SOU 1997:87
Kvinnor, män och inkomster - Jämställdhet och oberoende
Till statsrådet och chefen för Arbetsmarknadsdepartementet
Genom direktiv 1994:102 den 15 september 1994 beslutades att tillsätta en särskild utredare för att kartlägga och analysera fördelningen av ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. Den 19 maj 1995 utsågs landshövding Kristina Persson, Östersund, till utredare. Utredningen har antagit namnet Kvinnomak-
tutredningen.
Den 1 augusti 1995 tillkallades såsom vetenskapliga experter Göran Ahrne, professor i sociologi vid Stockholms universitet, Anna G. Jónasdóttir, FD och universitetslektor vid Högskolan i Örebro, Inga Persson, professor i nationalekonomi vid Lunds universitet, Elisabeth Sundin, docent i företagsekonomi och biträdande professor vid tema Teknik och social förändring vid Linköpings universitet samt Eskil Wadensjö, professor i arbetsmarknadspolitik vid Stockholms universitet. Sekreterare i utredningen har varit Anita Nyberg, universitetslektor i nationalekonomi och docent vid tema Teknik och social förändring vid Linköpings universitet, och biträdande sekreterare FK Eva Lindblad.
Inom ramen för Kvinnomaktutredningen publiceras ett antal monografier och antologier. Experterna har i egenskap av redaktörer och monografiförfattare svarat för urval och utformning av de olika skrifterna, medan de enskilda artikelförfattarna ansvarar för innehållet i sina egna bidrag. Experter och artikelförfattare har arbetat under vetenskaplig självständighet.
Utredningsarbetet skall vara klart före den 31 december 1997. Skrifter publiceras dock successivt. Föreliggande skrift, Kvinnor, män
och inkomster. Jämställdhet och oberoende är den andra i raden.
Författare är Anita Nyberg. Kjell Jansson, utredare vid Statistiska centralbyrån, har genom omfattande bearbetningar av databaser tagit fram sifferunderlaget till denna rapport samt bidragit med synpunkter och visst textunderlag.
Östersund och Linköping i juni 1997
Kristina Persson
/
Anita Nyberg
1. Inledning
Jämställdhetspolitikens mål är att kvinnor och män skall ha lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. En hörnsten är kvinnors och mäns lika möjligheter till ekonomiskt oberoende och försörjning genom eget lönearbete. Kvinnomaktutredningen har därför fått i uppdrag att kartlägga och analysera fördelningen av inkomster av olika slag mellan kvinnor och män (Dir. 1994:102).
Syftet med denna rapport är att besvara ett antal frågor:
– Vilka inkomster är jämställda, kvinno- respektive mansdomine-
rade? – Hur stora är kvinnors och mäns inkomster och varifrån kommer
de? – I vilken utsträckning är kvinnor och män ekonomiskt jämställda
och hur har detta förändrats mellan 1970-talet och 1990-talet? – I vilken utsträckning får kvinnor och män sina inkomster från
marknaden respektive välfärdsstaten? – Är kvinnor mer beroende av välfärdsstaten än män? – Ökar eller minskar välfärdsstaten inkomstskillnaderna mellan
kvinnor och män? – I vilken utsträckning är sammanboende kvinnor ekonomiskt
beroende av män? – Stärker välfärdsstaten kvinnors ekonomiska oberoende i famil-
jen? – Hur påverkar kön och vårdansvar inkomsterna? – Har kvinnor och män olika inkomster som pensionärer? – Går vi mot en fattigdomens feminisering? – Är män rikare än kvinnor? – Vilka skillnader finns mellan kvinnliga och manliga företagares
inkomster? – I vilken utsträckning är sammanboende män beroende av kvin-
nors oavlönade hushålls- och vårdarbete? Innan vi söker svar på dessa frågor diskuteras begreppen ekonomiskt oberoende och ekonomisk jämställdhet.
2. Ekonomiskt oberoende och ekonomisk jämställdhet
Ekonomiskt oberoende ett besvärligt begrepp
Ekonomiskt oberoende är ett besvärligt begrepp. En anledning till detta är att begreppet har olika betydelse för kvinnor och män avhängigt av kvinnors och mäns skilda historiska erfarenheter. Kvinnor har i alla tider fått arbeta. De har arbetat i hushållet, i ladugården, på åkrarna och i arbetsmarknadens utkanter med osäkra, lågt betalda arbeten. Att få arbeta har inte varit kvinnors problem (Nyberg 1989). Problemet har varit att få tillträde till utbildningar och yrken, att få lönearbeta och en lön som är i nivå med mäns och som går att leva på samt att få bestämma över de egna pengarna. Det gäller särskilt gifta kvinnor.
Alltsedan kvinnorörelsens början har dess viktigaste krav varit ekonomiskt oberoende, att kvinnor ska kunna försörja sig själva och därmed ha makt att besluta över sitt eget liv. Det kravet kom före kravet på delaktighet inom det politiska området. Redan år 1873 organiserade sig kvinnor för ekonomiska rättigheter i Föreningen för gift kvinnas äganderätt, medan det dröjde till år 1903 innan de organiserade sig för politiska rättigheter i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.
År 1845 fick kvinnor och män lika arvsrätt, men om kvinnan var gift var det ändå mannen som bestämde över familjens ekonomi. Han kunde med stöd av lagen ta hand om hustruns förtjänst och ensam avgöra vad pengarna skulle användas till. År 1874 kom den lag som gav gifta kvinnor rätt att bestämma över sin lön och år 1884 den lag som gav dem förfoganderätt även över sin förmögenhet. Däremot dröjde det ända till år 1920 innan gifta kvinnor formellt blev myndiga. Först år 1950 fick modern samma bestämmanderätt över barnens ekonomi som fadern, och ända fram till 1960-talet fanns särskilda kvinnolönelistor inom industrin (Hamrin-Thorell 1969; Ohlander & Strömberg 1997).
Män har också alltid fått arbeta, men har inte haft samma problem som kvinnor. De har själva kunnat bestämma över sin inkomst och sin förmögenhet, i den mån de hade någon. De har inte på grund av sitt kön varit utestängda från yrken och utbildningar. De har haft och har högre löner än kvinnor.
Industrialiseringen och urbaniseringen medförde att allt fler människor blev beroende av lönearbete. Nya grupper uppstod i samhället – industriägare och industriarbetare. De män som inte ägde kapital förväntades sälja sin arbetskraft på arbetsmarknaden på heltid.
Avlönat arbete garanterade dock inte en inkomst hela tiden och hela livet. Vid sjukdom, arbetskada, arbetslöshet och ålderdom riskerade lönearbetaren sitt ekonomiska oberoende. Det behövdes någon form av skyddsnät när försörjningen sviktade. De s.k. arbetarförsäkringarna – som skulle garantera ett minimum av inkomsttrygghet – började diskuteras. Syftet var att lönearbetarna inte skulle behöva bli beroende av fattigvården. Den som anlitade fattigvården förlorade sina medborgerliga rättigheter och hamnade under fattigvårdsstyrelsens förmyndarskap (Olofsson 1996).
I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet började de olika system växa fram som blev grunden för det socialförsäkringssystem vi har idag. På 1930-talet, i spåren av den stora depressionen, tog utbyggnaden av välfärdsstaten fart. Åtgärderna hade dock mest en selektiv prägel genom att endast vissa grupper berördes. Under efterkrigstiden började en mer generell välfärdspolitik att bedrivas. Levnadsstandarden hade stigit och nu låg det delvis en annan filosofi bakom utbyggnaden. Strävan var inte endast att garantera en grundtrygghet, utan att utjämna för inkomstbortfall, vid t.ex. sjukdom eller ålderdom. Gemensamt för dessa stöd är att de på olika sätt är kopplade till den löneinkomst man har eller har haft (Ringqvist 1996).
Fram till 1960-talet dominerade den manliga försörjarmodellen som norm för familjen. Mannen och staten skulle i varierande proportioner stå för de ekonomiska insatserna och modern för omsorgsarbetet. Denna syn förändrades under slutet av 1960-talet och 1970-talet. Familjepolitiken omformades och fick som uttryckligt syfte att möjliggöra en ny familjetyp – tvåförsörjarfamiljen (Wennemo 1996).
Begreppet ekonomiskt oberoende har olika betydelse för kvinnor och män
På grund av kvinnors och mäns olika historiska erfarenheter har begreppet ”ekonomiskt oberoende” olika betydelse beroende på om det syftar på kvinnor eller män. En ekonomiskt oberoende kvinna är en kvinna som lönearbetar och som försörjer sig själv: hon är
ekonomiskt oberoende av en man.
Ekonomiskt oberoende män talas det sällan om. När uttrycket förekommer, så syftar det inte på en man som är ekonomiskt oberoende av en kvinna, utan en man som kan försörja sig utan att lönearbeta. Han är ekonomiskt oberoende av lönearbete. Tidigare menades med en ekonomiskt oberoende man, en gentleman med så stor förmögenhet att han kunde leva på den. Alternativet till lönear-
4 bete har dock aldrig, utom för ett mycket litet fåtal, varit en stor förmögenhet, utan ett socialförsäkringssystem som minskar lönearbetarnas beroende av marknaden och arbetsgivarna.
Begreppet ekonomiskt oberoende uttrycks på det viset i klasstermer när det gäller män, men i könstermer när det gäller kvinnor. Ekonomiskt oberoende män befrias från lönearbete och ekonomiskt oberoende kvinnor genom lönearbete.
I denna rapport är undersökningen i vilken utsträckning kvinnor är ekonomiskt oberoende av män begränsad till att gälla gifta/sammanboende kvinnor. Kvinnors ekonomiska oberoende av män mäts genom att kvinnors andel av familjeinkomsten undersöks. Man kan emellertid även hävda att män är beroende av kvinnors oavlönade hemarbete (hushålls- och vårdarbete). Detta mäts genom att männens andel av familjens hemarbete undersöks.
En annan anledning till att begreppet ekonomiskt oberoende är besvärligt är att det antyder att det faktiskt är möjligt att vara ekonomiskt oberoende. Att i någon absolut mening vara ekonomiskt oberoende är dock inte möjligt. De allra flesta människor, kvinnor och män, lever idag i en kombination av beroenden av marknaden, välfärdsstaten samt eventuellt en partner. Mycket få erhåller, särskilt sett i ett livsperspektiv, sina inkomster enbart från en av dessa källor. Kvinnor som är ekonomiskt oberoende av män är till exempel i stället ekonomiskt beroende av marknaden och/eller välfärdsstaten. Om välfärdsstatens bidrag ökar så minskar beroendet av marknaden och/eller en partner, men beroendet av välfärdsstaten och politiska beslut ökar, och vice versa.
Ekonomisk jämställdhet
Begreppet ekonomisk jämställdhet används när vi undersöker hur stora kvinnors och mäns inkomster är och varifrån de kommer. Det gäller då både de ensamstående och de sammanboende. Ekonomisk jämställdhet föreligger när inkomster fördelas i lika hög grad till kvinnor som till män och när kvinnors inkomster är lika stora som mäns. Detta mäts genom att undersöka hur stor andel av kvinnorna respektive männen som har en särskild inkomst, kvinnors andel av den totala inkomstsumman och kvinnors medelinkomster som andel av mäns. Vi visar t.ex. hur stor andel kvinnor respektive män som har löneinkomster, hur den totala lönesumman fördelas på kvinnor och män samt kvinnors medellöneinkomst som andel av mäns. Även om kvinnor och män i en kategori är ekonomiskt jämställda, betyder det inte nödvändigtvis att de kan försörja sig på denna inkomst. Därför
kompletterar vi uppgifterna om kvinnors andel av mäns inkomster med inkomstens storlek i kronor räknat.
Vi undersöker hur stora kvinnors och mäns inkomster är och varifrån de kommer: från marknaden respektive välfärdsstaten. Begreppet marknaden används i motsats till välfärdsstaten. Marknaden består av både arbets- och kapitalmarknader, men här är det i första hand arbetsmarknaden och inkomsterna därifrån som intresserar oss. Fokus ligger främst på kvinnor och män i arbetsför ålder.
Välfärdsstaten syftar här endast på transfereringarna till hushållen.
Den offentliga sektorns tjänsteproduktion och den offentliga sektorn som arbetsgivare tas inte upp i denna rapport, men kommer att analyseras i andra rapporter till Kvinnomaktutredningen.
3. Studier av hur inkomster fördelas
Studier av hur inkomsterna fördelas är relativt vanliga. Kvinnomaktutredningens undersökning skiljer sig från dessa i två viktiga avseenden. I traditionella fördelningsstudier undersöks inkomstens fördelning mellan olika hushåll och syftet är att mäta den ekonomiska
välfärden (t.ex. Gustafsson & Uusitalo 1990; Fritzell 1991; Björklund
& Fritzell 1992; Jansson & Sandqvist 1993). Officiell statistik från SCB, som publiceras varje år, visar fördelningen av inkomster mellan hushåll.
Ibland använder man ett individperspektiv, men man utgår då ifrån hushållets samlade inkomster och fördelar dem på alla hushållsmedlemmar. Vårt syfte är att undersöka kvinnors och mäns individuella
inkomster så långt möjligt, inte hushållens.
Kvinnomaktutredningens syfte är inte heller i första hand att undersöka kvinnors och mäns ekonomiska välfärd, utan att studera hur stora kvinnors och mäns inkomster är och varifrån de kommer, den ekonomiska jämställdheten och det ekonomiskt oberoendet, dvs. hur kvinnor och män försörjer sig och i vilken mån de försörjer sig
själva oavsett om inkomsterna kommer från marknaden eller välfärds-
staten. Alternativt skulle man kunna hävda att ekonomisk välfärd inte endast är en fråga om konsumtionsnivå, utan att rätten till egna inkomster är en väsentlig del av den ekonomiska välfärden.
Vi söker svar på de frågor som nämndes inledningsvis främst med hjälp av data, som SCB tagit fram särskilt för Kvinnomaktutredningen. Jämförelser görs mellan 1970- och 1990-talen, vilket beror på att vi vill få en övergripande bild av utvecklingen och undersöka hur förändringarna i kvinnors och mäns lönearbete påverkat kvinnors och mäns inkomster samt deras beroende av marknaden, välfärdsstaten respektive partner. 1975 är det första år med inkomstdata som är
6 jämförbara med dagens, och 1994 är det senaste år för vilket data har funnits tillgängliga för denna analys. I slutet av rapporten finns en tabellbilaga.
I kommande rapporter till Kvinnomaktutredningen kommer kvinnors och mäns avlönade och oavlönade arbete, löner, transfereringar, skatter och mycket mera att analyseras och redovisas mer ingående.
4. Könsarbetsdelning och inkomster
Tid är pengar
Avgörande för kvinnors och mäns inkomster är fördelningen av avlönat och oavlönat arbete mellan könen. Kvinnor arbetar idag mer eller lika mycket som män, men de ägnar mer tid till oavlönat arbete än till avlönat (Rydenstam 1992; Flood & Gråsjö 1995; Nyberg 1996a). Vare sig de lönearbetar eller inte så är det fortfarande kvinnorna som har huvudansvaret för vård av barn och hushållsarbete. Männen däremot ägnar sig, i stort sett oavsett familjeförhållanden, i huvudsak åt lönearbete. Könsarbetsdelningen är grundläggande för inkomstskillnader mellan kvinnor och män. Den begränsar kvinnors möjligheter till ekonomisk jämställdhet och ekonomiskt oberoende av män.
Kvinnor får betalt för färre arbetstimmar än män och har dessutom lägre lön per timme. Därtill kommer att transfereringar ofta är knutna till löneinkomsterna. Lönearbete innebär inte endast att man får en lön, man kvalificerar sig också för sjukpenning, föräldrapenning, pension m.m., dvs. man är berättigad till en inkomst även när man inte lönearbetar. Hushållsarbete, vård av barn och gamla i familjen är däremot oavlönat och berättigar inte heller i allmänhet till någon ersättning när man inte utför det.
Löneinkomster har till att börja med ett samband med hur mycket en person lönearbetar – hur många timmar per dag, hur många dagar per år och hur många år – och för det andra lönen per tidsenhet. Löneinkomstens storlek påverkar i sin tur rättigheterna i förhållande till välfärdsstaten. Är löneinkomsten låg kan behovsprövade bidrag som bostads- och socialbidrag bli aktuella. Har man barn och därmed försörjningsansvar får man barnbidrag och bidragsförskott. Inkomstförsäkringar som t.ex. ATP-pension och sjukpenning är däremot lönerelaterade. Kvinnor lönearbetar kortare tid och har lägre löneinkomster än män. Sammantaget talar detta för att skillnader i inkomster från lönearbete mellan kvinnor och män återskapas i välfärdssystemen (Persson 1993).
Lönenivån och den tid vi ägnar åt lönearbete spelar således en avgörande roll för våra totala inkomster. Det är framför allt på arbetsmarknaden som rätten till ekonomiska resurser grundläggs. Därmed handlar könsarbetsdelningen inte bara om fördelningen av arbetsuppgifter, utan i allra högsta grad om fördelningen av inkomster. Förhandlingar om tidens användning i familjen gäller i förlängningen löneinkomster, pensionspoäng m.m.
Könsarbetsdelningen i familjen, det vill säga det faktum att kvinnor ägnar mer tid till oavlönat arbete än män och män mer tid till avlönat arbete än kvinnor, påverkar alltså kvinnors och mäns ställning på arbetsmarknaden och i förhållande till välfärdsstatens transfereringar. Men påverkan går även i motsatt riktning: villkoren på arbetsmarknaden och transfereringarnas utformning påverkar könsarbetsdelningen mellan oavlönat och avlönat arbete i hemmet. De kan såväl stödja som motverka ekonomisk jämställdhet och kvinnors ekonomiska oberoende av män.
Pengar är makt
Sociologer och ekonomer har betraktat kvinnors ekonomiska beroende som oproblematiskt. Familjesociologer har betonat könsrollerna, där kvinnan specialiserar sig på de emotionella aktiviteterna och män på de instrumentella (Parsons 1942). På liknande sätt har ekonomer förklarat arbetsdelningen inom familjen som ett sätt att maximera den materiella välfärden. Om kvinnor är mer produktiva än män i hemarbetet och lika eller mindre produktiva i lönearbetet (= har lägre lön), så är det gynnsamt för familjens ekonomiska välfärd att kvinnorna specialiserar sig på hemarbete och män på lönearbete. I teorin antas en altruistisk hushållsföreståndare kontrollera resurserna och fatta beslut i hela hushållets intresse (Becker 1965; 1981).
Andra forskare har ifrågasatt dessa teorier. Man har bl.a. undrat hur den man, som på marknaden antas uppföra sig som en egoistisk, konkurrerande Mr Hyde kan förvandlas till en altruistisk, omtänksam Dr Jekyl inom familjen (Ferber 1993). Där finns också ett cirkelresonemang. Kvinnor specialiserar sig på oavlönat hemarbete därför att de har lägre lön och har lägre lön därför att de specialiserar sig på hemarbete (Ferber & Birnbaum 1977). Man menar också att synen på familjen som en enhet inte tar hänsyn till intressekonflikter och maktrelationer inom familjen (Folbre & Hartmann 1988; England 1993; Strassman 1993). Sådana förekommer dock. Även om båda parter har intresse av att samarbeta för att maximera den gemensam-
8 ma materiella levnadsstandarden, så kan de ha olika åsikter om hur ”överskottet” ska fördelas (Sen 1985).
Familjen kan ses som en arena för förhandlingar där diskussionerna bl.a. rör fördelningen av tid och pengar. När parterna tycker olika avgörs frågan genom förhandlingar som antingen slutar i en kompromiss eller genom att någon ger med sig. Vad resultatet blir är beroende av parternas förhandlingsstyrka. Den part som har den bästa
fall back-positionen, dvs. den som klarar sig bäst efter en separation
eller skilsmässa, har en starkare förhandlingsposition. Med högre utbildning och en egen inkomst får kvinnor större förhandlingsstyrka, ju högre inkomst mannen har och om det finns barn desto mindre förhandlingsstyrka har hon (Ott 1992). Kvinnors ställning i familjen beror således på deras möjligheter att lönearbeta, men också på tillgång till transfereringar från välfärdsstaten. De har betydelse för kvinnors fall back-position och möjligheterna att försörja sig och eventuella barn vid en separation eller skilsmässa.
Könsfördelningen av avlönat och oavlönat arbete i familjen påverkar kvinnors och mäns ställning på arbetsmarknaden och rättigheter i förhållande till välfärdsstaten. Men förhållandena på arbetsmarknaden och välfärdsstatens transfereringar påverkar också kvinnors och mäns situation i familjen. Arbetsmarknaden och välfärdsstatens regelsystem skapar tillsammans de ekonomiska incitament som antingen stärker eller motverkar den ekonomiska jämställdheten och kvinnors ekonomiska oberoende av män.
5. Inkomstbildningen
Innan vi undersöker hur inkomster fördelas på kvinnor och män beskrivs hur inkomsterna byggs upp från löner över bidrag och skatter till egen disponibel inkomst.
Till att börja med erhåller individerna inkomster i form av löneinkomster eller näringsinkomst (= företagarinkomst) samt avkastning på kapital. Dessa inkomster klassificeras som inkomster från marknaden. Ibland kallas de faktorinkomster, dvs. de utgör inkomster från produktionsfaktorerna arbete och kapital.
I nästa steg kommer transfereringar från välfärdsstaten. Kategoriseringen av dessa kan göras och görs på olika sätt. Vårt syfte är att studera fördelningen av inkomster mellan kvinnor och män och vi delar in bidragen i vad vi kallar lönerelaterade bidrag, pensioner, försörjningsrelaterade (generella) och behovsprövade (selektiva) bidrag.
Syftet med de lönerelaterade – sjukpenning, arbetsmarknadsstöd och föräldrapenning – är att utjämna inkomster mellan perioder av
lönearbete respektive ej lönearbete. Pensionerna är en blandform av lönerelaterade och generella bidrag. ATP-systemet och de kollektiva avtalspensionerna är en form av lönerelaterade bidrag. Man är försäkrad mot inkomstförluster när man går i pension. Folkpensionen och eventuella pensionstillskott är däremot generella bidrag. Själva folkpensionen är lika för alla, alltså oavsett tidigare inkomster. Lönerelaterade bidrag och pensioner är skattepliktiga. I undersökningen skiljer vi inte på olika slag av pensioner.
De försörjningsrelaterade bidragen – barnbidrag och bidragsförskott – har andra syften. Syftet med barnbidraget är dels att utjämna inkomsterna mellan familjer med respektive utan barn, dels att trygga barnens uppväxt eftersom hela samhället är beroende av kommande generationers produktion och skatteinbetalningar. Syftet med bidragsförskottet är att barn inte skall drabbas vid en separation eller skilsmässa. Om bara den ena föräldern har vårdnaden om det gemensamma barnet, så har barnet vanligen rätt till underhållsbidrag från den andra föräldern. Om den underhållskyldige inte kan eller vill betala får barnet ändå ett stöd, bidragsförskottet, från staten. Barnbidrag och bidragsförskott ges i form av generella bidrag utan behovsprövning.
Syftet med de selektiva behovsprövade bidragen – social- och bostadsbidrag – är att förstärka köpkraften för människor med låga inkomster och/eller barn. Socialbidragen ska garantera alla medborgare en ”skälig levnadsnivå”. Rätten till socialbidrag beror på den sökandes aktuella ekonomiska situation. Bostadsbidraget är inkomstprövat och beräknas efter hushållens storlek beräknat i antal vuxna och barn och det utgår delvis i relation till bostadskostnaden (Ringqvist 1996).
Barn-, bostads- och socialbidrag har i denna studie, när det gäller gifta/sammanboende par, delats med hälften till kvinnan respektive mannen. Barnbidrag och bidragsförskott registreras på föräldrarna, inte på barnen. Detta gäller även studiebidrag till 16–17-åringar, vilka utgör en liten del av det totala skattefria studiebidraget.
Därtill har vi en kategori, övriga bidrag, som i huvudsak består av skattefria och skattepliktiga studiestöd.
Därefter har vi de negativa transfereringarna. De består främst av inkomst-, fastighets- och förmögenhetsskatt, men inkluderar även återbetalt studielån och underhållsbidrag.
Slutligen har vi den disponibla inkomsten, dvs inkomsterna från marknaden och välfärdsstaten minus negativa transfereringar.
Figur 1 Inkomststruktur
Marknaden
(=faktorinkomst)
+ + + +
Löne- och näringsinkomst Ränta Utdelning Reavinst
Välfärdsstaten
Lönerelaterade bidrag (skattepliktiga)
+ + +
+
Sjukersättning Föräldrapenning Arbetsmarknadsstöd
Pensioner
Försörjningsrelaterade bidrag (skattefria)
+ +
Barnbidrag Bidragsförskott
Behovsprövade bidrag (skattefria)
+ +
Bostadsbidrag Socialbidrag
Övriga
+ +
Skattepliktigt och skattefritt studiestöd Övriga skattepliktiga och skattefria bidrag
Negativa transfereringar – – –
Skatt Återbetalt studielån Givet underhållsbidrag
= Disponibel inkomst
6. Jämställda, kvinnorespektive mansdominerade inkomster
Tabellen nedan visar olika slag av inkomster uppdelade på kvinnodominerade, jämställda och mansdominerade inkomstslag. (Som ”jämställda” räknas inkomstslag där inget kön har mindre än 40 procent av inkomsterna). Därefter följer de s.k. negativa transfereringarna (skatter, återbetalt studielån m.m.) samt kvinnors respektive mäns egna disponibla inkomst. Samtliga uppgifter gäller kvinnors och mäns samlade inkomster av olika slag, de totala negativa transfereringarna och den totala disponibla inkomsten i miljarder kronor i Sverige år 1994.
Tabell 1 Kvinnodominerade, jämställda och mansdominerade inkomstslag, miljarder kr, samt kvinnors andel av inkomsten, %, 0 år–, 1994
Kvinnor Män Kvinnors andel
Kvinnodominerade inkomstslag
Bidragsförskott
5,8 0,8
87,9
Föräldrapenning
14,0 3,6
79,5
Bostadsbidrag
13,5 4,5
75,0
Skattepliktigt studiestöd
2,4 1,4
63,2
Övriga skattepliktiga bidrag
3,7 2,3
61,7
Summa
39,4 12,6
75,8
Jämställda inkomstslag
Barnbidrag
10,0 7,2
58,1
Skattefritt studiestöd
7,4 5,9
55,6
Socialbidrag
5,1 4,5
53,1
Sjukersättning
9,5 9,3
50,5
Pensioner
96,2 120,3
44,4
Ränta, utdelningar
16,6 22,6
42,3
Reavinst
24,2 34,9
40,9
Arbetsmarknadsstöd, kontantersättning 14,9 22,1
40,3
Summa
183,9 226,8
44,8
Mansdominerade inkomstslag
Löner
254,7 386,5
39,7
Övriga skattefria bidrag
0,7 1,2
36,8
Arbetsmarknadsstöd, arbetsmarknadsutbildning
6,4 11,2
36,4
Näringsinkomst
4,7 13,0
26,6
Summa
266,5 411,9
39,3
Negativa transfereringar
Skatt
115,4 184,7
38,5
Återbetalt studielån
1,9 1,5
55,9
Givet underhållsbidrag
0,3 1,8
14,3
Summa negativa transfereringar
117,8 188,1
38,5
Summa disponibel inkomst
372,4 463,5
44,6
Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen. (Se även Bilaga, tabell 1–16.)
Tabellen visar att kvinnor får mer än män av bidragsförskott och föräldrapenning (men inte av barnbidrag, som fördelas jämställt). Männen får däremot mer av inkomsterna från arbetsmarknadsutbildning och näringsinkomst. Jämställd fördelning har förutom barnbidragen även skattefritt studiestöd, socialbidrag, sjukersättning, pensioner, ränta, utdelningar, reavinst och arbetslöshetsersättning.
12 Marknaden står för merparten av de totala inkomsterna för både kvinnor och män. Av 757 miljarder kronor i löner, företagarinkomster och kapitalinkomster går knappt 40 procent till kvinnor och resterande 60 procent till män. Minst pengar går till de kvinnodominerade inkomstslagen och mest till de mansdominerade. Det sistnämnda beror dock på att rubriken ”löner” hamnar precis under 40procentsgränsen för jämställda inkomster. En mycket stor andel av transfereringarna, 56 procent, består av pensioner, 24 procent av lönerelaterade bidrag, 7 procent av behovsprövade och 6 procent av försörjningsrelaterade. Återstår 7 procent ”övrigt”. Av de negativa transfereringarna, dvs. i huvudsak skatt, står kvinnor för 38,5 procent och männen för resterande 61,5 procent. Av den disponibla inkomsten går 45 procent till kvinnor och 55 procent till män.
7. Fler ”kvinnotimmar” och färre ”manstimmar”
Grundläggande för möjligheterna att försörja sig är att ha ett lönearbete. Det är dock inte helt lätt att avgöra vem som försörjer sig genom lönearbete. De som är ”i arbete”, som termen lyder i arbetskraftsundersökningar, kan utan tvekan sägas försörja sig genom lönearbete (inklusive företagarinkomster). Men hur skall man se på dem som är frånvarande från sitt arbete med sjuk- eller föräldrapenning? Försörjer de sig genom lönearbete?
Vem försörjer sig genom lönearbete?
”Andelen i arbetskraften” används ofta som ett mått på i vilken utsträckning kvinnor respektive män försörjer sig genom lönearbete. Men i arbetskraften ingår inte bara de som är i arbete, utan också de som är arbetslösa, sjuka, föräldralediga eller av någon annan anledning frånvarande från sin arbetsplats. Här använder vi till att börja med en snäv definition av ”att försörja sig genom lönearbete” och undersöker hur den tid kvinnor och män ägnar lönearbete har utvecklats. Det gör vi genom att jämföra medelarbetstiden per kvinna respektive man i befolkningen. Medelarbetstiden beräknas genom att det totala antalet arbetstimmar för personer i arbete divideras med samtliga personer i samma kategori av befolkningen, oavsett om de ingår i arbetskraften eller ej. Därigenom fångar vi upp förändringar både i andelen kvinnor och män i arbete och i arbetstidens längd. Jämförelsen görs mellan åren 1970 och 1992 (jämförbara data för senare år saknas). Kvinnor och män, med och utan barn, särredovisas. ”Kvinnor med barn 7–16 år” i tabellen betyder t.ex. kvinnor med barn
från och med 7 till och med 16 år, oavsett moderns ålder, och ”män 16–24 år” betyder män i den ålderskategorin utan barn (se Nyberg 1996a).
Tabellen är uppställd så att de kategorier vars arbetstid ökat mest kommer högst upp, och de vars arbetstid minskat mest kommer längst ner.
Tabell 2 Medelarbetstid per person i befolkningen, timmar per vecka, 1970 och 1992
1970 1992 Förändring
Kvinnor med barn 7–16 år
18,0 26,1 8,1
Kvinnor 45–54 år
19,1 26,5 7,4
Kvinnor 55–64 år
11,9 16,5 4,6
Kvinnor med barn 0–6 år
11,4 15,7 4,3
Kvinnor 25–44 år
26,1 27,5 1,4
Män 45–54 år
35,8 33,6 -2,2
Män med barn 7–16 år
39,4 36,4 -3,0
Män 25–44 år
34,0 30,6 -3,4
Män med barn 0–6 år
38,6 33,2 -5,4
Män 16–24 år
21,7 15,6 -6,1
Kvinnor 16–24 år
20,9 14,8 -6,1
Män 55–64 år
31,2 22,8 -8,4
Källa: Nyberg 1996a.
Äldre mäns uttåg och storbarnsmödrars intåg
Av tabellen framgår att medelarbetstiden ökat för kvinnor i samtliga kategorier, utom för de yngsta, medan den minskat för samtliga kategorier män. Både andelen kvinnor i arbete och den tid kvinnor lönearbetar har ökat under perioden, medan utvecklingen varit den motsatta för männen. Minskningen i männens arbetstid beror bl.a. på övergången från 45- till 40-timmarsvecka mellan åren 1966 och 1973, men också på att många män lämnat arbetsmarknaden. Den största minskningen gäller äldre män. Deras uttåg är mycket tydligt och markant. I början av 1960-talet ingick ca 40 procent av männen mellan 65 och 74 år i arbetskraften. Idag finns de knappast alls kvar. Den faktiska pensionsåldern är idag i realiteten inte 65 utan 59 år!
Även för ungdomar har antalet arbetstimmar minskat kraftigt, särskilt under 1990-talet med dess höga arbetslöshet. Detta gäller både unga män och kvinnor. För övriga kvinnokategorier har arbetstiden ökat, mest för kvinnor med stora barn (7–16 år). Det sägs ofta att småbarnsfäder är de som arbetar mest. Det stämmer dock inte med tabellens siffror, som visar att män med stora barn och även män utan barn 45–54 år lönearbetar mer, vilket bland annat beror på att
14 fäder med riktigt små barn har högre frånvaro; de är föräldralediga. Kvinnor i samtliga kategorier lönearbetar kortare tid än män. Mest jämställda med avseende på lönearbetstiden är idag yngre kvinnor och män utan barn och minst småbarnsföräldrar.
1992 års siffror visar att kvinnor och män delar mer lika på det avlönade arbetet idag än på 1970-talet. Det är dock viktigt att uppmärksamma att den ökade jämställdheten i detta avseende inte bara beror på att kvinnorna lönearbetar mer, utan också på att
männen lönearbetar mindre.
Det minskade antalet ”manstimmar” hör samman med de stora förändringar som skett på arbetsmarknaden. Produktiviteten har ökat inom varuproduktionen, och därmed behövs mindre arbetskraft trots att produktionen ökar i jordbruket, industrin och byggnadssektorn. Här har många ”manliga” arbetstillfällen försvunnit. Minskningen av antalet sysselsatta har pågått inom jordbruket åtminstone ända sedan förra seklets slut, inom industrin sedan mitten av 1960-talet och inom byggsektorn sedan 1970.
Samtidigt som industrisektorn minskat i betydelse ur sysselsättningssynpunkt, så har tjänstesektorn ökat i betydelse. Ofta hävdas att den arbetskraft som friställdes från industrin övergick till den offentliga sektorn (se t.ex. Åberg 1996; Sander & Holmer 1996). Det är dock tveksamt om så är fallet. Det är och var framför allt män som arbetade i industrin och det är kvinnor som arbetar i den offentliga sektorn. Många av de män som inte längre fick arbete i den privata sektorn lämnade arbetskraften. De som fick anställning i den offentliga sektorn var kvinnor som tidigare inte lönearbetat. Det är alltså i högre grad en fråga om männens uttåg ur arbetskraften och kvinnornas intåg än ett flöde av individer från stagnerande till expanderande sektorer (Nyberg 1996a). Detta är bakgrunden till ökningen i antalet ”kvinnotimmar”. Sedan 1960-talet har de flesta nya arbetstillfällena tillkommit på områden som sedan länge utgjort kvinnors verksamhetsfält, framför allt undervisning, sjukvård och social omsorg.
Den könssegregerade arbetsmarknaden problemet, inte lönediskriminering
Förändringarna har på ett sätt gjort kvinnor och män mer jämställda, men har på ett annat sätt inte påverkat jämställdheten särskilt mycket. Ett stort antal kvinnor har kommit in på arbetsmarknaden och ett stort antal män har lämnat den. Kvinnor och män finns idag på arbetsmarknaden i ungefär lika hög grad. Det betyder dock inte att kvinnor övertagit mäns platser. I praktiken har Sverige i hög grad två skilda
arbetsmarknader; en för män och en för kvinnor. I en mycket liten ”sektor” däremellan finns de könsmässigt jämställda yrkena (40–60 procent kvinnor). Bara tio procent av de sysselsatta kvinnorna och åtta procent av männen arbetar i jämställda yrken. Över 70 procent av kvinnorna finns i kvinnodominerade yrken (60–100 procent kvinnor), och mer än tre fjärdedelar av männen i mansdominerade (0–40 procent kvinnor).
Diagram 1 Andel av sysselsatta kvinnor och män i mansdominerade, jämställda och kvinnodominerade yrken, 1996
0 10 20 30 40 50 60 70 80
0-40
40-60
60-100
andel kvinnor i yrket
Kvinnor
Män
Källa: Beräknat från AKU.
Den könssegregerade arbetsmarknaden är en av förklaringarna till löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Könssegregeringen är problemet, inte direkt lönediskriminering. Lönerna är låga på de arbetsplatser och befattningar där kvinnor arbetar och högre där männen arbetar (Meyerson & Petersen 1997). När kvinnor och män med likvärdiga kvalifikationer jämförs, får kvinnor högre lön i offentlig sektor och män i privat sektor (Zetterberg 1990; le Grand 1991).
Könssegregeringen efter yrke är mycket tydlig i diagrammet ovan. Ännu tydligare skulle den bli om yrkena också delades in efter offentlig och privat sektor. Vissa yrken är mycket koncentrerade till offentlig sektor t.ex. lärare och vårdpersonal. Andra yrken förekommer inom såväl offentlig som privat sektor t.ex. jurister eller ingenjörer. Kvinnliga jurister och ingenjörer återfinns i högre grad än
16 manliga inom den offentliga sektorn. Av samtliga sysselsatta kvinnor arbetade år 1995 56 procent inom den offentliga sektorn och 44 procent i det privata näringslivet. Motsvarande siffror för män är 22 respektive 78 procent (SOU 1996:56 s. 13).
Kvinnor och män rationella, inte traditionella
Varför finns då kvinnorna i så hög grad i den offentliga sektorn och männen i den privata? Flera olika teorier har framförts. En går ut på att det är lättare att kombinera vård av barn och lönearbete i den offentliga sektorn än i den privata och att kvinnors större vårdansvar har mindre betydelse för lön och karriär i offentlig sektor än i den privata. Det s.k. vårdavdraget är lägre i den förstnämnda än den sistnämnda (Nordli Hansen 1997).
Män har sällan huvudansvaret för vård av barn. De kan därför söka sig till högavlönade mansdominerade yrken i den privata sektorn. Även kvinnor har goda möjligheter att få hög lön i mansdominerade yrken i det privata näringslivet, men eftersom ”vårdavdraget” är högre gäller detta endast de kvinnor som är mycket inriktade på att göra karriär.
Den offentliga sektorn erbjuder kvinnor relativt höga löner och lägre ”vårdavdrag”. Mycket tyder på att det är så kvinnor uppfattar situationen. Kvinnor med stort eller ökande familjeansvar, mätt med antal barn och barnens ålder, är de som framför allt flyttar till kvinnodominerade yrken i den offentliga sektorn från andra delar av arbetsmarknaden (Nordli Hansen 1997). Dagens kvinnor är mycket mer välutbildade än gårdagens, ändå väljer de i hög grad könstypiska utbildningar som leder till arbeten i den offentliga sektorn. Särskilt lockande är den offentliga sektorns mansdominerade yrken, där kvinnor kan få relativt höga löner och ”vårdavdraget” är lågt. Andelen kvinnor inom sådana yrken, t.ex. domstolsjurist, läkare, psykolog och ekonom, har ökat kraftigt på senare tid. Någon motsvarande ökning återfinns inte inom det privata näringslivet. Kvinnors, och mäns, val är mot denna bakgrund rationella, snarare än som det ofta hävdas, traditionella.
Den offentliga sektorns och det privata näringslivets skilda förhållningssätt till vårdansvar i familjen bidrar till att styra kvinnor och män till olika sektorer och yrken.
8. Kvinnors och mäns löneinkomster
Om nu dagens kvinnor i högre grad och män i lägre grad lönearbetar än vad som var fallet på 1970-talet, så bör detta ha påverkat förhål-
landet mellan kvinnors och mäns löneinkomster. Detta har också mycket riktigt förändrats. Den ekonomiska jämställdheten har ökat. Av den totala lönesumman på 641 miljarder kronor år 1994 gick nästan 40 procent till kvinnor och 60 procent till män. År 1975 var motsvarande andelar 30 procent och 70 procent.
Kvinnornas andel av löneinkomsterna har ökat hur beräkningarna än görs. Även om man ser till kvinnors andel av mäns medellön i hela befolkningen eller endast till dem som haft lön under året, så har den ekonomiska jämställdheten ökat.
Tabell 3 Kvinnors löneinkomst som andel av mäns och andel med löneinkomst, %, 18–64 år, 1975 och 1994
1975 1994
Kvinnors andel av mäns medellön
samtliga
45,1 66,5
löntagare
54,7 67,0
Andel med löneinkomst
kvinnor
74,3 82,1
män
90,2 82,8
Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen (Se Bilaga tabell 1–16.)
Den nedersta delen av tabellen visar att 1994 har en större andel av kvinnorna idag löneinkomster än 1975, medan männen har det i mindre grad. Nu ligger könen nästan exakt lika, strax över 82 procent.
17–18 procent utan löneinkomst
Diagram 2 nedan visar fördelningen av löner för kvinnor och män åren 1975 och 1994. Mellan de två åren har kraftiga förändringar skett. År 1975 saknade omkring 25 procent av kvinnorna helt löneinkomst, medan motsvarande siffra för män bara var tio procent. År 1994 saknade 17–18 procent av både kvinnor och män helt löneinkomster.
Diagrammet visar två mindre inkomsttoppar för kvinnor år 1975. Den ena ligger vid 100.000 kr och den andra vid 150.000 kr. Den första representerar de kvinnor som lönearbetade deltid och den andra de heltidsarbetande. Männen, som ju i huvudsak arbetar heltid, var koncentrerade omkring 180.000 kr. År 1994 är kvinnors och mäns lönefördelning mer lika. Idag arbetar en större andel kvinnor lång deltid eller heltid. Därmed försvinner de två inkomsttopparna och fördelningen liknar männens, fast på en lägre nivå. De verkligt höga
18 inkomsterna finns fortfarande hos männen. Över sju procent av männen och mindre än två procent av kvinnorna hade 1994 en löneinkomst som översteg 300.000 kr.
Diagram 2 Fördelning av löneinkomster, i 1994 års prisnivå, 18–64 år, 1975 och 1994
0 100 200 300 400 500
Kvinnor
Män
1975
Tusen kronor
0 100 200 300 400 500
Kvinnor
Män
1994
Tusen kronor
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
Kvinnolön två tredjedelar av manslön
Även om skillnaden i löneinkomst mellan könen minskat, så är gapet fortfarande stort. Kvinnor har bara omkring tvåtredjedelar av mäns medellön. Huvudskälen till detta är att kvinnor lönearbetar kortare tid än män, att kvinnor i samma yrkeskategori som män ofta har lägre lön, och att kvinnor i högre grad än män återfinns inom yrken med låg lön.
Tabellen nedan, som gäller gruppen tjänstemän i privat sektor, visar detta mycket tydligt. Kvinnors medellön totalt sett uppgår till knappt 16.000 kr/månad, medan mäns uppgår till drygt 20.000 kr. Kvinnorna har inom var och en av de fyra kategorierna lägre lön än männen. Dessutom finns en majoritet av kvinnorna i kategorin ”kvalificerat arbete” där lönen är låg, och en majoritet av männen i kategorin ”självständigt kvalificerat arbete” där lönen är betydligt högre.
Tabell 4 Medellön, kr, och kvinnors medellön som andel av mäns, %, tjänstemän inom privat sektor efter yrkesnivå, 1994
Yrkesnivå Medelvärden* Andel Beräknat antal**
Kvinnor Män
Kvinnor Män
Ledande ställning
33.080 35.900 92 5.100 29.700
Självständigt kvalificerat arbete 19.450 21.890 89 84.300 235.200 Kvalificerat arbete 14.840 16.480 90 163.900 141.300 Rutinarbete 13.060 13.780 95 85.700 31.900 Totalt 15.970 20.560 78 339.000 438.100 * Heltid ** Heltid och deltid
Källa: SCB, Lönestatistik.
Unga ekonomiskt jämställda men fattiga
I samtliga åldrar 18–64 år är andelen kvinnor och män som har löneinkomst ungefär lika hög. Hur höga kvinnornas inkomster är i förhållande till männens varierar däremot mellan olika ålderskategorier (se Bilaga diagram 1). De unga är mest jämställda ekonomiskt sett. I ålderskategorin 18–24 år uppgår kvinnornas löneinkomster till 82 procent av männens. Det handlar dock om ekonomisk jämställdhet på en så låg nivå att löneinkomsterna knappast räcker att leva på: 45.000 kr för de unga kvinnornas del, 55.000 kr för de unga männens. Att inkomsterna är så låga i medeltal beror dels på att många ungdomar studerar, dels på den höga ungdomsarbetslösheten. Ungdomar har idag svårare att försörja sig genom lönearbete än på 1970-talet.
Det är sämre med den ekonomiska jämställdheten bland kvinnor och män över 25 år. Kvinnors löneinkomster i förhållande till mäns uppgår t.ex. endast till 69 procent i ålderskategorin 45–54 år. Här är lönerna i gengäld högre: kvinnornas löneinkomst ligger runt 134.000 kr, männens runt 195.000 kr. Även om kvinnornas andel av männens löneinkomster är lägre, så är deras möjligheter att försörja sig på sin lön betydligt bättre än bland ungdomarna.
Diagram 3A Andel med löneinkomst efter ålder och familjesammansättning, 1994
0,0 20,0 40,0 60,0 80,0 100
,0
18-29
30-49
50-
64
18-
29
30-49
50-64
1 b 2 b 3+
b
Kvinnor
Män
Ensamst utan barn
Sammanboend
e
utan barn
Sammanboend
e
med barn
Ensamst med barn
Diagram 3B Löneinkomst i kronor efter ålder och familjesammansättning, 1994
0
50 000 100 000 150 000 200 000
18-
29
30-49
50-64
18-
29
30-49
50-64
1 b 2 b 3+
b
Kvinnor
Män
Ensamst utan barn
Sammanboende
utan barn
Ensamst med barn
Sammanboende
med barn
kronor
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
Ser man till olika faser i livscykeln visar det sig att en större andel eller lika stor andel kvinnor som män har löneinkomster. Undantagen utgörs bara av två grupper: sammanboende utan barn i åldern 50–64 år och barnfamiljer med tre eller flera barn. Ser vi sedan till kvinnornas löneinkomst i procent av männens, så uppmäts inte oväntat de minsta skillnaderna för ensamstående utan barn. Ensamstående kvinnor 30–49 år utan barn har i genomsnitt lika hög löneinkomst som män. Den största skillnaden hittar vi bland gifta/sammanboende med tre eller flera barn, där kvinnorna har mindre än hälften, 46 procent, av männens löneinkomst.
Ensamstående med barn kan tyckas ha större behov av att lönearbeta än sammanboende. Därför kan det verka märkligt att andelen lönearbetare är lägre bland ensamstående mödrar och fäder än bland gifta/sammanboende kvinnor med barn. En delförklaring är att ensamstående föräldrar har högre arbetslöshet än sammanboende.
Sammanfattningsvis kan sägas att kvinnor och män idag är mer ekonomiskt jämställda vad avser löneinkomster än vad som var fallet på 1970-talet. Kvinnor lönearbetar mer och män mindre. Fortfarande har kvinnorna trots allt bara två tredjedelar av männens löneinkomster i medeltal. Ungdomar är relativt jämställda, men har så låga löneinkomster att de knappast kan försörja sig på dem. Medelålders är mindre jämställda, men har betydligt högre inkomster. Det är en sak att vara ekonomiskt jämställd, en annan om inkomsten är hög nog att leva på.
9. Kvinnors och mäns arbetsinkomster
Vi har hittills använt oss av begreppet löneinkomst. Men det finns också ett annat användbart begrepp som ofta förekommer i inkomstfördelningsstudier, ”arbetsinkomst”. Arbetsinkomsten används om man vill inkludera inte bara dem som är i arbete och har en lön utan också dem som har ett arbete men är tillfälligt frånvarande på grund av t.ex. sjukdom eller för vård av barn. I arbetsinkomsten ingår lön, näringsinkomst, sjuk- och föräldraförsäkring samt ersättningar i samband med militär repetitionsutbildning och civilförsvar. Pensioner och arbetslöshetsförsäkring ingår däremot inte.
Som vi sett ovan har stora förändringar ägt rum på arbetsmarknaden för såväl kvinnor som män sedan 1970-talet. Antalet kvinnotimmar har ökat och antalet manstimmar minskat. Därmed har kvinnorna inte endast fått ökade löneinkomster, utan också del av välfärdsstatens lönerelaterade bidrag.
Kvinnors inkomst har ökat med 28.000 kr, mäns har minskat med 27.000
År 1975 var medelvärdet för samtliga kvinnors arbetsinkomst 44 procent av samtliga mäns (se tabell 5 nedan). År 1994 hade det ökat till 69 procent. Ser vi bara till de kvinnor och män som hade en
anställning ökade kvinnors arbetsinkomst dock betydligt mindre, från
62 procent till 70 procent. Och ser vi slutligen endast på dem som hade en heltidsanställning uppgår ökningen bara till en procentenhet, från 76 till 77 procent. De minskade skillnaderna i arbetsinkomster mellan kvinnor och män beror alltså inte i första hand på att kvinnor-
22 nas löner ökat i jämförelse med männens, utan på att kvinnornas sysselsättning ökat och männens minskat.
Tabell 5 Arbetsinkomst, kr, i 1994 års prisnivå, kvinnors arbetsinkomst som andel av mäns, %, 20–64 år, 1975 och 1994
Kvinnor
Män Andel
Samtliga
1975
83.899
188.814 44,4
1994
112.132
161.950 69,2
Förändring
28.233
–26.864
Del+heltidsanställda
1975
128.556
207.014 62,1
1994
145.153
208.869 69,5
Förändring
16.597
1.855
Heltidsanställda
1975
166.880
220.060 75,8
1994
182.849
238.117 76,8
Förändring
15.969
18.057
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen. (Se även Bilaga, diagram 2–3.)
I kronor räknat var ökningen för samtliga kvinnor något större än minskningen för män, ca 28.000 kr respektive ca –27.000. För kvinnor och män med anställning har dock arbetsinkomsterna ökat för såväl kvinnor som män. Heltidsarbetande män har lyckats höja sina arbetsinkomster mer än heltidsarbetande kvinnor, med ca 18.000 kr respektive ca 16.000 kr.
Kvinnor mer lika män, män mer lika kvinnor
I diagram 4 nedan visas fördelningen av arbetsinkomsten för samtliga kvinnor respektive män 20–64 år för åren 1975 och 1994. Jämför vi diagram 2 (på sidan 18), som visar fördelningen av löneinkomsten, och diagram 4 finner vi vissa likheter. Där finns emellertid en viktig skillnad. Den grupp som i diagram 2 för löneinkomster, helt saknar inkomster försvinner i stort sett i diagram 4, dvs. när sjukersättning och föräldraförsäkring inkluderas. Istället får vi en större inkomsttopp vid låga inkomstnivåer.
År 1975 var fördelningen av arbetsinkomsten mycket olika för kvinnor och män. Männens inkomstfördelning var då nära en s.k. normalfördelad kurva, dvs. med en topp för medelinkomster och färre individer med låga respektive höga inkomster, medan fördelningskurvan för kvinnor visar två inkomsttoppar. Den första representerar de kvinnor som saknade eller hade mycket låga löneinkomster och/ eller
sjuk- och föräldrapenning, den andra toppen representerar kvinnor som lönearbetade lång deltid eller heltid.
År 1994 är fördelningskurvorna för kvinnor och män ganska lika. Männen har dock fortfarande högre inkomster. Det förefaller som om den första inkomsttoppen i fördelningskurvan för kvinnor år 1975 har tryckts ner och den andra upp, vilket beror på kvinnors ökade lönearbete. För män har det motsatta inträffat. Den enda inkomsttoppen som visas år 1975 har tryckts ner och ersatts av två mindre inkomsttoppar år 1994. Männens arbetsinkomster har blivit mer lika kvinnornas och kvinnors mer lika mäns. Den ekonomiska jämställdheten har ökat. Förklaringen är att kvinnorna delvis har ”höjts upp” till männens nivå, men männen har också ”sänkts” till kvinnornas nivå.
