SOU 2005:48

Ett utvecklat resurstilldelningssystem för högskolans grundutbildning

Till statsrådet och chefen för Utbildnings- och kulturdepartementet

Genom beslut den 22 april 2004 bemyndigade regeringen chefen för Utbildningsdepartementet att tillkalla en särskild utredare för en utredning om resurstilldelningssystemet för grundläggande högskoleutbildning (Dir. 2004:49).

Med stöd av detta bemyndigande förordnade departementschefen 2004-05-14 prorektorn Pia Sandvik Wiklund som enmansutredare. 2004-08-15 förordnades planeringsdirektören Lars Rydberg till utredningens sekreterare.

Utredningen har antagit namnet Resursutredningen. Regeringen beslutade 2005-02-17 att senarelägga tidpunkten för redovisningen av uppdraget från den 15 mars 2005 till den 27 maj 2005.

Som sakkunniga till utredningen förordnandes kanslirådet Eva Svensson, Utbildnings- och kulturdepartementet, ämnesrådet Lena Eriksson, Utbildnings- och kulturdepartementet och departementssekreterare Magnus Skåninger, Finansdepartementet. Den sistnämnda avsade sig uppdraget som sakkunnig 2004-12-08 på grund av ändrade arbetsuppgifter. I stället förordnades departementssekreterare Anders Hedberg, Finansdepartementet, som sakkunnig.

Gunilla Malmqvist, Kommittéservice, har assisterat utredningen. I enlighet med direktiven har utredningen samrått med universitet och högskolor. Detta har skett bl.a. genom att utredningen genomfört idé- och informationsseminarier med företrädare för universitet och högskolor. Utredningen har vidare sammanträffat med företrädare för Sveriges förenade Studentkårer, Högskoleverket, samhälls- och näringsliv samt arbetstagarorganisationer.

Vi överlämnar härmed delbetänkandet Ett utvecklat resurstilldelningssystem för högskolans grundutbildning SOU 2005:48.

Stockholm i maj 2005

Pia Sandvik Wiklund

Lars Rydberg

1. Inledning

Den verksamhet som bedrivs av universitet och högskolor är mycket omfattande och ofta av en komplex natur. Verksamheten indelas i utbildning, forskning och konstnärligt utvecklingsarbete (och annat utvecklingsarbete) samt samverkan med det omgivande samhället.

Kvaliteten och den internationella konkurrenskraften skall öka inom högre utbildning och forskning. Den högre utbildningen skall svara mot såväl arbetsmarknadens behov som studenternas efterfrågan.

De tillgängliga resurserna skall utnyttjas effektivt för att hålla en så hög kvalitet i verksamheten som möjligt.

Utbildningen omfattar såväl grundläggande högskoleutbildning (inkl. fort- och vidareutbildning) som forskarutbildning. Utbildningen skall vila på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet.

Den grundläggande högskoleutbildningen har sedan början av 1990-talet expanderat kraftigt. Läsåret 2003/04 fanns ca 400 000 studenter registrerade vid svenska universitet och högskolor vilket är nästan en fördubbling av det antal studenter som fanns registrerade 1990/91. Den kraftiga expansionen av grundläggande högskoleutbildning har inneburit att det långsiktiga målet ”att hälften av en årskull skall ha påbörjat högskolestudier vid 25 års ålder” håller på att förverkligas.

De resurser som riksdagen tilldelar universitet och högskolor för att bedriva grundläggande högskoleutbildning uppgår under budgetåret 2005 till ca 17 miljarder.

Dessa resurser fördelas i enlighet med nuvarande resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning som trädde ikraft den 1 juli 1993. Resurstilldelningssystemet var en del av det mål- och resultatsystem som vid denna tidpunkt infördes för högskolans grundutbildning. Resurstilldelningssystemet, som byg-

ger på studenternas efterfrågan och prestationer, har i huvudsak verkat under en period av expansion av grundutbildningen.

Under de senaste budgetåren har grundutbildningens omfattning planat ut. Inom vissa områden finns i förhållande till antalet utbjudna utbildningsplatser en brist på studenter. Lärosäten med en tyngdpunkt av utbildningar inom sådana områden riskerar att få sina intäkter reducerade med avsevärda belopp. Detta innebär att delvis nya krav ställs på resurstilldelningssystemet för grundläggande högskoleutbildning. Det skall kunna verka både när grundutbildningen ökar respektive minskar. Samtidigt ställs också andra krav på resurstilldelningssystemet. Det skall inte bara utgå från studenternas efterfrågan (och prestationer) utan t.ex. också ta hänsyn till arbetsmarknadens behov av högre utbildning, ge bättre förutsättningar för samverkan mellan lärosäten och ge lärosätena stabilare ekonomiska förutsättningar.

Det är mot denna bakgrund som regeringen i april 2004 beslutade att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av resurstilldelningssystemet för den grundläggande högskoleutbildningen.

Resultaten av denna översyn inleds med en sammanfattning (kapitel 2). Därefter beskrivs uppdraget och dess genomförande (kapitel 3). En beskrivning och analys av nuvarande styr- och resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning finns i kapitel 4

  • En presentation av resurstilldelningssystemen i fyra länder görs i kapitel 8. I kapitel 9 anges några förutsättningar (utöver direktiven) under vilka utredningen arbetat. Utredningens förslag till ett förändrat styr- och resurstilldelningssystem finns i kapitel 10
  • De sistnämnda kapitlen avslutas vart och ett med kortfattade sammanfattningar av förslagen.

2. Sammanfattning

Kap 3. Uppdraget

Uppdraget har gällt att göra en översyn av resurstilldelningssystemet för den grundläggande högskoleutbildningen och utifrån denna översyn föreslå eventuella förändringar av nuvarande resurstilldelningssystem. Utredningen kan också föreslå andra åtgärder som bidrar till att uppfylla direktiven.

Vi har genomfört uppdraget med stor öppenhet och har fört dialog med såväl universitet och högskolor som ett stort antal andra intressenter för att samla in synpunkter och önskemål samt diskutera förslag till förändringar.

Kap 4. Nuvarande styrsystem

I kapitel 4 beskrivs nuvarande styrsystem. Där behandlas högskolelag, högskoleförordning, utbildningsuppdragen till universitet och högskolor samt den årliga budgetcykeln. Vi beskriver också Högskoleverkets uppdrag avseende kvalitetsgranskning.

Kap 5. Nuvarande resurstilldelningssystem

I kapitel 5 beskriver vi grunderna i dagens resurstilldelningssystem inklusive de förändringar som ägt rum sedan systemet infördes i samband med högskolereformen 1993. Dagens resurstilldelningssystem är mycket tydligt student- och prestationsbaserat och innebär att respektive lärosäte tilldelas ett anslag för grundläggande högskoleutbildning bestående av summan av ett takbelopp och ersättning för särskilda åtaganden. Det angivna takbeloppet utgör

den högsta ersättningen ett lärosäte kan erhålla och består av ersättning för helårsstudenter och ersättning för helårsprestationer.

All grundutläggande högskoleutbildning organiseras i kurser, vilka klassificeras till olika utbildningsområden som har olika ersättningsnivåer. Antalet utbildningsområden är 20 stycken. Ersättningsbeloppen för helårsstudenter respektive helårsprestationer per utbildningsområde beslutas årligen i regleringsbrevet avseende anslag för universitet och högskolor.

I nuvarande resurstilldelningssystem finns också en möjlighet att utnyttja anslagssparande. Denna möjlighet fungerar så att om ett lärosäte ett visst år inte når upp till sitt takbelopp kan skillnaden mellan takbeloppet och den faktiska ersättningsnivån utnyttjas kommande verksamhetsår.

I nuvarande resurstilldelningssystem ingår såsom en komponent att lärosäten under ”goda” år kan bygga upp en reserv av sparade helårsprestationer. Detta sker om ett lärosäte ett visst år har en sådan utbildningsvolym att den ersättning lärosätet fiktivt skulle få ligger över detta års takbelopp.

Kap 6. Lärosätenas synpunkter

I kapitel 6 redogör vi för universitet och högskolors synpunkter på nuvarande styr- och resurstilldelningssystem samt deras förslag till förändringar av dessa.

Majoriteten av lärosätena anser att principerna för det nuvarande resurstilldelningssystemet i stort sett är bra. Det enskilda lärosätets ansvar för beslutsfattandet avseende fördelningen av resurserna inom lärosätet uppskattas liksom förutsättningen att självständigt kunna planera och besluta om sitt utbildningsutbud. En betydande andel av lärosätena anser att systemet fungerar väl vid en expansion men att det är betydligt sämre vid en nedgång, dvs. då studenttillströmningen minskar.

Eftersom systemet är helt baserat på studenternas efterfrågan och deras uppnådda prestationsgrad i kombination med att stora kostnadsposter såsom lokal- investerings- och personalkostnader är långsiktiga anses systemet ha en kortsiktig karaktär. Många lärosäten anser därför att tillräckliga stabila ekonomiska förutsättningarna saknas.

En basresurs som en komponent i ett nytt resurstilldelningssystem föreslås av ett flertal lärosätena. Flertalet föreslår en

översyn av nuvarande utbildningsområden (inklusive de konstnärliga utbildningsområdena) som fördelningsgrund för resurserna. Nästan hälften av lärosätena önskar att nationella uppdrag av specifik karaktär också ges ekonomisk ersättning.

Lärosätena kommenterar också att uppdragsperioderna bör vara längre och pekar på tidsperioder om tre alternativt fyra år. Det påpekas också att ett framtida resurstilldelningssystem måste ge stabilare ekonomiska förutsättningar för lärosätena, där situationer avseende såväl vikande studenttillströmning som en snabb expansion av grundutbildningen måste kunna hanteras inom systemet. Ett viktigt inslag i nuvarande styr- och resurstilldelningssystem är att det är det enskilda lärosätet som ansvarar för medelsanvändningen och genomförandet av verksamheten.

Kap 7. Analys av nuvarande styr- och resurstilldelningssystem

I kapitel 7 presenteras analyser av nuvarande styr- och resurstilldelningssystem. Vi presenterar resultat av tidigare genomförda utredningar och utvärderingar. Vi redovisar förändringar av antalet utbildningsområden hos universitet och högskolor. Vi analyserar takbelopp och utfall, sparade helårsprestationer och anslagssparande. Vi utvärderar också dagens styr- och resurstilldelningssystem med utgångspunkt ifrån utredningen direktiv.

Grundutbildningen har i Sverige liksom i stora delar av västvärlden genomgått en mycket kraftig expansion sedan börjat av 1990-talet. Totalt uppgår ökningen under perioden 1997

  • till

55 637 helårsstudenter (HST), vilket motsvarar en ökning med 23 procent.

I absoluta tal har ökningen varit störst inom det Samhällsvetenskapliga utbildningsområdet (17 458 HST), följt av det Tekniska (13 292 HST) och utbildningsområdet Undervisning (9 815 HST). En minskning av antalet helårsstudenter har ägt rum inom några få utbildningsområden, bland annat inom Teologiskt och Farmaceutiskt utbildningsområde.

Relativt sett har ökningen (i tur och ordning) varit störst inom utbildningsområdena Media, Design, Undervisning, Idrott och Medicin.

Följande slutsatser baseras på analyser av takbelopp och utfall under perioden 1997

  • Värdet av den samlade utbildningsvolymen vid landets universitet och högskolor under perioden 1997
  • stämmer nästan identiskt överens med summan av alla takbelopp under motsvarande period.
  • Betraktas enskilda lärosäten framträder dock en betydligt mer varierad bild. 19 lärosäten har haft en samlad överproduktion under perioden 1997
  • medan 18 lärosäten

haft en underproduktion.

  • Alla lärosäten har under minst två år i perioden 1997−2003 haft en överproduktion.
  • Alla lärosäten utom tre har under minst ett år i perioden

1997

  • haft en underproduktion.
  • Underproduktionen har för flera lärosäten vissa år varit omfattande.

Vi presenterar följande slutsatser baserat på värdet av anslagssparande under perioden 1997

  • Den generella betydelsen av anslagssparandet är begränsad eftersom en stor del av anslagssparandet inte kan utnyttjas. Anslagssparandet kan dock vara av stor vikt för enskilda lärosäten.
  • Anslagssparande över den tillåtna tioprocentgränsen (av föregående års takbelopp) har ännu mindre betydelse eftersom en stor del av det tillåtna anslagssparandet inte kunnat utnyttjas.
  • Antalet lärosäten som aldrig haft ett anslagssparande uppgår till 13.
  • Anslagssparandet bör finnas kvar som en del av resurstilldelningssystemet.

Vi presenterar följande slutsatser baserat på värdet av sparade helårsprestationer under perioden 1997

  • Sparade helårsprestationer är en viktig del av resurstilldelningssystemet.
  • Alla lärosäten har minst under något år i perioden

1997

  • kunnat bygga upp en reserv av sparade helårsprestationer.
  • Alla lärosäten utom fyra har utnyttjat sparade helårsprestationer under minst ett år.
  • Det fiktiva värdet av sparade helårsprestationer över

10 procent av föregående års takbelopp är relativt stort.

  • Resurstilldelningssystemet bör kompletteras med en bestämmelse som gör det möjligt för lärosätena att även kunna utnyttja sparade helårsprestationer över tioprocentgränsen under perioder med underproduktion.

Vi analyserar mål, utbildningsplatser och tillgången på studerande inom naturvetenskap och teknik. Vi konstaterar att även om arbetsmarknaden efterfrågar fler utbildade studenter inom naturvetenskap och teknik är problemet således inte att lärosätena erbjuder för få utbildningsplatser. Problemet är i stället att eleverna inte väljer naturvetenskapligt/tekniska utbildningar på gymnasiet. Den behörighetsgivande utbildningen i naturvetenskap och teknik (det s.k. basåret) är inte tillräcklig för att öka antalet studenter mer än marginellt.

Av jämförelsen ovan framgår tydligt att när lärosätena tilldelas mål för antalet helårsstudenter inom naturvetenskap och teknik har tillgången på presumtiva studerande från gymnasieskolans naturvetenskapliga och tekniska program inte i tillräcklig grad beaktats. Därmed har dessa målsättningar bidragit till svårigheterna för flera lärosäten att under vissa år nå sina takbelopp.

Lärosätena strävar efter och konkurrerar med hög kvalitet i grundutbildningen. Detta innebär starka incitament för lärosätena att kvalitetssäkra och kvalitetsutveckla verksamheten. Lärosätenas ansvar för detta kvalitetsarbete tillsammans med Högskoleverkets kvalitetsutvärderingar fungerar enligt vår uppfattning i huvudsak väl.

Lärosätena värdesätter konstruktionen med per capita ersättning och den tydliga relationen till studenternas efterfrågan. Vikten av att resurstilldelningssystemet är så tydligt aktivitets- och prestationsbaserat betonas och resursberedningens motiv för detta är fortfarande giltiga.

Lärosätena anpassar sitt utbildningsutbud till såväl studenternas efterfrågan som arbetsmarknadens behov. I utvecklingen av utbildningsutbudet använder lärosätena underlag som idag produceras av bl.a. Högskoleverket, SCB, Ungdomsbarometern, AMS. Flertalet lärosäten redovisar olika typer av forum/arenor där de träffar företrädare för arbetsmarknaden för att diskutera nuvarande och framtida kompetensbehov och dess påverkan på utbildningsutbudet.

Enligt vår uppfattning kan ett resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning, som i huvudsak bygger på dagens principer, inte byggas upp på ett sådant sätt att det innehåller en direkt komponent för samverkan mellan lärosäten. Däremot kan resurstilldelningssystemet utvecklas så att det skapar bättre förutsättningar för samverkan och minskar incitamenten för konkurrens. Dessutom bör lärosätena initialt kompenseras för de merkostnader som kan uppstå om verksamhet fördelas och flyttas mellan lärosäten.

Lärosätena vittnar om att nuvarande resurstilldelningssystem fungerar bra i tider av expansion. De anser också att systemet är kortsiktigt till sin karaktär och att det inte ger tillräckligt långsiktiga ekonomiska förutsättningar för verksamheten. Lärosätena har få kraftfulla verktyg för att ekonomiskt kunna hantera och parera för plötsliga försämringar i studenttillströmningen och därmed i grundutbildningens intäkter. Det är viktigt att ett nytt resurstilldelningssystem möjliggör stabilare ekonomiska förutsättningar för lärosätena.

Vi ser det som angeläget att ett nytt system även fortsättningsvis är delvis direkt prestationsbaserat. Vi tror också att ett fortsatt lokalt beslutsfattande, där lärosätena ansvarar för sin interna resursfördelning, sitt utbildningsutbud och det ekonomiska resultatet bäst främjar den ekonomiska effektiviteten för såväl det enskilda lärosätet som nationellt.

Kap. 8. Resurstilldelningssystem i några olika länder

I kapitel 8 redovisas resurstilldelningssystemen i länderna England, Finland, Norge och Nederländerna. Vi redovisar en jämförande analys av dessa resurstilldelningssystemen.

De flesta länder (Finland, Norge och Nederländerna) har ett gemensamt anslag för grundläggande högskoleutbildning och forskning/forskarutbildning. Lärosätena i dessa länder har stor frihet att fördela dessa resurser inom grundutbildningen och mellan grundutbildning och forskning/forskarutbildning givet att nationellt fastställda/överenskomna målsättningar för lärosätet nås.

Resurstilldelningssystemen i de fyra länderna är antingen studentrelaterat, prestationsrelaterat eller både ock. Samtliga länder har ett resurstilldelningssystem för den grundläggande högskole-

utbildningen som åtminstone till någon del bygger på att utbildningar/ämnen/examina klassificeras till olika kategorier.

I resurstilldelningssystemet ingår en bastilldelning i Norge, Finland och Nederländerna.

Avslutningsvis kan konstateras och understrykas att i de länder där respektive lärosäte har relativt stort självbestämmande i förhållande till statsmakterna finns också resurstilldelningssystem som till stora delar är student- och/eller prestationsrelaterade. Slutsatsen är att om staten vill ha en stark styrning av grundläggande högskoleutbildning måste detta åtföljas av ett resurstilldelningssystem inom vilket staten står den övervägande ekonomiska risken. Ett sådant resurstilldelningssystem är ett helt annat system än det som utgör en utgångspunkt för våra förslag och en viss tillbakagång till det resurstilldelningssystem som fanns före 1993 års reform.

Kap 9. Förutsättningar för arbetet med ett nytt resurstilldelningssystem

I kapitlet beskrivs kortfattat några av de förutsättningar (utöver utredningens direktiv) under vilka utredningen arbetat.

Det konstateras att förutsättningarna för utredningen varit oklara både vad gäller en ny examensstruktur och kategoriseringen av kurser i grund- respektive avancerad nivå. Mot denna bakgrund har det inte varit möjligt för oss att utifrån en ny examensstruktur och nivåindelning presentera förslag som rör det framtida styr- och resurstilldelningssystemet. Denna oklarhet i kombination med utredningens direktiv har också inneburit att vi inte kunnat ta ställning till om anslaget för forskning och forskarutbildning till viss del skall vara beroende av anslaget för grundläggande högskoleutbildning bl.a. för att säkerställa kompetensutvecklingen av lärare.

I utredningens förslag till nytt resurstilldelningssystem har vi utgått från att studieavgifter inom den grundläggande högskoleutbildningen för studenter inom EES-området överhuvud taget inte är aktuellt varför vi inte behandlat den aspekten i våra förslag. De direktiv vi fått ger oss heller inte i uppdrag att beakta studieavgifter inom ramen för ett nytt resurstilldelningssystem

Ungdomskullarnas storlek och variation ger viktiga förutsättningar för den kontext i vilket ett nytt resurstilldelningssystem

skall verka. Det skiljer ca 40 000 personer mellan det år (2009) när antalet 19-åringar i perioden 2003

  • är som störst och det år

(2018) när det är som lägst.

Kap 10. Förslag till nytt styrsystem

Utredningens huvudsakliga uppgift är att föreslå förändringar i resurstilldelningssystemet för grundläggande högskoleutbildning. Utredningen har därutöver möjlighet att överväga andra åtgärder som bidrar till att utredningens direktiv blir uppfyllda. Mot bakgrund av detta lägger vi fram förslag till förändringar i nuvarande styrsystem. Våra förslag rörande ett nytt styrsystem förändrar inte styrsystemet på ett genomgripande sätt men det är ändå enligt vår mening väsentliga förändringar som föreslås. Förslagen bygger på att nuvarande balans mellan statsmakternas styrning och lärosätenas lokala beslutsfattande bibehålls.

  • De utbildningsuppdrag som regering och riksdag fastställer till respektive lärosäte bör finnas kvar men på ett tydligare sätt än idag omfatta en hel fyraårsperiod. Detta innebär att t.ex. samtliga målsättningar, särskilda åtaganden och ekonomiska villkor på ett tydligare sätt än idag bör avse en hel fyraårsperiod. Därigenom ges lärosätena stabilare ekonomiska förutsättningar.
  • Förstärkta budgetdialoger genomförs under år två och fyra i en given fyraårsperiod. I de budgetdialoger som äger rum under år två analyseras och utvärderas lärosätenas resultat i relation till strategier och målsättningar samtidigt som diskussioner inleds om nya utbildningsdrag för respektive lärosäte avseende den kommande fyraårsperioden. Den förstärkta budgetdialogen som äger rum under år fyra fokuseras på respektive lärosätes utbildningsuppdrag den kommande fyraårsperioden.
  • Utbildnings- och forskningsstrategier bör utarbetas gemensamt i ett och samma dokument och inlämnas under år tre i en given fyraårsperiod till Utbildnings- och kulturdepartementet. Syftet med utbildningsstrategierna är att skapa bättre förutsättningar för respektive lärosäte att planera och utveckla sin grundutbildning, skapa bättre underlag för en dialog mellan Utbildnings- och kulturdepartementet och respektive lärosäte om t.ex. framtida utbildningsuppdrag samt att ge Utbildnings- och

kulturdepartementet en samlad bild av grundutbildningen i Sverige.

  • Lärosätena bör ha stor frihet att formulera sina egna utbildnings- och forskningsstrategier. Vissa uppgifter bör dock vara gemensamma för alla lärosäten och formuleras utifrån politiska mål.
  • Utbildnings- och forskningsstrategiernas relation till årsredovisning och budgetunderlag bör ses över. Utbildnings- och forskningsstrategierna får inte bli en ny form av anslagsframställning.
  • Målet för det totala antalet helårsstudenter är överflödigt, eftersom lärosätenas utfall i förhållande till takbeloppet ger upplysning om lärosätena uppfyllt sin förväntade utbildningsvolym eller inte.
  • Det finns stora risker med att formulera mål för lärosätena av typ antalet helårsstudenter inom de naturvetenskapliga och tekniska utbildningsområdena. Vi föreslår således att även detta mål avskaffas.
  • Examensmålen spelar, trots att de inte är kopplade till resurstilldelningen, en viktig roll i styrningen och planeringen av grundutbildningen. Mot denna bakgrund anser vi att examensmålen bör finnas kvar. Examensmålen bör i första hand anges för examina där regering och riksdag vill se en ökning. Antalet examensmål bör precis som i nuvarande styrsystem vara relativt få.
  • Begränsningen för lärosätena av antalet helårsstudenter inom de konstnärliga utbildningsområdena/konstnärliga ersättningsområdet bör tas bort eftersom ersättningsbeloppen till det konstnärliga ersättningsområdet i det föreslagna resurstilldelningssystemet i förhållande till övriga ersättningsområden kommer att ligga på en jämförbar nivå.
  • Lärosätena bör, utifrån eget material och material som t.ex. arbetsmarknadens parter och Högskoleverket tar fram, göra egna analyser av samhällets och arbetsmarknadens framtida behov och efterfrågan av sådan kompetens som högre utbildning ger.
  • Utbildnings- och forskningsstrategierna bör i den del som avser analyser av samhällets och arbetsmarknadens framtida behov och efterfrågan innehålla en presentation av vilken typ av analyser man företagit, vilka slutsatser man dragit och hur utbildningsutbudet påverkats av detta. Likaså bör ingå i utbildnings- och forskningsstrategierna att göra uppföljningar och analyser av vilka arbeten som lärosätets studenter erhåller när de träder ut på arbetsmarknaden.
  • För att förmå studenterna att välja utbildningar (med för få sökande) som leder till yrken inom vilket en framtida brist på yrkesutövare kan förutspås bör det övervägas om det (för dessa studenter) är möjligt att avskriva en del av studielånen eller låta någon form av premie utgå. Detta ligger dock utanför vårt uppdrag och bör utredas i särskild ordning.

Kap 11. Förslag till nytt resurstilldelningssystem

Utredningens förslag till nytt resursfördelningssystem baseras på utredningens direktiv och utgår från nuvarande resursfördelningsmodell. Utredningens förslag utgår också från den analys av nuvarande resurstilldelningssystem som beskrivs i kapitel 7. Vårt förslag baseras på följande utgångspunkter.

  • Grundläggande högskoleutbildning är till för studenterna.

Studenternas val och prioriteringar måste därför beaktas vid framtagandet av ett nytt resurstilldelningssystem

  • Resurstilldelningssystemet skall ge incitament för att all högskoleverksamhet skall bedrivas så effektivt som möjligt. Detta förutsätter ett resurstilldelningssystem som till viss del är prestationsrelaterat.
  • Långsiktig planering av och stabila förutsättningar för verksamheten är några avgörande faktorer för universitets och högskolors möjligheter att på ett bra sätt genomföra och utveckla sin verksamhet.
  • Förändring, utveckling och fortsatta krav på effektivisering av grundutbildningen förutsätter att lärosätena även fortsättningsvis ges möjlighet att besluta om t.ex. utbildningsutbud och (om)fördelning av resurser.
  • Ett resurstilldelningssystem som ges alltför många speciallösningar och komponenter blir snabbt oöverskådligt och komplicerat. Därför är enkelhet och transparens tillsammans med att systemet skall upplevas som likvärdigt och rättvist prioriterade förutsättningar när ett nytt resurstilldelningssystem utvecklas.

Grundutbildningsanslaget

  • Grundutbildningsanslaget för alla lärosäten består av en del som direkt är student- och prestationsrelaterad och en del som utgör en grundersättning och som indirekt också är student- och prestationsrelaterad.
  • Den del som är direkt student- och prestationsrelaterad begränsas uppåt av ett takbelopp som utgör 65 procent av helheten, dvs. summan av takbeloppet och grundersättningen. En sådan nivå innebär att resurstilldelningssystemet även fortsättningsvis är starkt beroende av studenternas efterfrågan och prestationer. Förslaget innebär dock att studenttillströmningen och studenternas prestationer inte som i dagens system är helt avgörande för ett lärosätes intäkter.
  • Grundersättningen utgör 35 procent av helheten. Grundersättningen möjliggör för lärosätena att göra andra prioriteringar och hänsynstaganden än de som är baserade på studenternas efterfrågan och prestationer. En grundersättning markerar också statsmakternas insikt i att lärosätena har kostnader av långsiktig karaktär.
  • För vissa lärosäten tillkommer en specifik lärosätesresurs.

Denna lärosätesresurs omfattar några få lärosäten och är knuten till konstnärliga utbildningsområden samt utbildningsområdet Idrott.

  • För några lärosäten ingår i grundutbildningsanslaget också ersättning för särskilda åtaganden av långsiktig karaktär.
  • Sammanfattningsvis gäller för grundutbildningsanslaget till ett visst lärosäte att

Grundutbildningsanslaget =

= grundersättning (för alla lärosäten) + student-/prestationsrelaterad ersättning (för alla lärosäten) + konstnärlig/idrottslig lärosätesresurs (för vissa lärosäten) + ersättning för långsiktiga särskilda åtaganden (för vissa lärosäten)

Ökningar/minskningar av utbildningsutbud

  • När riksdag eller regering beslutar om ökningar eller minskningar i ett lärosätes utbildningsutbud ökas respektive minskas både takbelopp och grundersättning på ett sådant sätt att grundersättningen och den student- och prestationsrelaterade ersättningen även fortsättningsvis utgör 35 procent respektive 65 procent av deras summa.

Examenspremie

Utredningen avvisar ett resurstilldelningssystem som helt baseras på antalet examina mot bakgrund av bl.a. de skäl som framfördes i Resursutredningen (SOU 1993:3), erfarenheterna från de finländska och nederländska resurstilldelningssystemen samt förhållandet att detta enligt vår uppfattning skulle kräva en helt annan typ av resurstilldelningssystem.

Vi föreslår inte heller att en examenspremie för lärosäten införs som en komponent i resurstilldelningssystemet.

Införandet av en examenspremiebaserad komponent i resurstilldelningssystemet försämrar både enkelheten och tydligheten i resurstilldelningssystemet. Det skulle missgynna lärosäten med utbildningar som inte nödvändigtvis har som mål att leda till en examen, t.ex. fort- och vidareutbildning. Det kan heller inte uteslutas att lärosäten, för att få tillgång till examenspremien, rekryterar studenter från varandra när dessa är i färd med att avsluta sin utbildning. Dessutom är utfärdandet av ett examensbevis en administrativ handling och således inte kopplat till själva genomförandet av utbildningen.

Särskilda åtaganden av långsiktig karaktär

  • Särskilda åtaganden av långsiktig karaktär anges även fortsättningsvis i respektive lärosätes utbildningsuppdrag. Antalet särskilda åtaganden av långsiktig karaktär bör begränsas.
  • Vissa särskilda åtaganden bör även fortsättningsvis tilldelas särskilda resurser inom ramen för grundutbildningsanslaget. Andra särskilda åtaganden av långsiktig karaktär bör inte tilldelas särskilda resurser utan finansieras inom ramen för respektive lärosätes grundersättning och takbelopp. Huvudregeln bör därvid vara att särskilda åtaganden som innebär att ett lärosäte skall bedriva utbildning (t ex småspråk) av ett visst slag skall finansieras genom grundersättning och takbelopp, dvs. inom grundutbildningsanslaget.
  • Det bör utredas vidare vilka småspråk som är av sådant nationellt intresse att de motiverar att ingå i ett långsiktigt särskilt åtagande. Motsvarande genomgång bör göras även inom andra områden, inte minst det naturvetenskapliga.
  • En översyn bör ske även av de långsiktiga särskilda åtagandenas fördelning mellan lärosäten.

Särskilda åtaganden av tillfällig karaktär

  • Vid sidan av särskilda åtaganden av långsiktig karaktär bör särskilda åtaganden av tillfällig karaktär finnas. Särskilda åtaganden av tillfällig karaktär kan t.ex. avse utveckling av modeller för samverkan mellan lärosäten, anpassning av ett lärosätes utbildningsutbud till arbetsmarknadens behov eller ett pedagogiskt utvecklingsarbete av nationellt intresse.
  • Vi anser att särskilda åtaganden av tillfällig karaktär men av nationellt intresse bör finansieras ur anslaget ”Särskilda utgifter för universitet och högskolor” efter beslut av regeringen.

Konstnärlig/Idrottslig lärosätesresurs

  • För vissa lärosäten tillkommer en specifik lärosätesresurs.

Denna lärosätesresurs omfattar några relativt få lärosäten och är knuten till de konstnärliga utbildningsområdena samt utbildningsområdet Idrott.

Konstnärlig lärosätesresurs

  • För att få tillgång till den konstnärliga lärosätesresursen föreslår vi att nedanstående villkor skall vara nödvändiga men ej tillräckliga:

1. Har konstnärlig högskoleexamen

2. Hade konstnärligt utbildningsområde 1997

Villkoren innebär att de lärosäten som under lång tid har haft uppdrag att bedriva konstnärlig utbildning och därmed lång erfarenhet av konstnärlig verksamhet uppfyller de nödvändiga villkoren för att erhålla en konstnärlig lärosätesresurs.

För att få en lärosätesresurs skall dessutom berörda lärosäten (om de inte skulle erhålla en lärosätesresurs) ”förlora” mer än 10 Mkr i ersättning (för utbildningar som kategoriserats till de konstnärliga utbildningsområdena) i det nya resurstilldelningssystemet i förhållande till det nuvarande.

Idrottslig lärosätesresurs

  • För att få tillgång till den idrottsliga lärosätesresursen föreslår vi att liknande villkor som för den konstnärliga lärosätesresursen skall gälla. För att få tillgång till den idrottsliga lärosätesresursen föreslår vi att nedanstående villkor skall vara nödvändiga men ej tillräckliga:

1. Hade idrottslärarexamen 1997

2. Hade idrottsligt utbildningsområde 1997

Villkoren innebär att de lärosäten som under lång tid har haft uppdrag att bedriva idrottslig utbildning och därmed lång erfarenhet av idrottslig verksamhet uppfyller de nödvändiga

villkoren för att erhålla en konstnärlig lärosätesresurs. (Idrottslärareexamen har numera utgått ur examensordningen).

För att få en lärosätesresurs skall dessutom berörda lärosäten (om de inte skulle erhålla en lärosätesresurs) ”förlora” mer än 10 Mkr i ersättning (för utbildningar som kategoriserats till utbildningsområdet Idrott) i det nya resurstilldelningssystemet i förhållande till det nuvarande.

Utbildningsområden ersätts av ersättningsområden

  • Vi föreslår att begreppet ”Utbildningsområde” ersätts av begreppet ”Ersättningsområde”.

Med denna förändring vill vi markera att det just är ersättningsområden, dvs. en indelningsgrund av kurser efter vilken en del av resurstilldelningen till grundläggande högskoleutbildning sker.

  • Vi föreslår vidare att dagens 20 utbildningsområden byts mot

6 ersättningsområden enligt nedanstående sammanställning:

Ersättningsområde

Humanistiskt

Samhällsvetenskapligt Naturvetenskapligt

Tekniskt Medicinskt Vård Utbildningsvetenskapligt Konstnärligt

Motsvarar följande utbildningsområden

Humanistiskt, Teologiskt, Juridiskt, Sam hällsvetenskapligt Naturvetenskapligt, Tekniskt, Farma ceutiskt Medicinskt, Odontologiskt Vård Undervisning, Övrigt, Idrott Design, Konst, Musik, Opera, Teater, Media, Dans

Den föreslagna ordningen med få ersättningsområden blir enklare och tydligare än dagens system med 20 utbildningsområden. Likaså blir den nödvändiga kursklassificeringen lättare att genomföra för de enskilda lärosätena.

Nödvändiga förutsättningar för ett konstnärligt ersättningsområde är införandet av en konstnärlig lärosätesresurs (för vissa lärosäten) och att den övre gräns som gäller antalet helårsstudenter inom konstnärliga utbildningsområden tas bort. Utbildnings-

vetenskapligt ersättningsområde förutsätter för vissa lärosäten en idrottslig lärosätesresurs.

Ersättningsbelopp

  • Vi presenterar tre förslag som alla påverkar de framtida ersättningsnivåerna för helårsstudenter och helårsprestationer:

1. Sex ersättningsområden ersätter 20 utbildningsområden

2. Den student- och prestationsrelaterade ersättningen utgör 65 procent av summan grundersättning och student- och prestationsrelaterad ersättning

3. Ersättningsbeloppen för helårsstudenter respektive helårsprestationer utgör båda 50 procent av deras summa för alla ersättningsområden

  • En beräkning av ersättningsbeloppen för helårsstudenter och helårsprestationer för de nya ersättningsområdena görs utifrån de ersättningsbelopp som gällde 2005 för de olika utbildningsområdena.

Kursklassificering

  • Vår utgångspunkt är att en nationellt beslutad klassificering av ämnen eller utbildningsprogram skulle försvåra för lärosätena att profilera och utveckla sitt utbildningsutbud.
  • Vi anser att ett fortsatt lokalt beslutsfattande om kursklassificering bäst gynnar grundutbildningens utveckling. Eftersom detta i princip förutsätter en klassificering baserad på ämnesinnehåll så föreslår vi att denna modell bibehålls.
  • För att öka enhetligheten och därmed trovärdigheten föreslår vi att lärosätets beslut om kursklassificering fastställs av lärosätets rektor på förslag från t.ex. fakultetsnämnder (motsvarande) och/eller institutioner.

Ekonomisk stabilitet

Sparade helårsprestationer

  • Vi anser att begreppet ”Sparade helårsprestationer” är missvisande då reserven i praktiken byggts upp utifrån såväl helårsstudenter som helårsprestationer. Vi föreslår därför att begreppet ”Sparade helårsprestationer” ersätts av ”Överproduktion”.
  • Vi föreslår vidare att i stället för att som nu begränsa överproduktionen till tio procent av föregående års takbelopp begränsningen i stället bör formuleras så att högst tio procent av innevarande års takbelopp får utnyttjas av den tidigare uppbyggda reserven (som således kan byggas upp obegränsat).

Förslaget innebär således att begränsningen om 10 procent flyttas från ”föregående år” till ”innevarande år”. Effekten av detta förslag blir att lärosätena kan fördela all överproduktion till kommande verksamhetsår utan att någonting ”går förlorat”.

Anslagssparande

I nuvarande resurstilldelningssystem finns en möjlighet att utnyttja ett anslagssparande (= outnyttjat takbelopp) som får uppgå till högst tio procent av föregående års takbelopp. De år som anslagssparandet kan utnyttjas tar lärosätet hem en ersättning som uppgår till summan av aktuellt års takbelopp och utnyttjat anslagssparande.

Myndigheter får normalt enligt anslagsförordningen disponera ett anslagssparande om högst 3 procent av anslagets storlek. Grundläggande högskoleutbildning har således ett undantag från den normala begränsningsregeln. Detta beror bl.a. på att det anslagssparande som uppkommer på grund av ett icke utnyttjat takbelopp är av en annan typ än anslagssparandet inom övrig statsförvaltning som normalt uppkommer genom minskade kostnader.

  • Vi har bedömt att det inte är realistiskt med ett högre anslagssparande än tio procent (av föregående års takbelopp) eftersom anslagen till grundutbildning redan idag har en undantagsregel som möjliggör ett större anslagssparande än vad

som är det normala för statliga anslag. Vi föreslår således att nuvarande regler bibehålls.

Avräkning och dämpningsfaktorer

  • Grundutbildningsanslaget föreslås precis som nu utbetalas i tolftedelar till respektive lärosätes räntekonto i Riksgälden.
  • Den del av grundutbildningsanslaget som avser grundersättning och för vissa lärosäten även den konstnärliga/idrottsliga lärosätesresursen samt ersättning för långsiktiga särskilda åtaganden behöver inte avräknas vid årets slut utan utgör en ersättning respektive lärosäte får ett givet år oberoende av utbildningsvolym
  • Den del av grundutbildningsanslaget som motsvarar den student- och prestationsrelaterade ersättningen avräknas vid årets slut när det slutliga antalet helårsstudenter och helårsprestationer (fördelade på ersättningsområden) föreligger.
  • Vi föreslår en dämpningsregel vid avräkning enligt följande:

Om årets utfall är större än eller lika med medelvärdet av utfallet de senaste tre åren erhålles årets utfall vid avräkningen.

Om årets utfall är mindre än medelvärdet av utfallen de senaste tre åren erhålles medelvärdet vid avräkningen.

  • Om ett lärosäte har möjlighet att utnyttja en från tidigare år uppkommen överproduktion bör följande gälla:

Först bestäms hur stort belopp som ett givet lärosäte får avräkna enligt huvudregeln ovan. Det belopp som får avräknas enligt huvudregeln får högst uppgå till lärosätets takbelopp för det år som betraktas. Någon hänsyn tas i detta skede inte till ett eventuellt utnyttjande av en under tidigare år uppkommen överproduktion.

Därefter konstateras om lärosätet har en under tidigare år uppkommen överproduktion. Om det belopp som lärosätet får avräkna enligt huvudregeln är lägre än lärosätets takbelopp för det aktuella året får lärosätet utnyttja hela eller en del av den under tidigare år uppkomna överproduktionen så att som mest takbeloppet kan avräknas.

  • Om ett lärosäte har möjlighet att utnyttja en från tidigare år uppkommet anslagssparande bör följande gälla:

Först bestäms hur stort belopp som ett givet lärosäte får avräkna enligt huvudregeln ovan.

Om det belopp som enligt huvudregeln får avräknas är lika med lärosätets takbelopp kan ett under tidigare år uppkommet anslagssparande utnyttjas. Detta förutsätter att lärosätet det aktuella året har en utbildningsvolym som till sitt värde överstiger detta års takbelopp.

Kap 12. Konsekvenser för lärosäten

I kapitlet beskrivs konsekvenserna för lärosätena vid övergången från nuvarande resurstilldelningssystem till det av utredningen föreslagna.

  • Vi anser att det utifrån de förslag till ett nytt resurstilldelningssystem som vi presenterar inte finns anledning att revidera storleken på de resurser som respektive lärosäte disponerar för att bedriva grundläggande högskoleutbildning. Storleken på respektive lärosätes grundutbildningsanslag bör således inte förändras i samband med övergången från det nuvarande till det föreslagna resurstilldelningssystemet.
  • I kapitlet jämförs också lärosätenas ersättning (inklusive avräkning) i det föreslagna resurstilldelningssystemet med ersättningen i det nuvarande. Jämförelsen utgår från de sex nya ersättningsområden som vi föreslår. Antalet helårsstudenter och helårsprestationer avser med ett undantag uppgifter rörande verksamhetsåret 2003. Undantaget utgörs av de konstnärliga utbildningsområdena där det högsta antalet helårsstudenter och helårsprestationer som enligt regleringsbrev får avräknas 2005 till konstnärlig ersättningsnivå utgör beräkningsgrund (gäller samtliga lärosäten med konstnärligt utbildningsområde exklusive de konstnärliga högskolorna i Stockholm). De nationella ersättningsbelopp som används i jämförelsen avser 2005.

Konsekvenserna för lärosätena vid övergången från det nuvarande resurstilldelningssystemet till det föreslagna blir små.

Kap 13. Övergångsbestämmelser

I kapitlet beskrivs övergångsbestämmelser till ett nytt resurstilldelningssystem. Övergångsbestämmelserna omfattar lärosätenas grundutbildningsanslag och möjligheter till avräkning, överproduktion, anslagssparande samt rätten till utbildningsområden.

  • Nivån på lärosätenas grundutbildningsanslag bör inte förändras vid övergången till det föreslagna resurstilldelningssystemet, bl.a. mot bakgrund av att skillnaden i ersättningsbelopp för respektive lärosäte (t ex vid avräkning) mellan det föreslagna och det nuvarande resurstilldelningssystemet är relativt liten.
  • Värdet av tidigare sparade helårsprestationer inom ramen för den tillåtna överproduktionen (maximalt 10 procent av föregående års takbelopp) bör utgöra samma andel av takbeloppet i nuvarande respektive föreslaget resurstilldelningssystem. Eftersom takbeloppet i det föreslagna resurstilldelningssystemet reduceras till 65 procent av helheten bör alltså värdet av överproduktionen reduceras till 65 procent vid övergången till det nya resurstilldelningssystemet.
  • Värdet av tidigare tillåtet (maximalt 10 procent av föregående års takbelopp) anslagssparande bör utgöra samma andel av takbeloppet i nuvarande respektive föreslaget resurstilldelningssystem. Eftersom takbeloppet i det föreslagna resurstilldelningssystemet reduceras till 65 procent av helheten bör alltså anslagssparandet reduceras till 65 procent vid övergången till det nya resurstilldelningssystemet.
  • Den nya avräkningsregeln, som innebär att årets utfall jämförs med de tre senaste årens utfall, används redan första året som det nya resurstilldelningssystemet tillämpas.

Med utgångspunkt i nuvarande utbildningsområden föreslås också i kapitlet hur de nya ersättningsområdena bör fördelas till respektive lärosäte.

Kap 14. Tidpunkt för införandet av ett nytt resurstilldelningssystem

I kapitlet föreslås att förslaget till nytt resurstilldelningssystem för högskolans grundutbildning tillämpas fr.o.m. verksamhetsåret 2007. Om så sker kan det nya resurstilldelningssystemet etableras under en period med god tillgång på studerande.

3. Uppdraget

3.1. Direktiv

Uppdraget har gällt att göra en översyn av resurstilldelningssystemet för den grundläggande högskoleutbildningen och utifrån denna översyn föreslå eventuella förändringar av nuvarande resurstilldelningssystem. Utredningen har även haft möjligheten att föreslå andra åtgärder som bidrar till att uppfylla direktiven. Utgångspunkten för uppdraget var att åstadkomma ett resurstilldelningssystem som möjliggör ett utbildningsutbud med hög kvalitet som efterfrågas av såväl studenter som arbetsmarknad.

Grundprincipen vid införandet av nuvarande resurstilldelningssystem var att lärosätena förväntades anpassa utbudet till studenternas efterfrågan. Ett resurstilldelningssystem som baseras på såväl antalet studenter som studenternas prestationer kan dock vara svårt att kombinera med kravet på att utbildningsutbudet skall anpassas till arbetsmarknadens behov. Om studenterna inte efterfrågar utbildningar som är angelägna ur arbetsmarknadens perspektiv leder detta till att lärosätenas intäkter minskar. Resurstilldelningssystemet skall tillgodose lärosätenas behov av långsiktig planering så att de ekonomiska effekterna av en förändrad efterfrågan från studenterna blir hanterbara.

Uppdraget innebar således att göra en översyn av om nuvarande resurstilldelningssystem för den grundläggande högskoleutbildningen fungerar tillfredsställande när samtidigt större hänsyn har tagits till att anpassa lärosätenas utbildningsutbud till arbetsmarknadens behov.

Utifrån denna översyn skall uppdraget resultera i förslag till eventuella förändringar av resurstilldelningssystemet eller till andra åtgärder som ger möjlighet att

  • bedriva utbildning av hög kvalitet,
  • ta fortsatt hänsyn till studenternas efterfrågan,
  • tillgodose arbetsmarknadens behov på såväl kort som lång sikt,
  • tillgodose lärosätenas behov av stabila ekonomiska förutsättningar,
  • bedriva utbildningssamverkan mellan universitet och högskolor, t ex genom distansutbildning och
  • ge incitament för att all högskoleverksamhet skall bedrivas så effektivt som möjligt, såväl för det enskilda lärosätet som totalt för landet.

Det framtida resurstilldelningssystemet för grundläggande högskoleutbildning skall vara tydligt, förutsägbart samt lätt att genomskåda även om dimensioneringen förändras över tid.

Kunskap om utvecklingen av resursfördelningssystem i några jämförbara länder skall inhämtas.

Enligt direktiven skall utredningsarbetet, som skall bedrivas i samråd med universitet och högskolor, vara slutfört och redovisat senast den 15 mars 2005 (bilaga 1).

3.1.1. Förlängning av uppdraget

Den 17 februari 2005 beslutade regeringen att förlänga tiden för uppdragets genomförande. Enligt detta beslut skall utredningsarbetet vara slutfört och redovisat senast den 27 maj 2005 (bilaga 2).

3.1.2. Oförändrad resursnivå

Generellt gäller för statliga utredningar att de förslag som presenteras skall rymmas inom en i förhållande till utgångsläget oförändrad resursnivå.

3.1.3. Övrigt

Direktiven innehåller inga krav på att hänsyn skall tas till den framtida examensstrukturen inom grundläggande högskoleutbildning. Orsaken till detta är att något beslut om en ny examensordning ännu inte fattats.

Direktiven innehåller inte heller några krav på ett resurstilldelningssystem som förutsätter en nationellt bestämd fördelning och dimensionering av grundutbildningen.

Någon anmodan till direkt koppling till resursfördelningssystemet för forskning/forskarutbildning finns inte heller.

3.2. Parallella uppdrag av intresse

3.2.1. Anpassning av utbildningsutbud till arbetsmarknadens behov

Regeringen gav den 22 april 2004 Högskoleverket i uppdrag att beskriva utbildningsutbudets anpassning till arbetsmarknadens behov som underlag för lärosätenas planering av utbildningsutbudet samt för regeringens utbildningsuppdrag till universitet och högskolor. Högskoleverket presenterade en första rapport ”Arbetsmarknad och högskoleutbildning 2004” i december 2004.

3.2.2. Utökat studieår

Regeringen gav den 8 juli 2004 Högskoleverket i uppdrag att analysera förutsättningarna för ett utökat studieår i syfte att möjliggöra studier med kortare studietid och effektivisera användningen av lärosätenas resurser. Utredningsuppdraget redovisades till regeringen i februari 2005.

3.2.3. Studieavgifter

Regeringen tillsatte (22 december 2004) en särskild utredare med uppgift att ”föreslå en ordning som innebär att statliga universitet och högskolor skall ta ut avgifter av studenter från länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)”. Utredningsuppdraget skall redovisas senast den 31 januari 2006.

3.3. Uppdragets genomförande

Utredningsuppdraget har genomförts av prorektorn vid Mittuniversitetet Pia Sandvik Wiklund. Sekreterare har varit Lars Rydberg, planeringsdirektör vid Linköpings universitet.

Utredaren förordnades den 14 maj 2004 medan sekreteraren förordnades den 15 augusti 2004.

3.3.1. Möten med sakkunniga

Som sakkunniga till utredningen förordnandes kanslirådet Eva Svensson, Utbildnings- och kulturdepartementet, ämnesrådet Lena Eriksson, Utbildnings- och kulturdepartementet och departementssekreterare Magnus Skåninger, Finansdepartementet. Den sistnämnda avsade sig uppdraget som sakkunnig 2004-12-08 på grund av ändrade arbetsuppgifter. I stället förordnades departementssekreterare Anders Hedberg, Finansdepartementet, som sakkunnig.

Utredningen har haft åtta möten med de sakkunniga.

3.3.2. Möten med lärosäten

Rektorerna vid landets universitet och högskolor inbjöds 2004-06-21 att lämna synpunkter på nuvarande resurstilldelningssystem samt förslag som kan ligga till grund för ett framtida resurstilldelningssystem (bilaga 3).

3.3.2.1 Idéseminarier

Samtliga universitet och högskolor inbjöds 2004-09-22 att under november 2004 delta i idéseminarier med syfte att fördjupa diskussionen rörande för- och nackdelar med nuvarande resurstilldelningssystem och utveckla förslag som skulle kunna utgöra utgångspunkt för ett nytt.

Idéseminarierna anordnandes vid fem tillfällen enligt följande:

10 november 2004 på Dramatiska institutet: Deltagare: Företrädare för Danshögskolan, Dramatiska institutet, Konstfack, Kungliga Konsthögskolan, Kungliga Musikhögskolan, Operahögskolan, Teaterhögskolan och Idrottshögskolan.

10 november 2004 på Stockholms universitet: Deltagare: Företrädare för högskolan på Gotland, högskolan i Gävle, högskolan i Skövde, Karolinska institutet, Kungliga Tekniska högskolan, Lärarhögskolan i Stockholm, Mälardalens högskola, Stockholms universitet, Södertörns högskola och Uppsala universitet.

11 november 2004 på Umeå universitet Deltagare: Företrädare för högskolan i Dalarna, Luleå tekniska universitet, Mittuniversitetet och Umeå universitet.

22 november 2004 på Lunds universitet

Deltagare: Företrädare för Blekinge tekniska högskola, högskolan i Kalmar, högskolan i Kristianstad, Malmö högskola, Lunds universitet och Växjö universitet.

23 november på Göteborgs universitet

Deltagare: Företrädare för Chalmers tekniska högskola, Göteborgs universitet, högskolan i Borås, högskolan i Halmstad, högskolan i Jönköping, högskolan i Trollhättan/Uddevalla.

Lärosätenas representanter på idéseminarierna framgår av bilaga 4.

3.3.2.2 Informationsmöten

Landets universitet och högskolor inbjöds 2005-02-07 till fortsatt dialog om det framtida resurstilldelningssystemet. Dessa informationsmöten ägde rum enligt följande:

22 februari 2005 på Dramatiska institutet

Deltagare: Företrädare för Danshögskolan, Dramatiska institutet, Konstfack, Kungliga Konsthögskolan, Kungliga Musikhögskolan,

Operahögskolan, Teaterhögskolan, Idrottshögskolan och Sveriges Förenade studentkårer (SFS).

22 februari 2005 på Stockholms universitet Deltagare: Företrädare för högskolan i Dalarna, högskolan på Gotland, Karolinska institutet, Linköpings universitet, Lärarhögskolan i Stockholm, Mälardalens högskola, Stockholms universitet, Södertörns högskola, Uppsala universitet och Örebro universitet.

23 februari 2005 på Arlanda

Deltagare: Företrädare för Kungliga Tekniska högskolan, Luleå tekniska universitet, Mittuniversitetet och Umeå universitet.

2 mars 2005 på Lunds universitet Deltagare: Företrädare för högskolan i Kalmar, högskolan i Kristianstad, Malmö högskola, Lunds universitet, Växjö universitet och Sveriges förenade studentkårer, SFS.

3 mars 2005 på Göteborgs universitet

Deltagare: Företrädare för Chalmers tekniska högskola, Göteborgs universitet, högskolan i Borås, högskolan i Halmstad, högskolan i Jönköping, högskolan i Skövde, högskolan i Trollhättan/Uddevalla och Karlstads universitet.

Lärosätenas representanter på informationsmötena framgår av bilaga 4.

3.3.3. Möten med Sveriges förenade studentkårer, SFS

Utredningen har haft fortlöpande kontakt med vice ordföranden i Sveriges förenade studentkårer och totalt har fem möten ägt rum. SFS har dessutom deltagit vid två av de informationsmöten som ägt rum med företrädare för lärosätena.

3.3.4. Möten med andra intressenter

Utredningen har vidare haft överläggningar med företrädare av stor betydelse för universitet och högskolor såsom Högskoleverket (HSV), Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF), Sveriges universitetslärarförbund (SULF), Civilingenjörsförbundet (CF), Sveriges industritjänstemannaförbund (SIF), Civilekonomernas riksförbund, Svenskt näringsliv, Teknikföretagen, Landstings- och kommunförbunden och Samverkansdelegationen.

Utredningen har också gjort avstämningar med utredningarna om Anpassning av utbildningsutbud till arbetsmarknadens behov, utökat studieår och studieavgifter för studenter utanför EES- området.

3.3.5. Internationella utblickar

Utredningen har genomfört studieresor till England, Finland, Nederländerna och Norge för att studera respektive lands resurstilldelningssystem. I samtliga länder utom England har överläggningar skett med företrädare för utbildningsdepartement (motsv.). I England träffade utredningen företrädare för HEFCE (Higher Education Funding Council in England).

4. Nuvarande styrsystem

4.1. Högskolelag och högskoleförordning

Universitet och högskolors organisation och verksamhet regleras i högskolelagen och högskoleförordningen.

Riksdagen beslutar om högskolelagen. I högskolelagen finns övergripande bestämmelser om bland annat högskolornas organisation, lärare, studenter samt verksamhet (som bland annat inkluderar övergripande målsättningar för grundläggande högskoleutbildning). Regeringen beslutar om högskoleförordningen. I denna föreskriver regeringen, med utgångspunkt i högskolelagen, ytterligare bestämmelser för högskolorna. De bestämmelser som avser grundläggande högskoleutbildning reglerar bland annat vilka examina som får avläggas.

Högskoleverket beslutar vid vilka universitet och högskolor dessa examina får avläggas. Högskoleverkets beslut avser såväl generella examina som yrkesexamina. I högskolelagen föreskrivs Högskoleverkets mandat att anmoda ett lärosäte att avhjälpa brister om det inte längre finns förutsättningar att utfärda en tidigare godkänd examen. Om bristerna inte åtgärdas har Högskoleverket rätt att besluta att lärosätet inte längre får utfärda den examen som bristerna avser.

4.2. Regleringsbrev och utbildningsuppdrag

Regeringen utfärdar årligen med utgångspunkt från budgetpropositionen regleringsbrev avseende anslag till universitet och högskolor. I regleringsbrevet anges utbildningspolitiska mål och mål för de olika verksamhetsområdena, resultat- och återrapporteringskrav samt de finansiella förutsättningarna för lärosätena.

Vi fokuserar fortsättningsvis på de delar i regleringsbrevet som behandlar den grundläggande högskoleutbildningen. Det regleringsbrev som universitet och högskolor erhåller från regering och riksdag innehåller mål av övergripande politisk natur såsom att ”Sverige skall vara en ledande kunskapsnation som präglas av hög kvalitet och livslångt lärande för tillväxt och rättvisa”.

Regleringsbrevet innehåller också utbildningsuppdrag till respektive lärosäte. I detta uppdrag anges konkreta mål och resultatkrav avseende grundläggande högskoleutbildning. Av utbildningsuppdraget framgår lärosätets grundutbildningsanslag (inkl. takbelopp) för det aktuella året. Takbeloppet uttrycker den maximala ersättningsnivån ett lärosäte kan erhålla från helårsstudenter och helårsprestationer, dvs. takbeloppet uttrycker storleken på lärosätets grundutbildningsvolym. T.o.m. 2004 angavs såväl takbelopp som det totala antalet helårsstudenter. Under 2005 anges enbart takbeloppet som ram och mål för utbildningsvolymen. För närvarande anges också förväntningar på minsta antalet helårsstudenter inom naturvetenskap och teknik.

Flertalet lärosäten har också examensmål för ett fåtal yrkesexamina. Tidigare fanns också ett mål för antalet magisterexamina. Examensmålen anges för en fyraårsperiod. Målen avser utbildningar där regering och riksdag i första hand ur ett samhällsperspektiv vill se en ökning. Dessutom finns riktningsangivelser som innebär att antalet avlagda examina (alternativt utbildningar) med en viss inriktning (t ex teknik) bör öka (eller minska).

I utbildningsuppdragen anges också uppdrag i form av särskilda åtaganden. Särskilda åtaganden är preciserade uppgifter som berört lärosäte skall svara för. De särskilda åtagandena är av skiftande karaktär och kan vara allt ifrån uppdrag avseende utbildning i språk till drift av en tandvårdscentral. Åtagandena förväntas ibland genomföras inom ramen för takbeloppet men kan i vissa fall ge särskild ersättning.

Regleringsbrevet anger inom vilka utbildningsområden som respektive lärosäte får avräkna ersättning, den s.k. krysslistan. Dessutom anges storleken på ersättningsnivåerna för helårsstudenter och helårsprestationer för de olika utbildningsområdena.

För lärosäten med konstnärligt utbildningsområde (exklusive de konstnärliga högskolorna i Stockholm) anges dessutom i respektive utbildningsuppdrag en övre gräns för det antal helårsstudenter (och därmed helårsprestationer) lärosätet under det aktuella året har rätt att utbilda med ”konstnärlig ersättning”.

Utbildningsuppdraget och huvuddelen av återrapporteringskraven, undantaget examensmålen, anges endast på årlig basis.

4.3. Högskoleverkets kvalitetsgranskningar

I förordningen för Högskoleverket regleras att Högskoleverket skall granska kvaliteten i grundläggande högskoleutbildning och forskarutbildning, utvärdera universitetens och högskolornas kvalitetsarbete och följa upp resultaten av de utvärderingar som genomförs. Uppdraget genomförs bland annat genom att kvaliteten i alla utbildning som leder till generella examina eller yrkesexamina samt forskarutbildning granskas under en sexårsperiod. I dessa utvärderingar granskas också examensrätter. Högskoleverkets stödjande och främjande roll i att förbättra verksamheternas kvalitet finns också framskrivet i förordningen.

4.4. Årscykel

Den årliga budgetcykeln omfattar årsredovisning, budgetunderlag och delårsrapport. Dessa dokument används av regeringskansliet inför arbetet med vårpropositioner och budgetpropositioner och utgör underlag för budgetdialogerna mellan Utbildnings- och kulturdepartementet och respektive lärosäte.

Årsredovisningen är en årlig avrapportering av lärosätets mål- och resultatuppfyllnad från föregående verksamhetsår. Årsredovisningen innehåller såväl ekonomisk som verksamhetsmässig resultatredovisning. På senare tid har det blivit mer vanligt förekommande att det i samband med årsredovisningen även sker avrapportering av speciellt slag såsom exempelvis lärosätenas samverkansuppgift och kvalitetsarbete.

Budgetunderlaget redovisar lärosätets förslag (det s.k. nollförslaget) till intäkts- och kostnadsutveckling för de tre närmast följande budgetåren. Budgetunderlaget innehåller också inom ramen för ett utökningsförslag lärosätenas önskemål om hur de anslagsfinansierade verksamheterna bör utvecklas under samma tidsperiod.

Lärosätena avlämnar årligen en delårsrapport (per den 30 juni det aktuella året)som i första hand avser ekonomisk redovisning.

Utbildnings- och kulturdepartementet genomför årligen budgetdialoger med varje enskilt lärosäte. På dessa dialoger diskuteras grundutbildning, forskning/forskarutbildning och samverkansuppgiften ofta med utgångspunkt i lärosätets årsredovisning och budgetunderlag. Normalt fokuseras också särskilda frågeställningar såsom exempelvis jämställdhetsarbete, rekrytering eller särskilda utbildningsbehov. Lärosätet initierar också egna lärosätesspecifika frågeställningar.

Regeringen inhämtar vart fjärde år forskningsstrategier från varje enskilt lärosäte som underlag för den kommande forskningspolitiska propositionen.

4.5. Myndighetskapital

Flera lärosäten har tagit upp myndighetskapitalet som en förutsättning för långsiktighet. Lärosätena har redovisat en föreställning om att enbart 10 procent av omsättningen får utgöras av myndighetskapital utan ”risk” för indragning.

