NJA 2005 s. 661

Domskäl

Tingsrätten (ordförande hovrättsassessorn Jenny Jonasson) anförde i dom den 20 november 2002 bl.a.:

Domskäl

- - -

Åklagaren har sakframställningsvis anfört följande.

Genotropin är ett tillväxthormon som, vid sidan av sin medicinska användning till personer med tillväxtstörningar, används av s.k. kroppsbyggare för att öka muskelmassan och minska fettmassan. Den är mycket eftertraktad i dessa kretsar eftersom den är effektiv och dessutom inte ger utslag i dopningstester. Preparatet förvaras i ampuller och skall injiceras. Det är väldigt dyrt. Den nu aktuella försändelsen hade ett internt värde (dvs. försäljningsvärde mellan olika dotterbolag inom Pharmacia) om cirka 1,2 miljoner kr och ett uppskattat värde på den illegala marknaden om cirka 6 miljoner kr. Det tillverkas av Pharmacia och exporteras i stor omfattning; exporten utgår då från Uppsala och sker ofta till egna dotterbolag i andra länder. Exporten går till så att Pharmacia i Uppsala märker godset med fraktsedlar och med hjälp av ett åkeri kör det till SAS fraktterminal på Arlanda där det i avvaktan på flygtransport skall förvaras i kylrum. Strax innan godset skall lastas på flygplanet, förs det av aktuellt ”cargobolag”, i detta fall Thai Cargo, till en uppställningsplats och sedan i en container. Från varje låda tas en s.k. styrlapp när lådan ställs in i en container; styrlapparna utgör sedan underlag för ett s.k. manifest, som talar om vilket gods som finns i respektive container. Varje försändelse har ett fraktsedelsnummer, ett s.k. Air Way Bill (AWB)-nummer. De fyra sista siffrorna i detta nummer används generellt för identifiering av gods, det är t.ex. detta nummer som sätts upp på styrlappar och manifest. Aktuell låda hade AWB-nummer 4440.

I aktuellt fall skulle lådan med Genotropin-ampuller den 20 augusti 2002 till Pharmacias dotterbolag i Sydkorea via Bangkok och lådan handhades på fraktterminalen av Thai Cargo, i vilket företag R.H. är anställd. Lådan anlände till fraktterminalen på kvällen den 19 augusti och ställdes då in i kylrummet. Övervakningskameror i terminalhallen har filmat vad som inträffat därefter, med angivande av klockslag. Kl. 9.36 den 20 augusti togs lådan ut ur kylrummet med hjälp av en truck och ställdes på en uppställningsplats inne i fraktterminalen. Strax därpå stod R.H. alldeles intill lådan, som var märkt med ”pharmaceuticals” och plomberad, vilket endast försändelser med Genotropin är. Truckföraren kom tillbaka efter en liten stund för att föra lådan till flygplanet men fann då att lådan var borta. Den hade, på R.H:s instruktioner, förts ut till en lastkaj av en annan truckförare och därifrån hämtats av någon, dock inte av föraren av den s.k. överföringsbil som normalt svarar för transporter inom Arlanda. Det sista man sett av lådan är när den ställdes på lastkajen, sedan dess är den försvunnen.

Vidare har framkommit att R.H. strax därpå har gjort ombokningar i fraktlistorna så att det såg ut som om aktuell låda inte skulle fraktas förrän den 22 augusti och att han har förklarat detta för speditören med att det blivit något fel på transporten. När Pharmacia fick kännedom om denna ändring, avbokade de transporten, eftersom godset annars skulle bli stående i Korea över helgen. Speditören anlitade därför ett åkeri som skulle hämta tillbaka lådan till Uppsala. När R.H. fick kännedom om detta, uppgav han till speditören att lådan trots allt kunnat gå iväg enligt planerna den 20 augusti. Lådan har dock inte kommit fram till Bangkok eller Korea, vare sig denna dag eller senare.

Varje ampull med Genotropin är numrerad och därför identifierbar. Vid beslag i Stockholmsområdet har ampuller som går att härleda till aktuell låda påträffats på den svarta marknaden. Den person som polisen misstänker för att ha fört ut preparatet på marknaden är en bekant till R.H.; de spelar fotboll tillsammans och hans telefonnummer finns i R.H:s telefonbok. Denne person har dock nu lämnat landet.

