Lag om företagsrekonstruktion, m.m.

1995/96 LU11

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 1995/96:5 Lag om företagsrekonstruktion. Vidare behandlas sju motioner som väckts med anledning av propositionen och elva motioner från den allmänna motionstiden år 1995.

I propositionen lägger regeringen fram ett förslag till en lag om företagsrekonstruktion. Förslaget innefattar ett nytt insolvensrättsligt förfarande inom vars ram åtgärder kan vidtas för att rekonstruera sådana företag i kris som bedöms ha utsikter till en fortsatt lönsam verksamhet. En rekonstruktion kan innefatta såväl åtgärder som förbättrar rörelsens resultat som en uppgörelse med borgenärerna i form av ackord. Ackordslagens bestämmelser om offentligt ackord överförs till lagen om företagsrekonstruktion. Under den tid som en företagsrekonstruktion pågår har enligt förslaget näringsidkaren i princip skydd mot exekutiva åtgärder från borgenärernas sida och mot att avtalsmotparter häver ingångna avtal. När en domstol beslutar om företagsrekonstruktion skall den samtidigt utse en rekonstruktör. Dennes uppgift är att utreda näringsidkarens problem och att lämna förslag till hur problemen skall lösas. Borgenärerna garanteras insyn i och möjligheter att påverka rekonstruktionsförfarandet. För att underlätta företagsrekonstruktionen föreslås att fordringar som uppstår under förfarandet skall få bästa allmänna förmånsrätt.

I propositionen föreslås vidare ändringar i skuldsaneringslagen. Ändringarna innebär att fysiska personer som är näringsidkare skall kunna beviljas skuldsanering, om det finns särskilda skäl med hänsyn till näringsverksamhetens ringa omfattning och enkla beskaffenhet.

Lagen om företagsrekonstruktion och övriga lagändringar var avsedda att träda i kraft den 1 februari 1996.

I en motion yrkas avslag på propositionen. I tre andra motioner yrkas att förslaget till ändring i skuldsaneringslagen skall avslås. Övriga motioner gäller bl.a. olika moment i rekonstruktionsförfarandet, vissa rättsverkningar av ett beslut om företagsrekonstruktion, rekonstruktörens kompetens, ackord, förmånsrättsordningen och vissa frågor med anknytning till denna samt några spörsmål om konkurs.

Konkursförvaltarkollegiernas förening har inför utskottet framfört synpunkter på förslaget såvitt gäller förutsättningarna för beslut om företagsrekonstruktion. I ärendet har också inkommit skrivelser från Grossistförbundet Svensk Handel resp. Företagarnas Riksorganisation.

I betänkandet behandlar utskottet också ett i proposition 1995/96:115 framlagt förslag till lag om ändring i det i proposition 1995/96:5 framlagda förslaget till lag om företagsrekonstruktion.

Beträffande förutsättningarna för ett beslut om företagsrekonstruktion, förordar utskottet en ändrad lydelse av bestämmelsen härom i syfte att möjliggöra att ett sådant beslut kan meddelas på ett tidigare stadium. Utskottet lägger också fram några förslag som innebär lagtekniska justeringar samt föreslår av lagtekniska skäl avslag på ett par av regeringens lagförslag. Vidare föreslår utskottet, med bifall till två motioner, följdändringar i viss annan lagstiftning. I övrigt tillstyrker utskottet bifall till lagförslagen med den ändringen att ikraftträdandet av lagstiftningen flyttas fram till den 1 september 1996.

Med anledning av ett motionsyrkande (v) förordar utskottet ett tillkännagivande om att regeringen skall låta utreda frågan om rätt för gäldenären att häva avtal efter ett beslut om företagsrekonstruktion. Vidare förordar utskottet med anledning av två motionsyrkanden (v resp. kds) ett tillkännagivande om en utredning av frågan om vilken myndighet som skall handha statens borgenärsfunktion vid ackord.

Övriga motionsyrkanden avstyrks.

Till betänkandet har fogats 17 reservationer och ett särskilt yttrande.

I proposition 1995/96:5 föreslår regeringen (Justitiedepartementet) - efter hörande av Lagrådet - att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om företagsrekonstruktion,

2. lag om ändring i äktenskapsbalken,

3. lag om ändring i föräldrabalken,

4. lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,

5. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,

6. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),

7. lag om ändring i lagen (1995:302) om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),

8. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

9. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m.,

10. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),

11. lag om ändring i lagen (1995:307) om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),

12. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),

13. lag om ändring i köplagen (1990:931),

14. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,

15. lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.,

16. lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m.,

17. lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334).

Lagförslagen har intagits som bilaga 1 i betänkandet.

I proposition 1995/96:115 föreslår regeringen (Justitiedepartementet) efter hörande av Lagrådet - såvitt nu är i fråga (lagförslag 30) - att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om företagsrekonstruktion.

Lagförslaget, som av justitieutskottet överlämnats till lagutskottet, återfinns i bilaga 2 till betänkandet. Övriga lagförslag i proposition 1995/96:115 har behandlats av justitieutskottet i betänkandet 1995/96:JuU17.

Motioner väckta med anledning av proposition 1995/96:5

1995/96:L11 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kds) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i förmånsrättslagen (1970:979) att dels nuvarande 11 § skall upphöra att gälla, dels att nuvarande 10 a § skall betecknas 11 § och att 12 och 15 §§ skall kompletteras med följande: 12 § "Löper en uppsägningstid under konkursen gäller förmånsrätten endast under den tid som gäldenärens näringsverksamhet fortsätter, dock längst under två månader", 15 § "En fordran med allmän förmånsrätt tas i första hand ut ur egendom som inte är föremål för särskild förmånsrätt. En fordran med allmän förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 §§ tas dock, om det behövs, ut före fordringar" med särskild förmånsrätt enligt 5 eller 12 §§ i annan lös egendom än tomträtt,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen (1993:112) om ackord rörande statliga fordringar m.m. att staten företräds av kronofogdemyndigheten,

3. att riksdagen avslår förslaget om ändring av skuldsaneringslagen.

1995/96:L12 av Anita Persson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 11 kap. 20 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar att beslut om företagsrekonstruktion skall regi- streras hos registreringsmyndigheten,

2. att riksdagen beslutar om sådant tillägg i 16 § handelsregisterlagen (1974:157) att registrering av beslut om företagsrekonstruktion skall ske.

1995/96:L13 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp, m, c) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition (1995/96:5) om företagsrekonstruktion,

2. att riksdagen begär att regeringen skyndsamt återkommer med nytt förslag om rehabilitering av företag.

1995/96:L14 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar ändra regeringens förslag avseende rekonstruktionsplanen i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar ändra regeringens förslag avseende ansökan om företagsrekonstruktion i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar ändra regeringens förslag avseende ackord under företagsrekonstruktionen i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag om att utvidga skuldsaneringslagen till att omfatta även små näringsidkare i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar ändra regeringens förslag avseende skattefordringars förmånsrätt i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reformeringen av systemet med löneförmånsrätt och lönegaranti.

1995/96:L15 av Per Rosengren m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag enligt vad i motionen anförts om gäldenärens avtal, 6.4,

2. att riksdagen antar regeringens förslag när det gäller rekonstruktör med den ändring som följer av vad i motionen anförts om avsnitt 7.1,

3. att riksdagen antar regeringens förslag när det gäller borgenärens roll med den ändring som följer av vad i motionen anförts om avsnitt 7.3,

4. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om upprättande av en rekonstruktionsplan, avsnitt 7.4,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag enligt vad i motionen anförts om ackord under företagsrekonstruktion, avsnitt 7.5,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag enligt vad i motionen anförts om ordningen mellan lönefordringar och fordringar med säkerhet i företagshypotek, avsnitt 8.2,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag enligt vad i motionen anförts om nytillkomna fordringar, avsnitt 8.4,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag enligt vad i motionen anförts om tidigare genomförda ändringar i löneförmånsrätten och lönegarantin, avsnitt 8.7.

1995/96:L16 av Inga Berggren m.fl. (m, fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förstärkt sakrättsligt skydd för återtagandeförbehåll.

1995/96:L17 av Inga-Britt Johansson och Marianne Carlström (s) vari yrkas att riksdagen beslutar om sådana ändringar i annan lagstiftning att bestämmelserna om företagsrekonstruktion också omfattar ekonomiska föreningar.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95

1994/95:L301 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av förmånsrättslagen (1970:979) i enlighet vad som anförts i motionen om förmånsrätt för skattefordringar,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av förmånsrättslagen (1970:979) i enlighet med vad som anförts i motionen om förmånsrätt för lönefordringar,

3. att riksdagen beslutar om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek i enlighet med vad som anförts i motionen.

1994/95:L302 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en myndighet för obeståndsmål och skuldsaneringsärenden.

1994/95:L303 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i konkurslagen (1987:672) beträffande förvaltning och tillsyn i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i konkurslagen (1987:672) i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) i enlighet med vad som anförts i motionen.

1994/95:L306 av Kristina Nordström och Sven-Åke Nygårds (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att begränsa möjligheterna till missbruk i konkursförfaranden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att underlätta rekonstruktionen av företag som bedöms kunna bli livskraftiga.

1994/95:L307 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring av förmånsrättslagen att arbetstagares lönefordran ges bästa förmånsrätt.

1994/95:L308 av Eva Flyborg och Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återförsäljning av egendom till tidigare ägare genom auktion,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpning av näringsförbudsregleringen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av näringsförbudsbesluten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre skydd för leverantörsfordringar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anfört som obligatorisk prövning av företagsrekonstruktion innan beslut om konkurs.

1994/95:L309 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp, m, c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om moderniserad företagsrehabilitering,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en reformerad förmånsrättsordning.

1994/95:L310 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) beträffande s.k. produktiva lönefordringar i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) beträffande förmånsrätt för skatte- och avgiftsfordringar i enlighet med vad som anförts i motionen.

1994/95:L311 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förstärkt sakrättsligt skydd för äganderättsförbehåll.

1994/95:L312 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om missbruk av konkursförfarandet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändring i förmånsrättslagen.

1994/95:Ju221 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffande av skatteprivilegiet.

Allmän bakgrund

Efterlevnaden av civilrättsliga regler om betalningsskyldighet regleras i sista hand av att gäldenärens egendom tvångsvis genom konkurs kan användas för att tillgodose fordringsägarna. De väsentligaste bestämmelserna om konkurs finns i konkurslagen (1987:672). Vid sidan av konkurslagen finns flera andra lagar som har betydelse för konkursinstitutets funktion. Härvid kan särskilt nämnas förmånsrättslagen (1970:979), lönegarantilagen (1992:497) och ackordslagen (1970:847).

Ett konkursförfarande inleds med att rätten på ansökan av gäldenär eller borgenär beslutar om konkurs. Genom konkursbeslutet förlorar gäldenären rådigheten över den egendom som ingår i konkursboet. Rådigheten tillkommer i stället den förvaltare som utses av rätten. Förvaltarens uppgift är att realisera tillgångarna i boet och dela ut influtna medel till borgenärerna. Vid förvaltningen skall förvaltaren ta till vara borgenärernas gemensamma rätt och bästa samt vidta alla de åtgärder som kan främja en förmånlig och snabb avveckling av boet. Konkursreglerna utgår från att, när flera borgenärer inte kan få betalt fullt ut för sina fordringar, förlusten i princip skall fördelas proportionellt i förhållande till vars och ens fordran. Konkursens primära uppgift är att tillhandahålla ett system för att tvångsvis tillgodose de konkurrerande betalningsanspråken.

Den ordning i vilken betalningsanspråken skall tillgodoses regleras i förmånsrättslagen. I lagen görs beträffande förmånsrättsordningen skillnad mellan å ena sidan s.k. särskilda förmånsrätter, som belastar endast viss gäldenärens egendom och som gäller både vid utmätning och i konkurs, samt å andra sidan s.k. allmänna förmånsrätter, som avser all gäldenärens egendom och som gäller enbart i konkurs.

Lönegarantilagen innebär att staten garanterar prioriterade fordringar på lön och pension samt att staten övertar såväl fordringarna som den förmånsrätt som följer med dem. Staten inträder således i konkursen som borgenär på resp. löntagares plats.

Efter ett konkursbeslut kan en borgenär inte genom samförstånd med gäldenären eller genom att vidta indrivningsåtgärder m.m. skaffa sig företräde framför andra borgenärer. För att förhindra att enstaka borgenärer skaffar sig försprång i konkurrensen mellan fordringsägarna finns dessutom regler som ger konkursbeslutet en viss retroaktiv effekt. Sålunda kan betalning och andra rättshandlingar som företas inom en viss tidsrymd före konkursen bli föremål för återvinning till konkursboet.

En konkurs medför ofta värdeförstöring. Kravet på att konkursboet skall avvecklas kan sålunda medföra att egendom säljs till ett värde som inte motsvarar det verkliga. Regelsystemet kan vidare göra det svårt att under konkursen driva verksamheten på ett affärsmässigt sätt, och de värden som finns i företaget, bl.a. good-will, kan gå till spillo. Vidare kan konkursförvaltningen vara kostnadskrävande. För att undvika de negativa effekterna av en konkurs kan borgenärerna träffa en uppgörelse med gäldenären genom ackord. En sådan uppgörelse innebär i princip att oprioriterade fordringar reduceras till en viss procent av det ursprungliga beloppet. Till skillnad från vad som gäller vid konkurs behåller gäldenären sin rådighet över egendomen under ackordsförfarandet. Ackordslagen reglerar i princip bara offentliga ackord, dvs. fall där uppgörelsen kommer till stånd genom ett beslut av domstol efter en offentlig ackordsförhandling och kan genomföras mot en borgenärsminoritets bestridande. Liknande bestämmelser finns också i 12 kap. konkurslagen. Detta gör det möjligt att också inom ramen för en inledd konkurs åstadkomma ett ackord. Vid sidan av offentligt ackord förekommer underhandsackord. Sådana ackord är formlösa överenskommelser som ingås frivilligt och kräver samtycke av alla berörda borgenärer.

Reglerna om offentligt ackord har kommit till för att förhindra att en eller ett fåtal borgenärer av tredska framtvingar en oförmånlig avvecklingsform. Ackordsförfarandet enligt ackordslagen kan indelas i två stadier. Det första inleds med att domstolen på ansökan av gäldenären förordnar en god man som skall utreda och förhandla med borgenärerna om ackord. Om en frivillig uppgörelse inte kan träffas men förhandlingarna ändå ger ett någorlunda positivt resultat inleds det andra stadiet i ackordsförfarandet genom att gäldenären ansöker om förhandling om offentligt ackord. För att ackordsförslaget skall kunna godtas och fastställas fordras att det uppfyller vissa krav i fråga om ackordsprocent m.m. samt att viss majoritet av de oprioriterade borgenärerna biträder förslaget. Ackordet blir inte gällande förrän det godkänts av rätten.

Den huvudsakliga skillnaden mellan ackord och konkurs är att vid ackord gäldenärsföretaget består och avses fortsätta med sin verksamhet medan så inte är fallet vid konkurs. Konkursen innebär nämligen i allmänhet att gäldenärsföretaget upplöses och att dess verksamhet avvecklas, antingen genom försäljning till ett företag som fortsätter driften eller genom realisation av tillgångarna och nedläggning av driften. Även ackord kan leda till avveckling men avsikten med förfarandet är främst att få till stånd rekonstruktion av ett företags finanser.

Utöver konkurs- och ackordsinstituten finns inte någon lagreglerad form för rekonstruktion av företag. I det praktiska rättslivet har dock vid sidan av konkurs och ackord utvecklats en ordning med betalningsinställelse som ofta föregår konkurs eller ackord. Någon allmän civilrättslig reglering av formerna för och verkan av betalningsinställelse finns inte, men särskilda bestämmelser om verkan av betalningsinställelse finns i olika författningar. Sålunda skall exempelvis enligt konkurslagen en gäldenär anses vara insolvent om han har förklarat sig ställa in sina betalningar. Betalningsinställelse utgör således en presumtion för obestånd.

Frågor om ett särskilt rättsligt förfarande med syfte att återställa livskraften hos i grunden lönsamma företag som hamnat i ekonomisk kris har diskuterats under lång tid och i olika sammanhang. Hösten 1987 behandlade utskottet ett antal motioner vari sådana frågor togs upp. Också motioner som rörde skuldsanering för fysiska personer behandlades i detta sammanhang. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1987/88:LU12 uttalade utskottet att själva konkursförfarandet i sig ofta ger goda möjligheter till rekonstruktion av företag som är på obestånd men som på sikt kan vara livskraftiga. Konkurs som instrument för företagsrekonstruktioner innebär emellertid vissa nackdelar. För ett företag i kris är konkurs ofta en sista utväg som tillgrips då andra åtgärder inte visat sig kunna lösa problemen. Den ekonomiska obalansen i företaget kan då ha förvärrats och möjligheterna till en rekonstruktion kan därför vara begränsade eller obefintliga. En annan nackdel, anförde utskottet vidare, är att konkurs regelmässigt innebär värdeförstöring samt kan leda till sysselsättningsproblem och svårigheter för underleverantörer och legotillverkare. Till bilden hör också att det kan vara svårt för ett konkursdrabbat företag att fortsätta sin verksamhet eftersom möjligheterna att få erforderliga krediter från banker och leverantörer är små. Mot denna bakgrund finns det, framhöll utskottet, anledning att närmare överväga om man inte lagstiftningsvägen kan införa en ordning som medger att företag i kris får rådrum för att lösa sina problem. Rekonstruktionsförsök skulle därmed kunna påbörjas på ett tidigt stadium och utsikterna till en ändamålsenlig återuppbyggnad av livskraftiga företag kunna öka. Det anförda ledde utskottet till att frågan om nya former för rekonstruktion av företag borde bli föremål för en allsidig och förutsättningslös översyn. Vid en sådan översyn borde också den näraliggande frågan om sanering av fysiska personers skulder övervägas. Vad utskottet sålunda anförde gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr. 1987/88:57).

Med anledning av riksdagsbeslutet tillkallade regeringen år 1988 en utredning med uppdrag att utreda ett antal spörsmål på konkursrättens område. I uppdraget ingick att överväga frågan om ett nytt rekonstruktionsförfarande för företag i ekonomisk kris. Därutöver skulle utredningen med förtur behandla frågan om skuldsanering för fysiska personer. Utredningen, som antog namnet Insolvensutredningen (Ju 1988:02), överlämnade hösten 1990 delbetänkandet (SOU 1990:74) Skuldsaneringslag. I det ämnet antog riksdagen våren 1994 en skuldsaneringslag (1994:334), som trädde i kraft den 1 juli samma år (prop. 1993/94:123, bet. LU26). Genom skuldsaneringslagen har möjligheter införts för privatpersoner som inte är näringsidkare att under vissa förutsättningar helt eller delvis befrias från en övermäktig skuldbörda.

År 1992 överlämnade Insolvensutredningen sitt slutbetänkande (SOU 1992:113) Lag om företagsrekonstruktion. Betänkandet har remissbehandlats och ligger till grund för förslagen i nu förevarande proposition.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en lag om företagsrekonstruktion. Lagen tillhandahåller ett nytt insolvensrättsligt förfarande - benämnt företagsrekonstruktion - inom vars ram åtgärder kan vidtas för att rekonstruera sådana företag i kris som bedöms ha utsikter till en fortsatt lönsam verksamhet.

En företagsrekonstruktion kan innefatta såväl en rekonstruktion i sak av en näringsidkares verksamhet som en finansiell rekonstruktion. Den kan alltså syfta både till en förbättring av verksamhetens resultat och till en uppgörelse med borgenärerna. En sådan uppgörelse kan ske genom en frivillig överenskommelse eller med tillämpning av regler om offentligt ackord. Det föreslås att ackordslagen upphävs och att bestämmelser om offentligt ackord i stället tas in i lagen om företagsrekonstruktion.

Under den tid som en företagsrekonstruktion pågår har näringsidkaren i princip ett skydd mot exekutiva åtgärder från borgenärernas sida och mot att avtalsmotparter häver ingångna avtal. När en domstol beslutar om företagsrekonstruktion skall den samtidigt utse en rekonstruktör. Dennes uppgift är att dels utreda näringsidkarens problem, dels ge förslag till hur problemen skall lösas.

