Arbetstid längd, förläggning och inflytande : slutbetänkande

SOU 1996: 145

Till statsrådet Ulrica

Messing

Arbetsmarknadsdepartementet

Genom ett beslut den 26 januari 1995 bemyndigade regeringen statsrådet Sundström att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift att utreda effekter av olika arbetstidsförändringar, m.m. Den 26 januari 1995 förordnades riksdagsledamoten Ulrica Messing s som ordförande. Ulrika Messing s entledigades från sitt uppdrag genom ett beslut den 23 mars 1996. Som ny ordförande förordnades den 24 mars 1996 riksdagsledamoten Laila Bjurling s.

Som övriga ledamöter förordnades den 27 mars 1995 riksdagsledamoten Lena Larsson s, riksdagsledamoten Björn Kaaling s, riksdagsledamoten Laila Bjurling s, landstingsrådet Marie Sällström s, landstingsrådet Sören Gunnarsson s, f d riksdagsledamoten Ylva Annerstedt fp, riksdagsledamoten Görel Thurdin c, riksdagsledamoten Christel Anderberg m, riksdagsledamoten Ingrid Burman v, projektledaren Anders Josephsson kd, läraren Bertil Borglund mp, ombudsmannen Roger Mörtvik TCO, ombudsmannen Marie-Louise Strömgren SACO, förhandlings-direktören Iréne Nilsson-Carlsson Arbetsgivarverket, biträdande chefsjuristen Karl Pfeifer Landstingsförbundet, sekreteraren Marianne Hörding Svenska Kommunförbundet, förhandlingschefen Karl-Olof Stenkvist SAF samt LO-sekreteraren Ingalill Landqvist-Westh LO.

Riksdagsledamoten Görel Thurdin c ersattes den 10 januari 1996 av riksdagsledamoten Margareta Andersson c. F d riksdagsledamoten Ylva Annerstedt fp ersattes den 15 april 1996 av riksdagsledamoten Karin Pilsäter fp. Samtidigt ersattes riksdagsledamoten Laila Bjurling s av riksdagsledamoten Martin Nilsson s. Projektledaren Anders Josephsson kd ersattes den 9 mars 1996 av Hans Åström-Eklind kd. Den 23 augusti 1996 ersattes Hans Åström-Eklind kd av Acko Ankarberg Johansson kd. Ombudsmannen Roger Mörtvik TCO ersattes den 15 april 1996 av ombudsmannen Lennart Sjösten TCO.

Den 27 mars 1995 förordnades som experter departementssekreteraren Christer Eriksson Arbetsmarknadsdepartementet, departementssekreteraren Tony Malmborg Finansdepartementet, byråchefen Bertil Segerfalk Arbetarskyddsstyrelsen och hovrättsassessom Inga Åkerlund Arbetsmarknadsdepartementet. Den 2 oktober 1995 ersattes departementssekreteraren Christer Eriksson av departementssekreteraren Bo Barrefelt Arbetsmarknadsdepartementet.

Genom ett beslut den 28 mars 1995 förordnades Claes Stråth som huvudsekreterare och Per Ewaldsson som sekreterare. Den 13 juni 1995 förordnades Marita

SOU 1996: 145

Pihl som biträdande sekreterare. Marita Pihl entledigades den30 juni 1996. Den 9 april 1996 förordnades Fredrik Sjögren som sekreterare och den 1juni 1996 förordnades Karin Karlsson som assistent. Med det betänkande som kommittén nu lägger fram, SOU 1996:145 Arbetstid

längd, förläggning och inflytande, har vi fullgjort vårt uppdrag. Till betänkandet har fogats en bilagedel. Reservationer har avgivits av ledamöterna Ingrid Burman, Bertil Berglund, Karl- Olof Stenqvist, Christel Anderberg, Ingalill Landqvist-Westh, Karl Pfeifer, Marianne Hörding, Iréne Nilsson Carlsson, Karin Pilsäter samt Acko Ankarberg Johansson och Karin Pilsäter gemensamt. Särskilda yttranden har avgivits av ledamöterna Margareta Andersson, Lennart Sjösten, Acko Ankarberg Johansson samt Marie-Louise Strömgren. Stockholm i september 1996

Laila Bjurling Iréne Nilsson Carlsson Lena Larsson Karl Pfeifer Björn Kaaling Marianne Hörding Marie Sällström Karl-Olof Stenqvist Sören Gunnarsson Lennart Sjösten Martin Nilsson Marie-Louise Strömgren Karin Pilsäter Ingalill Landqvist-Westh Margareta Andersson Christel Anderberg Claes Stråth Ingrid Burman Per Ewaldsson Acko Ankarberg Johansson Fredrik Sjögren Bertil Berglund Karin Karlsson

6 Innehållsförteckning

3¶Arbetstidsmått vissa statistiska

- upp-

gifter 65

Innehållsförteckning 7

4.3.2¶Arbetstidsforkortning och sysselsättning 102

8¶Innehållsförteckning SOU 1996: 145

Kortare arbetstid 143

Innehållsförteckning 9

Mer detaljerade gemenskapsbestämmelser

artikel 14 176

10¶Innehållsförteckning

SOU 1996: 145

7.2.2¶Lagstiftarens och arbetsmarknadspartemas

respektive roller 213

Innehållsförteckning 11

Bilagor

l Kommittédirektiv 335

:ab;t1z:s:wh.ik

fa.‘-"as-.: 3;sm~3.rE:avr. 11:1- I ,y v 41.2%

Iaiwz... ämm u J L1:

2"1f1§{Arrtöåááa

,, un.,

1996: 145 13 SOU

Förkortningar

A.a. Anfört arbete AD Arbetsdomstolen AKU Arbetskraftsundersökningar Anställningsskyddslagen Lagen 1982:80 om anställningsskydd Arbetsmiljölagen Arbetsmiljölagen 1977:1160 Arbetstidslagen Arbetstidslagen 1982:673 Arbetsmarknadsutskottet AU EEG Europeiska ekonomiska gemenskapen EG Europeiska gemenskapen Europeiska unionen EU Dir. Direktiv Förtroendemannalagen Lagen 1974:358 om facklig fortroendemans ställning på arbetplatsen Föräldraledighetslagen Föräldraledighetslagen 1995 84 International Labour ILO Organisation Informationsteknologi IT Jämställdhetslagen Jämställdhetslagen 1991:433 Lagen l982:80 om LAS anställningsskydd Lagen 1976:580 om MBL medbestämmande i arbetslivet Medbestämmandelagen Lagen 1976:580 om medbestämmande i arbetslivet Närståendevårdslagen Lagen 1988: 1465 om ersättning och ledighet for närståendevård Organisation for Economic Co- OECD operation and Development Prop. Proposition Rskr Riksdagsskrivelse SCB Statistiska centralbyrån

14 Förkortningar

SOU 1996: 145

Semesterlagen

Semesterlagen 1974:98 l SOU Statens offentliga utredningar Studieledighetslagen Lagen 1974:981

om

arbetstagares rätt till

ledighet för utbildning Svenskundervisningslagen Lagen 1986:163

om rätt till

ledighet för svenskundervisning

för invandrare

1996:145 15 SOU

Sammanfattning

Inledning

Vi har enligt våra direktiv haft tre huvudsakliga uppdrag:

analysera de långsiktiga konsekvenserna alternativa arbets- 0 att av tidsförkortningar, undersöka på vilket sätt flexibla arbetstidsregler kan införas i 0 att svensk lagstiftning, utreda konsekvenserna EG:s arbetstidsdirektiv för det svenska 0 att av regelsystemet på arbetstidsområdet.

Den tredje frågan skulle vi behandla med förtur och vi presenterade ett delbetänkande konsekvenserna EG-direktivet i september 1995 om av SOU 1995:92.

slutbetänkande innehåller våra överväganden och förslag med Detta samtliga uppdragets frågor. I särskild bilagedel finns anledning av en de forskarrapporter gjorts på vårt uppdrag. som

denna sammanfattning kortfattat för våra och Vi redogör i resonemang överväganden i de olika kapitlen. Vi börjar med att lyfta fram huvud-

punkterna i betänkandet.

Betänkandets huvudpunkter

skall central utgångspunkt att arbetstidsfrå- kollektiv- Enligt vårt uppdrag en vara långt möjligt regleras i avtal mellan arbetsmarknadens avtal gorna skall så detta bör gälla både arbetstidens omfattning och parter. Vi menar att förläggning. Vi föreslår arbetstidslag innehåller en direkt att en ny uppmaning till parterna att teckna kollektivavtal om dessa frågor. Det i kollektivavtal reglerar kollektiva arbetstidsär angeläget att parterna förkortningar och större flexibilitet. Lagstiftningens uppgift bör vara en främja att parterna tar för en sådan utveckling. att ansvar

16 Sammanfattning

SOU 1996: 145

ny civil- Vi föreslår arbetstidslag en ny som vilar på civilrättslig grund. Detta rättslig lag innebär förstärkning en av parternas ansvar för arbetstidsfrågoma och

att Arbetarskyddsverkets tillsyn och dispensgivning bortfaller.

arbets- En ny civilrättslig arbetstidslag ställer krav på det tydligt att görs att miljö arbetstiden är del arbetsmiljön. Vi föreslår därför detta en av att samband uttrycks tydligare i lagstiftningen, allmän i

genom en hänvisning arbetstidslagen till arbetsmiljölagen.

EG-an- Den lagen genomför reglerna i EG:s nya arbetstidsdirektiv, vilket passning innebär att den riksdagen beslutade provisoriska av lösningen av införlivandet EG-direktivet kan ersättas. av

arbets- Enligt vårt uppdrag skall hänsyn tas till den enskilde arbetstagarens organisation möjligheter till medinflytande och valfrihet vad gäller arbetstidens förläggning. Vi föreslår att central del i arbetstidslag bör en en ny vara en arbetsorganisatorisk princip att arbetstiden skall, utifrån verkom samhetens krav, planeras och förläggas med hänsyn till arbetstagares olika önskemål och behov.

irbets- Varje arbetstagare skall vidare sina ges en rätt att önskemål om tagaren arbetstidens längd och förläggning sakligt prövade arbetsgivaren. av Arbetstagarens önskemål skall tillgodoses de är förenliga med om verksamhetens krav.

:emester Vidare föreslår vi att den del semesterledigheten av som överstiger fyra veckor och sparad semester skall kunna förfogas över på annat sätt än som hela dagar om arbetstagaren och arbetsgivaren kommer överens om detta. Arbetstagaren får vidare komma överens med sin arbetsgivare om att avvika från bestämmelsen att sparad skall om semester tas ut inom fem år. Detta skulle t.ex. kunna innebära att några års sparande kan förkortad arbetstid. tas ut som

öräldra- Vi våra förslag menar att om att stärka den enskilde arbetstagarens dighet inflytande över sina arbetstidsförhållanden bl.a. bör medföra att föräldrar bättre kan förena förvärvsarbete med för barn ansvaret och familj.

Utöver detta föreslår vi förändring i föräldraledighetslagen

en som

stärker arbetstagarens inflytande över den föräldraledighet

som tas ut som förkortad arbetstid.

exibel Det pågår en utveckling mot flexibla arbetstidsförhållanden på mer irbetstid arbetsmarknaden. Det har varit vår uppgift föreslå flexibel att en mer

arbetstidslagstiftning.

Vi vill emellertid framhålla att en mer flexibel lagstiftning inte får leda hälsa och till att reglerna till skydd för arbetstagarnas säkerhet och hälsa urhol- säkerhet kas. Lagstiftningen bör därför förena hälsoaspektema med verksamheternas behov av att flexibelt kunna förlägga arbetstiden. Vi menar att den större flexibilitet som kan behövas bör kräva att man kommer överens om villkoren för detta i ett kollektivavtal. Vi föreslår ett antal regler som skall vara bindande i den meningen att en avvikelse förutsätter att arbetstagaren får motsvarande ledighet, eller i undantagsfall,

lämpligt skydd.

Varje arbetstagare skall ha rast senast efter sex timmars arbete. Raster rast får i vissa fall bytas mot måltidsuppehåll.

Varje arbetstagare skall ha rätt till de arbetspauser behövs utöver arbets-

som rasterna. pauser

Varje arbetstagare skall ha minst elva timmars sammanhängande ledig- dygnsvila het per 24-timmarsperiod dygnsvila. Lagens s.k. principiella nattarbetsförbud tas bort.

Varje arbetstagare skall ha minst trettiofem timmars sammanhängande veckovila ledighet under varje period om sju dagar veckovila.

Arbetstidens totala omfattning, dvs ordinarie arbetstid och övertid 48 timmar/ sammantagna, får uppgå till högst 48 timmar vecka i genomsnitt vecka

per under en fyramånadersperiod. Perioden för beräkning av genomsnittet kan förlängas till högst tolv månader i kollektivavtal.

Arbetspassens längd för nattarbetande skall begränsas till i genomsnitt nattarbete åtta timmar 24-timmarsperiod under beräkningsperiod om högst

per en fyra månader. För de arbetstagare vars arbeten innebär särskilda risker eller stor fysisk eller mental ansträngning, får arbetspassen uppgå till högst åtta timmar under den 24-timmarsperiod då nattarbetet utförs.

I syfte att förstärka flexibiliteten i lagstiftningen föreslår vi emellertid arbetsstället Vissa ändringar. En större flexibilitet kan vinnas om arbetstidsfrågoma i högre grad kan bestämmas på de enskilda arbetsställena. Där bör även parterna kunna besluta att i kollektivavtal anpassa lagens, regler till

om lokala behov och förutsättningar. Vi föreslår därför att lagstiftningen ställer sig neutral till på vilken nivå inom arbetstagarorganisationema beslut om avtal om avvikelser från lagen skall fattas.

18 Sammanfattning

SOU 1996: 145

ordinarie Vi föreslår att ordinarie arbetstid den arbetstid är som har överensarbetstid kommits i det enskilda anställningsavtalet. I likhet med nuvarande lag får den uppgå till högst 40 timmar i veckan. Vi föreslår däremot att den ordinarie arbetstiden får genomsnittsberälmas under beräkningsen period om högst tio veckor. En längre berälmingsperiod får bestämmas i kollektivavtal.

övertid Om variationer i arbetslcraftsbehov i större omfattning kan mötas inom ramen för den ordinarie arbetstiden bör behovet övertid kunna av minska. Vi föreslår en skärpning lagens övertidsbegränsning, från av 200 timmar per år till 100. Samtidigt blir det möjligt att kvitta övertid mot kompensationsledighet, vilket innebär att övertiden kan användas mer flexibelt.

aTbetStidS- En förkortad arbetstid jämfört med bestämmelser

arbetstidslagens har

f51k01t11i11g redan utformningen genom av kollektivavtal genomförts för stor en majoritet arbetstagare. Även på företagsnivå har avtal träffats om en kortare arbetstid, ofta i kombination med flexibel arbetstidsfören

läggning.

Vi har inte haft i uppdrag att föreslå generell arbetstidsförkortning. en Vad gäller konsekvenserna alternativa arbetstidsförkortriingar har vi av lagt särskild vikt vid att belysa arbetstidsförkortningars eventuella effekter på sysselsättningen. Därvid har framkommit att det inte utifrån teoretisk forskning är möjligt att förorda generell arbetstidsförkorten ning av sysselsättningsskäl. De empiriska resultaten är emellertid skiftande och vi därför att det inte kan uteslutas att förkortad menar en arbetstid skulle kunna ge ett bidrag till att minska arbetslösheten. Dessutom framhåller vi att det finns rad välfärdsargument för en en allmänt kortare arbetstid.

utökad På arbetsmarknaden pågår dessutom rad försök med alternativa en forskning arbetstidsmodeller, bl.a. kortare arbetstid. Vi detta posianser att är en tiv utveckling som bör understödjas. Vi föreslår därför att statliga medel inriktas mot tvärvetenskaplig granskning dessa frågor en av inom ramen för tillgängliga forskningsresurser. Vi föreslår också att staten stimulerar till ytterligare försök med kortare arbetstider på verksarnhetsnivå och då erbjuder ett aktivt stöd från forskare under försöksperioden.

internationell Svenskarna arbetar sig mest eller minst vid internationell järnvare en jämförelse förelse av arbetstidsförhållanden i olika länder. Jämförelser är mycket svåra att göra beroende på olikheter i mätmetoder.

SOU 1996: 145 Sammanfattning 19

Utifrån det statistiska materialet vill vi ändå peka på följande:

den vanliga genomsnittliga veckoarbetstiden för dem som arbetar 0

heltid i Sverige är högre än i flertalet övriga studerade länder, den genomsnittliga faktiska arbetstiden per vecka och anställd är

kortare i Sverige än i flertalet övriga studerade länder, den faktiska årsarbetstiden per anställd är kortare i Sverige än i de

flesta övriga länder, antalet faktiskt arbetade timmar i genomsnitt per år och person i

befolkningen, är fler i Sverige än i flertalet övriga studerade länder,

andelen deltidsarbetande män och kvinnor är högre i Sverige än i de 0

flesta övriga länder.

Arbetsmarknaden är könsuppdelad. Av kvinnorna i arbetskraften kvinnors och arbetar 56 procent inom den offentliga sektor, medan 44 procent arbe- mäns arbetstar inom den privata. Av männen i arbetskraften är motsvarande siffror marknader 22 procent inom den offentliga sektorn och 78 procent inom den privata. Kvinnor och män kan därför komma att påverkas olika av ändrade arbetstidsvillkor.

20 Sammanfattning

SOU 1996: 145

Innehållet i de olika kapitlen

kapitel l I kapitel 1 beskriver vi vårt uppdrag. Här vi bakgrund ger även en till diskussionen arbetstidsfrågoma pekar på tidigare om samt utredningar och den aktuella debatten. Arbetstidsfrågorna har varit föremål för tämligen omfattande utredningsarbete under de åren. Vi senaste sammanfattar förslagen i betänkandena Arbetstid och välfärd SOU 1989:53 samt Årsarbetstid, lag arbetstid och SOU ny om semester 1992:27. Från den aktuella debatten hämtar vi ett antal för argument och emot allmänna arbetstidsförkortningar och flexibel arbetstid. Kapitlet avslutas med några sammanfattande kommentarer och utgångspunkter för våra överväganden.

kapitel 2 I syfte att lägga allmän grund för diskussionen

en om arbetstidsfrågoma

redogör vi i kapitel 2 för några utvecklingsdrag i samhälle och arbetsliv. Vi några data strukturella förändringar beträffande sysselger om sättning och produktion; hur sysselsättningen alltmer har kommit om att förskjutas från varuproducerande till tjänsteproducerande sektorer. I detta sammanhang belyser vi utvecklingen kvinnors och av mäns arbetskraftsdeltagande. Under de senaste tiotals åren har sysselsättningen allmänt sett ökat i typiska kvinnosektorer och minskat i manliga.

Kapitlet innehåller också kortfattad redogörelse för den lagstiftning en annan än arbetstidslagstiftningen, men med betydelse för diskus- - en sion om arbetstidsfrågoma tillkommit från 1970-talet och framåt. - som

Avslutningsvis pekar vi på några tydliga utvecklingsdrag i arbetslivet under senare år: arbetsorganisation, särskilt arbete i hem och på ny distans, anställningsformer, ökat egenföretagande de allt nya samt större kraven som ställs på kompetens.

kapitel 3 Innan vi diskuterar olika former arbetstidsförkortningar och utveckav lar kring tänkbara motiv och konsekvenser, vi i resonemangen ger kapitel 3 redovisning olika arbetstidsmått. Vi vill på detta en av sätt sätta in frågan om kortare arbetstid i dess sammanhang. Uppgifterna avser såväl jämförelser över tiden mellan olika länder. som

Ett sätt att belysa utvecklingen är till antalet faktiskt arbetade att se timmar per år. Vi konstaterar att den faktiska arbetstiden år eller per per vecka kan relateras till bl.a. anställda, sysselsatta eller befolkningen i en bestämd ålder. I SCB:s arbetskraftsundersökningar AKU tillfrågas - -

SOU 1996: 145 Sammanfattning 21

personerna om hur många timmar de arbetade under den vecka då mätningen sker. I mätningen ingår såväl huvudsyssla som bisyssla. Utifrån denna uppgift kan både en genomsnittlig faktisk veckoarbetstid och årsarbetstid beräknas. Vi framhåller att olika faktorer, utöver lagstiftning och kollektivavtal, kan inverka på arbetsutbudet och på så vis även påverka de faktiska arbetstidstalen.

Antalet faktiskt arbetade timmar sysselsatt och år har från 1987 till

per 1995 ökat med 84 timmar. Ökningen är betydligt starkare för kvinnor än för män. Ökningen sysselsatt, där förutom anställda även företa-

per

ingår, skiljer sig inte nämnvärt från ökningen per anställd. gare

Vissa arbetstidsmått påverkas hur stor andel av befolkningen som är

av sysselsatt. Vi redovisar därför utvecklingen under perioden 1987 till 1995 och konstaterar att denna andel sjönk från 81,4 procent till 72,2 procent för kvinnor och män sammantagna. Minskningen visar inga påtagliga skillnader mellan män och kvinnor. En förklaring till den minskade sysselsättningsintensiteten är den ökade arbetslösheten i Sverige. Mellan 1987 och 1995 ökade den öppna arbetslösheten från 2,1 procent till 7,7 procent.

Det hävdas ibland i debatten att svenskar arbetar mer än vad man gör i vissa andra länder. Ungefär lika ofta hävdas motsatsen. I kapitel 3 belyser vi frågan utifrån uppgifter från SCB och redovisar jämförelser mellan olika länder och olika arbetstidsmått. Studien omfattar 14 EUländer samt Japan, USA och Norge. Resultaten visar på svårigheterna att jämföra arbetstidens längd mellan olika länder.

Arbetstid kan till att börja med mätas för heltidsanställda eller för heloch deltidsanställda sammantagna. Vidare kan man skilja mellan mätningar anställda och mätningar gäller anställda och i

som avser som företagare sammantagna. Arbetstid är dessutom inte ett entydigt be-

Arbetstid kan t.ex. definieras som den avtalade arbetstiden, den grepp. vanliga eller faktiska arbetstiden per vecka eller år.

Det största problemet vid internationella jämförelser ligger dock i olikheter i ländernas statistik, försök har gjorts inom EU att så

även om långt möjligt utgå från samma definitioner och mätmetoder. Vår

som slutsats blir därför att vid jämförelser måste vara ytterst försiktig i

man tolkningen uppgifterna samt ta i beaktande att stora olikheter före-

av ligger i statistiken.

22 Sammanfattning

SOU 1996: 145

kapitel 4 I kapitel 4 konstaterar vi inledningsvis att vi enligt direktiven inte har i uppdrag att lägga förslag arbetstidsförkortning. Vi framhåller om en vidare att det finns ett antal olika sätt att förkorta arbetstiden genom lagstiftning. Förutom en allmän förkortning har lagstiftaren möjlighet att genom en sänkt eller rörlig pensionsålder förkorta arbetstiden. Därutöver påverkar ledighetslagstiftningen den tid vi arbetar. l ett inledande avsnitt beskriver vi utvecklingen på arbetstidsornrådet under l900-talet.

Vi har valt att göra fördjupad studie lagstadgad generell en av en arbetstidsförkortning. När vi analyserar de ekonomiska konsekvenserna är det också denna typ reform vi utgår från. Vi framhåller de av som troliga effekterna på verksamhetsnivå samt för sysselsättningen på samhällsnivå. Vår utgångspunkt i denna del är nationalekonomisk teori samt sammanställningar av såväl teoretisk empirisk forskning på som området. Vi noterar att det inte utifrån teoretisk forskning är möjligt att förorda en generell arbetstidsförkortning i syfte att öka sysselsättningen. De empiriska resultaten är däremot skiftande och i många mer europeiska länder där arbetstidsförkortningar har genomförts visar resultaten på positiva sysselsättningseffekter, än lägre än vad om som förväntats. Vi kan därför inte utesluta förkortad arbetstid skulle att en kunna ge ett bidrag till att minska arbetslösheten.

Vi har under arbetets gång företagit till Danmark, Tyskland och resor Nederländerna i syfte att studera olika arbetstidsreformer och modeller. I Tyskland har en kortare arbetstid i kombination med ökad flexibien litet i arbetstidens förläggning genomförts i kollektivavtal. I Danmark pågår sedan l januari 1994 försöksverksamhet alla arbetsen som ger tagare, men även arbetslösa, rätt till betald ledighet under högst ett år, orlov. Syftet är att så långt möjligt besätta de vikariat uppstår som med arbetslösa. I Nederländerna har arbetstagarens rätt förlänga att eller förkorta sin arbetstid efter individuella behov förstärkts i kollektivavtal.

Vi konstaterar vidare att arbetstidsförhållandena till mycket del stor bestäms kollektivavtal. Kollektivavtalsreglerade heltidsmått genom skiljer sig åt och vi har endast tagit del ett enda kollektivavtal där av arbetstiden överensstämmer med arbetstidslagens bestämmelser 40 om timmar i veckan. Avvikelserna innebär främst att arbetstiden i kollektivavtal regleras med avseende på helgfri vecka, arbetstimen även att der bestäms till kortare tid än 40 timmar. Möjligheterna för parterna att också avtala arbetstiden på lokal nivå har medfört arbetsom att nya

SOU 1996: 145 Sammanfattning 23

tidsmönster har införts på ett flertal arbetsplatser, både som en kortare och en mer flexibel arbetstid.

Vi har genom rapporter, seminarier och arbetsplatsbesök studerat motiven till nya arbetstidsmönster och när möjlighet har getts, även resultaten. Motiven till olika försöksverksamheter och avtalsbestämmelser skiljer sig radikalt mellan olika Verksamheter och avtal, till stor del beroende typen av verksamhet och de anställdas behov. Ur verksamhetssynpunkt förklaras valet av arbetstidsmodell till betydande del av att organisationen ställer olika krav beroende på typen av produktion, sektor, bransch Även arbetstagarnas behov skiljer sig

m.m. från verksamhet till verksamhet. Motiven kan vara en strävan mot ökad jämställdhet, en förbättrad trivsel och hälsa eller kanske främst, ett ökat inflytande över sin arbetssituation. Arbetstagarens behov kan även variera över tiden beroende på vilken fas i livet man befinner sig. Vid vissa arbetsplatser är inslag av kompetensutveckling en del av det nya arbetstidsmönstret.

Det är en mycket komplex bild som framträder. Vid varje enskild avtalsförhandling är omfattningen och förläggningen av arbetstiden endast del överenskommelsen. Olika delar läggs ihop och ingår

en av som en helhet som till betydande del är unik för en viss bransch eller viss verksamhet. Vi kommer därför till slutsatsen att kollektiva förkortningar av arbetstiden främst bör vara en fråga för arbetsmarknadens parter. Många människor ser en arbetstidsförkortning som en angelägen reform och vi menar att det kan finnas skäl för att arbetstiden allmänt sänks inom ramen för en balanserad löneutveckling. I ett särskilt avsnitt belyser de välfärdsvinster som skulle kunna uppnås genom att minska arbetstiden. Bl.a. skulle förutsättningar för kvinnor att arbeta heltid öka. Därigenom skulle en ökad jämställdhet kunna uppnås och kvinnor skulle förutom en bättre löneutveckling även få tillgång till intern utbildning och befordran i större utsträckning än i dag.

Ytterligare välfárdsöløiingar skulle kunna uppnås om en kortare arbetstid främjar bättre hälsa. Vi konstaterar att det utifrån forsknings-

en resultaten inte är möjligt att dra några slutsatser i detta avseende. Ytterst få studier har genomförts av hälsa och förkortad arbetstid och de forskningsresultat som finns är inte entydiga och ofta av otillräcklig kvalitet.

Enligt kommittédirektiven skall vi förutom välfärdsaspekter såsom hälsa, även studera andra empiriska resultat av en arbetstidsförkortning.

24 Sammanfattning SOU 1996: 145

Vid de arbetsplatser där en kortare arbetstid har införts har dock effekterna endast i ett fåtal fall utvärderats. Direktivets frågeställningar besvaras sällan i de utvärderingar som har genomförts och dessa utgör därmed ett bristfälligt underlag. Därtill kommer att försöksverksamheten ännu är mycket begränsad. Att med ledning de olika försöken

av och tillgängliga forskningsresultat söka svaren på direktivens frågeställningar om empiriska resultat är därför inte möjligt. Ett flertal frågor kvarstår beträffande effekterna av en kortare arbetstid på produktionen, produktiviteten, sysselsättningen, konkurrenskraften, arbetets organisation och välfärden.

Vi föreslår att statliga medel inriktas tvärvetenskaplig gransk-

mot en ning av dessa frågor inom ramen för tillgängliga forskningsresurser. Vi föreslår också att staten stimulerar till ytterligare försök med kortare arbetstider på verksamhetsnivä och då erbjuder ett aktivt stöd från forskare under försöksperioden. Betydande fördelar i utvärderingsarbetet uppnås genom att forskarna deltar under försökens gång. I utvärderingarna av dessa bör beaktas effekterna företagsvisa eller

om av branschvisa arbetstidsförkortningar kan utgöra underlag för parternas förhandlingar arbetstidsförkoitning eller ett framtida beslut

om om en generell arbetstidsförkortning.

I kapitlet ingår även delar av våra överväganden vad gäller övertidsuttaget. Vi belyser utvecklingen av övertidsuttaget inom offentlig och privat sektor och ser därvid särskilt till skillnader beroende på ålder och kön. Vi konstaterar att en trendmässig ökning övertidsuttagen har

av skett under senare år, främst inom den privata sektorn. Detta är resultatet av att fler människor arbetar övertid. Vi anser att det mot bakgrund av den höga arbetslösheten i Sverige är av största vikt att när så är möjligt organisera verksamheten för att öka förutsättningarna för nyanställningar och för deltidsarbetande att förlänga sin arbetstid. Vi menar att en minskad deltidsarbetslöshet är stor jämställdhetsfråga,

en då en stor andel av de deltidsarbetande just är kvinnor.

kapitel 5 Vi övergår därefter i kapitel 5 till diskussion flexibilitet i arbets-

en om tidssammanhang. Vi inleder kapitlet med att diskutera innebörden i begreppet "flexibilitet" och konstaterar att innebörden torde bero på

om det är verksamheten eller den enskilde arbetstagaren talar

man om.

Vad gäller verksamheten menar vi att flexibilitet i arbetstidshänseende borde innebära en möjlighet att använda och förlägga arbetstiden så att den mest rationella produktionen kan bedrivas. Om å andra sidan

SOU 1996: 145 Sammanfattning 25

perspektivet flyttas till den enskilde arbetstagaren borde innebörden vara att han eller hon har ett inflytande över sina egna arbetstider.

Vi konstaterar, beträffande flexibilitet ur verksamhetssynpunkt, att vissa delar i reglerna inte kan anses vara särskilt anpassade till olika verksamhetsbehov. Exempelvis anger lagen att ordinarie arbetstid får

högst 40 timmar i veckan. I vissa fall får de fyrtio timmarna bevara räknas som ett genomsnitt under en period om fyra veckor. Ett ökat arbetslcraftsbehov som måste mötas inom ramen för befintlig personal kan således endast tillgodoses genom att övertid tas ut. Ett minskat arbetskraftsbehov kan leda till pennitteringar eller uppsägningar. Vida-

gäller att de anpassningsmöjligheter till olika verksamhetsbehov som re ligger i möjligheterna att göra avvikelser från lagens bestämmelser i kollektivavtal endast får ske om central arbetstagarorganisation träffar eller godkänner avtalet.

Vi konstaterar att behov av anpassningar inte endast föreligger på branschnivå, dvs. central nivå påarbetstagarsidan, utan även på företagoch förvaltningsnivå, med andra ord på den nivå där reglerna har att praktiskt tillämpas. Vad gäller flexibiliteten sedd ur den enskilde arbetstagarens synpunkt konstaterar vi att lagstiftningen inte innehåller stadganden som tar hänsyn till att människors behov och önskemål varierar från till samt att behoven varierar under ett yrkesliv.

person person,

Vi noterar således att syften rörande flexibilitet ur både den enskilde arbetstagaren och den enskilda verksamheten behöver inarbetas i lagstiftningen. Vi framhåller emellertid tydligt att en ökad flexibilitet inte får medföra att lagstiftningens skyddsmotiv urholkas. Av detta skäl, även beroende på arbetsmarknadspartemas ansvar för ar-

men betstidsfrågoma, betonar vi därför att flexibiliteten ur verksamhetssynpunkt främst bör uppnås att arbetstidsfrågoma regleras i kol-

genom lektivavtal.

Vi konstaterar att även samhälls- och arbetslivsutvecklingen allmänt kan föranleda att förändringar bör göras i lagstiftningen.

Ett ytterligare skäl till att förändringar i arbetstidslagen bör göras är kapitel 6 EG:s arbetstidsdirektiv, vilket innehåller ett antal för medlemsstaterna bindande regler. EG-direktivets innehåll beskrivs i kapitel En större flexibilitet, förändringarna i samhälle och arbetsliv samt EG:s arbetstidsdirektiv medför sammantaget att vi anser att tämligen genomgripande förändringar arbetstidslagstiftningen bör göras. Som framgår i

av kapitel 7 införlivar vi en del av EG-bestämmelserna i vårt förslag till ny

26 Sammanfattning

SOU 1996: 145

arbetstidslag. Detta innebär att den provisoriska lösningen införav livandet av EG-direktivet i svensk lagstiftning, föreslogs i vårt som delbetänkande, kan ersättas.

kapitel 7 I kapitel 7 utvecklar vi våra överväganden vilka förändringar om av lagstiftningen vi anser nödvändiga. För att lyfta fram arbetsmarknadens parters ansvar för arbetstidsfrågoma föreslår vi att arbetstidslag en ny som vilar på civilrättslig grund införs. I likhet med merparten av annan arbetsrättslig lagstiftning har därmed parterna samt de enskilda arbetsgivarna och arbetstagarna att tillse att lagens regler efterlevs. Den nuvarande arbetstidslagens myndighetstillsyn bortfaller följaktligen och myndigheternas tillsyn av arbetsmiljöfrågor kommer därmed i fortsättningen endast bedrivas med stöd arbetsmiljölagen. av

Vi föreslår en förändring lagens tillämpningsområde innebär av som att arbete i hemmet inte längre bör grund i sig för undantag från vara en lagens regler. Av praktiska skäl vi emellertid det i menar att även fortsättningen bör göras undantag för s.k. okontrollerbart arbete.

l syfte att stärka den enskilde arbetstagarens inflytande över sina arbetstidsförhållanden föreslår vi regel detta införs i arbetstidsatt en om lagen. Regeln kan beskrivas i två delar.

Den första delen avser att lägga fast arbetsorganisatorisk princip en som innebär att arbetets organisation skall ske med hänsyn till arbetstagares olika behov och önskemål. Dessa behov och önskemål har sin grund i arbetstagarens familjeliv eller sociala liv i övrigt. Vi konstaterar i detta sammanhang att arbetstiden har stor betydelse för arbetsen tagarens hela livssituation och att arbetstiden därmed viktig även är en

jämställdhetsfråga.

Den andra delen i regeln innebär att arbetstagaren ges en rätt att framföra och av arbetsgivaren få en saklig prövning sina önskemål av om både arbetstidens längd och förläggning. Arbetstagarens önskemål skall tillgodoses de är förenliga med verksamhetens krav. Arbetsgivaren om får endast lägga för verksamheten relevanta omständigheter till grund för sin bedömning önskemålen är förenliga eller med de krav om verksamheten ställer.

Vi föreslår vidare att lagstiftningen inte längre ställer krav på kolatt lektivavtal avvikelser från lagen skall förutsätta medverkan om av central arbetstagarorganisation. Lagstiftningen bör således neutral vara i frågan på vilken nivå inom arbetstagarorganisationema kollektivavtal

SOU 1996: 145 Sammanfattning 27

om avvikelser från lagen skall träffas. Vi att det är det

menar snarare lokala arbetsmiljöarbetet bör lyftas fram och att i detta bör ligga att

som avvikelser för lokala anpassningar lagens regler bör kunna ske på

av den nivå där reglerna skall tillämpas, dvs på de enskilda arbetsställena.

Vi går därefter igenom de motiv beträffande arbetstagarnas säkerhet och hälsa, som bör ligga till grund för lagregler arbetstid. Vi kon-

om staterar att dessa bör vila på vissa vetenskapliga rön beträffande sambanden mellan arbetstid och hälsa. Regler med sådana syften bör till sin karaktär vara "bindande". Med detta vi att reglerna aldrig får

menar avtalas bort helt och hållet, endast till olikheter i lokala behov

anpassas och förutsättningar avvikelser förutsätter att arbetstagarna

genom som kompenseras med motsvarande ledighet eller, i undantagsfall, lämpligt skydd.

Vidare bör sambandet mellan arbetstidsreglema och arbetsmiljölagens bestämmelser göras tydligare. Det är nämligen helheten samtliga

av arbetsmiljöfaktorer, bland vilka arbetstiden endast är avgör

en, som om det är en god arbetsmiljön eller inte.

De regler i arbetstidslagstiftningen inte kan föranledda

som anses vara av motiv rörande arbetstagarnas säkerhet och hälsa bör diskuteras utifrån andra utgångspunkter. En sådan utgångspunkt är arbetsmarknadspartemas ansvar för arbetstidsfrågoma och vi föreslår att lagen bör innehålla uppmaning till parterna att teckna kollektivavtal

en om arbetstid.

Efter en diskussion om parternas ansvar för exempelvis frågor

om ordinarie arbetstid och övertid övergår vi sedan till utformningen de

av regler lagstiftningen bör innehålla för det fall inte parterna i kollektivavtal kommer överens om annat. Då större flexibilitet verksam-

en ur hetssynpunkt främst bör uppnås att parterna är överens

genom om villkoren för detta i kollektivavtal, föreslår vi endast begränsade förändringar beträffande exempelvis regeln ordinarie arbetstid.

om

Vad gäller regeln om övertidsbegränsning för vi ett

resonemang om övertidsarbetets koppling till eventuella sysselsättningseffekter. För att ge en signal om att övertidsarbetet bör begränsas, bl.a. i syfte att främja att fler människor kommer i arbete eller att de deltidsarbetslösa kan upp i arbetstid, föreslår vi en minskning den lagreglerade övertiden.

av Det bör påpekas att denna regel är dispositiv till förmån för kollektivavtal, vilket innebär att parterna kan komma överens högre

om

28 Sammanfattning SOU 1996: 145

övertidsuttag upp till den gräns för den totala arbetstidens omfattning som föreslås på basis EG-direktivets s.k. 48-timmarsregel.

av

Vi övergår därefter till ett avsnitt vi har valt att benämna politiska

som signaler till arbetsmarknadens parter. Vi konstaterar nämligen att det föreligger ett antal allmänna intressen i arbetstidsfrågoma bl.a. rör

som jämställdhets- och andra välfärdsaspekter. För rad viktiga arbetstids-

en frågor vi att det är arbetsmarknadens parter bör ha det

menar som främsta ansvaret. Sålunda vi att exempelvis frågor kollektiva

menar om arbetstidsförkortningar främst bör regleras i kollektivavtal.

kapitel 8 Under utredningens gång fick vi ett tilläggsuppdrag regeringen

av om att föreslå en ändring i föräldraledighetslagen. Regeringens tilläggsuppdrag bygger på en hemställan från riksdagen i vilken framförts önskemål om att föräldraledighetslagen ändras så att arbetstagaren själv

får rätt att bestämma över förläggningen den föräldraledighet

av som tas ut i form av kortare arbetstid. Enligt den nuvarande lagen bestämmer arbetsgivaren över delledighetens närmare förläggning inte

om arbetstagaren och arbetsgivaren kommer överens. Vi föreslår därmed i kapitel 8 att lagen ändras så arbetstagaren och arbetsgivaren inte

att om kommer överens om delledighetens närmare förläggning, arbetsgivarens skall förlägga ledigheten enligt arbetstagarens önskemål, såvitt inte sådan förläggning skulle medföra påtaglig störning i verksamheten.

kapitel 9 I kapitel 9 redogör vi för på vilket sätt vi våra förslag för-

anser att är enliga med Sveriges internationella åtaganden. Det är främst ett antal ILO-konventioner som aktualiseras. Vi framhåller emellertid även att våra förslag till lagändringar i detta slutbetänkande får innebära

anses att EG:s arbetstidsdirektiv blir införlivat i det svenska regelsystemet. Det återstår emellertid ändring att göra i den svenska lagstiftningen

en med anledning av direktivet. Semesterlagen undantar nämligen s.k. okontrollerade arbetstagare från rätten till semesterledighet. Ett motsvarande undantag finns inte i EG-direktivet. Vi föreslår därför i detta kapitel att semesterlagen, i likhet med arbetstidslagen, ändras så att arbete i hemmet inte längre skall grund i sig till att arbetet inte

vara en omfattas av lagens rätt till semesterledighet.

Summary

Introduction

According to terms of reference have had three principal tasks: our we

0 to analyse the long-term of alternative forms of shorter consequences working time,

0 to investigate ways in which flexible provisions for working time can be introduced in Swedish legislation,

0 to investigate the consequences of the EC Working Time Directive on the Swedish regulatory system in the working time sphere.

The third issue was to be given priority, and presented interim we an report concerning the consequences of the EC Directive in September 1995.

This final report contains considerations and proposals with regard our to the issues in our terms of reference. We have requested number of a research reports which presented in appendix to this are an report.

In this summary, we briefly present deliberations and considerations our regarding the various chapters of the report. We begin, however, by highlighting the principal considerations in the report.

Principal considerations

According to terms of reference, central point of departure that our a issues concerning working time to be regulated, far possible, in are as as agreements between the social partners. We suggest that this should involve both the length and location of working time. We that propose a new Working Hours Act should contain direct invitation the social a to partners to conclude agreements these matters. of importance on great that the social partners regulate collective reductions in working hours as

30 Summary SOU 1996: 145

well as greater flexibility in collective agreements. The role of the legislator should be to encourage the social partners to assume responsibility for such a development.

We propose a new Working Hours Act which should apply under civil law. This implies a strengthening of the responsibilities of the social partners for working time issues, and also that dispensations granted by the National Board of Occupational Health, and the supervision carried out by the Board, will disappear.

A new Working Hours Act under civil law underlines the need to make clear that working time part of the work environment. We propose therefore, that this be made explicit in the legislation by a general reference in the Working Hours Act to the Work Environment Act.

The Working Hours Act implements the provisions set out in the EC

new Directive, which that the provisional implementation decided on by

means the Parliament, may be replaced.

According to our terms of reference, the employee’s possibilities of influencing the location of his or her working time should be considered. We that central aspect of a new Working Hours Act should be a

propose a principle of good work organisation, suggesting that, within the limits of the line of activity in the company or administration, working time should be organised and located with respect to the differing needs and wishes of employees.

Furthermore, every employee must be entitled to have his or her requests concerning the length and location of working time objectively assessed by the employer. The employee’s requests must be complied with they are compatible with the requirements of the company or administration.

Moreover, we propose that the employee be entitled to make use of annual leave exceeding four weeks, well accumulated annual leave, in other

as as ways than as full days, this can be agreed by the employee and the employer.

We consider that our proposals to strengthen the influence of the individual employee concerning various aspects of working time, should improve the possibilities of parents to combine work with family responsibilities. We also suggest an amendment to the Parental Leave Act,

SOU 1996: 145 Summary 31

which strengthens the influence of the employee concerning partial parental leave.

There a development towards flexible working time arrangements.

more We have been assigned to suggest more flexible working time legislation.

We stress, however, that flexible legislation must not lead to weaker

more provisions on workers’ health and safety. The legislation should therefore combine provisions health and safety with possibilities of flexible

on working time arrangements. We consider that further flexibility needs

to be allowed for in collective agreements. We suggest certain provisions which should be binding in the that deviations only be made

sense can the worker afforded period of compensatory rest that not

a or, possible, appropriate protection.

Every worker shall be afforded work break, at the latest after six hours’

a work. In certain work breaks be replaced by meal breaks. In

cases may addition to work breaks, worker shall be allowed to take the

every necessary work pauses.

Every worker shall be afforded minimum daily rest period of eleven

a consecutive hours 24-hour period daily rest. The so-called night

per work prohibition deleted.

Every worker afforded a minimum rest period of thirty-five consecutive hours in every seven-day period weekly rest period.

Maximum weekly working time, overtime included, not exceed

may an average of 48 hours per week over a reference period of four months. The reference period be extended in collective agreements to maximum

may a of twelve months.

Hours of work for night workers shall be limited of eight

to an average hours per 24-hour period, reference period of maximum of four

over a a months. For night workers whose work involves special hazards heavy

or physical or mental strain, the hours of work shall be limited to eight hours in any period of 24 hours during which they perform night work.

However, with the aim of strengthening the elements of flexibility in the legislation, certain amendments. Greater flexibility be

we propose can achieved if working time issues be dealt with to greater extent at the

can a company or administration level. Furthermore, the social partners should

32 Summary

be able to decide at this level derogations to adapt the legal provisions on to various local needs and prerequisites. We therefore suggest that the legislation be neutral as to at which level within the trade unions, derogations from the legal provisions are decided.

that regular working time the time which has been agreed We propose in the individual employment contract. According to present legislation, regular weekly working time not exceed 40 hours. We propose that may regular weekly working time not exceed 40 hours, but that may be may calculated period of than ten weeks. A as an average over a no more longer period which the based be agreed in collective on average may agreements.

If variations in the demand for labour can be met to a larger extent within the limits of regular working time, the need for overtime should decrease. We limitation of the right to use overtime from 200 hours per propose a to 100 hours In addition, will be possible to set off year per year. overtime against periods of compensatory rest, which means that overtime can be used in a more flexible way.

Reduced working time, compared to the provisions set out by the as present Working Hours Act, has already been realized for a vast majority of employees. This reduction consequence of the way that collective a agreements designed. In addition, agreements reduced working are on time have been made at level, often in combination with a a company flexible location of working time.

Our assignment has not been a general reduction of workingto propose hours. As regards the of alternative forms of reduced consequences working time, have particularly stressed the possible effects on we employment. We have to the conclusion that, on the basis of come theoretical research, not possible to advocate general reduction of a working-hours with the aim of reducing unemployment. However, the empirical findings differ to considerable extent and we therefore suggest a that the possibility of decreased unemployment as a result of a reduction a of working-hours, not be eliminated. Furthermore, point out that can we there number of in the welfare sphere which tend to favour are a reasons shorter working-hours.

A number of alternative working time arrangements under way in the are labour-market, in involving shorter working time. We consider some cases this to be positive development which should be supported. We therefore a

SOU 1996: 145 Summary 33

suggest that government funds be directed towards interdisciplinary studies of these issues within the framework of existing research funds. We also propose that the government provides incentives for further working time arrangements at a company level, involving shorter working time. The government should, at the time, offer research support

same during the period in which the project undertaken.

A study of national differences in working time reveals that the Swedes work neither the longest nor the shortest working-hours. We point out that such comparisons are very difficult to make due to differences in methods of measurement.

On the basis of the statistical material, we nonetheless wish to point out the following:

0 the number of hours usually worked week by those who

average per

work full time in Sweden, exceeds the figure in most of the

average

countries included in the study,

0 the number of average hours actually worked per week/per employee

less in Sweden than in most of the countries included in the study,

0 the number of average hours actually worked year/per employee

per

less in Sweden than in most of the countries included in the study,

0 the number of average hours actually worked year/per in the

per person

population in Sweden, exceeds the figure in most of the

average

countries included in the study,

0 the proportion of part-time employees in Sweden higher than in most

of the countries included in the study.

The labour-market segmented by gender. 56 cent of the in

per women the labour force work in the public sector, while 44 cent work in the

per private sector. The corresponding figures for men in the labour market

are 22 per cent in the public sector, and 78 cent in the private sector.

per Changing working times could therefore affect and in

women men different ways.

2 16-1277

2ega;.{;-:s9i;x. ziêzäååäwW

.. W dmaam afifto .amiz at m ;man mammavog mfl" .smb mm

"~.’’g:e;:,xx1;y{.;::‘1%’-gm’

v z

the ånáixviaâuzäii§f‘£‘;}%ifyfl§ffi1i

g

iagtzgxrr,pgamzfi;z:Lw§zic%z:tiz¢1%a‘f.‘f3§.$;1‘;‘€: Jag V A. V

r

, . ‘to madL

: mi: no

xáåriáfiáünái233m".âñåâiâlüdáâiâr k? M33 L

times: 37-gg ‘§€’%‘1‘f~‘9é*i;’e:¥?§fi?i1¥’§,s‘?shcruid decrease.

f ;

against g§rs97áeö§.e::farácrrâ9;§:@*l

twt:rtin:::

M i ;gm be used än fiktivt ñøxábå: å -sadmunads

ooYaIQna13qbl9:w1sqbafww%gIihfIg1ais.8m01§—3amws1o o

Q . M ‘wnrkiwégiiaurs Az:t.é§:.::: f5;’f¥:dfor avast m2z..:m; 7 V % ,; % izm4e men Vraxsisáe .£5’;m:a21zZw:2z21%;r:with a M., . . ,

:§wamvvs1ondrrwnad3. v

-. a . .. .. ‘I , . , än mom smgfl :mmm: .ttahwâ rxoüsluqoq

Was fcwms ni jüiåütiüá - ~‘‘:~ i .ip

We Véárüe

k

L VA

i ;mmzasmmdâw

WW 33335333

ghrmaxjwv:‘king;~§:;m%r::y

L

nutrzbsz of a.3:3érz’:a-tw~::~s2cr%.§.:x V m auzaåsn that: ~ w way‘ i:;e,‘u:1~:~.1v::;a;ékxz2, .i::;gme‘ We consider in mms:

å gamrteá.We therefmr . s

Författningsförslag

Förslag till ny arbetstidslag

Härmed föreskrivs följande

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller, med de inskränkningar i 2 varje

som anges verksamhet i vilken arbetstagare utför arbete för arbetsgivares

en räkning.

2 § Lagen gäller inte

l arbete som utförs under sådana förhållanden att det inte kan

anses

vara arbetsgivarens uppgift att vaka över hur arbetet är ordnat,

2 arbete som utförs arbetstagare med hänsyn till arbetsuppgif-

av som

ter och anställningsvillkor har företagsledande eller därmed jämför-

lig ställning eller arbetstagare med hänsyn till sina arbets-

av som

uppgifter har förtroendet att själva disponera sin arbetstid,

3 arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll,

4 skeppstjänst.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att lagen skall tillämpas på skeppstjänst har undantagits

som från sjöarbetstidslagen.

3 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får

som meddela särskilda föreskrifter för totalförsvaret, vägtransporter och luftfart med avvikelse från denna lag.

4 § Ett avtal som innebär att arbetstagares rättigheter enligt denna lag inskränks är ogiltigt i den delen. Detta gäller dock om annat framgår av lagen.

Arbetstid och arbetsmiljö

5 § Arbetstid är en del av arbetsmiljön. Bestämmelser om arbetsmiljöns beskaffenhet och skyldighet att förebygga ohälsa och olycksfall i

om arbetet finns i arbetsmiljölagen 1977:1160.

Om arbetstiden för minderåriga finns ytterligare bestämmelser i 5 kap. arbetsmiljölagen.

Kollektivavtal om arbetstid

6 § Mellan arbetsgivare eller arbetsgivarorganisation och arbetstagarorganisation bör träffas kollektivavtal arbetstidens omfattning och

om förläggning. Sådant avtal bör syfta till att arbetstidsförhållandena

till verksamhetens krav och till arbetstagarnas olika önskemål anpassas och behov.

7§ Regler avvikelse från lagens bestämmelser kollektiv-

om genom avtal finns i 21

En arbetsgivare är bunden av kollektivavtal som avses i 6 § och

som första stycket denna paragraf får tillämpa avtalet även på arbetstagare

inte tillhör den avtalsslutande arbetstagarorganisationen, om arsom betstagarna sysselsätts i arbete med avtalet och inte omfattas

som avses av något annat tillämpligt kollektivavtal.

Arbetstagarens önskemål och behov

8 § Arbetstiden skall, utifrån verksamhetens krav, planeras och förläggas med hänsyn till arbetstagares olika önskemål och behov. Därvid skall beaktas att arbetstagares möjligheter att förena förvärvsarbete med familjeliv och socialt liv i övrigt underlättas. Det skall även eftersträvas att arbetstidsförhållandena främjar jämställdheten mellan kvinnor och män. Särskilda bestämmelser om jämställdhet i arbetslivet finns i jämställdhetslagen 1991 :43 3.

9 § Arbetstagaren har rätt att få sina önskemål om arbetstidens längd och förläggning prövade arbetsgivaren. Sådan prövning skall ske på

av

SOU 1996: 145 F örfattningsförslag 37

sakliga grunder och arbetstagarens önskemål skall tillgodoses de är

om förenliga med verksamhetens krav. Om arbetstagarens önskemål inte tillgodoses skall han eller hon underrättas anledningen härtill.

om

Planering och anordnande av arbete

10 § Arbetsgivaren skall lämna arbetstagaren besked ändringar i

om fråga om den ordinarie arbetstidens och jourtidens förläggning minst två veckor i förväg.

ll § Rast skall förläggas så att arbetstagaren inte utför arbete än

mer sex timmar i följd. Med rast förstås sådant avbrott i arbetstiden under vilket arbetstagaren inte är skyldig att stanna kvar på arbetsstället.

Rast får bytas mot måltidsuppehåll vid arbetsplatsen, det är

om nödvändigt med hänsyn till arbetsförhållandena eller med hänsyn till sjukdomsfall eller händelse inte har kunnat förutses

annan som av arbetsgivaren. Sådana måltidsuppehåll räknas in i arbetstiden.

12 § Arbetsgivaren skall ordna arbetet så att arbetstagaren kan ta de arbetspauser behövs utöver rasterna. Arbetspauser räknas in i

som arbetstiden.

13 § Arbetstagaren skall ha minst elva timmars sammanhängande ledighet per 24-timmarsperiod dygnsvila.

Dygnsvilan skall så långt möjligt förläggas till natt.

14 § Arbetstagaren skall ha minst 35 timmar sammanhängande ledighet under varje period om sju dagar veckovila. Till veckovilan räknas inte jourtid eller beredskapstid då arbetstagaren får uppehålla sig utanför arbetsstället men skall stå till arbetsgivarens förfogande för att utföra arbete när behov uppkommer. Veckovilan skall så långt möjligt förläggas till veckoslut. Om sakliga, tekniska eller arbetsorganisatoriska skäl föreligger får tillfälligtvis tillämpas ledighet minst 24 timmar.

en om

Arbetstidens omfattning och jourtid

15 § Ordinarie arbetstid är den arbetstid bestämts i det enskilda

som anställningsavtalet.

38 F örfattningsförslag SOU 1996: 145

Den får uppgå till högst 40 timmar vecka i genomsnitt under

per en beräkningsperiod om högst tio veckor.

16 § Om det på grund av verksamhetens natur är nödvändigt att

en arbetstagare står till arbetsgivarens förfogande på arbetsstället för att vid behov utföra arbete, får jourtid tas ut med högst 48 timmar

per arbetstagare under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under

en kalenderrnånad. Som jourtid inte tid då arbetstagaren utför arbete

anses för arbetsgivarens räkning.

17 § Övertid får tas ut när det finns särskilt behov arbetstid utöver

av den ordinarie arbetstiden. Övertiden får uppgå till högst 100 timmar

per arbetstagare under ett kalenderår.

Vid beräkning av övertid skall ledighet förläggs till arbetstaga-

som rens ordinarie arbetstid eller jourtid, med undantag för kompensationsledighet, likställas med fullgjord ordinarie arbetstid respektive jourtid.

18 § Har en natur- eller olyckshändelse eller annan liknande omständighet som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren vållat avbrott i verksamheten eller medfört överhängande fara för sådant avbrott eller för skada på liv, hälsa eller egendom, får övertid tas ut för arbete i den utsträckning som förhållandena kräver nödfallsövertid.

Om det för arbetsstället finns en lokal arbetstagarorganisation inom vars avtalsområde arbetet faller, får nödfallsövertid tas ut endast under förutsättning att arbetsgivaren snarast underättar organisationen om övertidsarbetet.

19 § Den totala arbetstiden per vecka ordinarie arbetstid och övertid sammantagna får uppgå till högst 48 timmar i genomsnitt under en beräkningsperiod om högst fyra månader. Beräkningsperioden får förlängas i de fall i 21

som avses

Vid beräkning av den totala arbetstidens omfattning enligt första stycket skall lagstadgad ledighet förläggs till arbetstagarens

som ordinarie arbetstid likställas med fullgjord ordinarie arbetstid.

20 § Arbetstiden för nattarbetande får inte överstiga ett genomsnitt

av åtta timmar per 24-timmarsperiod under en beräkningsperiod om högst fyra månader.

Nattarbetande vars arbete innebär särskilda risker eller stor fysisk eller mental ansträngning får inte arbeta mer än åtta timmar inom den 24timmarsperiod när de utför nattarbete.

Med natt avses varje period om minst sju timmar omfattar

som perioden mellan klockan 24 och klockan Med nattarbetande

avses

SOU 1996: 145 F

öifattningsförslag 39

varje arbetstagare normalt utför minst som tre timmar av sitt dagliga arbete nattetid och varje arbetstagare troligen kommer som att fullgöra en tredjedel av sin årsarbetstid nattetid.

Avvikelser kollektivavtal eller på genom annat sätt

21 § Avvikelse från bestämmelserna i 10-18 får och 20 § göras genom kollektivavtal. Vid avvikelse från bestämmelserna i 11-14 och 20 § första och andra stycket skall iakttas att arbetstagarna erhåller motsvarande ledighet eller, i undantagsfall, lämpligt skydd. Genom kollektivavtal får den beräkningsperiod som avses i 19 § utsträckas till högst tolv månader. I sådant fall skall iakttas att arbetstagarna erhåller motsvarande ledighet eller, i undantagsfall, lämpligt skydd. I kollektivavtal får avgöras, med beaktande arbetstagarnas av säkerhet och hälsa, vilka arbeten skall sådan som anses vara av art som avses i 20 § andra stycket. I sådant avtal får även avgöras hur den andel stor av årsarbetstiden i 20 § tredje stycket skall för som avses vara att arbetstagaren skall nattarbetare. anses vara

22 § Avvikelse från bestämmelserna i 10-14 och 20 § får i fall annat göras om det är nödvändigt med hänsyn till verksamhetens eller natur om det i annat fall föreligger särskilda skäl. Vid avvikelse från bestämmelserna i 11-14 och 20 § första och andra stycket skall iakttas att arbetstagarna erhåller motsvarande ledighet eller, i undantagsfall, lämpligt skydd.

Skadestånd och rättegång

23 § Arbetsgivare som bryter mot denna lag skall betala skadestånd för den förlust uppkommer och för den kränkning har som som inträffat. Om det är skäligt, kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.

40 F örfattningsförslag SOU 1996: 145

24§ Mål tillämpning denna lag handläggs enligt lagen

om av

1974:371 om rättegången i arbetstvister.

Denna lag träder i kraft den l januari 1998.

SOU 1996: 145 F

örfattningsförslag 41

Förslag till lag om ändring i semesterlagen 1977:480

Härmed föreskrivs i fråga semesterlagen 1977:480

om

dels att det i lagen skall införas paragraf, 23

en ny a samt en ny rubrik, dels att 27 § skall ha följande lydelse.

Semesterledighet på annat sätt än hela dagar

som

23 a § Arbetstagaren får komma överens med sin arbetsgivare

om att förfoga över sådan ledighet överstiger fyra veckor och den

som ledighet som avses i 18 § första stycket på annat sätt än hela dagar.

som

Arbetstagaren har rätt att få sina önskemål den närmare förlägg-

om ningen av sådan ledighet prövade av arbetsgivaren. Sådan prövning skall ske på sakliga grunder och arbetstagarens önskemål skall tillgodoses om de är förenliga med verksamhetens krav. Om arbetstagarens önskemål inte tillgodoses skall han eller hon underrättas anled-

om ningen härtill.

Arbetstagaren får vidare komma överens med sin arbetsgivare att

om avvika från bestämmelsen i 18 § andra och tredje styckena.

27 §Arbetstagare, utför arbetet under sådana förhållanden att det

som inte kan arbetsgivarens uppgift att vaka över hur arbetet är

anses vara ordnat, är berättigad till särskild semesterlön med tolv procent

av arbetstagarens under intj änandeåret förfallna lön i anställningen.

Beräkning av lönen under intjänandeåret skall ske med motsvarande tillämpning 16 § andra stycket. Vad där föreskrives angående

av semesterlönegrundande frånvaro skall dock tillämpas med avseende på kalendervecka, om tidsperiod överenskommes. Även 24 och

annan 25 samt, om anställningen har avsetts skola pågå högst tre månader och omfatta högst 60 timmar, 5 § tredje stycket äger motsvarande tillämpning.

Särskild semesterlön skall betalas ut senast den 30 juni näst efter intjänandeårets utgång eller, intjänandeåret löper ut efter den 30

om april, senast två månader efter dess utgång.

Denna lag träder i kraft den 1januari 1998

42 Författningsförslag

Förslag till lag om ändring i fdräldraledighetslagen 1995:584

Härmed föreskrivs att 14 § föräldraledighetslagen 1995:584 skall ha följande lydelse.

14 § Arbetstagaren skall samråda med arbetsgivaren om ledighetens förläggning och om andra frågor som rör ledigheten. Om det kan göras utan olägenhet för arbetstagaren, skall denne lägga ledighet som avses i 11 § så att verksamheten hos arbetsgivaren kan fortgå utan påtaglig störning.

Kan överenskommelse inte träffas hur ledighet skall tas ut vid

om förkortad arbetstid, skall arbetsgivaren förlägga ledigheten i enlighet med arbetstagarens önskemål, sådan förläggning inte skapar

om en påtaglig störning för arbetets behöriga gång. Arbetsgivaren får dock inte utan arbetstagarens samtycke dela upp ledigheten under arbetsda-

eller förlägga den till någon tid än arbetsdagens början eller gen annan slut.

Har beslut i sådan fråga som avses i andra stycket träffats på annat

en sätt än enligt arbetstagarens önskemål, skall arbetsgivaren underrätta arbetstagaren och arbetstagarens lokala arbetstagarorganisation om beslutet. Detta skall om möjligt göras senast två veckor före ledighetens början.

Denna lag träder i kraft den l januari 1998.

SOU 1996: 145

1 Utredningsuppdraget

Inledning

Genom ett beslut den 26 januari 1995 bemyndigade regeringen chefen

för Arbetsmarknadsdepartementet tillkalla

att en parlamentarisk kommitté med uppgift att utreda effekter olika arbetstidsförändav ringar De huvudsakliga delarna i uppdraget m.m. är enligt kommittédirektiven, att analysera de långsiktiga konsekvenserna av alternativa arbetstidsförkortningar, att undersöka på vilket sätt flexibla arbetstidsregler kan införas i svensk lagstiftning och utreda konsekvenserna att av EG:s arbetstidsdirektiv för det svenska regelsystemet på arbetstidsområdet.

Detta slutbetänkande innehåller våra överväganden och

förslag med

anledning av utredningsuppdraget. Vi pekar i detta inledande kapitel på några av de bakomliggande faktorerna för diskussionen om olika

arbetstidsfrågor och redogör kortfattat för de olika frågeställningarna.

Vi vill på detta sätt introduktion till vårt

ge en utredningsuppdrag samt

ange vilka utgångspunkter vi har valt för våra överväganden.

Vi börjar detta kapitel med att kortfattat redogöra för de centrala delarna i kommittédirektiven l.l. Därefter följer

en beskrivning av hur vi

har bedrivit vårt arbete 1.2. I därpå följande avsnitt diskuterar vi

bakgrunden till vårt uppdrag samt olika frågeställningar beträffande

arbetstidsfrågor. Till detta avsnitt hör redogörelse för de en senaste

utredningarna om arbetstidsfrågorna och redovisning del

en av en av argumenten som brukar föras fram i debatten arbetstid 1.3. Därom efter vi vilka utgångspunkter vi har valt för anger vårt arbete och beskriver hur innehållet i slutbetänkandet disponerat är l .4.

1.1¶Kort om kommittédirektiven

Enligt direktiven är väsentligt höjd och tillväxt en uthållig en förutsättning för att Sveriges ekonomiska problem skall kunna lösas. En aktiv

44 Utredningsuppdraget SOU 1996: 145

tillväxtpolitik, där olika politikområden samverkar, skall bidra till detta. Detta är enligt direktiven utgångspunkten för beslutet att tillsätta utredningen. Vad gäller uppdragets närmare innehåll vi följande ger kortfattade redogörelse direktivens centrala delar För direktivens av fullständiga text hänvisar vi till bilaga l.

Kommittén skall enligt direktiven bedöma de långsiktiga konsekvenalternativa arbetstidsförkortningar. Därvid skall analyseras serna av effekterna alternativa arbetstidsförkortningar och arbetstidsmönster av på produktionen, produktiviteten, sysselsättningen, konkurrenskraften, arbetets organisation och välfärden. Särskilt angeläget är enligt direktiven att belysa arbetstidernas roll inom ramen för en sammanhållen arbetslivspolitik, syfte är att stärka produktiviteten och medverka vars till utvecklande arbeten.

Direktivet vidare att kommittén skall ta särskild hänsyn till de anger konsekvenser kan uppstå för olika arbetstagare i deras som grupper av familjesituation, utbildning och yrkesområde. Kommittén skall dessutom särskilt belysa vilka krav olika former av arbetstidsförkortningar ställer på arbetsmarknadens sätt att fungera och hur dessa arbetstidsförkortningar generellt kan komma att påverka kvinnor respektive män.

En central utgångspunkt för kommittén skall enligt direktiven vara att arbetstidsfrågoma även i fortsättningen så långt möjligt regleras i avtal mellan arbetsmarknadens parter. Takten och den fortsatta inriktningen på eventuella alternativa arbetstidsförkortningar bör, enligt direktiven, bedömas detta perspektiv. Därvid måste enligt direktiven hänsyn tas ur till den enskilde arbetstagarens möjlighet till medinflytande och valfrihet vad gäller arbetstidens förläggning.

Effekterna eventuella förslag skall enligt direktiven analyseras och av redovisas ett jämställdhetsperspektiv och kommittén skall även beur akta hälsomässiga och sociala konsekvenser olika arbetstidsfonner. av Vidare skall de eventuella kostnader kan bli följden av de anges som förslag presenteras. Förslagen får inte innebära ökade kostnader som för stat och kommuner.

1.2¶Arbetets bedrivande

Vi beslutade vid vårt första sammanträde att anta namnet 1995 års arbetstidskommitté. Enligt vårt uppdrag hade vi att skyndsamt och med förtur behandla konsekvenserna EG:s arbetstidsdirektiv för det av

SOU 1996: 145 Utredningsuppdraget 45

svenska regelsystemet. Vi ägnade därför vårt arbete under

sommaren 1995 främst detta och presenterade ett delbetänkande i september 1995. Vi har därefter i huvudsak arbetat enligt följande metoder.

I syfte att få kunskap om behov och brister samt olika arbets-

om tidsmönster har vi genomfört rad arbetsplatsbesök. Arbetsplatsema

en har varit både mindre och större verksamheter, såväl inom privat

som offentlig sektor. Verksamhetemas art har varit starkt varierande liksom faktorerna som påverkar och präglar den miljö i vilka de verkar, såsom konkurrensförhållanden, försäljning på export eller huvudsakligen på hemmamarknaden, eller tjänsteproduktion Vi avsåg även att

varu- osv. arbetsplatsbesöken skulle belysa en del av frågeställningarna i vårt uppdrag.

Vi har sålunda kunnat infomiera oss om hur exempelvis de olika verksamheternas krav kan att förena med de anställdas olika önskemål. Vi har även kunnat konstatera att arbetstidsförhållandena uppvisar en mycket stor mångfald beroende på variationer i verksamheternas art, lokala förutsättningar och de anställdas varierande önskemål och behov. De olika arbetsplatsbesöken har varit ett stort värde för i

oss våra överväganden. I bilaga 4 finns en förteckning över de arbetsplatser vi har besökt.

För att få underlag till våra diskussioner har vi uppdragit en rad forskare och sakkunniga att utarbeta rapporter inom ett flertal ornråden:

I Sophia Eriksson vid Fackföreningsrörelsens Institut för Ekonomisk

Forskning har kartlagt och sammanställt den teori och empiri

som

finns om sambandet mellan arbetstidsförkortning och sysselsätt-

ning, 0 Anita Nyberg vid Linköpings universitet har tagit fram ett underlag

rörande arbetstider ur jämställdhets- och familjesynpunkt,

Torbjörn Åkerstedt vid Institutet för Psykosocial Miljömedicin har 0

skrivit en rapport om sambanden mellan arbetstider och hälsa, 0 Dominique Anxo och Sveinn Agnarsson vid Centre for European

Labour Market Studies har skrivit ett underlag arbetstider och

om

arbetsmarknadsekonomi, 0 Sofia Lundström, vid samma institut, har kartlagt erfarenheter

av

arbetstidsflexibilitet och arbetstidsförkortning inom privat och of-

fentlig sektor i Sverige och 0 Anita Olofsson vid SCB har i rapport bl.a. jämfört arbetstids-

en

förhållanden i olika länder.

46 Utredningsuppdraget SOU 1996: 145

Deras rapporter, liksom en av kommitténs sekretariat upprättad rapport om hem- och distansarbete finns i en särskild bilagedel.

Under perioden januari till i år arrangerade vi tillsammans med

mars Institutet för Framtidsstudier seminarieserie olika arbetstids-

en om frågor. Temat för seminarieserien Flexiblare, kortare arbetstid

var när, var och hur mycket. Avsikten var att diskutera olika aspekter på arbetstidsfrågoma ur en rad olika synvinklar. Serien seminarier

om sex innehöll föreläsningar rad forskare och debattörer, och mötte ett

av en stort intresse. I bilaga 5 finns presentation seminarieserien och

en av dess föreläsare.

För diskussion och analys har vi hållit rad sammanträden. Till några

en av dessa har vi inbjudit forskare inom olika områden med anknytning

till arbetstidsfrågoma.

Sommaren 1995 reste den dåvarande ordföranden och delar kom-

av mitténs sekretariat till Bryssel främst i syfte att med representanter för EU-kommissionen diskutera EG:s arbetstidsdirektiv. Under hösten 1995 företog vi till Tyskland och Danmark för att träffa politi-

en resa ker och regeringsrepresentanter samt företrädare för arbetsmarknadens parter och med dem diskutera erfarenheter av olika arbetstidsfrågor. Vid dessa utlandsresor besökte vi dessutom ett antal arbetsplatser. Under våren 1996 företog vi en resa till Nederländerna för träffar med representanter för regeringen och arbetsmarknadens parter.

I september 1995 presenterade vi ett delbetänkande konsekven-

om serna av EG:s arbetstidsdirektiv rådets direktiv 93/104/EEG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden för det svenska regelsystemet på arbetstidsområdet. Då konsekvenserna EG-direktivet endast

av var en del i vårt utredningsuppdrag och hade att behandlas med förtur, framhöll vi att utgångspunkten för förslagen i vårt delbetänkande

var att de endast skulle innebära ett nödvändigt minimum förändringar.

av Eftersom stora delar vårt uppdrag återstod att analysera de lång-

av siktiga konsekvenserna av alternativa arbetstidsförkortningar samt att ge förslag flexibla arbetstidsregler ville vi inte i det tidiga

om mer skedet föreslå andra förändringar än de vi vid rättslig bedöm-

som en ning ansåg nödvändiga för att Sverige skall ha uppfyllt sina

anses åtaganden som medlem i EU. I kapitel 6 redovisar vi huvuddragen i vårt delbetänkande samt remisskommentarer, regeringens proposition och riksdagsbehandlingen med anledning av propositionen.

SOU 1996: 145 Utredningsuppdraget 47

Genom ett beslut den 23 november 1995 uppdrog regeringen kommittén att fore februari månads utgång 1996 presentera delrapport.

en Vår rapport innehöll en allmän och kortfattad redogörelse för vissa

av de frågor vi enligt direktiven har att utreda samt vissa övervägan-

som den inför det fortsatta arbetet.

1.3 och

Bakgrund frågeställningar

Vilken är då bakgrunden till vårt uppdrag I kommittédirektiven

anges att Sverige i jämförelse med de flesta andra västeuropeiska länder har en lång lag- eller avtalsreglerad veckoarbetstid. Då i andra länder

man under senare år har reducerat den faktiska arbetstiden har detta inte skett i Sverige. I arbetstidslagen 1982:673 att veckoarbetstiden

anges får uppgå till högst 40 timmar. Lagregeln att arbetsveckan får

om uppgå till högst 40 timmar fullt genomförd 1973 och därefter har

var inga generella förkortningar av veckoarbetstiden genomförts i Sverige. Direktiven nämner dock arbetsrättslig lagstiftning därefter

att annan trätt i kraft och att denna haft inverkan på hur mycket vi faktiskt arbetar.

Arbetstiden kan alltså förkortas på olika sätt. Det kan gälla allmänna

förkortningar för samtliga arbetstagare eller förkortningar för vissa

särskilt utvalda kategorier arbetstagare, småbarnsföräldrar. Det kan

t ex vidare gälla förkortning av arbetstiden dag eller vecka, eller för-

per kortning av arbetstiden mätt över längre tidsperiod, såsom år

en per eller per yrkesliv.

En annan fråga gäller metoden för förkortningarnas genomförande. Skall arbetstidsförkortningen ske lagstiftning eller

genom genom överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter Båda modellerna är tänkbara och har tidigare använts. Arbetstidsförkortningar kan naturligtvis även göras genom att arbetstagaren kommer överens med sin arbetsgivare om att arbeta deltid.

Ur samhällelig synpunkt diskuteras arbetstidsförkortning traditionellt som en välfärdsreform. Det framhålls att ökad tillväxt och stigande

en produktivitet borde tas ut inte endast i fonn högre löner utan även i

av form av kortare arbetstid. Det framhålls även att bl.a. jämställdheten mellan könen skulle främjas av kortare arbetstider.

Andra argument talar förbättrad hälsa och livskvalitet. Det har

om under senare år även framhållits motiv att kortare arbetstider

som

48 Utredningsuppdraget SOU 1996: 145

borde kunna få positiva sysselsättningseffekter. Våra direktiv tar särskilt upp denna aspekt.

Vi kommer att granska dessa argument närmare men skall även diskutera frågan om kortare arbetstid ur den enskilde individens synpunkt. Det är troligt att olikheter i behov och förutsättningar leder till olika önskemål inte bara om arbetstidens längd utan även om hur arbetstiden skall vara förlagd. Detta leder vidare in i diskussionen om flexibilitet i samband med arbetstider.

Vanligen har diskussionen om flexibilitet i arbetstidssammanhang utgått från verksamhetens och produktionens krav. Stora investeringar i maskiner och anläggningar har lett till en alltmer kapitalintensiv produktion inom tillverkningsindustrin. Ett effektivt användande av dessa investeringar kräver längre drifts- och öppettider. Arbetstidema måste kunna anpassas efter dessa förhållanden.

Ett effektivt användande av investeringar präglar naturligtvis även offentlig verksamhet, vilken i dag normalt bedrivs med ansträngd finansiering och under sparkrav. Den växande tjänstesektom ställer krav på flexibla verksamheter för att snabbt kunna möta beställningar

dyl. Konsumtion och produktion av tjänster sker samtidigt. o.

Vi kommer att diskutera flexibilitet i arbetstidssammanhang inte endast utifrån detta perspektiv utan även lyfta fram den enskilde arbetstagarens perspektiv. Vi menar att det borde finnas förutsättningar att ganska långt förena de krav verksamheterna ställer med olika in-

som dividers varierande behov och önskemål.

1.3.1¶De senaste utredningarna

Frågan om kortare arbetstid utreddes senast i Sverige i slutet av 1980talet. I betänkandet Arbetstid och välfärd SOU 1989:53 analyserades hur olika former av arbetstidsförkortningar påverkar välfärden i arbetsmarknadsmässig, ekonomisk och social betydelse.

Beträffande arbetsmarknadseffekter sades att en arbetstidsförkortning kunde medföra flaskhalsar, dvs. brist på vissa anställda, och svårigheter för utbildningsväsendet. Arbetsmarknadens funktionssätt kunde påverkas negativt och större krav på bl.a. strukturförändringar skulle bli följden a.a. l7l. Utredningen menade vidare att en arbetstids-

s. förkortning skulle ta betydande samhällsekonomiska resurser i an-

SOU 1996: 145 Utredningsuppdraget 49

språk. Man ansåg att sådana inte förelåg. Ökad fritid förut-

resurser sätter en stark ekonomi och en mer gynnsam ekonomisk tillväxt än vad som kunde förutses av utredningen a.a. 197.

s.

Mot den bakgrunden menade man att inga arbetstidsreforrner kunde komma ifråga före mitten 1990-talet, utöver vad redan hade

av som utlovats: förlängning av föräldraförsäkringen till 18 månader och semestern till 6 veckor.

Vad gäller de sociala konsekvenserna av en arbetstidsförkortning

menade utredningen, att sådana kunde förutses särskilt för småbamsföräldrar. Kortare arbetstid medförde dock enligt utredningen att fler skulle tvingas arbeta på obekväma arbetstider och detta kunde medföra negativa hälsoeffekter. Om småbamsfamiljema skulle gynnas vore en reform riktad mot dem bättre. Det var dock viktigt att jämställdhetsaspekterna av en sådan reform noga följdes upp; risken kunde vara att nästan enbart kvinnor skulle utnyttja reformen a.a. s. 210.

Vi vill framhålla att samhället har genomgått vissa genomgripande förändringar sedan dess. De slutsatser som 1987 års arbetstidskommitté kom fram till byggde på ett antal antaganden av vilka flera i dag säkert borde formuleras annorlunda. Framförallt har arbetslösheten stigit till en nivå som är mångdubbelt högre än 1989, då det snarast rådde brist på arbetskraft, åtminstone inom vissa yrkesgrupper. Vidare bör nämnas att de offentliga finanserna är betydligt sämre nu än då och att betydande kostnader beror på just arbetslösheten. Detta gör det angeläget att igen pröva om och på vilket sätt någon form av arbetstidsförkortning kan medverka till en minskad arbetslöshet.

Vi vill således konstatera att det inte i dag går att dra samma slutsatser av de beräkningar som gjordes av 1987 års arbetstidskommitté. Nya underlag beträffande bl.a. samhällsekonomi och arbetslöshet måste läggas till grund för överväganden om arbetstidsförkortningars verkningar i dag.

De olika arbetstidsreformema som analyserades av 1987 års arbetstidskommitté ledde kommittén fram till att följande krav, utan inbördes rangordning, borde ställas på arbetstidspolitiken:

0 arbetstider bör utformas så att de gagnar jämställdhet mellan män

och kvinnor 0 arbetstidspolitiken borde underlätta bamfamiljemas situation eko-

nomiskt, socialt och tidsmässigt

50 Utredningsuppdraget

SOU 1996: 145

0 arbetstiden måste utformas så att den upplevs rättvis mellan som

olika löntagargrupper

0 arbetstidemas förläggning måste säkerställa nödvändiga skyddsaspekter 0 produktionen måste ha sådana förutsättningar att högt välstånd kan uppnås 0 arbetstiderna måste utformas så att tjänstemas tillgänglighet blir rimlig och att fritiden kan utnyttjas meningsfullt alla. av

Kommittén konstaterade alltså att inga arbetstidsrefonner, utöver de då redan aviserade, kunde komma i fråga före mitten 1990-talet. I stälav let menade kommittén att det borde prövas det att övergå till om går en ny modell för arbetstidspolitiken. En för hela arbetsmarknaden likartad norm för heltidsarbete borde enligt kommittén införas. Normen borde utgöras av den samlade årsarbetstiden, inklusive semester. Detta skulle möjliggöra bl.a. ökad flexibilitet i ett flertal aspekter. Den legala basen för en flexibel arbetstid och ett flexibelt uttag semester inom av ramen för en årsarbetstidsnorrn, skulle sammanläggning arbetstidsvara en av

och semesterlagama.

Utredningen om mer flexibla regler för arbetstid och semester tillsattes bl.a. för att fullfölja denna tankegång och analysera dess praktiska konsekvenser. I betänkandet Årsarbetstid, lag arbetstid och ny om semester SOU 1992:27, föreslog utredningen att arbetstids- och semesterreglerna samordnas i lag. Den lagstadgade 40-timmarsveckan en omvandlas till en årsarbetstid 2007 timmar, i vilken skulle ingå 216 om timmars semester. Omfattningen arbetstid och semester skulle inte av påverkas.