Diagram 4 Fördelning av arbetsinkomsten, kr i 1994 års priser, 20–64 år, kvinnor och män, 1975 och 1994
<0 20 100 180 260 340 420 500
1975
1994
Tusen kronor
Kvinnor
<0 20 100 180 260 340 420 500
1975
1994
Tusen kronor
Män
Källa: SCB, bearbetning av Inkomst- och förmögenhetsundersökningen (IoF), storurval. (Se även Bilaga, tabell 17–18.)
Färre kvinnor och fler män med låga inkomster
Det har alltså skett stora förändringar bland dem som har låga arbetsinkomster mellan åren 1975 och 1994. Fler män än tidigare har ingen eller en låg sådan medan fler kvinnor lönearbetar och har en regelbunden arbetsinkomst.
Tabell 6 visar antal och andel kvinnor respektive män som har en låg inkomst, här satt till 40.000 kr om året i 1994 års prisnivå. I mitten av 1970-talet hade 874.000 kvinnor en sådan mycket låg inkomst, vilket motsvarade ca 37 procent av samtliga kvinnor mellan 20 och 64 år. Endast 8 procent av männen hade då lika låg inkomst. År 1994 hade andelen låginkomstkvinnor minskat från 37 till 25 procent. Männen har råkat ut för en dramatisk förändring åt motsatt håll: andelen låginkomstmän har ökat från 8 procent till 22 procent.
Hur skall man förklara dessa förändringar? Det finns flera förklaringar, som samtliga mer eller mindre, har ett samband med den höga arbetslösheten. En förklaring är att andelen studerande har ökat, det gäller även vuxenstuderande. Detta kan ses som positivt, men beror också till en viss del på det kärva läget på arbetsmarknaden. En annan förklaring är att vi sedan 1990 har haft en stor flyktinginvandring, och många av dessa invandrare har haft svårt att finna ett arbete. Andelen förtidspensionärer har dessutom ökat från strax under 300.000 personer år 1975 till över 400.000 personer år 1994. Den samlade effekten av denna samhällsutveckling är att andelen män med låga inkomster har ökat. Andelen kvinnor med låga inkomster har dock minskat. Att kvinnor lönearbetar mer, och längre tid, har alltså betytt mer än arbetslösheten, invandringen och förtidspensioneringen.
Tabell 6 Antal och andel, %, med arbetsinkomst under 40.000 kr i 1994 års prisnivå, 20–64 år, 1975 och 1994
Antal
Andel av
Kvinnor Män Kvinnor Män
1975
874.000 191.000 37
8
1994
611.000 560.000 25
22
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
Högavlönade mindre jämställda än lågavlönade
Ibland används arbetsinkomsten för heltids- och helårsanställda för att jämföra situationen och utvecklingen för kvinnor respektive män. Å ena sidan har det den fördelen att äpplen jämförs med äpplen i den
meningen att det är kvinnor och män som lönearbetar lika mycket som jämförs. Effekten av att kvinnor oftare arbetar deltid än män utesluts. En annan fördel är att de verkliga arbetsinkomsterna visas, inklusive övertidsersättning, extraknäck, sjuk- och föräldrapenning med mera.
Å andra sidan innebär det att äpplen jämförs med päron i den meningen att heltids- och helårsarbetande män är betydligt mer representativa för sitt kön än vad de heltids- och helårsarbetande kvinnorna är för sitt. De flesta män arbetar heltid, oavsett familjesituation och utbildningsnivå (Nyberg 1995; SOU 1996:56). Men bara runt 60 procent av kvinnorna. Heltidsarbetande är framför allt storstadskvinnor, ensamstående, utan barn, välutbildade och därmed högavlönade kvinnor – en inte helt representativ grupp med andra ord!
Diagrammen visar att arbetsinkomsten för heltidsanställda har utvecklats i stort sett lika för kvinnor och män mellan åren 1975 och 1995. Heltidsarbetande mäns arbetsinkomster har dock som nämndes tidigare ökat med ca 18.000 kr, medan kvinnors endast ökat med ca 16.000. Minst var skillnaden mellan kvinnor och män i början av 1980-talet. Skillnaden ökade sedan något, men har därefter under 1990-talet legat stilla på samma nivå.
Diagram 5 Arbetsinkomst, medelvärde,1.000-tals kr i 1994 års priser, heltids- och helårsanställda, 20–64 år utan näringsinkomst, 1975–1995
0,0 100,0 200,0 300,0
1975
1980
1985
1990
1995
Män
Kvinnor
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
Det sista av de fyra diagrammen visar läget för de mycket lågavlönade respektive de mycket högavlönade. Skillnaden mellan könen är större bland de högavlönade än bland de lågavlönade. Bland de tio procent som har lägst inkomst (percentilvärde 10, P 10), kommer kvinnorna upp i mellan 80 och 90 procent av männens arbetsinkomst. Bland de tio procent som tjänar mest (percentilvärde 90, P 90),
26 kommer kvinnornas arbetsinkomst däremot bara upp i mellan 68 och 73 procent. De lågavlönade kvinnorna tjänar alltså nästan lika mycket som de lågavlönade männen. Medan de högavlönade kvinnorna tjänar väsentligt mindre än de högavlönade männen.
Diagram 6 Kvinnors medelinkomst i procent av männens för arbetsinkomst, heltids- och helårsanställda, 20–64 år utan näringsinkomst, 1975–1995
60,0 70,0 80,0 90,0 100,0
1975 1980 1985 1990 1995
Medelvärde
Median
60,0 70,0 80,0 90,0 100,0
1975 1980 1985 1990 1995
P 10
P 90
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att den ekonomiska jämställdheten har ökat. Kvinnors och mäns löne- och arbetsinkomster är mer lika idag än de var på 1970-talet. Det beror dels på att kvinnors inkomster idag är mer lika mäns än år 1975, dels på att mäns inkomster idag är mer lika kvinnors. Att kvinnors inkomstförhållanden blir mer lika mäns innebär att kvinnors arbetsinkomster höjs. Att män blir mer lika kvinnor är mer problematiskt eftersom det kan innebära att mäns villkor har försämrats. Samtidigt som den ekonomiska jämställdheten ökat, har den ekonomiska jämlikheten inom kategorin kvinnor ökat, dvs. skillnaderna mellan kvinnor med hög
inkomst och kvinnor med låg inkomst är mindre idag än på 1970talet. Bland männen är det tvärtom. Här är jämlikheten idag mindre än tidigare – skillnaderna mellan män har ökat.
10. Kvinnors och mäns inkomster från välfärdsstaten
I studier av välfärdsstaten är det vanligt att skilja mellan ”institutionella” och ”marginella” välfärdsstater (Wilensky & Lebeaux 1958). Stater som klassificeras som marginella bidrar med en begränsad uppsättning bidrag till en begränsad del av befolkningen. Bidragen är knappt tilltagna och behovsprövade. I institutionella välfärdsstater har utvecklats en bred uppsättning bidrag som i princip är generella och tillgängliga för alla. De skandinaviska välfärdsstaterna betraktas som institutionella (Esping-Andersen 1990; Sainsbury 1996).
Framväxten av välfärdsstaten och socialförsäkringssystemen förstås ofta som ett resultatet av arbetarrörelsens kamp för ett mer jämlikt samhälle (Esping-Andersen 1990). Andra förklarar utvecklingen i termer av modernisering och industrialisering (Wilensky 1975). I båda fallen bortser man ifrån att välfärdsstatens framväxt, industrialiseringen och moderniseringen hade mycket olika effekter för kvinnor respektive män. Männen omvandlades till industriarbetare och kvinnorna till ”hemmafruar”.
Under de senaste decennierna har forskning om välfärdsstaten varit inriktad på att studera inkomstskillnader i olika länder och i vilken utsträckning välfärdsstater minskar dessa. Det är då inkomstspridningen mellan hushåll som fokuseras. Implicit betraktas familjen som en enhet med gemensamma intressen där inkomsterna läggs i en gemensam pott och fördelas lika mellan familjemedlemmarna (Wilensky 1975; Esping-Andersen 1990; Smeeding m.fl. 1990). Denna utgångspunkt utelämnar inkomstskillnader mellan kvinnor och män och vad välfärdsstaten innebär för dessa.
Förhållandet mellan välfärdsstaten och kvinnorna har dock även det diskuterats och studerats. Amerikanska och europeiska välfärdsstatsforskare pekar ofta på de framsteg skandinaviska kvinnor gjort i form av sociala och ekonomiska rättigheter. Vid jämförelser mellan olika välfärdsstater finner man i allmänhet att de skandinaviska länderna är de mest ”kvinnovänliga”. Det gäller oavsett om man delar in välfärdsstaterna efter ”försörjarmodeller”, efter patriarkatets form och graden av patriarkalitet, efter olika slags genuskontrakt eller efter om kvinnors rättigheter i förhållande till välfärdsstaten har sin grund i deras roll som hustrur, mödrar eller arbetare (Lewis 1993; Siaroff 1994; Walby 1994; Duncan 1996; Sainsbury 1994; 1996).
Välfärdsstatens dubbla karaktär
Skandinaviska forskare pekar oftare på välfärdsstatens dubbla karaktär i förhållande till kvinnor, vilket innebär att den både har en frigörande potential och reproducerar maktförhållandena mellan kvinnor och män men i ny form. I de skandinaviska länderna lönearbetar kvinnor i hög grad, de har en egen inkomst, den offentliga barnomsorgen är väl utbyggd och i skatte- och transfereringssystemen betraktas kvinnor som individer och arbetare och inte som hustrur och mödrar. Trots det är maktrelationerna mellan kvinnor och män relativt oförändrade. Medborgaren är en manlig ”medborgare– arbetare”, medan kvinnor tills helt nyligen i huvudsak var ”medborgare–mödrar”. Rättigheterna i förhållande till välfärdsstaten bestäms av graden av lönearbete.
Utvecklingen karaktäriseras i termer av att kvinnor har gått från ett beroende av individuella män till ett beroende av välfärdsstaten (Hernes 1987). Andra menar att vi gått från ett ”husmoderskontrakt” på 1930-talet till ett ”jämställdhetskontrakt” på 1970-talet, men att könshierarkin bibehållits och nya former av segregering skapats (Hirdman 1990). Åter andra talar om kvinnorna som ”juniora” partners i den skandinaviska välfärdsstaten. Kvinnor integreras i välfärdsstaten endast om de beter sig som män (Borchorst & Siim 1987). Samma forskare pekar dock även på den skandinaviska välfärdsstatens möjligheter att förändra könsarbetsdelningen, öka jämställdheten och stärka kvinnors ställning. Man talar om den kvinnovänliga staten (Hernes 1987), den ljusa bilden (Hirdman 1990) och att kvinnorna och staten ingått en allians (Siim 1990).
Ovan nämnda författare diskuterar i termer av kvinnors arbetskraftsdeltagande, kvinnors representation i politiken, vårdens organisering, m.m., inte i termer av transfereringarnas utfall i kronor för kvinnor respektive män. Det förefaller dock troligt att välfärdsstatens janusansikte visar sig även där. Välfärdsstaten bidrar till att stärka kvinnors ställning, men premierar framför allt typiskt manliga beteendemönster och manlig tidsanvändning. Avlönat arbete betraktas som viktigare än oavlönat och många av välfärdsstatens transfereringar är knutna till löneinkomster. För maximal utdelning krävs att en individ lönearbetar heltid åtminstone under några decennier. Därmed finns en ojämlikhet mellan kvinnor och män inbyggd i transfereringssystemen, som har sin grund i könsarbetsdelningen mellan avlönat och oavlönat arbete och den könssegregerade arbetsmarknaden. Det är detta vi ska studera nedan.
Löne- och försörjningsrelaterade samt behovsprövade bidrag
Välfärdsstatens transfereringar delas ofta in i så kallade inkomstförsäkringar, eller som vi benämner dem lönerelaterade bidrag, som beskattas, och bidrag av mer ”social” karaktär, som inte beskattas. Lönerelaterade bidrag som sjukpenning, föräldrapenning och arbetsmarknadsstöd av olika slag är till för att utjämna inkomsterna mellan perioder av lönearbete och perioder av sjukdom, barnledighet och arbetslöshet. Ersättningarna fungerar alltså som en försäkring under tider då man inte får en lön. Till de lönerelaterade bidragen kan också föras ATP-pensioner och kollektivt avtalade pensioner (men inte folkpensionerna).
Syftet med bidrag av social karaktär, som här benämns försörjningsrelaterade och behovsprövade bidrag, är ett annat, nämligen att förstärka köpkraften för människor med låga inkomster och/eller barn. Medan de lönerelaterade bidragen är tänkta att utjämna inkomsten för en och samma individ över tid, så utjämnar de sociala bidragen de ekonomiska villkoren mellan dem som har låga och dem som har höga löneinkomster eller mellan dem som har barn och de utan barn.
Framför allt lönerelaterade bidrag och behovsprövade bidrag skiljer sig åt både vad gäller ersättningsnivåer, legitimitet och myndighetskontroll. Lönerelaterade bidrag är mer generösa än de behovsprövade. De stöds av många och anses som legitima ”förtjänade rättigheter”, medan det finns en djupt rotad misstänksamhet mot exempelvis socialbidrag och socialbidragstagare. Viljan att med skattepengar vara med och finansiera behovsprövade bidrag är ofta låg. Lönerelaterade bidrag betalas ut genom enkla standardrutiner, medan behovsprövade bidrag innebär minskad integritet för den enskilde, mer kontroll och ett visst mått av godtycke från myndigheternas sida (Halleröd 1996).
Män får, kan man anta, som heltidsarbetande och med högre löner än kvinnor, en större andel av de lönerelaterade bidragen. Medan kvinnor som har huvudansvaret för vården av barn och lägre löner är mer beroende av de försörjningsrelaterade och behovsprövade bidragen. Jämförs 1970-talet och 1990-talet kan kvinnors bidrag från de lönerelaterade bidragen antas ha ökat och från de försörjningsrelaterade och behovsprövade bidragen ha minskat eftersom kvinnor lönearbetar i högre grad idag än tidigare.
Bidragsförskott till kvinnor och arbetsmarknadsstöd till män
Tabellen nedan redovisar medelvärdet för olika inkomster som går till kvinnor och män, fördelat på samtliga av respektive kön 18–64 år i Sverige. De summor som betalades ut under 1994 till kvinnor respektive män har dividerats med hela antalet kvinnor respektive män i ålderskategorin.
Tabell 7 Medelinkomsten för samtliga kvinnor och män, kr, samt kvinnors medeli nkomst som andel av mäns, %, 18–64 år, 1994
Kvinnor Män Andel
Lönerelaterade bidrag
Sjukersättning
3.644 3.569 102,1
Föräldrapenning
5.400 1.390 388,5
Arbetsmarknadsstöd
8.207 12.774 64,2
därav kontantersättning
5.725 8.457 67,7
arbetsmarknadsutbildning
2.482 4.317 57,5
Summa lönerelaterade bidrag exkl. pension 17.251 17.733 97,3 Pensioner 11.227 12.330 91,1 Summa lönerelaterade bidrag inkl. pension 28.478 30.063 94,7
Försörjningsrelaterade bidrag
Barnbidrag
3.864 2.774 139,3
Bidragsförskott
2.236 302 740,4
Summa försörjningsrelateradebidrag
6.100 3.076 198,3
Behovsprövade bidrag
Bostadsbidrag
2.771 1.341 206,6
Socialbidrag
1.861 1.661 112,0
Summa behovsprövade bidrag
4.632 3.002 154,3
Övriga bidrag
Skattefritt studiestöd
2.711 2.117 128,1
Övriga skattepliktiga bidrag
1.387 732 189,5
Skattepliktigt studiestöd
919 540 170,2
Övriga skattefria bidrag
172 320 53,8
Summa övriga bidrag
5.189 3.709 139,9
Totalt
44.399 39.850 111,4
(inklusive barn- och bidragsförskott) Totalt
38.299 36.774 104,1
(exklusive barn- och bidragsförskott)
Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen. (Se även Bilaga tabell 1–16.)
Medelinkomsten av de lönerelaterade bidragen uppgick i runda tal för både kvinnor och män till 17.000–18.000 kr. Pensionerna uppgick till
11.000 kr för kvinnor och 12.000 kr för män, de försörjningsrelaterade till 6.000 kr för kvinnor och 3.000 kr för män och de behovsprövade till 4.500 kr respektive 3.000 kr.
Resultatet är alltså det förväntade. Kvinnor får mer av de försörjningsrelaterade och behovsprövade bidragen och män mer av de lönerelaterade inklusive pensioner. Ser vi till de lönerelaterade exklusive pensioner får dock kvinnor och män ungefär lika mycket. Män får alltså inte högre belopp trots att de lönearbetar mer och trots löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Skälet är att beloppen inte bara beror på lönenivån, utan också på hur stor andel som får sådana inkomster och under hur lång tid.
Vad gäller föräldrapenningen så är andelen kvinnor som får sådan mycket högre än andelen män, kvinnor har den under längre perioder och de får därmed också högre belopp i medeltal. En större andel kvinnor får sjukersättning, men de manliga mottagarna av sjukersättning får högre belopp, medelvärdet för samtliga blir därmed ungefär lika högt.
Av arbetsmarknadsstödet går ett högre belopp till män än till kvinnor. En förklaring till detta är att mäns öppna arbetslöshet var högre än kvinnors år 1994, 9,1 procent respektive 6,7 procent. År 1975 var kvinnors arbetslöshet högre än mäns, 2 procent respektive 1,3 procent. Kvinnor fick då del av arbetsmarknadsstödet i högre grad än män. Båda åren fick dock de mottagande männen högre belopp än de mottagande kvinnorna.
Den transferering som tydligast avspeglar skillnaderna i löneinkomster mellan kvinnor och män är pensionerna. Mäns pensioner är idag mycket högre än kvinnors. Det blir än tydligare om vi inkluderar även de över 65 år. För samtliga i åldern 18–64 år uppgick kvinnors medelpension till 132 procent av männens år 1975 och till 91 procent år 1994. Den höga andelen år 1975 beror på att en större andel kvinnor (12 procent) än män (7 procent) uppbar pension. Andelen kvinnor var högre även år 1994, men nu är skillnaden betydligt mindre, 15 procent respektive 13 procent. Vi återkommer till pensionärerna i ett särskilt avsnitt.
Sammanfattningsvis finns det inget enkelt samband mellan könsskillnader i löneinkomster och det belopp som kvinnor och män i medeltal under ett år får från olika lönerelaterade bidrag. Männens högre löneinkomster avspeglas i de lönerelaterade bidragen på så sätt att de mottagande männen får högre belopp än mottagande kvinnor vad gäller sjukersättning, arbetsmarknadsstöd och pensioner. Men när det gäller föräldraförsäkringen får kvinnorna högre belopp eftersom en större andel kvinnor får sådana belopp. En större andel kvinnor än män får också sjukförsäkring. Det sistnämnda innebär att sjukförsäk-
32 ringen inte endast omfördelar mellan perioder av lönearbete och ej lönearbete, vilket ju är deras primära syfte. De omfördelar också mellan låg- och höginkomsttagare, och därigenom även mellan kvinnor och män, eftersom risken att drabbas av sjukdom är större bland kvinnor och låginkomsttagare än bland män och höginkomsttagare. Även arbetsmarknadsstödet omfördelar mellan låg- och höginkomsttagare eftersom risken att bli arbetslös är större bland de förstnämnda än de sistnämnda. Det omfördelar däremot inte mellan kvinnor och män eftersom män i högre grad är arbetslösa än kvinnor. Pensionerna avspeglar tydligast löneskillnaderna mellan kvinnor och män eftersom de bygger på ”manlig” tidsanvändning under lång tid. Det bör dock påpekas att de lönerelaterade bidragen, till skillnad mot de försörjningsrelaterade och de behovsprövade, är skattepliktiga.
Fler skall försörjas på kvinnornas inkomster
De lönerelaterade bidragen inklusive pensionerna går alltså, enligt tabell 7, i högre grad till män än till kvinnor. De försörjningsrelaterade och behovsprövade bidragen går däremot i högre grad till kvinnor än till män. Detta resultat kan dock diskuteras. Frågan är om barnbidraget och bidragsförskottet skall inkluderas i föräldrarnas inkomster – man skulle även kunna se det som barnens inkomster.
Anledningen till att kvinnors inkomster i medeltal är högre för bidragsförskott och barnbidrag är att det finns fler ensamstående mödrar än ensamstående fäder. Betraktar vi bidragsförskott och barnbidrag som barnens inkomster istället för föräldrarnas blir skillnaden mellan kvinnor och män vad gäller de försörjningsrelaterade bidragen mycket mindre. Eftersom bidragsförskott går till den förälder som har vårdnaden om den underhållsskyldige föräldern inte kan eller vill betala, skulle man också kunna betrakta bidragsförskotten som en subvention till den underhållsskyldige föräldern snarare än som en inkomst till den som har vårdnaden!
Skillnaden mellan kvinnor och män vad gäller behovsprövade bidrag beror främst på att kvinnor får mer i bostadsbidrag än män. Detta har också ett samband med förekomsten av barn. 38 procent av bostadsbidragen i vårt material går till ensamstående föräldrar. Sammantaget innebär det att kvinnor och män totalt sett får ungefär lika höga belopp från välfärdsstaten.
Siffrorna i tabellen är också missvisande i den meningen att de inte tar hänsyn till hur många personer som skall dela på inkomsten. Kvinnors totala medelinkomst från välfärdsstaten uppgår till drygt 44.000 kr och männens till knappt 40.000 kr inklusive bidragsförskott
och barnbidrag. Det är emellertid fler personer som får del av kvinnornas transfereringar än männens, eftersom de ensamstående mödrarna är betydligt fler än de ensamstående fäderna. De förstnämnda har dessutom i genomsnitt fler barn än de sistnämnda. Ungefär 300.000 fler barn finns bland kvinnorna än bland männen. Eftersom antalet kvinnor mellan 18–64 år uppgår till drygt 2,5 miljoner personer så betyder det att ca tolv procent fler personer skall försörjas på kvinnornas inkomster än på männens. Tar man hänsyn till antal personer som får del av transfereringarna, så blir skillnaden mellan kvinnor och män i den totala inkomsten från välfärdsstaten mycket liten.
Mer lönerelaterade bidrag till kvinnor och mer pensioner till män
Mot bakgrund av kvinnors ökade och mäns minskade lönearbete kan man förvänta sig att kvinnor idag får en större andel av transfereringarna i form av lönerelaterade bidrag och mindre av behovsprövade än år 1975. Så är också fallet. De lönerelaterade bidragen har ökat i betydelse för kvinnor och är oförändrade för män. Pensionernas betydelse har ökat kraftigt för män och minskat något för kvinnor. De försörjningsrelaterade och behovsprövade bidragen har minskat som andel av transfereringarna för både kvinnor och män.
Tabell 8 Löne-, försörjningsrelaterade, behovsprövade och övriga bidrags andel av de totala transfereringarna, %, 18–64 år, 1975 och 1994
1975
1994
Kvinnor Män Kvinnor Män
Lönerelaterade bidrag
33,9 44,5 38,9 44,5
Pensioner
26,0 25,0 25,3 30,9
Försörjningsrelaterade bidrag
19,8 14,5 13,7 7,7
Behovsprövade bidrag
12,5 10,0 10,4 7,5
Övriga bidrag
7,8 6,0 11,7 9,4
Totalt
100,0 100,0 100,0 100,0
Medelvärde i 1994 års prisnivå 21.064 16.683 44.399 39.850
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
Utvecklingen beror på att transfereringarna totalt sett ökat i omfattning. De har något mer än fördubblats i fasta priser till både kvinnor och män vid en jämförelse mellan åren 1975 och 1994. Detta beror delvis på den höga arbetslösheten som tar sig uttryck i att arbetsmarknadsstödet ökat för båda könen och pensionerna för män.
34 Däremot har sjukersättningarnas andel minskat väsentligt, vilket beror på att korttidsfrånvaro på grund av sjukdom numera ersätts direkt av arbetsgivaren. De första fjorton dagarnas sjukperiod kommer därför inte med i beräkningarna för år 1994. År 1975 var det ca hälften av både kvinnor och män som erhöll sjukpenning någon gång under året.
11. Är kvinnor mer beroende av välfärdsstaten än män?
Ibland hävdas att kvinnor är mer beroende av välfärdsstaten än män. Mäns status, inkomster och inflytande bestäms i hög grad av marknaden, medan staten mer än marknaden skapar och förstärker skillnader mellan kvinnor. Kvinnor har gått från ett beroende av enskilda män till ett beroende av staten och kvinnor är mer beroende av staten än vad män är (Hernes 1987). Man syftar då främst på den offentliga sektorns tjänsteproduktion som har förändrat kvinnors och barns liv mer än mäns. Den offentliga sektorn utgör i hög grad kvinnors arbetsmarknad och är också till stora delar en förutsättning för att kvinnor skall kunna kombinera barn och lönearbete. I andra länder är kvinnor mer beroende av välfärdsstaten för socialbidrag och andra transfereringar. Här undersöker vi om kvinnor är mer ekonomiskt beroende av välfärdsstaten än män i termer av transfereringar och om detta beroende har ökat eller minskat.
Svaret beror naturligtvis på vad som menas med ”beroende”. Kvinnor är mer beroende av välfärdsstaten än män om man ser till den andel av den totala inkomsten som kommer ifrån välfärdsstaten. Det gäller oavsett om vi ser till kategorin 18–64 år eller till samtliga kvinnor och män och det gäller även om barnbidrag och bidragsförskott ses som barnens inkomster. Detta beror dock på att kvinnors inkomster från marknaden är mycket lägre än mäns, inte på att kvinnor får mycket större belopp i kronor räknat än män från välfärdsstaten.
I antal kronor är det belopp som går till kvinnor 18–64 år högre än mäns. Tar vi hänsyn till att vissa inkomster går till barn även om de utbetalas till kvinnor, eller till antalet personer som skall försörja sig på inkomsterna, så får kvinnor och män 18–64 år i stort sett samma belopp. Utökar vi kategorin till att omfatta samtliga kvinnor och män, dvs. oavsett ålder, går i medeltal högre belopp till män än till kvinnor, 46.000 kr respektive 44.000 kr utan hänsyn taget till barnens inkomster eller hur många som skall dela på inkomsterna. Beaktar vi även detta blir skillnaden större.
Tabell 9 Medelinkomst samt andel av medelinkomsten från marknaden respektive välfärdsstaten av bruttoinkomsten, 1994
18–64 år
0 år–
Kvinnor Män Kvinnor Män
Marknaden
Kr
109.575 167.175 70.225 109.096
Andel, %
71
81
61
70
Välfärdsstaten
Kr
44.399 39.850 44.371 46.434
Andel, %
29
19
39
30
Summa
Kr
153.974 207.025 114.596 155.530
Andel, %
100 100 100 100
Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.
Minskat beroende av män
Kvinnors ökade lönearbete och mäns minskade borde, kan man tycka, ha inneburit att kvinnors beroende av välfärdsstaten minskat och mäns ökat. Så är dock inte fallet. Transfereringarnas andel av den totala inkomsten har ökat mellan åren 1975 och 1994 för både kvinnor och män, dvs. båda könen får en större andel av sina inkomster från välfärdsstaten idag än tidigare. Ökningen är större för män än för kvinnor.
Tabell 10 Andel av medelinkomsten från marknaden respektive välfärdsstaten av bruttoinkomsten, %, 1975 och 1994
Kvinnor
Män
1975 1994 1975 1994
18–64 år Marknaden
79
71
92
81
Välfärdsstaten
21
29
8
19
Totalt
100 100 100 100
0 år– Marknaden
69
61
84
70
Välfärdsstaten
31
39
16
30
Totalt
100 100 100 100
Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen. (Se även Bilaga, diagram 4.)
36 Resultatet kan tyckas paradoxalt på flera sätt. För det första lönearbetar kvinnor idag mer än på 1970-talet, men får ändå en större andel av sina inkomster i form av transfereringar. Detta beror bl.a. på att välfärdsstaten har byggts ut sedan 1970-talet och att allt fler får del av de lönerelaterade bidragen. För det andra kan det förefalla paradoxalt därför att utvecklingen vad gäller lönearbete är helt olika för kvinnor och män, och ändå består bådas inkomster idag i högre grad av transfereringar. Männens löneinkomster har minskat och detta inkomstbortfall har ersatts av transfereringar främst i form av arbetsmarknadsstöd och pensioner. Kvinnors löneinkomster har ökat och de får då del av de lönerelaterade bidragen. Sammanfattningsvis är kvinnor mer beroende av välfärdsstaten än män när beroendet uttrycks som andel av den totala inkomsten. Det beror på att kvinnor har lägre inkomster från marknaden än män, inte på att kvinnor får högre belopp i kronor räknat. Ser vi till hela befolkningen får män något högre belopp än kvinnor. För kvinnornas del har utvecklingen inneburit ökade löneinkomster och ökade bidrag från välfärdsstaten, och därmed minskat beroende av män. Det är en betydande skillnad att vara beroende av välfärdsstaten som löntagare och mottagare av transfereringar än att vara beroende av en enskild man. För männen har den inneburit minskade löneinkomster och ökat beroende av välfärdsstaten.
12. Minskar välfärdsstaten inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män?
I budgetpropositionen för år 1997 konstateras att spridningen av löneinkomster är den faktor som har störst fördelningspolitisk betydelse och att ett viktigt mål i regeringens politik är att minska inkomstklyftorna (Prop. 1996/97:1 s. 50). Vi vet att skillnaderna i löneinkomster är stora mellan kvinnor och män. Utjämnar välfärdsstaten dessa skillnader eller förstärker den dem?
Vi undersöker detta genom att jämföra kvinnors andel av mäns
marknadsinkomster med kvinnors andel av mäns disponibla inkomster. Disponibel inkomst är marknadsinkomster plus transfere-
ringar minus negativa transfereringar (skatter m.m.).
Med disponibel inkomst menas kvinnors respektive mäns egna disponibla inkomst. Hur sammanboende kvinnor och män fördelar inkomsterna sig emellan och hur de används studeras inte här. Andra rapporter till Kvinnomaktutredningen kommer dock att undersöka detta.
Tabell 11 visar att kvinnornas inkomster från marknaden har ökat med 30.000 kr i fasta priser mellan åren 1975 och 1994, medan männens minskat med 14.000 kr. Kvinnornas medelinkomst från marknaden uppgick år 1975 till 44 procent av männens och den disponibla inkomsten till 58 procent. Välfärdsstaten utjämnade alltså inkomstskillnaderna mellan könen.
År 1994 hade kvinnor 66 procent av männens marknadsinkomster men 78 procent av deras disponibla inkomster, vilket innebär att välfärdsstaten också idag minskar inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män. Det betyder dock inte att kvinnor och män har lika höga inkomster. Män har ca 32.000 kr mer i disponibel inkomst.
Transfereringar eller skatter
Välfärdsstaten utjämnar inkomstskillnaderna mellan könen. Sker detta med hjälp av transfereringar eller skatter? År 1975 betalade kvinnor 4.200 kr mer i skatt än de fick i transfereringar. Trots kvinnors ökade lönearbete på 1990-talet fick de ungefär 5.000 kr mer i transfereringar än de betalade i skatt. Transfereringarna ökade alltså mer än skatten. Männen betalade båda åren mer i skatt än de fick i transfereringar, men skillnaden minskade mellan åren 1975 och 1994 från –51.000 kr till –20.000 kr bland annat beroende på mäns minskade lönearbete.
Tabell 11 Medelinkomsten, kr i 1994 års prisnivå, samt kvinnors inkomst som andel av mäns, %, 18–64 år, 1975 och 1994
Kvinnor Män Andel
1975 Marknaden
79.030 181.168 43,6
+Transfereringar
100.094 197.851 50,6
- Skatter m.m. = Disponibel inkomst
74.812 130.085 57,5
1994 Marknaden
109.575 167.175 65,5
+ Transfereringar
153.974 207.025 74,4
- Skatter m.m. = Disponibel inkomst 114.956 146.894 78,3
Källa: SCB, Inkomstfördelningsstudien.
År 1975 hade skatter och transfereringar ungefär lika stor utjämnande effekt mellan kvinnors och mäns inkomster. År 1994 hade transfereringarna större betydelse än skatterna. Det beror dels på att kvinnor
38 betalar mer skatt idag än tidigare och männen mindre, dels på skattereformen 1990/91. Den avsågs att vara fördelningsmässigt neutral mellan olika hushåll genom förändringar av både skatte- och bidragssystemen. Det är dock tveksamt om den var fördelningsmässigt neutral ur ett könsperspektiv eftersom kvinnor har lägre löneinkomster än män – skattesystemets utjämningspotential har nämligen minskat påtagligt. Det har dock motverkats av höjda barn- och bostadsbidrag, vilket innebär att bidragen fått en mer central roll för omfördelningen av inkomster (SOU 1995:104).
Kvinnors trefjärdedelssamhälle på 1970-talet, männens idag
På samma sätt som vi tidigare i diagram 2 och 4 (s. 18 och s. 23) visade löne- och arbetsinkomsternas fördelning för kvinnor respektive män, visar vi nedan motsvarande diagram för disponibel inkomst.
Jämför vi lönefördelningen i diagram 2 på s. 18 med fördelningen av disponibel inkomst, finner vi att den disponibla inkomsten är betydligt mer jämnt fördelad än löneinkomsten.
Diagram 7 Fördelning av individuell disponibel inkomst, kr i 1994 års prisnivå, 18–64 år, 1975 och 1994
0 100 200 300 400 500
Kvinnor
Män
1975
Tusen kronor
0 100 200 300 400 500
Kvinnor
Män
1994
T us en kronor
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
Praktiskt taget alla kvinnor och män i åldersgruppen 18–64 år har idag en egen disponibel inkomst. Det gällde också på 1970-talet. Bara omkring 4 procent av kvinnorna saknade disponibel inkomst år 1975. Trots att kvinnor då lönearbetade i mindre utsträckning hade de en egen inkomst i form av t.ex. barnbidrag samt i viss mån också räntor m.m. En mycket stor andel, en fjärdedel, hade dock en disponibel inkomst under 40.000 kr. År 1994 var det knappt 4 procent som hade så låga inkomster. För männen var det ungefär samma andel båda åren, nämligen strax under 4 procent.
Bland män har inkomstspridningen ökat. Fördelningskurvan är flackare år 1994 än år 1975. För kvinnor har det motsatta inträffat. Kurvan för år 1975 med två inkomsttoppar har år 1994 ersatts med en kurva som i stort liknar den som gällde för män år 1975. År 1975 var inkomstspridningen större bland kvinnor än bland män, idag är det tvärtom.
Det hävdas ibland att ”trefjärdedelssamhället” inte bara är på väg – det är redan här (Sander & Holmer 1996). Att döma av de förändringar som visas i diagram 7 inföll kvinnornas trefjärdedelssamhälle på 1970-talet, medan fördelningen är betydligt jämnare idag. Det är dock möjligt att denna period av relativ kvinnlig jämlikhet blir kort. Skillnaderna mellan män tycks trendmässigt ha ökat sedan början av 1980-talet, medan inkomstspridningen för kvinnor sjönk påtagligt fram till 1988 och var konstant fram till 1990 (Björklund 1992). Vad som hänt mellan åren 1990 och 1994 känner vi inte till. Mot bakgrund av utvecklingen på arbetsmarknaden är sannolikheten stor för att inkomstskillnaderna även mellan olika kategorier av kvinnor har ökat under 1990-talet.
13. Kvinnors och mäns inkomster åren 1975 och 1994
Ett annat sätt att visa skillnaderna mellan åren 1975 och 1994 är att dela in befolkningen i tio lika stora decilgrupper, dvs. de tio procenten med de lägsta inkomsterna, de tio procenten med de näst lägsta inkomsterna, osv. Därefter undersöker vi hur stor andel av samtliga kvinnor som återfinns i de olika decilgrupperna. En helt jämn fördelning skulle innebära att tio procent av kvinnorna hamnar i varje decilgrupp. I diagrammet representerar den första decilen de tio procenten med de lägsta inkomsterna och den tionde de med de högsta inkomsterna.
Diagram 8 Fördelning av respektive inkomst i deciler, kvinnor som andel av befolknin gen, 18–64 år, 1975 och 1994
1975
Marknadsinkomst
0,0 5,0 10,0 15,0 20,0
Bidrag
0,0 5,0 10,0 15,0 20,0
Skatter m.m.
0,0 5,0 10,0 15,0 20,0
Nettotransfereringar
0,0 5,0 10,0 15,0 20,0
Egen disponibel inkomst
0,0 5,0 10,0 15,0 20,0
1994
Marknadsinkomst
0 5 10 15 20
Bidrag
0 5 10 15 20
Skatter m.m.
0 5 10 15 20
Nettotransfereringar
0 5 10 15 20
Egen disponibel inkomst
0 5 10 15 20
42 Diagrammet visar att inkomsterna från marknaden har utjämnats. År 1975 fanns ca 18 procent av kvinnorna i den lägsta decilen. År 1994 var andelen kvinnor i den decilen bara drygt 10 procent, en nästan lika stor andel som män. Andelen kvinnor i den översta decilen ökade från 1,8 procent år 1975 till 4,1 procent 1994. Trots de stora förändringarna vad gäller marknadsinkomster är helhetsintrycket vad gäller transfereringarna att fördelningen av dessa mellan kvinnor och män har förändrats mycket lite mellan åren 1975 och 1994. I och med att marknadsinkomsterna har blivit jämnare fördelade mellan könen, så blir skatterna det också. År 1975 fanns 18 procent av kvinnorna i den första decilen mot ca 11 procent år 1994. I den översta decilen fanns bara 2 procent av kvinnorna år 1975 och år 1994 hade andelen stigit till 4 procent. När nettotransfereringarna beräknas, dvs. transfereringar minus skatter, finner vi att kvinnor dominerar bland dem som hade högst netto år 1975. År 1994 är nettotransfereringarna betydligt jämnare fördelade mellan kvinnor och män. Slutligen finner vi vad gäller disponibel inkomst att det har skett en stor förändring. 1975 fanns 18,3 procent av kvinnorna bland de 10 procenten som hade lägst egen disponibel inkomst. År 1994 hade detta förändrats till 10,4 procent. Kvinnor är alltså idag inte överrepresenterade bland dem som har de allra lägsta inkomsterna. Sammanfattningsvis utjämnar både transfereringar och skatter inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män. År 1975 hade transfereringar och skatter ungefär lika stor utjämnande effekt. År 1994 har transfereringarna större betydelse än skatterna. Det betyder dock inte att kvinnor och män har lika hög egen disponibel inkomst. Kvinnors disponibla inkomst uppgår idag till 115.000 och mäns till 147.000 kr.
14. Sammanboende kvinnors ekonomiska oberoende
Så här långt har vi undersökt hur stora kvinnors och mäns inkomster är och varifrån de kommer. Vi har utgått från samtliga kvinnor och män, och kvinnornas inkomster har beräknats i procent av männens. Nu övergår vi till att studera kvinnor och män i familjer och kvinnors ekonomiska oberoende av män. Det gör vi genom att beräkna kvinnans inkomst i procent av familjens, dvs. av båda parters sammanlagda inkomst. Denna kvot används sedan för att beräkna genomsnittsvärden av kvinnans andel till familjeinkomsten åren 1975 och 1993 och i olika familjekategorier. Låt oss emellertid innan vi undersöker inkomsterna och utvecklingen av dessa, se på hur kvinnors och mäns lönearbete har utvecklat sig i familjer.
Enförsörjarfamiljen sällsynt idag
Idag lönearbetar både kvinnan och mannen heltid i omkring 30 procent av hushållen. Andelen har ökat något jämfört med år 1975. Andelen där mannen arbetar heltid och kvinnan deltid är ungefär lika hög båda åren. Den största förändringen har skett vad gäller familjer där mannen arbetar heltid och kvinnan inte lönearbetar. Sådana familjer utgjorde år 1975 nästan en tredjedel av de sammanboende men bara 8 procent idag, trots den ökade arbetslösheten. Vi finner dock också att andelen familjer där mannen inte lönearbetar alls har ökat något.
Under 1970-talet hade de hushåll där både kvinnan och mannen arbetade heltid också en disponibel inkomst som var betydligt högre än för samtliga sammanboende. Medianvärdet för den disponibla inkomsten i sådana familjer var då 38 procent högre än medianvärdet för samtliga sammanboende. År 1993 har medianvärdet minskat och ligger nu 24 procent högre än för samtliga. Detta beror främst på att inkomstnivån totalt har höjts eftersom andelen familjer där hustrun inte lönearbetar har minskat drastiskt.
Man kan också lägga märke till att i familjer där kvinnan arbetar heltid oavsett mannens arbetstid ligger den disponibla inkomsten över medianen år 1993, medan detta inte gäller i familjer där mannen arbetar heltid och kvinnan deltid eller inte lönearbetar alls.
Tabell 12 Gifta/sammanboende efter arbetstid och medianvärde av disponibel inkomst per konsumtionsenhet i procent av medianvärdet för samtliga gifta/sammanboende,18–64 år, 1975 och 1993
Arbetstid för Andel i procent Samtliga=100 Mannen Kvinnan 1975 1993 1975 1993
Heltid Heltid 22,5 29,9 138 124 Heltid Deltid 32,1 33,2 106 94 Heltid 0 31,7 8,2 79 90
Deltid Heltid 2,2 4,9 113 107 Deltid Deltid 3,4 6,9 96 90 Deltid 0 2,9 3,2 66 85
0 Heltid 1,3 3,6 108 104 0 Deltid 1,7 4,4 86 89 0 0 2,3 5,6 72 77
Samtliga
100,0 100,0 100 100
Källa: Bearbetning av HINK.
Kvinnor med högre inkomst än mannen
Därmed övergår vi till att undersöka inkomsterna i familjer och hur stor andel av kvinnorna som har högre förvärvsinkomster än mannen. Med förvärvsinkomster menas löne- och näringsinkomst, sjuk-, föräldra-, arbetslöshetsförsäkring och pension. Kapitalinkomsterna ingår inte och inte heller barnens inkomster, som i allmänhet är mycket små. Data gäller åren 1975 och 1993 och är hämtade från en särskild (opublicerad) studie (Jansson 1996). Studien har inte upprepats med data för 1994. Vår bedömning är att förändringarna mellan åren 1993 och 1994 är mycket små.
I tio procent av familjerna hade kvinnan högre förvärvsinkomst år 1975. Denna andel ökade till 20 procent år 1993. Det förstnämnda året hade kvinnan i 36 procent av familjerna en förvärvsinkomst som var mindre än en fjärdedel av mannens. Motsvarande andel år 1993 uppgick till 12 procent.
Diagram 9 Andel kvinnor med högre förvärvsinkomst än män inom familjer, %, 1975 och 1993
0 10 20 30 40 50
18-24
25-34
34-
44
45-
54
55-
64
65-
74
75-
1975
1993
Ålder
Samtliga
Procent
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
Skillnaden är stor mellan olika ålderskategorier. Mönstret är dock detsamma för de båda åren 1975 och 1993. I hela 44 procent av de yngsta familjerna har kvinnan på 1990-talet högre inkomst än mannen. Man kan dock misstänka att deras inkomster är betydligt lägre än i familjer i ålderskategorin 45–54 år, där ca 20 procent av
kvinnorna har en högre inkomst än männen. I 35–44 årsåldern minskar andelen kvinnor med högre inkomst än mannen, för att därefter åter öka något.
I de äldsta hushållen var andelen familjer där kvinnan hade högre inkomster än mannen större år 1975 än år 1993. Varken kvinnor eller män hade år 1975 i någon utsträckning ATP. Eftersom folkpensionen är lika för alla, så var inkomstfördelningen inom pensionärshushållen jämnare då än idag.
Andelen kvinnor som har högre inkomster än mannen har ökat kraftigt. Kvinnor som är ekonomiskt oberoende av sina män har alltså ökat, liksom andelen män som är ekonomiskt beroende av sina hustrur, mellan 1970-talet och 1990-talet.
Kvinnors andel av familjeinkomsten
Nu övergår vi till att undersöka kvinnornas andel av familjens inkomster i olika familjekategorier. Till att börja med kan vi konstatera att kvinnors andel av familjeinkomsten har ökat i samtliga kategorier. Men skillnaden mellan år 1975 och år 1993 i de yngsta och de äldsta hushållen är mycket liten. De yngsta kvinnorna stod redan år 1975 för drygt 40 procent av familjeinkomsten.
Diagram 10 Kvinnors andel av familjens skattepliktiga inkomster, %, 1975 och 1993
1975
0 10 20 30 40 50
18-29
30-49
50-64
65-
1 2 >3
0-6 7-17
Procent
Utan barn efter ålder Antal barn Yngsta barnets ålder
1993
0 10 20 30 40 50
18-29
30-
49
50-
64
65-
1 2 >3
0-6 7-17
Procent
Utan barn efter ålder Antal barn Yngsta barnets ålder
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
År 1975 påverkade ålder, antal barn och barnets ålder i betydligt högre grad kvinnors andel av familjeinkomsten än idag. År 1993 har barnets ålder ingen betydelse, antal barn inverkar fortfarande något. Pensionsålder är det som ökar kvinnors ekonomiska beroende av män mest.
I tabell 13 nedan undersöker vi hur fördelningen påverkas när vi stegvis lägger på olika inkomster med utgångspunkt från de inkomster som erhålls från marknaden. Till marknadsinkomsterna lägger vi först pensioner och sedan övriga skattepliktiga bidrag; sjuk- och föräldrapenning samt arbetsmarknadsstöd. I nästa steg drar vi ifrån skatterna och övriga negativa transfereringar. Det sista steget är att lägga till skattefria transfereringar som barn-, bostads- och socialbidrag m.m. Dessa bidrag till familjen delas lika mellan mannen och kvinnan. Vi har då fått fram familjens disponibla inkomst. För varje hopsummering av inkomsterna beräknar vi kvinnans andel av den samlade inkomsten och redovisar den genomsnittliga andel som kvinnan bidrar med till familjens inkomst. Uppgår denna andel till 50 procent så innebär det att kvinnan står för lika stor andel som mannen.
Tabell 13 Kvinnans inkomst i procent av familjeinkomsten, medelvärden, 18 år –, 1975 och 1993
1975 1993
Marknadsinkomst
25,0 40,3
+ pensioner
27,1 37,4
+ övriga skattepliktiga bidrag
27,7 39,0
– skatter m.m.
29,8 39,8
+ skattefria individuella bidrag, familjestöd = Disponibel inkomst 31,1 40,5
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen
År 1975 svarade kvinnorna för en fjärdedel av familjens marknadsinkomster, men hela 40 procent år 1993. När pensionerna läggs till steg kvinnornas andel av familjeinkomsten år 1975, men sjönk 1993. Pensionerna är på 1990-talet ojämnare fördelade mellan kvinnor och män än marknadsinkomsterna. Övriga skattepliktiga bidrag, dvs. sjuk-, föräldrapenning och arbetsmarknadsstöd, innebär att kvinnornas andel åter ökar. Det gäller också skatterna. Skatterna hade en större utjämnande effekt på 1970-talet än på 1990-talet. Skattefria individuella bidrag och familjestöd, dvs. barn-, bostads- och socialbidrag, studiestöd och bidragsförskott ökar även de kvinnornas andel något. År 1975 stod kvinnorna för 31 procent av familjens disponibla
inkomst i medeltal och år 1993 för 40–41 procent. Sammanboende kvinnor är således även mätt på detta sätt mer ekonomiskt oberoende idag än på 1970-talet.
På 1970-talet uppgick kvinnornas marknadsinkomster till en fjärdedel av familjens marknadsinkomster och 31 procent av familjens disponibla inkomster. Det innebär att på 1970-talet stärkte välfärdsstaten – transfereringar och skatter sammantaget – kvinnors ekonomiska oberoende av män i sammanboende familjer. Detta är inte fallet på 1990-talet. Kvinnors andel av familjens marknadsinkomster och deras andel av den disponibla inkomsten är nästan exakt lika höga. Situationen skiljer sig dock åt mellan olika familjekategorier.
Familjer med och utan barn
Ser man till samtliga kvinnor och män 18 år och äldre så minskar inte välfärdsstaten inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män. Transfereringar och skatter har dock olika betydelse vid olika tidpunkter under livet. I tabell 14 nedan gör vi samma sak som i tabell 13, men nu uppdelat efter ålder för familjer utan barn, familjer med barn efter antal barn och yngsta barnets ålder.
Tabell 14 Kvinnans inkomst i procent av familjeinkomsten, medelvärden, 18 år–, 1993
Utan barn
Med barn
Antal barn Yngsta barn
18–
29
30–
49
50–
64
65–
barn
1 barn
2 barn
3+
barn
0–6 7–17 Samtl
iga
Marknadsinkomst
45,5 43,0 44,0 45,3 34,4 36,4 34,6 30,2 30,6 39,2 40,3
+ Pension 45,7 43,4 40,7 34,2 34,2 36,0 34,6 30,2 30,5 39,1 37,4
+ Skattepliktiga
bidrag
45,8 43,0 40,3 34,6 38,3 39,8 38,2 35,9 37,7 39,2 39,0
– Skatter m.m. 45,8 43,0 41,0 37,5 38,4 40,0 38,2 36,1 37,8 39,3 39,8
+ Familjestöd
Skattefria bidrag
= Disponibel
inkomst
46,3 43,2 41,2 37,7 39,9 40,8 39,4 39,0 39,5 40,3 40,5
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen. (Se även Bilaga, tabell 19–30.)
48 Kvinnor utan barn bidrar, föga förvånande, i högre grad till familjens samlade marknadsinkomster än kvinnor med barn. När pensioner läggs till finner vi att det har liten betydelse för andra kategorier utom för de som är 50 år och äldre, där kvinnornas andel av inkomsten minskar. När de skattepliktiga bidragen läggs till har det å andra sidan liten betydelse för andra kategorier än för kvinnor med små barn. Föräldraförsäkringen ökar där kvinnors andel av familjeinkomsten. Även skatterna har liten betydelse, utom för de som är 65 år och äldre. Männen betalar mer i skatt än kvinnorna i denna ålderskategori eftersom de har högre inkomster, vilket innebär att kvinnornas bidrag till familjeinkomsten relativt sett ökar. Slutligen lägger vi till familjestödet och får den disponibla inkomsten. Familjestödet har viss betydelse för kvinnor med barn och kvinnors bidrag till familjeinkomsten ökar i dessa familjer. I familjer utan barn 18–49 år förändrar inte transfereringar och skatter förhållandet mellan kvinnors och mäns bidrag till familjeinkomsten och inte heller om man ser till samtliga familjer, med och utan barn i olika ålderskategorier. Det sistnämnda beror dock på två olika effekter. Å ena sidan ökar välfärdsstatens transfereringar i pensionärshushåll männens inkomster i högre grad än kvinnors. Å andra sidan bidrar välfärdsstaten i barnfamiljer i högre grad till kvinnornas inkomster än mäns genom framför allt föräldraförsäkringen och minskar därmed kvinnors ekonomiska beroende av män. Sammanboende kvinnors lönearbete har ökat kraftigt sedan 1970talet, männens har minskat. Kvinnors andel av familjens disponibla inkomst har ökat från 31 procent till 40 procent. 40 procent av den disponibla inkomsten kan förefalla relativt mycket. I kronor betyder det dock att kvinnor i medeltal har en egen disponibel inkomst på ca 116.000 kr och män en på 175.000 kr, dvs. en skillnad på nästan 60.000 kr per år.
15. Kvinnors och mäns pensioner
Av välfärdsstatens stöd till hushållen uppgick 56 procent till pensioner, de lönerelaterade bidragen till 25 procent, de behovsprövade till 7 procent och de försörjningsrelaterade till 6 procent år 1994. Av detta förstås att pensionerna väger tungt i välfärdsstatens transfereringssystem.
Män har högre pension än kvinnor, och avståndet mellan kvinnliga och manliga pensionärer har ökat. År 1975 var kvinnornas genomsnittliga pension 71 procent av männens, men hade på 1990-talet sjunkit till bara 59 procent! Medan fördelningen mellan kvinnor och män generellt sett blivit jämnare sedan 1970-talet, så har situationen
blivit den omvända för pensionärerna. Utvecklingen kan förklaras av förändringar i det svenska pensionssystemet.