För att underlätta rekonstruktionen, bl.a. genom att göra det lättare för näringsidkaren att få ny kredit, föreslås också att fordringar som uppstår under en företagsrekonstruktion skall få bästa allmänna förmånsrätt. Vissa andra förändringar föreslås också i förmånsrättslagen.

I propositionen föreslås vidare att fysiska personer som är näringsidkare skall kunna beviljas skuldsanering, om det finns särskilda skäl med hänsyn till näringsverksamhetens ringa omfattning och enkla beskaffenhet.

Lagen om företagsrekonstruktion och övriga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 februari 1996.

Allmänna överväganden

Konkursinstitutet är nödvändigt i ett utvecklat och dynamiskt samhälle. Konkurser kan ses som en integrerad del av en fungerande marknadsekonomi. Är det fråga om ett gäldenärsföretag som inte går att rekonstruera, t.ex. på grund av brist på tillgångar, är konkurs en oundviklig metod för att avveckla företaget i syfte att tillgodose borgenärerna. Finns det anledning att anta att gäldenären sökt gynna någon borgenär framför de övriga, kan konkurs även visa sig vara den lämpligaste utvägen för att möjliggöra återvinning av en otillbörlig transaktion eller för att förhindra ytterligare sådana transaktioner. Kan man misstänka brott mot borgenärer framstår konkurs som regel som oundviklig av den orsaken.

Då Insolvensutredningens förslag till lag om företagsrekonstruktion lades fram i november 1992 var antalet företagskonkurser rekordhögt och i markant stigande sedan år 1990. Under år 1993 minskade dock antalet konkurser med drygt 9 % och antalet företagskonkurser uppgick till närmare 19 000. År 1994 hade antalet sjunkit till omkring 16 000. Den sjunkande tendensen har hållit i sig även under år 1995. Enligt uppgift minskade företagskonkurserna då med 20 % och uppgick till omkring 11 500. Förhållandena nu är således i viss mån annorlunda än då Insolvensutredningen presenterade sitt förslag. Antalet konkurser, som i viss utsträckning är betingat av det allmänna konjunkturläget, måste dock fortfarande anses vara högt.

Av vad som framgår av propositionen förekommer ackord i mycket ringa utsträckning. Under år 1993 förekom endast 68 förhandlingar om offentligt ackord vid landets tingsrätter. Därutöver förordnades, enligt en preliminär beräkning, i ytterligare 480 fall en god man enligt ackordslagen. I vilken omfattning dessa förordnanden lett fram till underhandsackord är inte känt. Av uppgifterna kan inte dras någon annan slutsats än att den nuvarande ackordslagen inte visat sig vara ett så effektivt instrument för rekonstruktion av företag som man antog vid lagens tillkomst år 1970.

Bland de företag som årligen försätts i konkurs torde flertalet i grunden vara olönsamma. En brist på lönsamhet kan i många företag bero på att affärsidén saknat bärkraft. I andra fall kan uppkomna kapitalbrister inte ha kunnat botas. Därutöver finns många företag som inte kunnat möta konkurrensen på ett tillräckligt effektivt sätt. Å andra sidan är det allmänt omvittnat att bland de konkursdrabbade företagen också finns sådana som visserligen haft en bärande affärsidé men som av olika anledningar råkat i svårigheter som inte varit möjliga att bemästra. Det kan ha varit fråga om brist på nödvändigt riskkapital, organisationsproblem, otillräcklig marknadsföring eller brister i företagsledningen.

Enligt utskottet är det viktigt att man tar till vara alla utvägar för att hindra onödiga konkurser och att rättsordningen också tillhandahåller ett effektivt instrument för rekonstruktion utan konkurs. Företag som bedöms ha en bärande affärsidé men som råkar i svårigheter av det slaget att de kan övervinnas bör inte avvecklas genom konkurs. Från såväl samhällsekonomisk som företagsekonomisk synpunkt är det viktigt att sådana företag genom omstrukturering och en finansiell uppgörelse med borgenärerna i ett tidigt skede kan återfå livskraft innan krisen blivit så djup att en realisation av tillgångarna måste ske genom konkurs.

Numera är det allmänt förekommande att konkursinstitutet används inte bara för avveckling av företag utan också för rekonstruktion. Detta bekräftas också i flera av de remissyttranden som avgetts med anledning av Insolvensutredningens betänkande. Av betänkandet framgår emellertid att konkursinstitutet inte alla gånger är lämpligt för företagsrekonstruktioner. Konkursförfarandet präglas av en detaljerad reglering, vilket är nödvändigt med hänsyn till konkursföretagets borgenärer. Regleringen medför emellertid samtidigt att förfarandet drar ut på tiden och blir kostsamt.

En del rekonstruktioner som förekommer inom konkursinstitutets ram har uppfattats som stötande. Det har då gällt vad som ibland betecknas som bekvämlighetskonkurser. För ett aktiebolag som är insolvent men som har ambitionen att fortsätta sin verksamhet kan konkurs ha vissa fördelar som rekonstruktionsform. Det finns nämligen inget hinder mot att konkursförvaltaren anlitar bolagets ställföreträdare att svara för driften under konkurstillståndet. De anställda kan sägas upp och deras uppsägningslöner under den fortsatta driften betalas med lönegarantimedel. Vidare blir skuldsaneringen effektiv eftersom de oprioriterade borgenärerna ofta inte får någon utdelning. Ställföreträdaren kan genom ett nytt bolag förvärva t.ex. lager, inventarier och andra tillgångar i konkursbolaget (det s.k. inkråmet). Möjlighet skapas därigenom för ställföreträdaren att fortsätta den verksamhet han tidigare har bedrivit utan gamla skulder och med det antal anställda han finner lämpligt.

I sammanhanget bör vidare erinras om att utvecklingen internationellt går mot mer flexibla insolvensrättsliga system. Detta beror på en ökad medvetenhet om att insolvensrättsliga problem är av mångskiftande natur och att olika problem kräver skilda instrument för att kunna hanteras på ett effektivt sätt ur såväl den enskildes som samhällets perspektiv. Sätten att lagstiftningsvägen lösa de frågor som uppstår när man väljer ett mer flexibelt synsätt varierar från rättsordning till rättsordning. Som en sorts minsta gemensamma nämnare finns dock, såsom också anförs i propositionen, ett markant inslag av utvecklade rekonstruktionsförfaranden.

Enligt utskottets mening har utvecklingen klart visat på behovet av en ordning som medger att företag i kris får rådrum för att lösa sina problem. En sådan ordning bör vara enklare, snabbare och mer flexibel än konkursen och syfta till att genom en sanering skapa möjligheter för en ändamålsenlig återuppbyggnad av livskraftiga företag. Rekonstruktionsförsök skulle därmed kunna påbörjas på ett tidigt stadium och utsikterna till framgångsrika företagsrekonstruktioner kunna öka. Detta lagstiftningsbehov bör inte tillgodoses inom konkursinstitutets ram. Tvärtom bör, som regeringen anför, i den utsträckning det är möjligt konkursinstitutet renodlas mot sin egentliga uppgift, nämligen att i ordnade former avveckla i grunden olönsamma företag. Enligt utskottets mening kan lagstiftningsbehovet inte heller i tillräcklig utsträckning tillgodoses genom ändringar i ackordslagen. Reglerna om offentligt ackord är alltför inriktade på ekonomiska uppgörelser med företagets borgenärer. En reformerad ackordslag framstår därför inte som en tillräckligt verksam lösning.

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att en särskild lagstiftning om företagsrekonstruktion för företag i ekonomisk kris bör komma till stånd.

Det nu framlagda lagförslaget innebär att alla näringsidkare, oberoende av verksamhetens omfattning och associationsform, kan komma i fråga för företagsrekonstruktion. Vissa verksamheter, hänförliga till de finansiella och offentliga sektorerna, undantas dock. Begreppet näringsidkare är vidsträckt och täcker såväl juridiska som fysiska personer som driver näring. Det omfattar de allra största företagen likaväl som enmansföretagare. Också den som jämsides med en anställning driver någon form av näringsverksamhet är att anse som näringsidkare. Av Insolvensutredningens betänkande framgår att erfarenheterna från utländska rättssystem tyder på att ett lagreglerat rekonstruktionsförfarande får sin största betydelse för stora och medelstora företag. Utredningen har emellertid inte funnit skäl att föreslå någon inskränkning av lagens tillämpningsområde med hänsyn till näringsverksamhetens storlek eller form. Förslaget har i stället utformats så att det av bl.a. kostnadsskäl också skall kunna användas av mindre företag. I likhet med flera remissinstanser påpekar regeringen att behovet av rekonstruktioner kan vara väl så stort hos något mindre företag. Det är därför enligt regeringens mening angeläget att inte utesluta någon kategori av näringsidkare från möjligheten till företagsrekonstruktion.

I motion L13 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp, m, c) yrkas att riksdagen skall avslå förslaget till lag om företagsrekonstruktion och begära att regeringen skyndsamt återkommer med ett nytt förslag. Enligt motionärernas mening är lagförslaget otillräckligt eftersom det saknar ett förenklat rekonstruktionsförfarande för små företag. Vidare måste en ändrad förmånsrättsordning beträffande leverantörsfordringar och skatter komma till stånd där statens förmånsrätt för skatter är avskaffad. I motionen framhålls bl.a. den finländska lagstiftningen om sanering av företag som förebild. Regler för ett omfattande förfarande för företagsrekonstruktion är där kompletterade med ett förenklat företagssaneringsförfarande. Systemet innefattar också en radikalt ändrad förmånsrättsordning (yrkande 1 delvis och yrkande 2).

Ett tillkännagivande om lagstiftning om företagsrehabilitering begärs i motion L309 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp, m, c) (yrkande 1).

Såvitt utskottet kan bedöma har det framlagda lagförslaget i huvudsak en utformning som bör kunna tillgodse de stora och medelstora företagens behov. Om lagstiftningen kommer att medge en tillräckligt flexibel tillämpning och möjliggöra rekonstruktioner även för små företag är emellertid inte helt säkert. I sammanhanget måste emellertid beaktas att ett rekonstruktionsförfarande har störst betydelse för något större företag helt enkelt därför att möjligheterna till rekonstruktion där oftast är betydligt bättre. Som framhålls i propositionen kan ett större företag ha en administration och produktion som rymmer tillräckliga möjligheter till flexibilitet och förändring. Ett sådant företag kan också ha bättre förutsättningar än ett mindre att erbjuda säkerhet för en fortsatt finansiering av rörelsen. Det är, som regeringen också framhåller, givet att en blygsam om än yrkesmässig ekonomisk verksamhet som en enskild person bedriver däremot ofta inte ger utrymme för alternativa lösningar och knappast heller för ny kredit.

Osäkerheten vad gäller de mindre företagen i nu berört hänseende bör enligt utskottets mening inte föranleda att en mycket angelägen reform om företagsrekonstruktion skjuts på en obestämd framtid i avvaktan på att frågan om särskilda regler för ett förenklat rekonstruktionsförfarande utreds. I sammanhanget vill utskottet särskilt peka på att regeringen framhåller att de lösningar som förordas i propositionen kan sägas vara begränsade till vad som bedömts vara nödvändigt för att företagsrekonstruktioner skall kunna vinna tilltro som ett lämpligt sätt att utan konkurs åtgärda ett företags betalningssvårigheter. En del förslag om längre gående, eller i vissa avseenden annorlunda utformade, åtgärder som framförts från olika håll kan dock, menar regeringen, ha fog för sig. Regeringen utesluter därför inte att en framtida utvärdering av det rekonstruktionsförfarande som föreslås kan leda till att vissa av de förslag som nu inte framläggs kan få förnyad aktualitet senare. Utskottet anser sig mot denna bakgrund ha goda skäl att utgå från att regeringen är uppmärksam på frågan huruvida lagstiftningen är ändamålsenlig och verksam även för mindre företag. Om det därvid skulle visa sig att särskilda lagstiftningsåtgärder är påkallade förutsätter utskottet att regeringen återkommer till riksdagen med erforderliga förslag.

Utskottet har också en viss förståelse för kritiken i motion L13 mot att propositionen inte innehåller några förslag till ändringar i förmånsrättslagen som på ett mer påtagligt sätt kan underlätta företagsrekonstruktioner. Enligt utskottets mening hade det varit önskvärt om beredningen av samtliga de förmånsrättsfrågor, som kan anses vara av betydelse för möjligheterna till företagsrekonstruktion, nu hade varit klar. Vad som anförts i motionen i denna del bör dock inte heller föranleda att lagstiftningen om rekonstruktion av företag skjuts på framtiden. Regeringen har nämligen den 21 december 1995, efter det att förevarande proposition avlämnats till riksdagen, beslutat direktiv till en parlamentarisk kommitté som skall utreda frågor om förmånsrätt i konkurs, lönegaranti och underlaget för företagshypotek (dir. 1995:163). Kommitténs huvuduppgifter är att ta ställning till dels om statens förmånsrätt för skatter och avgifter bör slopas, dels om företagshypotek bör ges en annan ställning än det har i dag och dels om arbetstagarnas löneskydd vid arbetsgivarens konkurs kan förbättras utan att statens kostnader för lönegarantin ökar. En strävan bör enligt direktiven vara att förmånsrättsordningen och anslutande lagregler är så utformade att rekonstruktion av livskraftiga företag underlättas. Uppdraget skall vara slutfört senast den 31 december 1997. Utskottet anser det värdefullt att förmånsrättsfrågorna kommer att få en så allsidig belysning som direktiven ger vid handen.

Den i propositionen föreslagna lagen om företagsrekonstruktion får mot denna bakgrund i viss mån ses som en första etapp mot ett mer fullständigt regelsystem som innefattar också en för rekonstruktioner lämplig och ändamålsenlig förmånsrättsordning. Det kan också enligt utskottets mening vara av stort värde att viss erfarenhet av den nya lagstiftningen vunnits när slutliga ställningstaganden till förmånsrättsordningen skall göras i framtiden. Utskottet anser det angeläget att utredningen om förmånsrättsfrågor i konkurs arbetar skyndsamt och att en remissbehandling av framlagda förslag kan komma till stånd redan under år 1997.

Med det anförda avstyrker utskottet motion L13 yrkande 1 i denna del och yrkande 2 samt motion L309 yrkande 1.

Utskottet återkommer i ett senare avsnitt närmare till förmånsrättsordningen med anledning av motionsyrkanden i särskilda förmånsrättsfrågor.

Utskottets ställningstagande innebär att yrkande 4 i motion L306 av Kristina Nordström och Sven-Åke Nygårds (båda s), vari begärs förslag för att underlätta rekonstruktion av företag som bedöms kunna bli livskraftiga, är tillgodosett.

Utskottet övergår därmed till att - under skilda rubriker - behandla förslagens närmare innebörd i de delar som aktualiserats i motionerna eller som eljest har tilldragit sig utskottets uppmärksamhet.

Den ekonomiska förutsättningen för företagsrekonstruktion

Inom insolvensrätten används vissa begrepp för att beskriva gäldenärens ekonomiska situation. Ett sådant begrepp är insolvens eller obestånd. Insolvens innefattar den ekonomiska situation som utgör förutsättning för konkurs och ackord. Med insolvens avses att gäldenären inte rätteligen kan betala sina skulder och att denna oförmåga inte är endast tillfällig. Ett annat insolvensrättsligt begrepp är insufficiens, varmed menas att gäldenärens skulder överstiger hans tillgångar. Illikviditet innebär att gäldenären inte har omedelbar tillgång till vanliga betalningsmedel motsvarande de förfallna skuldernas belopp. Om en gäldenär är enbart illikvid, har han däremot andra tillgångar som kan användas för att på sikt betala skulderna. Därutöver förekommer i insolvensrätten betalningsinställelse, vilket utgör en presumtion för obestånd.

I propositionen föreslås att endast företag som vid tiden för ansökan om rekonstruktion saknar förmåga att betala sina förfallna skulder skall komma i fråga för företagsrekonstruktion. Förslaget innebär med andra ord att det krävs illikviditet. Något krav på att företaget är på obestånd ställs alltså inte upp.

Utgångspunkten för regeringens resonemang om den grundläggande ekonomiska förutsättningen för rekonstruktion är att endast företag med betalningssvårigheter av någon omfattning kan antas komma att ansöka om rekonstruktion. Förutsättningarna för att besluta om företagsrekonstruktion bör därför enligt regeringen inte knytas till någon viss kvalificerad nivå på företagets betalningssvårigheter. Regeringen anser således att när det gäller gäldenärens ekonomiska situation inga andra krav bör ställas än att denne i sin ansökan om företagsrekonstruktion klargör att han inte kan betala sina fordringar allteftersom de förfaller till betalning. Det är således, anför regeringen, tillräckligt att gäldenären är illikvid.

Konkursförvaltarkollegiernas förening har inför utskottet framfört kritik mot förslaget till utformning av den grundläggande ekonomiska förutsättningen. Föreningen har därvid anfört att förslaget innebär en påtaglig risk för att i många fall erforderliga företagsrekonstruktioner kommer i gång för sent.

Utskottet delar de farhågor som sålunda framförts i ärendet. Enligt utskottets mening bör det vara möjligt att besluta om företagsrekonstruktion inte bara när illikviditeten är ett faktum utan även när en sådan betalningsoförmåga inträder inom kort. Den grundläggande ekonomiska förutsättningen - illikviditet - bör inte heller vara utformad så att det krävs en fullständig och otvetydig utredning om att illikviditet föreligger eller kommer att inträda inom kort. Det bör vara tillräckligt att det kan antas att illikviditet föreligger eller att sådan oförmåga inträder inom kort. Utskottet föreslår därför enligt vad som framgår av bilaga 3 en ändrad lydelse av regeln om den ekonomiska förutsättningen. Förslaget innebär således att även en prognos om illikviditet eller en risk för illikviditet kan läggas till grund för ett beslut om företagsrekonstruktion.

I detta sammanhang tar utskottet upp motion L308 av Eva Flyborg och Bengt Harding Olson (båda fp). I motionen yrkas ett tillkännagivande om att en obligatorisk prövning av företagsrekonstruktion skall komma till stånd innan beslut om konkurs får meddelas (yrkande 5).

Utskottet kan inte finna att en sådan ordning som motionärerna förespråkar är ändamålsenlig. Enligt utskottets mening måste det i de fall där förutsättningar inte föreligger för en rekonstruktion alltid finnas möjligheter att utan onödig tidsutdräkt direkt kunna få till stånd konkurs. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L308 yrkande 5.

Ansökan om företagsrekonstruktion

Rätten att ansöka om företagsrekonstruktion skall enligt förslaget tillkomma gäldenären och dennes borgenärer. Om en borgenär ansöker om företagsrekonstruktion, får ansökan emellertid bifallas endast om gäldenären har medgett den. När en borgenärsansökan skriftligen bestrids av gäldenären förfaller ansökan och ärendet skall avskrivas från vidare handläggning.

I motion L14 vill Rolf Dahlberg m.fl. (m) att riksdagen skall ändra förslaget så att endast gäldenären ges rätt att ansöka om företagsrekonstruktion. Enligt motionärernas mening medför regeringens förslag risker för att vissa borgenärer kommer att utnyttja sin rätt i syfte att driva in sina fordringar på samma sätt som i dag förekommer när det gäller konkursansökningar. Motionärerna ser fler nackdelar än fördelar med att införa en rätt för borgenärer att ansöka om rekonstruktion (yrkande 2).

Utskottet vill erinra om att rekonstruktionsinstitutets främsta syfte är att på ett så tidigt stadium som möjligt av en negativ utveckling för ett företag ge möjlighet - och incitament - till nödvändiga förändringar av verksamheten. Som framhålls i propositionen torde det förekomma åtskilliga fall där gäldenären på grund av bristande resultatuppföljning inte tillräckligt väl ser de negativa tecknen eller till följd av överoptimism inte förmår att tolka dessa tecken rätt. I en sådan situation är det viktigt att gäldenärens medkontrahenter kan ta ett initiativ. Mot denna bakgrund framstår det som angeläget att flera aktörers bedömning av ett företags situation tillåts initiera, om än inte utlösa, en företagsrekonstruktion. Därtill kommer att den gäldenär som misstänker att en borgenärsansökan om rekonstruktion tillkommit i något orättmätigt syfte alltid har möjlighet att förhindra ett fortsatt förfarande genom att bestrida ansökan.

Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag i nu behandlad del och avstyrker bifall till motion L14 yrkande 2.

Gäldenärens avtal

En viktig rättsverkan av ett beslut om företagsrekonstruktion gäller gäldenärens avtal. Propositionens förslag i den delen innebär att om gäldenären har ingått ett avtal som motparten före beslutet om företagsrekonstruktion har fått rätt att häva på grund av gäldenärens dröjsmål, får motparten inte häva avtalet på grund av dröjsmålet, om gäldenären med rekonstruktörens samtycke begär att avtalet fullföljs. Motparten skall emellertid inte behöva ta några nya risker. Han skall därför inte vara skyldig att prestera enligt avtalet, om inte gäldenären fullgör sina motsvarande prestationer eller ställer säkerhet för dem. Är tiden för motpartens fullgörelse inte inne, skall gäldenären under vissa ytterligare förutsättningar vara skyldig att ställa säkerhet - helt eller delvis - för sina prestationer. Avtal om anställning undantas helt från denna reglering. Någon hävningsrätt för gäldenären föreslås inte.

I motion L15 av Per Rosengren m.fl. (v) anförs att gäldenären måste ges möjlighet att i vissa fall säga upp avtal. En sådan rätt kan enligt motionärernas mening vara av avgörande betydelse för att en rekonstruktion skall lyckas. Regeringen bör därför återkomma med förslag i denna riktning (yrkande 1).

Den i motionen aktualiserade frågan har varit föremål för en diskussion i Insolvensutredningen. Enligt utredningen kan det inte uteslutas att gäldenärens möjlighet till befrielse från löpande avtal någon gång kan ha avgörande betydelse för möjligheterna till rekonstruktion. Det fallet kan tänkas att en rekonstruktion innebär att vissa verksamhetsgrenar i ett företag läggs ned och att det därmed finns ett uttalat intresse av att bli kvitt vissa hyres- och leas- ingavtal.

I propositionen upplyses att det i den finska lagen om sanering av företag har föreskrivits att gäldenären skall kunna säga upp ett tidsbundet hyres- och leasingavtal så att det upphör två månader efter uppsägningen oavsett vilken tid som bestämts i avtalet. Den ersättning som gäldenären vid ett förtida upphörande kan bli skyldig att utge skall bestämmas enligt en särskild regel som tränger undan eventuella avvikande avtalsvillkor. Ersättningen utgör en oprioriterad fordran. Regeringen konstaterar att det inte finns underlag för att nu bedöma om en motsvarande regel bör införas även i Sverige. Frågan kan dock enligt regeringen behöva bli föremål för vidare överväganden sedan den föreslagna lagen om företagsrekonstruktion kommit att tillämpas någon tid och därmed ytterligare erfarenheter vunnits.

Utskottet anser för sin del att det finns goda skäl att omgående närmare utreda spörsmålet om en rätt för gäldenären att säga upp avtal under en företagsrekonstruktion. Ett lämpligt sammanhang härför är enligt utskottets mening den utredning om förmånsrätt i konkurs som regeringen beslutat om direktiv till i december 1995. Regeringen bör sålunda besluta om tilläggsdirektiv med nu angiven innebörd.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion L15 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.

Rekonstruktörens kompetens

När en domstol beslutar om företagsrekonstruktion skall den enligt förslaget samtidigt utse en rekonstruktör. En sådan person skall ha såväl obeståndsjuridiska kunskaper som insikter i företagsekonomi och företagsledning. Normalt bör till rekonstruktör, enligt vad som anförs i propositionen, utses en advokat ur konkursförvaltarkretsen eller en högre tjänsteman vid ackordscentral. I det enskilda fallet skall det emellertid vara möjligt för rätten att förordna någon annan lämplig person. I den föreslagna bestämmelsen anges att en rekonstruktör skall ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver, ha borgenärernas förtroende samt även i övrigt vara lämplig för uppdraget.

Enligt regeringens uppfattning kommer för en rekonstruktör förmågan att bedöma de rent affärsmässiga förutsättningarna för fortsatt drift i förgrunden på ett annat sätt än vid konkurs eller ackord. Även en rekonstruktör måste givetvis, liksom konkursförvaltaren, undersöka företagets aktuella ekonomiska situation och bilda sig en uppfattning om orsakerna till dess svårigheter. Vidare måste han, liksom den gode mannen enligt ackordslagen, ägna uppmärksamhet åt möjligheterna till rekonstruktion i finansiellt hänseende. Men rekonstruktörens viktigaste insats är att bedöma om gäldenärsföretaget med återvunnen lönsamhet kan fortsätta att sälja sin vara eller tjänst på marknaden. För att kunna göra en sådan bedömning bör rekonstruktören ha goda insikter i företagsekonomi, erfarenhet av företagande, affärssinne, förhandlingsvana och inte sällan viss branscherfarenhet. Samtidigt måste rekonstruktören, eftersom det är fråga om ett lagreglerat förfarande med betydande rättsverkningar, besitta såväl ett allmänjuridiskt som ett obestånds juridiskt kunnande.

De krav på rekonstruktörens kompetens som nu har redovisats torde enligt regeringens mening knappast uppfyllas av mer än ett begränsat antal personer, främst advokater med erfarenhet av större företagskonkurser liksom högre tjänstemän vid ackordscentralerna. Det skall heller inte uteslutas att det i företagsledarnas krets finns personer med tillräckliga juridiska kunskaper. Enligt regeringens uppfattning är det inte lämpligt att ställa upp något formellt krav på viss utbildning, examen eller motsvarande för förordnande som rekonstruktör. Det är i stället rimligt att ange att rekonstruktören skall ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver, ha borgenärernas förtroende och även i övrigt vara lämplig för uppdraget. Genom en sådan bestämning blir det - vilket är viktigt - möjligt att i det särskilda fallet välja den person som är mest lämpad för uppdraget. Det kan ställas olika krav på tyngdpunkten i rekonstruktörens kompetens beroende på vilket företag som är föremål för företagsrekonstruktion. Regeringen anser likväl att när inte omständigheterna i det enskilda fallet motiverar annat bör en advokat ur konkursförvaltarkretsen eller en högre tjänsteman vid ackordscentral förordnas.

I motion L15 av Per Rosengren m.fl. (v) anförs att tyngdpunkten i rekonstruktörens kompetens bör utgöras av kunskaper i företagsekonomi och företagsledning i stället för i juridiskt kunnande. I motionen yrkas att riksdagen skall anta regeringens förslag när det gäller rekonstruktör med den ändring som följer av vad som sålunda anförts (yrkande 2).

Utskottet anser att det med beaktande av vad regeringen anfört om rekonstruktörens kompetens bör vara möjligt att i det enskilda fallet välja den person som är mest lämpad för uppdraget. Eftersom det i normalfallet torde bli fråga om att utse en advokat som är konkursförvaltare eller en högre tjänsteman vid ackordscentral finns enligt utskottets mening tillräckliga garantier för att rekonstruktören har erforderlig erfarenhet av företagsledning, kunskaper i obeståndsjuridik och andra relevanta rättsområden samt vana vid att hantera situationer i vilka motstående intressen kan göra sig gällande. Därtill kommer att regeringens förslag ingalunda utesluter att det i ett enskilt fall kan förordnas en rekonstruktör vars bakgrund är t.ex. ekonomens, företagsledarens, revisorns eller konsultens. Om gäldenärens verksamhet är av mycket stor omfattning eller av komplicerad art finns dessutom möjligheter att utse fler än en rekonstruktör.

Någon ändring i regeringens förslag är med hänvisning till det anförda inte erforderligt. Utskottet tillstyrker sålunda förslaget och avstyrker bifall till motion L15 yrkande 2.

Tidpunkten för förordnande av rekonstruktör och vissa tidsfrister

De föreslagna reglerna om prövning av en ansökan om företagsrekonstruktion innebär att gäldenärens ansökan, om den tas upp, skall prövas genast. Om en borgenärs ansökan tas upp, skall rätten sätta ut ett sammanträde för prövning av ansökan. Sammanträdet skall hållas inom två veckor från det att ansökan kom in till rätten. Om det finns särskilda skäl, får det hållas senare, dock senast inom sex veckor. Till sammanträdet skall parterna kallas. Gäldenären skall i kallelsen föreläggas att senast vid sammanträdet yttra sig över ansökan. I kallelsen skall även anges att sammanträdet kommer att ställas in, om gäldenären före sammanträdet själv ansöker om företagsrekonstruktion eller skriftligen medger borgenärens ansökan och rätten inte särskilt underrättar honom om att sammanträdet ändå skall hållas.

Regeringens förslag innebär vidare att rekonstruktören skall utses samtidigt som rätten beslutar om företagsrekonstruktion. Det är alltså inte möjligt att besluta om företagsrekonstruktion utan att samtidigt utse en rekonstruktör. I syfte att säkerställa att arbetet med företagsrekonstruktionen omedelbart kan påbörjas föreslås att rätten i samband med beslutet om rekonstruktion också skall bestämma tidpunkt för ett borgenärssammanträde inför rätten. Ett sådant sammanträde skall normalt hållas inom tre veckor. Om det är oundgängligen nödvändigt får dock sammanträdet hållas längre fram i tiden. Enligt propositionen krävs mycket starka skäl för att ett borgenärssammanträde skall få hållas senare än inom tre veckor. Undantagsbestämmelsen kan bli tillämplig exempelvis när ett stort bolag ansökt om rekonstruktion. I rekonstruktörens åligganden ingår att inom en vecka från beslutet om företagsrekonstruktion underrätta samtliga kända borgenärer om beslutet och tillställa dessa visst material. Till underrättelsen skall sålunda fogas en preliminär förteckning över gäldenärens tillgångar och skulder, gäldenärens senaste balansräkning och de ytterligare upplysningar som behövs om hans ekonomiska ställning. Vidare skall enligt förslaget till underrättelsen fogas uppgift om orsakerna till betalningssvårigheterna och om hur verksamheten kan rekonstrueras. Därutöver skall underrättelsen innehålla upplysningar om tidpunkten för borgenärssammanträde.

I motion L14 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) anförs att en rekonstruktör bör kunna förordnas omgående, redan efter ansökan om företagsrekonstruktion. En sådan ordning skulle innebära att man undviker tidsförluster och förhindrar onödigt stora ekonomiska risker för borgenärerna. Vidare bör, enligt motionärernas mening, en rekonstruktör som inte är bekant med företaget få betydligt längre tid på sig än en vecka att underrätta borgenärerna om att företagsrekonstruktion inletts. Av detta följer att även tidpunkten för borgenärssammanträdet bör senareläggas. I motionen yrkas att riksdagen skall ändra regeringens förslag i enlighet med vad som sålunda anförts (yrkande 3).

Utskottet har ingen annan uppfattning dn motionärerna när det gäller behovet av skyndsamhet beträffande förordnande av en rekonstruktör. Enligt utskottets mening bör det emellertid inte komma i fråga att tidigarelägga tidpunkten för förordnandet av rekonstruktör. Någon grund för förordnandet torde nämligen inte uppkomma förrän rätten har gjort en materiell prövning av ansökan. Med den av motionärerna förordade ordningen skulle i de fall ansökningarna inte bifalls förordnandena bli meningslösa. Dessutom skulle i sådana fall som inte leder till beslut om företagsrekonstruktion särskilda problem uppkomma vad gäller rekonstruktörens rätt till ersättning. I sammanhanget vill utskottet också hänvisa till nuvarande bestämmelser om ackord varav framgår att en materiell prövning av ansökan måste göras innan god man förordnas. Vidare bör påpekas att reglerna om vad en ansökan skall innehålla innebär att visst utredningsarbete kommer till stånd redan innan ansökan prövas och att därmed tid vunnits i de fall ansökan leder till ett beslut om rekonstruktion.

De tidsfrister som föreslås i propositionen när det gäller underrättelse om beslut om företagsrekonstruktion och när borgenärssammanträde skall äga rum är, såvitt utskottet nu kan bedöma, väl avvägda för att tillgodose borgenärernas möjligheter att påverka rekonstruktionsförfarandet på ett så tidigt stadium som möjligt. Det kan dock inte uteslutas att tidsfristerna i praktiken kan komma att framstå som alltför snäva. Utskottet förutsätter att regeringen också uppmärksammar huruvida förfarandereglerna fått en ändamålsenlig utformning.

Utskottet tillstyrker med det anförda lagförslaget i berörda delar och avstyrker motion L14 yrkande 3.

Rekonstruktionsplanen

De föreslagna reglerna om rekonstruktionsplanen innebär att en sådan plan skall upprättas av rekonstruktören. Av planen skall normalt framgå såväl hur gäldenärsföretagets finansiella situation bör lösas som hur dess resultat skall kunna förbättras. Planens innehåll förutsätts emellertid kunna anpassas till omständigheterna i det enskilda fallet. Några närmare föreskrifter om vad planen skall innehålla föreslås inte. Inte heller finns några förslag som innebär att planen skall fastställas. Enligt den föreslagna lagtexten skall planen redovisa hur syftet med företagsrekonstruktionen skall uppnås. Planen skall tillställas rätten och borgenärerna.

I propositionen framhåller regeringen vikten av att planens innehåll måste kunna anpassas till omständigheterna i det enskilda fallet. Vad en rekonstruktion kan behöva innebära måste rimligen kunna variera högst väsentligt. Även om det inte i lag ges några föreskrifter om att en rekonstruktionsplan skall fastställas eller om formerna och förutsättningarna för ett fastställande, är det givet att, om planen skall kunna genomföras, det fordras en bred enighet bland borgenärerna liksom mellan dem och gäldenären om i vart fall dess huvudsakliga element. Regeringen betonar vidare att i den mån som en rekonstruktion medför egentliga ingrepp i borgenärernas rätt genom att deras fordringar sätts ned, detta måste ske antingen genom avtal eller genom offentligt ackord.

Rolf Dahlberg m.fl. (m) anför i motion L14 att det framstår som orealistiskt att borgenärerna kommer att uppnå en nära 100-procentig enighet om hur ett företag skall rekonstrueras. För att rekonstruktionsförfarandet skall bli meningsfullt måste därför införas en ordning som innebär att rekonstruktionsplanen fastställs av domstol efter det att samtliga borgenärer haft möjlighet att yttra sig över planen. En förutsättning för fastställelse bör därvid vara att viss majoritet av borgenärerna uttalat sig för planen. I motionen yrkas att riksdagen skall ändra regeringens förslag i enlighet med det anförda (yrkande 1).

I motion L15 av Per Rosengren m.fl. (v) anförs att det i motiven närmare bör klargöras vad en rekonstruktionsplan skall innehålla. Motionärerna anser att en rekonstruktionsplan bör innehålla bl.a. en preliminär betalningsplan, förslag till finansiering av rörelsen, en enkel marknadsanalys och en budget för den närmaste tiden. I motionen yrkas att riksdagen godkänner vad som sålunda anförts om rekonstruktionsplanen (yrkande 4).

Enligt utskottets mening finns det flera skäl till att en rekonstruktionsplan inte skall fastställas av domstol. En sådan ordning skulle medföra risk för att planens innehåll onödigtvis formaliseras och dessutom leda till fördröjning och fördyringar. Ett krav på fastställelse synes inte heller ändamålsenligt med hänsyn till, som också regeringen påtalat, att det nya rekonstruktionsförfarandet i princip bygger på frivillig uppslutning kring förfarandets olika moment.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker bifall till motion L14 yrkande 1.

Vad sedan gäller motion L15 anser utskottet för sin del att de anvisningar som lämnas i propositionen ger en tillräckligt god vägledning för en rekonstruktörs ställningstagande till vad en rekonstruktionsplan skall innehålla i ett enskilt fall. Något hinder mot att en rekonstruktionsplan också redovisar andra förhållanden som kan vara av värde i det fortsatta förfarandet finns inte. Några särskilda uttalanden därom från riksdagens sida kan inte anses erforderligt.

Det anförda innebär att utskottet avstyrker motion L15 yrkande 4.

Ackord under företagsrekonstruktion

Förslaget till lag om företagsrekonstruktion innebär att offentligt ackord skall kunna komma till stånd enbart inom ramen för en företagsrekonstruktion. Ackordslagens bestämmelser om offentligt ackord föreslås i sak oförändrade överförda till ett särskilt kapitel (3 kap.) i den nya lagen, varvid ackordslagens gode man föreslås bli ersatt av rekonstruktören. Kravet på att gäldenären vid ett offentligt ackord skall erbjuda borgenärerna betalning med åtminstone 25 % av deras fordringsbelopp behålls. Undantag skall dock i fortsättningen kunna göras när det finns särskilda skäl.

I motion L15 av Per Rosengren m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen skall begära ett förslag som innebär att reglerna om offentligt ackord i lagen om företagsrekonstruktion får en bättre samordning med lagens bestämmelser i övrigt. I motionen hänvisas till att Riksskatteverket begärt en sådan samordning (yrkande 5).

Utskottet vill erinra om att Lagrådet vid sin granskning av lagförslaget ansett det önskvärt att 3 kap. vid lämpligt tillfälle blir föremål för en översyn mot bakgrund av erfarenheterna av tillämpningen av ackordslagens motsvarande regler.

Med anledning av Lagrådets och Riksskatteverkets påpekanden anför regeringen i propositionen att en sådan mer långt gående samordning i och för sig i vissa delar kunde vara tänkbar. Regeringen framhåller emellertid att ett offentligt ackord skiljer sig från övriga skeden i en företagsrekonstruktion därigenom att ackordet binder samtliga deltagande borgenärer, även dem som inte biträtt förslaget till uppgörelse. Det element av tvång gentemot vissa borgenärer som således är, eller kan vara, förbundet med fastställande av offentligt ackord gör det, enligt regeringens mening, nödvändigt med mera preciserade regler för den delen av förfarandet än som krävs när en uppgörelse bygger på samtliga intressenters bifall. Det kan därför, såvitt regeringen nu anser sig kunna bedöma, knappast undvaras att det för offentligt ackord, även inom ramen för företagsrekonstruktion, ges särskilda regler om exempelvis ansökan, bouppteckning och ett formligt ackordsförslag. Därutöver pekar regeringen på att det i lagförslaget uttryckligen angetts att sådana handlingar och uppgifter som skall bifogas en begäran om förhandling om offentligt ackord inte behöver ges in om de tidigare under företagsrekonstruktionen har tillställts rätten och borgenärerna. Mot bl.a. denna bakgrund är det regeringens uppfattning att den systematiska samordning som kan och bör ske i det väsentliga kommit till stånd.

Utskottet har för sin del ingen annan uppfattning och avstyrker därför bifall till motion L15 yrkande 5.

Utskottet övergår därmed till att behandla en fråga som gäller statens borgenärsfunktion vid ackord.

Enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. företräds staten vid indrivning av statens fordringar på skatter, avgifter m.m. av kronofogdemyndigheten. Detta innebär bl.a. att kronofogdemyndigheten får ansöka om att en gäldenär skall försättas i konkurs och att myndigheten skall bevaka den rätt i konkursen som med anledning av en fordran tillkommer det allmänna.

I propositionen föreslås att kronofogdemyndigheten i allmänhet skall företräda staten som borgenär även vid företagsrekonstruktion.

När det gäller ackord fullgörs statens borgenärsfunktion i dag av skattemyndigheten enligt lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. Det innebär att skattemyndigheten fattar beslut å det allmännas vägnar om att anta förslag om ackord som innefattar fordringar på skatt, avgift etc. I detta avseende föreslås inte någon ändring i propositionen.

Ordningen med att skattemyndigheten också i fortsättningen skall företräda det allmänna vid ackord kritiseras i motion L11 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kds). Enligt motionärerna är nuvarande ordning orsak till att staten så sällan accepterar ackordsuppgörelser. Skattemyndigheten har ingen affärsmässig kompetens utan företräder enbart en rent fiskal inriktning. Riksdagen bör därför besluta om ändring i lagen om ackord rörande statliga fordringar m.m. av innebörd att statens borgenärsfunktion vid ackord skall fullgöras av kronofogdemyndigheten (yrkande 2).

I motion L15 av Per Rosengren m.fl. (v) framställs ett liknande yrkande. Motionärerna anser att kronofogdemyndigheten är den myndighet som har klarast blick över företagets totala ekonomiska situation. Kronofogdemyndigheten är dessutom, anför motionärerna, bäst lämpad att ur ett samhällsekonomiskt perspektiv företräda staten som borgenär (yrkande 3).