Utredningen menade att förläggningen arbetstiden normalt skulle av ske genom kollektivavtalsreglering, branschvis eller lokalt. Stort avseende skulle dock fästas vid den enskilde arbetstagarens önskemål. Därigenom ansåg att största hänsyn kunde tas till produktionens man krav och individuella behov. Därför innehöll lagförslaget inga regler om arbetstidens förläggning vid arbetsplatser där det finns eller brukar finnas kollektivavtal.

En genomgående tanke i betänkandet att produktivitet och arbetsvar miljö bäst främjas genom lösningar arbetstidens förläggning på av arbetsplatsen om där finns parter som kan reglera dessa förhållanden avtalsvägen. Arbetsgivaren skulle emellertid ha rätt att besluta inte .om avtal kom till stånd. Närmare bestämmelser arbetstidens förläggom ning på arbetsplatser med kollektivavtal behövdes därför inte enligt

SOU 1996: 145 Utredningsuppdraget 51

betänkandet. Det grundläggande skyddet mot orimlig förläggning

av arbetstiden finns i stället redan i arbetsmiljölagen.

På arbetsplatser där kollektivavtal saknas, föreslog betänkandet

att nuvarande bestämmelser i princip bibehålls. Man framhöll dock betydelsen av att den enskilde arbetstagaren får möjlighet att påverka förläggningen av sin arbetstid.

egen

En sammanslagning av arbetstids- och semesterreglema, och be-

en räkning av semester i timmar med året bas, skulle enligt utred-

som ningen innebära ökad rättvisa mellan olika löntagargrupper samt

ett ökat inflytande för den enskilde arbetstagaren. Det förra beroende på att semesterberäkningen skulle gå att göra precis samt att den

mer skulle ta hänsyn till en under veckan eller året varierande arbetstidsförläggning. Det senare beroende på att den del semestern översti-

av som ger fyra veckor skulle kunna användas flexibelt, exempelvis för att

mer på olika sätt förkorta den normala arbetstiden. Utredningen bedömde också att förslaget skulle få positiva följder för jämställdheten,

genom att det skulle underlätta för anställda båda könen att förena för-

av värvsarbete med familjeansvar.

I remissyttrandena beträffande betänkandet Årsarbetstid, lag

ny om arbetstid och semester, var vissa myndigheter t.ex. Socialstyrelsen och Riksskatteverket, vissa affärsdrivande verk t.ex. Posten och Televerket samt SAF, Kommunförbundet och Landstingsförbundet, i huvudsak positiva till de viktigaste delarna förslaget. Andra remiss-

av instanser, inklusive LO, TCO och SACO, framhöll ställde sig

att man positiva till flexibla arbetstider uttalade kritik mot utformningen

men av förslagen. Man ställde sig t.ex. avvisande till förslaget att

om arbetsgivaren skulle ha rätt att bestämma arbetstidens förläggning

om utan att behöva iaktta några lagregler, på de arbetsplatser där

man normalt har kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor men där man inte sluter ett avtal arbetstidsbestämmelsema.

om

Både på arbetsgivar- och arbetstagarsidan uttalades invändningar mot att olika regler skulle komma att gälla beroende på det finns kol-

om lektivavtal eller Förslagets utformning från arbetstagarnas säkerhetssynpunkt kritiserades också av vissa remissinstanser arbetstagarorganisationerna samt Arbetsmarknadsstyrelsen och Arbetarskyddsstyrelsen. Man menade att förslaget kunde få negativ inverkan på arbetstagarnas säkerhet och hälsa.

Vissa remissinstanser menade att förslaget om införande årsarbets-

av tid kunde komma att strida mot EG-direktivet arbetstid då

om som var under utarbetande. Betänkandet ledde inte fram till något förslag

av regeringen, men enligt vårt utredningsuppdrag skall vi särskilt beakta förslagen i betänkandet samt remissvaren på betänkandet.

1.3.2¶Den aktuella debatten om arbetstidsfrågoma

Debatten om arbetstidsfrågorna har pågått i många år och olika perspektiv och argument har förts fram. Under senare tid är det framför allt arbetslösheten som i allt högre utsträckning har kommit att framhållas som motiv för en arbetstidsförkortning. Förespråkama menar att den höga arbetslösheten borde medföra att arbetstiden fördelas på ett större antal arbetstagare, bl.a. används begreppet arbetsdelning. Argumentet bygger på bedömningen att en ökad tillväxt i ekonomin i sig inte garanterar en ökad sysselsättning. Utvecklingen i ekonomin och på arbetsmarknaden under senare år visar enligt vissa att större produktionsvolymer inte längre ökar behovet av nyanställningar. I takt med att produktionen stiger ersätts arbete med kapital och följaktligen måste nya lösningar prövas i kampen mot arbetslösheten. Förespråkama menar att en generell arbetstidsförkortning bör leda till att den faktiska arbetstiden minskar och att detta skulle resultera i en positiv spiral. Genom en arbetsdelning skulle fler människor komma i arbete och på så vis minskar de offentliga utgifiema. Minskade utgifter skulle följa av lägre utbetalningar från arbetslöshetskassa, reducerade arbetsmarknadspolitiska kostnader, men även färre sjukskrivningar. De positiva kostnadseffektema skulle mer än kompensera de kostnader som är förenade med en kortare arbetstid. . Andra debattörer framhåller att arbetstiden borde ses över ett helt yrkesliv och att det är ur ett sådant perspektiv eventuella arbetstidsförkortningar för att t.ex. minska arbetslösheten, borde ses. Man talar exempelvis om att genom olika ekonomiska medel låta dem har

som arbete vara lediga för olika ändamål så att de som är arbetslösa kan få sysselsättning.

Motståndarna till en generell arbetstidsförkortning framhåller att en sådan reform inte främjar sysselsättningen och att effekten t.o.m. kan bli en ökad arbetslöshet om förkortningen medför ökade kostnader. Till skillnad från förespråkarna vissa att negativ spiral kan

menar en uppstå. Följden skulle bli ett reducerat skatteunderlag, minskade inkomster för stat och kommun samt en minskad efterfrågan på arbetskraft. Om

SOU 1996: 145 Utredningsuppdraget 53

minskningen av inkomsterna kompenseras genom skattehöjningar, skulle dessutom den inhemska efterfrågan på varor och tjänster påverkas negativt.

I den svenska debatten har tre huvudsakliga uppfattningar kunnat urskiljas hos arbetsmarknadens parter. Den första menar att en arbetstidsförkortning har många positiva effekter och därmed bör påbörjas så snart som möjligt. Den andra uppfattningen innebär att man är principiellt positiva till en arbetstidsförkortning, men inte ur sysselsättningssynpunkt, utan snarare som ett långsiktigt mål för att kunna ta ut välfärdsförbättringar i form av mer fritid. Någon av dessa uppfattningar har normalt förespråkats av organisationerna på arbetstagarsidan. Den tredje uppfattningen innebär att man är motståndare till generella arbetstidsförkortningar, eftersom man menar att sådana åtgärder är förknippade med en rad problem, såsom kostnadsökningar. Denna uppfattning har förespråkats av organisationerna på arbetsgivarsidan.

Enligt den kartläggning som gjorts på vårt uppdrag av Sophia Eriksson se bilaga 7 förefaller det emellertid råda en allmänt positiv inställning bland arbetsmarlmadens parter till ökad flexibilitet vad gäller arbetstidens längd och förläggning.

I riksdagen har frågan om arbetstidsförkortning drivits av vissa politiska partier. Under riksdagsåret 1994/95 lades ett antal motioner fram i denna fråga. Bland dem kan nämnas vänsterpartiet Gudrun Schyman m.fl., miljöpartiet Birger Schlaug m.fl. och centerpartiet Ingbritt Irhammar m.fl., alla hävdar att arbetsdelning eller arbetstidsför-

som kortning kan skapa fler arbetstillfällen. Även begränsning över-

en av tiden i syfte att skapa fler arbetstillfällen har varit föremål för riksdagsmotioner. Här hänvisar vi till vår redovisning i kapitel 4. Moderata samlingspartiet Per Unckel m.fl. har å sin sida lagt fram en motion i vilken det bl.a. hävdas att det inte finns något samhällsekonomiskt utrymme för en arbetstidsförkortning.

När det gäller arbetstidsrefonner för att främja jämställdheten är det framför allt sextimmarsdagen som har diskuterats, d.v.s. en förkortning av den dagliga arbetstiden för de heltidsarbetande. Socialdemokratiska kvinnoförbundet har drivit kravet på en förkortad arbetsdag sedan 1972. Ökad jämställdhet ett skälen för förkortad

anges som av en arbetstid i partiprogrammen för centerpartiet, vänsterpartiet och miljöpartiet. För redogörelse de olika argumenten för en arbetstidsför-

en av kortning jämställdhetssynpunkt hänvisar vi till avsnitten 4.9.2 och

ur 7.2.4 samt till bilaga 10.

54 Utredningsuppdraget

SOU 1996: 145

Även i EU har frågan om arbetstidsförkortning aktualiserats. Europaparlamentets arbetsmarknadsutskott har bl.a. lagt fram förslag som innebär att pengar från EU-ländemas arbetslöshetskassor skall finan-

siera arbetstidsfdrkortning och arbetsdelning i företagen.

Den 20 september 1996 antog parlamentet, efter lång rad ändringar, resoluen en tion som stöddes av en stor majoritet. Vidare har kommissionen som redan 1990 lade fram direktivförslag förhållandena för deltids- och om visstidsanställda, tagit initiativ till samråd med arbetsmarknadens nu parter på europanivå. Samrådet sker enligt avtalet socialpolitik och om gäller dels främjande av flexibla arbetstider; dels skydd för arbetstagare med sådant arbetstidsmönster. Vidare planerar kommissionen att före 1996 års utgång publicera s.k. grönbok arbetstid och arbetsen om organisation.

1.4¶Sammanfattande kommentarer och

utgångspunkter för våra

överväganden

Arbetstidsfrågoma griper in på en rad olika samhälls- och politikornråden, och omfattar en mängd delfrågor. Vi måste därför avgränsa våra överväganden till de aspekter vi de mest angelägna. som anser vara

Vi redogör inledningsvis i de olika kapitlen hur vi har uppfattat vårt uppdrag och vilka avgränsningar vi väljer att göra. Vi vill emellertid redan här göra vissa påpekanden.

När det gäller den del vårt uppdrag handlar att analysera de av som om

långsiktiga konsekvenserna alternativa arbetstidsförkortningar,

av koncentrerar vi vår analys, vad gäller de ekonomiska övervägandena, på eventuella sysselsättningseffekter. Förvisso diskuterar vi även konsekvenserna för produktion, produktivitet, arbetets organisation osv., men dessa aspekter kommer inte målen i sig för våra analyvara ser. Vår huvudsakliga målsättning är alltså i stället och på vilket om sätt alternativa arbetstidsförkortningar leder till positiva sysselsättningseffekter och till minskad arbetslöshet. en

Utifrån olika verksamheters krav samt individens önskemål och behov resonerar vi om både en mer flexibel och kortare arbetstid. Vidare en analyserar vi metoder för att genomföra förändringar. Utgångspunkten är här ett vilka roller lagstiftaren och arbetsmarknadsresonemang om partema har eller borde ha. Vi för genomgående diskussion en som

SOU 1996: 145 Utredningsuppdraget 55

belyser skillnader och likheter i mäns respektive kvinnors olika situationer. I de fall en sådan redovisning inte är möjlig, exempelvis

p.g.a. att ett visst statistiskt material inte är könsuppdelat, vi detta

anger särskilt.

I de förslag till förändringar vi presenterar måste vi naturligtvis

som iaktta vad EG-direktivet innehåller. Även EG-direktivet är på så

sätt en utgångspunkt för våra överväganden och förslag.

1.4.1 slutbetänkandet

Disposition av

Slutbetänkandet är disponerat enligt följande. I kapitel två beskriver vi

allmänt vissa utvecklingsdrag i samhälle och arbetsliv, och på så sätt lägger vi en grund för vår fortsatta diskussion arbetstidsfrågoma. I

om kapitel tre redogör vi för hur mycket svenskarna arbetar och hur mycket man arbetar i vissa andra länder samt vidare, för svenskt vidkommande, presenterar vi kortfattat vilka andra faktorer i samhället som har betydelse för arbetstidens omfattning än arbetstidsbestämmelser i lag och avtal. I kapitel 4 redogör vi för våra överväganden vad gäller alternativa arbetstidsförkormingar och vilka de sannolika konsekvenserna blir sådana åtgärder. Som tidigare har

av nämnts koncentrerar vi oss främst på vilka de eventuella sysselsättningseffekterna blir, när vi till de ekonomiska effekterna

ser av

olika arbetstidsförkormingar.

Vi övergår i kapitel 5 till att resonera om bristerna är i den nuvarande arbetstidslagstiftningcn vad gäller flexibilitet. I kapitel 6 redogör vi för innehållet i EG:s arbetstidsdirektiv samt diskuterar vissa språkliga skillnader i direktivet. I kapitel 7 föreslår vi förändringar i lagstiftningen om arbetstid och semester. I kapitel 8 redogör vi för ett förslag till ändring i föräldraledighetslagen med anledning ett

av tilläggsuppdrag som vi har fått av regeringen. I kapitel 9 redogör vi för om våra förslag är i enlighet med Sveriges internationella åtaganden.

Därefter följer författningskommentaren till våra förslag

om

lagåndringar.

2¶Vissa i samhälle

utvecklingsdrag

och arbetsliv

Inledning

Den lagstiftade 40-timmarsveckan genomfördes i etapper 1970

genom års allmänna arbetstidslag. Den nu gällande arbetstidslagen antogs 1982 och trädde i kraft ett år senare. Frågor om arbetstidens förläggning reglerades tidigare i arbetarskyddslagen den första från 1912 och sedermera i arbetsmiljölagen från 1977. Vissa av reglerna i nuvarande arbetstidslag har varit likartade eller desamma i flera tiotals år.

För att sätta in diskussionen om olika arbetstidsfrågor i ett vidare sammanhang pekar vi i detta kapitel på några utvecklingsdrag i det svenska samhället 2.1 och arbetslivet 2.2 under de senaste åren. Även

om arbetslivets utveckling är en del av samhällsutvecklingen i stort väljer vi för vår framställnings skull att dela upp vår redogörelse för utvecklingen under dessa båda rubriker.

samhällsutvecklingen

2.1.1¶Strukturella produktion och

förändringar sysselsättning

Enligt Långtidsutredningen 1995 SOU 1995:4, s. 78 präglas produktionens utveckling från början av 1970-talet t.o.m. 1993 av tre trender: en ökad produktion av tjänster, en mer kunskapsintensiv produktion samt en allt viktigare roll för de mindre företagen både vad gäller produktion och sysselsättning. sysselsättningen har förskjutits

från varuproducerande till tjänsteproducerande sektorer. Enligt Bilaga 6 27 till Långtidsutredningen steg den offentliga sektorns andel av sysselsättningen från 21 procent 1970 till 27 procent 1980. År 1992

var

58 Vissa utvecklingsdrag i samhälle och arbetsliv SOU 1996: 145

andelen uppe i 30 procent. Den privata tjänstesektom har dock vuxit snabbare än den offentliga under .1980-talet och dess andel sysselav sättningen var 39 procent 1992. Samma år uppgick industrins andel av

sysselsättningen till 20 procent.

sysselsättningen inom varuproduktion i Sverige sjönk med 400 000 ca personer mellan 1980 och 1993. Under denna period ökade antalet sysselsatta inom privat tjänsteproduktion med 100 000 och ca personer antalet sysselsatta inom offentlig tjänsteproduktion med lika mycket

Statistiska Centralbyråns arbetskraftsundersökningar, SCB/AKU.

Några näringsgrensdata kan ytterligare belysa och tjänsteprodukvaru-

tionens utveclding. Gruv- och tillverkningsindustri sysselsatte

m.m. 1970 1 050 000 År 1995 antalet anställda inom dessa ca personer. var näringar ca 800 000 personer. Bank- och försäkringsverksamhet sysselsatte drygt 180 000 1970. År 1995 hade antalet stigit till personer drygt 420 000 personer SCB/AKU. Det skall noteras att näringsen ny grensstandard infördes 1995. Skattningarna är omräknade fr.o.m. 1987.

Om produktionens och sysselsättningens utveckling ett könsses ur perspektiv kan nämnas att män huvudsakligen arbetar i den privata sektorn och kvinnor i den offentliga bilaga 10. Från 1960-talet och

se

framåt växte den offentliga sektorn kraftigt. Kvinnornas ökade arbetskraftsdeltagande kan kopplas till den offentliga tjänstesektoms expansion. Sedan 1960-talet har den ökade sysselsättningen skett inom områden som sedan länge utgjort kvinnors verksamhetsfält, framför allt undervisning, sjukvård och social Männens arbetskraftsomsorg. deltagande har under samma period minskat. Minskningen hör samman med produktivitetsölmingama i varuproduktionen. Antalet och andelen sysselsatta inom jordbruk, industri och byggnadssektom minskade och ett stort antal "manliga" arbetstillfällen försvann därmed.

År 1995 skillnaden i andel i arbetskraften bland kvinnor och var män i samma ålderskategorier liten, med undantag för småbarnsföräldrarna. Den största minskningen i andelen i arbetskraften mellan 1970 och 1995 kan enligt Nyberg iakttas för de äldre männen, för vilka andelen minskat från 85 procent till 70 procent. Minskningen har skett successivt och beror på reglerna förtids- och ålderspensionering. Även för om de yngsta männen och kvinnorna är minskningen stor. Fram till 1990 låg andelen i arbetskraften på mellan 60 och 70 procent trots stora förändringar på utbildningens område. Den stora minskningen därefter förefaller enligt Nyberg främst följd de senaste årens vara en av mycket svåra situation på arbetsmarknaden, vilket särskilt drabbat de

SOU 1996: 145 Vissa utvecklingsdrag

i samhälle och arbetsliv 59

nytillträdande på arbetsmarknaden med sjunkande

andelar i arbetskraften som följd.

Anita Nyberg redovisar i sin rapport utvecklingen i arbetskraftsdeltagande bland män och kvinnor, under perioden

1970-1995. Utvecklingen kan enligt Nyberg utgöra grunden till s.k. jämställdhetsindex.

ett När index är 100 är andelen kvinnor respektive i arbetskraften

män lika stor, är det under 100 är andelen kvinnor lägre andelen

än män. Vi tar inte ställning till detta är ett relevant mått på jämställdhet

om eller Tabell 2.1 visar utvecklingen i arbetskraftsdeltagande

för nämnda period.

Tabell 2.1 Förändring andelen i mellan

av arbetskraften 1970 och

1995 uppdelat på åldrar samt med avseende på mannen/kvinnan

om har små eller stora barn, procentandelar, jämställxlhetsindex

101 25-44 år 4,5 -3,8 90

99 45-54 år 22,2 -2,7 72 99 55-64 år 19,2 -l5,1 52

91 med små barn 29,7 -4,1 70 85 med stora barn 21,6 -3,4 5 l

95 Källa:SCB/AKU

Utvecklingen i arbetskraftsdeltagandekanenligt Anita Nybergutgöragrundentill s.k.

ett jämställdhetsindex.När indexär 100är andelenkvinnor respektivemäni arbetskraften lika stor,ärdet under100ärandelenkvinnorlägreänandelenmän.

Enligt uppgift i betänkandet Hälften SOU 1996:56

vore nog var arbetskraftsdeltagandet 1995 för kvinnor 80 procent och för 85

män procent. Av dessa var 56 procent kvinnorna sysselsatta i offentlig

av sektor och 44 procent arbetade i det privata näringslivet.

Motsvarande siffror för männen är 22 procent i offentlig sektor

och 78 procent i privata näringslivet.

60 Vissa utvecklingsdrag i samhälle och arbetsliv SOU 1996: 145

2.1.2¶En ökad internationalisering

Svensk industri har länge varit starkt beroende av försäljning på export och internationella kontakter. I takt med en större internationalisering och alltmer globaliserad ekonomi, förstärks det svenska närings-

en livets behov att kunna verka utomlands, också att från Sverige

av men kunna verka på en internationell marknad. Detta ställer t.ex. krav på verksamhet dygnet runt.

Det svenska medlemskapet i EU medför nya möjligheter och konkurrensvillkor. Det innebär naturligtvis även nya förpliktelser, i form av

regler inom rad områden betydelse för handel och gemensamma en av näringsverksamhet. Det svenska medlemskapet i World Trade Organisation WTO innebär förbättrade möjligheter att kunna verka på världsmarknaden, men även skärpta konkurrensförhållanden här hemma.

2.2¶Arbetslivsutvecklingen

2.2.1¶Ny lagstiftning

Under 1970-talet infördes en omfattande arbetsrättslig lagstiftning. Beträffande den kollektiva arbetsrätten kan nämnas lagen 1976:580

medbestämmande i arbetslivet och lagen 1974:358 om facklig om förtroendemans ställning på arbetsplatsen. Vad gäller den arbetsrättsliga lagstiftningen som rör skyddet för den enskilde arbetstagaren kan särskilt nämnas lagen l982:80 anställningsskydd. De arbets-

om rättsliga lagarna tillsammans med den arbetsrättsliga praxis som utvecklats i Arbetsdomstolens avgöranden innebär sammantagna att förhållandena mellan arbetsgivare och arbetstagare på ett påtagligt sätt har förändrats sedan många av de nu gällande arbetstidsreglema antogs. Utrymmet för arbetsgivarens fria val har begränsats och arbetstagarnas ställning har i motsvarande mån förstärkts. Vidare utvecklades arbetarskyddslagstiftningen på 1970-talet och 1977 trädde arbetsmiljölagen 1977:1160 i kraft.

Även ingen allmän arbetstidsförkortning genomförts i lag sedan

om 1970 års allmänna arbetstidslag, så har andra reformer av betydelse i sammanhanget antagits under 1970 och 1980-talen. Sålunda togs beslut

rad reformer på 1970-talet; den s.k. ledighetslagstiftningen inom en

SOU 1996: 145 Vissa utvecklingsdrag isamhälle och arbetsliv 61

fördes. Här kan nämnas föräldraledighets- och studieledighetsreformema. Under 70-talet beslutades vidare den femte semesterveckan

om och genomförandet den sjätte påbörjades att två

av genom extra semesterdagar kunde tas ut fr.0.m. semesteråret 1991/92. De två da-

extra garna togs emellertid bort med verkan fullt ut semesteråret 1994/95. Den allmänna pensionsåldern sänktes till 65 år 1976, med möjlighet till förtida uttag eller delpension från 60 års ålder. Våren 1994 tog riksdagen ett principbeslut riktlinjerna för det pensionssystemet.

om nya

2.2.2 Ny särskilt hem-

arbetsorganisation, om och

distansarbete

Ett flertal faktorer, bl.a. tekniska, ekonomiska och organisatoriska, medför förändringar i hur företag väljer att organisera arbetet. Kraven på flexibla organisationslösningar ökar och organisationsmönster

nya växer fram. Just-in-time-modellen är ett exempel. Vi nämnde i vårt delbetänkande SOU 1995:92 organisationsformer för hur

att nya arbete utförs bör studeras innan förslag till ändrade arbetstidsregler

presenteras. Vi nämnde särskilt s.k. hem- och distansarbete.

Enligt den kartläggning förekomsten hem- och distansarbete

om av som utförts av utredningens sekretariat bilaga 6, råder tämligen

se en

stor och inte alltid enhetlig begreppsflora beträffande dessa arbetsfonner. Ur arbetstidslagens synvinkel är emellertid det intressanta i vilken utsträckning arbetsgivaren faktiskt kan kontrollera hur arbetet utförs. Arbetsgivaren är vid straffansvar skyldig att tillse arbetstidslagens efterlevnad. Det skall dock påpekas att allt arbete sker i

som arbetstagarens hem är undantaget arbetstidslagen i dess nuvarande lydelse. I vilken utsträckning övrigt distansarbete är undantaget beror på i vilken grad det är möjligt för arbetsgivaren att kontrollera arbetets bedrivande.

Vi kan till att börja med konstatera rad arbeten utförs i det

att en som egna hemmet sker utan särskilt nyttjande teknik. Enligt TCO:s

av ny beräkningar i rapporten Hemmet som arbetsplats, 1995 arbetar 6 procent av den totala arbetskraften, motsvarande drygt 200 000

anställda, regelbundet från bostaden. Ytterligare 23 procent gör det då och då. Det permanenta hemarbetet är mycket ovanligt i svenskt

arbetsliv, ca 44000 arbetar hela eller i stort sett hela arbetsveckan i hemmet. Av dessa är större delen yrkesgrupper alltid haft sitt

som arbete förlagt till hemmet. Här kan nämnas inom hemindu-

grupper

62 Vissa utvecklingsdrag i samhälle och arbetsliv SOU 1996: 145

striell verksamhet samt inom offentlig service, t.ex. dagbam-

grupper vårdare. Enligt TCO-rapporten är det något vanligare bland män att arbeta hemma än bland kvinnor. Ca 30 procent männen arbetar

av hemma regelbundet eller då och då. Bland kvinnorna är motsvarande siffra 27 procent.

Det har emellertid också blivit vanligare med arbete på distans, företrädesvis i hemmet, som utförs genom användande av ny teknik; datorer, infonnations- och kommunikationsteknik m.m. De senaste studierna redovisas i proposition 1995/96: 125 om Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik IT-propositionen. Där konstateras att andelen av befolkningen med tillgång till dator i hemmet har stigit från 3,4 procent 1984 till 27,6 procent 1995.

Utvecklingen beträffande datoranvändning i arbetet visar att 1984 använde 24 procent dator i arbetet. År 1995 siffran 51 procent. En

var halv miljon använder dator för att helt eller delvis sköta sitt för-

en värvsarbete från hemmet. De allra flesta av dessa arbetar emellertid mindre fjärdedel av arbetstiden hemma. Ca 50 000 använder

än en dock datorn för att sköta det mesta av sitt arbete hemifrån och ytterligare en nästan lika stor grupp sköter mer än en fjärdedel av sitt arbete hemifrån Bilaga 1 till IT-propositionen.

TEMO/Telia har kartlagt förekomsten av distansarbete bland tjänstemännen. Enligt deras undersökningar arbetar idag närmare 25 procent eller mer än 500 000 av 2,1 miljoner tjänstemän i Sverige på distans och den genomsnittliga arbetstiden utanför huvudarbetsplatsen är elva och en halv timme per vecka. Av dessa är i genomsnitt två och en halv timme övertidsarbete. Av den halva miljonen distansarbetare är det dock endast hälften, eller ca 250 000, som arbetar distans mer än åtta timmar per vecka. Om övertidsarbetet undantas krymper antalet till drygt 150 000, som arbetar på distans mer än åtta timmar per vecka. Detta motsvarar ca 7 procent av tjänstemännen eller ca 4 procent av den totala arbetskraften. 70 procent av dessa distansarbetar från den egna bostaden.

2.2.3 Nya

anställningsforrner

Fler och fler arbetsgivare ställer krav på att arbetskraften skall finnas på plats just då produktionen behöver den. Flexibilitet i företagets organisation fyller en del av behovet. Men man söker även flexibilitet genom anställningsformer. Antalet arbetstagare med tidsbegränsad an-

SOU 1996: 145 Vissa utvecklingsdrag i samhälle och arbetsliv 63

ställning 468 000 år 1987. Mot slutet 1980-talet var av och i början av 1990-talet sjönk antalet till lägst 395 000 1991. som Därefter har antalet stigit ånyo och 1995 antalet var personer med tidsbegränsad anställning ca 500000 SCB. Tidsbegränsade anställningar delas i statistiken i vikariat, upp grupperna provtjänstgöring, feriearbete, objektsanställning, "kallas vid behov", praktik, säsongsarbete och övrigt. Vikariat är den vanligaste formen tidsbegränsade av jobb, enligt SOU 1996:56 Hälften nog. Vidare enligt vore är uppgift i nämnda betänkande andelen tidsbegränsat anställda i Sverige 14 procent bland kvinnorna och 9 procent bland männen. För kvinnor har andelen ökat sedan början 1990-talet och tenderar stiga. För av att män steg kurvan i

början av lågkonjunkturen för att sedan plana

ut.

Här kan även nämnas att 1993 förändrades lagstiftningen uthyrning om av arbetslcraft. Enligt kommittédirektiven till utredningen konsekom venser av avregleringen av arbetsfönnedlingsmonopolet dir. 1996:58

omfattade den svenska rekryterings- och

uthymingsbranschen hösten

1995 knappt 1200 företag, 500 700 enmansföretag. varav var Be- dömningar ger vid handen att 5 000 6 000 arbetar i uthyr- - personer ningsföretag i dag. Tillväxten är mycket snabb och det finns tydlig en internationell påverkan i branschens spridningssätt.

Svenska företag

dominerar numerärt, multinationella men företag gör starka inbryt-

ningar.

Sannolikt innebär de anställnings- och organisationsmönster nya som växer fram på arbetsmarknaden även att ersättningsfonner kommer nya till användning. De anställningsfonner särskilt föranleds som av att en viss arbetsuppgift skall utföras, såsom ett visst projekt, kan naturligtvis ersättas med lön baseras på den arbetstid arbetstagaren som som lagt ner på uppgiften. Det torde dock ha blivit vanligare med ersättningsfor-

mer som snarare baseras på kvalitativa grunder, dvs. att den anställde

får betalt för sin produkt och sin prestation snarare än för den tid han eller hon har lagt ned på uppgiften.

2.2.4 Ökat

egenföretagande

Utvecklingen beträffande egenföretagande har samband ett nära med de nya anställningsformema. Enligt SCB/AKU

var antalet företagare,

med eller utan anställda, år 1976 380 000 justerad skattning. År 1995 var antalet ca 430 000. Enligt SOU 1996:56 är antalet manliga företa-

gare tre gånger så stort som antalet kvinnliga. Med undantag för detalj-

handeln dominerar männen företagandet inom flertalet näringsgre-

Vissa utvecklingsdrag i samhälle och arbetsliv SOU 1996: 145

De flesta företag drivs kvinnor finns inom handels- och nama. som av serviceområdena. Män har vidare i större utsträckning än kvinnor anställda vid sina företag. Tjänstesektom dominerar bland de nystartade företagen. År 1994 utgjorde den 81 procent samtliga nystartade av företag. Enligt enkätundersökning som hänvisas till i SOU 1996:56 en kvinnliga företagares motiv till att bli företagare, sägs att ett nästan om lika starkt motiv att skapa något själv är att kunna kombinera som familj och jobb på ett bra sätt. På tredje plats kom att bestämma över sitt eget liv.

Enligt uppgift i delbetänkandet SOU 1995:76, Arbete alla, är idag, totalt 200 000 enskilda firmor, uppskattningsvis 21 000, eller av ca 12,5 procent, företag ägs med utländsk härkomst. som av personer

2.2.5 Krav på större kompetens

Vi skall avslutningsvis i detta kapitel beröra de nya krav som ställs på allt större kompetens hos arbetstagarna. Alltfler ungdomar går vien dare från grundskola till gynmasieutbildning och ett ökande antal välj er läsa på universitet och högskola. Även kraven på höjd att en utbildningsnivån för dem är i arbetslivet höjs kontinuerligt och som från fackligt håll fors ofta fram krav riktade mot arbetsgivaren på kompetensutveckling de anställda. Denna utveckling sker parallellt av krav på kompetens allmänt ställs i arbetslivet. Även med de större som många enklare och repetitiva arbetsuppgifter får mer och mer ett inneförutsätter utbildning, före eller under arbetslivet. Bland annat håll som teknik och nya organisationsfonner kräver dessutom att samma ny individer måste lära nytt flera gånger under sitt yrkesverksamma liv.

De allmänt större kraven torde medföra en utveckling mot mera specialkompetens och att arbetskraften därmed, åtminstone på sikt, blir "individualiserad" och specialiserad. Det kommer inte längre att mer finnas mängd arbetstagare med eller mindre exakt samma enkla en mer arbetsuppgifter snabbt kan läras in arbetstagare. Tillsamsom av nya med anställningsformer och ett ökande egenföretagande, mans nya medför detta att förutsättningarna för traditionella arbetstider och former for arbetsorganisation kommer att förändras ytterligare.

3¶Arbetstidsmått

- vissa statistiska

uppgifter

Inledning

Innan vi diskuterar olika former arbetstidsförkortningar och utveckav lar kring tänkbara konsekvenser, bör beskrivning resonemangen en ges som sätter in frågan i dess sammanhang.

Vi inleder därför detta kapitel med att redovisa utvecklingen den av genomsnittliga faktiska veckoarbetstiden för män och kvinnor i Sverige under år 3.1. Därefter vi till de faktiska arbetstidstalen senare ser per år och redogör samtidigt för olika faktorer, utöver lagstiftning och kollektivavtal, inverkar på arbetsutbudet, såsom skatte- och försom säkringssystem 3.2. Utvecklingen den faktiskt arbetade tiden i av Sverige kan jämföras med utvecklingen sysselsättningsintensiteten av under samma period, som i sin tur står i relation till arbetslöshetstalen 3.3. Övertidsuttaget belyser vi inte särskilt i detta kapitel, utan hänvisar till kapitel 4 för en utförlig diskussion samt redovisning en av statistik. I avsnitt 3.4 jämför vi arbetstider mellan ett flertal OECDländer. Därvid vi faktorer kan tänkas påverka resultaten. anger som

Vi har anledning att poängtera osäkerheten i statistiska mätningar av den typ som redovisas i detta kapitel och vi understryker därför vikten av att tolka materialet med stor försiktighet.

3.1¶Faktiskt arbetad tid Vecka

per

Vi konstaterade i kapitel 2 att stora förändringar har beträfägt rum fande deltagande i arbetskraften. Förutom andelen män och kvinnor i arbetskraften är det av intresse att hur den genomsnittliga

se faktiska

arbetstiden vecka och sysselsatt har utvecklats. På grund per av omläggningen av statistiken 1993 är det dock endast möjligt att följa utvecklingen fram till och med 1992.

3 I6-1277

66 Arbetstidsmått vissa statistiska uppgifter SOU 1996: 145

-

I dag gäller inte skillnaden mellan kvinnor och män i första hand arbetskraftsdeltagande. Kvinnor och män ingår i arbetskraften i flertalet kategorier i ungefär lika hög grad. Däremot skiljer sig kvinnor och män åt vad gäller arbetstidens längd, men också i det avseendet har skillnaderna minskat.

I sin rapport till kommittén bilaga lO gör Anita Nyberg en uppdelning av män och kvinnor i olika kategorier. Dessa utformas med avseende på ålder och antal barn. År 1970 arbetade samtliga kategorier

av män 40 timmar eller mer i veckan. Fädema hade de längsta arbetstiderna medan de yngsta männen hade de kortaste. För kvinnorna var det tvärtom; mödrama hade de kortaste arbetstiderna och de yngsta kvin-

de längsta. Samtliga kvinnokategorier hade en veckoarbetstid norna under 40 timmar. Även 1992 finns de längsta genomsnittliga faktiska veckoarbetstidema i manskategorier. De yngre och äldre männen har emellertid 1992 en lägre genomsnittlig faktisk veckoarbetstid än 40 timmar vecka. Ingen kvinnokategori uppvisar en genomsnittlig

per faktisk veckoarbetstid över 40 timmar. l stället har den kvinnokategori

hade den längsta genomsnittliga faktiska veckoarbetstid 1970 som - 16-24 år kortare arbetsvecka 1992 än 1970.

-

Spridningen i arbetstidernas omfattning har ökat bland manskategoriema mellan 1970 och 1992, minskat bland kvinnor. Anita Ny-

men berg redovisar utvecklingen i genomsnittlig faktisk veckoarbetstid bland män och kvinnor, under perioden 1970 1992. Utvecklingen kan

enligt Nyberg utgöra grunden till ett s.k. jämställdhetsindex. När index är 100 är den genomsnittliga arbetstiden för kvinnor respektive män lika lång, är den under 100 är kvinnornas genomsnittliga arbetstid kortare än männens tabell 3.1. Vi tar inte ställning till om detta är

se

ett relevant mått på jämställdhet eller

SOU 1996: 145 Arbetstidsmått

vissa statistiska uppgifter 67

-

Tabell 3.1 Förändringen genomsnittlig veckoarbetstid

av faktisk per

sysselsatt mellan 1970 och 1992,

timmar, jämställdhetsindex baserat på genomsnittlig faktisk veckoarbetstid

per sysselsatt.

Förändring1970-1992 Jämstäl1dhetsindex*

K M 1970 1992 16-24 år -5,7 -4,1 94

71 med stora barn 3,4 -2,1 67 78 Källa: SCB/AKU

l SCB:s arbetskraftsundersökningartillfrågas hur mångatimmar de arbetade personernaom underenviss vecka,dens.k. mätveckan.I mätningarnaingårsåvälhuvudsyssla bisyssla. som

"Med sysselsattavsesanställda och egenföretagare.Som sysselsatträknas ävenpersoneri följande åtgärder:beredskapsarbete,rekryteringsstöd,utbildningsvikariat,lönebidrag,offentligt skyddat arbete,anställdainom Samhallsamtpersonermed s.k. "starta-eget-bidrag".Även det arbetesomutförsavstuderandepå helgerochunderferier ingår.

" Utvecklingeni genomsnittligfaktisk veckoarbetstidkan enligt Anita Nybergutgöragrunden till ett s.k. jämställdhetsindex.När indexär 100är den genomsnittligaarbetstidenför kvinnor respektivemän lika lång, är den under 100är kvinnornas genomsnittligaarbetstidkortare än männens.

3.2¶Faktiskt arbetad tid år

per

Ett annat sätt att visa arbetstidens utveckling till är att se antalet faktiskt arbetade timmar i genomsnitt år, s.k. faktisk årsarbetstid. per Årsarbetstiden kan relateras till bl.a. anställda, sysselsatta eller befolkningen i en bestämd ålder. I Statistiska Centralbyråns arbetskrafts-

undersökningar SCB/AKU vilka bl.a. mäter faktiskt arbetad tid, till-

frågas personerna hur många timmar de arbetade under om en viss vecka, den s.k. mätveckan. I mätningen ingår såväl

huvudsyssla som

bisyssla. För att beräkna den faktiska årsarbetstiden multipliceras den totala genomsnittliga faktiska veckoarbetstiden med antalet veckor under året, dvs 52. Därefter divideras summan med det totala antalet personer anställda eller sysselsatta, dvs. anställda och

företagare sam-

mantagna.

De olika ledighetsmöjligheter finns, såsom föräldrasom och studieledighet samt semester, påverkar tillsammans med främst sjukfrånvaro

hur de faktiska årsarbetstidstalen Vidare påverkas ser ut. årsarbetstiden

68 Arbetstidsmått vissa statistiska uppgifter SOU 1996: 145

-

helgdagar och övertid. I kapitel 4 återkommer vi till omfattav av ningen av övertid i Sverige.

Det är dessutom möjligt att de faktiska arbetstidstalen påverkas av att sociala förmåner i vissa fall kopplas till viss minsta arbetstid eller

en inkomst. Enligt ekonomisk teori finns även ett samband mellan skatter och arbetsutbud.

3.2.1¶Semester

Den vanligaste orsaken till frånvaro är semester, drygt 40 procent av frånvaron under 1989 berodde på semesterledighet. Under 1970-talet ökade frånvaron bland att femte semestervecka infördes

annat p.g.a. en

Därefter har semesterfrånvaron i förblivit konstant. År 1978. stort sett 1990 fattade riksdagen ett principbeslut om ett etappvis införande av

sjätte semestervecka. De första två dagarna kunde tas ut under en semesteråret 1991/92. Principbeslutet har därefter upphävts av samhällsekonomiska skäl och de två semesterdagama togs bort fr.o.m. semesteråret 1994/95. Möjligen har borttagandet de två semesterda-

av

påverkat antalet faktiskt arbetade timmar per sysselsatt under garna 1994. På så vis skulle delar av den kraftiga ökningen från 1585 timmar 1993 till 1623 timmar 1994 kunna förklaras.

3.2.2¶Sjukfrånvaro

Sjukfrånvaro, är nästan lika vanlig frånvaroorsak som semester,

som en svarade 1989 för närmare 30 procent frånvaron. Under 1990-talets

av första hälft sjönk sjukfrånvaron då de korta och medellånga ersättningsfallen minskade. Sjukfrånvaron följer enligt bilaga 10 konjunkturutvecklingen tämligen väl, med låg frånvaro i lågkonjunktur och hög frånvaro i högkonjunktur. Varför detta är fallet finns det flera teorier En är att törs frånvarande när efterfrågan på

om. man vara arbetskraft är hög. En är att arbetskraften pressas hårdare i

annan högkonjunkturer, med fler sjukdagar som följd. En tredje är att det är lättare för med hög sjukfrånvaro att få arbete i en hög-

personer konjunktur, vilket ökar den genomsnittliga frånvaron.

Det är svårt att dra några säkra slutsatser om sjuktalets utveckling. Att sjukfrånvarotalen sjunkit markant under de senaste åren kan, förutom t.ex. konjunkturens betydelse, bero på de förändringar som genomförts i sjukförsäkringssystemet. I början 1990-talet vidtogs en rad åtgär-

av

SOU 1996: 145 Arbetstidsmått vissa statistiska

uppgifter 69

-

der i syfte att få en bättre kontroll över sjukförsäkringskosmadema

och för att skapa effektiva försäkringar. Kompensationsnivån

mer i sjukförsäkringen sänktes den 1 1991 från 90 till 65 för de

mars procent tre första dagarna i varje sjukpenningperiod och till 80

procent för tid fram t.0.m. den 90:e dagen. Lagen om sjuklön trädde i kraft den l januari

1992 varvid arbetsgivarna fick skyldighet

en att utge ersättning under de första 14 dagarna i varje sjukfall. Fr.o.m. den 1 april 1993 infördes en karensdag i sjukförsäkringen och för dag två och fastställdes

tre kompensationsnivån till 65 procent och fr.o.m. dag fyra till

80 procent.

Den första juli samma år sänktes kompensationsnivån från 80 till 70 procent för dem, de senaste 15 månaderna, har haft sjulcperioder

som omfattande minst 365 dagar. Slutligen ändrades kompensationsnivån

i

sjukpenningförsälcringen den 1 januari

1996 till 75 procent.

Tabell 3.2 .Sjukfrånvaro 1990-1995 sjulçfrånvarotimmar

i procent av vanligen arbetade timmar, frånvaron redovisas för anställda och inkluderar inte frånvaro för vård sjukt barn.

av

Källa: SCB/AKU

Som anställd räknasävenpersoneri följande åtgärder:beredskapsarbete,rekryteringsstöd, utbildningsvikariat,lönebidragoffentligt skyddatarbetesamtanställdainom Samhall.

3.2.3 med

Ledighet föräldrapenning

På tredje plats frånvaroorsaker kommer ledighet med föräldrapen-

av ning med knappt 15 procent frånvaron 1989. Det denna frånvaro

av är som ur jämställdhetssynpunkt är mest intressant och skiljer sig mest mellan män och kvinnor. Från 1981 kan vi följa antalet frånvarande

med föräldrapenning.

Kvinnors frånvaro med föräldrapenning tillfällig föräldra-

inklusive

penning är betydligt högre än männens. Av sysselsatta kvinnor med barn i åldern 0-6 år var 18 procent frånvarande 1981. Denna andel

steg

70 Arbetstidsmdtt vissa statistiska uppgifter SOU 1996: 145

-

till 25 procent 1990-1991 för att sedan sjunka till 18 procent 1995. Motsvarande utveckling för männen 1,5 procent 1981, drygt 2 pro-

var

1990-1991 och 1,6 procent 1995. Andelen frånvarande ökade cent mellan 1989 och 1990 och kan delvis förklaras av förlängningen av föräldraförsäkringen från 12 till 15 månader. Även andra faktorer

spelar in, inte minst nativiteten. Antalet födda barn ökade under slutet av 1980-talet för att åter minska på 1990-talet.

Tabell 3.3 nedan visar tydligt att det är kvinnorna har ansvaret för

som vården bam. Detta gäller särskilt föräldrapenning vid barns födelse

av och ersättning. Av den totala frånvaron för föräldrar

tjänstledighet utan

med barn 0-6 år är 95 procent eller fler mödrar. Enligt dessa data kan det inte hävdas att männen idag tar ett större för barnens vård än

ansvar i början 1980-talet.

av

SOU 1996: 145 Arbetstidsmått

vissa statistiska uppgifter 71

-

Tabell 3.3 Kvinnornas andel frånvarande

av med föräldrapenning

FP, tillfällig föräldrapenning TFP och

tjänstledighet utan ersätt-

ning UE.

År

92 1983 96 73

94 92 1984 96 69 96

92 1994 96 75 94 93 1995 95 69 96 92 Källa: SCB/AKU

3.2.4¶Tröskelnivåer och

deltidsarbete

För vissa rättigheter och förmåner tillämpas tröskelnivåer. Sociala förmåner kopplas t.ex. i vissa fall till viss en minsta arbetstid eller inkomst. Det gäller ersättning från arbetslöshetskassa, kontant arbetsmarknadsstöd KAS samt delpension. Här kan nämnas att enligt AKU var antalet deltidsarbetande under fjärde kvartalet 1995 i genomsnitt 947 000 vilka 197 000 arbetade personer, av 1-19 timmar i veckan. Cirka 21 procent alla deltidsarbetande hade alltså av s.k. kort deltid. Det totala antalet sysselsatta under År var samma period 3 964 000. 1994 var 10 procent de anställda männen deltidsarbetande. av Motsvarande siffra för kvinnor var 43 procent.

I kollektivavtalen på den svenska arbetsmarknaden gäller i stort sett samma regler för hel- och deltidsanställda. Kollektivavtalen träffas

med inriktning på heltidsanställda, och i viss utsträckning

utfonnas särskilda regler för deltidsanställda. Principen emellertid är den att

72 Arbetstidsmått vissa statistiska uppgifter SOU 1996: 145 -

löner och anställningsförmåner utgår i proportion till deltidsanställningens omfattning heltidsanställning. Om deltidsarbetet har liten av omfattning, i vissa avtal mindre än 40 procent av heltidsanställning, kan den anställde undantas från vissa avtalens bestämmelser. av

3.2.5¶Arbetsutbud och skatter

Enligt ekonomisk teori finns ett samband mellan skatter och arbetsutbud. Flera undersökningar har anförts belägg för att en lägre som marginalskatt ökar utbudet arbetskraft. De empiriska resultaten är av emellertid inte entydiga och vissa resultat pekar i riktning SOU annan

1992: 19, Långtidsutredningen 1992.

Avsaknaden entydiga resultat kan bl.a. bero på att en sänkning av av marginalskatten medför två motverkande effekter på arbetsutbudet. Samtidigt lägre marginalskatt skapar incitament att förlänga som en arbetstiden leder den i sig till att inkomsten efter skatt ökar med oförändrat arbetsutbud. Den inkomstförstärkning kommer arbetstagasom till del kan på så vis leda till att individen väljer att öka sin fritid i ren stället för att arbeta mer.

3.2.6 Utvecklingen 1987-1995

då utvecklingen ut i Sverige beträffande den faktiska arbetsti- Hur ser den de åren I tabell 3.4 och 3.5 redovisas de siffror som anger senaste utvecklingen 1987-1995 beträffande antal faktiskt arbetade timmar per och respektive anställd. Med sysselsatt anställda och

år sysselsatt avses

egenföretagare. Som sysselsatt räknas även i följande åtgärpersoner beredskapsarbete, rekryteringsstöd, utbildningsvikariat, löneder: bidrag, offentligt skyddat arbete, anställda inom Samhall samt personer med s.k. "starta-eget-bidrag". Även det arbete utförs av studerande som på helger och under ferier ingår. Utvecklingen före 1987 redovisas inte omläggning i statistiken. I tabell 3.5 ingen uppdelning p.g.a. anges efter kön att någon sådan inte redovisas i SCB/AKU. p. g.a.

Antalet faktiskt arbetade timmar sysselsatt och år har från 1987 till per 1995 ökat med 84 timmar. Ökningen är betydligt starkare för kvinnor Ökningen för kvinnor under den studerade perioden är 104 än för män. timmar, medan motsvarande siffra för männen är 69 timmar. Nivâerna tabell 3.4 högre de i tabell 3.5. Till stor del torde detta bero på i är än antalet timmar i tabell 3.4 redovisas sysselsatt, där även företaatt per

SOU 1996: 145 Arbetstidsmått vissa statistiska uppgifter 73

-

gare ingår. Företagare har nämligen en avsevärt längre arbetstid än de anställda. Ökningen för båda könen under perioden skiljer sig dock inte nämnvärt mellan mätningarna för sysselsatta och anställda. Ökningen från 1987-1995 mätt per anställd motsvarade 81 timmar, att jämföra med ökningen per sysselsatt som under samma period uppgick till 84 timmar.

Tabell 3.4 Faktiskt arbetade timmar i genomsnitt sysselsatt" och

per år

Källa: SCB/AKU

l SCB:s arbetskraftsundersökningartillfrågas personernaom hur mångatimmar de arbetade underenviss vecka,dens.k. mätveckan. mätningarnaingårsåvälI huvudsysslasombisyssla.

"Med sysselsattavsesanställda och egenföretagare.Som sysselsatträknasävenpersoneri följande åtgärder:beredskapsarbete,rekryteringsstöd,utbildningsvikariat,lönebidrag,offentligt skyddat arbete,anställdainom Samhallsamt personermed s.k. "starta-eget-bidrag".Även det arbetesomutförsavstuderandepå helgerochunderferieringår.

74 Arbetstidsmått vissa statistiska uppgifter SOU 1996: 145 -

Tabell 3.5 Faktiskt arbetade timmar i genomsnitt anställd och per ar

Båda

Källa: SCB/AKU

I SCB:s arbetslcraltsundersökningartillfrågaspersonernaom hur mångatimmar de arbetade underenviss vecka,dens.k.mätveckan. mätningarnaingår såvälI huvudsysslasombisyssla. ‘" Som anställd räknasäven personeri följandeåtgärder:beredskapsarbete,rekryteringsstöd, utbildningsvikariat,lönebidrag,offentligt skyddatarbetesamtanställdainom Samhall.

3.3¶Sysselsättningsintensitet

Utvecklingen av den faktiskt arbetade tiden i Sverige kan jämföras med utvecklingen av sysselsättningsintensiteten under samma period. Med sysselsättningsintensitet menas här andelen sysselsatta av befolkningen i åldrarna 16-64 år. Med sysselsatt avses anställda och egenföretagare. Bland dessa ingår också personer i följande åtgärder: beredskapsarbete, rekryteringsstöd, utbildningsvikariat, lönebidrag, offentligt skyddat arbete, anställda inom Samhall samt personer med s.k. "starta-eget-bidrag". Även det arbete utförs studerande på

som av helger och under ferier ingår.

Under perioden 1987-1995 sjönk sysselsättningsintensiteten från 81,4 till 72,2 procent för kvinnor och män sammantaget. Antalet sysselsatta minskade med 550 000 personer under perioden 1990 fram till årsskiftet 1993/94. Under samma period befann sig Sveriges ekonomi i lågkonjunktur. Under dessa år ökade den öppna arbetslösheten till för

en Sverige ovanligt hög nivå, vilket är en förklaring till den minskade sysselsättningsintensiteten. Nedan följer uppgifter om andel sysselsatta tabell 3.6 samt arbetslöshetsstatistik tabell 3.7 för båda könen samt uppdelade för män respektive kvinnor. I tabell 3.8 redovisar vi for

SOU 1996: 145 Arbetstidsmått vissa statistiska uppgifter

-

jämförelsens skull andel sysselsatta av befolkningen i ett antal EU-

länder.

Källa: SCB/AKU

Med sysselsattavsesanställda och egenföretagare.Som sysselsatträknas ävenpersoneri följande åtgärder:beredskapsarbete,rekryteringsstöd,utbildningsvikariat,lönebidrag,offentligt skyddatarbete,anställdainom Samhallsamt personermed s.k. "starta-eget-bidrag".Även det arbetesomutförsavstuderande helgerochpå underferier ingår.

76 Arbetstidsmått vissa statistiska uppgifter SOU 1996: 145

-

Tabell 7 Andel öppet arbetslösa i arbetskraften, I 98 1995

Relativa arbetslöshetstal Procent

Källa: SCB/AKU Tabell 8 Andel sysselsatta av befolkningen 15/1 6-64 år 1994

Källa: EUochegnaberäkningar

Med sysselsattavses i Sverige anställdaoch egenföretagare.Som sysselsatträknasäven personeri följande åtgärder:beredskapsarbete,rekryteringsstöd,utbildningsvikariat,lönebidrag, offentligt skyddat arbete,anställdainom Samhallsamt personermed s.k. "starta-eget-bidrag". Ävendet arbete utförs studerandepåhelgerochunderferier ingår.

som av

SOU 1996: 145 Arbetstidsmått vissa statistiska uppgifter 77 -

3.4¶Internationella jämförelser

Det hävdas ibland i debatten att svenskar arbetar mer än vad man gör i vissa andra länder. Ungefär lika ofta hävdas att vi arbetar mindre. Trots de olika påståendena är det inte sällan länder som jämförs. samma Jämförelser är svåra att göra beroende på att beräkningsgiunderna i de

olika länderna varierar.

På uppdrag kommittén har Anita Olofsson vid SCB genomfört en av jämförelse mellan olika OECD-länder avseende olika arbetstidsmått. Hon har därvid vilka faktorer ligger bakom de olika länderangett som siffror. För rapporten i sin helhet hänvisar vi till bilaga ll. nas

I studien har jämförelse gjorts 17 länders arbetstider. Studien en av omfattar 14 EU-länder samt Japan, USA och Norge. Resultaten visar på svårigheten i jämföra arbetstidens längd i olika länder. Arbetstid att kan till börja med mätas för heltidsanställda eller för hel- och delatt tidsanställda sammantagna. Vidare kan skilja mellan mätningar man anställda och mätningar gäller sysselsatta, dvs. ansom avser som ställda och företagare sammantagna. Arbetstid är dessutom inte ett entydigt begrepp. Arbetstid kan t.ex. definieras den avtalade som arbetstiden, den vanliga eller den faktiska arbetstiden vecka eller per

ar.

problemet vid internationella jämförelser ligger dock i Det största olikheter i ländernas statistik. Slutsatsen blir att man vid jämförelser måste försiktig och ta i beaktande att stora olikheter förevara ytterst ligger i statistiken. I detta avsnitt redovisar vi ett antal de olika av sätten att mäta arbetstid.

3.4.1 veckoarbetstid för anställda

Vanlig

de flesta de jämförda länderna definieras vanlig arbetstid i statisti- I av den normala veckoarbetstiden utan hänsyn tagen till tillfällig ken som frånvaro från arbetet såsom semester, sjukdom, helgledigheter etc. Övertid ingår oavsett särskild ersättning erhålls eller inte. Sverige om avviker något från denna definition då övertid ersätts i tid eller som inte inräknas i den vanliga arbetstiden. pengar

I SCB/AKU, vilka bl.a. mäter vanligen arbetad tid, tillfrågas persohur många timmar vecka de skall arbeta enligt överensnerna om per kommelse. I mätningen ingår såväl huvudsyssla som bisyssla. För att

Arbetstidsmått vissa statistiska uppgifter - SOU 1996: 145

beräkna den vanliga veckoarbetstiden divideras det totala antalet timmar med det totala antalet anställda eller sysselsatta, dvs. personer anställda och företagare sammantagna.

Flertalet av de studerade länderna har kollektivavtalad arbetstid på en 40 timmar per vecka. Japan och Portugal har kollektivavtalad en arbetstid som överstiger 40 timmar, medan den kollektivavtalsreglerade arbetstiden i Belgien, Frankrike, Tyskland, Norge och Danmark understiger 40 timmar.

Veckoarbetstiden enligt kollektivavtal heltidsanställning. I avser mer än hälften av länderna i tabell 3.9 har de heltidsanställda vanlig en arbetstid som överstiger den längsta avtalade veckoarbetstiden. Det kan förklaras av att en del har oreglerad arbetstid eller vanligen personer arbetar övertid samt att även bisyssla ingår. I nästan samtliga de av studerade länderna har de heltidsanställda vanlig arbetstid på mellan en 38 och 41 timmar per vecka. I Storbritannien arbetar de heltidsanställda betydligt längre än i de flesta övriga länderna. Sverige de är ett av länder har flest vanligen arbetade timmar vad gäller heltidsansom ställda, men ändå nära tre timmar färre än i Storbritannien. Se tabell 3.9.

I samtliga länder har de heltidsarbetande männen längre arbetstid än de heltidsarbetande kvinnorna. Skillnaderna är dock små i Nederländerna, Tyskland och Sverige. I Sverige arbetar de heltidsanställda männen knappt en timme längre per vecka ände heltidsanställda kvinnorna, medan skillnaden i Storbritannien är nära fem timmar, När det gäller deltidsanställning arbetar männen i vissa länder, medan kvinnorna mer arbetar mer i andra länder. Störst är skillnaderna i Danmark och Italien. De danska kvinnorna arbetar sju timmar än männen. I Italien är det mer däremot så att männen arbetar nära sju timmar än kvinnorna. mer

Den största skillnaden i arbetstid mellan heltids- och deltidsanställda finns i Storbritannien. Förutom att heltidsarbetarna har den längsta arbetstiden har deltidsarbetarna, i likhet med finländarna, den kortaste. I Italien är förhållandet nära det omvända, heltidsarbetande har nog en av de kortaste arbetstider-na medan deltidsarbetarna har den längsta. Mellan länderna varierar de deltidsanställdas arbetstider något än mer arbetstidema för de heltidsanställda. I Italien arbetar de deltidsanställda i genomsnitt sju timmar mer än i Storbritannien. Efter Italien har de deltidsanställda i Sverige den längsta arbetstiden.

SOU 1996: 145 Arbetstidsmått vissa statistiska uppgifter 79

-

Tabell 3.9 Vanligen arbetade timmar i genomsnitt vecka för

per

anställda som arbetar heltid resp. deltid 1994

Källa: LabourForceSurveyResults1994EU ochnågraländersarbetskraftsundersölmingar. Anm: Uppgifternaär intehelt jämförbaramellanländernap.g.a.olikheter i undersökningsmetoder m.m. ° Faktisktarbetadetimmar vecka.

per

l SCB:sarbetskraftsundersökningartillfrågaspersoneromhur mångatimmarperveckadeskall arbetaenligt överenskommelse.l mätningarnaingår såvälhuvudsysslasombisyssla.

Som anställdräknasi Sverigeävenpersoneri följande åtgärder:beredskapsarbete,rekryteringsstöd,utbildningsvikariat,lönebidrag,offentligt skyddatarbetesamtanställdainomSamhall.

80 Arbetstidsmått vissa statistiska uppgifter SOU 1996: 145

-

3.4.2 veckoarbetstid för

Vanlig sysselsatta

I tabell 3.10 redovisas den vanliga veckoarbetstiden för anställda och företagare samt för sysselsatta. Med sysselsatt anställda och

avses egenföretagare. Bland dessa ingår också i följande åtgärder:

personer beredskapsarbete, rekryteringsstöd, utbildningsvikariat, lönebidrag, offentligt skyddat arbete, anställda inom Samhall med

samt personer s.k. "starta-eget-bidrag". Även det arbete utförs studerande på

som av helger och under ferier ingår.

Den vanliga veckoarbetstiden för sysselsatta, dvs. anställda och företagare sammantaget, varierar lcraftigt mellan de olika länderna. Grekland har den längsta arbetstiden och Nederländerna den kortaste. I Grekland är den vanliga arbetstiden nära 11 timmar längre än i Nederländerna.

Skillnader länder emellan har många orsaker förutom att de avtalade arbetstiderna är något varierande. Är andelen företagare hög bidrar detta till att öka den genomsnittliga arbetstiden då företagarna vanligtvis har en avsevärt längre arbetstid än de anställda. Den genomsnittliga arbetstiden påverkas också andelen deltidsanställda att

av genom en hög andel deltidsanställda bidrar till att sänka genomsnittet. Se tabell 3.11. Ytterligare en faktor påverkar längden på den genomsnittliga

som arbetstiden är andelen sysselsatta kvinnor respektive män, eftersom männen i alla länder lönearbetar än kvinnorna.

mer

Arbetstidsmått vissa statistiska uppgifter 81

-

Tabell 3.10 Andelen anställda respektive företagare av samtliga sysselsatta, samt genomsnittlig vanlig veck0arbetstid 1994 för de olika grupperna

Källa: LabourForceSurveyResults1994ochnågraländersarbetskraftsundersökningar. Anm: Uppgifternaär inte heltjämförbaramellan ländernap.g.a.olikheteri undersökningsmetoderm.m. ° Faktisktarbetadetimmar vecka

per " Somanställdräknasi Sverigeäven personeri följandeåtgärder:beredskapsarbete,rekryteringsstöd,utbildningsvikariat,lönebidrag,offentligt skyddatarbetesamtanställdainom Samhall.. ‘ I SCB:sarbetskraflsundersékningartillfrågaspersonernaomhur mångatimmarperveckade skallarbetaenligtöverenskommelse.l mätningarnaingårsåvälhuvudsysslasombisyssla.

Arbetstidsmått vissa statistiska uppgifter SOU 1996: 145 -

Tabell 3.11 Andel deltidsarbetande anställda män respektive av kvinnor 1994

Båda könen Män Kvinnor

Källa: LabourForceSurveysResults1994EU

Som anställd räknas i Sverigeäven personeri följande åtgärder:beredskapsarbete,rekryteringsstöd,utbildningsvikariat,lönebidrag,offentligt skyddatarbetesamtanställdainom Samhall.

3.4.3¶Faktiskt arbetad tid vecka i genomsnitt

per

Med faktiskt arbetad tid per vecka menas det genomsnittliga antalet timmar som de anställda utfört per vecka under de veckor de varit

som på arbetet. I SCB/AKU, vilka bl.a. mäter faktiskt arbetad tid, tillfrågas personerna om hur många timmar de arbetade under viss vecka, den

en s.k. mätveckan. Varje vecka under året viss andel de syssel-

är en av satta frånvarande från arbetet under hela mätveckan. Det faktiska antalet arbetade timmar per vecka kan t.ex. relateras till det totala antalet anställda. I beräkningama faktisk veckoarbetstid för samtliga

av anställda ingår således även anställda inte arbetat under mät-

som veckan.

SOU 1996: 145 Arbetstidsmâtt vissa statistiska uppgifter 83

-

Enligt tabell 3.12 har Japan den längsta faktiska arbetstiden per anställd och vecka de studerade länderna. Av EU-länderna är det

av Portugal och Grekland har den längsta faktiska arbetstiden och

som Nederländerna den kortaste. För dessa länder gäller alltså i stort sett

rangordning för den vanliga arbetstiden per vecka jämför samma som tabell 3.10. Även för flertalet de övriga länderna är överensstäm-

av melsen god. Sverige har de kortare veckoarbetstidema när det

en av gäller faktisk arbetstid i genomsnitt för anställda.

84 Arbetstidsmått vissa statistiska uppgifter SOU 1996: 145

-

Tabell 3.12 Genomsnittlig faktisk arbetad veckoarbetstid för samt-

liga anställda* 1994

.. ..

Källa: LabourForceSurveyResults1994EU ochnågraländersarbetskraftsundersökningar. Anm: Uppgifternaärinte heltjämförbaramellan ländernap.g.a.olikheter i undersökningsmetoderm.m.Jämförelsermellan ländernasomtillhörde EU I994 och övriga länderärspecielltsvåra attgöra. ° Arbetstidenavserenbarthuvudsysslan.

l SCB:sarbetskraftsundersökningartillfrågaspersoneromhur mångatimmarperveckade skall arbetaenligt överenskommelse.mätningarnaingårsåvälhuvudsysslaI sombisyssla.

Inkluderarävendemsomärfrånvarandehelaveckan. * Som anställdräknasi Sverigeävenpersoneri följandeåtgärder:beredskapsarbete,rekryteringsstöd,utbildningsvikariat,lönebidrag,offentligt skyddatarbetesamtanställdainom Samhall.

3.4.4¶Faktiskt arbetade timmar i år och

genomsnitt per

anställd i

respektive person befolkningen

Som vi tidigare nämnt påverkas den faktiska årsarbetstiden bl.a. av såväl kortare som längre frånvaro från arbetet som i sin tur är beroende

SOU 1996: 145 Arbetstidsmått vissa statistiska uppgifter 85

-

b1.a. landets ledighetslagar samt ersättningsnivåer for t.ex. semester, av studier, sjukdom och föräldraledighet.

Årsarbetstiden for anställda, dvs. antalet faktiskt arbetade timmar i genomsnitt anställd är, för de OECD redovisade länderna, högst

per av i Japan och lägst i Norge tabell 3.13. I Japan arbetar de anställda i

se

genomsnitt cirka 500 timmar år än i Norge. Sverige har en

mer per årsarbetstid anställd är ungefär 360 timmar lägre än i Japan

per som

120 timmar högre i Norge. Även EU-ländema visar stor och ca än en spridning i årsarbetstiden för anställda. I Grekland arbetar de anställda i genomsnitt 350 fler timmar år än i Nederländerna. I så gott som

per samtliga studerade länder årsarbetstiden lägre under 1994 än under

var 1985. Enda undantaget är Sverige, USA, Storbritannien och Grekland. I Sverige ökade årsarbetstiden med 80 timmar och i USA, Storbri-

ca tannien och Grekland var den oförändrad.

I årsarbetstiden för befolkningen ingår även företagarnas arbetstid

årsarbetstid anställd. Årsarbetstiden vilket inte är fallet vad gäller per för befolkningen påverkas således hur stor andel de sysselsatta

av av

är företagare. Framförallt är den emellertid i hög grad beroende av som hur stor andel i befolkningen i arbetsför ålder som är sysselsatt.

86 Arbetstidsmått vissa statistiska uppgifter - SOU 1996: 145

Tabell 3.13 Faktiskt arbetade timmar i genomsnitt anställd och år per År 1985 År 1994 Källa OECD:

Källa EU:

Anm: Uppgifternafrån EU ochOECD kan inte jämföras.nte heller inomgruppernaär uppgifternaheltjämförbarap.g.a.olikheter i undersökningsmetoderm.m.mellanländerna.

genomsnittpersysselsatt

I SCB:sarbetskraftsundersökningartillfrågaspersoneromhur mångatimmarperveckadeskall arbetaenligt överenskommelse.I mätningarnaingår såvälhuvudsysslasombisyssla. "" Som anställdräknasi Sverigeävenpersoneri följande åtgärder:beredskapsarbete,rekryteringsstöd,utbildningsvikariat,lönebidrag,offentligt skyddatarbetesamtanställdainom Samhall.

SOU 1996: 145 Arbetstidsmått vissa statistiska uppgifter 87

-

Tabell 3.14 Faktiskt arbetade timmar i genomsnitt per person i befolkningen 15/1 6- 74 år och år samt andelen sysselsatta av befolkningen 1994

Arbetstid Antal sysselsatta i % Källa OECD:

Källa EU:

Källa: EU,OECDochegnaberäkningar. Anm: Uppgifternafrån EU och OECD kan intejämföras.Inte hellerinom gruppernaär uppgifternaheltjämförbarap.g.a.olikheteri undersökningsmetoderm.m.mellanländerna.

I SCB:sarbetskraftsundersökningartillfrågaspersoneromhur mångatimmarperveckade skall arbetaenligtöverenskommelse.mätningarnaingår såvälhuvudsysslaI sombisyssla. Med sysselsattavses i Sverige anställda och egenföretagare.Som sysselsatträknasäven personeri följande åtgärder:beredskapsarbete,rekryteringsstöd,utbildningsvikariat,lönebidrag, offentligt skyddatarbete,anställdainom Samhallsamt personermed s.k. "starta-eget-bidrag". Även detarbetesomutförsavstuderandepå helgeroch underferier ingår.

3.4.5¶Avslutande kommentarer

Sättet att redovisa statistik i de olika länderna skiljer sig samtidigt som arbetstid inte är ett entydigt begrepp och dessutom kan mätas och redovisas för olika grupper. Vi vill därför ännu en gång poängtera

88 Arbetstidsmått vissa statistiska uppgifter SOU 1996: 145

-

osäkerheten i statistiska mätningar den typ redovisats i detta

av som kapitel samt betona vikten att tolka materialet med stor försiktighet.

av

Utifrån det statistiska materialet vill vi ändå peka på följande:

0 den vanliga genomsnittliga veckoarbetstiden för dem arbetar

som

heltid i Sverige är högre än i flertalet övriga studerade länder, 0 den genomsnittliga faktiska arbetstiden per vecka och anställd är

kortare i Sverige än i flertalet övriga studerade länder, I den faktiska årsarbetstiden per anställd är kortare i Sverige än i de

flesta övriga länder, 0 antalet faktiskt arbetade timmar i genomsnitt per år och person i

befolkningen, är fler i Sverige än i flertalet övriga studerade länder, 0 andelen deltidsarbetande män och kvinnor är högre i Sverige än i de

flesta övriga länder.

4 på kortare arbetstid

Några aspekter

Inledning

Enligt kommittédirektiven skall vi analysera de långsiktiga konsekvenalternativa arbetstidsförkortningar. Däremot har vi enligt serna av direktiven inte i uppdrag att lägga förslag arbetstidsförkortning. om en

I tidigare utredningar på arbetstidsområdet har, vi nämnt i kapitel som olika modeller för arbetstidsförkortning studerats. Det finns såen ledes antal olika sätt att genomföra arbetstidsförkortning. En ett en lagstadgad arbetstidsförkortning kan exempelvis genomföras genom ökade möjligheter till betald eller obetald frånvaro från arbetet, i form

längre semester eller utökad föräldraledighet. av

Vidare har lagstiftaren möjlighet att förkorta arbetstiden genom en sänkt eller rörlig pensionsålder. För närvarande pågår en översyn av det allmänna pensionssystemet och den anledningen väljer vi att av inte behandla denna form arbetstidsförkortning. Vi fördjupar oss av

inte heller i ledighetslagstiftningen.

Vi har i detta kapitel valt att göra fördjupad studie av en lagstadgad en generell arbetstidsförkortning, även kollektivavtalsreglerade men av arbetstidsförkortningar, där förkortningens innehåll och omfattning

beror på vad avtalas i kollektivavtalen. Vidare kommer vi att stusom dera övertidsbegränsning ytterligare form arbetstidsen som en av förkortning.

Det framför allt generell lagstadgad eller genom kollektivavtal är en reglerad arbetstidsförkortning diskuterats utifrån sysselsättningssom synpunkt. Även begränsning möjligheterna till övertidsuttag har en av emellertid på tid diskuterats möjlighet att minska arbetssenare som en lösheten. Med anledning att den aktuella arbetslösheten i Sverige av överskuggande problem, finner vi det angeläget att utreda utgör ett konsekvenserna dessa olika former arbetstidsförkortning och då av av främst med avseende på sysselsättningen.

90 Några aspekter på kortare arbetstid

SOU 1996: 145

Kapitlet är disponerat enligt följande. Vi redogör inledningsvis för den historiska utvecklingen på arbetstidsområdet. I detta avsnitt redovisas

lagstadgade arbetstidsförkortningar 4.l under 1900-talet, både i form av arbetstidslagar 4.1.1 och övrig lagstiftning betydelse för

av arbetstidens omfattning 4.1.2. I nästa avsnitt avslutar vi redogörelsen av lagar på arbetstidsområdet med beskrivning de delar i

en av nuvarande arbetstidslag berör arbetstidens omfattning 4.2.

som

I det följande avsnittet analyserar vi de ekonomiska effekterna

av en

arbetstidsförkortning samt sannolika konsekvenser för sysselsättningen

4.3. Detta görs dels med avseende på effekter på verksamhetsnivå, där vi redovisar vad ekonomisk teori har att säga hur verksamheten

om under olika förutsättningar påverkas kortare arbetstid 4.3.1,

av en dels med avseende på sysselsättningen på samhällsnivå 4.3.2.

Vi redogör även för olika arbetstidsreforrner och modeller i Tyskland, Danmark och Nederländerna 4.4. Kommittén har företagit studieresor till Danmark, Tyskland oktober 1995 och Nederländerna juni 1996. I Tyskland har en kortare arbetstid i kombination med ökad flexi-

en bilitet i arbetstidens förläggning genomförts kollektivavtal. I

genom Danmark pågår sedan 1 januari 1994 försöksverksamhet

en som ger alla arbetstagare, men även arbetslösa, rätt till betald ledighet under högst ett år, orlov. Syftet är att så långt möjligt besätta de vika-

som riat som uppstår med arbetslösa. I Nederländerna har arbetstagarens rätt att förlänga eller förkorta arbetstiden efter individuella behov förstärkts i kollektivavtal.

Vi övergår sedan till att diskutera arbetstidsregleringar i kollektivavtal och den centrala roll som arbetsmarknadens parter tradition har när

av det gäller arbetstidsfrågor 4.5 I detta avsnitt redogör vi för olika kollektivavtalsreglerade heltidsmått 4.5.1 för att i följande avsnitt diskutera olika aspekter på de arbetstidsmönster på tid

nya som senare genom kollektivavtal genomförts vid ett flertal arbetsplatser i Sverige 4.6. Ibland har dessa nya arbetstidsmönster genomförts försöks-

som verksamhet, ofta kombination kortare och flexibla

som en av mer arbetstider. Just ökad flexibilitet har varit ett önskemål från arbets-

en givarsidan och i förhandlingar ett flexibelt arbetstidsmönster har

om en arbetstidsförkortning ofta blivit del i överenskommelse, ibland

en en kombinerat med extra ersättning.

I avsnitt 4.7 diskuterar vi lagstadgad övertidsbegränsning. Vi

en kommer även att till skillnader i övertidsuttag beroende på kön och

se ålder 4.7.3 samt eventuella sysselsättningseffekter sådan be-

av en

SOU 1996: 145 Några aspekter på kortare arbetstid 91

gränsning 4.7.5. Vi har valt att i ett särskilt kapitel diskutera deltidsarbetslösheten 4.8. Förutom ekonomiska argument för och emot

en arbetstidsförkortning kan det från ett välfärdsperspektiv finnas anledning att studera konsekvenserna av en arbetstidsförkortning 4.9. Vi resonerar därför särskilt om hälso- 4.9.l och jämställdhetsaspekter 4.9.2 av en arbetstidsförkortning. Kapitlet avslutas med sammanfattande kommentarer och slutsatser 4.10.

4.1 i

Lagstadgade arbetstidsförkortningar

Sverige

I följande avsnitt gör vi en skillnad mellan de lagstadgade arbetstidsförkortningar som omfattar alla arbetstagare och de endast omfat-

som tar vissa grupper av arbetstagare, t.ex. småbarnsföräldrar. I de rapporter som inkommit till kommittén förekommer begreppen generell arbetstidsförkortning och selektiv arbetstidsförkortning. Innebörden av dessa begrepp torde emellertid i praktiken skilja sig beroende på sammanhanget och vi har därför valt att inte använda oss av dessa uttryck annat än undantagsvis.

4.1.1 Lagstiftning förkortad arbetstid

om

Den lagstadgade arbetstiden har under 1900-talet förkortats vid olika tillfällen. vittsyftande reglering på arbetstidens område inför-

En mera des genom 1919 års lag om arbetstidens begränsning. Reformen som genomfördes 1920 innebar att arbetstiden fastställdes till 48 timmar i veckan. Den längsta dygnsarbetstiden tilläts bli nio timmar och övertidsarbetet reglerades. Motiven för reformen att värna om de an-

var ställdas fysiska hälsa samt att ge de anställda mer fritid för att hinna ägna sig åt familjeliv, bildning m.m. Syftet var även att skapa rättvisa mellan olika grupper av anställda, t.ex. mellan arbetare och tjänstemän.

Reformen utgjorde vidare ett steg i att följa den internationella utvecklingen som innebar att det vid denna tid genomfördes arbetstidsreformer i ett flertal länder. Det ansågs även viktigt att begränsa arbetstiden för att åstadkomma en lugn samhällsutveckling och undvika eventuellt missnöje bland arbetstagarna som skulle kunna skapa oroligheter.

92 Några aspekter på kortare arbetstid

Den första arbetstidslagen gällde dock endast vissa verksamhetsområden. För arbetstagargrupper utanför arbetstidslagens tillämpningsområde skedde en successiv utveckling mot 48-timmarsveckan dels via kollektivavtal och andra överenskommelser, dels via fortsatt lagstiftning. År 1936 tillkom lantarbetstidslagen begränsade lantarbetar-

som nas arbetstid till 52 timmar i veckan. Det var emellertid först 1948

som 48-timmarsprincipen genomfördes genom lag och korn att gälla för flertalet lantarbetare. För anställda inom detaljhandel lagreglerades arbetstiden 1939 till 48 timmar i veckan och 1948 omfattades alla hotell-, restaurang- och kaféanställda av en gemensam arbetstidslag med maximalt 48 timmar som veckoarbetstid. Ytterligare lagstiftning på arbetstidens område tillkom genom de olika sjöarbetstidslagarna, den första 1919, och hembiträdeslagen 1944.

Trots det successiva införandet av lagstiftning på arbetstidsområdet, omfattades i mitten av 1950-talet endast var tredje förvärvsarbetande av någon arbetstidslag. Däremot reglerades veckoarbetstiden för stora delar av arbetsmarknaden till normalt 48 timmar genom kollektivavtal. Vissa grupper av arbetstagare med tyngre arbetsuppgifter t.ex. underjordsarbetare, vissa skiftarbetare och målare samt tjänstemän hade kortare arbetstider.

Riksdagen beslöt 1957 att en successiv sänkning av arbetstiden med en timme år skulle genomföras under år med början 1958. År 1960

per tre blev således den lagstadgade veckoarbetstiden 45 timmar. Motivet för förkortningen skilde sig i väsentliga delar från det som låg till grund för tidigare lagstiftning. Riksdagsbeslutet innebar att en välfárdsökning denna gång skulle tas ut i form en ökad fritid i stället för högre

av reallön snarare än att arbetstiden skulle förkortas för att förbättra folkhälsan eller av arbetarskyddsskäl.

Efter förslag från 1963 års arbetstidskommitté beslutade riksdagen 1966 att den lagreglerade arbetstiden skulle förkortas med 50 minuter i tre etapper. Den ordinarie arbetstiden skulle därmed vara nere i 42 timmar och 30 minuter den 1 januari 1969. Mot bakgrund av det lagförslag som förbereddes, träffade arbetsmarknadens parter redan i 1966 års avtalsrörelse i betydande omfattning avtal om minskning av den ordinarie arbetstidens längd. Den kollektivavtalsreglerade förkortningen innebar även den en etappvis sänkning av den ordinarie arbetstiden från 45 timmar till 42 timmar och 30 minuter den l januari 1969.

Efter ytterligare ett förslag från 1963 års arbetstidskommitté beslutade riksdagen 1970 att den ordinarie arbetstiden skulle sänkas till 40 tim-

SOU 1996: 145 Några aspekter på kortare arbetstid 93

i veckan. Motivet var även denna gång att en välfárdsölcning skulle mar tas ut ökad fritid i stället för högre reallön. Förkortningen motivesom rades således inte varken hälsoskäl eller sociala skäl. Den beav av slutade förkortningen skedde i två steg och 1973 var den ordinarie veckoarbetstiden i 40 timmar. Reformen innebar också att de nere tidigare arbetstidslagama ersattes med en ny allmän arbetstidslag som i stort sett omfattade alla arbetstagare. Övertidsbegränsningen sänktes från 200 till 150 timmar, jourtid fick tas ut med högst 50 timmar per månad och begränsningen av dygnsarbetstiden togs bort. Veckoarbetstiden tilläts med hänsyn till arbetets natur eller arbetsförhållandena i övrigt att genomsnittsberäknas under en fyraveckorsperiod. Den allmänna arbetstidslagen var dispositiv till förmån för kollektivavtal som slutits eller godkänts av central arbetstagarorganisation.

I avsnitt 4.2 redogör vi för de delar nuvarande arbetstidslag som beav rör arbetstidens omfattning.

4.1.2 Andra för arbetsti-

lagrefonner av betydelse dens omfattning

Utöver förkortningar veckoarbetstiden har andra lagstadgade reforav berör den totala arbetstiden genomförts under 1900-talet. År mer som 1931 fick alla arbetstagare rätt till minst fyra lediga söckendagar per år enligt arbetarskyddslagen och den första semesterlagen antogs 1938 och innebar att arbetstagare fick rätt till två veckors semester. Den lagstadgade semestern har därefter successivt utökats. Motiveringen till 1938 års reform att arbetstagarna behövde ordentlig fysisk och var mental vila under viss tid varje år. Dessutom låg starka rättviselcrav bakom refonnen. Skillnaderna i arbetsförhållanden mellan olika kategorier anställda skulle jämnas ut. År 1946 erhöll ungdomar under 18 av år, vissa gruvarbetare, nattarbetare och mörlcmmsarbetare tre veckors semester samtidigt semestern för de hade radiologiskt arbete som som utökades till veckor. Semesterreformema fortsatte med tre veckors sex semester för alla arbetstagare 1951. Motivet var som tidigare rättviseskäl också att valde att ta ut förbättrad standard i form av mer men man fritid.

