pensionering o.d. Enkäten har av misstag tillsänts vissa föräldrar på platser där det saknas svensk utlandsskola. Dessa och andra felsända enkäter har sorterats bort.

Underlaget utgörs av 284 svar från anställda i SAF—anslutna företag, 64 stycken från UD—personal och 125 stycken från SIDA—personal — totalt 473 svar. Utlandsskoleutredningens enkät (se SOU 1977:21), som var utformad på ett likartat sätt, fick 381 svar. Antalet ogiltiga och därför bortsorterade svar uppgår till 24 stycken. Antalet svar är inte liktydigt med antalet barn i skolåld- rarna, eftersom vissa föräldrar har två eller flera barn som berörs av enkäten. I det följande är det den faktiska fördelningen av bar- nen på olika skolformer som redovisas.

Sammanställningen inleds med frågorna 3, 4 och 5 i nämnd ordning. Frågorna 1 och 2 ger ett förklarande underlag till dessa och behandlas därför därefter. Fråga 6 om skolavgifterna har en- bart ställts till anställda i SAF—anslutna företag och behandlas för sig. Avslutningsvis görs en jämförelse med resultaten från utlands- skoleutredningen. Frågeformuläret bifogas denna sammanställ- mng.

• Sida 130
•  Original

Fråga 3 I vilken eller vilka typer av undervisning deltar Ert/Era barn under läsåret 1991/92?

I genomsnitt väljer 63 % av de berörda utlandsföräldrarna svenskt lågstadium för sina barn. Populärast är detta hos dem som är an- ställda i SAF —anslutna företag, där 86 % valde detta alternativ.

De SIDA-anställda har en något lägre andel — 72 %, medan preferenserna för svenskt lågstadium är lägst hos de UD—anställda — 33 %. Alternativet är internationell skola, som 57 % av de UD— anställda, 26 % av SIDA-gruppen och 9 % i SAF —gruppen valde, vilket i genomsnitt blir 31 %. Inhemsk skola är ett ovanligt val, men 10 % bland de UD—anställda valde detta. Genomsnittssiffran för samtliga grupper blir knappt 6 %.

Intresset för svenskt mellanstadium är lägre. 56 % uppger att de valt denna skolform. UD—kategorin är fortfarande lägst med 16 %, medan SAF— och SIDA-kategorierna har 78 respektive 75 % av sina barn där. I stället väljer 72 % av de UD—anställda internationell skola, men enbart 21 % av de SIDA—anställda och 9 % i SAF—gruppen — i genomsnitt 34 %. Denna skolform kom- pletteras med kompletterande svensk undervisning.

Siffrorna för svenskt högstadium blir svårare att tolka. Reguljär högstadieundervisning finns enbart på sex platser, men det före- kommer även att lärare från låg- och mellanstadiet handleder ele- ver i skolliknande former inom ramen för något som formellt är korrespondensstudier. Dessutom återfinns på vissa platser en vari- ant, där korrespondensstudier bedrivs med viss handledning utan direkt koppling till en skola. Av svaren framgår att alternativen har sammanblandats. Eftersom det är bekant var den reguljära undervisningen bedrivs har svaren från dessa orter skiljts ut och sammanställts. I övrigt redovisas korrespondensalternativen till- sammans.

På platser med reguljärt högstadium väljer knappt 25 % av föräldrarna denna undervisning. SAF —gruppen dominerar följd av de SIDA—anställda. Enbart 4 % av de [ID—anställda väljer denna skolform. Korrespondensundervisning i de former som beskrivits ovan väljs i snitt av 16 %, nästan helt SIDA—personal. Korrespon- densundervisning utan handledning återfinns över huvud taget in- te i materialet på platser, där det finns svensk utlandsskola.

I genomsnitt väljer 53 % en internationell skola och det är där UD—gruppen som dominerar följd av SAF —gruppen. Resterande 6 procentenheter hänför sig till skola i Sverige och till inhemsk sko- la.

Gymnasieundervisningen består i princip helt av korrespon- densstudier - någon reguljär undervisning finns inte för närvaran— de utom försöksvis i Bryssel. Det är totalt 28 % som följer någon form av gymnasieundervisning. Bryssels andel är hög och utgör 54 % därav. Madrid och Nairobi, som har korrespondensunder- visning i gymnasielika former, har tillsammans en andel på 14 %.

SOU 1992: 93 Bilaga 3

• Sida 131
•  Original

Det är de SAF —anställda som i huvudsak utnyttjar denna skol- form för sina barn, medan UD— och SIDA—anställda ytterst spo- radiskt väljer sådan undervisning. — Endast 9 % väljer alternativet korrespondensundervisning med viss handledning och enstaka elev korrespondensundervisning utan handledning.

