NJA 2020 s. 786

Net4Mobility HB överklagade myndighetsnämndens beslut hos Länsstyrelsen i Skåne län och yrkade att länsstyrelsen skulle bifalla ansökningen om bygglov eller i andra hand återförvisa ärendet till kommunen för fortsatt handläggning.

Länsstyrelsen (länsassessorn Peter Wencel) meddelade beslut den 12 juli 2018.

Under rubriken Länsstyrelsen gör följande bedömning anfördes i beslutet inledningsvis följande.

Enligt 9 kap. 30 § plan- och bygglagen (PBL) ska bygglov beviljas inom planlagt område om förutsättningarna i bestämmelsen är uppfyllda. Även om åtgärden strider mot planen, får bygglov enligt 9 kap. 31 b § 1 PBL ges om åtgärden är förenlig med planens syfte och innebär en liten avvikelse. Vidare får enligt 9 kap. 31 c § PBL efter det att genomförandetiden för en detaljplan har gått ut bygglov utöver vad som anges i 31 b § ges för en åtgärd som avviker från detaljplanen, om åtgärden bl.a. är förenlig med detaljplanens syfte och tillgodoser ett angeläget gemensamt behov eller ett allmänt intresse.

Vanligen kan en avvikelse inte betraktas som en liten avvikelse förenlig med planens syfte om avvikelsen består i att marken ska användas för ett ändamål som inte är avsett i planen. Enligt praxis kan dock uppförande av teletorn, master och transformatorstationer på bl.a. natur- eller parkmark vara förenligt med planens syfte om den lovsökta åtgärden har ett allmännyttigt ändamål. Den sökta åtgärden utgör i detta fall en del av det nationella nätet för elektronisk kommunikation och avser att betjäna det omkringliggande samhället. Åtgärden har därmed ett allmännyttigt ändamål.

Bolaget har ansökt om bygglov för nybyggnad av en 36 meter hög mobilmast och teknikbod. Åtgärden är avsedd att utföras på mark som i detaljplan är utlagd som naturmark. Det kan konstateras att även om avsikten är att telemasten ska betjäna en bredare kundkrets och i förlängningen en form av ett allmännyttigt ändamål så är lovsökanden ett företag och lovet söks i en kommersiell verksamhet. Med hänsyn härtill kan en placering av telemasten på naturmark inte anses vara planenligt och den sökta åtgärden är inte förenlig med i planen angiven markanvändning. Frågan är om masten och boden ändå kan accepteras som en liten avvikelse från detaljplanen.

Även om ändamålet telekommunikation och utplacering av utrustning för sådan på allmän platsmark vanligen betraktas vara förenligt med planens syfte eftersom den avser ett allmännyttigt ändamål är frågan mer komplex än så och grannlaga. – – –.

Efter en närmare genomgång av ärendet och hänvisning till ett antal rättsfall anförde länsstyrelsen avslutningsvis följande.

Vid den intresseavvägning som ska göras mellan intresset av att värna naturområdet och den natursköna helhet som denna del av Båstad utgör och lovsökandens intresse av att tillhandahålla telekommunikation kan således beaktas att det allmännyttiga intresset av att förse området med elektronisk telekommunikation med ytterligare en mast dels inte visats, dels inte kan tillgodoses med endast föreslagen placering och utformning utan kan tillgodoses med en alternativ placering som innebär mindre påverkan. Vid en avvägning innebär detta att intresset av sökt åtgärd inte är tillräckligt starkt i förhållande till intresset av att värna naturområdet och detaljplanen som kommunen önskar göra för att den sökta åtgärden skulle kunna godtas som en liten avvikelse enligt 9 kap. 31 b eller c § PBL.

Även med beaktande av vad klaganden har anfört bedömer länsstyrelsen att den utredning som sökanden redovisat inte är tillräcklig för att ändra det överklagade beslutet. Kommunen har sammantaget haft fog för sitt beslut att neka sökt bygglov. Med hänsyn härtill ska överklagandet avslås.

BESLUT

Länsstyrelsen avslår överklagandet.

Net4Mobility HB överklagade länsstyrelsens beslut i Växjö tingsrätt, mark- och miljödomstolen och yrkade att mark- och miljödomstolen skulle bevilja bygglov i enlighet med bolagets ansökan och kompletterande handlingar.

Mark- och miljödomstolen (f.d. rådmannen Anders Enroth och tekniska rådet Lars Fransson) anförde i dom den 23 november 2018 följande.