Utredningen har inhämtat kunskap om de förutsättningar som gäller och funnit att någon 10-procentsgräns för myndighetskapital inte föreligger, dvs. det finns ingen procentuell gräns för hur stort myndighetskapitalet får vara. Dock gäller enligt regleringsbrev avseende anslag till universitet och högskolor ett redovisningskrav om det ackumulerade myndighetskapitalet överstiger 10 procent av verksamhetens totala kostnader under det senast redovisade räkenskapsåret. Redovisningskravet innebär krav på redovisning av hur myndighetskapitalet har uppstått och hur det skall användas.

För avgiftsfinansierad verksamhet gäller enligt avgiftsförordningen att en myndighet får disponera avgiftsinkomster endast efter bemyndigande av regeringen (undantagna är de avgiftsinkomster som avses i 4 och 15 §§ i avgiftsförordningen).

En myndighet som får disponera inkomster från en avgiftsbelagd verksamhet skall enligt kapitalförsörjningsförordningen balansera räkenskapsårets resultat i ny räkning. Uppgår det ackumulerade överskottet till mer än 10 procent av den avgiftsbelagda verksamhetens omsättning under räkenskapsåret, skall myndigheten till regeringen lämna ett förslag om hur hela överskottet skall disponeras. Har det uppkommit ett underskott i en avgiftsbelagd verksamhet och täcks detta inte av ett balanserat överskott från

tidigare räkenskapsår, skall myndigheten lämna ett förslag till regeringen om hur underskottet skall täckas.

5. Nuvarande resurstilldelningssystem

5.1. Grunderna i nuvarande resurstilldelningssystem

Det nuvarande resurstilldelningssystemet presenterades i propositionen Högre utbildning för ökad kompetens (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr. 1992/93:363). Resurstilldelningssystemet var en del av högskolereformen 1993 som syftade till att få en ändamålsenlig ansvarsfördelning mellan statsmakterna och universitet och högskolor. Systemet innebar en ökad frihet för lärosätena att besluta om studieorganisation, utbildningsutbud, antagning av studenter och disposition av resurser. I prop. 1992/93:169 (s. 3) skrivs: ”Inom dessa vida ramar har universitet och högskolor inte bara rätt att besluta om utbildningsutbudet utan också en skyldighet att genom en ständigt pågående omprioritering förnya och utveckla den utbildning som erbjuds.”. Detta skulle enligt propositionen leda till en mångfald i utbildningsutbudet och en bättre anpassning av utbildningsutbudet till studenternas efterfrågan. Men också en effektivisering av utbildningen samtidigt som kvaliteten förväntades upprätthållas på en hög nivå.

Resurstilldelningssystemet innebar att respektive lärosäte tilldelades ett anslag för grundläggande högskoleutbildning bestående av summan av ett takbelopp och ersättning för särskilda åtaganden. Det angivna takbeloppet utgjorde den högsta ersättningen ett lärosäte kunde erhålla och bestod av ersättning för helårsstudenter (studentpeng) och ersättning för helårsprestationer. Lärosätenas tilldelning av resurser var således baserade på antalet studenter och deras prestationer. Antalet helårsstudenter på en kurs beräknades som antalet studenter som påbörjat studier på kursen multiplicerat med kursens poäng dividerat med 40. Antalet helårsprestationer beräknades som antalet godkända poäng för samtliga studenter på kursen dividerat med 40.

Resurstilldelningssystemet med sin tydliga prestationsersättning förväntades ge en utformning av lärarstödet som gav studenterna

bättre förutsättningar till framgång i sina studier. Att per capita ersättningen var enhetlig för likartad utbildning för alla lärosäten skulle borga för ett rättvist och förutsägbart system.

När resurstilldelningssystemet infördes inför verksamhetsåret 1993/94 utgjorde (exklusive de konstnärliga och idrottsliga utbildningsområdena) ersättningen för helårsstudenter 40 procent och ersättningen för helårsprestationer 60 procent av per capitaersättningen. För de konstnärliga och idrottsliga utbildningsområdena utgick endast ersättning för helårsstudenter, individuellt beräknad för var och en av de berörda universiteten och högskolorna.

De utbildningsområden som kom att tillämpas motsvarade de traditionella fakultetsområdena, undervisnings- och vårdutbildningsområdena, de konstnärliga områdena samt ett utbildningsområde som benämndes som Övrigt. Dåvarande ersättningsnivåer fördelades på respektive utbildningsområde enligt nedanstående Tabell 5.1.

Tabell 5.1 Ersättningsnivåerna (kr) för 1993/94 fördelade på utbildningsområden

Utbildningsområde Ersättning per

helårsstudent

Ersättning per helårsprestation

Humanistiskt Teologiskt Juridiskt Samhällsvetenskapligt

Naturvetenskapligt Tekniskt Farmaceutiskt Vård

Odontologiskt

Medicinskt

Undervisning

Övrigt

7 300

18 700

22 000

37 700

20 500

16 100

14 200

33 500

35 800

60 100

33 200

26 500

För de konstnärliga och idrottsliga utbildningsområdena utgick endast ersättning för helårsstudenter, individuellt beräknad för vart och ett av berörda lärosäten.

De viktigaste förändringarna i övrigt framgår nedan.

5.2. Ersättning för lokaler och lånefinansierade anläggningstillgångar

Ersättning för lokaler hade t.o.m budgetåret 1993/94 funnits inom ett särskilt lokalanslag. Fr.om. budgetåret 1994/95 upphörde detta lokalanslag. I stället fick samtliga lärosäten ersättning för sina lokalkostnader inom grundutbildningsanslaget. Det bör dessutom påpekas att universiteten fr.om. 1994/95 erhöll skillnaden mellan vad det tidigare lokalanslaget skulle givit och vad som grundutbild-

ningsanslaget genererade via en särskild anlagspost inom det s k fakultetsanslaget.

Bakgrunden till att inkludera ersättning för lokalkostnader i grundutbildningsanslaget var att universitet och högskolor skulle utgå från det samlade behovet av resurser för grundutbildningen i stället för att explicit knyta resurser till olika kostnadsslag. Målsättningen var att underlätta för universitet och högskolor att prioritera sin verksamhet mellan olika ändamål.

Inom grundutbildningsanlaget erhölls ersättningen för lokalkostnader genom att tilldelningen per helårsstudent inom samtliga utbildningsområden räknades upp med en s.k. lokalpeng. Lokalpengen för budgetåret 1994/95, det första året när den nya modellen tillämpades, räknades fram utifrån en genomsnittlig beräknad lokalhyra budgetåret 1995/96 för de mindre och medelstora högskolorna, planerat antal helårsstudenter per utbildningsområde samt förhållandet mellan lokalhyra per student för olika utbildningsområden budgetåret 1995/96. Underlag för det sistnämnda hade hämtats från högskoleutredningens betänkande ”Resurser för högskolans grundutbildning” (SOU 1992:44). Lokalpengen blev således differentierad mellan olika grupper av utbildningsområden. Lokalpengen inom naturvetenskap, teknik och vård var exempelvis ca tre gånger så hög som den som tilldelades till humaniora, juridik, samhällsvetenskap och teologi.

Den lokalpeng och den ersättning för helårsstudenter som enligt regleringsbrev för universitet och högskolor tillämpades budgetåret 1994/95 framgår av nedanstående tabell. Ersättningen för helårsstudent inkluderar fr.om. 1994/95 också ersättning för kostnader avseende avskrivningar och räntor på lånefinansierade anläggningstillgångar:

Tabell 5.2 Ersättning (kr) per helårsstudent och lokalpeng budgetåret 1994/95

Utbildningsområde Ersättning per

helårsstudent

varav lokalpeng

Humanistiskt Teologiskt Juridiskt Samhällsvetenskapligt

Naturvetenskapligt Tekniskt Farmaceutiskt Vård

Odontologiskt

Medicinskt

Undervisning

Övrigt

14 024

38 036

34 743

46 840

27 362

31 939

5 758

16 862

7 917

8 431

5 758

13 778

Anm: För det konstnärliga utbildningsområdet och för utbildningsområdet Idrott beräknades under

budgetåret 1994/95 ersättning för lokaler och lånefinansierade anläggningstillgångar per universitet eller

högskola och ingick i anslaget för grundutbildning (utöver takbeloppet). Den nya modellen för finansiering av

lokaler och lånefinansierade anläggningstillgångar tillämpades första gången för det konstnärliga

utbildningsområdet och för utbildningsområdet Idrott budgetåret 1995/96.

Modellen innebar således att lärosätenas möjlighet att finansiera sina lokalkostnader kopplades till respektive lärosätes förmåga att attrahera studenter. För att respektive lärosäte skulle uppnå motsvarande ersättning för sina lokalkostnader som tidigare erhållits via lokalanslaget var lärosätet tvunget att nå sitt takbelopp. En övergångsregel infördes dock för budgetåren 1994/95 och 1995/96 som garanterade lärosätena samma ersättning för att täcka sina lokalkostnader som tidigare erhållits via lokalanslaget.

Utöver införandet av lokalpengen i ersättningsbeloppet för helårsstudenter har även ersättningar för andra ändamål såsom

studenternas försäkringsskydd, kopieringsavtalet och premier för de statliga avtalsförsäkringarna tillförts ersättningen för helårsstudenter. Orsaken till att ersättningen för helårsstudenter (och inte ersättningen för helårsprestationer) höjts för dessa ändamål är att ersättningen för helårsstudenter är säkrare intäkter för lärosätena än ersättningen för helårsprestationer och att de ändamål som skall finansieras är av långsiktig natur. Det enda ändamål som påverkat såväl ersättningen för helårsstudenter som ersättningen för helårsprestationer är kompensation för lärosätenas kostnader för Riksrevisionen.

Sammanfattningsvis har ersättningen per helårsstudent räknats upp vid ett flertal tillfällen för ett flertal ändamål medan ersättningen per helårsprestation bara räknats upp vid ett tillfälle och då i blygsam omfattning. Slutresultatet har blivit att den andel som ersättningen för helårsstudenter ursprungligen uppgick till (40 procent) har ökat medan den ursprungliga andel som ersättningen för helårsprestationer utgjorde (60 procent) har minskat. Motivet till att öka ersättningen till helårsstudenter framför en ökning av ersättningen till helårsprestationer är att kostnaderna för de ändamål som avses är fasta över lång tid och inte kan göras beroende av studenternas prestationer.

Fr.om. budgetåret 2002 förstärktes tilldelningen till de utbildningsområden som har lägst per capitatilldelning (humaniora, juridik, samhällsvetenskap och teologi) med 3,5 procent i förhållande till budgetåret innan och med ytterligare 3,5 procent fr.om. budgetåret 2003.

Fr.om. budgetåret 2003 ökade per capitatilldelningen till utbildningsområdet vård med ca 15 procent som en konsekvens av avtalet mellan staten och Landstingsförbundet om ett förstatligande av vårdutbildningarna.

5.3. Utbildningsområden och ersättningsbelopp 2005

De nationella ersättningsbeloppen för helårsstudenter (HST) och helårsprestationer (HPR) utgör i nuvarande resurstilldelningssystem en varierande andel av per capitatilldelningen för respektive utbildningsområde (Tabell 5.3). För de utbildningsområden som inte är konstnärliga eller utgörs av Idrott pendlar andelen som avser ersättningsbelopp för helårsstudenter (och därmed andelen som avser ersättningsbelopp för helårsprestationer) i intervallet 45

procent. För det idrottsliga och de konstnärliga utbildningsområdena är andelen ersättning för helårsstudenter högre än för övriga utbildningsområden. Den varierar mellan 60 procent och 70 procent, utom för Media (56 %). Den höga andelen ersättning för helårsstudenter för de konstnärliga utbildningsområdena beror till stor del på dyrbara lokaler och dyrbar utrustning.

Tabell 5.3 Nationella ersättningsbelopp (kr) budgetåret 2005

HST

HPR Summa Andel HST Andel HPR

Humanistiskt,

juridiskt, teologiskt,

samhällsvetenskapligt

Naturvetenskapligt,

tekniskt

Farmaceutiskt

Vård

Odontologisk

Medicinskt

Undervisning

Övrigt

Design

Konst

Musik

Opera

Teater

Media

Dans

Idrott

17 217

43 431

43 431

48 241

39 893

53 908

31 490

36 441

128 583

182 547

110 932

264 364

255 635

260 874

179 788

93 688

16 958

37 421

37 421

41 783

46 471

65 572

37 086

29 602

78 342

78 372

70 141

158 146

127 329

208 971

99 343

43 356

34 175

80 852

80 852

90 024

86 364

119 480

68 576

66 043

206 925

260 919

181 073

422 510

382 964

469 845

279 131

137 044

50,4 %

53,7 %

53,7 %

53,6 %

46,2 %

45,1 %

45,9 %

55,2 %

62,1 %

70,0 %

61,3 %

62,6 %

66,8 %

55,5 %

64,4 %

68,4 %

49,6 &

46,3 %

46,3 %

46,4 %

53,8 %

54,9 %

54,1 %

44,8 %

37,9 %

30,0 %

38,7 %

37,4 %

33,2 %

44,5 %

35,6 %

31,6 %

I regleringsbrevet avseende anslag för universitet och högskolor beslutas årligen om ersättningsbeloppen för helårsstudenter respektive helårsprestationer per utbildningsområde. Ersättning är således identiskt lika för alla lärosäten. Utbildningsområdet Undervisning avser utbildning inom i det allmänna utbildningsområdet samt övrig verksamhetsförlagd utbildning (inom lärarutbildningen). Övrigt avser journalist- och bibliotekarieutbildningarna samt praktiskt, estetiska kurser inom bl.a. lärarutbildningen. Antalet utbildningsområden inklusive de konstnärliga är tjugo.

5.4. Kursklassificering

En utgångspunkt för det nya resurstilldelningssystemet var att all grundutbildning skulle organiseras i kurser. En kurs klassificeras sedan utifrån kursens ämnesinnehåll till något eller några av de 20 olika utbildningsområdena. Det är klassificeringen som avgör till vilken ersättningsnivå som lärosätet erhåller resurser. Det är lärosätet som beslutar om klassificeringen av sina kurser. Klassificeringen får endast göras till de utbildningsområden inom vilka lärosätet har rätt att bedriva utbildning (fastställs i regleringsbrev avseende anslag till universitet och högskolor).

5.5. Anslagssparande och sparade helårsprestationer

I nuvarande resurstilldelningssystem finns också en möjlighet att utnyttja anslagssparande. Denna möjlighet fungerar så att om ett lärosäte ett visst år inte når upp till sitt takbelopp kan skillnaden mellan takbeloppet och den faktiska ersättningsnivån utnyttjas kommande verksamhetsår. Detta anslagssparande = outnyttjat takbelopp får uppgå till högst tio procent av föregående års takbelopp. De år som anslagssparandet utnyttjas får lärosätet en ersättning som uppgår till summan av aktuellt års takbelopp och utnyttjat anslagssparande.

Inom statsförvaltningen får normalt ett anslagssparande uppgå till högst 3 procent av anslagets storlek. De anslag som berör grundläggande högskoleutbildning har således ett undantag från den normala begränsningsregeln.

I nuvarande resurstilldelningssystem ingår såsom en komponent att lärosäten under ”goda” år kan bygga upp en reserv av sparade helårsprestationer. Detta sker om ett lärosäte ett visst år har en sådan utbildningsvolym att den ersättning lärosätet fiktivt skulle få ligger över detta års takbelopp. Reserven = ”överproduktionen” kan sedan av berört lärosäte utnyttjas under år med vikande studenttillströmning som innebär svårigheter för lärosätet att nå upp till sitt takbelopp.

Regeln fungerar så att en ”överproduktion” om tio procent av föregående års takbelopp får föras vidare för att vid behov utnyttjas under ett eller flera år då lärosätet har svårigheter att nå sitt takbelopp. Om ”överproduktionen” uppgår till mer än tio procent

av föregående års takbelopp så är den ”överproduktion” som överstiger de 10 procenten utan värde för lärosätet.

Den ovan beskrivna möjligheten att bygga upp en reserv har gått under beteckningen ”Sparade helårsprestationer” även om reserven byggts upp både med hjälp av helårsstudenter och helårsprestationer. Begreppet ”Sparade helårsprestationer” började användas för att markera att ersättningen för helårsstudenter redan ”tagits hem” i samband med studenternas registrering av lärosätena medan värdet av helårsprestationerna byggdes upp under hand. Med ett sådant betraktelsesätt utgörs överproduktionen av helårsprestationer.

6. Lärosätenas synpunkter

Rektorer vid landets lärosäten inbjöds i juni 2004 att ”….relativt kortfattat ge synpunkter och beskriva erfarenheterna (positiva och negativa) av nuvarande resurstilldelningssystem för den grundläggande högskoleutbildningen samt även lämna förslag som kan ligga till grund för en förändring av nuvarande resurstilldelningssystem” (bilaga 3). Utredningen mottog också gärna synpunkter och förslag som rör grundutbildningsuppdragets utformning och innehåll dvs. styrningen av den grundläggande högskoleutbildningen. Det var 28 lärosätena som inkom med svar.

6.1. Synpunkter på nuvarande styr- och resurstilldelningssystem

Majoriteten av lärosätena anser att principerna för det nuvarande resurstilldelningssystemet i stort sett är bra. Det lokala beslutsfattandet avseende fördelningen av resurserna inom lärosätet uppskattas liksom förutsättningen för att självständigt kunna planera och besluta om sitt utbildningsutbud. Det skapar möjligheter till profilering och uppbyggnad av specifik kompetens.

Lärosätena uppskattar att en väsentlig andel av tilldelningen sker på faktiskt utförda prestationer. Detta bidrar till att skapa utveckling och kvalitet i utbildningsutbudet. Flertalet lärosäten pekar också på rättvisan och likvärdigheten som viktiga byggstenar i nuvarande system. De nuvarande utbildningsområdena som ersättningsgrund anses ha brister och vara alltför styrande i de interna fördelningsprinciperna.

En betydande andel av lärosätena anser att systemet fungerar väl vid en expansion men att det är betydligt sämre vid en nedgång, dvs. då studenttillströmningen minskar. Eftersom systemet är helt baserat på studenternas efterfrågan och deras uppnådda prestationsgrad i kombination med att stora kostnadsposter såsom lokal-

investerings- och personalkostnader är långsiktiga anses systemet ha en kortsiktig karaktär. Många lärosätena anser därför att tillräckliga stabila ekonomiska förutsättningarna saknas.

Resurstilldelningssystemet ger ringa ekonomiska incitament för utveckling av nya utbildningar utan premierar enbart löpande verksamhet och anses därför ha en konserverande påverkan på utbildningsutbudet. De ekonomiska incitamenten för nyutveckling inträder i stor utsträckning då studenterna sviker ett givet utbildningsutbud.

Lärosätena pekar också på att resurserna urholkats sedan resurstilldelningssystemet infördes. Därtill noteras att ett stort antal arbetsuppgifter tillkommit utan att nya resurser tillförts. Några lärosäten pekar på att det finns aspekter som nuvarande system inte beaktar såsom exempelvis lärosätets andel av nya studentgrupper, mångfald, internationella studenter, fort- och vidareutbildning samt regionala skillnader i lokalkostnader.

6.2. Förslag till förändringar av nuvarande styr- och resurstilldelningssystem

En basresurs som en komponent i ett nytt resurstilldelningssystem föreslås av ett flertal lärosäten. Flertalet föreslår en översyn av nuvarande utbildningsområden (inklusive de konstnärliga utbildningsområdena) som fördelningsgrund för resurserna. Nästan hälften av lärosätena önskar att nationella uppdrag av specifik karaktär också ges ekonomisk ersättning.

Lärosätena kommenterar också att uppdragsperioderna bör vara längre och pekar på tidsperioder om tre alternativt fyra år. Det påpekas också att ett framtida resurstilldelningssystem måste ge stabilare ekonomiska förutsättningar för lärosätena så att situationer avseende såväl vikande studenttillströmning som en snabb expansion av grundutbildningen kan hanteras inom systemet. Ett viktigt inslag i nuvarande styr- och resurstilldelningssystem är att det är det enskilda lärosätet som ansvarar för medelsanvändningen och genomförandet av verksamheten. Tydliga regler för klassificering efterfrågas.

En tydligare koppling mellan anslaget för grundutbildning och forskning efterfrågas av vissa lärosäten och det föreslås att forskningsanslagets storlek bör vara minst en given andel av grundutbildningsanslaget. Detta för att bland annat möjliggöra

kompetensutveckling av lärare och säkra grundutbildningens forskningsanknytning.

7. Analys av nuvarande styr- och resurstilldelningssystem

7.1. Tidigare genomförda analyser och utvärderingar av nuvarande styr- och resurstilldelningssystem

Det nuvarande resurstilldelningssystemet har varit föremål för ett flertal utredningar och utvärderingar. Vi redovisar nedan de viktigaste slutsatserna från Högskolans styrning, SOU 2000:82, Högskoleverkets rapport 1997:27, Uppföljning av resurstilldelningssystemet för grundläggande högskoleutbildning och RRV:s rapport 2003:13, Resursstyrning inom högskolan.

7.1.1. Högskolans styrning (SOU 2000:82)

Regeringen tillkallade i september 1999 en särskild utredare för att utreda vissa frågor om högskolans styrning inklusive resurstilldelningssystemet för såväl grundläggande högskoleutbildning som forskning/forskarutbildning.

I tilläggsdirektiv från mars 2000 fick utredaren i uppdrag att föreslå förändringar av lokalförsörjningen inom högskolan.

I den del som avser grundläggande högskoleutbildning resulterade utredningen i bl.a. följande förslag:

7.1.1.1 Mål för grundläggande högskoleutbildning

  • Mål- och resultatsystem och styrsystem ligger fast.
  • Målen för högskolan, som de anges i regleringsbrev, växer i antal och är av disparat karaktär och behöver därför ses över.
  • Examensmål bör även i framtiden ges i regleringsbrev och avse magisterexamen samt ett fåtal yrkesexamina.
  • Statsmakterna bör föreskriva vilket utbildningsutbud, mätt i helårsprestationer och inte i helårsstudenter, som minst skall finnas inom utbildningsområdena naturvetenskap och teknik.
  • Mål bör vidare sättas i termer av hur många som fullföljer utbildningen (helårsprestationer) och inte hur många som påbörjar studierna.
  • Om andelen ungdomsstuderande av utbildningspolitiska skäl bör öka, skall detta inte styras genom ”nybörjarplatser” utan genom antagningssystemet eller eventuella mål för antal eller andel studenter under viss ålder.
  • Profilering av lärosätena kan ske på utbildningsområdesnivå och med fördel hanteras i budgetdialogen.
  • Ett system med indikatorer (en fast och systematiskt sammanställd lista med enhetliga definitioner av de indikatorer och nyckeltal som skall redovisas) föreslås som skall utgöra grund för analys av respektive lärosätes resultat och måluppfyllelse och därmed dess förmåga att fullgöra sina uppdrag.
  • Utredarens förslag bygger på att kvaliteten i utbildningen hålls på en hög nivå och att granskning och kvalitetsutveckling sker,
  • Högskoleverket föreslås få till stadigvarande uppgift att svara för analyser av tillgång och efterfrågan på högskoleutbildade. Systematiska uppföljningar bör göras av arbetsmarknadssituationen för dem som lämnar universitet och högskolor efter genomförd utbildning.
  • Den s.k. budgetdialogen både såväl mellan utbildningsdepartementet och högskolorna som inom högskolorna måste utvecklas.

7.1.1.2 Resurstilldelning till grundläggande högskoleutbildning

  • Utredaren konstaterar att det är en samstämmig uppfattning bland universitet och högskolor och statsmakterna att det nuvarande systemet för resurstilldelning fungerar väl. Men resurstilldelningssystemet fungerar huvudsakligen väl i en tillväxtsituation. Svårigheten att bygga upp en tillräcklig reserv eller en buffertfunktion är besvärande.
  • Resurserna för grundläggande högskoleutbildning har urholkats. Utredaren anser att detta är särskilt allvarligt för de utbildningsområden som har de lägsta ersättningsnivåerna och

föreslår att dessa ersättningsnivåer höjs med 15 procent som föreslås finansieras genom en minskning av tilldelningen till övriga utbildningsområden (exklusive de konstnärliga) med 5 procent. Förändringen föreslås ske under en treårsperiod.

  • Utredaren föreslår att en ny indelning av ersättningsnivåer efter utbildningens art (t.ex. kliniska ämnen, laboratoriebaserade ämnen, utbildning med icke försumbara inslag av arbete i studios, laboratorier eller praktik), som innebär färre nivåer och minskad spännvidd mellan nivåerna, utreds närmare.

Klassificeringen av kurser skall ske öppet och med full insyn. Utredaren föreslår att normerande diskussioner förs i SUHF:s regi.

7.1.1.3 Resurstilldelning till konstnärliga utbildningar

  • Utredaren föreslår att de sju olika konstnärliga utbildningsområdena ersätts med ett enda konstnärligt utbildningsområde. Ersättningen per helårsstudent respektive helårsprestation bör vara lägre än de nuvarande lägsta ersättningsbeloppen bland de konstnärliga utbildningsområdena. Det nya konstnärliga utbildningsområdet får tillämpas av samtliga lärosäten som enligt regleringsbrevet har rätt till detta. Statsmakterna föreslås dock kunna ange ett maximalt antal helårsstudenter och/eller helårsprestationer inom det konstnärliga området.
  • Utöver per capita-ersättningarna erhåller lärosäten med rätt att utfärda konstnärlig högskoleexamen samt bildlärar- och musiklärarexamen en fast tilldelning, som fastställs efter dialog med berört lärosäte.
  • Idrott föreslås få ett liknande system.

7.1.2. Högskoleverkets rapport: 1997:27 Uppföljning av resurstilldelningssystemet för grundläggande högskoleutbildning

Högskoleverket presenterade under 1997 ett regeringsuppdrag i rapporten ”Uppföljning av resurstilldelningssystemet för grundläggande högskoleutbildning”. I rapporten konstaterar Högskoleverket bl.a.

  • att gränserna mellan traditionella föreläsningsämnen och mer resurskrävande ämnen luckras upp,
  • att ersättningsbeloppen till de utbildningsområden som har de lägsta per capitaersättningarna återställs till den nivå som gällde vid införandet av resurstilldelningssystemet,
  • att det humanistiska utbildningsområdet, utöver en återställd bastilldelning, ges en ytterligare förstärkning för att möjliggöra en högre ersättning till språkutbildningar,
  • att de ovan nämnda förstärkningarna finansieras genom att tilldelningen till övriga utbildningsområden, med undantag av de konstnärliga och idrottsliga utbildningsområdena reduceras och
  • att en översyn bör göras av huruvida utbildningsområden är den lämpligaste tilldelningsgrunden.

Högskoleverket konstaterar också beträffande kursklassificeringen på utbildningsområden att det vid flera lärosäten ägt rum en gradvis förskjutning: Från en kursklassificering som inledningsvis var baserad på ämnesmässig tillhörighet till en klassificering som i större utsträckning utgår från undervisningsmetoder och hur resurskrävande kursen är.

7.1.3. RRV:s rapport ”Resursstyrning inom högskolan”, RRV 2003:13

I rapporten granskar RRV det handlingsutrymme som den statliga styrningen ger högskolorna när studenternas intresse för högskoleutbildning minskar. Dessutom granskar RRV hur högskolorna utnyttjat sitt handlingsutrymme och hur verksamheten anpassats till en lägre efterfrågan.

RRV anser

  • att regeringens styrsignaler till högskolorna är otydliga,
  • att resurstilldelningssystemet innehåller starka incitament för högskolorna att öka såväl antalet studenter som att godkänna studenternas studieresultat,
  • att högskolorna har begränsade möjligheter att dämpa de ekonomiska effekterna av en minskad studentefterfrågan,
  • att tendensen att utveckla kurser på elementär nivå skapar oklarheter om ansvarsfördelningen mellan högskolan, gymnasieskolan och komvux samt
  • att storleken på de ekonomiska reserverna skiljer sig avsevärt mellan högskolorna.

Beträffande regeringens styrsignaler anser RRV att ersättningsbeloppens roll är otydlig. Genom att låta den interna resursfördelningen styras av de nationella ersättningsbeloppens storlek avhänder sig högskolorna ansvaret för egna prioriteringar. En annan otydlighet rör utbildningens inriktning. En viktig princip i 1993 års resurstilldelningssystem var att studenternas efterfrågan skulle styra utbildningsutbudet och att de statliga resurserna skulle följa studenternas utbildningsval. Genom t.ex. regeringens uppdrag till lärosätena att öka antalet studenter på naturvetenskapliga och tekniska utbildningar blir denna princip inte längre lika tydlig. Lärosäten som i enlighet med uppdragen från regeringen på detta sätt anpassar sitt utbildningsutbud till arbetsmarkandens krav riskerar att förlora resurser om inte denna anpassning överensstämmer med studenternas val. Enligt RRV bör regeringen, om ambitionen är att högskolorna även i framtiden skall ta hänsyn till arbetsmarknadens behov, se över hur incitament skulle kunna skapas som säkrar att utbildningarnas inriktning tar hänsyn såväl till studenternas efterfrågan som arbetsmarknadens behov. Ytterligare en otydlighet enligt RRV är att regeringen fördelar resurser till grundutbildningen både i form av prestationsrelaterade anslag och (i viss mån) fasta anslag.

Resurstilldelningssystemet till grundutbildningen är prestationsrelaterat. Antalet studenter och deras studieresultat styr det enskilda lärosätets intäkter. Incitamenten att öka antalet studenter och att godkänna studenterna är därför starka. Enligt RRV ökar högskolorna antalet studenter genom att t.ex. erbjuda kurser med mer generell inriktning än tidigare eller genom att erbjuda kurser som kräver mindre förkunskaper. Kurser på grundnivå premieras i förhållande till kurser på påbyggnadsnivå. Det sistnämnda skulle enligt RRV kunna leda till att pröva möjligheten att differentiera ersättningsbeloppen utifrån fördjupningsnivåer.

Karaktären av högskolornas åtaganden, där kostnaderna ligger fast under lång tid, i kombination med en kortsiktig och lättrörlig finansiering gör att det finns behov av ekonomiska buffertar eller reserver, inte minst då det gäller en långsiktig nedgång i studentefterfrågan. Nuvarande resurstilldelningssystem ger den enskilda högskolan begränsade möjligheter (anslags- och prestationssparande) att jämna ut obalanser mellan olika år. Möjligheten att

bygga upp buffertar beror på hur pass väl lärosätet lyckas med sitt grundutbildningsuppdrag och förutsätter att lärosätet presterar utbildning i nivå med takbeloppet. Möjligheten att bygga upp buffertar varierar således mellan lärosäten.

Enligt RRV finns det anledning att uppmärksamma nybörjarkursernas genombrott i t.ex. moderna språk. Dessa kurser är i en mening behörighetsgivande för fortsatta språkstudier på högskolenivå. RRV anser att dessa nybörjarkurser reser flera frågor av principiell karaktär. Vad betraktas som högskolemässig utbildning? Hur ser ansvarsfördelningen ut mellan olika offentligt finansierade utbildningsanordnare?

RRV konstaterar att det är svårt att få en samlad bild av hur resursfördelningen sker inom lärosätena. De resursmässiga prioriteringar som görs på olika nivåer inom lärosätena framgår inte tydligt. De fördelningsprinciper som tillämpas internt lyfter inte alltid fram de reella prioriteringar som lärosätena gör. Otydliga fördelningsprinciper gör att den interna styrningen blir svag. För att vinna legitimitet för de prioriteringar som lärosätena gör krävs att de är synliga, begripliga och motiverade.

7.2. Resurstilldelningssystemet och grundutbildningens expansion

Grundutbildningen har i Sverige liksom i stora delar av västvärlden genomgått en mycket kraftig expansion sedan börjat av 1990-talet. I Sverige liksom i flera andra länder finns mål som innebär att 50 procent av en årskull skall ha påbörjat högre utbildning vid 25 års ålder.

Antalet studerande (individer) i högre utbildning sedan 1950 framgår av nedanstående tabell.

Tabell 7.1 Antalet studerande i grundläggande högskoleutbildning

År Antal individer

1950

17 000

1960

37 000

1970 124 000 1980/81 188 000 1990/91 203 000 1995/96 286 000 2000/01 330 000 2003/04 398 000

Källa: SCB Statistiska meddelanden

Som framgår av tabellen ovan har antalet studerande i den grundläggande högskoleutbildningen nästan fördubblats sedan 1990.

Ökningen (fördelad på utbildningsområden) räknat i helårsstudenter sedan 1997, när den senaste stora expansionsfasen inleddes, framgår av tabellen nedan.

Tabell 7.2 Ökningen av antalet helårsstudenter i grundläggande högskoleutbildning 1997–2003 (inkl. vårdhögskolor 1997–1999, enskilda utbildningsanordnare 1997–2003, SLU 1997–2003)

Riket totalt

1997 1999 2001 2003 Ökning Ökning (%)

1997-2003 1997-2003

Humanistiskt

37 727 34 382 35 840 40 658 2 931

8%

Teologiskt

2 132 2 020 1 729 1 885 -247 -12%

Juridiskt

10 360 9 591 10 051 11 798 1 438 14%

Samhällsvetenskapligt 63 772 66 818 73 353 81 230 17 458 27% Naturvetenskapligt 34 264 37 454 36 877 35 585 1 321 4% Tekniskt 41 817 47 127 51 867 55 109 13 292 32% Farmaceutiskt 1 141 1 217 936 987 -154 -13% Vård 19 553 19 102 19 252 22 081 2 528 13% Odontologiskt 1 237 1 098 1 099 1 227 -10 -1% Medicinskt 7 844 8 545 8 731 12 278 4 435 57% Undervisningsområdet 14 527 13 613 17 662 24 342 9 815 68% Dans 113 103 99 113 0 0% Design 971 1 077 1 327 1 944 973 100% Konst 572 563 565 656 84 15% Media 157 151 284 457 300 192% Musik 2 078 1 856 1 960 2 132 54 3% Opera 61 62 60 56 -5 -8% Teater 161 166 179 189 28 17% Idrott 576 517 562 902 326 57% Övrigt 5 049 5 094 5 628 6 119 1 070 21% Summa 244 111 250 556 268 061 299 748 55 637 23%

Källa: Högskoleverkets NU-databas

Totalt uppgår ökningen under perioden till 55 637 helårsstudenter, vilket motsvarar en ökning med 23 procent.

I absoluta tal har ökningen varit störst inom det Samhällsvetenskapliga utbildningsområdet (17 458 helårsstudenter), följt av det Tekniska (13 292 helårsstudenter) och utbildningsområdet Undervisning (9 815 helårsstudenter). En minskning av antalet helårsstudenter har ägt rum inom några få utbildningsområden, bland annat inom Teologiskt och Farmaceutiskt utbildningsområde.

Relativt sett har ökningen (i tur och ordning) varit störst inom utbildningsområdena Media, Design, Undervisning, Idrott och Medicin.

Utbildningsområdenas relativa andel per år under perioden 1997-2003 framgår av nedanstående tabell:

Tabell 7.3 Utbildningsområdenas relativa andel per år under perioden

1997–2003 (inkl. vårdhögskolor 1997–1999, enskilda utbildningsanordnare 1997–2003, SLU 1997–2003)

Riket totalt 1997 1999 2001 2003 Humanistiskt 15% 14% 13% 14% Teologiskt 1% 1% 1% 1% Juridiskt 4% 4% 4% 4% Samhällsvetenskapligt 26% 27% 27% 27% Naturvetenskapligt 14% 15% 14% 12% Tekniskt 17% 19% 19% 18% Farmaceutiskt 0% 0% 0% 0% Vård 8% 8% 7% 7% Odontologiskt 1% 0% 0% 0% Medicinskt 3% 3% 3% 4% Undervisning 6% 5% 7% 8% Dans 0% 0% 0% 0% Design 0% 0% 0% 1% Konst 0% 0% 0% 0% Media 0% 0% 0% 0% Musik 1% 1% 1% 1% Opera 0% 0% 0% 0% Teater 0% 0% 0% 0% Idrott 0% 0% 0% 0% Övrigt 2% 2% 2% 2% Summa 100% 100% 100% 100%

Källa: Högskoleverkets årsrapporter och NU-databas

Som framgår av tabellen så har utbildningsområdenas relativa storlek påverkats endast marginellt under perioden 1997–2003. ”Störst” har förändringen varit för Undervisning som andelsmässigt ökat med 2 procent under perioden medan Naturvetenskapligt utbildningsområde minskat lika mycket.

7.2.1. Utbildningsområdenas fördelning på lärosäten

Fördelningen av utbildningsområden på lärosäten under perioden 1997–2005 framgår av nedanstående tabell.

Tabell 7.4 Fördelning av utbildningsområden på lärosäten

1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 Ökning 1997–2005 Humanistiskt 34 35 35 35 35 35 37 37 37 3 Teologiskt 5 5 5 5 5 5 5 5 5 0 Juridiskt 26 26 26 27 27 27 27 29 29 3 Samhällsvetenskapligt 34 35 35 35 35 35 37 37 37 3 Naturvetenskapligt 26 27 27 28 28 28 30 30 30 4 Tekniskt 24 25 25 25 25 27 30 30 30 6 Farmaceutiskt 2 2 2 3 3 5 5 5 5 3 Vård 12 14 14 25 25 25 26 26 26 14 Odontologi 4 4 4 4 4 4 5 4 4 0 Medicin 7 7 7 7 7 23 24 24 24 17 Undervisning 22 23 23 24 24 24 25 25 26 4 Design 5 9 9 10 14 15 18 19 19 14 Konst 6 6 6 6 7 7 7 7 7 1 Musik 7 7 8 8 9 10 12 12 13 6 Opera 2 2 2 2 2 2 2 2 2 0 Teater 4 4 4 4 4 4 5 5 5 1 Media 1 2 2 2 5 6 6 6 6 5 Dans 1 1 1 1 1 1 1 1 1 0 Idrott 4 4 4 4 4 4 11 13 13 9 Övrigt 20 21 22 21 21 22 24 23 24 4 Summa 246 259 261 276 285 309 337 340 343 97

Totalt antal lärosäten 34 35 35 35 35 35 37 37 37

3

Fr.o.m. 2003 inkluderas Chalmers tekniska högskola och Högskolan i Jönköping

Källa: Regleringsbrev för respektive år avseende anslag för universitet och högskolor

Det framgår att utbildningsområdena Medicin och Vård tilldelades fler lärosäten i samband med att vårdutbildningarna förstatligades. I övrigt är det framförallt konstnärliga utbildningsområden (Design, Musik, Media) samt Idrott som under senare år fördelats till fler lärosäten. Det kan noteras att antalet utbildningsområden

som lärosätena totalt tilldelats respektive år har ökat med knappt 40 % mellan åren 1997 och 2005. Detta indikerar att utbildningsutbudet inom lärosätena har breddats (bilaga 6).

7.2.2. Utbyggnaden av antalet lärosäten

En förutsättning för grundutbildningens expansion har bl.a. varit att antalet lärosäten ökat i landet. I mitten av sjuttiotalet fanns universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm, Umeå och Linköping, fackhögskolorna KI, KTH, Chalmers samt högskolorna i Luleå, Karlstad, Växjö och Örebro. Fackhögskolorna och de ovan nämnda högskolorna har sedermera blivit universitet.

1977 tillkom högskolor i Borås, Eskilstuna/Västerås (Mälardalens högskola), Falun/Borlänge (högskolan i Dalarna), Gävle/Sandviken (högskolan i Gävle), Jönköping, Kalmar, Kristianstad, Sundsvall/Härnösand, Östersund (de två sistnämnda högskolorna blev senare Mitthögskolan som fr.o.m. 2005 blev Mittuniversitetet).

De konstnärliga högskolorna och Idrottshögskolan (som en del av Lärarhögskolan) inordnades i högskolesystemet 1977. Idrottshögskolan blev sedan en självständig högskola 1992.

1983 etablerades högskolorna i Halmstad och Skövde. 1988 grundades högskolan i Karlskrona/Ronneby (Blekinge Tekniska högskola). 1990 tillkom högskolan i Trollhättan/Uddevalla. 1997 påbörjade högskolan i Södertörn sin verksamhet. 1998 etablerades Malmö högskola och högskolan på Gotland.

Den situation som råder idag är att det i varje län finns minst en högskola. Detta har inneburit att rekryteringen till högre utbildning totalt har kunnat ökas. Detta har bland annat skett genom en ökad tillgänglighet till högre utbildning. Lärarutbildningar, ingenjörsutbildningar, sjuksköterskeutbildningar, fristående kurser etc. är exempel på utbildningar med stor regional rekrytering.

7.2.3. Utbyggnadens konsekvenser för resurstilldelningssystemet

Det resurstilldelningssystem som sedan 1993/94 används i Sverige för att fördela resurser till den grundläggande högskoleutbildningen har fungerat väl under den kraftiga expansionsfas som grundutbildningen genomgått. Detta beror bl.a. på att varje student inom ett givet utbildningsområde, såväl den första som den sista, i stort (beroende på prestation) generar samma intäkt till lärosätet samtidigt som kostnaderna för de sist antagna studenterna i vissa fall endast ökar marginellt. Omvänt fungerar resurstilldelningssystemet sämre under perioder med minskad studenttillströmning. Genom att utveckla och införa kraftfullare dämpningsregler i resurstilldelningssystemet kan det fås att fungera tillfredsställande även under perioder av nedgång i antalet studerande.

Enligt vår uppfattning har den kraftfulla expansionen också underlättats av att resurstilldelningssystemet varit enkelt, överskådligt, transperent och rättvist. Detta förutsätter ett i grunden formelbaserat system. En genomgång av resurstilldelningssystemen i några olika länder, där grundutbildningen genomgått en kraftig expansion, visar också på att de resurstilldelningssystem som tillämpats och tillämpas i allt väsentligt är formelbaserade.

Ett system som behandlar lärosätena utifrån individuella förutsättningar skulle mot bakgrund av bl.a. mångfald och komplexitet, utsätta högskolesektorn för onödigt stora påfrestningar och skapa oklarheter om spelreglerna.

7.3. De nationella ersättningsbeloppens värde

Utredningens uppdrag är att göra en översyn av om nuvarande resurstilldelningssystem för den grundläggande högskoleutbildningen och utifrån denna översyn föreslå eventuella förändringar i resurstilldelningssystemet.

I uppdraget ligger således inte att ta ställning till storleken av de nationella ersättningsnivåer som tillämpats och tillämpas för helårsstudenter och helårsprestationer.

Mot bakgrund av att många lärosäten tagit upp ersättningsnivåernas utveckling och deras inbördes relation sedan resurstilldelningssystemet infördes 1993/94 har vi ändå valt att försöka

beskriva denna utveckling. Vi har då tagit utgångspunkt i de ersättningsnivåer som gällde för budgetåret 1994/95. Bakgrunden till att 1994/95 valts som startår beror bl.a. på att fr.o.m. detta år ingår som en väsentlig del av ersättningen för helårsstudenter resurser för att täcka lokalkostnader och kostnader för inredning och utrustning.

Innan vi går in på ersättningsnivåernas utveckling beskriver vi nedan kortfattat principerna för pris- och löneomräkning och de besparingar som gjorts fram till nu.

7.3.1. Pris- och löneomräkning (PLO)

Utgångspunkten för PLO utgörs av anslaget, i det här fallet grundutbildningsanslaget, året före det år som nästa budgetproposition skall avse.

Anslaget delas upp i en lönedel, en hyresdel och en del för övrig förvaltning.

Som underlag för omräkning av lönedelen beräknar Statistiska centralbyrån (SCB) varje år ett arbetskostnadsindex avseende utvecklingen för arbetare och tjänstemän inom tillverkningsindustrin. Om inte Arbetsgivarverket (AgV) meddelar att särskilda avsättningar gjorts i avtalen för vissa verksamhetsområden och/eller yrkeskategorier kommer alla anslag att få samma omräkningsindex. Det omräkningsindex som blir resultatet av SCB:s och AgV:s beräkningar minskas därefter med ett produktivitetskrav som ställs årligen. Produktivitetskravet motsvarar genomsnittet av de senaste tio årens produktivitetsutveckling inom den privata tjänstesektorn.

Hyresdelen omräknas på så sätt att de hyresavtal som inte skall omförhandlas det år som PLO:n avser genererar en omräkning som motsvarar 70 procent av konsumentprisindex. För de hyresavtal som går ut det aktuella året beräknar Statskontoret ett ”hyresindex” , som bl.a. baseras på prisutvecklingen på marknaden.

Den del som avser övrig förvaltning omräknas av Ekonomistyrningsverket med hjälp av prisökningstal som fastställts av SCB.

7.3.2. Besparingar

Besparingar på grundutbildningsanslaget (tabell 7.6) gjordes i huvudsak under perioden 1995/96–1999 och var i allt väsentligt statsfinansiellt betingade. Under denna period gjordes också bedömningen att lokalkostnaderna borde kunna sänkas vilket påverkade ersättningsbeloppen för helårsstudenter och därmed grundutbildningsanslagets storlek.

7.3.3. Utvecklingen av ersättningsbeloppen för helårsstudenter och helårsprestationer

Utvecklingen i nominella tal av ersättningsbeloppen för helårsstudenter och helårsprestationer under perioden 1994/95

  • för utbildningsområdena Humaniora, Juridik, Samhällsvetenskap och Teologi (HJST), Naturvetenskap, Teknik och Farmaci (NTF), Vård (V), Medicin (M), Undervisning (U) och Övrigt (Ö) framgår av tabellen nedan.

För de konstnärliga och idrottsliga utbildningarna infördes det nuvarande resurstilldelningssystemet fullt ut först fr.o.m. 1995/96 varför motsvarande utbildningsområden inte finns med i tabellerna nedan.

Tabell 7.5 Utvecklingen av ersättningsbeloppen (kr) för helårsstudenter och helårsprestationer

1994/95 1995/96 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 Utveckl. 1/7-30/6 1/7-31/12 94/95-05

Helårsstudenter

HJST 14 024 14 024 13 699 13 329 13 343 13 419 13 544 13 805 14 704 16 555 17 045 17 217 22,77%

NTF 38 036 37 858 36 994 35 998 36 037 36 243 36 580 37 286 38 408 41 760 42 997 43 431 14,18%

V 38 036 37 858 36 994 35 998 36 037 36 243 36 580 37 286 37 286 46 385 47 759 48 241 26,83%

M 46 840 46 597 45 272 43 978 44 025 44 277 44 689 45 551 46 922 51 835 53 370 53 908 15,09%

U 27 362 27 263 26 506 25 754 25 781 25 929 26 170 26 675 27 478 30 279 31 176 31 490 15,09%

Ö 31 939 31 806 31 078 30 241 30 274 30 447 30 730 31 323 32 266 35 039 36 077 36 441 14,10%

Helårsprestationer

HJST 14 349 14 242 14 242 13 953 13 968 14 048 14 179 14 453 15 394 16 309 16 789 16 958 18,18%

NTF 33 850 33 600 33 600 32 917 32 953 33 142 33 450 34 096 35 122 35 986 37 047 37 421 10,55%

V 33 850 33 600 33 600 32 917 32 953 33 142 33 450 34 096 34 096 40 178 41 366 41 783 23,44%

M 59 314 58 874 58 874 57 678 57 740 58 071 58 611 59 742 61 540 63 054 64 917 65 572 10,55%

U 33 547 33 299 33 299 32 622 32 658 32 845 33 150 33 790 34 807 35 663 36 716 37 086 10,55%

Ö 26 777 26 579 26 579 26 039 26 067 26 216 26 460 26 971 27 783 28 466 29 306 29 602 10,55%

Källa: Regleringsbrev för respektive år.

Om utgångspunkten tas i 1994/95 års ersättningsnivåer framgår att ersättningsnivåerna under en period sänktes till följd av gjorda besparingar. Ersättningen för helårsstudenter passerade i nominella tal ersättningsnivåerna för 1994/94 först under budgetåret 2002 (med undantag av vård som gjorde det under 2003). Ersättningen för helårsprestationer passerade 1994/95 års nivå under budgetåret 2001.

Den förstärkning om sammanlagt 7 procent som gjordes av ersättningsbeloppen inom utbildningsområdena Humaniora, Juridik, Samhällsvetenskap och Teologi åren 2002 och 2003 liksom den förstärkning om 15 procent av utbildningsområdet Vård som gjordes 2003 förklarar varför den nominella ökningen av ersättningsbeloppen varit störst till dessa utbildningsområden.

Det framgår också att ersättningsbeloppen för helårsstudenter har höjts mer än ersättningsbeloppen för helårsprestationer. Orsaken till detta är att ersättning för kostnader avseende ”vissa” ändamål såsom ersättning till Trygghetsstiftelsen, medlemsavgift i arbetsgivarorganisationen AgV, försäkringsskydd för studenter,

kopieringsavtalet och premier för de statliga avtalsförsäkringarna endast har påförts ersättning för helårsstudenter och således inte ersättning för helårsprestationer.

Endast kompensation för den avgiftsfinansiering av Riksrevisionen som gäller fr.o.m. 2004 har ökat ersättningsbeloppen för både helårsstudenter och helårsprestationer (med 0,08 procent).

Om en jämförelse skall göras över tid av ersättningsbeloppens värdeutveckling är det mot denna bakgrund lämpligare att studera ersättningsbeloppen för helårsprestationer än ersättningsbeloppen för helårsstudenter.

7.3.4. Förändringar av ersättningsbeloppen för helårsprestationer

De faktorer som minskat ersättningsbeloppens storlek under perioden 1994/95–2005 utgörs av besparingar, minskningar av pris- och löneomräkningen med produktivitetsavdrag samt att pris- och löneomräkningen av grundutbildningsanslagen (och fakultetsanslagen) under den aktuella perioden även skall täcka pris- och löneomräkningen av anslagen till enskilda utbildningsanordnare, särskilda utgifter inom universitet och högskolor samt ersättning för klinisk utbildning och forskning.

Effekten av att pris- och löneomräkningen av grundutbildningsanslag och fakultetsanslag även skall räcka till pris- och löneomräkning av ovan nämnda anslag är dock relativt liten (ca 0,15 procent). Denna effekt kan dessutom i stort sett kvittas mot det faktum att ersättningen för helårsstudenter ökats med 0,08 procent för att kompensera lärosätena för kostnader för Riksrevisionen.

De besparingar som ägt rum på ersättningsbeloppen för helårsprestationer (och helårsstudenter) ägde rum i slutet av 1990talet enligt följande:

Tabell 7.6 Besparingar inom grundutbildningsanslagen

1995/96 (12 mån)

3,20 %

1997 4,70 % 1998 2,03 % 1999 1,52 %

Källa: Uppgifter från Utbildnings- och kulturdepartementet

Inom ramen för ersättningsbeloppen för helårsstudenter (men inte ersättningsbeloppen för helårsprestationer) gjordes dessutom besparingar till följd av hyresjusteringar som hösten 1996 uppgick till 1,31 procent och 1997 till 0,40 procent.

Lönedelen av pris- och löneomräkningen har precis som för övrig statlig verksamhet sedan 1997 reducerats med ett produktivitetsavdrag som motsvarar genomsnittet av de senaste tio årens produktivitetsutveckling inom den privata tjänstesektorn. Av nedanstående tabell framgår dels produktivitetsavdraget, dels hur stor effekten har blivit när hänsyn tagits till lönedelens storlek av grundutbildningsanslaget (lönedelen 2004 har använts för samtliga år).

Tabell 7.7 Produktivitetsavdrag

Prod. Avdrag Lönedel Prod.avdrag x lönedel Prod.avdrag x lönedel (pris- och löneomräknad)

1995/96 0,00% 61% 0,00%

0,00%

ht 1996 0,00% 61%

0,00%

0,00%

1997 1,23% 61% 0,75% 0,88% 1998 1,20% 61% 0,73% 0,84% 1999 1,33% 61% 0,81% 0,92% 2000 1,35% 61% 0,82% 0,92% 2001 1,06% 61% 0,65% 0,71% 2002 1,68% 61% 1,02% 1,09% 2003 1,22% 61% 0,74% 0,77% 2004 1,51% 61% 0,92% 0,93% 2005 1,92% 61% 1,17% 1,17%

Källa: Uppgifter från Utbildnings- och kulturdepartementet

Anm: Storleken på de produktivitetsavdrag som gjordes 1995/96 och ht1996 är osäker varför avdragen dessa år satts till noll.

Av nedanstående tabell framgår den pris- och löneomräkningsfaktor som tillämpats, produktivitetsavdraget (pris- och löneomräknat) samt summan av dessa, dvs. den pris- och löneomräkning som skulle ha tillämpats utan produktivitetsavdrag.

Tabell 7.8 Pris- och löneomräkning samt produktivitetsavdrag

Pris- och

löneomräkning

Prod.avdrag x lönedel (pris- och löneomräknad)

Summa

1995/96 2,54% 0,00% 2,54% ht 1996 0,00% 0,00% 0,00% 1997 2,80% 0,88% 3,68% 1998 2,14% 0,84% 2,98% 1999 2,12% 0,92% 3,04% 2000 0,93% 0,92% 1,85% 2001 1,93% 0,71% 2,64% 2002 3,01% 1,09% 4,10% 2003 2,46% 0,77% 3,23% 2004 2,88% 0,93% 3,81% 2005 1,01% 1,17% 2,18%

Om inga besparingar eller produktivitetsavdrag (vilket hade givit högskolesektorn en särbehandling) genomförts skulle utvecklingen av ersättningsbeloppen för helårsprestationer med utgångspunkt från 1994/95 varit följande.

Tabell 7.9 Utvecklingen av ersättningsbeloppen (kr) för helårsprestationer utan besparingar och produktivitetsavdrag under perioden 1994/95– 2005

HPR 1994/95 1995/96 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005

HJST 14 349 14 713 14 713 15 255 15 710 16 187 16 487 16 922 17 616 18 185 18 877 19 289

NTF 33 850 34 710 34 710 35 987 37 060 38 186 38 893 39 919 41 556 42 898 44 533 45 504

V 33 850 34 710 34 710 35 987 37 060 38 186 38 893 39 919 41 556 42 898 44 533 45 504

M 59 314 60 821 60 821 63 059 64 938 66 912 68 150 69 949 72 817 75 169 78 033 79 734

U 33 547 34 399 34 399 35 665 36 728 37 844 38 544 39 562 41 184 42 514 44 134 45 096

Ö 26 777 27 457 27 457 28 468 29 316 30 207 30 766 31 578 32 873 33 935 35 228 35 996

Detta skall jämföras med hur det faktiskt blev, vilket framgår av nedanstående tabell:

Tabell 7.10 Utvecklingen av ersättningsbeloppen (kr) för helårsprestationer

under perioden 1994/95-2005

HPR 1994/95 1995/96 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005

HJST 14 349 14 242 14 242 13 953 13 968 14 048 14 179 14 453 15 394 16 309 16 789 16 958

NTF 33 850 33 600 33 600 32 917 32 953 33 142 33 450 34 096 35 122 35 986 37 047 37 421

V 33 850 33 600 33 600 32 917 32 953 33 142 33 450 34 096 34 096 40 178 41 366 41 783

M 59 314 58 874 58 874 57 678 57 740 58 071 58 611 59 742 61 540 63 054 64 917 65 572

U 33 547 33 299 33 299 32 622 32 658 32 845 33 150 33 790 34 807 35 663 36 716 37 086

Ö 26 777 26 579 26 579 26 039 26 067 26 216 26 460 26 971 27 783 28 466 29 306 29 602

Om beloppen för 2005 jämförs i de båda tabellerna 7.9 och 7.10 framgår hur stor skillnaden varit för de olika utbildningsområdena. Denna förändring i absoluta och relativa tal framgår av tabell 7.11.

Tabell 7.11 Förändring av ersättningsbeloppen för helårsprestationer till följd av

besparingar och produktivitetsavdrag

Utb. områden Absolut (kr)förändring Relativt (%förändring)

HJST -2 331 -12% NTF -8 083 -18% V -3 721 -8% M -14 162 -18% U -8 010 -18% Ö -6 394 -18%

Skillnaden i ersättningsbeloppen har således varit 18 procent inom Naturvetenskap, Teknik, Farmaci, Medicin, Undervisning och Övrigt. Inom Humaniora, Juridik, Samhällsvetenskap och Teologi uppgår skillnaden till 12 procent och inom Vård till 8 procent. Att dessa utbildningsområden har en mindre relativ förändring beror på den ovan nämnda kvalitetsförstärkningen som ägde rum 2002– 2003.

Om ersättningen för helårsstudenter i stället skulle jämföras skulle skillnaden bli något större till följd av de besparingar som ägde rum hösten 1996 och 1997 och som hade sin orsak i hyresjusteringar.

Till den förändring av ersättningsbeloppen som ägt rum sedan 1994/95 kan också läggas den effektivitetsvinst som blev följden av införandet av det nuvarande resurstilldelningssystemet. Tidigare fick lärosätena resurser oberoende av hur stor utnyttjandegraden var på utbildningarna. När nuvarande resurstilldelningssystem infördes erhölls bara resurser för de studenter som faktiskt deltog i utbildningen. Denna effektivitetsvinst uppskattas till ca 10 procent och innebar således att i samband med införandet av nuvarande resurstilldelningssystem ersättningen per student förändrades lika mycket.

Det bör noteras att om lärosätena haft en löneutveckling som överstiger den erhållna pris- och löneomräkningen exklusive produktivitetsavdrag (se tabell 7.8) har detta bidragit till lärosätenas försämrade ”köpkraft”.

Den relativa förändringen sedan 1994/95 av utbildningsområdenas ersättningsbelopp är i stort sett likvärdig med undantag av vård och humaniora, juridik, samhällsvetenskap och teologi.

Under antagandet att den relativa fördelningen av utbildningsområdenas ersättningsbelopp var riktig finner vi ingen anledning till fortsatt översyn av utbildningsområdenas ersättningsbelopp.

Detta betyder att en relativ förändring av utbildningsområdenas ersättningsbelopp skulle förutsätta en översyn av en annan karaktär än den som ligger inom ramen för vårt uppdrag.

7.4. Takbelopp och utfall under perioden 1997–2003

Av nedanstående tabell framgår summan av alla lärosätens takbelopp och motsvarande utfall för respektive år i perioden 1997–2003.

Tabell 7.12 Takbelopp och utfall (kkr) under perioden 1997–2003

(Utfall exklusive prestationer från december föregående år)

1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Summa

Summa Takbelopp 8 991 491 9 746 134 10 314 786 11 194 400 12 203 680 14 641 816 15 953 997 83 046 304

Summa Utfall 9 748 170 9 918 286 10 254 793 10 749 929 11 605 527 14 425 641 16 348 586 83 050 932

Summa Utfall-Summa Takbelopp 756 679 172 152 -59 993 -444 471 -598 153 -216 175 394 589 4 628

Över-/underproduktion i procent av resp. års takbelopp 8% 2% -1% -4% -5% -1% 2%

Antal lärosäten med överproduktion 34 24 19 15 11 19 26

Antal lärosäten med underproduktion 2 13 18 22 25 18 11

Anm: Utfall = värdet av den utbildningsvolym som utförts under ett visst år utan hänsyn tagen till att det finns en övre gräns i form av ett takbelopp.

Källa: Uppgifter från Högskoleverket

Den expansion av grundläggande högskoleutbildning som ägt rum under perioden 1997–2003 illustreras i tabellen av att summan av alla lärosätens takbelopp ökat från 8 991 mkr 1997 till 15 954 mkr år 2003, dvs. med 77 procent.

Summan av samtliga takbelopp under perioden 1997–2003 uppgår till 83 046 mkr. En intressant iakttagelse är att motsvarande utfall uppgår till 83 051 mkr, dvs. värdet av den totala utbildnings-

volymen(inklusive överproduktion) under perioden 1997–2003 motsvarar sammantaget nästan identiskt summan av alla takbelopp under perioden. Givetvis finns stora variationer mellan enskilda år och lärosäten men sammantaget under perioden överensstämmer i stort sett planerad och utförd utbildningsvolym.

Om enskilda år betraktas framgår att landets lärosäten tillsammans haft en underproduktion under åren 1999

  • och en överproduktion övriga år. 1997 var det år då överproduktion i förhållande till takbelopp var som störst (8 %). 34 lärosäten (av 36) hade detta år en överproduktion. 2001 var det år då underproduktion i förhållande till takbelopp var som störst (5 %). 25 lärosäten (av 36) hade detta år en underproduktion. Minst 11 lärosäten har varje år haft en överproduktion. Bortsett från 1997 har också minst 11 lärosäten varje år haft en underproduktion.

Av nedanstående tabell framgår summan av takbelopp respektive utfall (exklusive prestationer från december föregående år) under perioden 1997–2003 för universitet och högskolor (se vidare bilaga 7).

