SOU 1996:56
Hälften vore nog : om kvinnor och män på 90-talets arbetsmarknad : slutbetänkande
Till statsrådet Margareta Winberg
Genom beslut den 31 augusti 1995 bemyndigade regeringen chefen för Arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet Sundström, att tillsätta en utredning (A 1995: 13), för kartläggning av situationen för kvinnor och män på arbetsmarknaden under 1990-talet, särskilt vad avser sys- selsättning.
Till särskild utredare utsågs Åsa Regnér. Utredningen har biträtts av en referensgrupp i vilken ingått jämställdhetsdirektören Marga- reta Berggren, undersköterskan Mirian Echeverria, t.f. professorn Per Anders Edin, fil.lic. Christina ]onung, avdelningsdirektören Monika Silvell, programsekreteraren Lotta Snickare samt utredaren Britt- Marie Thulestedt.
Utredningen har uppdragit åt två experter, fil.dr. Martha Blomqvist och fil.dr. Mats Greiff att belysa vissa frågor, vilka redovisas i bilagor.
Härmed överlämnar utredningen sitt slutbetänkande Hälften vore nog — om kvinnor och män på 90—talets arbetsmarknad. Utredningens uppdrag är nu slutfört.
Stockholm i april 1996
Åsa Regnér
Peter Håkansson Agneta Thermaenius
Sammanfattning
Sysselsättning
För kvinnor har sysselsättningen börjat sjunka de senaste månaderna, dvs under slutet av 1995 och början av 1996. Kvinnors andel av de arbetslösa har ökat mellan december 1994 och december 1995 från 42 till 46 %. Av de långtidsarbetslösa var 42 % kvinnor i december 1994 jämfört med 45 % ett år senare. Likaså ökar undersysselsättningen och de otryggaste formerna av tidsbegränsade anställningar där kvin— nor är starkt överrepresenterade.
Män har högre arbetslöshet än kvinnor och har haft det under hela 1990-talet. Män har andelsmässigt lämnat arbetskraften i större ut— sträckning än kvinnor. Sedan år 1993, när arbetslösheten totalt bör— jade sjunka, sjönk den mest för män.
Personer som befinner sig utanför arbetskraften ser på sig själva på ett annat sätt är 1995 än är 1989. Klart färre kvinnor i gruppen ser sig som hemarbetande. Kvinnor ser sig i större utsträckning än män som studerande eller arbetssökande.
Arbetstider
Andelen heltidsarbetande har stigit under 1990-talet. Kvinnor har ökat sina arbetade timmar, även kvinnor med små barn. Föräldrar till små barn har olika arbetstidsmönster beroende på kön. Män förvärvsar- betar mer och kvinnor mindre när de blir föräldrar. Män med barn under sju år jobbar mest av alla.
Utbildning
Utbildningsnivån har varit mycket betydelsefull för sannolikheten att undvika arbetslöshet och för möjligheten att etablera sig på arbets- marknaden under 1990-talet. Lågutbildade kvinnor och män har haft störst problem och är klart överrepresenterade bland de arbetslösa och långtidsarbetslösa.
Stora yrkes- och branschområden har utsatts för strukturomvand- ling och lågkonjunktur i samverkan. De som har lägst utbildning har svårast att få tillbaka arbetet. Statistiken över de som nyrekryterades år 1994, visar att kvinnor med grundskoleutbildning i mindre utsträck- ning än män med samma bakgrund fick jobb det året.
Högskoleutbildade har lägst arbetslöshet. Även under 1990-talet, liksom tidigare, är det i akademiska studier som könsbarriärer bryts. Även om små förändringar skett, har utbildningsvalen inorn t.ex. gym- nasieskolan totalt sett inte blivit mindre traditionella bland unga.
Könsuppdelningen i skolan och i senare utbildningsval har för- ändrats mycket litet under 1990-talet. Under de senaste 20-25 åren har dock förändringar skett, främst inom akademiska studier. Sam— mantaget innebär detta att mån även fortsättningsvis inom överskåd— lig tid kommer att ha mer tekniska och naturvetenskapliga kunska- per, medan kvinnor har kompetens inom bl.a. de samhällsvetenskap- liga och sociala områdena.
Kvinnors i genomsnitt höga kompetens tas inte tillvara i arbetsli— vet på samma sätt som mäns. Särskilt invandrarkvinnors kunskaper är en outnyttjad resurs. Män har betydligt oftare chefspositioner och har större inflytande över arbetets innehåll och organisation. De inne- har i högre grad tjänster som motsvarar deras utbildningsnivå och positioner som formellt kräver högre utbildning än den som arbetstagaren faktiskt har.
I det sammanhanget spelar förnyad arbetsorganisation som utgår från båda könens förutsättningar och villkor, en viktig roll.
Regionalitet
Stora lokala och regionala skillnader finns i fråga om förutsättningar på arbetsmarknaden. Strukturen på de lokala arbetsmarknaderna har avgörande betydelse för kvinnors och mäns situation på arbetsmark- naderna, liksom arbetskraftens bakgrund. Män pendlar t.ex. i högre grad än kvinnor. Utbildningsnivå, sammansättning av näringslivet, ortens huvudsakliga arbetsgivare osv får olika konsekvenser för kö- nen vid samhällsekonomiska förändringar.
Offentliga sektorn
Offentliga sektorns storlek har haft betydelse för svenska kvinnors och mäns nästan lika stora andel av de förvärvsarbetande. Inte i nå-
got land finns lika många kvinnor på arbetsmarknaden där de tjäns- ter som utförs offentligt i Sverige har organiserats på något annat sätt.
I den offentliga sektorn har omvandlingen varit stor under 1990- talet både organisatoriskt och sysselsättningsmässigt. Än så länge har de organisatoriska och besparingsbetingade förändringarna inte fått fullt genomslag i fråga om sysselsättning. Bedömare av arbetsmark- nadsläget ser en negativ utveckling av sysselsättningen på den of— fentliga sektorns område.
På längre sikt kan kanske bättre balans skapas, menar prognoser av bl.a. AMS och SCB. Efterfrågan på tjänsterna kommer snarast att öka, bl.a. av demografiska skäl. Hur sysselsättningen påverkas är dock beroende av ekonomin i övrigt, andra sektorers möjlighet att öka sys- selsättning samt politiska prioriteringar. Ekonomin och politiken i sin tur påverkas av faktorer som tillväxt, internationalisering på europe- isk och global nivå, lönebildning, värderingar i samhället osv.
Privata tjänstesektorn
Av många förutspås den privata tjänstesektorn bli den expanderande i fråga om sysselsättning. På den del av den privata sektorn där majo— riteten av kvinnor arbetar idag, har sysselsättningen gått ned på se- nare tid. Det gäller bl.a. handel, bank och försäkring. Mäns traditio- nella områden har ökat och förväntas öka sysselsättningsmässigt, t.ex. inom teknik, naturvetenskap och data. Av de som fick arbete år 1994 och inte hade det året innan, var män i majoritet av de som re- kryterades till den privata tjänstesektorn.
Frågor om högre grad av företagande i Sverige för att höja syssel— sättningen har varit aktuella på 1990— talet. Mycket återstår fortfarande att följa upp för att skapa en bild av i vilken utsträckning och på vilket sätt företagande skapat varaktig inkomst för kvinnor och män. År 1994 rekryterade småföretag 1 högre grad män än kvinnor. Kvinnors andel av nyföretagarna stiger men de utgör fortfarande endast ca en fjärdedel av företagarna. Könsuppdelningen är tydlig även här. Det är svårt att få ett grepp om situationen för företagande på kvinnors traditionella yrkesområden.
”Mainstreaming”
Regeringskansliet skall tillämpa "mainstreaming" som arbetssätt. Det innebär att jämställdhetsperspektiv skall genomsyra alla politik-
områden. Därför finns bl.a. ett allmänt utredningsdirektiv som påbjuder att alla statliga utredningar skall belysa sina sakfrågor och förslag med tanke på jämställdhet mellan könen.
Majoriteten av de kommittéer som är tillsatta på Arbetsmarknads— departementets område följer inte det direktiv som föreskriver att sak— frågor som är föremål för utredning inom regeringskansliet skall be— lysas och analyseras ur jämställdhetsperspektiv. Styrning ooh upp— följning från departementens ledningar förefaller inte särskilt konse- kvent eller "ihärdig" när det gäller jämställdhetsfrågorna. Det tyder på att inte heller regeringskansliet fullt ut — åtminstone inte på arbetsmarknadsområdet — har genomfört en enhetlig strategi för att tillämpa ”mainstreaming" som arbetssätt.
Myndigheterna på arbetsmarknadsområdet säger sig tillämpa "mainstreaming", men definitionen av begreppet är oftast ganska vag. Ingen av myndigheterna gör konsekvensanalyser ur ett jämställdhets- perspektiv av beslut eller reformer som gäller den externa verksam- heten.
Utsikter
' I många avseenden har kvinnor förstärkt sina positioner på arbets— marknaden under 1990-talet. Kvinnor arbetar i ökad grad heltid, småbarnsmödrar har ökat sina faktiskt arbetade timmar och kvin— nor utanför arbetskraften ser sig i minskad utsträckning som hem- arbetande.
. Samtidigt har kvinnogrupper fått försvagad anknytning till arbets— marknaden, t.ex. genom högre grad av tillfälliga jobb, "springvika- riat”, timanställningar, undersysselsättning och liknande. Utveck- lingen är oroande. Den följer ett mönster som står att finna i andra europeiska länder, där kvinnors arbetslöshet är hög sedan länge. ' Kvinnor har längre utbildning än män. Deras kunskaper tas inte tillvara på samma sätt som mäns. Kvinnors kompetens måste upp— värderas och utvecklas i arbetslivet i lika hög grad som mäns. Det finns tecken på ökad polarisering mellan kvinnor med hög och låg utbildning vad gäller ”fotfäste" på arbetsmarknaden. ' Män finns i högre grad än kvinnor på områden som efterfrågas nu, t.ex. data och teknik. Samtidigt sker Viss avmattning sedan några månader inom tillverkningsindustrin. Det är osäkert hur vissa mansdominerade branscher utvecklas. Män förefaller passivare i arbetslöshet.
1. Inledning
För att kunna möta framtida förändringar i samhället behövs samlad kunskap om skillnader mellan kvinnors och mäns villkor på arbets- marknaden och särskilt i fråga om sysselsättning. Därför har Utred- ningen om kvinnors arbetsmarknad tillsatts.
Svenska kvinnors arbetskraftsdeltagande ökade kraftigt under ef- terkrigstiden för att bli högst i västvärlden under 1980-talet. År 1995 var arbetskraftsdeltagandet 80 % för kvinnor och 85 % för män.
Samtidigt har Sverige en mycket könsuppdelad arbetsmarknad. Könsuppdelningen förekommer på minst tre plan. Det första kan sä— gas vara uppdelningen mellan hushållsarbete och marknadsarbete, det andra mellan yrken och arbetsområden på arbetsmarknaden och det tredje gäller olika villkor inom branscher eller yrken t.ex. i fråga om lön och positioner.
I arbetslivet har män makten. De dominerar som företrädare för arbetstagare och arbetsgivare och i politiken. Kvinnor har genomgå- ende en underordnad ställning genom underrepresentation på chefs- positioner, lägre löner och dominans i arbeten med monotona och förslitande arbetsuppgifter.
Kvinnor och män har också olika villkor utanför förvärvsarbetet. Kvinnor utför fortfarande lejonparten av det obetalda jobbet, vilket innebär huvudansvar för hemmet, omsorg om de unga och äldre familjemedlemmarna osv. Denna snedfördelning får konsekvenser även i det betalda arbetet, genom att kvinnor i betydligt högre ut- sträckning än män jobbar deltid för att hinna och orka med båda ansvaren.
Kvinnor utgör inte någon enhetlig grupp, lika lite som män gör det. Alla kvinnor har inte en svag ställning på arbetsmarknaden och alla män har inte inflytande över sina arbeten eller hög lön. Olika kvinnor och män har skilda drömmar och önskemål om hur livet och arbetet skall vara. Könstillhörighet är en faktor som påverkar förhål- landen i arbetslivet. Andra faktorer är social bakgrund, utbildnings— nivå, familjeförhållanden, ålder, födelseland osv. Faktum är dock att kön klart "sorterar” på arbetsmarknaden och att det sammantaget är till kvinnors nackdel.
Därför behöver könsuppdelningen brytas. Samtidigt tror vi att olik- heter i fråga om utbildning, erfarenhet, tillvägagångssätt vid problem- lösning osv. är en tillgång på arbetsmarknaden. Om båda könen får samma möjligheter och chanser på arbetsmarknaden, leder detta till större spridning av kunskap och kompetens. Det behövs för att skapa ett mer dynamiskt arbetsliv.
Det är inget problem i sig att kvinnor och män ägnar sig åt det de tycker är intressant och är bra på. Men val av utbildning och yrke styrs ofta av värderingar och traditioner som återspeglar maktfördel- ning i samhället och arbetsfördelning i hemmet. Vid strukturomvand— ling och konjunkturförändringar måste hela arbetskraften kunna vara med och konkurrera om de nya jobben, för att inte ytterligare sned- fördelning skall uppstå. Könsuppdelningen förhindrar rörlighet på arbetsmarknaden både horisontellt och vertikalt, Vilket cementerar de ojämlikheter som råder där kvinnors insatser värderas lägre än mäns. Det innebär i sin tur dåligt utnyttjande av arbetskraftens totala kompetens. Sammantaget förhindrar det ekonomisk tillväxt och per- sonlig utveckling.
Att olika villkor råder mellan könen på och utanför arbetsmark- naden har varit känt under många år. Det har beskrivits och konse- kvenserna har belagts i omfattande forskning. Villkoren mellan kö— nen har blivit mer lika under de senaste tjugo åren. För politiken har målet om jämställdhet funnits länge och frågan har fått allt högre prio— ritet. Trots detta kvarstår problemen.
Det finns områden där könsuppdelningen på arbetsmarknaden missgynnar män, då de t.ex. är klart överrepresenterade i yrken där olycksrisken är hög. Män drabbas oftare av hjärtproblem och har i genomsnitt kortare medellivslängd.
Mäns situation i fråga om marknadsarbete och livsföring i övrigt skiljer sig inte så mycket från manliga mönster i andra västländer. Deras mönster i fråga om fövärvsarbete och ansvar för hem och barn är relativt likt män i andra länder och har också förändrats ganska lite över tiden i Sverige, även om mäns ansvar för hem och familj ökat under åren. Svenska män anser i högre grad än män i andra länder att familjen är viktig för deras självuppfattning (Björnberg 1994).
Det är de svenska och nordiska kvinnorna som brutit ny mark de senaste tjugo åren. I antal timmar räknat jobbar kvinnor i t.ex. USA lika mycket som i Sverige (beräknat som ett genomsnitt på alla kvin— nor mellan 16 och 64 år), men fördelat på färre personer och med be- tydligt färre lågutbildade kvinnor i arbetskraften. Det svenska syste- met har skapat förutsättningar för den höga kvinnliga förvärvs-
frekvensen, som inneburit att nästan alla kvinnor och män finns i ar- betskraften. Offentliga sektorns dubbla funktion som arbetsgivare och serviceinstans samt möjligheter till deltidsarbete på stora delar av ar- betsmarknaden har varit avgörande för att nå den grad av jämställd— het som finns. I Sverige är villkoren för kvinnor och män mer lika både i arbetsliv och samhälle än i andra jämförbara länder. T.ex. är löneskillnaderna mindre och fler kvinnor finns i beslutsfattande posi- tioner i politiken. Kvinnors generella underordning på arbetsmark- naden har dock inte upphävts.
1.1. Bakgrund
Kvinnors förvärvsfrekvens har stigit kraftigt sedan 1960—talets slut. Bl.a. ökade den kraftigt genom att den offentliga sektorn byggdes ut under 1970- och 80-talen. Vissa arbetsuppgifter som tidigare utfördes i hemmen utan betalning omvandlades till marknadsarbete i det offentligas regi. Genom "tjänsterevolutionen" kom arbetsmomenten att professionaliseras, effektiviseras och teknifieras. Mönstret följer den utveckling som skedde under den industriella revolutionen (]onung 1993).
Utbyggnaden av offentlig sektor fortsatte under 1970- och 80-talen och arbetskraftsdeltagandet i Sverige steg till mitten av 1980-talet för att sedan mattas av. Lågkonjunkturen fick först genomslag sysselsättningsmässigt i privat sektor under år 1991. Under de senaste två åren, 1994 och 1995, har sysselsättningen i offentlig sektor fortsatt att sjunka och medan den ökat i privata sektorn, vilket är ett trend- brott. Förändringarna får olika konsekvenser för kvinnor och män.
År 1995 befann sig 56 % av kvinnorna i offentlig sektor och 44 % arbetade i privata näringslivet. Motsvarande siffror för män är 22 % i offentlig sektor och 78 % i privata näringslivet. Det innebär naturligt— vis att förändringar i offentlig sektor spelar särskilt stor roll för kvin- nors situation på arbetsmarknaden. För båda könen är den privata sektorns utveckling också oerhört betydelsefull. Privata tjänster för- utsägs av många bedömare vara det expanderande området i fråga om sysselsättning.
Det ekonomiska läget på den del av arbetsmarknaden som domi- neras av manlig arbetskraft är forfarande det som får definiera hela ekonomin. I propositionen om tillväxt (prop. 95 / 96:25) som nyligen lades, kallas t.ex. de senaste två åren för "högkonjunktur". Få an- ställda i offentlig sektor skulle antagligen anse att den beskrivningen
är adekvat för sysselsättningssituationen under samma period. Under 1990-talet blev "arbetslöshet"ett begrepp i Sverige, i den bemärkelsen att de flesta svenskar blev berörda. Många har förlorat eller bytt jobb, andra lider av ovisshet om arbetet och majoriteten av befolkningen är anhöriga eller vänner till arbetslösa. Trots detta finns det ännu inte så mycket kunskap om arbetslöshetens konsekvenser för människorna och samhället. Vi vet en del om de ekonomiska sam- banden, men mindre om konsekvenserna för individerna. Den knappa forskning inom sociologi, psykologi och socialantropologi som finns, bl.a. om hur livskvaliteten påverkas, har oftast haft män som föremål för studierna men resultaten har används som allmänna sanningar (Walsh et al. 1994).
1.2. Analys av direktiven och prioritering av arbetsuppgifter
Som redan framgått vill vi fokusera på en kombination av problem. Det ena är lågkonjunkturen och dess konsekvenser för sysselsättningen ur ett könsperspektiv. Det andra är könssegregeringen på arbetsmark— naden. Problemen hänger ihop och förstärker varandra. Vi visar först hur utvecklingen faktiskt varit och diskuterar sedan möjliga föränd- ringar i framtiden.
I—Iård prioritering av arbetsuppgifterna har varit nödvändig för ut— redningen. Vi har tagit utgångspunkt i direktivens inledande skriv— ningar som fastslår att kartläggning och analys särskilt skall avse sys- selsättning. Därför förs i första hand ett resonemang om kvinnors och mäns förutsättningar att få och behålla ett arbete under 1990-talet. Snål utredningstid begränsar även möjligheterna att " experimentera”. Därför har vi måst släppa idéer och resonemang som krävt för stora resurser. Det är beklagligt eftersom problemens lösning kräver ny— tänkande.
År 1993 kom Arbetsmarknadsdepartementet ut med en forskar- rapport med namnet "Kvinnors arbetsmarknad - 1990-talet återtågets årtionde?" (Ds 1993z8). Den kom till då verkningarna av de första årens lågkonjunktur gjorde sig märkbara på arbetsmarknaden i form av hög och snabbt stigande arbetslöshet. Bl.a. beskrivs bakgrunden till köns- uppdelningen på arbetsmarknaden och vilka faktorer som är viktiga för kvinnors och mäns förvärvsarbetande.
Många för utredningen viktiga frågor behandlas där på ett förtjänst- fullt sätt, och beskriver bl.a. historiska samband som vi därför avstår
från att ta upp i någon djupare analys. Där skriver Wuokko Knocke om invandrade kvinnors situation på arbetsmarknaden. Christina ]onung behandlar yrkessegregeringen mellan könen, och arbetsdel- ningens konsekvenser. Bengt Furåker diskuterar konsekvenser för kvinnors jobb när den offentliga sektorn bantas. Lena Gonäs skriver om könsarbetsdelning och strukturomvandling. Åsa Sohlman gör en jämförelse mellan kvinnors arbetsmarknad i Sverige och i övriga EU. Rapporten ger en bra bakgrundsbeskrivning till problemen som vi har att behandla och vi ser ingen anledning att upprepa den. Vår upp— gift blir snarare att beskriva vad som hänt sedan 1993 och sammanta- get under lågkonjunkturen.
Vi ser det som en viktig uppgift att samla kunskap på ett och samma ställe. Arbetet har indelats i en del som beskriver utvecklingen under lågkonjunkturen med en statistisk kartläggningsdel, del I, som består av statistik och fördjupning i text i vissa frågor. Del II beskriver några av de förändrade villkor som har betydelse för kvinnor och män på arbetsmarknaden. I del III redovisar vi Vilken jämställdhetspolitik några svenska myndigheter och internationella organisationer för. Den avslutande del IV innehåller våra slutsatser och bedömningar för fram— tiden. Enligt direktiven skall utredningen inte lägga några förslag. Eftersom vi anser det viktigt att arbetet går vidare efter det att utred- ningen avslutats har vi valt att samla några övergripande idéer om hur jämställdhetsarbetet kan drivas vidare i betänkandets sista del.
Vi vill Visa att det är relevant att ha ett könsperspektiv i debatten om utvecklingen på arbetsmarknaden i alla avseenden, eftersom kvin— nors och mäns skilda livsvillkor kommer att ha betydelse även i fram— tiden. Vi har prioriterat områden vi tror har betydelse för morgonda- gens arbetsliv. Det är bl.a. frågor om arbetsorganisation, ”flexibilitet” på arbetsmarknaden, företagande, teknik och utbildning.
Det är en stor uppgift och vi har haft kort utredningstid. Därför har vi lagt tonvikten vid en beskrivning av utvecklingen med hjälp av befintlig statistik.
Vi har valt att jämföra kvinnor och män i så stor utsträckning som möjligt. Uppgifter om kvinnor blir intressantast om de jämförs med män i vårt sammanhang. Idag är mannen norm vid jämförelser — ibland utan att hans Villkor särskilt beskrivs. Mycket statistik är fort- farande slentrianmässigt uppdelad på en spalt med rubriken "total" och en annan som heter "därav kvinnor”. Båda könen tjänar på att synliggöras var för sig. Ibland har det dock varit svårt därför att det i vissa fall helt enkelt inte finns information att tillgå.
Betänkandet har två bilagor som diskuterar områden vi tycker är
särskilt viktiga. Den ena är skriven av Martha Blomkvist och behand— lar arbetsorganisationsfrågor. Den andra ger en historisk beskrivning av förändringar på arbetsmarknaden i förhållande till könsuppdel- ningen. Författare är Mats Greiff.
Det är omöjligt att fördjupa sig i alla viktiga aspekter av kvinnors och mäns villkor på arbetsmarknaden. Under rubriken "Fortsatt ar— bete", kapitel 15, tar vi upp områden som vi inte haft möjlighet att prioritera samt frågor där kunskap saknas eller är bristfälliga i Sverige idag.
1.3. Andra utredningars arbete
Målet om jämställdhet mellan kvinnor och män berör alla politik- områden. Hela regeringen har ett samlat ansvar för att målet förverk- ligas. Det innebär att alla departement inom sina ansvarsområden skall bevaka att jämställdhetsfrågor beaktas i beslutsprocessen på alla nivåer och på alla områden. ]ämställdhetsministern har ansvar för samordning och utveckling av den samlade jämställdhetspolitiken. "Mainstreaming" är den engelska term som används ofta för ett så- dant arbetssätt. På svenska översätts begreppet ibland till "att inför— liva ett jämställdhetsperspektiv på alla nivåer och på alla områden".
Arbetssättet påbjuder att kvinnors och mäns villkor löpande un— dersöks och beskrivs inom ett visst politikområde i propositionstexter, policymaterial, utarbetande av nya förslag etc. Motsatsen är att ha en "jämställdhetsbutik” vid sidan av. Mainstreaming är en effektiv ar- betsmetod, förutsatt att det råder enighet om att följa den, eftersom eventuella olikheter mellan könen kan upptäckas och åtgärdas medan arbetet pågår.
För att ge regeringen bättre underlag för sitt jämställdhetsarbete beslöts under hösten 1994 om allmänna direktiv till samtliga kom- mittéer och särskilda utredare att analysera och redovisa jämställdhets- politiska konsekvenser av de förslag som lämnas (dir 1994:124). Bero- ende på sakområde, har utredningarna ofta ett explicit uppdrag att utreda sina frågor med hänsyn till kvinnors och mäns olika arbets- och livsvillkor, eller till målet om jämställdhet som politisk fråga.
På Arbetsmarknadsdepartementes område är för närvarande flera utredningar aktuella som varit verksamma under några månader upp till några år med sina uppdrag. I mars 1996 presenterade Arbetsmark- nadspolitiska kommittén (dir 1993zl32) sitt slutbetänkande (SOU 1996:34). De övriga är Arbetslöshetsförsäkringen - en omställnings-
försäkring (dir 199592), 1995 års arbetstidskommitté (dir 199516), Översyn av invandrarpolitiken (dir 1994:130), Kommissionen om den svenska arbetsrätten (dir 1995z30).
I våra direktiv står att Utredningen om kvinnors arbetsmarknad skall samråda med och inhämta uppgifter från Arbetsmarknads— politiska kommittén, Kommissionen om den svenska arbetsrätten och Arbetstidskommittén. Detta har inneburit att vi haft omfattande kon- takter med dem och andra utredningar. I vissa fall har vi samarbetat om idéer och problemformuleringar. Inte i något fall har vi dock kun— nat " inhämta uppgifter". Skälet till detta är att de berörda utredning— arna — oberoende av avverkad och utsatt utredningstid — antingen inte hade "ännu bestämt sig för hur de skulle behandla jämställdhets- frågorna" eller "ännu inte hunnit med jämställdhetsfrågorna", när det var aktuellt för oss att börja sammanställa uppgifter. Hur arbetet fortskrider i de utredningar som ännu inte redovisat sina resultat, vet vi inte.
Eftersom det klart framgår av direktiven till ovan nämnda utred— ningar att de skall analysera och redovisa sina förslag ur ett jämställdhetsperspektiv, går vi inte vidare in på deras frågor utom i kartläggningsdelen.
Även på andra departements områden sitter utredningar vars frå- gor är relevanta för vårt arbetsomåde. De har alla att ta hänsyn till jämställdhetsaspekten. Under Socialdepartementet arbetar "Utred- ningen om kvinnor och ekonomisk makt” som behandlar frågor som ligger oss nära i vissa delar, och som skall avsluta sitt arbete under år 1998. Den tar bl.a. upp löneskillnadsfrågan som är ett centralt om- råde för den som vill ha en helhetsbild av skillnaderna mellan könen på arbetsmarknaden. Eftersom frågan inte ingår i våra direktiv, tar vi endast kort upp den där den är särskilt relevant för sammanhanget. Vuxenutbildningen är föremål för utredningsarbete på Utbildnings- departementets område (dir 199627). En annan strategisk fråga ur sysselsättnings- och jämställdhetssynvinkel är stöd till företag. Stat- liga företagsstöd utreds för närvarande på Näringsdepartementets om- råde (dir 19952124).
1.4. Några begrepp
Regering och riksdag har beslutat att jämställdhet på arbetsmarkna— den skall upppnås. Jämställdhet är alltså ett politiskt mål som upp— nåtts när kvinnor och män har samma villkor och ingen diskrimine-
ring p.g.a. kön förekommer på arbetsmarknaden, i familjen eller i sam- hället i övrigt.
Iden anglosaxiska forskarvärlden används sedan en tid begreppet " gender" för att beskriva sociala konsekvenser av kön. "Gender" an- vänds för att beskriva kvinnors och mäns situation utifrån ett socialt sammanhang. På svenska används ibland termen "genus" för att beskriva samma sak. Att göra en analys med utgångspunkt i " genus" innebär att kunskap tas fram om hur kvinnors och mäns sociala vill- kor och roller ser ut, vad som bestämmer dem och vad det får för konsekvenser då t.ex. utvecklingen går i viss riktning eller politiken ändras. En sådan metod är att anlägga ett s.k. genusperspektiv på utredningsarbete, forskning, då politik skapas eller beslut fattas.
Den som anlägger ett genusperspektiv på sin verksamhet måste inte ha jämställdhet som mål. Den som har jämställdhet som mål för sina aktiviteter kan använda andra instrument för att uppnå målet, men genusanalyser förefaller vara en mycket effektiv metod. Därför har regering och riksdag beslutat om att t.ex. offentlig statistik skall finnas tillgänglig uppdelad på kön.
Det finns idag ingen enhetlig svensk översättning av det engelska begreppet "gender". Vissa vill alltså använda "genus". Andra säger "könsperspektiv". Vi tar inte ställning i debatten utan använder be- greppet "jämställdhet" och "jämställdhetsperspektiv" då det i sam- manhanget finns uttalade mål om att jämställdhet skall uppnås och "könsperspektiv" då det i första hand handlar om att skillnader finns mellan könen. Ibland är termerna utbytbara och ibland inte.
Vi har redan nämnt begreppet "mainstreaming", som alltså används som beteckning på ett arbetssätt. Inte heller här finns någon allmänt verdertagen översättning. Innebörden av ordet är att jämställdhets- frågor skall införlivas i all ordinarie verksamhet på de olika politik— områdena och inte handläggas som ett enskilt område brevid.
Kiläggning
2. Arbetsmarknaden
I direktiven till Utredningen om kvinnors arbetsmarknad står att en kartläggning skall göras vad beträffar sysselsättningen för kvinnor under lågkonjunkturen och utvecklingen därefter. Där anges ett stort antal variabler som skall redovisas. Dessa är bl.a. arbetskrafts- deltagande, sysselsättning, yrken, arbetstider, frånvaro, arbetslöshet och utbildning. En uppdelning på olika åldrar skall också göras och förhållandena för personer med barn skall belysas. Även den regio- nala aspekten är av vikt.
Vi har tagit fasta på detta och har valt att redovisa större delen av statistiken samlad i det här kapitlet. Statistik över rörligheten på ar- betsmarknaden finns i nästa kapitel. Vissa avsnitt i det här kapitlet återkommer med fördjupade kommentarer i separata kapitel i kart— läggningsdelen. Dessa kapitel är den "flexibla" arbetsmarknaden, ar— betslöshet, utbildning och företagande. Vi hänvisar i förekommande fall.
Även om utredningen heter kvinnors arbetsmarknad redovisar vi alltid statistiken för både kvinnor och män. Att redovisa förhållan- dena för bara kvinnor blir ointressant. Kvinnorna utgör trots allt bara omkring halva arbetsmarknaden.
Vi använder många olika statistikkällor för vår kartläggning. En av de huvudsakliga källorna är arbetskraftsundersökningarna, AKU. De ger oss statistik från undersökningar som genomförs varje vecka och som har pågått sedan 1960-talet. För närvarande intervjuas om— kring 17 000 personer varje månad. En mängd information om ar— betsmarknaden går att ta fram, dock inte på lägre regional nivå än län. Resultaten för hela året redovisas redan i januari året efter. AKU har vi använt för att titta på förhållandena på arbetsmarknaden 1995. Vi har också tagit fram många tidsserier från perioden 1987—1995. Däri- genom visar vi utvecklingen i många avseenden under hela lågkon- junkturen samt några år innan den inträffade.
En annan Viktig källa är årlig sysselsättningsstatistik, ÅRSSYS, vil- ket ingår i ett större paket AMPAK. I detta finns också uppgifter från andra register, t.ex. utbildningsregistret, centrala företagsregistret och befolkningsregistret. Eftersom ÅRSSYS är ett totalregister som byg-
ger på kontrolluppgifterna, går statistik att ta fram för små regionala områden, t.ex. kommuner. Nackdelen är att bearbetningstiden är lång. Uppgifterna är färdiga drygt ett år efteråt. Vi använder AMPAK dels för att visa på regionala skillnader, se nedan, dels för att studera rör- ligheten på arbetsmarknaden (se kapitel 3).
Vi använder också uppgifter från AMS samt från nyföretagarsta— tistiken och Folk och Bostadsräkningen, FoB.
Slutligen har vi hämtat uppgifter från internationella källor, t.ex. OECD.
Förvärvsregioner och lokala arbetsmarknader
För att i den här utredningen kunna Visa de regionala skillnaderna, när det gäller t.ex. sysselsättning och utbildningsnivå, har vi använt en sammanslagning av kommuner som kallas lokala arbetsmarknader, LA. Det finns 93 sådana i Sverige enligt den senaste avgränsningen, vilken är gjord på statistik om sysselsättningen 1993. Avgränsningen syftar till att isolera områden, inom vilka arbetsmarknaden fungerar relativt oberoende av omvärlden, när det gäller befolkningens till- gång till arbete och hur arbetsmarknaden fungerar. De lokala arbets— marknaderna har sedan grupperats till tio geografiskt sammanhäng- ande förvärvsregioner, FR. Varje sådan region kan betraktas som ho— mogen när det gäller utbildningsstruktur och arbetsmarknad i de LA som ingår i regionen. Det betyder att varje LA i en region kan betrak— tas som likartad när det gäller struktur och problem, men LA i en region behöver inte hänga ihop geografiskt. En förteckning över vilka kommuner som ingår i varje förvärvsregion finns i bilaga 2.
Förklaring av användningen av andel (%)
Andel (%) anger hur stor del av en grupp som har en viss egenskap. Andel (%) mäts här på tre olika sätt: ' andel (%) av alla kvinnor (i en viss ålder) respektive andel (%) av alla män (i en viss ålder) som har en särskild egenskap, t.ex. arbetar heltid
' könsfördelning (%), som visar hur stor andel som är kvinnor repektive män inom en grupp, t.ex. sjuksköterskor ' procentuell fördelning, som visar hur kvinnor respektive män sprider sig inom olika områden t.ex. inom olika yrkesområden
2.1. Översikt
Befolkningen 20-64 år i och utanför arbetskraften 1995 Andel (%) av befolkningen i olika grupper
Befolkning 1995 i åldern 20—64 år Kvinnor: 2,52 milj Män: 2,60 milj
| arbetskraften Kvinnor: 80 % Mån: 85 %
Ej i arbetskraften Kvinnor: 20 % Män: 15 %
Arbetslösa
Kvinnor: 5 % Män: 7 %
Sysselsatta
Kvinnor: 74 % Mån: 78 %
Huvudsaklig verksamhet Eget hushåll Studier Pension Övrigt Kv: 4% Kv: S% Kv: 1% Kv: 10% M: 0% M: S% M: 1% M: 9%
Sysselsatta, arbetar vanligen Velat ha arbete Ej velat ha arbete Arbetsoförmögen
Heltid Deltid Deltid Kvinnor: 2 % Kvinnor: 11 % Kvinnor: 7 % 35 tim— 20—34 tim 149 tim Män: 2 % Män: 7 % Män: 6 % Kv: 45 % Kv: 25 % Kv: 4 % M: 71% M: S% M: 2%
I arbete Tillfälligt frånvarande Kvinnor: 61 % Kvinnor: 14% Män: 68 % Män: 9 %
Frånvaroorsak Egen sjukdom Semester Vård av barn Övrigt Kv: 3 % Kv: 6 % Kv: 3 % Kv: 2 % M: 2% M: 6% M: 0%
Källa: SCB, AKU
Översikten visar vad hela befolkningen i huvudsak gör under en vanlig vecka, t.ex. hur stor andel som är sysselsatt, frånvarande, haft semes- ter under veckan, vårdat barn under veckan, studerat osv.
Av kvinnorna var 61 procent i genomsnitt i arbete, 3 procent var hemma under veckan för vård av barn, 6 procent hade semester, 3 procent var sjuka, 5 procent var arbetslösa, 5 procent studerade och 4 procent var hemarbetande.
Bland männen var 68 procent i arbete, mindre än en halv procent var hemma för vård av barn, 6 procent hade semester, 2 procent var sjuka, 7 procent var arbetslösa, 5 procent studerade och mindre än en halv procent var hemarbetande.
2.2. I eller utanför arbetskraften
Kvinnor i åldern 20—64 år efter sysselsättningsstatus 1970—1995
Källa: SCB, AKU
Procent Antal 1995: 2 519 100 100
80
60
40
20
0 1970 1975 1980 1985 1990
Utanför arbetskraften Arbetslösa
Kort deltid, 1—19 timmar Lång deltid, 20—34 timmar Heltid, 35— timmar
1995
1970 fanns 60 procent av kvinnorna i åldern 20—64 år i arbetskraften. 1995 har andelen ökat till 80 procent. En uppdelning av detta värde visar att 45 procentandelar arbetar heltid, 25 arbetar lång deltid och 4 procentandelar kort deltid. Återstående drygt 5 procent är arbetslösa.
På 1970-talet ökade andelen som arbetade lång deltid. På 1980- talet ökade andelen heltidssysselsatta. Nu i mitten på 1990-talet har arbetslösheten ökat och andelen i arbetskraften minskat.
Män i åldern 20—64 år efter sysselsättningsstatus 1970—1995
Kä/Ia: SCB, AKU
1970 fanns 90 procent av männen i åldern 20—64 år i arbetskraften. 1995 har den andelen sjunkit till 85 procent. En uppdelning av detta värde visar att 71 procentandelar arbetar heltid, knappt 5 arbetar lång deltid och knappt 2 procentandelar kort deltid. Återstående 7 procent är arbetslösa.
Andelen heltidsarbetande sjönk något i slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet på grund av att deltidsarbetet ökade. Under 1990- talet har arbetslösheten ökat fram till 1993 för att därefter minska nå-
got.
Procent Antal 1995: 2 596 800 100
80
60
40
20
1970 1975 1980 1985 1990 1995
Utanför arbetskraften Arbetslösa
Kort deltid, 1—19 timmar Lång deltid, 20—34 timmar Heltid, 35— timmar
2.3. Arbetskraften
Relativa arbetskraftstal i olika åldrar 1987—1995
Kvinnor Procent 100
60
40 — - -20—24
25—34
20 35—44 - - - -45—54
- - - -55—64
0 1987 1989 1991 1993 1995
Män
— - —2o—24 25—34 35—44 - - - -45—54 - - - -55—64
Källa: SCB,AKU 1987 1989 1991 1993 1995
Relativa arbetskraftstal efter ålder 1987, 1990, 1993 och 1995 Andel (%) av alla i respektive åldersgrupp som ingår i arbetskraften
1987 1990 1993 1995 Kv M Kv M Kv M Kv M 20—24 80 81 81 84 67 70 64 67 25—34 89 93 88 93 83 89 81 89 35—44 91 96 93 96 90 93 88 92 45—54 90 94 91 94 89 92 89 91 55—64 64 75 66 75 63 71 63 70 20—64 84 89 85 90 81 85 80 85
Källa.” SCB, AKU
Det relativa arbetskraftstalet mäter hur stor andel av befolkningen som ingår i arbetskraften. I denna ingår både sysselsatta (förvärvsar— betande) och arbetslösa.
Arbetskraftstalet ökade för kvinnor under hela 70—talet. Under 80- talet ökade det också, om än lite långsammare. Under de första åren på 90-talet minskade arbetskraftstalet för kvinnor, särskilt de unga. Bland 20—24—åringarna var minskningen 17 procentenheter mellan 1990 och 1995. I åldern 45—54 år minskade det med bara 2 procentenheter. Den gruppen har nu det högsta arbetskraftstalet bland kvinnor. De lägsta har 20—24-åringarna och 55—64—åringarna.
För män har arbetskraftstalet legat konstant sedan 70—talet ända fram till omkring 1990. Det gäller åtminstone hela åldersgruppen 25— 54 år. Sedan 1990 har talen sjunkit i alla åldersgrupper och särskilt bland de unga. Bland 20—24—åringarna har det sjunkit med 17 procentenheter mellan 1990 och 1995. Även bland männen har 45—54— åringarna klarat sig förhållandevis bäst. Där har arbetskraftstalet sjun— kit med 3 procentenheter under samma period.
Förväntat antal fler personer i arbetskraften om 1990 års arbetskraftstal gällde 1995 Antal i 1 OOO—tal
Kvinnor Män Tabellen visar ett tankeexperiment, 2044 48 52 nämligen om samma arbetskraftstal 25—34 42 30 gällde nu som 1990. Även här ser vi att 3544 30 26 det är de unga som drabbats hårdast 45—54 9 19 55—64 10 21 och att 45—54-ar1ngarna klarat Slg bast.
Källa." SCB, AKU
2.4. Förvärvsarbetande
2.4.1. Skillnader mellan åldrar och regioner
Sysselsatta efter ålder 1987, 1990, 1993 och 1995 Andel (%) av samtliga i befolkningen i motsvarande grupp
1987 1990 1993 1995 Kv M Kv M Kv M Kv M 20—24 77 77 79 81 58 55 55 55 25—34 87 91 87 91 76 78 75 80 35—44 90 94 92 95 86 86 83 86 45—54 89 94 90 94 86 87 86 87 55—64 62 73 65 74 61 66 60 64 20—64 82 87 84 89 76 77 74 78
Källa: SCB, AKU
AKU använder sig av begreppet sysselsatta och menar med det samma sak som förvärvsarbetande som används t.ex. i AMPAK. I begreppet ingår inte de arbetslösa, dvs.
sysselsatta/förvärvsarbetande + arbetslösa = arbetskraften
I tabellen syns att sysselsättningen sjunkit i alla åldrar och särskilt för de yngre. Bland 20—24-åringarna har den sjunkit med 24 procenten- heter för kvinnorna och 26 för männen sedan 1990. Äldersgruppen 45—54 år har klarat sig förhållandevis bäst. Där har sysselsättningen sjunkit från 90 till 86 procent för kvinnorna och från 94 till 87 procent för männen.
Gamla mönster förstärks med barnens ankomst
Diagrammet till höger visar att i de åldrar där det är vanligast med förskolebarn uppstår tydliga effekter i sysselsättningsgrad i och med barnens ankomst.
Kvinnor och män utan förskolebarn förvärvsarbetar i lika stor ut- sträckning. Så har det varit under hela perioden från 1987 och framåt. Kvinnor med förskolebarn däremot har lägre sysselsättningsgrad än kvinnor utan barn. För män är det tvärtom; de med barn har högre sysselsättningsgrad än de utan. Bland 25—34-åringarna har skillna- den t.o.m. ökat de senaste åren.
Sysselsatta efter ålder med eller utan barn under 7 år 1987—1995 Andel (%) av samtliga i befolkningen i motsvarande grupp
25—34 åringar
35—44 åringar
Källa: SCB,AKU
Kvinnor med barn - - - - Kvinnor utan barn Män med barn
.. — — - Nlän utan barn
1987 1989 1991
Procent 100
80
60
40 Kvinnor med barn - - - - Kvinnor utan barn
www—Män med barn
20 - - - — lVän utan barn
1987 1989 1991
1993
1993
1995
1995
Förvärvsarbetande 20—64 år i kommunerna 1987 Kvinnors andel i förhållande till mäns
År 1987 fanns inte en enda kommun i landet som hade en större andel för— värvsarbetande kvinnor än män. I 11 kommuner var andelarna nästan lika stora, dock med en svag övervikt för män. Närmast lika andel för kvinnor och män låg Gällivare och Sundbyberg, där kvoten låg strax under 100 procent. I Gällivare förvärvsarbetade 81 procent av båda könen och i Sundbyberg 86 procent. Sedan kom Stockholm och Solna, där kvoten låg på 99 procent.
I 173 kommuner låg kvinnor— nas förvärvsfrekvenser på minst 90 procent av männens.
I 100 kommuner låg kvinnor- nas andelar på mindre än 90 pro- cent av männens. Störst skillnad var det i Sölvesborg, Ödes— hög, Örkelljunga och Vansbro där kvoten låg på 85 procent. I alla dessa kommuner låg förvärvs- frekvensen för kvinnorna på omkring 74 procent och för männen på omkring 87 procent.
Kvinnors andel Antal i procent av mäns kommuner 110—120 0 1025—110 O 100—1025 0 975—100 11 90—97,5 173 80—90 100
Källa.” SCB, AMPAK
Förvärvsarbetande 20—64 år i kommunerna 1994 Kvinnors andel i förhållande till mäns
År 1994 har det hänt mycket jämfört med 1987 när det gäller förhållandet mellan andel förvärvsarbetande kvinnor och män.
I 4 kommuner är andelen nu mycket högre för kvinnor än för män. Alla dessa kommuner ligger i Norrbotten. Högsta kvoten har Pajala med 116 procent. Det beror på att kvinnornas förvärvs— frekvens ligger på 64 procent mot männens 55. Därnäst kommer Vilhelmina, ]okkmokk och Dorotea med en kvot på drygt 110 procent.
I 17 kommuner är det en klar övervikt för kvinnors andelar om än inte lika klar som bland de 4 ovan. Exempel är Torsby, Härnösand, Lund, Solna och Stockholm.
I 76 kommuner är det i stort sett jämvikt. jämnast är deti Hällefors, Vännäs och Luleå.
Minsta kvot har Boxholm på 84 procent samt Perstorp, Olofström, Mullsjö och Töreboda på 86 procent.
Observera
Dessa kartor säger inte nå- Kvinnors andel Antal got om hur stor andel för— iprocent av mäns kommuner värvsarbetande det finns i 110—120 4
kommunerna utan visar en- ååå—01212 ;;
dast förhållandet mellan ' K . h .. Cl 1 975—100 44 vmnors oc mans an e ar. 90475 150
Källa: SCB, AMPAK 80—90 41
Förvärvsarbetande 20—64 år i olika förvärvsregioner (FR) 1994 Andel (%) av samtliga i befolkningen i motsvarande ålder och region
Stockholms FR —
Inlandets ytsto ra FR FR m småskalig industri
Rurala FR
FR domin. av reg. centra Göteborgs FR
FR m storskalig industri
_ _ _ Små—medelsto ra FR _ _ _ _ —
M almö FR .
_ Kvinnor
Män
Riket _ .
0 1 0 20 30 40 50 60 70 80 Källa: SCB, AMPAK Procent
Stockholms FR har högst andel förvärvsarbetande kvinnor i åldern 20— 64 ar. Andelen ar 73 procent. Därnäst kommer I nlandets ytstora FR med knappt 73 procent. Exempel på kommuner 1 regionen är Östersund, Arjeplog och Ragunda. Små bruksberoende FR har den lägsta andelen kvinnor med förvärvsarbete; 67 procent. Kommuner som ingår är Olofström, Munkfors, Laxå och Hofors.
Bland männen i samma åldersgrupp är förvärvsfrekvensen högst i FR med smaskalig industri; 78 procent. Exempel på kommuner är Gno- sjö, Bengtsfors och Årjäng. Därefter ligger Sma bruksberoende FR. Läg- sta förvärvsfrekvensen' 1 genomsnitt har Malmö FR på 69 procent
jämnast mellan kvinnors och mäns andelar är det i Stockholms PR och störst skillnad i Små brukberoende FR.
Se bilaga 2 för förteckning över kommuner ingående i FR
Förvärvsarbetande 20—24 år i olika förvärvsregioner (FR) 1994 Andel (%) av samtliga i befolkningen i motsvarande ålder och region
FR m småskaug industri _
Rurala FR Stockholms FR Inlandets ytsto ra FR Små-medelsto ra FR .,
FR m storskalig industri —
FR domin. av reg. centra
! Kvinnor
Mån
0 1 0 20 30 40 50 60 70 80 Källa: SCB, AMPAK Procent
Äldersgruppen 20—24 år skiljer sig något jämfört med hela ålders- gruppen 20—64 år.
Nivån bland de unga ligger i allmänhet på 50 procent, jämfört med omkring 70 för hela åldersgruppen.
Högst för både unga kvinnor och män ligger FR med småskalig in— dustri, på 57 respektive 68 procent. Rurala FR ligger högre för både unga kvinnor och män jämfört med hela åldersgruppen. Stockholms PR och Inlandets ytstora FR ligger lägre bland de unga kvinnorna och PR dominerade av regionala centra lägre bland de unga männen. Lägst ligger Malmö FR både bland kvinnorna och bland männen.
Bland de äldre 55—64 år ligger Stockholms PR högst för kvinnorna på 63 procent och Små bruksberoende FR lägst på 52 procent.
Männens andelar pendlar mellan 65 procent i FR med småskalig in— dustri och 52 procent i Inlandets ytstora FR.
Förvärvsarbetande 20—64 år i förvärvsregioner (FR) 1994 Andel (%) av alla i respektive kommun
Stockholms FR
Göteborgs FR
M almö FR
FR do min. av reg. centra
Inlandets ytsto ra FR
Små—medelsto ra FR
FR m storskalig industri l .
FR m småskalig industri [j-i' " ' Rurala FR ! ' W i _ ' Små bruksberoende FR [] 40 50 60 70 80 90 Källa: SCB. AMPAK [ ii4 Procent
Po" P25 P50 PE |5ioo
Diagrammet Visar att Storstadsregionerna har högre andel förvärvs- arbetande än övriga landet. Det högsta kommunvärdet för kvinnorna finns i Stockholmsområdet; 81 procent. Högsta medianvärde finns i samma område; 76 procent. Lägsta kommunvärde finns i Små-medel- stora FR med 55 procent som också Visar den största spridningen mel— lan kommunvärdena inom en region.
Männens Värden ligger oftast högre än kvinnornas i de olika regionerna.5pridningen är också ofta större. I två regioner är dock kvinnornas medianvärde högre än männens: Inlandets ytstora FR samt Rurala FR. Förklaring till diagrammet på högra sidan
Pendling över kommungräns, 20—64 år, efter förvärvsregion (FR) 1994 Andel (%) av alla förvärvsarbeande i motsvarande ålder och region
Stockholms FR
Malmö FR
Göteborgs FR
FR m storskalig industri
FR domin. av reg. centra
"||| l.
FR m småskalig industri
? :l 3 O —1 5
Små bruksberoende FR
Små-medelsto ra FR
Inlandets ytsto ra FR
Rurala FR
l * i , i l . i 1 , 1
N D 40 60 80 100 Källa: SCB, AM PAK Procent
Männen har i högre utsträckning än kvinnorna sitt arbete i en annan kommun än där de bor Mellan förvärvsregionerna är det stora skill- nader. I Stockholmsområdet pendlar över 40 procent av kvinnorna och hälften av männen över kommungränsen till sitt arbete. Övriga storstadsområden visar ungefär samma mönster. På många håll' 1 Norr- land pendlar bara omkring 10 till 15 procent över kommungränsen (vilket i och för sig kan innebära att ressträckan ändå är lång).
Yngre kvinnor och män pendlar mer än äldre. De senaste åren har inte inneburit några förändringar åtminstone sett till ett genomsnitt i riket. Däremot vet vi inte om det har skett några förändringar i enskilda regioner.
Förklaring till diagrammet till vänster
P0 Det är lägsta kommunvärdet i regionen. P25 25 procent av kommunvärdena ligger under värdet. PSO Det värde som hälften av kommunerna ligger under och hälften över = medianvärde. P75 75 procent av kommunvärdena ligger under. P100 Högsta kommunvärde i regionen.
2.4.2. Den könsuppdelade arbetsmarknaden
Sysselsatta 20—64 år efter sektor 1987—1995
Kvinnor Män Antal i 1 OOO-tal Antal i 1 OOO-tal 1 500 1 500 _ 1 200 1 200 900 _. 900 600 600 300 300 o .,— 1987 1989 1991 1993 1995 1987 1989 1991 1993 1995
Konmunal sektor - - - - Statlig sektor ...—...... Enskild sektor Källa: SCB, AKU - - - - Egna företagareomedhjtamnedl.
Det finns 156 000 färre kvinnliga och 214 000 färre manliga anställda totalt i kommunal, statlig eller enskild sektor 1995 jämfört med 1987. De största förändringarna har skett inom den enskilda sektorn. För kvinnornas del har inte förändringarna varit så stora som för män- nens. Den lägsta antalet anställda inom denna sektor under perioden inträffade 1993.
Mellan 47 och 49 procent av kvinnorna har varit sysselsatta i den kommunala sektorn under perioden. Den statliga sektorn sysselsatte drygt 8 procent 1987, en andel som nu sjunkit till 5 procent. Egna företagarna slutligen, har ökat något till knappt 7 procent.
Bland männen dominerar den enskilda sektorn starkt under pe- rioden med mellan 63 och 66 procent av alla sysselsatta. Övriga tre sektorer sysselsatte ungefär lika många 1987. Antalet har nu sjunkit inom den statliga och kommunala sektorn medan det har ökat för egna företagare.
Kvinnornas sysselsättning är alltså jämnt spridd mellan offentlig och enskild sektor medan över 80 procent av männen nu finns inom den enskilda sektorn, som anställda eller som egna företagare.
Anställda i åldern 16—64 år efter näringsgren 1995 Anta/i 1 OOO-tal, procentuell fördelning och könsfördelning (%)
Näringsgren Kvinnor Män Könsfördelning Antal % Antal % Kvinnor Män Jord- och skogsbruk, fiske mm 10 1 33 2 24 76 Industri utom byggnads 199 11 558 32 26 74 Byggnads 15 1 167 10 8 92 Bil- och partihandel samt kommunik. 140 8 309 18 31 69 Detaljhandel 134 7 52 3 72 28 Finansiell verksamhet 162 9 189 11 46 54 Rekreation, restaurang 0 hotell 92 5 73 4 56 44 Personlig service 11 1 6 0 63 37 Utbildning 204 11 111 6 65 35 Hälso-, sjukvård 299 17 57 3 84 16 Barn- 0 äldreomsorg, social omsorg 410 23 40 2 91 9 Övriga 128 7 141 8 48 52 Samtliga 1805 100 1737 100 51 49
Källa: SCB, AKU
Könssegregeringen är fortfarande mycket stor inom många närings- grenar. Då ska man också komma ihåg att de kvinnor som finns inom en mansdominerad näringsgren ändå kan ha ett kvinnodominerat yrke, t.ex. sekreterare inom byggnadsindustrin. Det gäller också för män. De enda näringsgrenar som visar jämn könsfördelning är Finan- siell verksamhet och Rekreation, restaurang 0 hotell.
Om man tittar på förändringarna sedan 1987 har de flesta näringsgrenarna tappat anställda. Några har ändå fler anställda. Inom Barn— 0 äldreomsorg, social omsorg finns den största ökningen för kvin- nor; 72 000 medan 5 000 fler män är anställda där. Finansiell verksamhet har ökat med 13 000 kvinnor och 36 000 män. Rekreation, restaurang 0 hotell har 9 000 fler män men något tusental färre kvinnor.
De största minskningarna från 1987 finns inom Industri utom byggnads med 70 000 färre kvinnor och 130 000 färre män. Inom Byggnads finns 5 000 färre kvinnor och 55 000 färre män. Inom Hälso och sjukvård finns 67 000 färre kvinnor och 10 000 färre män. Bil— och partihandel samt kommunikationer har 25 000 färre kvinnor och 51 000 färre män. Detaljhandel har förlorat 26 000 kvinnor och 5 000 män.
De 30 vanligaste yrkena i storleksordning 1990
Kvinnor: 1 248 900 Män: 983 400
100 80 60 40 20 0 20 40 60 80100
Undersköterskor, sjukvårdsbiträden
Säljare (partihandel)
ing., tekniker (mekaniskt-tekn)
Sjuksköterskor Last- och paketbilsförare 7 i '
Lantbrukare, skogsbrukare m fl Maskin- och motorrep. m fl
Klasslärare
Lager— och förrådsarbetare lng, arkitekter, tekn. (byggtekn)
Byggnadsträarbetare _— erkstadsmekaniker Parti- och detaljhandlare m fl
Elmontörer
Fastighetsarbetare m fl Maskinmontörer, hopsättare
Företagsadministratörer Övr. med b ..- 0 enl. arb. = ..
100 80 60 40 20 0 20
”i
Källa: SCB, FoB
Allmänt kontorsarbete
Försäljare (detaljhandel)
Ekonomiledare, redovisningsmän
Systemerare, »— programmerare
Banktjänsteman
40 60 80 100 Procent Procent
Köksbiträden, restaurangbitr'a'den m fl Förskollärare. fritidspedagoger m fl
Lärare i teoretiska ämnen
Inom de tjugo vanligaste yrkena 1990 arbetade 60 procent av alla kvin- nor och 40 procent av alla män. Endast lärare i teoretiska ämnen hade en jämn könsfördelning, dvs. 40—60 procent av vardera könet. Sett över alla yrken fanns endast 9 procent av alla kvinnor och män i yrken med jämn könsfördelning. I starkt kvinnodominerade yrken (minst 90 procent kvinnor) arbetade 21 procent. Lika stor andel fanns i starkt mansdominerade yrken. Resten, 49 procent, fanns i yrken som inne— höll 60—90 procent av vardera könet.
Utvecklingen inom några yrkesområden 1990 till 1995 Könsfördelning (%) och förändring i antal i 1 OOO-tal
1990 1995 1995—1990 Könsfördeln. Könsfördeln. Antal i 1 OOO-tal Kv M Kv M Kv M Tekniskt arbete 11 89 11 89 -2 -25 Pedagogiskt arbete 61 39 60 40 12 10 Förskollärare o fritidsped 94 6 93 7 8 Hälso-sjukvårdsarbete, veterinärarbete 85 15 86 14 -18 -4 Föreståndare, ledare, vårdare i soc omsorg 89 11 89 11 8 1 Barnskötare mm 96 4 97 3 -26 .. Redov, maskinskr. sekr 92 8 90 10 -78 -2 Systemerare programm. 20 80 20 80 2 8 Affärsbiträden 73 27 73 27 -24 -9 Verkstads o byggnads- metallarbete 12 88 9 91 -15 -58 Hotell, rest., storhushåll 77 23 74 26 -19 0 Fastighetsarbete 8 92 9 91 1 7 Städare 87 13 85 15 -31 -3 Källa: SCB, AKU
Här ovan gör vi ett försök att se om arbetsmarknaden är mindre köns- uppdelad 1995 jämfört med 1990. Då det inte finns färskare statistik motsvarande den i diagrammet till vänster, har vi jämfört AKU 1990 med AKU 1995 och tagit ungefär samma yrkesområden som finns i diagrammet. AKU, som är en urvalsundersökning, ger dock ingen möjlighet att studera yrkena på samma fina nivå som FoB.
Några yrken som finns bland de tjugo vanligaste 1990 i diagram— met till vänster är ändå direkt jämförbara tack vare att så många per- soner arbetar där. Dessa visas med kursiv stil i tabellen. När det gäller Förskollärare och fritidspedagoger samt barnskötare är siffrorna osäkra för män. Inga större förändringar tycks dock ha skett. Det har kommit in fler förskollärare och försvunnit barnskötare både bland kvinnor och män och könsfördelningen tycks vara densamma. När det gäller S ta"— dare har en liten utjämning skett men det beror inte på att fler män kommit in i yrket utan på att så många kvinnor försvunnit därifrån. Från Försäljare i detaljhandeln har det försvunnit både kvinnor och män och könsfördelningen är densamma.
Övriga yrkesområden i tabellen är på grövre nivåer än vad som visas i diagrammet. På den grövre nivån går det inte att se några för- ändringar. Vi vet heller inte om något hänt inom enskilda yrken.
Egna företagare och medhjälpande familjemedlemmar 1987—1995
Antal i 1 OOO-tal 350
300
250 200 150
100
50
1987 1989 1991 1993 1995
Kvinnor företagare - - - - Kvinnor medhjälpande fam'ljemedlen'mar -—-—--—- Män företagare
Källa: SCB, AKU ' ' — - Män medhjälpande faniljemedlemmar
Fler egna företagare under de senaste åren
Det finns fler företagare, både kvinnliga och manliga, 1995 jämfört med 1987 men männens antal är tre gånger så stort under hela perio— den. Nästan hela ökningen för kvinnor är som företagare utan an— ställda. Männens ökning är till en tredjedel som företagare med an- ställda och resten som företagare utan anställda. Att arbeta som fa— miljemedlem i ett företag är ovanligt men kvinnor gör det i högre utsträckning än män. Siffrorna är osäkra för män.
Det största tillskottet finns inom Finansiell verksamhet med 9 000 fler kvinnliga och 27 000 fler manliga företagare. Inom Bil- och parti— handel samt kommunikationer finns 3 000 fler kvinnliga och 12 000 fler manliga företagare. Rekreation, restaurang och hotell har 3 000 fler kvinn- Se mer om egna företagare i kapitel 7
Egna företagare 16—64 år efter näringsgren 1995 Anta/i 1 OOO-tal, procentuell fördelning och könsfördelning (%)
Näringsgren Kvinnor Män Könsfördelning SNI 92 Antal % Antal % Kvinnor Män Jord- och skogs- bruk, fiske mm 16 14 55 17 23 77 Industri och byggnadsverks. 11 10 79 25 12 88 Bil- och partihandel samt kommunik. 10 9 66 21 13 87 Detaljhandel 22 20 26 8 46 54 Finansiell verks. 17 15 55 17 23 77 Rekreation, restaurang och hotell 12 11 21 7 36 64 Personlig service 15 14 6 2 72 28 Övriga 9 8 8 3 52 48 Samtliga 112 100 317 100 26 74 Därav med anställda 34 30 125 40 21 79 utan anställda 78 70 191 60 29 71 Källa: SCB, AKU
liga och 8 000 fler manliga företagare. Inom Industri och byggnadsverk— samhet finns ett par tusen fler kvinnliga företagare medan de manliga är ungefär lika många som 1987. Inom Personlig service finns 3 000 fler kvinnliga företagare medan de manliga är ett par tusen färre. ]ord— och skogsbruk, fiske mm har förlorat många företagare. Där finns nu 11 000 färre kvinnliga och 18 000 färre manliga företagare.
Män dominerar företagandet inom de flesta näringsgrenarna
I detaljhandeln är könsfördelningen jämn, annars dominerar männen företagandet inom de flesta näringsgrenarna, med undantag av Per— sonlig service. De största områdena för män är Industri- och byggnads— verksamhet, Bil och partihandel samt kommunikationer, Finansiell verksam— het och ]ordbruk med mera. Män har i större utsträckning än kvinnor anställda vid sina företag. Se mer om egna företagare i kapitel 7
Nystartade företag efter län 1994
Län
Västerbotten _j
lam-na _:
Malmöhus _l "7 ' örebro _ Älvsborg _
GöteboBohus _ Gävleborg _ " 7 '
öste-relvans _ ,
slosklslm _ Kalm _l u...... _
0 20 40 60 80 1 00
P ro cent Kvinnligt M anligt Gemensam ägda ägda ledning
Källa: SCB, Nyetableringsstatistiken. F 15 SM 9501. Om innehåll: Se nästa sida.
Av de nya företagen 1994 hade 23 procent kvinnliga ägare och 69 manliga ägare. Resten var ägda av en kvinna och en man gemensamt. För företag som startades av personer med invandrarbakgrund (för- sta och andra generationen) var andelarna 25, 66 och 9 procent.
