NJA 2013 s. 945

Yttrandefrihetsmål (skadeståndsanspråk). Utgivaren av en grundlagsskyddad databas ansvarar för yttrandefrihetsbrott i databasen även i fråga om information som har lagts in i databasen innan utgivaren utsågs. Även tillämpligheten av bestämmelsen i 56 kap. 13 § rättegångsbalken om s.k. hissdispens i yttrandefrihetsmål.

Stockholms tingsrätt

A.G. väckte vid Stockholms tingsrätt den talan mot AB Dagens Nyheter och G.H. som framgår av tingsrättens beslut.

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Manne Pavón) anförde i beslut den 27 juli 2012 angående hänskjutande av fråga i målet till prövning av HD följande.

Bakgrund

Databasen www.dn.se ägs och drivs av AB Dagens Nyheter (DN). För databasen gäller sådant automatiskt grundlagsskydd som anges i 1 kap. 9 § första stycket YGL. G.H. är sedan den 1 november 2009 ansvarig utgivare för databasen.

Den 7 mars 2006 publicerades i databasen en artikel med rubriken ”Grundaren till F-bolaget inblandad i tre konkurser”. I artikeln namnges A.G. som grundare till F-bolaget. I artikeln lämnades vissa uppgifter i övrigt om A.G. Såvitt upplysts finns artikeln fortfarande kvar i databasen och är tillgänglig för allmänheten.

A.G. har i målet yrkat att DN och G.H. solidariskt ska utge skadestånd till honom samt att tingsrätten beslutar att en fällande dom i målet ska återges i databasen. Som grund för käromålet har han åberopat att det i artikeln lämnats uppgifter som utpekar honom som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt och som även i övrigt är ägnade att utsätta honom för andras missaktning. Han har gjort gällande att påtalade uppgifter motsvarar yttrandefrihetsbrottet förtal eftersom det ”inte är försvarligt att sprida uppgifter under så lång tid som är aktuell i målet”. I fråga om en av de påtalade uppgifterna har han även åberopat att den uppgiften inte är sann och att det inte heller finns skälig grund för den.

DN och G.H. har bestritt käromålet. G.H. har för sin del även yrkat att tingsrätten avvisar A.G:s talan mot henne.

A.G. har bestritt avvisningsyrkandet.

Parternas argumentation i avvisningsfrågan

G.H.

Hon var inte utgivare vid tiden då det påstådda förtalsbrottet begicks och kan därmed inte åläggas ansvar för uppgifter som lämnas i artikeln. Hon har inte i sin egenskap av utgivare haft att ta ställning till några relevanta utgivarmässiga beslut och befogenheter rörande artikelns publicering. Förtalsbrottet är inte ett perdurerande brott. Rekvisitet uppgiftslämnande till annan fortgår inte och det uppfylls inte heller kontinuerligt. Något relevant uppgiftslämnande i förtalsbestämmelsens mening har inte skett vid någon tidpunkt då hon varit ansvarig utgivare. Enbart den omständigheten att artikeln varit lagrad i databasen dn.se uppfyller inte rekvisitet lämnande av uppgift. HD har i ett avgörande refererat i NJA 2007 s. 805 I - vilket visserligen gällde brottsbalksbrottet hets mot folkgrupp och inte yttrandefrihetsbrottet förtal - uttalat att underlåtenhet att ta bort meddelanden från en elektronisk anslagstavla inte kunde föranleda ansvar för medhjälp till hets mot folkgrupp eftersom gärningen redan hade fullbordats av en annan person och det ifrågavarande brottet inte var ett s.k. perdurerande brott. A.G:s synsätt skulle leda till orimliga konsekvenser vid byte av utgivare för en databas. Den nye utgivaren skulle då åläggas ansvar och skadeståndsskyldighet för alla uppgifter som finns i databasen vid tillträdet och som förts in i databasen efter beslut av tidigare utgivare. Många databaser, t.ex. den nu aktuella, innehåller en i princip oöverblickbar mängd uppgifter och det skulle vara i det närmaste omöjligt för den nye utgivaren att ta ställning till om någon av dessa uppgifter skulle kunna anses utgöra yttrandefrihetsbrott. Av 4 kap. 3 § YGL framgår att utgivarens bestämmanderätt över innehållet i den framställning han eller hon ansvarar för är begränsad till en negativ vetorätt. Utgivaren äger således rätt att motsätta sig att viss information införs i berört medium. Bestämmelsen varken stadgar eller innebär att utgivaren skulle ha rätt och befogenhet att radera information ur en framställning som redan är tillgängliggjord för allmänheten. Den nu förda ansvars- och skadeståndstalan kan inte stödjas på hennes ställning som utgivare enligt yttrandefrihetsgrundlagen.