Tabell 7.13 Takbelopp och utfall (kkr) under perioden 1997–2003 per lärosäte

(Utfall exklusive prestationer från december föregående år)

Summa Summa Summa Över-/under

Takbelopp Utfall Över-/under i relation till tak

Uppsala universitet 5 914 939 5 906 528 -8 411

0%

Lunds universitet 7 889 166 7 933 705 44 539

1%

Göteborgs universitet 7 285 199 7 528 592 243 393

3%

Stockholms universitet 4 727 050 4 849 739 122 689

3%

Umeå universitet 5 346 320 5 205 499 -140 821

-3%

Linköpings universitet 5 333 143 5 456 214 123 071

2%

Karolinska institutet 1 984 808 2 031 847 47 039

2%

Kungl. Tekniska högskolan 4 919 603 4 790 827 -128 776

-3%

Chalmers tekniska högskola 3 648 147 3 553 079 -95 068

-3%

Luleå tekniska universitet 2 789 956 2 754 412 -35 544

-1%

Karlstads universitet 2 192 767 2 136 849 -55 918

-3%

Mittuniversitetet 2 722 618 2 530 477 -192 141

-7%

Växjö universitet 1 847 491 1 843 050 -4 441

0%

Örebro universitet 2 373 901 2 404 086 30 185

1%

Blekinge tekniska högskola 1 009 278 924 225 -85 053

-8%

Högskolan i Jönköping 1 524 645 1 583 292 58 647

4%

Högskolan i Kalmar 1 694 607 1 693 834 -773

0%

Malmö högskola 2 384 530 2 386 870 2 340

0%

Mälardalens högskola 2 272 621 2 248 546 -24 075

-1%

Högskolan i Borås 1 375 185 1 462 254 87 069

6%

Högskolan Dalarna 1 550 562 1 525 968 -24 594

-2%

Högskolan på Gotland

363 234 325 015 -38 219

-11%

Högskolan i Gävle 1 501 796 1 498 578 -3 218

0%

Högskolan i Halmstad 1 132 951 1 153 423 20 472

2%

Högskolan i Kristianstad 1 269 827 1 259 592 -10 235

-1%

Högskolan i Skövde 1 056 273 1 034 428 -21 845

-2%

Högskolan i Trollhättan/Uddevalla 982 186 977 118 -5 068

-1%

Idrottshögskolan

252 913 260 078 7 165

3%

Lärarhögskolan 2 095 686 2 155 791 60 105

3%

Södertörns högskola 1 123 597 1 080 505 -43 092

-4%

Danshögskolan

162 460 180 673 18 213

11%

Dramatiska institutet

415 007 426 032 11 025

3%

Konstfack

711 272 723 125 11 853

2%

Kungl. Konsthögskolan

332 307 351 884 19 577

6%

Kungl. Musikhögskolan

602 999 612 949 9 950

2%

Operahögskolan

97 503 97 974 471

0%

Teaterhögskolan

159 757 163 874 4 117

3%

Summa 83 046 304 83 050 932 4 628

0%

Källa: Uppgifter från Högskoleverket

Skillnaden mellan utfall och takbelopp för landets universitet (Mittuniversitet betraktas i denna studie som högskola med vetenskapsområde) under perioden 1997–2003 är sammantaget liten. För enskilda lärosäten varierar det totala utfallet i förhållande till summan av takbeloppen under perioden mellan –3 procent och +3 procent. Sex lärosäten har haft en samlad överproduktion under perioden 1997–2003.

För högskolor med vetenskapsområde (inklusive Mittuniversitetet) understiger sammantaget det totala utfallet (under perioden 1997–2003) något summan av takbeloppen. För enskilda lärosäten varierar det totala utfallet i förhållande till summan av takbeloppen under perioden mellan –8 procent och +4 procent. Två lärosäten har haft en samlad överproduktion under perioden 1997–2003.

För landets högskolor (exklusive de konstnärliga) överensstämmer sammantaget utfall och takbelopp under perioden 1997– 2003 mycket väl. För enskilda lärosäten varierar det totala utfallet i förhållande till summan av takbeloppen under perioden mellan – 11 procent och +6 procent. Tre lärosäten har haft en samlad överproduktion under perioden 1997–2003.

De konstnärliga högskolorna och Idrottshögskolan har samtliga under perioden 1997–2003 haft en överproduktion. Sammantaget uppgår denna överproduktion till 3 procent av summan av alla takbeloppen under perioden.

Om samtliga lärosäten betraktas framgår att i absoluta tal har Göteborgs universitet haft störst samlad överproduktion (ca 243 mkr) medan Mittuniversitetet/Mitthögskolan haft störst underproduktion (192 mkr). Relativt har Danshögskolan (11 %) haft störst överproduktion medan högskolan på Gotland haft störst underproduktion (-11 %). Sammanlagt har nitton lärosäten har haft en samlad överproduktion under perioden 1997–2003.

Det antal år i perioden 1997–2003 som respektive lärosäte haft en överproduktion framgår av nedanstående sammanställning. Alla lärosäten har haft en överproduktion under minst två år i perioden. Danshögskolan, Kungliga Konsthögskolan och Teaterhögskolan har haft överproduktion varje år.

Tabell 7.14 Antal år för respektive lärosäte med överproduktion

Lärosäte/år 0 1 2 3 4 5 6 7

Uppsala universitet

x

Lunds universitet

x

Göteborgs universitet

x

Stockholms universitet

x

Umeå universitet

x

Linköpings universitet

x

Karolinska institutet

x

Kungl. Tekniska högskolan x Chalmers tekniska högskola x Luleå tekniska universitet x Karlstads universitet x Mittuniversitetet x Växjö universitet x Örebro universitet x Blekinge tekniska högskola x Högskolan i Jönköping x Högskolan i Kalmar x Malmö högskola x Mälardalens högskola x Högskolan i Borås x Högskolan Dalarna x Högskolan på Gotland x Högskolan i Gävle x Högskolan i Halmstad x Högskolan i Kristianstad x Högskolan i Skövde x Högskolan i Trollhättan/Uddevalla x Idrottshögskolan x Lärarhögskolan x Södertörns högskola x Danshögskolan x Dramatiska institutet x Konstfack x Kungl. Konsthögskolan x Kungl. Musikhögskolan x Operahögskolan x Teaterhögskolan x

Anm: Malmö högskola hade ingen verksamhet 1997

Nedanstående tabell visar för respektive lärosäte den största överproduktionen under ett år i perioden 1997–2003. De allra flesta lärosäten har således under minst något år haft en stor överproduktion. I absoluta tal har Göteborgs universitet haft den största överproduktionen under ett år (1997: 90 374 kkr vilket motsvarar 10 procent av detta års takbelopp). Sexton lärosäten har under något år i perioden 1997–2003 haft en överproduktion om minst 10 procent.

Tabell 7.15 Största överproduktionen (kkr) för respektive lärosäte ett givet år

under perioden 1997–2003

År Takbelopp Överprod. Andel överprod.

Uppsala universitet

1997 722 052 69 181 10%

Lunds universitet 1997 1 163 083 84 183

7%

Göteborgs universitet

1997 893 618 90 374 10%

Stockholms universitet

2003 830 288 61 117

7%

Umeå universitet

1997 616 307 56 214

9%

Linköpings universitet

1997 558 163 60 646 11%

Karolinska institutet

1997 234 395 21 338

9%

Kungl. Tekniska högskolan

1997 583 817 38 847

7%

Chalmers tekniska högskola 2003 595 095 37 242

6%

Luleå tekniska universitet

1997 308 409 28 458

9%

Karlstads universitet

1997 227 542 16 087

7%

Mittuniversitetet

1997 280 254 42 890 15%

Växjö universitet

2003 363 837 48 792 13%

Örebro universitet

1997 217 963 33 619 15%

Blekinge tekniska högskola

1997 77 125 10 198 13%

Högskolan i Jönköping

2003 354 690 33 405

9%

Högskolan i Kalmar

2003 345 571 24 978

7%

Malmö högskola

2003 570 342 66 633 12%

Mälardalens högskola

1997 182 987 20 069 11%

Högskolan i Borås

2003 314 277 39 595 13%

Högskolan Dalarna

2003 308 061 20 160

7%

Högskolan på Gotland

1997 23 472 3 651 16%

Högskolan i Gävle

2001 220 894 8 256

4%

Högskolan i Halmstad

1999 125 140 11 209

9%

Högskolan i Kristianstad

2000 160 493 7 587

5%

Högskolan i Skövde

2003 228 254 18 151

8%

Högskolan i Trollhättan/Uddevalla 2002 210 628 14 978

7%

Idrottshögskolan

1998 33 997 5 036 15%

Lärarhögskolan

2003 362 712 55 692 15%

Södertörns högskola

2000 169 086 1 712

1%

Danshögskolan

1997 21 493 3 840 18%

Dramatiska institutet

1999 54 675 6 624 12%

Konstfack

1998 96 727 4 941

5%

Kungl. Konsthögskolan

2002 49 200 8 730 18%

Kungl. Musikhögskolan

1997 76 855 4 596

6%

Operahögskolan

2000 13 730 1 278

9%

Teaterhögskolan

2001 22 846 1 777

8%

Källa: Uppgifter från Högskoleverket

Nedanstående tabell visar för respektive lärosäte den största underproduktionen under ett år i perioden 1997–2003. I absoluta tal har Mittuniversitetet haft den största underproduktionen under ett år (2001: 108 568 kkr vilket motsvarar 24 procent av detta års takbelopp). Elva lärosäten har under något år i perioden 1997–2003 haft en underproduktion om minst 10 procent.

Tabell 7.16 Största underproduktionen (kkr) för respektive lärosäte ett givet år

under perioden 1997–2003

År Takbelopp Underprod. Andel underprod.

Uppsala universitet

2002 996 582 46 384

5%

Lunds universitet

2001 1 054 624 42 227

4%

Göteborgs universitet

2000 958 965 27 732

3%

Stockholms universitet

1998 604 129 4 923

1%

Umeå universitet

2002 910 944 73 314

8%

Linköpings universitet

2002 969 385 23 231

2%

Karolinska institutet

2002 414 024 10 012

2%

Kungl. Tekniska högskolan

2001 764 331 79 709 10%

Chalmers tekniska högskola

2001 565 144 42 823

8%

Luleå tekniska universitet

2002 490 502 42 069

9%

Karlstads universitet

2001 324 948 31 945 10%

Mittuniversitetet

2001 448 225 108 568 24%

Växjö universitet

2001 281 834 32 924 12%

Örebro universitet

2002 489 363 38 319

8%

Blekinge tekniska högskola

2003 213 852 39 946 19%

Högskolan i Jönköping

2000 183 808 404

0%

Högskolan i Kalmar

2000 232 586 22 207 10%

Malmö högskola

2000 385 752 27 478

7%

Mälardalens högskola

2002 461 666 20 395

4%

Högskolan i Borås

2002 295 735 82

0%

Högskolan Dalarna

1998 170 958 15 844

9%

Högskolan på Gotland

2001 67 227 24 816 37%

Högskolan i Gävle

1998 156 568 8 341

5%

Högskolan i Halmstad

2002 241 258 19 556

8%

Högskolan i Kristianstad

2002 255 483 16 048

6%

Högskolan i Skövde

2001 166 804 25 117 15%

Högskolan i Trollhättan/Uddevalla 2000 130 755 18 102 14% Idrottshögskolan 2001 35 759 2 782 8% Lärarhögskolan 2000 283 381 41 205 15% Södertörns högskola 2001 206 518 23 103 11% Danshögskolan Har ej haft någon underproduktion Dramatiska institutet 2000 56 074 2 384 4% Konstfack 2001 101 764 1 355 1% Kungl. Konsthögskolan Har ej haft någon underproduktion Kungl. Musikhögskolan 2000 85 249 1 243 1% Operahögskolan 2002 14 548 929 6% Teaterhögskolan Har ej haft någon underproduktion

Källa: Uppgifter från Högskoleverket

Underproduktionen vissa år har således varit omfattande. Underproduktionen kan dock vara planerad om ett lärosäte vill utnyttja tidigare sparade helårsprestationer. Tabellen ovan visar därför på behovet av att under år med överproduktion kunna bygga upp reserver som sedan kan utnyttjas under år med underproduktion.

7.4.1. Slutsatser

1. Värdet av den samlade utbildningsvolymen vid landets universitet och högskolor under perioden 1997–2003 stämmer nästan identiskt överens med summan av alla takbelopp under motsvarande period (tabell 7.12).

2. Betraktas enskilda lärosäten (se tabell 7.13) framträder dock en betydligt mer varierad bild. 19 lärosäten har haft en samlad överproduktion under perioden 1997–2003 medan 18 lärosäten haft en underproduktion.

3. Alla lärosäten har under minst två år i perioden 1997–2003 haft en överproduktion (tabell 7.14).

4. Alla lärosäten utom tre har under minst ett år i perioden 1997–2003 haft en underproduktion (tabell 7.14).

5. Underproduktionen har för flera lärosäten vissa år varit omfattande (tabell 7.16).

Detta visar på ett behov av att under år med överproduktion kunna bygga upp reserver som sedan kan utnyttjas under år med underproduktion.

7.5. Värdet av anslagssparande under perioden 1997–2003

Ett anslagssparande uppstår under år med underproduktion i förhållande till ett lärosätes takbelopp. Anslagssparandet uppgår då till skillnaden mellan takbelopp och utfall (inklusive ett eventuellt utnyttjande av sparade helårsprestationer) detta år, dvs. anslagssparande = outnyttjat takbelopp. Ett anslagssparande om högst tio procent av ett givet års takbelopp får föras över till nästa budgetår. Universitet och högskolor har därmed ett undantag från den

generella regel som gäller för statliga myndigheter nämligen att anslagssparandet endast får uppgå till högst tre procent av.

En förutsättning för att ett anslagssparande skall kunna utnyttjas av ett lärosäte är att lärosätet under kommande år har en utbildningsvolym vars värde överstiger takbeloppet eller takbeloppen beroende på om anslagssparandet utnyttjas under ett eller flera år. Efter år under vilket(a) ett lärosäte utnyttjat anslagssparande skall lärosätet anpassa sin utbildningsvolym nedåt till den nivå som anges av takbeloppet. Detta ställer stora krav på lärosätet vad gäller planering, inte minst vad gäller behovet av lärare.

Av nedanstående tabell framgår värdet av anslagssparandet under perioden 1997–2003. De värden som finns i tabellen är ackumulerade, vilket betyder att anslagssparandet under ett år kan ha byggts upp under flera år. Det går således inte att summera värdena för respektive lärosäte i tabellen och få ett samlat värde för lärosätets anslagssparande under perioden 1997–2003. Det måste också påpekas att antalet lärosäten med anslagssparande ett visst år (t.ex. 2001) kan vara större än antalet lärosäten med underproduktion detta år eftersom värdet av anslagssparandet detta år kan ha ackumulerats under flera år.

Tabell 7.17 Anslagssparande (kkr) per lärosäte under perioden 1997–2003

1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Uppsala universitet 0 0 0 0 0 22 649 50 101 Lunds universitet 0 0 0 0 0 6 890 0 Göteborgs universitet 0 0 0 0 0 0 0 Stockholms universitet 0 0 0 0 0 0 0 Umeå universitet 0 0 0 0 11 780 83 016 99 456 Linköpings universitet 0 0 0 0 0 0 0 Karolinska institutet 0 0 0 0 0 0 0 Kungl. Tekniska högskolan 0 0 0 44 116 76 433 71 354 85 283 Chalmers tekniska högskola 0 19 987 47 470 51 768 56 514 56 852 19 001 Luleå tekniska universitet 0 0 0 0 0 31 031 37 570 Karlstads universitet 0 0 10 493 29 920 32 495 30 059 23 782 Mittuniversitetet 0 0 1 959 41 989 44 823 39 957 46 456 Växjö universitet 0 0 2 471 25 728 28 183 32 876 0 Örebro universitet 0 0 0 0 0 15 409 0 Blekinge tekniska högskola 0 0 0 5 525 17 248 18 066 21 385 Högskolan i Jönköping 0 0 0 0 0 0 0 Högskolan i Kalmar 0 0 11 816 22 207 25 661 15 693 0 Malmö högskola 0 0 10 319 37 797 43 467 36 605 0 Mälardalens högskola 0 0 0 0 0 20 395 28 197 Högskolan i Borås 0 0 0 0 0 0 0 Högskolan Dalarna 0 2 416 17 675 21 139 23 889 23 328 2 224 Högskolan på Gotland 0 0 2 228 5 123 6 723 6 498 8 012 Högskolan i Gävle 0 2 731 7 876 1 159 0 0 0 Högskolan i Halmstad 0 0 0 0 0 2 682 546 Högskolan i Kristianstad 0 9 633 5 352 0 0 13 153 9 983 Högskolan i Skövde 0 0 9 062 14 442 16 680 9 717 0 Högskolan i Trollhättan/Uddevalla 1 501 0 0 13 076 15 266 0 0 Idrottshögskolan 0 0 0 0 0 0 0 Lärarhögskolan 0 0 0 28 338 31 367 23 740 0 Södertörns högskola 5 059 7 158 1 688 0 20 652 19 357 24 462 Danshögskolan 0 0 0 0 0 0 0 Dramatiska institutet 0 0 0 0 0 0 0 Konstfack 0 0 0 0 0 0 0 Kungl. Konsthögskolan 0 0 0 0 0 0 0 Kungl. Musikhögskolan 0 0 0 0 0 0 0 Operahögskolan 0 0 251 0 0 0 0 Teaterhögskolan 0 0 0 0 0 0 0 Summa 6 560 41 925 128 660 342 327 451 181 579 327 456 458

Takbelopp 8 991 491 9 746 134 10 314 836 11 194 400 12 203 680 14 641 816 15 953 997 Andel anslagssparande 0% 0% 1% 3% 4% 4% 3%

Antal lärosäten med anslagssparande

2 5 13 14 15 21 14

Källa: Uppgifter från Högskoleverket

Anslagssparandet var således som störst under 2002 då värdet sammantaget uppgick till ca 579 mkr, vilket motsvarar 4 procent av summan av lärosätenas takbelopp detta år. Vid detta tillfälle hade 21 lärosäten ett anslagssparande.

Antalet lärosäten som aldrig haft ett anslagssparande uppgår till 13. I tabellen ovan motsvaras detta av ”nollor” under alla år i perioden (t.ex. Göteborgs universitet).

7.5.1. Hur har anslagssparandet utnyttjats under perioden 1997–2003?

Av nedanstående tabell framgår hur anslagssparandet utnyttjats under perioden 1997–2003.

Värdena i tabellen skall läsas så att om anslagssparandet utnyttjats ett visst år så har detta anslagssparande uppstått t.o.m. året innan, dvs. utnyttjat anslagssparande år n är lika med hela eller delar av anslagssparandet år n-1. Exempelvis utnyttjade Chalmers år 2003 ett anslagssparande till ett värde av 37 851 kkr av det anslagssparande som byggts upp t.o.m. år 2002 och vars värde enligt tabell 7.17 uppgick till 56 852 kkr.

Tabell 7.18 Utnyttjat anslagssparande (kkr) per lärosäte under perioden 1997– 2003

1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Summa

Uppsala universitet

0 0 0 0 0 0 0 0

Lunds universitet

0 0 0 0 0 0 6 890 6 890

Göteborgs universitet

0 0 0 0 0 0 0 0

Stockholms universitet

0 0 0 0 0 0 0 0

Umeå universitet

0 0 0 0 0 0 0 0

Linköpings universitet

0 0 0 0 0 0 0 0

Karolinska institutet

0 0 0 0 0 0 0 0

Kungl. Tekniska högskolan

0 0 0 0 0 5 079 0 5 079

Chalmers tekniska högskola

0 0 0 0 0 0 37 851 37 851

Luleå tekniska universitet

0 0 0 0 0 0 0 0

Karlstads universitet

0 0 0 0 0 2 436 6 277 8 713

Mittuniversitetet

0 0 0 0 0 4 866 0 4 866

Växjö universitet

0 0 0 0 0 0 32 876 32 876

Örebro universitet

0 0 0 0 0 0 15 409 15 409

Blekinge tekniska högskola 0 0 0 0 0 0 0 0 Högskolan i Jönköping 0 0 0 0 0 0 0 0 Högskolan i Kalmar 0 0 0 0 0 9 968 15 693 25 661 Malmö högskola 0 0 0 0 0 6 862 36 605 43 467 Mälardalens högskola 0 0 0 0 0 0 0 0 Högskolan i Borås 0 0 0 0 0 0 0 0 Högskolan Dalarna 0 0 0 0 0 561 21 104 21 665 Högskolan på Gotland 0 0 0 0 0 225 0 225 Högskolan i Gävle 0 0 0 6 717 1 159 0 0 7 876 Högskolan i Halmstad 0 0 0 0 0 0 2 136 2 136 Högskolan i Kristianstad 0 0 4 281 5 352 0 0 3 170 12 803 Högskolan i Skövde 0 0 0 0 0 6 963 9 717 16 680 Högskolan i Trollhättan/Uddevalla 0 0 0 0 0 15 266 0 15 266 Idrottshögskolan 0 0 0 0 0 0 0 0 Lärarhögskolan 0 0 0 0 0 7 627 23 740 31 367 Södertörns högskola 0 0 5 470 1 688 0 1 295 0 8 453 Danshögskolan 0 0 0 0 0 0 0 0 Dramatiska institutet 0 0 0 0 0 0 0 0 Konstfack 0 0 0 0 0 0 0 0 Kungl. Konsthögskolan 0 0 0 0 0 0 0 0 Kungl. Musikhögskolan 0 0 0 0 0 0 0 0 Operahögskolan 0 0 0 251 0 0 0 251 Teaterhögskolan 0 0 0 0 0 0 0 0 Summa 0 0 9 751 14 008 1 159 61 148 211 468 297 534

Antal lärosäten som utnyttjat anslagssparandet 0 0 2 4 1 11 12

Källa: Uppgifter från Högskoleverket

2003 utnyttjade 12 lärosäten ett anslagssparande till ett sammanlagt värde om ca 211 mkr. Före 2003 hade anslagssparandet en marginell betydelse för lärosätena.

18 lärosäten har aldrig utnyttjat ett anslagssparande medan 19 lärosäten utnyttjat ett anslagssparande minst en gång. Som mest har under ett år ett lärosäte utnyttjat ett anslagssparande om 37 851 kkr (Chalmers).

7.5.2. Outnyttjat anslagssparande under perioden 1997–2003

Av tabellen nedan framgår värdet av det anslagssparande som inte utnyttjats respektive år. Av tabellen framgår också vilka lärosäten som utnyttjat hela sitt anslagssparande. Det sistnämnda gäller för alla lärosäten som någon gång under perioden 1997–2003 haft ett outnyttjat anslagssparande men år 2003 saknar detta. Detta gäller exempelvis Växjö universitet och högskolan i Kalmar.

Tabell 7.19 Outnyttjat anslagssparande (kkr) per lärosäte under perioden 1997– 2003

1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003

Uppsala universitet

0 0 0 0 0 0 22 649

Lunds universitet

0 0 0 0 0 0 0

Göteborgs universitet

0 0 0 0 0 0 0

Stockholms universitet

0 0 0 0 0 0 0

Umeå universitet

0 0 0 0 0 11 780 83 016

Linköpings universitet

0 0 0 0 0 0 0

Karolinska institutet

0 0 0 0 0 0 0

Kungl. Tekniska högskolan

0 0 0 0 44 116 71 354 71 354

Chalmers tekniska högskola

0 0 19 987 47 470 51 768 56 514 19 001

Luleå tekniska universitet

0 0 0 0 0 0 31 031

Karlstads universitet

0 0 0 10 493 29 920 30 059 23 782

Mittuniversitetet

0 0 0 1 959 41 989 39 957 39 957

Växjö universitet

0 0 0 2 471 25 728 28 183 0

Örebro universitet

0 0 0 0 0 0 0

Blekinge tekniska högskola

0 0 0 0 5 525 17 248 18 066

Högskolan i Jönköping

0 0 0 0 0 0 0

Högskolan i Kalmar

0 0 0 11 816 22 207 15 693 0

Malmö högskola

0 0 0 10 319 37 797 36 605 0

Mälardalens högskola

0 0 0 0 0 0 20 395

Högskolan i Borås

0 0 0 0 0 0 0

Högskolan Dalarna

0 0 2 416 17 675 21 139 23 328 2 224

Högskolan på Gotland

0 0 0 2 228 5 123 6 498 6 498

Högskolan i Gävle

0 0 2 731 1 159 0 0 0

Högskolan i Halmstad

0 0 0 0 0 0 546

Högskolan i Kristianstad

0 0 5 352 0 0 0 9 983

Högskolan i Skövde

0 0 0 9 062 14 442 9 717 0

Högskolan i Trollhättan/Uddevalla 0 1 501 0 0 13 076 0 0 Idrottshögskolan 0 0 0 0 0 0 0 Lärarhögskolan i 0 0 0 0 28 338 23 740 0 Södertörns högskola 0 5 059 1 688 0 0 19 357 19 357 Danshögskolan 0 0 0 0 0 0 0 Dramatiska institutet 0 0 0 0 0 0 0 Konstfack 0 0 0 0 0 0 0 Kungl. Konsthögskolan 0 0 0 0 0 0 0 Kungl. Musikhögskolan i Stockholm 0 0 0 0 0 0 0 Operahögskolan i Stockholm 0 0 0 0 0 0 0 Teaterhögskolan i Stockholm 0 0 0 0 0 0 0 Summa 0 6 560 32 174 114 652 341 168 390 033 367 859

Antal lärosäten med outnyttjat anslagssparande

0 2 6 10 13 14 14

Källa: Uppgifter från Högskoleverket

Av det anslagssparande som byggts upp t.o.m. år 2002 kvarstod vid ingången till 2004 ett anslagssparande till ett värde av 367 859 kkr. Till detta skall läggas det anslagssparande som byggdes upp under 2003 hos de lärosäten som hade underproduktion detta år. Sammantaget betyder detta att det totala anslagssparandet vid ingången till 2004 uppgick till 456 458 kkr (tabell 7.17).

7.5.3. Anslagssparande över 10 procent av föregående års takbelopp

Enligt gällande bestämmelser får respektive lärosäte föra över ett anslagssparande till nästa budgetår till ett värde av högst 10 procent av föregående års takbelopp. Av nedanstående tabell framgår att det fiktiva värdet av anslagssparandet ”över” ovan nämnda 10procentsgräns under perioden 1997–2003 uppgår till ca 651 mkr. Störst anslagssparande, som på grund av begränsningsregeln inte kunnat utnyttjas, hade Mittuniversitetet år 2001 då det uppgick till ca 106 mkr. Sammanlagt hade Mittuniversitetet under perioden 1997–2003 ett anslagssparande över de tillåtna 10 procenten som uppgick till ca 166 mkr. Av tabell 7.19 framgår vidare att Mittuniversitetet inte heller kunnat utnyttja den tillåtna delen av anslagssparandet.

Tabell 7.20 Anslagssparande (kkr) per lärosäte över 10 procent under perioden 1997–2003

1997 1998 1999 2000

2001 2002 2003 Summa

Uppsala universitet

0 0 0 0 0 0 0 0

Lunds universitet

0 0 0 0 0 0 0 0

Göteborgs universitet

0 0 0 0 0 0 0 0

Stockholms universitet

0 0 0 0 0 0 0 0

Umeå universitet

0 0 0 0 0 0

38 395 38 395

Linköpings universitet

0 0 0 0 0 0 0 0

Karolinska institutet

0 0 0 0 0 0 0 0

Kungl. Tekniska högskolan

0 0 0 0

47 392

0

2 194 49 586

Chalmers tekniska högskola

0 0 0 37 490

38 077

0 0 75 567

Luleå tekniska universitet

0 0 0 0 0 0 0 0

Karlstads universitet

0 0 2 401 29 370 0 0

23 782 55 553

Mittuniversitetet

0 0 0 34 642

105 734 9 750 15 614 165 740

Växjö universitet

0 0 2 502 30 469 318 0 0 33 289

Örebro universitet

0 0 0 0 0 0 0 0

Blekinge tekniska högskola

0 0 0 0

19 304 10 272 36 627 66 203

Högskolan i Jönköping

0 0 0 0 0 0 0 0

Högskolan i Kalmar

0 0 0 0

2 750

0 0 2 750

Malmö högskola

0 0 0 0

21 388

0 0 21 388

Mälardalens högskola

0 0 0 0 0 0 0 0

Högskolan i Borås

0 0 0 0 0 0 0 0

Högskolan Dalarna

0 0 0 8 873

12 378

0 0 21 251

Högskolan på Gotland

0 0 0 2 471

23 216 4 232 1 905 31 824

Högskolan i Gävle

0 0 0 0 0 0 0 0

Högskolan i Halmstad

0 0 0 0 0 0 0 0

Högskolan i Kristianstad

0 0 0 0 0 0 0 0

Högskolan i Skövde

0 0 0 14 093

22 879

0 0 36 972

Högskolan i Trollhättan/Uddevalla

0 0 0 5 026

15 652

0 0 20 678

Idrottshögskolan

0 0 0 0 0 0 0 0

Lärarhögskolan

0 0 0 12 867

13 052

0 0 25 919

Södertörns högskola

0 0 0 0

2 451

0

3 415

5 866

Danshögskolan

0 0 0 0 0 0 0 0

Dramatiska institutet

0 0 0 0 0 0 0 0

Konstfack

0 0 0 0 0 0 0 0

Kungl. Konsthögskolan

0 0 0 0 0 0 0 0

Kungl. Musikhögskolan

0 0 0 0 0 0 0 0

Operahögskolan

0 0 0 0 0 0 0 0

Teaterhögskolan

0 0 0 0 0 0 0 0

Summa

0 0 4 903 175 301

324 591 24 254 121 932 650 981

Antal lärosäten med anslagssparande över 10 %. 0 0 2 9 13 3 8

Källa: Uppgifter från Högskoleverket

Inom ramen för 10-procentsregeln har ca 368 mkr i anslagssparande aldrig kunnat utnyttjas av berörda lärosäten under perioden 1997

  • ”Anslagssparandet” över 10-procentregeln uppgår under motsvarande period till 651 mkr. Sammanlagt betyder detta att en dryg miljard i anslagssparande inte kunnat utnyttjas under perioden 1997–2003.

7.5.4. Slutsatser

I nedanstående tabell sammanfattas värdet av utnyttjat och outnyttjat anslagssparande under perioden 1997–2003.

Tabell 7.21 Summan (kkr) av utnyttjat och outnyttjat anslagssparande under

perioden 1997-2003

1998 1999 2000 2001 2002 2003

Anslagssparande vid ingången till resp. år 6 560 41 925 128 660 342 327 451 181 579 327 Under året utnyttjat anslagssparande 0 9 751 14 008 1 159 61 148 211 468 Outnyttjat anslagssparande 6 560 32 174 114 652 341 168 390 033 367 859 Andel utnyttjat anslagssparande 0% 23% 11% 0% 14% 37% Anslagssparande över 10 % 0 4 903 175 301 324 591 24 254 121 932

Från avsnittet kan följande slutsatser kan dras:

1. Den generella betydelsen av anslagssparandet är begränsad eftersom en stor del av anslagssparandet inte kan utnyttjas (tabell 7.19). Anslagssparandet kan dock vara av stor vikt för enskilda lärosäten.

2. Anslagssparande över den tillåtna tioprocentgränsen (av föregående års takbelopp) har ännu mindre betydelse eftersom en stor del av det tillåtna anslagssparandet inte kunnat utnyttjas (tabell 7.19 och 7.20).

3. Antalet lärosäten som aldrig haft ett anslagssparande uppgår till 13 (tabell 7.17).

4. Anslagssparandet bör finnas kvar som en del av resurstilldelningssystemet.

7.6. Värdet av sparade helårsprestationer under perioden 1997–2003

I nuvarande resurstilldelningssystem finns en bestämmelse som säger att sparade helårsprestationer till ett värde av högst tio procent av ett givet års takbelopp får föras över till nästa budgetår.

Bestämmelsen innebär att under år med överproduktion kan en reserv av sparade helårsprestationer byggas upp som sedan kan användas under år med underproduktion. Bestämmelsen innebär också att om överproduktionen varit så stor att den överstiger tio procent av det givna årets takbelopp så saknar den del av överproduktionen som överstiger tio procent värde.

Av nedanstående tabell framgår värdet för respektive år av sparade helårsprestationer under perioden 1997–2003. De värden som finns i tabellen är ackumulerade, vilket betyder att värdet av sparade helårsprestationer under ett år kan ha byggts upp under flera år. Det går således inte att summera värdena för respektive lärosäte i tabellen och få ett samlat värde av överproduktionen under perioden 1997–2003. Det går heller inte att dra slutsatsen att ett lärosäte haft överproduktion under år då lärosätet har sparade helårsprestationer eftersom värdet av dessa byggts upp under flera år. Av tabellen nedan framgå exempelvis att Uppsala universitet haft en underproduktion år 2001 eftersom 35 792 kkr (skillnaden mellan 56 751 kkr och 20 959 kkr) i form av sparade helårsprestationer utnyttjats men att universitetet trots detta har kvar sparade helårsprestationer till ett värde av 20 959 kkr.

Tabell 7.22 Värdet (kkr) av sparade helårsprestationer per lärosäte under

perioden 1997–2003

1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Uppsala universitet 67 578 73 318 74 618 56 751 20 959 0 0 Lunds universitet 82 152 107 511 95 636 67 137 24 910 0 9 328 Göteborgs universitet 30 482 89 154 90 572 62 840 60 022 79 576 135 467 Stockholms universitet 16 901 11 978 19 727 14 888 21 332 59 796 83 029 Umeå universitet 56 214 64 506 61 887 31 500 0 0 0 Linköpings universitet 52 605 61 375 65 331 71 242 77 100 57 194 70 090 Karolinska institutet 21 338 23 256 20 629 21 045 14 938 6 059 16 665 Kungl. Tekniska högskolan 32 246 24 531 9 531 0 0 0 0 Chalmers tekniska högskola 6 380 0 0 0 0 0 0 Luleå tekniska universitet 24 140 25 571 34 993 27 907 10 303 0 0 Karlstads universitet 16 087 6 325 0 0 0 0 0 Mittuniversitetet 28 025 32 823 0 0 0 0 0 Växjö universitet 8 444 4 922 0 0 0 0 16 448 Örebro universitet 21 796 24 907 27 376 27 481 21 899 0 12 361 Blekinge tekniska högskola 7 663 6 438 8 209 0 0 0 0 Högskolan i Jönköping 11 678 15 172 16 209 15 805 17 288 20 753 35 469 Högskolan i Kalmar 4 524 1 707 0 0 0 0 9 285 Malmö högskola 0 0 0 0 0 0 30 859 Mälardalens högskola 16 762 8 260 5 586 10 668 1 190 0 0 Högskolan i Borås 10 617 13 766 14 773 17 285 17 540 19 391 31 427 Högskolan Dalarna 13 428 0 0 0 0 0 0 Högskolan på Gotland 2 034 3 061 0 0 0 0 0 Högskolan i Gävle 217 0 0 0 7 097 2 977 5 993 Högskolan i Halmstad 6 816 8 453 12 514 14 623 16 874 0 0 Högskolan i Kristianstad 988 0 0 2 235 2 723 0 0 Högskolan i Skövde 7 627 4 825 0 0 0 0 10 786 Högskolan i Trollhättan/Uddevalla 0 4 759 2 295 0 0 894 14 723 Idrottshögskolan 3 340 3 399 3 488 3 508 726 1 337 552 Lärarhögskolan 25 650 25 905 10 000 0 0 0 36 271 Södertörns högskola 0 0 0 24 0 0 0 Danshögskolan 1 048 2 225 2 273 2 282 2 326 2 409 2 583 Dramatiska institutet 2 745 4 221 5 468 3 084 5 302 6 648 7 173 Konstfack 3 978 8 919 9 860 9 939 8 584 10 590 9 445 Kungl. Konsthögskolan 1 823 3 910 4 642 4 673 4 763 4 920 5 125 Kungl. Musikhögskolan 4 596 5 213 4 757 3 514 6 878 9 211 9 481 Operahögskolan 89 174 0 1 027 948 19 471 Teaterhögskolan 727 1 134 1 589 2 008 2 285 2 367 2 390 Summa 590 738 671 718 601 963 471 466 345 987 284 141 555 421

Takbelopp 8 991 491 9 746 134 10 314 836 11 194 400 12 203 680 14 641 816 15 953 997 Andel sparade helårsprestationer 7% 7% 6% 4% 3% 2% 3%

Källa: Uppgifter från Högskoleverket

Värdet av sparade helårsprestationer har varit i storleksordningen 500–600 mkr under alla år i perioden 1997–2003 utom under 2001 och 2002. Procentuellt var det sammanlagda värdet av sparade helårsprestationer i relation till summan av lärosätenas takbelopp störst i periodens början (7 procent både under 1997 och 1998).

Alla lärosäten har något år under perioden haft sparade helårsprestationer. Av nedanstående sammanställning framgår antalet lärosäten per år med sparade helårsprestationer.

Tabell 7.23 Antal lärosäten med sparade helårsprestationer under perioden

1997–2003

1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003

Antal lärosäten

34 31 24 23 22 16 23

I nedanstående tabell visas för respektive år i perioden 1997–2003 dels värdet av sparade helårsprestationer, dels värdet av anslagssparandet. Värdet av sparade helårsprestationer är större än anslagssparandet alla år i perioden utom 2001 och 2002.

Tabell 7.24 Totala värdet (kkr) av sparade helårsprestationer och anslags-

sparande under perioden 1997–2003

1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003

Sparade helårspresationer 590 738 671 718 601 963 471 466 345 987 284 141 555 421 Anslagssparande 6 560 41 925 128 660 342 327 451 181 579 327 456 458

7.6.1. Hur har sparade helårsprestationer utnyttjats under perioden 1997–2003?

Av nedanstående tabell framgår hur sparade helårsprestationer utnyttjats under perioden 1997–2003.

Värdena i tabellen skall läsas så att om sparade helårsprestationer utnyttjats ett visst år så har dessa tjänats in t.o.m. året innan, dvs. utnyttjade helårsprestationer år n är lika med hela eller delar av sparade helårsprestationer år n-1. Exempelvis utnyttjade Uppsala universitet år 2000 sparade helårsprestationer till ett värde av 17 867 kkr av de sparade helårsprestationer som tjänats in t.o.m. år 1999 och vars värde enligt tabell 7.22 uppgick till 74 618 kkr.

Tabell 7.25 Lärosätenas utnyttjande (kkr) av sparade helårsprestationer under perioden 1997–2003

1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Uppsala universitet 0 0 0 17 867 35 792 20 959 0 Lunds universitet 0 0 11 875 28 499 42 227 24 910 0 Göteborgs universitet 0 0 0 27 732 2 818 0 0 Stockholms universitet 0 4 923 0 4 839 0 0 0 Umeå universitet 0 0 2 619 30 387 31 500 0 0 Linköpings universitet 0 0 0 0 0 19 906 0 Karolinska institutet 0 0 2 227 0 6 107 8 879 0 Kungl. Tekniska högskolan 0 7 715 15 000 9 531 0 0 0 Chalmers tekniska högskola 0 6 380 0 0 0 0 0 Luleå tekniska universitet 0 0 0 7 086 17 604 10 303 0 Karlstads universitet 0 9 762 6 325 0 0 0 0 Mittuniversitetet 0 0 32 823 0 0 0 0 Växjö universitet 0 3 522 4 922 0 0 0 0 Örebro universitet 0 0 0 0 5 582 21 889 0 Blekinge tekniska högskola 0 1 225 0 8 209 0 0 0 Högskolan i Jönköping 0 0 0 404 0 0 0 Högskolan i Kalmar 0 2 817 1 707 0 0 0 0 Malmö högskola 0 0 0 0 0 0 0 Mälardalens högskola 0 8 502 2 674 0 9 478 1 190 0 Högskolan i Borås 0 0 0 0 0 0 0 Högskolan Dalarna 0 13 428 0 0 0 0 0 Högskolan på Gotland 0 0 3 061 0 0 0 0 Högskolan i Gävle 0 217 0 0 0 4 120 0 Högskolan i Halmstad 0 0 0 0 0 16 874 0 Högskolan i Kristianstad 0 988 0 0 0 2 723 0 Högskolan i Skövde 0 2 802 4 825 0 0 0 0 Högskolan i Trollhättan/Uddevalla 0 0 2 464 2 295 0 0 0 Idrottshögskolan 0 0 0 0 2 782 0 785 Lärarhögskolan 0 0 15 905 10 000 0 0 0 Södertörns högskola 0 0 0 0 24 0 0 Danshögskolan 0 0 0 0 0 0 0 Dramatiska institutet 0 0 0 2 384 0 0 0 Konstfack 0 0 0 0 1 355 0 1 145 Kungl. Konsthögskolan 0 0 0 0 0 0 0 Kungl. Musikhögskolan 0 0 456 1 243 0 0 0 Operahögskolan 0 0 174 0 79 929 0 Teaterhögskolan 0 0 0 0 0 0 0 Summa 0 62 281 107 057 150 476 155 348 132 682 1 930 Summa sparade HPR året innan 590 732 647 578 601 963 471 466 345 987 284 141 Andel som utnyttjats 11% 17% 25% 33% 38% 1%

Källa: Uppgifter från Högskoleverket

Alla lärosäten utom fyra (högskolan i Borås, Danshögskolan, Kungl. Konsthögskolan och Teaterhögskolan) har någon gång utnyttjat sparade helårsprestationer.

Under åren 2000 och 2001 i perioden 1997–2003 utnyttjades sparade helårsprestationer som mest. Under 2003 utnyttjades sparade helårsprestationer knappast alls.

Antal lärosäten som utnyttjat sparade helårsprestationer framgår av nedanstående sammanställning.

Tabell 7.26 Antal lärosäten som utnyttjat sparade helårsprestationer under

perioden 1997–2003

1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003

Antal lärosäten

0 12 15 13 12 11 2

En jämförelse mellan utnyttjat värde av sparade helårsprestationer och utnyttjat anslagssparande finns i nedanstående sammanställning. Under de förutsättningar som gällt för högre utbildning under perioden 1997–2003 tycks ett utnyttjande av sparade helårsprestationer ha varit viktigare än att utnyttja ett anslagssparande.

Tabell 7.27 Utnyttjat värde (kkr) av sparade helårsprestationer respektive

anslagssparande under perioden 1997–2003

1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003

Sparade helårsprestationer 0 62 281 107 057 150 476 155 348 132 682 1 930 Anslagssparande 0 0 9 751 14 008 1 159 61 148 211 468

7.6.2. Outnyttjat värde av sparade helårsprestationer under perioden 1997-2003

Av tabellen nedan framgår värdet av sparade helårsprestationer som inte utnyttjats under respektive år (och som tjänats in t.o.m. året innan). Av tabellen framgår också vilka lärosäten som utnyttjat hela sitt värde av sparade helårsprestationer under perioden 1997–2003, dvs. sparade helårsprestationer som byggts upp t.o.m. år 2002. Det sistnämnda gäller för alla lärosäten som någon gång under perioden 1997–2002 haft outnyttjade sparade helårsprestationer men år 2003

saknar sådana. Detta gäller exempelvis Uppsala universitet, Lunds universitet och Umeå universitet.

Tabell 7.28 Outnyttjat värde (kkr) av sparade helårsprestationer under perioden 1997–2003

1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Uppsala universitet 0 67 578 73 318 56 751 20 959 0 0 Lunds universitet 0 82 152 95 636 67 137 24 910 0 0 Göteborgs universitet 0 30 482 89 154 62 840 60 022 60 022 79 576 Stockholms universitet 0 11 978 11 978 14 888 14 888 21 332 59 796 Umeå universitet 0 56 214 61 887 31 500 0 0 0 Linköpings universitet 0 52 605 61 375 65 331 71 242 57 194 57 194 Karolinska institutet 0 21 338 21 029 20 629 14 938 6 059 6 059 Kungl. Tekniska högskolan 0 24 531 9 531 0 0 0 0 Chalmers tekniska högskola 0 0 0 0 0 0 0 Luleå tekniska universitet 0 24 140 25 571 27 907 10 303 0 0 Karlstads universitet 0 6 325 0 0 0 0 0 Mittuniversitetet 0 28 025 0 0 0 0 0 Växjö universitet 0 4 922 0 0 0 0 0 Örebro universitet 0 21 796 24 907 27 376 21 899 10 0 Blekinge tekniska högskola 0 6 438 6 438 0 0 0 0 Högskolan i Jönköping 0 11 678 15 172 15 805 15 805 17 288 20 753 Högskolan i Kalmar 0 1 707 0 0 0 0 0 Malmö högskola 0 0 0 0 0 0 0 Mälardalens högskola 0 8 260 5 586 5 586 1 190 0 0 Högskolan i Borås 0 10 617 13 766 14 773 17 285 17 540 19 391 Högskolan Dalarna 0 0 0 0 0 0 0 Högskolan på Gotland 0 2 034 0 0 0 0 0 Högskolan i Gävle 0 0 0 0 0 2 977 2 977 Högskolan i Halmstad 0 6 816 8 453 12 514 14 623 0 0 Högskolan i Kristianstad 0 0 0 0 2 235 0 0 Högskolan i Skövde 0 4 825 0 0 0 0 0 Högskolan i Trollhättan/Uddevalla 0 0 2 295 0 0 0 894 Idrottshögskolan 0 3 340 3 399 3 488 726 726 552 Lärarhögskolan 0 25 650 10 000 0 0 0 0 Södertörns högskola 0 0 0 0 0 0 0 Danshögskolan 0 1 048 2 225 2 273 2 282 2 326 2 409 Dramatiska institutet 0 2 745 4 221 3 084 3 084 5 302 6 648 Konstfack 0 3 978 8 919 9 860 8 584 8 584 9 445 Kungl. Konsthögskolan 0 1 823 3 910 4 642 4 673 4 763 4 920 Kungl. Musikhögskolan 0 4 596 4 757 3 514 3 514 6 878 9 211 Operahögskolan 0 89 0 0 948 19 19 Teaterhögskolan 0 727 1 134 1 589 2 008 2 285 2 367 Summa 0 528 457 564 661 451 487 316 118 213 305 282 211

Källa: Uppgifter från Högskoleverket

Av de sparade helårsprestationer (motsvarande värde = 284 141 kkr) som byggts upp t.o.m. år 2002 och varav en liten del (1 930 kkr) utnyttjats under 2003 kvarstod således vid ingången till 2004 sparade helårsprestationer till ett värde av 282 211 kkr. Genom den överproduktion som lärosätena redovisade under 2003 förstärktes ”reserven” av sparade helårsprestationer och uppgick vid ingången till 2004 totalt till 555 421 kkr.

7.6.3. Sparade helårsprestationer över 10 procent av föregående års takbelopp

Enligt gällande bestämmelser får respektive lärosäte föra över sparade helårsprestationer till nästa budgetår till ett värde av högst 10 procent av föregående års takbelopp. Denna begränsningsregel innebär att en relativt stor del av överproduktionen saknar värde. Av nedanstående tabell framgår det fiktiva värdet av sparade helårsprestationer ”över” ovan nämnda 10-procentsregel. Sammanlagt uppgår ”värdet” av dessa ”värdelösa” helårsprestationer under perioden 1997–2003 till 475 220 kkr, alltså nästan en halv miljard. Högskolan i Borås har haft störst överproduktion (ca 58 mkr) över de 10 procenten.

Tabell 7.29 Värdet (kkr) av sparade helårsprestationer över 10% under perioden 1997–2003

1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Summa Uppsala universitet 0 36 116 10 036 0 0 0 0 46 152 Lunds universitet 0 26 170 12 789 0 0 0 0 38 959 Göteborgs universitet 0 506 16 144 0 0 0 0 16 650 Stockholms universitet 0 0 0 0 0 0 37 884 37 884 Umeå universitet 0 0 0 0 0 0 0 0 Linköpings universitet 0 18 909 18 645 567 12 300 0 0 50 421 Karolinska institutet 0 12 310 19 926 594 0 0 0 32 830 Kungl. Tekniska högskolan 0 0 0 0 0 0 0 0 Chalmers tekniska högskola 0 0 0 0 0 0 0 0 Luleå tekniska universitet 0 0 1 782 0 0 0 0 1 782 Karlstads universitet 0 0 0 0 0 0 0 0 Mittuniversitetet 14 865 5 190 0 0 0 0 0 20 055 Växjö universitet 0 0 0 0 0 0 0 0 Örebro universitet 11 823 5 228 1 960 0 0 0 0 19 011 Blekinge tekniska högskola 0 0 0 0 0 0 0 0 Högskolan i Jönköping 0 2 010 984 0 0 0 21 591 24 585 Högskolan i Kalmar 0 0 0 0 0 0 0 0 Malmö högskola 0 0 0 0 0 0 0 0 Mälardalens högskola 0 0 0 0 0 0 0 0 Högskolan i Borås 14 804 921 8 053 6 238 0 0 27 738 57 754 Högskolan Dalarna 0 0 0 0 0 0 0 0 Högskolan på Gotland 0 2 355 0 0 0 0 0 2 355 Högskolan i Gävle 0 0 0 0 0 0 0 0 Högskolan i Halmstad 0 0 7 148 6 691 7 179 0 0 21 018 Högskolan i Kristianstad 0 0 0 0 0 0 0 0 Högskolan i Skövde 6 693 0 0 0 0 0 0 6 693 Högskolan i Trollhättan/Uddevalla 0 0 0 0 0 0 0 0 Idrottshögskolan 0 4 977 398 490 0 0 0 5 865 Lärarhögskolan 18 362 16 884 0 0 0 0 19 421 54 667 Södertörns högskola 0 0 0 0 0 0 0 0 Danshögskolan 0 1 762 2 413 2 045 845 2 938 2 835 12 838 Dramatiska institutet 0 0 5 377 0 0 999 0 6 376 Konstfack 0 0 408 1 681 0 319 0 2 408 Kungl. Konsthögskolan 0 0 41 1 273 1 809 8 573 2 756 14 452 Kungl. Musikhögskolan 0 0 0 0 0 739 0 739 Operahögskolan 0 0 0 0 0 0 0 0 Teaterhögskolan 0 0 0 0 1 500 226 0 1 726 Summa 66 547 133 338 106 104 19 579 23 633 13 794 112 225 475 220

Antal lärosäten med sparade helårsprestationer över 10 % 5 13 15 8 5 6 6

Källa: Uppgifter från Högskoleverket

Att avgöra om ett lärosäte kunnat utnyttja (om detta varit tillåtet) den del av sparade helårsprestationer som överstiger tio procent av föregående års takbelopp är om det skall göras exakt en komplicerad historia. Hänsyn måste därvid tas till utfall i förhållande till takbelopp, värdet av prestationer från december föregående år, utnyttjade och outnyttjade sparade helårsprestationer inom de tillåtna tio procenten samt förstås om lärosätet något år haft en överproduktion så stor att den överstiger 10 procent av föregående års takbelopp.

En bra bild fås dock om tabell 7.28 jämförs med tabell 7.29. Eftersom t.ex. Linköpings universitet och Karolinska institutet inte utnyttjat den tillåtna delen av sparade helårsprestationer skulle dessa lärosäten inte heller kunnat tillgodogöra sig sparade helårsprestationer över tioprocentgränsen. Däremot skulle t.ex. Uppsala universitet som utnyttjat alla sina sparade helårsprestationer t.o.m. år 2001 och som haft en underproduktion (bilaga 7) även 2002 och 2003 kunnat utnyttja de sparade helårsprestationer ovanför tioprocentgränsen som ”tjänats in” tidigare.

7.6.4. Slutsatser

I nedanstående tabell sammanfattas värdet av utnyttjade och outnyttjade sparade helårsprestationer under perioden 1997–2003.

Tabell 7.30 Summan (kkr) av utnyttjade och outnyttjade sparade helårs-

prestationer (HPR) under perioden 1997–2003

1998 1999 2000 2001 2002 2003

Sparade HPR (vid ingången till resp. år) 590 732 671 718 601 963 471 466 345 987 284 141

Utnyttjade sparade HPR 62 281 107 057 150 476 155 348 132 682 1 930 Outnyttjade sparade HPR 528 451 564 661 451 487 316 118 213 305 282 211

Andel utnyttjade HPR

11% 16% 25% 33% 38% 1%

Sparade HPR över 10 % 133 338 106 104 19 579 23 633 13 794 112 225

Från avsnittet kan följande slutsatser kan dras:

1. Sparade helårsprestationer är en viktig del av resurstilldelningssystemet.

2. Alla lärosäten har minst under något år i perioden 1997–2003 kunnat bygga upp en reserv av sparade helårsprestationer (tabell 7.22).

3. Alla lärosäten utom fyra har utnyttjat sparade helårsprestationer under minst ett år (tabell 7.25).

4. Det fiktiva värdet av sparade helårsprestationer över 10 procent av föregående års takbelopp är relativt stort och uppgår under perioden 1997–2003 till drygt 475 mkr (tabell 7.29).

5. Resurstilldelningssystemet bör kompletteras med en bestämmelse som gör det möjligt för lärosätena att även kunna utnyttja sparade helårsprestationer över tioprocentgränsen under perioder med underproduktion.

7.7. Sambandet mellan sparade helårsprestationer och anslagssparande

Det finns ett samband mellan möjligheten att utnyttja sparade helårsprestationer och storleken på anslagssparandet.

Antag, t.ex. att ett lärosäte under några år haft en kraftig överproduktion som genererat sparade helårsprestationer upp till ett värde som överstiger den tillåtna gränsen om tio procent av föregående års takbelopp.

Antag vidare att lärosätet efter dessa framgångsrika år möter en period med vikande studenttillströmning som innebär en väsentlig underproduktion. Under åren med underproduktion utnyttjas givetvis de sparade helårsprestationer som byggts upp under de goda åren. Underproduktionen kan emellertid bli så stor att samtliga sparade helårsprestationer behöver utnyttjas. Om underproduktionen överstiger värdet av samtliga sparade helårsprestationer uppstår ett anslagssparande. Om det då vore tillåtet att även skjuta till de helårsprestationer som ligger över den tillåtna gränsen om tio procent skulle anslagssparandet reduceras.

Slutsatsen blir (under de förutsättningar som gäller i exemplet) att om bestämmelserna för utnyttjandet av sparade helårsprestationer blir generösare så minskar storleken på anslagssparandet.

Omvänt gäller att om ett lärosäte under några år haft en underproduktion som genererat ett anslagssparande så skulle, om inte anslagssparandet begränsades till de tio procenten av föregående års takbelopp, en i förhållande till takbeloppet kraftfull överproduktion kunna utnyttjas direkt. Därmed skulle värdet av sparade helårsprestationer reduceras.

7.8. Avräkning

Landets universitet och högskolor får under ett givet budgetår sina respektive takbelopp utbetalda i förskott med en tolftedel per månad. Vid årets slut redovisas värdet av den utbildningsvolym som under året genomförts. Är utfallet minst lika stort som takbeloppet kan hela takbeloppet avräknas. Är utfallet mindre än takbeloppet kan sparade helårsprestationer från tidigare år medräknas upp t.o.m. takbeloppet så att hela takbeloppet kan avräknas. Är detta inte möjligt kan inte hela takbeloppet avräknas utan endast den del som svarar mot utfallets storlek får räknas hem.

För vissa lärosäten har skillnaden mellan takbelopp och utfall varit betydande. Många lärosäten har därför vid flera tillfällen inte kunnat avräkna hela sitt takbelopp. I nedanstående tabell har utfallet (exklusive sparade helårsprestationer och ej tidigare ”bokförda” helårsprestationer från december året innan) relaterats till respektive års takbelopp. Värdet av över- respektive underproduktion under perioden 1999–2003 framgår av tabellen nedan (bilaga 7).

Tabell 7.31 Över-/underproduktion (kkr) för respektive lärosäte per år i perioden 1999–2003 (exklusive sparade helårsprestationer och prestationer från december föregående år)

1999 2000 2001 2002 2003

Över-/under Över-/under Över-/under Över-/under Över-/under

Uppsala universitet

11 336 -17 867 -35 792 -46 384 -30 741

Lunds universitet

914 -28 499 -42 227 -34 032 12 711

Göteborgs universitet

17 562 -27 732 -2 998 18 340 88 669

Stockholms universitet

7 749 -4 839 6 444 37 684 61 117

Umeå universitet

-2 619 -30 387 -44 172 -73 314 -54 835

Linköpings universitet

22 601 6 478 18 158 -23 231 10 740

Karolinska institutet

17 299 1 010 -6 107 -10 012 9 283

Kungl. Tekniska högskolan

-15 000 -53 647 -79 709 4 571 -16 123

Chalmers tekniska högskola

-27 483 -41 788 -42 823 -1 378 37 242

Luleå tekniska universitet

11 204 -7 086 -19 817 -42 069 -7 664

Karlstads universitet

-16 818 -21 828 -31 945 2 344 6 046

Mittuniversitetet

-34 782 -74 672 -108 568 -4 884 -22 113

Växjö universitet

-7 393 -25 759 -32 924 -5 011 48 792

Örebro universitet

4 429 105 -5 582 -38 319 27 594

Blekinge tekniska högskola

1 771 -13 734 -31 027 -11 090 -39 946

Högskolan i Jönköping

2 021 -404 1 483 2 658 33 405

Högskolan i Kalmar

-13 523 -22 207 -6 204 9 968 24 978

Malmö högskola

-10 319 -27 478 -27 058 5 279 66 633

Mälardalens högskola

-2 597 5 082 -9 478 -20 395 -8 254

Högskolan i Borås

9 060 8 750 255 -82 39 595

Högskolan Dalarna

-15 435 -12 337 -15 128 562 20 160

Högskolan på Gotland

-7 644 -5 366 -24 816 -4 007 -3 419

Högskolan i Gävle

-5 145 6 717 8 256 -6 370 1 448

Högskolan i Halmstad

11 209 8 800 9 430 -19 556 2 136

Högskolan i Kristianstad

4 281 7 587 408 -16 048 3 170

Högskolan i Skövde

-13 887 -19 473 -25 117 6 963 18 151

Högskolan i Trollhättan/Uddevalla -2 464 -18 102 -17 842 14 978 13 603 Idrottshögskolan 487 510 -2 782 611 -787 Lärarhögskolan -15 905 -41 205 -16 081 16 453 55 692 Södertörns högskola -1 688 1 712 -23 103 724 -8 520 Danshögskolan 2 461 2 054 889 3 021 3 009 Dramatiska institutet 6 624 -2 384 2 218 2 345 525 Konstfack 1 349 1 760 -1 355 2 325 -1 145 Kungl. Konsthögskolan 773 1 304 1 899 8 730 2 961 Kungl. Musikhögskolan -451 -1 243 3 364 3 072 0 Operahögskolan -475 1 278 -79 -929 452 Teaterhögskolan 455 419 1 777 308 24 Summa -60 043 -444 471 -598 153 -216 175 394 589

Källa: Uppgifter från Högskoleverket.

I det följande föreslår vi en modell för avräkning (kapitel 11) som vid nedgång dämpar konsekvenserna för lärosäten med underproduktion i förhållande till takbeloppet.

Under de exceptionella förutsättningar som rådde under perioden 1997–2003 med ständig expansion av grundutbildningen är det förenat med stora svårigheter att konstruera en dämpningsmodell som har effekt. Nästan alla lärosäten, även om man under vissa år haft en underproduktion, har under perioden 1999–2003 haft ett utfall som år från år hela tiden ökat, (tabell 7.32) (markeras med *). Expansion med underproduktion beskriver situationen för dessa lärosäten. De relativt få lärosäten som inte har en sådan växande följd av utfallsvärden har i regel endast begränsade svackor. Detta betyder att trots att flera lärosäten inte nått upp till sina respektive takbelopp under några år i perioden 1999–2003 så har de ändå disponerat ökade resurser.

Den modell vi föreslår för att dämpa effekterna av en underproduktion skulle ha haft liten effekt under den expansionsfas som gällde åren 1999–2003 men kommer att ha stor betydelse för lärosätena när utfallen mellan två eller flera på varandra följande år minskar.