År 1963 förlängdes semestern till fyra veckor i syfte att ta ut standardförbättring i form längre fritid i stället för högre lön. Den femte av semesterveckan infördes i och med den gällande semesterlagen nu

94 Några aspekter på kortare arbetstid SOU 1996: 145

1978 och en nyhet var att veckas semester tilläts under högst

en sparas fem år. Motivet till reformen var att utjämna skillnaderna mellan olika gruppers levnadsvillkor i samhället, dvs. återigen rättviseskäl. Efter förslag 1986 års semesterkommitté fattade riksdagen 1990 ett

av principbeslut om ett etappvis införande sjätte semestervecka. De

av en första två dagarna kunde tas ut under semesteråret 1991/92. Principbeslutet har därefter upphävts samhällsekonomiska skäl och de två

av semesterdagama togs bort från och med semesteråret 1994/95.

Andra reformer minskat den totala arbetstiden under 1900-talet

som har varit förändringarna pensionsåldem. År 1914 infördes allmän

av folkpension och den lagstadgade pensionsåldem blev 67 år. Den allmänna tilläggspensionen, ATP, infördes 1960 efter en dramatisk

omröstning i riksdagen 1958. Den allmänna pensionsåldem sänktes 1976 till 65 år. sänkningen ansågs inte några större samhällsekonomiska effekter eftersom pensionsåldem i praktiken redan sänkt för många

var genom avtal. Sänkningen av även den lagreglerade pensionsåldem betraktades därför främst nödvändig rättviseskäl för de arbets-

som av tagare som inte hade kollektivavtalsreglerade pensionsförrnåner. I

samband med l976 års reform blev det möjligt att göra förtida uttag

av ålderspension från 60 års ålder och uppskjuta uttaget till 70 års ålder. Möjlighet till delpension från 60 år medgavs även i lagen.

När det gäller ledighetslagstiftningen kan nämnas rätten till föräldraledighet sedan 1970-talet successivt har utökats. Nu gällande

som regler innebär att en arbetstagare har rätt att helt ledig för vård

vara av barn tills barnet har uppnått ålder ett och ett halvt år. Dessutom

en av har arbetstagaren rätt att förkorta arbetstiden till tre fjärdedelar ordi-

av narie arbetstid tills barnet har uppnått åtta års ålder eller avslutat det första skolåret. Därutöver finns alltid rätt till ledighet under den tid då föräldrapenning utgår och förkortning arbetstiden till hälften eller

av tre fjärdedelar då arbetstagaren uppbär halv eller fjärdedels föräldrapenning.

Övriga ledighetslagar är lagen 1974:981 arbetstagarens rätt till

om ledighet för utbildning, lagen 1988:1465 ersättning och ledighet

om för närståendevård, lagen 1986:163 rätt till ledighet för svensk-

om undervisning för invandrare, lagen 1979:1184 rätt till ledighet för

om vissa föreningsuppdrag inom skolan, samt lagen 1974:358

m.m. om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen. Förtroendevaldas rätt till ledighet följer av regeringsformen och kommunallagen 1991:900.

SOU 1996: 145 Några aspekter på kortare arbetstid 95

Det bör slutligen påpekas att kollektivavtal innehåller mer förmånliga bestämmelser om t.ex. arbetstid, semester, pensionsvillkor och ledigheter.

4.2 1982 års

arbetstidslag

Den nu gällande arbetstidslagen 1982:673 trädde i kraft den 1 januari 1983 efter riksdagsbeslut ett år tidigare. Många reglerna oför-

av var ändrade jämfört med 1970 års lag. Den ordinarie arbetstiden är fortfarande 40 timmar i veckan, exklusive raster. Någon begränsning

av dygnsarbetstid finns inte i lagen, men gäller enligt särskilda föreskrifter för bl.a. vägtransporter. Jourtid får tas ut med högst 50 timmar under en kalendennånad eller med högst 48 timmar under fyra veckor om verksamhetens natur kräver det. Den tid som arbete utförs räknas dock inte som jourtid.

Övertidsreglema ändrades dock i väsentliga delar genom 1982 års lag. Övertid definieras i lagen arbetad tid utöver ordinarie eller kollek-

som tivavtalsbestämd arbetstid och jourtid eller arbetad tid som avviker från lagens regler enligt dispens av Arbetarskyddsstyrelsen. Vid beräkning av övertid betraktas kompensationsledighet eller annan ledighet som förläggs till ordinarie arbetstid och jourtid fullgjord ordinarie

som arbetstid eller jourtid. Allmän övertid får tas ut med högst 50 timmar under en kalendennånad eller högst 48 timmar under fyra veckor. Under ett kalenderår är 200 övertidstimmar det maximala uttaget. Nödfallsövertid får tas ut vid natur- eller olyckshändelse under två dygn. Därutöver krävs Arbetarskyddsstyrelsens tillstånd. För deltidsanställda Far högst 200 timmar i mertid, dvs. arbetad tid som överskrider den i anställningsavtalet fastställda ordinarie arbetstiden, tas ut under ett kalenderår.

Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen är tillsynsmyndigheter av arbetstidslagstiftningen. Vid kollektivavtal bortfaller den offentliga tillsynen enligt arbetstidslagen. Tillsynen kvarstår emellertid enligt arbetsmiljölagen. För arbetstidslagens fullständiga innehåll hänvisar vi till bilaga I avsnitt 5.2 finns en redogörelse även för lagens regler om arbetstidens förläggning.

Sedan arbetstidsförkortningen 1970-1973 har det således inte skett några förändringar av den lagstiftade ordinarie arbetstiden i Sverige.

96 Några aspekter på kortare arbetstid SOU 1996: 145

Däremot har som nämnts andra reformer som berör arbetstiden genomförts sedan dess.

Sveriges inträde i den Europeiska Unionen den 1 januari 1995 har medfört en rad förändringar i den svenska lagstiftningen. En viktig anledning till harmoniseringen av nationell lagstiftning är strävan mot rättvisa konkurrensförhållanden. Hannoniseringen innebär för Sveriges del en rad åtaganden, bl.a. skall EG-direktiven införlivas i svensk lagstiftning. Vi har därför anledning att redan här påpeka att riksdagens beslut ändringar i arbetstidslagen med anledning av EG:s arbets-

om tidsdirektiv i sig kommer att innebära en arbetstidsbegränsning fr.o.m. den 23 november 1996.

4.3¶Ekonomiska och sysselsättningseffekter

av en arbetstidsförkortning

I avsnitt 4.1 har vi redogjort för den historiska utvecklingen på arbetstidsområdet, vilket bl.a. innefattar de arbetstidsförkortningar som har genomförts under det senaste seklet. Arbetstidsförkortningar har idag åter aktualiserats och intar en stor plats i den allmänna debatten. Framför allt har kortare arbetsvecka diskuterats som ett medel att komma

en till rätta med den höga arbetslösheten i Sverige och övriga Europa. Vi skall i detta avsnitt redogöra för de sannolika ekonomiska effekterna av en arbetstidsförkortning.

Inledningsvis skall vi redovisa de förväntade effekterna på verksamhetsnivå. Detta är förutsättning för att kunna bedöma eventuella

en sysselsättningseffekter på samhällsnivå, vilket vi kommer att göra i det följande avsnittet. Sambanden är ofta oklara. Enligt de rapporter som utgör underlag för detta kapitel beror effekterna samhällsnivå till betydande del på vilka antaganden rad faktorer. Svå-

som görs om en righeten att nå entydiga resultat speglas också i den aktuella debatten kring sysselsättningseffektema av en arbetstidsförkortning, där vissa framhåller de negativa effekterna medan andra visar på de positiva resultat som har rapporterats. Vi har gett i uppdrag åt forskare på området att redovisa den teori och empiri som finns att tillgå. För rapporterna i sin helhet hänvisar vi till bilaga 7 och Utifrån detta material kommer vi att beskriva de faktorer som måste beaktas samt vilka de troliga konsekvenserna arbetstidsförkortning kan

mer av en tänkas vara. Vi vill påpeka att resonemanget är teoretiskt och främst

SOU 1996: 145 Några aspekter på kortare arbetstid 97

gäller industriproduktionen, eftersom teoribildningen i första hand utgår från denna.

4.3.1 Ekonomiska effekter verksamhetsnivå

på

För att kunna dra några slutsatser om effekterna av en kortare arbetstid på sysselsättningen är det viktigt att först se till vad händer inom

som den enskilda verksamheten, t.ex. ett företag eller förvaltning.

som en Vi vill även peka på att i vissa verksamheter kan förutsättningarna och därmed effekterna skilja sig mellan olika avdelningar i och

en samma verksamhet. Fortsättningsvis kommer vi att använda oss av begreppet verksamhet för att förenkla redovisningen.

En arbetstidsförkortning leder till en rad olika förändringar i verksamheten och enligt den nationalekonomiska teorin finns det ett antal faktorer vi måste ta hänsyn till för att möjligt kunna säga

som om om verksamheten kommer att nyanställa eller låta de som redan är anställda arbeta mer eller med oförändrad arbetskraft sänka produktionsnivån.

Den kortare arbetstiden påverkar kanske framför allt verksamhetens kostnader och naturligtvis blir kostnaden större med bibehållen månadslön för arbetstagaren, dvs med full lönekompensation, lönen

än om sänks i proportion till arbetstidsförkortningen. Ekonomisk teori gör ofta en skillnad mellan olika typer kostnader och det är viktigt att

av påpeka att en arbetstidsförkortning troligtvis får olika effekter på så kallade fasta och rörliga kostnader. Vi kommer nedan att förklara dessa begrepp. Eftersom relationen mellan fasta och rörliga kostnader förändras i och med förkortningen, kommer också kostnaden för nyrekryteringar att påverkas. Den förändrade relationen mellan fasta och rörliga kostnader är av stor betydelse för om verksamheten nyanställer eller inte.

Även produktiviteten kan förändras vid arbetstidsförkortning.

en Effekterna av en förändrad produktivitet på verksamhetens sysselsättning är emellertid oklar och kommer att diskuteras nedan. Vidare är det intressant att se till hur driftstidens längd påverkas. En antal studier

av arbetstidsförkortningars inverkan på produktivitet och driftstid har genomförts och vi kommer i de två sista avsnitten att återkomma till dessa.

4 16-1277

98 Några aspekter på kortare arbetstid SOU 1996: 145

Teori om lönekompensation

En kortare arbetstid kan genomföras med eller utan lönekompensation och efterfrågan på arbetskraft skiljer sig beroende vilket alternativ

av som väljs.

Om arbetstagaren erhåller full lönekompensation kommer månadsinkomsten inte att förändras eftersom timlönen måste stiga för att kompensera de färre antalet arbetade timmarna. Vid arbetstidsförkoit-

en ning med lönekompensation ökar produktionskostnaderna direkt, vilket kan leda till att verksamheten minskar sin produktion och därmed efterfrågan på arbetskraft. Som en följd arbetstidsförkortningen

av stiger arbetskraftskostnadema i förhållande till kapitalkostnadema och motiverar på så sätt verksamheten att ersätta arbetskraft med kapital där så är möjligt.

Verksamhetens agerande torde delvis bero på hur intensivt den använder arbetskraft i förhållande till kapital arbetstidsförkortning

när en med lönekompensation införs. De verksamheter som använder sig av en relativt stor andel arbetskraft i produktionen har därför större

anledning att försöka motverka ökningen sina produktionskostnader

av genom att i ökad utsträckning använda sig av kapital i produktionen.

Vid utebliven lönekompensation förblir arbetstagarens timlön oförändrad, vilket ger en sänkt månadsinkomst. Verksamhetens val mellan att utnyttja den tillgängliga arbetskraften intensivt eller nyrekrytera

mer blir då beroende av det tillägg som måste betalas för utförd övertid i relation till kostnaderna förknippade med nyanställningar. Ett ökat övertidsuttag förutsätter givetvis att personalen är villig att arbeta övertid.

Förutsatt att det finns tillgänglig arbetskraft skulle man alltså kunna anta att en arbetstidsförkortning utan lönekompensation leder till nyanställningar om kostnaderna för nyrekrytering är lägre än de tillägg som måste betalas för utförd övertid. Enligt de studier vi har tagit

som del leder dock en kortare arbetstid till en förändring i relationen mellan fasta och rörliga kostnader. Fasta kostnader, såsom kostnader för nyanställning, stiger i relation till rörliga kostnader. Detta har betydelse för arbetsgivarens val mellan att låta de arbetstagare som redan är anställda arbeta övertid och att nyanställa. Vi kommer nedan att resonera kring förändringen av fasta och rörliga kostnader.

SOU 1996: 145 Några aspekter på kortare arbetstid 99

Betydelsen av fasta och rörliga kostnader vid minskad driftstid

Om en arbetstidsförkortning inte kombineras med en förändrad produktionsprocess kommer troligen driftstiden att minska. Den kortare arbetstiden kan emellertid kombineras med att införa eller utöka skiftarbete. I detta avsnitt studerar vi vad som händer i verksamheten i det fall där verksamheten inte har möjlighet att på så vis förändra produktionsprocessen. Detta kan fallet inom de delar vården

t.ex. vara av som har en fast driftstid. I avsnittet Arbetstidsförkortningar och driftstid ser vi till fallet där en arbetstidsförkortning kombineras med utökad

en driftstid.

Om driftstiden minskar vid en arbetstidsförkortning är det troligt att även produktionen kommer att minska. Vissa produktionskostnader mätt i kostnad per enhet eller tjänst kommer då att öka i takt med att produktionsvolymen minskar. Dessa kostnader betecknas ofta som fasta kostnader. Exempel på sådana kostnader är kostnader för personaladministration, personalomsättning och uppläming. Även kapitalkostnader hör vanligtvis till denna kategori kostnader som på kortare sikt är svåra att påverka.

Å andra sidan finns de kostnader inte producerad enhet påver-

som per kas nämnvärt vare sig av en ökad eller minskad produktionsvolym. Sådana kostnader betecknas vanligen som rörliga. Lönekostnader är ett exempel på sådana kostnader eftersom dessa i regel definieras per timme.

Slutsatsen blir att om en kortare arbetsdag leder till att produktionen och driftstiden minskar, kommer kostnaden producerad enhet att

per öka oavsett om arbetstidsförkortningen sker med lönekompensation eller inte. Enligt resonemanget ovan sker denna kostnadsökning beräknad per enhet som en följd av att vissa kostnader per enhet förblir oförändrade, medan andra kostnader enhet ökar.

per

Konsekvensen av detta resonemang bli att en arbetstidsförkortning inte behöver leda till att verksamheten nyanställer även om förkortningen sker utan lönekompensation. Eftersom kostnaderna för nyrekrytering, som Vi nämnt ovan, har stigit i jämförelse med bl.a. lönekostnader, minskar verksamhetens motivation att nyanställa. Det kan i detta fall vara mer lönsamt för verksamheten att i stället vid behov låta den arbetskraft som redan finns på arbetsplatsen arbeta mer eller att avstå från att producera. Inom den offentliga sektorn finns knappast möjligheten att avstå från att producera och inom de delar vården har

av som

100 Några aspekter på kortare arbetstid SOU 1996: 145

fast driftstid uppstår följaktligen ett fmansieringsbehov i samband en med kravet utökad arbetskraft.

på en

F ärändrin gar av arbetsprøduktivitet

Vi har i avsnittet ovan resonerat kring möjligheterna till nyanställning vid arbetstidsförkortning som medför en mindre produktionsvolym.

en Det kan därför vara av intresse att se vad som händer om vi antar att produktionsvolymen förblir densamma även efter det att den kortare arbetstiden införts.

Vi kommer även i detta avsnitt att till vad händer i verksamhe-

se som ten under förutsättningen att verksamheten inte kan förändra produktionsprocessen. I avsnittet ovan konstaterade vi att driftstiden under sådana förhållanden troligen kommer att minska som en följd av den kortare arbetstiden. Om vi här bortser från möjligheten att nyanställa eller att låta de arbetstagare redan är anställda arbeta övertid, kan

som

produktivitetsförbättring möjlighet att bibehålla produken vara en tionsnivån.

En förkortning arbetstiden som leder till en ökad produktivitet kan

av motverka den produktionssänkande effekten som uppstår till följd av arbetstidsförkortningen. Frågan blir då förbättrad produktivitet i

om en sig främjar eller motverkar nyanställningar.

Det kan tyckas att produktivitetsökning inte fullt ut motverkar

en som den produktionssänkande effekten av en kortare arbetstid bör leda till behov nyanställningar. Problemet är att förändringen av relationen

av mellan fasta och rörliga kostnader sker oavsett om produktiviteten ökar eller inte. Arbetstidsförkortningen har därmed gjort det dyrare att nyanställa. Dessutom tillkommer de kostnadsökningar som uppstår på grund eventuell lönekompensation samt övriga kostnader för-

av en knippade med minskad driftstid. Det är enligt författarna till bilaga

en 8 kanske framför allt det förändrade förhållandet mellan fasta och rörliga kostnader förhindrar att nyanställningar sker trots ett ökat

som behov av arbetskraft.

Vad händer då produktivitetsökningen än kompenserar för det

om mer produktionsbortfall följer kortare arbetstid En arbetstids-

som av en förkortning ökar produktiviteten underlättar för verksamheten att

som

den ökade kostnad enhet som förkortningen medför. På så parera per sätt skulle förbättrad produktivitet som mer än väl kompenserar för

en de negativa kostnadseffektema göra det lättare för verksamheten att

SOU 1996: 145 Några aspekter på kortare arbetstid 101

nyanställa. En ökad produktivitet medför dock två motverkande effekter på sysselsättningen. Samtidigt som en kraftig produktivitetsökning underlättar för verksamheten att anställa, minskar behovet nyrekry-

av teringar. Den ökade produktiviteten kan i sig leda till att verksamheten kan behålla sin produktionsnivå verksamheten inte nyanstäl-

även om ler. Vi vill dock påpeka att även om inga nyanställningar sker kan en ökad produktivitet förbättra verksamhetens kostnadssituation och på så vis säkra arbetstillfällen.

Det är som synes inte helt enkelt att på verksamhetsnivå förutspå sysselsättningseffektema av en arbetstidsförkortning. En förbättrad produktivitet och en ökad driftstid har emellertid stor betydelse för kostnaden for produktion och möjligheten att utnyttja investeringar i exempelvis maskiner. Vad säger oss då studier och erfarenhet om hur produktiviteten och driftstiden på samhällsnivå har påverkats tidiga-

av re arbetstidsförkoitningar För att kunna belysa denna fråga har vi uppdragit författarna i bilaga 8 att redogöra för de studier finns

som på området.

Studier om arbetstidsfärkortningar och produktivitet

De svenska studier som genomförts under år beträffande effek-

senare ten på produktiviteten av en arbetstidsförkortning ger motstridiga resultat. Åberg 1986 visar att det förekommit vissa produktivitetsförbättringar under 1960- och 1970-talet. Ett annat intressant resultat från Åbergs studie är att produktivitetsvinsterna verkar minska över tiden. Anxo och Bigsten 1989 och Anxo och Sterner 1991 visar att en allmän arbetstidsförkortning inte nämnvärt skulle påverka arbetsproduktiviteten. Å andra sidan visar resultat från Skedinger 1994 att arbetsproduktiviteten skulle öka med 0,7 procent för varje procent som arbetstiden förkortas. Dessa olika resultat kan bero på att Skedinger till skillnad från Anxo och Sterner inte fångar variationer i driftstider i sina modeller.

Över lag har de genomförda empiriska studierna reduktion

visat att en av arbetstiden medför en genomgående sänkning produktionen. Den

av kortare arbetstiden kan öka produktiviteten det verkar dock

men som att en arbetstidsförkortning får störst effekt på produktiviteten längre arbetsdagen är i utgångsläget. Ju mer arbetstiden förkortas, desto svårare tycks det vara att motverka förkortningens effekter på produktionen genom ökad produktivitet. Hur mycket produktiviteten kan tänkas öka beror även på arbetets karaktär. Inom vissa verksamheter, främst inom tjänstesektom, är rationaliseringsmöjlighetema begränsa-

102 Några aspekter på kortare arbetstid SOU 1996: 145

de. Effektiviteten har redan höjts så att kortare arbetstid tro-

pass en ligtvis inte helt skulle kunna kompenseras ytterligare effektivi-

av en sering.

Studier om arbetstidsfärkortningar och driftstid

Vi har hittills endast sett till de fall där det antas att verksamheten inte kan ändra på produktionsprocessen. En arbetstidsförkortning kan emellertid medföra en förlängning driftstiden användning

av genom eller utvidgning av skiftarbete. Driftstidens längd är således delvis oberoende av den enskilda arbetstagarens arbetstid.

En sådan förändring av produktionsprocessen kan leda till att kostnaderna per enhet eller tjänst inte ökar, eller t.0.m. minskar, vid arbetstidsförkortningen trots att ingen produktivitetsölcning sker. Vissa krav ställs emellertid på omstruktureringen. Förutom att kostnaderna for omstruktureringen inte får bli för betungande, måste organisationen i övrigt vara flexibel på alla nivåer. Därutöver måste givetvis även arbetstagarna vara villiga att arbeta på ett verksamhetens synpunkt

ur mer flexibelt sätt.

Utvecklingen av driftstiden inom den svenska industrin visar att även om den faktiska arbetstiden minskade under 1970- och l980-talen, har driftstiden, med undantag för vissa kortsiktiga variationer, legat på i stort sett samma nivå under perioden. Under 1990-talet har däremot både den genomsnittliga faktiska arbetstiden och driftstiden ökat starkt.

Svenska industriföretag har således kunnat behålla driftstid

samma även om den genomsnittliga faktiska arbetstiden anställd har mins-

per kat. Huvudförklaringen till detta är enligt författarna i bilaga 8 att användningen av Skiftarbete, främst tvåskiftsarbete, har ökat inom industrin.

I de rapporter som utförts på kommitténs uppdrag finns ingen statistik över utvecklingen av driftstiden inom den offentliga sektorn. Inte heller redovisas utvecklingen inom änstesektom i stort.

4.3.2 och

Arbetstidsförkortning sysselsättning

Motiven för arbetstidsförkortningar har vi tidigare nämnt i avsnitt

som 4.1 skiftat över tiden. De tidiga förkortningarna motiverades främst

av

SOU 1996: 145 Några aspekter på kortare arbetstid 103

hälso- och skyddsskäl samtidigt som arbetstagarnas rätt till ledighet och vila betonades. Efter hand blev motiven alltmer välfardsbetonade på så sätt att en ökad produktivitet skulle tas ut i mer fritid och inte bara i högre lön. Dessutom angavs ofta rättviseskäl såsom att utjämna skillnader i arbetsförhållanden mellan arbetare och tjänstemän. Vidare har framhållits jämställdhetsmotiv i form en av jämnare fördelning mellan kvinnor och män av lönearbete och hemarbete, framför allt sedan början på 70-talet. Från samma tid och därefter under följande lågkonjunkturer har även en arbetstidsförkortning förespråkats utifrån sysselsättningsmotiv. I detta avsnitt studerar vi möjliga sysselsättningseffekter på samhällsnivå.

I den svenska och internationella debatten finns många förespråkare för en arbetstidsförkortning som ett medel att bekämpa arbetslösheten. En kortare arbetstid ses då vara ett bland andra arbetsmarknadspolitiska instrument för att öka sysselsättningen. För att diskutera en förkortad arbetstid och dess effekter på sysselsättningen är det nödvändigt att skilja på generella och selektiva refonner. I följande avsnitt avser vi med begreppet generell arbetstidsförkortning lagstadgad minskning

en av den ordinarie arbetstiden. Detta innebär att i princip alla arbetstagare berörs av reformen. Vad beträffar en generell förkortning genom kollektivavtal, torde detta endast representera en teoretisk möjlighet. Den skulle nämligen förutsätta att i princip samtliga arbetsmarknadsparter samtidigt träffar avtal med liktydigt innehåll. En generell reform måste vara utgångspunkten för att belysa effekterna på sysselsättningen på samhällsnivå. Med en selektiv arbetstidsförkortning avses en lagstadgad minskning av arbetstiden för vissa speciella kategorier av arbetstagare eller arbetstagare som uppfyller vissa krav. Frågan om kortare arbetstid för större eller mindre grupper av arbetsta-

är emellertid i regel fråga i avtalsförhandlingama mellan argare en betsmarknadens parter. Kollektivavtalslösningar om kortare arbetstid för vissa kategorier arbetstagare kan likställas med en selektiv arbetstidsförkortning.

Teoretiska antaganden

För att göra en samhällsekonomisk analys av en arbetstidsförkortnings sysselsättningseffekter räcker det inte med att utgå från de effekter, s.k. mikroeffekter, som kan iakttagas av en kortare arbetsdag i en enskild bransch eller i en enskild verksamhet. Dessa har endast en liten inverkan på den totala samhällsekonomin. Hur t.ex. produktiviteten och driftstiden påverkas av en kortare arbetstid beror dessutom i hög grad

104 Några aspekter på kortare arbetstid SOU 1996: 145

på typen av verksamhet och produktion. Effekterna av en arbetstidsförkortning skiljer sig därför i betydande grad mellan olika verksamheter.

I stället måste analysen genomföras ur ett samhällsperspektiv, ett s.k. makroperspektiv. Det innebär vanligtvis att man studerar effekterna av en arbetstidsförkortning på den totala efterfrågan i samhället samt kostnadsläget. Det bör tilläggas att man även utifrån ett makroekonomiskt perspektiv kan studera mikroeffekter, vilket innebär att man undersöker hur exempelvis driftstider och produktivitet påverkas av kortare arbetstid. Vi har redan i avsnitt 4.3.1 resonerat kring hur produktiviteten och driftstiden kan tänkas påverkas av en kortare arbetstid på verksamhetsnivå, men p.g.a. dessa faktorers betydelse för sysselsättningen på samhällsnivå kommer vi även i detta avsnitt att återkomma till diskussion kring driftstiden.

en

För att utifrån teoretiska modeller analysera resultat av en arbetstidsförkortnings inverkan på sysselsättningen krävs att man gör vissa antaganden avseende rad faktorer. Viktiga antaganden för att på

en teoretisk väg avgöra vilka verkningar en arbetstidsförkortning har på sysselsättningen är förutom produktivitetens och driftstidens förändring, graden lönekompensation, graden av konkurrens i olika sekto-

av rer, typ av produktionsprocess, övertidens förändring, arbetsmarlmadens funktionssätt samt lönebildningen. Det är även viktigt att beakta konjunkturlägets roll, tidsperspektivet, typ av arbetstidsförkortning och i viss mån också växelkursregimen, dvs. antagandet fast eller rörlig

om växelkurs.

Den vanliga infallsvinkeln är att utifrån vissa antaganden analysera konsekvenserna förkortad arbetstid på efterfrågan och kostnadsläget

av eftersom dessa faktorer är viktiga för att man ska kunna säga något om hur sysselsättningen påverkas. Analysen kan gälla för kort, medellång eller lång sikt. Det är nämligen inte säkert att effekterna av en förkortad arbetstid på sysselsättningen är lika på olika sikt. På medellång och lång sikt måste också i analysen beakta konsekvenserna for exem-

man pelvis investerings- och lönsamhetsutvecklingen.

Sverige brukar klassificeras som en liten, öppen ekonomi med en från utlandet konkurrensutsatt sektor K-sektom och från utländsk

en konkurrens skyddad sektor S-sektom. Det innebär dock inte att Ssektorn inte utsätts för inhemsk konkurrens. Inom den skyddade sektorn står den offentliga sektorn för en stor del av produktionen och i bland används begreppen som synonymer för varandra.

SOU 1996: 145 Några aspekter på kortare arbetstid 105

Även det innebär generalisering brukar det i ekonomisk littera-

om en tur antas att produktionsprocessen i K-sektom är kapitalintensiv medan den i S-sektom antas vara arbetsintensiv. En vanlig distinktion är därför att skilja på sysselsättningseffekter i dessa två sektorer. Distinktionen är av betydelse eftersom det nödvändigtvis inte är samma faktorer som förklarar efterfrågan på arbetskraft i en konkurrensutsatt sektor och i en från internationell konkurrens skyddad sektor.

Enligt bilaga 7 är det stor risk i en öppen ekonomi att kostnadshöjningar påverkar arbetskraftsefterfrågan negativt. Det beror på att en utlandsberoende ekonomi och framför allt den konkurrensutsatta delen

ekonomin är särskilt känslig för förändringar i kostnadsläget för att av upprätthålla konkurrenskraften gentemot omvärlden. Det innebär att om en arbetstidsförkortning leder till ökade produktionskostnader är det därför troligt att efterfrågan på arbetskraft minskar mer i K-sektom än i S-sektorn.

Studier av makroekonomiska effekter på sysselsättningen och arbetslösheten innebär vanligen analys hur arbetstidsförkortningen

en av påverkar efterfrågan och kostnadsläget utbudet. Effekterna på inhemsk efterfrågan beror exempelvis till stor del av graden av lönekompensation. En arbetstidsförkortning som genomförs utan lönekompensation minskar arbetstagarnas totala inkomst och leder på så vis till en lägre total efterfrågan på varor och tjänster. Följden blir en minskad efterfrågan på arbetskraft inom den skyddade sektorn eftersom denna är beroende efterfrågan på den inhemska marknaden.

av

Vad gäller den offentliga sektorn påverkas denna inte av en minskad inhemsk efterfrågan under förutsättning att tjänsterna finansieras av samhället. I stället uppkommer ett behov att höja skatterna för att

av kompensera det lägre skatteunderlaget, om man skall kunna finansiera en oförändrad produktionsvolym. Detta kan då begränsa denna sektors efterfrågan på arbetskraft. Vidare påverkas inhemsk efterfrågan negativt ett ökat skatteuttag. Om reformen genomförs med lönekompen-

av sation påverkas inte efterfrågan lika negativt. Däremot påverkas utbudet det förändrade kostnadsläget. De högre kostnaderna uppstår

av p.g.a. högre lönekostnader och vid en minskad driftstid beroende på den tidigare nämnda förändringen av de fasta och rörliga kostnaderna. Effekterna via efterfrågan och kostnadsläget kan betraktas som direkta effekter. Hit hör också effekter på produktiviteten.

Förutom de direkta effekter som olika antaganden ger upphov till kan det också finnas indirekta effekter. Det kan vara en arbetstidsförkort-

106 Några aspekter på kortare arbetstid SOU 1996: 145

nings effekter på lönebildningen, vilket kan ge återverkningar på sysselsättningen.

Det är svårt att renodla effekterna på sysselsättningen av en arbetstids- Förkortning utifrån varje specifikt antagande för sig. Det finns därmed många möjliga aspekter en analys av en minskning av arbetstiden

som kan göras utifrån. Att på teoretiska grunder avgöra vilka sysselsättningseffekter som erhålls är således en fråga om vilka antaganden man gör. Det vi emellertid kan konstatera från forskningen är att det finns några grundläggande förutsättningar för att en arbetstidsförkortning skall ha möjlighet att ge positiva effekter på sysselsättningen. För det första måste den faktiska arbetstiden minska när den lagstadgade arbetstiden förkortas. En annan viktig förutsättning är att driftstiden inte minskar. Det krävs också att arbetskraften är rörlig och utbytbar för att undvika s.k. flaskhalsproblem på arbetsmarknaden. I tabell 4.1 nedan redovisas för översiktens skull de förutsättningar som enligt teori och empiri ger störst sannolikhet för positiva respektive oförändrade eller negativa sysselsättningseffekter en generell arbetstidsför-

av kortning. Vi vill påpeka att tabellen utgör en grov generalisering och förenkling. För att något belysa komplexiteten kompletterar vi därför tabellen med en diskussion kring förutsättningarna.

Tabell 4.1 Förutsättningar som ger störst sannolikhet för positiva respektive oförändrade eller negativa sysselsättningseffekter av en generell arbetstidsförkortning

Störst sannolikhet för positiva Störst sannolikhet för oförsysselsättningseffelder: ändrade eller negativa syssel-

sättningseffekter:

Högkonjunktur Lågkonjunktur Arbetsintensiv produktion Kapitalintensiv produktion Skyddad sektor Konkurrensutsatt sektor Begränsad övertid Övertiden ökar Ökad driftstid Strukturomvandlingsproblem Homogen arbetskraft Heterogen arbetskraft Rörlig arbetskraft Låg rörlighet av arbetskraft Region med låg arbetslöshet Region med hög arbetslöshet

Källa: FIEF, 1996.

SOU 1996: 145 Några aspekter på kortare arbetstid 107

Hägkonjunktur respektive lågkonjunktur

Högkonjunktur

Om en arbetstidsforkortning genomförs utan lönekompensation kom-

mer månadsinkomsten att sänkas i proportion arbetstiden, samma som vilket får dämpande effekt på inhemsk efterfrågan på och en varor tjänster. Härigenom minskar efterfrågan på arbetskraft inom den skyddade sektom. Detta kan motverkas ökad efterfrågan på arbetsav en kraft i den konkurrensutsatta sektorn efterfrågan från utlandet om är tillräckligt hög vilket den kan tänkas under högkonjunktur. Det vara skulle då kunna dämpa de negativa sysselsättningseffekterna i Ssektorn eller ge positiva sådana, beroende hur stark den utländska av efterfrågan är. Nettoresultatet på sysselsättningen arbetstidsav en förkortning utan lönekompensation under högkonjunktur blir således oklart.

Om en arbetstidsförkortning genomförs med full lönekompensation under högkonjunktur kan efterfrågan öka till följd de höjda timlöav nema. sysselsättningen kan då förväntas öka i S-sektom, under förutsättning att det finns lämplig arbetskraft att tillgå. Å andra sidan kan en efterfrågestimulans under högkonjunktur leda till överhettning av ekonomin, Vilket vid fast växelkurs medför ökad inflation och en bytesbalansproblem. Detta kan i sin tur medföra att den ekonomiska politiken åtstramas för att klara extembalansen, vilket då riskerar att minska sysselsättningen. Vid rörlig växelkurs blir denna motverkande effekt något mindre. Även med lönekompensation i

högkonjunktur

verkar således effekterna i motsatt riktning, det är enligt bilamen ga 7 rimligt att anta att de positiva sysselsättningseffekterna överväger.

Lågkonjunktur

Om arbetstidsförkortningen utan lönekompensation genomförs under lågkonjunktur finns det vanligen överskott på arbetskraft i verksamheten. En kortare arbetstid innebär då att verksamheten minskar sin överkapacitet och därigenom sänks arbetslcraftskostnaderna. För den konkurrensutsatta sektorn blir det stimulerande effekt ökar en som efterfrågan på denna sektors och tjänster. Då alla anställda är varor fullt sysselsatta stiger därför efterfrågan på arbetskraft inom K-sektorn. Å andra sidan medför den konstanta timlönen att inhemsk efterfrågan minskar, vilket får negativa effekter på arbetskraftsefterfrågan i Ssektorn. sysselsättningen kan således förväntas öka i K-sektom, medan

108 Några aspekter på kortare arbetstid SOU 1996: 145

den blir lägre i S-sektom. Det innebär att nettoeffekten på sysselsättningen av en arbetstidsförkortning även under lågkonjunktur är oklar.

En arbetstidsförkortning under lågkonjunktur med full lönekompensation kan först och främst innebära efterfrågestimulans till följd av

en högre timlön och därmed ökad efterfrågan på arbetskraft i S-sektorn. Samtidigt bidrar de höjda timlönerna till en kostnadshöjande effekt, vilket medför lägre arbetskraftsefterfrågan i K-sektorn. Detta riskerar således att förvärra konjunkturläget ytterligare. Nettoresultatet på sysselsättningen arbetstidsförkortning under lågkonjunktur och

av en höjd timlön blir därför oklart.

Betydelsen driftstid, produktion och sektor

av typ av

Arbetstidsförkortning utan lönekompensation

Till att börja med antas oftast i den ekonomiska litteraturen att driftstiden minskar vid arbetstidsförkortning. Då stiger produktionskostna-

en dema på det vi beskrev i avsnitt 4.3.lK0nsekvensen blir att

sätt som kapital ersätts med arbetskraft så långt det är möjligt i produktionspro-

eftersom det är relativt sett billigare att använda arbetskraft i cessen nu produktionen i förhållande till kapital. Ju mer arbetsintensiv produktionen är, desto högre blir substitutionen fler nyanställningar eller övertidstimmar och desto kan sådan produktion undvika att

mer drabbas de ökade kapitalkostnadema. Man kan således förvänta sig

av positiva verkningar på arbetskraftsefterfrågan inom arbetsintensiv produktion eller i den skyddade sektorn. Närvaron av fasta arbetskraftskostnader kan dock innebära att den positiva effekten på sysselsättningen vid arbetsintensiv produktion uteblir. Såsom vi redovisade i avsnitt 4.3.1 bygger således resultatet på att dessa kostnader är av ringa betydelse. Om produktionen däremot är kapitalintensiv är möjligheten mindre att ersätta kapital med arbetskraft och de ökade produktionskostnadema tenderar därför att minska produktionen och sålunda efterfrågan på arbetskraft i den konkurrensutsatta sektom.

Om driftstiden förblir oförändrad blir produktionskostnadens förändring beroende produktionsprocessens arbetsintensitet. Det beror på

av att de fasta arbetskraftskostnadema, är högre mer arbetsintensiv

som produktionsprocessen är, får större betydelse i förhållande till de totala produktionskostnadema. Vid arbetsintensiv produktion finns det därför risk för att produktionskostnadema stiger, vilket kan dämpa efterfrågan på arbetskraft. För kapitalintensiv produktion behöver en arbetstidsförkortning i detta fall inte förändra produktionskostnadema nämnvärt

SOU 1996: 145 Några aspekter på kortare arbetstid 109

och arbetslcraftsefterfrågan kan därför förbli oförändrad eller t.0.m. öka.

En ökning driftstiden vid en arbetstidsförkortning innebär att pro-

av duktionsprocessen måste omstruktureras så att anläggningamas driftstid ökar samtidigt som arbetstiden reduceras. Det kan som vi tidigare nämnt exempelvis ske att öka antalet skift. Positiva

genom sysselsättningseffekter kan då uppstå inom både arbetsintensiv och kapitalintensiv produktion. Det förklaras att då driftstiden förlängs

av kan kapitalet utnyttjas mer och således minskar kapitalkostnaden per producerad enhet. Kapital blir då relativt sett billigare att använda i produktionen i förhållande till arbetskraft.

Följden detta blir att arbete ersätts kapital i produktionsproces-

av av

Denna substitutionseffekt kan fortgå så länge som produktionsprosen. cessen tillåter. Det gynnar kapitalintensiv produktion genom att produktionskosmadema sänks, vilket har positiv effekt på arbetskraft-

en sefterfrågan förutsätter att det inte är möjligt att ersätta all

om man arbetskraft med kapital. Samtidigt gynnas även arbetsintensiva produktionsprocesser, eftersom även deras produktionskostnader minskar.

Om antar att minskningen av kapitalkostnaden per producerad

man enhet blir större än ökningen de fasta arbetskrafiskostnadema vid en

av arbetstidsförkortning kan sysselsättningseffelctema inom arbetsintensiv produktion också bli positiva. Förutom positiva sysselsätlningseffekter kan arbetstidsförkortning medför ökad driftstid också ha positi-

en som

effekter på tillväxten samt innebära lägre samhällsekonomiska va kostnader för arbetslösheten.

Arbetstidsförkortning med lönekompensation

Om studerar verkningar på sysselsättningen av en arbetstidsför-

man kortning med lönekompensation med hänsyn till drifistid, produktions-

och sektor blir resultatet snarlikt det vid fallet av konstant timlön. process Effekterna går i riktning men är av olika styrka. Skillnaden beror

samma på att lönekompensationen höjer produktionskostnadema.

Övertid

Vi har tidigare i avsnitt 4.3.1 konstaterat att en arbetstidsförkortning inte behöver leda till nyanställningar förkortningen sker utan

även om lönekompensation. Eftersom kostnaderna för nyrekrytering, som vi nämnt har stigit i jämförelse med bl.a. lönekostnader ges ökade

ovan, incitament till att öka övertiden i stället för sysselsättningen. Huruvida

110 Några aspekter på kortare arbetstid SOU 1996: 145

övertidsuttaget eller sysselsättningen ökar blir beroende det tillägg av som måste betalas för utförd övertid i relation till kostnaderna förknippade med nyanställningar. En arbetstidsförkortnings sysselsättningseffekter beror även hur övertiden regleras i lag och avtal. För av en utförligare diskussion kring betydelsen övertidens förändring hänviav sar vi till avsnitt 4.7.

Homogen och rörlig arbetskraft

Ytterligare ett antagande har att göra med arbetsmarknadens funktionssätt, dvs. arbetsmarknadens förmåga sig till utifrån kommanatt anpassa de störningar. En generell arbetstidsförkorming skulle kunna uppfattas som en sådan stöming och effekterna på sysselsättningen är således beroende av hur arbetsmarknaden fLmgerar. Viktiga faktorer för arbetsmarknadens funktionssätt är arbetskraftens homogenitet och rörlighet.

Frågan om arbetskraftens homogenitet handlar dess utbytbarhet, dvs. om om det finns tillräckligt med arbetssökande med rätt utbildning och erfarenhet för de lediga arbetstillfällen förmodas uppkomma till som följd av arbetstidsforkormingen. Om arbetskraften däremot är heterogen kan det uppstå brist på vissa yrkeskategorier, s.k. flaskhalsar. Detta kan dämpande effekter på produktionen många anställda är beroende om av att dessa nyckelpersoner finns på plats för att kunna utföra sina arbeten. En arbetstidsförkortning som leder till att utbudet dessa yrkeskaav tegorier minskar skulle alltså förvåna eventuella redan existerande flaskhalsproblem. Det är viktigt att notera att även i situationer med överskott av arbetskraft, som är fallet under lågkonjunktur, kan det en finnas vissa branscher eller regioner har efterfrågeöverskott på som arbetskraft. Det kan således existera flaskhalsproblem vid alla konjunkturlägen.

När det gäller rörlighet arbetskraftens benägenhet att geografiskt avses eller yrkesmässigt förflytta sig till de orter eller yrken där stor efterfrågan på arbetskraft råder. Om rörligheten är låg vid arbetstidsförkortning en finns det risk för att flaskhalsproblemen förvärras. Regionala obalanser kan då uppstå, förutsatt att en ökad arbetskraftsefterfrågan inte skulle vara så fördelad att ingen arbetskraftsomflyttning krävs.

Regionens betydelse

Nära lcnuten till frågan om arbetskraftens rörlighet är skillnader i arbetslöshet mellan olika regioner. Den empiriska forskning vi har tagit som del av studerar frågan utifrån ett svenskt regionalt perspektiv. En generell

SOU 1996: 145 Några aspekter på kortare arbetstid l l 1

arbetstidsförkortning skulle ha störst sannolikhet positiv effekt

att ge en på sysselsättningen i de regioner där arbetslösheten är lägst. Minst effekter skulle reformen ge i de områden där arbetslösheten är högst. En arbetstidsförkortning skulle för att lyckas därför kräva att rörligheten ökar. Om så inte sker riskerar regionala obalanser på arbetsmarknaden att förstärkas.

Teoretiska och empiriska resultat

Den teoretiska och empiriska forskning som finns angående sambandet

mellan arbetstidsförkorming och sysselsättning skiljer sig beträffan-

de resultaten. Det faktum att utfallet alltid beror på vilka ekonomiska antaganden som har gjorts kan dock till stor del förklara avsaknaden av entydiga resultat. Av de teoretiska studier som redovisas i bilaga 7 erhåller endast 1 av 14 studier positiva sysselsättningseffekter

av en arbetstidsförkortning, medan de empiriska resultaten skiftande.

är mer I flera europeiska länder där arbetstidsförkortningar har genomförts visar resultaten att effekterna på sysselsättningen har varit positiva, men ofta lägre än förväntat, t.ex. i Belgiens, Frankrikes, Nederländernas och Tysklands fall. Man måste dock vara medveten om att mätningen av sysselsättningseffekter av en arbetstidsförkortning är förknippad med många problem. Det är svårt att avgöra om en effekt på sysselsättningen härrör från en arbetstidsförkortning och inte från någon annan förändring i ekonomin. Dessutom varierar uppskattningarna beroende på om exempelvis arbetstagar- eller arbetsgivarpartema bedömer effekterna. Vidare är många .utvärderingar koncentrerade till kortsiktiga effekter och inte till de långsiktiga.

Avslutande kommentarer

Av tabell 4.l framgår att positiva sysselsättningseffekter av en generell arbetstidsförkortning är störst under sådana förhållanden när arbetsmarknadsläget är som mest gynnsamt, exempelvis under en högkonjmilctur eller i regioner med låg arbetslöshet. Samtidigt ställs det krav på stor utbytbarhet och hög rörlighet hos arbetskraften för arbetstidsför-

att en kortning skall ha positiva effekter på sysselsättningen. Om dessa krav skulle uppfyllda är detta utmärkande för mycket flexibel eko-

vara en nomi. Frågan är om arbetslösheten i en sådan ekonomi utgör något större problem.

De teoretiska studierna visar i det närmaste entydigt på negativa effekter av en arbetstidsförkortning, medan de empiriska är mer skiftande. Vi kan således inte direkt från forskningsresultaten dra slutsatsen

att en

1 12 Några aspekter på kortare arbetstid SOU 1996: 145

arbetstidsforkortning leder till ökad sysselsättning. Enligt författaren till bilaga 7 torde det vara en bedörrmingsfråga i vilken grad den

om svenska arbetsmarknaden och ekonomin i övrigt kan uppfylla nödvändiga förutsättningar.

4.4 erfarenheter av kortare

Några europeiska

arbetstid

Olika former av arbetstidsförkortningar har under senare år genomförts i ett antal europeiska länder. Även flexiblare arbetstidsmönster har möjliggjorts genom förändringar i lag och avtal. Skälen till arbetstidsförkortningarna varierar mellan länderna, men under senare år har sysselsättningsaspekten fått ett allt större utrymme.

Tyskland

Den tyska arbetstidslagen stadgar ett dagligt maximum om 8 timmars arbetstid med vissa begränsningar kan genomsnittsberäknas över

som en viss period. Lagen är dock dispositiv till förmån för kollektivavtal och har frångåtts på en rad avtalsområden. Inom flera stora avtalsområden gäller att arbetstiden i genomsnitt är 35 timmar per vecka. Vissa företag, t.ex. Volkswagen, har förkortat arbetstiden ytterligare. Arbetstidsförkortningarna har ofta kombinerats med någon form av flexibilitet i arbetstidens förläggning. Ett exempel är den tyska metallindustrin, där kollektivavtalsreglerade arbetstidsförkortningar har kombinerats med arbetstidsflexibilitet. Inom metallindustrin har veckoarbetstiden successivt sänkts sedan 1984 från 40 till 35 timmar 1995.

Då arbetstagarsidan i form av IG Metall 1984 framställde kravet på 35 timmars arbetsvecka krävdes också en begränsning av övertidsarbetet. Arbetstagarsidan uttalade samtidigt ett önskemål om att det utförda övertidsarbetet skulle tas ut i mer fritid i stället för i pengar. Arbetsgivarsidan, dvs. Gesamtmetall, såg hellre en ökad möjlighet till förtidspensionering, mer flexibla arbetstider samt mer deltidsarbete än en förkortad arbetsvecka. Avtalet som träffades efter en stor arbetsmarknadskonflikt, innebar att veckoarbetstiden sänktes till 38,5 timmar och en ökad möjlighet till flexibla arbetstider. I övrigt utgick viss lönekompensation vid förkortningen.

Vid avtalsförhandlingama i den tyska metallbranschen 1987 sänktes arbetstiden efter konflikt till 37 timmar i veckan, även denna gång med

SOU 1996: 145 Några aspekter på kortare arbetstid 113

viss lönekompensation. Förkortningen skedde i två etapper; till 37,5 timmar 1 april 1988 och till 37 timmar 1 april 1989. Efter ytterligare en konflikt resulterade 1990 års avtalsuppgörelse i kortare arbetstid genomfört i två steg. 1 april 1993 skulle veckoarbetstiden vara nere i 36 timmar och 1 oktober 1995 i 35 timmar. Förkortningen skulle ske med full lönekompensation. Gesamtmetall negativa till avtalet och

var förordade hellre att begreppet normalarbetstid skulle tonas ned. I stället förespråkades ett veckoarbetstidsspann på mellan 40 och 35 timmar. Arbetsgivarsidan har sedan 1984 således krävt mer flexibla arbetstider i utbyte mot den kortare arbetstid arbetstagarsidan kräver.

som

Det faktum att arbetstidsförkortningen kombinerats med en ökad flexibilitet har fått rad konsekvenser beträffande organisationen av

en arbetstiden. En individuell differentiering arbetstiden innebär en

av större möjlighet för den enskilde arbetstagaren att förlänga arbetstiden samtidigt den längre beräkningsperioden för genomsnittlig arbets-

som tid tillåter verksamheten att möta månatliga och säsongsvariationer. I och med ökad decentralisering utformas de exakta villkoren för

en minskningen arbetstiden och dess förläggning genom förhandlingar

av på lokal nivå.

Sysselsättningseffekter arbetstidsförkortningen från 40 till 37 tim-

av

vecka uppskattade arbetsgivarsidan pekar på att mellan mar per av 36 000 och 54 000 arbetstillfällen skapades. Arbetstagarsidan

nya uppskattade däremot att förkortningen räddade eller skapade mellan 189 000 och 194 000 arbetstillfällen. Enligt den tyska motsvarigheten till AMS, IAB, visar beräkningar att under perioden 1983-1992 har det skapats drygt tre miljoner arbetstillfällen och ungefär en miljon av

nya dessa ha uppkommit följd genomförda arbetstidsför-

anses som en av kortningar inom olika branscher.

Danmark

I Danmark finns ingen lagstiftning arbetstidens längd och förlägg-

om ning. Arbetsmarknadens huvudorganisationer har centralt avtalat om att veckoarbetstiden skall 37 timmar. Sedan ett par år tillbaka

vara

försöksverksamhet med tjänstledighet i olika syften. Modellen finns en intar också plats i den svenska debatten olika medel att minska

en om arbetslösheten. Även den s.k. sopåkarmodellen har rönt viss uppmärksamhet i Sverige.

l 14 Några aspekter på kortare arbetstid SOU 1996: 145

"Orlov eller arbetsbyte

Den danska modellen med sabbatsår är arbetsmarknadspolitisk

en åtgärd i form tjänstledighet, riktar sig till sysselsatta löntagare

av som över 25 år vilka är berättigade till ersättning från arbetslöshetskassan. Tjänstledigheten kan även beviljas arbetslösa. Den tjänstledige måste vid starten för tjänstledigheten och under hela perioden ansluten

vara till en statligt godkänd arbetslöshetskassa. Den vill ta tjänstledigt

som måste ha varit sysselsatt på arbetsmarknaden i minst tre år. Tjänstledigheten överenskoms mellan arbetstagaren och arbetsgivaren och kan vara upp till ett år. Det statliga bidraget till den tjänstledige utgör för fullt försäkrade till 70 procent ersättningen från arbetslöshets-

upp av kassan fr.o.m. den l april 1997 60 procent. Tjänstledigheten

i samband med sabbatsår är en försöksverksamhet som löper ut i 1999.

mars Syftet är bl.a. att så långt möjligt tillsätta de lediga tjänsterna med arbetslösa. Det danska försöket är således form arbets-

en annan av tidsförkortning än den tyska, nämligen att arbetstiden i ett yrkes-

ses

livsperspektiv.

Möjligheten till tjänstledighet har från l januari 1994 till april 1996 utnyttjats av omkring 311000 Merparten dessa, cirka

personer. av 195 000, använde ledigheten till studier och bamtillsyn. Av

de som använde ledigheten till studier var 60 procent arbetslösa och 2/3 kvinnor. Den stora merparten de använde ledigheten till bamtillsyn

av som är kvinnor, cirka 90 procent. Av de använde ledigheten till barn-

som tillsyn var 44 procent arbetslösa. Orlov evaluering af orlovsordning-

eme, 1996

Sopåkarmodellen

I Århus inleddes 1994 lokalt försök med arbetsdelning.

ett Tre heltidsanställda gavs möjlighet att dela sina arbeten med arbetslös. Syste-

en met fungerade på så sätt att de tre lönerna slogs ihop med den arbetslöses A-kasseersättning. De gemensamma inkomsterna delades därefter i fyra lika delar. Uppdelningen dessa fyra nästan hel inkomst,

gav en samt ledigt var fjärde vecka. Modellen skapade inte arbetstillfäl-

nya len, men bjöd in människor stod utan arbete till delaktighet i

som arbetslivet. Försöken avslutades i.o.m. årsskiftet 1995/96 då den danska regeringen genomförde åtstramning gällande bestämmelserna för

en tjänstledighet med betalning. De reglerna innebar att det inte

nya längre var möjligt att ta ut tjänstledighet förkortare tid än tretton sammanhängande veckor.

SOU 1996: 145 Några aspekter på kortare arbetstid 1 15

Nederländerna

l Nederländerna finns ett gemensamt samarbetsorgan för arbetsgivaroch arbetstagarorganisationer; Stichting de Arbeit. Denna organi-

van sation utformar b1.a. rekommendationer till arbetsmarknadens parter angående innehållet i kollektivavtal. I september 1993 publicerade organisationen en sådan rekommendation med syftet att öka förutsättningarna för deltidsarbete samt skapa en ökad flexibilitet i arbetstidens förläggning och omfattning.

Genom att på lokal nivå genomföra olika typer av arbetsdelning, beroende på den faktiska situationen i olika sektorer och branscher, hoppas man att förutsättningarna för en högre sysselsättning ökar. Samtidigt skulle flexibiliteten inom företaget förbättras. Möjligheter bör ges åt individen att både förlänga och förkorta sin arbetstid beroende på arbetstagarens behov. Över livscykeln är det troligt dessa behov

att skiftar och följaktligen bör arbetstagaren ges möjlighet att påverka sin arbetstid. Stichting van de Arbeit uppmanar parterna till en positiv inställning till denna förändring eftersom både verksamheten och arbetstagaren gynnas av en ökad flexibilitet, under förutsättning att en rätt balans mellan önskemålen kan uppnås. På kort sikt kan dessa rekommendationer uppfyllas genom att öka möjligheterna till deltidsarbete. Under de senaste tiotals åren har deltidsarbetet ökad betydligt i Nederländerna och i ett internationellt perspektiv är nu andelen deltidsarbetande mycket hög.

Stichting van de Arbeit rekommenderar vidare att arbetsmarknadens parter inför regler i kollektivavtalen som medger arbetstagarens rätt att i så stor utsträckning som möjligt få sitt önskemål om arbetstider tillgodosett, sig det gäller tillfällig eller permanent förändring.

vare en

4.5¶Arbetstidsregleringar i kollektivavtal

Vi kan till att börja med konstatera att arbetstidsförhållandena på den svenska arbetsmarknaden till stora delar bestäms genom kollektivavtal, vars bestämmelser om arbetstid i Varierande grad avviker från arbetstidslagens regler. Avvikelser från arbetstidslagen är som tidigare nämnts möjliga genom att lagen är dispositiv till förmån för kollektivavtal som slutits eller godkänts av central arbetstagarorganisation. Den arbetstid som är reglerad i de olika kollektivavtalen är som regel betydligt kortare än vad som följer av arbetstidslagen. Undantagsvis

116 Några aspekter på kortare arbetstid SOU 1996: 145

förekommer längre arbetstid än vad följer arbetstidslagen. Som

som av vi tidigare påpekade var det först 1970 års arbetstidslag

genom som lagstiftningen kom att omfatta större del arbetsmarknaden.

en av

Arbetsmarknadens parter förfogar således över arbetstidslagen. Lagstiftaren har angivit i lagen att rätten att disponera arbetstidslagen tillkommer den centrala arbetstagarorganisationen. I vissa fall tillkommer denna rätt även den lokala arbetstagarorganisationen. De avvikelser från arbetstidslagen som får göras genom lokala avtal är dock begränsade i tid. De kan gälla högst månad från avtalets ingående. De

en centrala arbetstagarorganisationema överför ofta kollektivavtal

genom sin rätt till de lokala arbetstagarorganisationema. De fackliga organisationerna kan vidare genom en intern befogenhetsfördelning i praktiken ge den lokala fackliga organisationen ställning den

en som ger en rätt att fungera som central facklig organisation vad rättigheter

avser enligt arbetstidslagen.

Arbetstiden är de viktigaste frågorna för arbetsmarknadens parter

en av att reglera i kollektivavtal. Skälen till detta är den starka och långa tradition av kollektivavtal finns inom området samt frågomas

som principiella och materiella betydelse. Till de principiella hör naturligtvis hälso- och skyddsaspektema, även frågor arbetsorganisa-

men om tion, kompetensutveckling, jämställdhet och rättvisa hör med

samman arbetstidsfrågor. Till de materiella hör kopplingen till lön och ersättning samt lönebildningen. Som ersättning för en viss förläggning

av eller längd på arbetstiden och arbetspassen, förekommer i kollektivavtal en lång rad olika ersättningar och kompensation på annat sätt, t.ex. kompensationsledighet eller sänkt arbetstid.

Förhandlingar och överenskommelser på detta område utgör ofta

en helhet vars olika komponenter bl.a. är lön, lönesystem, särskilda

ersättningar, semester och andra ledighetsförmåner, pensionsvillkor samt arbetstidens längd och förläggning. Kollektivavtalen förändras fortlöpande och det kan vara svårt och är kanske meningslöst att plocka ut och analysera en del av anställningsvillkoren utan att samtidigt

se helheten och hur de tillkommit. Att delar anställningsvillkoren

av tillkommit efter arbetsmarknadskonflikter ökar svårigheterna till jämförelser och bedömningar.

Genom möjligheter till avvikelser från lagen är således arbetstidsfrågor av stor betydelse för arbetsmarknadens parter både på central och lokal nivå. Vi skall i avsnitt 4.4.1 närmare studera arbetstidens reglering i centrala kollektivavtalsbestämmelser, för att i avsnitt 4.5 ge exempel

SOU 1996: 145 Några aspekter på kortare arbetstid 117

vad möjligheten att på lokal nivå genom kollektivavtal genomföra arbetstidsmönster har medfört på olika arbetsplatser. nya

4.5.1 heltidsmått

Kollektivavtalsreglerade

Det finns många exempel på heltidsmått reglerade i kollektivavtal. Vi skall nedan några exempel. Det finns till en början anledning att ange peka på skillnad mellan hur veckoarbetstiden anges i lagen och hur en den definieras i kollektivavtal. Medan arbetstidslagen anger veckoarbetstiden till 40 timmar brukar kollektivavtalen avse arbetstid per helgfri vecka. Enligt de beräkningar som gjordes av Utredningen om flexibla regler för arbetstid och semester SOU 1992:27 motsvamer de fasta och rörliga helgdagar som infaller under året i genomsnitt rar 80 timmar. Om de 80 timmarna läggs ut över årets drygt 52 veckor förkortas veckoarbetstiden med ca l timme och 30 minuter, till ca 38 timmar 30 minuter. Enligt arbetstidslagen tas enbart hänsyn till infallande helgdagar vid beräkning övertid genom att ledigheten vid av övertidsberälcning likställs med fullgjord ordinarie arbetstid respektive jourtid.

Kollektivavtal har 40 timmar helgfri vecka som ordinarie som per arbetstid har således egentlig ordinarie arbetstid på 38 timmar och en 30 minuter i genomsnitt per vecka.

För anställda inom kommuner och landsting den ordinarie aranges betstiden för merparten anställda i genomsnitt 40 timmar per som helgfri vecka. För anställda med arbetstid förlagd även till antingen sön- och helgdag eller helgdag är arbetstiden beräknad på ett annat sätt. T.ex. har sjuksköterskor och barnmorskor med denna arbetstidsförläggning arbetstid på i genomsnitt 38 timmar och 15 minuter per en vecka. För t.ex. vårdpersonal inom landsting omfattas av Svenska som kommunalarbetareförbundets Kommunal kollektivavtal är arbetstiden sedan 1989 förkortad till i genomsnitt 37 timmar per vecka. Det senare gäller också ofta lokala överenskommelser med Kommunal för genom anställda inom kommuner med liknande arbetsuppgifter och arbetstidsförläggning.

Det kan intresse att här uppmärksamma den skillnad i kollektivara av vavtalsreglerad arbetstid föreligger mellan bl.a. sjuksköterskor som och t.ex. undersköterskor. Dessa två grupper arbetar inom samma verksamhet, ofta sida vid sida, sjuksköterskomas kollektivmen

118 Några aspekter på kortare arbetstid SOU 1996: 145

avtalsreglerade arbetstid överstiger undersköterskomas med timme en och en kvart. Det torde så att medan undersköterskoma i avtalsvara förhandlingar valde att driva krav på förkortad arbetstid, prioriteraen de sjuksköterskorna högre lön framför lägre arbetstid. En lilcnanen en de prioritering gjordes i 1995 års avtalsförhandlingar där bl.a. sjukskö-

terskomas pensionsålder höjdes till 65 år för möjliggöra att ett ökat löneutrymme. Det kan tilläggas att vid de centrala förhandlingarna

1988 valdes olika lösningar för de kollektivavtal Kommunal som träffade med Landstingsförbundet och Kommunförbundet. Medan de förra valde att ett centralt kollektivavtal gäller samtliga genom som landsting fastställa en arbetstidsförkortning för samtliga berörda arbets-

tagare, träffade Kommunförbundet ett centralt kollektivavtal där ett löneutrymme angavs. De lokala parterna fick rätt att bestämma på

vilket sätt detta löneutrymme skulle användas, arbetstidst.ex. som en förkortning för vissa arbetstagare.

För läkare gäller att de kan ha individuellt fastställd arbetstid, s.k. en särskild arbetstid, utöver den arbetstid följer de allmänna som av arbetstidsreglerna i kollektivavtalet. Någon begränsning hur många av timmar som kan ingå i den särskilda arbetstiden finns inte i avtalet.

För heltidsanställda brandmän och personal inom den kommunaannan räddningstjänsten, finns olika arbetstidsbestämmelser. Antingen är tjänstgöringstiden 42 timmar i genomsnitt vecka i delat dygn per om två tjänstgöringspass utan måltidsraster eller 48 timmar i genomsnitt

per vecka i dygnstjänst 24 timmar pass. Angivna tjänstgöringsper mått är sammanvägning ordinarie arbetstid och jourtid. Den en av effektiva tjänstgöringstiden får överstiga 10 respektive 12 timmar

per tjänstgöringspass.

För en merpart kommunanställda personliga assistenter och anhöav rigvårdare är den ordinarie arbetstiden för heltidsanställd fastställd en till i genomsnitt 40 timmar vecka. Innefattar arbetet tillsyn barn per av eller inte kan ta Vård sig själv och arbetstagaren vuxen som om som lever i hushållsgemenskap med, får den ordinarie arbetstiden till uppgå i genomsnitt 52 timmar per vecka. Arbetstagaren är härutöver skyldig att tjänstgöra om arbetsgivaren finner särskilda skäl härtill.

Avtalet mellan Metall och Verkstadsföreningen fastställer arbetstiden till 40 timmar helgfri vecka i genomsnitt år. Vid Skiftarbete per per är heltidsmåttet mellan 34 timmar och 38 timmar vecka. Avtalet per innehåller även arbetstidsförkortning med 12 minuter vecka en per under 1995 och ytterligare 12 minuter under 1996, förutom för de som

SOU 1996: 145 Några aspekter på kortare arbetstid l 19

arbetar skift. Avtalet innebär ingen skyldighet att förändra arbetstidsscheman, i stället läggs tiden ihop till kompensationsledighet

som läggs ut efter överenskommelse mellan arbetstagare och arbetsledning.

Liknande avtal finns mellan exempelvis Industrifacket och Almega Industri och Kemiförbundet för anställda inom explosivämnesindustrin. Den ordinarie arbetstiden är i genomsnitt 40 timmar per helgfri vecka eller 2012 timmar år. Vid kontinuerligt treskiftsarbe-

per te, dvs. då arbete pågår utan uppehåll, är arbetstiden i genomsnitt 1768 timmar per år. Vid kontinuerligt tvåskiftsarbete samt vid intermittent två- och treskiftsarbete är arbetstiden i genomsnitt 38 timmar per helgfri vecka.

Anställda inom Posten som berörs SEKOs avtalsområde har sedan

av 1995 en arbetstid på 39 timmar och 30 minuter per helgfri vecka. Statsanstållda med kontorsarbete har en arbetstid på 39 timmar och 45 minuter per helgfri vecka. För anställda inom försäkringsbranschen är arbetstiden 38 timmar och 45 minuter per helgfri vecka. Vidare är heltidsmåttet i Banktjänstemannaförbundets avtal 38 timmar och 30 minuter per helgfri vecka och enligt Försäkringsanställdas förbunds avtal 39 timmar och 45 minuter.

Mellan Svenska Kommunförbundet och lärarförbunden har tecknats ett avtal som innebär att för lärare som huvudsakligen undervisar är den reglerade arbetstiden 1360 timmar, som skall förläggas till de 194 dagar då läraren är tjänstgöringsskyldig. Eftersom lärare sammantaget har samma årsarbetstid som andra anställda är resterande arbetstid s.k. förtroendearbetstid. Detta är således ett exempel på arbetstid med verksamhetsår som begränsningsperiod årsarbetstid.

-

Avslutningsvis kan vi tillägga att vi endast har tagit del av ett kollektivavtal dår arbetstiden överensstämmer med arbetstidslagens bestämmelser om 40 timmar i veckan PAN 95 Lön och anställningsvillkor för personlig assistent och anhörigvårdare. De avvikelser från arbetstidslagen som förekommer i kollektivavtalen innebär främst att arbetstiden i kollektivavtal regleras per helgfri vecka, vilket innebär en faktisk arbetstid på 38 timmar och 30 minuter i genomsnitt per vecka. Kollektivavtalen innehåller också att arbetstiden är bestämd till ett mindre antal än 40 timmar.

120 Några aspekter på kortare arbetstid SOU 1996: 145

4.6 arbetstidsmönster

Nya

Vi skall i detta avsnitt kortfattad beskrivning de erfarenheter

ge en av som gjorts vid de svenska arbetsplatser där arbetstiden kollekti-

genom vavtal har förkortats och där en större flexibilitet i förläggningen

av arbetstiden har genomförts. Förändringen i arbetstidens längd har ibland genomförts i form försöksverksamhet och har på flera

av arbetsplatser kombinerats med eller förutsatt ökad flexibilitet i för-

en läggningen av arbetstiden.

Vi kommer inledningsvis att utifrån verksamhetens och individens behov diskutera bakgrunden till den kortare arbetstiden och den ökade flexibiliteten eller, som vid många arbetsplatser är fallet, kombinationen av de två möjligheterna. Motiven till förändrade arbetstidsmönster skiljer sig ofta beroende på typen verksamhet. Därutöver finns

av skillnader i arbetsmarknadsparternas motiv. Vi kommer därför att särskilt studera vilka faktorer som har föranlett förändringen i arbetstidsmönster. Enligt kommittédirektiven skall vi redovisa resultaten

av de svenska försök med arbetstidsförkortning och flexibel arbetstid

som har genomförts under tid och då särskilt studera de aspekter

senare som enligt direktiven skall belysas.

Ett flertal företag och organisationer planerar eller har inlett olika försök med arbetstidens längd och förläggning. Försöksverksamheten är emellertid ganska ny och enligt den rapport bilaga 9 bl.a.

som redovisar utvärderingar vid olika försöksverksamheter, de fåtal

ger formella utvärderingar genomförts inga entydiga besked

som om resultaten. Vi kommer dock i största möjliga mån att i enlighet med våra kommittédirektiv analysera effekterna på produktionen, produktiviteten, sysselsättningen, jämlikheten, konkurrenskraften, arbetets organisation och välfärden. Som underlag för vår analys har vi även information från arbetsmarknadsparterna samt erfarenheter från våra arbetsplatsbesök och vår seminarieserie.

Bakgrund

Verksamhetens behov

Vi har i kapitel 2 redogjort för vissa utvecklingsdrag i samhälle och arbetsliv utveckling senare år. Som nämnts där, bidrar rad faktorer

en till att skapa nya förutsättningar för ekonomin och det ständigt föränd-

SOU 1996: 145 Några aspekter på kortare arbetstid 121

rade arbetslivet är för många människor ofta omtumlande. Som exempel kan nämnas den tekniska utvecklingen som kontinuerligt möjliggör nya sätt att producera. Stora investeringar i maskiner och anläggningar har lett till alltmer kapitalintensiv produktion inom tillverkningsin-

en dustrin och verksamhetens behov har följaktligen förändrats därefter. För att tillverkningen skall vara lönsam ställs i dag allt högre krav på ett effektivt utnyttjande av dessa investeringar, vilket för många verksamheter motiverar längre drifts- och öppettider.

Parallellt med utvecklingen mot en allt mer kapitalintensiv produktion, kan vi även iaktta framväxten av en betydande änstesektor. Det faktum att tjänster inte kan lagras utan måste produceras i samma stund som de efterfrågas i kombination med anpassningen till kundernas behov, innebär ofta längre drift- och öppettider liksom krav på en ökad flexibilitet inom verksamheten.

Individens behov

Sedan 1970-talet lönearbetar allt fler kvinnor. Nästan lika många kvinnor män förvärvsarbetade 1995. För att kvinnor och män skall

som ha möjlighet att kombinera förvärvsarbete och för hushåll och

ansvar barn, ställer individen allt högre krav på en ökad flexibilitet.

nu

Sverige har under 1900-talet utvecklats från att huvudsakligen vara ett jordbrukarsamhälle till ett modernt industrisamhälle. Den ekonomiska tillväxten har under långa perioder varit mycket hög och de kontinuerliga välfärdsölcningar kommit individen till godo har delvis tagits

som ut i form ökad fritid. Trots att de senare årens ekonomiska klimat

av en har varit betydligt mindre gynnsamt och på så vis reducerat möjligheterna till välfárdsölcningar i form av en generellt kortare arbetstid, har samhällsutvecklingen lett till önskan från såväl verksamheten som

en individen om en flexiblare och i vissa fall kortare arbetstid.

Även inga generella arbetstidsförkortningar har genomförts under

om

år har arbetstidslagens dispositiva natur gjort det möjligt att senare träffa kollektivavtal på det lokala planet om arbetstidens längd och förläggning, förutsatt att avtalet godkänns av central arbetstagarorganisation. Inom för gällande kollektivavtal träffas även

ramen enskilda avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare om exempelvis oreglerad arbetstid. Utvecklingen har således på det lokala planet tagit sig uttryck rad försöksverksamheter och vi kommer inledningsvis

i en att närmare studera de motiv föranlett försöksverksamheten inom

som offentlig och privat sektor. Vi vill påpeka att de försök som har inletts

122 Några aspekter på kortare arbetstid SOU 1996: 145

eller skall påbörjas inom den offentliga sektorn ofta har initierats genom eller till följd av politiska beslut.

Även miljöaspekter skulle ökad flexibilitet kunna

ur en leda till positiva effekter, bl.a. genom arbete på distans vissa dagar i veckan. Flexiblare arbetstider skulle även kunna leda till minskad trafik vid

en rusningstider.

4.6.2 sektor

Offentlig

Motiv inom den offentliga sektorn

Arbetsmiljön har en självklar inverkan på arbetstagarens välbefinnande och motivation att arbeta och har på så vis betydelse även för verksamhetens produktion. Det är givetvis svårt att peka ut vissa specifika sektorer där arbetet är särskilt betungande, i den offentliga sektorn

men har argument rör arbetsmiljön inom sjukvården, äldreomsorgen

som samt inom tandvården lett till att ett antal försök med förkortad arbetstid har inletts. En stor andel de anställda på dessa arbetsplatser är

av kvinnor och arbetet är ofta fysiskt och psykiskt tungt. Konsekvenserna blir ett ökat antal arbetsskador och högre sjukfrånvaro, framför allt i

en form av ett större antal långtidssjukskrivningar. Ytterligare problem för verksamheten uppstår då personalomsättningen ökar.

De försöksverksamheter vi har studerat visar också att det främsta

som motivet till förkortad arbetstid inom offentlig sektor är att motverka psykisk och fysisk belastning i arbetet. I Kiruna kommun målsätt-

var ningen just att minskad arbetsbelastning för de anställda

genom en inom hemtjänsten kunna trygga personalförsörjningen. På Södertälje sjukhus avsikten att använda den förkortade arbetstiden för frisk-

var vård och personalutveckling. Förutom problemet med personalförsörjning motiverades en arbetstidsförkortning vid psykogeriatriska kliniken i Karlskrona kostnadsskäl eftersom långtidssjukfrånvaron här

av utgjorde en betydande kostnad.

Vid tandvårdscentralen i Sätila försöket att införa 30-

ses en timmarsvecka med bibehållna löneförmåner möjlighet till ökad

som en jämställdhet. Klinikchefen menar att kvinnor under lång tid har arbetat deltid för att få tiden att räcka till både löne- och hemarbete, medan männen främst traditionella skäl har fortsatt att arbeta heltid. För-

av valtningsledningen att de deltidsarbetande kvinnorna skulle

anser

SOU 1996: 145 Några aspekter på kortare arbetstid 123

kunna stärka sin position i familjen den inkomstförstärkning

genom som följer av en arbetstidsförkortning. Vidare finns "en tanke att

om dagens inforinationssamhälle kräver tid individen för hänga

mer av att med i utvecklingen.

Vi kan även konstatera att kostnadsbesparande syften ofta ligger till grund för de flexibla arbetstidsmodeller har införts. Vid exempel-

som vis Ljungby lasarett minskad överlappning de olika

ses en av passen som ett mer flexibelt sätt att använda personalen samtidigt kostna-

som derna kan minskas. Inom sjukvården pågår ett generellt förändringsarbete i syfte att hitta arbetstidslösningar så att verksamhetens behov på bästa sätt kan tillgodoses. Den traditionella arbetstidsmodellen har förändrats i riktning bort från i vissa avseenden rigid schemalägg-

en ning. En flexibel arbetstid har enligt Spri Spri och Landstingsförbundet 1995 idag införts på så många vårdkliniker runt i landet att

om den räknas del vårdens arbetstidsmodeller.

som en av nya

En förbättrad service för patienterna ökade öppettider är enligt

genom motiven till arbetstidsförkortningen för tandvårdskliniken i Mullsjö

en förutsättning för kliniken att behålla vårdvolymen. Förlängda öppettider gör i sin tur att lokalbehovet minskar. Ett delegerat arbetssätt där tandsköterskoma tar över många av de traditionella tandläkaruppgiftema gör att tandläkartiden kan minskas och arbetssättet effektiviseras. Rationaliseringama och förändringarna i kombination med minska-

en de efterfrågan på vård utgör bakgrunden till förslaget ändring i

om en arbetstidema på kliniken i Mullsjö. Här torde det alltså effektivi-

vara seringama i sig i kombination med den minskade efterfrågan har

som lett till ett minskat personalbehov. Arbetstidsforkortningen till 35 timmar per vecka med full lönekompensation här ett alternativ

ses som till att säga upp personal.

Förutom en önskan att minska arbetsbelastningen för de anställda, fanns även vid arbetstidsreformen i Kiruna kommun ett sysselsättningsmotiv. Vid tiden för införandet den kortare arbetsdagen för de

av heltidsanställda utgjorde utbredd deltidsarbetslöshet ett allvarligt

en problem. Samtidigt som heltidsmåttet kollektivavtal sänktes för

genom de heltidsanställda, erbjöds därför de deltidsarbetande så önskade

som att förlänga sin arbetstid till högst sex timmar dag, vilket motsvarar

per det nya heltidsmåttet.

124 Några aspekter på kortare arbetstid SOU 1996: 145

Resultat inom den offentliga sektorn

Välfården

Vi kan till att börja med konstatera att de resultat som redovisas i de fåtal utvärderingar som genomförts, till stor del beror på syftet med den enskilda försöksverksamheten. Inom den offentliga sektorn var problemen före införandet av den kortare arbetsdagen till betydande del relaterade till arbetsmiljön. En förkortad arbetstid har ur de anställdas synpunkt vid många av arbetsplatserna setts som en möjlighet att minska belastningen för personalen och på så vis förbättra arbetstagarnas hälsa och välbefinnande. Utgångspunkten för de utvärderingar som har genomförts är följaktligen att se till resultaten vad beträffar just dessa aspekter. Vid ett flertal arbetsplatser har den kortare arbetsdagen också medfört rad positiva hälsoeffekter. Generellt verkar det som

en om införandet av det nya arbetstidsmönstret har lett till en ökad trivsel hos personalen. I Kiruna kommun har enligt uppgifter i bilaga 9 även en oförändrad eller förlängd arbetstid resulterat i en varaktigt lägre sjukfrånvaro, färre arbetsskador och en lägre personalomsättning.

Arbetsorganisation, kostnader och produktivitet

Utifrån verksamhetens synpunkt flexibelt arbetstidsmönster

har ett mer framför allt syftat till att minska kostnader och göra verksamheten mer effektiv. En förändrad organisation arbetet har vid polisen i Farsta

av även lett till att kraven på chefemas planeringsförmåga har ökat. Samtidigt har även en bättre service för allmänheten uppnåtts genom att verksamhetsbehoven nu styr förläggningen av arbetstiden. Organisationen har vidare förändrats i det att ansvarsfördelningen och kommunikationen mellan chef och medarbetare har blivit tydligare.

Vid beslut att införa arbetstidsmönster har även finansieringen

om nya varit föremål för diskussion i samband med möjligheterna till en effektivare och mindre kostsam organisation. Framför allt när det gäller införandet av en arbetstidsförkortning med lönekompensation har behovet särskilda anslag aktualiserats. En förutsättning för försöks-

av verksamheten har vid vissa arbetsplatser varit att projektet sker inom den befintliga budgeten. Förhoppningen har dock varit att det nya arbetstidsmönstret skall föra med sig positiva effekter i form av en ökad produktivitet och att verksamheten därigenom kan uppväga de kostnadsökningar som följer av en arbetstidsförkortning och då särskilt

den genomförs med full lönekompensation. Birgitta Olsson vid om Stockholms universitet menar att merkostnadema för arbetstidsför-

SOU 1996: 145 Några aspekter på kortare arbetstid 125

kortningen i Kiruna kommun, som framför allt utgörs av ökade lönekostnader, understiger de kostnadsbesparingar förvaltningen beräknas göra eftersom sjukfrånvaron kraftigt minskat och antalet arbetsskador blivit färre.

I samband med arbetstidsförkortningen vid psykogeriatriska kliniken i Karlskrona genomfördes en samhällsekonomisk utvärderingen av projektet. Utvärderingen tar hänsyn till effekterna för alla inblandade parter: landstinget, försäkringskassan, arbetslöshetskassan, staten, kommunerna, de anställda och patienterna. Till skillnad från resultatet i Kiruna kommun ansågs enligt utredarna en övergång till sex timmars arbetsdag i detta fall inte ekonomiskt försvarbart med hänsyn till de kostnadsförändringar som reformen inneburit för de inblandade parterna.

Försöket vid psykogeriatriska kliniken i Karlskrona upphörde 1995 på grund av höga kostnader. Orsaken till det högre kostnadsläget var framför allt att de planerade besparingar som Landstinget räknat med

effekt lägre sjukfrånvaro uteblev. Det totala resultatet för som en av en inledningsåret 1994 blev visserligen tillfredsställande med en sjunkande sjukfrånvaro. Efter det att projektet pågått under sex månader bröts emellertid trenden. Därefter steg sjukfrånvaron under 1995 till en nivå

överskred den redan höga nivån ett år före projektets början. som

Genom att effektivisera verksamheten vid införandet av arbetstidsförkortningen, bland annat genom ett bättre utnyttjande av lokaler, har

vid Tandvårdscentralen i Sätila och Tandpolikliniken i Åmål trots man den förkortade arbetstiden uppnått förlängda öppettider och på så vis ökat tillgängligheten för patienter. Samtidigt kan genom de längre öppettiderna den tekniska utrustningen utnyttjas bättre.