A.G.

Det bestrids att G.H. under den tid som hon varit ansvarig utgivare inte underställts något utgivarmässigt beslut angående publicering av eller spridning av innehållet i artikeln. Hon har nämligen vid två tillfällen beslutat att inte ta bort artikeln från databasen. Uppgifter som finns tillgängliga på en webbsida utgör sådant uppgiftslämnande och/eller spridande som omfattas av bestämmelsen i 5 kap. 1 § BrB och 1 kap. 9 § YGL, jämförd med 7 kap. 14 § 14 p. TF. Detta gäller vid varje tidpunkt som artikeln finns tillgänglig på webbsidan. G.H. ansvarar således för innehållet i artikeln under den tid då hon varit ansvarig utgivare, dvs. från den 1 november 2009 till i dag. G.H:s påstående att hon saknar rätt eller befogenhet att ta bort uppgifter är felaktigt. Bestämmelsen i 4 kap. 3 § YGL syftar endast till en rätt för den ansvarige utgivaren att hindra införande av uppgifter. Den innebär inget hinder för henne att ta bort uppgifter. G.H. har medvetandegjorts om innehållet och innebörden av uppgifterna i den aktuella artikeln. Hon har trots detta beslutat att inte ta bort uppgifterna i databasen.

Det beslutet får anses innefatta ett ”utgivarmässigt beslut”.

Motivering till tingsrättens ställningstagande att hänskjuta frågan till hd:s prövning

Parterna har i målet uppehållit sig bl.a. kring frågan om tillhandahållande av brottslig information i en databas ska ses som ett pågående (s.k. perdurerande) brott.

Den nämnda frågan har behandlats i samband med den ändring av preskriptionsbestämmelsen i 7 kap. 1 § 2 st. första meningen YGL som trädde i kraft den 1 januari 2003. Ändringen innebar i fråga om tillhandahållande av uppgifter enligt databasregeln i 1 kap. 9 § YGL att preskriptionstiden för väckande av allmänt åtal skulle börja löpa från den tidpunkt när informationen inte längre tillhandahölls. I förarbetena till lagstiftningen (SOU 2001:28, del III, avsnitt 8.6.2 och prop. 2001/02:74 s. 78 ff.) uttalades att tillhandahållandet av brottslig information i en databas måste ses som ett pågående (s.k. perdurerande) brott, varför preskriptionstiden borde räknas från det att informationen senast tillhandahölls i databasen. Några invändningar mot den rättsliga analysen framfördes varken av remissinstanserna eller av Lagrådet.

I tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen anses gälla en princip om ensamansvar. Principen kan sägas innebära att bara en person kan hållas straff- och skadeståndsrättsligt ansvarig för innehållet i en framställning som omfattas av de nämnda grundlagarna (här bortses från det skadeståndsansvar som kan åläggas även annan än den som bär det straffrättsliga ansvaret). Kan den som i första hand pekas ut som ansvarig inte åtalas, går ansvaret över på den som därefter anses stå närmast det aktuella brottet. Man brukar tala om att ansvaret är successivt och följer en ”ansvarighetskedja”. Som ett exempel kan nämnas fallet då någon ansvarig utgivare inte har anmälts för en periodisk skrift. I så fall går ansvaret över till skriftens ägare (se delbetänkande av Yttrandefrihetskommittén, Ny yttrandefrihetsgrundlag?, SOU 2010:68 s. 44 f.).