DOMSKÄL

För området gäller den detaljplan som vann laga kraft i mars 2007. Platsen för telemasten/teknikboden är i detaljplanen redovisad som Natur. Naturmarken består, enligt planbeskrivningen, av tallskog som en gång planterades som skydd mot sandflykt. Tallskogen är idag åldrad och i en övergångsperiod där sly följd av lövskog håller på att ta vid. Grönområdena i planen har anpassats till bef intliga förhållanden och har försetts med beteckningen Natur, då dessa områden inte avses anläggas eller förändras utan snarare vidareutvecklas på samma sätt som tidigare.

Uppförandet av en telemast med teknikbod strider mot detaljplanens bestämmelser om markens användning. Frågan är om åtgärden kan godtas trots att den avviker från detaljplanen.

Mark- och miljödomstolen instämmer i länsstyrelsens bedömning och anser att åtgärden i detta fall inte är att se som en liten avvikelse från detaljplanen. Även med beaktande av de täckningskartor som bolaget ingivit kan uppförandet av telemasten/teknikboden inte anses utgöra en liten avvikelse. Överklagandet ska därmed avslås.

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.

Net4Mobility HB överklagade i Svea hovrätt, Mark- och miljööverdomstolen och yrkade att Mark- och miljööverdomstolen skulle ge bygglov i enlighet med bolagets ansökan och kompletterande handlingar.

Myndighetsnämnden i Båstads kommun motsatte sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

De enskilda motparter till sökanden som hade yttrat sig i målet motsatte sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

Mark- och miljööverdomstolen (hovrättsråden Fredrik Ludwigs och Ralf Järtelius, referent) anförde i dom den 19 december 2019 följande.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Bolaget har till stöd för sin talan anfört detsamma som i underinstanserna med i huvudsak följande tillägg:

I Sverige är det en politisk målsättning att invånare, besökare och företag ska ha tillgång till modern mobil telekommunikation. Området runt Hemmeslöv expanderar och det uppförs ny bebyggelse vilket kommer medföra än mer behov av kapacitet. Redan idag f inns det brister i kapaciteten vilket framgår av de täckningskartor som ingetts i målet.

I samband med rekognosering av den nu ansökta platsen såväl som rekognosering av platser i det närliggande området så har bolaget haft en relativt fortlöpande kommunikation med kommunen bland annat rörande möjligheten att arrendera mark av kommunen. Den mark som kommunen haft möjlighet att arrendera ut har inte varit en lösning som fungerat rent radiotekniskt. Bolaget har redovisat alternativa lokaliseringar och den eventuella undersökningsplikt en ansökande part har måste anses vara uppfylld i den delen.

Det är inte fråga om någon nämnvärd förändring av möjligheten att använda området för rekreation etc.

Nämnden har till stöd för sin talan anfört detsamma som i underinstanserna med i huvudsak följande tillägg:

Den ansökta åtgärden utgör inte en liten avvikelse från detaljplanen och 9 kap. 31 b § plan- och bygglagen (2010:900), förkortad PBL, är därmed inte tillämplig. Åtgärden är däremot förenlig med detaljplanens syfte eftersom den tillgodoser ett allmännyttigt ändamål. Det f inns därmed möjlighet att ge bygglov enligt 9 kap. 31 c § PBL. Bestämmelsen innebär att bygglov ”får” ges och inte att det ”ska” ges. Uppförande av telekommunikationstorn på platsen inverkar negativt på naturmarkens planstyrda funktion och på upplevelsen av området. Även om det ianspråktagna området för själva anläggningen är litet, innebär en upplevd olust och oro hos närboende och andra nyttjare av naturmarken att det allmänna intresset av att kunna använda marken som rekreationsområde påverkas betydligt.

Flera enskilda motparter har yttrat sig i Mark- och miljööverdomstolen. Bland de synpunkter som lämnats kan nämnas följande: Masten kommer att generera strålning, påverka landskapsbilden och nyttjandet av området. Området nyttjas idag bl.a. för promenader och som lekplats för barn som bor i närheten. Täckningen i området är tillräcklig och masten behövs därför inte.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Utredningen i målet och utgångspunkter för prövningen

Frågan i målet är om det f inns förutsättningar att ge bygglov för uppförande av en telemast och en teknikbod på fastigheten Hemmeslöv 45:1. Mark- och miljööverdomstolen har hållit syn på platsen där den sökta åtgärden är tänkt att utföras.