I Uppsala län fanns den högsta andelen nya företag med kvinnliga ägare, 28 procent, medan den i Västernorrlands län var endast 1 1 pro- cent.
Bland nya företag med manliga ägare varierade andelarna från 77 procent i Västernorrlands län till 62 i Uppsala län.
Se mer om egna företagare i kapitel 7
Nystartade företag efter näringsgren 1994 Andel (%) av samtliga nya företag, exkl. företag med årsomsättning ( 30 000 kr
Näringsgren Kvinnor Män Gemensam ledning Tillverkningsindustri 2 6 O Byggnadsverksamhet 0 10 1 Varuhandel, restaurang 0 hotell 7 19 3 Transport o kommunikation 1 5 0 Finansiell verksamhet mm 6 22 3 Utbildning, hälso o sjukvård mm 7 7 1
Nystartade företag efter motiv och tidigare företagsstart 1994 Procentue/l förde/ning
Kvinnor Män Gemensam ledning
Motiv
Arbeta självständigt 32 25 24 Förverkliga idéer 25 20 28 Pga eller risk för arbetslöshet 24 29 18 Tjäna pengar 9 16 16 Behövs på marknaden 6 6 8 Annat skäl 4 4 6 Totalt 100 100 100 Tidigare företagsstart 1—2 gånger 18 30 43 fler än 2 gånger 1 6 5 Ej startat företag tidigare 81 64 52 Totalt 100 100 100
Källa: SCB, Nyetableringsstatistiken. F 15 SM 9501. Statistiken redovisar genuint ny verksamhet. Alla företag utom jord-och skogsbruksföretag (SNI 92 A och 8) samt fastighetsförvaltning ingår.
Motiven att starta nya företag skiljde sig åt mellan kvinnor och män. För kvinnorna var ett självständigt arbete eller att förverkliga sina idéer de vanligaste skälen, liksom risken för arbetslöshet. Bland män— nen var risken för arbetslöshet vanligast. En något lägre andel bland männen angav självständigt arbete eller att förverkliga sina idéer som skäl. För en större andel män än kvinnor var motivet att tjäna pengar.
En större andel av kvinnorna än av männen startade sitt första fö- retag. Av kvinnorna hade 29 procent och av männen 25 procent gått starta eget kurs och 42 respektive 38 procent fick starta eget bidrag
från arbetsförmedlingen. Se mer om egna företagare i kapitel 7
2.4.3. Arbetstider
Förvärvsarbetande efter arbetstidens längd 1987—1995 Andel (%) av alla förvärvsarbetande i motsvarande grupp
Kvinnor 20—64 år Män 20—64 år
Procent Procent '00 ”00
80 80
H eltid
40 40 Lång deltid 20 20 Kort deltid Lång deltid Ko" dem 0 ' 0 ”987 ”989 ”991 993 1995 1987 1989 1991 ”993 ”995 Kvinnor med barn under 17 år Män med barn under 17 år Procent '00 80 60 Heltid 40 Lång deltid 20 _ _ ' . Kort deltid Lång deltid Kort deltid 0 1987 '989 '991 ”993 '995 '987 '989 1991 '993 1995
Vanligen arbetad tid där Heltid: 35—timmar
Lång deltid: 20—34 timmar Kal/af SCBl AKU Kort deltid: 1—19 timmar
Förvärvsarbetande efter arbetstidens längd 1995
Kvinnor 20—64 år
m barn under 17 år
m barn under 17 år yngsta 0—2 år
m barn under 17 år yngsta 3—6 år
m barn under 17 år yngsta 11—16 år
Män 20—64 år
m barn under 17 år
in barn under 17 år yngsta 0—2 år m barn under 17 år yngsta 3—6 år
m barn under 17 år yngsta 11—16 år
0 N O & O O') 0
80 100 Procent
Källa: SCB, AKU _ Heltid _ Långdeltid _ Kortdeltid
Andelen kvinnor i åldern 20—64 år som arbetar heltid har ökat från 55 till knappt 61 procent under perioden 1987—1995. De som arbetar lång deltid har minskat sin andel i motsvarande grad, medan den korta deltiden har legat konstant. Bland kvinnor med barn i åldern 0—2 år arbetar 53 procent heltid och bland dem med barn i åldern 3—6 år arbetar 47 procent heltid. Då är att märka att frånvaron är relativt hög i dessa grupper (se sidan 60).
Männens arbetstid har legat ganska konstant under åren. Andelen som arbetar heltid går upp något bland dem som har barn. Männens frånvaro påverkas inte på samma sätt som kvinnornas om de har barn eller inte.
Observera: i vanligen arbetad tid räknas även de tillfälligt frånvarande.
Medelarbetstid efter anknytning till arbetsmarknaden 1987—1995 Faktiskt arbetad tid per vecka för personeri arbete
Timmar Kvinnor 16—64 år 60
1987 1989 1991 1993 1995 Fast anställda - - - - Tidsbegr. anställda * Timmar Mä” 1644 ä' Företagare med anst. l
- '- - — Företagare utan anst.
0 1987 1989 1991 1993 1995
Källa: SCB, AKU
Medelarbetstid efter ålder 1995 Faktiskt arbetad tid per vecka för personeri arbete
Timmar per vecka 45 ,
40. W , * »; . , 35. soi 25, 20. 15
10—
. , . , , , , , . _ , l i 45—54 35—44 25—34 55—59 20—24 60—64 Källa: SCB. AKU Ålder
Faktiska arbetstiden ökar svagt för kvinnor men inte för män
Den faktiska arbetstiden har under perioden 1987—1995 ökat från 32 till 33 timmar per vecka för kvinnor i åldern 16—64 år. Männens nivå har legat konstant på drygt 40 timmar. Längst arbetstid har företagare med anställda; 44 timmar för kvinnorna och 51 för männen. Kortast arbetstid har tidsbegränsat anställda; 30 timmar för kvinnorna och 35 för männen. (Se diagrammet till Vänster).
Längsta arbetstiden i åldern 45—54 år
Kvinnorna i åldern 45—54 år arbetar 35 timmar i veckan och männen knappt 42. (Se diagrammet ovan).
Kvinnor med barn under 7 år arbetar omkring 4 timmar kortare i veckan, medan män med barn inte minskar sin arbetstid.
Observera: i faktiskt arbetad tid räknas inte de tillfälligt frånvarande.
Övertid och mertid samt övertid utan ersättning bland anställda 1995 Andel (%) av alla anställda i motsvarande grupp med övertid under mätveckan
44444 _-
444444 _-
444 _-
44444 _-
44444 _!
under 7 år 5 0 4 8 20 Källa: SCB' AKU Övertid/mertid Övertid utan ersättning Procent Kvinnor __ M än l
Den högsta andelen kvinnor med övertidsarbete finns i åldern 45—54 år. I gruppen arbetade knappt 10 procent övertid under mätveckan, varav 2 procentenheter var obetalt. Av kvinnor med förskolebarn ar— betade knappt 5 procent övertid, varav 1 obetalt. I hela åldersgruppen 20—64 år arbetade 8 procent övertid, varav 1 obetalt.
Männen Visar inte samma mönster. De högsta andelarna finns i åldern 25—34 år, där 17 procent arbetade övertid varav 3 obetalt. Även män med förskolebarn arbetade till stor del övertid; 16 procent varav 3 obetalt. Bland alla i åldern 20—64 år arbetade 15 procent övertid, varav 3 obetalt.
Att vara hel— eller deltidsarbetande gör ingen större skillnad för kvinnors övertidsarbete, däremot för mäns. AV de heltidsarbetande kvinnorna arbetar 9 procent övertid mot 7 av de deltidsarbetande. Bland männen är motsvarande andelar 16 procent av dem som arbe— tar heltid, mot knappt 6 av det fåtal som arbetar deltid.
Övertid bland anställda 20—64 år och antal övertidstimmar per anställd och vecka 1987—1995 Andel (%) av alla anställda i motsvarande ålder samt antal timmar/vecka
Procent Timmar/vecka 20 1.20 16 1 ,00 0,80 12 0,60 8 Kvinnor 0,40 4 0,20 0 0,00 1987 1989 1991 1993 1995 1987 1989 1991 1993 1995 Källa: SCB, AKU
AKU ger inte stöd för att övertiden minskar
Andel kvinnor i åldern 20—64 år som arbetar övertid har legat relativt konstant kring 7 procent under perioden 1987—1993, varefter en liten ökning till drygt 8 procent kan märkas. Bland männen har andelen legat konstant kring 13 procent, utom år 1991 då den sjönk till knappt 12 procent. De två senaste åren ökar andelen kraftigare för män än för kvinnor och den ligger nu på knappt 16 procent.
Bland föräldrar med barn under 7 år är mönstren för män i stort sett detsamma som för alla män medan kvinnornas andel ligger på 5— 6 procent under perioden, även här med en svag uppgång de senaste två åren.
Det högra diagrammet visar mängden övertidstimmar per vecka i genomsnitt för alla anställda i åldern 20—64 år. Högsta värdet för både kvinnor och män noterades 1989 varefter det sjönk något för kvinnor och mer påtagligt för män fram till 1992. Därefter har antalet timmar per vecka ökat även om en svag nergång kan skönjas från 1994 till 1995. Nu ligger antalet på en halvtimma per vecka för kvinnor och 1 timma per vecka för män.
Anställda 20—64 år som av arbetsmarknadsskäl arbetar mindre än de
skulle vilja 1987—1995 Andel (%) av alla anställda i motsvarande ålder
Procent 14
12
10
0 1987 1989 1991 1993 1995
Källa: SCB, AKU
Andelen anställda som av arbetsmarknadsskäl arbetar mindre än de skulle Vilja har ökat under senare år, särskilt bland kvinnorna. Den här gruppen skulle man kunna definiera som deltidsarbetslös eller undersysselsatt. (Det är bara personer som arbetar högst 40 timmar i veckan som får frågan i AKU.) Jämför också tabellen överst på sidan 63 där olika former av arbetslöshet redovisas. När andelen som arbetade mindre än de skulle Vilja låg som lägst bland kvinnorna 1989, var den knappt 6 procent. Nu, 1995, har ande- len vuxit till 13 procent. Bland männen har andelen ökat från knappt , 2 procent 1988 till 5 procent 1995. | I gruppen som av arbetsmarknadsskäl har velat öka sin arbetstid | under perioden 1987—1995 har den önskade tiden pendlat mellan 10— 12 timmar i veckan för kvinnorna och 10—14 timmar i veckan för män- nen. (De här siffrorna grundar sig på önskemål från åldersgruppen 16-64 år).
Anställda 16—64 år som av arbetsmarknadsskäl arbetar mindre än de skulle vilja efter näringsgren 1995 Andel (%) av alla anställda imotsvarande grupp
Näringsgren
Värd o onsorg
Personliga o kulturella tjänster
Handel o konrmnikationer
Tillverkn, utv av _thiiwl _ . ' Fa I gruppen
Finansiell ' _ WW , V i, i . 1 verksarrhet ; i l , ,, , ,_i l
m'neral o energipr j " 1 l___, ,: l Byggverksan'hetw " i Kvinnor ; ii ___! Män l 16 20 Källa: SCB, AKU Procent
I alla näringsgrenar finns är det en högre andel bland kvinnorna som av arbetsmarknadsskäl arbetar mindre än vad de skulle vilja.
De stora grupperna bland kvinnorna arbetar med vård och om- sorg men även med personliga och kulturella tjänster samt inom han- deln.
Bland männen är det vanligast att önska sig längre arbertstid bland dem som arbetar med personliga och kulturella tjänster.
Minst vanligt att Vilja ha längre arbetstid är det både bland kvin- nor och män som finns inom tillverkningsindustrin.
2.4.4. Anknytning till arbetsmarknaden
Anställda 20—64 år efter sektor och anknytningsgrad till arbetsmarknaden 1987—1995
Antal i 1 OOO-tal Kvinnor Män 1500 1500 1200 1200 _
600 600
300 300 _ 0 0
1987 989 991 993 995 987 989 991 993 995
Offentligt fast anställda Privat fast anställda ------ Offentligt tidsbegränsat anst. Källa: SCB, AKU ------ Privat tidsbegränsat anst.
Omkring 982 000 kvinnor är offentligt anställda och 771 000 privat anställda 1995. Skillnaden var störst 1993 men har minskat ordentligt sedan dess. Det beror på att antalet offentliganställda har minskat och antalet privatanställda ökat.
Bland männen dominerar privat anställning i hög grad. Antalet var som högst 1990, då det låg på 145 000, och som lägst 1993. Nu ligger det på 133 000 efter en ökning mellan 1993 och 1995. Antalet offentliganställda har minskat under hela perioden 1987—1995 från 491 000 till 369 000.
De fast anställda dominerar både för kvinnor och män. Kvinnorna 4: är i dock i högre utsträckning tidsbegränsat anställda än män. De flesta , av de tidsbegränsat anställda kvinnorna är offentligt anställda. För männen är det tvärtom; de flesta av de tidsbegränsat anställda är l privatanställda. Se mer härom på följande sidor. |
Se mer om den "flexibla" arbetsmarknaden ikapitel 4
Tidsbegränsat anställda i åldern 25—54 år 1987—1995 Andel (%) av alla anställda i samma åldersgrupp
Procent 20
16
12
Kvinnor
0 1987 1989 1991 1993 1995
Källa: SCB, AKU
Vi har här valt att visa åldersgruppen 25—54 är, beroende på att Vi tittar närmare på denna på följande sidor.
Bland de tidsbegränsat anställda i ovanstående ålder dominerar kvinnorna med 165 000. Motsvarande antal för männen är 129 000. Från 1991 när antalet var som lägst under perioden har kvinnornas antal ökat med omkring en tredjedel medan männen fördubblat sitt antal.
Även om man ser till andelen tidsbegränsat anställda, som dia— grammet Visar, ligger kvinnorna på en högre nivå. Störst var skillna- den omkring 1990. Männens nivå har sedan närmat sig kvinnornas fram till 1994. 1995 är 12 procent av de anställda kvinnorna tidsbe- gränsat anställda mot knappt 10 för männen.
Hela åldersgruppen 20—64 år Visar samma mönster. Antalsnivån ligger dock högre, 253 00 för kvinnor och 189 000 för män är 1995, beroende på att en hög andel av de unga är tidsbegränsat anställda.
Bland de unga är feriearbeten mycket vanliga och en hög andel ser sig som studerande i första hand.
Se mer om den ”flexibla” arbetsmarknaden i kapitel 4
Tidsbegränsat anställda 16—64 år efter yrkesområde 1995
Kvinnor
Män
Källa." SCB, AKU
Yrkesområden enligt NYK (Nordisk yrkesklassiflcering)
O+x1 Tekniskt, natur—, samhällsvetenskapligt, humanistiskt, konstnärligt, militärt arbete 1 2+3 4 6 5,7,8 9
Hälso—, sjukvårdsarbete, socialt arbete mm Administrativt, kameralt, kontorstekniskt arbete samt Kommersiellt arbete Lantbruks- skogs- och fiskeriarbete Transport-och kommunikationsarbete Gruv-, stenbrytning samt tillverkningsarbete Servicearbete mm
Tidsbegränsat anställda 16—64 år efter yrkesområde 1995 Andel (”a) av alla i motsvarande grupp
Servicearbete rml '
Hälso-, sjukv-arb, socialt arb
Korrmersiellt arb
Tekn, natur-,san'h. konstn.
m'litärt arb Kvinnor M än
Transport- o kormunikat. arb Gruv-.stenbrytn, tillverkn. arb
Adm'nistr., kameralt kontorstekn. arb
] .; m'a. _ _
-- Få i gruppen
Lant-skogsbruk,fiskeriarb _"if_._,-....m_,,,_ . ., . |
0 1 0 20 30 Källa: SCB, AKU Procent
Flest kvinnor inom vården och flest män inom industrin
Cirkeldiagrammen till vänster visar att omkring 40 procent av de tids- begränsat anställda kvinnorna har ett omsorgs— eller vårdarbete. En femtedel har ett arbete inom handel eller kontor. Nästan lika många finns i tekniska, naturvetenskapliga, samhällsvetenskapliga m.fl. yr- ken.
En tredjedel av de tidsbegränsat anställda männen har ett arbete inom industrin. Hälften så många har tekniska, narurvetenskapliga, samhällsvetenskapliga m.fl. yrken.
Vanligast inom servicearbeten bland kvinnorna och inom lant- skogsbruket bland männen
Om man istället studerar inom Vilket yrkesområde det är vanligast med tidsbegränsade anställningar, blir det servicearbete mm när det gäller kvinnor. För män blir det lant-skogsbruksarbete m.m. samt omsorgs- och vårdarbeten.
Statistiken har inte tagits fram för 20—64 år eller 25—54 år.
Se mer om den ”flexibla" arbetsmarknaden i kapitel 4
Tidsbegränsat anställda 25—54 år efter typ av anställning 1989 och 1995 Andel (%) av alla anställda isamma ålder
Kvinnor f__w, ,,,
Vikariat _ ' ' "'" : A i Kallas vid behov _
Objekts- ochli
prejeklanstallnlng— f' 4 , _ 1989 Prov- och 1995 praktiktjänstgöring Ferie-och säsongsarbete-
Övrigt _
Mä n Vikariat '
Kallas vid behov
Objekts— och 54,4, projektanställning
1989 1995
Prov- och praktiktjänstgö ring
Ferie- och
säso ngsarbete _ 044—
0 20 40 60 80 Källa: SCB, AKU Procent
Den vanligaste typen av tidsbegränsad anställning bland kvinnor är att ha ett vikariat. Over hälften av dessa kvinnor har en sådan anställ— ningsform 1995. Andelen har dock sjunkit sedan 1989. Då hade två av tre ett vikariat. Att kallas vid behov samt objekts—och projektanställning har blivit en vanligare typ av anställning bland kvinnorna.
Bland männen är objekts- och projektanställningar den vanligaste ty- pen. Vikariatsansta'llning är nästan lika vanligt men andelen har sjun— kit även bland männen. Prov— och praktiktjänstgöring är en vanligare typ av anställning bland männen än bland kvinnorna medan att kal— las vid behov inte är lika vanligt.
Bland de yngre är ferie— och sdsongsarbete mycket vanligare.
Se mer om den "flexibla" arbetsmarknaden i kapitel 4
Tidsbegränsat anställda 25—54 år efter arbetstid 1989 och 1995 Andel (%) av alla imotsvarande grupp
Kvinnor '. ,,, . ,. ,,.,, Hem . 1989 1995 Lång deltid - 0 20 40 60 80 100 Procent Män Hemd J 1989 1995 Lång deltid -- . Få igruppen 0 20 40 60 80 100 Källa: SCB, AKU Procent
ju kortare den vanliga arbetstiden är, desto högre sannolikhet att man är tidsbegränsat anställd. Andelarna har också ökat i alla grupper mellan 1989 och 1995. Mönstret är detsamma för kvinnor som för män. Män med deltid är dock i högre utsträckning än kvinnor tidsbegrän- sat anställda. (Antalet deltidsanställda män är ändå mycket lågt jäm— fört med motsvarande för kvinnor. Se sidan 44. Där förklaras också begreppen heltid—deltid.)
Tidsbegränsat anställda vill öka sin arbetstid i högre grad än fast anställda
Tidsbegränsat anställda vill öka sin arbetstid i högre utsträckning än
fast anställda. Mest vill man öka arbetstiden om man arbetar deltid. Se mer om den "flexibla" arbetsmarknaden ikapitel 4
Tidsbegränsat anställda 25—54 år efter vad de själva anser vara den huvudsakliga sysselsättningen 1987 och 1995
Förvärsarbetande ,
Arbetssökande _ _
,Kxinnq . i 1989 : Studerande 1995 _
"ålf-
1989 1995 Övrigt Få i gruppen 0 20 40 60 80 100 120 140 Källa: SCB, AKU Antali 1 OOO-tal
Bland de tidsbegränsat anställda i åldern 25—54 år ser de flesta sig som förvärvsarbetande. En mycket större andel både bland kvinnor och män ser sig dock som arbetssökande 1995 jämfört med 1989. Då var andelarna 3 till 5 procent. Siffrorna är små och osäkra. Andelen har ökat 1995 för både kvinnor och män till 15 procent. Siffrorna för studerande är osäkra för 1989. Antalet har dock ökat mellan 1989 och 1995 både bland kvinnor och män. I gruppen "övriga" i diagrammet ingår de som ser sig som hemarbetande, Värnpliktiga och övriga. Siff- rorna är så små att de inte går att redovisa.
Bland de tidsbegränsat anställda ser alltså de flesta sig som för— värvsarbetande nu eller har en önskan om att vara det i framtiden.
Bland dem som är 16—24 år är andelen som ser sig som förvärvsar- betande fortfarande vanligast men 30 procent av kvinnorna och knappt 40 procent av männen ser sig som studerande.
Se mer om den "flexibla” arbetsmarknaden i kapitel 4
2.4.5. Frånvarande från arbetet
Frånvarande hela veckan efter ålder 1987—1995 Andel (%) av alla förvärvsarbetande ] åldersgruppen
Kvinnor Procent 40
30
20
10 25—34 _ ' ' ' ' 45—54
- - - '55—64
1987 1989 1991 Män Procent
Kommentar till diagrammet på nästa sida
Källa: SCB, AKU 1987 1989 1991
1993 1995
— - —2o—24 25—34 35—44 - - - -45—54 -4 - - -55—64
1993 1995
Relativa frånvarotal efter orsak 1995 Andel (%) av alla förvärvsarbetande i olika grupper
Frånvaroorsak Samtliga Samtliga 20—64 år med barn under 7 år Kvinnor Män Kvinnor Män
Hela veckan
Sjuk 3 2 3 2 Semester 9 8 7 7 Vård av barn 4 0 18 2 Stud., vpl. mm1 2 2 2 2 Totalt 19 12 30 12 Del av veckan
Sjuk 2 2 2 1 Semester 3 3 2 3 Vård av barn 1 1 5 3 Stud., vpl. m.m.1 17 17 15 17 Totalt 24 22 24 24
1 Inklusive kompledighet och dylikt samt frånvaro enbart från bisyssla
Kvinnors och mäns orsaker till frånvaro skiljer sig inte mycket utom på en punkt; Vård av barn. Särskilt synligt blir det om man endast studerar gruppen med förskolebarn. Där var 18 procent av kvinnorna borta hela veckan för vård av barn mot männens 2 procent. jämför också uttaget av föräldrapenning som beskrivs i kapitel 9.
Samma mönster Visar sig då man tittar på andel frånvarotimmar av den vanliga arbetstiden; kvinnor med små barn är borta ungefär kvartstid för vård av barn.
Frånvarotimmar Andel (%) av vanligen arbetade timmar för anställda
Frånvaroorsak Samtliga 16—64 år Samtliga med barn under 7 år Kvinnor Män Kvinnor Män
Sjuk 4 3 3 2 Semester 10 9 8 9 Vård av barn 5 1 23 3 Stud., vpl. m.m.1 4 3 4 3 Totalt 23 16 38 17
' Inklusive kompledighet och dylikt men exklusive bisyssla
Källa: SCB, AKU
2.5. Arbetslösa
Arbetslösa efter ålder 1987—1995 Andel (%) av alla i arbetskraften imotsvarande åldersgrupp
Kvinnor Procent 25
— - —2o—24
25—34
20 ”'_'—35—44
- - - -45—54
----55—64
15
10
1987 1989 1991 1993 1995
Män Procent
— - —2o—24
25—34 35—44 _, - - - -45—54 ——————,— = — — —55—s4* Kommentar till diagrammet på nästa sida
Källa; SCB, AKU 1987 1989 1991 1993 1995
Arbetslösa efter ålder 1987, 1990, 1993 och 1995 Andel (%) av alla i arbetskraften i motsvarande åldersgrupp
1987 1990 1993 1995 Kv M Kv M Kv M Kv M 20—24 4,7 4,8 2,7 3,4 14,2 21,7 14,5 16,9 25—34 2,3 2,5 .. 2,0 8,5 12,3 8,6 9,7 35—44 1,5 1,2 .. .. 5,0 7,4 5,6 6,9 45—54 .. .. .. .. 3,6 5,4 3,7 5,1 55—64 .. 2,2 .. .. 4,2 6,7 6,2 8,4 20—64 2,0 2,0 1,4 1,5 6,3 9,4 6,7 8,3 Källa: SCB, AKU
Arbetslösheten var som lägst omkring 1990 då talen t.o.m. är osäkra för mindre åldersgrupper. Därefter har arbetslösheten ökat drama- tiskt särskilt bland de unga. (Se även diagram på föregående sida). Kvinnorna Visar lägre tal än män i alla åldersgrupper. De i åldern 45— 54 år har klarat sig bäst från arbetslöshet. Där ligger arbetslösheten nu på 4 procent för kvinnorna och 5 för männen.
Långtidsarbetslösa efter ålder 1987, 1993, 1994 och 1995 Andel (%) av alla arbetslösa i motsvarande åldersgrupp
1987 1993 1994 1995 Kv M Kv M Kv M Kv M 16—24 .. .. 20 26 22 33 20 25 25—34 .. .. 27 32 32 38 28 35 35—44 .. .. 31 36 41 41 35 39 45—54 .. .. .. 40 42 45 41 41 55—64 .. .. .. 53 55 55 55 55 20—64 24 22 30 35 37 41 34 38
Källa.” SCB, AKU
Andelen långtidsarbetslösa är lägre bland kvinnor än bland män i alla åldersgrupper upp till 45 år. Därefter är den lika hög för kvinnor som för män. Störst är skillnaden i åldern 25—34 år där 28 procent av de arbetslösa kvinnorna var långtidsarbetslösa mot 35 procent av män- nen. Sedan 1994, som hade de högsta värdena under perioden, har långtidsarbetslösheten sjunkit i alla åldersgrupper utom bland 55—64 åringarna. Mest har den sjunkit bland de unga männen. Mellan 1987 och 1990 var antalet långtidsarbetslösa så lågt för både kvinnor och män att värdena blir osäkra för mindre åldersgrupper. Se mer om arbetslöshet i kapitel 5
Arbetslösa, undersysselsatta eller dolt arbetslösa efter ålder 1995 Andel (%) av alla i befolkningen i motsvarande ålder
1987 1990 1993 1995 Kv M Kv M Kv M Kv M 20—24 15 9 10 8 27 28 28 24 25—34 8 5 6 5 18 18 19 16 35—44 9 3 6 3 15 12 17 11 45—54 8 2 6 2 13 9 14 9 55—64 5 3 4 2 7 8 10 9 20—64 8 4 6 4 1 5 14 17 13 Källa: SCB, AKU
En annan bild Växer fram om man summerar alla former av arbets- löshet, än om man bara tittar på den öppna arbetslösheten enligt tabellen överst på vänstra sidan. Här visar kvinnorna 1995 högre tal än männen i alla åldersgrupper. Observera att andelen är beräknad på alla i befolkningen i samma ålder och inte bara på arbetskraften, som det öppna arbetslöshetstalet beräknas på.
Arbetslösa 20—64 år efter sätt att söka arbete 1995 Andel (%) av alla arbetslösa i motsvarande åldersgrupp
0 10 20 30 40 50 60 Källa: SCB, AKU Procent
Över hälften av de arbetslösa kvinnorna söker arbete enbart genom arbetsförmedlingen. Nästan hälften av männen gör så också. Bara 10 procent av kvinnorna och 11 av männen använder inte arbetsförmed— lingen för att söka arbete. Det är något vanligare bland män än bland kvinnor att vända sig direkt till en arbetsgivare medan kvinnorna hellre
SOker arbete genom annons' Se mer om arbetslöshet i kapitel 5
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder februari 1996
Utbildningsvikariat Konnunavtal Arbetsrrarknadsutb. Arbetsplatsintrod.
Datortek
Arbetslivsutv.
Bereds kapsarbete
Starta eget
X.
Rekryteringsstöd
0 20 40 60 80 1 00 Källa: AMS Procent
Kvinnorna dominerar bland dem som har utbildningsvikariat. Även kommunavtalen omfattar kvinnor till en större del än män. En större andel män får rekryteringsstöd eller starta eget bidrag än kvinnor. De har också beredskapsarbeten i större utsträckning. Övriga stödåtgär- der är relativt jämnt fördelade mellan kvinnor och män.
Kvarstående arbetssökande efter typ av åtgärd och förekomst av arbetshandikapp december 1995 Antal, procentuell förde/ning samt andel (%) arbetshandikappade inom gruppen
Sökande- Kvinnor Män Därav arb.handik. kategori 3 Antal % Antal % Kv M ALU 20 469 4 25 302 6 11 12 Utbildn.vik. 6 390 1 2 628 1 3 3 Utan arbete 233 511 50 267 787 64 9 10 Deltidsarblös 115 426 25 32 881 8 2 3 Tillf. arbete 19 975 4 16 874 4 3 3 Varakt. arbete 17 459 4 12 413 3 3 4 Beredsarbete 3 982 1 6 270 2 15 15 API unga 25 151 5 25 483 6 9 12 AMI 2 888 1 3 247 1 76 79 A. utbildning 22 334 5 24 616 6 15 15 Summa 467 585 100 417 501 100 8 10
Källa: AMS Se mer om arbetslöshet i kapitel 5
2.6. Personer utanför arbetskraften
Personer utanför arbetskraften 1987—1995
Antal i 1 OOO-tal
Kvinnor
300 300 250 250 200 200 150 150 100 100 50 50 0 0
1987 1989 1991 1993 1995 1987 1989
Män
1991 1993 1995
Antalet kvinnor utanför arbetskraften i åldern 20—64 år ökade från 363 000 till 512 000 mellan 1990 och 1994. Sedan har det sjunkit med ca 2 000 kvinnor. Männen har ett liknande mönster; antalet var som lägst 1990 med 247 000 för att sedan växa till 413 000 år 1994. Nu har det sjunkit med drygt 10 000 män.
Andelsmässigt står de unga för de största förändringarna, både bland kvinnorna och bland männen. Bland 45—54-åringarna är föränd-
ringarna minst.
Personer utanför arbetskraften 1987—1995 Andel (%) av alla i motsvarande ålder
1987 1 990 Kv M Kv M 20—24 20 19 1 9 1 6 25—34 11 7 12 7 35—44 9 4 7 4 45—54 1 0 6 9 6 55—64 36 25 34 25 20—64 16 11 15 10
Källa: SCB, AKU
1993 Kv
33 17 10 11 37
19
M
30 11 7 8 29
15
1995 Kv
36 19 12 11 37
20
M
33 11
30 15
Personer utanför arbetskraften i åldern 25—54 år efter vad de själva anser vara den huvudsakliga sysselsättningen 1989 och 1995
Studerande Hemarbetande . .; Kvmnor 1989 , Å,.r Arbetssökande . 1995_ _ . _ Män Pensionär (sjuko ;' 4 1989
tjänste) 1995 Övrig _ _ 0 20 40 60 80 100 120 140 Källa: SCB, AKU Antal i 1 OOO-tal
När man i AKU frågar personer utanför arbetskraften i åldern 25—54 är vilken sysselsättning de själva anser är deras huvudsakliga är det vanligaste svaret studerande. Mer än var tredje kvinna och hälften av männen säger så 1995. Antalet har fördubblats sedan 1989. I åldern under 25 år anser över 80 procent sig vara studerande, andelen är något högre för de unga kvinnorna. Bland kvinnor och män över 54 år anser bara ett par procent att de är studerande.
Andelen som ser sig som hemarbetande minskar. Både i gruppen 25—54 år och över 54 år är den nu drygt 30 procent för kvinnor mot 40—50 procent 1989. Bland de unga kvinnorna är den 5 procent. Män- nens andelar är knappt mätbara i de olika åldersgrupperna
Omkring var fjärde kvinna och var tredje man i åldern 25—54 år ser sig nu som arbetssökande. Dessa personer är dolt arbetssökande till skill- nad från arbetslösa i arbetskraften som är öppet arbetssökande. Anta- let dolt arbetssökande har mer än tredubblats mellan 1989 och 1995. Bland de unga är andelarna 7 procent för både kvinnor och män och över 54 år är de 7 procent för kvinnor och 15 för män. l
Sammantaget betyder detta att runt 60 procent, mot 33 procent 1989, av kvinnorna utanför arbetsmarknaden i åldern 25—54 år kan antas Vilja ha ett förvärvsarbete, åtminstone på längre sikt. De är nu stude- rande eller arbetssökande.För männen har samma andel ökat från 60 till 87 procent. Bland de unga är andelarna omkring 90 procent.
Hemarbetande kvinnor efter ålder 1987—1995 Andel (%) av alla utanför arbetskraften i motsvarande ålder
Procent 100
- - - -2o—24 — — 25—34 35—44 45—54 — — 55—59 - - - -60—64
0 1987 1989 1991 1993 1995
Källa: SCB, AKU
AV alla kvinnor i åldern 20—64 år befinner sig 510 000 utanför arbets- kraften 1995. AV dessa är 89 000 hemarbetande. Det betyder att 4 pro- cent av alla kvinnor är hemarbetande. Motsvarande antal för männen är 401 000 utanför arbetskraften och något 1 OOO-tal hemarbetande. Siffrorna är osäkra här.
Kvinnorna är inte på väg tillbaka till spisen
I alla åldersgrupper, som studerats ovan, har andelen hemarbetande kvinnor bland dem som inte finns i arbetskraften sjunkit mellan 1987 och 1995. Särskilt kvinnorna i åldern 35 år och däröver har minskat sina andelar med omkring 30 procentenheter. Endast de unga kvin— norna har inte minskat sin andel nämnvärt. De har å andra sidan de lägsta Värdena under hela perioden.
Männens andel som hemarbetande är så liten för alla åldersgrup- per att ett diagram inte går att rita. Siffrorna är för osäkra.
2.7. Invandrare på arbetsmarknaden
Relativa arbetskraftstal för utländska medborgare efter ålder och medborgarskap 1990, 1994 och 1995 Andel (%) av samtliga i respektive grupp som ingår i arbetskraften
1990 1994 1995 Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män 20—24 73 78 38 59 38 57 25—34 70 83 51 65 50 69 35—44 82 85 64 72 64 72 45—54 78 85 66 71 68 75 55—64 .. 56 .. 50 .. 50 20—64 72 81 54 66 54 68 Nordiskt 80 82 69 72 72 71 Övr. utländskt 63 75 41 58 41 61 Sysselsatta utländska medborgare efter ålder och medborgarskap 1990, 1994 och 1995 Andel (%) av samtliga i respektive grupp som är sysselsatta
1990 1994 1995 Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män 20—24 68 74 .. .. .. .. 25—34 66 79 39 46 37 49 35—44 80 83 54 55 52 54 45—54 77 83 61 61 58 63 55—64 .. 55 .. 45 .. 41 20—64 70 78 45 51 43 52 Nordiskt 78 79 62 61 63 62 Övr. utländskt 60 72 31 41 29 43 Arbetslösa utländska medborgare efter ålder och medborgarskap 1990, 1994 och 1995 Andel (%) av samtliga i respektive grupp i arbetskraften
1990 1994 1995 Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män 20—64 .. .. 17 24 21 24 Nordiskt .. .. .. .. .. .. Övr. utländskt .. .. 25 29 30 30
Källa: SCB, AKU
Utvecklingen mellan 1990 och 1995 är dramatisk jämfört med den för hela befolkningen, särskilt för yngre och utomnordiska medborgare.
Jämför utvecklingen på sidorna 27, 28 och 62.
2.8. Utbildning
Utbildningsnivå i arbetskraften samt bland arbetslösa 1995 Procentue/I förde/ning inom respektive grupp
Lägre utbildning Högre utbildning
Kvinnor 25—54 år
I arbetskraften Arbetslösa 100 80 60 40 20 0 20 40 60 80 100 Mån 25—54 år I arbetskraften Arbetslösa 100 80 60 40 20 0 20 40 60 80 100 Procent Procent
_säå
Grund— Gymnasium Gymnasrum Högskola Högskola skola högst 2 år mer än 2 år mindre än minst 3 år
Källa: SCB, AKU 3 år
Utbildningsnivån är högre i hela arbetskraften än bland de arbets- lösa. Det gäller både kvinnor och män.
Bland kvinnor i arbetskraften, i åldern 25—54 år, har 33 procent en högskoleutbildning. Motsvarande värde för dem som är arbetslösa är 18 procent. 18 procent av kvinnorna i arbetskraften har endast grund- skola mot 25 för de arbetslösa.
Bland män i samma ålder har 28 procent i arbetskraften högskola mot 17 procent bland de arbetslösa. Endast grundskola har 23 pro— cent i arbetskraften mot 28 procent bland de arbetslösa.
Se mer om utbildning i kapitel 6
Utbildningsnivå bland förvärvsarbetande 20—64 år 1994 Procentue/l förde/ning inom respektive grupp samt antal i 1 OOO-tal
20—24 år 25—34 år 35—44 år Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Grundskola 10 13 10 15 16 24 Gymnasium 75 74 59 58 49 46 Högskola mindre än 3år 14 13 19 17 20 14 Högskola minst 3år 2 1 11 11 15 16 Summa 100 100 100 100 100 100 Antal i 1 OOO-tal 143 419 462 500 253 1 778 45—54 år 55—64 år 20—64 år Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Grundskola 25 32 40 44 20 26 Gymnasium 44 42 38 35 51 49 Högskola mindre än 3år 14 10 11 8 16 13 Högskola minst 3år 16 17 12 13 13 13 Summa 100 100 100 100 100 100 Antal i 1 OOO-tal 151 467 483 518 257 1 875
Källa: SCB, AMPAK
Förvärvsarbetande kvinnor har längre utbildningar än förvärvsarbe- tande män i genomsnitt. Sett till hela åldersgruppen 20—64 år är 29 procent av kvinnorna högskoleutbildade jämfört med 26 procent av männen. Endast grundskola har 20 procent av kvinnorna mot 26 pro- cent av männen.
Samma mönster framträder i olika åldersgrupper, som vi studerat här. Kvinnor har en högre andel högutbildade, män en högre andel lågutbildade i de olika grupperna. Störst är skillnaden bland 35—44— åringarna.
I åldersgruppen 35—44 år finner vi också den högsta utbildnings— nivån och i gruppen 55—64 år den lägsta. Då kan vi anta att särskilt gruppen 20—24 år och i Viss mån gruppen 25—34 år inte är färdigutbil- dad.
Se mer om utbildning i kapitel 6
Utbildningsnivå bland förvärvsarbetande 20—64 år efter förvärvs- region (FR) 1994 Lägre utbildning Högre utbildning Kvinnor
Stockholms FR
_ FR dom. av regionala centra
Inlandets ytstora FR Små-medelstora FR
FR med storskalig industri
Rurala FR
FR med småskalig industri
100 80 60 40 20 0 20 40 60 80 100 Procent Procent
Stockholms FR
Göteborgs FR Malmö FR
FR dom. av regionala centra
Inlandets ytstora FR
FR med storskalig industri
_ Sma-medelstora FR
Rurala FR
Små bruksberoende FR
FR med småskalig industri
100 80 60 40 20 0 20 40 60 80 100 Procent ' Procent Grund- Gymna e- Högskola Högskola skola skola mindre än minst 3 år Källa: SCB: AMPAK 3 år
Samma mönster framträder för kvinnor som för män när det gäller utbildningsnivån bland de förvärvsarbetande i de olika regionerna. Stockholmsregionen ligger högst, följt av Göteborgs- och Malmö-
regionerna. Små bruks- och industriorter ligger lägst. Se mer om utbildning i kapitel 6
Utbildningens inriktning bland förvärvsarbetande 20—64 år efter förvärvsregion (FR) 1994 Andel (%) av alla med respektive utbildning
Ekonomisk eller samhällsvetenskaplig
Stockholms FR
Göteborgs FR
Malmö FR
FR domin. av reg. centra
"mum
Inlandets ytstora FR Kvinnor Män
FR m storskalig industri Små-medelstora FR Rurala FR FR m småskalig industri Små bruksberoende FR
0 10 20 30 40 50 60
Procent
Teknisk eller naturvetenskaplig
Små bruksberoende FR
l
Götebo rgs FR
FR m storskalig industri ,
Stockholms FR M almö FR Kvinnor
(_ _ ,. (ny Män FR domin. av reg. centra Sma-medelsto ra FR
Inlandets ytstora FR
Rurala FR
FR m småskalig industri
lllllll
() A O N 0 ca 0 ;> 0 50 60 Källa: SCB, AMPAK Procent
Utbildningens inriktning bland förvärvsarbetande 20—64 år efter förvärvsregion (FR) 1994 Andel (%) av alla med respektive utbildning
Vård
Inlandets ytstora FR Rurala FR Små-medelstora FR FR rn storskalig industri
FR do min. av reg. centra Kvinnor
Malmö FR
FR m småskalig industri
Små bruksberoende FR
Göteborgs FR
Stockholms FR
illlllllll
O _! O N O (» 0 40 50 60 Procent
Övriga inriktningar
FR rn småskalig industri
Små bruksberoende FR .
Rurala FR
FR m storskalig industri
Små-medelsto ra FR
Malmö FR
FR domin. av reg. centra _
Göteborgs FR . ..
Stockholms FR
lnlandets ytstora FR . ..
Förvärvsarbetande 20—64 år efter utbildningsnivå och inriktning 1994 Procentue/I fördelning av högsta utbildningsnivå inom respektive inriktning
Lägre utbildning Högre utbildning Kvinnor
Teknisk, naturvetenskaplig
Vårdyrken
Ekonomisk, samh. vetenskapl.
Övriga inriktningar
100 80 60 40 20 0 20 40 60 80 100 Män Vårdyrken
Ekonomisk, samh. vetenskapl.
Teknisk, naturvetenskaplig
Övriga inriktningar
100 80 60 40 20 0 20 40 60 80 100 Procent Procent
Grund- Gymnasie— Högskola Högskola skola skola mindre minst 3 år än 3 år
Källa: SCB, AMPAK
Förvärvsarbetande kvinnor med teknisk m.m. utbildning har längre utbildningstid' än motsvarande män. Bland kvinnor" ar 38 procent hög— skoleutbildade mot 24 för män. Även 1 längre högskoleutbildning är andelen högre för kvinnor; 19 mot 10 procent. Observera dock att an- talet kvinnor med teknisk utbildning är litet jämfört med antalet män. Se bl.a. tabell på nästa sida.
Det motsatta gäller för vårdutbildade. Bland männen har 65 pro— cent högskoleutbildning mot 33 för kvinnorna. Skillnaden blir ännu större om man ser på längre högskoleutbildning. Men antalet Vård— utbildade kvinnor är betydligt fler än antalet män. Se tabell till höger.
Män med ekonomisk och samhällsvetenskaplig utbildning har också längre utbildning än kvinnor med samma inriktning. Bland män har hälften högskoleutbildning mot var tredje kvinna. Se mer om utbildning i kapitel 6
Examinerade från högskolans grundutbildningar efter område 1994/1995 Anta/i 1 OOO—tal, procentuell fördelning och könsfördelning (%)
Område Kvinnor Män Könsfördelning Antal % Antal % Kv M Vård 3 761 19 610 4 86 14 Undervisning 6 780 34 1 667 12 80 20 Hum. o teologi 1 229 6 633 5 66 34 Jurid. o samh. vet. 5 007 25 4 098 30 55 45 Konstnlpraktiska o estetiska 208 1 182 1 53 47 Medicin o Odontologi 514 3 500 4 51 49 Övriga 16 0 25 0 39 61 Lant-o skogsbruk 95 0 257 2 27 73 Teknik 0 naturv. 2 098 11 5 843 42 26 74 Samtliga 19 708 100 13 815 100 59 41
Källa: SCB, Högskolestatistik
Betydligt fler kvinnor än män examineras från högskolans grund— utbildningar. Det beror till stor del på att många fler kvinnor än män går korta högskoleutbildningar, t.ex. för att bli sjuksköterskor eller förskollärare.
Högskolestuderande och -examinerade Antal och könsfördelning (%)
Antal Könsfördelning Kvinnor Män Kvinnor Män Grundutbildning studerande 1994/1995 153 400 116 400 57 43 Forskarutbildning nyantagna 1994/1995 1 190 1 770 40 60 examinerade 1993/1994 610 1 480 29 71 exam. prel. 1994/1995 700 1 550 31 69
Källa: SCB, Högskolestatistik
l högskolans grundutbildningar är kvinnorna fler än männen. Det gäller både studerande och examinerade. Bland dem som antagits till och examinerats från forskarutbildningar dominerar männen.
Se mer om utbildning i kapitel 6
Personalutbildning bland sysselsatta efter näringsgren och sektor första halvåret 1995 Antal personeri 1 OOO-tal
Näringsgren/Sektor
Vårda omsorg _ Utbildn.,oforskn. ? Handelo komm. så!
Finansiell verks. Kvinnor
Tillverkning . ' if Män
&. Offentlig fö rv. o försvar
!
lga
Mi
Pers. o kult. tj., hotell, rest
Byggverksamhet . Jordb.,skogsb.,tiske ;" 4
Kommun
Egen företagare $.... .
0 100 200 300 400 500 600 Antal personer Källa: SCB, U 39 SM 9502 i 1 OOO-tal
Ett större antal kvinnor fick personalutbildning första halvåret 1995. Antalet var 886 000 kvinnor mot 813 000 män. Över 40 procent av kvinnorna arbetade med Vard- och omsorg mot 7 procent av männen. Eftersom en lika stor andel kvinnor som män fick personalutbildning blir effekten den att 320 000 fler kvinnor fick utbildning.
Inom Tillverkningsindustrin dominerar männen starkt till antalet bland dem som fick utbildning; omkring 72 000 kvinnor mot 246 003 män. Även andelen är något högre för männen, 36 procent av kvit— norna mot 40 för männen.
Om man ser till de olika sektorerna var det vanligast att få utbild— ning bland de Statsansta'llda; 61 procent av kvinnorna mot 54 procert av männen. Anställda inom Kommun och Landsting låg på 55 respek- tive 56 procent för kvinnorna och 54 för männen. lnom Enskild sekter fick 36 procent av kvinnorna och 38 procent av männen utbildning och bland Egna företagare 14 repektive 22 procent.
Se mer om utbildning i kapitel 3
Personalutbildning bland sysselsatta efter näringsgren och sektor första halvåret 1995 Antal dagari genomsnitt för dem som fick utbildning
Näringsgren/Sektor
Vårdoomsorg ,, .. 7.5.4 .! ..
Offentlig förv.o försvar ..
Tillverkning ,
Finansiell verks.
Pers. o kult. tj., hotell, rest
Byggverksamhet mi Jordb, skogsb.,fiske &
Landsting Stat
Egen företagare 0 2 4 6 8 1 0 1 2 14 1 6 Antal dagar Källa: SCB, U 39 SM 9502 per person
Om man studerar antalet dagar som alla som fick personalutbildning erhöll, ligger männen på en något högre nivå än kvinnorna.
Inom Tillverkningsindustri samt Handel och kommunikationer fick kvin- norna något längre utbildning. I alla andra näringsgrenar fick män- nen längre utbildning. Den längsta tiden erhöll männen i Offentlig förvaltning och försvar med 14 dagar i genomsnitt mot kvinnornas 7. Kvinnorna inom Vård och omsorg fick drygt 8 dagar. Männen fick nå- got mer.
Slutligen kan nämnas att högst andel som fick personalutbildning fanns bland de högskoleutbildade och minst bland de grundskole- utbildade. Mönstret är ungefär detsamma för kvinnor som för män. På samma sätt fick högst andel av de heltidsarbetande och lägst an— delav dem som arbetade högst halvtid utbildning. Även här är mönst- ret ungefär detsamma för kvinnor som för män.
Se mer om utbildning i kapitel 6
2.9
Kvinnor
Sverige Dannerk Storbritannien Finland
Frankrike _
Österrike Portugal Tyskland
Nederländerna Luxerrburg Grekland Belgien
Irland
Spanien
Italien
Procent 100
90
80
70
60
50
40
30
20
10
Internationella jämförelser
Relativa arbetskraftstal 16(15)—64 år i EU-länderna 1993"
Män
Storbritannien Irland Danmark Sverige, Portugal Tyskland, Österrike Grekland
Luxerrburg
Finland, Nederländerna Frankrike
Spanien Belgien Italien
” 1990: Irland, Luxemburg, Portigal
1991: Belgien, Tyskland 1994: Frankrike
Källa: ECE, SCB mfl: Women and Men in Europe and North America 1995 samt SCB: Om Kvinnor och Män i Sverige och EG, 1992
I alla länder är arbetskraftstalen lägre för kvinnor än för män. Den minsta skillnaden har Sverige, Finland och Danmark och den största Grekland, Luxemburg och Spanien.
Relativa arbetslöshetstal 16(15)—64 år i EU-Iänderna 1993"
Procent 50 Kvinnor Män 45 40 35 30 Spanien ' 25 20 . Finland 6 Spanien Finland, Grekland Italien 0 15 Danmark, Frankrike : . Storbritannien Belgien, Nederländerna 0 0 Danmark, Frankrike 10 . Sverige Storbritannien : : Italien Sverige . Grekland Tyskland, Österrike ' 5 . Belgien,NederIänderna Tyskland, Österrike Luxenburg . . Luxerrburg 0
1) 1990: Luxemburg 1991: Tyskland
Källa: ECE, SCB m fl: Women and Men in Europe and North America 1995
Arbetslöshetstalen är högre för kvinnor än för män i alla länder utom i Finland, Storbritannien och Sverige, där de är högre för män än för kvinnor. Den högsta arbetslösheten har kvinnorna i Spanien; 29 pro— cent och den lägsta finns i Luxemburg (som dock rapporterar tal från 1990).
Se mer om arbetslöshet i kapitel 5
Tidsbegränsat anställda i EU-länderna 1993 Andel (%) av alla anställda
Spanien
Finland
Nederländerna ?
Portugal
Kvinnor
Frankrike . ' Nlän
Tyskland &_ Svenge Danmark —
Irland Grekland _
Italien
Storbritannien
0 5 1 0 1 5 20 25 30 35 4(
Procen Källa: ECE, SCB m ti: Women and Men in Europe and North America 1995
Kvinnor är i högre utsträckning än män tidsbegränsat anställda i alla EU—länder utom Grekland där andelarna är desamma för kvinnor som för män. (För Österrike finns inga siffror.)
Spanien har den högsta andelen bland både kvinnor och män med 39 procent för kvinnorna och 31 procent för männen.
I Nederländerna är andelen dubbelt så hög för kvinnor som för man.
Se mer om den "flexibla" arbetsmarknaden i kapitel 4
Befolkningens utbildningsnivå efter ålder i EU-Iänderna omkring 1993 Procentue/l fördelning inom åldersgruppen
Land
Danmark 1992
Finland 1992
Frankrike 1994
Irland 1992
Luxemburg
1991
Nederländerna
Spanien
Storbritannien
1992 Svedge
Tyskland 1991 Österrike
Ålder
25—44 45—64
25—44 45—64 25—44 45—64 25—44 45—64 25—44 45—64 25—44 45—64 25—44 45—64 25—44 45—64 25—44 45—64 25—44 45—64
25—44 45—64
Grundskola Gymnasium
Kv 22 46
24 57
22 49
46 68
30 52
26 43
64 88
62 70
17 39
16 36
31 55
M
12 41
27 56
16 35
54 71
27 39
30 35
62 80
41 49
22 41
9 14
18 28
Kv
31 38
57 30
49 35
35 21
37 24
43 33
16 5
19 16
54 39
65 54
60 42
M
19 28
52 26
58 46
26 14
40 33
44 40
18 7
37 34
52 38
64 57
73 65
Högskola Högskola (Bär minst3år Kv M Kv M 8 8 39 61 2 3 14 28 10 8 10 13 7 8 6 10 13 9 16 17 5 4 10 14 11 10 8 10 7 5 5 9 12 9 14 18 8 7 5 13 23 17 8 9 18 16 5 9 4 7 16 14 1 3 6 10 9 7 10 15 9 6 5 12 18 15 11 12 11 8 11 13 8 11 11 16 6 15 5 14 0 0 9 9 0 0 3 7
Källa: ECE, SCB m fl: Women and Men in Europe and North America 1995
Tyskland och Sverige har lägst andel lågutbildade kvinnor i befolk— ningen. Bland män ligger Sverige ungefär 1 mitten av ovanstående länder. Bland andra Tyskland, Frankrike och Österrike har lägre an- del lågutbildade män.
Den högsta andelen högutbildade kvinnor har Danmark och Ne- derländerna. Sverige ligger trea bland de yngre kvinnorna och tvåa bland de äldre.
Danmark har högst andel högutbildade män. Därefter kommer Sverige bland de yngre samt Tyskland, Nederländerna och Sverige bland de äldre.
Se mer om utbildning i kapitel 6
Förvärvsarbetande med högst grundskoleutbildning i olika länder 1992 Andel (%) av alla i samma ålder med grundskoleutbildning
Sverige
Frankrike Storbritannien Portugal Tyskland
USA
Belgien Nederländerna Italien
Spanien
Irland
0 20 40 60 80 100
Kvinnor Män Källa: OECD, Education at a glance, Paris 1994 Utbildningsnivån betyder mycket mer för kvinnor än för män när det gäller chansen till ett betalt arbete. Kvinnor med endast grundskola hade i betydligt lägre utsträckning än män med samma utbildnings- nivå ett betalt arbete. Det gällde alla länder i diagrammet ovan utom i Sverige, Danmark och Finland. Där var skillnaden inte lika stor, men ändå alltid till männens fördel.
Sverige hade den högsta andelen förvärvsarbetande kvinnor bland de lågutbildade; 81 procent, följt av Danmark på 68 procent och de övriga nordiska länderna samt Schweiz. Irland hade endast 29 pro- cent, tätt följt av Spanien på 35, Italien på 37 och Nederländerna på 38 procent.
Bland männen låg Schweiz i topp med 92 procent, följt av Sverige på 91 procent. Finland och Belgien låg i botten på 73 procent, följt av USA och Norge på 75 procent. Se mer om utbildning i kapitel 6
Förvärvsarbetande med högst gymnasieskola i olika länder 1992 Andel (%) av alla i samma ålder med gymnasieutbildning
sverige . ..
Danmark
Portugal .
Spanien ;. Neder'ändema _ Irland _. 0 20 40 60 80 100 . Kvinnor *.. ...-J Nån
Källa: OECD, Education at a glance, Paris 1994
Bland de gymnasieutbildade var skillnaden mellan kvinnors och mäns andelar i betalt arbete inom ett land inte lika stor jämfört med hur det såg ut för dem med endast grundskola.
Sverige hade högst andel gymnasieutbildade kvinnor i betalt ar— bete; 91 procent. Danmark hade 87 och Portugal 85 procent. Särskilt i Portugal var andelen väsentligt högre jämfört med den för låg- utbildade. Lägst låg, liksom bland de lågutbildade, Irland med 54 pro- cent följt aV Nederländerna och Spanien.
Bland männen låg Schweiz högst med 96 procent, följt av Sverige på 95 och Irland på 93 procent. Lägst låg Tyskland på 86 procent. Skill— naden mellan länderna var inte så stor för män som för kvinnor.
Se mer om utbildning i kapitel 6
Förvärvsarbetande med högskoleutbildning i olika länder 1992 Andel (%) av alla i samma ålder med högskoleutbildning
Portugal .
Sverige
Danmark , Finland Norge
Italien
Storbritannien ' Belgien Tyskland *.. USA .
Schweiz Frankrike . . .
Spanien
Irland ;
Nederländerna ,_ 60 80 100
.. Kvinnor
Nån
Källa: OECD, Education at a glance, Paris 1994
Bland de högutbildade var skillnaden mellan andelen kvinnor och andelen män i betalt arbete minst, både inom varje land och mellan länderna.
Här var Portugal i topp för kvinnornas del med 94 procent i betalt arbete. Sverige låg strax därefter också med 94 procent, följt av de övriga nordiska länderna. Nederländerna var nu sist på 77 procent följt av Irland på 80 procent.
Skillnaden mellan länderna var liten för män. Den skiljde sig hel- ler inte mycket från nivån för gymnasieutbildade män. Schweiz låg högst med 98 procent, Sverige hade 96 och Spanien låg lägst med knappt 91 procent av männen i betalt arbete.
Se mer om utbildning i kapitel 6
3. Rörligheten på arbetsmarknaden
Som vi redan konstaterat har 1990-talet präglats av hög arbetslöshet. År 1995 var arbetslösheten bland kvinnor 6,7 % och bland män 8,3 % (se tabellen på sidan 62). År 1990 var motsvarande siffror var 1,4 % för kvinnor och 1,5 % för män. När lågkonjunkturen började steg ar- betslösheten kraftigast för män. Efter år 1993 sjönk arbetslösheten to- talt på arbetsmarknaden och mest för män Vilket lett till att "gapet" mellan könen har minskat. Vi har tidigare beskrivit hur detta hänger ihop med könsuppdelningen på arbetsmarknaden.
För att få en bild av ”rörligheten" på arbetsmarknaden har SCB på vårt uppdrag gjort en specialbearbetning på nya data ur Arbets- marknadsstatistiskt paket (AMPAK). Dessa data hämtas huvudsakli- gen från kontrolluppgifterna. Det könsuppdelade materialet ger oss möjlighet att få en uppfattning om vem som fått och förlorat arbete, inom vilken sektor, med vilken utbildningsnivå osv. Med "rörlighet" avses flödet mellan arbetslöshet och arbete för kvinnor och män åren 1993 och 1994. De personer som fick arbete år 1994, och som inte hade det året innan definieras som "nyrekryterade". "Avgångna" är på mot- svarande sätt de som hade arbete 1993, men saknade ett sådant är 1994.
Kriteriet för att klassas som ej förvärvsarbetande är att individen bedöms ej ha utfört 4 timmars arbete under november månad mät- året. Tillfälligt frånvarande, t.ex på grund av sjukdom räknas som för- värvsarbetande. En person som utfört 4 timmars förvärvsarbete i no- vember, och som får ett heltidsarbete i januari året därpå, kommer därför inte att registreras som nyrekryterad.
Vi vill varna för alltför långtgående analyser av skillnaden mellan nyrekryterade och avgångna. Skillnaden mellan nyrekryterade och avgångna motsvarar inte ”arbetslöshet" på det sätt som diskuterats tidigare i betänkandet.
3.1. Nyrekryteringar
Definitionen av nyrekryteringar på föregående sida kan anses gan— ska snäv. Ändå Visar siffrorna över nyrekryterade att det tillkommit en hel del jobb under 1990- talet. Är 1993 fick ca 260 000 personer jobb som var utan ett sådant 1992. Året efter, 1994, var motsvarande siffra 325 000 personer. Detta innebär att nästan 600 000 personer fått arbete under 1993 och 1994. Samtidigt har naturligtvis arbetstillfällen för— svunnit, vilket vi återkommer till.
Som tidigare påpekats har de 600 000 personerna saknat arbete föregående år. Med en vidare definition, t.ex. de som lämnat ett ar- bete och fått ett nytt under samma år, skulle siffrorna vara högre.
3.1.1. Hela landet
Hur fördelar sig de nya jobben på kvinnor och män? Tabellen nedan Visar att främst män nyanställts under senare tid. Skillnaderna är möj- ligen inte så stora som det ibland framställts 1 debatten. År 1994 var könsfördelningen bland dem som fick jobb 43 % kvinnor och 57 % män. Tabellen visar den "traditionella" bilden. Kvinnor fick företrä- desvis anställning inom offentliga sektorn och män i varuproduktion. Män dominerar också bland nyrekryterade till privat tjänstesektor.
Nyrekryterade 20—64 år på arbetsmarknaden under 1994 efter sektor Antal, procentuell fördelning och könsfördelning (%) Sektor Kvinnor Män Könsfördelning Antal % Antal % Kv M
Varuprod. 18 179 13 73 076 39 20 80
Tjänsteprod.,
offentlig 61 661 45 32 446 17 66 34
Tjänsteprod.,
privat 55 105 40 74 739 40 42 58 Uppgift saknas 3 039 2 6 335 3 32 68
Summa 137 984 100 186 596 100 43 57
Källa: SCB, AMPAK
Tabellen nedan visar att under 1994 var det stora företag och orga- nisationer som anställde flest personer. De rekryterade också flest kvin- nor. Småföretag anställde flest män.
Nyrekryterade 20—64 år på arbetsmarknaden under 1994 efter storlek på företaget (arbetsgivaren) Antal, procentuell förde/ning och könsfördelning (%)
Antal anställda Kvinnor Män Könsfördelning I företaget Antal % Antal % Kv M färre än 10 26 069 19 55 991 30 32 68 10—99 23 595 17 45 410 24 34 66 100—499 12 687 9 23 414 13 35 65 500— 75 633 55 61 781 33 55 45 Summa 137 984 100 186 596 100 43 57
Källa: SCB, AM PAK
Sammantaget visar de båda tabellerna ovan att bland de nya på arbetsmarknaden dominerar kvinnorna i offentlig tjänsteproduktion och hos arbetsgivare med mer än 500 anställda. Män dominerar starkt i varuproduktion, men även i privat tjänsteproduktion samt hos alla arbetsgivare som har mindre än 500 anställda.
Nyrekryterade 20—64 år på arbetsmarknaden under 1994 efter tidigare sysselsättning Antal, procentuell förde/ning och könsfördelning (%) Tidigare Kvinnor Män Könsfördelning sysselsättning Antal % Antal % Kv M Studier 38 516 28 29 692 16 56 44 Arbetslöshet 47 174 34 87 548 47 35 65 Övrigt 52 294 38 69 356 37 43 57 Summa 137 984 100 186 596 100 43 57
Källa: SCB, AMPAK
Bland dem som rekryterats från studier är nästan 6 av 10 kvinnor. Bland dem som varit arbetslösa är två av tre män. I gruppen "Övrigt” ingår t. ex. personer som varit hemma för Vård av barn, de som gjort sin värnplikt samt personer som varit långtidssjukskrivna. Troligen är den sistnämnda gruppen den största Den här statistiken håller på att utvecklas och det går ännu inte att studera gruppen mer i detalj.
Nyrekryterade 20—64 år på arbetsmarknaden under 1994 efter utbildningsnivå Anta/, procentuell förde/ning och könsfördelning (%) Utbildnings- Kvinnor Män Könsfördelning nivå Antal % Antal % Kv M Grundskola 24 833 18 40 511 22 38 62 Gymnasium 73 285 53 101 605 54 42 58 Högskola
mindre än 3år 25 592 19 26 988 14 49 51 Högskola minst 3år 13 150 10 15 205 8 46 54 Uppgift saknas 1 124 1 2 287 1 33 67 Summa 137 984 100 186 596 100 43 57
Källa: SCB, AM PAK
Bland dem som har endast grundskoleutbildning var drygt en tred- jedel kvinnor och två tredjedelar män. I de högre utbildningsnivåe- rna var könsfördelningen nästan helt jämn.
3.1.2. Regionala skillnader
De regionala aspekterna har mycket stor relevans för att mäta skillna- der på arbetsmarknaden. Vi har inte möjlighet att tränga så djupt in i materialet som skulle vara önskvärt.