Av 6 kap. 1 § 1 st. YGL framgår bl.a. att ansvaret för yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram ligger på utgivaren. Enligt 1 kap. 9 § YGL ska grundlagens föreskrifter om radioprogram tillämpas också bl.a. när en redaktion för en periodisk skrift, ett företag för yrkesmässig framställning av tryckta eller därmed enligt tryckfrihetsförordningen jämställda skrifter eller en nyhetsbyrå med hjälp av elektromagnetiska vågor på särskild begäran tillhandahåller allmänheten information ur en databas, vars innehåll kan ändras endast av den som bedriver verksamheten, direkt genom överföring eller indirekt genom framställning av en teknisk upptagning, en skrift eller en bild.

Någon analys av om ändringen av preskriptionsbestämmelsen i yttrandefrihetsgrundlagen beträffande databaser skulle få någon effekt på frågorna om yttrandefrihetsbrotten var av perdurerande art eller vilka personer som skulle kunna hållas straff- och skadeståndsrättsligt ansvariga för uppgifter i databasen synes inte ha gjorts i lagstiftningsärendet.

Det s.k. ensamansvaret kan förstås som att endast en fysisk person kan göras straff- och skadeståndsrättsligt ansvarig för en uppgift av förtalskaraktär som införts i databasen och tillhandahållits allmänheten. Det framstår emellertid inte som uteslutet att i stället uppfatta ensamansvaret som att detta är knutet till en viss kategori i ansvarighetskedjan snarare än till någon särskild fysisk person. Uppfattat på det sättet skulle ansvar för uppgiften kunna utkrävas av t.ex. samtliga som varit, är eller kommer att utses till ansvariga utgivare för en databas under den tid som uppgiften tillhandahålls allmänheten i databasen, var och en med avseende på den tid som uppdraget som ansvarig utgivare gällt och oavsett när uppgiften införts i databasen.

Den rättsliga frågan

Är G.H. i egenskap av ansvarig utgivare för databasen www.dn.se straff- och skadeståndsrättsligt ansvarig för uppgifter som tillhandahållits i databasen under den tid som hon varit ansvarig utgivare för denna trots att uppgifterna införts i databasen före den tiden?

Högsta domstolen

Parterna vidhöll i HD sina tidigare framförda ståndpunkter.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Peder Bjursten, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Domskäl

Skäl

Bakgrund och frågeställning

Punkterna 1-4 motsvarar i huvudsak punkterna 1-3 i HD:s avgörande.

Förutsättningar för att den hänskjutna frågan ska tas upp av HD

5.

Redan den omständigheten att målet vid tingsrätten är ett yttrandefrihetsmål och gäller tillämpning av bestämmelser i grundlagar med särskilda regler som gäller för handläggningen av sådana manar till viss försiktighet vid bedömningen av lämpligheten att hänskjuta en viss fråga till prövning av HD. Ett oundvikligt krav enligt 56 kap. 13 § RB för att hänskjuta en viss fråga i målet för prövning till HD är att förlikning om saken är tillåten. Det utesluter inte att viss fråga i ett mål som annars är indispositivt kan vara dispositivt, se NJA 2001 s. 870 och NJA 2002 C 10.

6.

Målet vid tingsrätten rör enskilt anspråk. Även om det straffrättsliga ansvaret ska bestämmas av jury har skadeståndsdelen dispositiv karaktär även när grunden för det enskilda anspråket är ett yttrandefrihetsbrott. För det synsättet talar att enskilda som anser sig utsatta för brottslig publicitet kan väcka åtal inom ramen för brottsbalkens preskriptionsregler. Den förkortade preskriptionen gäller inte enskilt åtal för yttrandefrihetsbrott eller talan om enskilt anspråk (7 kap. 1 § YGL första stycket jämfört med 9 kap. 4 § TF).

7.

Av 11 kap. 3 § tillämpningslagen framgår att om inte annat sägs i tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen eller tillämpningslagen ska rättegångsbalken tillämpas i fråga om rättegången i tryck- och yttrandefrihetsmål. Enligt 2 § samma kapitel ska i mål om skadestånd på grund av brott rättegångsbalkens regler för de fall där förlikning inte är tillåten gälla i fråga om föreläggande för parterna att inställa sig och om parts utevaro. Varför denna specialregel finns är svårt att utläsa av förarbetena, där det i specialmotiveringen endast anges att paragrafen motsvarar 13 § andra stycket andra meningen i den upphävda lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål (rättegångslagen), se prop. 1990/91:179 s. 55.