R.H. har i förhör förklarat det inträffade med att det skett en förväxling av gods p.g.a. felmärkning, ”cross-labelling”. Den låda som skulle ha felmärkts är emellertid en låda i annat format, innehållande en annan typ av gods, med ett annat företagsnamn skrivet på sig och med ett annat AWB-nummer.

- - -

R.H. har uppgett följande.

- - -

Tingsrättens bedömning

Det är utrett att den aktuella lådan, kallad 4440, kom från Pharmacia i Uppsala till SAS Cargos terminal på kvällen den 19 augusti och att den då ställdes in i kylrummet. Den flyttades från kylrummet på förmiddagen den 20 augusti och ställdes då på Thai Cargos uppställningsplats i terminalbyggnaden, i avvaktan på att lastas på det plan som skulle avgå till Bangkok kl. 14.35. Den kördes sedan därifrån kl. 10.42 av truckföraren G.J., i sällskap av R.H., till lastkajen utanför terminalbyggnaden. Det är det sista man sett av lådan; den hämtas av någon därifrån och den anlände aldrig till Bangkok eller Sydkorea. I stället har ampuller innehållande Genotropin och med samma s.k. batchnummer som aktuell leverans påträffats på den illegala marknaden i Stockholmsområdet. En s.k. batch, eller sats, kan ge så många ampuller att de packas i två lådor, men ingen annan låda med detta batchnummer har försvunnit från Pharmacia, varför det är visat att de påträffade ampullerna härrör från lådan med nummer 4440.

R.H:s förklaring till varför han har kommit att ha något med aktuell låda att göra är att det skedde ett missförstånd, att han egentligen gett instruktioner om att stoppa låda nummer 4462 och att det är G.J. som tagit fel låda. Det är emellertid genom T.J:s vittnesmål utrett att R.H. inte, som han själv uppgett, på förmiddagen den 20 augusti fått order om att stoppa låda nr 4462 eftersom den var felmärkt. Detta samtal ägde rum först två dagar senare. Vidare säger sig R.H. ha sett lådan 4462 ligga bredvid 4440 på Thai Cargos uppställningsplats och därefter bett G.J. hämta 4462. Av den filmsekvens från övervakningskameran som enligt vad R.H. själv säger visar när han letar efter och finner 4462, framgår emellertid att han inte kan ha sett en låda med det numret där. Vi vet nämligen av utredningen att 4462 var en platt, ljusbrun plywoodlåda med måtten 108x63x27 cm och med företagsnamnet MacGregor & Crane tryckt med stora röda bokstäver på ovansidan. Någon sådan låda fanns inte på uppställningsplatsen. Förutom den i målet aktuella lådan 4440 fanns där bara en vit och betydligt mindre försändelse av något slag, som till storleken påminner om en kartong som innehåller kopieringspapper. G.J. har dessutom uppgett att han aldrig fått instruktioner att hämta en låda med nummer 4462, utan bara ”den lådan som står vid pelaren”. Den enda låda som enligt filmen står bredvid en pelare är 4440.

Härutöver har R.H. handlat mot alla rutiner och på ett väldigt omständligt sätt när han, som han säger själv, vill skicka tillbaka den låda han säger sig tro är 4462 till speditören. Den enligt samtliga vittnesuppgifter vedertagna rutinen är att gods som skall tillbaka till en speditör lämnas till den s.k. blå disken, vars personal ombesörjer att godset hamnar rätt. Det ser på övervakningsfilmen ut som om R.H. t.o.m. instruerar G.J. att ställa lådan på lastkajen, men även om det i stället var så, som faktiskt även G.J. uppger, att det var G.J. som valde att ställa den där, har R.H. därefter agerat omotiverat om hans syfte varit att brådskande skicka tillbaka en felmärkt låda och få rätt låda tillbaka. Han har uppgett att han avsåg att gå fram och tillbaka till lastkajen - från sin egen arbetsplats i en annan del av terminalbyggnaden - tills han träffade på chauffören. Han hade ont om tid och säger sig på detta sätt ha tänkt spara tid, trots att detta måste ha varit både omständligt och tidskrävande för honom och trots att det normala annars är att överlämna jobbet åt personalen vid blå disken. Och i en situation när han inte får tag på chauffören valde han ändå att inte tala med blå disken utan lämnade lådan obevakad på lastkajen utan instruktioner till någon om vad som skulle ske med den.

