SOU 1994:145

Ägarkoncentration i dagspress och radio/TV : fem promemorior och diskussionsinlägg : rapport från Pressutredningen -94

Till statsrådet och chefen för Kulturdepartementet

Den 14 oktober 1993 bemyndigade regeringen den dåvarande chefen för Kulturdepartementet, statsrådet Birgit Friggebo, att tillkalla en kommitté med parlamentarisk medverkan med uppdrag att utreda den framtida presspolitiken. Kommittén har antagit namnet Press- utredningen —94.

Med stöd av bemyndigandet förordnades den 24 november 1993 som ordförande landshövdingen Bengt K. Ä. Johansson och som leda- möter professor Hans Fredrik Dahl, jur. kand. Georg Danell, då- varande riksdagsledamöterna Lotta Edholm och Bertil Fiskesjö, pro— fessor Karl Erik Gustafsson, kultursekreteraren Göran Hillman, chefredaktören Bobby Hommerberg, riksdagsledamöterna Kurt Ove Johansson och My Persson, dåvarande riksdagsledamoten Ingvar Svensson, dåvarande chefredaktören Marita Ulvskog, professor Lennart Weibull samt civilekonomen Lena Wennberg. Den 29 november 1993 förordnades departementssekreteraren Göran Blomberg som expert i kommittén.

Genom tilläggsdirektiv den 28 april 1994 uppdrogs åt Pressutred- ningen —94 att utöver vad som anförts i de ursprungliga direktiven överväga behovet av ytterligare åtgärder från statens sida för att mot— verka en sådan ägarkoncentration inom massmedierna som är skadlig från yttrandefrihets- eller åsiktsbildningssynpunkt. [juni 1994 för— ordnades departementssekretaren Jens Cavallin som expert i kom- mittén. I augusti 1994 entledigades Bobby Hommerberg från sitt upp- drag i kommittén och ersattes av civilekonomen Peter Torgersson, som dock har avstått från att medverka i kommitténs arbete. Den 1 september utsågs byråchefen Hans Lindskog till expert i kom- mittén. Marita Ulvskog har efter den 5 oktober 1994 avstått från att delta i Pressutredningen -94:s arbete.

Som sekreterare i kommittén har förordnats byråchefen Hans Lindskog (november 1993—augusti 1994), civilekonomen Pia Marén (från november 1993) och kammarrättsassessorn Åse Matz (från augusti 1994). Hovrättsassessorn Monica Bengtsson har medverkat i sekretariatets utredningsarbete sedan oktober 1994.

Den 9—10 maj 1994 anordnade kommittén tillsammans med Göteborgs Universitet ett internationellt symposium under rubriken Media Structure and the State, som till stor del rörde frågan om ägar- koncentration i massmedierna. De föredrag som hölls under sympo- siet kommer att publiceras genom försorg av Handelshögskolan i Göteborg.

Kommittén har i juni 1994 överlämnat expertrapporten (SOU l994:94) Dagspressen i 1990-talets medielandskap. I skilda avsnitt i rapporten behandlas koncentrationsfrågan.

Den 10 november 1994 har regeringen genom tilläggsdirektiv upp— dragit åt Pressutredningen —94 att senast den 1 december 1994 till regeringen överlämna en rapport med det underlag kommittén tagit fram enligt tilläggsdirektiv om åtgärder mot ägarkoncentration. När så har skett skall kommittén anses ha fullgjort sitt uppdrag enligt dessa direktiv. Regeringen har för avsikt att senare överlämna under— laget från Pressutredningen —94 till en särskild kommitté med upp— drag att belysa tendenser till maktkoncentration inom medieområdet.

Fil. mag. Staffan Sundin har gjort en kartläggning av ägandet i dagspress, radio och TV. Denna kartläggning utgjorde en del av underlaget till tidigare nämnda expertrapport, och har nu uppdaterats i en promemoria till Pressutredningen —94. En promemoria från kommitténs sekretariat innehåller en sammanfattning av Massmedie— koncentrationsutredningens förslag i betänkandet (SOU 198028) Massmediekoncentration jämte remissyttranden samt en redovisning av aktuell lagstiftning. Jens Cavallin har skrivit en promemoria rubri- cerad Massmediekoncentration: internationellt perspektiv. Kommittén har vidare erhållit en diskussionspromemoria av Hans Fredrik Dahl. Slutligen har professor Stig Hadenius — på kommitténs uppdrag — skrivit en diskussionspromemoria. Dessa fem promemorior har sammanställts i denna rapport, utan någon bedömning från kom- mitténs sida.

Självfallet finns det ett samband mellan koncentrationstendenser i dagspressen och det statliga presstödet. Kommittén utesluter därför inte att vissa frågor om ägarkoncentration i dagspressen kommer att tas upp i kommitténs slutbetänkande.

Pressutredningen —94 får härmed överlämna rapporten Ägar- koncentration i dagspress och radio/TV — fem promemorior och dis— kussionsinlägg.

Stockholm i november 1994

Bengt K. Å. Johansson

2. Dagspressägarnas position på marknaden

Dagspressmarknaden i Sverige utgör inte en enhetlig nationell mark— nad i samma utsträckning som TV—, bok—, Skiv-, tidskrifts- och film- marknaderna. Det utmärkande draget för dagspressen är i stället de lokala marknadernas centrala ställning. Marknader där de nationella aktörerna får underordna sig de lokala.

Avgränsningarna av de lokala marknaderna faller sig i regel natur— ligt men kan i vissa falla vara problematiska. TS-Boken använder A- regionerna som grund för sin uppdelning i olika delmarknader. En ytterligare uppdelning på kommunnivå görs också. Samtliga tidningars upplaga och täckningstal redovisas på båda nivåerna.

l föreliggande undersökning har A-regionnivån använts. I regel ger den en god bild av marknaderna. Några A-regioner består dock av två distinkta dagstidningsmarknader. Det gäller t.ex. Skara/Lidköping och Hudiksvall/Ljusdal, där två lokaltidningar har en dominerande ställning i var sin del av regionen.

Täckningstal har länge varit ett centralt begrepp vid analys av tid- ningarnas styrka på marknaden. Här kommer täckningstalen att an— vändas dels för att studera ägargruppernas totala täckning av del— marknaderna, dels för att undersöka ägargruppernas marknadsandelar på tre typer av marknader, nämligen för lokala morgontidningar, för kvällstidningar samt för nationellt spridda morgontidningar.

2.1. Ägarnas totala marknadstäckning

Vid marknadsanalyser av dagspress utgår man i regel från de enskilda tidningarnas täckningstal. Här skall i stället ägarnivå användas, för att försöka skapa en bild av i vilken utsträckning en ägargrupp lyckas täcka en deltnarknad. Ett problem med denna typ av mätning är de hushåll som läser två eller flera av en ägargrupps tidningar. Den van- ligaste formen av dubbeltäckning är kombinationerna morgontid- ning/kvällstidning och 6—dagarstidning/3-dagarstidning. I det förra fallet förekommer dubbelläsning framför allt på utgivningsorterna. Den andra typen existerar inom Andergruppen på ett par marknader.

Tabell 2.1 Ägargrupper med täckningstal 2 10 procent i tre eller flera A—regioner 1978. Antal A—regioner. Totalt 70 A—regioner

Ägargrupp >8O 70—79 60—69 50—5 9 40—4 9 30—3 9 20—2 9 10—1 9 Summa Arbetarrörelsen 3 1 3 5 7 l 1 16 22 68 Släkten Bonnier 1 1 3 32 24 61 Familjen Wahlgren 1 1 6 2 10 Familjen Ander 2 3 2 l 1 1 10 Familjen Hjörne 1 l 1 5 2 10 Högerns Förlagsstiftelse 2 l l 2 2 8 Centerföreningar l 2 2 2 7 Familjen Hamrin 1 2 2 2 7 Familjen Bengtsson 2 l 2 1 6 Stiftelsen Barometern 2 2 l 1 6 Liberala Tidningar KB 2 2 l 5 Centerpartiet ] 2 l 4 Familjen Pers ] 1 l 1 4 Släkten Ridderstad 1 2 3 Övriga 4 8 1 4 3 3 4 3 30 SUMMA 16 23 16 16 15 25 67 61 239

Källa: Bearbetning efter TS—Boken 1979

Arbetarrörelsen var 1978 genom sina morgontidningar och Afton- bladet representerade i hela landet (tabell 2.1 och bilaga 2). Det bör dock observeras att dubbeltäckningen var omfattande (jfr avsnitt om marknadsandelar nedan). Även Bonniers med Expressen och Dagens Nyheter fanns väl företrädda med en täckning på över 10 procent i så gott som hela landet utom Skåne (tabell 2.1 och bilaga 2). Dubbelläs— ningen var här lägre än i arbetarrörelsens press. De övriga ägargrup- perna var representerade på betydligt färre marknader.

Ägargruppernas täckningstal i de enskilda regionerna ger en helt annan bild. Här dominerar lokaltidningsägare, medan Bonniers når över 50 procent endast i Stockholm trots förekomsten av dubbel- läsare. Familjerna Ander, Hamrin och Bengtsson svarar för en tredjedel av de regioner där en ägargrupp når över 70 procent i täck- ning. I Arvikaregionen når Ander genom dubbeltäckning 114 pro— cent. Arbetarrörelsen dominerade i några områden, Piteå, Sollefteå, Kiruna, Haparanda och Luleå, men i över hälften av regionerna låg täckningen under 30 procent.

Tabell 2.2 Ägargrupper med täckningstal 2 10 procent i tre eller jlera A—regioner 1993. Antal A-regioner. Totalt 70 A—regioner

Ågargrupp >8O 70—79 60—69 50—59 40—49 30—39 20—29 10—19 Summa Släkten Bonnier (inkl. Idag Syd) 2 3 29 33 67 Arbetarrörelsen 2 l 1 l 4 l l 1 O 1 9 49 Familjen Ander 3 1 l 4 l l l 1 Familjen Hjörne (inkl. Idag Väst) 1 2 7 10 Familjen Hamrin l 5 1 7 Högerns Förlags— stiftelse l 2 l 3 7 Familjen Pers 1 1 2 1 6 Stiftelsen Barometern 3 1 1 1 6 Liberala Tidningar KB 2 l l l 5 Centerföreningar l 2 l l 5 Centerpartiet l l l l 4 Familjen Bengtsson l 1 l 1 4 Nya Stiftelsen Gefle Dagblad 1 1 1 1 4 Ovriga 1 3 7 4 4 1 3 2 25 SUMMA 10 15 19 16 14 20 48 68 210

Källa: Bearbetning efter TS-Boken 1994

Allmänt sett har antalet regioner med ägargrupper med höga täck— ningstal minskat i antal (tabell 2.2 och bilaga 2). Detta beror dock inte på ökad konkurrens utan på lägre upplagor (jfr nedan om marknads- andelar). Bonniers har flyttat fram sina positioner ytterligare genom starten av Dagens Industri och köpet av Sydsvenska Dagbladet med Idag, som stärkte familjens ställning på dess svagaste marknad. Arbetarrörelsen har försvagats och har lägre täckning än 10 procent i två av sju regioner.

Förändringarna har genomgående varit små beträffande ägargrup- pernas styrkepositioner på marknaden. Bonniers har fått ytterligare en hemmamarknad nämligen Malmö. Familjerna Ander och Hamrin har fortsatt starka positioner på sina marknader med höga täcknings- tal. I endast fem regioner når arbetarrörelsens press över 50 procent i täckning.

2.2. Dagspressens delmarknader

I regel behandlas dagspressen som en marknad. Den kan dock delas in i tre typer av marknader med karaktärsdrag, nämligen den lokala morgontidningsmarknaden, kvällstidningsmarknaden samt marknaden för nationellt spridda morgontidningar.

2.2.1. Morgontidningsmarknaden

De lokala morgontidningarna sprids på ett stort antal. i regel väl av— gränsade marknader. Det kan dock vara problematiskt att avgöra inom vilka områden storstadstidningarna bör betraktas som lokaltid— ningar. I regionerna närmast utgivningsorten kan de nationella mor- gontidningarna nämligen även fylla funktionen som lokaltidning. I undersökningen har dessa tidningar räknats in i lokaltidningsmark— naden om de nått ett täckningstal över 10 procent. Ett undantag har gjorts för Arbetet som genomgående behandlats som lokaltidning, eftersom den är den enda socialdemokratiska tidningen i sitt sprid-

tidning.

Tabell 2.3 Marknadsandelar på lokaltidningsmarknaden för de större ägargrupperna [ svensk dagspress 1978. Antal A- regioner

Ägargrupp >90 80—89 70— 79 60—69 50— 59 40—49 30— 39 20— 29 Summa!

Arbetarrörelsen _ 2 3 7 10 27 2 ]

Familjen Ander l 3 Högerns Förlagsstiftelse Centerföreningar ] 2 Familjen Bengtsson ] Stiftelsen Barometern Familjen Hamrin l Centerpartiet Familjen Pers ] ] Liberala Tidningar KB 2 Släkten Ridderstad ] l 1 Erik och Asta Sundins Stiftelse 2 Eskilstuna-Kurirens Stiftelse 2 Familjen Hjörne ] [ Familjerna Alström & Wide 1 1 Stiftelsen VK-Press | Släkten Bonnier l

3

Övri ga () 4

[O'—'—

3 1

-—-—N|Q>—-$>

l

NNO—JN '.»)bäbJ-PUIONONCNQNO

N

O—NNNN

SUMMA 2 13 22 12 12 14 14 21 110 Källa: Bearbetning efter TS Boken 1979

Det bör noteras att Bonniers 1978 var starka på endast en lokaltid- ningsmarknad nämligen Stockholm (tabell 2.3 och bilaga 2). Arbetarrörelsen hade över 20 procents marknadsandel på 27 del— marknader. I den övriga landsortspressen har en rad ägargrupper höga marknadsandelar.

Tabell 2.4 Marknadsandelar på lokaltidningsmarknaden för de större ägargrupperna i svensk dagspress 1993. Antal A—regioner Ägargrupp 90—100 80—89 70—79 60—69 50—59 40—49 30—39 20—29 Summa

Arbetarrörelsen 3 1 l 4 3 1 1 23 Familjen Ander l 4 l 2 ] Familjen Hamrin 4 l 1 1 Familjen Pers 4 l 1

Liberala Tidningar

KB 1 2 l 1 Stiftelsen Barometern ] l 2 1 Centerföreningar ] 2

Centerpartiet 3 1 Familjen Bengtsson ] l 1 l Högerns Förlagsstiftelse 1 1 l 1 Nya Stiftelsen Gefle

Dagblad 1 1 1 ] Släkten Bonnier 1 l 1 Erik och Asta Sundins Stiftelse l ] Eskilstuna—Kurirens Stiftelse ] 1 Släkten Ridderstad 1 Stiftelsen VK—Press 1 Övriga 4 2 1 1

Älä-ämm ONNIND

Ldb-lå

L.)—>_- xlNNN N

SUMNTA ' 20 17 8 11 13 12 6 16 103

Källa: Bearbetning efter TS—Boken 1994

Under perioden fram till 1993 skedde en snabb ökning av markna— der med en dominerande ägare (tabell 2.4 och bilaga 2). På över hälf- ten av marknaderna hade den dominerande ägaren 1993 en marknads— andel på över 80 procent jämfört med en fjärdedel 1978 (tabell 2.5). Speciellt markant var ökningen av gruppen över 90 procent. På endast 20 procent av marknaderna hade marknadsledaren en andel under 60 procent. Samtliga större ägargrupper med undantag för Högerns Förlagsstiftelse, släkten Bonnier och Stiftelsen VK-Press har i minst en region en marknadsandel över 80 procent.

Tabell 2.5 Ägargruppernas marknadsandel. Ackumulerade tal. Procent Marlmadsandel [ 978 1 993 290 3 30 280 2 ] 53 270 53 64 260 70 80

Källa: Bearbetning efter TS-Boken 1979 och 1994

Familjerna Hamrin och Pers har stärkt sin ställning under perioden och har nu en helt dominerande ställning i fyra regioner vardera. Även Centerpartiet har en stark marknadsposition i flera områden. Arbetarrörelsen har några starka fästen i Sollefteå och Norrbotten, men när i endast 17 procent av regionerna över 30 procent i mark— nadsandel.

Flera möjliga orsaker till den ökade ägarkoncentrationen på de en- skilda delmarknaderna kan urskiljas. I några fall beror förändringen på att konkurrerande tidningar lagts ner, som i Jönköping, Tranås, Växjö och Borås. I Trollhättan/Vänersborgsregionen har Pers förvär— vat lokaltidningarna på respektive ort och initierat ett redaktionellt samarbete mellan de två tidningarna.

I Sala och Fagersta har Persgruppen köpt de lokala tidningarna och dragit ner Vestmanlands Läns Tidnings ambitioner i de två region- erna, med upplageminskningar för huvudtidningen och, i Fagerstas fall, högre täckningstal för lokaltidningen som följd. När Hamrin- gruppen köpte marknadsledaren Värnamo Nyheter lades Värnamo Tidning ner och ersattes av endagstidningen Hela Veckan som i sin tur lades ner efter några år. I båda fallen har den konkurrens som funnits mellan tidningar i samma koncern minskat eller helt upphört.

Det finns en klar tendens mot att tidningarna koncentrerar sig allt- mer på sina kärnområden och medvetet drar tillbaka sin olönsamma bevakning av orter i spridningsområdets periferi. Arbetarrörelsens press byggdes en gång upp med ambitionen att bevaka ett län, som i regel innefattade flera delmarknader. De senare åren har även de so- cialdemokratiska tidningarna koncentrerat sina resurser till utgiv— ningsregionen. Exempel på områden som övergivits är Västervik, Nyköping och Mjölby/Motala. Även flera större landsortstidningar,

Nerikes Allehanda, Östgöta Correspondenten och Upsala Nya Tidning har lämnat vissa perifera områden.

2.2.2. Kvällstidningsmarknaden

Kvällstidningsmarknaden utgör en utpräglat nationell marknad där de två största tidningarna har merparten av sin upplaga spridd utanför utgivningsområdet (tabell 2.6).

Tabell 2.6 Kvällstidningarnas upplaga utanför utgivningsområdet 1978 och 1993. Procent

1978 1993 Expressen 68 59 Aftonbladet 70 73 GT 30 Kvällsposten 21 Idag 49

Källa: Bearbetning efter TS—Boken 1979 och 1994

Tabell 2.7 Marknadsandelarft'ir ägargrupper på Vkvällstidningsmarknaden 1978. Antal A-regioner

Ägargrupp 280 70—79 60—69 50—59 40—49 30—39 20—29 Summa Släkten Bonnier 8 31 17 5 2 63 LO ] 17 22 13 9 62 Familjen Hjörne l 3 3 7 Familjen Wahlgren 2 l 4 l 1 3 12 SUMMA 2 _ 1 14 49 40 21 17 144

Källa: Bearbetning efter TS-Boken 1979

Bonniers med Expressen och LO med Aftonbladet dominerade kvällstidningsmarknaden 1978 (tabell 2.7). De var representerade med en marknadsandel på minst 20 procent i 90 procent av landets A- regioner. Endast i Skåne mötte de övermäktigt motstånd från Wahlgrens Kvällsposten, som behärskade sin landsända. Expressen var i snitt något starkare än Aftonbladet, men nådde inte i något område över 70 procent i marknadsandel. Aftonbladet var störst i

vissa regioner, framför allt i Norrland. Familjen Hjörne med GT var stark endast i Göteborg.

Tabell 2.8 Ägargrupper på kvällstidningsmarknaden 1978 och 1993. Upplaga och marknadsandel

_. 1978 1993 Agargrupp Upplaga % Upplaga % Släkten Bonnier (inkl. Idag Syd) 519 600 45 578 000 57 LO 429 400 37 342 500 34 Familjen Hjörne (Idag Väst) 94 200 8 86 400 9 Familjen Wahlgren 1 12 700 10

»SUMMA 1 155 900 100 1 006 900 100

Källa: Bearbetning efter TS—Boken 1979 och 1994

Under perioden 1978—93 minskade den totala kvällstidningsmark- naden med 150 000 exemplar (tabell 2.8). För 1994 förväntas minsk— ningar på nästan lika mycket. Bonniers har ökat sin marknadsandel på grund av köpet av Sydsvenska Dagbladet med dess hälftenägande av Idag. I undersökningen har Idag:s sydupplaga, vilken motsvarar Kvällspostens tidigare täckningsområde, förts till Bonniers medan tid— ningens västupplaga motsvarande GT:s täckningsområde förts till Hjörne. Om hela Idag förs till Bonniersfären uppgick marknadsande- len 1993 till 66 procent. För övrigt har inga större förskjutningar av marknadsandelarna inträffat.

Tabell 2.9 Marknadsandelarför ägargrupper på kvällstidningsmarknaden 1993. Antal A-regioner

Ägargrupp 290 80—8 9 70—79 60—69 50—5 9 40—49 30—3 9 20—29 Summa Släkten Bonnier (inkl. Idag Syd) 2 8 8 l 1 23 12 3 2 69 1.0 2 11 18 1 1 17 59 Familjen Hjöme (Idag Väst) l 1 2 2 l 7 SUMMA 2 8 8 14 35 32 16 20 135

Källa: Bearbetning efter TS-Boken 1994

Genom förvärvet av Idag kom Bonniers att få en mycket stark ställning i Sydsverige (tabell 2.9). Gruppen har en marknadsandel på över 20 procent i hela landet utom i Göteborg, där dock Idag domine— rar. I 25 procent (37 % om hela Idag räknas in i Bonniersfären) av regionerna utgör marknadsandelen mer än 70 procent. LO med Aftonbladet har fortfarande sitt starkaste fäste i norra Sverige.

2.2.3. Nationellt spridda morgontidningar

De nationellt spridda morgontidningarna, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgs—Posten och Sydsvenska Dagbladet (beträffande Arbetet se 2.2.1) har i stort behållit sin upplaga från 1978 till 1993 (tabell 2.10). Gruppens ökning beror nästan helt på tillkomsten av Dagens Industri. Ägargruppernas styrkeförhållanden har dock för— ändrats. Bonniersfären har ökat genom köpet av Sydsvenska Dagbladet och starten av Dagens Industri, medan Wallenbergsfärens Svenska Dagbladet har vuxit genom egen kraft. Familjen Hjörnes Göteborgs-Posten har minskat i upplaga.

Tabell 2.10 De riksspridda morgontidningarnas totala upplaga 1978 och 1993

__ 1978 1 993 Förändring

Agargrupp Upplaga Upplaga 1 9 78—93 % Släkten Bonnier 402 500 586 500 184 000 46 Wallenbergsfären 179 800 215 400 35 600 20 Familjen Hjörne 300 000 268 600 -31 400 -10 Familjen Wahlgren ] 14 500 —1 14 500

SUMMA 996 800 1 070 500 73 700 7 Dagens Nyheter 402 500 383 500 —19 000 -5 Sydsvenska Dagbladet 1 14 500 1 19 500 5 000 4 Dagens Industri 83 500

Källa: Bearbetning efter TS—Boken 1979 och 1994

I sina utgivningsområden har storstadstidningarna med undantag för Göteborgs—Posten ökat relativt kraftigt (tabell 2.11). Den riks- spridda delen av upplagan minskar däremot (tabell 2.12). Ett undantag utgör Svenska Dagbladet som numera gått om Dagens

Nyheter i landsorten. En växande andel av upplagan sprids således i utgivningsområdena, som svarar för 60—85 procent. Dagens Industri uppvisar en annan bild med bara en tredjedel av upplagan i Stockholm och en låg men jämn täckning över hela landet.

Tabell 2.11 De riksspridda morgontidningarnas upplaga i Ltgivningsområdet 1978 och 1993

" 1978 1993 Förändring 1978—93 Agargrupp Upplaga % total Upplaga %total % "PP" "PP" laga laga Släkten Bonnier 285 200 71 435 300 74 150 100 53 Wallenbergsfären 100 700 56 131 900 61 31 200 31 Familjen Hjörne 232 000 77 224 900 84 —7 100 —3 Familjen Wahlgren 91 000 79 —91 000 SUMMA 708 900 792 100 83 200 12 Dagens Nyheter 285 200 71 304 000 79 18 800 7 Sydsvenska Dagbladet 91 000 79 102 600 86 1 1 600 13 Dagens Industri 28 700 34

28 700

Källa: Bearbetning efter TS—Boken 1979 och 1994

Tabell 2.12 De riksspridda morgontidningarnas upplaga utanför utgivningsområdet 1978 och 1993

__ 1978 1993 Förändring ! 978—93 Agargrupp Upplaga % total Upplaga %total % upp- upp- laga laga . Släkten Bonnier 117 300 29 151 200 26 33 900 29 Wallenbergsfären 79 100 44 83 500 39 4 400 6 Familjen Hjörne 68 000 23 43 700 16 —24 300 —36 Familjen Wahlgren 23 500 21 -23 500 SUMMA 287 900 278—400 —9 500 —3 Dagens Nyheter 1 17 300 29 79 500 21 —37 800 —32 Sydsvenska Dagbladet 23 500 21 16 900 14 —6 600 -28 Dagens Industri 54 800 66 54 800

Källa: Bearbetning efter TS-Boken 1979 och 1994

Bonniersfären har ökat sin täckning i landsorten i 20 regioner, framför allt i Skåne, och minskat i lika många, främst i Mälardalen.

Dagens Nyheter har minskat i 61 A-regioner och redovisar oför- ändrat täckningstal i de övriga åtta. Svenska Dagbladets täckning har minskat i fler områden än den ökat. Göteborgs—Posten hade 1978 drag av en regiontidning med en täckning på 13—31 procent i regionerna i Västsverige. I genomsnitt har täckningstalen halverats fram till 1993.

Bakom storstadspressens tillbakagång i landsorten ligger åtminstone för ett par tidningar en medveten strategi att skära ner den olön— samma landsortsupplagan och i stället satsa sina resurser i och kring utgivningsområdet. [ vissa områden har troligen de lokala tidningar— nas förbättrade bevakning av in— och utrikesnyheter, kultur, ekonomi etc. tillsammans med det ökade totala medieutbudet minskat behovet av en storstadstidning.

3. Ägarnas ställning i dagspress

3.1. Historisk bakgrund

I de dagstidningar som startades under 1800-talet förefaller det van- liga mönstret ha varit att huvudägaren även stod i ledningen för tid— ningen, både på den ekonomiska och redaktionella sidan. Rudolf Wall i Dagens Nyheter och Anders Pers i Vestmanlands Läns Tidning kan tas som exempel på tidningsgrundare med total kontroll över sitt företag. Denna tidiga företagsledningsform har levt vidare under hela 1900—talet med starka ledarprofiler som Eskil Ridderstad, Östgöta Correspondenten, Ove Sommelius, Helsingborgs Dagblad, Gustaf Ander, Nya Wermlands—Tidningen och Christer Wahlgren, Syd— svenska Dagbladet.

Efter generationsskiften har det varit vanligt att två ägarrepresen— tanter sinsemellan delar på posterna som chefredaktör och verk— ställande direktör. Vestmanlands Läns Tidning och Jönköpings-Posten är två exempel på tidningar som under lång tid styrdes av brödrapar.

Albert Bonnier jr lekte ibland med tanken på att ägarfamiljen skulle tillsätta en "publisher" på Dagens Nyheter, som enligt anglo- saxisk modell2 övertog det totala ekonomiska och redaktionella

2 Engwall, L., Trai'e/x in the Ncnxvpuper Country. Stencil Uppsala 1977, s. 125 ff.

ansvaret för tidningen. Idén vann dock aldrig anklang inom den övriga familjen och har aldrig prövats inom Bonniersfären.3

När tidningsföretagen i slutet av 1800-talet växte började vissa ägare att anställa redaktörer med ansvar för den redaktionella delen, medan de själva behöll ledningen för övriga avdelningar i företaget. Med från ägarna fristående chefredaktörer uppkom den dualism i företagsledningen, som alltsedan dess präglat pressen. Den normala ordningen i ett aktiebolag är att ägarna på bolagsstämman väljer en

- styrelse, som i sin tur utser en verkställande direktör, som utövar den

exekutiva ledningen för företaget. Om företaget får problem brukar krav ställas på att ägarna via styrelsen skall ingripa och vidta olika åtgärder som t.ex. att byta ut ledningen. I ett tidningsföretag skiljer sig både ledningsfunktionerna och ägarrollen från den gängse i näringslivet. Enligt den liberala pressideologin förväntas verk- ställande direktören att överlämna ansvaret för redaktionen till chef- redaktören och således inte som sina kolleger styra hela företaget. Ägarna bör respektera redaktionens integritet och inte försöka styra eller påverka dess arbete.

När Anders Jeurling startade Stockholms-Tidningen 1889 tillsköt boktryckaren C. E. Gernandt det nödvändiga kapitalet. Enligt kontrakt mellan de två kontrahenterna skulle Jeurling leda och råda över tidningens innehåll, men ägaren inskränkte redaktörens frihet genom att uppställa en rad förbehåll.4 Otto von Zweigbergk tillträdde nio år senare som den förste anställde huvudredaktören för Dagens Nyheter. I sitt kontrakt löpande på fem år stadgades att han skulle "redigera tidningen i den allmänna frihets- och reformvänliga riktning, som tillhör dess traditioner alltifrån grundläggningen samt i övrigt i överensstämmelse med sitt samvete och sin övertygelse". Redaktören skulle ha "full och oinskränkt självständighet och hand- lingsfrihet i alla rent redaktionella frågor." Redaktionspersonalens anställning och lönevillkor skulle dock bestämmas av styrelsen i samråd med redaktören.5

När Karl Otto Bonnier blev en av de största aktieägarna i Dagens Nyheter 1901 avkrävde Zweigbergk honom ett löfte att "aldrig be- gagna min aktiestyrka till obehörig inblandning i tidningens redaktio—

3 Lagercrantz, O., Ett år på sextiotalet, s. 121 f. 4 Sundell, G., Ord och öden i ett tidnings/ms, s. 17 f. 5 Ljungquist, l., Kampen om läsarna, s. 68 f.

nella ledning och oberoende”.6 Löftet att "Dagens Nyheters chefre— daktör och dess styrelse skall handla utan några som helst påtryck- ningar från aktieägarnas sida" återupprepades i samband med att Bonniers 1924 förvärvade aktiemajoriteten i tidningen.7 Men ett halvår senare gjorde styrelseordföranden en precisering: "ifråga om skötseln av DN som affärsföretag måste jag begära att hava ett avgörande ord i laget."8

Inom Dagens Nyheter har principen om redaktionens integritet varit självklar alltsedan Zweigbergks tid, även om konflikter mellan ägarna och tidningsledningen blossat upp med jämna mellanrum. Ägarnas roll på tidningen i övrigt har uppmärksammats betydligt mindre. Det kan dock påpekas att i den debatt som följde efter Albert Bonnier jrzs skarpa kritik av Mariebergs ekonomiska ledning 1988 gjordes ingen distinktion mellan denna ägarinblandning och tidigare konflikter mellan ägarna och chefredaktörerna. Det kan ifrågasättas om affären blivit lika uppmärksammad om det inte gällt ett tidnings- företag utan ett annat börsnoterat bolag, där en ägarrepresentant kritiserat ledningen för vanskötsel. En poäng i sammanhanget var att Albert Bonnier jr fick stöd i sakfrågan av flera fackliga organisa- tioner.

I krönikorna över landsortstidningarna framgår det sällan hur för- hållandet mellan ägare och anställda chefredaktörer reglerades. Frågan om och i så fall när tidsbegränsade anställningskontrakt för chefredaktörer infördes i landsortspressen är därför svår att besvara. Som ett exempel kan dock ges att Sundsvalls Tidnings redaktör var kontraktsanställd 1912.9

En metod för ägarna att inte avhända sig hela kontrollen över re— daktionen till chefredaktören var att själva besätta posten som ansva— rig utgivare. Ägarfamiljerna Göthe och Pers utnyttjade under ett par perioder denna möjlighet. På Jönköpings—Posten var verkställande di- rektören Carl Olof Hamrin ansvarig utgivare, en position som han ut- nyttjade för att driva igenom förändringar i tidningens policy mot

6 Bonnier, K. O., Bonniers en bokhandlarefamilj del V 5. 274. 7 Tor Bonnier — Sten Dehlgren 1924—03-24. 8 Karl Otto Bonnier — Sten Dehlgren 1924-09—03. 9 En tidnings historia — Sundsvalls Tidning under 150 år, 5. 45.

brodern och chefredaktören Yngve Hamrins vilja.10 I kontrtkten med de ansvariga för Dagens Nyheters och Expressens politiska redaktio— ner inskrevs från 1943 och åtminstone in på 60—talet att i för tidning- arnas politiska hållning principiellt betydelsefulla frågor samråd skulle ske med styrelsens ordförande.1 1

Det hör till undantagen att privatägda tidningsföretag drivs med ägarna representerade enbart i styrelsen. När ägarfamiljer lämnat den verkställande ledningen har de samtidigt sålt sina företag. I :tt par fall (Västerbottens-Kuriren och Sydsvenska Dagbladet) har äga'na behål- lit tidningarna, men efter en tid sålt dem. Ett undantag utgör familjen Ridderstad, som stod i ledningen för Östgöta Correspondenten i drygt 110 år, men sedan 1954 nöjt sig med att sitta i styrelsen. Vlarieberg med Dagens Nyheter och Expressen är remarkabelt genom lll huvud- ägaren familjen Bonnier sedan 190312 suttit med i styrelse], men al— drig besatt någon exekutiv funktion.

Under de senaste decennierna har ledningsfunktionerna pi de större tidningsföretagen delats upp allt mera. Rågången mellan timingarnas opinionsbildande och informativa uppgifter har markeras genom dubbla chefredaktörskap med ansvar för ledar— och kulturzvdelning- arna respektive allmänna redaktionen. ] tidningskoncernet har kon- cernchefen i regel dotterbolags- eller divisionschefer under sig som står i den ekonomisk/administrativa ledningen för de enfkilda tid- ningarna.

Ägarna har så gott som alltid varit representerade i sint företags styrelser. Bröderna Ivar och Torsten Kreuger liksom familjen Bonnier ägde dock i hemlighet några tidningar på 1920— om 30-talen och verkade genom bulvaner i styrelserna]3 I regel har ägar— representanter besatt posten som styrelseordförande. Familjen Bonnier har under två perioder (1938—40, 1979—88) valt orlföranden

10 Rydén, J., När bio var synd i Jönköping. Studie av Jönköpings-Post:!z 1935—1970. 11 Tor Bonnier — Sten Dehlgren 1943—03—22. Styrelseprotokoll för Dageis Nyheter AB 1943-09-29 med bilaga 1. Bilaga 2 och 3 till Styrelseprotokoll för D;gens Nyheter AB 1945—11—15. Tingsten H., Mitt liv 111 s. 42 ff. Brandell, U..Dagbok med Dagens Nyheter, 5. 20. 12 Albert Bonnier var styrelsesuppleant 1889—1899. Karl Otto Bonnier ialdes 1903 till styrelsesuppleant för att bli ordförande 1909. 13 Gäfvert, B., Ivar Kreuger och Stockholmspressen i Pressens Ärbog 978. Brev Emil Henriques — Tor Bonnier 1922—04—24 och 1933—1 1—03.

för Dagens Nyheter/ Marieberg utanför ägarkretsen, men båda gång- erna slutade det med konflikter, där ägarna återtog ordförande- klubban. Även i Östgöta Correspondenten har familjen Ridderstad efter tjugo är återigen besatt ordförandeposten. Den familjeägda Helsingborgs Dagblad har med undantag för en tioårsperiod hämtat sina ordföranden utifrån alltsedan 1923. I motsats till det övriga näringslivet är det inom dagspressen mycket ovanligt att en anställd chef avslutar sin karriär med att bli styrelseordförande.

I styrelserna i de privatägda tidningsföretagen ingår alltid ägar- representanter, nästan alltid verkställande direktören och ibland chefredaktören. Ägarna är inte alltid i majoritet bland de bolagsstäm— movalda ledamöterna.

De privata tidningsägarna har sammanfattningsvis alltid haft en formellt stark ställning i sina företag. Denna position har förstärks genom att det spridda ägande som är vanligt i näringslivet i stort saknas helt inom dagspressen. Ägarkoncentrationen är tvärtom mycket markerad med en dominerande ägarfamilj.

Ägarnas formella positioner på sina respektive tidningar säger en del men givetvis inte allt om deras reella inflytande och makt. Vid analyser av maktförhållanden inom medieföretag brukar två kontroll— nivåer urskiljas, nämligen den allokativa respektive den operationella. Via den allokativa nivån kontrolleras och styrs övergripande mål och beslut som budget, investeringar, policy och strategi, expansion eller nedläggning, finansiering, vinstfördelning etc. Den operationella kon- trollen ligger på en lägre nivå med t.ex. dagliga beslut om användning av de tilldelade resurserna och förverkligande av policynl4 Översatt till förhållandena på svenska tidningsföretag utövar styrelsen den al— lokativa kontrollen, medan den operationella exekutiva ledningen de— las mellan verkställande direktören och chefredaktören.

De ägare som utövar både den allokativa och den operationella kontrollen får i regel en mycket stark ställning i sin tidning. Det gäller givetvis i först hand de som kombinerar VD-posten med chefredaktörsbefattningen, men även ägare som besitter bara den ena posten har troligen ett betydande inflytande över den andra delen av verksamheten. Harry och Lars Hjörne förefaller exempelvis ha arbetat mycket nära sina respektive verkställande direktörer. Ägare

14 Murdoch, G.. Lau-ge corporations and the control of the cornmunication industrier, i Culture, Society and the Media (Ed. Gurcvitch et. al.), s. 122 f.

som innehar VD-befattningen påverkar givetvis tidningens ekono— miska utveckling och möjligen indirekt även den redaktionella ut- formningen. I det senare fallet kan dock ägarens inflytande vara kringskuret på grund av chefredaktörens kontraktsmässiga rättig- heter.

I styrelsens arbete väger givetvis ägarrepresentanternas ord alltid tungt. Större allokativa beslut om t.ex. budget och investeringar, po— licy och strategier, chefsutnämningar etc. kan i praktiken inte tas mot ägarnas vilja. Ägarna har på så sätt kunnat fastlägga ramarna för tid- ningarnas verksamhet.

Ägarnas inflytande mer i detalj i styrelserna är givetvis beroende av deras intresseinriktning och kompetens. ] arbetarrörelsens press är det väl känt att styrelseledamöterna i första hand varit tillsatta på politiska meriter och därför i första hand intresserat sig för tidning— arnas opinionsbildande funktioner. Ägarnas intresseinriktning i den privatägda pressen har inte uppmärksammats i någon större ut- sträckning. Möjligen kan en tyngdpunktsförskjutning av intresset från den politiska till den affärsmässiga sidan skönjas. Familjer som Ridderstad, Alström och Hamrin engagerade sig en gång på politiska grunder i pressen. För senare generationer förefaller det politiska intresset fått ge vika för ett mer kommersiellt. Det finns även exempel på hur ägare intresserat sig för den rent journalistiska delen av verksamheten, som när Albert Bonnier jr engagerade sig vid starten av Expressen.15

Den personliga kompetensen har givetvis stor betydelse vid be— dömning av en ägares roll i styrelsen. Albert Bonnier jr med sin stora erfarenhet av tidningsproduktion bemöttes inom sina specialgebit med stor respekt inom DN—koncernen.16 Tor Bonnier med sina vidsträckta kulturella och politiska intressen och sitt stora kontaktnät inom det svenska etablissemanget kom likaså att få en stark ställning som sty— relseordförande. Andra medlemmar av familjen Bonnier verkar där- emot ha intagit mer betydelselösa roller i styrelsen.17 Även inom

15 Nycop, C—A, Bära eller brista, s. 266 ff. Bonnierjr, A., Personligt, s. 174 ff. 16 Ring, S., Typerna och den datoriserade draken, s. 94. Wrigstad, P., Så här var det, 5. 267 f. 17 Se t.ex. flera brev från Johan Bonnier citerade i Holmström—Saving, Husbondens

röster, 5. 37—74.

Sydsvenska Dagbladets förra ägarkrets fanns personer med stor erfa— renhet från näringslivet.18

En ägargrupps faktiska styrka inom företaget är även beroende av gruppens homogenitet. Det är givetvis lättare för en ensam majori- tetsägare som Peter Hjörne att styra sitt företag än för en ägarfamilj som Bonnier eller Ridderstad, vilka i praktiken är släkter med drygt tjugotalet delägare. Det finns gott med exempel på hur oenighet inom en ägargrupp försvagat dess position på tidningen. Meningsmot— sättningar inom familjen Bonnier har t.ex. vid upprepade tillfällen undergrävt ägarnas handlingsförmåga på Dagens Nyheter.19

Ägarnas reella inflytande har även påverkats av den successiva uppdelning av ledande funktioner som genomförts på många tid- ningar. Dagens Nyheters ägarfamilj hade exempelvis under några år i slutet av 1980-talet att hantera en styrelseordförande, en koncernchef, tre chefredaktörer och en divisionschef. I regel bör en utökning av antalet chefer innebära att ägarens handlingsfrihet beskärs, men oenighet inom tidningens ledningsgrupp kan leda till att ägarens makt i vissa fall stärks. När Dagens Nyheter 1960 fick två likställda chefre- daktör skrevs det in i deras kontrakt att vid oenighet mellan de två skulle den mening som intogs av styrelsens ordförande gälla.20

3.2. Ägarnas funktioner i dag

Så gott som alla de olika historiska roller som ägarna har spelat i dagspressföretag är fortfarande aktuella (bilaga 3). Det är frapperande i vilken hög utsträckning ägarna i de familjeägda före- tagen återfinns i den dagliga ledningen av sina företag. Enda undan- tagen utgör familjen Bonnier i Marieberg och familjen Ridderstad i

]8 Styrelseordföranden Knut Hammarskjöld har bl.a. varit chef för IATA och stgrelseledamoten Fredrik Arp är vice VD i Trelleborg AB. 1 Torbacke J., Dagens Nyheter och demokratins kris 1937—1946, 5. 277—282, 321 ff. och 41 1—418. Brandell, U., Dagbok med Dagens Nyheter, 5. 143—145. Holmström—Saving, Husbondens röster, s. 43—49. Olof Lagercrantz förenklar i Ett år på sextiotalet, konflikten mellan honom och ägarna. Han framställer det som om ägarna var eniga i sin kritik av honom. Utan stöd från tunga medlemmar i ägarfamiljen förefaller det dock mycket osannolikt att Lagercrantz kunnat få sitt kontrakt förnyat fram till sin pension. 20 Brandell, U., Dagbok med Dagens Nyheter, 5. 14.

Östgöta Correspondenten, vilka inte har några exekutiva funktioner utan nöjer sig med att påverka sina företag via styrelsen.

De första tidningsägarnas metod att leda hela sin tidning, både den redaktionella och ekonomiska sidan, existerar även idag under be— teckningen "publisher". Både Anders H Pers och Stig Fredriksson kombinerar således posten som koncernchef med befattningen som chefredaktör för sin respektive kedjas största tidning. 1 Nya Wermlands-Tidningen delar bröderna Staffan och Lars Ander på de två posterna. I några andra familjeföretag koncentrerar sig ägarna på att vara antingen chefredaktör eller verkställande direktör. I Falu- Kuriren och Helsingborgs Dagblad fungerar ägarrepresentanter som ansvariga utgivare utan att vara chefredaktör eller redaktionschef.

Ägarna är genomgående väl representerade i styrelserna, i moder— bolagen i regel med minst två ledamöter. Det är också vanligt att ägarna besätter ordförandeposterna. Endast i Marieberg och Helsingborgs Dagblad besätter ägarna varken posten som styrelseord— förande eller verkställande direktör. I Mariebergs fall är dock ord— föranden Olle Måberg mycket nära lierad med Bonniers.

4. Ägande och samannonsering

Tidningsföretagen har sedan länge erbjudit sina annonsörer möjlighet till samannonsering i flera tidningar. lnotn landsortspressen bildades på riksnivå A-pressens Samannons 1967, bestående av 19 tidningar. och FLT—Riks 1976 med 66 deltagande tidningar.Zl Regionala an- nonskombinationer fanns redan sedan tidigare. I dag finns ett fyrtiotal samannonseringspaket på dagstidningsmarknaden.22 Vilken betydelse kan ägarsamband ha för uppbyggandet av samannonseringskombina— tioner?

4.1. Tidningstyp/tidningsstorlek

Tidningens storlek och typ förefaller vara avgörande för vilket riks- annonspaket den tillhör. De tre stora morgontidningarna i storstä—

21Jonsson, S., Pressen, reklamen och konkurrensen 1935—1978, 5. 227 not 5. 22 TS—Boken 1994. Pressens Tidning 16/1993.

derna, Dagens Nyheter, Göteborgs—Posten och Sydsvenska Dagbladet, samverkar i två paket, City och Jumbo. De tre kvällstidningarna er— bjuder sina annonsörer kombinationen Impact. Numera finns ett ägar- samband mellan Dagens Nyheter och Sydsvenska Dagbladet och indi- rekt mellan Expressen och Idag, men samarbetet mellan storstadstid- ningarna byggdes upp före Mariebergs köp.

Sex av de största landsortstidningarna, Nerikes Allehanda, Norrköpings Tidningar, Nya Wermlands—Tidningen, Upsala Nya Tidning, Vestmanlands Läns Tidning och Östgöta Correspondenten, har ett gemensamt annonspaket för riksannonsörer, nämligen Stor- marknadspress. De ingående tidningarna är disparata både beträffande ägare och politisk inriktning. Den gemensamma nämnaren är deras ställning på marknaden som stor landsortstidning.

De flesta borgerliga landsortstidningar utanför Stormarknadspress samverkar i FLT Riks. Ett undantag utgör Helsingborgs Dagblad, som valt att lämna FLT till förmån för samverkan med Arbetet i annonspaketet Heta Skåne. De socialdemokratiska morgontidningarna samarbetade före A-pressens konkurs i A-Media. Vid rekonstruk- tionen bytte företaget till Riksmedia och omfattar nu förutom alla socialdemokratiska morgontidningar (exkl. Arbetet) även några mind-re tidningar utanför den socialdemokratiska sfären.

4.2. Geografiska motiv 4.2. 1 Med ägarsamband

Flera av de större tidningskoncernerna som Nya Wermlands- Tidningen, Herenco, VLT och Dalarnas Tidningar har byggts upp ge- nom att ägarna införlivat tidningar belägna runt den ursprungliga tid- ningen. Samannonseringspaket har byggts upp för de tidningar i re- spektive koncern som verkat i samma region. Däremot erbjuder var- ken Nya Wermlands—Tidningen, Herenco eller VLT annonspaket för hela koncernen, dvs. även för de tidningar som utkommer utanför den ursprungliga regionen.

Geografiskt sammanhållna tidningsgrupper som Sydostpress, Nerikes Allehanda-koncernen, Eskilstuna-Kuriren, Borås Tidning och Norrköpings Tidningar erbjuder annonsörerna samannonserings- möjligheter. De fyra tidningarna i Gefle Dagblads-koncernen sam-

arbetar med Västernorrlands Allehanda i Media Industrikusten. De socialdemokratiska tidningarna har åtta olika regionala kombinationer för sina annonsörer.

4.2.2. Ej ägarsamband

Det finns en lång rad regionalt förankrade samannonseringspaket där det inte förekommer något ägarsamband och/eller politisk samhörig- het mellan de samverkande tidningarna. Norrgruppen med två liberala stiftelseägda, en moderat stiftelseägd samt en centerpartiägd tidning kan tas som exempel på denna typ av samverkan.

4.3. Politiska grupperingar

De olika annonspaketen kan i stort delas in i två grupper med borger- liga respektive socialdemokratiska tidningar. En viss uppluckring kan dock skönjas. Riksmedia omfattar som ovan nämnts även tidningar utanför den socialdemokratiska sfären. Arbetet Nyheterna och Värmlands Folkblad ingår i den av borgerliga tidningar dominerade Storvästen. Arbetet och Helsingborgs Dagblad samarbetar 1 Heta Skåne.

Bland de borgerliga tidningarna finns inga partipolitiskt bundna an— nonspaket. Varken Centertidningar eller Högerns Förlagsstiftelse, båda koncerner med tidningar över hela landet, har något saman- nonseringsalternativ. Inte heller bland de många tidningarna i den s.k. "liberala sfären" förekommer någon annonssamverkan över ägargränserna utan sfärens tidningar samarbetar med andra borger— liga tidningar i en rad olika kombinationer.

5. Ägare på den privata lokalradiomarknaden

När den privata lokalradion introducerades 1993 var regeringens principiella utgångspunkt "att så långt det är tekniskt möjligt skapa förutsättningar för en fri radio." Liksom på andra delar av mass— medieområdet skulle det vara "de olika aktörernas sak att, utan en

långtgående myndighetsreglering, bestämma hur verksamheten skall läggas upp."23

De regler som sattes upp uppgavs vara helt betingade av den be- gränsade tillgången på sändningsfrekvenser. Regelverket skulle ut— formas "så att självständiga, lokalt förankrade radiostationer främjas." För att väsentligt öka antalet självständiga röster infördes regeln att en person, fysisk eller juridisk, inte får inneha mer än ett tillstånd. Ytterligare en begränsning är att tillstånd inte får ges till "den som ger ut dagstidning eller den som har ett bestämmande inflytande i ett företag som ger ut en dagstidning eller till företag i vilket någon av de nämnda har ett bestämmande inflytande." Enda kravet på innehållet är att tillståndsinnehavaren under minst en tredjedel av sändningstiden per dygn sänder "program som har framställts särskilt för den egna verksamheten."24

För att följa lagen tvingades således de aktörer som ville etablera sig på flera delar av den privata radiomarknaden uppträda under olika juridiska personer. Likaså måste alla tidningsföretag som ville gå in på marknaden skapa bolag, där de ingick som minoritetsägare. Bulvaner har i flera fall använts för att ropa in de koncessioner, som senare överförts till nybildade bolag.

De manövrer de större aktörerna tvingades vidta för att uppfylla lagens krav har medfört att ägarstrukturen på den privata lokalradio- marknaden kommit att bli komplicerad. Bakom de officiella inneha- varna av koncessioner döljer sig en rad bolag med i många fall samma ägare. Dessutom är inte tillståndsinnehavarna ensamma aktörer på marknaden utan där finns även nätverksbolag för produk- tion av allmänna program, producenter av riksnyheter, försäljnings- bolag för riksannonser, lokala produktionsbolag, producenter av lokala nyheter, försäljningsbolag för lokalannonser samt produktions— bolag för radioreklam. En koncessionsinnehavare kan i princip lägga ut hela produktionen på upp till sex—sju skilda underentreprenörer. Under uppbyggnadsskedet förekommer många förändringar i bola- gens ägarstruktur, nya delägare kommer in och andra försvinner, försäljningar av delposter sker mellan delägarna.

Än svårare än att fastställa det formella ägandet är det att avgöra var den verkliga makten i företagen ligger. För att följa reglerna om

23 mp. 1992/93:70, s. 7. 24 Prop. 1992/93:70, s. 5, 8, 15 och 26.

ägarbegränsningar har många företag, framför allt tidningsföretag, allierat sig med partners som troligen inte kommer att aktivt påverka verksamheten.

5.1 Nätverk

Efter de två auktionerna hösten 1993 utkristalliserades ett mönster med fem grupper av nätverkskaraktär, SRU/Rix, SRAB/City, SDR/Z, Annonsbolaget Radio/Megapol samt NRJ/Energy-gruppen. Hösten 1994 slöts ett omfattande samarbetsavtal mellan SRU/Rix och NRJ/Energy. som i praktiken innebär att de två näten slås samman till ett.

Rix—nätet leder sitt ursprung från Svensk Radioutveckling, SRU, som bildades 1991 med Stampen, Marieberg, Sydsvenska Dagbladet och bolagets VD Jan Friedman, som delägare. Avtal om samarbete slöts med cirka 35 tidningar. Avsikten var att tidningarna på sikt skulle bli delägare i SRU.25 Marieberg och Sydsvenska Dagbladet sålde hösten 1992 och Friedman våren därpå sina andelar i SRU som övertogs av några landsortstidningar. SRU/Rix nät omfattade vid sammanslagningen med Energy tretton stationer.

I samband med det ovannämnda avtalet mellan Rix och Energy gick NRJ in som delägare i SRU KB. Den aktuella ägarstrukturen i bolaget bör26 vara följande: Tidnings AB Stampen 39,4 procent, NRJ 30 pro— cent, Liberala Tidningar KB 17,5 procent, Borås Tidning AB, Hallandsposten AB samt Västerbottens—Kuriren vardera 4,4 pro— cent.27

Nyckelbolag i det ursprungliga Energy—nätet var RBS Broadcasting AB ägd till 87 procent av franska NRJ SA, som i sin tur ägs till 85 procent av Jean-Paul Baudecroux. Bolaget var tillsammans med Konsum i olika konstellationer huvudintressent i Energystationerna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Sommaren 1994 förvärvade intres- sen kring NRJ koncessioner för två stationer i Halmstad resp Kristianstad. NRJ har ett nätverk med 200 lokala radiostationer över

25 Årsredovisning för Tidnings AB Stampen 1991. 26 Under förutsättning att de tidigare ägarna överlät andelar till NRJ i proportion till sina ägarandelar. 27 Årsredovisning för Tidnings AB Stampen 1992. Pressens Tidning 8/93. Koncessionsansökning för Radio Rix Örebro KB. EterMedia 32/94.

hela Frankrike. Företaget har även radiokanaler i Belgien, Schweiz och Tyskland.28

Det nya Rix/Energy-nätet omfattar sammanlagt nitton stationer, nämligen två i vardera Umeå, Stockholm, Göteborg, Halmstad och Malmö samt en i vardera Luleå, Skellefteå, Sundsvall, Gävle, Västerås, Eskilstuna, Örebro, Borås och Kristianstad. Dessutom hyrs ett tillstånd i Göteborg ut till Stenbecksfärens Classic Radio.29

SRU och NRJ bildade hösten 1994 ett gemensamt bolag för riksför- säljningen av annonser till de två näten, med NRJ som majoritets- ägare. Den lokala annonsförsäljningen kommer att skötas av Rix tidi— gare samarbetspartners.30

Svensk Radiobokning SRAB startades av Svenska Dagbladet och Svenska Mediaintressenter. Det sistnämnda företaget förvärvades sommaren 1994 av det amerikanska mediebolaget Scandinavian Broadcasting System (SBS). Ägarkretsen består av Svenska Dagbladet 55 procent, SBS 25 procent, Fria Media i Jönköping AB och GE Programutveckling vardera 10 procent.31 SRAB:s nätverk omfattar tolv stationer, nämligen Radio Citystationerna i Gävle, Stockholm, Lund, Karlstad, Borås och Göteborg, samt Radio Ett Uppsala, Radio FM Linköping, Radio Match Jönköping, Radio Hit FM Växjö, Radio Stella Helsingborg samt Radion i Fyrkanten i Luleå.32 Hösten 1994 förvärvade två av SRAB:s ägare aktiemajoriteten i Radio Nova, som därför kommer att införlivas i SRAB—nätet när stationens kontrakt med Annonsbolaget Radio löper ut 199633 SRAB säljer riksreklam och förmedlar utbyte av program mellan nätverkets stationer.34

Stenbecksfären med Kinnevik som huvudbolag och Jan Stenbeck som huvudägare har tillsammans med SDR Gruppen AB byggt upp ett nätverk, Z Radio, som började sända i full skala hösten 1994. Nätverket består av tio stationer i Sundsvall, Stockholm, Eskilstuna,

28 Svenska Dagbladet 1993—09-21. Radio- och TV-verkets sammanställning 1994—10—01. Dagens Nyheter 1993—12-14. EterMedia 28/94. Mediatrender 14/94. 29 Pressens Tidning 5/94 och 17/94. Radio— och TV—verkets sammanställning 1994—10—01. 30 Resumé 41/94. EterMedia 32/94. Pressens Tidning 17/94. 31 Hadenius-Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedier?. s. 181. EterMedia 24—25/94. Mediatrender 1 1/94. ' 32 Pressens Tidning 5/94. EterMedia 15/94 och 24—25/94. 33 EterMedia 35/94. 34 Info 1/94.

Nyköping, Jönköping, Växjö, Kristianstad, Karlstad, Göteborg och Helsingborg. Programmen produceras i Stockholm med rätt för de lokala stationer att gå in med egna program. Riksförsäljningen delas mellan Kinneviks dotterbolag Airtime och ZDR, ägt av 2 och SDR.35 I Stenbecksfären ingår även Classic Radio med två stationer i Stockholm och Göteborg, vars annonsförsäljning sköts av Airtime.36 Kring Annonsbolaget Radio, ägt av Bonnierföretagen och det ame- rikanska Katz Corporation, har ett nätverk för annonsförsäljning byggts upp.37 Från december 1994 omfattar nätverket Megapol- stationerna i Västerås, Stockholm, Linköping och Örebro, Radio Nova Södertälje”, East FM, och Gold i Norrköping samt Radio Q och Radio Bandit i Stockholm.39 Big Radio i Lund kommer sannolikt att ingå i nätet eftersom Bonniers köpt en stor andel i stationen.40 Annonsbolaget Radio svarar för riksannonserna i nätverket.”H Megapol-stationema samarbetar även på programsidan.42

5.2. Koncessionsinnehavare43

För att uppfylla kraven på endast ett tillstånd per juridisk person har de sex—sju större aktörerna på radiomarknaden tvingats bilda en rad formellt fristående juridiska personer (bilaga 5). Med utgångspunkt från de ovan nämnda nätverken kan dock några distinkta ägargrupper till koncessionerna urskiljas.

35 EterMedia 28/94. Mediatrender 13/94. 36 Annons 1 Dagens Nyheter 1994—06—12. 37 EterMedia 26/94. 38 Kontraktet löper ut 1996, då stationen väntas övergå till SRAB. 39 Pressens Tidning 5/94. EterMedia 34/94. 40 Resumé 43/94. 41 Info 11/93 och 1/94. 42 Bonnier Information 3/94. 43 Radio— och TV—verket för ett register över koncessionsinnehavama med uppgifter om delägare byggd på stationernas egna uppgifter. I denna undersökning har Radio— och TV—verkets sammanställning 1994—10—21 använts som bas men kompletterats med uppgifter från dags- och fackpress samt Hadenius—Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedier?_ som är uppdaterat mars 1994. Om inget anges härrör uppgifter om ägarandelar från Radio- och TV-verkets sammanställning 1994-10-21.

5.2.1. Rix/Energy—nätet

De två ursprungliga nätverksbolagen i det nya Rix/Energy-nätet, NRJ och SRU, är båda direkt eller indirekt delägare i en rad stationer. NRJ har ägarintressen i Energy-stationerna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Umeå, Halmstad och Kristianstad samt Rix-stationerna i Stockholm (Radio Vinyl), Göteborg, Malmö och Eskilstuna.44 SRU har minoritetsposter i Rix-stationema i Västerås och Örebro.

I det gamla Rix-nätet finns en rad tidningsföretag representerade som ägare. Göteborgs—Postens moderbolag Stampen är från hösten 1994 delägare i tre av fem koncessioner i Göteborg, varav en hyrs ut till Classic Radio,45 samt ett tillstånd i Borås. Borås Tidning har ägarintressen i Rix-stationerna i Göteborg och Borås. Norrbottens- Kuriren, Norra Västerbotten, Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning, Gefle Dagblad, Vestmanlands Läns Tidning, Eskilstuna— Kuriren, Expressen, Nerikes Allehanda och Hallandsposten har samt- liga ägarintressen på 25—50 procent i Rix-stationer på sina respektive utgivningsorter. Västernorrlands Allehanda och Dalarnas Tidningar har ägarandelar i stationer som gränsar till deras respektive sprid- ningsområden.

Rix-stationerna i Umeå, Sundsvall, Örebro och Halmstad har knutit betydande annonsörer till sig genom att ta upp de lokala köpmanna— föreningarna i ägarkretsen. Synskadades Riksförbund ingår direkt el- ler via Radio National (ägt av SRF Förvaltnings AB och SRU KB) som delägare i Rix-kanalerna i Stockholm, Luleå, Skellefteå, Eskilstuna och Malmö.46

Den viktigaste enskilda ägaren i Rix/Energy-gruppen är NRJ som direkt eller indirekt har intressen i tolv av nätets nitton stationer. Stampen har en stark ställning i Göteborg. I övrigt är ägandet inom gruppen relativt spritt.

44 Radio— och TV-verkets sammanställning 1994-10-21. Resumé 41/94. EterMedia 32/94. 45 Resumé 41/94. EterMedia 2445/94 och 32/94. 46 Hadenius—Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedier?, s. 188 f.

5.2.2. SRAB-nätet

Nätverksbolaget SRAB har inte några direkta ägarintressen i enskilda stationer. Däremot har bolagets fyra delägare, Scandinavian Broadcasting System, Svenska Dagbladet, Stiftelsen Fria Medias Moder och GE Programutveckling AB, var för sig eller tillsammans aktiemajoriteten i nio av de tolv stationer som ingår i nätet, nämligen City-stationerna i Gävle, Stockholm, Karlstad, Borås, Göteborg och Lund/Malmö samt Radio FM i Linköping, Radio Match i Jönköping och Radio Stella i Helsingborg.

Scandinavian Broadcasting System äger aktiemajoriteten i Radio City Stockholm och har minoritetsposter i sju yttetllg...e stationer. Bolaget är dessutom minoritetsägare i GE Programutveckling AB som i sin tur är majoritetsägare i Radio City-stationerna i Göteborg och Malmö.47

Svenska Dagbladet, som kontrolleras av bolag inom Wallenberg- sfären, har en större minoritetspost i Radio City Stockholm och i öv- rigt mindre minoritetsandelar i sju av SRAB:s partners samt i radio Nova i Nyköping.48

Fria Media i Jönköping AB har successivt kommit att bli den le— dande ägargruppen i SRAB—stationerna utanför storstäderna. Före- taget ägs av Stiftelsen Fria Medias Moder (tidigare Stiftelsen Höger— pressen i Jönköpings län, 77 %), Svenska Dagbladet (11,5 %) och Scandinavian Broadcasting System (11,5 %).49 Fria Media är majori- tetsägare i Radio Match Jönköping och störste enskilde ägaren i SRAB-stationerna i Gävle, Borås, Karlstad, Linköping, Helsingborg (tillsammans med Helsingborgs Dagblad) och Växjö (tillsammans med Smålandsposten) samt i Radio Nova i Nyköping.50

Den fjärde delägaren i SRAB, Gert Eklund, har koncentrerat sina ägarintressen till Göteborg och Malmö, där av honom kontrollerade bolag är majoritetsägare i City—stationerna.

Tre landsortstidningar är störste enskilde ägaren i SRAB—stationen på respektive utgivningsort, nämligen Upsala Nya Tidning, Helsingborgs Dagblad och Smålandsposten i Växjö, de två sistnämnda tillsammans med Fria Media. Ursprungligen hade lokala entre—

47 EterMedia 12—13/94. 48 EterMedia 35/94. 49 Hadenius-Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedier?. s. 89. 50 Mediatrender 12/94.

prenörer ägarintressen i flera stationer i SRAB-nätet. Under det se- naste året har dock deras ägarandel tunnats ut genom att större aktörer köpt in sig. Vid stationerna i Luleå, Uppsala och Växjö innehas aktiemajoriteten fortfarande av lokala entreprenörer. I Gävle, Karlstad, Borås och Linköping har lokala aktörer 30—45 procent.

5.2.3. ZDR-sfa'ren

Av nätverket Radio-215 ägare har Medvik direkta ägarintressen i 2- stationerna i Stockholm, Göteborg och Helsingborg samt SDR-grup— pen i Classic Radio i Stockholm. Enligt Radio— och TV-verkets regis- ter ägs de övriga stationerna i Z-nätet formellt av ett tiotal privatpersoner direkt eller via bolag, de flesta troligen med anknyt- ning till Kinnevik. Den uttalade avsikten är att Kinnevik skall driva stationerna i Stockholm och Göteborg själv och överlåta driften av de åtta övriga stationerna till lokala SDR-företagare på franchisingbasis. Hur ägarbilden till koncessionerna kommer att bli framgår ännu inte av de officiella handlingarna.

5.2.4. Annonsbolagets sfär

Det minsta nätet är uppbyggt kring Annonsbolaget Radio med Bonnierföretagen och Katz Corporation som ägare. Bonnierföretagen har även direkta ägarintressen i de fem Megapol—stationerna i Stockholm, Västerås, Linköping, Örebro och Södertälje (vilande). Stationerna ägs av fem bolag som har identisk ägarsammansättning, bestående av två dotterbolag till Bonnierföretagen samt tre ledande befattningshavare inom koncernen. Megapol har hösten 1994 dess- utom förvärvat ett betydande minoritetsintresse i Big Radio i Lund, där majoriteten innehas av lokala entreprenörer.51

Annonsbolaget Radios övriga uppdragsgivare förefaller inte ha några ägarsamband med Bonniersfären. De två stationerna i Norr— köping, Gold 105 East och FM 106 1/2, ägs av två lokala entre— prenörer.52 Radio Bandit i Stockholm har Thomas McAlevey som huvudägare. Radio Q är stiftelseägd.

51 Resumé 43/94. 52 Hadenius-Anderberg, Vem äger vad i svenska ln(lSsIlI€(/l€r?, s. 94.

Bonniersfären har via Expressen även ägarintressen i Vinyl 107 i Stockholm som ingår i Rix/Energy-nätet.

5. 2. 5 Fristående stationer

Fyra stationer, varav två med utländska ägare, verkar stå helt utanför nätverken. Det engelska multinationella Classic FM köpte sommaren 1994 Storstadsradions frekvens i Stockholm.53 Huvudägare är en pri— vatperson och Time Warner. Radio Hibernia i Stockholm ägs av ett holländskregistrerat företag med irländska ägare.54 Ägare till Golden Hits i Södertälje utgörs av ett bolag med ingen dominerande del— ägare.55 Kanal 105,31 i Uppsala är helägd av Stiftelsen Livets Ord.

5.3. Programproduktion

Under den privata lokalradions första verksamhetsår har flera olika former av programproduktion prövats. Vissa tillståndsinnehavare har själva svarat för programproduktionen, andra har överlåtit hela eller delar av programverksamheten till speciella produktionsbolag.

Före samgåendet med Energy producerade ett dotterbolag till Stampen ett nationellt program över Rix—nätet. De lokala stationerna hade möjlighet att gå in med egna sändningar. För att uppfylla kon- cessionskravet på egenproducerade program placerades program- datorstyrda juke-boxar ut på sändningsorterna och spelade för Rix- nätet egentillverkade CD—skivor.56 Energy tycks ha använt samma metod med centralt producerade program från Stockholm kombine- rade med lokalt utplacerade CD-växlare.57

Rix—nätet hade en egen nyhetsredaktion för riks- och Utrikesnyheter i Göteborg. De lokala nyheterna producerades i flera fall av de tid-

53 EterMedia 24—25/94. Expressen 1994—06—18. 54 Pressens Tidning 15/93. Hadenius—Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedier?, s. 95. 55 Mediatrender 6/94 och 7/94. 56 Pressens Tidning 5/94. Rapporten. GP—koncernens verksamhetsberättelse år 1993. 57 EterMedia 21/94.

ningar som var delägare i stationen på respektive utgivningsort. Energy köpte sina nyheter från TV4.58

Konsulter från franska NRJ kommer att utarbeta ett nytt program- format för stationerna i det gamla Rix-nätet. Energy, som nått stor framgång med sitt koncept framför allt bland tonåringar, kommer att ha kanaler i Stockholm, Göteborg, Malmö, Umeå, Halmstad, Kristianstad och Eskilstuna. De övriga tolv stationerna behåller sin Rix-beteckning även i det nya formatet. Hur produktionen kommer att organiseras är i skrivande stund oklart. Nyordningen kommer dock troligen innebära en kraftig minskning av personalen på Rix- nätets produktionsbolag som ägs av Stampen. Rix nyhetsredaktion förväntas dock bli kvar och leverera nyheter till hela Rix/Energy- nätet.59

Stationerna i SRAB—nätet förefaller hittills ha sånt i huvudsak egenproducerade program med lokal profil. Det har dock även före- kommit programutbyte mellan stationerna.60 Sedan SBS sommaren 1994 köpte Radio City Stockholm har stationen relanserats i ett nytt format grundat på ägarnas erfarenheter av amerikansk reklamradio. Även Radio City Malmö har stöpts om i liknande form. SRAB-nätets populäraste program Akvarium kommer att läggas ner eftersom det inte passar in i det nya konceptet.61 Det finns inga uppgifter om att SBS har för avsikt att omformatera programmen i de övriga statio— nerna i nätet. De flesta av SRAB-stationema använder TT:s radiony- heter.62 Åtminstone vissa stationer i SRAB—nätet sänder lokala ny— heter.63

Sedan i oktober 1994 sänder Z Radio ett i Stockholm producerat program över samtliga tio stationer i nätet. Kravet på egenproduce- rade program tillgodoses genom lokalt utplacerade CD-växlare. De lokala stationerna har dock rätt att bryta in i riksprogrammet. De franchiseföretagare som driver de lokala stationerna har inget med programproduktionen att göra utan svarar endast för den lokala

58 Mediatrender 11/94, 12/94 och 13/94. 59 Pressens Tidning 17/94. 60 Mediatrender 17/94. Info 1/94. 61 EterMedia 24—25/94 och 41/94. 62 Pressens Tidning 9/94. 63 Mediatrender 6/94. Jönköpings-Posten 1994-01-24.

marknadsföringen och försäljningen. Den redaktion som tidigare fanns i Göteborg har lagts ner.64

Classic Radio med stationer i Stockholm och Göteborg ligger utan— för Z-nätet och drivs av Nordic Artist, där Kinnevik via Moderna Tider är minoritetsägare.65

Det av Bonniers ägda Radioprogramföretaget Megapol AB produ- cerar program centralt för de fyra stationerna i Megapolnätet. De 10- kala stationerna gör dock upp till fyra timmar egenproducerade pro- gram. Riksnyheterna köps av TT.66

Av de fristående stationerna har Golden Hits i Södertälje profilerat sig genom att helautomatisera sändningarna och enbart sända musik från perioden 1954—1970.67 Även Hibernia planerar att åtminstone första tiden driva en automatstation.68

En jämförelse kan göras mellan tidningskedjor och lokalradio- nätverk. Inom tidningskoncerner förekommer i regel ett visst redak— tionellt samarbete mellan självständiga tidningar i form av utbyte av material eller i några fall centralt producerat material. Basen utgörs dock alltid av lokalt producerat material. Radionätverken utgår där— emot från ett centralt producerat riksprogram som kan blandas upp med lokala inslag.

5.4. Annonsförsäljning

Mönstret för annonsförsäljning är mer enhetligt än för programpro- duktion. De centrala försäljningsbolagen, NRJ :s och Rix gemensamma bolag, SRAB, Annonsbolaget Radio samt ZDR och Airtime svarar för riksannonseringen för respektive nätverk. Riksmedia har haft försäljningsuppdrag för sex stationer, men verkar under hösten 1994 förlora samtliga. Ansvaret för den lokala reklamförsäljningen fö— refaller genomgående ha lagts ut på de lokala stationerna.69

64 EterMedia 28/94. Mediatrender 13/94. 65 EterMedia 17/94. 66 Bonnier infomation 3/94. Mediatrender 17/94. Pressens Tidning 9/94. 67 Mediatrender 11/94. Dagens Nyheter 1994—07—21. Svenska Dagbladet 1994—07-2 1. 68 EterMedia 20/94. 69 Rapporten. GP-koncernens verksamhetsberättelse år 1993. Info ] 1/93 och 1/94.

5.5. Huvudgrupper

Fyra grupperingar, NRJ/Rix, SRAB, Stenbecksfären och Bonnier— sfären, kan tydligt urskiljas på den privata lokalradiomarknaden efter dess första verksamhetsår. Samtliga fyra äger nätverk som bedriver annonsförsäljning på riksnivå. Tre av grupperna, NRJ/Rix, Z Radio och Megapol, sänder centralt producerade program över sina nätverk. Alla grupperna ingår helt eller delvis i multinationella medieföretag.

NRJ har sedan sommaren 1994 markant flyttat fram sina positioner från att ha drivit det minsta nätverket med tre stationer till att bli den tongivande aktören inom det största nätverket med nitton stationer, varav det franska bolaget har direkta eller indirekta ägarintressen i tolv. NRJ är vidare majoritetsägare i nätets försäljningsbolag och näst största ägare i SRU. På programsidan förefaller NRJ komma att få bestämma formatet för nätets samtliga stationer.