Den detaljplan som är aktuell f ick laga kraft år 2007 och dess genomförandetid har gått ut. Enligt planhandlingarna är detaljplanens syfte att förbättra förutsättningarna för åretruntbostäder och tillskapa större byggrätter. Naturmarken avses bevaras och användas för rekreationsändamål. Det berörda naturområdet består av uppvuxen tallskog med inslag av yngre lövträd och med ett företrädesvis relativt tätt buskskikt. Det är vidare genomkorsat av ett flertal stigar som vittnar om att det utnyttjas som strövområde.

Telemasten är avsedd att uppföras inom det ovan berörda naturområdet, som är planlagt som naturmark. Den sökta åtgärden är alltså inte förenlig med den i planen angivna markanvändningen.

Efter det att genomförandetiden för detaljplanen har gått ut får bygglov ges även för en åtgärd som avviker från planen om åtgärden är förenlig med detaljplanens syfte och tillgodoser ett angeläget gemensamt behov eller ett allmänt intresse, se 9 kap. 31 c § 1 PBL. Syftet med bestämmelsen, som trädde i kraft den 1 januari 2015, var att vidga utrymmet för avvikelser från detaljplaner. Därigenom skulle resurskrävande planändringar kunna undvikas och processerna bli snabbare och enklare för såväl enskilda som kommuner (se prop. 2013/14:126 s. 178 f.). Av förarbetena framgår att avsikten var att ge kommunen en ökad möjlighet att ge bygglov; inte att ge en rätt till avvikelser för den enskilde (se a. prop. s. 185). Ett sådant synsätt ligger väl i linje med det kommunala planmonopolet, dvs. att kommunen inom givna ramar får avgöra hur marken inom kommunen ska användas (se 1 kap. 2 § PBL). Bestämmelsen bör dock, i likhet med vad som gäller för medgivande av mindre avvikelser i 9 kap. 31 b §, inte hindra en överprövande instans från att göra en annan lämplighetsbedömning i bygglovsfrågan än kommunen.

Ett väl fungerande nät för mobil telekommunikation är ett angeläget allmänt intresse, som många gånger kan motivera bygglov för telemaster och liknande anordningar på mark som är detaljplanelagd för andra ändamål (se t.ex. RÅ 2002 ref. 63 samt Mark- och miljööverdomstolens domar den 26 mars 2015 i mål nr P 9535-14, den 14 juni 2016 i mål nr P 11236-15, den 16 juni 2016 i mål nr P 7907-15 och den 7 oktober 2017 i mål nr P 1489-16). Domstolarna har i dessa fall gjort en avvägning mellan de intressen som talar för åtgärden och de motstående enskilda och/eller allmänna intressen som skyddas av PBL eller annan lagstiftning. I det sistnämnda avgörandet uttalade Mark- och miljööverdomstolen även att de enskilda sakägarnas invändningar om att det inte fanns tillräcklig utredning i fråga om bl.a. alternativa placeringar av en telemast inte kunde påverka domstolens bedömning att den lovsökta åtgärden avsåg ett allmännyttigt ändamål. I detta fall f inns det skäl att utveckla och nyansera bedömningen.

För att det allmänna intresset av väl fungerande telekommunikationer ska kunna tillgodoses utan att det kommunala planmonopolet onödigtvis urholkas, bör det enligt Mark- och miljööverdomstolen som regel krävas att den som ansöker om bygglov för en telemast etc. på mark som inte är planlagd för detta ändamål presenterar utredning om möjliga alternativa placeringar. En sådan utredning gör det möjligt att väga det allmänna intresset av telekommunikation mot det allmänna intresset av att upprätthålla den markanvändning som föreskrivs i detaljplanen ( jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den 7 oktober 2015 i mål nr P 469-15). Det överensstämmer också väl med regleringen i 2 kap. 2 § PBL, där det föreskrivs att prövningen i ärenden om lov ska syfta till att mark- och vattenområden används för det eller de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov. I ett ärende om bygglov för mobiltelefonmast har regeringen uttalat bl.a. följande i frågan om avvägningen mellan olika intressen vid lokalisering av master för mobiltelefoni (M2000/3157/Hs/P den 21 november 2002, se också Didón m.fl., Plan- och bygglagen, kommentaren till 2 kap. 2 §):