Sammantaget framstår R.H:s förklaring hur det kom sig att 4440 flyttades ut på lastkajen som en uppenbar efterhandskonstruktion och lögn. Till detta kommer ytterligare omständigheter som ytterligare är försvårande för honom. - Pharmacias försändelser ser enligt S.H. ut på ett sätt, med viss märkning och vissa symboler, som gör dem lätta att känna igen och Genotropin är den enda godstyp som skickas i en plomberad låda; R.H. har arbetat på Thai Cargo i fyra år och måste ha haft kännedom om detta. - Han är vidare bekant med den person som av polisen starkt misstänks för att ha fört ut Genotropinet på den svarta marknaden. - Han har i och för sig lämnat en godtagbar förklaring till varför han förvarade utskriften av e-postmeddelandet rörande den Genotropinförsändelse som försvann i mars i sin bostad. Att han dessutom där hade en faktura som avsåg en helt annan, tredje försändelse framstår dock som mindre naturligt. - När han blir ombedd av J.N. att se till att lådan ställs in i kylrummet igen, åtar han sig att göra det, trots att han, enligt egen uppgift, inte ska ha vetat mer om denna låda än att den var försvunnen.

Det är sammanfattningsvis klarlagt att han redan från början planerat att tillgripa låda nummer 4440. Det är således denna låda han tittar på i nämnda filmsekvens från övervakningskameran och denna låda han ber G.J. hämta. Han avser inte alls att prata med någon transportlastbil om lådan utan låter den stå på kajen för att därifrån hämtas av någon av hans brottskumpaner. För att ingen skall sakna lådan den 20 augusti, bokar han om den till flighten den 22 augusti. När speditören ber honom se till att den kan skickas tillbaka till Pharmacia måste han förklara varför det inte finns någon låda att skicka och han uppger då att lådan trots allt kommit med planet. Mot bakgrund av redovisade omständigheter är åtalet styrkt och R.H. skall dömas för grov stöld i enlighet med åtalet.

R.H. är 27 år och tidigare ostraffad. Han lever, såvitt har framkommit, under ordnade förhållanden och utan några missbruksproblem. Straffvärdet av den gärning han har gjort sig skyldig till är enligt tingsrättens mening ett år och sex månader. Därvid har beaktats det betydande värde det tillgripna godset har, att han stulit från sin arbetsplats, att han allvarligt åsidosatt det förtroende gentemot kunder som hans anställning innefattar och att det rört sig om ett gods som inte bara är av väsentlig betydelse som medicin utan också har ett illegalt användningsområde där det betingar ett mycket högt värde. Ingen annan påföljd än fängelse kan komma ifråga. Inga uppgifter har lämnats om att han kommer att förlora sin anställning på grund av det inträffade; hans chef som har varit vittne i målet har tvärtom uttryckt ett starkt stöd för honom. Fängelsestraffets längd bestäms till ett år och sex månader.

Domslut

Domslut

Tingsrätten dömde R.H. enligt 8 kap. 4 § BrB för grov stöld till fängelse ett år sex månader. Vidare förpliktades R.H. att till Pharmacia Export AB utge skadestånd med 1 212 422 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 20 augusti 2002 tills betalning sker.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Göran Ewerlöf, hovrättsrådet Richard Ljungqvist och tf. hovrättsassessorn Magnus Corell samt två nämndemän) anförde i dom den 5 september 2003 bl.a.:

Hovrättens domskäl

- - -

Hovrättens bedömning

- - -

Vid en samlad bedömning av den utredning som åklagaren har åberopat i målet finner hovrätten - i likhet med tingsrätten - att den åtalade gärningen är styrkt. R.H. är, även om flera personer kan vara inblandade i tillgreppet, att bedöma som gärningsman. Gärningen är att rubricera på sätt tingsrätten har gjort.

Det tillgripna godset hade ett högt värde. Med hänsyn till de säkerhetssystem som finns på Arlanda har det krävts att brottet har varit väl planlagt. R.H. har också företagit åtgärder för att dölja tillgreppet. Han har missbrukat såväl sin arbetsgivares som kundernas förtroende. Redan dessa omständigheter innebär att brottet har ett högt straffvärde. Härtill kommer att de tillgripna varorna har varit av ett speciellt slag, nämligen ett för patienter världen över eftertraktat läkemedel, som i detta fall kommit att säljas illegalt för att användas som dopningsmedel.