Inom sjukvården är arbetsdagen ofta uppbyggd kring ett antal överlappande Det är att minska omfattningen av överlappningsti-

pass. genom dema vid bl.a. Södertälje sjukhus men även vid Tandvårdscentralen i Åmål effektivisering organisationen har underlättats och

som en av en produktivitetsökning möjliggjorts. Denna typ rationalisering torde

av dock inte genomförbar inom alla delar av vården. Ett flertal

vara landsting har sedan ett antal år tillbaka effektiviserat verksamheten, bl.a. genom att minska överlappningstiderna, i syfte att minska kostnader och möjligheten till ytterligare sådan rationalisering är dänned liten.

126 Några aspekter på kortare arbetstid SOU 1996: 145

Vid de arbetsplatser som har infört ett system med friare arbetstidsförläggning är ett minskat övertidsuttag kanske det mest generella resultatet. SCB har infört ett flexibelt system för att på effektivt sätt

ett mer kunna följa variationer i statistikleverenser. arbetstidsmönstret

Det nya har resulterat i ett minskat övertidsuttag med 30 procent. Även vid

ca. andra arbetsplatser med friare arbetstidsförläggning har övertiden minskat. Vid Polisen i Farsta halverades kostnaden för övertiden och vid försöksverksamheten vid vägstationen i Edsbyn har mycket positiva resultat uppnåtts. Vid en jämförelse mellan vägstationema i Edsbyn och motsvarande enhet i Bollnäs framkom att Bollnäs hade 1800 timmar i övertid medan Edsbyn inte hade någon övertid alls. Kostnadsbesparingar förknippade med en minskad övertid har även åstadkommits vid Yrkesinspektionen i Göteborgsdistrilçtet och vid Kvinnokliniken i Lund.

Sysselsättning och jämställdhet

I Kiruna kommun utgjorde som tidigare nämnts en utbredd deltidsarbetslöshet ett allvarligt problem. För 30 deltidsarbetslösa av de totalt 224 vårdbiträden som omfattades av försöket, innebar arbetstidsreformen en möjlighet att upp i arbetstid, motsvarande det nya heltidsmåttet på sex timmar per dag. På så vis har reformen i Kiruna medfört positiva sysselsättningseffekter. Vid bedömning av försöksverk-

en samheten har emellertid konstaterats att kommunen samtidigt har sparat in fem vårdbiträdestjänster och två arbetsledartjänster. Ur ett sysselsättningsperspektiv torde reformen således ha medfört positiva effekter för del de redan arbetade på arbetsplatsen och

en av som önskade gå upp i arbetstid, men knappast några effekter på nyanställningar.

Förutom de sysselsättningseffekter som följde av arbetstidsreformen i Kiruna och Mullsjö har enligt vår vetskap inga sysselsättningseffekter dokumenterats. Som vi tidigare påpekade beror dock redovisningen av resultaten till stor del på syftet med den enskilda försöksverksamheten. Samtidigt har försöksverksamheten endast i enstaka fall utvärderats formellt och vid vissa arbetsplatser har försöksverksamheten ännu påbörjats.

Ur jämställdhetsperspektiv pekar polismyndigheten i Stockholms stad på den fördel som det för deltidsarbetande innebär att till följd av den ökade flexibiliteten i arbetstidens förläggning kunna från deltid till heltid. Därmed kan de kvinnliga poliserna, till stor del är deltids-

som arbetande, få tillgång till kompetensutveckling och ökade karriärmöj-

SOU 1996: 145 Några aspekter kortare arbetstid 127

ligheter. Vidare menar de kvinnliga poliserna att de möjligheten

genom att arbeta heltid känner större delaktighet och de det positivt

en anser att inga särskilda hänsyn längre måste tas till dem deltidsarbetet.

p. g.a.

Möjlighet till inflytande

Möjligheten att själv kunna påverka sin arbetssituation torde

spela en betydande roll för hälsa och välbefinnande. Individens rätt att själv påverka sin arbetstid har enligt det material vi har tagit del inte

som av särskilt uppmärksammats i utvärderingarna. Ett undantag utgör det erbjudande som de anställda inom Växjö kommun har tagit ställning till. Enligt idé kommunstyrelsens förhandlingsutskott i år

en som presenterat, skulle den enskilde inför kommande löneförhandligar erbjudas ett val mellan kortare arbetstid eller höjd lön. Det är inte aktuellt att sänka sin lön utan enbart att avstå från löneökning.

en Möjligheter finns till kombinationer av löneökning och arbetstidsförkortning. Av de 5 500 anställda inom Växjö kommun

har 125 personer valt en kortare arbetstid framför en höjd lön. Av dessa 125 är 75 kvinnor, cirka 50 procent lärare och drygt 90 procent heltidsanställda. Uppgifterna framgår av Växjö kommuns rapport från augusti 1996. Detta exempel torde således utgöra ett undantag, eftersom det vid övriga studerade försöksverksamheter inte har funnits något val för de heltidsanställda. Vid de övriga arbetstidsförkortningar har

som genomförts har samtliga berörda heltidsanställda fått sänkning sin

en av arbetstid.

4.6.3¶Privat sektor

Motiv inom den privata sektorn

Inom den privata sektorn har endast ett fåtal företag infört kortare

en arbetsdag. Liksom i den offentliga sektorn finns behovet ökad

av en driftstid i syfte att öka lönsamheten. Vi diskuterade i avsnitt 4.3

ovan betydelsen av att så långt som möjligt utnyttja de investeringar

som företaget gjort i bl.a. maskinpark. Vid AWJ i Nyköping och Mekanotjänst i Järvsjö har kombination förkortad arbetstid och arbete i

en av skift genomförts i syfte att just förlänga driftstiden och därigenom öka lönsamheten. Vid Mekanotjänst i Järvsjö infördes kombinationen

av Skiftarbete och arbetstidsförkortning även i syfte att behålla viss

en produktionsnivå. Vid SKF i Göteborg motivet till arbetstidsför-

var en

128 Några aspekter på kortare arbetstid SOU 1996: 145

kortning inledningsvis att öka servicen på centrallagret för att kunna ha utleveranser dygnet runt. Vidare ansågs den kortare arbetsdagen ge större möjligheter för de anställda att utvecklas vid sidan av arbetet samt att lättare klara av familjelivet.

Liksom i den offentliga sektorn har arbetstidsmönster i den privata

nya sektorn inte i första hand införts i syfte att öka sysselsättningen. Efter-

det inom många verksamhetsområden inte längre går att producera som för lager på grund konkurrens och svängningar i efterfrågan kan nya

av arbetstidsmönster göra det möjligt för företaget att vid vikande orderingång förhindra uppsägningar. Det ligger därför ofta både i verksamhetens och personalens intresse att anpassa arbetstiden efter variationer i efterfrågan. Ett exempel på sådan strategi är den arbetstidsför-

en kortning Sandvik Coromant genomförde vid Gimoverken för 750

som anställda. Anledningen att arbetsbristen ansågs ha uppkommit till

var följd lågkonjunktur och inte en följd av rationaliseringar eller

av som strukturomvandling. Det arbetstidsmönstret sågs som en möjlighet

nya att behålla personalen i företaget och är en del i utvecklingen mot ett allmänt ökat intresse för personalplanering. Det är till betydande del den alltmer kunskapsintensiva produktionen har lett till detta

som ökade intresse. Även vid Scania i Oskarshamn syftet med arbets-

var tidsförkortningen att behålla värdefull kompetens inom företaget. Det finns rad andra exempel på företag planerar ett flexibelt arbets-

en som tidsmönster i syfte verksamheten efter variationer i efter-

att anpassa frågan och orderingång: Ovako Steel, Procordia Food, Danisco Sugar samt Husqvarna AB.

Det är dessutom kostsamt för företagen att anställa och säga upp och vid SKFs centrallager genomfördes arbetstidsförkortning dels för att

en undvika dessa kostnader, dels för att företaget under perioder av anställning och uppsägningar tappar marknadsandelar. Då behov finns att minska produktionen sätter ett flertal företag i stället in ökade utbildningsinsatser, t.ex. SKF och Sandvik Coromant i Gimo.

Enligt de uppgifter vi har fått, är hälsomotivet inte lika starkt

som uttalat inom den privata sektorn i den offentliga. Ett flertal före-

som

däribland Lundhags i Åre, hoppas emellertid att ett flexibelt artag, betstidsmönster där individen får ett större inflytande över sin egen arbetstid kommer att medföra rad positiva effekter i form av bl.a. en

en lägre sjukfrånvaro.

SOU 1996: 145 Några aspekter på kortare arbetstid 129

Resultat inom den privata sektorn

Inom den privata sektorn är många försöksverksamheter endast på ett planeringsstadium och vid de försöksverksamheter som har inletts, är den formella utvärderingen ännu slutförd. Vi kommer därför att begränsa resultatbeslcrivningen under rubriken resultat inom den privata sektorn till de effekter som rapporterats. Vi kommer dock att speciellt redogöra för de arbetstidsmodeller genomförts vid SKFs

som centrallager samt vid Skandiabanken. Vid dessa arbetsplatser tillämpas arbetstidsmodeller där ersättning för obekväm arbetstid utgår i form av

arbetstidsförkortning i stället för kontant ersättning. en

Produktion och konkurrensfördelar

Ett flertal företag uppnådde goda resultat av nya arbetstidsmönster. Bland annat vid Gimoverken fick den nya arbetstidsförläggningen en rad positiva effekter. Eftersom man under lågkonjunkturen 1992 inte hade friställt någon personal, fanns arbetskraften på plats då konjunkturen vände. Därmed kunde företaget omgående öka produktionen med 30 till 40 procent och på så vis uppnå konkurrensfördel. Vidare

en kunde företaget undvika kostnader förknippade med omskolning

att arbetskraften stannade kvar i företaget. Enligt uppgifter i genom bilaga 9 finns i dag tack vare införandet av det nya arbetstidsmönstret cirka 150 fler anställda vid Gimoverken än vad som annars varit fallet på företaget. Vid Scania i Oskarshamn kunde uppsägningar undvikas under åren 1992 till 1993. Då företagets orderingång under 1994 steg, fanns kompetensen kvar inom företaget och även här kunde uppsägningar undvikas samtidigt som betydande konkurrensfördelar kunde uppnås.

Resultat vid A WJ

Ett de få företag inom den privata sektorn som har infört en arbets-

av tidsförkortning är AWJ i Nyköping. Arbetstiden förkortades för tolv år sedan från åtta till timmar dag för tryckare på företaget. I

sex per sex tryckeriet bedrivs verksamheten i skift sedan införandet av den kortare arbetstiden. På så sätt har driftstiden förlängts från åtta till tolv timmar. Tryckama har betalt för sju timmar plus skiftersättning, vilket innebär att de tjänar ungefär lika mycket som de skulle ha gjort om de arbetat åtta timmar. För AWJ är denna modell företagsekonomiskt lönsam eftersom företaget har kunnat uppnå en ökad produktivitet genom att införa skiftgång. Exempelvis har genomströmningen arbeten ökat.

av

S 16-1277

130 Några aspekter på kortare arbetstid SOU 1996: 145

Raster sker i form naturliga avbrott vilket också påverkar nu av produktiviteten i positiv riktning.

Vi resonerade i avsnitt 4.3.1 kring huruvida ökad produktivitet en medför behov av nyanställningar eller inte. Som vi tidigare nämnde dämpar en produktivitetsökning verksamhetens kostnader för lägre en driftstid och ökar därmed möjligheterna till ökad sysselsättning. Samtidigt minskar emellertid behovet nyrekryteringar. AWJ har ökat av personalstyrkan med 30 procent de senaste två åren, företagets men VD Hans Molander anser inte att det kan tillskrivas arbetstidsförkortningen utan i stället ökning efterfrågan på den utbildning företaen av get bedriver för arbetslösa. Vi konstaterar att det finns ett behov av ytterligare empirisk forskning gällande sambandet mellan produktivitetsökningar och sysselsättning.

Arbetstidsmodeller vid Centrallagret vid SKF och Skandiabanken

På centrallagret vid SKF i Göteborg pågår ett försök med förkortad arbetstid för kontinuerligt skiftarbete. Arbetstiden för den här typen av femskift är normalt 36 timmar i veckan till skillnad från 40timmarsveckan som gäller för de med ordinarie dagarbetstid. Utöver förkortningen till 36 timmarna utgår normalt ekonomisk ersättning för obekväm arbetstid. I och med den arbetstidsmodellen har ersättnya ningssystemet påtagligt förändrats. Försöket innebär att den ekonomiska ersättningen helt byts ut ytterligare arbetstidsförkortning till mot en 30 timmar per vecka. De anställda arbetar i snitt längre än åtta timmar per arbetspass, vilket ger 13 arbetsdagar månad mot normalt 20. per Försöket pågår under resten av 1996 och vid årsskiftet skall utvären dering genomföras. Denna skall till effekterna verksamhetssynse ur punkt, men även till hur de anställda har upplevt försöksverksamheten.

Skandiabanken är en telefonbank för att tillgodose kundernas som behov har långa öppettider, 06.00-24.00. Av bankens 64 anställda berörs 24 personer av arbetstid på kvällar och helger. Arbetstidsmodellen går ut på att dessa 24 arbetar 22 timmar i snitt vecka personer per och betalas motsvarande 88 procent heltidslön. Inte heller här av en erhålls ersättning för arbete på kvällar och helger i ekonomisk form

utan som en arbetstidsförkortning.

SOU 1996: 145 Några aspekter på kortare arbetstid 131

4.6.4¶Avslutande kommentarer

Vi har i detta avsnitt studerat olika aspekter kring den försöksverksamhet med nya arbetstidsmönster har påbörjats eller kommer att

som inledas på rad olika arbetsplatser i Sverige. Motiv och resultat har

en granskats i de fall där formella utvärderingar har funnits tillgängliga. Vi vill emellertid avslutningsvis lyfta fram del de aspekter

en av som inte behandlas i de utvärderingar har genomförts.

som

Vi har med tanke på kommittédirektiven haft särskild anledning att granska sysselsättningseffekterna vid de olika arbetsplatserna samt att se till vilka slutsatser som kan dras utifrån resultaten. Enligt det material som vi har tagit del av har motivet endast i ett fall varit att skapa nyanställningar. Vid försöksverksamheten i Stockholms stad skall nämligen i utvärderingar tas hänsyn till om nya arbetstillfällen möjliggjorts. Däremot har syftet på vissa arbetsplatser varit att minska deltidsarbetslösheten genom att ge möjligheten till de deltidsanställda att förlänga sin arbetstid. Resultaten verkar genomgående positiva i

vara det att de förut deltidsarbetslösa att förlänga sin arbetstid har

genom fått del av en ytterligare inkomstförstärlcning utöver den de erhållit genom att heltidsmåttet sänkts. Det bör påpekas att arbetstidsförkortningarna har genomförts inom små enheter, exempelvis avdelning

en på ett sjukhus, och därmed berört endast ett fåtal anställda. Arbetskraften inom dessa små enheter har också varit mycket homogen och på så vis utbytbar. Ett exempel är hemtjänsten i Kiruna kommun där samtliga som berörs av reformen är vårdbiträden. En ytterligare aspekt är att de deltidsarbetslösa arbetstagarna redan är på plats och därför inte behöver flytta för att göra sig tillgängliga för anställning. Dessa förutsättningar torde utgöra starka begränsningar och försvårar därmed möjligheterna till att generalisera sysselsättningseffekter denna art

av till samhällsnivå.

Möjligheten för de deltidsanställda att förlänga sin arbetstid leder

oss också till frågan vad som är att betrakta arbetstidsförkortning.

som en Den så kallade arbetstidsförkortningen i Kiruna kommun innebar i praktiken att 57 personer ökade sin arbetstid, medan reformen för 144 personer innebar en oförändrad arbetstid. Endast 23 vårdbiträden minskade sin arbetstid, vilket medförde att den faktiskt arbetade tiden inom hemtjänsten ökade. Vi vill därför peka på vikten att skilja

av mellan faktisk och avtalad arbetstid. Heltidsmåttet sänktes visserligen från åtta till sex timmar dag, för nännare 90 procent de

per men av anställda innebar arbetstidsförkortningen i Kiruna kommun förlängd

en eller oförändrad arbetstid.

132 Några aspekter på kortare arbetstid SOU 1996: 145

Med anledning av det faktiska utfallet i Kiruna kommun vill vi här framhålla vikten av en kritisk granskning av sambandet mellan hälsa och arbetstid. Är det förkortad arbetsdag har fått positiva

en som effekter på de anställdas hälsa och välbefinnande, eller är det i stället en förlängd arbetstid som medfört positiva hälsoeffekter Kanske är sambanden betydligt mer komplicerade än så. Det är troligt att hälsa och välbefinnande påverkas av en stort antal faktorer. För många har det säkert ett positivt värde att betraktas som heltidsarbetande. Försöket med en förkortad arbetstid vid psykogeriatriska kliniken i Karlskrona tyder på att andra aspekter spelar en betydande roll. Enligt de uppgifter vi har tagit del av minskade sjukfrånvaron vid kliniken

som redan under första kvartalet 1994 när den interna diskussionen om försöket var som mest intensiv, alltså redan innan arbetstidsförkortningen införts. Som vi redan har redovisat ökade sjukfrånvaron under perioden med kortare arbetstid. Uppgiften tyder snarare på att arbetstagarna fick känslan av att ha inflytande över sin arbetssituationen och att det i sig medförde positiva effekter. Vi anser att dessa motstridiga uppgifter i kombination med avsaknaden av formellt genomförda utvärderingar, aktualiserar behovet av en vetenskaplig granskning av de försöksverksamheter som pågår.

Vid de arbetstidsförkoxtningar som vi har studerat har de deltidsanställda behandlats på i princip tre olika sätt. I vissa fall har deras arbetstid minskat i proportion till sänkningen av det ordinarie heltidsmåttet, vilket har medfört att deras sysselsättningsgrad, mätt som andel av motsvarande heltidsanställd, varit oförändrad. I andra fall har arbetstiden för de deltidsanställda varit oförändrad vilket inneburit att deras sysselsättningsgrad ökat. Vid sänkning arbetstidsmåttet för den

en av heltidsanställde från 8 till 6 timmar ökar den deltidsanställdas sysselsättningsgrad i ett sådant fall med 33 procent. En månadsavlönad som arbetar 4 timmar per dag har om heltidsmåttet är 8 timmar en lön som är 50 procent av en heltidsanställd och 66,7 procent om heltidsmåttet är 6 timmar. Det tredje typfallet innebär att de timmar som på grund av arbetstidsförkortningen bortfaller för heltidsanställda och deltidsanställda med hög sysselsättningsgrad fördelas på de redan deltidsanställda. Rätten för individen att välja mellan ökad fritid och högre lön torde i praktiken endast förekomma i det fallet eftersom parter-

senare

i avtal reglerar hur ett sänkt heltidsmått skall påverka arbetstiden för na de deltidsanställda.

Ett flertal försöksverksamheter med förkortad arbetstid pågår eller skall inledas inom den offentliga sektorn. Inom den privata sektorn har

SOU 1996: 145 Några aspekter på kortare arbetstid 133

däremot endast ett fåtal försök med en kortare arbetsdag påbörjats. Skillnaderna mellan privat och offentlig sektor är betydande, bl a vad gäller konkurrensförhållanden, men även till viss del beträffande fördelningen andelen kvinnor och män inom respektive sektor. Det

av kan inte uteslutas att resultaten av försöksverksamhet inom sektorerna skulle skilja sig med avseende på mäns och kvinnors arbetssituation,

i avsaknad av empiri är det idag svårt att uttala sig om utfallet. men

4.7¶Övertiden i

Sverige

4.7.1¶Bakgrund

I enlighet med kommittédirektiven skall vi analysera de långsiktiga konsekvenserna alternativa arbetstidsförkortningar, där en allmän

av arbetstidsförkortning är ett tänkbart sätt att förkorta den genomsnittliga faktiska arbetstiden. En lagstadgad begränsning av övertidsarbetet utgör möjlighet att under vissa förutsättningar påverka den

en annan genomsnittliga faktiska arbetstiden. Vi skall i detta avsnitt närmare studera de möjliga effekterna övertidsbegränsning. Vidare skall

av en

till vad effekten i praktiken kan tänkas bli med tanke på arbetsvi se marknadspartemas rätt att träffa överenskommelser om arbetstidsfrå-

däribland rätten att komma överens ett större övertidsuttag än gor, om vad följer lagens 200 timmar. Denna rätt har sannolikt inverkan

som av på effekterna reglerad sänkning övertidsgränsen. Vidare har vi

av en av valt att belysa den nuvarande övertidsregleringen i lag och avtal, utvecklingen under tid samt skillnader i övertidsarbete med avse-

senare ende på samhällssektor, kön och ålder.

Att åstadkomma arbetsdelning begränsning av övertidsut-

en genom en taget har särskilt uppmärksammats på tid, inte minst på grund

senare

det kraftigt ökade övertidsuttaget bland svenska företag i en tid som av präglas hög arbetslöshet. Ökningen förknippas främst med högkon-

av junkturen 1994-95. Övertidsuttaget är dock högre än det var under liknande högkonjunkturår på 1970- och l980-talet.

I tabell 4.2 och 4.3 redovisas utvecklingen antalet övertidstimmar

av

andel antalet faktiskt arbetade timmar. SCBs arbetskraftsundersom av sökningar AKU visar att övertidsarbetet i hela ekonomin motsvarade 1,8 procent den faktiska arbetstidsvolymen 1992, var uppe i 2,3

av

134 Några aspekter på kortare arbetstid SOU 1996: 145

procent två år senare och motsvarade 2,2 procent 1995. Övertidsvolymen inom den offentliga sektorn uppgick till 1,4 procent 1994 och

var dubbelt så hög bland privat anställda, 2,8 procent, år. Vad

samma gäller antalet utförda övertidstimmar per person har enligt bilaga 8 endast en marginell ökning förekommit och huvudförklaringen till det ökade övertidsarbetet under 1990-talet är att fler anställda arbetade övertid åren 1994 och 1995 än de två åren dessförinnan. Uppgifterna i tabell 4.3 där utvecklingen under första halvåret 1995 och 1996 redovisas, visar på ett i stort oförändrat övertidsuttag inom offentlig och privat sektor.

Tabell 4.2 Andel övertid av faktiskt arbetade timmar, anställda, procent

Källa: SCBochegnaberäkningar Tabell 4.3 Andel övertid av faktiskt arbetade timmar, anställda, procent

Källa: SCBochegnaberäkningar

Övertidsarbete är således enligt statistiken vanligare inom den privata sektorn än den offentliga. År 1994 arbetade enligt uppgift knappt 13 procent av privat anställda övertid medan drygt 6 procent av arbetstagarna inom den offentliga sektorn utförde övertidsarbete.

Uppgifter om övertidsuttagets ökningstal och volym bör tolkas med försiktighet eftersom andra faktorer som inte lätt låter sig mätas spelar en roll. Utöver det registrerade och betalda övertidsarbetet finns till exempel det övertidsuttag som i bilaga 8 beskrivs som det dolda övertidsuttaget och som i vissa fall troligtvis utgör en betydande del av det

SOU 1996: 145 Några aspekter på kortare arbetstid 135

totala övertidsarbetet. Statistik från HUS Hushållens ekonomiska levnadsförhållanden, Göteborgs universitet visar ungefär 15

att procent av det totala övertidsarbetet utförs utan särskild ersättning.

Utvecklingen under de tre senaste decennierna pekar på att företagen i allt större utsträckning valt att möta topparna i sin produktion

genom ett högre uttag av övertidsarbete. Industrins användning övertid har

av också ökat under lågkonjunkturer. Detta kan enligt författarna till bilaga 8 tolkas som att företagen även har behov övertidsarbete när

av efterfrågan på deras produktion är minimal, dvs. att det finns ett övertidsgolv" som motsvarar den lägsta möjliga övertid företa-

som gen kan tänka sig att ta ut under en viss period.

4.7.2¶Övertidsreglering

lag

Enligt arbetstidslagen är övertid den arbetstid överstiger den

som ordinarie arbetstiden. Lagen skiljer mellan tre övertidskategorier: allmän övertid, ytterligare övertid och nödfallsövertid. Allmän övertid kan tas ut när det finns särskilt behov ökad arbetstid. Den fär inte

av överskrida 48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendennånad. Det högsta uttaget är 200 timmar under ett kalenderår. Enligt lagen kan ytterligare övertid förhandlas fram

genom antingen centrala eller lokala kollektivavtal. Frågan ytterligare

om övertidstimmar kan enligt nuvarande arbetstidslag utan begränsning regleras i kollektivavtal. Från och med den 23 november 1996 gäller emellertid en begränsning p.g.a. EG-direktivets 48-timmarsregel samt nya viloregler. I de fall förhandlingspartema inte kan komma överens finns möjligheten att söka dispens hos Arbetarskyddsstyrelsen

om högst 150 timmars ytterligare övertid under ett kalenderår. Den

nyss nämnda begränsningen EG-direktivet gäller även dessa dispen-

p.g.a. ser. Under 1990-talet har dock endast ett fåtal ärenden inkommit, motsvarande i genomsnitt fem till tio ärenden år sammanlagt

per som berört mellan tio och tjugo anställda. Slutligen får övertid tas ut i den utsträckning som arbetsförhållandena kräver vid naturkatastrof eller

en olyckshändelse. Tillstånd måste dock sökas från Arbetarskyddsstyrelsen för längre nödfallsövertid än två dygn från arbetets början.

136 Några aspekter på kortare arbetstid SOU 1996: 145

4.7.3 Skillnader i övertidsarbete efter kön och ålder

Övertidsarbete är enligt undersökningar klart mansdominerat. Drygt dubbelt så många män som kvinnor arbetar övertid bilaga 8. Under perioden 1992-1995 ökade förekomsten av övertid hos både män och kvinnor. Andelen män arbetar övertid steg under perioden med tre

som procentenheter, från ll procent 1992 till 14 procent 1995. Andelen kvinnor arbetar övertid steg under samma period med en procent-

som enhet, vilket innebär att 6,5 procent samtliga kvinnor med anställ-

av ning arbetade övertid under 1995. Uppgifterna redovisas i figur 4.1 nedan. Unga män i åldern 16-24 år arbetar mest övertid. 1995 arbetade de i genomsnitt halv timme längre övertid per vecka än män mellan

en 25 och 54 år och 1,5 timmars längre övertid än män mellan 55 och 64 år. Skillnaden i utfall mellan män och kvinnor torde främst bero på det faktum att andelen kvinnor är större i den offentliga sektorn än i den privata. För män gäller det motsatta förhållandet. Om vi jämför skillnaden i övertidsuttag mellan offentlig och privat sektor knappt 6 procent respektive drygt 13 procent stämmer denna väl överens med skillnaden i övertidsarbete mellan kvinnor och män 6,5 procent respektive 14 procent.

Figur 4.1 Andel män och kvinnor som arbetade övertid av antalet anställda 1992-1995. Procent

Divinnorl

I MänJ

2 0

1992 1993 1994 1995 Källa: SCB/AKU

Hos både kvinnor och män är övertidsarbete minst förekommande bland de äldre arbetstagarna. År 1995 män i åldern 25-34 mest

var benägna att arbeta övertid medan hos kvinnor var övertidsarbete sam-

år vanligast i åldersgruppen 35-44 år. Under högkonjunkturen ma

SOU 1996: 145 Några aspekter på kortare arbetstid 137

1994-95 ökade övertiden betydligt hos de yngsta arbetstagarna, från 8 till knappt 13 procent hos män mellan 16 och 24 år och från 5,9 till 7 procent hos kvinnor i samma åldersgrupp.

Figur 4.2. Andel anställda män och kvinnor i olika

åldersgrupper, med längre arbetsvecka än 34

timmar, som arbetade övertid och mertid 1995.

2% 7%

9%

Källa: SCB/AKU

4.7.4 Studie av övertidsarbete

Bilaga 8 innehåller en statistisk undersökning som genomförts av Sveinn Agnarsson och Dominique Anxo i syfte att närmare karaktärisera de arbetstagare som arbetar övertid. I undersökningen söker författarna kartlägga några av de faktorer som inverkar på individens val att arbeta övertid och antalet övertidstimmar med utgångspunkt i data från 1993 års HUS-undersökning Hushållens ekonomiska levnadsförhållanden, Göteborgs universitet. I modellen ingår en referensgrupp, mot vilken skillnader i ett antal faktorer registreras. Referensgruppen består av kvinnor i åldersgruppen 35-44 år. Dessa kvinnor har genomgått grundskoleutbildning och arbetar inom industrin. De resultat som modellen ger

138 Några aspekter på kortare arbetstid SOU 1996: 145

visar därför bland annat hur andra åldersgrupper, utbildning och

annan arbete inom övriga branscher påverkar valet att arbeta övertid samt antalet övertidstimmar som individen arbetar. Vissa resultaten är signifikanta,

av dvs. det går med viss säkerhet att påvisa skillnad, antingen positiv eller

en negativ, jämfört med referensgruppen. Bland de faktorer enligt

som utfallet torde inverka på arbetstagarens val att arbeta övertid finns kön, ålder, medborgarskap, branschtillhörighet samt timlön.

Resultaten visar att män arbetar något mer övertid än kvinnor. Dessutom går det med ganska stor säkerhet att säga att övertidsuttaget varierar mellan olika åldersgrupper. Jämfört med den åldersgrupp på 35-44 år som utgör referensgiuppen, arbetar enligt undersökningen löntagare mellan 25 och 34 år längre övertid medan de i den äldsta åldersgruppen, 55 år och äldre, arbetar färre övertidstimmar. Utfallen bekräftar AKU-undersökningarna att övertidsarbete är vanligast bland män mellan 25 och 44 år. Däremot kan det inte med säkerhet påvisas att vare sig civilstånd eller antalet barn i hushållet påverkar arbetstagaren i valet att övertidsarbeta. Resultatet visar emellertid på ett negativt samband i båda fallen, vilket pekar på att de arbetstagare som är samboende och har barn arbetar kortare övertid.

Att vara verksam inom en bransch som utbildning, sjukvård, rekreation och reparationer minskar enligt denna statistiska undersökning sannolikt övertidsuttaget jämfört med industrin. Anställda inom byggnadsindustri, handel, hotell och restaurant utför troligtvis också mindre övertidsarbete än arbetstagare inom industrin. Även medborgarskap torde spela roll i

en sammanhanget och resultaten tyder på att invandrare arbetar mer övertid än svenskar. Den kontanta övertidsersättningen, timlönen, spelar en stor roll i valet att arbeta övertid. Resultatet tyder på att en höjning av timlönen med en procent nästan i samma proportion ökar övertidsarbetet, dvs. utbudet av övertidsarbete ökar när timlönen höjs.

Sysselsättningseffekter av en begränsning av

övertidsarbete

I diskussionen om en lagstiftad begränsning av övertidsuttaget är det av intresse att fundera över hur en ändring av det lagstiftade övertidsutrymmet skulle påverka den faktiska övertidsvolymen och därigenom sysselsättningen. Det är även viktigt att ta hänsyn till vilka konsekvenserna blir för produktion och produktivitet samt att till arbetsmark-

se

SOU 1996: 145 Några aspekter på kortare arbetstid

nadens funktionssätt. Dessa faktorer kan i sin tur påverka utvecklingen på arbetsmarknaden och möjligheterna till ökad sysselsättning.

en

Konsekvenser av den dispøsitiva lagstiftningen

Eftersom arbetstidslagen är dispositiv kan arbetsmarknadens

parter träffa avtal övertidsgräns skiljer sig från den i

om en som som anges lagen. Alltså kan både lägre och högre gränser fastställas. Det framgår dock av bilaga 8 att skillnaden i praktiken är relativt liten. Det troligt

är att bestämmelserna i flertalet kollektivavtal överensstämmer med, och i vissa fall underskrider, arbetstidslagens bestämmelse allmän

om att övertid per anställd inte får överskrida 200 timmar år.

per

Under förutsättning att lagen är dispositiv finns emellertid,

som nyss nämnts, möjligheten att arbetsgivaren kan komma överens med arbetstagarna om ett högre övertidsuttag än vad i lagen. Därutöver

som anges kan verksamhetens övertidsuttag utvidgas kollektivavtal

om ger utrymme för s.k. kvittning. Detta innebär att arbetstagaren

om tar ut

övertidsersättningen i fonn kompensationsledighet i stället för

av kontant ersättning, kan denne arbeta fler övertidstimmar år vad

per än som anges i lag eller kollektivavtal. Slutligen har arbetsgivare och arbetstagare möjlighet att träffa avtal om att kompensation i form

ge av en höjd månadslön i stället för särskild övertidsersättning. Detta sker genom att vissa kollektivavtal innehåller klausul att avtalets

en om övertidsbegränsningar inte gäller vissa högavlönade och arbetstagare med okontrollerbar arbetstid. Enligt många avtal är möjligt även för andra arbetstagare att lösa in övertidsersättningen t.ex. högre

genom månadslön.

Förekomsten av dessa tre möjligheter att tillämpa lagen gör att författarna till bilaga 8 har anledning att tro att den faktiska minskningen

av övertidsarbetet inte skulle bli proportionell mot den lagstiftade sänkningen av övertidsgränsen.

Övertid

och sysselsättning

Liksom i frågan lagstiftad generell arbetstidsförkortning leder

om en till positiva sysselsättningseffekter, går åsikterna isär även i diskussionen om en övertidsbegränsnings möjlighet att skapa ökad sysselsättning.

Förslag till övertidsbegränsning har lagts fram i ett antal riksdagsmotioner under senare tid. Förespråkama att det i nuvarande läge

menar

140 Några aspekter på kortare arbetstid SOU 1996: 145

med hög arbetslöshet är motiverat att genomföra en begränsning av övertidsuttaget och att en sådan begränsning bör leda till en bättre planering av det ordinarie arbetet. Vissa menar att det rör sig om en fördelningspolitisk fråga, där det gäller att fördela arbete från dem som i allt större utsträckning arbetar övertid till dem som är arbetslösa eller deltidsarbetande. En begränsning skulle enligt förespråkama gynna deltidsarbetande kvinnor som önskar öka sin ordinarie arbetstid. I kombination med en höjd arbetsgivaravgift för arbetstid över gällande tak borde övertidsbegränsning därutöver ge starka incitament att

en omvandla övertid till nya tjänster. Dessutom är en begränsning av övertidsuttaget för vissa arbetsmiljöfråga, där förespråkama menar

en att det stora övertidsuttaget utgör förhöjd risk för arbetsskador och

en utbrändhet.

Å andra sidan finns det de motsätter sig lagstiftad begränsning

som en

övertiden och bland annat pekar på att de ekonomiska förutav som sättningarna inte talar för att en sådan begränsning skulle några positiva sysselsättningseffekter. Bl.a. anses utbytbarheten mellan sektorer och även företag vara för låg. Exempelvis skulle en ytterligare begränsning av övertiden inom industrin inte gynna kvinnorna inom den offentliga sektorn. Svårigheter ligger även i utforrnandet av ekonomiska incitament, både när det gäller att tekniskt utforma incitamenten och genomförandet i praktiken. Vilka ekonomiska antaganden bör då tas i beaktande när det gäller att utröna effekten en övertidsbe-

av gränsning

I bilaga 8 redovisas några av de grundläggande förutsättningar som måste uppfyllda positiv effekt skall kunna uppnås. Till att

vara om en börja med måste företaget vara villigt att bibehålla samma produktionsnivå före införandet övertidsbegränsningen för att åstad-

som av komma ökad sysselsättning. Det är inte självklart att så blir fallet.

en Företaget kan exempelvis tacka nej till order. Om kostnaderna för

en att nyanställa är för höga är det möjligt att företaget i stället väljer en strategi med minskad produktion. Därutöver finns i vissa fall möjligheten för företaget att genom rationaliseringar motverka minskningen av det tillgängliga övertidsutrymmet, vilket också skulle minska behovet av nyanställningar.

Om man antar att produktionen förblir densamma som innan begränsningen övertid genomfördes, att kostnaderna för att nyanställa är

av rimliga samt att möjligheterna till rationaliseringar inom företaget är begränsade borde förutsättningar för nyanställningar vara relativt goda. Ett krav är dock att företaget i fråga är tillräckligt stort för att en be-

SOU 1996: 145 Några aspekter på kortare arbetstid 141

gränsning av övertiden sammantaget motsvarar så många timmar att den leder till en nyanställning. På små företag kan en övertidsbegränsning därmed medföra särskilda svårigheter.

Problemet med arbetskraftens utbytbarhet kvarstår emellertid. För att skapa nyanställningar krävs att de arbetstagare som arbetar övertid kan ersättas av lika kvalificerade arbetslösa personer. Vidare måste ännu en förutsättning gäller arbetskraftens rörlighet uppfylld. För att

som vara ta vara på de arbetstillfällen som skulle kunna uppstå måste arbetstagaren vara villig att flytta om den aktuella anställningen uppstår på annan ort. Sammantaget torde enligt vad som sägs i bilaga 8 de ovan beskrivna förutsättningarna utgöra starka begränsningar för möjligheten att skapa nyanställningar vid en lagstadgad övertidsbegränsning.

En övertidsbegränsning torde även konsekvenser för arbetsutbudet. Även nyanställning inte sker beroende på nämnda faktorer

om ovan finns möjligheten att de deltidsarbetande kan öka sin arbetstid och gå

till heltid eller längre deltid. Här torde kravet på homogenitet, dvs. upp utbytbarhet samt rörlighet inte ha samma avgörande betydelse eftersom den deltidsarbetande redan befinner sig på arbetsplatsen.

4.8¶Deltidsarbetslöshet

Vid diskussionen om arbetstidsförkortning och dess eventuella positiva effekter på sysselsättningen tänker man i första hand på nyanställning-

En positiv sysselsättningseffekt kan emellertid också innefatta att ar. deltidsarbetslösheten minskar, dvs. att deltidssysselsatta som önskar kan utöka sin arbetstid. Man kan således reducera deltidsarbetslösheten

i övrigt inte observerar några nyanställningar. År 1995 även om man utgjorde andelen deltidsarbetslösa av samtliga arbetslösa 25 procent. Av de deltidsarbetslösa var samma år 78 procent kvinnor. Huruvida en generell arbetstidsförkortning kan bidra till att minska deltidsarbetslösheten behandlas inte specifikt inom forskning om arbetstidsförkortning och sysselsättning. Till stor del torde effekterna arbetstidsför-

av en kortning på deltidsarbetslösheten bero på hur den enskilda arbetsplat-

påverkas, dvs det skapas ett utrymme for de deltidsanställda att sen om förlänga sin arbetstid. Det faktum att de redan är på plats talar för en sådan möjlighet, samtidigt krävs det att arbetskraften på arbets-

men platsen är utbytbar. En ökad utbytbarhet kan bl.a. åstadkommas genom att arbetsgivaren ökade möjligheter till kompetensutveckling.

ger

142 Några aspekter på kortare arbetstid SOU 1996: 145

Det finns exempel på selektiva arbetstidsförkortningar i Sverige där man har konstaterat att deltidsarbetslösheten har minskat och att även andra deltidsarbetande har kunnat öka sin arbetstid. Det gäller främst

vid arbetstidsförkortningar har införts vid hemtjänsten i Kiruna

som kommun och vid psykogeriatriska kliniken i Karlskrona. En bieffekt är dock att lönekostnadema har stigit i samband med försöken till följd av att de deltidsanställda har full lönekompensation for det sänkta heltidsmåttet. Detta har i kombination med oförändrad sjukfrånvaro en ökat belastningen landstingens budget och till följd detta har av av exempelvis arbetstidsförkortningen vid psykogeriatriska kliniken i Karlskrona upphört av kostnadsskäl.

En arbetstidsförkortning inte har några positiva sysselsättningsefsom fekter i form nyanställningar bidrar till minska deltidsarav men att betslösheten skulle kunna medverka till att minska samhällets kostnader för arbetslösheten och därmed påfrestningarna på socialförsäkringssystemet. Möjligheten till att arbetslöshetsersättning vid deltidsarbetslöshet inskränktes dock från och med den 1 januari 1996. Ändringen innebär att möjligheten att uppbära utfyllnadsersättning

jämsides med en tillsvidareanställning på deltid begränsats. Deltidsarbetslösheten utgör dock inte enbart ett samhällsekonomiskt problem. Den privatekonomiska aspekten innebär att stora krav ställs på samhället att finna lämpliga åtgärder.

4.9 arbetstidsförkort-

Välfärdsaspekter på en ning

Vi har i avsnitt 4.3.2 konstaterat att medan de empiriska studierna ger ett mer skiftande resultat, är det inte möjligt att utifrån existerande teoretisk forskning sambandet mellan arbetstidsförkortning och om sysselsättning förorda en generell arbetstidsförkortning. Det kan emellertid finnas andra mer välfärdsgrundade motiv till att införa kortare en arbetstid, inte minst med tanke på att hushållens sammanlagda hemoch lönearbete har ökat. Motiv såsom ökad fritid och jämställdhet är en viktiga delar höjd livskvaliteten för de anställda och i sig av en som skulle kunna motivera arbetstidsförkortning. Människan behöver en fysisk och mental vila för att ha tid att utveckla sina personliga intressen, engagera sig i familjelivet, utbilda sig, delta i kulturellt liv och i samhällsaktiviteter. Detta kan lättare möjliggöras kortare genom arbetstid, vilket således kan antas ett eftersträvansvärt mål för vara många anställda.

SOU 1996: 145 Några aspekter på kortare arbetstid 143

4.9.1 Arbetstidens och hälsa: vilka är samban-

längd

den

Vi har tidigare i avsnitt 4.1.1 nämnt att veckoarbetstiden genom 1919 års arbetstidslag begränsades till 48 timmar. Motiven till lagstiftningen var framför allt hänsyn till arbetstagarens hälsa och sociala behov. I efterföljande arbetstidslagar har hälsoaspekten inte på sätt

samma betonats. I stället har arbetstidsreformer främst motiverats med ekonomiska och sociala motiv samtidigt skyddsaspekter i allt högre

som grad har tillgodosetts genom arbetarskydds- och arbetsmiljölagstiftning.

Kortare arbetstid

Vi har uppdragit åt professor Torbjörn Åkerstedt vid Statens institut för psykosocial miljömedicin att genom en sammanställning av studier peka på eventuella samband mellan arbetstidens längd och hälsa. Ett stort antal studier beträffande effekterna av Skiftarbete har genomförts, bl.a. visar resultaten på sociala störningar av Skiftarbete, framför allt när det gäller kvinnor. Troligtvis drabbas kvinnor i detta avseende hårdare än män p.g.a. deras större ansvar för familjen. I övrigt finns mycket få forskningsresultat med systematisk jämförelse mellan män och kvinnor.

Enligt uppgifter i bilaga 12 har ytterst få studier genomförts hälsa

av och förkortad arbetstid och de forskningsresultat som finns är inte entydiga och ofta av dålig kvalitet. Det tycks heller inte finnas några resultat som uttryckligen visar på negativa hälsoeffekter av långa arbetspass, i varje fall inte i grupper med bra arbetsförhållanden och under förutsättning att tillräcklig tid för återhämtning ges. Vi har tidigare redovisat några av de resultat som framkommit i samband med försöksverksamheten vid olika arbetsplatser i Sverige, där studier

av arbetstidsförkortningar inom vården har visat en mycket positiv inställning bland de anställda. De utvärderingar som har genomförts visar emellertid inga entydiga effekter på frånvaro eller andra hälsovariabler. I bedömningen av dessa försöksverksamheter måste dessutom beaktas att de anställda fått full lönekompensation och i vissa fall

en utökad arbetstid. Vidare har vi redan i avsnitt 4.6.4 kunnat konstatera svårigheten i att isolera effekten av en kortare arbetstid på hälsan.

144 Några aspekter på kortare arbetstid SOU 1996: 145

Inflytande över arbetstiden

Vi nämnde i avsnitt 4.6.4 i samband med diskussionen kring försöksverksamheten även betydelsen arbetstagarens inflytande sin av över arbetssituation. Enligt den forskning presenteras i bilaga framsom går det att på de arbetsplatser där personalens kunskaper och erfarenheter utnyttjas och erkänns viktiga tillgångar, ökar både effektivitesom ten och trivseln. Detta stöds den forskning kartlagts på kommitav som téns uppdrag. Studierna visar att den största enskilda faktorn bakom en positiv inställning till arbetstiden är graden upplevt inflytande. av Inställningen till arbetstiden är enligt dessa studier den faktor har som den närmaste kopplingen till inställningen till arbetssituationen i sin helhet.

Jämställdhetsaspekter

Vi nämnde i inledningen till detta kapitel kortare arbetsdag att en skulle kunna bidra till ökad jämställdhet. I debatten hävdas bl.a. att männen skulle ta ett större för hemarbetet de minskar den ansvar om tid de ägnar förvärvsarbete, dvs. lönearbetstid. En kortare arbetsdag skulle även öka förutsättningarna för kvinnor att i större utsträckning arbeta heltid. I dag lönearbetar män vanligtvis heltid medan kvinnor oftare arbetar deltid. Enligt förespråkama för arbetstidsförkortning en skulle en rad positiva effekter kunna uppnås, förutom att männen skulle ta ett större för hemarbetet. Kvinnor och män skulle blir ansvar mer jämspelta på arbetsmarknaden samtidigt kvinnorna möjsom ges lighet att i större utsträckning bli ekonomiskt oberoende.

En förutsättning torde emellertid att arbetstidsförkortning vara en också leder till att arbetstiden för heltidsarbetande män minskar, men även att de deltidsarbetande kvinnorna inte samtidigt sänker sin arbetstid. Den senaste lagstadgade arbetstidsförkortningen generell av karaktär trädde i kraft 1973. Enligt uppgifter i bilaga lO påverkades männens lönearbetstid i hög grad denna sänkning. Även kvinnors av lönearbetstid sänktes, dels ett resultat arbetstidsförkortningen, som av dels ett resultat att andelen deltidsarbetande ökade. Sett över som av tiden verkar det också kvinnors och mäns medelarbetstid följer som om varandra. Ett skäl till detta skulle kunna att det finns ett samband vara mellan heltidsarbetstiden och deltidsarbetstiden. Detta torde i så fall innebära att en arbetstidsförkortning för de heltidsanställda även leder till en arbetstidsförkortning för de deltidsanställda. Anita Nyberg

SOU 1996: 145 Några aspekter på kortare arbetstid 145

påtalar i sin rapport till kommittén att en förutsättning för att deltidsarbetande kvinnor verkligen skall kunna öka sina lönearbetstider och på så sätt få en möjlighet att försörja sig själva, är att en eventuell koppling mellan heltids- och deltidsarbete upphävs.

En lagstadgad arbetstidsförkortning avser en sänkning av den avlönade arbetstiden. Denna utgör emellertid endast ungefär hälften av den tid som totalt ägnas åt arbete. Resten ägnas åt hemarbete där merparten utförs av kvinnor. Enligt bilaga 10 står kvinnor för cirka 60 procent av det oavlönade arbetet och 40 procent av det avlönade.

En mängd faktorer påverkar den tid som ägnas åt hemarbete. En av de viktigare faktorerna är dock omfattningen av lönearbetet. Kvinnor som lönearbetar heltid, använder mindre tid till hemarbete än andra kvinnor. Däremot tycks det inte vara någon skillnad mellan kvinnor som deltidsarbetar och kvinnor som inte lönearbetar. Det förefaller också som om män med kortare lönearbetstid i någon mån ägnar mer tid till hemarbete än andra män. Däremot behöver det inte betyda att männens hemarbetstid ökar p.g.a. att kvinnor ägnar mer tid till lönearbete och mindre till hemarbete. Det finns studier som tyder på att detta samband finns, men de flesta studier visar att mäns hemarbetstid är densamma, oavsett kvinnan lönearbetar heltid eller inte lönearbetar alls. Det

om tycks emellertid finnas ett samband mellan löne- och hemarbete för såväl kvinnor män mer lönearbete, desto mindre hemarbete.

som - En minskning av lönearbetstiden innebär däremot inte att all denna tid används till hemarbete. Merparten ägnas fritidsaktiviteter, bl.a. TVtittande samt sömn och vila.

Lönearbetets omfattning torde således ha en viss effekt på hemarbetstiden. Vi har dock anledning att tro att också andra faktorer spelar en roll. Framför allt verkar det som om förändringar i efterfrågan på manliga respektive kvinnliga arbetsuppgifter påverkar kvinnor och mäns hemarbetstid. Enligt bilaga l0 har kvinnors hemarbetstid sedan 50-talet minskat något, möjligtvis med undantag för heltidsarbetande kvinnor. Den tid männen ägnar hemarbete har däremot ökat.

som Denna ökning medför emellertid inte automatiskt att männen övertar arbetsuppgifter som betraktas som kvinnliga, även om kvinnors lönearbetstid förlängs. Det är snarare sannolikt att de ägnar mer tid vad som betraktas som manliga sysslor. Efterfrågan på männens tjänsteproduktion i hushållet underhåll och reparationer har också ökat i

- takt med att allt fler har villa, sommarstuga, bil och båt. Det är därför naturligt att den tid som ägnas underhåll och reparationer har ökat. Kvinnornas minskade tidsanvändning kan tillskrivas ett ökat lönearbe-

146 Några aspekter på kortare arbetstid SOU 1996: 145

te, men också att vissa arbetsuppgifter såsom sömnad, matlagning och disk inte längre efterfrågas i utsträckning. samma I vissa fall har kraven sänkts, vilket sannolikt gäller städning.

Det faktum att kvinnorna fortfarande utför hemarbetet merparten av i kombination med den manliga arbeta heltid det normen att gör svårt för kvinnor att på lika villkor konkurrera med på arbetsmarknaden. män För att kvinnor och män skall kunna delta på jämställda villkor både i familj en och på arbetsmarknaden, måste arbetslivet förändras.

Kortare arbetstid för de heltidsanställda skulle framför allt minska männens lönearbetstid och därmed öka deras möjligheter att ägna tid åt hushållsarbete och att utveckla nära relationer till sina bam. Det skulle också öka kvinnors möjligheter att arbeta heltid. En större andel kvinnor skulle därmed kunna försörja sig på sin lön och på så vis vara ekonomiskt oberoende Kvinnor torde också få starkare av mannen. en anknytning till arbetsmarknaden, chansen till intern utbildning och befordran skulle öka samt löneutvecklingen förbättras. Därmed skulle även ersättningen vid arbetslöshet, sjukdom och pensionering öka.

En sådan utveckling kräver dock enligt författaren till bilaga 10 att kvinnor och män utgör homogen arbetskraft, dvs. kvinnor och att män kan flytta fritt mellan olika arbetsuppgifter såväl på arbetsmarknaden som i hushållet. Så är inte fallet, åtminstone inte på kort sikt. Män och kvinnor finns i hög grad i på skilda arbetsmarknader och hemaräven betet är fördelat efter kön. En förkortning nonnarbetstiden och av mer likartade arbetstider inom de områden domineras kvinnor som av respektive män skulle möjligtvis göra det lättare för kvinnor och män att röra sig mellan olika delar arbetsmarknaden. En sådan långtgåav ende förändring torde dock endast möjlig på lång sikt. vara

4.10¶Sammanfattande slutsatser

I detta kapitel har vi inledningsvis redovisat den historiska utvecklingen av svensk lagstiftning på arbetstidsområdet. Vi har även konstaterat att det inte ligger i vårt uppdrag att lägga förslag arbetstidsförom en kortning. Vidare har vi resonerat kring de ekonomiska effekterna av en kortare arbetstid på verksamhetsnivå samt även sett till de eventuella sysselsättningseffektema på samhällsnivå generell arbetstidsförav en

kortning.

SOU 1996: 145 Några aspekter på kortare arbetstid 147

Det är inte möjligt att utifrån teoretisk forskning sambandet mellan

om

arbetstidsförkortning och sysselsättning förorda en generell arbetstids-

förkortning i syfte att öka sysselsättningen. De empiriska resultaten är däremot mer skiftande och i många europeiska länder där arbetstidsförkortningar har genomförts visar resultaten att effekterna på sysselsättningen i flera fall har varit positiva, än lägre än förväntat. Vi

om kan därför inte utesluta att förkortad arbetstid skulle kunna ett

en ge bidrag till att minska arbetslösheten.

Många människor ser en arbetstidsförkortning angelägen

som en reform. Betydande välfärdsvinster skulle kunna uppnås, liksom

en ökad fritid, mer utrymme för familj och vänner Förutsättningar

m.m. för ett bättre samhälle skulle på så sätt kunna skapas.

Vi har även konstaterat att arbetstidsförhållandena på den svenska arbetsmarknaden till mycket stor del bestäms kollektivavtal.

genom Lagstiftaren har bestämt att rätten att disponera arbetstiden tillkommer arbetsmarknadens parter och att arbetstidsfrågor, del de

som en av totala anställningsvillkoren av tradition är ett vilar på

ansvar som arbetsrnarlmadspartema. Möjligheten för parterna att under vissa förutsättningar avtala om arbetstiden också på lokal nivå har medfört att nya arbetstidsmönster har införts på ett flertal arbetsplatser, både som en kortare och en mer flexibel arbetstid. Vi har rapporter,

genom seminarieserier och arbetsplatsbesök studerat motiven till nya arbetstidsmönster och när möjlighet har getts, även resultaten.

Motiven till olika försöksverksamheter och avtalsbestämmelser skiljer sig radikalt mellan olika verksamheter och avtal, till stor del beroende på typen av verksamhet och de anställdas behov. Ur verksamhetssynpunkt förklaras valet av arbetstidsmodell till betydande del att

av organisationen ställer olika krav beroende på typen av produktion, sektor, bransch Även arbetstagarnas behov skiljer sig från verk-

m.m. samhet till verksamhet. Motiven kan strävan mot ökad jim-

vara en ställdhet, en förbättrad trivsel och hälsa eller kanske främst, ett ökat inflytande över sin arbetssituation. Arbetstagarens behov kan även variera över tiden beroende på i vilken fas i livet befinner sig. Vid

man vissa arbetsplatser är inslag av kompetensutveckling en del av det

nya arbetstidsmönstret. En ökad kompetens förbättrar arbetstagarens möjligheter på arbetsmarknaden och utgör också förutsättning för

en en ökad rörlighet på arbetsplatsen. Vid ett ökat behov arbetskraft kan

av detta leda till en högre sysselsättningsgrad för arbetstagaren, kanske

en möjlighet att utöka en deltidstjänst till en heltidstjänst.

148 Några aspekter på kortare arbetstid SOU 1996: 145

Det är en mycket komplex bild framträder. Vid varje enskild

som avtalsförhandling är omfattningen och förläggningen arbetstiden

av endast en del av överenskommelsen. Olika delar läggs ihop och ingår i en helhet som till betydande del är unik för viss bransch eller viss

en verksamhet. Vi kommer därför till slutsatsen att kollektiva förkortningar av arbetstiden främst bör fråga för arbetsmarknadens

vara en parter. Vi menar att det kan finnas skäl för att arbetstiden allmänt sänks inom ramen för en balanserad löneutveckling. I avsnitt 7.2.4 återkommer vi till arbetsmarknadsparternas samt de skäl talar för

ansvar som en sänkning av arbetstiden.

Enligt kommittédirektiven skall vi analysera såväl teoretiska

som empiriska effekter av en arbetstidsförkortning. Vid de arbetsplatser där en kortare arbetstid har införts har dock effekterna endast i ett fåtal fall utvärderats. Direktivens frågeställningar besvaras sällan i de utvärderingar som har genomförts och dessa utgör därmed ett bristfälligt underlag. Därtill kommer att försöksverksamheten ännu är mycket begränsad. Att med ledning de olika försöken och tillgängliga

av forskningsresultat söka på direktivens frågeställningar

svaren om empiriska resultat är därför inte möjligt. Ett flertal frågor kvarstår beträffande effekterna kortare arbetstid på produktionen,

av en produktiviteten, sysselsättningen, konkurrenskraften, arbetets organisation och välfärden.

Vi konstaterar att Rådet för Arbetslivsforskning beviljar finansiering av forskning inom området. Bl.a. pågår forskningsprojekt med

anknytning till arbetstid och arbetsorganisation på Arbetslivsinstitutet. Vidare visar de rapporter som inkommit till kommittén och redo-

som visas i form av bilagor att det finns kunskaper inom området, att

men ytterligare forskning är önskvärd. Vi föreslår därför att statliga medel inriktas mot en tvärvetenskaplig granskning av dessa frågor inom ramen för tillgängliga forskningsresurser. Vi föreslår också att staten stimulerar till ytterligare försök med kortare arbetstider på verksamhetsnivå och då erbjuder ett aktivt stöd från forskare under försöksperioden. Betydande fördelar i utvärderingsarbetet uppnås att

genom forskarna deltar under försökens gång. I utvärderingama dessa bör

av beaktas om effekterna av företagsvisa eller branschvisa arbetstidsförkortningar kan utgöra underlag för parternas förhandlingar arbets-

om tidsförkortning eller ett framtida beslut generell arbetstidsför-

om en kortning.

I avsnittet 4.7 diskuterade vi de höga övertidsuttagen i Sverige under senare år. Enligt gällande lag är övertiden den enda möjligheten att

SOU 1996: 145 Några aspekter på kortare arbetstid 149

genom variationer i arbetstid kunna möta ett större behov av arbetskraft. Enligt uppgifter i bilaga 8 torde det oavsett konjunkturläge alltid krävas möjlighet till visst övertidsuttag för att kunna möta tillfälliga

en och snabbt uppkommande variationer i efterfrågan. Utöver variationer som beror på konjunkturen, har emellertid en trendmässig ökning skett under senare år. Detta är ett resultat av att ett större antal människor arbetar övertid.

Mot bakgrund den höga arbetslösheten i Sverige är det av största

av vikt att, när så är möjligt, organisera verksamheten för att öka förutsättningarna för nyanställningar och för deltidsarbetande att förlänga sin arbetstid. Att minska deltidsarbetslösheten är också en stor jimställdhetsfråga, då stor andel av de deltidsarbetande just är kvinnor.

en Vi därför att ett orimligt högt övertidsuttag inte får hämma

anser möjligheterna till ökad sysselsättning i form av nyanställningar eller

en höjd sysselsättningsgrad för deltidsanställda. Ett intressant resultat vid de olika arbetsplatser som har genomfört en ökad flexibilitet i arbetstidsförläggningen, är den generella minskningen av övertidsuttag. Vi kommer i kapitel 5 och 7 att utveckla vad en ökad flexibilitet i arbetstidsförläggning och omfattning kan få för konsekvenser för lagstiftningen övertidsuttag. Vi kan även konstatera att de arbetstidsmo-

om deller där ersättningen för en viss förläggning av arbetstiden utgår i form förkortad arbetstid i stället för kontant ersättning borde kunna

av

bättre förutsättningar för en ökad sysselsättning. ge

Vi har i avsnitt 4.9.2 resonerat kring sambandet mellan kortare arbetstid och hälsa. Det är inte möjligt att utifrån forskningsresultaten dra några slutsatser i detta avseende. Ytterst studier har genomförts av hälsa och förkortad arbetstid och de forskningsresultat som finns är inte entydiga och ofta otillräcklig kvalitet. En arbetstidsförkortning

av kan dock tänkas påverka andra delar av välfärden, bl.a. jämställdheten mellan män och kvinnor. Förutsättningarna för kvinnor att arbeta heltid torde öka och därmed skulle en större andel kvinnor kunna försörja sig på sin lön. På så vis skulle kvinnor även få starkare anknytning till

en arbetsmarknaden samt ökade möjligheter till en bättre löneutveckling, intern utbildning och befordran. Därmed skulle även ersättningen vid arbetslöshet, sjukdom och pensioneringen öka. Män och kvinnor finns dock på olika arbetsmarknader. Andelen kvinnor är betydligt större inom den offentliga sektorn, medan männen i betydande utsträckning arbetar inom den privata sektorn. En minskad arbetstid inom den privata sektorn med mansdominerade yrken, betyder inte nödvändigtvis ökade förutsättningar för kvinnor att utöka sin arbetstid.

a .‘‘a:;.:4:¢‘.~fa.~;ei%i.f.sev:

"

.W t ä

ä

is-e;e;%§5m:%ia$éiz§;fVi."i - ‘ ‘L -v

i a en...

:izámxâráiârü p ;w may my.

kw mysa

£~:‘2$zaft1i23§ugizgiiiifim ‘xii §3 :än .m3 min v

L ;izgmgysáagabimssb way

Lans

er.,

x ~3fizdi§I§i§§i%~gg.im1§a33:mami hä; mm

V å " ‘ " ag

v ":fan ;g;i5’t,2133i%§

å . ,

%tfiwWfi***?

w mb.

ééfiiltsiififlaaibgmiadm .mä mm

aha mvnq.

T

:‘vV-Vaavgaéétgt’

5¶Flexibel arbetstid när, var och hur

-

Inledning

Enligt kommittédirektiven skall vi undersöka på vilket sätt flexibla arbetstidsregler kan införas i svensk lagstiftning. I detta kapitel redogör vi för ett antal överväganden beträffande begreppet "flexibilitet" i arbetstidssammanhang. Som kapitlets rubrik antyder för Vi även ett resonemang angående flexibilitet i en något vidare mening. Flexibilitet i arbetslivet handlar inte endast om arbetstid. Vi kommer därför att föra in även andra arbetsorganisatoriska aspekter på flexibilitet, t.ex. arbete i hemmet eller på distans och därmed knyta an till vår redovisning i kapitel

Vi uppfattar direktivets uppdrag i denna del så att vi har att undersöka hur ändringar i lagstiftningen kan skapa förutsättningar för en större flexibilitet i arbetstidshänseende i arbetslivet samt vilka förändringarna skulle kunna vara. Konkreta förslag till förändringar återkommer vi dock till i kapitel

Kapitel 5 är disponerat enligt följande. Vi inleder med att diskutera begreppet "flexibilitet" i arbetstidshänseende 5.1. Därefter följer ett avsnitt i vilket vi redogör för vilka de möjliga bristerna är i nuvarande lagstiftning, både verksamhetssynpunkt och ur den enskilde arbets-

ur tagarens synpunkt 5.2. Vi har försökt bilda oss en uppfattning om vilka arbetstidsmodeller som finns på arbetsmarknaden samt om vilka behoven är av möjligheter till anpassningar och variationer 5.3. Därefter diskuterar vi förändringar vad gäller lagstiftningens syften 5.4. Vi konstaterar i därpå följande avsnitt att det inte endast är överväganden om flexibilitet som kan föranleda att tämligen genomgripande förändringar bör göras i lagstiftningen 5.5. Sedan diskuterar vi jämställdhetsaspekten i samband med flexibel arbetstid 5.6. Avslutningsvis anger vi ett antal sammanfattande kommentarer och utgångspunkter för den fortsatta diskussionen 5.7.

152 Flexibel arbetstid när, och hur

- var

5.1 Vad innebär flexibilitet i arbetstidshänse-

ende

Bestämmelser om arbetstid får återverkningar mängd olika sätt.

en Som konsumenter påverkas vi av arbetstidema inom t.ex. transportväsendet, handeln och restaurangbranschen. Vi påverkas arbetstiderna

av för de offentliganställda inom överväganden

vård och omsorg, osv. om arbetstid kan vidare göras utifrån andra utgångspunkter än arbetsgivar/arbetstagarförhållandet. Vad gäller transportnäringen måste bestämmelserna tillgodose även trafiksäkerheten. Säkerhetsaspekter gör sig tydligt gällande även i andra verksamheter, såsom vid kämlqaftverk. Vår analys om hur större flexibilitet i arbetstidshänseende kan uppnås kommer emellertid endast behandla förhållandet mellan arbetstagaren och hans eller hennes arbetsgivare. Det är deras tänkbara önskemål och behov som vi måste försöka utröna. Det är också deras möjligen oförenliga eller åtminstone svårförenliga önskemål och behov som måste balanseras.

Diskussionen om arbetstid och flexibilitet har tidigare främst tagit sin utgångspunkt i arbetsgivarens behov. I fortsättningen väljer vi att tala om verksamhetens behov. Sedan flertalet år har olika former av modeller för arbetstidemas förläggning utarbetats och kommit till användning. Att förlägga arbetstagarnas arbetstider enligt olika skiftsystem är en vanligt använd form för att kunna förlänga driftstider och därmed förbättra kapitalutnyttjandet. Turlistoma och schemaförläggningen inom t.ex. sjukvårdssektom är andra exempel på arbetstidsmodeller för att möta verksamhetens krav. Arbetstidsflexibilitet ur verksamhetssynpunkt torde innebära en möjlighet att använda och förlägga arbetstiden så att den mest rationella kostnadseffektiva produktionen kan

- bedrivas.

Vad kan då anses vara arbetstidsflexibilitet arbetstagarens synpunkt

ur Först bör naturligtvis sägas att även arbetstagaren har ett uppenbart intresse av att verksamheten kan bedrivas på ett rationellt sätt. Definitionen av flexibilitet ur arbetstagarens synpunkt torde emellertid

vara att han eller hon har ett inflytande eller möjlighet att påverka sina arbetstidsförhållanden. Självbestämmande och yrkesmässigt är

ansvar delar god arbetsmiljö enligt 2 kap. i arbetsmiljölagen. Även

av en om litet är känt effekterna på säkerhet och hälsa har dessutom

om självvalda arbetstider ett mycket positivt värde för arbetstagarna, enligt Torbjörn Åkerstedts rapport till kommittén.

SOU 1996: 145 Flexibel arbetstid och hur 153

- när, var

Ur både verksamhets- och arbetstagarsynpunkt kan det vidare vara lämpligt att anlägga både ett kortare och ett längre tidsperspektiv. Det kortare perspektivet är den dagliga arbetstiden eller arbetstiden per vecka och månad. Ur verksamhetssynpunkt handlar det om att snabbt kunna ställa om produktionen för att möta ett uppkommande behov, t.ex. tillverkning enligt just-in-time metoder. Att snabbt kunna ställa om har alltid varit en del av offentlig tjänsteproduktion, t.ex. inom vården där anställda måste vara beredda att snabbt rycka in i olika situationer. Ur arbetstagarsynpunkt handlar diskussionen angående det kortare tidsperspektivet om att få en möjlighet att i större omfattning kunna disponera sin dagliga arbetstid, eller arbetstiden per vecka eller månad.

Det längre tidsperspektivet skulle verksamhetssynpunkt kunna vara

ur t.ex. säsongsvariationer och konjunkturcykler, att kunna anpassa arbetstidsuttagen till efterfrågevariationer som beror på om konjunkturen är hög eller låg. Ur arbetstagarens synpunkt kan det längre tidsperspektivet stora delar av eller hela hans eller hennes yrkesliv. Om

vara människors behov och förmåga varierar under yrkeslivet finns anledning att fundera på arbetstidstlexibilitet även ur detta perspektiv. Det skall dock konstateras att i det längre tidsperspektivet aktualiseras annat än bara arbetstidsbestämmelser. Sålunda bör bestämmelser om t.ex. semester och ledigheter beaktas.

Efter dessa inledande övergår vi till en beskrivning av

resonemang nuvarande arbetstidslagstiftning utifrån vad som nyss nämnts om flexibilitet.

5.2¶Flexibilitet i nuvarande vilka

lagstiftning -

är bristerna

Även tyngdpunktema med tiden något har förskjutits, har motiven

om för lagstiftning på arbetstidsområdet varit likartade allt sedan den första arbetstidslagen antogs. Som tidigare nämnts trädde den första arbetstidslagen i kraft 1920 och motiverades av socialpolitiska skäl, dvs. nödvändigheten att tillförsäkra arbetstagarna en rimlig fritid och vila. De övriga motiven var arbetstagarnas säkerhet och hälsa samt rättvisesynpunkter. I takt med att regler om ökad säkerhet och hälsa beträffande arbetsmiljö och arbetarskydd växte fram började skydds-

154 Flexibel arbetstid när, och hur

- var SOU 1996: 145

och hälsomotiven beträffande arbetstidens längd att nedtonas. En

ny

arbetarskyddslag trädde i kraft 1949. Arbetarskyddslagen och därefter

arbetsmiljölagen innehöll regler om bl.a. arbetstiden förläggning. Motiven för reglerna i arbetarskyddslagen naturligtvis främst arbetsta-

var garnas säkerhet och hälsa.

År 1957 infördes i arbetstidslagen viss dispositivitet

till förmån för kollektivavtal som hade slutits eller godkänts central arbetstagaror-

av ganisation. Inför 1970 års allmänna arbetstidslag framhölls att dispositiviteten borde utökas, ett starkt argument för att så skedde

var att tillämpningsområdet skulle göras vidare. Detta innebar krav på möjligheter att göra avvikelser. I lagförarbetena till 1970 års allmänna

arbetstidslag prop. 1970:5 102 uttalade vidare departementschefen att

s. lagstiftningens grundläggande uppgift att de bör

var ange normer som gälla i fråga den tid arbetstagarna får användas till arbete. Normer-

om na skulle vara av värde inte minst underlag för arbetsmarknadspar-

som ternas diskussioner om arbetstid. Vid denna tid och fram till det att 1982 års arbetstidslag trädde i kraft fanns alltså regler arbetstidens

om förläggning i arbetarskydds- och därefter arbetsmiljölagen. I lagförarbetena till den lagen prop. 1976/77:149 301-302 uttalade

senare s. departementschefen att det otvivelaktigt fanns vissa skyddsaspekter att beakta i arbetstidssammanhang och att dessa borde liksom dittills föranleda vissa begränsningar i friheten att fördela arbetstiden.

Reglerna om arbetstidens förläggning flyttades över från arbetsmiljölagen till arbetstidslagen 1982. Lagen från 1982, är den gällan-

som nu de arbetstidslagen, innehåller därmed regler arbetstidens längd

om ordinarie arbetstid, jourtid, allmän och särskild övertid, nödfallsövertid och mertid, vissa bestämmelser betydelse för arbetstidens

av förläggning nattvila, rast, måltidsuppehåll, veckovila, samt

paus, föreskrifter om arbetsgivarens skyldighet att informera, föra anteckningar m.m. Dessutom innehåller lagen bestämmelser Arbe-

om tarskyddsverkets dispensförfarande samt tillsyns- och ansvarsbestämmelser. Den 23 november 1996 träder vissa förändringar lagen i

av kraft, vilka är föranledda av EG:s arbetstidsdirektiv. Förändringarna innebär främst att dispositiviteten till förmån för kollektivavtal i fortsättningen begränsas av EG-direktivets regler. Det kommer

samma gälla för de dispenser meddelas Arbetarskyddsstyrelsen. Vår

som av framställning nedan tar sin utgångspunkt i de gällande bestämmel-

nu serna i arbetstidslagen.

Arbetstidslagen är i huvudsak offentligrättslig skyddslagstiftning.

en Lagens bestämmelser vänder sig främst till arbetsgivaren och efterlev-

SOU 1996: 145 Flexibel arbetstid när, och hur var 155 -

naden tillses Arbetarskyddsverket. Ytterst lagen av är sanktionerad, dels förbud, förelägganden och viten och dels genom genom bötes- och andra straffpåföljder. Lagens rättsliga karaktär liknar på detta sätt arbetsmiljölagens. En viktig skillnad mellan de två är dock arbetsatt tidslagen innehåller en civilrättslig aspekt i det att lagen dispositiv är till förmån för kollektivavtal. Tillsynen enligt arbetstidslagen bortfaller

om ett kollektivavtal arbetstid träffas. Arbetsmiljölagen däremot om är en helt igenom tvingande lagstiftning, emellertid kan kompletteras som av bestämmelser i kollektivavtal. Då arbetsmiljölagen

är en ramlag-

stiftning som främst allmänna mål och principer kompletteras anger den dessutom Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter. av

5.2.1¶Flexibilitet

ur verksamhetssynpunkt

Det kanske tydligaste uttrycket för att lagstiftaren har beaktat verksamheternas och produktionens behov är lagens

dispositivitet till

förmån för kollektivavtal. Huvudregeln kollektivavtal är att om avvikelser från lagen måste ha slutits eller godkänts central

av arbetstagar-

organisation. På arbetsgivarsidan kan däremot antingen enskild en arbetsgivare eller en arbetsgivarorganisation i avtalet. Beträfvara part fande vissa av lagens regler övertids- och

mertidsbegränsningama,

nödfallsövertid samt nattvilan, krävs medverkan central arbetsav tagarorganisation. Men de kollektivavtal träffas lokalt gäller högst som en månad.

Vad gäller lagens dispositivitet har alltså lagstiftaren

menat att möjlighet till anpassning lagens bestämmelser, och därmed till avvikelse av från lagens regler, måste finnas. Avvikelser skall dock enligt lagen ske

genom medverkan central organisation på arbetstagarsidan, av dvs. på förbundsnivå. Enligt lagstiftaren är risken mindre skyddet blir att eftersatt om avvikelsemöjligheten finns på den centrala nivån på arbetstagarsidan. Ur verksamhetssynpunkt kan emellertid

frågas om inte

samma behov av anpassning finns på bransch-/förbundsnivå också som finns på den nivån där verksamheten faktiskt bedrivs. Detta skulle för

övrigt vara i linje med arbetsmiljölagen utgår från det enskilda som arbetsstället, dvs. verksamhetsnivån.

Lagens dispositivitet har använts i stor omfattning och kollektivavtal som bl.a. innehåller arbetstidsbestämmelser, vilka i större eller mindre

omfattning avviker från lagens bestämmelser, har träffats för en mycket stor del den svenska arbetsmarknaden. Förhållandet av mellan

156 Flexibel arbetstid när, var och hur SOU 1996: 145

-

de centrala och lokala nivåerna varierar från avtal till avtal. Förenklat kan sägas att vissa centrala avtal i fortsättningen används termen förbundsavtal anger vilka arbetstidsförhållanden som skall råda om man inte kommer överens om annat lokalt. Reglerna i sådana avtal benämns ibland stupstocksregler och kan t.ex. innebära att ordinarie heltidsarbete skall förläggas med åtta timmar per dag från måndag t.o.m. fredag om inte annat har överenskommits lokalt. Andra förbundsavtal anger inom vilka ramar de lokala parterna har att göra upp, t.ex. att ordinarie heltidsarbete är fyrtio timmar per helgfri vecka men att man lokalt får bestämma hur den dagliga arbetstiden skall förläggas. En tredje, mindre vanlig, kategori förbundsavtal föreskriver att vissa centralt överenskomna bestämmelser inte kan disponeras av de lokala parterna, t.ex. att en ordinarie arbetstid om fyrtio timmar per helgfri vecka innebär att arbetstagaren skall arbeta åtta timmar per dag från måndag t.o.m. fredag. Det förekommer också, kanske främst på tjänstemannasidan, att förbundsavtalen anger att arbetstidslagen inte gäller utan att de på varje punkt ersätter lagens regler med avtalsbestämmelser. Samtliga av oss studerade kollektivavtal innehåller bestämmelser om arbetstid enligt någon av de beskrivna modellerna.

Vad gäller ordinarie arbetstid innebär arbetstidslagens bestämmelse att sådan arbetstid får uppgå till högst 40 timmar per vecka. Med undantag för bestämmelser om nattvila, raster och veckovila innehåller emellertid lagen inte några begränsningar för hur arbetstiden skall fördelas under veckan. Det är alltså möjligt att koncentrera den ordinarie arbetstiden till endast del veckans dagar, förutsatt dock att vecko-

en av arbetstiden inte överstiger 40 timmar därtill kommer en möjlighet att ta ut övertid. Vid veckans slut skall veckovila normalt infalla. I vissa fall när det behövs med hänsyn till arbetets natur eller arbetsförhållandena i övrigt kan den ordinarie arbetstiden genomsnittsberäknas över fyra veckor.

Om ett kollektivavtal genomsnittsberäkning av den ordinarie

om arbetstiden i andra fall än de som direkt följer av lagen inte kommer till stånd måste alltså ett ökat behov arbetstid alltid mötas med att

av övertid tas ut om det skall mötas inom ramen för den personal verksamheten redan har. Lagen anger att övertid får tas ut med 48 timmar under fyraveckorsperiod, eller med 50 timmar under en kalender-

en månad. Uttaget övertid under ett kalenderår får uppgå till högst 200

av timmar. För behov ytterligare övertid finns främst möjligheten att

av teckna kollektivavtal om detta. Lagen anger inga gränser för den kollektivavtalade övertiden. Om inte kollektivavtal om ytterligare övertid

SOU 1996: 145 Flexibel arbetstid när, och hur 157

- var

kommer till stånd kan, det finns särskilda skäl, Arbetarskyddssty-

om relsen lämna dispens för ytterligare 150 timmar.

Lagens bestämmelse om ordinarie arbetstid kan alltså inte sägas

vara särskilt utformad med tanke på att variationer i arbetsmängd kan förekomma. För att lösa ett kanske tillfälligt ökat behov arbetskraft

av under t.ex. en säsong eller under viss annan tid inom för den

ramen personal verksamheten har, måste alltså övertid tas ut. Enligt den rapport om arbetstid och arbetsmarknadsekonomi bilaga 8

som utarbetats på uppdrag av kommittén, har övertidsuttaget inom industrin ökat trendmässigt sedan SCB började mätningarna 1973. För varje högkonjunktur har övertiden del den faktiskt arbetade tiden

som av blivit större. Inom ett stort antal svenska företag pågår diskussioner

om införande av någon form av arbetstidssystem gör det möjligt att

som variera arbetstidsuttaget i förhållande till variationer i arbetsmängd, så att variationema på ett bättre sätt skall kunna mötas inom för

ramen den ordinarie arbetstiden. Inom vissa företag och förvaltningar har sådana avtal kommit till stånd. En redovisning detta i bilaga

av ges

Möjligheten att ta ut övertid enligt arbetstidslagen är dessutom avsedd för oplanerade och tillfälligt uppkommande behov. Vissa variationer i arbetsmängd, t.ex. säsongsvariationer, är emellertid inte den

av karaktären utan väl förutsedda händelser inträffar exempelvis

som varje år. Det kan därför frågas hur detta väl förutsedda behov skall tillgodoses enligt arbetstidslagens regler.

Lagen anger vidare att alla arbetstagare skall ha ledigt för nattvila och att i vilan skall ingå tiden mellan midnatt och klockan 05. Denna bestämmelse benämns ibland ett principiellt nattarbetsfcirbud. Det

som är dock viktigt att påpeka att bestämmelsen innehåller undantag. Av lagen följer att undantag får ske arbetet måste bedrivas nattetid

om av hänsyn till dess art, allmänhetens behov eller andra särskilda omständigheter. Som exempel på vad kan nämnas processindustri-

som avses er, sjukvård och vissa transporter. Vidare kan naturligtvis lagens bestämmelse avvikas från kollektivavtal på sätt be-

genom som ovan skrivits.

Liksom för övriga bestämmelser alltså lagen möjlighet till

ger en avvikelser genom kollektivavtal. För den verksamhet inte omfattas

som av undantagsmöjligheten direkt i lagen gäller således att nattarbete endast kan komma till stånd om överenskommelse träffas i kollektivav-

158 Flexibel arbetstid när, var och hur SOU 1996: 145

-

tal. Ur verksamhetssynpunkt kan möjligen frågas detta är till-

om en fredsställande reglering, dvs. att huvudregeln är att arbete på natten är förbjudet. Det är förmodligen så att verksamheter i samhället pågår under dygnets alla timmar på ett helt annat sätt idag än när bestämmelsen fonnulerades. Dessutom är stora delar av samhällsekonomin idag integrerad i en global marknad. Detta ställer nya krav på tillgänglighet och att verksamhet kan bedrivas dygnet runt. Enligt den rapport på

som uppdrag av kommittén utarbetats professor Torbjörn Åkerstedt,

av arbetar 8 procent av alla arbetstagare i Sverige under natten, 10 procent av männen och 7 procent av kvinnorna.

Arbetstidslagen föreskriver vidare att arbetstagarna skall ha minst 36 timmars sammanhängande veckovila under varje period sju dagar.

om Även vilan så långt möjligt skall förläggas till veckoslut kan två

om viloperioder förläggas i var sin ände av en tvåveckorsperiod. På så sätt kan arbete utföras elva dagar i följd utan avbrott för veckovila. Det är däremot inte möjligt kortare veckovila under vecka för

att ta ut en en att förlänga vilan nästa vecka i motsvarande mån. En sådan genomsnittsberälcning skulle kunna vara önskvärd både verksamhets- och

ur arbetstagarsynpunkt. Arbetsgivaren får emellertid göra undantag från bestämmelsen om det föranleds av något särskilt förhållande inte

som har kunnat förutses, t.ex. en nödfallssituation. Som vanligt gäller naturligtvis att bestämmelsen kan avvikas ifrån genom kollektivavtal.