Tabell 7.32 Utfall (kkr) per lärosäte under perioden 1997–2003 (exklusive

sparade helårsprestationer och prestationer från december föregående år)

1999 2000 2001 2002 2003

Utfall Utfall Utfall Utfall Utfall

Uppsala universitet

757 518 768 381 806 371 950 198 1 057 789 *

Lunds universitet

957 269 967 445 1 012 397 1 229 463 1 393 268 *

Göteborgs universitet

923 278 931 233 1 026 867 1 269 164 1 443 340 *

Stockholms universitet

625 325 641 959 689 581 790 829 891 405 *

Umeå universitet

678 611 690 778 719 905 837 630 939 725 *

Linköpings universitet

675 911 718 895 789 159 946 154 1 065 857 *

Karolinska institutet

223 588 211 455 215 123 404 012 475 151

Kungl. Tekniska högskolan

633 132 641 938 684 622 751 970 836 709 *

Chalmers tekniska högskola

456 380 475 889 522 321 573 676 632 337 *

Luleå tekniska universitet

361 142 367 960 384 893 448 433 518 037 *

Karlstads universitet

252 978 277 371 293 003 389 187 438 265 *

Växjö universitet

219 243 231 517 248 910 326 649 412 629 *

Örebro universitet

278 193 309 329 329 585 451 044 526 948 *

Blekinge tekniska högskola

120 136 132 751 141 449 169 570 173 906 *

Högskolan i Jönköping

164 108 183 404 210 219 336 432 388 095 *

Högskolan i Kalmar

188 659 210 359 250 401 329 412 370 549 *

Malmö högskola

316 756 358 274 407 612 538 470 636 975 *

Mitthögskolan

347 107 345 217 339 657 394 684 442 452

Mälardalens högskola

268 367 295 876 313 593 441 271 490 658 *

Högskolan i Borås

156 794 181 597 201 013 295 653 353 872 *

Högskolan Dalarna

172 057 199 055 223 760 285 424 328 221 *

Högskolan på Gotland

37 952 45 862 42 411 60 974 76 698

Högskolan i Gävle

169 961 204 417 229 150 288 343 322 502 *

Högskolan i Halmstad

136 349 155 123 178 170 221 702 252 720 *

Högskolan i Kristianstad

146 497 168 080 188 709 239 435 283 936 *

Högskolan i Skövde

107 076 124 950 141 687 218 843 246 405 *

Högskolan i Trollhättan/Uddevalla 101 790 112 653 134 815 225 606 246 935 * Idrottshögskolan 35 371 35 593 32 977 37 597 42 021 Lärarhögskolan 245 331 242 176 297 592 375 577 418 404 Södertörns högskola 144 049 170 798 183 415 203 383 236 096 * Danshögskolan 25 191 24 870 24 145 27 110 28 837 Dramatiska institutet 61 299 53 690 62 480 68 820 72 489 Konstfack 99 948 101 150 100 409 108 224 112 311 Kungl. Konsthögskolan 47 200 48 037 49 533 57 930 54 216 * Kungl. Musikhögskolan 84 137 84 006 91 055 95 179 98 534 Operahögskolan 13 303 15 008 13 915 13 619 15 438 Teaterhögskolan 22 787 22 833 24 623 23 974 24 856

Källa: Uppgifter från Högskoleverket

7.9. Utbildningsområden och klassificering

Utredningen har övervägt att ha en annan indelningsgrund än utbildningsområden. Det mest framträdande alternativet har varit att ersätta nuvarande klassificering av kurser, baserad på kursens ämnesinnehåll, med en klassificering som utgår från undervisningsform.

Som framgår av kapitel 8 sker i England klassificering utifrån undervisningsform genom indelning i (A) Kliniska ämnen inom medicinska – odontologiska – och veterinärutbildningar, (B) Laboratorieämnen inkl. prekliniska kurser i medicin och odontologi, (C) Ämnen med laborativa-, studio- eller praktikinslag samt (D) Övriga ämnen.

Vi har dock bedömt nackdelarna med en klassificering som grundas på kursernas undervisningsform som större än fördelarna. Orsaken till detta är bl.a. att det blir än svårare att formulera regler för hur en klassificering, baserad på undervisningsform, skall ske. Detta har också fått till följd att det i England inte är de enskilda lärosätena som klassificerar ämnena på de olika kategorierna utan det görs nationellt av HEFCE (Higher Education Funding Council in England). Detta betyder att det i praktiken är ämnet som styr klassificeringen och därmed regleras också undervisningsformen för ett ämne nationellt.

I Norge klassificeras utbildningsprogram på ersättningsområden. Därvid bedöms bl.a. utbildningens innehåll, undervisningsform och behov av infrastruktur. Även här sker klassificeringen nationellt av Utdannings- och forskningsdepartementet. Förutom nackdelen med att klassificeringen sker nationellt skulle en ordning med klassificering av utbildningsprogram i stället för kurser fungera sämre i Sverige eftersom vi har betydligt fler fristående kurser än vårt grannland.

I Finland är det mastersexamina som av Undervisningsministeriet klassificeras till olika ersättningsnivåer. I Nederländerna klassificeras såväl nybörjare som bachelor- och mastersexamina av deras motsvarighet till Utbildnings- och kulturdepartementet.

En utgångspunkt för det nuvarande resurstilldelningssystemet var att all grundutbildning skulle organiseras i kurser. En kurs klassificeras sedan utifrån kursens ämnesinnehåll till något eller några av de 20 olika utbildningsområden. Det är klassificeringen som avgör till vilken ersättningsnivå som lärosätet erhåller resurser. Det är lärosätet som handhar klassificering av sina kurser, men

klassificering får endast göras till de utbildningsområden inom vilka lärosätet har rätt att bedriva utbildning.

Det finns inga generella riktlinjer eller normer för klassificering, men nationella praxis förekommer inom vissa typer av utbildningar. Vi är medvetna om att den klassificering som sker idag och som är en väsentlig del av vårt resurstilldelningssystem har vissa brister. Exempelvis sker klassificeringen på något olika sätt mellan lärosäten och detta kan i sin tur medföra att enhetligheten rubbas. Högskoleverket har dock i utredningen, Klassificering av kurser (2003) och en uppföljande analys från 2004 visat att kurser klassificeras i huvudsak korrekt och att skillnader i klassificering har liten betydelse för lärosätenas möjligheter att nå takbeloppen. Högskoleverket pekar på behovet av riktlinjer för klassificering. Dessa bör bl.a. innehålla krav på att klassificeringen baseras på kursens innehåll och inte på resursåtgång eller underviskningsform. I utredningen framför lärosätena synpunkterna att en förändrad fakultetsindelning och en ökad omfattning av tvärvetenskapliga kurser har inneburit att klassificering i utbildningsområden har blivit komplexare.

Svårigheterna att klassificera kurser till 20 olika utbildningsområden och den administration som är förenat med detta föranleder en översyn av utbildningsområdenas antal. Detta gäller inte minst de sju konstnärliga utbildningsområdena med stora skillnader i ersättningsnivåer och där förändringar i studenttillströmningen leder till stora marginaleffekter.

7.10. Examensmål

Regering och riksdag styr lärosätenas utbildningsutbud bl.a. genom att tilldela lärosätena examensmål för en fyraårsperiod. Målen avser utbildningar där regering och riksdag i första hand ur ett samhällsperspektiv vill se en ökning. Målen omfattar ett litet antal examina. Under perioden 2001–2004 var antalet examensmål fem till antalet varav fyra avsåg en yrkesexamen (tabell 7.33). Inför perioden 2005–2008 togs examensmålet för antalet magisterexamina bort medan ett delmål avseende inriktning mot förskola/förskoleklass formulerades inom examensmålet för lärarexamen med inriktning mot tidigare år.

Examensmålen är inte kopplade till resurstilldelningssystemet. Åtminstone på kort sikt innebär detta att om ett lärosäte inte

uppfyller examensmålen så behöver detta inte betyda att lärosätet får mindre resurser. På längre sikt kan givetvis, om examensmålen inte nås, utbildningsuppdragen förändras så att utbildningsutbudet och därmed tillhörande intäkter reduceras.

Trots att examensmålen inte är direkt kopplade till resurstilldelningssystemet har de en mycket stor betydelse för hur lärosätena planerar sitt utbildningsutbud. Vid de idéseminarier som vi arrangerat under vårt utredningsarbete har vi diskuterat examensmålens betydelse. Det råder i stort sett en samstämmighet bland lärosätena om att examensmålen har stor inverkan på utbildningsutbudets utformning och att man gör allt för att nå sina respektive mål. Det sistnämnda framgår (tabell 7.33) om examensmål och utfall under perioden 2001–2004 studeras. Av tabellen framgår att för civilingenjörs- och arkitektexamen, sjuksköterskeexamen och lärarexamen mot tidigare år är överensstämmelsen mellan mål och utfall mycket god. För magisterexamen är det samlade utfallet betydligt högre än målet medan utfallet för lärarexamen mot senare år är något lägre än målsättningen.

Av tabellen framgår också att nästan alla lärosäten uppfyllt minst 90 procent av respektive examensmål, med undantag för lärarexamen mot senare år.

Tabell 7.33 Examensmål och utfall under perioden 2001-2004

Examen

Mål (Antal)

Utfall

(Antal)

Andel utfall

(procent)

Antal lärosäten

med mål

Antal lärosäten

som uppfyllt 90 % av mål

Magisterexamen (med djup) 25 080 34 343 137%

24

21

Civilingenjörs-och arkitektexamen 16 495 16 474 100%

7

7

Sjuksköterskeexamen 13 400 13 440 100%

23

23

Lärarexamen mot tidigare år 12 600 13 954 111%

18

15

Lärarexamen mot senare år 14 190 13 539 95%

23

15

Källa: Uppgifter (preliminära) från Utbildnings- och kulturdepartementet

7.11. Mål, utbildningsplatser och tillgången på studerande inom naturvetenskap och teknik

7.11.1. Bakgrund

Antalet helårsstudenter inom utbildningsområdena Naturvetenskap och Teknik har, som framgår av tabellen nedan, sammantaget ökat kraftigt sedan 1994/95. Medan ökningen varit kontinuerlig inom teknik så planade den ut fr.o.m. 1997 inom naturvetenskap.

Det förtjänar att påpekas att det är kurser som klassificeras till utbildningsområden. Detta betyder att naturvetenskapliga/tekniska kurser även inom utbildningar som normalt inte betecknas som naturvetenskapligt/tekniska också ger underlag till tabellen nedan.

Tabell 7.34 Helårsstudenter 1994/95, 1997, 1999, 2001 och 2003 inom

utbildningsområdena Naturvetenskap och Teknik

Riket totalt 1994/95 1997 1999 2001 2003

Naturvetenskapligt

25 623 34 264 37 454 36 877 35 585

Tekniskt

33 002 41 817 47 127 51 867 55 109

Summa

58 625 76 082 84 581 88 744 90 694

Källa: NU-databasen och Högskoleverkets årsrapporter

7.11.2. Mål för antalet helårsstudenter inom naturvetenskap och teknik

Sedan 1997 har de flesta lärosäten givits som mål att utbilda ett minsta antal helårsstudenter inom utbildningsområdena Naturvetenskap och Teknik. Syftet har varit att öka lärosätenas utbildningsutbud inom naturvetenskap och teknik för att motsvara arbetsmarknadens behov.

Resultatet har som framgår ovan blivit att antalet helårsstudenter ökat inom dessa utbildningsområden. Resultatet har också blivit att många lärosäten (t.ex. Blekinge tekniska högskola och Mittuniversitetet) som planerat efter satta mål avseende antalet helårsstudenter inom naturvetenskap och teknik inte nått sina takbelopp. Orsaken är att det i förhållande till antalet utbjudna utbildningsplatser inom naturvetenskap och teknik inte funnits tillräckligt många studenter med intresse och behörighet för studier inom naturvetenskapliga och tekniska utbildningar.

Nedan följer en genomgång av antalet utbildningsplatser i den nationellt samordnade antagningen (VHS-antagningen) och det antal studenter från de naturvetenskapligt/tekniska programmen (exklusive specialutformade och individuella program) i gymnasieskolan som inom tre år efter avslutad gymnasieutbildning påbörjat högre utbildning.

7.11.3. Utbildningsplatser inom naturvetenskap och teknik i den nationellt samordnade antagningen och tillgången på studenter

Antalet utbildningsplatser i den nationellt samordnade antagningen (VHS- antagningen) inom Naturvetenskap – Teknik – Miljö/-Naturresurser har utvecklats enligt nedanstående sammanställning. Som framgår av tabell 7.35 har platsantalet nästan fördubblats sedan början av 90-talet. Den kontinuerliga uppgången i antalet utbjudna utbildningsplatser bröts 2003/04. Antalet utbildningsplatser i tabell 7.35 är säkerligen underskattade eftersom flera lärosäten under senare år inte anger antalet utbildningsplaster för vissa programutbildningar inom naturvetenskap och teknik.

Tabell 7.35 Antalet utbildningsplatser i den nationellt samordnade antagningen

Läsår 1992/93 1993/94 1994/95 1995/96 1996/97 1997/98 1998/99 1999/00 2000/01 2001/02 2002/03 2003/04

Antal utb.platser 12 900 14 700 15 400 18 300 19 400 19 300 20 000 20 700 22 500 23 300 23 900 22 200

Källa: Uppgifter från VHS

Antalet elever som lämnat gymnasiet med en teoretisk utbildning med naturvetenskaplig/teknisk inriktning (exklusive specialutformade och individuella program) framgår av nedanstående tabell.

Tabell 7.36 Antalet elever som avslutat gymnasieskolans naturvetenskapliga och tekniska program

Läsår 1992/93 1993/94 1994/95 1995/96 1996/97 1997/98 1998/99 1999/00 2000/01 2001/02 2002/03 2003/04

Antal elever som avslutat gymnasieskolans naturvetenskapliga och tekniska program 20 700 16 500 16 200 15 400 15 400 17 000 17 300 16 500 14 800 12 900 16 800 16 300

Källa: Uppgifter från SCB

Antalet elever som avslutat gymnasieskolans naturvetenskapliga och tekniska program och inom tre år påbörjat högskolestudier (överhuvudtaget och således inte enbart inom naturvetenskap och teknik) framgår av nedanstående tabell.

Tabell 7.37 Antalet elever som avslutat gymnasieskolans naturvetenskapliga och tekniska program och inom tre år påbörjat högskolestudier

Läsår 1992/93 1993/94 1994/95 1995/96 1996/97 1997/98 1998/99 1999/00 2000/01 2001/02 2002/03 2003/04

Antal elever som avslutat gymnasieskolans naturvetenskapliga och tekniska program och inom tre år påbörjat högskolestudier 14 200 13 100 12 800 12 200 12 500 13 500 13 700 13 000 11 900 10 300¹ 13 400¹ 13 000¹

Källa: Uppgifter från SCB

Anm: (1) Uppgifterna för 2001/02, 2002/03 och 2003/04 är prognostiserade med utgångspunkt i att det nästan konstant varit 80 procent av de elever som avslutat gymnasieskolans naturvetenskapliga och tekniska program som sedan inom tre år påbörjat högskolestudier.

Andelen elever som inom tre år efter avslutade studier inom gymnasieskolans naturvetenskapliga och tekniska program påbörjat högskolestudier ligger således på ca 80 %. Detta övergångstal är så högt att det därför torde vara svårt att höja det mer än marginellt.

Om uppgifterna i tabellerna 7.35 och 7.37 jämförs fås en uppfattning om högskoleutbildningens volym inom naturvetenskap, teknik och miljö/naturresurser i den centrala antagningen i relation till det antal gymnasister som inom tre år efter avslutad utbildning från gymnasieskolans naturvetenskapliga och tekniska program påbörjar högskolestudier.

Av jämförelsen framgår att antalet utbjudna utbildningsplatser inom naturvetenskap, teknik och miljö/naturer i den centrala antagningen årligen varit betydligt fler (under senare år ca 10 000 fler) än antalet gymnasister som inom tre år efter avslutad utbildning inom ramen för de naturvetenskapliga och tekniska programmen på gymnasiet påbörjat högskoleutbildning.

De studerande från de naturvetenskapliga/tekniska programmen gymnasiet skall dessutom ”räcka” till t.ex. lärar- och läkarutbildningarna och andra utbildningar som bjuds ut nationellt och lokalt. Eftersom övergångsfrekvensen från de naturvetenskapliga och tekniska programmen på gymnasieskolan varit hög under en följd av år torde något större ”överskott” av äldre presumtiva studenter inte finnas.

Även om arbetsmarknaden efterfrågar fler utbildade studenter inom naturvetenskap och teknik är problemet således inte att lärosätena erbjuder för få utbildningsplatser. Problemet är i stället att eleverna inte väljer naturvetenskapligt/tekniska utbildningar på gymnasiet. Den behörighetsgivande utbildningen i naturvetenskap och teknik (det s.k. basåret) är inte tillräcklig för att öka antalet studenter mer än marginellt.

Av jämförelsen ovan framgår tydligt att när lärosätena tilldelats mål för antalet helårsstudenter inom naturvetenskap och teknik har tillgången på presumtiva studerande från gymnasieskolans naturvetenskapliga och tekniska program inte i tillräcklig utsträckning beaktats. Därmed har dessa målsättningar bidragit till svårigheterna för flera lärosäten att under vissa år nå sina takbelopp.

7.12. Särskilda åtaganden

Utöver den ersättning för helårsstudenter och helårsprestationer som universitet och högskolor kan erhålla upp t.o.m. sitt takbelopp kan ett lärosäte tilldelas ersättning för vissa av de särskilda åtaganden som anges i lärosätets utbildningsuppdrag. Således kan ett lärosäte tilldelas både särskilda åtaganden med ekonomisk kompensation och särskilda åtaganden utan ekonomisk kompensation.

Enligt regeringens proposition ”Högre utbildning för ökad kompetens” (prop. 1992/93:169) bör omfattningen av sådana särskilda åtaganden begränsas.

Utvecklingen av särskilda åtaganden (se regleringsbrev avseende anslag till universitet och högskolor) har också inneburit en utveckling mot färre särskilda åtaganden. Exempelvis har under 2005 långt ifrån alla lärosäten tilldelats något särskilt åtagande.

Exempel på särskilda åtaganden m.m. under 2005 med tillhörande och specificerade resurser (se regleringsbrev för budgetåret 2005 avseende anslag till universitet och högskolor) är: Internationell lärarfortbildning (UU), Sekretariatet för Östersjöuniversitetet (SU), nationella resurscentrum inom naturvetenskapligt/tekniska ämnen (UU, LU, GU, SU, LiU), trafikflygarutbildning (LU), omhändertagande av arkeologiska fynd i Skåne (LU), Tolk- och översättarinstitutet (SU), stöd till studenter med funktionshinder (SU), decentraliserad utbildning (UmU, LTU), utbildning i rymd- och miljövetenskap (UmU, LTU), tandvårdscentral (KI, MAH), prov efter läkares allmäntjänstgöring (KI), skolledarutbildning (ÖU), lokalisering av verksamhet till Grythyttan (ÖU), omstrukturering av verksamhet (MiU), fortbildning av journalister (HK), Idélab (MdH), dirigentutbildning och utbildning i elektroakustisk komposition samt ombesörjandet av utbetalning till Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation (KMH), Nationellt Centrum för svenska som andraspråk och svenskundervisning för invandrare (LHS), lärarutbildning för döva och hörselskadade (LHS), rekryteringsinsatser för lärarstudenter med utländsk bakgrund och annat modersmål än svenska (LHS)

Exempel på särskilda åtaganden under 2005 utan specificerade resurser (se regleringsbrev för budgetåret 2005 avseende anslag till universitet och högskolor) är: Småspråk (UU, LU, SU, UmU), specialpedagogiskt innehåll i lärarutbildningar alternativt special-

pedagogutbildning (GU, ÖU, LHS), magisterutbildning i industriell design med inriktning mot fordonsindustrin (UmU, CTH), legitimationskurser för icke-legitimerade optiker (KI), lärarutbildning för grundskolan med inriktning på mot bl.a. samiska (LTU), utbildning i kammarmusik i kombination med utbildning i annat ämne (MdH), utbildning av pianostämmare (KMH)

Sammanställningen ovan innehåller förutom särskilda åtaganden också uppdrag (t.ex. nationella resurscentrum i naturvetenskapliga/tekniska ämnen) som finansieras i särskild ordningen inom ramen för respektive lärosätes grundutbildningsanslag. Av sammanställningen framgår att särskilda åtagandena och uppdrag spänner över många områden.

För att få en uppfattning om hur stora resurser som avsätts till särskilda åtaganden och liknande åtgärder kan skillnaden mellan lärosätenas grundutbildningsanslag och takbelopp studeras. Om dessa skillnader summeras framgår att ca 327 mkr avsätts till särskilda åtaganden m.m. under 2005.

Tabell 7.38 Grundutbildningsanslag, takbelopp och särskilda åtaganden (kkr)

2005

Lärosäte

Grundutbildnings-

anslag 2005

Takbelopp

2005

Särskilda åtaganden

2005

Uppsala universitet

1 137 310 1 126 013

11 297

Lunds universitet

1 465 988 1 436 564

29 424

Göteborgs universitet

1 418 138 1 414 717

3 421

Stockholms universitet

902 304 864 199

38 105

Umeå universitet

1 020 911 1 002 732

18 179

Linköpings universitet

1 100 417 1 098 800

1 617

Karolinska institutet

550 091 487 398

62 693

Kungl. Tekniska högskolan

892 955 892 955

0

Chalmers tekniska högskola

666 035 666 035

0

Luleå tekniska universitet

564 425 539 906

24 519

Karlstads universitet

451 910 451 910

0

Mittuniversitetet

466 675 436 675

30 000

Växjö universitet

378 673 378 673

0

Örebro universitet

523 689 520 122

3 567

Blekinge tekniska högskola

202 930 202 930

0

Högskolan i Jönköping

369 125 369 125

0

Högskolan i Kalmar

372 573 359 926

12 647

Malmö högskola

669 147 625 820

43 327

Mälardalens högskola

517 594 514 148

3 446

Högskolan i Borås

327 411 327 411

0

Högskolan i Dalarna

320 824 320 824

0

Högskolan på Gotland

91 318 91 318

0

Högskolan i Gävle

334 567 334 567

0

Högskolan i Halmstad

261 026 261 026

0

Högskolan i Kristianstad

291 191 291 191

0

Högskolan i Skövde

246 204 246 204

0

Högskolan i Trollhättan/Uddevalla

246 684 244 555

2 129

Idrottshögskolan

44 776 44 776

0

Lärarhögskolan

397 793 392 021

5 772

Södertörn

251 382 251 382

0

Danshögskolan

35 123 26 967

8 156

Dramatiska institutet

76 505 74 978

1 527

Konstfack

119 399 118 281

1 118

Kungl. Konsthögskolan

54 622 53 466

1 156

Kungl. Musikhögskolan

124 913 102 429

22 484

Operahögskolan

16 849 15 731

1 118

Teaterhögskolan

27 116 25 998

1 118

Summa 16 938 593 16 611 773

326 820

Anm: För Chalmers och högskolan i Jönköping är i tabellen takbeloppet definierat som respektive grundutbildningsanslag. Källa: Regleringsbrev för budgetåret 2005 avseende anslag för universitet och högskolor

7.13. Kvalitet

Då det nuvarande resurstilldelningssystemet infördes fanns en oro för att en resurstilldelning som enbart baserades på kvantitativa studieresultat skulle ge en ökad produktivitet utan att kvalitetsaspekterna beaktades. Propositionen Frihet för kvalitet (prop. 1992/93:1) anvisade tre åtgärder för att motverka en sådan eventuell urholkning av kvaliteten. Den första var att kvaliteten var lärosätenas ansvar och att de förväntades vidta åtgärder för att säkra kvaliteten. Det andra var att dåvarande Utvärderingssekretariatet skulle genomföra nationella utvärderingar och kvalitetsbedömningar. Den tredje åtgärden bestod av att det skulle skapas en kvalitetspremie inom ramen för det nya resurstilldelningssystemet. Denna fråga behandlades i Resursberedningen, (SOU 1993:3) men av olika skäl infördes aldrig en kvalitetspremie i det nuvarande resurstilldelningssystemet.

Kvalitetssäkringen är fortfarande lärosätenas ansvar. Därutöver genomför Högskoleverket ett omfattande kvalitetsutvärderingsprogram, inom vilket samtliga ämnen och program utvärderas under en sexårsperiod. Utvärderingarna ger återkoppling till lärosätena om förbättringsområden. I vissa fall kan examensrättigheter ifrågasättas. Lärosätena ser allvarligt på eventuella anmärkningar och vidtar åtgärder för att förbättra sin verksamhet, (se Referens) Hur har det gått, Högskoleverket (2004). Högskoleverket genomför också temautvärderingar inom utvalda områden såsom jämställdhet, studentinflytande, social och etnisk mångfald, internationalisering och samverkan.

I någon utsträckning kan också studenterna anses utgöra en indikator på huruvida utbildningarna håller hög kvalitet. Det finns studier som visar att studenterna i sitt val av utbildning och lärosäte, värderar utbildningens innehåll och kvalitet som det viktigaste kriteriet (avsnitt 7.14).

Resurstilldelningssystemets kvalitetskonkurrens ansågs också bidra till en förstärkt utbildningskvalitet.

Motiven för att inte införa en kvalitetspremie som en komponent i resurstilldelningssystemet är fortfarande giltiga. Detta understryks också av att inget av de länder vi besökt har en kvalitetspremie som en del av respektive resurstilldelningssystem. Om en kvalitetspremie införs i resurstilldelningssystemet inom oförändrad resursnivå kan detta innebära att vissa lärosäten får mindre resurser till grundutbildningen vilket i sin tur riskerar att

sänka kvaliteten ytterligare. En problematik som uppstår är huruvida de lärosäten som redan i dag håller hög kvalitet skall erhålla mer resurser medan de som ej klarar nivån ska få mindre resurser när de kanske skulle behöva extra stöd för att utveckla sin verksamhet.

Lärosätena strävar efter och konkurrerar med hög kvalitet i grundutbildningen. Detta innebär starka incitament för lärosätena att kvalitetssäkra och kvalitetsutveckla verksamheten. Lärosätenas ansvar för detta kvalitetsarbete tillsammans med Högskoleverkets kvalitetsutvärderingar fungerar enligt vår uppfattning i huvudsak väl.

7.14. Studenternas efterfrågan

Utgångspunkten för dagens resurstilldelningssystem var att studenternas efterfrågan skulle få genomslag både vad avser val av utbildning och val av högskola eller universitet, se Frihet för kvalitet (prop. 1992/93:1). Resursberedningen (SOU 1993:3) arbetade vidare med förslaget och ansåg att studentpengen, dvs. ersättningen för en helårsstudent skulle syfta till att ge lärosätena incitament för att stödja och behålla sina studenter. Den effekten ansågs dock ringa då högskolesystemet var översökt, men den förutspåddes en större effekt med ett vidgat utbud och en minskning av studiebenägna personer. Resursberedningen föreslog att studentpengens storlek borde vara 25 procent av per capitaersättningen. I riksdagsbehandlingen ökade andelen till 40 procent. Eftersom studentpengens syfte var den studentvårdande effekten ansågs det att den inte borde överstiga marginalkostnaden men inte heller bara vara symbolisk. Huvuddelen av resurserna skulle enligt propositionen baseras på helårsprestationer eller examina. Ersättningen för helårsstudent har sedan kommit att bli lika stor eller större än ersättningen för helårsprestation.

Studenternas efterfrågan, antagna studenter och studenternas prestationer fungerar idag som en viktig styrfaktor för de flesta lärosäten. Detta beror på att lärosätena sällan har ekonomiska förutsättningar att långsiktigt erbjuda ett utbildningsutbud som inte attraherar studenter. Vi har tidigare visat att lärosätena breddat sitt utbildningsutbud i stället för att profilera det. Detta kan vara en strategi för att undvika ekonomiska effekter av upp- och nedgångar i studenttillströmningen till olika utbildningsområden.

Lärosätena värdesätter konstruktionen med per capita ersättning och den tydliga relationen till studenternas efterfrågan. Vikten av att resurstilldelningssystemet är så tydligt aktivitets- och prestationsbaserat betonas och resursberedningens motiv för detta är fortfarande giltiga.

Vår slutsats är att studenternas efterfrågan och deras prestationer även fortsättningsvis bör vara en komponent i resurstilldelningssystemet.

7.15. Arbetsmarknadens behov

I prop. 1992/93:169 diskuteras ingående om det framtida kompetensbehovet. Där konstateras att utbyggnaden av högre utbildning måste fortsätta och att en förstärkning av utbildningar som vänder sig mot näringslivet måste ske. Avseende styrning mot arbetsmarknadens behov skrivs på s 58 ”Genom de beslut om utbyggnad av den högre utbildningen, som regering och riksdag fattat, har sedan 1991 betydande nya resurser tillförts den högre utbildningen. Det nya planeringssystemet ger universiteten och högskolorna vidsträckta befogenheter att besluta hur de växande resurserna skall användas. … Min slutsats är alltså att de nya ansvarsprinciperna inom högskoleområdet inte bara medför en rätt för universitet och högskolor att besluta om sitt utbildningsutbud utan också en skyldighet at genom en ständigt pågående omprioriteringsprocess förnya och utveckla den utbildning som erbjuds.”

De senaste åren har en ytterligare förskjutning skett mot att utbildningsutbudet skall anpassas till såväl arbetsmarknadens behov som studenternas efterfrågan. I regleringsbrevet för 2005 avseende anslag för universitet och högskolor anges som ett övergripande mål att: ”Den högre utbildningen skall svara mot såväl arbetsmarknadens behov som studenternas efterfrågan.” som ett övergripande mål för verksamhetsområdet Högskoleverksamhet.

Resurstilldelningssystemet innehåller inte någon komponent som direkt är kopplad till arbetsmarknadens behov. Istället innehåller styrsystemet ett begränsat antal examensmål inom områden där regering och riksdag vill se en utökning. Dessa examensmål är styrande för hur lärosätena planerar sitt utbildningsutbud (avsnitt 7.10).

Ett resurstilldelningssystem som är direkt kopplat till arbetsmarknadens behov, skulle bortsett från att vara baserat på antalet examina, vara svårkonstruerat. Vår internationella utblick visar att Finland och Nederländerna baserar sina system på examina. En konsekvens av dessa system med en stor fokusering på examina är att de medför långa utbildningstider. Det är enbart det finska systemet som försöker relatera antalet examina inom olika utbildningsområden till arbetsmarkandens behov. Det är Undervisningsministeriet som tolkar och överför arbetsmarknadens behov av olika examina till högskolesektorn. I Finland tilldelas huvuddelen av resurserna på planerat antal examina, vilket innebär att den finska staten tar huvuddelen av den ekonomiska risken.

Högskoleverket skriver i sin rapport ”Arbetsmarknad och högskoleutbildning”, (Högskoleverkets rapport 2004:36) att en kortsiktig efterfrågan på arbetskraft inte kan utgöra basen för dimensionering av yrkesinriktad utbildning. Istället bör dimensioneringen utgå ifrån arbetsmarknadens mer långsiktiga behov. Samtidigt konstateras att det är komplicerat att göra sådana bedömningar.

Om det i landet utbildas för få studenter inom vissa områden beror det antingen på att antalet studieplatser är för få eller att det inte finns tillräckligt stort intresse hos de presumtiva studenterna att välja sådana utbildningar. Finns det efterfrågan men otillräckligt antal studieplatser ger det nuvarande resurstilldelningssystemet, som till stor del baseras på studenttillströmning, lärosätena incitament att öka utbildningsplatserna inom berörda utbildningar. Föreligger i stället en brist på studenter kan detta inte kompenseras via resurstilldelningssystemet. I stället krävs åtgärder som innebär att elevernas intresse för t.ex. naturvetenskap/teknik och språk stimuleras i grund- och gymnasieskolan och att de presumtiva studenterna sedan stimuleras att välja högskoleutbildningar inom dessa områden. Det handlar således inte bara om åtgärder som universitet och högskolor kan påverka.

Det är svårare att avgöra om det utbildas för många studerande inom något område eftersom personer med en högre utbildning många gånger skapar sig en egen arbetsmarknad. Dessutom blir arbetsmarknaden mer och mer internationell. Att bygga in en komponent i resurstilldelningssystemet som ”bestraffar” lärosäten som bedriver utbildningar av vilka det bedöms finnas en överkapacitet i landet är ingen framkomlig väg.

Lärosätena anpassar sitt utbildningsutbud till såväl studenternas efterfrågan som arbetsmarknadens behov. I utvecklingen av utbildningsutbudet använder lärosätena underlag som idag produceras av bl.a. Högskoleverket, SCB, Ungdomsbarometern, AMS. Flertalet lärosäten redovisar olika typer av forum/arenor där de träffar företrädare för arbetsmarknaden för att diskutera nuvarande och framtida kompetensbehov och dess påverkan på utbildningsutbudet.

Studenterna anses vara goda barometrar av arbetsmarknadens behov. Majoriteten av studenterna väljer sin grundläggande högskoleutbildning baserat på två huvudfaktorer: intresse för de ämnen/utbildningar de väljer att studera i kombination med att de väntar sig att studierna skall leda fram till intressanta arbeten, se Högskoleverkets rapport ”Vilka är studenterna och vad tycker de?” (Högskoleverkets rapport 2003:7). Studenterna betraktar alltså studierna som en inträdesbiljett till arbetsmarknaden. Samma studie visar också att det är en mycket liten andel studenter som väljer att studera något ämne enbart efter en bedömning av utsikterna på arbetsmarknaden.

Ett möjligt sätt att styra studenterna till ett utbildningsval (med för få sökande) som leder till ett yrke inom vilket en framtida brist på yrkesutövare kan förutspås, är att avskriva en del av studielånen eller tilldela sådana studerande någon form av premie (kapitel 10).

7.16. Samverkan, konkurrens, profilering och koncentration mellan lärosäten

Konkurrens om studenter lärosäten emellan var en viktig komponent då nuvarande resurstilldelningssystem konstruerades. Den ansågs bidra till en specialisering och profilering av lärosätenas utbildningsutbud. Det förväntades också att konkurrensen skulle leda till framväxten av nya utbildningsprofiler och nya lösningar för att tillgodose heterogena studentgruppers olika krav.

Dagens system medför relativt stora inslag av konkurrens, även om den varierar mellan olika utbildningsområden. Den är idag mest påtaglig och har tydliga ekonomiska inslag inom de naturvetenskapliga och tekniska utbildningarna. Detta beror på att dessa utbildningar har en relativt svag studenttillströmning. Inom andra områden där studenttillströmningen är god är konkurrensen av

annan karaktär. Då strävar lärosätena i större utsträckning efter att få studenter med de bästa studieförutsättningarna.

Trots denna konkurrens väljer lärosätena ofta att samverka. Det nuvarande resurstilldelningssystemet innehåller dock ingen direkt komponent som stimulerar en samverkan mellan ett eller flera lärosäten. Lärosätenas intäkter till grundutbildningen baseras på ersättningar från helårsstudenter och helårsprestationer från de utbildningar som respektive lärosäte bedriver. Om en student under sin utbildning väljer att studera vid flera lärosäten erhåller respektive lärosäte ersättning för de kurser på vilka studenten är registrerad vid lärosätet. Ett lärosäte kan också avtala med ett annat lärosäte (s.k. beställd utbildning) att det sistnämnda lärosätet skall genomföra en viss del av en utbildning som utgår från det förstnämnda lärosätet. I sådana fall registrerar sig studenterna vid det förstnämnda universitetet som får ersättning från helårsstudenter och helårsprestationer på vanligt sätt. Detta lärosäte ersätter sedan det i utbildningen medverkande lärosätet enligt avtal.

Inom ramen för särskilda åtaganden kan statsmakterna till viss del stimulera samverkan mellan lärosäten. Umeå universitet skall t.ex. genomföra en magisterutbildning i industriell design tillsammans med Chalmers tekniska högskola och en utbildning i rymd- och miljövetenskap i samarbete med Luleå tekniska universitet.

En samverkan bör initieras av berörda lärosäten och bygga på lärosätenas vilja till profilering och kvalitetsförbättring men kan också ha utbildningspolitiska och/eller ekonomiska motiv. Det kan gälla samarbete kring gemensamma utbildningar, fördelning av utbildningsinriktningar mellan varandra eller koncentration av ämnen till vissa lärosäten. Ett exempel på det sistnämnda är den samverkan som sker mellan högskolan i Kalmar och Växjö universitet där naturvetenskaplig utbildning koncentrerats till Kalmar och humanistisk utbildning till Växjö. De flesta lärosäten har inlett eller utvecklat en samverkan. Genom den nya examensstruktur, utgående från den s.k. Bolognaprocessen, som kommer att gälla för universitet och högskolor kommer denna samverkan att behöva accentueras ytterligare. Den vikande studenttillströmningen till vissa naturvetenskapliga och tekniska utbildningar liksom det minskade intresset för att studera främmande språk kommer också att öka detta behov. För att få en ökad samverkan mellan lärosäten är det i första hand viktigt att undanröja eventuella organisatoriska

hinder och att initialt kompensera lärosätena för de merkostnader som kan uppstå när verksamhet fördelas och flyttas.

Enligt vår uppfattning kan ett resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning, som i huvudsak bygger på dagens principer, inte byggas upp på ett sådant sätt att det innehåller en direkt komponent för samverkan mellan lärosäten. Däremot kan resurstilldelningssystemet utvecklas så att det skapar bättre förutsättningar för samverkan och minskar incitamenten för konkurrens. Dessutom bör lärosätena initialt kompenseras för de merkostnader som kan uppstå om verksamhet fördelas och flyttas mellan lärosäten.

7.17. Stabilitet

Lärosätena vittnar om att nuvarande resurstilldelningssystem fungerar bra i tider av expansion. De anser samtidigt att systemet är kortsiktigt till sin karaktär och att det inte ger tillräckligt långsiktiga ekonomiska förutsättningar för verksamheten.

Ett resurstilldelningssystem som är kortsiktigt till sin karaktär och som t.ex. vid vikande studenttillströmning snabbt leder till en reduktion av grundutbildningens intäkter kan leda till stora ekonomiska svårigheter för lärosätena. Detta beror bl.a. på att lärosätenas utbildningsverksamhet är ett långsiktigt åtagande gentemot studenterna som inte med enkelhet kan avbrytas eller begränsas. Detta beror också på svårigheter för lärosätena att direkt anpassa personal- och lokalkostnader till en lägre intäktsnivå. Därutöver kräver en uppbyggnad och ett behållande av lärarkompetens ekonomisk uthållighet.

Lärosätena har få kraftfulla verktyg för att ekonomiskt kunna hantera och parera för plötsliga försämringar i studenttillströmningen och därmed i grundutbildningens intäkter. Det är viktigt att ett nytt resurstilldelningssystem möjliggör stabilare ekonomiska förutsättningar för lärosätena.

7.18. Effektivitet

Då nuvarande resurstilldelningssystem infördes uppnåddes en rationaliseringseffekt motsvarande ca 10 %. Orsaken var att i det tidigare resurstilldelningssystemet tilldelades lärosätena resurser

som om alla platser på utbildningarna var utnyttjade. I själva verket var ca 10 % av platserna outnyttjade. När det nuvarande resurstilldelningssystemet infördes 1993/94 fick lärosätena betalt enbart efter antalet helårsstudenter och helårsprestationer, dvs. någon ersättning för outnyttjade platser erhölls ej. Vi ser det som angeläget att ett nytt system även fortsättningsvis är delvis direkt prestationsbaserat. Vi tror också att ett fortsatt lokalt beslutsfattande, där lärosätena ansvarar för sin interna resursfördelning, sitt utbildningsutbud och det ekonomiska resultatet bäst främjar den ekonomiska effektiviteten för såväl det enskilda lärosätet som nationellt.

8. Resurstilldelningssystem i några olika länder

8.1. England

8.1.1. Bakgrund

Budgetprocessen i England påbörjas genom att parlamentet beslutar om hur stort belopp som skall användas för utbildning och forskning. Department for Education and Skills (DfES) beslutar sedan om hur det totala beloppet för utbildning och forskning skall fördelas mellan t.ex. olika skol- och utbildningsformer. En stor del av detta belopp (avser grundläggande högskoleutbildning och forskning) går till Higher Education Funding Council in England (HEFCE), som är ett fristående organ mellan regeringen och lärosätena. Inledningsvis beslutar HEFCE om fördelningen av dessa medel mellan grundläggande högskoleutbildning, forskning och andra ändamål. HEFCE beslutar sedan om fördelningen på lärosäten av de samlade anslagen till grundläggande högskoleutbildning respektive forskning.

Totalt fördelade HEFCE inför läsåret 2004/05 medel motsvarande 5 993 miljoner pund till 131 universitet och 159 ”Further Education Colleges” (FEC). Medlen fördelades under följande rubriker: Research (1 081 miljoner pund), Teaching (3 826 miljoner pund), Provision for transfers and flexibility (16 miljoner pund), Earmarked capital funding (584 miljoner pund) samt Special funding (486 miljoner pund).

Special funding är ett slags tilläggsfinansiering utöver den formelbaserade som används såväl till strategiska satsningar som till ersättning för ändamål av nationellt intresse såsom IT- infrastruktur.

Nedan koncentreras framställningen till finansieringen av den grundläggande högskoleutbildningen.

Higher Education Founding Council in England (HEFCE) beslutar med några undantag om fördelningen på lärosäten av det

samlade anslaget till högre utbildning. Undantagen är utbildningar inom de medicinska och odontologiska områdena som finansieras tillsammans av HEFCE och National Health Service (NHS- finansierar den kliniska delen av utbildningarna) och lärarutbildningar som finansieras av The Teacher Training Agency (TTA).

8.1.2. Modell för fördelning av resurser till grundläggande högskoleutbildning

8.1.2.1 Övergripande principer

Lärosätenas resurser till grundläggande högskoleutbildning består (exklusive undantagen ovan) dels av en grundtilldelning från HEFCE, dels av avgifter från studenter. De studenter som ingår i underlaget är brittiska studenter och övriga studenter inom EU. Även vissa student- och lärosätesfaktorer påverkar grundtilldelningen. Således gäller:

Lärosätets tilldelning = HEFCE:s grundtilldelning + studentavgifter

Grundtilldelningen, som kan sägas vara formelbaserad, är beroende av antalet studenter och inom vilka ”prisgrupper” dessa finns. I sammanställningen nedan anges prisgrupper och vikter under läsåret 2004/05. Inom parentes anges de vikter som gällde läsåret 2003/04. Således har mellan dessa år skillnaden mellan prisgrupperna minskat. Orsaken till denna minskning är bl.a. att kompensation för bidrag till ”Teachers´Pensions Scheme” liksom medel för att belöna och utveckla personal lagts in i grundtilldelningen till lärosätena fr.o.m. 2004/05.

Prisgrupper Vikt

04/05

Vikt 03/04

A

B

C D

Kliniska ämnen inom medicinska-, odontologiska- och veterinärutbildningar Laboratorieämnen inkl. prekliniska kurser i medicin och odontologi Ämnen med laborativa-, studio- eller praktikerinslag Övriga ämnen

4,0

1,7

1,3 1,0

(4,5)

(2,0)

(1,5) (1,0)

Anm: Vilka ämnen som tillhör vilken prisgrupp beslutas av HEFCE. Indelningen i prisgrupper är således nationellt given och inte ett beslut för det enskilda lärosätet.

Huvudprincipen vid resurstilldelningen är således likvärdighet och därmed rättvisa: Samma ersättning för samma ändamål för alla lärosäten.

Internt inom lärosätet kan lärosätet fördela resurserna till sin grundläggande högskoleutbildning på det sätt man vill.

8.1.2.2 Beräkning av antalet heltidsekvivalenter, baspris samt standardresurs

Antalet studenter inom lärosätet räknas först om till heltidsstudenter. Sedan bestäms antalet heltidsekvivalenter (Fulltime equivalent, FTE) för lärosätet genom att antalet heltidsstudenter inom respektive ”prisgrupp” multipliceras med ”prisgruppens” vikt. Exempelvis ger 1 000 heltidsstudenter inom ”prisgrupp” B upphov till 1 700 heltidsekvivalenter.

Därutöver beräknas ett antal premier för olika student- eller lärosätesfaktorer. Även dessa premier omräknas i heltidsekvivalenter. Exempel på lärosätespremier är: Premier till små lärosäten med mindre än 1 000 FTE, premier till specialhögskolor som har 60 % av kurserna inom ett eller två ämnen, Londonpremie, premier för gamla och historiska byggnader. Studentpremier erhålles exempelvis för studenter på långa kurser (över 45 veckor) och för deltidsstuderande. Samtliga dessa premier räknas om till FTE. Som exempel kan nämnas att antalet studenter inom deltidsutbildningen först räknas om till heltidsstudenter. Varje heltidsstudent ger sedan upphov till 0,1 FTE extra (oberoende av prisgrupp). Den extra

ersättning som är förknippad med långa kurser tar å andra sidan hänsyn till vilken prisgrupp ämnet hör. Tillägget för långa kurser är 25 procent av produkten (heltidsstudenter på långa kurser) x (respektive prisgrupps vikt).

Det s.k. baspriset (= prisgrupp D) för en heltidsekvivalent (FTE) beräknas genom att hela beloppet som HEFCE har att fördela till grundläggande högskoleutbildning (= medel från regeringen + intäkter från studentavgifter) divideras med det totala antalet FTE för hela utbildningssektorn (inkl. det antal FTE som är ett resultat av premietilläggen ovan) det kommande läsåret. Baspriset kan variera en hel del år från år och är således beroende av både det totala belopp som anslås till grundläggande högskoleutbildning, studentavgifter och det totala antalet FTE. Baspriset för 2004/05 är 3 484 pund för en heltidsstudent och inkluderar 1 150 pund i studentavgift.

Den s.k. standardresursen för ett visst lärosäte är lärosätets beräknade totala antal FTE multiplicerat med baspriset, dvs

Lärosätets standardresurs = (antalet FTE vid lärosätet) x baspriset

8.1.2.3 Jämförelse med lärosätets resurstilldelning föregående år

Därefter betraktas lärosätets resurstilldelning föregående år. En justering av denna resurstilldelning sker om antalet FTE föregående år varit lägre än som antagits när resurserna fördelades. Sedan sker en inflationsjustering. Ytterligare ett tillägg görs om lärosätet får i uppdrag att öka sitt studerandeantal. Till detta läggs en beräknad intäkt för lärosätet från studentavgifter. Därefter studeras kvoten

Föregående års tilldelning – Standardresursen x 100

Standardresursen

8.1.2.4 Lärosätets grundtilldelning från HEFCE

Om slutresultatet (= ovanstående kvot) inkl. ovan beskrivna korrigeringar ligger i intervallet plus minus fem procent, får lärosätet föregående års tilldelning, modifierad enligt ovan.

Om resultatet ligger utanför denna marginal vidtar HEFCE åtgärder för att få lärosätet inom marginalen. Detta kan ske såväl genom en ökning/minskning av resurserna som en minskning/ökning av antalet studenter (eller en kombination av dessa åtgärder). Toleransbandet om +/- 5 procent innebär att ett lärosäte mellan två budgetår inte kan få drastiskt förändrade ekonomiska förutsättningar.

Lärosätet kan använda erhållna resurser på det sätt man vill. HEFCE fördelar ca 90 procent av sina resurser till grundutbildning enligt ovanstående modell. Övriga medel fördelas särskilt till t.ex. insatser för breddad rekrytering, insatser för att motverka studieavbrott och stöd till funktionshindrade.

Det bör observeras att tilldelningen således i huvudsak är baserad på antalet FTE och därmed antalet studenter. Mer precist är det antalet studenter som deltagit i examination (utan krav på godkänt) som beräkningarna grundas på. Resurstilldelningssystemet kan således knappast karakteriseras som resultatbaserat utan beror enbart på hur väl man lyckats rekrytera och behålla sina studenter.

En förutsättning för att resursfördelningsmodellen skall fungera är att lärosätena varje år till HEFCE återrapporterar uppgifter, framför allt gällande studenterna och deras resultat. En förutsättning för detta omfattande arbete är att stora databaser byggts upp.

8.1.3. Avgifter

Det högsta belopp som ett lärosäte läsåret 2004/05 får ta ut i studentavgift är 1 150 pund för studier på den grundläggande nivån (undergraduate). Fr.o.m. läsåret 2006/07 uppgår motsvarande belopp till 3 000 pund. Egentligen är begreppet avgift (tuition fee) felaktigt. Det handlar egentligen om en skatt (graduation tax).

Modellen ser ut på följande sätt:

Department of Finance betalar (fr.o.m. 2006/07) ut 3 000 pund per student och år till lärosätet (givet att lärosätet satt avgiften till 3 000 pund). För den enskilde studenten innebär detta ett lån på motsvarande belopp. Detta lån skall sedan betalas tillbaka via inkomstskatten till Department of Finance efter examen om den framtida inkomsten medger detta, dvs. studenten är inte återbetalningsskyldig om inkomsten understiger ett visst belopp (för närvarande ca 15 000 pund per år).

Genom att lärosätena fr.o.m. 2006/07 själva får bestämma avgiftens storlek upp till 3 000 pund per år kommer huvudprincipen om lika tilldelning för samma ändamål att luckras upp (idag är avgiftens storlek lika för alla lärosäten men beror exempelvis på om man studerar heltid eller halvtid).

För heltidsstudier på den avancerade nivån (graduate) kan för 2004/05 en avgift om 3 484 pund tas ut men det finns också kurser på denna nivå för vilka avgiften är begränsad till 1 150 pund. Avgiften på den avancerade nivån betalas ofta av den studerande privat.

8.1.4. Framtid

Ett nytt resurstilldelningssystem inför läsåret 2006/07 håller på att utvecklas. Det nya resurstilldelningssystemet skall presenteras i november 2005.

8.1.5. Styrning

Parlamentet och regeringen sätter de övergripande målen för högre utbildning såsom att högre utbildning skall bidra till ekonomisk tillväxt och social integration.

Relationen mellan Department for Education and Skills och HEFCE regleras i ett formellt dokument (Financial Memorandum). Varje år erhåller dessutom HEFCE ett ”Guidance Letter” som ger regeringens prioriteringar och de ekonomiska planeringsförutsättningarna för de kommande tre åren.

Ansvarsfördelningen mellan HEFCE och varje lärosäte regleras också med hjälp av ett Financial Memorandum. Varje år utfärdar dessutom HEFCE ett ”Funding Agreement” med varje lärosäte. I

detta beskrivs hur många FTE som den till lärosätet tilldelade resursen motsvarar och vilka övergripande förutsättningar som gäller för resurstilldelningen. Exempelvis anges ett minsta antal studenter som skall utbildas inom de medicinska och odontologiska utbildningsområdena. Lärosätet kan sedan variera sitt utbildningsutbud bara den totala summan av FTE uppfylls. Således kan t.ex. deltidsutbildning ersättas av heltidsutbildning eller utbildningar i prisgrupp 3 av utbildningar i prisgrupp 2 etc.

Som vägledning för lärosätena utarbetar HEFCE också visioner och strategiska planer. Övergripande strategiska mål för perioden 2003–2008 är: Breddad rekrytering, förbättring av excellensen inom undervisning och lärande, förstärkning av excellensen inom forskning samt en ökning av den grundläggande högskoleutbildningens och forskningens bidrag till ekonomisk tillväxt och samhällelig utveckling.

Det är till HEFCE det enskilda lärosätet vänder sig om man vill ha fler utbildningsplatser. HEFCE kan sedan med utgångspunkt i sådana utökningsförslag begära mer pengar för högre utbildning hos regeringen.

8.2. Finland

8.2.1. Bakgrund

De senaste åren har universitetens autonomi i Finland ökat, bl.a. genom att högskolelagen, som utfärdades, 1998 gav universiteten större beslutsbefogenheter. Dock fördelar Undervisningsministeriet fortfarande olika utbildningar mellan universiteten via specifika mål för olika utbildningsområden.

Förändringen av universitetens budgetarbete startade 1994 med en omläggning mot ett verksamhetsanslag. Från och med 1997 påbörjades en gradvis övergång till ett finansieringssystem av kärnverksamheten som var formelbaserad. Som motprestation för den ökade handlingsfriheten avseende resursanvändningen överenskommer universiteten med Undervisningsministeriet om mål för verksamheten, uppföljning av resultat och återrapportering till Undervisningsministeriet.

Undervisningsministeriet och varje enskilt universitet förhandlar om ett treårsavtal avseende universitetets prestationer. Förhandlingarna inleds i juni två år innan avtalsperiodens början genom att

Undervisningsministeriet skickar ut riktlinjer för de kommande förhandlingarna. Innan de faktiska förhandlingarna påbörjas genomförs seminarier och andra gemensamma möten mellan universiteten och Undervisningsministeriet i syfte att öka samarbetet och engagemanget för målsättningarna. Universiteten skickar sina underlag till Undervisningsministeriet i februari året innan avtalsperioden. Underlagen innehåller policys och strategier, projektförslag och en kort promemoria som beskriver uppfyllandet av tidigare målsättningar och förklaringar till eventuella avvikelser. I mars samma år skickar Undervisningsministeriet ett utkast till avtal till varje universitet. Universiteten lämnar synpunkter på utkastet innan de faktiska förhandlingarna äger rum i april.

Prestationsavtalet innehåller kvalitativa och kvantitativa mål, resurserna som behövs för att nå målen, uppföljning och utvärdering av resultat och fortsatt utveckling av verksamheten. Universitetets mål sätts för en treårsperiod. Under de mellanliggande åren utvärderas och konfirmeras målen och resurserna beslutas för nästkommande år. Mål som relaterar till verksamhetens kvalitet och dess förbättring är i stor utsträckning universitetets eget ansvar.

För perioden 2004

  • innehåller avtalen mål för antalet nybörjare på kandidat- och magisternivån, för antalet magister- och doktorsexamina, för internationellt studentutbyte, för utländska studenters examina, för antalet helårsstudenter via ”Open University” (öppen universitetsutbildning och fortbildning), för antalet studenter som påbörjar programstudier via ”Open University”. Målen sätts per ämnesområde. Alla universitet har samma övergripande mål. De specifika kvantitativa målen bestäms per lärosäte men ansträngningar görs för att ta hänsyn till varje universitets specifika profil.

Finansieringen som allokeras av Undervisningsministeriet består av följande komponenter för perioden 2004

  • och fördelas

enligt följande procentsatser.

  • Aktuell basfinansiering (89,4 %)
  • Finansiering av nationella uppdrag (1,5 %)
  • Finansiering av nationella program (1,9 %)
  • Projektfinansiering (1,9 %)
  • Prestationsbaserad tilldelning (2,4 %)

8.2.2. Basfinansiering

Basfinansieringen hålls så stabil som möjligt och på en nivå som täcker huvuddelen (ca 87 %) av kostnaderna för verksamheten. Finansieringen är formelbaserad och tar sin utgångspunkt i kostnad per enhet och har designats för att vara så transparent och förutsägbar som möjligt. Syftet är att fördela ramresurser mellan universiteten och inte att ge resurser direkt till olika examina eller andra aktiviteter. De aktiviteter som inte täcks via den formelbaserade beräkningen överenskoms inom ramen för finansiering av samhällstjänster.

Formeln som används för att fördela basfinansieringen mellan lärosätena består av fyra delar; ersättning i relation till verksamhetens omslutning (omsättningsfaktor), utbildning, forskning och samhällsservice. Basfinansieringen är fix för en avtalsperiod.

Basfinansiering (M

€ 1 013)

Omsättningsfaktor

(19 %)

Utbildning

(44 %)

Forskning

(30 %)

Samhällstjänster

(7 %)

Baskom-

ponent

(M

€ 65)

Nya

studenter

(M

€ 65)

Lokaler

(M

€ 65)

Magister-

examina

(M

€ ~447) - mål 2/3 - reali-

serat 1/3

Forskar-

skolor

(M

€ 36,5)

Doktors-

examina

(M

€ ~262) - mål 2/3

- reali-

serat 1/3

Open

University

(M

€ 13) - mål 2/3

- realise-

rat 1/3

Annan

samhälls-

service

(M

€ 60)

Förutom ersättning för forskarskolor och utbildning inom ”Open University” kan universitetet själv besluta om den interna fördelningen av erhållna medel.

Omsättningsfaktorn består av ersättning i tre delar; en baskomponent, en resurs för antalet beräknade nya studenter och en för lokaler. Baskomponenten är en andel av verksamhetens omslutning för 2003. Ersättningen för nya studenter baseras på det planeringstal som överenskommits för avtalsperioden 2004

  • Varje planerad ny student ger samma ersättning till alla universitet, 3500 €. Lokalersättningen är en fast procentsats av de faktiska lokalkostnaderna för 2002. Omsättningsfaktorn överenskoms för en treårsperiod.

För utbildning och forskning utgör det planerade antalet magister- och doktorsexamina, som överenskommits i avtalet, grunden för 2/3 av ersättningen. Den resterande 1/3 utfaller för

faktiskt realiserade examina. För magisterexamina utfaller olika ersättning beroende på studiernas ämnesinnehåll medan doktorsutbildningen antages kosta lika mycket oavsett ämnesområde. De olika ersättningsområden och deras koefficienter i förhållande till en grundersättning är:

Grupp I (1,25): Humanistiska vetenskaper, Ekonomiska vetenskaper, Juridik, Teologi, Hälsovetenskaper och Samhällsvetenskaper Grupp II (1,5): Pedagogik, Idrottsvetenskaper och Psykologi Grupp III (1,75): Teknik, Naturvetenskaper, och Agrikultur- och skogsvetenskap Grupp IV (3,25): Farmaci, Veterinärmedicin, Odontologi och Medicin Grupp V (konst): Bildkonst och Konstindustri (3,75), Musik (4,5) och Teater och Dans (5,5)

Ersättningsnivån för en magisterexamen med en koefficient om 1 är 15 000 €. För en doktorsexamen är den 200 000 €.

I fördelningen av forskningsresursen ingår också ersättning för forskarskolor. Vilka forskarskolor som får finansiering beslutas av undervisningsministeriet på basis av underlag och utvärderingar från Finlands Akademi.

Verksamheten inom ”Open University” finansieras även den till 2/3 på de planeringstal som överenskommits och till 1/3 på faktiskt realiserat utfall. Ersättningen utgår från antalet helårsstudenter, är oberoende av ämnesområde och är lika för alla universitet. Ersättningen för andra samhällstjänster är tänkt att stödja aktiviteter som bl.a. syftar till universitetets regionala påverkan. Finansieringen beräknas delvis på basis av forskningens omslutning och antalet forskare för aktuellt universitet.

8.2.3. Nationella uppdrag

Nationella uppdrag har stor betydelse i termer av nationell utbildning, forskning eller kulturell policy. Uppdragen tilldelas universiteten via lagstiftning. Även småspråk ingår i nationella uppdrag. Den statliga finansieringen täcker bara delar av kostnaderna och universiteten måste således själva bekosta resten.

8.2.4. Nationella program

De fleråriga nationella programmen som initieras av Undervisningsministeriet tar sin utgångspunkt i regeringens utvecklingsplan för utbildning och forskning eller från Undervisningsministeriet egen resolution. För perioden 2004

  • finns

bland annat följande program:

  • Utveckling av utbildning (reformera examensstrukturen, utveckla antagningen av de studerande, kvalitetssäkring)
  • Nationellt hälsoprojekt
  • Bioteknik
  • Stödja regional utveckling

8.2.5. Projektfinansiering

Projektfinansiering tilldelas universitetens egna utvecklingsprojekt, universitetens samarbetsprojekt och utrustning till nya lokaler. Finansieringen syftar till att stödja de strategiska prioriteringar som är i speciellt fokus det aktuella år. Villkoret för Undervisningsministeriet finansiering är att universiteten bekostar delar av projekten med egna medel. Därigenom vill Undervisningsministeriet försäkra sig om universitetets engagemang och möjligheter till kontinuitet av verksamheten.

8.2.6. Prestationsbaserad tilldelning

Den prestationsbaserade tilldelningen belönar universiteten för deras kvalitet och effektivitet i verksamheten och skapar incitament för ytterligare utveckling. Kriterierna är desamma för hela avtalsperioden och fokuserar på spetsenheter. Kriterierna för perioden 2004

  • är:
  • Kvalitet i forskning och konstnärlig verksamhet
  • Center of Excellence i forskning (beslutas av Finlands

Akademi)

  • Finansiering av Finlands Akademi
  • Annan extern forskningsfinansiering
  • Center of Excellence i konstnärlig verksamhet (tilldelas av det konstnärliga rådet i Finland)
  • Kvalitet, effektivitet och rationalitet i utbildning
  • Center of Excellence inom utbildning, som utnämnts av rådet för utvärdering av högskolorna
  • Universitetets kvalitet i vuxenutbildning
  • Nyutveckling av utbildning
  • Utexaminerades sysselsättning
  • Internationalisering

Uppföljning och utvärdering

KOTA-databasen är en statistisk databas som upprätthålls av Undervisningsministeriet. Den innehåller information om universitetens verksamhet och utgör grunden för uppföljning och utvärdering av dessa. Det är varje universitets skyldighet att uppdatera uppgifterna i databasen och under årets första månader uppdateras olika uppgifter enligt ett givet schema.

8.3. Nederländerna

8.3.1. Bakgrund

Det högre utbildningssystemet i Nederländerna är binärt och består av dels tolv universitet, dels av ett relativt stort antal (ca 50) hogescholen. De sistnämnda är ett slags colleges som bedriver yrkesutbildning.

Från den nederländska staten erhåller universiteten resurser för grundutbildning, forskning och forskarutbildning. För 2004 utgjorde den del som avsåg grundutbildningen ca 40 procent av från staten tilldelade resurser. Universiteten har dock rätt att själva bestämma vilken fördelning man vill göra mellan grundläggande högskolutbildning och forskning/forskarutbildning.

De medel som hogescholen erhåller från staten avser enbart utbildning.

8.3.2. Resurser för grundläggande högskoleutbildning

Nederländska universitet och hogescholen tilldelas således medel från staten för den grundläggande högskoleutbildningen. Modellen för hur denna tilldelning går till skiljer sig åt mellan det nederländska systemets två delar.

Både universitet och hogescholen erhåller dessutom ytterligare intäkter till den grundläggande högskoleutbildningen i form av studentavgifter.

8.3.2.1 Modell för tilldelning till universiteten

När den nederländska staten fördelar resurser till den grundläggande högskoleutbildningen vid universiteten tillämpas en modell som är prestationsrelaterad. Indirekt (genom studenternas val) anses den också vara relaterad till lärosätenas kvalitet.

Modellen tillämpas på det belopp som årligen avsätts till grundläggande högskoleutbildning av det nederländska parlamentet. Av den summa som avsätts fördelas:

  • 50 procent utifrån utfärdade examina,
  • 13 procent utifrån antalet nybörjare,
  • 37 procent som en basresurs.