Tabell 15 Medelpension, kr i 1994 års prisnivå, samt kvinnors medelpension som andel av mäns, %, 65 år –, 1975 och 1994
Kvinnor
Män Andel
1975 50.380
70.721
71,2
1994 81.820 139.049
58,8
Källa: HINK.
Olika pensionssystem
Det svenska pensionssystemet består i huvudsak av fyra olika delsystem:
– Allmän folkpension – ATP – allmän tilläggspension – Kollektiva avtalspensioner – Privata pensionsavtal.
Den allmänna pensionsåldern är 65 år, men pensionsåldern är rörlig, vilket innebär att man kan välja att ta pension mellan 60 och 70 år. Alla som bott eller arbetat i Sverige minst tre år har rätt till folkpension. Har man ingen eller låg ATP får man s.k. pensionstillskott.
Diagram 11 Andel personer med enbart folkpension, 65 år –, 1982–1994
0,0 10,0 20,0 30,0 40,0 50,0
1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994
Kvinnor
Män
Procent
Källa: SCB, Totalräknad inkomststatistik.
50 Den allmänna tilläggspensionen ATP infördes år 1960. Full ATP får man efter 30 års förvärvsarbete, och pensionen beräknas på de 15 bästa inkomståren. De första fullvärdiga ATP-pensionärerna pensionerades därför först år 1990. Till de allmänna pensionssystemen kommer kollektiva avtalspensioner som vuxit fram genom uppgörelser mellan parterna på arbetsmarknaden samt – från 1980–talet – eget privat pensionssparande. Andelen personer som bara har folkpension och pensionstillskott har minskat kontinuerligt. År 1994 var det endast 3 procent av männen 65 år eller äldre och 16 procent av kvinnorna som bara hade folkpension och pensionstillskott (se även Bilaga, tabell 31). Den allmänna folkpensionen är lika för kvinnor och män, men när ATP och andra avtalspensioner läggs till blir de utbetalade pensionerna olika. Genom ATP-systemets fortsatta utbyggnad har pensionsbeloppen stigit kraftigt och inkomstskillnaderna mellan kvinnliga och manliga pensionärer ökat.
Nästan alla män och två tredjedelar av kvinnorna har ATP
Idag har en majoritet av ålderspensionärerna en ATP-pension. Det gäller 96 procent av männen och 67 procent av kvinnorna. Bland de yngre pensionärerna (där fler av kvinnorna hunnit skaffa sig ATPpoäng) är siffrorna 98 procent för männen mot 85 procent för kvinnorna.
Män har avtalspensioner i högre utsträckning och med större belopp än kvinnor. Däremot får dagens pensionärer en mycket liten andel av sin pension från eget privat pensionssparande. År 1994 var det endast 9 procent av samtliga ålderspensionärer som fick en sådan privat pension. Andelen män var dubbelt så stor som andelen kvinnor. Bland de yngre pensionärerna är det fler som har ett privat pensionssparande, 20 procent av männen och nära 12 procent av kvinnorna.
Tabell 16 Andel med olika pensioner,%, 1994
Samtliga 66 år– 66–69 år Kvinnor Män Kvinnor Män
Folkpension med pensionstillskott
99,5 99,5 99,3 99,3
ATP
67,0 96,4 85,1 97,9
Avtalspension
51,1 71,4 64,6 76,2
Privat pension
6,6 13,4 11,8 20,5
Källa: Bearbetning av IoF 1994, storurval. Bosatta i Sverige hela året.
Även om många har avtalspensioner och somliga också egna privata pensionsförsäkringar, så svarar det offentliga pensionssystemet för merparten av de utbetalda pensionerna. Det är emellertid stora skillnader dels mellan yngre och äldre pensionärer, dels mellan kvinnor och män.
Summan av folkpension och pensionstillskott är högre för kvinnor än för män. Det beror på att pensionstillskottet är högre för kvinnor än för män. Pensionstillskottets syfte är ju att förstärka pensionen för personer med ingen eller låg ATP, och kvinnor har i medeltal lägre ATP, alltså får kvinnorna högre pensionstillskott.
Diagrammet nedan visar att männen har mycket högre pensioner än kvinnorna. År 1994 uppgick kvinnornas pensioner i medeltal endast till knappt 60 procent av männens. Den ekonomiska ojämställdheten är alltså större bland pensionärer än bland de förvärvsarbetande, där kvinnorna samma år i genomsnitt hade 72 procent av männens inkomst (130.600 respektive 181.200 kr för åldersgruppen 20–64 år). Diagrammet visar också tydligt hur lite det egna privata pensionssparandet betyder för dagens pensionärer.
Diagram 12 Olika slag av pensioner, kr, 1994
0
30 000 60 000 90 000 120 000 150 000 180 000
Kvinnor Män
Kvinnor Män
Privat pension
Avtalpension
ATP
Folkpension
66 år -
66-69 år
Källa: SCB, Totalräknad inkomststatistik. (Se även Bilaga, tabell 32–33.)
Allt fler pensionssparar
Det privata pensionssparandet har ökat kraftigt under andra hälften av 1980-talet. År 1980 var det bara 4 procent som sparade i pensionsförsäkringar. År 1995 betalade 1.360.000 personer in egna, avdragsgilla pensionspremier. Mer än var fjärde person mellan 20 och 64 år
52 sparade i privata pensionssytem. I åldersgruppen 45–54 år var siffran hela 36 procent. Utöver dessa registerade inbetalningar finns det också privat pensionssparande som arbetsgivaren betalar utanför de kollektiva pensionsavtalen.
Den kraftiga ökningen av sparandet bland kvinnor kan grunda sig i en oro för den egna pensionen. Kvinnor har ju i allmänhet lägre förvärvsinkomster och får därmed lägre ATP och kompenserar detta genom eget pensionssparande.
Diagram 13A Andel med privat pensionssparande, 20–64 år, 1984–1995
0 5 10 15 20 25 30 35
1984 1986 1988 1990 1992 1994
Kvinnor
Män
Procent
Diagram 13B Årligt genomsnittligt sparbelopp, kr i 1995 års prisnivå, 1984–1995
0
5 000 10 000 15 000 20 000 25 000
1984 1986 1988 1990 1992 1994
Kvinnor
Män
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
Kvinnor sparar lägre belopp, i medeltal 5.900 kr jämfört med männens 7.500 kr år 1995. Å andra sidan börjar de i regel att spara tidigare och har ett mer långsiktigt sparande.
Det genomsnittliga sparbeloppet minskade kraftigt efter 1989 för både män och kvinnor. För männens del är det en tydlig minskning av sparbeloppet, som kan förklaras av försämrade avdragsregler. För kvinnorna kan orsaken vara densamma, men skulle också kunna förklaras av att nytillkomna sparare sparar lägre belopp.
Pensionssystemet premierar ”manlig” tidsanvändning
Pensionssystemet är det som i störst utsträckning gynnar en manlig tidsanvändning. Det är också det som väger tyngst i välfärdsstatens bidrag till hushållen, 56 procent år 1994. Syftet med dagens pensionssystem när det infördes år 1960 var att även de äldre skulle få del av den allmänna välfärdsökningen (Ringqvist 1996). Systemet har successivt byggts ut och den offentliga sektorns utgifter för pensioner har mer än tredubblats sedan 1970, räknat i fasta priser. Ökningen beror på att allt fler har fått större ersättningar, att pensionsåldern sänktes till 65 år 1976 och att antalet förmånstagare har ökat genom att antalet äldre stiger, allt fler kvinnor har rätt till ATP-pension, antalet förtidspensionärer har trendmässigt vuxit och en rad sociala förmåner har gjorts pensionsgrundande. Det gäller t.ex. sjukpenning, arbetslöshetsunderstöd och föräldrapenning.
Det svenska pensionssystemet har kritiserats för att sambandet mellan avgifter och förmåner är för svagt. Kritiken resulterade i att en utredning tillsattes år 1991 för att se över pensionssystemet (Ringqvist 1996). Utredningen presenterade ett förslag som skulle innebära att individernas framtida pensionsförmåner i större utsträckning grundas på egna inbetalda avgifter. Utredningen förslog också att hela livsinkomsten skulle vara pensionsgrundande. Ett principbeslut har fattats av riksdagen om att som ett komplement till ett statlig fördelningssystem, typ ATP, skulle en del av löntagarnas pensionsavgifter gå till ett individuellt pensionssparande. Det kommer i princip att fungera som en privat pensionsförsäkring. Hur kommer då detta att påverka den ekonomiska jämställdheten? Å ena sidan innebär det sannolikt att, om nuvarande tidsanvändning mellan kvinnor och män består, skillnaderna i pensioner mellan kvinnor och män åter kommer att öka, dvs. den ekonomiska jämställdheten minskar. Å andra sidan kan det också innebära att kvinnors benägenhet att öka sin lönearbetstid förstärks ytterligare, vilket innebär att den ekonomiska jämställdheten ökar. Det sistnämnda förutsätter dock att det finns en efterfrågan på det utökade utbudet av arbetskraft, vilket inte är fallet idag.
16. Går vi mot en fattigdomens feminisering?
Studier av de fattiga i USA och andra länder gav på 1980-talet upphov till begreppet ”fattigdomens feminisering”. Den ökade andelen kvinnor bland fattiga är ett resultat av att andelen ensamstående mödrar – antingen ogifta eller skilda – har ökat samt kvinnors
54 överrepresentation bland de äldre och särskilt bland de mycket äldre. Många har dock påpekat att en överrepresentation av kvinnor bland de fattiga i ett historiskt perspektiv inte är något nytt fenomen (Lewis & Piachaud 1992). Ibland ställs frågan om det har skett en feminisering av fattigdomen även i Sverige. Har den ökade ojämlikheten inneburit att kvinnornas andel av låginkomstgruppen har ökat?
Det finns inga officiella mätningar av fattigdom i Sverige. Däremot kan man belysa inkomsterna ur ett traditionellt låginkomstperspektiv. Vi har redan funnit att kvinnor har lägre inkomster än män, men också att andelen män med mycket låga inkomster ökat och andelen kvinnor minskat.
Kvinnor och män med inkomster under socialbidragsnormen
Ett sätt att mäta i vilken utsträckning kvinnor respektive män är överrepresenterade bland låginkomsttagare är att undersöka om kvinnorna oftare lever i hushåll med låga inkomster, t.ex. i hushåll under socialbidragsnormen. När beräkningarna gjorts för att utröna detta har familjens inkomst delats lika mellan kvinnor och män i sammanboende hushåll.
Diagram 14 Andel under socialbidragsnorm, 1975–1995
0,0 5,0 10,0 15,0 20,0
1975
1980
1985
1990
1995
Män
Kvinnor
Procent
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
Diagrammet visar att andelen kvinnor och män under socialbidragsnormen är i stort sett densamma. Andelen under normen minskade från 1975 till 1990-talet, med en tillfällig uppgång i början av 1980-talet. Under 1990-talet har sedan andelen åter ökat. Mönstret
är detsamma för kvinnor och män, och uppgången av andelen låginkomsttagare omfattar också båda könen.
Alternativa socialbidragsnormer
Socialbidragsnormen ovan har beräknats utifrån den norm som fastställdes i mitten av 1980-talet, justerad för prisförändringarna enligt konsumentprisindex exkl. dess boendekomponent. Boendeutgiften har satts till lika med medelhyran för hushåll i lägenheter som är på gränsen till trångboddhet. (En familj räknas som trångbodd om man bor fler än två personer/rum, ett rum oräknat). Uppgifterna är framtagna för Social rapport 1997 från Socialstyrelsen.
För år 1994 har vi gjort en speciell beräkning som ger en mer nyanserad bild av de hushåll som hamnar under socialbidragsnormen. Till att börja med har vi beräknat hushållens verkliga bostadskostnader. Till dessa har sedan lagts utgifter för barnomsorg, schablonutgifter för lokala resor samt för fackföreningsavgifter för dem som har en anställning. Slutberäkningen, som alltså bygger på verkliga utgifter i stället för normhyra, ger en något högre andel av befolkningen under socialbidragsnormen och en något högre andel kvinnor än män.
Diagram 15 Andel personer i hushåll med inkomst under socialbidragsnormen, beräkning med verkliga utgifter, 1994
0,0 5,0 10,0 15,0 20,0 25,0 30,0 35,0
-17 18-24 25-34 35-44 45-54 55-64 65-74 75-
Kvinnor
Män
Ålder
Procent
Källa: SCB. Inkomstfördelningsundersökningen.
56 Diagram 15 visar att andel personer med inkomst under socialbidragsnormen, som den här har beräknats, varierar kraftigt med åldern. Så mycket som en tredjedel av ungdomarna mellan 18 och 24 år ligger under socialbidragsnormen. Näst sämst till ligger de äldre kvinnliga pensionärerna. Att en viss andel hushåll ligger under socialbidragsnormen innebär dock inte automatiskt att dessa hushåll är berättigade till socialbidrag. Ett hushåll kan av många skäl ha inkomster under normen, men ändå inte ha rätt till socialbidrag. När det gäller ungdomar, så har t.ex. många av de ungdomar som är med i beräkningen ännu inte flyttat hemifrån. I vårt material betecknas de ändå – eftersom de är myndiga – som egna hushåll, och deras inkomster jämförs med andra ensamståendes. Andra ungdomar har flyttat hemifrån, men får bidrag från sina föräldrar som gör deras ekonomi bättre än vad som framgår av inkomstmätningarna.
Kvinnor och män bland socialbidragstagare
Kvinnor och män är socialbidragstagare i ungefär samma utsträckning. År 1995 fanns det cirka 445.000 vuxna i de hushåll som fick socialbidrag. Knappt hälften av dem var kvinnor. Antalet bidragstagare växlar med konjunkturen, men har sedan 1980-talet ökat något oavsett konjunkturen. Ökningen har inte påverkat fördelningen mellan kvinnor och män.
Under 1995 fick 8,5 procent av de vuxna kvinnorna och 8,2 procent av de vuxna männen mellan 18 och 64 år socialbidrag. I dessa hushåll ingick totalt 720.000 personer inkl. barn. En större andel av socialbidragstagarna fanns bland yngre hushåll, och det var stora skillnader beroende på familjesammansättning. Det är vanligast med socialbidrag bland ensamstående föräldrar, både bland kvinnor och män, därefter kommer ensamstående utan barn.
Tabell 17 Andel vuxna personer boende i hushåll med socialbidrag, %, 1985, 1990 och 1995
1985* 1990** 1995**
Kvinnor
Ensamstående med barn
37,4 35,2 35,4
Ensamstående utan barn
7,1 10,0 13,1
Sammanboende med barn
4,7 4,3 6,2
Sammanboende utan barn
1,6 1,9 2,4
Samtliga kvinnor
5,7 6,6 8,5
Män
Ensamstående med barn
17,0 18,8 16,4
Ensamstående utan barn
11,3 12,4 15,4
Sammanboende med barn
4,7 4,3 6,2
Sammanboende utan barn
1,6 1,9 2,4
Samtliga män
5,9 6,3 8,2
Samtliga kvinnor och män
5,8 6,4 8,3
* 1985 Hushåll 18–74 år, ** 1990 och 1995 hushåll 18–64 år
Källa: Beräkning ur SCB:s och Socialstyrelsens socialbidragsstatistik.
Runt hälften av de vuxna som lever i hushåll med socialbidrag är kvinnor. År 1995 var 49,7 procent av socialbidragstagarna kvinnor och 50,3 procent män, en obetydlig ökning av andelen kvinnor jämfört med år 1975 då motsvarande siffra var 48,6 procent mot 51,4 procent för männen.
Tabell 18 Fördelning av vuxna med socialbidrag bland kvinnor och män i olika hushåll, %, 18–64 år, 1975–1995
1975 1980 1985 1990 1995
Kvinnor
Ensamstående med barn
12,1 14,7 13,8 14,7 13,2
Ensamstående utan barn
14,7 14,3 18,5 18,5 18,9
Sammanboende med barn
15,0 14,0 11,8 12,1 13,0
Sammanboende utan barn
6,8 5,2 5,0 4,7 4,7
Samtliga kvinnor
48,6 48,2 49,1 50,1 49,7
Män
Ensamstående med barn
0,6 1,1 1,3 1,8 1,6
Ensamstående utan barn
29,0 31,4 32,8 31,2 31,0
Sammanboende med barn
15,0 14,0 11,8 12,1 13,0
Sammanboende utan barn
6,8 5,2 5,0 4,7 4,7
Samtliga män
51,4 51,8 50,9 49,9 50,3
Samtliga
100 100 100 100 100
Källa: Beräkning ur SCB:s och Socialstyrelsens socialbidragsstatistik.
58 Det finns, utifrån andelen kvinnor och män bland socialbidragstagare, inget belägg för att tala om ”feminisering av fattigdomen” i Sverige. Den största enskilda gruppen socialbidragstagare är inte heller kvinnlig utan det är gruppen ensamstående män utan barn. De utgör 31 procent av de vuxna socialbidragstagarna.
17. Är män rikare än kvinnor?
Uppgifter om tillgångar och skulder är betydligt mer begränsade än vad som gäller för inkomster av olika slag. I den officiella statistiken redovisas endast uppgifter om den taxerade förmögenheten. Uppgifterna om taxerad förmögenhet är dessutom inriktade på att erhålla underlag för taxering och beskattning. De undantar därmed en del tillgångar och de värderar inte tillgångarna till marknadsvärde.
I den statistik som normalt publiceras redovisas uppgifterna endast för hushåll och den är inte uppdelat på kvinnor och män. Orsaken är att den samlade förmögenheten är samtaxerad för gifta och sambeskattade. Data för år 1992 är de mest tillförlitliga av senare datum. För detta år insamlades uppgifter om tillgångar och skulder till SCB:s ordinarie inkomstfördelningsundersökning. Undersökningen kompletterades med ett speciellt urval av hushåll med stora taxerade förmögenheter. Syftet var att erhålla säkrare skattningar av hushållens förmögenhetsfördelning. Dessa uppgifter har här använts för att undersöka förmögenhetsfördelningen mellan kvinnor och män.
Förmögenheten jämnare fördelad än inkomsten mellan kvinnor och män
Studier av förmögenhetens fördelning mellan hushåll visar att förmögenheter är mycket mer ojämnt fördelade än inkomster. Det gäller dock inte fördelningen av förmögenheter mellan kvinnor och män. Förmögenheten är jämnare fördelad än inkomsten från marknaden. Däremot är kvinnors och mäns nettoförmögenhet och egen disponibel inkomst ungefär lika fördelade. Kvinnor ägde år 1992 nästan 47 procent av den privata nettoförmögenheten. Motsvarande andel av de individuella disponibla inkomsterna var 45 procent år 1994.
Tabell 19 Tillgångar och skulder, miljarder kr, samt kvinnors andel av de totala tillgångarna och skulderna, 1992
Kvinnor Män Andel
Bankmedel (ej i näring)
214,4 214,5 50,0
Direktägda aktier
34,1 46,9 42,1
Allemansfonder
20,9 22,9 47,6
Andra aktiefonder
15,8 17,0 48,2
Eget hem
413,6 604,0 40,6
Fritidsfastighet
77,1 87,3 46,9
Bostadsrätt dekl värde
7,8 7,9 49,7
Övriga reala tillgångar
23,9 71,4 25,1
Summa tillgångar
879,4 1221,6 41,9
Skulder
243,1 512,1 32,2
Nettoförmögenhet, privat
636,3 709,5 47,3
Tillgångar i näring
107,6 327,2 24,7
Skulder i näring
31,9 152,0 17,3
Nettoförmögenhet i näring
75,7 175,2 30,2
S:a tillgångar inkl. näringsverksamhet 987,0 1548,9 38,9
Skulder inkl närings verksamhet
275,0 664,0 29,3
Nettoförmögenhet
712,0 884,9 44,6
Taxerad förmögenhet
380,2 336,3 53,1
Studieskuld
33,4 24,1 58,1
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen med extra urval av förmögna hushåll. (Se även Bilaga, tabell 34 och följande.)
Kvinnornas olika tillgångar år 1992 var så gott som alltid något mindre än männens. Knappt 45 procent av den totala nettoförmögenheten till marknadsvärde registrerades på kvinnor. Det gäller såväl finansiella tillgångar, boendetillgångar som tillgångar i näringsverksamhet.
14 procent av kvinnorna och 24 procent av männen äger aktier
De samlade privata tillgångarna på bankkonton var lika för kvinnor och män. Eftersom det finns något fler kvinnor än män i Sverige blir emellertid medelvärdet något lägre för kvinnor än för män.
Kvinnor har sina tillgånger mer koncentrerade till mindre riskfyllda placeringar än män. Bankmedel, allemansfonder och andra aktiefonder är jämnare fördelade än vad innehavet av börsaktier är.
60 14 procent av kvinnorna över 18 år äger aktier och 24 procent av männen.
Det finns fyra gånger fler manliga än kvinnliga företagare. Detta avspeglas i fördelningen av tillgångar och skulder i egen näringsverksamhet.
Kvinnor har högre värden än män vad gäller två poster. Den ena gäller den taxerade förmögenheten och den andra gäller studieskulder.
År 1992 hade kvinnor 53 procent av den samlade taxerade förmögenheten. Flera faktorer förklarar varför kvinnor har en större andel av den taxerade förmögenheten, som uppgår till knappt 45 procent, än av den totala nettoförmögenheten. I beräkningarna av den totala nettoförmögenheten har tillgångarna värderats till marknadsvärde. Det innebär att aktier och fastigheter får högre värden än när de ingår i beräkningen av den taxerade förmögenheten. Tillgångar i näringsverksamhet är befriade från förmögenhetsbeskattning och ingår därför inte i den taxerade förmögenheten. Eftersom män har större näringstillgångar och värden på aktier än vad kvinnor har, innebär det att en del tillgångar i större utsträckning saknas i taxerad förmögenhet för män än för kvinnor.
Att ålder har betydelse för förmögenhetsfördelningen visas tydligt i diagram 16. Där både medelvärdet och medianvärdet för kvinnor och män i olika åldrar visas.
Diagram 16 Nettoförmögenhet till marknadsvärde, medelvärde och medianvärde efter ålder, 1992
Medelvärde
0
100 000 200 000 300 000 400 000 500 000
18-24
35-44
55-64
75-
Kv
M
Medianvärde
0 100 000 200 000 300 000 400 000 500 000
18-24
35-44
55-64
75-
Kv M
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
Resultatet blir mycket olika beroende på om vi betraktar medelvärde eller medianvärde på förmögenheten. För samtliga kvinnor och män är medelvärdet mycket större än medianvärdet. Medianvärdet speglar värdet för den person som befinner sig mitt i fördelningen. När medelvärdet beräknas påverkas det av personer med mycket stora förmögenheter. Både beräkningen med medelvärde och medianvärde visar emellertid på att det är en klar koncentration av nettoförmögenheten till åldrarna över 40 år.
Kvinnors medelförmögenhet uppgår till 79 procent av männens. Gör vi beräkningen med medianvärdet för kvinnor respektive män får vi att kvinnor har 60 procent högre medianförmögenhet. Dessa två resultat är båda riktiga, men kan förefalla motsägelsefulla. De olika resultaten beror på att spridningen av förmögenhet är mycket större bland män än bland kvinnor.
Kvinnors förmögenhet mindre spridd
En närmare beskrivning av spridningen av förmögenheten bland kvinnor och män finner vi i tabell 20. Den visar att nettoförmögenheten för män har större spridning än kvinnors. Värdet som avgränsar de 10 procenten med de största förmögenheterna ligger avgjort högre för män än för kvinnor. Det omvända gäller för det värde som avgränsar de 10 procent med de lägsta förmögenheterna. Då har kvinnor högre värden än män, dvs. kvinnor med de minsta förmögenheterna är inte lika fattiga som män eller snarare de har inte lika stora skulder som män.
Tabell 20 Nettoförmögenhet till marknadsvärde, medelvärden och percentilvärden, 1992
Medel P10 P25 P50 P75 P90
Kvartil 1 Median Kvartil 3
Kvinnor
18–64 år 183.379 –63.386
0 47.890 269.476 552.469
65 år– 255.218 6.128 42.818 125.043 306.999 595.225 0 år – 163.125 –22.223 0 31.450 204.030 488.192 Män
18–64 år 212.174 –134.194 –21.340 35.275 278.397 700.332 65 år – 482.997 287 77.224 268.689 631.799 1.037.166 0 år– 206.767 –71.000 0 19.611 237.394 672.085
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen med extra urval av förmögna hushåll.
En jämförelse mellan förmögenhet och marknadsinkomster visar att marknadsinkomsterna är mer ojämnt fördelade mellan kvinnor och män än förmögenheten. Kvinnors marknadsinkomster uppgår till 64 procent av männens, medan kvinnors andel av nettoförmögenheten uppgår till 79 procent av männens, vilket är detsamma som kvinnors andel av mäns disponibla inkomst.
Diagram 17 Marknadsinkomst, disponibel inkomst och nettoförmögenhet i olika åldrar
Marknadsinkomst 1994
0
50 000 100 000 150 000 200 000 250 000
0-15 18-24 35-44 55-64
75-
K M
Ålder
Disponibel inkomst 1994
0
50 000 100 000 150 000 200 000 250 000
0-15 18-24 35-44 55-64
75-
K M
Ålder
Nettoförmögenhet 1992
0
100 000 200 000 300 000 400 000 500 000
0-15 18-24 35-44 55-64
75-
K M
Ålder
Män är rikare än kvinnor och majoriteten av dem som har en mycket stor förmögenhet är män.
18. Kvinnliga och manliga företagares inkomster
Företagande är ett begrepp som ger associationer till makt och män. Företagare har makt genom sina möjligheter att besluta över investeringar, anställningar osv. Manliga företagare uppger att den starkaste drivkraften för att starta eget är viljan att vara sin egen, för kvinnor är det att kunna ta hand om familjen samtidigt som de bidrar till familjens försörjning (Sundin 1989).
Företagande kan emellertid också vara ett uttryck för brist på makt. Svårigheter att finna en anställning leder till att ett alternativ är att starta eget. En tredjedel av männen och närmare en fjärdedel av kvinnorna uppger idag arbetslöshet som motiv för att de startat eget (SCB, Statistiska meddelanden F 15 SM9301).
Mellan åren 1975 och 1994 har andelen kvinnor med företagarinkomster ökat, medan andelen män har minskat. Det sistnämnda beror
64 på att antalet jordbrukare minskat kraftigt. Kvinnor får idag en större andel av företagarinkomsterna än tidigare.
Tabell 21 Kvinnors andel av mäns företagarinkomster, och andel med företagari nkomster, %, 18–64 år, 1975 och 1994
1975 1994
Kvinnors andel av företagares totala inkomstsumma 14,6 27,2
Kvinnors andel av mäns företagarinkomster
hela befolkningen
17,5 37,6
de med företagarinkomster
52,2 67,1
Andel med företagarinkomster
kvinnor
4,6 7,0
män
13,8 12,6
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
Ett eget företag kan drivas antingen som enskild firma eller som eget aktiebolag. Företagarens inkomst i ett aktiebolag räknas som lön, och företagaren bestämmer själv vilken lön som han eller hon anser rimlig. Den som har en enskild firma kan däremot inte reglera sin inkomst på samma sätt. Här är inkomsten helt enkelt det netto som uppstår då kostnaderna i företaget dragits ifrån intäkterna. Jordbruksföretag drivs som enskild firma.
Det finns idag tre gånger fler manliga än kvinnliga företagare. Kvinnliga företagare bedriver oftare än manliga sin verksamhet på deltid. Bland de företagare som driver sitt företag på heltid hela året är männen fyra gånger så många som kvinnorna. Bland heltidsföretagarna är kvinnors medelinkomst ca 75 procent av de manliga företagarnas.
I tabell 22 jämförs inkomsten av anställning med inkomsten av olika företagsformer. Bara heltidsarbetande är med, vilket undanröjer effekten av deltidsarbete.
Tabell 22 Arbetsinkomst för heltidsarbetande i eget företag, kr, 20–64 år, 1994
Medelinkomst Beräknat antal
Kvinnor Män Andel Kvinnor Män
Enskild firma
88.200 124.500 70,8 29.400 91.600
Aktiebolag
210.400 247.000 85,2 22.100 110.300
Jordbruk
74.300 89.800 82,7 4.400 30.200
Samtliga företagare 135.322 178.197 75,9 55.900 232.100
Anställda
182.849 238.117 76,8 881.700 1.316.700
Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.
När man jämför siffrorna för samtliga företagare med siffrorna för anställda, så ser man dels att skillnaderna mellan kvinnor och män är ungefär desamma, dels att de anställda i genomsnitt har högre inkomster än företagarna.
Skillnaderna inom företagargruppen är emellertid stora. Jordbrukarna har lägst inkomster, därnäst de företagare som har enskild firma. Företagare som driver sin verksamhet som aktiebolag har däremot en högre medelinkomst än vad anställda har.
Bakom företagarnas låga medelinkomster döljer sig en mycket större spridning av inkomsten än vad som gäller de anställda. Det finns företagare som har en mycket inkomstbringande verksamhet, och andra som driver sitt företag trots att det har dålig lönsamhet. Inkomstskillnaden mellan kvinnor och män återfinns i alla dessa grupper, om än något mindre för företagare i eget aktiebolag och jordbrukare.
Bristen på ekonomisk jämställdhet är av ungefär samma storleksordning bland företagare som bland anställda. Mest ekonomiskt jämställda är aktiebolagsföretagarna och minst de som driver enskild firma.
19. Mäns beroende av kvinnors oavlönade hushålls- och vårdarbete
Hittills har vi ägnat oss åt avlönat arbete och penninginkomster. Drygt hälften av allt arbete som utförs är emellertid oavlönat. Lönearbete betraktas officiellt som arbete; merparten av det utförs av män. Oavlönat hemarbete (hushålls- och vårdarbete) betraktas inte officiellt som arbete; merparten utförs av kvinnor. Vi vet betydligt mindre om det oavlönade hemarbetet än det avlönade arbetet. Några tidsanvändningsstudier har dock genomförts. I detta avsnitt diskuteras det oavlönade arbetet och mäns beroende av kvinnors hushålls- och vårdarbete.
Det könssegregerade hemarbetet
Mellan 1970-talet och idag har kvinnors medelarbetstid i hemarbete minskat och mäns ökat (Nyberg 1996a). Att kvinnor i medeltal ägnar mindre tid till hemarbete och män mer behöver dock inte betyda att kvinnorna blivit avlastade hemarbete. Även hemarbetet är könssegregerat.
I början av 1990-talet var ”vård, tillverkning av kläder”, t.ex. lagning och sömnad av kläder mest könssegregerat. Därefter kommer brödbakning, tvätt och strykning, som kvinnor ägnar sig åt, men få
66 män. Å andra sidan ägnar sig kvinnor i liten utsträckning åt reparationer och underhåll av bilen. De aktiviteter som tar mest tid, förutom tvätten, är mer jämställt fördelade. Kvinnor ägnar dock mer än dubbelt så lång tid än män till disk, vård av barn och matlagning. Dessa uppgifter gäller ensamstående och sammanboende sammanlagt. Arbetsfördelningen i sammanboende hushåll, och särskilt sådana med barn, är mer segregerat.
Efterfrågan på hemstickade strumpor har minskat och efterfrågan på tvätt av bil ökat
Sett över en längre tidsperiod har produktionen i hushållen genomgått en strukturomvandling på liknande sätt som den avlönade produktionen, dvs. från varuproduktion till tjänsteproduktion beroende på såväl förändrade krav som förändrad efterfrågan. Vi ägnar idag mindre tid till matlagning, disk, städning, lagning och lappning och nysömnad av kläder. Efterfrågan på hemstickade strumpor och hemsydda kläder har minskat dramatiskt. Behovet av städning har minskat i och med att vi vistas mindre i hemmet. Kraven har kanske också minskat i takt med att kvinnors identitet förskjutits från husmor till yrkesarbetande. I vissa kretsar bland välutbildade kvinnor tycks idealet snarare vara att hemmet skall se ut som en ”kreativ intellektuell verkstad” än ett prydligt, putsat och välstädat hem. Vi ägnar mindre tid till matlagning eftersom vi intar fler måltider utanför hemmen: föräldrarna i anslutning till lönearbetet och barnen i skolan och på dagis. Samtidigt har dock kraven på näringsriktig och varierad kost höjts. Kraven vad gäller rena kläder har också ökat. Den tid som idag ägnas tvätt är i stort sett oförändrat sedan 1930-talet trots den tekniska utvecklingen på området eftersom vi byter kläder och linne mycket oftare än förr (Nyberg 1989; 1996a; 1996b).
Efterfrågan på männens tjänsteproduktion i hushållen – underhåll och reparationer – har ökat i takt med att allt fler har skaffat villa, sommarstuga, bil och båt. Den tid som ägnas underhåll och reparationer har ökat helt enkelt därför att vi idag har mer att reparera och underhålla, dvs. nya arbetsuppgifter har tillkommit.
Hushålls- och vårdarbete i barnfamiljer
Sammanboende män utan barn tar en större andel av det oavlönade hemarbetet än män med barn. Detta beror inte på att de förstnämnda ägnar mer tid till hemarbete än de sistnämnda, utan på att kvinnor utan barn ägnar betydligt mindre tid åt hemarbete än de med barn.
Mäns beroende av kvinnors oavlönade hemarbete ökar således, föga förvånande, när barnen kommer.
Tabell 23 Tid till hemarbete, timmar och minuter per vecka, samt mäns andel av kvinnors och mäns sammanlagda tid, %, 1990/91
Sammanboende småbarns-
föräldrar
Sammanboende
storbarnsföräldrar
Kvinnor Män Andel Kvinnor Män Andel
Hushållsarbete
20.24 6.44 25 18.26 6.15 25
Omsorg om egna barn
19.01 8.15 30 3.38 1.36 31
Resor i samband m. hemarbete 4.00 3.04 43 3.26 2.57 46 Inköp av varor och tjänster 3.27 2.10 39 3.20 2.10 39 Underhållsarbete 1.44 4.23 72 2.36 5.24 68 Omsorg om andra 0.25 0.34 58 0.55 0.53 49 Annat hemarbete 0.40 0.44 52 0.39 0.45 54 Hemarbete tot 49.43 25.53 34 33.00 20.00 38
Källa: Beräknat från SCB, 1992. Tidsanvändningsundersökningen 1990/91, tabell 8a och 8b.
Hushållsarbete är, även i barnfamiljer, den aktivitet som kräver mest tid. Männen står för en fjärdedel av kvinnors och mäns samlade insatser och kvinnorna därmed för tre fjärdedelar. Därnäst kommer vård av egna barn, där fäderna står för 30 procent och mödrarna för 70 procent. Denna tid gäller endast aktiv tid med barnen: att mata, byta på, bada, läsa läxor m.m. Därefter kommer resor i samband med hemarbete och inköp av varor och tjänster. Först på femte plats kommer underhållsarbete, där männen står för merparten.
Mäns beroende av kvinnors vårdarbete
Mer aktiv tid ägnas barn idag än tidigare. Trots kvinnors ökade lönearbete ägnar kvinnor mer aktiv tid till barn idag än på 1970-talet. Till viss del beror det på den allt längre föräldraledigheten. De yngsta barnen har oftast en förälder hemma, vanligen modern. Ungefär 90 procent av de barn som ännu inte fyllt ett år har sin mor hemma, vilket innebär att övriga barn i familjen också har tillgång till sin mamma. 43 procent av förskolebarnen var hemma med sina föräldrar.
På 1960-talet räckte det i allmänhet med att modern såg till att barnen fick mat och rena kläder. Hon var närvarande men ägnade sig åt sitt; att laga mat, städa och tvätta. Själva hushållsarbetet var fysiskt tyngre. Idag finns färdiglagad barnmat, lättskötta barnkläder, engångsblöjor, tvättmaskiner och andra hushållsapparater, vilken
68 innebär att arbetet blivit fysiskt lättare. Arbetet med vården av barn har emellertid omdefinierats och intensifierats.
Mödrars ansvar har förändrats från att i första hand se till att de var mätta, hela och rena, till att se till att barnen blir självständiga individer, att det går bra för dem i skolan, att de är aktiva på sin fritid osv. Förr fick barnen i högre grad sköta sig själva. Enligt en tidsanvändningsstudie från 1960-talet ägnades t.ex. ingen tid alls till läxläsning trots att läxläsning fanns med som en särskild aktivitetskategori (Nyberg 1996b). Numera menar man allmänt att modern har mycket stor betydelse för barnens intellektuella och emotionella utveckling. Mödrar organiserar idag snarare hushållsarbetet runt barnen än barnen runt hushållsarbetet. Mödrar förväntas vara tillgängliga för sina barn, att bli avbrutna i sitt hushållsarbete och att tidvis ägna sig enbart åt barnen.
För fäderna är förändringen på sätt och vis större. Inte tidsmässigt, men attitydmässigt. På 1960-talet (och tidigare) var det mycket ovanligt att papporna vårdade små barn. Endast 1 procent av fäderna matade, bytte, klädde av och på sina barn och endast 4 procent lekte med dem enligt den ovan nämnda tidsanvändningsundersökningen från 1960-talet. En större andel fäder deltog när barnen blev något större, men fortfarande var andelen mycket låg – 14 procent. En tredjedel av fäderna lekte med sina 4–6-åringar (Nyberg 1996b). På 1960-talet var en man som kunde byta blöjor en raritet, idag är så inte fallet. En pappa som tog sina barn till dagis kunde på 1960-talet hamna på lokaltidningens förstasida, idag är det vardagsmat. Männens ökade deltagande i hemarbetet betyder dock inte att det delas jämnt mellan kvinnor och män.
Småbarnsmödrar ägnar 19 timmar i veckan och småbarnsfäder 8 timmar i veckan till vård av barn, det betyder att fäderna står för 30 procent och mödrarna för 70 procent av den samlade tiden för vård av barn. Men därtill är mödrar och fäder också tillsammans med sina barn medan de ägnar sig åt annat; hemarbete, måltider och fritid. Totalt är småbarnsmödrar ensamma tillsammans med barn 47 timmar i veckan och fäder drygt 18 timmar, dvs. småbarnsfäderna står för 28 procent av den sammanlagda tiden och småbarnsmödrarna för 72 procent.
Tabell 24 Tid tillsammans med barn, timmar per vecka, samt männens andel av mäns och kvinnors sammanlagda tid, 1990/91
Småbarnsföräldrar Storbarnsföräldrar
Kvinnor Män Andel Kvinnor Män Andel
Vård av barn 19.01 8.15 30 3.38 1.36 31 Hemarbete 22.48 7.51 26 5.47 2.33 31 Måltider 2.02 0.38 24 0.58 0.29 33 Fritid 3.18 1.57 37 1.39 1.50 53 Totalt 47.09 18.41 28 12.02 6.28 35
Källa: Beräknat från SCB, 1992. Tidsanvändningsundersökningen, tabell 8a, 8b, 45a och 45b.
Den tid som ägnas barnen minskar kraftigt när barnen blir större för såväl mödrar som fäder. Av tabellen framgår att storbarnsfäders andel av den totala tid som ägnas barnen ökar något. Det beror dock inte på att de ägnar mer tid till barnen, utan på att mödrarna ägnar mindre tid till barn.
I tid räknat är mäns beroende av kvinnors oavlönade hemarbete stort. Sett i ett historiskt perspektiv har deras beroende dock minskat. Idag vet flertalet fäder hur man gör när man byter blöjor, matar och badar barn osv. Det var inte alltid fallet på 1960-talet.
20. Kvinnor, män och inkomster
Kvinnors och mäns inkomster måste ses som ett resultat av vad som sker i familjen, på arbetsmarknaden och i välfärdsstaten. Könsarbetsdelningen mellan avlönat och oavlönat arbete innebär att kvinnor ägnar mer tid till oavlönat arbete och mindre tid till avlönat arbete än män. Arbetsmarknaden är könssegregerad och lönen på kvinnodominerade arbetsplatser och befattningar är lägre än på mansdominerade arbetsplatser och befattningar. Kortare lönearbetstider och lägre löner innebär att kvinnor har lägre löneinkomster än män. Fler skall försörjas på kvinnors inkomster. Kvinnor får därför i högre grad än män del av de försörjningsrelaterade och behovsprövade bidragen och män i högre grad än kvinnor av de lönerelaterade bidragen inklusive pensioner. Kvinnors och mäns inkomster skiljer sig åt både vad gäller storleken och varifrån de kommer.
Hittills har vi diskuterat i termer av kvinnor och män. I detta avslutande avsnitt utökar vi kategorierna något och jämför ensamstående och sammanboende kvinnor och män samt kvinnor och män med och utan barn.
Lönearbete
Mäter vi lönearbete i medelarbetstid per person i befolkningen så inkluderas i ”befolkningen” de i arbete, de arbetslösa, de frånvarande och de som inte ingår i arbetskraften. Det innebär att skillnader mellan olika kategorier i alla dessa avseenden fångas upp. Mätt på detta sätt lönearbetar män i samtliga kategorier mer än kvinnor. Men sammanboende kvinnor och män lönearbetar mer än ensamstående i samma kategori och sammanboende kvinnor utan barn i lika hög grad som ensamstående män utan barn.
En orsak till detta är att sammanboende kvinnor och män som kategori har en starkare ställning på arbetsmarknaden än ensamstående. De sammanboende ingår i arbetskraften i högre grad än de ensamstående och deras arbetslöshet är lägre.
Traditionellt har gifta kvinnor lönearbetat i lägre utsträckning än ensamstående kvinnor och mindre än män. Mätt som medelarbetstid per person i befolkningen så är detta inte längre fallet. Sammanboende kvinnor utan barn har i medeltal större möjligheter att försörja sig genom lönearbete än ensamstående kvinnor utan barn och lika stora möjligheter som ensamstående män utan barn.
Tabell 25 Medelarbetstid per vecka, per person i befolkningen, 1994
Ensamstående Sammanboende Kvinnor Män Kvinnor Män
Utan barn
25–44 år
23,1 25,1 25,7 30,1
45–54 år
24,4 25,5 25,2 33,0
Med barn
0–6 år
14,7 22,8 15,0 30,8
7–16 år
22,9 30,6 24,6 33,3
Källa: Bearbetning av AKU.
Att vårdansvar har betydelse för arbetstiden syns tydligt genom att kvinnor med barn lönearbetar kortare tid än de utan barn. Bland sammanboende småbarnsmödrar beror det framför allt på att en stor andel av dem har föräldrapenning. De ingår således i arbetskraften, men de är inte i arbete.
Ensamstående fäder, får man utgå ifrån, har huvudansvaret för vård av barn, medan detta inte gäller merparten av de sammanboende fäderna. Ensamstående fäder är en relativt liten grupp, ungefär 31.000 personer, medan de ensamstående mödrarna uppgår till 216.000 (Välfärdsprojektet 1996, s. 22). Ensamstående fäders arbetsmarknadssituation påverkas av deras vårdansvar. Det gäller särskilt de med
små barn. Medelarbetstiden per ensamstående småbarnsfar är betydligt kortare än de sammanboendes. En orsak är att en lägre andel av de ensamstående småbarnsfäderna är i arbete och att en mycket högre andel är arbetslösa. Ensamstående fäder förefaller drabbas dels av ”manlig” arbetslöshet beroende på att mansdominerade näringsgrenar hittills påverkats mest av öppen heltidsarbetslöshet, dels av ”ensamstående småbarnsföräldrars” arbetslöshet som sannolikt beror på arbetsgivarnas ovilja att idag anställa ensamstående småbarnsföräldrar.
Begränsar vi oss sedan till att jämföra arbetstiden för de som är i arbete så lönearbetar kvinnor oavsett om de är ensamstående eller sammanboende, om de har barn eller inte, kortare tid än män. Man kan undra hur det kommer sig att ensamstående kvinnor utan barn har kortare arbetstider än män. Utgör arbetstidernas längd och deltidsarbete en könsstrukturerande faktor på den svenska arbetsmarknaden? Är det så att ”kvinnliga” arbetsplatser och befattningar inte endast erbjuder lägre löner utan också kortare arbetstider? Beror det på kvinnors deltidsarbetslöshet och/eller att kvinnor i högre grad arbetar oregelbundna arbetstider och därför har kortare arbetstid? Om detta vet vi mycket lite.
Vårdansvar påverkar framför allt mödrar och ensamstående fäder med små barn så att deras arbetstider är kortare. Ensamstående fäder, liksom mödrar, deltidsarbetar i högre grad än sammanboende fäder.
Tabell 26 Medelarbetstid per vecka, per person i arbete, 1994
Ensamstående Sammanboende Kvinnor Män Kvinnor Män
Utan barn
25–44 år
36,1 40,4 36,3 41,5
45–54 år
36,4 40,1 34,3 42,1
Med barn
0–6 år
30,6 37,6 30,0 41,2
7–16 år
35,0 40,9 33,3 42,3
Källa: Bearbetning av AKU.
Sammanfattningsvis påverkar kön situationen på arbetsmarknaden främst på så sätt att kvinnor i arbete har kortare arbetstider än män oavsett om de är ensamstående eller sammanboende, däremot ingår de i arbetskraften i lika hög grad. Vårdansvar minskar arbetstiden. Det gäller såväl småbarnsmödrar som ensamstående småbarnsfäder.
Löneinkomster
Lönearbetstiden påverkar naturligtvis löneinkomsterna. Mäns löneinkomster är i medeltal i samtliga kategorier högre än kvinnors. Ser vi endast till de som har en lön, löntagarna, så minskar kvinnors löneinkomst som andel av mäns i de flesta fall.
I medeltal för samtliga har sammanboende kvinnor och män, med och utan barn, högre löneinkomster än de ensamstående. En orsak till detta är den högre sysselsättningsgraden och lägre arbetslösheten bland de sammanboende.
Störst möjligheter att försörja sig genom lönearbete har sammanboende män och bland kvinnorna de ensamstående och sammanboende utan barn 30–49 år.
Sammanboende mödrar har högre löneinkomster än de ensamstående. Ensamstående mödrar är de som har det svårast att försörja sig på lönearbete av samtliga. Ensamstående fäder har betydligt högre löneinkomster än ensamstående mödrar, men betydligt lägre än sammanboende fäder.
Tabell 27 Löneinkomster, kr, 1994
I medeltal, samtliga I medeltal, löntagare Kvinnor Män Kvinnor Män
Ensamstående utan barn
18–29 år
55.917 70.208 67.058 86.374
30–49 år
132.616 132.641 153.333 169.508
50–64 år
97.418 115.568 143.480 177.914
Ensamstående med barn
84.883 151.467 112.384 189.908
Gifta/sammanboende utan barn
18–29 år
94.317 121.733 101.471 134.719
30–49 år
134.322 179.750 151.817 211.282
50–64 år
100.947 170.441 134.582 210.549
Gifta/sammanboende med barn 100.210 188.047 115.893 211.252
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
Mätt på detta sätt påverkas således löneinkomsten av såväl kön som vårdansvar. I samtliga kategorier har män högre löneinkomster än kvinnor i samma kategori. Huvudansvaret för vården av barn minskar löneinkomsterna. Ensamstående fäder har lägre löneinkomster än sammanboende fäder. Skillnaden i löneinkomst i kronor räknat är större mellan fäder än mellan ensamstående kvinnor och män. Delat vårdansvar i den meningen att man är sammanboende befrämjar däremot löneinkomsterna, vilket visas av att sammanboende mödrar och fäder har högre löneinkomster än ensamstående föräldrar.
Kvinnors och mäns möjligheter att försörja sig genom lönearbete beror dels på kvinnors och mäns familjesituation dels på deras ställning på arbetsmarknaden. Sammanboende och barn tycks stärka mäns ställning på arbetsmarknaden, medan sammanboende, men inte barn, stärker kvinnors. Sammanboende kvinnor med eller utan barn har större möjligheter att försörja sig själva genom lönearbete än ensamstående kvinnor med och utan barn.
Lönerelaterade bidrag
Vi har ovan funnit att kvinnor och män delvis får del av olika slags bidrag från välfärdsstaten. Kvinnor får i högre grad än män del av de försörjningsrelaterade bidragen, som ges lika för alla oberoende av inkomstens storlek, och av behovsprövade bidrag. Dessa bidrag skall garantera en grundtrygg, dvs. en viss minimistandard. Män får framför allt lönerelaterade bidrag inklusive pensioner. De är på olika sätt kopplade till den lön man har eller har haft och den ekonomiska standard man är van vid.
Tabell 28 Lönerelaterade bidrag och pensioner, kr, 1994
Lönerelaterade bidrag Pensioner
Kvinnor Män Kvinnor Män
Ensamstående utan barn
18–29 år
11.714 19.446 1.657 1.219
30–49 år
13.959 22.140 9.309 8.002
50–64 år
7.543 18.973 47.520 38.363
65–74 år
35 37 103.981 133.517
75 år–
0
4 79.220 107.884
Ensamstående med barn
26.859 18.979 8.391 6.033
Gifta/sammanboende utan barn
18–29 år
16.178 18.319 337 337
30–49 år
12.675 15.170 6.126 5.712
50–64 år
9.098 13.456 26.482 39.756
65–74 år
90 113 77.560 158.096
75 år–
0
4 59.113 126.986
Gifta/sammanboende med barn 26.101 16.848 2.470 4.925
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
Jämför vi sammanboende och ensamstående kvinnor och män utan barn finner vi att män i samtliga kategorier får högre belopp än kvinnorna. Det gäller däremot inte de som har barn.
Mot bakgrund av att lönerelaterade bidrag antas gynna män, är det något förvånande att mödrar är de som får de största beloppen av de
74 lönerelaterade bidragen. För de sammanboende mödrarna beror det på föräldrapenningen. De ensamstående mödrarna får dock mer i arbetsmarknadsstöd än i föräldrapenning. Det gäller i än högre grad de ensamstående fäderna.
När det gäller pensioner så går de naturligtvis i första hand till de äldre. Pensionerna går i hög grad till männen och beloppen är betydligt högre än de lönerelaterade bidragen. Det bör påpekas att en hel del av de lönerelaterade bidragen och av pensionerna återgår till välfärdsstaten i form av skatter.
Män har i allmänhet lönearbetat på heltid under flera decennier. Deras pensioner är därför mycket högre än kvinnors. Sammanboende män 65–74 år har t.ex. i medeltal en pension som är mer än dubbelt så hög som kvinnors i motsvarande kategori: 158.000 kr respektive 78.000 kr.
Pensioner och föräldrapenning har det gemensamt att en mycket stor andel människor berörs. Nästan alla blir vi pensionärer och en mycket stor majoritet blir föräldrar, därigenom omfördelar pensioner och föräldrapenning inkomster mellan perioder av lönearbete och perioder utan lönearbete. Eftersom en så stor majoritet av befolkningen får del av pensionerna och föräldrapenningen omfördelar de inte i någon större utsträckning mellan hög- och låginkomsttagare. Det gör däremot sjukpenning och arbetsmarknadsstöd. Risken att bli sjuk eller arbetslös är betydligt högre bland de lågavlönade och de ensamstående föräldrarna än bland de högavlönade och sammanboende föräldrarna. Sammantaget innebär det att sjukpenning och arbetsmarknadsstöd omfördelar från högavlönade, sammanboende föräldrar, till lågavlönade, ensamstående föräldrar.
Lönerelaterade bidrag antas förstärka löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Det är riktigt när det gäller pensioner, men det gäller inte generellt. Föräldraförsäkringen är av mycket stor betydelse för såväl sammanboende som ensamstående mödrar, men även arbetsmarknadsstödet är viktigt eftersom ensamstående föräldrar drabbas hårt av arbetslöshet.
Försörjningsrelaterade och behovsprövade bidrag
De försörjningsrelaterade bidragen, dvs. underhållsbidrag och barnbidrag, går naturligtvis endast till kvinnor och män med barn. Ensamstående föräldrar får sådana bidrag i högre grad än sammanboende, vilket beror på att hela barnbidraget går till en person istället för delat på två som i sammanboende, samt att de ensamstående föräldrarna får bidragsförskott, vilket är ovanligt bland sammanboende.
För de ensamstående är de försörjningsrelaterade bidragen av större omfattning än de lönerelaterade. För de sammanboende är det tvärt om. Föräldrapenningen går i högre grad till sammanboende sannolikt beroende på att deras barn är yngre än de ensamståendes.