Skola i Sverige tycks däremot vara ett mer aktuellt alternativ. Drygt 24 % placerar sina barn på gymnasieskola i Sverige (främst de SIDA—anställda). De UD—anställda utgör relativt sett den stör- sta andelen av dem som placerar sina barn på riksinternatskolor- na.

Det populäraste alternativet på gymnasial nivå är emellertid in- ternationell skola, som väljs av 39 %, och där dominerar UD—ka- tegorin. Inhemsk skola väljs inte av någon på gymnasial nivå.

Fråga 4 Ange varför Ni valt ovanstående alternativ för re- spektive barn.

Motiv för val av svensk skola, vilket är det dominerande valet för undersökningsgruppen på låg— och mellanstadieuivå, är i första hand betydelsen av att få lära sig det svenska språket väl. Många betonar också att detta alternativ är bäst med tanke på återflytt- ningen till Sverige och svensk skola. Några pekar på det svenska skolkonceptet och det goda rykte som den svenska skolan har. Vi- dare är skolavgifterna lägre i svensk skola än i en internationell. Svensk skola anses också personligare än de ofta större internatio- nella skoloma. Ett negativt skäl, som ibland framförs, är att det kan råda platsbrist i de internationella skolorna.

Motiv för val av internationell skola (vilket är det dominerande på högstadie- och gymnasienivåerna) anges främst vara att det är bäst med tanke på flyttningen mellan olika stationeringsorter. Of- ta anges också att undervisningen har hög kvalitet, att det ställs krav och att ordning och uppförande prioriteras högre än i svensk skola.

Inhemsk skola väljs för att barnen skall lära sig det inhemska språket. Ibland talar någon av föräldrarna språket och de vill där- för att barnen skall behärska det väl och samtidigt få kännedom om landets kultur och samhällsliv. Ett vanligt skäl till valet av in— hemsk skola är, att den ligger närmare bostaden än andra alterna- tiv och att barnen har kamrater i denna skola.

SOU 1992: 93 Bilaga 3

• Sida 132
•  Original

Fråga 5 Oberoende av Ert faktiska val, vilken undervis- ningsform skulle Ni föredragit på respektive stadi- um om Ni hade haft möjlighet att välja fritt bland nedanstående (delvis hypotetiska) alternativ?

Alternativet svenskt lågstadium väljs av 28 % vid fritt val (mot 63 % i det faktiska valet i fråga 3). Svenskt lågstadium med interna- tionell inriktning lockar ytterligare 26 % — sammantaget blir detta 54 % för svensk skola, dvs. 10 % färre väljer svensk skola vid fritt val på detta stadium. Internationell skola med svenska inslag väljs av 22 % och internationell skola med kompletterande svensk undervisning av 16 %. Alternativen är likartade, varför det finns anledning att se dem sammantagna — 38 %. Intresset för interna- tionell skola i övrigt är lågt — enbart 2 %. Olika varianter av in- hemsk skola lockar endast enstaka personer.

Svenskt mellanstadium väljs av knappt 20 % mot 56 % i fråga 3. Den internationella inriktningen väljs också här av ytterligare 26 % — sammantaget 46 % för svenskt alternativ. I fråga 3 väljer 56 % svenskt mellanstadium, dvs. en minskning med 10 %. De internationella alternativen med svenskt inslag väljs sammantaget av hela 45 %.

Svenskt högstadium lockar i snitt 7 % — med en internationell inriktning ytterligare 24 %, dvs. sammanlagt 31 %. De internatio- nella alternativen med svenska inslag blir på högre stadier allt po- pulärare. Hela 58 % anger preferenser för ett sådant alternativ.

Svenskt gymnasium önskas av 8 % — med internationell inrikt- ning av ytterligare 20 %. De två internationella alternativen med svenska inslag är lika populära som på högstadienivå — 58 %. In- ternationell skola i övrigt uppger 8 % som ett tänkbart alternativ. Skola i Sverige anger knappt 5 % som ett aktuellt val.

Fråga 1 Beskriv karaktären av Er utlandsvistelse.

Denna fråga är kopplad till frågorna 4 och 5 och ger bakgrunds- svaren på dessa. Den ger således en förklaring till varför olika svar ges. De UD-anställda flyttar från land till land och det ger en förklaring till varför de i första hand väljer internationella sko- lor. I SIDA— och SAF -grupperna utgörs hälften av anställda som är ute på sin första och kanske enda utlandsvistelse. Valet av svensk skola blir därför mer naturligt. Vistelsen är en ”parentes” och man avser att återgå till svensk skola.