Rix-nätets ledande aktör Tidnings AB Stampen, utgivare av Göteborgs-Posten, har tvingats dra ner sina ambitioner på nationell nivå. Företaget har visserligen stora ägarintressen i det nya försälj- ningsbolaget och SRU, men programbolaget för rikssändningar kom— mer troligen att minska i betydelse. På den viktiga göteborgsmarkna— den har Stampen fortfarande en stark ställning som delägare i tre av fem koncessioner.

De fyra stora aktörerna inom SRAB-nätet, Scandinavian Broad- casting System, Svenska Dagbladet, Fria Media och GE Program— utveckling, har under det senaste åren ökat sina ägarintressen på, i första hand, lokala entreprenörers bekostnad. Huvudägarna har hittills inte i någon större utsträckning varit involverade i program- produktion. SBS har dock gått in i programproduktionen i ett par sta— tioner och kommer möjligen att ingripa i fler. Nätet förefaller hittills ha fungerat som ett nätverk i ordets ursprungliga betydelse, med öm- sesidigt utbyte av program mellan stationerna.

De två övriga nätverksägarna, Kinnevik och Bonniers, har lik— artade strategier med programproduktion och annonsförsäljning för riksmarknaden. Bonniers säljer annonser även för stationer som står utanför dess eget programnätverk.

5 .6 Tendenser

Under det dryga år privat lokalradio har sänts har marknaden präglats av stor turbulens. Nätverk har bildats, stationer har bytt ägare, redaktioner har byggts upp, olika programformat har provats och förkastats, försäljningskanaler har utvecklats etc. Mot den bak- grunden är det givetvis för tidigt att dra några definitiva slutsatser om den privata lokalradiomarknadens utveckling.

Vissa tendenser är dock klart skönjbara. Några stora multinatio— nella, både utlands- och svenskägda, medieföretag har ökat sitt infly— tande både som ägare och programproducenter. De kanaler som satsat på en renodlad musikradio har haft stora framgångar, medan de sta- tioner som haft en mer journalistisk inriktning har haft det svårt att attrahera en större publik. Tendensen har varit speciellt framträdande i storstadsområdena.

Den snabba inmarschen av utländska medieföretag på den svenska radiomarknaden är anmärkningsvärd. På de tre största margnaderna, Stockholm, Göteborg och Malmö/Lund, har utländska bolag bety— dande ägarintressen i elva av de nitton stationerna, varav så gott som samtliga marknadsledare.

De utländska företagen har kunnat använda sina erfarenheter från marknadsföring och formatbestämning av radiokanaler på andra marknader. NRJ bygger exempelvis sitt väl utprövade koncept på so— fistikerade lyssnarundersökningar och vetenskapligt mtsikval.70 Branschtidningen Resumé menade i en ledare hösten 1994 att de ut— ländska intressenterna lyckats på grund av att de snabbare är. de sven— ska aktörerna insåg att "kommersiell radio inte handlar om utbud av journalistik, utan om produktlansering." Tidningen antog därför att konsumtionsvaruproducenter som Mölnlycke varit "mer begåvade ägare till kommersiella radiostationer än det traditionella medie— kapital som för ett år sedan tog på sig ansvaret för att utveckla radion."7l

Om de aktuella trenderna består kommer troligen ägarkoncentra- tionen att öka ytterligare. Inom branschen anser man att näten måste omfatta minst tjugo stationer för att locka de nationella annonsörerna. Det är därför sannolikt att ytterligare sammanslagningar av nätverken

70 Pressens Tidning 17/94. 71 Resumé 40/94.

kommer att äga rum, så att marknaden inom ett par år behärskas av ett par nät kontrollerade av multinationella medieföretag med inhemska och/eller utländska ägare. Programutbudet kommer att bestå av musik som väljs ut och presenteras på grundval av utförliga marknadsundersökningar, allt för att leverera optimalt antal lyssnare till annonsörerna. I storstäderna kommer det att finnas utrymme för några nischkanaler inriktade exempelvis på tonårsmusik eller klassisk musik. Möjligen kommer den kommersiella radiomarknaden att genomgå en liknande utveckling som fonogrammarknaden och nästan helt övertas av utländska ägarintressen. Hittills har tre av riks— programmen producerats i Stockholm och ett i Göteborg. Troligen kommer i framtiden samtliga rikssändningar att utgå från huvud- staden.

När den privata lokalradion etablerades var den borgerliga rege— ringens uttalade målsättning att väsentligt öka antalet självständiga röster genom att underlätta tillkomsten av självständiga, lokalt för— ankrade radioföretag. Om målet kommer att uppnås är ännu för tidigt att avgöra. Tendenserna under den privata lokalradions första verk— samhetsår tyder dock på att tillskottet till yttrandefriheten kan bli re- lativt begränsad.

6. Ägare av icke—licensfinansierad TV-verksamhet

Den icke—licensfinansierade televisionens historia är kort i Sverige. Nordisk Television AB (nuvarande TV4 AB) bildades 1984. Fem år senare startade Kinnevik TV3. Därefter har utvecklingen gått mycket snabbt och en lång rad nya företag har etablerats på marknaden. Turbulensen på ägarsidan har varit omfattande. Bolag har bytt ägare helt eller delvis. Nya delägare har tagits in via nyemissioner. Holding— bolag har bildats. Mot den bakgrunden är det i det närmaste en omöj— lig uppgift att i detalj kartlägga ägarstrukturen inom TV—branschen. Under det senaste året har dock tre tydliga ägarblock utkristalliserats på marknaden, Kinnevik, TV4 och Scandinavian Broadcasting System

(SBS).

6. 1 Kinnevik

Kinnevik, som via direkt och indirekt ägande kontrolleras av Jan Stenbeck, har under kort tid byggt upp en företagsgrupp på TV- marknaden med en omfattande vertikal och horisontell integration. Företagets satsning på TV—området inleddes i mitten av 1980—talet då det deltog i finansieringen av Astra-satelliten. För att utnyttja satelli- tens kapacitet startades 1987 den nordiska satellitkanelen TV3. Därefter har en rad företag med anknytning till "FV—området startats i en mycket snabb takt.72 Enligt en uppgift har Kinnevik under de senaste sex åren startat i genomsnitt femton bolag per år på medieområdet, varav huvuddelen inom TV. Företaget är numera verksamt inom programproduktion, TV—reklamproduktion, textning och dubbning, reklamfinansierad TV, betal-TV, text—TV, försäljning av TV- och radioreklam, "homeshopping" samt kabel—TV.73

Kinnevik har samordnat verksamheten i en division för TV & Media, med en rad dotterbolag och dotterdotterbolag. KLnnevik är majoritetsägare i samtliga bolag med undantag för TV4 (se nedan), det franska Home Shopping Service SA och KabelVison. Time Warner är minoritetsägare i TV 1000 (31 %) och KabelVision. I annonsförsäljningsföretaget Airtime har TV4 en minoritetspost (45 %). Till skillnad från de övriga stora aktörerm på TV- marknaden har Kinnevik inte utvecklat allianser med andra aktörer.

Kinnevik har byggt upp sin TV—verksamhet på nordisk bas. TV3 sände ursprungligen samma program över Sverige, Darmark och Norge. En uppdelning har senare gjorts i en kanal för varje land med nationellt profilerat programutbud, men med en stor del gemensamt utländskt material. Även betal-TV—kanalerna TV 1000 och FilmMax har successivt lanserats på grannländernas marknad.74 De två nya svenska TV—kanalerna Z—TV och TV6 underhandlar för att starta sändningar i Danmark och Norge under 1995.75

Ett nyckelföretag för Kinneviks penetration av den nordiska satel— lit-TV—marknaden är Viasat, som hyr ut parabolkort och svarar för marknadsföring, administration och försäljning av betal—TV—abonne-

72 "Erbjudande till aktieägarna i Kornäs AB från lndustriförvaltnings AB Kinnevik" oktober 1992. 73 Årsredovisning för Industriförvaltnings AB Kinnevik 1993. 74 Årsredovisning för Industriförvaltnings AB Kinnevik 1993. 75 EterMedia 35/94 och 36/94. Mediatrender 17/94.

mang på den skandinaviska marknaden. Kinnevik äger Viasat-bolagen i Sverige (100 %), Norge (51 %) och Danmark (51 %). Det finländska Viasat är helägt dotterbolag till NSD, där Kinnevik äger 33 procent.76

Sommaren 1994 bildade Kinnevik tillsammans med norska telever— kets Norsk Telecom och Danmarks största kabeloperatör Tele Danmark företaget Nordic Satellite Distribution. NSD skall utveckla en huvudsatellitposition för distribution av TV—program till Norden, en s.k. hot bird. NSD äger transpondrar (sändare) på svenska Sirius- satelliten och norska lntelsat 702. TV3 beräknar att inom tre år för— dubbla sin penetration av satellithushåll i Skandinavien till en miljon. På sikt räknar TV3 och TV 1000 med att lämna Astrasatelliten, där Kinnevik i stället skall lansera nya paneuropeiska kanaler. Kinnevik äger tre Astra-transpondrar och hyr en fjärde.77

Om NSD-projektet genomförs enligt planerna kommer Kinnevik att kraftigt stärka sin position på den nordiska TV-marknaden. Parterna bakom NSD har hösten 1994 1,4 miljoner abonnenter och cirka 80 procent av parabolhushållen och tror på en potential på 2,5 miljoner hushåll med parabol i hela Norden.78 NSD skall utveckla en egen nordisk kodningsstandard vilket innebär att företaget får ett tekniskt monopol.79 Marknadsföringen kommer att ske genom Viasat, som beräknar kunna erbjuda sina kunder 17 kanaler. Viasats målsätt- ning är att det endast skall behövas ett enda parabolkort för samtliga TV—kanaler.30

NSD-projeketet har väckt stark kritik både hos Kinneviks konkur- renter och från mediedebattörer. Kinnevik anklagas för att via Viasat vilja styra parabolägarna till sina "egna" satelliter för att där gynna sina egna kanaler. FilmNet försöker via norsk domstol att stoppa NSD-projektet, som man menar är ett försök att få monopol på satel-

76 Dagens Nyheter 1994-10-05. 77 Dagens Nyheter 1994-10-05. 78 Nordisk Medie Nyt 3/1994. 79 EterMedia 24—25/94. Svenska Dagbladet 1994-08—04. Dagens Nyheter 1994-08—05 och 1994-10-05. 80 Dagens Nyheter 1994—10-05.

lit-TV—distribution.81 Viasat hävdar dock att Kinnevik kommer att uppfylla neutralitetskravet i NSD.82

Kinnevik har under de senaste två åren inriktat sig alltmer på de utomnordiska TV—marknaderna. Största internationella bredden har hittills hemköpsföretaget TV—Shop som hösten 1994 via hel- och del— ägda företag bedrev verksamhet i Sverige, Danmark, Norge, Finland, Estland, Lettland, Tyskland, Österrike, Schweiz, Polen, Spanien och Portugal via 25 TV-kanaler och 50 radiostationer. TV-Shop har bildat ett gemensamägt bolag, HSN Direct Europe, med amerikanska Home Shopping Network Direct.83

I Balticum driver Kinnevik tillsammans med Andres Kängs bolag IEG Estlands enda privatägda TV—station.84 Lettland är på väg att få en egen kanal, medan man hyr in sig på den statliga kanalen i Litauen.85 Ett par projekt har startats i Sydafrika.86 Kinnevik uppger sig föra förhandlingar med ett 20-tal länder om att starta TV— kanaler.87

6.2 TV4

En grupp intressenter, Investor AB, Försäkringsbolaget SPP ömsesi— digt, Bokförlaget Natur och Kultur, Föreningsbanken, LRF och Slakteriförbundet, förvärvade 1987 samtliga aktier i Nordisk Television. I samband med utdelningen av koncession för en mark— bunden TV—kanal träffades en överenskommelse med Kinnevik, som via en riktad nyemission erhöll 30 procent av aktierna i TV4. Våren 1994 introducerades TV4 på börsen samtidigt som de anställda, vissa affärskontakter och allmänheten fick möjlighet att via en nyemission teckna sig för aktier i bolaget (se tabell 6.1).88

81 Resumé 44/94. 82 EterMedia 24—25/94. Svenska Dagbladet 1994—08—04. Dagens Nyheter 1994—08-05 och l994—10—05. 83 Mediatrender l7/94. EterMedia 35/94. 84 Svenska Dagbladet 1994-0414 1. Dagens Nyheter 1993—! l-16. 85 Svenska Dagbladet 1994-08—01. 86 Resumé 20/94. Dagens Nyheter 1994-05—09. 87 Dagens Nyheter ]994-05—06. 88 Inbjudan till förvärv av aktier i TV4 AB.

Tabell 6.1 Ägargrupper inom TV4 AB vid nyemissionen våren 1994

Ägargrupp Antal aktier % av aktie— % av röste- kapitalet talet Industriförvaltnings AB Kinnevik 4 600 000 23,0 27,1 Investor AB 4 129 408 20,6 24,4 Försäkringsbolaget SPP ömsesidigt 3 097 088 15,5 2,8 Bokförlaget Natur och Kultur 1 086 352 5,3 6,4 Föreningsbanken ] 032 384 5,2 3,5 Lantbrukamas Ekonomi AB 1 032 384 5,2 6,1 Slakteriförbundet [ 032 384 5,2 6,1 Ca 35 000 personer 4 000 000 20,0 23,6 SUMMA 20 000 000 100,0 100,0

Källa: Inbjudan till förvärv av aktier i TV4 AB.

En tredjedel av nyemissionen i TV4 har köpts av utländska intres— senter, som i juni 1994 kontrollerade ca 7 procent av aktierna. Enligt avtalet med staten får den utländska ägarandelen uppgå till högst 20 procent.89

Bedömare av branschen betraktar inte TV4 som en del av Stenbecksfären, trots att Kinnevik är den störste aktieägaren. På TV4 ses Kinnevik och dess representanter i styrelsen som företrädare för den främste konkurrenten. TV4:S förre verkställande direktör har vid upprepade tillfällen offentligt kritiserat Jan Stenbeck. I stället bedöms TV4 ingå i Wallenbergsfären, vars företrädare i styrelsen övertagit ordförandeposten.90

TV4 har de senaste åren startat lokala Sändningar i s.k. "lokala fön- ster" i samarbete med lokala TV—bolag (bilaga 6). Dessa bolag har i regel haft lokalt förankrade ägare i olika konstellationer där till exempel fristående TV—producenter, dagspress, lokala näringslivet och kommunala stiftelser har ingått.91 TV4 har gått in som delägare i samtliga sina samarbetspartners. I de lokala kanalerna i Stockholm, Göteborg och Malmö är TV4 majoritetsägare. TV4:S andelar i de öv- riga tretton kanalerna uppgår till 10—25 procent.92 TV4 har hösten 1994 gjort en satsning på att utveckla de lokala Sändningarna. Programkvaliteteten skall förbättras. Programutformningen skall bli

89 EterMedia 23/94. 90 Månadens Affärer April 1994. Veckans Affärer 12/1994. 91 Mediatrender 2/93, 16/93, 4/94, 5/94 och 9/94. Pressens Tidning 15/93. 92 Inbjudan till förvärv av aktier i TV4 AB. EterMedia 24—25/94, 29/94 och 31/94. Mediatrender 1 1/94 och 12/94. EterMedia 31/94. Dagens Nyheter 1994—10—18.

mer likartad utan att bli likriktad. Både Sälj— och programsamarbetet mellan Stockholm och lokalbolagen kommer att utvecklas.93

6.3. Scandinavian Broadcasting System med partners

Vid Sidan av de två stora aktörerna på den icke-licensfiiansierade TV-marknaden har under de senaste åren ett tredje block luxit fram. Huvudbolag i blocket är det amerikanskägda Scandinavian Broad- casting System (SBS) och Gert Eklund Programutveckling iGEP).

SBS störste ägare är Capital Cities som äger TV—kanalen ABC med 23,4 procent. Tre personer i företagsledningen med grundtren Harry E Sloan i spetsen äger 12,5 procent. Allmänheten äger 49 procent.94

SBS köpte 1991 75 procent i TV 5 Nordic Sweden (numera Broad- cast Sverige Femman AB) Som driver den reklamfinansielade kabel— och satellitkanalen Femman. Förre huvudägaren Matts Carlgren be- höll 25 procent av aktierna. SBS förvärvade i juni 1994 75 procent av aktierna i den reklamfinansierade kabelkanalen TV2]. Den förre ägaren Gert Eklund Programutveckling behåller 25 procent95 SBS är även huvudägare i TV Norge och Kanal 2 i Danmark.

Den göteborgske entreprenören Gert Eklund, som i början av 1990-talet byggde upp en stark ställning på den göteborgska mark— naden, har det senaste året minskat sina engagemang på Tlf—området. Gert Eklund Programutveckling, ägt av Gert Eklund (70 %) och SBS (30 %), är visserligen huvudägare i Göteborgs Lokal TV AB (92 %), och minoritetsägare i TV2] (25 %). Det förstnämnda bolagets verksamhet kommer dock att minska kraftigt vid årsskiftet då TV4:S bolag i Göteborg övertar de lokala sändningarna över regimen.

6.4. Dagspressens ägarintressen i TV

En rad dagspressföretag har gått in som delägare i de leala TV— bolag som etablerats de senaste åren. Två av Centerpartiet; tidningar

93 Dagens Nyheter 1994—10-18. 94 Press, radio och TV. Branschorganisationer, företag och aktörer. Arletsmaterial till utredningen om sektoriell massmedieforskning (Ku 1993:O9) S. 21. 95 Etermedia 19/1994.

har engagerat sig i TV-verksamhet, nämligen Östersunds—Posten i Optimal TV-Produktion (ägarandel 71 %)96 och Hallands Nyheter i TV Halland (27 %)97. Persgruppen gick tidigt in på TV-marknaden och är nu intressent i reklamtidmätningsföretaget Ad Check (100 %), TV Bergslagen (36 %) samt TV Uppland (26 %).98 Upsala Nya Tid— ning har intressen i TV Uppland (26 %) liksom Stampen i TV4 Göteborg.99 Sydsvenska Dagbladet har en mindre post i TV Skåne (11% med option på ytterligare 14 %).100 Av arbetarrörelsens tidning är Värmlands Folkblad delägare i TV Värmland (27 %).10] De stiftelseägda Sundsvalls Tidning och Västerbottens-Kuriren har aktieposter i Lokal TV i Sundsvall/Timrå (20 %)102 respektive TV Botnia (5 %)103.

6.5. Sammanfattning

Tre ägargrupper, Stenbecksfären, Wallenbergsfären och Capital Cities, dominerar den svenska icke—licensfinansierade TV—marknaden. De tre grupperna har det senaste åren stärkt sitt grepp om marknaden genom att starta nya företag och gå in som delägare i existerande fri- stående bolag.

96 Mediatrender 4/94. 97 Mediatrender 16/93. Pressens Tidning 15/93.

98 Årsredovisning för Vestmanlands Läns Tidning 1993. EterMedia 36/94. 99 EterMedia 36/94 och 31/94. 100 Pressens Tidning 15/93. EterMedia 29/94. Mediatrender 12/94. 101 Mediatrender 16/93. Pressens Tidning 15/93. lnbjudan till förvärv av aktieri TV4 AB. 102 Mediatrender 4/94. Pressens Tidning 15/93. Inbjudan till förvärv av aktier i TV4 AB.

103 Mediatrender 16/93 och 9/94.

7. Bonniersfären

Familjen Bonnier104 har sedan mycket länge varit den störste medie— ägaren i Sverige. Med ett bokförlag grundat 1837 som bas vidgade familjen i början av 1900—talet sina intressen till dagspress och tid- skrifter. Under efterkrigstiden har Bonniers successivt gått in på nya mediefält samtidigt som de expanderat utomlands, i första hand i de övriga nordiska länderna.105

Bonniers kanaliserar Sina ägarintressen via två huvudbolag, det helägda Bonnierföretagen och det börsnoterade Marieberg, där famil— jen kontrollerar cirka 45,5 procent av aktiekapitalet och 72,5 procent av rösternal06 Bonnierföretagen ägs av ättlingar till bröderna Tor och Åke Bonnier. I Marieberg finns ytterligare en släktgren repre— senterad i familjens holdingbolag Deni. Familjens direkta engagemang i de två företagen har alltid varit av olika karaktär. I Bonnier— företagen har familjemedlemmar alltid suttit med både i styrelse och den verkställande ledningen, medan i Marieberg har huvudägarna nöjt sig med att bevaka sina intressen via styrelsen.

Av tradition har det trots de gemensamma ägarintressena varit vattentäta skott mellan de två företagen. De har drivits helt oberoende av varandra, vid några tillfällen i direkt konkurrens. Under de senaste åren finns dock tecken på ökade kontakter. Mariebergs verkställande direktör har valts in i Bonnierföretagens styrelse. Dagens Nyheters nye verkställande direktör har tidigare ingått i Bonnierföretagens ledning. Företagen gjorde en gemensam satsning på betal-TV- marknaden som dock misslyckades. Andra samverkansprojekt har diskuterats utan att realiseras. Det bör även noteras att Bonnier— företagen de senaste femton åren kontinuerligt har ökat sin ägarandel i Marieberg från 2 till 31 procent av kapitalet.107

104 Nedan används följande beteckningar: Familjen Bonnier = ättlingar till bröderna Tor, Åke och Kaj Bonnier. Bonniersfären = företag i vilka familjen Bonnier har ett dominerande ägarintresse i (>33 % av rösterna). Bonnierkoncernen = AB Bonnierföretagen med systerföretagen AB Boninvest och Bonnier City Fastigheter AB. Bonniers = familjen Bonnier. 105 Sundin, S., "Bonniers och pressen under 150 år" i Presshistorisk årsbok 1987. 106 Dagens Nyheter 1994—10—07. 107 Sundin, S., "Bonners och mediekoncentrationcn i Sverige" i MedieNotiser 1—2/1991.

7.1. Marknadsandelar

En exakt bestämning av Bonniers marknadsandelar inom olika mass- mediebranscher är omöjlig att göra på grund av att den tillgängliga statistiken är ofullständig. Det kan dessutom diskuteras om den grova uppdelningen på dagspress, veckopress, Specialtidningar etc. är helt relevant eftersom dessa marknader i praktiken består av en rad del- marknader. För dagspressen existerar egentligen bara en riks- marknad, den för kvällspressen. Morgontidningarna konkurrerar på ett sjuttiotal lokala marknader. Specialtidningar konkurrerar inte med varandra i allmänhet utan på ett dussin delmarknader för bilar, båtar, matlagning, hälsa, jakt etc.

Figur 7.1 Bonniersfärens marknadsandelar 1994

Bokklubbar* _ker Allmänlitteratur' _mrs Kluwer

Hyrvideo Biografbesök' Serietidningar

Facktidskritter Specialtidningar Veckopress Kvällspress

Dagspress totalt

0 20 40 60 80 100

[:| Närmaste konkurrent . Bonniersfären *: Uppskattade värden Källa: Årsredovisning för Bonnierföretagen 1993, Årsredovisning för Liber 1992, MedieSverige 1993. Mediatrender 4/93, TS—Boken 1995, Erasmie, G., "De nordiska serietidningsmarknaderna" i K. E. Gustafssonhed) Komparativa massmediestudier, Svenska Dagbladet [994—04-28. Bonnier Information 5/1994. TS Tidskriftsboken 1994, Hafstrand. Helene "Tidskriftssektorns strukturutveckling 1983—1993"

©Stal'fan Sundin

På dagspressmarknaden har Bonniers de senaste femton åren suc- cessivt flyttat fram sina positioner genom etableringen av Dagens Industri och förvärvet av Sydsvenska Dagbladet (inklusive hälften av Idag). Bonniersfären svarade första halvåret 1994 för 26 procent av flerdagarstidningarnas totala upplaga och var därmed den Största ägargruppen. På kvällstidningsmarknaden har Aftonbladet de senaste åren ökat Sin marknadsandel, men Bonniers är fortfarande störst med 55 procent av marknaden (inklusive hälften av Idags upplaga).

På sina utgivningsorter Stockholm och Malmö svarar Bonnier- sfärens morgontidningar för 72 procent respektive 57 procent (63 inkl. Trelleborgs Allehanda). Täckningstalen på utgivningsorten för Dagens Nyheter och Sydsvenska Dagbladet på 40 respektive 46 procent är dock anmärkningsvärt låga jämfört med de tal på 70—80 procent som är vanliga för förstatidningar (se ovan 1.2).

Till de rent kvantitativa måtten bör läggas ett kvalitativt, nämligen de enskilda tidningarnas betydelse för opinionsbildningen. I avsaknad av politiska veckotidningar av Der Spiegel eller Die Zeits typ har storstadspressen i Sverige kommit att spela en mycket viktig roll för den kvalificerade kulturbevakningen och den rikspolitiska debatten. I det perspektivet framstår Bonniersfärens ställning som mycket stark med en av Stockholms två morgontidningar, den enda dagliga affärs— tidningen, en av två riksspridda kvällstidningar samt två av fyra tid— ningar med regional Spridning.

På specialtidningsmarknaden är Bonniers den störste utgivaren med 15 titlar och en marknadsandel på 48 procent. Tidningarna konkurre- rar på en rad delmarknader, där marknadsandelarna varierar mellan 20 och 80 procent (tabell 7.1).

Inom fackpressen har Bonniers en stark ställning endast på del- marknaden för affärspress. Under senare år har även en omfattande verksamhet med datorbaserad affärsinformation byggts upp. Full— ständiga uppgifter om marknadsandelar saknas men Bonniers databas— företag AffärsData är exempelvis ensam på Sitt område.

Bonniers förlorade under 1980-talet sin ledande ställning inom veckopressen och har nu en marknadsandel på 20 procent. Delvis har förlusten kompenserats genom en satsning på månadsmagasin. På se— riemarknaden har Bonniers det största antalet titlar. Huvudkon— kurrenten, Egmont, har både större upplaga och högre utgivningsfre— kvens på sina tidningar. Aktuella uppgifter saknas men de två Stora

utgivarna svarar uppskattningsvis för vardera 45 procent av markna— den.108

Tabell 7.1 Bonniersfärens andel av konsumentinriktade

specialtidskrifters upplaga vid mgivningstillfälletförsta halvåret 1993 B(mniersji'irens

Inriktning tim/el procent Barn och föräldrar 74 Bilar allmänt 18 Båtar 17 Hem* 37 Hälsa 29 Jakt & fiske 19 Mat** 100 Mode och nöjesliv 43 Populärvetenskap 81 Privatekonomi ] 7 Teknik 52 _ Trädgård _ 47

Källa: Bearbetning efter TS Tidskriftsboken 1994 Anm: * Om Vår Bostad medräknas uppgår Bonniersfärens andel till 9 procent. ** TS-uppgift saknas för tidningen Gourmet

Svensk Filmindustri har dominerande ställning som biografägare med 179 dukar i de Sjutton största städerna. Under de senaste åren har dock Sandrews ökat sin marknadsandel, varför SP:s andel beräknas stanna på cirka 55 procent.109 SF var 1992 största aktören inom hyr- videobranschen med en marknadsandel på 28 procent.110 Uppgifter om köpvideomarknaden saknas, men Bonniers bör ha ökat Sin andel.

På marknaden för allmän litteratur behåller Bonniers sin ledande position med en sjättedel av antalet utgivna titlar och en tredjedel av försäljningen, vilket innebär att de säljer större upplagor än konkur- renterna. På bokklubbssidan är Bonniers dominans än mer markerad med drygt hälften av medlemmarna och sju av de tio största klubbarna.

Läromedelsmarknaden uppvisar en helt annan bild med Wolters Kluwer Sverige som dominerande förlag. Bonniers har dock under de senaste två åren gjort en stor satsning på att bygga upp ett brett läromedelsförlag. Någon aktuell uppgift om Bonniers marknadsandel

108 Erasmie, G., "De nordiska serietidningsmarknadema" i K. E. Gustafsson (red) Komparativa inassmediestudier. 109 Svenska Dagbladet 1994—()4—28. ' 10 Mediatrender 4/1993. 63

föreligger inte, men den uppgår troligen inte till mer än några enstaka procent. Om den nuvarande tendensen består kommer dock andelen att öka markant de närmaste åren.1 11

Marknaden för lokal privatradio är alltför ny och turbulent för att någon meningsfull uppskattning av andelar skall kunna göras. Av de femtionio hittills utauktionerade koncessionerna har Bonniers direkta ägarintressen i sju.

På TV-området finns inte Bonniers representerad bland distribu— tionskanalernas ägare. Ett försök att starta en betal—TV—kanal miss- lyckades. Villkoren för koncessionen för den tredje markbundna TV— kanalen diskvalificerade i praktiken Bonniers. Via Svensk Film- industris samproduktioner med Sveriges Television har Bonniers se- dan länge varit engagerad i film för TV. Ett speciellt dotterbolag för produktion av TV-program har startats 1994.112 Någon större andel av den totala TV-produktionen i Sverige kan dock bolaget knappast ta de närmaste åren. Sf'arens intressen i KabelVision förefaller inte längre vara av strategisk karaktär.

Sammanfattningsvis har Bonniers en mycket stark ställning på marknaderna för allmän litteratur, kvällspress, morgonpress i Stockholm och Malmö, affärsinformation samt biografvisningar. Bonniers är inte dominerande men tillhör de allra största aktörerna inom hyrvideo och serietidningar. Inom specialtidningssektorn är de väl representerade men möter konkurrens från både etablerade och nystartade tidningar. De agerar slutligen även inom radio, TV-pro- duktion och läromedel, dock utan att ha någon större marknadsandel.

7.2 Strategi

En grundläggande punkt för Bonniers strategi under de senaste åren har varit att satsa på medier på bekostnad av sina industriengagemang. Mediernas andel av Bonnierföretagens omsättning har således ökat från 63 procent 1983 till 87 procent 1993. Den industrigrupp som nu återstår har samlats i dotterbolaget Frili, som ägarna på sikt planerar att introducera på börsen.113 Inom hela Bonniersfären har mediernas andel ökat från 58 procent 1984 till 64 procent l993. Det helt

1 1 1 Svensk Bokhandel 19/1993. 1 12 EterMedia 26/1994. 113 Arsredovisning för AB Bonnierföretagen 1993. Bonnier Information 2/l994.

dominerande industriföretaget inom sfären är Duni som 1993 svarade för över hälften av Mariebergs omsättning och 77 procent av sfärens totala engagemang utanför mediebranscherna.

I sin satsning på medier använder Bonniers sig av skilda strategier beroende på geografiskt område. I Sverige har Bonniers sedan många år undvikit att expandera inom sina kärnområden vare sig genom för— värv eller nyetableringar. I stället har de gått in i för dem nya bran— scher som läromedel och skivklubbar, där de med sina kapitalresurser kunnat etablera sig relativt snabbt. Bonniers har alltid visat stort in- tresse för att vara med och exploatera de nya medier som utvecklats, som de senaste tio åren hyrvideo, köpfilm, dataspel, elektronisk affärsinformation och nu senast multimedia. De har även försökt hitta nya nischer inom befintliga medier. Nya tidskrifter projekteras stän— digt. Hösten 1994 har en förlagsgrupp byggts upp för Specialtidningar för ungdom, en annan förlagsgrupp har bildats kring facktidningen Resumé, en ny kvinnotidning har projekterats, en ny medicinsk fack- tidning har startats, liksom två förlag för juridisk litteratur respektive datalitteratur.114 En ny trend är att lansera tidskrifter som TV—pro- gram.115

I de övriga nordiska länderna har strategin sedan länge varit att systematiskt bygga ut verksamheten inom kärnbranscherna: special- tidningar, serietidningar, bokförlag, affärsinformation och film- produktion.116 Marieberg har förvärvat minoritetsposter i tidnings— företag i Finland och Norge. Bonnierföretagen har successivt flyttat ledningen av allt större delar av sin tidskriftsutgivning till Danmark. Från 1995 kommer således Bonnier Publications med huvudkontor i Köpenhamn att ansvara för koncernens samlade utgivning av Specialtidningar, månadstidningar, veckotidningar och serietidning- ar.117 En av orsakerna till koncentrationen till Danmark är det danska specialtidningsförlagets stora framgångar med att lansera tidningar på alla de nordiska marknaderna med ett i huvudsak gemen— samt innehåll, med vissa lokala variationer.

1 14 Dagens Nyheter 1994-10—13. Mediatrender 15/1994. Bonnier Information 4/1994 och 5/1994. Resumé 35/1994. Mediatrender 13/1994. 1 15 EterMedia 30/1994. Bonnier Information 4/1994. Mediatrender 17/1994. Resumé 34/1994 och 41/1994. Dagens Nyheter 1994—08-23. 1 16 Sundin, S., "Svenska medieföretags utlandsetableringar" i MedieNotiser 4/1992. 117 Resumé 43/1994. Mediatrender 17/1994.

Bonniers satsningar på de västeuropeiska mediemarknaderna har hittills varit relativt blygsamma. Det danska specialtidningskonceptet har lanserats i Frankrike och Tyskland. I övrigt finns Bonnierföre— tagen representerade med serietidningsutgivning och barnboksförlag i ett par länder samt med affärsinformation i Storbritannien.118 Marieberg är minoritetsägare i den nystartade franska dagstidningen Info Matin.

I östra Europa har Bonniers varit mer offensiva än i västra. Redan under kommunisttiden startade Bonniers serietidningar i Ungern, som följts av utgivning i flera länder. Affärstidningar med Dagens Industri som förebild har startats i de baltiska staterna och Ryssland. Elektronisk affärsinformation har etablerats i flera länder.1 19 Expressen äger 49 procent av Lettlands största tidning Diena.120

Även om Bonniersfären de senaste femton åren expanderat på många utländska marknader är de med europeiska mått en relativt li- ten aktör. Med en sammanlagd omsättning för sfärens medieföretag på 10,4 miljarder kronor hamnar den kring femtonde plats bland Europas medieföretag, vilket kan jämföras med Bertelsmann som har ungefär fem gånger större omsättning.121 Om Bonnierföretagen förblir ett helt familjeägt bolag och om ägarfamiljen vill behålla kontrollen över Marieberg kommer inte de finansiella resurserna att räcka för att sfären på allvar skall kunna ta upp kampen med de stora aktörerna på den europeiska marknaden. Mot denna bakgrund kommer Bonniersfären troligen att fortsätta att följa de senaste årens strategi. Ledningen har uttryckt den som att slå vakt om marknads- andelarna i Norden om och när utländska förläggare går in samt att i övrigt expandera på de "områden där vi verkligen har en unik kompetens att tillföra".

Bonniers har under de senaste åren konsekvent tillämpat den ovan skisserade strategin. Ett stort och viktigt undantag har dock gjorts. Mariebergs förvärv av Sydsvenska Dagbladet strider inte bara mot Bonniers aktuella princip att inte växa inom sina kärnbranscher utan också mot deras mycket gamla princip att inte köpa ytterligare dags- tidningar. Tillfällen har inte saknats, som när liberala tidningar

1 18 Årsredovisning för AB Bonnierföretagen 1993. 119 Årsredovisning för AB Bonnierföretagen 1993. 120 Årsredovisning för Tidnings AB Marieberg 1993. Resumé 44/1994. 121 The European Media Yearbook 1994.

utanför storstäderna bjudits ut på marknaden i samband med genera- tionsskiften i de gamla ägarfamiljerna. Bonniers planer på att starta en daglig affärstidning 1973 väckte som tidigare nämnts kraftig opposition. Kritikerna menade att den nya tidningen skulle skapa ytterligare svårigheter för de hårt utsatta Göteborgs Handels— och Sjöfarts-Tidning och Svenska Dagbladet. Bonniers valde att skrinlägga planerna och i stället satsa på en tvådagars facktidning för tekniker, Dagens Industri. Tidningen ökade periodiciteten och omvandlades successivt till en allmän affärstidning av samma karaktär som den som ursprungligen diskuterades.122

Bakom Bonniers tvekan att ytterligare engagera sig i dagspressen låg säkert en rädsla för en lagstiftning mot ägarkoncentration, vilket diskuterades och utreddes på 1970-talet. Hos åtminstone vissa familje- medlemmar fanns det dessutom ett principiellt motstånd mot att yt- terligare öka ägarkoncentration inom dagspressen.

Mot ovanstående bakgrund kom Mariebergs förvärv av Sydsvenska Dagbladet överraskande. Bonniers övergav den princip som familjen följt i närmare femtio år. Affären gjordes i flera etapper, varför det är möjligt att Mariebergs intentioner förändrades efter hand. Men redan när Bonniers accepterade ett erbjudande från en av de gamla ägarfamiljernas dödsbo att köpa 10 procent av aktiekapitalet bröts principen. Även med en så liten ägarandel kunde Marieberg få inflytande i företaget, eftersom det inte längre fanns någon stark huvudägare. Sedan följde affärerna slag i slag. Sydsvenska Dagbladet köpte en tryckpress av Marieberg och betalade i form av ny— emitterade aktier. Marieberg förvärvade större delen av en aktie- spekulants post och blev störste ägare med 42 procent av aktie- kapitalet. Därefter fick man option på att överta den gamla ägarfamiljens poster, vilket skulle ge Bonniers 70 procent av aktie— kapitalet. Mariebergs bud på hela företaget var därpå endast ett naturligt slutsteg.

Flera samverkande faktorer bidrog således till att Marieberg kunde genomföra köpet. Där fanns de gamla ägarfamiljernas önskan att sälja, de två tidningsföretagens ömsesidiga behov att göra tryckpress- affären, det allmänna önskemålet från den gamla ägarfamiljen,

122 Sundin, S.. ”Bonniers och pressen under |50 år" i Prcsshistorisk årsbok 1987.

minoritetsägare och fack att lösa ut spekulanten. där fanns slutligen tidningsledningens och fackets välkomnande av Marieberg som ägare.

Det kan tyckas anmärkningsvärt att ingen större debatt väcktes vid Bonniers första aktieköp, då de bröt sin gamla och ofta åberopade princip. Nu kom diskussionen i gång på allvar först nära två år senare när affären i stort sett var fullbordad.

7.3 Samordningsfördelar

Bonniersfärens expansion inom mediemarknaderna kan ses som en strävan att uppnå horisontell och vertikal integration, varav den första formen är tydligast. Bonniers har under sin långa historia alltid i första hand varit inriktad på konsumentmarknaden, där man i dag som ovan nämnts har en mycket bred täckning i Sverige med utgivning av böcker, dagspress, vecko— och månadstidningar, special- tidningar, serietidningar, affärspress samt film— och TV-produktion. Numera täcker man även vissa delar av företags— och utbildnings- marknaden genom läromedel, fackpress och affärsinformation.

En tanke bakom den horisontella integrationen har varit att en ned- gång inom en delbransch skall kunna kompenseras genom en uppgång på något annat område. Bonniers har exempelvis minskat sin vecko— pressutgivning drastiskt. Av nio veckotidningar 1959 med en upplaga på 2,2 miljoner ex. återstår i dag två med veckoutgivning med en upplaga på 0,4 miljoner ex. Många av de förlorade veckopressläsarna finns dock troligen kvar som konsumenter av andra av Bonnier- sfärens produkter. Husmoderns gamla läsare hittar ett liknande material i månadstidningarnas fackavdelningar, Vecko—Journalens läsekrets hittar sin speciella blandning av allmänt och kulturellt material i MånadsJournalen. Familjetidningarnas läsare återfinner det allmänna stoffet i Expressens söndagsbilaga. fackartiklarna i Specialtidningar och följetongerna i bokförlagens underhållnings— litteratur. Ungdomsgrupper, som tidigare läste serietidningar, roar sig nu med dataspel och videofilmer.

Bonniers kan även utnyttja den horisontella integrationen till att överflytta sin kunskap i en bransch till en annan. Bokklubbarnas sofis— tikerade medlemsvärvnings- och försäljningsmetoder har med stor framgång överförts till special— och månadstidningar samt skiv- och

videoklubbar. Bokklubbarnas stora medlemsregister kan givetvis också utnyttjas av andra företag inom koncernen.

Den horisontella integrationen utnyttjas även till direkt samverkan mellan olika bonnierföretag över branschgränserna. Fenomen inom ungdomskulturen kan exempelvis lanseras samtidigt i form av film, ungdomstidningar, serietidningar, datorspel, böcker etc. Några cen— trala samordningsdirektiv tycks dock inte förekomma, utan det finns exempel på samverkan med andra mediegrupper. Dagens Nyheter valde således annonssamverkan med Finanstidningen och inte med Dagens Industri. Även om det förekommer ett visst samarbete inom koncernen är det troligen inte av någon större betydelse. Den förhär- skande företagsfilosofin tycks i stället vara att utveckla självständiga delvis med varandra konkurrerande utgivnings- och produktionsenhe- ter.

Den vertikala integrationen inom Bonniersfären har minskat de se- naste åren. Bonniers grafiska bokindustrier har lagts ner, och Press- byrån med dess tidningsförsäljning har avyttrats. Intressena i den grafiska tillverkningsindustrin har minskat. Kvar finns delägarskap i ett stort tidskriftstryckeri. Direkt inflytande på försäljningsledet har Bonniers på bok- och filmmarknaderna genom bokklubbarna respek— tive biograferna och videodistributionen.

En genom årtionden ständigt återkommande fråga är om Bonniers utnyttjat sin ställning på marknaden för att dra egna fördelar. Några incidenter den senaste tiden kan tolkas som att man inom Bonnier- sfären börjat inta en mer offensiv hållning gentemot sin svagare kon— kurrenter.

Dagens Nyheter krävde nya villkor för samdistributionen i Stockholm, som skulle gynna den största tidningen på de mindres be- kostnad. I Malmö har Sydsvenska Dagbladet liksom övriga samver- kande skånetidningar motsatt sig att det ombildade Arbetet skulle få överta det gamla konkursdrabbade bolagets plats i det lokala distribu- tionsföretaget.l23 Bonnierförlagcn sade häromåret upp det fackbok— handelsavtal som sedan 1970 reglerat försäljningsvillkoren i branschen för att i stället sluta ett eget avtal med bokhandeln.

En aktuell konflikt rör distributionsföretaget Tidsams urval av kunder. Bolaget ägs av fyra stora tidskriftsförlag, nämligen Bonniers

123 Mediatrender 4/93. Svenska Dagbladet 1994—04-07. Pressens Tidning 3/1994.

42 procent, Allerförlagen 28 procent, Hemmets Journal 14 procent samt Albinsson & Sjöberg 14 procent. Tidsam svarar för 85 procent av den lösnummerförsålda upplagan. De konkurrerande företagen når betydligt färre försäljningsställen. Ett par förlag har blivit nekade att distribuera nya tidningar via Tidsam med hänvisning till kapacitets— brist. Beskyllningar har dock riktats mot ägarförlagen att utnyttja sitt inflytande i Tidsam till att skydda sina egna tidningar. Flera anmäl— ningar behandlas för närvarande i Konkurrensverket.124

Det går dock inte utifrån de ovan relaterade fallen att dra någon definitiv slutsats om en allmänt hårdare linje från Bonniers sida. Det kan röra sig om tillfälligheter att incidenterna kommit ungefär samtidigt. Skånetidningarnas konflikt med Arbetet blossade upp innan Bonniers blev huvudägare i Sydsvenska Dagbladet, fackbokhandels— avtalet var föråldrat etc.

7 . 4 Intern konkurrens

Bonnierföretagen och Marieberg har trots sin gemensamma huvud- ägare alltid uppträtt som två separata företag, även om ett visst samarbete utvecklats de senaste åren. De två företagen har i stort haft olika verksamhetsfält, men i vissa fall har konkurrenssituationer upp— kommit. Expressens söndagsbilaga har allt sedan starten konkurrerat med Bonniers veckotidningar både vad gäller innehåll och annonser. Mariebergs dotterbolag Pressens Bild öppnar hösten 1994 sitt digitala klipparkiv för allmänheten och ger därmed AffärsData kon- kurrens.125 På den elektroniska affärsinformationsmarknaden kon- kurrerar Mariebergs Dextel Findata och Bonnierföretagens Six.126 Frågan om ägarna ingripit mot företagsledningarna för att minska den interna konkurrensen mellan de två företagen är givetvis svår att besvara. Några direkta belägg för att så varit fallet är svåra att hitta för de senaste åren.

Tidningarna i Mariebergskoncernen riktar sig i stort till olika mål- grupper, men en viss konkurrens råder dock. Undantaget är kvällstid-

124 Svenska Dagbladet 1994-05-30. Mediatrender 10/1994. Pressens Tidning 10/1994. 125 Månadens Affärer oktober 1994. 126 Bonnier Information 4/1994. Veckans Affärer 6—7/1994.

ningsmarknaden i södra och västra Sverige där Expressen och Idag är direkta konkurrenter. Med sin morgonupplaga i Stockholm har Expressen i praktiken tagit strid med Dagens Nyheter, även om det officiellt sägs att målgruppen är de som saknar morgontidning. I södra Sverige (exklusive Malmö) konkurrerar Sydsvenska Dagbladet och Dagens Nyheter som komplementtidningar till den lokala pressen. Den marknaden är dock relativt marginell för båda tidningarna.

I samband med Mariebergs inträde i Sydsvenska Dagbladet uppstod en diskussion om ägarnas avsikter med köpet. Planerade de att göra rationaliseringsvinster genom att samordna delar av tidningarnas verksamhet? Det bör först påpekas att samarbete inte på något sätt förutsätter ägarsamband. Redan före köpet förekom olika former av samarbete vad gäller annonsförsäljning, tryckning och distribution. Ett gemensamt ägande kan i dessa fall endast komma att förstärka existerande band. Mest känslig har dock frågan om samordning på det redaktionella planet varit. De ekonomiska vinsterna med till exempel gemensam utrikestjänst är uppenbara. Vissa debattörer har spekulerat i att Sydsvenska Dagbladet kan komma att reduceras till en lokal del i Dagens Nyheter. Mot en sådan utveckling talar Mariebergs långa tra- dition av utgivning av helt självständiga tidningar.

Även inom Bonnierföretagen förekommer intern konkurrens. I den tidigare centralstyrda koncernen har ansvaret de senaste åren flyttats ut på de enskilda divisionerna. De skilda enheterna har utvecklat verksamheten i olika riktningar och ibland kommit in på andra koncernföretags domäner. Damtidningarna har exempelvis anklagats för att locka till sig varandras målgrupper.127 Bonnierföretagens nya organisation med fyra divisioner inriktade på olika medier, bokutgivning, affärsinformation, tidskrifter samt film, radio och TV, kan möjligen ses som ett tecken på att koncernledningen klarare vill markera kompetensområdena för att undvika interna konflikter.

Den interna konkurrensen består dock fortfarande på många områ- den. Bästa exemplet är bokförlagsverksamheten som bygger på en kombination av konkurrens och samverkan. På den allmänna vuxen— litteraturmarknaden konkurrerar fyra större och ett'mindre bonnier- förlag om författarrättigheter. På försäljningssidan har bokklubbarna visserligen var sin profil men konkurrerar skarpt med varandra.

'27 Resumé 35/1994 och 38/1994. Mediatrender 13/1994.

Stordriftsfördelarna tar koncernen ut i gemensam distribution och administration samt i viss utsträckning gemensam marknadsföring.

7.5 Samverkan med andra sfärer

Bonniers har sedan länge samarbetat med inhemska partners på ut— ländska tidskriftsmarknader. Bonniers har bidragit med kunnande och idéer om redaktionella grundkoncept eller ekonomi- och distribu- tionsrutiner, men överlåtit den direkta redaktionella utformningen till de lokala förläggarna. I flera fall har Bonniers efter en tid löst ut sina partners.

I Sverige har Bonniers av tradition haft relativt få kontakter med andra mediegrupper. Under de senaste åren har dock företag inom Bonniersfären tagit en rad kontakter med medieföretag inom andra sfärer. Genomgående rör det sig om relativt små projekt, varför det inte går att dra några långtgående slutsatser om närmanden mellan sfärerna. Möjligen kan den senaste utvecklingen tolkas som en större öppenhet från Bonniers sida när det gäller samarbete över ägargrän- serna.

På TV—sidan har företag inom Bonniersfären inlett samarbete med samtliga privata TV—ägare (tabell 7.2). Annonssamarbetet mellan storstadstidningarna är av gammalt datum och har inte påverkats av Mariebergs förvärv av Sydsvenska Dagbladet. Bonniers har tidigare gjort ett par misslyckade försök att ge ut tidskrifter på fifty/fiftybas med andra förlag. Nu görs ett nytt försök med Dagens Medicin. Svensk Filmindustri har tillsammans med Egmont en mycket stark ställning som inköpare av film på den nordiska marknaden. Bonniers samarbete med större icke-nordiska medieföretag har hittills varit av ringa omfattning.

Tabell 7.2 Bonniersfärens samarbetsprojekt med andra ä ars ärer Enhet inom Samarbetsprojekt Samverkande sfär Bonniersfären ; Resumé Text-TV i TV4 Wallenberg Svensk Filmindustri Samägande med TV4 av rättigheterna Wallenberg till TV—serien Tre Kronor producerad av SF TV Direkt Försäljning av affärsnyheter till 1 Wallenberg Svenska Dagbladet Resumé Medie— och reklammagasin i TV3 Stenbeck Veckans Affärer Affärsmagasin i TV3 Stenbeck Edge Äventyrsprogram i ZTV Stenbeck Bonnierföretagen och Minoritetsägare i KabelVision Stenbeck Marieberg Sydsvenska Minoritetsägare i TV Skåne Stenbeck Dagbladet Interprint Tryckning av Aftonbladets LO söndagsbilaga Expressen och Idag Annonssamverkan med Aftonbladet ID Dagens Nyheter och Annonssamverkan med Göteborgs- Hjörne Sydsvenska Dag- Posten bladet Expressen Text-TV—tjänst i Femman Scandinavian Broad- J casting System Affärsförlaget Gemensam utgivning av Dagens E + T Förlag

Medicin

Svensk Filmindustri Hälftenägt inköpsbolag för Egmont filmrättigheter Scandinavian Media L Alliance Svensk Filmindustri Hälftenägt distributionsbolag för Egmont hemunderhållning Play Nöjesdistribution Bonnier Information Strategiskt samarbete med Dow Dow Jones Services Jones Telerate för elektroniskt distribuerad affärsinformation i Norden och Baltikum Svensk Filmindustri Distribution av Buena Vistas Disney

videofilmer

Expressen Eventuellt tryckning av Financial Financial Times Times skandinaviska wlaga % Radio Megapol Eventuellt samarbete med SRAB— Scandinavian nätet Broadcasting System och Wallenberg

7.6 Ägarroller

Bonniers har som ovan nämnts alltid intagit helt skilda ägarroller i Bonnierföretagen och i Marieberg. I det helägda Bonnierföretagen har familjen alltid ingått både i styrelsen och i den verkställande led-

ningen, medan i det majoritetsägda Marieberg har huvudägarna varit representerade endast i styrelsen.

Trots Karl Otto Bonniers löfte när han gick in som stor ägare i Dagens Nyheter 1901 att "aldrig begagna min [Bonniers] aktiestyrka till obehörig inblandning i tidningens redaktionella ledning och obe- roende" har ägarna vid flera tillfällen varit inblandade i svåra konflikter med chefredaktörerna. De senaste femton åren förefaller det dock inte ha förekommit några större skärmytslingar på det redaktionella fältet. Det blev ingen reaktion mot att ägarna ingrep mot Expressens chefredaktör vid "Kör ut dom-affären". Tvärtom ställdes det i debatten krav på ägarna att ingripa. (Beträffande Albert Bonniers ingripande mot den ekonomiska ledningen se 3.1).

Även om Bonniers undvikit att blanda sig i det inre redaktionella arbetet har de inte varit maktlösa. I styrelsen har de kunnat spela en viktig roll vid exempelvis chefsutnämningar och strategibeslut som påverkat redaktionernas arbete och ekonomiska ramar. De förefaller också ha fungerat som medlare vid konflikter mellan olika grupper inom koncernen.

Den tidigare kritiken mot Bonniers för otillbörlig ägarinblandning har tonats ner. I stället har den senaste tiden kritik riktats mot familjen för att man inte tar sitt publicistiska ägaransvar. Bakgrunden är debatten kring sammansättningen av Mariebergs styrelse och dess verkställande direktörs maktställning.

Mariebergs styrelse har av tradition haft en bred sammansättning. Ägarnas tre släktgrenar har varit representerade. Verkställande direktören har liksom chefredaktörerna ingått i styrelsen alltsedan bolagets bildande 1874. Liksom i de flesta börsbolags styrelser har det funnit ett par s.k. "styrelseproffs". Tidningsutgivningens speciella karaktär har markerats genom inval av från ägarintressen oberoende personer som representerat tryckfrihetsrättslig och humanistisk tradition.

I takt med att verksamheten svällde och löntagarna blev represente- rade växte styrelsen till en av de största bland de börsnoterade bola— gens, vilket väckte irritation bland de mindre aktieägarna. Vid bo— lagsstämman 1994 minskades därför antalet av stämman utsedda ledamöter och suppleanter från nitton till elva, varav sju tillhör ägar- familjen. Chefredaktörerna försvann ur koncernstyrelsen, men tillhör även i fortsättningen respektive tidnings egen styrelse. De "fristående"

ledamöterna hade tidigare decimerats, nu återstår endast förre finans- ministern och generaldirektören Ingemar Mundebo.

Marieberg bolagiserade 1985 verksamheten och bildade dotterbolag för Dagens Nyheter och Expressen med egna styrelser. I regel brukar moderbolagets verkställande direktör väljas som styrelseordförande i dotterbolagen. I ett tidningsföretag kompliceras dock förhållanden ge- nom att tidningens ansvarige utgivare aldrig kan vara underställd nå- gon. Ägaren delegerar det publicistiska ansvaret till utgivaren. Chefredaktörerna ställde därför som ett villkor för bolagiseringen att tidningsstyrelserna skulle vara ägarstyrelser och inte tjänstemanna— styrelser, vilket ägarna då gick med på. När Bengt Braun tillträdde som verkställande direktör för Marieberg 1989 ställde han för sin del som villkor att få överta ordförandeposterna i dotterbolagens (även Sydsvenska Dagbladet) styrelser, vilket han också successivt fick (sedan oktober 1994 fungerar han som VD i Expressen och måste tills vidare avstå från ordförandeklubban). När frågor om tillsättande eller avsättande av chefredaktörer avhandlas kommer Mariebergs styrelseordförande att träda i hans ställe.128

Bengt Braun har fått en starkare formell position än någon av sina företrädare under 1900-talet. Sten Dehlgren var visserligen både verkställande direktör och chefredaktör för Dagens Nyheter 1922—46, men hans makt balanserades av starka företrädare för ägarfamiljen. Hans inflytande sträckte sig dessutom över en tidning, förutom de sista åren. Hur den reella makten fördelar sig inom Marieberg är det givetvis omöjligt för en utomstående att bedöma. Av inlägg från Bo Strömstedt och Arne Ruth att döma förefaller det dock som om den traditionella maktbalansen mellan ägare, verkställande direktör och chefredaktör rubbats på så sätt att direktören stärkt sin position på de övrigas bekostnad.

I Bonnierföretagen har ägarinflytandet alltid varit större och samti— digt mindre omtvistat än i Marieberg. Vittnesmålen är många om hur Albert Bonnier jr under sin långa tid som koncernchef kunde gå in på alla nivåer och direkt påverka besluten. Enda undantaget var bokför— lagsverksamheten.129

Den nya generationen har en helt annan och mer formell syn på ägarrollen än sina förfäder. Delägarnas skara har vuxit snabbt och

128 Strömstedt, B.. Löpsedeln och insidan, s. 395 ff. 129 Hancock, B., Abbe och Bonniers. passim.

uppgår nu till 60, varav cirka 40 är vuxna. I princip kan de enskilda delägarna påverka verksamheten i stort endast via bolagsstämmor några gånger per år.130 Några delägare ingår i Bonnierföretagens styrelse, numera tillsammans med flera externa representanter. Del— ägarna är också väl företrädda i divisionsbolagens styrelser. Slutligen arbetar cirka ett dussin delägare som tjänstemän i koncernen, nästan alla i något medieföretag.

För de delägande tjänstemännen gäller principen att de aldrig placeras direkt under en annan familjemedlem. De skall inte utöva någon ägarroll där de arbetar, utan fungera som vanliga tjänstemän.131 Hur det fungerar i praktiken är svårt att avgöra. Några större klagomål mot ägarinblandning har dock inte hörts offentligt.

7.7 Bonniers position

I debatten kring familjen Bonniers expansion på den svenska medie— marknaden har två perspektiv uppmärksammats, dels ägarnas makt i företagen, dels ägarnas position på marknaden. Ibland har perspekti— ven blandats samman.

Inom sina medieföretag förefaller Bonniers numera konsekvent tillämpa principen att inte blanda sig i det redaktionella arbetet. Deras goda rykte som ägare visas bland annat av att både ledning och fack välkomnade dem som ägare på Sydsvenska Dagbladet. Bonniers är dock inte maktlösa i sina medieföretag. På den allokativa nivån har de fortfarande stor makt. De fattar de grundläggande ekonomiska beslu— ten i sina företag. De utser chefredaktörer för ungefär hälften av de mest tongivande dagstidningarna i den svenska politiska och kulturella debatten. I sin egenskap av bokförläggare har de ett betydande inflytande över det svenska litterära livet. Som ledande filmproducent och filmimportör hör de till de tunga beslutsfattarna inom film— branschen.

Beträffande Bonniers position på marknaden bör det först konstate- ras att de på knappt något område har monopol. På många fält möter de tvärtom en hård konkurrens. På morgontidningsmarknaderna i Stockholm och Malmö är dock konkurrenterna starkt beroende av

l301ntrig 1/1994 s. 118. 131 Intrig 1/1994 s. 120.

subventioner. Utan statligt presstöd skulle Bonniers bli ensam tid- ningsägare i Malmö och kanske även i Stockholm.

I debatten kring Bonniers ställning på mediemarknaden har det framhållits både att den stärkts och att den försvagats. För den senare ståndpunkten talar etermediernas ökade betydelse för mediekonsum— tionen. Resonemanget stämmer onekligen vad beträffar underhåll— ningsfältet. TV har tagit över mycket av den funktion som Bonniers, nu till stora delar nedlagda, veckopress tidigare spelade. Inom fälten för information och framför allt opinionsbildning förefaller Bonniers däremot ha stärkt sin marknadsposition.

Käll- och litteraturförteckning

Bonnier jr, A., Personligt, Stockholm 1985. Bonnier Information 1993—november 1994.

Bonnier, K. O.. Bonniers en bokhandlarefamilj del V Stockholm 1956. Brandell, U., Dagbok med Dagens Nyheter, Uddevalla 1976. The European Media Yearbook 1994.

Dagens Nyheter 1994-05—04.

Bladh, C., En tidnings historia — Sundsvalls Tidning under 150 år, Sundsvall 1991. Engwall, L.. Travels in the Newspaper Country. Stencil Uppsala 1977. Erasmie, G., "De nordiska serietidningsmarknaderna" i K. E. Gustafsson (red) Komparativa massmediestudier. Etermedia. Resumés nyhetsbrev om radio och TV 1993—36/1994. Gäfvert, B., Ivar Kreuger och Stockholmspressen i Pressens Ärbog 1978. Hadenius, S.-Anderberg, G., Vem äger vad i svenska massmedier?, Stockholm 1994. Hancock, B., Abbe och Bonniers, Stockholm 1977. Holmström-Saving, Husbandens röster, Stockholm 1982. Hafstrand, H., Tidskriftssektorns strukturutveekling 1983—1993 Pressutredningen -94. Arbetsrapport 12. Inbjudan till förvärv av aktier i TV4 AB 1994. Jonsson, S., Pressen, reklamen och konkurrensen 1935—1978, Göteborg 1982. Info 11/93 och 1/94.

Intrig 1/1994. Koncessionsansökningar för privat lokalradio. Lagercrantz, O., Ett år på sextiotalet, Stockholm 1990. Ljungquist, I., Kampen om läsarna, Stockholm 1953. Massmediekoncentration. Betänkande av Massmediekoncentrationsutredningen. SOU 1980:28. Mediatrender 1992—17/1994. Murdoch, G., Large corporations and the control of the communication industries. i Culture, Society and the Media (Ed. Gurevitch et. al.) London 1982. Månadens Affärer oktober 1994.

Nycop, C-A, Bära eller brista, Stockholm 1970. Pressens Tidning 1992—17/1994. Resumé 46/1993, 49—52/1993, 12/1994—21/1994. Ring, S., Typerna och den datoriserade draken, Stockholm 1981. Rydén, J., När bio var synd i Jönköping. Studie av Jönköpings—Posten 1935—1970, Jönköping 1989. Strömstedt, B., Löpsedeln och insidan, Stockhom 1994. Sundell G., Ord och öden i ett tidningshus, Stockholm 1959. Sundin, S., Huset Bonnier 1909—1929 — en ägargrupps ekonomiska utveckling och dess inflytande över svenska massmedier Opublicerat manuskript. Sundin, S., "Bonniers och pressen under 150 år" i Presshistorisk årsbok 1987. Sundin, S., "Bonners och mediekoncentrationen i Sverige" i MedieNotiser 1—2/ 1991. Sundin, S., "Svenska medieföretags utlandsetableringar" i MedieNotiser 4/1992. Svensk Bokhandel 19/1993. Tingsten H., Mitt liv. Tidningen 1946—1952, Stockholm 1963. Torbacke J., Dagens Nyheter och demokratins kris 1937—1946, Stockholm 1972. Veckans Affärer 6—7/1994. Wrigstad, P., Så här var det, Stockholm 1979. TS— Boken 1979,1994 och 1995. Årsredovisningar 1992 för samtliga utgivare av flerdagarstidningar. Årsredovisning för AB Bonnierföretagen 1993. Årsredovisning för Industriförvaltnings AB Kinnevik 1992—1993.

Tabell 1.1 Ägargrupper inom jlerdagarspress ( 2.3/v) 1978

Ägargrupp Antal Upplaga per Procentandel huvud- vardag l:a av total- tidningar halvåret 1978 upplagan

Släkten Bonnier 2 924 800 20,6 Arbetarrörelsen 21 912 500 20,3 Familjen Hjörne 2 394 200 8,8 Släkten Wahlgren 2 227 200 5,1 Centerrörelsen 1 1 206 800 4,6 Familjen Ander 8 199 500 4,4 Stiftelsen Svenska Dagbladet 1 179 800 4,0 Stiftelsen Barometern 3 127 700 2,8 Familjen Hamrin 5 109 300 2,4 Familjen Bengtsson 8 99 100 2,2 Liberala Tidningar KB 3 98 000 2,2 Familjen Pers 2 73 600 1,6 Släkten Ridderstad 2 73 200 1,6 Högerns Förlagsstiftelse 4 72 300 1,6 Erik och Asta Sundins Stiftelse 2 65 700 1,5 Tore G Wärenstam 2 62 400 1,4 Familjerna Alström och Wide 2 58 000 1,3 Axel Johanssons stiftelser 1 56 900 1,3 Stiftelsen Pressorganisationen 2 48 200 1,1 Familjen Walin 2 42 700 1,0 Familjen Sommelius 1 41 700 0,9 Stiftelsen VK-Press 1 41 500 0,9 Eskilstuna—Kurirens Stiftelse 2 40 100 0,9 Kristianstadsbladet Olofsson & Larsson KB 2 37 800 0,8 Hallandspostens Tryckeri AB 1 34 700 0,8 Skånska Lantmännens Tidnings— och Tryckeriförening 1 30 600 0,7 Stiftelsen Skelleftepress 1 29 200 0,7 Kristanstads läns lantmäns tidnings- och tryckeriförening 1 25 900 0,6 Karl Erik Johansson 1 25 600 0,6 Familjerna Mörner, Kaemner, Björnberg 1 25 400 0,6 Pingströrelsen 1 25 000 0,6 Skaraborgs Läns Tryckeri AB 1 19 800 0,4 Familjen Hörling 1 19 800 0,4 Pettersonska Boktryckeriet 1 18 400 0,4 Trollhättans Boktryckeri AB 1 17 400 0,4 Hudiksvalls-Tidningens Tryckeri AB 1 17 200 0,4 Piteå—Tidningen AB 1 15 500 0,3 Familjen Grundel 2 14 800 0,3 AB William Michelsens Boktryckeri 1 13 700 0,3 Fam Kindahl & Olsson 1 11 000 0,2

Ägargrupp Antal Upplaga per Pracemandel huvud— vardag l:a av total- tidningar halvåret ] 978 upplagan Vimmerby Tidnings & Tryckeriförening upa Skaraborgs—Tidningens tryckeri AB Familjen Svender 7 500 0,2 Gotlänningens Tryckeri AB 6 600 0,1

1 10 300 0,2 l l 1 Tryckeri AB Öland l 6 400 1 l 1 1 l

8 300 0,2

Tryckeri AB Dalsland 6 000 Tidningsföreningen Norrskensflamman Lysekils Nya Tryckeri AB Haparanda-Tomedalens Tryckeri AB Föreningen Laholms Tidning

0 O 5 800 0 4 800 0. 4 400 0 4 200 0

SUMMA 1 l 1 4 491 000 100

Källa: Bearbetning efter Massmediekoncentrationsutredningen (SOU 1980:82) TS-Boken 1979

Tabell 1.2 Ägargrupper inom jlera'agspress ( 2.3/v) 1993

Ägargrupp Antal Upplaga per Procentandel huvud- vardag l:a av totalupp- tidningar halvåret 1993 [agan

Släkten Bonnier 4,5 1 164 500 26,6 Familjen Hjörne 1,5 355 000 8,1 ID 1 342 500 7,8 Familjen Ander 10 212 900 4,9 Wallenbergsfären 1 203 500 4,7 Familjen Hamrin 7,5 164 700 3,8 Familjen Pers 7 128 300 2,9 Stiftelsen Barometern 3 126 400 2,9 Socialdemokratiska Arbetarepartiet 5 120 300 2,8 Centerpartiet 5 1 18 500 2,7 Nya Stiftelsen Gefle Dagblad 4 109 900 2,5 Nya Arbetet 1 105 300 2,4 Liberala Tidningar KB 4 100 600 2,3 Familjen Bengtsson 5 66 600 1,5 Stiftelsen Tore G Wärenstam 2 66 500 1,5 Släkten Ridderstad 1 66 400 1,5 Axel Johanssons stiftelser 1 65 200 1,5 Erik och Asta Sundins Stiftelse 2 63 800 1,5 Högerns Förlagsstiftelse 3 60 000 1,4 Familjen Sommelius 1 50 800 1,2 Eskilstuna—Kurirens Stiftelse 2 47 100 1,1

Ägargrupp Antal Upplaga per Procentandel huvud— vardag l:a av totalupp- tidningar halvåret 1993 lagan Stiftelsen VK-Press 1 46 300 1,1 Familjen Walin 2 41 000 0,9 Familjerna Mörner, K'temner, Björnberg 2 35 500 0,8 Liberal Dagspress Invest AB 1 33 300 0,8 Stiftelsen Skelleftepress 1 33 200 0,8 Kristianstadsbladet Olofsson & Larsson KB 1 32 300 0,7 Arbetarrörelsen Västernorrland 2 32 100 0,7 Skånska Lantmännens Tidnings— och Tryckeriförening 1 30 000 0,7 Länstidningen Östersund 1 29 300 0,7 Familjen Hörling 1,5 29 200 0,7 Arbetarrörelsen Dalarna 1 27 700 0,6 Arbetarrörelsen Värmland 1 27 700 0,6 Kristanstads läns lantmäns tidnings- och tryckeriförening 1 25 100 0,6 Pingströrelsen 1 20 200 0,5 Arbetarrörelsen Västerbotten 1 20 100 0,5 Hudiksvalls—Tidningens Tryckeri AB 1 19 200 0,4 Piteå-Tidningen AB 1 19 000 0,4 Arbetarrörelsen Östergötland 1 17 700 0,4 Bengt Michelsen 1 14 200 0,3 Gotlands Tidningar 1 13 200 0,3 Arbetarrörelsen Södermanland 1 12 900 0,3 Bo Präntare 1 12 200 0,3 Vimmerby Tidnings & Tryckeri förening upa 1 1 1 400 0,3 Familjen Svender 1 8 500 0,2 Arbetarrörelsen Örebro 1 8 500 0,2 Familjen Ingemarsson 1 8 400 0,2 Mats Arnhög 1 6 700 0,2 Tryckeri AB Dalsland 1 5 300 0,1 Föreningen Laholms Tidning upa 1 5 000 0,1 Lysekils Nya Tryckeri AB 1 4 200 0,1 Stenungsunds-Posten 1 2 300 0,1 SUMMA 106 4 370 500 100,0

Källa: Bearbetning efter TS—Boken 1994. Årsredovisningar 1992 för samtliga berörda företag. Hadenius & Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedier?

Tabell II.] Ägargrupper med täckningstal 2 10 procent i tre eller flera A-regioner 1978. Antal A-regioner. Totalt 70 A-regioner Ägargrupp >80 70—79 60—69 50—59 40—49 30—39 20—29 [()—19 Summa

3 5 7 1 16 22 68 Arbetarrörelsen 3 1 1 3 32 24 61

1 1 1

1 Släkten Bonnier ] Fam Wahlgren 1 Familjen Ander 2 3 Familjen Hjörne 1 1 Högerns Förlagsstiftelse 2 1 1 Centerföreningar 1 2 2 Familjen Hamrin 1 2 2 Familjen Bengtsson 2 1 2 1 Stiftelsen Barometern 2 2 l 1 Liberala Tidningar KB 2 2 1 Centerpartiet 1 2 1 Familjen Pers 1 1 1 1 Släkten Ridderstad Erik och Asta Sundins Stiftelse 2

Eskilstuna—Kurirens Stiftelse 2

Familjen

Sommelius 1 1 Familjerna Alström & Wide 1 1 Larsson & Olofsson KB 1 1 Stiftelsen VK-Press 1 1 Axel Johanssons stiftelser l 1 Elfsborgs Läns Annonsblad 1 Familjen Grundel 1

Familjen Hörling 1 Familjen Svender ] Familjen Walin l Familjema

Björnberg m.fl. 1 Hallandsposten 1 Haparandabladet 1 K-E Johansson 1

Provinstidningen

Dalsland [ 1 Skaraborgs Läns Tidning 1 Skövde Nyheter 1 Stiftelsen Skelleftepress 1 1

6 2 10 1 10 5 10 2 8

NNN N

mAh—Ul ON ONlel

N

NNNNNN

___—_—

...—......

Ägargrupp >80 70—79 60—69 50—59 40—49 30—39 20—29 10—19 Summa Stiftelsen Svenska Dagbladet 1 1 Tore G Wärenstam 1 1 Trollhättans Tidning 1 Ölandsbladet 1 1 SUMMA 16 23 16 16 15 25 67 61 239

Källa: Bearbetning efter TS-Boken 1979

Tabell [1.2 Ägargrupper med täckningstal 2 10 procent i tre eller flera A-regioner 1993. Antal A-regioner. Totalt 70 A-regioner

Ägargrupp >80 70—79 60—69 5o_59 40_49 30—39 20—29 1049 Summa

Släkten Bonnier (inkl. Idag Syd) 2 3 29 33 67 Arbetarrörelsen 2 1 1 1 4 1 1 10 19 49 Familjen Ander 3 1 1 4 1 1 1 1 Familjen Hjörne (inkl. Idag Väst) | 2 7 10 Familjen Hamrin l 5 1 Högerns Förlagsstiftelse 1 2 1 3 Familjen Pers 1 1 2 l l Stiftelsen Barometern 3 l 1 1 Liberala Tidningar KB 2 1 l 1 Centerföreningar 1 2 1 l Centerpartiet 1 1 l ! Familjen Bengtsson 1 1 l 1 Nya Stiftelsen Gefle Dagblad 1 I | | Erik och Asta Sundins Stiftelse 1 ] Eskilstuna-Kurirens Stiftelse 2 Släkten Ridderstad 1 ! Stiftelsen VK-Press 1 1 Axel Johanssons stiftelser ] Bo Präntare 1 Familjen Hörling 1 Familjen Ingemarsson 1 Familjen Sommelius 1 Familjen Svender 1 Familjen Walin 1

Familjema Björnberg

m.fl. 1 1 Gotlands Tidningar | 1 Larsson & Olofsson KB 1 1

& ÄÄUI'JIOOlexI

lx)

NNN

Ägargrupp >80

70—79 60—69 50—59 40—49 30—39 20—29 10—19 Summa

Liberal Dagspress Invest Länstidningen Östersund Provinstidningen Dalsland Skövde Nyheter HB Stiftelsen Skellefteåpress 1 Stiftelsen Tore G Wärenstam

Wallenbergsfären

1 l

SUMMA 1 0 15 19 16 14 20 48 68 210

Källa: Bearbetning efter TS—Boken 1993

Ägarnas positioner i dogspressföretagen

(_) = företräder huvudäga

ren Kursiv = dotterbolag

Dagens Nyhe—ter

Expressen

_.__i __.1. ,

Företag ”Chefredaktör * Verkställande *" Styrelse—wd—f StyrelseledamöEr—w __A __ _L yyyyyyy _ _ direktör Lförande _ Marieberg (Olle Måberg) lJohan Bonnier 1

Pontus Bonnier Tomas Bonnier

(Olle Mtiherg)

(Betrgtf Braun)

Johan Bonnier Karl Otto Bonnier Tomas Bonnier lohan Bonnier Pontus Bonnier Tamas Bonnier

4.