5.2.2¶Flexibilitet

ur arbetstagarsynpunkt

Det finns inga bestämmelser i arbetstidslagen angående den enskilde arbetstagarens möjligheter att påverka sina arbetstidsförhållanden. Lagen skiljer sig från arbetsmiljölagen i detta avseende. Den senare tar nämligen den enskilda arbetstagaren och arbetsplatsen som utgångspunkt och nämner t.ex. att arbetsförhållandena skall anpassas till arbetstagarens särskilda förutsättningar för arbetet 3 kap. andra stycket. Som tidigare nämnts föreskriver också arbetsmiljölagen att det skall eftersträvas att arbetsförhållandena ger möjligheter till bl.a. personlig utveckling och självbestämmande 2 kap. sjätte stycket. Enligt arbetstidslagens civilrättsliga moment, dvs. dispositiviteten genom kollektivavtal, ges alltså arbetstagarkollektivet möjlighet att förfoga över lagens bestämmelser. Men denna rätt ges inte till den enskilde arbetstagaren.

Vilka anspråk kan då den enskilde arbetstagaren ha på sina arbetstidsförhållanden En möjlighet till inflytande torde omfatta både arbetsti-

SOU 1996: 145 Flexibel arbetstid och hur när, var 159 -

dens längd och förläggning. Vidare borde arbetstagarens önskemål och behov både i det kortare och längre tidsperspektivet diskuteras.

Vad gäller det kortare perspektivet kan det gälla t.ex. rastemas förläggning under dagen. Kanske vill någon kunna sin i anslutta ut rast ning till arbetsdagens slut och på så sätt förkorta arbetsdagen. Arbetstidslagen föreskriver dock att rast skall efter tas ut senast fem timmar. Annat kan naturligtvis avtalas i kollektivavtal, men lagen innebär att en överenskommelse detta mellan enskild arbetstagare och hans om en eller hennes arbetsgivare inte är tillåten.

En arbetstagare vars ordinarie arbetstid är fyrtio timmar vecka och per som av någon anledning vill arbeta under period för mer en att sedan arbeta mindre kan inte göra det då arbetstidslagen föreskriver högst fyrtio timmar varje vecka. Annat kan avtalas i kollektivavtal, men en överenskommelse mellan den enskilde arbetstagaren och arbetsgivaren är inte tillåten.

Över ett yrkesliv torde de flesta människors behov och förmåga till av förvärvsarbete variera. Föräldraledighetslagen underlättar för småbarnsföräldrar att under viss tid ned i arbetstid eller vara helt lediga. Studieledighetslagen gör det möjligt att ledig för studier. Annan vara ledighetslagstiftning möjliggör olika former ledighet för rad av en olika syften. Men den lag särskilt reglerar arbetstid innehåller som inga överväganden människors varierande behov och önskemål. Som om vi skall återkomma till i kapitel 7 är ledighetslagstiftningen också intressant av det skälet att den utgår från den enskilde arbetstagaren och föreskriver ett antal rättigheter.

När arbetstid diskuteras i detta längre tidsperspektiv det aktuär även ellt att fundera på lagstiftning än den arbetstid. annan som rör Nyss nämndes föräldra- och studieledighetslagarna. Det finns som sagt även annan ledighetslagstiftning som tar sikte på olika situationer i människors liv eller som avser att underlätta t.ex. politiskt och fackligt arbete

samt ge möjligheter att vårda äldre och handikappade närstående.

En lagstiftning som emellertid har betydelse för samtliga arbetstagare är semesterlagen. Lagen innebär de tjugofem lagreglerade att av semesterdagarna, tjugo måste tas ut varje år. Överstigande del kan sparas i fem år, men dagarna måste och tas ut hela dagar. Ett sparas som sparande av den semesterledighet överstiger tjugo dagar under som en

160 Flexibel arbetstid när, var och hur -

följd år i kombination med större förfoganderätt för arbetstagaren av en över hur den tas ut, skulle i ett längre tidsperspektiv kunna innebära ett större mått arbetstidsflexibilitet för arbetstagaren. Den sparade av semestern skulle t.ex. kunna användas till att under period förkorta en arbetstiden dag eller per vecka. Frågan bör därför ställas om det per kan lämpligt att göra vissa ändringar i semesterlagen i detta avsevara ende.

5.3¶Situationen på arbetsmarknaden ett antal

-

arbetsplatsbesök m.m.

I syfte att få erfarenheter behov och brister vad gäller arbetstidsfråav och lagstiftningen på området har vi företagit ett stort antal arbetsgor platsbesök runt i landet. Vi har lyssnat på företrädare för både om arbetsgivare och anställda samt tagit del av olika redovisningar och rapporter. Efter hand har vi kunnat sluta oss till att vissa tämligen generella slutsatser kan dras.

Arbetsmarknaden uppvisar närmast oändligt antal olika arbetstidsen modeller beroende på olika krav och starkt skiftande förutsättningar och typer verksamheter. Vidare varierar naturligtvis de anställdas av behov och önskemål. Detta visar tydligt att lagstiftningen måste kunna till lokala och individuella förhållanden. Det måste vara anpassas möjligt att bygga arbetstidsmodeller och system inom olika upp egna företag och förvaltningar och för olika individer. Arbetstiden är en verksamhetsanpassas, detta framstår alldeles tydligt fråga som

Trots utgångspunktema är olika är det ändå påfallande hur ofta det att verkar gå att tämligen långt förena arbetstagarnas varierande önskemål med verksamhetens krav. Vi har sålunda kunnat konstatera att den personal själva fått möjlighet att förlägga sin arbetstid gör det på som ett sådant sätt att verksamhetens krav kan iakttas. Denna iakttagelse stöds utvärdering gjorts ett antal arbetstidsmodeller inom av en som av sjukvården, enligt vilken generell slutsats är att det inte finns några en motsättningar mellan personalens önskemål om bra arbetstider och verksamhetens krav vad gäller bemanningen Mot bättre tider, Spri 1995. De anställda är väl medvetna vilka krav verksamheten om ställer och kommer överens kollegor emellan och i arbetslag. Vi man har även noterat att del arbetstider traditionellt brukar betraktas en som obekväma, t.ex. helg- eller nattj änstgöring, väl överens med som passar vissa arbetstagares önskemål under vissa perioder av livet. Sålunda

SOU 1996: 145 Flexibel arbetstid när, och hur 161

- var

möjliggör förmodligen de vanligtvis obekväma arbetstidema vissa människor att över huvud lönearbeta, tillfälligt eller permanent.

mer Lokala överenskommelser handlar inte endast arbetstidens för-

om läggning, även arbetstidens omfattning och vissa ersättningsfrågor ingår och löses i de lokala diskussionerna

Allt är naturligtvis inte rosenskirnrande. Vi har under våra besök och i de rapporter vi tagit del uppmärksammats på rad frågeställningar

av en och svårigheter. Många dessa kan knappast avhjälpas endast

av genom förändringar i lagstiftningen, de är av en annan art och löses bäst genom t.ex. förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Lagstiftningen torde dock kunna ändras så att förutsättningar skapas för att man bättre skall kunna hantera och lösa olika frågor i arbetslivet.

5.4 av

Förändringar lagstiftningens syften

Vi kan konstatera att den enskilde arbetstagarens inflytande och möjligheter att påverka sina egna arbetstidsförhållanden inte har varit motiv bakom arbetstidslagstiftningen. Tvärt har uttalats, apropå

om valet mellan arbetstidsforkortning och högre lön, att med hänsyn till produktionens krav på en rationell organisation, där arbetstidens längd och förläggning är betydelsefulla faktorer, det inte kan överlåtas åt de enskilda arbetstagarna att var för sig göra sina val. Produktionen,

egna menade man, krävde självfallet en viss enhetlighet på arbetstidens område prop. 1970:5, s. 26-27. Valet mellan kortare arbetstid och mer fritid skulle alltså träffas på de enskilda arbetstagarnas vägnar, antingen genom lag eller kollektivavtal.

Inte heller de varierande behoven i och förutsättningarna för verksamheten i de olika företagen och förvaltningarna har särskilt framhållits i förarbetena till arbetstidslagstiftningen. Reglemas utformning, t.ex. att lagen inte innehåller särskilt styrande regler för hur arbetstiden skall läggas ut under vecka och att det finns möjlighet att ta ut övertid,

en samt lagens dispositivitet till förmån för kollektivavtal slutits eller

som godkänts av central arbetstagarorganisation, har ansetts tillgodose verksamheternas krav.

Motiv rörande flexibilitet ur arbetstagar- och verksamhetssynpunkt skulle alltså behöva inarbetas i lagstiftningen arbetstid. Vi vill

om emellertid uttala alldeles klart att regler om arbetstagarnas säkerhet och

6 l6-l277

162 Flexibel arbetstid när, och hur SOU 1996: 145

- var

hälsa inte får urholkas för att uppnå ökad flexibilitet. En ökade

en flexibilitet måste därför vinnas inom skyddslagstiftningens Det är

ram. därför nödvändigt att klarlägga och renodla lagreglemas egentliga syften. Vidare vi att kollektivavtalen bör central del i

anser vara en en ökad flexibilitet.

Vi vill även framhålla arbetstidsfrågomas stora betydelse för människors hela livssituation. En vanlig heltidsanställning innebär

att en tredjedel av arbetsveckans fem dagar ägnas åt lönearbete. Till detta kommer den tid som går i anslutning till arbetet, t.ex. i form

av resor till och från arbetet. År efter år mellan avslutad utbildning och ålderspension ägnas stora delar av tillvaron yrkesarbete. Att skapa bättre förutsättningar för inflytande och att kunna påverka sin arbets-

egen tidssituation i både det korta och långa tidsperspektivet, måste betraktas som en mycket viktig välfärdsreform. Vad det ytterst handlar är

om att kunna förena yrkesarbetet med livet utanför arbetet och arbetsplat-

dvs. familjeliv och socialt liv i övrigt. Ökade möjligheter till sen, inflytande och påverkan av sin egen situation torde förbättra förutsättningarna för både män och kvinnor att ta ett större för hem och

ansvar familj.

Av dem som i dag arbetar ofrivillig deltid är majoriteten kvinnor. Om möjlighet ges arbetstagarna att i större utsträckning själva bestämma när arbetet skall utföras skulle bättre förutsättningar skapas för kvinnor att gå upp i arbetstid för dem som har en ofrivillig deltidsanställning. Detta förutsätter naturligtvis att verksamheten har behov av mer arbetskraft. På så sätt skulle kvinnorna ges ökade möjligheter att få del av kompetensutveckling, karriärmöjligheter m.m. Att så sker har även framkommit vid vissa av kommitténs arbetsplatsbesök, t.ex. vid besöket på Polismyndigheten i Stockholms län se ovan, i avsnitt 4.5.2. Arbetstidsfrågan är på detta sätt en viktig jämställdhetspolitisk fråga.

Vi menar därför att syften rörande jämställdhet, familjeliv och socialt liv i övrigt måste tas hänsyn till på ett tydligare sätt i arbetstidslagstiftningen. Det skall särskilt framhållas att flexibilitet ur arbetstagarsynpunkt torde vara en ändamålsenlig metod för att uppnå sådana syften.

Avslutningsvis vill vi i detta avsnitt även framhålla arbetsmarknadsparternas betydelse i dessa frågor. Vi att utifrån vissa tydligt angiv-

menar na politiska målsättningar, det borde finnas förutsättningar inte endast att bibehålla utan även förstärka den s.k." svenska modellen. Vi kommer

SOU 1996: 145 Flexibel arbetstid när, och hur 163

- var

i nästa kapitel utveckla hur vi att parternas för arbetstids-

anser ansvar frågorna kan förstärkas.

5.5¶Andra

aspekter på eventuella lagändringar

Vi har i uppdrag att undersöka hur lagstiftningen kan bli flexibel.

mer Som nyss diskuterades torde detta medföra att lagstiftningen

om arbetstid borde tillföras syftningar med avseende på enskilda arbets-

nya tagare och verksamheter. Det finns emellertid även andra aspekter på

arbetstidsfrågoma som bidrar till att lagstiftningen arbetstid bör

om genomgå vissa tämligen genomgripande förändringar. Den aspek-

ena ten gäller samhällets utveckling i allmänhet, särskilt med avseende på arbetslivets utveckling. Vi berörde detta ämne i kapitel 2 och skall fortsätta diskussionen i detta avsnitt. Den andra aspekten är de arbetstidsregler som finns i EG:s arbetstidsdirektiv, vilka Sverige fortsättningsvis måste iaktta. Då redogörelsen EG-direktivet kommer att

av uppta ett tämligen stort utrymme, väljer vi att lägga den i ett eget kapitel kapitel 6.

5.5.1¶Har i samhället och arbetslivet

utvecklingen gjort arbetstidslagen föråldrad

Under den tid som de gällande arbetstidsreglema varit i kraft har

nu samhället och arbetslivet genomgått stora förändringar. I kapitel 2 redogjorde vi översiktligt för vissa utvecklingsdrag i samhälle och arbetsliv under de senaste åren. Det kan noteras att vissa de lagreg-

av ler som gäller idag är de samma sedan flera tiotals år. T.ex. det s.k. principiella nattarbetsförbudet med dit hörande möjligheter till avvikelser, infördes genom 1949 års arbetarskyddslag vid den tiden gällde förbudet mellan klockan 23 och klockan 05. Från den lagens tillämpningsområde undantogs arbete i hemmet och sådant arbete

som arbetsgivaren inte hade att vaka över. Det undantaget övertogs från den fram till dess gällande arbetarskyddslagen från 1912 och gäller alltjämt som en av undantagsbestämmelsema i arbetstidslagen. Lydelsen i nuvarande lag är i stort den enligt 1912 års arbe-

samma som tarskyddslag.

Att många av reglerna i nuvarande lagstiftning är äldre datum

av innebär naturligtvis inte i sig att de bör ändras. De förändringar

som

164 Flexibel arbetstid och hur SOU 1996: 145

- när, var

samhälls- och arbetsliv genomgått innebär emellertid att det bör prövas i vad mån de ändamål som reglerna var avsedda för har samma betydelse idag. Vidare bör övervägas om inte utvecklingen medfört att lagstiftningen allmänt sett bör bli föremål för en modernisering. Ett exempel på detta är förändringar som genomförts i annan lagstiftning. Det har t.ex. framhållits i tidigare lagstiftningsarbeten att skyddsmoti-

för reglering arbetstidens längd torde ha avtagit i takt med att ven av arbetarskyddslagstiftningen växt fram t.ex. prop. 1970:5, s. 25 ff.

Ett annat exempel kan att arbetslivet i dag i större omfattning

vara präglas förändrad på förhållandet mellan arbetsgivare och

av en syn arbetstagare. Frågan kan därför ställas om lagstiftningen om arbetstid längre borde vila på ett synsätt i mycket handlar om att arbetsgiva-

som

kontrollerar lagen säger "vakar över hur arbetet är ordnat" arbetsren tagaren. Idag är i väsentligt större grad än t.ex. i början av sjuttiotalet, då den allmänna arbetstidslagen antogs, arbetsorganisationen präglad decentralisering. En modern arbetsorganisation bygger i

av större omfattning på självbestämmande. Exempel på detta kan hämtas från de olika arbetstidsmodeller utvecklats inom vårdsektorn,

som enligt vilka de anställda själva i stor utsträckning bestämmer sina egna arbetstider utifrån vetskapen vad verksamheten kräver. Vidare

om gäller förmodligen att antalet fullgjorda timmar som mått för lön och ersättning har avtagit i betydelse, till förmån för lön och ersättning som baseras på den produkt eller tjänst arbetstagaren producerar eller

som tillhandahåller.

Ett uttryck för decentralisering och högre grad av självbestämman-

en de, understöds teknikutvecklingen, är arbete i hem och på

som av distans. I kapitel 2 redogjorde vi bl.a. för teknikens betydelse för hur arbetslivet utvecklas och i viktiga avseenden är inte arbete i hem eller på distans det i dag förut. Detta är del av arbetslivets

samma som en ökande flexibilitet i rad avseenden, t.ex. vad gäller tid och rum för

en arbetets utförande.

Sammantaget innebär utvecklingen inom arbetslivet och i samhällslivet i stort att det är rimligt att arbetstidslagstiftningen bör kunna bli före-

betydande modernisering. mål för en

SOU 1996: 145 Flexibel arbetstid när, och hur 165

- var

5.6¶Jämställdhetsaspekter

Vår slutsats i detta kapitel är att ökad flexibilitet i arbetstidens längd

en och förläggning på arbetstagarens villkor större förutsättningar

ger att tillgodose individens varierande behov och förmåga under yrkeslivet. Dessa kan givetvis eller mindre förenliga med verksamhetens

vara mer lcrav, vilket i praktiken torde avgöra i vilken utsträckning

arbetstaga-

rens olika önskemål kan beaktas. Ur jämställdhetssynpunkt är det naturligtvis inte önskvärt att flexibla regler för arbetstid leder till

mer att arbetstiderna helt utan hänsynstagande till individen till

anpassas verksamhetens villkor. Det skulle kunna leda till arbetstidsmönster som inte passar för t.ex. småbarnsföräldrar. Våra erfarenheter från arbetsplatsbesök är emellertid att det tämligen långt går att förena arbetstagarnas varierande önskemål med verksamhetens krav.

Liksom kortare arbetstid utgör flexibel arbetstid både möj-

en mer en lighet och en risk ur jämställdhetssynpunkt. Till stor del beror utfallet på hur män och kvinnor väljer att disponera minskad eller ökad

en en lönearbetstid. Det är rimligt att anta att önskemålen i viss mån skiljer sig mellan kvinnor och män. Kvinnor utgör emellertid inte någon enhetlig grupp, lika lite män gör det. Olika kvinnor och män har

som skilda drömmar och önskemål hur livet och arbetet skall Det

om vara. är deras olika önskemål och behov vi måste försöka tillgodose,

som både sett ett kortare och längre tidsperspektiv.

ur

Vi har redan konstaterat att förläggning arbetstagarnas arbetstider

en av enligt olika skiftsystem är vanligt använd form för att kunna för-

en länga driftstider och därmed förbättra kapitalutnyttjandet. Att snabbt kunna ställa för att möta verksamhetens krav har alltid varit del

om en av offentlig tjänsteproduktion, t.ex. inom vården där flertalet arbetstagare är kvinnor. Flexibilitet är således något kvinnor sedan länge

som har levt med eftersom de finns i yrken där flexibiliteten naturlig

är en del av arbetets organisation. Det är under tid flexibel

senare som arbetstid även har blivit aktuell på de delar arbetsmarknaden där

av en majoritet av arbetstagarna är män.

Vi diskuterade i kapitel 4 att kortare arbetstid skulle kunna bidra till

en ökad jämställdhet. I debatten hävdas bl.a. att männen skulle ta ett större ansvar för hemarbetet om de minskar sin lönearbetstid. Ett liknande resonemang torde kunna föras även i frågan ökad flexibilitet.

om en Under förutsättning att männen väljer att minska lönearbetstiden när barnen är små skulle ökad jämställdhet kunna uppnås förutsatt

en att

166 Flexibel arbetstid när, var och hur SOU 1996: 145

-

flexibiliteten gäller över längre period. En förläggning av arbetstider

en inom hushållet skulle kunna genomföras så att den tid som föräldrarna tillbringar med barnen utökades. Ökade möjligheter för både kvinnor och män att påverka sina arbetstider torde också leda till att det blir lättare för dem att förena lönearbete och familj eansvar i stort.

Ett större deltagande männen i hemarbetet i övrigt följer däremot

av inte med självklarhet. En lägre arbetstid under en period kompenseras

utökad arbetstid vid andra tillfällen och en mer eller mindre av en långvarig minskning av lönearbetstiden innebär heller inte att denna tid används till hemarbete. Liksom i fallet förkortad arbetstid an-

av en vänds merparten av tiden utanför arbetsplatsen till fritidsaktiviteter samt sömn och vila. Vi konstaterade i kapitel 4 att mäns och kvinnors hemarbetstid i stor utsträckning påverkas av vilka manliga respektive kvinnliga arbetsuppgifter efterfrågas i hemmet. Ett liknande

som

torde tillämpligt även i denna del. När det gäller resonemang vara frågan att dela ansvaret för barnen vi att det är nödvändigt

om menar att påverka attityder för att kvinnor och män på ett jämställt sätt skall använda möjligheten att under vissa perioder minska lönearbetstiden i syfte att utöka tiden med barnen.

I Sverige har goda förutsättningar skapats för hög kvinnlig förvärvs-

en frekvens. För de kvinnor i dag väljer att inte delta i arbetslivet

som eller att arbeta deltid att förläggningen arbetstider är olämplig,

p.g.a. av skulle ett ökat inflytande över arbetstiden kunna leda till större möjligheter att delta i yrkeslivet. En ökad flexibilitet skulle dessutom ge ökade möjligheter för de kvinnor som av olika anledningar önskar utöka sina arbetspass under vissa perioder. Även många kvinnor har behov flexibel arbetstid möjligheter till arbetstids-

av en som ger annan förläggning än t.ex. 6 timmar dag. Vidare skulle kvinnor som i dag

per arbetar heltid få möjlighet att stanna kvar i arbete även om deras livssituation förändras och behovet förändrad arbetstid aktualiseras.

av en Detta skulle vi tidigare har påpekat få positiva konsekvenser för

som kvinnor i form ökade möjligheter till kompetensutveckling, karri-

av ärmöjligheter Vi att rätt använda, ökad flexibilitet i

m.m. menar ger en arbetstider bättre möjlighet för både kvinnor och män att anpassa arbetslivet till familj esituationen och tvärtom. Detta innebär att lönearbetstiden även kan utökas under perioder i livet då detta är önskvärt. Att ett ökat inflytande över arbetstiden dessutom ger människor som inte har familj eller inte har småbarn att ta hand om, vidgade

som möjligheter att arbetslivet efter sin egen situation är naturligt-

anpassa Vis positivt.

SOU 1996: 145 Flexibel arbetstid när, var och hur 167 -

5.7¶Sammanfattande kommentarer

Vi har i detta kapitel närmare analyserat vilka bristerna kan anses vara i nuvarande lagstiftning utifrån vissa antaganden innebörden om i begreppet flexibilitet i arbetstidshänseende. Vi har konstaterat även att det finns ytterligare faktorer talar för som att förändringar bör göras i regelsystemet dessa EG:s arbetstidsdirektiv en av - skall vi dock behandla i nästa kapitel. Sammantaget innebär det att tämligen ge-

nomgripande förändringar förmodligen bör göras av arbetstidslagstift-

ningen.

Beträffande flexibilitet arbetstagarsynpunkt vill ur vi införa en regel som anger en princip om att varje arbetstagare skall ha möjlighet till

inflytande över sina arbetstidsförhållanden, såväl omfattning som

förläggning. Vi kommer att utveckla principens innehåll och konkreti-

sera dess rättsliga innebörd i kapitel

Vad gäller flexibilitet verksamhetssynpunkt vill vi

ur att lagstiftningen

fortsättningsvis på ett tydligare sätt skall möjliggöra variationer och anpassningar av arbetstidsförhållanden på den nivå där verksamheten bedrivs. En central del i detta bör även fortsatt vara kollektivavtal om arbetstid. Även detta kommer utvecklas i

att kapitel

I avsnittet 5.4 ovan diskuterade vi vilka syften arbetstidsregler bör nya ha. Reglerna måste naturligtvis fortsättningsvis tillgodose arbetstagarnas säkerhet och hälsa. Regler skapar för

som förutsättningar större flexibilitet ur arbetstagar- och verksamhetssynpunkt får därför

inte innebära att skyddet för arbetstagarna försämras. En flexibilitet större

måste skapas inom skyddslagstifiningens Vidare

ram. menar vi att arbetstidsfrågomas betydelse för arbetstagarnas hela livssituation bör innebära att arbetstidens betydelse för jämställdheten mellan könen samt för familjeliv och socialt liv i övrigt bör tydligare uttryckas i nya regler.

När vi i kapitel 7 skall undersöka hur dessa förändringar kan genomfö-

ras kommer vi att överväga två allmänna frågeställningar. Den första gäller förhållandet mellan lagstiftning och kollektivavtal, dvs. vad bör regleras i lag och vad bör regleras i avtal mellan arbetsmarknadens

parter. Enligt våra utredningsdirektiv skall arbetstidsfrågorna

även fortsättningsvis så långt möjligt regleras i avtal mellan arbetsmarkna-

dens parter. EG-direktivet innebär vissa begränsningar i parternas avtalsfrihet. Bl.a. detta skäl finns det anledning utveckla och av att

168 Flexibel arbetstid och hur SOU 1996: 145

- när, var

förstärka "den svenska modellen" i andra delar. Den andra frågeställningen gäller om lagstiftningen även fortsättningsvis bör vara av offentligrättslig karaktär, arbetstidsbestämmelsema bör regle-

eller om

enligt ett mer civilrättsligt mönster som huvuddelen av den övriga ras arbetsrätten LAS, MBL m.m.. Det senare blir nämligen aktuellt om lagstiftningen på ett tydligare sätt än tidigare skall markera att arbetstidsfrågoma så långt möjligt bör regleras i avtal mellan arbets-

som marknadens parter. Vidare är civilrättslig reglering lämplig om den

en enskilde arbetstagaren blir lagstiftningens subjekt tillsammans med arbetsgivaren och arbetsmarknadens parter. Lagstiftningen skulle inte längre endast innehålla skyldigheter för arbetsgivaren utan även rättigheter för arbetstagaren. Följden av en civilrättslig reglering blir att samhällets funktion vad gäller dispenser, tillsyn och sanktioner, på basis arbetstidslagstifmingen, bortfaller. Däremot kvarstår natur-

av ligtvis tillsyn, sanktioner enligt arbetsmiljölagen. Att lagens

m.m. regler iakttas blir istället främst en fråga för parterna, liksom i merparten av övrig arbetsrättslig lagstiftning.

SOU 1996: 145 169

6¶EG:s arbetstidsdirektiv

Inledning

EG:s arbetstidsdirektiv skall införlivat i medlemsstaterna rättssys-

vara tem senast den 23 november i år. Vi att EG-direktivet är

menar en anledning i sig till att överväga ändringar i den nuvarande arbetstidslagstiftningen. Som nämndes i kapitel 1 har vi behandlat konsekvenserna av EG-direktivet i ett delbetänkande SOU 1995:92. Vi föreslog i delbetänkandet en provisorisk lösning av Sveriges skyldighet att införliva EG-direktivets bestämmelser i det svenska regelsystemet. Samtidigt konstaterade vi att vi i det fortsatta utredningsarbetet skulle återkomma till i stort sett alla de frågor som täcks av EG-direktivet.

I detta kapitel redogör vi först för huvuddragen i vårt delbetänkande och i remisskommentarema på betänkandet, samt regeringens proposition och riksdagens beslut med anledning av propositionen 6.1. Därefter följer ett avsnitt i vilket vi redogör för det huvudsakliga innehållet i EG-direktivet samt lyfter fram vissa språkliga skillnader i direktivet 6.2. Avslutningsvis ger vi vissa sammanfattande kommentarer 6.3.

6.1¶Delbetänkandet om konsekvenserna av

EG: arbetstidsdirektiv

s

I september 1995 presenterade vi ett delbetänkande konsekvenser-

om na av EG:s arbetstidsdirektiv rådets direktiv 93/ 104/EEG om arbetstidens förläggning i Vissa avseenden för det svenska regelsystemet på arbetstidsområdet. Då konsekvenserna EG-direktivet endast

av var en del i vårt utredningsuppdrag och hade att behandlas med förtur framhöll vi att utgångspunkten för förslagen i vårt delbetänkande att de

var endast skulle innebära ett nödvändigt minimum förändringar. Efter-

av som stora delar av vårt uppdrag återstod att analysera de långsiktiga

konsekvenserna av alternativa arbetstidsförkortningar samt att ge förslag om mer flexibla arbetstidsregler ville vi inte i det tidiga skedet

-

170 EG:s arbetstidsdirektiv SOU 1996; 145

föreslå andra förändringar än de vi vid rättslig bedömning

som en ansåg nödvändiga för att Sverige skall ha uppfyllt sina åtaganden

anses som medlem i EU.

Vårt delbetänkande SOU 1995:92 innehöll i huvudsak följande överväganden vad gällde behovet av förändringar i arbetstidslagen 1982:673. Vi föreslog inga förändringar den lagreglerade arbetsti-

av den. På varje punkt menade vi att den svenska arbetstidslagens bestämmelser i sig, eller sammantagna med bestämmelser i andra författningar, motsvarade EG-direktivets föreskrifter. Vi förde i detta

avseende en diskussion där vi vägde skyddsvärdet EG-direktivets

av föreskrifter för arbetstagarna mot de närmast motsvarande bestämmelserna i den svenska lagstiftningen, särskilt arbetstidslagen även

men arbetsmiljölagen. För att tydliggöra sambandet med arbetsmiljölagen föreslog vi att en hänvisning skulle införas i arbetstidslagen till de allmänna skyddsbestämmelsema i 2 kap 1 § arbetsmiljölagen.

Arbetstidslagen är emellertid i sin helhet dispositiv till förmån för kollektivavtal som slutits eller godkänts central arbetstagarorgani-

av sation. Då EG-direktivet föreskriver vissa tvingande gränser menade vi därför att lagen fortsättningsvis måste innehålla begränsning

en av avtalsfriheten. Vi föreslog därmed att för det fall avvikelse sker från lagens bestämmelser i kollektivavtal det inte får medföra att regler med ett lägre skyddsvärde skall tillämpas för arbetstagarna än vad som följer EG-direktivet. Även beträffande de dispenser från lagens be-

av stämmelser som kan meddelas Arbetarskyddsstyrelsen föreslog vi

av en motsvarande begränsning. Inte heller sådana dispenser får följaktligen medföra att regler med ett lägre skyddsvärde skall tillämpas för arbetstagarna. Vi föreslog vidare att detta förhållande även skall iakttas vid Arbetarskyddsstyrelsens tillsyn av lagens efterlevnad.

I syfte att så långt möjligt säkerställa att EG-direktivets tvingande regler iakttas om det avtalas om avvikelser från lagens bestämmelser, föreslog vi även att den arbetsgivare bryter mot att avvikelse

som en inte får leda till att regler med ett lägre skyddsvärde skall tillämpas på arbetstagarna, skall kunna åläggas att betala skadestånd till den arbetstagare som lidit skada eller vars skydd har kränkts. Vi medvetna

var om att vårt förslag skulle kunna medföra en del tillämpningssvårigheter, men betonade att det var en provisorisk lösning för att dels uppfylla Sveriges ålägganden medlem i EU och dels förutsättningar

som ge oss att kunna uppfylla vårt utredningsuppdrag i övrigt.

SOU 1996: 145 EGss arbetstidsdirektiv 171

Vi var inte helt eniga i våra överväganden och förslag. Reservationer lämnades av de ledamöter i kommittén representerar vänsterpar-

som tiet, miljöpartiet, av moderaterna och kristdemokratema gemensamt samt av representanten från SAF. Vidare lämnades särskilda yttranden av var och en av representanterna för centerpartiet, miljöpartiet, vänsterpartiet och Landstingsförbundet, samt gemensamt representanter-

av na för LO, TCO och SACO.

I den efterföljande remissbehandlingen av vårt delbetänkande tillstyrktes, eller lämnades utan erinran, våra överväganden och förslag

av en majoritet av remissinstansema. Några remissinstanser dock starkt

var kritiska, dels till olika delar i våra överväganden och dels till våra förslag till förändringar i arbetstidslagen. De huvudsakliga invändningarna var följande. Vad gäller våra överväganden ansåg vissa remissinstanser att särskilt resonemangen runt och jämförelsema EG-

av direktivets och de svenska reglemas skyddsvärden inte kunde godtas. Man menade att det av oss valda uttrycket "skyddsvärde" alltför

var vagt och metoden dåligt lämpad för överväganden hur regler i ett

om EG-direktiv skall införlivas i det svenska rättssystemet. Beträffande våra förslag till ändringar i arbetstidslagen kritiserades främst den föreslagna allmänna hänvisningen till EG-direktivet, måste iakttas

som vid avvikelser från lagen kollektivavtal samt den föreslagna

genom skadeståndssanktioneringen. Man menade att den allmänna hänvisningen inte medförde att det blev tydligt vilka gränser gällde för

som kollektivavtalens arbetstidsbestämmelser och att därmed lagstiftaren "övervältrade" ansvaret för brister i införlivandet EG-direktivet på

av enskilda arbetsgivare. Vad gäller den föreslagna skadeståndsregeln menade man att den var obehövlig eller omotiverad. Det fram-

annars hölls även att en sådan regel skulle oskälig mot arbetsgivaren

vara eftersom lagstiftaren inte de övriga förslagen gjorde tillräckligt

genom tydligt vad arbetsgivaren hade att rätta sig efter.

Efter remiss till Lagrådet överlämnade regeringen i februari

1995 en proposition till riksdagen 1995/96:162 som i allt väsentligt innebar att man delade vår bedömning, dels med avseende på tillvägagångssätt och dels beträffande de föreslagna förändringarna. Regeringen uttalade sålunda att de ytterligare förändringar i regelsystemet utöver de

av oss föreslagna som kan lämpliga att vidta med anledning EG-

vara av direktivet bör anstå till dess vi har slutfört vår översyn arbetstidslag-

av stiftningen. Efter yttrande från Lagrådet gjordes emellertid följande förändringar i förhållande till vårt förslag. Det tillägg vi föreslagit vad gäller hur myndighetstillsynen lagens efterlevnad skall bedrivas

av ansågs inte nödvändigt. När det gäller den föreslagna skade-

av oss

172 EG:s arbetstidsdirektiv SOU 1996: 145

ståndsregeln innebar Förslaget i propositionen att det uttryckligen framgår att det är tillämpningen av ett kollektivavtal i det enskilda fallet och inte avtalet i sig som kan ge upphov till skadeståndsskyldighet.

lArbetsmarknadsutskottets betänkande l995/96:AU9 hemställdes bl.a. om att riksdagen borde anta regeringens proposition om ändringar i arbetstidslagen med anledning EG:s arbetstidsdirektiv. Så skedde

av genom ett beslut i riksdagen den 2 maj i år rskr 1995/962219. Den 23 november i år träder lagändringama i lcraft.

-

6.2¶Kort om direktivets innehåll

Vi skall i detta avsnitt kortfattat återge det huvudsakliga innehållet i EG:s arbetstidsdirektiv, eller Rådets direktiv 93/ 104/EEG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden, som är dess fullständiga titel. Det bör påpekas att direktivets innehåll är både omfattande och svårtillgängligt, varför den följande framställningen måste innebära vissa förenklingar. Den fullständiga texten på engelska och svenska återfinns i bilaga Vi vill även hänvisa till den redogörelse för innehållet i direktivet som gavs i vårt delbetänkande SOU 1995:92.

6.2.1¶Allmänt om EG:s arbetstidsdirektiv

Direktivets rättsliga grund är artikel 1l8a i Romfördraget, där det föreskrivs att medlemsstaterna skall sträva efter att förbättra arbetsta-

säkerhet och hälsa. Förhållandena beträffande framförallt argarnas betsmiljön i de olika staterna skall harmoniseras gradvis samtidigt som gjorda förbättringar bibehålls. Hannoniseringen skall ske på miniminivå och medlemsstaterna är alltså fria att nationellt ha ur skyddssynpunkt skarpare forrnulerade bestämmelser.

Att den rättsliga grunden är artikel 1l8a möjliggjorde att direktivet antogs med kvalificerad röstmajoritet i ministerrådet. Storbritannien lade sin röst när beslutet direktivet togs och ifrågasatte senare

ner om den rättsliga grunden för direktivet vid EG-domstolen. Utslag från domstolen har ännu inte kommit, EG-domstolens generaladvokat,

men

har utarbetat ett förslag till domslut, förordar att Storbritanniens som talan avvisas.

SOU 1996: 145 EG.s arbetstidsdirektiv 173

6.2.2 Direktivets bestämmelser

Arbetstidsdirektivet består fyra avsnitt. I det första avsnittet

av anges direktivets ändamål och tillämpningsområde samt ges definitioner

av direktivets centrala termer artiklarna 1 2. Det andra avsnittet inne-

håller bestämmelser angående minimiperioder för vila och andra bestämmelser om arbetstidens förläggning samt begränsning

om av veckoarbetstiden artiklarna 3 7. I det tredje avsnittet finns föreskrif-

ter om natt- och Skiftarbete samt arbetsrytm artiklarna 8 13. Det

avslutande fjärde avsnittet innehåller allmänna bestämmelser bl.a.

om beräkningsperioder och avvikelser samt närmare anvisningar om införlivandet av direktivet i medlemsstaternas regelsystem artiklarna 14

18. -

Räckvidd och definitioner artikel 1 och 2

-

I artikel l lägger man fast direktivets ändamål och räckvidd. Direktivet innehåller enligt denna artikel föreskrifter om minimikrav på hälsa och säkerhet för arbetstagarna vid förläggningen av arbetstiden punkt l. Artikeln räknar upp de olika viloperioder och begränsningar som omfattas av direktivet samt övriga bestämmelser angående natt- och skiftarbete samt arbetsrytm punkt 2.

Angående räckvidden tillämpningsområdet anges i artikel 1 punkt 3 att direktivet är tillämpligt på alla arbetsområden, såväl offentliga som privata i den betydelse som anges i artikel 2 i Rådets direktiv 89/391/EEG det s k ramdirektivet utan att det påverkar artikel 17 i arbetstidsdirektivet artikel 17 anger vilka avvikelsemöjligheter som finns beträffande direktivets huvudbestämmelser. I artikel 2 i ramdirektivet står angivet att det direktivet är tillämpligt på alla arbetsområden, både privata och offentliga. Dock skall inte bestämmelserna i ramdirektivet tillämpas när särskilda omständigheter, som är typiska för vissa arbeten inom offentlig sektor, skulle medföra att verksamheten oundvikligen kommer i konflikt med direktivets bestämmelser. Som exempel på sådana verksamheter anges försvaret, polisen och viss civilskyddsverksamhet. Medlemsstaterna torde alltså ha visst utrymme att själva välja i vilken utsträckning bestämmelserna i ramdirektivet och därmed även avseende arbetstidsdirektivet, skall tillämpas inom nämnda områden. Medlemsstaterna skall dock i sådana fall iaktta de allmänna skyddsprinciper som direktivet ger uttryck för artikel punkt 2 andra stycket i ramdirektivet. Då arbete i arbetsgivarens hushåll är undantaget från ramdirektivets tillämpningsområde omfattas sådant arbete inte heller av arbetstidsdirektivet.

174 EG.s arbetstidsdirektiv SOU 1996: 145

Artikel 1 undantar dock från direktivets tillämpningsområde: luft-, jämvägs-, väg- och sjötransporter, havsfiske liksom annat arbete till sjöss samt det arbete utförs läkare under utbildning punkt 3. som av

Artikel 2 innehåller definitioner. Här vill vi peka på olikhet mellan en den engelska och den svenska versionen beträffande begreppet "arbetstid" artikel 2. Enligt den engelska versionen direktivet av anges att med arbetstid avses: "... period during which the worker any anm. vår understrykning, at the employers disposal and carrying out his activity or duty.. Motsvarande text enligt den svenska versionen lyder: "...all tid då arbetstagaren står till arbetsgiva-

nu

rens förfogande samt därvid utför aktiviteter eller uppgifter." Den engelska versionen utrycker alltså tydligt att det krävs att arbete utförs för att arbetstid enligt direktivet skall föreligga. Detta framgår anses inte lika tydligt den svenska versionen. av

Dygnsvila artikel 3 -

Artikel 3 har föreskrifter att varje arbetstagare skall ha rätt till om minst 11 timmars sammanhängande ledighet 24-timmarsperiod. per Från denna bestämmelse kan göras avvikelser enligt de förutsättningar som anges i artikel 17.

Raster artikel 4 -

Artikel 4 anger att varje arbetstagare har arbetsdag längre än som en sex timmar har rätt till en rast. Direktivet beskriver dock inte närmare hur rasten skall vara utformad. Rastens utfomming, bl.a. dess längd och förläggning, skall i stället bestämmas kollektivavtal eller, genom då sådana avtal inte kommer till stånd, nationell lagstiftning. genom Från denna bestämmelse kan göras avvikelser enligt de förutsättningar som anges i artikel 17.

Veckøvila artikel 5 -

Artikel 5 att alla arbetstagare under varje period sju dagar, anger om skall ha rätt till minst 24 timmars sammanhängande ledighet plus de ll timmar arbetstagaren har rätt till i form dygnsvila. I princip skall av veckovilan omfatta söndag. Om sakliga, tekniska eller arbetsorganisatoriska förhållanden berättigar det får en ledighet minst 24 timmar om tillämpas. Veckovilan kan genomsnittsberäknas över 14 dagar. Från

SOU 1996: 145 EGss arbetstidsdirektiv 175

bestämmelsen om veckovila kan göras avvikelser enligt de förutsättningar som anges i artikel 17.

Begränsning av veckoarbetstiden artikel 6

-

Enligt artikel 6 skall veckoarbetstiden begränsas lagar och

genom andra författningar eller kollektivavtal. Den genomsnittliga

genom arbetstiden inklusive övertid för arbetstagare får inte överstiga 48

en timmar per sjudagarsperiod. Den genomsnittliga arbetstiden 48

om timmar får beräknas över en period högst fyra månader. Beräk-

om ningsperiodens längd får utsträckas till eller i vissa fall tolv måna-

sex der enligt de förutsättningar i artikel 17. Avvikelsemöjlighe-

som anges ter anges i artikel 17.1 samt i artikel 18.1

Årlig semester artikel 7

—

I artikel 7 föreskrivs att Varje arbetstagare skall ha rätt till årlig

en betald semester om minst fyra veckor i enlighet med vad fore-

som skrivs genom nationell lagstiftning eller praxis angående rätten till och beviljandet av en sådan semester. Artikeln innehåller också regel

en om att semestern inte får bytas mot kontant ersättning utom då

anställningen upphör.

Nattarbetets längd artikel 8

-

Enligt artikel 8 får inte den normala arbetstiden för nattarbetande

en överstiga i genomsnitt 8 timmar under varje 24-timmarsperiod.

Om en nattarbetande har ett arbete som innebär särskilda risker eller stor fysisk eller mental ansträngning, får arbetstiden för den arbetstagaren inte överstiga 8 timmar under den 24-timmarsperiod då nattarbetet utförs. Vad som skall sådant särskilt betungande arbete skall

anses vara definieras i nationell lagstiftning eller praxis eller i kollektivav-

genom tal. Vid sådana definitioner skall hänsyn tas till nattarbetets särskilda konsekvenser och risker. Från bestämmelsen nattarbete kan göras

om avvikelser enligt de förutsättningar i artikel 17. Regler

som anges om genomsnittsberälcning finns i artikel 16.

Hälsoundersäkning och omplacering av nattarbetande till lagarbete

artikel 9 -

Nattarbetande skall enligt artikel 9 ha rätt till kostnadsfri hälsoun-

en dersökning innan de börjar anställningen. Därefter skall den nattarbetande ha rätt till regelbundna sådana hälsoundersökningar. Nämnda

176 EGxs arbetstidsdirektiv SOU 1996; 145

undersökningar skall omfattas lagstadgad tystnadsplikt och får ut-

av föras inom den offentliga sjukvården. Om den nattarbetande har hälsoproblem som kan visas bero på nattarbetet skall han möjligt

om omplaceras till dagarbete.

Garantier fär nattarbete artikel I 0

-

Artikel 10 medger att medlemsstater, som så vill, får meddela särskilda regler, enligt villkor i nationell lagstiftning eller praxis, för vissa kategorier av nattarbetande som riskerar hälsa eller säkerhet genom sitt nattarbete.

Anmälan om regelbunden sysselsättning av nattarbetande

— artikel

I artikel ll anges att medlemsstaterna skall vidta de åtgärder

som behövs för att säkra att de arbetsgivare regelbundet sysselsätter

som nattarbetande, anmäler detta till behöriga myndigheter om dessa begär det.

Skydd av hälsa och säkerhet artikel 12

-

Enligt artikel 12 skall nattarbetande och skiftarbetare ha ett hälso- och säkerhetsskydd som motsvarar arten av deras arbete. För dessa arbetstagare skall vidtas skyddsåtgärder och finnas skyddsanordningar motsvarande de som finns för andra arbetstagare och anordningarna skall vara tillgängliga på alla tider av dygnet.

Arbetsrytm artikel 13

—

En arbetsgivare som avser att organisera arbetet enligt en viss rytm skall enligt artikel 13 ta hänsyn till den allmänna principen om att anpassa arbetet till arbetstagaren, särskilt i syfte att lindra effekterna

av monotona arbetsuppgifter och av arbete i ett förutbestämt tempo. Arbetsgivaren skall också ta hänsyn till kraven på hälsa och säkerhet för arbetstagarna, särskilt beträffande avbrott under arbetstiden.

Mer detaljerade gemenskapsbestämmelser artikel 14

-

I artikel l4 läggs det fast att arbetstidsdirektivet inte skall tillämpas då det finns mer detaljerade krav beträffande vissa yrken eller arbeten i andra EG-bestämmelser.

SOU 1996: 145 EG.s arbetstidsdirektiv 177

Gynnsammare bestämmelser artikel 15

-

I linje med artikel 118a i Romfördraget sägs det i artikel 15 arbets-

att tidsdirektivet inte får hindra medlemsstaterna att ha skyddssynpunkt

ur längre gående bestämmelser nationellt. Sådana bestämmelser kan fmnas i författning, administrativ praxis eller i kollektivavtal.

Beräkningsperiøder artikel 16

-

Artikel 16 anger att medlemsstaterna i fråga vissa de

om av ovan angivna bestämmelserna får tillämpa olika beräkningsperioder. Sålunda medges beträffande tillämpningen bestämmelsen veckovila

av om artikel 5 en beräkningsperiod om högst 14 dagar. Angående bestämmelsen om begränsning av veckoarbetstiden artikel 6 sägs det att medlemsstaterna får tillämpa beräkningsperiod inte överstiger

en som fyra månader. Vid beräkning arbetstiden under sådan fyra-måna-

av en dersperiod skall perioder betald semester i artikel 7 och

av som avses sjukfrånvaro antingen inte inkluderas i beräkningsperioden eller likställas med arbetstid. När det gäller nattarbetets längd artikel 8 får staterna tillämpa en beräkningsperiod längd skall fastställas efter

vars samråd med arbetsmarknadens parter på nationell eller regional nivå. Veckovilan om minst 24 timmar artikel 5 skall inte inkluderas vid beräkningen av genomsnittet.

Avvikelser artikel I 7

-

I artikel 17 kan utläsas tre huvudsakliga kategorier avvikelser:

av

en generell avvikelsemöjlighet för medlemsstaterna från artiklarna

8 och 16 för vissa speciella kategorier arbetstagare,

av närmare bestämt de vars arbetstid inte mäts eller bestäms i förväg eller kan bestämmas av arbetstagarna själva. En icke uttömmande uppräkning av sådana arbetstagarkategorier görs i artikel 17.1;

avvikelser från artiklarna och 16 för vissa arbetsområden. En icke uttömmande uppräkning arbetsområden omfattas

av som finns i artikel l7.2.l. Enligt artikel l7.2.2 får avvikelser göras från nämna artiklar även vid onormala och oförutsedda händelser utom arbetsgivarens kontroll punkt a, samt vid olycksfall eller då risken för olycksfall är överhängande punkt b. Vidare kan avvikelser göras enligt artikel 17.2.3 från artiklarna 3 och 5 i fråga Skiftarbete

om i vissa fall samt i beträffande arbete delas i perioder under

som upp dagens lopp, särskilt städarbete. Dessa avvikelser kan göras anting-

178 EGzs arbetstidsdirektiv SOU 1996: 145

en av medlemsstaten direkt i lag eller andra författningsbestämmelser eller genom kollektivavtal;

avvikelser från artiklarna och 16 för samtliga arbetsområden. Dessa avvikelser får dock enligt artikel 17.3 endast göras

ge-

nom kollektivavtal. Artikel 17.3 innehåller vidare föreskrifter angå-

ende arten av kollektivavtal som avses samt hänvisningar till olika nationella system för kollektivavtals verkningar. Av detta torde framgå att direktivet avser att ge utrymme för nationella variationer p.g.a. de olika system som finns i medlemsstaterna avseende kollektivavtal, deras status och verlmingar.

Vid avvikelser enligt artikel 17.1 gäller som förutsättning att medlemsstatema måste iaktta de allmänna principerna för arbetstagarnas säkerhet och hälsa. Vid avvikelser enligt artiklarna 17.2 och 17.3 gäller som förutsättning att arbetstagarna måste motsvarande kompensationsledighet eller i undantagsfall när det av objektiva skäl inte är

möjligt att bevilja sådan kompensationsledighet lämpligt skydd.

-

Enligt artikel 17.4 får avvikelse enligt 17.2 och 17.3 inte leda till en längre beräkningsperiod för beräkning av veckoarbetstiden än sex månader. Om de allmänna principerna till skydd för arbetstagarnas säkerhet och hälsa iakttas, skall dock medlemsstaterna om sakliga, tekniska eller arbetsorganisatoriska skäl finns ha möjlighet att tillåta

kollektivavtal om beräkningsperioder som inte överstiger tolv månader.

Slutbestämmelser artikel 18

—

Enligt artikel 18 skall medlemsstaterna senast den 23 november 1996 ha antagit de lagar eller andra författningar som är nödvändiga för att bestämmelserna i direktivet skall vara genomförda. Medlemsstatema kan även överlåta till arbetsmarknadens parter att fastställa de nödvändiga bestämmelserna. Om så sker är dock medlemsstaterna de ansvariga för att direktivets bestämmelser efterlevs punkt a.

Direktivet ger en möjlighet för medlemsstaterna att inte tillämpa bestämmelsen i artikel 6 om begränsning av veckoarbetstiden. Om så sker skall dock medlemsstaten iaktta de allmänna principerna

om skydd av arbetstagarnas säkerhet och hälsa. Dessutom föreskriver artikel 18 punkt i en rad ytterligare förutsättningar med-

som lemsstaten har att iaktta om den väljer att inte tillämpa artikel Här kan nämnas att det krävs ett samtycke den enskilde arbetstagaren att

av

SOU 1996: 145 EG.s arbetstidsdirektiv 179

arbeta mer än 48 timmar i veckan i genomsnitt under fyraen månadersperiod. Arbetstagaren får inte tillfogas skada arbetsgivaren av om han inte är beredd att sådant samtycke. ge

Medlemsstaterna medges också möjlighet att inte omedelbart den 23 en november 1996 ha bestämmelser årlig betald om semester som motsvarar artikel Medlemsstaterna kan enligt artikel 18 punkt under en övergångsperiod högst tre år ha bestämmelser endast om som ger rätt till tre veckors betald semester och med villkor i samma som artikel 7 i övrigt.

Övriga bestämmelser i artikel 18 är karaktären anvisningar för av genomförandet direktivet. Av dessa skall här endast nämnas punkav ten vilken föreskriver en s.k. icke-regressionsbestämmelse. Där anges att direktivet inte får utgöra skäl att genomföra sänkning den en av allmänna skyddsnivån för arbetstagarna i nationella bestämmelser. Det

är däremot tillåtet att anta olika bestämmelser följer ändrade som av omständigheter, så länge direktivets minimiskydd efterlevs.

6.2.3 skillnader i direktivet

Språkliga

Vi har konstaterat att det föreligger vissa språkliga skillnader i medlemsländemas versioner direktivet. Det gäller flera direktivets av av artiklar men det främsta intresset kan knytas till artiklarna 3-5 om dygnsvila, raster och veckovila. Beträffande dessa vill vi fästa uppmärksamheten på att vi i beskrivningen använt den engelsovan oss av ka versionen av direktivet.

I den engelska versionen direktivet sägs angående artiklarna av 3-5 att medlemsstaterna skall vidta de åtgärder behövs för att till: som se ".. that every worker entitled to minimum daily rest period 11

a of

consecutive hours för raster: "... rest break ...", för veckovila: a "... a minimum uninterrupted rest period of 24 hours plus the 11 hours daily rest ...".

I den svenska versionen i denna del används uttrycket "får". Det sägs

att medlemsstaterna skall vidta de åtgärder behövs för att till: " som se att varje arbetstagare får minst 11 timmars sammanhängande ledighet ..." "... en rast..", respektive "... minst 24 timmars sammanhängande ledighet plus den 11 timmars dygnsvila .". ..

180 EG:s arbetstidsdirektiv SOU 1996: 145

I artikel angående hälsoundersölming, använder den engelska versionen åter ordet entitled. I den svenska versionen används i detta sammanhang orden ha rätt till.

Genom att även jämföra de engelska, franska och svenska versionerna i tre EG-direktiv: arbetstidsdirektivet samt direktiven om skydd för unga arbetstagare 94/33/EEG och säkerhet och hälsa för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar 92/85/EEG, har vi kunnat konstatera vissa olikheter också i de språkliga versionerna i samtliga direktiv.

Vad det handlar om är alltså hur de rättigheter respektive skyldigheter som anges i EG-direktiven kommer att lyda i de olika medlemsländernas språkversioner av direktivet. Det torde vara så att i varje enskilt fall görs den språkliga behandlingen av direktiven utifrån medlemsstaternas ibland olika metoder för att ange rättsliga förhållanden. Det som t.ex. enligt brittisk synsätt tydligen anges som en rättighet "entitled to" för arbetstagaren blir enligt svenskt synsätt snarast en skyldighet för arbetsgivaren.

Det är visserligen så att direktiven vänder sig till medlemsländerna som, enligt den svenska versionen, "har att se till att varje arbetstagare får ..." etc. Detta kan naturligtvis i den införlivande svenska lagtexten enklast uttryckas så att arbetsgivaren åläggs en skyldighet att etc. Ett exempel på detta är EG:s arbetstidsdirektiv. Arbetsmiljöbestämmelser till skydd för arbetstagarnas säkerhet och hälsa finns i offentligrättslig lagstiftning främst arbetsmiljö- och arbetstidslagama enligt vilken arbetsgivaren är skyldig att följa de i lagen angivna bestämmelserna. Staten tillser lagens efterlevnad och förfogar över ett sanktionssystem. Det är samtidigt enligt svenska förhållanden så att den personliga och kroppsliga integriteten är grundlagsskyddad, vilket innebär att läkarundersökningar enligt artikel 9 i arbetstidsdirektivet måste bygga på frivillighet och därmed uttryckas som en rättighet för arbetstagaren.

I vår redogörelse för artiklarna ovan har vi valt att utgå från den innebörd av direktivtexten som bygger på den engelska versionen, och som vi uppfattat som mest grundläggande. Vi återkommer till dessa aspekter på hur lagstiftningen skall uttrycka arbetstagarnas och arbetsgivarnas rättigheter respektive skyldigheter, när vi i nästa kapitel behandlar eventuella lagändringar.

SOU 1996: 145 E Gss arbetstidsdirektiv 181

6.3¶Sammanfattande kommentarer

Vi har i detta kapitel redogjort för vårt delbetänkande konsekven-

om serna av EG:s arbetstidsdirektiv samt direktivets huvudsakliga innehåll. I den översyn och förändring den svenska arbetstidslagstift-

av ningen som vi skall göra måste vi beakta EG-reglema. Som nämndes i avsnitt 5.5 utgör EG:s arbetstidsdirektiv en anledning i sig till att göra tämligen genomgripande förändringar i den svenska arbetstidslagstiftningen. Vi återkommer i kapitel 7 till förslag om hur vi anser att EGreglema bör inarbetas i den svenska arbetstidslagen. I kapitel 10 redogör vi för på vilket sätt vi menar att de förslag som presenterats innebär att EG-direktivet kan anses införlivat i den svenska lagstiftningen.

SOU 1996: 145

7 till arbets-

Förslag nya lagregler om

tid och semester

Inledning

Mot bakgrund våra överväganden i de föregående kapitlen övergår

av vi nu till att vilka förändringar bör göras i regelsystemet så

ange som att en större flexibilitet kan uppnås. Innan vi börjar skall emellertid något sägas om vilka utgångspunkter vi har valt för eventuella förslag

till förändringar.

Som nämndes i avsnitt 5.7 våra utredningsdirektiv att central

anger en utgångspunkt för kommittén skall att arbetstidsfrågoma även i

vara fortsättningen så långt möjligt regleras i avtal mellan arbetsmarknadens parter. Därvid, sägs det, måste beaktas den enskilde arbetstagarens möjligheter till medinflytande och valfrihet vad gäller arbetstidens

förläggning.

Då lagstiftningen på området är att betrakta skyddslagstiftning

som en till förmån för arbetstagarna, framhöll vi i kapitel 5 det inte kan bli

att fråga om att urholka detta skydd för att uppnå större flexibilitet.

en Detta innebär samtidigt att klarhet så långt möjligt måste vinnas beträffande vilka regler verkligen kan föranledda hälso-

som anses av och säkerhetsmotiv. Lagstiftningen syften och ändamål måste alltså klarläggas och renodlas.

Vi konstaterade i kapitel 4 att kollektiva arbetstidsförkortningar främst bör genomföras i avtal mellan arbetsmarknadens Vi kommer

parter. att utveckla våra överväganden angående detta i förevarande kapitel.

Kapitlet är disponerat enligt följande. Vi diskuterar först hur lagstiftningen kan förändras så att flexibiliteten både den enskilde

ur arbetstagarens och verksamhetens intressen stärks 7.1. Detta avsnitt inleds med allmän redogörelse för individuella rättigheter i

en

arbetsrättslig lagstiftning 7.l.l. Vi föreslår därefter vilka förändringar

som bör göras i arbetstidslagen, för att stärka den enskilde

184 Förslag till nya lagregler om arbetstid och semester SOU 1996: 145

arbetstagarens inflytande över sina arbetstidsförhållanden 7.l.2. Vi övergår sedan till ett förslag om att arbetstagaren skall ges en möjlighet att förfoga över sparad semesterledighet och sådan ledighet som överstiger fyra veckor på annat sätt än som hela dagar 7.1.3. I det följande tar vi upp flexibiliteten ur verksamhetssynpunkt 7.1.4, dispositiviteten i annan arbetsrättslig lagstiftning 7.1.5 och ger förslag om att möjligheten att i kollektivavtal anpassa lagens regler skall finnas på verksamhetsnivå 7.1.6. Därefter går vi i genom de nuvarande reglerna och möjliga förändringar med avseende både på reglemas syften och innehåll 7.2. Vi inleder avsnittet med en diskussion om regler som syftar till arbetstagarnas säkerhet och hälsa 7.2.1. När denna del i lagstiftningen är klarlagd, övergår Vi till att diskutera de övriga reglemas syften och innehåll utifrån en annan utgångspunkt, nämligen arbetsmarknadsparternas ansvar för arbetstidsfrâgoma 7.2.2. Därefter diskuterar vi förändringar i de regler som inte kan anses vara föranledda av arbetstagarens säkerhet och hälsa 7.2.3. Avslutningsvis i detta avsnitt redogör vi för ett antal överväganden som kan rubriceras som politiska signaler till arbetsmarlmadens parter 7.2.4. Vi föreslår att parterna samt de enskilda arbetstagarna och arbetsgivarna ges ett större ansvar för arbetstidsfrågoma och därmed för tillämpningen av lagstiftningen på området. I följande avsnitt vi därför redogörelse för den

ger en föreslagna lagstiftningens ändrade rättsliga karaktär 7.3. Därefter diskuterar vi en ny arbetstidslags tillämpningsområde 7.4. Vi avslutar kapitlet med några sammanfattande slutsatser 7.5.

7.1¶Flexibilitet ur och

arbetstagarverksamhetssynpunkt

Vi diskuterar först i detta avsnitt hur lagstiftningen kan ändras så att den enskilde arbetstagaren sätts i centrum och därmed bättre förutsättningar skapas för ett inflytande ger möjligheter för den

som enskilde arbetstagaren att påverka sina arbetstidsförhållanden. Därefter går vi över till en diskussion om flexibilitet ur verksamhetssynpunkt. Vad gäller den enskilde arbetstagaren kommer framställningen i mycket att handla om individens rättigheter. Vi skall därför inleda avsnittet med att undersöka hur enskilda arbetstagares rättigheter är reglerade i annan arbetsrättslig lagstiftning.

SOU 1996: 145 Förslag till lagregler arbetstid och semester 185

nya om

7.1.1¶Allmänt individuella i

om rättigheter

arbetsrättslig lagstiftning

I de fall den arbetsrättsliga lagstiftningen arbetstagarsidan

ger en möjlighet till inflytande och medbestämmande är det främst arbetstagarkollektivet som blir bärare de enskilda arbetstagarnas

av intressen. Det finns dock tvingande regler till skydd för de enskilda arbetstagarna i flertalet arbetsrättsliga lagar t.ex. i anställningsskyddslagen. Vidare finns det regler individerna

som ger rätten att "förfoga" över sitt skydd. Som ett exempel på detta kan nämnas rätten att enligt semesterlagen avstå obetald semesterledighet samt att spara betald ledighet överstigande tjugo dagar. Dessa rättigheter förfogar endast den enskilde arbetstagaren över och avstående kan alltså inte ske i kollektivavtal.

I detta sammanhang är den arbetsrättsliga ledighetslagstiftningen av särskilt intresse. De lagar som mera renodlat tar sikte på rätt till ledigheter i olika avseenden, förutom semesterlagen, är föräldraledighetslagen, studieledighetslagen, svenskundervisningslagen, närståendevårdslagen och lagen om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan SIA-lagen. Det finns även annan lagstiftning med vissa ledighetsinslag, t.ex. i förtroendemannalagen, medbestämmandelagen, arbetsmiljölagen, kommunallagen och regeringsfonnen. Vidare kan nämnas lagen delpensionsförsälcring,

om vilken ger en arbetstagare rätt att ned i arbetstid från 60 års ålder om denne kan komma överens med sin arbetsgivare ett arbete på

om deltid. Det övergripande syftet med den ledighetslagstiftning som genomfördes på 1970-talet och senare var att skapa ökad valfrihet och välfärd för de anställda. I lagstiftningen slås fast de enskilda arbetstagarnas rätt till ledighet för olika ändamål.

Föräldraledighetslagen ger föräldrar rätt till hel ledighet eller till

en förkortning arbetstiden med hälften eller med fjärdedel

av en av normal arbetstid under vissa angivna perioder. Beträffande förläggningen ledigheten säger lagen att hel ledighet får förläggas

av till den eller de dagar föräldern begär. Arbetstagaren skall dock samråda med arbetsgivaren och om det kan ske utan olägenhet för arbetstagaren, skall denne lägga sådan ledighet så att verksamheten kan fortgå utan påtaglig störning. Rätten att förlägga heltidsledigheten tillkommer endast den enskilde arbetstagaren efter samråd med arbetsgivaren, den kan alltså inte avtalas bort i ett kollektivavtal.

186 Förslag till lagregler arbetstid och SOU 1996: 145

nya om semester

Vad gäller föräldraledighet tas ut förkortning arbetsti-

som som en av den föreskriver lagen att ledigheten i princip skall spridas till veckans samtliga dagar. Enligt 1977/782104 uppnås lagens mål i den här

prop. delen, dvs. att möjliggöra en meningsfull mellan förälder och

samvaro barn samt att förkorta vistelsetider på daghem o.dyl., daglig

av en förkortning. Även angående denna ledighet skall arbetstagaren

samråda med arbetsgivaren. Om inte överenskommelse träffas bestämmer arbetsgivaren över ledighetens närmare förläggning. Dock får inte utan arbetstagarens samtycke ledigheten delas under dagen eller förläg-

upp gas till annan tid än arbetsdagens början eller slut. Detta är tvingan-

en de regel som endast den enskilde arbetstagaren förfogar över, den kan alltså inte avtalas bort i ett kollektivavtal. Innebär arbetsgivarens beslut att arbetstagarens önskemål inte tillgodoses skall denne samt berörd arbetstagarorganisation underrättas beslutet. I propositionen

om om föräldraledighetslagen framhölls att frågan om ledighetens förläggning i första hand borde lösas genom överenskommelse mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Dessa kan alltså komma överens att förlägga

om ledigheten till viss eller vissa av veckans dagar. Vidare skall sägas att lagen inte hindrar att arbetsgivare och arbetstagare kommer överens om att ledigheten används så att arbetstiden blir än trekvarts-

en annan tid eller halvtid.

I kapitel 8 redovisar vi ett förslag till ändring i föräldraledighetslagen.

Studieledighetslagen ger arbetstagaren rätt till behövlig ledighet för att undergå utbildning. Arbetstagaren ges i princip rätten att bestämma vilken tid ledigheten skall pågå och hur ledigheten skall förläggas. Arbetsgivaren har dock rätten att uppskjuta ledigheten till tid än

senare arbetstagaren begärt. Om detta sker skall arbetstagaren och fackliga organisationen genast underrättas skälen för beslutet. Om arbetsta-

om garen inte har fått påbörja sina studier inom två år efter framställan till arbetsgivaren, har han eller hon rätt att få saken prövad i domstol. Vid sådan prövning skall hänsyn tas till såväl arbetstagarens önskemål

som till att verksamheten hos arbetsgivarens kan fortgå utan allvarlig stör-

ning.

SIA-lagen innehåller bestämmelser säger att ledigheten inte får

som förläggas så att den medför väsentlig olägenhet för arbetsgivarens verksamhet. Förtroendemannalagen säger att ledighetens förläggning inte får leda till allvarlig störning av verksamheten hos arbetsgivaren.

Enligt semesterlagen skall fyra veckor semesterledigheten i princip

av förläggas under perioden juni augusti. Om arbetsgivaren vill

- genom-

SOU 1996: 145 Förslag till lagregler arbetstid och 187 nya om semester

föra förändringar detta skall denne primärförhandla med facklig av organisation enligt medbestämmandelagen. Om det finns ett kollektivavtal om semester kan naturligtvis ytterligare villkor avtalade. vara Företräds arbetstagaren inte sådan organisation skall arbetsgivaren av samråda direkt med denne. Principen inte kommer är att om man överens, bestämmer arbetsgivaren inte annat har avtalats. Beträfom fande förläggningen semester överstigande de fyra veckorna skall av arbetsgivaren samråda med den enskilde arbetstagaren han inte om redan har förhandlat med facket. Kommer inte överens beslutar man arbetsgivaren inte annat avtalats. Arbetstagaren skall underrättas om om beslutet. Arbetstagaren bestämmer i princip under vilket år den sparade semestern skall tas ut. Den närmare förläggningen den av sparade semestern bestäms dock arbetsgivaren inte annat har av om avtalats. Arbetstagaren har emellertid rätt att ta ut den sparade ledigheten i anslutning till årets semester.

I avsnitt 7.1.3 redovisar vi ett förslag till ändring i semesterlagen.

Sammanfattningsvis kan sägas att lagstiftaren har gett den enskilde arbetstagaren rätt till ledighet för olika ändamål ledighetslaggenom stiftningen. Rätten i sig kan endast arbetstagaren disponera över. Regler finns dock om hur ledigheten får tas ut. Syftet med utformningen av dessa regler är att balansera de olika intressena; arbetstagarens önskemål och Verksamhetens bedrivande samt, i viss mån, arbetstagarkollektivets intressen. Ledighetslagstiftningens syften, innehåll och metod att balansera olika intressen är särskilt intressanta då den enskildes inflytande i arbetstidshänseende diskuteras.

Kanske är det så att arbetstidsförhållanden, precis de ledighetsförsom hållanden som just berörts, särskilt för lagstiftning i passar en som större utsträckning än idag utgår från den enskilde arbetstagaren. Det är naturligtvis en skillnad mellan ledighets- och arbetstidsregler. I avvägningen mellan den enskildes intressen och verksamheten hos arbetsgivaren vad gäller ledighet, talar lagstiftningen att påtaglig störning om eller väsentlig olägenhet inte får uppstå i verksamheten till följd av ledigheten. Om så är fallet väger lagstiftningen över till verksamhetens "fördel". Vid en diskussion flexibel arbetstid handlar det om om en del av verksamheten, anställds arbetstid, från verksamhetens en som synvinkel måste förfogas över och förläggas på mest rationella sätt. Det vore därför mer naturligt att i detta sammanhang tala att arbetsom tagarens intressen av en viss arbetstid skall vara förenliga med verksamhetens krav.

188 Förslag till nya lagregler om arbetstid och semester SOU 1996: 145

7.1.2 Hur genomföra ett större för den

inflytande enskilde arbetstagaren

En rimlig utgångspunkt för arbetstiders längd och förläggning på olika arbetsplatser är att arbetsgivaren så långt möjligt tillgodoser de enskilda arbetstagarnas önskemål. Att så sker har framgått vid många av de arbetsplatsbesök kommittén har genomfört. Även arbets-

som om marknaden idag präglas av en stor arbetslöshet förtjänar det att påpekas att företag och förvaltningar borde ha åtskilligt att vinna i rekryteringshänseende på arbetstidsförhållanden som försöker tillgodose de

anställdas olika önskemål.

Är då lagstiftning den enskilde arbetstagarens inflytande nödvän-

om dig En rad skäl talar för det. Att lagstiftningen tar i beaktande den enskilde arbetstagarens inflytande torde till att börja med ha ett principiellt värde. Det handlar om att slå fast en princip inom ett område som i mycket präglas av arbetsgivarens arbetsledningsrätt och överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter. Principen skulle kunna leda till att det blir naturligt att lyssna till enskilda arbetstagares önskemål; att arbetsgivaren uppmanas att samråda med arbetstagaren och komma överens med denne om en arbetstidslösning som passar båda. Den positiva utveckling som pågår vid många arbetsplatser understöds av en sådan påminnelse av lagstiftaren. Enskilda hänsynstaganden blir en del av arbetsorganisationen på ett tydligare sätt. En ökad betoning på den enskilde arbetstagaren borde medföra att denne blir mer direkt involverad i bestämmandet av sin egen arbetstidssituation.

Våra överväganden tar sin utgångspunkt i arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet. Det är arbetsgivaren har ansvaret för verk-

som samhetens bedrivande och nås inte enighet har arbetsgivaren beslutanderätten. Arbetsgivaren är även skyldig att tillse att verksamheten bedrivs i enlighet med arbetsmiljölagen. Arbetstagarens inflytande kan alltså inte innebära en rätt att bestämma. Den arbetsrättsliga rättsgrundsatsen att det är arbetsgivaren som ytterst har beslutanderätten bör emellertid kunna utan att beslutanderätten träds för när.

nyanseras,

Vi föreslår regel inflytande för arbetstagaren som innebär dels

en om en "arbetsorganisatorisk princip" om att arbetet organiseras så att hän-

kan tas till arbetstagares olika behov och önskemål, och dels att syn principens rättsliga innebörd konkretiseras.

Den "arbetsorganisatoriska principen" skulle alltså ange att den enskilde arbetstagaren bör stå i centrum för arbetstidens planering och

SOU 1996: 145 Förslag till lagregler arbetstid och 189

nya om semester

förläggning samtidigt som arbetstagaren påminns att verksamheten

om måste kunna bedrivas på mest rationella sätt. Detta borde kunna leda till samråd och överenskommelser. Det är också rimligt att anta att de enskilda arbetstagarna varierande behov och önskemål kan medföra förbättrade möjligheter till flexibilitet i organisationen. Att arbetstiden har betydelse för människans hela livssituation har vi diskuterat i avsnitt 5.4. Det är därför viktigt att lagstiftningen i detta sammanhang ger uttryck för att arbetets organisering, inbegripet arbetstidens planering och förläggning, har stor betydelse för både kvinnors och mäns möjligheter att förena förvärvsarbete med familjeliv och socialt liv i övrigt. Det är därför även lämpligt att i detta sammanhang erinra

om bestämmelserna i jämställdhetslagen 1991:433.

Det skall framhållas att den "arbetsorganisatoriska principen" måste verka inom gällande lagars och avtals Vi vill betona att ett

ramar. ingånget kollektivavtal om arbetstidsfrågor inte på grund den regel

av vi vill föreslå skall kunna rättsligt ifrågasättas. Att arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal inte kan träffa över-

en enskommelse som strider mot avtalet framgår 27 § medbestämman-

av delagen. Finns det ett kollektivavtal arbetstidens förläggning enligt

om t.ex. olika skiftsystem eller turlistor eller angående nattarbete, är det alltså dessa avtalsbestämmelser ytterst avgör den enskilde

som om arbetstagaren, vars arbete faller inom avtalsområdet, kan få sina önskemål tillgodosedda. Vi vill emellertid särskilt understryka att den princip som vi vill införa bör ha en vägledande funktion i den

meningen att de kollektivavtal som träffas faktiskt bör möjliggöra att det tas hänsyn till olika arbetstagares behov och önskemål, inom för

ramen de krav som verksamheten ställer.

Den del av lagen rättsligt skall konkretisera innehållet i principen

som innebär att den enskilde arbetstagaren skall kunna få sina önskemål prövade av arbetsgivaren. Därvid måste det ställas krav på att arbetstagaren skall få sina önskemål tillgodosedda, de är förenliga med

om verksamhetens krav. Arbetsgivaren skulle således ha skyldighet att

en beakta arbetstagarens önskemål om det kan ske med hänsyn till verksamhetens krav. Vad verksamheten kräver måste ytterst avgöras

av arbetsgivaren. Detta ligger i sakens natur och följer arbetsrättsliga

av gnmdsatser. I bedömningen vad skall ligga i verksamhe-

av som anses tens krav torde ligga att arbetsgivaren även har att ta hänsyn till övriga arbetstagares önskemål och behov. Enligt vad framkommit vid

som våra arbetsplatsbesök och den litteratur vi tagit del bygger arbets-

av organisationen inom många verksamheter redan i dag på decentralisering och självstyming. Detta innebär att arbetstagarna i arbetslaget eller

190 Förslag till nya lagregler om arbetstid och semester SOU 1996: 145

enheten själva organiserar arbetet och därmed kommer överens om arbetstider o.dyl. utifrån kännedom om verksamhetens krav. Detta är en utveckling som kan förväntas fortsätta och som skulle kunna understödjas den regel vi vill införa i arbetstidslagstiftningen.

av

Lagstiftningen sig kan eller skall alltså, varken i lagtexten eller i

vare lagförarbetena, ange vad som är verksamhetens krav. Detta är uteslutande för arbetsgivaren att bestämma. Av detta följer att det inte heller kan bli fråga om att i domstol rättsligt pröva vad som i ett enskilt fall är verksamhetens krav. Lagstiftningen kan däremot ange att arbetstagaren har rätt att få arbetsgivaren prövade sina önskemål och att en sådan

av prövning skall ske sakligt. Den får alltså inte ske godtyckligt eller på annat sätt otillbörligt. Med detta avses att arbetsgivaren i sin prövning måste beakta endast sådana omständigheter som rör verksamheten och

har betydelse för verksamhetens bedrivande. I bedömningen av som verksamhetens krav torde, nämnts, även ingå de övriga anställdas

som behov och önskemål. Vi föreslår inte heller att arbetstagaren skall ange vilka skäl han eller hon har för visst framfört önskemål.

Om arbetstagarens önskemål inte kan bli tillgodosedda skall skälen för detta redovisas för honom eller henne. Detta innebär en skyldighet för arbetsgivaren att ge en motivering till varför arbetstagarens önskemål inte tillgodoses. Vi att detta stärker kravet på saklighet i arbets-

menar givarens prövning. Om svaret måste motiveras blir det svårare för arbetsgivaren svepskäl eller andra ovidkommande orsaker till

att ange varför önskemålen inte tillgodoses.

Arbetstagarens fackliga organisation har naturligtvis möjlighet att begära förhandling med arbetsgivaren i dessa frågor enligt reglerna i medbestämmandelagen. Ytterst skall emellertid finnas möjlighet för arbetstagaren att få arbetsgivarens bedömning av sina önskemål prövad i domstol. Det skall dock åter framhållas att domstolens prövning endast kan den del som gäller sakligheten i arbetsgivarens

avse bedömning. Det kan alltså inte komma i fråga att domstolen gör en prövning arbetsgivaren gjort riktig bedömning av vad

av om en verksamheten kräver.

Vi vill särskilt påpeka att vi tydlig fördel i att inte ha en detalj-

ser en reglering förfarandet för det fall att arbetsgivaren inte tillgodoser

av arbetstagarens önskemål. Beroende på olikheter i förutsättningar i de olika verksamheterna och i arbetstagarnas önskemål kan omöjligen förutses alla tänkbara situationer då denna rättighet kommer att aktualiseras. En allmänt hållen rättighet speglar bättre detta förhållande.

SOU 1996: 145 Förslag till lagregler arbetstid och nya om semester 191

Vidare vill vi lyfta fram ett synsätt bygger på dialog som en mellan arbetsgivaren och de anställda, än föreskriva snarare att ett rättsligt förfarande. I detta avseende torde den föreslagna regeln i mycket vara en slags kodifiering av ett förhållningssätt mellan arbetsgivare och arbetstagare, vilket stämmer väl överens med det synsätt som i stor utsträckning redan torde gälla på arbetsmarknaden.

Rätten för arbetstagaren bör innefatta att från tid till framföra annan och arbetsgivaren sakligt prövat, önskemål av om en annan arbetstid än det han eller hon anställts för. Det är naturligt att ett ökat inflytande för den enskilde arbetstagaren omfattar både frågor om arbetstidens förläggning och längd. Det har framhållits att behov och förmåga varierar över åren och att arbetstagarens arbetstidssituation måste kunna även i detta, längre tidsperspektiv. I dag domineras ses debatten av de deltidsanställdas önskemål längre arbetstid. Men det finns om även arbetstagare som har önskemål att minska sin arbetstid, i om andra fall än de följer ledighetslagstifmingen. Det ligger i som av sakens natur att verksamhetens storlek kan ha betydelse för i vilken utsträckning olika önskemål kan tillgodoses. En större verksamhet bör normalt ha bättre förutsättningar än mindre att hitta lösningar en som passar både arbetstagaren och arbetsgivaren. Förutsättningarna att tillgodose önskemålen blir emellertid del i avvägningen beträffande en verksamhetens krav och det finns därför inte anledning i lagstiftatt ningen göra någon åtskillnad mellan stora och små verksamheter. Principen bör gälla generellt.

Vad blir följden arbetstagares önskemål i arbetstid om en om att upp framställs samtidigt det föreligger företrädesrätt till återanställsom ning enligt 25 § LAS Av LAS och Arbetsdomstolens praxis bl.a.

se

AD 1986 nr 50 följer att företrädesrätten till återanställning endast kan göras gällande i en nyanställningssituation. Det står dessutom arbetsgivaren i princip fritt att täcka ett arbetskraftsbehov på annat sätt än genom nyanstållning. För att företrädesberättigad skall förbien anses gången krävs att någon inte tidigare varit anställd hos arbetsgivasom ren anställs för att utföra arbete företrädesrätten eller som avser, att arbetsgivaren förfarit otillbörligt i syfte att kringgå reglerna i LAS

se

AD 1996 nr 96. Om arbetstagare redan är anställd hos arbetsen som givaren vill gå i arbetstid och kan komma upp överens med arbetsgivaren om detta, kan det naturligtvis normalt inte den arbetsgianses att vare förfar otillbörligt, att tillämpa den regel vill som genom vi införa,

tillmötesgår arbetstagarens önskemål.

192 Förslag till lagregler om arbetstid och semester SOU 1996: 145 nya

Vad gäller då det är arbetsgivaren vill göra förändringar i om som arbetstagarens arbetstidsförhållanden Arbetsrättsliga grundsatser ochi

Arbetsdomstolens praxis innebär att förändringar som ligger inom anställningens kan beslutas av arbetsgivaren ensam. Arbetsgiram om kan visserligen skyldig att förhandla med arbetstagarorganivaren vara sation enligt MBL 11-13 §§. Vissa för arbetstagaren särskilt genomgripande förändringar kräver enligt arbetsrättslig praxis godtagbara skäl, kan prövas domstol. Den regel vi vill införa torde inte som av medföra några förändringar av rättsläget. Vi menar likväl att principen att varje arbetstagares önskemål skall sakligt prövas och tillgodoom måste upprätthållas även i situationer då det är arbetsgivaren som ses, tar initiativet till förändringar. Förhandlingsskyldighet enligt reglerna i MBL föreligger sagt. Och arbetsgivaren måste naturligtvis kunna som träffa överenskommelse med arbetstagarnas fackliga organisation en eller, överenskommelse inte träffas, själv bestämma om förändom ringarna. Därefter får sakligt prövas eventuella önskemål framförs som enskilda arbetstagare med anledning eller mot bakgrund av de av ändrade arbetstidsförhållandena.

