NJA 1997 s. 522

Allmän åklagare väckte vid Helsingborgs TR åtal mot H.H, född 1971, för narkotikabrott enligt följande gärningsbeskrivning: H.H har under tiden oktober 1995-25 mars 1996 i Helsingborg olovligen innehaft sammanlagt ca 30 gram amfetamin.

H.H överklagade i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle bedöma hans innehav av narkotika som upprepade ringa narkotikabrott och bestämma påföljden till villkorlig dom eller skyddstillsyn, i båda fallen i förening med dagsböter.

Åklagaren bestred ändring.

HovR:n (hovrättsrådet Trulsson, adj led rådmannen Anders Nilsson, tf hovrättsassessorn Jönsson, referent, samt nämndemännen Sandberg och Isacson) anförde i dom d 10 okt 1996: Domskäl. H.H har berättat följande. Han började missbruka amfetamin på hösten 1995. Till en början använde han det enbart på helger men efter en tid också på andra veckodagar. Oftast intog han amfetaminet genom att dricka det och för det mesta använde han det i samband med att han skulle ut och roa sig. Under den i gärningsbeskrivningen angivna perioden köpte han vid ett tillfälle 8 gram amfetamin och vid fem eller sex tillfällen mellan 2 och 5 gram amfetamin. Det gick några veckor mellan de olika inköpstillfällena.

H.H har i HovR:n uppgett att han nu inlett en psykoterapeutisk behandling mot sitt missbruk förenad med drogtester och härom ingett ett intyg utfärdat av specialisten i allmän psykiatri O.L jämte ett analysbesked från Rättsmedicinalverket över ett urinprov.

Enligt H.H:s egna uppgifter har han under loppet av nämnare sex månader anskaffat och innehaft narkotika vid sex eller sju tillfällen uteslutande för eget bruk. Med hänsyn till det sagda bör hans innehav av narkotika bedömas som ett antal från varandra fristående brott. Innehavet av 8 gram amfetamin bör bedömas som narkotikabrott av normalgraden, medan de övriga fallen av innehav bör bedömas som ringa brott.

Narkotikabrott, som inte är ringa, är av sådan art att fängelse normalt skall väljas som påföljd. Särskilda skäl att välja annan påföljd kan inte anses föreligga. HovR:n bestämmer fängelsestraffets längd till två månader.

H.H (offentlig försvarare advokaten J.H) överklagade och yrkade att även innehavet av åtta gram amfetamin skulle anses som ett ringa brott samt att påföljden för den samlade brottsligheten skulle bestämmas till villkorlig dom i förening med dagsböter. Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (Riksåklagaren genom byråchefen A.E).

HD (JustR:n Knutsson, Lars K Beckman, Solemd, Westlander, referent, och Thorsson) beslöt följande dom: Domskäl. I enlighet med HovR:ns i denna del inte överklagade dom är H.H övertygad om narkotikabrott enligt 2 § narkotikastrafflagen genom att han under tiden oktober 1995-mars 1996 vid fem eller sex tillfällen innehaft två till fem gram amfetamin.

H.H har i HD om sitt narkotikamissbruk, utöver vad som antecknats i HovR:ns dom, uppgivit att han under tiden oktober 1995mars 1996 förbrukade ett till två gram amfetamin varje helg samt att partiet på åtta gram var avsett enbart för hans egen konsumtion.

Enligt 1 § 6 narkotikastrafflagen (1968:64) döms den för narkotikabrott som olovligen innehar, brukar eller tar annan befattning med narkotika. Är brott som avses i 1 § med hänsyn till arten och mängden narkotika samt övriga omständigheter att anse som ringa, döms enligt 2 § samma lag till böter eller fängelse i högst sex månader.

I förevarande fall, som gäller innehav av amfetamin för eget bruk, har det inte framkommit några omständigheter, utöver arten och mängden narkotika, som skulle kunna föranleda att innehavet är att anse som ett ringa brott.

Amfetamin är ett centralstimulerande preparat som i fråga om giftighet är jämställbart med kokain. Användning av preparatet är förenad med risker för mycket allvarliga skadeverkningar i skilda hänseenden (se NJA 1983 s 754). Avgörande för bedömningen är om den innehavda mängden, åtta gram, i relation till preparatets farlighet är så liten att brottet med hänsyn härtill är att anse som ringa.

Åtta gram amfetamin utgör, beroende på en användares vana vid preparatet och dettas koncentration, mellan 25 och 40 doser. HD har i rättsfallet NJA 1986 s 736 bedömt ett innehav av fem-tio gram amfetamin, alltså ett innehav om fem gram eller mer, som narkotikabrott enligt I § narkotikastrafflagen. Det kan även nämnas att departementschefen vid den senaste ändringen av 2 § narkotikastrafflagen gav uttryck för uppfattningen att innehav för eget bruk av så mycket som åtta gram amfetamin inte borde bedömas som ett ringa brott (prop 1992/ 93:142 s 16f).

Mot bakgrund av det anförda är H.H:s innehav av åtta gram amfetamin att anse som narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen. Som HovR:n anfört är narkotikabrott, som inte är ringa, av sådan art att fängelse normalt skall väljas som påföljd. Några särskilda skäl att i förevarande fall välja annan påföljd föreligger inte.

När det gäller straffmätningen bör utgångspunkten vara att straffet skall bestämmas till fängelse en månad om innehavet avser fem gram amfetamin och det inte föreligger några försvårande eller förmildrande omständigheter. Mot bakgrund härav synes HovR:ns påföljdsbestämning för den samlade brottsligheten väl avvägd.