NJA 2020 s. 134

D.A. dömdes av Malmö tingsrätt för grov våldtäkt vid två tillfällen, människo-rov, stöld, försök till utpressning, begångna i mars–april 2017, samt olovligt brukande och olovlig körning, begångna i december 2016. Påföljden bestäm-des till fängelse i tre år och tre månader. D.A. utvisades ur riket enligt 8 a kap. 1 § utlänningslagen (2005:716) och förbjöds att återvända hit före den 13 oktober 2032.

Tingsrätten inhämtade yttrande från Migrationsverket av vilket framgår att D.A. sökte asyl i Sverige den 30 juni 2014 tillsammans med sin familj. Vidare framgår att han beviljades permanent uppehållstillstånd den 26 juni 2015 som alternativt skyddsbehövande i enlighet med 4 kap. 2 § första stycket första ledet utlänningslagen med hänsyn till den allmänna situationen i Syrien.

Hovrätten över Skåne och Blekinge ändrade tingsrättens dom endast på så sätt att påföljden, med tillämpning av 29 kap. 5 § första stycket 6 och 7 § BrB, bestämdes till fängelse i fyra år och sex månader.

Hovrätten ansåg att den medicinska åldersundersökningen, som D.A. ge-nomgick i juli 2017, utgjorde ett godtagbart underlag för bedömningen av hans ålder. Vidare konstaterade hovrätten att Rättsmedicinalverket och vittnet, rättsläkaren C.J.W., bedömt att undersökningen talade för att D.A. var 18 år eller äldre; cirka tio procent av barn med en kronologisk ålder nära 18 år med en fullmogen tillväxtzon i nedre lårbenet och visdomstand kan komma att fel-bedömas.

Hovrätten konstaterade vidare att av D.A. åberopat syriskt pass, kopia av födelsebevis och utdrag ur familjebok, enligt vilka han är född i februari 2001, hade bedömts äkta av dokumentundersökare vid gränspolisen respektive Nat-ionellt forensiskt centrum (NFC). Enligt hovrätten var dock bevisvärdet av dessa handlingar lågt med hänsyn till att de hade undersökts utan att jämföras mot referensmaterial, eftersom sådant inte funnits tillgängligt, samt till att det var okänt vilka uppgifter som legat till grund för vad som angetts om D.A:s födelseår. Hovrätten tillmätte uppgiften om D.A:s födelseår i hans pass ett lägre bevisvärde än annars, eftersom han i två meddelanden till bekanta skrivit att han skulle fylla 19 år i februari 2017 och i ett av meddelandena uppmanat den ena bekanta att inte säga detta till någon eftersom han sagt till alla att han var 15 år.

Hovrätten konstaterade i stället att det, mot bakgrund av resultatet av den medicinska åldersundersökningen, var mest sannolikt att D.A. var 18 år eller äldre.

När det gäller frågan om påföljd ansåg hovrätten att den samlade brotts-lighetens straffvärde motsvarade fängelse i tio år och att straffmätningsvärdet, med beaktande av att D.A. skulle utvisas samt hans ungdom, motsvarade fäng-else i fyra år och sex månader. Med hänsyn till det höga straffmätningsvärdet och brottens art fanns det enligt hovrätten särskilda skäl för att bestämma på-följden till fängelse.

Hovrätten fann att brottsligheten var av så allvarligt slag att det fanns starka skäl för att utvisa D.A. och att frågan om verkställighetshinder fick prövas när frigivning från fängelsestraffet sker.

HD beviljade inte prövningstillstånd och hovrättens dom fick därmed laga kraft.

I HD har D.A. anfört att resning ska beviljas till förmån för honom genom en analogisk tillämpning av 58 kap. 2 § 4 första ledet RB med hänsyn till att omständighet eller bevis som inte tidigare åberopats beträffande hans ålder sannolikt skulle ha lett till ett för honom mer gynnsamt resultat i fråga om påföljd och utvisning.

Riksåklagaren har förelagts att vidta utredningsåtgärder beträffande dels handlingen avseende inskrivning av D.A. på skola i Syrien, dels födelsebeviset som utfärdats av sjukhus och som används utanför Syrien, i syfte att undersöka äktheten hos handlingarna.

Riksåklagaren har därefter gett in sakkunnigutlåtande från NFC där slut-satsen dragits att resultatet, i teknisk mening, varken talar för eller emot att skolhandlingen är äkta (Grad 0) och att resultatet i någon mån talar för att fö-delsebeviset är äkta (Grad +1). Bedömningen har grundat sig bl.a. på att till-gängligt referensmaterial har saknats respektive varit mycket begränsat.

Enligt riksåklagaren är det inte sannolikt att de handlingar som D.A. inte tidigare har åberopat utgör grund för resning.

HD har den 8 januari 2020 beslutat att någon åtgärd för verkställighet av hovrättens dom såvitt avser påföljd och utvisning tills vidare inte får ske.