Antalet utfärdade examina beräknas som ett medelvärde av de två senast årens utfall. Både bachelor- och masterexamina utgör underlag för denna beräkning.

Tilldelningen för utfärdade examina är baserad på olika kategorier med olika ersättningsnivåer. Dessa kategorier och de ersättningsnivåer som tillämpats inför 2005 års tilldelning framgår nedan. I Nederländerna är det utbildningsprogrammen som nationellt klassificeras till de olika kategorierna. Förslag till nya utbildningsprogram lämnas av universiteten men det är regeringen som beslutar, bl.a. utifrån en bedömning av samhällets behov och utbildningens kvalitet, om lärosätet får ge utbildningen. Studenterna registrerar sig för ett år (= 60 poäng) i taget.

Ersättning för bachelorexamen:

Konst, Humaniora, Juridik, Samhälls- vetenskap, Språk: 11 377 euro Naturvetenskap, Teknik, Jordbruk 17 065 euro Medicin 20 478 euro

Ersättning för masterexamen: Konst, Humaniora, Juridik, Samhälls- vetenskap, Språk: 5 688 euro Naturvetenskap, Teknik, Jordbruk 8 533 euro Medicin 30 718 euro

Antalet nybörjare sätts lika med det senaste årets utfall. Även denna tilldelning är kategoriindelad enligt följande:

Ersättning för nybörjare: Konst, Humaniora, Juridik, Samhälls- vetenskap, Språk: 2 552 euro Naturvetenskap, Teknik, Jordbruk, Medicin 3 829 euro

Nybörjare inom medicin ger således samma tilldelning som nybörjare inom naturvetenskap och teknik.

Basresursen fördelas proportionellt utifrån förra årets tilldelning. Basresursen utgör genomsnittligt 37 procent och kan således variera mellan universiteten. Motiven för en basresurs är bl.a. att universiteten har omfattande fasta kostnader och att kostnaderna är höga för utbildningar med få studenter.

Det bör observeras att det som är fixt i modellen är att 50 procent av de resurser som staten avsätter till grundläggande högskoleutbildning skall fördelas utifrån utfärdade examina, 13 procent utifrån antalet nybörjare och 37 procent som en basresurs. Eftersom det totala belopp som avsätts till grundläggande högskoleutbildning kan variera år från år kommer också de olika kategoriernas ersättningsbelopp att påverkas. De senaste åren har tilldelningen från staten till universiteten minskat.

Det finns ingen övre gräns för hur många studenter som ett universitet kan anta (utom inom medicin) eller för hur många examina som kan utfärdas. Eftersom de tilldelade resurserna bl.a.

baseras på antalet nybörjare och antalet examina under tidigare år så innebär en kraftig ökning av t.ex. antalet nybörjare att tilldelade resurser skall räcka till fler studenter. Det bör poängteras att om ett universitet bedömer att erhållna resurser är otillräckliga så är det tillåtet för lärosätet att ta ett lån eller begära hos regeringen att få ha ett underskott i budgeten. En kraftig ökning av antalet nybörjare innebär också att dessa nybörjare utgör underlag för beräkningen av resurser kommande år. På så sätt kan ett lärosäte på sikt öka sina resurser samtidigt som övriga universitet får sin tilldelning reducerad. Att 50 procent av grundutbildningsresurserna fördelas utifrån antalet utfärdade examina skulle kunna innebära att universiteten lockar studenter från varandra i slutet av utbildningen för att kunna utfärda så många examina som möjligt. Erfarenheten säger dock att den omflyttning som sker i stort sett saknar betydelse för resurs-tilldelningen.

8.3.2.2 Modell för tilldelning till hogescholen

Hogescholen tilldelas resurser till grundläggande högskoleutbildning enligt nedanstående formel:

Tilldelade resurser = faktor x (DG x 4,5 + DO x 1,35)/(TG+TD) x antalet (heltids)studenter.

Två faktorer tillämpas: en (högre) för program där praktik utgör en stor del, en (lägre) för övriga program.

DG = Antalet examina som utfärdats under föregående år DO = Antalet studenter som avbrutit sina studier under föregående år 4,5 = Den tid (år) under vilken finansiering utgår för de som avlägger examen 1,35 = Den tid (år) under vilken finansiering utgår för de som avbryter sina studier TG = Den faktiska tid det tar att ta en examen TD = Den faktiska tid som en student som avbryter sina studier varit registrerad.

Om den faktiska studietiden (genomsnittligt) blir längre än 4,5 år och/eller om den faktiska tiden (genomsnittligt) det tar innan en student avbryter sina studier överstiger 1,35 år så förlorar lärosätet alltså resurser.

8.3.2.3 Framtid

För närvarande diskuteras ett resurstilldelningssystem som är gemensamt för universitet och hogescholen. Detta system tar sin utgångspunkt i det resurstilldelningssystem som gäller för universiteten. Dock diskuteras att ändra fördelningen mellan de tre delarna utfärdade examina, antalet nybörjare och basresursen.

8.3.3. Avgifter

Studenter som studerar på universitet eller hogescholen måste betala terminsavgift. Denna avgift, som fastställs av regeringen, är oberoende av det ämne man studerar och lika stor oavsett om man studerar på universitet eller hogescholen. För närvarande är avgiften ca 1 500 euro för heltidsstudier under ett år.

För att få ned studietiderna diskuteras ett system där terminsavgiften för ett års studier på heltid är 1 500 euro under utbildningens nominella studietid + 1,5 år (varav 1 år avser studier på bachelor nivå och 0,5 år studier på masternivå).

Skulle man behöva ytterligare tid för att slutföra sin utbildning kan terminsavgiften för ett års studier på heltid komma att höjas till 4 500 euro.

8.3.4. Studiepremier och studielån

Alla studenter som studerar heltid får inledningsvis ett studielån. Om studenten klarar av sina studier under rimlig tid omvandlas lånet till en premie. För studenter som inte bor hos sina föräldrar uppgår lånet/premien till drygt 200 euro per månad.

Om föräldrarnas inkomst understiger en viss nivå kan studenten ansöka om en tilläggspremie.

I övrigt finansieras studierna med hjälp av lån.

8.3.5. Forskning och forskarutbildning

Medel från parlament och regering för forskning och forskarutbildning fördelas enligt följande:

  • 80 procent fördelas som anslag (proportionellt mot förra årets tilldelning)
  • 12 procent utifrån antalet utfärdade doktorsexamina varvid följande belopp används som fördelningsnyckel ° Humaniora, Samhällsvetenskap och Språk 40 000 euro

° Naturvetenskap, Teknik och Medicin 80 000 euro ° Teknisk design 66 000 euro

  • 8 procent till forskarskolor (på rekommendation av forskningsrådet).

8.4. Norge

8.4.1. Bakgrund

Ett nytt resurstilldelningssystem infördes i Norge inför verksamhetsåret 2002. Det nya resurstilldelningssystemet innebär att norska universitet och högskolor tilldelas ett samlat anslag som omfattar både grundläggande högskoleutbildning och forskning-/forskarutbildning.

Anslaget till respektive lärosäte baseras på tre komponenter: En baskomponent, en utbildningskomponent och en forskningskomponent.

8.4.2. Baskomponent

Baskomponenten är avsedd att främja stabilitet för lärosätena och tar sin utgångspunkt i historiskt fastställda budgetramar för respektive lärosäte. För norska universitet utgör denna baskomponent under 2005 genomsnittligt 56 procent. Den beräknas dock individuellt för varje lärosäte och varierar därmed mellan lärosäten.

8.4.3. Utbildningskomponent

Utbildningskomponenten grundar sig på antalet helårsprestationer, där ett års heltidsstudier motsvarar 60 poäng. För universiteten utgör utbildningskomponenten 2005 genomsnittligt 21 procent men den varierar i praktiken för respektive lärosäte utifrån uppnådda resultat. Utbildningskomponenten, som således är resultatbaserad, utgår från följande sex utbildningskategorier:

Kategori Exempel på utbildningar Belopp (Nkr)

Kategori A Läkarutbildning, Tandläkar- utbildning 102 000 Kategori B Konstnärliga utbildningar, Psykologutbildning 78 000 Kategori C Naturvetenskapliga- och 52 000

tekniska utbildningar på

avancerad nivå

Kategori D Humanistiska och samhälls- 38 000

vetenskapliga utbildningar på högre nivå

Kategori E Naturvetenskapliga- och 32 000

tekniska utbildningar

på lägre nivå

Kategori F Humanistiska och samhälls- 26 000

vetenskapliga utbildningar på lägre nivå

Det är således de olika utbildningarna (och inte som i Sverige de enskilda kurserna) som klassificeras på de olika kategorierna. De olika utbildningarnas klassificering på kategori genomförs nationellt av Utdannings- og forskningsdepartementet och är således inte en uppgift för de enskilda lärosätena. Däremot bestämmer lärosätena själva vilka utbildningsprogram man vill ge. De fristående kurserna är ofta ”knutna” till utbildningsprogrammen och klassificeras således indirekt.

Det förutsätts att det enskilda lärosätet omfördelar resurser (framförallt från bas- och utbildningskomponenten) internt till lärosätets olika utbildningar för att systemet skall bli optimalt. En

översyn av relationerna mellan de olika kategoriernas ersättningsbelopp planeras.

Regeringen formulerar mål för ett minsta antal studenter inom olika områden.

Något takbelopp för respektive lärosäte existerar däremot ej. Detta innebär att ett lärosäte kan anta så många studenter man vill, vilket leder till att fler helårsprestationer erhålles vilket i sin tur leder till högre intäkter för lärosätet. Basresursen påverkas dock inte av sådana ökningar som lärosätet enskilt beslutar om, vilket innebär att ersättningen per student minskar för lärosätet. Om ökningar respektive minskningar av ett lärosätes utbildningsutbud beslutas av regeringen ökas respektive minskas både lärosätets utbildnings- och baskomponent. Vid t.ex. en ökning av grundutbildningen svarar utbildningskomponenten för 40 procent av det totala belopp lärosätet erhåller medan baskomponenten således utgör 60 procent.

8.4.4. Forskningskomponent

Forskningskomponenten baseras på resultat i form av bl.a. antalet doktorsexamina, antalet masterexamina, erhållna EU-medel, erhållna medel från Norges forskningsråd. För närvarande görs en översyn som syftar till att även inkludera vetenskaplig publicering.

För universiteten utgör forskningskomponenten 2005 genomsnittligt 24 procent men den varierar i praktiken för respektive lärosäte utifrån uppnådda resultat.

8.4.5. Sammanfattning

Norska lärosäten erhåller ett samlat anslag för grundutbildning och forskning/forskarutbildning. Detta anslag kan lärosätet använda på det sätt som man finner lämpligast. En omfördelning mellan verksamhetsgrenarna grundutbildning och forskning/forskarutbildning försvåras dock av gällande arbetstidsavtal för lärarna/forskarna.

Några särskilda ”dämpningsfaktorer” förekommer inte, bl.a. beroende på att basresursen är relativt stor.

För universiteten finansieras fastigheter av norska staten direkt i samband med byggnationen. Därmed finns i princip inte några

lokalkostnader för de norska universiteten. De statliga högskolorna hyr dock sina lokaler av den norska motsvarigheten till Akademiska Hus. Lokalkostnaderna för dessa lärosäten ingår i respektive lärosätes basresurs.

Det genomsnittliga (procent) förhållandet under 2005 mellan bas- utbildnings- och forskningskomponenterna för universiteten, de vetenskapliga högskolorna, de statliga högskolorna samt de privata högskolorna framgår av nedanstående sammanställning:

Universitet Vetenskapliga högskolor Statliga högskolor Privata högskolor Totalt

Bas

56 59 66 45 60

Utbildning

21 21 27 50 24

Forskning

24 20 7 6 16

8.5. Analys av resurstilldelningssystemen i de olika länderna

8.5.1. Gemensamt anslag till grundutbildning och forskning/forskarutbildning

De flesta länder (Finland, Norge och Nederländerna) har ett gemensamt anslag för grundläggande högskoleutbildning och forskning/forskarutbildning. Lärosätena i dessa länder har stor frihet att fördela dessa resurser inom grundutbildningen och mellan grundutbildning och forskning/forskarutbildning givet att nationellt fastställda/överenskomna målsättningar för lärosätet nås. I England tilldelas grundutbildning respektive forskning/forskarutbildning medel från två separata anslag. De grundutbildningsmedel ett visst lärosäte erhåller kan dock fritt disponeras inom lärosätet givet att de för lärosätet formulerade målen uppnås.

8.5.2. Student- och/eller prestationsrelaterat resurstilldelningssystem

Resurstilldelningssystemen i de fyra länderna är antingen studentrelaterade, prestationsrelaterade eller både ock.

Resurstilldelningssystemet i England är helt och håller baserat på antalet studenter och deras fördelning inom olika ämnesskategorier. Systemet är således helt studentrelaterat.

Resurstilldelningssystemet i Norge har en komponent som beror av antalet helårsprestationer, fördelade på olika kategorier. Denna del är således prestationsrelaterad. Någon direkt koppling till antalet studenter finns inte.

Det finländska och det nederländska resurstilldelningssystemet liknar varandra då det innehåller en del som är studentrelaterad (antalet nybörjare) och en del som är prestationsrelaterad (antalet examina). Ersättningsnivåerna är kategoriindelade (med undantag för nybörjarna i Finland).

8.5.3. Indelning i kategorier

Samtliga länder har ett resurstilldelningssystem för den grundläggande högskoleutbildningen som åtminstone till någon del bygger på att utbildningar/ämnen/examina klassificeras till olika kategorier.

I England är det ämnen som klassificeras, i Norge är det utbildningar medan det i Finland och Nederländerna är examina.

Gemensamt för samtliga länder är dock att klassificeringen på kategori beslutas nationellt.

8.5.4. Bastilldelning, högsta ersättningsbelopp och dämpningsfaktorer

I resurstilldelningssystemet ingår en bastilldelning i Norge, Finland och Nederländerna. Bastilldelningens storlek kan dock vara vansklig att jämföra då den innefattar både grundutbildning och forskning i Finland och Norge, men är separat för grundutbildning respektive forskning i Nederländerna.

Den student- och/eller prestationsrelaterade delen av resurstilldelningssystemet i de olika länderna har en övre gräns för hur mycket resurser ett lärosäte på detta vis kan erhålla utom i Norge. I Norge kan således lärosätena få ersättning i form av helårsprestationer för hela den utbildningsvolym (oavsett storlek) som ges under ett år. Det bör observeras att vid oplanerade utökningar

räknas inte basresursen upp i motsvarande grad vilket verkar återhållande på eventuella utbyggnadsplaner.

Utöver basresursen finns inga dämpningsfaktorer i Nederländerna. England har ingen basresurs men i gengäld finns en regel som säger att årets tilldelning inte får understiga 95 procent av förra årets tilldelning. I Finland, som har en basresurs, garanteras dessutom lärosätena medel för examina genom att två tredjedelar av resurserna för detta ändamål utgår från de planeringstal för examina som överenskommits mellan respektive lärosäte och regeringen medan en tredjedel baseras på antalet utfärdade examina..

8.5.5. Uppföljning och översyn

Eftersom samtliga resurstilldelningssystem är student- och/eller prestationsrelaterade ställs stora krav på uppföljningsdata. För att få underlag till framtida överväganden rörande resursernas fördelning och resurstilldelningssystemets konstruktion har omfattande databaser byggts upp.

Med olika utgångspunkter pågår en översyn av resurstilldelningssystemet i samtliga länder vi besökt.

8.5.6. Avgifter

Terminsavgifter (tuition fee) för studenter (även från det egna landet) förekommer för närvarande i England och Nederländerna.

8.5.7. Lärosätenas förhållande till staten styr typen av resurstilldelningssystem

Avslutningsvis kan konstateras och understrykas att i de länder där respektive lärosäte har relativt stort självbestämmande i förhållande till statsmakterna finns också resurstilldelningssystem som till stora delar är student- och/eller prestationsrelaterade. Det lokala självbestämmandet motsvaras alltså av en risk för lärosätena att inte erhålla de resurser som man räknar med. I Finland, där examensmål fastställs i överenskommelse mellan regeringen och respektive lärosäte, och där staten utöver en något starkare styrning än i övriga länder avspeglas statens roll också i resurstilldelningssystemet ety två tredjedelar av de resurser som fördelas till examina

görs på planeringstal och bara en tredjedel på antalet utfärdade examina.

Slutsatsen är att om staten vill ha en stark styrning av grundläggande högskoleutbildning måste detta åtföljas av ett resurstilldelningssystem inom vilket staten står den övervägande ekonomiska risken. Ett sådant resurstilldelningssystem är ett helt annat system än det som utgör en utgångspunkt för våra förslag och en viss tillbakagång till det resurstilldelningssystem som fanns före 1993 års reform.

9. Förutsättningar för arbetet med ett nytt resurstilldelningssystem

Nedan följer kortfattade beskrivningar av några av de förutsättningar (utöver utredningens direktiv) under vilka vi arbetat och som således påverkar eller inte kunnat påverkat våra förslag.

9.1. Ny examensstruktur och nivåindelning

Ett arbete som skall ligga till grund för den högskolepolitiska proposition, som förväntas presenteras i maj 2005 och som framför allt bygger på departementspromemorian ”Högre utbildning i utveckling” (Ds 2004:2) och dess remissbehandling, har parallellt med vårt utredningsuppdrag pågått inom Utbildnings- och kulturdepartementet.

I departementspromemorian lämnades förslag på en ny examensstruktur samtidigt som alla kurser skulle delas in i grund- respektive avancerad nivå. Grundnivån utgörs av sådana kurser som ingår i en första examen medan kurser på avancerad nivå ingår i s.k. masterexamina.

Utredningen har diskuterat om det vore lämpligt att särskilja på kurser som tillhör grund- respektive avancerad nivå i resurstilldelningssynpunkt. Om kurser på den avancerade nivån är dyrare skulle sådana kurser i förhållande till kurser på grundnivån (inom samma utbildningsområde/ersättningsområde som de avancerade) viktas med en faktor större än ett. Omvänt gäller förstås att om grundkurserna är dyrare än kurser på den avancerade nivån så skulle faktorn vara till grundkursernas fördel. Om faktorn sätts till ett betyder detta att antingen görs bedömningen att kurser på avancerad nivå och grundkurser är lika dyra eller att det överlåts till de enskilda lärosätena att själva bestämma ersättningsnivåerna till kurser på avancerad nivå respektive grundnivå.

Erfarenhetsmässigt är kurser på avancerad nivå dyrare per student än kurser på grundnivå. Detta beror bl.a. på att det oftast är få deltagare på sådana kurser, utbildningen bedrivs ofta i seminarieform och avslutas i regel med en uppsats/examensarbete. Utbildning på avancerad nivå bedrivs således på ett forskningsnära sätt, vilket innebär att utbildningen är mer lärarintensiv och förutsätter högre vetenskaplig kompetens än kurser på grundnivå.

På senare tid har emellertid ytterligare krav ställts på universitet och högskolor. Många av dessa nya krav avser insatser för rekrytering, t.ex. breddad rekrytering, en jämnare könsfördelning, beaktande av mångfaldsaspekter. Därutöver ställs krav på att de studenter som antages till högre utbildning också ges möjligheter att fullfölja denna. När andelen av en årskurs som senast vid 25 års ålder påbörjar högre utbildning närmar sig femtio procent ställs givetvis större krav på universitet och högskolor vad gäller stödinsatser av olika slag. Det gäller utveckling av speciella grundkurser i t.ex. matematik, extra undervisningsinsatser, ökad studievägledning. Sådana åtgärder som beskrivs ovan är till mycket stor del knutna till kurser som ligger på grundnivån. Detta betyder att kurser på grundnivån på senare tid har blivit dyrare än vad de tidigare varit.

Vi finner mot bakgrund av ovanstående resonemang det vanskligt att fastsälla en faktor som särskiljer ersättningen till kurser på avancerad nivå från ersättningen till kurser på grundnivå.

Dessutom är förutsättningarna för utredningen oklara beträffande den framtida examensstrukturen och kategoriseringen av kurser i grund- respektive avancerad nivå. Under februari månad 2005 utsändes på remiss från Utbildnings- och kulturdepartementet ett förslag till nivåbeskrivning för de tre nivåerna grund-, avancerad- och forskarnivå. I samma remiss föreslogs att begreppet grundläggande högskoleutbildning skall utgå till förmån för dessa tre nivåer. Huruvida denna förändring kommer att få konsekvenser för framtida utbildningsuppdrag och resurstilldelningssystem har inte gått att ta ställning till eftersom något beslut om hur det faktiskt blir inte fattats.

Mot denna bakgrund har det inte varit möjligt för oss att utifrån en ny examensstruktur och nivåindelning presentera förslag som rör det framtida styr- och resurstilldelningssystemet. Denna oklarhet i kombination med utredningens direktiv har också inneburit att vi inte kunnat ta ställning till om anslaget för forskning och forskarutbildning (bl.a. för att säkerställa kompetens-

utvecklingen av lärare) till viss del skall vara beroende av anslaget för grundläggande högskoleutbildning.

9.2. Studieavgifter

Regeringen tillsatte (22 december 2004) en särskild utredare med uppgift att ”föreslå en ordning som innebär att statliga universitet och högskolor skall ta ut avgifter av studenter från länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)”. Utredningsuppdraget skall redovisas den 31 januari 2006.

I vårt förslag till nytt resurstilldelningssystem har vi utgått från att studieavgifter inom den grundläggande högskoleutbildningen för studenter inom EES- området överhuvud taget inte är aktuellt varför vi inte behandlat den aspekten i våra förslag. De direktiv vi fått ger oss heller inte i uppdrag att beakta studieavgifter inom ramen för ett nytt resurstilldelningssystem.

9.3. Antalet 19-åringar

Ungdomskullarnas storlek och variation är tillsammans med arbetsmarknadens efterfrågan viktiga förutsättningar för den kontext i vilket ett nytt resurstilldelningssystem skall verka. Om (teoretiskt) ungdomskullarna varje år skulle vara identiskt lika stora skulle kraven på ett resurstilldelningssystem minimeras. Omvänt innebär stora variationer i ungdomskullarnas storlek att ett resurstilldelningssystem skall klara både uppgångar och nedgångar i antalet studerande. Av nedanstående figur, som beskriver antalet 19-åringar, framgår att variationerna är relativt stora. Det skiljer ca 40 000 personer mellan det år (2009) när antalet 19-åringar i perioden 2003

  • är som störst och det år

(2018) när det är som lägst. Antalet 19-åringar 2018 har alltså i förhållande till 2009 reducerats med så mycket som en tredjedel.

Det betyder att resurstilldelningssystemet måste konstrueras så att det ger lärosätena möjlighet till ekonomisk stabilitet vid såväl ökande som minskande studenttillströmning.

Antal 19-åringar

80000 90000 100000 110000 120000 130000 140000

2003 2006 2009 2012 2015 2018

År

A nta l

Antal 19-åringar

80000 90000 100000 110000 120000 130000 140000

2003 2006 2009 2012 2015 2018

År

A nta l

Antal 19-åringar

80000 90000 100000 110000 120000 130000 140000

2003 2006 2009 2012 2015 2018

År

A nta l

10. Förslag till förändringar i styrsystemet

Utredningens huvudsakliga uppgift är att föreslå förändringar i resurstilldelningssystemet för grundläggande högskoleutbildning. Utredningen har därutöver möjlighet att överväga andra åtgärder som bidrar till att utredningens direktiv blir uppfyllda. Mot bakgrund av detta lägger vi nedan fram förslag till förändringar i nuvarande styrsystem. Våra förslag rörande ett nytt styrsystem förändrar inte styrsystemet på ett genomgripande sätt men är enligt vår mening ändå väsentliga. Förslagen bygger på att nuvarande balans mellan statsmakternas styrning och lärosätenas beslutsfattande bibehålls.

Den modell till nytt resurstilldelningssystem som vi föreslår framgår av kapitel 11. Således behandlas inte resurstilldelningssystemets betydelse för den ekonomiska styrningen i detta kapitel.

10.1. Utbildningsuppdrag och fyraåriga planeringsperioder

Direktiven säger att utredningen skall föreslå åtgärder som tillgodoser lärosätenas behov av stabila ekonomiska förutsättningar.

Enligt vår uppfattning är en sådan åtgärd att lärosätena ges stabila planeringsförutsättningar.

För att åstadkomma detta anser vi att de utbildningsuppdrag som regering och riksdag fastställer till respektive lärosäte bör finnas kvar men att utbildningsuppdragens innehåll såsom exempelvis samtliga målsättningar, särskilda åtaganden och ekonomiska villkor på ett tydligare sätt än idag bör avse en hel fyraårsperiod.

I den budgetproposition som presenteras år 0 (året innan en fyraårig planeringsperiod börjar gälla) bör grundutbildningsanslaget för respektive lärosäte anges för varje år i planerings-

perioden. I realiteten torde detta innebära att (precis som idag) respektive lärosätes anslag anges under det kommande verksamhetsåret (år 1). Samtidigt bör de ekonomiska villkoren för år 2

  • anges som planeringsförutsättningar. Dessa planeringsförutsättningar är inte detsamma som slutliga anslag för respektive år men skall ändå vara så noggrant framräknade att det ger lärosätena en god vägledning om den framtida anslagsnivån.

10.2. Förstärkta budgetdialoger

Under år två och fyra i en sådan fyraårsperiod genomförs förstärkta budgetdialoger. I de budgetdialoger som äger rum under år två analyseras och utvärderas lärosätenas resultat i relation till strategier och målsättningar samtidigt som diskussioner inleds med lärosätena om nya utbildningsuppdrag för den kommande fyraårsperioden. Den förstärkta budgetdialog som äger rum under år fyra fokuseras på respektive lärosätes utbildningsuppdrag under den kommande fyraårsperioden (se nedanstående figur).

Som underlag för den förstärkta budgetdialogen år fyra utarbetar lärosätena utbildnings- (och forsknings-) strategier. De analyser och utvärderingar som är grunden för den förstärkta budgetdialogen år två baseras i fortvarighet också på dessa utbildningsstrategier och uppnådda resultat.

Enklare budgetdialoger genomförs de år som inte innefattar förstärkta budgetdialoger.

Årsredovisningar, delårsrapporter och budgetunderlag utarbetas av lärosätena precis som nu en gång per år och enligt de förutsättningar som ges av förordningar och/eller andra beslut av regeringen.

10.3. Utbildnings- och forskningsstrategier

På samma sätt som universitet och högskolor vart fjärde år utarbetar forskningsstrategier som underlag för forskningspolitiska propositioner bör utbildningsstrategier utarbetas av lärosätena.

De forskningspolitiska propositionerna planerades från början att presenteras mitt i en mandatperiod, dvs. 2000, 2004, 2008 etc. Detta har inneburit att lärosätenas forskningsstrategier hittills har utarbetats under 1999 och 2003 och sannolikt kommer att utarbetas under 2007 etc.

Vi har diskuterat för- och nackdelar med att utarbeta utbildnings- och forskningsstrategier samtidigt eller vid separata tidpunkter.

Vår uppfattning är att utbildnings- och forskningsstrategier bör utarbetas gemensamt i ett och samma dokument och inlämnas till Utbildnings- och kulturdepartementet. Huvudskälet till vårt ställningstagande är att utbildning och forskning så intimt hänger ihop att det vore olyckligt att skilja strategierna åt. Sannolikt kommer detta symbiotiska förhållande att öka än mer i styrka då en ny examensstruktur baserad på grund-, avancerad och forskarnivå fastställts.

Ett annat skäl är att utbildnings- och forskningsstrategierna (om tidpunkterna för inlämnandet av nuvarande forskningsstrategier följs) på ett optimalt sätt kan ligga till grund för kommande utbildningsuppdrag. Övergången från ett avslutat utbildningsuppdrag till ett nytt dito sker mitt i riksdagens fyraåriga mandatperiod. Exempelvis avslutas nuvarande utbildningsuppdrag i och med 2008 års utgång medan nästa utbildningsuppdrag avser perioden 2009

  • Om utbildnings- och forskningsstrategierna

År 3

2007

2008 2009 2010

2011 2012

Utbildnings-

och

forskningsstrategi

Utbildnings-

och

forskningsstrategi

Förstärkt

budget-

dialog

År 4

År 1

År 2

År 3

År 4

Förstärkt

budget-

dialog

Förstärkt

budget-

dialog

Osv.

Förenklad

budget-

dialog

Förenklad

budget-

dialog

Förenklad

budget-

dialog

Kommande planeringsperiod

År 3

2007

2008 2009 2010

2011 2012

Utbildnings-

och

forskningsstrategi

Utbildnings-

och

forskningsstrategi

Förstärkt

budget-

dialog

År 4

År 1

År 2

År 3

År 4

Förstärkt

budget-

dialog

Förstärkt

budget-

dialog

Osv.

Förenklad

budget-

dialog

Förenklad

budget-

dialog

Förenklad

budget-

dialog

Kommande planeringsperiod

lämnas in till Utbildnings- och kulturdepartementet under hösten 2007, hösten 2011 etc. bör tidpunkten bli optimal för en diskussion om de nya utbildningsuppdragen.

Samtidigt är vi medvetna om att detta förslag innebär att lärosätena måste kraftsamla en del av sina resurser till att utarbeta utbildnings- och forskningsstrategier en gång vart fjärde år i stället för att få en mer jämn arbetsbelastning om utbildningsstrategier och forskningsstrategier utarbetas om lott en gång vart fjärde år. Vi har ändå bedömt att fördelarna med att ha en gemensam utbildnings- och forskningsstrategi överväger vilket också understryks av de synpunkter vi erhållit från majoriteten av de representanter för lärosätena som vi träffat på de seminarier vi haft under utredningens gång.

Vad skall då utbildningsstrategierna (som en del av utbildnings och forskningsstrategierna) ha för syfte och vilket innehåll skall de ha?

Syftet med utbildningsstrategierna är bl.a. att skapa bättre förutsättningar för respektive lärosäte att planera och utveckla sin grundutbildning, skapa bättre underlag för en dialog mellan Utbildnings- och kulturdepartementet och respektive lärosäte om t.ex. framtida utbildningsuppdrag samt att ge Utbildnings- och kulturdepartementet en samlad bild av grundutbildningen i Sverige.

Utbildningsstrategierna är således inte en ny form av anslagsframställning. Utbildningsstrategierna kan utifrån gjorda analyser peka på behovet att öka/minska antalet platser på utbildningar inom ett visst område men några äskanden om nya platser bör inte ingå i utbildningsstrategierna (utan i budgetunderlagen).

Beträffande innehållet bör lärosätena ha stor frihet att formulera sina egna utbildningsstrategier. Vissa uppgifter bör dock vara gemensamma för alla. När dessa gemensamma uppgifter formuleras måste utgångspunkten tas i formulerade politiska mål och inte i vad som är att betrakta som lärosätenas egna angelägenheter. Som exempel kan nämnas att om det politiska målet är en jämnare könsfördelning och en ökad mångfald så bör målsättningar, strategier och uppnådda resultat presenteras i utbildningsstrategierna. Allmänna strategier för rekrytering av studenter är dock en angelägenhet för det enskilda lärosätet och bör ingå i utbildningsstrategin enbart om lärosätet finner detta lämpligt.

Nedan lämnas några exempel på uppgifter/områden av sådan karaktär att de bör ingå i alla utbildnings- och forskningsstrategier i

den del som avser grundläggande högskoleutbildning. (För att markera detta kallas utbildnings- och forskningsstrategierna nedan för utbildningsstrategier).

Styrningen av högre utbildning sker i utbildningsuppdrag genom examensmål och uppmaningar att öka respektive minska en viss utbildning/examen. Utbildningsstrategierna bör ge underlag för en dialog mellan lärosäten och Utbildnings- och kulturdepartementet om examensmålens storlek och om vilka utbildningar/examina som bör öka respektive minska.

Eftersom lärosätena har stor frihet att planera och genomföra grundläggande högskoleutbildning utifrån lärosätets egna strategier är det rimligt att lärosätena presenterar målsättningar, vilka strategier man använder sig av för att nå dessa mål och vilka resultat man de facto uppnått.

Strategier för forskningsanknytning av lärosätets grundutbildning liksom lärosätets strategier för rekrytering av lärare bör vara en del av utbildningsstrategierna.

Strategier för liksom omvärldsanalyser av internationalisering och samverkan med näringsliv och omgivande samhälle är andra viktiga delar i en utbildningsstrategi.

Exempel på och strategier för samverkan mellan lärosäten inom den grundläggande högskoleutbildningen bör också presenteras i utbildningsstrategierna.

Likaså läggs ett stort ansvar på lärosätena när det gäller att göra analyser av samhällets och arbetsmarknaden nuvarande och framtida behov av sådan kompetens som högre utbildning ger. Utbildningsstrategierna bör innehålla en presentation av vilken typ av analyser man företagit, vilka slutsatser man dragit och hur utbildningsutbudet påverkats av detta. Likaså bör ingå i utbildningsstrategierna att göra uppföljningar och analyser av vilka arbeten som lärosätets studenter erhåller när de träder ut på arbetsmarknaden.

Målsättningar, strategier och resultat beträffande t.ex. en jämnare könsskillnad på vissa utbildningar såsom tekniskt inriktade utbildningar, lärar- och vårdutbildningar bör också ingå i utbildningsstrategin liksom strategier för breddad rekrytering.

Utbildningsstrategierna skall också innehålla lärosätenas planerade förändringar av grundutbildningsutbudet.

10.4. Utbildnings- och forskningsstrategiernas relation till årsredovisning och budgetunderlag

När innehållet i utbildnings- och forskningsstrategierna övervägs måste relationerna till andra dokument, t.ex. årsredovisningar och budgetunderlag beaktas. Som framgår ovan anser vi att utbildnings- och forskningsstrategierna inte skall användas som anslagsframställningar.

Budgetunderlagen bör dock precis som idag innehålla ett s.k. nollförslag och ett utökningsförslag. Budgetunderlagens ökningsförslag kan givetvis ta sin utgångspunkt i lärosätenas utbildnings- och forskningsstrategier. Budgetunderlagen bör dock enligt vår mening i huvudsak begränsas till uppgifter av ekonomisk natur. De utökningsförslag som presenteras bör dock åtföljas av motiveringar.

En översyn över vilka uppgifter som skall redovisas i utbildnings- och forskningsstrategier och i årsredovisningar behöver också genomföras för att undvika dubbelrapportering. Många uppgifter som idag redovisas i årsredovisningar och som är av strategisk karaktär eller där resultaten inte kan förväntas förändras särskilt mycket från ett år till ett annat bör i framtiden redovisas i utbildnings- och forskningsstrategierna och inte i årsredovisningarna.

10.5. Mål

10.5.1. Mål avseende det totala antalet helårsstudenter

Statlig offentlig verksamhet är mål- och resultatbaserad. I resurstilldelningssystemet till grundläggande högskoleutbildning kan takbeloppet betraktas som ett mål i sig. Detta beror på att om ett lärosäte når det takbelopp som regering och riksdag fastställt så har också lärosätet sammantaget under året genomfört den förväntade utbildningsvolymen. Fram t o m 2004 fanns kopplat till takbeloppet ett mål som avsåg det totala antalet helårsstudenter som lärosätet skulle uppnå under verksamhetsåret. Fr.o.m. 2005 har detta mål tagits bort eftersom det finns svårigheter att knyta detta mål till lärosätes takbelopp. Detta beror på att lärosätena i allt väsentligt beslutar om sammansättningen av sitt utbildningsutbud och att ersättningen för helårsstudenter och helårsprestationer varierar mellan olika utbildningsområden/ersättningsområden.

Utredningen instämmer därför i att målet för det totala antalet helårsstudenter ett lärosäte skall uppnå under ett givet verksamhetsår är överflödigt. Dessutom ger lärosätenas utfall i förhållande till takbeloppet upplysning om respektive lärosäte uppfyllt sin förväntade utbildningsvolym eller inte.

10.5.2. Mål avseende antalet helårsstudenter inom naturvetenskap och teknik

Vidare finns i nuvarande resurstilldelningssystem ett mål som omfattar antalet helårsstudenter inom de naturvetenskapliga och tekniska utbildningsområdena. Detta mål har satts i förhoppningen om att ett ökat antal utbildningsplatser inom dessa utbildningsområden också skall leda till en större efterfrågan från de studerandes sida. Antalet helårsstudenter inom dessa utbildningsområden har också ökat kraftigt (avsnitt 7.2).

Denna målsättning har lett fram till att lärosätena sammantaget i den nationellt samordnande antagningen erbjudit ca två gånger fler utbildningsplatser än vad antalet studenter utgör som under ett år avslutar de naturvetenskapligt och tekniskt inriktade gymnasieprogrammen och inom tre år påbörjar högre utbildning (avsnitt 7.11).

Detta har lett till att flera lärosäten haft en överkapacitet på utbildningsplatser inom de naturvetenskapliga och tekniska utbildningsområdena, vilket i sin tur inneburit att dessa lärosäten inte nått sina respektive takbelopp. Detta trots att lärosätena genomfört olika behörighetsgivande utbildningar såsom naturvetenskapligt-tekniskt basår.

Utredningen anser att det mot ovanstående bakgrund finns stora risker med att formulera mål för respektive lärosäte som omfattar antalet helårsstudenter inom de naturvetenskapliga och tekniska utbildningsområdena. Vi föreslår således att även detta mål avskaffas.

Om takbeloppet i sig ger omfattningen för ett lärosätes totala utbildningsvolym bör preciseringen av ett lärosätes utbildningsutbud, precis som nu, ske i termer av examensmål och formuleringar som innebär en direkt uppmaning till lärosätet att öka respektive minska sin utbildning inom ett visst område.

10.5.3. Examensmål

Regering och riksdag styr lärosätenas utbildningsutbud bl.a. genom att tilldela lärosätena examensmål för en fyraårsperiod. Målen avser utbildningar där regering och riksdag i första hand ur ett samhällsperspektiv vill se en ökning.

Examensmålen är inte kopplade till resurstilldelningssystemet. Åtminstone på kort sikt innebär detta att om ett lärosäte inte uppfyller examensmålen så behöver detta inte betyda att lärosätet får mindre resurser. På längre sikt kan givetvis, om examensmålen inte nås, utbildningsuppdragen förändras så att utbildningsutbudet och därmed tillhörande intäkter reduceras.

Vi anser att examensmålen, trots att de inte är kopplade till resurstilldelningen, spelar en viktig roll i styrningen och planeringen av grundutbildningen. Mot denna bakgrund anser vi att examensmålen bör finnas kvar. Examensmålen bör i första hand anges för examina där regering och riksdag vill se en ökning. Antalet examensmål bör precis som i nuvarande styrsystem vara relativt få.

10.6. Begränsning av antalet helårsstudenter inom det konstnärliga området

Utredningen föreslår i kapitel 11 att dagens sju konstnärliga utbildningsområden ersätts av ett konstnärligt ersättningsområde. Grundersättning tillsammans med ersättning för en helårsstudent och ersättning för en helårsprestation ger i det föreslagna resurstilldelningssystemet en ersättning för all konstnärlig utbildning på ca 154 kkr (för vissa lärosäten tillkommer en lärosätesresurs), dvs. en ersättningsnivå som är betydligt lägre än genomsnittsersättningen till de konstnärliga utbildningsområdena i nuvarande resurstilldelningssystem. I nuvarande resurstilldelningssystem varierar per capitaersättningen för konstnärlig utbildning mellan ca 181 kkr (musik) och 470 kkr (media).

Eftersom ersättningsbeloppen till det konstnärliga ersättningsområdet i det föreslagna resurstilldelningssystemet i förhållande till övriga ersättningsområden kommer att ligga på en jämförbar nivå anser vi att det inte längre finns någon anledning att för lärosätena begränsa antalet helårsstudenter inom de konstnärliga utbildnings-

områdena/det konstnärliga ersättningsområdet utan vi föreslår att denna begränsning tas bort.

10.7. Arbetsmarknadens behov

Beträffande styrsystemets möjligheter att tillgodose arbetsmarknadens behov hänvisas till avsnitten 10.3 och 10.5.3 om utbildnings- och forskningsstrategier respektive examensmål.

10.8. Premier till studenter

Som framgår av avsnittet om utbildnings- och forskningsstrategier (avsnitt 10.3) så är det vår uppfattning att lärosätena, utifrån eget material och material som t.ex. arbetsmarknadens parter och Högskoleverket tar fram, bör göra egna analyser av samhällets och arbetsmarknadens framtida behov och efterfrågan av sådan kompetens som högre utbildning ger.

Som framgår av kapitel 11 saknar vårt förslag till resurstilldelningssystem en komponent som direkt baseras på arbetsmarknadens efterfrågan. I stället är det studenternas val av utbildning som bör ha ett stort inflytande i resurstilldelningssystemet. Detta bl.a. mot bakgrund av att det är studenterna som står risken och vid sitt utbildningsval sannolikt väger in både egna ämnesintressen och utsikterna på framtidens nationella och internationella arbetsmarknad.

En möjlig väg att styra studenterna till ett utbildningsval (med för få sökande) som leder till ett yrke inom vilket en framtida brist på yrkesutövare kan förutspås, är att avskriva en del av studielånen eller tilldela de studerande någon form av premie.

Eftersom inte alla kan förväntas ta studielån är det bättre att ge de studerande ekonomisk kompensation i form av en premie.

Villkor för att tilldelas en sådan premie skulle kunna vara att man examinerats från en av regeringen namngiven utbildning – med få sökande och som leder till ett yrke med framtida brist på yrkesutövare – och innehaft yrket under minst ett års tid. Det sistnämnda för att säkerställa att examinerade studenter faktiskt är verksamma inom de bristyrkesområden de utbildats för.

Det finns tidigare erfarenheter där särskilda åtaganden använts för att styra studenter till vissa områden, exempelvis NT-SVUX

(naturvetenskaplig-teknisk utbildning för studerande med särskilt vuxenstudiestöd). NT-SVUX gav under åren 1995

  • studenter

som var mellan 28

  • år och hade arbetslivserfarenhet möjlighet att studera naturvetenskapliga och tekniska utbildningar med ett särskilt ekonomiskt stöd. Cirka 10 000 studenter påbörjade studier inom ramen för NT-SVUX. Syftet var att öka kompetensen i landet inom naturvetenskap och teknik och att hantera en arbetsmarknad med hög arbetslöshet. Högskoleverket och Centrala studiestödsnämnden har följt upp NT-SVUX satsningen och konstaterar i sin rapport att de studenter som deltog hade goda studieresultat och att många av de färdigutbildade studenterna fick arbete efter genomgången utbildning. NT-SVUX innebar ett tillskott av fler studenter till naturvetenskapliga och tekniska utbildningar. Drygt hälften av dessa studenter påbörjade ingenjörsutbildningar. I rapporten noteras också att satsningen var något för vid eftersom en del av studentgrupperna ändå hade tänkt påbörja en naturvetenskaplig eller teknisk utbildning. Det rekommenderades att ett framtida studiestöd bör utformas genom det högre bidraget i det nya studiemedelsystemet.

Ett eventuellt införande av premier till studenter som väljer utbildningar som förbereder för en yrkesverksamhet inom områden där en framtida brist på yrkesutövare kan förutspås ligger utanför vårt uppdrag och bör utredas i särskild ordning.

10.9. Sammanfattning av förslag

  • De utbildningsuppdrag som regering och riksdag fastställer till respektive lärosäte bör finnas kvar men på ett tydligare sätt än idag omfatta en hel fyraårsperiod för att ge lärosätena stabilare ekonomiska förutsättningar.
  • Förstärkta budgetdialoger genomförs under år två och fyra i en given fyraårsperiod.
  • Utbildnings- och forskningsstrategier bör utarbetas gemensamt i ett och samma dokument och inlämnas under år tre i en given fyraårsperiod till Utbildnings- och kulturdepartementet.
  • Lärosätena bör ha stor frihet att formulera sina egna utbildnings- och forskningsstrategier. Vissa uppgifter bör dock vara gemensamma för alla lärosäten och formuleras utifrån politiska mål.
  • Utbildnings- och forskningsstrategiernas relation till årsredovisning och budgetunderlag bör ses över. Utbildnings- och forskningsstrategierna får inte bli en ny form av anslagsframställning.
  • Examensmålen spelar en viktig roll i styrningen och planeringen av grundutbildningen och bör finnas kvar.
  • Examensmålen bör i första hand anges för examina där regering och riksdag vill se en ökning. Antalet examensmål bör precis som i nuvarande styrsystem vara relativt få.
  • Målet för det totala antalet helårsstudenter är överflödigt eftersom lärosätenas utfall i förhållande till takbeloppet ger upplysning om lärosätena uppfyllt sin förväntade utbildningsvolym eller inte.
  • Det finns stora risker med att formulera mål för lärosätena av typ antalet helårsstudenter inom de naturvetenskapliga och tekniska utbildningsområdena. Vi föreslår att detta mål avskaffas.
  • Begränsningen för lärosätena av antalet helårsstudenter inom de konstnärliga utbildningsområdena/konstnärliga ersättningsområdet bör tas bort.
  • Lärosätena bör göra egna analyser av samhällets och arbetsmarknadens framtida behov och efterfrågan av sådan kompetens som högre utbildning ger.
  • Lärosätena bör göra egna uppföljningar och analyser av vilka arbeten som lärosätets studenter erhåller när de träder ut på arbetsmarknaden.
  • Det bör utredas vidare om det är möjligt att avskriva en del av studielånen eller låta någon form av premie utgå till studenter som väljer utbildningar som leder till yrken inom vilka en framtida brist på yrkesutövare kan förutspås.

11. Förslag till nytt resurstilldelningssystem

Utredningens förslag till nytt resursfördelningssystem baseras på utredningens direktiv och utgår från nuvarande resursfördelningsmodell. Utredningen lämnar nedan ett antal förslag till förändringar och modifieringar i denna modell utifrån bl.a. den analys av nuvarande resurstilldelningssystem som beskrivs i kapitel 7. Vårt förslag har baserats på följande utgångspunkter.

Grundläggande högskoleutbildning är till för studenterna. De investerar tid och resurser för att uppfylla sina mål om att genomföra en bra utbildning med goda resultat för att få ökade möjligheter på framtidens arbetsmarknad. Studenternas val och prioriteringar måste därför beaktas vid framtagandet av ett nytt resurstilldelningssystem.

Resurstilldelningssystemet skall också ge incitament för att all högskoleverksamhet skall bedrivas så effektivt som möjligt. Detta förutsätter ett resurstilldelningssystem som till viss del är prestationsrelaterat.

Långsiktig planering av och stabila förutsättningar för verksamheten är några avgörande faktorer för universitetens och högskolornas möjligheter att på ett professionellt sätt genomföra och utveckla sin verksamhet. Dessa förutsättningar skapar tillsammans med t.ex. kompetenta lärare, en bra forskningsanknytning av grundutbildningen och en välutvecklad infrastruktur i form av bibliotek, lokaler och utrustning goda möjligheter för lärosätena att bedriva grundläggande högskoleutbildning av hög kvalitet och därigenom bidra till samhällets och den allt mer konkurrensutsatta arbetsmarknadens behov av välutbildade personer.

Förändring, utveckling och fortsatta krav på effektivisering av grundutbildningen förutsätter att lärosätena även fortsättningsvis ges möjlighet att besluta om t.ex. utbildningsutbud och (om)för-

delning av resurser. Lärosätena bör dock på olika sätt kunna redogöra för bakgrunden till respektive utbildningsutbud.

Ett resurstilldelningssystem som ges alltför många speciallösningar och komponenter blir snabbt oöverskådligt och komplicerat. Därför är enkelhet och transparens tillsammans med att systemet skall upplevas som likvärdigt och rättvist prioriterade förutsättningar när ett nytt resurstilldelningssystem utvecklas.

11.1. Grundutbildningsanslagets sammansättning

Vi föreslår att grundutbildningsanslaget för alla lärosäten består av en del som direkt är student- och prestationsrelaterad och en del som utgör en grundersättning och som indirekt också är student- och prestationsrelaterad.

Den del som är direkt student- och prestationsrelaterad begränsas uppåt av ett takbelopp som utgör 65 procent av helheten, dvs. summan av takbeloppet och grundersättningen. Grundersättningen, som alltså på lång sikt också är student- och prestationsrelaterad, utgör 35 procent av helheten.

När riksdag eller regering beslutar om ökningar eller minskningar i ett lärosätes utbildningsutbud ökas respektive minskas både takbelopp och grundersättning.

För vissa lärosäten tillkommer en specifik lärosätesresurs. Denna lärosätesresurs omfattar några få lärosäten och är knuten till de konstnärliga och idrottsliga utbildningsområdena.

För några lärosäten ingår i grundutbildningsanslaget också ersättning för särskilda åtaganden av långsiktig karaktär. Särskilda åtaganden av tillfällig karaktär föreslås finansieras ur anslaget ”Särskilda utgifter för universitet och högskolor” och fördelas efter beslut av regeringen.

Således gäller för grundutbildningsanslaget till ett visst lärosäte att

Grundutbildningsanslaget =

= grundersättning (för alla lärosäten) + student-/prestationsrelaterad ersättning (för alla lärosäten) + konstnärlig/idrottslig lärosätesresurs (för vissa lärosäten) + ersättning för långsiktiga särskilda åtaganden (för vissa

lärosäten)

11.2. Grundersättning

Utredningen föreslår att grundersättningen skall vara 35 procent av den helhet som gäller för alla lärosäten, dvs. 35 procent av summan av grundersättning och takbelopp (som avser den högsta ersättning ett lärosäte kan erhålla för ”utförda” helårsstudenter och helårsprestationer, dvs. från den student- och prestationsrelaterade ersättningen).

Grundersättningen möjliggör för lärosätena att göra andra prioriteringar och hänsynstaganden än de som är baserade på studenternas efterfrågan och prestationer, såsom en profilering av utbildningsutbudet och en anpassning till arbetsmarknadens behov.

En grundersättning, markerar också statsmakternas insikt i att lärosätena har kostnader av långsiktig karaktär (t ex kostnader för personal och lokaler) och som därmed inte helt och hållet bör vara beroende av tillströmningen av studenter och deras prestationer.

Det finns flera andra motiv för att införa en grundersättning. Dessa framgår nedan.

Utredningen har diskuterat hur stor andel som grundersättningen skall utgöra och kommit fram till följande slutsatser:

Om grundersättningen skulle införas enbart för att skapa en långsiktigt trygg finansiering för lärosätena skulle grundersättningen behöva uppgå till 90

  • procent av dagens takbelopp för att ge någon effekt. Detta mot bakgrund av att ersättningen till ett lärosäte från ett år till ett annat är relativt stabil beroende bl.a. på att endast en årskurs studenter omsätts varje år och att prestationskvoterna ligger på en relativt konstant nivå. Ett resurstilldelningssystem som i så hög grad bygger på en grundersättning innebär i praktiken ett system som varken tar hänsyn till studenternas efterfrågan eller prestationer, vilket är något som strider både mot utredningens direktiv och de synpunkter på ett nytt resurstilldelningssystem som lämnats av universitet och högskolor. Som tidigare nämnts har lärosäten för att bl.a. motverka ekonomiska effekter av en nedgång i studenttillströmningen under senare år breddat sitt utbildningsutbud. Denna åtgärd har tyvärr motverkat en profilering av lärosätenas utbildningsutbud.

Ett införande av en grundersättning innebär att den student- och prestationsbaserade tilldelningen reduceras, vilket medför att lärosätena blir mindre beroende av variationer i antalet helårsstudenter och helårsprestationer. Därmed skapas en viss ökad

ekonomisk stabilitet för lärosätena och större möjlighet till profilering av sitt utbildningsutbud utan att riskera stora ekonomiska förluster om studenterna sviker det profilerade utbildningsutbudet.

Eftersom vi anser att resurstilldelningssystemet även fortsättningsvis skall vara baserat på studenternas efterfrågan och prestationer får grundersättningen inte utgöra den dominerande delen av resurstilldelningssystemet. Samtidigt får den heller inte vara så liten att den blir betydelselös.

En grundersättning som utgör 35 procent av summan av grundersättning och takbelopp bevarar enligt vår mening både ett student- och prestationsrelaterat resurstilldelningssystem samtidigt som bättre förutsättningar skapas för lärosätena att överbrygga vissa svårigheter i dagens resurstilldelningssystem och för att vidta önskvärda åtgärder av annat slag. Vi anser t.ex. att en grundersättning minskar konkurrensen och därmed underlättas samverkan mellan lärosäten. Det skapas också bättre förutsättningar att långsiktigt se till arbetsmarknadens behov (t.ex. genom att utbildningar, som tillfälligtvis inte bär sina kostnader men som bedöms ha en framtida god arbetsmarknad, lättare kan fås att övervintra).

En grundersättning underlättar vidare för lärosätena att göra interna omfördelningar. Visserligen sker idag vissa omfördelningar mellan utbildningsområden vid det enskilda lärosätet men till överväldigande del (vilket bekräftas av uppgifter från lärosätena och av gjorda utvärderingar) behålls de nationella ”prislapparnas” relation vid den interna fördelningen av resurser.

Andra motiv för en grundersättning är att det blir lättare att motivera kurser/utbildningar med låg prestationskvot men som samtidigt är viktiga byggstenar i det livslånga lärandet. Det gäller t.ex. fort- och vidareutbildning där det främsta motivet för många studerande är att lära sig kursinnehållet medan tentamen och poäng kommer i andra hand. Detta gäller i viss mån också distansutbildning liksom kurser som har sitt huvudsakliga syfte att bidra till bildning snarare än till utbildning.

Flera lärosäten har tagit upp att det nuvarande resurstilldelningssystemet inte uppmuntrar till nyutveckling eftersom viss risk finns att satsningen går fel. Bättre då att ”satsa” på säkra kort”. En grundersättning bidrar till att ett skapa utrymme för nyutveckling utan att lika hårda krav ställs som idag på att de nya utbildningarna direkt skall generera resultat i form av helårsstudenter och helårsprestationer.

Av de länder som vi har besökt under utredningsarbetet har Finland, Norge och Nederländerna en basresurs medan England inte har det.

I Nederländerna utgör basresursen till universiteten genomsnittligt 37 procent av de resurser som sammantaget fördelas till grundläggande högskoleutbildning. Omfattningen av basresursen i Finland och Norge är svårare att ange precist eftersom den omfattar både grundläggande högskoleutbildning, forskarutbildning och forskning. Storleken på grundutbildningens basresurs i Norge kan dock uppskattas till ca 60 procent av de resurser som ställs till grundutbildningens förfogande. I Finland utgör basresursen bara 6 procent av de resurser som fördelas till grundläggande högskoleutbildning och forskning. Samtidigt fördelas två tredjedelar av de resurser till grundutbildningen som baseras på antalet examina på planeringstalen (som överenskoms mellan Undervisningsministeriet och berört lärosäte) för dessa. Om resurser motsvarande dessa planeringstal, som i någon mån kan sägas likna en basresurs, räknas med utgör basresursen drygt 30 procent.

11.3. Student- och prestationsrelaterad ersättning

Utredningen föreslår att den del av resurstilldelningssystemet som är student- och prestationsrelaterad utgör 65 procent av summan av grundersättning och takbelopp.

Att resurstilldelningssystemet även fortsättningsvis skall vara student- och prestationsrelaterat tillstyrks av de flesta lärosäten (kapitel 6). Av utredningens direktiv framgår att resurstilldelningssystemet även fortsättningsvis skall ta hänsyn till studenternas efterfrågan. Något direkt direktiv till att resurstilldelningssystemet skall vara prestationsrelaterat finns inte. Dock skall resurstilldelningssystemet ”ge incitament för att all högskoleverksamhet skall bedrivas så effektivt som möjligt, såväl för det enskilda lärosätet som för landet”. Utredningen tolkar detta som att resurstilldelningssystemet även fortsättningsvis till viss del bör vara prestationsrelaterat även om andra direktiv (arbetsmarknad, samverkan, stabila ekonomiska förutsättningar) pekar i riktning mot att en grundersättning bör införas.

Utredningen föreslår således att den del av resurstilldelningssystemet som är student- och prestationsrelaterat och som bygger på ersättning för helårsstudenter och helårsprestationer skall

omfatta 65 procent. En sådan nivå innebär att resurstilldelningssystemet även fortsättningsvis är starkt beroende av studenternas efterfrågan och prestationer. Förslaget innebär dock att studenttillströmningen och studenternas prestationer inte som i dagens system är helt avgörande för ett lärosätes intäkter eftersom 35 procent erhålles i form av en grundersättning.

Utredningen föreslår vidare att de nationella ersättningsbeloppen för helårsstudenter respektive helårsprestationer för respektive utbildningsområde/ersättningsområde skall utgöra 50 procent vardera (av summan av utbildningsområdets/ersättningsområdets ersättningsbelopp för helårsstudenter och helårsprestationer).

I vårt förslag till nytt resurstilldelningssystem utgör den del som är student- och prestationsrelaterad 65 procent av helheten. Detta innebär att i förhållande till det nuvarande resurstilldelningssystemet anpassas såväl ersättningsbeloppen för helårsstudenter som ersättningsbeloppen för helårsprestationer till 65-procentnivån.

När kostnader för nya ändamål skall täckas i det föreslagna resurstilldelningssystemet räknas såväl grundersättning som takbelopp upp med samma andel så att deras inbördes relativa förhållande inte ändras. Inom takbeloppet bör då ersättningsbeloppen för helårsstudenter respektive helårsprestationer räknas upp lika mycket så att dessa ersättningsbelopp även i fortvarighet utgör 50 procent vardera av deras summa (=per capitatilldelningen).

Med en sådan metodik finns det inte längre några skäl att tala om att kostnader för ett visst ändamål täcks genom att antingen ersättningsbeloppen för helårsstudenter eller ersättningsbeloppen för helårsprestationer höjs. Det räcker med att tala om att alla ersättningsbelopp liksom grundersättningen höjs med en viss procent.

Den andel av per capitaersättningen som kommer från ersättning för helårsstudenter respektive ersättning för helårsprestationer ligger i dagens resurstilldelningssystem i intervallet 45–55 procent för samtliga utbildningsområden utom de konstnärliga och idrottsliga utbildningsområdena (tabell 11.6). För de sistnämnda utbildningsområdena ligger den andel som kommer från ersättning för helårsstudenter i intervallet 60

  • procent (med undantag av media där motsvarande andel utgör 56 procent). I förslaget till nytt resurstilldelningssystem kommer (om prestationsgraden är 100 procent) 32,5 procent från vardera ersättningen för helårs-

studenter och helårsprestationer eftersom takbeloppet utgör 65 procent av helheten (= summan av grundersättning och takbelopp) och att ersättningen för helårsstudenter respektive helårsprestationer föreslås bli lika stora för respektive ersättningsområde.

Av tabell 7.2 framgår antalet helårsstudenter och helårsprestationer under 2003 totalt och fördelade på utbildningsområden. Med hjälp av dessa uppgifter och 2003 års ersättningsbelopp för helårsstudenter och helårsprestationer kan de intäkter detta skulle resultera i (om något takbelopp inte fanns) beräknas. De totala intäkterna från ersättning från helårsstudenter kan beräknas till 9 591 180 kkr medan motsvarande intäkter från ersättning för helårsprestationer uppgår till 7 413 380 kkr. I det nuvarande resurstilldelningssystemet innebär detta att (om något takbelopp inte fanns) 56 % av intäkterna kommer från ersättning för helårsstudenter och 44 % från ersättning för helårsprestationer. Om 2003 års uppgifter tillämpas på det föreslagna resurstilldelningssystemet kommer utöver grundersättningen om 35 % lärosätena genomsnittligt att erhålla 37 % från ersättning för helårsstudenter och 28 % från ersättning för helårsprestationer.

11.4. Examenspremie för lärosäten

En resurstilldelning baserad på antalet examina har diskuterats tidigare. Resursberedningen ”Ersättning för kvalitet och effektivitet”, (SOU 1993:3), behandlade frågan men rekommenderade att examina inte skulle utgöra en grund för resurstilldelningen. Flera skäl angavs för detta. En orsak var svårigheter med att fastlägga till vilken tidsperiod och till vilket lärosäte en avlagd examina skulle hänföras. Det ansågs också svårt att bedöma ett rimligt totalpris per examen. Vissa utbildningsområden bedömdes ha en bristande koppling mellan avslutade studier och anhållan om examina. Givet att en student fått en examen, som grundas på studier vid flera lärosäten, ansågs det dessutom omständligt att beräkna ersättningen till berörda lärosäten.

Det kan noteras att det finska systemet använder målen för antalet magisterexamina som den huvudsakliga ersättningsgrunden och att en mindre del av ersättningen är knuten till faktisk måluppfyllelse. En nackdel med det finska systemet som aviserades vid besöket på Utbildningsministeriet var de långa utbildnings-

tiderna. Det ansågs vara en följd av den starka fokuseringen på examina.

Om tilldelningen av resurser till grundutbildningen baseras på antalet examina (fördelade på olika kategorier) innebär detta en tydlig styrning från regering och riksdag över lärosätenas grundutbildningsutbud. Detta borde principiellt innebära att staten tar ett större ekonomiskt ansvar för grundutbildningens finansiering än idag. Detta skulle enligt vår uppfattning förutsätta ett styr- och resurstilldelningssystem av en helt annan modell än det nuvarande.