7.1.3¶Större flexibilitet beträffande semesterledighet

över fyra veckor

Vi övergår därmed till att diskutera hur förändring av semesterlagen en kan medföra större flexibilitet för arbetstagaren. Idag kan som en nämnts endast hela betalda semesterdagar utöver fyra veckor sparas. De skall tas ut hela dagar inom fem år. Vi vill föreslå att arbetstasom rätt att komma överens med sin arbetsgivare om hur de garen ges en sparade dagarna och den del årets semester överstiger fyra av som veckor skall förfogas över, t.ex. att ta ut ledigheten på annat sätt än hela dagar. som

Fem sparade dagar är i de flesta fall lika med fyrtio timmar. Om arbetstagaren i fem år skulle han eller hon det sjätte kunna sparar förkorta sin arbetstid med fem timmar vecka eller förlägga de 200 ca sparade timmarna på annat sätt. Det skall nämnas att många arbetstakollektivavtal har längre semesterledighet än 25 dagar gare genom en 40 procent enligt Folke Schmidt, Löntagarrätt s 278. Rätten att spara semester överstigande fyra veckor kan alltså leda till att ett än större antal timmar kan komma att förfogas över. Dessutom tillkommer den semester infaller under året. Vi dessutom att arbetstagaren som menar skall rätt att komma överens med sin arbetsgivare om att välja ges en

SOU 1996: 145 Förslag till lagregler arbetstid och 193

nya om semester

bort den spärr lagen innehåller idag att den sparade ledigheten skall

om tas ut inom fem år. Detta skulle ytterligare förbättra arbetstagarens möjligheter att flexibelt förfoga över ledigheten, t.ex. att ta ut

genom den i form kortare arbetstid, över delar yrkeslivet. Här kan också

av av nämnas att sparad semesterledighet naturligtvis kan kombineras med kompensationsledighet till en individuell arbetstidsbank.

Vårt förslag öppnar alltså för överenskommelser mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. Hur skall då förfaras inte kommer överens

om man Då förslaget om en friare förfogandemöjlighet över del

en av semestern knyter till våra förslag arbetstagarens inflytande över sin

an om arbetstidssituation, menar vi att de bör utformas på likartat sätt. Detta innebär alltså att arbetsgivaren har att sakligt pröva arbetstagarens önskemål om uttaget av den sparade semestern och den del årets

av semester överstiger fyra veckor. Önskemålen skall tillgodoses

som om de är förenliga med verksamhetens lcrav. Här nöjer vi med att hän-

oss visa till vad vi anfört beträffande arbetstagarens inflytande över

ovan sin arbetstid.

7.1.4¶Verksamhetsnivå

Lagreglemas tillämpning på

Beträffande flexibilitet verksamhetssynpunkt nämnde vi i avsnitt 5.7

ur ovan att vi vill förändra lagstiftningen så att den på ett tydligare sätt skall möjliggöra variationer i och anpassningar arbetstidsförhållan-

av den på den nivå där verksamheten bedrivs.

Möjlighet till variationer i arbetstidsförhållandena, beroende på verksamhetens art, de anställdas önskemål bestäms reglemas

m.m., av utforrrming. En regel t.ex. föreskriver rast inte när

som men som anger rasten skall tas ut, möjliggör att förläggningen rasten bestäms på

av arbetsstället. En regel övre gräns för veckoarbetstiden,

som anger en men som inte anger ett högsta antal timmar varje vecka, möjliggör att variationer i arbetstidsuttag bestäms på arbetsstället. Flexibilitet

ur verksamhetssynpunkt beror alltså på i vilken utsträckning reglemas utformning möjliggör variationer i arbetstidsförhållanden på den nivå där reglerna faktiskt skall tillämpas. Arbetsmiljölagen utgår från det enskilda arbetsstället och föreskriver att lagens ändamål skall uppnås främst genom ett lokalt arbetsmiljöarbete. I avsnitt 7.2 utvecklas våra tankar om regleringen av arbetstiden på verksamhetsnivån i anslutning till vår genomgång av nuvarande och tänkta arbetstidsregler.

nya

7 16-1277

194 Förslag till nya lagregler arbetstid och semester SOU 1996: 145

om

Av betydelse för flexibiliteten är emellertid även lagstiftningens dispositivitet, dvs. i vilken utsträckning arbetsmarknadens parter kan avvika från lagreglema och därmed dem till olika verksamhe-

anpassa ters skiftande behov. Det följer våra utredningsdirektiv att vi skall

av bibehålla ett system enligt vilket arbetsmarknadens parter så långt möjligt ansvarar för arbetstidsfrågoma. I detta ligger naturligtvis att bibehålla arbetstidslagstifiningens dispositivitet där så är möjligt.

Av betydelse verksamhetssynpunkt torde även på vilken nivå

ur vara kollektivavtal om anpassningar lagreglema kan träffas. Det är

av främst den senare aspekten skall bli föremål för diskussion i detta

som avsnitt. Arbetstidslagen föreskriver att avvikelser från lagreglema får ske men förutsätter att det är central arbetstagarorganisation

som antingen skall ingå eller godkänna avtalet. Är denna förutsättning

uppfylld säger lagen emellertid ingenting om begränsningar

som kollektivavtalspartema har att iaktta. Fr.o.m. 23 november i år gäller dock att EG:s arbetstidsdirektiv måste iakttas vid avvikelser från arbetstidslagen. Kravet på central arbetstagarorganisations medverkan har syftat till att säkerställa att det skydd lagstiftningen föreskriver inte efterges om lagen avtalas bort.

Innan vi närmare överväger vilka förändringar som kan tänkas i syfte att uppnå ett större mått av flexibilitet på verksamhetsnivå i detta

avseende pekar vi i nästa avsnitt på motsvarande regleringar

i annan arbetsrättslig lagstiftning.

7.1.5 i

Dispositiviteten annan arbetsrättslig lagstiftning

Den arbetsrättsliga lagstiftningen är i stor omfattning dispositiv. Lagstiftningen är emellertid i huvudsak dispositiv till förmån för avvikelser i kollektivavtal, främst avtal som slutits eller godkänts central

av arbetstagarorganisation. Vanligtvis gäller att det endast är vissa av reglerna som är dispositiva, medan lagens huvudprinciper är tvingande. Sålunda är regeln i lagen anställningsskydd att uppsägning

om om måste vara sakligt grundad tvingande, bestämmelsen uppsägnings-

om tid är emellertid dispositiv. Likaledes är rätten till ledighet enligt föräldraledighetslagen och till semester enligt semesterlagen tvingande, medan vissa andra regler i dessa lagar är dispositiva, t.ex. föräldraledighetslagens bestämmelse anmälan ledighet och semester-

om om lagen bestämmelse om semesterår och intjänandeår. Arbetstidslagen är

SOU 1996: 145 Förslag till lagregler arbetstid och 195 nya om semester

dispositiv i sin helhet, arbetsmiljölagen är dock helt igenom tvingen ande lag.

Främst gäller alltså att avvikelser i syfte att lagamas regler är anpassa tillåtna endast medverkan central arbetstagarorganisation. genom av Detta gäller t.ex. vid avvikelser från lagen anställningsskydd, samt om föräldra- och studieledighetslagama. Det är dock lagstiftaren förutav satt att den centrala arbetstagarorganisationen kan överlåta till den lokala att avtala avvikelser från dispositiv lagstiftning, t.ex. i förom arbetena till LAS, 1973:129, 233. prop. s.

I medbestämmandelagen finns emellertid inget krav på att avvikelser skall ske genom medverkan central facklig organisation. Lagen av tar snarare sin utgångspunkt i arbetsplatsen, och föreskriver att lagens syften medbestämmande för arbetstagarsidan i arbets- och företags- ledning skall uppnås lokala förhandlingar. Därav följer - genom att även avvikelser från lagen kan avtalas lokalt.

Även arbetstidslagen innehåller stadgande innebörd för ett av att vissa av lagens bestämmelser kan avtalas avvikelser lokalt. Sådana avtal om gäller emellertid endast för begränsad tid: månad från dagen för en avtalets ingående.

Detsamma gäller för semesterlagen, i vilken huvudprincipen är att avvikelser förutsätter medverkan central facklig organisation, av men där avvikelse genom lokalt kollektivavtal kan göras beträffande vissa bestämmelser. Sålunda kan lokalt avtala semestertid än man om annan j uli-augusti och om kortare sammanhängande ledighet än fyra veckor.

7.1.6 Bör till

möjlighet anpassningar av lagreglema

finnas på verksamhetsnivå

Arbetstiden är central del i rationell produktion och i arbetsorgaen en nisationen. Att anpassning kan ske regler fastställs centralt i lag av som eller avtal är således stor betydelse för företag och förvaltningar. I av den mån det skall vara möjligt att avvika från lagreglerna, bör avvikelsemöjligheten och därmed anpassbarheten till verksamhetens behov finnas på den nivå där reglerna skall tillämpas Motsatt fråga kan emellertid också ställas: är det nödvändigt att ändra lagstiftningen i det här avseendet Inte minst de arbetsplatsbesök vi har genomfört som visar att lokala anpassningar redan sker.

196 Förslag till lagregler arbetstid och semester SOU 1996: 145

nya om

Nu gällande dispositivitet bygger på tanken att det måste vara möjligt

arbetstidslagstiftningen till olika branschbehov. Det verkar att anpassa emellertid klart att olikhetema i verksamhet, och därmed behovet att

regelverket, inte endast handlar om olikheter mellan branscher. anpassa Olikheter i behov och förutsättningar finns i högsta grad även på företag- och förvaltningsnivå, och det skall framhållas att detta även hand-

olika behov och förutsättningar bland de anställda. Ett bortlar om tagande kravet på medverkan central facklig organisation skulle

av av därmed en signal från lagstiftaren att de lokala anpassningsbeho-

vara ven tillmäts större betydelse.

Det har dock hittills ansetts att awikelsemöjligheten skall finnas på central nivå på arbetstagarsidan för att säkerställa att lagstiftningens skyddsnivåer inte eftersätts. Skyddsaspekten torde således bli avgörande beträffande valet nivå för möjliga awikelser. Går det därför

av

annorlunda i denna fråga idag än vid tidigare lagstiftningsatt resonera arbete Vi menar att det finns skäl som talar för det.

För det första vi att stärka den enskilde arbetstagaren i arbets-

avser tidshänseende. För det andra skall påminnas om EG-direktivet, vilket

vi konstaterade redan i delbetänkandet i höstas medför begränssom ningar i arbetsmarknadsparternas avtalsfrihet. EG-direktivet syftar till arbetstagarnas säkerhet och hälsa.

Det bör dock inte ankomma på lagstiftaren att föreskriva att verksamhetsanpassningen måste ske på lokal nivå på arbetstagarsidan. Det kan tilläggas att lagstiftaren inte har tagit ställning till på vilken nivå avtalen skall slutas eller godkännas på arbetsgivarsidan. Vi menar att det främst är intern fråga bör beslutas inom varje organisation och

en som att detta bör gälla även på arbetstagarsidan. I detta sammanhang kan nämnas att EG-direktivet medger avvikelser från de centrala bestämmelserna i direktivet, genom kollektivavtal på nationell eller regional nivå. Men även på lägre nivå det tillåts i de nationella eller

en om regionala avtalen. Det är således för organisationerna att själva bestämma på vilken nivå det bör ske. Vi menar därför att inte heller EGdirektivet föranleder att lagstiftaren måste föreskriva på vilken nivå avvikelser skall beslutas.

SOU 1996: 145 Förslag till lagregler arbetstid och 197

nya om semester

7.2 Nuvarande och föränd-

regler möjliga

ringar diskussion om innehåll och

- syften

I detta avsnitt går vi igenom arbetstidslagens nuvarande bestämmelser om ordinarie arbetstid, övertid, nödfallsövertid, mertid, jourtid och beredskap samt reglerna om vila och avbrott i arbetet. I anslutning till nämnda regler redogör vi dessutom för vilka Förändringar

vi anser vara motiverade. Det främsta motivet for denna genomgång är att försöka utröna syftena bakom arbetstidslagens nuvarande regler samt diskutera syften och innehåll i bestämmelser. Som vi konstaterade i avsnitten

nya 5.4 och 5.7 kan en större flexibilitet i regelsystemet endast skapas inom skyddslagstiftningens ram. Vi måste därför klarlägga och renodla lagreglemas syften.

På varje punkt presenterar vi förslag till förändringar vad gäller de olika reglernas innehåll. Först vi emellertid översikt över inne-

ger en hållet i den rapport som kommittén beställt sambanden mellan

om olika arbetstidsförhållanden och hälsa och säkerhet.

7.2.1 till för säkerhet

Regler skydd arbetstagarnas

och hälsa

Vad säger vetenskapen

På uppdrag av kommittén har de vetenskapliga rönen sambandet

om mellan arbetstid och hälsa sammanställts professor Torbjörn Åker-

av stedt vid Statens Institut för Psykosocial Miljömedicin. Vi inled-

ger ningsvis i detta avsnitt en kort resumé av rapporten. För rapporten i sin helhet hänvisar vi till bilaga 12.

Rapporten behandlar hur oregelbundna arbetstider påverkar hälsan

huvudsakligen hjärt- och kärlsjukdomar, och tarmsjukdomar,

magsömn, vakenhet och trötthet samt olycksrisk. Vidare diskuteras olika aspekter på mängden arbete och arbetstagarens inflytande

på sin arbetstid. Rapporten tar ett antal metodproblem uppkommer vid

upp som undersökningar av hälsa och ohälsa kopplad till olika arbetstidsförhållanden. Vad gäller t.ex. Skiftarbete innebär det urval sker till

som sådant arbete, att skiftarbetande från början förmodligen är friskare än andra anställda. Likaså är det de friskaste stannar kvar i skift-

som arbete. Slutsatsen blir alltså att skiftarbetare utgör ett positivt urval med avseende på hälsa.

198 Förslag till lagregler arbetstid och semester SOU 1996: 145

nya om

Hälsoeffektema av arbetstider har ett nära samband med dygnsrytm och sömn. Så gott som alla fysiologiska och psykologiska funktioner pendlar mellan höga och låga värden under period 24 timmar,

en om funktionerna uppvisar således ett rytmiskt beteende under 24-

en timmarsperiod. Anpassning av dygnsrytmen till natt- eller morgonarbete är svårt. Bl.a. beroende på dygnsljusets inverkan på människan kan inte de ständigt nattarbetande helt sin fysiologi till

ens anpassa nattarbete. Sömnens funktion är inte helt utredd minimibehovet

men av sömn tycks ligga omkring 6,5 timmar på lång sikt. På kort sikt, från

dag till dag, har en sömnminskning från 8 till 6 timmar endast en marginell inverkan. Sömnbrist kompenseras framförallt med

en mer intensiv djupsömn.

Kroppens biologiska dygnsrytm är alltså inställd på aktivitet under dagtid och vila under nattetid. Då människan endast marginellt anpassar sig till natt- eller morgonarbete genomförs sådana arbetspass i stark konflikt med de biologiska förutsättningarna för arbete. Skiftarbete, särskilt natt- och morgonskift, ger kraftiga akuta sömnstömingar, sänkt prestationsförrnåga och ökad olycksrisk. Det finns studier som visar ett klart samband mellan Skiftarbete där nattarbete ingår och hjäit- och kärlsjukdom.

Oregelbundna arbetstider förefaller tydligt kopplade till framförallt mag- och tarmsjukdomar. Studier visar också att oregelbundna arbetstider medför vissa sociala störningar, framförallt vad gäller deltagande i regelbundna aktiviteter, och att kvinnor drabbas hårdare än män, sannolikt beroende på ett större ansvar för familjen.

I Sverige och internationellt finns det en trend mot långa arbetspass och komprimerade arbetsveckor. Längre arbetspass över ett färre antal dagar ger en längre sammanhängande ledighet och färre till och

resor från arbetet. En rad fördelar kan vinnas t.ex. kan förutsättningarna för

samvaro med barnen förbättras, och minskade kostnader för barntillsyn

om föräldrarna kan förlägga sina arbetspass till olika dagar. -

Det finns inte några etablerade vetenskapliga kriterier för maximal arbetstid. Det är i stället, framhåller rapporten, kraven på återhämtningstid, dygns- och veckovila, som sannolikt utgör den yttersta begränsningen ur fysiologisk synpunkt. Detta innebär att schemalagda arbetspass aldrig bör överstiga 13 timmar. Om arbetet är tungt, stressande, monotont eller på andra sätt belastande bör arbetspasset inte överskrida åtta timmar. Det framhålls dock att det saknas avgörande

SOU 1996: 145 Förslag till lagregler arbetstid och

nya om semester 199

forskning för att mera exakt kvantifiera sambandet mellan långa

arbetspass och hälsa/säkerhet.

Vad gäller arbetstidens totala omfattning, i vilken alltså ingår

även övertid, sägs i rapporten att effekter på hälsa och säkerhet är uppenbart individuell. Ålder, kön, hälsostatus, familjesituation har

m.m. stor betydelse. För yrken med måttlig belastning torde den för

övre gränsen arbetstidens totala omfattning ligga någonstans mellan 48 och 56 timmar i veckan. Avgörande forskning saknas dock.

Vad slutligen gäller arbetstagarnas möjligheter till inflytande sina

över

arbetstidsförhållanden, visar studier att den viktigaste enskilda faktorn

bakom en positiv inställning till arbetstiden är graden upplevt infly-

av tande. Inställningen till arbetstiden är enligt dessa studier den faktor som har den närmaste kopplingen till inställningen till arbetssituationen i sin helhet. Enligt rapporten tyder detta på arbetstiden

att är ett viktigt men sannolikt underskattat instrument för att förbättra arbetsmiljö och arbetstillfredsställelse. Även självvalda arbetstider

om har ett mycket positivt värde för arbetstagarna visar dock rapporten att mycket litet är känt inflytande och valfrihet samt effekter på hälsa och

om säkerhet.

Allmänt om förändringar

Den forskning vi tagit del visar att det finns vissa vetenskapliga rön

av om sambandet mellan arbetstid samt hälsa och säkerhet. I överväganden om arbetstidsregler syfte är arbetstagarnas säkerhet och hälsa

vars måste emellertid beaktas att forskningen vissa samband,

om t.ex. effekterna mängden arbetstid på hälsa och säkerhet, inte är tillräck-

av lig för säkra slutsatser. Dessutom är arbetstiden endast flera

en av faktorer som har betydelse för säkerhet och hälsa. Det är helheten

av arbetsmiljöfaktorer och de rent individuella förutsättningarna hos arbetstagaren som avgör om arbetsmiljön är sådan att risk för ohälsa eller olycksfall föreligger. Vidare finns det inga entydiga kriterier för vad som skall särskilt betungande arbeten.

anses vara

De senare iakttagelsema gör att vi att arbetstidsbestämmelsemas

menar samband med arbetsmiljölagen måste göras tydligare. Arbetsmiljölagen utgår från det enskilda arbetsstället och den enskilda arbetstagaren samt sätter in de olika arbetsmiljöfaktorema i helhetssyn på

en arbetsmiljön. Sambandet mellan arbetstids- och arbetsmiljölagarna finns redan idag. I arbetsmiljölagens andra kapitel, arbetsmiljöns

om beskaffenhet, hänvisas till arbetstidslagen. Den innehåller f.n.

senare

200 Förslag till lagregler arbetstid och semester SOU 1996: 145

nya om

endast en hänvisning till de särskilda bestämmelser om minderåriga som finns i arbetsmiljölagens femte kapitel. Fr.0.m. 23 november i år innehåller dock arbetstidslagen en hänvisning till arbetsmiljölagen 2 kap. 1 Denna ändring gjordes i enlighet med förslagen i propositionen om förändringar i arbetstidslagen med anledning av EG:s arbetstidsdirektiv. Förslagen i propositionen grundade sig på vårt delbetänkande. Vi vill emellertid föreslå att sambandet nu görs ännu tydligare och att därmed en allmän hänvisning görs i arbetstidslagen till arbetsmiljölagen.

Vidare vill vi föreslå att den allmänna insikten om människans biologiska funktioner och förutsättningar bör utgöra grunden for arbetstidsregler till skydd för arbetstagarnas säkerhet och hälsa. I det följande går vi igenom de regler som aktualiseras i den nuvarande arbetstidslagen samt ger förslag till ändringar. Det finns två skäl som talar för att lagstiftningens regler till skydd för arbetstagarnas säkerhet och hälsa skall vara bindande. Det första skälet är de ovan redovisade vetenskapliga rönen människans biologiska funktioner och förutsättningar

om och sambanden med arbetstid. Det andra skälet är att EG:s arbetstidsdirektiv föreskriver ett antal regler som till sin karaktär är bindande. Avvikelser medges visserligen, men om så sker skall arbetstagarna erhålla motsvarande kompensationsledighet eller, i undantagsfall lämpligt skydd. Om de bindande reglerna anges direkt i lag undviks de tillämpningssvårigheter följer de lagändringar som träder i

som av kraft i november 1996.

Vi vill i detta sammanhang också slå fast följande. I den beskrivning av lagstiftningens bakgrund och syften som gavs inledningsvis i avsnitt 5.2, konstaterade vi att arbetstidslagstiftningen grundläggande uppgift efter hand blivit att ange ett antal arbetstidsnormer. Reglerna anger de normer som bör gälla i fråga om den tid som arbetstagarna får användas till arbete. Normerna är av värde inte minst som underlag för arbetsmarknadspartemas diskussioner om arbetstid. Vi kommer i detta avsnitt att föreslå bestämmelser som syftar till arbetstagarnas säkerhet och hälsa och att dessa bestämmelser till sin karaktär skall vara bindande. Dessa lagregler kommer därmed inte längre att främst ange det som kan betraktas som normalt, i stället kommer reglerna ange de yttersta gränserna för vad som skall gälla i fråga om arbetstid. De kommer även i fortsättningen kunna utgöra underlag för arbetsmarknadspartemas diskussioner, men nu i den meningen att de anger inom vilka gränser parternas avtal måste hållas.

SOU 1996: 145 Förslag till lagregler arbetstid och 201

nya om semester

På varje punkt kommer vi att diskutera flexibiliteten arbetstagar-

ur och verksamhetssynpunkt. Innan vi går in på de olika reglerna skall dock ytterligare något sägas arbetstidsreglemas samband med

om arbetsmiljölagen.

En tydligare koppling till arbetsmiljälagen

Det är således inte meningsfullt att betrakta arbetstidsregler för sig och att inte sätta in arbetstiden i ett vidare arbetsmiljösammanhang. Arbetsmiljölagen bygger på synsättet att det är helheten i arbetsmiljön som avgör om dess beskaffenhet skall acceptabel eller inte.

anses vara Arbetstiden är endast en av flera arbetsmiljöfaktorer. Arbetsmiljölagens andra kapitel innehåller bestämmelser arbetsmiljöns be-

om skaffenhet. Dessutom utgår arbetsmiljölagen från den enskilde arbetstagaren. I 2 kap. l § tredje stycket att arbetstagaren skall

anges ges möjlighet att medverka i utformningen sin arbetssituation samt

av egen iförändrings- och utvecklingsarbete rör hans eget arbete. I 3 kap.

som 3 § andra stycket sägs vidare att arbetsgivaren skall att

genom anpassa arbetsförhållandena eller vidta lämplig åtgärd ta hänsyn till

annan

arbetstagarens särskilda förutsättningar för arbetet. Vid

arbetets

planläggning och anordnande skall beaktas att människors förutsättningar att utföra arbetsuppgifter är olika. Arbetsmiljölagen utgår även från det enskilda arbetsstället. Det är framförallt ett lokalt

genom arbetsmiljöarbete, på de olika arbetsställena, lagens ändamål 1

som kap. l § om att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö, skall emås.

Vi menar att dessa faktorer gör det synnerligen angeläget att ytterligare tydliggöra sambandet mellan arbetstidbestämmelsema och arbetsmiljölagen. Arbetsmiljölagens helhetssyn inkluderar arbetstidsförhållanden och det är alltså arbetsmiljölagen som ytterst avgör arbetsmiljön,

om t.ex. vissa arbetstidsförhållanden, godtagbar beskaffenhet. Risken

är av för olycksfall vid arbete under t.ex. natten torde större arbetet i

vara om sig innebär risker, såsom vid byggnadsarbete, arbetet består i

än om slcrivarbete på ett kontor, Arbetsmiljölagens synsätt vad gäller den

osv. enskilde arbetstagaren och det enskilda arbetsstället är i linje med vad vi ovan föreslagit angående utformningen av regler sätter den

som enskilde arbetstagaren och verksamheten i centrum. Även arbetstidsbestämmelserna borde således utgå från det enskilda arbetsstället. Det är där det finns bäst förutsättningar att planera och förlägga arbetstiden så att både arbetstagarnas och verksamheternas behov blir tillfredsställda.

202 Förslag till lagregler arbetstid och SOU 1996: 145

nya om semester

Bör då arbetstidsreglema skrivas in i arbetsmiljölagen Frågeställ-

ningen om arbetstidsreglemas plats i lagstiftningen är inte Vid

ny. nuvarande arbetstidslags tillkomst redogjordes för ett antal skäl för den ena eller den andra lösningen. Efter att ha konstaterat att det mesta talade för att alla arbetstidsbestämmelser borde finnas i lag, sades i

en SOU 1981:5 143 ff att utgångspunkten att arbetstiden är

var en arbetsmiljöfråga. Nära till hands låg därför att bestämmelserna borde finnas i arbetsmiljölagen. Mot detta talade att lagen skulle komma att innehålla ett oproportionerligt stort inslag arbetstidsbestämmelser.

av Vidare hade inte arbetstidsfrågoma tillämpningsområde

samma som övriga lagen, särskilda undantag angående detta skulle därför behövt införas. Om en del närmare föreskrifter arbetstid utformades

om som föreskrifter av Arbetarskyddsstyrelsen skulle det stora arbetstidsinslaget i lagen kunna bli mindre. Då mycket av de regelsystem skulle

som komma att föreslås hade karaktären allmänna och dänned

av normer borde meddelas i lag, menade emellertid att detta inte

man var en framkomlig väg.

Utredningen stannade för en lösning som ledde fram till den nuvarande lagen. Man menade att fördelen med sådan lösning att alla

en var bestämmelser arbetstid samlas i lag. Arbetstidsbestämmelsema

om en för unga arbetstagare bibehölls dock i arbetsmiljölagen. Vidare kunde arbetsmiljölagens tillämpningsregler förenklas och de arbetstidsbestämmelser som fram till dess funnits i arbetsmiljölagen, bl.a.

om nattvila, kunde tas bort och föras in i lag, vilket medförde att

annan lagens karaktär av ramlag förstärktes. Avslutningsvis sades det

vara en fördel att partsdisposiviteten togs bort i övrigt tvingande lag. För

ur en att tydliggöra sambanden mellan en ny arbetstidslag och arbetsmiljölagen infördes emellertid hänvisningen i den till arbetstidslagen.

senare

Finns det då anledning att resonera annorlunda idag vad gäller arbetstidsfrågomas plats i lagstiftningen Möjligen kan så fallet. De

vara ändringar som gjordes i arbetsmiljölagen 1991 stärkte på de

synen enskilda arbetstagarnas möjligheter till inflytande. I propositionen

om vissa ändringar i arbetsmiljölagen prop. 1990/912140 framhölls att syftet med förändringarna att lyfta fram de arbetsorganisatoriska

var och de psykosociala arbetsmiljöfrågoma. Den enskilde måste, sades det, på ett nytt sätt placeras i centrum och möjligheter och förutsättningar att aktivt delta i utfominingen av sitt eget arbete 28. Lagförarbetena framhöll vidare att några de viktigaste förutsätt-

av ningarna för ett bättre arbetsliv är ett rikt arbetsinnehåll och möjligheterna för den enskilde att själv påverka sin arbetssituation a.a. 33.

s.

SOU 1996: 145 Förslag till lagregler arbetstid och 203 nya om semester

Vi stannar dock för lösning innebär att arbetstidsreglema en som även fortsättningsvis bör ingå i särskild arbetstidslag. I allt väsentligt en anser vi att de argument framhölls vid lagändringen 1982 fortfasom rande får anses gälla. Dessutom vill vi, nämnts, göra arbetstidslasom gen till en civilrättslig lag. Sambandet mellan arbetsmiljölagen och arbetstidslagen bör emellertid förstärkas ytterligare och arbetstidslagen bör bygga på samma grundprinciper arbetsmiljölagen enligt vad som som ovan anförts, dvs. arbetstiden är endast flera arbetsmiljöen av faktorer, helheten i arbetsmiljön är avgörande för dess beskaffenhet om kan anses vara acceptabel; den enskilde arbetstagaren sätts i centrum för bedömningen arbetsmiljön; det enskilda arbetsstället är utgångsav punkten för arbetsmiljöarbetet. Lagtelcniskt bör dock detta ske genom en allmän hänvisning i arbetstidslagen till arbetsmilj ölagen.

Regler om vila och återhämtning rast och arbetspauser

-

Kunskapen människans biologiska funktioner och förutsättningar om innebär således att regler bör utformas arbetstagarna rätt till som ger vila och återhämtning under arbetsdagen, arbetsdygn och per per vecka. Lagen bör därmed föreskriva skyldighet för arbetsgivaren en att anordna arbetet så att dessa viloperioder kan arbetstagarna. tas ut av Av lagstiftningens skyddskaraktär följer att rast skall läggas ut oberoende av om arbetstagaren vill ha rasten, eller vill skjuta på den till ett, senare än i lagen, angivet tillfälle. Enligt den nuvarande lagen skall rast tas senast efter fem timmar. Bestämmelsen är emellertid, i likhet med övriga bestämmelser i lagen, dispositiv till förmån för kollektivavtal. EG:s arbetstidsdirektiv anger att arbetstagarna har rätt till rast om arbetsdagen överstiger timmar. Vi föreslår att lagens rastbestämsex melse ändras så att rast skall förläggas så att arbetstagarna inte utför arbete än timmar. Vidare bör denna bestämmelse mer sex vara av bindande karaktär i den meningen att rasten inte kan avtalas bort, endast avvikas ifrån under förutsättning att arbetstagarna kompenseras med motsvarande ledighet eller, i undantagsfall, lämpligt skydd. Detta sammantaget skulle innebära att den bestämmelsen motsvarar den nya nuvarande ur skyddssynpunkt. Dessutom möjliggörs arbetsdagar om sex timmar utan rast, vilket t.ex. är del i arbetstidsmodeller där en arbetstiden för heltidsanställda har sänkts från åtta till timmar. sex Vidare blir bestämmelsen i detta avseende i enlighet med motsvarande regel i EG:s arbetstidsdirektiv. Direktivet att rastens längd och på anger vilka villkor den skall främst skall fastställas i kollektivavtal. Det ges är därför varken nödvändigt eller lämpligt med lagregler i frågan.

204 Förslag till nya lagregler om arbetstid och semester SOU 1996: 145

I nu gällande arbetstidslag finns en regel om att arbetsgivaren på förhand skall ange rastemas antal, längd och förläggning så noga som omständigheterna medger. Vi menar, på samma sätt som beträffande arbetspauser, att en ny bestämmelse bör vila på det synsättet att det inte alltid är arbetsgivaren som ensam bestämmer om alla detaljer i exempelvis hur långa rasterna skall vara och när de skall förläggas under arbetsdagen. Arbetsgivarens ansvar ligger i att planera och anordna arbetet på visst sätt. Detta är ett överordnat och allmänt ansvar, vilket mycket väl medger att arbetstagarna själva kan bestämma om t.ex. rastemas antal etc. Vi föreslår inte heller någon motsvarighet till den nuvarande paragrafen om att rastemas antal, längd och förläggning skall tillfredsställande med hänsyn till arbetsförhållandena. Vi

vara

att detta är något följer arbetsgivarens ansvar enligt menar som av arbetsmiljölagen, till vilken vi har föreslagit en allmän hänvisning. Den nya regeln på detta område blir därmed mindre detaljerad och mer lättläst, och speglar bättre att den närmare förläggningen av arbetstiden och avbrott i denna bestäms på det enskilda arbetsstället av arbetsgiva-

och arbetstagarna tillsammans. I likhet med nuvarande lag Vill vi ren att även den skall innehålla en regel som innebär att arbetsgivaren i

nya vissa fall skall få byta rast mot måltidsuppehåll se vidare i författningskommentaren.

Nuvarande arbetstidslag föreskriver vidare att arbetstagaren skall kunna ta de arbetspauser behövs utöver rasterna. Vi anser att en ny

som arbetstidslag även skall innehålla ett sådant stadgande tillsammans med övriga regler om vila och återhämtning se vidare i författningskommentaren, bl.a. angående särskilda arbetspauser.

Regler återhämtning och vila nattarbetsfärbud och/eller

om dygnsvila

I avsnitt 5.2.1 ställdes frågan om lagstiftningen bör bibehålla det

ovan sk principiella nattarbetsförbudet. Har samhällsutvecklingen och globaliseringen näringsliv och handel gått dithän att lagens stad-

av gande bör ändras I diskussion skyddsregler måste sådana

en om argument bli underordnad betydelse. De vetenskapliga rön som vi

av

redogjort för vid handen att mänsklig aktivitet kanske särnyss ger skilt yrkesaktivitet och alldeles särskilt vid speciellt betungande arbe-

bör ske på dagen. Arbete på natten medför ökad risk för ohälsa. ten - Nuvarande arbetstidslag medger undantag från nattarbetsförbudet i de fall då "arbetet med hänsyn till dess art, allmänhetens behov eller andra särskilda omständigheter måste fortgå även nattetid ..". Vidare medges

SOU 1996: 145 Förslag till nya lagregler om arbetstid och semester 205

naturligtvis avvikelser genom kollektivavtal som tidigare redogjorts för. Enligt uppgift arbetar 8 procent alla arbetstagare nattetid, 10 av procent av männen och 7 procent av kvinnorna.

Vilken väg bör då väljas Ett bibehållande av ett principiellt förbud innebär att betydande del arbetstagarna ändå arbetar natt, som en av eller ett borttagande av förbudet men i stället en reglering av nattarbetspassens längd Visserligen skulle förbudet kunna kompletteras med föreskrifter som begränsar nattarbetet för det fall det tillåts. Mot bakgrund vårt uppdrag att föreslå flexibla regler och de förändav mer ringar samhälls- och arbetsliv har genomgått, förefaller detta vara en mindre lyckad lösning. Vi vill dessutom påpeka att det inte endast är tiden för arbetet i sig natten som avgör om risk för hälsa och olycks- - fall föreligger. Vi har tidigare konstaterat att det är helheten av samtliga arbetsmiljöfaktorer som avgör arbetsmiljöns beskaffenhet. Därtill kommer de rent individuella förutsättningarna hos arbetstagaren. Detta följer av arbetsmiljölagen.

Vi vill därför föreslå att det nuvarande sk principiella nattarbetstörbudet tas bort och ersätts med regler i stället syftar till att begränsa som nattarbetspassens längd vidare nedan. Detta innebär emellertid inte

se

att lagen dänned inte skulle innehålla regel vila dygn. Vi har en om per tvärt tidigare konstaterat att regler borde utformas som speglar om människans grundläggande funktioner, förutsättningar och livsrytm. Det följer detta att lagen bör innehålla en regel om dygnsvila. Den av regel EG:s arbetstidsdirektiv innehåller rätt för arbetstagarna till om en elva timmars sammanhängande ledighet per 24-timmarsperiod torde stå i överensstämmelse med de vetenskapliga rön vi redogjort för ovan.

Då regler maximal arbetstid dygn eller om dygnsvila diskuteraom per des inför den nuvarande arbetstidslagen framhölls bl.a. att en regel som dygnsvila riskerar att få styrande effekt mot längre arbetspass. anger en För att tillgodose produktionsvillkoren måste nämligen regeln få en utformning möjliggör längre arbetspass än vad som normalt bör som gälla. SOU 1981:5, 66 ff. Dygnsarbetstidsregler i en lagstiftning s. syftade till att allmänna normer för arbetstiden var därför som ange inte lämpliga menade man. Det finns skäl som talar för att detta synsätt inte längre bör gälla. Till att börja med avser vi, som tidigare framhållits, att föreslå lagregler till skydd för hälsa och säkerhet som skall utgöra de yttersta gränserna. En regel om dygnsvila avser alltså inte att föreskriva vad kan normal vila per dygn, utan i som anses vara en stället vad skall vara den minsta godtagbara vilan per dygn. Visom dare har vi konstaterat att utvecklingen verkar gå mot längre arbets-

206 Förslag till lagregler arbetstid och semester SOU 1996: 145

nya om

pass. Det kan därför finnas anledning att tydlig signal minsta

ge en om godtagbara dygnsvila.

Liksom för bestämmelsen rast vill vi inte heller angående dygns-

om vilan föreslå att bestämmelsen skall innehålla regel hur dygns-

en om vila måste vara förlagd. I linje med det synsätt vi vill införa på arbetstidsbestämmelsema anser vi detta vara sak bäst beslutas på

en som arbetsstället. I syfte att dels att dygnsvilan bör regelbunden,

ange, vara och dels att den normalt bör förläggas till natt, föreslår vi att dygnsvilan så långt möjligt skall förläggas till natt. Därmed skulle dygnsvileregeln innehålla samma anvisning vad normalt bör gälla,

om som som den nuvarande regeln veckovila, vilken "så långt möjligt skall

om förläggas till veckoslut".

Regler om återhämtning och vila veckovila

-

De grundläggande reglerna om återhämtning och vila bör omfatta även en bestämmelse om Vila vecka. Till skillnad mot den regel

per som finns om veckovila i den nuvarande arbetstidslagen vill vi föreslå

en regel som blir bindande i den mening att den inte kan avtalas bort, endast anpassas till de lokala förhållandena. Utan att göra avkall på regelns skyddsvärde vill vi därför tillföra den vissa moment i syfte att tillgodose flexibiliteten ur arbetstagar- och verksamhetssynpunkt. Vi föreslår därför att veckovilan i likhet med motsvarande bestämmelse i EG:s arbetstidsdirektiv bör vara 35 timmar i stället för dagens 36 och att Vilan i vissa fall får nedsättas till 24 timmar. Det kan emel-

senare lenid tillåtas endast i undantagsfall och skall mot bakgrund att

ses av arbetsgivaren inte längre, som är möjligt enligt nuvarande lag, helt kan göra undantag från bestämmelsen. I likhet med nuvarande bestämmelse innebär vårt förslag att veckovilan skall läggas ut oberoende

av om arbetstagaren vill avstå från ledigheten. Anvisningen förläggningen

om är den samma som i nuvarande lag. Liksom enligt den nuvarande lagen föreslår vi att beredskap, och naturligtvis även jourtid, skall bryta veckovilan.

EG:s arbetstidsdirektiv medger att veckovilan genomsnittsberäknas över en period om högst fjorton dagar. Viloperioderna skulle således kunna förläggas flexibelt under en period om fyra veckor, under förutsättning att varje viloperiod uppgår till minst 35 timmars

sammanhängande ledighet. Om veckoviloma för tvåveckorsperiod läggs

en samman till början den första veckan och veckoviloma för nästa

av tvåveckorsperiod läggs samman till slutet av den andra veckan skulle

SOU 1996: 145 Förslag till nya lagregler arbetstid och semester 207

om

den yttersta konsekvensen sådan regel blir att 22 dygn kan för-

av en flyta utan veckovila. Vi menar att detta inte är förenligt med regelns grundläggande skyddskaraktär.

Besked om ändring av ordinarie arbetstid och jøurtids förläggning

Den nuvarande arbetstidslagen innehåller en bestämmelse enligt vilken arbetsgivaren åläggs en skyldighet att infonnera arbetstagarna

om ändringar av den ordinarie arbetstidens eller jourtidens förläggning senast två veckor i förväg. Denna bestämmelse kan inte

sägas vara föranledd av säkerhets- och hälsoskäl, den är likväl grund-

men av läggande betydelse för arbetstagarnas arbetsmiljö, närmare bestämt möjligheten att planera sin tillvaro. Vi menar att en utveckling mot större variationer i arbetstidens förläggning gör det angeläget att behålla en sådan bestämmelse av "ordningskaraktär" tillsammans med de övriga som tar sikte på arbetsgivarens for arbetets planering och

ansvar anordnande.

Enligt lagförarbetena SOU 1981:5, s. 104-107 motiverades bestämmelsen av det ökande användandet av oregelbundna arbetstider,

som bl.a. innebar att många arbetstagare informerades om arbetstidens förläggning alltför sent. Därmed uppstod väsentliga svårigheter att planera fritiden och att sköta personliga angelägenheter i övrigt. Enligt utredningens uppfattning ingick en skyldighet att i rimlig tid informera om arbetstidens förläggning bland arbetsgivarens uppgifter när det gäller att sörja för en tillfredsställande arbetsmiljö. En grundläggande bestämmelse om detta i arbetstidslagen ansågs nödvändig och vad som framförallt avsågs var att ge stadga arbetstidsförhållandena vid deltidsanställning. Beskedet skulle kunna meddelas skriftligt,

genom t.ex. anslag av ett arbetstidsschema på arbetsplatsen, eller muntligt till de berörda arbetstagarna. Syftet med bestämmelse informations-

en om skyldighet var att slå fast ett minimikrav, främst med avseende grupper av deltidsanställda. Två veckor ansågs vara ett mått som normalt inte borde underskridas. Självfallet skulle beskedet lämnas längre tid i förväg där så var rimligt. Bestämmelsen avsåg att ett minimum.

ange Vidare avsågs endast regelbundet återkommande arbete. Endast för mer stadigvarande anställningar är det möjligt att planera arbetstidens förläggning i förväg. Eftersom regeln skulle innebära ett indirekt förbud mot tillfälliga anställningsförhållanden förordade därför utredningen att undantag i arbetsgivarens infonnationsskyldighet borde göras när arbetstagare tillfälligt anlitades till arbete.

208 Förslag till nya lagregler arbetstid och semester SOU 1996: 145

om

Det framhölls avslutningsvis i förarbetena till den gällande bestämmelsen a.a. s. 172-173 att med hänsyn till att arbetstagarna skall ha

en rimlig möjlighet att planera sin fritid, bestämmelsen inte får innebära läsningar för anställningsvillkor som passar både arbetsgivaren och arbetstagaren. Man nämnde de arbetstagare som i olika grad själva har ett inflytande över sin arbetstids förläggning. Andelen arbetstagare med sådana arbetsvillkor torde ha ökat och vi vill därför ansluta oss till denna tolkning av regeln. Då regeln är minimibestämmelse vi

en menar att om arbetstagaren och arbetsgivaren är överens om en viss ändring,

deltidsanställd skall kunna i arbetstid det föret.ex. att en upp om ligger ett behov av mer arbetskraft, regeln inte skall utgöra ett hinder för detta.

Den utveckling mot ökat flexibelt användande av arbetstiden gör bestämmelsen lika motiverad i dag, inte endast för de grupper som särskilt nämndes i förarbetena till gällande bestämmelse. Ändringar i ordinarie arbetstids och jourtids förläggning med anledning av variationer i behov av arbetskraft bör därför normalt informeras minst

om två veckor i förväg. Vi menar därför att denna regel på ett naturligt sätt hör samman med de övriga regler vi föreslår i samband med arbetsgivarens skyldighet att planera och anordna arbetet. Även dess karaktär av minimibestämmelse stämmer väl överens med bestämmelserna om raster, arbetspauser, dygns- och veckovila.

Däremot anser vi inte att det behövs något undantag i arbetsgivarens informationsplikt för arbetstagare som anlitas för arbete endast tillfälligt, vilket finns i nu gällande lag. Vi anser att det torde ligga i sakens natur att arbetsgivaren endast kan åläggas en skyldighet att informera om ändringar i anställningsförhållanden som är så varaktiga att informationsskyldigheten har en reell innebörd för arbetstagaren.

Begränsning av arbetstidens totala omfattning

Vad gäller begränsning av den ordinarie arbetstidens längd, t.ex. per vecka, finns såvitt vi kan förstå inte samma vetenskapliga rön att basera skyddsregler på. Hälsa och säkerhet beträffande arbetstidens längd torde därmed främst handla arbetstidens totala omfattning,

om alltså ordinarie arbetstid och övertid, samt regler för hur arbetstiden kan fördelas under en viss period. I vår genomgång de veten-

ovan av skapliga rönen konstaterade vi emellertid att det inte torde finnas några definitiva slutsatser vad gäller sambanden mellan arbetstidens omfattning samt hälsa och ohälsa. I den rapport som sammanställts för vår räkning angavs visserligen att det torde ligga en övre gräns någonstans

SOU 1996: 145 Förslag till nya lagregler arbetstid och semester 209

om

mellan 48 och 56 timmar vecka vid "lättare" arbeten. Även det

per om inte går att ange några exakta gränser vad gäller risk för ohälsa och olycksfall i samband med arbetstidens totala omfattning, i syrmerhet som andra faktorer än arbetstiden spelar in, vi att det ändå är

menar rimligt att arbetstidslagstiftningen innehåller begränsning.

en

I syfte att möjliggöra ett mer flexibelt användande arbetstiden

av både för den enskilde och för verksamheten föreslås dock att gränsen

för den totala arbetstidens omfattning anges som ett genomsnitt under en viss period. En skyddssynpunkt är emellertid att genomsnittsberäkningen åtföljs av vissa begränsningar. En sådan är EG-direktivets regel om att den genomsnittliga arbetstiden inklusive övertid inte får

- vara mer än i genomsnitt 48 timmar. Direktivet föreskriver vidare att den beräkningsperiod som medlemsstaterna måste anvisa i lagstiftningen inte får överstiga fyra månader. Vi föreslår att detta blir arbetstidslagens begränsning och att det genom kollektivavtal skall vara möjligt att förlänga berälcningsperioden upp till 12 månader.

För att möjliggöra för den enskilde arbetstagaren att under vissa perioder arbeta mer, för att under andra kunna arbeta mindre, bör dessutom frågan ställas var samhället ur skyddssynpunkt skall sätta gränsen. Knäckfrågan blir alltså hur skyddet för de många skall att förena med individuella möjligheter för den enskilde. Och hur skall lagstiftningens skyddsmotiv gå att förena med individuella önskemål av detta slag Den enskilde arbetstagarens svagare ställning gentemot arbetsgivaren kan medföra att det som var avsett som ett skydd urholkas genom att arbetstagaren av olika anledningar inte kan göra sin rätt gällande.

Troligen är det svårt att förena skyddslagstiftningens karaktär med alltför stora möjligheter till individuella avvikelser. Skyddsmotivet skulle riskera att gå förlorat. En lagstiftning som bygger på en genomsnittsberäkning av arbetstiden skulle emellertid kunna utgöra en grund för en ökad individuell flexibilitet. Arbetstid beräknat ett

som genomsnitt kräver angivande av beräkningsperiodens längd. Man skulle kunna tänka sig individuella avvikelser vad gäller beräkningsperiodens längd, utan att skyddsnonnen i sig avviks ifrån. Därmed skulle lagstiftningens skyddskaraktär upprätthållas samtidigt som den enskildes flexibilitet förstärks.

Att uppmärksamma i detta sammanhang är även vad som tidigare framhållits beträffande betydelsen helheten i arbetsmiljön, i vilken

av arbetstidens endast är en faktor, för att kunna avgöra dess beskaffenhet.

210 Förslag till nya lagregler arbetstid och semester SOU 1996: 145

om

Arbetsmiljölagen bygger på denna helhetssyn och tidigare nämnts

som vill vi tydliggöra sambandet mellan arbetstidsfrågoma och arbetsmiljölagen ytterligare.

Den fråga som således bör ställas är det skall möjligt för den

om vara arbetstagare så vill, att arbeta än de i genomsnitt 48 timmarna

som mer i veckan per fyramånadersperiod. Det kan vara så att kollektivavtalet inte innehåller något om att en viss längre period skall användas för genomsnittsberälcningen. Om det då skulle passa någon eller några att ha sin arbetstid beräknad på längre beräkningsperiod och detta

en skulle vara förenligt med verksamhetens bedrivande, bör detta i så fall vara möjligt EG-direktivet medger under vissa bestämda förutsätt-

— ningar att medlemsstaterna inte tillämpar regeln om maximalt 48

— timmar per Vecka i genomsnitt under en fyramånadersperiod. Förutsättningama är att den enskilde arbetstagaren måste lämna sitt

samtycke därtill och inte tillfogas skada han eller hon inte lämnar

om sådant samtycke. Vidare skall arbetsgivaren föra noteringar de

om arbetstagare som arbetar mer än det angivna måttet. Noteringama skall ställas till tillsynsmyndighetemas förfogande och dessa skall kunna förbjuda eller begränsa arbetet.

Även EG-direktivet i artikel 6 att medlemsstaterna över

om anger huvud inte behöver tillämpa regeln de 48 timmarna, skulle ett

om eventuellt användande av direktivets möjlighet ändå kunna ske med respekt för det angivna måttet om 48 timmar per vecka i genomsnitt. En enskild arbetstagare skulle alltså kunna samtycka till att arbeta

mer än 48 timmar per vecka i genomsnitt under fyramånadersperiod,

en men ett sådant samtycke skulle endast möjliggöra att beräkningsperioden förlängs till 12 månader. Där skulle dras absolut gräns. Detta

en skulle innebära en betydande möjlighet för den enskilde så vill,

som och som kan komma överens med sin arbetsgivare, att arbeta

mer under vissa perioder och mindre under andra. Möjligheten till flexibilitet skulle kunna stärkas samtidigt regeln för arbetstidens totala

som omfattning iakttas.

Vi menar dock att inte heller denna något mer inskränkta möjlighet till flexibilitet ur arbetstagarsynpunkt bör medges med hänsyn till arbetstagarnas säkerhet och hälsa. Även här riskerar skyddsvärdet i lagstiftningen att urholkas och vi har redan tidigare slagit fast att större

en flexibilitet inte får vinnas på bekostnad skyddet för hälsa och säker-

av het. Vi menar i stället att den flexibilitet den enskilde arbetstaga-

som ren kan önska bör kunna tillgodoses inom ramen för regeln om maximalt 48 timmar per vecka i genomsnitt under fyramånadersperiod.

en

SOU 1996: 145 Förslag till lagregler arbetstid och semester 21 1

nya om

Begränsning av nattarbetspassens längd

Som nyss nämndes bör lagen kompletteras med ett stadgande

som anger vissa begränsningar i nattarbetspassens längd. Det får

anses vara av särskild vikt om det sk principiella nattarbetsförbudet tas bort, att lagstiftaren anger att arbetspassens längd för nattarbete begränsas. Vi vill föreslå en regel som är utformad i enlighet med motsvarande regel i EG:s arbetstidsdirektiv. Den första delen i regeln skulle därmed

avse sådana arbeten som inte innebär "särskilda risker eller stor fysisk eller mental ansträngning". För dessa arbeten skall den normala arbetstiden inte överstiga ett genomsnitt av åtta timmar under varje 24-timmarsperiod. Bestämmelsen innebär att det i lagstiftningen signal

ges en om att arbetspassens längd för nattarbetande allmänt bör begränsas. Arbetsgivaren har därefter att bedöma om arbetet är sådan natur att

av en arbetspassets längd inte bör överstiga åtta timmar. Regeln i den här delen skulle emellertid inte förhindra längre nattarbetspass, under förutsättning att den genomsnittliga arbetstiden inte överstiger åtta timmar per 24-timmarsperiod. Enligt EG-direktivet skall inte veckovilan om minst 24 timmar inräknas i beräkningsperioden. Den

genomsnittliga arbetstiden kan därmed beräknas på veckans sju dagar

sex av se ovan i avsnitt 6.2.2.

Den andra delen i regeln innebär att för vissa arbeten skall arbetspassets längd då nattarbetet utförs begränsas till åtta timmar. Dessa arbeten är sådana att de "innebär särskilda risker eller stor fysisk eller mental ansträngning". En genomsnittlig beräkning av de åtta timmarna är således inte tillåten i dessa fall. Arbetsgivaren har att göra be-

en dömning de arbetsuppgifter skall utföras nattetid är

av om som av sådan art att de kan anses innebära särskilda risker etc. Finner han att så är fallet skall han alltså ordna arbetet så att arbetspassen inte överstiger åtta timmar. Arbetsgivaren kan här tyckas bli tvungen

att göra en kvalificerad bedömning av medicinsk och teknisk karaktär. Vi vill i detta sammanhang peka på det ansvar arbetsgivaren har enligt arbetsmiljölagen, som innebär att arbetsgivaren åläggs skyldighet att

en verka för god arbetsmiljö, i vilken inte endast kan ingå att göra

en medicinska och tekniska bedömningar av arbetsuppgifters särskilda risker, utan även beakta övriga arbetsmiljöfaktorer samt olika individuella förutsättningar hos de arbetstagare utför arbetsuppgifterna.

som Arbetsgivaren har alltså redan i dag ett betydande och den

ansvar bedömning som arbetsgivaren enligt vårt förslag åläggs att göra bör

ses mot denna bakgrund. Även EG-direktivet kan sikte på

om sägas ta arbetet i sig "arbete som innebär särskilda risker .." etc. vill vi fram-

212 Förslag till lagregler arbetstid ochsremester SOU 1996: 145

nya om

hålla att i arbetsgivarens prövning måste ligga att även göra en bedömning av förutsättningarna hos den arbetstagare som skall utföra arbetsuppgiften. En sådan bedömning får anses vara en integrerad del i bedömningen av arbetets "farlighet" och följer av hur arbetsgivaren har att bedriva arbetsmiljöarbetet enligt arbetsmiljölagen.

Avslutande reflektioner

Med ovan redogjorda förslag till ändringar i arbetstidslagen menar vi att syftena rörande säkerhet och hälsa kan anses vara tillgodosedda vad gäller bestämmelser om arbetstid. Vi återkommer i författningskommentaren till dessa förslag och redogör där närmare för utformningen av de olika reglerna. De nya bindande reglerna om arbetstid till skydd för arbetstagarnas säkerhet och hälsa, men även de bestämmelser som redan finns i arbetsmiljölagen, tillsammans med den regel vi vill införa angående den enskilde arbetstagarens möjlighet till inflytande, anser vi bör utgöra arbetstagarnas grundläggande rättigheter på arbetstidsornrådet.

Vi menar att reglerna bör lyfta fram arbetsgivarens ansvar för en god arbetsorganisation och utformas så att arbetsgivaren åläggs att planera och anordna arbetet på visst sätt. Av reglemas grundläggande skyddskaraktär följer emellertid att rast, dygnsvila och veckovila skall läggas ut oberoende av om arbetstagaren önskar erhålla vila eller inte. Det kunde tänkas att reglerna utformas i enlighet med EG-direktivets mest grundläggande betydelse som redogjordes för i avsnitt 6.2.3, dvs. att arbetstagarna har rätt till rast etc. men att de i och för sig kan avstå. Vi har emellertid i den tidigare framställningen avsnitt 5.7 gjort klart att en ökad flexibilitet inte kan tillåtas urholka reglemas skyddsvärde.

Innan vi avslutar detta avsnitt skall emellertid något sägas om de ovan föreslagna reglemas bindande karaktär och möjligheterna att anpassa dem till lokala behov och förutsättningar. Vi har angivit att reglerna skall vara bindande. Formuleringen avser att spegla det förhållandet att reglerna inte skall vara dispositiva till förmån för kollektivavtal, vilket är fallet med reglerna i nuvarande arbetstidslag, annat än i den meningen att det skall vara möjligt att inom vissa ramar anpassa dem

- till lokala behov och förutsättningar.

Vi vill nämligen föreslå att det skall vara möjligt att avvika, i syfte att anpassa till lokala behov, men endast under vissa angivna förutsättningar. Modellen är hämtad från EG-direktivet och innebär att avvikelser skall vara möjliga om motsvarande kompensationsledighet ges. I

SOU 1996: 145 Förslag till nya lagregler om arbetstid och semester 2 l 3

undantagsfall skall det även vara möjligt att avvika under förutsättning att arbetstagarna erhåller lämpligt skydd. I författningskommentaren skall vi redogöra för vilka anpassningar vi föreslår av EG-modellen till den svenska arbetstidslagen. I syfte att möjliggöra nödvändig flexibilitet ur verksamhetssynpunkt kommer vi även att föreslå att avvikelser i vissa fall kan göras utan kollektivavtal. Vi återkommer även till detta i författningskommentaren.

Det återstår emellertid att diskutera ett antal bestämmelser i nuvarande arbetstidslag. Då vi menar att de förändringar vi ovan redogjort för skall tillgodose lagstiftningens syften rörande säkerhet och hälsa, vill vi framhålla att arbetstidslagens andra regler samt eventuella förändringar dessa, måste diskuteras utifrån andra utgångspunkter.

av

7.2.2 och arbetsmarknadspartemas Lagstiftarens respektive roller

Enligt kommittédirektiven skall en central utgångspunkt för kommitténs arbete att arbetstidsfrågorna även i fortsättningen så

vara långt möjligt regleras i avtal mellan arbetsmarknadens parter. I

som detta sammanhang framhåller även direktiven att hänsyn till den enskilde arbetstagarens möjlighet till medinflytande och valfrihet vad gäller arbetstidens förläggning måste därvid beaktas. Vi har tidigare föreslagit att arbetstidslagstiftningen skall förses med yttre skyddsgränser. Över dessa kan parterna inte förfoga. Lagstiftarens roll är alltså självklar när det gäller arbetstagarnas säkerhet och hälsa. Det förhåller sig emellertid annorlunda med reglerna i nuvarande arbetstidslag ordinarie arbetstid, övertid, nödfallsövertid, jourtid och

om mertid. Innan vi redogör för våra överväganden beträffande dessa regler diskuterar vi vilka tänkbara roller lagstiftaren och parterna kan ha för dessa frågors reglering.

Beroende vill lägga tonvikten vid lagstiftaren eller vid

på om man arbetsmarknadspartema kan olika modeller tänkas för reglering av arbetstid. Valet torde komma att bero på hur arbetsmarknadspaitemas och lagstiftarens roller definieras. Vad skall lagstiftaren reglera eller i övrigt befatta sig med och vad passar bäst för bestämmande av arbetsmarknadens parter I det följande beskriver vi tre huvudsakliga modeller. Beskrivningen kommer att ta sin utgångspunkt i om tonvikten skall läggas på lagreglering eller statlig styrning på annat sätt, eller om

Förslag till nya lagregler arbetstid och semester

om

tyngdpunkten läggs på att så mycket möjligt överlåts till arbets-

som marknadens parter.

Lagreglering eller statlig styrning på annat sätt

Den modell skulle innebära största måttet lagreglering eller

som av statlig styrning på annat sätt kan modell enligt vilken de

vara en nya bindande bestämmelserna läggs till den redan existerande lagstiftningen, medan den i princip bibehålls oförändrad möjligen med

senare undantag för de bestämmelser som är i stort identiska med de

nya tvingande, såsom veckovilan. Även de aktuella reglerna skulle

om vara dispositiva, i likhet med vad som nu gäller, utgör lagen utgångspunkten för förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter och har därmed naturligtvis stark inverkan på de avtal kommer till stånd.

som

Då kommitténs uppdrag är att undersöka på vilket sätt flexibla arbetstidsregler kan införas i svensk lagstiftning kan knappast denna modell bli aktuell. Att ändringarna i lagen endast består i att lagstiftningen tillförs ett antal bindande bestämmelser, därmed är "icke-flexibla"

som i den meningen att de inte kan avtalas bort, främjar inte flexibiliteten. Vi har visserligen föreslagit att en regel om större inflytande för den enskilde arbetstagaren skall införas och att arbetstidema på ett tydligare sätt blir en del av det lokala arbetsmiljöarbetet. Vidare har vi i samband med förslagen om de bindande reglerna till skydd för arbetstagarnas säkerhet och hälsa, försökt skapa ett utrymme för anpassbarhet inom de bindande ramarna. Men om återstoden, alltså reglerna

om ordinarie arbetstid, övertid etc., förblir oförändrad innebär knappast helheten förslagen ökad flexibilitet. Det blir dessutom krångligt

av en då utformningen av de föreslagna nya reglerna är tänkta att göras på ett annat sätt än de regler som i dag gäller.

Ett större mått av flexibilitet skulle kunna vinnas om innehållet förändrades i reglerna om ordinarie arbetstid, övertid, jourtid och mertid. Sålunda skulle t.ex. lagen kunna ta utgångspunkt att den ordinarie

som arbetstiden är 40 timmar per vecka i genomsnitt, i stället för 40 timmar per vecka.

En tredje möjlig modell där staten fortfarande spelar roll, då

en men den statliga styrningen sker i annan form än lagstiftning, kunde

genom vara följande. Lagstiftningen inskränker sig till de bindande reglerna enligt våra förslag ovan och i motivuttalanden till lagen uttryck för

ges en politisk viljeinriktning beträffande t.ex. ordinarie arbetstid. Vad som sedan blir ordinarie arbetstid m.m. bestäms i kollektivavtal. Man kan

SOU 1996: 145 Förslag till nya lagregler om arbetstid och semester 215

också tänka sig att lagen innehåller en uppmaning till parterna om att teckna kollektivavtal om arbetstidsfrågor.

Kollektivavtal i stället för lagreglering

Som nämndes ovan kommer dispositiviteten fortsättningsvis aldrig att bli fullständig. Lagstiftaren kommer alltid att ha en roll att spela eftersom vissa regler till skydd för arbetstagarnas säkerhet och hälsa kommer att vara bindande och detta förutsätter lagreglering. Men utöver detta kan staten naturligtvis överlåta till parterna på arbetsmarknaden att reglera resterande arbetstidsfrågor, såsom ordinarie arbetstid. Beroende på hur stor frihet staten vill ge till parterna kan följande modeller tänkas.

Lagstiftningen tas bort och regleringen av arbetstid sker fortsättningsvis i kollektivavtal. EG-direktivet medger att direktivets bestämmelser införlivas genom kollektivavtal. Vi menar emellertid att ett grundläggande skydd for arbetstagarna bör anges i lagstiftning. Men en större frihet för kollektivavtalslösningar uppnås naturligtvis om lagstiftningen inte innehåller annat än det bindande grundläggande skyddet, dvs. övriga regler tas bort och ersätts inte av nya. Inte heller skulle några politiska signaler i övrigt. Därmed skulle de kollektivavtals-

ges slutande parterna själva kunna bestämma t.ex. vad som skall anses vara ordinarie arbetstid. Arbetstidslagen skulle därmed inte längre bli en del

utgångspunktema för förhandlingarna arbetstid. av om Arbetstidslagens funktion i detta avseende tas förmodligen över av de befintliga avtalen.

En form förenar lagstiftningens krav på att fastställa ett grundläg-

som gande skydd med parternas avtalsfrihet och ansvar är förmodligen den

beskrivna att den icke-tvingande lagstiftningen tas bort och att ovan

uttryck för ett antal politiska vilj einriktningar i samband med staten ger att så sker och de bindande reglerna införs. Arbetsmarknadens

nya parter skulle därmed "få med sig" ett politiskt budskap, t.ex. beträffande ordinarie arbetstid, vid sina förhandlingar, men skulle i övrigt formellt vara obundna av annat än de nya bindande lagreglema.

En bibehållande nuvarande arbetstidslag samt införande ett antal

av av bindande bestämmelser, enligt vad beskrivits, skulle för-

som ovan modligen innebära en mindre betoning på kollektivavtalslösningar av arbetstidsfrågor. Som nämnts kan ifrågasättas om detta också är i linje med kommitténs uppdrag att föreslå en mer flexibel arbetstidslagstiftning.

216 Förslag till nya lagregler om arbetstid och semester SOU 1996: 145

Vi övergår därmed till att diskutera vilken modell som vi anser är den mest ändamålsenliga i syfte, att dels göra lagstiftningen mer flexibel, dels att parterna även fortsättningsvis så långt som möjligt skall ansvara för arbetstidsfrågoma.

Vilken modell bör väljas

Kanske är detta rätt sammanhang att något ytterligare fundera över syftet med kommitténs uppdrag i denna del, dvs. vad som kan anses

bristerna i flexibilitetshänseende i nuvarande lagstiftning. Är vara arbetsgivare och central facklig organisation överens kan man i princip ha vilken arbetstidsmodell som helst. Från november i år kommer som nämnts EG-direktivet sätta vissa gränser. Men inom dessa gränser skulle råda samma avtalsfrihet som nu. Uppenbarligen anser regeringen att detta inte är tillräckligt. Därav kommitténs uppdrag.

Vi har tidigare i detta kapitel diskuterat vissa förslag som syftar till att vinna ökad flexibilitet: inflytande för den enskilde arbetstagaren och betoning av den lokala nivån snarare än den centrala. Skulle en ytterligare flexibilitet kunna vinnas genom att parterna på arbetsmarknaden själva kommer överens om och tar ansvar för de arbetstidsvillkor som inte i första hand rör skydds- och hälsoaspekter. Förutom den ökade flexibilitet som eventuellt kan vinnas på en sådan lösning torde det råda en tämligen bred samsyn om att detta har ett värde i sig. Lösningen skulle nämligen bygga på en lång och stark tradition på den svenska arbetsmarknaden. Vidare skulle en avvägning bättre kunna göras mellan arbetstidsvillkor och förbättringar av övriga anställningsvillkor. Dessutom skulle de lösningar som parterna på arbetsmarknaden kan finna bidra till en balanserad lönebildning.

Det är som nämnts redan idag möjligt att avtala om vilka arbetstidsvillkor som helst i kollektivavtal genom att arbetstidslagen är dispositiv. Men skulle man kunna vända på förhållandet och föreslå att det är endast om inte annat överenskommits i kollektivavtal som ett antal regler om ordinarie arbetstid etc. skall gälla

Om lagstiftarens främsta roll är att tillforsälcra arbetstagarna ett antal grundläggande rättigheter vad gäller säkerhet, hälsa och inflytande, bör alltså frågan kunna ställas vad mer som bör regleras i lag. Om man inom en bransch överenskommit att ordinarie arbetstid är 38 eller 39 timmar i veckan, vad tjänar det då de anställda inom den branschen att

SOU 1996: 145 Förslag till lagregler arbetstid och semester 217

nya om

lagen föreskriver exempelvis 40-timmarsvecka. På de flesta avtals-

en områden är dock fortfarande arbetsveckan 40 timmar. Men såvitt vi kan förstå gäller för det stora flertalet att de 40 timmarna beräknas

per helgfri vecka. Arbetstidslagen gör inte skillnad på helgdagar infal-

om ler under veckan eller inte annat än vid övertidsberäkning.

Vi har nämnt att arbetstidslagen tjänar som utgångspunkt i förhandlingar om arbetstidsfrågor mellan arbetsmarknaden parter. Det är emellertid knappast troligt att lagens 40 timmar i veckan tjänar

som utgångspunkt i förhandlingar mellan parter redan tidigare kommit

som överens om ett visst lägre arbetstidsmått. Det är heller knappast troligt att lagens 40 timmar i veckan har någon betydelse för alla de avtal i vilka redan överenskommits att arbetstiden räknas helgfri vecka,

per vilket innebär att arbetsveckan i praktiken är 38 timmar 30 minuter.

ca Som nämndes i avsnitt 4.5 har vi endast funnit ett avtal inte tar

som hänsyn till infallande helgdagar vid beräkning arbetstiden.

av

Om man tar hänsyn till att flertalet företag med över hundra anställda vanligtvis tecknar kollektivavtal och att dessa tillämpas på företagets anställda oberoende de är medlemmar i den avtalsslutande

av om organisationen eller inte, torde andelen arbetstagare får sin arbets-

som tid reglerad enligt vad som anges i kollektivavtalen uppgå till ungefär 90 procent. Den aktuella fackliga anslutningsgraden i Sverige har under de senaste åren legat kring 85 procent. En mindre andel de

av fackligt anslutna arbetstagarna arbetar visserligen på arbetsplatser som saknar kollektivavtal och har därför inte kollektivavtalsreglerad

arbetstid. Men många småföretag tillämpar de för branschen gällande kollektivavtalen trots att de inte själva är parter.

Då ca 90 procent av svenska arbetstagare således direkt eller indirekt omfattas av kollektivavtal menar vi att följande bör övervägas. För det första borde det i Sverige finnas goda förutsättningar att överlåta till arbetsmarknadens parter att bestämma sådant som inte oundgängligen bör lagregleras. De avtal som arbetsmarknadens parter träffar kommer att omfatta en överväldigande majoritet svenska arbetstagare. För

av det andra, lagstiftning ändå bör finnas för de inte omfattas

om en som av kollektivavtal, är det rimligt att den främst är tänkt för

- som en mycket liten del arbetsmarknaden skall styrande för den stora

av - vara del som omfattas av kollektivavtal

Vi menar att det är parterna som bör ha det främsta ansvaret för

arbetstidsfrågoma. Lagstiftningen bör därför innehålla uppmaning till

en parterna att träffa kollektivavtal om arbetstid. Detta understryker

218 Förslag till nya lagregler om arbetstid och semester SOU 1996: 145

lagstiftarens syn på parternas Vi övergår därmed till dis-

ansvar. en kussion om förslag om regler för ordinarie arbetstid, övertid, nödfallsövertid, mertid och jourtid, dvs. de övriga reglerna i arbetstidslagen.

7.2.3¶Övriga

regler

Ordinarie arbetstid

Om det är så att lagstiftningens skyddsmotiv uppfylls begräns-

genom ningar av den totala arbetstidens omfattning, behövs då stadganden om ordinarie arbetstid och övertid Det har redan i tidigare lagstiftningsarbete framhållits att motiven för begränsning den ordinarie arbets-

av tiden inte längre främst är arbetstagarnas skydd och hälsa. Även det ursprungliga rättvisemotivet, dvs. skillnader i arbetstid mellan t.ex. arbetar- och änstemannagrupper, torde vara mindre aktuellt i dag.

De övriga socialpolitiska motiven finns dock naturligtvis kvar: jämställdhet, familjeliv och socialt liv i övrigt. En rimlig fritid skall garanteras. Vidare kan sägas att lagens stadgande om ordinarie arbetstid är ett uttryck för en av samhället angiven acceptabel norm för vad som skall anses vara heltidsarbete. På detta sätt har också 40-timmarsveckan kommit att utgöra utgångspunkten för förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter om kortare ordinarie arbetstid. Klart är att en reglering av ordinarie arbetstid har ett annat syfte än reglering av gränserna för arbetstidens totala omfattning. Det bör naturligtvis påpekas att förslaget ovan om de 48 timmarna i genomsnitt per vecka är en yttre gräns och har därmed ett helt annat syfte än en regel om ordinarie arbetstid. Följden av det förslaget får naturligtvis inte bli att den ordinarie arbetstiden ökar.

Sedd ur arbetstagarens perspektiv, vari består det egentliga värdet i arbetstidslagens regel om ordinarie arbetstid Syftet rörande säkerhet och hälsa har med tiden kommit att nedtonas i lagförarbetena. Bestämmelsen sägs uttrycka en av samhället given godtagbar norm för heltidsarbete. Svensk lagstiftning innehåller inga regler beträffande t.ex. minimilöner, men fyrtiotimmarsveckan kan möjligen sägas vara en indirekt reglering av minimilön: än fyrtio timmar vecka

mer per skall man inte behöva arbeta för att få en tillräcklig utkomst. Normen om fyrtiotimmarsveckan är sekelgammal och bygger på tanken

om åttatimmarsdagen. Åtta timmar varje dag från början måndag t.o.m. lördag för vardera arbete, fritid och sömn. Tanken föddes i

ett sam-

SOU 1996: 145 Förslag till lagregler arbetstid och 219 nya om semester

hälle som såg radikalt annorlunda ut jämfört med idag. Även arbetslivet har genomgått stora förändringar.

Troligen finns idag helt andra individuella önskemål och behov om av att under vissa perioder arbeta för att under andra arbeta mindre. mer EG-direktivet sätter gränser hälsoskäl för hur mycket vi skall tillåtas av att arbeta. Men vilka ytterligare gränser skall sättas En i alla avseenden statistisk säkerställd skillnad i samhället och arbetslivet idag jämfört med när åtta-timmarsnormen skapades, är att kvinnorna yrkes-

arbetar i en betydligt större omfattning än då. Omfattningen är nu ungefär männens. Anita Nyberg skriver i sin till kosom rapport mmittén att arbetstiden bygger på ett nonnalarbetstidskontrakt, ett kontrakt som är skapad med mall. När skapades mannen som normen var mannen familjens försörjare, idag är oftast både och kvinmannen nan familjeförsörj are och inte bara en medlem familjen måste kunna av förena förvärvsarbetet med familjelivet. I allt större utsträckning gäller

att både man och kvinna behöver arbetstider både avseende längd och förläggning gör det möjligt att förena förvärvsarbete med - som familjeliv.

Om en utveckling som innebär att ett standardiserat och likartat arbetsliv går mot större variationer beroende på bl.a. olika individuella behov, borde inte det medföra fyrtiotimmarsveckan att en norm — ersätts av något annat. Om någon vill arbeta fyrtiofem timmar i veckan för att sedan gå ned till tjugofem, skall då lagen säga fyrtio Borde rent av lagen normera "ordinarie arbetstid" utan angivande vilken siffra av det än må "ordinarie arbetstid är den tid varje arbetstagare vara: som från tid till annan vill ägna förvärvsarbete". Borde lagstiftaren över

huvud befatta sig med detta, annat än att tillförsäkra varje arbetstagare så goda möjligheter möjligt att få sina önskemål arbetstid som om tillgodosedda Är det detta borde alltså alla i som vara normen, att princip borde få de arbetstidsförhållanden de själva önskar det som om är förenligt med verksamhetens krav och inom lagstiftningens skyddsgränser, jmfr. förslaget angående flexibilitet arbetstagarens ovan ur synpunkt.

En annan möjlig frågeställning är 40-timmarsveckan är konserom verande i den meningen att den ordinarie arbetstid uppåt i nonnerar tider då den politiska viljan tycks att arbetstiden skall sänkas. vara Skulle en uppluckring 40-timmarsveckan innebära lagstiftaren av att inte längre ger uttryck för att det finns endast för "ordinarie en norm arbetstid", även politisk viljeinriktning syftar till men gagna en som att normen för "ordinarie arbetstid", dvs. heltid sänks

220 Förslag till lagregler arbetstid och semester nya om

Men lagstiftningen inte ett mått för ordinarie arbetstid, hur om anger skall då eventuell övertid beräknas Möjligen skulle lagen istället för att ett mått för ordinarie arbetstid peka på vad som överensange kommits i det enskilda anställningsavtalet. På samma sätt som för nuvarande lags bestämmelse mertid för deltidsanställda blir därmed om övertid den tid överstiger vad som överenskommits mellan arbetssom tagaren och arbetsgivaren.

Vi alltså att det i och för sig kan ifrågasättas om en norm som menar skapades vid seklets början med manlig industriarbetare som mall en och förutsatte att kvinnan ägnade sig hushållsarbete, snart som hundra år fortfarande är den "norrnsignal" samhället bör ge. senare som Våra de enskilda arbetstagarnas möjlighet till inflyresonemang om tande över sin arbetstidssituation är även de svåra att förena med en lagstiftning säger maximalt 40 timmars arbete per vecka. Det kan som faktiskt finnas arbetstagare under period vill arbeta mer än som en 40 timmar i veckan för att sedan arbeta mindre. Det är dock viktigt att komma ihåg att bestämmelsen ordinarie arbetstid är dispositiv till om förmån for kollektivavtal. Vi har tidigare föreslagit att lagen inte längre skall kräva att central arbetstagarorganisation sluter eller godkänner ett sådant avtal.

Men troligen innehåller 40-timmarsnorrnen även andra signaler. Visserligen verkar den samhälleliga strävan att arbetstiden skall vara sänkas, ett stadgande 40 timmars ordinarie arbetstid har åtmen om minstone ett värde i den meningen att det gräns uppåt. normerar en Den förhindrar utveckling mot att arbetstiden blir längre och detta en kan naturligtvis bl.a. ha vissa pedagogiska fördelar när det införs ett stadgande i lagstiftningen att den totala arbetstidens omfattning är om maximalt 48 timmar per vecka i genomsnitt.

Detta sammantaget gör att vi att lagstiftningen ändå bör innehålla anser ett stadgande vad är ordinarie arbetstid. Dock torde de överväom som ganden gjorts otidsenlighet och konsekvenserna av som om normens strävan den enskilde arbetstagaren ett större möjlighet till inflyatt ge tande, medföra att utgångspunkten för den ordinarie arbetstiden är att den beräknas ett genomsnitt. Detta innebär även en signal om att som den ordinarie arbetstiden i större utsträckning än för närvarande bör användas för att möta variationer i arbetskraftsbehov. Vi menar att berälcningsperioden for den ordinarie arbetstiden bör vara tämligen begränsad. Vi föreslår att beräkningsperiod om tio veckor anges. en Det större mått flexibilitet ligger i en viss längre beräkningsav som

SOU 1996: 145 Förslag till lagregler arbetstid och 221

nya om semester

period bör kräva kollektivavtal. Att den ordinarie arbetstiden beräknas som ett genomsnitt över en viss period kan naturligtvis innebära olägenheter för arbetstagarna. Det är därför lämpligt längre

att en beräkningsperiod skall kräva kollektivavtal. I kollektivavtal kan föreskrivas inom vilka arbetstiden tillåts variera.

ramar

Sammanfattningsvis föreslår vi följande. För de regler i lagen

som skall gälla om det saknas kollektivavtal arbetstid föreslår vi

om ett stadgande ordinarie arbetstid. För att bättre spegla det förhållandet

om att ordinarie arbetstid blir ett och heterogent begrepp föreslår

mer mer vi att med ordinarie arbetstid skall det har överenskommits i

avses som det enskilda anställningsavtalet. För att gräns uppåt för ordi-

ange en narie arbetstid föreslår vi att den högst får uppgå till fyrtio timmar

per vecka och att den får beräknas ett genomsnitt över tio veckor. En

som längre beräkningsperiod skall kräva kollektivavtal.

Övertid

Varför finns regler om övertid i lagstiftningen En anledning torde åtminstone gränsande till lagstiftningens syfte arbetstagarnas

vara om hälsa och säkerhet, dvs. övertidsreglema sätter gränser för den totala arbetstidens omfattning. Att regler övertid finns beror

om dock ytterst

att lagstiftaren accepterat att ett behov kan finnas i verksamheterna av extra arbetstid. Det har dock skäl rörande hälsa och säkerhet

av ansetts att vissa gränser måste finnas. Om då lagstiftningen tillförs bindande regler för arbetstidens totala omfattning, finns längre detta skyddsmotiv kvar Delvis kan det naturligtvis så. Arbetstidslagen

vara innehåller nämligen månatliga begränsningar övertidsuttaget. Till-

av sammans med regeln om ordinarie arbetstid innebär det att lagen föreskriver ett maximalt uttag arbetstid under månad, såvitt

av en annat inte avtalas i kollektivavtal. Vårt förslag bindande regler åter-

om om hämtning och vila ovan medför naturligtvis inte bara att uttaget

av arbetstid per dag begränsas, även uttaget vecka kommer be-

per att gransas.

Ett ur verksamhetssynpunkt flexibelt användande den ordinarie

mer av arbetstiden, genom möjligheten att genomsnittsberäkna, bör rimligen leda till ett minskat behov övertid. Av den rapport olika arbets-

av om tidsmodeller, som utarbetats på vårt uppdrag bilaga 9, framgår

se som et". allmänt resultat ett stort antal modeller för flexibilitet, över-

av att tiden har minskat. Vi har i avsnitt 4.7 redogjort för olika aspekter på

övertidsfrågoma och eventuella övertidsbegränsningar.