_Bonnierföretage'nw

Sydsvenska D—zigblatlet _

, __ |A _ 1 Carl—Johan Bonnier

l.

f_rf

_1

(Bengt Braun) (Jonas Nyrén )

) Hans-Jacob Bonnier Pontus Bonnier j Simon Bonnier

Affärsförlaget r Carl—Johan Hans-Jacob Bonnier Bonnier Johan Bonnier Lukas Bonnier Å , J Pontus Bonnier Stampen Peteryljljöme TLars Hjörne Peter Hjörne Idag ) , Peter Hjärne FLars Hjörne

(Knut Hammarskjöld) (Håkan Sehlstedt)

Nya Wennlands- Tidningen

Staffan Ander Lars Ander Gustaf Ander

_ Joakim Ander

Fredriksson B

FAB Arvika Nyheter _ 1 Lars Ander _] Enköpings—Posten _AB i Lars Ander Staffan Ander Filipstads Tryckeri AB _ i Lars Ander 4

l Karlskoga Tidnings Gustaf Ander Lars Ander Tryckeri AB _ Ann-Marie Ander AB Tidning för Lars Ander [_Stajffan Ander Skaraborgs län _| AB Nordvästra Skånes rLars Ander rStajj'an Ander Tidningar [_ _ Nya Kristine/ramns- Lars Ander |TS'tafan Ander 1 Posten AB _J 4. AB Skaraborgs Läns Lars Ander Staffan Ander _? Allehanda __ rAB Säffle-Tidningen Lars Ander j_Stajån Ander Vestmanlands Läns Anders H "Anders H Pers Sven Kvarnström Tidning Per's |_Jonas Pers ågren & Holmbergs Anders H Pers Sven Kvarnström _| oktryckeri AB TvåstadsTidnings AB, 1._ [Anders H Pers Bärgslagsbladets Anders H Pers Tryckeri AB _] Herenco AB Stig Fredriksson |__ Christina Hamrin

Thomas Hamrin Hallpressen AB Stig , Stig Fredriksson Christina Hamrin _]

AB Falköpings Tidning Skaraborgs Läns

% Stig Fredriksson Stig Fredriksson

1:

Trvckeri AB _ _ Smålands-Tidningen F l—Stig Fredriksson Christina Hamrin Tryckeri AB

Ägarnas positioner i dagspressföretagen ( ) = företräder huvudägaren Kursiv = dotterbolag

Företag Chefredaktör Verkställande Styrelse- Styrelseledamöter

direktör ordförande AB Vetlanda-Posten Stig Fredriksson Christina Hamrin AB Smålänningen __ Stig Fredriksson Thomas Hamrin _ AB Värnamo Nyheter _) Stig Fredriksson Christina Hamrin Dalarnas Tidningar AB Lennart Sten Bengtsson

Bengtsson [ansvarig

thivare] Ostgöta Gunnar Riderstad Per Soldan Correspondenten Ridderstad Johan Bergengren

Tidnings AB Allehanda Staffan " Leif Björnberg Stellan Mörner Syd Biörnberg _Lars Kemner Bohusläningens AB _ Gösta Walin Gertrud Zeilon Bohusläningens Gösta Walin TidnirÄAB

Strömstads Tidnings A B Sveriges Finansnyheter AB

Gösta Walin

Mats Arnhög

Helsingborgs Dagblad AB

Staffan Sommelius Sören Sommelius

rLjusdals-Posten AB

Lars Svender

Kerstin Mårdberg

AB William Michelsen Bengt Michelsen

Nya Lidköpings- Tidningen AB

A

Lennart Hörling Anders Hörling

i AB Hälsinge-Kuriren

Bo Präntare

HB Svenska Dagbladet (Lennart & Co Hagelin) AB Länstidningen Mats-Olov Ostersund Sundqvist Liberala Tidningar KB Lennart Bengtsson (Carl-Gustav Carlson) (Erik Anund Hallin) Peter Hjöme Anders H Pers (Kj_e|l Sundin)

# r

|_ Nerikes Allehanda AB

(Carl-Gustav (Erik Anund Hallin)

Hallandsposten AB

Carlson) (Peter Hjörne) Liberal Dagspress (Carl-Gustav Lennart Bengtsson Invest KB Carlson) (Erik Anund Hallin)

Carl—Gustav Carlson

(Lennart Ohlsson- Leijon)

(Kjell Sundin) (Erik Anund Hallin) (Lennart Ohlsson- Leijon)

Privatägda företag

Familjen Ander

Annonssamverkan inom sfären: Nya Wennlands—Tidningen, Arvika Nyheter, Säffle—Tidningen, Karlskoga Tidning, Nya Kristinehamns- Posten samt Filipstads Tidning ingår i NWT-Basten.

Nya Wermlands-Tidningen

Ägare: Familjen Ander 70 %, Anne-Marie och Gustaf Anders stiftelse för mediaforskning 30 %.

Styrelse Anne-Marie och Gustaf Anders stiftelse för mediaforsk- ning: Viktoria Hedberg, Gustaf Ander, Lars Ander och Staffan Ander.

Styrelse Nya Wermlands—Tidningen 1993: Gustaf Ander (styrelse— ordförande), Staffan Ander, Bengt Carlsson, Anders Löfberg, Joakim Ander, Victoria Svanberg, Anders Hansson (a), Håkan Erixon (a), Göran Nilsson (a), Lars Ander (VD).

Helägda dotterbolag 1993: AB Arvika Nyheter, AB Säffle— Tidningen, Karlskoga Tidnings Tryckeri AB, Filipstads Tryckeri AB, Nya Kristinehamns—Posten AB, AB Tidning för Skaraborgs län, Bild & Kliché AB, Värmlands Resetjänst AB, AB Nordvästra Sveriges Tidningar, Enköpings—Posten AB och Nya Wermlands-Tidningens Fastighets AB.

Indirekta helägda dotterbolag: Tidningen Fryksdals-Bygden AB, AB Skaraborgs Läns Allehanda, Media AB Nyhets-Gruppen i Skaraborg, Hjo Tryckeri AB.

Aktier 1993: 4 Finfast AB, 160 FLT, 100 HB Svenska Dagbladet AB & Co, 500 1470 Prifast, 100 Stormarknadspress, 180 Svenska Dagbladet Holding AB, 40 SR, 320 TT, 12 Ångbåts AB Polstjärnan. Börsaktier värde 50 299 tkr.

Teknisk samverkan: Alla koncernens värmländska tidningar, Nya Wermlands-Tidningen, Arvika Nyheter, Säffle—Tidningen, Karlskoga Tidning, Filipstads Tidning, Nya Kristinehamns-Posten och Fryksdals-Bygden, trycks i Nya Wermlands-Tidningens tryckeri.”2

Nya Wermlands—Tidningen kommer att hösten 1995 flytta in i ett nyuppfört tidningshus. Tidningspressen kommer att kunna producera 70 000 64—sidiga tabloider eller fullformatstidningar i timmen. Den gör det möjligt att förtrycka bilagor och lägga dem på rulle, vilket kan användas för gemensamma bilagor för alla koncerntidningarna.

132 Årsredovisning för Nya Wermlands—Tidningens AB 1992.

Annonssamverkan: Stormarknadspress. 133 NWT köpte 1990 Dagens Nyheters aktiepost på ca 26 000 aktier i Dagbladet och ägde då sammanlagt 11 procent av aktiekapitalet.134 NWT sålde 1993 sitt aktieinnehav i Dagbladet. Försäljningen gav en bokföringsmässig vinst på 63,6 mkr.l35 Realisationsvinsten vid försäljning av aktier uppgick 1993 till 78 miljoner kronor, varav huvuddelen kom från försäljningen av en stor post i A/S Dagbladet samt en post i Trygg-Hansa SPP Holding AB.136

Arvika Nyheter

Aktier: 9 623 aktier i Trygg Hansa, 5 028 i Produra samt ett fåtal aktier i Svenska Nyhetsbyrån samt FLT AB.137

Styrelse: Lars Ander, Nils Rundqvist, Erik Olsson, Sven Junzell, Ove Eklöf (VD).

Annonssamverkan: FLT Riks.138 Arvika Nyheter gick i oktober 1994 över till tabloidformat, liksom övriga småtidningar i Andergruppen.139

Enköpings-Posten

Aktier: 8 TT, 80 FLT, 7 Svenska Nyhetsbyrån ek. för. Styrelse: Lars Ander, Staffan Ander, Olle Hakelius, Tomaz Andersson (a), Bertil Lundberg (a), Sven Danielsson (VD).140

Annonssamverkan: FLT Riks. 141 En speciell edition för Håbo kommun med tätorten Bålsta började göras hösten 1992. Konkurrent är Dagens Nyheter. Lördagstidningen består av featurematerial och fredagens tidiga nyheter och trycks kl 19142

Ökade periodiciteten från 5 till 6 dagar i veckan hösten 1988.143

133 Pressens Tidning 16/93. 134 Nya Wermlands-Tidningen 1990—09-22. 135 Mediatrender 18/93. 136 Årsredovisning för Nya Wermlands-Tidningen 1993. 137 Årsredovisning för AB Arvika Nyheter. 138 TS-boken 1994. 139 Pressens Tidning 14/94. 140 Årsredovisning för Enköpings—Postens AB 1992. 141 TS—boken 1994. 142 Mediatrender 19/92. 143 Svenska Dagbladet 1988—0644.

Filipstads Tidning

Aktier: 4 TT, 80 FLT, 2 Svenska Nyhetsbyrån ek. för., 6 882+688 Trygg Hansa, 382 HIDEF.

Styrelse: Staffan Ander, Ove Eriksson, Arne Bäckman, Björn Skogsström, Einar Lidberg (VD).144

Annonssamverkan: FLT Riks. 145

Karlskoga Tidning

Aktier: 80 FLT, 740 Ven Cap AB. Styrelse: Gustaf Ander, Ann-Marie Ander, Lars Ander, Åke Edström (a), Lars-Erik Larsson (a), Einar Lidberg (VD)”!6 Annonssamverkan: FLT Riks.147

AB Tidning för Skaraborgs län

AB Tidning för Skaraborgs län är dotterbolag till NWT.

Utger Mariestads-Tidning/Tidning för Skaraborgs län, är moder- bolag för AB Skaraborgs Läns Allehanda, som utger Skaraborgs Läns Allehanda och för Media AB Nyhets-Gruppen i Skaraborg.

Skaraborgs Läns Allehanda trycker samtliga tidningar i TSL- koncernen.

Dotterbolag: AB Skaraborgs Läns Allehanda, Media AB Nyhets- Gruppen i Skaraborg (5 anställda).

Aktier: 19969 Trygg Hansa (i utbyte mot Gota AB börsvärde 1255 tkr, bokfört värde 1498 tkr), 701 KAPN AB, 166 HIDEF.

Styrelse: Lars Ander, Staffan Ander, Olle Karlsson, Hillevi Johansson, Sten Svensson, Anita Lycken, Hans Andersson (VD). 143

Annonssamverkan: Skaraborgstäcket, FLT Riks.149

AB Nordvästra Skånes Tidningar AB Nordvästra Skånes Tidningar är dotterbolag till NWT.

144 Årsredovisning för Filipstads Tryckeri AB 1992.

145 TS-boken 1994.

146 Årsredovisning för Karlskoga Tidnings Tryckeri AB 1992. 147 TS—boken 1994. 148 Årsredovisning för Tidning för Skaraborgs län 1992. 149 Pressens Tidning 16193. TS-boken 1994.

Aktier: 500 Skånsk Tidningsdistribution AB, 120 Ess media AB. 1 andel Skånsk tidningsdistribution AB & Co Tidningsbärarna KB (75 tkr).

Styrelse: Lars Ander (styrelseordförande), Kjell Göthe, Staffan Ander, Per Olof Ek, Sven H Ericson, Bo Widberg, Roland Hägg, Lennart Söderberg, Ann—Christine Lindberg, Bennie Ohlsson

(VD).150

Annonssamverkan: En sexa Skåne. FLT Riks. 151 NST har bytt chefredaktör och VD vardera sex gånger under Anders ägarskap 1979—1992. NST:s chefredaktör Thomas Arosenius avgick hösten 1992 efter oenighet med den övriga redaktions— ledningen och stora delar av journalistklubben angående en artikel- serie om ekonomisk brottslighet. Han efterträdde våren 1992 Anders Wendelberg. Lars Bengtsson slutade 1990 efter en kort tid som VD för att bli divisionschef för Arbetet Nyheterna och efterträddes av Stig Eriksson, som lämnade tidningen våren 1992 för att bli VD på Arbetet. Bennie Ohlsson kom som ny VD från Norra Skånel52 Bennie Ohlsson övertog 1993 även chefredaktörsposten, för i första hand ett halvår.”3 Henry Carlsson lämnade våren 1994 sin tjänst som redaktionschef, som han haft sedan 1990, efter en schism med delar av ägarfamiljen Ander. Carlsson menade att familjen Ander visat totalt ointresse för personalen och samtidigt ställer orimliga krav på sina tidningschefer. Gustaf Ander var glad över att Carlsson avgick,

medan journalistklubbens ordförande beklagade avgången. 154 NST övertog 1990 Helsingborgs Dagblads plats i FLT.

Nya Kristinehamns-Posten

Nya Kristinehamns—Posten AB har dotterbolag Tidningen Fryksdals- Bygden AB (5 000 aktier nom 500 tkr bokfört 321 tkr).

Koncernens aktier: 10 Prifast, 20 Presam, 206 Trygg Hansa, 320 FLT, 1 Sv Nyhetsbyrån, 735 Kap N AB, 38 Partnerinvest i Göteborg AB.

150 Årsredovisning för AB Nordvästra Skånes Tidningar 1992. 151 Pressens Tidning 16/93. TS—boken 1994. 152 Pressens Tidning 20/92. Arbetet 1990—05—12. Mediatrender 20/92. 153Mediatrender 1/93. 154 Pressens Tidning 6/94. Mediatrender 6/94. Svenska Dagbladet 1994-03—31.

Styrelse: Lars Ander, Staffan Ander, Ulf Grundel, Kristina Fransson (a), Ingrid Mattsson (a), Per Anders Persson (VD).155 Annonssamverkan: FLT Riks. 155

Skaraborgs Läns Allehanda

Skaraborgs Läns Allehanda äger aktierna i Hjo Tryckeri AB (100 %), vars verksamhet drivs i kommission för moderbolagets räkning.

Man trycker Tidning för Skaraborgs Län och Hjo Tidning. Aktier: 9625 Trygg Hansa, 166 HIDEF. Styrelse: Lars Ander, Staffan Ander, Leif Malmströmer, Jan-Erik Johansson, Glenn Svensson, Sten Svensson, Hans Andersson (VD).157

Annonssamverkan: Media Väst och Skaraborgstäcket, FLT Riks.158

Sahih-Tidningen

Aktier: 200 Rottneros Bruk AB (] tkr), 2079 AB Produra Venture Capital, 160 FLT, 100 Presam.

Styrelse: Georg Bruce, Staffan Ander, Carl Göran Tolleby, Åke Jansson, Lars Ander (VD).159

Annonssamverkan: FLT Riks.160

Mats Arnhög

F inanstidningen Ägare till Finanstidningen är Sveriges Finansnyheter AB.

Styrelse: Mats Arnhög (styrelseordförande), Olof G Hedengren, Raoul Griinthal (VD).

Mats Arnhög kontrollerade 1993 uppemot 95161 (ca 80)162 % av rösterna. Kinnevik köpte 1994 13 % av Sveriges Finansnyheter av Olof G Hedengren.I63

155 Årsredovisning för Nya Kristinehamns—Posten AB 1992.

156 TS-Boken 1994. 157 Årsredovisning för AB Skaraborgs Läns Allehanda 1992. 158 TS—Boken 1994.

159 Årsredovisning för AB Säffle—Tidningen l992. 160 TS-Boken 1994.

161 Mediatrender 2/93. 162 Hadenius-Anderberg, Vem liger vad i svenska iiiass'iiiu/iei'1), s. 47. 163 Svenska Dagbladet 1994—09-28. Pressens Tidning l6/94.

Familjen Bengtsson

Familjen Bengtsson äger Bengtsson Tidningar AB som i sin tur äger Dalarnas Tidningar KB.

Dalarnas Tidningar KB övertog 1993—01—01 tidnings- och civil- trycksrörelsen från Dalarnas Tidningar AB. Fastigheter, maskiner och inventarier hyrs ut av Dalarnas Tidningar AB. Överflyttningen motiverades med att ett generationsskifte underlättas. Familjerna Bengtsson står inte i begrepp att sälja koncernen vare sig till Vestmanlands Läns Tidning eller Nerikes Allehanda. Lennart Bengtsson är ansvarig utgivare.164

Borlänge Tidning, Falu-Kuriren, Mora Tidning, Södra Dalarnes Tidning med Säters Tidning bildar tillsammans med Avesta Tidning (Pers-gruppen) annonspaketet Dala W2-W6 samt ingår i FLT Riks.165

Aktier: 40 Liberala Tidningar KB, 300 Liberal Dagspress Invest KB, 800 Liberala Tidningars Förvaltnings AB, 1000 AB Dala— Tidningen, 760 FLT, 80 LDPl Förvaltnings AB.

Utdelning 1992 10,7 mkr, 1991 0 kr.166

N_va Ludvika Tidning

Nya Ludvika Tidning startade 1 oktober 1993. Tidningen bildade genom en sammanslagning av Ludvika Tidning och Bergslagsposten Dala. Ägarna, Dalarnas Tidningar och Nerikes Allehanda, har bildat ett nytt bolag, Nya Ludvika Tidning AB (tidigare Nerikes Allehandas dotterbolag TD Utvecklings AB) där de äger 50 % vardera.167 Tryckningen sker i Lindesberg.168

Familjerna Björnberg, Kaemner och Mörner

Ystads Allehanda

Fastighets AB Allehanda Syd avyttrade 1991 sina 150 andelar i Liberal Dagspress Invest KB.169

Allehanda Syd—Gruppen, som bildades 1990, består av Tidnings AB Allehanda Syd jämt det helägda dotterbolaget Tryckeri AB Allehanda

164 Mediatrender 18/93. 165 TS-Boken 1994. 166 Årsredovisning för Dalarnas Tidningar AB 1992. 167 Pressens Tidning 13/93. Årsredovisning för Nerikes Allehanda AB 1993. 168 Mediatrender 12/93. 169 Årsredovisning för Fastighets AB Allehanda Syd 1990 och 1991.

samt Fastighets AB Allehanda. Gruppen ger ut YA, TA, endagstid- ningen Vellinge-Extra samt två veckoblad, ett i Skurup och ett i Sjöbo, vilka startades hösten 1992 för att möta konkurrensen från Skånska Dagbladet.

Gruppen ägs till 75 % av YA:s tidigare ägarfamiljer (familjerna Mörner, Kaemner och Björnberg, ättlingar till familjen Bjurström som grundade YA) och till 25 % av Sydsvenska Dagbladet.

Det gemensamma materialet har utökats under 1992, bl.a. med en gemensam spelbilaga.

Tidnings AB Allehanda Syds aktier: 99 Trygg Hansa, 500 Skånsk Tidningsdistribution AB, 240 FLT, 115 Ess media, 2 580 Ven Cap. 1 andel Skånsk Tidningsdistribution AB & Co Tidningsbärarna KB (75 tkr).

Styrelse: Leif Björnberg (styrelseordförande), Staffan Björnberg (tf VD), Stellan Mörner, H Inge Gyllin, Lars Kaemner, Sture Lagerberg, Håkan Sehlstedt, Bengt Svensson (a), Per Längby (a).170

Tidningarna samtrycks sedan september 1991 av Tryckeri AB Allehanda Syd, vars försäljning till moderbolaget 1992 uppgick till 74 %. 171

Fastighets AB Allehanda Syd aktier: 80 FLT, 72 Pressresor, 6 TT, 200 Priab, 100 Prifast, 10 Ess media, 2 000 CTV Production AB, 250 Abonnent data, 200 Presam, 631 Produra.172

Annonssamverkan YA och TA: En sexa Skåne och FLT Riks.173 Civilavdelningen budgeteras för 8,2 mkr av 139 mkr.174

Tidningarna trycks på YA:s pressar i Ystad. Sydsvenska Dagbladet har hembudsklausul om någon av de övriga ägarna vill sälja. 175

Tidningarna innehåller dagligen 3—4 sidor gemensamt material och ytterligare en eller ett par gånger per vecka annat gemensamt mate- rial förutom spelbilagan. Förmodligen kommer det gemensamma materialet ökas med telegramsidorna och med programtablåer och annat TV— och radiomaterial.”6

170 Årsredovisning för Tidnings AB Allehanda Syd 1992. 171 Årsredovisning för Tryckeri AB Allehanda Syd 1992. 172 Årsredovisning för Fastighets AB Allehanda Syd 1992. 173 TS-Boken 1994. 174 Pressens Tidning 20/93.

175 Sydsvenska Dagbladet U 5. 176 Mediatrender 5/93.

Trelleborgs Allehanda

Sydsvenska Dagbladet köpte 1980 Tryckeri AB Allehanda i Trelle- borg, utgivare av Trelleborgs Allehanda. Ivar och Gullan Kindahl samt bröderna Gunnar och Stig Olsson ägde 90 procent av aktierna i företaget. Enligt köpeavtalet skall tidningen och tryckeriföretaget arbeta som tidigare. Trelleborgs Allehanda skall drivas som lokal— tidning och sättas och tryckas i Trelleborg. 177

Bonniersfären

Marieberg

Bonniersfären”8 äger 48,25 procent av aktiekapitalet och 71,29 procent av rösterna i Tidnings AB Marieberg. Den riktade ny- emissionen till ägarna i Sydsvenska Dagbladet AB kan minska andelarna maximalt till 46,37 resp 70,20 procent. 179

Aktier i rörelserelaterade bolag: Bergens Tidene (19.4 procent), Film Teknik (50)180, SF Video Express HB (50), KabelVisions- bolagen (7,2), Sydsvenska Dagbladet (43,4).

Övriga aktier anläggningstillgångar: 1 000 Celsius Industrier AB, 30 000 Paris Development, 80 085 Prifast A, 137 915 Prifast B, 462 Stockholms Fondbörs. Totalt börsvärde 20,5 miljoner kr.

Dotterbolag: AB Dagens Nyheter, AB Kvällstidningen Expressen, Pressens Bild AB, Dextel Findata AB, Duni AB, Mariefast AB, Fyrfotan AB, AB Fincom, Förlags AB Marieberg, AB Glädjen, Mariebergs Tidningsproduktion AB, Mariefrisk AB, Marievisionen AB, M-fonden AB, AB Torkhästen, AB Torkhästen Mindre, AB Trängkåren, Video Express AB, AB Vintervägen, AB Volatus, XCO International AB.

Styrelse 1993: Olle Måberg (styrelseordförande), Johan Bonnier (1.e vice styrelseordförande), Tomas Bonnier (2.e vice styrelse- ordförande), Äke Ahrsjö, Rune Barneus, Pontus Bonnier, Berndt Bäckström (a), Christina Jutterström, Ingemar Mundebo, Carry

177 Dagens Nyheter 1980-10—17. 178 Bonniersfären = företag i vilka familjen Bonnier (ättlingar till bröderna Tor, Åke och Kaj Bonnier) har ett dominerande ägarintresse i (>33 % av rösterna). 179 Aktiebok för Tidnings AB Marieberg 1993-12-31. Förteckning över förvaltarregistrerade aktier i Tidnings AB Marieberg 1993. Årsredovisning för Tidnings AB Marieberg 1993. 180 Såldes våren 1994 (Mediatrender 4/94).

Nylander (a), Kerstin Vinterhed (a), Johan Åkerman, Bengt Braun (VD).131

Styrelse 1994: Olle Måberg (styrelseordförande), Johan Bonnier (1.e vice styrelseordförande), Tomas Bonnier (2.e vice styrelse— ordförande), Pontus Bonnier, Berndt Bäckström (a), Ingemar Mundebo, Carry Nylander (a), Kerstin Vinterhed (a), Johan Åkerman, Bengt Braun (VD).182

Dagens Nyheter

Helägda dotterbolag: DN Ägarservice AB, DN Runt stan, Hubo Press AB och Tidningen Södermalm AB samt det delägda dotterbolaget Pressens Morgontjänst AB, som ägs till 80 % av AB Dagens Nyheter och till 20 % av Svenska Dagbladet. Fr.o.m. 1993—01-01 är DN.EX Tryckeriet helägt dotterbolag.

Aktieinnehavet i A/S Dagbladet Information nedskrevs 1991 från 1,013 mkr till 0.

Moderbolagets aktier: 337 TT (6,75 %), 188 SR, 26 000 Presam (4,65 %), 6 670 Prifast A, 8 346 Prifast B, 56 Dagspressens Marknadsinformation AB (11,2 %), 116 082 Atle Förvaltnings AB.

Koncernens aktier: 356 City Mail (4,9 %). 38 Hidef Kapital AB, 500 Morgontidningsdistribution AB (16.7), 562 Hamilton & Partner AB (5,0 %), 225 Hubo Distribution AB (45,0 %).

Styrelse: Olle Måberg (styrelseordförande), Ingvar Andersson (a), Rune Barneus, Johan Bonnier, Karl Otto Bonnier, Tomas Bonnier, Jijrgen Kopp, Ingemar Mundebo, Carry Nylander (a), Jonas Nyrén (VD), Arne Ruth, Johan Åkerman, Bengt Braun.183

Annonssamverkan: City Colour, Jumbo.l84 Sydsvenskan Plus.185Lars Engqvist anklagade våren 1993 Sydsvenska Dagbladet och Dagens Nyheter för att ge kraftiga rabatter till annonsörer som avstod från att annonsera i Arbetet resp Svenska Dagbladet.186

Samarbete om annonsbilagor mellan Dagens Nyheter, Göteborgs- Posten och Sydsvenska Dagbladet i City Max. 187

Teknisk samverkan: Dagens Nyheter trycker delupplaga hos Västerbottens-Kuriren. Dagens Nyheter flyttade tryckningen av sin

181 Årsredovisning för Tidnings AB Marieberg 1993. 182 Mediatrender 8/94. 183 Årsredovisning för AB Dagens Nyheter 1992. 184 Pressens Tidning 16/93. 185 TS-Boken 1994. '86 Pressens Tidning 16/93. 187 Pressens Tidning 4/93.

västsvenska upplaga från Göteborgs-Posten till eget tryckeri i Jönköping 1992.188

Övrig samverkan: Ett urval på 20 000 personer, i huvudsak sådana som prenumererar på Svenska Dagbladet men inte på Dagens Nyheter och Finanstidningen erbjöds våren 1993 att för en kostnad på 2 000 kr prenumerera på DN och FT (ordinarie pris FT 1 790 kr, Svenska Dagbladet 1 595 kr och Dagens Nyheter 1 389 kr). Bengt Braun hade inte tagit ställning till frågan om att köpa Finanstidningen.189

Dagens Nyheter inledde våren 1994 ett samarbete med Washington Post och Los Angeles Times nyhetsservice, där även Baltimore Sun och Newsday ingår. Sammanlagt ingår 80 korrespondenter över hela världen i nätet.190

Dagens Nyheter startade hösten 1994 DN Stockholm; en tabloid- tidning för Stockholm spridd i Stor-Stockholm.191

Expressen

Annonssamverkan: Kvällspressen Impact.192 Samarbetet mellan Expressen och Idag utökades genom att Idags säljare har flyttat till Expressen. 193

Teknisk samverkan: Trycker ca 300 000 i Akalla, 200 000 i Jönköping, 100 000 (Max 160 000 ex/vardag och 200 000 ex/söndag)194 på Nerikes Allehanda och 40 000 på Västerbottens- Kuriren.195

Expressen har startat text—TV i Femman i samarbete med Interaktiv Media i Malmö. Expressen har tidigare tackat nej till ett erbjudande från TV3. Förutom nyheter, sport, nöjen och ekonomi kommer Expressens text—TV—tjänst att innehålla annonser.196

188 Svenska Dagbladet 1992—06— 18. 189 Pressens Tidning 3/93. 190 Dagens Nyheter 1994-05-29. 191 Dagens Nyheter 1994-09- 14. 192 Pressens Tidning 16/93. 193 Mediatrender 2/94. 194 Årsredovisning för Nerikes Allehanda AB 1993. 195 Årsredovisning för Expressen 1992. Pressens Tidning 5/93. 196 EterMedia 7/94.

Sydsvenska Dagbladet

Annonssamverkan: City Colour, J umbo.197

Samarbete om annonsbilagor mellan Dagens Nyheter, Göteborgs- Posten och Sydsvenska Dagbladet i City Max. 198

Sydsvenska Dagbladet kommer att Sälja sin industrigrupp. 199 Styrelse 1993: Knut Hammarskjöld (styrelseordförande), Fredrik Arp, Bengt Braun, Reinhold Geijer, Sten Jacobsson, Jonas Nyrén, Bo Strömstedt, Ingvar Wenehed, Unto Seppelä, Johan Westman (a), Bertil Winell (a), Rolf Zieger (a), Håkan Sehlstedt (VD).

Peter Hjörne lämnade styrelsen 1993 efter ha tackat nej till omval. Bengt Braun valdes till vice styrelseordförande.200

Bengt Braun valdes till styrelseordförande 1994. Bo Strömstedt och den gamla ägarfamiljens representanter lämnade styrelsen.

Idag

Tidningsbolaget GT/Kvällsposten KB ger ut Idag. Komplementär är Tidnings AB GT/Kvällsposten (2/16) och kommanditdelägare är Sydsvenska Dagbladet AB (7/16) och Tidnings AB Stampen (7/16). Tidnings AB GT/Kvällsposten ägs till lika delar av Sydsvenska Dagbladet och Stampen.

Styrelse: Peter Hjörne (styrelseordförande), Knut Hammarskjöld (vice styrelseordförande), H Inge Gyllin, Bengt Hansson (chef- redaktör), Lars Hjörne, Lennart Ohlsson—Leijon, Håkan Sehlstedt, Per—Åke Fröberg (3), Jan Svensson (a), Tommy Carlsson (VD).

Styrelsesuppleanter: Fredrik Jacobsson, Hans-Olof Morsten, Mats Reimertz, Bo Wigernäs.201

Annonssamverkan: Kvällspressen Impact.202 Teknisk samverkan: Trycker 125 000 exemplar i Göteborg, 90 000 exemplar i Malmö samt 18 000 exemplar på Blekinge Läns Tidning.203

Idag beräknas ge en förlust 1994 på 20 miljoner kronor. Enligt uppgift till Resumé ville Peter Hjörne överta Idag mot att Marieberg får utgivningsbeviset till Kvällsposten.

197 Pressens Tidning 16/93. 198 Pressens Tidning 4/93. 199 Pressens Tidning 6/94. 200 Mediatrender 9/93. 201 Årsredovisning för Tidningsbolaget GT/Kvällsposten KB 1992. 202 Pressens Tidning 16/93. 203 Pressens Tidning 7/94.

Dagens Industri

Dagens Industri ägs av Bonniers Affärsinformation, som är helägt dotterbolag till Bonnierföretagen.

Styrelse Bonniers Affärsinformation: Carl-Johan Bonnier (styrelseordförande), Håkan Ramsin (VD), Hans—Jacob Bonnier, Johan Bonnier, Lukas Bonnier, Pontus Bonnier, Gun Lundqvist, Olle Måberg, Preben Schack, Per Holmgren (a) och Thomas Wallin (a).

Familjen Hamrin

Familjen Hamrin består av Christina Hamrin med make Stig Fredriksson samt tre barn. Familjen har intressen i dagspressen genom Herenco och Frejolo.

Herenco

Herenco AB erbjöd 1993 sina aktieägare att lösa in sina aktier för 8 922 kronor (nominellt värde 50 kr). Nästan alla 130 aktieägarna förutom huvudägaren familjen Hamrin-Fredriksson utnyttjade erbju— dandet. Affären kostade bolaget cirka 180 miljoner kr och aktiekapi— talet närmast halverades. Största minoritetsägaren Stiftelsen Högerpressen fick cirka 72 miljoner kr. Före inlösen var antalet aktier 42 000. Familjen Hamrin—Fredriksson och Hamrins stiftelse blev därigenom enda ägare i Herenco AB.204

Herenco äger helt Jönköpings-Posten/Smålands Allehanda, Smålands-Tidningen/Smålands Dagblad med Tranås Tidning, Vetlanda—Posten, Värnamo Nyheter, Smålänningen Ljungby— tidningen/Älmhults Tidning, Skaraborgs Läns Tidning, Falköpings Tidning och Västgöta—Bladet. Företaget är hälftenägare av Skövde Nyheter/Skaraborgs—Tidningen.

Styrelse 1993: Anders G Carlberg, Göran Grosskopf, Jarl Mared, Thomas Hamrin, Christina Hamrin, Per—Anders Johansson, Stig Fredriksson (VD), Leif Svensson (a), Christer Johansson (a), Stig Johansson.

Annonssamverkan: Jönköpings—Posten/Smålands Allehanda, SmålandsTidningen/Smålands Dagblad. Tranås Tidning, Vetlanda— Posten samt Värnamo Nyheter bildar Hallpressannonsen. Falköpings Tidning och Västgöta—Bladet samverkar i FT—VB Samannons.305

204 Pressens Tidning 10/93. 205 Pressens Tidning 16/93.

Distribution: Herenco övertog 1994-03-10 utbärningen av sina småländska tidningar och erbjöd andra morgontidningar att bli kunder.206 Herenco Distribution AB bildades 1993.

Herenco Press AB trycker Jönköpings-Posten, SmålandsTidningen och Värnamo Nyheter.

Herenco AB köpte 1990 via sitt bolag E. Sem A/S i Halden ca 18 % av aktierna i Stavanger Aftenblad. Ingen aktieägare får dock rösta för mer än 5 %. Tidningen är Norges sjätte största med en upplaga 1989 på ca 67 000 exemplar.207 Sem A/S med en omsättning på ca 30 mkr köptes 1987. 10 % i Stavanger Aftenblad köptes 1988.208

Smålänningen köptes 1969. Minoritetsandel (25 %) i Scand Video köptes 1977 och såldes 1985. Falköpings Tidning förvärvades 1978, Skaraborgs läns Tidning 1980, Värnamo Nyheter 1981. Nyhetspoolen i Växjö bildades 1984. Hela Veckan startades 1982 och lades ner 1987.209

Herencos omsättning 1993 uppgick till 1 134 (1 104) miljoner kronor varav tidningsdelen svarade för 38 %, civiltryck (Nässjö) 35 % och emballage (Ulricehamn) 26% Resultat för hela koncernen efter finansnetto 163,6 (115,7) miljoner kronor, för tidningarna 59,8 (52,3) miljoner kronor. Herenco betalade 177,2 miljoner kronor vid inlösen av 17 000 aktier , vilket motsvarar ett värde på 10 424 kr.210 [Enligt en annan uppgift var omsättningen 1993 1 113 miljoner kronor resultat 168 miljoner kronor.211]

F rejalt)

Norrköpings Tidningar köpte 1992 Arne Argus post på 3700 A-aktier och 3 700 B-aktier i Östgöta Correspondenten för 2,8 mkr. A-aktien värderades till 510 kr och B-aktien till 250 kr. För A-aktier gäller dock en hembudsklausul mellan A—aktieägarna. Hamrin bolag AB Frejolo, som köpt ett annat företag som i sin tur ägde A-aktier i Östgöta Correspondenten, åberopade klausulen och har gjort anspråk på att köpa A—aktierna för ca 1,8 mkr.212

Herenco ökade sitt innehav av aktier i Östgöta Correspondenten första halvåret 1994 från 6 292 till 21 077 (varav 11 949 A—aktier),

206 Pressens Tidning 5/93. 207 SmålandsTidningen 1990—02-23. 208 Sammanställning 1988 över Herenco. 209 Sammanställning 1988 över Herenco. 210 Mediatrender 12/94. 21 1 Svenska Dagbladet 1994-0629, 2l2 Pressens Tidning 5/94.

motsvarande 7,27 procent av rösterna. Familjen Ridderstad som kon— trollerar ca två tredjedelar låste våren 1994 sitt innehav genom ett konsortialavtal.213

Falköpings Tidning

Köptes av Herenco 1978.

Aktier: 160 FLT, 75 Skaraborgspress, 14 TT, 400 Presam, 200 Prifast, 45 Trygg Hansa, 1906 i Partnerinvest i Göteborg AB?-14. Andelar i Skövde Nyheter HB för 20 tkr.

Styrelse: Anders Lilja, Stig Fredriksson. Otto Ekberg, Iris Johansson, Sven Wedell (VD).215

Annonssamverkan: Media Väst Skaraborgstäcket och FLT Riks.216

Hallpressen

Hallpressen AB ger ut Jönköpings-Posten.

Styrelse: Christina Hamrin, Sten Åke Hjerpe, Cjell Fransson, Birgitta Modén, Bengt Wendle, Stig Fredriksson (verkställande direktör).217

Annonssamverkan: Jönköpings-Posten/Smålands Allehanda ingår i Stora Småland och FLT Riks.218

Stig Fredriksson tillträdde planenligt som VD efter Bo G Lundberg, som gick in som VD under den tid som tidningshuset byggdes.219

Skaraborgs Läns Tidning

Skaraborgs Läns Tryckeri AB är dotterbolag till Herenco AB. Köptes 1980.

Delägare i Skövde Nyheter HB. Aktier: 6 TT, 160 FLT, 75 Skaraborgspress AB (75 tkr), 140 Presam, 80 LDPI Förvaltning AB, 904 KapN AB (tilldelad pga.

213 Mediatrender 13/94. 214 Tilldelade på basis av tidigare betald vinstdelningsskatt. 215 Årsredovisning för AB Falköpings Tidning 1992. 216 TS—Boken 1994. 217 Årsredovisning för Hallpressen AB 1992. 218 TS-Boken 1994. 219 Mediatrender l7/92.

vinstdelningsskatt), 300 Liberal nyhetsbyrån AB, 300 andelar Liberal Dagspress Invest KB (300 tkr). Styrelse: Stig Fredriksson, Egil Torgny, Bengt Palm, Claes Jacobsson, Gunnar Richardsson, Sven Wedell (VD).220 Annonssamverkan: Media Väst, Skaraborgstäcket och FLT Riks.221 Den tekniska produktionen av Skaraborgsbygden är förlagd till Skaraborgs Läns Tidning.222

Smålands Tidn ingen

Fr.o.m. 1993—03—01 trycks tidningarna av Herenco Press AB. Aktier: 5631 Ven Cap AB.

Styrelse: Christina Hamrin, Sten-Åke Hjerpe, Björn Svensson, Jan Pilefelt, Stig Fredriksson, Bengt Wendle (VD).223

Annonssamverkan: Stora Småland och FLT Riks.224

Vetlanda-Posten

Fr.o.m. 1993—03-01 trycks tidningarna av Herenco Press AB. Styrelse: Christina Hamrin, Sigvard Ermeland, Bruno Robeling, Stig Fredriksson, Bengt Wendle (VD).225 Annonssamverkan: Stora Småland och FLT Riks.226

Smålänningen

AB Smålänningen är .dotterbolag till Herenco AB sedan 1969.

Aktier: 24 Swed Graf tryckeri AB (48 % bokfört värde 75 tkr), 250 Emmaboda Tidning Trading AB (50 % 50 tkr), 80 FLT, 1 680 Produra Venture Capital.

Styrelse: Thomas Hamrin, Lars Fritzell, Stig Fredriksson, Bo Vikingsson, Lennart Pettersson, Sven Diirango (VD).227

Annonssamverkan: Stora Småland och FLT Riks.228

220 Årsredovisning för Skaraborgs Läns Tryckeri AB 1992. 221"rs-Boken 1994. 222 Årsredovisning för Skaraborgsbygdens Tidningsförening u.p.a. 1992. 223 Årsredovisning för SmålandsTidningen Tryckeri AB 1992. 224 TS—Boken 1994. 225 Årsredovisning för AB Vetlanda—Posten 1992. 226 TS-Boken 1994. 227 Årsredovisning för AB Smålänningen 1992. 228 TS-Boken 1994.

Värnamo Nyheter

AB Värnamo Nyheter är dotterbolag till Värnamo Nyheters Förlags AB som ingår i den koncern där Herenco AB är moderbolag. Herenco köpte Värnamo Nyheter 1981. Aktier: 160 FLT, 124 Trygg Hansa, 4 648 Hidef Kapital AB. Styrelse: Christina Hamrin, Stig Fredriksson, Leif Svensson, Sten— Åke Hjerpe, Evert Engström, Sven Lindström (VD).229 VD Sven Lindström är även ansvarig utgivare.230 Annonssamverkan: Stora Småland och FLT Riks.231

Västgöta-Bladet

Tidaholms Tryckeri AB är dotterbolag till Herenco AB och utger Västgöta-Bladet. Aktier: 48 Trygg Hansa, 160 FLT, 1 429 Hidef Kapital AB. Styrelse: Christina Hamrin, Lennart Warnstam, Anders Lilja, Stig Fredriksson, Sven Wedell (VD).232

Annonssamverkan: Media Väst , Skaraborgstäcket och FLT Riks.233

Familjen Hjörne

Göteborgs-Posten

Moderbolag: Tidnings AB Stampen.

Ägare: Familjen Peter Hjörne 32 % (25 % av aktiekapitalet), Tidningsboxen AB (helägt av Peter Hjörne) 35 % (35 %), Karin Nordgren 20 % (25%), familjen Marika Cobbold 11 % (12 %), övriga aktieägare 2 % (3 %).234

Styrelse: Lars Hjörne (styrelseordförande), Lennart Ohlsson-Leijon (vice styrelseordförande), kommunalråd Margita Björklund, Jack Forsgren, Peter Hjörne, Torgny Karlsson (VD), Bengt Nyholm (VVD), Matz Reimertz (VD), Anders Kilner (a), Lars-Olof Andersson (a), Ivan Holmgren (a). (Knut Hammarskjöld ledamot 1990-1992).

229 Årsredovisning för AB Värnamo Nyheter 1992. 230 Journalistik juni 1990.

231 TS-Boken 1994.

232 Årsredovisning för Tidaholms Tryckeri AB 1992. 233 TS—Boken 1994. 234 Löpsedeln. Göteborgs—Posten 4/94.

Dotterbolag: Göteborgs-Postens Nya AB (99,9 %), AB Press—Resor (97,4 %) (producerar och säljer resor), Västra Sveriges Affärer & Företag (regional affärstidning), Västsvenska Bildservice AB (bild- byrå), Petit Lito (reproföretag), GP Distribution (samdistribution i Västsverige), GP Fastighets AB, Produktions AB Göteborg 1 ( radioproduktion), Säljmedia AB, (annonsförsäljning för radio samt försäljning av tidningsdistribuerade trycksaker i GP).

Moderbolagets aktier: 2 000 Tidnings AB GT/Kvällsposten (50 %), 1 000 Liberala Tidningar Förvaltnings AB (18,5 %). 633 256 Syd— svenska Dagbladet (11,4 %), 80 LDPI Förvaltnings AB, 281 SRU AB (56 %), 500 MTD AB (16,7 %), 100 Marieberg, Konvertibelt förlagslån i Sydsvenska Dagbladet AB med bokfört värde 19,9 mil- joner kr.

Dotterbolags aktier: 1 Scandinavium AB (0,3 %), 48 Dagspressens Marknadsinformation AB (10 %), 450 TT (0,9 %), 40 Bachelors Club AB (0,9 %), 4 599 Trygg Hansa, 9 052 KapN.

Moderbolags andelar: ] Tidningsbolaget GT/Kvällsposten KB (43,75 %), 1 SRU KB (56 %) (moderbolag i Rix-nätet), 50 Liberala Tidningar KB (18,6 %), 300 Liberal Dagspress Invest KB (7,7 %).

Dotterbolags andelar: 1 Rix Göteborg KB (45 %), ] Rix Borås ( 50 %).

Teknisk samverkan: Trycker Arbetet Nyheterna, Idag, Svenska Dagbladet (fr.o.m. hösten 1993).235

Annonssamverkan: City Colour, Jumbo.236 Samarbete om annonsbilagor mellan Dagens Nyheter, Göteborgs- Posten och Sydsvenska Dagbladet i City Max.237

Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet kommer att utveckla ett gemensamt datasystem för prenumerationsförsäljning, prenumera- tionsbearbetning, ekonomi, analys och distribution.238

Göteborgs-Posten avvecklade 1993 sina engagemang i externa och gratisutdelade gatutidningar genom att lämna delägarskapet i Nyckelbojen, som ger ut City—Nytt och Norrlandsmagasinet. Göteborgs-Posten koncentrerar sig på sitt eget gatumagasin Aveny.239

Se även Idag.

235 Rapporten. GP—koncernens verksamhetsberättelse år 1993. 236 Pressens Tidning 16/93. 237 Pressens Tidning 4/93. 338 Svenska Dagbladet 1994—05—19. 339 Mediatrender 20/92.

Familjen Hörling

Nya Lidköpings-Tidningen AB

Nya Lidköpings-Tidningen AB är dotterbolag till Lidköpingspress AB. Koncernen är hälftenägare i Skövde Nyheter HB.

Aktier: 150 Skaraborgspress AB (50 %) 375 tkr, 300 andelar i Liberal Dagspress Invest AB (ökning med 150 1992, bokfört värde 1 717 tkr [150 tkr], 6665 KAPN AB.

Styrelse: Lennart Hörling (VD), Bengt Andersson, Klein Wrangberth, Anders Hörling, Ronny Weihard, Ulla Lundström.240

Annonssamverkan: Media Väst, Skaraborgstäcket och FLT Riks.241

Bengt Ingemarsson

Bengt Ingemarsson är störste ägare [ensam ägare enligt en annan uppgift]242 av Ölandsbladet. Han köpte 1990 20 % av KLT-Press, som ger ut endagstidningen Kalmar Läns Tidning.243 Han är chef för Vimmerby Tidning och enligt uppgift huvudägare.244

Ölandsbladet

Annonssamverkan: Stora Småland, V O K Samannons.

Ölandsbladet planerar reklamfinansierad lokal-TV via kabelnätet över Kalmar. Bengt Ingemarsson har startat TV Kalmar AB. Tidningen är även engagerad i Radio Kalmarsund.245 TV Kalmar när 17 800 hushåll och har en täckningsgrad på 85 procent. Ägare Bengt Ingemarsson. Ingår i CTM-nätet.246

240 Årsredovisning för Nya Lidköpings-Tidningen AB 1992. 241 TS—Boken 1994. 242 Svenska Dagbladet 1991-08-14.

243 Östra Småland u s. Mediatrender 19/92. 244 Pressens Tidning 15/94. 245 Mediatrender [ 1/94. 246 EterMedia 33/94.

Bengt Michelsen

Alingsås Tidning

Bengt Michelsen ende aktieägare och ende styrelseledamot i AB William Michelsen.247

Aktier: 160 FLT Service AB, 6 TT, 85 Trygg Hansa. Annonssamverkan: Media Väst och FLT Riks.248 Civilavdelningen har 1983—92 legat på i snitt 14 % av den totala omsättningen.—249

Pers-gruppen

Vestmanlands Läns Tidning förvärvade 1985 50 % i de bolag som gav ut Elfsborgs Läns Allehanda och Trollhättans Tidning. Resterande delen av bolagen köptes 1987-12—31.250

Annonssamverkan inom sfären: Vestmanlands Läns Tidning, Bärgslagsbladet/Arboga Tidning, Sala Allehanda, Fagersta-Posten samt Avesta Tidning bildar Misteln i tre olika konstellationer. Vestmanlands Läns Tidning, Bärgslagsbladet/Arboga Tidning sam— verkar i Veba-annons. Sala Allehanda, Fagersta-Posten samt Avesta Tidning samverkar i KOMBI-annons.251

Teknisk samverkan inom gruppen: Vestmanlands Läns Tidning, Bärgslagsbladet/Arboga Tidning, Sala Allehanda, Fagersta-Posten samt Avesta Tidning trycks på VLT Press. Elfsborgs Läns Allehanda och Trollhättans Tidning trycks på Trollhättans Tryckeri.

VLT—koncernen trycker bl.a. 125 000 exemplar för Afton- bladet252, Svea—gruppens fem centertidningar, Bonniers Resumé, Info, ICA—Kuriren, ICA—Nyheter samt Miljöaktuellt.

Släkten Pers placerade 1989 31 450 B-aktier motsvarande 3,9 % av aktiekapitalet på marknaden.253 1.4 % av VLT:s aktier bytte ägare i januari 1993, troligen genom att någon i ägarfamiljen sålde. Gefle Dagblad ägde 3,9 % av aktiekapitalet.254

Styrelsen föreslår 1994 års bolagsstämma att avskaffa hem— budsklausulen för A-aktier, som alla är i släkten Pers ägo. 34 med-

247 Årsredovisning för AB William Michelsen 1992. 248 TS—Boken 1994. 249 Pressens Tidning 20/93. 250 Nationalencyklopedin. Årsredovisning för Vestmanlands Läns Tidning 1987. 251 Pressens Tidning 16/93. TS—Boken 1994. 252 Pressens Tidning 7/94. 253 Sydsvenska Dagbladet 1989-09-27. 254 Dagens Industri 1993—01-13.

lemmar av släkten Pers kontrollerar 67,5 % av aktiekapitalet och 91,2 % av rösterna. AB Allehanda äger 10,5 % av aktiekapitalet och 2,8 procent av rösterna. Genom fondemission av B-aktier föreslås A- aktiernas andel av rösterna minskas till 63,8 procent (81,1 1).255

Tidigare konkurrerade VLT—gruppens tidningar med varandra. Numera har Vestmanlands Läns Tidning dragit in sina lokalredak— tioner på de platser där koncernen har egna tidningar. Journalistklubben och läsarna har reagerat mot indragningarna.256

Vestmanlands Läns Tidning utreder en eventuell sammanslagning av Bärgslagsbladets Tryckeri AB och Ågren & Holmbergs Boktryckeri AB. Tidningarna har redan gemensamma TV- och radiosidor. Möjligen kommer sammanslagningen innebära gemensamt TT-material.357

Vestmanlands Läns" Tidning

Helägda dotterbolag: Ågren & Holmbergs boktryckeri AB, Tvåstads Tidnings AB, Bärgslagsbladets Tryckeri AB, VLT Press AB, VLT

Media AB, VLT Communications, Inc samt Trestads Annonspool HB.

Aktier: 30 Liberala Nyhetsbyrån AB, 16 Liberala Tidningar Förvaltnings AB. Börsaktier bokförda för 884 tkr med börsvärde på 1 023 tkr.258

Andelar: 40 Liberala Tidningar KB, 300 Liberal Dagspress Invest KB.

Styrelse: Sven Wallgren (styrelseordförande), Jan Karlsson (vice styrelseordförande) VD Länsförsäkringar, Anders H Pers (VD), Carl-Hugo Bluhme, direktör, Hans Eliason, VD konsultföretag, Sven Kvarnström, Bert Levin, Jonas Pers, Nils—Erik Carlson (a), Mårten Enberg (a), Håkan Eriksson (a).

Annonssamverkan: Stormarknadspress.259

Journalistklubben på Vestmanlands Läns Tidning ville att Anders H Pers skulle avgå som huvudredaktör och ansvarig utgivare. styrelsen uttalades dock sitt förtroende för Pers.260

Vestmanlands Läns Tidning samarbetar med den lokala TV4— Stationen, den lokala radiostationen 106,1 och Postens Mail Vision i

255 Årsredovisning för Vestmanlands Läns Tidning 1993. 256 Svenska Dagbladet 1991-12—03. 257 Mediatrender 10/94 och 16/94. 258 Årsredovisning för Vestmanlands Läns Tidning 1994. 259 Pressens Tidning 16/93. 260 Dagens Nyheter 1994-02—12 och 1994-02-15.

projektet "Fullboka", som erbjuder annonsörerna kombinationer av lokal tidnings—, radio-, TV— och direktreklam.

VLT äger 32 % i Classic Radio i Helsingfors. VLT har tillsam- mans med brittiska Classic FM och finska FEIB fått koncession för Finlands första rikstäckande radiostation. Namnet blir Classic FM och kommer att utvecklas ur automatstationen Klassinen Asema som de tre företagen driver sedan tidigare. Classic FM äger en station i Storbritannien och en i Nederländerna.261

Avesta Tidning

Annonssamverkan: Dala W2-W6 (Bengtsson-gruppen)och FLT Riks.262

Bärgslagsbladet

Aktier: 2 TT, 80 FLT.

Styrelse: Ulf Eneroth, Bengt Larsson, Anders H Pers, Carola Westerlund—Gymming, Jan Karlsson, Inge-Gerd Ohlander och Karl Östgren (VD).263

Annonssamverkan: FLT Riks.264

Tvåstads Tidnings AB

Trollhättans Tryckeri AB köptes 1992—07—01 tilbaka från VLT Press AB och blev helägt dotterbolag. Gemensam redaktionsledning från 1992-09-01. Tryckeriverksamhet uppgick till 11,3 mkr och tidnings- rörelse till 92,5 mkr fastighetsrörelse 0,4 mkr.

Styrelse: Anders H Pers (styrelseordförande), Jan Brändström, Bert Levin, Fredrik Waern, Ulf Andersson, Claes Olofsson, Björn Öhlin (VD).265

Aktier: 468 aktier i Malmöhus-Invest AB, 250 (50 %) i Trestad- Visionen (25 tkr), 160 FLT, 47 Trygg Hansa, 140 Presam, 5 SR, 323 i Dagspress Direkt i Sverige AB.

261 EterMedia 20/94. 262 TS-Boken 1994. 263 Årsredovisning för Bärgslagsbladets Tryckeri AB 1992. 264 TS-Boken 1994. 265 Årsredovisning för Tvåstads tidnings AB 1992. 1 11

Annonssamverkan: TT och ELA ingår i Media Väst, TUV- Stadsannons och FLT Riks.266

Redaktionell samverkan: Bohusläningen, Elfsborgs Läns Tidning och Trollhättans Tidning ger ut en gemensam näringslivsbilaga.267

I mitten av 1980—talet ägde VLT och Bohusläningen hälften var av Tvåstads Tidning.268

Ågren & Holmberg Boktryckeri AB

Treårigt avtal skrevs 1992 med Sveagruppen om tryckning av Västmanlands Nyheter, Läns-Posten, Dalabygden, Gästriklands tid- ning och Upplands Nyheter.

Medverkan i lokal TV-projektet Sala Vision avbröts hösten 1992. Bokförda aktier 30 tkr utan precisering. Styrelse: Lars Netzler, Sven Kvarnström, Anders H Pers, Per Wiklund, Lars Ohlsson (a), Christer Nyman (a), Kent Karlsson (VD).369

Annonssamverkan Fagersta-Posten och Sala Allehanda: FLT Riks.270

Släkten Ridderstad

Östgöta Correspondenten

AB Östgöta Correspondenten ägs till 65271 [enligt en annan uppgift 80272] % av släkten Ridderstad. Enligt styrelseordföranden Gunnar Ridderstad är det ägarnas avsikt att Östgöta Correspondenten skall förbli ett familjeföretag 273 Norrköpings Tidningar köpte 1992 Arne Argus post på 3700 A- aktier och 3 700 B- aktier l Östgöta Correspondenten för 2, 8 mkr. A- aktien värderades till 510 kr och B- aktien till 250 kr. För A- aktier gäller dock en hembudsklausul mellan A—aktieägarna. Hamrin bolag AB Frejolo, som köpt ett annat företag som i sin tur ägde A-aktier i Östgöta Correspondenten, åberopade klausulen och har gjort anspråk

266 TS-Boken 1994. 267 Mediatrender 4/94. 268 Mediatrender 1/94. 269 Årsredovisning för Ågren & Holmberg Boktryckeri AB 1992. 270 TS—Boken 1994. 271 Mediatrender 16/94. 272 Hadenius—Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedier.”), s. 46. 273 Årsredovisning för Östgöta Correspondenten 1992.

på att köpa A-aktierna för ca 1,8 mkr.274 Herenco ökade sitt innehav av aktier i Östgöta Correspondenten första halvåret 1994 från 6 292 till 21 077 (varav 11 949 A-aktier), motsvarande 7,27 % av rös- terna.275

Nerikes Allehanda äger 7 987 Östgöta Correspondenten B (bokfört värde 2,74] miljoner kr).276

Östgöta Correspondenten planerar att slopa hembudsskyldigheten för A-aktier. Släkten Ridderstad kontrollerar 65 procent av röstetalet och binds till varandra genom ett konsortialavtal.277 Bakgrunden till förändringen är att en större krets skall kunna köpa de A-aktier som ligger utanför ägarfamiljens kontroll. Beslutet kommer också inne- bära att familjen Hamrins bolag, Frejolo, som under de senaste åren efterfrågat de aktier som varit till salu kan få konkurrens och att aktiekursen därmed kommer att stiga.278

Helägda dotterbolag: Tranås Typografiska Anstalt AB (Teta Tryck), Nova Grafisk Produktion AB, Tryck och Media 1 Linköping AB, ÖC Fastigheter AB. Dotterbolagen Reproteknik i Linköping AB och Mediagruppen i Linköping AB bedriver ingen verksamhet.

Aktier: 180 SR, 135 TT, 80 FLT, 100 Stormarknadspress, 200 Göta Radiokanal i Linköping AB.

Börsportfölj med bokfört värde 4 092 tkr och börsvärde 4 355 tkr.279

Styrelse: Gunnar Ridderstad (styrelseordförande), Johan Bergengren, Ernst Klein (chefredaktör), Per Soldan Ridderstad, Olof Svenfeldt, Thord Söderlund, Lennart Johansson (a), Per Martis (a), Jan Ändell ( VD).

Annonssamverkan: Stormarknadspress. Två Städer.280 Tryck och Media i Linköping AB:s uppgift är att hitta civilpro- duktion för Östgöta Correspondentens nya press.281

Östgöta Correspondenten och Printcom AB har bildat ett av tidningen majoritetsägt bolag under namnet Nova Print. Bolaget bil- dades genom sammanslagning av Printcom Tryck och Östgöta Correspondentens helägda dotterbolag (Teta Tryck), Nova Grafisk

274 Pressens Tidning 5/94. 275 Mediatrender 13/94. 276 Årsredovisning för Nerikes Allehanda AB 1993. 277 Mediatrender 16/94. 278 Pressens Tidning 17/94.

279 Årsredovisning för Östgöta Correspondenten 1993. 280 Pressens Tidning 16/93. 281 Årsredovisning för Östgöta Correspondenten 1992.

Produktion och ÖC Trycksaker. Bolagen hade 1993 en sammanlagd omsättning på 60,8 miljoner kronor.282

Östgöta Correspondenten sålde 1991 Tranås-Posten, som köpts 1978.283 Tranås-Posten gick i konkurs ungefär ett år efter ägar- bytet.284

Östgöta Correspondenten gör en stor satsning för att bli största tidning i Motala, där täckningstalet är 24 procent mot 60 procent för Motala Tidning. En daglig upplaga kommer från hösten 1994 att produceras för Motala och Vadstena. Man undersöker möjligheten till en tabloid för Motala 1995.285

Familjen Sommelius

Helsingborgs Dagblad

Helsingborgs Dagblad AB är ett helägt dotterbolag till AB Helsingborgs Dagblads Intressenter, som ägs av familjen Sommelius. Moderbolaget svarar för en del av ledningsfunktionen och ekonomi- avdelningen inom Helsingborgs Dagblad AB mot arvode.

Aktier: 20 000 aktier i Nya Arbetet AB (11,6% nom värde och bokfört värde 5 mkr), 500 Skånsk Tidningsdistribution AB (12,5 %), 165 HD Resecenter AB (33 %), 10 466 Ven Cap AB, 2547 HIDEF kapital AB.

Andelar (ej preciserat antal) Heta Skåne HB (Bokfört värde 100 tkr), Skånsk Tidningsdistribution AB & Co Tidningsbärarna KB (75 tkr).

Styrelse: Bengt Siwe (styrelseordförande), Rolf Clarkson (vice styrelseordförande), Staffan Sommelius, Sören Sommelius, Lars Wilhelmsson (chefredaktör), Anders Andersson (a), Kjell Cinthio (a), Per-Olow Pettersson (a), Lars Svensson (VD).286 Annonssamverkan: Heta Skåne.287 Helsingborgs Dagblad lämnade 1990 "En sexa Skåne" och etable— rade annonssamarbete med Arbetet. Helsingborgs Dagblad lämnade samtidigt FLT.288

282 Mediatrender 17/94. 283 Årsredovisning för Östgöta Correspondenten 1991. 284 Mediatrender 20/93. 285 Mediatrender 13/94. Pressens Tidning 15/94. 286 Årsredovisning för Helsingborgs Dagblad AB 1992. 287 Pressens Tidning 16/93. 288 Svenska Dagbladet 1992—04-21.

Familjen Svender

Ljusdals-Posten

Ljusdals—Posten AB är helägt dotterbolag till Ljusdals Tidning AB, helägt av familjen Svender.289 Fr.o.m. 1992-07-01 har försäljning, utformning och produktion av annonser samt redaktionell verksamhet inklusive sidproduktion överförts till Affärsjournalisterna i Norrland AB, som också är helägt av Ljusdals Tidning AB. Personalen som utförde dessa uppgifter har samtidigt anställts av Affärsjournalisterna.

1,2 mkr utdelades av disponibla 1,548 mkr.290 Aktier: 20 TT, 69 Trygg Hansa, 80 FLT, lO Prifast, 428 Partnerinvest.

Styrelse: Kerstin Mårdberg (styrelseordförande), Nils-Gunnar Hellspong, Tor Wådell, Lars—Gunnar Svender (VD).

Annonssamverkan: FLT Riks.291

Familjen Walin

Bohusläningen

Gösta Walin och Gertrud Zeilon äger Bohusläningen Intressenter AB. Bohusläningens AB är dotterbolag till Bohusläningen Intressenter AB. Bohusläningens AB:s rörelse omfattar den centrala administrationen för hela koncernen samt viss fastighetsförvaltning.

Bohusläningens AB äger 10 000 aktier i Bohusläningens Tidnings AB, 10 000 aktier i Bohusläningens Boktryckeri AB samt 580 aktier i Strömstads Tidnings AB.

Bohusläningens Boktryckeri AB redovisade en förlust på 5 430 tkr 1992 (— 2 981) på en omsättning på 29,8 mkr. Bolaget såldes 1993 till Gösta Walin, Jeffery Westman och Gertrud Zeilon.292

Styrelse: Bohusläningens AB = Bohusläningens Tidnings AB jämte Gertrud Zeilon.293

Annonssamverkan: Media Väst och TUV-Stadsannons (Pers- gruppen) samt FLT Riks.294

289Hadenius—Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedier?, s. 47. 290 Årsredovisning för Ljusdals—Posten AB 1992. 29' TS-Boken 1994. 292 Pressens Tidning 8/1993. 293 Arsrcdtwrsnmg för Bohusläningens AB 1992. 394 "rs-Buken 1094,

Redaktionell samverkan: Bohusläningen, Elfsborgs Läns Allehanda och Trollhättans Tidning har en gemensam näringslivsbilaga.295

I mitten av 1980-talet ägde VLT och Bohusläningen hälften var av Tvåstads Tidning.296

Ägaren Gösta Walin övertog hösten 1994 det politiska ansvaret för Bohusläningen. Chefredaktören och ansvarige utgivaren Sven-Erik Lindberg valde efter en tid att avgå, eftersom hans roll och ansvars— fördelningen på tidningen ändrats genom Walins inträde. Walin av- gick då som chef för ledarredaktionen, men kommer att fortsätta som 1edarskribent.297 Gösta Walins morfar köpte tidningen 1929 och sedan dess har ingen i ägarfamiljen arbetat i företaget.298

Strömstads Tidning

Styrelse: Gösta Walin (styrelseordförande) Rolf Millqvist, Bo Andréasson, Bengt Jacobsson (VD).299 Annonssamverkan: FLT Riks.300

Wallenbergsfären

Via Wallenbergsfärens investmentbolag Investor kontrollerar Knut och Alice Wallenbergs stiftelse indirekt bolag med ett börsvärde på 350 miljarder kronor och med 500 000 anställda.301

Svenska Dagbladet

HB Svenska Dagbladet AB & Co som utger Svenska Dagbladet ägs från 1994 av Svenska Dagbladet Holding AB och Svenska Dagbladet AB. Holdingbolaget är helägare av Svenska Dagbladet AB. I Svenska Dagbladet Holding AB äger Wallenbergsfären 59,2 % (Stora 18,6 %, Incentive 18,4 %, Patricia 12,9 %, Atlas Copco 2,3 %. Astra 2,3 %, SKF 2,3 %, Electrolux 2,3 %). Stiftelsen Svenska Dagbladet äger 19,6 %, MoDo 2,9 %, Skanska 2,5 %, Industrivärden 2,3 %, Aga 1,4,

295 Mediatrender 4/94. 296 Mediatrender 1/94. 297 Pressens Tidning 14/94. Svenska Dagbladet 1994-09-19 och 1994-09-22. Mediatrender 16/94.

298 Dagens Nyheter 1994-08-19. 299 Årsredovisning för Strömstads Tidnings AB 1992. 300 TS—Boken 1994. 301 Dagens Nyheter 1994-08-10.

Ratos % 1,2 %. Dessutom finns ytterligare 39 ägare (Kinnevik 2 700 aktier) med mindre än 1 % av aktiekapitalet.302 Ett konsortialavtal mellan Stora, Asea och MoDo samt Stiftelsen Svenska Dagbladet gäller till 2010. Avtalet ger varje konsortiemedlem vetorätt när det gäller förändring av tidningens nuvarande politiska kurs och grund- åskådning.303

Dotterbolag 1992: Svensk Radiobokning AB. Övriga aktier 1992 och 1993: 5000 Tidningstryckarna Aftonbladet Svenska Dagbladet AB, 2 000 Fastighets AB Tidningsfabriken, 2 400 Pressens Morgontjänst AB, 10 Presam.

HB Svenska Dagbladet AB & Co styrelse 1994: Lennart Hagelin (styrelseordförande), Rutger Barnekow, Johan Gernandt, Carl Erik Hedlund, Kerstin Thurdin (informationschef på Investor) samt Sven Höök (VD).304

Redaktionell samverkan: Fredagsbilagan City har "viss anknytning till engagemanget i lokalradioverksamheten".305

Teknisk samverkan: Svenska Dagbladet trycker delupplaga hos Västerbottens—Kuriren och Göteborgs—Posten från hösten 1993306

Annonssamverkan: Bizztriss annonspaket för näringslivsmarknaden tillsammans med Affärsvärlden och Ny Teknik.307

Enligt verkställande direktören Sven Höök är det viktigt för Svenska Dagbladet att profilera sig som rikstidning och ha större upplaga än Dagens Nyheter i landsorten, inte minst från annonssyn- punkt. Svenska Dagbladet och Göteborgs—Posten har gått samman om ett abonnemangssystem för marknadsföring, försäljning, kundvård och distribution för cirka 10 miljoner kronor. Höök anser att Mariebergs bud att köpa ut Svenska Dagbladet och Aftonbladet ur Tidningstryckarna skulle ha gett högre tryckkostnader för Svenska Dagbladet. Svenska Dagbladet träffar högerpressen med jämna mellanrum, men har inget konkret samarbete.308

Svenska Dagbladet erbjuder sina helårsprenumeranter en helårs- prenumeration på antingen Gourmet eller Intrig.309

302 Dagens Industri 1993—09-28. Pressens Tidning 15/93. Årsredovisning för Industriförvaltnings AB Kinnevik 1993. 303 Dagens Nyheter 1991-02-24. 304 Svenska Dagbladet 1994-05—23. 305 Årsredovisning för HB Svenska Dagbladets AB & Co 1993. 306 Mediatrender 3/93 och 6/94. 307 Mediatrender 16/92. 308 Pressens Tidning 15/94.

309 Mediatrender 16/94.

Övriga privatägda företag

Lysekilsposten

Styrelse: Alf Havstam, Harald Torgestam, Helge Gustafzon (VD), Albin Gustafsson, Gotthard Andersson.310

Annonssamverkan: Storvästen och Riksmedia Hela Sverige.31 1

Provinstidningen Dalsland

Aktier: 2 TT, 10 Prifast.

Styrelse: Peter Landerin (styrelseordförande), Sune Tholin, Peter Svensson (VD).312

Annonssamverkan: Storvästen och Riksmedia Hela Sverige.313

Skövde Nyheter

Skaraborgs-Tidningens Tryckeri AB Skövde Nyheter AB (nom värde 625 tkr bok värde 83,5 tkr) är ett helägt dotterbolag till Skövde Nyheter HB, som ägs av Herencokoncernen (50 %) och Nya Lidköpings-Tidningen AB (50 %).314

Aktier: 48 Trygg Hansa. Herenco gick in som delägare 1986. Annonssamverkan: Media Väst och Skaraborgstäcket samt Riksmedia Hela Sverige.315

Stenungsunds-Posten

Annonssamverkan: Storvästen och Riksmedia Hela Sverige.-7116

310 Årsredovisning för Lysekils Nya Tryckeri AB 1992.

311 TS-Boken 1994.

312 Årsredovisning för Tryckeri AB Dalsland 1992. 313 TS—Boken 1994. 314 Hadenius—Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedier?_ s. 132. 315 TS-Boken 1994. 316 TS-Boken 1994.

Liberala kommanditbolag

Hallandsposten

Liberal Dagspress Invest KB ägd av tolv liberala tidningsföretag äger Mediabolaget Halland AB, som äger Hallandsposten AB.317

Bolagets tryckpress ägs av Liberal Dagspress Invest KB. Aktier: 9 877 Produra Venture Capital, 160 VLT, 10 TT, 250 Prifast.

Mediabolaget i Halland AB är ägare till fastigheten.318 Styrelse: Carl-Gustav Carlsson (styrelseordförande), Sverker Emanuelsson, Erik Anund Hallin, Lennart Ohlsson—Leijon, Anders Holmer (a), Greger J innemo (a), Jan Nordström (a), Göran Johansson (VD).

Annonssamverkan: FLT Riks.319

Nerikes Allehanda-gruppen

Liberala Tidningar KB (ägare: Eskilstuna—Kuriren AB 5/27, Vestmanlands Läns Tidning AB 4/27, Tidnings AB Stampen 5/27, Dalarnas Tidningar AB 4/27, Gefle Dagblad AB 4/27, AB Allehanda Örnsköldsvik 5/27) äger Nerikes Allehanda AB. 320

Annonssamverkan inom sfären: Nerikes Allehanda, Bergslags— posten samt Motala Tidning med Vadstena Tidning utgör Samannons ”Ta i tre". 321

Se Nya Ludvika Tidning.

Nerikes Allehanda

Förutom Nerikes Allehanda i fyra editioner ger bolaget ut Nerikes Affärer med tio nummer per år.

Styrelse: Carl-Gustav Carlson, styrelseordförande, Erik Anund Hallin, Peter Hjörne, Olle Nilsson, Erik Karlsson (a), Tommy Karlsson (a), Lennart Ohlsson- -Leijon (VD).

Dotterbolag. Bergslagernas Tidnings AB, Motala Tidning AB, Distributionstjänst i Örebro AB (samdistribution för 17 tidningar), TakeOff Video AB (68 %) (video- film- och radioproduklion),

317 Hadenius- Anderberg, Vem liger vad [ wenska massmedier?. s. 52 318 Årsredovisning för Hallandsposten AB 1992. 319 TS Boken 1994. 37 —0 Hadenius— Antlcihmg l't/H ('_'iqu l'tllll Altus/cu IIIlIXT'UHuIlU. ). s. 52. 32 ] Pressens liduin;y Ifa/93

Nerikes Allehanda HB (91 %), TV Örebro AB samt TD Utvecklings AB del av året.

Intressebolag: A+4 Repro AB (40 %), Nya Ludvika Tidning AB (50 %) [Radio Rix Örebro AB 50 % ej med i balansräkningen].

Övriga aktier: 80 FLT, 80 LDPI Förvaltning AB, 300 Liberal Dagspress Invest KB, 50 Prifast, 100 Stormarknadspress, 60 SR, 480 TT, 6 944 Ven Cap AB, 7 987 Östgöta Correspondenten B (bokfört värde 2,741 miljoner kr), börsportfölj 11 074 tkr (marknadsvärde ca 11 725 tkr).