Utredningen har tidigt avvisat ett resurstilldelningssystem helt baserat på antalet examina mot bakgrund av bl.a. de skäl som framfördes i Resursberedningen (SOU 1993:3) och erfarenheterna från de finska och nederländska resurstilldelningssystemen. Ett examensstyrt resurstilldelningssystem skulle innebära en kraftigt ökad fokusering på examina vilket skulle kunna leda till en förändrad syn på fristående kurser och därmed förändra inriktningen på svensk högskoleutbildning.

Vi har dock övervägt införandet av en examenspremie som en del av den student- och prestationsrelaterade ersättningen. En examenspremie skulle kunna knytas till lärosätets examensmål eller till samtliga examina som utfärdas vid lärosätet. Därigenom skulle en koppling till arbetsmarknadens behov bli något tydligare än idag. Vidare skulle incitamenten för lärosätena att påverka de studerande att ta ut sin examen öka. Det finns dock fortfarande nackdelar med att delvis basera resurstilldelningen på examina.

Införandet av en examenspremiebaserad komponent i resurstilldelningssystemet försämrar både enkelheten och tydligheten. Det skulle missgynna lärosäten med utbildningar som inte nödvändigtvis har som mål att leda till en examen, t.ex. fort- och vidareutbildning. Det kan heller inte uteslutas att lärosäten, för att få tillgång till examenspremien, rekryterar studenter från varandra när dessa är i färd med att avsluta sin utbildning. Examens- och kursbevis som avser utbildning vid mer än en högskola skall enligt högskoleförordningen (HF 6 kap. § 17) utfärdas av den högskola där studenten senast har godkänts i prov eller har slutfört sin utbildning, om inte de berörda högskolorna i det enskilda fallet kommit överens om annat.

Dessutom är utfärdandet av ett examensbevis en administrativ handling och således inte kopplat till själva genomförandet av utbildningen. Det nuvarande regelverket är sådant (HF 6 kap. 15 §)

att det är den studerande som hos lärosätet ansöker om att få examensbevis. Detta betyder med nuvarande bestämmelser i högskoleförordningen att det inte är lärosätet som avgör när ett examensbevis skall utfärdas utan den studerande. Det lärosätet kan göra är att upplysa den studerande om vikten av att fullfölja utbildningen och ta ut sin examen. Det faktum att det i praktiken inte är lärosätet som initierar när en examen skall utfärdas är ytterligare ett argument för att en examenspremie inte kan vara en del av resurstilldelningssystemet.

Som tidigare nämnts har dagens examensmål en styrande effekt på grundutbildningens sammansättning trots att någon resurstilldelning inte är kopplad till dessa mål. Vi föreslår i kapitel 10 att examensmålen även fortsättningsvis skall vara en del av styrsystemet för universitet och högskolor.

Vid de idéseminarier som utredningen genomfört har i stort sett alla lärosäten varit negativa till att införa en examenspremie för lärosäten.

Vi föreslår mot ovanstående bakgrund att någon examenspremie inte införs som en komponent i resurstilldelningssystemet.

11.5. Särskilda åtaganden av långsiktig karaktär

Enligt vår uppfattning bör särskilda åtaganden av långsiktig karaktär även fortsättningsvis anges i respektive lärosätes utbildningsuppdrag. Det följer av sakens natur att antalet särskilda åtaganden av långsiktig karaktär blir begränsat och att de därmed kommer att tilldelas lärosätena med viss restriktivitet.

Vissa särskilda åtaganden av långsiktig karaktär bör även fortsättningsvis tilldelas särskilda resurser inom ramen för grundutbildningsanslaget. Andra särskilda åtaganden av långsiktig karaktär bör inte tilldelas särskilda resurser utan finansieras inom ramen för respektive lärosätes grundersättning och takbelopp. Huvudregeln bör vara att särskilda åtaganden (av långsiktig karaktär) som innebär att ett lärosäte skall bedriva utbildning (t.ex. småspråk) av ett visst slag skall finansieras genom grundersättning och takbelopp. Till följd av detta kan i vissa fall grundersättning och takbelopp till ett lärosäte behöva öka. Tandvårdscentraler, nationella resurscentrum och stöd till studenter med funktionshinder är exempel på långsiktiga särskilda åtaganden som inom grundutbildningsanslaget bör finansieras med särskilda resurser.

Småspråkens ställning har dock anhängiggjort ett antal andra frågeställningar som vi anser behöver utredas vidare. Det gäller t.ex. vilka småspråk som bedöms vara av ett sådant nationellt intresse att de motiverar att ingå i ett särskilt åtagande. Sedan nuvarande småspråk definierades kan den internationella utvecklingen, inte minst utvecklingen inom EU, motivera en annan sammansättning. Dessutom finns det även inom andra områden små ämnen, inte minst inom det naturvetenskapliga området, som motiverar en likartad behandling som småspråken.

En översyn bör även ske av de långsiktiga särskilda åtagandenas fördelning mellan lärosäten.

11.6. Särskilda åtaganden av tillfällig karaktär

Vid sidan av särskilda åtaganden av långsiktig karaktär bör särskilda åtaganden av tillfällig karaktär finnas. Även här bör en viss restriktivitet tillämpas.

Vi anser att särskilda åtaganden av tillfällig karaktär men av nationellt intresse bör finansieras ur anslaget ”Särskilda utgifter för universitet och högskolor” efter beslut av regeringen.

Särskilda åtaganden av tillfällig karaktär kan t.ex. avse utveckling av modeller för samverkan mellan lärosäten och initialt täckande av merkostnader när sådan samverkan blir verklighet.

Andra exempel är initiativ som syftar till att bättre anpassa ett lärosätes utbildningsutbud till arbetsmarknadens behov. Det kan gälla allt ifrån utveckling av bättre prognosmodeller till direkt samarbete med arbetsmarknadens företrädare.

Pedagogiskt utvecklingsarbete av nationellt intresse, utvecklingsarbete i samband med en ny examensordning är ytterligare några exempel på särskilda åtaganden av tillfällig karaktär.

11.7. Konstnärlig/Idrottslig lärosätesresurs

Som framgår av avsnittet om grundutbildningsanslagets sammansättning tillkommer för vissa lärosäten en specifik lärosätesresurs.

Denna lärosätesresurs omfattar några relativt få lärosäten och är knuten till de konstnärliga och idrottsliga utbildningsområdena.

Lärosätesresursen definieras som skillnaden mellan vad ett lärosäte får i ersättning i det nuvarande respektive det föreslagna

resurstilldelningssystemet (exklusive lärosätesresurs) inom de konstnärliga respektive idrottsliga utbildningsområdena. De lärosäten som får en lärosätesresurs får därmed i princip lika stor ersättning för konstnärliga utbildningar respektive utbildningar i idrott i nuvarande som i föreslaget resurstilldelningssystem.

11.7.1. Konstnärlig lärosätesresurs

För att få tillgång till den konstnärliga lärosätesresursen föreslår vi att nedanstående villkor skall vara nödvändiga men ej tillräckliga:

1. Har konstnärlig högskoleexamen

2. Hade konstnärligt utbildningsområde 1997

Villkoren innebär att de lärosäten som under lång tid har haft uppdrag att bedriva konstnärlig utbildning och därmed lång erfarenhet av konstnärlig verksamhet uppfyller de nödvändiga villkoren för att erhålla en konstnärlig lärosätesresurs.

För att få en lärosätesresurs skall dessutom berörda lärosäten (om de inte skulle erhålla en lärosätesresurs) ”förlora” mer än 10 Mkr i ersättning (för utbildningar som kategoriserats till de konstnärliga utbildningsområdena) i det nya resurstilldelningssystemet i förhållande till det nuvarande.

De tre villkoren betyder att de konstnärliga högskolorna i Stockholm samt Lunds universitet, Göteborgs universitet, Umeå universitet och Luleå tekniska universitet föreslås erhålla en konstnärlig lärosätesresurs. Att de konstnärliga högskolorna i Stockholm erhåller en lärosätesresurs är en naturlig följd av dagens resurstilldelningssystem där de konstnärliga utbildningsområdena i princip knöts individuellt till respektive lärosäte. Att Lunds universitet, Göteborgs universitet, Umeå universitet och Luleå tekniska universitet erhåller en konstnärlig lärosätesresurs beror på att de konstnärliga utbildningarna vid sidan av lärarutbildningarna vid dessa lärosäten har bedrivits under lång tid och är omfattande, vilket framgår av tabellen nedan.

Tabell 11.1 Konstnärlig utbildningsvolym (maximalt antal helårsstudenter

2005) vid lärosäten med konstnärligt utbildningsområde Konstnärlig utbildningsvolym (maximalt antal helårsstudenter (exkl. de konstnärliga högskolorna i Stockholm)

Källa: Regleringsbrev för budgetåret 2005 avseende anslag till universitet och högskolor.

Den konstnärliga lärosätesresursens storlek för berörda lärosäten framgår av kapitel 12 (tabell 12.7) och sammanfattas i nedanstående tabell.

Design Konst Musik Opera Teater Media Dans Summa

Lunds universitet

56 74 384

55

569

Göteborgs universitet 419 95 390 24 30 20

978

Umeå universitet 208 74 10

292

Luleå tekniska universitet 20

261

16 45

342

Linköpings universitet 50

50

Chalmers tekniska högskola

23

23

Karlstads universitet

140

140

Mittuniversitetet 60

60

Växjö universitet

75

20

95

Örebro universitet

15

180

195

Högskolan i Kalmar

50

10

60

Malmö högskola

50

26

76

Mälardalens högskola 85

21

10

116

Högskolan i Borås

66

66

Högskolan i Dalarna

20

20

Högskolan på Gotland

15 15

30

Högskolan i Gävle

60

60

Högskolan i Kristianstad 15

15

Högskolan i Skövde

50

10

60

Lärarhögskolan 50 30

80

Södertörns högskola 15

15

Tabell 11.2 Konstnärlig lärosätesresurs (kr)

Lärosäte Konstnärlig

lärosätesresurs

Danshögskolan

12 322

Dramatiska institutet

50 478

Konstfack 35 984 Kungl. Konsthögskolan 22 028 Kungl. Musikhögskolan 14 777 Operahögskolan 10 003 Teaterhögskolan 15 554 Lunds universitet 33 168 Göteborgs universitet 58 334 Umeå universitet 19 165 Luleå tekniska universitet 24 781

Summa

296 594

Övriga lärosäten med konstnärligt ersättningsområde uppfyller inte villkoren för att erhålla en konstnärlig lärosätesresurs. Den negativa skillnaden i ersättning (inom de konstnärliga utbildningsområden) som uppstår för dessa lärosäten likställs med de skillnader mellan nuvarande och föreslaget resurstilldelningssystem som kan uppstå för andra utbildnings-/ersättningsområden och ingår i den totala sammanställningen avseende konsekvenser för lärosätet (kapitel 12). Estetiska kurser inom t.ex. lärarutbildningen som tidigare klassificerats till utbildningsområdet Övrigt föreslås kunna klassificeras till det nya konstnärliga ersättningsområdet.

11.7.2. Idrottslig lärosätesresurs

För att få tillgång till den idrottsliga lärosätesresursen föreslår vi att liknande villkor som för den konstnärliga lärosätesresursen skall gälla. För att få tillgång till den idrottsliga lärosätesresursen föreslår vi att nedanstående villkor skall vara nödvändiga men ej tillräckliga:

1. Hade idrottslärarexamen 1997

2. Hade idrottsligt utbildningsområde 1997

Villkoren innebär att de lärosäten som under lång tid har haft uppdrag att bedriva idrottslig utbildning och därmed lång erfarenhet av idrottslig verksamhet uppfyller de nödvändiga villkoren för att erhålla en konstnärlig lärosätesresurs. (Idrottslärareexamen har numera utgått ur examensordningen).

För att få en lärosätesresurs skall dessutom berörda lärosäten (om de inte skulle erhålla en lärosätesresurs) ”förlora” mer än 10 Mkr i ersättning (för utbildningar som kategoriserats till utbildningsområdet Idrott) i det nya resurstilldelningssystemet i förhållande till det nuvarande.

De tre villkoren betyder att Idrottshögskolan och Örebro universitet föreslås erhålla en idrottslig lärosätesresurs. Att Idrottshögskolan erhåller en lärosätesresurs är en naturlig följd av dagens resurstilldelningssystem där utbildningsområdet Idrott från början i princip knöts individuellt till Idrottshögskolan. Att Örebro universitet erhåller en idrottslig lärosätesresurs beror på att universitetet har utbildningarna inom idrott som bedrivits under lång tid och är omfattande (se nedanstående tabell). Eftersom någon övre gräns för antalet helårsstudenter inte finns för respektive lärosäte inom utbildningsområdet Idrott baseras tabellen på antalet faktiska helårsstudenter 2003, det senaste året som finns tillgängligt i NU- databasen. Detta år hade elva lärosäten rätt till utbildningsområdet Idrott (varav nio hade registrerade studenter detta år). Under 2005 har tretton lärosäten rätt till utbildningsområdet Idrott.

Tabell 11.3 Utbildningsvolym (helårsstudenter 2003) inom utbildningsområdet Idrott

Idrottshögskolan Örebro universitet

Umeå universitet Göteborgs universitet Högskolan i Dalarna Högskolan i Kristianstad Högskolan i Halmstad Malmö högskola Växjö universitet

327 253

91 35 11 45

8 46 86

Källa: NU- databasen.

Den idrottsliga lärosätesresursens storlek för berörda lärosäten framgår av kapitel 12 och sammanfattas i nedanstående tabell.

Tabell 11.4 Idrottslig lärosätesresurs (kr)

Lärosäte Idrottslig lärosätesresurs

Idrottshögskolan Örebro universitet Summa

19 534 15 814 35 348

Övriga lärosäten med utbildningsområdet Idrott uppfyller inte villkoren för att få en idrottslig lärosätesresurs. Den negativa skillnaden i ersättning (inom utbildningsområdet Idrott) som uppstår för dessa lärosäten likställs med de skillnader mellan nuvarande och föreslaget resurstilldelningssystem som kan uppstå för andra utbildnings-/ersättningsområden och ingår i den totala sammanställningen avseende konsekvenser för lärosätet (se kapitel 12).

11.8. Ökning eller minskning av lärosätenas utbildningsutbud

Om ett lärosäte får ett ökat eller minskat utbildningsåtagande från riksdag eller regering ökas respektive minskas både grundersättningen och den student- och prestationsrelaterade ersättningen (takbeloppet).

Takbeloppet ökas respektive minskas med det belopp som blir resultatet då antalet helårsstudenter och helårsprestationer multipliceras med utbildningsområdenas/ersättningsområdenas ersättningsbelopp.

För att grundersättningen även fortsättningsvis skall utgöra 35 procent av helheten skall grundersättningen öka/minska med 7/13-delar av ökningen respektive minskningen av takbeloppet.

Om t.ex. takbeloppet för ett lärosäte ökar med 10 Mkr skall grundersättningen öka med 7/13 x 10 Mkr = 5 385 kkr, dvs. den totala ökningen för lärosätet blir 15 385 kkr. Av denna ökning utgör ökningen av grundersättningen 35 procent och höjningen av takbeloppet 65 procent.

Den konstnärliga/idrottsliga lärosätesresursen påverkas inte direkt av ökningar eller minskningar av utbildningsuppdraget. Om en ökning (eller minskning) skall ske blir en fråga att ta upp i samband med de ”förstärkta” budgetdialogerna och kan t.ex. utgå från behovet av nya lokaler.

Ersättningen för permanenta särskilda åtaganden berörs i normalfallet inte av ökningar respektive minskningar av utbildningsutbudet. Dock kan t.ex. vid en utökning av tandläkarutbildningen ersättningen till de lärosäten som har egna tandvårdscentraler (särskilt åtagande av långsiktig karaktär) behöva förstärkas.

11.9. Ersättningsområden

Dagens utbildningsområden är 20 till antalet. Sju av dessa är konstnärliga (Design, Konst, Musik, Opera, Teater, Media, Dans) och ett utgörs av Idrott. De konstnärliga utbildningsområdena och utbildningsområdet Idrott är speciella eftersom ersättningsbeloppen för helårsstudenter och helårsprestationer ursprungligen knöts individuellt till respektive konstnärlig högskola och

Idrottshögskolan utifrån respektive lärosätes anslag i det tidigare anslagssystemet.

Utbildningsområdena Humanistiskt, Teologiskt, Juridiskt och Samhällsvetenskapligt (HJST) i nuvarande resurstilldelningssystem har samma ersättningsbelopp för helårsstudenter respektive helårsprestationer.

Även utbildningsområdena Naturvetenskapligt, Tekniskt och Farmaceutiskt (NTF) har samma ersättningsbelopp för helårsstudenter respektive helårsprestationer.

Utbildningsområdena Vård (V), Odontologiskt (O), Medicinskt (M), Undervisning (U) och Övrigt (Ö) har alla egna unika ersättningsbelopp för helårsstudenter respektive helårsprestationer.

Nedanstående tabell anger de befintliga utbildningsområdena med de ersättningsbelopp för helårsstudenter respektive helårsprestationer som tillämpas verksamhetsåret 2005.

Tabell 11.5 Nationella ersättningsbelopp (kr) budgetåret 2005

Helårsstudenter Helårsprestationer Summa

HJST

17 217

16 958

34 175

NTF

43 431

37 421

80 852

V

48 241

41 783

90 024

O

39 893

46 471

86 364

M

53 908

65 572

119 480

U

31 490

37 086

68 576

Ö

36 441

29 602

66 043

Design

128 583

78 342

206 925

Konst

182 547

78 372

260 919

Musik

110 932

70 141

181 073

Opera

264 364

158 146

422 510

Teater

255 635

127 329

382 964

Media

260 874

208 971

469 845

Dans

179 788

99 343

279 131

Idrott

93 688

43 356

137 044

Källa: Regleringsbrev för budgetåret 2005 avseende anslag till universitet och högskolor.

Vi föreslår nu att begreppet ”Utbildningsområde” ersätts av begreppet ”Ersättningsområde”.

Genom denna förändring vill vi markera att det inte handlar om inom vilka områden lärosätena skall ge kurser. En sådan ordning är

vare sig önskvärd eller möjlig eftersom många kurser idag är av tvärvetenskaplig karaktär och därmed omfattar flera utbildningsområden. I stället vill vi markera att det just är ersättningsområden, dvs. en indelningsgrund av kurser efter vilken en del av resurstilldelningen till grundläggande högskoleutbildning sker.

Vi föreslår vidare att dagens 20 utbildningsområden byts mot 6 ersättningsområden enligt nedanstående sammanställning:

Ersättningsområde Motsvarar följande

utbildningområden

Humanistiskt- Samhällsvetenskapligt Humanistiskt,

Teologiskt, Juridiskt, Samhällsvetenskapligt

Naturvetenskapligt- Tekniskt Naturvetenskapligt, Tekniskt, Farmaceutiskt

Medicinskt Medicinskt, Odontologiskt Vård Vård

Utbildningsvetenskapligt Undervisning, Övrigt, Idrott

Konstnärligt Design, Konst, Musik, Opera, Teater, Media, Dans

11.9.1. Humanistiskt

  • Samhällsvetenskapligt ersättningsområde

Att sammanföra utbildningsområdena Humanistiskt, Teologiskt, Juridiskt, Samhällsvetenskapligt till ett ersättningsområde anser vi närmast vara en självklarhet, bl.a. mot bakgrund av att dagens ersättningsbelopp för helårsstudenter och helårsprestationer till dessa utbildningsområden är lika. Dessutom finns i dagens system vissa svårigheter att avgöra om en kurs skall klassificeras till exempelvis Humanistiskt eller Samhällsvetenskapligt utbildningsområde. Att sammanföra fyra utbildningsområden till ett ersättningsområde kommer därmed att underlätta lärosätenas kursklassificering.

11.9.2. Naturvetenskapligt

  • Tekniskt ersättningsområde

Med motsvarande argument som ovan föreslås att utbildningsområdena Naturvetenskapligt, Tekniskt förs samman till ett ersättningsområde

  • Naturvetenskapligt − Tekniskt.

Det farmaceutiska utbildningsområdet föreslås utgå. I stället bör kurser med farmaceutiskt innehåll kursklassificeras till ersättningsområdet Naturvetenskapligt

  • Verksamhetsåret 2003 användes farmaceutiskt utbildningsområde bara av Uppsala universitet och Linköpings universitet.

11.9.3. Medicinskt ersättningsområde och ersättningsområdet Vård

Beträffande Medicinskt ersättningsområde har utredningen övervägt möjligheten att sammanföra även utbildningsområdet Vård med utbildningsområdena Medicin och Odontologi. Vi har dock funnit att en sådan sammanslagning inte är ändamålsenlig av minst två skäl. För det första skiljer sig vårdutbildningarna till sin karaktär från utbildningarna inom medicin och odontologi. För det andra skulle en gemensam ersättningsnivå (inklusive grundersättning) till dessa tre utbildningsområden bli betydligt lägre än dagens nivå på ersättningsbeloppen till utbildningsområdet Medicin och betydligt högre än dagens ersättningsbelopp till utbildningsområdet Vård. Detta skulle, om den totala resursnivån till dessa tre utbildningsområden är konstant, innebära stora

omfördelningar, från de flesta lärosäten med läkarutbildning till lärosäten med enbart vårdutbildningar. Detta är enligt vår mening inte rimligt varför vi valt att behålla Vård som eget ersättningsområde.

Vi föreslår dock att utbildningsområdena Medicin och Odontologi sammanförs till ett ersättningsområde. Dessa områden har innehållsmässigt mycket gemensamt. Vår internationella utblick visar också på att man i Norge, England, Finland behandlar medicin och odontologi på ett likartat sätt. De konsekvenser som uppstår anser vi vara hanterbara. Eftersom Odontologiskt utbildningsområde har en relativt blygsam omfattning sänks ersättningsbeloppen till Medicin endast marginellt. Dock höjs ersättningsbeloppen till Odontologi avsevärt men eftersom den verksamheten har liten omfattning innebär detta endast marginella förändringar för berörda lärosäten.

11.9.4. Utbildningsvetenskapligt ersättningsområde

Vi föreslår vidare att utbildningsområdena Undervisning, Övrigt och Idrott sammanförs till ersättningsområdet Utbildningsvetenskapligt. Utbildningsområdet Undervisning är i dag direkt kopplat till lärarutbildningen och omfattar enligt regleringsbrevet avseende anslag för universitet och högskolor det allmänna utbildningsområdet och övrig verksamhetsförlagd utbildning. Även Övrigt avser också till största delen lärarutbildningen (bl.a. praktiskt- estetiska kurser) men omfattar även journalist- och bibliotekarieutbildningar. Nuvarande ersättningsbelopp till utbildningsområdena Undervisning och Övrigt ligger på samma nivå. Den utbildning som genomförs inom utbildningsområdet Idrott avser också till största delen lärarutbildningen. Mot denna bakgrund föreslår vi att även Idrott ingår i ersättningsområdet Utbildningsvetenskapligt. Detta innebär att ersättningsbeloppen till utbildningsområdet Idrott sänks kraftigt. För vissa lärosäten innebär detta att en idrottslig lärosätesresurs behöver tillföras. Se vidare avsnitt 11.7.2.

Estetiska kurser inom lärarutbildningen föreslås få klassificeras till konstnärligt ersättningsområde (se nedan).

Journalistutbildningen och bibliotekarieutbildning bör precis som andra utbildningar klassificeras på befintliga ersättningsområden. Motivet för att dessa utbildningar vid införandet av det

nuvarande resurstilldelningssystemet hänfördes till utbildningsområdet Övrigt var att dessa inte kunde hänföras ett visst fakultetsområde och att ersättningsnivåerna från utbildningsområdet Övrigt bedömdes rimliga. Vi anser dock att dessa utbildningar precis som alla andra bör klassificeras på de ersättningsområden som finns.

11.9.5. Konstnärligt ersättningsområde

De sju konstnärliga utbildningsområdena föreslår vi sammanförs till ett konstnärligt ersättningsområde. Detta innebär att uppdelningen av de konstnärliga utbildningarna i många smala områden försvinner.

Samtliga lärosäten som idag har något konstnärligt utbildningsområde föreslås ha rätt till det konstnärliga ersättningsområdet, Även lärosäten som idag har rätt att tillämpa utbildningsområdet ”Övrigt” skall, enligt vår uppfattning, ha rätt till det konstnärliga ersättningsområdet. Det innebär att de praktiskt estetiska kurserna inom bl.a. lärarutbildningen kan klassificeras till konstnärligt ersättningsområde.

Som framgår av avsnittet 10.7 föreslår vi vidare att någon övre begränsning, uttryckt i antalet helårsstudenter, inte skall förekomma för det konstnärliga ersättningsområdet till skillnad från vad som gäller för dagens konstnärliga utbildningsområden.

Samtliga lärosäten med konstnärligt ersättningsområde har såväl student- och prestationsrelaterad ersättning (upp till lärosätets takbelopp) och grundersättning. Vissa lärosäten har dessutom rätt till en specifik lärosätesresurs. Se vidare avsnitt 11.7.1. Sammanfattningsvis förutsätter ett konstnärligt ersättningsområde dels att en konstnärlig lärosätesresurs införs (för vissa lärosäten), dels att den övre gräns som gäller antalet helårsstudenter inom konstnärliga utbildningsområden tas bort. Ersättningsnivåerna för det konstnärliga ersättningsområdet liksom för övriga ersättningsområden framgår av avsnitt 11.10.

Avslutningsvis vill vi framhålla att den föreslagna ordningen med få ersättningsområden blir enklare och tydligare än dagens system med 20 utbildningsområden. Likaså blir den nödvändiga kursklassificeringen lättare att genomföra för de enskilda lärosätena.

11.10. Ersättningsbelopp

De ersättningsbelopp som under 2005 tillämpas för respektive utbildningsområde framgår av nedanstående tabell (HST=helårsstudenter, HPR=helårsprestationer).

Tabell 11.6 Nationella ersättningsbelopp (kr) budgetåret 2005

Helårsstudenter Helårsprestationer Summa Andel HST Andel HPR

HJST

17 217

16 958 34 175 50,4% 49,6%

NTF

43 431

37 421 80 852 53,7% 46,3%

V

48 241

41 783 90 024 53,6% 46,4%

O

39 893

46 471 86 364 46,2% 53,8%

M

53 908

65 572 119 480 45,1% 54,9%

U

31 490

37 086 68 576 45,9% 54,1%

Ö

36 441

29 602 66 043 55,2% 44,8%

Design

128 583

78 342 206 925 62,1% 37,9%

Konst

182 547

78 372 260 919 70,0% 30,0%

Musik

110 932

70 141 181 073 61,3% 38,7%

Opera

264 364

158 146 422 510 62,6% 37,4%

Teater

255 635

127 329 382 964 66,8% 33,2%

Media

260 874

208 971 469 845 55,5% 44,5%

Dans

179 788

99 343 279 131 64,4% 35,6%

Idrott

93 688

43 356 137 044 68,4% 31,6%

Källa:Regleringsbrev för budgetåret 2005 avseende anslag till universitet och högskolor

Anm.: HJST= Humanistiskt, Juridiskt, Samhällsvetenskapligt och Teologiskt utbildningsområde NTF= Naturvetenskapligt, Tekniskt och Farmaceutiskt utbildningsområde V= utbildningsområdet Vård O= Odontologiskt utbildningsområde M= Medicinskt utbildningsområde U= utbildningsområdet Undervisning och Ö= utbildningsområdet Övrigt.

Andelen ersättning för helårsstudenter varierar för de utbildningsområden som inte är idrottsligt eller konstnärliga mellan 45 procent och 55 procent. Den främsta anledningen till denna variation är att ersättningen för lokalhyror som inkluderades i ersättningen för helårsstudenter 1994/95 utgjorde en varierande andel av ersättningen för helårsstudenter.

För det idrottsliga och de konstnärliga utbildningsområdena är andelen ersättning för helårsstudenter högre än för övriga utbildningsområden. Den varierar mellan 60 procent och 70 procent (undantaget media). Den höga andelen ersättning för helårsstudenter beror till stor del på att ersättningen för lokalhyror och lånekostnader (som ingår i ersättningen för helårsstudenter) är förhållandevis höga.

Vi har ovan presenterat tre förslag som alla påverkar de framtida ersättningsnivåerna:

1. Sex ersättningsområden ersätter 20 utbildningsområden

2. Den student- och prestationsrelaterade ersättningen utgör 65 procent av summan av grundersättning och student- och prestationsrelaterad ersättning 3. Ersättningsbeloppen för helårsstudenter respektive helårsprestationer utgör båda 50 procent av deras summa för respektive ersättningsområde.

Nedan följer en beräkning av ersättningsbeloppen för helårsstudenter och helårsprestationer för de nya ersättningsområdena. Denna beräkning grundas på de ersättningsbelopp som gäller 2005 för de olika utbildningsområdena. Som vi tidigare nämnt föreslår vi inte någon relativ förskjutning av ersättningsbeloppen mellan nuvarande utbildningsområden som underlag för beräkningarna avseende de nya ersättningsbeloppen

11.10.1. Ersättningsområden: Humanistiskt

Naturvetenskapligt

  • samt Vård

Ersättningsområdet Humanistiskt- Samhällsvetenskapligt (HS) ersätter enligt ovan utbildningsområdena Humanistiskt, Teologiskt, Samhällsvetenskapligt och Juridiskt medan ersättningsområdet Naturvetenskapligt- Tekniskt (NT) ersätter utbildningsområdena Naturvetenskapligt, Tekniskt och Farmaceutiskt. Vård (V) behålls som ersättningsområde.

Om antalet helårsstudenter och helårsprestationer under 2003 inom utbildningsområdena Humanistiskt, Teologiskt, Samhällsvetenskapligt och Juridiskt summeras fås antalet helårsstudenter och helårsprestationer inom ersättningsområdet Huma-

nistiskt

  • På motsvarande sätt beräknas antalet helårsstudenter och helårsprestationer inom ersättningsområdena Naturvetenskapligt
  • och Vård. Om 2005 års ersättningsbelopp (tabell 11.6) för helårsstudenter och helårsprestationer tillämpas på antalet helårsstudenter och helårsprestationer under 2003 fås den totala ersättningsnivån för respektive ersättningsområde enligt nuvarande beräkningsprinciper. Dessa uppgifter framgår av nedanstående tabell.

Tabell 11.7 Antalet helårsstudenter, helårsprestationer och total ersättning

(kkr) med nuvarande beräkningsprinciper inom ersättningsområdena Humanistiskt

  • Naturveten-

skapligt

  • och Vård

Antal helårs- studenter 2003

Antal helårs- prestationer 2003

Total ersättning i nuvarande resurstilldelningssystem

HS NT V

133 156

89 210 21 146

102 793

72 919 19 778

4 035 711 6 603 181 1 846 488

För att beräkna de nya ersättningsbeloppen för helårsstudenter och helårsprestationer (som vardera utgör 50 procent av deras summa) divideras den totala ersättningen för respektive ersättningsområde med summan av antalet helårsstudenter och helårsprestationer inom ersättningsområdet. De värden som på detta sätt erhålles multipliceras sedan med 65 procent, eftersom det nya takbeloppet utgör 65 procent av helheten (= summan av grundersättning och student- och prestationsrelaterad ersättning). De nya ersättningsbeloppen framgår av nedanstående tabell.

Tabell 11.8 Nya ersättningsbelopp (kr) för helårsstudenter och helårsprestationer inom ersättningsområdena Humanistiskt

  • Naturvetenskap-

ligt

  • och Vård

Ersättning för helårsstudenter

Ersättning för helårsprestationer

HS NT V

11 118 26 473 29 328

11 118 26 473 29 328

Konsekvenser:

I nuvarande resurstilldelningssystem är ersättningen för helårsstudenter högre än ersättningen för helårsprestationer för de utbildningsråden som här betraktas. Vid övergången till det föreslagna resurstilldelningssystemet ”gynnas” därför de lärosäten som har en hög prestationskvot eftersom ersättningen för helårsstudenter är lika stor som ersättningen för helårsprestationer inom respektive ersättningsområde. Effekterna är dock marginella.

Konsekvenserna för respektive universitet och högskola framgår av kapitel 12.

11.10.2. Ersättningsområde: Medicinskt

Medicinskt ersättningsområde ersätter utbildningsområdena Medicin och Odontologi. Om antalet helårsstudenter och helårsprestationer under 2003 inom utbildningsområdena Medicin och Odontologi summeras fås antalet helårsstudenter och helårsprestationer inom ersättningsområdet Medicinskt.

Om 2005 års ersättningsbelopp (tabell 11.6) för helårsstudenter och helårsprestationer tillämpas på antalet helårsstudenter och helårsprestationer under 2003 inom utbildningsområdena Medicin och Odontologi fås enligt nuvarande beräkningsprinciper den totala ersättningsnivån för dessa utbildningsområden samt för det nya ersättningsområdet Medicinskt. Dessa uppgifter framgår av nedanstående tabell.

Tabell 11.9 Antalet helårsstudenter, helårsprestationer och total ersättning

(kkr) med nuvarande beräkningsprinciper inom utbildningsområdena Medicin och Odontologi samt ersättningsområdet Medicinskt

Antal helårsstudenter 2003

Antal helårs- prestationer 2003

Total ersättning i nuvarande resurstilldelningssystem

Medicin (utb.omr.) Odontologi (utb.omr.) Medicinskt (ers.område)

11 690

1 227 12 917

10 765

1 157 11 922

1 336 067

102 716 1 438 783

För att beräkna de nya ersättningsbeloppen för helårsstudenter och helårsprestationer (som vardera utgör 50 procent av deras summa) divideras den totala ersättningen för ersättningsområdet Medicinskt med summan av antalet helårsstudenter och helårsprestationer. Det värde som på detta sätt erhålles multipliceras sedan med 65 procent, eftersom det nya takbeloppet utgör 65 procent av helheten (= summan av grundersättning och student- och prestationsrelaterad ersättning). Det nya ersättningsbeloppet framgår av nedanstående tabell.

Tabell 11.10 Nya ersättningsbelopp (kr) för helårsstudenter och helårspresta-

tioner inom ersättningsområdet Medicinskt

Ersättning för helårsstudenter

Ersättning för helårsprestationer

Medicinskt

37 651

37 651

Konsekvenser:

De lärosäten som i nuvarande resurstilldelningssystem har utbildningsområdet Odontologi får en något högre ersättning enligt den föreslagna modellen och omvänt får de lärosäten som enbart har utbildningsområdet Medicin en något lägre ersättning. Eftersom utbildningsområdet Odontologi i jämförelse med utbildningsområdet Medicin är litet blir förändringarna för respektive lärosäte små.

Konsekvenserna för respektive universitet och högskola framgår av kapitel 12.

11.10.3. Ersättningsområde: Utbildningsvetenskapligt

Utbildningsvetenskapligt ersättningsområde ersätter utbildningsområdena Undervisning, Övrigt och Idrott.

Om antalet helårsstudenter och helårsprestationer under 2003 inom utbildningsområdena Undervisning, Övrigt och Idrott summeras fås antalet helårsstudenter och helårsprestationer inom Utbildningsvetenskapligt ersättningsområde. Om 2005 års ersättningsbelopp (tabell 11.6) för helårsstudenter och helårsprestationer tillämpas på antalet helårsstudenter och helårsprestationer under 2003 inom utbildningsområdena Undervisning, Övrigt och Idrott fås enligt nuvarande beräkningsprinciper den totala ersättningsnivån för dessa utbildningsområden samt för det nya ersättningsområdet Utbildningsvetenskapligt. Dessa uppgifter framgår av nedanstående tabell.

Tabell 11.11 Antalet helårsstudenter, helårsprestationer och total ersättning (kkr) med nuvarande beräkningsprinciper inom utbildningsområdena Undervisning, Övrigt och Idrott samt ersättningsområdet Utbildningsvetenskapligt

Antal helårs- studenter 2003

Antal helårs- prestationer 2003

Total ersättning i nuvarande resurstilldelningssystem

Undervisning utb.omr.) Övrigt (utb.omr.) Idrott utb.omr.) Utbildningsvetenskapligt (ers.område)

24 326

5 879

902 31 107

22 117

4 980

759 27 856

1 586 257

361 655 117 414 2 065 326

Att beräkna de nya ersättningsbeloppen för helårsstudenter och helårsprestationer (som vardera utgör 50 procent av deras summa) avseende ersättningsområdet Utbildningsvetenskapligt är mer komplicerat än t.ex. för ersättningsområdet Humanistiskt

Samhällsvetenskapligt. Detta hänger samman med att den idrottsliga lärosätesresursen både beror av och påverkar storleken av ersättningsbeloppen för helårsstudenter och helårsprestationer.

Först behöver det totala beloppet för ersättningsområdet (2 065 326 kkr) reduceras med summan av lärosätesresurserna för det idrottsliga området (35 348 kkr varav Idrottshögskolan: 19 534 kkr och Örebro universitet: 15 814 kkr. Den på detta sättet erhållna summan (=2 029 978 kkr) divideras med summan av antalet helårsstudenter och helårsprestationer inom ersättningsområdet. Det värde som på detta sätt erhålles multipliceras sedan med 65 procent, eftersom det nya takbeloppet utgör 65 procent av helheten (= summan av grundersättning och student- och prestationsrelaterad ersättning). Därefter måste en avstämning ske av vad de nya ersättningsbeloppen ger i förhållande till de ersättningsbelopp som gäller för 2005. Det nya ersättningsbeloppet framgår av nedanstående tabell.

Tabell 11.12 Nya ersättningsbelopp (kr) för helårsstudenter och helårs-

prestationer inom ersättningsområdet Utbildningsvetenskapligt

Ersättning för helårsstudenter

Ersättning för helårsprestationer

Utbildningsvetenskapligt 22 350

22 350

Konsekvenser:

Som framgår av avsnitt 11.7.2 tilldelas Idrottshögskolan och Örebro universitet en idrottslig lärosätesresurs. Övriga lärosäten som i nuvarande resurstilldelningssystem har utbildningsområdet Idrott får en något lägre ersättning enligt den föreslagna modellen. Detta uppvägs dock av att estetiska kurser inom t.ex. lärarutbildningen som tidigare klassificerats till utbildningsområdet Övrigt i det nya resurstilldelningssystemet kan klassificeras till Konstnärligt ersättningsområde (se nedan) givet att lärosätet har detta ersättningsområde.

Konsekvenserna för respektive universitet och högskola framgår av kapitel 12.

11.10.4. Ersättningsområde: Konstnärligt

Konstnärligt ersättningsområde ersätter utbildningsområdena Design, Konst, Musik, Opera, Teater, Media och Dans.

Som framgår av tabell 11.6 varierar ersättningsbeloppen för helårsstudent och helårsprestation kraftigt mellan de olika konstnärliga utbildningsområdena. Högst är per capitaersättningen inom utbildningsområdet Media (2005: ersättning för en helårsstudent= 260 874 kr, ersättning för en helårsprestation= 208 971 kr, dvs. totalt 469 845 kr) och lägst inom utbildningsområdet Musik (2005: ersättning för en helårsstudent= 110 932 kr, ersättning för en helårsprestation= 70 141 kr, dvs. totalt 181 073 kr).

Summan av ersättningsbeloppen för helårsstudenter och helårsprestationer för det konstnärliga ersättningsområdet bör tillsammans med grundersättningen vara lägre än den nuvarande lägsta per capitatilldelningen till de konstnärliga utbildningsområdena. Vi föreslår att ersättningsbeloppen för helårsstudenter och helårsprestationer vardera är 50 000 kronor.

Tabell 11.13 Nya ersättningsbelopp (kr) för helårsstudenter och helårspresta-

tioner inom Konstnärligt ersättningsområde

Ersättning för helårsstudenter

Ersättning för helårsprestationer

Konstnärligt 50 000

50 000

Detta betyder för det konstnärliga ersättningsområdet att ersättningen för en helårsstudent och en helårsprestation tillsammans med grundersättningen uppgår till ca 154 kkr.

Detta innebär att det vid behov blir mindre kostnadskrävande att öka de konstnärliga utbildningarna eftersom den föreslagna ersättningen, inklusive grundersättningen, är lägre än samtliga ersättningsnivåer i dagens resurstilldelningssystem. Det betyder också att lärosätena blir mindre känsliga för förändringar i antalet studerande.

Konsekvenser:

Som framgår av avsnitt 11.7.1 tilldelas de konstnärliga högskolorna i Stockholm liksom Lunds universitet, Göteborgs universitet, Umeå universitet och Luleå tekniska universitet en konstnärlig lärosätesresurs. Övriga lärosäten som i nuvarande resurstilldelningssystem har något konstnärligt utbildningsområde får i det nya resurstilldelningssystemet en lägre ersättning. Detta kan dock kompenseras av att vi föreslår att antalet helårsstudenter inom det konstnärliga ersättningsområdet inte längre skall begränsas uppåt för respektive lärosäte (vilket idag sker för nuvarande konstnärliga utbildningsområden i regleringsbrevet avseende anslag till universitet och högskolor) och att estetiska kurser inom lärarutbildningen, som tidigare klassificerades till utbildningsområdet Övrigt, nu kan klassificeras till det konstnärliga ersättningsområdet.

Konsekvenserna för respektive universitet och högskola framgår av kapitel 12.

11.11. Kursklassificering

Som tidigare nämnts skall en kurs utifrån kursens ämnesinnehåll klassificeras till något eller några av de 20 olika utbildningsområdena. Det är klassificeringen som avgör till vilken ersättningsnivå som lärosätet erhåller resurser. Det är lärosätet som beslutar om klassificeringen av sina kurser, men klassificering får endast göras till de utbildningsområden inom vilka lärosätet har rätt att bedriva utbildning (fastställs i regleringsbrevet avseende anslag till universitet och högskolor).

Vår utgångspunkt är att en nationellt beslutad klassificering av ämnen eller utbildningsprogram skulle försvåra för lärosätena att profilera och utveckla sitt utbildningsutbud.

Denna utgångspunkt förutsätter i princip en klassificering som baseras på ämnesinnehåll. Därför föreslår vi att denna modell bibehålls men att som framgår av avsnittet ovan antalet ersättningsområden reduceras till sex. Kursklassificeringen skall således även fortsättningsvis beslutas av det enskilda lärosätet och baseras på kursens ämnesinnehåll. Vi tror att en minskning av ersättningsområdena från tjugo till sex ersättningsområden underlättar klassificeringen.

Det förslag som fanns i regeringens proposition (1992/1993:169), ”Högre utbildning för ökad kompetens” innebar att en kurs skulle klassificeras till ett ersättningsområde/utbildningsområde baserat på kursens innehåll. I ”Förordningen om redovisning av studier m m vid universitet och högskolor” (SFS 1993:1153) finns dock ingen bestämmelse som begränsar klassificeringen till ett utbildningsområde.

Lärosätena tillämpar idag olika modeller för kursklassificering. Några låter det ämnesinnehåll som dominerar kursen vara vägledande för klassificeringen. Andra delar upp en kurs i fler ersättnings-/utbildningsområden. Den sista modellen kan i extremfall tillämpas så att en mycket liten andel av en kurs klassificeras till ett ersättnings-/utbildningsområde.

Vi har tidigare föreslagit att sex ersättningsområden ersätter tjugo utbildningsområden. Detta betyder att de föreslagna ersättningsområdena blir ”bredare” än dagens utbildningsområden. I sin tur borde detta betyda att innehållet i en kurs endast i undantagsfall har ett innehåll som kan föras till mer än tre utbildningsområden.

För att öka enhetligheten och därmed trovärdigheten föreslår vi att lärosätets beslut om kursklassificering fastställs av lärosätets rektor på förslag från t.ex. fakultetsnämnder (motsvarande) och/eller institutioner.

11.12. Ekonomisk stabilitet

11.12.1. Sparade helårsprestationer

I nuvarande resurstilldelningssystem ingår såsom en komponent att lärosäten under år med god tillgång på studenter (som presterar bra resultat) kan bygga upp en reserv av sparade helårsprestationer.

Möjligheten att bygga upp en reserv har gått under beteckningen ”Sparade helårsprestationer” även om reserven byggts upp både från ersättning för helårsstudenter och helårsprestationer. Begreppet ”Sparade helårsprestationer” började användas för att markera att ersättningen för helårsstudenter tagits hem av lärosätena när studenterna registrerade sig medan helårsprestationerna byggdes upp under hand. Med ett sådant betraktelsesätt har reserven byggs upp av sparade helårsprestationer.

Vi anser dock att begreppet ”Sparade helårsprestationer” är missvisande då reserven i praktiken byggts upp utifrån såväl helårsstudenter som helårsprestationer. Vi föreslår därför att begreppet ”Sparade helårsprestationer” ersätts av ”Överproduktion”.

Vi föreslår vidare att i stället för att som nu begränsa överproduktionen till tio procent av föregående års takbelopp begränsningen i stället bör formuleras så att högst tio procent av innevarande års takbelopp får utnyttjas av den tidigare uppbyggda reserven (som således kan byggas upp obegränsat). Fördelarna med ett sådant betraktelsesätt är att ingen överproduktion blir utan värde (jämför med dagens system där högst tio procent av föregående års takbelopp får sparas som överproduktion till kommande år). Det går alltså för det enskilda lärosätet att under flera år bygga på en reserv om man bedömer att en period med vikande studenttillströmning står för dörren. Den reserv av överproduktion som på detta sätt byggts upp kan således utnyttjas under flera år, dock med den begränsningen att högst tio procent av det aktuella årets takbelopp får utnyttjas av den tidigare sparade överproduktionen.

Förslaget innebär således att begränsningen om 10 procent flyttas från ”föregående år” till ”innevarande år”. Effekten av detta förslag blir att lärosätena kan fördela all överproduktion till kommande verksamhetsår utan att någonting ”går förlorat”.

Det bör observeras att ett lärosäte med hjälp av tidigare överproduktion aldrig kan erhålla mer resurser än vad det aktuella årets takbelopp anger.

11.12.2. Anslagssparande – outnyttjat takbelopp

I nuvarande resurstilldelningssystem finns också en möjlighet att utnyttja anslagssparande, dvs. outnyttjat takbelopp.

Myndigheter får normalt enligt anslagsförordningen disponera ett anslagssparande om högst 3 procent av anslagets storlek. Grundläggande högskoleutbildning har således ett undantag från den normala begränsningsregeln. Detta beror bl.a. på att det anslagssparande som uppkommer på grund av ett icke utnyttjat takbelopp är av en annan typ än anslagssparandet inom övrig statsförvaltning som normalt uppkommer genom minskade kostnader.

Anslagssparandet = outnyttjat takbelopp har inte lika tydliga fördelar som ”Sparade helårsprestationer” = ”överproduktion”.

Visserligen behöver ett lärosäte inte gå miste om någon ersättning om ett anslagssparande kan utnyttjas kommande år. Dock kan andra påfrestningar uppstå eftersom enda möjligheten att ta hem ett anslagssparande är att under ett eller flera år ha en utbildningsvolym som överstiger den för lärosätet normala (som anges av takbeloppet). Under den tid som anslagssparandet utnyttjas behöver lärosätet tillfälligt ha tillgång till större lärarresurser än vad som är normalt. Således kan anslagssparandet skapa svårigheter att hitta rätt bemanning, både på kort och lång sikt.

Anslagssparandet skapar också svårigheter i relation till det utgiftstak för offentliga utgifter som Sverige inom EU- samarbetet bundit sig för. Genom att utnyttjat anslagssparande ligger ovanför aktuellt års takbelopp påverkar det landets utgifter detta år (vid sidan av regeringens budgetförslag).

Trots ovanstående invändningar anser vi att anslagssparandet bör bestå. Vi finner dock ingen anledning att ändra på förutsättningarna varför vi föreslår att samma regler som nu även skall gälla fortsättningsvis. Genom att anslagen till grundutbildning redan idag har en undantagsregel som möjliggör ett större anslagssparande än vad som är det normala för statliga anslag har vi bedömt att det inte är realistiskt med ett högre anslagssparande än tio procent (av föregående års takbelopp).

11.12.3. Avräkning och dämpningsfaktorer

Grundutbildningsanslaget föreslås precis som nu utbetalas i tolftedelar till respektive lärosätes räntekonto i Riksgälden.

Den del som avser grundersättning och för vissa lärosäten även den konstnärliga/idrottsliga lärosätesresursen samt ersättning för långsiktiga särskilda åtaganden behöver inte avräknas vid årets slut utan utgör den ersättning respektive lärosäte får oberoende av utbildningsvolym

Den del som avser den student- och prestationsrelaterade ersättningen utbetalas i förskott. Den egentliga ersättning lärosätet erhåller från ersättningar från helårsstudenter och helårsprestationer upp till det aktuella årets takbelopp bestäms först efter budgetårets slut. Den del av grundutbildningsanslaget som motsvarar den student- och prestationsrelaterade ersättningen kan

då avräknas när det slutliga antalet helårsstudenter och helårsprestationer (fördelade på ersättningsområden) föreligger.

Det nuvarande resurstilldelningssystemet fungerar väl i expansionsfaser. Omvänt fungerar det sämre i tider då studerande sviker den högre utbildningen. Orsaken är att för varje helårsstudent respektive helårsprestation som uteblir så försvinner en genomsnittlig intäkt samtidigt som kostnaderna i de flesta fall bara reduceras marginellt. Det sistnämnda bl.a. beroende på att långsiktiga hyresavtal ingåtts som minskar de årliga lokalkostnaderna, investeringar i utrustning genomförts och att det i normalfallet är lämpligare att begränsa vissa utbildningar än att lägga ned dessa.

Det nuvarande resurstilldelningssystemet har idag inga som helst dämpningsfaktorer, vilket innebär att ett lärosäte från ett år till ett annat kan få sina intäkter från grundläggande högskoleutbildning reducerade med avsevärda belopp.

Mot bakgrund av detta har vi undersökt möjligheten att begränsa nedgången av resurser för lärosätena från ett år till ett annat beroende på bortfall av helårsstudenter och/eller helårsprestationer.

En åtgärd har redan föreslagits (avsnitt 11.1 och 11.2) nämligen att införa en grundersättning om 35 procent (av summan av grundersättning och den student- och prestationsrelaterade ersättningen) som lärosätet erhåller utan avräkning. Detta innebär då att den del som skall avräknas minskas från 100 procent till 65 procent. Detta innebär en mindre risk för ett lärosäte att få en kraftig reduktion av resurser från ett år till ett annat.

Vi föreslår vidare (se avsnitt 11.12.1) att det blir lättare att bygga upp reserver under år med överproduktion som sedan kan utnyttjas under år med underproduktion till ett värde av högst tio procent av det aktuella årets takbelopp.

Vi anser dock att dessa åtgärder, som syftar till att skapa ekonomisk stabilitet för lärosätena, inte är till räckliga. Vi föreslår därför att ovanstående åtgärder kompletteras med en bestämmelse som minskar riskerna att gå miste om resurser vid själva avräkningen.

Enligt vår uppfattning kan en sådan dämpningsregel formuleras så att årets utfall jämförs med medelvärdet av de tre senaste årens utfall. Utfallen skall anges i respektive års pris- och lönenivå. Utfallet ett givet år kan högst uppgå till detta års takbelopp.

Om vi tills vidare bortser från ett eventuellt utnyttjande av under tidigare år uppkommen överproduktion (tidigare benämnt sparade

helårsprestationer) eller anslagssparande (outnyttjat takbelopp) föreslår vi en dämpningsregel vid avräkning enligt följande:

Om årets utfall är större än eller lika med medelvärdet av utfallet de senaste tre åren erhålles årets utfall vid avräkningen.

Om årets utfall är mindre än medelvärdet av utfallen de senaste tre åren erhålles medelvärdet vid avräkningen.

I en uppgångsperiod erhålles således det aktuella årets utfall vilket är rimligt med tanke på bl.a. investeringsbehov och behov av utveckling av nya utbildningar. I en nedgångsperiod erhålles i stället medelvärdet av de tre senaste årens utfall, vilket dämpar bortfallet av resurser. Även detta är rimligt med tanke på att det vid behov tar tid att avveckla personal, långa hyresavtal, gjorda investeringar etc.

Nedanstående exempel visar hur dämpningsregeln fungerar under några olika förutsättningar. I samtliga exempel är det avräkningen år tre som står i fokus.

Exempel 1

I exempel 1 antages utfallen (som högst uppgår till respektive års takbelopp) år ett, två och tre vara 625 Mkr, 675 Mkr respektive 700 Mkr, dvs. utfallen utgör en växande följd av värden. Detta innebär att utfallet år tre är större än medelvärdet av de tre årens utfall. I detta exempel erhåller alltså ett tänkt lärosäte 700 Mkr, dvs. utfallet år 3.

Under de förutsättningar som gäller i exempel 1, dvs. utfallen utgör en växande följd av värden, har i förhållande till nuvarande bestämmelser för avräkning, den föreslagna dämpningsregeln ingen effekt. Ett tänkt lärosäte erhåller vid avräkningen 700 Mkr i båda fallen.

Avräkning år 3-exempel 1

600 625 650 675 700 725

0

1

2

3

År

U tfa ll

Avräkning=utfall år 3=700 Mkr

Avräkning år 3-exempel 1

600 625 650 675 700 725

0

1

2

3

År

U tfa ll

Avräkning=utfall år 3=700 Mkr

Exempel 2

I exempel 2 antages utfallen (som högst uppgår till respektive års takbelopp) år ett, två och tre vara 700 Mkr, 675 Mkr respektive 625 Mkr, dvs. utfallen utgör en avtagande följd av värden. Detta innebär att utfallet år tre är mindre än medelvärdet av de tre årens utfall. I detta exempel erhåller alltså ett tänkt lärosäte medelvärdet av de tre årens utfall, dvs. 667 Mkr.

Under de förutsättningar som gäller i exempel 2, dvs. utfallen utgör en avtagande följd av värden, begränsar den föreslagna dämpningsregeln effekterna av utfallens minskning. Enligt nuvarande bestämmelser skulle ett lärosäte få avräkna 625 Mkr år 3 medan lärosätet med föreslagen dämpningsregel i stället får avräkna 667 Mkr, dvs. 42 Mkr mer.

Exempel 3

Exempel 3 beskriver ett fall då följden av utfallsvärden varken är växande eller avtagande. I exemplet antages utfallen år ett, två och tre vara 700 Mkr, 650 Mkr respektive X Mkr, där X är större än 650 Mkr, dvs. efter en nedgång år två (i jämförelse med utfallet år ett ) ökar utfallet år tre (i jämförelse med utfallet år två). Medel-

600 625 650 675 700 725

0

1

2

3

År

U tfa ll

Avräkning=medelvärdet av utfallen år 1-3 = 667 Mkr.

Avräkning år 3- exempel 2

600 625 650 675 700 725

0

1

2

3

År

U tfa ll

Avräkning=medelvärdet av utfallen år 1-3 = 667 Mkr.

Avräkning år 3- exempel 2

värdesbestämningen ger då att om utfallet år tre är minst lika stort som medelvärdet de två första årens utfall (= 675 MKR) kan lärosätet avräkna resurser motsvarande utfallet år tre. Om exempelvis X= 690 Mkr kan ett tänkt lärosäte avräkna 690 Mkr, vilket är samma belopp som lärosätet kan avräkna enligt nuvarande bestämmelser.

Om i stället X, som enligt förutsättningen ovan är större än 650 Mkr, också är mindre än medelvärdet av de två första årens utfall (= 675 Mkr) får den föreslagna dämpningsregeln effekt. Antag, t.ex. att utfallet år tre är 660 Mkr. I nuvarande system skulle ett tänkt lärosäte då få avräkna 660 Mkr. Om den föreslagna dämpningsregeln tillämpas får lärosätet i stället avräkna ett belopp som är lika med medelvärdet av de tre årens utfall, dvs. 670 Mkr, 10 Mkr mer än i nuvarande system.

Vår föreslagna modell för avräkning kan sammanfattas i följande schema. I schemat nedan är år 3 det aktuella året.

Avräkning år 3-exem pel 3

600 625 650 675 700 725

0

1

2

3

År

U tf all

Avräkning=utfall år 3 om utfallet >= 675 Mkr

Avräkning=medelvärdet av utfallen år 1-3 om utfallet < 675 Mkr

Avräkning år 3-exem pel 3

600 625 650 675 700 725

0

1

2

3

År

U tf all

Avräkning=utfall år 3 om utfallet >= 675 Mkr

Avräkning=medelvärdet av utfallen år 1-3 om utfallet < 675 Mkr

Modell för avräkning: Exempel:

A . Takbelopp A1: Lärosätets takbelopp år 3 710 Mkr

B . Utfall (exklusive ev. utnyttjande av

överproduktion eller anslagssparande)

B1: Lärosätets utfall år 3

(= max takbeloppet år 3) 660 Mkr

B2: Lärosätets utfall år 2

(= max takbeloppet år 2) 650 Mkr

B3: Lärosätets utfall år 1

(= max takbeloppet år 1) 700 Mkr

B4: Medelvärdet av utfallen år 1

  • 670 Mkr

(= max takbeloppet år 3)

C . Avräkning C1: Lärosätets utfall år 3

(= max takbeloppet år 3) 660 Mkr

C2: Medelvärdet av utfallen år 1

(= max takbeloppet år 3) 670 Mkr

C3: Avräkning =

=största värdet av

  • utfall år 3 och
  • av utfallen år 1−3 670 Mkr

11.12.4. Avräkning i samband med utnyttjande av överproduktion eller anslagssparande från tidigare år

I ovanstående beskrivning och exempel avseende den föreslagna dämpningsregeln vid avräkning av årets utfall har någon hänsyn inte tagits till om ett givet lärosäte utnyttjat värdet av den överproduktion (tidigare sparade helårsprestationer) eller värdet av det anslagssparande (outnyttjat takbelopp) som uppkommit under ett eller flera föregående år.

Om ett lärosäte har möjlighet att utnyttja en från tidigare år uppkommen överproduktion bör följande gälla:

Först bestäms hur stort belopp som ett givet lärosäte får avräkna enligt huvudregeln ovan. Det belopp som får avräknas enligt huvudregeln får högst uppgå till lärosätets takbelopp för det år som

betraktas. Någon hänsyn tas i detta skede inte till ett eventuellt utnyttjande av en under tidigare år uppkommen överproduktion.

Därefter konstateras om lärosätet har en under tidigare år uppkommen överproduktion. Om det belopp som lärosätet får avräkna enligt huvudregeln är lägre än lärosätets takbelopp för aktuellt år får lärosätet utnyttja hela eller en del av den under tidigare år uppkomna överproduktionen så att som mest takbeloppet kan avräknas.

Modellen innebär att även om ett under tidigare år uppkommen överproduktion utnyttjas ett visst år så utgör inte den utnyttjade delen av överproduktionen underlag för beräkning av vilket belopp som får avräknas kommande år enligt huvudregeln, dvs. överproduktionen ingår inte i medelvärdesberäkningen av de tre senaste årens utfall.

Om ett lärosäte har möjlighet att utnyttja ett från tidigare år uppkommet anslagssparande bör följande gälla:

Först bestäms hur stort belopp som ett givet lärosäte får avräkna enligt huvudregeln ovan.

Om det belopp som enligt huvudregeln får avräknas är lika med lärosätets takbelopp kan ett under tidigare år uppkommet anslagssparande utnyttjas. Detta förutsätter att lärosätet det aktuella året har en utbildningsvolym som till sitt värde överstiger detta års takbelopp. Ett utnyttjande av ett anslagssparande ett visst år påverkar inte heller det belopp som får avräknas enligt huvudregeln, dvs. ett utnyttjat anslagssparande ingår inte i medelvärdesberäkningen av de tre senaste årens utfall.

11.13. Sammanfattning av förslag

  • Grundutbildningsanslaget för alla lärosäten består av en del som direkt är student- och prestationsrelaterad och en del som utgör en grundersättning och som indirekt också är student- och prestationsrelaterad.
  • Den del som är direkt student- och prestationsrelaterad begränsas uppåt av ett takbelopp som utgör 65 procent av helheten, dvs. summan av takbeloppet och grundersättningen.
  • Grundersättningen utgör 35 procent av helheten.
  • För vissa lärosäten tillkommer en specifik lärosätesresurs.

Denna lärosätesresurs omfattar några få lärosäten och är

knuten till konstnärliga utbildningsområden samt utbildningsområdet Idrott.