8.

Bestämmelsen i 13 § andra stycket rättegångslagen löd i sin helhet: ”Vid målets beredande skall utredas, huruvida anspråket enligt tryckfrihetsförordningen må göras gällande mot svarande samt, om så erfordras, beslut därom meddelas. Om föreläggande för part att komma tillstädes och om verkan av parts utevaro gälle vad i rättegångsbalken är stadgat angående sak varom förlikning ej är tilllåten. Ska jury ej medverka, varde målet utsatt till huvudförhandling i den för tvistemål i allmänhet gällande ordningen”. I lagstiftningsarbetet 1991 behölls andra stycket andra meningen i 13 § andra stycket rättegångslagen. Den första meningen återfinns i 8 kap. 2 § tillämpningslagen och den tredje meningen, som i viss mån förtydligade innebörden av det andra stycket, utgick.

9.

Även om nu redovisade regelverk ger uppfattningen att enskilda anspråk i yttrandefrihetsmål bör betraktas som indispositiva kan inte av förarbetena (rskr. 1949:112) utläsas annat än att syftet med bestämmelsen i 13 § andra stycket rättegångslagen endast varit en handlingsregel av formell karaktär och motsäger inte det dispositiva drag som de enskilda anspråken har även i yttrandefrihetsmål.

10.

Av handlingarna i tingsrättens akt framgår att den hänskjutna frågan uppkommit vid förberedande behandling och avser frågan om G.H. i egenskap av utgivare för databasen är den som i enlighet med 8 kap. 2 § tillämpningslagen ska hållas ansvarig för uppgifter som tillhandahållits i databasen under den tid som hon varit utgivare för denna trots att uppgifterna införts i databasen före den tiden. Enligt 8 kap. 2 § tillämpningslagen ska under en förberedande behandling klarläggas vem som är ansvarig för innehållet i den framställning som saken gäller respektive mot vem det enskilda anspråket kan riktas. Invändningar från svaranden om att han eller hon inte är ansvarig kan bara göras på detta stadium (6 kap. 3 § YGL, se också NJA 1951 s. 652).

11.

Yttrandefrihetsmål kännetecknas bl.a. av ensamansvar med hjälp av formellt konstruerade ansvarskedjor. Straff- och skadeståndsansvar vilar i fråga om teknisk upptagning på utgivaren (6 kap. 1 § och 8 kap. 2 § YGL) och det är medieföretaget som ska utse en utgivare. En praktisk konsekvens av detta är att en tidning som tillhandahåller information ur en databas inte kan nöja sig med att ha en utgivare enligt tryckfrihetsförordningen utan också måste ha en ”webbutgivare”, såvida inte det som läggs ut på nätet är identiskt med vad som finns i papperstidningen då den s.k. bilageregeln blir tillämplig (se bl.a. Hans-Gunnar Axberger, Yttrandefrihetsgrundlagarna, 2012, s. 138 f.). Uppgift om vem som är utgivare ska hållas tillgänglig för allmänheten (4 kap. 4 § andra stycket YGL och 3 kap. 1 § tilllämpningslagen).

12.

Några särskilda ansvarsregler för databaser finns inte, utan regleringen utgår från det som gäller för radio/tv-sändningar. Enligt huvudregeln i 6 kap. 1 § YGL ligger, som ovan anförts, ansvaret för yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram på utgivaren. Den som är skyldig att utse utgivare, dvs. normalt ett programföretag (i detta fall medieföretag), ansvarar enligt 6 kap. 2 § första stycket YGL i utgivarens ställe om utgivare saknats eller den som angetts inte varit behörig, utgivaren var utsedd för skens skull, utgivaren uppenbart inte haft befogenheter att bestämma över upptagningens innehåll enligt 4 kap. 3 § YGL, eller uppgift om utgivaren inte har hållits tillgänglig för allmänheten.