222 Förslag till nya lagregler om arbetstid och semester SOU 1996: 145

Reglerna övertid avvägning mellan verksamheternas behov

om är en

flexibilitet och arbetstagarnas säkerhet och hälsa. Vi har tidigare av föreslagit ett antal regler till skydd för arbetstagarnas säkerhet och hälsa, bl.a. regel högsta tillåtna totala arbetstid om 48 timmar i

en om veckan i genomsnitt. Dessutom har vi föreslagit bindande regler om rast samt vila dygn och vecka. Av detta följer, menar vi, att

per per lagstiftningen fortsättningsvis väl skall tillgodose syftena rörande arbetstagarnas säkerhet och hälsa. Detta medför att särskilda övertidsregler inte längre är motiverade skäl rörande arbetstagarnas säkerhet

av och hälsa. Det bör naturligtvis påpekas att regeln om de 48 timmarna i genomsnitt vecka gäller det högsta tillåtna antalet timmar. Regeln

per är alltså avsedd ett grundläggande skydd och inte uttrycka en

som

för vad är normal arbetstid. Dessutom, skall utvecklas norm som som vidare i avsnitt 7.3, kommer vi att föreslå att lagstiftningens rättsliga karaktär ändras från offentligrättslig till civilrättslig. Detta innebär t.ex. att samhällets roll bortfaller vilket bl.a. leder till att ytterligare övertid inte längre kan medges dispens från Arbetarskyddsstyrelsen.

genom

Vi konstaterar sålunda att de förslag vi tidigare diskuterat förändrar förutsättningarna för övertidsreglerna i lagstiftningen. Finns då även andra syften med eventuella övertidsbegränsningar i lagen Vi har i avsnitt 4.7 diskuterat och vilket sätt det finns ett samband mel-

om lan skärpt övertidsbegränsning i lagstiftningen och effekter på

en sysselsättningen och arbetslösheten. Vi konstaterade att det krävs att vissa stränga förutsättningar är uppfyllda för att begränsning av

en möjligheterna att ta ut övertid skall leda till positiva sysselsättningseffekter. Visserligen konstateras i avsnittet övertid i den rapport av

om Anxo/Agnarsson utarbetats på uppdrag kommittén, att vissa

som av positiva effekter på sysselsättningen är rimliga att anta följd av

som en

lagreglerad begränsning övertiden. En liten sysselsättningseffekt en av är emellertid att ställa mot de möjliga hinder för flexibilitet ur Verksamhetssynpunkt kan bli följden sådana lagregleringar. Vårt

som av uppdrag är att skapa en större flexibilitet.

Även överväganden sambanden mellan övertidsbegränsning

om om och positiv sysselsättningseffekter måste göras med tydliga reservatio-

på sätt vi anfört, vill vi framhålla det samhällsintresse ner, som nyss

är kopplat till sysselsättningen. Vi att de uppgångar i konsom menar junkturer och övriga faktorer leder till större arbetstidsvolymer

som bör kunna komma de arbetslösa eller deltidsarbetslösa till del i en större omfattning än för närvarande. För de deltidsarbetslösa torde vårt förslag den enskilde arbetstagaren möjlighet till ett större

om att ge inflytande över sina arbetstidsförhållanden medföra förbättrade förut-

SOU 1996: 145 Förslag till lagregler arbetstid nya om och semester 223

sättningar för dessa arbetstagare att gå i arbetstid. upp För att ett större arbetskraftsbehov skall kunna komma de deltidsanställda till del krävs naturligtvis att dessa har nödvändig kompetens för arbetet. Detta i sin

tur ställer krav på kompetensutveckling.

Det kan inte uteslutas att en begränsning av det övertidsuttag medges enligt lag som i sig leder till

en positiv sysselsättningseffekt. Vidare är en begränsning av möjlig-

heten att ta ut övertid lagen tydlig signal genom en från lagstiftaren om att övertidsuttagen bör gå ned.

En viss sänkning av det tillåtna övertidsuttaget bör emellertid åtföljas

av ytterligare förslag i syfte att värna möjligheten till flexibilitet. En möjlighet skulle att ta bort den del regeln vara av som säger att vid

övertidsberäkning skall kompensationsledighet eller ledighet

annan som förläggs till arbetstagarens ordinarie arbetstid eller jourtid lik-

ställas med fullgjord ordinarie arbetstid eller jourtid. Det kan dock inte komma i fråga att från bestämmelsen undanta

hänvisningen till ledig-

hetslagstiftningen. En sådan lösning skulle innebära till

en återgång

den situation rådde före den nuvarande

som arbetstidslagens ikraft-

trädande. Den då gällande ordningen kunde i vissa fall innebära orimliga konsekvenser för arbetstagare enligt som var lediga viss ledighetslag. En arbetstagare som t.ex. föräldraledig under två veckor skulle, var

vid beräkning övertid för beräkningsperiod fyra

av en om Veckor, under de två följande veckorna kunna arbeta den dubbla ordinarie arbetstiden innan någon övertid behövde registreras enligt den tidigare

gällande arbetstidslagen. Dessa konsekvenser ansågs orimliga och lagstiftningen ändrades till att få den lydelse gäller. som nu

Vi vill istället föreslå att regeln inte längre bör föreskriva att kompensationsledighet skall likställas med fullgjord ordinarie arbetstid

vid övertidsberäkning. Att t.ex. "kvitta" arbetade övertidstimmar på

våren mot kompensationsledighet förläggs

en som under sommaren, för att tillgängliggöra motsvarande timmar för övertidsarbete under hösten, innebär möjlighet till flexibilitet vi en som anser angelägen om gränsen för övertiden sänks. Vi att det är viktigare övertidsmenar att uttagen allmänt går ned än att bibehålla regler inte medger som att övertidstimmama används på ett flexibelt sätt, på det t.ex. sätt som nyss angavs.

För att ge en kraftfull markering de samhällsintresse av som ligger i

möjliga sysselsättningseffekter begränsning

av en av övertiden föreslår vi att gränsen för övertidsuttaget sänks till 100 timmar

per arbetstagare

och kalenderår. Vi samtidigt borttagandet

menar att av kompensations-

ledighet från de övriga ledighetema likställs med som arbetad tid,

224 Förslag till lagregler arbetstid och semester SOU 1996: 145 nya om

uppväger de brister i flexibilitet naturligtvis blir följden av den som föreslagna halveringen. Övertiden skall räknas från det att den ordinarie arbetstiden enligt anställningsavtalet överskrids, och inte som nu från det att fyrtio timmar eller vad avtalats i kollektivavtal, översom skrids.

Nödfallsävertid

Den nuvarande arbetstidslagen innehåller även ett stadgande om nödfallsövertid. Vi att det verksamhetsskäl är nödvändigt att menar ur bibehålla möjlighet för arbetsgivaren att ta ut nödfallsövertid utöver en begränsningen den vanliga, i dag benämnda allmänna, övertiden. av Förutsättningarna bör de dvs. natur- eller olyckshändelse vara samma, liknande omständighet skall ha inträffat och vållat avbrott i eller annan verksamheten eller medfört överhängande fara för sådant avbrott eller för skada på liv, hälsa eller egendom. Dä vi föreslår att lagens rättsliga karaktär skall ändras från offentligrättslig till civilrättslig, vilket bl.a. innebär att myndigheternas funktion bortfaller, måste regeln ändras så det inte längre krävs att arbetsgivaren anmäler nödfallsövertiden att inom två dygn till Arbetarskyddsstyrelsen. I stället gäller begränsningen 48 timmar i genomsnitt vecka under viss period, som vi om per skall återkomma till i forfattningskommentaren.

Mertid

den gällande arbetstidslagen stadgas att vid beräkning övertid I nu av kompensationsledighet eller ledighet arbetstagaren har rätt annan som till förläggs till dennes ordinarie arbetstid eller jourtid, skall och som likställas med fullgjord ordinarie arbetstid respektive jourtid. Ett framträdande motiv för denna regel att partiellt ledig arbetstagare, var en enligt föräldraledighetslagens bestämmelser om delledighet, t.ex. måste kunna förutse hur mycket arbetstid han eller hon har att fullgöra. När denna regel skrevs in i lagen ansåg lagstiftaren att det fanns anledning att även begränsa möjligheterna att ta ut mertid av en deltidsanställd. Det framhölls att behov att kunna förutse arbetssamma av tiden partiellt ledig arbetstagare kan ha, har även en arbetssom en med deltidsanställning, dvs. arbetstid enligt anställningstagare vars avtalet, inte enligt ledighetslag, är lägre än heltid. Vidare menade en regel begränsade mertidstimmama motverkar att den man att en som ordinarie arbetstiden för den deltidsanställde sätts lägre än vad tjänstgöringsförhållandena motiverar. Det framhölls också i förarbetena att avsaknaden begränsning mertidsuttaget medförde att de delav en av

SOU 1996: 145 Förslag till lagregler arbetstid och semester 225

nya om

tidsanställda utnyttjades som reservarbetskraft och att de därför ofta hade betydligt länge arbetstid än vad från början hade avtalats.

en som

Samtidigt framhölls att skyldigheten att fullgöra mertid och övertid förutsatte att detta överenskommits i det enskilda anställningsavtalet eller i det rådande kollektivavtalet inom anställningsområdet. Ovan redogj orda frågor och problem emellertid den art att reglering

var av en bedömdes vara motiverad. Beträffande möjligheten att i det enskilda fallet förfoga över mertidsbegränsningen, erinrades i lagförarbetena

om att den enskilde arbetstagaren och arbetsgivaren kan komma överens om att vid behov höja måttet för ordinarie arbetstid. Därmed skulle inte regeln i det enskilda fallet förhindra flexibilitet inom vissa För

ramar. både hel- och deltidsanställda är reglerna ordinarie arbetstid och

om övertid den yttre ramen.

Av vad som ovan sagts om reglering av arbetstidens totala omfattning följer att skydds- och hälsoaspekter knappast kan åberopas motiv

som för en särskild regel om mertid. Som nämnts har lagstiftaren anfört andra motiv för regleringen. Från bestämmelsens tillkomst kan även nämnas att det uttalades i lagförarbetena att en regel mertid skulle

om verka i den riktningen att parterna strävar efter att vid anställningens början precisera den avtalade arbetstiden SOU 1981:5 83. Det är

s. dock värt att påpeka att enligt anställningsskyddslagen gäller

numera att arbetsgivaren skall skriftligen informera arbetstagaren vissa

om anställningsvillkor efter anställningens påbörjan. Exempelvis skall arbetstagaren erhålla information om den normala arbetstiden dag

per eller per vecka.

Vad gäller syftet att begränsa risken för att arbetstidsmåttet sätts lägre än vad anställningsförhållandena motiverar, kan möjligen sägas att ett ännu effektivare medel vore att ytterligare begränsa möjligheterna till mertid. Den nödvändiga flexibilitet för både arbetsgivare och arbetstagare som ligger i att arbetstagaren ibland skall arbeta kan i

mer, och för sig tillgodoses genom att man kommer överens att höja

om eller sänka arbetstidsmåttet.

Frågan om för låga arbetstidsmått och användandet deltidsanställda

av som arbetskraftsreserv belyser verksamheternas behov flexibilitet.

av Ett större antal anställda med kortare arbetstidsmått utrymme

ger mer för lösningar och variationer i arbetstidsscheman inom t.ex. vården, och bättre möjligheter att möta olika behov under dagen i exempelvis detaljhandeln. Naturligtvis bör lagstiftningen i möjligaste mån underlätta för denna rationalitet i arbetstidshänseende.

8 16-1277

226 Förslag till nya lagregler om arbetstid och semester SOU 1996: 145

Inte minst en omfattande deltidsarbetslöshet visar att ett stort antal deltidsanställda vill ha längre arbetstid. Frågan om mertidbegränsning måste antagligen ses i detta större perspektiv. Om det är så att mertidsbegränsningen är ett verksamt medel för att förmå arbetsgivare att inte sätta tjänstgöringsgradema för lågt kan ifrågasättas om exempelvis ett borttagande regeln är motiverad. Ett borttagande skulle motiveras

av av att regeln inte är föranledd av skydds- och hälsoskäl och att regelns övriga syften möjligen kan tillgodoses bättre genom vårt förslag om den enskilde arbetstagarens inflytande, i avsnittet 7.1.2 ovan.

Det bör tilläggas att frågor som rör deltidsanställdas anställningsvillkor omfattas regleringar i kollektivavtal. Det finns t.ex. en regel i

av kollektivavtalen för kommuner och landsting som innebär att det vid behov arbetskraft bör, innan nyanställning sker, prövas om de redan

av anställda arbetstagarna, som anmält intresse, kan erbjudas höjd sysselsättningsgrad.

Men ett borttagande av regeln om mertid för att öka flexibiliteten om nödvändig flexibilitet ändå kan uppnås genom att arbetsgivaren kom-

överens med arbetstagaren att vid behov öka tjänstgöringsmer om graden, kan ifrågasättas. Det kan emellertid anföras andra skäl för ett borttagande regeln. Möjligen har nämligen bestämmelsen om mertid

av kommit att bli aningen otidsenlig. Det är åtminstone svårt att se hur bestämmelsen är att uppfatta i förhållande till den dagspolitiska situationen och debatten. Dagens situation innebär att stor andel av de

en deltidsanställda vill ha längre arbetstid. Främsta skälet torde vara att en deltidslön inte är tillräcklig att försörja sig på. Det något märkliga blir då bestämmelse vars främsta syfte är att motverka längre arbets-

en tidsuttag för de deltidsanställda. Saken blir inte mycket klarare även

lagförarbetenas motiv, att en mertidsbegränsning motverkar att om arbetstidsmåtten sätts lägre än förhållandena föranleder, lyfts fram.

Det bör i detta sammanhang påpekas att rättspraxis torde ha medfört att den deltidsanställde åtnjuter ett starkt skydd, troligen starkare än den heltidsanställde, för sitt avtalade arbetstidsmått se t.ex. AD 1961:22 och 1984:76. Det har sålunda konstaterats att de arbetstagare som har ett visst lägre arbetstidsmått än heltid, har särskilt avtalat om detta och att det därför får särskilt betydelsefullt att den avtalade

anses som arbetstiden för dessa arbetstagare respekteras. Det har vidare uttalats att de deltidsanställda, för vilka den avtalade arbetstiden inte respekte-

riskerar att inte komma att omfattas fullt ut av alla regler i anställras,

ningsskyddslagen, t.ex. regeln om lön under uppsägningstiden.

SOU 1996: 145 Förslag till lagregler arbetstid och 227 nya om semester

Sammantaget vi att det finns skäl talar för den särskilda menar som regleringen om mertid för de deltidsanställda bör tas bort arbetstidsur lagen. Istället borde dessa arbetstagare kunna omfattas den bestämav melse vi ovan föreslagit övertid, dvs. den deltidsanställde skulle om därmed kunna arbeta maximalt 100 timmar kalenderår utöver den per ordinarie arbetstid fastställts i anställningsavtalet. Dänned skulle som hel- och deltidsanställda behandlas lika i arbetstidslagen och en särskild regel för de deltidsanställda inte längre nödvändig. Vi vara menar dessutom att vårt förslag att arbetstagarna skall ha framföra, om rätt att och av arbetsgivaren sakligt prövade, önskemål arbetstid om avseende både längd och förläggning kommer att medföra förbättrade möjligheter för de deltidsanställda vill gå i arbetstid. Förslaget som upp innebär nämligen att arbetsgivaren har att sakligt pröva önskemålen mot vad verksamheten kräver. Om önskemålen inte kan tillgodoses skall arbetstagaren underrättas skälen. Arbetstagarens fackliga om organisation har naturligtvis möjlighet att begära förhandling enligt

reglerna i medbestämmandelagen. I förlängningen kan, nämnts,

som arbetstagaren rätt till domstolsprövning arbetsgivarens ges en av prövning av arbetstagarens önskemål.

Jourtid och beredskap

Det är endast jourtid som i nuvarande lagstiftning är behäftad med vissa direkta begränsningar. Arbetstidslagen att maximalt 48 anger timmar får tas ut fyra-veckorsperiod alternativt 50 timmar per per kalendennånad. Beredskap är endast indirekt reglerad i lagen, vilken

anger att till veckovilan räknas inte sådan tid. Bestämmelsen jourom

tid infördes i arbetstidslagstiftningen i 1970 års allmänna arbetstidslag.

Det låg inte minst praktiska överväganden bakom regelns införande.

Lagstiftningen skulle göras allmänt tillämplig inom hela arbetslivet.

Den jourtjänstgöring som förekom framförallt inom sjukvården, brandväsendet och vissa statliga verksamheter t.ex. polis och kriminalvård ansågs inte kunna inrymmas inom lagens bestämmelser om ordinarie arbetstid och övertid. Samtidigt det konstaterades att som företeelsen behövde särskild reglering inte "inkräktade" på en som utrymmet för den vanliga arbetstiden, sades att jourtid innebar en bundenhet till arbetet och inte kunde fritid. Därför behövdes anses vara en gräns för hur mycket jourtid som får tas ut.

Om det kan tänkas att lagstiftningen beträffande arbetstidens längd

endast skall ange vilka gränserna får för arbetstidens totala vara omfattning, kan det möjligen att inom dessa gränser bör också anses

228 Förslag till nya lagregler om arbetstid och semester SOU 1996: 145

jourtid. Även inte jourtiden arbetstid i vanlig rymmas om anses vara mening skulle lagstiftningen i detta avseende behandla båda på samma sätt. Ett skäl för sådan reglering kan möjligen vara att den arbetsta-

en gare som har jouitjänstgöring ofta utför faktiskt arbete under sådana pass. Om så sker innebär lagen att jourtiden avbryts och arbetstiden börjar löpa. Fördelen för de arbetstagare som har skyldighet till jourtjänst är naturligtvis att den totala tid han eller hon måste stå till arbetsgivarens förfogande på arbetsstället minskar. Även den "vanliga" arbetstiden torde bli kortare.

Om följden sålunda blir att arbetstagare med jourtjänstskyldighet får en kortare arbetstid, kan frågan ställas om detta är en rimlig konsekvens i förhållande till de verksamheter som inte använder sig av jourtjänst. För de verksamheterna skulle tillgänglig "vanlig" arbetstid

senare inte påverkas medan arbetstagarna i de verksamheter som har jourtj änst skulle arbetstidsförkortning. Vidare kan naturligtvis frågan ställas

få en

hälso- och skyddsaspekter är relevanta i detta sammanhang. Under om jourtid utför arbetstagaren inte något arbete. Om han gör det är det inte längre jourtid, då gäller istället den vanliga arbetstidsbegränsningen.

Något bör tilläggas konsekvenserna av de bindande regler vi före-

om slog i föregående avsnitt, för jourtid och beredskap. Visserligen är det så att dessa "arbetstidsföreteelser" inte anses vara arbetstid. Av detta följer arbetstagare i och för sig kan ha jourtid och beredskap

att en samtidigt med dygnsvila, enligt vårt förslag ovan. Men eftersom

en jourtid och beredskap innebär att arbetstagaren står till förfogande för att rycka in i arbete, och att så ofta faktiskt sker, torde regeln om dygnsvila komma att få betydelse för hur arbetstidsscheman och avtal utformas. Om jour, är förlagd under dygnsvila, avbryts för

en som en arbete bryts även dygnsvilan. Enligt vårt förslag skall då arbetstaga-

ha motsvarande ledighet eller, i undantagsfall, lämpligt skydd. Som ren nämndes i avsnittet ovan om veckovila menar vi emellertid att jourtid och beredskap i likhet med nuvarande lag, skall bryta veckovilan oavsett arbetstagarens jourtid eller beredskap övergår i arbete eller

om inte.

Frågan jourtidsreglering är belysande för diskussionen om lagstift-

om ningens syften och mest ändamålsenliga metoder för att uppnå dessa syften. Beträffande mertidsregleringen ovan nämndes att de deltidsanställdas situation möjligen bäst löses på annat sätt än genom den begränsning mertidsuttaget finns i lagen. Det kan dock vara

av som nu svårt att argumentera på samma sätt vad gäller jourtiden. Syftena

SOU 1996: 145 Förslag till lagregler arbetstid och 229

nya om semester

bakom bestämmelserna torde olika. Jouitidsbegränsningen följer

vara av överväganden rörande i vilken omfattning det kan accepteras att arbetstagaren är bunden till arbetsplatsen utan att utföra något arbete.

Sammanfattningsvis ser vi inte någon anledning att föreslå någon förändring innehållet i nuvarande regel jourtid.

av om

Avslutande reflektioner

Vi har i detta avsnitt behandlat de regler i nuvarande arbetstidslag

som vi menar inte främst är föranledda syften rörande arbetstagarnas

av säkerhet och hälsa. Följaktligen har vi diskuterat dem utifrån andra utgångspunkter. Vår utgångspunkt har varit det för dessa frågor

ansvar som ligger hos arbetsmarknadens parter. Vi att det främst är för

menar arbetsmarknadens parter att komma överens vilka villkor skall

om som gälla beträffande t.ex. ordinarie arbetstid och övertid. Vi föreslår därför att det i arbetstidslagen riktas uppmaning till arbetsmarknadens

en parter att träffa kollektivavtal om både arbetstidens längd och förläggning. Lagen skulle därmed innehålla tydlig signal att arbetstids-

en om frågoma så långt som möjligt även fortsättningsvis regleras i avtal mellan parterna på arbetsmarknaden. Partemas betydelse och

ansvar måste emellertid omfatta fler frågor än de behandlade. Vi skall

ovan därmed gå över till diskussion frågeställningar i vilka det finns

en om självklara allmänna intressen, men där lösningar bör träffas i avtal på arbetsmarknaden.

7.2.4¶Politiska till arbetsmarknadens

signaler parter

Våra överväganden i detta kapitel började med och förslag

resonemang om bindande regler, dels om arbetstagarens inflytande och dels

om regler för arbetstagarnas säkerhet och hälsa. Därefter gick vi igenom de regler som bör gälla om inte arbetsmarknadspartema kommer överens om annat. I detta avsnitt pekar vi på vissa ytterligare frågeställningar i vilka, som nyss nämnts, det finns självklara allmänna intressen

men där parterna bör ha främsta ansvaret för den närmare utformningen

av olika lösningar. En reformerad arbetstidslagstiftning utgör naturlig

en plattform för uttalanden sådana allmänna intressen det här är fråga

om om.

Varför är det viktigt att parterna skall ha det främsta ansvaret för den närmare utformningen av olika lösningar En del svaret knyter

av an till den svenska modellen, enligt vilken villkoren på arbetsmarknaden

230 Förslag till lagregler arbetstid och semester SOU 1996: 145

nya om

så långt möjligt bör bestämmas i kollektivavtal och inte lag.

genom Om aktörerna på arbetsmarknaden själva bestämmer viktiga delar

av spelreglerna för marknaden kan både flexibilitet och stabilitet uppnås. Metoden för regleringen blir därmed mer ändamålsenlig och statens roll som lagstiftare kan begränsas till ett "nödvändigt minimum". För att ge ett exempel på parternas betydelse redan idag kan nämnas att det finns kollektivavtal som innehåller regler enligt vilka deltidsanställda under vissa förutsättningar rätt att gå i arbetstid.

ges en upp

Den andra delen svaret knyter till den första och kan dessutom

av an sägas följa av frågans formulering. Arbetstidsfrågoma är nämligen sammansatta av en rad olika aspekter och förutsättningar, vilka kräver just olika lösningar. Lagstiftning är bra metod för att vissa

en ange skyddsramar för arbetstidens längd och förläggning. Alla människor har samma grundläggande biologiska funktioner och förutsättningar. Därmed kan anges vissa grundläggande minimiregler till skydd för arbetstagarnas säkerhet och hälsa. Annorlunda förhåller det sig emellertid med t.ex. frågan om längden på den ordinarie arbetstiden. Skall den kortas eller inte och hur skall arbetstidsförkortning

en genomföras I detta sammanhang blir lagstiftningen ett trubbigt instrument som inte kan ta hänsyn till variationer i ekonomiska förutsättningar inom olika branscher och företag eller till skiftande önskemål bland olika arbetstagare.

Sådana hänsynstaganden kan tas i avsevärt större utsträckning i

en en avtalsförhandling. Inte endast kopplat till avtalsrörelser utan även allmänt. Inte minst blir de ekonomiska överväganden måste göras

som tydliga i en avtalssituation. Varje arbetstidsförkortning kollektiv eller

individuell, lag- eller avtalsreglerad måste betalas. Främsta förutsätt-

— ningarna för en bedömning av hur förkortningen skall betalas och regleras görs i en situation där kostnaden kan ställas mot de andra delar som tillsammans bestämmer helheten plus och minus, för- och

av nackdelar samt vad är eller mindre önskvärt.

som mer

Ett mer ändamålsenligt sätt att genomföra t.ex. en arbetstidsförkortning blir därmed genom avtal mellan arbetsmarknadens parter på den nivå de själva bedömer vara lämplig. Detta innebär emellertid inte att det saknas ett allmänt intresse i denna och andra arbetstidsfrågor

även om de inte blir föremål för direkta lagregler. De områden vi vill uppmärksamma gäller jämställdhet, familjeliv och socialt liv i övrigt, arbetstidsförkortning och begränsningar av övertidsuttaget samt flexibilitet ur arbetstagar- och verksamhetssynpunkt. Vi övergår till att disku-

nu tera frågor rörande jämställdhet samt familjeliv och socialt liv i övrigt.

SOU 1996: 145 Förslag till lagregler arbetstid och nya om semester 231

Därefter anger vi vilka principer vi bör sätta sin prägel på som anser arbetsmarknadsparternas överväganden arbetstid. Då våra överom väganden i detta avsnitt tar sin utgångspunkt i att det är arbetsmarknadspartema skall för den närmare utformningen olika som svara av lösningar har vi valt att benämna avsnittet politiska signaler till arbetsmarknadens parter.

Jämställdhet

Vi menar att det finns en rad välfärdsskäl talar för att arbetstiden som allmänt bör sänkas. Ett område särskild betydelse är jämställdheten av mellan män och kvinnor. På vilket sätt har då arbetstiden betydelse en för jämställdheten mellan könen Om arbetsmarknaden man ser ur ett könsperspektiv framstår huvudsakligt kvinnlig arbetsmarknad och en en i huvudsak manlig. Den kvinnliga arbetsmarknaden är den offentliga tjänsteproducerande sektorn. Männen å andra sidan dominerar inom den privata varuproducerande sektorn. Män arbetar nästan uteslutande heltid. Kvinnor arbetar i stor omfattning deltid. Enligt Anita Nybergs rapport till kommittén bilaga 10 är medelarbetstiden per man i arbete 20-64 år 1995 40,6 timmar vecka och medelarbetsper tiden per kvinna i arbete 33,2 timmar vecka. Dessa siffror inkludeper rar företagare. Arbetstiden för kvinnor i arbete är alltså avsevärt lägre än mäns arbetstid.

Männens arbetskraftsdeltagande har emellertid under de tiotals senaste åren minskat och kvinnornas har ökat. I takt med denna utveckling har fördelningen av hushållsarbetet blivit något jämnare. Beträffande denna fördelning påtalar emellertid Anita Nyberg i sin till rapport kommittén, att måste ta hänsyn till att även hemarbetet liksom man lönearbetet är könssegregerat. Att kvinnor använder mindre tid till hemarbete kan till del tillskrivas ett ökat lönearbete, en men även att vissa arbetsuppgifter, såsom matlagning och disk, inte längre efterfrågas i samma omfattning. Samtidigt kan männens ökade deltagande i hemarbetet delvis förklaras ökad efterfrågan på underhåll och av en reparationer av t.ex. teknisk utrustning i hemmen. Ett ökat kvinnligt förvärvsarbetande och ett minskat manligt har emellertid inte lett till att kvinnor tagit över mäns platser, att kvinnor och män skulle ha delat på jobben. Kvinnors och mäns arbetsmarknader är i hög som nämnts grad åtskilda.

I vilken utsträckning kvinnornas och männens åtskilda arbetsmarknader beror på skillnader i arbetstidsförhållanden är sannolikt omöjligt att svara på. Som vi konstaterat är det inte heller säkert att utveck-

232 Förslag till nya lagregler om arbetstid och semester SOU 1996: 145

lingen beträffande arbetstiden de senaste tiotals åren att kvinnor arbetar mer och män mindre har medfört att männen avlastat kvinnor-

i hushållsarbetet. Men då samhället definition av ordinarie heltidsna arbete norrnarbetstiden är gjord utifrån det "manliga" sättet att

- arbeta: lönearbete på heltid, hela veckan, året runt i ett helt yrkesliv, menar vi att varje uppluckring av denna norm borde ge förutsättningar för minskade skillnader och därmed mindre ojämlikhet mellan män och kvinnor.

En sådan uppluckring kan förvisso ske på olika sätt. På den kollektiva nivån kan arbetstidsförkortning medföra att männen lönearbetar

en mindre och att kvinnorna därmed ges förutsättningar att arbeta mer. Genom sådan utveckling utjämnas skillnaderna mellan mäns och

en kvinnors löneinkomster, de ges mer likartade karriärmöjligheter, likartad kompetensutveckling osv. Om sålunda normen för heltid sänks, liksom mönstret för arbetstidens förläggning ändras, inom den privata varuproducerande manliga sektorn skulle därmed ett ökat

- kvinnligt deltagande i denna sektor kunna främjas. Arbetstidsfrågor kan naturligtvis inte isolerade från de övriga anställningsvillkor

ses som gäller inom olika branscher.

En uppluckring den manliga norrnarbetstiden bör även göras med

av utgångspunkt från den enskilde arbetstagaren. Vi har i våra tidigare överväganden konstaterat att olikheter i önskemål, förutsättningar och behov torde medföra att det inte längre finns en nonnarbetstid, om normarbetstiden att uttrycka vad är normalt eller vad som är

avser som önskvärt. Olikheter i önskemål, förutsättningar och behov gäller naturligtvis inte endast beträffande skillnader mellan kvinnor och män, utan även från till och kvinna till kvinna. Vidare varierar önske-

man man målen och behoven under ett yrkesliv. Frågan ställdes i avsnitt 7.2.3

samhället över huvud bör normarbetstid, eller om i vart fall om ange en

bör ändras från att ett visst antal timmar vecka till normen ange per något annat bättre speglar alla de variationer faktiskt råder.

som som Och förmodligen skulle råda i betydligt större omfattning om

som människors olika önskemål, förutsättningar och behov kom att beaktas. Vi stannade i nämnda avsnitt för en lösning som innebär ett bibehållande nuvarande 40-timmarsvecka beräknad i genomsnitt per tio

av veckor under förutsättning att man inte kommer överens om annat i kollektivavtal.

I detta sammanhang vill vi emellertid åter framhålla de överväganden

gjordes i de nyss nämnda avsnitten och peka på det ansvar som som arbetsmarknadens parter har. I syfte att ge bättre förutsättningar för att

SOU 1996: 145 Förslag till lagregler arbetstid och semester 233

nya om

utjämna skillnader mellan könen, dels med avseende på de skillnader som gäller hur mycket män och kvinnor över huvud lönearbetar och dels beträffande de kön åtskilda arbetsmarlmadema. Vi

av menar således att parterna bör sträva efter så stora enskilda hänsynstaganden som möjligt, bl.a. för att bryta de könsbunda arbetstidsmönstren.

upp

Familjeliv och socialt liv i övrigt

Många av våra överväganden jämställdheten, framförallt den

ovan om del av diskussionen som utgår från den enskilde arbetstagaren, gäller även med avseende på en diskussion om familjeliv och socialt liv i övrigt. Möjligen ändras perspektivet här så att individen och hans eller hennes olika behov och önskemål snarast blir målet för det politiska intresset. I den nyss beskrivna framställningen jämställdhet förde vi

om ett resonemang som innebär att individen ställs i fokus för att främja ett övergripande politiskt intresse av att bryta de könsbundna arbetstidsmönstren och därmed förbättra förutsättningarna för jämställdheten mellan män och kvinnor.

I den tidigare framställningen avsnitt 7.1.2 har vi redogjort för förslag i syfte att värna och utveckla hänsynstaganden i arbetslivet till de enskilda arbetstagarnas varierande önskemål. De enskilda arbetstagarna har således i mycket stått i centrum för våra överväganden och varit dessas direkta mål. Då detta avsnitt tar sin utgångspunkt i parternas ansvar för arbetstidsfrågoma vill vi emellertid understryka att det allmänna intresset av att värna den enskilde individen i arbetslivet inte blir mindre tydliga här. Vi vill alltså framhålla vikten att kollektiva

av lösningar av arbetstidfrågoma utformas på ett sådant sätt att individuella önskemål och behov kan beaktas i enlighet med den lagstift-

nya ningens intentioner.

Arbetstidsförkørtning och begränsning av övertidsuttagen

Takten på och inriktningen av arbetstidsförkortningama bör bestämmas i avtal mellan parterna på arbetsmarknaden, på den nivå som parterna själva bedömer vara mest lämplig. En rad avtal allmänt kortare

om arbetstid har redan kommit till stånd. Vi vill särskilt peka på de avtalslösningar som innebär att större mått flexibilitet eller arbete på

av typiskt sett obekväma arbetstider ersätts i form av kortare arbetstid.

Det är också angeläget att framhålla att många av de verksamheter som övergått till ett mer flexibelt användande av den ordinarie arbetstiden har lyckats att minska övertiden väsentligt.

234 Förslag till lagregler arbetstid och

nya om semester SOU 1996: 145

Vi menar att parterna har betydande roll att spela för minska

en att arbetslösheten och kan, att finna avtalslösningar t.ex.

genom som medför att övertidsuttagen begränsas, medverka till att fler människor kommer i arbete.

Flexibilitet ur arbetstagar- och verksamhetssynpunkt

Som vi nämnde i kapitel 5 har vi på rad arbetsplatser iakttagit att

en verksamhetens krav går att tämligen långt förena med de anställdas varierande behov och önskemål. De förslag till lagregler de

nya om enskilda arbetstagarnas inflytande vi har redogjort för kan under-

som stödja den positiva utveckling arbetstidsmodeller pågår i

mot nya som arbetslivet.

Vi har funnit att genom nya flexibla lösningar har arbetstiden kunnat användas mer rationellt. Vi har besökt rad verksamheter infört

en som olika former av flexibel arbetstid, såsom arbetstidskorridorer och order-, konjunktur- eller säsongsanpassad arbetstid. Detta är några exempel på hur arbetstiden kan anpassas till variationer i efterfrågan och konjunkturer. Det är angeläget att denna positiva utveckling fortsätter, både inom privat och offentlig verksamhet.

Flexibilitet handlar inte endast arbetstid. NUTEK har funnit att

om flexibla arbetsorganisationer i allmänhet bra arbetsmiljö och hög

ger produktivitet NUTEK B 1996:8. Man att arbetsplatser med

menar flexibel och decentraliserad arbetsorganisation är betydligt

mer produktiva än traditionella arbetsplatser. Samtidigt är arbetsförhållandena bättre, personalomsättningen lägre och sjukfrånvaron mindre i

en flexibel arbetsorganisation, enligt NUTEK-rapporten.

Avslutande reflektioner

Vi har nu redogjort för huvuddelen våra överväganden

av om en ny arbetstidslagstiftning, samt för förändring i semesterlagen. Vi skall

en därmed avslutningsvis i detta kapitel övergå till att behandla den

nya lagens rättsliga karaktär samt tillämpningsområde. Beträffande de föreslagna ändringarna i semesterlagen hänvisar vi till våra tidigare överväganden i avsnitt 7.1.3 samt till författningskommentaren.

SOU 1996: 145 Förslag till lagregler arbetstid och 235 nya om semester

7.3¶Lagens karaktär

rättsliga

Vi avslutade kapitel 5 med att indikera att arbetstidslagstiftningens rättsliga karaktär bör förändras från offentligrättslig till civilrättslig som huvuddelen av den övriga arbetsrätten. Vi konstaterade detta att borde bli följden att parternas för arbetstidsfrågoma lyfts av ansvar fram på ett nytt sätt samt vidare att lagstiftningen på ett tydligare sätt utgår från den enskilde arbetstagaren. I avsnitt 7.1.2 och 7.2.1 utvecklade vi våra tankar om regleringen i lag arbetstagarnas möjligheter av till inflytande och skyddet för hälsa och säkerhet. Vi rubricerade de nya reglerna om inflytande och skydd tillsammans med reglerna i arbetsmiljölagen som arbetstagarnas grundläggande rättigheter på arbetstidsområdet.

Våra förslag regler till skydd för arbetstagarnas säkerhet och hälsa om menar vi bör utformas så att arbetsgivaren åläggs skyldighet en som speglar de olika arbetstagarnas rättigheter. Arbetsgivaren skall således vara skyldig att sakligt pröva arbetstagarens önskemål viss arbetsom

tidsomfattning eller viss arbetstidsförläggning. Arbetsgivaren skall

vidare vara skyldig att besked anledningen till att ett visst ge om önskemål inte kan iakttas. Arbetstagarens rättigheter blir att framföra olika önskemål och dessa sakligt prövade arbetsgivaren. av

En civilrättslig karaktär på arbetstidslag innebär att samhällets en ny funktion på det område den nuvarande arbetstidslagen gäller av som dispenser, tillsyn och sanktioner bortfaller. Så är fallet redan idag när kollektivavtal träffas arbetstidsfrågor. Vidare bortfaller skyldigom heten att föra anteckningar enligt arbetstidslagen.

Däremot kvarstår naturligtvis samhällets funktion enligt arbetsmiljölagen. Den lagen innehåller föreskrifter tillsyn, förelägganden, om sanktioner m.m. I den tillsyn sker på basis arbetsmiljölagen har som av

tillsynsmyndigheterna, Yrkesinspektionen och Arbetarskyddsstyrelsen,

att göra en bedömning av helheten i arbetsmiljön. Det är helheten av samtliga arbetsmiljöfaktorer avgör arbetsmiljön är acceptabel som om enligt arbetsmiljölagen. I denna helhet ingår tidigare framhållits som arbetstiden.

Även inte tillsynsmyndighetema kan om göra ett föreläggande som direkt tar sikte på ett visst arbetstidsförhållande kan föreläggandet ändå få betydelse för de arbetstidsförhållanden råder. Detta borde som nämligen kunna bli följden ändringar arbetstiden är det enda om av medel som står till buds för arbetsgivaren. Har arbetsgivaren inte

236 Förslag till nya lagregler om arbetstid och semester SOU 1996: 145

möjlighet att vidta en annan åtgärd för att kompensera för en bristfällig arbetsmiljö torde alltså endast återstå att företa förändring med

en avseende på arbetstiden. Detta följer av arbetsgivarens ansvar enligt arbetsmiljölagen i dag och torde inte förändras genom de av oss föreslagna ändringarna i arbetstidslagstiftningen. Följaktligen skulle en arbetsgivare t.ex. kunna bli tvungen att neka en arbetstagare nattarbete av arbetsmiljöskäl, trots arbetstagarens önskemål om arbete på natten i och för sig skulle kunna vara förenligt med verksamhetens krav.

7.4¶Lagens

tillämpningsområde

Nuvarande arbetstidslag omfattar all verksamhet där arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning. Vad som inte står uttryckligen,

vilket måste betraktas som underförstått, är att lagen utgår från men synsättet att arbetstagarens prestationer kan mätas i tid. Detta följer också att lagen bygger på att arbetsgivaren kan kontrollera arbets-

av tagarens arbetstid. Från arbetstidslagens tillämpningsområde undantas arbete utförs i arbetstagarens hem eller annars under former som

som innebär att arbetsgivaren inte har att vaka över eller kontrollera hur arbetet är ordnat. Vidare undantas sådant arbete utförs personer

som av som med hänsyn till arbetsuppgifter eller anställningsvillkor har företagsledande eller därmed jämförlig ställning. Även

de personer som själva har förtroendet att disponera sin arbetstid undantas. Enligt lagförarbetena, prop. 1970:5, s. 117, avsågs två grupper av tjänstemän. Dels de som direkt företräder arbetsgivare, dvs. har en utpräglad arbetsgivarfunktion, och dels de med krävande administrativa, intellektuella, konstnärliga eller jämförliga arbetsuppgifter. Från lagen undantas avslutningsvis också arbete som utförs i arbetsgivarens hem, för vilka bestämmelser finns i lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete, samt skeppstjänst där bestämmelser finns i sjöarbetstidslagen.

Den fråga vi har att ställa oss är om det finns anledning att ändra tillämpningsområdet för lagreglema om arbetstid i samband med att en helt ny arbetstidslag föreslås. Då vi inte har uppfattat att vi har i uppdrag att utöka eller inskränka lagstiftningens tillämpningsområde, annat än om det skulle föranledas av våra överväganden om flexibilitet, menar vi att det som främst bör föranleda förändringar av tillämpningsområdet är EG:s arbetstidsdirektiv. Direktivet gäller för samtliga arbetsområden, såväl offentliga som privata. Undantag görs för luft-, järnvägs-, väg- och sjötransporter, och vidare för havsfiske, annat arbete till sjöss samt det arbete som utförs av läkare under utbildning och arbete i arbetsgivarens hem. Dessutom kan medlemsstaterna älva

SOU 1996: 145 Förslag till nya lagregler om arbetstid och semester 237

bestämma i vilken omfattning sådan offentlig verksamhet bedri-

vars vande kan komma att stå i strid med bestämmelser i direktivet, skall omfattas av direktivets bestämmelser.

Med undantag för skeppstjänst och arbete i arbetsgivarens hem omfattas samtliga dessa arbetsområden av den nu gällande arbetstidslagen. Då vi har klart uttalat att de förbättringar vi anser motiverade i syfte att vinna större flexibilitet inte skall medföra att arbetstagarnas säker-

en het och hälsa försämras kan vi endast konstatera att de nämna områdena inte bör undantas heller från de nya svenska lagreglema om arbetstid. Såvitt vi kan bedöma borde verksamheten i de nu diskuterade områdena mycket väl gå att bedriva även i enlighet med de av oss föreslagna ändrade lagreglema om arbetstid.

Om vi vänder på jämförelsen kan vi konstatera att vissa av de kategorier av arbetstagare som undantas från den nuvarande arbetstidslagen i och för sig omfattas av EG-direktivet. I vårt delbetänkande SOU 1995:92, s. 85 konstaterade vi att det framförallt finns anledning att överväga en förändring av lagstiftningens tillämpningsområde vad gäller de arbetstagare som utför sitt arbete i hemmet eller på

annars distans från den vanliga arbetsplatsen. Dessa arbetstagare omfattas som nämnts i och för sig av EG-direktivet, som dock anger att bestämmelserna rörande dygnsvila, raster, veckovila, begränsning av veckoarbetstiden och nattarbetets längd inte behöver tillämpas under förutsättning att dessa arbetstagare omfattas av de allmänna principerna för säkerhet och hälsa.

Vi konstaterade i kapitel 2 att arbetslivet utvecklats dithän att platsen för arbetets utförande har kommit att få en mindre betydelse. Det mesta pekar på att de nya sätten att organisera arbete medför att fler och fler arbetstagare kommer att ha åtminstone delar av sitt arbete förlagt utanför en arbetsplats i traditionell mening. Det kan gälla arbete i hemmet men även arbete under resa, på hotell eller på annan plats som kan vara mer eller mindre pennanent. Vi menar därför att det inte längre borde vara platsen för arbetets utförande i sig som avgör om arbetet skall omfattas av lagreglema eller inte. Däremot kan det fortfarande av praktiska skäl finnas anledning att undanta sådant arbete som arbetsgivaren inte har i uppgift att vaka över. Arbete i hemmet kan naturligtvis vara av den karaktären, men det skulle därmed vara sättet att organisera arbetet som avgör om arbetet omfattas eller inte snarare än platsen för dess utförande. Om denna förändring sker arbetstids-

av lagstiftningens tillämpningsområde borde eventuella oklarheter om de

238 Förslag till lagregler arbetstid och nya om semester SOU 1996: 145

svenska reglerna överensstämmelse med EG-direktivet i denna del

kunna undanröjas.

Beträffande de undantag därmed kvarstår i den nuvarande arbetssom tidslagen och inte motsvaras direkta undantag i EG-direktivet: som av arbete som utförs under sådana förhållanden att det inte kan anses vara arbetsgivarens uppgift att vaka över hur arbetet är anordnat, arbete som utförs av arbetstagare med hänsyn till arbetsuppgifter och anställsom ningsvillkor har företagsledande eller därmed jämförlig ställning eller av arbetstagare som med hänsyn till sina arbetsuppgifter har förtroendet att själva disponera sin arbetstid, vill vi anföra följande. Vad gäller de nämnda reglerna dygnsvila direktivet dessa nyss om osv. anger att bestämmelser inte behöver tillämpas för arbeten när, med hänsyn till det aktuella arbetets särskilda art, arbetstiden inte mäts eller bestäms i förväg eller kan bestämmas arbetstagarna själva. Som exempel på av arbetstagare med sådant arbete nämns företagsledare eller andra personer med självständiga beslutsbefogenheter. Vi emellertid menar att denna möjlighet i EG-direktivet att inte tillämpa de nämnda reglerna skall gälla även arbetstagare har arbeten utförs under sådana som som förhållanden att det inte kan arbetsgivarens uppgift vaka anses vara att över hur arbetet är ordnat.

Vi föreslår därför inga ytterligare förändringar i arbetstidslagstiftningens tillämpningsområde. Som vi konstaterade i vårt delbetänkande uppfyller arbetsmiljölagen, vilken omfattar de diskuterade och från nu arbetstidsreglema undantagna arbetstagarna, direktivets förutsättning om att de skall omfattas de allmänna principerna säkerhet och av om hälsa.

Sammanfattningsvis innebär våra överväganden lagens tillämpom ningsområde följande. Vi föreslår ingen inskränkning lagens av tillämpningsområde. Däremot föreslår vi att de arbetstagare utför som sitt arbete i hemmet, och på den grunden undantas från den som nuvarande arbetstidslagen, inte längre skall undantagna. Detta innevara bär att det inte längre är platsen i sig blir avgörande för som om en arbetstagare omfattas lagen eller inte. Det blir avgörande är i av som stället om det kan arbetsgivarens uppgift vaka över hur anses vara att arbetet är ordnat. Detta innebär att lagens tillämpningsområde i övrigt kvarstår oförändrat.

SOU 1996: 145 Förslag till lagregler arbetstid och semester 239

nya om

7.5¶Sammanfattande slutsatser

Vi har i detta kapitel redogjort för ett antal förslag med anledning

av vårt uppdrag att undersöka på vilket sätt flexibla arbetstidsregler kan införas i svensk lagstiftning. Förlagen är bl.a. att mot bakgrund

se av våra överväganden i kapitel 5 och redovisningen EG:s arbetstids-

av direktiv i kapitel Det är särskilt två grundläggande uppfattningar vi har valt att lägga som utgångspunkter för våra förslag till förändringar. För det första har vi konstaterat att en ökad flexibilitet inte får vinnas på bekostnad av arbetstagarnas säkerhet och hälsa. För det andra bör arbetsmarknadspartemas ansvar för arbetstidsfrågoma inte enbart bibehållas utan även förstärkas. Vi menar att dessa grundläggande uppfattningar gör att kollektivavtal arbetstid måste central

om vara en del i en större flexibilitet på arbetstidsområdet. Förändringarna i lagstiftningen i syfte att göra den flexibel skall därför mot denna

mer ses bakgrund.

Redan i kapitel 5 konstaterade vi att det finns anledning att göra tämligen genomgripande förändringar av arbetstidslagen. Vi föreslår att

en ny arbetstidslag införs. Den arbetstidslagen bör vila på civilrättslig

nya grund och därmed ge de enskilda arbetstagarna, deras fackliga organisationer samt arbetsgivarna ett större ansvar för arbetstidsfrågoma. Vi vill uppmana arbetsmarknadens parter att träffa kollektivavtal om arbetstid och menar att det ligger ett stort värde i att parterna själva avgör vilka arbetstidsvillkor skall gälla, med så liten styrning

som som möjligt av lagregler. Visserligen föreslår vi att vissa regler syftar

som till arbetstagarnas säkerhet och hälsa fortsättningsvis skall bin-

vara dande även för parterna, lagreglema i övrigt bör ha så liten

men en styrande verkan som möjligt för kollektivavtalens innehåll.

När det gäller flexibiliteten ur den enskilde arbetstagarens synpunkt har vi föreslagit att det i arbetstidslag införs regel sätter den

en ny en som enskilde arbetstagaren i centrum och bygger på att arbetstagares

som behov och önskemål är olika samt att behoven och önskemålen varierar över yrkeslivet. Vi föreslår att arbetsgivaren skall åläggas att tillgodose arbetstagarens önskemål arbetstidens längd och förläggning de

om om är förenliga med verksamhetens krav. Då även del

av semesterledigheten skulle kunna användas till att förbättra arbetstagarens möjligheter att variera sin arbetstid under vissa perioder

av yrkeslivet, föreslår vi att den del semestern överstiger fyra

av som veckor skall kunna användas på annat sätt än hela dagar, t.ex. i

som form av förkortad arbetstid.

240 Förslag till lagregler arbetstid och

nya om semester SOU 1996: 145

En ledande tanke bakom våra överväganden större flexibilitet i

om en arbetstidshänseende den enskilde arbetstagarens synvinkel, har varit

ur arbetstidens stora betydelse för arbetstagarnas hela livssituation. Vi menar att våra förslag till nya lagregler om de enskilda arbetstagarnas inflytande är ägnade att främja att t.ex. föräldrar kan förena arbete med ansvar för familj och barn.

Beträffande flexibiliteten verksamhetssynpunkt pekade vi i kapitel 5

ur på ett antal aspekter i den nuvarande arbetstidslagen medför

som begränsningar. Förslagen i detta kapitel innebär på vissa punkter att lagstiftningen kan sägas bli flexibel. Samtidigt bör emellertid

mer framhållas att det finns andra delar i förslagen inte är särskilt

som ägnade att stärka flexibiliteten, de har andra syften såsom arbetstagarnas säkerhet och hälsa. Vi att lagen bör främja att arbets-

menar tidsfrågoma främst löses i kollektivavtal. Det är i kollektivavtalen

som den större flexibilitet verksamheterna önskar också kan komma arbetstagarna till del i form av t.ex. allmänt kortare arbetstid eller andra

mer fördelaktiga arbetstidsvillkor. Vi framhöll i avsnittet de politiska

om signalerna till arbetsmarknadens parter att lagstiftningen är ett trubbigt medel för del de politiska målsättningarna. Det exempel

en av som gavs var kollektiva arbetstidsförkortningar, vilka vi bäst regleras

menar i avtal mellan arbetsmarknadens parter. Samma kan

resonemang anföras vad gäller flexibiliteten verksamhetssynpunkt. En större flexi-

ur bilitet gagnar naturligtvis även arbetstagarna, även de förbättrade

men villkor som kan bli följden större flexibilitet regleras bäst i avtal

av en mellan parterna. Även här kan lagstiftningen bli trubbigt föremål.

ett

Vi vill dock framhålla att inte allt kan lämnas till arbetsmarknadens parter. Lagstiftningen i sig måste ge utrymme för viss flexibilitet och vi menar att våra förslag innebär att så blir fallet. Vi att våra förslag

anser sammantaget innebär en balans mellan å sidan att skapa

ena förutsättningar för en förbättrad flexibilitet och å andra sidan främjar en utveckling som innebär att arbetsmarknadens parter tar för

ansvar arbetstidsfrågoma samtidigt som den enskilde arbetstagaren på ett nytt sätt lyfts fram.

SOU 1996: 145

8 av

Förläggning delledighet enligt föräldraledighetslagen

Inledning

Med anledning av tre riksdagsmotioner av socialdemokratema 1993/94:A40, 1993/94:A254 samt 1993/94:A814 har riksdagens Arbetsmarknadsutskott behandlat frågan om ett större inflytande för den enskilde arbetstagaren över delledighetens förläggning enligt föräldraledighetslagen. Utskottet och sedermera riksdagen ansåg att regeringen borde närmare överväga en sådan ordning och vid lämpligt tillfälle återkomma till riksdagen med förslag. Regeringen har å sin sida överlämnat frågan till Arbetstidskommittén för överväganden och förslag. Vi redogör i detta kapitel kort for gällande rätt och vilka problem riksdagen har pekat på, dvs. innehållet i vårt tilläggsuppdrag 8. l samt ger ett förslag till ändring i föräldraledighetslagen 8.2.

8.1¶Vårt

tilläggsuppdrag

Som redogjordes för i avsnitt 7.1.1 skall arbetstagaren enligt föräldraledighetslagen samråda med arbetsgivaren om deledighetens förläggning. Kommer man inte överens bestämmer arbetsgivaren över ledighetens närmare förläggning, som dock inte utan arbetstagarens samtycke fár delas upp under dagen eller förläggas till annan tid än arbetsdagens början eller slut. Socialdemokratema menade i sina motioner att denna reglering ofta blir ett problem för framförallt kvinnor och anser att lagen bör ändras så att föräldern själv får bestämma när under dagen ledigheten skall tas ut. Undantag bör dock göras om ledigheten skulle medföra allvarliga men för produktionen.

Arbetsmarknadsutskottet l994/95:AUl6 delade motionäremas uppfattning och framhöll att ett särskilt skäl för en sådan ståndpunkt är att det kan vara fråga om att föräldrarna vill dela på rätten till ledigheten och att deras respektive arbetsgivare har olika intressen. Därmed kan det föreligga en risk för samordningsproblem. Arbetstagaren borde

242 F örläggning delledighet enligt föräldraledighetslagen SOU 1996: 145 av

således få beslutanderätten, under förutsättning att ledigheten inte förläggs så att allvarliga skapas för produktionens behöriga gång. men

8.2 till

Förslag ändring

Uppdraget att föreslå ändring i föräldraledighetslagen inkom till en kommittén ett tilläggsuppdrag till vad följer vårt komsom som av mittédirektiv. Vi har endast haft små möjligheter att analysera vilka konsekvenser ett sådant förslag kan medföra. Vi har därmed begränsat vår diskussion till en bedömning innebörden i utskottets betänkande av och riksdagens hemställan. Vi har därefter resonerat ett förslag till om ändring i föräldraledighetslagen väl går att förena med bestämsom melsema om förläggning ledigheten i övrigt. Med utgångspunkt i av nämnda hemställan och betänkande vi härmed ett konkret förslag ger

till ändring i föräldraledighetslagen.

Såvitt vi förstår är det centrala i utskottets och riksdagens uttalanden att delledigheten skall förläggas arbetstagaren vill inte försom om läggningen skulle medföra "allvarliga men" för verksamheten. Vi menar att det är naturligt att knyta an till den lydelse finns i dag i som 14§ föräldraledighetslagen. Utgångspunkten är således att "arbetstagaren skall samråda med arbetsgivaren ledighetens förläggning om och om andra frågor rör ledigheten". Detta gäller både för hel som ledighet och delledighet. I andra stycket lyder den nuvarande bestämmelsen att "kan inte överenskommelse träffas hur ledigheten skall om tas ut vid förkortad arbetstid, bestämmer arbetsgivaren i fråga om ledighetens närmare förläggning ...". Det är i denna del förändring en skall göras och vi vill föreslå att bestämmelsen i fortsättningen innebär att om överenskommelse inte träffas, arbetsgivaren skall förlägga ledigheten i enlighet med arbetstagarens önskemål. Dock måste, som utskottet och riksdagen framhållit, ledighetens förläggning kunna prövas mot de eventuella problem som ledigheten kan medföra för verksamheten hos arbetsgivaren. Vi att denna bedömning måste menar tillkomma arbetsgivaren att göra. Om tvist mellan arbetstagaren och arbetsgivaren skulle uppstå kan därefter arbetsgivarens bedömning bli föremål för rättslig prövning i domstol.

Utskottet och riksdagen att förutsättningen för att arbetstagarens anger önskemål skall tillgodoses är att de inte medför "allvarliga men" för verksamheten. Såvitt vi förstår avsikten med denna lydelse att peka var på att syftet med bestämmelsen inte får inskränkas alltför genom en stor möjlighet för arbetsgivaren att anföra olika skäl, i och för sig som

SOU 1996: 145 Förläggning delledighet enligt föräldraledighetslagen 243

av

kan vara fullt relevanta ställda i relation till syftet med be-

men som stämmelsen om delledighet måste vika till förmån för arbetstagarens önskemål. Vi vill föreslå att den bedömning som arbetsgivaren har att göra bör utgå från om arbetstagarens önskemål skulle medföra "påtaglig störning" i verksamheten. Detta skulle, menar vi, vara förenligt med syftet med förändringen och dessutom innebära begrepp

att samma används i 14 § andra stycket om delledighetens förläggning som i

- - 14 § första stycket- om hel ledighets förläggning.

Om arbetsgivaren finner att arbetstagarens önskemål medför påtaglig störning för verksamheten, och följaktligen inte kan tillgodose önskemålen, menar vi att den bestämmelsen skall anknyta till vad

nya som gäller i dag om arbetsgivaren och arbetstagaren inte kommer överens. Enligt den nu gällande bestämmelsen får nämligen inte arbetsgivaren utan arbetstagarens samtycke, i vart fall dela ledigheten under

upp arbetsdagen eller förlägga ledigheten till någon tid än dagens

annan början eller slut. I övrigt hänvisar vi till författningsförslaget och författningskommentaren.

SOU 1996: 145 245

9 internationella

Sveriges åtaganden

Inledning

Vi redogör i detta kapitel för vi att våra förslag är förenliga

om anser med Sveriges internationella åtaganden. Först behandlar vi om och på vilket sätt vi menar att de från den 23 november 1996 gällande ändringarna i arbetstidslagen och våra förslag i detta slutbetänkande uppfyller Sveriges förpliktelser med anledning av EG:s arbetstidsdirektiv 9.l. Därefter tar vi upp övriga internationella åtaganden som aktualiseras med anledning av förslagen i detta slutbetänkande 9.2. Det är främst Sveriges medlemskap i Internationella arbetsorganisatioen ILO som skall diskuteras.

9.1 Innebär våra att EG:s arbetstids-

förslag

direktiv kan anses införlivat i det svenska

regelsystemet

I vårt delbetänkande EG:s arbetstidsdirektiv och dess konsekvenser för det svenska regelsystemet SOU 1995:92 presenterade vi förslag till en provisorisk lösning av Sveriges skyldigheter med anledning av EG:s arbetstidsdirektiv. Beträffande bestämmelserna i artiklarna 9-13 för innehållet i artiklarna, se ovan i kapitel 6 angav vi vilka svenska lagregler som motsvarade innehållet i EG-direktivet och som följaktli-

innebär att inga lagändringar nödvändiga för att Sveriges gen var förpliktelser skulle anses uppfyllda a.a. s. 99-102. I den av riksdagen antagna propositionen 1995/96: 162 intogs samma ståndpunkt.

Vad gäller bestämmelserna i artiklarna 3-8 för innehållet i artiklarna, se ovan i kapitel 6 sade vi att arbetstidslagens regler, antingen i sig eller sammantagna med regler i andra författningar, innehöll ett lika högt eller högre skyddsvärde för arbetstagarna. Vi sade dock samtidigt att vi skulle återkomma till i stort sett alla de frågor som regleras i dessa artiklar i vårt fortsatta utredningsarbete. Detta låg också till grund för den bedömning som gjordes i den nyss nämnda propositio-

246 Sveriges Internationella Åtaganden SOU 1996: 145

nen 1995/96:162 om att endast begränsad ändring i lagen en var tillräcklig i avvaktan på att kommittén slutfört sitt arbete. Vi har i detta slutbetänkande presenterat ett antal förslag till förändringar arbetsav tidslagstiftningens regler och därvid utgått från EG-direktivets be-

stämmelser i de regler vi har föreslagit skall bli bindande. Därmed

anser vi oss ha fullföljt vårt uppdrag i den delen.

9.1.1 Särskilt för hem-

om semesterledighet och

distansarbetande

Vi nämnde i delbetänkandet kartläggning bl.a. omfattningen att en av av arbete i hem och på distans måste göras innan förslag till ändringar av arbetstidslagens tillämpningsområde föreslås med anledning EGav direktivet, vilket inte undantar sådana arbetsfonner. Kommitténs sekretariat har genomfört sådan kartläggning bilaga 6 och vi har

en se

i kapitel 2 konstaterat att växande andel arbetstagare fullgör sitt en arbete på andra platser än vad ansetts arbetsplatser i traditiosom vara nell mening, t.ex. i hemmen. Bl.a. teknik medför och möjliggör att ny nya organisationsformer for arbete växer fram. Denna utveckling kan antas fortsätta. Vi föreslog därför i avsnitt 7.4 arbetstidslag att en ny inte längre borde undanta arbetstagare arbetar från hemmet endast som på den grunden. I stället borde det i fortsättningen enbart vara om arbetsgivaren har att vaka över, och därmed kan kontrollera, hur arbe-

tet är anordnat som avgör om s.k. hem- och distansarbetare skall omfattas av lagen eller inte.

Även i semesterlagen finns vissa undantag för arbetstagare som utför sitt arbete i hemmet eller annars under sådana förhållanden att det inte kan anses arbetsgivarens skyldighet att vaka över hur arbetet är vara anordnat. De omfattas i och för sig lagen och har sålunda rätt till av semesterlön benämnd särskild semesterlön, för vilken det finns vissa

särregler vad gäller beräkningen undantas från bestämmelserna men om semesterledighet. EG-direktivet gör emellertid, nämnts, inget som undantag för dessa arbetstagare utan i artikel 7 att varje arbetstaanger gare har rätt till minst fyra veckors årlig betald semester. Från denna artikel finns inga möjligheter till avvikelser. Artikeln emellertid anger att ledigheten skall fastställas i enlighet med vad föreskrivs som genom nationell lagstiftning eller praxis angående rätten till och beviljandet av sådan semester.

SOU 1996: 145 Sveriges Internationella Åtaganden 247

Det har i tidigare lagstiftningsarbeten ansetts att dessa arbetstagare själva måste bereda sig ledighet prop. 1976/77:90, 153 ff och att

s. det inte är möjligt att låta dem omfattas bestämmelser

av samma om semesterledighet som de arbetstagare, vilka arbetsgivaren har möj-

en lighet att kontrollera. För att tillämpningen bestämmelserna bl.a.

av om semesterledighetens beräkning och förläggning skulle framstå

som rimlig och naturlig, krävdes enligt departementschefen att de "okontrollerade" arbetstagarnas arbetsförhållanden i högre grad blev kontrollerbara för arbetsgivaren. Då det kunde innebära att deras frihet att planera sin tid och sitt arbete skulle inskränkas och att det inte

var säkert att detta var önskvärt för dessa arbetstagare, föreslogs att de inte skulle omfattas av bestämmelserna om semesterledighet. Däremot kom de, som nämnts, i princip att omfattas bestämmelserna semester-

av om lön.

Som nyss nämndes anger direktivet att semesterledighet skall föreskrivas genom nationell lagstiftning eller praxis angående rätten till och beviljandet sådan semester. De diskuterade arbetstagarna har i

av nu princip de ekonomiska rättigheterna enligt semesterlagen. Att de inte omfattas av bestämmelserna semesterledighet beror på de skäl

om som nyss angavs. Vi anser att undantagen bygger på sakligt motiverade överväganden vad gäller arbetsgivarens möjlighet att kontrollera

arbetstagarna. Vi menar emellertid samtidigt att den omständigheten att de utför arbetet i hemmet inte skall ett skäl i sig till att de undan-

vara tas från bestämmelserna om semesterledighet. Liksom för arbetstidslagens tillämpningsområde föreslår vi därför att semesterlagen ändras så att det inte längre blir platsen för arbetets utförande i sig avgör

som om en arbetstagare omfattas bestämmelse eller inte. I stället blir

av en avgörande om arbetsgivaren faktiskt har att vaka över kontrollera

- arbetets anordnande. Med den ändringen i semesterlagen vi att

menar denna bör förenlig med EG-direktivets bestämmelse

anses om semester. För ändringen i semesterlagen hänvisar vi till författningsförslaget och författningskommentaren.

EG-direktivets semesterbestämmelse nämndes att

anger som nyss rätten till och beviljandet av semesterledighet skall fastställas nationellt i lagstiftning eller praxis. Rätten till semesterledighet skulle,

om semesterlagen ändras som föreslagits, bygga på praktiska överväganden om kontrollerbarhet i sig inte kan på ett i EG-direktivet

som anses mening otillbörligt sätt undantar vissa arbetstagare. Att detta undantag kvarstår i semesterlagen kan naturligtvis otillfredsställande.

anses vara I och för sig skulle kunna tänkas att arbetsgivaren åläggs att planera och anordna arbetet så att även de okontrollerade arbetstagarna får

248 Sveriges Internationella Åtaganden SOU 1996: 145

semesterledighet som andra arbetstagare, t.ex. genom att inte lägga ut en viss arbetsuppgift då semesterledigheten skall förlagd. Vi

vara anser emellertid att en det önskvärda i en sådan förändring och konsekvenserna därav behöver ytterligare utredas och konstaterar att regeringen i IT-propositionen prop. 1995/96:125 s. 23-26 aviserat att bl.a. arbetsrättsliga aspekter på hem- och distansarbete kommer att bli föremål för en utredning.

9.2¶Övriga internationella

åtaganden

Enligt vårt utredningsuppdrag skall vi beakta de av Sverige ratificerade ILO-konventionema nr 14 om veckovila i industriarbete, nr 47 om fyrtiotimmarsvecka samt nr 132 om semester.

ILO-konventionen nr 14 om veckovila i industriarbete, som antogs 1921, stipulerar såsom huvudregel att varje industriarbetare skall erhålla 24 timmars sammanhängande ledighet per sjudagarsperiod. Konventionen gäller för alla anställda inom privat och offentlig industriverksamhet. Om möjligt skall vilotiden infalla på de dagar som enligt nationell sedvänja veckovilan normalt är förlagd till. En motsvarande reglering om veckovila för kontors- och affársanställda finns i konvention nr 106. Denna är dock inte ratificerad Sverige. Vi

av anser att de ändringar som vi föreslagit i arbetstidslagens regel om veckovila faller inom ramen för Sveriges åtaganden under ILO-konventionen om veckovila. Det föreslagna timantalet överstiger vad som följer av konventionen. Möjligheten, enligt vårt förslag, för arbetsgivaren att under vissa förutsättningar nedsätta veckovilan till 24 timmar faller också inom ramen för vad som gäller enligt ILO-konventionen.

ILO-konventionen nr 47 om fyrtiotimmarsvecka antogs 1935 och ratificerades av Sverige 1982. Konventionen innebär att den ratificerande staten åtar sig att godkänna "principen om fyrtiotimmarsveckan, tillämpad på ett sådant sätt att den inte medför sänkning arbetar-

en av nas levnadsnivå". Enligt rekommendation 116 angående förkortning

av arbetstiden, som antogs 1962, ges visst utrymme för flexibilitet i den normala arbetstidens berälming. Vi anser att den av oss föreslagna förändringen av lagens bestämmelse om ordinarie arbetstid faller inom ramen för Sveriges åtaganden enligt nämnda konvention.

Den 1970 reviderade ILO-konventionen nr 132 om semester ratificerades av Sverige 1978. Konventionen omfattar alla arbetstagare utom sjömän och föreskriver att varje arbetstagare skall ha rätt till en årlig

SOU 1996: 145 Sveriges Internationella Åtaganden 249

betald semester tre veckor. Konventionen innehåller även föreskrif-

om ter bl.a. intjänande semester, lön under semestern och förlägg-

om av ning semestem. Vårt förslag ändring i semesterlagen så att den

av om semesterledighet överstiger fyra veckor kan och förfogas

som sparas över arbetstagaren på annat sätt än som hela dagar, påverkar inte

av Sveriges åtaganden under denna konvention.

Såvitt vi förstår föreligger inga andra av Sverige ratificerade ILOkonventioner inom de områden behandlas EG:s arbetstidsdi-

som av rektiv. Sverige har alltså inte ratificerat någon av de ILO-konventioner

gäller nattarbete och hänvisas till i ingressen till arbetstidsdisom som rektivet se bilaga 3.

I juni 1996 antog ILO konvention och rekommendation om hemar-

en bete. Konventionen innehåller bestämmelse om likabehandling av

en hemarbetande och andra arbetstagare vad gäller arbetsmiljö. Rekommendationen innehåller uppmaning att medlemsstaterna ser till

en om att de hemarbetande omfattas regler som begränsar veckoarbetstiden

av och regler vecko- och dygnsvila. Något ställningstagande till om

av om ratifikation skall ske eller inte har ännu inte skett. Konventionen innebär inte några särskilda förpliktelser vad gäller arbetstid.

SOU 1996: 145 251

Författningskommentarer

Författningskommentarer till förslaget om

ny

arbetstidslag

Inledande bestämmelser

1 § Paragrafen motsvarar l § i gällande arbetstidslag, med undantag för det andra stycket istället flyttas till den föreslagna 5 Lagen är alltså

som i princip tillämplig på samtliga arbetstagare, med de undantag

som följer av 2

2 § En förändring föreslås i förhållande till den gällande arbetstidslagen. I första punkten har "arbete utförs i arbetstagarens hem strukits. I

som övrigt är innehållet i punkten detsamma enligt gällande lag. Den

som förändring som avses är att arbete i arbetstagarens hem inte längre

automatiskt faller utanför lagen. I stället är det de förhållanden under Vilka arbetet bedrivs avgör lagen är tillämplig eller inte. Vi hän-

som om visar i övrigt till våra överväganden i avsnitt 7.4.

Punkterna 3 och 4 samt andra stycket är desamma enligt gällan-

som de lag. Enligt andra stycket kan regeringen besluta att viss skepp-

om stjänst skall undantas sjöarbetstidslagens bestämmelser och att arbetstidslagen i stället skall tillämpas. Det är främst skeppstjänst på staten tillhöriga fartyg som på detta sätt har förts till arbetstidslagens tillämpningsområde. Enligt 2 § sjöarbetstidskungörelsen 1970:550 gäller således att skeppstjänst på fartyg hör till polisväsendet, för-

som svarsmakten, kustbevakningen, statens järnvägar, vägverket, sjöfartsverket och tullverket, inte omfattas sjöarbetstidslagen. För dessa

av arbeten gäller i stället arbetstidslagen.

3 § Enligt 4 § i gällande lag kan regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer meddela särskilda föreslcrifter för totalförsvaret med

252 F örfattningskommentarer SOU 1996: 145

avvikelse från denna lag. Regeringen har meddelat sådana föreskrifter för totalförsvaret i 4 § arbetstidsförordningen 1982:901. Genom den av oss föreslagna 3 § kan regeringen även i fortsättningen meddela de föreskrifter behövs för totalförsvarets behov.

som

Särskilda föreskrifter kan enligt 18 § i gällande lag, även meddelas beträffande arbetstidens förläggning vid vägtransporter och luftfart. Regeringen har utfärdat förordningen 1994:1297 vilotider vid vissa

om vägtransporter inom landet. Dessutom har utfärdats förordningen 1995:521 om behöriga myndigheter, m.m. i fråga om kör- och vilotider samt fárdskrivare vid vägtransporter. Den senare är föranledd av bestämmelser i EG:s regelverk på området. Det nu gällande bemyndigandet enligt 18 § vägtransporter och luftfart gäller endast för lagens bestämmelser om nattvila, veckovila, raster, måltidsuppehåll, pauser och särskilda arbetspauser. Det utvidgas enligt den föreslagna paragrafen till att omfatta avvikelse från samtliga paragrafer i den nya lagen.

4 § Paragrafen innebär att avtal, vare sig det är fråga om kollektivavtal eller enskilda avtal, är ogiltiga i den mån de inskränker arbetstagarnas rättigheter enligt lagen. Detta gäller dock där annat framgår av lagen. I 21 § anges när och hur dessa avvikelser från lagen får ske i kollektivavtal.

Arbetstid och arbetsmiljö

5 § Fr.o.m. den 23 november 1996 kommer l § i den nu gällande arbetstidslagen att innehålla en hänvisning till 2 kap. 1 § i arbetsmiljölagen. Ändringen är en följd av vårt förslag i delbetänkandet SOU 1995:92. Här föreslås i första stycket en ny bestämmelse med hänvisning till arbetsmiljölagen. I kapitel 7 har vi redogjort för sambandet mellan arbetstid och övriga arbetsmiljöfaktorer och framhållit att detta samband bör uttryckas tydligare arbetstidslag.

i en ny

Det är framförallt tre faktorer i arbetsmiljölagen som hänvisningen i 5 § syftar till att lyfta fram. För det första att arbetstiden endast är en av flera arbetsmiljöfaktorer och att det är helheten av samtliga faktorer sammantagna som avgör om arbetsmiljön kan anses vara godkänd eller inte. För det andra att alla arbetstagare har olika förutsättningar och att

SOU 1996: 145 Férfattningskommentarer 253

följaktligen arbetsmiljön, inbegripet arbetstiden, måste till

anpassas människornas olika förutsättningar. För det tredje, arbetet för god

en arbetsmiljö, inklusive exempelvis arbetstidemas förläggning, bör utgå från det enskilda arbetsstället.

En tydlig koppling mellan arbetstidslagen och arbetsmiljölagen

är av särskild betydelse då arbetstidslagen föreslås bli civilrättslig lag.

en Detta innebär bl.a. att samhällets tillsyn över arbetstidsförhållandena försvinner och att arbetsmarknadens parter, liksom enskilda arbetsgivare och arbetstagare, själva får ta ansvar för reglemas efterlevnad.

Arbetsgivaren har emellertid inte endast att tillämpa de skadeståndssanktionerade reglerna i arbetstidslagen, utan naturligtvis liksom

nu även arbetsmiljölagen. Att arbetstiden del arbetsmiljön innebär

är en av att arbetsgivaren i planerandet och anordnandet arbetstiden måste

av väga in även de andra arbetsmiljöfaktorema. En viss förläggning

av arbetstiden, som är förenlig med arbetstidslagen, kan emellertid

vara oförenlig med arbetsmiljölagens krav. Anledningen härtill kan de

vara rent individuella förutsättningarna hos en viss arbetstagare eller

arbetsmiljöförhållandena i övrigt.

Det är dock viktigt att framhålla rättslig prövning arbetsgiva-

att en av rens skyldigheter enligt arbetstidslagen inte kan gå in på arbetsgivarens skyldigheter enligt arbetsmiljölagen. Den prövning får även i

senare fortsättningen ske på offentligrättslig väg, enligt bestämmelserna i

arbetsmiljölagen.

Kollektivavtal om arbetstid

6 § Paragrafen innehåller en uppmaning till arbetsmarknadens parter

om att träffa kollektivavtal arbetstidens omfattning och förläggning. I

om "arbetstidens omfattning" ligger frågor ordinarie arbetstid och

om övertid. I uppmaningen att teckna kollektivavtal ligger emellertid även övriga frågor som har samband med arbetstid och för vilka parterna bör ta ansvar, såsom jourtid och beredskap.

Uppmaningen bygger på den fasta övertygelsen att arbetstidsfrå-

om gorna så långt möjligt skall regleras i kollektivavtal mellan

som arbetsmarknadens parter, som vi redogjorde för i avsnitten 7.2.2 och 7.2.4. Där framhölls även att bl.a. frågor kollektiva arbetstidsför-

om kortningar bäst regleras i kollektivavtal och att parterna i avtal bör

ver-

254 F étfattningskommentarer SOU 1996: 145

ka för en större arbetstidsflexibilitet. Uppmaningen är allmän men preciseras i andra meningen så att avtalen bör syfta till att arbetstidsförhållandena anpassas både till verksamhetens krav och till arbetstagarnas olika önskemål och behov.

7 § Bestämmelsen innehåller i första stycket en erinran om att avvikelse från lagens regler kan ske i kollektivavtal enligt bestämmelserna i 21 Regeln i andra stycket har oförändrat förts över från nu gällande arbetstidslag.

Arbetstagarens önskemål och behov

8 § Bestämmelsen i denna och följande paragraf är nya. Båda är tvingande. Denna paragraf slår fast den arbetsorganisatoriska princip som innebär att arbetsgivaren skall planera och förlägga arbetstiden med hänsyn till att olika arbetstagare har olika önskemål och behov. Arbetsgivaren åläggs alltså en skyldighet att utforma arbetsorganisationen så att arbetstidsförhållandena ger utrymme för olikheter i arbetstagarnas önskemål och behov. Naturligtvis är det den verksamhet som bedrivs hos arbetsgivaren som måste utgöra ramen för arbetsgivarens skyldighet att organisera arbetet på detta sätt. Att arbetstiden har betydelse för människans hela livssituation har vi diskuterat i avsnitt 5.4 och 7.1.2.

9 § Denna bestämmelse kan sägas konkretisera den arbetsorganisatoriska principen i 8 Arbetsgivaren har enligt 9 § att pröva arbetstagarens önskemål om både arbetstidens omfattning och förläggning. Prövning-

skall ske sakligt och utgå från verksamhetens krav. Detta innebär att en arbetsgivaren endast kan lägga för verksamheten relevanta omständigheter till grund för prövningen. I detta torde ligga även de övriga anställdas behov och önskemål. Finner arbetsgivaren att arbetstagarens önskemål är förenliga med verksamhetens krav skall de tillgodoses. Om önskemålen är förenliga med verksamhetens krav och följaktligen inte kan tillgodoses av arbetsgivaren, skall denne underrätta arbetstagaren om skälen för detta. I övrigt hänvisas till avsnitt 7.1.2.

SOU 1996: 145 Författningskommentarer

Planering och anordnande arbete av

10 § Bestämmelsen motsvarar 12 § första meningen i nuvarande arbetstidslag. Till skillnad från den nuvarande bestämmelsen föreslår vi inget undantag i arbetsgivarens inforrnationsplikt för arbetstagare anlisom tas för arbete endast tillfälligt. Det torde ligga i sakens natur att arbetsgivaren endast kan åläggas skyldighet att informera ändringar i en om anställningsförhållanden är så varaktiga att informationsskyldighesom ten har en reell innebörd för arbetstagaren. Bestämmelsen är dispositiv 21 § och även möjlighet till avvikelse enligt 22 Den ger närmare innebörden av bestämmelsen redovisas i avsnitt 7.2.

11 § Bestämmelsen innebär skyldighet för arbetsgivaren att planera och en anordna arbetet så att arbetstagarna tar rast senast efter timmar. en sex I den nuvarande lagen skall rast tas senast efter fem timmar. Bestämmelsen i gällande lag är emellertid, i likhet med övriga bestämmelnu ser i den nuvarande lagen, dispositiv till förmån för kollektivavtal. Motsvarande regel i EG:s arbetstidsdirektiv arbetstagarna har anger att rätt till rast om arbetsdagen överstiger timmar. Den lagen insex nya nehåller inte några regler rastens längd och på vilka villkor den om skall ges. Innebörden bestämmelsen är därmed den förav att närmare läggningen av arbetstiden och avbrott i denna bör bestämmas på det enskilda arbetsstället arbetsgivaren och arbetstagarna tillsammans. I av övrigt hänvisar vi till våra överväganden i avsnitt 7.2.1.

I 16 § i den nuvarande lagen finns bestämmelse innebär en som att rast i vissa fall får bytas mot måltidsuppehåll. Denna möjlighet gäller som "om det är nödvändigt med hänsyn till arbetsförhållandena eller med hänsyn till sjukdomsfall eller händelse inte har kunnat förannan som utses av arbetsgivaren" finns i 11 § andra stycket. I 21 § avvikelanges semöjlighetema kollektivavtal och i 22 § möjligheterna genom att avvika i annat fall.

256 F érfattningskommentarer SOU 1996: 145

12 § Paragrafen är i stort identisk med första och sista styckena i 17 § i den nuvarande arbetstidslagen. Ordet "pauser" i den gällande bestämmelsen har bytts mot "arbetspauser". Ingen förändring i sak är avsedd. När arbetsgivaren enligt dagens bestämmelse i stället för arbetspauser lägger ut särskilda arbetspauser "om arbetsförhållandena kräver det" skall denna åtgärd anses omfattad av möjligheterna till avvikelser enligt 22

I 21 § möjligheterna att avvika genom kollektivavtal.

anges

13 § Detta är bestämmelse har sin motsvarighet i EG:s arbets-

en ny som tidsdirektiv. Alla arbetstagare skall alltså enligt den nya regeln ha en sammanhängande ledighet om elva timmar under varje dygn. Det bör nämnas att det inte är kalenderdygn 00-24 som avses. Däremot avses att den sammanhängande ledigheten skall tas regelbundet varje dygn och normalt förläggas till natt. Anvisningen att vilan skall så långt möjligt förläggas till natt är signal vad normalt bör gälla.

en om som Den innebär emellertid inte något förbud mot arbete på natten. Av lydelsen "skall ha" följer att dygnsvila skall läggas ut oberoende av om arbetstagaren vill avstå från ledigheten. Av avsnitt 7.2.3 följer att j ourtid och beredskap i och för sig inte bryter dygnsvilan, att den

men jourtid eller beredskap övergår i arbete innebär att vilan bryts och

som att därmed arbetstagarna skall kompenseras enligt reglerna om avvikelser i 21 och 22 §§.

14 § Här införs veckovileregel är bindande och som, i likhet med

en ny som EG direktivets motsvarande regel, innebär en veckovila om minst 35 timmars sammanhängande ledighet. I likhet med nuvarande bestämmelse innebär regeln att veckovilan skall läggas ut oberoende av om arbetstagaren vill avstå från ledigheten. Anvisningen om förläggningen är den i nuvarande lag. Liksom enligt den nuvarande be-

samma som stämmelsen föreslås att jourtid och beredskap skall bryta veckovila.