  • För några lärosäten ingår i grundutbildningsanslaget också ersättning för särskilda åtaganden av långsiktig karaktär.
  • Sammanfattningsvis gäller för grundutbildningsanslaget till ett visst lärosäte att

Grundutbildningsanslaget =

= grundersättning (för alla lärosäten) + student-/prestationsrelaterad ersättning (för alla lärosäten) + konstnärlig/idrottslig lärosätesresurs (för vissa lärosäten) + ersättning för långsiktiga särskilda åtaganden (för vissa lärosäten)

  • När riksdag eller regering beslutar om ökningar eller minskningar i ett lärosätes utbildningsutbud ökas respektive minskas både takbelopp och grundersättning på ett sådant sätt att grundersättningen och den student- och prestationsrelaterade ersättningen även fortsättningsvis utgör 35 procent respektive 65 procent av deras summa.
  • Särskilda åtaganden av långsiktig karaktär anges även fortsättningsvis i respektive lärosätes utbildningsuppdrag. Antalet särskilda åtaganden av långsiktig karaktär bör begränsas.
  • Vissa särskilda åtaganden bör även fortsättningsvis tilldelas särskilda resurser inom ramen för grundutbildningsanslaget.
  • Andra särskilda åtaganden av långsiktig karaktär bör inte tilldelas särskilda resurser utan finansieras inom ramen för respektive lärosätes grundersättning och takbelopp. Huvudregeln bör därvid vara att särskilda åtaganden som innebär att ett lärosäte skall bedriva utbildning av ett visst slag skall finansieras genom grundersättning och takbelopp, dvs. inom grundutbildningsanslaget.
  • Det bör utredas vidare vilka småspråk som är av sådant nationellt intresse att de motiverar att ingå i ett långsiktigt särskilt åtagande. Motsvarande genomgång bör göras även inom andra områden, inte minst det naturvetenskapliga.
  • En översyn bör ske även av de långsiktiga särskilda åtagandenas fördelning mellan lärosäten.
  • Vid sidan av särskilda åtaganden av långsiktig karaktär bör särskilda åtaganden av tillfällig karaktär finnas.
  • Vi anser att särskilda åtaganden av tillfällig karaktär men av nationellt intresse bör finansieras ur anslaget ”Särskilda utgifter för universitet och högskolor” efter beslut av regeringen.
  • För vissa lärosäten tillkommer en specifik lärosätesresurs.

Denna lärosätesresurs omfattar några relativt få lärosäten och är knuten till de konstnärliga utbildningsområdena samt utbildningsområdet Idrott.

  • För att få tillgång till den konstnärliga lärosätesresursen föreslår vi att nedanstående villkor skall vara nödvändiga men ej tillräckliga:

1. Har konstnärlig högskoleexamen

2. Hade konstnärligt utbildningsområde 1997

För att få en lärosätesresurs skall dessutom berörda lärosäten (om de inte skulle erhålla en lärosätesresurs) ”förlora” mer än 10 Mkr i ersättning (för utbildningar som kategoriserats till de konstnärliga utbildningsområden) i det nya resurstilldelningssystemet i förhållande till det nuvarande.

  • För att få tillgång till den idrottsliga lärosätesresursen föreslår vi att nedanstående villkor skall vara nödvändiga men ej tillräckliga:

1. Hade idrottslärarexamen 1997

2. Hade idrottsligt utbildningsområde 1997

För att få en lärosätesresurs skall dessutom berörda lärosäten (om de inte skulle erhålla en lärosätesresurs) ”förlora” mer än 10 Mkr i ersättning (för utbildningar som kategoriserats till utbildningsområdet Idrott) i det nya resurstilldelningssystemet i förhållande till det nuvarande.

  • Vi föreslår att begreppet ”Utbildningsområde” ersätts av begreppet ”Ersättningsområde”.
  • Vi föreslår vidare att dagens 20 utbildningsområden byts mot 6 ersättningsområden enligt nedanstående sammanställning:

Ersättningsområde Motsvarar följande

utbildningområden

Humanistiskt

  • Humanistiskt,

Teologiskt, Juridiskt, Samhällsvetenskapligt

Naturvetenskapligt

  • Naturvetenskapligt,

Tekniskt, Farmaceutiskt

Medicinskt Medicinskt, Odontologiskt

Vård Vård Utbildningsvetenskapligt Undervisning, Övrigt, Idrott Konstnärligt Design, Konst, Musik, Opera, Teater, Media, Dans

  • Nödvändiga förutsättningar för ett konstnärligt ersättningsområde är införandet av en konstnärlig lärosätesresurs (för vissa lärosäten) och att den övre gräns som gäller antalet helårsstudenter inom konstnärliga utbildningsområden tas bort. Utbildningsvetenskapligt ersättningsområde förutsätter för vissa lärosäten en idrottslig lärosätesresurs.
  • Vi presenterar tre förslag som alla påverkar de framtida ersättningsnivåerna för helårsstudenter och helårsprestationer:

1. Sex ersättningsområden ersätter 20 utbildningsområden

2. Den student- och prestationsrelaterade ersättningen utgör 65 procent av summan grundersättning och student- och prestationsrelaterad ersättning

3. Ersättningsbeloppen för helårsstudenter respektive helårsprestationer utgör båda 50 procent av deras summa för alla ersättningsområden

  • En beräkning av ersättningsbeloppen för helårsstudenter och helårsprestationer för de nya ersättningsområdena görs utifrån

de ersättningsbelopp som gällde 2005 för de olika utbildningsområdena.

  • Vår utgångspunkt är att en nationellt beslutad klassificering av ämnen eller utbildningsprogram skulle försvåra för lärosätena att profilera och utveckla sitt utbildningsutbud.
  • Vi anser att ett fortsatt lokalt beslutsfattande om kursklassificering bäst gynnar grundutbildningens utveckling. Eftersom detta i princip förutsätter en klassificering baserad på ämnesinnehåll så föreslår vi att denna modell bibehålls.
  • För att öka enhetligheten och därmed trovärdigheten föreslår vi att lärosätets beslut om kursklassificering fastställs av lärosätets rektor på förslag från t.ex. fakultetsnämnder (motsvarande) och/eller institutioner.
  • Vi anser att begreppet ”Sparade helårsprestationer” är missvisande då reserven i praktiken byggts upp utifrån såväl helårsstudenter som helårsprestationer. Vi föreslår därför att begreppet ”Sparade helårsprestationer” ersätts av ”Överproduktion”.
  • Vi föreslår att i stället för att som nu begränsa överproduktionen till tio procent av föregående års takbelopp begränsningen i stället bör formuleras så att högst tio procent av innevarande års takbelopp får utnyttjas av den tidigare uppbyggda reserven (som således kan byggas upp obegränsat).
  • Vi har bedömt att det inte är realistiskt med ett högre anslagssparande än tio procent (av föregående års takbelopp) eftersom anslagen till grundutbildning redan idag har en undantagsregel som möjliggör ett större anslagssparande än vad som är det normala för statliga anslag. Vi föreslår således att nuvarande regler bibehålls.
  • Grundutbildningsanslaget föreslås precis som nu utbetalas i tolftedelar till respektive lärosätes räntekonto i Riksgälden.
  • Den del av grundutbildningsanslaget som avser grundersättning och för vissa lärosäten även den konstnärliga/idrottsliga lärosätesresursen samt ersättning för långsiktiga särskilda åtaganden behöver inte avräknas vid årets slut.
  • Den del av grundutbildningsanslaget som motsvarar den student- och prestationsrelaterade ersättningen avräknas vid årets slut.
  • Vi föreslår en dämpningsregel vid avräkning enligt följande:
  • Om årets utfall är större än eller lika med medelvärdet av utfallet de senaste tre åren erhålles årets utfall vid avräkningen.
  • Om årets utfall är mindre än medelvärdet av utfallen de senaste tre åren erhålles medelvärdet vid avräkningen.
  • Om ett lärosäte har möjlighet att utnyttja en från tidigare år uppkommen överproduktion bestäms först hur stort belopp som lärosätet får avräkna enligt huvudregeln ovan. Om det belopp som lärosätet får avräkna enligt huvudregeln är lägre än lärosätets takbelopp för det aktuella året får lärosätet utnyttja hela eller en del av den under tidigare år uppkomna överproduktionen så att som mest takbeloppet kan avräknas.
  • Om ett lärosäte har möjlighet att utnyttja en från tidigare år uppkommet anslagssparande bestäms först hur stort belopp som lärosätet får avräkna enligt huvudregeln ovan. Om det belopp som enligt huvudregeln får avräknas är lika med lärosätets takbelopp kan ett under tidigare år uppkommet anslagssparande utnyttjas. Detta förutsätter att lärosätet det aktuella året har en utbildningsvolym som till sitt värde överstiger detta års takbelopp.

12. Konsekvenser för lärosätena

12.1. Grundutbildningsanslag

Utifrån de förslag till ett nytt resurstilldelningssystem som vi presenterar finns det ingen anledning att revidera storleken på de resurser som respektive lärosäte disponerar för att bedriva grundläggande högskoleutbildning. Storleken på respektive lärosätes grundutbildningsanslag bör således inte förändras i samband med övergången från det nuvarande till det föreslagna resurstilldelningssystemet.

Däremot ändrar grundutbildningsanslaget karaktär och definieras enligt följande (kapitel 11):

Grundutbildningsanslaget = = grundersättning (för alla lärosäten) + student-/prestationsrelaterad ersättning (för alla lärosäten), + konstnärlig/idrottslig lärosätesresurs (för vissa lärosäten), + ersättning för långsiktiga särskilda åtaganden (för vissa lärosäten).

Med utgångspunkt i respektive lärosätes takbelopp för 2005 kan lärosätets grundersättning, student-/prestationsrelaterad ersättning och (för vissa) en konstnärlig/idrottslig lärosätesresurs beräknas (tabell 12.1). Grundersättningen samt den student- och prestationsrelaterade ersättningen utgör 35 procent respektive 65 procent av deras summa. Den student- och prestationsrelaterade ersättningen begränsas uppåt av ett takbelopp.

Ersättning för långsiktiga särskilda åtaganden anges utan explicita belopp och markeras enbart med ”x”. Orsaken är att en genomgång bör göras dels över vilka av nuvarande särskilda åtaganden som är att betrakta som långsiktiga, dels vilka av dessa som bör tilldelas speciella resurser.

Tabell 12.1 Nytt grundutbildningsanslag (kkr) för respektive lärosäte utifrån

2005 års takbelopp

Lärosäte

Grund- ersättning

Student- och prestations- relaterad ersättning (nytt takbelopp)

Lärosätesresurs Idrottslig

Lärosätesresurs konstnärlig

Långsiktiga särskilda åtaganden

Uppsala universitet

394 105 731 908

x

Lunds universitet

491 152 912 139

33 168 x

Göteborg universitet

474 734 881 649

58 334 x

Stockholms universitet

302 470 561 729

x

Umeå universitet

344 248 639 319

19 165 x

Linköpings universitet

384 580 714 220

x

Karolinska institutet

170 589 316 809

x

Kungl Tekn. högskolan

312 534 580 421

x

Chalmers tekniska .högskola 233 112 432 923

x

Luleå tekniska universitet

180 125 334 519

24 781 x

Karlstads universitet

158 169 293 742

x

Mittuniversitetet

152 836 283 839

x

Växjö universitet

132 536 246 137

x

Örebro universitet

176 508 327 800

15 814

x

Blekinge tekniska högskola

71 026 131 905

x

Högskolan i Jönköping

129 194 239 931

x

Högskolan i Kalmar

125 974 233 952

x

Malmö högskola

219 037 406 783

x

Mälardalens högskola

179 952 334 196

x

Högskolan i Borås

114 594 212 817

x

Högskolan i Dalarna

112 288 208 536

x

Högskolan på Gotland

32 171 59 747

x

Högskolan i Gävle

117 098 217 469

x

Högskolan i Halmstad

91 359 169 667

x

Högskolan i Kristianstad

101 917 189 274

x

Högskolan i Skövde

86 171 160 033

x

Högskolan i Trollhättan/Uddevalla 85 594 158 961

x

Idrottshögskolan

8 835 16 407

19 534

x

Lärarhögskolan

137 207 254 814

x

Södertörns högskola

87 984 163 398

x

Danshögskolan

5 126

9 519

12 322 x

Dramatiska institutet

8 575 15 925

50 478 x

Konstfack

28 804 53 493

35 984 x

Kungl. Konsthögskolan

11 003 20 435

22 028 x

Kungl. Musikhögskolan

30 678 56 974

14 777 x

Operahögskolan

2 005

3 723

10 003 x

Teaterhögskolan

3 655

6 789

15 554 x

Summa

5 697 946 10 581 900

35 348 296 594

Anm:

1. Beräkningarna grundas på respektive lärosätes takbelopp 2005.

2. För Chalmers tekniska högskola och högskolan i Jönköping är i tabellen takbeloppet definierat som respektive grundutbildningsanslag.

3. Nytt grundutbildningsanslag=grundersättning+student- och prestationsrelaterad ersättning+idrottslig/konstnärlig lärosätesresurs+ ersättning för långsiktiga särskilda åtaganden.

4. Några belopp för långsiktiga särskilda åtaganden anges inte utan de markeras enbart med "x".

5. Särskilda åtaganden av tillfällig karaktär finansieras ur anslaget "Särskilda utgifter för universitet och högskolor" och anges inte i denna sammanställning.

12.2. Ersättning inklusive avräkning

I det följande jämförs lärosätenas ersättning i det föreslagna resurstilldelningssystemet med ersättningen i det nuvarande. Det bör uppmärksammas att ersättning inte är detsamma som anslag. Grundutbildningsanslaget anger de ekonomiska ramar som regering och riksdag ger respektive lärosäte för att bedriva grundläggande högskoleutbildning. Den faktiska ersättning som sedan respektive lärosäte erhåller beror bl.a. på sammansättningen av lärosätets utbildningsutbud och hur pass väl lärosätet uppfyller sitt utbildningsuppdrag.

Ersättningen från det föreslagna resurstilldelningssystemet innefattar grundersättning, student- och prestationsrelaterad ersättning, konstnärlig/idrottslig lärosätesresurs och eventuell ersättning för långsiktiga särskilda åtaganden. Den student- och prestationsrelaterade ersättningen avräknas inom ramen för ett takbelopp. Grundersättning, konstnärlig/idrottslig lärosätesresurs och ersättning för långsiktiga särskilda åtaganden erhålles utan krav på avräkning. Vilka lärosäten som föreslås erhålla en konstnärlig/idrottslig lärosätesresurs och storleken på denna framgår av kapitel 11 och följande avsnitt.

Respektive lärosätes totala ersättningsbelopp under ett givet år fastställs i samband med den s k avräkningen vid årets slut. I nuvarande system avräknas nästan hela grundutbildningsanslaget inom ramen för respektive lärosätes takbelopp. I det föreslagna resurstilldelningssystemet utgör takbeloppet 65 procent av summan av grundersättning och student- och prestationsrelaterad ersättning. Således avräknas en mindre del av grundutbildningsanslaget i det föreslagna resurstilldelningssystemet än i det nuvarande.

Jämförelsen utgår från de sex nya ersättningsområden som vi föreslår. Antalet helårsstudenter (HST) och helårsprestationer (HPR) avser med ett undantag uppgifter rörande verksamhetsåret 2003. Undantaget utgörs av de konstnärliga utbildningsområdena där det högsta antalet helårsstudenter och helårsprestationer, som enligt regleringsbrev avseende anslag för universitet och högskolor får avräknas 2005 till konstnärlig ersättningsnivå, utgör beräkningsgrund (gäller samtliga lärosäten med konstnärligt utbildningsområde exklusive de konstnärliga högskolorna i Stockholm). Ersättningsbeloppen för helårsstudenter och helårsprestationer för de sex nya ersättningsområdena framgår av kapitel 11 och bygger på ersättningsbeloppen 2005 till nuvarande utbildningsområden.

12.2.1. Humanistiskt–Samhällsvetenskapligt ersättningsområde

Skillnaden i ersättningsbelopp inom Humanistiskt- Samhällsvetenskapligt ersättningsområde (tidigare utbildningsområdena Humaniora, Juridik, Samhällsvetenskap och Teologi) mellan det föreslagna och det nuvarande resurstilldelningssystemet är liten vilket framgår av tabellen nedan.

Tabell 12.2 Skillnaden i ersättning (kkr) mellan det föreslagna och det

nuvarande resurstilldelningssystemet inom utbildningsområdena Humaniora, Juridik, Samhällsvetenskap och Teologi som föreslås utgöra det nya ersättningsområdet Humanistiskt–Samhällsvetenskapligt

Lärosäte

Summa

HST

Summa

HPR

Nuvarande ersättning

Ny ersättning Faktor

Differens ersättning

Uppsala universitet

10 924 8 471 331 730 331 744 1,03 15

Lunds universitet

15 613 11 930 471 118 471 112 0,98 -5

Göteborgs universitet

13 493 10 197 405 230 405 208 0,93 -20

Stockholms universitet

19 033 14 184 568 223 568 164 0,88 -52

Umeå universitet

7 174 5 680 219 836 219 863 1,00 26

Linköpings universitet

6 458 4 950 195 129 195 129 1,00 0

Karolinska institutet

347 317 11 350 11 357 0,99 7

Kungl. Tekniska högskolan

799 659 24 932 24 939 1,04 7

Chalmers tekniska högskola 209 184 6719 6 722 1,01 4 Luleå tekniska universitet 2 632 2 193 82 504 82 530 0,95 24 Karlstads universitet 4 464 3 610 138 075 138 103 0,97 27

Mittuniversitetet

3 465 2 817 107 428 107 451 0,95 22

Växjö universitet

5 077 3 847 152 648 152 642 0,88 -6

Örebro universitet

4 752 3 882 147 646 147 681 0,95 33

Blekinge tekniska högskola

804 563 23 390 23 382 1,12 -9

Högskolan i Jönköping

3 246 2 619 100 299 100 319 0,91 17

Högskolan i Kalmar

2 362 1 879 72 531 72 541 0,94 9

Malmö högskola

4 066 3 071 122 082 122 076 0,96 -6

Mälardalens högskola

3 687 2 787 110 741 110 735 1,01 -6

Högskolan i Borås

1 868 1 455 56 835 56 839 0,89 3

Högskolan i Dalarna

2 334 1 756 69 963 69 958 0,96 -5

Högskolan på Gotland

1 129 674 30 868 30 840 1,19 -33

Högskolan i Gävle

3 017 2 327 91 405 91 407 0,98 2

Högskolan i Halmstad

3 085 2 451 94 679 94 691 0,99 13

Högskolan i Kristianstad

2 455 1 938 75 132 75 141 0,97 8

Högskolan i Skövde

1 555 1 272 48 343 48 355 0,95 11

Högskolan i Trollhättan/Uddevalla 2 408 1 937 74 306 74 320 0,95 13 Idrottshögskolan 56 38 1 609 1 608 1,03 -1 Lärarhögskolan 1 115 888 34 256 34 261 0,93 5 Södertörns högskola 5 530 4 225 166 858 166 856 1,03 -2

Summa

133 157 102 801 4 035 863 4 035 971

101

Anm:

1. Antalet helårsstudenter (HST) och helårsprestationer (HPR) avser 2003.

2. Ersättningsbeloppen för HST och HPR avser 2005.

3. Ny ersättning=grundersättning+student-/prestationsrelaterad ersättning

4. Faktorn ovan relaterar ett lärosätes totala utfall (baserat på antalet HST och HPR under 2003 samt 2005 års ersättningsbelopp för HST och HPR) till storleken av lärosätets takbelopp 2005.

5. Differens ersättning = (ny ersättning - nuvarande ersättning) * lärosätets faktor

12.2.2. Naturvetenskapligt–Tekniskt ersättningsområde

Den totala skillnaden i ersättningsbelopp inom Naturvetenskapligt- Tekniskt ersättningsområde område (tidigare utbildningsområdena farmaci, naturvetenskap och teknik) mellan det föreslagna och det nuvarande resurstilldelningssystemet är liten och framgår av tabellen nedan. De lärosäten som har en något högre prestationskvot än genomsnittet får dock ett något högre ersättningsbelopp i det nya resurstilldelningssystemet.

Tabell 12.3 Skillnaden i ersättning (kkr) mellan det föreslagna och det

nuvarande resurstilldelningssystemet inom utbildningsområdena Naturvetenskap, Teknik och Farmaci som föreslås utgöra det nya ersättningsområdet Naturvetenskapligt–Tekniskt

Lärosäte

Summa

HST

Summa

HPR

Nuvarande ersättning

Ny ersättning Faktor

Differens ersättning

Uppsala universitet

5 861 4 694 430 203 429 881 1,03 -331

Lunds universitet

7 496 6 116 554 426 554 385 0,98 -39

Göteborgs universitet

4 423 3 475 322 133 321 667 0,93 -434

Stockholms universitet

3 868 2 804 272 920 271 735 0,88 -1 045

Umeå universitet

3 823 3 157 284 175 284 279 1,00 104

Linköpings universitet

7 942 6 724 596 548 597 312 1,00 763

Karolinska institutet

486 419 36 787 36 859 0,99 71

Kungl. Tekniska högskolan 11 232 9 295 835 645 836 017 1,04 386 Chalmers tekniska högskola 8 529 7 384 646 740 648 100 1,01 1 376 Luleå tekniska universitet 3 551 3 136 271 576 272 346 0,95 733 Karlstads universitet 2 059 1 706 153 265 153 340 0,97 73 Mittuniversitetet 1 972 1 513 142 264 141 936 0,95 -310 Växjö universitet 1 599 1 164 113 004 112 531 0,88 -415 Örebro universitet 2 113 1 696 155 236 155 132 0,95 -98

Blekinge tekniska högskola

1 615 1 329 119 874 119 902 1,12 32

Högskolan i Jönköping

1 929 1 482 139 236 138 922 0,91 -284

Högskolan i Kalmar

2 428 2 066 182 762 183 030 0,94 251

Malmö högskola

2 323 1 722 165 329 164 744 0,96 -565

Mälardalens högskola

2 853 2 465 216 151 216 590 1,01 443

Högskolan i Borås

1 662 1 378 123 748 123 812 0,89 57

Högskolan i Dalarna

1 688 1 396 125 551 125 604 0,96 51

Högskolan på Gotland

564 411 39 875 39 710 1,19 -197

Högskolan i Gävle

2 050 1 492 144 866 144 257 0,98 -596

Högskolan i Halmstad

1 653 1 350 122 310 122 305 0,99 -4

Högskolan i Kristianstad

1 155 1 011 87 995 88 216 0,97 215

Högskolan i Skövde

1 673 1 357 123 440 123 405 0,95 -34

Högskolan i Trollhättan/Uddevalla 1 289 1 059 95 611 95 629 0,95 16

Idrottshögskolan 0 0 0 0 1,03 0 Lärarhögskolan 631 542 47 687 47 774 0,93 80 Södertörns högskola 744 581 54 054 53 964 1,03 -93 Summa 89 211 72 924 6 603 412 6 603 384 205

Anm:

1. Antalet helårsstudenter (HST) och helårsprestationer (HPR) avser 2003.

2. Ersättningsbeloppen för HST och HPR avser 2005.

3. Ny ersättning=grundersättning+student-/prestationsrelaterad ersättning

4. Faktorn ovan relaterar ett lärosätes totala utfall (baserat på antalet HST och HPR under 2003 samt 2005 års ersättningsbelopp för HST och HPR) till storleken av lärosätets takbelopp 2005.

6. Differens ersättning = (ny ersättning - nuvarande ersättning) * lärosätets faktor.

12.2.3. Ersättningsområde Vård

Skillnaden i ersättningsbelopp inom ersättningsområdet Vård (tidigare utbildningsområdet Vård) mellan det föreslagna och det nuvarande resurstilldelningssystemet är liten vilket framgår av tabellen nedan.

Tabell 12.4 Skillnaden i ersättning (kkr) mellan det föreslagna och det

nuvarande resurstilldelningssystemet inom utbildningsområdet Vård som föreslås utgöra det nya ersättningsområdet Vård

Lärosäte

Summa

HST

Summa

HPR

Nuvarande ersättning

Ny ersättning Faktor

Differens

ersättning

Uppsala universitet

866 841 76 916 77 020 1,03 106

Lunds universitet

1 455 1 420 129 523 129 720 0,98 193

Göteborgs universitet

1 725 1 662 152 659 15 2821 0,93 151

Stockholms universitet

393 355 33 792 33 750 0,88 -37

Umeå universitet

1 942 1 781 168 100 167 982 1,00 -117

Linköpings universitet

1 098 1 061 97 300 97 14 1,00 114

Karolinska institutet

1 918 1 729 164 769 164 553 0,99 -215

Kungl. Tekniska högskolan

0 0

0

0 1,04 0

Chalmers tekniska högskola

0 0

0

0 1,01 0

Luleå tekniska universitet

631 609 55 886 55 949 0,95 60

Karlstads universitet

388 380 34 595 34 652 0,97 55

Mittuniversitetet

1 328 1 197 114 078 113 928 0,95 -142

Växjö universitet

474 421 40 457 40 382 0,88 -65

Örebro universitet

985 883 84 412 84 284 0,95 -121

Blekinge tekniska högskola

417 410 37 248 37 314 1,12 75

Högskolan i Jönköping

775 717 67 345 67 319 0,91 -24

Högskolan i Kalmar

320 290 27 554 27 523 0,94 -29

Malmö högskola

1 435 1 399 127 680 127 870 0,96 183

Mälardalens högskola

1 231 1 125 106 391 106 303 1,01 -89

Högskolan i Borås

697 647 60 658 60 641 0,89 -15

Högskolan i Dalarna

430 406 37 708 37 720 0,96 12

Högskolan på Gotland

0 0

0

0 1,19 0

Högskolan i Gävle

351 338 31 055 31 088 0,98 32

Högskolan i Halmstad

318 302 27 959 27 974 0,99 15

Högskolan i Kristianstad

813 764 71 142 71 154 0,97 12

Högskolan i Skövde

524 508 46 504 46 564 0,95 57

Högskolan i Trollhättan/Uddevalla 632 534 52 800 52 610 0,95 -181 Idrottshögskolan 0 0 0 0 1,03 0 Lärarhögskolan 0 0 0 0 0,93 0 Södertörns högskola 1 0 48 45 1,03 -3

Summa 21 147 19 779 1 846 578 1 846 581

27

Anm:

1. Antalet helårsstudenter (HST) och helårsprestationer (HPR) avser 2003.

2. Ersättningsbeloppen för HST och HPR avser 2005.

3. Ny ersättning=grundersättning+student-/prestationsrelaterad ersättning

4. Faktorn ovan relaterar ett lärosätes totala utfall (baserat på antalet HST och HPR under 2003 samt 2005 års ersättningsbelopp för HST och HPR) till storleken av lärosätets takbelopp 2005.

5. Differens ersättning = (ny ersättning - nuvarande ersättning) * lärosätets faktor

12.2.4. Medicinskt ersättningsområde

Skillnaden i ersättningsbelopp inom ersättningsområdet Medicinskt (tidigare utbildningsområdena Medicin och Odontologi) mellan det föreslagna och det nuvarande resurstilldelningssystemet är sammantaget liten vilket framgår av tabellen nedan. De lärosäten som i nuvarande resurstilldelningssystem enbart har utbildningsområdet Medicin förlorar dock något i ersättning till förmån för de lärosäten som har både Medicin och Odontologi som utbildningsområden.

Tabell 12.5 Skillnaden i ersättning (kkr) mellan det föreslagna och det nu-

varande resurstilldelningssystemet inom utbildningsområdena Medicin och Odontologi som föreslås utgöra det nya ersättningsområdet Medicinskt

Lärosäte

HST Medicin

HPR Medicin

HST Odont.

HPR Odont.

Nuvarande ersättning

Ny ersättning Faktor

Differens ersättning

Uppsala universitet 1 278 1 192 0 0 147 056 143 074 1,03 -4 088 Lunds universitet 1 560 1 458 0 0 179 700 174 816 0,98 -4 771 Göteborgs universitet 1 558 1 434 354 338 207 848 213 394 0,93 5 162 Stockholms universitet 454 396 0 0 50 441 49 236 0,88 -1 063 Umeå universitet 1 070 988 234 236 142 769 146 433 1,00 3 651 Linköpings universitet 925 840 0 0 104 945 102 237 1,00 -2 704 Karolinska institutet 2 179 2 040 333 305 278 690 281 340 0,99 2 627

Kungl. Tekniska högskolan 0 0 0 0 0

0 1,04 0

Chalmers tekniska högskola 0 0 0 0 0 0 1,01 0 Luleå tekniska universitet 205 170 0 0 22 198 21 722 0,95 -453 Karlstads universitet 347 335 0 0 40 673 39 505 0,97 -1 133 Mittuniversitetet 41 43 0 0 5 030 4 866 0,95 -155 Växjö universitet 128 108 0 0 13 982 13 670 0,88 -273 Örebro universitet 297 263 0 0 33 256 32 438 0,95 -774 Blekinge tekniska högskola 0 0 0 0 0 0 1,12 0 Högskolan i Jönköping 307 301 18 18 37 841 37 303 0,91 -487 Högskolan i Kalmar 128 109 0 0 14 048 13 728 0,94 -299 Malmö högskola 4 3 288 260 23 984 32 148 0,96 7 874 Mälardalens högskola 265 233 0 0 29 564 28 846 1,01 -724 Högskolan i Borås 194 176 0 0 21 999 21 432 0,89 -505 Högskolan i Dalarna 172 149 0 0 19 042 18 594 0,96 -429

Högskolan på Gotland 0 0 0 0 0

0 1,19 0

Högskolan i Gävle

160 150 0 0 18 461 17 957 0,98 -494

Högskolan i Halmstad 25 24 0 0 2 921 2 838 0,99 -82 Högskolan i Kristianstad 0 0 0 0 0 0 0,97 0 Högskolan i Skövde 250 227 0 0 28 362 27 630 0,95 -696 Högskolan i Trollhättan/Uddevalla 143 130 0 0 16 233 15 813 0,95 -400 Idrottshögskolan 0 0 0 0 0 0 1,03 0

Lärarhögskolan 0 0 0 0 0 0 0,93 0 Södertörns högskola 0 0 0 0 0 0 1,03 0 Summa 11 690 10 769 1227 1157 1 439 045 1 439 021 -219

Anm:

1. Antalet helårsstudenter (HST) och helårsprestationer (HPR) avser 2003. 2.Ersättningsbeloppen för HST och HPR avser 2005. 3.Ny ersättning=grundersättning+student-/prestationsrelaterad ersättning

4. Faktorn ovan relaterar ett lärosätes totala utfall (baserat på antalet HST och HPR under 2003

234 samt 2005 års ersättningsbelopp för HST och HPR) till storleken av lärosätets takbelopp 2005.

5. Differens ersättning = (ny ersättning - nuvarande ersättning) * lärosätets faktor.

12.2.5. Utbildningsvetenskapligt ersättningsområde

Skillnaden i ersättningsbelopp inom Utbildningsvetenskapligt ersättningsområde (tidigare utbildningsområdena Undervisning, Övrigt och Idrott) mellan det föreslagna och det nuvarande resurstilldelningssystemet är sammantaget liten vilket framgår av tabellen nedan. Några lärosäten med verksamhet inom utbildningsområdet Idrott förlorar dock något i ersättning i jämförelse med det nuvarande resurstilldelningssystemet. I sammanhanget bör påpekas att estetiska kurser som i nuvarande resurstilldelningssystem klassificerats till utbildningsområdet Övrigt i det nya resurstilldelningssystemet föreslås kunna klassificeras till Konstnärligt ersättningsområde. Örebro universitet och Idrottshögskolan föreslås få en idrottslig lärosätesresurs.

Tabell 12.6 Skillnaden i ersättning (kkr) mellan det föreslagna och det

nuvarande resurstilldelningssystemet inom utbildningsområdena Undervisning, Övrigt och Idrott som föreslås utgöra det nya ersättningsområdet Utbildningsvetenskapligt

Lärosäte

HST Underv.

HPR Underv.

HST Övrigt

HPR

Övrigt

HST Idrott

HPR

Idrott

Nuvarande ersättning

Ny ersättning Faktor

Differens ersättning

Lärosätes-

resurs Summa

Uppsala universitet 1 428 1 262 301 279 0 0 110 998 112 438 1,03 1 478

1 478

Lunds universitet 52 24 194 159 0 0 14 304 14 751 0,98 437

Göteborgs universitet 3 034 2 625 344 324 35 14 218 904 219 236 0,93 309

Stockholms universitet 228 183 656 549 0 0 54 123 55 566 0,88 1 273

1 273

Umeå universitet 1 378 1 251 393 362 91 94 127 426 122 719 1,00 -4 690 -4 690 Linköpings universitet 1 171 1 104 317 236 0 0 96 356 97 240 1,00 883 883 Karolinska institutet 0 0 0 0 0 0 0 0 0,99 0 0 Kungl. Tekniska högskolan 1 1 0 0 0 0 69 69 1,04 0 0 Chalmers tekniska högskola 0 0 0 0 0 0 0 0 1,01 0 0 Luleå tekniska universitet 731 666 157 114 0 0 56 814 57 354 0,95 513 513 Karlstads universitet 1 030 987 71 76 0 0 73 876 74 408 0,97 517 517 Mittuniversitetet 821 779 404 357 0 0 80 033 81 182 0,95 1 088 1 088 Växjö universitet 882 759 442 314 87 75 92 727 87 990 0,88 -4 152 -4 152 Örebro universitet 849 789 48 52 253 244 93 566 76 850 0,95 -15 814 15 814 0 Blekinge tekniska högskola 0 0 0 0 0 0 0 0 1,12 0 0 Högskolan i Jönköping 872 814 80 85 0 0 63 079 63 646 0,91 513 513 Högskolan i Kalmar 789 717 338 285 0 0 72 190 73 205 0,94 951 951 Malmö högskola 2 371 2 190 419 347 46 35 187 249 185 952 0,96 -1 251 -1 251 Mälardalens högskola 350 272 0 0 0 0 21 109 21 387 1,01 281 281 Högskolan i Borås 673 636 740 642 0 0 90 750 92 529 0,89 1 584 1 584 Högskolan i Dalarna 929 899 163 143 11 3 73 928 73 858 0,96 -67 -67

Högskolan på Gotland 1 0 0 0 0 0 31 34 1,19 3

Högskolan i Gävle 585 517 110 52 0 0 43 143 43 462 0,98 313

Högskolan i Halmstad 204 212 5 4 8 4 15 510 15 026 0,99 -479

-479

Högskolan i Kristianstad

789 661 110 94 45 25 61 450 59 279 0,97 -2 116 -2 116

Högskolan i Skövde 0 0 0 0 0 0 0 0 0,95 0

Högskolan i Trollhättan/Uddevalla 237 204 46 40 0 0 17 889 18 121 0,95 221

Idrottshögskolan

86 98 0 0 327 265 41 684 22 797 1,03 -19 534 19 534 0

Lärarhögskolan 4 591 4 259 370 331 0 0 325 801 328 407 0,93 2 412

2 412

Södertörns högskola 143 118 176 136 0 0 19 319 19 702 1,03 396

Summa 24 225 22 027 5 884 4 981 903 759 2 052 329 2 017 208 -34 931 35 348 416

Anm:

1. Antalet helårsstudenter (HST) och helårsprestationer (HPR) avser 2003.

2. Ersättningsbeloppen för HST och HPR avser 2005.

3. Ny ersättning=grundersättning+student-/prestationsrelaterad ersättning+ (idrottslig) lärosätesresurs

4. Faktorn ovan relaterar ett lärosätes totala utfall (baserat på antalet HST och HPR under 2003 samt 2005 års ersättningsbelopp för HST och HPR) till storleken av lärosätets takbelopp 2005.

5. Differens ersättning = (ny ersättning - nuvarande ersättning) * lärosätets faktor.

12.2.6. Konstnärligt ersättningsområde

Skillnaden i ersättningsbelopp inom Konstnärligt ersättningsområde (tidigare sju konstnärliga utbildningsområden) mellan det föreslagna och det nuvarande resurstilldelningssystemet framgår av nedanstående tabeller.

För de konstnärliga högskolorna i Stockholm blir det ingen skillnad eftersom dessa högskolor föreslås erhålla en konstnärlig lärosätesresurs. Detta gäller också Lunds universitet, Göteborgs universitet, Umeå universitet och Luleå tekniska universitet som också föreslås få en konstnärlig lärosätesresurs. För övriga lärosäten minskar ersättningsbeloppen för de konstnärliga utbildningarna. Sammantaget uppgår reduceringen till ca 66 Mkr.

Samtidigt föreslår vi att den övre gränsen för antalet helårsstudenter för konstnärliga områden tas bort. Tillsammans med att estetiska kurser (t ex inom lärarutbildningen), som i nuvarande resurstilldelningssystem klassificerats till utbildningsområdet Övrigt, i det nya resurstilldelningssystemet föreslås kunna klassificeras till Konstnärligt ersättningsområde bör dock detta innebära förbättrade avräkningsmöjligheter. Under 2003 uppgick utbildningsvolymen inom utbildningsområdet Övrigt till ca 6 100 helårsstudenter och ca 5 200 helårsprestationer.

12.2.6.1 Konstnärliga högskolor i Stockholm.

Tabell 12.7 beskriver skillnaden i ersättning mellan det föreslagna och det nuvarande resurstilldelningssystemet för de konstnärliga högskolorna i Stockholm. Av tabellen framgår också respektive lärosätesresurs.

Tabell 12.7 Skillnaden i ersättning (kkr) mellan det föreslagna och det

nuvarande resurstilldelningssystemet för de konstnärliga högskolorna i Stockholm

Lärosäte

Nuvarande ersättning

Ny ersättning Faktor

Differens ersättning exkl. lärosätesresurs Lärosätesresurs

Differens ersättning inkl. lärosätesresurs

Danshögskolan 30 170 16 385 0,89 -12 322 12 322

0

Dramatiska institutet 75 331 24 615 1,00 -50 478 50 478

0

Konstfack

115 488 80 682 1,03 -35 984 35 984

0

Kungl. Konsthögskolan 56 645 33 308 0,94 -22 028 22 028

0

Kungl. Musikhögskolan 103 363 88 451 0,99 -14 777 14 777

0

Operahögskolan 16 055 5 846 0,98 -10 003 10 003

0

Teaterhögskolan 26 042 10 462 1,00 -15 554 15 554

0

Anm:

1. Antalet helårsstudenter (HST) och helårsprestationer (HPR) avser 2003.

2. Ersättningsbeloppen förl HST och HPR avser 2005.

3. Ny ersättning=grundersättning+student-/prestationsrelaterad ersättning+ (konstnärlig) lärosätesresurs

4. Faktorn ovan relaterar ett lärosätes totala utfall (baserat på antalet HST och HPR under 2003 samt 2005 års ersättningsbelopp för HST och HPR) till storleken av lärosätets takbelopp 2005.

5. Differens ersättning (exkl. lärosätesresurs) = (ny ersättning – nuvarande ersättning) * lärosätets faktor

6. Nuvarande och ny ersättning inkluderar för Konstfack och Kungl. Musikhögskolan även utbildningsområdet undervisning.

12.2.6.2 Övriga universitet och högskolor

Tabell 12.8 beskriver skillnaden i ersättning mellan det föreslagna och det nuvarande resurstilldelningssystemet för övriga (exklusive de konstnärliga högskolorna i Stockholm) lärosäten. Dessa lärosäten har en övre gräns (som anges i regleringsbrevet avseende anslag för universitet och högskolor) för hur många helårsstudenter och därmed helårsprestationer som i nuvarande resurstilldelningssystem får avräknas till konstnärlig ersättningsnivå. Denna övre gräns för 2005 har utgjort beräkningsgrund för jämförelsen. Storleken på den konstnärliga lärosätesresursen (för vissa lärosäten) framgår också av tabellen.

Tabell 12.8 Skillnaden i ersättning (kkr) mellan det föreslagna och det

nuvarande resurstilldelningssystemet inom de konstnärliga utbildningsområdena som föreslås utgöra det nya ersättningsområdet Konstnärligt (exkl. de konstnärliga högskolorna i Stockholm)

Lärosäte

Nuvarande ersättning

Ny ersättning Faktor

Differens ersättning

Lärosätes-

resurs Summa

Uppsala universitet

0 0 1,03 0

0

Lunds universitet

121 491 87 538 0,98 -33 168 33 168 0

Göteborgs universitet

213 133 150 462 0,93 -58 334 58 334 0

Stockholms universitet

0 0 0,88 0

0

Umeå universitet

64 159 44 923 1,00 -19 165 19 165 0

Linköpings universitet

10 346 7 692 1,00 -2 650

-2 650

Karolinska institutet

0 0 0,99 0

0

Kungl. Tekniska högskolan

0 0 1,04 0

0

Chalmers tekniska högskola 4 759 3 538 1,01 -1 236

-1 236

Luleå tekniska universitet 78 669 52 615 0,95 -24 781 24 781 0 Karlstads universitet 25 350 21 538 0,97 -3 698 -3 698 Mittuniversitetet 12 416 9 231 0,95 -3 015 -3 015 Växjö universitet 19 141 14 615 0,88 -3 968 -3 968 Örebro universitet 35 697 30 000 0,95 -5 389 -5 389 Blekinge tekniska högskola 0 0 1,12 0 0

Högskolan i Jönköping

0 0 0,91 0

0

Högskolan i Kalmar

15 045 9 231 0,94 -5 448

-5 448

Malmö högskola

22 562 11 692 0,96 -10 484

-10 484

Mälardalens högskola

25 221 17 846 1,01 -7 447

-7 447

Högskolan i Borås

13 657 10 154 0,89 -3 120

-3 120

Högskolan i Dalarna

9 397 3 077 0,96 -6 042

-6 042

Högskolan på Gotland

6 630 4 615 1,19 -2 393

-2 393

Högskolan i Gävle

12 416 9 231 0,98 -3 122

-3 122

Högskolan i Halmstad

0 0 0,99 0

0

Högskolan i Kristianstad

3 104 2 308 0,97 -776

-776

Högskolan i Skövde

12 157 9 231 0,95 -2 784

-2 784

Högskolan i Trollhättan/Uddevalla

0 0 0,95 0

0

Idrottshögskolan 0 0 1,03 0 0 Lärarhögskolan 15 778 12 308 0,93 -3 212 -3 212 Södertörns högskola 3 104 2 308 1,03 -822 -822 Summa 724 232 514 153 -201 050 135 448 -65 602 Anm: 1. Antalet helårsstudenter (HST) och helårsprestationer (HPR) avser det högsta antal helårsstudenter

som respektive lärosäte enligt regleringsbrev får ge under 2005 med konstnärlig ersättningsnivå

2. Ersättningsbeloppen till HST och HPR avser 2005. 3.Ny ersättning=grundersättning+student-/prestationsrelaterad ersättning+(konstnärlig)lärosätesres.

4. Faktorn ovan relaterar ett lärosätes totala utfall till storleken av lärosätets takbelopp 2005.

5. Differens ersättning = (ny ersättning - nuvarande ersättning) * lärosätets faktor

6. Summa= Differens ersättning+lärosätesresurs

12.2.7. Sammanfattning

I nedanstående tabell sammanfattas skillnaderna i ersättning för respektive lärosäte vid en jämförelse mellan det föreslagna och det nuvarande resurstilldelningssystemet.

Av tabell 12.9 framgår förändringen i ersättningsbelopp för samtliga lärosäten utom de konstnärliga högskolorna i Stockholm. För de konstnärliga högskolorna i Stockholm blir ersättningsbeloppen oförändrade (tabell 12.7).

I förhållande till nuvarande resurstilldelningssystem erhålles sammantaget ca 65 Mkr mindre i ersättning. Denna minskning är nästan helt och hållet kopplad till det konstnärliga ersättningsområdet. Minskningen torde motverkas dels av att begränsningen föreslås tas bort för antalet helårsstudenter (och helårsprestationer) som får avräknas inom det konstnärliga ersättningsområdet, dels de bättre möjligheterna att använda sig av det konstnärliga ersättningsområdet vid kursklassificeringen (kapitel 10 och 11).

Tabell 12.9 Sammanfattning av skillnaderna i ersättning (kkr) mellan det

föreslagna och det nuvarande resurstilldelningssystemet

HS NT V M U

Idrottslig lärosätesresurs

U+ Idrottslig lärosätesresurs Konst

Konstnärlig lärosätes- resurs

Konst+ konstnärlig lärosätes- resurs Summa

Uppsala universitet 15 -331 106 -4 088 1 478

1 478 0

0 -2 820

Lunds universitet

-5 -39 193 -4 771 437 437 -33 168 33 168 0 -4 186

Göteborgs universitet -20 -434 151 5 162 309 309 -58 334 58 334 0 5 169

Stockholms universitet -52 -1 045 -37 -1 063 1 273

1 273 0

0 -925

Umeå universitet

26 104 -117 3 651 -4 690 -4 690 -19 165 19 165 0 -1 025

Linköpings universitet

0 763 114 -2 704 883

883 -2 650

-2 650 -3 594

Karolinska institutet

7 71 -215 2 627 0

0 0

0 2 491

Kungl. Tekniska högskolan 7 386 0 0 0

0 0

0 393

Chalmers tekniska högskola 4 1 376 0 0 0

0 -1 236

-1 236 144

Luleå tekniska universitet 24 733 60 -453 513 513 -24 781 24 781 0 877

Karlstads universitet

27 73 55 -1 133 517

517 -3 698

-3 698 -4 159

Mittuniversitetet 22 -310 -142 -155 1 088

1 088 -3 015

-3 015 -2 514

Växjö universitet -6 -415 -65 -273 -4 152

-4 152 -3 968

-3 968 -8 880

Örebro universitet

33 -98 -121 -774 -15 814 15 814 0 -5 389

-5 389 -6 349

Blekinge tekniska högskola -9 32 75 0 0

0 0

0 99

Högskolan i Jönköping 17 -284 -24 -487 513

513 0

0 -264

Högskolan i Kalmar

9 251 -29 -299 951

951 -5 448

-5 448 -4 565

Malmö högskola -6 -565 183 7 874 -1 251 -1 251 -10 484

-10 484 -4 249

Mälardalens högskola

-6 443 -89 -724 281

281 -7 447

-7 447 -7 542

Högskolan i Borås

3 57 -15 -505 1 584

1 584 -3 120

-3 120 -1 995

Högskolan i Dalarna

-5 51 12 -429 -67

-67 -6 042

-6 042 -6 479

Högskolan på Gotland -33 -197 0 0 3

3 -2 393

-2 393 -2 619

Högskolan i Gävle

2 -596 32 -494 313

313 -3 122

-3 122 -3 866

Högskolan i Halmstad

13 -4 15 -82 -479

-479 0

0 -539

Högskolan i Kristianstad 8 215 12 0 -2 116

-2 116 -776

-776 -2 657

Högskolan i Skövde

11 -34 57 -696 0

0 -2 784

-2 784 -3 445

Högskolan i

Trollhättan/Uddevalla

13 16 -181 -400 221 221 0 0 -331

Idrottshögskolan

-1 0 0 0 -19 534 19 534 0 0

0 -1

Lärarhögskolan

5 80 0 0 2 412

2 412 -3 212

-3 212 -715

Södertörns högskola

-2 -93 -3 0 396

396 -822

-822 -524

Summa

101 205 27 -219 -34 932 35 348 416 -201 050 135 448 -65 602 -65 071

Anm 1: HS= Humanistiskt

  • ersättningsområde,

NT= Naturvetenskapligt

  • ersättningsområde,

V= ersättningsområdet Vård, M= Medicinskt ersättningsområde U= Utbildningsvetenskapligt ersättningsområde, K= Konstnärligt ersättningsområde.

Anm 2: Summa = HS+NT+V+M+ (U+Idrottslig lärosätesresurs)+ (Konst+Konstnärlig lärosätesresurs).

12.3. Sammanfattning av förslag

  • Storleken på respektive lärosätes grundutbildningsanslag bör inte förändras i samband med övergången från det nuvarande till det föreslagna resurstilldelningssystemet.

Skillnaderna i lärosätenas ersättning (inklusive avräkning) vid övergången från det nuvarande resurstilldelningssystemet till det föreslagna blir små.

13. Övergångsbestämmelser

Övergången till ett nytt resurstilldelningssystem kräver vissa övergångsbestämmelser som berör lärosätenas grundutbildningsanslag och möjligheter till avräkning, överproduktion, anslagssparande samt rätten till utbildningsområden, den s.k. krysslistan (bilaga till regleringsbrev avseende anslag till universitet och högskolor).

13.1. Nivån på lärosätenas grundutbildningsanslag

Våra förslag bör i övergångsfasen från det nuvarande till det föreslagna resurstilldelningssystemet inte påverka nivån på grundutbildningsanslaget för något lärosäte. Våra förslag handlar inte om omfördelningar mellan lärosäten. Däremot förändras förutsättningarna för lärosätenas ersättningsbelopp (t.ex. genom avräkning) något (se kapitel 12). Denna förändring är dock relativt blygsam för varje lärosäte och bör således inte påverka grundutbildningsanslagets storlek.

13.2. Överproduktion i form av tidigare sparade helårsprestationer

I det nya resurstilldelningssystemet föreslås takbeloppet utgöra 65 procent av helheten (=summan av grundersättning och takbelopp).

Eftersom dagens resurstilldelningssystem inte innehåller någon grundersättning betyder detta att dagens takbelopp utgör 100 procent av motsvarande helhet. De helårsprestationer upp till maximalt 10 procent av föregående års takbelopp som sparats i dagens system (dvs. maximalt tillåten överproduktion som får föras vidare till nästa budgetår) utgår från denna förutsättning.

När takbeloppet i det föreslagna resurstilldelningssystemet reduceras till 65 procent av helheten måste också värdet av tidigare sparade helårsprestationer inom ramen för den tillåtna överproduktionen reduceras till 65 procent vid övergången till det nya resurstilldelningssystemet för att inte asymmetri skall uppstå. Detta innebär att värdet av överproduktionen i relation till respektive takbelopp (i nuvarande respektive föreslaget resurstilldelningssystem) utgör en lika stor andel. Denna övergångsregel är således helt neutral för lärosätena.

Exempel:

Antag, att ett lärosätes takbelopp (som antages lika med lärosätets grundutbildningsanslag) året innan övergången till det nya resurstilldelningssystemet uppgick till 400 Mkr och att lärosätet hade sparade helårsprestationer (överproduktion) till ett värde av 30 Mkr.

I det nya resurstilldelningssystemet utgörs grundersättningen av 140 Mkr (35 procent av 400 Mkr) och takbeloppet av 260 Mkr (65 procent av 400 Mkr). Värdet (30 Mkr) av de sparade helårsprestationerna reduceras således vid övergången till 19,5 Mkr, dvs. 65 procent av det ursprungliga värdet. Värdet av överproduktionen svarar därmed mot samma utbildningsvolym uttryckt i antalet helårsstudenter och helårsprestationer i det nuvarande som i det föreslagna resurstilldelningssystemet.

Att denna övergångsregel är helt neutral för lärosätena framgår av att värdet (30 Mkr) av de sparade helårsprestationerna i dagens resurstilldelningssystem utgör 7,5 procent av takbeloppet 400 Mkr, vilket är samma procentsats som 19,5 Mkr utgör av det nya takbeloppet 260 Mkr.

13.3. Anslagssparande

I det nya resurstilldelningssystemet föreslås takbeloppet utgöra 65 procent av helheten (=summan av grundersättning och takbelopp). Eftersom dagens resurstilldelningssystem inte innehåller någon grundersättning betyder detta att dagens takbelopp utgör 100 procent av motsvarande helhet.

Anslagssparandet för ett lärosäte utgör skillnaden mellan lärosätets takbelopp och utfall ett givet år. Ett anslagssparande definierat på detta sätt är således detsamma som den del av takbeloppet som lärosätet inte kunnat utnyttja och består av outnyttjade helårsstudenter och helårsprestationer. Det maximala anslagssparande som ett lärosäte får föra med sig till kommande år är i dagens system 10 procent av föregående års takbelopp. När ersättningsbeloppen för helårsstudenter och helårsprestationer i förhållande till nuvarande ersättningsnivåer reduceras till 65 procent (genom införandet av en grundersättning om 35 procent) betyder detta att anslagssparandet vid övergången till det nya resurstilldelningssystemet behöver reduceras till 65 procent av det ursprungliga värdet. Annars skulle anslagssparandet svara mot olika utbildningsvolymer (uttryckt i antalet helårsstudenter och helårsprestationer) i det nuvarande som i det föreslagna resurstilldelningssystemet.

Exempel

Antag, att ett lärosätes takbelopp (som antages lika med lärosätets grundutbildningsanslag) året innan övergången till det nya resurstilldelningssystemet uppgick till 400 Mkr och att lärosätet detta år hade ett anslagssparande som uppgick till 30 Mkr.

I det nya resurstilldelningssystemet utgörs grundersättningen av 140 Mkr (35 procent av 400 Mkr) och takbeloppet av 260 Mkr (65 procent av 400 Mkr). Värdet (30 Mkr) av anslagssparandet reduceras således vid övergången till 19,5 Mkr, dvs. 65 procent av det ursprungliga värdet.

Värdet (30 Mkr) av anslagssparandet i dagens resurstilldelningssystem utgör 7,5 procent av takbeloppet 400 Mkr, vilket är samma procentsats som 19,5 Mkr utgör av det nya takbeloppet 260 Mkr. Anslagssparandet svarar därmed mot samma utbildningsvolym uttryckt i antalet helårsstudenter och helårsprestationer i det nuvarande som i det föreslagna resurstilldelningssystemet.

13.4. Avräkning

Vi föreslår att i det nya resurstilldelningssystemet avräkning får ske enligt delvis nya principer. Årets utfall (exklusive överproduktion i form av sparade helårsprestationer) och som högst kan uppgå till takbeloppet detta år , jämförs med medelvärdet av utfallen (exklusive överproduktion i form av sparade helårsprestationer) de tre senaste åren, (inklusive utfallet det aktuella året).

Om årets utfall är mindre än medelvärdet av de tre senaste årens utfall erhålles medelvärdet. Annars erhålles årets utfall.

Som övergångsregel föreslår vi att den nya avräkningsregeln tillämpas redan första året som det nya resurstilldelningssystemet tillämpas. Detta kan ske om utfallen (exklusive eventuellt utnyttjad överproduktion) under de två sista åren som nuvarande resurstilldelningssystem tillämpas och som således föregår det första året när det nya resurstilldelningssystemet införs reduceras till 65 procent av respektive års utfall. På detta sätt kan medelvärdet för de tre senaste årens utfall bildas på lika premisser och en jämförelse kan göras med utfallet under det första år som det föreslagna resurstilldelningssystemet tillämpas.

13.5. Ersättningsområden

Vi föreslår att dagens 20 utbildningsområden blir 6 ersättningsområden.

De lärosäten som idag har minst ett av utbildningsområdena Humaniora, Juridik, Samhällsvetenskapligt eller Teologiskt utbildningsområde bör i den s.k. krysslistan tilldelas ersättningsområdet Humanistiskt

De lärosäten som idag har minst ett av utbildningsområdena Naturvetenskap, Teknik eller Farmaci bör tilldelas ersättningsområdet Naturvetenskapligt

De lärosäten som idag har utbildningsområdet vård bör tilldelas ersättningsområdet Vård.

De lärosäten som idag har utbildningsområdena Odontologi och Medicin bör tilldelas ersättningsområdet Medicinskt.

De lärosäten som idag har utbildningsområdena Undervisning, Övrigt eller Idrott bör tilldelas ersättningsområdet Utbildningsvetenskapligt.

De lärosäten som idag har utbildningsområdena Design, Konst, Musik, Opera, Teater, Media, Dans eller Övrigt bör tilldelas Konstnärligt ersättningsområde.

13.6. Sammanfattning av förslag

  • Nivån på lärosätenas grundutbildningsanslag bör inte förändras vid övergången till det föreslagna resurstilldelningssystemet.
  • Värdet av tidigare sparade helårsprestationer inom ramen för den tillåtna överproduktionen (maximalt 10 procent av föregående års takbelopp) bör utgöra samma andel av takbeloppet i nuvarande respektive föreslaget resurstilldelningssystem.
  • Värdet av tidigare tillåtet (maximalt 10 procent av föregående års takbelopp) anslagssparande bör utgöra samma andel av takbeloppet i nuvarande respektive föreslaget resurstilldelningssystem.
  • Den nya avräkningsregeln, som innebär att årets utfall jämförs med de tre senaste årens utfall, används redan första året som det nya resurstilldelningssystemet tillämpas.

Med utgångspunkt i nuvarande utbildningsområden föreslås också i kapitlet hur de nya ersättningsområdena bör fördelas till respektive lärosäte.

14. Tidpunkt för införandet av ett nytt resurstilldelningssystem

Utredningens förslag till nytt resurstilldelningssystem för högskolans grundutbildning presenterades 2005-05-27. Efter det att utredningens förslag remissbehandlats under hösten 2005 kan regeringen under våren 2006 utarbeta ett slutligt ställningstagande till ett nytt resurstilldelningssystem som kan presenteras i en proposition senare under året. Detta betyder att ett nytt resurstilldelningssystem kan gälla fr.o.m. verksamhetsåret 2007.

Av nedanstående figur framgår att om ett nytt resurstilldelningssystem sjösätts 2007 så sker det i en period med god tillgång på studerande. Detta skapar goda möjligheter för lärosätena att dels anpassa sig till det nya resurstilldelningssystemet, dels bygga upp vissa reserver som kan behövas när det presumtiva studerandeantalet minskar efter 2009.

Antal 19-åringar

80000 90000 100000 110000 120000 130000 140000

2003 2006 2009 2012 2015 2018

År

An ta l

2007

14.1. Sammanfattning av förslag

Förslaget till ett nytt resurstilldelningssystem för högskolans grundutbildning bör tillämpas fr.o.m. verksamhetsåret 2007.

Särskilt yttrande

Inledning

Resursutredningen har regeringens uppdrag att göra en översyn av resurstilldelningssystemet för den grundläggande högskoleutbildningen. Översynen ska svara på frågan om det nuvarande systemet fungerar tillfredsställande.

Med utgångspunkt i nämnda översyn kan utredningen föreslå förändringar av resurstilldelningssystemet eller överväga andra åtgärder. Utredningens förslag ska bland annat göra det möjligt att även fortsättningsvis ta hänsyn till studenternas efterfrågan, och bedriva all högskoleverksamhet så effektivt som möjligt.

I det nuvarande resurstilldelningssystemets anslagskonstruktion är tilldelningen av hela anslaget prestationsbaserad. Där definieras prestationsbaserad som att ett lärosäte får ersättning i direkt förhållande till hur många studenter det utbildat och hur många högskolepoäng varje student har presterat.

Utredningens förslag

Resursutredningen föreslår att resurstilldelningssystemet för grundläggande högskoleutbildning förändras. Förslaget innebär att anslaget delas upp i en fast resurs, kallad grundersättning, som utgör 35 procent av anslaget, och en prestationsbaserad resurs som utgör 65 procent av anslaget. Utredningen anser att den fasta resursen, grundersättningen, är prestationsbaserad på längre sikt medan den rörliga delen är prestationsbaserad på kortare sikt – ett år.

Utredningens argument för sin definition av begreppet prestationsbaserad är att hela anslaget, inklusive grundersättningen, kan prövas av regeringen och sänkas om inte det enskilda lärosätet presterar tillräckligt bra. Tilldelningen av anslaget skulle med andra

ord vara prestationsbaserad i den meningen att det hanteras som övriga sak- och förvaltningsanslag på statsbudgeten. Utredningen anger inte något skäl till varför grundersättningen ska vara just 35 procent.

Invändningar mot utredningens förslag

Översynen visar att nuvarande system bör behållas

Mina invändningar mot utredningens förslag grundar sig för det första på det faktum att utredningens översyn visar att nuvarande system fungerar tillfredsställande och har fungerat tillfredsställande under de 12 år det varit i bruk, och att i princip samtliga lärosäten delar den uppfattningen. Översynen borde därmed, menar jag, enligt direktiven föranleda rekommendationen att resurstilldelningssystemet bibehålls oförändrat.

Utredningens förslag är inte förenligt med resultatstyrning

Utredningen för resonemanget att resurstilldelningssystemet visserligen fungerat under de senaste 12 årens omvärldsförändringar; men då det gäller framtidens förändrade omvärld, exempelvis att antalet studenter sjunker, anser utredningen att ett oförändrat system skulle äventyra lärosätenas ekonomiska förutsättningar. Eftersom lärosätenas ersättning baseras på antalet studenter och deras prestationer skulle, hävdar utredningen, ett minskat antal studenter få en negativ effekt på hur stora kostnader ett lärosäte kan hålla sig med vad gäller exempelvis personal och lokaler.

Jag anser inte att utredningen mot bakgrund av det framtidsscenario som målas upp, och som enbart grundar sig på demografiska faktorer, har någon grund för att föreslå sin ändring av resurstilldelningssystemet. Det nuvarande systemet infördes 1993 som en del i mål- och resultatstyrningen av högre utbildning. Det innebär att de anslagna resurserna tilldelas myndigheterna av regeringen för att uppnå vissa resultat, inte för att täcka utgifter. Om man hävdar att mål- och resultatstyrningen av lärosätena är ett väl fungerande system, då kan man svårligen samtidigt vara av uppfattningen att det är en negativ effekt om ett lärosäte måste

anpassa sina kostnader, t.ex. personal och lokaler, till det resultat som detsamma uppnår.

Grundersättningens storlek har inte analyserats

Utredningen menar att införandet av en grundersättning ger lärosätena större möjlighet att ägna sig åt andra uppgifter än studenterna och deras grundutbildning. Någon analys av varför grundersättningen bör uppgå till just 35 procent saknas.

Utredningens förslag leder till sämre effektivitet

Slutligen invänder jag mot utredningens förslag till förändring eftersom det riskerar att leda till försämrad effektivitet vilket bland annat står i strid med direktivens krav på att utredningens förslag, eller övervägda åtgärder, ska ge incitament för att all högskoleverksamhet ska bedrivas så effektivt som möjligt.

