NJA 2014 s. 128

På en webbplats fanns en möjlighet för användarna att lämna kommentarer. En kommentar blev automatiskt tillgänglig på webbplatsen utan föregående åtgärd av den som drev verksamheten, dvs. det var en s.k. omodererad kommentar.

Grundlagsskydd för en samling av information lagrad för automatiserad behandling som tillhandahålls på en webbplats förutsätter att endast den som driver verksamheten kan ändra innehållet i samlingen, t.ex. genom att föra in ny information i den (se 1 kap. 9 § YGL). Huvudfrågan i målet är om möjligheten för användarna att lämna omodererade kommentarer innebär att grundlagsskyddet för materialet på webbplatsen förloras. Den närmare frågan är om regleringen i yttrandefrihetsgrundlagen alls medger att en särskild databas kan uppstå genom att någon annan än den som driver verksamheten tillför information på webbplatsen. Om regelverket medger att en på så sätt anslutande information kan betraktas som en annan databas (i praktiken genom fiktionen att webbplatsen anses uppdelad i två skilda delar), blir frågan vad som i det enskilda fallet krävs för att den anslutande informationen ska betraktas som en annan samling information skild från den databas vars innehåll inte kan påverkas av annan.

Liksom enligt tryckfrihetsförordningen gäller enligt yttrandefrihetsgrundlagen ett s.k. ensamansvar. Det är avsett att främja yttrandefriheten och samtidigt göra det möjligt att snabbt ingripa mot yttrandefrihetsbrott. Principen om ensamansvar innebär bl.a. att bara en person, i första hand utgivaren, kan hållas straffrättsligt och (primärt) skadeståndsrättsligt ansvarig för innehållet i en framställning som omfattas av grundlagsskyddet. Principen medför att det i allmänhet är enkelt att slå fast vem som är ansvarig.

Av 1 kap. 9 § YGL (den s.k. databasregeln) följer att samma grundlagsskydd som gäller för radioprogram gäller bl.a. när en redaktion för en periodisk skrift med hjälp av elektromagnetiska vågor på särskild begäran och direkt genom överföring tillhandahåller allmänheten information ur en databas, vars innehåll kan ändras endast av den som driver verksamheten. Regleringen ger till sin ordalydelse uttryck för vikten av att den som har ett ensamansvar också har möjligheten att råda över innehållet (se i detta avseende NJA 2013 s. 945 p. 11).

Innebörden av uttrycket databas är central för bedömningen av vad databasregeln omfattar. Uttrycket ersatte den 1 januari 2003 ”register”. I 1 kap. 1 § sista stycket YGL anges att med databas avses en samling av information lagrad för automatiserad behandling. Någon närmare ledning, t.ex. i frågan om hur en avgränsning mellan olika databaser ska ske, lämnas inte i yttrandefrihetsgrundlagen. Frågan uppmärksammades i förarbetena till lagen. Den diskuterades också i förarbeten till senare ändringar i yttrandefrihetsgrundlagen samt i Yttrandefrihetskommitténs betänkande (prop. 1990/91:64 s. 207 f. och s. 217, prop. 2001/02:74 s. 98 samt SOU 2012:55 s. 367 ff.). Utgångspunkten har då varit att det i sig antingen skulle kunna vara möjligt att skilja mellan olika delar av en databas, eller att betrakta t.ex. ett diskussionsforum på en webbplats där användarna kan göra inlägg som en egen databas.

Frågan om regleringen tillåter att information betraktas som flera från varandra skilda databaser har behandlats av HD i rättsfallet NJA 2007 s. 309. Här gällde frågan vem som skulle anses ha tillhandahållit allmänheten information ur en arkivdatabas som drevs av ett företag och som innehöll tidningsartiklar från olika massmedieföretag. HD betonade i avgörandet vikten av att det är den som faktiskt råder över informationen i databasen som också betraktas som den som tillhandahåller den. I rättsfallet hade det företag som tillhandahöll databastjänsten inte rätt att göra ändringar i artikeltexterna. HD uttalade att det mot bakgrund av databasregelns syfte och sökfunktionens utformning fick anses naturligt att betrakta innehållet i en samling av datafiler med artiklar som hade publicerats i tidningen Expressen som en enhet i arkivdatabasen. Enheten ansågs därmed utgöra en egen databas skild från motsvarande databaser med innehåll hämtat från andra källor.

