NJA 1994 s. 468

Allmän åklagare yrkade vid Varbergs TR ansvar å R.J., född 1970, jämlikt 3 kap 5 § BrB för misshandel och 4 kap 2 § BrB för olaga frihetsberövande enligt följande gärningsbeskrivningar:

Åtalspunkt 1. R.J. har under perioden okt 1990 till nov 1992 uppsåtligen regelbundet och vid ett flertal tillfällen misshandlat S.J. i deras gemensamma hem i Heberg, Falkenbergs kommun, och från mars 1991 i deras bostad på Rimmarevägen 58 B i Falkenberg. Våldet har bestått av slag med öppen eller knuten hand mot huvudet och kroppen. Våldet har orsakat smärta och blåmärken.

Åtalspunkt 2. R.J. har d 8 nov 1992 i parets gemensamma bostad berövat S.J. friheten genom att under ca en timmes tid låsa in henne i parets sängkammare och motat henne ner i sängen och där hålla fast henne i vart fall en halvtimme. - R.J. har under det han hållit fast henne tilldelat henne minst två slag som träffat i ansiktet och vänster arm. Våldet orsakade smärta, ömhet och blånader.

Såväl R.J. som åklagaren fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige.

R.J. yrkade att misshandelsbrottet enligt åtalspunkt 1 skulle bedömas som ringa och att påföljden - oavsett bedömningen i skuldfrågan - skulle bestämmas till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst. Åklagaren yrkade att fängelsestraffet skulle skärpas.

Åklagaren angav tiden för gärningarna under åtalspunkt 1 till perioden okt 1990-d 7 nov 1992.

HovR:n (hovrättsråden Nyström, referent, och Rosendahl, tf hovrättsassessorn Kristensson samt nämndemännen Sjören och Abrahamsson) anförde i dom d 11 nov 1993: HovR:ns domskäl. I HovR:n har R.J. och S.J. hörts på nytt.

Vad gäller åtalspunkt 1 har R.J. vidgått att han vid upp till ett 20-tal tillfällen har tilldelat S.J. en eller två örfilar, vilka inte förorsakat henne några skador.

Det som förekommit i HovR:n ger inte anledning till andra slutsatser än de TR:n har kommit till i skuldfrågan. Gärningarna skall bedömas som misshandel, som inte är ringa, samt som olaga frihetsberövande, mindre grovt brott.

Straffvärdet av de brott R.J. döms för överstiger betydligt det av TR:n utmätta fängelsestraffet.

Frivårdsmyndigheten i Halmstad har i yttrande d 23 juni 1993 föreslagit att R.J. ådöms skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst. I yttrandet anförs bl a följande. R.J. är ingen missbrukare, men hans alkoholkonsumtion inger vissa farhågor. Ett klart övervakarbehov föreligger därav och på grund av hans svårigheter i familje- och arbetslivet. Han är sedan mars 1993 inskriven vid en verksamhet inom socialförvaltningen i Falkenberg, där man försöker avhjälpa hans sociala färdighetsbrister och oförmåga att hantera sin aggressivitet. Han har kommit en bra bit på vägen redan och det är av vikt att behandlingen kan fortsätta obruten. R.J. skulle förmodligen inte fara väl av en fängelsevistelse då han ofta hamnar i mobbningssituationer och behöver positiv påverkan i stället för negativ.

R.J. är tidigare ostraffad. Brotten har begåtts när han varit mellan 20 och 22 år gammal. Vad som framkommit om R.J:s person ger vid handen att skyddstillsyn är den lämpligaste påföljden för honom. Sådan påföljd i förening med samhällstjänst kan emellertid, med hänsyn till brottens art och straffvärde, inte anses som en tillräckligt ingripande påföljd. Det är i stället oundgängligen påkallat att skyddstillsynen förenas med fängelse. Fängelsestraffet bör bestämmas till två månader.

HovR:ns domslut.

HovR:n, som bedömer det olaga frihetsberövandet som mindre grovt enligt 4 kap 2 § 2 st BrB, ändrar TR:ns dom på så sätt att påföljden bestäms till skyddstillsyn i förening med fängelse två månader.

Frivårdsmyndigheten i Halmstad skall ansvara för övervakningen och utse övervakare för R.J..

R.J. (offentlig försvarare advokaten L.B.) sökte revision och yrkade att han skulle ådömas skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (Riksåklagaren genom tf byråchefen G.W.).

HD (JustR:n Vängby, Heuman, Nyström, referent, Törnell och Thorsson) beslöt följande dom: Domskäl. De misshandelsbrott som R.J. enligt HovR:ns dom har gjort sig skyldig till har bestått i att han under de drygt två årens äktenskap med S.J. vid ett tjugotal tillfällen i hemmet slagit henne med öppen hand i ansiktet och med knuten hand på kroppen i övrigt. Det olaga frihetsberövandet, som av HovR:n bedömts som mindre grovt, har även det begåtts i makarnas hem och föranledde S.J. att anmäla R.J:s samlade brottslighet till polisen.