Tabell 29 Försörjningsrelaterade och behovsprövade bidrag, kr, 1994
Försörjningsrelaterade bidrag Behovsprövade bidrag
Kvinnor Män Kvinnor Män
Ensamstående utan barn
18–29 år
–
– 4.323 3.248
30–49 år
–
– 6.704 6.162
50–64 år
–
– 6.269 4.453
65–74 år
–
– 11.551 4.000
Ensamstående med barn
32.966 28.299 23.330 12.430
Gifta/sammanboende utan barn
18–29 år
–
– 1.474 1.620
30–49 år
–
– 386 902
50–64 år
–
– 259 110
65–74 år
–
– 366 284
75 år–
–
– 857 653
Gifta/sammanboende med barn 9.826 8.593 2.899 2.961
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
Av tabellen framgår att de ensamstående även får relativt stora belopp av behovsprövade stöd, dvs. social- och bostadsbidrag. Det gäller då framför allt bostadsbidrag, vilket även det har ett samband med försörjningsansvar och barn.
Ekonomisk jämställdhet och ekonomiskt beroende
Välfärdsstatens transfereringar till hushållen är ett uttryck för vår välfärdspolitik, dvs. samhällets ambitioner att omfördela resurser mellan olika typer av hushåll och mellan individer i olika åldersgrupper och mellan dem som har en löneinkomst och de som inte har det på grund av sjukdom, arbetslöshet m.m. Socialpolitiken ska fungera som ett skyddsnät genom att kompensera för inkomstbortfall och trygga försörjningen för ekonomiskt svaga grupper. Syftet är att ge alla människor en möjlighet till ekonomiskt oberoende. Transfereringarna går därför i hög grad till dem som inte lönearbetar därför att de är pensionärer eller arbetslösa samt till de som ensamma har försörjnings- och vårdansvar för barn.
Använder vi kvinnors och mäns egna disponibla inkomst som ett mått på den ekonomiska jämställdheten finner vi att ensamstående
76 kvinnor och män är mer jämställda än sammanboende. Det beror emellertid på att ensamstående män har lägre inkomster än sammanboende män. Mest ekonomiskt jämställda är ensamstående kvinnor och män i 30–54-års åldern. Sammanboende kvinnor och män är mer ekonomiskt jämställda ju yngre de är. Där har man dock även de lägsta inkomsterna.
Tabell 30 Nettotransfereringar och disponibel inkomst, kr, 1994
Nettotransfereringar Disponibel inkomst Kvinnor Män Kvinnor Män Andel
Ensamstående utan barn
18–29 år
9.924 5.925 72.816 81.484 89
30–49 år
–12.814 –15.504 124.608 133.468 93
50–64 år
14.438 4.808 138.380 143.311 97
65–74 år
87.527 93.727 104.780 120.684 87
75 år –
77.134 81.836 93.677 112.661 83
Ensamstående med barn
63.752 13.418 154.230 178.669 86
Gifta/sammanboende utan barn
18–29 år
–5.454 –13.598 95.623 114.615 83
30–49 år
–27.703 –44.175 121.687 156.292 78
50–64 år
–6.877 –27.462 114.638 182.608 63
65–74 år
58.176 99.262 79.863 138.730 58
75 år–
50.860 87.254 65.012 108.415 60
Gifta/sammanboende med barn 5.892 –35.341 115.751 175.787 66
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
Nettotransfereringarna kan ses som ett uttryck för det ekonomiska beroendet av välfärdsstaten. De kategorier där bidragen är större än skatterna i medeltal kan sägas vara beroende, i varierande grad, av välfärdsstaten. Mest beroende av välfärdsstaten är naturligtvis de äldre. Det gäller särskilt de äldre männen, men också de äldre kvinnorna. Därtill kommer också de ensamstående mödrarna som i hög grad är beroende av välfärdsstaten dels därför att de har försörjaransvar dels därför att de i hög grad är arbetslösa. Man skall emellertid komma ihåg att många ensamstående föräldrar blir sammanboende föräldrar efter en tid.
Minst beroende av välfärdsstaten skulle man kunna säga att de är, som betalar mer i skatt än de får i transfereringar. De är istället beroende av arbetsmarknaden. Detta gäller sammanboende utan barn, sammanboende fäder och ensamstående utan barn i ålderskategorin 30–49 år.
Välfärdsstaten har inneburit stora fördelar för kvinnor, men könsarbetsdelningen är inte bruten, vilket visar sig i skillnader i
inkomsternas storlek mellan kvinnor och män och varifrån de kommer. Kvinnors ekonomiska beroende av män har minskat och deras möjligheter att kunna försörja sig och eventuella barn har ökat. Kvinnors lönearbete och välfärdsstatens transfereringar betyder att kvinnors fall back-position, dvs. möjligheterna att klara sig vid en separation eller skilsmässa, har ökat väsentligt. Ensamstående mödrar är dock i hög grad beroende av välfärdsstaten och ensamstående mödrars ekonomiska standard är sannolikt i medeltal betydligt lägre än sammanboendes.
Kvinnor har idag tredubbla roller som lönearbetare, försörjare och vårdare av barn. Detta framträder i inkomststrukturen. Kvinnor har högt arbetskraftsdeltagande, men kortare lönearbetstider, lägre löneinkomster, mer försörjningsrelaterade och behovsprövade bidrag än män. Inkomststrukturen för män avspeglar den könssegregerade arbetsmarknaden med högre arbetslöshet och därmed följande arbetsmarknadsstöd och pensioner. Däremot syns mäns föräldraskap i betydligt mindre utsträckning annat än som högre deltagande i lönearbete och högre löneinkomster. Könsrelationerna har förändrats, men uppstått i ny tappning.
Strategier för att förändra dessa förhållanden kräver att val görs och åtgärder vidtas på de tre arenor där ekonomiskt utfall avgörs; nämligen familjen, arbetsmarknaden och välfärdsstaten. Ett ekonomiskt jämställt samhälle kräver förändringar som innebär att könsarbetsdelningen mellan avlönat och oavlönat arbete minskar och att den könssegregerade arbetsmarknaden bryts upp. Ekonomisk jämställdhet handlar om individuella och samhälleliga val.
Referenslitteratur
Becker, G. (1965) ”A Theory of the Allocation of Time”, Economic Journal,
75 (200), s. 493–517.
Becker, G. (1981) A Treatise on the Family. Cambridge: Harvard University Press. Björklund, A. (1992) ”Långsiktiga perspektiv på inkomstfördelningen” i Inkomstför-
delningens utveckling, Bilaga till Långtidsutredningen 1992 . Stockholm: Fi-
nansdepartementet.
Björklund, A. & Fritzell, J. (1992) Inkomstfördelningens utveckling, Bilaga 8 till
Långtidsutredningen 1992 . Stockholm: Finansdepartementet.
Borchorst, A. & Siim, B. (1987) ”Women and the advanced welfare state – a new
kind of patriarchal power?” i Women and the State. Anne Showstack Sassoon, A. (Red.). London: Hutchinson.
Duncan, S. (1996) ”The Diverse Worlds of European Patriarchy” i Women of the
European Union. The Politics of Work and Daily Life . García-Ramon, M.D. &
Monk, J. (Red.), London och New York: Routledge.
England, P. (1993) ”The Separative Self: Androcentric Bias in Neoclassical
Assumptions” i Beyond Economic Man: Feminist Theory and Economics , Ferber M.A. & Nelson, J.A. (Red.). Chicago: University of Chicago Press.
Esping-Andersen, G. (1990) The Three Worlds of Welfare Capitalism. Cambridge:
Polity Press.
Ferber, M. & Birnbaum, B.G. (1977) ”The ‘New Home Economics’: Retrospects and
Prospects”, Journal of Consumer Research, Vol. 4, June, s. 19–28.
Ferber, M. (1993) ”A Feminist Treatise on the Family”, paper presenterat vid ”Out of
the Margin. Feminist Perspectives on Economic Theory”, 2–5 June, Amsterdam.
Flood, L. & Gråsjö, U. (1995) ”Changes in Time Spent at Work and Leisure: The
Swedish Experience 1984–1993”, paper presenterat vid The 15th Arne Ryde Symposium on ”Economics of Gender and the Family”, Conference Volume I, 18–19 augusti.
Folbre, N. & Hartmann, H. (1988) ”The Rhetoric of Self-Interest: Ideology and
Gender in Economic Theory” i The Consequences of Economic Rhetoric. Klamer A. McCloskey D.N. & Solow R.M. (Red.), Cambridge: Cambridge University Press.
Fritzell, J. (1991) Icke av marknaden allena: Inkomstfördelningen i Sverige . Institutet
för Social Forskning, Stockholm: Almqvist & Wiksell International.
Gustafsson, B. & Uusitalo, H. (1990) ”Income distribution and Redistribution during
Two Decades: Experiences from Finland and Sweden” i Generating Equality in
the Welfare State. The Swedish Experience, Persson, I. (Red.). Oslo: Norwegian
University Press.
Halleröd, B. (1996) ”Generell välfärd eller selektiv fattigvård?” i Generell välfärd.
Hot och möjligheter? Välfärdsprojektet. Kunskap. Fakta nr 3. Palme, J. &
Wennemo, I. (Red). Stockholm: Norstedts.
Hamrin-Thorell, R. (1969) ”Barriärer som revs” i Kvinnors röst och rätt. Hamrin-
Thorell, R. Lindström, U. & Stenberg, G. (Red.). Stockholm: AB Allmänna Förlaget.
Hernes, H. (1987) Welfare State and Women Power. Oslo: Norwegian University
Press.
Hirdman, Y. (1990 ”Genussystemet” i Demokrati och makt i Sverige.SOU 1990:44.
Maktutredningens huvudrapport. Stockholm: Allmänna förlaget.
Jansson; K. & Sandqvist, A. (1993) Inkomstfördelningen under 1980-talet. Bilaga 19
till Långtidsutredningen 1992 . Stockholm: Finansdepartementet.
Jansson, K. (1996) Distribution and redistribution of income within and between
households in Sweden. Paper prepared for the twenty-fourth General Conferen-
ce of the International Association for Research on Income and Wealth, Lillehammar, Norway, 1824 August. Örebro: SCB.
le Grand, C. (1991) ”Explaining the Male–Female Wage Gap: Job Segregation and
Solidarity Wage Bargaining in Sweden”, Acta Sociologica, Vol. 34, No. 4.
Lewis, J. & Piachaud, D. (1992) ”Women and poverty in the Twentieth century” i
Women & Poverty in Britain the 1990s. Glendinning, C. & Millar, J. (Red.),
Memel Hempstead: Harvester Wheatsheaf.
Lewis, J. (1993) ”Introduction: women, work, family and social policies in Europe” i
Women and Social Policies in Europe: Work, Family and the State . Lewis, J.
(Red). Aldershot: Edward Elgar.
Myersen, E.M. & Petersen, T. (1997) ”Är kvinnor utsatta för lönediskriminering?”,
Ekonomisk Debatt, Årgång 25, nr. 1.
Nordli Hansen, M. (1997) ”The Scandinavian Welfare Model: The Impact of the
Public of the Public Sector on Gender Equality”, Work, Employment & Society, Volume 11, No. 1, March, s. 83–97.
Nyberg, A. (1989) Tekniken – kvinnornas befriare? Hushållsteknik, köpevaror, gifta
kvinnors hushållsarbetstid och förvärvsdeltagande 1930-talet–1980-talet .
Linköping: Tema Teknik och social förändring, Linköpings universitet.
Nyberg, A. (1995) Har arbetsmarknaden blivit mer jämställd? 1987–1993 . Tema-T
Arbetsnotat 134. Linköping: Tema Teknik och social förändring, Linköpings universitet.
Nyberg, A. (1996a) ”Arbetstider ur jämställdhets- och familjesynpunkt” i Arbetstid,
längd, förläggning och inflytande. Bilagedel. SOU 1996:145. Stockholm:
Fritzes.
Nyberg, A. (1996b) ”In i självtjänstesamhället – eller på väg ut?” i Från symaskin till
cyborg. Genus, teknik och social förändring . Sundin, E. & Berner, B. (Red.).
Stockholm: Nerenius & Santérus Förlag.
Ohlander, A-S. & Strömberg, U-B. (1997) Tusen svenska kvinnoår. Svensk
kvinnohistoria från vikingatid till nutid . Stockholm: Rabén Prisma.
Olofsson, J. (1996) ”Arbetslinjen i historisk belysning” i Bidrag genom arbete – en
antologi. Betänkande av Storstadskommittén. SOU 1996:151. Stockholm:
Fritzes.
Ott, N. (1992) Intrafamily Bargaining and Household Decisions . New York:
Springer.
Parsons, T. (1942) ”Age and Sex in the Social Structure of the United States”,
American Sociological Review, No. 7, s. 604–16.
Persson, I. (1993) Svenska kvinnor möter Europa. Ekonomisk integration och social
harmonisering ur ett kvinnoperspektiv. Bilaga 16 till Långtidsutredningen 1992. Stockholm: Allmänna förlaget.
Regeringens proposition 1996/97:1. Budgetpropositionen för år 1997. Förslag till
statsbudget, finansplan m.m.
Ringqvist, M. (1996) Om den offentliga sektorn. Vad den ger och vad den tar .
Stockholm: Publica.
Rydenstam, K. (1992) I tid och otid. En undersökning om kvinnors och mäns
tidsanvändning 1990/91. Levnadsförhållanden, Rapport 79. Stockholm: SCB.
Sainsbury, D. (Red.) (1994) Gendering Welfare States. London: Sage. Sainsbury, D. (1996) Gender, Equality and Welfare States. Cambridge: Cambridge
University Press.
Sander, Å. & Holmer, J. (1996) ”Lågkonjunktur eller systemkris – vad betyder det för
jobben” i Bidrag genom arbete – en antologi. Betänkande av Storstadskommittén. SOU 1996:151. Stockholm: Fritzes.
SCB, Statistiska meddelanden F 15 SM9301. Sen, A.K. (1985) Women, technology and sexual divisions. United Nations
Conference on Trade and Development, Geneva, United Nations International Research and Training Institute for the Advancement of Women, New York.
Siaroff, A. (1994) ”Work, Welfare and Gender Equality: A New Typology” i
Gendering Welfare States. Sainsbury, D. (Red.). London: Sage.
Siim, B. (1990) ”Feministiska tolkningar av samspelet mellan kvinnor och
välfärdsstaten” i Kvinnovetenskaplig tidskrift, 11(2), s. 13–25.
Smeeding, T. Rainwater, L. Rein, M. Hauser, R. & Schäber, G. (1990) ”Income
poverty in seven countries: initial estimates from the LIS database” i Poverty,
Inequality and Income Distribution in Comparative Perspective. Smeeding, T.
O'Higgins, M. & Rainwater, L. (Red.). Hemel Hempstead: Harvester Wheatsheaf
Statens offentliga utredningar 1995:104. Skattereformen 1990–1991. En utvärdering.
Stockholm: Fritzes.
Statens offentliga utredningar 1996:56. Hälften vore nog – om kvinnor och män på
90-talets arbetsmarknad. Stockholm: Fritzes.
Strassman, D. (1993) ”Not a Free Market: The Thetoric of Disciplinary Authority in
Economics” i Beyond Economic Man: Feminist Theory and Economics, Ferber, M.A. & Nelson, J.A. (Red.). Chicago: University of Chicago Press.
Sundin, E. & Holmquist, C. (1989) Kvinnor som företagare – osynlighet, mångfald,
anpassning – en studie. Malmö: Liber-
Walby, S. (1994) ”Methodological and theoretical issues in the comparative analysis
of gender relations in western Europe” i Environment and Planning, A 26.
Wennemo, I. (1996) ”Svensk familjepolitik – mot avsedda mål med oavsedda medel”
Generell välfärd. Hot eller möjligheter? Välfärdsprojektet. Kunskap. Fakta nr
3. Palme, J. & Wennemo, I. (Red.). Stockholm: Norstedts.
Wilensky, H. & Lebeaux, C.N. (1958) Industrial Society and Social Welfare. New
York: The Free Press.
Wilensky, H., (1975) The Welfare State and Equality. Berkeley: University of
California Press.
Välfärdsprojektet, 1996, Kunskap. Fakta. Ensamföräldrarna – en utsatt grupp?
Socialdepartementet, Stockholm.
Zetterberg, J. (1990) Essays on Inter-Sectoral Wage Differentials. Uppsala:
Department of Economics, Uppsala University.
Åberg, Y. (1996) Svenska Dagbladet, 22 mars 1996.
Om författaren
ANITA N
YBERG
är universitetslektor i nationalekonomi och docent vid tema Teknik och social förändring vid Linköpings universitet. Hennes forskning rör sig inom området avlönat/oavlönat arbete ur ett genusperspektiv. Hon är huvudsekreterare i Kvinnomaktutredningen. Bland hennes arbeten kan i detta sammanhang nämnas ”Arbetstider ur jämställdhets- och familjesynpunkt”, Bilaga 10, Arbetstid, längd, förläggning
och inflytande (SOU 1996:145) och ”BNP, makt och kön” i Familj, makt och jämställdhet (SOU 1997:138).
Bilaga. Diagram och tabeller.
Diagram 1A–C Löneinkomst efter ålder, 1994 Diagram 2A Andel med arbetsinkomst, 1994 Diagram 2B Andel med arbetsinkomst, medelvärden efter ålder,1994 Diagram 3 Arbetsinkomst efter inkomstklasser, kr i 1994 års priser, 20–64 år, 1975
och 1994
Diagram 4 Inkomststruktur, medelvärden, kr i 1994 års priser, 1975 och 1994 Tabell 1 Summa inkomster och bidrag, miljarder kronor, 1994 Tabell 2 Medelinkomsten för inkomster och bidrag, 1994 Tabell 3 Medelinkomsten för inkomster och bidrag för de som har inkomst, 1994 Tabell 4 Andel i procent som har olika inkomst, 1994 Tabell 5 Summa inkomster och bidrag, miljarder kronor, 1994 Tabell 6 Medelinkomsten för inkomster och bidrag, 1994 Tabell 7 Medelinkomsten för inkomster och bidrag för de som har inkomst, 1994 Tabell 8 Andel i procent som har olika inkomst, 1994 Tabell 9 Summa inkomster och bidrag, miljarder kronor, 1975 Tabell 10 Medelinkomsten för inkomster och bidrag, kr, 1975 Tabell 11 Medelinkomsten för inkomster och bidrag för de som har inkomst, 1975 Tabell 12 Andel i procent som har olika inkomst, 1975 Tabell 13 Summa inkomster och bidrag, miljarder kronor, 1975 Tabell 14 Medelinkomsten för inkomster och bidrag, kr, 1975 Tabell 15 Medelinkomsten för inkomster och bidrag för de som har inkomst, 1975 Tabell 16 Andel i procent som har olika inkomst, 1975 Tabell 17 Arbetsinkomst, kr i 1994 års prisnivå, 20–64 år, 1975 och 1994 Tabell 18 A Arbetsinkomst för helårs- och heltidsanställda som saknar rörelsein-
komster, 20–64 år, 1975–1995
Tabell 18 B Arbetsinkomst för helårs- och heltidsanställda som saknar rörelsein-
komster, 20–64 år, 1975–1995
Tabell 19 Löneinkomst, kr, 1994 Tabell 20 Räntor och utdelningar, kr, 1994 Tabell 21 Marknadsinkomst, kr, 1994 Tabell 22 Sjukersättning, kr, 1994 Tabell 23 Föräldrapenning, kr, 1994 Tabell 24 Arbetsmarknadsstöd, kr, 1994 Tabell 25 Summa skattepliktiga bidrag exkl. pensioner, kr, 1994 Tabell 26 Summa pensioner, kr, 1994 Tabell 27 Summa individuella skattefria bidrag, kr, 1994 Tabell 28 Summa familjestöd, kr, 1994 Tabell 29 Debiterad skatt, kr, 1994 Tabell 30 Individuell disponibel inkomst, kr, 1994 Tabell 31 Folkpensionärer, 65 år och äldre, 1982–1994 Tabell 32 Utbetalda pensioner, kr, 1994 Tabell 33 Utbetalda pensioner, kr, 1994 Tabell 34 Tillgångar och skulder, miljarder kronor, 1992 Tabell 35 Medelvärden för tillgångar och skulder, kr, 1992 Tabell 36 Medelvärden för de som har tillgångar och skulder, kr, 1992 Tabell 37 Andel i procent som har olika tillgångar och skulder, 1992 Tabell 38 Tillgångar och skulder, miljarder kronor, 1992 Tabell 39 Medelvärden för tillgångar och skulder, kr, 1992 Tabell 40 Medelvärden för de som har tillgångar och skulder, kr, 1992 Tabell 41 Andel i procent som har olika tillgångar och skulder, 1992.
Diagram 1A–C Löneinkomst efter ålder, 1994
Andel med löneinkomst 1994
0 20 40 60 80 100
16-17 18-24 25-34 35-44 45-54 55-64 65-74 75-
Kvinnor Män
Ålder
Löneinkomst, medelvärden 1994
0
50 000 100 000 150 000 200 000
16-17 18-24 25-34 35-44 45-54 55-64 65-74 75-
Kvinnor Män
Ålder
Kronor
Kvinnors löneinkomst i procent av männens 1994
0 20 40 60 80 100
Diagram 2A Andel med arbetsinkomst, 1994
0 20 40 60 80 100
15-17 25-29 35-39 45-49 55-59 65-69 75-79
kvinnor
män
Procent
Källa: SCB, bearbetning av IoF storurval..
Diagram 2B Andel med arbetsinkomst, medelvärden efter ålder,1994
0
50000 100000 150000 200000 250000
15-17 25-29 35-39 45-49 55-59 65-69 75-79 kvinnor män
Kronor
Källa: SCB, bearbetning av IoF storurval.
Diagram 3 Arbetsinkomst efter inkomstklasser, kr i 1994 års priser, 20–64 år,
1975 och 1994
1 9 7 5
0
100 000 200 000 300 000 400 000 500 000 600 000 700 000
<0 20 100 180 260 340 420 500 580 750 950 kvinnor män
Tusen kronor
Antal
1 9 9 4
0
100 000 200 000 300 000 400 000 500 000 600 000 700 000
<0 20 100 180 260 340 420 500 580 750 950
Tusen kronor
Antal
kvinnor män
Källa: SCB, bearbetning av IoF storurval.
Diagram 4 Inkomststruktur, medelvärden,
kr i 1994 års priser, 1975 och 1994
1975
-100 000
-50 000
0
50 000 100 000 150 000 200 000
Kv Män
Marknad Bidrag Skatt Disp. inkomst
Kronor
-100 000
-50 000
0
50 000 100 000 150 000 200 000
Kv Män
Marknad Bidrag Skatt Disp. inkomst
1 9 9 4
Kronor
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
Tabell 1 Summa inkomster och bidrag, miljarder kronor, 1994
Samtliga 0 år –
Kvinnor Män Samtliga Kvinnors andel
i procent
Marknaden
Löner
254,7
386,5
641,2
39,7
Näringsinkomst
4,7
13,0
17,7
26,6
Ränta utdelningar
16,6
22,6
39,2
42,3
Reavinst
24,2
34,9
59,1
40,9
Summa faktorinkomst
300,2
457,0
757,2
39,6
Skattepliktiga bidrag
Sjukersättning
9,5
9,3
18,8
50,5
Föräldrapenning
14,0
3,6
17,6
79,5
Arbetsmarknadsstöd
21,4
33,3
54,7
39,1
därav kontantersättning
14,9
22,1
37,0
40,3
arbetsmarknadsutbildning
6,4
11,2
17,6
36,4
Skattepliktigt studiestöd
2,4
1,4
3,8
63,2
Övriga skattepliktiga bidrag
3,7
2,3
6,0
61,7
Summa skattepliktigt exkl pension
51,0
49,9
100,9
50,5
Summa pensioner
96,2
120,3
216,5
44,4
Skattefria individuella bidrag
Studiestöd
7,4
5,9
13,3
55,6
Bidragsförskott
5,8
0,8
6,6
87,9
Övriga bidrag
0,7
1,2
1,9
36,8
Summa skattefria bidrag
13,9
7,9
21,8
63,8
Familjestöd
Bostadsbidrag
13,5
4,5
18,0
75,0
Barnbidrag
10,0
7,2
17,2
58,1
Socialbidrag
5,1
4,5
9,6
53,1
Övrigt
0,0
0,0
0,0
85,1
Summa familjestöd
28,7
16,4
45,1
63,6
Negativa transfereringar
Skatt
115,4
184,7
300,1
38,5
Återbetalt studielån
1,9
1,5
3,4
55,9
Givet underhållsbidrag
0,3
1,8
2,1
14,3
Summa negativa transfereringar
117,8
188,1
305,9
38,5
Summa disponibel inkomst
372,4
463,5
835,9
44,6
Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.
Tabell 2 Medelinkomsten för inkomster och bidrag, 1994
Samtliga 0 år -
Medelinkomsten alla
Kvinnor i
Kvinnor Män Samtliga procent av män
Marknaden
Löner
59 584 92 289 75 769
64,6
Näringsinkomst
1 107
3 093
2 090
35,8
Ränta utdelningar
3 877
5 389
4 625
71,9
Reavinst
5 657
8 325
6 977
68,0
Summa faktorinkomst
70 225 109 096 89 461
64,4
Skattepliktiga bidrag
Sjukersättning
2 219
2 227
2 223
99,6
Föräldrapenning
3 278
864
2 084
379,4
Arbetsmarknadsstöd
4 997
7 952
6 460
62,8
därav kontantersättning
3 490
5 268
4 370
66,2
arbetsmarknadsutbildning
1 507
2 684
2 090
56,1
Skattepliktigt studiestöd
558
336
448
166,1
Övriga skattepliktiga bidrag
868
556
713
156,1
Summa skattepliktigt exkl pension
11 920 11 935 11 928
99,9
Summa pensioner
22 494 28 729 25 580
78,3
Skattefria individuella bidrag
Studiestöd
1 740
1 420
1 581
122,5
Bidragsförskott
1 361
188
781
723,9
Övriga bidrag
166
285
225
58,2
Summa skattefria bidrag
3 267
1 893
2 587
172,6
Familjestöd
Bostadsbidrag
3 151
1 082
2 127
291,2
Barnbidrag
2 346
1 728
2 040
135,8
Socialbidrag
1 184
1 065
1 126
111,2
Övrigt
9
2
6
450,0
Summa familjestöd
6 690
3 877
5 299
172,6
Negativa transfereringar
Skatt
26 992 44 107 35 462
61,2
Återbetalt studielån
450
350
401
128,6
Givet underhållsbidrag
75
437
254
17,2
Summa negativa transfereringar
27 517 44 894 36 117
61,3
Summa disponibel inkomst
87 079 110 636 98 738
78,7
Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.
Tabell 3 Medelinkomsten för inkomster och bidrag för de som har inkomst, 1994
Samtliga 0 år –
Medelinkomsten för personer med värde Kvinnor i
Kvinnor Män Samtliga procent av män
Marknaden
Löner
112 739 164 362 139 068
68,6
Näringsinkomst
21 672 32 247 25 523
67,2
Ränta utdelningar
5 921
8 277
7 083
71,5
Reavinst
57 704 67 538 63 132
85,4
Summa faktorinkomst
84 068 130 394 107 012
64,5
Skattepliktiga bidrag
Sjukersättning
20 266 27 401 23 270
74,0
Föräldrapenning
23 790
9 589 18 245
248,1
Arbetsmarknadsstöd
41 230 58 175 50 125
70,9
därav kontantersättning
33 051 44 724 39 147
73,9
arbetsmarknadsutbildning
28 146 36 587 32 983
76,9
Skattepliktigt studiestöd
38 505 31 754 35 690
121,3
Övriga skattepliktiga bidrag
11 372 11 096 11 264
102,5
Summa skattepliktigt exkl pension
38 847 40 610 39 700
95,7
Summa pensioner
78 649 122 081 98 035
64,4
Skattefria individuella bidrag
Studiestöd
18 305 16 258 17 335
112,6
Bidragsförskott
19 875 16 618 19 422
119,6
Övriga bidrag
12 445 11 729 11 986
106,1
Summa skattefria bidrag
19 456 16 812 18 408
115,7
Familjestöd
Bostadsbidrag
14 281
8 682 12 287
164,5
Barnbidrag
9 908
8 833
9 427
112,2
Socialbidrag
23 148 23 479 23 304
98,6
Övrigt
1 668
2 682
1 764
62,2
Summa familjestöd
17 602 13 737 15 965
128,1
Negativa transfereringar
Skatt
31 039 51 174 40 959
60,7
Återbetalt studielån
4 981
4 875
4 934
102,2
Givet underhållsbidrag
8 314 12 246 11 441
67,9
Summa negativa transfereringar
31 637 52 027 41 684
60,8
Summa disponibel inkomst
96 539 124 031 110 076
77,8
Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.
Tabell 4 Andel i procent som har olika inkomst, 1994
Samtliga 0 år –
Kvinnor Män Samtliga
Marknaden
Löner
52,9
56,1
54,5
Näringsinkomst
5,1
9,6
7,3
Ränta utdelningar
65,5
65,1
65,3
Reavinst
9,8
12,3
11,1
Summa faktorinkomst
83,5
83,7
83,6
Skattepliktiga bidrag
Sjukersättning
10,9
8,1
9,6
Föräldrapenning
13,8
9,0
11,4
Arbetsmarknadsstöd
12,1
13,7
12,9
därav kontantersättning
10,6
11,8
11,2
arbetsmarknadsutbildning
5,4
7,3
6,3
Skattepliktigt studiestöd
1,4
1,1
1,3
Övriga skattepliktiga bidrag
7,6
5,0
6,3
Summa skattepliktigt exkl pension
30,7
29,4
30,0
Summa pensioner
28,6
23,5
26,1
Skattefria individuella bidrag
Studiestöd
9,5
8,7
9,1
Bidragsförskott
6,8
1,1
4,0
Övriga bidrag
1,3
2,4
1,9
Summa skattefria bidrag
16,8
11,3
14,1
Familjestöd
Bostadsbidrag
22,1
12,5
17,3
Barnbidrag
23,7
19,6
21,6
Socialbidrag
5,1
4,5
4,8
Övrigt
0,6
0,1
0,3
Summa familjestöd
38,1
28,6
33,4
Negativa transfereringar
Skatt
87,0
86,2
86,6
Återbetalt studielån
9,0
7,2
8,1
Givet underhållsbidrag
0,9
3,6
2,2
Summa negativa transfereringar
87,1
86,3
86,7
Summa disponibel inkomst
90,2
89,2
89,7
Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen
Tabell 5 Summa inkomster och bidrag, miljarder kronor, 1994
Samtliga 18 –64 år
Kvinnor Män Samtliga Kvinnors andel
i procent
Marknaden
Löner
252,9 381,8 634,7
39,8
Näringsinkomst
4,4
11,7
16,0
27,2
Ränta utdelningar
9,6
14,8
24,4
39,3
Reavinst
17,5
27,0
44,6
39,3
Summa faktorinkomst
284,4 435,3 719,7
39,5
Skattepliktiga bidrag
Sjukersättning
9,5
9,3
18,7
50,4
Föräldrapenning
14,0
3,6
17,6
79,5
Arbetsmarknadsstöd
21,3
33,3
54,6
39,0
därav kontantersättning
14,9
22,0
36,9
40,3
arbetsmarknadsutbildning
6,4
11,2
17,7
36,4
Skattepliktigt studiestöd
2,4
1,4
3,8
62,9
Övriga skattepliktiga bidrag
3,6
1,9
5,5
65,4
Summa skattepliktigt exkl pension
50,9
50,0 100,9
50,4
Summa pensioner
29,1
32,1
61,2
47,6
Skattefria individuella bidrag
Studiestöd
7,0
5,5
12,5
56,1
Bidragsförskott
5,8
0,8
6,6
88,1
Övriga bidrag
0,4
0,8
1,2
33,1
Summa skattefria bidrag
13,2
7,1
20,4
65,0
Familjestöd
Bostadsbidrag
7,2
3,5
10,7
67,3
Barnbidrag
10,0
7,2
17,3
58,1
Socialbidrag
4,8
4,3
9,2
52,8
Övrigt
0,0
0,0
0,0
85,1
Summa familjestöd
22,1
15,0
37,1
59,5
Negativa transfereringar
Skatt
99,1 153,3 252,3
39,3
Återbetalt studielån
1,9
1,5
3,4
56,7
Givet underhållsbidrag
0,3
1,8
2,1
13,9
Summa negativa transfereringar
101,3 156,6 257,8
39,3
Summa disponibel inkomst
298,5 383,0 681,5
43,8
Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen
Tabell 6 Medelinkomsten för inkomster och bidrag, 1994
Samtliga 18 –64 år
Medelinkomsten alla
Kvinnor i
Kvinnor Män Samtliga procent av män
Marknaden
Löner
97 447 146 633 122 079
66,5
Näringsinkomst
1 682 4 479 3 083
37,6
Ränta utdelningar
3 691 5 682 4 688
65,0
Reavinst
6 755 10 381
8 571
65,1
Summa faktorinkomst
109 575 167 175 138 421
65,5
Skattepliktiga bidrag
Sjukersättning
3 644 3 569 3 606
102,1
Föräldrapenning
5 400 1 390 3 391
388,5
Arbetsmarknadsstöd
8 207 12 774 10 494
64,2
därav kontantersättning
5 725 8 457 7 093
67,7
arbetsmarknadsutbildning
2 482 4 317 3 401
57,5
Skattepliktigt studiestöd
919
540
729
170,2
Övriga skattepliktiga bidrag
1 387
732 1 059
189,5
Summa skattepliktigt exkl pension
19 557 19 005 19 279
102,9
Summa pensioner
11 227 12 330 11 779
91,1
Skattefria individuella bidrag
Studiestöd
2 711 2 117 2 414
128,1
Bidragsförskott
2 236
302 1 267
740,4
Övriga bidrag
157
317
237
49,5
Summa skattefria bidrag
5 104 2 736 3 918
186,5
Familjestöd
Bostadsbidrag
2 771 1 341 2 055
206,6
Barnbidrag
3 864 2 774 3 318
139,3
Socialbidrag
1 861 1 661 1 761
112,0
Övrigt
15
3
9
500,0
Summa familjestöd
8 511 5 779 7 143
147,3
Negativa transfereringar
Skatt
38 164 58 872 48 535
64,8
Återbetalt studielån
741
564
652
131,4
Givet underhållsbidrag
113
695
405
16,3
Summa negativa transfereringar
39 018 60 131 49 592
64,9
Summa disponibel inkomst
114 956 146 894 130 948
78,3
Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.
Tabell 7 Medelinkomsten för inkomster och bidrag för de som har inkomst, 1994
Samtliga 18–64 år
Medelinkomsten för personer med värde Kvinnor i
Kvinnor Män Samtliga procent av män
Marknaden
Löner
118 655 177 073 148 032
67,0
Näringsinkomst
23 923 35 645 31 447
67,1
Ränta utdelningar
5 810 8 750 7 299
66,4
Reavinst
55 050 65 969 61 194
83,4
Summa faktorinkomst
119 196 180 058 149 826
66,2
Skattepliktiga bidrag
Sjukersättning
20 345 27 715 23 433
73,4
Föräldrapenning
23 790
9 589 18 245
248,1
Arbetsmarknadsstöd
41 312 58 317 50 243
70,8
därav kontantersättning
33 101 44 801 39 216
73,9
arbetsmarknadsutbildning
28 146 36 622 33 001
76,9
Skattepliktigt studiestöd
38 505 31 754 35 690
121,3
Övriga skattepliktiga bidrag
11 553
9 809 10 884
117,8
Summa skattepliktigt exkl pension
39 260 40 912 40 059
96,0
Summa pensioner
73 481 95 268 83 490
77,1
Skattefria individuella bidrag
Studiestöd
21 934 20 115 21 096
109,0
Bidragsförskott
19 883 16 640 19 431
119,5
Övriga bidrag
12 857 11 316 11 782
113,6
Summa skattefria bidrag
21 724 20 082 21 120
108,2
Familjestöd
Bostadsbidrag
12 119
8 345 10 559
145,2
Barnbidrag
9 908 8 835 9 429
112,1
Socialbidrag
23 420 23 463 23 440
99,8
Övrigt
1 668 2 682 1 764
62,2
Summa familjestöd
17 259 13 881 15 705
124,3
Negativa transfereringar
Skatt
39 290 60 877 50 077
64,5
Återbetalt studielån
4 981 4 875 4 934
102,2
Givet underhållsbidrag
8 081 12 269 11 443
65,9
Summa negativa transfereringar
40 152 62 068 51 106
64,7
Summa disponibel inkomst
115 071 146 894 131 051
78,3
Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.
Tabell 8 Andel i procent som har olika inkomst, 1994
Samtliga 18–64 år
Kvinnor Män Samtliga
Marknaden
Löner
82,1
82,8
82,5
Näringsinkomst
7,0
12,6
9,8
Ränta utdelningar
63,5
64,9
64,2
Reavinst
12,3
15,7
14,0
Summa faktorinkomst
91,9
92,8
92,4
Skattepliktiga bidrag
Sjukersättning
17,9
12,9
15,4
Föräldrapenning
22,7
14,5
18,6
Arbetsmarknadsstöd
19,9
21,9
20,9
därav kontantersättning
17,3
18,9
18,1
arbetsmarknadsutbildning
8,8
11,8
10,3
Skattepliktigt studiestöd
2,4
1,7
2,0
Övriga skattepliktiga bidrag
12,0
7,5
9,7
Summa skattepliktigt exkl pension
49,8
46,5
48,1
Summa pensioner
15,3
12,9
14,1
Skattefria individuella bidrag
Studiestöd
12,4
10,5
11,4
Bidragsförskott
11,2
1,8
6,5
Övriga bidrag
1,2
2,8
2,0
Summa skattefria bidrag
23,5
13,6
18,5
Familjestöd
Bostadsbidrag
22,9
16,1
19,5
Barnbidrag
39,0
31,4
35,2
Socialbidrag
7,9
7,1
7,5
Övrigt
0,9
0,1
0,5
Summa familjestöd
49,2
41,8
45,5
Negativa transfereringar
Skatt
97,1
96,7
96,9
Återbetalt studielån
14,9
11,6
13,2
Givet underhållsbidrag
1,4
5,7
3,5
Summa negativa transfereringar
97,3
96,9
97,1
Summa disponibel inkomst
99,9
100,0
99,9
Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.
Tabell 9 Summa inkomster och bidrag, miljarder kronor, 1975
Samtliga 0 år –
Kvinnor
Män Samtliga Kvinnors andel
i procent
Marknaden
Löner
45,5
103,4
148,8
30,5
Näringsinkomst
1,5
8,4
9,9
14,9
Ränta utdelningar
2,4
3,6
6,0
39,9
Reavinst (taxerad)
0,2
0,6
0,8
23,0
Summa faktorinkomst
49,5
115,9
165,4
29,9
Skattepliktiga bidrag
Sjukersättning
2,7
4,2
6,9
38,9
Föräldrapenning
1,3
0,1
1,4
89,7
Arbetsmarknadsstöd
0,4
0,5
0,8
42,9
därav kontantersättning
0,2
0,3
0,5
35,1
arbetsmarknadsutbildning
0,2
0,2
0,3
54,0
Övriga skattepliktiga bidrag
0,3
0,0
0,4
88,0
Summa skattepliktigt exkl pension
4,6
4,9
9,5
48,7
Summa pensioner
11,9
13,0
24,8
47,8
Skattefria individuella bidrag
Studiestöd
0,8
0,6
1,4
57,2
Bidragsförskott
0,9
0,2
1,1
82,2
Övriga bidrag
0,0
0,1
0,1
29,8
Summa skattefria bidrag
1,8
0,9
2,6
67,0
Familjestöd
Bostadsbidrag
2,2
1,3
3,5
62,9
Barnbidrag
1,6
1,3
2,9
55,0
Socialbidrag
0,2
0,2
0,4
46,8
Övrigt
0,0
0,1
0,1
33,3
Summa familjestöd
4,0
2,9
6,9
58,3
Negativa transfereringar
Skatt
16,7
45,0
61,7
27,1
Återbetalt socialbidrag
0,0
0,1
0,1
12,6
Givet underhållsbidrag
0,1
0,6
0,7
10,8
Summa negativa transfereringar
16,8
45,7
62,5
26,9
Summa disponibel inkomst
55,0
91,9
146,8
37,4
Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.
Tabell 10 Medelinkomsten för inkomster och bidrag, kr, 1975
Samtliga 0 år –
Medelinkomsten alla
Kvinnor i
Kvinnor
Män Samtliga procent av män
Marknaden
Löner
11 043 25 262 18 132
43,7
Näringsinkomst
357
2 048
1 200
17,4
Ränta utdelningar
584
882
733
66,2
Reavinst
43
143
93
30,1
Summa faktorinkomst
12 027 28 335 20 158
42,4
Skattepliktiga bidrag
Sjukersättning
655
1 032
843
63,5
Föräldrapenning
310
36
173 861,1
Arbetsmarknadsstöd
87
117
102
74,4
därav kontantersättning
42
78
60
53,8
arbetsmarknadsutbildning
46
39
42 117,9
Övriga skattepliktiga bidrag
75
10
43 750,0
Summa skattepliktigt exkl pension
1 127
1 195
1 161
94,3
Summa pensioner
2 879
3 167
3 023
90,9
Skattefria individuella bidrag
Studiestöd
194
146
170 132,9
Bidragsförskott
226
49
138 461,2
Övriga bidrag
7
16
11
43,8
Summa skattefria bidrag
427
211
319 202,4
Familjestöd
Bostadsbidrag
539
319
429 169,0
Barnbidrag
381
314
347 121,3
Socialbidrag
50
58
54
86,2
Övrigt
7
13
10
53,8
Summa familjestöd
977
704
840 138,8
Negativa transfereringar
Skatt
4 059 10 995
7 517
36,9
Återbetalt socialbidrag
3
19
11
15,8
Givet underhållsbidrag
18
149
83
12,1
Summa negativa transfereringar
4 080 11 163
7 611
36,5
Summa disponibel inkomst
13 357 22 449 17 890
59,5
Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.
Tabell 11 Medelinkomsten för inkomster och bidrag för de som har inkomst, kr, 1975
Samtliga 0 år –
Medelinkomsten för personer med värde Kvinnor i
Kvinnor
Män Samtliga procent av män
Marknaden
Löner
23 061 41 170 33 207
56,0
Näringsinkomst
9 890 18 869 16 619
52,4
Ränta utdelningar
1 654
1 723
1 695
96,0
Reavinst
6 475
8 133
7 681
79,6
Summa faktorinkomst
20 193 38 865 30 443
52,0
Skattepliktiga bidrag
Sjukersättning
2 082
3 057
2 585
68,1
Föräldrapenning
6 419
1 373
4 653 467,5
Arbetsmarknadsstöd
3 299
4 043
3 686
81,6
därav kontantersättning
2 564
3 281
2 988
78,1
arbetsmarknadsutbildning
4 041
5 510
4 605
73,3
Övriga skattepliktiga bidrag
7 635
2 906
6 387 262,7
Summa skattepliktigt exkl pension
3 338
3 398
3 368
98,2
Summa pensioner
12 148 16 684 14 159
72,8
Skattefria individuella bidrag
Studiestöd
3 949
3 680
3 829 107,3
Bidragsförskott
4 946
3 589
4 634 137,8
Övriga bidrag
326
1 341
695
24,3
Summa skattefria bidrag
3 776
3 261
3 589 115,8
Familjestöd
Bostadsbidrag
1 940
1 539
1 769 126,1
Barnbidrag
1 475
1 373
1 427 107,4
Socialbidrag
1 970
2 315
2 139
85,1
Övrigt
461
636
564
72,5
Summa familjestöd
2 410
2 059
2 250 117,0
Negativa transfereringar
Skatt
7 645 15 413 12 087
49,6
Återbetalt socialbidrag
1 169
4 008
3 052
29,2
Givet underhållsbidrag
2 136
3 525
3 295
60,6
Summa negativa transfereringar
7 656 15 608 12 202
49,1
Summa disponibel inkomst
17 324 28 525 22 965
60,7
Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.
Tabell 12 Andel i procent som har olika inkomst, 1975
Samtliga 0 år –
Kvinnor
Män Samtliga
Marknaden
Löner
47,9
61,4
54,6
Näringsinkomst
3,6
10,9
7,2
Ränta utdelningar
35,3
51,2
43,2
Reavinst
0,7
1,8
1,2
Summa faktorinkomst
59,6
72,9
66,2
Skattepliktiga bidrag
Sjukersättning
31,4
33,8
32,6
Föräldrapenning
4,8
2,6
3,7
Arbetsmarknadsstöd
2,6
2,9
2,8
därav kontantersättning
1,6
2,4
2,0
arbetsmarknadsutbildning
1,1
0,7
0,9
Övriga skattepliktiga bidrag
1,0
0,4
0,7
Summa skattepliktigt exkl pension
33,8
35,2
34,5
Summa pensioner
23,7
19,0
21,3
Skattefria individuella bidrag
Studiestöd
4,9
4,0
4,4
Bidragsförskott
4,6
1,4
3,0
Övriga bidrag
2,1
1,2
1,6
Summa skattefria bidrag
11,3
6,5
8,9
Familjestöd
Bostadsbidrag
27,8
20,7
24,3
Barnbidrag
25,8
22,9
24,3
Socialbidrag
2,6
2,5
2,5
Övrigt
1,4
2,1
1,7
Summa familjestöd
40,5
34,2
37,4
Negativa transfereringar
Skatt
53,1
71,3
62,2
Återbetalt socialbidrag
0,2
0,5
0,3
Givet underhållsbidrag
0,8
4,2
2,5
Summa negativa transfereringar
53,3
71,5
62,4
Summa disponibel inkomst
77,1
78,7
77,9
Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.
Tabell 13 Summa inkomster och bidrag, miljarder kronor, 1975
Samtliga 18–64 år
Kvinnor
Män Samtliga Kvinnors andel
i procent
Marknaden
Löner
44,4
100,6
144,9
30,6
Näringsinkomst
1,3
7,5
8,8
14,6
Ränta utdelningar
1,5
2,4
3,9
39,3
Reavinst (taxerad)
0,2
0,5
0,7
23,4
Summa faktorinkomst
47,3
110,9
158,3
29,9
Skattepliktiga bidrag
Sjukersättning
2,7
4,0
6,7
39,9
Föräldrapenning
1,3
0,1
1,4
89,7
Arbetsmarknadsstöd
0,4
0,4
0,8
46,7
därav kontantersättning
0,2
0,2
0,4
40,8
arbetsmarknadsutbildning
0,2
0,2
0,3
53,8
Övriga skattepliktiga bidrag
0,2
0,0
0,3
96,1
Summa skattepliktigt exkl pension
4,5
4,6
9,1
49,8
Summa pensioner
3,3
2,6
5,8
56,3
Skattefria individuella bidrag
Studiestöd
0,7
0,5
1,2
57,7
Bidragsförskott
0,9
0,2
1,1
82,2
Övriga bidrag
0,0
0,0
0,1
37,1
Summa skattefria bidrag
1,6
0,8
2,4
68,7
Familjestöd
Bostadsbidrag
1,4
0,8
2,2
62,2
Barnbidrag
1,6
1,3
2,8
55,0
Socialbidrag
0,2
0,2
0,4
51,5
Övrigt
0,0
0,1
0,1
33,3
Summa familjestöd
3,2
2,4
5,5
57,3
Negativa transfereringar
Skatt
15,1
40,9
55,9
26,9
Återbetalt socialbidrag
0,0
0,0
0,0
26,2
Givet underhållsbidrag
0,1
0,6
0,7
10,9
Summa negativa transfereringar
15,1
41,5
56,6
26,7
Summa disponibel inkomst
44,8
79,7
124,5
36,0
Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.
Tabell 14 Medelinkomsten för inkomster och bidrag, kr, 1975
Samtliga 18–64 år
Medelinkomsten alla
Kvinnor i
Kvinnor
Män Samtliga procent av män
Marknaden
Löner
18 119 40 173 29 269
45,1
Näringsinkomst
524
2 995
1 774
17,5
Ränta utdelningar
629
952
792
66,1
Reavinst
65
208
137
31,3
Summa faktorinkomst
19 337 44 328 31 972
43,6
Skattepliktiga bidrag
Sjukersättning
1 083
1 598
1 343
67,8
Föräldrapenning
521
59
287 883,1
Arbetsmarknadsstöd
143
160
152
89,4
därav kontantersättning
68
97
83
70,1
arbetsmarknadsutbildning
75
63
69 119,0
Övriga skattepliktiga bidrag
101
4
52 2525,0
Summa skattepliktigt exkl pension
1 848
1 821
1 834 101,5
Summa pensioner
1 341
1 020
1 179 131,5
Skattefria individuella bidrag
Studiestöd
283
203
243 139,4
Bidragsförskott
380
81
229 469,1
Övriga bidrag
9
16
12
56,3
Summa skattefria bidrag
672
300
484 224,0
Familjestöd
Bostadsbidrag
558
332
444 168,1
Barnbidrag
640
511
575 125,2
Socialbidrag
84
77
81 109,1
Övrigt
11
21
16
52,4
Summa familjestöd
1 293
941
1 116 137,4
Negativa transfereringar
Skatt
6 151 16 327 11 296
37,7
Återbetalt socialbidrag
5
12
9
41,7
Givet underhållsbidrag
30
242
137
12,4
Summa negativa transfereringar
6 186 16 581 11 442
37,3
Summa disponibel inkomst
18 305 31 829 25 143
57,5
Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.
Tabell 15 Medelinkomsten för inkomster och bidrag för de som har inkomst, kr, 1975
Samtliga 18–64 år
Medelinkomsten för personer med värde Kvinnor i
Kvinnor
Män Samtliga procent av män
Marknaden
Löner
24 371 44 544 35 540
54,7
Näringsinkomst
11 307 21 679 19 116
52,2
Ränta utdelningar
1 388
1 420
1 407
97,7
Reavinst
7 849
8 121
8 055
96,7
Summa faktorinkomst
23 741 45 695 35 796
52,0
Skattepliktiga bidrag
Sjukersättning
2 109
3 024
2 578
69,7
Föräldrapenning
6 436
1 374
4 662 468,4
Arbetsmarknadsstöd
3 349
3 888
3 616
86,1
därav kontantersättning
2 591
2 942
2 788
88,1
arbetsmarknadsutbildning
4 108
5 574
4 676
73,7
Övriga skattepliktiga bidrag
7 955
1 740
6 949 457,2
Summa skattepliktigt exkl pension
3 376
3 345
3 360 100,9
Summa pensioner
11 341 13 883 12 328
81,7
Skattefria individuella bidrag
Studiestöd
6 119
5 769
5 966 106,1
Bidragsförskott
4 946
3 590
4 634 137,8
Övriga bidrag
296
1 705
617
17,4
Summa skattefria bidrag
4 468
4 545
4 492
98,3
Familjestöd
Bostadsbidrag
1 815
1 454
1 659 124,8
Barnbidrag
1 475
1 374
1 428 107,4
Socialbidrag
1 982
2 051
2 015
96,6
Övrigt
461
636
564
72,5
Summa familjestöd
2 410
2 059
2 250 117,0
Negativa transfereringar
Skatt
8 356 17 026 13 308
49,1
Återbetalt socialbidrag
1 169
1 908
1 634
61,3
Givet underhållsbidrag
2 138
3 532
3 299
60,5
Summa negativa transfereringar
8 366 17 238 13 430
48,5
Summa disponibel inkomst
19 028 31 989 25 682
59,5
Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.