I sista stycket finns mycket begränsad motsvarighet till bestämmel-

en

i dagens regel veckovila. Enligt den gällande bestämmelsen sen om kan arbetsgivaren tillfälligtvis helt göra undantag från bestämmelsen

veckovila under vissa förutsättningar, utan att krav på kompensaom tion för arbetstagarna ställs. EG:s arbetstidsdirektiv innebär att detta inte längre är möjligt. Avvikelser måste fortsättningsvis ske enligt bestämmelserna i 22 dvs under förutsättning att arbetstagarna erhåller

SOU 1996: 145 F érfattningskommentarer 257

motsvarande ledighet eller undantagsvis lämpligt skydd. Av detta skäl har vi valt att använda EG:s bestämmelse att veckovila 24

om en om timmar får tillämpas. För att klargöra tillämpning kortare

att en av en veckovila är en möjlighet av undantagskaraktär vi att så får ske

anger endast "tillfälligtvis". Detta innebär samtidigt begränsning i förhål-

en lande till EG-direktivet. Möjligheter till avvikelse i kollektivavtal finns i21

Arbetstidens omfattning och jourtid

15 § Första stycket innebär att bestämmelsen utgår från vad avtalats i

som det enskilda anställningsavtalet. Enligt det andra stycket får den ordinarie arbetstiden uppgå till högst 40 timmar per vecka i genomsnitt

under en beräkningsperiod om högst tio veckor. Regeln är helt dispositiv till förmån för kollektivavtal 21 §. En längre beräkningsperiod kan alltså avtalas i kollektivavtal. En yttre gräns för den totala arbetstidens omfattning utgörs dock alltid regeln högst 48 timmar vecka i

av om per genomsnitt enligt 19

16 § Till paragrafen har förts över den nuvarande lagens bestämmelse

om jourtid. Ingen förändring regelns innebörd är avsedd. Liksom tidiga-

av re är regeln helt dispositiv. Avvikelse kollektivavtal får göras

genom enligt bestämmelsen i 21

17 § Den föreslagna regeln innebär en halvering det tillåtna övertidsutta-

av get enligt lag. Regeln är liksom i gällande lag dispositiv enligt bestämmelsen i 21 § och i kollektivavtal kan följaktligen avtalas

om andra övertidsgränser, med den begränsning i 19 Till

som anges skillnad från den nuvarande lagen, som även innehåller begränsningar av övertidsuttagen per månad alternativt fyra veckor, innehåller

per vårt förslag endast begränsning år. Enligt paragrafens andra

en per stycke skall vid beräkning av övertid all ledighet, med undantag för kompensationsledighet, likställas med fullgjord ordinarie arbetstid

respektive jourtid. Att kompensationsledighet inte likställs med ordinarie arbetstid respektive jourtid förändring i förhållande till dagens

är en övertidsregel. Detta betyder att uppkommen övertid kan kvittas mot kompensationsledighet förläggs till arbetstagarens ordinarie

som arbetstid eller jourtid. Övertidstimmar ersätts kompensa-

som genom tionsledighet återförs till övertidsutrymmet i motsvarande omfattning.

9 16-1277

258 Författningskommentarer SOU 1996; 145

Den nu gällande lagens regel om mertidsbegränsning för de deltidsanställda tas bort, vilket innebär att den föreslagna regeln blir att

av oss tillämpa för alla arbetstagare, oavsett arbetet är hel- eller deltid.

om Övertid börjar räknas när måttet för den ordinarie arbetstiden

överskrids. Detta innebär en skillnad i förhållande till gällande övertids-

nu regel, enligt vilken övertiden endast börjar räknas då lagens mått

om 40 timmar eller det andra mått som kan avtalat i kollektivavtal

vara överskrids.

Det bör särskilt nämnas att deltidsanställdas anställningsavtal inte sällan innebär att ett visst arbetstidsmått är angivet för vad normalt

som skall gälla men att arbetstagaren och arbetsgivaren är överens att då

om extra arbete finns att utföra den deltidsanställde skall utföra dessa timmar. Begränsningen av övertiden skall inte avse de extra timmar

som på detta sätt kan vara avtalade mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Om sålunda avtalet innebär att den deltidsanställde har ett visst arbetstidsmått, t.ex. 30 timmar/vecka, men att då det föreligger ett behov

av extra arbetskraft, den deltidsanställde skall fullgöra till t.ex. 35

upp timmar/vecka, övertiden inte börjar räknas förrän arbetstiden

passerar de 35 timmama/vecka.

18 § Till paragrafen har förts över den nuvarande lagens bestämmelse

om nödfallsövertid, med ett undantag. Då lagen i fortsättningen föreslås vara av civilrättslig karaktär följer att myndighetstillsyn bortfaller.

osv. Det kan följaktligen inte längre ställas krav på att tillstånd skall sökas hos Arbetarskyddsstyrelsen inom två dagar från nödfallsarbetets början. Nödfallsarbetet måste emellertid inom för de 48

rymmas ramen timmarna enligt 19 Bestämmelsen är liksom tidigare helt dispositiv, vilket framgår av 21

19 § Paragrafen är ny. Bestämmelsen innebär att lagen sätter gräns för

en den totala arbetstidens omfattning, vilket EG-direktivet kräver. För tydlighetens skull anges i första meningen att det är ordinarie arbetstid och övertid sammantagna som avses. I syfte att peka på den flexibilitet som ligger i en längre beräkningsperiod än fyra månader hänvisas i andra meningen till de möjligheter att förlänga den perioden finns

som i 21 Det bör påpekas att regeln naturligtvis inte medför något hinder att i kollektivavtal bestämma en kortare beräkningsperiod eller lägre

SOU 1996: 145 Författningskommentarer

total arbetstid. I andra stycket vilka ledighetsforrner för till-

anges som lämpningen regeln skall likställas med fullgjord ordinarie arbetstid.

av

Lydelsen i andra stycket är delvis hämtad från den gällande be-

nu stämmelsen om vad skall förstås med övertid. En betydelsefull

som skillnad måste iakttas. Den gällande bestämmelsen vad

nu om som skall anses likställt med arbetstid innebär att all ledighet förläggs

som till arbetstagarens ordinarie arbetstid eller jourtid, vid beräkningen

av övertid skall anses likställd med fullgjord ordinarie arbetstid. Med detta avses lagstadgad ledighet t.ex. föräldraledighet och studieledig-

het och all sådan ledighet som följer vad avtalats i kollektivav-

av som tal eller i de enskilda anställningsavtalen. Utöver den lagstadgade ledigheten räknas alltså enligt gällande lag kompensationsledighet för

nu övertidsarbete och all annan ledighet, t.ex. för personliga angelägenhe-

ter, som arbetad tid. Att endast likställa den lagstadgade ledigheten med fullgjord ordinarie arbetstid i 19 § innebär att regeln får

en annan innebörd än övertidsbestämmelsen 15 §.

se

Syftet med den föreslagna regeln i 19 § är å andra sidan ett annat än syftet med den nuvarande övertidsregeln. Att regeln endast nämner

lagstadgad ledighet innebär också att lagstiftaren i detta sammanhang går in på det som lagstiftaren "förfogar" över. All ledighet till-

annan kommer på annat sätt. Om all ledighet räknas in skulle

annan en gräns ett "arbetsförbud" i vissa fall förmodligen medföra oönskade

- konsekvenser. 48-timmarsregeln innebär absolut gräns inte

en som kan avvikas från på annat sätt än att beräkningsperioden i vissa fall kan förlängas. Övertidsregeln i nuvarande lag å andra sidan innebär främst

att viss tid skall räknas övertid vilken enligt kollektivavtalen

som normalt åtföljs av en högre ersättning. De eventuella oönskade effek-

terna av en sådan gräns begränsas om inte alla de ledigheter följer

som av kollektivavtal och enskilda anställningsavtal inräknas.

Med ett sådant skulle i och för sig kunna tänka sig

resonemang man att med arbetstid likställa endast betald semester och sjukfrånvaro

som görs i EG-direktivet. Detta skulle dock svårt att förena med den

vara ledighetslagstiftning vi har byggt i Sverige. En regel, med den in-

upp nebörden skulle dessutom i alltför hög grad avvika från övertidsregeln. Sådan ledighet som föräldern har rätt till enligt föräldraledighetslagen

skall alltså också likställas med arbetstid vid tillämpningen den fö-

av reslagna regeln i 19 Avslutningsvis skall sägas att även ledighet

om p.g.a. sjukdom inte är lagstadgad i Sverige kan konstateras att sjuk-

frånvaro har en med de lagstadgade ledigheterna jämförbar ställning.

260 F iirfattningskommentarer SOU 1996: 145

Det behöver därför inte särskilt påpekas att även sjukfrånvaro skall likställas med fullgjord ordinarie arbetstid.

20 § Paragrafen innebär en helt ny bestämmelse i arbetstidslagen. Regeln är utformad i enlighet med motsvarande bestämmelse i EG:s arbetstidsdirektiv. Enligt första stycket får arbetstiden för de nattarbetande uppgå till åtta timmar i genomsnitt 24-timmarsperiod under beräkning-

per en speriod om högst fyra månader se vidare avsnitt 7.2.2.

Det andra stycket innebär att för vissa arbeten, "de innebär sär-

som skilda risker eller stor fysisk eller mental ansträngning", arbetspassens längd inte får överstiga åtta timmar då nattarbetet utförs.

En genomsnittlig beräkning av de åtta timmarna är alltså inte tillåten i dessa fall. Arbetsgivaren har att göra bedömning de arbetsuppgifter

en av om som skall utföras nattetid är av sådan art att de kan anses innebära särskilda risker etc. Finner han att så är fallet skall han alltså ordna arbetet så att arbetspassen inte överstiger åtta timmar. Även EG-direktivet kan

om sägas ta sikte på arbetet i sig "arbete innebär särskilda risker .."

som etc vill vi framhålla att i arbetsgivarens prövning måste ligga att även göra en bedömning av förutsättningarna hos den arbetstagare skall

som utföra arbetsuppgiften. En sådan bedömning får anses vara en integrerad del i bedömningen arbetets "farlighet" och följer dessutom

av av hur arbetsgivaren har att bedriva arbetsmiljöarbetet enligt arbetsmiljölagen. Bestämmelser om avvikelser finns i 21 och 22 §§.

Beträffande EG-direktivets bestämmelser rätt till hälsoundersök-

om ning för nattarbetande och till omplacering om nattarbetet medfört hälsoproblem, hänvisas till i kommitténs delbetänkande SOU 1995:92 och regeringens proposition till riksdagen l995/96:l62, s 30-31. Enligt artikel 11 i EG-direktivet skall de arbetsgivare sysselsätter nattar-

som betande anmäla detta till tillsynsmyndighetema om dessa begär det. I 7 kapitlet 3 § arbetsmiljölagenvfinns en motsvarande bestämmelse.

Avvikelser genom kollektivavtal eller på annat sätt

21 § Paragrafen innehåller de möjligheter som finns till avvikelser

genom kollektivavtal. En motsvarande bestämmelse avvikelser på annat

om sätt finns i 22 Avvikelse kan enligt första stycket kol-

göras genom lektivavtal från bestämmelserna i 10-14 dvs. arbetsgivarens skyl-

SOU 1996: 145 F örfattningskommentarer 261

dighet att informera om ändringar i den ordinarie arbetstidens och jourtidens förläggning, raster, arbetspauser, dygns- och veckovila, från bestämmelserna i 15-18 dvs. ordinarie arbetstid, jourtid, övertid och nödfallsövertid, samt från bestämmelsen i 20 § begränsningen

av längden på nattarbete. En del dessa bestämmelser är helt dispositi-

av va till förmån för kollektivavtal. Andra är av bindande karaktär, vilket innebär att de endast kan avvikas ifrån under vissa förutsättningar. Vilka regler som är av den senare karaktären framgår av det andra stycket. Enligt detta får således avvikelser från bestämmelserna i 11-14 raster, arbetspauser, dygns- och veckovila 20 § första och andra styckena begränsning av nattarbetandes arbetstid till i genomsnitt åtta timmar per 24-timmarsperiod under en tid av högst fyra månader

första stycket och begränsning av nattarbetspassens längd till högst

åtta timmar under den 24-timmarsperiod då nattarbetet utförs, för de nattarbetande vars arbete innebär särskilda risker eller stor fysisk eller mental ansträngning andra stycket endast göras under förutsättning

att arbetstagarna erhåller motsvarande ledighet eller, i undantagsfall, lämpligt skydd. För de övriga bestämmelser som nämns i första stycket ställs således inte krav på att dessa förutsättningar skall uppfyllas for att avvikelser skall få ske. Motsvarande bestämmelser i nuvarande

arbetstidslag är också dispositiva till förmån för kollektivavtal. Enligt den nya lagen ställs emellertid inte längre krav på att kollektivavtalen om avvikelser skall slutas eller godkännas på central nivå på arbetstagarsidan.

Innebörden i motsvarande ledighet och lämpligt skydd får avgöras i de kollektivavtal i vilka det beslutas om avvikelser. Det måste

vara parternas ansvar att avgöra den närmare innebörden, som säkerligen kan betyda olika saker i olika avtal och i olika situationer. Det bör dock påpekas att "lämpligt skydd" skall tas till endast undantagsvis och vara sekundärt i förhållande till den "motsvarande ledigheten".

EG:s arbetstidsdirektiv, vilket har fått tjäna som modell för dessa regler, anger som första förutsättning att arbetstagarna skall erhålla "motsvarande kompensationsledighet". Vi väljer ett annat uttryck då "kompensationsledighet" redan är en etablerad term i kollektivavtal samt i lagen vad gäller övertid och därmed har en viss innebörd. När det gäller det "lämpliga skyddet" EG-direktivet att detta skall tas

anger till undantagsfall "då det av objektiva skäl inte är möjligt att bevilja kompensationsledighet". Även beträffande detta uttryck

ges parterna ansvaret att i kollektivavtalen definiera den närmare innebörden. Naturligtvis måste det "lämpliga skyddet" innebära håller sig in-

att man om arbetsmiljölagens ramar.

262 Författningskommentarer SOU 1996: 145

I det tredje stycket möjlighet att utsträcka den beräkningspe-

anges en riod som gäller för 48-timmarsregeln i 19 Perioden får förlängas

upp till tolv månader. Detta är i enlighet med EG:s arbetstidsdirektiv. Direktivet anger att perioden får förlängas från till högst tolv månader

sex av sakliga, tekniska eller arbetsorganisatoriska skäl. Det får närmast betraktas som en självklarhet att sådana skäl föreligger i dessa fall. Någon uttrycklig lagregel är därför inte nödvändig, utan parterna det

ges fulla ansvaret för att det föreligger godtagbara skäl förlängning

när en görs av beräkningsperiodens längd från sex till tolv månader.

I det fjärde stycket ges en möjlighet för parterna att i kollektivavtal, med beaktande arbetstagarnas säkerhet och hälsa, avgöra vilka arbe-

av ten som skall anses vara av sådan art i 20 § andra stycket.

som avses Den erinran som lämnas innebär att parterna förutsätts göra be-

en dömning av nattarbetets särskilda risker. Det på detta sätt

ansvar som ges till parterna kan medföra att arbetsmiljöfrågoma får ett större utrymme i parternas fackliga verksamhet och bör leda till att på bå-

man da sidor stärker kunskapen olika hälso- och säkerhetsrisker i

om arbetsmiljön. I fjärde stycket ges även en möjlighet för parterna att i kollektivavtal komma överens hur stor del årsarbetstiden

om av som skall vara förlagd till natt för att arbetstagaren skall nattar-

anses vara betare.

22 § I denna paragraf ges vissa möjligheter för arbetsgivaren att utan kollektivavtal besluta om avvikelser från bestämmelserna i 10-14 och 20 Det är emellertid endast möjligt i vissa fall, vilket "om

anges som det är nödvändigt med hänsyn till verksamhetens natur eller det i

om annat fall föreligger särskilda skäl". Denna paragraf är inte avsedd att tillämpas i frågor som reglerats i kollektivavtal.

10 § motsvarar den bestämmelse som finns i 12 § i den nuvarande

arbetstidslagen. Från denna bestämmelse får enligt gällande bestämmelser andra meningen i 12 § göras undantag och därmed besked lämnas kortare tid i förväg än två veckor, "om verksamhetens art eller händelser som inte har kunnat förutses anledning till det". Enligt motiven

ger SOU 1981:5 104-107 fanns det ett behov att utforma regeln så

s av att det beaktades att möjligheten att planera arbetstidens förläggning i förväg varierar mellan olika slag verksamheter. Inte heller fick

av regeln göras så stel att den skulle medföra problem att bemästra

upp-

SOU 1996: 145 Författningskommentarer 263

kommande situationer. Vissa undantagsmöjligheter skulle därmed finnas. För undantagen skulle generellt gälla förutsättning att det

som var fråga om förhållanden inte bort förutses inom för till-

som ramen en fredsställande arbetsplanering. Samtidigt konstaterades även i i

att en och för sig godtagbar arbetsplanering kan vissa moment falla bort och att hänsyn måste tas till detta. Det framhölls vad gäller undantaget för verksamhetens art att det finns aktiviteter där det inte är meningsfullt att upprätta ett arbetstidsschema eller liknande så lång tid i förväg

som två veckor. Anledningen är att behovet arbetskraft varierar från dag

av till dag och att man därmed skulle tvungen att så gott dagli-

vara som gen göra ändringar i schemat. Verksamhetens art alltså avsett

synes verksamheter där man över huvud inte på ett meningsfullt sätt kunnat använda arbetstidsscheman. Detta bör gälla även i fortsättningen och skall anses omfattat av lydelsen verksamhetens natur.

Vad gäller den andra delen möjligheten att göra undantag från den

av gällande bestämmelsen arbetsgivarens skyldighet att informera

om om ändringar etc. dvs om "händelser inte har kunnat förutses

som ger anledning till det", skall denna fortsättningsvis omfattad vår fö-

anses av reslagna lydelse "om det i annat fall föreligger särskilda skäl".

Beträffande möjligheterna att göra avvikelser från bestämmelserna i 11-14 §§ och 20 § skall detta kunna ske det är nödvändigt både

om med hänsyn till verksamhetens natur och det föreligger särskilda

om skäl. Med "verksamhetens natur" verksamheter är den

avses som av arten att behov av att anpassa de i lagen angivna bindande bestämmelserna är nödvändiga. Det kan dels gälla verksamheter tillgodoser

som viktiga samhällsintressen eller allmänhetens behov, dels verksam-

avse heter i vilka det av tekniska eller arbetsorganisatoriska skäl är nödvändigt att kunna göra vissa anpassningar. Exempel på den första kategorien är sjukvård, brandförsvar, polis och försvar. Som exempel på den andra kategorien kan nämnas arbete inom processindustrin samt viss omsorgsverksamhet i hemmet. "Särskilda skäl" t.ex. sjuk-

avser dom eller andra oförutsedda händelser utom arbetsgivarens kontroll samt nödfallssituationer.

Vid avvikelser från bestämmelserna i 11-14 raster, arbetspauser, dygns- och veckovila och 20 § första och andra stycket

en genomsnittlig arbetstid om åtta timmar inom fyramånadersperiod, samt

en begränsningen av nattarbetspassens längd till åtta timmar då nattarbetet utförs för arbetstagare arbete innebär särskilda risker eller stor fy-

vars sisk eller mental ansträngning, skall iakttas att arbetstagarna erhåller motsvarande ledighet eller, i undantagsfall, lämpligt skydd. Detta är

264 Författningskommentarer

samma förutsättning som gäller för avvikelser enligt 21 § och det finns anledning att förmoda att vad parterna kommer att avtala i kollektivavtal blir ledande även för icke-kollektivavtalade avvikelser. Vissa påpekanden bör dock göras. Både "motsvarande ledighet" och "lämpligt skydd" ställer krav på att arbetsgivaren vidtar någon åtgärd i stället för exempelvis den uteblivna viloperioden eller det längre arbetspassen för de nattarbetande.

Beträffande arbetspauser anges i den nuvarande bestämmelsen att i stället får arbetsgivaren i vissa fall "om arbetsförhål-

for sådana pauser landena kräver det" lägga ut särskilda arbetspauser. Arbetsgivaren skall då på förhand de särskilda arbetspausemas längd och för-

ange läggning omständigheterna medger. Detta bör även i fort-

så noga som sättningen en giltig kompensation för en avvikelse från rätten till

vara de arbetspauser behövs och kan betecknas som motsvarande le-

som dighet. Avsikten är emellertid att avvikelsemöjligheten från bestämmelsen arbetspauser skall följa samma mönster som enligt nuva-

om rande lag. Det torde alltså inte höra till det normala att avvikelser sker med hänvisning till att "det är nödvändigt med hänsyn till verksamhetens natur" i 22 Endast undantagsvis torde situationen vara sådan att "verksamhetens natur" gör det nödvändigt for arbetsgivaren att avvika från dessa bestämmelser. Mer vanligt, och därmed mer i linje med nuvarande avvikelsemöjligheter torde vara att "... det i annat fall förelig-

särskilda skäl". I "särskilda skäl" bör nämligen rymmas de förutger sättningar idag för att särskilda arbetspauser skall kunna

som anges läggas ut.

För avvikelser från bestämmelserna dygns- och veckovila kan inte

om göras motsvarande hänvisningar till nu gällande regler. Den nuvarande arbetstidslagen innehåller inte någon dygnsvileregel och för lagens regel veckovila kan, tidigare nämnts, göras undantag tillfälligt-

om som vis utan att något krav ställs på kompensation för arbetstagarna. Det är inte möjligt att i lag eller förarbeten vad innehållet i de bägge

ange förutsättningarna skall Till att börja med kan inte förutses alla

vara. tänkbara situationer och olika omständigheter kan råda då frågan

som

avvikelse uppkommer. Den flexibilitet som ligger i en allmänt utom formad regel skulle avsevärt inskränkas lagen detaljer för

om angav hur avvikelser skall kompenseras. Vidare skulle arbetsmarknadsparter-

avtalsfrihet inskränkas. Vad parterna avtalar bör i stället bli väglenas dande även på arbetsplatser utan kollektivavtalen. Endast Vissa allmän-

påpekanden kan göras. Att 22 § ställer krav på förutsättningar i na

SOU 1996: 145 Författningskommentarer 265

form av "motsvarande ledighet" och "lämpligt skydd" innebär att något skall erbjudas i stället för den uteblivna viloperioden. Detta torde innebära att arbetsgivaren måste vidta någon åtgärd i syfte att kompensera arbetstagarna för den uteblivna vilan alternativt det längre arbetspasset för den nattarbetande. Vidare bör framhållas att "lämpligt skydd" är subsidiärt i förhållande till "motsvarande ledighet". Om beslut fattas om avvikelse skall alltså arbetsgivaren först erbjuda motsvarande ledighet vid annat tillfälle. Normalt måste det vara möjligt för arbetsgivaren att finna en sådan kompensation. Det måste samtidigt vara möjligt för arbetsgivaren att av objektiva skäl ta till det "lämpliga skyddet". Ett sådant skäl skulle kunna vara att den motsvarande ledighet som kan erbjudas måste förläggas vid en så långt senare tidpunkt att den inte längre kan anses på ett rimligt sätt kompensera arbetstagaren för den vila som avveks i från. I detta fall kan objektivt sett det lämpliga skyddet vara lämpligare än den motsvarande ledigheten.

Skadestånd och rättegång

23 § I denna paragraf slås fast att den arbetsgivare som bryter mot någon bestämmelse i lagen kan bli skadeståndsskyldig för både ekonomisk och ideell skada. Paragrafen innebär i princip att lagen i sin helhet är skadeståndssanktionerad. Den är utformad efter mönster från annan arbetsrättslig lagstiftning. Det ligger i sakens natur att vissa bestämmelser är av ett sådant slag att brott mot dem inte kan ligga till grund för skadeståndsanspråk. Exempel på sådan regel är uppmaningen till arbetsmarknadens parter att träffa kollektivavtal om arbetstid i 6

24 § I likhet med annan arbetsrättslig lagstiftning skall mål om tillämpningen av lagen handläggas enligt lagen 1974:371 om rättegången i arbetstvister.

266 F irfattningskommentarer

Författningskommentar till förslaget om 23 § i

ny a

semesterlagen

I ett nytt avsnitt, som placeras efter 23 under rubrik Semester-

en ny ledighet på annat sätt än som hela dagar, föreslås paragraf, vil-

en ny ken är avsedd att gälla vid sidan de nuvarande bestämmelserna

av om förläggning av semesterledighet. Enligt första stycket ges arbetstagaren rätt att komma överens med sin arbetsgivare att ta ut sådan

om semesterledighet som överstiger fyra veckor och den ledighet som sparats från tidigare år enligt 18 § första stycket, på annat sätt än hela

som dagar. Arbetstagarens önskemål om förläggningen av semesterledigheten enligt första stycket, regleras på sätt arbetstagarens

samma som önskemål om arbetstidens längd och förläggning enligt 9 § i den föreslagna nya arbetstidslagen. I paragrafens tredje stycke föreslås att

arbetstagaren har rätt att komma överens med sin arbetsgivare att inte

om tillämpa reglerna i 18 § andra och tredje styckena, att sparad

om semesterledighet skall läggas ut inom fem år och att semesterledighet inte får sparas under semesterår då arbetstagaren får ut semesterledighet som sparats från tidigare år. I övrigt hänvisas till avsnitt 7.1.3.

SOU 1996: 145 F örfattningskommentarer 267

Författningskommentar till förslaget om ändring i

27 § första stycket

semesterlagen

Ändringen innebär att arbetstagare utför arbetet i sitt hem inte på

som den grunden längre är undantagna från lagens bestämmelser

om semesterledighet enligt 4 Liksom den föreslagna ändringen i arbetstidslagens tillämpningsområde, skulle därmed fortsättningsvis endast undantas arbetstagare vars arbete utförs under sådana förhållanden att det inte kan anses vara arbetsgivarens uppgift att vaka över hur arbetet är ordnat. Ändringen innebär samtidigt språklig modernisering be-

en av stämmelsen så att den, i detta avseende, blir likalydande med motsvarande bestämmelse i arbetstidslagen. I övrigt hänvisas till kapitel

268 Författningskommentarer SOU 1996: 145

Författningskommentar till förslaget om ändring i

14 § andra och tredje styckena i föräldraledighets-

lagen

I 14 § andra stycket Föräldraledighetslagen föreslås en ny lydelse, vilken innebär att arbetsgivaren är skyldig att förlägga ledigheten i enlighet med arbetstagarens önskemål, såvida inte sådan förläggning medför påtaglig störning för arbetets behöriga gång. Även i tredje stycket föreslås en ändring med anledning av ändringen i andra stycket. I övrigt hänvisas till kapitel

SOU 1996: 145 269

Reservationer och särskilda yttranden

Reservationer av ledamöterna

Christel Anderberg m Karin Pilsäter fp Karin Pilsäter fp och Acko Ankarberg Johansson kd Ingrid Burman v Bertil Berglund mp Karl Olof Stenqvist, SAF Marianne Hörding, Svenska kommunförbundet Karl Pfeifer, Landstingsförbundet Iréne Nilsson Carlsson, Arbetsgivarverket

Ingalill Landqvist-Westh, LO

Lennart Sjösten, TCO

Särskilda yttranden ledamöterna

av Margareta Andersson c Acko Ankarberg Johansson kd Marie-Louise Strömgren, SACO

270 Reservationer och särskilda yttranden

SOU 1996: 145

av ledamoten Christel Anderberg

äeservationm

Inledning

Arbetstidskommittén har bland annat haft i uppdrag att undersöka på vilket sätt flexibla arbetstidsregler kan införas i svensk lagstiftning. Tyvärr tvingas man konstatera att kommittén har misslyckats med detta uppdrag. Den lägger nu fram ett betänkande kommer att

som vara hopplöst omodemt redan när det kommer ut från trycket.

Den av socialdemokratema dominerade majoriteten sitter fast i

gammalt tänkande, från vilket den inte mäktat frigöra sig. Den talar visserligen att det är i de små och medelstora företagen alla de

om som nya arbetstillfällen måste skapas, Sverige är i så desperat behov för

som av att kunna häva arbetslösheten, är oförmögen att tänka annat än i

men den tayloristiska storskalighetens banor, där människor är homogena, lätt utbytbara komponenter och där maktkampen mellan arbetsgivare och arbetstagare central del i föreställningsvärlden

är en

Den prioriterade uppgiften för kommittén har varit att stärka incitamenten för att sluta kollektivavtal och därmed ytterligare förstärka organisationemas makt och inflytande. Moderata Samlingspartiet är mycket kritiskt mot att tankar på att stärka incitamenten för företagande och nyanställningar däremot helt saknas.

Arbetsmarknaden genomgår stora förändringar. Arbetsformer,

nu anställningsvillkor och arbetstider omprövas och till

anpassas en ny tids förutsättningar. Förändringarna är resultatet gradvis utveck-

av en ling som drivs företagens och medarbetarnas intressen. Allt detta är

av en process som pågår i en globaliserad värld där konkurrensen hårdnar. Politikerna kan naturligtvis, som kommitténs majoritet, bestämma sig för att de inte tycker det arbetslivet och därför försöka ingripa i

om nya processen och försvåra och bromsa utvecklingen. Genom att skärpa den lagstiftning som omgärdar arbete och anställning kan försöka

man ge den gamla ordningen en konkurrensfördel. Det är emellertid

uppenbart att denna strategi inte kommer att hålla i längden. Priset kommer också att bli högt. Interventionen kommer att leda till att chanser till expansiva företag och jobb går intet.

nya om

SOU 1996: 145 Reservationer och särskilda yttranden 271

Arbetslösheten i Sverige ligger kring 13 procent. Omkring mil-

nu en jon människor i Sverige står utanför den ordinarie arbetsmarknaden. I en sådan situation måste rimligen alla ambitioner inriktas på att underlätta företagande, att lätta på rigida regler som gör att företagare drar sig för att nyanställa. I stället har kommittén valt att i huvudsak inrikta sig på att skapa ännu större trygghet för dem har ett arbete, "the

som insiders, på bekostnad av dem som inte har arbete, "the outsiders.

Motiven för arbetstidsförkortningar har skiftat över tiden. De tidiga arbetstidsförkortningama motiverades främst av hälso- och skyddsskäl. Efter hand blev motiven allt välfárdsbetonade och det ansågs att

mer ökad produktivitet skulle tas ut i mer fritid och inte bara i högre lön. I takt med detta överfördes de rena arbetarskyddsfrågoma främst till Arbetsmiljölagen, som i motsats till Arbetstidslagen inte är dispositiv. När kommittén nu avstår från att modernisera arbetstidslagstiftningen, under förebärande av hälso- och säkerhetsskäl, framstår detta som att vrida klockan tillbaka.

Kommittén har haft i uppdrag att dels undersöka på vilket sätt flexibla arbetstidsregler kan införas i svensk lagstiftning, dels att implementera EG:s arbetstidsdirektiv. Tyvärr innebär förslagen att man i stort sett lagrar de två systemen ovanpå varandra utan att samtidigt utnyttja de

möjligheter till flexibla lösningar som EG-direktivet innefattar. Resultatet blir snarare mindre flexibilitet än vad gäller idag. Arbetstids-

som lagen skärps på flera punkter, bl a genom den fortsättningsvis skall omfatta grupper som idag inte omfattas av lagen och att den fria

genom kollektivavtalsrätten blir väsentligt inskränkt.

önskemål och behov 8 och 9 §§

Arbetstagarens

Kommittén konstaterar att olika rättigheter i den svenska arbetsrättsliga lagstiftningen av tradition tillkommer organisationerna, inte individen.

Genom de föreslagna reglerna om att arbetstiden utifrån verksamhe-

tens krav skall förläggas med hänsyn till arbetstagarens olika önske-

mål och behov menar sig kommittén ha satt den enskilde arbetstagaren i centrum. Detta framhålls i betänkandet de viktigaste frå-

som en av gorna när det gäller flexibilitet ur individens synpunkt.

Jag ifrågasätter om inte detta i stort är en skenreform. Kommittén betonar nämligen att ett ingånget kollektivavtal inte skall kunna rätts-

272 Reservationer och särskilda yttranden SOU 1996: 145

ligt ifrågasättas. Finns det ett kollektivavtal arbetstidens

om förlägg-

ning är det alltså dessa avtalsbestämmelser ytterst avgör den som om enskilde arbetstagaren, arbete faller inom avtalsområdet, kan få vars sina önskemål tillgodosedda.

Det finns exempel på rent kontraproduktiva kollektivavtal, framförhandlade utifrån facklig maktposition. Kommitténs uppgift borde ha en varit att försöka hitta och föreslå lämplig balanspunkt. en

För Moderata Samlingspartiet är det självklar utgångspunkt det en att skall vara möjligt att ingå individuella avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare inte bara inom ramen för, utan också vid sidan kollekom tivavtalet.

Kommittén anser att kollektivavtalen bör central del i ökad vara en en flexibilitet. Vi att historien tvärtom visar att dinosauriema på menar arbetsmarknaden tenderar att cementera det bestående och motverka förnyelse. Förslaget innebär egentligen bara byråkratisering en av regler som redan är självklara i varje modern arbetsorganisation.

Vila och rast m m 11 14 §§ -

EG-direktivet är uppbyggt på att arbetstagarna har rättigheter olika av slag, varöver de själva äger disponer that worker entitled - every

rättigheter. Arbetsgivaren blir vid skadeståndsansvar skyldig tillse att viloperioderna tas ut av de anställda.

Förslagen präglas av en otidsenlig regleringsiver. Det är motsägelsefullt att tala om att arbetstagarnas behov och önskemål skall beaktas och prövas sakligt och samtidigt föreslå dessa detaljstymingar som väsentligt minskar arbetstagarnas valmöjligheter.

Arbetstidens omfattning 15 §

Förslaget att den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 40 timmar per vecka i genomsnitt under en beräkningsperiod högst tio veckor om bör enligt min uppfattning kompletteras med om annat överenskommits i det enskilda anställningsavtalet. Regeln arbetstidens om

SOU 1996: 145 Reservationer och särskilda yttranden 273

omfattning föreslås vara dispositiv till förmån för kollektivavtal. Jag anser det rimligt att man också i det enskilda anställningsavtalet kan komma överens om annan ordinarie arbetstid.

Det finns krafter i Vårt samhälle som propagerar för en lagstiftad generell arbetstidsförkortning. På sina håll har förväntningar väckts att Arbetstidskommittén skulle komma med förslag i denna riktning.

Moderata Samlingspartiet delar kommitténs uppfattning att någon generell arbetstidsförkortning inte skall genomföras. Även de

om ekonomiska förutsättningarna för en allmän arbetstidsförkortning skulle finnas vilket de inte gör bör det inte komma i fråga att genom

- politiska beslut förbjuda människor att arbeta så mycket som de skulle vilja. De enda restriktioner som bör finnas är skyddsreglerna i Arbetsmiljölagen.

Att införa sex timmars arbetsdag med bibehållen åttatimmarslön skulle innebära löneökning med 33 procent. Det säger sig självt att något

en sådant vore en ekonomisk omöjlighet. Svenska företag skulle då snabbt konkurreras ut från världsmarknaden. Målet kan aldrig vara att vi skall dela på arbetslösheten. Målet måste i stället vara att sänka kostnaderna på arbete så att någon vill betala för alla de arbetsuppgifter som ligger och väntar på att bli utförda.

Föreställningen att mängden arbete är begränsad och bör ransoneras har inget stöd i vare sig teori eller historiska fakta. Det finns inget stöd för teorierna om att en generell arbetstidsförkortning skulle generera fler arbetstillfällen. Företagen måste i stället kunna utvecklas och växa för att fler människor skall arbete i Sverige. Arbetslösheten kan varaktigt pressas ned endast genom en ökad ekonomisk aktivitet i vårt land.

Jag kan alltså dela kommitténs uppfattning att en arbetstidsförkortning lämpar sig bättre för en avtalsförhandling än för lagstiftning, eftersom den senare är ett trubbigt instrument som inte kan ta hänsyn till variationer i ekonomiska förutsättningar inom olika branscher eller företag eller till skiftande önskemål hos olika individer. I ett fritt samhälle bör emellertid sig politikerna eller facket bestämma hur mycket varje

vare enskild person skall arbeta. Det borde vara självklart att individen själv får sluta avtal om sin egen arbetstid.

Kommittén är emellertid ambivalent i frågan om arbetstidförkortning och vågar inte riktigt stå för sin egen slutsats. Detta framkommer under

274 Reservationer och särskilda yttranden SOU 1996: 145

avsnittet Politiska signaler till arbetsmarknadens parter", från vilket jag tar avstånd. I avsnitt 7.2.4 skriver kommittén:

Ett mer ändamålsenligt sätt att genomföra arbetstidsförkortt ex en ning blir därmed genom avtal mellan arbetsmarknadens parter på den nivå de själva bedömer lämplig. Detta innebär emellertid inte vara att det saknas ett allmänt intresse i denna och andra arbetstidsñågor även om de inte blir föremål för direkta lagregler min kursivering. De överväganden vi vill framhålla vad gäller politiska intressen gäller jämställdhet, familjeliv och socialt liv i övrigt, sysselsättning och flexibilitet.

För det första kan det i ett rättssamhälle inte finnas utrymme för lagstiftaren att besluta något annat än direkta lagregler. Det inte om som uttryckligen är påbjudet i lag är fri mark, öppen för olika lösningar i individuella avtal eller kollektivavtal. Några pekpinnar därutöver skall lagstiftaren inte utdela.

För det andra anser jag att det kommittén uttalar allmänt som om intresse för jämställdhet, familjeliv och socialt liv i övrigt är ett uttryck för sådan social ingenjörskonst borde förpassas till historiens som skräpkammare. Här är fråga om vad brukar kalla bortompolitiska man faktorer; d alla samhällsproblem är inte lösbara inom det politiska v s systemet. Politikerna bör följ aktligen hålla fingrama borta och anförtro människorna att älva besluta hur de vill anordna sitt familjeliv.

Även under avsnitten jämställdhet har jag rad om en allvarliga invändningar mot kommitténs resonemang. Aven här kommer den sociaingenjörskonsten till tals.

Att tala om att arbetstiden bör förkortas välfärdsskäl måste i ett läge av med 13 procents arbetslöshet anses som närmast utmanande. Det finns inte heller någon allmängiltig definition begreppet välfärd. För den av ene är välfärd att gå på femtimmarsdag när barnen är små, för den ner andre är välfärd att arbeta 10 timmar dagen för att kunna tjäna ihop om till ett eget hus.

Av Anita Nybergs forskningsrapport fogats till vårt betänkande som framgår att kvinnor i stor utsträckning arbetar inom den offentliga sektorn och att många har deltidsarbete, medan männen företrädesvis arbetar heltid inom det privata näringslivet. Någon rörlighet mellan dessa sektorer finns inte. Vidare framgår det rapporten att litet talar av för att utvecklingen de senaste decennierna, inneburit kvinnorsom att

SOU 1996: 145 Reservationer och särskilda yttranden 275

na arbetar mer och männen mindre, har medfört att männen avlastat kvinnorna i hushållsarbetet. Ändå talar kommittén arbetstids-

om att en förkortning kan medföra att männen arbetar mindre och att kvinnorna därmed kan förutsättningar att arbeta Svenska kvinnor

ges mer. som

redan håller på att arbeta ihjäl sig skulle därmed ytterligare klämmas

mellan två sköldar eftersom en avlastning i hemmet inte kan kommenderas fram genom politiska beslut.

Övertid och 19 §§

17 I 17 § föreslår kommittén halvering övertidstaket från 200 till

en av 100 timmar per arbetstagare och år. Detta motiveras sysselsätt-

av ningsskäl. Förslaget får, det genomförs, mycket allvarliga konsek-

om venser för de företag som saknar kollektivavtal, vilket utgör 40 procent av företagen i Sverige och har 15 procent alla anställda. Möj-

som av ligheten att möta variationer i arbetskraftsbehovet med övertid skulle vara ett sätt för företagen att kompensera sig för den minskning i flexibilitet delar förslaget i övrigt leder till. Även i övrigt är det

som av nödvändigt att ett företag har möjlighet att möta plötsliga produktionseller verksamhetsstörningar med övertid. Om inte riskerar vi ytterligare utslagning av företag och arbetstillfällen. Jag anser därför att förslaget i denna del är helt oacceptabelt.

Av Agnarssons och Anxos forskningsrapport som utgör bilaga till vårt betänkande framgår bl följande. Begränsning det lagstiftade

a av övertidsutrymmet har liknande effekter på företagens produktionskostnader som en allmän arbetstidsförkortning. Förutsättningen för att företagen skulle välja att nyanställa i stället för att använda övertidsarbete bygger på att företagen är villiga att behålla produktions-

samma nivå som förut. Det förutsätter vidare att arbetskraften är fullkomligt homogen och fullkomligt rörlig. Slutsatsen i rapporten blir att det är mycket som talar för att det inte är möjligt att uppnå ren arbetsdelning och omvandla övertidsarbete till nya arbetstillfällen och att det hos småföretagen finns tröskeleffekter gör att de inte kan ersätta

som övertid med nyanställningar.

Kommitténs förslag i denna del är inget annat än populistisk efter-

en gift åt en högljudd opinion.

I 19 § föreslås att den totala arbetstiden per vecka, inklusive övertid, får uppgå till högst 48 timmar i genomsnitt under en beräkningsperiod

276 Reservationer och särskilda yttranden SOU 1996: 145

om högst fyra månader. Genom kollektivavtal får beräkningsperioden enligt 21 § förlängas till högst ett år.

Dessa regler är grundade på EG:s arbetstidsdirektiv och därför tvingande. Någon begränsning utöver vad följer direktivet krävs som av inte. Den nu nämnda regeln, som på det kollektivavtalsreglerade området möjliggör en övertid på cirka 400 timmar per år, skall ställas mot övertidstaket i 17 § för de arbetsgivare inte har kollektivavtal. som Kommittén gör inte ett försök att motivera skillnad på 300 ens en timmar per arbetstagare och år. Jag att 17 § bör utgå. anser

För att fullt ut utnyttja den möjlighet till flexibilitet EG-direktivet som medger anser vi vidare att en bestämmelse skall införas grundad på Artikel 18 b enligt vilken medlemsstat kan besluta att inte en tillämpa artikel 6 om begränsningen veckoarbetstiden varvid dels de av allmänna principerna skydd arbetstagarnas hälsa och säkerhet om av skall iakttas, dels garantier skall skapas för att ingen arbetsgivare kräver att en arbetstagare arbetar än 48 timmar såvida han inte mer först har fått arbetstagarens medgivande. Enligt denna bestämmelse behöver Sverige alltså inte införa något tak alls vid individuella överenskommelser mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. Den begränsning som finns är då bara reglerna i Arbetsmiljölagen om skydd för hälsa och säkerhet, vilket torde vara fullt tillräckligt.

En mycket påtaglig begränsning i övertidsuttaget ligger dessutom däri, att övertid är dyr arbetstid. Det finns därför strävan hos alla arbetsen givare, både i Sverige och andra länder, att hålla övertidsuttaget nere och i stället lägga ut den ordinarie arbetstiden på flexibelt och ett mer verksamhetsanpassat sätt.

Försöksverksamhet med kortare arbetstider

Jag har ovan avvisat arbetstidsförkortning. Jag tror inte heller att en ytterligare försöksverksamhet, som förutsätter att med allmänna man medel går in och kompenserar arbetstagarna för lönebortfallet, skulle vara ägnad att sprida särskilt mycket mer ljus över effekterna. Jag står därför inte bakom kommitténs förslag under avsnitt 4.10 att omfördela tillgängliga forskningsresurser för dylika försök. Jag är övertygad om att det finns eftersatta områden där dessa forskningsresurser kan användas på ett mer konstruktivt sätt.

SOU 1996: 145 Reservationer och särskilda yttranden 277

Semesterlagen

Enligt Artikel 7 i EG-direktivet har varje arbetstagare rätt till en årlig semester minst fyra veckor. Den svenska översättningen av direktiom vet lämnar del i övrigt att önska men enligt den engelska versionen en gäller att the minimum period of annual leave" inte får utbytas mot kontant ersättning utom då anställningen avslutas. E contrario följer alltså att eventuell semester utöver de fyra veckorna skulle kunna tas ut i kontanter i stället för ledighet.

Det finns arbetstagare tycker att fyra veckors semester är fullt som tillräckligt för vila och rekreation och skulle föredra att kunna komma överens med arbetsgivaren kontant ersättning för lagstiftad eller om avtalad semester därutöver. I syfte att öka valfriheten för den enskilde och bidra till ett flexiblare arbetstidsmått jag att denna möjlighet anser bör införas även i svensk lagstiftning.

Det gäller jobben

Redan finns på den svenska arbetsmarknaden ett stort antal kolleknu tivavtal konjunkturanpassad och/eller säsongsvarierad arbetstid. I om många fall sammanfaller detta redan på kort sikt med de anställdas önskemål flexiblare arbetstider. På längre sikt är denna utegna om veckling också nödvändig för att svenska företag skall kunna behålla sin konkurrenskraft. Det är ytterst fråga att rädda jobben. Många om anställda och åtskilliga fackliga organisationer har redan insett det.

Det hade varit önskvärt att det presenterade förslaget till arbetstidsnu lag kunnat bädda för fortsatt avreglering. En huvudregel om årsaren betstid hade varit att föredra.

I Nya Zeeland påbörjades i slutet 1980-talet ett systemskifte som av lett landet från att i kris till att världens starkaste tillvara vara en av växtekonomier. En huvudingredienserna i nydaningen har varit en av omfattande avreglering arbetsrätten, däribland arbetstiden. Resultaav ten är spektakulära. Bl har arbetslösheten under en femårsperiod a sjunkit från 1 l till sex procent.

En liknande positiv utveckling skulle fullt möjlig i Sverige. Hindvara är socialdemokratemas fasthållande vid gamla dogmer, födda ur ren tid med ett snävt nationellt perspektiv. en annan

278 Reservationer och särskilda yttranden SOU 1996: 145

Även EG-direktivet bidrar till försvåra att övergången till så stor flexibilitet som skulle önskvärd. Ambitionen är förbättra levnadsvara att och arbetsförhållandena för arbetstagare inom gemenskapen. Detta är i och för sig lovvärt, men EU borde nöja sig med att ställa sådana upp minimivillkor har syfte att inget medlemsland skall kunna som som skaffa sig otillbörliga konkurrensfördelar till följd usla förhållanden av för arbetstagarna. Utöver vad krävs för att upprätthålla den inre som marknaden bör sociala frågor regleras på nationell nivå.

EG-direktivet om arbetstidens förläggning är komplicerat och griper in i minsta detalj. Kulturlcrockar uppstår när ett sådant direktiv skall införlivas i den nationella lagstiftningen. Särskilt bekymmersamt blir det när Sverige som vanligt skall "bäst i klassen" och reglera vara mer än direktivet föreskriver och avstå från de möjligheter till avvikelser

som ges.

Nu föreliggande förslag till arbetstidslag är ett exempel på hur Sverige tar på sig ytterligare en självsydd tagelskjorta.

I EU:s vitbok "Tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning anges grunden för en politik för fler jobb ekonomi fungerar. Bl vara en som a framhålls behovet strukturella förändringar de europeiska länav av dernas hårt reglerade och styrda arbetsmarknader. På grundval härav antogs i december 1994 det k Essen-programmet innehåller fem s som punkter för kampen mot arbetslösheten, däribland förstärkning en av tillväxtens effekter på sysselsättningen flexibel genom en mer arbetsorganisation tillgodoser såväl arbetstagarnas önskemål som som konkurrenskraven.

Det växande arbetslöshetsproblemet inom EU har alltså lett till viss en omorientering sedan det mycket hårt reglerande arbetstidsdirektivet utfärdades. Jag anser att det är angelägen uppgift för Sverige en att inom för sitt medlemskap i EU verka för ramen nyvunna att en avreg-

lering av bl a arbetstidslagstiftningen snarast påbörjas i Essen-

programmets anda.

SOU 1996: 145 Reservationer och särskilda yttranden 279

Reservation av ledamoten Karin Pilsäter

fp

Trots att kommitténs majoritet tydligt anger att arbetstidsfrågoma både vad avser längd och förläggning lämpligast avgörs i förhandlingar mellan parterna och mellan enskilda arbetstagare och arbetsgivare, anser majoriteten det vara lämpligt att uttala allmänna intressen vad

av dessa förhandlingar ska sluta i för resultat. Jag delar

inte denna uppfattning. Menar vi allvar med att frågorna bäst löses dem det berör,

av måste vi också acceptera att lösningarna blir olika.

Under rubriken "Jämställdhet" i kap 7 .2.4 inleder majoriteten med att hävda att en rad välfärdsskäl talar för att arbetstiden allmänt bör sänkas. Detta är en slutsats som inte finner sin grund i det material kommittén haft tillgång till, och de överväganden i övrigt görs i betän-

som kandet i allmänhet och detta avsnitt i synnerhet. Utöver vad

som kommittén i övrigt under rubriken Jämställdhet tar vill jag

upp anföra följ ande:

Jämställdhet mellan kvinnor och män är för oss liberaler en fråga om lika möjligheter, lika chanser, den självklara rätten för oss alla att få göra våra egna livsval utan att styras av fördomar eller förväntningar grundade på vårt kön. Även jämställdhetsarbetet i vårt land kommit

om långt har vi fortfarande inte lika möjligheter. Många menar att förkortad daglig arbetstid sextimmarsdag är den bästa vägen att uppnå jämställdhet såväl i arbetsliv som privatliv. Vi liberaler tror att detta är fel tänkt. Många kvinnor arbetar idag ofrivilligt deltid. Ofrivilligt antingen genom att ett heltidsarbete inte står att finna eller att

genom ansvaret för hemarbetet och barnen inte går att kombinera med heltidsarbete för kvinnan. Den ojämlika fördelningen betalt och obetalt

av arbete mellan kvinnor och män får inte automatiskt en jämnare fördelning för att männen och många kvinnor minskar sin betalda arbetstid. Det är snarare genom att ansvaret för barnen och hemarbetet delas som en rättvisare möjlighet till fördelning av obetalt och betalt arbete skapas. Inte heller skulle minskning männens betalda arbete

en av ge kvinnorna bättre position inom arbetslivet i sig. Även detta förutsät-

en ter ett delat ansvar för barn och hem. Ett sådant delat ansvar kan aldrig beslutas i riksdagen, vare sig direkt eller genom arbetstidsbegränsningar.

Det behov av kortare arbetstid som både kvinnor och män med ansvar för små barn ofta upplever utgör inte skäl nog normativt förorda

en

280 Reservationer och särskilda yttranden SOU 1996: 145

förkortning av arbetstiden för alla andra Jämställdhetsarbetet

grupper. måste ta andra vägar. Aktiva åtgärder såsom jämställdhetsplaner, arbete mot lönediskriminering, mentorprogram, skärpt tillsyn via

en JämO, öronmärkt pappaledighet och ett aktivt opinionsarbete är några av de vägar vi vill vidare på, liksom ett kraftfullt arbete för att förändra den könsuppdelade arbetsmarknaden.

Kommitténs majoritet for även i andra sammanhang ett enligt min uppfattning felaktigt kap 4 att arbetstidsförkortning

resonemang om skulle göra det lättare för kvinnor att leva på sin lön och att de sociala förmånema är knutna till lönen skulle bli större med kortare

som arbetstid. Detta är fel. Låga inkomster blir inte lättare att leva på för att situationen delas av många. Som kommittén påpekar måste alla arbetstidsförkortningar betalas.

Ökade möjligheter för både kvinnor och kombinera för

män att ansvar familj med förvärvsarbetet kan också mycket väl innefatta framtida angelägna reformer småbarnsföräldrar ökade ekonomiska

som ger möjligheter att minska sin arbetstid. Det bygger på att ekonomiskt utrymme för sådana skapats. Skall sådant utrymme någonsin skapas kan välfärden inte urholkas genom generella arbetstidsförkortningar, även om de kommer fram avtalsvägen. Dessa förutsätter att det ökade löneutrymmet används för arbetstidsförkortningar,

annan konsumtion inklusive offentlig sådan.

Det ofrivilliga deltidsarbetet och de låga kvinnolönema är den största utmaningen för de kvinnodominerade fackföreningama. Mer lön och längre arbetstid är många kvinnors krav. Detta bör politikerna respektera, inte sätta sig till doms över.

Ur jämställdhetsperspektivet är en generell arbetstidsförkortning alltså inte motiverad. Den bidrar sannolikt inte alls eller mycket litet till ökad jämställdhet mellan kvinnor och riskerar undergräva möjlig-

män men heten att andra på vägar nå detta mål.

Allmänt ökad livskvalitet brukar användas också argument för

som arbetstidsförkortningar. Livet än lönearbete. Familj,

rymmer mer vänner, fritidsintressen och ideella insatser måste ökat utrymme i

ges våra vardagsliv. Säkert är det så för många. Men ökat utrymme för detta betyder samtidigt minskat utrymme för konsumtion och

av varor tjänster mot betalning, oavsett det gäller privat konsumtion betald

om direkt ur den egna plånboken eller offentlig konsumtion, betald via skattsedeln. Begreppet livskvalitet för alla olika innehåll,

rymmer oss

SOU 1996: 145 Reservationer och särskilda yttranden 281

dessutom skiftar med livets växlingar. Det är för oss liberaler som främmande politiska beslut försöka fastställa den lämpliga

att genom mix arbete och fritid som ger största livskvaliteten för alla.

av

Vi bör istället skapa större möjligheter till val mellan arbete och lön å

sidan, fritid å den andra. Många människor vill ha förkortad arena betstid och är beredda att acceptera lägre lön, andra vill det motsatta. Det arbetsbehov kvarstår då människor förkortar sin arbetstid

som

kollektiva eller enskilda överenskommelser kan givetvis bidra genom till att arbetstillfällen uppstår. Den flexibilitet eftersträvas i

nya som

lagstiftningen, och därmed i kommande avtal, bidrar även den den nya till bättre fungerande företag och därmed flera jobb.

282 Reservationer och särskilda yttranden SOU 1996: 145

Reservation av ledamöterna Karin Pilsäter

fp och Acko Ankarberg Johansson

kd

Ökad flexibilitet är ett önskemål både från företagen och från den enskilde arbetstagaren. Med ökad flexibilitet vad

avser förläggning kan

såväl verksamhetens som arbetstagarens behov bättre tillgodoses. För verksamheten kan konkurrenskraften förbättras när kundernas önskemål kan kombineras med arbetskraftens tillgänglighet. För den enskilde kan flexiblare arbetstider ett sätt bättre kunna förena vara att förvärvsarbete med för barn och familj. Kommitténs uppdrag ansvar var att undersöka på vilket sätt flexibla arbetstidsregler kan införas i lagstiftningen. Vi anser att kommittén inte lyckats fullgöra det uppdraget.

Reglerna avseende planering och anordnande arbete §§11-14 av är skyddsregler för arbetstagarnas hälsa och skall därmed endast vara dispositiva i det fall motsvarande ledighet eller i undantagsfall lämpligt skydd utgår. Vi dock att det bör uttryckas arbetsgivarens anser som skyldighet att planera arbete på ett sådant sätt och arbetstagarens rättighet skyldighet, att utnyttja detta. Det arbetsorganisato- , är en risk princip ställer rimliga krav på arbetsgivaren samtidigt som som den ger arbetstagaren valfrihet. Eftersom förslaget till

arbetstidslag

konstaterar att arbetstiden är del arbetsmiljön undviks ändå en av risken att arbetstagaren arbetar med fara för sin eller andras hälsa. egen

Arbetsmiljöns beskaffenhet regleras i arbetsmiljölagen.

l5 18 bör utgöra regler endast ska gälla i det fall kollektivav- - som tal om arbetstiden inte tecknats. Därför bör dessa också flyttas till ett separat avsnitt av lagtexten.

Det är bra att kommitténs majoritet föreslår den ordinarie arbetstiatt den är den tid bestämts i det enskilda anställningsavtalet § som 15, men vi menar att även den övre tidsgränsen och metoder och tidsperiod för genomsnittsberäkningen skall kunna bestämmas i det enskilda anställningsavtalet. Kommitténs majoritet missar här målet flexibom lare arbetstider till nackdel för både verksamheten och

arbetstagaren.

Kommittén föreslår i § 17 halvering högsta tillåtna öveitidsvoen av lym, till 100 timmar kalenderår. Vi den fortsättper anser att även ningsvis bör 200 timmar. I de utredningar kommittén låtit vara som ta fram konstateras att den mesta övertiden finns inom industrin, att ett övertidsgolv" förefaller existera och att den oftast berör mindre ett

SOU 1996: 145 Reservationer och särskilda yttranden 283

antal anställda. Övertid kostar. Övertid väljs inte arbetsgivaren

av om andra möjligheter finns att lösa arbetskraftsbehovet. Den anställdes specifika kompetens, arbetsbehovets tidsförläggning och periodicitet, arbetsrätt och andra regler, möjlighet till och kostnader för alternativ rekrytering är vad avgör övertid tillgripes. Att begränsa möj-

som om ligheten till övertidsuttag leder inte till fler arbetstillfällen. Ska övertid ersättas av nyanställning måste de övriga faktorerna ändras, så att ytterligare anställningar i fler fall än idag är att föredra framför övertidsarbetet. Tvärtom kan begränsningar leda till färre extra anställningar, då nyckelpersoner kan hindras från övertid möjliggör arbetstill-

som fälle även för andra. 200 timmars övertid i kombination med reglerna om maximalt 48 arbetstimmar under beräkningsperiod borde

en vara arbetstidens yttre gränser.

284 Reservationer och särskilda yttranden SOU 1996: 145

Reservation av ledamoten Ingrid Burman

v

Inledning

Arbetskommitténs utredning består av två delar, dels frågan om arbetstidens längd, dels frågan om arbetstidens förläggning. Frågan om arbetstidens längd handlar om livskvalitet, jämställdhet, välfärd och sysselsättning. Frågan om arbetstidens förläggning är en arbetsrättslig fråga och handlar om löntagarnas rätt till inflytande över förläggningen, om skyddet for hälsa och säkerhet.

Kortare arbetstid

Jag att det är både önskvärt och nödvändigt med en arbetstidsför-

anser kortning och att den ska omfatta hela arbetsmarknaden. Då krävs det

generell arbetstidsförkortning som genomförs lagstiftningsvägen. en Ska arbetstidsförkortningen ge effekter på sysselsättningen krävs också att förkortningen genomförs med rejäla steg. Enligt min uppfattning ska den lagstiftade arbetstiden i ett första steg sänkas till 35 timmar i Veckan för att på sikt, efter sekelskiftet, sänkas till 30 timmar i veckan.

Majoriteten i kommittén har betonat att en arbetstidsförkortning är önskvärd men att den måste komma avtalsvägen. Kommittén har i sitt material särskilt lyft fram sysselsättningsaspekten och en stor del av utredningsmaterialet behandlar frågan om en arbetstidsförkortning ger fler sysselsättningstillfällen. För att bedöma detta har kommittén ställt samman en rad forskningsrapporter som redovisas i en bilaga till utredningen. Det är lätt att dela majoritetens uppfattning att det behövs mer forskning inom området.

Den forskning om sysselsättningseffekter som redovisas i utredningen tar sin ansats utifrån en sektor som idag sysselsätter 20% av arbetskraften i Sverige. Resultaten från denna sektor har sedan applicerats på industri riktar sig till en inhemsk marknad, byggnadssektom,

som privat och offentlig tjänstesektor villkoren desamma för

som om vore denna 80% del arbetsmarknaden. I den teoretiska forskningen finns

av också en rad strikta antaganden i botten som alla har ett gemensamt, de

SOU 1996: 145 Reservationer och särskilda yttranden 285

utgår från konjunturella svängningar och hur arbetstidsförkortning

en påverkar sysselsättningen under olika konjunkturer. Ingenstans redovisas arbetstidsförkortningens effekter på sysselsättningen under

en strukturomvandling vilket ter sig märkligt då de flesta är att

ense om den arbetslöshet finns i Sverige idag i hög grad är strukturell

som av karaktär.

Den europeiska forskningen i arbetstidsfrågan inte finns redovisad

som i kommitténs material har helt andra utgångspunkter. Ofta redovisar man arbetstidsförkortningar och sysselsättningseffekter över långa tidsaxlar. På så sätt fångar in både konjunktursvängningar och

man strukturomvandlingar i samhället, samtidigt som man redovisar resultatet av faktiskt genomförda arbetstidsförkortningar under decennier. Nu senast redovisar utredaren Michel Rocard i sitt material till Europaparlamentet ett klart samband mellan arbetstidsförkortning och ökad sysselsättning, enligt Rocard är det sedan arbetstiden slutade att förkortas 1970 som vi har fått stor arbetslöshet i Europa. Utanför Sverige har under de senaste 5-6 åren blygsam förkortning börjat igen. I de

en länder där förkortningen är mest uttalad, dvs Danmark, Tyskland, Belgien och Nederländerna den bidragande orsak till

ser man som en att arbetslösheten dämpats eller förhindrats att stiga till följd de

av aktuella årens ekonomiska kris. Nederländerna ett de länder

var av som drabbades allvarligast krisen på grund sitt starka beroende

av av av handel med utlandet och sin industristruktur. Under dessa år förlorade landet nära 5% sina arbetstillfällen inom industrin. Samtidigt förkor-

av tades den genomsnittliga arbetstiden med fyra timmar i veckan och är nu ett av de länder där arbetslösheten är lägre 1994 än 1985.

Michel Rocard skriver också I experiment på ett stort antal företag har man lyckats med att avsevärt förkorta arbetstiden och därmed bevisat att det är möjligt att inte bara behålla antalet anställda utan även anställa nya och ett stigande antal specialstudier i ämnet verkar till stöd för uppfattningen att en sådan flexibel och icke obligatorisk politik kan ge avsevärda resultat den infördes allmänt med starkt

om stöd från myndigheternas sida för att om nödvändigt bidra till en kompensation av löneförlustema. Det förtjänar också att lyftas fram från arbetstidskommitténs utredning att Tyska motsvarigheten till AMS, IAB, bedömer att en miljon arbetstillfällen skapades i Tyskland under perioden 1983-1992 arbetstidsförkortningar. Tyvärr har

p.g.a. av den Europeiska forskningen, i hög grad vilar på genomförda

som arbetstidsreforrner, inte redovisats i kommittén. Istället har kommittén koncentrerat sitt arbete till den inhemska svenska forskningen

som vilar på teoretiska antaganden bearbetade i dataprogram och sällan

som

286 Reservationer och särskilda yttranden SOU 1996: 145

eller aldrig diskuterar effekterna arbetstidsförkortning i

av en en strukturomvandling. Enligt min mening finns det idag erfarenheter från Europeiska arbetstidsförkortningar visar att arbetstidsför-

som en kortning skapar fler sysselsättningstillfállen. Med 600 000 människor parkerade i massarbetslöshet är det viktigt att Sverige använder alla medel för att öka sysselsättningen. En generell arbetstidsförkortning är ett sådant medel. Jag att kommitténs majoritet är alltför försiktig

anser i sin slutsats när de nöjer sig med att konstatera att det inte kan uteslutas att en förkortad arbetstid skulle kunna ge ett bidrag till att minska arbetslösheten.

I Sverige arbetar vi mest i Europa

Enligt det material som presenteras i utredningen arbetar heltidsans-

en tälld svensk 40,7 timmar i veckan. Detta längsta arbetstidema i

är en av Europa. Samtidigt visar statistiken att arbetstiden utslagen på anställd och år är låg i en internationell jämförelse. Vilket innebär att arbetstiden är ojämnt fördelad i Sverige. Vi har en hög andel deltidsanställd, mest kvinnor, som ofta önskar tid för att kunna försörja sig själva.

mer

En arbetstidsförkortning innebär dels att vi skulle närma det

oss europeiska lägre måttet för heltidsarbetande, dels att vi skulle en viss omfördelning av arbetstid från heltidsarbetande till deltidsarbetande.

En jämställdhetsfråga

Utredningen presenterar en rad analyser om jämställdhetseffekter av en arbetstidsförkortning. Sällan eller aldrig lyfter man fram det faktum att en arbetstidsrefonn skulle verka omfördelande av arbetstiden mellan heltidsarbetande och deltidsarbetande. Rätt genomförd skulle deltidsarbetande få ett högre arbetstidsmått när heltidsarbetsmåttet sänks. Istället väljer utredningen att polemisera med att en arbetstidsförkoitning i privat sektor knappast innebär att kvinnor i offentlig sektor ges fler arbetstimmar. Medvetet eller omedvetet välj att undvi-

er man ka att ta ställning till kämfrågan, omfördelningen av arbetstid från heltidsarbetande till deltidsarbetande ofta kvinnor så att varje individ ges en rätt och en möjlighet att försörja sig själv. Naturligtvis måste denna omfördelning ske inom varje sektor och varje bransch. Detta är i sig ytterligare ett argument för att en-arbetstidsförkortning måste vara generell, dvs ske lagstiftningsvägen, eftersom lösningen att genomföra

SOU 1996: 145 Reservationer och särskilda yttranden 287

arbetstidsförkortningen avtalsvägen innebär att de branscher har som ett högt löneläge ofta mäns arbetsmarknad kommer medföra att att låglönebranscher ofta kvinnors inte kommer

arbetsmarknad att ha

möjlighet att avtala fram någon arbetstidsförkortning. Internationella exempel visar att så blir fallet när arbetstidsförkortningar genomförs

avtalsvägen.

Majoriteten lyfter också fram att våra arbetstidsmönster i hög utsträckning påverkas har ansvaret för hem och av vem som familj. Att det ansvaret är ojämnt fördelat mellan könen. Slutsatsen blir att om vi ska förändra arbetstidsmönstren mellan könen så måste vi börja med ansvaret för familjen. Detta är en slutsats står i bjär kontrast med som lagstiftarens tidigare ambitioner. Tidigare har vi lagstiftat obligaom toriska pappamånader i föräldraförsäkringen för möjligheatt öppna ter för föräldrar att dela på föräldraansvaret, vi har lagstiftat om rätten till föräldraledighet för att öppna för människor ska att ges möjlighet att kombinera arbete och föräldraskap. Vi har lagstiftat till om rätt förkortad arbetstid under småbarnsåren av samma anledning. Om vi vill förändra arbetstidsmönstren mellan könen är lagstiftad arbetsen tidsförkortning en grund och ett hjälpmedel för familjerna att inbördes fördela ansvaret för hushåll och familj.

Ett hårdare arbetsliv

Inom vissa yrken förbrukas människor i snabb takt, den genomsnittliga pensionsåldem är idag 59 år, att jämföra med den lagstadgade på 65 år.

I förtidspensionssystemet finns idag 400 000 många

personer, p.g.a. arbetsskador och arbetsrelaterade sjukdomar. Det sker en nyrekrytering till systemet med 30-40 000 år, de flesta personer per p.g.a. av ett allt hårdare arbetsliv. Sedan 70-talet har vi arbetat aktivt med arbetsmiljön, nya lagar, tekniska hjälpmedel och detta m.m. trots så fortsätter utslagningen i snabb takt.

När det gäller belastningsskador och förslitningsskador och viss psykosocial stress blir allt fler forskare eniga att vid sidan aktivt om om ett arbetsmiljöarbete så måste exponeringstiden minska, dvs den tid människor är på arbetet. Ska vi förhindra människor slås att ut ur arbetslivet i förtid eller in i långtidssjukskrivningar räcker det inte med det traditionella arbetsmiljöarbetet, del lösningen måste en av vara att vi sänker arbetstiden, vilket de facto innebär vi fördelar tiden järnatt

288 Reservationer och särskilda yttranden

över livet så att vi arbetar mindre vecka månad och år för att nare per istället kunna vara kvar i arbetslivet fram till pensionsåldem.

Det finns idag också ett klarlagt samband mellan arbetspassens längd och antalet arbetsolyckor. Eftersom kommittén koncentrerat sitt arbete till att belysa sysselsättningseffektema av en arbetstidsförkortning har frågan sambandet mellan arbetstidens längd och ohälsa inte disku-

om terats tillräckligt enligt min mening.

Lagstiftning eller avtal

Jag delar majoritetens uppfattning att det är dags att inleda en arbetstidsförkortning sysselsättningsskäl och av välfárdsskäl. Enligt min

av mening måste arbetstidsförkortningen genomföras lagstiftningsvägen. Att majoriteten gör förorda avtalade branschvisa eller lokala

som arbetstidsförkortningar innebär att rad önskade positiva effekter av

en förkortningen uteblir.

Internationella erfarenheter visar att arbetstidsförkortning skall

om en öka sysselsättningen så krävs rejäla steg. Tas arbetstidsförkortningen ut i 10-20-30 minuter i veckan så äter produktivitetsökningen upp sysselsättningseffekten. Avtalade arbetstidsförkortningar tenderar att tas i små steg och ersättas fullt ut produktivitetsökningar varvid

av sysselsättningseffekten uteblir. Ett undantag finns, IG metall i Tyskland, där arbetstiden förkortades, efter konflikt, till 35 timmar i veckan under perioden 1988-95 och där sysselsättningseffekten var betydande.

En negativ effekt avtalade arbetstidsförkortningar är att branscher

av med ett relativt högt löneläge har råd att avstå löneutrymme i utbyte mot förkortad arbetstid medan låglönebranscher ofta kvinnliga inte har råd att avstå löneutrymme. Vi riskerar att få form av diskri-

en ny minering på den könssegregerade svenska arbetsmarknaden.

Att den kvinnor dominerade arbetsmarknaden idag känneteck-

av som

låga löner också kommer att kännetecknas av långa heltidsarnas av betsmått, arbetar mycket och tjänar litet, medan den av män

man dominerade arbetsmarknaden får lägre heltidsarbetsmått och tjänar

Internationella erfarenheter visar att kvinnodominerade branscher mer. alltid släpat rejält efter när arbetstidsförkortningar avtalats fram. Ska

arbetstidsförkortning få genomslag i hela samhället, sysselsätten ge ningseffekter och välfárdsvinster, krävs att den lagstiftade arbetstiden,

SOU 1996: 145 Reservationer och särskilda yttranden 289

normen för heltidsarbete, sänks. Sedan kan arbetstiden till

anpassas olika branscher och sektorer avtalsvägen.

Kompensation

Den höga summa som Sverige betalar ut i olika försörjningssystem skulle delvis kunna användas för att kompensera så att arbetstagarna kan behålla lönen vid en arbetstidsförkortning. Detta eftersom rejäl

en arbetstidsförkortning skulle kunna leda till rejäl minskning

en av arbetslösheten både direkta nyanställningar också

genom men genom att uppsägningar undviks, vilket skulle minska utgifterna i olika

system, a-kassa, socialbidrag, bostadsbidrag m.m. samt öka statens skatteintäkter.

En arbetstidsförkortning måste kombineras med att ökade löneutgifter ersätts, särskilt inom offentlig sektor där ökade löneutgifter knappast kan kompenseras ökad produktivitet. Inom den privata sektorn

av behöver inte kompensationen bli lika hög beroende på att vissa branscher kan kompensera sig själva genom ökad produktivitet, förlängda driftstider m.m.

Under september månad 1996 har både Sveriges statsminister och arbetsmarknadsminister Varit inne på att omfördela från a-kassa till arbete jag här diskussionen det sk "friåret". Enligt min

avser om

, mening innebär det att statsministern och arbetsmarknadsministern öppnat för en debatt om att omfördela inom budget för att genomföra arbetstidsrefonner i Sverige. Tyvärr nådde inte debatten att omför-

om dela pengar för att finansiera en arbetstidsreforrn in i arbetstidskommitténs slutna rum.

Förslaget till ny lag

Lagens omfattning

EG direktivet gör, till skillnad från vår nuvarande svenska arbetstidslag, inget undantag för arbete som utförs i arbetstagarens hem. Arbete i hemmet, distansarbete, är växande del arbetslivet. Allt fler arbe-

en av tar i bostaden och behovet av att låta arbetstidslagen omfatta denna del

10 16-X277

290 Reservationer och särskilda yttranden

SOU 1996: 145

av arbetslivet växer. Arbetstidskommittén valde i sitt delbetänkande 1995:92 att senarelägga diskussionen hur denna växande sektor

om av svensk arbetsmarknad skall införlivas i lagen. Motivet till detta

var att frågan borde utredas närmare innan lade ett förslag. Nu återkom-

man mer majoriteten med ett förslag innebär att "arbete utförs

som som under sådana förhållanden att det inte kan arbetsgivarens uppgift

vara att vaka över hur arbetet är ordnat" undantas. Avsikten med skrivningen är arbete utförs i hemmet inte automatiskt faller utanför lagen.

som Det är i detta sammanhang värt att notera att andra lagar arbetsmil-

t ex jölagen gäller för arbete utförs i hemmet. Enligt min mening bör

som arbetstidslagen omfatta arbete utförs i arbetstagarens hem.

som

Kollektivavtal om arbetstid förhandlingsrätten

-

Nuvarande arbetstidslag är helt dispositiv och kan avtalas bort i kollektivavtal av central arbetstagarorganisation. Bestämmelsen har inneburit att många förbund har delegerat ned rätten att träffa kollektivavtal till avdelningar eller lokala klubbar allt utifrån medlemmarnas önskemål och styrkan i den lokala fackliga organisationen. Nu har lagstiftaren tagit bort anvisningen till central arbetstagarorganisation i lagen och därmed gått SAF tillmötes som länge krävt lokala förhandlingar. Det kan tyckas mindre förändring innebär

som en men att lagstiftaren istället för att låta de fackliga organisationerna internt delegera förhandlingsrätten utifrån medlemmarnas önskan och behov vänder på ett länge etablerat system och de lokala facket för-

ger en handlingsskyldighet gentemot arbetsgivaren. Det innebär att det lokala facket, istället för att kunna använda sin rättighet att bli företrädd

av sin centrala organisation, aktivt måste begära centrala förhandling-

nu ar. Fackliga organisationer på mindre arbetsplatser kan komma i

rena utpressningsituationer. Förslaget är dessutom dåligt analyserat. Vad händer t ex om en lokal facklig organisation tecknar ett avtal

som strider mot ett förbundsavtal. Gäller det centrala eller lokala avtalet.

Enligt min mening bör hänvisningen till central arbetstagarorganisation finnas kvar i lagstiftningen. Lagstiftaren skall inte tvinga på den lokala fackliga organisationen en förhandlingsskyldighet, det måste även framgent vara en intern facklig fråga väljer att lägga förhand-

var man lingsrätten.

SOU 1996: 145 Reservationer och särskilda yttranden 291

Individens inflytande över arbetstidens förläggning

En nyhet i lagförslaget är att individen skall ha rätt att få sina önskemål om arbetstidens förläggning prövade av arbetsgivaren och att prövningen skall ske på sakliga grunder. Arbetstagamas önskemål skall tillgodoses om det är förenligt med verksamhetens krav. Vad är

som verksamhetens krav bestämmer arbetsgivaren och detta kan inte överprövas av Arbetsdomstolen eller annan instans. Rent konkret innebär förslaget bara att arbetstagaren ges en rätt att föra fram sina önskemål och om arbetsgivaren vill beakta dessa behöver han/hon bara hänvisa till verksamhetens krav. Någon reellt inflytande över

arbetstidens förläggning innebär inte förslaget. Jag delar uppfattningen

att det är dags att stärka individens inflytande över arbetstidens förläggning inom kollektivavtalets ram. Men då måste också lagstiftaren skapa regler som ger ett reellt inflytande. Enligt min mening ska

arbetstagarens önskemål beaktas om de inte innebär påtaglig störning av verksamheten, vad som är påtaglig störning skall kunna prövas. I de fall arbetsgivare och arbetstagare inte är överens arbetstidens

om förläggning skall den fackliga organisationen äga tollcningsföreträde i avvaktan på att saken prövas.

Flexibilitet och genomsnittsberäkning

Under många år har arbetsgivarna fört fram kravet på mer flexibla arbetstidsregler, detta trots att Sverige haft Europas mest flexibla arbetstidslag, om man förhandlat. Verksamheten har kunnat bedrivas dygnet nmt, vardag som heldag och året om. Den enda begränsning som arbetstidslagen satt upp är att man faktiskt måste komma överens med sina arbetstagare. Arbetsgivaren har inte haft rätt att ensidigt lägga ut arbetstidema, över dygnet, över veckan eller över året. För de arbetsgivare som inte valt att förhandla har lagen satt en gräns så att arbetsgivaren ensidigt i nonnalfallet enbart kunnat lägga ut 40 timmar i veckan och inte mellan kl 24.00 05.00.

-

Nu griper lagstiftaren in och föreslår att arbetsgivaren, ensidigt, ska kunna förlägga arbetstiden 40 timmar i veckan genomsnittsberälmat på l0 veckor. Den enda begränsningen är att dygnsvilan och veckovilan enligt EG direktivet ska respekteras. Vilket innebär att arbetsgivaren ensidigt kan lägga ut 13 timmars arbetspass 10 dygn i rad, dag som natt.

292 Reservationer och särskilda yttranden SOU 1996: 145

Förslaget innebär att arbetsgivaren får flexibilitet i arbetstidens förläggning på verksamhetens villkor utan att behöva förhandla, löntagarnas inflytande över arbetstidens förläggning minskar. Förslaget innebär också att arbetsgivarens incitamenten för att teckna kollektivavtal minskar. Nuvarande lags förläggningsregler med veckoarbetstid och nattarbetsförbud har inneburit ett starkt incitament för arbetsgivaren att teckna kollektivavtal, det har öppnat för löntagarna dels att få inflytande över arbetstidens förläggning, dels att få kompensation för sk "obekväm arbetstid i form av kortare arbetstid och/eller lönekompensation. När nu kommitténs majoritet minskar incitamenten för arbetsgivaren att teckna kollektivavtal rimmar det väldigt illa med majoritetens syn dels att arbetstiderna bör regleras i avtal, dels att arbetstids-

en förkortning ska genomföras avtalsvägen, samtidigt de "skänker"

som arbetsgivarna en hög grad flexibilitet utan att de behöver erbjuda

av kompensation i form av förkortad arbetstid.

Enligt min mening bör veckoarbetstidsmåttet sättas till 35 timmar i Veckan. När det behövs med hänsyn till arbetets natur eller arbetsförhållandena i övrigt, får arbetstiden uppgå till 35 timmar i veckan i genomsnitt för en tid av högst fyra veckor.

Nattarbetsförbud

Jag anser att vi ska behålla nattarbetsförbudet i Sverige. Det nattarbetsförbud som idag finns i Sverige innebär inget hinder för verksamheter som måste/behöver bedrivas på natten. Förbudet är dispositivt och innebär enbart att arbetsgivaren måste förhandla dvs skapa möjlighet för arbetstagarna att erhålla kompensation i form kortare arbetstid

av och lönekompensation. I praktiken innebär nattarbetsförbudet att det blir dyrare för arbetsgivarna att bedriva verksamhet på natten vilket i sig gör att nattarbetet begränsas till de branscher där verksamheten måste pågå dygnet runt. En mycket önskvärd effekt.

Så här skriver Torbjörn Åkerstedt, professor i psykosocial arbetsmiljö och hälsa.

Kartläggningen av internationell forskning från 20-talet och fram till nu pekar på att Skiftarbete på natten, genomförs i stark konflikt

som med de biologiska förutsättningarna ger kraftiga akuta sömnstömingar, sänker prestationsförrnågan, ökar risken för olycksfall och risken för hjärt-, kärl-, mag- och tarmsjukdomar.

Reservationer och särskilda yttranden

Ett slopande av nattarbetsförbudet innebär att nattarbetet kommer att öka och sprida sig till nya branscher i takt med att arbetsgivaren inte behöver förhandla eller kompensera löntagarna för nattarbetet. Kommitténs majoritet föreslår att nattarbetsförbudet ersätts med ett påbud om att "dygnsvilan skall så långt möjligt förläggas till natt". En

som till intet förpliktande regel, det blir i framtiden helt till arbetsgiva-

upp ren om han/hon vill förlägga arbetstiden till natt, det krävs varken särskilda skäl eller förhandlingar för att göra det.

Övertid

Enligt min mening skall övertiden begränsas till 100 timmar arbets-

per tagare under ett kalenderår och vid beräkningen övertid skall ledig-

av het likställas med fullgjord ordinarie arbetstid. Kommitténs majoritet föreslår begränsning övertidsuttaget till 100 timmar kombi-

en av men nerar detta med en "kvittningsrätt som innebär att kompensationsledighet nollställer övertidskontot. Förslaget innebär att sänkningen

av övertidstaket endast blir chimär. I de fall arbetstagarna konsekvent

en kompenseras med ledighet innebär förslaget istället möjlighet till ett

en högre övertidsuttag än dagens 200 timmar.

Övriga törläggningsregler

I EG:s arbetstidsdirektiv lämnas föreskrifter minimikrav på säker-