I propositionen anför regeringen att övervägande skäl talar för att kronofogdemyndigheten bör företräda det allmänna vid företagsrekonstruktion i allmänhet. Det är också den uppfattning som ligger mest i linje med de allmänna övervägandena bakom lagen om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid ackord däremot uppkommer enligt regeringen bl.a. frågor kring de olika skatte- och avgiftsfordringarna som skattemyndigheten får anses vara bäst skickad att utreda. Regeringen gör därför den bedömningen att det inte finns skäl att föreslå någon ändring vad gäller borgenärsfunktionen vid ackord.

Utskottet har inte någon erinran mot att kronofogdemyndigheten skall företräda det allmänna vid företagsrekonstruktion. Ordningen synes mest lämplig med hänsyn till att förfarandet utgör ett alternativ till konkurs och i flera fall torde leda vver till konkurs.

När det sedan gäller statens borgenärsfunktion vid ackord vill utskottet erinra om att frågan berördes av utskottet våren 1993 i yttrandet 1992/93:LU6y till skatteutskottet över proposition 1992/93:198 om indrivning av statliga fordringar m.m. Utskottet konstaterade därvid att det i propositionen inte föreslogs någon ändring beträffande vilken myndighet som skall vara behörig att besluta i frågor om ackordsförslag på skatte- och avgiftsområdet. Utskottet erinrade också om att Insolvensutredningen i sitt betänkande om en lag om företagsrekonstruktion förordat att denna funktion såvitt avser skatter och avgifter flyttas från skattemyndigheten till kronofogdemyndigheten. Mot bakgrund av att utredningens betänkande var föremål för remissbehandling ansåg utskottet i likhet med föredragande statsrådet att någon ändring vad gäller ackordsmyndighet i fråga om skattefordringar m.m. då inte borde ske.

Spörsmålet om borgenärsfunktionen beträffande skatter och avgifter berördes av utskottet även våren 1994 vid behandlingen av skuldsaneringslagen (se bet. 1993/94:LU26). I betänkandet uttalade utskottet med anledning av en motion att det kunde ifrågasättas om inte statens borgenärsfunktion vid skuldsanering borde innehas av kronofogdemyndigheten i stället för av skattemyndigheten, vilket regeringen föreslagit i propositionen i ärendet (prop. 1993/94:123). Frågan om borgenärsfunktionen för skatter m.m. borde dock enligt utskottet inte regleras annorlunda för skuldsanering än vad som gäller för ackord. Utskottet erinrade om de tidigare övervägandena i frågan och konstaterade vidare att Insolvensutredningens förslag ännu inte föranlett någon proposition. I avvaktan härpå ansåg utskottet att någon ändring inte borde ske beträffande statens borgenärsfunktion vid ackord. I linje med vad utskottet uttalat tidigare ansåg utskottet att skattemyndigheten tills vidare också borde ges möjlighet att godta förslag om skuldsanering. Utskottet tillstyrkte sålunda regeringens förslag i denna del och avstyrkte bifall till det då aktuella motionsyrkandet.

Utskottet anser för sin del att starka skäl talar för att regeringen nu förutsättningslöst låter utreda frågan om vilken myndighet som skall företräda staten vid ackord som omfattar skatter och allmänna avgifter. Enligt utskottets mening torde det vara lämpligt att i sammanhanget också på nytt överväga frågan om statens borgenärsfunktion vid skuldsanering enligt skuldsanerings lagen. Det bör ankomma på regeringen att närmare bestämma formerna för utredningsarbetets bedrivande. Utskottet vill dock understryka vikten av att utredningen bedrivs skyndsamt.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med anledning av motionerna L11 yrkande 2 och L15 yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.

Förmånsrättsordningen

När konkurs inträffat skall, om medel finns i konkursboet, betalning först utgå för konkurskostnaderna och för annan skuld som konkursboet ådragit sig (s.k. massagäld). Av boets återstående medel sker därefter utdelning till borgenärerna i en viss ordning, den s.k. förmånsrättsordningen. Bestämmelser om i vilken ordning olika fordringar skall betalas finns, som nämnts inledningsvis, i förmånsrättslagen.

Förmånsrättslagen skiljer mellan särskild och allmän förmånsrätt. Särskild förmånsrätt gäller vid utmätning och konkurs samt belastar viss egendom. Särskild förmånsrätt följer bl.a. med företagshypotek, varmed avses en säkerhetsrätt på grund av inteckning i en näringsidkares lösa egendom, och med inteckning i fast egendom. Allmän förmånsrätt gäller endast vid konkurs och avser all egendom som ingår i gäldenärens konkursbo. Allmän förmånsrätt har t.ex. under vissa förutsättningar fordringar på skatt samt vissa fordringar på lön. Förmånsrättslagen reglerar den inbördes företrädesrätten mellan särskilda förmånsrätter resp. allmänna förmånsrätter. Särskild förmånsrätt har i princip företräde framför allmän förmånsrätt. Fordran med bästa allmänna förmånsrätt har dock företräde framför exempelvis företagshypotek. Fordringar utan förmånsrätt, dvs. oprioriterade fordringar, har inbördes lika rätt.

Lönegarantilagen kan allmänt sägas innebära att staten garanterar prioriterade lönefordringar enligt förmånsrättslagen och övertar fordringarna - med motsvarande förmånsrätt - samt inträder i konkursen som borgenär. Sedan den 1 juli 1994 gäller en s.k. karensregel i lönegarantilagen. Bestämmelsen syftar till att begränsa missbruk av lönegarantisystemet som har negativa effekter på konkurrensen. Karensregeln innebär att lönegaranti skall kunna lämnas endast en gång under en tidsperiod om två år för lönefordringar som har uppstått i huvudsakligen samma verksamhet. Enligt den ursprungliga lydelsen av regeln gällde emellertid lönegarantin om arbetstagaren har anvisats anställningen av den offentliga arbetsförmedlingen. Genom en lagändring, som trädde i kraft den 1 juli 1995, infördes ytterligare en undantagsbestämmelse som innebär att lönegarantin gäller om det finns särskilda skäl för det.

I propositionen föreslås att fordringar, inklusive lönefordringar, som grundas på avtal som gäldenären med rekonstruktörens samtycke träffat under en företagsrekonstruktion som föregått konkursen skall vara förenade med bästa allmänna förmånsrätt (s.k. nytillkomna fordringar). Vidare föreslås att förmånsrätten avseende vissa revisions- och bokföringskostnader förstärks. Sådana fordringar som nu nämnts föreslås få förmånsrätt före bl.a. fordringar med säkerhet i företagshypotek. Därutöver föreslås nya bestämmelser i förmånsrättslagen och konkurslagen i syfte att klargöra hur fordringar som i förmånsrättshänseende kommer efter vanliga oprioriterade fordringar, s.k. efterställda fordringar, skall behandlas i samband med ackord.

Beträffande löneförmånsrätten gör regeringen bedömningen att denna bör vara kvar. Däremot föreslås vissa ändringar när det gäller förmånsrätt för lönefordringar före företagsrekonstruktion. Har en företagsrekonstruktion föregått en konkurs, skall arbetstagarna ha ett särskilt skydd för löner som förfallit till betalning före ansökan om företagsrekonstruktion. Ges en konkursansökan in inom ett år från det att en företagsrekonstruktion upphörde, skall förmånsrätten för lön - om det är förmånligare för arbetstagaren - omfatta fordringar som förfallit till betalning inom tre månader före beslutet om företagsrekonstruktion i stället för fordringar som har förfallit till betalning under samma tid före konkursansökningen. Förmånsrätten för lönefordringar kan dock aldrig omfatta mer än sammanlagt sex månader.

Insolvensutredningen föreslog två ytterligare ändringar i förmånsrättsordningen. Den ena innebar att statens förmånsrätt för vissa skatte- och avgiftsfordringar skulle avskaffas. Den andra innebar att vissa lönefordringar - fordringar på s.k. produktiv lön - skulle ges förmånsrätt framför fordringar med säkerhet i företagshypotek. Den av utredningen föreslagna ordningen innebär att lönefordringar före konkurs och uppsägningslön för den tid under vilken gäldenärens verksamhet fortsätter efter konkursutbrottet, dock längst under två månader, skall ha förmånsrätt före fordringar förenade med säkerhet i företagshypotek. Det huvudsakliga motivet bakom dessa förslag var att ändringarna på olika sätt skulle förbättra möjligheterna att genomföra företagsrekonstruktioner. Sålunda menade utredningen att kreditgivare med säkerhet i företagshypotek borde ges ökade incitament att följa och ingripa i utvecklingen hos ett företag som är på väg in i en ekonomisk kris. Härigenom, anförde utredningen vidare, skapas bättre förutsättningar för att få till stånd en rekonstruktion av företaget utan konkurs och indirekt bättre utsikter för de icke prioriterade borgenärerna att få betalt. Beträffande skälen för att avskaffa skatteförmånsrätten anförde Insolvensutredningen att en sådan förändring bör bidra till att stärka oprioriterade borgenärers ställning. Ett avskaffande av förmånsrätten för skatter skulle dessutom, enligt Insolvensutredningen, främja rekonstruktion utan konkurs och stärka utsikterna till ackordsuppgörelser. Tvingas staten att delta i sådana uppgörelser som skatteborgenär bedömde utredningen att antalet ackord skulle öka. Staten kommer nämligen då, anförde utredningen, att få ett större intresse att medverka till ekonomiska uppgörelser mellan gäldenären och borgenärerna.

Propositionen innehåller inte något förslag till förändring av ordningen mellan lönefordringar och fordringar med säkerhet i företagshypotek. Inte heller föreslås att förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter avskaffas. Enligt regeringens mening bör Insolvensutredningens förslag till förändringar i förmånsrättsordningen inte för närvarande genomföras. Förändringar i den riktning som utredningen föreslagit bör emellertid studeras vidare. Det bör enligt regeringen göras av en ny utredning.

I ett stort antal motioner tas frågor upp om ändringar i förmånsrättsordningen i syfte att underlätta möjligheterna till företagsrekonstruktion. I motion L11 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kds) yrkas att riksdagen skall besluta den ändringen i förmånsrättslagen att statens förmånsrätt för skatter och allmänna avgifter slopas och att fordringar avseende s.k. produktiv lön ges förmånsrätt framför fordringar med säkerhet i företagshypotek. Enligt motionärerna är, som regelsystemet i dag är utformat, en konkurs en mycket attraktiv form för rekonstruktion av en verksamhet genom att lönegarantisystemet utnyttjas. Verksamheten kan därmed fortsätta under konkursen utan att detta är företagsekonomiskt motiverat. Om man förbättrar förmånsrätten för produktiva löner kommer verksamheten att i stället drivas vidare med lönemedel ur konkursboet. Det skulle garantera att driften bara fortsätter om det är företagsekonomiskt godtagbart. I motionen anförs vidare att ackord i praktiken omöjliggörs genom statens förmånsrätt för skatter m.m. Härigenom försvåras allvarligt möjligheterna att utnyttja den nya lagstiftningen (yrkande 1).

Rolf Dahlberg m.fl. (m) yrkar i motion L14 att riksdagen skall ändra regeringens förslag så att fordringar på skatter m.m. blir efterställda. Genom detta skulle leverantörsfordringarnas ställning förbättras i förmånsrättshänseende och möjligheterna till företagsrekonstruktion öka avsevärt (yrkande 5). I motionen anförs vidare att lönegarantin inte bör automatiskt sammankopplas med vilken prioritet lönefordran har. Medlen, som inbetalas av arbetsgivarna, bör som en garanti tillkomma de anställda precis som den ersättning den anställde erhåller vid sjukdom. För att få en så enkel administration som möjligt och därigenom göra hanteringen billigare bör dessa arbetsgivaravgifter gå till försäkringskassan, som skall ombesörja utbetalningarna efter dagens ersättningsmodell vid sjukförsäkring. I motionen yrkas att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad som sålunda anförts om reformering av systemet med löneförmånsrätt och lönegaranti (yrkande 6).

Även i motion L301 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) framhålls önskemålet att stärka leverantörernas ställning som skäl för att slopa förmånsrätten för skatter m.m. Ett annat skäl som framhålls i motionen är att staten är den borgenär som är bäst skickad att kunna ingripa på ett tidigt stadium av ett företags kris. Om staten gavs anledning att bevaka sina fordringar på samma villkor som övriga fordringsägare skulle också oseriös företagsamhet sannolikt kunna upptäckas betydligt snabbare än vad som sker i dag. I motionen yrkas sålunda att regeringen skall lägga fram ett förslag om att avskaffa skatteprivilegiet (yrkande 1). I motionen anförs också att avgörande för att ett rekonstruktionsförsök skall lyckas är att de anställda medverkar. Den anställdes löneanspråk för tiden närmast före och efter ett konkursbeslut skall därför ha bättre förmånsrätt än företagshypotek. Motionärerna begär ett tillkännagivande i enlighet härmed (yrkande 2).

Samma inriktning har motion Ju221 av Gun Hellsvik m.fl. (m). I motionen yrkas sålunda ett tillkännagivande om att skatteprivilegiet skall avskaffas (yrkande 8).

I motion L310 av Agne Hansson m.fl. (c) anförs att om s.k. produktiva löner får förmånsrätt före företagshypotek kommer bankerna att få incitament att medverka i rekonstruktion av krisdrabbade företag. Om förmånsrätten för skatter m.m. tas bort skulle det innebära att den totala utdelningen till oprioriterade borgenärer, t.ex. leverantörer, ökar. Ett avskaffande av statens förmånsrätt skulle också främja rekonstruktion utan konkurs. I motionen yrkas att regeringen lägger fram förslag till ändringar av förmånsrättsordningen i angivna hänseenden.

Produktiva löners ställning i förmånsrättshänseende tas också upp i motion L15 av Per Rosengren m.fl. (v). I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om att produktiva löner skall ha förmånsrätt före företagshypotek. Institutet företagshypotek skapar enligt motionärerna orättvisor mellan olika borgenärer (yrkande 6).

Enligt motion L308 av Eva Flyborg och Bengt Harding Olson (båda fp) innebär den oprioriterade ställningen för leverantörsfordringarna att en konkurs ofta för med sig serier av ytterligare konkurser på leverantörssidan, s.k. dominokonkurser. I motionen begärs ett tillkännagivande om att leverantörsfordringar skall ha en bättre ställning (yrkande 4).

Bengt Harding Olson m.fl. (fp, m, c) anser i motion L309 att ett effektivt rekonstruktionssystem för företag förutsätter sådana förändringar i förmånsrättsordningen att samtliga borgenärer får incitament att medverka till företagsrekonstruktion i stället för konkurs. En målsättning bör därvid vara att begränsa antalet förmånsrätter. Enligt motionärerna kan den nyordning beträffande förmånsrättsordningen som införts i Finland tjäna som förebild. I motionen yrkas sålunda ett tillkännagivande om en reformerad förmånsrättsordning (yrkande 2).

Några av motionsyrkandena gäller prioriteten för lönefordringar i allmänhet. I motion L312 av Hans Stenberg m.fl. (s) anförs att de anställdas löneskydd i konkurs har försämrats på senare år till förmån för oprioriterade borgenärer. I motionen yrkas att förmånsrätten för löner snarast återställs till sin tidigare omfattning (yrkande 2).

Även i motion L307 av Hans Andersson m.fl. (v) hänvisas till de försämringar som införts beträffande löneförmånsrätten. I motionen yrkas att regeringen lägger fram förslag om att ge lönefordringar bästa allmänna förmånsrätt (yrkande 1).

Den tidigare redovisade karensregeln i lönegarantilagen tas upp i motion L15 av Per Rosengren m.fl. (v). Enligt motionen dr regeln orättvis mot de anställda. Karensregeln bör bara gälla vid uppenbart missbruk och där det står klart att missbruket grundas på ett handlande i samförstånd mellan arbetsgivare och anställda. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till lagändring i enlighet härmed (yrkande 8). I motionen begärs vidare ett förslag från regeringen om att löner under en företagsrekonstruktion skall ha förmånsrätt som nytillkomna fordringar. Starka sociala skäl talar enligt motionärerna för en sådan förmånsrätt (yrkande 7).

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller förmånsrättsordningens betydelse för möjligheterna att framgångsrikt kunna genomföra företagsrekonstruktioner. Som regeringen anför bör förmånsrättsordningen dels medverka till att en rekonstruktion kommer till stånd i de fall då företaget är livskraftigt, dels också medverka till att rekonstruktionsarbetet kan bedrivas på ett effektivt sätt. Enligt utskottets mening hade det varit önskvärt om regeringen i förevarande proposition också lagt fram förslag till ytterligare ändringar i förmånsrättslagen för att öka möjligheterna till rekonstruktion. Som regeringen anför är det emellertid inte bara de önskemål som hänger samman med företagsrekonstruktion som skall beaktas vid utformningen av förmånsrättsordningen. När en förändring i förmånsrättsordningen övervägs bör hänsyn tas till alla väsentliga effekter av förändringen. Förmånsrättsordningen avgör nämligen hur värdefull en säkerhet är vid kreditgivning och spelar därigenom en avgörande roll för vilka säkerheter som används och för vilka möjligheter ett företag har att få kredit. Vidare har förmånsrättsordningen betydelse för hur förlusterna vid en konkurs fördelas mellan olika borgenärskategorier. Därmed har den också betydelse för vissa borgenärers ekonomiska situation, och den är även av intresse för statens finanser.

Beträffande det i propositionen aviserade utredningsarbetet har, vilket inledningsvis redovisats, regeringen den 21 december 1995 beslutat direktiv för en kommitté som skall utreda frågor om förmånsrätt i konkurs, lönegaranti och underlaget för företagshypotek (dir. 1995:163). Kommitténs huvuduppgifter är att ta ställning till dels om statens förmånsrätt för skatter och avgifter bör slopas, dels om företagshypotek bör ges en annan ställning än det har i dag och dels om arbetstagarnas löneskydd vid arbetsgivarens konkurs kan förbättras utan att statens kostnader för lönegarantin ökar. De samhällsekonomiska konsekvenserna av eventuella ändringar i förmånsrättsordningen skall övervägas, bl.a. hur kreditgivningen till företagen påverkas. En strävan bör enligt direktiven vara att förmånsrättsordningen och anslutande lagregler är så utformade att rekonstruktion av livskraftiga företag underlättas. Inriktningen bör vara att de oprioriterade borgenärernas situation helst skall stärkas.

När det gäller frågan om förmånsrätten för skatter och avgifter bör slopas skall enligt direktiven särskild vikt fästas vid de samhällsekonomiska aspekterna, bl.a. förmånsrättens inverkan på kreditgivningen till företag. De statsfinansiella konsekvenserna av ett avskaffande är en viktig faktor. Möjligheterna att genomföra lyckade företagsrekonstruktioner skall också tillmätas särskild betydelse. Beträffande förmånsrätt för fordringar med säkerhet i företagshypotek anförs i direktiven att utredningen skall överväga företagshypotekets ställning mot bakgrund av önskemålet att reglerna skall främja företagsrekonstruktioner. Därvid skall utredningen särskilt studera effekterna av företagshypoteket på kreditgivningen i stort, bl.a. på bankernas och leverantörernas agerande i deras egenskap av kreditgivare, och på de oprioriterade borgenärernas ställning i konkurs.

I fråga om löneförmånsrätten och lönegarantin skall utredningen enligt direktiven överväga på vilket sätt reglerna om lönegaranti och löneförmånsrätt bör ändras för att arbetstagarnas skydd skall bli så heltäckande som möjligt. Vikten av att stävja företagares missbruk av lönegarantin skall beaktas liksom statens kostnader för garantin. Inriktningen skall vara att förslag om regeländringar skall utformas så att de inte innebär ökade kostnader för staten. Även fortsättningsvis torde enligt direktiven utgångspunkten böra vara att lönegarantin skall ersätta endast fordringar som omfattas av förmånsrätt. Skulle utredningen anse att kopplingen mellan de båda regelsystemen bör lösas upp, är dock utredningen oförhindrad att lägga fram förslag med ett sådant innehåll.