”Liksom när det gäller lokalisering av bebyggelse och anläggningar i övrigt bör … stor vikt läggas vid de allmänna lämplighetsbedömningar som görs av kommunen. Sådana bedömningar kan t.ex. innebära att lokalisering i närheten av viss bebyggelse eller inom ett visst område så långt som möjligt bör undvikas. Sådana planmässiga långsiktiga lämplighetsbedömningar behöver i det enskilda fallet vägas mot bl.a. styrkan i det intresse som redovisas för lokalisering till just den aktuella platsen. Den omständigheten att lokaliseringen av master för mobiltelefoni, till skillnad från vad som ofta är fallet vid annan bebyggelse, i regel inte är bundna till en enskild fastighet, kan få betydelse vid en sådan prövning.”

Vilken typ av utredning som kan krävas och hur omfattande den behöver vara får bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

Mark- och miljööverdomstolens bedömning

I detta fall har kommunen motsatt sig att bygglov beviljas på den sökta platsen.

Naturområdets karaktär medför att påverkan från den 36 meter höga telemasten och teknikboden främst uppstår i och i omedelbar närhet av platsen för uppförandet. Storleken på området gör att åtgärden endast marginellt skulle påverka möjligheten att nyttja det för rekreation. Mark- och miljööverdomstolen bedömer därför att åtgärden skulle vara förenlig med detaljplanens ovan beskrivna övergripande syfte. Som ytterligare förutsättning för att bygglov ska kunna ges gäller dock enligt 9 kap. 31 c § 1 PBL att åtgärden tillgodoser ett allmänt intresse, varvid prövningen enligt vad som ovan anförts bör avse allmänintresset av att utföra åtgärden just på den ifrågavarande platsen.

Enligt bolaget f inns det ett behov av att öka kapaciteten för datatraf ik i området. Den uppgiften f inns det inte anledning att ifrågasätta. Vidare har bolaget uppgett att det inte f inns förutsättningar att tillgodose detta behov genom att placera masten på någon annan plats än den sökta. Enligt bolaget har ett flertal alternativa lokaliseringar undersökts, men visat sig inte vara möjliga att utnyttja, bl.a. eftersom man inte lyckats teckna nödvändiga avtal med berörda fastighetsägare. Någon närmare förklaring till varför det inte har gått att teckna ett sådant avtal har dock inte lämnats och frågan om det f inns förutsättningar att säkra nödvändig markåtkomst genom ledningsrätt har inte berörts. I brist på utredning och förklaringar från bolaget i dessa avseenden kan det inte anses framgå att telemasten behöver uppföras på den sökta platsen för att det allmänna intresset av fungerande mobil telekommunikation ska kunna tillgodoses. Under sådana förhållanden bedömer Mark- och miljööverdomstolen att bygglov inte kan ges med stöd av 9 kap. 31 c § PBL.

I tidigare praxis avseende möjligheten att ge bygglov med stöd av 9 kap. 31 b § PBL har det, vid bedömningen av om avvikelsen från detaljplanen är liten, särskilt beaktats om den sökta åtgärden är av allmänt intresse. I detta fall har Mark- och miljööverdomstolen konstaterat att det allmänna intresset av fungerande mobil telekommunikation inte kan motivera bygglov med stöd av 31 c § på den aktuella platsen. Under sådana förhållanden kan detta intresse inte leda till slutsatsen att det är fråga om en liten avvikelse från planen. Då den nu aktuella avvikelsen inte kan anses vara liten och inte heller är av begränsad omfattning och nödvändig för att området ska kunna användas och bebyggas på ett ändamålsenligt sätt, kan bygglov inte ges med stöd av 9 kap. 31 b § PBL.

Överklagandet ska således avslås.

Frågan om hur 9 kap. 31 c § PBL ska tillämpas är av stor praktisk betydelse, särskilt när det gäller möjligheten att ge bygglov för telemaster och liknande anordningar. Bef intlig praxis är delvis motsägelsefull. Det får därför anses vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att målet prövas av HD. Mark- och miljö­överdomstolen tillåter därför med stöd av 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark-

och miljödomstolar att domen överklagas dit.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet.

Hovrättsrådet Lars Olsson var skiljaktig i fråga om skälen för avgörandet och anförde följande:

Den i målet aktuella detaljplanen f ick laga kraft år 2007 och dess genomförandetid har gått ut. Telemasten m.m. är avsedd att uppföras på mark som i planen utgör naturmark. Åtgärden avviker alltså från detaljplanen.