13.

Det är i första hand utpekandet av vem i ansvarskedjan som kan hållas ansvarig om förutsättningarna i 6 kap. 2 § första stycket YGL är för handen, som regleringen i 8 kap. 2 § tillämpningslagen tar sikte på. I målet är ostridigt att G.H. varit utsedd utgivare för den aktuella databasen under den tid som förtalsbrott påstås. Hade så inte varit fallet hade hon kunnat invända detta under den förberedande behandlingen och yrka att målsägandens talan mot henne ska avvisas såsom ett rättegångshinder. Den invändning hon gör gällande vid tingsrätten bör emellertid anses avse själva saken. Detta tillsammans med den omständigheten att inledande frågor om yttrandefrihetsbrott föreligger ska prövas av jury (9 kap. 7 § första stycket tillämpningslagen), talar mot att den hänskjutna frågan lämpar sig att hänskjutas till HD:s bedömning. Oavsett hur det förhåller sig därmed innefattar den hänskjutna frågeställningen en rättsfråga som är väl definierad och avgränsad och med ett för närvarande rådande oklart rättsläge som inte har besvarats vare sig av förarbeten, praxis eller tidigare utredningar på yttrandefrihetens område. Den hänskjutna frågan kan också besvaras utan att föregå juryns bedömning om brott föreligger. Slutligen noteras att parterna är ense om att rättsfrågan bör prövas av HD. Sammantaget ser HD inga avgörande hinder att besvara tingsrättens fråga, om än att förklaringen, av skäl som framgått, bör hållas något mer generell än vad som normalt är fallet vid hänskjutanden enligt 56 kap. 13 § RB.

Bedömningen av den hänskjutna frågan

14.

Inledningsvis konstaterar HD att den information som görs gällande som förtalsbrott i målet vid tingsrätten uteslutande avser redaktionellt material. HD saknar därför anledning att uttala sig om frågor som kan uppkomma beträffande s.k. modererade respektive omodererade användarkommentarer (se närmare exempelvis Yttrandefrihetskommitténs överväganden i SOU 2012:55 s. 371 ff.).

15.

Som antytts ovan tillämpas för yttrandefrihetsbrott ett särskilt ansvarssystem, där huvudregeln är att endast en person kan ställas till svars. Detta ensamansvar utkrävs med hjälp av formellt konstruerade ansvarskedjor, som varierar något beroende på vilken framställningsform det gäller. Principen är att den som står närmast innehållet ska svara för detta. Ensamansvaret kan sägas fylla två funktioner. Den ena är att systemet främjar de ändamål yttrandefrihetsgrundlagarna är till för att värna. Enligt bl.a. brottsbalken gäller att inte bara den som begår en straffbelagd handling straffas, utan också andra som på ett eller annat sätt varit delaktiga. Om ett sådant synsätt tillämpades på yttrandefrihetsbrott, särskilt sådana som begås inom etablerade massmedier, skulle en stor krets av personer riskera straffansvar, vilket skulle kunna verka hämmande på meningsutbytet och informationsflödet i samhället. Från yttrandefrihetssynpunkt är det därför till fördel att straffansvaret för missbruk av yttrandefriheten begränsas till en snäv personkrets. Den andra principen är att systemet förenklar utkrävandet av ansvar för yttrandefrihetsbrott eftersom den ansvarige är utpekad på förhand. Om inte den formella ansvarsordningen fanns skulle det ofta vara svårt att reda ut vem som kan hållas juridiskt ansvarig för brottet (se Hans-Gunnar Axberger, Yttrandefrihetsgrundlagarna, 2012, s. 122 ff.).

16.

Till yttrandefrihetsgrundlagarnas ansvarsordning hör också den s.k. uppsåtspresumtionen (TF 8:12 och YGL 6:4), som medför att ingen utredning krävs om detta, dvs. man behöver inte gå till botten med vad den ansvarige kände till, vilka hans eller hennes avsikter var osv. Ansvarsordningen syftar alltså till att underlätta genomdrivandet av sanktioner mot yttrandefrihetsmissbruk.

17.