Mot bakgrund av vad som sålunda redovisats konstaterar utskottet att det i kommitténs uppdrag ingår att överväga förändringar i förmånsrättsordningen i alla de avseenden som berörs i de nu aktuella motionsyrkandena. Med hänsyn härtill anser utskottet att yrkandena nu inte bör föranleda några lagstiftningsåtgärder och inte heller något annat initiativ från riksdagens sida. Enligt utskottets mening är det värdefullt att förmånsrättsordningen genom utredningen får en allsidig belysning. Utskottet vill än en gång understryka vikten av att utredningen, med hänsyn till förmånsrättsordningens betydelse för företagsrekonstruktion, arbetar skyndsamt.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna L11 yrkande 1, L14 yrkandena 5 och 6, L15 yrkandena 6 och 8, L301 yrkandena 1 och 2, L307 yrkande 1, L308 yrkande 4, L309 yrkande 2, L310, L312 yrkande 2 samt Ju221 yrkande 8.

Med anledning av yrkande 7 i motion L15 vill utskottet framhålla att en förutsättning för den förmånsrätt för s.k. nytillkomna fordringar som regeringen nu föreslår, och som avser även fordringar på lön, är att fordran grundas på avtal som gäldenären träffat under den tid företagsrekonstruktion pågår. För lönefordringars del innebär det att anställningsavtalet, på vilket lönekraven grundas, skall ha ingåtts under rekonstruktionsperioden. När det gäller förmånsrätten för lönefordringar som grundas på avtal som träffats före rekonstruktionsförfarandet vill utskottet åter peka på att det ingår i uppdraget för utredningen om förmånsrätt i konkurs, m.m. att överväga omfattningen av löneförmånsrätten i syfte att arbetstagarnas skydd skall bli så heltäckande som möjligt. Utskottet anser med hänsyn till det anförda att motion L15 yrkande 7 inte bör föranleda någon riksdagens vidare åtgärd och avstyrker motionsyrkandet.

Utskottet behandlar i detta sammanhang några andra frågor med anknytning till förmånsrättsordningen som tagits upp i skilda motioner.

Av vad som redovisats framgår att särskild förmånsrätt följer med företagshypotek. Vilken egendom som omfattas av företagshypotek framgår av lagen (1984:649) om företagshypotek. I enlighet härmed omfattar företagshypotek en näringsidkares lösa egendom i den mån egendomen hör till den intecknade verksamheten. Vissa slag av lös egendom ingår dock inte i hypoteksegendomen, såsom kassa- och banktillgodohavanden, aktier och obligationer samt skepp, luftfartyg och annan egendom som kan vara föremål för panträtt på grund av inteckning.

I motion L301 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) yrkas att riksdagen skall besluta upphäva undantaget för kassa- och banktillgodohavanden. Enligt motionärerna medför undantaget osäkerhet beträffande säkerhetens värde vid skilda tidpunkter. Eftersom det var hänsyn till förmånsrätten för skattefordringar som föranledde undantaget är tiden nu enligt motionen mogen att i samband med ett slopande av denna förmånsrätt även upphäva ifrågavarande undantag för kassamedel m.m. (yrkande 3).

I propositionen gör regeringen bedömningen att kassamedel, banktillgodohavanden och liknande tillgångar inte heller i fortsättningen skall omfattas av företagshypotek. För den skull, anför regeringen vidare, bör dock frågan inte anses avgjord en gång för alla. Om den utredning som regeringen avser att tillsätta skulle finna att en reform skulle innebära klara fördelar bör en ändring kunna övervägas på nytt.

Av direktiven till utredningen om förmånsrätt i konkurs framgår att utredningen också skall överväga om det finns skäl att ändra reglerna om underlaget för företagshypotek, bl.a. om kassa- och bankmedel bör omfattas av säkerheten. Särskilt skall prövas om strävandena att få till stånd en väl fungerande rekonstruktionsordning underlättas med en annan reglering än den nuvarande.

I avvaktan på resultatet av utredningens överväganden anser utskottet att riksdagen nu inte bör ta initiativ till några lagstiftningsåtgärder. Utskottet avstyrker därför motion L301 yrkande 3.

Enligt gällande rätt är ett s.k. återtagandeförbehåll i ett köpeavtal i princip sakrättsligt giltigt tills varan är fullt betald. Säljaren kan alltså vid köparens insolvens kräva att varorna skall frånskiljas köparens övriga egendom och återställas till säljaren. Denne har med andra ord separationsrätt till godset innebärande att han har företräde till detta före köparens övriga borgenärer. Som ett viktigt undantag gäller dock att någon sådan rätt inte tillkommer säljaren när köparen trots förbehållet haft rätt att förfoga över varan före betalning genom att infoga den i annan egendom, förbruka den eller sälja den vidare.

I en motion med anledning av propositionen, motion L16 av Inga Berggren m.fl. (m, fp), begärs ett tillkännagivande om att det sakrättsliga skyddet för återtagandeförbehåll bör stärkas. I motionen anförs bl.a. att en av flera förklaringar till den dramatiska ökningen av antalet konkurser under senare år är det svaga sakrättsliga skyddet för återtagandeförbehåll. Även vid en internationell jämförelse är skyddet svagt.

Ett liknande yrkande framställs i motion L311 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, fp).

Frågan om separationsrätt vid försäljning med återtagandeförbehåll har behandlats av Kommissionslagskommittén i dess slutbetänkande (SOU 1988:63) Kommission och dylikt. Kommittén föreslår inte någon principiell förändring beträffande förutsättningarna för sådan separationsrätt. Även Insolvensutredningen har övervägt spörsmålet eftersom det ansetts ha ett nära samband med utredningens förslag i övrigt. Inte heller denna utredning föreslår en utvidgad giltighet av återtagandeförbehåll.

I den förevarande propositionen gör regeringen bedömningen att möjligheten att få separationsrätt vid återtagandeförbehåll för närvarande inte bör utvidgas. Regeringen hänvisar till att Kommissionslagskommitténs slutbetänkande för närvarande bereds i Justitiedepartementet. Beredningen av betänkandet bör enligt regeringen avvaktas, och regeringen anser att någon ändring i reglerna nu inte bör göras.

Enligt vad utskottet erfarit är Kommissionslagskommitténs slutbetänkande alltjämt under beredning i Justitiedepartementet. I avvaktan på resultatet av denna beredning bör riksdagen nu inte ta något särskilt initiativ till lagstiftning beträffande den sakrättsliga giltigheten av återtagandeförbehåll. Utskottet avstyrker därför motionerna L16 och L311.

Skuldsanering för vissa näringsidkare

Enligt skuldsaneringslagen (1994:334) kan skuldsanering komma i fråga för en gäldenär med hemvist i Sverige som är fysisk person och inte är näringsidkare. I propositionen föreslås att skuldsaneringslagen skall vara tillämplig även för fysiska personer som är näringsidkare, men endast om det med hänsyn till näringsverksamhetens ringa omfattning och övriga omständigheter finns särskilda skäl för skuldsanering.

I motion L11 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kds) anförs att förslaget är olämpligt. Det är mycket viktigt att skuldsaneringslagens innebörd är entydig. Möjligheterna att missbruka lagen skall vara helt eliminerade. Skuldsanering bör enligt motionärerna endast komma i fråga för en person som helt avstår från att bedriva näring. Förutom de gränsdragningsproblem som förslaget medför förhåller det sig så att oegentligheter är vanligt förekommande i de verksamheter som avses omfattas av utvidgningen. I motionen yrkas att riksdagen skall avslå förslaget (yrkande 3).

Även i motion L13 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp, m, c) framhålls de gränsdragningsproblem som skulle uppstå med förslaget till utvidgning av skuldsaneringslagen. Motionärerna anser vidare att tillämpningsområdet beträffande näringsidkare blir orimligt snävt om utvidgningen, som regeringen föreslår, skall omfatta endast näringsverksamhet med karaktär av extraknäck . De mindre företagens behov i sammanhanget kommer enligt motionen därför inte att tillgodoses genom förslaget. I motionen yrkas att propositionen skall avslås i nu ifrågavarande del (yrkande 1 delvis).

Rolf Dahlberg m.fl. (m) framhåller i motion L14 att borgensmän till gäldenären har en utsatt position om ett skuldsaneringsförfarande kommer till stånd. Med regeringens förslag kommer detta att gälla även för borgensmän till företagare som erhåller skuldsanering. I motionen yrkas att riksdagen skall avslå förslaget (yrkande 4).

Enligt regeringen finns det flera skäl till att de näringsidkare vars verksamhet har en mycket blygsam omfattning bör kunna komma i fråga för ett särskilt saneringsförfarande. Bland annat talar intresset av ett flexibelt insolvensrättsligt system för det. Åsyftade gäldenärer gör regelmässigt inte heller någon mer betydande åtskillnad mellan näringsverksamhetens ekonomi och privatekonomin. Näringsverksamheten är så ringa till sin omfattning att intäkterna från den endast i begränsad omfattning kan bidra till försörjningen. Den verksamhet som bedrivs är dessutom ofta nära förknippad med den person som bedriver den. Skuldsaneringslagens sociala karaktär innebär också att den lagen och dess former för skuldsanering passar väl för sådana små näringsidkare. De kostnader för den enskilde som är förenade med ett skuldsaneringsförfarande jämfört med vad det kostar att inleda företagsrekonstruktion enligt regeringens förslag talar också för att skuldsaneringsförfarandet bör öppnas för de riktigt små näringsidkarna.

Mot denna bakgrund bör enligt regeringen tillämpningsområdet för skuldsaneringslagen vidgas så att även vissa kategorier av näringsidkare kan komma i fråga för skuldsanering. För att en fysisk person som är näringsidkare skall kunna beviljas skuldsanering bör krävas att den bedrivna näringsverksamheten är av ringa omfattning såväl omsättningsmässigt som vad gäller den tid gäldenären lägger ned på verksamheten. De näringsidkare som avses är de vars näringsverksamhet närmast har karaktären av extraknäck . Förutom näringsverksamhetens omfattning bör också hänsyn tas till rörelsens beskaffenhet. För att skuldsanering skall kunna komma i fråga bör förhållandena kring näringsverksamheten vara enkla.

Utskottet vill för sin del än en gång understryka betydelsen av att lagstiftningen om företagsrekonstruktion är flexibel och i princip tillämplig på näringsidkare oavsett omfattning på verksamheten. Det torde emellertid förhålla sig så att en grupp av näringsidkare vars verksamhet har en mycket blygsam omfattning, av praktiska och kostnadsmässiga skäl, inte kan komma i fråga för företagsrekonstruktion. Som regeringen framhåller riskerar sålunda de riktigt små näringsidkarna att hamna mellan två stolar . Utskottet delar således regeringens bedömning att det finns ett behov av ett saneringsförfarande även för denna kategori gäldenärer och att det ligger närmast till hands att göra en försiktig utvidgning av skuldsaneringslagen och låta dess former för skuldsanering bli tillämpliga.

Utskottet har dock en viss förståelse för de farhågor som uttalats i motionerna beträffande de gränsdragningsproblem som kan uppstå med den nu diskuterade utvidgningen av skuldsaneringslagen. Utskottet vill därför understryka att det även i fortsättningen endast är fysiska personer som kan komma i fråga för skuldsanering. De näringsidkare som avses med förslaget är de som driver rörelse som fysiska personer i eget namn och därför inte har privatekonomin och rörelseekonomin åtskild. Utskottet utgår från att regeringen noga följer tillämpningen av skuldsaneringslagen och dr särskilt uppmärksam på om gränsdragningsproblem eller andra svårigheter uppkommer med anledning av den nu aktuella utvidgningen av lagens tillämpningsområde.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker regeringens förslag till utvidgning av skuldsaneringslagens tillämpningsområde och att motionerna L11 yrkande 3, L13 yrkande 1 i denna del och L14 yrkande 4 avstyrks.

Några andra konkursrättsliga frågor

I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal frågor som berör konkursförfarandet och som tagits upp i motioner från den allmänna motionstiden 1995.

Med fristdag avses i konkurslagen dagen då en ansökan om gäldenärens försättande i konkurs kom in till tingsrätten. Fristdagen bildar utgångspunkt för de olika frister som gäller för återvinning av rättshandlingar m.m. i konkurs.

I motion L303 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) föreslås att fristdagen i stället skall vara den dag styrelsen i ett aktiebolag finner att kontrollbalansräkningen utvisar att aktiekapitalet är mer än till hälften förbrukat. Försummelse att upprätta kontrollbalansräkning skall medföra personligt betalningsansvar för styrelseledamöter för den skada borgenärerna åsamkas. Motionärerna yrkar att riksdagen hos regeringen begär ändringar i bl.a. konkurslagen i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkandena 2 och 3).

En motion med samma innehåll behandlades av riksdagen våren 1994 i betänkandet 1993/94:LU20. Utskottet framhöll där att insufficiens - att skulderna överstiger tillgångarna - inte ansetts tillräckligt för att motivera konkurs. Konkurslagens ståndpunkt är i stället att frågan om konkurs är för handen bör avgöras efter en mera allsidig och nyanserad bedömning av olika ekonomiska faktorer än den som avspeglas i begreppet insufficiens. Vidare konstaterade utskottet att det gällande insolvensbegreppet som grund för konkurs är en sedan länge väl förankrad princip i konkursrätten. Utskottet gör inte någon annan bedömning i dag och är därför inte heller nu berett att förorda en sådan ingripande förändring av konkursförutsättningarna som förslagen i motion L303 innebär. Det bör också framhållas att förslaget till en lag om företagsrekonstruktion innebär en möjlighet att ingripa tidigare mot företag som kommit i betalningssvårigheter. I sammanhanget kan vidare nämnas att Borgenärsbrottsutredningen (Fi 1993:08) haft i uppdrag att bl.a. utreda förutsättningarna för att ersätta nuvarande obeståndsrekvisit med ett mera lättillämpbart rekvisit (dir. 1993:23 och 1994:94). I sitt nyligen framlagda slutbetänkande (SOU 1996:30) Borgenärsbrotten - en översyn av 11 kap. brottsbalken anför utredningen att det inte skulle vara någon framkomlig väg att i straffbestämmelserna om borgenärsbrott överge obeståndsrekvisitet och övergå till en konstruktion som bygger på ett insufficiensbegrepp.

Med det anförda avstyrker utskottet motion L303 yrkandena 2 och 3.

Genom ett konkursbeslut förlorar gäldenären rådigheten över den egendom som ingår i konkursboet. Rådigheten tillkommer i stället förvaltaren, som utses av rätten efter hörande av tillsynsmyndigheten. Förvaltarens allmänna åligganden är att ta till vara borgenärernas gemensamma rätt och bästa samt vidta alla de åtgärder som främjar en förmånlig och snabb avveckling av boet. Konkursförvaltningen skall stå under tillsyn av en tillsynsmyndighet. Tillsynsmyndigheter är vissa kronofogdemyndigheter som av regeringen utsetts därtill.

Enligt motion L303 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) bör konkursförfarandet anpassas till sin huvudfunktion, nämligen att tillgodose borgenärerna. Motionärerna anser att det starkt kan betvivlas att nuvarande ordning med en till kronofogdemyndigheten knuten tillsynsmyndighet är ägnad att främja detta huvudintresse. Konkursförvaltningen bör därför, när det är fråga om aktiebolags konkurs, principiellt ordnas på ett sätt som motsvarar regleringen i aktiebolagslagen, med den skillnaden att borgenärerna övertar aktieägarnas befogenheter. Tillsynen skulle kunna läggas över på Finansinspektionen. Motionärerna hemställer att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i konkurslagen beträffande förvaltning och tillsyn i enlighet med vad som anförs i motionen (yrkande 1).

Motioner med liknande innehåll behandlades av utskottet våren 1994 (bet. 1993/94:LU20). I sitt av riksdagen godkända betänkande avstyrkte utskottet motionerna med hänvisning till att de där aktualiserade frågorna om konkursförvaltningen och tillsynsverksamheten var föremål för överväganden i skilda sammanhang. De överväganden som avsågs var bl.a. Domstolsutredningens förslag i betänkandet (SOU 1991:106) Domstolarna inför 2000-talet angående omfördelning av uppgifter mellan domstolar, tillsynsmyndigheter och förvaltare i fråga om konkurshanteringen och en utredning inom Riksrevisionsverket om konkurshanteringssystemet med särskild inriktning på tillsynsfrågorna.

Riksrevisionsverket har numera presenterat resultatet av sitt arbete i rapporten (RRV 1994:13) Tillsyn vid konkurs. Beredning av frågor om konkursförvaltningens organisation och tillsynsfunktionen på grundval av bl.a. denna rapport och Domstolsutredningens betänkande pågår för närvarande inom Justitiedepartementet. I avvaktan på att denna beredning blir klar bör inte någon åtgärd från riksdagens sida vidtas med anledning av motion L303 yrkande 1. Utskottet avstyrker sålunda motionsyrkandet.

I motion L302 föreslår Bengt Harding Olson (fp) att en särskild obeståndsmyndighet inrättas med uppgift att sköta konkurs- och ackordsärenden, frågor om företagsrekonstruktion och skuldsanering samt hanteringen av lönegarantin. En sådan myndighet skulle kraftigt effektivisera hela verksamheten och särskilt samhällets bekämpning av den ekonomiska brottsligheten.

Som framgått ovan pågår för närvarande beredning inom Justitiedepartementet av frågor om konkursförvaltningens organisation och tillsynsverksamheten. I avvaktan på resultatet av denna beredning finns det inte någon anledning för riksdagen att nu vidta några särskilda åtgärder med anledning av motionen. Utskottet avstyrker därför motion L302.

En särskild fråga som uppmärksammats under senare år är de s.k. bekvämlighetskonkurserna. Med sådana konkurser menas att konkurser kommit att betraktas som en möjlighet för ett företag att reducera sin skuldbörda, framför allt i fråga om de oprioriterade leverantörsskulderna, och sedan kunna återuppta verksamheten med ökad konkurrenskraft efter en rekonstruktion. Denna typ av konkurser anses planerade i så måtto att ägarens ekonomiska intressen och avsikt att efter konkursen kunna driva rörelsen vidare, i huvudsakligen samma omfattning men med väsentligt minskad skuldbörda, är satta i förgrunden. Konkursens ekonomiska konsekvenser drabbar i dessa fall endast borgenärerna, främst de oprioriterade, och inte aktieägarna. Det är vidare inte sällan fråga om förfaranden som utgör led i en planerad brottslig verksamhet.

I motion L306 av Kristina Nordström och Sven-Åke Nygårds (båda s) yrkas att regeringen skall lägga fram förslag till åtgärder som kraftigt begränsar möjligheterna till missbruk av konkursförfarandet (yrkande 3). Motionärerna pekar särskilt på förekomsten av s.k. bekvämlighetskonkurser.

Ett liknande yrkande framställs i motion L312 av Hans Stenberg m.fl. (s). Enligt motionärerna är huvudproblemet inte att löntagare missbrukar lönegarantisystemet utan att företagare missbrukar konkursinstitutet (yrkande 1).

Eva Flyborg och Bengt Harding Olson (båda fp) begär i motion L308 ett tillkännagivande om att konkursförvaltaren endast skall få sälja tillbaka egendom till en f.d. ägare efter ett offentligt anbudsförfarande eller vid offentlig auktion (yrkande 1). Enligt motionen bör man också i syfte att bekämpa konkursmissbruket skärpa näringsförbudslagstiftningen och bättre följa upp meddelade näringsförbud (yrkandena 2 och 3).

Utskottet vill framhålla att under senare år beslutade ändringar i konkurslagstiftningen varit inriktade på bl.a. åtgärder mot olika former av konkursmissbruk. Sålunda beslutade riksdagen våren 1995 om en ändring i konkurslagen av innebörd att försäljning av ett konkursbos egendom till konkursgäldenären eller någon honom närstående fysisk eller juridisk person skall föregås av ett offentligt anbudsförfarande (prop. 1994/95:189, bet. 1994/95:LU31, rskr. 411). Ändringen, som trädde i kraft den 1 juli 1995, syftar till att komma åt bekvämlighetskonkurserna. Samtidigt beslutade riksdagen ett antal ytterligare lagändringar för att möjliggöra åtgärder mot konkursmissbruk. Dessa tar särskilt sikte på konkursgäldenärens skyldigheter under konkursförfarandet.