Nerikes Allehanda trycker en del av Expressens upplaga (max 160 000 ex/vardag och 200 000 ex/söndag).322

Annonssamverkan: Stormarknadspress323, som svarade för 46 procent av den byråbeordrade annonseringen.324

Nerikes Allehanda har dotterbolag som delar ut egna och andras tidningar.325

Nerikes Allehanda sålde 1991 samtliga aktier i Nordpress AB till Ingenjörsförlaget och distributionsutrustningen till Liberala Tid- ningar KB samt tecknade ett treårigt hyreskontrakt med LTKB. Nerikes Allehanda köpte 1991 Nordpress fastighet i Sundbyberg.326

Nerikes Allehanda, som tidigare ägt 25 procent av aktierna i TV Örebro AB förvärvade 1992 samtliga aktier för att undvika att bolaget skulle sättas i konkurs.327

Bergslagernas Tidnings AB

Bergslagernas Tidnings AB är ett helägt dotterbolag till Nerikes Allehanda AB och ger ut Bergslagsposten. Aktier: 10 PRlAB fastighets AB, 80 FLT, 38 Hidef kapital AB. Styrelse: Carl-Gustav Carlson och Lennart Ohlsson—Leijon.328 Annonssamverkan: FLT Riks.329

322 Årsredovisning för Nerikes Allehanda AB 1993. 323 TS-Boken 1994. 324 Årsredovisning för Nerikes Allehanda AB 1993. 325 Pressens Tidning 5/93. 326 Årsredovisning för Nerikes Allehanda AB 1991. 327 Årsredovisning för Nerikes Allehanda AB 1992. 328 Årsredovisning för Bergslagernas Tidnings AB 1992. 329 TS-Boken 1994.

Motala Tidning

Aktier: 80 FLT, 38 Produra Venture Capital, 30 Prifast.

Styrelse: Carl-Gustav Carlson, Lennart Ohlsson-Leijon.330

Östgöta Correspondenten startade 1993 en stor satsning för att bli största tidning i Motala (Se Östgöta Correspondenten)?”31

Motala Tidning ägdes av Ljung 1959—75.332 Annonssamverkan: FLT Riks.333

Kristianstadsbladet

Familjerna Olofsson och Larsson, ägare av Södra Sveriges Tidningar, som gav ut Kristianstadsbladet och Mellersta Skåne, övervägde 1976 att sälja tidningen till en lokal stiftelse.334

Kristianstadsbladets Tryckeri AB är helägt dotterbolag till Kristianstadsbladet, Larsson & Olofson KB, som ägs till lika delar av Stiftelsen Kristianstadspress och familjen Larsson. Kristianstads— bladets Tryckeri AB:s fastigheter och maskiner har hyrts ut till moderbolaget.

Kristianstadsbladets och Larsson & Olofson KB:s aktier m.m.:

dotterbolaget Kristianstadsbladets Tryckeri AB, 80 FLT, 400 Prifast, 800 Presam, 14 TT, 500 Skånsk Tidnings- distribution AB, 250 Christiannova AB U P. Andelskapital i Skånsk Tidningsdistribution (75 tkr).

Kristianstadsbladets Tryckeri AB:s aktier m.m.: dotterbolagen Otto Marsvin AB, Bladet resor i Kristianstad AB, 160 LDPI Förvaltnings AB, 300335 andelar Liberal Dagspress Invest (300 tkr), 250 Abonnent Data i Kristianstad AB, 4171 Malmöhusinvest AB, 1 10 ESS Media AB336 Det tidigare hälftenägda Abonnent Data i Kristianstad AB blev helägt dotterbolag 1993.337

Styrelse: Lennart Persson (styrelseordförande), Kristine Hansson, Folke Nilsson, Charlie Svensson, Anders Badner (a), Lennart Karström (a), Per—Göran Olsson (a), Nils Erik Larsson (VD).

Annonssamverkan: En sexa Skåne och FLT Riks.338

330 Årsredovisning för Motala Tidning AB 1992. 331 Mediatrender 13/94. Pressens Tidning 15/94. 332 Mediatrender 1/93. 333 TS-Boken 1994. 334 Dagens Nyheter 1976—03—15. 335 Även uppgift om 350 andelar. 336 Årsredovisning för Kristianstadsbladet, Larsson & Olofson KB 1992. Årsredovisning för Kristianstadsbladets Tryckeri AB 1992. 337 Mediatrender 6/94. 338 TS-Boken 1994.

Stiftelseägda tidningar

Eskilstuna-Kurirens Stiftelse

Annonssamverkan inom sfären: Eskilstuna—Kuriren och Katrine- holms-Kuriren utgör Eska-gruppen.339

Eskilstuna-Kuriren

Eskilstuna—Kurirens Stiftelse äger samtliga aktier i Eskilstuna—Kuriren AB.

Av omsättningen 1993 på 120,7 mkr utgjorde övriga rörelse— intäkter 14,5 mkr.

Dotterbolag: Fastighets AB Skandia i Eskilstuna (1,2 mkr), Katrineholms-Kuriren AB (100%).

Aktier: 160 i FLT Service AB, 80 LDPI Förvaltnings AB, 1 000 LT Förvaltnings AB, 18 SR, 620 TT. Andelar: 50 Liberala Tidningar KB, 300 Liberal dagspress KB.

Styrelse: Christer Spångberg (styrelseordförande), Ghun Ljungwald, Jerker Norin (chefredaktör), Anders Olsson, Hans Tingmalm, Kenneth Nordin (a), Patrik Uhlman (a), Dan Lannerö (VD).

Radio National D022 AB ägt av Radio National AB och Eskilstuna- Kuriren AB 25 procent (Ej i balansräkningen].340

Annonssamverkan: Platsannons Sörmland och FLT Riks.—34l

Katrineholms-Kuriren

Aktier: 160 FLT Service AB, 5 SR, 20 TT.

Styrelse: Christer Spångberg (styrelseordförande), Othmar Alkenäs, Lorentz Hedman (chefredaktör), Kristina Malmnäs, Stefan Strömquist, Dan Lannerö (VD), Ronny Falk (a), Krister Wistbacka (20.342

Annonssamverkan: Platsannons Sörmland och FLT Riks.343

339 Pressens Tidning 16/93. 340 Årsredovisning för Eskilstuna-Kuriren AB 1993. 341 TS-Boken 1994. 342 Årsredovisning för Katrineholms-Kuriren AB 1993. 343 TS-Boken 1994.

Gefle Dagblad-koncernen

Gefle Dagblads FörvaltningsAB ägs av Nya Stiftelsen Gefle Dagblad (70 %) och Stiftelsen Pressorganisation (30 %).

Styrelse i Nya Stiftelsen Gefle Dagblad: Wallentin Lundmark, Lennart Höög, Margit Jonsson, Stefan Sjöström, Kjell Sundin och Hans Svensson.344

Styrelse i Stiftelsen Pressorganisation: Ingemar Mundebo (styrelse- ordförande), Per-Olof Hansson, Rune Nilsson, Kjell Sundin och Carl- Johan Wilson.345

Gefle Dagblad ägdes 1989 av två liberala stiftelser, nämligen Nya Stiftelsen Gefle Dagblad med 60 % och Stiftelsen Pressorganisation med 26,3 %. Resten ägdes av privatpersoner. Två aktiespekulanter började 1989 att via sitt bolag Gavialis systematiskt köpa in de privata ägarnas poster. När de uppnått IO % av aktiekapitalet föreslog de en fyrdubbling av aktieutdelningen och en egen minoritetsrevisor. Stiftelserna valde då att köpa spekulanternas post för 5 000 kr per aktie och erbjuda övriga aktieägare 4 000 kr — samma som de skulle fått om de sålt till Gavialis. Budet kostade huvudägarna sammanlagt ca 18 mkr.346

Gefle Dagblad, Ljusnan, Sundsvalls Tidning och Örnsköldsviks Allehanda bildar tillsammans med Västernorrlands Allehanda Media Industrikusten. Sundsvalls Tidning och Örnsköldsviks Allehanda bildar tillsammans med Västernorrlands Allehanda Media Industri- kusten/Nord. Gefle Dagblad och Ljusnan, bildar Media Industri- kusten/Syd.347

Gefle Dagblad

Gefle Dagblads Förvaltnings AB äger Gefle Dagblads AB. Dotterbolag: AB Sandvikens Tidning (25 tkr), Tryckeri AB Ljusnan (278 tkr) (97,6 %), Sundsvalls Tidnings AB (ca 90 % av aktiekapitalet och 47 % av rösterna).348. Aktier: 30 Prifast, 60 Presam. 100 TT, 10 SR, 160 FLT, 335 Dagspress Direkt i Sverige AB, 80 Liberal Dagspress Förvaltnings AB, 800 Liberala Tidningars Förvaltnings AB, 300 Liberala

344 Hadenius-Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedier?, s. 128. 345 Hadenius-Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedier?, s. 128. 346 Arbetarbladet 1990-09- 14. 347 Pressens Tidning 16/93. 348 Årsredovisning för Sundsvalls Tidning 1992.

Nyhetsbyrån AB. Börsportfölj bokfört värde 349 tkr. Andelar: 40 Liberala Tidningar KB, 300 Liberal dagspress Invest KB.349 Styrelse: Kjell Sundin (styrelseordförande), Wallentin Lundmark (vice styrelseordförande), Sven Olof Dahlberg, Lennart Höög, Rolf Jonsson, Kjell Stafström, Erik Äng, Olle Lindahl (a), Eva Meslo (a), Anne Sjöström (a), Jan Cahlning (VD ej i styrelsen). Annonssamverkan: FLT Riks.350

Ljusnan

Tryckeri AB Ljusnan ägs till 97,6 % av Gefle Dagblads AB.

Aktier: 14 TT, 51 SR, 80 FLT, 1946 Ven Cap, 160 Dagspress Direkt.

Styrelse: Kjell Sundin, Kjell Axelsson, Margit Jonsson, Wallentin Lundmark, Erik Äng. Per Åsgård, Håkan Stenberg, Anita Öhman, Jan Cahlning (VD). 351

Annonssamverkan: FLT Riks.352

Sundsvalls Tidning AB

Enligt ett avtal från 1985 överlät de gamla ägarfamiljerna Alström och Vide B-aktierna (ca 90 % av aktiekapitalet och 47 % av rösterna) till Gefle Dagblads AB.353 Resterande del förvärvades 1994 enligt avtalet. Gefle Dagblads AB är därmed ensam ägare av Sundsvalls Tidning AB.354

Styrelse 1993: Bror E. Berg (styrelseordförande), Margareta Alström, Kjell Carnbro (chefredaktör), Erik Anund Hallin, Wallentin Lundmark, Kjell Sundin, Nils Wide, Rolf Jonsson (VD), Kirsten Bjerknes (a) och Sven Westerlund (a).

Dotterbolag 1993: Distributionscentralen i Sundsvall AB (tidningsdistribution), Allehanda Maskin AB, Allehanda Tryck i Örnsköldsvik AB, Allehanda Service AB, AB Allehanda (99, 8 %), Annons & Reklam AB Industrikustcn (samannonseringsg1upp), Mittinfo 1 Sundsvall AB (driver Radio RIX 105 ,5,) Företagsannons A & F AB (vilande), Tryckeribolaget Östersund AB, Sundsvalls Posten

349 Årsredovisning för Gefle Dagblads AB 1992. 350 TS-Boken 1994. 351 Årsredovisning för Tryckeri AB Ljusnan 1992. 352 TS—Boken 1994.

353 Bladh, Curt, En tidnings historia. Sundsvalls Tidning [alder 150 är. S. 92. 354 Pressens Tidning 14/94.

AB (tryckning av kundtidningar), 1 500 Profil & Form AB (60 %) (äger 100 % ReklamMakarna i Sundsvall AB).355

Aktier 1993: 160 FLT, 500 Prifast, 2650 TT, 75 Stora, 80 LDPI Förvaltnings AB, 4 000 Lokal TV Sundsvall/Timrå AB, 500 TV News i Sundsvall AB, 4 634 Produra.

Andelar: 300 Liberal Dagspress Invest KB, 40 % Media Intressenterna Sundsvall/Härnösands KB.

Annonssamverkan: FLT Riks.356 Sundsvalls Tidning AB sålde 1989 Norra Sveriges Affärer och företag.357

Örnsköldsviks Allehanda

AB Allehanda är dotterbolag till Sundsvalls Tidning AB som är dot- terbolag till Gefle Dagblads AB.

Dotterbolag: Robert Dau Boktryckeri AB (beställningstryckeri), Allehanda Display (säljer Apple), Mittinfo AB (reklam- och informa- tionskonsult) [Allehanda Display avyttrat 1993].358

Börsportfölj till bokfört värde 1992 på 17,406 mkr bl.a. 84 000 Marieberg (bokfört 632 tkr), 50 525 VLT (bokfört 6,699), 14 962 Prifast, 22 360 Eken, 4 800 Incentive, 18 600 MoDo, 8 667 NK, 9348 Partnerinvest, 5 808 Volvo, 25 000 Sila, 19 950 Spar— bankens.Avkastningsfond 1 (2 mkr), 21 200 Nobel industrier (0 kr), 10 000 Reinhold City.

Det bokförda värdet på aktieportföljen 22,955 mkr understiger börsvärdet 1993 med 28,8 mkr (7,4). Innehavet i VLT ökade från 50 250 till 84 125 aktier.359

Övriga aktier: 511 Ven Cap, 44 Malmöhus Invest, 38 Produra Venture Capital, 160 FLT, 50 SR, 41 TT, 50 Liberala Tidningar KB, 300 Liberal Dagspress Invest KB, 25 Mittinvest Holding AB, 200 Presam, [ 000 Liberal Tidningar Förvaltning AB, 80 LDPI Förvaltnings AB.

Styrelse: Rolf Jonsson, Olle Boman, Bror Berg, Kjell Nylander, Birgitte Strindlund, Erik Anund Hallin (VD).

355 Årsredovisning för Sundsvalls Tidning 1992. 356 TS—Boken 1994. 357 Mediatrender 15/92. 358 Årsredovisning för Sundsvalls Tidning 1993. 359 Årsredovisning för Sundsvalls Tidning 1993.

ÖA övertog 1993 det konkursdrabbade Tryckeribolaget i Sundsvall och ombildade det till Tryckeribolaget i Träriket AB. Bolaget hade 1991 sålts av Sundsvalls Tidning till Ulf Gunnarsson.360

Annonssamverkan: FLT Riks.361

Högerns Förlagsstiftelse

Högerns Förlagsstiftelse äger Högerns Förvaltnings AB.362 Styrelse: Georg Danell (styrelseordförande), Lars Ander, Arne Argus, Sven Danielsson, Ivan Lenneståhl, Kjell Svensson.363

Gotlands Allehanda

Ägare: Högerns Förvaltnings AB (92 %) och Stiftelsen Gotlandspress (g %)_364

Gotlands Allehanda äger tryckerihallen för Gotlands Förenade Tidningstryckerier.

Aktier: 80 FLT, 473 TT, 5 Svenska Nyhetsbyrån, 55 Gotlänningens Tryckeri AB, 1500 Gotlands Förenade Tidningstryckerier.

Styrelse: Köpman Bertil Nordberg, Visby, styrelseordförande, direktör Erik Sjöberg, Visby, vice styrelseordförande. Lars Ander, ' direktör Sven Danielsson, Enköping, ekonomichef Hans af Petersen, Slite, tandläkare Barbro Nilsson, Visby, direktör Lars Helin, Fröjel, Claes-Åke Stein (a), Kent Wizén (a).

Annonssamverkan: FLT Riks.—365 Gotlands Förenade Tidningstryckerier samtrycker sedan 1987 Gotlands Allehanda och Gotlands Tidningar och köpte ny press 1992.366

Norrbottens-Kuriren

Luleå Boktryckeri AB ger ut Norrbottens—Kuriren och äger till 100 % dotterbolaget Norrbottens-Kurirens Fastighets AB.

360 Mediatrender 10/93 och 2/94. 361 TS—Boken 1994. 362 Hadenius-Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedier?, s. 135. 363 Hadenius-Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedier?, s. 134. 364 Hadenius—Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedier?, s. 135. 365 TS-Boken 1994. 366 Pressens Tidning 7/94.

Ägare: Högerns Förvaltnings AB (45 procent) och Stiftelsen Norrbottenspress (55 procent).367

Börsportfölj bokfört värde 3,377 mkr, börsvärde 3,674 mkr. Utlånat till SE-Banken likviditetsförvaltning 15 mkr.

Aktier: 600 Presam. 50 TT, 80 FLT, 10 Svenska Nyhetsbyrån, 500 Pressen media distribution AB, 90 I-tryck/Lito AB.

Styrelse: Arne Argus, Gustaf Burström, Olle Lindström, Georg Danell, Olof Widman, Ivan Ström (a), Roland S Lundström (a), Ivan Lenneståhl (VD).368

Annonssamverkan: Norrgruppen och FLT Riks.—369 Stellan Minnhagen efterträder hösten 1994 Ivan Lenneståhl, som pensioneras, som verkställande direktör.370

Norrländska Socialdemokraten och Norrbottens—Kuriren har inlett samarbete om ibladning av bilagor som går till tidningarnas prenu- meranter.371

Västernorrlands Allehanda

Samtliga aktier i Härnösands Boktryckeri AB — Västernorrlands Allehanda ägs av Högerns Förvaltnings AB.

Aktier: 16 TT, 80 FLT, 5 Sv nyhetsbyrån ek för, 457 KapN AB. Styrelse: Ivan Lenneståhl, Lars Ander, Bo Östman, Per Fahlqvist (VD), Eva—Lisa Lidén, Bengt Jönsson (20.372

Annonssamverkan: Media Industrikusten och Media Industri— kusten/Nord (båda Gefle Dagblad—koncernen) och FLT Riks.373

Axel Johanssons stiftelser

De tre Johanssonska stiftelserna köpte 1992 upp utestående aktier i AB Upsala Nya Tidning. Liberal Dagspress Invest KB fick för 215 aktier (19,33 procent av aktiekapitalet) 16 mkr (inköpspris 1980 2,15 mkr) eller 74 000 kr per aktie. För de övriga privatägda 13 ak-

367 Hadenius-Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedier?, s. 135. 368 Årsredovisning för Luleå Boktryckeri AB 1992. 369 TS-Boken 1994. 370 Mediatrender 8/94. 371 Mediatrender 16/94. 372 Årsredovisning för Härnösands Boktryckeri AB — Västemorrlands Allehanda 1992. 373 TS-Boken 1994. 127

tierna betalades knappt 1 mkr. Kostnaderna för köpen täcktes genom en engångsutdelning på 17 966 tkr.374

Styrelse för Stiftelsen Axel Johanssons Minne: Ola Nyquist (ord- förande), Bengt Johansson och Lennart Hirschfeldt.

Styrelse för Stiftelsen Axel Johanssons Donation: Lennart Hirschfeldt (ordförande) och Lars Jacobsson.

Styrelse för Stiftelsen Axel Johanssons Understödsfond: Lars Jacobsson (ordförande), Lennart Hirschfeldt och Ola Nyquist.

Upsala Nya Tidning

Samtliga aktier i AB Upsala Nya Tidning ägs via Axel Johansson Upsala Nya Tidning Förvaltning AB av de tre Johanssonska stiftel- serna.

Helägda dotterbolag: Östhammars Tidnings Tryckeri AB och Sigtunabygden AB.

Aktier 1993: 1 000 Grafiskt Utbildningscenter, 3 000 Liberala Nyhetsbyrån, 100 Stormarknadspress, 50 TT, 80 FLT, 10 SR, 49 Uppsala Musikradio AB (49 %). Börsaktier bokförda till 29 975 tkr med ett börsvärde 44 956 tkr samt obligationer för 85 238 tkr med ett marknadsvärde på 94 054 tkr.375

Styrelse 1993: Lennart Hirschfeldt (styrelseordförande), Lars Jacobsson, Nils Matsson, Ola Nyquist, Jörgen Ullenhag, Nils-Erik Göransson (a), Mats Törngren (a), Arne Nygren (VD).

Annonssamverkan: Stormarknadspress376

Stefan Strömquist inträder som VD 1994/95.377 Jörgen Ullenhag tillträdde som chefredaktör i september 1994.378

Stiftelsen Skellefteåpress

Norra Västerbotten

Stiftelsen Skellefteåpress äger mer än 99 % av aktierna i Norra Västerbotten Tidnings AB.379 Vinstandel för 198 (187) anställda 1992 4,77 mkr (1991 6,14 mkr).

374 Upsala Nya Tidning 1992-08—28. Mediatrender 12/92. Årsredovisning för U sala Nya Tidning 1993. 3 5 Årsredovisning för AB Upsala Tidning 1993. 376 Pressens Tidning 16/93. 377 Svenska Dagbladet 1993—04—26. 378 Svenska Dagbladet 1993-1 1-04. 379 Årsredovisning för Norra Västerbotten Tidnings AB 1992.

Dotterbolag: Köpmännens Fastighetsförening u.p.a.

Aktier: 16 TT, 150 Källan Kurhotell i Norsjö AB, 300 Liberala Nyhetsbyrån AB, 160 FLT. Börsportfölj bokfört värde 8,2 mkr (hela koncernen 10,77 mkr).

Styrelse för Stiftelsen Skellefteåpress: Stefan Löfstedt (styrelseord- förande), Staffan Bergström, Lars Olov Björk, Solveig Eriksson, Gunnar Lindgren, Eva Nilsson och Carl Erik Steinwall.330

Styrelse för Norra Västerbottens Tidnings AB: Jack Lundström (styrelseordförande), Stig Ericsson (chefredaktör), Torsten Gustavsson, Ann- Sofi Löfstedt, Hjalmar Sundqvist K- H Wikström, Roger C Åström (a), Cal Wikström (VD).

Annonssamverkan: Norrgruppen och FLT Riks.381

Erik och Asta Sundins Stiftelse

Norrköpings Tidningars AB

Norrköpings Tidningars AB är helägt dotterbolag till Norrköpings Tidningars Förvaltnings AB, som ägs av Erik och Asta Sundins Stiftelse.382 Norrköpings Tidningars AB ger ut Norrköpings Tidningar och Västerviks-Tidningen samt bedriver tryckeriverksam- het i kommissionärsbolagen AB Trycksaker och AB C 0 Ekblad & Co.

Av nettointäkterna 1993 på 252,9 (251,5) mkr redovisade tidnings- rörelsen 202,4 (204,5), civilrörelsen 47,4 (46), presscenter 1 (1) och övrigt 2.

Dotterbolag: AB Trycksaker, AB C 0 Ekblad & Co, Östergötlands dagblad AB, Reklamstudion ÖstgötaPress AB.

Aktier 1993: 784 Fastighets AB Hantverk, 160 FLT, 100 Stor- marknadspress, 1700 TT, 110 SR, 10 Sv Nyhetsbyrån, 3 700 Östgöta Correspondenten (2 812 tkr)

Norrköpings Tidningar köpte 1992 Arne Argus post på 3700 A- aktier och 3 700 B- aktier 1 Östgöta Correspondenten för 2, 8 mkr. A- aktien värderades till 510 kr och B- aktien till 250 kr. För A- aktier gäller dock en hembudsklausul mellan A- aktieägarna. Hamrins bolag AB Frejolo, som köpt ett annat företag som i sin tur ägde A- aktier 1 Östgöta Correspondenten, åberopade klausulen och har gjort anspråk på att köpa A- aktierna för ca 1,8 mkr. 383

380 Hadenius- -,Anderberg Vem äger vad ! svenska massmedier?, s 152. 381 TS Boken 1994 382 Hadenius- -,Anderberg Vem äger vad i svenska massmedier?, s. 50. 383 Pressens Tidning 5/94

Börsportfölj: Marknadsvärdet 1993 var 32 923 (30 226) tkr och bokfört värde 25 978 (34 459) tkr.334

Styrelse för Erik och Asta Sundins Stiftelse: Holger Carlsson, Sven H Ericson, Sven Löwin och Ragnar Wennerström.385

Styrelse för Norrköpings Tidningar AB 1993: Sven Löwin (styrelseordförande), advokat; Ingemar Haegerstrand (vice styrelse- ordförande), f.d. finansdirektör i Stora, Holger Carlsson, f.d. teknisk direktör Holmen, Lennart Persson, f.d. chefredaktör för Svenska Dagbladet, Sven Th Andersson (a), Per Samuelsson (a), Sven H Ericson (VD).

"Norrköpings Tidningars bärande affärsidé är tidningsutgivning och företaget har valt att tills vidare avvakta utveckling på alla de områden som ligger utanför företagets huvudinriktning."386

Annonssamverkan NT: Stormarknadspress, Två Städer, NT-VT Samannons.387 Annonssamverkan VT: FLT Riks, NT-VT Samannons.338

Sydostpress-gruppen

Annonssamverkan inom sfären: Barometern med Oskarshamns- Tidningen, Smålandsposten, Blekinge Läns Tidning med Karlshamns Allehanda och Sölvesborgs-Tidningen samverkar i Sydostpress.389

Redaktionell samverkan: Sydostpresskoncernen har ett dotterbolag. Textbolaget Sydostpress AB, för inköp av featurematerial samt pro— duktion av material för alla tidningarna.390

Koncerngemensam personalpolitik har beslutats. Utbildningsin- satser och teknikinvesteringar har upphandlats gemensamt.

Sydostpress i Kalmar AB

Dotterbolag: Barometern-OT AB (100 %), Smålandsposten AB (100 %), AB Blekinge Läns Tidning (99,96), Barometern Kalmar

384 Årsredovisning för Norrköpings Tidningars AB 1992 och 1993. 385 Hadenius-Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedier?. s. 125. 386 Årsredovisning för Norrköpings Tidningar AB 1993. 387 Pressens Tidning 16/93. TS-Boken 1994. 388 TS-Boken 1994. 389 Pressens Tidning 16/93. 390 Annons i Pressens Tidning 19/92. Hadenius—Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedier?,

AB (100 % ingen verksamhet), AB Oskarshamns-Tidningen (100 % ingen verksamhet).

Svenska börsaktier:3 498 tkr (bokfört värde), 5 108 (börsvärde). Utländska börsaktierzl 437 tkr (bokfört värde), 1 688 (börsvärde).

Aktier: 500 H-Invest, 465 Aranäs International, 4 Suezmax S A Luxemburg, 600 Presam.

Styrelse: Gunnar Dahlin (styrelseordförande), Hilding Björkman (vice styrelseordförande), Björn-Fredrik Tollin (VD), Johan Claesson, Ingvar Kvernes, Ulf Wahledow, Charli Nilsson (a), Lennart Werkström (a).

Barometern-OT AB391

Aktier: 2 799 aktier i Ven Cap AB, 160 i FLT AB, 10 Svenska Nyhetsbyrån, 30 SR, 96 TT.

Styrelse: Gunnar Dahlin (styrelseordförande), Håkan Lissinger, Barbro Molinder (vice styrelseordförande), Björn-Fredrik Tollin, Tomas Arvidsson (VD), Lars Schertel (21), Martin Holm (20.392

Redaktionella satsningar kommer att göras på Öland och Hultsfred.393

Annonssamverkan: FLT Riks.394

Blekinge Läns Tidning

Sydostpress i Kalmar AB äger 99,96 % av aktierna i AB Blekinge Läns Tidning.

Aktier: FLT 160, Presam 1040, SR 18, TT 58, Prifast 520+3416+484, Trygg Hansa 681.

Styrelse: Gunnar Dahlin (styrelseordförande), Kjell Eliasson (vice styrelseordförande), Björn—Fredrik Tollin, Bertil Löwgren, Gustaf Nilsson, Lennart Werkström (a), Lars-Göran Enarsson (a), Pär Fagerström (VD).395

Annonssamverkan: FLT Riks.396

39] Årsredovisning för Sydostpress i Kalmar AB 1992. 392 Årsredovisning för Barometern—OT AB 1992. 393 Mediatrender 5/94. 394 TS—Boken 1994. 395 Årsredovisning för AB Blekinge Liins Tidning 1993. 396 TS—Boken 1994. 131

Blekinge Läns Tidning trycker från våren 1993 en ostedition av Idag 1 16 000—20 000 exemplar. Chefredaktör Christer Gerlach avgick hösten 1993 efter ett krav från journalistklubben.397

Smålandsposten

Styrelse: Gunnar Dahlin (styrelseordförande), Richard Petri (vice styrelseordförande). Björn-Fredrik Tollin (VD), Lennart Lundgren (VVD), Anders Wahrolén, Margareta Göthe-Dahlgren (a), Bernt Martinsson (a).398

Smålandsposten startade hösten 1993 Nyhetsbärarna, som skall arbeta med distributionstjänster. Förändringen berör inte samarbetet med PS utan avser dels interna tjänster, t.ex. distribution av räkningar till prenumeranterna, dels externa företag. Annonssamverkan: FLT Riks.399

Stiftelsen VK-Press

Styrelse för Stiftelsen VK-Press 1993: Ernst Löwgren (styrelseord- förande), Margit Westin, Allan Bäckman, Stina Backman, Doris Rosendahl, Torsten Gavelin, Gudrun Elofsson.

Väste rbottens-K u ri ren

Stiftelsen VK-Press äger Västerbottens-Kuriren AB, som ger ut

Västerbottens-Kuriren.400

Man har legotryckning av Dagens Nyheters, Expressens (60 000) och Svenska Dagbladets norrlandsupplaga.40l

Aktier 1993: 80 LDPI Förvaltning AB, 350 TT, 50 SR, 963+l362 Prifast, 120 FLT, 200 Umedalens IF, 31 Sveriges Radiutveckling AB, 300 Liberala Nyhetsbyrån, 1 939 Partnerinvest Andelar: 300 Liberal Press (300 tkr), 2,55 % andel i HB Glaucus (750 tkr) (äger fastighet), Utveckling SRU (129 tkr), Umeå radiointressenter (45 tkr).402

397 Dagens Nyheter 1993-09-07. 398 Årsredovisning för Sydostpress i Kalmar AB 1992. 399 TS-Boken 1994. 400 Årsredovisning för Västerbottens-Xuri ren 1993. 401 Pressens Tidning 14/93 och 9/94. Mediatrender 18/93. 402 Årsredovisning för Västerbottens-Kuriren |993.

Styrelse 1993: Håkan Lind (styrelseordförande), Erik Anund Hallin, Bo Hellberg, Ernst Löwgren, David Jonsson, Olof Kleberg (chefredaktör), Lars Normark, Jan Erik Sellgren, Lars Westerlund (chefredaktör), Margit Westin, Erik Orring (verkställande direktör).

Annonssamverkan: Norrgruppen. och FLT Riks.403

Stiftelsen Tore G Wärenstam

Stiftelsen Tore G Wärenstam äger Borås AB Tidning.404 Borås Tidning och Ulricehamns Tidning har samannonsering.405

Borås Tidning

AB Borås Tidning äger dotterbolagenfi06 Ulricehamns Tidnings AB, Distributionscentralen i Borås AB, samt vilande dotterbolagen NET Videoproduktion & Television i Borås AB och Fastighets AB Valkyrian. Börsportföljen bokfördes till 19,3 mkr och börsvärdet var 19,7 mkr. Aktier: 500 Pressens Media Distribution AB. 1440 aktier i ej precise- rade "servicebolag".407

Styrelse: Arne Svensson (styrelseordförande), Erik Anell; Lars Carlsson, Bengt Johansson, Gunnel Almart (a), Sten Grundström (a) Leif Hedelin (VD).

Annonssamverkan: Media Väst och FLT Riks.408

Ulricehamns Tidning

Ulricehamns Tidnings AB är dotterbolag till AB Borås Tidning. Aktier: 300 Ulricehamns Offset AB (1,2 mkr). Styrelse: Göran Karlsson, Ulricehamn (styrelseordförande), Rune Larsson, Borås, Karl-Åke Nyberg, Ulricehamn, Gösta Löfström, Borås, Leif Hedelin, Borås (VD), Harry Petersson (a), Bo Högbom (a). Annonssamverkan: Media Väst. och FLT Riksfl09

403 TS-Boken 1994. 404 Hadenius-Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedier?, s. 51. 405 Pressens Tidning 16/93. 406 Årsredovisning för Ulricehamns Tidnings AB 1992. 407 Årsredovisning för AB Borås Tidning 1992. 408 TS—Boken 1994. 409 TS-Boken 1994.

Organisationsägda företag

Socialdemokratiska pressfären

Annonssamverkan inom sfären:

Arbetarbladet, Dala-Demokraten, Folkbladet, Östgöten, Folket. Värmlands Folkblad samt Orebro—Kuriren/Karlskoga-Kuriren bildar Hjärter Ess. Folkbladet, Östgöten, Folket samt Örebro-Kuriren/Karlskoga— Kuriren bildar Media Trend.

Norrländska Socialdemokraten och Piteå—Tidningen bildar Media Pol.

Sydöstran, Östra Småland och Nyheterna bildar Syd-Ost Annons. Arbetarbladet, Dagbladet/Nya Samhället, Dala—Demokraten, Hälsinge-Kuriren och Nya Norrland bildar Riksmedia nedre Norrland. Arbetarbladet, Dagbladet/Nya Samhället, Dala-Demokraten, Hälsinge-Kuriren, Nya Norrland, Norrländska Socialdemokraten, Piteå—Tidningen. Länstidningen och Västerbottens Folkblad bildar

Riksmedia Hela Norrland.

Arbetarbladet, Dagbladet/Nya Samhället, Hälsinge-Kuriren, Nya Norrland och Västerbottens Folkblad bildar Norrlandskusten.

Dagbladet/Nya Samhället och Nya Norrland bildar Y-annons. Norrländska Socialdemokraten, Piteå-Tidningen. Länstidningen och Västerbottens Folkblad bildar Riksmedia Övre Norrland.

Arbetarbladet, Dagbladet/Nya Samhället, Dala-Demokraten, Folket, Folkbladet, Östgöten, Örebro-Kuriren, Karlskoga- Kuriren, Hälsinge-Kuriren, Nya Norrland, Nyheterna, Östra Småland Norrländska Socialdemokraten, Piteå-Tidningen, Sydöstran, Länstidningen Östersund, Värmlands Folkblad, Västerbottens Folkblad samt Laholms Tidning, Stenungsunds— Posten, Lysekils-Posten, Skövde Nyheter, Provinstidningen Dalsland, Gotlands Tidningar samt Dalslänningen, Finnveden, Haparandabladet, Härjedalen, Karlstad Tidning, Kungälvs-Posten, Mölndals-Posten, Smålandsbygdens Tidning, Uppsala-Demokraten, Västmanlands Folkblad samt 19 tidningar från CE-SAM representeras av Riksmedia.410

A-Pressen sålde — med undantag för Norrländska Socialdemok- ratens fastighet — tidningsfastigheterna till Fastighetsrenting AB enligt

410 Annons i Resumé 20/94.

ett sales-lease-back-avtal, som ger tidningarna hyreskostnader på 2,5— 4 miljoner kronor per år. För hela avtalstiden till 2016 kostar det 425 mkr i dagens penningvärde. Dessutom måste Avisa betala 0,5 mkr för att inte förlora rätten att återköpa fastigheterna. SAP har trätt in som garant för affären.4ll

Avisa — Ros-Press

Avisa AB ägs av Ros-Press AB (100 %), som i sin tur är helägt av det Socialdemokratiska partiet.412

Enligt de ursprungliga planerna skulle Ros—Press AB hösten 1993 ha köpt Avisagruppens tidningar från Arebolagen för 50 mkr. Sparbanken vägrade dock att finansiera affären.413 Ros-Press köpte i november 1993 Avisa, sedan Sparbanken lånat 20 mkr. De tidningar som blir kvar i Avisa får t.o.m. 1996 lämna hälften av sin vinst f v h till Åre, som till 85 % ägs av socialdemokraterna. Are har satsat 100 mkr för att rädda tidningarna. Ros-Press leds av Lennart Låftman. Rune Molin och Gerd Engman ersatte hösten 1993 Bo Präntare och Östen Johansson som styrelseledamöter i Avisa.414

Styrelse: Börje Svensson (styrelseordförande), Sune Lund (VD), Solveig Arons, Östen Johansson, Sven L-Ö Johansson, Kenth O Lindqvist, Bo Präntare.4'5

A-Media som ingick i A—pressen bytte efter konkursen namn till Riksmedia och övertogs av Avisa AB.416

Avisa Centralredaktion

Avisa Centralredaktion ägs till lika delar av Arbetarbladet, Dala— Demokraten, Hälsinge—Kuriren, Sydöstra Sveriges Dagblad, Läns- tidningen Östersund, Norrländska Socialdemokraten, Värmlands Folkblad, Östra Småland.417

Avisa Centralredaktion och Riksmedia startade i september 1994 en syndikerad månadstidning, Svenska Affärer. Tidningen distribueras som bilaga i tolv morgontidningar och kommer även att distribueras

41 ! Mediatrender 17/92. 412 Hadenius-Anderberg, Vem liger vad i svenska massmedier?, s. 115. 413 Pressens Tidning 16/93. 414 Pressens Tidning 18/93. 415 Hadenius-Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedier?, s. 115. 416 Mediatrender 4/93. Pressens Tidning 6/92. Hadenius-Anderberg, Vem äger vad i svenska nmssmedier?. s. 58. 417 Hadenius—Anderberg. Vem [igar vad i svenska nmssmedierfå s. 168.

till chefer och anställda i "tiotusentals" små och medelstora företag. Beräknad totalupplaga på 300 000 exemplar. Varje tidning kan sätta sin lokala prägel på Svenska Affärer.418

Östra Småland

Östra Småland är ett helägt dotterbolag till Avisa AB. Aktier: 100 Presam, 1 TT, 50 Prifast, 500 Avisa Centralredaktion AB Styrelse: Anders Engström (styrelseordförande), Thomas Karlsson (VD), Ebbe Nordin, Tommy Lindgren, Nils—Erik Gustafsson, Sterne Johannesson, Eva Karlsson, Karl-Johan Knutsson (a), Lars Jutefors (a), Mats Larsson (a).419

Övriga företag med anknytning till arbetarrörelsen

Aftonbladet

LO Media AB äger Aftonbladet Hierta AB, som bedriver rörelse genom de helägda dotterbolagen Tidningen Aftonbladet AB och Aftonbladet Civil AB (tryckeriverksamhet i Göteborg). Vid koncern— ombildningen 1992 bidrog LO Media AB med 50 miljoner kronor i eget kapital. Personalen, ledningen och styrelsen har erbjudits att bli delägare via ett förlagslån med avskiljbara optionsrätter. Vid fullt tecknande 30 juni 1996 tillförs bolaget 31,9 miljoner kronor sam- tidigt som delägandet uppgår till 28 %.

Ledningen för Aftonbladet får köpa 13 % av aktiekapitalet för knappt 15 miljoner kronor och övriga anställda 12 % för drygt 13 miljoner kronor. Marknadsvärdet beräknas till det femdubbla.420

Styrelse: Bertil Jonsson (styrelseordförande), Rolf Alsing, Annica Creutzer, Thorbjörn Larsson, Kurt Norberg, Hans Olsson, Gunnar Österberg, Catharina Clinton Melin (a), Håkan Persson (a), Gunnar Strömblad (VD).

Dotterbolag: Tidningen Aftonbladet AB, Aftonbladet Civil AB (tryckeriverksamhet i Göteborg), AB Reportagebild, Nya ST-Tid- ningen AB, Hierta Nymedia AB, Amedia Information AB, Amedia Arkiv AB.

Aktier i intressebolag: 5000 Tidningstryckarna Aftonbladet Svenska Dagbladet AB, 2 000 Fastighets AB Tidningsfabriken, 1000

418 Resumé 34/1994. Dagens Nyheter 1994-08-23. 419 Årsredovisning för Östra Småland AB 1992. 420 Resumé 35/94.

medicinska Hälsocentralen (30 %), 7 500 Kvällstidningsbolaget Pexab AB (50 %), Pamp Åkeri AB (50 %).

Övriga aktier: 900 AB Lundgrens Söner, 889 TT (18 %), 428 Sveriges Radio AB (2 %).421

Annonssamverkan: Kvällspressen Impact.422

Aftonbladets företagsledning har under flera år arbetat för att få in en stark och intresserad delägare. En utländsk intressent avvisades dock i början av 1994. Företagsledningen och de anställda fick 1991 option att köpa in sig med 28 procent 1996.

LO-Medias verkställande direktör Gunnar Österberg avgick hösten 1993 på grund av samarbetssvårigheter med den nye styrelse— ordföranden Kurt Norberg, ekonomichef på LÖ. Norberg vill avskaffa LÖ-Media som buffert mellan ägaren och Aftonbladet.423

Teknisk samverkan i fråga om tryckning: huvudupplagan i Akalla, i Göteborg 150 000 ex, hos Nya Norrland 40 000 ex, söndagsmagasin på Interprint. 424 Vintern 1995 kommer Aftonbladet att trycka en upplaga på 40 000 ex hos Norrländska Socialdemokraten.

AB Reportagebild och Nya ST-Tidningen AB såldes 1994425

Arbetet

Inkråmet i Arbetet förvärvades av Nya Arbetet AB. Verksamheten började 1992—03-31. Överkapacitet i tryckpressen utnyttjas till lego- uppdrag genom dotterbolaget Tryckeri AB Framtiden. Fotoverksam- het samt bildbyråverksamhet bedrivs i dotterbolaget Nya Pica Photo AB.

Arbetet ägs till 55 % av arbetarrörelsen i Skåne och Västsverige. Skånska arbetarrörelsen äger genom en stiftelse ca 45 %, arbetar— rörelsen i Västsverige genom Ny Tid AB och Förvaltnings AB Järntorgskvarteret ca 5 % samt olika fackförbundsavdelningar 5 %. Näringslivet äger ca 20 % varav Helsingborgs Dagblad ca 12 %. Övriga 25 % ägs av 10 700 enskilda aktieägare, det stora flertalet reprersenterar Arbetets abonnenter.

Dotterbolag: Tryckeri AB Framtiden och Nya Pica Photo AB. Intresseföretag: 50 % i Heta Skåne HB (100 tkr), 2 500 i Medab AB (668 tkr), PRIAB Fastighets AB 540, Presam 1080, TT 1450, SR 40, AB Skånsk Tidningsdistribution 500, Dagspressens Marknads-

421 Årsredovisning för Aftonbladet Hierta AB 1992. 422 Pressens Tidning 16/93. 423 Pressens Tidning 18/93. Månadens Affärer maj 1994. 424 Pressens Tidning 7/94. Mediatrender 16/94. Aftonbladet 1994-07-01. 425 Hadenius—Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedier7, s. 57.

information 31, Tidningsbärarna KB 75. Samtliga övriga aktier bokförda till 0 kr.

Styrelse: Göran Eliasson (styrelseordförande), Ingemar Ostrander, tidigare direktör i Scanspeed, Lennart Låftman, Lars Svensson, VD i i Helsingborgs Dagblad, Bengt Holgersson, Ronny Olander, LO- distriktets ordförande i Malmö, Göran Johansson, Lars—Erik Lövdén, Alf Lindberg (A), Olle Winqvist (a) , Karin Andersson (a), Stig Eriksson (VD).426

Annonssamverkan: Heta Skåne.427 Arbetet lämnade 1994 Riksmedia till förmån för Heta Skåne.428 Annonssamverkan Arbetet Nyheterna: Storvästen.429 Redaktionell samverkan: Arbetets fotobyrå Pica och Svenska Dag- bladets Svenskt Pressfoto planerade att gå samman för att stå starkare i konkurrensen med Pressens Bild och Reportagebild.430

Teknisk samverkan: Arbetet Väst trycks hos Göteborgs-Posten. Arbetet investerar sex miljoner kronor i en ny tryckpress som för- dubblar möjligheterna till färgtryck.43l

LO-sektionen i Helsingborg uppmanade sina medlemmar att boj- kotta Arbetet i protest mot en aviserad halvering av redaktionen i Helsingborg och ny editionering med en del för Landskrona och Helsingborg.432

Arbetet begärde våren 1993 att Konkurrensverket skulle pröva om Sydsvenska Dagbladet brutit mot konkurrenslagstiftningen, genom att ge annonsörer som avstår från att annonsera 1 Arbetet stora rabatter samt att om annonsören trots allt vill annonsera 1 Arbetet, dela ut annonsavdrag till Arbetets abonnenter via Tidningsbärarna, vars verksamhet Arbetet inte kan påverka.433 Arbetet anmälde Tidnings- bärarna i april 1994. Genom att tidningen förvägras delägarskap tvingas den betala fem procent högre pris för distributionen än Sydsvenska Dagbladetfl'34

426 Årsredovisning för Nya Arbetet AB. Uppgifter om yrken Svenska Dagbladet 1992-03-1 1. 427 Pressens Tidning 16/93.

428 Mediatrender 1/94. 429 Pressens Tidning 16/93. 430 Pressens Tidning 3/93.

431 Dagens Nyheter 1994-05-30. 432 Mediatrender 1/93. 433 Mediatrender 4/93. 434 Svenska Dagbladet 1994-04—07.

Arbetarbladet

Den lokala arbetarrörelsen köpte i juli 1994 Arbetarbladet av Avisa AB för 25 miljoner kronor. En nyemisson på 3,9 miljoner kronor kommer att göras, riktad till det socialdemokratiska partidistriket.435

Aktier: 500 AVISA Centralredaktion AB, 47 TT, 30 Sveriges Radio Förvaltnings AB.

Styrelse: Bo Präntare (styrelseordförande), Sture Sandström, Mats Öström, Eva Karlsson, Leif Lundin (VD -92), Björn Jacobsson (VD 93), Kristina Hedman (A), Anders Eklind (A), Kjell Johansson (A)_436

Dagbladet och Nya Norrland

Västernorrlands Press AB äger tidningarna samt det helägda dotter- bolaget Fastighets AB Dagbladet — Nya Norrland. Ägarstruktur: Stiftelsen LÖ/SAP Västernorrland 54,7 %, Tidningsintressenterna Västernorrland AB 30,4 %, kommunalavdelningar 8,2 %, SAP Västern 0,6 %, personalklubbar på företaget 4,1 %. Aktier: 260 Prifast, 10 SR, 15 TT.

Styrelse: Bo Holmberg (styrelseordförande), Ebbe Nordin, Jan Sjödin, Arne Henriksson (a), Gun Holm (a), Tony Borthan (a), Bertil Astby (VD).437

Annonssamverkan: Dagbladet och Nya Norrland samverkar i Y- annons.”8

Västernorrlands Press AB ger ut affärstidningen Näringslivfl39 Bolaget trycker sedan mars 1994 Aftonbladets norrlandsupplaga på ca 40—55 000 exemplar.440

Dala-Demokraten

Avisa AB sålde AB Dala-Demokraten 1994-03-01 till Folkrörelsernas Mediastiftelse, kontrollerad av den lokala arbetarrörelsen. De nya ägarna satsar 2,5 mkr, därutöver köps tidningen delvis tillbaka med en del av sina framtida vinster.441

435 Mediatrender 1 1194. 436 Årsredovisning för AB Arbetarbladet 1992. 437 Årsredovisning för Västernorrlands Press AB 1992. 438 Pressens Tidning 16/93. 439 Pressens Tidning 19/92. 440 Mediatrender 5/94. Pressens Tidning 5/9-1. 441 Pressens Tidning 3/9-1. 139

Civiltrycksverksamheten överläts hösten 1992 till Dala Print Media AB.

Aktier: 500 AVISA Centralredaktion AB, 8 000 Dala Print Media (800 tkr).

Styrelse: Lennart Låftman, Kerstin Bäck, Eva Karlsson, Leif Lundin (VD), Solveig Arons (a), Gert Gustavsson (a), Lars Ericsson (a).442

Dala-Demokraten har en hushållstäckning på 39 % i Borlänge mot 37 % för Borlänge Tidning.443

Folkbladet Norrköping och Östgöten

Folkbladet Norrköping och Östgöten ägs av Nya Folkbladet & Östgöten AB, i sin tur som ägs av fackliga organisationer, närings- livet och privatpersoner i Östergötland.444 Den första aktieteckningen gav ca 4,2 mkr.445

Annonssamverkan: Folkbladet och Östgöten har annonspaketet Östgöta-Annons.446

Styrelse: Bo Pettersson (styrelseordförande), Ulf Wahlberg (VD), Arne Agnelöf, Gun Axelsson, Lars Berg, Janne Berglund, Ulf Calmfors, Stig Eriksson, Gunnel Färm, Göran Färm, Bo Göransson, Jan Karlsson, Lars Lackemo, Ola Magnestrand och Mark Olsson.447

Vid bolagsstämman 1994 väntas tidningarna slås samman i ett bolag och låna minst 3 miljoner kronor från de fackförbund som äger tidningarna.448

Folket

Nya Tidningen Folket AB ägs av Folket i Sörmland AB (100 %). som i sin tur ägs av Stiftelsen Folket (49,5 %), lokala organisationer och föreningar. Stiftelsen Folket består av SAP i Sörmland.449

Styrelse för Nya Tidningen Folket AB och Folket i Sörmland AB: Jarl Jarlbäck (styrelseordförande), Lars Andersson, Marita

442 Årsredovisning för AB Dala-Demokraten 1992. 443 Pressens Tidning 18/93. 444 Hadenius-Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedier?, s. 59. 445 Mediatrender 5/94. 446 TS-Boken 1994. 447 Hadenius-Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedier?. s. 144. 448 Pressens Tidning 9/94. 449 Hadenius—Anderberg. Vem tiger vad i svenska massmedier."). s. 145.

Bertilsson. Lars Linder, Sören Thunell, Inger Andersson (a), Alice Eklund (a). Arne G Jansson (a).450

Folket och legotryckeriet Mediahuset i Eskilstuna AB togs över av I 400 socialdemokrater efter en räddningsaktion som gav fem mkr.45l

Tryckcentralen övertog hösten 1993 Folkets tryckeribolag, Media— huset i Eskilstuna AB.452

Tidningen Folket startade hösten 1994 ett samarbete med Radio Nova och Z 1045 i Eskilstuna. Radio Nova flaggar för Folkets löp— sedlar och huvudnyheter mot att Folket presenterar program— tablåerna. Ett gemensamt annonspaket diskuteras med Z l04,5 i Eskilstuna.453

Hälsinge-Kuriren

Avisa AB sålde 1992—10—01 AB Hälsinge-Kuriren till Medie- utvecklarna Oskar Bliss AB, helägt av Bo Präntare. Hälsinge— Kurirens rörelse drevs under 1992 av AB Mediatriangeln (9 månader) och AB Hälsinge-Kuriren (3 mån).

Medieutvecklarna Oskar Bliss AB äger också Helsingen, tidigare Hälsinge—Kuriren Fredag, som började ges ut som endagstidning 1992-10-31.454

En koncentration av resurserna mot Söderhamn kommer att ske, varför upplagan kommer att fortsätta att minska.

Aktier: 500 Avisa Centralredaktion AB. Styrelse: Bo Präntare (styrelseordförande), Leif Lundin, Kent Lundquist (VD), Bertil Ströhm, Börje Tengqvist, Elisabeth Danielsson (a), Astor Lundin (a), Kurt Westling (20.455

Bo Präntare tog över Hälsinge-Kuriren 1992-10—01.

Helsingen inriktar sig på Hälsingland utanför Söderhamnsområdet. Lokalredaktionerna i Bollnäs och Ljusdal arbetar i huvudsak för Helsingen.456

450 Hadenius—Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedier?. s. 145. 451 Pressens Tidning 19/92. 452 Pressens Tidning 19/1993. 453 Mediatrender 15/94. 454 Mediatrender 13/94. 455 Årsredovisning för AB Hälsinge—Kuriren 1992. 456 Svenska Dagbladet 1993—06—22.

Länstidningen Östersund

Socialdemokratiska partidistriktet i Jämtlands län förvärvade hösten 1992 samtliga aktier i AB Länstidningen Östersund. RP Invest (Mats Sundqvist) övertog halva uktiestocken för 1 kr och löften om framtida finansiellt stöd.457

Halva aktiestocken i Länstidningen har gratis överlåtits till Mats Olof Sundqvist. den andra halvan fick Jämtpublikationer AB och Stiftelsen Länstidningens Vänner.-458

Dotterbolag: 97,5 % i Fastighets AB Ljusnan (Tidigare AB Härjedalens Tryckeri).

Styrelse: Mats—Olov Sundqvist (styrelseordförande), Bertil Astby, Rune Bergstrand, Ulrika Hedman, Ivar Johansson, Sven Erik Nyberg, Ingela Persson, Olle Persson. Lars Tengqvist (VD).459

Länstidningen erbjuder ett annonspaket "Mediamixen" med fem olika budbärare, nämligen Fjällradion, direktreklam och bussreklam samt en månadstidningff60

Norrländska Socialdemokraten

Det socialdemokratiska partidistriktet i Norrbotten kommer hösten 1994 att köpa Norrländska Socialdemokraten av Avisa. Tidningen skall så småningom ägas av flera grenar av den socialdemokratiska arbetarrörelsen.461

Ros—Press kräver 20 mkr för Norrländska Socialdemokraten, vilket skulle kunna tvinga den lokala arbetarrörelsen att ta in en privat del— ägare.462

Editionering i en kust- och en malmfältsupplaga inleddes våren 1992.

Det finns inga specificerade uppgifter på aktieinnehav (bokfört värde 57 tkr).

Styrelse: Ulf Öqvist, Eva Karlsson, Ulla Ölvebro, Christer Norberg, Ulf Sundberg, Mauritz Eliasson, Kent Lindqvist (a), Ruth Åström (a), Bror Björnfot (VD).463

457 Pressens Tidning l9/93. 458 Svenska Dagbladet 1993—07-03. 459 Årsredovisning för AB Länstidningen Östersund 1992. 460 EterMedia 12-13/94. 461 Mediatrender 16/94. 462 Pressens Tidning 19/93. 463 Årsredovisning för Tryckeri AB Norrländska Socialdemokraten 1992.

Norrländska Socialdemokraten kommer från vintern 1995 att trycka en delupplaga av Aftonbladet på 40 000 exemplar.464

Norrländska Socialdemokraten och Norrbottens—Kuriren har inlett samarbete om ibladning av bilagor som går till tidningarnas prenu- meranter.465

Piteå— Tidning en

Piteå—Tidningen AB ägs till 70 % av fackliga organisationer och socialdemokratiska föreningar inom tidningens spridningsområde och till 30 % av ett stort antal enskilda personer.466

Dotterbolag Silvervägen Piteå—Arjeplog AB, som inte bedrev någon verksamhet 1992.

Styrelse: Studierektor Kjell Rögde (styrelseordförande), åkeriägare Hilding Flinkfeldt, distributionschef Rolf Larsson, kommunalråd Anders Sundström, ombudsman Kjell Öqvist, Anna—Stina Nordmark- Nilsson (VD), Olof Berggren (a), Christer Norén (a), Marie-Louise Pettersson (a).

Aktier: [ TT, 100 Priab, 75 Prifast, 20 Presam, 5 SR, 50 Jäckviks— liften.467

Sydöstran

Huvuddelen av aktierna i Sydöstran kommer hösten 1994 att övertas av en lokal stiftelse ägd av arbetarrörelsens lokala organisationer. Läsare och allmänhet erbjuds övriga aktier. Priset räknas ligga kring 6 miljoner kronor.468

Aktier: 2 TT, 500 Avisa Centralredaktion AB.

Styrelse: Ulf Hellberg (VD), Hans Gustafsson, Pentti Suua, Inger Persson, Eva Karlsson, Kurt Karlsson (a), Ulla-Greta Magnusson (a)_469

464 Aftonbladet 1994-07—01. Mediatrender 16/94. 465 Mediatrender 16/94. 466 Årsredovisning för Piteå-Tidningen AB 1992. Hadenius—Anderberg, Vem äger vad i svenska nzassmedier?_ s. 61. 467 Årsredovisning för Piteå—Tidningen AB 1992. 468 Pressens Tidning l4./94. Mediatrender 14/94. "169 Årsredovisning för S_x döstra Sveriges Dagblad AB 1993.

Värmlands Folkblad

Värmlands Tidningsintressenter AB, ägd av socialdemokratiska partidistriktet och LO-distriktet, har övertagit aktierna i Värmlands Folkblad för 2 mkr från Ros-Press, dessutom skall tidningen lämna hälften av sin vinst de närmaste två åren till säljaren.470

Värmlands Tidningsintressenter AB har bjudit ut 23 800 aktier å 250 kronor för teckning bland läsare, företag, föreningar och organi— sationer. VTAB räknar med att genom nyteckningen öka aktiekapi— talet från två miljoner kronor till åtta miljoner kronor. Fackföre- ningsrörelsen i Värmland 13 700, socialdemokraterna ] 800, hyres— gästföreningen 1 000, allmänheten inklusive de anställda i 800471

Styrelse: Stig Gustafsson (styrelseordförande) Arbetslivsfondens ordförande, Eva Karlsson, ekonomichef för Arebolagen, Sune Lundh (VD), landstingsråd Hans Svensson, Lennart Myhlback, GD Räddningsverket, Bo Carlström, direktör konsultfirma, Lars Bull, direktör Riksbyggen, Thure Bergman, adjungerad chefredaktör, Evert Öhrstrand (a), Bernt Hedin (a), Anne Carlsson (a).

Rolf Jansson är ny chefredaktör efter Thure Bergman. Dagliga TV—sidor produceras av Avisa Centralredaktion, som också levererar komplett servicematerial till tips och trav.

Lego civil svarar för 22 % av totala intäkter (inkl presstöd) [enligt annan uppgift 4,5 mkr av 95 mkr472].

Värmlands Folkblad går vid årsskiftet 1994/95 över till tabloid- format.473

Dotterbolag: Karlstads Stämpelfabrik (ingen verksamhet).

Aktier: ] TT, 20 Prifast, ] 153 Malmöhus—Invest, 500 Avisa Centralredaktion AB.

Annonssamverkan: Storvästen.474

Västerbottens Folkblad

Ägare: Nya Västerbottens Folkblad AB ägs av socialdemokratiska rörelsen närstående företag, organisationer och enskilda personer. Styrelse: Bertil Hammarstedt (styrelseordförande), Hans Boström (VD), Roland Brännström, Karin Böhlin, Stig Erhardsson, Sven

470 Pressens Tidning 6/94. 471 Mediatrender 10/94. Pressens Tidning ll/94. 472 Pressens Tidning 20/93. 473 Svenska Dagbladet 1994—10—09. 474 Pressens Tidning 16/93.

Liljeström, Mats Lindberg, Lilian Ringsand, Roland Svensson, Margot Wallström, Mats Rosin (a).475

Orebro-Kuriren

Örebro—Press AB, ägd av lokala folkrörelser (64 %), läsare (26 %) och anställda (10 %), övertog efter en konkurs Örebro-Kuriren och Karlskoga-Kuriren genom att köpa inkråmet inkl pressarna i den tidi— gare rörelsen. Tryckcentralen köper tryckkapacitet av tidningsbo- laget.476 Den socialdemokratiska rörelsen betalade enligt Media— trender ca 2,5 mkr för Örebro-Kuriren och Karlskoga—Kuriren. 1 000 läsare har bidragit med 0,5 mkr av de 3,6 mkr som samlats in. Målsättningen är ett aktiekapital på 4 mkr, varav huvuddelen skall skjutas till av fackföreningsrörelsen och de socialdemokratiska

organisationerna.477

Styrelse: Lars Östman (styrelseordförande), Lars Sjösten (VD), Sune Lundh, Dan Åke Moberg, Elvy Wicklund, Åke Boudrie (a), Leif Jacobsson (a).

Tryckcentralen såldes efter konkursen till tre fd anställda. Tryck— centralen övertog hösten 1993 Folkets tryckeribolag, Mediahuset i Eskilstuna AB.478

Örebro-Kurirens VD Lars Sjösten avgick i juni 1994479

Centerpartistiska pressfären

Centertidningar AB

Centerpartiet köpte 1973 av Armas Morby Gustaf Österbergs Tryckeri AB, som gav ut Länstidningen, Södertälje, Norrtelje Tidning, Södermanlands Nyheter, Nynäshamns-Posten (2/v), Trosa Annonsblad (l/v) och Nacka—Saltsjöbadens tidning (2/v).480

Samtliga aktier i Centertidningar AB ägs av Centerpartiets riks- organisation. Centertidningar AB äger 98,9 % av Länstidningen,

475 Hadenius—Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedier7, s 146. 476 Mediatrender 1/93. 477 Mediatrender 20/92. 478 Pressens Tidning 19/1993. 479 Svenska Dagbladet 1994—06-30. 480 Dagens Nyheter 1973-02-22.

Södertälje AB, 99,8 % av Hallands Nyheter AB och i övrigt 100 % av tidningsföretagen.

Tryckningen av Länstidningens tidningar har flyttats till extern tryckeri och pressen har sålts.

Aktieutdelningen 1993 var 3 576 800 kr. Hallands Nyheters civiltryck överflyttades 1992 till Hallands Nyheters Civiltryckeri AB.

Aktier i moderbolaget: 500 AB C.T. Kapitalförvaltning, 474 600 Länstidningen, Södertälje AB, 24 950 Hallands Nyheter AB, 90 000 Norrtelje Tidning AB, 60 000 Södermanlands Nyheter AB, 50 000 Östersunds-Posten Tryckeri AB.

Koncernens aktier 40 SR, 282 TT, 349 Dagspress Direkt AB, 640 FLT, 392 Tidningstryckarna på Ålands AB, 18383 "diverse aktier och andelar" bokförda till 283 tkr.481

Styrelse: Folke Nilsson (styrelseordförande), Bo Andersson, Bengt Björklund, Doris Gunnarsson, Åke Pettersson, Monica Broström (a), Ingvar Gunnesson (a), Birgitta Larsson (a), Allan Pettersson (verk- ställande direktör).

Hallands Nyheter

Centertidningar äger 99,8 procent av aktiekapitalet i Hallands Nyheter AB.

Civiltryckverksamheten har ombildats till ett dotterbolag, Hallands Nyheter Civiltryckeri AB. Av koncernens intäkter kom 55,9 % från annonser, 37,9 % från upplagan, medan övriga intäkter svarade för 6,2 %.

Laholms Tidning trycks sedan 1988 i Hallands Nyheters press. I maj 1992 beslöt Hallands Nyheter att inte teckna licensavtal med SRU.

Aktier: 10 SR, 2 TT, 20 Presam, 10 Prifast, 160 FLT, 318 Trygg Hansa, 5 248 Malmöhus—Invest.

Styrelse: Allan Pettersson (styrelseordförande), Sture Lagerberg (VD), Erling Johansson, Bengt Björklund, Osten Nilsson, Eric Svensson (a), Per Ola Eriksson (a).482

Annonssamverkan: Media Väst och FLT Riks.483

481 Årsredovisning för Centertidningar AB 1992. 482 Arsredovisning för Hallands Nyheter AB 1992. 483 TS—Boken 1994.

Länstidningen, Södertälje AB

Dotterbolag: Södertörn Förlags AB, Nynäshamns-Posten AB, och Nacka-Saltsjöbadens Tidning AB. Aktier: 26 TT, 80 FLT, 200 Presam, 452 Trygg Hansa, 197 Dags- press Direkt. Styrelse: Allan Pettersson, Bo Andersson (VD), Pär Granstedt, Sören Karlsson, Lars—Erik Larsson, Birgitta Larsson, Maria Albel.484 Annonssamverkan: Platsannons Sörmland och FLT Riks.485 Tryckningen flyttades under 1992 till externt tryckeri. Länstidningen i Södertälje övergick i november 1994 till sex- dagarsutgivning.486

Norrtelje Tidning

Norrtelje Tidning AB äger samtliga aktier i dotterbolagen RoslagsMedia AB och Tidningstryckarna i Norrtälje AB. Tidnings- tryckarna på Åland AB är ett intressebolag som ägs till 49 %.

Aktier: 1 250 Ålands tryckeri AB, 160 FLT, 160 TT, 152 Dags- press Direkt AB, 40 Presam, 2 497 AB Produra Venture Capital.

Styrelse: Åke Rydberg (styrelseordförande), Allan Pettersson (vice styrelseordförande), Bengt Björklund, Kajsa Hansson, Helena Björkman (a), Grethel Haglund (a), Sören Karlsson (VD). 487

Norrtelje Tidning AB köpte 1993 endagstidningen Lidingö- Posten.488 och 1994 Idrottsbladet Tryckeri AB (ej tidningen) med en omsättning på 44,7 mkr, som bland annat trycker Gula Tidningen och Länstidningen, Södertälje.489

Annonssamverkan: FLT Riks.490

Södermanlands Nyheter

Helägt dotterbolag: Gustaf Österbergs Tryckeri AB (Civiltryckeri— rörelse).

Aktier: 6 456 Produra Venture Capital, 30 SR, 56 TT, 80 FLT, 20 Presam, 10 Prifast.

484 Årsredovisning för Länstidningen, Södertälje AB 1992. 485 TS-Boken 1994. 486 Svenska Dagbladet 1994—06-29. 487 Årsredovisning för Norrtelje Tidning AB 1992. 488 Pressens Tidning 4/93. 489 Pressens Tidning 4/94. Mediatrender 4/94. 490 TS—Boken 1994.

Styrelse: Allan Pettersson (styrelseordförande), Tommy Ljung (VD), Bengt Björklund, Hans Carlsson, Yngve Larsson, Bibi Rosengren, Gun Olsson (a), Jan Söderman (20.491

Annonssamverkan: Platsannons Sörmland och FLT Riks.492

Östersunds—Posten

Östersunds-Postens Tryckeri AB är ett helägt dotterbolag till Center— tidningar AB och äger i sin tur 91 % av aktierna i AB ÖPE- Tryck.493

Aktierzl 000 Presam, 38 TT, 80 FLT.

Styrelse: Olle Karlsson, Håkan Swärd, Nils G Åsling, Allan Pettersson, Bengt Björklund, Per Söderberg, Per Hansson, Bengt—Åke Larsson.

Annonssamverkan: Norrgruppen och FLT Riks.494 Östersunds-Posten har köpt det lokala SDR-bolaget. Östersunds— Posten är även delägare i det regionala TV-fönstret och planerar att gå in i den kommersiella lokalradion. Östersunds-Posten kan därmed erbjuda sina kunder mixade kampanjer.495

Tidningsföretag med anknytning till centerrörelsen

Hudiksvalls-Tidningen Hudiksvalls-Tidningen Ägs av Hudiksvalls—tidningens Tryckeri AB, som i sin tur ägs av lokala Centerorganisationer (ca 72 %) och enskilda personer.496 Centertidningar AB har för avsikt att överta aktiemajoriteten i Hudiksvalls-Tidningens Tryckeri AB. Styrelsen har rekommenderat ägarna att anta Centertidningars bud på 1 1 500 kr per aktie eller 50 miljoner kronor för hela företaget.497

Aktier: 91 Trygg Hansa, 194 Dagspressen Direkt 1 Sverige AB, 20 Prifast, 7 000 NCB, 40 Presam, 6 TT, 1251 Malmöhus—Invest AB.

491 Årsredovisning för Södermanland Nyheter AB 1992. 492 TS-Boken 1994. 493 Årsredovisning för Östersunds-Postens Tryckeri AB 1992. 494 TS—Boken 1994. 495 Mediatrender 11/94_ 496 Hadenius—Anderberg. Vem äger var! i svenska rm:.r.rnzedier?. s. 61. 497 Mediatrender l7/94. Pressens Tidning 17/9—1.

Styrelse: Rune Bodin, Allan Pettersson, Björn Brink, Lennart Lundin, Sven Bergström. Karin Starrin. Håkan Högdahl, Lars Gösta Larsson, Bengt Ekelund (VD).498

Annonssamverkan: FLT Riks.499 Editionen Hälsinglands Tidning med en upplaga på 2 500 exemplar sprids i Ljusdal, Bollnäs och Söderhamn. Den har en låg täcknings— grad, men det är viktigt för Centern att nå ut i hela Hälsingland.500

De lokala centerorganisationerna äger 30 % och lokala, enskilda personer 70 %.

Laholms Tidning

Föreningen Laholms Tidning u.p.a. har 188 medlemmar, varav. Hallandsbygden Tidningsförening innehar mer än 90 procent av andelskapitalet. Hallandsbygden Tidningsförening täckte 1992 under- skottet genom ett koncernbidrag på 673 000 kr.

Styrelse: Karl-Olof Andersson, Tommy Bengtsson, Karin Eskilsson, Sture Lagerberg, Bernt Samuelsson, Yngve Sunesson, Jan Stohr (a), Lars Thörnqvist (a).

Annonssamverkan: Riksmedia Hela Sverige.501 Karl Olof Rosengren är politisk chefredaktör och verkställande direktör från 1994. Yngve Sunesson lämnade tidningen hösten 1993.502

Norra Skåne

Kristianstads läns lantmäns tidnings- och tryckeriförening u.p.a. (med ca 700 andelsägare503) äger Tidnings AB Norra Skåne, som ger ut Norra Skåne och driver civiltrycksverksamhet under namnet Norra Skåne Offset.

Aktier: 10 SR, 6 TT, 500 Skånsk Tidningsdistribution AB, 160 FLT, 100 Presam, 125 Ess media AB, 50 Prifast. 1 andel Skånsk tidningsdistribution AB & Co Tidningsbärarna KB (75 tkr).504

498 Årsredovisning för Hudiksvalls—Tidningens Tryckeri AB 1992. 499 TS—Boken 1994. 500 Svenska Dagbladet 1993—06—22. 501 TS-Boken 1994. 502 Mediatrender 1/94. 503 Annons i Pressens Tidning 9/93. 504Årsredovisning för Tidnings AB Norra Skåne 1992.

Annonssamverkan: En sexa Skåne och FLT Riks.505 Norra Skåne ändrade hösten 1994 format till tabloid och kommer ut i två sektioner.506

Anderkoncernen var våren 1994 intresserad av att köpa Norra Skåne.507

Skånska Dagbladet

Skånska Dagbladet ägs av Skånska Tidningsföreningen u.p.a. (46 % av kapitalet, 89 % av rösterna), centerintressen (23 % resp 5 %) och privatpersoner (31 % resp 6 %).508

Helägt dotterbolag: Fastighetsföreningen, S:t Gertrud u.p.a. (bokfört 828,5 tkr).

Aktier: 22 Dagspressens Marknadsinformation, 126 TT, 20 SR, 500 Skånsk tidningsdistribution AB, 6 000 Presam, 46 Trygg Hansa. 1 andel Skånsk tidningsdistribution AB & Co Tidningsbärarna KB (75 tkr).

Aktier i koncernen 118 KAPN AB.509

Annonssamverkan: City Colour, Jumbo, Sydsvenskan Plus. Styrelse för Skånska Tidningsföreningen ek för: Sven—Bertil Persson (styrelseordförande), Anne Cronström, Thorvald Frostemark, Malte Jeppson Sven Jönsson, Jan Linders, Bernhard Persson, Kaj Wictorin, Hans-Gösta Hansson, Ingrid Jönsson, Stig Kristensson, Alice Molt, Lars—Göran Persson, Inger Widersson, Brita Axelsson, Anders Hansson.510

Styrelse för AB Skånska Dagbladet: Malte Jeppson (styrelse- ordförande), Olle Brown, Anne Cronström, Bertil Fiskesjö, Gösta Jigin, Jan Linders, Håkan Mattson, Lennart Nilsson, Bernhard Persson, Susanne Björkenheim (a), Anette Olsson (a). VD Richard Kling ingår ej i styrelsen.511

505 TS-Boken 1994.

506 Dagens Nyheter 1994—10—18. 507 Pressens Tidning 4/94. 508 Hadenius-Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedier?, s. 150. 509 Preliminär årsredovisning för AB Skånska Dagbladet 1992. 510 Hadenius—Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedier?, s. 149 f. 511 Hadenius—Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedier?, s. 149.

Vimmerby Tidning

Vimmerby Tidning ägs av Vimmerby Tidning & Tryckeriförening ekonomiska. förening. [Bengt Ingemarsson huvudägare.512], som också producerar Kalmar Läns Tidning och Nybro Tidning.513

Civilavdelningen står för 29 mkr av intäkterna på 80 mkr.514 Styrelse: Sten Karlsson (styrelseordförande), Olle Cademark, Bo Carlsson, Bengt Ingemarsson, Per—Erik Johansson, Einar Nilsson, Nils Sarbrandt, Håkan Schultz.

Annonssamverkan: Stora Småland, V O K Samannons. 3 Dagar som gick i konkurs ijuli 1994 köptes för en "blygsam" summa hösten samma år av Vimmerby Tidning med dess huvudägare Bengt Ingemarsson. Tidningen blir endagstidning och byter namn till Växjöbladet/Kronobergare och kommer att innehålla både social- demokratiska och centerpartistiska kommentarer.515

Övriga organisationsägda tidningar

Gotlands Tidningar

Avisa AB sålde sina 50 % av aktierna i Gotlands Tidningar AB till Gotlands arbetarekommun, som därefter överlät aktierna till ett ny- bildat bolag, Gotlands Förvaltnings AB, ägt av arbetarekommunen och LO—sektionen på Gotland. Resterande 50 % ägdes sedan tidigare av Gotlänningen Tryckeri AB, som ägs av lokala centerorganisationer (67 %) och Gotlands Liberala Tidningsstiftelse (33 %).516

Gotlands Tidningar äger till 100 % Gotlandstryck AB samt 50 % av Gotlands Förenade Tidningstryckerier, som 1993-01—01 övertog Gotlands Allehandas civiltrycksavdelning.517

Styrelse: Allan Nilsson (styrelseordförande), Gösta Andersson, Maud Fohlin, Sören Strand, Margareta Alpe (a), Donald Jacobsson (a), Per Nordfeldt (a), Gunnar Öberg (verkställande direktör).