Länsstyrelsen ansåg vid sin prövning av bolagets överklagande av kommunens beslut att intresset av åtgärden inte var tillräckligt starkt för att kunna godtas som ”en liten avvikelse enligt 9 kap. 31 b eller c § PBL” och avslog därför överklagandet.

Mark- och miljödomstolen gjorde i frågan om åtgärden kunde godtas följande bedömning:

– – –

Som länsstyrelsen redovisade i sitt beslut så får bygglov ges för en åtgärd som avviker från en detaljplan eller områdesbestämmelser, om avvikelsen är förenlig med detaljplanens eller områdesbestämmelsernas syfte och avvikelsen är liten. Detta framgår av 9 kap. 31 b § plan- och bygglagen (2010:900, PBL). Utöver vad som följer av den bestämmelsen så får bygglov, sedan genomförandetiden för en detaljplan har gått ut, ges för en åtgärd som avviker från detaljplanen om åtgärden är förenlig med detaljplanens syfte och tillgodoser ett angeläget gemensamt behov eller ett allmänt intresse. Detta innebär att även åtgärder som inte uppfyller kravet på att endast utgöra en liten avvikelse kan godtas om nyss nämnda förutsättningar är uppfyllda. (Se 9 kap. 31 c § PBL.)

Mark- och miljödomstolens domskäl visar att domstolen avslog överklagandet av det skälet att åtgärden inte ansågs utgöra en liten avvikelse. Domstolen prövade dock inte om förutsättningarna för att tillåta åtgärden med stöd av 9 kap. 31 c § PBL var uppfyllda.

Bör målet återförvisas till mark- och miljödomstolen?

Behovet av 9 kap. 31 c § PBL, som trädde i kraft den 1 januari 2015, har i korthet redovisats på följande sätt. Ju äldre en detaljplan är, desto större är risken för att enskilda planbestämmelser har förlorat i aktualitet och omöjliggör åtgärder som inte kunnat förutses vid tiden för planläggningen men som i övrigt framstår som lämpliga. [...] Efter det att genomförandetiden för en detaljplan har löpt ut, bör utrymmet för avvikelser från detaljplanen därför allmänt sett vara större. Vid denna tidpunkt har det gått så lång tid från det att planen antogs att det inte f inns skäl att tro att avvikelser från vad som har bestämts i planen skulle kunna undergräva förtroendet för planeringen och de demokratiska processerna. (Se prop. 2013/14:126 s. 181 f., bet. CU 31, rskr. 366.)

Av intresse vid ställningstaganden till frågan om målet bör återförvisas är att regeringen vid tillkomsten av bestämmelsen i 9 kap. 31 c § PBL redovisade att det kan förekomma att en länsstyrelse eller en domstol i ett ärende eller mål, som avser ett överklagat beslut om bygglov som innebär en avvikelse från en detaljplan eller områdesbestämmelser och där det överklagade beslutet eller domen har beslutats med stöd av äldre bestämmelser, f inner att beslutet inte kan godtas med stöd av de äldre bestämmelserna, men att avvikelsen skulle kunna godtas till följd av förslagen i propositionen. I sådant fall borde enligt regeringen länsstyrelsen eller domstolen överlämna beslutet till byggnadsnämnden för prövning om avvikelsen kan ges enligt de nya bestämmelserna. (A. prop. s. 235.) Riksdagen hade inte någon annan uppfattning. Det f inns fog för att behandla den nu aktuella situationen på motsvarande sätt.

Eftersom bestämmelsen innebär att möjligheterna att tillåta en åtgärd har ökat så ligger det nära till hands att anta att den vid mark- och miljödomstolen uteblivna prövningen har inverkat på målets utgång. Att så var fallet motsägs dock av att domstolen avgjorde målet utan att kommunicera bolagets överklagande, vilket talar för att det hade gjorts en preliminär bedömning av utgången. Jag gör därför bedömningen att den uteblivna prövningen vid målets avgörande inte kan antas ha inverkat på målets utgång.

Skäl för återförvisning föreligger inte.

Ytterligare utgångspunkter för prövningen

Enligt planhandlingarna är detaljplanens syfte att förbättra förutsättningarna för åretruntbostäder och tillskapa större byggrätter. Naturmarken avses bevaras och användas för rekreationsändamål.