Tabell 16 Andel i procent som har olika inkomst, 1975
Samtliga 18–64 år
Kvinnor
Män Samtliga
Marknaden
Löner
74,3
90,2
82,4
Näringsinkomst
4,6
13,8
9,3
Ränta utdelningar
45,3
67,0
56,3
Reavinst
0,8
2,6
1,7
Summa faktorinkomst
81,5
97,0
89,3
Skattepliktiga bidrag
Sjukersättning
51,4
52,8
52,1
Föräldrapenning
8,1
4,3
6,2
Arbetsmarknadsstöd
4,3
4,1
4,2
därav kontantersättning
2,6
3,3
3,0
arbetsmarknadsutbildning
1,8
1,1
1,5
Övriga skattepliktiga bidrag
1,3
0,2
0,7
Summa skattepliktigt exkl pension
54,7
54,4
54,6
Summa pensioner
11,8
7,3
9,6
Skattefria individuella bidrag
Studiestöd
4,6
3,5
4,1
Bidragsförskott
7,7
2,2
4,9
Övriga bidrag
3,2
0,9
2,0
Summa skattefria bidrag
15,1
6,6
10,8
Familjestöd
Bostadsbidrag
30,7
22,8
26,7
Barnbidrag
43,4
37,2
40,3
Socialbidrag
4,3
3,8
4,0
Övrigt
2,4
3,4
2,9
Summa familjestöd
52,1
34,2
37,4
Negativa transfereringar
Skatt
73,6
95,9
84,9
Återbetalt socialbidrag
0,4
0,7
0,5
Givet underhållsbidrag
1,4
6,9
4,2
Summa negativa transfereringar
73,9
96,2
85,2
Summa disponibel inkomst
96,2
99,5
97,9
Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.
Tabell 17 Arbetsinkomst, kr i 1994 års prisnivå, 20–64 år, 1975 och 1994
Antal personer i respektive inkomstklass
1975
Inkomst i tusen kronor
Kvinnor Män Samtliga
Kvinnor Män Samtliga
< 0
7 816 4 759 12 575
11 126 20 797 31 923
0
379 200 90 976 470 176
288 025 258 589 546 614
1-39
486 659 95 669 582 328
312 289 281 065 593 354
40 - 79
310 549 110 642 421 191
264 177 177 813 441 990
80 - 119 396 220 173 091 569 311
381 173 170 685 551 858
120 - 159 378 287 346 836 725 123
537 479 272 683 810 162
160 - 199 263 941 658 614 922 555
416 501 464 322 880 823
200 - 239
90 725 400 265 490 990
174 427 350 323 524 750
240 - 279
18 428 212 069 230 497
48 737 209 222 257 959
280 - 319
9 886 102 593 112 479
30 823 97 807 128 630
320 - 359
9 907 61 224 71 131
9 163 56 433 65 596
360 - 399
1 497 38 753 40 250
6 359 41 640 47 999
400 - 439
583 24 317 24 900
3 589 26 579 30 168
440 - 479
762 13 544 14 306
1 983 18 072 20 055
480 - 519
492 10 300 10 792
1 346 10 925 12 271
520 - 559
628 7 453 8 081
1 346 10 097 11 443
560 - 599
469 4 813 5 282
0 4 932 4 932
600 - 699
178 11 249 11 427
336 10 590 10 926
700 - 799
133 7 256 7 389
336 5 048 5 384
800 - 899
44 2 943 2 987
0 3 029 3 029
900 - 999
0 1 120 1 120
0 3 365 3 365
1000 -
44 2 059 2 103
0 4 712 4 712
Samtliga 2 356 448 2 380 545 4 736 993
2 489 215 2 498 728 4 987 943
Medelvärde alla
83 899 188 814 136 624
112 132 161 950 137 089
Medelvärde för de med inkomst
99 990 196 316 151 679
126 805 180 645 153 961
Medianvärde alla 79 703 182 741 140 535
119 092 167 470 138 584
Gini-koefficient
0,494 0,293 0,418
0,399 0,429 0,430
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
Tabell 18 A. Arbetsinkomst för helårs- och heltidsanställda som saknar rörelseinkomster, 20–64 år, 1975–1995
Löpande priser i tkr
Relativa Kvinnors inkomst Antal i populationen Antal Antal i populationen
Medel P10 P25 P50 P75 P90 Ginikvartili % av männens (tusental)
i urvalet KPI
(ental)
värde
koeff avstånd Medelv. Median Män Kvinnor Samtliga Samtliga
Män Kvinnor Samtliga
1975
50,1 33,0 38,8 45,5 55,3 71,1 0,192 0,36 75,8 81,7 1 616 662 2 278 6 515 60,8
1978
68,6 48,0 54,2 62,6 75,0 93,1 0,170 0,33 78,9 83,4 1 552 654 2 206 5 523 82,1
1980
80,4 56,9 64,0 73,1 87,0 111,3 0,170 0,32 80,8 87,3 1 525 677 2 202 5 014 100 1524639 677 115 677 115
1981
86,9 60,8 69,5 79,4 95,4 119,7 0,172 0,33 79,4 84,8 1 458 689 2 146 4 963 112,1 1457 522 688 708 2146 230
1982
93,1 65,8 74,4 85,4 102,0 127,1 0,168 0,32 80,6 86,4 1 440 687 2 127 4 884 121,7 1440 403 686 548 2126 951
1983 100,3 72,3 80,8 93,0 109,0 135,9 0,161 0,30 81,5 85,5 1 477 725 2 202 4 799 132,6 1476 687 724 845 2201 532 1984 108,8 76,9 87,3 101,1 120,0 149,5 0,167 0,32 78,8 84,1 1 398 750 2 148 4 683 143,2 1397 910 749 851 2147 761 1985 117,6 83,0 93,1 106,6 129,3 164,2 0,174 0,34 78,1 83,3 1 395 770 2 166 4 808 153,8 1395 223 770 482 2165 705
1986 127,5 88,1 100,7 115,5 139,8 175,8 0,180 0,34 78,2 84,9 1 413 790 2 203 5 299 160,3 1412 535 790 412 2202 947 1987 135,7 93,8 107,7 123,8 149,3 189,1 0,177 0,34 80,1 85,3 1 437 809 2 245 5 824 167 1436 727 808 702 2245 429 1988 146,2 100,9 114,9 134,3 161,5 203,9 0,177 0,35 78,4 82,5 1 504 844 2 349 6 031 176,7 1504 466 844 232 2348 698 1989 160,4 110,5 125,3 147,2 177,8 224,5 0,178 0,36 76,7 80,4 1 524 889 2 413 7 051 188,1 1523 928 888 840 2412 768
1989-rev 165,9 112,2 127,5 150,9 185,8 237,0 0,185 0,39 74,2 78,8 1 524 889 2 413 7 051 188,1 1523 928 888 840 2412 768 1990-rev 187,9 129,1 144,7 170,3 209,2 259,3 0,174 0,38 77,9 80,4 1 483 862 2 345 6 042 207,6 1483 090 861 644 2344 734 1991 193,6 129,2 147,2 175,9 214,2 272,8 0,192 0,38 76,9 80,4 1 499 951 2 451 6 431 227,2 1499 389 951 246 2450 635 1992 197,6 133,1 151,6 178,5 219,5 280,4 0,191 0,38 77,0 80,9 1 447 917 2 365 8 052 232,3 1447 141 917 378 2364 519 1993 205,7 137,9 155,8 185,0 227,6 294,4 0,197 0,39 76,4 81,3 1 281 868 2 150 8 144 243,2 1281 166 868 413 2149 579 1994 216,0 141,8 162,8 192,5 236,6 309,8 0,204 0,38 76,8 82,7 1 318 882 2 201 5 682 248,5 1318 178 882 363 2200 541 1995 216,5 140,8 163,3 195,2 238,9 310,2 0,200 0,39 77,9 81,0 1 370 905 2 275 8 836 254,8 1370 269 904 659 2274 928 Källa: Bearbetningar av HINK. Anm: 1989-rev och 1990-rev har beräknats med de basbreddningar i inkomstdefinitioner som införts 1991. Definitioner: Arbetsinkomst för personer som kodats som minst heltidsarbetande (35 tim/vecka –).
Tabell 18 B. Arbetsinkomst för helårs- och heltidsanställda som saknar rörelseinkomster, 20–64 år, 1975–1995
Belopp i tkr i 1995 års priser
Relativa Kvinnors inkomst Antal i populationen Antal i Antal i populationen
Medel P10 P25 P50 P75 P90 Ginikvartili % av männens (tusental)
urvalet KPI
(ental)
värde
koeff avstånd Medelv. Median Män Kvinnor Samtliga Samtliga
Män Kvinnor Samtliga
1975 210,0 138,3 162,6 190,7 231,8 298,0 0,192 0,36 75,8 81,7 1 616 662 2 278 6 515 60,8 1978 212,9 149,0 168,2 194,3 232,8 288,9 0,170 0,33 78,9 83,4 1 552 654 2 206 5 523 82,1 1980 204,9 145,0 163,1 186,3 221,7 283,6 0,170 0,32 80,8 87,3 1 525 677 2 202 5 014 100 1524639 677 115 677 115
1981 197,5 138,2 158,0 180,5 216,8 272,1 0,172 0,33 79,4 84,8 1 458 689 2 146 4 963 112,1 1457 522 688 708 2146 230 1982 194,9 137,8 155,8 178,8 213,6 266,1 0,168 0,32 80,6 86,4 1 440 687 2 127 4 884 121,7 1440 403 686 548 2126 951 1983 192,7 138,9 155,3 178,7 209,5 261,1 0,161 0,30 81,5 85,5 1 477 725 2 202 4 799 132,6 1476 687 724 845 2201 532 1984 193,6 136,8 155,3 179,9 213,5 266,0 0,167 0,32 78,8 84,1 1 398 750 2 148 4 683 143,2 1397 910 749 851 2147 761 1985 194,8 137,5 154,2 176,6 214,2 272,0 0,174 0,34 78,1 83,3 1 395 770 2 166 4 808 153,8 1395 223 770 482 2165 705
1986 202,7 140,0 160,1 183,6 222,2 279,4 0,180 0,34 78,2 84,9 1 413 790 2 203 5 299 160,3 1412 535 790 412 2202 947 1987 207,0 143,1 164,3 188,9 227,8 288,5 0,177 0,34 80,1 85,3 1 437 809 2 245 5 824 167 1436 727 808 702 2245 429 1988 210,8 145,5 165,7 193,7 232,9 294,0 0,177 0,35 78,4 82,5 1 504 844 2 349 6 031 176,7 1504 466 844 232 2348 698 1989 217,3 149,7 169,7 199,4 240,8 304,1 0,178 0,36 76,7 80,4 1 524 889 2 413 7 051 188,1 1523 928 888 840 2412 768
1989-rev 224,7 152,0 172,7 204,4 251,7 321,0 0,185 0,39 74,2 78,8 1 524 889 2 413 7 051 188,1 1523 928 888 840 2412 768 1990-rev 230,6 158,5 177,6 209,0 256,8 318,3 0,174 0,38 77,9 80,4 1 483 862 2 345 6 042 207,6 1483 090 861 644 2344 734 1991 217,1 144,9 165,1 197,3 240,2 305,9 0,192 0,38 76,9 80,4 1 499 951 2 451 6 431 227,2 1499 389 951 246 2450 635 1992 216,7 146,0 166,3 195,8 240,8 307,6 0,191 0,38 77,0 80,9 1 447 917 2 365 8 052 232,3 1447 141 917 378 2364 519 1993 215,5 144,5 163,2 193,8 238,5 308,4 0,197 0,39 76,4 81,3 1 281 868 2 150 8 144 243,2 1281 166 868 413 2149 579 1994 221,5 145,4 166,9 197,4 242,6 317,7 0,204 0,38 76,8 82,7 1 318 882 2 201 5 682 248,5 1318 178 882 363 2200 541 1995 216,5 140,8 163,3 195,2 238,9 310,2 0,200 0,39 77,9 81,0 1 370 905 2 275 8 836 254,8 1370 269 904 659 2274 928 Källa: Bearbetningar av HINK. Anm: 1989-rev och 1990-rev har beräknats med de basbreddningar i inkomstdefinitioner som införts 1991. Definitioner: Arbetsinkomst för personer som kodats som minst heltidsarbetande (35 tim/vecka –).
Tabell 19 Löneinkomst, kr, 1994
Medelvärde samtliga Medelvärde för de med inkomst Andel med inkomst (%) Antal personer Antal observationer
Kvinnor Män Kvinnors inkomst i
procent av
männens
Kvinnor Män Kvinnors inkomst i
procent av
männens
Kvinnor Män
Kvinnor Män
Kvinnor Män
Ålder 18-24
44 633 54 652
81,7
55 350 68 869 80,4
80,6 79,4
389 763 382 059
735 650
25-34
86 093 138 139
62,3 101 386 157 948 64,2
84,9 87,5
594 820 619 887 1 551 1 501
35-44
116 175 175 739
66,1 133 580 203 879 65,5
87,0 86,2
573 690 581 536 1 632 1 652
45-54
134 409 195 438
68,8 154 742 233 086 66,4
86,9 83,8
595 653 600 599 1 732 1 777
55-64
85 166 132 659
64,2 127 117 182 092 69,8
67,0 72,9
441 474 419 555 1 318 1 269
Samtliga 18-64 97 447 146 633
66,5 118 655 177 073 67,0
82,1 82,8 2 595 400 2 603 636 6 968 6 849
Ensamstående utan barn 18 - 29 55 917 70 208
79,6
67 058 86 374 77,6
83,4 81,3
365 408 491 345
550 752
30 - 49
132 616 132 641 100,0 153 333 169 508 90,5
86,5 78,3
179 870 369 244
277 622
50 - 64
97 418 115 568
84,3 143 480 177 914 80,6
67,9 65,0
193 762 170 311
304 297
med barn samtliga
84 883 151 467
56,0 112 384 189 908 59,2
75,5 79,8
225 580 30 612
350 57
1 barn
89 073 130 592
68,2 117 548 162 516 72,3
75,8 80,4
127 275 15 778
199 30
2+ barn
79 459 173 672
45,8 105 648 219 498 48,1
75,2 79,1
98 305 14 834
151 27
Gifta/sammanboende utan barn 18 - 29 94 317 121 733
77,5 101 471 134 719 75,3
92,9 90,4
126 622 107 443
387 325
30 - 49
134 322 179 750
74,7 151 877 211 282 71,9
88,4 85,1
222 498 187 524
743 614
50 - 64
100 947 170 441
59,2 134 582 210 549 63,9
75,0 81,0
465 923 432 181 1 646 1 476
med barn samtliga
100 210 188 047
53,3 115 893 211 252 54,9
86,5 89,0
815 663 817 009 2 711 2 715
1 barn
108 914 186 482
58,4 125 057 212 906 58,7
87,1 87,6
317 899 319 245 1 051 1 055
2 barn
100 066 193 613
51,7 111 900 213 587 52,4
89,4 90,6
340 884 340 884 1 122 1 122
3+ barn
82 886 179 137
46,3 105 215 202 715 51,9
78,8 88,4
156 879 156 879
538 538
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
Tabell 20 Räntor och utdelningar, kr, 1994
Medelvärde samtliga Medelvärde för de med inkomst Andel med inkomst (%) Antal personer Antal observationer
Kvinnor Män Kvinnors inkomst i
procent av
männens
Kvinnor Män Kvinnors inkomst i
procent av
männens
Kvinnor Män
Kvinnor Män Kvinnor Män
Ålder 18-24
1 684 1 616 104,2
3 240 2 948 109,9
52,0
54,8
389 763 382 059 735 650
25-34
2 270 2 401
94,5
4 080 4 317
94,5
55,6
55,6
594 820 619 887 1 551 1 501
35-44
2 387 3 994
59,8
4 196 6 238
67,3
56,9
64,0
573 690 581 536 1 632 1 652
45-54
4 720 9 594
49,2
6 479 13 282
48,8
72,9
72,2
595 653 600 599 1 732 1 777
55-64
7 682 10 972
70,0
9 559 13 937
68,6
80,4
78,7
441 474 419 555 1 318 1 269
Samtliga 18-64 3 691 5 682
65,0
5 810 8 750
66,4
63,5
64,9
2 595 400 2 603 636 6 968 6 849
Ensamstående utan barn 18 - 29 2 733 1 963 139,2
4 842 3 590 134,9
56,4
54,7
365 408 491 345 550 752
30 - 49
2 471 3 526
70,1
4 444 6 631
67,0
55,6
53,2
179 870 369 244 277 622
50 - 64
5 605 10 240
54,7
7 541 14 370
52,5
74,3
71,3
193 762 170 311 304 297
med barn samtliga
1 635 3 540
46,2
3 784 6 897
54,9
43,2
51,3
225 580 30 612 350
1 barn
1 898 2 215
85,7
3 958 4 473
88,5
47,9
49,5
127 275 15 778 199
2+ barn
1 294 4 949
26,1
3 491 9 293
37,6
37,1
53,3
98 305 14 834 151
Gifta/sammanboende utan barn 18 - 29 2 966 2 389 124,2
4 579 3 873 118,2
64,8
61,7
126 622 107 443 387 325
30 - 49
3 812 4 164
91,5
5 556 6 037
92,0
68,6
69,0
222 498 187 524 743 614
50 - 64
7 571 12 303
61,5
9 262 15 095
61,4
81,7
81,5
465 923 432 181 1 646 1 476
med barn samtliga
2 366 5 328
44,4
3 976 8 021
49,6
59,5
66,4
815 663 817 009 2 711 2 715
1 barn
2 337 5 513
42,4
3 725 8 002
46,6
62,7
68,9
317 899 319 245 1 051 1 055
2 barn
2 495 4 179
59,7
4 156 6 300
66,0
60,0
66,3
340 884 340 884 1 122 1 122
3+ barn
2 143 7 446
28,8
4 137 12 093
34,2
51,8
61,6
156 879 156 879 538 538
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
Tabell 21 Marknadsinkomst, kr, 1994
Medelvärde samtliga Medelvärde för de med inkomst Andel med inkomst (%) Antal personer Antal observationer
Kvinnor Män Kvinnors inkomst i
procent av
männens
Män Kvinnors inkomst i
procent av
männens
Kvinnor Män Kvinnor
Män Kvinnor Män
Ålder 18-24
47 331 57 511 82,3 53 201 65 182
81,6
89,0 88,2 389 763 382 059
735 650
25-34
93 950 148 341 63,3 102 942 160 055
64,3
91,3 92,7 594 820 619 887 1 551 1 501
35-44
125 534 195 281 64,3 135 052 208 682
64,7
93,0 93,6 573 690 581 536 1 632 1 652
45-54
155 742 230 247 67,6 163 464 243 563
67,1
95,3 94,5 595 653 600 599 1 732 1 777
55-64
102 552 165 619 61,9 114 648 176 459
65,0
89,6 93,9 441 474 419 555 1 318 1 269
Samtliga 18-64 109 575 167 175 65,5 119 196 180 058
66,2
91,9 92,8 2 595 400 2 603 636 6 968 6 849
Ensamstående utan barn 18 - 29 62 892 75 559 83,2 68 029 84 071
80,9
92,4 89,9 365 408 491 345
550 752
30 - 49
137 422 148 972 92,2 149 325 172 714
86,5
92,0 86,3 179 870 369 244
277 622
50 - 64
123 942 138 503 89,5 141 659 154 663
91,6
87,5 89,6 193 762 170 311
304 297
med barn samtliga
90 478 165 251 54,8 110 613 187 052
59,1
81,8 88,3 225 580 30 612
350 57
1 barn
95 948 142 993 67,1 114 764 166 426
69,0
83,6 85,9 127 275 15 778
199 30
2+ barn
83 397 188 926 44,1 104 958 207 784
50,5
79,5 90,9
98 305 14 834
151 27
Gifta/sammanboende utan barn 18 - 29 101 077 128 213 78,8 105 702 137 703
76,8
95,6 93,1 126 622 107 443
387 325
30 - 49
149 390 200 467 74,5 154 835 212 839
72,7
96,5 94,2 222 498 187 524
743 614
50 - 64
121 515 210 070 57,8 129 785 217 716
59,6
93,6 96,5 465 923 432 181 1 646 1 476
med barn samtliga
109 859 211 128 52,0 118 456 219 437
54,0
92,7 96,2 815 663 817 009 2 711 2 715
1 barn
118 424 212 881 55,6 126 656 223 252
56,7
93,5 95,4 317 899 319 245 1 051 1 055
2 barn
109 825 212 994 51,6 115 840 219 582
52,8
94,8 97,0 340 884 340 884 1 122 1 122
3+ barn
92 577 203 507 45,5 106 756 211 428
50,5
86,7 96,3 156 879 156 879
538 538
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
Tabell 22 Sjukersättning, kr, 1994
Medelvärde samtliga Medelvärde för de med inkomst Andel med inkomst (%) Antal personer Antal observationer
Kvinnor Män Kvinnors inkomst i
procent av
männens
Kvinnor Män Kvinnors inkomst i
procent av
männens
Kvinnor Män
Kvinnor Män Kvinnor Män
Ålder 18-24
915 1 020
89,7 10 887 19 228
56,6
8,4 5,3 389 763 382 059
735 650
25-34
3 721 2 016 184,6 16 775 17 858
93,9
22,2 11,3 594 820 619 887
1 551 1 501
35-44
4 323 3 826 113,0 21 700 26 870
80,8
19,9 14,2 573 690 581 536
1 632 1 652
45-54
4 150 4 934
84,1 22 314 32 375
68,9
18,6 15,2 595 653 600 599
1 732 1 777
55-64
4 383 5 874
74,6 25 780 34 862
73,9
17,0 16,9 441 474 419 555
1 318 1 269
Samtliga 18-64 3 644 3 569 102,1 20 345 27 715
73,4
17,9 12,9 2 595 401 2 603 638
6 968 6 849
Ensamstående utan barn 18 - 29
849 989
85,8 16 289 15 732 103,5
5,2 6,3 365 408 491 345
550 752
30 - 49
4 670 4 410 105,9 27 423 26 514 103,4
17,0 16,6 179 870 369 244
277 622
50 - 64
3 321 7 144
46,5 22 125 40 700
54,4
15,0 17,6 193 762 170 311
304 297
med barn samtliga
5 789 841 688,3 19 788 5 360 369,2
29,3 15,7 225 580 30 612
1 barn
5 269 536 983,0 20 374 5 458 373,3
25,9
9,8 127 275 15 778
2+ barn
6 461 1 166 554,1 19 204 5 313 361,5
33,6 21,9
98 305 14 834
Gifta/sammanboende utan barn 18 - 29 1 073 856 125,4 11 338 16 147
70,2
9,5 5,3 126 622 107 443
387 325
30 - 49
4 448 3 772 117,9 22 849 23 529
97,1
19,5 16,0 222 498 187 524
743 614
50 - 64
4 898 5 589
87,6 24 547 35 627
68,9
20,0 15,7 465 923 432 181
1 646 1 476
med barn samtliga
3 617 3 329 108,7 17 169 25 983
66,1
21,1 12,8 815 663 817 009
2 711 2 715
1 barn
4 458 3 313 134,6 19 453 28 446
68,4
22,9 11,6 317 899 319 245
1 051 1 055
2 barn
3 337 3 178 105,0 17 406 24 921
69,8
19,2 12,8 340 884 340 884
1 122 1 122
3+ barn
2 521 3 693
68,3 11 760 24 096
48,8
21,4 15,3 156 879 156 879
538 538
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
Tabell 23 Föräldrapenning, kr, 1994
Medelvärde samtliga Medelvärde för de med inkomst Andel med inkomst (%) Antal personer Antal observationer
Kvinnor Män Kvinnors inkomst i
procent av
männens
Kvinnor Män Kvinnors inkomst i
procent av
männens
Kvinnor Män
Kvinnor Män Kvinnor Män
Ålder 18-24
3 067 118 2599,2 31 096 6 699 464,2
9,9 1,8 389 763 382 059 735 650
25-34
15 749 3 120 504,8 31 948 11 959 267,1
49,3 26,1 594 820 619 887 1 551 1 501
35-44
5 770 2 642 218,4 15 067 9 039 166,7
38,3 29,2 573 690 581 536 1 632 1 652
45-54
237 162 146,3
3 742 2 709 138,1
6,3 6,0 595 653 600 599 1 732 1 777
55-64
0
12
0,0
0 1 688
0,0
0,0 0,7 441 474 419 555 1 318 1 269
Samtliga 18-64 5 400 1 390 388,5 23 790 9 589 248,1
22,7 14,5 2 595 401 2 603 638 6 968 6 849
Ensamstående utan barn 18 - 29
20 197
10,2 10 614 11 964
88,7
0,2 1,6 365 408 491 345 550 752
30 - 49
18 306
5,9
2 423 6 013
40,3
0,7 5,1 179 870 369 244 277 622
50 - 64
0
50
0,0
0 2 529
0,0
0,0 2,0 193 762 170 311 304 297
med barn samtliga
9 604 2 634 364,6 19 375 6 629 292,3
49,6 39,7 225 580 30 612 350
1 barn
8 962 2 001 447,9 21 313 5 539 384,8
42,0 36,1 127 275 15 778 199
2+ barn
10 435 3 307 315,5 17 596 7 591 231,8
59,3 43,6
98 305 14 834 151
Gifta/sammanboende utan barn 18 - 29 429
68 630,9 26 929 7 220 373,0
1,6 0,9 126 622 107 443 387 325
30 - 49
0
35
0,0
0 5 667
0,0
0,0 0,6 222 498 187 524 743 614
50 - 64
0
0
0
0
0,0 0,0 465 923 432 181 1 646 1 476
med barn samtliga
14 447 4 045 357,2 24 899 9 933 250,7
58,0 40,7 815 663 817 009 2 711 2 715
1 barn
12 935 3 055 423,4 30 501 11 423 267,0
42,4 26,7 317 899 319 245 1 051 1 055
2 barn
14 822 4 379 338,5 22 260 9 270 240,1
66,6 47,2 340 884 340 884 1 122 1 122
3+ barn
16 693 5 335 312,9 23 496 9 697 242,3
71,0 55,0 156 879 156 879 538 538
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
Tabell 24 Arbetsmarknadsstöd, kr, 1994
Medelvärde samtliga Medelvärde för de med inkomst Andel med inkomst (%) Antal personer Antal observationer
Kvinnor Män Kvinnors inkomst i
procent av
männens
Kvinnor Män Kvinnors inkomst i
procent av
männens
Kvinnor Män
Kvinnor Män Kvinnor Män
Ålder 18-24
12 669 17 503
72,4 32 890 45 591
72,1
38,5 38,4 389 763 382 059 735 650
25-34
12 855 17 361
74,0 43 673 56 225
77,7
29,4 30,9 594 820 619 887 1 551 1 501
35-44
7 443 10 950
68,0 44 685 59 388
75,2
16,7 18,4 573 690 581 536 1 632 1 652
45-54
4 694 10 044
46,7 45 377 74 819
60,6
10,3 13,4 595 653 600 599 1 732 1 777
55-64
3 741 8 127
46,0 49 673 76 838
64,6
7,5 10,6 441 474 419 555 1 318 1 269
Samtliga 18-64 8 207 12 774
64,2 41 312 58 317
70,8
19,9 21,9 2 595 401 2 603 638 6 968 6 849
Ensamstående utan barn 18 - 29 10 865 18 457
58,9 33 347 49 066
68,0
32,6 37,6 365 408 491 345 550 752
30 - 49
9 289 17 730
52,4 51 494 62 192
82,8
18,0 28,5 179 870 369 244 277 622
50 - 64
4 222 11 829
35,7 50 008 87 508
57,1
8,4 13,5 193 762 170 311 304 297
med barn samtliga
11 466 15 504
74,0 42 024 50 362
83,4
27,3 30,8 225 580 30 612 350
1 barn
11 843 17 955
66,0 42 141 52 607
80,1
28,1 34,1 127 275 15 778 199
2+ barn
10 979 12 897
85,1 41 861 47 367
88,4
26,2 27,2
98 305 14 834 151
Gifta/sammanboende utan barn 18 - 29 15 105 17 463
86,5 37 598 55 324
68,0
40,2 31,6 126 622 107 443 387 325
30 - 49
8 227 11 398
72,2 49 509 66 956
73,9
16,6 17,0 222 498 187 524 743 614
50 - 64
4 200 7 867
53,4 48 199 72 249
66,7
8,7 10,9 465 923 432 181 1 646 1 476
med barn samtliga
8 037 9 474
84,8 41 554 57 264
72,6
19,3 16,5 815 663 817 009 2 711 2 715
1 barn
8 175 10 454
78,2 42 271 60 896
69,4
19,3 17,2 317 899 319 245 1 051 1 055
2 barn
7 711 8 327
92,6 41 328 54 613
75,7
18,7 15,2 340 884 340 884 1 122 1 122
3+ barn
8 464 9 975
84,9 40 646 55 108
73,8
20,8 18,1 156 879 156 879 538 538
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
Tabell 25 Summa skattepliktiga bidrag exkl. pensioner, kr, 1994
Medelvärde samtliga Medelvärde för de med inkomst Andel med inkomst (%) Antal personer Antal observationer
Kvinnor Män Kvinnors inkomst i
procent av
männens
Kvinnor Män Kvinnors inkomst i
procent av
männens
Kvinnor Män
Kvinnor Män Kvinnor Män
Ålder 18-24
18 149 19 408
93,5 38 013 43 711
87,0
47,7 44,4 389 763 382 059 735 650
25-34
36 924 24 036 153,6 49 896 39 149 127,5
74,0 61,4 594 820 619 887 1 551 1 501
35-44
20 763 18 491 112,3 33 123 33 781
98,1
62,7 54,7 573 690 581 536 1 632 1 652
45-54
10 072 16 032
62,8 29 907 44 912
66,6
33,7 35,7 595 653 600 599 1 732 1 777
55-64
8 623 16 167
53,3 35 812 53 633
66,8
24,1 30,1 441 474 419 555 1 318 1 269
Samtliga 18-64 19 555 19 004 102,9 39 260 40 912
96,0
49,8 46,5 2 595 401 2 603 638 6 968 6 849
Ensamstående utan barn 18 - 29 12 324 20 583
59,9 32 977 45 380
72,7
37,4 45,4 365 408 491 345 550 752
30 - 49
15 381 23 733
64,8 42 501 51 209
83,0
36,2 46,3 179 870 369 244 277 622
50 - 64
7 919 22 804
34,7 34 123 67 394
50,6
23,2 33,8 193 762 170 311 304 297
med barn samtliga
33 058 22 755 145,3 43 380 32 846 132,1
76,2 69,3 225 580 30 612 350
1 barn
30 200 22 005 137,2 42 952 36 660 117,2
70,3 60,0 127 275 15 778 199
2+ barn
36 759 23 553 156,1 43 844 29 768 147,3
83,8 79,1
98 305 14 834 151
Gifta/sammanboende utan barn 18 - 29 17 825 19 086
93,4 37 068 47 011
78,8
48,1 40,6 126 622 107 443 387 325
30 - 49
13 630 16 146
84,4 39 902 44 857
89,0
34,2 36,0 222 498 187 524 743 614
50 - 64
9 715 14 375
67,6 34 953 48 609
71,9
27,8 29,6 465 923 432 181 1 646 1 476
med barn samtliga
30 252 18 031 167,8 40 596 29 584 137,2
74,5 60,9 815 663 817 009 2 711 2 715
1 barn
27 489 17 932 153,3 44 095 34 698 127,1
62,3 51,7 317 899 319 245 1 051 1 055
2 barn
30 667 16 918 181,3 37 906 26 374 143,7
80,9 64,1 340 884 340 884 1 122 1 122
3+ barn
34 951 20 650 169,3 40 959 28 345 144,5
85,3 72,9 156 879 156 879 538 538
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
Tabell 26 Summa pensioner, kr, 1994
Medelvärde samtliga Medelvärde för de med inkomst Andel med inkomst (%) Antal personer Antal observationer
Kvinnor Män Kvinnors inkomst i
procent av
männens
Kvinnor Män Kvinnors inkomst i
procent av
männens
Kvinnor Män
Kvinnor Män Kvinnor Män
Ålder 18-24
998 724 137,8 27 777 35 745
77,7
3,6 2,0 389 763 382 059 735 650
25-34
1 451 1 838
78,9 52 198 65 272
80,0
2,8 2,8 594 820 619 887 1 551 1 501
35-44
5 361 4 338 123,6 64 770 69 692
92,9
8,3 6,2 573 690 581 536 1 632 1 652
45-54
10 558 9 799 107,7 68 003 77 801
87,4
15,5 12,6 595 653 600 599 1 732 1 777
55-64
41 955 53 107
79,0 81 940 111 423
73,5
51,2 47,7 441 474 419 555 1 318 1 269
Samtliga 18-64 11 227 12 330
91,1 73 481 95 268
77,1
15,3 12,9 2 595 401 2 603 638 6 968 6 849
Ensamstående utan barn 18 - 29 1 657 1 219 135,9 37 026 52 338
70,7
4,5 2,3 365 408 491 345 550 752
30 - 49
9 309 8 002 116,3 63 295 85 950
73,6
14,7
9,3 179 870 369 244 277 622
50 - 64
47 520 38 363 123,9 91 227 93 049
98,0
52,1 41,2 193 762 170 311 304 297
med barn samtliga
8 391 6 033 139,1 61 754 41 983 147,1
13,6 14,4 225 580 30 612 350
1 barn
7 485 4 542 164,8 56 610 47 652 118,8
13,2
9,5 127 275 15 778 199
2+ barn
9 564 7 618 125,5 68 015 39 037 174,2
14,1 19,5
98 305 14 834 151
Gifta/sammanboende utan barn 18 - 29 337 337 100,0 31 727 53 830
58,9
1,1 0,6 126 622 107 443 387 325
30 - 49
6 126 5 712 107,2 68 385 75 749
90,3
9,0 7,5 222 498 187 524 743 614
50 - 64
26 482 39 756
66,6 74 746 113 283
66,0
35,4 35,1 465 923 432 181 1 646 1 476
med barn samtliga
2 470 4 925
50,2 56 250 77 258
72,8
4,4 6,4 815 663 817 009 2 711 2 715
1 barn
4 057 8 046
50,4 65 087 90 477
71,9
6,2 8,9 317 899 319 245 1 051 1 055
2 barn
1 717 3 079
55,8 47 902 70 206
68,2
3,6 4,4 340 884 340 884 1 122 1 122
3+ barn
888 2 582
34,4 36 893 46 372
79,6
2,4 5,6 156 879 156 879 538 538
Anm. I pensioner ingår bl.a. förtidspension, omställnings- och efterlevandepension samt förtida uttag och frivilliga privata pensioner. Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
Tabell 27 Summa individuella skattefria bidrag, kr, 1994
Medelvärde samtliga Medelvärde för de med inkomst Andel med inkomst (%) Antal personer Antal observationer
Kvinnor Män Kvinnors inkomst i
procent av
männens
Kvinnor Män Kvinnors inkomst i
procent av
männens
Kvinnor Män
Kvinnor Män Kvinnor Män
Ålder 18-24
12 330 9 771 126,2 19 002 16 190 117,4
64,9 60,4 389 763 382 059 735 650
25-34
6 627 3 769 175,8 27 644 34 513
80,1
24,0 10,9 594 820 619 887 1 551 1 501
35-44
5 721 1 180 484,8 22 801 22 365 101,9
25,1
5,3 573 690 581 536 1 632 1 652
45-54
1 776 488 363,9 18 321 14 050 130,4
9,7 3,5 595 653 600 599 1 732 1 777
55-64
357 175 204,0 12 598 15 175
83,0
2,8 1,2 441 474 419 555 1 318 1 269
Samtliga 18-64 5 103 2 735 186,6 21 724 20 082 108,2
23,5 13,6 2 595 401 2 603 638 6 968 6 849
Ensamstående utan barn 18 - 29 12 412 8 661 143,3 20 341 17 838 114,0
61,0 48,6 365 408 491 345 550 752
30 - 49
1 990 1 407 141,4 18 339 23 298
78,7
10,9
6,0 179 870 369 244 277 622
50 - 64
472 282 167,4 13 200 11 877 111,1
3,6 2,4 193 762 170 311 304 297
med barn samtliga
20 935 16 147 129,7 23 605 21 916 107,7
88,7 73,7 225 580 30 612 350
1 barn
15 621 10 336 151,1 17 397 13 762 126,4
89,8 75,1 127 275 15 778 199
2+ barn
27 816 22 327 124,6 31 877 30 943 103,0
87,3 72,2
98 305 14 834 151
Gifta/sammanboende utan barn 18 - 29 9 320 8 122 114,8 31 049 37 328
83,2
30,0 21,8 126 622 107 443 387 325
30 - 49
921 1 253
73,5 18 002 30 781
58,5
5,1 4,1 222 498 187 524 743 614
50 - 64
233 121 192,6 10 547 13 630
77,4
2,2 0,9 465 923 432 181 1 646 1 476
med barn samtliga
2 506 789 317,6 20 333 19 937 102,0
12,3
4,0 815 663 817 009 2 711 2 715
1 barn
1 877 783 239,7 16 788 17 632
95,2
11,2
4,4 317 899 319 245 1 051 1 055
2 barn
2 195 757 290,0 21 493 24 134
89,1
10,2
3,1 340 884 340 884 1 122 1 122
3+ barn
4 453 870 511,8 23 171 18 304 126,6
19,2
4,8 156 879 156 879 538 538
Anm. I individuella skattefria bidrag ingår bl.a. studiestöd och bidragsförskott. Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
Tabell 28 Summa familjestöd, kr, 1994
Medelvärde samtliga Medelvärde för de med inkomst Andel med inkomst (%) Antal personer Antal observationer
Kvinnor Män Kvinnors inkomst i
procent av
männens
Kvinnor Män Kvinnors inkomst i
procent av
männens
Kvinnor Män
Kvinnor Män Kvinnor Män
Ålder 18-24
6 530 3 142 207,8 16 916 13 923 121,5
38,6 22,6 389 763 382 059 735 650
25-34
11 802 7 215 163,6 17 179 14 079 122,0
68,7 51,2 594 820 619 887 1 551 1 501
35-44
14 833 10 530 140,9 18 681 15 467 120,8
79,4 68,1 573 690 581 536 1 632 1 652
45-54
4 856 4 292 113,1 14 121 10 957 128,9
34,4 39,2 595 653 600 599 1 732 1 777
55-64
2 435 1 726 141,1 18 639 13 752 135,5
13,1 12,5 441 474 419 555 1 318 1 269
Samtliga 18-64 8 493 5 799 146,5 17 259 13 881 124,3
49,2 41,8 2 595 401 2 603 638 6 968 6 849
Ensamstående utan barn 18 - 29 4 345 3 264 133,1 14 781 16 231
91,1
29,4 20,1 365 408 491 345 550 752
30 - 49
6 783 6 191 109,6 22 047 24 186
91,2
30,8 25,6 179 870 369 244 277 622
50 - 64
6 040 4 454 135,6 23 140 25 588
90,4
26,1 17,4 193 762 170 311 304 297
med barn samtliga
37 516 25 968 144,5 37 268 27 802 134,0
99,7 93,4 225 580 30 612 350
1 barn
29 015 18 287 158,7 29 169 20 971 139,1
99,5 87,2 127 275 15 778 199
2+ barn
48 521 34 137 142,1 48 521 34 137 142,1
100,0 100,0
98 305 14 834 151
Gifta/sammanboende utan barn 18 - 29 1 699 1 690 100,5
8 667 7 518 115,3
19,6 22,5 126 622 107 443 387 325
30 - 49
434 1 040
41,7
8 588 13 806
62,2
5,0 7,5 222 498 187 524 743 614
50 - 64
338 249 135,7
8 519 7 909 107,7
4,0 3,2 465 923 432 181 1 646 1 476
med barn samtliga
11 195 11 250
99,5 11 643 11 694
99,6
96,2 96,2 815 663 817 009 2 711 2 715
1 barn
5 452 5 573
97,8
6 032 6 156
98,0
90,4 90,5 317 899 319 245 1 051 1 055
2 barn
11 085 11 125
99,6 11 111 11 152
99,6
99,8 99,8 340 884 340 884 1 122 1 122
3+ barn
23 074 23 074 100,0 23 074 23 074 100,0
100,0 100,0 156 879 156 879 538 538
Anm. I familjestöd ingår bl.a. barn- bostads- och socialbidrag. För sammanboende har bidragen delats lika mellan kvinnan och mannen. Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
Tabell 29 Debiterad skatt, kr, 1994
Medelvärde samtliga Medelvärde för de med skatt Andel med skatt (%) Antal personer Antal observationer
Kvinnor Män Kvinnors skatt
i procent av
männens
Kvinnor Män Kvinnors skatt
i procent av
männens
Kvinnor Män
Kvinnor Män Kvinnor Män
Ålder 18-24
17 702 21 443
82,6 19 220 23 744
80,9
92,1 90,3 389 763 382 059 735 650
25-34
35 232 49 152
71,7 36 165 50 944
71,0
97,4 96,5 594 820 619 887 1 551 1 501
35-44
41 621 63 861
65,2 42 490 65 070
65,3
98,0 98,1 573 690 581 536 1 632 1 652
45-54
48 474 78 865
61,5 49 021 80 419
61,0
98,9 98,1 595 653 600 599 1 732 1 777
55-64
41 777 71 784
58,2 42 730 72 563
58,9
97,8 98,9 441 474 419 555 1 318 1 269
Samtliga 18-64 38 164 58 872
64,8 39 290 60 877
64,5
97,1 96,7 2 595 401 2 603 638 6 968 6 849
Ensamstående utan barn 18 - 29 20 269 27 213
74,5 22 158 29 811
74,3
91,5 91,3 365 408 491 345 550 752
30 - 49
44 830 51 930
86,3 46 036 54 080
85,1
97,4 96,0 179 870 369 244 277 622
50 - 64
46 642 59 681
78,2 47 804 61 131
78,2
97,6 97,6 193 762 170 311 304 297
med barn samtliga
35 146 54 386
64,6 36 182 55 609
65,1
97,1 97,8 225 580 30 612 350
1 barn
36 040 48 043
75,0 37 488 48 043
78,0
96,1 100,0 127 275 15 778 199
2+ barn
33 987 61 132
55,6 34 531 64 038
53,9
98,4 95,5
98 305 14 834 151
Gifta/sammanboende utan barn 18 - 29 32 828 42 209
77,8 34 047 43 294
78,6
96,4 97,5 126 622 107 443 387 325
30 - 49
47 493 66 515
71,4 48 037 68 306
70,3
98,9 97,4 222 498 187 524 743 614
50 - 64
43 317 81 791
53,0 43 954 82 226
53,5
98,5 99,5 465 923 432 181 1 646 1 476
med barn samtliga
38 874 69 503
55,9 39 528 70 683
55,9
98,3 98,3 815 663 817 009 2 711 2 715
1 barn
41 689 72 711
57,3 42 351 73 921
57,3
98,4 98,4 317 899 319 245 1 051 1 055
2 barn
38 341 68 838
55,7 38 738 70 242
55,1
99,0 98,0 340 884 340 884 1 122 1 122
3+ barn
34 330 64 418
53,3 35 466 65 083
54,5
96,8 99,0 156 879 156 879 538 538
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
Tabell 30 Individuell disponibel inkomst, kr, 1994
Medelvärde samtliga Medelvärde för de med inkomst Andel med inkomst (%) Antal personer Antal observationer
Kvinnor Män Kvinnors inkomst i
procent av
männens
Kvinnor Män Kvinnors inkomst i
procent av
männens
Kvinnor Män
Kvinnor Män Kvinnor Män
Ålder 18-24
67 356 68 929
97,7 67 356 68 929
97,7
100,0 100,0 389 763 382 059 735 650
25-34
113 723 134 620
84,5 113 787 134 620
84,5
99,9 100,0 594 820 619 887 1 551 1 501
35-44
128 775 163 893
78,6 128 775 163 893
78,6
100,0 100,0 573 690 581 536 1 632 1 652
45-54
133 268 180 962
73,6 133 703 181 212
73,8
99,9 99,9 595 653 600 599 1 732 1 777
55-64
113 866 164 801
69,1 114 160 164 801
69,3
99,7 100,0 441 474 419 555 1 318 1 269
Samtliga 18-64 114 680 147 072
78,0 114 760 147 119
78,0
99,9 100,0 2 595 401 2 603 638 6 968 6 849
Ensamstående utan barn 18 - 29 72 816 81 484
89,4 72 816 81 484
89,4
100,0 100,0 365 408 491 345 550 752
30 - 49
124 608 133 468
93,4 124 608 133 468
93,4
100,0 100,0 179 870 369 244 277 622
50 - 64
138 380 143 311
96,6 138 380 143 311
96,6
100,0 100,0 193 762 170 311 304 297
med barn samtliga
154 230 178 669
86,3 154 230 178 669
86,3
100,0 100,0 225 580 30 612 350
1 barn
141 463 147 620
95,8 141 463 147 620
95,8
100,0 100,0 127 275 15 778 199
2+ barn
170 761 211 695
80,7 170 761 211 695
80,7
100,0 100,0
98 305 14 834 151
Gifta/sammanboende utan barn 18 - 29 95 623 114 615
83,4 95 878 114 615
83,7
99,7 100,0 126 622 107 443 387 325
30 - 49
121 687 156 292
77,9 121 871 156 292
78,0
99,8 99,6 222 498 187 524 743 614
50 - 64
114 638 182 608
62,8 114 919 182 608
62,9
99,8 100,0 465 923 432 181 1 646 1 476
med barn samtliga
115 751 175 787
65,8 115 751 175 787
65,8
100,0 100,0 815 663 817 009 2 711 2 715
1 barn
114 082 171 284
66,6 114 082 171 284
66,6
100,0 100,0 317 899 319 245 1 051 1 055
2 barn
115 633 175 225
66,0 115 633 175 225
66,0
100,0 100,0 340 884 340 884 1 122 1 122
3+ barn
119 387 186 172
64,1 119 387 186 172
64,1
100,0 100,0 156 879 156 879 538 538
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.
Tabell 31 Folkpensionärer, 65 år och äldre, 1982–1994
Män
Kvinnor
Antal Belopp tusen kronor
Antal Belopp tusen kronor
Samtliga Enbart
folkpension
Andel med
enbart fokpension
Pension Enbart folk-
pension
Samtliga Enbart folk-
pension
Andel med
enbart fokpension
Pension Enbart folk-
pension
1982 599 357 61 163 10,2 48,7 24,7
790 145 328 199 41,5 31,3 24,1
1983 604 007 54 667 9,1 55,9 27,2
800 288 311 104 38,9 35,3 26,8
1984 608 919 49 102 8,1 60,1 28,2
809 739 294 450 36,4 37,5 28,0
1985 620 773 44 157 7,1 67,0 29,9
827 119 278 677 33,7 41,2 29,9
1986 629 605 39 935 6,3 74,1 31,6
841 158 262 795 31,2 45,0 31,9
1987 634 737 36 220 5,7 79,8 32,6
851 425 246 712 29,0 48,1 33,2
1988 638 546 32 919 5,2 86,9 34,3
858 327 229 883 26,8 52,2 35,2
1989 643 022 29 974 4,7 96,2 36,9
866 052 214 357 24,8 57,6 37,9
1990 645 543 27 320 4,2 105,2 41,1
871 014 198 357 22,8 63,0 40,8
1991 646 806 24 906 3,9 118,0 47,4
874 563 183 180 20,9 70,7 45,4
1992 647 858 22 832 3,5 126,7 49,5
877 457 168 919 19,3 75,9 47,4
1993 647 821 20 929 3,2 130,7 49,9
878 742 155 083 17,6 78,4 47,8
1994 648 364 19 389 3,0 136,6 50,8
880 552 142 358 16,2 82,2 48,8
Källa: SCB, totalräknad inkomststatistik.
Tabell 32 Utbetalda pensioner, kr, 1994
Samtliga 66 år –
66–69 år
Kvinnor Män Kvinnor Kvinnor Män Kvinnor
+ män
+ män
Folkpension med pensionstillskott
36 143 30 414 33 725 32 877 30 441 31 741
ATP
31 009 79 050 51 287 45 514 92 088 67 227
Avtalspension
8 323 18 833 12 759
9 417 21 875 15 225
Privat pension
1 464 4 670 2 849
2 865 7 436 4 996
Änke/omställningspension 3 022
-1 746
950
-507
Summa pension
79 961 132 967 102 366 91 623 151 840 119 696
Källa: Bearbetning av IoF 1994, storurval. Bosatta i Sverige hela året.
Tabell 33 Utbetalda pensioner, kr, 1994
Änkepension är utlagd på folkpension och ATP med lika delar.
Samtliga 66 år –
66–69 år
Kvinnor Män Kvinnor Kvinnor Män Kvinnor
+ män
+ män
Folkpension med pensionstillskott
37 654 30 414 34 598 33 352 30 441 31 995
ATP
32 520 79 050 52 160 45 989 92 088 67 480
Avtalspension
8 323 18 833 12 759
9 417 21 875 15 225
Privat pension
1 464 4 670 2 849
2 865 7 436 4 996
Änke/omställningspension Summa pension 79 961 132 967 102 366 91 623 151 840 119 696 Källa: Bearbetning av IoF 1994, storurval. Bosatta i Sverige hela året.
Tabell 34 Tillgångar och skulder, miljarder kronor, 1992
Samtliga 0 år -
Kvinnor Män Samtliga Kvinnors andel
i procent
Bankmedel (ej i näring)
214,4 214,5 428,8
50,0
Direktägda aktier
34,1
46,9
81,0
42,1
Allemansfonder
20,9
22,9
43,9
47,6
Andra aktiefonder
15,8
17,0
32,8
48,2
Övriga finansiella tillgångar
71,8 149,7 221,5
32,4
Eget hem
413,6 604,0 1 017,6
40,6
Fritidsfastighet
77,1
87,3 164,4
46,9
Bostadsrätt dekl värde
7,8
7,9
15,7
49,7
Övriga reala tillgångar
23,9
71,4
95,4
25,1
S:a tillgångar
879,4 1 221,6 2 101,1
41,9
Skulder
243,1 512,1 755,2
32,2
Nettoförmögenhet privat
636,3 709,5 1 345,9
47,3
Tillgångar i näring
107,6 327,2 434,9
24,7
Skulder i näring
31,9 152,0 183,9
17,3
Nettoförmögenhet i näring
75,7 175,2 251,0
30,2
S:a tillgångar inkl näringsverksamhet 987,0 1 548,9 2 535,9
38,9
Skulder inkl näringsverksamhet
275,0 664,0 939,1
29,3
Nettoförmögenhet
712,0 884,9 1 596,9
44,6
Taxerad förmögenhet
380,2 336,3 716,5
53,1
CSN-skuld
33,4
24,1
57,5
58,1
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen med extra urval av förmögna hushåll.
Tabell 35 Medelvärden för tillgångar och skulder, kr, 1992
Samtliga 0 år –
Medelvärde alla
Kvinnor i
procent
Kvinnor Män Samtliga av män
Bankmedel (ej i näring)
49 100 50 100 49 600
98,0
Direktägda aktier
7 800 11 000 9 400
70,9
Allemansfonder
4 800 5 400 5 100
88,9
Andra aktiefonder
3 600 4 000 3 800
90,0
Övriga finansiella tillgångar
16 500 35 000 25 600
47,1
Eget hem
94 800 141 100 117 700
67,2
Fritidsfastighet
17 700 20 400 19 000
86,8
Bostadsrätt dekl värde
1 800 1 900 1 800
94,7
Övriga reala tillgångar
5 500 16 700 11 000
32,9
S:a tillgångar
201 600 285 600 243 000
70,6
Skulder
55 700 119 700 87 400
46,5
Netto privat
145 800 165 800 155 700
87,9
Tillgångar i näring
24 700 76 500 50 300
32,3
Skulder i näring
7 300 35 500 21 300
20,6
Nettoförmögenhet i näring
17 400 41 000 29 000
42,4
S:a tillgångar inkl näringsverksamhet 226 300 362 100 293 300
62,5
Skulder inkl näringsverksamhet
63 000 155 200 108 700
40,6
Nettoförmögenhet
163 300 206 900 184 600
78,9
Taxerad förmögenhet
87 100 78 600 82 900 110,8
CSN-skuld
7 600 5 600 6 700 135,7
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen med extra urval av förmögna hushåll.