Annonssamverkan: Riksmedia Hela Sverige.518

512 Pressens Tidning 15/94. 513 Årsredovisning för Vimmerby Tidning 1992. 514 Pressens Tidning 20/93. 515 Pressens Tidning 15/94. 516 Årsredovisning för Gotlands Tidningar AB 1992. Hadenius—Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedier?, s. 63. 5 7 Årsredovisning för Gotlands Tidningar AB 1992. 518 TS—Boken 1994.

Dagen

Dagengruppen AB ägs av Pingströrelsen via församlingarna, varav cirka 85 procent har aktier i företaget.519

Av Dagengruppen AB:s omsättning på 98,4 mkr för moderbolaget och för koncernen 256,3 mkr svarade tidningsrörelsen för ca 58 mkr inkl presstöd.

Styrelse 1994: Owe Lindeskär (styrelseordförande), Sven Erik Andersson (vice styrelseordförande), Per Olof Morberg, Tomas Brunegård, Anders Ekstedt, Bengt Säker, Per Hörnmark, Lennart Holmner och Kent Cramnell. 520

Dotterbolag: AB Samspar (30 mkr bokfört värde), Ibra radio AB, Mösseberg Kurort AB (16,264 mkr), TV Inter AB (530 tkr), Tabor Fastighets AB (100), World Library Press (6 590 tkr).

Övriga aktier bl.a.: 85 Prifast, 1 000 Filadelfiaförlag A/S, börs— portfölj med marknadsvärde på 8,4 mkr.521

5 19 Hadenius—Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedierI), s 122. 520 Svenska Dagbladet 1994—09—18. 52] Årsredovisning för Dagengruppen AB. Dagengruppen _ Presstödsnämnden 1993—06—29.

Innehavare av tillstånd för privat lokalradio522

SRAB(Svensk Radiobokning)/City Radio i Fyrkanten 1063 Kontaktperson: Ulf A G:son Reinhard. Tillståndsinnehavare: Tranzicom AB. Agare: Ulf A G:son Reinhard 100 %.

City FM 106] |Gäv1e| Kontaktperson: Johan P Bång. Tillståndsinnehavare: City FM AB. Ägare: Fria Medias Moder i Jönköping AB 45 %, HB Svenska Dagbladet & Co 10 %, Johan P Bång 13,5 %, Peter Lindblom 9 %, Per Bång 13,5 %, Nicholas Jansson 9 %.

Radio City Stockholm Kontaktperson: VD Per Sundin. Tillståndsinnehavare: Radio City Stockholm AB. Ägare: Svenska Mediaintressenter AB 56 % [ägt av Scandinavian Broadcasting System], HB Svenska Dagbladet & Co 35 %, Bo Jansson 2,5 %, Anders Kempe 2,5 %, Anders Lindberg 2,5 %, Christer Baldhagen 1,5 %.

City 107 [Lund] Kontaktperson: Patrik Larsson. Tillståndsinnehavare: G—E Cityradio i Malmö AB. Ägare: MMI Malmö Mediaintressenter 46 % (ägare: Rabami Svenska AB 49 % [som ägs till 66 % av Gert Eklund), S Nilsson 10 %, EUE Investment NV [Holländskt bolag) 41 %), MISO Malmö Idrotts- föreningars Samarbetsorganisation 8 %, GE Programutveckling AB 46 %.

Radio City 105,4 Karlstadl Kontaktperson: Bernth Harnesk. Tillståndsinnehavare: Svensk Radiopartner Radio City AB. Ägare: Bernth Harnesk 30 %, Fria Media AB 46 %, Scandinavian Broadcasting System 12 %, Svenska Dagbladet AB 12 %.

522 Basmaterialet utgörs av Radio- och TV—verkets sammanställning 1994-10—26. Uppgifter från kompletterande källor anges inom [].

Radio City 1055 Borås Kontaktperson: Bo G Lundberg. Tillståndsinnehavare: Fria Radiobolaget i Borås AB. Ägare: Fria Media Moder AB 45,0 %, Diagonal Eter AB (ägs av Diagonal Eter AB [Nyrén, Karjalainen, Alexandersson, Lundinj) 30,0 %, Svenska Mediaintressenter AB 12,5 %, HB Svenska Dagbladet & Co 12,5 %.

City 107 [Göteborg"] Kontaktperson: Patrik Itzel. Tillståndsinnehavare: G—E Cityradio i Göteborg AB. Ägare: GE Programutveckling AB 100 % (ägare: Gert Elend 70 %, Industor Innovation AB 30 %).

Radio 1 [Uppsala Kontaktperson: Fredrik Sjöberg. Tillståndsinnehavare: Uppsala Musikradio AB. Ägare: Upsala Nya Tidning 49 %, Fredrik Sjöberg 35 %, Tomas Berg 16 %.

Radio FM Linköping Kontaktperson: Bo G Lundberg. Tillståndsinnehavare: Fria Media 1 Östergötland AB. Ägare: Fria Medias Moder AB 38,9 %, Kliman Fastighets AB 22, 2 %, Gunnar Sandell 16,7 %, Svenska Dagbladet AB 11,1 %, Svenska Mediaintressenter AB 11,1 %.

Radio Match [Jönköpingl Kontaktperson: Kurt Hård. Tillståndsinnehavare: Radio Match i Jönköping AB. Ägare: Fria Medias Moder AB (ägd av Stiftelsen Fria Media) 77 %, Scandinavian Broadcasting System 11,5 %, HB Svenska Dagbladet & Co 11,5 %.

Radio Hit FM 105,8 [Växjö] Kontaktperson: Johan Milton. Tillståndsinnehavare: Radio Hit FM Melodicum AB. Ägare: Smålandsposten 22 %, Stiftelsen Fria Medias Moder 22 %, Johan Milton 11 %, Göran Milton 11 %, Daniel Kristiansson 11 %, Benny Karlsson 5,6 %, Stefan Bengtsson 5,6 %, Magnus Hall 5,6 %, Göthberg Produktion AB 5,6 %.

Radio Stella [Helsingborg

Kontaktperson: Thorbjörn Falk.

Tillståndsinnehavare: Radio Stella AB.

Ägare: Scandinavian Broadcasting System 11 %, Nils lngelmark 5 %, Helsingborgs Dagblad 36,5 %, HB Svenska Dagbladet & Co 11 %, Fria Media i Jönköping 29 %.

Radio Nova

Kontaktperson: Claes H Nydahl. Tillståndsinnehavare: Claes Nydahl Radio AB. Ägare: Claes Nydahl 50 %, Annonsbolaget Radio 50 % (ägs av Bonnierföretagen 100 %). [ägare: Fria Media 45 %, Svenska Dagbladet 10 %, Claes Nydahl och lokala investerare 45 %.523]

SRU/Radio Rix-gruppen Radio Vinyl [Stockholm]

Kontaktperson: Stefan Nero. Tillståndsinnehavare: SRF Radio AB. Ägare: SRF Förvaltning AB 55 %, Expressen AB 45 % [NRJ 40 %, Expressen 45 %, SRF Förvaltning AB 15 %.524].

Rix 105 6 Luleå

Kontaktperson: Matz Augustsson.

Tillståndsinnehavare: Karl Gunnar Roth. [Ägare: (Norrbottens—Kuriren 40 %, Radio National 45 %, länsav- delningen i Synskadades Förbund 15 %525].

Rix 92,4 [Skellefteål Kontaktperson: Matz Augustsson. Tillståndsinnehavare: Kjell Högsta. [Ägare: Radio National 45 %, Norra Västerbotten 40 % och SRF Västerbotten 15 %.526]

523 EterMedia 35/94. 524 Resumé 41/94. 525 Mediatrender 8/94. 526 Hadenius-Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedier?, s. 82.

Rix 104,2 IUmeå Kontaktperson: Ronny Nyman.

Tillståndsinnehavare: Umeå Radiointressenter KB. Ägare: VK Radio AB 45 %, Umeå köpmannafölening 45 %, Studentföreningen IKSU 10 %.

NRJ/Energy 106,2 Kontaktperson: Ronny Nyman. Tillståndsinnehavare: Ronny Nyman. [Troligen har NRJ en ägarandel].

Rix 105,5 [Sundsvalll Kontaktperson: Larsolof Högberg. Mediaintressenter Sundsvall/Härnösand KB. Ägare: Sundsvalls Tidning 40 % (komplementär). Härnösands Boktryckeri AB — Västernorrlands Allehanda 40 %, Föreningen Sundsvalls köpmän 5 %, Sundsvalls Cityförening 5 %, Ikano Fastighets AB 5 %. [Cityföreningen Härnösand 5 %].

Radio Rix Gävle

Kontaktperson: Christer Modig.

Tillståndsinnehavare: Rix Gävle/Sandviken KB. Ägare: Gefle Dagblads AB 45 %, Dalarnas Tidningar AB 45%, Paliset Development AB 10 %. (Gefle Dagblads AB [komplementär] 45 %, Dalarnas Tidningar AB [kommanditdelägare] 45 %, Paliset Development AB [kommanditdelägare] 10 %).

Radio 106,1 Västeråsl Kontaktperson: Staffan Braw. Tillståndsinnehavare: Radio 106,l KB. Ägare: VLT Media AB 49 %[kommanditdelägare], Svensk radiout— veckling AB 30 % [kommanditdelägare], Mail Vision AB (Posten) 20 % [kommanditdelägare], Västerås Reklamradio AB [komple— mentär] 1 %.

Rix 107 3 Eskilstuna Kontaktperson: Stefan Toll. Tillståndsinnehavare: Lars Augustsson. [Radio National AB 45 %, SRF Södermanland 20 %, Eskilstuna- Kuriren 25 %, Edgrenska Stiftelsen 10 %.5271 [Troligen har NRJ en ägarandel].

527 Hadenius-Anderberg. Vem liger vad i svenska massinedierl s. 84.

Rix 106 3 Örebro Kontaktperson: Per Andersson. Tillståndsinnehavare: Radio Rix Örebro KB. Ägare: Nerikes Allehanda 50 % (komplementär), SRU KB (kom- manditdelägare) 30 %, Örebro Läns Köpmannaförbund (kommandit— delägare) 10 %, Sänt & Sånt i Örebro AB (kommanditdelägare) 10 %.528

Rix 107 1 Borås Tillståndsinnehavare: Rix Borås KB.

Ägare: NET-Videoproduktion & TV i Borås AB (komplementär ägd av Borås Tidning) 50 %, Produktions AB Göteborg Ett (kommanditdelägare ägd av Tidnings AB Stampen) 50 %.

Rix 1059 Göteborg Tillståndsinnehavare: RIX Göteborg KB. Kontaktperson: Kenny Genborg. Ägare: Produktions AB Göteborg Ett (komplementär ägd av Tidnings AB Stampen) 45 %, NET-Videoproduktion & TV 1 Borås AB (kommanditdelägare ägd av Borås Tidning) 45 %, Göteborgs Köpmannakonsult AB (kommanditdelägare, ägd av Lars Eric Eriksson/Göteborgs köpmannaförbund) 10 %. [(NRJ 40 %539].

Rix Rock [Göteborg 107,8] Kontaktperson: Ros-Marie Olsson. Tillståndsinnehavare: Rix Rock KB. Ägare: Produktionsbolaget Göteborg 1 50 % (Komplementär), Mediabolaget i Halland AB 40 % (Kommanditdelägare), Mats Reimertz 10 % (Kommanditdelägare). [Frekvensen uthyrd till Classic Radio].

Rix 104,2 IHalmstadl Kontaktperson: Stefan Andersson. Tillståndsinnehavare: Radio Halmstad AB. Agare: Mediabolaget i Halland AB 50 % (ägs av Liberal Dagspress Invest KB 100 %), Hallands Köpmannaförbunds Service AB 50 % (ägs av Hallands Köpmannaförbund 100 %).

528 Årsredovisning för Nerikes Allehanda AB 1993. 529 Resumé 41/94.

Radio Rix 106,7 Malmö]

Kontaktperson: Ingmarie Holmegard.

Tillståndsinnehavare: Zammy Chenawi. Ägare: [Radio National 25 %, SRF och Edgrenska stiftelsen reste- rande aktier varav stiftelsen har större delen.530] [NRJ 40 %, SRU säljer av och SRF minskar sin andel531].

Radio Energy-gruppen [Franska NRJ) NRJ/Energy 105,1 Stockholm Kontaktperson: Bertil Damberg. Tillståndsinnehavare: RBS Broadcasting AB. Agare: NRJ S.A. 87,4 %, Konsum Stockholm 7,6 %, Bertil Damberg 5 %.

NRJ/Energy 105,3 [Göteborg] Kontaktperson. Bertil Damberg. Tillståndsinnehavare: RBG Broadcasting AB. Ägare. Konsum Väst 55 %, RBS Broadcasting AB 45 % (NRJ S. A. 87, 4 %, Konsum Stockholm 7, 6 %, Bertil Damberg 5 %). [Stampen 40 %532].

NRJ/Energy 105,2 Malmö Kontaktperson; Bertil Damberg.

Tillståndsinnehavare: RBM Broadcasting AB. Ägare: RBS Broadcasting AB 49 % (NRJ S.A. 87,4 %, Konsum Stockholm 7,6 %, Bertil Damberg 5 %), Konsumentföreningen Solidar 36 %, Skånska Dagbladet 15 %.

NRJ/Energy 105,9 [Kristianstad] Kontaktperson: Bertil Damberg. Ägare: Bertil Damberg 60 %, RBS Broadcasting AB 40 % (NRJ S.A. 87,4 %, Konsum Stockholm 7,6 %, Bertil Damberg 5 %).

NRJ/Energy 107,2 (Halmstad) Kontaktperson: Bertil Damberg. Ägare: Luc Marot 60 %, RBS Broadcasting AB 40 % (NRJ S.A. 87,4 %, Konsum Stockholm 7,6 %, Bertil Damberg 5 %).

530 Hadenius—Anderberg, Vem äger vad i svenska massmedier?, s. 84. 531 Resumé 41/94. 532 EterMedia 32/94.

Megapol-gruppen (Bonniers) 104,3 Megapol [Stockholm

Kontaktperson: Jonas von Hedenberg. Tillståndsinnehavare: Radio Gyllenkamme AB. Ägare: Torsten Larsson 16,6 %; Lennart Wiklund 16,6 %, Jonas von Hedenberg 16,6 %, Semic International 25 %, AB Svensk Filmindustri 25 %.

106,9 Megapol Västerås Kontaktperson: Jonas von Hedenberg. Tillståndsinnehavare: Radio Katapuls AB. Ägare: Torsten Larsson 16,6 %; Lennart Wiklund 16,6 %, Jonas von Hedenberg 16,6 %, Semic International 25 %, AB Svensk Filmindustri 25 %.

106,9 Megapol Linköping

Kontaktperson: Jonas von Hedenberg. Tillståndsinnehavare: Bondec AB. Ägare: Torsten Larsson 16,6 %; Lennart Wiklund 16,6 %, Jonas von Hedenberg 16,6 %, Semic International 25 %, AB Svensk Filmindustri 25 %.

104,7 Megapol Örebro Kontaktperson: Erik Storsveden. Tillståndsinnehavare: Leijbomal AB. Ägare: Torsten Larsson 16,6 %; Lennart Wiklund 16,6 %, Jonas von Hedenberg 16,6 %, Semic International 25 %, AB Svensk Film- industri 25 %.

[Södertälje 104,l ] Kontaktperson: Jonas von Hedenberg. Tillståndsinnehavare: Radio Capitol AB. Ägare: Torsten Larsson 16,6 %; Lennart Wiklund 16,6 %, Jonas von Hedenberg 16,6 %, Semic International 25 %, AB Svensk Film— industri 25 %. [Vilande Tillstånd]

Big Radio 1061 FM [Lund] Kontaktperson: Mikael Landström. Tillståndsinnehavare: Big Radio AB. Agare: Lars Morgan 50 %, Tommy Malm 50 % [Megapol äger sedan oktober 1994 40 % i Big Radio.533]

Annonsbolaget Radio

Gold 105 [Norrköping Kontaktperson: Carl Peter Bernström. Tillståndsinnehavare: Carl P Bernström AB. Agare: Carl Peter Bernström 100 %.

FM 106 1/2 Norrköping Kontaktperson: David Olsson. Tillståndsinnehavare: David Olsson Radioproduktion AB. Agare: David Olsson 100 %.

Radio Q 104,7 Stockholm Kontaktperson: Christina von Hofsten. Tillståndsinnehavare: Radio Q AB. Agare: Stiftelsen Radio Q 100 %.

Bandit 105 5 Kontaktperson: Tom McAlevey. Tillståndsinnehavare: Bandit Communications AB. Ägare: Thomas McAlevey 100 %.

Z-Radio-gruppen

2 Radio 106 6 Sundsvall Kontaktperson: Urban Åberg, Ulf Gunnarsson. Tillståndsinnehavare: ReklamRadions P6 i Sundsvall AB. Ägare: Urban Åberg 50 %, Ulf Gunnarsson 50 %.

Z Radio Stockholm Kontaktperson: Ann-Christine Dellhamn-Carlén. Tillståndsinnehavare: Medvik i Sverige AB. Ägare: Industriförvaltnings AB Kinnevik 100.

533 Resumé 43/94.

Classic Radio [Stockholm Kontaktperson: Mikael Persson. Tillståndsinnehlvare: Media & Reklamförsäljning 1 Sverige AB. Ägare. SDR Gruppen AB (Erik Grönberg 50 %, Roland Tipner 50 %).

Z Radio 104,5 Eskilstuna] Kontaktperson: Lena Sandberg. Tillståndsinnehivare: Radio Air i Hällby AB. Agare: Lena Saldberg 100 %.

Z Radio 107,7 Nyköping Kontaktperson: Patrik Gunolf. Tillståndsinnehlvare: Forum & Marknad 107,7 i Nyköping. Agare: Roland Johansson.

Z Radio 106,0 [Jönköping] Kontaktperson: Morgan Wahlby. Tillståndsinnehtvare: Björkstadens Reklamradio AB. Agare: Morgar Wahlby 49,8 %, Göran Johansson 25,1 %, Anders Persson 25,1 %

Z Radio 104,3 [Växjö] Kontaktperson: Anders Persson. Tillståndsinnehavare: Guldstadens Reklamradio AB. Ägare: Iowa Reklam AB 100 % (Morgan Wahlby 25 %, Göran Johansson 25 % Anders Persson 50 %).

Z Radio [Kristianstad] Kontaktperson: Anders Nilsson. Tillståndsinnehavare: Anders Nilsson.

Z Radio 104,4 [Karlstad] Kontaktperson: [nga Lill Nilsson/Sune Lekemark. Tillståndsinnehavare: Reklammedia i Kil AB. Agare: Inga Lill Nilsson 100 %.

Z Radio 104,8 [Söteborg] Kontaktperson: Lisbeth Pettersson. Tillståndsinnehavare: Radio 1000 AB. Ägare: Kiloheriz AB 45 % (ägs delvis av Medvik i Sverige AB), Eva Egeland 55 %.

Z Radio 107,6 [Helsingborg] Kontaktperson: Anders Nilsson. Tillståndsinnehavare: Radio 2000 AB u.b. Ägare: Megahertz AB 45 % (ägs delvis av Medvik i Sverige AB), Radio Viking APS 55 % (danskt bolag).

Övriga

Classic FM [Stockholm] Kontaktperson: Björn Zabell. Tillståndsinnehavare: Classic FM AB unä. Ägare: Classic FM plc (Sir Peter Michael 33,6 %, Time Warner International 32,6 %, GWR Group plc 17,6 %, Brian Broly 4,5 %, Associated Newspapers (Harmsworth) Ltd 4,5 %, Home Counties Newspapers Holding plc 3,6 %, John Spearman 3,6 %).

Golden Hits [Södertälje] Tillståndsinnehavare: Morneon Fastighets Invest AB. Ägare: Thomas Morne 100 %. [Handelsbolag med Radionätet och Tälje Radio— och TV—kanal som hälftenägare. Tälje Radio- och TV—kanal ägs av Södertälje Kabel-TV 40 % (ägare Södertälje kommun 93 %, de privata fastighetsägarna Fakab 7 %), Björn Olsson Annonsbyrå 20 %, Buckhöj Media 20 %, den ideella föreningen Södeltälje Kabel-TV 20 %. Radionätet JFR AB leds av Jan Friedman, som äger 11,8 %. Övriga ägare: Back Stage (Jörgen Tilander) 12,6 %, Grana intressenter SÄ (Åke Fogelberg) 12,6 %, Marknadsutveckling (Jörgen Springfeldt) 12,6 %. Morneon Fastighets Invest (Thomas Morne) 12,6 %, Proedel (Johan och Magnus Claesson) 12,6 %, Quadrofolium (Clas Felländer) 12,6 %, Svedia Corporate Finance (Staffan Persson) 12,6 %.534]

Kanal 105,3 [Uppsala] Kontaktperson: Ruben Agnarsson. Tillståndsinnehavare: Stiftelsen Livets Ord.

Radio Hibernia Kontaktperson: Eva Blonde. Tillståndsinnehavare: Radio Hibernia AB.

Ägare: Radio Investment N.V [registrerat i Holland] (ägare: Denis O'Brien, Paul Connolly, Padraig Boland) 100 %.

534 Mediatrender 6/94 och 7/94.

Uppgifter om ägare av lokala TV—stationer

TV Stockholm

TV Stockholm ägs av TV4 52,3 %, Mediabolaget Gary Engman — Gunnar Wessle'n AB 17 %, JKL Intressenter AB, Bengt Grevér och VD:n Joan Estees—Lindskog vardera 10 %.535

TV Uppland

TV Uppland startar i maj 1995 ett lokalt fönster i TV4. Ägare: Upsala Nya Tidning 26 %, Vestmanlands Läns Tidning 26 %, TV4 20 %, Länsförsäkringar 14 %, Alma Industrier (ägare Anders Wall) 14 %. Aktiekapitalet är 2 miljoner kronor, ägarna har bundit sig att satsa 10 miljoner kronor.536

TV östergötland

Programbolaget AB (Bo Dagerståhl och Göran Isaksson), TV4 10 %.537

TV 4 J önköping-Borås

Ägare: TV4 25 %, Ronald Blomqvist 43 %, Elmia 32 %. Ökning av aktiekapitalet genom nyemission till TV4.538

Sydost TV

Ägare: TV4 20 % och Jan Tottmar och Mats Harrysson resten.539

535 Mediatrender ] 1/94. 536 EterMedia 36/94. 537 Mediatrender 5/94 och 14/94. 538 Jönköpings—Posten 1994—07—06. 539 Mediatrender 14/94.

TV Skåne

Ägare: TV4 50,5 %, Film & TV (ägd av VD Kaj Persson) 27,8 %, Sydsvenska Dagbladet 11,1 %. Stefan Nilsson 5,6 %.540 Sydsvenska Dagbladet har option på 25 % i TV Skåne före utgången av 1994.541

TV Halland

Ägare: Hallands Nyheter, TV4 (25 %), Nissan Media och Halmstads handelsförening.542

TV4 Göteborg

Ägare: TV4 (majoritetsägare), Stampen och MTV Studios.543

TV Fyrstad

Ägare: TV Fyrstad AB, som ägs av Lennart Forsberg, Hans Ottosson och Agneta Riddar med vardera 30 % samt TV4 10 %.544

TV Skaraborg

TV Skaraborg AB ägs av Tomas Körlin samt 45 andra intres- senter.545 TV4 kommer att bli största delägaren i TV Skaraborg med 25 % efter nyemission.546

540 EterMedia 29/94. Mediatrender 12/94. 541 Pressens Tidning 15/93. TT—telegram utan datum. 542 Mediatrender 12/94. 543 EterMedia 31/94, 544 Mediatrender 1 1/94. 545 Mediatrender 16/93. Inbjudan till förvärv av aktier i TV4 AB, 546 Mediatrender 9/94.

TV Värmland

Ägare: Delta Media, Scandinature, Värmlands Folkblad, Värmlands Idrottsförbund, Färjestads BK och Initia.547 TV4 kommer efter ny- emission att ha 25 % av aktiekapitalet i TV Värmland.548

TV Bergslagen

Aktiemajoriteten innehas av VLT och Lantmännens tryckeriförening. Övriga ägare: Mail Vision (Posten), TV4, SBS, Film- och TV—media, Göran Karlefors och Västerås kommun.549

Lokal TV i Sundsvall/Timrå

Ägare:Sundsvalls Tidning (20 % före TV4:S inträde), två kommunala och näringslivsinriktade stiftelser samt TV4 (cirka 20 %).550

TV 4 Jämtland

Östersunds-Posten planerar att gå in som delägare i TV 4 Jämt- land.551

TV Botnia

Ägare: Ling & Co 50 %,Borggården AB 25 %. TV4 15 % samt Västerbottens-Kuriren och Länsförsäkringar vardera 5 %. Väster— bottens-Kuriren har en tvåårig option att för Norrgruppens (Norra Västerbotten, Norrbottens-Kuriren, Västerbottens—Kuriren och Öster- sunds-Posten) räkning köpa ytterligare 14 % av Ling & Co.552

547 Mediatrender 16/93. Pressens Tidning 15/93. Inbjudan till förvärv av aktier i TV4 AB. 548 Mediatrender 10/94. 549 Mediatrender 16/93 och 15/94. Årsredovisning för Vestmanlands Läns Tidning 1993. 550 Mediatrender 4/94 och 8/94. Pressens Tidning 15/93. 551 Mediatrender 10/94. 552 Norra Västerbotten 1994—05-1 1.

TV Norrbotten

Ägare: TV Nord, som kommer att ägas av Luleå Energi 26 %.TV4 20 %, OK Norrbotten 13 %, Luleå kommun 13 %.Hermelinen Information 7 %, Herzeus Fastigheter i Boden 7 % samt produktions— bolagen SH—Vision 7 % och Back up Media 7 %. Norrländska Social— demokraten som var tänkt som delägare hoppade av pga. ägar— förändringar.553 Ägarkapitalet uppgår till 3,4 miljoner kronor.554 Sändingarna startar i november 1994555

553 EterMedia 31/94. 554 Dagens Nyheter 1994—05—31. 555 EterMedia 36/94.

Ägarkoncentrationsfrågan — tidigare utredningsförslag och aktuella bestämmelser

En promemoria från Pressutredningen -94:s sekretariat — Åse Matz/ Monica Bengtsson 13/11 1994

Inledning

I denna promemoria ges en redovisning dels av Massmediekoncent- rationsutredningens betänkande år 1980 jämte remissvaren dels av viss lagstiftning av betydelse för ägarkoncentrationsfrågan.

Massmediekoncentrationsutredningen 1980

Förslaget

Massmediekoncentrationsutredningen (MKU), som tillsattes 1974, hade i uppdrag att pröva frågan om om särskilda regler för kontroll av företagskoncentration i massmediebranschen. Utredningen avgav 1980 betänkandet (SOU 1980:28) Massmediekoncentration. Med hän— syn till massmediernas betydelse för den allmänna upplysningen och åsiktsbildningen i samhället hade utredningen funnit det önskvärt och motiverat att det infördes en förvärvskontroll på området. I korthet föreslog utredningen att en massmedieintressents (massmedieföretag, massmedieägare och likställda) förvärv av det bestämmande inflytan- det över ett annat massmedieföretag skulle prövas av Marknads- domstolen på talan av Näringsfrihetsombudsmannen (NO). Med mass- medieföretag avsågs i förslaget ett företag av viss storlek som yrkesmässigt meddelar uppgifter och åsikter till allmänheten genom tryckt skrift, radio, television, film, videogram, fonogram, teater, utställning eller annat sådant uttrycksmedel. Om förvärvet bedömdes som skadligt från yttrandefrihets— eller åsiktsbildningssynpunkt skulle Marknadsdomstolen kunna meddela föreskrifter i syfte att förhindra de skadliga följderna. I andra hand skulle man kunna förbjuda förvärvet.

På samma sätt skulle undantagsvis föreskrifter kunna meddelas för massmedieföretag med en dominerande ställning utan att något för— värv var aktuellt. När det gällde sådana åtgärder uttalade utredningen att en generell ordning som möjliggjorde upplösning av bestående massmedieföretag mötte starka betänkligheter. Förhållandena på massmedieområdet föreföll vid den tiden inte påkalla att det infördes en allmän upplösningsmöjlighet. Emellertid borde man inte helt avstå från möjligheten att ingripa mot bestående koncentration på området. För vissa undantagsfall förelåg enligt utredningen ett behov för sam— hället att tillse att inte dominans från stora konglomerat eller andra betydande företagsbildningar blev sådana att det förelåg fara från tryckfrihets- och yttrandefrihetssynpunkt. lngripandena, som bara borde kunna ske i mycket speciella fall borde ha formen av före— skrifter. Dessa skulle i undagsfall kunna innebära ålägganden att före— tag skulle avhända sig exempelvis en massmedierörelse eller del därav. I det lagförslag som utredningen lade fram angavs uttryckligen att föreskrifter och förbud inte fick meddelas på grund av ett mass- mediums innehåll eller ha till syfte att massmediet skulle få ett visst innehåll.

I utredningsbetänkandet redovisades tryckfrihetsförordningens be- stämmelser på området. Det framhölls att tryckfrihetsförordningen innehåller föreskrifter som innefattar en fri etableringsrätt när det gäller tryckt skrift. Medborgarna har rätt att utge tryckta skrifter utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg uppställda hinder. Vidare finns kompletterande föreskrifter om rätten att trycka skrifter och rätten att sprida skrifter. Det får alltså inte krävas till— stånd av myndighet för sådan verksamhet. Inte heller får möjligheten att driva verksamheten begränsas genom villkor som inte har stöd av tryckfrihetsförordningen. Genomförandet av den lagstiftning utred- ningen föreslog förutsatte en undantagsföreskrift i tryckfrihetsför— ordningen. Utredningen föreslog en ny paragraf i tryckfrihetsför- ordningen (1 kap. 10 &) med en förhållandevis utförligt utformad be- stämmelse för att möjliggöra införandet i vanlig lag av de förbud och de villkor som utredningen tänkte sig. Paragrafen hade följande ly- delse:

Utan hinder av denna förordning får vidare i lag med ändamål att motverka sådan företags- och ägarkoncentration på massme— dieområdet som ej är önskvärd från från yttrandefrihets— eller åsiktsbildningssynpunkt befogenhet ges domstol att ingripa med föreskrifter eller förbud i fråga om förvärv av företag eller av inflytande över företag på detta område eller med föreskrifter för fysisk eller juridisk person med dominerande ställning på massmedieområdet. Föreskrift får avse även avhändelse av före— tag eller av inflytande över företag.

Lagstadgande som anges i första stycket får dock inte strida mot bestämmelserna i 2 5 andra stycket.

Den sista meningen avser det förhållandet att tryckning, utgivning och spridning inte fick hindras på grund av skriftens innehåll utan stöd i tryckfrihetsförordningen.

Utredningen föreslog således också en lag om motverkande av massmediekoncentration, vars 4 % föreskrev att om en massmedie- intressents förvärv av ett massmedieföretag med verksamhet här i landet prövades vara skadligt från yttrande— och åsiktbildningssyn— punkt, kunde Marknadsdomstolen meddela massmedieintressenten föreskrifter i syfte att förhindra de skadliga följderna eller, om dessa inte lämpligen kunde förhindras på annat sätt, förbjuda förvärvet eller — om förvärvet redan skett — dess fortbestånd.Vid prövningen skulle enligt paragrafen särskilt beaktas hur förvärvet påverkade företags- och ägarstrukturen och de redaktionella konkurrens- förhållandena. Vidare föreskrevs att om ett ingripande med förbud uppenbarligen skulle strida mot ett annat betydande allmänt intresse fick ingripandet underlåtas. — Vad som föreskrevs om massmedie- intressents förvärv skulle enligt lagförslagets 7 & också gälla ett för— värv som gjordes av en massmedieintressents make, barn, föräldrar eller syskon eller av en juridisk person över vilken dessa eller någon av dem hade ett bestämmande inflytande.

Enligt förslagets 23 & kunde Marknadsdomstolen på ansökan av NO meddela föreskrifter i syfte att förhindra fara från yttrandefrihets- och åsiktsbildningssynpunkt, om en massmedieintressent ensam eller tillsammans med andra inom en sammanhållen grupp av massmedie— intressenter hade en dominerande ställning på massmedieområdet och denna ställning eller någon åtgärd eller underlåtenhet av massmedie— intressenten medförde fara från yttrandefrihets- och åsiktsbildnings— synpunkt. Innebar åtgärden att massmedieintressenten började ny

massmedieverksamhet som kunde antas stärka hans dominerande ställ- ning, eller innebar underlåtenheten att han inte efterkom föreskrifter som meddelats honom enligt lagen fick föreskrifterna avse — om inte faran kunde förhindras på annat sätt — att intressenten skulle avhända sig en massmedieföretagsrörelse eller del av sådan rörelse eller aktier eller andelar i juridisk person.

Mot utredningens förslag reserverade sig Allan Hernelius och Lennart Hirschfeldt. Reservanterna framhöll att en avvikelse från tryckfrihetsförordningens grundläggande principer måste förutsätta att det på ett övertygande sätt visats att reella risker från yttrandefri— hets- och åsiktsbildningssynpunkt talade för avvikelsen, liksom att in- skränkningen i etableringsfriheten inte kunde befaras medföra olä— genheter som från andra utgångspunkter framstod som icke önsk- värda. Uppenbart borde också vara att varje föreslagen inskränkning skall kunna motiveras utifrån faktiskt rådande förhållanden. Förslag som med hänsyn till återverkningarna för dagspressen inte framstod som acceptabla måste avvisas med hänsyn till dagspressens betydelse för demokratins funktionssätt som spridare av information och åsiktsbildning. Enligt reservanterna hade de ägaröverlåtelser som skett under 70-talet inte visats medföra några skadeverkningar eller över huvud taget haft några skadliga konsekvenser från yttrandefri- hets- och åsiktsbildningssynpunkt. ] realiteten hade en utvidgning av mediestrukturen ägt rum i riktning mot ökad mångfald i dessa av- seenden. Utvecklingen på etermedieområdet hade vidare varit sådan att särskilt lokalradion måste tillmätas utomordentligt stor betydelse som komplement till tryckta regionala och lokala medier. Riskerna för informations- och åsiktsbildningsmonopol hade därför på ett av- görande sätt minskat. Mångfalden var från konsumentsynpunkt större än tidigare och nya tekniker kunde förstärka denna utveckling.

Vad dagspressen beträffade kunde koncentrationstendenser heller inte enbart betraktas som skadliga avvikelser från en ideal teoretisk modell. Det kunde vara fråga om ofrånkomliga åtgärder fram- tvingade av den ekonomiska situationen i branschen. Fusionering kunde ge styrka åt var för sig dåligt lönsamma företag och ge dessa ökade möjligheter att hävda sig mot en övermäktig konkurrent. Fusioner över mediegränser kunde vara ett led i en ekonomiskt önsk- värd diversifiering. Övergången till ny ägare som var massmedie- intressent kunde vara det enda sättet att trygga att en tidnings politiska

färg och ideella målsättning bevarades vid ett ägarskifte. Det kunde enligt reservanterna inte vara rimligt utifrån tryckfrihetspolitiska ut- gångspunkter att genom lagstiftning försvåra eller förhindra sådana transaktioner.

Den föreslagna lagstiftningen innebar en möjlighet att förbjuda nyetablering även inom nya medieområden. Det var enligt reservan- terna betänkligt att det på det föreslagna sättet gavs möjlighet att in— gripa mot nyetablering på det grundlagsskyddade området. Det vore vidare olyckligt att införa lagbestämmelser som skulle kunna åberopas som skäl för ett strukturingrepp mot en massmedieintressent, som vidtog åtgärder eller förberedelser för att utnyttja ny teknik, med motivering att denne i motsats till andra massmedieintressenter, kunde sägas ha en dominerande ställning. Det förelåg enligt reservanterna en uppenbar principiell skillnad mellan att utfärda föreskrifter i samband med förvärv och att med sådana ingripa i bestående förhållanden eller vid förändringar som kunde ha uppkommit genom intern tillväxt eller bortfall av konkurrenter. Ett ingripande av detta slag var alltför långtgående från tryckfrihetssynpunkt för att kunna accepteras.

Slutligen kunde reservanterna inte godta lydelsen av den föreslagna bestämmelsen i tryckfrihetsförordningen. Den motsvarade inte den för tryckfrihetsförordningen karaktäristiska ambitionen att ge ett detaljerat grundlagsskydd i motsats till sådana allmänna formule- ringar som finns i regeringsformen. Den föreslagna bestämmelsen skulle göra det möjligt att genom ett enkelt riksdagsbeslut ersätta den föreslagna lagen med en ny mer långtgående lag. Om genom en ändring i tryckfrihetsförordningen skulle skapas utrymme för en begränsning i etableringsfriheten måste den nya bestämmelsen få en långt mer detaljerad och precis utformning. I annat fall kunde etable— ringsfriheten ytterligare inskränkas genom ändring i vanlig lag och grundlagsskyddet bli illusoriskt.

Remissvaren

JK var starkt kritisk till utredningens förslag. Han underströk att den fria etableringsrätten utgör en av grunderna i tryckfrihetsrätten. I själva verket — framhöll JK — kunde det ifrågasättas om inte modifika— tioner i etableringsfriheten innebär ett övergivande över huvud av de hävdvunna utgångspunkterna för svensk tryckfrihetsrätt. Friheten att i 17!

tryckt skrift — utan andra hinder eller följder än den som följer av att vissa noga bestämda gärningar är kriminaliserade — meddela upp- gifter och underrättelser samt yttra tankar och åsikter har ansetts vara av sådan betydelse för den fria åsiktsbildning, på vilken det svenska statsskicket vilar, att mycket långtgående bestämmelser meddelats för denna frihet. Till dessa bestämmelser hör reglerna om fri etablerings— rätt. Stundom betydande olägenheter för motstående beaktansvärda intressen kunde ibland bli en följd av det vidsträckta skyddet för tryckfriheten, men en obehindrad rätt att utge tryckta skrifter hade ansetts vara ett intresse av sådan styrka att det fått överväga.

Det säger sig självt enligt JK att innebörden i lagförslagens grund— läggande begrepp kunde komma att förskjutas beroende på för— härskande allmänna värderingar i samhället. Genom en på det före— slagna sättet utformad begränsning i etableringsfriheten på det tryck— frihetsrättsliga området överskred man den gräns som dittills ansetts böra upprätthållas i svensk rätt när det gäller statsmakternas ingri— pande. Förbudet mot ingripande med hänsyn till en tryckt skrifts innehåll torde bli mycket svårt att iaktta jämsides med den angivna innebörden av sådan mångfald på massmedieområdet som etablerings- kontrollen var avsedd att garantera. Ett viktigt inslag i mångfalden var nämligen enligt motiven massmediebeståndets sammansättning i åsiktsmässigt hänseende. Häri torde ligga en möjlighet till ingripande mot t.ex. en sammanslagning av periodiska skrifter under hänvisning till att en — politisk eller annan — åsiktsriktning blev för svagt eller starkt företrädd. Förenligheten härav med stadgandet i 1 kap. 2 5 andra stycket TF kunde starkt ifrågasättas.

Inte minst anmärkningsvärt mot bakgrunden av 1 kap.l & TF var enligt JK att enligt det föreliggande förslaget kunde komma att ställa upp hinder mot utgivningen av tryckt skrift även för den som inte sysslade med det. Utgivningen skulle då hindras enbart för att han intog en dominerande ställning inom något annat massmedieområde än det tryckta ordets. Värdet i TF:s regelsystem ligger i dess formella karaktär. Så snart ett element i tryckfriheten kan göras beroende av skönsmässiga bedömningar rörande vad som är önskvärt eller innebär fara ur åsiktsbildningssynpunkt har man slagit in på en ny princip. Vägen ligger då mer öppen för att låta denna princip bli vägledande även vid regleringen av andra element i tryckfrihetsrätten än etable- ringsfriheten.

Bevekelsegrunderna för det framlagda förslaget kunde enligt JK vara goda. I den mån ekonomiska krafter motverkade en "reell ytt— rande- och tryckfrihet" kunde åtgärder från samhällets sida vara på— kallade. Betydande risker syntes dock enligt JK vara förbundna med en lösning som angrep de nuvarande tryckfrihetsrättsliga grundprin— ciperna. Andra vägar borde sökas. En sådan kunde vara att anordna ett förfarande med överläggningar rörande tilltänkta eller inträffade förvärv av massmedieföretag. JK ansåg sig mot den angivna bak- grunden inte kunna tillstyrka de framlagda förslagen av principiella skäl. Helt allmänt ville han uttala att utredningsförslagen gav många belägg för svårigheten att förena etableringskontrollen med den grundsyn som enligt TF präglar tryckfrihetsrätten i övrigt.

Svea Hovrätt framhöll inledningsvis att det var obestridligt att en långtgående koncentration av ägandet till medierna på sikt kunde ut- göra en fara för mångfalden i samhällsdebatten. Hovrätten ansåg sig inte ha anledning att söka bedöma om situationen i Sverige vid den aktuella tidpunkten var sådan att något väsentligt behov av den före- slagna lagstiftningen förelåg. Hovrätten underströk emellertid att en lagstiftning med föreslagen utformning måste vara motiverad av ett utomordentligt starkt behov, inte minst med hänsyn till de intrång på tryckfrihetsförordningens principer som förslaget kunde medföra. Hovrätten fann det angeläget att i sammanhanget peka på möjligheten att, såvitt avser dagspressen, säkerställa det offentliga presstödet genom att frigöra det från beroendet av årliga riksdags- och rege- ringsbeslut.

När det gäller utredningens förslag om ingripande mot redan exis- terande företag med en dominerande ställning framhölls att en ny rättslig princip om upplösning av existerade företagsbildningar inte borde genomföras utan en allmän och principiell bedömning av åt- gärdens förenlighet med rättsordningen, särskilt beträffande rätten till egendom.

Hovrätten ansåg vidare att kriteriet för ingripande mot förvärv av massmedieföretag — "skadligt för yttrandefrihets- och åsiktbildnings- synpunkt" — var för oprecist. Klarheten ökade knappast genom den diskussion om tillämpningen som förts i betänkandet. Här fanns enligt hovrätten risk för högst skönsmässiga bedömningar och för att tillämpningen i hög grad skulle bli beroende av vilka personer det blev som fick i uppgift att pröva om ett ingripande skulle ske.

Ärendena måste under alla förhållanden bli svårbedömda och pröv- ningen underlättades inte av att frågor om förvärv och försäljning av massmedieföretag ej sällan hade politisk betydelse. I vissa fall kunde bedömningen komma att gälla vilken åsiktsriktning som borde bere— das möjligher att öka sin påverkan av opinionen inom en viss region. Enligt hovrättens mening var det tveksamt om en sådan uppgift borde läggas på domstol.

Hovrätten ansåg att det tedde sig mer betryggande om en eventuell lagstiftning byggdes på fasta marknadskriterier. Hovrätten hänvisade till att utredningen själv framhållit att det på massmedieområdet eftersträvades automatiskt verkande regler som inskränkte utrymmet för diskretionär prövning, vilket Presstödsnämndens uppgifter var exempel på. Rätten till förvärv skulle kunna inskränkas om förvär— varen därigenom skulle uppnå eller överskrida en i förväg angiven del av marknaden eller upplagan inom en region eller totalt.

Kammarrätten i Göteborg uttalade inledningsvis att den föreslagna lagstiftningen saknade egentliga motstycken inom andra områden av svensk rätt. En lagstiftning i enlighet med utredningens förslag skulle innebära bl.a. att samhället gavs möjlighet dels att förbjuda eller om- intetgöra eljest oantastliga företagsförvärv i fall då dessa bedömdes vara skadliga ur yttrandefrihets- eller åsiktsbildningssynpunkt, dels ock att förordna om upplösande av bestående ägarförhållanden inom massmedieområdet i fall då fara för skada av nyssnämnda slag be- dömdes föreligga. Kammarrätten var ej helt övertygad om behovet av en lagstiftning av sådant slag. Förslaget ingav betänkligheter i två av- seenden.

För det första gav de av utredningen redovisade undersökningarna å ena sidan visserligen vid handen att det förekommit en påtaglig och ökande koncentration på ägarsidan inom massmedieområdet, i ej helt obetydlig omfattning i form av s.k. konglomerat. Å andra sidan före— föll såväl såväl direktiven som utredningen ha överbetonat de risker som ägarkoncentrationen kunde medföra för yttrandefriheten och åsiktsbildningen. Till en början borde hållas i minne att ägarkoncen— trationen ej uppkommit som ett led i en verksamhet, som syftat till att undertrycka yttrandefrihet eller försvåra åsiktsbildning. I stället torde ägarkoncentrationen väsentligen ha förestavats av ekonomiska skäl och exempelvis förekomsten av konglomerat ofta vara en följd av att rörelseidkare av företagsekonomiska skäl önskat komplettera en i

vinsthänseende vikande eller med tiden allt mer äventyrlig verksam- het med närliggande, modernare och mer utsiktsrika grenar inom massmedieområdet. Vidare och framförallt torde ägarmakt över exempelvis några tidningar i normalfallet medföra ett endast begrän- sat inflytande över tidningarnas innehåll. Ingripanden mot ägarkon- centration torde därför få endast begränsad effekt för det med den föreslagna lagstiftningen avsedda syftet.

För det andra ingav det kammarrätten betänkligheter att särskilt de mer långtgående ingripanden, som den nya lagen skulle möjliggöra, skulle medföra vissa faror i rättssäkerhetshänseende. Det torde inte vara ovanligt att en rörelseidkare inför förvärv av ett kompletterande företag eller vid utökande av sin rörelse sluter avtal med utomstående för att få större lokaler, för att öka antalet anställda och/eller för att anskaffa maskiner och andra inventarier eller utöka sitt lager. Om den planerade verksamheten slogs sönder genom ingripande av det allmänna kunde sådana investeringar till måhända höga belopp bli företagsekonomiskt omotiverade eller t.o.m. förlustbringande. En legal reglering med sådana följdverkningar kunde enligt kammar- rätten godtas endast om mycket övertygande skäl för behovet av den ifrågasatta lagstiftningen förebragts. Så syntes inte vara fallet. Kammarrätten ansåg dessutom att utredningen överskattat riskerna från yttrandefrihets- och åsiktsbildningssynpunkt, särskilt på det lokala och regionala planet. Den koncentration som fanns på tidningsområdet inom vissa regioner motverkades enligt kammarrätten effektivt ej blott av den alltmer utbyggda radioverksamheten på det lokala planet utan även och i hög grad av de på skilda håll i landet tryckta och distribuerade upplagorna av de i Stockholm hemmahörande kvällstidningarna.

Presstödsnämnden framhöll att trots presstödet hade en fortgående koncentrationsprocess inte kunnat hindras. Nämnden saknade en ingå- ende analys av hur ägarinflytandet påverkat tidningarnas innehåll och hur detta inflytande kunnat reduceras genom t.ex. avtal mellan ägare och anställda. En sådan analys skulle ha kunnat ligga till grund för överväganden om huruvida ägarinflytandet över tidningarnas innehåll kunde påverkas med andra åtgärder än de föreslagna, vilka inriktade sig på själva ägandet av tidningarna. Utredningen borde ha prövat om inte en av t.ex. ekonomiska skäl önskvärd företagssammanslagning kunnat kombineras med en bevarad mångfald i fråga om tidningarnas

redaktionella innehåll. Presstödsnämnden föreslog att utredningens förslag i fråga om förvärvskontroll och föreskrifter vid förvärv borde prövas under exempelvis en femårsperiod. Detta borde vara bästa sättet att vinna nödvändiga erfarenheter av effekterna av kon- centrationsprocesserna inom massmedierna och av hur de negativa effekterna av denna utveckling skulle kunna påverkas genom sam- hällsingripanden.

Marknadsdomstolen uttalade i sitt remissvar att den oreserverat delade utredningens värdering i fråga om önskvärdheten av mångfald inom massmediebranschen. Domstolen, som även betonade behovet av mångfacetterat och variationsrikt kulturutbud underströk att idealet var ett rikt sammansatt bestånd av företag, som sinsemellan var helt oberoende och som ägdes och drevs av vitt skilda intressegruppe- ringar. Domstolen underströk emellertid att en lagstiftning i syfte att främja mångfald och variationsrikedom inom massmediebranschen genom kontroll av företagskoncentration var förenad med så bety- dande principiella problem att det kunde ifrågasättas om lagstift- ningen var önskvärd och om inte den eftersträvansvärda mångfalden i första hand borde främjas på andra vägar. Marknadsdomstolen anförde:

Ett drag som är karaktäristiskt för företagen inom massmedie- området och som skiljer dem från flertalet andra företag är att motivet för drivande av rörelsen inte torde vara entydigt. Drivkraften bakom verksamhet av ekonomisk art är ju vanligen att uppnå ekonomisk vinst och detta gäller uppenbarligen också till en del för massmedieverksamhet. Lika klart är emellertid att väsentliga delar av medieverksamheten inte drivs i första hand i vinstsyfte utan för att tillgodose helt andra intressen, som kanske kan betecknas som ideologiska eller idealistiska. Här finns alltså — åtminstone i princip — en klar skiljelinje inom företagsbe- ståndet mellan å ena sidan i vinstsyfte driven massmedieverk- samhet och å andra sidan sådan verksamhet som bedrivs med en ideologisk/idealistisk målsättning. Allmänt sett är kanske den förstnämnda i huvudsak privatägd och den sistnämnda främst organisationsägd. Givetvis kan koncentrationstendenser inorn båda dessa räjonger innebära faror för fri tillgång till språkrör, men synen på koncentrationsfenomenet kan tänkas växla bero- ende på karaktären hos koncentrationen. Det skulle t.ex. kunna hävdas vara principiellt mer stötande och innebära större faror för mediefriheten om en dominerande massmediekoncern kon— trolleras av ett fåtal privatpersoner än om den kontrolleras av en

stor organisation som kanske företräder hundratusentals män- niskor. Eventuellt skulle t.o.m. kunna göras gällande att i det senare fallet tanken på en offentlig kontroll är orimlig. En sådan kontroll skulle ju kunna sägas innebära att ett offentligt organ tillerkänns befogenhet att besluta i vilken utsträckning t.ex. ett politiskt parti får skaffa sig massmedier för att skapa opinion för sin politik. En sådan reglering skulle dessutom kunna föra med sig vanskliga avvägningar mellan organisationsstyrka och grad av godtagbart inflytandeTillspetsat skulle t.ex kunna frågas huruvida ett större parti bör tillåtas kontrollera ett större antal dagstidningar än ett mindre parti.

Samma principiella betänkligheter inför en offentlig kontroll av massmedieverksamheten inställer sig kanske inte i fråga om den privatägda massmedieföretagsamheten, men också där finns väsentliga problem. Som ovan framhållits kan det måhända te sig särskilt stötande och från opinionsbildningssynpunkt speciellt riskabelt att en liten grupp privgtpersoner kontrollerar stora koncerner på massmedieområdet. A andra sidan skulle det kunna hävdas att just den ägarstrukturen innebär en mindre fara för mediefriheten än vad som är fallet med den organisationsstyrda delen av massmedieområdet. Det kan ju nämligen tänkas förhålla sig så att organisationerna önskar föra en mer enhetlig linje vad gäller innehållet i sitt medieutbud och alltså detta på så sätt kommer att uppvisa mindre bredd och variationsrikedom än vad som är fallet hos andra massmedieföretag. Privatägda företag kanske mer sällan tillmäter innehållet i utbudet med avseende på ideologi särskilt stor vikt. Snarare torde där det kommersiella intresset av att uppnå stor avsättning för produkterna kunna på- verka massmedieinnehållet. Om angivna tänkbara skillnader i fråga om styrning av massmedieutbudets innehåll verkligen föreligger uppkommer frågan om och hur dessa skiljaktigheter skall beaktas vid bedömningar om förvärv och etableringar på medieområdet.

I detta yttrande har endast kunnat antydas några frågeställ- ningar som torde aktualiseras i anslutning till en tänkt reglering av massmedieföretagsamheten. Även om det här anförda alltså är kortfattat och ofullständigt, synes det klart att en reglering på området är förenad med svårbemästrade och kanske rent av olösliga problem.

Den av utredningen föreslagna regleringen skulle innebära att bedömningen av här antydda principfrågor i stor utsträckning överlämnades till rättstillämpningen. Marknadsdomstolen finner det mycket tveksamt om detta är tillrådligt. Skulle en lagstiftning av detta slag genomföras, finns i varje fall ett uppenbart behov av klara riktlinjer för det rättstillämpande organets handläggning.

Näringsfrihetsombudsmannen ( NO ) anslöt sig till uppfattningen att en stark koncentration på på massmedieområdet kunde leda till all- varliga konsekvenser för opinionsbildningen men framhöll att en sådan situation då knappast förelåg i någon delbransch. När det gällde tidningar ville NO peka på att många olika faktorer påverkade inne- hållet och att ägarnas åsikter i praktiken endast i begränsad om— fattning torde vara styrande. Av marknadsmässiga skäl torde man ofta eftersträva en bredare debatt än vad som direkt överensstämde med ägarnas åsikter. Ansvarige utgivaren torde vidare i många fall enligt NO ha en i förhållande till ägarna ganska självständig ställning men kunde å andra sidan genom sin ställning sila bort opinioner som vill komma till tals i tidningen.

Ansvarige utgivarens ställning hade emellertid också ansetts ha den innebörden att han kunde tillgodose ägarnas kommersiella intressen på bekostnad av andra samhällsintressen. Även de enskilda journalis- terna torde enligt NO i viss mån kunna styra opinionsförmedlingen bl.a. genom sitt sätt att presentera material. Dessa förhållanden bör säger NO beaktas när man behandlade frågan om ägarnas makt och inflytande.

NO vände sig mot förslaget att ingripanden skulle kunna ske mot ett redan dominerande massmedieföretag som avser att ytterligare stärka sin ställning genom att starta en ny massmedieverksamhet. En nyetablering på ett visst område torde normalt vara positivt från såväl yttrandefrihetsaspekter som konkurrenssynpunkter. Däremot borde ingripande kunna ske om etableringen skedde genom förvärv av ett redan befintligt företag eftersom detta inte direkt ökade mångfalden. Om det förvärvade företaget saknat förutsättningar att fortsätta verk- samheten kunde självfallet förvärvet komma att bedömas som övervä- gande positivt och inte behöva föranleda något ingripande.

Statens Pris- och Kartellriämnd (SPK) pekade på att den koncentra- tion som kännetecknat utvecklingen inom näringslivet i stort också präglat massmedieområdet, vilket styrkts av SPKs utredningar på om- rådet. SPK angav vidare att de nedläggningar eller förvärv som ägt rum under de senaste årtiondena vanligen haft sin grund i dålig lön— samhet beroende på alltför låg upplaga och att förvärvskontrollen i sig inte kunde överbrygga sådana problem som rörde företagens fort- levnad. Om samhället starkt värdesatte ett diversifierat massmedie— utbud för värnande om fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning,

inte minst på det regionala och lokala planet, måste samhället vara berett att genom olika slag av stödåtgärder säkra detta eftersträvade utbud. Tyndpunkten borde i så fall enligt SPK läggas vid presstöd och andra åtgärder som verkade i denna riktning. De utredningsresultat som redovisades i Massmediekoncentrationsutredningens betänkande och de överväganden och slutsatser som presenterades visade dock att det var svårt att se ingrepp av förvärvskontrollerande natur helt iso- lerade från samhälleliga stödåtgärder som är avsedda att verka i samma riktning.

SPK ansåg vidare att det vid bedömning av strukturändringar på massmedieområdet även borde uppmärksammas sådana ändringar som kunde få prisdämpande effekter. De upplageminskningar som på senare år hade drabbat såväl dagspress som populärpress hade bl.a. sin grund i de prishöjningar som genomförts. Härigenom nådde enligt SPK massmedierna ett färre antal konsumenter än tidigare. En för- värvskontroll fick därför inte leda till bevarandet av ineffektiva verk- samheter som i sin tur leder till högre priser och en fortsatt minskad efterfrågan. SPK underströk att det inte torde finnas skäl att särskilja massmedieområdet från den allmänna förvärvsprövningen enligt det då föreliggande förslaget (SOU 1978z9) "Ny konkurrensbegräns- ningslag" och underställa detta område särskild lagstiftning och särskild prövningsordning. Om i den nya konkurrensbegränsnings- lagen särskilda regler skulle anses erforderliga för prövning av massmedieintressents förvärv torde detta enligt SPK kunna ske genom att sådana regler togs in i den föreslagna konkurrensbegränsnings- lagen.

Konsumentverket delade utredningens uppfattning att det behövdes en särskild förvärskontroll på masssmedieområdet för att värna om den redationella mångfalden. Verket hade dock vissa invändningar. För det första framhölls att det är svårt att urskilja var gränsen gick mellan å ena sidan ekonomiska och näringspolitiska ingripanden och å andra sidan åtgärder till skydd för mångfalden i åsiktsbildningen. Det hade enligt Konsumentverket varit värdefullt om utredningen klarare hade belyst skillnaden mellan ingripanden om de båda slagen.

För det andra ville verket inte utesluta att föreskrifter som utfär— dats i syfte att undvika skadliga effekter av massmediekoncentrationen kunde komma att stå i strid med tryckfrihetsförordningen. Av försla- gets 2 å framgick visserligen att föreskrift inte fick ha till syfte att

massmediet skulle få ett visst innehåll. Men de exempel på föreskrif- ter som gavs i betänkandet syntes innebära en risk för att innehållet påverkades t.ex. genom att företaget ålades att fortsätta viss geogra- fisk bevakning eller meddelades förbud att lägga ned viss verksamhet. Även om sådana föreskrifter var nödvändiga för att undvika skadliga verkningar av koncentrationen syntes de strida mot såväl förslagets 2 & som mot tryckfrihetsförordningens 1 kap. 2 & andra stycket. Verket ansåg att utredningen borde ha lämnat alternativa förslag till tekniken att meddela föreskrifter. Konsumentverket ansåg vidare att det knap- past var lämpligt att låta Marknadsdomstolen med dess inriktning pröva frågor om redaktionell mångfald. Verket ansåg att utredningen i enlighet med sina direktiv borde ha övervägt ett särskilt organ för att pröva massmediekoncentrationen. Ett sätt att främja konkurrens som stimulerade fri åsiktsbildning och allsidig upplysning var enligt verket att ge ekonomiskt stöd till ekonomiskt svaga företag. Om ett sådant stöd inte räckte till kunde särskild lagstiftning övervägas. Detta förutsatte dock att inga andra möjligheter stod till buds. Mot bak— grund av en rad brister i utredningsförslaget ansåg verket att försla- get i dess dåvarande utformning inte borde ligga till grund för lag- stiftning.

En minoritet i styrelsen för Länsstvreisen i Göteborgs— och Bohus län hade en rad kritiska synpunkter på utredningsförslaget. Man pekade på att det hade varit värdefullt om massmediernas betydelse för opinionsbildningen hade belysts som underlag för bedömningen av behovet av lagstiftning. Deras betydelse bestreds inte men man ville peka på att tidningarnas påverkan på läsarnas politiska preferen- ser var i frågasatt. Utgångspunkten för en bedömning av förslagets återverkningar för dagspressen borde inte vara presumtioner rörande skadligheten av koncentrationen utan de faktiska förhållanden som skulle kunna motivera en inskränkning av etableringsfriheten med återverkningar för dagspressen.

Länsstyrelsens minoritet ansåg att föreskrifter borde kunna utfär— das för att förhindra skadliga följder från yttrandefrihets- eller åsiktsbildningssynpunkt. En förebild kunde då vara de bestämmelser som gällde i Storbritannien. Enligt den brittiska lagstiftningen skulle vid vissa överlåtelser av tidningsföretag en prövning ske, huruvida överlåtelsen kan väntas medföra skadliga verkningar sett från allmän synpunkt. Därvid skulle hänsyn särskilt tas till behovet av en korrekt

nyhetsförmedling och en fri opinionsbildning. Kunde överlåtelsen be- faras medföra skadliga verkningar av angiven art kunde villkor för tillståndsgivningen uppställas i syfte att motverka dessa. En prövning av förvärv och utfärdande av eventuella föreskrifter borde liksom fallet var i Storbritannien bygga på en bedömning av vilka konkreta olägenheter från yttrandefrihets- och åsiktsbildningssynpunkt som förvärvet kunde medföra jämfört med om förvärvet inte kom till stånd.

På grund av att föreskrifter borde kunna motverka konkreta olä- genheter från yttrandefrihets- och åsiktsbildningssynpunkt ansåg minoriteten att det inte var motiverat att införa förbud mot förvärv. Ett förbud ansågs dessutom alltför mycket strida mot den i TF givna etableringsfrihetsprincipen. Länsstyrelsens minoritet ansåg vidare att det vore olyckligt att införa lagbestämmelser om föreskrifter med innebörd att en medieintressent som började en ny massmedieverk- samhet som kunde antas stärka intressentens dominerande ställning tvingades avhända sig rörelsen. Sådana lagbestämmelser skulle fram- deles kunna åberopas som skäl för strukturingrepp mot en intressent som ville komma in på ett nytt medieområde. Vidare framhölls att den undantagsbestämmelse i TF som föreslagits av utredningen var alltför vagt formulerad, och en långt mer detaljerad utformning efterlystes.

Minoriteten ansåg att en granskning av lagförslaget måste ske mot bakgrund av att en politisk situation kunde uppkomma i Sverige då det fanns intresse av att försvåra tryckfriheten. Visserligen sades i de föreslagna bestämmelserna att föreskrift eller förbud inte fick medde- las på grund av massmediums innehåll eller ha till syfte att massme- diet skulle få visst innehåll. Frågan var om den föreslagna lagen kunde användas på ett sådant sätt att den trots bestämmelser i ovan- nämnda paragraf, kunde missbrukas och syften uppnås som missgyn- nade inte önskvärda åsiktsriktningar. En lagstiftning där prövningen skulle ske på så sätt att intresset av s.k. reell yttrandefrihet skulle vägas mot ett annat allmänt intresse borde inte ha en kontrollapparat där samtliga medlemmar tillsattes av regeringen och flertalet på viss tid. I detta fall var det endast marknadsdomstolens ordförande och vice ordförande som tillsattes på obestämd tid. I TF måste även inskrivas prövningsförandets utformning, prövningsorganets organi- sation och tillsättningsförfarande.

Slutligen framhölls i den skiljaktiga meningen att en definition av vad som avsågs med dagstidningsföretag borde tas in i lagförslaget.

Videogramutredningen konstaterade att situationen inom dagspres- sektorn med säkerhet skulle ha varit annorlunda om inte staten redan tidigare hade gått in med stödåtgärder. Presstödet — särskilt etable- ringsstödet — hade varit så effektivt att det under de senaste åren funnits ett nettotillskott av nyhetstidningar. En lagstiftning av före- slaget slag skulle inte alls i samma utsträckning ha kunnat bevara den tidningsstruktur som fanns före presstödets tillkomst.

Legala spärrar kunde enligt utredningen vara en möjlighet mot koncentration genom expansion inom befintliga företag. Genom att vissa företag växte. köpte upp konkurrenter och startade nya verk- samheter ökade trycket på de kvarvarande mindre företagen, för vars bestånd ytterligare statligt stöd kunde komma att erfordras. Samhället hade ett obetingat ansvar för att en ändamålsenlig massmediestruktur består i ett längre perspektiv och därvid kunde det vara befogat med en lagstiftning som angav de yttersta gränserna för hur stor koncen- tration som kunde tolereras. Det var dock enligt Video- gramutredningen inte särskilt eftersträvansvärt att åstadkomma en situation med en omfattande statlig reglering av massmedieområdet — det skapade en allvarlig principiell konflikt, eftersom vårt demokra- tiska system bygger på yttrandefrihet och möjligheter att torgföra sina åsikter genom en i stort sett oreserverad rätt att etablera mass- mediekanaler. Videogramutredningen ansåg det därför oerhört viktigt att det i en reglering noggrannt avgränsades möjligheterna till legala ingripanden att endast gälla när yttrandefrihetens villkor försämrades. En statlig mediepolitik måste bygga på principen att massmedierna skulle stödjas, stimuleras och skyddas.

Videogramutredningen framhöll att företagskoncentration inom ett medieområde ofta kunde motiveras och försvaras med struktureko- nomiska motiv. Om en sammanslagning inte fick ske kanske ett av företagen lades ned. Dessa skäl var emellertid enligt Videogram- utredningen mindre hållbara då det gäller koncentrationer till s.k. konglomerat — koncerner som är verksamma inom flera sektorer. För ett bokförlag var det från effektivitetssynpunkt inte en självklar för— del om koncernen samtidigt ägde just ett filmbolag. Bokförlaget skulle lika gärna kunna slås samman med ett företag i en helt annan bransch för att finna fördelar med att gemensamt utnyttja kostsamma

stabsavdelningar. Det var svårt att försvara den maktkoncentration som ett rent massmediekonglomerat innebar.

Enligt Videogramutredningen skulle en allmän prövning i mark- nadsdomstolen av sammanslagningar och företagsförvärv också kunna beakta önskvärdheten av en särskilt ingående granskning av affärer inom massmediesektorn. Problemet med massmediekoncentration borde kunna lösas inom ramen för en allmän näringspolitisk syn, och i en lag, som reglerade möjligheterna till all företagskoncentration skulle särbestämmelser för bedömning av affärer där massmedie- intressen var inblandade kunna utformas. Genom begränsningar i näringsfriheten skulle möjligen de yttersta gränserna vad gäller yttrandefrihetens villkor kunna hävdas. Eftersom också näringsfri- heten hör till våra demokratiska fri- och rättigheter kunde begräns- ningarna dock inte bli alltför ingående — hela tiden måste känsliga avvägningar göras och det föreliggande lagförslaget andades också denna försiktighet. Man öppnade möjligheter, som endast i undantags- fall skulle komma att kunna utnyttjas. Vi skulle få en lagstiftning som mer manade till eftertanke i förväg och mindre blev ett instrument för att skapa en väl fungerande mediestruktur. De stora och viktiga insatserna för att värna om yttrandefriheten, måste alltjämt göras på andra områden och mer ha utformningen av stimulans än reglering.

Sammanfattningsvis fann Videogramutredningen det svårt att inse förtjänsterna i det föreliggande utredningsförslaget från Massmedie- koncentrationsutredningen utan att det sattes i relation till övriga mediepolitiska åtgärder. En lagstiftning av åsyftat slag måste ses som en beredskap för att värna om yttrandefrihetens yttersta gränser, när dessa hotades. För att bedöma var dessa gränser gick behövdes en större mediepolitisk överblick än vad som för dagen var möjligt. Videogramutredningen ansåg därför att massmediekoncentrationsut- redningens förslag ej borde förverkligas utan bedömas i ett större mediepolitiskt sammanhang.

TCO menade att utredningens förslag inte kunde läggas till grund för lagstiftning. Organisationen framhöll att de föreslagna åtgärderna med föreskrifter i vissa fall skulle bli ett slag i luften eftersom for- mella juridiska hinder inte skulle kunna förhindra moderbolag att påverka dotterbolags agerande. TCO underströk att det fanns i hög grad berättigade farhågor beträffande tryckfrihetsförordningen om den föreslagna bestämmelsen skulle införas.

LRF ansåg att utredningens förslag om möjligheter för samhället att ingripa väckte stora betänkligheter. Massmedieområdet företedde alldeles speciella förhållanden. LRF ansåg inte att utredningen visat att det föreslagna prövningssystemet var nödvändigt eller ens lämpligt i sig. Utredningen hade inte påvisat sådana skadliga effekter som rim- ligen borde krävas för den föreslagna koncentrationskontrollen. Inte minst gällde det förslaget om möjlighet att i undantagsfall uppdela massmedieintressent med dominerande ställning. Marknadsdomstolen skulle ställas inför nära nog omöjliga avvägningar. Andra vägar av koncentrationskontroll borde väljas för att främja de angivna syftena. LRF kunde inte finna att utredningens redovisningar gav vid handen att det skulle föreligga någon brist på på konkurrens och mångfald inom massmedieområdet. Antalet företag med olika inriktning var betydande. Det förhållandet att olika företag befann sig inom en före— tagsgrupp med gemensamma ägare behövde, med hänsyn till masssrnediebranschens speciella karaktär, inte heller innebära lik- riktning. Ägargruppens karaktär och motiv bakom medieengage- manget spelade här en betydande roll. När det gäller utredningens förslag om uppdelning eller upplösning av marknadsdominerande företag framhölls att bestämmelsen visserligen hade undantags- karaktär men var helt otillräckligt motiverad av utredningen. Vidare talade starka rättssäkerhetsskäl mot regeln.

Sveriges advokatsamfund ansåg att andra lösningar än de utred- ningen föreslagit borde väljas. Det var enligt samfundet felaktigt att tro att införandet av en lag som den föreslagna skulle medföra att "garantier" skapades för en mångstämmig och fri samhällsdebatt. Några sådana garantier kunde inte erhållas genom en lagstiftning av förbudskaraktär. Den föreslagna lagen sades på grund av sitt innehåll inge starka betänkligheter. Då något aktuellt behov av en lagstiftning på området inte heller syntes föreligga avstyrkte samfundet före— slaget.

Samfundet ansåg att utredningen överskattat behovet av en lagstift- ning och underskattat de faror och olägenheter som skulle vara före- nade med den föreslagna lagen. Vid sin analys av behovet av en lag- stiftning på området hade utredningen sålunda förbisett att vid sidan av Radio och TV den vitt spridda organisationspressen utgjorde en balanserande faktor. Därtill kom att tidningarnas redaktionella led— ningar i allt större utsträckning stod fria från inflytande från ägarnas

sida. I själva verket torde ägarna i de större svenska tidningarna ha förhållandevis ringa inflytande över den åsiktsbildning tidningarna bedrev. Vidare upplät svenska tidningar i allt större utsträckning utrymme i sina spalter för representanter för andra meningsinrikt- ningar än den tidningen själv representerade.

Samfundet underströk att TF:s regler avser att hindra och försvåra ingripanden från det allmännas sida och att det alltjämt finns ett starkt behov av ett sådant skydd. Det måste därför enligt samfundet före- ligga utomordentligt starka skäl för att inskränka den av TF grund- fästa etableringsrätten genom att ge ett statligt organ rätt att förbjuda förvärv, meddela föreskrifter för att förhindra skadliga följder eller föreskrifter om upplösning av existerande tidningsföretag. Det var ju just mot sådana ingripanden som TF avsett att ge skydd. De skäl som utredningen anfört, nämligen att det kunde antas att vissa risker kunde komma att föreligga genom en eventuell ytterligare koncentration kunde inte anses ha sådan styrka att TF:s skyddsbestämmelser borde uppluckras. Utredningens förslag till kriterier för ett ingripande var oklara och gav i själva verket utrymme för subjektiva godtyckliga bedömningar. Meningarna om vad som var "koncentration" och "ej önskvärt från yttrandefrihets- och åsiktsbildningssynpunkt" varierade och påverkades enligt erfarenhet i hög grad av rådande inrikes- och utrikespolitiska förhållanden. Utredningen själv förespråkade också en flexibel tillämpning, framhöll advokatsamfundet. På grund av dessa förhållanden kunde misstanken lätt uppkomma bland allmän- heten att ett ingripande skulle göras i avsikt att begränsa en åsikts- bildning som de makthavande just för tillfället fann vara icke önsk- värd.

Slutligen anmärkte samfundet att det skydd mot övergrepp som förslaget innebar var av ringa värde eftersom dessa bestämmelser kunde upphävas efter ett riksdagsbeslut. Förslaget att uppluckra det skydd TF ger innebar därför enligt samfundets uppfattning uppenbara faror, vilka var betydligt allvarligare än de risker utredningen ville avvärja.

De nedläggningar, fusioner och förvärv som skett på massmedie— området torde oftast enligt samfundet ha framtvingats av ekonomiska realiteter eller orsakats av olika marknadsmässiga förhållanden. Den föreslagna lagen kunde enligt samfundet om den genomfördes

förhindra eller försvåra rationellt motiverade åtgärder på massmedie- området. Även från dessa utgångspunkter ansågs förslaget olämpligt. Ett konstruktivt statligt stöd villkorat med krav på rationaliseringar och samverkan, t.ex. gemensamma tidningstryckerier, samt lager- krediter synes ha betydligt större förutsättningar än den föreslagna lagen att främja en mångstämmig och fri samhällsdebatt.