Resning kan beviljas till förmån för en tilltalad om han eller hon åberopar någon omständighet eller något bevis som inte tidigare har lagts fram. Enligt huvudregeln krävs det att förebringandet av omständigheten eller beviset sannolikt skulle ha lett till att den tilltalade frikänts eller till att brottet hänförts under en mildare straffbestämmelse än den som har tillämpats. (Se 58 kap. 2 § 4 RB.) Den tidigare utredningen ska i princip värderas och bedömas på det sätt som kommer till uttryck i brottmålsdomen. Den nya utredningen ska bedömas objektiverat.

Bestämmelsen tillämpas analogiskt när omständigheten eller beviset sannolikt lett till att hovrätten skulle ha använt sig av en bestämmelse om straffmätning som varit fördelaktigare för den tilltalade. Resning har beviljats också i fråga om utvisning, när målet rests i påföljdsdelen. Ett skäl för resning kan i de fallen vara att den tilltalade har visat sig vara yngre än vad som tidigare antagits, om åldern får betydelse för påföljden eller utvisningen. (Se NJA 1989 s. 622, NJA 1991 s. 186 samt NJA 1994 s. 620 och bl.a. 29 kap. 7 §, 30 kap. 5 § och 32 kap. 5 § BrB samt 8 a kap. 3 § utlänningslagen.)

När en ansökan om resning tar sikte på den tidigare tilltalades ålder, får den nya bevisningen och dess betydelse ses i ljuset av den prövning som rätten har haft att göra i brottmålet. HD har i rättsfallet ”Flyktingpojkens ålder” NJA 2016 s. 719 (p. 15–23) angett att man inte kan tala om en bevisbörda för åkla-garen och att det inte är adekvat att resonera i termer av ett visst beviskrav. I stället har rätten ett ansvar för att den utredning som krävs finns tillgänglig. I många fall ligger det emellertid på parterna att uppmärksamma rätten på för-hållanden som kan ha betydelse. När rätten sedan sammantaget prövar hela utredningen ska den bedöma vilken ålder som är mest sannolik. Om utred-ningen tillåter olika slutsatser, ska rätten välja den bedömning som är förmån-ligast för den tilltalade.

En resning får därmed anses förutsätta att sökanden – i resningsbestäm-melsens mening – har gjort det sannolikt att den nya bevisningen vid en objek-tiverad bedömning skulle ha föranlett en annan slutsats om den tilltalades ål-der, om bevisningen hade lagts fram i brottmålet. Åldersfrågan skulle med andra ord ha bedömts så att den högre åldern inte skulle ha framstått som mest sannolik, antingen genom att den lägre åldern framstått som mest sannolik eller därför att utredningen tillåtit olika slutsatser. Den nya bevisningen ska alltså tillföras den samlade bedömningen och därvid kunna rubba slutsatsen om ett försteg för den högre åldern.

Det nya materialet ska ställas i relation till utredningen i brottmålet.

Den tidigare utredningen ska i princip värderas och bedömas på det sätt som kommer till uttryck i brottmålsdomen. Hovrätten har enligt domskälen grundat sin samlade slutsats om den högre åldern (18 år) främst på Rättsmedi-cinalverkets åldersundersökning och C.J.W:s uppgifter. Det skriftliga material i form av födelsebevis, familjebok och pass, som talat för den lägre åldern (16 år), har enligt hovrätten haft ett lågt bevisvärde.

Den nya utredningen ska bedömas objektiverat i resningsärendet. Det gäller främst tre dokument från Syrien, nämligen två födelsebevis utfärdade av sjukhus, varav det ena intyget undersökts och bedömts som i viss grad äkta av NFC, och intyg från en skola, ett intyg som undersökts av NFC och där resultatet varken talar för eller emot att handlingen är äkta. Samtliga dokument pekar på den lägre åldern.

De nya dokumenten får – sedda för sig – vid en objektiverad bedömning ges ett relativt begränsat bevisvärde, särskilt som D.A. inte närmare har angett hur han har fått fram dokumenten efter hovrättens dom. I enlighet med vad som har anförts i det föregående ska dokumenten emellertid tillföras den hel-hetsbedömning som ytterst avgör en domstols slutsats om den tilltalades ålder. Mot åldersundersökningen ska därmed nu vägas ett stort antal dokument med olika ursprung som alla pekar på att D.A. är född vid den tidpunkt som han själv hävdar och som folkbokföringen bygger på (  jfr “Den oklara identiteten” NJA 2017 s. 430).

Mot den bakgrunden får D.A. anses ha gjort det sannolikt i resningsbe-stämmelsens mening att åldersbedömningen skulle ha fått ett annat utfall, utan något försteg för den högre åldern, om bedömningen hade kunnat grundas på hela det nu tillgängliga materialet.

Resningsansökan ska därför bifallas enligt grunderna för 58 kap. 2 § 4 första ledet RB i fråga om påföljd och utvisning. Målet ska i dessa delar tas upp i hovrätten.

HD:s beslut om inhibition rörande verkställighet av hovrättens dom ska bestå.