Lagstiftningsarbetet har ingalunda avstannat. Nyligen har riksdagen beslutat skärpta regler för näringsförbud i anledning av brott (prop. 1995/96:98, bet. LU22, rskr. 212). Samtidigt förbättrades möjligheterna att övervaka hur meddelade näringsförbud efterlevs. Regeringen har vidare, i enlighet med vad som aviserades i nyssnämnda proposition, beslutat tillkalla en särskild utredare för att se över bestämmelserna om näringsförbud i samband med betalningsunderlåtelse och konkurs i lagen om näringsförbud. Enligt direktiven för uppdraget (dir. 1996:20) är syftet med översynen att åstadkomma tydligare regler för att härigenom underlätta en effektivare tillämpning av lagen i dessa fall. Uppdraget skall redovisas senast den 31 december 1996.

Med hänsyn till vad som nu redovisats finner utskottet inte anledning att i detta sammanhang ta några initiativ till ytterligare åtgärder med angivet syfte. Utskottet avstyrker därför motionerna L306 yrkande 3, L308 yrkandena 1-3 och L312 yrkande 1.

Övriga frågor

I 13 kap. 20 § aktiebolagslagen finns vissa bestämmelser om att tingsrätt skall underrätta registreringsmyndigheten om vissa beslut angående konkurs och offentligt ackord. Motsvarande bestämmelser finns i 11 kap. 20 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar och i handelsregisterlagen (1974:157). I förevarande proposition föreslås endast en ändring i nämnda bestämmelse i aktiebolagslagen av innebörd att underrättelseskyldigheten när det gäller vissa beslut enligt ackordslagen i stället avser motsvarande beslut enligt lagen om företagsrekonstruktion.

I motionerna L12 av Anita Persson m.fl. (s) samt L17 av Inga-Britt Johansson och Marianne Carlström (båda s) yrkas att motsvarande ändringar skall göras i lagen om ekonomiska föreningar och handelsregisterlagen.

Som framhålls i motionerna är den nya lagstiftningen om företagsrekonstruktion tillämplig på näringsidkare oavsett storleken på verksamheten och oavsett associationsform. Med hänsyn härtill skall, som motionärerna yrkar, lagändringar som motsvarar de som regeringen föreslår i 13 kap. 20 § aktiebolagslagen också införas i de angivna lagrummen i lagen om ekonomiska föreningar resp. handelsregisterlagen. Utskottet tillstyrker sålunda bifall till motionerna och framlägger i bilaga 4 förslag till erforderliga lagändringar.

Under beredningen av ärendet har utskottet uppmärksammat att vissa ytterligare lagtekniska justeringar behöver göras i regeringens lagförslag. Ändringarna rör lagen om företagsrekonstruktion och förmånsrättslagen. Utskottet lägger i bilaga 3 till betänkandet fram förslag till några lagändringar.

En annan åtgärd som bör vidtas gäller den i proposition 1995/96:115 föreslagna ändringen i lagen om företagsrekonstruktion (lagförslag 30), som är en följdändring till den nya lagen om domstolsärenden. Detta lagförslag bör arbetas in i förslaget till lag om företagsrekonstruktion.

Utskottet framlägger vidare - med anledning av regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva (lagförslag 4) - ett eget förslag till ny lydelse av 3 § nämnda lag, enligt vad som framgår av bilaga 4. Skälet härtill är att riksdagen nyligen har beslutat en viss annan ändring i paragrafen i fråga, vilken skall träda i kraft den 1 juli 1996 (prop. 1995/96:115, JuU17, rskr. 193).

Utskottet föreslår också att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:302) om ändring i förmånsrättslagen (lagförslag 7), eftersom ändringslagen trätt i kraft den 1 april 1996 (se prop. 1994/95:49, LU6, rskr. 172). Den sakliga ändringen bör i stället åstadkommas genom den av utskottet i bilaga 3 föreslagna dndringen i 10 § förmånsrättslagen.

Det förslag som lämnas beträffande lagen (1995:307) om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617) (lagförslag 11) har riksdagen delvis genomfört i annat sammanhang, och lagändringen har trätt i kraft den 1 april 1996 (se bet. 1995/96:LU29, rskr. 167). Med hänsyn härtill och till innehållet i regeringens lagförslag 10 angående lag om ändring i utsökningsregisterlagen såvitt avser 6 § förordar utskottet att lagförslag 11 avslås.

Den nya lagstiftningen har i propositionen föreslagits träda i kraft den 1 februari 1996. Riksdagsbehandlingen av propositionen har emellertid inte kunnat avslutas före denna tidpunkt. Med hänsyn till att det är angeläget att den nya lagstiftningen träder i kraft snarast möjligt, men också till att erforderlig tid kan behövas för informationsinsatser, förordar utskottet att ikraftträdandetidpunkten bestäms till den 1 september 1996.

Utskottet har inte någon erinran mot de delar av propositionen som inte särskilt har berörts.

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på förslaget till lag om företagsrekonstruktion, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1995/96:L13 yrkande 1 i denna del och yrkande 2 samt 1994/95:L309 yrkande 1,

res. 1 (fp, mp)

2. beträffande åtgärder för att underlätta företagsrekonstruktion

att riksdagen avslår motion 1994/95:L306 yrkande 4,

3. beträffande ekonomisk förutsättning för företagsrekonstruktion

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om företagsrekonstruktion såvitt avser 2 kap. 6 § första stycket med den ändringen att stycket erhåller i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelse,

4. beträffande obligatorisk prövning av företagsrekonstruktion

att riksdagen avslår motion 1994/95:L308 yrkande 5,

res. 2 (fp)

5. beträffande ansökan om företagsrekonstruktion

att riksdagen med avslag på motion 1995/96:L14 yrkande 2 antar 2 kap. 1 §, 3-5 §§, 6 § tredje stycket, 7-9 §§ samt 4 kap. 13 § förslaget till lag om företagsrekonstruktion,

res. 3 (m)

6. beträffande gäldenärens avtal

att riksdagen med anledning av motion 1995/96:L15 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande rekonstruktörens kompetens

att riksdagen med avslag på motion 1995/96:L15 yrkande 2 antar 2 kap. 11 § förslaget till lag om företagsrekonstruktion,

8. beträffande vissa tidsfrister m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1995/96:L14 yrkande 3 antar 2 kap. 10 och 13 §§ förslaget till lag om företagsrekonstruktion,

res. 4 (m)

9. beträffande rekonstruktionsplanen

att riksdagen med avslag på motionerna 1995/96:L14 yrkande 1 och 1995/96:L15 yrkande 4 antar 2 kap. 12 § förslaget till lag om företagsrekonstruktion,

res. 5 (m)

10. beträffande ackordsreglerna

att riksdagen avslår motion 1995/96:L15 yrkande 5,

11. beträffande statens borgenärsfunktion vid ackord

att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:L11 yrkande 2 och 1995/96:L15 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 6 (m)

12. beträffande förmånsrättslagen

att riksdagen

dels med avslag på motionerna 1995/96:L11 yrkande 1, 1995/96:L14 yrkandena 5 och 6, 1995/96:L15 yrkandena 6-8, 1994/95:L301 yrkandena 1 och 2, 1994/95:L307 yrkande 1, 1994/95:L308 yrkande 4, 1994/95:L309 yrkande 2, 1994/95:L310, 1994/95:L312 yrkande 2 samt 1994/95:Ju221 yrkande 8 antar regeringens förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) med de ändringarna att 10 § samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna erhåller i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelse,

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:302) om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),

res. 7 (m)

res. 8 (c)

res. 9 (fp)

res.10 (mp)

13. beträffande underlaget för företagshypotek

att riksdagen avslår motion 1994/95:L301 yrkande 3,

res. 11 (m)

14. beträffande återtagandeförbehåll

att riksdagen avslår motionerna 1995/96:L16 och 1994/95:L311,

res. 12 ( c, fp)

15. beträffande skuldsanering för vissa näringsidkare

att riksdagen med avslag på motionerna 1995/96:L11 yrkande 3, 1995/96:L13 yrkande 1 i denna del och 1995/96:L14 yrkande 4 antar regeringens förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334), med den ändringen att tidpunkten för lagens ikraftträdande bestäms till den 1 september 1996,

res. 13 (m)

res. 14 (fp)

16. beträffande lagen om företagsrekonstruktion i övrigt

att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:5 i denna del och proposition 1995/96:115 i denna del antar det i förstnämnda proposition framlagda förslaget till lag om företagsrekonstruktion, i den mån lagförslaget inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan, med de ändringarna att

dels orden central föreningsbank i 1 kap. 3 § första stycket byts ut mot medlemsbank ,

dels siffran 1 i 3 kap. 14 § första stycket utgår ur lagrummet,

dels 4 kap. 1 § erhåller följande lydelse:

Om inte annat föreskrivs, gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden för rättens handläggning enligt denna lag.

dels 4 kap. 2 § erhåller följande lydelse:

En sådan förhandling som avses i 3 kap. 23 § första stycket skall äga rum så snart som möjligt. Om rekonstruktören, gäldenären eller en borgenär uteblir från förhandlingen, hindrar det inte att ackordsfrågan prövas och avgörs.

dels 4 kap. 3 § utgår,

dels 4 kap. 4-15 §§ betecknas 4 kap. 3-14 §§,

dels hänvisningen i 4 kap. 6 § skall avse 4 §, hänvisningen i 4 kap. 7 § skall avse 4 och 5 §§, hänvisningen i 4 kap. 9 § skall avse 7 §, hänvisningen i 4 kap. 10 § skall avse 7 § första stycket eller 8 § andra stycket samt hänvisningen i 4 kap. 15 § skall avse 13 §,

dels ock att tidpunkten för lagens ikraftträdande bestäms till den 1 september 1996,

17. beträffande lösöresköpslagen

att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:5 i denna del antar av utskottet i bilaga 4 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,

18. beträffande utsökningsregisterlagen

att riksdagen

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:307) om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617).

19. beträffande tingsrätts underrättelseskyldighet

att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:L12 och 1995/96:L17 antar de av utskottet i bilaga 4 framlagda förslagen till

dels lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157),

dels lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,

20. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar regeringens förslag till

dels lag om ändring i äktenskapsbalken,

dels lag om ändring i föräldrabalken,

dels lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,

dels lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

dels lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m.,

dels lag om ändring i konkurslagen (1987:672),

dels lag om ändring i köplagen (1990:931),

dels lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,

dels lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.,

dels ock lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m.,

med den ändringen att tidpunkten för lagarnas ikraftträdande bestäms till den 1 september 1996,

21. beträffande fristdagen i konkurs m.m.

att riksdagen avslår motion 1994/95:L303 yrkandena 2 och 3,

res. 15 (m)

22. beträffande konkursförvaltningen

att riksdagen avslår motion 1994/95: L303 yrkande 1,

res. 16 (m)

23. beträffande obeståndsmyndighet

att riksdagen avslår motion 1994/95:L302,

res. 17 (fp)

24. beträffande åtgärder mot konkursmissbruk

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:L306 yrkande 3, 1994/95:L308 yrkandena 1-3 samt 1994/95:L312 yrkande 1.

Stockholm den 21 maj 1996

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad (s), Carin Lundberg (s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Henrik S Järrel (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s), Anders Ygeman (s),Tomas Högström (m), Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson (c), Marietta de Pourbaix-Lundin (m) och Per Rosengren (v).

1. Avslag på förslaget till lag om företagsrekonstruktion, m.m. (mom. 1)

Bengt Harding Olson (fp) och Yvonne Ruwaida (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med Såvitt utskottet och på s. 13 slutar med yrkande 1 bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning av motionerna framhålla vikten av att en ny lagstiftning om rekonstruktion av företag ges en flexibel utformning så att den kan tillämpas på företag av olika storlekar. Utskottet delar uppfattningen i motion L13 att propositionen inte tillgodoser de mindre företagens behov, eftersom lagförslaget saknar regler om ett förenklat rekonstruktionsförfarande för denna kategori. Enligt utskottets mening är vidare reformen, som anförs i motion L13, otillräcklig för sitt syfte även av den anledningen att den inte innefattar en förbättrad ställning i förmånsrättshänseende för leverantörsfordringar och ett avskaffande av förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter.

En ny lagstiftning om rehabilitering av företag - som är en lämpligare allmän beteckning för förfarandet - bör utformas med två alternativa system för rehabiliteringen, efter förebild av den finländska lagstiftningen om företagssanering. En sådan lag bör sålunda innehålla en fullständig reglering av de åtgärder som avser en omfattande företagsrekonstruktion. När företagets problem är av enklare beskaffenhet och främst hänför sig till skuldsituationen bör ett förenklat förfarande för företagssanering kunna användas. Lagstiftningen bör därför också innehålla regler om en sådan enklare ordning.

När det gäller förmånsrättsordningen anser utskottet i likhet med motionärerna att antalet förmånsrätter allmänt sett bör minska så att en större rättvisa åstadkoms mellan borgenärerna. Härigenom torde incitamenten öka hos samtliga borgenärsgrupper för att åstadkomma angelägna företagsrekonstruktioner i stället för att låta företagen gå i konkurs. Som nämnts bör i främsta rummet statens förmånsrätt för skatter och allmänna avgifter slopas liksom leverantörsfordringarnas ställning förbättras på bekostnad av företagshypoteket. Enligt utskottets mening är dessa förändringar av förmånsrättsordningen av så väsentlig betydelse för en effektiv lagstiftning om företagsrehabilitering att det saknas anledning att genomföra det föreliggande förslaget till lagstiftning om företagsrekonstruktion ens som en första etapp i avvaktan på att olika frågor om förmånsrätt utreds i särskild ordning.

Med hänvisning till det anförda bör propositionen nu avslås och regeringen skyndsamt återkomma med ett nytt förslag till lagstiftning om rehabilitering av företag. Ett sådant förslag bör i enlighet med det ovan sagda innehålla regler om ett förenklat förfarande för mindre företag och inbegripa en förändrad förmånsrättsordning främst vad gäller skattefordringarnas och leverantörsfordringarnas ställning.

Till följd av det anförda avstyrker utskottet, med bifall till motion L13 yrkande 1 i denna del, det i propositionen framlagda förslaget till lag om företagsrekonstruktion. Vad utskottet i övrigt ovan anfört om ett nytt förslag till lag om företagsrekonstruktion bör riksdagen med bifall till motion L13 yrkande 2 och med anledning av motion L309 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag på förslaget till lag om företagsrekonstruktion, m.m.

att riksdagen

dels med bifall till motion 1995/96:L13 yrkande 1 i denna del avslår proposition 1995/96:5 utom såvitt avser lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334),

dels med bifall till motion 1995/96:L13 yrkande 2 och med anledning av motion 1994/95:L309 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Obligatorisk prövning av företagsrekonstruktion (mom. 4)

Bengt Harding Olson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med Utskottet kan och slutar med yrkande 5 bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att en lagstiftning om företagsrehabilitering med all säkerhet ökar möjligheterna att rädda företag som har utvecklingsmöjligheter och minskar antalet onödiga konkurser. För att lagstiftningen skall få åsyftad verkan måste emellertid, som framhålls i motion L308, införas en obligatorisk prövning av möjligheterna till företagsrekonstruktion innan ett konkursförfarande inleds. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till erforderliga lagändringar.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande obligatorisk prövning av företagsrekonstruktion

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:L308 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Ansökan om företagsrekonstruktion (mom. 5)

Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med Utskottet vill och slutar med yrkande 2 bort ha följande lydelse:

Utskottet vill för sin del framhålla att det främst ligger i näringsidkarens eget intresse att försöka rädda företaget och återställa lönsamheten genom att ansöka om företagsrekonstruktion i god tid. Som anförs i motion L14 skapas, genom möjligheten att en borgenär får ansöka om företagsrekonstruktion, en risk för ansökningar som inte syftar till seriösa rekonstruktionsförsök utan i stället till att vissa borgenärer kan tillskansa sig fördelar i ett senare indrivningsförfarande på bekostnad av andra borgenärer. Missbruk i detta syfte förekommer i dag i konkursförfarandet.

Mot denna bakgrund kan utskottet i likhet med motionärerna inte ställa sig bakom lagförslaget i nu ifrågavarande del. Utskottet förordar i stället en ordning där endast gäldenären har rätt att ansöka om företagsrekonstruktion. Regeringen bör omgående återkomma till riksdagen med förslag till de ändringar av lagen om företagsrekonstruktion som föranleds härav. I avvaktan härpå får det nu framlagda förslaget godtas som en provisorisk lösning.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med anledning av motion L14 yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande ansökan om företagsrekonstruktion

att riksdagen

dels med anledning av motion 1995/96:L14 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

dels antar 2 kap. 1 §, 3-5 §§, 6 § tredje stycket, 7-9 §§ samt 4 kap. 13 § förslaget till lag om företagsrekonstruktion.

4. Vissa tidsfrister m.m. (mom. 8)

Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med De tidsfrister och slutar med yrkande 3 bort ha följande lydelse:

När det gäller de tidsfrister som föreslås i propositionen beträffande underrättelse om beslut om företagsrekonstruktion och när borgenärssammanträde skall äga rum delar utskottet de farhågor som framförs i motion L14 att fristerna i praktiken kommer att visa sig alltför snäva. En viss utsträckning av tidsfristerna är enligt utskottets mening påkallat och kommer att gagna förfarandet utan att krav på skyndsamhet i handläggningen äventyras. Regeringen får återkomma till riksdagen med förslag till preciserade ändringar i lagen om företagsrekonstruktion. I avbidan på att så sker får det föreliggande lagförslaget godtas som en provisorisk lösning.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med anledning av motion L14 yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande vissa tidsfrister m.m.

att riksdagen

dels med anledning av motion 1995/96:L14 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

dels antar 2 kap. 10 och 13 §§ förslaget till lag om företagsrekonstruktion.

5. Rekonstruktionsplanen (mom. 9)

Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med Enligt utskottets och slutar med yrkande 1 bort ha följande lydelse:

Utskottet delar bedömningen i motion L14 att det är orealistiskt att, som lagförslaget, utgå från att ett rekonstruktionsförfarande skall kunna genomföras med i princip total uppslutning från borgenärernas sida. En sådan modell kan missbrukas av vissa borgenärer. Som motionärerna anför bör i syfte att effektivisera förfarandet den ordningen införas att rekonstruktionsplanen skall fastställas av domstol sedan borgenärerna haft tillfälle att uttala sig över rekonstruktörens förslag till plan. En förutsättning för beslut om fastställelse bör vara att viss majoritet av borgenärerna uttalat sig till förmån för rekonstruktionsplanen. Enligt utskottets mening får det ankomma på regeringen att snarast återkomma till riksdagen med förslag till erforderliga ändringar i lagen om företagsrekonstruktion. I avvaktan härpå får det nu framlagda lagförslaget godtas tills vidare.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med anledning av motion L14 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande rekonstruktionsplanen

att riksdagen

dels med anledning av motion 1995/96:L14 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

dels med avslag på motion 1995/96:L15 yrkande 4 antar 2 kap. 12 § förslaget till lag om företagsrekonstruktion.

6. Statens borgenärsfunktion vid ackord (mom. 11)

Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med Utskottet anser och slutar med till känna bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion L11 att ackordsuppgörelser ofta försvåras av att staten i sådana sammanhang företräds av skattemyndigheten. Denna myndighet saknar tillräcklig kompetens för att kunna göra sådana affärsmässiga överväganden som är nödvändiga vid ackordsförhandlingar. Kronofogdemyndigheten däremot har en god överblick över ett företags totala ekonomiska situation och är därför den myndighet som är bäst lämpad att företräda staten som borgenär. Som framhålls i motion L11 talar ett avskaffande av statens förmånsrätt för skatter m.m. också starkt för att kronofogdemyndigheten övertar statens borgenärsfunktion. En förändring av statens borgenärsfunktion i den riktning som nu förordats skulle - i förening med att skatteförmånsrätten avskaffas - avsevärt förbättra möjligheterna att utom konkurs rekonstruera företag. En avsevärd fördel med förändringen är också att staten skulle företrädas av en och samma myndighet under hela rekonstruktionsförfarandet, liksom vid en eventuell efterföljande konkurs.