Samfundet motsatte sig också införande av en anmälningsskyldighet när det gäller förvärv. Från tryckfrihetsrättslig utgångspunkt ansågs detta olämpligt och kunde uppfattas som censur.

Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareförbundet framhöll att de i och för sig hade förståelse för samhällets insatser för att främja mångfalden bland massmedier, främst presstödet, men förestående strukturförändringar på massmediemarknaden var sam- tidigt i hög grad betingade av det stöd som samhället i olika former hade etablerat på området. En förbudsinriktad lagstiftning kunde inte i någon avgörande mån utgöra ett verksamt medel mot att säkra mångfalden i framtiden. Långtgående konkurrenspolitiska lagstift- ningsåtgärder — som helt saknade sin motsvarighet i gällande rätt — måste bygga inte bara på teoretiska principer utan även på den före- liggande verkligheten. Vad som härvid var av särskild betydelse var den möjlighet till nyetableringer som kännetecknade de flesta del— marknaderna på massmedieområdet. Tonvikten på det rent personliga skapandet gjorde att nyetableringsmöjligheterna generellt sett var mycket stora. Det var också enligt remissvaret helt nödvändigt att i sammanhanget ett dynamiskt och inte statiskt betraktelsesätt anlades. Introducerandet av en ny teknik och nya medier kunde i framtiden på ett avgörande sätt förändra konkurrenssituationen och ytterligare öka mångfalden. Enligt Industriförbundets och Arbetsgivareföreningens iakttagelser hade företag som genomfört fusioner som vid tillfället för samgåendet inneburit konkurrensbegränsningar, efter en tid åter befunnit sig i en situation där konkurrensen varit återställd.

Den av utredningen föreslagna ordningen sades innebära en allvar— lig inskränkning i ägarnas möjlighet att förfoga över sin egendom. Inskränkningar i enskildas möjligheter att överlåta eller förvärva egendom borde förekomma endast om väsentliga samhällsintressen bevisligen hade skadats eller annars äventyrats. Organisationerna kunde inte finna att vare sig dåläget eller någon förväntad framtida

utveckling talade för att det skulle föreligga sådana risker för mono- poliserad yttrandefrihets— eller åsiktsbildning som skulle motivera en inskränkning i överlåtelserätten på massmedieområdet. Därför avstyrkte organisationerna förslaget om förvärvskontroll. Liknande invändningar riktades också mot förslaget om ingripanden vid domi- nerande ställning. Regeln ingrep djupt i bestående rättsförhållanden och kunde få allvarliga konsekvenser för möjligheterna att upprätt- hålla verksamheten.

I första hand måste — enligt lndustriförbundet och Arbetsgivare- föreningen — framhållas den oro och osäkerhet som måste uppkomma för företagets anställda när ett uppdelningsyrkande aktualiserades. Av synnerlig betydelse var också oron hos kunder, leverantörer och kreditgivare. Även redan befintliga aktieägares intressen måste beak- tas mycket noga. Försäljning av aktier eller rörelse i en tvångs- situation på grund av ett uppdelningsbeslut kunde på goda grunder förmodas komma att ske till ett värde som understeg det verkliga värdet. Organisationernas slutsats blev att startandet av ett uppdel- ningsförfarande torde utlösa så många för de agerande myndigheterna okända och svårberäkneliga effekter att uppdelningsinstrumentet inte borde anförtros dem. Såväl samhällsekonomiska aspekter som rätts— säkerhetsskäl talade med styrka mot den föreslagna regeln och för- slaget måste därför bestämt avstyrkas.

Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU) framhöll att presstödet motverkat tendenserna till företagskoncentration inom tidnings- branschen. Dels hade flertalet lågtäckningstidningar genom stödet på- tagligt kunnat stärka sina marknadspositioner, dels hade en etablering av en rad fådagarstidningar kommit till stånd. Utanför dagspressom- rådet hade samhällets presstöd till mer än 400 organisationstidskrifter givit dessa ökade möjligheter att ge bred och fyllig information och utveckla sina opinionsmässiga funktioner. Inom radio- och TV-om- rådet hade utbyggnaden av lokalradio, närradio och regionaltelevision inneburit nya former för nyhetsförmedling och opinionsbildning. Den tidningsdöd som förekommit under tidigare decennier medförde en minskning av mångfalden. Denna utveckling hade enligt TU balan— serats av utbyggnaden av de tidigare medierna och tillkomsten av nya. Enligt TU:s mening var därigenom mångfalden och konkurrensen på massmedieområdet åtminstone lika stor, kanske t.o.m. större än

tidigare. Med hänsyn till den snabba utvecklingen på kommunika- tionsområdet var det enligt TU uppenbart att den massmediestruktur som bildade utgångspunkten för MKU:s arbete inte överensstämde med dagens och morgondagens läge på massmedieområdet. Det fanns enligt TU inte behov av en lagstiftning av det slag som utredningen föreslagit. Dessutom menade TU att utredningen inte kunnat klarlägga att det gick att fastställa entydiga kriterier enligt vilka en domstol kunde besluta om en inskränkning i förvärvsrätten. TU avstyrkte där— för att det infördes lagregler om ingripanden mot förvärv av dags- tidningar.

TU hade allvarliga erinringar mot förslaget om införande av en föreskriftsmöjlighet. För det första var begreppet massmedie- intressent med dominerande ställning inte entydigt definierat. Betydande tolkningssvårigheter skulle således kunna uppstå redan beträffande frågan om lagrummets tillämplighet. I betänkandet gavs t.ex. inte någon vägledning om huruvida den föregivna dominerande ställningen skulle baseras på en bedömning avseende hela landet eller regional eller lokal marknad. Vidare var det oklart vilka nivåer för intern tillväxt av tidigare verksamhet resp. storlek av etablering för ny verksamhet som avsågs kunna medföra ingrepp med föreskrifter. Slutligen framhöll TU att de tilltänkta föreskrifterna var mycket långtgående och skulle medföra ett intrång i tidningsföretagens verk- samhet som i väsentliga avseenden kunde inskränka deras handlings— förmåga. Detta stod enligt TU:s mening i klar strid mot den princi- piella syn som tryckfrihetsförordningen ger uttryck åt och genom vilket man önskat garantera tidningarnas integritet. TU vände sig således bestämt mot att det infördes lagregler som möjliggjorde ingrepp i bestående förhållanden eller vid etablering eller som kunde tvinga ett massmedieföretag att avhända sig verksamheten eller del av den.

Föreningen Svensk Fackpress ( FACTU ) hävdade att det inom fack— pressen inte förelåg risk för för en sådan icke önskvärd koncentration som det av utredningen framlagda förslaget avsett motverka. Snarare ansåg föreningen att mångfalden inom vissa fackområden var så stor att begränsad koncentration genom förvärv eller fusion på sikt skulle kunna stärka fackpressen i dess uppgift att informera, debattera och vidareutbilda och därigenom möjligen också kunna mimka behovet av statliga stödåtgärder. Föreningen fann i betänkandet int: styrkt att det

fanns behov av en lagstiftning av det slag utredningen föreslagit. Detta gällde allmänt om pressområdet och för fackpressen i synner— het. FACTU anslöt sig vidare till den av TU framförda meningen att en lagregel med möjlighet till ingripanden vid massmedieföretags dominerande ställning stred mot den principiella syn som tryckfri— hetsförordningen gav uttryck åt och genom vilken man önskat garan— tera tidningarnas integritet. Vad gällde fackpressen skulle samman— fattningsvis den föreslagna lagstiftningen kunna få skadliga effekter och hindra utvecklingen av en livskraftig mångfacetterad tidskrifts- flora.

Svenska Joumalistförbundet ansåg att utredningens syn att statliga stöd i olika former utgör ett av medlen för att bevara mångfalden bland massmedier, var vägledande för den kommande presspolitiken. De speciella stöd- och stimulansåtgärder för nyetablering av tidnings- företag — vilka utredningen föreslagit — fick också ses om en bety- dande faktor för att motverka koncentration inom massmedierna.

Joumalistförbundet menade dock att den utformning utredningens förslag rörande koncentrationen fått inte kunde läggas till grund för lagstiftning. Lagförslaget var motstridigt och gav dessutom NO allt- för stor makt. Enligt Joumalistförbundets mening vore det bättre att förstärka arbetstagarnas möjlighet att delta i beslutsprocessen exem- pelvis när det gäller försäljning än att en utomstående — näringsfri- hetsombudsmannen — gavs så stora befogenheter att avgöra exempel— vis ett tidningsföretags konstruktion. De som i sin dagliga gärning arbetade med massmedier torde enligt förbundet vara bäst lämpade att värna om åsikts- och yttrandefriheten. De anställda borde vidare beredas en lagstadgad förköpsrätt.

Joumalistförbundet var för en lagstiftning mot koncentrationsten— denser men med den utformning förslaget hade kunde det inte läggas till grund för lagstiftning

Sveriges Författarförbund fann det knappast belagt att koncentra— tionstendensema ännu haft faktiska konsekvenser för yttrandefriheten jämbara med dem i vissa andra länder. Det kunde därför inte sägas vara någon särskild brådska med att ta ställning till de överväganden som utredningens iakttagelser föranlett. De föreslagna ingripandena mot förvärv av företag m.m. innefattade ur principiell synvinkel mycket betydande avsteg från grundläggande ståndpunkter i tryckfri— hetsförordningen. Lagförslaget var enligt Författarförbundet mycket

komplicerat för att inte säga snårigt. Få torde de vara som med led- ning av den föreslagna texten kunde överblicka konsekvenserna av dess tillämpning.

Svenska Bokförläggareföreningen framhöll att antalet bokförlag med kontinuerlig utgivning ökat kraftigt under den senaste tioårspe- rioden. Föreningen ansåg att den föreslagna ordningen för samhälls- kontroll av förvärv av företag på massmedieområdet hade betydande brister bl.a. i fråga om formuleringen av de kriterier som skulle föreligga att för ett myndighetsingripande skulle kunra ske. En gene- ralklausulslagstiftning utan klara kriterier för myndighetsingripande på detta område kunde vid praktisk tillämpning få allvarliga negativa konsekvenser. Från demokratiska utgångspunkter fanns en uppenbar fara i att skapa en lagstiftning som vid tillämpningen gav stort utrymme för subjektiva värderingar såsom underlag för långtgående ingrepp i strukturen på massmediesektorn. De yttrandefrihets- och åsiktsbildningsintressen som utredningen haft att tillvarata kunde direkt komma att motverkas om den föreslagna lagstiftningen genom— fördes. Invändningar av likartat slag kunde också riktas mot förslaget om generalklausulen om ingripanden vid dominerande ställning. Den föreslagna bestämmelsen öppnade för mycket långtgående ingrepp som kunde få allvarliga konsekvenser för möjligheterna att upprätt- hålla viss utgivning. Föreningen ifrågasatte om den föreslagna regeln om ingripanden vid dominerande ställning kunde vara förenlig med grundläggande principer som TF ger uttryck för. Föreningen av- styrkte införandet av en lag mot massmediekoncentration.

Svenska Filminstitutet framhöll att man inte var säker på att en särskild ny lag var den lämpligaste vägen att komma till rätta med koncentrationsproblem på massmedieområdet. Naturligare syntes vara att, som i vissa andra länder, samordna denna kontroll med annan kontroll av statlig företagskoncentration inom ramen för en effektiv konkurrenslagstiftning.

Teaterförbundet som delade utredningens grundsyn om vikten av att motverka en icke önskvärd massmediekoncentration avstyrkte ut— redningens förslag. Erfarenheter talade för att det inte är någon större svårighet för ett moderbolag att få dotterföretagen att följa moderbolagens intentioner. Därmed skulle en av utredningens främsta åtgärder bli verkningslös. Undantagsföreskriften i fråga om förvärvs- förbud innebar ett allvarligt avsteg från principen om en heltäckande

tryckfrihetsförordning. Teaterförbundet tog bestämt avsteg från en sådan uppluckring av tryckfrihetsförordningen. Förbundet förordade i stället att kontrollen av skadlig företagskoncentration måste ske inom ramen för en effektiviserad konkurrenslagstiftning.

Fria Moderata Studentförbundet avvisade utredningsförslaget som ett allvarligt hot mot yttrandefriheten i Sverige. En kritisk inställning till stora massmedieföretag sågs som både naturlig och viktig men fick inte tas till intäkt för att minska möjligheterna för medborgarna att fritt framföra sina åsikter och idéer. Hela idén att ingripa mot stora privata massmedieföretag var enligt förbundet dessutom absurd i ett land där ett enda statskontrollerat företag getts monopol på det mest slagkraftiga av alla massmedier — Radio/TV. Det var enligt studentförbundet en oroande tendens att svenska politiker visade allt mindre respekt för grundlagarna. Utredningens attack borde förbli pennfäktning.

Svenska Veckopressens Tidningsutgivareförening ( VEC TU ) hänvi- sade till att utredningen funnit att tidskriftssektorn präglades av mångfald och variation och att konkurrensen där ofta var hård. Redan detta konstaterande innefattade enligt VECTU ett starkt argument mot den föreslagna lagstiftningen såvitt avsåg tidskriftsbranschen. För att säkerställa utgivningen av angelägna tidskrifter kunde — i avsaknad av presstöd — fusioner mellan tidningar och förlag vara starkt motive- rade. Tryckfrihetsförordningens anda och syfte åberopades mot utredningsförslaget.

LO instämde i Massmediekoncentrationsu[redningens slutsats att det behövdes en lag som motverkade massmediekoncentration. LO tillstyrkte utredningens förslag att lagstiftningen borde utformas så att lagen i sista hand gav myndigheterna rätt att förbjuda sammanslag— ningar av massmedieföretag som leder till minskning av mångfalden inom massmedieområdet. Organisationen anslöt också till förslaget att myndighet skulle kunna ålägga företag att avhända sig viss massme- dierörelse eller aktier och andelar i massmedieföretag samt till för- slaget om ändring i tryckfrihetsförordningen. LO hade inte heller nå- gon erinran mot att NO och marknadsdomstolen blev handläggande myndigheter.

Kulturrådet som fann utredningens förslag väl underbyggda anslöt sig till dem. Enligt Kulturrådet skulle den föreslagna lagstiftningen sannolikt inte leda till några åtgärder annat än i mycket flagranta och

sällsynta fall. Det ansågs emellertid vara av betydelse att samhället just i dessa situationer förfogade över ett instrument av den före- slagna typen för att hävda mångfalden inom massmedieområdet. De statliga insatser som utan tvivel också i framtiden skulle komma att krävas för att säkerställa ett varierat kulturutbud torde dock i första hand inriktas på ett aktivt stöd av det utbud som inte var kommersiellt gångbart.

Fackförbundspressens samorganisation ( Facksam) fann de före- slagna åtgärderna otillräckliga. Det behövdes även en anmälnings- skyldighet i fråga om såväl faktiska försäljningar som förändringar i aktieposterna och samarbetsavtal. Marknadsdomstolens korrektions- register måste breddas betydligt och domstolens sammansättning ändras till förmån för en vidgad representation med rötter i den all- männa opinionsbildningen, kulturlivet och folkrörelserna.

Sammanfattning av remissvaren

Sammanfattningsvis kan sägas att övervägande del av remissinstan— serna var kritiska till Massmediekoncentrationsutredningens förslag. JK, Konsumentverket, TCO, LRF, Advokatsamfundet, Industriför- bundet, SAF, Tidningsutgivareföreningen, Joumalistförbundet, Bok- förläggarföreningen, Videoproducenternas förening, Teaterför- bundet, VECTU och FACTU avstyrkte förslaget.

Svea hovrätt, Kammarrätten i Jönköping, Marknadsdomstolen, Videogramutredningen, Landstingsförbundet, Svenska Filminstitutet, Informationsteknologiutredningen, Författarförbundet, Sveriges Radio samt Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbets— nämnd (KLYS) uttryckte betänklighet eller tveksamhet inför utred— ningens lösningar.

Ett fåtal instanser tillstyrkte förslagen, nämligen LO, Facksam och Kulturrådet. Presstödsnämnden förordade en femårig försöksverk— samhet. NO och SPK ansåg att kontrollen borde utövas inom den generella konkurrensbegränsningslagstiftningens ram.

Ett av huvudskälen för de remissinstanser som hade en negativ hållning var att förslaget innebar oacceptabla intrång på tryckfrihets- rättens område. Vidare var ett återkommande skäl att frågorna borde övervägas i annat sammanhang. främst av Yttrandefrihetsutredningen

eller Informationsteknologiutredningen. Ett annat skäl var att lag- stiftningsbehov saknades eftersom riskerna överdrivits. Vidare fram- fördes att kontrollen i stället borde finnas i samhällets generella sys— tem för förvärvskontroll.

Vissa bestämmelser om yttrandefrihet och etablerings— frihet m.m.

Regeringsformen

Yttrandefriheten

I 1 kap. 1 & regeringsformen förklaras den fria åsiktsbildningen vara en av grundvalarna för den svenska folkstyrelsen. De s.k. opinions- friheterna, dvs. yttrande- och tryckfriheten, rätten till information, mötesfriheten, demonstrationsrätten, föreningsfriheten och religions— friheten ges gentemot det allmänna ett skydd i 2 kap. ] å som i huvudsak torde vara motiverat av dess stora betydelse för den fria åsiktsbildningen.

Yttrandefriheten beskrivs i regeringsformen som en frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Yttrandefriheten åtnjuter inte absolut skydd utan får enligt 2 kap. 12 & begränsas genom vanlig lag om detta tillgodoser ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hän- syn tilll ändamålet och inte heller utgöra ett hot mot den fria åsikts- bildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

Utöver dessa allmänna inskränkningar av möjligheterna att be- gränsa yttrandefriheten gäller enligt 2 kap. 13 5 första stycket rege— ringsformen att begränsningar är tillåtna för att tillgodose vissa kva- lificerade intressen. Sålunda får yttrandefriheten begränsas med hän- syn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säker— het, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverk— samhet begränsas. I övrigt får enligt paragrafen begränsningar av ytt- randefriheten ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det.

Vid bedömandet av vilka begränsningar som får ske med stöd av bestämmelserna i 2 kap. 13 & första stycket skall enligt paragrafens andra stycke särskilt beaktas vikten av vidast möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.

Paragrafens tredje stycke anger att föreskrifter som endast tar sikte på att reglera sättet att sprida eller mottaga yttranden utan avseende på yttrandets innehåll inte skall anses som en begränsning av yttrande- friheten.

Yttrandefriheten har vidare liksom en rad andra grundlagsskyd— dade friheter ett särskilt skydd genom bestämmelserna i 2 kap 125 tredje stycket regeringsformen om att förslag till lag som rör någon av dessa fri- eller rättigheter eller förslag till lag om ändring eller upphävande av sådan lag skall vila i tolv månader om ett vilandeyr— kande framställts av lägst tio riksdagsledamöter och lagförslaget inte godtas med en fem sjättedelsmajoritet — eller förkastas av riksdagen.

Näringsfriheten

Näringsfriheten har ansetts ha en lång tradition i Sverige och gällande lagstiftning utgår från att det i princip skall råda full frihet för svenska medborgare att här i landet driva näring. Näringsfriheten begränsas emellertid i betydande män med hänsyn till de många allmänna och enskilda intressen som gör sig gällande från t.ex. säkerhets—, hälsovårds-, arbetarskydds- och ordningssynpunkt eller för att tillgodose krav på särskilda kvalifikationer som ställs upp för många yrken. I ett vilande grundlagsförslag (prop. 1993/94:117) föreslås nu att det i regeringsformen som en ny fri- och rättighet införs ett skydd för näringsfriheten. Enligt den nya bestämmelsen (2 kap. 20 &) får begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke endast införas för att skydda angelägna allmänna intressen och aldrig i syfte att ekonomiskt gynna vissa personer eller företag. Under den första riksdagsbehandlingen framhöll konstitutionsutskottet att det är av grundläggande betydelse för det moderna samhället att enskilda så långt möjligt skall garanteras närings— och yrkesfrihet.

Yttrandefrihetsgrundlagen

Frågan om grundlagsregler för andra medier än tryckta skrifter utreddes i omgångar med början 1970. De medier som slutligen blev föremål för yttrandefrihetsgrundlagens regleringar är utöver ljud- radio och TV huvusakligen sådana som är bundna till teknisk appara- tur (filmer, andra mekaniska eller elektroniska ljud- och bildupptag— ningar).

Enligt 1 kap. l & yttrandefrihetsgrundlagen är varje svensk med- borgare gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grund- lag att i ljudradio, television och vissa liknande överföringar, filmer, videogram och andra upptagningar av rörliga bilder samt ljudupp- tagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst. En principiellt obegränsad rätt för envar att sända radioprogram (inkl. TV) finns endast i fråga om trådsändningar. Här gäller dock enligt 3 kap. l & yttrandefrihets- grundlagen den inskränkningen att nätinnehavaren genom lag kan förpliktas att ge sändningsutrymme åt andra i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning. Vidare kan enligt samma paragraf i lag ges föreskrifter om ingripanden mot fortsatt sändning av ett utbud som inriktas på våldsframställningar, pornografiska bilder eller hets mot folkgrupp. Beträffande etermedier förutsätts fortfarande en tillståndsprövning, varvid det allmänna skall eftersträva att radiofrekvenserna tas i an- språk på ett sätt som leder till vidast möjliga yttrande- och informa- tionsfrihet (3 kap. 2 &)

Ett uttryckligt förbud mot förhandsgranskning finns i 1 kap. 3 & yttrandefrihetsgrundlagen. När det gäller filmer som skall visas offentligt kan dock genom vanlig lag ges föreskrifter om granskning och godkännande.

Konkurrenslagstiftningen

Den 1 juli 1993 trädde en ny konkurrenslag i kraft, vilket innebar en skärpning av den tidigare lagstiftningen på området. Enligt proposi- tionen (prop. 1992/93156) spelar konkurrensförhållandena en avgö- rande roll för dynamik och tillväxt inom den svenska ekonomin. Konkurrens stimulerar till bättre användning av samhällets resurser

och stärker det svenska näringslivets förmåga att långsiktigt hävda sig på internationella marknader. En ökad konkurrens anges vidare vara till fördel för konsumenterna genom att priserna pressas och utbudet breddas.

Det behövdes en skärpt konkurrenslagstiftning som ett av många medel att främja tillväxt och effektivitet på den svenska marknaden. Om konkurrensen sattes ur spel kunde enligt propositionen långsiktiga förluster för samhällsekonomin uppstå bl.a. genom att företagen för- lorade incitament till kostnadskontroll och förmåga till långsiktig för- nyelse. Friheten för företagen måste därför till viss del vara begränsad genom ramar som statsmakterna ställer upp. För de fall företagen begränsar konkurrensen på ett sätt som är övervägande negativt för samhällsekonomin och för konsumenterna måste stats- makterna ha effektiva instrument för att hindra detta.

Lagen innebär att det ställs upp principiella förbud mot dels sam- arbete mellan företag som har till syfte att begränsa konkurrensen på den svenska marknaden eller som ger detta resultat, dels missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning. De materiella konkurrensreglerna i denna del är utformade efter förebild från EG:s konkurrensregler i Romfördraget och EES-avtalets kon- kurrensregler. Från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete skall undantag kunna medges i enskilda fall av Konkurrensverket. Undantag från förbudet skall också gälla för grupper av avtal som uppfyller förutsättningarna för enskilda undantag. Föreskrifter om sådana gruppundantag skall beslutas av regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer.

En överträdelse av förbuden mot konkurrensbegränsande samar- bete eller missbruk av dominerande ställning skall kunna medföra skadeståndsskyldighet och konkurrensrättsliga ingripanden i form av dels ålägganden vid vite att upphöra med en pågående överträdelse, dels åläggande att betala konkurrensskadeavgift för en redan be— gången öveträdelse. Avgiften skall kunna uppgå till tio procent av företagets årsomsättning eller högst 5 miljoner kr. Vad som är konkurrensbegränsning avgörs i det enskilda fallet. Därvid kan redan ett avtals syfte vara avgörande. I sista hand förutsätter konkurrens— begränsningskriteriet ett s.k. konkurrenstest, dvs. en närmare pröv— ning av avtalets påverkan på konkurrensen på den relevanta

marknaden. En utgångspunkt kan därvid vara att i en effektiv konkurrenssituation antalet säljare inte är för litet, de utbjudna produkterna inte för differentierade, företagen inte handlar i samförstånd med varandra och inga väsentliga hinder finns för nyetablering. Även om förbudet är heltäckande för alla former av konkurrensbegränsande samarbete är det enligt förarbetena givet att det finns vissa typer av samarbete som i särskilt hög grad är negativa för konkurrensen, exempelvis avtal om priser, produktions- och utbudsbegränsningar av olika slag samt uppdelning av marknader.

Förbudet mot missbruk av dominerande ställning riktar sig mot åt— gärder som företag med dominerande marknadställning vidtar mot andra företag. Att ha dominerande marknadsställning är inte i sig för- bjudet. Vad som förbjuds är missbruk av denna ställning i den meningen att ställningen uttnyttjas på ett sätt som skadar konkurrens- en. Ett exempel är påtvingande av oskäliga inköps- eller försäljnings— priser. Priser som är oskäligt höga är till nackdel för konsumenterna, medan priser som oskäligt låga (s.k. underprissättning) kan ha till syfte att slå ut svagare konkurrenter. Andra exempel på missbruk är diskrimineringsåtgärder, leverensvägran och kopplingsförbehåll.

Konkurrensverket är den myndighet som beslutar om ålägganden vid vite att upphöra med överträdelser. Beslut om skyldighet att betala konkurrensskadeavgift meddelas av domstol på talan av Kon- kurrensverket.

Den nya konkurrenslagstiftningen innehåller vidare — liksom tidi- gare konkurrenslagstiftning — regler om kontroll av företagsförvärv. Dessa regler omfattar dock numera endast företagsförvärv där de berörda företagen tillsammans har en årsomsättning som överstiger 4 miljarder kr, och ett ingripande skall kunna ske om förvärvet får antas leda till mer påtagliga effekter i ett långsiktigt perspektiv. Förvärven skall anmälas till Konkurrensverket för prövning. Förvärvet skall förbjudas om det skapar eller förstärker en domine— rande ställning som väsentligt hämmar eller är ägnat att hämma före— komsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens på den svenska marknaden i dess helhet eller på avsevärd del av den och detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt.

Enligt förarbetena kan företagsförvärv i vissa fall leda till en marknadsdominans som sätter konkurrensen ur spel och därmed i sin tur motverkar utvecklingskraften inom resp. bransch. I sådana fall

kan de mer kortsiktiga företagsekonomiska bedömningarna av för— delar i form av lägre kostnader och förbättrad lönsamhet ställas mot de långsiktigt samhällsekonomiska nettoförlusterna av en väsentligt försämrad konkurrens. Ett förvärv som innebär en vertikal integ— ration kan leda till negativa konsekvenser för konkurrensen. Det kan ske exempelvis när ett företag integrerar bakåt genom att förvärva en leverantör med kontroll över viktiga råvaror, tillverkningsprocesser, know-how eller immaterialrättsliga tillgångar. Negativa konsekvenser för konkurrensen kan också uppkomma genom vertikala förvärv i senare led, t.ex. genom förvärv av viktiga distributionskanaler. Förvärv som innebär en horisontell integration är enligt proposi- tionen allvarligast från konkurrenssynpunkt. Sådana sammanslag- ningar ger emellertid oftast också en möjlighet till kostnadsbespa— ringar främst genom att man kan slå samman tillverkningsenheter till större anläggningar. Genom att man kan tillverka de produkter som man tidigare konkurrerar med i längre serier kan man sänka styck- kostnaderna. Mot detta står samhällsekonomiska nettoförluster samt möjligheter att ta ut överpriser på grund av marknadsmakt.

Även om ett väsentligt hämmande av konkurrensen normalt torde sammanfalla med skadlighet från allmän synpunkt gick det enligt för- arbetena inte att ha ett system där varje företagsförvärv skall för- bjudas om det vid en konkurrenstest skulle visa sig att konkurrensen genom förvärvet kommer att hämmas väsentligt. Ett förvärv kan nämligen i det enskilda fallet hämta sitt försvar i andra omständig- heter som har positiv effekt från samhällsekonomisk synpunkt. Vid prövningen bör man inte bara utgå från den aktuella marknadssitua— tionen utan också väga in sådana förväntade framtida förändringar av marknadsbilden som exempelvis en avreglering av en bransch eller ett EG-medlemskap kan medföra. Också vikten av att nödvändig struk- turrationalisering inte hindras bör vägas in.

Men även andra allmänna intressen kan ha en sådan styrka att man måste väga dem mot det samhällsekonomiska intresset av en effektiv konkurrens när man prövar ett företagsförvärv. Det gäller framför allt intresset av att skydda liv, hälsa och säkerhet. Exempelvis torde nationella säkerhets- och försörjningsintressen kunna vara av den digniteten att rent konkurrensrättsliga aspekter får vika. Prövning av ett företagsförvärv bör alltså inte bara avse förvärvets omedelbara effekter på konkurrensen utan utgå från en helhetsbedömning där

konkurrensfaktorer får vägas mot andra allmänna intressen av särskilt viktig art. Självfallet bör vid denna vägning bara långsiktiga verk- ningar ha betydelse. Exempelvis bör hänsyn inte tas till sysselsätt- ningseffekter.

Risker med ett företagsförvärv skall i första hand undanröjas genom åläggande om försäljning av ett företag, en rörelse eller del av rörelse eller genom något annat konkurrensfrämjande åläggande av mindre ingripande slag än förbud. Avsikten är att negativa effekter med förvärvet skall undanröjas på det minst ingripande sättet. Ett åläggande kan avse försäljning av såväl en rörelse eller ett företag som existerade inom koncernen redan vid tidpunkten för förvärvet som en del av den förvärvade rörelsen eller det förvärvade företaget.

Några möjliggheter att bryta upp bestående företagskoncentrationer finns inte. Konkurrenskommittén, vars förslag (SOU l99lz59) Kon— kurrens för ökad välfärd låg till grund för den nya konkurrenslag- stiftningen, hade föreslagit att det infördes en möjlighet att bryta upp starka företagskoncentrationer för det fall det var den enda fram— komliga vägen att åstadkomma en effektiv konkurrens. Uppbryt- ningen skulle ske genom ett åläggande för företaget i fråga att avyttra en viss del av rörelsen. Regeringen framhöll i propositionen (prop. 1992/93:56) Ny konkurrenslagstiftning att det visserligen även i fort- sättningen kommer att finnas marknader som i stor utsträckning är avskärmade från konkurrens, och att det i och för sig kunde anföras skäl för att det skulle finnas en möjlighet att bryta upp mycket starka företagskoncentrationer på sådana marknader. En så ingripande åtgärd skulle i så fall få reserveras för rena undantagsfall. Med hän— syn emellertid till de stora konsekvenser en uppbrytning har för berörda företag och till de svårigheter av rättslig och annan art som är förenade med en sådan åtgärd ansåg regeringen att en möjlighet att bryta upp bestående företagskoncentrationer inte borde införas.

I stället borde enligt propositionen statsmakterna ägna fortsatt uppmärksamhet åt sådana åtgärder som innebär avreglering, eller öppnande av marknader, t.ex. upphävande av tekniska handelshinder, bortagande av olika etableringshinder för inhemska och utländska företag och en harmonisering av regler med utländska rättssystem.

I detta sammanhang kan nämnas att Ekonomikommissionen i sitt betänkande (SOU 1993:16) Nya villkor för ekonomi och politik redovisat att det i dagstidningsbranschen finns konkurrenshämmande

faktorer i form av fåtalskonkurrens, liten importkonkurrens, offent- liga regleringar och vertikala cirkapriser. Ekonomikommissionen underströk när det gäller marknaden i sin helhet särskilt vikten av etablerings- och näringsfrihet. Faktisk eller potentiell etablering av nya konkurrenter på en marknad framhölls som den kanske viktigaste disciplinerande konkurrensfaktorn. Utslagning och nyetablering framhölls dessutom som oumbärliga inslag i marknadsekonomin. Kommissionen ville ge Konkurrensverket vidgade befogenheter och ökad kompetens för att bevaka konkurrensläget i hela ekonomin.

Konkurrenslagstiftningen och tryckfrihetsförordningen

Enligt 34 & konkurrenslagen (1993120) får Stockholms tingsrätt för- bjuda företagsförvärv som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 37 5. Denna anmälningsskyldighet gäller företag som tillsammans har en omsättning som överstiger fyra miljarder kronor. Förvärvet skall förbjudas om det skapar eller förstärker en dominerande ställning som väsentligt hämmar eller är ägnat att hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens på den svenska marknaden i dess helhet eller på en avsevärd del av den, och detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt. Ett förbud mot företagsförvärv innebär att köpet blir ogiltigt (35 å). I stället för förbud får förvär- varen om det är tillräckligt åläggas att avyttra ett företag, en rörelse eller en del av rörelse eller att genomföra någon annan konkurrens- främjande åtgärd (36 å).

Enligt den tidigare konkurrenslagen (19821729) gällde också sär— skilda bestämmelser om företagsförvärv. I första hand skulle den konkurrensbegränsning som uppstått genom att en näringsidkare på grund av ett företagsförvärv fått dominerande ställning på marknaden söka förhindras av marknadsdomstolen genom förhandlingar. I andra hand kunde domstolen förhindra förvärvet om en förhandling miss- lyckats eller om andra åtgärder, som förbud att tillämpa eller åläg- gande att ändra ett visst konkurrensbegränsande förfarande, inte var tillräckliga. Ärenden om företagsförvärv anmäldes av NO som så snart han fann anledning att undersöka ett företagsförvärv skulle besluta särskilt om det och — om han fann att det behövdes — göra en anmälan till marknadsdomstolen. Ansökan kunde i stället göras av en sammanslutning av konsumenter, löntagare eller näringsidkare som

var berörd. Ett företagsförvärv blev ogiltigt om regeringen fast— ställde ett beslut om detta av marknadsdomstolen. Ett förbud eller åläggande fick förenas med vite.

Frågan om massmediebranschens förhållande till konkurrenslag- stiftningen togs i viss mån upp i förarbetena till den förra konkur- renslagen. Konkurrensutredningen hänvisade i betänkandet (SOU 1978z9) Ny konkurrensbegränsningslag (s. 352) till att frågan om sär- skilda regler för kontroll av företagskoncentration inom massmedie- branschen prövades av Massmediekoncentrationsutredningen. Om en specialreglering för kontroll av förvärv inom massmediebranschen tillskapades kunde det enligt Konkurrensutredningen bli nödvändigt att undanta dessa förvärv från den företagsförvärvsprövning som Konkurrensutredningen föreslog. Denna reglering torde då böra att beakta de intressen som utredningens förslag närmast tog sikte på, när inte opinionsbildningsskäl tar överhanden. Om det däremot inte kom till stånd en sådan reglering kunde det enligt Konkurrensutredningen vara lämpligt att förändra det av utredningen föreslagna prövnings- förfarandet så att det inte ankom på regeringen att bedöma opi- nionsbildningsaspekten vid dessa förvärv.

I den proposition med förslag till konkurrenslag som följde på utredningsförslaget (prop. l981/82:165) framhölls (s. 99) att förvärv av företag inom massmediemedieområdet prövas enligt konkurrens— lagen, med utgångspunkt i dess syfte och skyddsintressen. Det hänvi- sades därvid till att det, rörande förhållandet mellan tryckfrihetsför- ordningen och andra regelsystem, fanns en redogörelse i Massmedie- koncentrationsutredningens betänkande.

I det angivna avsnittet av Massmediekoncentrationsutredningens betänkande redovisas bl.a. regeringsformens och tryckfrihetsförord— ningens bestämmelser på området och även tillämpningen av bestäm- melserna. Massmediekoncentrationsutredningen gjorde därefter föl- jande bedömning:

Som torde ha framgått av det hittills sagda är alltså inte den av TF skyddade etableringsfriheten helt utan begränsning.Förutom viss av TF själv stadgad begränsning följer en del faktiska in- skränkningar i denna frihet därav att även rörelse för tryckning, utgivning eller spridning av skrifter är underkastade samme lagstiftning som gäller för näringsverksamhet i allmänhet. Enligt vad som uttalats under förarbetena skall emellertid en inskränkning av det senare slaget frånkännas giltighet i den mån

den strider mot bestämmelserna i TF. Den avgörande frågan är därvid när en sådan konflikt skall anses vara för handen. Såväl rättspraxis som framför allt TF:s förarbeten synes här ge stöd för uppfattningen att det i allmänhet bara är mer eller mindre direkt åsyftade inskränkningar i själva trycknings- utgivnings- eller spridningsrätten som sådan som avses strida mot stadgan- dena i TF. Faktiska inskränkningar i möjligheten att utöva dessa rättigheter vilka endast medelbart följer av annan i och för sig vällovlig lagstiftning med annat syfte godtas däremot, i varje fall om inte inskränkningen är mer betydande. Naturligtvis finns en gräns för hur långt sådana inskränkningar kan gå. Leder de till att trycknings-, utgivnings- eller spridningsrätten i praktiken blir illusorisk. lär de under inga förhållanden kunna förenas med TF:s bestämmelser och anda. Var gränsen skall dras före— faller dock vara osäkert.

I det aktuella avsnittet i Massmediekoncentrationsutredningens betänkande redovisades också den då gällande konkurrensbegräns- ningslagens bestämmelser på området. Det framhölls att konkurrens- begränsningslagens föreskrifter erbjöd vissa möjligheter för det all- männa att ingripa mot massmedieförvärv och massmedieföretag med dominerande ställning.

Utredningen, som föreslog att det skulle införas möjligheter för samhället att ingripa mot sådana fusioner och andra företagsförvärv på massmedieområdet som skulle få skadliga effekter från yttrande- frihets— eller opinionsbildningssynpunkt samt i undantagsfall mot företag med dominerande ställning på massmedieområdet för att för- hindra fara från yttrandefrihets- och åsiktsbildningssynpunkt, fram- höll att bestämmelser som ger möjlighet att ingripa på åsyftat sätt inte står i överensstämmelse med TF i den mån ingripandena avser mass— medieverksamhet på tryckta skrifters område. Enligt utredningen förutsatte TF nämligen i princip en obegränsad etableringsfrihet på detta område. Utredningen bedömde emellertid behovet av en lag- stiftning med syfte att motverka koncentration på massmedieområdet vara av sådan betydelse att man inte borde tveka att jämka tryckfri- hetsförordningens bestämmelser.

Utredningen uttalade sig även om Konkurrensutredningens betän- kande från l978 och framhöll att om förslaget genomfördes borde det klart komma till uttryck att prövningen enligt den lagen inte fick grundas på de kriterier som skulle gälla enligt massmedielagen och tar fasta på yttrandefrihets- och åsiktbildningssynpunkter.

Av förarbetena till konkurrenslagstiftningen och av Massmedie- koncentrationsutredningens betänkande framgår således att man ansåg att lagstiftningen kunde tillämpas på massmedieföretag eftersom det är fråga om en näringslivslagstiftning med egna generella syften och skyddsintressen. Det är dock tveksamt om uttalandet kan tolkas så att man ansåg att ett förvärv av ett tidningsföretag skulle kunna förhin— dras genom tillämpning av konkurrenslagstiftningens regler om för- värvsförbud. Ett sådant förbud enligt konkurrenslagstiftningen skulle ju vara ett ingrepp i den av TF skyddade rätten att ge ut. trycka och sprida skrifter. Det är som sägs i förarbetena till tryckfrihetsför- ordningen när det gäller bl.a. rätten att trycka skrifter endast om svensk medborgares eller svensk juridisk persons rätt att framställa tryckalster icke inskränks som eljest gällande näringsrättsliga be- stämmelser har giltighet i fråga om tryckerirörelse. Man kan dock tänka sig att andra åtgärder än förbud skulle kunna vidtas enligt kon— kurrenslagen i syfte att förhindra konkurrensbegränsningar på tid— ningsområdet. Konkurrensverket har i ett par fall också prövat frågan om förvärv av tidningsföretag, dock utan att finna det nödvändigt att vidta några åtgärder.

Under alla förhållanden skiljer sig en lagstiftning som riktar sig direkt mot den av TF skyddade etableringsfriheten i avgörande män från konkurrenslagstiftningen. Syftet med TF:s bestämmelser på om— rådet är att garantera frihet för vem som helst att trycka, ge ut och sprida tryckta skrifter. En lagstiftning mot ägarkoncentration i mass- medierna har ett direkt motsatt syfte, nämligen att begränsa vissa svenska medborgares och svenska juridiska personers rätt att ge ut, trycka och sprida de skrifter de vill, och berör därigenom klart grun- derna för den av TF skyddade tryckfriheten.

Från vissa håll har framförts den uppfattningen att lagstiftning som innebär förbud för vissa företag att förvärva företag på t.ex. dagspressområdet inte omfattas av tryckfrihetsförordningens regler om etableringsfrihet, eftersom det endast är nyetablering av företag som faller inom tryckfrihetsförordningens skydd. Resonemanget måste då utgå från att den av TF garanterade rätten att ge ut, trycka och sprida skrifter är tillgodosedd genom den redan etablerade verk- samheten. Mot ett sådant synsätt står dock formuleringarna i tryckfri- hetsförordningens aktuella bestämmelser. 4 kap. l % tryckfrihetsför— ordningen föreskriver således att rätt att genom tryckpress framställa

tryckalster skall tillkomma varje svensk medborgare eller svensk juridisk person, och i 6 kap. l % stadgas samma rätt när det gäller att tillsaluhålla, försända eller annorledes sprida tryckta skrifter. Vidare har varje svensk medborgare enligt 1 kap. l % rätt att utge skrifter utan i förväg lagda hinder. Bestämmelserna bör rimligen tolkas så att vem som helst — också ett redan etablerat tidningsföretag — får äga ett tidningsföretag.

Till detta kommer att syftet med en lagstiftning mot ägarkon- centration har beröring med tidningarnas innehåll. Den mångfald i åsikts- och opinionsbildning som eftersträvas med ett flertal olika ägare antaas komma till uttryck genom innehållet i tidningarna. Viss betydelse i detta sammanhang har därför syftet med 1 kap. 2 5 andra stycket tryckfrihetsförordningen. Denna bestämmelse förbjuder myndighet eller annat allmänt organ att på grund av skrifts innehåll, genom åtgärd som inte har stöd i tryckfrihetsförordningen, hindra tryckning, utgivning eller spridning av skrift på grund av dess inne— håll.

Sammantaget blir bedömningen att en lagstiftning som avser att begränsa möjligheterna för stora tidningsföretag att köpa andra tid- ningsföretag visserligen kan stå i samklang med tryckfrihetsför- ordningens syfte att värna om vidast möjliga yttrandefrihet men ändå kräver en ändring av lagtexten i tryckfrihetsförordningen

En sådan bedömning gjordes således också av Massmediekoncentra- tionsutredningen, som uttalade att det var tydligt att de av utredningen då föreslagna bestämmelserna om förbud eller föreskrifter i fråga om förvärv av företag stred mot den i tryckfrihetsförordningen lagfästa etableringsfriheten. Det av utredningen föreslagna förvärvsförbudet sades komma att rikta sig mot möjligheterna att fritt utvidga verksamhet av ifrågavarande slag och vissa föreskrifter — exempelvis åläggande att sälja en massmedierörelse eller aktier — mot möjligheterna att över huvud taget driva verksamheten. Det framhölls att meningen med Massmediekoncentrationsutredningens förslag till lagstiftning ju bl.a. var att motverka att någon genom förvärv av tidningsföretag skulle komma att förfoga över en alltför omfattande tidningsutgivning.

Remissinstanserna gjorde som framgår av förra avsnittet i stor ut— sträckning samma bedömning. Endast en remissinstans ansåg

ändringen i TF onödig. Näringsfrihetsombudsmannen framhöll näm- ligen att det föreföll honom egendomligt att undantag från TF skulle behöva göras för att kunna meddela föreskrifter som syftar till att främja mångfald. Det måste enligt honom snarare föreligga harmoni mellan en lagstiftning som vill hindra koncentration och en grundlag som vill bevaka rätten till fri åsiktsbildning.

JK Bengt Hamdahl däremot fann att genomförandet av en lagstift- ning om motverkande av ägarkoncentration kräver ingrepp i den i nuvarande TF lagfästa fria etableringsrätten såvitt gäller tidningar, böcker m.m. Denna frihet utgör enligt JK en av grundstenarna i tryckfrihetsrätten. JK framhöll också att det vidsträckta skyddet för tryckfriheten ibland kan få till följd betydande olägenheter för andra motstående beaktansvärda intressen, men en obehindrad rätt att utge tryckta skrifter har ansetts vara ett så starkt intresse att det fått över- väga. Svea hovrätt pekade på de intrång på tryckfrihetsförordningens principer som förslaget kunde medföra. Kammarrätten i Göteborg ville ha en utförligare lydelse av den föreslagna paragrafen i tryck- frihetsförordningen. Konsumentverket ville inte utesluta att förslaget till ändring i tryckfrihetsförordningen var otillräckligt. Minoriteten i länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län pekade på att tryckfrihetsför- ordningens bestämmelser måste ändras men att förslagets formulering var alltför vag och odetaljerad. LO pekade på att det krävdes den föreslagna undantagsbestämmelsen i tryckfrihetsförordningen men hade ingen erinran däremot. TCO fann att reservanternas farhågor beträffande tryckfrihetsförordningen var i hög grad berättigade om det föreslagna tillägget infördes.

Advokatsamfundet pekade på att tryckfrihetsförordningens regler avser att förhindra och försvåra ingripanden från det allmännas sida och framhöll att det alltjämt föreligger ett starkt behov av ett sådant skydd. Det måste därför föreligga utomordentligt starka skäl för att inskränka den av tryckfrihetsförordningen grundlagfästa etablerings- rätten genom att ge ett statligt organ rätt att förbjuda förvärv, med— dela föreskrifter för att förhindra skadliga följder eller föreskrifter om upplösning av existerande tidningsföretag. Det är ju — framhi'll samfundet — just mot sådana ingripanden som tryckfrihetsför— ordningen avsett att ge skydd.

TU menade att förslaget stod i klar strid med den principiella syn som tryckfrihetsförordningen ger uttryck åt och genom vilken man

önskat garantera tidningarnas integritet. FACTU anslöt sig till denna mening. Författarförbundet framhöll att de föreslagna ingripandena innefattade ur principiell synvinkel mycket betydande avsteg från grundläggande ståndpunkter i TF. VECTU ansåg att förslaget stod i strid med tryckfrihetsförordningens anda och syfte.

Bestämmelser om ägarkoncentration i radio och TV m.m.

Sammanfattning

Det finns bestämmelser om ägarkoncentration i lokalradiolagen (1993:120) samt i statens avtal med TV4. I övrigt saknas regler, för- utom vissa som tar sikte på den inre mångfalden. Radiolagsutred— ningen har föreslagit att bestämmelser om ägarkoncentration införs för sådana sändningar som bedrivs med stöd av regeringens tillstånd, dvs. för Sveriges Television, Sveriges Radio, Utbildningsradion och TV4. I en promemoria som utarbetats av tjänstemän inom Kultur- departementet föreslås vidare att bestämmelser av sådant innehåll även skall gälla för den eventuella fjärde rikstäckande TV—kanalen.

Radiolagen och avtalen

De programföretag som för närvarande bedriver sändningsverksam- het med stöd av regeringens tillstånd är Sveriges Television, Sveriges Radio, Utbildningsradion och TV4. Verksamheten regleras dels i radiolagen (19661755) och dels i statens avtal med respektive företag. Lagen innehåller inte några bestämmelser om ägarkoncentration. Däremot innehåller statens koncessionsavtal med TV4 ett villkor om att bolagets ägarsammansättning inte får förändras i väsentlig mån. Har så skett kan staten under vissa förutsättningar säga upp avtalet. Radiolagen och avtalen innehåller däremot vissa bestämmelser om inre mångfald. Enligt radiolagen skall programföretagets sändnings- rätt utövas opartiskt och sakligt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion och tele- visionen (6 å första stycket). Programföretag skall vidare till Radio— och TV-verket redovisa hur stor andel av programtjänsten som

utgjorts av sådana europeiska program som avses i 13 5 första stycket satellitlagen (se avsnittet om satellitlagen). Enligt 7 & första stycket 3 radiolagen får avtalet innehålla ytterligare bestämmelser om skyldig- het för programföretaget att sända ett mångsidigt programutbud. Samtliga avtal innehåller sådana villkor. Granskningsnämnden för radio och TV övervakar bestämmelsernas efterlevnad med hjälp av företagens referensinspelningar, vilka skall tillställas nämnden på uppmaning. Sker inte detta får nämnden förelägga vite (18 å).

Radiolagsutredningen har i sitt slutbetänkande — Ny lagstiftning om radio och TV (SOU 19941105) — föreslagit att en bestämmelse om ägarkoncentration införs. Enligt den föreslagna bestämmelsen skall ingen kunna få mer än ett tillstånd av regeringen, varken direkt eller genom företag i vilket han på grund av aktier, andelar eller avtal en- sam har ett bestämmande inflytande. Bestämmelsen motsvarar den som gäller för lokalradion (se avsnittet om lokalradiolagen). Utred- ningen föreslår vidare att sändningstillståndet skall få förenas med villkor om att ägarförhållandena och inflytandet i programföretaget inte skall få förändras mer än i begränsad omfattning. Ett sådant vill- kor gäller som nyss nämnts redan för TV4. Vid väsentliga brott mot lagen eller tillståndsvillkoren kan tillståndet återkallas. Om tillstånd meddelats trots att tillståndshavaren saknat behörighet får dock åter- kallelse ske endast om beslutet påverkats av felaktiga eller ofull— ständiga uppgifter från tillståndshavaren.

I departementspromemorian — Regler och villkorför ny marksänd TV (Ds 1994:105) — föreslås att en ny fjärde rikstäckande TV-kanal skall tas i bruk. Sändningstillstånd skall då inte kunna ges till någon som redan har ett sådant tillstånd, lokalradiotillstånd, ensam eller till— sammans med närstående äger mer än 5 procent av aktierna i ett före- tag med sådant tillstånd eller som på annat sätt har ett bestämmande inflytande över ett sådant företag. Även vid tillståndsgivningen i öv— rigt bör risken för skadlig maktkoncentration beaktas. Avtalet mellan staten och ett programföretag bör enligt förslaget medge uppsägning från statens sida om det under avtalstiden sker mer betydelsefulla för- ändringar i företagets ägarkrets.

Lokalradiolagen

Lokalradiolagen trädde i kraft den 1 april 1993 (Ds 1992122, prop. 1992/93:70, bet. l992/93:KU15, rskr. 1992/93:168, SFS 1993:120). Genom lagen blev det tillåtet att bedriva kommersiella radiosändning- ar över vissa begränsade områden. I april 1994 hade 59 lokalradio- tillstånd fördelade på 24 orter delats ut med hjälp av ett auktionsför- farande. I Stockholm har tio tillstånd delats ut, i Göteborg fem och i de övriga orterna vardera två tillstånd. Radio- och TV-verket har planerat att fördela 23 ytterligare tillstånd mellan 159 sökande vid en auktion i slutet av november (cirka 15—20 sökande per tillstånd). Det finns därutöver planer på att dela ut 10—15 tillstånd fördelade på 8 områden under första halvåret 1996. Detta senare ärende bereds för närvarande vid Post- och telestyrelsen.

Enligt lokalradiolagen kan tillstånd lämnas till en fysisk eller juridisk person (5 å första stycket). Även konkursbon är juridiska personer och därmed behöriga att ansöka om lokalradiotillstånd (se Styrelsens för lokalradiotillstånd beslut i protokoll 1993-08—03, dnr P 4/93).

Kretsen av personer som kan få tillstånd begränsas i 5—7 55. Den som redan har ett lokalradiotillstånd skall inte kunna få ytterligare ett sådant tillstånd. Vidare skall staten, landsting och kommun inte kunna få tillstånd att sända lokalradio. Detsamma gäller sådana program- företag som har regeringens tillstånd att sända program enligt 5 & radiolagen (för närvarande Sveriges Television, Sveriges Radio, Utbildningsradion och TV4). Begränsningarna gäller såväl för de nämnda rättssubjekten direkt som för företag i vilka de på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamma har ett bestämmande inflytande. Tillstånd får slutligen inte heller ges till den som ger ut en dagstidning (dvs. ägaren enligt a. prop. s. 46), eller till den som på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestäm— mande inflytande över ett företag som ger ut en dagstidning eller till företag i vilket någon av de nämnda har ett bestämmande inflytande. Med dagstidning avses en allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka. Dessa behörighetsregler gäller även när någon vill överlåta ett tillstånd

(l8å).

Den förutvarande tillståndsmyndigheten, Styrelsen för lokalradio- tillstånd, har i beslut (protokoll 1993-08-03, dnr P 4/93) tolkat inne— börden av formuleringen "ensam har ett bestämmande inflytande" med utgångspunkt från 1 kap. 2 % andra stycket aktiebolagslagen. I det aktuella ärendet ägde sökandena inte mer än 50 procent av aktier- na i respektive dagstidningsföretag. Styrelsen bedömde att sökandena inte ensamma hade ett bestämmande inflytande över dagstidningsföre— tagen varför de bedömdes som behöriga att ansöka om lokalradiotill- stånd. Styrelsen prövade även formuleringens tolkning såvitt avsåg kommanditbolag. Styrelsen ansåg att komplementären typiskt sett måste anses ha det bestämmande inflytandet över kommanditbolaget, men att denna huvuregel kunde sättas ur spel genom avtal mellan bolagsmännen. I de aktuella fallen bestod komplementären av en sty- relse. Ledamöterna var så fördelade att dagstidningsföretagen inte ensamma kunde driva igenom sin vilja vid styrelsesammanträdena. Kommanditbolagen ansågs därför som behöriga sökande.

De tre bestämmelserna om obehöriga sökande tillkom för att främja mångfalden och för att lokalradion inte skulle fungera som språkrör för myndigheterna (prop. 1992/93:70 s. 16). Vad särskilt avser den senare bestämmelsen om dagstidningsfallen anförde rege- ringen att dagstidningsföretag annars skulle kunna öka sitt inflytande över nyhetsförmedling och opinionsbildning i stället för att antalet självständiga röster skulle bli flera (a. prop. s. 17).

Av de tre bestämmelserna är endast de två förstnämnda sanktione- rade med möjlighet till återkallelse. Radio— och TV-verket kan åter— kalla lokalradiotillstånd om någon förfogar över mer än ett tillstånd och om återkallelsen inte framstår som en alltför ingripande åtgärd, eller om staten, landsting, kommun eller programföretag enligt radio- lagen förvärvat ett sådant (28 å andra stycket). Vad som nu sagts gäl— ler såväl den som förvärvat tillståndet direkt som genom ett företag (se ovan). Om en sådan behörighetsbrist förelåg redan vid tiden för förvärvet får återkallelse dock endast ske om beslutet påverkats av felaktiga eller ofullständiga uppgifter från tillståndshavaren (28 & tredje stycket). Som underlag för bedömningen kan verket vid vite uppmana tillståndshavaren att lämna vissa uppgifter om sitt innehav av aktier m.m. (29 å). Tillståndet skall inte förlängas om det finns grund för återkallelse (8 & andra stycket).

Behörighetsbestämmelsen om förbud mot att ge tillstånd till dags- tidningsföretag m.fl. (se 7 55 ) är däremot inte sanktionerad med möj- lighet till återkallelse. Konstitutionsutskottet anförde följande (bet. 1992/931KU15 s. 21):

I sitt yttrande tar kulturutskottet även upp frågan om det bör in- föras någon regel om återkallelse av tillstånd för de fall av behörighetsbrist som avses i 7 & lokalradiolagen (dagstidnings- fallen). En möjlighet att återkalla tillstånd att sända i sådana fall kan enligt konstitutionsutskottets mening ses som en åtgärd som riktar sig mot tidningsföretagens etableringsfrihet. Regeringens förslag till begränsning hindrar ju inte en tillståndshavare att starta en dagstidning. Om han gör det och därmed skulle riskera att få sitt sändningstillstånd återkallat, skulle återkallelsen kunna uppfattas som en åtgärd som riktar sig mot tidningsutgivningen. Regler med sådan innebörd kommer därmed i konflikt med de principer som ligger till grund för tryckfrihetsförordningens bestämmelser om etableringsrätten för tidningar. På grund härav bör, som kulturutskottet funnit, någon möjlighet att åter- kalla ett sändningstillstånd inte införas, om behörighetsbristen skulle föreligga enligt 7 &.

Detta betyder att dagstidningsföretag m.fl. aldrig kan berövas ett lokalradiotillstånd, inte ens om företaget t.ex. förvärvat detta genom att lämna felaktiga eller ofullständiga upplysningar till Radio- och TV-verket.

Det finns två bestämmelser i lokalradiolagen som kan sägas ta sikte på den inre mångfalden. Minst en tredjedel av sändningstiden varje dygn skall innehålla sådana program som framställts särskilt för den egna verksamheten (22 & första stycket). Enligt regeringen syftade bestämmelsen till att slå vakt om programverksamhetens självständig— het och lokala karaktär. Det borde därför inte vara möjligt att använda en lokalradiostation till att enbart sända ut ett centralt produ- cerat programutbud. Regeringen ansåg att om utvecklingen skulle tillåtas gå i den riktningen skulle tillgången till en ny form av radio inte leda till att yttrandefriheten förbättrades nämnvärt. Vidare anförde regeringen följande angående bestämmelsens innebörd (a. prop. s. 27):

I enlighet med förslagen i promemorian bör en viss andel av sändningstiden per dygn bestå av program som har framställts särskilt för den egna verksamheten. Innebörden är att den som svarar för verksamheten skall ha haft möjlighet att ta ställning

till att de enskilda inslagen i programmet skall sändas. Förutom program som har ställts samman av radioföretaget självt torde t.ex. enstaka reportage o.dyl. som erbjuds företaget av utom- stående i allmänhet uppfylla kravet att vara framställda särskilt för den egna verksamheten. Däremot kan ett program som sänds till radioföretaget genom t.ex. satellit och som vidaresänds ome- delbart eller med en obetydlig tidsförskjutning knappast anses vara framställt särskilt för den egna verksamheten. Detta kan inte heller anses vara fallet om t.ex. flera radioföretag regel— bundet sänder ut ett inspelat program, särskilt inte om det sker som ett led i ett fast samarbete och om programmet annonserats i förväg med samma benämning hos de olika företagen.

Kontrollen sker med hjälp av de referensinspelningar som till- ståndshavaren är skyldig att göra enligt lagen (1991:1559) med före— skrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Tillståndshavaren är skyldig att på uppmaning lämna en sådan inspelning till Granskningsnämnden för radio och TV (31 5). Vid överträdelser av dessa båda bestämmelser om programinnehåll och referensinspelning får nämnden förelägga vite.

Granskningsnämnden har i beslut den 12 oktober 1994 (SB 104/94, dnr 239/94—31) prövat om sändningarna i RIX 104,2 från Umeå upp- fyllt kravet på minsta andel lokal produktion. Granskningsnämnden ansåg att tillståndshavaren uppfyllt kravet genom att mellan kl. 21.00 och 06.00 sända förprogrammerad musik m.m. från en jukebox i studion.

Vidare kan Radio- och TV-verket återkalla lokalradiotillstånd om tillståndshavaren inte utnyttjat rätten att sända eller sänt endast i obe— tydlig omfattning under en sammanhängande tid av fyra veckor (28 & första stycket 1). Med obetydlig omfattning menas bl.a. brus, fågel- kvitter, eller korta programslingor som sänds under en längre sammanhängande tid (a. prop. s. 52 f.).

Närradiolagen

Närradiosändningarna regleras i närradiolagen (19821459). Tanken bakom närradiolagen är att den skall vara en åsiktsradio på ideell grund.

Endast vissa lokala ideella föreningar samt Svenska kyrkan, obliga- toriska studentsammanslutningar och närradioföreningar kan få

tillstånd att sända närradio (4 å). Om någon bryter mot denna behörighetsbestämmelse får Radio- och TV-verket återkalla när- radiotillståndet (13 & första stycket 1). Närradiotillstånd får inte heller ges till någon som har ett lokalradiotillstånd (3 & första stycket). Om en tillståndshavare får tillstånd att sända lokalradio upp— hör närradiotillståndet att gälla (3 & andra stycket). Tillståndshavaren får inte låta någon annan sända i dess ställe (13 a & 1). Denna senare bestämmelse är vitessanktionerad.

I lagen finns det även vissa bestämmelser som kan sägas ta sikte på den inre mångfalden. Programutbudet får inte, annat än i begränsad omfattning, innehålla material som inte har framställts enbart för den egna verksamheten (11 5 första stycket). Formuleringen "annat än i begränsad omfattning" skall enligt motiven och dåvarande Närradio- nämndens praxis tolkas snävt. En genomgång av bestämmelsens till- komst och praxis finns i betänkandet Ny lagstiftning för radio och TV (SOU 19941105 s. 196 f.). Granskningsnämnden får vitesförelägga sammanslutningen att följa bestämmelsen (13 ä 5). Om sammanslut- ningen inte utnyttjar rätten att sända under tre på varandra följande månader får Radio- och TV-verket återkalla tillståndet (13 & första stycket 3). Dessa bestämmelser om sändningarnas innehåll övervakas med hjälp av de referensinspelningar som sammanslutningen är skyldig att göra och överlämna för granskning (14 å).

Kabellagen

Kabelsändningarna regleras i lagen (l99lz2027) om kabelsändningar till allmänheten (kabellagen). Det finns i princip inte några bestäm- melser om ägarkoncentration i lagen, utan vem som helst får sända program genom kabel till allmänheten. Kabellagen reglerar dock vilka företag som kan förordnas som lokala kabelsändarföretag av Radio- och TV-verket och som därigenom har rätt att kostnadsfritt få tillgång till en kanal av nätinnehavaren.

Enligt kabellagen skall ett lokalt kabelsändarföretag vara en sådan svensk juridisk person som har bildats för att bedriva lokala kabel- sändningar och som kan antas låta olika intresssen och menings- riktningar komma till tals i sin verksamhet. Ett lokalt kabelsändar- företag skall i sin sändningsverksamhet sträva efter vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet (7 å).

Enligt 3 kap. 1 & yttrandefrihetsgrundlagen har varje svensk med- borgare och svensk juridisk person rätt att sända radioprogram genom tråd. Det är därför knappast möjligt att införa några mer in- gripande bestämmelser om ägarkoncentration såvitt avser dessa typer av sändningar.

Satellitlagen

Satellitsändningarna regleras i lagen (l992zl356) om satellitsänd- ningar av televisionsprogram till allmänheten (satellitlagen). Det krävs inte tillstånd för att sända program över satellit till allmänheten. Däremot skall satellitprogramföretag och satellitentreprenör anmäla sig för registrering innan verksamheten påbörjas. I praktiken betyder detta att etableringsfrihet råder för satellitsändningar. Friheten är, i motsats till kabelsändningarna, inte grundlagsskyddad varför bestäm— melser om ägarkoncentration i och för sig är möjliga.

Vad gäller den inre mångfalden skall varje programföretag när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen, bl.a. ta hänsyn till dess betydelse för den fria åsiktsbildningen och kulturens utveckling (12 å andra stycket).

Satellitlagen innehåller även en bestämmelse som tar sikte på den europeiska mångfalden. Om inte särskilda skäl föranleder något annat skall nämligen mer än hälften av en programtjänsts årliga sändnings— tid upptas av program av europeiskt ursprung och minst tio procent av den årliga sändningstiden eller minst tio procent av programbud- geten avse program av europeiskt ursprung som framställts av själv- ständiga producenter. Som sändningstid avses tid då program av annat innehåll än nyheter, sport, tävlingar, annonser och teletext sänds (13 5 första stycket). Av bestämmelsens andra stycke framgår att varje pro- gramtjänst i betydande omfattning skall innehålla program på svenska språket, program med svenska artister eller verk av svenska upp- hovsmän. Även dessa krav gäller såvida inte särskilda skäl föranleder något annat. Undantaget "särskilda skäl" tar sikte på TV-kanaler med specialinriktning. Andelen inhemskt innehåll och ursprung, varom talas i andra stycket, räknas in i andelen europeiska program (pi op. 1992/93:75 s. 51 f.). Bestämmelsen tillkom med anledning av EG:s direktiv (89/552/EEG) om gränsöverskridande television. Program- företaget skall varje år redovisa andelen europeiska program enligt

första stycket (7 ©). Bryter företaget mot bestämmelsen om redo- visning får Radio- och TV—verket förelägga företaget att vid vite följa den (28 å).

Radiotidningslagen

Sändningar av tal- eller radiotidningar regleras i lagen (l981:508) om radiotidningar. Enligt lagen är en radiotidning ett radioprogram som är avsett för synskadade. Radiotidningen får endast innehålla en ver- sion av en sådan allmän nyhetstidning som trycks, har dagspresska- raktär och ges ut här i landet (förlaga) eller dels en version av en förlaga, dels en sammanställning av vissa radiotidningar, lokala edi- tioner eller lokala dagstidningar (l ä).

Radiotidningar får inte sändas i mndradiosändning utan tillstånd av Taltidningsnämnden (2 &) Sänds radiotidningen genom kabel eller över satellit krävs däremot inte något tillstånd. Tillstånd ges till äga— ren av den nyhetstidning som skall vara förlagan till versionen. Tillstånd får meddelas endast om förlagan utkommer minst en gång i veckan och om förlagan, såvida särskilda skäl inte föranleder något annat, under det senaste året har haft en upplaga som genomsnittligt överstiger tvåtusen exemplar per utgivningstillfälle (3 5). Lagen innehåller även bestämmelser om vad radiotidningen i övrigt får in- nehålla (4 &) samt vilka villkor som får förenas med tillståndet (5 5). Det kan nämnas att 1 kap. 7 & andra stycket tryckfrihetsförordningen, genom hänvisning till 3 kap. yttrandefrihetsgrundlagen, medger att sändningarna regleras på nu nämnt sätt.

Radiolagsutredningen har i sitt slutbetänkande — Ny lagstiftning om radio och TV (SOU 19942105) föreslagit att det inte skall krävas till- stånd för sändningar som särskilt är anpassade för synskadade och som äger rum under högst tre timmar om dygnet från radiosändare som används för tillståndspliktiga sändningar. Detta betyder att bl.a. radiotidningssändningarna föreslås bli tillståndsbefriade.

Insyn och öppenhet i ägande av medieföretag

I Sverige råder i stort sett öppenhet när det gäller vilka som är ägare i företag, och medieföretag är inte undantagna från denna öppenhet. Enligt aktiebolagslagen (197511385) skall bolaget föra en aktiebok som innehåller en förteckning över bolagets samtliga aktier och aktieägare (3 kap. 7 5). Aktieboken skall hållas tillgänglig hos bolaget för envar (3 kap. 13 å). När det gäller uppgifter om vem som ingår i bolagsstyrelser kan nämnas att Patent- och registreringsverket är registeringsmyndighet för aktiebolag (18 kap. l ä). Ett aktiebolag skall anmälas till registrering för att kunna förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter (2 kap. 9 & och 13 5). Av registret skall bl.a. framgå vem som är styrelseledamot och verkställande direktör. Värdepapperscentralen för uppgifter om aktieägare i s.k. avstäm- ningsbolag i ett avstämningsregister (aktiebok). — Avstämningsbolag är ett bolag i vars bolagsordning intagits ett förbehåll om att den som på fastställd avsträmningsdag är införd i aktieboken är behörig att mottaga utdelning.

Enligt handelsregisterlagen (1974:157) skall Patent- och registre- ringsverket föra handelsregister över enskilda näringsidkare, han- delsbolag samt ideella föreningar och stiftelser som idkar näring och bolagsmän i enkla bolag, om näringsverksamhet utövas i bolaget (1 och 2 åå). Det skall framgå av registret vem som är näringsidkare, bolagsman eller styrelseledamot (4 &) Registrering eller avförande ur registret skall kungöras i Post- och Inrikes tidningar (18 å). Registret är tillgängligt för allmänheten.

Även redovisningen av företagets verksamhet är relativt öppen när det gäller aktiebolag och större handelsbolag. Därmed har allmän- heten tillgång till data om företagens resultat m.m.

Vissa faktorer kan dock i vissa fall göra ägandet av företag mindre

öppet.

— Varken svenska eller utländska ägare behöver redovisa sitt namn. I avstämningsbolag kan bank eller värdepappersinstitut som är auk- toriserad som förvaltare av aktier, införas i aktieboken i stället för ägaren till de aktier som omfattas av uppdraget. Är aktier i avstämningsbolag föremål för handel vid utländsk fondbörs, kan — efter särskilt tillstånd _ i aktieboken införas den som fått uppdrag

att i landet förvalta aktier i stället för aktieägaren om denne är bo- satt utomlands. I aktieboken skall då anmärkas att aktien innehas för annans räkning.

— För avstämningsbolag gäller att utskrift av datoriserad aktiebok inte får innehålla — om det inte är fråga om ensam aktieägare — uppgifter om aktieägare som har högst 500 aktier hos bolaget, om utskriften skall lämnas ut.

— I avtal mellan olika parter i ett bolag, t.ex konsortialavtal, kan det finnas överenskommelser som inte är offentliga, och som i vissa fall radikalt kan ändra på ägarnas faktiska bestämmanderätt över bolaget.

— I situationer när ägarbyte sker kan den nye ägaren under kortare eller längre tid avstå från att registrera sitt ägande. Detta behöver ske först när ägaren vill utöva rösträtt på bolagsstämma eller få del av utdelning. Aktier kan t.ex. ligga hos mäklarföretag etc. och den egentliga ägaren vara okänd.

1 andra länder kan förhållandena variera högst avsevärt, från en relativ öppenhet för alla eller eller flertalet bolagsformer till en ganska begränsad insyn både i ägarförhållande och — ännu mer — i ekonomiska förhållanden.

Europarådet har under behandling ett förslag med riktlinjer för att insynen i medieföretagens verksamhet i medlemsstaterna. Förslaget har antagits av rådets mediekommitté och kommer närmast att till- ställas det beslutsfattande organet inom rådet — ministerkommittén — för slutligt godkännande.

Massmediekoncentration: internationellt perspektiv

En promemoria för Pressutredningen -94 av Jens Cavallin 9/11 1994

Inledning

Kontroll över information och kunskaper har alltid setts som en vik- tig del av den politiska makten. En del av den organiserade religio- nens betydelse ligger i behovet av att systematiskt bygga upp struktu- rer för att förmedla budskap. Moskén, kyrkbacken, biktstolen, pre- dikstolen, kyrkliga tillkännagivanden, syföreningsmöten eller bön- dagsplakat var eller är ofta alltjämt effektiva metoder att snabbt nå fram med budskap till många människor.

Allt sedan tillkomsten av massmedierna. i och med den tryckta skriften, har makthavare genom censur, begränsningar i ägandet, olika former av efterhandsingripanden m.m. försökt nå kontroll över medierna.

Pressen: demokrati och etableringsfrihet

Demokratiska styrelseformers genombrott under 18- och 1900-talen i delar av Europa och Nordamerika bygger på att kunskaper och in- formation allt mer gjordes tillgängliga för allmänheten, eller åtmins- tone en bildad politisk klass. Hand i hand med demokratiska reformer gick avskaffande av politisk kontroll över massmedierna och fram- växten av nya medier, främst dagstidningar och politiska tidskrifter. Mångfald i nyhetsförmedling och opinionsbildning uppstod genom att inskränkningarna i rätten att starta enskilda medieföretag, dvs. tryckerier och tidningsföretag togs bort. Etableringsfrihet och privat ägande av vinstgivande företag dvs. en marknad för massmedier var en förutsättning för mångfald. På denna marknad kom dock redan från början också olika intressegrupper och organisationer att driva medieverksamhet utan vinstintresse — som en del av det ideella eller politiska arbetet.

Friheten att starta och driva medier var sålunda en förutsättning för den demokratiska utvecklingen.

Etableringsfriheten för massmedier, liksom för all företagsamhet, kan komma i konflikt med andra intressen som också kan ha en hög grad av demokratisk legitimitet. Koncentration av företag inom pressen ledde redan under 1800-talet till att det bildades tidningsimperier, i vissa fall bestående, i andra fall ganska kortlivade. Först efter andra världskriget blev tidningsdöden en allmän och oroväckande företeelse i Europa.

Radio och television: etableringskontroll och public service

För radio och senare television kunde man i Europa, till skillnad från USA, knappast tala om en marknad. Stats- eller andra offentliga monopol blev regel inom dessa medier.