Vi har därför valt att slå samman storstadsregionernas (Stockholm, Göteborg, Malmö) förvärvsregioner. Dessa är förvärvsregionerna 1— 3. Storstadsregionen har vi valt att jämföra med övriga landet. Dit räknas regionerna 4—10. Vi är medvetna om att "övriga landet" är en grov indelning, och att de olika förvärvsregionerna skiljer sig åt här.
I bilaga 2 Visas vilka kommuner som ingår i de olika förvärvs- regionerna.
På nästa sida visar vi nyrekryterade efter sektor i storstadsregionen och i övriga landet.
Nyrekryterade 20—64 år på arbetsmarknaden under 1994 i storstadsregionerna (FR 1—3) efter sektor Antal, procentuell fördelning och könsfördelning (%)
Sektor Kvinnor Män Könsfördelning Antal % Antal % Kv M
Varuprod. 5 553 10 19 620 28 22 78
Tjänsteprod.,
offentlig 21 191 38 12 509 18 63 37
Tjänsteprod.,
privat 27 236 49 35 747 51 43 57 Uppgift saknas 1 389 3 2 737 4 34 66
Summa 55 369 100 70 613 100 44 56
Källa: SCB, AMPAK
Nyrekryterade 20—64 år på arbetsmarknaden under 1994 i övriga landet (FR 4—10) efter sektor Anta/, procentuell fördelning och könsfördelning (%)
Sektor Kvinnor Män Könsfördelning Antal % Antal % Kv M
Varuprod. 12 626 15 53 456 46 19 81
Tjänsteprod.,
offentlig 40 470 49 19 937 17 67 33
Tjänsteprod.,
privat 27 869 34 38 992 34 42 58 Uppgift saknas 1 650 2 3 598 3 31 69
Summa 82 615 100 115 983 100 42 58
Källa." SCB, AMPAK
Av tabellerna framgår att det finns skillnader mellan storstadsre- gionerna och övriga landet. I övriga landet har kvinnorna i huvudsak fått jobb inom den offentliga sektorn, medan männen anställts inom varuproduktionen. Inom storstadsregionerna har både kvinnors och mäns arbetstillfällen kommit inom den privata tjänstesektorn.Vidare visar könsfördelningen på de nyrekryterade att det relativt sett har anställts fler kvinnor inom storstadsregionerna än i övriga landet, även om skillnaderna är små.
Nyrekryterade 20—64 år på arbetsmarknaden under 1994 i storstadsregionerna (FR 1—3) efter storlek på företaget
(arbetsgivaren)
Anta/, procentuell förde/ning och könsfördelning (%)
Antal anställda Kvinnor Män Könsfördelnirg i företaget Antal % Antal % Kv M färre än 10 11 412 21 22 278 32 34 66 10—99 10 779 19 16 899 24 39 61 100—499 5 667 10 8 019 11 41 59 500— 27 511 50 23 417 33 54 46 Summa 55 369 100 70 613 100 44 56
Källa.” SCB, AMPAK
Nyrekryterade 20—64 år på arbetsmarknaden under 1994 i övriga landet (FR 4—10) efter storlek på företaget (arbetsgivaren) Anta/, procentuell förde/ning och könsfördelning (%)
Antal anställda Kvinnor Män Könsfördelnirg I företaget Antal % Antal % Kv M färre än 10 14 657 18 33 713 29 30 70 10—99 12 816 16 28 511 25 31 69 100—499 7 020 8 15 395 13 31 69 500— 48 122 58 38 364 33 56 44 Summa 82 615 100 115 983 100 42 58
Källa.” SCB, AMPAK
Här framgår att det finns en Viss skillnad i nyrekryteringar mellan storstadsregionerna och övriga landet när det gäller storleken på den nya arbetsgivaren. Kvinnor i övriga landet har i högre utsträcknirg än kvinnor i storstadsregionerna nyanställts av arbetsgivare med fler än 500 anställda. Andelarna är 58 repektive 50 %. En anledning till denna skillnad torde vara att kvinnor i större utsträckning anstäls inom offentlig tjänsteproduktion i övriga landet än i storstadsregio-
nerna .
För män är det något vanligare i storstadsregionerna än i övriga landet att nyanställas av en arbetsgivare med färre än 10 anställda.
Nyrekryterade 20—64 år på arbetsmarknaden under 1994 i storstadsregionerna (FR 1—3) efter tidigare sysselsättning Antal, procentuell fördelning och könsfördelning (%)
Tidigare Kvinnor Män Könsfördelning sysselsättning Antal % Antal % Kv M Studier 17 209 31 13 863 20 55 45 Arbetslöshet 15 618 28 25 767 36 38 62 Övrigt 22 542 41 30 983 44 42 58 Summa 55 369 100 70 613 100 44 56
Källa: SCB, AM PAK
Nyrekryterade 20—64 år på arbetsmarknaden under 1994 i övriga landet (FR 4—10) efter tidigare sysselsättning Anta/, procentuell fördelning och könsfördelning (%) Tidigare Kvinnor Män Könsfördelning sysselsättning Antal % Antal % Kv M Studier 21 307 26 15 829 14 57 43 Arbetslöshet 31 556 38 61 781 53 34 66 Övrigt 29 752 36 38 373 33 44 56 Summa 82 615 100 115 983 100 42 58
Källa: SCB, AM PAK
Tabellerna ovan visar att 38 % av kvinnorna och 53 % av männen i övriga landet kom från arbetslöshet. Andelarna var betydligt lägre för storstadsregionerna; 28 respektive 38 %. Vi ser också att en högre andel, både kvinnor och män, kommer från studier i storstadsregio- nerna. En anledning till detta är att fler arbeten i storstadsregionerna kräver högre formell utbildning. Tabellerna på nästa sida stöder den tesen.
Nyrekryterade 20—64 år på arbetsmarknaden under 1994 i storstadsregionerna (FR 1—3) efter utbildningsnivå Anta/, procentuell förde/ning och könsfördelning (%)
Utbildnings- Kvinnor Män Könsfördelning nivå Antal % Antal % Kv M Grundskola 8 851 16 13 954 20 39 61 Gymnasium 27 357 49 34 326 49 44 56 Högskola mindre än 3år 11 646 21 12 374 18 48 52 Högskola minst 3år 6 824 12 8 625 12 44 56 Uppgift saknas 691 1 1 334 2 34 66 Summa 55 369 100 70 613 100 44 56
Källa: SCB, AM PAK
Nyrekryterade 20—64 år på arbetsmarknaden under 1994 i övriga landet (FR 4—10) efter utbildningsnivå Antal, procentuell fördelning och könsfördelning (%)
Utbildnings- Kvinnor Män Könsfördelning nivå Antal % Antal % Kv M Grundskola 15 982 19 26 557 23 38 62 Gymnasium 45 928 56 67 279 58 41 59 Högskola mindre än 3år 13 946 17 14 614 13 49 51 Högskola minst 3år 6 326 8 6 580 6 49 51 Uppgift saknas 433 1 953 1 31 69 Summa 82 615 100 115 983 100 42 58
Källa: SCB, AMPAK
De nyrekryterade i storstadsregionerna har relativt sett högre ut- bildningsnivå än de som anställdes i övriga landet. Detta gäller både för kvinnor och män. I storstadsregionerna har de nya jobben i större utsträckning gått till högskoleutbildade än i övriga landet.
Könsfördelningen är relativt jämn utom för grundskoleutbildade, där män fått jobb i betydligt högre grad än kvinnor. Här finns ingen större skillnad mellan regionerna.
3.2. Avgångar
År 1994 förlorade 275 000 personer sina arbeten. Dessa personer hade ett arbete är 1993 men inte 1994. Antalet avgångar minskade kraftigt mellan åren 1993 och 1994. År 1993 förlorade ca 475 000 personer sina arbeten. På motsvarande sätt hade dessa personer ett arbete 1992 men inte 1993.
3.2.1. Hela landet
Antalet nyrekryterade ökade år 1994 jämfört med år 1993, samtidigt som antalet avgångna har minskat. Vidare kan det konstateras att det är fler kvinnor än män som blivit av med jobbet, samtidigt som det är fler män än kvinnor som nyrekryterats.
Avgångna 20—64 år från arbetsmarknaden under 1994 efter sektor Antal, procentuell fördelning och könsfördelning (oa) Sektor Kvinnor Män Könsfördelning Antal % Antal % Kv M
Varuprod. 18 955 13 48 000 38 28 72
Tjänsteprod.,
offentlig 70 766 47 24 013 19 75 25
Tjänsteprod.,
privat 55 435 37 46 788 37 54 46 Uppgift saknas 4 147 3 7 415 6 36 64
Summa 149 303 100 126 216 100 54 46
Källa: SCB, AMPAK
Bland dem som försvunnit från den varuproducerande sektorn är 3 av 4 män. I offentlig tjänsteproduktion är förhållandet det motsatta; 3 av 4 är kvinnor. Från den privata tjänsteproduktionen har det för- svunnit ungefär lika många kvinnor som män.
Tabellen ovan motsvarar bilden för nyrekryterade. En intressant observation är dock att det slutade fler kvinnor inom den offentliga tjänsteproduktionen än det nyrekryterades. För män var det tvärtom. Det var fler män som nyrekryterades inom sektorn än som slutade. Inom varuproduktionen slutade det lika många kvinnor som nyrekryterades. Betydligt fler män nyrekryterades än slutade.
Avgångna 20—64 år från arbetsmarknaden under 1994 efter storlek
på förra företaget (arbetsgivaren) Anta/, procentuell förde/ning och könsfördelning (%)
Antal anställda Kvinnor Män Könsfördelning i företaget Antal % Antal % Kv M färre än 10 25 590 17 36 123 29 41 59 10—99 23 432 16 25 418 20 48 52 100—499 13 013 9 15 425 12 46 54 500— 87 268 58 49 250 39 64 36 Summa 149 303 100 126 216 100 54 46
Källa: SCB, AMPAK
Även denna tabell motsvarar bilden för nyrekryterade. När det gäller arbetsgivarens storlek har det försvunnit fler män än kvinnor från de riktigt små företagen och nästan dubbelt så många kvinnor som män från de riktigt stora. Från övriga företag har det försvunnit ungefär lika många kvinnor som män.
Avgångna 20—64 år från arbetsmarknaden under 1994 efter nuvarande sysselsättning Anta/, procentuell förde/ning och könsfördelning (%)
Bakgrund Kvinnor Män Könsfördelning Antal % Antal % Kv M Studier 28 754 19 15 149 12 65 35 Arbetslöshet 58 221 39 61 507 49 49 51 Ovrigt 62 328 42 49 560 39 56 44 Summa 149 303 100 126 216 100 54 46
Källa: SCB, AMPAK
Kvinnorna dominerar bland dem som försvunnit till studier. Till arbetslöshet samt "Övrigt" har försvunnit ungefär lika många kvin- nor som män. Denna bild motsvarar inte riktigt den för nyrekryterade. Där var det nästan hälften så många kvinnor som män som rekrytera- des från arbetslöshet.
Avgångna 20—64 år från arbetsmarknaden under 1994 efter utbildningsnivå Antal, procentuell fördelning och könsfördelning (%)
Utbildnings- Kvinnor Män Könsfördelning nivå Antal % Antal % Kv M Grundskola 36 648 25 37 437 30 49 51 Gymnasium 83 965 56 66 018 52 56 44 Högskola
mindre än 3år 18 193 12 12 438 10 59 41 Högskola minst 3år 8 460 6 7 805 6 52 48 Uppgift saknas 2 037 1 2 518 2 45 55 Summa 149 303 100 126 216 100 54 46
Källa." SCB, AMPAK
Det har försvunnit ungefär lika många kvinnor som män i alla utbildningsnivåer med undantag för dem som har kortare högskole— utbildning. Bland dem har det försvunnit ungefär 50 procent fler kvin- nor än män.
Om man jämför ovanstående tabell över avgångna efter utbild- ningsnivå med motsvarande tabell för nyrekryterade kan man sluta sig till att de nyrekryterade har högre utbildning än de avgångna. Skillnaden är dessutom större bland kvinnor än bland män. Av alla nyrekryterade kvinnor hade 29 % någon form av högskoleutbildning. Bland de avgångna kvinnorna hade 18 % någon form av högskoleut- bildning. Motsvarande siffror för män är 22 % för de nyrekryterade och 16 % för de avgångna.
Bland de nyrekryterade fanns fler män än kvinnor med både grundskole- och gymnasieutbildning. Det förefaller svårare för låg- utbildade kvinnor att komma i arbete, särskilt för grundskole- utbildade. I andra delar av detta betänkande har kvinnors och mäns utbildningsnivå tagits upp. Diagrammet på sidan 69 visar att kvinnor i arbetskraften mellan 25 och 54 är generellt sett har högre formell utbildning än män i motsvarande grupp. Tabellerna ovan stärker denna bild.
3.2.2. Regionala skillnader
Avgångna 20—64 år från arbetsmarknaden under 1994 i storstadsregionerna (FR 1—3) efter sektor Antal, procentuell förde/ning och könsfördelning (%)
Sektor Kvinnor Män Könsfördelning Antal % Antal % Kv M
Varuprod. 5 893 10 14 390 29 29 71
Tjänsteprod.,
offentlig 24 640 43 9 325 19 73 27
Tjänsteprod.,
privat 25 495 44 22 175 45 53 47 Uppgift saknas 1 836 3 3 287 7 36 64
Summa 57 864 100 49 177 100 54 46
Källa." SCB, AMPAK
Avgångna 20—64 år från arbetsmarknaden under 1994 i övriga landet (FR 4—10) efter sektor Antal, procentuell fördelning och könsfördelning (%)
Sektor Kvinnor Antal %
Varuprod. 13 062 14 Tjänsteprod., offentlig 46 126 50 Tjänsteprod., privat 29 940 33 Uppgift saknas 2 311 3 Summa 91 439 100
Mån Antal
33 610
14 688
24613 4128
77 039
% 44
19
32 5
100
Könsfördelning
Kv M
28 72 76 24 55 45 36 64 54 46
Källa: SCB, AMPAK
När det gäller skillnader mellan storstadsregionerna och övriga landet är bilden densamma som i föregående avsnitt om nyrekryte— ringar. Kvinnor arbetar i större utsträckning inom den offentliga sek- torn och män arbetar i större utsträckning inom varuproduktionen i övriga landet. I storstadsregionerna arbetar både kvinnor och män i större grad inom den privata tjänstesektorn. Denna uppdelning visar sig även i statistiken över avgångna.
Avgångna 20—64 år från arbetsmarknaden under 1994 i storstadsregionerna (FR 1—3) efter storlek på företaget
(arbetsgivaren)
Antal, procentuell fördelning och könsfördelning (%)
Antal anställda Kvinnor Män Könsfördelning i företaget Antal % Antal % Kv M färre än 10 10 277 18 14 479 29 42 58 10—99 9 943 17 9 983 20 50 50 100—499 5 744 10 6 113 12 48 52 500— 31 900 55 18 602 38 63 37 Summa 57 864 100 49 177 100 54 46
Källa: SCB, AMPAK
Avgångna 20—64 år från arbetsmarknaden under 1994 i övriga landet (FR 4—10) efter storlek på företaget (arbetsgivaren) Anta/, procentuell fördelning och könsfördelning (%)
Antal anställda Kvinnor Män Könsfördelning i företaget Antal % Antal % Kv M färre än 10 15 313 17 21644 28 41 59 10—99 13 489 15 15 435 20 47 53 100—499 7 269 8 9 312 12 44 56 500— 55 368 61 30 648 40 64 36 Summa 91 439 100 77 039 100 54 46
Källa: SCB, AMPAK
En något högre andel kvinnor har försvunnit från mindre företag i storstadsregionerna än i övriga landet. Det gäller även män. Skillna- den är här dock mycket liten.
Både i storstadsregionerna som i övriga landet har en större andel både kvinnor och män slutat i de största företagen än som nyrekry- terats dit. Jobben verkar ha kommit i de minsta företagen, eftersom en större andel har nyrekryterats dit än andelen som har slutat i dessa företag. Detta är en tendens som verkar vara starkare i storstadsre— gionerna än i övriga landet.
Avgångna 20—64 år från arbetsmarknaden under 1994 i storstadsregionerna (FR 1—3) efter nuvarande sysselsättning Anta/, procentuell fördelning och könsfördelning (%)
Bakgrund Kvinnor Män Könsfördelning Antal % Antal % Kv M Studier 12 325 21 6 807 14 64 36 Arbetslöshet 19 770 34 20 783 42 49 51 Övrigt 25 769 45 21 587 44 54 46 Summa 57 864 100 49 177 100 54 46
Källa: SCB, AMPAK
Avgångna 20—64 år från arbetsmarknaden under 1994 i övriga landet (FR 4—10) efter nuvarande sysselsättning Anta/, procentuell fördelning och könsfördelning (%)
Bakgrund Kvinnor Män Könsfördelning Antal % Antal % Kv M Studier 16 429 18 8 342 11 66 34 Arbetslöshet 38 451 42 40 724 53 49 51 Övrigt 36 559 40 27 973 36 57 43 Summa 91 439 100 77 039 100 54 46
Källa: SCB, AMPAK
Även dessa tabeller visar en liknande bild över de regionala skill- naderna som tabellerna över nyrekryterade gjorde. En intressant jäm- förelse kan dock vara nyrekryterade och avgångna i storstadsregio- nerna. Tabellerna över tidigare sysselsättning Visar att det i storstads- regionerna är vanligare att komma från studier in i sysselsättning, än att gå till studier från sysselsättning. Denna skillnad är minst för män i övriga landet.
Avgångna 20—64 år från arbetsmarknaden under 1994 i storstadsregionerna (FR 1—3) efter utbildningsnivå Anta/, procentuell fördelning och könsfördelning (%)
Utbildnings- Kvinnor Män Könsfördelning nivå Antal % Antal % Kv M Grundskola 12 953 22 12 668 26 51 49 Gymnasium 30 535 53 25 072 51 55 45 Högskola mindre än 3år 8 465 15 5 553 11 60 40 Högskola minst 3år 4 692 8 4 334 9 52 48 Uppgift saknas 1 219 2 1 550 3 44 56 Summa 57 864 100 49 177 100 54 46
Källa: SCB, AMPAK
Avgångna 20—64 år från arbetsmarknaden under 1994 i övriga landet (FR 4—10) efter utbildningsnivå Anta/, procentuell fördelning och könsfördelning (%)
Utbildnings- Kvinnor Män Könsfördelning nivå Antal % Antal % Kv M Grundskola 23 695 26 24 769 32 49 51 Gymnasium 53 430 58 40 946 53 57 43 Högskola mindre än 3år 9 728 11 6 885 9 59 41 Högskola minst 3år 3 768 4 3 471 5 52 48 Uppgift saknas 818 1 968 1 46 54 Summa 91 439 100 77 039 100 54 46
Källa." SCB, AM PAK
Föregående avsnitt om avgångna i hela landet visade att de nyrekryterade hade högre utbildning än de avgångna. Denna tendens blir tydligare när man jämför nyrekryterade och avgångna i storstads- regionen. Skillnaden mellan nyrekryterades formella utbildningsnivå och avgångnas är större i storstadsregionerna än i övriga landet, då man tittar på andelar av totala antalet kvinnor respektive män.
4. Den ”flexibla” arbetsmarknaden
I flera europeiska länder pågår en debatt om förändringar på arbets- marknaden som innebär " lösare förbindelser" mellan arbetsgivare och arbetstagare. I de flesta medlemsländerna i EU diskuteras en utveck- ling mot högre grad av deltidsarbete, projektanställningar, uthyrning av personal, vikariat osv. Nya former av arbeten som bryter mot mönst— ret med fasta anställningar och arbetstider mellan åtta och fem, kallas ofta "atypiska arbeten" och anställningsformerna för "flexibla" EU- sammanhang.
Kommissionen har misslyckats med att utarbeta en reglering på området till skydd för arbetstagare med "flexibla" villkor på arbets- marknaden, t.ex. deltidsarbetande. Därför har nu en konsultation för ett ev. kollektivavtal om villkor för deltidsarbetande inletts mellan arbetsmarknadens parter på europeisk nivå enligt överenskommel— sen om socialpolitik som bifogats det sociala protokollet.
De sysselsatta i Sverige kan delas ini tre olika grupper i fråga om form för anställning. De är fast anställda, tidsbegränsat anställda, och egna företagare.
Sysselsatta efter anställningsform 1995 Procentuel/ fördelning
Kvinnor Män Fast anställda 80 75 Tidsbegränsat anställda 14 9 Egna företagare 6 16
Källa: SCB, AKU
Kvinnor dominerar både bland arbetstagare med fasta och tidsbe- gränsade anställningar. Män är i majoritet bland företagarna. I fråga om antal är det nästan lika många kvinnor som män som har fasta anställningar. Totalt sett ökade andelen tillfälliga jobb under slutet av 1980- talet för att sedan minska under lågkonjunkturens första år i början av 1990- talet och sedan öka' igen. År 1995 var andelen ungefär lika hög som år 1987.
Många egna företagare tillhör de som har uppdrag under kortare eller längre tid och som utgör en del av den "flexibla" arbetsmarkna— den. Företagande och sysselsättning tas upp i ett särskilt avsnitt.
4.1. Deltidsarbete
I alla europeiska länder dominerar kvinnor bland deltidsarbetande. Nederländerna har flest manliga deltidsarbetande, men det rör sig ändå bara om 15 %. Majoriteten av de deltidsarbetande männen där är ungdomar som ännu inte riktigt etablerat sig på arbetsmarknaden och de rör sig i högre grad än kvinnor till heltidsarbeten senare (FNV 1996).
Som framgår av kartläggningen är kvinnor klart överrepresenterade bland deltidsarbetande och deltidsanställda i Sverige (se 5. 45). Det gäller även bland deltidsarbetslösa och undersysselsatta, vars skaror har vuxit kraftigt och snabbt under 1990-talet (se 5. 50). Samtidigt har andelen deltidsarbetande sjunkit. Fler kvinnor jobbar heltid (se 3. 44).
Frivilligt och ofrivilligt deltidsarbete förekommer mest inom kvinnodominerade sektorer inom offentlig och privat sektor. Deltids— arbete är utbrett inom bl.a. branscher som handel och Vård.
4.2. Tidsbegränsade anställningar
Även bland arbetstagare med tillfälliga kontrakt på arbetsmarkna— den, dominerar kvinnor i Europa. Skillnaden i genomsnitt är inte så stor med drygt 12 % kvinnor och drygt 10 % män. Olikheterna mellan de olika medlemsländerna är dock stor liksom fördelningen av tillfäl- liga jobb på olika branscher. I Spanien är t.ex. över en tredjedel av arbetstagarna utan fast anställning (se 5. 80). Av de kvinnor som job— bar i serviceyrken i Storbritannien är fler tillfälligt än fast anställda (Rubery et al. 1995).
Andelen tidsbegränsat anställda i Sverige är 14 % kvinnor och 9 % män mellan 20 och 64 år 1995 (se 5. 53). I antal innebär det ca 250 000 kvinnor och 190 000 män. För kvinnor har andelen ökat sedan början av 1990-talet och tenderar att stiga. För män steg kurvan i början av lågkonjunkturen för att plana ut under de senaste två åren. Unga har högre andel tillfälliga jobb, vilket hänger ihop med deras etablering på arbetsmarknaden och kombination av t.ex. jobb och studier etc.
Tidsbegränsade anställningar delas upp i grupperna vikariat, prov-
tjänstgöring, feriearbete, objektsanställning, "kallas vid behov", prak- tik, säsongsarbete och övrigt. Tidsbegränsade anställningar är vanli- gast i yrkesområdena hälso-, sjukvård m.m., lant— och skogsbruk samt fiskeriarbete och servicearbete (se 5. 54).
Av bilden på sidan 56 framgår att Vikariat är den vanligaste for- men av tidsbegränsade jobb. Av alla kvinnor mellan 25 och 54 år som hade ett tidsbegränsat arbete, hade 67 % ett Vikariat år 1989. Siffran hade sjunkit till 53 % år 1995. Motsvarande siffror för män är 37 % år 1989 och 24 % år 1995. Skälet till att Vikariaten minskat i omfattning är att många övertaliga i t.ex. landsting och kommuner erbjuds att "vikariera" för kolleger i stället för att bli uppsagda. Behovet av vik- arier "utifrån" minskar och Vikariatsförordnanden förlängs inte.
Objektsanställning och "kallas in vid behov” har ökat sin andel av former av tidsbegränsade anställningar. Av tidsbegränsat anställda kvinnor hade 9 % år 1989 Objektsanställning och 8 % kallades in vid behov. År 1995 hade andelen ökat till 14 respektive 15 %. År 1989 hade 24 % av männen objektsanställningar och 5 % kallades in vid behov. År 1995 var motsvarande siffror 32 respektive 11 %.
Män dominerar bland dem som har provtjänstgöring. År 1989 hade 18 % anställning på prov, mot 7 % av kvinnorna. För båda könen hade andelarna sjunkit år 1995 till 15 respektive 7 %.
Bland 16—24—åringar finns också stora skillnader mellan könen. Unga kvinnor är klart överrepresenterade i vikariat och unga män har i högre utsträckning feriearbeten. Även bland unga har kvinnor i betydligt högre grad anställningar där de blir ”kallade vid behov” och andelen har vuxit för båda könen.
Kvinnors andel av de undersysselsatta är större än mäns. Kurvan stiger för kvinnor (se bild 5. 51). Vi har redan konstaterat att deltidsar— betslösheten stigit betydligt under 1990-talet och att kvinnor domine- rar starkt i gruppen. Av de som har tidsbegränsade arbeten och som jobbar deltid skulle många vilja arbeta mer.
Av de som har tidsbegränsade anställningar jobbar majoriteten deltid. Av kvinnorna gäller det drygt 40 %. Andelen är högre för män än kvinnor men gruppen är mycket liten. Antalsmässigt är det betyd- ligt fler kvinnor än män som jobbar korta eller långa deltider och har tidsbegränsade anställningar. AV dem som har tidsbegränsade anställ- ningar jobbar en något högre andel deltid jämfört med andra.
Ar 1995 ville 65 % av dem som arbetade högst halvtid öka sin arbetstid. Det är en dramatisk ökning jämfört med år 1989, då 35 % ville ha mer arbete. Siffrorna för män är ungefär lika, men män utgör en mycket liten andel av gruppen. Av alla kvinnor som arbetade del-
tid med tidsbegränsade anställningar, ville 17 % öka sitt förvärvsar- bete år 1989 jämfört med 34 % år 1995. Motsvarande siffror för män är 11 % respektive 21 %.
4.3. Arbetstagare på den ”flexibla” arbets- marknaden — hur ser de på sig själva?
Genom att undersöka hur kvinnor och män mellan 25 och 54 år som har tillfälliga arbeten ser på sig själva, går det kanske att få en bild av "tidsandan" på arbetsmarknaden (se 5. 58). År 1989 såg arbetsmark— nadsläget gott ut med en arbetslöshet på 1 % i genomsnitt, relativt jämnt fördelat mellan kvinnor och män. År 1995 var situationen be— tydligt mer dramatisk med en genomsnittlig arbetslöshet på 6 % med 5 % för kvinnor och 7 % för män i åldersgruppen.
År 1989 förekom också tidsbegränsade anställningar, men de som hade den sortens arbete då såg delvis på sig själva på ett annat sätt än är 1995. Uppgifterna skiljer sig åt mellan kvinnor och män.
Kvinnor såg i högre grad än män på sig själva som förvärvsarbe- tande båda åren, och båda könen gjorde det i högre grad är 1995 än 1989. Betydligt fler såg sig som arbetssökande år 1995 och kvinnor gjorde det i större utsträckning än män. Få personer såg sig som hem- arbetande, men kvinnor gjorde deti större utsträckning än män.
En intressant parallell är det faktum att av kvinnor som befinner sig utanför arbetskraften är det betydligt färre som ser sig som hem— arbetande ar 1995 mot är 1989. De betraktar sig själva 1 allt högre grad som arbetssökande och studerande (se 5. 60).
4.4. Konsekvenser
Objektsanställningar och att "kallas vid behov" är de former av till- fälliga anställningsformer som oftast avses i debatten om "flexibili- tet” på arbetsmarknaden. Kvinnor är överrepresenterade bland dem som s.a.s. måste bevaka telefonen för att få jobba, de som blir "kallade vid behov". Andelen hade nästan fördubblats under sex år.
För arbetstagarna kan nya former för anställningar och arbetstider säkert få olika konsekvenser beroende på individuella önskemål, familjesituation, ekonomiska förhållanden osv. För den som inte har familj, som vill prova på nya upplevelser ofta och inte vara beroende av en och samma arbetsgivare är nya friare former för arbete säkert
av godo. För den som har familj, svagare ekonomi och som sätter kon— tinuitet före frihet är trygga anställningar viktiga.
Skälet till att de allra flesta förvärvsarbetar är att inkomsten be- hövs för mat, kläder och bostad etc. Den som har det sämre ställt blir mer naturligtvis beroende av tillgången på arbete för att klara av livs- nödvändiga behov. Eftersom kvinnor i genomsnitt har lägre löner än män, har kvinnor oftare en utsatt position när anställningsvillkoren blir osäkrare. Bland dem som har mindre ekonomiskt "spelrum" do— minerar kvinnor.
Dessutom förekommer tidsbegränsade arbeten och deltidsjobb fört- rädesvis i kvinnodominerade branscher, vilket i sig oftast innebär att löneläget är lägre. Konsekvenserna av undersysselsättning och till- fälliga anställningar i låglönejobb kan bli att arbetstagaren kombine- rar flera olika arbeten för att komma upp i den inkomst som behövs. Sådan utveckling har skett i bl.a. Storbritannien och USA. Det leder i många fall till stress och förslitning.
En annan aspekt är sannolikheten att få fast anställning efter det tidsbegränsade arbetet. Av de varianter av tidsbegränsade arbeten som finns i AKU, är provanställningar där män dominerar de som i högst utsträckning leder till fast jobb. Av de som hade fått fast anställning efter tidsbegränsad anställning andra kvartalet år 1994, kom ca. 36 % från provanställning. Motsvarande siffror för objektsanställningar var ca. 11 %. Kvinnodominerade tidsbegränsade anställningsformer ledde i mindre utsträckning till fast tjänst. Av dem som fått fast tjänst under samma period kom endast 6 % från "kallas vid behov" och 7,5 % från Vikariat.
Under ungdomsåren finns många som attraheras av tillfälliga ar— beten. Unga kvinnor födda på 1970-talet är oftare än män i samma ålder intresserade av att resa, studera och lära sig mer om andra kul— turer (SCB 1996). Sådana önskemål går lättare att kombinera med till- fälliga arbeten. Däremot försvåras livet för den som varje månad har fasta utgifter och försörjningsbörda.
Det är svårt att säga huruvida andelen tillfälliga arbeten totalt sett växer eller minskar. Däremot har det slags tillfälliga anställningar som innebär "lösligast" anknytning till arbetsmarknaden ökat kraftigt de senaste åren. Kvinnor är i majoritet där och utvecklingen är stigande, liksom för undersysselsättningen. Många av de tidsbegränsat anställda är dessutom deltidsarbetande. Korta deltider har ökat. Sammantaget har kvinnorna alltså en osäkrare ställning på arbetsmarknaden ge- nom mer deltidsarbete, deltidsarbetslöshet, undersysselsättning och tidsbegränsade anställningar. Det skapar en oroande bild inför fram-
tiden, eftersom sysselsättningen dessutom totalt sett sjunkit mer för kvinnor än för män de senaste månaderna.
5. Arbetslöshet
År 1996 har hittills inte ingett något större hopp vad gäller sysselsätt- ningen. Den sjunker just nu på hela arbetsmarknaden. I EU är nästan 20 miljoner människor utan arbete. I januari år 1996 var arbetslöshe- ten i Tyskland högst sedan krigsslutet. I Sverige sjunker sysselsätt- ningen sedan några månader mest för kvinnor, särskilt i åldern 25 till 54 år. År 1995 i december utgjorde kvinnorna 46 % av de arbetslösa. Ett år tidigare var deras andel 43 %. Kvinnors andel av de långtids- arbetslösa har också ökat från 42 % i december 1995 till 45 % ett år senare (AMS 1996).
Lågkonjunktur och strukturomvandling samverkar och leder till att sysselsättningen i offentliga sektorn sjunker samtidigt som stora kvinnodominerade yrkesområden som t.ex. det kontorsadministrativa minskar. Handel, bank och försäkring är andra branscher där syssel- sättningen förväntas förändras negativt (AMS 1996). Kvinnor är dess- utom redan överrepresenterade i deltidsarbetslöshet och bland de undersysselsatta på hela arbetsmarknaden.
Som framgår av kartläggningen har främst män varit "heltidsar- betslösa" hittills under 1990-talet i Sverige (se 5. 61 ). Det skiljer Sverige från de flesta andra medlemsländer i EU och beror på att mans- dominerade branscher såsom tillverknings- och byggnadsindustrin drabbades först och hittills hårdast av de ekonomiska problemen. Sedan två år tillbaka har sysselsättningen stigit något, bl.a. på grund av uppgångar i exportindustrin. De nya jobben har företrädesvis gått till unga män. Under början av 1996 har uppgången mattats av.
5.1. Strategier vid arbetslöshet
Eftersom arbetsmarknaden är mycket könsuppdelad i nästan alla av- seenden, ligger det nära till hands att anta att även arbetslösheten får olika konsekvenser för kvinnor och män, och att deras liv och livs- sammanhang påverkas annorlunda. I kartläggningen har vi beskrivit med statistik hur arbetslösheten, sysselättningen, arbetskrafts- deltagandet osv. har utvecklats. Det finns naturligtvis även andra si-
dor av arbetslöshet som är svårare att "mäta".
Mannen har traditionellt setts som "familjeförsörjaren". Rollerna förändras, men ganska långsamt. Liksom tidigare finns det ingen grupp på arbetsmarknaden som förvärvsarbetar så mycket som småbarnsfäder i fråga om andel och antal arbetade timmar (se 5. 29, 45 och 48).
N är kvinnor blir mödrar minskas däremot deras arbetsutbud. Sta— tistiken Visar dock att kvinnors faktiskt arbetade timmar har ökat under 1990-talet jämfört med tidigare. Samtidigt har deltidsarbetslösheten och undersysselsättningen stigit. Skälen för denna utveckling kan ligga på olika plan. Det kan tolkas som om kvinnors inkomster fortfarande ses som komplement till en annan inkomst i hushållet, och används som "reglage" om huvudförsörjarens inkomster faller bort eller ver— kar osäkrare. Det ligger dock också nära till hands att kvinnors ökade förvärvsarbete beror på att det i allt större utsträcknig är möjligt att förena jobb och familj. Rollerna förändras och kvinnor och män ser sig samtidigt som föräldrar och professionella. I Sverige ser sig år 1995 jämfört med år 1989 allt färre kvinnor utanför arbetskraften som hemarbetande. De uppfattar sig i högre grad än män som studerande eller förvärvsarbetande.
Ensamstående föräldrar blir naturligtvis extra känsliga för yttre ekonomiska faktorer som höjd ränta, minskade ersättningsnivåer etc. och behovet av större inkomster ökar. Arbetslösheten bland ensam- stående föräldrar, särskilt unga, har stigit kraftigt under 1990-talet. Den ekonomiska pressen får psykiska och fysiska konsekvenser. En— samstående föräldrars ekonomiska situation beskrivs i en nyligen pub- licerad rapport från en arbetsgrupp inom Socialdepartementet (Social- departementet 1996).
Vad händer då i en familj eller inom en relation när den ena parten förlorar sitt arbete? Hur påverkar arbetslösheten kvinnor och män psykiskt och socialt? Förändras den fysiska hälsan? Vilka konsekven- ser kan det i sin tur tänkas ha på samhället i övrigt?
Susan Walsh konstaterar att kunskapen om kvinnors arbetslöshet är liten i den psykologiska forskningen. Kvinnor figurerar oftast som makor eller mödrar till barn till den arbetslöse. Kvinnors strategier för att hantera egen arbetslöshet är lite kända. Walsh påpekar att den forskning som belagt arbetslöshetens generellt starka negativa inver— kan på det psykiska välbefinnandet, med hopplöshet och passivitet som följd, oftast utgått från manliga arbetslösa. Under senare tid har psykologer kommit fram till att alla arbetslösa inte reagerar likadant. Det är Viktigt att väga in ett könsperspektiv (Walsh et al. 1995).
Även Anne Hammarström, som följt svenska ungdomar i arbets- löshet, pekar på brister och behov av kunskaper på området ur köns- perspektiv (Hammarström 1996).
Enligt Walsh är arbetslösa kvinnor mer aktiva än män. När kvin— nor förlorar sina förvärvsarbeten, ägnar de mer tid till obetalda upp- gifter i hemmet. Män tar oftast inte mer del i hushållsarbete eller i omsorgen om de egna barnen. Passiviseringen sker både i förhållande till arbetslivet och familjesysslorna. Walsh menar att detta är uttryck för identitet, självuppfattning och omvärldens förväntan på könsrol- ler. Både kvinnor och män relaterar sin identitet delvis till sin roll i familjen. Flera studier har Visat att kvinnor oftare blir uppskattade och synliggjorda för sina insatser i förhållande till andra människor, än i uppfyllande av egna mål och behov. Ett sätt att känna sig aktiv och uppskattad trots arbetslösheten kan vara ökat utbud av obetalt arbete i hemmet. Det behöver dock inte innebära att kvinnor lider mindre av att ha förlorat förvärvsarbetet.
Susan Walsh har också undersökt hur arbetslösa kvinnor och män ser på psykologiskt och socialt stöd från partnern. Studien visade att arbetslösa kvinnor ansåg sig få mindre stöd av sina män än tvärtom, när det gällde att hantera arbetslösheten och förändringar i familjen. Brister i uppbackning från partnern påverkade kvinnor mer än män. Kvinnor upplevde i högre grad att förhållandet försämrades. De vände sig oftare till någon utanför familjen för stöd.
Män ses fortfarande som den som genom egna bedrifter kan för— sörja andra. Ett villkor för mannens relation och omsorg om andra är ofta just frånvaro från hemmet. Kvinnor och män reagerar olika vid arbetslöshet, och de alternativa sysslorna fyller olika behov för den arbetslöset.
Resonemanget om identitet i förhållande till arbete och familj åter- finns i andra undersökningar. En studie gjord av Ulla Björnberg visar t.ex. att vissa män kan prioritera familjelivet högt, men samtidigt till- höra de grupper som förvärvsarbetar mest. Deras bidrag till familjen realiseras på sätt och vis genom frånvaro. Hon frågade män om deras syn på arbete och familj. De ombads kategorisera sig själva som "familjeorienterade" eller "arbetsorienterade". Paradoxalt nog hade de män som ansåg sig "familjeorienterade" i den bemärkelsen att de satte familjens välbefinnande, kontakt med barnen osv. högre än kar— riär i yrkeslivet högst på prioriteringslistan, i mindre utsträckning än de arbetsorienterade anpassat sin arbetstider för familjens och bar- nens skull. De hade heller inte avstått från övertid eller befordran i högre utsträckning. De "arbetsorienterade" männen ansåg sig ha svå-
rare att balansera hem och arbete och tyckte sig oftare behöva "kom— pensera" barnen för frånvaro från hemmet. Hon påpekar att alla indi- vider i de två grupperna inte reagerar på samma sätt, och menar att förändringar i faderskap och partnerskap måste analyseras utifrån mäns livssammanhang (Björnberg 1995).
I många europeiska länder och regioner är arbetslösheten hög bland unga lågutbildade män, t.ex. i Nordengland. Kvinnorna sköter istäl— let det mesta i allt högre grad; förvärvsarbete, studier samt huvudan— svar för hem och bam efter jobbet. Samma mönster står att finna i bl.a. Asien där många unga filippinska kvinnor reser till Hongkong och andra länder för att jobba som hembiträden. Syftet med utlandsarbetet är ofta att de måste försörja sina barn och arbetslösa män i hemlandet. De lämnar barnen till kvinnliga släktingar. Många män blir således försörjda av sina fruar, men lever utan kontakt med henne och barnen och utan arbetsuppgifter både i hemmet och i för- värvslivet (Wingborg 1996).
I Sverige, t.ex. i Norrlands inland (se 5. 31) är sysselsättningen hög- re för kvinnor än för män, vilket är en förändring som ägt rum under 1990-talet. På Vissa orter förefaller unga män vara mindre benägna att studera, omskola sig eller flytta än kvinnor.
I tidskriften "Arbetsmarknad och arbetsliv" skriver Mikael Nordenmark om hur kvinnor och män upplever arbetslöshet. Arti- keln, som bygger på sociologiska studier, ger inget entydigt svar om att det ena könet påverkas mer eller mindre än det andra. Författaren menar att olikheter finns, men att det är sociala skillnader snarare än generella olikheter mellan kvinnor och män som avgör hur man ser sin på sin arbetslöshetssituation. Han refererar forskning från 1930- talet som kommit fram till att män mer identifierat sig som förvärvs— arbetande och familjeförsörjare och därför haft svårare att finna sig till rätta i arbetslöshet. Kvinnor kunde lättare orientera sig mot en roll i hemmet utan betald sysselsättning. Senare resultat har visat att i och med att kvinnors förvärvsarbetande blivit vanligt, har kvinnor haft lika svårt som män då de blivit utan jobb. En tillvaro som hemmafru upplevs inte längre som ett alternativ varken för kvinnor eller män (Nordenmark 1995).
Försämrad privatekonomi med ovisshet om framtida inkomster, skapar stress i familjer. Ohälsan ökar. Könsrollerna kan påverkas och spänningar uppstå i familjer och parförhållanden, enligt en rapport utgiven av TCO (TCO 1996). Stress, ökad alkoholkonsumtion och an- nan ohälsa kan bli följder av arbetslöshet visar studier på det socialmedicinska området (Levi 1995).
5.2. Arbetslöshet och utbildningsnivå
Innehållet i begreppen formell "hög" och "låg" utbildning har för- ändrats över tiden. Kvalifikationskraven skärps. Idag betraktas per- soner med grundskoleutbildning och vissa former av gymnasieutbild- ning som "lågt" utbildade. För tjugo år sedan hade majoriteten av befolkningen folk- eller grundskoleutbildning som sin högsta nivå. Hur mycket utbildningsnivån än höjs, kommer det alltid att finnas en "lägsta utbildningsnivå".
Under 1990-talet är det särskilt lågutbildade kvinnor och män som blivit arbetslösa och haft svårare att komma tillbaka 1 jobb. Statistik som sträcker sig fram till år 1990 Visar att lågutbildade bytte arbete, yrke och näring oftare än andra (SCB 1996). Arbetskraftsdeltagandet har sjunkit kraftigt. Det är ett mönster som återkommer i lågkonjunk— turer. Strukturomvandling i kombination med försämrad samhälls— ekonomi drabbar de lägst utbildade hårdast.
Sverige har länge haft en unikt stor andel formellt lågutbildade i arbetskraften och som sysselsatta. Skillnaden är särskilt stor mellan svenska kvinnor och kvinnor i andra länder. Exempelvis kan nämnas att kvinnor med grundskoleutbildning hade ett arbetskraftsdeltagande på knappt 50 % i genomsnitt 1 OECD-länderna år 1992, medan siffran för svenska kvinnor var 81 %. För männen är motsvarande tal 80 % respektive 90 %.
Vi diskuterar betydelsen av utbildning i ett särskilt avsnitt, men även här vill vi gärna lyfta frågan om de lågutbildades utsatthet på arbetsmarknaden av idag och i morgon. Lågutbildade är över- representerade bland långtidsarbetslösa i förhållande till sin andel av arbetskraften. Hög utbildningsnivå leder snabbare till arbete efter avslutad utbildning.
Under 1990-talets lågkonjunktur drabbades både hög- och låg- utbildade av arbetslösheten, på olika sätt. Det var en unik situation som ställde arbetsmarknadspolitiken inför nya svåra uppgifter. Nya åtgärder skapades som skulle bidra till att hjälpa de nya arbetslösa grupperna tillbaka till arbetsmarknaden. Det är fortfarande oklart hur de verkat.
På Metallarbetareförbundets område har ca 120 000 arbetstillfäl- len, främst lågkvalificerade, försvunnit sedan år 1989. Kvinnor var överrepresenterade bland arbetare med monotona arbetsuppgifter. I förhållande till sin andel av alla metallarbetare, blev kvinnorna i hö- gre grad utan jobb. Det berodde på att kvinnorna på metallområdeti större utsträckning än männen hade låg utbildning. När konjunktu-
ren blev lite gynnsammare under de senaste två åren, har de nya ar— betstillfällen som skapats främst gått till unga män med treårig tek— nisk gymnsieutbildning. Kvinnors andel av metallarbetarna har sjun- kit, eftersom det finns färre kvinnor än män med yrkesutbildning på området. Liknande beskrivningar av utvecklingen går att finna från andra delar av industrin (Metallarbetareförbundet 1995).
Inom sjukvården har kompetenskraven stigit på liknande Vis och bl.a. inneburit att vårdbiträdesyrket i princip försvunnit på landstings- området. Undersköterskorna som har minst gymnasieutbildning är numera "lägsta nivå". På kontorsarbetsmarknaden har nästan 100 000 arbetstillfällen försvunnit under 1990—talet. De som klarat sig bäst, är de kontorister som hade mer än grundskoleutbildning och som hade kunskaper i eller som fick möjlighet att lära sig data.
AV de arbeten som arbetsförmedlingarna har att förmedla är allt färre "lågkvalificerade" jobb. De som finns är oftast inom mans- dominerade branscher (AMS 1995). Arbetsgivarna har skärpt sina kva- lifikationskrav betydligt under 1990-talet och efterfrågar alltmer kom- binationer av kunskaper. Önskemål om språkkunskaper och social kompetens blir vanligare (AMS 1996).
5.3 Ålder och arbetslöshet
Det är de unga som haft högst arbetslöshet hittills under 1990-talet (se sidorna 61 och 62). Unga män dominerar, men kvinnors andel av ungdomsarbetslösheten Växer. Arbetslösheten är lägst för arbetsta- gare över 45 år. Arbetskraftsdeltagandet har också påverkats minst för åldersgruppen. Kvinnor har lägre arbetslöshet än män i ålders- gruppen. Däremot har kvinnor i högre grad förtidspensionerats.
Aven om statistiken ännu så länge inte visar att hög ålder i sig medfört större problem än för andra under 1990—talet, verkar infor— mella krav på låg ålder stiga. Från Arbetsmarknadsverket och Trygg- hetsstiftelsen finns t.ex. vittnesmål om att äldre arbetssökande med bakgrund i yrken eller branscher som både drabbats av strukturella och konjunkturella problem, har ökade problem att finna nya jobb eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder som hjälper vidare. I en stu— die av Skolöverstyrelsens nedläggning framkom att hög ålder och kön var diskrimineringsfaktorer av betydelse vid anställningar. Åldern verkade spela större roll för kvinnor än för män (Gonäs 1993).
Hos många äldre kvinnor och män är motivationen och de prak— tiska och finansiella möjligheterna att studera ibland begränsade. Er—
farenheter som gjorts under projekt för arbetslösa kontorister har t.ex. Visat att lågutbildade kvinnor över en viss ålder hade svårare att hitta nya vägar tillbaka till arbetsmarknaden än andra kvinnor. Under projektverksamhetens gång kom betydelsen av att bearbeta "själv- bilden" att stå i centrum. Många kvinnor som arbetat länge inom yr- ket ville till en början inte se sig i någon annan yrkesroll. Först efter självförtroendeträning och orientering om den nya arbetsmarknaden ville flera ta steget till teoretisk eller praktisk utbildning eller annan åtgärd för byte till nytt yrke (Carleståhl 1994).
5.4 Invandrade kvinnor och män
Vi har inte möjlighet att ge en fullständig bild av invandrade kvin- nors och mäns situation på arbetsmarknaden. Det beror dels på att frågan är så komplex, dels på att det finns mycket litet forskning med könsperspektiv på området. Invandrarpolitiska kommittén, som skall redovisa sina resultat under Våren 1996, har att beakta jämställdhets- perspektivet på sitt område liksom alla utredningar. I rapporten "Kvin- nors arbetsmarknad — 1990-talet — återtågets årtionde?" skriver Wuokko Knocke om invandrade kvinnor på arbetsmarknaden under tider av förändring.
AV Vår kartläggningsdel framgår att arbetssökande med utländskt ursprung har större svårigheter att få arbete än infödda svenskar på arbetsmarknaden och att utvecklingen är dramatisk. Arbetslösheten är högre och arbetskraftsdeltagandet är lägre. Oberoende av konjunk— tur, så har utländska medborgares arbetslöshet alltid varit högre än svenskars, och ofta dubbelt så hög (se 5. 68).
Det är olyckligt att kalla invandrare för en "grupp", eftersom skill— naderna inom "gruppen" är mycket stora. Olikheterna har att göra med skäl för invandring, utbildningsbakgrund, socioekonimsk bak- grund, geografisk härkomst osv. Mellan kvinnor och män med invand- rarbakgrund finns skillnader, liksom mellan andra kvinnor och män. Ofta diskuteras invandrare dessutom utan att det nämns huruvida det är fråga om kvinnor eller män.
Det finns en tendens i debatten att diskutera kvinnor med invand- rarbakgrund som en ganska homogen grupp med dåliga språkkun- skaper, låg utbildning och små möjligheter att påverka sin egen situa- tion. Dessutom finns bilden av invandrarkvinnan som mer förtryckt än andra kvinnor genom de könsroller som kan tänkas förhärska i andra länder, t.ex. i förhållande till den äkta mannen. Myten om
invandrarkvinnan som passiv och instängd i hemmet är gammal, trots att invandrarkvinnor av olika nationaliteter förvärvsarbetat i Sverige i alla tider (Knocke 1986).
Vissa av föreställningarna om kvinnor med invandrarbakgrund har säkert sin riktighet och annat stämmer inte alls. Många av dem har hög utbildning, lång yrkeserfarenhet och utmärkta svenskkunskaper. And- ra är analfabeter och några vill prioritera familjeliv framför arbetsliv. Utbildningsnivån för utländska medborgare är i genomsnitt lika hög som för svenska, men mer "polariserad" mellan låg- och högutbildade.
Faktum är dock att under 1990-talet har sysselsättningsgraden för kvinnor med utländskt medborgarskap varit låg både i jämförelse med utländska män och med svenska kvinnor. Dessutom har siffran fallit kraftigt under lågkonjunkturen (se sidan 68). Sysselsättningsgraden sjönk t.ex. från år 1990 till 1995 från 70 till 43 %. Motsvarande tal för män var från 78 till 52 %. Skälen till etableringssvårigheterna är mycket komplexa. Förklaringen finns i kombinationer av olika faktorer.
Wuokko Knocke skriver i en artikel om möjliga orsaker till de ökade svårigheterna för invandrare att få jobb i Sverige. Hon nämner närings- livets strukturomvandling och ökad automatisering i samband med lågkonjunktur som lett till att sysselsättningstillfällena inom tillverkningsindustrin minskat. Där har invandrare av båda könen va— rit relativt sett överrepresenterade. Ett annat skäl till färre möjligheter att finna jobb på en föränderlig arbetsmarknad är enligt Knocke invandrarnas underrepresentation i internutbildning. Brister i kunska- per om det nya arbetslivet skapar hinder för anpassning.
Överrepresentationen 1 jobb med monotona förslitande arbetsupp- gifter Visar sig också i utslagning genom förtidspensioneringar och lång- variga sjukskrivningar. Särskilt kvinnor, bl.a. från f.d. ]ugoslavien och Grekland, har mycket höga sjukskrivningstal och förtidspensioneras vid låga åldrar (Knocke 1994). jan Ekberg och Björn Gustafsson skriver om de ökade svårigheterna vid inträde på arbetsmarknaden för utom- nordiska och särskilt utomeuropeiska invandrare. Speciellt kvinnor möter hinder (Ekberg et al. 1995).
Knocke räknar också upp ett antal hinder för invandrares inträde på arbetsmarknaden som snarast har med föreställningar om invandrare att göra. Brister och tillkortakommanden läggs hos dem själva. "Blame the Victim-principen" smyger sig in. Ett exempel är kravet på språkbe- härskning. Det är viktigt att kunna svenska, påpekar hon, men bris- tande språkkunskaper används ofta som skäl för att inte anställa en person med utländsk bakgrund utan att svenskkunskaperna ställs i relation till arbetsuppgifterna (Knocke 1994).
5.5 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Under lågkonjunkturen har anslagen till de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ökat kraftigt. De anslagna medlen och antalet personer i åtgärder har stigit. Arbetsmarknadspolitiska kommittén som hade till uppgift att se över den samlade arbetsmarknadspolitiken lade sitt betänkande i mars 1996. Den hade, förutom det allmänna direktivet om jämställdhetsanalyser av förslag, ett uppdrag att se över i vilken utsträckning arbetsmarknadspolitiken bidragit till att köns- uppdelningen på arbetsmarknaden bryts.
I direktiven till Utredningen om kvinnors arbetsmarknad ingår därför inte arbetsmarknadspolitiken som sakfråga. Då något resone— mang om arbetsmarknadspolitiken ur ett könsperspektiv inte äter- finns i Arbetsmarknadspolitiska kommitténs betänkande och efter- som omfattningarna på åtgärderna varit exempellöst stora under 1990— talet, tar vi här helt kort upp frågan.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har en viktig roll i tradi- tionell svensk arbetsmarknadspolitik. De skapades ursprungligen för de arbetstagare som företrädesvis fanns på arbetsmarknaden innan kvinnor började förvärvsarbeta i större usträckning. Den manlige yrkesarbetaren med bakgrund inom byggnads- eller tillverknings- industrin "fick stå modell" för åtgärdernas utformning. Beredskaps— arbete och arbetsmarknadsutbildning tillhör de program som först utformades. Senare tillkomna åtgärder, t.ex. utbildningsvikariat, har skapats för att passa nya grupper av arbetslösa från andra branscher och jobb, men har även fortsatt "könsstämpel". Ännu idag speglar fördelningen av kvinnor och män i åtgärder, deras fördelning på ar- betsmarknaden.
Arbetsmarknadspolitiken har länge haft som ett av de övergripande målen att könsuppdelningen på arbetsmarknaden skall brytas, men andelen av kvinnor och män i programmen pekar snarare på att åt— gärderna har en konserverande roll. Det har i omgångar anslagits "öronmärkta" medel till insatser för att bryta könsuppdelningen och för att hitta metoder att få de ordinarie medlen bättre skall kunna användas otraditionellt. Riksdagens revisorer studerade AMS hante— ring av medlen och fann att ambitionerna var låga vad gällde uppfölj- ning av medlen (Riksdagens revisorer 1995). Därför har revisorerna senare föreslagit riksdagen att ge regeringen i uppdrag att utvärdera "brytprojekt" och föreslå nya åtgärder för att skapa en jämställd ar- betsmarknad (1995 / 96: RR8).
Kunskaperna om hur åtgärderna totalt verkat under hög arbets- löshet är små. Forskning på området finns, men har sällan köns- perspektiv. Vissa fakta är dock kända. Män kostar t.ex. mer än kvin— nor i arbetsmarknadspolitiken Deras åtgärder är dyrare än kvinnors. Det gäller både ersättningen till de arbetslösa och kostnader för själva programmen. Det förra hänger tätt samman med mäns högre löner och längre arbetstider i genomsnitt, eftersom t.ex. utbildningsbidrag grundar sig på ersättning från arbetslöshetskassan som grundar sig på inkomst osv. Det senare har att göra med att män oftare får t.ex. arbetsmarknadsutbildning med dyr utrustning och i mindre grupper än kvinnor (AMS 1996).
Kvinnors och mäns andel av platser i åtgärder har i princip mot— svarat deras andel av de arbetslösa under 1990-talet (se sidan 64). Dä— remot finns de i olika sorters åtgärder. Män dominerar t.ex. starkt i beredskapsarbete och kvinnor i utbildningsvikariat. Kvinnor är under- representerade i åtgärder som direkt riktas mot arbetslivet som t.ex. rekryteringsstöd och starta—eget—bidrag. De arbetssökande som i störst utsträckning hade arbete 90 dagar efter att ha lämnat en arbetsmark— nadspolitisk åtgärd, hade haft rekryteringsstöd, arbetsplatsintroduk— tion eller utbildningsvikariat.
Arbetsmarknadspolitiken bygger på principen om målstyrning. Åtgärderna skall inte anpassas speciella branscher och bara undan- tagsvis ha särskilda målgrupper. Arbetsmarknadsstyrelsen har att använda de generellt inriktade åtgärderna så att de passar de behov som finns på de lokala arbetsmarknaderna på ett sätt som motsvarar de politiska målen. Trots detta har regeringen vid ett flertal tillfällen beslutat om satsningar som i praktiken är riktade till specifika bran- scher. Det gäller t.ex. infrastruktur och tidigareläggningar av investe- ringar osv. som i första hand kommer sysselsättningen byggbranschen till godo. Arbetslösheten i byggbranschen har varit mycket hög. Lik- nande program som riktar sig mot kvinnodominerade branscher, t.ex. kontor— eller vårdsektorn, där strukturomvandling och lågkonjunk— tur lett till att antalsmässigt lika många arbetstillfällen försvunnit, är mindre vanliga.
Ett exempel på riktade åtgärder mot kvinnodominerade sektorer är de s.k. kommunavtalen. De ger Länsarbetsnämnden och primär— eller sekundärkommuner möjlighet att teckna avtal om utbildnings- insatser i stället för uppsägningar. Volymen uppgår till ca 22 000 pers t.o.m. juni 1995. Preliminära rapporter visar att behovet av utbildnings- insatser i landsting och kommuner börjar mättas, då allt färre avtal ingås trots förlängd avtalsperiod (AMS 1996).
Det är av avgörande betydelse att en utvärdering av åtgärdernas träffsäkerhet genomförs och att en sådan innehåller en grundlig ge- nomgång av behoven för arbetssökande kvinnor och män. Av intresse är naturligtvis även hur kvinnor och män söker och finner nytt ar- bete. Av bilden på sidan 63 framgår att kvinnor i ungefär samma ut- sträckning söker jobb genom arbetsförmedlingen, men kvinnor söker dessutom hellre genom annons medan männen går direkt till arbets- givaren för att söka jobb.
5.6 Hur drabbas kvinnor och män?
Eftersom kvinnor och män har så olika villkor i arbetslivet och sällan återfinns i samma arbetssituation, är det svårt att besvara frågan hu- ruvida kvinnor eller män drabbas hårdast av arbetslöshet. Det finns få studier som beskriver arbetslöshet där kvinnor och män haft jäm— förbara jobb. Av Lena Gonäs studie av en industrinedläggning på 1980- talet framgår att kvinnor där hade svårare att komma tillbaka till ar- betsmarknaden än sina manliga kolleger. Kvinnor hamnade oftare i "permanent tillfällighet" på arbetsmarknaden (Gonäs 1989).
Det är naturligtvis rimligt att tänka sig att den som har mindre inflytande på arbetsplatsen, har lägre position, tjänar mindre och över— huvudtaget har "snävare marginaler" är mer utsatt när förutsättning- arna för förvärvsarbete förändras. Kvinnor befinner sig oftare än män i den belägenheten. Män har dessutom oftare kvalificerat sig för er- sättning från arbetslöshetskassan än kvinnor.
Av betydelse är naturligtvis hur arbetslöshet påverkar individer i fråga om livsföring och familjeförhållanden. Av diskussionen ovan framgår att kvinnor och män förefaller ha olika strategier och att kvin- nor i vissa fall lättare verkar kunna hitta en ny roll i relation till famil- jeansvar som skulle göra dem mindre passiva. Kunskapen är dock knapp och bygger främst på utländska studier. Svensk statisitik visar att kvinnor som befinner sig utanför arbetskraften i allt högre grad ser sig mindre som hemarbetande och mer som förvärvsarbetande och studerande.
Kanske är det inte mest intressant vem som ligger sämst till. Det viktigaste är att arbetslösheten slår olika och får skilda konsekvenser. Åtgärderna kan därför inte utgå från generella förhållanden.
I de flesta av EUs medlemsländer har arbetslösheten under längre tid legat på nivåer som liknar de som råder i Sverige idag. Kvinnor är överrepresenterade bland de arbetslösa och långtidsarbetslösa, utom
iSverige, Finland och Storbritannien, där män har högre arbetslöshet (se bild på sidan 79). Det finns oroande tecken i Sverige idag för kvin- nornas del som liknar utvecklingen i länder med hög kvinnlig arbets- löshet. Exempel är sjunkande sysselsättning på senare tid, överrepre- sentation i de mest otrygga formerna av tidsbegränsade anställningar, undersysselsättning och Vittnesmål om att äldre kvinnor som blivit arbetslösa har allt svårare att återkomma 1 jobb. En intressant bild är den på sidan 63, som visar att kvinnor är 1995 uppvisar högre tal än mån om alla former av arbetslöshet läggs ihop.
6. Utbildning
På många sätt kommer utbildning att vara viktig för framtiden. För den enskilde kommer de mest utvecklande och arbetsmiljömässigt bästa jobben att vara de som kräver utbildning på gymnasie- och hög- skolenivå. Alltfler arbetsgivare kräver formella kvalifikationer. För- ändringar i samhället, p.g.a. internationalisering, teknisk och demo- grafisk utveckling etc. kommer att kräva att samma individer måste lära nytt flera gånger under sitt yrkesverksamma liv.
Redan nu är utbildningsnivån mycket betydelsefull för sannolik— heten att komma i arbete både för kvinnor och män. Chansen att vara i arbete ett år efter avslutade studier är större för högskoleutbildade än gymnasieutbildade, som i sin tur har större sannolikhet än grund— skoleutbildade att ha jobb efter lika lång tid.
Utbildningsnivån är "vattendelare" även på andra sätt. Hög- utbildade kvinnor och män får t.ex. betydligt mer utbildning i arbets- livet och använder datorer i jobbet och på fritiden mer än lågutbildade. Arbetssökande med kort utbildning är överrepresenterade bland de långtidsarbetslösa.
Könsbundenhet i studierna är lika vanlig som i arbetslivet i Sverige. Sedan 1970-talet har inte så stora förändringar skett, förutom i vissa akademikergrupper. Det är framför allt kvinnor som valt otraditionellt där. I dag är könsfördelningen bland de nyutexaminerade nästan jämn bland ekonomer, jurister, arkitekter, läkare och samhällsvetare.
Även bland lärarna är ämnen och utbildningsnivåer " könsmärkta". Kvinnor undervisar i samhällsvetenskap och humaniora och män i tekniska och naturvetenskapliga ämnen. ju yngre elever, desto större andel kvinnliga lärare. Allt färre män återfinns i läraryrket. Det talas om en "feminisering" av yrket.