I dom i mål nr P 1489-16 den 9 februari 2017 konstaterade Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) att utredning kring behovet respektive alternativa placeringar av en mast inte kan påverka bedömningen av om åtgärden avser ett allmännyttigt ändamål. Det ansågs mot den bakgrunden vara möjligt att kunna godta åtgärden som en liten avvikelse. Mastens påverkan på den i detaljplanen avsedda markanvändningen f ick sedan avgöra om åtgärden skulle godtas som en liten avvikelse som också är förenlig med planens syfte. Även MÖD:s avgörande den 16 juni 2016 i mål nr P 7907-15 har som utgångspunkt att uppförandet av en mobilmast tillgodoser ett allmännyttigt ändamål och därför kan godtas som en liten avvikelse samtidigt som det vid den slutliga bedömningen i den delen även ska beaktas vilken påverkan som åtgärderna kan få på områdets avsedda användning. I mål nr P 11236-15 invände kommunen att det saknades utförlig utredning om alternativa placeringar av ett telekommunikationstorn. Detta kom inte att inverka på MÖD:s bedömning att tornet tillgodosåg ett allmänt intresse och kommunen ansågs inte heller ha visat att det fanns ett annat så starkt intresse av marken att det övervägde det allmänna intresset av tornet (dom den 14 juni 2016).

Det saknas skäl för att avvika från nu redovisade bedömningar. Telemasten m.m. får alltså anses avse ett allmännyttigt ändamål och tillgodose ett allmänt intresse.

I mål nr P 469-15 hade sökanden uppgett att man övervägt alternativa lokaliseringar, för en sökt 30 meter hög telemast som avsågs placeras i ett naturreservat i Stockholms ytterskärgård, utan att f inna någon lämpligare. Någon utredning om alternativa placeringar fanns inte i målet. MÖD ansåg att ett uppförande av masten skulle innebära en påtaglig negativ påverkan på landskapsbilden. I den situationen konstaterade MÖD att det inte hade framkommit att ett uppförande av telemasten på den sökta platsen var den mest lämpade markanvändningen eller att den medförde en från allmän synpunkt god hushållning. Avgörandet får ingen betydelse för den nu aktuella situationen där det inte är fråga om påtaglig påverkan.

Vad en ansökan om bygglov ska innehålla regleras i PBL och plan- och byggförordningen (2011:338). Det bör inte därutöver ställas generella krav på vad en ansökan ska innehålla eller på vad den som söker bygglov ska visa i de avseenden som nu är aktuella. Beroende på styrkan i det motstående intresset och den sökta åtgärdens påverkan på detta intresse kan vad som krävs för att bygglov ska ges komma att variera väsentligt. Generella krav skulle kunna leda till att ansökningar trots svaga motstående intressen och minimal påverkan på dessa skulle avslås.

I denna del förtjänar det även att jämföra med vad som gäller vid prövningar enligt MB. Det kan då konstateras att bestämmelsen i 2 kap. 2 § PBL har en lydelse som i huvudsak motsvarar den i 3 kap. 1 § MB. Till skillnad från PBL så innehåller dock MB även uttryckliga regler om val av plats och om redovisning av alternativ och skäl bakom gjorda val av alternativ (se 2 kap. 6 § samt 6 kap. 11 § p. 2 och 6 MB). På MB:s område kan brister i redovisning av utredning om alternativ m.m. leda till att en ansökan avvisas.

Kan åtgärden godtas vid en prövning enligt 9 kap. 31 b eller c § PBL?

Att 9 kap. 31 b § har utformats på så sätt att bygglov i vissa fall får ges vid en liten avvikelse har inte ansetts medföra att en överinstans skulle vara förhindrad att göra en annan lämplighetsbedömning än den som nämnden har gjort (se MÖD:s dom i det nyss redovisade mål nr P 7907-15). Avsikten med den bestämmelsen (och med 9 kap. 31 c §) är dock inte att det ska f innas en generell rätt till avvikelser. Bestämmelserna förutsätter en samlad bedömning i det enskilda bygglovsärendet, både när det gäller åtgärdens lämplighet och i vilken utsträckning som den kan anses rymmas inom planens syfte och syftet med enskilda planbestämmelser. Detta ansågs innebära att en åtgärd som i och för sig skulle kunna godtas som en avvikelse kan anses som olämplig av andra skäl och därför nekas av byggnadsnämnden eller av överinstanserna. (A. prop. s. 185.)