Bakom de nationella europeiska monopolen för radio och television utvecklades en efterhand alltmer utarbetad ideologi som byggde på att samhällskontroll över medierna i demokratiska stater inte behövde innebära en mindre grad av frihet i dessa medier än inom den tradi- tionellt pluralistiskt ägda dagspressen. Tvärtom sågs det offentliga ägandet av de nya medierna som en viktig grund för att säkra balans eller neutralitet i programmen och för att förebygga partiska eller alltför lågkvalitativa inslag. Så småningom kom också mångfalden in som en viktig aspekt: en innehållslig mångfald kunde bara garanteras av det allmänna i demokratisk ordning. Ett om man så vill socialis- tiskt synsätt hade därmed fått fotfäste bredvid den traditionella libe- rala synen inom mediepolitiken i demokratiska stater. Detta "socialis- tiska" betraktelsesätt lät sig dock väl omfattas även av konservativa regeringar, med deras av hävd starka uppslutning kring en stark statsmakt som värnare av moral, rätt och ordning i samhället.

Avreglering och konkurrens

Först från 1970-talet, när de konservativa och i viss mån socialdemo— kratiska partierna i Europa i ökad utsträckning påverkades av liberala strömningar, kom en avgörande balansförskjutning att ske i synen på radions och televisionens ägarförhållanden och framför allt på

etableringsfriheten. Krav restes på avreglering och avveckling av de nationella monopolen. Denna förskjutning hänger samman med att nya distributionsformer (utnyttjande av radiofrekvenser med lokal spridning, kabel- och satellit-TV) möjliggör en neutralisering av striden om radions och televisionens ägarformer. En marknad började på ett helt nytt sätt framstå som möjlig och naturlig även på dessa områden.

En socialistisk regering som Francois Mitterrands i Frankrike i början av 1980-talet, gick sålunda aktivt in för en snabb avveckling av radiomonopolet, inte minst i förhoppningen om att den konservativa och liberala dominansen inom pressen skulle kunna motvägas av en oberoende och folkligt förankrad lokal radioverksamhet.

Internationalisering och multimedia

Massmedierna utanför press och radio/television, dvs. böcker, men senare också den inspelade rörliga bilden och tonens områden (film och grammofonskivor samt andra ljudbärare) dominerades från bör- jan av etableringsfrihet och fri konkurrens. Statliga insatser begrän- sades till reglering av innehållet i film från moralisk, och ibland poli- tisk, synpunkt genom förhandsgranskning av film samt till efter- handskontroll genom domstolsingripanden mot överträdelser av la— gar.

Efter andra världskriget ägde en omfattande företagskoncentration rum på dessa sektorer. USA:s film- och skivindustri expanderade kraftigt i andra länder.

Medieverksamhetens karaktär överhuvud har ofta beskrivits som gynnsam för stordrift (låga marginalkostnader etc.) och därmed finns en drivkraft mot allt större företagsenheter just inom denna sektor. I och med att de ekonomiska krafterna gavs större utrymme inom radio och television blev också marknadsprocessernas effekter inom dessa från politisk synpunkt mer centrala medier allt mer påtagliga.

Koncentrationstendenserna åtföljdes av en ökande internationell integration av företag och en internationell konkurrens mellan mediegrupper. Därtill kom att allt fler ägare av medieföretag strävade efter att bilda multimediakonglomerat, med intressen i film, TV, radio, press, förlag, telekommunikationer etc. Vi fick det feno- men som man brukar kalla för "mediemoguler". Ett fåtal av dessa 219

moguler var verkligen internationellt aktiva, egentligen kanske bara Rupert Murdoch och Robert Maxwell, medan flertalet agerade främst på hemmamarknaden men med vissa ambitioner till inbrytningar utomlands. Till denna kategori kan räknas tysken Leo Kirch, tidigare Axel Springer, italienaren Berlusconi och fransmännen Hersant, Lagardere (Hachette) och Bouygues (TF l m.m.) eller varför inte Jan Stenbeck. Andra företag saknar anknytningen till den nämnda typen av personligheter (de största Time-Warner, Bertelsmann, Disney, Sony etc.), men kan ha en tydlig förankring i en bestämd familj, som exempelvis Bonnier.

Koncentration och återreglering

Koncentrationsprocesserna inom dagspressen i de flesta västeuro— peiska länder har redan tidigare lett till att man i de flesta städer och områden endast hade ett dominerande och lönsamt organ. Flera konkurrerande dagstidningar finns oftast bara i huvudstäderna eller andra stora städer. Den press som sprids nationellt har ofta "tabloid"- eller ”boulevard"-karaktär och för bara i begränsad utsträckning en politisk debatt. T.ex. har i Storbritannien enbart sensationspressen en nationell spridning i större upplagor medan de traditionella morgontidningarna har en begränsad räckvidd till en bildad över- eller medelklass.

Dagspressens i huvudsak regionala spridning medför att en version av monopolistisk konkurrens råder: varje organ är i stort sett ensamt på sin del eller nisch av marknaden men utsätts i viss mån för kon- kurrens t.ex. genom att konsumenten avstår från morgontidningen för att i stället välja en annan produkt som inte fyller exakt samma funk- tion, t.ex. att förmedla debatt och nyheter, men som har vissa likheter med morgontidningen. Det har även påpekats att just nyheter och politisk debatt väljs bort när konsumenten får alternativa mediepro- dukter.

Försäljningen av morgontidningar minskar, även i stora tidnings- läsarländer som Sverige, Finland och Norge.

Olika politiska grupper har länge uttryckt oro över marknadspro- cessernas konsekvenser för mångfalden i opinionsbildningen och den demokratiska debatten. Socialdemokratiska politiker har exempelvis länge oroats av att den egna pressen i huvudsak försvunnit och man

har krävt insatser mot presskoncentrationen, i t.ex. Europarådet och Europaparlamentet åtminstone sedan början av 1970-talet. Mot- svarande oro har sällan luftats från konservativt och liberalt håll, naturligt nog eftersom de flesta överlevande dagstidningar har en konservativ eller liberal grundhållning, även om de oftast själva anger sig som oberoende. Någon politisk enighet har sällan gått att nå om insatser för att begränsa koncentrationsprocessen på nationell nivå inom pressen, även om, vilket framgår av nedanstående översikt, så- dana åtgärder beslutats på många håll. Många länder införde olika di- rekta eller indirekta statliga subventioner för att hindra ytterligare försvinnande av dagstidningar. Med några undantag var dessa stöd- former dock inte tillräckliga för att hindra ytterligare koncentration av ägandet inom dagspress.

På internationell nivå har aldrig nåtts samstämmighet om något an- nat än vaga uttalanden. Det var först när massmedierna under 1980- talet allt mer drogs in i internationella ekonomiska transaktioner ge- nom "mediemoguler" som Rupert Murdoch och Robert Maxwell, som man mer allmänt inom Europarådet och EG började diskutera om det var nödvändigt att tillgripa internationella aktioner.

Det var lättare att nå viss enighet om regler för ägande av privat radio och television. I många länder fanns, eller infördes allt eftersom marknaden avreglerades, olika bestämmelser som avsåg förhindra gemensamt ägande av press och radio och television eller allt för stort inflytande inom en enstaka bransch.

Europarådets arbete

Oron för följderna av mediekoncentrationen för mångfalden inom medierna, och därmed för det demokratiska styrelseskickets goda funktion, ledde inom Europarådet till att medlemsstaterna år 1989 beslöt att göra en relativt grundlig utredning av hela frågekomplexet. En arbetsgrupp tillsattes för att göra en första utredning byggd på undersökningar i medlemsstaterna. I praktiken kom dock utredningen att utformas som en rapport från två utomstående experter vilken dis- kuterades inom arbetsgruppen. En provisorisk version lades fram till Europarådets konferens för medieministrar på Cypern i oktober 1991, och konferensen beslöt att rådet skulle fortsätta sitt arbete i frå- gan — dock efter en hel del opposition, från främst brittiskt håll. 221

Britterna kritiserade i ett memorandum till konferensen hela ansatsen till problemet som alltför negativ och förordade att man först analy- serade hela problemet betydligt grundligare och därvid också beak- tade fördelarna med koncentration av medieföretagsägandet. Den stort anlagda rapporten om mediekoncentration har ännu inte fullbor— dats även om Europarådet inte helt gett upp tanken på att avsluta arbetet.

Ministerkonferensen uppdrog åt rådet att fortsätta arbetet med frå— gan och bl.a. utreda behovet av en samrådsmekanism för mediekon- centration och pluralism. Rådet inrättade som följd av detta en sär- skild expertkommitté för mediekoncentration och pluralism. Denna kommitté har under snart tre är närmare utrett frågan och därvid också tagit ett par steg mot en viss försiktig politisk samordning av synen på insyn och öppenhet när det gäller kontroll och ägande av massmedier (den term som används är "transparens" hos medierna). Kommittén har föreslagit att Europarådet skall anta en rekommenda- tion med ett antal riktlinjer för hur insyn och öppenhet när det gäller ägande och inflytande av medieföretag skall kunna utformas. Expertgruppen har också under sin verksamhet fungerat som ett slags övervakningsmekanism och samrådsorgan på informell basis. Rådet har under arbetet sedan 1989 samlat en stor mängd dokumentation och annat utredningsmaterial, dock framför allt i första hand i form av interna arbetspromemoriorl. Uppgifter om lagstiftning och ägar- förhållanden har insamlats och sammanställts samt vissa specialstudier gjorts, dels om vissa mer teoretiska problem i sammanhanget, dels om situationen beträffande länderna i Öst- och Centraleuropa som blivit medlemmar i Europarådet efter 1989 m.m.

Bland de mer genomarbetade arbetspapperen kan nämnas följande:

' En översikt över medieforskningsarbete under de senaste tio åren på området ' En översikt över situationen i Ost— och Centraleuropa ' Begreppet "marknadstillgång" och dess relevans för mediekoncen- trationen

' Frågan om exklusiva rättigheter till filmer och annat programmå- terial

1 För detaljer hänvisas till litteraturöversikten.

' En sammanställning av lagstiftning rörande medieägande i tolv Europarådsländer

En fullständig dokumentationslista föreligger i rapporten för Europarådets ministerkonferens om mediepolitik i Prag i december 1994.

EU

EG-kommissionens grönbok om mediekoncentration

Mediekoncentration har under relativt lång tid också behandlats inom EG/EU. EG har sedan 1990 en förordning (nr 4064) om samman- slagning av företag som i viss mån ger medieföretagen en undantags— ställning. EG-kommissionen gav i december 1992 ut en "grönbok" om mediekoncentration. Dokumentet är relativt öppet till sin karak- tär; det kan i viss mån liknas vid en svensk utredning på det sättet att kommissionen inbjöd berörda parter att yttra sig över dokumentet. Man ställde i detta syfte ett antal konkreta frågor.

Inga precisa förslag om åtgärder framläggs i grönboken, men tänkbara EU-insatser på två plan skisseras: 1) En rekommendation om insyn och offentlighet i ägandet av massmedier (transparens), således en åtgärd som är parallell till det förslag som lagts fram i Europarådet. 2) harmonisering av nationella restriktioner för me- dieägande, genom ett direktiv eller en förordning, i båda fallen med eller utan ett övervakande organ. Ett alternativ är också att helt överlåta frågan till nationella myndigheter. Utgångspunkten är hela tiden att det rör sig om frågor som har en gemenskapsprägel: EU har alltså inga befogenheter att tackla mediekoncentrationsproblem som enbart rör nationell nivå, om det inte kan visas att dessa problem beror på t.ex. internationell handel eller kapitalflöden över gränserna och kan åtgärdas på den gemenskapliga nivån.

Kommissionen fastslår också några grundhållningar till problemet som sådant:

— restriktioner mot mediekoncentration är förenliga med den inre marknadens förbud mot diskriminering av utländska företag och EG-lagstiftningen i allmänhet,

— konkurrenslagstiftning är inte i sig tillräcklig för att förhindra mediekoncentration och

— åtgärder av ett land för att hindra kringgående av nationella anti- koncentrationsregler skall inte anses diskriminera utländska före- tag.

Grönboken innehåller en översikt över lagstiftning mot mediekon- centration i EU—länderna samt en hel del analyser.

Kommissionens grönbok har nu varit ute på en omfattande sam- rådsrunda i medlemsstaterna, bland medieföretag och hos berörda or- ganisationer. Europaparlamentet och den ekonomiska och sociala kommissionen hos gemenskaperna har likaledes avgivit yttranden.

Europaparlamentet har inom EG/EU varit den mest pådrivande in- stansen när det gäller att kräva åtgärder mot mediekoncentration. Den resolution som parlamentet antog den 20 januari 1994 som en officiell reaktion på kommissionens "grönbok" innebär:

' Ett direktivförslag skall utarbetas av kommissionen i syfte att dels harmonisera nationella restriktioner mot mediekoncentration dels göra det möjligt för ingripande på gemenskapsnivå i de fall kon- centrationen äventyrar mångfalden på europeisk nivå ' En oberoende mediekommitté eller ett europeiskt medieråd inrät- tas för att övervaka utvecklingen, säkra öppenhet och insyn i ägande och kontroll av massmedier, rapportera till kommissionen om sammanslagningar av medieföretag på gemenskaps- eller euro— peisk nivå samt slutligen föreslå avveckling av koncentra- tionstransaktioner.

Direktivet skall ha följande huvudinnehåll enligt resolutionen

' Hela massmediesektorn skall täckas (press, radio, TV)

' Både formellt ägande och annan kontroll skall uppmärksammas ' Vissa företag skall inte få äga massmedier, t.ex. annonsföretag ' Annonssamarbete skall begränsas

' Korsvis ägande t.ex. mellan producenter och programföretag skall regleras i konkurrenslag

' Absolut öppenhet skall föreskrivas för ägandet av kommersiell radio och TV

Kommissionen har nu överlämnat en skrivelse (communication) till ministerrådet och Europaparlamentet med slutsatser efter samråds- proceduren. Dokumentet tar också hänsyn till de nedan nämnda doku— menten om "audiovisuell politik" och utbyggnad av informations-

tekniken (Bangemannrapporten). Kommissionen anser dock inte att tiden är mogen att fatta några beslut i frågan utan föreslår att yt- terligare en runda med samråd hålls innan ett eventuellt direktiv kan utarbetas.

EG-kommissionens grönbok om "audiovisuell politik"

Positiva följder av mediekoncentration

Det finns också andra delar av det mediepolitiska området inom EU som är viktiga för synen på ägande och inflytande inom mediesek- torn. Intresset att stärka den europeiska film- och TV-branschens konkurrenskraft i förhållande till USA har blivit en allt viktigare del av EU:s politik. Kommissionen lade i april 1994 fram en grönbok om "audiovisuell politik" för att samordna EU-Iändernas ansträngningar i detta avseende. I denna skrift är det tydligt att kommissionen ser kon- centration av företag som en förutsättning för att åstadkomma denna kraftsamling. Detta blir således också ett argument för att minska strävandena att begränsa mediekoncentrationen över hela sektorn. Inom kommissionen talar man om vikten av att se både positiva och negativa konsekvenser av mediekoncentrationen.

Detta har sedan Cypernkonferensen, som nämnts, varit en tydlig ståndpunkt på brittiskt håll. Under det senaste året har även den franska regeringen i ökad utsträckning framfört samma ståndpunkt. både inom Europarådet och inom EU.

Det är tydligt att dessa frågor kommit att alltmer ses i sammanhang med varandra. Den amerikanska konkurrensen med europeisk me— dieindustri handlar ju först och främst om fiktionsprogram, dvs. fil— mer och TV-serier. Från den aspekt som t.ex. Europarådet anlägger och som varit orsak till olika politiska gruppers bekymmer, nämligen möjligheten för medierna att fungera som den demokratiska proces- sens offentliga uttrycksmedel, ses detta område emellertid som en pe- rifer del av mediepolitiken. Från denna synpunkt kan ett amerikanskt eller japanskt ägande av europeiska medier i vissa fall vara ett bättre alternativ än en ökande koncentration av medier (tidningar, TV-kana- ler etc.) till redan stora europeiska medieföretag.

Sammanföringen av de två frågeställningarna bottnar i att termen "medier" eller massmedier används generellt: medierna fyller ju en

lång rad funktioner, där bara en del har varit viktiga för den opinion som yrkat på åtgärder mot mediekoncentration.

EG-kommissionen anser sig på film- och TV-området oförhindrad att lägga fram förslag till gemensamma regler och samordning av den nationella politiken — vilket man är förhindrad att göra på kulturom- rådet i mer inskränkt bemärkelse enligt Maastrichtfördraget.

Grönboken konstaterar den svaga marknadspositionen för den eu- ropeiska film- och TV-företagsamheten och ställer följande frågor i syfte att samråda med regeringar och organisationer om den inrikt- ning unionen skall välja när det gäller reglering, finansiering och samordning av nationella stödprogram.

— Reglering

Behövs regler för att främja den tekniska infrastrukturen ("elektroniska motorvägar", satelliter etc.)? Skall föreskriften i EG:s TV-direktiv som föreskriver en majoritet europeiska program i TV-kanalerna i Europa och andra regler upprätthållas eller t.o.m. förstärkas? Betal- och beställ-TV:s relation till regelverket?

— Finansiering

Skall MEDIA-programmets resurser koncentreras och i så fall hur? Fyra tänkbara områden skisseras: stöd till masspublikfilmer som kan utnyttjas i flera omgångar och medier, stöd till distribution, konstruktion av finansieringsmetoder som kan locka privata investerare, marknadsorienterad utbildning för film- och TV-folk. Skall finansieringen inriktas mot större företag för att sprida riskerna och uppmuntra till satsningar? Och skall man därmed minska stödet till t.ex. mindre språkområden?

— Samordning av nationella stödsystem

Hur skall nationella system kunna samverka med MEDIA- programmet? Skall det franska systemet med skatteliknande avgifter i alla led (biobiljetter, TV-företagens omslutning etc.) för att finansiera stimulans av sektorn tillämpas över hela unionen? Skall nationella stödordningar prioritera mellan olika typer av producenter och hur kan EU bidra till att åstadkomma detta?

Bangemannrapporten

Ställningstagandet från kommissionen till mediekoncentrationsfrå- gorna bygger även på överväganden baserade på den s.k. Bangemannrapporten2 som föreslår ett antal åtgärder och en hand- lingsplan för att utveckla den europeiska telekommunikations, data- och mediestrukturen. Liksom grönboken om audiovisuell politik ser man harmonisering av ägarregler för medierna inom gemenskapen främst som ett medel att undanröja hinder för effektiva företagsstruk— turer på det audiovisuella området. Detta motiv finns också att spåra i grönboken om mediekoncentration men spelar en underordnad roll i sammanhanget, främst som ett problem rörande kringgående av nationella ägarbegränsningar. Bangemannrapporten förutsätter att effektivisering och harmonisering av ägarregler inte går ut över mångfalden i medierna men är liksom grönboken om audiovisuell politik uppenbart inställd på att främja större företagsenheter.

Andra utredningar

European Institute for the Media

Det europeiska medieinstitutet (The European Institute for the Media) grundades ursprungligen bl.a. av den europeiska kulturfonden som en institution knuten till universitetet i Manchester men har senare flyt— tats till Diisseldorf. Institutet gör utredningar och studier om medie— frågor men ordnar även stora konferenser och olika biståndsprojekt på området inom Öst- och Centraleuropa.

I en relativt omfattande studie under år 1992—1993 i sjutton euro- peiska länder3 gjordes en kartläggning av mediekoncentrationen, en preliminär analys och drogs även vissa försiktiga slutsatser rörande möjliga och lämpliga åtgärder. Studien stöddes av Sverige via ett bi-

2 En rapport utarbetad av ett antal europeiska industrimän (ingen kvinna medverkade i gruppen) för EU:s räkning om frågor rörande telekommunikationer, dataöverföring, medier m.m. 3 Alla dåvarande medlemsstater i Europarådet som hade en befolkning på över en miljon invånare. De nya medlemsstaterna från Öst- och Centraleuropa (Bulgarien, Estland, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern) saknades således.

drag till Stockholms universitet från Kulturdepartementet. En fördju— pad studie har fått ytterligare ett svenskt bidrag i maj 1994. Denna studie beräknas vara klar inom ett år.

I

Den år 1993 publicerade studien kan sammanfattas på följande sätt:

Inledande analys av begrepp och definitioner En distinktion göras mellan mediekoncentration inom branschen, dvs. i producentledet, och koncentration på marknaden, dvs. i kon- sumentledet. Studien fastslår den grundläggande skillnaden mellan ett ekonomiskt synsätt som främst placerar koncentrationsfrågor i ett företagsekonomiskt perspektiv och ett synsätt som utgår från konsumentens fria val av information från flera olika medier och en fri tillgång till mediemarknaden både för konsumenter och nya företag och även olika områdens försörjning med lokalt förankrade medier. Utvecklingsmodeller för företag genom sammanslagning, förvärv och lansering av nya medieprodukter och typer av mediegrupper beskrivs och en historisk utveckling skisseras. Ett antal mer allmänt omfattade teorier och uppfattningar om mediekoncentration redovisas.

Statistiska data

Data redovisas ur institutets material om utvecklingen mellan 1975 och 1990 och en kort beskrivning av medielandskapet och olika typer av koncentrationsskeenden (vertikal, horisontell, internatio- nell, branschöverskridande och multimedie—) samt marknadsande— lar för de ledande företagen. I vissa länder har under denna tid antalet dagstidningar ökat medan det minskat i andra. Särskilt stor har nedgången varit i större länder. Man anser dock inte att det finns en entydig tendens till ökad dominans av ett enda företag inom dagspressen under denna tid. Vissa länder visar dock en oro- väckande hög koncentration i absoluta tal, om man beaktar de två största pressföretagsgrupperna: i Storbritannien och Valloniet 60 % av marknaden, i Österrike och Flandern 70 % och i Irland 75 %! Lokala monopol blir en allt vanligare situation. Utanför pressen har ökningen av antalet program och stationer i radio och television motverkats av dels nätverksbildning inom ra— dio och dels integration mellan reklamintressen och programföre— tag och andra former av koncentration. Bildande av allianser och andra samarbetsformer mellan marknadsledande företag i flera länder blir ett alltmer betydelsefullt problem i många länder, i minst lika hög grad som företagssammanslagningar eller ökade marknadsandelar för ett företag.

3 Orsaker till mediekoncentration

Rapporten anger avreglering av radio och television, teknisk ut- veckling, ökade reklamsatsningar, koncentration inom reklam- branschen, stordriftsfördelar för mediebolagen, diversifierings— strategier.

Följder av mediekoncentration I stort sett avstår studien från att dra några slutsatser av materialet, beroende på alltför stora metodproblem och svårigheter att fastslå en bestämd nivå för önskvärd mångfald och kvalitet hos medier i demokratiska samhällen.

Rättsliga frågor

En splittrad bild avtecknar sig på både lokal och nationell nivå när det gäller regleringar rörande mediekoncentration. Generell an- tikartellagstiftning finns i alla länder och regler mot presskoncen— tration och koncentration i radio och television i många länder. En överblick ges över även andra metoder att främja pluralism inom medierna (t.ex. presstöd). Effektiva kontrollmekanismer och me— toder att genomföra regleringar saknas dock ofta.

Förslag

Förbättra insyn och öppenhet i mediebranschen samt förbättrad statistik och andra data

Stärk befintliga övervakningsmekanismer Övervaka internationella sammanslagningar bland medieföretag Utred behovet av ett övernationellt kontrollorgan Beakta särskilt de mindre ländernas problem Säkra oberoendet för medierna i Öst- och Centraleuropa Stabilisera public service-radio och -television

Nordiska ministerrådet

Nordiska ministerrådet offentliggjorde en rapport om mediekoncen- tration och företagsköp i Norden i februari 1992 och en något aktua- liserad engelsk förkortad version av samma rapport ett år senare. Studien är i första hand deskriptiv men innehåller också några värde- ringar av effektiviteten i presstödssystemen i Norden och vissa över— väganden av mer principiell natur om mediesystem i ett demokratiskt

samhälle. Projektet var ursprungligen inspirerat av norska bekymmer över vissa företagsuppköp på medieområdet, närmast från andra nordiska länder. Eftersom EES-förhandlingarna efterhand omöjlig- gjorde inskränkningar i rätten att förvärva företag inom EES kom tyngdpunkten i utredningsarbetet att förskjutas till frågan om ägande av medier i allmänhet.

Senare har både den norska och den danska regeringen tillsatt ut- redningar som har till uppgift att granska mediekoncentrationen inom respektive land.

Övrigt

En hel del andra projekt och utredningar pågår i internationellt sam— arbete. Sverige har bidragit bl.a. till en studie under ledning av den brittiske medieforskaren James Curran som inriktas mer på konse- kvenserna av mediekoncentration på den redaktionella nivån — dvs. det område där EIM-studien erkänner sina problem att komma vi- dare.

Definitions- och begreppsfrågor

Ett antal av de begrepp som används när man diskuterar mediekon— centration är flertydiga. Europarådet har ägnat en del av sitt arbete för att nå en viss åtminstone arbetsmässig enighet om innebörden i några begrepp i sammanhanget. Karl Erik Gustafsson, Lennart Weibull och Hans Fredrik Dahl tar inom Pressutredningen också upp några distinktioner som berörts i den internationella diskussionen (marknadskoncentration, företagskoncentration etc.).

Den begreppsliga oklarheten kan vara ett av skälen till att gemen- samma internationella åtgärder ofta är långt borta från dagordningen och den utnyttjas otvivelaktigt för politiska syften, inte minst för att avleda uppmärksamheten från brännande kontroversiella problem.

Ett till synes förvånande resultat av denna situation var inom Europarådet emellertid att just de teoretiska frågorna har fungerat som en utgångspunkt för gemensamma ansträngningar och faktiskt en bas för mera politiskt inriktade överväganden. Också behovet att åstadkomma en gemensam insikt i forskarnas arbete kring mediekon-

centration kom att bli en del av denna teoretiska bas för ett vidare ar- bete. Inledningen till den rättsliga delen av Europarådets stora över- sikt tar upp en del av de distinktioner och begrepp som hör till områ- det.

Resultatet av den forskningsöversikt som ställdes samman inom Europarådets mediekoncentrationsgrupp blev tämligen entydigt: äm— net mediekoncentration tycks inte varit modernt i forskarvärlden, ef- ter den mycket intensiva debatt som fördes under 1970-talet, främst i maktpolitiska termer. Det betyder dock inte att forskning om medie- företagens strategier och ekonomiska utveckling skulle avstannat, tvärtom.

Redan begreppet medier eller massmedier inrymmer flera olika tolkningar. Massmedier i snäv mening som tidningar och radio och television spelar huvudrollen i den västerländska politiska debatten, men uppenbart spelar böcker, pamfletter, tidskrifter, filmer och fo- nogram också en viss roll framför allt för ett mer utvidgat begrepp mångfald, innefattande också "kulturell mångfald". På samma sätt kommer det talade ordet, exempelvis telefonsamtal men även data- kommunikation, brev och telefax m.m. in i ett mer utvidgat mediebe— grepp. Under senare år är det tydligt att just telekommunikation och elektroniska massmedier i allt högre grad tenderar att beröra varan- dra.

Några av de centrala distinktionerna är:

' Det statiska resp. dynamiska begreppet koncentration: Koncentra- tionen kan betraktas som ett tillstånd och måste då ställas i relation till andra grader av mångfald eller, normalt, en önskvärd större grad av mångfald. Å andra sidan kan koncentration också beteckna ett skeende där mångfalden minskar. ' Vertikal koncentration kan sägas föreligga eller uppstå om ett fö— retag har eller får kontroll över alla led i produktionen inom en mediesektor. Horisontell koncentration föreligger då ett företag eller en intressent har eller får kontroll över fler produkter av samma slag, t.ex. tidningar.

' Kontroll kan anses vara en generalisering av olika former av inflytande eller makt över ett medieföretag. Ägande i olika former (majoritet, minoritet strategiska poster etc.) är en form av kon- troll, andra kan vara olika former av avtal (t.ex. konsortialavtal inom ett bolag), eller mer informella men fasta allianser, som t.ex. resulterar i marknadsuppdelning eller monopolsituationer.

' Multi-media eller tnonomedia koncentration. En aktör kan vara engagerad i flera rnediesektorer eller koncentrera sig inom en bransch.

' Inre eller yttre mångfald — resp. koncentration: inom ramen för ett medium kan i vissa fall uttryckas många åsikter men å andra si- dan ger flera medieprodukter normalt utrymmer för en mångfald av synpunkter och åsikter.

Europarådets mediekoncentrationskommitté valde att i huvudsak stanna för en definition av det positiva begreppet pluralism eller mångfald. Koncentration får då betraktas som frånvaron av mångfald; kommittén valde att stanna för den statiska tolkningen av begreppet i denna definition.

Kommitténs arbetsdefinition av begreppet mångfald inom medierna kan vara värd att återge:

"I förhållande till mediekoncentration skall begreppet mångfald förstås att innebära utrymme för att ge uttryck åt ett brett spektrum av sociala, politiska och kulturella värden, åsikter, in- formation och intressen genom massmedierna. Mångfalden kan vara inre, dvs. när ett brett spektrum av sociala, politiska och kulturella värden, åsikter och information uttrycks inom en enda medieorganisation, eller yttre, dvs. när ett antal organisationer var och en ger uttryck för en särskild stånd- punkt."

Medieägandets struktur — mätfrågor

Svårigheten att ge bestämda mått för mediekoncentration respektive mångfald i ett enskilt land är avsevärda. Man kan söka måtten i en historisk erfarenhet i just detta land och koncentrera sig på en natio- nell nivå av mångfald. Man kan också söka måttet i en jämförelse med andra länder, modifierade med hänsyn till olika folkmängd etc. Man kan försöka ange ett mått i relation till vad som kan anses rimligt från ekonomisk synpunkt t.ex. i förhållande till vad en annonsmarknad el- ler en konsumentmarknad kan antas bära. Man kan söka ange absoluta minimimått. Man kan söka måttet för koncentration inom en enda mediebransch, eller direkt ta hänsyn till "kompensations"-effekter från andra mediebranscher, möjliga och förverkligade.

Man kan försöka ta hänsyn till olika grader av inflytande och ägande över medierna, både formellt och informellt (allianser, lösa

affärsöverenskommelser etc.) Sådana måttsystem kommer. om de skall vara systematiska, att ta formen av ganska komplicerade mate- matiska strukturer.

Dessa olika mätmetoder kan i första hand tillämpas på vad som kallats "yttre" mångfald. Att finna mått på "inre" mångfald är också möjligt, men då handlar det om mera intrikata och ibland mer poli- tiskt kontroversiella mätningar och analyser av innehåll och kvalitet i medieutbudet.

EG—kommissionen har låtit göra en del mätningar av olika slag som förberedelse till grönboken om mediekoncentration, mätningar som först och främst utgör del av en ekonomisk analys av mediekoncen- trationen i medlemsländerna.

Ett tydligt ställningstagande som använder ett absolut mått av typen marknadens bärkraft utgörs av den schweiziska kartellkommissionens bedömningar av vissa tidningsföretagsköp i Schweiz den senaste tiden. Man har stannat för den till synes lite krassa bedömningen att det finns för många dagstidningar i landet! Detta sett i relation till tid- ningarnas upplaga, läsekretsens storlek och annonsmarknadens ut- rymme.

En informell, men alldeles otvetydig, ståndpunkt av innehållslig typ är analysen av den östeuropeiska utvecklingen: en innehållsligt oac- ceptabel koncentration har ändrats till en både yttre och inre mång- fald.

Att finna internationellt giltiga mått är ännu svårare: där handlar det rimligtvis främst om att mäta förändringar i utbudet, kvantitativt och innehållsligt-kvalitativt. Sådana mätningar har gjorts — mer veten— skapligt t.ex. när det gäller utbudet på fonogrammarknaden i relation till företagskoncentrationen på internationell nivå — och görs mer in— formellt i den dagliga politiska debatten, t.ex. när man talar om ett lands "ökande dominans" över medieutbudet etc.

Även förhållandet mellan mångfald (pluralism) och variation (diversity) diskuteras. Variationen kan främst tas som syftande på olikformigheten i framställningen, inte i första hand på de innehålls- liga eller åsiktsmässiga skillnaderna mellan olika budskap. Även ett odemokratiskt rnediesystem skulle i denna mening kunna ha variation, t.ex. genom att erbjuda utbildning, förströelse, kulturella inslag, viss selektiv information, etc.. utan att för den skull uttrycka mångfald. På samma sätt kan givetvis ett privatägt mediekonglomerat erbjuda en

stor mängd diversifierade produkter utan att erbjuda utrymme för (inre) pluralism.

Just denna punkt reser problem för mätbarheten i fenomenet me- diekoncentration. Om man i första hand just ser till graden av mång- fald (statiskt) eller till om mångfalden minskar (dynamiskt), totalt sett, i första hand beräknat som det för medborgaren tillgängliga ut- budet (dvs. ungefär "marknadsmässig mångfald"), behövs studier av innehållet i marknadens medieprodukter, inte bara studier av antalet tillgängliga produkter. Ett sådant studium måste både gå in i de medier som hävdar en "inre" pluralism och i produkterna från medier. där konkurrens råder.

Sådana studier är ingalunda okända inom medieforskningen; tvär- tom finns en relativt väl utarbetad metodik inom flera områden. Ett exempel är mätningar av våldsinslag i medierna. I hög grad saknas emellertid systematiska färska studier på det politiska området, och de uttryck för oro över minskad mångfald i innehållet som kommer fram i debatten bygger oftast på exempel snarare än större genom- gångar, eller helt enkelt på antagandet att ett minskat antal mediepro— dukter, eller medieföretag måste innebära en likriktning av innehållet och vice versa. Detta antagande är inte ens erfarenhetsmässigt oom- tvistligt när det gäller mediesystem i odemokratiska samhällen. De kommunistiska staterna i Östeuropa hade en förvånande hög grad av variation och rikedom på medieprodukter — enligt en nyligen utförd undersökning fanns t.ex. fler tryckta organ i DDR än i de nuvarande östliga delstaterna i Tyskland, utan att för den skull DDR hade mång- fald. Å andra sidan är det uppenbart att antalet titlar ien radio- eller tidningskedja i sig knappast är av intresse för den som önskar en större mångfald i innehållet.

Översikt över vissa problem

Generella problem

Som framgår av den i det följande skisserade redovisningen av pro- blemen inom området och åtgärderna mot mediekoncentration uppfat- tas problemen som ganska åtskilda inom olika delar av mediesektorn. I själva verket är det så många olika aspekter att man ofta i debatten framhåller att det överhuvud inte finns ett problem mediekoncentra-

tion utan att varje sektor bör behandlas olika. Begreppet mediekon- centration är i så fall helt enkelt för brett för att vara användbart. Det nya i senare års diskussion är att dock att beredvilligheten att be- handla hela området som ett fält har ökat i internationella samman- hang.

Den påtagligaste skillnaden ligger, som påpekats i inledningen, mellan problemen inom radio och TV (audiovisuell produktion) å ena sidan och pressen å den andra. Den europeiska traditionen inom radio— och TV-politiken har dominerats av public service, medan enskild företagsamhet präglat pressektorn. Yttre koncentration i form av monopol var således regel och accepterades av de flesta för radio och television. Ja, ofta framhöll man denna organisationsform som vida överlägsen den i Förenta Staterna genom bl.a. kraven på kvalitet, neutralitet och ofta även mångfald i åsiktsinnehållet, främst i nyheter och andra politiskt relevanta delar av programmen.

Avregleringen och tillträdet till marknaden för nya både kommer- siella och icke-kommersiella programföretag inom radio och televi— sion i Europa har inte helt ändrat på synen på skillnaderna mellan de två mest betydelsefulla mediesektorerna. Dessa kan alltså med goda skäl behandlas som två olika problemområden från mediekoncentra— tionssynpunkt.

Ett annat avgränsningsproblem är att bestämma vilken uppmärk- samhet som skall ges åt vad som ibland ses som mindre centrala delar av medieområdet, sett från synpunkten att demokratin skall ha ett fo- rum för utbyte av åsikter, information etc. Vilken betydelse skall tillmätas ägande inom film, fonogram, bokproduktion etc.? Eller un- der senare år alltmer, medier som inte hittills betraktats som mass- medier, dvs. telekommunikation, datakommunikation etc. På detta område pågår en utveckling som gör begreppet yttrande, i betydelsen direkt till andra personer fällt yttrande viktigare än tidigare, då det förarbetade och för ett medium producerade och inspelade yttrandet stod i förgrunden.

Omvänt står massmedierna i traditionell mening i en omvandlings- process där det individuella valet har betydligt större utrymme: betal- TV, text-TV, beställ-TV/video, specialkanaler i radio men också ny— hetsbrev som skräddarsys för individuella eller små gruppers behov är exempel på detta. Den tekniska utvecklingen av denna integrerande art har lett till att de företag och individer som verkar inom medierna

också går över gränserna mellan områdena och nya marknader upp- står.

Trots dessa nya utvecklingstendenser och trots att man kan disku- tera rimligheten i generella analyser och lösningar har i den euro— peiska diskussionen hittills förts fram förslag och analyser som häv- dar behovet av att granska gemensamma aspekter för alla medieom- råden eller aspekter som har en överordnad natur. Dessa aspekter är delvis knutna till de nya distributionsmöjligheterna för etermedia men också till avregleringen av det internationella kapitalflödet i allmän- het, vilket i sig har gynnat övergångar mellan olika affärsområden, samhällssektorer och geografiska områden. De viktigaste fenomenen är de som redan nämnts i inledningen som bakgrund för det förnyade intresset för mediekoncentrationsfrågor. Också de mest allmänt god- tagna motåtgärderna mot negativa konsekvenser av denna utveckling ligger på detta övergripande plan.

' Frågan om branschöverskridande expansion eller multi-media ägande: ägare till medieföretag etablerar sig i andra medie- branscher. Den fråga som ställs är om denna diversifiering av in- tressena också främjar en dominans över opinionsbildningen. ' Internationalisering hör som nämnts ihop med den ökande handeln och avregleringarna av kapitalflödena, men också med en, över en längre tid sett, stark ekonomisk tillväxt i de industrialise- rade länderna. Investeringar i andra länder och andra branscher blir naturligt när marknader stabiliseras och mättas och följaktli- gen inte ger tillträde för nya aktörer. Politisk stabilitet är en förut— sättning för denna sorts integration av marknader. Utvecklingen av de internationella transportmedlen och kommunikationerna är i sig också en stark integrationsfaktor. ' Transparens. Ägande och annan kontroll över massmedierna lig- ger i många länder i händerna på ett begränsat och krympande antal aktörer. Det ligger i sakens natur att en marknadsaktör ofta vill verka i det fördolda och att detta gynnas av de ökande möjlig- heterna till snabba affärstransaktioner. Detta minskar insynen i marknadsaktörernas verksamhet både för myndigheter och all- rnänhet och därmed också möjligheten att ta ställning till medier- nas tillförlitlighet etc. Öppenhet i ägandet och insyn i andra for- mer av inflytande över medierna ses därför ofta som en förutsätt- ning för varje form av verksam politisk åtgärd mot mediekoncen- tration.

' Det vanligaste förslaget att hindra skadlig maktkoncentration i medierna är att införa olika former av tröskelvärden för högsta tillåtna ägande. En mer generell konkurrenslagstiftning kan också ibland tillgripas, utan att knytas till ett bestämt tal för högsta tillåt- na ägande av företag.

Problem inom enskilda mediebranscher m.m.

I anslutning till de allmänna problem som står främst i de internatio- nella diskussionerna fortsätter aspekter som främst för enskilda me- diebranscher att uppmärksammas. I anslutning till skillnaden mellan "mono—media-" resp. "multi-media-" koncentrationsproblem anförs ibland att de nya multi-media aspekterna förvärrar redan existerande problem inom enskilda branscher.

Press

Pressen, framför allt dagspressen, har varit det klassiska området för politiska kontroverser om medieägandet, ända sedan 1800-talet. I ett flertal stater i Västeuropa är emellertid redan konkurrens inom dagspressen något förflutet. Mångfald uttrycks visserligen alltjämt av både den begränsat spridda nationella pressen och mellan regionala tidningar, liksom i vissa länder (särskilt Frankrike) av politiska tid- skrifter etc. I de länder där det alltjämt finns nationellt spridd press har dock ofta den stora upplagan tagits hand om av press som ägnar lite utrymme åt opinionsbildning och politisk debatt. Presstöd i indi- rekt eller direkt form förekommer i ett flertal länder men har inte i väsentlig grad förändrat situationen för tidningar i konkurrensmässigt underläge. Inte heller har man kunnat hitta effektiva former för att stimulera nyföretagande på området. Det normala är i stället mark- nadsuppdelning och olika former av monopolliknande situationer sna- rare än direkt konkurrens.

Selektiva pressubventioner har i viss mån fördröjt utvecklingen i Sverige och Norge, som båda har en mycket starkare dagspress än de flesta europeiska länder. Å andra sidan väcker selektiva stödforiner farhågor dels för politiskt missbruk, dels för att störa marknadens normala funktioner och skapa artificiella beroenden för medierna. I

Öst— och Centraleuropa är situationen annorlunda men ändras snabbt, främst under ett ganska starkt utländskt uppköpstryck.

I många länder är således "yttre" mångfald eller ren konkurrens relativt ovanlig inom dagspressen och diskussionen har därför inrik- tats på hur den "inre" pluralismen skall upprätthållas: Detta kan ske t.ex. genom att formalisera redaktionernas oberoende av ägarna i av- tal (vad som i Tyskland och Österrike delvis täcks av begreppet "Redaktionsstatuten"). Många tidningar har i dag också ambitionen att framstå som "oberoende" eller i en sorts opolitisk mening "frihetlig" eller liberal genom att ge utrymme åt flera olika politiska synpunkter och intressen. Ett annat sätt att upprätthålla en inre mångfald kan vara antagandet av etiska regler för den journalistiska yrkeskåren, liksom av mer allmänt godtagna professionella arbetsmetoder. Sådana regler kan givetvis påverka utformningen av innehållet i en tidning även om de i första hand är till för att skydda integriteten hos individer utan- för medierna, informationens tillförlitlighet etc. Trots dessa olika tendenser till "inre" mångfald är det — med normala kriterier för klassificering av politiska ståndpunkter — tydligt att de flesta större dagstidningar i Europa följer en konservativ eller liberal politisk re- daktionell linje.

En betydelsefull faktor i koncentrationssammanhang inom dags- pressen är distributionen. Stöd förekommer i vissa länder särskilt till gemensamma distributionssystem — vilket givetvis innebär att dis- tributionen som konkurrensmedel i någon mån ses som något nega- tivt.

Ny teknik kan också komma att ändra marknadsvillkoren för dags- tidningar: å ena sidan kan elektronisk post i viss utsträckning komma att ersätta distributionen av papperstidningar och å den andra kan distributionen av papperstidningar avsevärt komma att förenklas.

Television

Televisionen har stått i fokus för uppmärksamheten kring "mediemo— gulernas" verksamhet som det mest expansiva mediet och efterhand det långt betydelsefullaste för breda grupper. Därför har kontrollen av den privatägda televisionen oftast bedömts ha central betydelse i politiskt hänseende.

Ett konkret problem inom Europarådet och EU har varit frågan om samordning av regelverk mot mediekoncentration, så att inte en aktör, genom att utnyttja friheten att sända television över gränserna kan kringå restriktioner mot ägande av flera TV-kanaler. Tyskland, Nederländerna, Belgien och Schweiz har alla tagit upp problem med TV-kanaler som genom att sända från utlandet försvårar en nationell mediepolitik enligt de riktlinjer som beslutats inom landet.

Frågan om vertikal koncentration har ofta varit mer känslig inom television än i andra mediesektorer. Privat kontroll över produktion, annonsförsäljning. film- och programrättigheter inom samma ägar- grupp har betraktats som ett problem som följt av avregleringen av televisionen.

Frågan om programrättigheter eller ägande av immateriell egen- dom och framför allt handeln med sådana rättigheter framhålls ofta som ett specialproblem för television och film. Priserna för pro- grammen har ökat dramatiskt genom ökningen av antalet kanaler och därmed har också handeln med rättigheter uppmärksammats allt mer. Europarådskommittén har inte gått djupt in i dessa frågor men rådet har som sådant utfärdat en rekommendation angående tillgången till information om attraktiva programevenemang för alla.

Radio

Ljudradio har spelat en mindre roll när det gäller debatten om ägan- det inom medierna. I många fall tar man bara upp ljudradio i sam— band med diskussionen av flermedieägandet. Sambandet mellan ägande, nätverksbildning och innehållets kvalitet i ljudradion efter av- regleringen har dock diskuterats.

Pressens ägande av lokala radiostationer har diskuterats i många länder och restriktioner finns i flera länder (Storbritannien, Frankrike, Italien och Sverige), medan andra länder snarare uppmun- trar pressens ägande av radio (Belgien, Danmark, Nederländerna, vissa tyska delstater).

Film

Filmfrågorna spelar en särskild roll i vissa länder men normalt place- ras filmfrågorna inom ramen för diskussionerna om multime- dieägande och framför allt i sammanhang med den beskrivna strävan från EU:s sida att stärka den europeiska audiovisuella industrin.

Reklam

Reklambranschen är inte en mediebransch i samma mening som de föregående branscherna men nära knuten till dessa. Överlag ökar re- klamens betydelse för mediesektorn. Detta har medfört ett ökat in- tresse att få tillstånd insyn och öppenhet i relationerna mellan reklam- sektorn och massmedierna. En särskild aspekt av detta problem är den roll medier inom en bransch kan spela för att marknadsföra medier i en annan bransch och den konkurrensstörande effekt detta anses ha. Detta bruk har blivit allt vanligare i Europa och använts flitigt av Berlusconi och Murdoch men även i Sverige av t.ex. Kinnevik.

Lagstiftning och andra åtgärder mot mediekoncentra- tion i vissa länder

Översikt

Nästan alla demokratiska länder har regler som ingriper i den fria etableringsrätten när det gäller massmedier eller överväger att införa sådana. I flera fall — Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Polen, Portugal, Spanien, Storbritannien — finns en särskild reglering av köp där utländska förvärvare är inblandade. Reglerna har avvecklats för köp inom EU eller skall avvecklas.

Regleringen handlar i vissa fall om att ett företag bara får ha en viss största andel av en mediesektor, eller i andra fall om att en ägare inom en mediesektor inte får gå in på andra sektorer i mer än begrän- sad utsträckning.

Europarådet räknar i sin genomgång av nationella regler mot skadliga verkningar av mediekoncentration in följande kategorier av

bestämmelser4 vilka finns representerade i de länder som medverkat i Europarådets mediekoncentrationskommitté. Det skall anmärkas att reglerna i många fall är allmänna och inte direkt riktade mot medie- sektorn. Andra regler avser bara en del av medieområdet, t.ex. radio eller TV. Hänvisningarna inom parentes hänför sig till Europarådets tabeller i dokument MMCM (93) 6. Den svenska regelstrukturen ser därför fylligare ut än vad den egentligen är.

1 regler om journalisters oberoende 2 regler om offentligt inflytande eller representation i mediernas rådgivande eller beslutsfattande organ 3 regler om saklighet och opartiskhet i nyhetsförmedlingen 4 transparensregler, t.ex. regler om skyldighet att lämna ut upp- gifter om ägare i medierna, skyldighet registrera aktier under personnamn, skyldighet att lämna uppgifter om förändringar i kapitalinnehav i medieföretag, skyldighet att redovisa räken- skaper, finansiering av företaget etc. (tabell 4—7,10 i Europarådets översikt) tillståndsskyldighet för överlåtelse av medieföretag (tab. 8) begränsning av utländska ägarandelar (tab. 9) nationalitets— och bosättningsregler (tab. 11)

OOxIONUt

begränsning av rätten att kombinera ägande i samma medie- sektor: press, nationell radio eller television, lokal/regional radio eller television (tab. 12—15)

9 begränsning av rätten att kombinera ägande i olika medie- sektorer (tab. 16—17) 10 begränsningar av inflytande mellan reklam- och mediesektorer- na (tab. 18) 11 begränsningar av samarbetsavtal mellan medierna (tab. 19) 12 kontroll av företagsköp och andra överlåtelser inom medierna (tab. 20)

13 stödinsatser för press, radio/TV eller filmproduktion (audio— visuella verk) (tab. 21—23)

Nedanstående tabell ger en summarisk översikt över vilka länder inom denna grupp som tillämpar vilka åtgärder. Uppgifterna är drygt ett år gamla.

4 Kategorierna är här sammanförda till vissa större grupper.

Åtgärds— 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 WP

Land _ L

Östenike x x x x x x x x _x Belgien x x x x x + x 4 x x * x Finland x x x x x . x Frankrike x x x x 7 x x x x x x j x x Tyskland x x x x x x 4 x x x x x Italien x x x x x x x x x x x Neder- länderna x x x x x x x friv. x x x x Norge x x TV2 x x x Polen x x x x x x _ x Sverige x (x) x x x x x x x x x x x Schweiz x x x x x x * x x x x x x Stor- britannien (x) x x x x x x x x x x x

Följande uppgifter kompletterar ovanstående översikt, som exem— pelsarnling på regler i ett antal länder. Uppgifterna är främst tagna ur EG-grönboken, Europarådets material eller EIM-studien. En reser- vation för att vissa av uppgifterna kan vara föråldrade måste göras.

Lagstiftning m.m. i vissa länder

E U-liinderna

Den nya synen på mediekoncentration och konkurrens på film- och TV-området har redan lett till förändrad nationell lagstiftning i några länder.

Sålunda har Storbritannien och Frankrike lättat på restriktionerna för att äga flera TV- och radiokanaler. Frankrike tillåter nu en högre ägarandel av en enda grupp i TV och radio och Storbritannien tillåter ägande av flera kommersiella kanaler inom en företagsgrupp, vilket redan lett till vissa uppköp. I Italien, som på sätt och vis har den star- kaste mediekoncentrationen finns också försök att lätta på regler som

föregående regeringar antagit, naturligt nog med tanke på att landets politiska ledning nu innehas av Berlusconi, som totalt dominerat de privata massmedierna under de senaste decennierna och som lagstift- ningen var direkt riktad emot. Även i vissa tyska delstater ifrågasätter man nu befintliga restriktioner mot ägande i radio och television.

Belgien (franskspråkiga). I princip får man bara äga 24 % av högst fem radio— eller en TV-station och 24 % av en kabelorganisa- tion. Privatradiostationer skall vara fristående från arbetsgivar- lön- tagar- och politiska organisationer eller det allmänna.

Belgien (Flandern). Endast ett privatföretag har rätt sända re— klamfinansierade sändningar till hela Flandern. Endast ett lokal- radio/TV-företag i varje sändningsområde. Regional privat-TV skall vara icke-vinstdrivande samt oberoende av politiska, yrkes- och kommersiella organisationer.

Danmark ger endast tillstånd för privat lokalradio till företag som har radioverksamhet som enda syfte. Ett undantag är kommuner som kan få tillstånd för att upplåta radiofaciliteter för kommuninvånarna eller för att ge samhällsinformation. Kommersiella företag, med un- dantag för tidningar får inte ha bestämmande inflytande i lokala ra- dio- och TV-företag. Danmarks Radios och TV 2:s sändningsrättighe- ter och nationella monopol på rikstäckande television är dock en vik- tig inskränkning. Tillstånd till kabelsändningar ges bara till post- och teleorganisationer, ideella antennföreningar, kommuner och ägare av flerfamiljsfastigheter. Radiolagen föreskriver också att styrelseleda- möter i lokala radiostationer skall vara bosatta i Danmark.

Frankrike har en högsta gräns för tidningsinnehav på 30 % av den sammanlagda dagspressupplagan. Ett företag som har mer än 20 % av dagspressupplagan och mer än ett radiotillstånd som täcker mer än 30 miljoner invånare får inte ha tillstånd för TV-sändningar. Mer än 20 % av ett marksändande radio- eller TV-företag får inte ägas av icke—EU-medborgare eller icke—EU-företag. Ytterligare detaljerade specifikationer finns för TV- och radioägande. Endast bolag kan få sändningstillstånd.

Grekland har inte restriktioner på pressidan, men när det gäller privat lokal radio och TV är maximiinnehavet ett enda tillstånd. Ingen får ha mer än 25 % av aktierna i en lokal radio eller TV-station, och inte heller släktingar (intill fjärde led) får ha mer än 25 %. Utländskt ägande får uppgå till högst 25 %. Vidare föreskrivs "genomskinlig—

het", dvs. öppen redovisning, när det gäller ägarförhållanden inom medieföretag.

I Irland finns inga formella restriktioner mot medieföretagsför- värv, men däremot en informell kontroll. Alla förvärv måste rappor— teras till näringsministern som kan undersöka sammanslagningar och redan existerande monopolliknande situationer för att se om de stri- der mot "det allmänna bästa". Radiolicenser ges "med beaktande av innehav av andra tillstånd". Endast ett TV-tillstånd ges per inneha- vare.

Italien antog efter mer än ett decenniums strider år 1990 en ny medielag med starka restriktioner mot mediekoncentration. Be- stämmelserna avsåg att begränsa framför allt dominansen från Berlusconis företagsgrupp.

Förvärv av medieföretag med mer än 20 % av den totala medie- marknadens inkomster (bokförlag och filmbolag räknas inte in) är ogiltiga.

Förvärv av tidningar är förbjudet: för det företag som har 1) mer än 20 % av den samlade dagspressupplagan, 2) mer än hälften av antalet titlar i en region eller 3) mer än hälften av upplagan i berört "interregionalt område". I praktiken innebär det att det inte blir möjligt att ha stora intressen både i press och TV.

Högst tre landstäckande radio- och tre TV-kanaler (eller högst en fjärdedel av antalet tillgängliga frekvenser) är tillåtna och inga till- stånd både för nationell och lokal radio eller TV. Endast ett tillstånd ges för radio i varje sändningsområde och sammanlagt högst sju i an- gränsande områden. För lokal TV gäller högst tre tillstånd som täcker högst 10 miljoner invånare.

Radio— eller TV-sändningstillstånd får inte ges till:

— företag som inte har radio- och TV som syfte

— offentliga eller av det allmänna majoritetsägda företag — kreditinrättningar

— straffade personer

— personer som har förlorat sändningstillstånd.

Vidare får stiftelser inte ha aktiernajoritet i företag med sändnings— tillstånd. Icke-EU-företag får inte kontrollera medieföretag eller ha sänd-

ningstillstånd.

Nederländerna. Lagen förbjuder tidningsföretag med mer än 25 % av marknaden att ensamma äga ett radioföretag. Ett sådant företag får aldrig inneha mer än 50 % av aktierna. Kabelföretag får inte äga rundradioföretag. Likaledes förbjuds allmän-TV-bolagen, myndigheter, kyrkor, partier etc. att gå in i kabel-TV. Den som har tillgång till landstäckande sändningstid får inte ha utrustning och personal för programproduktion. Undantagna är religiösa och politiska organisationer och de organisationer som hade sändningstillstånd den 15 februari 1985.

Journalisters oberoende garanteras av lag. Inom pressen finns ofta "redaktionsstatuter" som skyddar journalisters redaktionella oberoen- de.

Nederländerna har också en överenskommelse mellan de stora tid- ningsföretagen och staten om att begränsa ägarkoncentrationen genom uppköp och sammanslagningar (således inte genom nysatsningar).

Portugal har alltjämt restriktioner för utländskt ägande av me- dier: när det gäller tidningar får inga utlänningar äga mer än 10 %. För radion och TV råder liknande regler även för de TV-kanaler som nu tillåts för privata ägare dvs. begränsningar till 10 %.

Dessa regler gäller även medborgare från EU—länderna. Troligen kommer dock bestämmelserna att ändras, i den mån de inte är fören- liga med EU-bestämmelserna om fritt flöde av varor, kapital, tjänster och personer. Däremot uppmuntras pressen att gå in i radioföretag.

Ägarbegränsningar finns också i den nya TV—lag som gäller från september 1990: ingen privatperson får ha mer än 25 % av aktiekapi- talet i ett sändningsföretag. Endast en station får drivas av varje före- tag utom allmän-TV och kyrklig TV. Förslag finns om höjning av gränserna.

Spanien. Innehavare av en ljudradiotillstånd måste ha spanskt (eller EU-lands-) medborgarskap och vara bosatt i Spanien. Icke-EU- kapital får inte ha mer än 25 % av aktierna i ett radiobolag. Endast ett sändningstillstånd för mellanvågs- och två för FM-sändningar ges till en person (fysisk eller juridisk). För TV gäller att en person, utlän- ning eller spansk medborgare, bara får ha 25 % av aktiekapitalet i en av de privata TV-kanalerna.

Storbritannien. En tidning får enligt konkurrenslagen (Fair Tradings Act) inte säljas till ett annat tidningsföretag utan regeringens tillstånd om tidningarnas sammanlagda upplaga uppgår till mer än

500 000 exemplar. Andra sammanslagningar skall hänskjutas till Monopolies and Mergers Commission som kan ställa villkor för sammanslagningen.

Myndigheter, kommuner, partier eller reklambyråer får inte äga radio eller TV. Religiösa organisationer får inte ha större mark—TV— stationer men däremot radio och satellit-stationer. Ingen får ha mer än två regionala privata TV-stationer. Vidare får tidningsägare inte ha mer än 20 % av aktierna i företag som sänder i kanal 3 eller 5, dvs. de privata regionala eller nationella kanalerna, eller i landstäck- ande radio. Förbud mot en lokal tidnings kontroll av lokala stationer med samma spridningsområde som tidningen finns också.

Innehavare av satellitradiotillstånd får inte ha mer än 20 % av ak- tierna i landstäckande radioföretag och vice versa. Inte heller får ägare av företag som har tillstånd för "inrikes" satellitsändningar äga mer än 20 % av aktierna i företag som har tillstånd för "icke-inrikes" (non-domestic) sändningar.

Tyskland kan meddela förbud mot sammanslagning av pressföre— tag om deras sammanlagda omslutning uppgår till mer än 25 miljoner DM, om risk för dominerande marknadsposition uppstår. Lagstiftning mot koncentration finns genom det avtal mellan länderna som regle- rar rundradioverksamheten. Endast två landstäckande radio- och två TV-kanaler per företag är tillåtna, varav högst ett får vara ett "kom- plett" programutbud. Ingen får äga mer än hälften av aktierna i ett "komplett" eller specialiserat nyhetsprogramkanalföretag i TV. lngripanden har gjorts mot Leo Kirclr som äger stora intressen i ra- dio och TV m.m. och tvingat honom att avstå från en del av aktierna i kanalen SAT l. Restriktioner mot multimedia-ägande finns i Bayern, Hessen och i Schleswig-Holstein. I den sistnämnda delstaten får en tidningsutgivare med dominerande marknadsposition inte får ha mer än 35 % av aktiekapitalet i ett rundradioföretag. En generell anti- trustlagstiftning möjliggör ingripande i uppköpsaffärer där företag som har en omslutning över 500 miljoner DM är inblandade.

Artikel 5 i författningen garanterar journalister i press och eter- media oberoende.

Mediesituationen i varje delstat övervakas av en "Landesmedien- anstalt".

Länder utanför EU

Västeuropa

Norge. Stortinget har förutsatt att det utländska ägandet i den nya TV2-kanalen inte överstiger 20 %. Man har dessutom satt ett tak för en enskild intressents ägande (33 %) i företaget.

Biografer skall ha kommunalt etableringstillstånd. Tidningar, ka- belföretag eller andra medieföretag (inte heller affärsföretag, natio— nella organisationer, kommuner m.fl.) får inte äga närradioföretag.

Schweiz har begränsningar av utländskt ägande av medier. Österrike har regler om öppen redovisning av ägandeförhållan- den. Vidare har man i massmedielagen ett skydd för journalisters oberoende. En särskild reglering skyddar journalister som arbetar inom den offentliga radion och televisionen (ORP). Privat radio har nyligen tillåtits men televisionen är alltjämt ett offentligt monopol.

Öst- och Centraleuropa

En utförlig rapport om situationen när det gäller mediekoncentratio- nen i Öst— och Centraleuropa har för Europarådets mediekoncentra- tionskommittés räkning utarbetats av polacken Karol Jakubowicz. I rapporten, vilken kommer att publiceras genom Europarådets för- sorg, finns både data och bedömningar av situationen, främst i Polen och i de andra länder i Öst- och Centraleuropa som nu är medlemmar i Europarådet.

Situationen i de f.d. kommunistiska länderna är givetvis avvikande från den i Västeuropa. Mediekoncentrationen var extrem under de tidigare regimerna, normalt mer eller mindre totalt stats- eller parti- monopol för press, radio och TV, förlag etc. Antalet titlar inom pres— sen var i många länder relativt stort, även inom den partikontrolle- rade pressen men innehållet kontrollerades genom personutnäm— ningar, genom partiet, administrativa metoder, direkt censur och framför allt självcensur.

I slutet av den kommunistiska perioden uppstod en i vissa fall rela- tivt omfattande mångfald av underjordiska publikationer och under hela tiden förekom ett visst inflöde av utländsk press och radio, samt i Östtyskland och Estland även television. Liberaliseringar inom pres- sen började i och med glasnostperioden från 1986. I Polen fanns upp—

skattningar om ca 300 oberoende periodiska publikationer redan före kommunistregimens fall år 1989.

Mediekoncentrationsproblemet i dessa stater handlade således i första hand om att snabbast möjligt avveckla partimonopolet inom press och förlagsväsende och att lösgöra etermedia från statskontrol— len över innehållet. En modell för hur detta skedde på ett systematiskt sätt kan avvecklingen av det polska partikontrollerade förlaget och handelsföretaget RSW "Prasa-Ksiazka-Ruch" med dess nästan 100 000 anställda utgöra.

Ägarfrågorna har efterhand kunnat lösas, men inte alltid genom att västeuropeiska modeller tillämpats för ägande av produktionsfacilite- ter etc. I flera fall har tryckerier etc. också fått fortsätta i statlig ägo eller bara delvis privatiserats. Avregleringen av radio och television har delvis tagit formen av en större innehållslig mångfald i fortsatt statsägda kanaler men också av att utländska radio och televisionska- naler sänder direkt till de öst— och centraleuropeiska lyss- narna/tittarna. I andra fall har statsmakten relativt oplanerat överlåtit medier till inhemska eller utländska intressen vilka har använt sig av tillgängligt programmaterial för att fylla upp programtiden. Inte all- tid har detta skett i enlighet med upphovsrättsliga regler, vilka f.ö. först nu etableras i de olika f.d. kommunistländerna.

Mycket snabbt kom de marknadsmässiga koncentrationsmekanis- merna att börja verka också i dessa länder. Efter en intensiv och snabb uppblomstring av nya radio- och TV-kanaler och av en stor mängd tryckta publikationer sker nu köp och sammanslagningar, och oron för konsekvenserna av detta har redan lett till vissa åtgärder.

I Östeuropa är frågan om mediekoncentration intimt sammankopp— lad med frågan om utländskt ägande av medierna. Efter de kommu— nistiska regimernas fall från år 1989 har åtskilliga medieföretag in- köpts av västeuropeiska företag. Den franske tidningsmagnaten Hersant ägde tills nyligen delvis eller till största delen ett tiotal tid- ningar i Polen och veckopressen kontrolleras till stor del från utlan- det. Den tyska tidningskedjan kring Passauer Neue Presse kontrolle- rar 28 lokala tidningar i Tjeckien och har nyligen köpt Hersants lo- kala tidningar i Polen etc. Bland svenska företag som varit aktiva märks främst Kinnevik och Bonniers, men även den svensk-estländske politikern och journalisten Andres Köng medverkar i medieverksam— het i Estland.

I vissa länder har lagstiftningen satt vissa gränser för utländskt ägande, åtminstone i radio och television medan man inom andra län- der har varit öppen för utländskt ägande. I Polen är gränsen för ut- ländskt ägande 33 %, Litauen förbjuder helt utländska investeringar i förlag, radio och TV och Estland och Lettland tillåter inte utländskt majoritetsägande i medier.

Polen och Rumänien har också vissa regler för mediekoncentration i allmänhet.

Lagstiftning om medier saknades ofta i kommunistländerna men har efterhand kunnat etableras i en del länder. I flera fall har dock lagstiftningen en provisorisk karaktär och kan innehålla inskränk— ningar som inte normalt tolereras i demokratiska stater. För eterme- diernas del har ofta inrättats reglerande och tillståndsgivande myn- digheter, radio- och TV-råd vilka i regel har en viss förankring i politisk miljö men oftast avses vara oberoende av dagspolitiska väx- lingar. Tillståndsgivningen tar i regel hänsyn till olika ägarförhållan- den, även när begränsningar av inflytandet inte är lagfäst.

USA

I USA har den federala kommunikationskommissionen (FCC) en kon— cessions- och regleringsfunktion för rundradio och TV. Kommissio- nen har relativt vittgående befogenheter. Den ger koncessioner och skall ha in årliga utförliga rapporter om ägandeförhållanden för rundradiostationer inklusive TV. Kabel-TV var i stort sett, dvs. på federal nivå, oreglerad men en hel del klagomål har lett till att lagstiftning nu åter införts i syfte att reglera bl.a. avgiftsuttag och mängden reklaminslag i kabelnäten.

För ägandet av ljudradio- och TV-stationer råder begränsningar. T.ex. får inte ägare av tidningar inneha stationer som omfattar tid— ningens spridningsområde.

Ingen får kontrollera mer än 14 stationer. Ingen får ha TV-stationer som har mer än sammanlagt 30 % av hela publiken i landet.

Bland andra begränsningar som finns för aktörer på mediemarkna— den kan vidare nämnas ett förbud för de tre stora nationella TV—ked- jorna att sälja underhållningsprogram på den fria marknaden, t.ex. genom videouthyrning. Detta förbud har emellertid på grund av till-

växten av kabelnäten (2/3 av hushållen har kabel-TV i USA) och anta- let lokala TV-stationer blivit kritiserat och kommer troligen att upp- hävas. I dag fungerar det närmast som ett konkurrenshinder till för- del för (de numera ofta utlandsägda) Hollywoodproducenterna och dessutom Murdochs fjärde TV-nät Fox, som inte omfattas av regle- ringen. Telefonbolag var tidigare förhindrade att verka på TV-mark- naden men har nu frihet att verka också där.

Canada

Canada antog år 1968 en lag som stipulerade att rundradio i Canada skall vara kanadensiskt ägd. Därefter har det tidigare USA-inflytandet i kanadensisk rundradio efterhand reducerats till minoritetsägande. Varje köp av ett rundradioföretag skall underställas den kanadensiska radio-. TV— och telekommunikationskommissionen CRTC. En större utredning om koncentrationsfrågorna föreligger i den s.k. Caplan- Sauvageau-rapporten, som föregicks av ett flertal andra utredningar.

Senast gällande formulering av radiolagen omfattar både rundradio och kabel. Som mål för bruket av radiofrekvenser gäller bl.a. främ- jande av nationell identitet och kulturell suveränitet. I lagen fastställs också grundreglerna för Canadian Broadcasting Corporation, det na- tionella radio- och TV-företaget.

Stort intresse har ägnats åt frågan om multi-media-koncentrationen, bl.a. i den s.k. Kent-kommissionen 1980, som främst tog upp situatio- nen inom pressen. Som ett resultat av detta antogs bestämmelser som inte medger att sändingstillstånd för rundradio ges till företag som ger ut tidningar med samma spridningsområde som radiosändaren (direktivet 1882-2294). Bestämmelsen upphävdes emellertid redan 1985. då den ansågs ha haft ringa effekt och högsta domstolen pre- liminärt uttalat sig emot den.

CRTC följde under en tid en antikoncentationslinje i sin konces- sionspolitik. Bl.a. ville man inte ge tillstånd till mark-TV—sändningar åt kabelföretag och man har i allmänhet avstyrkt lokalt korsägande av press— och radio/TV—stationer. Under senare tid har emellertid för— ståelsen för koncentration ökat, samtidigt som man ställt krav på pro- grampolitik och innehåll för de företag som velat göra uppköp av an- dra företag. I synnerhet gäller detta kabelföretagen.

Stödsystem för medierna

Stödåtgärder inom EU

Förutom frågan om restriktioner för etablering och ägande av företag på medieområdet diskuteras frågan om i vilken mån stödåtgärder på medie- och kulturområdena — t.ex. till press, fonogram, film — skall anses utgöra en i EU-sammanhang otillåten subventionering.

F.n. är situationen inte helt klar i detta hänseende. Maastricht- fördragets regler om kultur (Artikel 128) och särskilda undantag för stödåtgärder som rör kulturområdet (Artikel 92. 3 d) markerar att kulturområdet, där konstnärligt skapande inom den audiovisuella sektorn ingår, inte skall behandlas som andra sektorer när det gäller harmonisering av lagstiftning. På massmedieområdet i allmänhet är det dock möjligt för organisationen att harmonisera lagstiftning, vil- ket ju också har diskuterats både när det gäller mediekoncentration och stödet till europeisk film- och TV-industri som sådan och redan genomförts när det gäller gränsöverskridande television.

Flera EU-länder och USA har stödordningar för pressen. De pro- blem som kan uppstå rör system där stödåtgärder kan anses snedvrida handeln mellan EU-länder eller diskriminera EU-företag. EG-kom- missionen har en relativt interventionistisk attityd till företag med dominerande marknadspositioner och har också vissa fullmakter ge— nom den ovannämnda förordningen om företagskoncentration. Det finns t.o.m. ett kommissionsbeslut, där det hävdas att en stat som inte tar nödvändiga steg för att upprätthålla pluralism i pressen inte upp- fyller sina förpliktelser i förhållande till artikel 10 i Europakonven— tionen om mänskliga rättigheter5. Europaparlamentets resolution har också redovisats.

Regleringarnas effekter

Man har i samband med mediekoncentrationen diskuterat reglering- arnas och andra åtgärders effektivitet: utvärdering av dessa är givet- vis en central fråga för politiker. I EIM—studien finns vissa försök att värdera effekten av regleringar. Man ger ett relativt negativt om-

5 De Geillustrieerde Prcs mot nederländska regeringen 16juni 1976.

döme, främst därför att genomförandeaspekten av regleringarna har försummats, dvs. man har låtit sig nöja med att stifta regler och sedan inte följt upp dem.

Flera faktorer kan ligga bakom detta förhållande. Det kan bero på att politiker vill skaffa sig ett rent samvete utan att egentligen vilja offra resurser eller åsidosätta andra mål för att verkligen genomföra en förändring. Det politiska systemet kan i sig vara för svagt för att tillåta sådana ingrepp som erfordras. Slutligen kan det bero på att det helt enkelt rör sig om oförenliga intressen: en effektiv kontroll av mediekoncentrationen kanske kräver så stora ingrepp i medborgarnas frihet att den inte går att tillämpa i en demokratisk stat.

En mer optimistisk tolkning är att det rör sig om avvägningar: det gäller att å ena sidan komma bort från en övertro på det juridiska systemet och å den andra undersöka vad kunskaper, öppenhet och övervakning i demokratisk ordning skulle kunna åstadkomma.

Värderingen av effekter av insatta åtgärder måste begränsa sig till nationell eller lägre nivå, eftersom några internationella insatser hit- tills inte gjorts.

Europarådets och EU:s medlemsstater har hittills inte varit särskilt intresserade av att låta vare sig rådets eller unionens experter eller utomstående att närmare granska sin interna mediepolitik. Den in— formation som presenteras internationellt styrs ofta av regeringarnas egna önskemål och avser givetvis inte att leverera material för kritik på hemmaplan. Utvärdering har således bara haft ett blygsamt ut— rymme i de europeiska diskussionerna hittills, även om det faktum att frågan tas upp och att krav reses på ytterligare åtgärder visar en form av indirekt värdering av insatserna hittills.

Utvärdering är ofta en känslig del av internationellt samarbete ef- tersom den innefattar element av kritik mot ett enskilt lands regering. Inte desto mindre existerar åtminstone ett välkänt och framgångsrikt forum för utvärderingar av enskilda länders politik nämligen OECD:s s.k. länderförhör (country reviews) inom ett flertal politikområden.

Europarådet har också tillämpat en variant av sådana undersök- ningar av enskilda länders kulturpolitik med en viss framgång. Sverige har försökt lansera en liknande typ av undersökningsmodell för mediekoncentrationsområdet men hittills utan framgång.

Värderingen av effekterna av stödsystem kan givetvis skifta efter politiska utgångspunkter -- här har redan noterats den skepsis som

inom Europarådet möter bl.a. selektiva system. Samtidigt kan konstateras att bland EU-institutionerna Europaparlamentet ofta haft en positiv inställning till presstöd.

Litteratur och referenser

] .

6.

EIM-studien: A. Sanchez-Tabernero (and others): Media Concentration in Europe — Commercial Enterprise and the Public Interest. The European Institute for the Media. Manchester 1993. Kompletteras av länderstudier för Tyskland och Sverige. Innehåller en bibliografi. EG-grönboken: Pluralism and Media Concentration in the Internal Market — An assessment of the need for Community ac- tion. Commission Green Paper. COM(92)480 final Brussels, 23 December 1992.