Vi har inte möjlighet att här föra någon grundlig diskussion om utbildningssystemets funktionssätt, utan vill mycket kortfattat peka på sambandet mellan utbildning och arbete ur könsperspektiv. På Utbildningsdepartementets område är flera utredningar tillsatta, bl.a. Ett kunskapslyft för alla (1996:27) och Kommittén för översyn av studiestödssystemet (dir 1994:148). I december 1995 lades betänkan- det "Viljan att veta och viljan att förstå" om insatser för kvinno— och
jämställdhetsforskning (SOU 1995:110). Uppgifterna i avsnittet kommer från publikationer från SCB om inte annat anges. Källor är främst Utbildningsstatistisk årsbok '95 samt
olika skrifter i serien "Information om utbildning och arbetsmark- nad" från år 1995.
6.1. Arbetskraftsdeltagande och utbildningsnivå
Vem som förvärvsarbetar i olika länder hänger tätt ihop med utbild— ningsnivå i kombination med kön. Arbetskraftsdeltagandet i OECD— länderna i genomsnitt är högst bland arbetstagare med akademisk examen (se 5. 84). Skillnaderna mellan kvinnor och män är minst i samma grupp. I Danmark, Sverige och Portugal är arbetskrafts- deltagandet nästan lika högt mellan könen för högskoleutbildade.
För kvinnor och män med grundskoleutbildning är däremot skill— naderna mycket stora (se 5. 82). I Spanien förvärvsarbetar ca 35 % kvinnor mot nästan 92 % av männen i gruppen. Skillnaderna mellan länderna är också mycket stora. Sverige ligger högst i fråga om arbetskraftsdeltagande för kvinnor med grundskoleutbildning, på drygt 80 % mot 91 % av männen. Det kan jämföras med t.ex. Tyskland där motsvarande siffror är 46 % respektive 80 %.
Drygt 90 % av de svenska männen med grundskoleutbildning finns i arbetskraften. I flera länder är motsvarande siffror betydligt lägre. Det gäller t.ex. Belgien, Finland, Norge och USA där ungefär en fjär- dedel av de lågutbildade männen inte är med i arbetskraften. (OECD 1995).
Sverige har en hög andel lågutbildade kvinnor och män på arbets- marknaden. Särskilt stor är skillnaden mellan kvinnor här och 1 and- ra länder. I andra europeiska länder utför kvinnor med kort utbild- ning betydligt oftare obetalt omsorgsarbete och finns inte i arbets- kraften. Utbildningsnivån i arbetskraften i Sverige har stigit under senare år. Det beror i första hand på att lågutbildade lämnat arbets- kraften. Inom landet finns det stora regionala skillnader i fråga om de förvärvsarbetandes utbildningsnivå. I bruksorter och i områden med småskalig industri är utbildningsnivån lägre än i storstäder. Skillna- den mellan könen är liten.
6.2. Gymnasieutbildning
En stor majoritet av ungdomarna går vidare från grundskola till gymnasieskola. Bland eleverna på gymnasiet väljer kvinnor och män lika "könsbundet" som tidigare. Flickor har högre medelbetyg än pojkar under hela skoltiden, d.v.s. både i grundskola och gymnasium.
Ett system med program med olika inriktningar har ersatt det tidi- gare linjesystemet. På teoretiska studieprogram återfinns pojkar inom teknik och flickor i huvudsak inom teknik respektive humaniora och samhällsvetenskap. Fördelningen på utbildningsprogram inom eko- nomi och naturvetenskap är nästan jämn.
Det är fortfarande möjligt att få en fullständig yrkesutbildning i gymnasieskolan. Denna möjlighet är dock begränsad till några pro— gram där pojkar är i klar majoritet. De flesta program, bl.a. vård- och omsorgsprogrammet måste kompletteras med högskolestudier.
6.3. Högre utbildning
Män är underrepresenterade bland de som avslutar högskolestudier med akademisk grundexamen. Här är könsuppdelningen i fråga om inriktning än starkare än i gymnasieskolan. Av dem som påbörjar fors— karutbildning och som disputerar är kvinnor däremot i minoritet. År 1995 var 56 % av de som avlade grundexamen vid universitet och högskolor kvinnor, medan nästan 70 % av alla doktorsexamina avla- des av män (se 5. 75).
Bland de 14 000 personer som studerade utomlands läsåret 1993/ 94, var 60 % kvinnor och 40 % män. Det motsvarar fördelningen bland studenterna på högskolan i Sverige. Motiven för att studera utom- lands skiljer sig åt mellan könen. Kvinnor är överrepresenterade bland de som valde att studera utomlands av intresse för det ämne de läste och för "intresse av utländsk miljö". Mäns andel var större av studen- ter som ansåg att kvaliteten på studierna var bättre i studielandet och av de som läste i annat land för att utbildningen inte fanns i Sverige.
6.4. Vuxenutbildning
Det faktum att kvinnor fortfarande har huvudansvaret för hem och barn, gör att de många gånger Väljer att utbilda sig senare i livet än män. Det sker bl.a. i Komvux och på folkhögskolor.
Kvinnors andel av de studerande i Komvux mellan 85/ 86 — 93/ 94 var i genomsnitt 62 %. Under en mätvecka 1993 var ca 140 000 perso- ner inskrivna. Kvinnor Var i störst majoritet inom gymnasial vuxen- utbildning. Läsåret 1993 / 94 var 200 000 personer inskrivna vid nå- gon folkhögskolekurs. Av de studerande var 40 % män. Antalet inskrivna inom vuxenutbildningen har ökat under senare är, främst av arbetsmarknadsskäl.
Vuxenutbildningen diskuteras bl.a. i betänkandet "En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande" (SOU 1996:27).
6.5. Utbildning i arbetslivet
Möjlighet till lärande och kompetenshöjning i arbetslivet är betydels— fulla i ett arbetsliv där kunskaper och problemlösningsförmåga blir allt viktigare. Kompetensutredningen som behandlade frågorna in- gående lade sitt betänkande år 1992 (SOU 1992:7).
År 1994 fick 1,7 milj. personer personalutbildning i Sverige, dvs utbildning betald av arbetsgivaren (se 5. 76). I början av 1990-talet fick en något större andel kvinnor än män tillfälle att utbilda sig på är- betsgivarens bekostnad, men innehållet i utbildningarna skiljer sig kraftigt åt. Eftersom utbildningarna ofta återspeglar köns- uppdelningen på arbetsmarknaden går män kurser i teknik och före- tagsekonomi och kvinnor utbildas i hemkunskap,vård och social omsorg. Mäns utbildningar var dessutom längre än kvinnors och kvin— nor får i större utsträckning studiedagar och inte renodlade kurser (Björklund et al. i Le Grand et al. 1993).
6.6 ”Matchning”
I Arbetskraftsbarometern ”95 har SCB beskrivit utsikterna på arbets- marknaden för ett antal utbildningar. SCB anger antal utexaminerade från olika utbildningar läsåret 1993/ 94 och sätter det i relation till efterfrågeprognoser för olika yrken i framtiden. Rapporten anger an- tal utexaminerade och hur stor andel av dem som var kvinnor. Exempelvis dominerar män bland personer som tog examen från civilingenjörsutbildningen, byggnadsträarbetareutbildningen samt systemerare och programmerare. Andelarna kvinnor bland de som tog examen inom dessa områden var 12 %, 0,2 % respektive 38 %. SCB förutser ökad efterfrågan på personer med kunskap om teknik
och informationsteknologi. Kombination av kunskap om IT och t.ex. ekonomi eller biologi bedöms höja chansen att få jobb ytterligare.
Av å andra sidan socionomer, föreståndare i äldreomsorgen och sjuksköterskor var mäns andel 15 %, 7 % respektive 11 %. SCB bedö- mer att arbetsmarknadsläget kommer att vara svårt för socionomer de närmaste åren, men räknar med "balans" på längre sikt. Tillgången på föreståndare i äldreomsorgen kommer enligt SCB att vara mycket stor i framtiden, eftersom examinationen beräknas överstiga behovet kraftigt. För sjuksköterskor tror SCB småningom på "balans" mellan utbud och efterfrågan, medan ett Visst överskott beräknas finnas de närmaste tiden.
Sammantaget förefaller utexaminerade från utbildningar som idag domineras av män ha bättre utsikter på morgondagens arbetsmark- nad än övriga, åtminstone på kort sikt. I samband med diskussionen om traditionellt kvinnodominerade branscher påpekar SCB att arbetsuppgifterna inom vård och omsorg inte kommer att minska. Däremot kommer politiska och ekonomiska prioriteringar att vara avgörande för tillgången på arbete.
För de utbildningar där lika många kvinnor och män utexamineras är utsikterna till arbete relativt goda. Det är naturligtvis vanskligt att dra för långtgående slutsatser på grundval av detta. Det kan ändå vara intressant att konstatera att den bild som SCB ger inte är ensidigt fördelaktig för det ena könet. Det skulle kunna uppmuntra unga kvin- nor och män att våga Välja friare.
6.7. Arbete efter studier
Förändringar i det svenska samhället med hög arbetslöshet, försäm- rade villkor i de sociala systemen och osäkerhet om utsikterna till arbete har påverkat människors liv dramatiskt under 1990-talet. Har detta lett till förändringar i inriktning av val av utbildning och arbete för kvinnor och män? Svaret på frågan är helt enkelt: nej. Kvinnor har generellt sett inte i högre utsträckning börjat studera teknik och män väljer inte vård- och omsorg.
Traditionella yrkesval som förefaller så svåra att förändra, börjar forma sig redan tidigt i skolan. Under utbildningstiden börjar flickors och pojkars förberedelser för vuxenlivet och indirekt eller direkt även deras orientering mot arbetsmarknaden.
Små steg åt det ena eller andra hållet har dock tagits. En intressant utveckling är t.ex. att kvinnor som läser teknik på gymnasiet i större
utsträckning än män går vidare till teknologiska högskolestudier än män, även om skillnaden inte är stor. För att rekrytera fler kvinnor och män till tekniska utbildningar där arbetskraftsbehovet förefaller stort i framtiden, har de tekniska utbildningar setts över i fråga om upplägg, innehåll och pedagogik. Tekniska högskolan i Luleå erbju- der t.ex. sedan några år en utbildning till dataingenjör enbart för kvin- nor. Universitetet i Linköping har inrättat en utbildningslinje där tek- nik och humaniora blandas. Båda har väckt stort intresse bland kvinn- liga studenter.
Under hela 1990-talet har kvinnor i större utsräckning kommit i arbete efter avslutad utbildning. Det hänger ihop med konjunktur- läget i privat respektive offentlig sektor som också lett till att mäns arbetslöshet på "heltid" fortfarande är högre. Klyftan minskar emel- lertid och det är rimligt att anta att samma utveckling kommer att gälla för könens möjligheter att komma i arbete efter studier.
Kvinnor och män får i olika grad arbeten som motsvarar deras ut- bildning Av anställda som hade grundskoleutbildning (avgångar 1980—83) hade 17 % av kvinnorna jobb som krävde gymnasieutbild- ning, medan siffran för män var 35 %. År 1990 hade 56 % av männen med gymnasieutbildning aren 1982—85 en befattning som krävde gym— nasieutbildning. Motsvarande siffra för kvinnor var 41 % (SCB 1995).
6.8. Kunskaper om kunskaper
Kvinnor beskrivs ofta som de som borde utbilda sig till "något annat" och att deras utbildningar är för "smala". Arbetslivet behöver t.ex. fler civilingenjörer än idag, men för få väljer att studera tekniska yrken. Det är naturligtvis eftersträvansvärt att både kvinnor och män har yrken som kommer att efterfrågas och som möjliggör inflytande över det fram- tida samhället. Försök med nya kombinationer av humaniora och tek- nik eller ekonomi, och tekniska utbildningar som särskilt utformats med tanke på kvinnors liv och intressen har utfallit mycket positivt.
Alla problem som har med matchning av utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden att göra, blir dock inte lösta för att just kvinnor går in på mäns områden. Samhället kommer alltid att behöva humanistisk och samhällsvetenskaplig kompetens. De jobb som företrädesvis ut- förs av kvinnor idag, kommer att efterfrågas även i morgon. Kunska- per inom vård, omsorg, utbildning osv. krävs också i framtiden. Där skulle behövas fler män. Inom den högre utbildningen har kvinnor i princip stått för den "inbrytning" som skett.
För att kreativitet, problemlösningsförmåga och sakkunskaper skall kunna frigöras och användas på bästa sätt i arbetslivet behöver inte bara utbildnings- och yrkesvalen bli mindre traditionella. Arbetet måste organiseras på ett vis som gör att båda könens formella och informella kompetens kan blomma. Fler kvinnor måste få arbetsle- dande positioner. I dag definieras och värderas kunskap och erfaren- heter främst av män. De har fortfarande höga och inflytelserika pos— ter hos arbetsgivare och bland företrädare för arbetstagare.
Det krävs också kunskaper om kunskaper hos de som skall leda organisationer och rekrytera. Eftersom majoriteten av chefer är män, ligger det nära till hands att tänka sig att de har mest kunskaper om vad traditionellt manliga utbildningar och arbetslivserfarenheter inne— bär. Det är svårt att veta exakt vilka yrken som efterfrågas på mor— gondagens arbetsmarknad. Experterna verkar dock vara överens om att arbetslivet i allt högre grad kommer att kräva analys-, kommunikations och problemlösningsförmåga (t.ex. SOU 1992:7). Så- dana färdigheter tränas upp i studier av språk, vård eller social om- sorg såväl som i ekonomi, teknik eller data.
Arbetslivet behöver höjd kompetens för ökad tillväxt och bättre konkurrensförmåga, vilket i förlängningen bedöms leda till ökad sys- selsättning. Kvinnor har längre formell utbildning än män i genom- snitt. Men faktum är att män betydligt oftare innehar tjänster som motsvarar eller överstiger deras utbildningsnivå. Kvinnor står för en outnyttjad kompetensresurs, som behöver tas tillvara.
Insikten om att båda könens kvalifikationer utgör tillväxtfaktorer står att finna också i andra europeiska länder, vilket bl.a. framgår av EUs fjärde handlingsprogram för jämställdhet. Allt fler kvinnor bör— jar förvärvsarbeta. De har som i Sverige ofta i genomsnitt högre ut- bildning än männen, men får mer sällan chans att utnyttja sin kompe- tens fullt ut. Kommissionen vill därför främja kvinnors förvärvsar- bete och rörlighet vertikalt och horisontellt, för större individuella och samhällsekonomiska Vinster.
Ett annat exempel finns i den tyska delstaten Hessen där den fack— liga centralorganisationen Deutsche Gewerkschaftsbund och några stora arbetsgivare inom den privata tjänstesektorn genomför projekt tillsammans. Bl.a. ingår stora företag Commerzbank och Frankfurter Flughafen. Syftet med verksamheten är att uppnå bättre resultat i kunskapsföretag i fråga om konkurrenskraft, genom att ta tillvara kvinnliga anställdas kompetens mer aktivt än tidigare (DGB 1994). Även i Spanien finns samarbete mellan parterna som syftar till att bättre tillvarata kvinnliga arbetstagares kompetens (C.C.0.0. 1995).
Rådgivning om yrkeslivet under och/ eller efter utbildningstid spe— lar stor roll för ungas val. Könsmönster kan förstärkas eller brytas. Därför är det avgörande att personal som ger studie- och yrkesväg- ledning på t.ex. skolor, högskolor och arbetsförmedlingar är tränade i jämställdhetsfrågor och har kunskaper om " moderna" yrken och bran— scher. För att skapa bättre verktyg för att bryta könsuppdelningen är också kunskap nödvändig om vad som händer när kvinnor och män förvärvsarbetar på ett för könet otraditionellt område, dvs. utgör min- dre än 40 % av yrket. Uppföljning och utvärdering av projekt- verksamhet och andra insatser är en Viktig kunskapskälla.
7. Eget företagande — ett alternativ till anställning?
Nyföretagande är en förutsättning för förnyelse och utveckling av näringslivet. Därför har det också stor betydelse för sysselsättningen. Den andel av egenföretagandet som snarast innebär ett alternativt sätt att äta sig arbete behöver dock inte innebära att det totalt sett skapas många fler jobb. Det kan emellertid medföra kvalitéer som ökad frihet och självständighet Å andra sidan finns det nackdelar som t. ex ökad otrygghet.
Att kvinnor driver företag är ingen ny företeelse. Det är dock först på senare år som man har börjat uppmärksamma att det finns skillna- der i hur kvinnor och män driver företag. Olikheter finns bland annat i val av branscher och företagsformer, frekvensen av företagare, mo- tiv för start, arbetssätt och attityder med mera.
En utredning av företagsstöden pågår för närvarande vid närings- departementet, Översyn av statliga företagsstöd (Dir. 1995: 124). Detta kapitel diskuterar därför endast ganska översiktligt kvinnors och mäns olika förutsättningar vad gäller företagande.
7.1. Kvinnligt och manligt företagande
Företagande har en manlig stämpel (Sundin 1995). Den rådande man- liga normen kan bland annat i praktiken innebära att kvinnor kan ha svårt att få lån, något som bekräftas i Nuteks rapport med intervjuer med kvinnor som företagare (Nutek 1992). Fler kvinnor i företagar- rollen skulle troligen bidra till att ändra attityden och utjämna skill- naderna.
Förebilder är viktiga. Det kan konstateras att en stor andel av dem som väljer företagandet som försörjning har förebilder på nära håll inom familjen. Varannan, både av kvinnor och män, har en självstän— digt arbetande far, och var femte kvinna och var tionde man har en självständigt arbetande mor (Holmquist 1995).
I kapitel 2 visas en del statistik över kvinnors och mäns företag-
ande (s. 40—43). Den visar ganska Väl hur kvinnors och mäns företag- ande ser ut. Sammanfattningsvis kan dock följande tilläggas.
I Sverige finns nästan en halv miljon företag. Av dem är 99 % före- tag med färre än 50 anställda. Endast 0,1 % av de svenska företagen har mer än 500 anställda. Ungefär en fjärdel av alla företag i Sverige ägs eller leds av en kvinna. 1994 startades ca 30 000 företag, vilket kan jämföras med år 1993 då ca 19 000 företag startades. Av de nya företa- gen leddes 23 % av kvinnor.
Den vanligaste företagsformen både bland kvinnor och män är enskild firma. Mer än två tredjedelar av de kvinnor som startade före- tag startade enskild firma 1994, drygt hälften av männen. Fler män än kvinnor valde aktiebolagsformen 1994, och sett i ett flerårigt perspek- tiv är männens preferens för denna bolagsform ännu större (SCB 1995, 1994, 1993, 1992).
Under 1990-talet avvecklades också många företag. Antalet kon- kurser låg på topp 1992 med drygt 21 000. Det året översteg antalet konkurser till och med antalet nystartade företag. Sett i ett större per- spektiv utgjorde konkurserna 5, 5 % av det totala företagsbeståndet, medan de nya företagen utgjorde 5, 2 %. Antalet konkurser har sedan minskat. 1994 gick knappt 15 000 företag' 1 konkurs. Överskuggande delen av konkurserna skedde 1 aktiebolag— mer än tre fjärdedelar. Aktiebolag kan ha många ägare och registreras inte på kön (SCB 1993 och 1995).
SCB har i en undersökning av företags överlevnad för Nuteks räk— ning (SCB 1995) konstaterat att kvinnors och mäns företag under den undersökta perioden (1991—94) överlevde i ungefär samma utsträck- ning. Däremot hade företag ledda eller ägda av kvinnor inte samma utveckling som mäns företag när det gällde tillväxt av företagen, med avseende på omsättning och personal. Kvinnor har generellt färrre anställda i sina företag än vad mån har. Den kraftigaste sysselsättnings- ökningen skedde i SCB-undersökningen i företag ledda av kvinna och man gemensamt.
De nya företagen är små. De har låg omsättning och sysselsätter oftast bara en person. En stor del av företagen, mer än var tredje 1994, har kommit igång med hjälp av starta—eget—bidraget — ett bidrag som arbetsförmedlingen kan bevilja arbetslösa eller personer som riskerar att bli arbetslösa, och som har en hållbar affärsidé. Andelen som star- tat företag med hjälp av bidrag varierar dock med bransch. För industrinäringarna startade 44 % av företagen med hjälp av bidrag. Motsvarande andel inom tjänstenäringama var 36 %.
Trots detta dominerar tjänstesektorn bland de nystartade företa—
gen. År 1994 utgjorde den 81 % av alla nystartade företag. Statistiken visar att de flesta företag som drivs av kvinnor finns inom handels- och serviceområdena medan män dominerar t.ex. inom tillverkning. Det finns kvinnliga företagare inom alla branscher även om det är få inom typiskt manliga branscher. Tabellen på sidan 41 Visar hur kvin- nor och män fördelar sig över olika näringsgrenar.
Det kan konstateras att nyföretagande betyder en del för syssel- sättningen. 65 000 personer arbetade i de nya företagen, varav 40 000 på heltid.
7.2. Varför eget företag?
Eget företagande kan vara ett alternativt sätt att flexibelt erbjuda tjäns- ter och åta sig arbete. I vissa fall erbjuder företagande bättre och ibland sämre Villkor i förhållande till anställningar. Företagande med- för större osäkerhet, både när det gäller "anställningstrygghet" och inkomster.
Sundin-Holmquist har i en enkätundersökning låtit kvinnliga fö- retagare rangordna motiven till att bli företagare (Sundin-Holmquist, 1989). Det starkaste motivet är att få skapa något själv. En nästan lika stark orsak är att kunna kombinera familj och jobb på ett bra sätt.
På tredje plats kommer att bestämma över sitt eget liv. Att få ut— veckla och få nytta av sina kunskaper är också en viktig drivkraft och en närliggande anledning som också kommer högt upp på listan är att få arbete i branschen. Långt mer kommer motivet att få goda in- komster och väldigt få har i denna undersökning arbetslöshet som anledning att starta eget.
Statistiska Centralbyrån som på uppdrag av Nutek tar fram statis- tik över nyföretagandet varje år kartlägger också motivet till företags— starten (SCB 1995). Här ges en delvis annan bild, säkerligen påverkad av den förändrade situationen på arbetsmarknaden.
År 1994 uppgav 27 % arbetslöshet som anledning till att starta fö- retag. Lägre andel kvinnor än män, 24 mot 29 % angav det som skäl. Ännu högre är siffrorna inom bygg— och transportverksamhet där 34 respektive 44 % av företagen startade på grund av eller risk för ar- betslöshet. Inom de här sektorerna dominerar män.
Det finns regionala variationer. I Gotlands län startade t.ex 39 % eget företag på grund av arbetslöshet. Västmanlands län, Kopparbergs, Älvsborgs och Västernorrlands län har också höga siffror, 37, 33 res- pektive 32 % för de båda sistnämnda. I glesbygd och på mindre orter
är det ont om kvalificerade jobb. Ett sätt att kunna bo kvar är att skapa sig ett eget arbete genom att starta eget. Företagande fördelat på län återfinns på sidan 42.
7.3. Utvärdering av starta-eget-bidragen
Starta-eget-bidraget utgör en relativt liten del av det arbetsmarknads- politiska stödet, men däremot en avgörande del av statens stöd till nyföretagande (Öhrlings Reveko 1993, Nutek 1995).
Bidragen har utvärderats i olika omgångar. Ams gjorde en omfat- tande utvärdering 1994, av 554 personer som avslutade sin bidrags— period ett år tidigare (AMS 1995). Det visade sig att bara en fjärdedel av bidragen hade gått till kvinnor. Även i övrigt fanns en del köns— skillnader Värda att notera.
Det finns bl.a. könsskillnader när det gäller valet av företagsform, som i stor utsträckning kan härledas till att olika företagsformer är bäst lämpade i olika branscher. Enligt utvärderingen kvarstår dock en övervikt för aktiebolag bland mån, även bortsett från att kvinnor och män startar företag inom olika branscher. Eventuella orsaker som anges är könsskillnader i försiktighet och olika tillgång till kapital.
Två tredjedelar av kvinnorna och tre fjärdedelar av männen var verksamma i företaget ett år efteråt. Hotell och restaurangföretag, tillverkningsföretag och personliga och sociala tjänsteföretag hade klarat sig sämst. Bäst överlevnad hade de företag där företagaren hade tidigare erfarenhet. De företag som drevs av kvinnor hade sämre överlevnadsresultat, vilket utvärderingen hänför till att de kvinnliga företagarna oftare saknade erfarenhet från verksamhetsområdet.
Bland dem som inte längre var verksamma som företagare var or- saken oftast bristande lönsamhet. Ingen av kvinnorna gick dock i kon- kurs men det gjorde 5 % av männen. (Konkurserna utgör dock bara en hundradel av det totala undersökningsunderlaget.) 47 % av de kvin- nor som lagt ner sitt företag var arbetslösa, mot bara 33 % av männen.
Mer än hälften av kvinnorna och nästan hälften av männen upp— ger att de skulle ha startat även utan bidraget. Hälften av kvinnorna och 58 % av männen tycker sig ha fått mycket bra handläggning av ärendet från arbetsförmedlingens sida.
7.4. Möjligheter och hinder
En mycket viktig förutsättning för företagande är kapitalförsörjningen. Denna består av två delar; lån och eget kapital. Eget kapital är oftast en förutsättning för företagets stabilitet och överlevnad på sikt. Det bör studeras huruvida kvinnor har sämre tillgång på eget kapital än man
Studier tyder på att kvinnor skulle ha svårare än män att få lån (Nutek 1992). Mot denna bakgrund skapades ett särskilt företagarlån för kvinnor i juni 1994. Företagarlånet för kvinnor handläggs av ALMI. Lånet är på högst 150 000 kr och det krävs att låntagaren satsar 50 % själv. Det innebär oftast att låntagarna först måste få lån i bank.
Bortsett från de förutsättningar som gäller för alla företagare finns det hinder som är extra stora för kvinnor. Män och manliga branscher har ofta utgjort mall för stöd och rådgivning. Kvinnor och män har olika sätt att kommunicera. Undersökningar Visat att kvinnor som har en affärsidé ofta har lättare att prata med en kvinnlig rådgivare än en manlig (Nutek, 1992).
Det kommer alltid att finnas ett riskmoment i att driva företag, det ligger i sakens natur. Men en hämsko för nyföretagandet är att risken bedöms som för stor. Det ligger nära tillhands att tro att det skulle bli fler både kvinnliga och manliga företagare med minskad risk. Att starta eget på heltid innebär att avsäga sig medlemskap i facket och därmed sin a—kassa. Bra rådgivning, utbildning och stöd kan leda till minskad risk. Utvärderingen av starta-eget—bidraget visade att de som hade erfarenhet från området hade klarat sig bäst.
Företag som liggeri glesbygd och stödområden kan få olika typer av statliga stöd. En Nutek-undersökning av lokaliseringsstöd, gles- bygdsstöd och sysselsättningsstöd visade att företag ägda av kvinnor fick en förhållandevis liten del av stöden (Nutek, 1992). Om stödtyper inte passar för kvinnor som driver företag borde stödreglerna kunna anpassas.
7.5. Var finns de nya marknaderna?
Även för företagandet har det stor betydelse att arbetsmarknaden är könsuppdelad, eftersom kvinnor i större utsträckning arbetar inom yrken som huvudsakligen återfinns i den offentliga sektorn. Inom dessa områden har egenföretagandet hittills inte varit så utbrett. Under 1990-talet har det dock talats en hel del om privatiseringar
av offentlig verksamhet. När det gäller landstingen har det i Stock- holms läns landsting funnits en tydlig politisk viljeinriktning. Hälf- ten av all privatisering som skett av landstingsverksamhet har ägt rum i Stockholms län. I övriga landet har det varit mycket varierande, en del landsting har inte vidtagit några åtgärder. Intresset för privati- sering Verkar ha varit större i södra och mellersta Sverige än i Norrlandslänen.
Även i kommunerna har det funnits politiska och ekonomiska driv- krafter för privatisering och avknoppning. Liksom för landstingen ser det dock mycket olika ut på olika håll i landet, och det har likaså funnits en del problem vid genomförandet. En kartläggning fram till sommaren 1994 (ESO 1995) visade att det på de flesta håll hänt gan- ska lite, sett i ett helhetsperspektiv. I juni 1994 var det bara cirka 5,5 % av de anställda inom skolan, Vården och omsorgen som var anställda i annan regi än offentlig. Företagandet på traditionellt offentliga om— råden har dock ökat snabbt.
Förklaringar till den ringa omfattningen av privata alternativ kan enligt kartläggningen framför allt vara att utvecklingen ännu är i sin linda, samt att alternativen till kommunal drift eventuellt inte inne- burit de fördelar som förespeglats i debatten. Andra har konstaterat att ledare inom den offentliga sektorn inte identifierar sig som företa- gare, samt att de inte skulle ha särskilt mycket att vinna på att bli egna, tvärtom skulle de förlora bland annat sin anställningstrygghet (Friberg 1995, Baude, Tyrkkö 1995).
En del kommunala privatiseringar har lett till misslyckanden i den meningen att kostnaderna blivit betydligt högre än för motsvarande kommunal verksamhet konstateras i en rapport från Industriens ut- redningsinstitut (Fölster 1993). SNS Konjunkturråd bland andra, pe— kar också på brister i konkurrensneutralitet och långsiktighet vad gäller villkoren (Konjunkturrådet 1994).
Ur renodlad sysselsättningssynpunkt har företagande genom av- knoppning och privatisering troligen mindre betydelse, eftersom det ofta är samma uppdrag som tidigare utfördes/ förväntades utföras offentligt som nu sker privat. När det gäller vård och omsorg finns förvisso ett ökat behov, framför allt på grund av en allt större andel äldre i befolkningen. Möjligheten för nyföretagande är dock avhängig människors förmåga att betala och därmed efterfråga omsorg, samt i Vilken utsträckning samhället genom den offentliga sektorn vill och kan tillfredsställa behoven, bl.a. genom en fortsatt hög subventione- ring av tjänsterna.
Bland andra områden som bedöms som framtidens områden finns även branscher där kvinnor bör ha lika god chans att etablera sig som egenföretagare som män. Det gäller t.ex. data- och reklamområdet, informationsbranschen, ekonomi och redovisning, miljö, språk och utbildning. " Könshierarkier i gungning. Kvinnor i kunskapsföretag", en doktorsavhandling av Martha Blomqvist, beskriver kvinnors för- del i data- och reklambranscherna, där goda kundrelationer kan vara avgörande.
Ia villkor
8. Offentliga sektorns omvandling
Frågan om offentliga sektorns förändrade villkor och dess konsekven— ser för sysselsättningen är central i våra direktiv. Den offentliga sek— torn har under lång tid haft stor betydelse för både kvinnors och mäns sysselsättning. Drygt hälften av de förvärvsarbetande kvinnorna och en femtedel av männen i Sverige, är sysselsatta i offentlig verksam- het. Den statliga sektorn domineras av män medan kvinnor till stor del arbetar i den kommunala sektorn. Bara i den kommunala sektorn arbetar en fjärdedel av den totala arbetskraften.
Under de senaste tio åren har de ekonomiska förutsättningarna förändrats avsevärt, vilket innebär att den offentliga sektorn genom- går stora strukturella förändringar. För de anställda skapas nya vill— kor. Den offentliga sektorn effektiviseras och omorganiseras. Organi- sationen bantas och viss offentlig verksamhet bolagiseras eller läggs ut på entreprenad. Det påverkar den offentliga sysselsättningen.
8.1. Den offentliga sektorn och sysselsättning
Statistiska centralbyrån (SCB) som producerar arbetskraftsunder- sökningarna (AKU) räknar till den offentliga sektorn staten och kom- munerna. I denna definition ingår också de statliga affärsverken men inte de statliga bolagen t.ex. Posten och Telia. Dessa ingår i den pri- vata sektorn. Till den kommunala sektorn räknas anställda i kommu— nala bolag.
Figuren på nästa sida visar kvinnor och män anställda inom kom- muner, landsting och staten åren 1990—1995, enligt AKU.
Figuren visar tydligt att kvinnor är överrepresenterade i landstingen och kommunerna, vilket förklaras av att traditionella kvinnoyrken inom vård och omsorg återfinns där. Figuren visar också att syssel— sättningen för kvinnor inom landstingen har minskat under hela 1990- talet, medan antalet kvinnor inom kommunerna ökat svagt. Detta för- klaras till stor del av huvudmannaskapsförändringar som skett. Ge- nom Ädel-reformen 1992 har anställda som tidigare haft landstinget
Offentligt anställda 1990—1995
Antal i 1 OOO-tal 800
Kvinnor korrmunalt
600
400
200 .
Män landsting
1990 1991 1992 1993 1994 1995
Källa: SCB, AKU
som arbetsgivare övergått till kommunal anställning (se vidare nedan). Den ojämna könsfördelningen i dessa sektorer har inte sin motsvarig- het i den statliga sektorn där fördelningen är jämnare. Där utförs tjäns— ter med mer traditionell manlig prägel, bl.a. inom polisen och försva- ret. Där finns också myndigheter såsom Socialstyreslen och skatte- myndigheten.
Tabellen till höger visar en jämförelse av sysselsättningen mellan år 1990 och 1995, dvs. mellan ett hög— och ett lågkonjunkturår. I tabellen redovisas kommuner och landsting tillsammans, dvs. hela kommun- sektorn. Är 1990 sysselsatte kommunsektorn ca 1 miljon kvinnor mot 900 000 fem år senare. Den totala sysselsättningsminskningen i den kommunala sektorn uppgick till drygt 140 000, varav kvinnorna sva—
rade för 77 % och männen för 23. Det innebär alltså 108 000 färre sysselsatta kvinnor mot 32 000 färre sysselsatta män under perioden.
Offentligt anställda åren 1990 och 1995 Antal
1990 1995 Förändring Kvinnor kommunala sektorn 1 007 600 900 100 -107 500 Män kommunala sektorn 267 200 234 300 -32 900 Totalt kommunalt 1 274 800 1 134 400 -140 400 Kvinnor statliga sektorn 168 300 94 200 -74 100 Män statliga sektorn 223 700 139 500 -84 200 Totalt statligt 392 000 233 700 -158 300 Kvinnor totalt 1 175 900 994 300 -181 600 Mån totalt 490 900 373 800 -117 100 Totalt offentliga sektorn 1 666 800 1 368 100 -298 700
Källa: SCB, AKU
I den statliga sektorn minskade antalet anställda med 158 000 per- soner under samma tidsperiod. Relativt sett står män för en större andel av minskningen, men skillnaden är mycket liten, 47 % var kvin- nor och 53 % var män. En förklaring till sysselsättningsminskningen är att Televerket och Posten bolagiseringades år 1993 respektive 1994. Bolagiseringarna innebar att 90 000 personer gick från statlig till pri— vat anställning, vilket står för ca 57 % av minskningen. Köns- fördelningen var ganska jämn. Resterande dryga 40 % av minskningen beror på nedskärningar bl.a. de stora personalminskningar inom Te— leverket och Posten i början av 90-talet.
Inom kommunsektorn har liknande förändringar skett. Det gäller t.ex. bolagiseringar och verksamheter som numera drivs i kooperativ form. Många verksamheter som tidigare drevs i kommunal regi be- drivs nu med en annan huvudman än kommunen och anställda räk- nas därmed till den privata sektorn. Detta kan delvis förklara de kraf- tiga sysselsättningsminskningarna i den kommunala sektorn.
Sammanfattningsvis visar figuren och tabellen ovan att kommun- sektorn sysselsätter avsevärt fler kvinnor än vad staten gör. Föränd— ringar inom denna sektor får särskilt stora konsekvenser för kvin- nors sysselsättning.
Inom offentliga sektorn har bl.a. stora huvudmannskapsför- ändringar ägt rum. Den största huvudmannaskapsförändringen som skett, åtminstone på senare tid, rör den som skedde på skolans om- råde. Den 1 januari 1991 fick kommunerna totalansvaret för 133 000 lärare, skolledare och SYO-funktionärer (Gonäs, 1995). Tidigare fanns för dessa grupper ett s.k. dubbelt huvudmannaskap. Det betydde att de var anställda av kommunerna men staten förhandlade och slöt avtal om deras löner. Anställningarna reglerades också av statliga fö- reskrifter (prop. 1989/ 90:40).
Huvudmannaskapsförändringen vad gäller skolpersonalen var bara en del av en mycket omfattande reformering av skolan. Reformer— ingen gick i princip ut på en övergång från regelstyrning till mål— styrning av skolan. Besparingar har gjorts inom skolans område de senaste åren. Antalet elever har ökat samtidigt som antalet lärare mins- kat, vilket lett till att antalet elever per lärare har ökat kraftigt sedan 1980-talet. Inför år 1996 räknar knappt 40 % av kommunerna med att spara i grundskolan, medan 20 % räknar med att öka sina kostnader (Kommunförbundet 1998).
Den 1 januari 1992 fick kommunerna ett samlat ansvar för långva- rig service och vård till äldre och handikappade, genom den s.k. Ädel- reformen. Syftet med reformen var att skapa klara ansvarsförhållanden samt en ändamålsenlig organisation. Kommunerna fick skyldighet att inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre, samt en särskild skyldighet att inrätta bostäder med särskild service för handikappade (prop. 1990 / 91:14).
En effekt av Adel—reformen var att ca 66 000 landstingsanställda bytte arbetsgivare den 1 januari 1992. Vårdbiträden i äldreomsorgen övergick i stor utsträckning till kommunerna. Det fick bl.a. till följd att sammansättningen i personalstyrkan i landstingen förändrades. De personalgrupper som bytte arbetsgivare var i huvudsak sjukskö— terskor, undersköterskor och biträden (Gonäs et al, 1995).
En annan förändring är den s.k. psykiatrireformen som bl.a. inne- har att viss verksamhet som avsåg stöd och service till psykiskt störda fördes över från landstingen till kommunerna den 1 januari 1995. Vi- dare har även omsorgen om de psykiskt utvecklingsstörda och sär- skolan förts över till kommunen. Denna huvudmannaskapsförändring har skett succesivt och skall vara fullt genomförd den 1 januari 1996.
Tabellen på nästa sida visar de personalförändringar som skett inom landstingen till följd av huvudmannaskapsförändringar. För lands- tingen har personalen minskat med ca 96 000 personer mellan åren 1992 och 1995. Eftersom det handlar om förändringar på landsting- ens område exkluderas förändringarna på skolans område. Förutom
de ovan beskrivna huvudmannaskapsförändringarna inkluderar siff- rorna i tabellen även en del andra förändringar. Det gäller t.ex. bolagiseringar.
Personalförändringar inom landstingen till följd av huvudmannaskapsförändringar
1992 1993 1994 1995 Totalt Antal personer -69 012 —4 385 -4 212 -18 500 -96 109
Källa: Landstingsförbundet, Landstingens ekonomi april 1995
Även staten har genomgått betydande förändringar. Omfattande omstruktureringar, sammanslagningar av myndigheter och organi- sationsförändringar har skett inom ett mycket stort antal myndighe- ter. Många av dessa omstruktureringar har inneburit uppsägningar.
Statskontoret beräknar att 100 "viktigare” organisations- och struk- turförändringar genomförts mellan 1990 och 1994. De vanligaste åt- gärderna är 1) ansvars- och uppgiftsomfördelning mellan myndighe- ter och 2) avveckling, nybildning eller sammanslagning av myndig- heter (Statskontoret, 1994). Totalt 65 myndigheter har lagts ned och 47 har nybildats. Statskontoret konstaterar att de flesta förändringar har skett under den senare delen av perioden.
När en myndighet läggs ned är det normala att åtminstone hu- vuddelen av verksamheten tas över av någon annan existerande myn- dighet eller av en nyinrättad (ev. mindre) myndighet. Siffran över antalet avvecklade myndigheter säger kanske inte så mycket om verk- samheten, eftersom den i de flesta fall fortsätter med en mer eller mindre ändrad inriktning och ambitionsnivå. Men med tanke på att det den 1 juli 1994 fanns 305 bokföringsskyldiga myndigheter kan man nog påstå att förändringarna varit omfattande när det gäller den statliga sektorns organisation.
Omstruktureringarna har inneburit omfattande uppsägningar. Ca 43 000 personer har sagts upp i staten från april 1990 till utgången av år 1995. Av dessa har drygt 5000 personer sagts upp under 1995 (Trygghetsstiftelsen, 1995).
Trygghetsstiftelsen är en partssammansatt organisation som har till uppgift att så långt som möjligt förhindra att statsanställda blir arbetslösa till följd av arbetsbrist eller omlokalisering. Enligt Trygghets-
stiftelsen har ca 60—65 % av de uppsagda under 1995 varit kvinnor. Av dessa har 60 % varit över 45 år. Alder och utbildning är faktorer som har störst betydelse när det gäller att hitta ett nytt jobb. Av de 43 000 som sagts upp under första halvan av 1990-talet har mellan 40—50 % fått nya jobb innan uppsägningstiden gått ut. Tendensen under se- nare år har dock varit att de som blir uppsagda i dag är mindre attrak- tiva än de som blivit av med sina jobb tidigare. Detta beror på att de i genomsnitt är äldre och har lägre utbildning (Trygghetsstiftelsen 1996).
Omfattningen av omorganiseringen på det statliga området har accelererat från slutet av 1980—talet fram till idag. Även under återstå- ende delen av 1990-talet kan man räkna med förändringar med ratio- naliseringar och uppsägningar som följd. Trygghetsstiftelsen räknar med 20 000 uppsägningar inom staten fram till utgången av 1998 (Trygghetsstiftelsen, 1995), bl.a. till följd av den 11 procentiga bespa- ringen som är ålagd myndigheterna (prop. 1994/95:100).
8.2. Har offentliga sektorn varit en förut- sättning för kvinnors förvärvsarbete?
Det är uppenbart att den offentliga sektorn haft stor betydelse för kvinnors och mäns förvärvsarbete. Det gäller inte bara för att den offentliga sektorn har sysselsatt och fortfarande sysselsätter majorite- ten av kvinnorna, utan också för att många välfärdsekonomiska re- former medfört ökade möjligheter att kombinera förvärvsarbete och familjeansvar. I praktiken har det främst möjliggjort för kvinnor att kombinera lönearbete med barn och familj, vilket alltid varit möjligt för män. De offentliga barn- och äldreomsorgsreformerna har varit särskilt viktiga i det perspektivet.
En intressant fråga i sammanhanget är om den offentliga sektorns expansion varit en förutsättning för det ökade arbetskraftsdeltagandet bland kvinnor, och om det höga arbetskraftsdeltagandet bland kvin— nor i Sverige endast beror på offentliga sektorns expansion? Om det är så, skulle då en minskad offentlig sektor innebära ett återtåg för kvinnan från arbetsmarknaden till "spisen"?
Detta är några av de frågor som Bengt Furåker undersöker i forskar— rapporten "Kvinnors arbetsmarknad — 1990-talet återtågets decen— nium?" Hans slutsatser kan tolkas som "ja" på båda de ovanstående frågorna, dvs. kvinnors höga arbetskraftsdeltagande i Sverige beror på att den offentliga sektorn har expanderat, och att stora neddrag-
ningar inom den offentliga sektorn kommer att leda till ett minskat kvinnligt arbetskraftsdeltagande (Ds 1993z8).
Furåker bygger delvis sitt resonemang på en internationell jämfö- relse. Han nyttjar data från vissa OECD-länder som har grupperats efter kvinnornas arbetskraftsdeltagande och den offentliga sektorns andel av sysselsättningen. Figuren nedan presenterar information som återfinns i Furåker med den skillnaden att vi har lagt till data från 1993.
Relativa arbetskraftstal 15—64 år samt offentliganställda Andel (%) i arbetskraften samt andel (%) offentliganställda av totala antalet anställda
AK-tal Kvinnor 100
90 Danmrk
. . USA Island Finland 0 . o . S ' Japan . . . Norge verige . . . 60 .. o- . . Tyskland 0 Frankrike
80 70
50 . Luxerrb. . . . ltalien 40 Spanien
30 20 10
0 0 5 10 15 20 25 30 35
Källa:OECD Historical Statistics, 1995 Andel (%) offentliganställda
Figuren visar att det är stora skillnader mellan länderna i fråga om arbetskraftstal. Sverige har inte längre det högsta kvinnliga arbets- kraftsdeltagandet, vilket var fallet i Furåkers studie, som baserades på data från år 1990. De nya siffrorna från OECD visar att tätpositionen istället övertagits av Danmark. (Statistiken som presenteras i avsnitt 2.9 bygger på en insamling gjord av ECE, Economic Commission for Europe, och som senare bearbetats av SCB. Där ligger Sverige högst samma år. Skillnaden beror på olika mätmetoder). Länder som Fin-
land och USA har ett högt kvinnligt arbetskraftsdeltagande, men en mindre offentlig sektor än Sverige, Danmark och Norge.
Figuren nedan visar mäns relativa arbetskraftsdeltagande i förhål- lande till andelen anställda i den offentliga sektorn. De skandinaviska länderna ligger också för män i toppen när det gäller arbetskraftsta- len och storleken på offentlig sektor.
Relativa arbetskraftstal 15—64 år samt offentliganställda Andel (%) [ arbetskraften samt andel (%) offentliganställda av totala antalet anställda
AK—lal Män
100 Schw eiz 90 Japan . . Isla:d Danmark
Luxerrb. . . ' : Finland .
| . Nederl. *. . . .. Norge
70 Spanien Belgien 60
80 .
Sverige
50
40 30 20 10
0 0 5 10 15 20 25 30 35
Källa: OECD, Historical Statistics, 1995 Andel (%) offentliganställda
De nordiska länderna ligger i topp både när det gäller det kvinn- liga arbetskraftsdeltagandet och när det gäller storleken på den of- fentliga sektorn. Tvärsnittsdata av detta slag beskriver dock bara ett statiskt läge ett enskilt år, 1993, vilket innebär att länder med helt olika system, historia och kultur jämförs med varandra.
Ett annat sätt att jämföra är att titta på förändringar över tiden i varje enskilt land. Figuren till höger visar genomsnittliga års- förändringar av antalet offentligt anställda och antalet kvinnor i ar— betskraften mellan 1971 och 1993. Det kan konstateras att de flesta länder haft en positiv förändring över perioden både när det gäller
antalet kvinnor i arbetskraften och antalet anställda i offentlig sektor. Endast Storbritannien avviker från mönstret. Det mesta tyder således på att tillväxten i den kvinnliga arbetskraften är positiv under samma period som det finns en positiv tillväxt av antalet anställda i offentlig sektor.
Genomsnittliga förändringen 1971—1993 av kvinnor i arbetskraften och offentliganställda
o Storbritannien
-1,0
Kvinnor i arbetskraften, procentuell förändring 4,0
3,5
3,0
2,5
2,0
1,5
1,0
0,5
0,0
0,0
Canada o Australien 0 . Spanien USA 0 0 Irland Italien O O . Belgien , Österrike 0 0 Frankrike . Sverige Japan 0 T kl ys and. Finland Schw eiz. . 1,0 2,0
Norge .
Danrmrk
4,0
Antalet offentliganställda, procentuell förändring
Käl/aIOECD Historical Statistics 1960-1980,1960-1990, 1960-1993 samt OECD — NA2
Det mesta tyder på att det finns ett positivt samband mellan kvin— nors arbetskraftsdeltagande och storleken på offentliga sektorn. Denna typ av länderjämförelse måste dock tolkas mycket försiktigt eftersom bilden visar stor spridning. Många faktorer spelar in. Det är också viktigt att observera att figuren inte tar hänsyn till utgångsnivån.
Av figurerna framstår USA som ett intressant land att jämföra de nordiska länderna med. Det kvinnliga arbetskraftsdeltagandet är re- lativt högt, strax under 70 %, men den offentliga sektorn anställer förhållandevis färre personer än i de nordiska länderna. När man tit- tar på förändringarna över tiden för USA visar figuren tidigare att tillväxten i den kvinnliga arbetskraften varit större över perioden än tillväxten i den offentliga sektorn. Detta skulle kunna sägas vara en skillnad mellan Sverige och USA. En annan stor skillnad är andelen lågutbildade kvinnor i arbetskraften. De länder som använder sig av en privat tjänstesektor eller en informell sektor för omsorgstjänster har en betydligt lägre andel lågutbildade kvinnor på arbetsmarkna- den än Sverige.
De ovanstående analyserna har gjorts på antal kvinnor i arbets- kraften. Bland annat genom den offentliga sektorns utbyggnad har kvinnor i Sverige i större utsträckning än i andra länder kunnat jobba deltid. Christina ]onung och Inga Persson anser att även den faktiskt arbetade tiden måste beaktas då man skall studera kvinnors och mäns arbetsutbud i olika länder. I ]onungs och Perssons artikel jämförs Sverige med Frankrike, Finland, Norge och USA. De kommer fram till att om den faktiskt arbetade tiden i förhållande till befolkningen vägs in, blir skillnaderna inte lika stora (]onung et al. 1993).
8.3. Konsekvenser
När kvinnorna ökade sitt arbetskraftsdeltagande i Sverige från 1970- talet och framåt skedde detta pga. efterfrågan från en växande offent- lig sektor och från näringslivet. Eftersom kvinnorna fortfarande hade huvudansvaret för hem och familj, skapades en arbetsmarknad med hög grad av deltidsarbeten och tidsbegränsade anställningar. Genom att man i den kommunala sektorn och i vård- och omsorgssektorn kunde konstruera sådana lösningar kunde kvinnor med småbarn kom- binera betalt och obetalt arbete (Gonäs et al 1995).
Lena Gonäs, Susanne Johansson och Inger Svärd beskriver utveck- lingen så här:
"Expansionen av de offentligt organiserade verksamheterna kunde från slutet av 1960—talet ske tack vare det kraftigt ökade arbetskraftsdeltagandet för kvinnorna. Fortfarande läg dock normen om den heltidsarbetande familjeförsörjaren fast i socialförsäkringarnas utformning och i arbets- marknadens regelsystem. Detta innebar att speciella undantag fick infö— ras pä de delar av arbetsmarknaden dit kvinnorna rekryterades. Deltids— arbete och tillfälliga arbetskontrakt kom där att bli normala mönster. Där— med definierades dessa arbetsmarknader som "kvinnospecifika", dit män vare sig var intresserade att söka sig eller efterfrågades av arbetsgivarna.” ( Gonäs et al. 1995).
Rapporten pekar även på åtgärder som vidtogs för att underlätta kombination av familjeansvar och förvärvsarbete, bl.a. föräldraförsäk- ringen och särbeskattningen.
Genom utbyggnaden av den offentliga sektorn fördes arbetsupp- gifter ut på en arbetsmarknad som tidigare utförts av kvinnor i hem- met. Som exempel på arbetsuppgifter kan nämnas vård men framfö- rallt barn— och äldreomsorg. Arbetsuppgifterna och -innehållet för- ändrades kraftigt i och med att de fördes ut på arbetsmarknaden. De proffesionaliserades genom utbildning, teknikutveckling och erfaren— het.
Lars Svensson menar att möjligheten till att förena yrkesarbete med familjeansvar har haft sitt pris. Den svenska välfärdsstaten har vis— serligen bidragit till en internationellt sett mycket hög sysselsättnings- grad, men har också skapat en ny form av kvinnlig underordning på arbetsmarknaden (Svensson, 1995). Svensson fortsätter:
"Via de mekanismer som fördelar individer på sektorer och befattningar utsätts kvinnor iallmänhet för en diskriminering som utestänger de flesta av dem från karriärvägar på arbetsmarknaden. Välfärdsstatens institu— tioner har nästan undantagslöst medverkat till att permanenta och för- stärka detta system för kvinnlig underordning.”
Trots kvinnors utträde på arbetsmarknaden tog män inte över motsvarande del av hushållsarbetet. Systemen, som skapades i all välmening, kom till för att underlätta kombination av familje— och arbetsansvar. I praktiken blev det reformer som underlättade för kvin- nor att förena yrkesarbete med familjeansvar, men skapade inte tryck på mannen att ta motsvarande del av hushållsarbetet. Trots att kvin- nor och män får barn tillsammans ses det fortfarande som mindre troligt att män gör avbrott i yrkeskarriären för föräldraledighet, vård av sjukt barn etc. Sammantaget har detta lett till att många kvinnor blivit dubbelarbetande och diskriminerade på arbetsmarknaden bl.a.
för att de ses som en "investeringsrisk".
Denna utveckling har inte enbart berott på utbyggnaden av en kvinnodominerad offentlig tjänsteproduktion. Enligt Svenson har även skattte- och transfereringssystemen skapat incitament för del— tidsarbete och yrkesavbrott. Arbetsmarknadslagstiftningen har varit mycket frikostig vad gäller tjänstledigheter och möjligheter till del— tidsarbete. Syftet med reformerna har varit att befrämja förvärvsar— bete, men har också haft vissa utestängande effekter.
8.4. Varför omvandlas den offentliga sektorn?
8.4.1. Finanser och besparingar
Den offentligasektorns finanser försvagades kraftigt i början av 1990- talet till följd av svag tillväxt i den svenska ekonomin, ökande arbets- löshet och stigande realräntor. Den ekonomiska krisen påverkade både den offentliga sektorns inkomster och dess utgifter. Minskad syssel- sättning, ökade konkurser och vikande företagsvinster bidrog till att urholka skatteunderlaget och därmed minska skatteinkomsterna. Ökad arbetslöshet har lett till ökade utgifter för arbetslöshetsersättning och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det var framförallt den stat— liga sektorns finansiella sparande (skillnaden mellan inkomster och utgifter) som försämrades kraftigt.
En rad åtgärder har genomförts i syfte att stärka statsfinanserna. Den nuvarande regeringen har lagt fram ett förslag med besparings- åtgärder till och med år 1998. Den samlade budgetförstärkningen uppgår till ca 118 miljarder kronor. Utöver detta program fattade riks- dagen våren 1995 beslut om att införa ett tak för de offentliga finan- serna. Regeringens uppfattning var att kontrollen av de offentliga fi— nanserna borde förbättras. För närvarande diskuteras den närmare utformningen av detta utgiftstak.
Den kommunala sektorn förfogar över en betydande andel av den offentliga sektorns resurser. De kommunala utgifterna beräknas år 1995 motsvara drygt hälften av de statliga utgifterna inklusive sjuk— och arbetslöshetsförsäkringen eller ca en fjärdedel av BNP. Andelen sysselsatta i kommunal verksamhet uppgår också som nämnts tidi— gare till drygt en fjärdedel av den totala sysselsättningen. Till största
delen finansieras den kommunala verksamheten med skattemedel. Ca 85 % av inkomsterna utgörs av skattemedel, varav kommunal- skatten står för 68 % och statsbidrag för 18 %.
Även om kommunerna är självstyrande så kan staten påverka kom- munsektorns utveckling, dels genom nivån på statsbidraget och dels genom lagstiftning som reglerar den kommunala verksamheten. Dess- utom anger staten riktlinjer för kommunsektorns skattefinansierade utrymme, dvs. skatteinkomster och statsbidrag.
Även kommuner och landsting har nu gått igenom några år som präglats av lågkonjunktur och en svag utveckling av skatteinkomster- na. Ett kommunalt skattestopp har gällt under åren 1991—93. De stat— liga besparingstgärderna har bl.a. inneburit att statsbidrag till den kommunala sektorn dragits in. Andra statliga besparingsåtgärder har påverkat kommunernas och landstingens utgifter. Till exempel på- verkar minskade ersättningsnivåer i socialförsäkringarna utgifterna för statsbidrag.
Trots lågkonjunkturen hade den kommunala sektorn emellertid ett positivt finansiellt sparande år 1992 och 1993 efter en följd av år med underskott. År 1994 och 1995 visar den kommunala sektorn på nytt ett negativt sparande. För att undvika att den kommunala sektorn lånefinansierar kostnader för driften av verksamheter har en arbets- grupp inom Finansdepartementet föreslagit att ett krav på att de kom- munala budgetarna skall vara i balans, skall införas i kommunallagen (Ds 1995:57).
Eftersom utrymmet för såväl höjda skatter som ökad statlig upplå- ning har ansetts vara begränsat har ovanstående beskrivna utveck- ling inneburit att det funnits ett starkt omvandlingstryck på den of— fentliga sektorn. Trots begränsade resurser till följd av lågkonjunktu— ren finns ändå behov av de tjänster som utförs där.
Sammanfattningsvis kan sägas att den offentliga sektorns finanser och därmed dess verksamhet är starkt beroende av den samhällseko- nomiska utvecklingen. När det gäller besparingar för att sanera de offentliga finanserna är många redan genomförda. I prop. 1995 / 96 har regeringen angett målet att de offentliga finanserna skall vara i balans år 1998. Budgetunderskottet är fortfarande stort och regeringen avser att hålla fast vid saneringen av dessa.
8.4.2 Strukturella orsaker
Underskottet i statens finanser och därigenom statens besparingar på kommunsektorn är en förklaring bakom offentliga sektorns omvand- ling. Det finns dock en mer långsiktig, strukturell förklaring. Lång- tidsutredningen skriver följande:
"De offentliga underskotten är ett allvarligt hot mot välfärden. Däremot är underskotten inte det enda skälet till behovet av en omställning av den offentliga sektorn. En avgörande faktor är den offentliga sektorns inver— kan på den allmänna ekonomiska utvecklingen. På en rad olika områden påverkas olika aktörers val av skatte— och tranfereringssystemen och av den offentliga konsumtionen. Detta har en stor betydelse för tillväxten i
ekonomin, och därigenom också för den offentliga sektorns fortsatta fi— nansiering" (SOU 1995:4, s. 389).
Enligt Långtidsutredningen beror det begränsade utrymmet för skattehöjningar främst på två faktorer. För det första ger de flesta skat- ter upphov till samhällekonomiska kostnader utöver själva skatte- uppbörden, vilket hämmar tillväxten. För det andra kan Sverige inte i längden beskatta relativt lättrörliga skattebaser mycket högre än om— världen. I takt med att ekonomin internationaliseras blir det allt svå- rare att ha ett väsentligt högre skattetryck i Sverige än i omvärlden.
Långtidsutredningen påpekar dock att acceptansen för höga skat- ter hänger samman med Vilka offentliga tjänster och transfereringar skattebetalarna erhåller och hur dessa värderas.
8.4.3 Gapet mellan behov och resurser
Kommunernas minskade inkomster är enligt Svenska Kommunför- bundet är den främsta orsaken till att kommunerna även framgent måste minska sysselsättningen. Till detta kommer ökade kostnader i samband med arbetslösheten, samt ett enligt Kommunförbundet kost- samt löneavtal som slöts år 1995. Detta innebär tillsammans ett or- dentligt tryck på den kommunala ekonomin, vilket kräver bespa- ringar/rationaliseringar. Kommunförbundet anser att eftersom 3 / 4 av kostnaderna för den kommunala konsumtionen utgörs av personal- kostnader måste sysselsättningen i kommunerna påverkas av bespa- ringarna (Kommunförbundet, 1995, 5.164—165).
Trots att Kommunförbundet både räknar med vissa rationalise-
ringar utanför sysselsättningsområdet och en ökad efterfrågan kom— mer man fram till att kommunerna måste minska personalen med 35 000 personer, trots att förbundet räknar med ökad efterfrågan på välfärdstjänster bl.a. beroende på demografiska förändringar.
Även Långtidsutredningen (SOU 1995: 4) räknar med en viss ökad efterfrågan av de offentliga tjänsterna av samma skäl. Långtids- utredningen hävdar dock att utrymmet för den offentliga sektorn framöver är begränsat. Detta beror dels på saneringen av de offent— liga underskotten, dels på det begränsade utrymmet för skattehöj— ningar.
Långtidsutredningen anser att det finns ett gap mellan offentliga sektorns finansiella resurser och den förväntade framtida efterfrågan. Detta gap kan enligt Långtidsutredningen slutas på följande sätt:
' effektivisering och rationalisering av verksamheten ' höjda avgifter, Vilket får till följd dels att kommunernas in- komster ökar, dels att efterfrågan dämpas ' koncentrerat eller minskat serviceutbud, dvs. vissa offentliga verksamheter läggs ned eller minskas 1 omfattning. Så har re- dan skett när det gäller t. ex. bostadsförmedlingar och biblioteks— filialer . ändrade tjänster, dvs. lägre ambitionsnivåer inom t.ex. barn- omsorgen . långsammare löneutveckling för offentliganställda Sammanfattningsvis är det tydligt att de arbetsuppgifter som idag utförs i offentlig sektor kommer att efterfrågas även i framtiden. Frå- gan blir hur de skall organiseras och finansieras.
Att besparingar kan leda till nedskärningar, som minskar syssel- sättningen, är känt. Även åtgärder som höjda avgifter inom t. ex. barn— omsorgen kan få minskat arbetsutbud som följd. Besparingar som kraftigt påverkar verksamhetskvalitet på t.ex. barnomsorgen kan i förlängningen troligen leda till att föräldrarna försöker hitta andra former för barnomsorg eller att de minskar sitt arbetsutbud. Eftersom kvinnor i genomsnitt har lägre löner än män, är det sannolikt att fler- talet hushåll i så fall skulle välja att minska kvinnornas arbetsutbud. En diskussion om detta tas upp i nästa kapitel.
En långsammare löneutveckling för offentliganställda i jämförelse med andra kan motverka könsintegration. Kvinnodominerade yrken inom vård och omsorg har redan idag en lägre lönenivå än mansdomi— nerade yrken på arbetsmarknaden. Om lönenivån i förhållande till
andra grupper sjunker kommer detta bl.a. att motverka ett manligt inträde i dessa yrken.
8.4.4 Vad innebär utvecklingen?
Frågan om den offentliga sektorns betydelse för sysselsättningen är mycket komplex. Som framgått är förändringarna som äger rum av mycket olika karaktär och de påverkas av skilda sektorer. Det är svårt att avgöra vad som kan hänföras till teknisk utveckling, besparingar och annan strukturomvandling.
Offentliga sektorns utbyggnad har varit en förutsättning för det höga svenska arbetskraftsdeltagandet. Välfärdsreformerna här ska- pat förutsättningar för möjligheten att förena familjeansvar och för- värvsarbete. Samtidigt har arbetet organiserats med ”kvinnovillkor" i den bemärkelsen att arbetstider och arbetskontrakt utgått ifrån att de anställda har störst ansvar för hem och familj och inte är huvud- försörjare. Det har förändrats i viss utsträckning på sistone. T.ex. har andelen heltider ökat. Däremot har de osäkraste formerna av tidsbe— gränsade anställningar ökat.
Arbetsorganisation och kompetensutveckling har diskuterats mycket i samband med 1990-talets förändringar, bl.a. i den offentliga sektorn. I en bilaga till betänkandet diskuteras frågan av forskaren Marta Blomqvist. Viss verksamhet har privatiserats. Det är svårt att få en övergripande bild av vad det innebär för sysselsättningen och de heltidsanställda där. En företeelse som uppmärksammats på sistone är förekomsten av "verksanpassade" arbetstider i den bemärkelsen att personal i högre grad arbetar deltid och ibland har delade skift. Det är naturligt angeläget att nya former för organisation av arbete inte tar med sig eller förstärker konserverande könssegregerande mönster.
I betänkandets avslutande kapitel gör vi en genomgång av prog— noser vad gäller sysselsättning i offentlig och privat sektor. Redan av detta avsnitt har dock framgått att de flesta bedömare räknar med en sysselsättningsnedgång inom sektorn. Vidare förutser rapporter från AMS, SCB, Kommunförbundet m.fl. att efterfrågan på flera av de tjäns- ter som utförs i sektorn kommer att efterfrågas även framgent och öka t.ex. inom äldreomsorgen. En viktigt samhällspolitisk fråga blir alltså hur tjänsterna skall organiseras och finansieras i framtiden.