Utskottet anser sålunda att riksdagen med bifall till motionerna L11 yrkande 2 och L15 yrkande 3 bör anta det av reservanterna i bilaga 5 framlagda förslaget till ändring i lagen om ackord rörande statliga fordringar m.m.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande statens borgenärsfunktion vid ackord

att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:L11 yrkande 2 och 1995/96:L15 yrkande 3

dels beslutar att 2 och 4 §§ lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. skall erhålla ändrad lydelse i enlighet med Reservanternas förslag i bilaga 5,

dels beslutar om sådan ändring av ingressen till regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. som föranleds härav.

7. Förmånsrättslagen (mom. 12)

Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med Utskottet har och på s. 28 slutar med yrkande 8 bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion L301 är staten regelmässigt den borgenär som har bäst inblick i en gäldenärs betalningsförmåga. Staten kan därför på ett tidigt stadium bli varse tecken på betalningssvårigheter i ett företag. Om förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter togs bort skulle staten få incitament att tidigare ingripa i ett företag som befinner sig i begynnande ekonomiska svårigheter. Staten skulle härvid som likaberättigad med andra oprioriterade fordringsägare få större möjligheter att verka för lösningar utom konkurs. Statens företrädare skulle vid ackordsförhandlingar inte behöva hävda att staten skall ha full utdelning innan exempelvis leverantörer får någon utdelning. Det allmänna kommer därmed, som Insolvensutredningen också anfört, att få ett större intresse av att medverka till ekonomiska uppgörelser mellan gäldenären och borgenärerna. Detta kommer att främja möjligheterna till företagsrekonstruktion. Ett annat väsentligt skäl till att slopa förmånsrätten för skatter, som särskilt påpekas i motion L14, är att utdelningen till oprioriterade borgenärer härigenom skulle komma att öka. Därmed stärks leverantörernas ställning och antalet följdkonkurser för denna borgenärskategori kan förväntas minska. Utskottet vill understryka att en sådan reform väsentligt skulle gynna borgenärernas ställning i allmänhet i ett rekonstruktionsförfarande och därmed skapa betydligt bättre förutsättningar för lyckosamma rekonstruktioner. Enligt utskottets mening torde de positiva effekterna av ett avskaffande av skatteförmånsrätten vara tillräckligt underbyggda vid det här laget. Regeringen bör därför omgående lägga fram ett förslag för riksdagen om avskaffande av förmånsrätten för fordringar på skatter och allmänna avgifter.

För att en företagsrekonstruktion skall lyckas är, som framhålls i motion L301, det också av avgörande betydelse att de anställdas fortsatta insatser i produktionen kan garanteras. De anställdas löneanspråk för tiden närmast före och efter ett konkursbeslut bör därför ha bättre förmånsrätt än företagshypotek. Fördelarna med en sådan förändring av förmånsrättsordningen är enligt utskottets mening också tillräckligt klarlagda för att regeringen skyndsamt skall kunna lägga fram förslag till erforderliga lagändringar.

Vad särskilt gäller lönegarantin anser utskottet i likhet med motion L14 att ett nytt lönegarantisystem bör utformas efter förebild av den ordning som gäller inom den allmänna sjukförsäkringen. Härigenom skulle hanteringen av lönersättningen vid konkurs förenklas och kostnaderna nedbringas. De arbetsgivaravgifter som finansierar lönegarantisystemet bör sålunda tillföras försäkringskassorna. Försäkringskassan skall utbetala garantimedel till de anställda vilka förvaltaren i konkursen har anmält för kassan. Den anställde har sedan, som varje annan borgenär, att bevaka sin fordran enligt anställningsavtalet med arbetsgivaren. Det åligger förvaltaren att vid utdelning på lönefordran göra avdrag för vad löntagaren erhållit i lönegarantimedel från försäkringskassan eller som massagäld som förvaltaren betalat. Systemet bör vidare möjliggöra för förvaltaren vid avvecklingen av konkursföretaget eller vid en rekonstruktion av detsamma att låta anställda arbeta vidare.

Den modell som nu skisserats torde vara betydligt enklare och billigare att administrera än det nuvarande lönegarantisystemet. Genom det föreslagna systemet bör också missbruksmöjligheterna bli mindre än i dag och lönegarantin inte i samma utsträckning kunna utnyttjas för att tillskansa sig otillbörliga konkurrensfördelar gentemot andra företag på marknaden. Det får ankomma på regeringen att i enlighet med de angivna riktlinjerna mer i detalj utforma förslag till ett nytt lönegarantisystem och återkomma till riksdagen. I avvaktan på sådana förslag får det föreliggande förslaget till ändring i förmånsrättslagen godtas som en provisorisk lösning.

Vad utskottet nu anfört om skattefordringars förmånsrätt m.m. bör riksdagen med anledning av de nu aktuella motionerna som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande förmånsrättslagen

att riksdagen

dels med anledning av motionerna 1995/96:L11 yrkande 1, 1995/96:L14 yrkandena 5 och 6, 1995/96:L15 yrkandena 6-8, 1994/95:L301 yrkandena 1 och 2, 1994/95:L307 yrkande 1, 1994/95: L308 yrkande 4, 1994/95:L309 yrkande 2, 1994/95:L310, 1994/95: L312 yrkande 2 och 1994/95:Ju221 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om skattefordringars förmånsrätt, m.m.,

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) med de ändringarna att 10 § samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna erhåller i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelse,

dels ock avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:302) om ändring i förmånsrättslagen (1970:979).

8. Förmånsrättslagen (mom. 12)

Agne Hansson och Birgitta Carlsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med Utskottet har och på s. 28 slutar med yrkande 8 bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer till alla delar i den bedömning som görs i motion L310 att det höga antalet konkurser under senare år särskilt hårt har drabbat små och medelstora företag. I denna kategori är företagen ofta leverantörer till större företag. Genom att leverantörsskulderna är oprioriterade erhålls sällan i konkurs någon utdelning att tala om. Även konkursmissbruk i form av s.k. bekvämlighetskonkurser har främst gått ut över leverantörerna. Ett sådant planlagt missbruk av konkursinstitutet snedvrider också konkurrensen till nackdel för andra företag i branschen vilket ytterst missgynnar konsumenterna. Missbruket bygger också ofta på ett inte avsett utnyttjande av lönegarantisystemet. Som framhålls av motionärerna måste obeståndslagstiftningen vara utformad så att den hindrar onödiga konkurser och minskar möjligheterna till systematiskt missbruk av konkursinstitutet. En bättre lagstiftning i detta avseende skulle också gagna kampen mot den ekonomiska brottsligheten, som ofta utnyttjar de nuvarande svagheterna i konkurslagstiftningen.

En starkt bidragande orsak till underleverantörernas nu redovisade svårigheter är, som anförs i motion L310, den förmånsrättsställning som statens fordringar på skatter och allmänna avgifter har. Ett avskaffande av förmånsrätten för skattefordringar m.m. skulle innebära att den totala utdelningen på oprioriterade fordringar ökar och att antalet följdkonkurser hos leverantörsföretag minskar i betydande omfattning. En annan positiv effekt av ett upphävande av skatteförmånsrätten, som också framhållits av Insolvensutredningen, är att staten som borgenär får anledning att i god tid ingripa i ett företag i begynnande ekonomisk kris. Som anförs i motionen torde härigenom möjligheterna att uppnå ackordsuppgörelser öka, vilket kommer att främja strävan att rekonstruera företag. Det anförda innebär således att utskottet förordar att förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter upphävs.

Som också framhålls i motion L310 bör förmånsrättsordningen även ge incitament för bankerna att medverka i företagsrekonstruktioner. Detta kan uppnås genom att fordringar på s.k. produktiva löner ges förmånsrätt före företagshypotek. Härigenom skulle banker och andra innehavare av företagshypotek bli mer angelägna om att förhindra att ekonomiska kriser uppkommer i företagen och aktivt medverka i rekonstruktioner. Samtidigt skulle den snedvridning av konkurrensen som bekvämlighetskonkurserna innebär, med deras överutnyttjande av lönegarantin, mildras. Utskottet instämmer sålunda också i önskemålet i motion L310 att s.k. produktiva löner bör ges förmånsrätt framför företagshypotek.

Det bör ankomma på regeringen att omgående återkomma med erforderliga lagförslag i enlighet med vad utskottet nu anfört. I avvaktan på sådana lagförslag får det framlagda förslaget till ändring i förmånsrättslagen godtas som en provisorisk lösning.

Vad utskottet sålunda anfört om förmånsrätt för produktiva löner m.m. bör riksdagen med bifall till motion L310 och med anledning av de övriga nu aktuella motionsyrkandena som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande förmånsrättslagen

att riksdagen

dels med bifall till motion 1994/95:L310 samt med anledning av motionerna 1995/96:L11 yrkande 1, 1995/96:L14 yrkandena 5 och 6, 1995/96:L15 yrkandena 6-8, 1994/95:L301 yrkandena 1 och 2, 1994/95:L307 yrkande 1, 1994/95:L308 yrkande 4, 1994/95:L309 yrkande 2, 1994/95:L312 yrkande 2 och 1994/95:Ju221 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om förmånsrätt för produktiva löner, m.m.,

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) med de ändringarna att 10 § samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna erhåller i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelse,

dels ock avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:302) om ändring i förmånsrättslagen (1970:979).

9. Förmånsrättslagen (mom. 12)

Bengt Harding Olson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med Utskottet har och på s. 28 slutar med yrkande 8 bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med motionerna L308 och L309 understryka förmånsrättsordningens betydelse för möjligheterna att framgångsrikt kunna genomföra företagsrekonstruktioner. Förmånsrättsordningen bör sålunda dels medverka till att en rekonstruktion kommer till stånd i de fall företaget är livskraftigt, dels också bidra till att rekonstruktionsarbetet kan bedrivas på ett effektivt sätt.

Enligt utskottets mening bör även borgenärer med prioriterade fordringar - exempelvis vissa lönefordringar, fordringar med säkerhet i företagshypotek och skattefordringar - ges ökade incitament att följa och ingripa i utvecklingen hos ett företag som är på väg in i en ekonomisk kris. Härigenom skapas bättre förutsättningar för att få till stånd en rekonstruktion av företaget utan konkurs och även ökade utsikter för de icke prioriterade borgenärerna att få betalt.

Det får ankomma på regeringen att omgående återkomma till riksdagen med erforderliga lagförslag i enlighet med det anförda.

Vad utskottet nu anfört om en reformerad förmånsrättsordning bör riksdagen med bifall till motionerna L308 yrkande 4 och L309 yrkande 2 samt med anledning av de övriga nu aktuella motionsyrkandena som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande förmånsrättslagen

att riksdagen

dels med bifall till motionerna 1994/95:L308 yrkande 4 och 1994/95:L309 yrkande 2 samt med anledning av motionerna 1995/96:L11 yrkande 1, 1995/96:L14 yrkandena 5 och 6, 1995/96:L15 yrkandena 6-8, 1994/95:L301 yrkandena 1 och 2, 1994/95:L307 yrkande 1, 1994/95:L310, 1994/95:L312 yrkande 2 och 1994/95:Ju221 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en reformerad förmånsrättsordning,

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) med de ändringarna att 10 § samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna erhåller i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelse,

dels ock avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:302) om ändring i förmånsrättslagen (1970:979).

10. Förmånsrättslagen (mom.12)

Yvonne Ruwaida (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med Utskottet har och på s. 28 slutar med avstyrker motionsyrkandet bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motionerna L308 och L309 har förmånsrättsordningen en avgörande betydelse för möjligheterna att framgångsrikt kunna genomföra företagsrekonstruktioner. För att åstadkomma att förmånsrättsordningen får denna verkan bör även borgenärer med prioriterade fordringar - exempelvis staten med förmånsrätt för sina skattefordringar - ges ökade incitament att följa och ingripa i utvecklingen hos ett företag som är på väg in i en ekonomisk kris. Härigenom skapas bättre förutsättningar för att få till stånd en rekonstruktion av företaget utan konkurs och även ökade utsikter för de icke prioriterade borgenärerna att få betalt.

Vad gäller yrkande 8 i motion L15 vill utskottet i likhet med motionärerna framhålla att de försämringar som under senare år genomförts beträffande löneskyddet hårt drabbat arbetstagarna. Vad särskilt beträffar lönegarantin innebär den s.k. karensregeln alltjämt en orättvis behandling av de anställda. Som framhålls i motionen bör karensregeln bara gälla vid uppenbart missbruk och där det står klart att missbruket grundas på ett handlande i samförstånd mellan arbetsgivare och anställda.

Utskottet anser vidare i likhet med motion L15 yrkande 7 att löner under en företagsrekonstruktion bör få förmånsrätt som för nytillkomna fordringar i allmänhet enligt regeringens förslag. Som motionärerna framhåller talar starka skäl för en sådan prioriterad ställning för dessa löneanspråk. Arbetstagarna riskerar annars att stå helt utan löneskydd under en rekonstruktionsperiod.

Regeringen bör snarast återkomma med förslag till erforderliga lagändringar enligt vad som nu anförts.

Vad utskottet sålunda anfört om lönefordringars förmånsrätt m.m. bör riksdagen med bifall till motionerna L15 yrkandena 7 och 8, L308 yrkande 4 och L309 yrkande 2 samt med anledning av de övriga motionsyrkandena som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande förmånsrättslagen

att riksdagen

dels med bifall till motionerna 1995/96:L15 yrkandena 7 och 8, 1994/95:L308 yrkande 4 och 1994/95:L309 yrkande 2 samt med anledning av motionerna 1995/96:L11 yrkande 1, 1995/96:L14 yrkandena 5 och 6, 1995/96:L15 yrkande 6, 1994/95:L301 yrkandena 1 och 2, 1994/95:L307 yrkande 1, 1994/95:L310, 1994/95:L312 yrkande 2 och 1994/95:Ju221 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om lönefordringars förmånsrätt m.m.,

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) med de ändringarna att 10 § samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna erhåller i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelse,

dels ock avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:302) om ändring i förmånsrättslagen (1970:979).

11. Underlaget för företagshypotek (mom. 13)

Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med I avvaktan och slutar med yrkande 3 bort ha följande lydelse:

Utskottet vill för sin del framhålla sambandet mellan den nuvarande ordningen att kassa- och banktillgodohavanden inte ingår i underlaget för företagshypotek och förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter. Som påpekas i motion L301 bortfaller ett avgörande argument för att behålla undantaget i det fall förmånsrätten för skatter m.m. avskaffas. Med hänsyn till angelägenheten av att skatteförmånsrätten snarast upphävs talar starka skäl sålunda för att den inteckningsbara egendomen vid företagshypotek vidgas på sätt motionärerna förordar. Det skulle stärka skyddet för borgenärer med företagsinteckningar utan att följderna för andra fordringsägare blir orättvisa. Enligt utskottets mening är fördelarna med en utvidgning av hypoteksunderlaget tillräckligt väl underbyggda. Regeringen bör därför omgående lägga fram ett förslag för riksdagen till erforderlig lagändring.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion L301 yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande underlaget för företagshypotek

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:L301 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Återtagandeförbehåll (mom. 14)

Agne Hansson (c), Bengt Harding Olson (fp) och Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med Enligt vad och på s. 30 slutar med och L311 bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motionerna L16 och L311 är en bidragande orsak till det höga antalet konkurser i Sverige att det sakrättsliga skyddet för äganderättsförbehåll är för svagt. Ett utvidgat skydd för sådana förbehåll skulle stärka främst leverantörernas ställning och medföra att kreditmöjligheterna allmänt sett ökar. Åtgärden skulle också innebära att en leverantör som säljer med äganderättsförbehåll sakrättsligt sett erhåller ett skydd liknande det som gäller vid försäljning genom kommission. En annan fördel, som framhålls i motionerna, är att rättslig överensstämmelse uppnås med vad som gäller i flera av de länder som är Sveriges viktigaste handelspartners. Det får ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med erforderliga lagförslag. Vad nu anförts bör riksdagen med bifall till motionerna L16 och L311 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande återtagandeförbehåll

att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:L16 och 1994/95:L311 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Skuldsanering för vissa näringsidkare (mom. 15)

Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med Utskottet vill och slutar med 4 avstyrks bort ha följande lydelse:

Som framhållits av såväl Insolvensutredningen som i förarbetena till skuldsaneringslagen är det betydelsefullt med en klar gräns mellan skuldsanering och andra former av insolvensbehandling. Begreppet näringsidkare är vidsträckt och innefattar inte bara den som driver och livnär sig på en industriell rörelse, en handelsrörelse eller exempelvis ett jordbruk. Hit hör också den som jämsides med en anställning driver någon form av näringsverksamhet. Genom en utvidgning av skuldsaneringslagen i enlighet med regeringens förslag tillkommer problemet att på ett entydigt sätt ange vilka näringsidkare som skulle omfattas av skuldsanering. Enligt utskottets mening är det vidare inte rimligt att den som befinner sig i en situation av överskuldsättning skall kunna fortsätta att bedriva näringsverksamhet, om än i liten skala. En utvidgning av skuldsaneringsinstitutet på sätt regeringen föreslår innebär också att riskerna för missbruk av institutet ökar. Det bör vidare framhållas att den som gått i borgen för en gäldenär riskerar att komma i ekonomiska svårigheter om gäldenären beviljas skuldsanering enligt skuldsaneringslagen. Vid en utvidgning av lagens tillämpningsområde i enlighet med regeringens förslag riskerar sålunda även borgensmän till näringsidkare som beviljas skuldsanering att hamna i ekonomiska bekymmer. Som anförs i motion L14 kan detta allmänt sett inte vara till gagn för småföretagandet.

Det anförda leder enligt utskottets mening till att skuldsanering även i fortsättningen bör vara renodlad för rent privatekonomiska förhållanden. Utskottet anser därför i likhet med motionärerna att tillämpningsområdet för skuldsaneringslagen inte bör utvidgas såsom regeringen föreslår. Förslaget bör sålunda - med bifall till motionerna L11 yrkande 3, L13 yrkande 1 i denna del och L14 yrkande 4 - avslås.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande skuldsanering för vissa näringsidkare

att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:L11 yrkande 3, 1995/96:L13 yrkande 1 i denna del och 1995/96:L14 yrkande 4 avslår regeringens förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334).

14. Skuldsanering för vissa näringsidkare (mom. 15)

Bengt Harding Olson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med Utskottet vill och slutar med 4 avstyrks bort ha följande lydelse:

Utskottet vill än en gång framhålla att propositionen inte tillgodoser de mindre företagens behov av företagsrekonstruktion. Som framhålls i motion L13 strider vidare en utvidgning av skuldsaneringslagen till att omfatta vissa näringsidkare mot principen att skuldsaneringsinstitutet är avsett för rent privatekonomiska förhållanden. Sistnämnda förslag är dessutom behäftat med andra nackdelar. Stora tillämpningssvårigheter uppkommer dels inom skuldsaneringslagen vid gränsdragningen mellan privatekonomi och företagsekonomi dels mellan skuldsaneringslagen och lagen om företagsrekonstruktion. Vidare blir skuldsaneringslagens tillämpningsområde orimligt snävt om detta skall omfatta näringsverksamhet som närmast har karaktären av extraknäck och om förutom alla redan gällande krav för skuldsanering även skall krävas särskilda skäl . De mindre företagens problem kommer uppenbarligen att hamna mellan stolarna och deras berättigade behov av rekonstruktion blir uppenbarligen inte tillgodosett.

Som utskottet tidigare förordat måste de mindre företagens berättigade krav på möjligheter till företagsrekonstruktion mötas genom särskilda regler om ett förenklat förfarande för företagssanering beträffande denna kategori. Här kan den finländska lagstiftningen på området tjäna som förebild.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att regeringens förslag till utvidgat tillämpningsområde för skuldsaneringslagen bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande skuldsanering för vissa näringsidkare

att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:L11 yrkande 3, 1995/96:L13 yrkande 1 i denna del och 1995/96:L14 yrkande 4 avslår regeringens förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334).

15. Fristdagen i konkurs m.m. (mom. 21)

Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med En motion och slutar med och 3 bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion L303 kan borgenärernas rätt i ett aktiebolag inte anses var i fara så länge tillgångarna överstiger skulderna i bolaget. Den för borgenärerna kritiska tidpunkten uppkommer däremot när skyldighet inträder för aktiebolaget att träda i likvidation, dvs. när bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet.