HD har vid flera tillfällen uttalat att utgångspunkten vid påföljdsvalet för misshandelsbrott av normalgraden är att sådant brott medför fängelsestraff (se bl a NJA 1990 s 84 I och II samt s 521 liksom även NJA 1991 s 438 och 507). Den tidsbegränsade lagen (1989:928) om samhällstjänst är emellertid tillämplig. Föreskrift om samhällstjänst får meddelas under förutsättning bl a att sådan åtgärd är av avgörande betydelse för att rätten i stället för att döma till fängelse skall kunna döma till skyddstillsyn.

R.J. tillhör en grupp av yngre lagöverträdare som lagen om samhällstjänst främst tar sikte på. Under förarbetena till lagen anfördes som exempel på en brottstyp för vilken det inte skulle vara uteslutet att använda samhällstjänst misshandelsbrott av inte alltför allvarlig art (prop 1989/90:7 s 20). HD har dömt till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst för misshandel, när straffet annars med hänsynstagande även till 34 kap 3 § 2 st BrB skulle ha bestämts till fängelse tre månader (NJA 1991 s 507). HD har däremot funnit att skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst inte är en tillräckligt ingripande påföljd för gaturån (NJA 1991 s 444 och dom d 25 mars 1994 nr DB 80)1. Prövningen i målet gäller främst, om med beaktande av straffvärdet av sådan brottslighet varom nu är fråga R.J. skall dömas till skyddstillsyn jämte fängelse eller om skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst är en tillräckligt ingripande påföljd. Hänsyn måste härvid tas också till hans personliga förhållanden. R.J. har förklarat sig villig att följa en föreskrift om samhällstjänst.

R.J:s brott har varit riktade enbart mot S.J.. Hans våld mot henne har inte orsakat yttre blodvite eller allvarliga skador. Det är vidare att märka att R.J. och S.J. ingick äkentskap med varandra då de var 20 respektive 17 år, att de på kort tid fick två barn tillsammans och att R.J. i huvudsak hade endast tillfälliga arbetsanställningar. Makarnas situation har på grund av yttre omständigheter uppenbarligen varit påfrestande och deras förhållande utsatt för vardagliga slitningar. Fråga är emellertid om upprepad misshandel i hemmet, där S.J. varit skyddslös och blivit allvarligt kränkt. Misshandelsbrotten har därför ett högt straffvärde.

En omfattande utredning har förebragts om R.J:s personliga förhållanden.

R.J. har själv uppgivit. Han deltar sedan mars månad 1993 enligt upprättat kontrakt, som omförhandlas var sjätte månad, i en öppenvårdsverksamhet i socialförvaltningens regi i Falkenberg. Under tre månader 1994 har han haft anställning i en möbelfirma i hemstaden och monterat och levererat möbler. Han är välkommen tillbaka för en sexmånadersperiod med början i aug i år. Efter separationen mellan makarna har kontakten mellan dem kunnat upprätthållas och de har såväl besökt varandra som företagit en gemensam semesterresa med barnen. På S.J:s begäran har hon och R.J. i för kort tid sedan givit in en ansökan till TR:n om överflyttning av vårdnaden om barnen till R.J.. Han har, sedan d 1 juni detta år den faktiska vårdnaden om dem och de har från mitten av juni månad fått plats på daghem i Falkenberg. Ett fängelsestraff skulle rasera R.J:s tillvaro och han ser ingen möjlighet att i så fall ordna för sina barn. Arbetstimmar inom en föreskrift om samhällstjänst kan han klara med hjälp av sina föräldrar och syskon, som alla bor i Falkenberg.

Frivårdsinspektören J-O.J. har hörts i denna del och, utöver vad som framgår av yttrandet d 23 juni 1993 av frivårdsmyndigheten i Halmstad till HovR:n, anfört. R.J. uppfyller enligt frivårdsmyndighetens uppfattning de formella kriterierna för samhällstjänst. Beträffande hans person måste framhållas att han förefaller vara vilsen och lättledd och ha stort behov av social träning. Ett fängelsestraff skulle kunna medföra fel slag av kontakter för honom och på ett olyckligt sätt avbryta den behandling som pågår.

Socionomen M.L. har uppgivit. Han har arbetat i tio år inom den sociala träningsverksamheten i Falkenberg och känner R.J. sedan sex år. Verksamheten är frivillig och innehåller bl a enskilda samtal och familjesamtal. Dess mål är att få individen att fungera i arbetslivet och på fritiden. R.J. befann sig i en krissituation i mars 1993 och var deprimerad. En klar förbättring har inträtt. Inom träningsverksamheten stöder man R.J:s återinträde i arbetslivet och även den nya situationen med hans vårdnadsansvar för barnen.

Med hänsyn till vad som framkommit om R.J:s personliga förhållanden framstår skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst som den för honom lämpligaste påföljden. Varken gärningarnas straffvärde eller brottslighetens art utesluter denna påföljd.

HD finner därför att R.J. skall ådömas skyddstillsyn med föreskrift om skyldighet att utföra oavlönat arbete under en tid som med hänsyn till gärningarnas straffvärde bör bestämmas till 160 timmar.