9. Föräldraförsäkring och barnomsorg
Föregående kapitel handlade i huvudsak om offentliga sektorns verk- samhet och roll som arbetsgivare. Den verksamhet som utförs 1 of- fentliga sektorn innebär ofta service till arbetstagarna. Detta kapitel handlar om de tjänster som offentliga sektorn tillhandahåller.
Sociala reformer och transfereringssystem skapar förutsättningar och incitament för förvärvsarbete, Vilka får olika konsekvenser för kvinnor och män. Ett exempel på det är särbeskattningen. Vi har här valt att diskutera föräldraförsäkringens och barnomsorgens betydelse för kvinnors och mäns arbetskraftsdeltagande i förhållande till ut- vecklingen under 1990-talet. Det finns naturligtvis även andra bety- delsefulla områden, t.ex. arbetslöshetsförsäkringen och pensions- systemet. I inledningen redogör Vi för de frågor som f.n. är föremål för utredningsarbete.
9.1. Föräldraförsäkringen växer fram
År 1955 infördes moderskapspenningen som reformerades år 1963. När föräldraförsäkringen infördes år 1974 var syftet att båda föräld— rarna skulle kunna stanna hemma med barnet och uppbära föräldra- penning. Föräldrapenning kom då att utbetalas med samma belopp som sjukpenning, dock lägst till garantinivån. Den principiellt vikti- gaste förändringen var att föräldrarna själva fick avgöra vem av dem som skulle stanna hemma hos barnet med föräldrapenning. Samti- digt med den nya föräldrapenningen infördes rätt för förälder till sjuk- penning för vård av barn (senare tillfällig föräldrapenning). Tanken med den nya föräldraförsäkringen var att underlätta för familjer att dela på hushålls-och förvärvsarbete. I praktiken har reformen dock haft störst betydelse för kvinnorna, då den bidragit till kvinnors höga arbetskraftsdeltagande. Männens användning av föräldraförsäkringen är fortfarande liten i förhållande till kvinnornas, vilket bl.a. har att göra med den traditionella uppdelningen av det obetalda arbetet. En svag ökning för män har ändå skett under årens lopp. Männens arbetsmarknadsmönster påverkas dock fortfarande i liten utsträck-
ning av föräldraskapet.
Föräldraförsäkringen möjliggör trots allt för unga att välja både föräldraskap och arbete. Detta skiljer Sverige från andra europeiska länder. Konstruktionen av den svenska föräldraförsäkringen bör ha ökat kvinnors arbetskraftsutbud, främst pga. att ersättningen beräk- nas utifrån lönen. Systemet har alltså skapat incitament för etablering på arbetsmarknaden före barnafödande.
Det faktum att framförallt kvinnor utnyttjar föräldraförsäkringen förefaller även ha en utestängande effekt. Den som förväntas vara borta från förvärvsarbetet kan bli mindre attraktiv som arbetskraft. Kanske blir det extra tydligt i tider då utbudet av arbetskraft är stort. För att komma problemets lösning lite närmare introducerades år 1995 den s.k. pappamånaden. Lagstiftaren ville därigenom möjliggöra för familjerna att dela på ansvaret i hemmet och därigenom uppnå bättre balans på arbetsmarknaden.
Föräldraförsäkringen består dels av föräldrapenningen som beta— las ut för 450 dagar efter barnets födelse, dels av tillfällig föräldrapen- ning som betalas ut då barnet är sjukt. Tabellen till höger är en sam— manställning av de större förändringar som skett inom föräldraför- säkringen och den tillfälliga föräldrapenningen mellan 1974 och 1996.
Förändringar inom föräldraförsäkringen 1974—1996 År Föräldrapenning Tillfällig Antal dagar (enl. Ersätt- Garanti- föräldrapenning sjukpenningnivån) ningsnivå dagar 1974 180 90 % 0 10 dagar/familj och år 1977 12 dag/familj med 1 barn
15 dag/familj med 2 barn 18 dag/familj med 3 barn
1978 240 30 1980 270 90 60 dagar/barn och är 10-dagar för pappan i sam— band med barnets födelse, 90 % ersättning 1989 360 1990 120 dagar/barn och år 1991 Ersättningsnivå för de första 14 dagarna sänks till 80 % 1995 30 "mamma—dagar" 90 % Kan föras över från föräld- 30 "pappa-dagar" 90 % rarna till annan vuxen som 300 80 % vårdar barnet 1996 30 "mamma-dagar" 85 % 90 Ersättningsnivån 75 % 30 "pappa-dagar" 85 % 300 75 %
Källa: Riksförsäkringsverket, RFV
Ersatta dagar med föräldrapenning 1974—1994
Antal dagar i 1 OOO-tal
60000— . ,, . .
50 000 * 40 000 .
30 000 l
Kvinnor
20 000 —
10000 ,
0 . . . . . , 1974 1978 1982 1986 1990 1994
Källa: RFV
Mammorna tar ut merparten av föräldrapenningen
Figuren ovan visar en stor ökning av antalet uttagna dagar med för- äldrapenning mellan 1974 och 1994. Ökningen beror sannolikt på de förändringar inom försäkringen som trätt ikraft under perioden. Mammorna står fortfarande för merparten av de uttagna dagarna. Efter de 20 år som föräldrapenningen funnits tog mammorna ut 89 % och papporna 11 % av dagarna är 1994.
Ersatta dagar med tillfällig föräldrapenning 1974—1994
Antal dagar i 1 OOO-tal
6 000 i'XXX/XX-X , x/XX 5 000 Xx Män i 4 000 // , * l 3 000 ' 2 000 .
Kvinnor
1000 -
0 , 1974 1978 1982 1986 1990 1994
Källa: RFV
Jämnare könsfördelning vid uttag av tillfällig föräldrapenning
Den tillfälliga föräldrapenningen kan bl.a. tas ut när barnet är sjukt. I dagsläget är ersättningsnivån 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten och förmånen kan användas för barn under 12 år (se före- gående tablå).
Ovan visas antalet uttagna dagar med tillfällig föräldrapenning åren 1974—1994. Även denna figur visar att antalet dagar ökat under perioden, sannolikt beroende på att försäkringen utökats gradvis.
Könsfördelningen' är jämnare än vid uttag av föräldrapenning. År 1994 tog mammorna ut 66 % av dagarna mot pappornas 34.
Genomsnittligt användes 7 dagar per barn under 1994 (räknat på de barn som försäkringen användes för). Av dessa 7 dagar tog kvin- norna ut 4,7 och männen 2,3 dagar.
Vid en jämförelse mellan figurerna på föregående uppslag kan man notera att det totalt tas ut 10 gånger fler föräldrapenningdagar än da- gar med tillfällig föräldrapenning. Figurerna kan ger en falsk före- ställning om att männen skulle ta ut fler dagar med tillfällig föräldra- penning än med föräldrapenning. Så är alltså inte fallet.
Pappornas utbildning och yrke har betydelse
Som visats i det föregående har antalet dagar som männen utnyttjat ökat, även om männen fortfarande använder föräldraförsäkringen i betydligt mindre omfattning än kvinnorna. Detta gäller, som figurerna visat tidigare, särskilt föräldrapenningen. Riksförsäkringsverket vi- sar i en studie 1993 ”Vilka pappor kom hem" att bl.a. utbildning, ål- der, yrke samt civilstånd verkar ha betydelse för uttaget av föräldra- penning.
Andelen pappor som tar ut föräldrapenning ökar ju högre utbild- ning både de själva och mamman har. Aven typ av utbildning verkar ha betydelse. Pappor med estetisk, humanistisk, religiös eller peda— gogisk utbildning tar ut fler dagar än pappor med t.ex. lant- och skogsbruksutbildning, och serviceyrken som polis och brandförsvar. Mammorna tar ut flest dagar om hon har en utbildning för ett ser- viceyrke och minst antal om hon har en estetisk, humanistisk eller religiös utbildning.
Pappornas yrkesbakgrund spelar stor roll. Pappor inom typiska "kvinnoyrken" tar i större utsträckning ut föräldrapenning. Samma sak gäller för pappor som arbetar inom offentlig sektor jämfört med dem som arbetar inom den privata sektorn.
Äldre pappor tar ut fler dagar än yngre. Med mammorna är det tvärtom. De tar ut färre dagar ju äldre de är. I detta avseende är den grupp där båda föräldrarna är över 34 år den minst ojämställda grup— pen i undersökningen. Den minst jämställda gruppen är den där båda föräldrarna är mellan 20 och 24 år. I denna grupp är skillnaden mel- lan mammans och pappans antal uttagna dagar störst (RFV, 1993).
Enligt en studie av SCB är det kvinnornas utbildning som spelar störst roll för omfattningen av männens uttag. Ju högre utbildning kvinnan har, desto fler dagar tar mannen ut (SCB 1994).
Sammantaget verkar en förändring av ansvar för små barn mellan könen vara på väg, även om utvecklingen går långsamt. För syssel- sättningen kan det kanske leda till mindre stereotypa mönster även inom förvärvsarbetet. I en studie av Ulla Björnberg framkom att
svenska män skiljer sig något från män i andra länder i sin syn på sig själva i förhållande till familj och arbete, vilket troligen kan hänföras till det svenska systemet (Björnberg 1994).
9.2. Den offentliga barnomsorgen
I Socialtjänstlagen står att " Förskoleverksamhet och skolbarnsom- sorg skall tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller barnets eget behov" (SFS 1980:620).
Förskoleverksamheten skall tillhandahållas barn som fyllt ett år men inte uppnått skolpliktig ålder. Skolbarnsomsorgen avser barn upp t.o.m. 12 år och som är inskrivna i grundskolan. Socialtjänstlagen är alltså tydlig när det gäller barnomsorgen. Trots det finns det kommu- ner som inte klarar av att följa den. Lagen förskriver att plats skall erbjudas barn vars föräldrar studerar eller förvärvsarbetar. Vissa kom- muner erbjuder därför inte barnomsorg åt arbetslösa. Ibland leder det till att arbetssökande inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande därför att barnomsorgen inte är ordnad.
Antalet barn som vistas i den kommunala barnomsorgen har ökat. Figuren på nästa sida visar antalet 1—6-åringar i den kommunala barn- omsorgen mellan 1970 och 1994. Som figuren visar har antalet barn i daghem ökat genom hela perioden, medan antalet barn i familjedag- hem i stort sett varit konstant. Antalet inskrivna barn i daghem har ökat med 3 % under år 1994.
Den nedre figuren på nästa sida visar antalet 7—12—åringar i den kommunala barnomsorgen under motsvarande tidsperiod. Aven här har skett en stor ökning, framförallt under år 1994. Antalet inskrivna barn på fritidshem ökade under år 1994 med 27 % (ca 36 500 barn). Ökningen har varit stor i alla åldersgrupper, men särskilt stor bland 6—7-åringarna. Detta avspeglar den förändring i verksamheten som skett genom den s.k. "sexårsverksamheten".
Antalet barn i barnomsorgen har ökat kraftigt under 1990-talet. Vid slutet av år 1990 fanns 532 000 barn i åldrarna 0—12 år inskrivna i daghem, fritidshem och familjedaghem. Fyra år senare hade antalet ökat till 645 000, en ökning med mer än 20 %.
Barn med kommunal omsorg efter ålder 1970—1994
Antal i 1 OOO-tal 1-6-åringar 450
400 5
350 , / 300 . /
/
250 ' 200 ' 150 i 100 - 50
0 . . . 1970 1975 1980 1985 1990
Antal i 1 OOO-tal 7—12-åringar 450
400 3 350 300 4
250 , *
200 i
150 1-4
Fan'iljedaghem
100
504 Fritids hem 0 .
1970 1975 1980 1985 1990
Källa: SCB, SM Förskolor och fritidshem samt Socialstyrelsen, Socialtjänststatistik 1995
På vilket sätt har då barnomsorgen betydelse för kvinnors arbets- marknad? Den övre figuren på nästa sida är ett "plot-diagram" över totala andelen barn i åldern 1—6 år i kommunal barnomsorg i förhål- lande till samtliga barn, samt det relativa arbetskraftstalet (AK-tal) för kvinnor i åldersgruppen 20—64 år. Det relativa arbetskraftstalet mäter hur stor andel av befolkningen som ingår i arbetskraften (se vidare kapitel 2). Observationerna i figuren sträcker sig från år 1970 till 1994. Den undre figuren på nästa sida Visar motsvarande för män.
De resultat som figurerna ger kan inte sägas vara direkt överras- kande. Resultaten visar att det finns ett positivt samband mellan barn- omsorg och kvinnors arbetskraftsutbud. Sambandet gäller inte för man.
Utbyggnaden av den offentligt subventionerade barnomsorgen var en viktig förutsättning för den ökade förvärvsintensiteten bland kvin- nor med barn i förskoleåldern. Detta var också ett uttalat syfte när den infördes. Arbetsgivarna, framförallt inom verkstadsindustrin, argumenterade ivrigt för att kommunerna skulle lösa barnomsorgs- problemet. År 1964 framhöll SAF-direktören Curt-Steffan Giesecke särskilt behovet av daghem (Svensson, 1995).
Arbetsgivarnas inställning berodde på den arbetskraftsbrist som då fanns. Kvinnlig arbetskraft ansågs vara billigare än manlig. Den rationalisering som skett inom industrin hade också betydelse för den ökade efterfrågan av kvinnlig arbetskraft. Sverige valde, till skillnad från t.ex. Tyskland, att satsa på ökat arbetskraftsutbud i högre grad än ökad arbetskraftsinvandring.
Barn i åldern 1—6 år med kommunal barnomsorg samt AK-tal för kvinnor respektive män i åldern 20—64 år, 1970—1994 Andel (%) av alla barn i motsvarande ålder med kommunal omsorg samt andel (%) i arbetskraften
AK-tal, kvinnor 100
90
80 . . o ' 70 , o .
60 '.
50
40
30
20
10
0 10 20 30 40 50 60 70 Andel barn AK-tal, män 100
90 ...o'Oée—D Oveteoo,*. 80 70. 60 50 40 30 20 10
O . O 1 0 20 30 40 50 60 70 Källa: SCB, AKU samt Socialtjänststatistik Andel barn
9.3. Effekter på kvinnors och mäns arbetsutbud
Ett beslut inom familjen om vem som skall stanna hemma med bar- net med föräldrapenning eller om man skall lämna barnet i den of- fentliga barnomsorgen påverkas av många faktorer. Normer och vär- deringar i samhället och hos individen bör ha en stor betydelse för ett beslut. I den refererade studien i avsnitt 9.1 visas bl.a. att män med typiska "kvinnoyrken" i större utsträckning än andra män utnyttjar föräldrapenningen. Det kan tänkas att dessa män har något annor- lunda värderingar än män med typiskt "manliga" yrken.
Den tidigare refererade studien visar även vilken betydelse inkom- sten har. Män med låga inkomster tar i större utsträckning än män med medelhöga inkomster ut föräldrapenning. Samma tendens finns för kvinnorna, dvs. att kvinnor med högre inkomster utnyttjar föräldraförsäkringen mindre. Hushåll där mannen har en låg inkomst och kvinnan en hög — vilka är ovanliga — kan tolkas som de mest jämställda i detta avseende. I dessa hushåll tar mannen ut 65 dagar och kvinnan 279 dagar i genomsnitt. De hushåll där båda har medel- inkomst uppvisar den största skillnaden. Då tar papporna ut i ge- nomsnitt 43 dagar och mammorna 332 dagar (RFV, 1993).
Resultaten i den ovan refererade studien kan tolkas som att de eko- nomiska incitamenten har betydelse. Eftersom ersättningsnivå i dags- läget är 75 % av sjukpenninggrundande inkomst, förlorar familjen minst på att låta föräldern med den lägsta inkomsten ta ut föräldra- penning. Vidare ligger den maximala gränsen på ersättningsnivån i föräldraförsäkringen vid 7,5 basbelopp. Den högsta ersättningen som utbetalas i föräldraförsäkringen är alltså 75 % av 7,5 basbelopp.
Figuren på nästa sida visar inkomstfördelningen mellan kvinnor och män i varje hushåll inkomståret 1993. Kvinnan och mannen har barn i hushållet, är gifta eller sammanboende, jobbar heltid och är 20— 64 år. Uppgifterna i figuren har tagits från Statistiska centralbyråns (SCB) urvalsundersökning HINK (SCB, 1995). Inkomstbegreppet som används ligger mycket nära begreppet sjukpenninggrundande in- komst, dvs. lön plus företagarinkomster, sjukpenning och föräldra- penning.
Varje punkt i figuren representerar flera hushåll. Hushåll med en jämlik inkomstfördelning ligger längs en tänkt 45-gradig linje. Figu- ren visar att det finns betydligt fler hushåll där mannen har en in— komst över 7,5 basbelopp än hushåll där kvinnan tjänar mer än 7,5
Arbetsinkomst 1993 för gifta heltidsarbetande 20—64 år med barn
Kvinnor, kr
450000J
3500004
300000 *
250000— . ' = .. .- -. 200000-
150000 —
1000004
50000*
L,”N|....,......nn....,.f..,....,,. www
o 50000100000150000200000250000300000350000400000450000 Män,kr
basbelopp. Området där mannen har en inkomst över 7,5 basbelopp och kvinnan ligger under denna gräns har betydligt fler observatio- ner än det motsatta förhållandet. Resultatet är inte särskilt förvånande. Vi vet sedan tidigare att män tjänar mer än kvinnor.
Det är rimligt att anta att inkomstfördelningen inom familjen på- verkar beslutet om uttag av föräldrapenning. Ett hushåll där mannen tjänar mer än kvinnan, förlorar mer på att låta mannen vara hemma. Om mannen tjänar mer än 7,5 basbelopp blir incitamenten ännu star- kare.
Arbetsinkomst 1993 för gifta en heltids- och en deltidsarbetande 20—64 år med barn
Kvinnor, kr
450000—
350000—
3000004
250000— 200000—
150000; '
1000004
"'l"'"l""l""| o 50000100000150000200000250000300000350000400000450000 Män,kr
Här ovan visas samma data som i föregående figur med den skill- naden att en är heltids- och en deltidsarbetande i hushållet. Ingen skillnad görs om det är kvinnan eller mannen som är heltidsarbet- ande. Av punktsvärmens placering kan man dock sluta sig till att det i huvudsak är kvinnor som deltidsarbetar. För dessa hushåll blir incitamenten ännu starkare att låta kvinnan stanna hemma med för- äldrapenning.
När det gäller barnomsorgsavgifter kan ett liknande resonemang föras. Enligt Kommunförbundet tillämpade 75 % av alla kommuner en inkomstrelaterad taxa år 1993. Avgiften beräknas då på hushållets sammanlagda inkomst.
Daghemsavgiften för ett hushåll som sammanlagt tjänade 23 100 kr/ månad var i medeltal 1529 kr/månad för ett barn (medelvärde för alla Sveriges kommuner år 1993). Ett hushåll med en sammanlagd inkomst på 39 400 kr/månad hade en avgift på 2153 kr/ månaden i medel för ett barn. Den maximala avgiften som betalades av föräldrar i denna inkomstklass var 3 520 kr/ månaden för ett barn och 4 470 kr/ månaden för två barn (Kommunförbundet, 1993).
Om inkomstskillnaderna inom familjen är stora och den beräknade barnomsorgsavgiften blir hög, kan det finnas incitament till att för åldern med den lägsta inkomsten stannar hemma med barnen. Figu- rerna ovan visar att i de flesta hushåll har kvinnan en lägre inkomst än mannen. Det är därför rimligt att tänka sig att höga barnomsorgs- avgifter får konsekvenser för kvinnors arbetsutbud på så sätt att de slutar förvärvsarbeta eller förvärvsarbetar mindre. Mäns arbetsutbud kan å andra sidan komma att öka.
De ovan behandlade systemen har skapats med en fördelnings— politisk ambition. Dock får konstruktionen av systemen olika konse- kvenser för kvinnor och män. Den fördelningspolitiska ambitionen har bara sträckt sig till att utjämna mellan olika hushåll. Systemen har i mycket liten omfattning tagit hänsyn till inkomstfördelningen inom hushållen.
10. Teknik och nya jobb
Stora delar av tillverknings- och tjänsteproduktionen har automatise- rats. Informationsteknologi, IT, har blivit ett begrepp. Ofta beskrivs IT som ett mål i sig, medan den snarare utgör redskap i informations- samhället. Syftet med att införa ny teknik i arbetslivet är oftast att få ned kostnader och effektivisera arbetet. Utvecklingen har fått både positiva och negativa konsekvenser för arbetstagarna, som tar sig olika uttryck för kvinnor och män. Den tekniska förändringens betydelse för samhälle och arbetsliv har beskrivits i omfattande litteratur. Of- tast har mansdominerade arbeten och teknik stått i fokus, bl.a. fordons- tillverkning.
Här tar vi därför upp exempel på utvecklingen inom några kvinnodominerade yrkesområden. De har naturligtvis också automa- tiserats — inom handel, kontor, vård etc. Det har ibland fått drama- tiska konsekvenser men mindre uppmärksamhet än motsvarande för- ändringar på traditionellt manliga områden. Kvinnor har alltid varit teknikanvändare, men inte lika ofta formgivare.
På flera områden i arbetslivet gjorde tekniska förändringar och eko- nomiska svårigheter i samverkan att yrken och arbetsmoment för— svann, minskade i omfattning eller förändrades märkbart under 1990— talet. Det bidrog i hög grad till att arbetslösheten steg så snabbt och kraftigt för män i början av lågkonjunkturen. Mellan åren 1987 och 1995 har bygg- och tillverkningsindustrin minskat med ca 260 000 personer, av vilka mer än två tredjedelar var män. Samtidigt har ma- skiner tagit över många av de mest utslitande och arbetsmiljömässigt dåliga arbetena.
Forskningen visar att ny arbetsorganisation ofta är en förutsätt- ning för att kunna ta tillvara mänsklig kompetens och utnyttja tekni- kens kapacitet på ett så bra sätt som möjligt. Datoriseringen gör vissa arbetsmoment och yrken överflödiga, men innebär också att teknik- användarna måste ha ny eller högre kompetens för att kunna utnyttja tekniken maximalt 1 de nya jobb som skapas. Arbetsinnehållet för- ändras. I en studie av SAAB framgår att grupporienterat tekniskt industriarbete visar lägre grad av könsdiskriminering än hierarkiskt organiserat arbete (Gunnarsson 1994).
Det finns också exempel på att ny arbetsorganisation och höga krav på effektivitet bidrar till att betydelsen av att passa in i "nor- men". Om alla i laget har samma begreppsapparat och referensramar går arbetet snabbare och smidigare. De som inte passar in kan få svårt att hävda sig i det nya sättet att jobba. Det förefaller i vissa fall kunna
drabba invandrare och kvinnor som grupp (Aronsson et al. 1994 och Knocke 1994).
10.1. Kontorsadministrativa yrken
Kvinnodominerade yrken klassificeras ofta grovt i statistiken, vilket bl.a. SCB har uppmärksammat (SCB 1996). Det har bl.a. medfört att den seglivade myten om att kvinnor finns i färre yrken än män fort- sätter att frodas. I nuvarande klassificering, Nordisk yrkesklassi- ficering, återfinns exempelvis ett flertal olika sorters ingenjörer och tekniker uppdelade efter olika inriktningar, t.ex. elkraft m.m., maskin- teknik, kemiskt-tekniskt eller gruvtekniskt m.m. Vårdbiträden utgör tillsammans med hemvårdare endast en kategori.
De kontorsadministrativa yrkena rymmer också en mängd skilda arbetsuppgifter och befattningar men är indelade lika grovt. Teknisk och annan utveckling medför olika förändringar för en Chefssekrete- rare på ett stort företag, en kontorist på ett statligt verk eller en sekre- terare på ett familjeföretag.
Automatisering av kontor började få betydande konsekvenser för sysselsättningen i branschen redan under mitten av åttiotalet, då ut- vecklingen på arbetsmarknaden i övrigt var relativt gynnsam. Exem- pelvis försvann 8 000 arbetstillfällen på det kontorsadministrativa om- rådet åren 1985—87. Under samma period ökade sysselsättningen to- talt på arbetsmarknaden med 40 000 personer. Mellan åren 1990 och 1994 när strukturomvandling och lågkonjunktur på allvar började sam- verka, försvann ca 100 000 arbetstillfällen i kontorsbranschen (TCO 1995).
Genom att kontoren datoriserats, har de administrativa yrkena för- ändrats kraftigt i sitt arbetsinnehåll. Vissa har helt försvunnit eller övertagits av andra yrkesgrupper. Utvecklingen har lett till att även arbetsorganisationen på kontoren har förändrats. Det är svårt att sär- skilja vilka förändringar som kan hänföras till teknisk utveckling, vad som beror på stramare ekonomiska ramar eller annan omvandling av strukturer.
Sammantaget har förändringarna medfört både utarmning och be-
rikande av arbetsinnehållet för de kontorister som finns kvar på ar- betsmarknaden. Idag utför handläggare och chefer uppgifter som ti- digare låg på kontoristernas bord. Samtidigt har kontorsadministrativ personal ibland fått mer handläggande arbetsuppgifter än tidigare eftersom tekniken gjort många rutinmässiga skrivuppgifter överflö- diga. Nya moment, t.ex. lay—out, programmering eller databassökning har tillkommit. De som klarat sig bäst under strukturomvandlingen på kontoren har varit de som fått och tagit tillfället i akt att lära sig den nya tekniken.
På vissa arbetsplatser har själva automatiseringen blivit kontoris- ternas sakfråga. "Dataansvaret" har ålagts sekreteraren, som genom kompetensutveckling lärt sig den nya tekniken och kan stödja andra yrkesgrupper i dataanvändningen. AMS prognostiserar att arbetslös- heten kommer att vara fortsatt hög inom kontorsarbetsmarknaden. Merparten av de arbetstillfällen som försvunnit kommer inte tillbaka. Ökad efterfrågan ser AMS endast för kontorsanställda med avance- rade kunskaper i informationsteknik (AMS 1996).
Andra förändringar på arbetsmarknaden, t.ex. hård ”slimning" av arbetsorganisation, rädsla för för stora personalkostnader i kombina- tion med nya tekniska krav har skapat nya företeelser på kontorister- nas arbetsmarknad. Ett exempel på det är "in- och uthyrnings- marknaden" av kontorspersonal. I stället för att anställa egna sekre- terare, växeltelefonister etc. väljer privata och offentliga arbetsplatser att alltid eller temporärt ”hyra in" arbetskraft från företag som för- medlar yrkesgrupperna. Den utlånade personalen är oftast anställda av det uthyrande företaget. Systemet återfinns även för andra yrkes- grupper som t.ex. ekonomer. I en bilaga till Arbetsmarknadspolitiska kommitténs betänkande (SOU 1996:34) beskrivs uthyrningsbranschen och icke- offentlig arbetsförmedling.
10.2. Vården
Även inom värden har den tekniska förändringen bidragit till för- ändrat arbetsinnehåll och förskjutning av ansvar och uppgifter mel- lan yrkesgrupper. Kompetenskraven har blivit högre. Yrket sjukvårds- biträde har i princip försvunnit inom landstingen. Arbetsuppgifterna har fördelats på andra yrkesgrupper, eller försvunnit p.g.a. automati- sering. Undersköterskorna har fått mer avancerat arbetsinnehåll, medan sjuksköterskorna delvis utför arbetsuppgifter som endast lä- karna gjorde tidigare osv. Införandet av teknik har förändrat yrkes-
rollerna men i vissa fall också klargjort gränserna mellan olika kom- petensområden. Insikten om betydelsen av att behålla kunskapen om manuella metoder har ökat, t.ex. vid rimlighetsbedömningar av prov- resultat.
Arbetsuppgifterna för en undersköterska på en dialysklinik har t.ex. förändrats betydligt under 1990-talet p.g.a. den nya tekniken. Många arbetsuppgifter har blivit lättare att utföra och tar mindre tid, medan den frigjorda tiden dels går åt till att utföra uppgifter som tidigare var sjukvårdsbiträdens ansvar, dels är sådant som förut låg på sjuksköterskornas bord. Mycket av inlärningen sker genom "learning—by-doing", dvs. nya moment tränas under arbetets gång. Sjukhusens beställningssystem av mediciner, hygienartiklar osv. sker allt oftare med hjälp av informationssystem. Mycket av beställnings- arbetet med hjälp av dator faller på undersköterskorna.
Sjuksköterskors arbete har också i stora delar förändrats. Ett ex- empel är teknikanvändning på röntgenområdet. Automatiseringen på området har gått relativt långsamt hittills. Vissa av de nya maski- ner som utför själva arbetsmomenten ärinte alltid anpassade till den miljö de skall fungera i. I framtiden kommer dock digital bildteknik att underlätta arbetet, t.ex. genom att framkallningsmomentet blir överflödigt. Sjuksköterskan kan få mer tid till undersöknings- bedömningar vilket innebär höjd kompetens. Samtidigt tillkommer troligen mindre kvalificerade arbetsuppgifter såsom att organisera de digitala bilderna. Momentet ersätter dagens mer vanliga manuella upphängning av bilder, en uppgift som tidigare föll på vårdbiträden (SHSTF 1995).
Även för andra yrkesgrupper såsom biomedicinska analytiker och barnmorskor har kompetenskraven i yrket höjts i samband med hög-re grad av teknikutveckling, samtidigt som yrkesgrupperna kommit till insikt om betydelsen av att behålla kunskaperna från manuella meto- der. Vården har traditionellt organiserats mycket hierarkiskt, men ten- denser till förändringar finns. Ny teknik, ny kompetens, rationaliserings— krav, försämrad ekonomi osv. har lett till förändringar av arbetsinnehåll, arbetstider och ansvarsfördelning (SHSTF 1995, SOU 1992:7).
Sedan en tid tillbaka pågår ett arbete i hela landet med syfte att da- torisera systemet med patientjournaler. Alla landsting skall använda enhetliga begrepp i sin inmatning av journaler, vilket ställer stora krav på samordning och effektivt utnyttjande av informationstekniken. Det innebär omfattande förändringar av rutinerna för många yrkesgrup- per inom vården, men också att ett nytt synliggörande av arbetsupp— gifter kommit till stånd (SHSTF 1992).
10.3. Distansarbete
I media diskuteras emellanåt en framtidsvision som innebär att allt- fler skulle kunna sköta sina arbetsuppgifter från sommarstugan i skär- gården eller hängmattan i Västindien. Det är också en bild som om- huldas i teleföretagens reklam världen över.
Önskan om mer harmoniskt familjeliv förutspås ibland kunna upp- fyllas genom distansarbete. Kanske kan radhuslängan förvandlas till superautomatiserade kontor där båda föräldrarna kan arbeta och sin- semellan dela upp omsorgen om barnen utan beroende av dagis öppet- tider eller stämpelklockor? Kommer bostadsområden att kunna ”återbefolkas", lanthandlarna blomstra och fler familjer förverkliga sina drömmar om ekologiska grönsaksodlingar och båtbygge på den tid som inte går åt till hämtning och lämning och pendeltågsåkning?
En formell definition av "distansarbete" finns ännu inte. Under senare år har fenomenet diskuterats flitigt, och ibland utan närmare definiering eller kategorisering av begreppet. Det brukar förstås som ett sätt att organisera arbete så att det kan utföras utanför kontoret, läkarmottagningen eller företaget, möjliggjort genom hjälpmedel som persondatorer, modem, fax, och internet. I stället kan arbetet skötas helt eller delvis hos kunden eller patienten. Ett annat alternativ är att arbetstagaren jobbar i sitt eget hem med kontakt med arbetsgivaren genom informationstekniska hjälpmedel.
I begreppet "distansarbete" ligger alltså oftast teknik som en för- utsättning för arbetsuppgifternas genomförande. Tekniken, som ut- vecklas mycket snabbt, erbjuder möjligheter till ständig kontakt och utbyte av information trots geografiskt avstånd. Det är lätt för en daglig tidningsläsare att få intrycket att distansarbete är mycket utbrett re- dan. De som studerat frågan närmare har en mer nyanserad bild av förekomst och möjligheter och diskuterar distansarbete i relation till arbetsmiljö, säkerhet och andra villkor. Distansarbete framställs ofta som ett sätt att organiseras sitt arbete "fritt” och efter individuella villkor. Den enskilda individens förhållanden i fråga om livssituation, status i arbetslivet, familjeansvar osv. är faktorer som påverkar hur Villkoren utformar sig.
I ILO-sammanhang diskuteras begreppet "hemarbete". Distans- arbete ingår som en variant. Antagande av konvention eller rekom- mendation diskuteras inom organisationen. I Sverige dominerar män ännu så länge bland distansarbetarna. I de flesta andra länder är både "hemarbete" och ”distansarbete" huvudsakligen en kvinnlig förete- else. Det hänger ihop med arbetsuppgifternas karaktär. I Sverige är
den vanligaste distansarbetaren en kvalificerad tjänsteman med stor möjlighet att själv bestämma över sina arbetstider och arbetsinnehåll. Män dominerar bland arbetstagare med sådana villkor. I andra län- der är det vanligare att kvinnor utför mindre kvalificerade tjänste- manna- eller tillverkningsjobb i hemmen. Det är ofta en "lösning" på barnomsorgsfrågan.
Det är ännu osäkert vilken utbredning distansarbete har i Sverige. Mellan 200 000 och 300 000 personer arbetar i hemmet minst en dag i veckan. Majoriteten av dem använder dock inte teknik i arbetet. Det är oftast fråga om dagbarnvårdare och lärare (TCO 1995).
Även i EU diskuteras distansarbete flitigt. Under våren 1996 kom- mer kommisionen att ge ut en forskarrapport om distansarbete ur könsperspektiv. Sverige ingår i studien tillsammans med tre andra medlemsländer.
I en bilaga till vitboken om distansarbete börjar forskaren Ursula Hews med att dela in distansarbetarna i fem grupper. Den grupp som motsvarar ”skärgårdsbilden" är den absolut minsta och verkar heller inte växa särskilt snabbt. Störst utbredning har den sorts distansarbete som innebär att delar av jobbet sköts på distans. Arbetsplatser som företeelse verkar knappast avta i betydelse i Europa. De har bl.a. stor betydelse för sociala kontakter, informationsutbyte och inspiration.
I—Ion anser det befogat att anlägga ett könsperspektiv på frågor om distansarbete, eftersom det erbjuder både möjligheter och svårighe- ter för arbetstagaren. Bl.a. varnar hon för romantisering av företeel- sen, eftersom drömmen om att kunna arbeta med ett litet barn på armen oftast bara är just en dröm.
För att önskan om bättre balans mellan arbete och familj skall kunna uppfyllas, krävs på nogranna avtal med arbetsgivaren och inom hus- hållet. Arbetsfördelningen i hemmen är fortfarande sådan att kvin- nor som arbetar hemma ibland uppger sig ”hamna" med ansvar för barnen på dagarna och förvärvsarbetet på nätterna. Kvinnor har ofta mindre inflytande än män på sina arbetsplatser. Risken för margina- lisering och isolering kan bli ännu större vid geografiska avstånd till jobbet. Huws slutsats blir att distansarbete innebär många fördelar, men utvecklingen måste ske med kunskap om och hänsyn till kvin- nor och mäns villkor i livets olika delar (Huws 1994).
Lennart Forsebäck beskriver situationen i Sverige på ett likartat sätt i sin rapport ”20 sekunder till jobbet". Många familjer kan kanske bättre anpassa sina arbetstider efter de ålägganden som finns i hem- met, genom distansarbete. Hos andra ökar stressen och livskvaliteten minskar. Bland de personer han intervjuat återfinns flera män som
också anser sig slitna mellan jobb och familj när de förvärvsarbetar hemma med hjälp av IT (Forsebäck 1995).
För glesbygden har distansarbete ibland inneburit att arbetstillfäl- len kunnat skapas eller behållas. I samhällen där arbetstagarna är vana vid att pussla med olika jobb och arbetstider, kan distansarbete inne- bära nya möjligheter till inkomst på orten. De s.k. telestugorna i skär- gården är ett exempel av flera. Biljettbokning i resebranschen har i flera fall förlagts utanför storstäderna. Regionalpolitiska satsningar som syftat till utlokalisering av arbetstillfällen har möjliggjorts med hjälp av teknik.
10.4. Globalisering och teknik
Tillverkningsarbete har sedan länge flyttats från Europa till andra delar av världen. Företagens skäl för att förlägga arbete utomlands varie- rar. Ett av dem är lägre lönekostnader. Kvinnor är i majoritet bland de som utför de mest lågbetalda tillverkningsjobben i bl.a. frihandels- zoner i t.ex. Sydostasien och Latinamerika. Arbetsvillkoren är ofta mycket dåliga. Idag arbetar kinesiska kvinnor i leksaksfabriker södra Kina där lönerna ligger på motsvarande 1 USD per dag.
Sedan en tid tillbaka läggs även tjänstemannaarbeten ut från före- tag i Europa till arbetskraft på de amerikanska, afrikanska och asiatis- ka kontinenterna. Det gäller både låg- och högkvalificerade arbets- uppgifter som kan utföras med hjälp av informationsteknologi inom den expanderande tjänstesektorn. Exempel på det är övervaknings- jobb genom bildskärm och signalsystem, biljettstansning inom turist- näringen och utveckling av mjukvara (Pearson refererad i Huws 1994). Med alltmer avancerad teknologi kan tjänster flyttas fram och till- baka över jordklotet blixtsnabbt. Till skillnad från tillverkningssektorn är marknadsnärhet inte alltid lika viktigt.
Många länder i Asien och Latinamerika har numera högkvalifice- rad kvinnlig och manlig arbetskraft. Allt fler kvinnor utbildar sig t.ex. till civilingenjörer med efterfrågad kompetens, bl.a. inom utveckling av mjukvara i Brasilien (Gaio iMitter et al. 1995). I Indien finner kvin- nor i allt högre grad kvalificerat arbete inom bank— och försäkrings- branscherna, ofta hos utländska företag. Kvinnorna är efterfrågade som arbetskraft eftersom de begär lägre lön, är noggrannare, strejkar mindre och kommer i tid oftare än männen (Gothoskar i Mitter et al. 1995).
Frågan är vad den globalisering av arbetsmarknaden som sker med
hjälp av informationsteknik får för konsekvenser ur ett könsperspektiv. Av Sveriges export går idag till 70 % till EUs medlemsländer. De euro- peiska länderna är mycket beroende av varandra i fråga om handel. Trots det är det mycket betydelsefullt för oss vad som händer i länder utanför den europeiska gemenskapen.
Paradoxalt nog kan länder i tredje världen med hög tillväxt tänkas ha fördelar av lägre grad av automatisering idag i kombination med dålig infrastruktur. När energipriser sjunker och teletekniken utveck- las, kan ett land som investerar för första gången i ny teknik lika gärna köpa "det senaste" på marknaden. Europeiska länder måste byta ut komplicerade system när länder i Asien eller Latinamerika kan "börja från början” med t.ex. fiberoptik (Mitter 1996).
När Sverige gick med i EU debatterades jämställdhetsfrågan ofta. I det korta perspektivet spelar säkert utvecklingen i Sverige och Eu- ropa störst roll för kvinnor och män på arbetsmarknaden. I ett längre perspektiv är det dock relativt okänt vad ekonomisk utveckling i öv- riga världen kan få på vår arbetsmarknad. Det är svårt att förutspå eftersom så många faktorer som handelsavtal, tillväxt och fördelnings- politik och teknisk utveckling spelar in. Ingen ekonomi är oberoende av förändringar på internationell nivå. Som på de flesta områden får det sannolikt olika konsekvenser för kvinnor och män.
Det förefaller främst vara arbetsuppgifter i den privata tjänste- sektorn som kan bli föremål för internationellt distansarbete. Sådana arbetsuppgifter som företrädesvis kvinnor utför i offentlig regi i de europeiska länderna är mer okänsliga än mäns i fråga om internatio- nellt distansarbete. Den som lär barn att läsa eller sköter om äldre i Sverige kan oftast inte utföra jobbet från Indonesien eller Baltikum.
*. yoch vande
11. Pågår något jämställdhetsarbete egentligen?
De allmänna medel som statsmakterna anvisar för att inom olika områden främja den enskildes förhållanden i relation till arbetslivet disponeras av olika myndigheter. Medlens användning har haft bety- delse för utvecklingen på arbetsmarknaden under 1990-talet. De myn- digheter som bär huvudansvaret är Arbetsmarknadsstyrelsen, AMS, Arbetarskyddsstyrelsen, ASS, Folkhälsoinstitutet, Glesbygdsverket, Närings- och Teknikutvecklingsverket, NUTEK, Riksförsäkringsver- ket, RFV, Statistiska Centralbyrån, SCB, Verket för högskolestudier, VHS, samt Rådet för arbetslivsforskning. Förutom de centrala myn- digheterna har landets 24 Länsstyrelser ett övergripande ansvar.
De centrala myndigheterna och Länsstyrelserna har bl.a. till upp- gift att inom sina respektive ansvarområden anvisa åtgärder/insat- ser eller fördela medel på ett sådant sätt att det bidrar till större smi- dighet på arbetsmarknaden, förbättrar arbetsmiljön, ger bättre Vill- kor på arbetsmarknaden och/eller ekonomiskt skydd Vid arbetslös- het eller sjukdom. Under 1990-talet har anslagen till bl.a. arbetsmark- nadspolitiken ökat kraftigt.
Regeringen ställer krav på myndigheterna att "mainstreaming" som arbetssätt skall tillämpas. Det innebär att departementens verk- ställande myndigheter skall ha ett jämställdhetsperspektiv på arbetet inom sina respektive ansvarsområden. Inom regeringskansliet efter- strävas att alla politikområden skall integrera jämställdhetssyn i sak- frågorna och inte behandla jämställdheten som en verksamhet vid sidan om. Hur "mainstreaming” styrs från departementen varierar. Ibland fastslås målet om jämställdhet i propositioner. I Vissa fall anges målet först i regleringsbrevet.
11.1. Enkät till berörda centrala myndigheter och länsstyrelser
Enligt utredningens direktiv skall uppgifter om verksamhet som syf- tar till att bryta könsuppdelningen på arbetsmarknaden samlas in. För att få en uppfattning om hur sådan verksamhet bedrivits under 1990-talet sändes en enkät ut till berörda myndigheter (se bilaga 3). Sammanställningen syftar främst till att beskriva jämställdhetsarbetet i myndighetsutövandet på arbetsmarknadsområdet. Den gör inga an- språk på att ge en fullständig bild av vilket jämställdhetsarbete som sker i arbetslivet.
Vi bad myndigheterna beskriva i vilken utsträckning medlen an- passats kvinnor och mäns olika behov och förutsättningar. Hur har myndigheternas arbete med att bryta könsuppdelningen på arbets- marknaden bedrivits? Har insatserna varit mer aktiva eller passiva under lågkonjunkturen? Enligt vilken policy har medlen fördelats? Använder sig myndigheterna av könsuppdelad statistik? Genomför de regelbundna analyser av hur beslut och verksamhetsinriktning på- verkar kvinnor respektive män. Enkäten skickades även till Jämställd- hetsombudsmannen, JämO, för kännedom.
Här vill vi förmedla en ögonblicksbild som framkom. Några av skrivelserna från de centrala myndigheterna kompletterades med in— tervjuer per telefon. Materialet håller inte för alltför långtgående slut- satser. Vårt bestämda intryck är att det är väsentligt att regerings- kansliet vidareutvecklar dialogen med myndigheterna om man me- nar allvar med kravet på att jämställdhet skall införas i ordinarie verka- samhet på alla områden och alla nivåer.
11.2. Svar från de centrala myndigheterna
Myndigheterna tillfrågades dels om vilken verksamhet de bedrivit under lågkonjunkturen för att främja jämställdhet och bryta köns- uppdelning på arbetsmarknaden och om vilka principer som styr deras arbete på området. En fråga handlade om huruvida myndigheterna använder sig av könsuppdelad statistik. Dessutom ville vi veta om de regelbundet genomför analyser av vilka konsekvenser beslut och verksamhetsinriktning får för kvinnor och män.
11.3. Verksamhet Arbetsmarknadsstyrelsen, AMS
Ett av de övergripande målen för Arbetsmarknadsverket är att köns- uppdelningen på arbetsmarknaden skall brytas. Detta skall i första hand uppnås genom ordinarie väglednings- och utbildningsinsatser. AMS har dessutom 30 milj.kr. per budgetår sedan år 1993 för särskild projektverksamhet i syfte att bryta den könsuppdelade arbetsmark- naden och för utbildning av den egna personalen i jämställdhetsfrågor.
Den snabbt stigande arbetslösheten under lågkonjunkturen gjorde att arbetsmarknadspolitiken sattes på hårda prov. Åtgärdsvolymerna ökade markant. Fler män än kvinnor blev arbetslösa eftersom främst mansdominerade branscher drabbades. Kvinnors andel i åtgärder motsvarade deras andel av de arbetslösa. Vad som däremot inte ana- lyserats är hur kvinnor i mansdominerade branscher klarade sig. Dess- utom saknas heltäckande studier av kostnader för åtgärderna förde- lat på kön.
De arbetslösas bakgrund och behov styr sammansättningen i de vägledningsgrupper som arbetsförmedlingen leder. Det har på senare tid t.ex. visat sig finnas ett stort behov av att ordna särskilda väg- ledningsgrupper för kvinnor över 45 år. Ofta är det fråga om arbets- lösa från kontorsbranschen.
Arbetet för att nå målet att bryta könsuppdelningen måste ske lång- siktigt och med en konsekvent arbetsmarknadspolitik. AMS anser att målen för arbetsmarknadspolitiken ibland motverkar varandra. Som exempel nämns att åtgärderna i så stor utsträckning som möjligt skall påskynda återgång till arbetsmarknaden. Det motverkar jämställdhets- strävan som ofta kräver långsiktiga strategier.
AMS har inte gjort någon rikstäckande analys av de arbetsmark- nadspolitiska åtgärdernas förmåga att fungera som stöd med utgångs- punkt specifikt i kvinnors och mäns behov under 1990-talet.
I den policy som AMS fastställt för jämställdhetsarbete utpekas fyra områden som särskilt viktiga i arbetet att uppnå jämställdhets- målen. De är:
' öka antalet otraditionella utbildningar ' ta vara på alla möjligheter att minska deltidsarbetslösheten ' stötta utslagningshotade kvinnor och män ' ta vara på okonventionella lösningar för att öka möjligheterna till arbete för kvinnor som vill stanna kvar i glesbygden
Rådet för arbetslivsforskning
Rådet för arbetslivsforskning bildades år 1995 och bl.a. Arbetsmiljö— fonden avvecklades för att uppgå i den nya verksamheten. Inom ra- men för Arbetsmiljöfonden genomfördes det s.k. KOM-programmet som avrapporterats i boken ”Att göra landet jämställt" (Hagberg et al. 1995). Arbetslivsfondens verksamhet upphörde år 1995 och inbe- grep "Alpha Q" som var ett samlingsnamn för flera projekt med syf- tet att förbättra arbetsorganisation och arbetsmiljö för bl.a. typiskt kvinnodominerade yrkesområden. Verksamheten finns dokumente- rad i ett flertal rapporter, som förvaltas av Rådet för Arbetslivs- forskning.
Rådet för arbetslivsforskning har tre programområden. Inom dem skall kvinnors villkor i arbetslivet särskilt lyftas fram. Dessutom kom- mer att finnas en särskild prioriteringskommitté. Rådet ger omfat- tande anslag till forskning. Målet är att bedömningskommittéerna skall ha jämn könfördelning. I enkätsvaret påpekas att det råder manlig dominans i bedömningskommittérna. Det finns ännu ingen statistik över könsfördelning hos forskarna för inkomna och beviljade forsk- ningsprojekt.
Inom rådets verksamhet finns också ett program för arbetsvärde- ringsfrågor.
Statistiska Centralbyrån
Statistiska Centralbyrån, SCB, har ett särskilt statistikprogram för jäm- ställdhet. Programmet har en samordnande uppgift att arbeta för att statistiken visar både kvinnor och män. Varje sakenhet har eget an- svar för att den producerade statistiken presenteras könsuppdelad. Sedan drygt tio år har SCB med jämna mellanrum producerat en "lat- hund" med statistik som visar kvinnors och mäns livsvillkor.
Övriga myndigheter
Arbetarskyddsstyrelsen, Riksförsäkringsverket och Folkhälsoinstitutet rapporterade om verksamhet som syftat till att belysa hälsofrågor ur ett könsperspektiv.
Av deras skrivelser framgick att hälsan och välmåendet påverkats kraftigt under lågkonjunkturen. Förändringarna ser olika ut för kvin- nor och män. Arbetslöshet, ekonomisk stress osv påverkar könen olika.
Det framgår av flera rapporter att särskilt lågutbildade kvinnor har drabbats av höjd stressnivå och arbetsskador som följd av detta de senaste åren. Arbetarskyddsstyrelsen har nyligen avslutat ett centralt tillsynsprojekt som syftade till att öka kunskapen om kvinnors arbetsmiljöförhållanden och om tillämpning av tillsynsformer. Riksförsäkringsverket har gett ut en skrift om arbetslöshetens kon- sekvenser för sjukskrivningar med könsuppdelade uppgifter.
11.4 ”Mainstreaming”
Myndigheterna tillfrågades om de tillämpar "mainstreaming"som ar- betssätt. Det innebär, som tidigare nämnts, att alla verksamhetsområ- den inbegriper ett jämställdhetsperspektiv. Majoriteten av myndig- heterna svarade positivt, dvs. att deras ambition var att jämställdhets- perspektiv skall genomsyra alla aktiviteter och politikområden och att jämställdhet inte skall vara en enskild sakfråga "brevid".
De flesta har dessutom en handläggare med övergripande ansvar för frågan. I telefonintervjuer framkom att principen om main- streaming sällan har någon formell definition. Det förefaller bero mycket på enskilda handläggares kunskaper, om deras sakfrågor präg- las av jämställdhetsperspektiv eller inte.
11.5. Statistik
Lagstiftning påbjuder att officiell statistik skall innehålla uppgifter fördelade på kvinnor och män. De myndigheter som besvarade frå- gan om statistik sade sig generellt använda, publicera eller beställa könsuppdelad statistik, men efterlyste samtidigt mer "kunskap". Det är oklart om behovet av kunskap gäller myndigheternas egen statisti- kanvänding eller om myndigheterna anser att annan offfentlig statis- tik har brister.
I telefonsamtal framkom också att könsuppdelad statistik oftast används när det inte kostar så mycket extra att ta fram den, och om det inte tar för stor plats ifråga om alltför många nya sidor eller spal- ter.
AMS skall varje kvartal redovisa verksamhetens resultat till Arbetsmarknadsdepartementet. Enligt regleringsbrevet skall denna redovisning göras fördelad på kvinnor och män. Redovisningen har fram till årsskiftet 1995 / 96 skett utan att regleringsbrevets krav på
könsuppdelning efterföljts. Arbetsmarknadsdepartementet har inte heller efterfrågat uppgifterna. Sedan februari 1996 sker dock den kvartalsvisa redovisningen enligt anvisningarna i regleringsbrevet.
11.6. Analys av beslut och åtgärder
Ingen av myndigheterna gör regelbundet någon analys av vad beslut eller andra åtgärder som rör den externa verksamheten får för konse- kvenser för kvinnor och män. Inga sådana planer nämndes heller.
11.7. Sammanfattning
Det är svårt att av svaren bilda sig en uppfattning om vilken omfatt- ning och tyngd aktiviteter som syftar till ökad jämställdhet på arbets- marknaden har haft under lågkonjunkturen i förhållande till annan verksamhet. De centrala myndigheterna har krav på sig från regering och riksdag att på olika vis beakta jämställdhetsaspekten i sina arbe- ten. Trots detta är det lätt att få uppfattningen att jämställdhets- ambitionen inte har fått genomslag helt i organisationerna. Inställ- ningen till "mainstreaming" som metod förefaller något vacklande.
Att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden verkar betraktas som ett mål i sig, som är svårt att uppfylla. Jämställdhet på arbets- marknaden ses inte som ett medel eller metod att komma åt andra problem. Vid de telefonintervjuer som gjordes för att ytterligare få grepp om jämställdhetsfrågornas "ställning", och om hur myndig- heterna ser på sitt uppdrag i fråga om könsuppdelningen på arbets- marknaden, befästes några intryck från skrivelserna. Av samtalen framgår att debatt i samband med lågkonjunkturens konsekvenser verkat bidra till att frågorna fått en mer framskjuten plats.
Att arbeta med jämställdhetsfrågor innebär att ha arbetsuppgifter med låg status och frågorna betraktas som mindre viktiga och "mjuka”. Det finns en påfallande lojalitet och vilja till att hitta goda tecken på en utveckling mot mer positiv inställning bland myndighe- ternas handläggare gentemot verksledningarna. Några kommentarer var t.ex. "på förra distriktsgenomgången nämnde generaldirektören kvin— norna helt spontant utan att jag behövde skriva ett PM om dem” eller ”det faktum att rapporten om vårt landsomfattande tvååriga projekt trycktes, ser jag som mycket positivt".
Intervjuerna bekräftade intrycket från svaren vad gäller myndig- heternas beslutsfattande - dvs. att konsekvenser för kvinnor och män sällan är en faktor som påverkar myndighetens beslut. Strävanden för att uppnå lika villkor för kvinnor och män verkar trots allt blivit intensivare under 1990-talet, men räcker alltså inte ända fram till att faktiskt påverka beslut om de medel myndigheterna förfogar över.
11 .8 Länsstyrelserna
Under 1995 tillsattes en expert i jämställdhetsfrågor vid varje Läns- styrelse. De har det övergripande ansvaret för jämställdhetsfrågoma i länen. Varje expert skall sammanställa en strategi för sitt län som skall redovisas till regeringen den 1 oktober 1996. Därefter har exper- ten ansvar för att strategin genomförs i det egna länet. I många län har projekt pågått som haft jämställdhet som mål. Länen förefaller arbeta mycket olika i frågorna. Det gäller både inrikting, metoder och samarbetspartners. I vissa län verkar t.ex. samarbetet med Länsar- betsnämnderna utbrett, medan andra förefaller ha lite kontakt med Arbetsmarknadsverket och kanske mer med näringslivet osv.
11.9. Projektverksamhet och stödfomer
Flera Länsstyrelser nämnde verksamhet som syftar till förändring av könsfördelningen inom yrkesområden. Oftast är ambitionen att kvin- nor skall lockas till mansdominerade jobb. Projekten verkar ha svårt att uppnå större resultat. En skrivelse inleds med konstaterandet:
"Det är lätt att konstatera att sammantaget har alla myndighets— initierade försök att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden i grun- den misslyckats". Många län verkar instämma i detta ganska uppgivna medgivande. En Länsstyrelse påpekade att bristande resurser inte var skälet till den långsamma utvecklingen, utan snarare strukturer i samhället och inställningen hos båda könen. Sammantaget förefaller verksamhet som syftar till att få kvinnor till "manliga" yrken vanligare och lyckosammare än att få män till kvinnodominerade. Länsstyrelsen i Stockholm skriver t.ex. att det låga löneläget, små karriärsmöjligheter och risken för ofrivilligt deltidsarbete inom kvinnodominerade yr- kesområden avskräcker män. Kvinnor är mer benägna att söka man-
ligt dominerade områden.
I de flesta län pågår verksamhet som skall främja företagande. För detta arbete finns flera statliga stöd som fördelas regionalt. Aktivite- ter för att uppmuntra fler kvinnor att starta eget innebär bl.a. rådgiv- ning och nätverksskapande.
Några svar talar om det faktum att det huvudsakligen är män som handlägger företagsstöd och regionalpolitiska medel i länen. Dess- utom framgår av skrivelserna att merparten av stöden oftast har så- dan utformning att de bäst passar manligt dominerade yrkesområ- den. Sammantaget gynnar detta män. Flera svar vittnar om viss upp- givenhet inför möjligheterna att förändra både stödens utformning och länens eget arbete vid handläggning och bedömning i ärendena. Enighet om vilken strategi — särbehandling eller integration — råder uppenbarligen inte.
En Länsstyrelse menar att problemet ofta ligger hos kvinnorna själva. De har fel kvalifikationer. Lösningen på problemen är snarast att anställa kvinnor för handläggning och rådgivning i ärenden som rör kvinnor som t.ex. vill bli företagare. Skrivelsen säger:
”När det gäller regionalpolitiska företagsstöd, lokaliseringsstöd, landsbygdsstöd samt småföretagsstöd har Länsstyrelsen som mål att minst 40 procent av arbetstillfällena skall gå till det underrepresen terade könet — läs kvinnor då stödformerna i huvudsak riktar sig till mot klassiskt manliga arbetsplatser (...) Det är viktigt att poängtera att handläggarna sällan möter ett direkt motstånd hos arbetsgivaren, utan svårigheten är oftast att ingen kvinnlig arbetskraft — som är intressserad och kvalificerad för arbetet finns att tillgå."
Ett annat län menar att målmedvetet långsiktigt arbete med kon- kreta mål på alla redan befintliga områden i länet är medicinen för att komma närmare målet om jämställdhet, snarare än att inrätta särskilda stöd för kvinnor eller handläggare som jobbar med kvinnors arbets- marknad. I flera län har universitet och högskolor uppmärksammat problemet med "mansstrukturer". Bl.a. vid Chalmers tekniska hög- skola finns en utbildningslinje för kvinnliga civilingenjörer som ut- formats särskilt med tanke på kvinnors behov och intressen, vilket Länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohuslän berättar om som ett exem- pel på vad som kan göras för att i grunden förändra mönster. Lik- nande initiativ har tagits vid Luleå högskola.
11 .10 Könsuppdelad statistik
De flesta Länsstyrelser använder regelbundet eller har för avsikt att använda könsuppdelad statistik. En skrivelse medgav att statistiken ännu inte är regelbundet könsuppdelad, men att utredningens förfrå- gan givit "nya tankar" för det fortsatta arbetet.
11.11. Länsstyrelsernas analys av beslut och åtgärder
Mycket få svar berörde frågan om konsekvensanalyser av beslut som tas på myndighetens olika ansvarsområden. De som besvarade frå- gan sade sig inte göra några sådana analyser.
11.12. Sammanfattning
Det samlade intrycket av de centrala myndigheternas och Länsstyrel- sernas svar på vår förfrågan var att både graden av aktiviteter och ideologin som styr jämställdhetsarbetet skiljer sig åt avsevärt.
Många Länsstyrelser har en imponerande kunskap om läget i lä- net och en sammanhållen policy vad gäller kvinnors och mäns olika villkor, medan andra säger sig ännu inte ha påbörjat något större ak- tivt arbete. Inrättandet av jämställdhetsexperter förefaller generellt ha förändrat arbetssättet med frågorna avsevärt.
11.13. Arbetsmarknadens parter
Arbetsmarknadens parter har en viktig roll i fråga om förändringar på arbetsmarknaden. Vi bad dem om exempel på verksamhet som skall leda till ökad till jämställdhet i arbetslivet.
Arbetsgivarverkets styrelse har antagit ett program med tolv punk- ter för jämställdhet på verkets område. Över 80 jämställdhetsprojekt har genomförts på statliga myndigheter och verk, inom den s.k. ALVA— verksamheten. Initiativet är partsgemensamt och har inriktats bl.a. på frågor om arbetsvärdering och rekrytering av fler kvinnliga chefer.
Landsorganisationen, LO, konstaterar att det på 1980-talet fanns pro- jekt som syftade till att locka kvinnor till mansdominerade tekniska yrken. Erfarenheterna var inte så positiva. Bl.a. "stöttes" kvinnor som
genomgått tekniska utbildningar sedan bort från sina yrken. Under 1990-talet har kvinnors andel bland t.ex. metallarbetarna sjunkit, ef- tersom de sällan har den alltmer eftertraktade yrkesutbildningen.
Ny arbetsorganisation har i vissa fall medfört att könsbarriärer bru- tits, t.ex. inom fastighetsförvaltning. Beträffande verksamhet under lågkonjunkturen menar LO att:
"i en lågkonjunktur där nästan all facklig kraft går åt att förhandla och försöka rädda jobbet åt så många som möjligt, kan man ha förstå— else för att aktiviteter för att bryta den könsuppdelade arbetsmarkna— den inte prioriteras."
Enligt Landstingsförbundet är deltidsarbete vanligt inom vården men andelen med heltidsarbete stiger.
Landstingsförbundet har genomfört projekt som syftar till att få fler män till vården. Annan verksamhet har som mål att förändra arbetsorganisation, vidga yrkesroller och öka kompetensen. I fem landsting genomförs analys av arbetstidsmodeller för att arbetsgivares och arbetstagares behov bättre skall kunna mötas.
Svenska Arbets givarefören in gen, SAF , har bl.a. framställt material som vänder sig till kvinnor och män som vill starta företag inom t.ex. vård och omsorg. SAF har också haft verksamhet som vänder sig till kvinn- liga chefer och projekt som behandlar betydelsen av kön i förhållande till tekniskt industriarbete.
Svenska Kommunförbundet har en programberedning för jämställd- het. Där diskuteras bl.a. kommunernas dubbla roll som arbetsgivare och serviceinstans ur ett könsperspektiv. I beredningen beaktas kon- sekvenser av offentliga sektorns omvandling. I flera kommuner på- går jämställdhetsprojekt som syftar till att bryta mönster genom arbetsorganisation, genom att locka fler män till dagis osv.
Svenska Akademikers Centralorganisation, SACO, bedriver bl.a. verk- samhet som skall syfta till minska löneskillnader mellan kvinnor och män. SACO pekar på oroande utveckling för kvinnliga medlemmar i samband med neddragningar i offentlig sektor i olika publikationer.
Tjänstemännens Centralorganisation, TCO, bjöd in utrednings- sekretariatet till diskussion som svar på skrivelsen. Vid sammanträ- det diskuterades det dystra arbetsmarknadsläge som råder för stora medlemsgrupper, t.ex. kontorsadministrativ personal — en starkt kvinnodominerad grupp. Flera förbundsföreträdare vittnade om äldre medlemmars svårigheter vid arbetslöshet, som består i att finna lämp- liga arbetsmarknadspolitiska åtgärder och nya anställningar. TCO har genomfört studier av bl.a. distansarbete och löneskillnader.
12. Några internationella organs politik
I internationella sammanhang tillmäts jämställdhetsfrågoma allt större betydelse. Arbetsmarknaden utpekas som ett av de mest centrala områdena för att påverka utvecklingen. Här följer en genomgång av det jämställdhetsarbete som pågår i några internationella organ.
12.1. Europeiska unionen
Rätten till lika lön för kvinnor och män regleras i Romfördragets arti- kel 119. Dessutom finns ett direktiv om lika lön och ett annat om lika behandling av kvinnor och män i arbetslivet. Sedan en tid tillbaka diskuteras direktivförslag om bevisbörda i jämställdhetsmål.