Utgångspunkten är således att den som är utsedd att vara utgivare också är den som kan hållas ansvarig. Finns ingen utgivare är det vid tilllämpning av databasregeln, som framgått ovan, medieföretaget som ska hållas ansvarigt. Det är ostridigt att G.H. var utgivare för databasen i juli 2012 då A.G. påstår att den i målet aktuella informationen fortfarande var kvar i databasen och tillgänglig för allmänheten. G.H. är då i formell mening ansvarig för informationen.

18.

Frågan är då om G.H. kan freda sig med påståendet att informationen infördes i databasen före hennes tillträde som utgivare. Mot ett sådant synsätt talar främst de tidigare redovisade syftena med ensamansvar och uppsåtspresumtion. Även lagtextens lydelse pekar i samma riktning. Det automatiska grundlagsskyddet gäller enligt 1 kap. 9 § första stycket YGL när medieföretag på särskild begäran tillhandahåller allmänheten information ur en databas, vars innehåll kan ändras endast av den som driver verksamheten. Ordet tillhandahåller beskriver i sig något som är pågående. Vidare förutsätts i lagtexten att innehållet kan ändras av medieföretaget, vilket motsäger G.H:s påstående att hon varit förhindrad att ta bort informationen eftersom hon inte införde densamma.

19.

Dessutom ska beaktas, som också A.G. anfört, att tiden för väckande av allmänt åtal vid överföring från databas är sex månader från att informationen inte längre tillhandahålls (7 kap. 1 § YGL). I det lagstiftningsarbetet analyserade Mediegrundlagsutredningen ingående för- och nackdelar med att betrakta yttrandefrihetsbrott i en databas som ett perdurerande brott (se SOU 2001: 28 s. 318 ff.). Utredningen fann att övervägande skäl talade för att se dessa som perdurerande och i efterföljande proposition konstaterade regeringen att ingen remissinstans hade ifrågasatt utredningens bedömning och förslag i denna del och att även regeringen anslöt sig till dessa (se prop. 2001/02:74). Nu redovisade omständigheter bildar ett logiskt och sammanhängande regelverk på yttrandefrihetens område som entydigt pekar ut G.H. som den som i egenskap av utgivare ansvarar för den i målet ifrågasatta informationen. G.H:s hänvisning till NJA 2007 s. 805 I innebär inget annat ställningstagande eftersom det målet inte var ett yttrandefrihetsmål utan avsåg underlåtenhet att ta bort meddelanden från en elektronisk anslagstavla och uttalandena i det rättsfallet måste läsas sedda i sitt sammanhang.

Slutsats

20.

Mot den nu redovisade bakgrunden bör, för det fall att juryn i målet vid tingsrätten finner att yttrandefrihetsbrottet förtal föreligger, rätten vid sin bedömning av G.H:s skadeståndsansvar i det aktuella målet beakta att den som enligt 1 kap. 9 § första stycket och 4 kap. 1 § YGL utsetts som utgivare för en databas ur vilken ett medieföretag som DN på särskild begäran tillhandahåller allmänheten information - och vars innehåll kan ändras endast av den som driver verksamheten - är ansvarig för information som tillhandahållits i databasen under den tid som han eller hon varit utsedd utgivare för denna även om informationen införts i databasen före den tiden. Den hänskjutna frågan ska besvaras i enlighet härmed.

Domslut

HD:s avgörande

HD förklarar att den som enligt 1 kap. 9 § första stycket och 4 kap. 1 § YGL utsetts som utgivare för en databas ur vilken en redaktion för en periodisk tidskrift på särskild begäran tillhandahåller allmänheten information - och vars innehåll kan ändras endast av den som driver verksamheten - är ansvarig för information som tillhandahållits i databasen under den tid som han eller hon varit utsedd utgivare för denna trots att informationen införts i databasen före den tiden.

Domskäl

HD (justitieråden Ella Nyström, Kerstin Calissendorff, Göran Lambertz, Dag Mattsson, referent, och Anders Eka) meddelade den 7 november 2013 följande beslut.

Skäl

Bakgrund

1.