Tabell 36 Medelvärden för de som har tillgångar och skulder, kr, 1992
Samtliga 0 år -
Medelvärde för personer med värde Kvinnor i
procent
Kvinnor Män Samtliga av män
Bankmedel (ej i näring)
65 400 68 900 67 100
94,9
Direktägda aktier
66 000 56 500 60 100 116,8
Allemansfonder
20 300 23 200 21 700
87,5
Andra aktiefonder
56 400 55 500 55 900 101,6
Övriga finansiella tillgångar
52 200 104 600 78 900
49,9
Eget hem
443 400 504 000 477 500
88,0
Fritidsfastighet
259 200 248 300 253 300 104,4
Bostadsrätt dekl värde
44 200 40 600 42 300 108,9
Övriga reala tillgångar
31 400 43 200 39 500
72,7
S:a tillgångar
237 900 342 900 289 400
69,4
Skulder
147 400 234 200 196 900
62,9
Netto privat
165 600 191 400 178 300
86,5
Tillgångar i näring
422 900 745 700 627 200
56,7
Skulder i näring
333 500 664 800 567 100
50,2
Nettoförmögenhet i näring
292 400 393 800 356 500
74,3
S:a tillgångar inkl näringsverksamhet 266 600 433 100 348 400
61,6
Skulder inkl näringsverksamhet 164 400 298 500 241 000
55,1
Nettoförmögenhet
185 200 238 300 211 300
77,7
Taxerad förmögenhet
117 300 108 500 113 000 108,1
CSN-skuld
56 500 57 300 56 800
98,6
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen med extra urval av förmögna hushåll.
Tabell 37 Andel i procent som har olika tillgångar och skulder, 1992
Samtliga 0 år -
Kvinnor Män Samtliga
Bankmedel (ej i näring)
75,1
72,7
73,9
Direktägda aktier
11,8
19,4
15,6
Allemansfonder
23,7
23,0
23,4
Andra aktiefonder
6,4
7,1
6,8
Övriga finansiella tillgångar
31,5
33,5
32,5
Eget hem
21,4
28,0
24,7
Fritidsfastighet
6,8
8,2
7,5
Bostadsrätt dekl värde
4,0
4,6
4,3
Övriga reala tillgångar
17,4
38,7
27,9
S:a tillgångar
84,7
83,3
84,0
Skulder
37,8
51,1
44,4
Netto privat
88,0
86,6
87,3
Tillgångar i näring
5,8
10,3
8,0
Skulder i näring
2,2
5,3
3,8
Nettoförmögenhet i näring
5,9
10,4
8,1
S:a tillgångar inkl näringsverksamhet 84,8
83,6
84,2
Skulder inkl näringsverksamhet
38,3
52,0
45,1
Nettoförmögenhet
88,1
86,8
87,4
Taxerad förmögenhet
74,3
72,4
73,4
CSN-skuld
13,5
9,8
11,7
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen med extra urval av förmögna hushåll.
Tabell 38 Tillgångar och skulder, miljarder kronor, 1992
Samtliga 18–64 år
Kvinnor
Män Samtliga Kvinnors andel
i procent
Bankmedel (ej i näring)
106,9
121,6
228,5
46,8
Direktägda aktier
18,1
28,2
46,3
39,1
Allemansfonder
14,0
16,3
30,3
46,2
Andra aktiefonder
8,2
10,3
18,5
44,3
Övriga finansiella tillgångar
50,6
117,7
168,3
30,1
Eget hem
355,2
490,6
845,8
42,0
Fritidsfastighet
59,7
60,7
120,4
49,6
Bostadsrätt dekl värde
5,3
5,8
11,1
47,7
Övriga reala tillgångar
20,3
61,7
82,0
24,8
S:a tillgångar
638,3
912,9 1 551,2
41,1
Skulder
229,1
478,4
707,5
32,4
Netto privat
409,2
434,5
843,7
48,5
Tillgångar i näring
87,5
250,2
337,7
25,9
Skulder i näring
28,5
124,6
153,1
18,6
Nettoförmögenhet i näring
59,0
125,6
184,6
32,0
S:a tillgångar inkl näringsverksamhet 725,8 1 163,1 1 888,9
38,4
Skulder inkl näringsverksamhet
257,6
603,0
860,6
29,9
Nettoförmögenhet
468,2
560,1 1 028,3
45,5
Taxerad förmögenhet
203,2
139,1
342,3
59,4
CSN-skuld
33,4
24,1
57,5
58,1
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen med extra urval av förmögna hushåll.
Tabell 39 Medelvärden för tillgångar och skulder, kr, 1992
Samtliga 18–64 år
Medelvärde alla
Kvinnor i
Kvinnor
Män Samtliga procent av män
Bankmedel (ej i näring)
41 858 46 072 44 000
90,9
Direktägda aktier
7 099 10 688
8 923
66,4
Allemansfonder
5 468
6 188
5 909
88,4
Andra aktiefonder
3 218
3 888
3 559
82,8
Övriga finansiella tillgångar
19 838 44 585 32 417
44,5
Eget hem
139 134 185 891 162 901
74,8
Fritidsfastighet
23 378 22 999 23 185
101,6
Bostadsrätt dekl värde
2 079
2 182
2 132
95,3
Övriga reala tillgångar
7 962 23 371 15 794
34,1
S:a tillgångar
250 034 345 864 298 820
72,3
Skulder
89 749 181 281 136 275
49,5
Netto privat
160 285 164 583 162 545
97,4
Tillgångar i näring
34 264 94 799 65 034
36,1
Skulder i näring
11 172 47 210 29 490
23,7
Nettoförmögenhet i näring
23 092 47 589 35 544
48,5
S:a tillgångar inkl näringsverksamhet 284 298 440 663 363 854
64,5
Skulder inkl näringsverksamhet
100 921 228 491 165 765
44,2
Nettoförmögenhet
183 377 212 172 198 089
86,4
Taxerad förmögenhet
79 614 52 701 65 934
151,1
CSN-skuld
13 073
9 145 11 076
143,0
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen med extra urval av förmögna hushåll.
Tabell 40 Medelvärden för de som har tillgångar och skulder, kr, 1992
Samtliga 18–64 år
Medelvärde för personer med värde Kvinnor i procent
Kvinnor
Män Samtliga
av män
Bankmedel (ej i näring)
55 849 62 078 59 000
90,0
Direktägda aktier
51 453 46 246 48 152
111,3
Allemansfonder
20 396 24 590 22 461
82,9
Andra aktiefonder
51 699 53 857 52 876
96,0
Övriga finansiella tillgångar
48 601 103 227 77 139
47,1
Eget hem
446 951 497 164 474 765
89,9
Fritidsfastighet
258 078 240 368 248 833
107,4
Bostadsrätt dekl värde
48 962 40 659 44 259
120,4
Övriga reala tillgångar
30 893 45 258 40 581
68,3
S:a tillgångar
283 595 391 238 338 383
72,5
Skulder
154 849 247 408 207 285
62,6
Netto privat
171 368 175 972 173 708
97,4
Tillgångar i näring
423 781 716 961 607 996
59,1
Skulder i näring
330 444 625 239 536 147
52,9
Nettoförmögenhet i näring
280 281 354 809 327 030
79,0
S:a tillgångar inkl näringsverksamhet 321 693 495 887 410 476
64,9
Skulder inkl näringsverksamhet
171 918 307 237 248 650
56,0
Nettoförmögenhet
195 900 226 242 211 337
86,6
Taxerad förmögenhet
88 340 58 003 72 857
152,3
CSN-skuld
56 518 57 255 56 825
98,7
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen med extra urval av förmögna hushåll.
Tabell 41 Andel i procent som har olika tillgångar och skulder, 1992.
Samtliga 18–64 år
Kvinnor
Män Samtliga
Bankmedel (ej i näring)
74,9
74,2
74,6
Direktägda aktier
13,8
23,1
18,5
Allemansfonder
26,8
25,2
26,0
Andra aktiefonder
6,2
7,2
6,7
Övriga finansiella tillgångar
40,8
43,2
42,0
Eget hem
31,1
37,4
34,3
Fritidsfastighet
9,1
9,6
9,3
Bostadsrätt dekl värde
4,2
5,4
4,8
Övriga reala tillgångar
25,8
51,6
38,9
S:a tillgångar
88,2
88,4
88,3
Skulder
58,0
73,3
65,7
Netto privat
93,5
93,5
93,5
Tillgångar i näring
8,1
13,2
10,7
Skulder i näring
3,4
7,6
5,5
Nettoförmögenhet i näring
8,2
13,4
10,9
S:a tillgångar inkl näringsverksamhet 88,4
88,9
88,6
Skulder inkl näringsverksamhet
58,7
74,4
66,7
Nettoförmögenhet
93,6
93,8
93,7
Taxerad förmögenhet
90,1
90,9
90,5
CSN-skuld
23,1
16,0
19,5
Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen med extra urval av förmögna hushåll.
Preface
This publication, Women, men and incomes. Gender equality and
economic independence is a translation of a report (Kvinnor, män och inkomster. Jämställdhet och oberoende) to the Swedish Committee
on the distribution of economic power and economic resources between women and men, Kvinnomaktutredningen.
County governor Kristina Persson, Östersund, was appointed by the Swedish government to head this committee. In the same year, 1995, Göran Ahrne, professor of Sociology at Stockholm University, Anna G. Jónasdóttir, associate professor of Political science at the University of Örebro, Inga Persson, professor of Economics at Lund University, Elisabeth Sundin, associate professor of Business administration and associate professor of Technology and social change at Linköping University, and Eskil Wadensjö, professor of Labor market policy at Stockholm University were appointed to serve as scientific experts. Anita Nyberg, associate professor of Economics and of Technology and social change at Linköping University was appointed as secretary of the committee. The investigation was completed in January 1998.
Several monographs and anthologies have been published (in Swedish) within the framework of the committee (see Appendix B for a list of reports). Anita Nyberg is the author of this report, and responsible for the analysis and the conclusions. Kjell Jansson, researcher at Statistics Sweden, through an extensive reanalysis of data bases, has provided the main part of the tables and diagrams on which this analysis is based. He has also made valuable suggestions concerning the statistical analysis and the text. Diane Sainsbury, associate professor of Political science at Stockholm University, has given advice on the use of concepts and the text in general in the English version of the report.
Linköping, March 1998
ANITA N
YBERG
Contents
1 Introduction 1 2 Economic independence and economic equality 2
Economic independence is a difficult concept The concept of economic independence
has a different meaning for women and men Economic equality of the sexes
3 Income distribution studies 5 4 Gender division of labor and income 6
Time is money Money is power
5 Income formation 8 6 Gender equal, female-dominated, and male-dominated incomes 10 7 More female and fewer male working hours 12
Who supports themselves through paid work? The exit of older men and the entry of mothers of older children The gender-segregated labor market is more of a problem than wage
discrimination Women and men are rational, not traditional
8 Women’s and men’s earnings 17
17 to 18 percent without earnings Female earnings two thirds of male earnings Young people economically equal but poor
9 Women’s and men’s work incomes 21
Women’s income has increased by SEK 28,000,
men’s has decreased by SEK 27,000 Women more like men, men more like women Fewer women and more men with low incomes High income earners less equal than low income earners
10 Women’s and men’s incomes from the welfare state 27
The contradictory nature of the welfare state Earnings-related, family-related, and means-tested allowances Parental allowances to women and labor market assistance to men More persons supported by women’s incomes More earnings-related allowances to women and more pensions to men
11 Are women more dependent on the welfare state than men? 35
Reduced dependence on men
12 Does the welfare state reduce the income differentials between women and men? 37
Cash transfers or taxes? Women’s three-quarters society in the 1970s, men’s today
13 Women’s and men’s incomes in 1975 and 1994 40 14 Economic independence of cohabiting women 42
The single breadwinner family is rare today Women with higher income than the man Women’s proportion of the family income Families with and without children
15 Women’s and men’s pensions 48
Different pension systems Almost all men and two thirds of women have ATP Growing numbers invest in pension savings plans The pension system privileges “male” use of time
16 The feminization of poverty? 53
Women and men with incomes below the social minimum Alternative social minimums Women and men among recipients of social assistance
17 Are men wealthier than women? 57
Wealth is more evenly distributed between women and men than income 14 percent of women and 24 percent of men own stock Less dispersion of wealth among women
18 Female and male business incomes 63 19 Men’s dependence on women’s unpaid household and care work 65
Gender-segregated housework Decreased demand for hand-knit socks,
and increased demand for washed cars Household and care work in families with children Men’s dependence on women’s care work
20 Women, men and incomes 69
Paid work Earnings Earnings-related allowances Family-related and means-tested allowances Economic equality and economic dependence
References 78 About the author 81
Diagrams and tables
Figure 1 Income structure
10
Table 1 Female-dominated, gender equal and male-dominated types of income, SEK billion, and women’s incomes as a percentage of total, 0 years – , 1994 11 Table 2 Average working hours per person in the population, hours per week, 1970 and 1992 13 Diagram 1 Percentage of employed women and men in male-dominated, gender equal and female-dominated occupations, 1996 15 Table 3 Women’s earnings as a percentage of men’s average earnings, and percentage with earnings, 18–64 years, 1975 and 1994 17 Diagram 2 Distribution of earnings, SEK in 1994 prices, 18 –64 years, 1975 and 1994 18 Table 4 Average earnings, SEK, and women’s average earnings as a percentage of men’s, white collar workers within the private sector by occupational level, 1994 19 Diagram 3A Percentage with earnings by age and family composition, 1994 20 Diagram 3B Earnings in SEK by age and family composition, 1994 20 Table 5 Work income, SEK in 1994 prices, women’s work income as percentage of men’s, 20–64 years, 1975 and 1994 22 Diagram 4 Distribution of work income, SEK thousands in 1994 prices, 20–64 years, 1975 and 1994 23 Table 6 Number and percentage with work income under SEK 40,000 in 1994 prices, 20–64 years, 1975 and 1994 24 Diagram 5 Average work income, SEK thousands in 1994 prices, full-time and full-year employees, 20–64 years, 1975–1995 26 Diagram 6 Women’s average work income as a percentage of men’s, full-time and full-year employees, 20–64 years, 1975–1995 26 Table 7 Average income, SEK, and women’s average income as a percentage of men’s, 18–64 years, 1994 31 Table 8 Earnings-related, family-related, income and means-tested and other allowances as a percentage of total cash transfers, 18–64 years, 1975 and 1994 34 Table 9 Average income from the market and the welfare state and average gross income, SEK, and income from the market and the welfare state as percentage of total gross income, 1994 35 Table 10 Average income from the market and the welfare state as a percentage of average gross income, 1975 and 1994 36 Table 11 Average income, SEK in 1994 prices, and women’s average income as a percentage of men’s, 18–64 years, 1975 and 1994 38 Diagram 7 Distribution of individual disposable income, SEK in 1994 prices, 18–64 years, 1975 and 1994 39 Diagram 8 Distribution of respective income in deciles, women as a percentage of the total population, 18–64 years, 1975 and 1994 41 Table 12 Married/cohabiting, by working hours and median value of disposable income adjusted for family size as percentage of the median value for all married/cohabiting couples, 18–64 years, 1975 and 1993 43 Diagram 9 Percentage of women with higher income than men within families, 1975 and 1993 44
Diagram 10 Women’s income as a percentage of the family’s taxable income, 1975 and 1993 45 Table 13 The woman’s average income as a percentage of the family income, 18 years – , 1975 and 1993 46 Table 14 The woman’s average income as a percentage of the family income, 18 years – , 1993 47 Table 15 Average pension, SEK in 1994 prices, and women’s average pension as a percentage of men’s, 65 years –, 1975 and 1994 48 Diagram 11 Percentage with basic pension only, 65 years – , 1994 49 Table 16 Percentage with different pensions, 1994 50 Diagram 12 Different incomes from pensions, SEK, 1994 51 Diagram 13A Percentage with private pension savings plans,
20–64 years, 1984–1995
52
Diagram 13B Average annual amount of private pension savings,
SEK in 1995 prices, 1984–1995
52
Diagram 14 Percentage below the social minimum, 1975–1995
54
Diagram 15 Percentage of adults living in households with income below the social minimum, calculated using real expenses, 1994 55 Table 17 Percentage of adults living in households with social assistance, 1985, 1990 and 1995 56 Table 18 Distribution in percentage of adults with social assistance in different households, 18–64 years, 1975–1995 57 Table 19 Assets and debts, SEK billions, and women's assets and debts as a percentage of total amounts, 1992 58 Diagram 16 Net wealth, SEK at market value, average and median values by age, 1992 60 Table 20 Net wealth, SEK at market value, average and percentile values, 1992 61 Diagram 17 Market income, disposable income and net wealth by age, SEK, 1994 62 Table 21 Women's percentage of men's entrepreneurial incomes and percentage with entrepreneurial incomes, 18–64 years, 1975 and 1994 63 Table 22 Work income for full-time work in own company, SEK, and women’s income as percentage of men´s average income, 20–64 years, 1994 64 Table 23 Time for housework, hours per week, and men's percentage of total time for housework, 1990/91 66 Table 24 Time together with children, hours per week, men's time as a percentage of the time one parent spends alone with children, 1990/91 68 Table 25 Average working hours per week and person in the entire population, 1994 70 Table 26 Average working hours per week and person at work, 1994 71 Table 27 Earnings, SEK, 1994 72 Table 28 Earnings-related allowances and pensions SEK, 1994 73 Table 29 Family-related and means-tested allowances, SEK, 1994 75 Table 30 Net payment transfers and disposable income, SEK, 1994 76
Appendix A. Diagrams and tables 82
Diagram 1A–1C Earnings by age, 1994 Diagram 2A Percentage with work income, 1994 Diagram 2B Average work incomes by age, SEK, 1994 Diagram 3 Work incomes by income categories, SEK in 1994 prices, 20–64 years, 1975 and 1994 Diagram 4 Income structure, average incomes, SEK in 1994 prices, 1975 and 1994 Table 1 Total incomes and transfers, SEK billions, all 0 years –, 1994 Table 2 Average incomes and transfers, SEK, all 0 years –, 1994 Table 3 Average incomes and transfers for those with an income, SEK, all 0 years –, 1994 Table 4 Percentage with different incomes, all 0 years –, 1994 Table 5 Total incomes and transfers, SEK billions, 18–64 years, 1994 Table 6 Average incomes and transfers, SEK, 18–64 years, 1994 Table 7 Average incomes and transfers for those with an income, SEK, 18–64 years, 1994 Table 8 Percentage with different incomes, 18–64 years, 1994 Table 9 Total incomes and transfers, SEK billions, all 0 years –, 1975 Table 10 Average incomes and transfers, SEK, all 0 years –, 1975 Table 11 Average incomes and transfers for those with an income, SEK, all 0 years –, 1975 Table 12 Percentage with different incomes, all 0 years –, 1975 Table 13 Total incomes and transfers, SEK billions, 18–64 years, 1975 Table 14 Average incomes and transfers, SEK, 18–64 years, 1975 Table 15 Average incomes and transfers for those with an income, SEK, 18–64 years, 1975 Table 16 Percentage with different incomes, 18–64 years, 1975 Table 17 Work incomes, SEK in 1994 prices, number of individuals in each income category, 20–64 years, 1975 and 1994 Table 18A Work incomes, SEK thousands in current prices, all year and full-time employees, 20–64 years, 1975–1995 Table 18B Work incomes, SEK in 1995 prices, all year and full-time employees, 20–64 years, 1975–1995 Table 19 Earnings, SEK, 1994 Table 20 Interest and dividends, SEK, 1994 Table 21 Market income, SEK, 1994 Table 22 Sickness allowances, SEK, 1994 Table 23 Parental allowances, SEK, 1994 Table 24 Labor market assistance, SEK, 1994 Table 25 Total taxable allowances excl. pensions, SEK, 1994 Table 26 Total pensions, SEK, 1994 Table 27 Total individual tax-exempt allowances, SEK, 1994 Table 28 Total family allowances, SEK, 1994 Table 29 Taxes, SEK, 1994 Table 30 Individual disposable income, SEK, 1994
Table 31 Retired citizens, 65 years –, and state basic pension, SEK in 1994 prices, 1982–1994 Table 32 Pensions, SEK, 1994 Table 33 Pensions when widow’s pension is equally distributed to state pension and ATP, SEK, 1994 Table 34 Assets and debts, SEK billions, all 0 years –, 1992 Table 35 Average assets and debts, SEK, all 0 years –, 1992 Table 36 Average assets and debts for those with assets and debts, SEK, all 0 years –, 1992 Table 37 Percentage with various assets and debts, all 0 years –, 1992 Table 38 Assets and debts, SEK billions, 18–64 years, 1992 Table 39 Average assets and debts, SEK, 18–64 years, 1992 Table 40 Average assets and debts for those with assets and debts, SEK, 18–64 years, 1992 Table 41 Percentage with various assets and debts, 18–64 years, 1992
Appendix B. List of Reports to the Committee on the distribution of
economic power and economic resources between women and men
1 Introduction
The goal of the equal opportunities policy is to achieve equal rights, responsibilities and opportunities for women and men in every essential area of life. One cornerstone of the policy is that women and men shall have equal opportunities for economic independence and for supporting themselves through paid work. The Committee on the distribution of economic power and economic resources between women and men (Kvinnomaktutredningen) has therefore by the Swedish government been given the task of charting and analyzing the distribution of various types of income between women and men (Dir. 1994:102).
The purpose of this report is to answer the following questions: Which incomes are gender equal, female-dominated or male-
dominated? What are the size and sources of women’s and men’s incomes? To what extent are women and men economically equal, and how
has this changed between the 1970s and 1990s? To what extent do women and men receive their incomes from the
market as opposed to the welfare state? Are women more dependent on the welfare state than men? Does the welfare state increase or decrease income differentials
between women and men? To what extent are women in the family economically dependent
on men? Does the welfare state strengthen or weaken the economic inde-
pendence of women in the family? How do gender and care responsibilities affect incomes? Do incomes vary for women and men during retirement? Are we moving towards a feminization of poverty? Are men wealthier than women? What are the differences in entrepreneurial incomes of women and
men? To what extent are men in the family dependent on the unpaid
household and care work provided by women? Before attempting to answer these questions, we will discuss the
concepts of economic independence and economic equality.
2 Economic independence and economic equality
Economic independence is a difficult concept
Economic independence is a difficult concept. One reason for this is that the concept has different interpretations for women and men associated with the varying historical experiences of women and men. Women have had to work since the beginning of time. They have worked in the household, the barn, the fields and at the periphery of the labor market in insecure, low paid jobs. To be able to work has not been a problem for women (Nyberg, 1989). The problem has been to gain admission to education and the professions, to get a job with decent pay comparable to men and the right to control their own money. This is particularly true for married women.
From the very beginning of the women’s movement, its most important demand has been economic independence: that women should be able to support themselves and thereby have the power to control their own lives. This demand predates the demand for participation within the political sphere. As early as 1873, women in Sweden organized in the Association For Married Women’s Right To Own Property to fight for their economic rights. However it was not until 1903 that they organized for political rights in The National Association for Women’s Suffrage.
In 1845 women and men in Sweden were granted the equal right of inheritance, but if the woman was married it was still the man who controlled the family economy. Supported by law, he could take charge of his wife’s assets and determine how to use the money by himself. In 1874 the act entitling married women to control their own earnings was passed, and in 1884 the law giving them the right of disposition over their own property. However, it took until 1920 before married women became legally competent at the age of 21. Not until 1950 was the mother entitled to the same authority over the economy of their children as the father, and up until the 1960s there were special wages for women within industry (Hamrin-Thorell, 1969; Ohlander & Strömberg, 1997).
Men have also always had to work, but they have not had the same problems as women. They have been able to control their own income and property, to the extent that they have had any. They have not been excluded from professions or education due to their sex. Man have had, and continue to have, higher wages or salaries than women.
As a result of industrialization and urbanization, increasing numbers of people became dependent on wage labor. New groups came
into existence in society—industrial owners and industrial workers. Those men who did not own capital were expected to sell their labor on the market on a full-time basis. However, paid labor did not guarantee a secure, lifelong income. Illness, occupational injuries, unemployment, and old age put the wage worker’s economic situation at risk. Some form of safety net was needed when one no longer had the ability to earn a living. Discussions were initiated about social insurance, which would guarantee a minimum income security. The purpose was to prevent wage workers from becoming dependent on poverty relief. Relying on poverty relief resulted in the loss of one’s rights as a citizen, and coming under the guardianship of the poverty relief board (Olofsson, 1996).
In the late 1800s and early 1900s, various schemes of social protection began to evolve, and they became the basis for today’s social welfare system in Sweden. In the 1930s—in the wake of the Great Depression—the expansion of the welfare state gained momentum. However, many measures were selective in character, affecting only certain groups. The postwar period witnessed the introduction of universal welfare policy reforms. As standard of living rose, a new philosophy underlaid the expansion of the welfare state. The aim was not only to guarantee basic security, but also to counterbalance loss of income caused by illness or old age. In various ways, these forms of support share a common link to current or previous earnings (Ringqvist, 1996).
Up until the 1960s, the male breadwinner model dominated as the norm for the family. The man and the state were responsible for the family’s financial livelihood, and the mother provided care work. This view changed during the end of the 1960s and 1970s. Family policy was remodeled, with the explicit purpose of facilitating a new type of family—the dual income family (Wennemo, 1996).
The concept of economic independence has a different meaning for women and men
The concept “economic independence” is interpreted differently, depending on whether it refers to women or men. An economically independent woman is one who earns a wage and who supports herself: she is economically independent from men.
Economically independent men are seldom mentioned. When the expression occurs, it does not refer to a man who is economically independent from a woman, but to a man who can support himself without working for a wage. He is economically independent from
working for a wage. Previously, an economically independent man
4 referred to a gentleman with a fortune so large it provided his livelihood. However, except for very few individuals, the alternative to wage labor has never been a large fortune, but a national social insurance system that reduces the dependence of wage workers on the market and employers.
Thus the concept of economic independence is expressed in terms of class when it comes to men, but in terms of gender when it comes to women. Economically independent men are liberated from wage labor and economically independent women through wage labor.
In this report, the study of the extent to which women are economically independent from men is limited to married/cohabiting women. Women’s economic independence from men is measured by studying the women’s proportion of the family income. However, it can also be maintained that men are dependent on women’s unpaid work in the home (household and care work). This is measured by studying the men’s proportion of the family’s household tasks.
Another reason why the concept economic independence is difficult is that it implies that economic independence is actually possible. However, it is impossible to be economically independent in any absolute terms. Most people today, women and men, live in combined dependence on the market, the welfare state, and a partner, if any. Particularly when viewed from a lifetime perspective, very few receive their income from only one of these sources. For example, women who are economically independent from men are economically dependent on the market and/or the welfare state instead. If the welfare state’s contribution increases, then dependence on the market and/or a partner decreases, but the dependence on the welfare state and political decisions increases, and vice versa.
Economic equality of the sexes
The concept economic equality (ekonomisk jämställdhet) is used when studying the size and source of the incomes of women and men. This applies both to those who are single and cohabiting. Economic equality is present when income is distributed to the same extent to women as to men, and when the income of women is as large as that of men. This is measured by studying how large a proportion of women and men respectively have of a specific type of income, women’s proportion of the total sum of these incomes, and women’s average income as a proportion of men’s. For example, we examine how large a proportion of women and men respectively have labor market earnings, how total labor market earnings are distributed among women and men, as well as women’s average as a proportion
of men’s. Even if women and men are economically equal in an income category, this does not necessarily mean that they can support themselves on this income. For this reason we supplement the information about women’s proportion of men’s with the size of income in Swedish crowns (SEK).
We study the size and sources of the income of women and men: from the market and the welfare state, respectively. The concept of the market is used in contrast to the welfare state. The market consists of both labor and capital markets, but we are primarily interested in the labor market and earnings derived from it. The primary focus is on women and men of working age. In this context, the welfare state refers only to cash transfers to households. The public sector’s production of services and the public sector as employer are not included.
3 Income distribution studies
Income distribution studies are relatively common. Our analysis differs from earlier studies in two important respects. Typically these studies examine the distribution of income among different house-
holds, and the purpose is to measure economic welfare (e.g. Gus-
tafsson & Uusitalo, 1990; Fritzell, 1991; Björklund & Fritzell, 1992; Jansson & Sandqvist, 1993).
Our purpose is to study women’s and men’s individual incomes as far as possible, not the household’s. Nor is our primary purpose to study the economic welfare of women and men, but to study the size and sources of women’s and men’s incomes, economic equality of the sexes and economic independence. That is, how women and men earn their living, and to what extent they support themselves regardless of whether the income comes from the market or the welfare state. Alternatively, it could be argued that economic welfare is not only a question of levels of consumption, but that the right to one’s own income is an essential aspect of economic welfare.
To find answers to the questions posed in the introduction we utilize data specially compiled by Statistics Sweden for this study. We compare the 1970s and 1990s to obtain a comprehensive picture of trends in development, and to study how changes in women’s and men’s paid employment have affected women’s and men’s incomes, as well as their dependence on the market, the welfare state or a partner. The first year with income data that are comparable with today’s is 1975; and 1994 is the most recent year for which data have been available for this analysis. An appendix of tables is found at the end of the report.
4 Gender division of labor and income
Time is money
Crucial to women’s and men’s income is the distribution of paid and unpaid work between the sexes. Today, women work more or as much as men, but they devote more time to unpaid work than to paid employment (Rydenstam, 1992; Flood & Gråsjö, 1995; Nyberg 1996a). Whether they have a paid job or not, it is still the women who have the primary responsibility for child care and the household. By contrast, men generally devote themselves mainly to paid work regardless of family circumstances. This gender division of labor is fundamental to income differentials between women and men. It limits women’s possibilities for economic equality and economic independence from men.
Women are paid for fewer working hours than men. Moreover, they have lower hourly earnings. In addition, social benefits are often linked to earnings. Paid employment means that not only is one paid a wage, but one also qualifies for sickness benefits, parental benefits, pension etc. That is, one is entitled to an income even when not in paid work. In contrast, housework, child care and care of the elderly in the family are unpaid services.
To begin with, there is a correlation between earnings and how much a person works—how many hours per day, how many days per year and how many years—and secondly, the wage per unit of time. The size of the amount of pay affects in turn welfare state entitlements. If earnings are low, means-tested benefits, such as housing and social allowances may be necessary. Persons with children and thereby the responsibility for their financial support, are entitled to child allowances and advance maintenance allowances. On the other hand, social insurance schemes to compensate for loss of income such as the supplementary pension and sickness benefits are earnings related. Women work for fewer hours and have lower earnings than men. Taken as a whole, this suggest that differentials from paid employment between women and men are reproduced in the welfare system (Persson, 1993).
Thus pay levels and amount of time we spend working play a crucial role in our total income. It is above all on the labor market that the right to economic resources is primarily established. Thus the gender division of labor concerns not only the distribution of tasks, but above all the distribution of income. Negotiations about the use of time in the family ultimately affect earnings.
Money is power
Sociologists and economists have not considered the economic dependence of women to be a problem. Family sociologists have emphasized sex roles in which the woman specializes in emotional activities and men in instrumental tasks (Parsons, 1942). Similarly, economists have explained the division of labor within the family as a method of maximizing material welfare. If women are more productive then men with regard to housework, and equally or less productive in paid work (i.e. have lower wages), then it is beneficial for the economic welfare of the family if women specialize in housework and men in wage labor. This theory assumes that an altruistic head of the household controls the resources and makes decisions in the interest of the entire household (Becker, 1965; 1981).
Other researchers have questioned these theories. How can the man, who is assumed to behave as an egoistic, competing Mr. Hyde on the market, be transformed into an altruistic, considerate Dr. Jekyll within the family (Ferber, 1993). The theory is also characterized by a circular argument. Women specialize in unpaid housework because they have lower wages, and have lower wages because they specialize in housework (Ferber & Birnbaum, 1977). Nor does the view of the family as a unit take into consideration conflicts of interest and power relations within the family (Folbre & Hartmann, 1988; England, 1993; Strassman, 1993). Such do occur, however. Even if both partners have an interest in working together to maximize the common material standard of living, they may have different opinions about how “the surplus” should be distributed (Sen, 1985).
The family may be viewed as an arena of negotiations covering the distribution of time and money. Disagreements are settled through negotiations which conclude either in compromise, or by one party conceding. The result is dependent on the negotiating power of the parties. The party with the best “fall-back position”— the one who could manage best following a separation or divorce—has a stronger negotiating position. Higher education and a personal income provide women with greater negotiating power; the higher the income of the man, and if children are involved, the less negotiating power the woman has (Ott, 1992). Women’s position in the family thus depends on their opportunities to work for pay, but also on access to cash transfers from the welfare state. They are significant to the woman’s fall-back position and her potential ability to support herself and any children in the event of a separation or divorce.
8 The gender distribution of paid and unpaid work in the family affects the position of women and men in the labor market and their rights in relation to the welfare state. But conditions in the labor market and the welfare state’s cash transfers also affect the situation of women and men in the family. Together the labor market and the welfare state’s system of rules create economic incentives that either strengthen or counteract economic equality between the sexes and women’s economic independence from men.
5 Income formation
Before studying how incomes are distributed among women and men, we will describe the composition of income and how various components produce personal disposable income.
To begin with, individuals receive income in the form of earnings (wages, salaries and entrepreneurial income) as well as yields on capital. These are classified as market income. Sometimes they are called factor income; that is, they comprise income from the factors of production—work and capital.
Next come cash transfers from the welfare state. These can be categorized in various ways. Our aim is to study the distribution of income between women and men, and we divide the allowances into the following categories: earnings-related allowances, pensions, family-related (universal) and means or income-tested (selective) allowances.
The purpose of the earnings-related allowances—sickness benefits, labor market assistance including per diem unemployment allowance and labor market training grants, and parental allowances—is to level out earnings between periods of paid work and no paid work. Pensions are a combination of earnings-related and universal allowances. The supplementary pension system and collective agreement pensions are earnings-related benefits. One is insured against loss of income during retirement. However, the basic pension and the supplement are universal benefits. The basic pension is equal for everyone, regardless of previous earnings. Earningsrelated benefits and pensions are taxable. We make no distinctions in the study among the various types of pensions.
The family-related allowances—child allowances and advance maintenance allowances—have other purposes. The purpose of the child allowances is partly to level out the incomes among families with and without children, but also to give the child a secure childhood, since the entire society is dependent on the production and tax payments of future generations. The purpose of the advance
maintenance allowances is to prevent the child from suffering economically as a result of a separation or divorce. If only one of the parents has custody of the child, the child is usually entitled to maintenance from the other parent. If the parent responsible for maintenance cannot or does not pay, the child will still receive support—the advance maintenance allowance—from the state. Child allowances and advance maintenance allowances are universal allowances without means testing.
The purpose of the selective means- or income-tested allowances—social assistance and housing allowances—is to strengthen the purchasing power of people with low income and/or children. Social assistance shall guarantee all citizens a “reasonable standard of living.” Entitlement to social assistance depends on the applicant’s current economic situation. The housing allowance is income based. It is calculated according to the size of the household and the cost of housing (Ringqvist, 1996).
In the case of married/cohabiting couples, we have divided child and housing allowances and social assistance, allocated half to the woman and half to the man. Child allowances and advance maintenance allowances are registered by the parents, not the child. This also applies to the study grants for 16–17 year olds, which comprises a small portion of the entire tax exempt study grants.
In addition we have the category, other allowances, which primarily consists of tax exempt and taxable study grants.
Then we have negative transfers. These consist primarily of income, real estate and property taxes, but also include repaid student loans and repaid advance maintenance allowances.
Finally, we have disposable income, or the income from the market and the welfare state minus negative transfers.
Figure 1 Income structure
The market
(= factor income)
+ + + +
Earnings (wages, salaries, entrepreneurial income) Interest on capital Dividends Capital gains
Welfare state
Earnings-related allowances (taxable)
+ + + +
+
Sickness allowances Parental allowances Labor market assistance including per diem unemployment allowances and labor market training grants Pensions
Family-related allowances (tax-exempt)
+ +
Child allowances Advance maintenance allowances
Means- or income-tested allowances (tax-exempt)
+ +
Housing allowances Social assistance
Other
+ +
Taxable and tax exempt study grants Other taxable and tax exempt allowances
Negative transfers
– – –
Taxes Repaid student loans Repaid advance maintenance allowances
= Disposable income
6 Gender equal, female-dominated, and male-dominated incomes
Table 1 shows different types of income divided into femaledominated, gender equal and male-dominated types of income. (“Gender equal” refers to types of income where neither sex has less than 40 percent of the income.) This is followed by what are known as the negative transfers (taxes, repaid student loans, etc.), as well as women’s and men’s disposable income respectively. All information applies to women’s and men’s total incomes of different types, total negative transfers and total disposable income in SEK billions in Sweden in 1994.
Table 1 Female-dominated, gender equal and male-dominated types of income, SEK billion, and women’s incomes as a percentage of total, 0 years – , 1994
Women Men Women’s percentage of total
Female-dominated types of income
Advance maintenance allowances
5.8 0.8
87.9
Parental allowances
14.0 3.6
79.5
Housing allowances
13.5 4.5
75.0
Taxable study grants
2.4 1.4
63.2
Other taxable allowances
3.7 2.3
61.7
Total
39.4 12.6
75.8
Equal types of income
Child allowances
10.0 7.2
58.1
Tax exempt study allowances
7.4 5.9
55.6
Social assistance
5.1 4.5
53.1
Sickness allowances
9.5 9.3
50.5
Pensions
96.2 120.3
44.4
Interest, dividends
16.6 22.6
42.3
Capital gains
24.2 34.9
40.9
Unemployment allowances
14.9 22.1
40.3
Total
183.9 226.8
44.8
Male-dominated types of income
Wages/salaries
254.7 386.5
39.7
Other tax exempt allowances
0.7 1.2
36.8
Labor market training grants
6.4 11.2
36.4
Entrepreneurial income
4.7 13.0
26.6
Total
266.5 411.9
39.3
Negative transfers
Tax
115.4 184.7
38.5
Repaid study allowance
1.9 1.5
55.9
Repaid advance maintenance allowances 0.3 1.8
14.3
Total
117.8 188.1
38.5
Total disposable income
372.4 463.5
44.6
Source: Statistics Sweden. Adapted from the Income Distribution Study (See also Appendix, table 1–16).
The table shows that women receive more income from advance maintenance allowances and parental benefits than men (but not child allowances, which is distributed equally). However, men receive more income from labor market training grants and entrepreneurial income. In addition to child allowances, tax exempt study allowances, social assistance, sickness benefits, pensions, interest, dividends, capital gains and unemployment allowances are also equally distributed.
12 The market accounts for the major portion of total income for both women and men. Of SEK 757 billion in wages, salaries, entrepreneurial income and capital gains, barely 40 percent goes to women and the remaining 60 percent to men. Least money goes to the femaledominated types of income, and most to the male dominated. However, the reason for the latter is that the heading “wages, salaries” falls just below the 40 percent cut-off for gender equal incomes. A large proportion of cash transfers, 56 percent, consists of pensions, 24 percent of earnings-related allowances, 7 percent of meanstested and 6 percent of family-related. There is 7 percent remaining as “other.” Women account for 38.5 percent of the negative transfers— primarily taxes—and men account for the remaining 61.5 percent. 45 percent of disposable income goes to women, and 55 percent to men.
7 More female and fewer male working hours
Paid work is essential to the potential for supporting oneself. However, determining who supports her/himself through paid work is not exactly a straightforward matter. Those who are “at work,” as it is termed in labor force surveys, can without doubt be said to support themselves through paid work (including entrepreneurial incomes). But how should those who are absent from work with sickness or parental benefits be classified? Do they support themselves through paid work?
Who supports themselves through paid work?
“The labor market participation rate” is often used as a measure of the extent to which women and men support themselves through paid work. But the labor force includes not only those who work for pay, but also those who are unemployed, ill, on parental leave, or for some other reason absent from work. Initially, we use a narrow definition of “supporting oneself through paid work”, studying the time women and men devote to paid work. We compare the average working hours per woman in the population as opposed to that per man over time. The average working hours is calculated by dividing the total number of working hours for people at work, by all people in the same category of the population, whether they are included in the labor force or not. In this manner, we capture the changes in the proportion of women and men working for pay, as well as in the length of the work time. The comparison is made between the years 1970 and 1992 (comparable data for more recent years are not available). Women
and men, with and without children, are reported separately. For example, “Women with children age 7–16” in the table refers to women with children from the age of 7 through the age of 16, and “men age 16–24” refers to men in that age category without children (see Nyberg 1996a).
The table is set up so that the categories in which working hours have increased most are closest to the top, while those demonstrating the greatest drop in working hours are at the bottom.
Table 2 Average working hours per person in the population, hours per week, 1970 and 1992
1970 1992 Change
Women with children aged 7–16 18.0 26.1 8.1 Women aged 45–54 19.1 26.5 7.4 Women aged 55–64 11.9 16.5 4.6 Women with children aged 0–6 11.4 15.7 4.3 Women aged 25–44 26.1 27.5 1.4
Men aged 45–54
35.8 33.6 –2.2
Men with children aged 7–16
39.4 36.4 –3.0
Men aged 25–44
34.0 30.6 –3.4
Men with children aged 0–6
38.6 33.2 –5.4
Men aged 16–24
21.7 15.6 –6.1
Women aged 16–24
20.9 14.8 –6.1
Men aged 55–64
31.2 22.2 –8.4
Source: Nyberg 1996a.
The exit of older men and the entry of mothers of older children
It is apparent from the table that the average working hours has increased for women in all categories, except for the youngest, while it has decreased for all categories of men. Both the proportion of working women and the time women work for pay have increased during the period, while the trend has been the opposite for men. While the transition from the 45 to the 40 hour work week between the years 1966 and 1973 is one explanation for the drop in men’s working hours, the exit of many men from the labor market is another influential factor. The greatest decline is found among older men. Their exodus is very dramatic. In the beginning of the 1960s, about 40 percent of men between the ages of 65 and 74 were part of the labor force. Today there are hardly any. In reality, the true retirement age today is not 65—but 59.
14 Even for young people, the number of working hours has plummeted, particularly during the 1990s with its high rate of unemployment. This applies to both young men and women. The work week has lengthened for other categories of women, particularly for women with older children (aged 7–16). It is often said that fathers of small children are the ones who work for pay the most. However, this is not confirmed by the figures in the table, which show that men with older children and even men aged 45–54 without children work for pay more. One reason for this is that fathers with very small children are absent from work more; they are on parental leave. Women in all categories work for pay fewer hours than men. Greatest equality in terms of time spent in paid work today is found among younger women and men without children, and least among parents of small children. Figures from 1992 show that women and men share paid work more equally today than in the 1970s. However, it is important to note that the increased equality in this regard is not only because
women work more, but also because men work less.
Decreasing male working hours is a product of the major changes that have taken place in the labor market. Increased productivity in the manufacturing of goods has led to a drop in the need for labor despite rising production in agriculture, industry and construction. Many “male” jobs have disappeared as a result. The declining number of people employed in agriculture has been going on ever since the end of the last century, within industry since the mid 1960s, and within the construction sector since 1970.
At the same time that the industrial sector has experienced a significant decline in terms of employment, the service sector has grown in importance. It is commonly believed that the work force laid off by industry moved into the public sector (e.g. see Åberg, 1996; Sander & Holmer, 1996). However, it is doubtful if this is the case. It is, and was, primarily men who worked in industry, while women dominate the public sector. Many of those men who could no longer work in the private sector left the labor force. Those who found employment in the public sector were women who previously did not work for pay. Thus it is actually a situation of men exiting from the labor force while women entered, rather than a flow of individuals from stagnating to expanding sectors (Nyberg, 1996a). This is the background to the rising number of female working hours and the decline in male working hours. Since the 1960s, most new jobs have been in areas which historically have been female occupations, particularly education, health care and social welfare.
The gender-segregated labor market is more of a problem than wage discrimination
While the changes have made women and men more equal in one way, they have not had any particularly significant influence on equality in another. A large number of women have entered the labor market, and a large number of men have left it. Today, women and men are present in the labor market to an approximately equal degree. However, this does not mean that women have taken over men’s jobs. In reality, it is quite clear that Sweden has two separate labor markets: one for men, and one for women. In a very small “sector” the occupations are “equal“ in terms of gender (40–60 percent women). Only 10 percent of employed women and 8 percent of men work in occupations which are considered to be gender equal. Over 70 percent of women are in female-dominated occupations (60–100 percent women), while more than three quarters of the men are in male-dominated jobs (0–40 percent women).
Diagram 1 Percentage of employed women and men in male-dominated,
gender equal and female-dominated occupations, 1996
0 10 20 30 40 50 60 70 80
0–40
40–60
60–100
Percentage of women in occupation
Percentag e of employed
Women
Men
Source: Calculations based on Labor Force Surveys (AKU).
16 The gender-segregated labor market is one of the explanations for the wage gap between women and men. Gender segregation is more of a problem than direct wage discrimination. The wages are low in those work places and positions in which women work—and higher where men work (Meyerson & Petersen, 1997). When women and men with equal qualifications are compared, women receive higher wages in the public sector, and men in the private sector (Zetterberg, 1990; le Grand, 1991). Gender segregation by occupation is striking in the above diagram. It would be even more apparent if the occupations were separated into public and private sector jobs. Certain occupations, such as teachers and health care employees, are heavily concentrated in the public sector. Other occupations occur within both the public and private sector, such as attorneys or engineers. More female attorneys and engineers are found within the public sector than their male counterparts. Of all employed women during 1995, 56 percent worked within the public sector and 44 percent in the private sector. Equivalent figures for men are 22 and 78 percent respectively (SOU 1996:56 p. 13).
Women and men are rational, not traditional
Why, then, are women found to such a high degree in the public sector and men in the private sector? Several different theories have been proposed. One suggests that it is easier to combine child care and paid work in the public sector than in the private sector, and that the greater responsibility of women for care is of less importance for earnings and career in the public sector than in the private sector. The “care penalty” is lower in the former than in the latter (Nordli Hansen, 1997).
Men seldom have primary responsibility for child care. Therefore they can move into high paying, male-dominated occupations in the private sector. Women also have the opportunity to earn high wages in male-dominated occupations in private business, but since the “care penalty” is higher, this only applies to those women who are extremely career oriented.
The public sector offers women relatively high earnings and a lower “care penalty”. Much suggests that this is how women perceive the situation. Women with large or growing family responsibilities, measured by the number of children and the age of the children, are those who primarily transfer to female-dominated occupations in the public sector from other parts of the labor market (Nordli Hansen, 1997). Today’s women are much better educated than the women of
yesterday, yet to a great extent they still choose gender-typical educations which lead to work in the public sector. Particularly appealing are the male-dominated occupations in the public sector, where women may receive relatively high salaries and the “care penalty” is low. In recent times there has been substantial growth in the proportion of women working as attorneys, physicians, psychologists and administrators. There is no equivalent increase in private business. Against this background it would seem that women make a rational decision to enter these professions rather than, as is often maintained, just following tradition.
The differing attitudes of the public sector and private business regarding the responsibility for care in the family can be seen as a contributing factor guiding women and men into different sectors and occupations.
8 Women’s and men’s earnings
If today’s women work for pay to a greater extent than what was the case in the 1970s, and men to a lesser extent, then this should have affected the relationship between women’s and men’s earnings. This is precisely what has happened. There is greater economic gender equality. Of the total earnings almost 40 percent went to women and 60 percent to men in 1994. In 1975 the corresponding shares were 30 percent and 70 percent.
Women’s proportion of earnings has increased, no matter how the calculations are carried out. Even considering women’s proportion of men’s average earnings for the entire population, or only those who have had earnings during the year, there is still greater economic equality.
Table 3 Women’s earnings as a percentage of men’s average earnings, and percentage with earnings, 18–64 years, 1975 and 1994
1975 1994
Women’s earnings as a percentage of men’s
all
45.1 66.5
wage-earners
54.7 67.0
Percentage with earnings
women
74.3 82.1
men
90.2 82.8
Source: Statistics Sweden. Adapted from the Income Distribution Study (See Appendix, tables 1–16).
18 The lower part of the table shows that today, a larger proportion of women have earnings than in the 1970s, while there has been a decline in the figure for men. Now the sexes are nearly identical at just over 82 percent.
17 to 18 percent without earnings
Diagram 2 below shows the distribution of earnings for women and men in the years 1975 and 1994. Major changes have taken place between those two years. In 1975, about 25 percent of women had no earnings at all, while the same figure for men was only 10 percent. In 1994, 17–18 percent of both women and men had no earnings at all.
Diagram 2 Distribution of earnings, SEK in 1994 prices, 18–64 years,
1975 and 1994
0 100 200 300 400 500
Women
Men
1975
SEK, thousands
0 100 200 300 400 500
Women
Men
1994
SEK, thousands
Source: Statistics Sweden. Income Distribution Study.
The diagram shows two smaller income peaks for women in 1975. One was at SEK 100,000, and the other at SEK 150,000. The first represents those women who worked on a part-time basis, and the other those who worked full-time. Men, who of course primarily worked full-time, were concentrated around SEK 180,000. In 1994, there is a more equal distribution of earnings between women and
men. Today, a larger proportion of women work longer part-time hours or full-time. As a result, the two income peaks have disappeared and the distribution is similar to the men’s, though at a lower level. Men are still the recipients of the truly high incomes. Over 7 percent of men and less than 2 percent of women had earnings exceeding SEK 300,000 in 1994.
Female earnings two thirds of male earnings
Even if the difference in earnings between the sexes has decreased, the gap is still large. Women receive only about two thirds of men’s average earnings. The primary reasons for this are that women work shorter hours than men, women in the same occupational category as men often have lower pay, and women are found in low-wage occupations more frequently than men.
The table below on “white collar workers in the private sector”, shows this very clearly. Women’s average earnings amounts to just under SEK 16,000 per month, while men’s amounts to just over SEK 20,000. Within each of the four categories, women have lower earnings than men. In addition, a majority of women is in the categories “qualified work” and “routine work” in which earnings are low, and a majority of men in the category “independent qualified work” and “management positions” where earnings are significantly higher.
Table 4 Average earnings, SEK, and women’s average earnings as a percentage of men’s, white collar workers within the private se ctor by occupational level, 1994
Occupational level Average earnings* Percentage Estimated number **
Women Men
Women Men
Management position
33,080 35,900 92
5,100 29,700
Independent qualified work 19,450 21,890 89 84,300 235,200 Qualified work 14,840 16,480 90 163,900 141,300 Routine work 13,060 13,780 95 85,700 31,900 Total 15,970 20,560 78 339,000 438,100 * Full-time ** Full-time and part-time
Source: Statistics Sweden. Wage statistics.
Young people economically equal but poor
In all age groups, 18–64, the proportion of women and men who have earnings is just about equally high. However, how high women’s incomes are in relation to men’s varies among the different age
20 categories (see Appendix, diagram 1). Young people are most equal in economic terms. In the age category 18–24, women’s annual earnings amount to 82 percent of men’s. However, this concerns an economic equality at a level so low that the earnings are hardly sufficient to live on: SEK 45,000 for young women, and SEK 55,000 for young men. One reason why average earnings are so low is because many young people are students. Also, there is a high rate of unemployment among young people. It is harder for young people to support themselves through paid employment today than in the 1970s.
Diagram 3A Percentage with earnings by age and family composition, 1994
0,0 20,0 40,0 60,0 80,0 100,
Women
Men
18-29 30-49 50-64 18-29 30-49 50-64
1 2 3+
Single Cohabiting Single Cohabiting without children without children with children with children
Diagram 3B Earnings in SEK by age and family composition, 1994
0
50 100 150 200
Women
Men
18-29 30-49 50-64 18-29 30-49 50-64
1 2 3+
Single Cohabiting Single Cohabiting without children without children with children with children
Source: Statistics Sweden. Income Distribution Study.
There is less economic equality between women and men over the age of 25. For example, women’s earnings in relation to men’s amount to only 69 percent in the age category 45–54. On the other hand, earnings are higher in this age group: women’s earnings are
about SEK 134,000, and men’s around SEK 195,000. Even if women’s proportion of men’s earnings is lower, their potential for supporting themselves on their earnings is significantly better than among young people.
When considering different phases in the life cycle, it is seen that a larger proportion or equally large proportion of women have earnings compared to men. The exceptions are only two groups: aged 50–64 cohabiting without children, and families with three or more children. Looking then at women’s earnings as a percentage of men’s, not unexpectedly the smallest differences are measured among single men and women without children. Single women aged 30–49 without children on average have as high earnings as their male counterparts. The greatest difference is found among married/cohabiting couples with three or more children, where women have less than half, or 46 percent, of men’s earnings.