De UD—anställda har också längre perioder utomlands (3—6 år), medan den vanligaste kontraktstiden för de övriga två katego- rierna är 1—3 år. Det påverkar valet på samma sätt som ovan. De som inom SIDA— och SAF —kategorierna flyttar från land till land väljer emellertid liksom de UD—anställda oftare internationell skola.

SOU 1992: 93 Bilaga 3

• Sida 133
•  Original

Inhemska skolor väljs företrädesvis av dem som vistas utom- lands under längre tid och detsamma gäller för valen av skola i Sverige. Sådan väljs också av dem som har ungdomar som bara har ett eller två års studier kvar i gymnasieskolan.

Fråga 2 Hur har Ni fått information om olika utbildningsal- ternativ?

Den huvudsakliga informationen om valet av utlandsskola ges av respektive arbetsgivare. Ofta har arbetsgivaren en utbildningskon- sulent (motsvarande) som ansvarar för informationen — många gånger i anslutning till en introduktionskurs inför utlandsvistel- sen. I andra hand är det arbetskamrater och bekanta som ger så— dan information. Cirka en tredjedel hävdar att de inte har fått nå- gon information utan har tvingats att själva söka sig fram på olika vägar, bl.a. genom kontakt med Skolöverstyrelsen, Hermods m.fl. Skriftlig information av olika slag har kompletterat bilden.

Det förekommer att kontakt tas direkt med den berörda svens— ka skolan eller andra skolor i området. En del har valt att kontak— ta myndigheter i mottagarlandet, eftersom det inte har gått att få relevant information i Sverige. Svenska ambassader och Svenska Kyrkan har också bidragit med information.

Fråga 6 Vad betydde skolavgifterna för Ert val av skola läs- året 1991/92?

Denna fråga har enbart ställts till utlandsstationerad personal i SAF—anslutna företag, eftersom UD och SIDA regelmässigt be- kostar eventuella skolavgifter för sina anställdas barn. Av svaren i SAF —gruppen framkommer att avgifterna också här saknar bety— delse för valet av skola, eftersom arbetsgivaren nästan uteslutande svarar för dessa. Cirka 10 % uppger dock att skolavgifterna hade marginell betydelse, eftersom de fick stå för en del av kostnader- na själva. Enbart 6 stycken uppger att skolavgifterna var avgöran- de för valet av skola.

Skolavgifterna varierar mellan 2 000 kronor och 100 000 kro— nor per läsår. De svenska skolorna har lägst avgifter och de priva- ta och internationella skoloma har högst. De inhemska offentliga skolorna är vanligen kostnadsfria.

Den genomsnittliga avgiften för den enskilde, när arbetsgiva- ren har betalt sin del, uppgår till mellan 10 och 20 % av elevav- giften. Detta kan komma att ändras 1992, då 50 % av det s.k. lö- netillägget kommer att beskattas. På företagarhåll har man redan uppmärksammat detta och planerar någon form av kompensation för att villkoren skall vara desamma för alla som har utlands— tjänst.

SOU 1992: 93 Bilaga 3

• Sida 134
•  Original

Sammanfattande kommentar

Vid jämförelse med motsvarande undersökning i slutet av 1970— talet framkommer att likheterna är större än skillnaderna. På någ- ra punkter finns det avvikelser. Benägenheten att välja svensk ut- landsskola är nu större i SAF— än i SIDA—gruppen. Vidare har UD—kategorin i allt större utsträckning valt internationell skola före svensk utlandsskola. Detta gäller även för de övriga två kate- gorierna om än i mindre utsträckning. Detta får till resultat att valet av internationell skola kraftigt ökar, från 24 till 39 %. Alter- nativet inhemsk skola har följdriktigt minskat hos samtliga kate- gorier.

I den avgörande frågan, om fler eller färre väljer svensk ut— landsskola, går det inte att få ett entydigt besked. P.g.a. olikheter i materialet kan den jämförelsen göras på låg-, mellan— och högsta- dierna (då med förbehållet att det 1977 endast fanns 4 reguljära högstadier). Det visar sig emellertid här att 48 % nu väljer svensk utlandsskola mot 52 % år 1977, vilket således skulle vara en svag minskning.

Vid ett helt fritt val av undervisningstyp i fråga 5 i enkäten får den svenska utlandsskolan stöd på låg— och mellanstadienivå — men inte odelat. Hälften av dem som valt dessa alternativ önskar att undervisningen skall ha en starkare internationell inriktning. Denna tendens blir tydligare på högstadie— och gymnasienivå.