Detta blir extra tydligt i två av utredningens argument för att föreslå ovannämnda förändring av resurstilldelningssystemet:

1. att kunna ”övervintra” kurser som inte bär sina kostnader

eftersom de inte attraherar studenter,

2. att kunna bedriva kurser med låg prestationskvot, dvs.

kurser som inte bär sina kostnader eftersom studenterna inte presterar några poäng.

I en situation med begränsade resurser är det inte möjligt att ur effektivitetssynpunkt motivera en förändring som leder till minskad effektivitet och därmed ökade kostnader. De båda argumenten ovan är närmast skolexempel på ineffektivitet i förbrukning av begränsade, i detta fall offentliga, resurser. Om en kurs inte har några studenter eller om de registrerade studenterna inte presterar några poäng, då har resurser satsats på en verksamhet som gett ett klent resultat. Om samma resurser i stället satsas på en verksamhet som attraherar fler studenter vilka presterar sina poäng, då har samma resurser gett ett bättre resultat än i det första exemplet.

Avslutande synpunkter

Min samlade bedömning är att utredningens förslag vare sig tjänar regeringen, studenterna eller skattebetalarna. Statens och samhällets intressen ligger i den rakt motsatta riktningen. De förändringar utredningen föreslår kan bara gagna dem som vill behålla friheten att själv styra över sin verksamhet, men inte axla ansvaret att genom ständiga omprioriteringar förnya och utveckla den högre utbildningen.

Referenser

Avgiftsförordning 1992:191

Ds 1992:1, Fria universitet och högskolor Ds 1993:9, Hearing om resursberedningens betänkande (SOU 1993:3) och PM om avveckling av kårobligatoriet

Ds 2004:2 Högre utbildning i utveckling Higher Education Funding Council for England, 2003, Developing the funding method for teaching from 2004-05 – Consultation, Hefce 2003/42

Higher Education Funding Council for England, 2003, Funding higher education in England, Hefce 2003/29

Higher Education Funding Council for England, 2004, Funding method for teaching from 2004-05 – Outcomes of consultation, Hefce 2004/24

Grundläggande högskoleutbildning, utbildningsutskottets betänkande 1992/93:UbU14

Högskolelag 1992:1434 Högskoleverket, 2004, Arbetsmarknad och högskoleutbildning 2004, Högskoleverkets rapportserie 2004:36 R

Högskoleverket, 1998, “En utmärkt möjlighet att byta karriär”, NT-SVUX-satsningen – vad blev det av den? Högskoleverkets rapportserie 1998:5 R

Högskoleverket, 2004, Hur har det gått? Högskoleverkets rapportserie 2004:12 R

Högskoleverket, Hur styrs den svenska högskolan? – Varför ser styrsystemet ut som det gör?, Högskoleverkets skriftserie 1998:4 S

Högskoleverket, Högskola och arbetsmarknad i England, Finland och Frankrike, Högskoleverkets rapportserie 2005:8 R

Högskoleverket 2003, Klassificering av kurser – ett regeringsuppdrag

Högskoleverket, NU-databasen Högskoleverket, Årsrapporter

Högskoleverket, 2004, Skillnader i kursklassificering spelar en liten roll för lärosätenas möjligheter att nå sina takbelopp, Högskoleverket 2004-11-22

Högskoleverket, 1997, Uppföljning av resurstilldelningssystemet för grundläggande högskoleutbildning – ett regeringsuppdrag Högskoleverkets rapportserie 1997:27 R

Högskoleverket och Centrala studiestödsnämnden, 2003, Uppföljning av en särskild utbildningssatsning på NT-utbildningar (NT-SVUX)

Högskoleverket, 2003, Vilka är studenterna och vad tycker de? Högskoleverket 2003, Arbetsrapport nr 7

Ministry of Education, 2004, Management and Steering of Higher Education in Finland, Publications of the Ministry of Education, Finland 2004:20

Ministry of Education, 2004, Universitetsstatistik 2003, Publications of the Ministry of Education, Finland 2004:24

Ministry of Education, 2004, Utbildning och forskning 2003

2008, Publications of the Ministry of Education, Finland

2004:7

NIFU STEP, 2004, Styrning og ledelse av høyere utdanningsinstitusjoner, Skriftserie 10/2004

OECD, 2003, Education Policy Analysis OECD, 2004, On the Edge: Securing a Sustainable Future for Higher Education

OECD, 2004, Survey of higher education system OECD, 2004, Financial management and governance in HEIS: Netherlands

Prop. 1992/93:1, Frihet för kvalitet Prop. 1992/93:169, Högre utbildning för ökad kompetens Prop. 1992/93:170, Forskning för kunskap och kompetens Prop. 1993/94:177, Utbildning och forskning. Kvalitet och konkurrenskraft

Regleringsbrev för budgetåren 1994/95

2005.

Riksdagens revisorer 2000/01:04, Resursanvändning inom högskolans utbildning

RRV 1194:17, Pengar till högskolans grundutbildning RRV 2003:13, Resursstyrning inom högskolan - hur hanterar högskolorna en vikande efterfrågan?

SCB statistik SFS 1992:1434, Högskoleförordningen SOU 1992:1, Frihet

ansvar

kompetens

SOU 1992:44, Resurser för högskolans grundutbildning SOU 1993:3, Ersättning för kvalitet och effektivitet SOU 1996:21, Reform och förändring SOU 2000:82, Högskolans styrning SULF 2002, XXIV Utbildning

Utbyggnad

Urholkning

Utbildningsutskottets betänkande 1992/93:UbU14, Grundläggande högskoleutbildning

VHS Antagning, Sökande

antagna

antagningspoäng,

1992/93-2003/04

Kommittédirektiv

Resurstilldelningssystemet för grundläggande högskoleutbildning (U 2004:03)

Dir. 2004:49

Beslut vid regeringssammanträde den 22 september 2004

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas för att göra en översyn av resurstilldelningssystemet för den grundläggande högskoleutbildningen.

Utifrån denna översyn skall utredaren föreslå eventuella förändringar av systemet. Utgångspunkten för uppdraget skall vara att åstadkomma ett resurstilldelningssystem som möjliggör ett utbildningsutbud med hög kvalitet som efterfrågas av studenter och arbetsmarknaden.

Bakgrund

De senaste sex åren har utbyggnaden av högskoleutbildningen varit mycket omfattande. Utbyggnaden är ett viktigt led i att möta de olika krav som samhällslivet i Sverige och i Europa och den globala utvecklingen i övrigt ställer. I den utbyggnad av högskolan som på regeringens initiativ startade 1997 har tyngdpunkten legat på naturvetenskap och teknik, där arbetsmarknadens behov bedömts vara särskilt stort. Satsningen har varit framgångsrik och andelen studerande inom naturvetenskap och teknik har ökat. Från och med 2000 avtog ökningen jämfört med vad som var planerat av antalet studerande inom naturvetenskap och teknik på grund av lägre efterfrågan från de studerande.

Det nuvarande resurstilldelningssystemet tillkom med anledning av propositionen Högre utbildning för ökad kompetens (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr. 1992/93:363). Resurstilldelningssystemet var en del av den reform som trädde i kraft den 1 juli 1993 och som innebar en kraftig decentralisering av ansvaret

för beslut om bl.a. studieorganisation och utbildningsutbud till varje enskilt lärosäte. Riksdagen och regeringen fastställer mål och ramar för högskolans verksamhet.

Tilldelningen av resurser till lärosätena grundas på de resultat som lärosätena uppnår. Med resultat avses här antal helårsstudenter och helårsprestationer. Enligt regleringsbrevet för budgetåret 2004 avseende anslag till universitet och högskolor m.m. avses med helårsstudent antalet studenter som har påbörjat studier på en kurs multiplicerat med kursens poäng dividerat med 40, och med helårsprestation avses antalet godkända poäng på en kurs eller delkurs dividerat med 40. I regleringsbrev beslutas årligen om ersättningsbelopp för helårsstudent respektive helårsprestation. Beloppen differentieras för olika utbildningsområden, men samma ersättning gäller för samtliga lärosäten inom ett och samma utbildningsområde. Grundtanken inför utformandet av resurstilldelningssystemet var att universiteten och högskolorna skulle anpassa utbildningsutbudet efter studenternas efterfrågan. De senaste åren har dock en förskjutning skett mot att utbildningsutbudet skall anpassas till såväl arbetsmarknadens behov som studenternas efterfrågan.

Lärosätena skall genomföra verksamheten inom givna ramar och skall besluta om bl.a. principer för den interna fördelningen av resurser, den årliga budgeten och uppföljningen av densamma. Lärosätena skall vidare besluta om utbildningsutbudet inklusive dimensioneringen inom grundutbildningen, lokalförsörjningen och anskaffningen av anläggningstillgångar. Det innebär att lärosätena har stora möjligheter att använda och fördela resurserna på ett sätt som garanterar att utbildningen håller hög kvalitet och att resurserna används effektivt.

Effekter av nuvarande resurstilldelningssystem

Resurstilldelningen är en viktig del av styrningen av universiteten och högskolorna. Grundprincipen vid införandet av nuvarande resurstilldelningssystem var att lärosätena förväntades anpassa utbudet till studenternas efterfrågan. Om lärosätena erbjuder den utbildning som efterfrågas av studenterna och samtidigt erbjuder undervisning och stöd så att studenterna klarar sina studier, innebär detta en större möjlighet för ett lärosäte att få tillgång till anslagsmedel inom tilldelat takbelopp.

Ett resurstilldelningssystem som baseras på såväl antalet helårsstudenter som studenternas prestationer kan dock vara svårt att kombinera med kravet på att utbildningsutbudet skall anpassas till arbetsmarknadens behov. Om studenterna inte efterfrågar sådan utbildning, kan effekten bli att lärosätets intäkter minskar. Konsekvensen kan bli att verksamheten vid lärosätet inte genererar några intäkter men väl fortsatta kostnader. Långsiktighet i planeringen försvåras av att resurser uteblir.

Problemet har uppmärksammats av Riksrevisionsverket (RRV) i rapporten Resursstyrning inom högskolan - hur hanterar högskolorna en vikande efterfrågan (RRV 2003:13). RRV konstaterar att regeringens styrsignaler till lärosätena är otydliga och att resurstilldelningssystemet innehåller starka incitament för lärosätena att såväl öka antalet studenter som godkänna studenternas studieresultat. Vidare konstaterar RRV att lärosätena har begränsade möjligheter att dämpa de ekonomiska effekterna av studenternas minskade efterfrågan.

Regeringsuppdrag till Högskoleverket

För att åstadkomma en utbildningsplanering som medger en bättre anpassning av utbildningsutbudet till arbetsmarknadens behov har regeringen denna dag beslutat att ge Högskoleverket ett särskilt uppdrag (dnr. U2004/1426/UH). Högskoleverket skall enligt uppdraget lämna underlag för lärosätenas planering av utbildningsutbudet samt underlag för regeringens utbildningsuppdrag till universitet och högskolor.

Behovet av en utredning

Högskoleutbildning skall, utifrån den vetenskapliga utvecklingen, förse samhället med utbildade personer på såväl kort som lång sikt. Resurstilldelningssystemet skall möjliggöra ett utbildningsutbud med hög kvalitet som efterfrågas av studenter och arbetsmarknad. Resurstilldelningssystemet skall tillgodose lärosätenas behov av långsiktighet i planeringen så att de ekonomiska effekterna av en förändrad efterfrågan av studenter blir hanterbara.

Resurstilldelningssystemet bör vidare möjliggöra att de samlade grundutbildningsresurserna utnyttjas bättre och att nuvarande

brister i effektiviteten, t.ex. "dubbeletablering" av vissa utbildningar i en region, minskar.

Mot ovanstående bakgrund behöver en översyn av resurstilldelningssystemet göras för att dels se över om nuvarande system tillgodoser dessa behov, dels eventuellt föreslå förändringar.

Uppdraget

Utredaren skall göra en översyn av om nuvarande resurstilldelningssystem för den grundläggande högskoleutbildningen fungerar tillfredsställande, när samtidigt större hänsyn har tagits till att anpassa lärosätenas utbildningsutbud till arbetsmarknadens behov under de senaste åren.

Utredaren skall utifrån denna översyn föreslå eventuella förändringar av resurstilldelningssystemet eller överväga andra åtgärder som ger möjlighet att

  • bedriva utbildning av hög kvalitet,
  • ta fortsatt hänsyn till studenternas efterfrågan,
  • tillgodose arbetsmarknadens behov på såväl kort som lång sikt,
  • tillgodose lärosätenas behov av stabila ekonomiska förutsättningar,
  • bedriva utbildningssamverkan mellan universitet och högskolor t.ex. genom distansutbildning, och
  • ge incitament för att all högskoleverksamhet skall bedrivas så effektivt som möjligt, såväl för det enskilda lärosätet som totalt för landet.

Utredaren skall beakta att resurstilldelningssystemet skall vara tydligt, förutsägbart samt lätt att genomskåda även om dimensioneringen förändras över tid. Utredaren bör inhämta kunskap om utvecklingen av resurstilldelningssystem i några jämförbara länder.

Arbetsformer och redovisning av uppdraget

Utredningsarbetet skall bedrivas efter samråd med universitet och högskolor.

Uppdraget skall vara slutfört och redovisas senast den 15 mars 2005.

(Utbildningsdepartementet)

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till utredningen om resurstilldelningssystemet för grundläggande högskoleutbildning U 2004:03)

Dir. 2004:49

Beslut vid regeringssammanträde den 17 februari 2005.

Förlängd tid för uppdraget

Med stöd av regeringens bemyndigande den 22 april 2004 har chefen för dåvarande Utbildningsdepartementet tillkallat en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av resurstilldelningssystemet för den grundläggande högskoleutbildningen (dir. 2004:49). Utredningen skall enligt direktiven redovisa sitt uppdrag senast den 15 mars 2005.

Utredningstiden förlängs, vilket innebär att uppdraget skall redovisas senast den 27 maj 2005.

(Utbildnings- och kulturdepartementet)

Deltagare vid idéseminarier och informationsmöten

Idéseminarier

Umeå universitet 2004-11-04

Andrew Casson Vicerektor Högskolan i Dalarna Ingemar Ericson Planeringschef Umeå universitet Sune Karlsson Ekonomichef Umeå universitet Lena Larsson Ekonomi- och planeringschef Luleå tekniska universitet Susanna Öhman Chef UFB Mitthögskolan

Dramatiska institutet 2004-11-10

Johan Scott

Prorektor Konsthögskolan

Eva Borgström Administrativ chef Konsthögskolan Gunilla von Bahr Rektor Musikhögskolan John Fürstenbach Förvaltningschef Musikhögskolan Kari Sylwan Rektor Danshögskolan Kristina Dahlqvist Administrativ chef Danshögskolan Olle Jansson Rektor Teaterhögskolan Ulla Lidholm Förvaltningschef Teaterhögskolan Per Lysander Rektor Dramatiska institutet Jan Ohlsson Förvaltningschef Dramatiska institutet Lise-Lotte Axelsson Rektor Operahögskolan Erik Ljungqvist Administrativ chef Operahögskolan Ivar Björkman Rektor Konstfack Tord Ahlenius Ekonomichef Konstfack Dimiter Perniklijski Förvaltningschef Idrottshögskolan Björn Wallmo Ekonomichef Idrottshögskolan

Stockholms universitet 2004-11-10

Ulla Myrman Planeringschef Uppsala universitet Anna Clemensson Avdelningsdirektör Planering och Utredning

Uppsala universitet

Johan Lundborg Förvaltningschef Lärarhögskolan Kåre Bremer Rektor Stockholms universitet Leif Lindfors Förvaltningschef Stockholms universitet Elvy Westlund Tf prorektor Mälardalens högskola Nils-Fredrik Ankarcrona

Controller Karolinska Institutet

Hans Jansson Planeringschef Högskolan på Gotland Ingela Josefson Rektor Södertörns högskola Anders Eriksson Prorektor Kungliga Tekniska högskolan Marianne Wiktorin Planeringschef Högskolan i iGävle Noel Holmgren Planeringschef Högskolan i Skövde

Lunds universitet 2004-11-22

Ann Fust Förvaltningschef Högskolan i Kalmar Susanne Lindberg Ekonomichef Högskolan i Kalmar Bengt Lörstad Rektor Högskolan i Kristianstad Sven-Ove Nilsson Förvaltningschef Blekinge Tekn. Högskola Lennart Olausson Rektor Malmö högskola Kjell Gunnarsson Förvaltningschef Malmö högskola Peter Honeth Universitetsdirektör Lunds universitet Sten Wennerström Planeringschef Lunds universitet Lars-Olof Nilsson Universitetsdirektör Växjö universitet

Göteborgs universitet 2004-11-23

Anita Hansbo Vicerektor för grundutbildning

Högskolan i Trollhättan/Uddevalla

Rolf Johansson Förvaltningschef Högskolan i Trollhättan/Uddevalla Jörgen Tholin Vicerektor Högskolan i Trollhättan/Uddevalla Ing-Britt Svensson Avd.dir. Omvärldsanalys och Utveckling

Chalmers tekniska högskola

Gunnar Svedberg

Rektor Göteborgs universitet

Per-Erik Eriksson Planeringsdirektör Göteborgs universitet Kerstin Norén Prorektor Göteborgs universitet Hans Hedberg Högskolerektor Konstnärliga fakultetsnämnden

Göteborgs universitet

Romulo Enmark

Rektor Högskolan i Halmstad

Greger Lindqvist Ekonomichef Högskolan i Halmstad Gunnar Gunnarsson Administrativ chef Högskolan i Jönköping Britt-Marie Bergman Ekonomichef/controller Högskolan i Jönköping Wanda Klintberg Övergripande planering Malmö högskola Ulf Hanning Rektors rådgivare Högskolan i Borås

Informationsmöten

Dramatiska institutet 2005-02-22

Jan-Erik Sahlberg Utbildningschef Musikhögskolan Birgitta Ellner Controller Musikhögskolan Kari Sylwan Rektor Danshögskolan Kristina Dahlqvist Administrativ chef Danshögskolan Olle Jansson Rektor Teaterhögskolan Ulla Lidholm Förvaltningschef Teaterhögskolan Jan Ohlsson Förvaltningschef Dramatiska Institutet Kati Almqvist Ekonomichef Dramatiska Institutet Lise-Lotte Axelsson Rektor Operahögskolan Erik Ljungqvist Administrativ chef Operahögskolan Tord Ahlenius Ekonomichef Konstfack Dimiter Perniklijski Förvaltningschef Idrottshögskolan Björn Wallmo Ekonomichef Idrottshögskolan Johan Scott Prorektor Konsthögskolan Eva Borgström Administrativ chef Konsthögskolan Pär Wiktorsson Sveriges förenade studentkårer

Stockholms universitet 2005-02-22

Ulla Myrman Planeringschef Uppsala universitet Anna Clemensson Avdelningsdirektör Planering och Utveckling

Uppsala universitet

Johan Lundborg Förvaltningschef Lärarhögskolan Kåre Bremer Rektor Stockholms universitet Leif Lindfors Förvaltningschef Stockholms universitet

Nils-Fredrik Ankarcrona

Controller Karolinska Institutet

Vivi-Anne Sundqvist Dekanus för utbildning Karolinska Institutet Leif Borgert Rektor Högskolan på Gotland Hans Jansson Planeringschef Högskolan på Gotland Bengt Eriksson Förvaltningschef Högskolan Dalarna Kjell-Åke Brorsson Dekanus Hum/Sam/Vård Mälardalens högskola Erik Dahlquist Dekanus Nat/Tekn Mälardalens högskola Leif Wiremark Planeringschef Södertörns högskola Johnny Henriksson Administrativ direktör Södertörns högskola Marianne Granfelt Kanslichef Linköpings universitet Olle Häggbom Ekonomi- och planeringschef Örebro universitet Peter Wide Dekanus Örebro universitet

Arlanda 2005-02-23

Ingemar Ericson Planeringschef Umeå universitet Sune Karlsson Ekonomichef, Planeringsavd. Umeå universitet Thomas Lindstein Rektor Mittuniversitetet Inger Bergström Chef utb.- o forskn.enh. Luleå tekniska universitet Lena Larsson Ekonomi- och plan.chef Luleå tekniska universitet Anders Eriksson Prorektor Kungliga Tekniska högskolan Carin Lindborg Rektors planeringsenhet Kungliga Tekniska högskolan

Lunds universitet 2005-03-02

Peter Honeth

Univ.dir. Lunds universitet

Sten Wennerström Planeringschef Lunds universitet Thomas Nordström Rektor Högskolan i Kristianstad Raine Larsson Bitr. förvaltningschef Högskolan i Kristianstad Ann Fust Förvaltningschef Högskolan i Kalmar Susanne Lindberg Ekonomichef Högskolan i Kalmar Lars Olof Nilsson Universitetsdirektör Växjö universitet Lennart Olausson Rektor Malmö högskola Kjell Gunnarsson Förvaltningschef Malmö högskola Kristoffer Burstedt Vice ordförande Sveriges förenade studentkårer

Göteborgs universitet 2005-03-03

Leif Larsson

Rektor Högskolan i Skövde

Noél Holmgren Planeringschef Högskolan i Skövde Anita Hansbo Vicerektor för utbildning Högskolan i Trollhättan/Uddevalla Rolf Johansson Förvaltningschef Högskolan i Trollhättan/Uddevalla Ulf Hanning Rektors rådgivare Högskolan i Borås Magnus Rydberg Tf ekonomichef Högskolan i Borås Romulo Enmark Rektor Högskolan i Halmstad Greger Lindquist Ekonomichef Högskolan i Halmstad Ing-Britt Svensson Adm. direktör Chalmers tekniska högskola Britt-Marie Bergman Ekonomichef Högskolan i Jönköping Lars Haglund Prorektor Karlstads universitet Marit Askernäs Controller Karlstads universitet Kerstin Norén Prorektor Göteborgs universitet Per-Erik Eriksson Planeringsdirektör Göteborgs universitet

Förkortningar av lärosätenas namn

Lärosäte Förkortning

Uppsala universitet UU Lunds universitet LU Göteborgs universitet GU Stockholms universitet SU Umeå universitet UmU Linköpings universitet LiU Karolinska institutet KI Kungl. Tekniska högskolan KTH Chalmers tekniska högskola AB CTH Luleå tekniska universitet LTU Karlstads universitet KAU Växjö universitet VXU Örebro universitet ÖU Blekinge tekniska högskola BTH Högskolan i Jönköping HJ Högskolan i Kalmar HK Malmö högskola MAH Mitthögskolan/Mittuniversitetet MiU Mälardalens högskola MdH Högskolan i Borås HB Högskolan Dalarna HDa Högskolan på Gotland HG Högskolan i Gävle HiG Högskolan i Halmstad HH Högskolan i Kristianstad HKr Högskolan i Skövde HS Högskolan i Trollhättan/Uddevalla HTU Lärarhögskolan LHS

Lärosäte

Södertörns högskola Danshögskolan

Förkortning

SH DH

Dramatiska institutet DI Konstfack KF Kungl. Konsthögskolan KKH Kungl. Musikhögskolan KMH Operahögskolan OH Teaterhögskolan TH Idrottshögskolan IH

Utbildningsprofiler för universitet och högskolor. Registrerade helårsstudenter budgetåret 1994/95, 1999 och 2003.

Källa: Högskoleverkets årsrapporter Konstnärliga utbildningar och idrott har samlats under gemensam rubrik

Riket totalt Antal helårsstudenter Utbildningsområdenas relativa andel (inkl. vårdhögskolor, enskilda utbildningsanordnare, SLU) 1994/95 1999 2003 1994/95 1999 2003 Humanistiskt och teologiskt 36 172 36 402 42 543 16% 15% 14% Samhällsvetenskapligt 60 357 66 818 81 230 27% 27% 27% Juridiskt 9 552 9 591 11 798 4% 4% 4% Naturvetenskapligt 26 509 37 454 35 585 12% 15% 12% Tekniskt 33 453 47 127 55 109 15% 19% 18% Farmaceutiskt 890 1 217 987 0% 0% 0% Vård 22 318 19 102 22 081 10% 8% 7% Medicinskt och odontologiskt 7 865 9 643 13 455 4% 4% 4% Undervisningsområdet 13 798 13 613 24 342 6% 5% 8% Övrigt 4 954 5 094 6 119 2% 2% 2% Konst, Idrott m.m. 4 299 4 495 6 449 2% 2% 2% Summa 220 167 250 556 299 748 100% 100% 100%

Lärosäte Antal helårsstudenter Utbildningsområdenas relativa andel 1994/95 1999 2003 1994/95 1999 2003 Uppsala universitet Humanistiskt och teologiskt 5 127 4 048 4 568 27% 22% 22% Samhällsvetenskapligt 4 856 3 622 4 687 25% 20% 23% Juridiskt 1 606 1 471 1 670 8% 8% 8% Naturvetenskapligt 2 632 2 791 3 025 14% 15% 15% Tekniskt 1 650 1 960 1 922 9% 11% 9% Farmaceutiskt 890 1 217 914 5% 7% 4% Vård 107 1 136 866 1% 6% 4% Medicinskt 929 945 1 278 5% 5% 6% Undervisning 1 136 1 046 1 428 6% 6% 7% Övrigt 159 146 301 1% 1% 1% Summa 19 092 18 382 20 659 100% 100% 100%

Lunds universitet Humanistiskt och teologiskt 5 611 4 891 5 057 21% 21% 19% Samhällsvetenskapligt 7 628 6 638 8 540 29% 28% 32% Juridiskt 2 171 2 016 2 016 8% 9% 7% Naturvetenskapligt 2 187 2 106 2 209 8% 9% 8% Tekniskt 4 449 4 419 5 287 17% 19% 20% Vård 514 1 440 1 455 2% 6% 5% Medicinskt och odontologiskt 1 551 1 352 1 560 6% 6% 6%

Lärosäte Antal helårsstudenter Utbildningsområdenas relativa andel 1994/95 1999 2003 1994/95 1999 2003 Undervisning 1 720 44 52 6% 0% 0% Övrigt 366 100 194 1% 0% 1% Konst m.m. 427 538 643 2% 2% 2% Summa 26 624 23 544 27 013 100% 100% 100%

Göteborgs universitet Humanistiskt och teologiskt 5 116 4 176 5 231 23% 19% 20% Samhällsvetenskapligt 7 491 6 812 7 440 35% 31% 28% Juridiskt 850 709 822 4% 3% 3% Naturvetenskapligt 2 791 3 957 4 355 13% 18% 17% Vård 318 1 721 1 725 1% 8% 7% Medicinskt och odontologiskt 1 223 1 296 1 912 6% 6% 7% Undervisning 2 079 1 754 3 034 10% 8% 12% Övrigt 1 005 557 344 5% 3% 1% Konst, idrott m.m. 735 851 1 251 3% 4% 5% Summa 21 608 21 833 26 114 100% 100% 100%

Stockholms universitet Humanistiskt

7 089 6 221 7 410 33% 29% 30%

Samhällsvetenskapligt

8 496 7 915 8 862 40% 37% 36%

Juridiskt

2 407 2 446 2 761 11% 11% 11%

Naturvetenskapligt

1 925 2 623 2 595 9% 12% 11%

Tekniskt

660 1 138 1 273 3% 5% 5%

Vård 136 170 393 1% 1% 2% Medicinskt 90 391 454 0% 2% 2% Undervisning 0 0 228 0% 0% 1% Övrigt 224 503 656 1% 2% 3% Konst m.m. 171 0 0 1% 0% 0% Summa 21 198 21 407 24 632 100% 100% 100%

Umeå universitet Humanistiskt

2 729 2 681 2 315 21% 17% 14%

Samhällsvetenskapligt

3 628 3 956 4 612 29% 26% 28%

Juridiskt 212 254 247 2% 2% 2% Naturvetenskapligt 2 356 2 588 2 109 19% 17% 13% Tekniskt 749 1 528 1 714 6% 10% 10% Vård 568 1 593 1 942 4% 10% 12% Medicinskt och odontologiskt 1 036 1 168 1 304 8% 8% 8% Undervisning 970 1 085 1 378 8% 7% 8% Övrigt 304 285 393 2% 2% 2% Konst, idrott m.m. 164 251 334 1% 2% 2% Summa 12 716 15 389 16 348 100% 100% 100%

Linköpings universitet Humanistiskt och teologiskt 1 782 1 814 1 795 16% 12% 10% Samhällsvetenskapligt 2 489 2 867 4 170 22% 19% 23%

Lärosäte Antal helårsstudenter Utbildningsområdenas relativa andel 1994/95 1999 2003 1994/95 1999 2003 Juridiskt 275 334 493 2% 2% 3% Naturvetenskapligt 2 212 3 052 3 129 20% 21% 17% Tekniskt 2 663 3 917 4 740 24% 26% 26% Farmaceutiskt 0 0 73 0% 0% 0% Vård 51 966 1 098 0% 6% 6% Medicinskt 474 788 925 4% 5% 5% Undervisning 933 895 1 171 8% 6% 7% Övrigt 223 249 317 2% 2% 2% Konst m.m. 0 0 61 0% 0% 0% Summa 11 102 14 882 17 972 100% 100% 100%

Karolinska institutet Humanistiskt 21 8 7 1% 0% 0% Samhällsvetenskapligt 214 489 340 8% 10% 6% Naturvetenskapligt 34 402 379 1% 8% 7% Tekniskt 23 85 107 1% 2% 2% Vård 343 1 537 1 918 12% 32% 36% Medicinskt och odontologiskt 2 209 2 257 2 512 78% 47% 48% Summa 2 844 4 778 5 263 100% 100% 100%

Kungl. Tekniska högskolan Humanistiskt 93 223 349 1% 3% 3% Samhällsvetenskapligt 297 275 377 4% 4% 3% Juridiskt 71 67 73 1% 1% 1% Naturvetenskapligt 2 569 2 640 2 614 38% 36% 22% Tekniskt 6 060 7 240 8 618 90% 99% 72% Undervisning 0 0 1 0% 0% 0% Summa 9 090 10 445 12 032 134% 143% 100%

Chalmers tekniska högskola

0% 0%

Humanistiskt 132 121 114 2% 2% 1% Samhällsvetenskapligt 101 141 95 1% 2% 1% Tekniskt 6 533 7 064 8 529 97% 96% 98% Summa 6 766 7 326 8 738 100% 100% 100%

Luleå tekniska universitet Humanistiskt 469 640 487 9% 9% 6% Samhällsvetenskapligt 1 179 1 693 1 773 22% 23% 21% Juridiskt 210 271 372 4% 4% 4% Naturvetenskapligt 1 102 1 355 854 21% 18% 10% Tekniskt 1 571 2 334 2 697 29% 32% 33% Vård 0 323 631 0% 4% 8% Medicinskt 0 0 205 0% 0% 2% Undervisning 517 496 731 10% 7% 9% Övrigt 97 27 157 2% 0% 2% Konst m.m. 200 251 361 4% 3% 4% Summa 5 345 7 390 8 268 100% 100% 100%

Lärosäte Antal helårsstudenter Utbildningsområdenas relativa andel 1994/95 1999 2003 1994/95 1999 2003 Karlstads universitet Humanistiskt 1 231 1 227 1 322 20% 17% 16% Samhällsvetenskapligt 2 624 2 708 3 141 42% 37% 37% Naturvetenskapligt 888 1 097 941 14% 15% 11% Tekniskt 712 972 1 118 11% 13% 13% Vård 0 587 388 0% 8% 5% Medicinskt 0 9 347 0% 0% 4% Undervisning 690 597 1 030 11% 8% 12% Övrigt 164 132 71 3% 2% 1% Konst m.m. 0 0 116 0% 0% 1% Summa 6 309 7 329 8 474 100% 100% 100%

Mittuniversitetet Humanistiskt 822 846 478 12% 9% 6% Samhällsvetenskapligt 2 960 3 155 2 681 42% 33% 33% Juridiskt 324 277 306 5% 3% 4% Naturvetenskapligt 992 1 376 691 14% 15% 9% Tekniskt 1 216 2 105 1 281 17% 22% 16% Vård 86 952 1 328 1% 10% 16% Medicinskt 0 57 41 0% 1% 1% Undervisning 373 324 831 5% 3% 10% Övrigt 352 341 404 5% 4% 5% Konst m.m. 0 0 52 0% 0% 1% Summa 7 125 9 433 8 093 100% 100% 100%

Växjö universitet Humanistiskt 755 912 1 257 15% 13% 14% Samhällsvetenskapligt 2 655 3 512 3 820 53% 51% 44% Naturvetenskapligt 743 1 133 1067 15% 16% 12% Tekniskt 294 384 532 6% 6% 6% Vård 0 402 474 0% 6% 5% Medicinskt 0 0 128 0% 0% 1% Undervisning 506 391 882 10% 6% 10% Övrigt 87 197 442 2% 3% 5% Konst, idrott m.m. 0 7 158 0% 0% 2% Summa 5 040 6 938 8 760 100% 100% 100%

Örebro universitet Humanistiskt 777 712 1 111 13% 9% 12% Samhällsvetenskapligt 2 797 2 925 2 981 48% 38% 31% Juridiskt 412 355 660 7% 5% 7% Naturvetenskapligt 37 533 561 1% 7% 6% Tekniskt 741 1 412 1 552 13% 19% 16% Vård 123 508 985 2% 7% 10% Medicinskt och odontologiskt 0 184 297 0% 2% 3%

Lärosäte Antal helårsstudenter Utbildningsområdenas relativa andel 1994/95 1999 2003 1994/95 1999 2003 Undervisning 541 585 849 9% 8% 9% Övrigt 35 90 48 1% 1% 1% Konst, idrott m.m. 326 299 457 6% 4% 5% Summa 5 789 7 603 9 501 100% 100% 100%

Blekinge tekniska högskola Humanistiskt 232 230 176 16% 7% 6% Samhällsvetenskapligt 443 844 628 31% 25% 22% Naturvetenskapligt 175 377 204 12% 11% 7% Tekniskt 594 1 523 1 411 41% 46% 50% Vård 0 333 417 0% 10% 15% Undervisning 0 13 0 0% 0% 0% Summa 1 444 3 320 2 836 100% 100% 100%

Högskolan i Jönköping Humanistiskt 346 507 529 11% 12% 7% Samhällsvetenskapligt 1 328 1 570 2 404 43% 36% 33% Juridiskt 177 210 313 6% 5% 4% Naturvetenskapligt 265 414 367 9% 9% 5% Tekniskt 425 1 109 1 562 14% 25% 22% Medicinskt och odontologiskt 0 0 325 0% 0% 4% Vård 0 0 775 0% 0% 11% Undervisning 412 427 872 13% 10% 12% Övrigt 118 157 80 4% 4% 1% Konst m.m. 0 0 3 0% 0% 0% Summa 3 071 4 394 7 230 100% 100% 100%

Högskolan i Kalmar Humanistiskt 277 431 354 10% 10% 6% Samhällsvetenskapligt 752 1 206 1 976 26% 27% 31% Juridiskt 5 7 32 0% 0% 0% Naturvetenskapligt 648 895 876 23% 20% 14% Tekniskt 683 1 043 1 552 24% 23% 24% Vård 0 220 320 0% 5% 5% Medicinskt 0 55 128 0% 1% 2% Undervisning 374 416 789 13% 9% 12% Övrigt 122 214 338 4% 5% 5% Konst m.m. 0 0 65 0% 0% 1% Summa 2 861 4 487 6 430 100% 100% 100%

Malmö högskola Humanistiskt 269 1 298 5% 12% Samhällsvetenskapligt 1 002 2 619 17% 24% Juridiskt 0 149 0% 1% Naturvetenskapligt 517 607 9% 5% Tekniskt 1 138 1 716 19% 16%

Lärosäte Antal helårsstudenter Utbildningsområdenas relativa andel 1994/95 1999 2003 1994/95 1999 2003 Vård 848 1 435 14% 13% Medicinskt och odontologiskt 215 292 4% 3% Undervisning 1 562 2 371 26% 21% Övrigt 308 419 5% 4% Konst, idrott m.m. 39 155 1% 1% Summa 5 898 11 061 100% 100%

Mälardalens högskola Humanistiskt 585 730 890 16% 10% 10% Samhällsvetenskapligt 1 254 2 201 2 797 34% 29% 33% Naturvetenskapligt 382 1 014 862 10% 13% 10% Tekniskt 1 294 2 411 1 991 35% 32% 23% Vård 0 1 149 1 231 0% 15% 14% Medicinskt 0 0 265 0% 0% 3% Undervisning 122 38 350 3% 1% 4% Övrigt 43 0 0 1% 0% 0% Konst m.m. 5 53 141 0% 1% 2% Summa 3 685 7 596 8 527 100% 100% 100%

Högskolan i Borås Humanistiskt 100 194 275 4% 5% 5% Samhällsvetenskapligt 564 709 1 509 23% 18% 26% Juridiskt 154 170 84 6% 4% 1% Naturvetenskapligt 447 752 693 18% 19% 12% Tekniskt 462 703 969 18% 17% 16% Vård 0 589 697 0% 15% 12% Medicinskt 0 0 194 0% 0% 3% Undervisning 170 218 673 7% 5% 11% Övrigt 602 645 740 24% 16% 13% Konst m.m. 0 55 69 0% 1% 1% Summa 2 499 4 035 5 903 100% 100% 100%

Högskolan i Dalarna Humanistiskt 450 725 865 15% 16% 15% Samhällsvetenskapligt 781 860 1 202 26% 18% 20% Juridiskt 111 149 267 4% 3% 5% Naturvetenskapligt 513 842 609 17% 18% 10% Tekniskt 683 1 064 1 079 23% 23% 18% Vård 0 460 430 0% 10% 7% Medicinskt 0 16 172 0% 0% 3% Undervisning 346 448 929 12% 10% 16% Övrigt 85 100 163 3% 2% 3% Konst, idrott m.m. 0 0 208 0% 0% 4% Summa 2 969 4 664 5 924 101% 100% 100%

Lärosäte Antal helårsstudenter Utbildningsområdenas relativa andel 1994/95 1999 2003 1994/95 1999 2003 Högskolan på Gotland Humanistiskt 136 231 671 34% 58% 39% Samhällsvetenskapligt 177 44 343 38% 11% 20% Juridiskt 23 0 115 5% 0% 7% Naturvetenskapligt 20 32 138 4% 8% 8% Tekniskt 110 94 426 24% 23% 25% Övrigt 2 0 0 0% 0% 0% Konst m.m. 0 0 31 0% 0% 2% Summa 468 401 1 724 100% 100% 100%

Anm: 1994/95: Högskoleutbildning på Gotland

Högskolan i Gävle Humanistiskt 360 621 860 12% 12% 14% Samhällsvetenskapligt 1 027 1 626 1 888 33% 31% 30% Juridiskt 87 129 269 3% 2% 4% Naturvetenskapligt 683 1 261 1 179 22% 24% 19% Tekniskt 476 711 871 16% 14% 14% Vård 0 365 351 0% 7% 6% Medicinskt 0 135 160 0% 3% 3% Undervisning 293 242 585 10% 5% 9% Övrigt 144 123 110 5% 2% 2% Konst m.m. 0 0 41 0% 0% 1% Summa 3 070 5 213 6 314 100% 100% 100%

Högskolan i Halmstad Humanistiskt 343 575 634 14% 14% 12% Samhällsvetenskapligt 1 201 1 802 2 314 50% 43% 44% Juridiskt 73 118 137 3% 3% 3% Naturvetenskapligt 143 521 569 6% 12% 11% Tekniskt 570 788 1 084 24% 19% 20% Vård 0 252 318 0% 6% 6% Medicinskt 0 56 25 0% 1% 0% Undervisning 47 67 204 2% 2% 4% Övrigt 34 0 5 1% 0% 0% Konst, idrott m.m. 0 7 8 0% 0% 0% Summa 2 411 4 186 5 298 100% 100% 100%

Högskolan i Kristianstad Humanistiskt 315 410 406 14% 9% 8% Samhällsvetenskapligt 752 1 531 1 810 32% 34% 34% Juridiskt 125 241 239 5% 5% 4% Naturvetenskapligt 262 614 630 11% 14% 12% Tekniskt 196 438 525 8% 10% 10% Vård 0 542 813 0% 12% 15%

Lärosäte Antal helårsstudenter Utbildningsområdenas relativa andel 1994/95 1999 2003 1994/95 1999 2003 Undervisning 495 516 789 21% 12% 15% Övrigt 187 146 110 8% 3% 2% Konst, idrott m.m. 0 0 45 0% 0% 1% Summa 2 332 4 438 5 367 100% 100% 100%

Högskolan i Skövde Humanistiskt 370 459 487 19% 15% 12% Samhällsvetenskapligt 761 509 917 40% 17% 23% Juridiskt 72 58 151 4% 2% 4% Naturvetenskapligt 354 731 363 18% 24% 9% Tekniskt 283 796 1 310 15% 26% 32% Vård 0 389 524 0% 13% 13% Medicinskt 0 141 250 0% 5% 6% Undervisning 19 0 0 1% 0% 0% Övrigt 66 0 0 3% 0% 0% Konst m.m. 0 0 49 0% 0% 1% Summa 1 925 3 083 4 051 101% 100% 100%

Högskolan i Trollhättan/Uddevalla Humanistiskt 99 191 212 7% 7% 4% Samhällsvetenskapligt 672 1 230 1 865 47% 46% 39% Juridiskt 78 98 331 5% 4% 7% Naturvetenskapligt 103 362 445 7% 13% 9% Tekniskt 357 619 844 25% 23% 18% Vård 0 0 632 0% 0% 13% Medicinskt 0 0 143 0% 0% 3% Undervisning 108 139 237 7% 5% 5% Övrigt 28 47 46 2% 2% 1% Summa 1 445 2 686 4 755 100% 100% 100%

Idrottshögskolan Samhällsvetenskapligt 0 29 56 0% 6% 12% Undervisning 207 101 86 43% 21% 18% Konst, idrott m.m. 280 307 327 57% 63% 70% Summa 487 437 469 100% 100% 100%

Lärarhögskolan Humanistiskt 653 256 394 13% 7% 6% Samhällsvetenskapligt 1 475 625 721 30% 16% 11% Naturvetenskapligt 659 473 631 14% 12% 9% Undervisning 1 740 2 079 4 591 36% 54% 68% Övrigt 346 388 370 7% 10% 6% Konst m.m. 0 0 1 0% 0% 0% Summa 4 873 3 821 6 708 100% 100% 100%

Lärosäte Antal helårsstudenter Utbildningsområdenas relativa andel 1994/95 1999 2003 1994/95 1999 2003 Södertörns högskola Humanistiskt 1 627 2 423 36% 37% Samhällsvetenskapligt 2 386 2 962 52% 45% Juridiskt 114 145 2% 2% Naturvetenskapligt 300 411 7% 6% Tekniskt 123 333 3% 5% Vård 11 1 0% 0% Undervisning 0 143 0% 2% Övrigt 0 176 0% 3% Konst m.m. 0 24 0% 0% Summa 4 561 6 618 100% 100%

Danshögskolan Vård 0 9 0 0% 7% 0% Konst m.m. 105 103 113 100% 93% 100% Summa 105 112 113 100% 100% 100%

Dramatiska institutet Konst m.m.

137 121 163 100% 100% 100%

Konstfack Undervisning 0 46 53 0% 8% 9% Konst m.m. 600 549 553 100% 100% 100% Summa 600 595 606 100% 100% 100%

Kungl. Konsthögskolan Konst m.m.

208 212 218 100% 100% 100%

Kungl. Musikhögskolan Undervisning 0 65 42 0% 11% 7% Konst m.m. 569 549 563 100% 89% 93% Summa 569 614 605 100% 100% 100%

Operahögskolan Konst m.m.

47 38 38 100% 100% 100%

Teaterhögskolan Konst m.m.

73 70 68 100% 100% 100%

  • 2003

(Utfall exklusive prestationer från december föregående år)

1997 1997 1997 1998 1998 1998 1999 1999 1999 2000 2000 2000

Tak bel opp Ut fall Öv er -/u nde r Tak bel opp Ut fall Öv er -/u nde r Tak bel opp Ut fall Öv er -/u nde r Tak bel opp Ut fall Öv er -/u nde r

Upp sala univ er si te t 722 052 791 233 69 181 733 182 775 038 41 856 746 182 757 518 11 336 786 248 768 381 -17 867

Lund s uni ve rs it et 1 163 08 3 1 247 22 6 84 143 1 075 10 8 1 126 63 7 51 529 956 355 957 269 914 995 944 967 445 -28 499

Gö te bo rg s uni ver sit et 893 618 983 992 90 374 891 540 950 718 59 178 905 716 923 278 17 562 958 965 931 233 -27 732

Sto ck ho lms uni ve rs it et 591 977 611 434 19 457 604 129 599 206 -4 923 617 576 625 325 7 749 646 798 641 959 -4 839

U m eå u ni ve rs it et 616 307 672 521 56 214 658 037 666 329 8 292 681 230 678 611 -2 619 721 165 690 778 -30 387

Lin köpi ngs uni ve rsit et 558 163 618 809 60 646 613 750 641 429 27 679 653 310 675 911 22 601 712 417 718 895 6 478

Kar olin ska ins ti tut et 234 395 255 733 21 338 232 557 246 785 14 228 206 289 223 588 17 299 210 445 211 455 1 010

Kungl. Te kni ska hö gs ko lan 583 817 622 664 38 847 627 507 619 792 -7 715 648 132 633 132 -15 000 695 585 641 938 -53 647

Chalm ers te kni ska h ög skol a 440 857 448 386 7 529 470 457 444 090 -26 367 483 863 456 380 -27 483 517 677 475 889 -41 788

Lul eå t ekni ska uni ve rs it et 308 409 336 867 28 458 335 650 337 080 1 430 349 938 361 142 11 204 375 046 367 960 -7 086

Karl sta ds uni ve rsi tet 227 542 243 629 16 087 252 220 242 416 -9 804 269 796 252 978 -16 818 299 199 277 371 -21 828

M it tu ni ve rs it et et 280 254 323 144 42 890 328 228 338 216 9 988 381 889 347 107 -34 782 419 889 345 217 -74 672

Växjö uni ve rsi tet 179 266 192 226 12 960 206 982 211 876 4 894 226 636 219 243 -7 393 257 276 231 517 -25 759

Ör eb ro univ er si te t 217 963 251 582 33 619 249 066 257 405 8 339 273 764 278 193 4 429 309 224 309 329 105

Ble kin ge te kni ska hö gs kola 77 125 87 323 10 198 100 315 99 090 -1 225 118 365 120 136 1 771 146 485 132 751 -13 734

Hög skol an i Jö nk öpin g 129 827 143 807 13 980 151 723 157 227 5 504 162 087 164 108 2 021 183 808 183 404 -404

Hög skol an i K alma r 155 344 164 376 9 032 182 895 180 078 -2 817 202 182 188 659 -13 523 232 566 210 359 -22 207

Malmö h ög sk ola 0 0 0 133 500 128 783 -4 717 327 075 316 756 -10 319 385 752 358 274 -27 478

Mälardal en s h ög sk ola 182 987 203 056 20 069 244 227 235 725 -8 502 270 964 268 367 -2 597 290 794 295 876 5 082

Hög skol an i Bo rå s 106 172 131 593 25 421 137 662 141 732 4 070 147 734 156 794 9 060 172 847 181 597 8 750

Hög skol an Dala rna 148 909 162 337 13 428 170 958 155 114 -15 844 187 492 172 057 -15 435 211 392 199 055 -12 337

Hög skol an på G otl and 23 472 27 123 3 651 30 613 33 995 3 382 45 596 37 952 -7 644 51 228 45 862 -5 366

Hög skol an i Gä vle 135 761 135 978 217 156 568 148 227 -8 341 175 106 169 961 -5 145 197 700 204 417 6 717

Hög skol an i Halm st ad 86 889 93 705 6 816 114 017 115 654 1 637 125 140 136 349 11 209 146 323 155 123 8 800

Hög skol an i K ri sti ans tad 109 510 110 498 988 133 058 122 437 -10 621 142 216 146 497 4 281 160 493 168 080 7 587

Hög skol an i S kövd e 76 270 90 590 14 320 107 679 104 877 -2 802 120 963 107 076 -13 887 144 423 124 950 -19 473

1997 1997 1997 1998 1998 1998 1999 1999 1999 2000 2000 2000

Tak bel opp Ut fall Öv er -/u nde r Tak bel opp Ut fall Öv er -/u nde r Tak bel opp Ut fall Öv er -/u nde r Tak bel opp Ut fall Öv er -/u nde r

Hög skol an i Tr ollh ät tan /Udd ev alla 69 339 67 838 -1 501 81 221 87 481 6 260 104 254 101 790 -2 464 130 755 112 653 -18 102

Idro tt sh ög skola n 33 396 37 486 4 090 33 997 39 033 5 036 34 884 35 371 487 35 083 35 593 510

Lär arh ög sk ola n 256 503 300 515 44 012 259 057 276 196 17 139 261 236 245 331 -15 905 283 381 242 176 -41 205

Söd er tö rn s h ög sk ola 55 975 50 916 -5 059 99 006 91 848 -7 158 145 737 144 049 -1 688 169 086 170 798 1 712

Dan sh ögs kolan 21 493 25 333 3 840 22 248 25 187 2 939 22 730 25 191 2 461 22 816 24 870 2 054

Dra m at is ka in st itu tet 52 273 52 494 221 53 284 54 760 1 476 54 675 61 299 6 624 56 074 53 690 -2 384

Kon st fa ck 95 437 99 415 3 978 96 727 101 668 4 941 98 599 99 948 1 349 99 390 101 150 1 760

Kungl. K on st hög skol an 45 343 47 166 1 823 45 715 47 802 2 087 46 427 47 200 773 46 733 48 037 1 304

Kungl. Mu sik hög skol an 76 855 81 451 4 596 77 975 78 587 612 84 588 84 137 -451 85 249 84 006 -1 243

Ope rah ög skola n 13 165 13 254 89 13 352 13 437 85 13 728 13 303 -425 13 730 15 008 1 278

Tea te rh ög sk ola n 21 743 22 470 727 21 924 22 331 407 22 332 22 787 455 22 414 22 833 419

Summa 8 991 49 1 9 748 17 0 756 679 9 746 13 4 9 918 28 6 172 152 10 314 7 86 10 254 7 93 -59 993 11 194 4 00 10 749 9 29 -44 471

2001 2001 2001 2002 2002 2002 2003 2003 2003

Tak bel opp Ut fall Öv er -/u nde r Tak bel opp Ut fall Öv er -/u nde r Tak bel opp Ut fall Öv er -/u nde r

Upp sala univ er si te t 842 163 806 371 -35 792 996 582 950 198 -46 384 1 088 53 0 1 057 78 9 -30 741

Lund s uni ve rs it et 1 054 62 4 1 012 39 7 -42 227 1 263 49 5 1 229 46 3 -34 032 1 380 55 7 1 393 26 8 12 711

Gö te bo rg s uni ver sit et 1 029 86 5 1 026 86 7 -2 998 1 250 82 4 1 269 16 4 18 340 1 354 67 1 1 443 34 0 88 669

Sto ck ho lms uni ve rs it et 683 137 689 581 6 444 753 145 790 829 37 684 830 288 891 405 61 117

Ume å uni ve rsit et 764 077 719 905 -44 172 910 944 837 630 -73 314 994 560 939 725 -54 835

Lin köpi ngs uni ve rsit et 771 001 789 159 18 158 969 385 946 154 -23 231 1 055 11 7 1 065 85 7 10 740

Kar olin ska ins ti tut et 221 230 215 123 -6 107 414 024 404 012 -10 012 465 868 475 151 9 283

Kungl. Te kni ska h ögs ko lan 764 331 684 622 -79 709 747 399 751 970 4 571 852 832 836 709 -16 123

Chalm ers te kni ska h ög skol a 565 144 522 321 -42 823 575 054 573 676 -1 378 595 095 632 337 37 242

Lul eå t ekni ska uni ve rs it et 404 710 384 893 -19 817 490 502 448 433 -42 069 525 701 518 037 -7 664

Karl sta ds uni ve rsi tet 324 948 293 003 -31 945 386 843 389 187 2 344 432 219 438 265 6 046

Mittuni ve rs it et et 448 225 339 657 -108 568 399 568 394 684 -4 884 464 565 442 452 -22 113

Växjö uni ve rsi tet 281 834 248 910 -32 924 331 660 326 649 -5 011 363 837 412 629 48 792

Ör eb ro univ er si te t 335 167 329 585 -5 582 489 363 451 044 -38 319 499 354 526 948 27 594

2001 2001 2001 2002 2002 2002 2003 2003 2003

Tak bel opp Ut fall Öv er -/u nde r Tak bel opp Ut fall Öv er -/u nde r Tak bel opp Ut fall Öv er -/u nde r

Ble kin ge te kni ska h ög sk ola 172 476 141 449 -31 027 180 660 169 570 -11 090 213 852 173 906 -39 946

Hög skol an i Jö nk öpin g 208 736 210 219 1 483 333 774 336 432 2 658 354 690 388 095 33 405

Hög skol an i K alma r 256 605 250 401 -6 204 319 444 329 412 9 968 345 571 370 549 24 978

Malmö h ög sk ola 434 670 407 612 -27 058 533 191 538 470 5 279 570 342 636 975 66 633

Mälardal en s h ög sk ola 323 071 313 593 -9 478 461 666 441 271 -20 395 498 912 490 658 -8 254

Hög skol an i Bo rå s 200 758 201 013 255 295 735 295 653 -82 314 277 353 872 39 595

Hög skol an Dala rna 238 888 223 760 -15 128 284 862 285 424 562 308 061 323 221 20 160

Hög skol an på G otl and 67 227 42 411 -24 816 64 981 60 974 -4 007 80 117 76 698 -3 419

Hög skol an i Gä vle 220 894 229 150 8 256 294 713 288 343 -6 370 321 054 322 502 1 448

Hög skol an i Halm st ad 168 740 178 170 9 430 241 258 221 702 -19 556 250 584 252 720 2 136

Hög skol an i K ri sti ans tad 188 301 188 709 408 255 483 239 435 -16 048 280 766 283 936 3 170

Hög skol an i S kövd e 166 804 141 687 -25 117 211 880 218 843 6 963 228 254 246 405 18 151

Hög skol an i Tr ollh ät tan /Udd ev alla 152 657 134 815 -17 842 210 628 225 606 14 978 233 332 246 935 13 603

Idro tt sh ög skola n 35 759 32 977 -2 782 36 986 37 597 611 42 808 42 021 -787

Lär arh ög sk ola n 313 673 297 592 -16 081 359 124 375 577 16 453 362 712 418 404 55 692

Söd er tö rn s h ög sk ola 206 518 183 415 -23 103 202 659 203 383 724 244 616 236 096 -8 520

Dan sh ögs kolan 23 256 24 145 889 24 089 27 110 3 021 25 828 28 837 3 009

Dra m at is ka in st itu tet 60 262 62 480 2 218 66 475 68 820 2 345 71 964 72 489 525

Kon st fa ck 101 764 100 409 -1 355 105 899 108 224 2 325 113 456 112 311 -1 145

Kungl. K on st hög skol an 47 634 49 533 1 899 49 200 57 930 8 730 51 255 54 216 2 961

Kungl. Mu sik hög skol an 87 691 91 055 3 364 92 107 95 179 3 072 98 534 98 534 0

Ope rah ög skola n 13 994 13 915 -79 14 548 13 619 -929 14 986 15 438 452

Tea te rh ög sk ola n 22 846 24 623 1 777 23 666 23 974 308 24 832 24 856 24

Summa 12 203 6 80 11 605 5 27 -598 153 14 641 8 16 14 425 6 41 -216 175 15 953 9 97 16 348 5 86 394 589

Källa: Uppgi ft er f rån H ög sk ol ev er ket.

Särskilt yttrande

av Anders Hedberg, sakkunning Finansdepartementet

Inledning

Resursutredningen har regeringens uppdrag att göra en översyn av resurstilldelningssystemet för den grundläggande högskoleutbildningen. Översynen ska svara på frågan om det nuvarande systemet fungerar tillfredsställande.

Med utgångspunkt i nämnda översyn kan utredningen föreslå förändringar av resurstilldelningssystemet eller överväga andra åtgärder. Utredningens förslag ska bland annat göra det möjligt att även fortsättningsvis ta hänsyn till studenternas efterfrågan, och bedriva all högskoleverksamhet så effektivt som möjligt.

I det nuvarande resurstilldelningssystemets anslagskonstruktion är tilldelningen av hela anslaget prestationsbaserad. Där definieras prestationsbaserad som att ett lärosäte får ersättning i direkt förhållande till hur många studenter det utbildat och hur många högskolepoäng varje student har presterat.

Utredningens förslag

Resursutredningen föreslår att resurstilldelningssystemet för grundläggande högskoleutbildning förändras. Förslaget innebär att anslaget delas upp i en fast resurs, kallad grundersättning, som utgör 35 procent av anslaget, och en prestationsbaserad resurs som utgör 65 procent av anslaget. Utredningen anser att den fasta resursen, grundersättningen, är prestationsbaserad på längre sikt medan den rörliga delen är prestationsbaserad på kortare sikt – ett år.

Utredningens argument för sin definition av begreppet prestationsbaserad är att hela anslaget, inklusive grundersättningen, kan

prövas av regeringen och sänkas om inte det enskilda lärosätet presterar tillräckligt bra. Tilldelningen av anslaget skulle med andra ord vara prestationsbaserad i den meningen att det hanteras som övriga sak- och förvaltningsanslag på statsbudgeten. Utredningen anger inte något skäl till varför grundersättningen ska vara just 35 procent.

Invändningar mot utredningens förslag

Översynen visar att nuvarande system bör behållas

Mina invändningar mot utredningens förslag grundar sig för det första på det faktum att utredningens översyn visar att nuvarande system fungerar tillfredsställande och har fungerat tillfredsställande under de 12 år det varit i bruk, och att i princip samtliga lärosäten delar den uppfattningen. Översynen borde därmed, menar jag, enligt direktiven föranleda rekommendationen att resurstilldelningssystemet bibehålls oförändrat.

Utredningens förslag är inte förenligt med resultatstyrning

Utredningen för resonemanget att resurstilldelningssystemet visserligen fungerat under de senaste 12 årens omvärldsförändringar; men då det gäller framtidens förändrade omvärld, exempelvis att antalet studenter sjunker, anser utredningen att ett oförändrat system skulle äventyra lärosätenas ekonomiska förutsättningar. Eftersom lärosätenas ersättning baseras på antalet studenter och deras prestationer skulle, hävdar utredningen, ett minskat antal studenter få en negativ effekt på hur stora kostnader ett lärosäte kan hålla sig med vad gäller exempelvis personal och lokaler.

Jag anser inte att utredningen mot bakgrund av det framtidsscenario som målas upp, och som enbart grundar sig på demografiska faktorer, har någon grund för att föreslå sin ändring av resurstilldelningssystemet. Det nuvarande systemet infördes 1993 som en del i mål- och resultatstyrningen av högre utbildning. Det innebär att de anslagna resurserna tilldelas myndigheterna av regeringen för att uppnå vissa resultat, inte för att täcka utgifter. Om man hävdar att mål- och resultatstyrningen av lärosätena är ett väl fungerande system, då kan man svårligen samtidigt vara av

uppfattningen att det är en negativ effekt om ett lärosäte måste anpassa sina kostnader, t.ex. personal och lokaler, till det resultat som detsamma uppnår.

Grundersättningens storlek har inte analyserats

Utredningen menar att införandet av en grundersättning ger lärosätena större möjlighet att ägna sig åt andra uppgifter än studenterna och deras grundutbildning. Någon analys av varför grundersättningen bör uppgå till just 35 procent saknas.

Utredningens förslag leder till sämre effektivitet

Slutligen invänder jag mot utredningens förslag till förändring eftersom det riskerar att leda till försämrad effektivitet vilket bland annat står i strid med direktivens krav på att utredningens förslag, eller övervägda åtgärder, ska ge incitament för att all högskoleverksamhet ska bedrivas så effektivt som möjligt.

Detta blir extra tydligt i två av utredningens argument för att föreslå ovannämnda förändring av resurstilldelningssystemet:

1. att kunna ”övervintra” kurser som inte bär sina kostnader

eftersom de inte attraherar studenter,

2. att kunna bedriva kurser med låg prestationskvot, dvs.

kurser som inte bär sina kostnader eftersom studenterna inte presterar några poäng.

I en situation med begränsade resurser är det inte möjligt att ur effektivitetssynpunkt motivera en förändring som leder till minskad effektivitet och därmed ökade kostnader. De båda argumenten ovan är närmast skolexempel på ineffektivitet i förbrukning av begränsade, i detta fall offentliga, resurser. Om en kurs inte har några studenter eller om de registrerade studenterna inte presterar några poäng, då har resurser satsats på en verksamhet som gett ett klent resultat. Om samma resurser i stället satsas på en verksamhet som attraherar fler studenter vilka presterar sina poäng, då har samma resurser gett ett bättre resultat än i det första exemplet.

Avslutande synpunkter

Min samlade bedömning är att utredningens förslag vare sig tjänar regeringen, studenterna eller skattebetalarna. Statens och samhällets intressen ligger i den rakt motsatta riktningen. De förändringar utredningen föreslår kan bara gagna dem som vill behålla friheten att själv styra över sin verksamhet, men inte axla ansvaret att genom ständiga omprioriteringar förnya och utveckla den högre utbildningen.