Single men or women with children would seem to have a greater need to work for wages than those who cohabit. It is therefore noteworthy that the proportion of single mothers and fathers working for pay is lower than among married/cohabiting women with children. One reason for this is that unemployment is greater for single parents than for those who cohabit.
In summary, women and men are more economically equal with regard to earnings today than was the case in the 1970s. Women work for pay more and men less. Despite everything women still have only two thirds of men’s earnings on average. Young people are relatively equal, but their earnings are so low that they can hardly support themselves. Middle aged men and women are less equal, but have significantly higher incomes. It is one thing to be economically equal, but having an income high enough to live on is a different issue.
9 Women’s and men’s work incomes
Until now we have used the concept earnings (wages, salaries, entrepreneurial income). But there is also another useful concept which often occurs in income distribution studies, “work income.” Work income refers to not only those who work for pay and have earnings, but also to those who have a job but are temporarily absent due to circumstances such as illness or child care. Included in work income are earnings, sickness and parental allowances, and compensation in connection with military training and civil defense. However, pensions and unemployment benefits are not included.
As we saw above, major changes have taken place in the labor market for both women and men since the 1970s. The number of
22 female working hours has increased, and the number of male working hours has declined. Women have thereby not only increased their earnings, but also their share of the welfare state’s earnings-related benefits.
Women’s income has increased by SEK 28,000, men’s has decreased by SEK 27,000
In 1975 the average work income for all women was 44 percent of all men’s (see table 5 below). In 1994 this had increased to 69 percent. However, if we only consider those women and men who had a job, women’s work income increased significantly less, from 62 percent to 70 percent. And lastly, if we only consider those who had a full-time
job, the increase amounts to merely 1 percentage point, from 76 to 77
percent. In other words, the reduced differential in work income between women and men is not primarily due to an increase in women’s earnings per unit of time in comparison with men’s, but because women’s employment has risen and men’s has declined.
Calculated in SEK, the increase for all women was somewhat greater than the decrease for men, about SEK 28,000 and SEK –27,000 respectively. However, for women and men with jobs, work incomes have increased for both women and men. Men with full-time employment have succeeded in raising their work incomes more than women with full-time employment, by about SEK 18,000 as compared to SEK 16,000.
Table 5 Work income, SEK in 1994 prices, women’s work income as percentage of men’s, 20–64 years, 1975 and 1994
Women Men Women’s income as a
percentage of men’s
All
1975
83,899 188,814 44.4
1994
112,132 161,950 69.2
Change
28,233 –26,864
Part + full-time employed
1975
128,556 207,014 62.1
1994
145,153 208,869 69.5
Change
16,597 1,855
Full-time employed
1975
166,880 220,060 75.8
1994
182,849 238,117 76.8
Change
15,969 18,057
Source: Statistics Sweden. Income Distribution Study. (See also Appendix, diagram 2–3.)
Women more like men, men more like women
In diagram 4 below the distribution of work income is shown for all women and men aged 20–64 respectively for the years 1975 and 1994. If we compare diagram 2 (on page 18), which shows the distribution of earnings, and diagram 4 we find certain similarities. However, there is one important difference. The group which completely lacks earnings in diagram 2, essentially disappears in diagram 4, when sickness allowances and parental allowances are included. Instead, we get a greater income peak at low income levels.
Diagram 4 Distribution of work income, SEK thousands in 1994 prices,
20–64 years, 1975 and 1994
<0 20 100 180 260 340 420 500
1975
1994
Women
<0 20 100 180 260 340 420 500
1975
1994
Men
SEK, thousands
Source: Statistics Sweden. Adapted from the Income and Wealth Study (IoF), large cross-section. (See also Appendix, tables 17–18.)
In 1975 the distributions of work incomes were very different for women and men. At that time, men’s income distribution was close to what is known as a standard normal distribution curve; that is, with a
24 peak for average incomes and fewer individuals with low and high incomes respectively, while the distribution curve for women shows two income peaks. The first represents those women who lacked or had very low earnings and/or sickness and parental benefits, the other peak represents women who worked for longer part-time hours or full-time.
The distribution curves for 1994 for women and men are rather similar. However, men still have higher incomes. It appears as though the first income peak in the distribution curve for women in 1975 has been pushed down and the other up, which is due to women’s increased employment. The opposite has occurred for men. The only income peak shown for 1975 has been pressed down and replaced by two smaller income peaks in 1994. Men’s work incomes have become more like women’s, and women’s more like men’s. There is greater economic equality. The explanation is that women have in part been “raised” to the level of men, but men have also been “lowered” to the women’s level.
Fewer women and more men with low incomes
Major changes have occurred among those with low work incomes between the years 1975 and 1994. More men than previously have none, or a low income, while more women are employed and have a regular work income.
Table 6 shows the number and proportion of women and men respectively with a low income, defined as SEK 40,000 annually in 1994 prices. In the mid-1970s, 874,000 women had this extremely low income, which was the equivalent of about 37 percent of all women between the ages of 20 and 64. Only 8 percent of the men had an equally low income at that time. In 1994 the proportion of women with low income had dropped from 37 to 25 percent. The men have encountered a dramatic change in the opposite direction: the proportion of men with low income has risen from 8 percent to 22 percent.
Table 6 Number and percentage with work income under SEK 40,000 in 1994 prices, 20–64 years, 1975 and 1994
Number Percentage
Women Men Women Men
1975 874,000 191,000 37
8
1994 611,000 560,000 25
22
Source: Statistics Sweden. Income Distribution Study.
How should these changes be explained? There are several explanations which are all more or less related to the high rate of unemployment. One hypothesis is the rise in the proportion of students, including adults. This may be considered to be a positive trend, but to some extent it is due to the hard times in the labor market. Another explanation is that since 1990, we have had a major influx of refugees, and it has been difficult for many of these immigrants to find a job. In addition, the number of persons who accepted early retirement benefits increased from just under 300,000 persons in 1975 to over 400,000 persons in 1994. The combined effect of this development is a rise in the proportion of men with low incomes. The proportion of women with low incomes has dropped, however. The fact that women to a greater extent work for pay, and for more working hours, has consequently been of greater significance than unemployment, immigration and early retirement.
High income earners less equal than low income earners
Sometimes the work income for full-time and full-year employees is used to compare the situation and development for women and men respectively. On the one hand, there is the advantage that apples are compared to apples in the sense that the comparison is between women and men who work for pay for an equal amount of hours. The impact of women working part-time more often than men is excluded. Another advantage is that true work incomes are shown, including compensation for overtime, sickness and parental allowances, etc.
On the other hand, it means that apples are compared with oranges in the sense that full-time and full-year employed men are significantly more typical of their sex than the full-time and full-year employed women are for theirs. Most men work full-time, regardless of family situation and level of education (Nyberg, 1995; SOU 1996:56). However, this is true for only about 60 percent of women. Full-time employment is found primarily with women from large cities, who are single, have no children, are well educated and therefore not exactly a representative group.
The diagrams show that the work income trend for those with fulltime employment has developed essentially identically for women and men between the years 1975 and 1995. However, as was mentioned previously, the work income of full-time employed men have increased by about SEK 18,000, while women’s have only increased by about SEK 16,000. The difference was smallest between women and men in the early 1980s. Then the gap widened somewhat, but has since remained at the same level during the 1990s.
Diagram 5 Average work income, SEK thousands in 1994 prices, full-time
and full-year employees, 20–64 years, 1975–1995
0,0 100,0 200,0 300,0
1975
1980
1985
1990
1995
Men
Women
Source: Statistics Sweden. Income Distribution Study.
Diagram 6 Women’s average work income as a percentage of men’s,
full-time and full-year employees, 20–64 years, 1975–1995
60,0 70,0 80,0 90,0 100,0
1975 1980 1985 1990 1995
Average Median
60,0 70,0 80,0 90,0 100,0
1975 1980 1985 1990 1995
P 10
P 90
Source: Statistics Sweden. Income Distribution Study.
The lower part of diagram 6 shows the situation for those with very low income as compared to those with very high income. The difference between the sexes is greater among those with high income
than among those with low income. Among the 10 percent who have the lowest income (percentile value 10, P 10), women reach 80 to 90 percent of the men’s work income. Among the 10 percent who earn most (percentile value 90, P 90), the women’s work income only amounts to between 68 and 73 percent. Thus women with low income earn almost as much as men with low income, while women with high income earn considerably less than men with high income.
In summary, it can thus be stated that there has been an increase in economic equality. Women’s and men’s earnings and work incomes are more similar today than they were in the 1970s. One reason is that women’s incomes today are more like men’s than in 1975. Also, men’s incomes today are more similar to women’s. The fact that women’s income circumstances become more like men’s means that women’s work incomes are raised. The fact that men become more similar to women is more problematic, since it may mean that men’s conditions have deteriorated. At the same time that economic gender equality has increased, economic equality among women has increased; that is, the gap between women with high income and women with low income is smaller today than in the 1970s. Among men the opposite is true. Here, there is less equality today than previously—the differences among men have increased.
10 Women’s and men’s incomes from the welfare state
In studies of the welfare state it is common to distinguish between “institutional” and “marginal” welfare states (Wilensky & Lebeaux, 1958). States classified as marginal offer a narrow range of benefits to a limited portion of the population. The allowances are meager and subject to a means test. In institutional welfare states, a broad selection of allowances has been developed which in principle are universal and available to all. The Scandinavian welfare states are considered to be institutional (Esping-Andersen, 1990; Sainsbury, 1996).
The rise of the welfare state and the social welfare insurance systems are often interpreted as being the product of the struggle by the labor movement for a more equal society (Esping-Andersen, 1990). Others explain the trend in terms of modernization and industrialization (Wilensky, 1975). In both cases, the fact that the rise of the welfare state, industrialization and modernization had very different effects on women and men respectively is ignored. Men
28 were transformed into industrial workers and women into “housewives.”
During the past few decades, research about the welfare state has concentrated on studying income differentials in different countries and the extent to which the welfare states reduce these inequalities. Accordingly, income inequalities among households is the focus. Implicitly, the family is assumed to be a unit with common interests, in which incomes are pooled and distributed equally among family members (Wilensky, 1975; Esping-Andersen, 1990; Smeeding et al., 1990). This point of departure omits income disparities between women and men, and the impact the welfare state has on them.
However, the relationship between the welfare state and women has also been discussed and studied. American and non-Scandinavian European welfare state researchers often point to the progress made by Scandinavian women in the form of social and economic rights. Comparisons of different welfare states have generally found that the Scandinavian countries are the most “woman friendly.” This is true regardless of whether the welfare states are classified according to “breadwinner models,” the form of the patriarchy and to what extent they are patriarchal, different types of gender contracts, or if women’s social rights are based on their roles as wives, mothers or workers (Lewis, 1993; Siaroff, 1994; Walby, 1994; Duncan, 1996; Sainsbury, 1994; 1996).
The contradictory nature of the welfare state
Scandinavian researchers are more likely to stress the contradictory nature of the welfare state in relation to women. The welfare state has the potential to liberate, but also reproduces the power relationships that exist between women and men in a new form. In the Scandinavian countries most women are in paid employment, they have their own income, public child care facilities are well developed, and in the tax and transfer systems women are considered as individuals and workers, rather than as wives and mothers. Even so, the power relations between women and men remain relatively unchanged. The citizen is a male “citizen-worker,” while women until very recently primarily were “citizen-mothers.” Social rights are determined by the degree of wage labor.
The trend is described in terms of women having gone from dependence on individual men to dependence on the welfare state (Hernes, 1987). Others believe that we have gone from a “housewife contract” in the 1930s to an “gender equality contract” in the 1970s, but that the gender hierarchy has been retained and new forms of
segregation have been created (Hirdman, 1990). Yet another group speaks about women as “junior” partners in the Scandinavian welfare state. Women are integrated in the welfare state only if they behave like men (Borchorst & Siim, 1987). However, the same researchers also point out the Scandinavian welfare state’s potential for changing the gender division of labor, increasing gender equality and strengthening the position of women. Reference is made to the womanfriendly state (Hernes, 1987), the bright outlook (Hirdman, 1990), and that women and the state have entered a partnership (Siim, 1990).
These authors carry on their discussions in terms of women’s participation in the labor force, women’s representation in politics, the organization of care, etc., not in terms of the outcome of transfers in money for women as compared to men. However, it appears probable that the contradictory nature of the welfare state is evident even in this respect. The welfare state contributes toward strengthening the position of women, but primarily privileges typical male behavior patterns and male use of time. Paid work is considered to be more important than unpaid, and many of the welfare state’s cash transfers are linked to earnings. To receive the maximum return an individual must work full-time for at least a few decades. Thus inequality between women and men is built into the transfer system, which is based on the gender division of labor between paid and unpaid work, and a gender segregated labor market. This is what we will study below.
Earnings-related, family-related, and means-tested allowances
The welfare state’s cash transfers are often divided into what are referred to as income insurance, or as we call them earnings-related allowances, which are taxed, and allowances of a more “social” nature, which are tax exempt. Earnings-related allowances such as sickness allowances, parental allowances and labor market assistance of various types exist to equalize income between periods of work and periods of illness, parental leave and unemployment. The compensation functions then as a form of insurance during times without earnings. Supplementary pensions (ATP) and pensions established through collective bargaining (but not the basic pensions) can also be considered to fall under the heading of earnings-related allowances.
The purpose of allowances of a social nature, which here refer to family-related and means-tested allowances, is to strengthen the purchasing power of people with low earnings and/or children. While
30 the earnings-related allowances are intended to equalize the income for the same individual over time, the social allowances equalize the economic conditions among persons with low and persons with high incomes or among those with and without children.
There are sharp differences between earnings-related and meanstested allowances with regard to benefit levels, legitimacy and administrative controls. Earnings-related allowances are more generous than those subject to a means test. They enjoy popular support and are considered to be legitimate “earned rights,” while there is deeply rooted suspicion towards social assistance and recipients, for example. Willingness to pay taxes to finance meanstested allowances is often weak. Earnings-related allowances are paid through simple standard procedures, while means-tested allowances involve reduced integrity for the individual, more monitoring and a certain measure of arbitrariness on the part of the authorities (Halleröd, 1996).
Since men work full-time for pay and earn higher wages than women, it can be assumed that they receive a greater proportion of the earnings-related allowances, while women, who have the primary responsibility for child care and lower wages, are more dependent on the family-related and means-tested allowances. In comparing the 1970s and 1990s, we assume that women’s earnings-related allowances have increased, with a concurrent drop in family-related and means-tested allowances, since women are in paid employment to a greater degree today than previously.
Parental allowances to women and labor market assistance to men
Table 7, on next page, presents the average for different incomes received by women and men, aged 18–64 in Sweden. The amounts paid out during 1994 to women and men respectively have been divided by the total number of women and men respectively in the age category.
The average income from the earnings-related allowances for both women and men, in round figures, amounted to SEK 17,000–18,000. Pensions amounted to SEK 11,000 for women and SEK 12,000 for men, the family-related to SEK 6,000 for women and SEK 3,000 for men and the means-tested to SEK 4,500 and SEK 3,000 respectively.
The results, then, were as expected. Women receive more of the family-related and means-tested allowances, and men more of the earnings-related including pensions. If we consider the earningsrelated allowances excluding pensions, however, women and men
receive about the same amount. Thus men do not receive higher amounts even though they work for pay more, and despite the earnings differential between women and men. The reason is that the amounts do not only depend on the level of earnings, but also on how high a proportion receive such incomes and for how long.
Table 7 Average income, SEK, and women’s average income as a
percentage of men’s, 18–64 years, 1994
Women Men
Women’s average
income as a percentage
of men’s
Earnings-related allowances
Sickness allowances
3,644 3,569 102.1
Parental allowances
5,400 1,390 388.5
Labor market assistance
8,207 12,774 64.2
per diem unemployment allowances
5,725 8,457 67.7
labor market training grants
2,482 4,317 57.5
Total earnings-related allowances excl. pensions
17,251 17,733 97.3
Pensions
11,227 12,330 91.1
Total earnings-related allowances incl. pensions
28,478 30,063 94.7
Family-related allowances
Child allowances
3,864 2,774 139.3
Advance maintenance allowances
2,236 302 740.4
Total family-related allowances
6,100 3,076 198.3
Income and means-tested allowances
Housing allowances
2,771 1,341 206.6
Social assistance
1,861 1,661 112.0
Total income and means-tested allowances
4,632 3,002 154.3
Other allowances
Tax exempt study grants
2,711 2,117 128.1
Other taxable allowances
1,387 732 189.5
Taxable study grants
919 540 170,2
Other tax exempt allowances
172 320 53,8
Total other allowances
5,189 3,709 139,9
Total
advance maintenance allowances as income to parent with custody
44,399 39,850 111,4
Total
advance maintenance allowances as subsidy of the maintenance provider
42,465 41,784 101,6
Total
excl. child allowance and advance maintenance allowances
38,299 36,774 104,1
Source: Statistics Sweden. Adapted from the Income Distribution Study (See also Appendix, tables 1–16.)
Concerning parental benefits, the proportion of women who receive these is much higher than the proportion of men, women receive them
32 for longer periods and they thereby also receive higher amounts on average. A larger proportion of women receive sickness benefits, but the male recipients of sickness allowances receive higher amounts; the average for all recipients is thereby approximately the same.
A higher amount of labor market assistance goes to men than to women. One explanation for this is that men’s open unemployment was higher than women’s in 1994, 9.1 percent as opposed to 6.7 percent. In 1975, women’s unemployment was higher than men’s, 2 percent as opposed to 1.3 percent. Women at that time received labor market assistance to a greater extent than men. However, both years male recipients received greater amounts than the female recipients.
The cash transfer that most clearly reflects the disparities in earnings between women and men is pensions. Men’s pensions today are much higher than women’s. This becomes more apparent if we also include those over age 65. For persons aged 18–64, women’s average pension amounted to 132 percent of the men’s in 1975 and to 91 percent in 1994. The high proportion in 1975 is due to the fact that a larger proportion of women (12 percent) than men (7 percent) received pensions. The proportion of women was also higher in 1994, but now the difference is significantly less, 15 percent as opposed to 13 percent. We will return to senior citizens in a separate section.
In summary, there is no simple correlation between gender disparities in earnings and the amount which women and men receive on average from different earnings-related allowances during one year. Men’s higher earnings are reflected in earnings-related allowances in that male recipients receive a higher amount than female recipients with regard to sickness benefits, labor market assistance and pensions. But when it comes to parental insurance, women receive a higher amount since a larger proportion of women receive these allowances. A larger proportion of women than men also receive sickness benefits. This means that sickness benefits are not only redistributing between periods of wage labor and non-wage labor, which is actually their primary purpose. They are also redistributing between low and high income earners, and thereby also between women and men, since the risk of illness is greater among women and low income earners than among men and high income earners. Even labor market assistance is redistributing between low and high income earners, since the risk of becoming unemployed is greater among the former than the latter. However, it is not redistributing between women and men since men are unemployed to a higher degree than women. Pensions reflect most clearly the earnings disparities between women and men, since they are based on “male” use of time for a long period of time. However, it should be noted that
the earnings-related allowances are taxable, unlike those which are family-related or subject to a means or income test.
More persons supported by women’s incomes
Thus according to table 7, the earnings-related allowances including pensions go to men to a greater extent than to women. However, the family-related and means-tested allowances go to a greater extent to women than to men. Still, this conclusion should be discussed. The question is if child allowances and advance maintenance allowances should be included in the parents’ incomes—these could also be considered to be the children’s incomes.
Women’s incomes on average are higher for advance maintenance allowances and child allowances. The reason is that there are more single mothers than single fathers. If we consider advance maintenance allowances and child allowances as the children’s incomes instead of the parents’, the difference between women and men with regard to the family-related allowances becomes much smaller. Since advance maintenance allowances go to the parent who has custody if the parent responsible for providing maintenance cannot or will not pay, the advance maintenance allowances could also be considered a subsidy to the parent responsible for maintenance rather than an income for the one with custody.
The difference between women and men with regard to meanstested allowances is primarily due to women receiving more in housing allowances than men. This also has a correlation with the presence of children. According to our data, 38 percent of the housing allowances goes to single parents. All in all, this means that women and men as a whole receive approximately equally high amounts from the welfare state.
The figures in the table are also misleading because they do not take into consideration the number of persons who are to share the income. Women’s total average income from the welfare state amounts to just over SEK 44,000 and men’s to just under SEK 40,000 including advance maintenance allowances and child allowances. However, there are more persons sharing the women’s transfers than the men’s, since there are substantially more single mothers than single fathers. In addition, on average single mothers have more children than single fathers. About 300,000 more children live with women than with men. Since the number of women aged 18–64 amounts to just over 2.5 million persons, this means that about 12 percent more persons are to be supported on women’s incomes than on men’s. If one takes into consideration the number of persons who
34 share the cash transfers, the difference between women and men in the total income from the welfare state becomes very small.
More earnings-related allowances to women and more pensions to men
Against the background of women’s increased and men’s reduced employment, it might be expected that women today receive a greater proportion of transfers in the form of earnings-related allowances and less of means-tested allowances than in 1975. This is actually the situation. The earnings-related allowances have increased for women, and are unchanged for men. Pensions have become increasingly more important for men, and somewhat less so for women. The familyrelated and means-tested allowances have decreased as a proportion of transfers for both women and men.
Table 8 Earnings-related, family-related, income and means-tested and other allowances as a percentage of total cash transfers, 18–64 years, 1975 and 1994
1975
1994
Women Men Women Men
Earnings-related allowances
33.9 44.5 38.9 44.5
Pensions
26.0 25.0 25.3 30.9
Family-related allowances
19.8 14.5 13.7 7.7
Income and means-tested allowances 12.5 10.0 10.4 7.5 Other 7.8 6.0 11.7 9.4 Total 100.0 100.0 100.0 100.0 Average SEK in 1994 prices 21,064 16,683 44,399 39,850
Source: Statistics Sweden. Income Distribution Study.
The trend is due to the overall growth of cash transfers. Between 1975 and 1994, they have more than doubled in fixed prices for both women and men. One reason is the high rate of unemployment, which is apparent in the increase in unemployment allowances for both sexes, and pensions for men. However, because short-term absence due to illness is currently reimbursed directly by the employer, there has been a drastic decline in the proportion of sickness benefits. The first fourteen days of an illness are no longer included in the calculations for 1994. In 1975, about half of both women and men received sickness benefits at some time during the year.
11 Are women more dependent on the welfare state than men?
Sometimes it is maintained that women are more dependent on the welfare state than men. The status, earnings and influence of men are determined to a large extent by the market, while the state creates and reinforces differences among women more than the market. Women have gone from depending on individual men to depending on the state, and women are more dependent on the state than men are (Hernes, 1987). The primary cause is the production of services in the public sector which has had a greater influence on the lives of women and children than on men’s. To a large degree, the public sector comprises the labor market for women, and it is also to a large extent a prerequisite for women to be able to combine children and paid work. In this section we will investigate whether women are more economically dependent on the welfare state than men in terms of cash transfers, and if this dependence has increased or decreased.
Naturally the answer depends on the definition of “dependent.” Women are more dependent on the welfare state than men if one considers the proportion of the total income which comes from the welfare state. This is the case regardless of whether we consider the category aged 18–64 or all women and men, and even if child allowances and advance maintenance allowances are considered to be the children’s incomes. However, this is due to the fact that women’s earnings from the market are much lower than men’s, not because women receive much larger amounts in crowns from the welfare state than men.
Table 9 Average income from the market and the welfare state and average gross income, SEK, and income from the market and the welfare state as percentage of total gross income, 1994
Aged 18–64
Aged 0–
Women Men Women Men
Market
SEK
109,575 167,175 70,225 109,096
Percentage
71
81
61
70
Welfare state
SEK
44,399 39,850 44,371 46,434
Percentage
29
19
39
30
Total gross income
SEK
153,974 207,025 114,596 155,530
Percentage
100 100 100 100
Source: Statistics Sweden. Adapted from the Income Distribution Study.
Measured in SEK, the amount which goes to women age 18–64 is
higher than for men. If we consider the fact that certain incomes go to children even if they are paid to women, or the number of people to be supported on the incomes, then generally speaking women and men age 18–64 receive the same amount. If we expand the category to include all women and men, that is regardless of age, on average a higher amount goes to men than to women—SEK 46,000 and SEK 44,000 respectively—without considering the incomes of children or how many are to share the incomes. Should we factor this in as well, the difference becomes even greater.
Reduced dependence on men
It might be assumed that the increase in women’s paid work combined with the decrease in men’s would result in a reduction in women’s dependence on the welfare state and an increase in men’s. However, this is not the case. There has been an increase in the proportion of cash transfers of the total income between the years 1975 and 1994 for both women and men; that is, both sexes receive a larger proportion of their incomes from the welfare state today than previously. The increase is larger for men than for women.
Table 10 Average income from the market and the welfare state as a
percentage of average gross income, 1975 and 1994
Women
Men
1975 1994 1975 1994
Aged 18–64
Market
79 71 92 81
Welfare state
21 29 8 19
Total
100 100 100 100
Aged 0–
Market
69 61 84 70
Welfare state
31 39 16 30
Total
100 100 100 100
Source: Statistics Sweden. Adapted from the Income Distribution Study. (See also Appendix, diagram 4.)
The conclusion may seem paradoxical in several ways. First of all, women work for pay more today than in the 1970s, but still receive a larger proportion of their incomes in the form of cash transfers. One reason for this is that the welfare state has expanded since the 1970s and a growing number of women receive earnings-related allowances.
Secondly, it may appear to be paradoxical because the trend in employment is completely different for women and men, yet their incomes today consist to a greater degree of transfers. Men’s earnings have dropped, and this loss of income has been compensated by transfers primarily in the form of labor market assistance and pensions. Women’s earnings have increased, and as a result they become eligible for earnings-related allowances.
In summary, women are more dependent on the welfare state than men when the dependence is expressed as a proportion of the total income. This is because women have lower incomes from the market than men, not because women receive a higher amount measured in crowns. If we consider the entire population, men receive a somewhat higher amount than women.
For women this trend has meant increased earnings and increased allowances from the welfare state, and thereby reduced dependence on men. Being dependent on the welfare state as a wage earner and recipient of cash transfers is significantly different than being dependent on an individual man. For men, this has meant decreased earnings and increased dependence on the welfare state.
12 Does the welfare state reduce the income differentials between women and men?
The Swedish government’s budget proposal for 1997 states that the distribution of earnings is the most significant factor in terms of distribution policy, and that an important goal in the government’s policy is to reduce income disparities (Prop. 1996/97:1 p. 50). We know that there are great disparities in women’s and men’s earnings. Does the welfare state reduce these differences, or does it widen them?
We study this by comparing women’s proportion of men’s market
incomes with women’s proportion of men’s disposable incomes.
Disposable income is market incomes plus cash transfers minus negative transfers (taxes, etc.).
Disposable income refers to women’s and men’s own disposable income respectively. How cohabiting women and men distribute incomes among themselves and how they are used is not examined.
Table 11 shows that women’s incomes from the market have increased by SEK 30,000 in fixed prices between 1975 and 1994, while there has been a decrease in men’s by SEK 14,000. Women’s average income from the market in 1975 amounted to 44 percent of
38 men’s, and disposable income to 58 percent. Thus the welfare state reduced the income gap between the sexes.
In 1994 women had 66 percent of men’s market incomes, but 78 percent of their disposable incomes, which means that the welfare state even today reduces income disparities between women and men. However, this does not mean that women and men have equal incomes. Men have about SEK 32,000 more in disposable income.
Cash transfers or taxes?
The welfare state narrows the income gap between the sexes. Does this take place with the help of cash transfers or taxes? In 1975 women paid SEK 4,200 more in taxes than they received in cash transfers. Despite women’s increased employment in the 1990s, they received about SEK 5,000 more in transfers than they paid in taxes. Thus cash transfers increased more than taxes. Men paid more in taxes than they received in transfers both years, but the difference dropped between the years 1975 and 1994 from SEK –51,000 to SEK –20,000 as a result of factors such as men’s reduced employment.
In 1975 taxes and transfers had an approximately equal leveling effect on women’s and men’s incomes. In 1994 transfers were of greater significance than taxes. One reason for this is that women pay more tax today than previously and men less. The tax reform of 1990/91 was also influential. It was intended to be neutral in terms of distribution among different households through changes of both the tax and social security systems. However, it is doubtful if it was neutral regarding distribution from a gender perspective, since women have lower earnings than men—there has actually been a notable decline in the tax system’s equalizing potential. However, this has been countered by higher child and housing allowances, which means that allowances have gained a more central role in the redistribution of income (SOU 1995:104).
Table 11 Average income, SEK in 1994 prices, and women’s average
income as a percentage of men’s, 18–64 years, 1975 and 1994
Women Men Women’s average income as a
percentage of men’s
1975
Market
79,030 181,168
43.6
+ Payment transfers
100,094 197,851
50.6
- Taxes etc. = Disposable income
74,812 130,085
57.5
1994
Market
109,575 167,175
65.5
+ Payment transfers
153,974 207,025
74.4
- Taxes etc. = Disposable income
114,956 146,894
78.3
Source: Statistics Sweden. Income Distribution Study.
Women’s three-quarters society in the 1970s, men’s today
In the same manner that we previously showed the distribution of earnings and work incomes for women and men respectively in diagrams 2 and 4 (p. 18 and p. 23) below we present the corresponding diagrams for disposable income.
If we compare the distribution of earnings in diagram 2 on page 18 with the distribution of disposable income, we find that disposable income is significantly more evenly distributed than earnings.
Diagram 7 Distribution of individual disposable income,
SEK in 1994 prices, 18–64 years, 1975 and 1994
0 100 200 300 400 500
Women
Men
1975
SEK, thousands
0 100 200 300 400 500
Women
Men
1994
S EK, thous ands
Source: Statistics Sweden. Income Distribution Study.
Nearly all women and men in the age group 18–64 have their own disposable income today. This was also the case in the 1970s. Only
40 about 4 percent of women lacked a disposable income in 1975. Even though women then were employed to a lesser extent, they had an income of their own in the form of child allowances, for example, and to some extent even interest, etc. However, a very large proportion, one quarter, had a disposable income below SEK 40,000. In 1994 this figure had dropped to just under 4 percent. For men, the proportion was about the same both years, just under 4 percent.
Income dispersion has increased among men. The distribution curve is flatter in 1994 than in 1975. The opposite has occurred for women. The curve for 1975 with two income peaks has in 1994 been replaced with a curve which essentially resembles the one for men in 1975. In 1975, there was greater income dispersion among women than among men, today it is the reverse.
It is sometimes maintained that “the three-quarters society” not only is on its way, it is already here (Sander & Holmer, 1996). Judging from the changes shown in diagram 7, the three quarter society for women existed in the 1970s, while distribution is significantly more even today. However, it is possible that this period of relative female equality will be brief. The differences among men appear to have increased as a trend since the beginning of the 1980s, while income dispersion for women dropped substantially up until 1988, and was constant until 1990 (Björklund, 1992). We do not know what happened between the years 1990 and 1994. Against the background of developments in the labor market, the probability is great that there has been an increase in income disparities even among different categories of women during the 1990s.
13 Women’s and men’s incomes in 1975 and 1994
Another method of demonstrating the differences between the years 1975 and 1994 is to divide the population into ten equally large decile groups, that is the 10 percent with the lowest incomes, the 10 percent with the next lowest incomes, etc. We can then study the size of the proportion of all women found in the different decile groups. A completely even distribution between the sexes would mean that 10 percent of women would be in each decile group. In the diagram, the first decile represents the 10 percent with the lowest incomes and the tenth the group with the highest incomes.
The diagram shows that a leveling of market incomes has occurred. In 1975 about 18 percent of women were found in the lowest decile. In 1994 the proportion of women in that decile was only just over 10 percent, almost an equally large proportion as men. The proportion of women in the top decile increased from 1.8 percent in
1975 to 4.1 percent in 1994. Despite major changes regarding market incomes, there has been very little change in how transfers have been distributed among women and men between the years 1975 and 1994.
Diagram 8 Distribution of respective income in deciles, women as a
percentage of the total population, 18–64 years, 1975 and 1994
1975
Market income
0,0 5,0 10,0 15,0 20,0
Allowances
0,0 5,0 10,0 15,0 20,0
Taxes etc.
0,0 5,0 10,0 15,0 20,0
Net payment transfers
0,0 5,0 10,0 15,0 20,0
Own disposable income
0,0 5,0 10,0 15,0 20,0
1994
Market income
0 5 10 15 20
Allowances
0 5 10 15 20
Taxes etc.
0 5 10 15 20
Net payment transfers
0 5 10 15 20
Own disposable income
0 5 10 15 20
Since market incomes have become more evenly distributed between the sexes, this has occurred for taxes as well. In 1975, 18 percent of women were in the first decile, as compared to 11 percent in 1994. There were only 2 percent of women in the top decile in 1975, but by 1994 the proportion had climbed to 4 percent.
When calculating net transfers (transfers minus taxes), we find that women dominate among those who had the highest net transfers in 1975. In 1994 net transfers were significantly more equally distributed between women and men.
Finally, we find that a major change has taken place with regard to disposable income. In 1975, 18.3 percent of women were among the 10 percent with the lowest own disposable income. In 1994, this had dropped to 10.4 percent. Thus women today are not over-represented among those with the very lowest incomes.
In summary, both transfers and taxes level out income differentials between women and men. In 1975 the leveling effect of payment transfers and taxes was essentially the same. In 1994 transfers were more significant than taxes. However, this does not mean that the disposable income of women and men is equal. Women’s disposable income today amounts to SEK 115,000, and men’s to SEK 147,000.
14 Economic independence of cohabiting women
Thus far we have examined the size of women’s and men’s incomes and their source. Our calculations have been based on all women and men, and women’s incomes have been calculated as a percentage of men’s. Now we will study women and men in families and women’s economic independence from men. We will do this by calculating the woman’s income as a percentage of the family’s, that is, of the combined income of both partners. This figure is then used to calculate the woman’s average proportion of the family income during the years 1975 and 1993 and in various family categories.
However, before studying the incomes and their trends, let us consider the trends in employment for women and men in families.
The single breadwinner family is rare today
Today both the woman and the man work for pay full-time in about 30 percent of households. The proportion has increased somewhat in comparison with 1975. The proportion in which the man works for pay full-time and the woman part-time is approximately the same both years. The greatest change has taken place with regard to families in which the man works full-time and the woman is not
44 employed. In 1975 these families comprised nearly one third of those cohabiting, but only 8 percent today, despite rising unemployment. However, we also find a slight increase in the proportion of families in which the man does not work for pay at all.
During the 1970s those households in which both the woman and the man worked for pay full-time also had a disposable income which was significantly higher than for all cohabiting couples. The median value for the disposable income in such families was then 38 percent higher than the median value for all cohabiting couples. In 1993 the median value had dropped and was 24 percent higher than for all women and men. This is primarily due to the fact that the total income level has risen since the proportion of families in which the wife does not work for pay has dropped drastically.
Table 12 Married/cohabiting, by working hours and median value of
disposable income adjusted for family size as percentage of the median value for all married/cohabiting couples, 18–64 years, 1975 and 1993
Working hours for Per cent of couples All = 100 Man Woman 1975 1993 1975 1993 Full-time Full-time 22.5 29.9 138 124 Full-time Part-time 32.1 33.2 106 94 Full-time 0 31.7 8.2 79 90 Part-time Full-time 2.2 4.9 113 107 Part-time Part-time 3.4 6.9 96 90 Part-time 0 2.9 3.2 66 85
0
Full-time
1.3 3.6 108 104
0
Part-time
1.7 4.4 86 89
0
0
2.3 5.6 72 77
All
100.0 100.0 100 100
Source: Statistics Sweden. Adapted from Household Income Study (HINK).
Women with higher income than the man
We move on to study family income and the proportion of women with higher income from work than men. Income here refers to earnings, sickness and parental allowances, labor market assistance and pensions. Capital earnings are not included, nor are the children’s incomes, which in general are very small. The data are for the years 1975 and 1993 and are from a special (unpublished) study (Jansson, 1996). The study has not been replicated with data for 1994. It is our opinion that the changes between the years 1993 and 1994 are minimal.
In 10 percent of the families, the woman had a higher income in 1975. This proportion rose to 20 percent in 1993. In the earlier year, the woman had an income less than one fourth of the man’s in 36 percent of the families. The corresponding proportion in 1993 amounted to 12 percent.
There are great differences between different age categories. However, the pattern is the same for both 1975 and 1993. In 44 percent of the youngest families the woman has a higher income than the man in the 1990s. However, it may be suspected that their incomes are significantly lower than in families in the age category 45–54, in which about 20 percent of women have a higher income than men. In the age group 35–44, the proportion of women with a higher income than the man decreases, and among older women increases somewhat.
Diagram 9 Percentage of women with higher income than men within
families, 1975 and 1993
0 10 20 30 40 50
18-24
25-34
35-
44
45-
54
55-
64
65-
74
75-
1975
1993
Age
All ages
Source: Statistics Sweden. Income Distribution Study.
In the oldest households, the proportion of families in which the woman had a higher income than the man was larger in 1975 than in 1993. Neither women nor men had ATP (supplementary pension) to any great extent in 1975. Since the basic pension benefits are equal for everyone, the income distribution within senior citizen households was more even then than it is today.
The proportion of women who have higher incomes than the man has increased substantially. Women who are economically independent of their partners have also increased, as has the proportion of men
46 who are economically dependent on their wives, between the 1970s and the 1990s.
Women’s proportion of the family income
We will now study women’s proportion of the family income in various family categories. To start, we can note that there has been a rise in women’s proportion of family income in all categories. But the difference between 1975 and 1993 in the youngest and the oldest households is very small. Already in 1975, the youngest women accounted for just over 40 percent of the family income.
In 1975 age, number of children and the child’s age affected to a significantly greater degree women’s proportion of the family income than today. In 1993, the age of the child has no significance, but the number of children still has some effect. Retirement age is the factor which increases women’s economic dependence on men the most.
Diagram 10 Women’s income as a percentage of the family’s taxable
income, 1975 and 1993
1975
0 10 20 30 40 50
18-29
30-49
50-64
65-
1 2 >3
0-6 7-17
Women without children, age Number of children Age of youngest child
1993
0 10 20 30 40 50
18-29
30-
49
50-
64
65-
1 2 >3
0-6 7-17
Women without children, age Number of children Age of youngest child
Source: Statistics Sweden. Income Distribution Study.
In table 13 we study how distribution is affected as we add different incomes, using market incomes as a point of departure. To the market incomes we first add pensions, followed by other taxable allowances: sickness and parental allowances, as well as labor market assistance. In the next step we deduct taxes and other negative transfers. The last step is to add tax exempt transfers such as child, housing allowances and social assistance, etc. These allowances to the family are divided equally between the man and the woman. We have then obtained the family’s disposable income. For the total of each type of income, we calculate the average proportion which the woman contributes to the family’s income. If this proportion amounts to 50 percent it means that the woman stands for just as large a proportion as the man.
Table 13 The woman’s average income as a percentage of the family
income, 18 years – , 1975 and 1993
1975 1993
Market income
25.0 40.3
+ Pensions
27.1 37.4
+ Other taxable allowances
27.7 39.0
- Taxes etc.
29.8 39.8
+ Tax exempt individual allowances, family subsidies = Disposable income 31.1 40.5
Source: Statistics Sweden. Income Distribution Study.
In 1975 women accounted for one quarter of the family’s market incomes, but by 1993 this figure had climbed to a full 40 percent. When pensions were added, women’s proportion of the family income rose in 1975, but declined in 1993. Pensions in the 1990s are more unevenly distributed among women and men than market incomes. Other taxable allowances such as sickness, parental and labor market assistance, involve an increase in the women’s proportion. This applies to taxes as well. Taxes had a larger equalizing effect in the 1970s than in the 1990s. Tax exempt individual allowances and family benefits—child, housing, and study allowances, social assistance and advance maintenance allowances—also increase the women’s proportion somewhat. In 1975, women accounted for 31 percent of the family’s disposable income on average, and in 1993 for 40–41 percent. Thus also measured in this manner, cohabiting women are more economically independent today than in the 1970s.
In the 1970s women’s market incomes amounted to one quarter of the family’s market incomes, and 31 percent of the family’s dispos-
48 able incomes. This means that in the 1970s the welfare state— transfers and taxes taken together—strengthened women’s economic independence of men in families. This is not the case in the 1990s. Women’s proportion of the family’s market incomes and their proportion of disposable income is almost identical. However, the situation can vary among different family categories.
Families with and without children
If all women and men aged 18 and older are considered, the welfare state does not reduce income disparities between cohabiting women and men. However, transfers and taxes are of varying significance at different periods in the life cycle. Table 14 below is similar to table 13, but now we examine age, families with and without children, the number of children and the age of the youngest child.
Not surprisingly, women without children contribute to a higher degree to the family’s total market incomes than women with children. Adding pensions has little effect on categories other than those aged 50 and older, in which women’s proportion of the income drops. On the other hand, adding taxable allowances has little impact on any categories other than women with small children. In this case, parental allowances increase women’s proportion of the family income.
Even taxes have little significance, except for those who are age 65 and older. Men pay more in taxes than women in this age group since they have higher incomes, which means that women’s contributions to the family income increase in relative terms. Finally, we add family benefits to get the disposable income. Family allowances have some significance for women with children, and women’s contributions to the family income increase in these families.
Table 14 The woman’s average income as a percentage of the family
income, 18 years – , 1993
Without children With children
Number of children Youngest
child
All
18–29 30–49 50–64 65– child 1 2 3+ 0–6 7–17
Market income 45.5 43.0 44.0 45.3 34.4 36.4 34.6 30.2 30.6 39.2 40.3 + Pension 45.7 43.4 40.7 34.2 34.2 36.0 34.6 30.2 30.5 39.1 37.4 + Taxable allowances
45.8 43.0 40.3 34.6 38.3 39.8 38.2 35.9 37.7 39.2 39.0
– Taxes etc. 45.8 43.0 41.0 37.5 38.4 40.0 38.2 36.1 37.8 39.3 39.8 + Family benefits Tax exempt allowances = Disposable income
46.3 43.2 41.2 37.7 39.9 40.8 39.4 39.0 39.5 40.3 40.5
Source: Statistics Sweden. Income Distribution Study. (See also Appendix, tables 19–30.)
In families, aged 18–49, without children, transfers and taxes do not change the relationship between women’s and men’s contributions to the family income, nor do they if we look at all families, with and without children in different age categories. However, the latter is due to two different factors. On the one hand, in senior citizen households the welfare state’s transfers increase the men’s incomes to a greater extent than women’s. On the other hand, in families with children the welfare state contributes to a greater extent to women’s incomes than men’s primarily through parental allowances, and thereby reduces women’s economic dependence on men.
Cohabiting women’s paid work has increased substantially since the 1970s, while men have experienced a decline. Women’s proportion of the family’s disposable income has increased from 31 percent to 40 percent. This 40 percent of the disposable income may appear to be relatively substantial. However, in crowns this means that on average women have an own disposable income of about SEK 116,000, and men have one of about SEK 175,000, that is, a difference of almost SEK 60,000 per year.
15 Women’s and men’s pensions
Of the welfare state’s transfers to households, pensions accounted for 56 percent, the earnings-related allowances for 25 percent, the meanstested for 7 percent and the family-related allowances were 6 percent in 1994. Pensions thus dominated the welfare state’s transfer system.
50 Men have higher pensions than women, and the gap in retirement income has widened. In 1975 women had an average pension that was 71 percent of men’s, but in the 1990s this had dropped to just 59 percent. While the distribution of income between women and men generally speaking became more even since the 1970s, the opposite has occurred for senior citizens. The explanation for the trend is found in the changes to the Swedish pension system.
Table 15 Average pension, SEK in 1994 prices, and women’s average
pension as a percentage of men’s, 65 years –, 1975 and 1994
Women
Men Women’s average pension as a
percentage of men’s
1975
50,380 70,721
71.2
1994
81,820 139,049
58.8
Source: Statistics Sweden. Household Income Study (HINK).
Different pension systems
The Swedish pension system consists primarily of four different subsystems:
– State basic pension – ATP—national supplementary pension – Collective agreement pension – Private pension. The general retirement age is 65, but it is flexible, which means one can choose to retire between the ages of 60 and 70. Everyone who has lived or worked in Sweden for at least three years has been entitled to pension. If you have no or low ATP you receive a pension supplement.
The ATP—national supplementary pension—was introduced in 1960. Full ATP has been available after thirty years of employment, and the pension has been calculated based on the fifteen best income years. Thus the first senior citizens entitled to full ATP benefits retired in 1990.
In addition to the state pension systems, collective agreement pensions have evolved as the result of negotiations between the parties in the labor market. From the 1980s personal private pension savings plans became more common.
There has been a steady drop in the proportion of people with only basic and pension supplement. In 1994 3 percent of men aged 65 or older and 16 percent of women had only basic pensions and pension supplement (See also Appendix, table 31).
Diagram 11 Percentage with basic pension only, 65 years – , 1994
0,0 10,0 20,0 30,0 40,0 50,0
1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994
Women
Men
Source: Statistics Sweden. Total calculation of income statistics.
The basic pension is equal for women and men, but when ATP and other pensions are added, the disparities arise. Through the continued development of the ATP system, pension benefits have risen substantially and the income gap between female and male senior citizens has expanded.
Almost all men and two thirds of women have ATP
Today a majority of retired senior citizens receive ATP pensions. This applies to 96 percent of men and 67 percent of women. Among the younger senior citizens (where more women have been able to accumulate ATP points) the figures are 98 percent for men as opposed to 85 percent for women.
Men have pensions based on collective agreements to a greater extent and with larger benefits than women. However, today’s senior citizens receive a very small proportion of their pension income from own private pension savings plans. In 1994 only 9 percent of all senior citizens received this kind of private pension. The proportion of men was twice as large as the proportion of women. Among the younger senior citizens there are more who have a private pension savings plan, 20 percent of the men and almost 12 percent of the women.
Table 16 Percentage with different pensions, 1994
All aged 66– Aged 66–69 Women Men Women Men
Basic pension with supplement
99.5 99.5 99.3 99.3
ATP pension
67.0 96.4 85.1 97.9
Collective agreement pension
51.1 71.4 64.6 76.2
Private pension
6.6 13.4 11.8 20.5
Source: Adapted from Income and Wealth Study (IoF), 1994, large sample, residing in Sweden the entire year.
Even if many have pensions based on collective agreements and some also have their own private pension insurance plans, the public pension system accounts for the majority of pensions paid. However, there are major differences between the younger and older senior citizens, as well as between women and men.
The total of basic pensions and pension supplements is higher for women than for men. The purpose of the pension supplement is to increase the pension for people with no or low ATP, and women have on average lower ATP so they receive a higher pension supplement.
Diagram 12 Different incomes from pensions, SEK, 1994
0
30 000 60 000 90 000 120 000 150 000 180 000
Women Men
Women Men
Private pension
Collective agreement pension
ATP pension
Basic pension
Age 66–
Age 66–69
Source: Statistics Sweden. Total calculation of income statistics. (See also Appendix, tables 32–33.)
The diagram above shows that men have much higher pensions than women. In 1994 women’s pensions on average amounted to just under 60 percent of men’s. Economic inequality is thus larger among senior citizens than among those who work for pay, where women
during the same year on average had 72 percent of men’s income (SEK 130,600 and 181,200 respectively for age group 20–64). The diagram also clearly shows the insignificance of personal private pension savings plans for today’s senior citizens.
Growing numbers invest in pension savings plans
Private pension savings plans increased substantially during the second half of the 1980s. In 1980 only 4 percent saved in pension insurance plans. In 1995, 1,360,000 people invested in individual tax deductible pension premiums. More than every fourth person between the ages of 20 and 64 saved in private pension systems. In the age group 45–54 the figure was as high as 36 percent. In addition to these registered payments, there are also private pension savings plans paid by the employer separately from the collective pension agreements.
The substantial increase in saving among women may be based on concern about one’s own pension. Women have in general lower earnings and thereby receive lower ATP benefits and compensate for this through individual pension savings plans.
Diagram 13A Percentage with private pension savings plans, 20–64 years, 1984–1995
0 5 10 15 20 25 30 35
1984 1986 1988 1990 1992 1994
Women
Men
Diagram 13B Average annual amount of private pension savings, SEK in 1995 prices, 1984–1995
0
5 000 10 000 15 000 20 000 25 000
1984 1986 1988 1990 1992 1994
Women
men
Source: Statistics Sweden. Income Distribution Study.
54 Women save smaller amounts, on average SEK 5,900, compared with the men’s SEK 7,500 in 1995. On the other hand, they usually begin to save earlier and have a more long-range approach to saving. The average amount saved dropped significantly after 1989 for both men and women. For men there is a clear reduction in the amount saved, which can be explained by less generous tax deductions. The reason may be the same for women, but the drop could also be explained by the fact that recent savers save smaller amounts.
The pension system privileges “male” use of time
The pension system in particular favors a male use of time. Pensions are also the dominant welfare state allowance to households, accounting for 56 percent of cash transfers in 1994. The purpose of the current pension system when it was introduced in 1960 was to provide the elderly with their share of the rising economic welfare (Ringqvist, 1996). The system has gradually expanded, and public sector expenses for pensions, calculated in fixed prices, have more than tripled since 1970. The increase is due to higher replacement levels for growing numbers, the reduction of the retirement age to 65 in 1976, and the rising number of beneficiaries due to the increased population of the elderly, more women are entitled to an ATP pension, the growth of disability pensions, and the inclusion of several allowances as income counting toward the ATP pension. These allowances include sickness benefits, unemployment allowances and parental benefits.
The Swedish pension system has been criticized because the connection between benefits and insurance contributions is too weak. The criticism resulted in the establishment of an inquiry commission in 1991 to overhaul the pension system (Ringqvist, 1996). The commission presented a proposal which would mean that the individual’s future pension benefits to a greater extent would be based on contributions paid personally by the beneficiary. It also proposed that the lifetime income should be the basis for pensions. Parliament decided that as a complement to ATP, a portion of wage earners’ pension contributions would go to an individual pension savings plan. In principle this would function like a private pension insurance plan. How then would this affect economic equality between the sexes? On the one hand, it probably means that, if the current use of time between women and men remains constant, the differences in pensions between women and men will once again increase. That is, economic equality will decrease. On the other hand, it may also further strengthen women’s inclination to increase their
number of hours in paid work so that economic equality would increase. However, the latter assumes that there exists a demand for the increase in labor supply, which is not the case today.
16 The feminization of poverty?
Studies of the poor in the United States and other countries in the 1980s gave rise to the concept “the feminization of poverty.” The increased proportion of women among the poor is a result of the proportion of single mothers—either unmarried or divorced—having increased, as well as the over-representation of women among the elderly, particularly among the very old. However, many scholars have pointed out that an over-representation of women among the poor is not a new phenomenon from a historical perspective (Lewis & Piachaud, 1992). The question is sometimes asked whether the feminization of poverty has taken place in Sweden as well. Has growing inequality meant that the proportion of women in the low income category has increased?
There are no official measurements of poverty in Sweden. However, we can analyze incomes from a traditional low income perspective. We have already found that women have lower incomes than men, but also that the proportion of men with very low incomes has increased and the proportion of women has decreased.
Women and men with incomes below the social minimum
One method of measuring the extent to which women are overrepresented in the low income category as opposed to men is to investigate if women more often live in households with low incomes, i.e. households below the social minimum, i.e. eligibility for social assistance. In these calculations, the family’s income has been divided equally between women and men in cohabiting households.
Diagram 14 shows that the proportion of women and men below the social assistance norm is nearly identical. The proportion below the minimum dropped from 1975 until the 1990s, with a temporary rise in the beginning of the 1980s. During the 1990s the proportion has again increased. The pattern is the same for women and men, and the rise in the proportion low income category also includes both sexes.
Diagram 14 Percentage below the social minimum, 1975–1995
0,0 5,0 10,0 15,0 20,0
1975
1980
1985
1990
1995
Men
Women
Source: Statistics Sweden. Income Distribution Study.
Alternative social minimums
The social minimum above has been calculated based on the norm which was established in the mid-1980s, adjusted for changes in the consumer price index excluding its housing component. The cost of housing has been set as equal to the average rent for households in apartments bordering on crowded housing conditions. (A family is considered to be overcrowded if there are more than two people per room, one room excluded).