De som faktiskt valt en internationell skola föredrar vid fritt val en internationell skola med olika typer av svenska inslag. Det svenska inslaget i den internationella skolan prioriteras så mycket att alternativet ”internationell skola i övrigt” nästan helt faller bort. På högstadie— och gymnasienivå är internationell skola med svenska inslag rangordnad som nummer ett, men även på mellan- stadiet är den lika populär som svensk utlandsskola.

Det visar sig också att internationell skola med svenska inslag är populärare än internationell skola med kompletterande svensk undervisning. Den senare ges efter skoltid och i flera fall på lör- dagar. Uppenbarligen kan detta ha påverkat inställningen. Man föredrar en uniform skoltyp med ”allt i ett”.

På ett alternativ ges ett helt entydigt svar. Ingen önskar ”kor- respondensundervisning med viss handledning”. Detta framstår som denfnödlösning det är och måste vara.

Valet av skolform skiljer sig mellan de tre undersökta kategori- erna föräldrar. UD—gruppen är den kategori som har lägst prefe- renser för svensk skola och som i stället väljer internationell sko- la. I detta val dominerar gruppen helt.

SAF—gruppen utgör den viktigaste basen för svensk skola ut— omlands, eftersom den är störst till antalet. De SAF —anställda väl— jer denna skolform för sina barn trots att hälften flyttar från land till land. Det borde ha medfört att internationell skola valts av flera. De lägre avgifterna vid den svenska skolan kan vara en för—

SOU 1992: 93 Bilaga 3

• Sida 135
•  Original

klaring. Detta faktum kan också föranleda arbetsgivarna att styra SOU 1992: 93 valet till svensk utlandsskola. Bilaga 3 SIDA-gruppen väljer liksom SAF —gruppen svensk skola i stor utsträckning, men är också av naturliga skäl den kategori som mest utnyttjar korrespondensundervisningen.

Tabell 1 Utlandsföräldrarnas val av undervisningstyp uttryckt i procent

undemsningswp

A. Svensk utlandsskola 63 56 25 28

B. Korrespondensundervisning — - 43 i skolliknande former

C. Korrespondensundervisning med viss handledning

D. Korrespondensundervisning utan handledning

H. Kompletterande svensk undervisning')

*) Endast enstaka elever väljer detta alternativ.

• Sida 136
•  Original

Tabell 2 Utlandsf'oräldrarnas val av undervisningstyp vid helt fritt val. SOU 1992: 93 Anges i procent. Bilaga 3

B. Svensk utlandsskola med internationell inriktning

C. Korrespondensundervisning med viss handledning

D. Skola i Sverige

E. Inhemsk skola med svenska inslag

F. Inhemsk skola med komplet- terande svensk undervisning

G Inhemsk skola i övrigt

H. Internationell skola med svenska inslag

I Internationell skola med kompletterande svensk undervisning

• Sida 137
•  Original

J ustitiedepartementet

Bundna aktier. [13] EES-anpassning av lcreditupplysningslagen. [22] Översyn av sjöpolisen. [51] Ett reformerat åklagarväsende. Del A och B. [61] Utredningen om vissa internationella insolvens- frågor. [78] Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning. [80] Trafikpolisen mer än dubbelt bättre. [81] Genteknik - en utmaning. [82] Aktiebolagslagen och EG. [83] Ersättning för kränkning genom brott. [84]

Försvarsdepartementet

Forskning och utveckling för totalförsvaret — förslag till åtgärder. [62] Förvaltning av försvarsfastigheter. [85]

Socialdepartementet

Psykiskt stördas situation i kommunerna —en probleminventering ur socialtjänstens perspektiv. [3] Psykiatrin i Norden — ett jämförande perspektiv. [4] Kroppen efter döden. [16] Den sista undersökningen -— obduktionen i ett psykologiskt perspektiv. [17] Tvångsvård i socialtjänsten — ansvar och innehåll. [18] Statens hundskola. Ombildning från myndighet till aktiebolag. [20] Bostadsstöd till pensionärer. [21] Rätten till folkpension — kvalifikationsregler i internationella förhållanden. [26] Smittskyddsinstitutet — ny organisation för Sveriges nationella smittskyddsfunktioner. [29] Psykiatrin och dess patienter — levnadsförhållanden, vårdens innehåll och utveckling. [37] Begreppet arbetsskada. [39] Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka - forskning luing service, stöd och värd. [46] Avgifter och högkostnadsskydd inom äldre- och handikappomsorgen. [50] Ett samhälle för alla. [52] Välfärd och valfrihet — service, stöd och vård för psykiskt störda. [73] Psykiskt störda i socialförsäkringen — ett kunskaps- underlag. [77]

Bostadsbidrag — enklare — rättvisare — billigare. [89]

Kommunikationsdepartementet

Nya Inlandsbanan. [32] Råd för forskning om transporter och kommunikation. Råd för forskning om transporter och kommunikation. Bilagor. [55] Färjor och farleder. [56] Telelag. [70]

Finansdepartementet

Koncession för försäkringssammanslutningar. [5] Ny mervärdesskattelag.