Ministerrådet har nyligen tagit ställning till kommissionens 4:e handlingsprogram för jämställdhet. Det skall gälla mellan åren 1996 och 2000. Arbetsmarknadsfrågorna har en central roll. Kommissio- nen slår i handlingsprogrammet fast att den "tilltagagande andelen kvinnlig arbetskraft varit motorn i den europeiska sysselsättningstill- växten". Det konstaterar samtidigt att könsuppdelningen på den eu— ropeiska arbetsmarknaden kvarstår, och att detta förhindrar nödvän- dig utveckling .
Tonvikten i programmet ligger på regionala aktiviteter. Regional projektverksamhet med syfte att bryta den könsuppdelade arbets- marknaden skall bl.a. initieras, och en central databas med statistik på området byggas upp. Dessutom skapas ett informationsorgan, AN IMA, som skall "främja utvecklingen och utbytet av nyskapande åtgärder och goda rutiner i syfte att förverkliga programmets mål".
Liksom tidigare skall gemenskapens jämställdhetsmål i första hand uppnås genom att frågan integreras i all ordinarie verksamhet på alla politikområden, dvs. genom " mainstreaming". Projekten skall ses som komplement och idékällor till gängse verksamhet. Den arbetsgrupp för jämställdhet som finns inom kommissionen har till uppgift att följa och utvärdera de projekt som påbörjas och avslutas inom ramen för handlingsprogrammet. Varje år publiceras en rapport som kommer att innehålla upplysningar om hur arbetet fortskrider, som ett led i
uppföljning och utvärdering av jämställdhetsfrågorna.
Andra åtgärder i handlingsprogrammet syftar bl.a. till att höja an- delen kvinnliga företagare och att underlätta för både kvinnor och män att förena förvärvsarbete och ansvar för hem och barn. Vidare understryks vikten av socialpolitik som grundar sig på individen som minsta enhet i samhället, samt av att ickediskriminerande för- ställningar om kvinnor och män främjas i skolan.
I många av Europeiska Unionens medlemsländer pågår en inten- siv debatt om "flexibilitet" och förekomsten av "atypiska" jobb på arbetsmarknaden. "Flexibiliteten" ser ut på många olika sätt. Nyli- gen gav kommissionen ut rapporten "Atypical work... " för att spegla utvecklingen av projektanställningar, timanställningar, deltidsjobb osv ur könsperspektiv. I flera länder finns tecken som tyder på att kvin- nors ställning på arbetsmarknaden försvagats genom större utbud av visstidsanställningar (Rubery et al. 1995).
Samtidigt pågår en diskussion inom kommissionen om möjlighe— ten att stävja arbetslösheten genom arbetstidsförkortning eller arbets- delning. Frågan debatteras även inom den europeiska jämställdhets- politiken. De flesta medlemsländer har kortare generell arbetstid än Sverige. I EUs program för ökad sysselsättning som togs i Essen år 1994, antogs fem punkter för att minska arbetslösheten. En av punk- terna handlar om ökning av tillväxtens sysselsättningsintensitet. Där tas frågan om förändrade arbetstider upp.
EUs strukturfonder skall främja positiv utveckling på social- och arbetsmarknadspolitikens områden. Sedan Sverige blev medlem i den europeiska unionen, har svenska myndigheter och organisationer möjlighet att söka medel ur EUs fonder för utvecklingsarbete bl.a. på arbetsmarknadsområdet. Även här gäller "mainstreaming" som ar- betssätt. Det är ännu för tidigt att följa eller utvärdera någon svensk verksamhet som möjliggjorts med hjälp av medlen. Det särskilda ini- tiativet NOW, är särskilt avsett att stödja aktiviteter som leder till jäm- ställdhet på arbetsmarknaden bl.a. genom stöd till kvinnors företag- ande.
Arbetsmarknadens parter på europeisk nivå har just slutit ett avtal om föräldraledighet som ger arbetstagare rätt till tre månaders ledig- het utan ekonomisk ersättning. Konsultationer i frågan om skydd för deltidsarbetande har nyligen inletts.
12.2. FN
UNDP Human development report år 1995 beskrev Sverige som det mest jämställda medlemslandet i fråga om jämställdhet mellan kö- nen. Rapporten innehöll ett nytt mått på kompetens och erfarenheter i arbetslivet, ett slags "jämställdhetsindex".
Under FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking, låg tyngpunkten i dokumentet på sexuella rättigheter, hälsofrågor och flickors rättighe- ter. Det fastslogs som utgångspunkt för innehållet i dokumentet, att frågor om jämställdhet mellan könen är regeringars ansvar.
Arbetsmarknadsfrågorna har en framskjuten plats. Det dokument som förhandlades fram, innehåller skrivningar om rätt till lika lön för lika och likvärdigt arbete, lika rättigheter för deltidsanställda i socialförsäkringssystem och lika rätt till yrkesutbildning och fortbild- ning för kvinnor och män.
FNs medlemsländer förband sig att se över vissa politikområden ur jämställdhetssynpunkt, t.ex. arbetsmarknadspolitiken och arbets- rätten. Mötet kom även överens om att utveckla metoder för att mäta obetalt hemarbete, t.ex. i form av tidsstudier, för att redovisas i satellit- räkenskaper. Förhandlingarna i Peking byggde vidare på andra FN- konferensers resultat, bl.a. på överenskommelser från FNs sociala toppmöte i Köpenhamn är 1995.
12.3. ILO
De Viktigaste ILO-konventionerna på jämställdhetsområdet är de som innehåller förbud mot diskriminering, rätt till lika lön och möjlighet till kombination av familjeansvar och förvärvsarbete. Inom ILO förs en diskussion om hemarbete för antagande av konvention och/eller rekommendation.
12.4. Nordiska Ministerrådet
Ett femårigt program för jämställdhet gäller mellan åren 1995 och 2000 på Nordiska ministerrådets område. Prioriterade frågor är bl.a. befrämjande av lika ekonomiska villkor t.ex. i fråga om löner, jäm- ställdhet i arbetslivet och möjligheter till kombination av familj och förvärvsarbete för kvinnor och män.
Nordiska Ministerrådet arrangerade år 1994 en nordisk jämställd-
hetsministerkonferens, Nordiskt Forum, med temat kvinnors liv och arbete.
Ministerrådet har även antagit ett program för arbetsmarknad och arbetsmiljö under åren 1995 till 2000, där jämställdhetsfrågorna skall genomsyra de olika arbetsmarknadsområdena. Ett av målen är för- bättrade villkor för invandrade.
12.5. OECD
Inom den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD, finns en ar- betsgrupp om kvinnor i ekonomin. Där pågår ett projektarbete som syftar till att belysa könsuppdelningen på arbetsmarknaden i medlemsländerna, bl.a. genom ett antal fallstudier av några "typiska" kvinnodominerade yrken.
Eftersom många av medlemsländerna i OECD har genomgått för- ändringar som påverkats av både konjunktur och strukturomvand- ling, publicerade organisationen år 1993 en rapport med namnet "Women and structural change". Särskilda konsekvenser för kvinnor på arbetsmarknaden i medlemsländerna beskrivs där (OECD 1993). I samband med diskussionerna lyftes vissa områden fram. T.ex. anord- nades år 1992 en konferens om kvinnor som företagare.
! er och insikter
13. Slutsatser
I de föregående delarna av betänkandet beskriver vi hur utvecklingen varit under 1990-talet. Det är en tid som präglas av samhällsekono- miska problem och strukturella förändringar. Här dras slutsatser av de tidigare resultaten och resonemangen. Betänkandet avslutas med vår syn på framtida utveckling och förslag till fortsatt arbete.
1990-talet — vad visar statistiken?
' Sedan år 1993 har arbetslösheten sjunkit för män på årsbasis, medan den för kvinnor "planar ut". Under de senaste månaderna, dvs. under slutet av år 1995 och början av 1996, har arbetslösheten sti- git för kvinnor. Kvinnors andel av de arbetslösa har ökat mellan december 1994 och december 1995 från 42 % till 46 %. Av de lång- tidsarbetslösa var 42 % kvinnor i december 1994 jämfört med 45 % ett år senare. 0 Unga kvinnor och män har drabbats hårdast. Män under 24 år har högre arbetslöshet än kvinnor i samma åldersgrupp. Sysselsätt- ningen sjunker dock mer för unga kvinnor än för män sedan några månader tillbaka. De relativa arbetskraftstalen har minskat för unga. ' Män har högre arbetslöshet än kvinnor och har haft det under hela 1990-talet. Sedan år 1993, när arbetslösheten totalt började sjunka, sjönk den mest för män. Skillnaden i arbetslöshetsnivå minskar mellan könen. Män har andelsmässigt lämnat arbetskraften i större utsträckning än kvinnor under 1990-talet. ' Personer över 45 år har ännu så länge klarat sig bäst i fråga om arbetslöshet och arbetskraftsdeltagande. Det är 45—54-åringar som har högst arbetskraftsdeltagande. Hittills visar statistiken alltså inte upp de mest alarmerande siffrorna för äldre arbetstagares situa- tion på arbetsmarknaden. Trots detta finns det all anledning att uppmärksamma vittnesmål från verksamhet med äldre arbetslösa från strukturellt förändrade branscher eller yrken från t.ex. AMS och Trygghetsstiftelsen. De pekar på att arbetssökande med låg eller föråldrad utbildning har svårt att orientera sig gentemot den
nya arbetsmarknaden och finna stöd i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Det förefaller särskilt gälla kvinnliga arbetssökande, och erfarenheterna indikerar att när arbetstagare över en viss ål- der väl förlorar jobbet har de svårt att komma tillbaka. Kvinnor är också överrepresenterade bland förtidspensionerade. ' Deltidsarbetslösheten och undersysselsättningen har stigit. Kvin- nor dominerar bland de som vill öka sin arbetstid av arbetsmark- nadsskäl sedan år 1990. Främst finns denna önskan bland anställ- da inom vård, handel samt personliga och kulturella tjänster. An- delen heltids—arbetande har stigit under samma period. Föräldrar till små barn har olika arbetstidsmönster beroende på kön. Män förvärvsarbetar mer och kvinnor mindre. Män med barn under sju år jobbar mest av alla. Kvinnor med små barn lönearbetar minst, men har ökat sina faktiskt arbetade timmar under 1990-talet. An- delen deltidsarbetande har minskat. Fler jobbar heltid. ' Andelen tidsbegränsade anställningar av alla anställningar har to- talt sett inte förändrats nämnvärt under 1990-talet. Vikariaten har minskat i omfattning. Däremot har andelen personer som "kallas vid behov", dvs den osäkraste formen av tidsbegränsade anställ- ningar, nästan fördubblats. Kvinnor är klart överrepresenterade. Män dominerar i en annan ökande form av tidsbegränsade anställ- ningar, nämligen objekts- och projektanställningar. Sådana anställ- ningar leder betydligt oftare än "kallas vid behov" till fasta anställ- ningar. 0 Personer som befinner sig utanför afbetskraften ser på sig själva på ett annat sätt är 1995 än är 1989. Ar 1995 är det klart färre kvin- nor som ser sig som hemarbetande. Kvinnor utanför arbetskraften ser sig i större utsträckning än män som studerande eller arbetssö- kande.
0 Utbildningsnivån har varit mycket betydelsefull för sannolikhe- ten att undvika arbetslöshet och för möjligheten att etablera sig på arbetsmarknaden under 1990-talet. Lågutbildade kvinnor och män har haft störst problem och är klart överrepresenterade bland de arbetslösa och långtidsarbetslösa. Stora områden har utsatts för strukturomvandling och lågkonjunktur i samverkan. Det gäller bl.a. anställda inom tillverkningsindustrin och inom kontorsadministra- tion. Det innebär att många av jobben som försvann inte kommer tillbaka även om tiderna blir ekonomiskt bättre. Statistiken över de som nyrekryterades år 1994, visar att kvinnor med grundskole- utbildning i betydligt mindre utsträckning än män med samma bakgrund fick jobb det året.
' För högutbildade kvinnor och män är villkoren mer lika i fråga om möjlighet att komma i arbete. Arbetstagare med högskoleutbild- ning har lägst arbetslöshet. Utbildningsvalen har totalt sett inte blivit mindre traditionella bland unga. Aven under 1990-talet, lik- som tidigare, är det i akademiska studier som könsbarriärer bryts. ' Stora lokala och regionala skillnader finns. Strukturen på de lokala och regionala arbetsmarknaderna har avgörande betydelse för kvin- nors och mäns situation på arbetsmarknaderna, liksom arbetskraf- tens bakgrund i fråga om utbildning, "mobilitet" t.ex. pendling. Utbildningsnivå, sammansättning av näringslivet, ortens huvud- sakliga arbetsgivare, storstad eller glesbygd osv. har betydelse för villkoren i arbetslivet.
Alla siffror är olika — konsekvenser för politiken
I så gott som alla avseenden har kvinnor och män olika villkor på arbetsmarknaden. Det framgår tydligt av kartläggningen. Bilden är komplex och det är inte alltid entydigt vilket kön som har det "lät- tast" eller "svårast" totalt sett på arbetsmarknaden eller i förhållande till förändrade villkor i framtiden. Det är nödvändigt att gå djupare i materialet för att skapa en mer nyanserad bild, och att inte se vare sig kvinnor eller män som en enhetlig grupp. Fortfarande saknas kun- skap på vissa väsentliga områden. Det gäller bl.a. funktionshindrade på arbetsmarknaden ur könsperspektiv. Det är också svårt att hitta uppgifter på arbetsmarknadsområdet om män som män och inte som norm.
Den som har att fatta beslut som påverkar förhållanden på arbets- marknaden och i arbetslivet behöver alltså inte bara känna till hur situationen ser ut för totalbefolkningen. Ställningstaganden måste grunda sig på könsuppdelade uppgifter eftersom konsekvenser av förändringar med största sannolikhet kommer att bli olika för könen. Ännu så länge genomför inte någon av de ansvariga myndigheterna på området några konsekvensanalyser ur könsperspektiv, vilket fram- kommit under utredningsarbetet.
Tidigare studier bekräftar bilden. Riksdagens revisorer samman- ställde t.ex. en rapport om statens jämställdhetsarbete år 1995. Där diskuteras AMS prioritering av jämställdhetsfrågorna, och använd- ning av säskilda medel för att bryta könsuppdelning på arbetsmark- naden. Revisorerna konstaterar brister i prioritering av frågan och redovisning av medlen (Riksdagens revisorer 1995).
Majoriteten av de kommittéer som är tillsatta på Arbetsmarknads- departementets område följer inte det direktiv som föreskriver att sakfrågor som är föremål för utredning inom regeringskansliet skall belysas och analyseras ur jämställdhetsperspektiv. Styrning och upp- följning från departementens ledningar förefaller inte särskilt konse- kvent eller "ihärdig". Det tyder på att inte heller regeringskansliet fullt ut — åtminstone inte på arbetsmarknadsområdet — har genomfört en enhetlig strategi för att tillämpa "mainstreaming" som arbetssätt, vilket innebär att jämställdhetsfrågorna skall integreras i alla politik- områden.
Utbildning och arbetsorganisation
Könsuppdelningen i skolan och i senare utbildningsval har föränd- rats mycket litet under 1990-talet. Under de senaste 20-25 åren har dock förändringar skett, främst inom akademiska studier. Samman- taget innebär detta att mån även fortsättningsvis inom överskådlig tid kommer att ha mer tekniska och naturvetenskapliga kunskaper, medan kvinnor har kompetens inom bl.a. de samhällsvetenskapliga och sociala områdena.
Mäns andel av de som utbildar sig till traditionella kvinnoyrken har heller inte förändrats nämnvärt. Erfarenheter från några av Läns- styrelserna vittnar om att många män har svårt att tänka sig att välja ett kvinnodominerat yrke. De anser att "kvinnoyrken" är behäftade med sämre villkor i fråga om lön, arbetstider osv, och känner sig där- för inte motiverade att söka sig dit. Redan idag finns dock kvinnor och män som har gjort otraditionella val. Det är viktigt att ta reda på "vad som händer sedan", för att förenkla för nya "brytare". Målet måste vara att varken yrken, arbetsuppgifter eller positioner skall vara könsmärkta i framtiden. Kvinnor och män måste kunna konkurrera om samma jobb.
Det finns positiva initiativ till förändring. Satsningar på utbild- ningar som tar hänsyn till både kvinnors och mäns sätt att lära, så att t.ex. fler kvinnor känner sig hemma i tekniska och naturvetenskap- liga studier är exempel på det. Eftersom morgondagens samhälle för- modligen även kommer att behöva personer som kan vårda, utbilda och tala främmande språk — områden som idag är kvinnodominerade — behöver dessa kunskaper samtidigt uppvärderas och göras attrak- tiva för båda könen.
Kvinnors i genomsnitt höga kompetens tas inte tillvara i arbetsli-
vet på samma sätt som mäns. Särskilt invandrarkvinnors kunskaper är en outnyttjad resurs. Män har betydligt oftare chefspositioner och har större inflytande över arbetets innehåll och organisation. De inne- har i högre grad tjänster som motsvarar deras utbildningsnivå och positioner som formellt kräver högre utbildning än den som arbetstagaren faktiskt har. För att Sverige skall uppnå mål om ökad tillväxt, behöver arbetslivet ta tillvara den samlade kunskapen hos arbetskraften.
I det sammanhanget spelar förnyad kompetensutveckling och arbetsorganisation som utgår från båda könens förutsättningar och villkor, en väsentlig roll. Återigen år kunskapen om kvinnor och män viktig. Det är angeläget att inte ålderdomliga strukturer, som gör den svenske mannen till den "normalaste människan", förs över i mo- derna organisationer.
Utsikter inom offentliga sektorn
Sverige har ett mycket högt kvinnligt förvärvsdeltagande. Det har ökat kraftigt sedan 1970-talet. Till stor del berodde det på den offent- liga sektorns utbyggnad, även om nästan hälften av kvinnorna år 1995 arbetar i privata sektorn. Det finns länder, t.ex. Finland, där den offenliga sektorn inte är lika stor, men där kvinnor också förvärvsar- betar i hög grad. Faktum kvarstår dock:
' Offentliga sektorns storlek har haft betydelse för att svenska kvin- nors andel av de förvärvsarbetande är nästan lika stor som mäns. ' Inte 1 något land finns lika många kvinnor på arbetsmarknaden där de tjänster som utförs offentligt 1 Sverige har organiserats på något annat sätt. Därför blir den centrala frågan: vad händer med sysselsättningen om den offentliga sektorn minskar i omfattning? Det finns naturligt- vis inget entydigt svar på frågan. Den som sätter sig in i frågorna om kvinnors och mäns situation på arbetsmarknaden, kommer snabbt fram till att arbetsuppgifterna måste stå i centrum för diskussionen. Oavsett budgetens storlek, finns behov av de arbetsuppgifter och tjäns- ter som idag främst utförs av kvinnor i offentlig sektor. Frågan är hur tjänsterna skall produceras och finansieras.
I den offentliga sektorn har omvandlingen varit stor under 1990- talet både organisatoriskt och sysselsättningsmässigt. Än så länge har de organisatoriska och besparingsbetingade förändringarna inte fått
fullt genomslag i fråga om sysselsättning. Effektiviseringar av verk- samhet i sig är inte negativt, om målen för verksamheten kan uppnås med bibehållen kvalitet. Om verksamhet blir billigare och effektivare kan pengar användas till andra angelägna områden. För sysselsätt- ningen kan det innebära att arbetstillfällen försvinner från ett område men uppstår på ett annat där de behövs bättre. Arbetsinnehållet för- ändras, men måste inte nödvändigtvis bli sämre. Omställningen måste dock hanteras med kunskap om verksamheten och om arbets- uppgifternas innehåll. Nedskärningar som endast tar hänsyn till kort- siktiga ekonomiska faktorer leder ofta till sämre kvalitet för verksam- heten samt dåliga och osäkra villkor för arbetstagarna. Tydliga poli- tiska ambitioner och mål är nödvändiga.
Bland de förändringar som hittills skett i offentliga sektorn finns både exempel på " god" effektivisering och på kortsiktiga ned- skärningar. De minst kvalificerade jobben har försvunnit.
Möjligheten att sluta avtal mellan Länsarbetsnämnd och offentliga arbetsgivare — om att utbilda istället för att säga upp — i kommuner och landsting verkar utnyttjas allt mindre. Samtidigt faller vissa av avtalen ut. Sammantaget bedömer vi, liksom bl.a. AMS och SCB att detta kommer att leda till uppsägningar och stigande arbetslöshet som i huvudsak drabbar kvinnor på kort sikt.
På längre sikt kan kanske bättre balans skapas. Efterfrågan på tjäns- terna, t.ex. inom vård och utbildning, kommer snarast att öka av bl.a. demografiska skäl. Hur sysselsättningen påverkas är dock beroende av ekonomin i övrigt, andra sektorers möjlighet att öka sysselsättning samt politiska prioriteringar. Ekonomin och politiken i sin tur påver- kas av faktorer som tillväxt, internationalisering på europeisk och glo- bal nivå, lönebildning, värderingar i samhället osv.
För att i framtiden skapa mer jämställda villkor för kvinnor och män både i arbete och vid arbetslöshet, måste ansvar för hem och familj fördelas mer lika mellan könen. De offentliga systemen har en viktig roll. System och arbetsvillkor som skapades för tjugo år sedan måste inte nödvändigtvis motsvara dagens krav. Om de inte föränd- ras kan angelägen utveckling förhindras. Reformer som skapas bör dels innebära incitament för män att ta ökat ansvar för hemarbetet, dels ta hänsyn till att kvinnor och män har olika livssituation och ar-
betsbörda idag. "Pappamånaden" är ett positivt exempel.
Privata tjänstesektorn
Av många förutspås den privata tjänstesektorn bli den expanderande i fråga om sysselsättning. Utvecklingen idag visar dock på olika ten- denser för kvinnor och män. På den del av den privata sektorn där majoriteten av kvinnor arbetar idag, har sysselsättningen gått ned på senare tid. Det gäller t.ex. handel, bank och försäkring. Av de som fick arbete år 1994 och inte hade det året innan, var män i majoritet av de som rekryterades till den privata tjänstesektorn.
Även inom branscher finns tydlig könsuppdelning. I turistnäringen t.ex., som totalt sett är en kvinnodominerad sektor, har sysselsättningen ökat för män. Det gäller rekreation- och hotellområdet. Mäns traditio- nella områden har ökat och förväntas öka sysselsättningsmässigt, t.ex. inom teknik, naturvetenskap och data.
Inom akademiska yrken i den privata tjänstesektorn är köns- fördelningen jämnare än inom lågkvalificerade tjänster. Studier i data- och reklambranschen tyder på att graden av diskriminering kan sjunka vid kombinationen hög utbildning, unga branscher och ekonomiskt mätbara resultat. Fortfarande är dock kvinnor klart underrepresen- terade på höga poster.
Frågor om högre grad av företagande i Sverige för att höja sysselsättningnen har varit aktuella på 1990-talet. Av de personer som anställdes år 1994 fick fler män än kvinnor jobb i småföretag. Mycket återstår fortfarande att följa upp för att skapa en bild av i vilken ut- sträckning och på vilket sätt företagande skapat varaktig inkomst för kvinnor respektive män. Kvinnors andel av nyföretagarna stiger, men är betydligt lägre än mäns. Könsuppdelningen är tydlig även här. Det är svårt att få ett grepp situationen för företagande på kvinnors tradi- tionella yrkesområden.
Viktiga områden
Slutsatserna av detta blir att ja, vi står mitt i stora ekonomiska och sociala förändringar som kan få negativa konsekvenser för kvinnors förvärvsarbete och för samhället i övrigt om ingenting görs. Omvand- ling i sig är inte något negativt. Men om förutsättningarna för syssel- sättning på kvinnodominerade och mansdominerade arbetsområden skall förändras, så bör det så långt möjligt ske med kunskaper om könsmässiga arbets- och livsvillkor.
Vi har strävat efter att jämföra kvinnor och män i så stor utsträck- ning som möjligt. Utredningen handlar dock särskilt om möjliga kon-
sekvenser för sysselsättning vid förändringar i den kvinnodominerade delen av arbetsmarknaden. Särskilt viktigt att observera är:
0 att kvinnor i många avseenden har skaffat sig förstärkta positio- ner på arbetsmarknaden under 1990-talet. Kvinnor arbetar i ökad grad heltid, småbarnsmödrar har ökat sina faktiskt arbetade tim- mar och kvinnor utanför arbetskraften ser sig i minskad utsträck- ning som hemarbetande ' att kvinnor riskerar försvagad anknytningsgrad till arbetsmark- naden. Mycket tyder på att kvinnogrupper kan komma att margi- naliseras genom högre grad av tillfälliga jobb, "springvikariat", timanställningar o.likn. Utvecklingen, som sker samtidigt med minskande sysselsättning för kvinnor, ökande undersysselsätt- ning, är oroande eftersom den följer ett mönster som står att finna i andra europeiska länder där kvinnors arbetslöshet är hög se-
dan länge ' att kompetensutveckling, utbildning och arbetsorganisation har avgörande betydelse för kvinnors ställning på arbetsmarknaden. Kvinnor har hög utbildning, men deras kunskaper tas inte till- vara på samma sätt som mäns. Deras insatser måste uppvärderas och kvinnor måste få möjligheter att utvecklas i arbetslivet i lika hög grad som mäns. Det finns tecken på ökad polarisering mel- lan kvinnor med hög och låg utbildning vad gäller "fotfäste" på arbetsmarknaden
' att kunskaper om teknik blir viktigare för alla. Kvinnor behöver ökade kunskaper i och inflytande över områden som data och telekommunikation, eftersom dessa områden expanderar. Att kunna teknik är att ha makt i informationssamhället. Kvinnors datastuderande ökar, men de har redan mindre tillgång till informationsteknologiska hjälpmedel hemma och på jobbet. Distansarbete öppnar säkert möjligheter för många, men måste ses i relation till arbetstagarnas hela livssituation ' att män i högre grad har utbildning eller jobb inom de sektorer som prognostiseras som de som har framtida möjligheter till expansion, åtminstone på kort sikt. Samtidigt har män ännu så länge högre arbetslöshet och förefaller vara mindre aktiva än kvinnor när de befinner sig i arbetslöshet och utanför arbetskraf- ten. De utbildar sig t.ex. mindre och tar inte nödvändigtvis större del av hushållsarbetet. Passivitet försvårar sannolikt återgång till förvärvsarbete
' att social kompetens och kommunikationsförmåga efterfrågas alltmer av arbetsgivare. Kvinnor är överrepresenterade bland dem som utbildar sig inom områden som kräver det idag ' att Sveriges ekonomi inte är oberoende av utvecklingen i andra länder. Det är viktigt att syna skeendet i EU, Östeuropa och även resten av världen ur ett könsperspektiv. Utvecklad informations- teknologi och ökad världshandel skapar tryck på både mans- och kvinnodominerade branscher. Förändringar på global nivå får betydelse för arbetstagare av båda könen. Utvecklingen får olika konsekvenser för kvinnor och män — som alltid
Vem går till spisen?
Av betänkandet har framkommit att kvinnor och män i olika avseen- den närmar sig varandra i fråga om inställning till förvärvsarbete. Det gäller både kvinnor som etablerat sig på arbetsmarknaden, lik- som gymnasister som planerar studier och jobb. Genom det höga förvärvsdeltagandet bland kvinnor har arbetsinnehållet i tjänsterna professionaliserats och kompetensen i arbetskraften höjts. Kvinnor utbildar sig i högre grad än män. Det gäller SACOs medlemmar så— väl som Kommunalarbetarförbundets. Majoriteten av kvinnorna har förstärkt sin ställning på arbetsmarknaden under 1990-talet.
Mest utsatta förefaller vara de lägst utbildade kvinnorna. Av den statistik som visar vem som fick de nya jobben under år 1994, fram- går att kvinnor med grundskoleutbildning i lägre grad än män rekry- terades. Det faktum att föräldrar i de yngsta åldersgrupperna förde- lar dagarna i föräldraförsäkringen mest ojämställt, tyder på traditio- nella mönster även bland mycket unga med låg utbildning. Det skulle kunna tyda på att de lägst utbildade unga kvinnorna har mindre san- nolikhet än andra kvinnor att etablera sig på arbetsmarknaden och att återkomma i jobb. Uppgifter, som ännu inte kan bekräftas av sta- tistiken, från AMS och arbetsmarknadens parter, tyder på att äldre kvinnor med låg utbildning som förlorar sina jobb har svårare att hitta nya än män i samma situation.
I så fall kommer kanske framtidens Sverige mer att likna andra europeiska länder, med ett klassamhälle där lågutbildade kvinnor i betydligt mindre utsträckning förvärvsarbetar. Ökad internationali- sering, högre krav på kommunikativ och analytisk förmåga osv. kom- mer förmodligen att ge högutbildade kvinnor och män goda chanser att konkurrera om jobben i nya branscher med hög kvalifikations-
nivå. Mycket av statistiken pekar överhuvudtaget på utveckling som kan leda till att landet polariseras — mer än idag — mellan de som har jobb och de som inte har jobb, högutbildade och lågutbildade, svenskar och invandrare osv. Det kommer att se ut på olika sätt för kvinnor och män.
Makthavare förefaller ännu så länge något tveksamma till priori- teringen av jämställdhetsfrågor på arbetsmarknadsområdet, både på departements- och myndighetsnivå. Ambitionerna är ofta formellt uttalade, men inte genomförda i praktiken eller enhetligt definierade inom organisationerna.
14. Framtiden
En viktig förutsättning för hur framtidens arbetsmarknad kommer att se ut avgörs av hur samhällsekonomin utvecklas. Här redogörs för Konjunkturinstitutets (KI) senaste konjunkturprognos (mars 1996).
14.1. Det ekonomiska läget 1996—1997
Enligt KI kommer är 1996 att vara ett år som präglas av låg ekono- misk aktivitet. BNP-tillväxten detta år beräknas till 1 %, vilket kan jämföras med BNP-tillväxten för 1995 som stannade vid 3 %.
Slutet av år 1995 präglades av en avmattning av aktiviteten i eko- nomin. Alla tecken tyder nu på en svag ekonomisk aktivitet under första halvåret 1996. KI bedömer möjligheterna som goda att den eko- nomiska aktiviteten kan ta ny fart under andra halvåret 1996. Bakom den bedömningen ligger både inhemska och internationella faktorer.
KI anser dock att det finns en Viss risk att konjunktursvackan kan bli längre än beräknat. Utvecklingen av den privata konsumtionen är en viktig faktor för den framtida ekonomiska utvecklingen. Vidare skriver KI följande:
"Om de negativa signalerna från arbetsmarknaden tilltar i styrka genom omfattande varsel och uppsägningar, hotar en mer genomgripande försvagning av hushållens framtidstro. Början till en sådan kan redan skönjas i t.ex. undersökningen avseende hushållens inköpsplaner (HIP)" (Konjunktur- institutet, 1996).
Enligt KI har arbetsmarknadsläget försvagats under slutet av 1995 och början av 1996. Det är allt fler tecken som tyder på en minskande efterfrågan på arbetskraft och antalet sysselsatta har upphört att stiga.
14.2. Offentliga sektorn 1996—2000
Det finns mycket som tyder på att sysselsättningen inom den offent- liga sektorn totalt sett kommer att minska. I kapitel 8 redogjordes för den stora omvandling som offentliga sektorn för närvarande genom— gar.
Hur många arbetstillfällen kommer då att försvinna i den offent- liga sektorn? Vi har inte gjort någon egen bedömning av utvecklingen på arbetsmarknaden i antal arbetstillfällen, eftersom många sådana prognoser redan finns förhanden. De visar olika bilder beroende på vem som står bakom dem och använd metod, men borde ändå ge en uppfattning om läget. I detta avsnitt behandlas sysselsättnings- utsikterna inom den offentliga sektorn. Nästkommande avsnitt be- handlar den privata sektorn.
Prognoser över sysseIsättningsminskningar i den offentliga sektorn
Prognosinstitut Sektor Minskning Period Källa antal i 1/1—30/12 1 OOO-tal Konjunktur- Off. sektorn 30—40 1996—97 Konjunkturläget institutet dec-95 AMS Off. sektorn 20 1996 Ura 1995:3 Kommun- Kommunerna 30 1995—99 Kommun- förbundet förbundet feb-96 Lanstings- Landstingen 37 1995—2000 Landstings- förbundet förbundet apr-95 Trygghets- Staten 20 1 996—98 Trygghetsstif— stiftelsen telsen 951125
Tabellen ovan visar olika bedömares beräkningar. De finns dess- värre inte att tillgå fördelade på kvinnor och män. Som jämförelse kan nämnas att kvinnor dominerar antalsmässigt inom kommunerna, medan könsfördelningen inom staten är jämna (se bild 5. 136).
Det är viktigt att påpeka att de redovisade siffrorna visar olika sa— ker. Alla bedömare utom Trygghetsstiftelsen har beräknat syssel- sättningsminskningar netto, dvs. avgångar minus nyrekryterade.
Trygghetsstiftelsen har bedömt uppsägningsrisken inom statens avtalsområde. Bedömningen bygger på de besparingar som presen-
terats i 1995 års budget— och kompletteringspropositioner. Trygghets- stiftelsen anser dock att det är svårt att beräkna besparingarnas effekt i fråga om uppsägningsrisk. Denna beror till stor del på hur bespa- ringarna kommer att genomföras inom respektive myndighet.
Kommunförbundet tror att minskningen bör vara möjlig att han- tera inom ramen för den naturliga avgången, dvs. utan att fast an- ställd personal behöver sägas upp (Kommunförbundet, 1996).
Enligt Kommunförbundet har kommunerna haft en hög personal- omsättning både 1993 och 1994. Mellan november 1993 och novem- ber 1994 slutade 78 000 personer sin anställning i kommunerna. Sam- tidigt började 81 000 personer sin anställning. Detta motsvarar drygt 10 % av totala antalet anställda inom kommunerna (Kommun- förbundet, 1994).
Avgångna och nyanställda inom landstingssektorn 1988—2010
Antal i 1 OOO-tal 60
50
40
* Avgångna !
30 ,
"— '—
20
10
0 1988 1992 1996 2000 2004 2008
Källa: Landstingsförbundet
Data saknas för 1990
För landstingens del har personalomsättningen även här legat om- kring 8—10 % de senaste åren. Figuren på föregående sida visar avgångar och nyanställningar inom landstingssektorn fram till år 2010. Skillnaden mellan avgångarna och nyanställningarna blir de syssel- sättningsminskningar som redovisades ovan i tabellen på föregående uppslag. Figuren visar att antalet ålderspensioner utgör en relativt liten andel av totala antalet avgångar.
Landstingsförbundet bedömer att de personalgrupper som hårdast drabbas av kostnadsminskningar inom lanstingssektorn är de grup- per som kallas " övrig sjukvårdsperonal" (bl.a. sjukvårdsbiträden) och "övrig landstingspersonal". Detta beror på att rationaliserings- och besparingsåtgärder slår hårdast mot personal med kort utbildning. Landstingsförbundet noterar dock att den dominerande delen av avgångarna hittills har skett genom naturlig avgång (Landstings- förbundet, 1995).
AMS bedömer att utsikterna för de flesta yrkesgrupperna inom offentliga sektorn på kort sikt är dåliga eller konstanta, med undan- tag för lärare och sjuksköterskor med specialistkompetens. Regionala skillnader finns dock. I vissa delar av landet saknas t.ex. läkare och socialsekreterare. AMS tror att läget blir särskilt besvärligt för vård- biträden, undersköterskor och för anställda inom äldreomsorgen.
Sammanfattningsvis kan sägas att samtliga bedömare anser att antalet sysselsatta i den offentliga sektorn kommer att minska under återstoden av 1990-talet.
14.3 Privat sektor
SCB förutser ökad sysselsättning fram till år 2010. Enligt beräkning- arna skulle antalet sysselsatta uppgå till 4,3 miljoner personer, vilket vore 100 000 färre än är 1990.
SCB pekar ut två yrkesområden där särskilt stor efterfrågan vän- tas. Det är å ena sidan tekniker med utbildning på högskole och gym- nasienivå, å andra sidan lärare för grundskole- och gymnasieelever.
Administratörer och kontorspersonal bedömer SCB vara ett yrkes- område där arbetskraft kommer att efterfrågas. jämfört med det "tra- ditionella" arbetsinnehållet, sker dock en förskjutning av efterfrågad kompetens. Skrivarbete beräknas efterfrågas allt mindre medan be- hoven av kunskaper i data och annan informationsteknik ökar kraf- tigt.
Handelsområdet förväntas ha en uppgång sysselsättningsmässigt.
Särskilt yrkesgrupper som inköpare, säljare och partihandlare utpe- kas. Likaså transport- och kommunikationsområdet antas öka.
Tillverkningsbranschen och byggnadssektorn kommer att öka, enligt SCB, vilket även gäller serviceyrken.
Sammanfattningsvis kommenterar rapporten att efterfrågan fram till år 2 000 förväntas vara betydligt större för de yrkesområden som idag är mansdominerade. Om könsfördelningen förblir oförändrad jämfört med idag, skulle det innebära att 152 000 fler män bleve sys- selsatta jämfört med bara 21 000 kvinnor. Fram till år 2010 antar SCB att efterfrågan på kvinnodominerade yrken ökar och då skulle för- ändringen jämfört med år 1995 vara 212 000 fler män och 96 000 fler kvinnor. Idag utgör kvinnorna 48 % av alla sysselsatta. Andelen skulle sjunka till 47 % år 2 000 och sedan vara oförändrad.
SCB påpekar att strävan att få större könsfördelning inom olika yrken kan komma att påverka fördelningen. I en annan rapport pekar SCB även på det faktum att kvinnodominerade yrken i större utsträck- ning än männens är beroende av politiska och ekonomiska beslut, vilka är svåra att uppskatta.
AMS har prognostiserat utvecklingen på arbetsmarknaden år 1996. Deras bild överensstämmer i huvudsak med SCBs i fråga om de om- råden där sysselsättningen förväntas öka respektive minska. Okningar tros komma inom vissa delar av kommersiellt arbete, inom teknik, byggsektorn och dataområdet.
Sammantaget tror de flesta bedömare alltså på ganska mörka ut- sikter inom kvinnodominerade yrken både inom offentliga och pri- vata sektorn. Samtidigt påpekas att många faktorer spelar in som är svåra att bedöma. Det är tillväxtpolitikens inriktning, internationa- liseringens betydelse osv. Andra aspekter är också okända. Vad kan t.ex. ett mer ekologiskt medvetet samhälle behöva för yrkesgrupper, hur ser de ut och vem får i så fall de "gröna" jobben?
14.4 Möjligheter och hinder — utsikter på arbetsmarknaden
Här räknas kortfattat upp vad som kan ses om möjligheter respektive hinder för kvinnors och mäns möjligheter på arbetsmarknaden på"kort" och på "lång" sikt. Listan är sammanställd av de statistiska uppgifter vi tagit fram och bedömningar som gjorts av SCB, AMS m.fl. Det är ett trubbigt redovisningssätt och kan inte förstås utan den bak- grund som resten av innehållet i betänkandet ger. Vi vill understryka att vi inte ser framtiden som en " arbetsmarknadstävling" mellan kvin- nor och män.
Däremot vill vi återigen framhålla att det finns skillnader mellan könen i alla avseenden vilket framgår med all tydlighet av samman- ställningen. Det är naturligtvis inte alltid entydigt vad som är förde- lar respektive nackdelar. Det finns även faktorer som är tillgångar för båda könen, t.ex. möjligheter att förena familj och förvärvsarbete. Svag samhällsekonomi är till hinder för alla.
Annan utveckling är svår att bedöma, t.ex. konsekvenser av inter- nationalisering och teknologisk utveckling. En annan fråga som är viktig för framtiden, som vi inte haft att utreda, är löneskillnader mellan könen.
Kvinnor, kort sikt Män, kort sikt
+ lägre arbetslöshet än män + sysselsättning ökat senare år
+ högre utbildning än män + utbildning, yrkeskunnande i .
.. .. .. ex anderande branscher + smabamsmodrar okat fak- p
tiskt antal arbetade timmar + överrepresenterade i åtgärder + ökad andel heltidsarbete få? fmns direkt 1 arbetsh-
+ ser sig i allt högre grad som + överrepresenterade i tidsbe- studerande och förvärvsarbe- gränsade anställningar som i tande högst grad leder till fasta jobb + större frihet i arbetet
+ högre positioner, mer infly- tande
+ oftare egna företagare
+ anställs oftare av småföretag _
- sjunkande sysselsättning - högre arbetslöshet totalt än - svag efterfrågan på kvinnodo- kVinnor
minerade yrken, branscher
- underrepresentation i arb.m.- pol. åtgärder direkt i arbete
- ökande andel av "otryggaste former"av anställningar och överrepr. i tidsbegr. anst. som sällan leder till fasta jobb
- undersysselsättning, deltids- arbetslöshet ökar
- lågutbildade verkar ha svå- — lägre utbildning än kvinnor i ?
rare än motsv. män att komma genomsnitt tillbaka 1 jobb, särskilt äldre
_ fler förtidspensionerade - uppg. exportberoende sekt. - hög frånvaro i Vissa åldrar mattas
Kvinnor, lång sikt
+ högre utbildning, studerar mer
+ utbildning, erfarenhet på so- ciala och kommunikativa områden som arbetsgivare efterfrågar och som behövs vid ökad internationalisering
+ mer intresserade än män av andra kulturer, reser mer som unga
+ behov av traditionella arbets- uppgifter mättas ej (vård etc.) och kan inte flyttas utom- lands. Behov bedöms öka bl.a. av demografiska skäl
- arb.m. beroende av politiska beslut 0. samhällsekono- miska förhållanden
Män, lång sikt
+ utbildning teknik, data osv. som efterfrågas enl. prog- noser
+ finns redan i högre grad i pri- vat tj. sektor där ökning förut- ses
+ forskar, disputerar i högre grad
- behov kan mättas, t.ex. av va- ruproduktion. Jobb återupp— står inte alltid inom bl.a. tillv. industri
- passivitet i arbetslöshet
15. Fortsatt arbete
Drygt hälften av kvinnorna och en femtedel av männen jobbar inom den offentliga sektorn. Vi har tolkat direktiven som om frågan om förändringar i den offentliga sektorn och dess konsekvenser för sys- selsättningen skall vara centrala för utredningen. Därför har vi lagt upp arbetet med utgångspunkt i ett sådant resonemang.
Vi har inte till uppgift att lägga förslag. Däremot skall vi peka på viktiga frågor för framtiden. Följande avsnitt innehåller en lista över områden där vi inte kunde fördjupa oss på grund av den korta utredningstiden eller därför att uppgifter helt enkelt inte finns att tillgå. Kapitlet innehåller också våra bedömningar av hur frågor om jäm- ställdhet på arbetsmarknaden kan drivas i framtiden.
Vi har prioriterat frågan om sysselsättning och rörlighet på arbets- marknaden, dvs. arbetslöshet, arbetskraftsdeltagande, anknytnings- grad till arbetsmarknaden osv. Mycket har även skett i fråga om vill- koren i arbetslivet. Områden som arbetsmiljö, arbetsorganisation, le- darskap, kompetensutveckling osv hänger tätt ihop med sysselsätt- ningsfrågorna. Därför har vi tagit upp dem, men de borde penetreras djupare och tidigare erfarenheter och forskningsresultat tas tillvara.
Nästa naturliga steg kan t.ex. vara att gå djupare och undersöka förhållanden i olika branscher med en sådan helhetssyn. Nästan hälf- ten av kvinnorna och majoriteten av männen förvärvsarbetar i den privata sektorn. I vissa fall luckras gränserna mellan offentlig och en- skild sektor upp. Därför skulle en "branschanalys" vara intressant. Hur ser utvecklingen ut på en mer detaljerad nivå inom t.ex. barnomsorgs-, vård-, bygg— och databranscherna i fråga om syssel- sättning och arbetsinnehåll ur ett könsperspektiv? I en sådan studie skulle bl.a. "tecken på nya kvinnovillkor", som inte syns i statistiken, men framkommer i möten med arbetstagare i "kvinnoyrken" kunna undersökas. Det gäller t.ex. i vilken utsträckning tudelade deltids- pass i kvinnodominerade yrken förekommer.
Under utredningsarbetet har vi funnit att mycket litet kunskap finns på vissa centrala områden. De är:
' funktionshindrades situation på arbetsmarknaden överhuvudta- get, och ur könsperspektiv i synnerhet " ' arbetsmarknadspolitikens träffsäkerhet gentemot kvinnliga och manliga arbetssökande ' hur arbetslöshet påverkar kvinnor och män, familjer osv. ur psy- kologiska, socialmedicinska, sociologiska etc. aspekter
' män som män och inte som norm i arbetsmarknadssammanhang
,' ' situationen för arbetstagare med utländsk bakgrund under eko- nomisk kris ur könsperspektiv
Vi ser det som väsentligt att forskning och utredningsarbete initie- ras respektive intensifieras på dessa områden. Politisk prioritering har stor betydelse för frågors genomslag. Vi bedömer det som angelä— get att:
Regeringen
ställer högre krav på att de verktyg som skapats för jämställdhetsar- bete inom regeringskansliet används eftersom det är ett mål att jämställdhetstanken skall genomsyra alla politikområden. Det gäller t.ex. tillämpning och uppföljning av det allmänna utredningsdirekti- vet om jämställdhet. Krav på konsekvensanalyser ur könsperspektiv för varje departements sakområde som påverkar utvecklingen på ar- betsmarknaden behöver ställas. Det bör gälla budgetfrågor, övrigt propositionsarbete, utredningar, osv.
Arbetsmarknadsdepartementet
' styr myndigheterna hårdare i fråga om jämställdhetsambitio- ner och "mainstreaming" som arbetssätt, t.ex. genom förord- ningar som följs upp ' snarast initierar utvärdering av de arbetsmarknadspolitiska åt- gärderna i allmänhet och ur könsperspektiv i synnerhet. Studien bör belysa: - åtgärdernas "träffsäkerhet", dvs deras förmåga att leda till återgång till arbetsmarknaden och varaktig inkomst för kvin- nor och män
- fördelningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i fråga om platser och resurser mellan könen - huruvida åtgärderna bidrar till att arbetsmarknaden blir mer eller mindre könssegregerad - Arbetsmarknadsverkets och andra myndigheters på områ- det roll i fråga om strategier för att bryta könsuppdelningen på arbetsmarknaden ' skapar en samlad strategi vad gäller de "orosmoln" vi hittat, dvs. ökad andel "otrygga" tidsbegränsade anställningar, undersys- selsättning osv., ökad arbetslöshet i grupper som drabbas av både ekonomiska och strukturella svårigheter t.ex. från kontor och vård ' skapar en samlad strategi för internationellt arbete ur arbetsmark- nads- och jämställdhetsperspsektiv, bl.a. för att möta konsekven- ser av ökad internationalisering på europeisk och global nivå ur könsperspektiv. Nationellt och internationellt distansarbete är ett viktigt område ' stödjer forskning på de områden vi räknat upp i föregående avsnitt ' verkar för att statistik i högre grad blir rutinmässigt könsuppdelad på ett vis som skildrar förhållanden för båda könen och att utbildningar och yrken som domineras av kvinnor respektive män blir klassificerade lika "fint"
' återkommande, t.ex. årligen, uppdaterar de uppgifter vi nu tagit fram
Referenser
Acker, Joan; Baude, Annika; Björnberg, Ulla; Dahlström, Edmund; Forsberg, Gunnel; Gonäs, Lena; Holter, Harriet; Nilsson, Arne (1992), Kvinnors och mäns liv och arbete
AMS (1995); Ann-Christine Bystedt, S tarta-eget—bidrag - en total— undersökning över de personer som avslutade bidragsperioden i oktober -93
Andersson, Åke E; Fiirth, Thomas; Holmberg, Ingvar (1993), 70-tal- ister - omvärderin gar förr, nu och i framtiden, Stockholm Arbetsmarknadsdepartementet (1996), Fler fasta jobb, Rapport nr 2
Arbetsmarknadsdepartementet (1993), Kvinnors arbetsmarknad — 1990— talet återtågets årtionde, Ds 1993:8
Arbetsmarknadsstyrelsen (1995), Redovisning av resultat enligt regeringens regleringsbrev. Kvartalsrapport 1995z4. Arbetsmarknadsstyrelsen (1996), Var finns jobben 1996 ?. Solna Aronsson, Gunnar & Sjögren Alicia (1994) Samhällsomvandling och arbetsliv. Omvärldsanalys inför 2000-talet. Arbetsmiljöinstitutet. Solna Baude, Annika; Tyrkkö, Arja (1995), "Anställd eller företagare - re- flektioner kring kvinnors möjligheter att välja sin plats i arbetslivet", Pengarna och livet — perspektiv på kvinnors företagande, Nutek B 1995:3
Berglund Per Gunnar (1995), Arbetslöshet och ohälsa - en rapport om de sociala effekterna av arbetslöshet. TCO. Stockholm Björklund, Anders & Regnér, Håkan (1993), "Humankapitalteorin - utbildning på arbetsplatserna", Sveriges arbetsplatser - Organisation, personalutveckling, styrning, Stockholm
Björnberg, Ulla (1994), Mäns familjeorienterin g i förändring. I Janus och Genus - om kön och social identitet i familj och samhälle. Stockholm Bladh, Christine (1995), "Skråsystemet och kvinnors företagande", Pengarna och livet - perspektiv på kvinnors företagande, Nutek B 1995:3 Carleståhl, Eva (1994), Utvärdering av brytprojektet Söderbönan. Stock- holm Confederacion sindical de comisiones obreras (1995), Acta reunion transnacional. Madrid Deutsche Gewerkschaftsbund (1994), Frauenförderung in der Privatwirdshaft, Frankfurt
Deutsche Gewerkschaftsbund (1994), Gleichberechtigung und Qualifikationen in der Privatwirtschaft, Frankfurt Ekberg, Jan & Gustavsson, Björn (1995), Invandrare på arbetsmarkna— den, SNS Förlag ESO (1995), Loord-Gynne, Ulla; Mann, Curt-Olof, Vad blev det av de enskilda alternativen, Finansdepartementet DS 1995:25 EU (1995), Den europeiska strategin för sysselsättning: Nya framsteg och perspektiv. Bryssel
EU (1995), Follow up up to the white paper on Growth, Competitiveness and Employment. Equal opportunities for women and men. Bryssel
EU (1995), Social Europe, Homeworking in the European Union, DGV, Supplement 2
EU (1995), Women and men in the European Union, A statistical portrait EU (1992), Women in the European Community, DGV Fagan P. & Rubery J. & Smith M (1995), Occupational segregation of men and women and atypical work in the European union. Manchester
FN (1995), Human Development Report 1995, Oxford University Press, Oxford
Forsebäck, Lennart (1995), 20 sekunder till jobbet, Distansarbete från bostaden, Teldok, Rapport 101 Friberg, Tora (1995), "Potentiella företagare i offentlig sektor", Peng— arna och livet — perspektiv på kvinnors företagande, Nutek B 1995:3 Fuchs, Gabriele & Seifert, Irmgund (1994), Neue Fortbildungsmodelle zum beruflichen Wiedereinstieg in kaufmännish—verwaltende Berufe, Band 1: Entwicklung der Qualifikationsmodelle, HLT-Report nr 444 Fölster, Stefan (1993), Sveriges systemskifte i fara? , Industrins utrednings- institut
Gonäs, Lena (1989), En fråga om kön, Kvinnor och män i strukturom- vandlingens spår, Arbetslivscentrum
Gonäs, Lena; Hallsten, Lennart; Johansson, Susanne; Thorsson, Lars— Inge (1995), När statens kaka krymper, Trygghetsstiftelsen Gonäs Lena & Johansson, Susanne & Ingert Svärd (1995), Vad händer med kvinnors arbete när den offentliga sektorn skärs ned? Undersöknings- rapport 1995z22
Gunnarsson, Eva (1994), "New Technologies - New Opportunities for Intergrating Work and Living”, Human Factors in Organization and Management — IV, Work Science Department, University of Technology, Luleå
Hagberg, Jan-Erik; Nyberg, Anita & Sundin, Elisabeth (1995), Att göra landet jämställt Handikappombudsmannen (1995), Rapport till regeringen. Hammarström, Anne: Arbetslöshet och ohälsa — om ungdomars livsvillkor.
Holmquist, Carin (1995), "Den kvinnliga företagaren - kvinna och/ eller företagare", Pengarna och livet - perspektiv på kvinnors företagande, Nutek B 1995:3 ILO (1995), Home work. Report V. Geneve Jackson, Paul R & Walsh Susan (1995), Partner support and gender: Contexts for coping with job loss. I Journal of occupational and organizational psychology. Sheffield
Jonung, Christina (1995), Unga kvinnor på en könssegregerad arbetsmarknadl Framtider 4 / 95. Stockholm
Jonung, Christina & Persson, Inga (1994), Combining Market Work and Family, Nationalekonomiska institutionen vid Lunds universitet Jonung Christina & Persson, Inga (1993), Women and market work, The misleading tale of participation rates in international comparisons work, employment and society Knocke, Wuokko (1986), Invandrade kvinnor i lönearbete och fack, Forsk— ningsrapport nr 53, Arbetslivscentrum Knocke, Wuokko (1994), "Monumentala dimensioner. Invandrarnas arbetslöshet", Arbetarhistoria, Arg 18, 3-4/1994 Kommunförbundet (1994), Kommunal personal 1994 Konjunkturinstitutet (1996), Konjunkturläget Mars 1996 Konjunkturrådet (1994), Tson Söderström, Hans (red.), Välfärdsland i ofärdstid. Konjunkturrådets rapport 1994 Landstingsförbundet (1995), Landstingens ekonomi, April 1995 Mitter Swasti & Sheila Rowbotham: Women encounter technology. Lon- don och New York 1995.
Nordenmark, Mikael (1995), "Kvinnlig" och "manlig" arbetslöshet, Arbetsmarknad & Arbetsliv, årgång 1, nr 1
Nordiska minsiterrådet (1994), Program for Nordisk Ministerråds samarbejde på arbejdsmarkeds— og arbejdsmiljoområdet 1995—2000. Kö- penhamn
Nutek (1992) A, Intervjuer med kvinnliga företagare i tre län,R 199258 Nutek (1992) B, Att främja kvinnors företagande, R 1992z50 Nutek (1994), Småföretagen — Sveriges framtid?, Nutek B 1994z4 Nutek (1995) A, Att stimulera nyföretagandet, Nutek R 1995:15 Nutek (1995) B, Småföretagen i Sverige 1995, Nutek B 1995:6 Nygren Else (1994), Moderna tider. Teknikutveckling inom medicinsk service. Fou Rapport 42. SHSTF. Stockhom OECD (1995), Education at a glance. OECD indicators. Paris OECD (1992), Historical Statistics 1960-1990, Paris
RFV (1993), Vilka pappor kom hem?, RFV informerar, Statistisk rap- port Is - R 1993:3 RFV (1995), Socialförsäkringsstatistik, Fakta 1995 Riksdagens revisorer (1995), Jämställt med statens hjälp?, Rapport 1995/ 96.1
SCB (1995), Arbetskraftsbarometern '95. Utsikterna på arbetsmarkna— den för 78 utbildningar. Information om arbetsmarknaden 19958. Stockholm
SCB (1995), Datorvanor 1995, Undersökning gjord på uppdrag av IT-kommisionen
SCB (1995), Gränssnittet utbildning — arbetsmarknad 1987 - 1993, Sta- tistiska meddelanden, U 81 SM 9501
SCB (1995), Inkomstfördelningsundersöknin gen 1993, Statistiska med- delanden, Be 21 SM 9501
SCB (1993) B, Konkurser och offentliga ackord 1992, Statistiska med- delanden, R 13 SM 9301
SCB (1995) B, Konkurser och offentliga ackord 1994, Statistiska med- delanden, R 13 SM 9501
SCB (1991), Kvinnor och mäns arbetsmiljö, Information om arbets- marknaden 1991:1
SCB (1992), Nyföretagandet i Sverige 1990 och 1991, Statistiska med— delanden, F 15 SM 9201
SCB (1993) A, Nyföretagandet i Sverige 1991 och 1992, Statistiska med- delanden, F 15 SM 9301 SCB (1994), Nyföretagandet i Sverige 1992 och 1993, Statistiska medde- landen, F 15 SM 9401
SCB (1995) A, Nyföretagandet i Sverige 1993 och 1994, Statistiska med- delanden, F 15 SM 9501 SCB (1995), Omvärldsanalys för arbetsmarknads— och utbildningsområdena, Bakgrundsfakta till Arbetsmarknads- och Utbildningstatistiken, 1995:10
SCB (1995) C, Rapport om nystartade företag 1991 med avseende på över- levnad och utveckling t.o.m. 1994, Statistisk rapport 1995-10-31, SCB, Enheten för servicenäringar SCB (1995), Utbildningsstatistisk årsbok 1995. Halmstad SCB (1995), Yrke efter utbildning. Grundskoleutbildade och gymnasieutbildade på arbetsmarknaden. Information om arbetsmarkna- den 1995:1.
Sneessens Henri (1995), Persistance du chomage, repartition des revenus et qualifications. Economie et statistique no. 287. 1995-7. Paris Socialdepartementet (1996), Ensamföräldrarna och den ekonomiska kri— sen, Arbetsgruppen för kartläggning och analys av ensamföräldrarnas situation
Socialvetenskapliga forskningsrådet (1994), Forskning om handikapp 1990 / 91 - 1994 / 95, Projektkatalog
SOU 199156 (1991), Kompetensutveckling — en utmaning
Statskontoret (1994), Organisations- och strukturförändringar i statsför— valtningen, 199415 Sundin-Holmquist (1989), Kvinnor som företagare. Osynlighet, mångfald och anpassning
Sundin, Elisabeth (1995), "Kvinnors företagsamhet - en spegling av samhället", Pengarna och livet - perspektiv på kvinnors företagande, Nutek B 1995:3
Svensson Lars (1995), Politik för jämställdhet, Socialvetenskaplig tid- skrift nr 3
Söderström, Hans Tson (red) (1994), Välfärdsland i ofärdstid, Konjunktur- rådets rapport, Stockholm
TCO (1996), Arbetslöshet och ohälsa. En rapport om de sociala effekterna av arbetslöshet. Stockholm
TCO (1994), Kvinna på kontor. Om utvecklingen inom kontorsyrkena. Stock- holm
Öhrlings, Reveko (1993), Utvärdering av starta- eget-bidraget, för Arbetsmarknads- och Näringsdepartementen
SOU 1996:56
Kommittédirektiv ww w Kvinnors arbetsmarknad Dir. 199511 19
Beslut vid regeringssammanträde den 31 augusti 1995
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare tillkallas med uppdrag att
— kartlägga kvinnors situation på arbetsmarknaden, speciellt avseende sysselsättning, och
— utifrån kartläggningen bedöma utvecklingen av kvinnors framtida arbetsmarknad.
Utgångspunkter
Kvinnornas situation på arbetsmarknaden har blivit alltmer jämställd männens. I ett internationellt perspektiv har svenska kvinnor ett mycket högt arbetskraftsdeltagande samtidigt som vi har ett av Västeuropas högsta födelsetal. Särskilt kvinnor med kort formell utbildning återfinns i betydligt större ut- sträckning på arbetsmarknaden i Sverige jämfört med andra västländer.
En viktig förklaring till kvinnornas höga arbetskraftsdelta- gande är utbyggnaden av den offentliga sektorn. Den har dels erbjudit arbete, dels tillhandahållit omsorg om barn och gamla, sjuka och handikappade, vilket traditionellt varit kvinnors obe- talda arbetsuppgifter och ansvar. En annan förklaring är ut- byggnaden av föräldraförsäkringen som gjort det möjligt för kvinnor att kombinera förvärsarbete och barnafödande.
Trots kvinnors höga arbetskraftsdeltagande finns det fort- farande avsevärda skillnader mellan könen i andra aspekter på den svenska arbetsmarknaden. Bland annat arbetar en stor an- del kvinnor deltid jämfört med män. Kvinnor finns också kon- centrerade i större utsträckning till färre yrken/branscher än män och en stor del arbetar inom yrken där det egna könet är i klar majoritet.
Arbetslösheten steg betydligt mer för män än för kvinnor under den senaste lågkonjunkturen. Skillnaderna har emellertid minskat under de senaste två åren, men kvinnor har forfarande lägre arbetslöshet än män.
Försämringen i de offentliga finanserna, som innebär stora förändringar inom den offentliga sektorn, kan få stora konse- kvenser för kvinnors framtida sysselsättning och situation på arbetsmarknaden. Strukturförändringama inom den privata sektorn drabbar både kvinnor och män. Samtidigt som traditio- nella industriarbeten, där män dominerat, minskar i antal ratio- naliseras kontorsadministrativa kvinnoyrken bort.
En förutsättning för att kvinnornas position inte skall för- sämras är att tillväxten tar fart i hela Sverige. Men detta räck- er inte, utan det krävs också att könsuppdelningen på arbets- marknaden bryts.
Uppdraget
Regeringen tillkallar en särskild utredare som skall behandla frågan om kvinnors nuvarande och framtida arbetsmarknad. Utgångspunkten för direktiven skall vara kvinnors och mäns lika rätt till arbete i framtiden.
Kartläggning av kvinnors situation på arbetsmarknaden jäm- fört med mäns, speciellt avseende sysselsättning
Utredaren skall inhämta och bygga upp samlad kunskap om kvinnors situation på arbetsmarknaden speciellt avseende sys- selsättning. En sådan kartläggning är också en viktig förutsätt-
3
ning för att nå ett mer jämställt arbetsliv. Kartläggningen bör avse följande förhållanden.
— Kvinnors sysselsättningsgrad
Hur skiljer sig sysselsättningsgraden mellan kvinnor och män med avseende på bl.a. ålder, antal barn, barnens ålder, utbild- ning och yrke, branscher sarnt näringsgrenar? Hur ser de re- gionala skillnaderna ut mellan kvinnors och mäns sysselsätt- ning?
— Kvinnors arbetslöshet
Hur har arbetslösheten bland kvinnor utvecklats jämfört med män? Finns det skillnader mellan kvinnors och mäns arbetslös- het med avseende på bl.a. ålder, långtidsarbetslöshet, yrkes- grupper, etniskt ursprung och handikapp? Hur ser de regionala skillnaderna ut?
— Kvinnors arbetstider
Hur skiljer sig kvinnors arbetstider från mäns? Hur ser den genomsnittliga arbetstiden ut? Hur omfattande är deltids- arbetslösheten bland kvinnor? Inom vilka sektorer förekommer den?
— Kvinnors arbetsmiljö
Vad utmärker kvinnors arbetsmiljö jämfört med mäns? Vilka hälsorisker förekommer?
4
- Kvinnors anställningsformer
Finns det skillnader mellan män och kvinnor när det gäller t.ex. förekomsten av tidsbegränsade anställningar, projektan- ställningar och distansarbete?