Europaparlamentets ställningstagande till grönboken: Resolution A3—0435/93 by the European Parliament Jan. 20 1994. Medieföretagsköp och mediekoncentration (Nordiske Seminar- og Arbejdsrapporter l992:514).

Media Concentration and Media Ownership in the Nordic Countries. Copenhagen [993 (Nordiske Seminar- og Arbejds- rapporter 1993z532). En engelsk uppdaterad sammanfattning av 19921514.

Ad van Loon: International synthesis on the economic,political and legal aspects of media pluralism, concentration and competi- tion. IViR and Unesco 1993. (Med litteraturlista)

***aaa

Europarådsdokument:

MM—CM : Expert Committee on Media Concentrations and Pluralism CDMM = Steering Committee on the Mass Media 3rd European Ministerial Conference on Mass Media Policy Nicosia

7.

(Cyprus) 9—10 October l99l:

' Synthesis report on media concentration in Europe, presented by the Enlarged Working party on Media Concentration on behalf of the CDMM. Document MCM (91) 8. ' Resolutions and declaration. Document MCM (91) 14.

' Memorandum presented by the British delegation. Doc. MCM (91) 10.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

Study of a consultant on scientific work in the field of media concentrations and pluralism. Prepared by Arbeitsgruppe fiir Kommunikationsforschung und -beratung in Ziirich. Doc. MM- CM (92) 5 def + Additional study on the same subject in doc. MM-CM (92) 11. Contains references to relevant literature.

Consultant's study on the notion of access to the market. Prepared by Frands Mortensen and Preben Sepstrup of Aarhus University. Doc MM-CM (94)7.

Study on media concentrations in Europe. Consultant study prepared by Ad van Loon and André Lange. Vol I legal analysis, Vol 11 economic analysis. Finns i utkastform, senast i doc. CDMM (92) 8 etc. Definitiv version fortfarande under arbete. K. Jakubowicz: Media Concentrations in Central in East European Countries. Updated version. Doc. MM—CM (94) 17. Rapporter om mediekoncentration i medlemsstaterna i MM-CM. Doc. MM-CM (93) 5 Vols. l etc. Jämförande översikt i: Comparative table of national legislation of relevance in the area of media concentration. Doc. MM—CM (93) 6. Utkast till riktlinjer om medietransparens. Senaste version in Doc. MM-CM (94) 4 rev. Slutrapport till ministerkonferensen i Prag från MM-CM. Senaste version MM-CM (94) 12 (March 94). Dokument om "länderförhörsmetoden" för mediekoncentra- tionsproblemet: Possible outline of a system for analysing national policies in the area of media concentrations. Doc. MM-CM (93) 11.

Mediekonsentrasjon

Et diskusjonsnotat til Pressutredningen -94 av Hans Fredrik Dahl 1/9 1994

Innledning

Mediekonsentrasjon kan i hovedsak forstås på to måter.

(1) Konsentrasjonen kan bety at antallet mediebedrifter (utgivere, ansvarlige sendeselskaper m.m.) synker som folge av fusjoner, ned- leggelser eller konkurser som reduserer antallet operative bedrifter. Med opprettholdt ettersporsel vil det mindre antal] större bedrifter ta hånd om en stadig storre del av markedet, både på leser- og på annon- sesiden. Denne form for mediekonsentrasjon kan hensiktsmessig be- tegnes markedskonsentrasjon.

(2) Konsentrasjonen kan imidlertid også bety eierkonsentrasjon, en prosess som uavhengig av mediebedriftenes antall innebaerer at kon- trollen over flere selskaper samles på faarre hender. — En tredje type konsentrasjon, den geografiske, vil som regel innebaere et sammenfall av (1) og (2), idet markedskonsentrasjonens reduksjon av antallet be- drifter i et område leder til at fzerre eiere får hånd om bedrifter som for var behersket av flere geografisk spredte eiere. I det falgende skal den geografiske konsentrasjonen likevel ses som en variant av mar- kedskonsentrasjonen.

Det er i og for seg ingen nodvendig sammenheng mellom de to konsentrasjonsprosesser i marked og eierskap. Historisk har de pågått til ulike tider, for pressens vedkommende i hovedsak slik at en ut- strakt markedskonsentrasjon i Norden pågikk fra ca. 1945 til 1965, mens eierkonsentrasjonen for alvor fulgte i årene deretter. De to kan selvfolgelig også samvirke. Okt eierkonsentrasjon kan fore til nedleg- gelser, dersom en investor kjoper seg inn i en mediebedrift for å legge den ned. Men investoren, som selv tilstreber eierkonsentrasjon, kan like gjerne ganske å opprettholde det eksisterende medie- eller bc- driftsmonster. I såfall kan konsentrasjonen sikre en markedsdifferm— siering som spredt eierskap ikke ville ha opprettholdt.

I det folgende skal de to typer konsentrasjonsprosesser draftes med sikte på deres rolle for enkelte demokratiske og kulturelle verdier i

samfunnet. Spörsmålet blir enkelt sagt hva de to typer prosesser kan få å si for massemedienes mulighet for å tjene og styrke demokratiet, og hvilke kulturelle folger vi kan avlese av den ene eller annen type konsentrasjon, spesielt da for mediene selv. Droftelsen er skissemessig og ikke uttommende, og tar sikte på å virke som diskusjonsunderlag.

1. Markedskonsentrasjon

a. i etermediene

En diskusjon av markedskonsentrasjonens betydning demokratisk og kulturelt må helt ut ta sitt utgangspunkt i pressen. Av historiske grun- ner har nemlig etermedieområdet i Norden inntil nylig vaart unndratt markedet og konkurransens vilkår. En radio og et TV—medium inn- holdsmessig utviklet etter publikums preferanser horer derfor i disse land framtiden til. Overgangen behover kanskje ikke bli så brå som man ofte ser uttalt. Tendensen i de nordiske land går stort sett mot et to-sporet system på radio og TV-markedet, med et skatte/lisens- finansiert public service tilbud garantert av staten som konkurrent til de okende antall kommersielle stasjoner som åpnes — de siste dels med. dels uten public service—forpliktelser nedfelt i sin konsesjon. De hoye kulturelle idealer som preger den tradisjonelle almenkring- kastingen vil derfor i disse land settes i stand til å by de private nykommerne kurranse teknisk og innholdsmessig, og dermed drive nivået i denne sektor opp. Modellen kan sies å vaere den britiske av 1954, som ble etablert ved at BBC dette året fikk konkurranse fra de private ITV-selskapene. Denne modell har i 40 år sikret Storbritannia et hoyt kvalitativt utbud av radio og TV—programmer gjennom effektiv konkurranse mellom lisens- og reklamefinansiert public service radiofoni.

Ä spå noe om hvordan den private, kommersielle halvdel av dette system, som i Norden ennå er i sin begynnelse, kan tenkes å utvikle seg i relasjon til en eventuell markedskonsentrasjon, er derfor tem- melig hensiktslost. Ennå er for mange faktorer ikke kommet på plass i det nye etermediemonster. Den kommersielle lokalradioen er under etablering. For kommersiell TV er spörsmål om lisensiering, finan- siering og etableringsomfang ikke avklart. Den konkurransen som det nye to-sporede systemet vil möte fra det helkommersielle,

internasjonale TV—markedet — der det så å si hver eneste måned åpnes nye flater — er heller ikke oversiktlig. Det er derfor alt for tidlig å si noe om den markedsrettede del av TV-systemet tendensielt vil komme til å konsentreres på få selskaper eller spres på flere, og om antallet aktörer totalt vil stige eller synke over tid. Det er også vanskelig å si hvilken innvirkning den ene eller annen mulighet vil få på pro— graminnholdet i det kommersielle fjernsynet. Etermediene er under omlegging, i et skifte som utvilsomt vil få folger på flere måter. Men noen erfaring av betydning om fenomenet "markedskonsentrasjon" kan vi ikke trekke av denne omlegging ennå.

b . i pressen

Derimot oppviser pressen og pressens historie et rikt erfaringsmate— riale i denne sammenheng. Det viser at markedsmessig konsentrasjon av den art som er beskrevet innledningsvis, har betydning langt ut over det ekonomiske felt. Konsentrasjonen henger på det mest intime sammen med utviklingen av mediene som produkt, med deres kultu- relle og journalistiske innhold. Så tydelig er sammenhengen mellom marked og produkt, at innenfor pressen ville vi helt enkelt ikke hatt de samme aviser som de vi dag har, om ikke det gjennom hele dette århundret hadde funnet sted en betydelig konsentrasjon i markedet.

Hvilke forandringer kan vi da si avisen har gjennomgått i takt med at antallet av selvstendige utgivere har gått ned?

For det förste er den blitt en dagsavis. På det tidspunkt (rundt år 1900) da den nådde fram til dekning av ca.halvparten av husholdene i Norden, og man kan si at pressen i denne forstand var blitt et politisk massemedium, da var den enkelte avis for de fleste lesere en ukentlig eller en to ganger pr.ukentlig forteelse. Antallet utgivelser har som normalt monster steget fra én eller to pr. uke som det vanlige i perio- den 1900—1920, til et monster der avisen er blitt et daglig medium. Det finnes selvfolgelig fortsatt lokale utgivelser som holder seg med et mer beskjedent utbud. Men monsteret går utvetydig i retning av flere utgivelser og tettere periodisitet, i takt med konsentrasjonen av antallet utgivere.

Betydningen av at avisen som journalistisk produkt blir en daglig avis, behover ingen närmere utpensling, verken når det gjelder ef- fektiviteten i den demokratiske prosess eller deltakelsen i den

demokratiske diskurs — for ikke å tale om den lopende nyhetsmessige orientering.l Også i kulturell henseende har konsentrasjonen store folger. Avisene ble "omnibusaviser", for å bruke den danske betegnelse, medier "for alle om alt", og den stoffmengde som skulle til for å dekke det brede. i prinsippet ubegrensede spektrum av stoff som sikret denne kvalitet, ble ivaretatt gjennom den daglige utgivelse, som i seg selv er den enkelte type omlegging som historisk har virket sterkest til å oke pressens volum.

Dernest ble avisen gjennom mellom— og etterkrigstidens akte kon- sentrasjon et mer saklig, åpnere og mer tolerant organ enn den hadde vart i den eldre, mer partikularistiske form under partipressens til- komst og förste år. Så snart en redaktör tenkte ut over sitt opprinne- lige distrikt, sitt parti, sin utgivers spesielle hensikter, ble hans organ mer åpent. Spesielt i Danmark er det tydelig å se at den tradisjonelle partipresse, med sine sterke politiske ideosynkrasier og ideologiske fordommer, ble atskillig myket opp gjennom tilkomsten av omnibus- pressen rundt l.verdenskrig. Det samme turde gjelde som universelt fenomen. Til alle tider og alle steder endrer avisen karakter etter sitt markeds utstrekning og lesernes sammensetning, og da fortrinnsvis fra det lukkede til det mer åpne. Den kulturelle betydning ligger i det större mangfoldet av informasjoner, som den avisen som strekker seg etter et storre marked oppviser i forhold til én som opererer i et mindre konsentrert marked. Den moderne medieideologi med dens vekt på informasjonsrikdom som sentral verdi, er så å si fodt av mar- kedskonsentrasjonens krav — og av dens muligheter. i og med at et ekspanderende markedsgrunnlag selvfolgelig gir ressurser til en större journalistisk påkostning enn for. At avisen som meningsorgan samtidig utvides i retning av toleranse og pluralisme, gir den nordiske pressehistorie mangfoldige eksempler på.

[ For disitinksjoncn, se H. F. Dahl, Interp/uy between Media and Democracy. 1 Karl Erik Gustafsson (Ed.). Media Structure and the State. Publications of the Mass Media Research Unit. Göteborg School of Economics. No 7/l994.

c. markedskonsentrasjon og pressestutte

Det reiser seg en interessant motsetning mellom denne historiske er- faring på den ene side, og den ofte fremholdte betydningen av mang- foldet i en differensiert dagspresse på den annen. Etter denne siste oppfatning er det ikke konsentrasjonen, men snarere differensiering og pluralisme, altså i praksis: heller mange og små presseorganer enn store og få, som sikrer informasjonsrikdommen 1 et samfunn. I tillegg til å foroke den samlede tilgang av informasjoner sies den differen- sierte dagspresse også å vaz1e en demokratisk garanti ved a gi ventiler for alternative og opposisjonelle synspunkter.2 — En mindre vidtrek- kende variant av det samme synspunkt vil vaere å reservere det for situasjoner hvor markedskonsentrasjonen er kommet så langt at det oppstår en monopolsituasjon på et (vesentlig) utgivelsessted, og å si at et nodvendig mangfold forutsetter—i det minste to utgivelser.

De to tenkemåter kolliderer— ofte i synet på den offentlige pres- sestotte, som jo i alminnelighet legitimeres ved akt mangfold som verdi. Fra stattens tilhengerepointeres gjerne at overforingene sikrer medie-pluralisme som et demokratisk og informasjonsmessig gode. Fra motstanderne påpekes like regelmessig at en stotte som tar sikte på å motvirke markedskonsentrasjonen ved å holde oppe de organer som ettersporselen ikke baerer, virker konkuzrransevridende og fratar markedslederen ressurser som kunne ha gjort; ham enda bedre i jour- nalistisk og opinionsmessig forstand.

Hvis man i avveiningen her må legge et generelt syn til grunn, kan det neppe bli annet enn det folgende:

Den historiske erfaring tilsier a_t pressen som helhet såvel som den enkelte avis blir bedre og vinner-i, kvalitet gjennom markedskonsen- trasjon. Videre: Den journalistiske utvikling av presseproduktet skyl- des ikke bare at konsentrasjonen player storre ressurser til det enkelte organ, men at utviklingen folger av den tilpassing til den endrede marked som konsentrasjonsprosessen åpner for. Dette betyr igjen at en pressestotte som kompenserer» et sviktencle eller ikke-eksisterende marked med midller fra det offentlige, ikke uten videre kan påregne de samme virkxninger i journalistisk utvikling som en förankring i

2 Temaet mediepluralisme vs. mediekonsentrasjon er utfarlig behandlet fra prinsipiell og juridisk side 1 EU- -kommissjonens Green Paper Pluralism and Media Concentration in the Internal Market Com(92)480 f inal, Brussels 23.Dec.1992.

markedet ville ha innebåret. Det er ikke det samme hvor avisens inn- tekter kommer fra. At den stammer fra markedet — lesernes og anonsorenes ettersporsel etter avisproduktet fra dag til dag — gir formger som et statlig mesenat knapt kan erstatte.

Konklusjonen av dette blir ikke nodvendigvis negativ til pressestot— ten. Det kan jo finnes andre grunner for en slik stötte enn de som er tematisert her. Men den historiske og prinsipielle overveielse tilsier vel da at offentlig pressestotte bor anses som kortsiktig avhjelp, med overgangsordninger av ekstraordinaer karakter, fordi en statlig stötte ikke på sikt kan erstatte markedet og den rolle det har spilt og fortsatt spiller for pressens innholdsmessige utvikling — og dermed for dens politiske og kulturelle betydning.

Dog kan det gis argumenter for en permanent og omfattende statlig subvensjonering av pressen ut fra en analogi til det rådende eterme- diesystem, slik det bl.a. er gjort av den britiske demokratiteoretiker John Keane3. Argumentasjonen går da slik: Staten vil ved å opprettholde et visst antall nr.2 og nr.3-organer etablere en to—sporet public service pressestruktur preget av en helsebringende kon- kurranse mellom på den ene siden de markedsbaserte nr.1-aviser og på den andre de statsstottede, som kan sette standarder i kvalitet og teknikk uavhengig av markedet, som de markedsbaserte like fullt må legge seg etter. Konkurransen vil forovrig også går den andre veien, akkurat som den lisensfinansierte radiofoni ikke bare trekker den an— nonsebaserte opp i kvalitet men også meter en sann tevling i folkelig- het og publikumsnaerhet fra de kommersielle kanaler. Forutsetningen for denne tankegangen om et to-sporet system er at man betrakter det i helhet som et public service-system, der innsatsmidlene kommer systemet som helhet til gode. Ulempen er at ingen, heller ikke Keane, har funnet på en rimelig styringsmåte for en slik public service-presse analog til de avtalet og betingelser som ligger til grunn for tildeling av TV-konsesjoner.

3 John Keane, The Media and Democracy. London 1991.

d. annonsekonsentrasjon

Som en spesiell begrunnelse for pressestotten påberopes ofte det for— hold at annonsemarkedet slår annerledes ut for den enkelte avis' oko- nomi enn lesermarkedet. På lesermarkedet innebaerer hvert solgte el- ler returnerte eksemplar en tilvekst/frafall etter linezert monster. På annonsemarkedet (som betinges av leseroppslutningen) får opp- gang/nedgang eksponentielle folger, idet annonsörene ikke fordeler sine innsatsmidler jevnt, men konsentrerer dem det de når lesere flest, hvilket vil si at den markedsledende ofte tiltrekker seg en ufor- holdsmessig storre del av annonseinntektene enn andre aktörer. Erfaringen viser imidlertid at annonsörer ikke bare satser i henhold til avisens akkurnulerte leserdekning, og slett ikke etter en lovmessig- het som uvegerlig vil fore til at den störste slår de mindre ut (”opplagsspiralen"). I stigende grad differensieres reklamemidlene etter annonsemedienes posisjon på del-markeder. Selv avis nr.2 eller 3 på utgiverstedet tiltrekker seg annonsörer, forutsatt at den er le- dende i bestemte markedssegmenter. Ved strategisk satsing i bestemte segmenter kan minoritetsaviser derfor motvirke den generelle tendens til annonsekonsentrasjon, og gjör det ofte med stort hell.

2. Eierkonsentrasj on

En konsentrasjon av medieeiendom gjennom hastig oppbygging av store agglomorater opptrer fra tid til annen. Men de er, som Karl Erik Gustavsson har påvist, i alminnelighet grändertiltak av kort va- righet. Mer interessant er den konsentrasjon på eiersiden som opptrer som en langsiktig tendens uavhengig av spektakulzere "baroner". Igjen er vår erfaring i hovedsak knyttet til presse og forlagsdrift, idet in- vesteringer i etermedia er såvidt nytt i Norden at egentlige erfaringer derfra vanskelig kan trekkes.

At eierandeler fra flere selskaper samles på stadig fzerre hender, er en prosess som normalt igangsettes ved at den opprinnelige krets av avisutgivere — en familie, eller et lokalt interessentskap — selger ut aksjer som igjen etterhvert samles hos investorer med systematisk in— teresse for presseaksjer. Ved kapitalutvidelser, og enda mer ved at selskapet går på bors, oket aksjenes sirkulasjon og gamle begrens- ninger faller — for eksempel regelen om at styret skal godkjenne

aksjetransport. Dette er helt naturlige og normale bevegelser i kapitalgrunnlaget for såvidt kompliserte bedrifter som aviser. Resultatet — at investorer spesialiserer seg ved aksjekjop innen bestemte bransjer — er naturligvis ikke noe eget for pressen eller media, men skyldes i hovedsak de funksjonelle fordeler en investor vinner ved å bygge opp langsiktig kompetanse.

Sporsmålet er da om det kan opptre uheldige virkninger, journalis- tisk/innholdsmessig eller i mediesturkturen i stort, av en slik endring i retning av profesjonelle krysseiere til avlösning av de gamle familie- og andre énavisbedrifter.

a. eierskap i det enkelte medium

I utgangspunktet må det erindres at eierforholdene bak det enkelte medium er av mindre betydning for utbudet i dag enn for, og at eier- forholdene generelt spiller en langt mindre rolle for innholdet enn mange andre faktorer, spesielt da den redaksjonelle standard og kom— petanse, samt fremfor alt redaksjonens ressurser og evne til å folge opp sine saker. Om det enkelte presseorgan bidrar til ytringsfrihetens utbredelse og opinionsdanningens mangfold, vil i dag normalt ikke vaere bestemt av eierforholdene, men av redaksjonen. Eiernes rolle er her ofte overdrevet. Eierne har i dag normalt ingen adgang til å tref- fe bestemmelser om medienes innhold. Det gjelder i de store avisene så vel som i public service etermedieselskaper, de private like fullt som de offentlig eide. Omkostningene ved direkte eierpåtrykk mot redaksjonen er i alminnelighet meget store. i alle fall i de store me- diebedriftene, og profesjonelle investors holder seg normalt lengre unna slikt enn andre eiere.

Dette betyr ikke at det ikke finnes eksempler på det motsatte. Pressens historie er selvfolgelig full av tilfeller der eiere har ovet utilborlig trykk. Disse episoder må ses som unntakene som bekrefter den generelle regel: at slike påtrykk faktisk anses utilborlige. Men i alminnelighet vil påtrykkene vazre faerre i dag enn for, og storre ved tilfeldige eller isaer ved politisk motiverte eiere, enn ved eiere med langsiktig bransjeinteresse, som utvikler en egeninteresse i å bevare redaksjonens integritet.

For å sikre redaksjonens integritet har flere mediebedrifter etable- ret stiftelser som kan garantere produkters uavhengighet i forhold til

eierne, f.eks. ved at stiftelsen overvåker eierne og ansetter bedriftens sjefsredaktor. I Storbritannia er The Guardian underlagt slikt trustee ownership gjennom "The Scott Trust", mens i Norge kjennes en tilsvarende ordning fra Dagbladet. Formodentlig vil det vzere riktig å la pressen selv finne måter å motvirke uheldig eierskap langs disse linjer, fremfor å anbefale generell lovgivning.4

Under enhver omstendighet er den innflytelse som eierne over over en avis' innhold. slik det möter leserne fra dag til dag, ubetydelig i forhold til det journalistiske skjonn og det redaksjonelle judisium som utaves.

Annerledes stller saken seg når det gjelder eierskapets betydning for pressen som struktur.

b. strukturelle ulemper

Den mest åpenbare ulempe vil her vzere en innholdsmessig uniforme- ring som folge av at en og samme investor etter å ha vunnet ekono- misk kontroll over flere aviser soker å gjore dem ensartet i uttrykk. Imidlertid er dette ikke en vanlig folge av eierkonsentrasjon. Snarere viser erfaringen at eiere med interesser i flere aviser investerer i dem for hva de er, og folgelig respekterer hver enkelt redaksjons politiske og journalistiske orientering ut fra behovet for en differensiert porte- följe.

Sporsmålet om uheldig geografisk konsentrasjon reises undertiden i denne sammenheng. Når en lokal avisbedrift invaderes eller overtas av en langsiktig eier utenfra, vil den nye, profesjonelle investor ikke sjelden mötes av mistro alene av den grunn at han kommer fra et an- net sted enn utgiverstedet — ofte fra hovedstaden. To noyaktig paral- lelle begivenheter i Sverige og Norge i löpet av det siste året illustre- rer dette. Adresseavisen i Trondheim og Sydsvenska Dagbladet i Malmö ble begge underlagt delvis eierskap fra profesjonelle investo- rer utenfra (henhv. Orkla Media og Marieberg). Overtakelsene vakte såvidt sterke lokale reaksjoner at de vant gjenklang i rikspolitikken, i Norge med etablering av en saerskilt mediekonsentrasjons-utredning til folge.

4 Philip Schlesinger, The Scott Trust. Mimeo 1986.

Det er ikke vanskelig å förstå at nettopp et så lokalt produkt som en avis, som i utgangspunkt baarer stekt preg av utgiverstedets identitet, omhegnes av slike fölelser som de som her kom til uttrykk. Naermere ettertanke vil imidlertid tilsi at noen praktiske botemidler mot "fremmed" eierskap i slike tilfeller neppe lar seg fremskaffe, og hel- ler ikke er önskelige. Det ville i så fall Stille pressebedrifter i en kapi- talmessig sazrstilling som neppe vil vazre gunstig for bransjen.

En mer åpenbar ulempe oppstår om en eier med andeler i mange organer har andre kapitalinteresser ved siden av. Det norske hol- dingselskapet Orkla Media er divisjon av et större konsern som bl.a. driver industri, og har mötte kritikk for å eie f.eks. både den sentrale hjörnestensbedrift og den ledende avis i en og samme by, med de mu- ligheter for interessekollisjon som denne sits innebarer. I slike tilfel- ler vil eieren kunne komme i konflikt med seg selv, noe som kan ten- kes å virke inn på avisens journalistiske dekning av vedk. industribe- drift. Om dette ennå ikke har oppstått som aktuell situasjon i Norge, kjennes problemet fra England, der Observers eier Tiny Rowland og hans selskap Lohnro vant herostratisk berömmelse i l980—årene for å bruke den aktverdige söndagsavis i kampen mot en forretningsrival fra et helt annet område. The Observers anseelse som journalistisk organ fikk utvilsomt en skrape av dette misbruk.

Det er mye som tyder på at et selskap med investeringer i ulike bransjer for å etablere eierforhold i flere aviser bör kunne pålegges å gi garantier for saklig eierskap, slik Orkla såvidt vites har gjort over- for sine presseselskaper. Det skulle ikke veere problematisk å formu- lere enkle regler i denne retning som kunne pålegges av f.eks. nzeringsdepartementet eller konkurransetilsynet ved overtakelse av större aksjeposter.

c. fordeler ved konsentrasjon i kjeder

Eierkonsentrasjon har imidlertid også åpenbare fordeler. Eierskap i flere mediebedrifter gir en investor erfaringer som kan komme flere til gode. Eierskap i flere bedrifter gir også mulighet for rasjonalise- ringsgevinst som kommer den enkelte bedrift til gode. Endelig kan det i konsernstrukturer bli tale om stordriftsfordeler, f.eks. ved

allokering av tekniske ressurser. Alle disse erfaringer kan illustreres ved de siste års utvikling i Norge.5

(a) Profesjonelt eierskap. Som fremholdt ovenfor vil mange avis- bedrifter ha fordel av langsiktige, bransjekonsentrerte investorer fremfor eiere motivert av andre hensyn. Dette gjelder også ved krysseierskap mellom ulike media: en grunn til at pressen i mange land inviteres som medeiere til privat lokalradio eller -TV, er nettopp at eiernes kompetanse skal overföres fra et velprövd til et nytt me- dium. Fordelen ved slik profesjonelt krysseierskap ble nylig illustrert ved en konflikt mellom eiere og redaksjon i det norske privatselskapet TV2. Selskapet eies for 33 % vedkommende av Schibsted (som tilsva- rer Marieberg i Sverige). Da styret og redaksjonen våren 1994 kom ut i en i og for seg helt naturlig konflikt om redaksjonens rett til å fastlegge selskapets programpolicy, ble denne löst ved den profesjo- nelle medie-eier Schibsteds mellomkomst og med henvisning til at de rutiner for redaksjonell uavhengighet som gjelder i Schibsteds avisbe- drifter, også skulle gjelde i TV2. Det kan ikke vare tvil om at en lösning som denne — som ga redaksjonen videre fullmakter enn det som er vanlig i en kommersiell TV-kanal — ble muliggjort ved den dominerende eiers erfaring som presse-investor.

Et tilfelle som dette taler for at krysseierskap fra pressen til eter- media kan ha fordeler ved at etablerte normer fra pressens journalis- tikk og redaksjonsdrift på denne måten overföres til nye media. Dette vil i så fall vazre en vinning. Pressens publiseringsnormer er utviklet gjennom generasjoner og tilpasset ikke minst de demokratiske behov og hensyn som fölger av den politiske rolle avisene har spilt gjennom de siste hundre år. Om de kunne tilföres nye medier, ville det gene- relle medie-etiske nivå formodentlig kunne höynes. Dette hensyn er ikke alltid påaktet i mediepolitikken. I Norge er aviser etter loven avskåret fra å eie mer enn 49 % av en privat lokalradiostasjon (nzerradio).

(b) Rasjonaliserinsfordeler. Det er vel kjent fra mange land at en investors kjede-eierskap i flere avisbedrifter kan gi anledning til mer rasjonell drift av hver enkelt avis. I Sverige og Norge fremholdes

5 Data i det flg. fra Rolf Höyer, Konsentrasjonsaktörer og kon.rentrasjonsag*"erd [ mediemarkedet 1994. Arbeidsnotat 1994/27 Handelshöyskolen Bl.

gjerne fördelen ved arbeiderpressens organisasjon i denne sammen- heng. At en tilsvarende fordel kan höstes av andre er nylig demon- strert i Norge gjennom Orkla Medias eierskap i 12 pressebedrifter rundt i landet. Etter alle tilgjengelige data å dömme har de rasjonali- seringsgevinster som er vunnet ved dette kjede-eierskap, styrket hver enkelt avis i kjeden. Kjededannelsen har i enkelte tilfeller likefrem hindret nedleggelse.

(c) Tekniske ressurser. Det har endelig vist seg at den konsernmo- dell som arbeiderpressen med fordel drives etter, har gitt tilsvarende gunstige virkninger i andre kjeder gjennom den mulighet for rasjo- nell allokering av trykkerikapasitet og tekniske ressurser som kjede— dannelser åpner for. Alle de tre aviskjeder i Norge — Schibsted som kontrollerer 36 % av det samlede opplaget, Norsk Arbeiderpresse som kontrollerer 16 % og Orkla Media med 13 % — opererer med fordel på denne måten. Hvor avgjörende allokering av trykkerikapasi- tet kan vazre for et presseorgans skjebne, vises i norsk pressehistorie ved etableringen av Verdens Gang som kveldsavis i tabloid 1963, da Schibsted overtok aksjene og la VGs tekniske produksjon til Aftenpostens presse — en allokering som ga grunnlag for den mest bemerkelsesverdige opplagsvekst i norsk presse noensinne.

Jeg har i dette notat försökt å sannsynliggjöre

— at markedskonsentrasjon hittil har vaert en fordel for pressen

— at pressestötte ikke kan erstatte markedet som incentiv til pro— duktutvikling, og derfor bör betraktes som midlertidig hjelp

— at en utförlig begrunnelse for fast statsstötte til pressen som en public service-struktur stöter på uoverkommelige problemer på styringssiden

— at ulemper ved eierkonsentrasjon i massemediene i hovedsak opp- står når investor har andre (industrielle) interesser enn media

— at eierkonsentrasjon i kjede innebzerer fordeler både for pressen som helhet, for mediesystemet i stort, og for den enkelte avisbe— drift. Det fölger av dette at evt. reguleringer av eierkonsentrasjon bör vzere konkurranseregler som letter oppbygging av alternative kjeder, mer enn tiltak mot kjededannelser og/eller eierkonsen- trasjon som sådan.

En gjennomgående positiv innstilling til mediekonsentrasjon som den som her er tilkjennegitt, forutsetter hele veien reell konkurranse

som et overordnet hensyn. Det er bare den pluralisme som ligger i konkurransen som på lang sikt gir mediene troverdighet. Dette inne- baerer selvfölgelig at fusjoner og eierkonsentrasjoner ikke kan löpe hvor langt som helst. For å sikre flere aktörers plass kan et "tak" på eierkonsentrasjonen i pressen, f.eks. ved 33 % eller 50 % av det samlede opplag, eller en tilsvarende sperre ved eierskap av eterme- dier, kunne kjennes naturlig, for å beskytte bådene medienes og me- dieeierskapets troverdighet.

Tidningskoncentration

En promemoria för Pressutredningen —94 av Stig Hadenius 11/10 1994

Jag har av den sittande pressutredningen blivit ombedd att skriva en PM om koncentrationen på tidningsmarknaden. Samtidigt har jag fått ta del av en PM som Hans Fredrik Dahl skrivit för Pressutredningen. I tre böcker har jag beskrivit ägandet inom svensk press och svenska massmedier — den senaste med titeln Vem äger vad i svenska mass- medier? (1994). Till detta kommer de undersökningar som Pressutredningen —94 gjort. Jag hänvisar till dessa då det gäller fak- tauppgifter kring utvecklingen — även om en del grundläggande och till viss del välkända uppgifter finns med också i denna text.

I promemorian skall jag försöka (l) analysera pressens betydelse i nuvarande mediesystem, (2) diskutera utvecklingen på tidningsmark- naden och inom (3) tidningsägandet samt (4) kommentera rådande tillstånd och möjligheter till åtgärder.

Det kan finnas anledning att redan inledningsvis påpeka att grän- serna inte är lätta att dra — marknadskoncentrationen hänger nära samman med ägarkoncentrationen.

1 Pressens betydelse

Vilket medium betyder mest i vårt nuvarande massmediesystem? Frågan är värd att ställa eftersom många anser svaret självklart och är säkra på att det är TV som har den största betydelsen.

l . Alla vet att TV tar en stor del av vår tid. 2. TV kan också ha en snabb och uppenbar genomslagskraft.

3. TV kan därmed — åtminstone på kort sikt — förändra verkligheten. Den kan t.ex. föra partier till makten och få andra att förlora den. De senaste riksdagsvalen visar på goda exempel hur TV kan fälla och hjälpa partier.

Det råder således inte någon tvekan om TV:s roll. Men jag tror att det finns en risk för att den överdrivs. Mycket av det som förekom-

mer i TV bara fladdrar förbi. Och det som stannar behöver stöd i an— dra medier.

Radion har haft och har en stark ställning. Dess situation har för- ändrats kraftigt under senare decennier. Kvällslyssnandet har visserli- gen minskat men radion har blivit en del av vår vardag — riks, regio- nalt och lokalt — på ett helt annat sätt än tidigare. Radion har kanske sin guldålder just nu. Radion har ett rikt utbud inte minst av sam— hällsprogram. Ekot har en av landets största nyhetsredaktioner.

Ändå vill jag sätta morgontidningarna i centrum då det gäller opi- nionsbildningen. Dessa spelar en avgörande roll för vad vi skall tala om och vad vi skall tänka på. Tidningarna kan — då de är som bäst — erbjuda utrymme, grundlighet och möjlighet till reflektion på ett sätt som etermedierna inte klarar. Därmed påverkar tidningarna direkt och indirekt i högre grad och långsiktigare än andra medier.

Jag anser att Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter utgör två av de viktigaste samhällsinstitutionerna i landet. De har inom sig en kompetens som är unik — den kan liknas vid ett folkuniversitets. De påverkar varje dag det andliga klimatet i landet. De gör det genom sina nyheter men också genom sina kommentarer, debattartiklar osv. De betyder säkerligen mer än andra medier för "tidsandan". Morgontidningarna sätter agendan för det offentliga samtalet.

2 Tidningsmarknaden

Karaktäristiskt för den svenska mediemarknaden har varit dagspres— sens marknadsmässigt starka ställning. I vissa fall har olika konkurre- rande tidningar tillsammans haft en hushållstäckning på över 100 pro— cent. '_

Kvällstidningarna kan betraktas som de stora vinnarna på dagspres- sens upplagemarknad under efterkrigstiden. Deras upplagor steg kraftigt fram till mitten av 1970-talet men har sedan stagnerat och i början av 1990—talet gått kraftigt tillbaka. Genom att kvällspressen till stor de] fungerar som komplement ersätter den inte morgontidning— arna. Kvällstidningarnas upplageutveckling har inte nämnvärt påver— kat morgonpressens spridning utom möjligen i Stockholm. Snarast har kvällspressen konkurrerat med populärtidningar av olika slag. Morgonutgivna kvällstidningar skulle kunna tänkas förändra läget men några tendenser i den riktningen kan inte skönjas ännu.

Expressen och tidningen Idag har de senaste åren fått vidkännas betydande upplageförluster. Kvällstidningsmarknaden kan bli nästa stora krisbransch. Den främsta orsaken till denna utveckling ligger troligen i den förändrade mediesituationen men kan också förklaras av den allmänna ekonomiska lågkonjunkturen. De nya TV—kanalerna fyller det underhållningsbehov som kvällstidningarna tidigare till- fredsställt. Detta gör det extra svårt för tidningarna att vidta åtgärder. Expressen är hårdast drabbad och torde — på olika plan — genomgå sin svåraste kris sedan tidningen grundades.

Under 1950- och 60-talen ägde det rum en koncentration till färre enheter på morgontidningsmarknaden — en lång rad tidningar lades ner eller blev endagstidningar. Den regionala och lokala konkurren- sen har minskat. Dessutom har det ägt rum en utveckling som inne- burit att tidningarna samlats i kedjor av mer eller mindre fast slag. "Ensamtidningarna" har blivit allt färre. Samarbetet inom de olika kedjorna varierar och har hittills inte i någon högre utsträckning rört det redaktionella området. Här finns tecken på en förändring. Andergruppen har t.ex. en egen nyhetsbyrå och tidningarna har ett utbyte av nyhetsartiklar.

Det finns dock undantag från det generella mönstret till kedjebild- ning. För snart två år sedan gick a-pressen AB i konkurs. Därmed försvann en av de största tidningskedjorna i landet. Däremot över- levde de tidningar som hade tillhört a-pressen genom olika lokala och regionala rekonstruktioner. Den uppslutning som förekom kring de hotade tidningarna visade två saker:

' Partipressen är inte död. Många som stödde tidningarna gjorde det av partipolitiska skäl. ' Konkurrens på tidningsområdet uppskattas av breda lager i sam- hället. Bakom rekonstruktionen av Arbetet och flera andra f.d. a- presstidningar stod många enskilda och organisationer men också företrädare för det lokala näringslivet.

Den i särklass största marknadsandelen — upplagemässigt sett — har 1994 Marieberg genom DN, SDS, Expressen och Idag. Till detta kommer Bonnierägda Dagens Industri. Men dessa tidningar är utsa'ta för konkurrens.

' DN från Svenska Dagbladet ' Expressen från Aftonbladet ' SDS från Arbetet och Skånska Dagbladet

Konkurrensen skulle troligen minska alternativt för- svinna om driftsbidragen togs bort. I det läget skulle de ca 27 procent av tidningsupplagan som Bonniers/Marieberg kontrollerar i dag inte bara öka i andelar och absoluta tal utan också komma att utgöra ett betydligt större problem än det gör i dag.

Ser vi till regionerna utanför storstäderna finns en koncentration som lett till att ett antal stora tidningar har monopol på sina respek- tive marknader. I Göteborg, Västerås, Jönköping och ett antal andra städer finns tidningar vilka har en monopolliknande ställning. Det finns inte någon mångfald eller någon valfrihet i majoriteten av ut- givningsorterna. Dessutom förekommer ett intimt samarbete inom och mellan olika pressgrupper på en rad områden — även på det re- daktionella planet.

Trots allt finns dock konkurrens på ett antal orter — 18 stycken — medan det på resterande utgivningsområden råder monopol eller mo— nopolliknande förhållanden.

Nödvändig konkurrens?

Massmediemarknaden i sin helhet har förändrats mycket kraftigt se- dan 1971 då det direkta, selektiva presstödet genomfördes. Vi har fått en mångfald av TV- och radiostationer — både kommersiella och li- censfinansierade. Det har också i debatten hävdats att kampen mellan medierna har kunnat ersätta den mellan tidningarna. En lokalradio- station eller regional-TV kan bjuda lika stor konkurrens om nyhe- terna som en tidning. En grundläggande fråga för den sittande press- utredningen liksom för flertalet av dess föregångare är att analysera och diskutera hur viktig konkurrensen mellan tidningar är och om den kan ersättas med konkurrens mellan tidningar och andra medier. Hans Fredrik Dahl kommer i sitt resonemang om tidningskonkur— rensen till en överraskande slutsats. Han skriver (s. 261) att de tid- ningar som vinner i konkurrensen och får monopolställning anpassar

sig till marknaden och blir därmed bättre. De når en högre kvalitet. Tidningskoncentrationen skulle således rentav vara positiv.

Några belägg för tesen anförs inte utan "historiska erfarenheter" anges som grund för påståendet. Det är dock rimligt att anta att en tidning som ensam kan bestämma prenumerations- och annonspris och dessutom inte behöver dela annonsvolymen med någon annan får en bättre ekonomi än en tidning i konkurrensläge. Den får därmed chan- sen att satsa mer på tidningsprodukten — redaktionellt, tekniskt m.m.

Hans Fredrik Dahl företräder en extrem åsikt. Men det finns argu— ment som kan tala för den.

För det första kan man konstatera att konkurrens på medieområdet kan ha negativa sidor. Vi har kunnat se detta framför allt inom kvällspressen. Men jag tror att den även där är huvudsakligen positiv. Tidningen Idag är inte bättre än Aftonbladet och Expressen — trots att den är ensam kvällstidning med Göteborg/Malmö som utgivningsort.

För det andra kan en tidning som blir ensam på orten bl.a. av marknadsskäl tvingas till större öppenhet. De ökande resurserna som kommer tidningen till del genom bristen på konkurrens kan som Dahl konstaterar användas till att förbättra tidningens kvalitet.

Men trots detta har jag svårt att förstå Dahls resonemang och vet inte vad han egentligen grundar sin uppfattning på. Har tidningsmil— jön eller de journalistiska produkterna i Sverige förbättrats på orter där den lokala/regionala tidningskonkurrensen upphört?

' Blev Borås Tidning bättre när Västgöta-Demokraten lades ner? ' Har Jönköpings—Posten respektive Smålandsposten satsat mer på den redaktionella produkten efter det att Smålands Folkblad re- spektive Kronobergaren försvann? ' Har Göteborgs-Posten blivit bättre på grund av att Handels- tidningen upphört att utkomma?

Och ser vi fram i tiden kan vi ställa följande frågor:

' Skulle Dagens Nyheter bli bättre om Svenska Dagbladet försvann? ' Skulle SDS vinna i kvalitet om Arbetet och Skånska Dagbladet Ia- des ner?

I allt väsentligt tror jag att konkurrens på tidningsområdet är av godo. Detta gäller även i en tid då tidningarnas partifärg blivit nedto- nad. Konkurrensen verkar vitaliserande på nyhetsjakten och på den

allmänna debatten. En tidning mår väl av att ha en konkurrent att mäta sig med.

Dahls resonemang kan gälla en symfoniorkester eller ett museum: Kvaliteten blir högre om pengarna läggs på en enhet i stället för att splittras på flera. Dessa kulturinstitutioner måste också på ett annat sätt än en lokal eller regional tidning mäta sig med sina motsvarighe- ter på andra platser i landet. En symfoniorkester eller en teater kon- kurrerar inte bara på en lokal arena utan bedöms också efter riksmått på ett helt annat sätt än regiontidningarna. JP, ÖC, VLT, UNT och ÖA behöver inte konkurrera med varandra. Det är också intressant att se hur den redaktionella standarden — storleken och kvaliteten — på tidningarna varierar från ort till ort.

3 Tidningsägandet

Har det någon betydelse vem som äger tidningar, radio och TV? I ett land med professionella journalister och starka redaktioner borde det inte spela någon större roll om ett medium ägs av staten, ett politiskt parti, en stiftelse, ett religiöst samfund eller en privatperson. Det är ändå den journalistiska kompetensen och professionalismen som bör vara avgörande för produktens utseende.

I många fall är säkerligen ägandet ganska betydelselöst. Redak— tionen får den frihet och det ansvarstagande som är nödvändigt. Ägarna har också i många avseenden mindre makt än tidigare. De kan inte som Torsten Kreuger gjorde med Aftonbladet och Stockholms- Tidningen — driva kampanjer i egen sak.

Ägandet har varit relativt stabilt de senaste decennierna. Drygt 60 procent av tidningarna är privatägda, 15 procent stiftelseägda och knappt 25 procent organisationsägda.

När jag diskuterar tidningsägandet i dag gör jag det utifrån några grundläggande utgångspunkter.

' Tidningar har en avgörande betydelse inte bara för massmediebil- den utan för hela det svenska samhället. ' Ägarkoncentrationen liksom marknadskoncentrationen har gått mycket långt. Några få personer/familjer äger tidningar som i många fall har monopol på sina respektive utgivningsorter. En majoritet av landets tidningar och huvuddelen av den samlade upplagan kontrolleras av ett tiotal personer/familjer.

Tidningarna har förvandlats från relativt små enheter till industri- komplex där ekonomiska aspekter blivit allt viktigare. De som har den ekonomiska makten — dvs. i slutändan ägarna — har därmed fått större betydelse. Efterkrigstiden har visat att det är nästan omöjligt att starta nya s.k. omnibustidningar. Dagens Industri och Finanstidningen har lyckats på grund av att de är specialiserade produkter och har inte — som nya Stockholms—Tidningen och GHT — försökt ta upp kam- pen med de redan etablerade.

Jag anser mot den här bakgrunden att det finns många skäl att

uppmärksamma ägandet.

De potentiella riskerna finns alltid. En ägare kan sätta sin prägel på tidningsledningen — behålla de bekväma och sparka de "mindre lämpliga". Han kan gripa in på ett påtagligt sätt om han av det ena eller andra skälet är missnöjd med "sin tidning". Ett aktuellt ex— empel på detta utgör Bohusläningen där ägaren blev missnöjd med ledarsidan och ville själv ta över. Ägaren agerade helt 1 tryckfri- hetsförordningens anda. Men är det acceptabelt att en person i kraft av sitt ägande på detta sätt skall kunna påverka en tidning som har närmast monopol i stora delar av sitt spridningsområde? Ägarproblematiken har blivit speciellt aktuell på grund av den marknadskoncentration som ägt rum. Den var mindre angelägen då det fanns tidningskonkurrens i nästan alla utgivningsorter och då de större städerna hade mellan 5 och 10 tidningar. En enskild ägare kunde "straffas" om han agerade på ett sätt som misshagade publiken. I många fall kombineras redan ägandet med redaktionellt eller an- nat ledarskap. Peter Hjörne, Anders H Pers, Stig Fredriksson och Lars Ander är exempel på detta. Det är självklart att argumenten från en chefredaktör som också är ägare får en större tyngd och kraft på en redaktion. Till detta kommer att deras tidningar i fler- talet fall har monopol eller monopolliknande ställning. Den eko- nomiska och publicistiska koncentrationen är fullständig.

Jag skrev i ett tidigare avsnitt om Bonniergruppens stora andel av den samlade svenska tidningsupplagan. Men konstaterade samtidigt att Bonniertidningarna arbetade i konkurrens med andra tidningar. Det skulle ske en dramatisk förändring om dessa försvann.

Men detta innebär naturligtvis inte att Bonniergruppens ställning redan i dag är oproblematisk. De konflikter som Herbert Tingsten

utkämpade med ägarna är beryktade. Ägarna har också en stor makt i samband med chefsbyten och vid kristillfällen. Men som helhet har dock dessa gjort sig kända för att slå vakt om den publicistiska frihe- ten.

En person med stor kunskap i ämnet Bonniers och ägarmakten — tidigare chefredaktören Bo Strömstedt — ger i dagarna ut en bok där ägarfrågan diskuteras.

Strömstedt upplevde knappast några "ägarproblem" under sina år som ansvarig utgivare och chefredaktör för Expressen. Han såg bo- lagiseringen av de båda Mariebergstidningarna under 1980-talet som ett steg mot större frihet för respektive redaktioner och ett sätt för redaktörerna att direkt påverka övergripande beslut som direkt eller indirekt berörde det redaktionella arbetet. I och med att koncernche— fen Bengt Braun blivit ordförande i samtliga tidningsstyrelser i Marieberg har — enligt Strömstedt — fördelarna med bolagiseringen försvunnit och Braun har — med ägarnas goda minne — fått en makt som går över chefredaktörernas.

Jag kan inte bedöma i vilken utsträckning Strömstedt har rätt — om den dialog om "siffror" och "bokstäver" som är nödvändig inte längre förs på likvärdig basis. Men är hans bild riktig är det naturligtvis all- varligt. Det har skett en förändring som drabbat några av våra vikti- gaste tidningar.

Strömstedt konstaterar vidare — som många andra — att det var bättre att Marieberg tog över SDS än att en internationell tidnings- kung som en Murdoch eller en Berlusconi gjorde det. Men samtidigt visar hans text att det också kan ske en allvarlig förändring till det sämre trots att ägarna är desamma som tidigare.

Det finns många stridiga viljor inom familjen Bonnier. Detta inne- bär en risk som blir speciellt stor då någon av tidningarna är i kris. "En stark man" som koncernchef och styrelseordförande i de olika tidningsbolagen kan med ägarnas stöd hota den publicistiska friheten. Balansen mellan "siffrorna" och "bokstäverna" rubbas.

I sammanhanget är det också värt att påpeka att ju större Mariebergskoncernen blir desto intressantare blir den för utländska spekulanter. Svenska tidningsföretag — framför allt Bonniers — äger delar av medier utomlands. En diskussion pågår om ett övertagande av en viktig post i Norges ledande tidningsföretag samt i ett finskt medieföretag. Det är bland annat därför orimligt att påstå att

utländska intressenter inte skulle få överta svenska tidningsföretag eller att detta automatiskt skulle vara dåligt. Det finns utländska ägare som följer samma principer som Bonniers gjort. Men det finns också sådana som på ett brutalt sätt ingriper i den redaktionella produkten.

4 Överväganden

Som framgått av den tidigare texten anser jag att både tidnings- koncentration och ägarkoncentration är allvarliga problem i sam- hället. Detta trodde jag inte skulle vara så viktigt att påpeka förrän jag läste H. F. Dahls papper.

Innan jag söker sammanfatta mina åsikter vill jag påpeka att det är fel att isolera pressen i diskussionen om koncentration. Både interna— tionella och nationella erfarenheter visar att det finns stora risker inte bara för pressmonopol utan också för en allmän massmediekoncen- tration. Ett antal tidningar är i dag delägare i radiosändare och har också intressen i TV. Vi vet att Jan Stenbeck genom Kinnevik kontrollerar satelliter, TV-kanaler, radiostationer och tidskrifter.

Ur samhällets synvinkel blir faran givetvis större om tidningsmo- nopol kombineras med ett inflytande över andra medier. Diskussionen bör således inte koncentreras till ett medium.

Hur skall det då vara möjligt att motverka koncentrationstenden- serna och ett ägarinflytande som inskränker den redaktionella frihe— ten?

Länge var det möjligt för läsarna att välja tidning. Göteborgs- Posten blev störst på grund av att den blev mer attraktiv för läsare och annonsörer än GHT och övriga Göteborgstidningar. Men i dag då GP har omkring 70 procent bland hushållen i Göteborgsområdet är det helt omöjligt för en annan daglig tidning att ta upp konkurrensen. Arbetet Nyheterna med sina 5 procents täckning blir marginell bl.a. eftersom GP har den för de flesta medborgare nödvändiga annonsin- formationen. Interaktionen mellan tidning och läsare upphör till stor del då en tidning får en allt för hög dominans.

Inte heller annonsörerna kan påverka tidningsvalet mer än i en riktning: den förstärker rådande tendenser. De som köper reklamplats vill självklart ha ut mesta möjliga för pengarna. Grundarna av nya Stockholms-Tidningen hoppades att "rörelseföretag" skulle gynna tidningen och således annonsera av sympati för det goda syftet. Så

skedde också till viss del men inte alls i tillräcklig omfattning. Även rörelseföretag var tvungna att se till effektiviteten/resultatet.

Det är bekymmersamt att köparna av tidningar och annonser har så begränsade möjligheter att påverka produkterna eller valet av pro— dukt/tidning. Även tryckfrihetslagstiftningen med sina grunder från 1766 tar tidningarnas parti. Dagstidningarna är ekonomiskt gynnade genom momsbefrielse och lägre reklamskatt. Vissa korrigerande faktorer finns dock:

' Pressens egen självsanering i form av etiska regler, P0 och POn. ' De olika presstödsformerna som på ett viktigt sätt gripit in i tid- ningsmarknaden och förhindrat ett antal tidningsnedläggningar och därmed bidragit till mångfalden.

Finns det då behov av några nya åtgärder från samhällets sida gent— emot pressen?

Det direkta presstödet bör finnas kvar — konkurrens på tidnings- marknaden är positiv. Men vissa korrigeringar bör göras: Tidnings- definitionen bör ses över och stöd till samverkan bör uppmuntras på ett bättre sätt.

Jag tror också att det krävs lagstiftningsåtgärder vilka har till syfte att förhindra ökad marknads— och ägarkoncentration på & medie— marknaden. En utgångspunkt är det förslag som diskuteras inom EU men detta bör säkerligen kompletteras och anpassas till svenska för— hållanden.

Koncentrationen blir verkligt farlig då den omfattar både marknad och ägare. Den är ett hot mot yttrandefriheten då ägandet kombineras med en & makt över tidningen -— dvs. att ägaren också är chefre- daktör.

Men problemen med en lagstiftning är stora. En grundläggande svårighet är hur man skall mäta koncentration. En ägargrupp kan som vi sett ha en stor andel av den samlade upplagan i landet utan att för den skull ha något monopol i något utgivningsområde. En annan grupp kan ha monopol inom en region utan att för den skull ha en större andel av den samlade upplagan. Men detta bör inte förhindra förslag eller debatt kring hur man skall hantera de problem som kon- centrationen på mediemarknaden medför.

'. ”. z995»39»f

Kronologisk förteckning

N

awew

.N'

IO.

ll.

]?

13. 14. 15. l6.

17.

IS.

l9.

20. 2l.

22.

23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30. 31. 32. 33.

34.

. Ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken. Fi. . Kommunerna, Landstingen och Europa + Bilagedel. C. . Mäns föreställningar om kvinnor och Chefskap. S. . Vapenlagen och EG. Ju. Kriminalvård och psykiatri. Ju. Sverige och Europa. En samhällsekonomisk konsekvensanalys. Fi. EU. EES och miljön. M. . Historiskt vägval — Följderna för Sverige i utrikes- och säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, respektive inte bli medlem i Europeiska unionen. UD. . Förnyelse och kontinuitet — om konst och kultur i framtiden. Ku. Anslutning till EU * Förslag till övergripande lagstiftning. UD. Om kriget kommit... Förberedelser for mottagande av militärt bistånd 1949—1969 + Bilagedel. SB. Suveränitet och demokrati + bilagedel med expertuppsatser. UD. JIK-metoden, m.m. Fi. Konsumentpolitik i en ny tid. C. På väg, K. Skoterköming påjordbruks- och skogsmark. Kartläggning och åtgärdsförslag. M.

Års- och koncemredovisning enligt EG-direktiv. Del I och II. Ju.

Kvalitet i kommunal verksamhet — nationell uppföljning och utvärdering. C. Rena roller i biståndet » styrning och arbetsfördelning i en effektiv biståndsförvaltning. UD.

Reformerat pensionssystem. S. Refonnerat pensionssystem. Bilaga A. Kostnader och individeffekter. S. Reforrnerat pensionssystem. Bilaga B. Kvinnors ATP och avtalspensioner. S. Förvalta bostäder. Ju.

Svensk alkoholpolitik — en strategi för framtiden. S. Svensk alkoholpolitik — bakgrund och nuläge. S. Att förebygga alkoholproblem. S. Värd av alkoholmissbrukare. S. Kvinnor och alkohol. S. Barn — Föräldrar — Alkohol. S.

Vallagen. .Iu.

Vissa mervärdeskattefrågor lll _ Kultur m.m. Fi. Mycket Under Samma Tak. C.

Vandelns betydelse i medborgarskapsärenden. m.m. Ku. Tekniskt utrymme för ytterligare TV—sändningar. Ku.

35.

36. 37.

38. 39.

40. 4]. 42. 43.

44. 45. 46.

47.

48. 49. 50. 51.

52. 53. 54. 55. 56.

57.

58. 59.

59.

61. 62. 63.

65.

66. 67.

68

Vår andes stämma » och andras.

Kulturpolitik och intemationalisering. Ku. Miljö och fysisk planering. M. Sexualupplysning och reproduktiv hälsa under l900-talet i Sverige. UD. Kvinnor. barn och arbete i Sverige 1850-1993. UD. Gamla är unga som blivit aldre. Om solidaritet mellan generationerna. Europeiska äldreåret l993. S. Långsiktig strålskyddsforskning. M. Ledighetslagstihningen — en översyn. A. Staten och trossamfunden. C. Uppskattad sysselsättning — om skatternas betydelse för den privata tjånstesektom. Fi. Folkbokföringsuppgiftema i samhället. Fi. Grunden för livslångt lärande. U. Sambandet mellan samhällsekonomi, transfereringar och socialbidrag. S. Avveckling av den obligatoriska anslutningen till studentkårer och nationer. U. Kunskap för utveckling + bilagedel. A. Utrikessekretessen. Ju.

Allemanssparandet — en översyn. Fi.

Minne och bildning. Museemas uppdrag och organisation + bilagedel. Ku. Teaterns roller. Ku. Mästarbrev för hantverkare. Ku. Utvärdering av praxis i asylärenden. Ku.

Rätten till ratten — reformerat bilstöd. 5. Ett centrum för kvinnor som våldtagits och misshandlats. S. Beskattning av fastigheter, del II — Principiella utgångspunkter för beskattning av fastigheter m.m. Fi.

6 Juni Nationaldagen. Ju. Vilka vattendrag skall skyddas? Principer och förslag. M. Vilka vattendrag skall skyddas? Beskrivningar av vattenområden. M.

. Särskilda skal — utformning och tillämpning av 2 kap. 5 5 och andra bestämmelser i utlänningslagen. Ku.

Pantbankernas kreditgivning. N. Rationaliserad fastighetstaxering, del ]. Fi. Personnummer — integritet och effektivitet. Ju.

. Med raps i tankarna? M. Statistik och integritet, del 2 _ Lf g om personregister för officiell statistik m.m. Fi. Finansiella tjänster i förändring. Fi. Räddningstjänst i samverkan och på entreprenad. Fö.

. Otillbörlig kurspåverkan och vissa insiderfrågor. Fi. ___—___.—

Kronologisk förteckning

69.

70. 71.

72. 73.

74. 75. 76.

77. 78. 79. 80.

81. 82.

83. "

84. 85.

86. 87.

88. 89. . Kari- och fastighetsverksamhet

91.

92. 93. 94. 95. 96. 97. 98.

On the General Principles of Environment Protection. M. Inomkommunal utjämning. Fi. Om intyg och utlåtanden som utfärdas av hälso- och sjukvårdspersonal i yrkesutövningen. S. Sjukpenning. arbetsskada och förtidspension

- förutsättningar och erfarenheter. S. Ungdomars välfärd och värderingar — en under- sökning om levnadsvillkor, livsstil och attityder. C. Punktskatterna och EG. Fi.

Patientskadelag. C.

Trade and the Environment — towards a sustainable playing field. M. Tillvarons trösklar. C.

Citytunneln i Malmö. K. Allmänhetens bankombudsman. Fi.

lakttagelser under en reform — Lägesrapport från Resursbercdningens uppföljning vid sex universitet och högskolor av det nya resurstilldelningssystemet för grundläggande högskoleutbildning. U.

Ny lag om skiljeförfarande. Ju. Förstärkta miljöinsatser i jordbruket — svensk tillämpning av [5st miljöprogram. Jo. Overgång av verksamheter och kollektiva upp- sägningar. EU och den svenska arbetsrätten. A. Samvetsklausul inom högskoleutbildningen. U. Ny lag om skatt på energi. En teknisk översyn och EG-anpassning.

— Motiv. Del 1.

— Författningstext och bilagor. Del II. Fi. Teknologi och vårdkotisumtion inom sluten somatisk kortiidsvård l981-2001. S. Nya tidpunkter för redovisning och betalning av skatter och avgifter. Fi. Mervärdesskatten och EG. Fi. Tullagstiftningen och EG. Fi.

— finansiering, samordning och författningsreglering. M. Trafiken och koldioxiden — Principer för att minska trafikens koldioxidutsläpp. K. Miljözoner för trafik i tätorter. K. Levande skärgårdar. Jo. Dagspressen i 1990-talets medielandskap. Ku. En allmän sjukvårdsförsäkring i offentlig regi. S. Följdlagstiftning till miljöbalken. M. Reglering av vattenuttag ur enskilda brunnar. M. Beskattning av förmåner. Fi.

99.

100. 101.

102. 103. 104. 105. 106. lO7.Säkrare finansiering av framtida kärnavfalls -

108.

109. 110. 111. 112.

113. 114. 115. 116. 117. 118.

119.

120. 121. 122.

123. 124. 125. l26. 127.

128. 129. 130. 131. 132.

133. 134.

Domaren i Sverige inför framtiden - utgångspunkter för fortsatt utredningsarbete. Del A +B. Ju. Beskattningen vid gränsöverskridande omstruktureringar inorn EG, m.m. Fi. 4 Höj ribban! % Lärarkompetens för yrkesutbildning. U. ' Analys och utvärdering av bistånd. UD. Studiemedelstinansierad polisutbildning. Ju. PVC - en plan för att undvika miljöpåverkan. M. Ny lagstiftning om radio och TV. Ku. Sjöarbetstid. K.

kostnader. M. Säkrare finansiering av framtida kärnavfalls- kostnader — Underlagsrapporter. M. Taget kommer. K. Omsorg och konkurrens. S. Bilars miljöklassning och EG. M. Konsumenterna och livsmedelskvaliteten. En studie av konsumentupplevelser. Jo. Växande råvaror. M. Avfallsfri framtid. M. 3. Sjukvårdsreformer i andra länder. S. * Skyldighet att lagra olja och kol. N. Domstolsprövning av förvaltningsärenden. Ju. Informationsteknologin-Vingar åt människans förmåga. SB. Livsmedelspolitik för konsumenterna. - Reformen ' som kom av sig. Jo. ] Finansiell leasing av lös egendom. Ju. ' Bosparande. Fi. Trygghet mot brott i lokalsarnhället. Kartläggning, : principiella synpunkter och förslag. Ju. | Miljöombudsman. M. j Varu- och personkontroll vid EU:s yttre gräns. Ju. 1 Samordnad insamling av miljödata. K. , Husläkarreformens första halvår. S. . Kronan Spiran Äpplet. En ny universitetsstruktur ' i södra Stockholmsområdet. U. Lokal Agenda 21 — en vägledning. M. | Företagares arbetslöshetsersättning. A. 1 Försäkring under krigsförhållanden. Fi. Skyddet vid den inre gränsen. Ju. Landstingens ansvar för kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete. S.

Miljöpolitikens principer. M.

Överprövning av beslut i plan- och byggärenden. M.

i i l !

Kronologisk förteckning

135. The Key to Europe — a comparative analysis of entry and asylum policies in Western countries. Ku. 136. Statliga myndigheters avtal. Fi. 137. Internationella adoptionsfrågor. 1993 års Haagkonvention m.m. S. 138. Rapport från Klimatdelegationen 1994. M. 139. Ny socialtjänstlag. S. 140. Gemensamt genomförande. Hur kan Sverige samarbeta med andra länder för att uppfylla åtaganden enligt klimatkonventionen. M. 141 . Arbetsrättsliga utredningar. Bakgrundsmaterial utarbetat av sekretariatet vid 1992 års arbetsrätts— kommitté. A. 142. Vägtullar i Stockholmsregionen. K. 143. Ekonomiadministrationen vid Linköpings universitet. U. 144. Utjämning av kostnader och intäkter i kommuner och landsting. Fi. 145. Ägarkoncentration i dagspress och radio/TV » fem promemorior och diskussionsinlägg. Ku.

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen

Om kriget kommit... Förberedelser för mottagande av militän bistånd 1949-1969 + Bilagedel. [I 1] lnformationsteknologin

-Vingar åt människans förmågall 18]

Justitiedepa rtementet

Vapenlagen och EG [4] Kriminalvård och psykiatri. [5] Års- och koncernredovisning enligt EG-direktiv. Del 1 och 11. .lu. [17] Förvalta bostäder. [23] Vallagen. [30] Utrikessekretessen. [49] 6 Juni Nationaldagen. [58] Personnummer — integritet och effektivitet. [63] Ny lag om skiljcförfarande. [81] Domaren i Sverige inför framtiden — utgångspunkter för fortsatt utredningsarbete. Del A+B. [99] Studiemedelsfinansierad polisutbildning. [103] Domstolsprövning av förvaltningsärenden. [1 17] Finansiell leasing av lös egendom. [120] Trygghet mot brott i lokalsamhället. Kartläggning, principiella synpunkter och förslag. [122] Varu- och personkontroll vid EU:s yttre gräns. [124] Skyddet vid den inre gränsen. [131]

Utrikesdepartementet

Historiskt vägval Följderna för Sverige i utrikes— och säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, respektive inte bli medlem i Europeiska unionen. [8] Anslutning till EU Förslag till övergripande Iagstiftning.[10] Suveränitet och demokrati + bilagedel med expenuppsatser. [12] Rena roller i biståndet - styrning och arbetsfördelning i en effektiv biståndsförvaltning. [19] Sexualupplysning och reproduktiv hälsa under l900-talet [ Sverige. [37] Kvinnor. barn och arbete i Sverige 1850-1993. [38] Analys och utvärdering av bistånd. [102]

Försvarsdepartementet Räddningstjänst i samverkan och på entreprenad. [67]

Socialdepartementet

Mäns föreställningar om kvinnor och Chefskap. [3] Rcl'orntcrnt pcnsionss) stt—in. [20] Reltu'inernt pensionssx sltjlll. Bilaga Å.

Kostnader och individeffekter. [21] Reformerat pensionssystem. Bilaga B. Kvinnors ATP och avtalspensioner. [22] Svensk alkoholpolitik - en strategi för framtiden. [24] Svensk alkoholpolitik — bakgrund och nuläge. [25] Att förebygga alkoholproblem. [26] Vård av alkoholmissbrukare. [27] Kvinnor och alkohol. [28]

Barn — Föräldrar — Alkohol. [29]

Gamla är unga som blivit äldre. Om solidaritet mellan generationerna. Europeiska äldreåret 1993. [39] Sambandet mellan samhällsekonomi, transfereringar och socialbidrag. [46] Rätten till ratten - reformerat bilstöd. [55] Ett centrum för kvinnor som våldtagits och misshandlats. [56] Om intyg och utlåtanden som utfärdas av hälso- och sjukvårdspersonal iyrkesutövningen. [71] Sjukpenning, arbetsskada och förtidspension — förutsättningar och erfarenheter. [72] Teknologi och vårdkonsumtion inom sluten somatisk korttidsvård l981-2001. [86]

En allmän sjukvårdsförsäkring i offentlig regi. [95] Omsorg och konkurrens. [110] Sjukvårdsreformer i andra länder. [115] Husläkarreformens första halvår. [126] Landstingens ansvar för kliniskt forsknings— och utvecklingsarbete.[132[ Internationella adoptionsfrågor. 1993 års Haagkonvention m.m. [137] Ny socialtjänstlag. [139]

Kommunikationsdepartementet

På väg. [15] Citytunneln i Malmö. [78]

Trafiken och koldioxiden - Principer för att minska trafikens koldioxidutsläpp. [91] Miljözoner för trafik i tätorter. [92]

Sjöarbetstid. [106] Tåget kommer. [109] Samordnad insamling av miljödata. [125] Vägtullar i Stockholmsregionen. [142]

Finansdepartementet

Ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken. [1] Sverige och Europa. En samhällsekonomisk konsekvensanalys. [6] JlK-metoden. m.m. [13] Vissa mervärdeskattefrågor lll — Kultur m.m. [31] Uppskattad s) sselsiittning - om skatternas betydelse för den privata tjänstesektorn. [43]

Systematisk förteckning

Folkbokföringsuppgifterna i samhället. [44] Allemanssparandet .. en översyn. [50] Beskattning av fastigheter. del 11 — Principiella utgångspunkter för beskattning av fastigheter m.m. [57] Rationaliserad fastighetstaxering, del 1. Fi. [62] Statistik och integritet, del 2

— Lag om personregister för officiell statistik m.m. [65] Finansiella tjänster i förändring. [66]

Otillbörlig kurspåverkan och vissa insiderfrågor. [68] Inomkommunal utjämning. [70] Punktskattcrna oclt EG. [74] Allmänhetens bankombudsntan. [79] Ny lag om skatt på energi. En teknisk översyn och EG-anpassning.

— Motiv. Del 1.

— Författningstcxt och bilagor. Del 11. [85] Nya tidpunkter för redovisning och betalning av skatter och avgifter. [87] Mervärdesskatten och EG. [88] Tullagstiftningen och EG. [89] Beskattning av förmåner. [98] Beskattningen vid gränsöverskridande omstruktureringar inom EG, m.m. [100] Bospat'ande. [121]

Försäkring under krigsförhftllanden. [130] Statliga myndigheters avtal. [136]

Utjämning av kostnader och intäkter i kommuner och landsting. [144]

Utbildningsdepartementet

Grunden för livslångt lärande. [45] Avveckling av den obligatoriska anslutningen till studentkårer och nationer. [47] Iakttagelser under en reform — Lägesrapport från Resursberedningens uppföljning vid sex universitet och högskolor av det nya resurstilldelningssystemet för grundläggande högskoleutbildning. [80] Samvetsklausul inom högskoleutbildningen. [84] Höj ribban! Lärarkompetens för yrkesutbildning. [101] Kronan Spiran Äpplet. En ny universitetsstruktur i södra Stockholmsområdet. [127] Ekonomiadministrationen vid Linköpings universitet. [143]

J ordbruksdepartementet

Förstärkta miljöinsatser ijordbruket

— svensk tillämpning av EG:s miljöprogram. [82] Levande skärgårdar. [93] Konsumenterna och livsmedelskvaliteten. En studie av konsumentupplevelser. [112]

Livsmedelspolitik för konsumenterna. -— Reformen som kom av sig. [119]

Kulturdepartementet

Förnyelse oclt kontinuitet om konst och kultur i framtiden. [9] Vandelns betydelse i mcdborgarskapsärcnden, m.m. [33] Tekniskt utrymme för ytterligare TV—sändningar. [34] Vår andes stämma ' och andras.

Kulttirpolitik och intemationalisering. [35] Minne och bildning. Museemas uppdrag och organisation + bilagedel. [51] Teaterns roller. [52] Mästarbrev för hantverkare. [53] Utvärdering av praxis i asylärenden. [54]

Särskilda skäl _ utformning och tillämpning av 2 kap. 5 & och andra bestämmelser i utlänningslagen. [60] Dagspressen i 1990-talets medielandskap. [94] Ny lagstiftning om radio och TV. [105] The Key to Europe » a comparative analysis of entry and asylum policies in Western countries. [135] Ägarkoncentration i dagspress och radio/TV — fem promemorior och diskussionsinlägg. [145]

Näringsdepartementet

Pantbankernas kreditgivning. [61] Skyldighet att lagra olja och kol. [116]

Arbetsmarknadsdepartementet Ledighetslagstiftningen — en översyn [41] Kunskap för utveckling + bilagedel. [48] Övergång av verksamheter och kollektiva upp- sägningar. EU och den svenska arbetsrätten. [83] Företagares arbetslöshetsersåttning. [129] Arbetsrättsliga utredningar. Bakgrundsmaterial utarbetat av sekretariatet vid 1992 års arbetsrätts- kommitté. [141]

Civildepartementet

Kommunerna, Landstingen och Europa. + Bilagedel. [2] Konsumentpolitik i en ny tid. [|4]

Kvalitet i kommunal verksamhet -— nationell

uppföljning och utvärdering. [18] Mycket Under Samma Tak. [32] Staten och trossamfunden. [42]

Ungdomars välfärd och värderingar , en under- sökning om levnadsvillkor, livsstil och attityder. ]73] Patientskadelag. [75]

Tillvarons trösklar. [77]

Statens offentliga utredningar 1994

Systematisk förteckning

Miljö- och naturresursdepartementet EU, EES och miljön. [7]

Skoterkörning piijnrdbruks— och skogsmark. Kartläggning och åtgärdsförslag. [16] Miljö och fysisk planering. [36]

Långsiktig strålskyddsforskning. [40]

Vilka vattendrag skall skyddas? Principer och förslag. [59] Vilka vattendrag skall skyddas? Beskrivningar av vattenområden. [59] Med raps i tankarna") [64] On the General Principles of Environment Protection. [69]

Trade and the Environment — towards a

sustainable playing field. [76] Kart- och fastighetsverksamhet , finansiering, samordning och författningsreglering. [90] Följdlagstiftning till miljöbalken. [96] Reglering av vattentittag ur enskilda brunnar. [97] PVC — en plan för att undvika miljöpaverkan. [104] Säkrare finansiering av framtida kärnavfallskostnader. [ 107] Säkrare finansiering av framtida kärnavfallskostnader » Underlagsrapporter. [108] Bilars miljöklassning och EG. [111] Växande råvaror. [1 13] Avfallsfri framtid. [114] Miljöombudsman. [123] Lokal Agenda 21 , en vägledning. [128] Miljöpolitikens principer. [133] Överprövning av beslut i plan» och byggärenden. [134] Rapport från Klimatdelegationen 1994. [138] Gemensamt genomförande. Hur kan Sverige samarbeta med andra länder för att uppfylla åtaganden enligt klimatkonventionen. [140]

POSTADRESS: 10647 STOCKHOLM FAx oS-zogo 11, TELEFON 08—690 9090

ISBN 91-38-13840—9 ISSN 0375-250X