— Motiv. Del 1. —- Författningstext och bilagor. Del 2. [6] Fastighetstaxering m.m. — Bostadsrätter. [8] Fastighetsskatt. [1 1]

Långtidsutredningen 1992. [19] Kontrollfrågor i tulldatoriseringen m.m. [23] Avreglerad bostadsmarknad. [24]

Kartläggning av kasinospel — enligt internationella regler. [28] Kreditförsäkring — Några aktuella problem. [30] Risk- och skadehantering i statlig verksamhet. [40] Avreglerad bostadsmarknad, Del II. [47] Effektivare statistikstyming — Den statliga statistikens finansiering och samordning. [48]

Skatt på dieselolja. [53] Beskattning av vissa naturaförmåner m.m. [57] Enklare regler för statsanställda. [60] Fortsatt reformering av företagsbeskattningen. Del 1. [67] Bostadsformedling i nya former. [71] Ekonomisk politik under kriser och i krig. [75] Statens fastigheter och lokaler — ny organisation. [79]

Utbildningsdepartementet

Frihet — ansvar — kompetens. Grundutbildningens villkor i högskolan. [l]

Konstnärlig högskoleutbildning. [12]

Ledning och ledarskap i högskolan — några perspektiv och möjligheter. [15] Utvärdering av försöksverksamheten med 3-årig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. [25] Fristående skolor. Bidrag och elevavgifter. [38] Resurser för högskolans grundutbildning. [44] Läraruppdraget. [59] Ett nytt betygssystem. [86] Pliktleverans. [92] Svensk skola i världen. [93]

• Sida 175
•  Original

Statens offentliga utredningar 1992

Systematisk förteckning

J ordbruksdepartementet

Mindre kadmium i handelsgödsel. [14] Skogspolitiken inför 2000-talet. Huvudbetänkande. [76] Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor 1. [76] Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor II. [76] Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG — förslag om vegetabilie— sektorn, livsmedelsexporten och den ekologiska produktionen. [87] Veterinär verksamhet — behov, organisation och finansiering. [88] Biobränslen för framtiden. [90] Biobränslen för framtiden. Bilagedel. [91]

Arbetsmarknadsdepartementet

Kompetensutveckling - en nationell strategi. [7] Årsarbetstid. [27]

Kulturdepartementet

Ett nytt bolag för rundradiosändningar. [10] Lagstiftning om satellitsändningar av TV-program. [31] Radio och TV i ett. [36] Meningsfull vistelse på asylförläggning. [69]

Näringsdepartementet

Prova privat - Provning och mätteknik inom SP och SMP i europaperspektiv. [74]

Civildepartementet

Ekonomi och rätt i kyrkan. [9] Kasinospelsverksamhet i folkrörelsernas tjänst? [33] EES—anpassning av marknadsföringslagstiftningen.[49] Mer för mindre - nya styrforrner för barn- och ungdomspolitiken. [54] Regionala roller — en perspektivstudie. [63] Utsikt mot framtidens regioner — sju debattinlägg. [64] Kartboken. [65] Västsverige — region i utveckling. [66] Det kommunala medlemskapet. [72]

Miljö- och naturresursdepartementet

Regler för risker. Ett seminarium om varför vi tillåter mer föroreningar inne än ute. [2] Fastighetsdatasystemets datorstruktur. [34] Kart- och mätningsutbildningar i nya skolformer. [35] Angående vattenskotrar. [41] Kretslopp — Basen för hålle stadsutveckling. [42]

Ecocycles — The Basis of Sustainable Urban Develop- ment. [43] Miljöfarligt avfall — ansvar och riktlinjer. [45] Miljöskulden. En rapport om hur miljöskulden utveck- las om vi ingenting gör. [58]

Långsiktig miljöforskning. [68]

• Sida 176
•  Original

___-___—

KUNGL. BIBL.

1992 - l 1 —O 4 STOCKHOLM