We have made a special calculation for 1994 which gives a more detailed picture of households below the social minimum. To begin with, we have calculated the households’ true housing expenses. Then we have added to these figures expenses for child care, standard costs for local travel, and union dues for those who are employed. The final calculation, which is thus based on true expenses instead of standard rents, places a somewhat higher proportion of the population below the social minimum and a somewhat higher proportion of women than men.
Diagram 15 Percentage of adults living in households with income below
the social minimum, calculated using real expenses, 1994
0,0 5,0 10,0 15,0 20,0 25,0 30,0 35,0
-17 18-24 25-34 35-44 45-54 55-64 65-74 75-
Women
Men
Age
Source: Statistics Sweden. Income Distribution Study.
Diagram 15 shows that the proportion of people with income below the social minimum, as calculated here, varies substantially with age. As much as one third of young people between the ages of 18 and 24 fall below the social minimum. The second worst-off category is older female senior citizens.
However, just because a certain proportion of households fall below the social minimum does not mean that they are automatically entitled to social assistance. A household may have income below the minimum for many reasons, yet still not be entitled to social assistance. For example, many young people included in the calculation have not yet moved out of their parental homes. They are included in our data—since they are of legal age—as individual households, and their incomes are compared with those of other single people. Other young people have left their parental homes, but receive assistance from their parents, so their financial situation is actually better than what is apparent from the income measurements.
Women and men among recipients of social assistance
Women and men are social assistance recipients to about the same extent. In 1995 there were about 445,000 adults in those households which received social assistance. Slightly under half of them were
58 women. The number of assistance recipients varies with the economic trends, but since the 1980s it has increased somewhat regardless of these trends. The increase has not affected the distribution between women and men.
During 1995, 8.5 percent of adult women and 8.2 percent of adult men between the ages 18 and 64 received social assistance. These households contained a total of 720,000 people, including children. A larger proportion of social assistance recipients was found among younger households, with major differences depending on family composition. Social assistance is most commonly found among single parents, both among women and men, followed by single people without children.
Table 17 Percentage of adults living in households with social assistance,
1985, 1990 and 1995
1985 1990 1995
Women
Single with children
37.4 35.2 35.4
Single without children
7.1 10.0 13.1
Cohabiting with children
4.7 4.3 6.2
Cohabiting without children
1.6 1.9 2.4
All women
5.7 6.6 8.5
Men
Single with children
17.0 18.8 16.4
Single without children
11.3 12.4 15.4
Cohabiting with children
4.7 4.3 6.2
Cohabiting without children
1.6 1.9 2.4
All men
5.9 6.3 8.2
All women and men
5.8 6.4 8.3
1985 age 18–74; 1990, 1995 age 18–64.
Source: Calculation from Statistics Sweden’s and The National Board of Health and Welfare's social allowance statistics for 1985 households aged 18–74, and for 1990 and 1995 households aged 18–64.
Around half of the adults living in households with social assistance are women. In 1995, 49.7 percent of social assistance recipients were women and 50.3 percent were men, an insignificant increase of the proportion of women compared with 1975, when the corresponding figure was 48.6 percent as compared to 51.4 percent for the men.
Table 18 Distribution in percentage of adults with social assistance in
different households, 18–64 years, 1975–1995
1975 1980 1985 1990 1995
Women
Single with children
12.1 14.7 13.8 14.7 13.2
Single without children
14.7 14.3 18.5 18.5 18.9
Cohabiting with children 15.0 14.0 11.8 12.1 13.0 Cohabiting without children 6.8 5.2 5.0 4.7 4.7 All women 48.6 48.2 49.1 50.1 49.7 Men
Single with children
0.6 1.1 1.3 1.8 1.6
Single without children
29.0 31.4 32.8 31.2 31.0
Cohabiting with children 15.0 14.0 11.8 12.1 13.0 Cohabiting without children 6.8 5.2 5.0 4.7 4.7 All men 51.4 51.8 50.9 49.9 50.3 All 100 100 100 100 100
Source: Calculation from Statistics Sweden’s and National Board of Health and Welfare’s social assistance statistics.
Based on the proportion of women and men among social assistance recipients, there is no basis for discussing the “feminization of poverty” in Sweden. Nor do women comprise the largest individual group of social assistance recipients; rather, single men without children do. They comprise 31 percent of adult social assistance recipients.
17 Are men wealthier than women?
Information about assets and debts is significantly more limited than is the case for various types of incomes. Official statistics only report information about taxable wealth. In addition, information about taxable wealth is compiled to obtain a basis for taxation. Some assets are omitted, and no market value is placed on the assets.
In the statistics published regularly, information is only reported for households, and it is not divided into categories of women and men, since the total wealth is jointly taxed for married couples and others who qualify for joint taxation. Data for 1992 are the most reliable in recent times. Data for this year were collected about assets and debts for Statistics Sweden’s regular income distribution study. The study was supplemented with a special sample of households with substantial taxable property. The purpose was to obtain a more accurate estimate of the distribution of wealth among households.
60 This information has been used to examine the distribution of wealth between women and men.
Wealth is more evenly distributed between women and men than income
Studies of the distribution of wealth among households show that wealth is more unevenly divided than income. However, this does not apply to the distribution of wealth between women and men. Wealth is more evenly distributed than income from the market. However, women’s and men’s net wealth and own disposable income are approximately equally distributed. In 1992 women owned nearly 47 percent of the private net wealth. The corresponding proportion of individual disposable incomes was 45 percent in 1994.
Women’s various assets in 1992 were somewhat less than men’s. Women owned slightly under 45 percent of total net wealth at market value. This applies to financial assets, residential assets as well as assets in business activities, as shown in table 19.
Table 19 Assets and debts, SEK billions, and women’s assets and debts as a
percentage of total amounts, 1992
Women Men Women’s percentage
of total amount
Bank deposits (not in business) 214.4 214.5
50.0
Directly owned shares
34.1 46.9
42.1
Public savings programs
20.9 22.9
47.6
Other mutual funds
15.8 17.0
48.2
Own home
413.6 604.0
40.6
Vacation home
77.1 87.3
46.9
Condominium declared value
7.8 7.9
49.7
Other assets
23.9 71.4
25.1
Total assets
879.4 1221.6
41.9
Debts
243.1 512.1
32.2
Net wealth, private
636.3 709.5
47.3
Assets in business
107.6 327.2
24.7
Debts in business
31.9 152.0
17.3
Net wealth in business
75.7 175.2
30.2
Total assets incl business activities 987.0 1548.9
38.9
Debts incl business activities
275.0 664.0
29.3
Net wealth
712.0 884.9
44.6
Taxable wealth
380.2 336.3
53.1
Study loan debt
33.4 24.1
58.1
Source: Statistics Sweden, Income Distribution Study with special sample of wealthy households. (See also Annex, table 34 and on.)
14 percent of women and 24 percent of men own stock
Total private assets in bank accounts were equal for women and men. However, since there are somewhat more women than men in Sweden, the average value of assets is somewhat lower for women than for men.
Women concentrate their assets in less risky investments than men. Bank deposits, public savings programs and other mutual funds are more evenly distributed than ownership of shares of stock. 14 percent of women over the age of 18 own stock, as opposed to 24 percent of men.
There are four times more male than female entrepreneurs. This is reflected in the distribution of assets and debts in business activities.
Women have higher values than men regarding two items. One is taxed wealth and the other is student loan debts.
In 1992 women had 53 percent of the total taxable wealth. Several factors explain why women have a larger proportion of taxable wealth than of the total net wealth. In the calculations of total net wealth, assets have been valued at market value. This means that stocks and real estate receive greater values than when they are included in the calculation of taxable wealth. Business assets are exempt from taxation of wealth and are therefore not included in taxable wealth. Since men have larger business assets and values of shares than women have, this means that more assets are omitted from taxable wealth for men than for women.
Diagram 16 clearly demonstrates that age is significant to the distribution of wealth. The average value and the median value for women and men in different age groups are presented in the diagram.
The results are very different depending on whether we consider mean value or median value of wealth. The mean value for all women and men is much larger than the median value. The median value reflects values for those people found in the middle of the distribution range. When the mean value is calculated, it is affected by people with very large wealth. However, calculations using both mean values and median values show that there is a definite concentration of net wealth over the age of 40.
Diagram 16 Net wealth, SEK at market value, average and median values by age, 1992
Average 1992
0
100 000 200 000 300 000 400 000 500 000
18-24
35-44
55-64
75-
Women
Men
Median 1992
0 100 000 200 000 300 000 400 000 500 000
18-24
35-44
55-64
75-
Women Men
Source: Statistics Sweden. Income Distribution Study.
Women’s mean wealth amounts to 79 percent of men’s. If we calculate using the median value for women and men respectively, we find that women have 60 percent higher median wealth. These two results are both correct, but can appear to be contradictory. The different results are due to the fact that the dispersion of wealth is much greater among men than among women.
Less dispersion of wealth among women
A closer description of the dispersion of wealth among women and men is found in table 20. It shows that there is a greater dispersion of net wealth among men than among women. The value which represents the limit for the 10 percent of people with the greatest wealth (P 90) is considerably higher for men than for women. The reverse applies with regard to the value which represents the limit for the 10 percent of persons with the smallest wealth (P 10). Therefore,
women have higher values than men; that is, women with the smallest wealth are not as poor as men or, in other words, do not have as large debts as men.
Table 20 Net wealth, SEK at market value, average and percentile values, 1992
Average P10 P25 P50 P75 P90
Quartile1 Median Quartile3
Women
aged 18–64 183,379 –63,386 0 47,890 269,476 552,469 aged 65– 255,218 6,128 42,818 125,043 306,999 595,225 aged 0– 163,125 –22,223 0 31,450 204,030 488,192 Men
aged 18–64 212,174 –134,194 –21,340 35,275 278,397 700,332 aged 65– 482,997 287 77,224 268,689 631,799 1 037,166 aged 0– 206,767 –71,000 0 19,611 237,394 672,085
Source: Statistics Sweden. Income Distribution Study with extra selection of wealthy households.
A comparison between wealth and market incomes shows that market incomes are more unequally distributed between women and men than wealth. Women’s market incomes amount to 64 percent of men’s, while women’s proportion of net wealth amounts to 79 percent of men’s, which is the same as women’s proportion of men’s disposable income.
Men are richer than women and the majority of those who are very wealthy are men.
Diagram 17 Market income, disposable income and net wealth by age,
SEK, 1994
Market income 1994
0
50 000 100 000 150 000 200 000 250 000
0-15 18-24 35-44 55-64
75-
Women Men
Age
Disposable income 1994
0
50 000 100 000 150 000 200 000 250 000
0-15 18-24 35-44 55-64
75-
Women Men
Age
Net wealth 1992
0
100 000 200 000 300 000 400 000 500 000
0-15 18-24 35-44 55-64
75-
Women Men
Age
18 Female and male business incomes
‘Doing business’ is a concept which brings to mind associations of power and men. Entrepreneurs have power through their opportunities to make decisions about investments, employment, etc. Businessmen state that the strongest motivation for starting a company is the desire to be independent. Women consider their strongest motive to be the possibility to take care of the family at the same time that they contribute to the family’s livelihood (Sundin, 1989).
However, going into business can also be an expression for lack of power. Difficulties in finding employment lead to the alternative of starting one’s own company. One third of the men and nearly one fourth of women today mention unemployment as the motive for starting their own companies (Statistics Sweden, Statistiska meddelanden F 15 SM9301).
Table 21 Women’s percentage of men’s entrepreneurial incomes and percentage with entrepreneurial incomes, 18–64 years, 1975 and 1994
1975 1994
Women’s percentage of total entrepreneurial income
14.6 27.2
Women’s percentage of men’s entrepreneurial incomes
all women and men
17.5 37.6
those with entrepreneurial incomes
52.2 67.1
Percentage with entrepreneurial incomes
women
4.6 7.0
men
13.8 12.6
Source: Statistics Sweden. Income Distribution Study.
Between the years 1975 and 1994, the proportion of women with entrepreneurial incomes has risen, while the proportion of men has dropped. The latter is due to the substantial decrease in the number of farmers. Women today receive a larger proportion of entrepreneurial incomes than previously.
A company can be run either as a sole proprietorship or as a corporation. Entrepreneurial income in a corporation is considered to be a salary, and the entrepreneur determines the amount of a reasonable salary. However, in a sole proprietorship the income cannot be regulated in the same manner. Here the income quite simply is the net amount which is left after company expenses are subtracted from income. Agricultural companies are run as sole proprietorships.
66 Today there are three times more male than female business owners. Women run their business on a part-time basis more often than their male counterparts. Among those who run their own companies on a full-time basis all year long, there are four times more men than women. Among full-time businesses, the average income for women is about 75 percent of that of men. In table 22, the income from employment is compared with the income from different forms of companies. Only full-time work is included, which eliminates the effect of part-time work.
Table 22 Work income for full-time work in own company, SEK, and
women’s income as percentage of men´s average income, 20–64 years, 1994
Average income Women’s income as Calculated number Women Men percentage of men’s Women Men
Sole proprietorship 88,200 124,500
70.8
29,400 91,600
Corporation
210,400 147,000
85.2
22,100 110,300
Farmers etc.
74,300 89,800
82.7
4,400 30,200
All proprietors 135,322 178,197
75.9
55,900 232,100
Employees
182,849 238,117
76.8
881,700 1 316,700
Source: Statistics Sweden. Adapted from the Income Distribution Study.
When the figures for all business owners are compared with figures for employees, it is noteworthy that the differences between women and men are approximately the same, but also that on average employees have higher incomes than proprietors.
However, there are major disparities within the group. Farmers have the lowest incomes, followed by those with sole proprietorships. However, those who run their business as a corporation have a higher average income than employees have.
The low average earnings of business owners conceals a much larger dispersion of income than that found among employees. There are entrepreneurs who have a very lucrative business, and others who run their companies despite poor profitability. The income difference between women and men recurs in all these groups, although perhaps somewhat less for those who own corporations and farmers.
The lack of economic equality between the sexes is about the same among entrepreneurs as among employees. Most economically equal are entrepreneurs with corporations, and least those who run sole proprietorships.
19 Men’s dependence on women’s unpaid household and care work
Until now we have concentrated on paid work and income in the form of money. However, just over half of all work performed is unpaid. Paid work is officially considered to be work; the major portion of it is performed by men. Unpaid housework (household and care work) is not officially considered to be work; the bulk of this work is done by women. We know significantly less about unpaid housework than about paid work. However, some time-use studies have been carried out. In this section unpaid work and men’s dependence on women’s household and care work will be discussed.
Gender-segregated housework
Between the 1970s and today, women’s average hours of housework have dropped and men’s have risen (Nyberg, 1996a). However, the fact that women on average devote less time to housework, and men more, is not necessarily an indication that women have been relieved of the burden of housework. Even housework is segregated by gender.
In the beginning of the 1990s, “care and production of clothing,” i.e. mending and sewing of clothes was the category most segregated by gender. This was followed by baking bread, laundry and ironing, which women did, but few men. On the other hand, women spend very little time on auto repairs and maintenance. Those activities which take the most time, except laundry, are more equally divided. However, women devote more than twice as much time as men to washing dishes, child care and cooking. These data apply to single and cohabiting households combined. The distribution of labor in cohabiting households, and particularly those with children, is more segregated.
Decreased demand for hand-knit socks, and increased demand for washed cars
Considered over a longer period of time, household production has experienced a restructuring similar to paid production; that is, from production of goods to production of services as a result of changing needs and demand. Today we spend less time cooking, washing dishes, cleaning, and mending and sewing clothes. The demand for hand-knit socks and hand-sewn clothing has plummeted. The need for
68 cleaning has also declined since we spend less time at home. This drop in demand has perhaps coincided with the shift in women’s identity from housewife to professional. In certain circles of welleducated women, the ideal appears rather that the home should look like a “creative intellectual workshop” than a neat, polished, wellcleaned home. We spend less time cooking since we have more meals outside the home: parents eat at work and children at school and day care centers. However, at the same time there have been increasing demands for a nutritious and varied diet. Demands regarding clean clothes have also risen. The time spent on laundry today generally speaking is unchanged since the 1930s, despite technological advances in the area, since we change clothes and bedding much more often than before (Nyberg, 1989; 1996a; 1996b).
The demand for men’s service production in the household— maintenance and repairs including the washing of cars—has increased at the same rate at which growing numbers have bought family homes, vacation cottages, cars and boats. The time spent on maintenance and repairs has increased simply because today we have more to repair and maintain, that is, new tasks have evolved.
Household and care work in families with children
Cohabiting men without children do a larger proportion of the unpaid housework than men with children. This is not due to the fact that the former spend more time on housework than the latter, but because women without children spend much less time on housework than those with children. Men’s dependence on women’s unpaid housework thus increases, hardly surprisingly, with the arrival of children.
Table 23 Time for housework, hours per week, and men’s percentage of
total time for housework, 1990/91
Cohabiting parents
of small children
Cohabiting parents
of older children
Women Men Proportion Women Men Proportion
Housework
20.24 6.44 25 18.26 6.15 25
Care of own children
19.01 8.15 30 3.38 1.36 31
Travel in connection with housework 4.00 3.04 43 3.26 2.57 46 Purchase of goods and services 3.27 2.10 42 3.20 2.10 39 Maintenance work 1.44 4.23 72 2.36 5.24 68 Care of others 0.25 0.34 58 0.55 0.53 49 Other housework 0.40 0.44 52 0.39 0.45 54 Housework total 49.43 25.53 34 33.00 20.00 38
Source: Calculated from Statistics Sweden, 1992. Time-use Study 1990/91, table 8a and 8b.
Even in families with children, housework is the most time consuming activity. Men account for one quarter of women’s and men’s total contributions, and women thereby account for three quarters. This is followed by care of one’s own children, where fathers account for 30 percent and mothers for 70 percent. This time applies only to active time with the children: feeding, changing, bathing, doing homework, etc. After that come travel in connection with housework and purchase of goods and services. Maintenance work appears in fifth place, where the men account for the majority of the work.
Men’s dependence on women’s care work
More active time is devoted to children today than previously. Despite women’s increased paid work, women devote more active time to children today than in the 1970s. To some extent this is due to increasingly longer parental leaves being taken. The youngest children often have one parent at home, usually the mother. About 90 percent of children younger than one year of age have their mother at home, which means that other children in the family also have access to their mother. 43 percent of preschool children were at home with their parents.
In the 1960s it was sufficient in general that the mother made sure that the children had food and clean clothes. She was present, but did what had to be done: cooking, cleaning and laundry. The actual housework was physically more burdensome. Today there is prepared baby food, easy-care children’s clothing, disposable diapers, washing machines and other household appliances, which means that the work has become easier physically. However, work caring for children has been redefined and intensified.
Mothers’ responsibilities have changed from primarily making sure that children were fed, healthy and clean, to making sure that they become independent individuals, that all goes well at school for them, that they are active in their leisure time, etc. Previously, children had to take care of themselves to a greater degree. For example, according to a time-use study from the 1960s, parents spent no time helping their children with homework even though homework was a separate category in the survey (Nyberg, 1996b). Nowadays it is generally understood that the mother is extremely important for the child’s intellectual and emotional development. Today mothers prefer to organize the housework around the children, rather than the children around the housework. Mothers are expected to be available to their children, to be interrupted in their housework and to regularly devote themselves solely to the children.
70 For fathers, the change is even greater, in some ways. Not in terms of time, but in terms of attitude. In the 1960s (and earlier) it was very uncommon for fathers to take care of small children. Only 1 percent of fathers fed, changed diapers, dressed and undressed their children, and only 4 percent played with them according to the time-use study referred to above from the 1960s. A larger proportion of fathers participated when the children became older, but still the proportion was very low—14 percent. One third of the fathers played with their 4–6 year olds (Nyberg 1996b). In the 1960s, a man who could change diapers was a rarity, but this is not the case today. A father who delivered his children to the day care center could wind up on the first page of the local newspaper in the 1960s; today it happens all the time. However, men’s increased participation in housework does not mean that it is equally distributed between women and men. Mothers of small children spend 19 hours a week and fathers of small children spend 8 hours a week on care of children; this means that fathers account for 30 percent and mothers for 70 percent of the total time for child care. But in addition mothers and fathers are also together with their children while they spend time doing other things: housework, meals and leisure activities. Mothers of small children are alone with their children a total of 47 hours a week, and fathers just over 18 hours; that is, fathers of small children account for 28 percent of the total time and mothers of small children account for 72 percent.
Table 24 Time together with children, hours per week, men’s time as a
percentage of the time one parent spends alone with children, 1990/91
Parents of small children Parents of older children Women Men Men’s time, percentage
Women Men Men’s time, percentage
Child care 19.01 8.15 30 3.38 1.36 31 Housework 22.48 7.51 26 5.47 2.33 31 Meals 2.02 0.38 24 0.58 0.29 33 Leisure 3.18 1.57 37 1.39 1.50 53 Total 47.09 18.41 28 12.02 6.28 35
Source: Calculated from Statistics Sweden 1992 Time-use Study, table 8a, 8b, 45a and 45b.
The time devoted to the children drops significantly for both mothers and fathers when the children grow older. The table reveals some increase in the proportion of total time spent with the children for fathers of older children. However, this is not because they devote
more time with the children, but because the mothers devote less time with the children.
Calculated in terms of time, men’s dependence on women’s unpaid housework is substantial. However, seen from a historical perspective their dependence has declined. Today most fathers know how to change diapers, feed and bathe children, etc. This was not always the case in the 1960s.
20 Women, men and incomes
Women’s and men’s incomes must be regarded as the product of the situation in the family, the labor market and the welfare state. The gender division of labor in terms of paid and unpaid work means that women devote more time to unpaid work and less time to paid work than men. The labor market is segregated by sex, and wages in female-dominated work places and positions are lower than in maledominated work places and positions. Shorter paid working hours and lower wages per time unit mean that women have less earnings than men. More people are supported on women’s incomes. Women therefore to a greater degree than men receive family-related and income and means-tested allowances, and men receive earningsrelated allowances, including pensions, to a greater degree than women. Women’s and men’s incomes are differentiated both in terms of size and source.
Until now our discussion has been in terms of women and men. In this concluding section we will expand the categories somewhat and compare single and cohabiting women and men as well as women and men with and without children.
Paid work
When we measure paid work in average working hours per person in the population, “the population” includes the employed, the unemployed, those on leave, and those not included in the labor force. This permits us to capture differences among various categories in all these situations. Measured in this manner, men in all categories work for pay more than women. But cohabiting women and men work for pay more than single women and men in the same category, and cohabiting women without children work for pay the same amount as single men without children.
One reason for this is that cohabiting women and men as categories have a stronger position in the labor market than single women and men. Those who cohabit are in the labor force to a larger extent
72 than single women and men, and there is lower unemployment in these groups.
Table 25 Average working hours per week and person in the entire
population, 1994
Single Cohabiting
Women Men Women Men
Without children
aged 25–44
23.1 25.1 25.7 30.1
aged 45–54
24.4 25.5 25.2 33.0
With children
aged 0–6
14.7 22.8 15.0 30.8
aged 7–16
22.9 30.6 24.6 33.3
Source: Adapted from Labor Force Surveys (AKU).
Traditionally, married women have been in employment less than single women, and less than men. Measured in terms of average working hours per person in the population, this is no longer the case. On average, cohabiting women without children have greater potential to support themselves through paid work than single women without children, and the same potential as single men without children.
It is readily apparent that responsibility for care influences working hours, since women with children work fewer hours than those without children. The main reason for this among cohabiting mothers of small children is that a large proportion of them are on parental leave. Thus they are included in the labor force, but they are not working for pay.
Single fathers must be assumed to have the primary responsibility for child care, while this is not true for the majority of cohabiting fathers. Single fathers are a relatively small group, about 31,000 men, while single mothers amount to 216,000 (Välfärdsprojektet, 1996, p. 22). The labor market situation for single fathers is affected by their responsibility for care. This is particularly true when small children are involved. The average workday of single fathers of small children is significantly shorter than that of cohabiting fathers. One reason is that a lower proportion of single fathers of small children is employed, while a much higher proportion is unemployed. Single fathers appear to suffer from “male” unemployment since maledominated sectors of the economy have so far been affected most by open full-time unemployment. Also, unemployment of “single parents
of small children” is probably due to the current unwillingness of employers to hire single parents of small children.
Table 26 Average working hours per week and person at work, 1994
Single Cohabiting
Women Men Women Men
Without children
aged 25–44
36.1 40.4 36.3 41.5
aged 45–54
36.4 40.1 34.3 42.1
With children
aged 0–6
30.6 37.6 30.0 41.2
aged 7–16
35.0 40.9 33.3 42.3
Source: Adapted from Labor Force Surveys (AKU).
If we then limit ourselves to comparing working hours for those who are employed, women work fewer hours than men regardless of whether they are single or cohabiting, or if they have children or not. One might wonder why single women without children have shorter working hours than men. Do the number of working hours and parttime work comprise a factor influencing the gender structure of the Swedish labor market? Do “female” work places and positions not only offer lower wages but also shorter working hours? Is this due to women’s part-time unemployment and/or that women to a greater degree work irregular hours and therefore have a shorter workday? We know very little about this.
Responsibility for care predominantly influences mothers and single fathers with young children so that their working hours are shorter. Single fathers, like mothers, work part-time to a greater extent than cohabiting fathers.
In summary, the predominant effect of gender upon the situation on the labor market is that employed women have shorter working hours than men regardless of whether they are single or cohabiting. However, they participate in the labor force to an equal extent. Responsibility for care reduces working hours. This applies to both mothers and single fathers of small children.
Earnings
Naturally, earnings are affected by the number of hours worked. Men’s earnings are on average higher than women’s in all categories. If we only consider those who have earnings, women’s earnings are less as a proportion of men’s earnings in most cases.
Table 27 Earnings, SEK, 1994
Average for all Average for all earners Women Men Women Men
Single without children
aged 18–29
55,917 70,208 67,058 86,374
aged 30–49
132,616 132,641 153,333 169,508
aged 50–64
97,418 115,568 143,480 177,914
Single with children 84,883 151,467 112,384 189,908 Married/cohabiting without children
aged 18–29
94,317 121,733 101,471 134,719
aged 30–49
134,322 179,750 151,817 211,282
aged 50–64
100,947 170,441 134,582 210,549
Married/cohabiting with children 100,210 188,047 115,893 211,252
Source: Statistics Sweden, Income Distribution Study.
On average, cohabiting women and men, with and without children, have higher earnings than those who are single. One reason for this is the higher rate of employment and lower unemployment among those who are cohabiting.
Cohabiting men and among the women those who are single and cohabiting without children age 30–49 have the greatest opportunities to support themselves through paid work.
Cohabiting mothers have higher earnings than those who are single. Single mothers are those who have the greatest difficulties supporting themselves through paid work of all categories. Single fathers have significantly higher earnings than single mothers, but significantly lower than cohabiting fathers.
Measured in this manner, earnings are affected by gender as well as responsibility for care. In all categories, men have higher earnings than women in the same category. The primary responsibility for care of the children reduces earnings. Single fathers have lower earnings than cohabiting fathers. The difference in earnings calculated in Swedish crowns is greater among fathers than between single women and men. However, shared responsibility for care in the sense of cohabiting parents encourages earnings, which is demonstrated by the fact that cohabiting mothers and fathers have higher earnings than single parents.
Women’s and men’s opportunities to support themselves through paid work depend in part on their family situation, as well as on their position on the labor market. Cohabitation and having children appears to strengthen men’s position in the labor market, while cohabitation, but without children, strengthens that of women.
Cohabiting women with or without children have greater opportunities to support themselves through paid work than single women with and without children.
Earnings-related allowances
Above we have found that women and men receive different types of allowances from the welfare state. Women receive family-related allowances, which are the same for everyone regardless of income, as well as means-tested allowances to a greater extent than men. The purpose of these allowances is to guarantee a basic security, or a certain minimum standard. Men predominantly receive earningsrelated allowances including pensions. They are linked to current or past earnings in order to maintain the worker’s economic standard.
If we compare cohabiting and single women and men without children, we find that in all categories men receive larger allowances than women. However, this does not apply to those who have children.
Against the background of the fact that earnings-related allowances are assumed to favor men, it is somewhat surprising that mothers are those who receive the greatest amounts of the earningsrelated allowances. For cohabiting mothers this is due to parental benefits. However, single mothers receive more in unemployment allowances than in parental benefits. This is true to an even greater degree for single fathers.
Table 28 Earnings-related allowances and pensions SEK, 1994
Earnings-related Pensions
Women Men Women Men
Single without children
aged 18–29
11,714 19,446 1,657 1,219
aged 30–49
13,959 22,140 9,309 8,002
aged 50–64
7,543 18,973 47,520 38,363
aged 65–74
35 37 103,981 133,517
aged 75–
0 4 79,220 107,884
Single with children
26,859 18,979 8,391 6,033
Married/cohabiting without children
aged 18–29
16,178 18,319 337 337
aged 30–49
12,675 15,170 6,126 5,712
aged 50–64
9,098 13,456 26,482 39,756
aged 65–74
90 113 77,560 158,096
aged 75–
0 4 59,113 126,986
Married/cohabiting with children 26,101 16,848 2,470 4,925
Source: Statistics Sweden. Income Distribution Study.
76 Naturally pensions go primarily to the elderly. Men receive pensions to a greater degree, and the amounts are significantly higher than the earnings-related allowances. It should be noted that much of the earnings-related allowances and the pensions return to the welfare state in the form of taxes. In general, men have worked on a full-time basis for many decades. Their pensions are therefore much higher than women’s. For example, cohabiting men aged 65–74 on average have a pension which is more than twice as large as women’s in the corresponding category: SEK 158,000 and SEK 78,000, respectively. Pensions and parental allowances have the common effect of providing benefits for a very large proportion of people. Nearly all of us become senior citizens, and a very large majority become parents, and in this manner pensions and parental allowances redistribute incomes between periods of earnings and periods without earnings. Since such a large portion of the population receives pensions and parental benefits, they are not redistributing to any great degree between high and low income earners. However, this occurs for sickness benefits and labor market assistance. The risk of becoming sick or unemployed is significantly higher among low income groups and single parents than among high income groups and cohabiting parents. All in all, this means that sickness benefits and labor market assistance are redistributing from cohabiting parents and high wage earners, to single parents and low wage earners. Earnings-related allowances are assumed to reinforce the wage disparities between women and men. This is true when it comes to pensions, but is not the case in general. Parental insurance is of great significance to both cohabiting and single mothers, but even labor market assistance is important, since single parents are hit hard by unemployment.
Family-related and means-tested allowances
Naturally the family-related allowances—advance maintenance allowances and child allowances—go only to women and men with children. Single parents receive these allowances to a greater extent than those cohabiting, which is due to the fact that the entire child allowance goes to one person instead of being divided between two cohabiting persons. Also, single parents receive the advance maintenance allowance, which is less common among those who are cohabiting.
For single parents family-related allowances are more dominant than earnings-related allowances. For those who are cohabiting the opposite is the case. Parental benefits go to a greater degree to those who are cohabiting probably because their children are younger than the children of single parents.
Table 29 Family-related and means-tested allowances, SEK, 1994
Family-related
allowances
Means-tested
allowances
Women Men Women Men
Single without children
aged 18–29
– – 4,323 3,248
aged 30–49
– – 6,704 6,162
aged 50–64
– – 6,269 4,453
aged 65–74
– – 11,551 4,000
Single with children
32,966 28,299 23,330 12,430
Married/cohabiting without children
aged 18–29
– – 1,474 1,620
aged 30–49
– –
386 902
aged 50–64
– –
259 110
aged 65–74
– –
366 284
aged 75–
– –
857 653
Married/cohabiting with children 9,826 8,593 2,899 2,961
Source: Statistics Sweden. Income Distribution Study.
From the table it is apparent that those who are single also receive relatively large amounts of means-tested support in the form of social assistance and housing allowances. This is particularly true for the housing allowance, which also has a correlation with responsibility for support and children.
Economic equality and economic dependence
The welfare state’s cash transfers to households is an expression of our welfare policy, or society’s desire to redistribute resources among different types of households and among individuals in different age groups and among those who have earnings and those who do not because of illness, unemployment, etc. Social policy should function as a safety net by compensating for loss of income and providing support for economically weak groups. The objective is to give all people an opportunity for economic independence. Therefore, to a large extent transfers go to those without earnings because they are senior citizens or unemployed, as well as to those who are singly responsible for supporting and caring for children.
78 If we use women’s and men’s own disposable income as a measure of economic equality, we find that single women and men are more equal than those who are cohabiting. However, this is because single men have lower incomes than cohabiting men. Most economically equal are single women and men aged 30–54. Cohabiting women and men are more economically equal, the younger they are. However, they also have the lowest incomes.
Table 30 Net payment transfers and disposable income, SEK, 1994
Net payment
transfers
Disposable income Women’s
disposable
income as a
Women Men Women Men percentage
of men’s
Single without children
aged 18–29
9,924 5,925 72,816 81,484 89
aged 30–49 –12,814 –15,504 124,608 133,468 93 aged 50–64 14,438 4,808 138,380 143,311 97 aged 65–74 87,527 93,727 104,780 120,684 87 aged 75– 77,134 81,836 93,677 112,661 83 Single with children 63,752 13,418 154,230 178,669 86 Married/cohabiting without children
aged 18–29 –5,454 –13,598 95,623 114,615 83 aged 30–49 –27,703 –44,175 121,687 156,292 78 aged 50–64 –6,877 –27,462 114,638 182,608 63 aged 65–74 58,176 99,262 79,863 138,730 58 aged 75– 50,860 87,254 65,012 108,415 60 Married/cohabiting with children 5,892 –35,341 115,751 175,787 66
Source: Statistics Sweden. Income Distribution Study.
Net payment transfers may be considered to be an expression of economic dependence on the welfare state. Those categories in which allowances are larger than taxes on average can be said to be dependent, to a varying degree, on the welfare state. Naturally the elderly are most dependent on the welfare state. This applies particularly to older men, but also to older women. In addition, single mothers are dependent on the welfare state to a large degree. One reason is that they are responsible for supporting their families. Also, they are unemployed to a greater extent. However, it must be remembered that eventually, many single parents become cohabiting parents.
It could be said that least dependent on the welfare state are those who pay more in taxes than they receive in payment transfers. They are dependent on the labor market instead. This applies to cohabiting
couples without children, cohabiting fathers, and single women and men without children in the age category 30–49 .
The welfare state has meant major advantages for women, but the traditional gender division of labor has not been broken, which is apparent in the differences in the size of incomes between women and men and the source of the income. Women’s economic dependence on men has decreased and their opportunities to support themselves and their children, should there be any, have risen. Paid work and welfare state transfers have significantly strengthened women’s “fallback” position, that is their potential for managing in the event of a separation or divorce. However, single mothers are dependent on the welfare state to a high degree, and single mothers’ economic standards are probably on average significantly lower than those of persons who cohabit.
Today women have triple roles as workers, family providers and caregivers to children. This is apparent in the income structure. Women have a high rate of participation in the labor force, but work for pay for shorter hours, have lower earnings, more family-related and means-tested allowances than men. The income structure for men reflects the gender-segregated labor market with higher unemployment and thereby resultant labor market assistance and pensions. On the other hand, men’s parenthood is rarely seen to mean anything other than higher participation in paid work and higher earnings. Gender relations have changed, but they have been resurrected in a new guise.
Strategies for changing these conditions require that choices be made and measures be taken in the three arenas in which economic outcomes are determined: the family, the labor market and the welfare state. An economically equal society requires changes to reduce the gender division of labor in terms of paid and unpaid work and to end gender segregation of the labor market. Economic equality of the sexes is a matter of individual and societal choices.
References
Becker, G. (1965) “A Theory of the Allocation of Time”, Economic Journal,
75 (200), p. 493–517.
Becker, G. (1981) A Treatise on the Family. Cambridge: Harvard University Press.
Björklund, A. (1992) “Långsiktiga perspektiv på inkomstfördelningen” in
Inkomstfördelningens utveckling, Bilaga till Långtidsutredningen 1992 . Stock-
holm: Allmänna förlaget.
Björklund, A. & Fritzell, J. (1992) Inkomstfördelningens utveckling, Bilaga 8 till
Långtidsutredningen 1992 . Stockholm: Allmänna förlaget .
Borchorst, A. & Siim, B. (1987) “Women and the Advanced Welfare State: A New
Kind of Patriarchal Power?” in Women and the State. Anne Showstack Sassoon, A. (Ed.) London: Hutchinson.
Duncan, S. (1996) “The Diverse Worlds of European Patriarchy” in Women of the
European Union. The Politics of Work and Daily Life . García-Ramon, M.D. &
Monk, J. (Ed.), London and New York: Routledge.
England, P. (1993) “The Separative Self: Androcentric Bias in Neoclassical
Assumptions” in Beyond Economic Man: Feminist Theory and Economics , Ferber M.A. & Nelson, J.A. (Ed.). Chicago: University of Chicago Press.
Esping-Andersen, G. (1990) The Three Worlds of Welfare Capitalism. Cambridge:
Polity Press.
Ferber, M. & Birnbaum, B.G. (1977) “The ‘New Home Economics’: Retrospects and
Prospects”, Journal of Consumer Research, Vol. 4, June, p. 19–28.
Ferber, M. (1993) “A Feminist Treatise on the Family,” paper presented at Out of the
Margin: Feminist Perspectives on Economic Theory, June 2–5, Amsterdam.
Flood, L. & Gråsjö, U. (1995) “Changes in Time Spent at Work and Leisure: The
Swedish Experience 1984–1993,” paper presented at The 15th Arne Ryde Symposium on “Economics of Gender and the Family,” Conference Volume I, August 18–19.
Folbre, N. & Hartmann, H. (1988) “The Rhetoric of Self-Interest: Ideology and
Gender in Economic Theory” in The Consequences of Economic Rhetoric. Klamer A. McCloskey D.N. & Solow R.M. (Ed.), Cambridge: Cambridge University Press.
Fritzell, J. (1991) Inte av marknaden allena: Inkomstfördelningen i Sverige , Institutet
för Social Forskning, Stockholm: Almqvist & Wiksell International.
Gustafsson, B. & Uusitalo, H. (1990) “Income Distribution and Redistribution during
Two Decades: Experiences from Finland and Sweden” in Generating Equality
in the Welfare State: The Swedish Experience, Persson, I. (Ed.). Oslo: Norwe-
gian University Press.
Halleröd, B. (1996) “Generell välfärd eller selektiv fattigvård?” in Generell välfärd.
Hot och möjligheter? Välfärdsprojektet. Kunskap. Fakta nr 3. Palme, J. &
Wennemo, I. (Ed). Stockholm: Norstedts.
Hamrin-Thorell, R. (1969) “Barriärer som revs” in Kvinnors röst och rätt. Hamrin-
Thorell, R. Lindström, U. & Stenberg, G. (Ed.). Stockholm: AB Allmänna Förlaget.
Hernes, H. (1987) Welfare State and Women Power. Oslo: Norwegian University
Press.
Hirdman, Y. (1990) “Genussystemet” in Demokrati och makt i Sverige. Maktu-
tredningens huvudrapport. SOU 1990:44. Stockholm: Allmänna förlaget.
Jansson, K. & Sandqvist, A. (1993) Inkomstfördelning under 1980-talet. BIlaga 19
till Långtidsutredningen 1992 . Stockholm: Allmänna förlaget.
Jansson, K. (1996) “Distribution and redistribution of income within and between
households in Sweden.” Paper prepared for the twenty-fourth General Conference of the International Association for Research on Income and Wealth, Lillehammar, Norway, August 1824. Örebro: Statistics Sweden.
le Grand, C. (1991) “Explaining the Male–Female Wage Gap: Job Segregation and
Solidarity Wage Bargaining in Sweden”, Acta Sociologica, Vol 34, No. 4.
Lewis, J. & Piachaud, D. (1992) “Women and Poverty in the Twentieth Century” in
Women & Poverty in Britain, the 1990s. Glendinning, C. & Millar, J. (Ed.),
Memel Hempstead: Harvester Wheatsheaf.
Lewis, J. (1993) “Introduction: women, work, family and social policies in Europe”
in Women and Social Policies in Europe: Work, Family and the State . Lewis, J. (Ed). Aldershot: Edward Elgar
Meyerson, E. M. & Petersen, T. (1997) “Är kvinnor utsatta för lönediskriminering?”,
Ekonomisk Debatt, Årgång 25, nr 1.
Nordli Hansen, M. (1997) “The Scandinavian Welfare Model: The Impact of the
Public Sector on Gender Equality” in Work, Employment & Society, Volume 11, No. 1, March, p. 83–97.
Nyberg, A. (1989) Tekniken – kvinnornas befriare? Hushållsteknik, köpevaror, gifta
kvinnors hushållsarbetstid och förvärvsdeltagande 1930-talet–1980-talet .
Linköping: Tema Teknik och social förändring.
Nyberg, A. (1995) Har arbetsmarknaden blivit mer jämställd? 1987–1993 .
Linköping: Tema-T Arbetsnotat, Tema Teknik and social förändring, Linköpings universitet.
Nyberg, A. (1996a) “Arbetstider ur jämställdhets- och familjesynpunkt” in Arbetstid,
längd, förläggning och inflytande, Bilagedel. SOU 1996:145. Stockholm:
Arbetsmarknadsdepartementet.
Nyberg, A. (1996b) “In i självtjänstesamhället – eller på väg ut?” in Från symaskin
till cyborg. Genus, teknik och social förändring , Sundin, E. & Berner, B. (Ed.).
Stockholm: Nerenius & Santérus Förlag.
Ohlander, A.-S. & Strömberg, U.-B. (1997) Tusen svenska kvinnoår. Svensk
kvinnohistoria från vikingatid till nutid . Stockholm: Rabén Prisma.
Olofsson, J. (1996) “Arbetslinjen i historisk belysning” in Bidrag genom arbete
– en antologi,SOU 1996:151 av Storstadskommittén. Stockholm: Fritzes.
Ott, N. (1992) Intrafamily Bargaining and Household Decisions . New York:
Springer.
Parsons, T. (1942) “Age and Sex in the Social Structure of the United States”,
American Sociological Review, No. 7, p. 604–16.
Persson, I. (1993) Svenska kvinnor möter Europa. Ekonomisk integration och social
harmonisering ur ett kvinnoperspektiv. Bilaga 16 till Långtidsutredningen 1992. Stockholm: Allmänna förlaget.
Regeringens proposition 1996/97:1. Budgetpropositionen för år 1997. Förslag till
statsbudget, finansplan m.m.
Ringqvist, M. (1996) Om den offentliga sektorn. Vad den ger och vad den tar .
Stockholm: Publica.
Rydenstam, K. (1992) I tid och otid. En undersökning om kvinnors och mänss
tidsanvändning 1990/91. Rapport 79. Levnadsförhållanden. Stockholm: Statis-
tics Sweden.
Sainsbury, D. (Ed.) (1994) Gendering Welfare States. London: Sage.
Sainsbury, D. (1996) Gender, Equality and Welfare States. Cambridge: Cambridge
University Press.
Sander, Å. & Holmer, J. (1996) “Lågkonjunktur eller systemkris – vad betyder det för
jobben” in Bidrag genom arbete – en antologi , betänkande av Storstadskommittén, SOU 1996:151..Stockholm: Fritze.
Statistics Sweden, Statistiska meddelanden F 15 SM9301.
Sen, A.K. (1985) Women, technology and sexual divisions. United Nations
Conference on Trade and Development, Geneva, United Nations International Research and Training Institute for the Advancement of Women, New York.
Siaroff, A. (1994) “Work, Welfare and Gender Equality: A New Typology” in
Gendering Welfare States. Sainsbury, D. (Ed.). London: Sage.
Siim, B. (1990) “Feministiska tolkningar av samspelet mellan kvinnor och
välfärdsstaten”, Kvinnovetenskaplig tidskrift, 11(2), p. 13–25.
Smeeding, T., Rainwater, L., Rein, M., Hauser, R., & Schäber, G. (1990) “Income
poverty in seven countries: initial estimates from the LIS database” in Poverty,
Inequality and Income Distribution in Comparative Perspective. Smeeding, T.,
O’Higgins, M. & Rainwater, L. (Ed.). Hemel Hempstead: Harvester Wheatsheaf.
Statens offentliga utredningar 1995:104 Taxereformen 1990–1991. En utvärdering.
Stockholm: Fritze.
Statens offentliga utredningar 1996:56 Hälften vore nog – om kvinnor och män på
90–talets arbetsmarknad. Stockholm: Fritze.
Strassman, D. (1993) “Not a Free Market: The Rhetoric of Disciplinary Authority in
Economics” in Beyond Economic Man: Feminist Theory and Economics, Ferber, M.A. & Nelson, J.A. (Ed.). Chicago: University of Chicago Press.
Sundin, E. & Holmquist C. (1989) Kvinnor som företagare – osynlighet, mångfald,
anpassning – en studie. Malmö: Liber
Walby, S. (1994) “Methodological and theoretical issues in the comparative analysis
of gender relations in western Europe” in Environment and Planning, A 26.
Wennemo, I. (1996) “Svensk familjepolitik – mot avsedda mål med oavsedda medel”
Generell välfärd. Hot eller möjligheter? Välfärdsprojektet. Kunskap. Fakta nr
3. Palme, J. & Wennemo, I. (Ed.). Stockholm: Norstedts.
Wilensky, H. & Lebeaux, C.N. (1958) Industrial Society and Social Welfare.
New York: The Free Press.
Wilensky, H. (1975) The Welfare State and Equality. Berkeley: University of
California Press.
Välfärdsprojektet, 1996, Kunskap. Fakta. Ensamföräldrarna – en utsatt grupp?
Socialdepartementet, Stockholm.
Zetterberg, J. (1990) Essays on Inter-Sectoral Wage Differentials. Uppsala:
Department of Economics, Uppsala University.
Åberg, Y. (1996) Svenska Dagbladet, March 22, 1996.
ANITA N
YBERG
is associate professor of Economics and of Technology and Social Change at Linköping University, Sweden.
Her work has mainly dealt with women’s, but also men’s, paid and unpaid work starting with her dissertation: Technology and Working
Women. Household Technology, Merchandise, Married Women’s Household Work and Labour Force Participation in the 1930s to 1980s (published in Swedish, 1989).
In English she has published: “The social construction of married women’s labour-force participation: the case of Sweden in the Twentieth century”, Continuity and
Change, Vol. 9, No 1, 1994, p. 145–156.
“Volume and value of housework compared with labor market work” in From Work in the Family and Home to an Occupational
Activity. 1992/93 Programme of Coordinated Research in the Social field. Study Group II, Council of Europe, Strasbourg, 1994.
“On our Way into—or out of—the Self-service society?” in Gen-
dered Practices. Feminist Studies of Technology and Society, Boel
Berner (editor), Department of Technology and Social Change, Linköping University; distribution by Almqvist & Wiksell International, Stockholm, 1997.
Appendix A.
Diagrams and tables
Diagram 1A–C Earnings by age, 1994 Diagram 2A Percentage with work income, 1994 Diagram 2B Average work incomes by age, SEK, 1994 Diagram 3 Work incomes by income categories, SEK in 1994 prices, 20–64 years, 1975 and 1994 Diagram 4 Income structure, average incomes, SEK in 1994 prices, 1975 and 1994
Table 1 Total incomes and transfers, SEK billions, all 0 years –, 1994 Table 2 Average incomes and transfers, SEK, all 0 years –, 1994 Table 3 Average incomes and transfers for those with an income, SEK, all 0 years –, 1994 Table 4 Percentage with different incomes, all 0 years –, 1994 Table 5 Total incomes and transfers, SEK billions, 18–64 years, 1994 Table 6 Average incomes and transfers, SEK, 18–64 years, 1994 Table 7 Average incomes and transfers for those with an income, SEK, 18–64 years, 1994 Table 8 Percentage with different incomes, 18–64 years, 1994 Table 9 Total incomes and transfers, SEK billions, all 0 years –, 1975 Table 10 Average incomes and transfers, SEK, all 0 years –, 1975 Table 11 Average incomes and transfers for those with an income, SEK, all 0 years –, 1975 Table 12 Percentage with different incomes, all 0 years –, 1975 Table 13 Total incomes and transfers, SEK billions, 18–64 years, 1975 Table 14 Average incomes and transfers, SEK, 18–64 years, 1975 Table 15 Average incomes and transfers for those with an income, SEK, 18–64 years, 1975 Table 16 Percentage with different incomes, 18–64 years, 1975 Table 17 Work incomes, SEK in 1994 prices, number of individuals in each income category, 20–64 years, 1975 and 1994 Table 18A Work incomes, SEK thousands in current prices, all year and full-time employees, 20–64 years, 1975–1995 Table 18B Work incomes, SEK in 1995 prices, all year and full-time employees, 20–64 years, 1975–1995 Table 19 Earnings, SEK, 1994 Table 20 Interest and dividends, SEK, 1994 Table 21 Market income, SEK, 1994 Table 22 Sickness allowances, SEK, 1994
Table 23 Parental allowances, SEK, 1994 Table 24 Labor market assistance, SEK, 1994 Table 25 Total taxable allowances excl. pensions, SEK, 1994 Table 26 Total pensions, SEK, 1994 Table 27 Total individual tax-exempt allowances, SEK, 1994 Table 28 Total family allowances, SEK, 1994 Table 29 Taxes, SEK, 1994 Table 30 Individual disposable income, SEK, 1994 Table 31 Retired citizens, 65 years –, and state basic pension, SEK in 1994 prices, 1982–1994 Table 32 Pensions, SEK, 1994 Table 33 Pensions when widow’s pension is equally distributed to state pension and ATP, SEK, 1994 Table 34 Assets and debts, SEK billions, all 0 years –, 1992 Table 35 Average assets and debts, SEK, all 0 years –, 1992 Table 36 Average assets and debts for those with assets and debts, SEK, all 0 years –, 1992 Table 37 Percentage with various assets and debts, all 0 years –, 1992 Table 38 Assets and debts, SEK billions, 18–64 years, 1992 Table 39 Average assets and debts, SEK, 18–64 years, 1992 Table 40 Average assets and debts for those with assets and debts, SEK, 18–64 years, 1992 Table 41 Percentage with various assets and debts, 18–64 years, 1992
Appendix B. Reports to the Committee
The following reports are published in Swedish, and are on sale at Fritzes Bookshop, Stockholm. Address is given on inside of cover.
SOU 1997:83 Om makt och kön – i spåren av offentliga organisationers omvandling Editor: Elisabeth Sundin
SOU 1997:87 Kvinnor, män och inkomster. Jämställdhet och oberoende Anita Nyberg
SOU 1997:113 Mot halva makten – elva historiska essäer om kvinnors strategier och mäns motstånd Editor: Ingrid Hagman
SOU 1997:114 Styrsystem och jämställdhet. Institutioner i förändring och könsmaktens framtid Editor: Anna G. Jónasdóttir
SOU 1997:115 Ljusnande framtid eller ett långt farväl? Den svenska välfärdsstaten i jämförande belysning Editor: Agneta Stark
SOU 1997:135 Ledare, makt och kön Editors: Anita Nyberg & Elisabeth Sundin
SOU 1997:136 Kvinnors och mäns löner – varför så olika? Editors: Inga Persson & Eskil Wadensjö
SOU 1997:137 Glastak och glasväggar? Den könssegregerade arbetsmarknaden Editors: Inga Persson & Eskil Wadensjö
SOU 1997:138 Familj, makt och jämställdhet Editors: Göran Ahrne & Inga Persson
SOU 1997:139 Hemmet, barnen och makten Förhandlingar om arbete och pengar i familjen Göran Ahrne & Christine Roman
SOU 1998:3 Välfärdens genusansikte Editors: Inga Persson & Eskil Wadensjö
SOU 1998:4 Män passar alltid? Nivå- och organisationsspecifika processer med exempel från handeln Elisabeth Sundin
SOU 1998:5 Vårt liv som kön. Kärlek, ekonomiska resurser och maktdiskurser Anna G. Jónasdóttir
SOU 1998:6 Ty makten är din … Myten om det rationella arbetslivet och det jämställda Sverige