AB Dagens Nyheter (DN) driver databasen www.dn.se. Databasen har grundlagsskydd enligt 1 kap. 9 § första stycket YGL. DN publicerade den 7 mars 2006 i sin dagstidning en artikel med rubriken ”Grundaren till F-bolaget inblandad i tre konkurser” och lade i samband med detta också in artikeln i databasen, ur vilken den sedan tillhandahölls allmänheten. G.H. utsågs till utgivare av databasen den 1 november 2009. Även under hennes tid som utgivare kunde allmänheten ta del av artikeln ur databasen.

2.

A.G. har väckt talan vid Stockholms tingsrätt och yrkar där att DN och G.H. ska förpliktas att betala skadestånd till honom. Som grund för sin talan åberopar han att vissa uppgifter i artikeln utgör yttrandefrihetsbrottet förtal. DN och G.H. bestrider A.G:s yrkande. G.H. yrkar för sin del att hans talan ska avvisas, med hänvisning till bl.a. att artikeln lades in i databasen innan hon utsågs till utgivare, att hon alltså inte har haft att ta ställning till några relevanta utgivarmässiga beslut rörande artikeln och att hon därmed inte kan ha ett yttrandefrihetsrättsligt ansvar för de aktuella uppgifterna. G.H. framhåller att hon inte har haft rätt att radera den information som fanns införd i databasen och att denna rymmer en oöverskådlig mängd information. Ingen av parterna har avstått från att jury ska pröva huruvida yttrandefrihetsbrott föreligger.

Den hänskjutna frågan

3.

Tingsrätten har till HD hänskjutit följande fråga. Är G.H. i egenskap av ansvarig utgivare för databasen www.dn.se straff- och skadeståndsrättsligt ansvarig för uppgifter som tillhandahållits i databasen under den tid som hon varit ansvarig utgivare för denna trots att uppgifterna införts i databasen före den tiden?

Tillämpligheten av 56 kap. 13 § RB i yttrandefrihetsmål

4.

En tingsrätt får enligt 56 kap. 13 § RB med parternas samtycke hänskjuta en viss fråga i målet till prövning av HD när förlikning om saken är tillåten. Målet i tingsrätten är i grunden dispositivt och frågan är om det förhållandet att det är ett yttrandefrihetsmål hindrar en tillämpning av bestämmelsen.

5.

Enligt 11 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden (1991 års lag) tillämpas rättegångsbalken i fråga om rättegången i yttrandefrihetsmål om inte något annat följer av yttrandefrihetsgrundlagen eller 1991 års lag.

6.

Som utgångspunkt gäller alltså att rättegångsbalken är tillämplig i ett yttrandefrihetsmål. En grundläggande skillnad är dock att en jury ska pröva huruvida ett yttrandefrihetsbrott föreligger om inte båda parterna avstår från en sådan prövning. Vidare finns i yttrandefrihetsgrundlagen och 1991 års lag flera särskilda bestämmelser som reglerar handläggningen av ett yttrandefrihetsmål, i huvudsak motiverade av förfarandet med jury. Sålunda ska rätten i ett yttrandefrihetsmål om skadestånd bl.a. under en förberedande behandling utreda om anspråket kan riktas mot svaranden (8 kap. 2 § i 1991 års lag). För behandling av den frågan får huvudförhandling sättas ut; rätten består då av tre lagfarna domare (8 kap. 3 och 4 §§ i 1991 års lag).

7.

Av det anförda följer att 56 kap. 13 § RB kan tillämpas i ett yttrandefrihetsmål under förutsättning att en tillämpning är förenlig med yttrandefrihetsgrundlagen och 1991 års lag, framför allt de särskilda bestämmelser som rör juryns medverkan.

8.

Den i målet hänskjutna frågan gäller i vad mån G.H. enligt 6 kap. 1 § YGL såsom utgivare är ansvarig för yttrandefrihetsbrott i databasen. Detta är en fråga som rätten ska utreda under den förberedande behandlingen av målet, och en tillämpning av 56 kap. 13 § RB kan inte anses komma i konflikt med den yttrandefrihetsrättsliga regleringen.

Utgivarens ansvar för informationen i en databas

9.