— Kvinnors utbildning
Vilka kunskapskrav ställs idag på kvinnor jämfört med män? Utbildar sig kvinnor i samma utsträckning som män i enlighet med de rekommendationer om utbildningsval och arbetsmark- nadsprognoser som tillhandahålls samt i enlighet med de öka- de kompetenskraven? Hur stor del av vidareutbildning och kompetensutveckling i arbetet erbjuds kvinnor? Finns det skill- nader mellan kvinno- respektive mansdominerade sektorer avseende satsningar på vidareutveckling och kompetensutveck- ling?
I kartläggningen bör de kunskaper och erfarenheter som finns hos myndigheter och andra instanser inom arbetsmark- nadsområdet inhämtas. En kartläggning bör också innefatta erfarenheter av olika genomförda eller pågående projekt lik- som forskningsrapporter m.m. inom arbetsmarknadsområdet.
Bedömning av utvecklingen av kvinnors framtida arbetsmark- nad jämfört med mäns
Utredaren skall utifrån nuläget söka visa på den sannolika ut- vecklingen av kvinnors arbetsmarknad jämfört med mäns. Ut- redaren skall peka på förhållanden som är avgörande för ut- vecklingen under de närmaste åren. Det är av särskilt intresse att identifiera de utvecklingstendenser i arbetslivet som har betydelse ur ett jämställdhetsperspektiv. Utredaren skall också belysa hur kvinnors arbete jämfört med mäns påverkas i sam- band med utvecklingen av bl.a. nya anställningsformer och uppdragsforrner, egenföretagande och den privata tjänstesek- toms utveckling. Vidare skall utredaren överväga vad struk-
5
turella förändringar i samhället kan få för konsekvenser för kvinnors arbetsmarknad jämfört med mäns. Därvid bör även regionala skillnader belysas. Bedömningen bör avse följande förhållanden.
—- Anställningsformer
Finns kvinnor oftare i tidsbegränsade anställningar jämfört med män? Hur har utvecklingen varit när det gäller uthyrning av arbetskraft och hur ser det ut i framtiden? Hur kommer den pågående ökningen av anställningsformer som deltidsar- beten och tidsbegränsade arbeten att påverka kvinnors framtida arbetsmarknad jämfört med mäns?
— Utvecklingen inom olika sektorer
Vilka konsekvenser får förändringarna inom den offentliga och privata sektorn för kvinnor jämfört med män? Åt vilket håll leder utvecklingen vad gäller könsfördelningen inom de olika sektorerna på arbetsmarknaden? Hur kommer behovet och möjligheterna till anställningar inom olika sektorer för kvinnor jämfört med män att se ut på sikt?
— Kompetensutveckling och arbetsorganisation
Vilka nya kunskapskrav kommer att ställas? Vilka konsekven- ser får dessa nya krav för kvinnorjämfört med för män? Kom- mer arbetet att organiseras på ett annat sätt än i dag? Deltar både kvinnor och män med sina erfarenheter i utforrningen av framtida kompetenskrav och arbetsorganisation?
6
Tidsplan och samråd
Uppdraget skall redovisas senast den 8 mars 1996.
Utredaren skall samråda med parterna på arbetsmarknaden och vid behov med berörda myndigheter, kommuner och orga— nisationer. Utredaren skall också samråda med och inhämta underlag från kommittéer inom arbetsmarknadsområdet bl.a. Arbetsmarknadspolitiska kommittén (dir. 19931132) Kommis- sionen om den svenska arbetsrätten (dir. 1995:30) och Arbets- tidskommittén (dir. 199526).
Regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994123), om EU-aspekter (dir. 1988c43), om regionalpolitiska konsekvenser (dir. l992:50) samt om jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124) skall även beaktas.
(Arbetsm arknadsdepartem entet)
Förvärvsregioner, FR, med ingående lokala arbetsmarknader, LA, och kommuner enligt avgränsning från 1993 års sysselsättningsstatistik Se mer om förvärvsregioner på sidorna 22, 30—35, 71—73 samt kapitel 3
Förvårvsregion 1 Stockholms LA
Stockholm Upplands Väsby Vallentuna Österåker Värmdö
Järfälla Ekerö Huddinge Botkyrka Salem
Haninge Tyresö Upplands-Bro Täby Danderyd Sollentuna Södertälje Nacka Sundbyberg Solna Lidingö Vaxholm Norrtälje Sigtuna Nynäshamn Håbo Gnesta Strängnäs Trosa
Förvärvsregion 2 Göteborgs LA Göteborg Kungsbacka Härryda Partille Öckerö Stenungsund Mölndal Kungälv Ale Lerum
Lilla Edet Mark Alingsås Tjörn Orust Vårgårda
Förvärvsregion 3 Malmö LA
Malmö Staffanstorp Budöv Vellinge Lomma Svedala Skurup Lund Ystad Trelleborg Simrishamn Kävlinge Sjöbo Hörby Eslöv
Tomelilla Höör
Förvärvsregion 4 LA dominerade av regionala centra Uppsala Tierp Enköping Östhammar Heby Nyköping Oxelösund Eskilstuna Flen Linköping Kinda Åtvidaberg Motala Mjölby Ödeshög Boxholm Vadstena Norrköping Finspång Valdemarsvik Söderköping Jönköping Vaggeryd Mullsjö Habo Växjö Uppvidinge Lessebo
Tingsryd Alvesta
Kalmar Torsås Mörbylånga Nybro Borgholm Kristianstad Östra Göinge Bromölla Hässleholm Sölvesborg Perstorp Helsingborg Åstorp Ängelholm Bjuv Landskrona Höganäs Örkelljunga Klippan Båstad Svalöv Halmstad Laholm Uddevalla Munkedal
Tanum Färgelanda Bollebygd Borås Tranemo
Svenljunga Herrljunga Ulricehamn Skövde Karlsborg
Tibro Skara
Hjo Falköping Vara Essunga Karlstad Kil Hammarö Forshaga
Grums Lekeberg Örebro Hallsberg
2 Bilaga 2 SOU 1996:56 Kumla Ydre Tidaholm Nora Aneby Filipstad Lindesberg Älmhult Hagfors Askersund Osby Hällefors Västerås Ljungby Karlskoga Surahammar Oskarshamn Storfors Hallstahammar Högsby Degerfors Sala Mönsterås Köping Falun Västervik KUUQSÖF Rättv'k Gotland Arboga Borlänge Karlskrona Avesta Gagnef Ronneby Leksand Karlshamn Förvärvsregion 8 Säter Falkenberg LA präglade av små— Gävle Varberg skälig industri Älvkarleby Lysekil Gnosjö Sandviken Sotenäs Gislaved Ockelbo Gullspång Sävsjö Härnösand Mariestad Vetlanda sundsvall Töreboda Markaryd Timrå Lidköping Hultsfred Umeå Götene Vimmerby Nordmaling Kristinehamn Bengtsfors Bjurholm Arvika Dals-Ed Vindeln Eda Årjäng Robertsfors Säffle Vansbro Vännäs Åmål Dorotea Skellefteå Fagersta Norsjö Skinnskatteberg Föwårvsrggion g Lulea Norberg Rurala LA Alvsbyn Hedemora .. Piteå Ludvika %);sz Boden Ljusnarsberg Su nnå ” (_ _ Smedjebacken Malung Forvarvsregion 5 Söderhamn Älvdalen Inlandets ytstora LA Bollnäs Åre Ovanåker går: Östersund Hudiksvall Ljusdal Ragunda Nordanstig Ånge Bräcke Kramfors Sollefteå Krokom Örnsköldsvik .. Strömsund Berg Lycksele Härjedalen Arjeplog Mala Storuman Jokkmokk Kalix Sorsele Gällivare Övertorneå Vi|he|mjna Kiruna Haparanda Ä sele Förvärvsregion 6 Förvärvsregion 7 Aow'dlflziur Små till medeistora LA med LA präglade av sten På/jearlaa IX flersidig näringsstruktur
Katrineholm Vingåker Nässjö Värnamo Eksjö Tranås
skallig industri Emmaboda Hylte Trollhättan Vänersborg Grästorp Mellerud
Förvärvsregion io
Små bruksberoende LA
Olofström Munkfors Laxå Hofors
SOU 1996:56
Utredningen om kvinnors arbetsmarknad
Stockholm xxxx Dnr 1995/3
Erfarenheter av verksamhet som syftar till att bryta könsuppdelningen på arbetsmarknaden
Utredningen om kvinnors arbetsmarknad (dir. 1995:119), har till- satts av regeringen för att studera utvecklingen på arbetsmark- naden vad avser skillnader mellan kvinnor och män i bl.a. sysselsätt— ning, arbetskraftsdeltagande, arbetslöshet, arbetstider, anställnings— former osv under lågkonjunkturen (direktiven bifogas).
Dessutom skall utredningen inhämta erfarenheter av jämställdhets— arbete hos bl.a. myndigheter på arbetslivs- och arbetsmarknadsom- rådet. Vi ber därför om uppgifter om ordinarie verksamhet, projekt eller andra initiativ som genomförts under 1990-talet och som syftat eller syftar till att bryta könsuppdelningen på arbetsmarknaden eller på annat sätt stärka jämställdheten i arbetslivet. Även information om planerade initiativ är av intresse. Utredningen skulle därför gärna vilja ha uppgifter om sådan verksamhet vad avser innehåll, omfatt- ning, tidsperiod, syfte, resultat osv. Vi vill gärna samla " goda exem- pel" och .vore'tacksamma för kommentarer om positiva erfarenheter. Intressanta är även analyser av verksamhet som inte lyckades upp- fylla mål om ökad jämställdhet.
Även sammanställningar av statistik eller andra studier som myn- digheten gjort och som speglar utvecklingen under lågkonjunkturen ur utredningens perspektiv är av intresse.
Vi skulle också gärna Vilja veta hur jämställdhetsfrågor handläggs på myndigheten. Integreras de i det ordinarie arbetet (enligt "mainstreamingprincipen") på alla områden eller behandlas de i projektform "brevid" den gängse verksamheten eller både och?
Genomförs systematiskt analyser av vilka konsekvenser beslut och åtgärder kan komma att ha för kvinnor och män? Använder / produ-
cerar myndigheten som regel könsuppdelad statistik?
Utredningen om kvinnors arbetsmarknad skall lämna sitt betän— kande i mars 1996. För att kunna sammanställa Era uppgifter vore Vi tacksamma för svar senast den xx 1996. För frågor, kontakta gärna Åsa Regnér, tel. 08- 405 1356, fax 20 64 61. Svaren sändes till Utred- ningen om kvinnors arbetsmarknad, Arbetsmarknadsdeparte— mentet,103 33 Stockholm.
Med vänlig hälsning
Åsa Regnér Särskild utredare
SOU 1996:56
En förändrad arbetsorganisation
av Martha Blomqvist
Det talas och skrivs vid mitten av 1990-talet mycket om förändrade arbetsorganisationer. Platta organisationer, slimmade organisationer, decentralisering, målstyrning, resultatenheter, arbetsutvidgning, team- arbete, integrering, kompetensutveckling, kundorientering, flexibili- tet och social kompetens är begrepp som ofta förekommer i samman- hanget. De används i allmänhet med tydliga positiva förtecken, vil- ket inte är förvånande. Det är ju förespråkare för de nya organisations— idéerna som först myntat och sedan framgångsrikt spritt dem. De ut- gör alla ena halvan av begreppspar, där den andra sidan — hierarkiska organisationer, svällda organisationer, centralisering, regelstyrning, arbetsdelning, isolering, segregering, rigiditet, social oförmåga — har entydigt negativa konnotationer. Vad negationerna sammantagna be- skriver är en byråkratisk organisation.
Ett genomgående tema i feministiskt inriktad forskning om arbetsorganisation är kritiken av just den byråkratiska organisatio- nen, som ses som särskilt förtryckande för kvinnor. Från denna ut— gångspunkt skulle ett fjärmande från en byråkratisk organisations- struktur kunna förstås som en förbättring för kvinnors vidkommande. Någon konsensus i synen på de nya organisationsstrukturerna finns dock inte bland forskarna. Vissa avfärdar dem som ointressanta då de inte kan lösa upp åtskillnaden mellan det offentliga och det privata, medan andra ser dem som en potentiell möjlighet.
De nya arbetsorganisationerna framställs många gånger som lös— ningen på arbetslivets alla problem, medan de nuvarande organisa- tionerna döms ut i de flesta avseenden. Erfarenheten säger oss dock att några enkla lösningar på dessa problem inte finns. I dagens för- ändringar finns rimligen såväl vinnare som förlorare, och förvånande vore om dessa var enkelt sorterade efter kön. I detta kapitel diskute- ras vad de förändrade arbetsorganisationerna kan tänkas betyda för kvinnor i olika delar av arbetslivet.
1 Gemensamma kännetecken
Det har gått mode i organisation och skaran av förståsigpåare är följ- aktligen stor. Det är dock Viktigt att skilja på ord och faktisk föränd— ring. Ett nytt sätt att tala om arbetsorganisation innebär inte nödvän— digtvis att arbetsorganisationerna faktiskt förändras. Å andra sidan styrs Vår förståelse av organisation och vårt handlande i organisatio- nen av de begrepp vi använder (Mullern 1994). Ett exempel: På en arbetsplats, en mindre tillverkningsindustri, beslöt man, i syfte att motverka belastningsskador, att organisera arbetet för kvinnor med ett mycket monotont monteringsarbete i form av grupparbete. En— dast en grupp hann komma igång innan lågkonjunkturen gav sig till känna i en kraftigt minskad efterfrågan på de produkter som bäst lämpade sig för arbete i grupp. Ledningen såg det därför inte som möjligt att utveckla grupparbetet och den enda grupp som bildats upplöstes. Ett år senare pratade ändå anställda såväl som ledning om gruppen, som om den fortfarande var verksam. Gruppen var nu be— nämning på den arbetsstation där grupparbete tidigare bedrivits. Genom att benämna en arbetsstation som gruppen bevarar de an— ställda grupparbetet i minnet. Grupparbetet framstår på arbetsplat- sen som en reell möjlighet, vilket kan antas underlätta för att det åter införs.
Ordens makt är stor. Begrepp som saknar täckning och fraser som förefaller retoriska behöver inte vara utan konsekvenser. Ett nytt sätt att se på arbetsorganisation, en förändring av dominerande antagan— den eller ett doktrinskifte kan mycket väl innebära att arbetsorgani— sationer inom helt olika verksamhetsområden förändras i samma rikt- ning (Beckérus & Edström 1988). Krigsmakten och kyrkan stod en gång modell för industrisamhällets organisationer, vilka tjänade som förebild för sjukvården. Det betyder nu inte att arbetsorganisationer för t.ex. tillverkning av bilar och för vård av gamla varit identiskt utformade. Däremot har funnits gemensamma grundantaganden om den ideala organisationen och principerna för organisering av varu- produktion har tillämpats för vårdarbete.
Terminologin rörande arbetsorganisation är i stor utsträckning ge— mensam för offentlig och privat sektor och för olika näringsgrenar. De flesta av begreppen ovan används som ledstjärnor för organise— ring av arbete i vitt skilda sektorer och ofta dessutom utan någon referens till det arbete som utförs i organisationerna. På en idémässig nivå tycks det finnas likheter mellan mycket olika verksamheter vad gäller antaganden om den ideala organisationen.
Men vad betyder begreppen? Ett sätt att ge dem innehåll och sam- manhang är att med hjälp av dem illustrera en organisationsföränd- ring. I följande beskrivning av en fiktiv arbetsorganisation har inklu- derats så många som möjligt av organisationsförändringarnas honnörsbegrepp.
Vad betyder begreppen? _j;
Organisationernas mellannivåer tunnas ur, vilket konkret bety- der att arbetsledare försvinner. Hierarkin trycks därigenom ihop, organisationen får en mer ”platt" form. Även i övrigt rensas or- ganisationen från arbetsuppgifter som saknar direkt koppling till produktionen. s.k. kringfunktioner — vaktmästeri, städning, res- taurang, växel — försvinner som särskilda befattningar ur organi- sationen. Såväl "utplattning" som "slimning" av organisationerna innebär färre anställda. Arbetsuppgifter som utförts av arbetsledare decentraliseras och integreras i de tidigare underordnades arbete. Dessa får därige- nom en vertikal arbetsutvidgning och kompetensutveckling. Pla- nering, schemaläggning och kundkontakter är exempel på ar- betsuppgifter som flyttas ned i organisationen. En horisontell arbetsutvidgning och kompetensutveckling handlar det om dels när anställda övertar arbetsuppgifter från befattningar som upp— hör, dels (och i huvudsak) när anställda går in i varandras arbete. Det sistnämnda åstadkoms genom arbetsrotation och/eller ar— bete i grupp, team eller lag. I de fall arbetet grupporganiseras kan i gruppen utses en person som ansvarar för det indirekta arbete som tidigare arbetsledare hade, eller, kan hela gruppen ges ansvar för detta. Om på gruppen läggs även ett ekonomiskt ansvar, utgör den en resultatenhet. I och med att mellancheferna minskar i antal minskar också möj- ligheten att kontrollera arbetet Via direkt övervakning. Detta kom- penseras genom kontroll via ekonomisk styrning. Det ekono- miska ansvaret decentraliseras i organisationen, men kontrollen av det flyttas med datoriserade ekonomiska styrsystem upp i hie- rarkin, d.v.s. centraliseras. Individuell lönesättning införs som in- citament. För att ytterligare motivera de anställda och få alla att arbeta mot ett gemensamt mål, strävar man efter att åstadkomma gemensamma värderingar och en vi-känsla på arbetsplatsen. Ett led i denna ideologiska styrning är att utveckla företagskulturen, som alltså även den kan ses som ett kontrollinstrument.
De nya organisationsidéerna tycks anammats i varuproduktionen. Den fiktiva organisationsförändringen stämmer nämligen väl med vad som i realiteten pågår inom tillverkningsindustrin. En kvantitativ under- sökning av svenska arbetsplatser bekräftar att det nya lednings— strategiska tänkandet haft ett relativt stort genomslag i företag i verk- stadsindustrin (Edling & Sandberg 1993). Organisationsidealet är dä— remot hämtat från kvalificerad tjänsteproduktion. Det brukar kallas adhocrati och är byråkratins motsats (Mintzberg 1979). En adhocratisk organisation saknar byråkratins arbetsdelning. Tillfälliga projekt- grupper bestående aV anställda med kunskaper inom olika områden sätts samman allt efter problemets art. Befogenheter att fatta beslut är decentraliserade och formell auktoritet är ersatt av expertkunskap. I stora delar av kvalificerad tjänsteproduktion har arbetet sedan länge varit organiserat på detta sätt. Det är således ingen tillfällighet att just data— och reklambranschens företag i litteratur om organisation ofta tjänar som exempel på ideala organisationer. Varuproduktionens tra- ditionella organisationer tycks således förändras i riktning mot en organisation för kvalificerade tjänster. Men det är inte bara varu- produktionen som omorganiseras. Av de ca 25 000 förändrings- program på arbetsplatser inom hela arbetsmarknaden som Arbetslivs- fonden finansierade under 1990 till 1994 gällde mer än hälften organisationsförändringar (Brulin & Nilsson 1994, Boman 1995, Gustavsen m.fl. 1995). Det råder ingen tvekan om att det på svenska arbetsplatser pågår omorganisationer i stor skala.
En hel del av begreppen som används i samband med omorgani- sationer har en tyng referens till den anställda, hennes arbete och arbetsprocessen: arbetsutvidgning, arbetsrotation, grupporganisation, kompetensutveckling, social kompetens, flexibilitet, kundkontakt. Andra handlar om former för styrning och kontroll: resultatenheter, budgetansvar, ekonomiskt ansvar, individuell lönesättning och företagskultur. Några syftar på organisationsformen: slimmad orga- nisation, platt organisation. De ingår dock i ett sammanhang och be— stäms innehållsligt aV varandra. Formen för styrning och kontroll har t.ex. konsekvenser för individens arbete, samtidigt som utformningen av hennes arbete avgör möjliga former för styrning och kontroll.
Även om begreppen runt lansering och genomförande av de nya arbetsorganisationerna är gemensamma för mycket olika verksam- heter, betonas de i olika hög grad inom olika verksamhetsområden. Detta antyder att resultatet av en och samma förändringsinriktning kan skilja sig åt även i de fall grundidén är densamma. Information om att man på en arbetsplats genomfört t.ex. arbetsutvidgning säger
därför mycket litet om vad detta betyder för de anställda, om vi inte vet vari arbetsutvidgningen består och hur den påverkar den totala arbetsbelastningen. Ett och samma organisatoriska fenomen kan ha mycket olika konsekvenser för anställda i olika organisationer och för anställda i olika delar av en och samma organisation. Konsekven- serna för de anställdas del kan förväntas bli olika, beroende på t.ex. hur den tidigare arbetsorganisationen såg ut, på arbetets inriktning och på position och kön. Betydelsen av de arbetsorganisatoriska för- ändringarna låter sig därför inte diskuteras på en generell nivå. Det behövs konkretiseringar. Frågan om vad de förändrade organisatio- nerna betyder för kvinnors vidkommande har inte ett svar.
2 Nedskärningar och omorganisation
Både mäns och kvinnors arbetslöshet har ökat kraftigt de senaste fem åren, men männens har ökat mer än kvinnornas. Offentliga sektorns nedskärningar ger sig först nu fullt ut till känna i sedan länge förut- sedda höga arbetslöshetssiffror för kvinnor, Vilka under 1996 beräk— nas komma att överstiga männens (Forsman 1984, Furåker 1993, Gonäs 1993, AMS 1995). Organisationsförändringarna sammanfaller således i tiden med en minskning av antalet anställda och en motsvarande ökning av antalet arbetslösa.
Ekonomiska nedskärningar ska inte förväxlas med omorganisa- tioner. I stora delar av offentlig sektor resulterar dock ekonomiska nedskärningar och minskning av antalet anställda i organisatoriska förändringar, även om det inte rör sig om planerade sådana.
2.1 Varuproduktion och tekniska tjänster
I industrin har sysselsättningen minskat sedan 1960-talet och är en del av en långsiktig strukturell omvandling. Omvandlingen utgör det sammantagna resultatet av organisationsförändringar, där maskiner gjort mänskligt arbete överflödigt (Forsman 1984). Det senaste decen- niets omorganisationer skiljer sig i det avseendet inte på något avgö— rande sätt från de tidigare. Nu får datorer ytterligare användnings- områden, fler arbetsuppgifter som utförts av människor onödiggörs, och arbetet för de i industrin kvarvarande anställda anpassas efter de nya förutsättningarna.
En viktig drivkraft för senare års förändringar är 1990-talets kon-
junkturnedgång, som för många företag inneburit minskad orderin- gång och minskad lönsamhet. En hel del företag har lagts ned helt och hållet, andra har sagt upp en del av de anställda. I och med uppsägningarna minskar en del av företagen sin produktion. Med färre anställda är det inte möjligt att behålla produktionen på samma nivå, med mindre än att man sänker kvalitén på det som produceras, ökar arbetsintensiteten eller genomför en omorganisation. Att sänka kvalitén på varan eller tjänsten är för de flesta privata företag ett omöj— ligt alternativ. Det blir svårt att hitta köpare som är villiga att betala samma pris för en vara eller tjänst med sämre kvalitet. Att öka arbets- takten är inte heller på längre sikt möjligt, även om anställda på många arbetsplatser tvingats acceptera detta alternativ i hopp om att få be- hålla sitt arbete. Organisationsförändringar av något slag är således det enda till buds stående långsiktiga alternativet om man inte vill minska produktionen.
Tjänsteproduktion är överlag mer arbetsintensiv än varuproduk- tion. Delar av den privata tjänstesektorn genomgår dock för närva- rande en utveckling motsvarande industrins. Människors arbete er- sätts av datorer, med följd att antalet anställda minskar, utan att pro- duktionen minskar. I detaljhandeln, post och tele, bank- och försäk- ringsbranschen samt i administrativt arbete överhuvudtaget är rationaliseringarna tydligt synliga i minskat antal anställda. Samma utveckling förutses, eller pågår redan, för alla tjänster, vilkas produk— tion helt eller delvis kan övertas av ny teknik. Dessa tjänster kallas ofta ”tekniska tjänster”, att skilja från "humana tjänster", som förut— sätter en kontakt eller samarbete människa till människa (Forsman 1984).
2.2 Humana tjänster
Humant tjänstearbete finns företrädesvis i offentlig sektor och är kraf- tigt kvinnodominerat. Av sysselsatta i undervisning, hälso- och sjuk— vård samt socialvård är 82 procent kvinnor. Hela 48 procent av kvin- nors sysselsättning i Sverige finns i dessa näringsgrenar (SCB 1995a).
Merparten av omorganisationer i offentlig sektor rör det ekono- miskt—administrativa systemet på en övergripande nivå och inte själva tjänsteproduktionen Ädelreformen, som placerade äldreomsorgen under kommunerna 1 stället för landstingen, privatiseringar samt köp- och säljsystem, som under olika namn införs 1 syfte att åstadkomma marknadsliknande förhållanden och affärsmässigt tänkande (Borgert
1992) är exempel på sådana omorganisationer på den ekonomiskt- administrativa nivån. De gäller inte den direkta produktionen och ger sällan anvisningar om hur den ska förändras.
Förändringar av ekonomiska och administrativa system sker ofta parallellt med nedskärningar. Dagens nedskärningar i offentliga sek- torn utgör emellertid inte del av en historiskt oundviklig strukturell omvandling — möjligen kan de så småningom komma att ses som in— ledning till en sådan — utan är resultat av politiskt fattade beslut (Gonäs, Johansson & Svärd 1995). Humana tjänster är till sin art så- dana att ny teknik bara till en viss gräns kan rationalisera arbetet. Visserligen har t.ex. inom sjukvården datorer övertagit vissa patient— övervakande arbetsuppgifter, men till övervägande grad har använd- ningen av ny teknik resulterat i mer arbete för människor. Fler sjuk— domar kan behandlas, tekniskt mer avancerade operationer är möj- liga att utföra o.s.v.
För humana tjänster utgör personalkostnaderna en förhållande— vis stor andel av totalkostnaden. I nedskärningarnas första skede mins— kas antalet anställda genom passiva åtgärder: tidsbegränsade anställ— ningar förlängs inte, Vikarier och timanställda tas inte in. I ett andra skede kommer aktiva uppsägningar. Uppsägningsprocessen är emel- lertid lång, varför tiden mellan beslut om ekonomiska nedskärningar, uppsägningar och minskat antal anställda är utdragen. Långt innan ekonomiska nedskärningar inom den offentliga sektorn ger utslag i arbetslöshetsstatistiken, är de på arbetsplatserna synliga i försämrade arbetsvillkor.
2.3 Oplanerade omorganisationer
Den offentliga sektorns arbetsgivare — kommuner, landsting, statliga förvaltningar — är mycket stora. I såväl landsting som kommuner finns många arbetsställen med liknande verksamhet: landstingens sjukvård bedrivs på många sjukhus, kommunernas barnomsorg är uppdelad på många daghem. Lagen om anställningsskydd stadgar att uppsäg- ningar sker efter anställningstid. Stora turordningskretsar, sätter, när antalet anställda minskas, igång en karusell av omplaceringar. Sjukvårdsanställda flyttas till andra avdelningar eller sjukhus, lärare byter skola och barnsköterskor får ett nytt daghem som arbetsplats. Omplaceringar är ofta ansträngande för individen som flyttas, men också för både de tidigare och nya kollegorna. Fungerande arbets- grupper och social gemenskap slås sönder. Oro och osäkerhet leder
lätt till att spänningar och konflikter utvecklas på arbetsplatsen. Personalminskningarna får således organisatoriska konsekvenser. För att kunna utveckla sociala relationer och anpassa arbetsrutiner till den nya situationen behövs tidsrum. Dock blir tiden bristvara i takt med minskat antal anställda och ökad arbetsbörda. Förändringarna får mer karaktären av tillfälliga nödlösningar än planerade omorganisationer.
Trots att ingenting nämns om kvalitetssänkningar i verksamhets- planer och dylikt är detta vad som ofta inträffar i samband med att antalet anställda minskar i humana tjänster. Den minskade kvalitén drabbar sjukvårdens patienter, barnen i barnomsorgen, eleverna i sko- lan och de gamla i äldreomsorgen. Den drabbar också de anställda. I skolorna blir klasserna större, på daghemmen fylls grupperna på med fler barn. Vårdanställda ges ansvar för fler patienter att övervaka och hjälpa. Arbetsbördan för anställda i humana tjänster ökar således.
Efterfrågan på tjänsterna minskar dock inte med de anställda. Pro- duktionen ska i allmänhet bibehållas, men med färre anställda. Lik- som i privata sektorns företag kan detta göras genom att sänka tjäns- tens kvalitet, öka arbetsintensiteten eller genomföra en omorganisa- tion. En ökning av arbetsintensiteten är vad som ofta tillgrips när an- talet anställda minskar. Mer sällan sägs avsikten vara att sänka kvali- tén. En ökad arbetsintensitet får dock även på ganska kort sikt åter— verkningar på kvalitén.
Humana tjänster inbegriper alltid ett visst mått av känslomässigt arbete. Sådant arbete kräver utrymme för flexibilitet och spontanitet, och kan därför inte på förhand planeras och tidsbestämmas. Förmåga till känslomässigt arbete ingår emellertid inte i de formella kvalifikationskraven, det betalas inte för i lön, och är en till stor del osynlig del av arbetet. Vid nedskärningar och omorganisationer pla— neras i första hand för det fysiska arbetet, det mest synliga, och tiden för det emotionella inskränks. Denna minskning av tjänstens kvalitet drabbar den som tar emot tjänsten, men även den som utför den. Vårdarbetaren känner sig inte tillfreds med ett arbete om inte den vårdade är det, hon drabbas av känslor av otillräcklighet och skuld (Szebehely 1995). Att det emotionella arbetet inte ges utrymme upp— levs som en allvarlig psykisk påfrestning av den anställda.
Dessutom försvårar beslutsstrukturen på offentliga sektorns arbets— platser många gånger genomförande även av planerade förändringar. Det är betydligt vanligare i offentlig sektor än i privat att övergri- pande beslut om verksamheten fattas utanför arbetsplatsen (Szulkin 1993). På arbetsplatsens nivå föreligger därför betydande brister i den mer långsiktiga kontrollen över verksamheten. Medan förändringar
av arbetsprocessen i allmänhet initieras och genomförs på arbetsplat- sens nivå, fattas det formella beslutet på överordnad nivå, utanför arbetsplatsen. Det tycks inte alls ovanligt att det på överordnad nivå sedan fattas beslut som motverkar, konkurrerar med eller helt rycker undan grunden för den pågående omorganisationen (Blomqvist 1994a). Vidare är sambandet mellan omorganisation av arbetspro— cessen och ökad effektivitet inte lika tydligt i offentlig sektor som i privat sektor. Sammantaget innebär frånvaron av ekonomiska incita- ment och bristande kontroll att förändringar av arbetsprocessen i den offentliga sektorn oftare än i den privata sektorn ställs in eller inte genomförs fullt ut (a.a.). Anställda som engagerat sig känner sig svikna och lurade. När sedan nästa omorganisation går av stapeln minns de ofta berätta om aldrig infriade förhoppningar och löften med den ti- digare.
Man brukar säga att nedskärningar av offentliga sektorn drabbar kvinnor dubbelt. Kvinnor är mer än män beroende av offentliga sek- torns tjänster och de är beroende av offentliga sektorn som arbetsgi- vare. Till detta kommer således att även kvinnor som får behålla sina arbeten drabbas hårt av organisatoriska nödlösningar, av aldrig fullföljda organisationsförändringar och av att tvingas göra ett kvali— tativt sämre arbete. Nedskärningar av offentlig sektor drabbar såle- des kvinnor trefaldigt.
När vi talar om förändrade arbetsorganisationer är det i allmänhet inte den typ av förändringar som här diskuterats, som vi har i tan- karna. Men omorganisationer är det, även om de inte är genomtänka eller välplanerade eller fullt ut genomförs. De kan ses som ett oorga- niserat omorganiserande av stor omfattning.
3 Medveten omorganisation
I såväl offentlig som privat sektor genomförs dessutom planerade för- ändringar av arbetsorganisationer. Två med varandra sammanhäng— ande dimensioner av dessa förändringar står fram som centrala för arbetsprocessen och som särskilt betydelsefulla för de anställda: flexi- bilitet och kompetensutveckling. En flexibel produktionsprocess för- utsätter en flexibel arbetsorganisation. Ingetdera är möjligt med en långt gången arbetsdelning. Den vertikala och horisontella arbetsdelningen luckras upp, arbetsuppgifter integreras. Nya arbets- uppgifter ställer krav på ökad kompetens hos enskilda anställda, vil- ket i sin tur ökar den sammantagna kompetensen på arbetsplatsen.
Begreppen flexibilitet och kompetensutveckling, bägge honnörsord i diskussioner om nya arbetsorganisationer, syftar således på såväl or— ganisationen som på de anställda.
3.1 Flexibilitet
Genom arbetsutvidgning och arbetsrotation får anställda fler arbets— uppgifter. Vertikal arbetsutvidgning innebär att arbetsuppgifter från högre hierarkisk nivå i organisationen förs nedåt. Därigenom decen— traliseras beslut om arbetets utförande, om arbetstakt, Viss adminis— tration och ofta kundkontakt. Horisontell arbetsutvidgning åstadkoms genom arbetsrotation, organisering i självstyrande grupper eller ge- nom att helt nya arbetsuppgifter tillkommer. Arbetet blir därigenom mer varierat, om än inte alltid mer kvalificerat.
Kvinnor har oftare än män ett monotont och rutinartat arbete (SCB 1991). Montering, paketering — varuproduktion — kassaarbete, städ- ning och kontorsarbete — tekniska tjänster — är exempel på sådana kvinnodominerade arbeten. Ensidiga arbetsuppgifter är, i kombina— tion med stress, brist på inflytande och kontroll över arbetet, en viktig förklaring till belastningsskador. Belastningssjukdomar utgör 70 pro— cent av alla anmälda arbetssjukdomar, 81 procent av kvinnornas och 67 procent av männens (ISA, Arbetarskyddsstyrelsen). Varje form av arbetsutvidgning, vertikal såväl som horisontell, innebär att den en- sidiga belastningen minskar. (Detta förhållande mellan organisation och hälsa utgjorde utgångspunkt för programmet Åtgärder mot belastningsskador, som Arbetsmiljöfonden genomförde mellan 1988 och 1993.) Förändringar mot större flexibilitet innebär därför förbättring av arbetsförhållandena, särskilt för kvinnor.
Fler arbetsuppgifter ger också bättre överblick över produktions- processen och därmed större möjligheter till inflytande. Detta gäller särskilt om arbetsutvidgningen är vertikal. När ansvaret för ledning och fördelning av arbetet decentraliseras till arbetsgrupper ökar ef- fektiviteten, arbetstiden används mer effektivt, väntetider minimeras och stopp i produktionen p.g.a. sjukfrånvaro undviks genom att grup- pen kan flytta runt sina medlemmar. Gruppbaserat arbete möjliggör dessutom social utveckling och arbetsgemenskap. Trots att nya ar- betsuppgifter tillkommer, och att uppgifterna totalt sett blir fler, upp- lever många som börjar arbeta i grupp att arbetet blir lugnare. Utsattheten blir mindre och man kan i gruppen ta hänsyn till varan- dras tillfälliga svackor. "Om nån tjej som är med barn och mår litet
halvträligt sådär - och kanske får böja sig och packa och så där - så kan man byta med den", berättar en man (Blomqvist 1994a). Exempel på sådana positiva effekter av arbete i grupp finns från såväl varu- produktion som tekniska och humana tjänster (a.a.).
I kombination med personalnedskärningar innebär dock fler är— betsuppgifter och ökat ansvar även nya risker. De anställdas ökade engagemang och ansvarstagande hotar att slå tillbaka i form av ökad stress. Minskas antalet anställda över en viss gräns förutsätter verk- samheten inte bara att alla kan utföra varandras arbete, utan också att alla är på plats. Produktionen har blivit så "mager" (lean production) att den inte tål sjukfrånvaro.
Risken för att anställdas ansvarstagande utnyttjas ökar i tider av arbetslöshet. I nedskärningarnas offentliga sektor är den särskilt stor. I humant tjänstearbete gäller ansvarstagandet nämligen mer än ar— betsplatsens framtid och det egna arbetet. Här tillkommer ansvaret för de människor vilkas Väl och ve är beroende av att arbetet utförs. Då humant tjänstearbete är mycket kvinnodominerat, kan befaras att den psykosociala stress, som blir följden när ansvarstagandet tänjs över gränsen till en skadligt hög belastning, framförallt allt kommer att drabba kvinnor.
3.2 Kompetensutveckling
Kompetens är ett begrepp i tiden. Det inbegriper det mesta — utbild- ning, kunskap, förmåga och förhållningssätt - och är därför mycket oprecist. Alla pratar om kompetens, men få kan definiera vad som avses.
För tio år sedan diskuterades behovet av kompetens i direkt an- slutning till den då nya tekniken (Björkman och Marking 1992). Data- utbildning av alla de slag stod på kursprogrammet på både arbetstid och fritid. Många såg som ett bekymmer att kvinnor ofta visade ett bristande intresse för datorer och teknik överhuvudtaget. Ointresset tolkades dels i rent essentialistiska termer - kvinnors och mäns tän- kande är olika och datorernas logik överensstämmer mer med ett man- ligt tänkande - dels som resultatet av att flickor i skolan av lärarna inte fick nog uppmuntran att lära sig datorer eller trängdes undan av pojkarna. Under samma tid var nära hälften av de examinerade från universitetens och högskolornas datautbildningar kvinnor (SCB 1995b). Liknande farhågor om att kvinnors förhållande till teknik ris- kerar att göra dem till framtidens förlorare uttrycks fortfarande, även
om diskussionen om kompetens för det framtida arbetslivet inte längre är ensidigt fokuserad på tekniskt kunnande. Användare av dagens datorer behöver i de flesta fall inga djupare tekniska kunskaper. N är ny teknik introduceras är det alltid i ett organisatoriskt sammanhang och det är detta som avgör vilket utfallet blir för t.ex. förändringar i den könsmässiga arbetsdelningen (Sundin 1993).
Så vad är det då som avses med kompetens? Christer Marking sam- manfattar de nya kompetensbehoven i tre punkter: kunskap om sam- manhanget, social kompetens och förmåga att lära nytt (Utbult & Frejhagen 1995). Möjligheten att tillägna sig kunskap om samman- hanget bestäms i stor utsträckning av just sammanhanget, d.v.s av arbetsorganisationen. I en organisation med snäv arbetsdelning är möjligheten mindre än i en organisation med utvidgade arbetsupp- gifter. Detsamma gäller utvecklandet av social kompetens, men här är erfarenheter utanför arbetslivet nog så betydelsefulla. Förmågan att lära nytt kan antas vara större för den som har vissa grund— kunskaper, men har också att göra med hur man förhåller sig till för- ändring. Det senare kallas ofta förändringskompetens. Kompetens, som det diskuteras i dag, är alltså inte liktydigt med formell utbild- ning. Kompetens är ett vidare begrepp och det är kontextberoende. Arbetets karaktär, ansvar och befogenheter, avgör både vilken kom- petens som krävs och vilken som är möjlig att utveckla (Marking 1992).
Kvinnor och män i Sverige har i stort sett lika lång skolutbildning. Att kvinnor oftare än män har okvalificerade, monotona och repetitiva jobb kan ses som ett utslag av att arbetsgivare slösar mer med kvin- nors formella utbildning än med mäns (Gonäs 1992). Ungefär lika många kvinnor som män omfattas också av internutbildning på ar- betsplatsen, men kvinnornas är i genomsnitt kortare än männens (Björklund & Regnér 1993).
Omorganisationer aktualiserar i allmänhet personalutbildning i nå— gon form. Med kurser inriktade på samarbete och kommunikation för- bereds anställda för arbete i grupp. Arbetsuppgifter som tidigare legat på tjänstemannanivå, och som decentraliseras, fördelas sällan jämnt mellan alla anställda. I allmänhet lärs en eller ett fåtal upp för att handha dem under den nya arbetsorganisationens första tid. Hur den utbild- ningen fördelas är avgörande för fördelningen av arbetsuppgifter framö— ver. I en studie av omorganisationer framkom att påfallande många kvinnor först visat intresse för att ta över tidigare tjänstemannauppgifter och också fått utbildning för dem. Även på arbetsplatser med en rela- tivt jämn könsfördelning har särskilt kvinnor därigenom synliggjort sin potential och kompetens (Blomqvist 1994a).
Många yrken kräver en examen eller legitimation för utövning och den reella kompetensen är i dessa yrken inte tillräcklig för att kvalifi- cera för vissa uppgifter. En aldrig så kunnig undersköterska får inte blanda medicin. En aldrig så kunnig sjuksköterska får inte ordinera den. Inom sjukvården sker kompetenshöjning främst genom en dra- matisk förändring av personalstrukturen. I många landsting har sjukvårdsbiträdena redan försvunnit och en minskning av antalet undersköterskor pågår. Sjuksköterskor tar i ökad omfattning över deras arbetsuppgifter. Vi ser här en kompetenshöjning för organisa- tionen samt för de sjukvårdsbiträden och undersköterskor som vidare- utbildar sig. För sjuksköterskornas del är utvecklingen inte lika enty- dig. (Ivansson 1994) Om man utgår från formella kvalifikationskrav kan den tolkas som en nedkvalificering. Utgående från kompetens — kunskap om sammanhang, social kompetens, nyinlärning — rör det sig dock om en höjning. Kompetensbegreppet fångar mer än kvalifikationsbegreppet.
Behovet av social kompetens är inte nytt inom vårdsektorn, där so- ciala och empatiska förmågor tas i bruk dagligdags. Problemet är att dessa hittills inte värderats som kvalifikationer, utan betraktats som "naturliga” egenskaper. Med kompetensbegreppet lyfts de nu fram som för framtidens arbete viktiga förmågor. Det finns således en spän— ning mellan kvalifikation och kompetens. Yrkens kvalifikationsgrad är historiskt, ideologiskt och socialt bestämda. Mansdominerade yr— kesgrupper har haft lättare att få sina arbetsuppgifter värderade som kvalificerade. "Kvalificerat arbete är arbete som inte utförs av kvin- nor" (Phillips & Taylor 1980). Kompetensbegreppet tycks därvidlag rymma en möjlighet till förändring.
3.3 Utslagning
I processer av omorganisation utkristalliseras på arbetsplatserna två huvudtyper av aktörer: eldsjälarna, som bär upp förändringen och vars engagemang får den att fortskrida, och de ”förändrings- obenägna", de rigida ”bakåtsträvarna", som klamrar sig fast vid det som är och utgör ett hinder för nya möjligheter. Förändringskompetens är kanske mer positivt laddat än övriga delar av kompetensbegreppet, och dess motsats i motsvarande grad negativt laddat.
Alla anställda förmår inte ta på sig nya arbetsuppgifter och alla kan inte inordnas i grupporganiserat arbete. I takt med att kraven på flexibilitet och kompetensutveckling för anställda ökar, så minskar
också utrymmet för tolerans av dem som inte lever upp till dem eller vars arbetsinsats inte är hundraprocentig. Det inflytande och den själv- ständighet i arbetet som de nya arbetsorganisationerna erbjuder har ett pris. Då arbetsorganisationerna samtidigt rensas från s.k. kring- funktioner finns allt färre udda arbetsuppgifter kvar. Uppsägning av anställda som inte kan inordnas i arbetsprocessen står inte i strid med arbetsrätten. Omorganisationerna hotar att bidra till en omfattande systematisk utslagning av människor som av något skäl inte kan inte- greras i de nya arbetsorganisationerna. Åldern är här en faktor av många och torde gälla män och kvinnor lika. Minst lika viktiga är kraven på "flexibilitet, kreativitet och social kompetens". Medan de traditionella arbetsorganisationerna ställt krav på yttre beteende - re— dan under 1930-talet sammanfattat i ”anpassning, vitalitet och på- passlighet" - gäller dagens kriterier personligheten. Den för industri— samhället "goda arbetskraften” var den som kunde inordnas i en or— ganisation med förutbestämda arbetsuppgifter. Nu krävs att man med sin person, inte bara med sitt arbete, ska bidra till organisationens utveckling och produktivitet. I offentlig sektor tillkommer att alla anställda av ideologiska och politiska skäl inte finner det lika lätt att acceptera de uttryck "marknadsanpassningen" tar sig.
3.4 Integrering av kvinnor och män
Svenskt arbetsliv är starkt könssegregerat (Jonung 1993). Män och kvinnor återfinns inom olika sektorer, olika branscher, olika yrkes- områden och har olika arbetsuppgifter inom ett och samma yrke. Seg- regeringen på yrkesnivå är starkare än på branschnivå. Allra tydli- gast framträder den på arbetsplatsens nivå. Där är åtskillnaden ofta rent rumslig; kvinnor och män arbetar i olika lokaler utom synhåll för varandra. Den könsmässiga segregeringen är en aspekt av arbets- organisationen, av fördelningen av arbetet, och kan inte brytas med mindre än att denna förändras. Och omvänt: förändring av arbets- organisationerna kan få till följd att könssegregeringen minskar. Tidi- gare jämställdhetssatsningar, som utgjort ingrepp i arbetsorga- nisationen har stött på särskilt stort motstånd (Först 1989). En inte alls ovanlig konsekvens av de arbetsorganisatoriska förändringar som nu genomförs på initiativ av arbetsgivare är emellertid att den könsmässiga segregeringen på arbetsplatsen minskar.
Vid införande av arbetsrotation ändras den horisontella arbetsdelningen. I de fall både män och kvinnor berörs påverkas även
den könsmässiga arbetsdelningen, och status och identitet knuten till denna utmanas. Vid decentralisering av beslutsbefogenheter ruckas den vertikala arbetsdelningen. Då kön och position ofta sammanfal- ler innebär detta ingrepp i två hierarkiska strukturer. Bägge slagen av omorganisationer möter motstånd och motståndet är givetvis störst från dem som erfar en försämring av sina arbetsvillkor. Män är oftare än kvinnor arbetsledare och även i de fall mäns och kvinnors arbete rent formellt befinner sig på samma hierarkiska nivå har männens i allmänhet högre status. Följaktligen reser också män ett större mot- stånd mot arbetsorganisatoriska förändringar som innebär integre- ring av könsuppdelade arbeten (Blomqvist 1994a).
Ibland, men långtifrån alltid, ger arbetsgivare efter för männens vägran. De ekonomiska incitamenten för förändring kan nämligen vara starkare än männens motstånd. En kvinnlig platschef ger ord åt en sådan situation där männens protester underordnas det ekono- miskt nödvändiga (a.a.)z
"Vi måste fortsätta driva det här. Det börjar se ut som om det börjar mogna hos killarna också. Om det är uppgivenhet el— ler vad det är för något, men de har kanske börjat förstå att det inte kommer att hjälpa bara att skrika och säga "nej". De har nog förstått att det här är verkligheten. Så här kommer det att bli om vi ska ha våra jobb kvar."
Det förekommer även att män av solidaritet med sina kvinnliga arbetskamrater accepterar en integrering, trots att de upplever den som en försämring för egen del. Det gäller arbetsplatser där kvinnor och män, trots arbetsdelning, inte varit rumsligt åtskilda, och därför utvecklat en social gemenskap. En segregering som inte är fullstän- dig är således lättare att bryta.
Integreringen utgår från arbetsuppgifter, inte från kön. Dock ur- skiljer många arbetsledare och arbetsgivare fördelar även med den könsmässiga integreringen. Arbetsklimatet och arbetsresultatet sägs vara bättre i arbetsgrupper som består av både kvinnor och män. (Blomqvist 1994a)
I en undersökning av data- och reklambranschen framkommer att det finns starka incitament för en jämn könsfördelning (Blomqvist 1994b). Företagsledare urskiljer följande fördelar:
' Det sociala klimatet och kommunikationen på arbetsplatsen för— bättras. . Arbetsgrupper blir effektivare på grund av att män och kvinnor kompletterar varandras perspektiv och sätt att arbeta. ' Genom att matcha kunder och anställda efter kön undviker man konflikter och konkurrens med kunder. ' Kommunikationen med kunder förbättras om arbetsgruppen består av både män och kvinnor. ' En jämn könsfördelning bidrar till en positiv bild av företaget utåt.
De skäl som från ledningshåll åberopas för en jämn könsfördelning har ingenting med jämställdhet att göra. Argumenten är av ekono- miskt slag, en jämn könsfördelning bedöms utgöra en konkurrens- fördel. Samtliga motiv som uppges för en jämn könsfördelning foku- serar sociala relationer — inom företaget eller till kunder — och kan därför antas äga störst giltighet för arbete som bygger på såväl intern som extern kommunikation.
Uppfattningen att könsblandade arbetsgrupper fungerar bättre, är effektivare och därför att föredra är emellertid inte unik för data— och reklambranschen. Den förefaller tvärtom vara mycket vanlig i svenskt arbetsliv. Ekonomiska argument för förändring väger på arbetsmark- naden rimligen tyngre än jämställdhetsskäl. De förändrade arbetsorganisationernas integration av arbetsuppgifter kan leda till en integration av män och kvinnor, d.v.s. en minskad könssegregering. Nationella data om segregeringens omfattning finns att tillgå sektors- vis, efter bransch och efter yrke, men inte på arbetsplatsens nivå. En eventuell förändring av den könsmässiga arbetsdelningen inom ar— betsplatsen kan därför inte ge utslag i statistik.
Könsintegration är nu inte möjlig annat än om det på arbetsplat- sen finns både kvinnor och män att integrera. Män utgör en mycket liten del av de arbetande i offentliga sektorns tjänster, kvinnor är under- representerade i stora delar av varuproduktionen. I hårt segregerade yrkesområden kan inte integration av arbetsuppgifter påverka den könsmässiga arbetsdelningen. Segregationen omöjliggör integration.
3.5 Lönesättning
Idealt är det lönesystem som tillämpas på en arbetsplats anpassat till arbetsorganisationen. Omorganisationer aktualiserar därför föränd-
ring av principerna för lönesättning. Individuell lönesättning ersätter kollektiv. Individuell lönesättning antas ofta, inte utan skäl, vara till nackdel för kvinnor. N är den solidariska lönepolitiken övergavs i mit— ten på 1980-talet ökade löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Detsamma inträffade när staten som arbetsgivare övergick från fasta befordringsgångar till individuell lönesättning. Fasta befordrings- gångar ger entydiga kriterier för lönesättning och minimerar köns— mässig lönesegregering. Däremot talar erfarenheten för att det ut- rymme som ges i lokala löneförhandlingar, fackliga såväl som indivi— duella, i praktiken kommer männen till del i högre grad än kvinnorna. Även individuell lönesättning kan dock bygga på entydiga kriterier. Prestationslön, ackord, är ett exempel från traditionella arbetsorgani- sationer. I mycket kundorienterat arbete är arbetsprestationen synlig i säljresultat och kunddebiteringar, och alltså direkt mätbar i pengar. Förvärvad kompetens och grad av arbetsutvidgning är bedömnings- grunder som används i de förändrade arbetsorganisationerna. Det återstår att se om, och i viken utsträckning, nya lönesystem förmår påverka skillnader i lön för män och kvinnor. Någon dramatisk minsk- ning är dock inte att vänta. Större delen av nuvarande löneskillnader beror på att kvinnor och män arbetar inom olika sektorer och yrkes- områden.
4 Summering
De arbetsorganisatoriska förändringar som för närvarande i stor skala genomförs i svenskt arbetsliv berör såväl den vertikala som den hori- sontella arbetsdelningen. De sätter på arbetsplatsens nivå i fråga hit— tillsvarande könssegregering och därmed sammanhängande skillna- der mellan kvinnor och män vad gäller arbetsmiljö, arbetsvillkor, lön och utveckling i arbetet. Förändringarna rymmer möjligheter till för— bättring av kvinnors arbetsförhållanden: Arbetet blir mer varierande och arbetsuppgifterna intressantare. Ensidig psykisk och fysisk be- lastning som utmärker många kvinnors arbete minskar. Mäns och kvinnors arbete integreras med följd att könssegregeringen på arbets- platsen minskar. Arbetet ger ökade möjligheter till utveckling av kom- petens.
En sådan förändring till det bättre är emellertid inte given. Om den totala arbetsbördan ökar över en viss gräns leder mer varierade arbetsuppgifter och mer ansvar i stället till ökad belastning. En mins- kad könssegregering är möjlig endast om det på arbetsplatsen finns
såväl män som kvinnor. En generell kompetensutveckling förutsätter att möjligheter till utbildning och utveckling i arbetet kommer alla till del.
Mest oroar utvecklingen inom stora delar av den offentliga sek- torn, där antalet anställda minskar som en följd av nedskärningar. Nedskärningarna är inte omorganisationer i egentlig mening, men utgör icke desto mindre ett oorganiserat omorganiserande av stor om- fattning. De motverkar inte bara möjliga positiva effekter av andra medvetet planerade förändringar av arbetsorganisationer, utan får även i sig direkt negativa konsekvenser för arbetsförhållandena. Ris- kerna för sådana är särskilt stora inom arbeten som innebär nära kon- takt människa till människa, d.v.s inom Vård, omsorg och utbildning, där större delen av de anställda är kvinnor. Offentliga sektorns ned- skärningar bildar därför en mörk bakgrund till de möjligheter till för- bättring av kvinnors arbetsförhållanden som kan urskiljas.
Utvecklingen rymmer således såväl möjligheter som hinder för en förbättring av kvinnors arbetsvillkor. Några enkla samband mellan förändrade arbetsorganisationer och könsrelationer på arbetsplatsen finns inte. Vilket utfallet av förändringarna till slut blir bestäms av hur omorganisationerna genomförs och av kunskap och medveten- het på arbetsplatserna. För en utveckling till det bättre talar främst förekomsten av starka ekonomiska incitament för en minskad köns— segregering, men också en i Sverige tämligen allmänt omfattad ideo- logi om jämlikhet, i relation till vilken kvinnors sämre arbetsvillkor inte framstår som försvarbara. Det största hindret utgörs av rådande arbetsdelning mellan kvinnor och män.
Förändringar av arbetsorganisationer motiveras med både ökad effektivitet och bättre arbetsvillkor. Mer sällan sätts ord på vad arbetsorganisationen innebär för könsrelationerna. Sannolikt skulle mycket förändringsarbete underlättas om detta gjordes. Att i analy— sen av ekonomi och arbetsinnehåll inkludera konsekvenser för kvin— nor och för män och för den könsmässiga arbetsdelningen underlät— tar för utarbetande av strategier mot det motstånd som minskad köns- segregering ofta möter, och för genomförande av sådana arbetsorgani- satoriska förändringar som innebär förbättringar för kvinnors vid- kommande.
Litteratur
AMS (1995) Arbetsmarknadsutsikterna för 1995 och 1996. Ura 1995:3, Aretsmarknadsstyrelsen, Stockholm. Beckérus, Åke & Edström, Anders (1988) Doktrinskiftet. Nya ideal i svenskt ledarskap. Svenska Dagbladets Förlag, Stockholm. Björklund, Anders & Regnér, Håkan (1993) " Humankapital—teorin och utbildning på arbetsplatserna i " Sveriges arbetsplatser — Organisa— tion, personalutveckling, styrning. Red: le Grand, Carl, Szulkin, Ryszard & Tåhlin, Mikael. Blomqvist, Martha (1994a) Belastning, kvinnor och organisation. Utvär— dering av Belastningsskadeprogrammet med fokus på programmets bety- delse för kvinnors arbetsvillkor. Arbetsmiljöfonden 1994. Blomqvist, Martha (1994b) Könshierarkier i gungning. Kvinnor i kunskaps— företag. Acta Universitatis Upsaliensis, Studia Sociologica Upsaliensia 39, Almqvist & Wiksell International, Stockholm. Boman, Ann (1995) Arbete i utveckling — på kvinnors vis. Slutrapport från Arbetslivsfondens ALFA Q program. Arbetslivsfonden, Stockholm. Borgert, Leif (1992) Organiserandet som mode. Perspektiv på hälso— och sjukvården. Nerenius & Santérus Förlag, Stockholm. Brulin, Göran & Nilsson, Tommy (1994) Arbetsutveckling och förbättrad produktivitet. Arbetslivsfonden, Stockholm.
Ds 1993:8, Kvinnors arbetsmarknad. 1990—talet — återtågets årtionde? Arbetsmarknadsdepartementet, Stockholm.
Edling, Christofer & Sandberg, Åke (1993) "Är Taylor död och pyramiderna rivna? - Nya former för företagsledning och arbetsorganisation" i Sveriges arbetsplatser — Organisation, personal— utveckling, styrning. Red: le Grand, Carl, Szulkin, Ryszard & Tåhlin, Mikael. Forsman, Anders (1984) Det nya tjänstesamhället. De offentliga tjänsternas framväxt och framtid. Gidlunds, Malmö. Furåker, Bengt (1993) "Vad händer med kvinnornas jobb när den of- fentliga sektorn bantas" i Kvinnors arbetsmarknad. 1990—talet — åter- tågets årtionde? (1993) Arbetsmarknadsdepartementet, Ds 1993:8, Stockholm.
Furst, Gunilla (1989) Om jämställdhetsarbete - Erfarenheter och rekom- mendationer — En sammanställning gjord för Arbetsmiljöfondens jämställdhetsprogram. Arbetsmiljöfonden. Gonäs, Lena (1993) "Könsarbetsdelning och strukturomvandling" i Kvinnors arbetsmarknad. 1990—talet - återtågets årtionde? (1993) Arbetsmarknadsdepartementet, Ds 1993:8, Stockholm.
Gonäs, Lena, Johansson, Susanne & Svärd, Ingert (1995) Vad händer med kvinnors arbete när den offentliga sektorn skärs ned? Arbetslivs- institutet, Stockholm. Gustavsen, Björn m.fl. (1995) Utvecklingslinjer iarbetslivet och Arbetslivs— fondens roll. SNS Förlag, Stockholm. Ivansson, Henrik (1994) Parvård. Ett alternativ till sjukvård på löpande band? D—uppsats, sociologiska institutionen, Uppsala universitet. Jonung, Christina (1993) ”Yrkessegregering på arbetsmarknaden” i Kvinnors arbetsmarknad. 1990-talet — återtågets årtionde? (1993) Arbetsmarknadsdepartementet, Ds 1993:8, Stockholm.
Kvinnors arbetsmarknad. 1990-talet - återtågets årtionde? (1993) Arbetsmarknadsdepartementet, Ds 1993:8, Stockholm.
Marking, Christer red: (1992) Kompetens i arbetet. Publica, Stockholm. Mintzberg, Henry (1979) The Structuring of Organizations. Prentice- Hall, Englewood Cliffs.
Mullern, Tomas (1994) Den föreställda organisationen — om kulturella processer i och kring organisationer. Nerenius & Santérus Förlag, Stockholm. Phillips, Anne & Taylor, Barbara (1980) "Sex and skill. Notes towards a feminist economics" i Feminist Review. No 6, 1980. SCB (1991) Kvinnors och mäns arbetsmiljö. Information om arbets- marknaden, 1991:1, Statistiska centralbyrån, Stockholm.
SCB (1995a) AKU. Arbetskraftsundersökningen. Ärsmedeltal 1994. Grundtabeller, Statistiska Centralbyrån, Stockholm. SCB (1995b) Universitet och högskolor. Grundutbildning: Nybörjare, registrerade och examina. Statistiska meddelanden, Statistiska cen- tralbyrån, Stockholm. Sundin, Elisabeth (1993) Ny teknik i gamla strukturer. Nerenius & Santérus Förlag, Stockholm. Szebehely, Marta (1995) Vardagens organisering. Om vårdbiträden och gamla i hemtjänsten. Arkiv förlag, Lund. Szulkin, Ryszard (1993) ”Organisationsstruktur" i Sveriges arbetsplat- ser — Organisation, personalutveckling, styrning. Red: le Grand, Carl, Szulkin, Ryszard & Tåhlin, Mikael. Utbult, Mats & Frejhagen, Birgitta (1995) Det nya kompetenslyftet. Arbetsmiljöfonden, Stockholm.
SOU 1996:56
Lågkonjunkturer och strukturom— vandling under 1900-talet
av Mats Greiff
När man studerar hur kvinnors situation på arbetsmarkanden har påverkats av konjunktursvängningarna i ett längre tidsperspektiv går det inte att bortse från vissa andra faktorer. Till dessa hör t.ex. hur kvinnornas roll i reproduktionen, dvs. födande, vårdande och upp— fostrande av barn samt omsorg om familjen, har förändrats över tid.
Andra faktorer att beakta är hur familjepolitiken har utformats och hur värderingar och normer runt genusfrågor sett ut.
I detta sammanhang har det inte varit möjligt att fördjupa sig när— mare i dessa frågor. Däremot har det varit nödvändigt att försöka visa hur en könsdelad arbetsmarknad vuxit fram och hur konjunktur— växlingar och strukturförändringar under olika tider därigenom på— verkat män och kvinnor på olika sätt.
1 En könsdelad arbetsmarknad växer fram
Kvinnor har alltid arbetat. I det förkapitalistiska agrarsamhället hade, inom jordbruket, kvinnors arbete lika stor betydelse och var lika högt värderat som männens. Det fanns dock en distinkt arbetsdelning mel- lan könen såväl inom bondefamiljen som bland det anställda tjänste- folket (Löfgren). Arbetsdelningen kunde se olika ut i olika delar av Sverige beroende på kulturella och ekonomiska skillnader, men för familjens försörjning var kvinnornas arbete alltid lika nödvändigt som männens. Kvinnorna hade dessutom ett huvudansvar för reproduktiva uppgifter, som att föda barn och att vårda dem under de första levnad- såren. Mycket talar också för att de tog hand om sjuka eller orkeslösa äldre anförvanter om sådana ingick i hushållet.
I bilden av stadshantverket har kvinnornas roll ofta kommit i skym- undan. Här hade de, vad vi vet, oftast inga direkt produktiva funktio- ner. I stället hade de en annan avgörande betydelse för hantverks- systemets upprätthållande. Eftersom lärlingar och gesäller i regel bodde hos mästaren och ingick i dennes hushåll, var en funktion som matlag- ning av vikt för detta patriarkala systems upprätthållande (Edgren).
Med det kapitalistiska systemets genombrott inom jordbruket mellan 1750 och 1850 skedde en omfattande proletarisering av lands- bygdens befolkning. Antalet egendomslösa hushållsföreståndare på den svenska landsbygden ökade från 48 000 till 203 000 (Winberg s 17). Detta medförde att många var tvungna att mot lön sälja sin ar- betskraft för att överleva. Därmed blev produktiva och reproduktiva funktioner rumsligt sett skilda från varandra. Detta blev ännu tydli- gare i de under andra hälften av 1800—talet växande industristäderna, där fabrikssystemet ställde krav på en ökad tidsdisciplin. De anställda blev tvungna att arbeta efter klocktid. Härigenom hamnade arbetar— kvinnorna i en motsägelsefull situation. De hade huvudansvaret för reproduktionen samtidigt som de ofta var tvungna att med lönear— bete bidraga till familjens försörjning.