Hovrätten finner mot den angivna bakgrunden att brottet har ett högre straffvärde än vad tingsrätten har funnit. Eftersom brottet har begåtts i tjänsten finner hovrätten att de effekter som brottet kan komma att få på R.H:s anställning inte kan beaktas i sammanhanget.

Vid den bedömning som hovrätten gjort i skuldfrågan föreligger inte någon tvist i skadeståndsdelen.

Hovrättens domslut

- - -.

Domskäl

HD (justitieråden Lennander, Victor, Lindeblad, Nyström och Virdesten, referent) meddelade den 18 oktober 2005 följande dom:

Domskäl

R.H. har, enligt hovrättens dom i den del denna vunnit laga kraft, gjort sig skyldig till grov stöld. Brottet har bestått i att han den 20 augusti 2002 på sin arbetsplats inom SAS Cargo’s fraktterminal på Arlanda flygplats olovligen med tillägnelseuppsåt tagit en Pharmacia tillhörig godslåda innehållande ampuller med tillväxthormonet Genotropin, vilkas försäljningsvärde mellan olika dotterbolag inom Pharmacia har uppskattats till cirka 1,2 miljoner kr.

När det gäller straffvärdet för den gärning som R.H. gjort sig skyldig till har HD ingen anledning att göra någon annan bedömning än hovrätten. Härvid har beaktats bl.a. att R.H. har begått gärningen i anställningen och därvid missbrukat såväl sin arbetsgivares som kundernas förtroende (29 kap. 2 § 4 BrB).

Av utredningen i målet framgår att R.H. på grund av brottet avskedades från sin anställning som fraktkoordinator vid Arlanda flygplats från och med den 18 oktober 2003. Denna anställning hade han innehaft sedan den 31 augusti 1998. Frågan i målet är i vad mån avskedandet skall beaktas vid straffmätningen.

Enligt 29 kap. 5 § första stycket 5 BrB skall rätten vid straffmätningen utöver brottets straffvärde i skälig omfattning beakta bl.a. om den tilltalade till följd av brottet drabbats av avskedande eller uppsägning från anställning. Bestämmelsen ersatte den 1 januari 1989 en bestämmelse i 33 kap. 9 § BrB som i sin tur ersatte 20 kap. 8 och 9 §§ BrB. De sist nämnda bestämmelserna gällde endast offentligt anställda och innebar bl.a. att om en ämbetsman dömdes till suspension eller avsättning eller ålades disciplinär bestraffning skulle detta beaktas när påföljden för samma gärning bestämdes; bestämmelserna upphörde den 1 januari 1976 i samband med att det då gällande ämbetsansvaret avskaffades.

Bakom reglerna om strafflindring i 29 kap. 5 § BrB ligger tanken att det vid sidan av straffvärdet finns en rad olika omständigheter som är av sådant slag att det skulle framstå som orättfärdigt om de inte beaktades vid påföljdsbestämningen (prop. 1987/88:120 s. 47 f.). Syftet med bestämmelsen i första stycket femte punkten i nämnda lagrum är att undvika s.k. sanktionskumulation (prop. 1975:78 s. 152 och prop. 1987/ 88:120 s. 90). Av motiven till bestämmelsen framgår vidare att avskedande och uppsägning är sådana omständigheter som regelmässigt skall tillmätas en påtaglig betydelse för straffmätningen (prop. 1987/88:120 s. 93). Vare sig i lagtexten eller i förarbetena finns stöd för att strafflindring inte skall ske när brottet har begåtts i anställningen. HD har också i flera tidigare fall där brott har begåtts i anställningen tagit hänsyn till att den tilltalade drabbats, eller sannolikt skulle komma att drabbas, av avskedande eller uppsägning (se t.ex. NJA 2003 s. 414, 1996 s. 443, 1985 s. 477 och 1982 s. 143).

Eftersom R.H. har avskedats från sin anställning på grund av brottet skall enligt 29 kap. 5 § första stycket 5 BrB avskedandet i skälig omfattning beaktas vid straffmätningen. Någon hänsyn till det förhållandet att R.H. begått brottet i sin anställning skall inte tas vid denna bedömning. Det men som avskedandet inneburit för honom bör medföra att fängelsestraffet bestäms till två år.

Domslut

Domslut

HD ändrar hovrättens dom på det sättet att påföljden bestäms till fängelse två år.