Liksom enligt tryckfrihetsförordningen gäller enligt yttrandefrihetsgrundlagen ett s.k. ensamansvar. Det är avsett att främja yttrandefriheten och samtidigt göra det möjligt att snabbt ingripa mot yttrandefrihetsbrott. Principen om ensamansvar innebär att bara en person kan hållas straff- och skadeståndsrättsligt ansvarig för innehållet i en framställning som omfattas av grundlagen. En databas som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen ska därför ha en utgivare, som utses av den som bedriver verksamheten (4 kap. 1 § och 1 kap. 9 § YGL). Ansvaret för yttrandefrihetsbrott i databasen ligger på utgivaren (6 kap. 1 §). Det är endast i vissa särskilda situationer som utgivaren inte ansvarar (se 6 kap. 1 och 2 §§).

10.

Utgivare kan utses för hela databasen eller för delar av den (4 kap. 1 § första stycket YGL). Ensamansvaret förutsätter att endast en person ansvarar för en viss del av databasen, exempelvis en artikel som finns lagrad där. Ansvaret gäller då för alla former av tillhandahållanden (se 1 kap. 9 § första stycket). Har det inte skett någon uppdelning av ansvaret, utan endast en utgivare utsetts, faller ansvaret för allt material i databasen på denne. Det innebär att utgivarens ansvar gäller för det fortlöpande tillhandahållandet av information ur databasen under hans tid som utgivare. Detta illustreras bl.a. av preskriptionsreglerna. Enligt 7 kap. 1 § andra stycket YGL ska, i fråga om tillhandahållande genom överföring från en databas, åtal för yttrandefrihetsbrott väckas inom sex månader från den tidpunkt när informationen inte längre tillhandahölls. Ansvaret gäller alltså så länge informationen hålls tillgänglig.

11.

G.H. invänder att hon inte kunde påverka det äldre innehållet i databasen. Enligt 4 kap. 3 § YGL ska utgivaren ha befogenhet att utöva tillsyn över framställningens offentliggörande och att bestämma över dess innehåll så att ingenting får införas i den mot utgivarens vilja. Bestämmelsen måste förstås så att den också ger utgivaren rätt att ta bort information, även sådan som har lagts in innan utgivaren utsågs. G.H. har därför haft befogenhet att ta bort information i databasen.

12.

Slutsatsen är att utgivaren av en databas ansvarar enligt 6 kap. 1 § YGL för yttrandefrihetsbrott i databasen när det gäller information som tillhandahålls allmänheten under den tid som han är utgivare, och att detta gäller även information som hade lagts in i databasen innan utgivaren utsågs. Den hänskjutna frågan ska besvaras i enlighet med detta.

Domslut

HD:s avgörande

HD förklarar att G.H. i egenskap av utgivare av databasen www.dn.se ansvarar enligt 6 kap. 1 § YGL för information som tillhandahölls allmänheten ur databasen under den tid som hon var utgivare av denna även om informationen hade införts i databasen före den tiden.

Tillägg

Justitierådet Göran Lambertz tillade för egen del:

1.

Utgivaren ansvarar även för uppgifter som har lagts in i en databas innan han eller hon blev ansvarig. Det är en del av systemet med ensamansvar i yttrandefrihetsgrundlagen. När det gäller databaser innebär ensamansvaret i praktiken att utgivaren ofta får ansvara för ett mycket stort material som han eller hon inte har haft någon kännedom om och inte har haft någon möjlighet att kontrollera.

2.

En sådan ansvarsordning är mindre lämplig, bl.a. därför att ensamansvaret urholkas till ett formellt ansvar. Reglerna kan ändras exempelvis så att preskription sker på samma sätt som för böcker och tidningar. Det skulle innebära att preskriptionstid börjar löpa från den tidpunkt då texten publiceras. Det finns nackdelar med en sådan ordning, men de kan minimeras genom lämpliga lagstiftningsåtgärder.

HD:s beslut meddelat: den 7 november 2013.

Mål nr: Ö 3507-12.

Lagrum: 1 kap. 9 §, 4 kap. 1 och 3 §§ samt 6 kap. 1 § YGL, 11 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden, 56 kap. 13 § RB.