Tolkning av grundlag förutsätter särskild försiktighet och måste ske med utgångspunkt från de intressen som skyddas av den. Det får anses vara mest förenligt med de intressen som skyddas av yttrandefrihetsgrundlagen att information som utan föregående åtgärd av den som driver verksamheten tillförs av en utomstående användare i anslutning till en grundlagsskyddad databas kan betraktas som en egen databas i yttrandefrihetsgrundlagens mening.

Frågan är då vad som krävs för att information som tillhandahålls allmänheten av en redaktion via internet ska anses utgöra fler än en databas. Såsom i 2007 års rättsfall får detta avgöras efter hur förhållandena naturligen uppfattas och inte t.ex. efter hur informationen i databasen är systematiserad eller tekniskt lagrad. Det måste därför vid en objektiv bedömning både för den användare som lämnar t.ex. en omodererad kommentar och för den som endast tar del av information tydligt framgå dels att den som svarar för innehållet tillåter medverkan på webbplatsen av utomstående utan föregående åtgärd, dels vilken information som inte omfattas av ensamansvaret. Om kravet på tydlighet är uppfyllt utgör information som tillhandahålls av annan därmed del av en annan databas skild från den grundlagsskyddade. Om kravet på tydlighet inte är uppfyllt, har det i yttrandefrihetsgrundlagens mening varit möjligt för annan än den som driver verksamheten att ändra innehållet i en informationssamling. Följden blir då att det automatiska grundlagsskyddet för databasen upphör. Det förhållandet att den användare som har tillfört den omodererade kommentaren inte kan ändra eller radera den lagrade informationen saknar relevans för frågan om det yttrandefrihetsrättsliga ansvaret för information på webbplatsen.

R.A.P. har yrkat skadestånd av den ideella föreningen Juridikfronten under påstående att uppgifter om honom som utgör förtal har publicerats på föreningens webbplats (en blogg) ”Juridikfrontens nyhetssida”. Uppgifterna publicerades dels i ett blogginlägg, dels i en omodererad kommentar. I HD gäller målet frågan om R.A.P:s talan vid Linköpings tingsrätt ska avvisas i den del den avser påstått förtal i blogginlägget på grund av att talan om ersättning för kränkning inte har väckts vid domstol som är behörig att ta upp yttrandefrihetsmål (7 kap. 1 § och 3 § 2 lagen, 1991:1559, med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden). En avvisning av talan på denna grund förutsätter att ett automatiskt grundlagsskydd gäller för blogg-inlägget, trots möjligheten för utomstående att lämna kommentarer.

Av utredningen i målet framgår att ”Juridikfrontens nyhetssida” vid tiden för publiceringarna tillhandahölls av en redaktion för periodisk skrift. Den lämnade kommentaren avgränsades från den redaktionella informationen med en bård i en avvikande färg i vilken det angavs att det skett en reaktion på artikeln. Vidare var det tydligt angivet ”Kommentarerna förhandsgranskas ej; kommentatorer ansvarar för sina egna inlägg. Håll därför god ton och följ lagen!”.

Vid en objektiv bedömning har det genom den citerade texten i kombination med att fråga var om en lämnad kommentar i ett särskilt markerat utrymme tillräckligt tydligt framgått att redaktionen tillät att annan tillförde information till webbplatsen utan föregående åtgärd från den som drev verksamheten. Kommentaren ska därför inte anses ha ändrat innehållet i den databas som hade automatiskt grundlagsskydd. R.A.P:s skadeståndstalan grundad på blogginlägget kan därför inte prövas av Linköpings tingsrätt. Hovrättens beslut att återförvisa målet dit ska därför undanröjas och tingsrättens beslut att avvisa talan fastställas.

Utredningen i målet ger tillräckligt underlag för att bedöma att Helsingborgs tingsrätt är rätt forum i enlighet med bestämmelserna i 7 kap. 1 § och 3 § 2 lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Yrkandet ska bifallas.