I aktiebolagslagen föreskrivs vissa skyldigheter för styrelsen i den situationen att det finns skäl att anta att mer än halva aktiekapitalet är förbrukat i bolaget. Sålunda skall styrelsen ofördröjligen upprätta en s.k. kontrollbalansräkning. Visar denna att mer än halva aktiekapitalet förbrukats i bolaget skall styrelsen snarast möjligt till bolagsstämman hänskjuta frågan om bolaget skall träda i likvidation. Bolaget kan undgå likvidationsplikt om det på bolagsstämma som hålls inom åtta månader efter hänskjutandet godkänns en balansräkning som utvisar att det egna kapitalet uppgår till det registrerade aktiekapitalet. För styrelseledamöter gäller att de svarar solidariskt för bolagets förpliktelser om de underlåter att fullgöra vad som åligger dem i de angivna avseendena.

Den nu redovisade kritiska tidpunkten enligt aktiebolagslagen kan jämföras med den s.k. fristdagen enligt konkurslagen, som är den dag då en ansökan om gäldenärens försättande i konkurs kom in till tingsrätten. Fristdagen bildar utgångspunkt för de olika frister som gäller för återvinning av rättshandlingar m.m. i konkurs.

Utskottet delar uppfattningen i motion L303 att vad som är den kritiska tidpunkten enligt aktiebolagslagen också bör vara det enligt konkurslagen. Fristdagen i konkurs bör därför tidigareläggas och vara den tidpunkt då kontrollbalansräkningen utvisar att aktiekapitalet är till mer än hälften förbrukat. En sådan ordning skulle i hög grad gagna fordringsägarna i ett aktiebolag. Regeringen bör lägga fram förslag till en sådan ändring i konkurslagen.

Som motionärerna anför bör vidare försummelse av styrelseledamöter att fullgöra vad som åligger dem när denna tidpunkt inträtt innebära inte bara ett personligt ansvar för de förpliktelser bolaget ingår utan även ett ansvar för den skada som uppkommer. Ett förslag till ändring i aktiebolagslagen med denna innebörd bör framläggas för riksdagen.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med bifall till motion L303 yrkandena 2 och 3 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande fristdagen i konkurs m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:L303 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Konkursförvaltningen (mom. 22)

Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med Motioner med och på s. 33 slutar med sålunda motionsyrkandet bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att konkursförvaltarens allmänna åliggande är att avveckla konkursboet så snabbt och förmånligt som möjligt och därvid ta till vara borgenärernas gemensamma rätt och bästa. Enligt utskottets mening finns det emellertid bestämmelser i konkurslagen som i viss mån motverkar syftet att tillgodose borgenärerna. Som framhålls i motion L303 kan det betvivlas att ordningen med att förvaltningen skall stå under tillsyn av en tillsynsmyndighet främjar de syften som konkursförfarandet har.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att konkursförvaltningen i stället bör ordnas på ett sätt som överensstämmer med reglerna för förvaltningen av aktiebolag i aktiebolagslagen och att fordringsägarna i konkursen därvid inträder i aktieägarnas roll och funktioner. Detta innebär att borgenärerna i princip skall utse förvaltaren i konkursen. Vidare skall borgenärssammanträdena organiseras mer som bolagsstämmorna i aktiebolag. Patent- och registreringsverket skall för företag i konkurs kunna få en sådan registrerande och kontrollerande funktion som verket redan har för aktiebolag i drift. I syfte att förbättra kvaliteten på konkursförvaltningen skall vidare förvaltningen granskas av Finansinspektionen.

Enligt utskottets mening bör konkurslagen ändras i enlighet med de riktlinjer för en reform som nu angetts. Regeringen får återkomma till riksdagen med förslag till erforderliga lagändringar. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med bifall till motion L303 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande konkursförvaltningen

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:L303 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Obeståndsmyndighet (mom. 23)

Bengt Harding Olson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med Som framgått och slutar med motion L302 bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion L302 att organisationen på obeståndsområdet är splittrad och att effektiviteten i verksamheten bör förbättras, inte minst till gagn för kampen mot den ekonomiska brottsligheten. En väsentlig åtgärd för att samordna samhällets insatser och rationalisera hanteringen av olika obeståndsfrågor är, som motionären föreslår, att tillskapa en fristående obeståndsmyndighet eller självständig enhet inom en regional kronofogdemyndighet. Denna myndighet skall ha till uppgift att handha konkurs- och ackordsärenden, ärenden om företagsrekonstruktion resp. skuldsanering för fysiska personer samt hanteringen av lönegarantisystemet. Som framhålls i motionen torde inrättandet av en sådan myndighet innebära väsentliga besparingar för staten och minskade förluster för borgenärerna i konkurs. Regeringen bör överväga det nu aktuella spörsmålet närmare och återkomma till riksdagen med erforderliga förslag. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med bifall till motion L302 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande obeståndsmyndighet

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:L302 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Skuldsanering för vissa näringsidkare

Agne Hansson och Birgitta Carlsson (båda c) anför:

Principiella invändningar kan enligt vår mening resas mot att utvidga tillämpningsområdet för skuldsaneringslagen alltför mycket. Skuldsaneringslagen är och skall i första hand vara av social karaktär och omfatta enskilda personer. Vi har emellertid inte motsatt oss möjligheten att även vissa näringsidkare kan komma i fråga för skuldsanering. Förutsättningen är som framhålls i betänkandet att näringsverksamheten bedrivs i ringa omfattning och att endast fysiska personer skall kunna komma i fråga för skuldsanering. I den meningen bör skuldsaneringslagen vara till fördel för att underlätta och motivera att nyföretagandet stimuleras och genom att de som satsar på att bygga upp ett företag inte à priori är uteslutna från möjligheter att på ett ordnat sätt kunna sanera sina skulder.

Däremot är enligt vår uppfattning det föreliggande förslaget till lag om företagsrekonstruktion bristfälligt i den meningen att det inte i tillräcklig omfattning tar hänsyn till de små företagens behov av rekonstruktion. Ett rekonstruktionsförfarande med den innebörd som avses med den föreslagna lagstiftningen blir enligt vår mening i många fall alltför komplicerat och kostsamt för de mindre företagen. Det är, som nämnts, inte heller någon tillfredsställande lösning på detta problem att utvidga skuldsaneringslagens tillämpningsområde på sätt regeringen föreslår.

Mot den angivna bakgrunden vill vi understryka vikten av att regeringen snarast överväger om man inte, efter förebild av den finländska lagstiftningen om företagssanering, i lagen om företagsrekonstruktion kan införa särskilda regler för ett förenklat förfarande för rekonstruktion av mindre företag. Regeringen får återkomma med erforderliga lagförslag till riksdagen.

I proposition 1995/96:5 framlagda lagförslag

1 Förslag till lag om företagsrekonstruktion

2 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken

3 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

6 Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

7 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:302) om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

8 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

9 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m.

10 Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)

11 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:307) om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)

12 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

13 Förslag till lag om ändring i köplagen (1990:931)

14 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

15 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

16 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m.

17 Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334)

I proposition 1995/96:115 framlagt lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om företags- rekonstruktion

Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens lagförslag

1 Förslaget till lag om företagsrekonstruktion

Regeringens förslag Utskottets förslag

2 kap.

6 §

En förutsättning En förutsättning för att beslut om för att beslut om företagsrekonstrukt företagsrekonstrukt ion skall meddelas ion skall meddelas är att gäldenären är att det kan vid tiden för antas att ansökningen inte gäldenären inte kan betala sina kan betala sina förfallna skulder. förfallna skulder eller att sådan oförmåga inträder inom kort.

Beslut om företagsrekonstruktion får inte meddelas, om det saknas skälig anledning att anta att syftet med företagsrekonstruktionen kan uppnås.

En ansökan av en borgenär får bifallas endast om gäldenären har medgett ansökan.

2 Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

Regeringens förslag Utskottets förslag

10 § 3

Allmän förmånsrätt följer med 1. den kostnad som borgenär haft för försättande av gäldenären i konkurs och för beslut att ett dödsbos egendom skall avträdas till förvaltning av boutredningsman samt begravnings- och bouppteckningskostnader när gäldenären avlidit före konkursbeslutet,

2. arvode och kostnadsersättning till rekonstruktör enligt lagen (1995:000) om företagsrekonstruktion, tillsynsman enligt nämnda lag eller konkurslagen (1987:672) eller förordnad boutredningsman, om fordringen avser tid inom sex månader innan konkursansökningen gjordes eller därefter,

3. kostnad för särskilda åtgärder som under den tid som nämnts under 2 vidtagits med rekonstruktörens eller tillsynsmannens godkännande eller av boutredningsmannen och uppenbart varit till borgenärernas bästa, 4. som grundar sig 4. andra på avtal som fordringar som gäldenären med grundar sig på rekonstruktörens avtal som samtycke träffat. gäldenären med rekonstruktörens samtycke träffat under en företagsrekonstrukt ion enligt lagen om företagsrekonstrukt ion. Förmånsrätt enligt första stycket 1-3 gäller endast i den mån beloppet med hänsyn till omständigheterna är skäligt.

____________ ____________

1. Denna lag 1. Denna lag träder i kraft den träder i kraft den 1 februari 1996. 1 september 1996.

2. I fråga om 2. I fråga om förmånsrätt i förmånsrätt i konkurs som har konkurs som har beslutats på grund beslutats på grund av en ansökan som av en ansökan som gjorts före den 1 gjorts före den 1 februari 1996 september 1996 gäller 10 och 15 §§ gäller 10 och 15 §§ i deras äldre i deras äldre lydelse. lydelse.

Av utskottet framlagda lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1845:50 s.1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1845:50 s.1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse 1 Föreslagen lydelse

3 §

Är köpeavhandling så Är köpeavhandling så upprättad och upprättad och behandlad, som i 1 behandlad, som i 1 § sägs, men § sägs, men inträffar utmätning inträffar utmätning inom trettio dagar inom trettio dagar efter det efter det avhandlingen gavs avhandlingen gavs in till in till kronofogdemyndighet kronofogdemyndighet en i det län där en i det län där egendomen finns, egendomen finns, eller försätts eller försätts säljaren i konkurs säljaren i konkurs efter ansökning, efter ansökning, som gjorts inom som gjorts inom sagda tid, är den sagda tid, är den sålda egendomen ej sålda egendomen ej fredad från att fredad från att utmätas eller att utmätas eller att räknas till räknas till konkursboet. konkursboet. Detsamma gäller, Detsamma gäller, när ansökan om när ansökan om förordnande av god företagsrekonstrukt man enligt ion enligt lagen ackordslagen (1996:000) om (1970:847) gjorts företagsrekonstrukt inom nämnda tid och ion gjorts inom konkurs följt på nämnda tid och ansökan, som gjorts konkurs följt på inom tre veckor ansökan, som gjorts från det att verkan under av företagsrekonstrukt godmansförordnandet ionen eller inom förföll eller, när tre veckor från det förhandling om att rätten beslutat offentligt ackord att följt, företagsrekonstrukt ackordsfrågan ionen skall avgjordes. Görs upphöra. Görs efter efter utgången av utgången av den i den i första första punkten punkten angivna angivna tiden jäv tiden jäv mot mot köpeavhandling, köpeavhandling, vilken är så vilken är så upprättad och upprättad och behandlad, som nyss behandlad, som nyss sagts, är, om jävet sagts, är, om jävet görs vid görs vid utmätningstillfälle utmätningstillfälle , fordringsägaren , fordringsägaren skyldig att, om han skyldig att, om han vill fullfölja vill fullfölja jävet, inom en jävet, inom en månad därefter månad därefter väcka talan mot väcka talan mot såväl säljaren som såväl säljaren som köparen vid köparen vid tingsrätten i den tingsrätten i den ort där egendomen ort där egendomen finns. Gör han inte finns. Gör han inte det, har han det, har han förlorat sin talan. förlorat sin talan. Godset skall genast Godset skall genast beläggas med beläggas med kvarstad och kvarstad och sökanden skall, om sökanden skall, om han vill att han vill att åtgärden skall åtgärden skall bestå, inom fjorton bestå, inom fjorton dagar efter dagar efter utmätningsförrättni utmätningsförrättni ngen hos ngen hos kronofogdemyndighet kronofogdemyndighet en ställa full en ställa full borgen för den borgen för den kostnad och skada, kostnad och skada, som kan orsakas av som kan orsakas av kvarstaden. Var kvarstaden. Var säljarens egendom säljarens egendom avträdd till avträdd till konkurs, skall vad konkurs, skall vad om återvin- om

ning av lös egendom återvinning av lös till konkursbo är egendom till stadgat i 4 kap. 19 konkursbo är och 20 §§ stadgat i 4 kap. 19 konkurslagen och 20 §§ (1987:672) äga konkurslagen motsvarande (1987:672) äga tillämpning. motsvarande tillämpning. Vad som nu sagts om konkurs äger Vad som nu sagts motsvarande om konkurs äger tillämpning om i motsvarande stället offentligt tillämpning om i ackord fastställes. stället offentligt I fråga om talan ackord fastställes. med anledning av I fråga om talan ackordsförhandling med anledning av tillämpas 3 kap. 6 ackordsförhandling och 7 §§ lagen om äga 17 och 18 §§ företagsrekonstrukt ackordslagen ion. (1970:847) motsvarande tillämpning.

____________

1. Denna lag träder i kraft den 1 september 1996.

2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.

1 Lydelse enligt riksdagens beslut (prop. 1995/96:115, bet. 1995/96:JuU17, rskr. 1995/96:193)

2 Förslag till lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)

Härigenom föreskrivs att 16 § handelsregisterlagen (1974:157) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 § 1

Om avförande av firma ur registret, sedan dom om hävande av firmaregistrering vunnit laga kraft, finns bestämmelser i firmalagen (1974:156).

Har i annat fall genom dom som vunnit laga kraft förklarats, att införing i registret ej bort ske eller att beslut som registrerats är ogiltigt eller att i annat fall visst förhållande som registrerats ej föreligger, skall registreringen avföras ur registret. Dom i mål som här avses skall genom domstolens försorg i avskrift sändas till registreringsmyndigheten.

Om bolagsman genom dom skilts från rätten att teckna bolagets firma, skall uppgift härom registreras även om domen icke vunnit laga kraft.

Försätts en näringsidkare i konkurs, skall tingsrätten för registrering underrätta registreringsmyndigheten om beslutet, vem som har utsetts till konkursförvaltare och vilken tillsynsmyndighet som utövar tillsyn över förvaltningen. Har högre rätt upphävt ett beslut om konkurs, skall tingsrätten anmäla detta för registrering. När en konkurs har avslutats, skall rätten genast sända meddelande om detta för registrering.

Vad i föregående stycke föreskrivits äger motsvarande tillämpning, om ett beslut om företagsrekonstrukt ion enligt lagen (1996:000) om företagsrekonstrukt ion har meddelats, högre rätt har upphävt ett sådant beslut eller en företagsrekonstrukt ion har upphört.

Denna lag trdder i kraft den 1 september 1996.

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 20 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

20 § 1

Om en förening Om en förening försätts i konkurs försätts i konkurs eller om eller beslut om förhandling om företagsrekonstrukt offentligt ackord ion enligt lagen inleds för (1996:000) om föreningen, skall företagsrekonstrukt tingsrätten för ion meddelas för registrering föreningen, skall underrätta tingsrätten för registreringsmyndig registrering heten om beslutet, underrätta vem som har utsetts registrerings till myndigheten om konkursförvaltare beslutet, vem som och vilken har utsetts till tillsynsmyndighet konkursförvaltare som utövar tillsyn och vilken över förvaltningen. tillsynsmyndighet som utövar tillsyn över förvaltningen.

Under konkursen företräds föreningen som konkursgäldenär av den styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkursens början. Även under konkursen gäller dock bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om entledigande och om nytillsättning.

När en konkurs har När en konkurs har avslutats eller en avslutats eller en förhandling om företagsrekonstrukt offentligt ackord ion enligt lagen om har avslutats på företagsrekonstrukt annat sätt än genom ion har upphört, konkurs, skall skall tingsrätten tingsrätten genast genast för för registrering registrering underrätta underrätta registrerings registrerings myndigheten och i myndigheten och i det förra fallet det förra fallet ange om något ange om något överskott finns överskott finns eller inte. eller inte. Tingsrätten skall Tingsrätten skall även för även för registrering registrering underrätta underrätta registrerings registrerings myndigheten när myndigheten när högre rätt har högre rätt har upphävt ett beslut upphävt ett beslut att försätta att försätta föreningen i föreningen i konkurs eller att konkurs eller ett inleda förhandling beslut om om offentligt företagsrekonstrukt ackord. ion.

1. Denna lag trdder i kraft den 1 september 1996.

2. Om sedant fvrhellande avseende fvrhandling om offentligt ackord enligt ackordslagen (1970:847) som anges i 11 kap. 20 ' i dess dldre lydelse intrdffar efter ikrafttrddandet, gdller paragrafen i den dldre lydelsen.

Reservanternas förslag till ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m.

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

2 § 1

Beslut om att anta Beslut om att anta förslag om ackord förslag om ackord eller godta förslag eller godta förslag om frivillig om frivillig skuldsanering skuldsanering fattas av fattas av skattemyndigheten i kronofogdemyndighet det län där en i det län där gäldenärens gäldenären har sitt hemortskommun är hemvist eller där belägen. Om egendom som tillhör gäldenären saknar gälldenären finns. hemortskommun i Om gäldenären inte landet fattas har hemvist i beslutet av landet fattas Skattemyndigheten i beslutet av Stockholms län. kronofogdemyndighet en i det län där gäldenärens arbetsgivare finns.

4 §

I ett ärende om I ett ärende om ackord skall ackord skall kronofogdemyndighet skattemyndigheten en beredas beredas tillfälle tillfälle att yttra att yttra sig, om sig, om det inte det inte kan anses kan anses obehövligt. obehövligt.

Sammanfattning 1 Propositionerna 2 Motionerna 3 Motioner väckta med anledning av proposition 1995/96:5 3 Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95 4 Utskottet 6 Allmän bakgrund 6 Propositionens huvudsakliga innehåll 9 Allmänna överväganden 9 Den ekonomiska förutsättningen för företagsrekonstruktion 14 Ansökan om företagsrekonstruktion 15 Gäldenärens avtal 15 Rekonstruktörens kompetens 16 Tidpunkten för förordnande av rekonstruktör och vissa tidsfrister 18 Rekonstruktionsplanen 19 Ackord under företagsrekonstruktion 20 Förmånsrättsordningen 23 Skuldsanering för vissa näringsidkare 30 Några andra konkursrättsliga frågor 31 Övriga frågor 34 Hemställan 35 Reservationer 39 1. Avslag på förslaget till lag om företagsrekonstruktion, m.m. (fp, mp) 39 2. Obligatorisk prövning av företagsrekonstruktion (fp) 40 3. Ansökan om företagsrekonstruktion (m) 41 4. Vissa tidsfrister m.m. (m) 41 5. Rekonstruktionsplanen (m) 42 6. Statens borgenärsfunktion vid ackord (m) 42 7. Förmånsrättslagen (m) 43 8. Förmånsrättslagen (c) 45 9. Förmånsrättslagen (fp) 46 10. Förmånsrättslagen (mp) 47 11. Underlaget för företagshypotek (m) 48 12. Återtagandeförbehåll (c, fp) 49 13. Skuldsanering för vissa näringsidkare (m) 50 14. Skuldsanering för vissa näringsidkare (fp) 50 15. Fristdagen i konkurs m.m. (m) 51 16. Konkursförvaltningen (m) 52 17. Obeståndsmyndighet (fp) 53 Särskilt yttrande 54 Skuldsanering för vissa näringsidkare (c) 54 Bilaga 1 I proposition 1995/96:5 framlagda lagförslag 55 Bilaga 2 I proposition 1995/96:115 framlagt lagförslag 99 Bilaga 3 Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens lagförslag 100 1 Förslaget till lag om företagsrekonstruktion 100 2 Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) 101 Bilaga 4 Av utskottet framlagda lagförslag 102 1 Förslag till lag om ändring i lagen (1845:50 s.1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva 102 2 Förslag till lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157) 104 3 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar 105 Bilaga 5 Reservanternas förslag till ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. 106 _______________________________ 3 Senaste lydelse 1987:694 1 Lydelse enligt riksdagens beslut (prop. 1995/96:115, bet. 1995/96:JuU17, rskr. 1995/96:193) 1 Senaste lydelse 1995:794 1 Senaste lydelse 1995:795 1 Senaste lydelse 1994:345