Denna sociala och ekonomiska förändringsprocess tillsammans med emigrationen ledde också till förändarde familjebildnings- mönster, såväl inom den framväxande arbetarklassen som inom hö— gre samhällsklasser. Giftermålsåldern höjdes och många kvinnor för- blev ogifta. Inom borgarklassen medförde detta ett behov av ökade försörjningsmöjligheter för kvinnorna (Carlsson 1986 kap 2).
Många av fabriksarbetena hade till en början inte någon bestämd könskaraktär. Men redan under den tidiga industrialiseringsfasen bör— jade det utmejslas tydliga kvinno— och mansyrken liksom kvinno— och mansbranscher. I denna process spelade hantverkstraditionerna en viktig roll. Bland annat med hjälp av de tidiga fackföreningarna såg hantverksutbildade män till att kvinnor stängdes ute från vissa yrken och branscher (Women Workers and Technological Change). Inom typografyrket och verkstadsindustrin finns tydliga exempel på hur kvinnor medvetet förhindrades att få tillträde under senare delen av 1800-talet (Ekdahl, Berggren s. 1750. Kvinnorna ansågs vara okvalifi- cerade lönenedpressare och sågs därför av de hantverksutbildade manliga arbetarna som ett hot mot deras försörjning.
Inom andra yrken och branscher, där hantverkstraditionen inte existerade eller var svag, var det däremot lättare för kvinnorna att få anställning. Eftersom det ansågs att kvinnors löner skulle vara lägre än mäns var de attraktiv arbetskraft för många företagare, särskilt då i yrken och branscher där arbetsdelning och mekanisering medfört att det inte krävdes någon längre lärotid (Se också Marx s. 342ff).
Den svenska textilindustrin utgör ett tydligt exempel på hur ar- betsdelning och mekanisering fick effekter på arbetskraftens könsmässiga sammansättning. Ekonom-historikern Anita Göransson har med exempel från Norrköping visat att tekniska innovationer el-
ler förändringar av arbetsorganisationen ofta fick konsevensen att de rutinartade och av maskinen bestämda arbetsmomenten tilldelades kvinnor och avlönades lågt, medan de mer självständiga momenten som var högre avlönade tilldelades männen. Hon visar därvid tydligt hur mekaniseringen vid mitten av 1800-talet ledde till högre andel kvinnor (Göransson kap 3). I Malmö kan man se en direkt sådan kopp— ling när Malmö Yllefabriks AB efter en brand 1888 introducerade helt ny modern teknik från Tyskland och England. I ett slag ökade då an- delen kvinnor bland arbetarna från drygt 50 % till 87 % när yrkesut— bildade män ersattes av maskinskötande kvinnor (Carlsson-Wetter— berg s. 241ff).
Sambandet mellan mekanisering och ökad andel kvinnor är dock inte entydigt. Inom tändsticksindustrin medförde t ex införandet av uppsättningsmaskinen en maskulinisering av arbetsstyrkan (Berg- lund). Likaledes kan man se hur de svenska mejerianställda under 1920- och början av 1930—talen i allt större utsträckning kom att utgö— ras av män (Sommestad, Baude kap 7).
Den, under 1800—talets senare decennier, allt mer utbredda använd- ningen av kvinnlig arbetskraft i vissa industribranscher illustreras av att andelen kvinnor bland samtliga industriarbetare i Malmö ökade från 31 % 1870 till 47 % 1910. För Stockholms del skedde en ökning från 18 till 30 % (Carlsson 1986 s. 41).
Trots den starka industriella expansionen mellan 1870 och 1900 var emellertid fortfarande fler kvinnor vid sekelskiftet anställda i huslig tjänst än inom industrin. I Stockholm var då 43 % av de förvärvsarbe- tande kvinnorna anställda i huslig tjänst (]orde). Antalet kvinnor an- ställda i sådant arbete minskade sedan succesivt under 1900—talet, även om det så sent som 1945 fortfarande fanns över 100 000 kvar (Seller- berg s. 26). I dag existerar detta yrke knappast mer.
Vi måste också hålla i minnet att fortfarande i början av 1900-talet arbetade en stor del av Sveriges kvinnor inom jordbruket. Det totala antalet är svårt att beräkna eftersom bondhustrur i den offentliga sta— tistiken inte räknades som förvärvsarbetande.
Lennart ]örberg har med utgångspunkt från industristatistiken beräknat förändringen av andelen män och kvinnor inom olika industribranscher mellan 1872 och 1912. Här blir tendensen mot en könsuppdelad arbetsmarknad bland industriarbetare alltmer tydlig ju längre fram i tiden vi kommer (se figur på nästa sida).
Men det var inte bara inom industrin det avlönade kvinnoarbetet expanderade under andra hälften av 1800-talet. De demografiska för— ändringar som medförde högre giftermålsålder och att många kvin-
lndustribranscher 1872 Könsfördelning. Sorterad efter andel kvinnor/män
Kvinnor Män
Textil Kemisk Massa, papper Livsmedel
Övrig
Jord och sten
Läder, gummi
Trä
Metall, verkstad
100 80 60 40 20 0 20 40 60 80 100 Procent Procent
Industribranscher 1912 Könsfördelning med samma sorteringsordning som industribranscher 1872
Kvinnor Män
Textil
Kemisk
Massa, papper l
Livsmedel
Övrig
Jord och sten
Läder, gummi
Trä
Metall, verkstad
100 80 60 40 20 0 20 40 60 80 100 Procent Procent
Källa: Lennart Jörberg, Kvinnliga arbetare inom svensk industri 1872—1912. En statistisk översikt. Lund 1981. s. 10
nor förblev ogifta upplevdes inom borgarklassen som ett problem. Perioden från det att kvinnorna blev vuxna till att de gifte sig, om de alls gjorde detta, blev längre. Detta uppfattades dels som ett försörjningsproblem, dels som ett moraliskt problem. Det ansågs fö- religga risker för prostitution och omoraliskt leverne om kvinnorna skulle framleva hela sitt vuxna liv utan sysselsättning. Inom borgar- klassen kunde man dock inte tänka sig att dess kvinnor skulle arbeta i fabrikerna. Därför började deti riksdagen från ca 1850 att resas krav på att öppna den offentliga sektorn för kvinnor. Inom denna hade kvinnorna tidigare varit hänvisade till barmorske- och sjuksköterske- yrket.
Kraven sammanföll i tid med en expansion av den offentliga sek- torn. Folkskolan hade inrättats 1842, vilket ökade behovet av lärare, och inom den statliga administrationen ökade behovet av kontors— personal. Från myndigheternas sida såg man med oro på de ökade kostnaderna. Då man insåg att kvinnor var billigare arbetskraft blev därför incitamenten för att släppa in dem i statsförvaltningen dubbla. Genom succesiva riksdagsbeslut kom först folkskolan, därefter post- verket och sedan telegrafverket att öppnas för kvinnlig personal. Fem- iniseringen gick snabbt. Mellan 1870 och 1900 ökade andelen kvinn- liga lärare i folkskolan från 28 % till 67 %.
Bortsett från småskollärarinnorna kom kvinnorna som fick dessa arbeten under 1800-talet sannolikt att rekryteras ur borgarklassen el— ler i undantagsfall från arbetarklassens högre skikt. Ett villkor för kvinnorna i statlig tjänst, vilket tydligt uttalades i vissa förordningar, var att de slutade sin anställning då de gifte sig. De fick inte heller tillgång till ordinarie befattningar förrän 1886 vid Postverket och 1902 vid Telegrafverket. Generell rätt till ordinare befattningar inom statsfövaltningen fick kvinnorna först 1912. Då stadgades också att de in te var skyldiga att lämna sina befattningar vid giftermål (Ekwall, Ericsson kap 2-4, Kyle 1988 s. 94ff).
Behörighetslagen som trädde i kraft 1925 gav kvinnor rätt att inneha statliga befattningar i de flesta yrken. Därmed kunde man inte längre stödja sig på lagen när kvinnor särbehandlades. Under flera år före- kom det dock riksdagsmotioner om att gifta kvinnor inte skulle få inneha statlig tjänst (Wieselgren).
Under 1900—talets första decennier blev det också attraktivt att an- ställa kvinnor på privata kontor. Såväl inom industrin som i handeln ökade antalet tjänstemän explosionsartat under perioden 1910—1940. Liksom inom den offentliga sektorn såg arbetsgivarna det som en för- del att anställa kvinnor.
Feminiseringen blev särskilt tydlig när en mekanisering gick hand i hand med ökad arbetsdelning. Till dessa nya mindre kvalificerade kontorsarbeten kunde det vara flera olika fördelar för företagarna att anställa kvinnor. För det första utgjorde kvinnorna en billigare arbets- kraft än männen. På kort sikt var de det genom att lönerna var lägre. På lång sikt var de det därför att företagen slapp utgifter för t.ex. sjuk- dom och pensioner, då många kvinnor slutade sin anställning i sam— band med giftermål.
För det andra kunde arbetstempot drivas upp eftersom kvinnorna förväntades ha kortare total anställningstid än männen. Då innebar det ingen extra kostnad för företagarna om kvinnorna var utslitna i axlarna efter ett antal år. För det tredje kan anställandet av unga kvin- nor på industrikontoren ses som en strategi för att undvika motstånd från äldre manliga kontorsanställda mot ny teknik och ny arbetsorga- nisation. Så länge löneskillnaderna kunde uprätthållas drabbade det då inte dem själva (Greiff).
Den könssegregationen på arbetsmarknaden som tog sin start i samband med det industriella genombrottet har bestått fram till i dag. Visserligen kan man se hur kvinnornas andel i vissa industribranscher som t.ex. metallindustrin har ökat, men ökningen kan då främst hän- föras till sådana arbeten som har uppstått som ett resultat av ökad arbetsdelning, dvs. i stor utsträckning monotona tempoarbeten (Karls- son & Wikander). Under 1950-talet speglades dessa förhållanden också rent ideologiskt. I en artikel i Arbetsgivaren från 1954 kan man t.ex. läsa att före detta hemmafruar passar bäst för enformigt tempoarbete, då detta ger tillfälle till småprat och "konstruktiva tankar kring hem- met" (Kyle 1979 s. 47).
Likaledes kan man se att expansionen inom den offentliga sektorn under 1960- och 1970-talen kom att förstärka den könssegregation som redan tidigare fanns på arbetsmarknaden. Dels var många av de ar— beten som skapades redan tidigare typiska kvinnoarbeten inom t.ex. vården, dels kom beroendet av den kvinnliga arbetskraften att resul- tera i mönster av deltidsarbete och tillfälliga arbetskontrakt. Dit var de flesta män inte intresserade av att söka, och de var inte heller efter- frågade av arbetsgivarna. De rådande värderingarna sade nämligen fortfarande vid denna tid att det var mannen som skulle vara famil- jens huvudförsörjare och kvinnan sidoinkomsttagare. Detta låg också fast i arbetsmarknadens regelsystem och i socialförsäkringarnas ut— formning (Gonäs m.fl.).
2 Den kvinnliga arbetskraften i struktur- och konjunkturförändringarna
När man skall analysera vilken inverkan struktur- och konjunktur- förändringar har haft på kvinnors situation på arbetsmarknaden och på kvinnors arbetsliv finns det vissa svårigheter. Det är överhuvudta- get svårt att i ett längre tidsperspektiv beräkna antalet förvärvsarbe- tande kvinnor utifrån tillgänglig statistik. Inom såväl folkräkningar- na som industristatistiken finns det ett mörkertal bestående av kvin- nor som arbetade antingen deltid eller oregelbundet, som utförde tjäns- ter som t.ex. tvättning eller trappstädning någon gång i veckan eller som hade hemarbete. Detta är särskilt märkbart vad gäller gifta kvin- nors förvärvsarbete.
Anita Nyberg har pekat på sådana brister i folkräkningsmaterialet. Kriterierna för vilka som är förvärvsarbetande har ändrats till i stort sett varje ny folkräkning, varvid allt större kategorier räknats in (Ny- berg s. 225ff). Detta gör det svårt att göra jämförelser över tid.
Felet blir tydligt i 1950 års folkräkning, enligt Vilken 30 % av kvin- norna var förvärvsarbetande, men enligt den inkomstundersökning som gjordes samtidigt hade 42 % inkomst av förvärvsarbete. Vad gäl- ler gifta kvinnorna var det dubbelt så många som hade sådan inkomst än vad folkräkningen uppgav som förvärvsarbetande (]örberg 1983 s. 19).
Vad gäller arbetslöshetssiffror har Per Silenstam uppmärksammat problemen. Det var först 1911 någon som helst statistik började föras. Till en början baserades denna på fackföreningarnas uppgifter, men efter 1957 på vid arbetsförmedlingen anmälda. Förändringar i orga- nisationsgraden kan därigenom påverka jämförelser över längre tids- perioder (Silenstam s. 85ff). Vidare måste man ha i åtanke att den dolda arbetslösheten kan ha varierat kraftigt över tid. Det förefaller troligt att denna är vanligare bland kvinnor än bland män. Medan arbets- lösa män ofta har betraktats som ett problem har arbetslösa kvinnor i hemmafrurollen snarare setts som något naturligt.
AV dessa skäl måste en reservation göras när det gäller jämförelser av arbetslöshet och förvärvsfrekvens över tid på en nationell nivå.
2.1 Lågkonjunkturerna under 1920- och 1930- talen
Fram till ca 1890 var exportindustrin dominerande inom svensk in- dustri. Eftersom dessa branscher var dominerade av män medförde expansionen en minskad andel kvinnor bland industriarbetarna. År 1872 var 31 % av samtliga industriarbetare kvinnor. 25 år senare hade andelen sjunkit till knappt 18 %. Efter 1890 började emellertid detta mönster att förändras med en växande hemmamarknadsindustri för t.ex. textil- och skoproduktion.
De två följande decennierna kom att utgöra en av de mest framträ- dande tillväxtperioderna i industrin. Denna period karakteriserades också av omvälvande rationaliseringar och investeringar i ny teknik, vilket kraftigt ökade produktiviteten.
Som vi sett medförde detta en ökning av andelen kvinnor i vissa branscher, medan den minskade i andra. Men totalt sett stabiliserade sig andelen kvinnor i hela industrin. År 1915 var andelen kvinnor bland industrins arbetare ca 18 %, vilket innebär att antalet i reella tal ökade från ca 14 000 år 1872 till nästan 59 000 år 1912 (]örberg 1984 s. 31ff).
Men att andelen kvinnor i industrin inte ökade kan kanske delvis ses som ett resultat av att arbetarrörelsen definitivt hade antagit stra- tegin att mannens lön skulle vara en familjeförsörjarlön och att idelat var en förvärvsarbetande man med en hemmafru (Carlsson 1986).
Perioden 1914 till 1945 skiljer sig märkbart både från den tidigare och den senare genom de kraftiga konjunktursvängningarna. Aren under första världskriget utmärktes av en mycket stark ekonomisk expansion med en tidvis stor export. Denna period sammanföll med ett systematiskt införande av tayloristiska arbetsmetoder, vilket bl.a. innebar att kvinnor anställdes i för dem nya branscher och yrken.
Den goda konjunkturen höll i sig till början av 1920 då en mycket djup efterkrigsdepression medförde minskad produktionsvolym och en omfattande arbetslöshet trots 1919 års beslut om en reducering av arbetstiden till 48 timmar per vecka. Krisen kulminerade Vintern 1922 då ca 164 000 personer, var tredje fackföreningsmedlem, var arbets- lösa. Detta var den hittills högsta arbetslösheten i Sverige under 1900- talet. Under andra hälften av 1920-talet skedde en återhämtning med ökade produktionsvolymer, även om arbetslöshetsnivån fortfarande låg över 10 %. Denna var dock delvis orsakad av jordbrukets struktur- förändringar.
Det finns inte mycket forskning om 1920-talets arbetslöshet. Hans
Wallentin har emellertid gjort vissa undersökningar med avseende på Göteborg. Han har därvid påvisat att under den djupaste krisen 1922 var arbetslösheten bland kvinnliga arbetare betydligt lägre än bland manliga.
Arbetslöshet i hela arbetarkollektivet och bland kvinnor i Göteborg 1922 Andel (%) av alla i arbetskraften i motsvarande grupp
Inklusive hembiträden Exklusive hembiträden Hela kollektivet 25,5 21,7 Kvinnor 14,7 8,2
Källa: Hans Wallentin, Arbetslöshet och Ievnadsförhållanden i Göteborg 5. 83
Vid mitten av decenniet jämnas emellertid skillnaden ut, och ex- klusive hembiträdeskåren ligger talen för såväl män som kvinnor runt 21 %. Om denna grupp räknas med höjs talen för kvinnorna till 30 % år 1930. Wallentin tolkar detta som en tudelning av arbetarklassen under decenniets gång. Därigenom skulle en fast arbetarstam bestå- ende av manliga familjeförsörjare med regelbundet arbete och stigande löner ha uppstått samtidigt som ungdomar, ensamstående och kvin- nor fick allt svårare att få fast arbete och såg sina löner sjunka (Wallentin s. 83, 1430.
Erfarenheterna av 1920-talskrisen skulle alltså tyda på att kvinnor i allmänhet inte drabbades hårdare av lågkonjunkturen än män. I stället var det kanske så att arbetsgivarna i större utsträckning försökte be- hålla kvinnlig arbetskraft såsom varande billigare. Inom handeln, som ännu inte antagit någon könskaraktär, verkar detta vara ett tydligt mönster. Men skillnaderna kan också förklaras med ovanligt hög ar- betslöshet i typiskt manliga branscher som t.ex. byggnadsindustrin (Wallentin s. 67).
På det nationella planet kan man inte heller se några direkta tecken på att kvinnor i högre grad än män skulle drabbas av arbetslöshet under det tidiga 1920-talets kris. Ideologiskt kan man dock se försök till att pressa kvinnor att lämna plats för männen i arbetslivet. Det förekom t.ex. förslag till förbud mot gifta kvinnors arbete i statlig tjänst. Några sådana åtgärder vidtogs emellertid inte. Men detta utesluter ju inte att kvinnor p.g.a. ideologiskt tryck slutade sina anställningar och därmed bidrog till ökad dold arbetslöshet.
1929 års internationella depression drabbade inte Sverige förrän
1931/ 32 och blev betydligt mildare än i de flesta andra länder. Det reella antalet arbetslösa var dock högre än under 1920-talskrisen. År 1933 uppnåddes de högsta arbetslöshetstalen med 23,3 %. Av fackfö- reningsmedlemmarna var 31 % arbetslösa. Bland kvinnor var den öppna arbetslösheten lägre än bland männen, men det förefaller inte orimligt att den egentligen var högre (Johansson s. 370. Det finns näm— ligen tydliga tecken på att hemmafruidealet vid denna tid ytterligare stärktes, vilket medförde ett högre tryck på gifta kvinnor att inte för— värvsarbeta. Det ansågs att deras viktigaste funktion var den reproduktiva, dvs. som oavlönade hemmafruar. Därför sägs det inte som ett arbetslöshetsproblem när gifta kvinnor inte hade något för- värvsarbete.
En statlig utredning visar att det under mellankrigstiden var ku- tym att kvinnor slutade sitt förvärvsarbete vid giftermål eller inom en snar tid därefter. Så var förhållandet vid bl.a. banker och försäk- ringsbolag, men också inom vissa delar av industrin. Inom handeln fanns det t.ex. ett avtal från 1928 mellan Handelsarbetareförbundet och KF som sade att kvinnor som gifte sig skulle frånträda sin befatt— ning. Inom Stockholms sömnadsindustri var det under 1930-talet de gifta kvinnorna som vid orderminskningar permitterades i första hand. Ett sådant mönster kan man också se inom andra branscher (Karlsson & Wikander s. 50). Inom LO fördes också en diskussion om att gene- rellt förbjuda gifta kvinnors arbete för att därigenom stärka mönstret med männen som ensamma familjeförsörjare (Johansson s. 53). I riks- dagen förekom också regelbundet motioner som av arbetsmarknads- mässiga skäl ville förbjuda kvinnors rätt till statlig tjänst (Löfström 1981 s. 16ff).
Att den öppna arbetslösheten trots allt drabbade kvinnorna i min- dre omfattning än männen måste bl.a. tillskrivas det faktum att den kvinnodominerade textil— och beklädnadsindustrin inte drabbades av krisen. Visserligen minskade sysselsättningen något under 1931, men därefter ökade den igen och 1934 var den ca 15 % högre än 1930. En annan bransch med hög andel kvinnor var livsmedelsindustrin. Här var verkningarna av depressionen ytterst marginell. Det visar sig också att andelen kvinnor inte förändrades vid konjunkturnedgången. Ut- präglade manliga industribranscher som verkstads— och träindustrin drabbades hårdare och återhämtade sig långsammare (Johansson s. 230, Baude kap. 2).
En annan orsak till den lägre öppna arbetslösheten bland kvinnor kan vara att det fanns ett intresse från företagarhåll att minimera lö— nekostnaderna. Därför förefaller det troligt att man åtminstone inom
vissa områden hellre hade kvinnor än män anställda. Detta leddde till konflikter med de manligt dominerade fackföreningarna som för- sökte öka pressen på kvinnorna att inte "ta" männens arbete (Wikander s. 54, 2230. Kvinnosynen inom arbetarrörelsen vid denna tid var fort- farande formad av det s.k. hemmafruidealet, med en manlig familje- försörjarlön.
Det fanns också en annan möjlighet för kvinnor att få försörjning. Inom jordbruket efterfrågades de och inom husligt arbete rådde det arbetskraftsbrist (Löfström 1981 s. 11). Detta borde rimligtvis vara ett tecken på att arbetslösheten inte var lika omfattande hos kvinnor.
Kanske var det de kvinnor som arbetade i yrken och branscher som inte hade någon entydig könskaraktär som drabbades hårdast av 1930—talskrisen. Detta kan ha varit en av anledningarna till den omfattande diskussionen om kvinnor i statlig tjänst. Här fanns en mängd sektorer där män och kvinnor utförde samma sorts arbete. Därför uppfattades kvinnorna som ett särskilt hot just här. Detta kan ju inte ha varit fallet inom t.ex. huslig tjänst eller textilindustri.
Vi kan utifrån tillgänglig statistik på det nationella planet inte se att kvinnor skulle drabbas av högre arbetslöshetstal än män vid lågkonjunkturerna på 1920— och 1930-talen. Vad man däremot kan se är en uppbromsning av kvinnors inträdande i nya yrken eller nya branscher. Häri kan de manligt dominerade fackföreningarnas stra- tegi att stärka den manlige familjeförsörjarens ställning ha haft en viss betydelse. Vad gäller industrins tjänstemän kan man se en tendens till att andelen kvinnor efter att ha ökat under 1910-talet minskar un- der 1920-talets första hälft. Likaså kan man se hur ökningen under första hälften av 1930-talet är betydligt långsammare än perioderna före och efter (Greiff s. 88ff).
Vad gäller uppsägning av manlig respektive kvinnlig personal under 1920- och 1930-talen bör det dock rimligtvis ha funnits stora lokala variationer beroende dels på den lokala arbetsmarknadens ka- raktär, dels på företagens teknologiska nivå. Sådana företag som för sin produktion var starkt beroende av manliga arbetare med lång yr— kesvana försökte naturligtvis knyta dessa arbetare till sig för att be- hålla dem även under dåliga tider. I sådana fall ligger det nära till hands att kvinnliga arbetare blev permitterade. Företag med en långt gången arbetsdelning, baserad på monotont tempoarbete, kunde i stället välja att behålla kvinnorna såsom billigare arbetskraft (Thyberg s. 497ff).
Andra hälften av 1930-talet innebar en återhämtning och expan- sion. Som helhet innebar mellankrigsperioden en industriell expan-
sion. Antalet industriarbetare ökade med mer än 50 %. Man kan också i det långa loppet se en viss strukturförändring med ytterligare ök- ning av inriktningen på hemmamarknadsindustrin, däribland textil- och beklädnadsindustrin. Vidare kan man se en ökad förädlingsgrad i exportindustrin. Detta var särskilt märkbart vad gäller trävaror (Ax- elsson m.fl. s. 119f, Jörberg 1984 s. 34ff).
Expansionen under senare delen av 1930-talet innebar också att kvinnorna inte längre sågs som lika farliga konkurrenter om inkomst- tillfällena som tidigare. Detta reflekterades också i den politiska de- batten om kvinnors arbete. Nu ansågs det inte längre vara någon fara för att männen skulle bli arbetslösa på kvinnornas bekostnad. I stället sågs kvinnors arbete som ett hinder för barnafödande och reproduk- tion. Därför genomfördes vid denna tid en rad familjepolitiska refor- mer. Men också tankar på att införa deltidsarbete inom den offentliga sektorn diskuterades (Löfström 1981 s. 28, Ohlander 1989).
På så sätt skulle man kunna garantera tillgången på billig arbets— kraft utan att det kom i konflikt med reproduktionens krav på kvin- norna. Vidare reflekterades förändringen bl.a. i en lagstiftning som innebar att det blev förbjudet att avskeda kvinnor p.g.a. giftermål el- ler barnafödande. Sedvänjan att sluta sitt fasta heltidsarbete efter det att man fött barn kom dock att leva kvar.
2.2 Industriell expansion och stagnation. Tiden mellan 1945 och ca 1980
Tiden mellan 1945 och 1970 karakteriseras av mindre svängningar och en i det närmaste kontinuerlig tillväxt. Slutet av 1940—talet, början av 1950-talet och 1960-talet uppvisade en ovanligt stark ekonomisk ex- pansion, medan det under första hälften av 1980-talet rådde lågkon- junktur med en vad som då ansågs vara hög arbetslöshet. Arbetar— andelen i industrin steg succesivt fram till 1960, då 36 % av arbets— kraften var sysselsatt här. Antalet anställda i industrin fortsatte att stiga för att, i reella tal, nå en topp 1965 med drygt 743 000 arbetare. Efter det började antalet att minska. Fram till 1982 sjönk det med 185 000. Orsaken till detta var bl.a. rationaliseringar och ökade utlandsinvesteringar.
Det är emellertid värt att notera att uppgången fram till 1965 var ojämn. Medan arbetarantalet i verkstadsindustrin ökade med 50 % mellan 1950 och 1965 minskade det i textilindustrin med mer än en tredjedel. Produktivitetsökningen i den senare branschen var emel-
lertid mycket hög (Jörberg 1984 s. 40ff).
Tillväxten under 1950- och 1960-talen krävde ett ökat arbetskrafts— utnyttjande. Eftersom befolkningstillväxten var svag kunde detta lö- sas på två olika sätt, rekrytering av utländsk arbetskraft och en ök- ning av gifta kvinnors arbete. Till en början användes båda strategier- na, men nya äktenskapsmönster under 1940-talet hade medfört att kvinnor gifte sig i allt yngre åldrar. Då det vid denna tid var relativt ovanligt att gifta kvinnor arbetade i industrin medförde denna för- ändring att kvinnornas andel bland industriarbetarna minskade. Till detta bidrog med all säkerhet också de stora barnkullarna under krigs- åren. Eftersom den grupp kvinnor där det var ovanligt med industri- arbete växte kom invandring att bli den dominerande strategin för att täcka industrins ökade arbetskraftsbehov. Mellan 1941 och 1958 mins- kade andelen kvinnor bland industriarbetarna från 20,7 till 17,8 %. En bidragande förklaring till att kvinnornas andel i industrin minskade skulle kunna vara ökade reallöner (Kyle 1979 s. 199ff, Löfström 1978).
Med en situation där giftermålsåldern sänktes och med ökade real- löner är det inte märkligt att andelen kvinnor bland industriarbetarna minskade. Samtidigt som den rådande ideologin sade att mannen borde vara familjeförsörjare och kvinnorna hemmafruar ökade alltså männens möjligheter att försörja familjen med sin lön. En högre an- del gifta kvinnor under sådana förhållanden betyder alltså minskad andel kvinnliga industriarbetare. I stället fick industrin alltså förlita sig till inflyttning från dels landsbygden, dels Sydeuropa för att täcka sitt arbetskraftsbehov
Men vid mitten av 1960-talet började den oreglerade invandringen att uppfattas som ett problem, bl.a. för att den inte mattades av vid konjunkturnedgångar. Därför beslutade regeringen att i stället för— söka utnyttja den inhemska arbetskraften i högre grad. Detta kunde göras genom att nya nationella program för daghemsutbyggnad in- troducerades. En annan åtgärd var särbeskattningen, vilken gjorde kvinnorna inkomster mer värda. På det fackliga området gjordes kvinnolönerna formellt lika med männens (Kyle 1979 s. 199ff). En bi- dragande orsak till att de vid denna tiden manligt styrda fackliga or- ganisationerna plötsligt intresserade sig för kvinnolönefrågan kan ha varit en rädsla för att kvinnorna, såsom billigare arbetskraft skulle tränga ut männen från industriarbetena.
Redan innan detta hade emellertid kvinnornas andel av industri- arbetarna börjat öka. Från 1958 kan man se en tendens till ökning av andelen kvinnor trots att textilindustrin drabbades av omfattande nedskärningar.
Trots att antalet anställda i industrin minskade efter 1965 fortsatte den totala sysselsättningen att öka. Ökningen var särskilt tydlig bland kvinnor. Under 1970- talet ökade den med 403 000, medan den stagne- rade bland männen. Ökningen kan framför allt hänföras till expan- sionen av den offentliga sektorns. Här ökade antalet anställda under decenniet med drygt 450 000 (Arbetsmarknaden i siffror). Det var främst hit ökningen av antalet gifta kvinnor i lönearbete under denna period kom. Det finns ett klart samband mellan minskningen av antalet hem- mafruar och ökningen av gifta kvinnor i den offentliga sektorn (Ax- elsson).
Ökningen av det kvinnliga förvärvsarbetet är dock inte så stor som den synes vara. För det första kan en stor del av ökningen hänföras till deltidsarbete. Bengt Furåker har beräknat att den stora ökningen av gifta kvinnor på arbetsmarknaden mellan 1965 och 1975 till 70 % bestod av deltidsanställda (Furåker s. 63). Inom industrin minskade kvinnornas genomsnittliga årsarbetstid i relation till männens från 93,6 % 1957 till 86,3 % 1975 (Löfström 1978 s. 14).
För det andra måste vi också ta hänsyn till de problem som finns med det statistiska materialet fram till 1960—talet. I detta har som nämnts omfattningen av framför allt gifta kvinnors förvärvsarbete kraftigt undervärderats. Att en succesiv ökning skedde under 1950- och 1960-talen kan emellertid knappast ifrågasättas. Framför allt var det kanske så att den genomsnittliga arbetstiden för förvärvsarbetande kvinnor ökade. Men förändringarna måste också hänföras till det fak- tum att kvinnors arbete i allt större omfattning kom att innefattas i den offentliga statistiken. Kvinnorna ordnades alltmera in i ett ordi- narie lönesystem med åtföljande trygghet i form av socialförsäkringar och pension. Deras arbete blev samhälleligt erkänt även om det inte var heltidsarbete (Ohlander 1994 s. 41).
Efterkrigstiden kan alltså i stort sett karaktäriseras av en industri- ell expansion fram till 1965. Under denna skedde dock vissa struktur- förändringar, vilket bl.a. innebar en kraftig minskning av antalet an- ställda i kvinnodominerade branscher som läder- och textilindustrin. Tiden efter 1965 utmärkes av ytterligare strukturförändringar, denna gången genom en minskning av antalet anställda i hela industrin. Vissa branscher, såsom t.ex. den kvinnodominerade textil-, läder och varvs— industrin har nästan helt försvunnit, medan bl.a. den offentliga sek- torn har ökat kraftigt i storlek. Men också vissa privata delar av tjänste- sektorn har visat på en ökning.
Trots en strukturomvandling som slog hårt mot kvinnliga bran- scher, särskilt textilindustrin, ökade andelen kvinnor i industrin un-
der 1960— och första hälften av 1970-talen. Från 1960 till 1975 ökade den från ca 18 % till drygt 22 %. Detta tyder på att andelen kvinnor ökat i typiskt manliga branscher.
För t.ex. Malmös del är sambanden mellan industrins strukturom- vandling och tillväxten av den offentliga sektorn tydliga, vilket fram- går ur tabellen nedan.
Anställda i olika sektorer i Malmö 1965 och 1983
1965 1983 Tillverkningsindustri 37 165 22 508 Kommunal förvaltning 16 243 32 817
Källa: Lars Berggren & Mats Greiff, Från sillamarknad till SAAB-fabrik s. 58
Under denna tid var det särskilt metall- samt textil- och läder- industrin som gick tillbaka. Därefter avstannade den kommunala sek- torns expansion, vilket rimligtvis bör ha medfört att det efter hand blivit svårare för uppsagda att få nytt fast arbete (Berggren & Greiff).
Kvinnornas arbetskraft efterfrågades som nämnts i hög utsträck- ning inom den offentliga sektorn. Här fanns yrken som sedan lång tid räknades som kvinnliga. Inom t.ex. sjukvård, barnomsorg, undervis- ning och förvaltning anställdes kvinnor i stora mängder under sek- torns starka tillväxt från 1960- fram till slutet av 1980-talet. För att inte komma i allt för stor konflikt med kraven på reproduktion kom stora delar av den offentliga sektorn att baseras på deltidsarbete. 1987 hade nästan 40 % av statligt anställda kvinnor och 50 % av kommunalt anställda deltidsarbete. Det är bara handelsbranschen som uppvisar en högre andel (Deltidsarbete).
I de jämförelsevis lindriga lågkonjunkturer som inföll under pe- rioden 1950 till 1975 kan man skönja ett mönster som visar att kvin- nornas andel av de sysselsatta sjönk under början av lågkonjunktu- ren, medan den ökade i uppgångsfasen. Denna tendens förstärktes under periodens senare del. N ationalekonomen Åsa Löfström förkla- rar detta med att konjunkturkänsligheten under efterkrigstiden har blivit större bland kvinnor än bland män (Löfström 1978 s. 7).
En annan orsak till detta mönster kan vara att kvinnornas anknyt- ning till arbetsmarknaden är svagare än männens. Många kvinnor slutade sina arbeten, permanent eller temporärt, i samband med bar- nafödande. Vid ingången till lågkonjunkturer förefaller det rimligt att dessa kvinnor då inte ersattes av nyanställda. Detta gjordes först då
konjunkturen var på väg att vända. En sådan tolkning stärks av att mönstret var särskilt tydligt inom branscher med låg andel kvinnor och svagast i textilbranschen. Den minskade andelen kvinnor bland de sysselsatta i lågkonjunkturens begynnande skede kan alltså inte förklaras med att kvinnor i allmänhet permitterades snabbare än män. De undersökningar av arbetslösheten som gjorts för perioden 1963- 1983 pekar dock på att kvinnor i genomsnitt hade något högre arbets- löshet än män, såväl under hög- som lågkonjunkturer (Axelsson m.fl. s 1210. Skillnaderna kan emellertid knappast anses vara stora, och under det sena 1980-talets högkonjunktur jämnades skillnaderna i arbetslöshetstalen ut helt och hållet (Arbetsmarknaden i siffror).
2.3 Strukturförändringar och lågkonjunkturer under 1970- och 1980—talen
Att arbetslösheten under hela 1970-talet och under 1980-talets låg- konjunktur var högre för kvinnor än för män kan sannolikt hänföras till de strukturförändringar som skedde i industrin vid denna tid. Antalet anställda i den starkt kvinnodominerade textil- och beklädnadsindustrin minskade kraftigt under perioden. Likaså skedde en kraftig tillbakagång i sko- och läderindustrin.
Till en början, framför allt under 1960- och 1970-talen, fanns det en stor efterfrågan på kvinnlig arbetskraft till den offentliga sektorn. Sjuk- vård, skolor, daghem och förvaltningar behövde personal. Detta kom- penserade minskningen i de kvinnliga industribranscherna. Men där- med är det inte sagt att det var samma personer som permitterades i en bransch som fick anställning i den offentliga sektorn. Strukturo- vandlingen kan i stället ha inneburit att det var nya generationer kvin- nor som blev offentligt anställda.
Under 1980-talet avstannade däremot den offentliga sektorns ex- pansion. Under den lågkonjunktur som inträffade i början av detta decennium kan man därför lokalt se hur kvinnor många gånger drab- bades på ett annat sätt än män av företagsnedläggningar. På riksnivå är skillnaden i arbetslöshetsgraden endast några tiondels procent. Men genom att göra lokala studier kan man tränga bakom dessa agg- regerade siffror och mera ingående se olika mönster. I en studie av Oskarshamn har Lena Gonäs Visat på ett mönster av att kvinnornas förankring på arbetsmarknaden var mycket svagare än männens. Två år efter nedläggningen av Ericsson-fabriken där hade en betydligt mindre andel av kvinnorna än männen åter fått något fast arbete. Ten-
densen blir ännu starkare om man jämför med den grupp män som vid ungefär samma tid blev friställda från stadens varv (Gonäs 1989 s. 91ff).
Status för de f.d. anställda vid Ericsson i Oskarshamn två år efter nedläggning Procentuell fördelning
Kvinnor Män Fast arbete 28,8 67,2 Tillf. arbete eller arbetsmark- marknadspolitiska åtgärder 32,1 14,1 Arbetslösa 26,7 6,3 Övriga 12,5 12,5
Källa: Lena Gonäs, En fråga om kön s. 91
Gonäs menar att skillnaden kan bero på att kvinnorna saknade yrkesutbildning medan de manliga arbetarna ansågs som yrkes— utbildade. Därmed skulle kvinnorna ha utgjort en arbetskraftsbuffert som fanns redo när företag utifrån ville lokalisera verksamhet till trak- ten. Det var sedan lätt att sparka ut dem när de inte behövdes längre.
Å andra sidan kan man hävda att avsaknaden av yrkesutbildning skulle kunna göra kvinnorna mer flexibla, medan de manliga varvs- arbetarna med sina specialkunskaper skulle vara svårare att placera i andra verksamheter. Detta skulle kunna vara en anledning till att sam- hället arbetade hårdare för att få in männen i en ny fast anställning, medan kvinnorna tilläts pendla mellan olika tillfälliga arbeten och arbetslöshet. I bakgrunden kan ju också den gamla tanken om man- nen som den huvudsaklige familjeförsörjaren ligga.
För samma period har Karen Davies och Johanna Essevald Visat hur invandrarkvinnor och småbarnsmödrar i oproportionerligt hög grad har drabbats av friställning i samband med nedskärningar i fö- retag. Detta berodde dels på att företaget ville bli av med arbetare med stor frånvaro, dels på att turordningen följdes. Eftersom kvinnor oftare byter arbetsplats än män hade de kortare anställningstid. Kvin- nors lösare anknytning till arbetsmarknaden ligger dem alltså i fatet när LAS turordningsregler följs. Liksom i Oskarshamnsfallet var det för de flesta av kvinnorna efter friställandet svårt att hitta permanent sysselsättning. I stället kom de in i ett mönster av tillfälliga arbeten, beredskapsarbete, arbetslöshet, utbildning osv. (Davies & Essevald 1988, 1991, Gonäs 1989 kap 9, Knocke).
Mönstret med kvinnor som "hoppjerkor" på arbetsmarknaden på Visas också i flera andra studier av 1980-talet, men också från decen- nierna tidigare. Sociologen Ann—Mare Sellerberg har i en studie av 1900—talet påvisat att kvinnor har större rörlighet mellan yrken än män, även om urvalet yrken ofta är mer begränsat (Sellerberg s. 264).
I studier av 200 företagsnedläggningar mellan 1965 och 1980 har P-A Edin visat hur andelen anställda som inte fått nytt arbete efter ca 5 månader efterhand har ökat. Häri finns det också en tydlig skillnad mellan kvinnor och män. Regionala olikheter gör emellertid att man inte generellt kan säga att kvinnor har drabbats hårdare. Beroende på näringslivets struktur kan män i vissa fall ha svårare än kvinnor att komma tillbaka till ett fast arbete (Edin). Enligt undersökningarna av nedläggningar under 1980—talet har mönstret med skillander mellan könen stärkts (Gonäs 1991 s. 135).
Att kvinnorna under de senaste decennierna, åtminstone enligt flera regionala och lokala studier, på detta sätt drabbats hårdare än män vid företagsnedläggningar eller nedskärningar har sannolikt att göra med att kvinnornas ställning i arbetsprocessen är svagare än mäns. Männen finns oftare högre upp i hierarkin, medan kvinnorna till största delen ofta återfinns i botten. Detta gäller inom såväl privat som of- fentlig sektor, inom kontors— som tillverkningsarbete, inom industrin som inom servicenäringar. Situationen för invandrare är likartad.
Risken för att ständigt stanna kvar i denna låga position, vilket ibland är liktydigt med mindre kvalificerade arbetsuppgifter, är på- taglig. Detta gäller då också efter uppsägningar. N är man får ett nytt arbete blir det likartat. På detta sätt kan många kvinnor fastna i en sådan position på arbetsmarknaden. En del av den kvinnliga arbets- kraften blir på så sätt en mindre kvalificerad arbetskraftsreserv som utnyttjas när den behövs. Däremellan råder arbetslöshet eller syssel— sättning i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder (Gonäs 1991 s. 63ff).
Vad gäller möjligheten att återigen få fast anställning kan man dock se skillnader mellan olika yrkesgrupper. Bland kontorister fanns det större andel uppsagda som åter fick någon fast anställning. Andelen är dock mindre än bland manliga tjänstemän. Bland kvinnliga verk- stads-, elektro- och livsmedelsarbetare var andelen som åter fick fast arbete som lägst (Gonäs 1991 s. 145).
Trots att det visat sig att kvinnor ofta drabbats hårdare än män vid uppsägningar, såväl under 1970-talet som under det tidiga 1980-ta- lets lågkonjunktur, har emellertid kvinnornas andel av industriarbe- tarna ökat under de senaste decennierna. Det har visserligen skett en minskning i reella tal, men mellan 1970 och 1987 ökade andelen från
ca 21 % till 24 %. Bland industrins tjänstemän har den under samma period ökat från 26 % till 30 %. Här skedde det också en ökning i reella tal under 1970-talet. Denna följdes av en minskning under 1980- talets lågkonjunktur. Men 1987 var antalet ungefär det samma som 1980.
Tendensen till att män i större utsträckning än kvinnor lämnar in- dustrin stämmer väl överens med en teori som bl.a. Ulla Wikander fört fram. Denna säger att männen i växande omfattning överger yr- ken eller branscher där statusen sjunker. Medan männen söker sig till nya yrkesområden ersätts de ide gamla av kvinnor (Wikander s. 222).
Kanske kan vi därför se en utveckling mot en ytterligare ökad an— del kvinnor inom traditionella industribranscher som spås en osäker framtid. Å andra sidan kan man också hänvisa till att den robotiserings- utveckling som inom vissa branscher startade under 1970-talet och tog fart under 1980-talet framför allt skedde inom typiskt manliga områden. Därmed var det kanske manliga arbetare som i störst ut— sträckning ersattes av ny teknik i stället för av nya generationer arbe- tare.
3 Konklusioner
Genom en studie över hur konjunktursvängningarna har påverkat kvinnornas situation på arbetsmarknaden under 1900-talet är det svårt att dra några generella slutsatser som att kvinnor i allmänhet skulle drabbas hårdare än män av arbetslöshet.
En första svårighet uppenbarar sig i att källmaterialet har så olika karaktär. Vad gäller 1920- och 1930-talskriserna finns det siffror på en nationell nivå som visar att kvinnor i mindre grad än män drabbats av arbetslöshet. Här är emellertid den så kallade dolda arbetslöshe- ten ett problem. Vi kan helt enkelt inte mäta denna. Det finns inte heller mycket forskning, varken av kvantitativ eller av kvalitativ art, som kan kasta ljus över kvinnors verklighet under dessa decennier.
Vad gäller det tidiga 1980-talets lågkonjunktur är det statistiska materialet omfattande. Detta säger att skillnaden i arbetslöshet mel- lan kvinnor och män på en nationell nivå var liten. Dock har kvinnor något högre tal. Dold arbetslöshet kan förekomma vid denna tid också, men är sannolikt av mindre omfattning. För denna period föreligger också flera lokala studier av hur företagsnedläggningar eller ned- skärningar konkret drabbade kvinnor hårdare än män. Kvinnorna hade mycket svårare att komma tillbaka på arbetsmarknaden och finna
fast arbete.
När vi skall förklara skillnaden mellan arbetslöshetskrisernas in- verkan på kvinnor respektive män måste vi också ta i beaktande att förutsättningarna för hur konjunkturerna påverkade män respektive kvinnor förändrades efter 1960. Under 1920- och 1930-talen var kvinnolönerna betydligt lägre än männens, vilket kan ha varit en bi- dragande faktor till att många företagare i strid mot fackföreningar- nas vilja valde att behålla den billigare kvinnliga arbetskraften. I bör- jan av 1960-talet försvann de särskilda kvinnolönerna från LO-områ- det och inom TCO-området minskade löneskillnaderna. Principen om lika lön för lika arbete infördes. Detta har inneburit att incitamenten för arbetsgivarna att behålla kvinnlig arbetskraft framför manlig p.g.a. löneskillnaderna har försvunnit.
Arbetsmarknadslagstiftningen har inneburit att det inte längre varit fritt för arbetsgivaren att anställa och avskeda arbetskraft efter eget godtycke. Därmed har arbetsgivaren inte ensam kunnat styra vilka könsmässiga konsekvenser en lågkonjunktur har fått.
Familjepolitiska åtgärder har underlättat för gifta kvinnor att för- värvsarbeta och det ideologiska klimatet har delvis förändrats. Gifta kvinnors förvärvsarbete är i dag accepterat. Mannen ses dock fortfa- rande som den huvudsaklige familjeförsörjaren, ett förhållande som avspeglas i det omfattande deltidsarbetet bland gifta kvinnor.
Sammantaget kan dessa ekonomiska, juridiska och kulturella för- ändringar ha medfört att konsekvensen av kriserna för kvinnor har sett olika ut under olika delar av 1900-talet.
Vad som däremot varit av mer permanent art är den strikta köns- uppdelningen av arbetsmarknaden. Visserligen har kvinnor allt mer kommit in i nya yrken, men resultatet har då ofta inte blivit att fördel- ningen mellan könen blivit jämn utan i stället att yrkena på längre sikt helt har bytt könskaraktär. Läraryrkena är ett sådant exempel, icke-tekniska industritjänstemän, handelskontorister och affärs- biträden är andra. Den tendens mot en könsdelad arbetsmarknad vi kunde se vid 1900—talets början har blivit mycket hållfast.
Det som är mest slående av en studie på nationell nivå är att arbetslöshetstalen för kvinnor är lägre än för män under 1920- och 1930-talskriserna. Visserligen måste detta resultat ses som prelimi- närt eftersom bristerna i statistiken kan ge upphov till en felsyn.
Efter 1960 har vi det omvända förhållandet, men skillnaderna är små i kvantitativa mått. Med en kvalitativ analys har skillnaderna visat sig vara större där kvinnor ofta har hamnat i ett tillstånd av per- manent tillfällighet.
Den kanske viktigaste förklaringen till konjunktursvängningarnas olika konsekvenser för män och kvinnor vid olika tidpunkter är att de båda könen till stor del är aktörer på olika arbetsmarknader. Den samhälleliga könsarbetsdelningen ligger bakom detta. Det är endast i begränsad omfattning män och kvinnor konkurrerar om samma typ av arbete. I de allra flesta fall gör man inte det.
Eftersom kvinnor och män i stor utsträckning agerar på skilda arbetsmarknader måste konsekvensen vara att konjunkturerna slår olika beroende på en eventuell strukturomvandling och på vilka bran- scher och yrken det är som lågkonjunkturen slår hårdast mot. Därför kan man, så länge arbetsmarknaden karakteriseras av en strikt köns- uppdelning, aldrig generellt säga att en lågkonjunktur slår hårdare mot det ena könet än mot det andra. I många fall blir konsekvenserna lika för båda könen, och i andra kan det beroende på olika sektorers konjunkturkänslighet bli stora skillnader. Detta kan dock innebära att stora lokala och regionala variationer som helt bryter mot mönst- ret på riksnivå kan förekomma. Strukturen på det lokala och regio- nala näringslivet är avgörande för i vilken omfattning kvinnor rspektive män på olika platser drabbas. Man kan t.ex. fråga sig hur arbetslöshetstalen för kvinnor under 1930-talet såg ut ut på orter där det inte fanns någon textilindustri? Här behövs det fler lokala studier för att sammantaget bedöma 1930—talet ur kvinnosynvinkel.
Sammantaget kan man alltså konstatera att det utifrån nu befint- liga forskningsresultat inte går att göra något generellt uttalande om att det ena könet skulle drabbas hårdare än det andra vid konjunkturnedgåmgar. I stället blir konsekvenserna beroende av hur strukturomvandlingen vid tidpunkten för en konjunkturnedgång ser ut, den rådande ideologiska synen på kvinnor och förvärvsarbete kontra oavlönat hemarbete och de könsmässiga konsekvenserna av hur arbetsmarknads- och arbetslöshetspolitik har utformats.
Litteratur
Arbetsmarknaden isiffror. Sysselsättning, arbetslöshet mm 1970—1988. SCB 1989. Axelsson, Christina: Hemmafrun som försvann. Övergången till lönear— bete bland gifta kvinnor i Sverige 1968-1981. Stockholm 1992. Axelsson, Roger, Löfgren, Karl-Gustaf & Nilsson, Lars-Gunnar: Den svenska arbetsmarknadspolitiken under 1900—talet. Stockholm 1985. Baude, Annika: Kvinnans plats på jobbet. Stockholm 1992. Berggren, Lars: Ångvisslans och brickornas värld. Om arbete och facklig organisering vid Kockums Mekaniska Verkstad och Carl Lunds fabrik i Malmö 1840—1905. Malmö 1991. Berggren, Lars & Greiff, Mats: Från sillamarknad till SAAB-fabrik. Indu— strial iserin g, facklig organisering och politisk mobilisering i Malmö. Ystad 1992. Berglund, Bengt: I ndustriarbetarklassens formerin g. Arbete och teknisk för— ändring vid tre svenska fabriker under 1800—talet. Göteborg 1982. Carlsson, Christina: Kvinnosyn och kvinnopolitik. En studie av svensk socialdemokrati 1880-1910. Lund 1986. Carlsson-Wetterberg, Christina: "Kvinnor, arbete och åldrande. Textilarbeterskor i Malmö 1870-1918". I Scandia 1988z2. Davies, Karen & Essevald, Johanna: Att hoppa hage i den svenska arbetsmarknaden. En studie av arbetslösa fabrikskvinnor. Stock- holm 1988. Davies, Karen & Essevald, Johanna "Avsked och sökande efter nytt arbete. Könsrelationer på dagens arbetsmarknad”. I Arbetets His- toria 4. Lund 1991. Deltidsarbete. Omfattning och orsaker. Information om arbetsmark— naden 1988,2. SCB 1988. Edgren, Lars: Lärling, gesäll, mästare. Hantverk och hantverkare i Malmö 1750-1847. Lund 1987. Edin, P-A: Individual Consequences of Plant Closures. Uppsala 1988. Ekdahl, Lars: Arbete mot kapital. Typografer och ny teknik - studier om Stockholms tryckeriindustri under det industriella genombrot- tet. Lund 1983. Ekwall, Sven: Tidig småskollärarutbildning. En studie med särskilt avseende på Malmölänet 1865-1884. Lund 1987. Ericsson, Tom: Den andra fackföreningsrörelsen. Tjänstemän och
tjänstemannaorganisationer i Sverige före första världskriget. Umeå 1 983.
Furåker, Bengt: Stat och arbetsmarknad. Studier i svensk rörlighets- politik. Lund 1986. Gonäs, Lena: En fråga om kön. Kvinnor och män i strukturomvandlingens spår. Stockholm 1989. Gonäs, Lena: Industriomvandling i välfärdsstaten. Stockholm 1991. Gonäs, Lena, Johansson, Susanne & Svärd, Ingert: Vad händer med kvinnors arbete när den offentliga sektorn skärs ner? Arbetslivs- institutet, Stockholm 1995. Greiff, Mats: Kontoristen - från chefens högra hand till proletär. Prole- tarisering, feminisering och facklig organisering bland svenska industritjänstemän. Ystad 1992. Göransson, Anita: Från familj till fabrik. Teknik, arbetsdelning och skiktning i svenska fabriker 1830-1877. Lund 1988. Johansson, Mats: Svensk industri 1930-1950. Produktion, produktivi— tet, sysselsättning. Lund 1985. Jorde, Tine Susanne: Stockholms Tjenestepiker under industrialiserin gen. Tjenestepikeyrkets funksjon i individets livslöp og i en ekspanderande storby. Stockholm 1995. Jörberg, Lennart: Kvinnan i det svenska industrisamhället. En historisk översikt. Lund 1983. Jörberg, Lennart: Den svenska ekonomiska utvecklingen 1861—1983. Lund 1984. Karlsson, Lynn & Wikander, Ulla: " Om teknik, arbetsdelning och ideo- logi som formare av kvinnors - och mäns - arbetsvillkor." I Histo- risk Tidskrift 1987:1. Knocke, Wuokko: Invandrade kvinnor i lönearbete och fack. En studie om kvinnor från fyra länder inom Kommunal- och fabriksarbetareförbundets avtalsområde. Stockholm 1986. Kyle, Gunhild: Gästarbeterska i manssamhället. Studier om industri— arbetande kvinnors villkor i Sverige. Stockholm 1979. Kyle, Gunhild: Handbok i svensk kvinnohistoria. Stockholm 1988. Löfgren, Orvar: ”Kvinnfolksgöra - om arbetsdelning i bonde- samhället". I Kvinnovetenskaplig Tidskrift 1982z3. Löfström, Åsa: Reservarme'n? En studie av den kvinnliga sysselsättning- ens konjunkturkänslighet inom industrien. Umeå Economic Studies 47 1978. Löfström, Åsa: Ekonomisk kris och kvinnors arbete. Umeå Economic Studies 99. 1981. Marx, Karl: Kapitalet, första boken. Lund 1974.
Nyberg, Anita: Tekniken — kvinnors befriare? Hushållsteknik, köpevaror, gifta kvinnors hushållsarbetstid och förvärvsdeltagande 1930—talet - 1980-ta— let. Linköping 1989. Ohlander, Ann-Sofie: "Det osynliga barnet? Kampen om den social— demokratiska familjepolitiken". I Socialdemokratins samhälle 1889— 1989. Red, Klaus Misgeld m fl. Stockholm 1989. Ohlander, Ann-Sofie: Kvinnor, barn och arbete i Sverige 1850—1993. SOU 1994:38. Stockholm 1994. Sellerberg, Ann-Marie: Kvinnorna på den svenska arbetsmarknaden un— der 1900—talet. En sociologisk analys av kvinnors underordnade position i arbetslivet. Lund 1973. Silenstam, Per: Arbetskraftsutbudets utveckling i Sverige 1870—1965. Stock- holm 1970. Sommestad, Lena: Från mejerska till mejerist. En studie av mejeristyrkets maskuliniseringsprocess. Lund 1992. Thyberg, Stina: "Företagen och den kvinnliga arbetskraften". I Kvin— nors liv och arbete. Stockholm 1962. Wallentin, Hans: Arbetslöshet och levnadsförhållanden i Göteborg under 1920—talet. Göteborg 1978. Wieselgren, Greta: Den höga tröskeln. Kampen för kvinnas rätt till ämbete. Lund 1969. Wikander, Ulla: Kvinnors och mäns arbeten: Gustafsberg 1880—1980. Lund 1988. Winberg, Christer: Folkökning och proletarisering. Kring den sociala struk— turomvandlingen på Sveriges landsbygd under den agrara revolutionen. Lund 1977. Women Workers and Technological Change in Europe in the Nineteenth and
Twentieth Centuries. Red: de Groot, Gertjan & Schrover, Marlene. London 1995.
Kronologisk förteckning
12.
16.
17. 18.
19.
20.
21.
22.
23.
24.
25.
. Den nya gymnasieskolan — hur går det? U. . Samverkansmönster i svensk forsknings-
finansiering. U.
. Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser. C. . Vem bestämmer vad? EU:s interna spelregler inför
regeringskonferensen 1996. UD.
. Politikområden under lupp. Frågor om EU:s första
pelare inför regeringskonferensen 1996. UD.
. Ett år med EU. Svenska statstjänstemäns erfarenheter av arbetet i EU. UD. . Av vitalt intresse. EU:s utrikes- och
säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. UD.
. Batterierna — en laddad fråga. M. . Om järnvägens trafikledning m.m. K. 10.
Forskning för vår vardag. C. . EU-mopeden. Ålders- och behörighetskrav för
två- och trehjuliga motorfordon. K. Kommuner och landsting med betalnings- svårigheter. Fi.
.Offentlig djurskyddstillsyn. Jo. 14. Budgetlag — regeringens befogenheter på t'mansmaktens område. Fi.
. Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte utvidgning. UD.
Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, utträdesrätt, medborgarskap och mänskliga rättigheter i EU. UD. Bättre trafik med väginformatik. K. Totalförsvarspliktiga 11195. Förslag om jobb/studier efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, försäkringar. Fö. Sverige, EU och framtiden. EU 96—kommitténs bedömningar inför regeringskonferensen 1996. UD. Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. U. Reform och förändring. Organisation och verksamhet vid universitet och högskolor efter 1993 års universitets- och högskolereform. U. Inflytande på riktigt — Om elevers rätt till inflytande, delaktighet och ansvar. U. Kartläggning och analys av den offentliga sektorns upphandling av varor och tjänster med miljöpåverkan. N. Från Maastricht till Turin. Bakgrund och övriga EU-länders förslag och debatt inför regeringskonferensen 1996. UD.
Från massmedia till multimedia — att digitalisera svensk television. Ku.
26. 27.
28.
29. 30.
31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. 39.
40. 41
43. 44. 45. 46. 47. 48.
49. 50. 51
52. 53. 54. 55. 55. 55. 56.
Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. K. En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. U. Det forskningspolitiska landskapet i Norden på 1990-talet. U. Forskning och Pengar. U. Borgenärsbrotten — en översyn av 11 kap. brottsbalken. Fi. Attityder och lagstiftning i samverkan + bilagedel. C. Möss och människor. Exempel på bra IT-användning bland barn och ungdomar. SB. Banverkets myndighetsroll m.m. K. Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga. A. Kriminalunderråttelseregister DNA-register. Ju. Högskola i Malmö. U. Sveriges medverkan i FN:s familjeår. S. Nationalstadsparker. M. Rapport från klimatdelegationen 1995. Klimatrelaterad forskning. M. Elektronisk dokumenthantering. Ju. . Statens maritima verksamhet. Fö. 42. Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament och offentlighet i EU. UD. Jämställdheten i EU. Spelregler och verklighetsbilder. UD. Översyn av skatteflyktslagen. Reformerat förhandsbesked. Fi. Presumtionsregeln i expropriationslagen. Ju. Enskilda vägar. K. Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för individ och lokalsamhälle. U. Shaping Sustainable Homes in an Urbanizing World. Swedish National Report for Habitat 11. N. Regler för handel med el. N. Förbud mot vapen på allmän plats m.m. Ju. .Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäk-
ring — alternativ och förslag. A. Precisering av handelsändamålet i detaljplan. M. Kalkning av sjöar och vattendrag.M. Kooperativa möjligheter i storstadsområden. S. Sverige, framtiden och mångfalden. A. På väg mot egenföretagande. A. Vägar in i Sverige. A. Hälften vore nog — om kvinnor och män på 90—talets arbetsmarknad. A.
___—___—
Systematisk förteckning
Statsrådsberedningen
Möss och människor. Exempel på bra IT-användning bland barn och ungdomar. [32]
Justitiedepartementet
Kriminalunderrättelseregister DNA—register. [35] Elektronisk dokumenthantering. [40] Presumtionsregeln i expropriationslagen.[45] Förbud mot vapen på allmän plats m.m. [50]
Utrikesdepartementet
Vem bestämmer vad? EU:s interna spelregler inför regeringskonferensen 1996. [4] Politikområden under lupp. Frågor om EU:s första pelare inför regeringskonferensen 1996. [5] Ett år med EU. Svenska statstjänstemäns erfarenheter av arbetet i EU. [6] Av vitalt intresse. EU:s utrikes- och säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. [7] Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte utvidgning. [15] Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, utträdesrätt, medborgarskap och mänskliga rättigheter i EU. [16] Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs bedömningar inför regeringskonferensen 1996. [19] Från Maastricht till Turin. Bakgrund och övriga EU—länders förslag och debatt inför regeringskonferensen 1996. [24] Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament och offentlighet i EU. [42] Jämställdheten i EU. Spelregler och verklighetsbilder. [43]
Försvarsdepartementet Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, försäkringar. [18]
Statens maritima verksamhet. [41]
Socialdepartementet
Sveriges medverkan i FN:s familjeår. [37] Kooperativa möjligheter i storstadsområden. [54]
Kommunikationsdepartementet
Om jämvägenstrafikledning m.m. [9] EU-mopeden. Alders- och behörighetskrav för två— och trehjuliga motorfordon. [11]
Bättre trafik med väginformatik. [17] Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. [26] Banverkets myndighetsroll m.m. [33] Enskilda vägar. [46]
Finansdepartementet
Kommuner och landsting med betalnings— svårigheter. [12] Budgetlag — regeringens befogenheter på fmansmaktens område. [14] Borgenärsbrotten — en översyn av 11 kap. brottsbalken. [30] Översyn av skatteflyktslagen. Reformerat förhandsbesked. [44]
Utbildningsdepartementet
Den nya gymnasieskolan — hur går det? [1] Samverkansmönster i svensk forskningsfinansiering. [2] Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. [20] Reform och förändring. Organisation och verksamhet vid universitet och högskolor efter 1993 års universitets- och högskolereform. [21] Inflytande på riktigt - Om elevers rätt till inflytande, delaktighet och ansvar. [22]
En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. [27] Det forskningspolitiska landskapet i Norden på 1990—talet. [28] Forskning och Pengar. [29] Högskola i Malmö. [36] Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för individ och lokalsamhälle. [47]
Jordbruksdepartementet Offentlig djurskyddstillsyn. [13]
Arbetsmarknadsdepartementet
Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga. [34] Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäkring — alternativ och förslag.[51] Sverige, framtiden och mångfalden. [55] På väg mot egenföretagande. [55] Vägar in i Sverige. [55]
Hälften vore nog — om kvinnor och män på
90—talets arbetsmarknad. [56]
Kulturdepartementet
Från massmedia till multimedia — att digitalisera svensk television. [25]
___—___—
Systematisk förteckning
Näringsdepartementet
Kartläggning och analys av den offentliga sektorns upphandling av varor och tjänster med miljöpåverkan. [23] Shaping Sustainable Homes in an Urbanizing World. Swedish National Report for Habitat II. [48] Regler för handel med el. [49]
Civildepartementet
Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser. [3] Forskning för vår vardag. [10] Attityder och lagstiftning i samverkan + bilagedel. [31]
Miljödepartementet
Batterierna — en laddad fråga. [8] Nationalstadsparker. [38]
Rapport från klimatdelegationen 1995. Klimatrelaterad forskning. [39] Precisering av handelsändamålet i detaljplan. [52] Kalkning av sjöar och vattendrag [53]