Bolaget har redovisat viss utredning avseende var telemasten bör placeras för att uppnå bästa effekt och förbättra mobilkommunikationen i området. Redovisningen består av en radioteknisk del som visar inom vilket område masten bör placeras för att ge så god täckning som möjligt och att det i princip endast är nu aktuell plats som erbjuder det. Därutöver presenteras alternativa placeringar, som ger sämre täckning, vilka uppges ha avskrivits eftersom det antingen inte varit möjligt att teckna civilrättsliga avtal med berörda markägare eller det varit alltför tät bebyggelse för att uppföra en telemast. Bolaget har även hänvisat till att man ansökt om men inte fått tillstånd att samutnyttja Traf ikverkets anläggning.

Det berörda naturområdet består av uppvuxen tallskog med inslag av yngre lövträd och med ett företrädesvis relativt tätt buskskikt. Det är vidare genomkorsat av ett flertal stigar som vittnar om att det utnyttjas som strövområde. Områdets storlek och karaktär medför att påverkan från telemast och teknikbod främst uppstår där den placeras. Avståndet till närmast belägna bostäder överskrider 75 meter. Uppförandet av telemasten kan dock ändå innebära olägenheter för närboende och den innebär olägenheter för den som vistas i naturområdet. Risken för nedfallande snö och is är begränsad men framstår inte som helt försumbar och torde kunna inverka negativt på benägenheten att vistas i området. Masten kommer i viss omfattning att synas från omgivande bebyggelse.

Till detta kan också läggas vad Myndighetsnämnden anfört i yttrande till Mark- och miljööverdomstolen i detta mål.

”Nämnden har i sitt beslut om att inte ge bygglov, gjort bedömningen att anläggande av telekommunikationstorn på platsen inverkar negativt på naturmarkens planstyrda funktion och upplevelsen av området. Även om det ianspråktagna området för själva anläggningen är litet, innebär en upplevd olust och oro hos närboende och andra nyttjare av naturmarken att det allmänna intresset av att kunna nyttja marken som närrekreationsområde påverkas betydligt.”

Vad nämnden har redovisat har bekräftats av motparter till sökanden.

De nu redovisade omständigheterna utgör inte betydande olägenheter men utredningen visar att de inverkar negativt på det i planen avsedda nyttjandet av området.

Uppförandet av masten utgör ett allmänt intresse. Som Mark- och miljööverdomstolens majoritet har konstaterat så f inns det brister i bolagets utredning om varför telemasten behöver uppföras på den aktuella platsen.

Vid en avvägning mellan de två intressena bedömer jag att det allmänna intresset av att uppföra masten på aktuell plats inte har visats vara så starkt att det väger tyngre än intresset av att naturområdet bevaras opåverkat. Förutsättningarna för bygglov är därför inte uppfyllda. Med denna bedömning ska överklagandet avslås.

Tekniska rådet Inger Holmqvist var skiljaktig och anförde följande:

Jag delar majoritetens uppfattning om utredningen i målet och utgångspunkter för prövningen. Jag delar också majoritetens bedömning att den sökta åtgärden får anses vara förenlig med detaljplanens övergripande syfte. Jag gör därefter följande bedömning.

Bolaget har presenterat en utredning avseende var telemasten bör placeras för att uppnå bästa effekt och förbättra den mobila telekommunikationen i området. Utredningen visar inom vilket område masten av radiotekniska skäl kan placeras för att ge så god täckning som möjligt och att det i princip endast är nu aktuell plats som tillgodoser detta. Därutöver presenteras alternativa placeringar, som ger sämre täckning, och som har avskrivits då det antingen inte varit möjligt att teckna avtal med berörda markägare eller då det varit alltför tät bebyggelse för att uppföra en telemast. Bolaget har även ansökt men inte fått tillstånd att samutnyttja Traf ikverkets anläggning. Den utredning som getts in anser jag tillräcklig för att bedöma styrkan i det allmänna intresset av att få uppföra telemasten på aktuell plats. Vid avvägning mellan de olika allmänna intressena bedömer jag att intresset av god mobil telekommunikation väger tyngre än intresset av att naturområdet bevaras planenligt.

En telemast kan innebära olägenhet för närboende och för dem som vistas i naturområdet. Avståndet till närmast belägna bostäder överskrider enligt bygglovsritningarna 75 meter. Även om masten höjer sig över träden kommer den endast i begränsad omfattning att synas från omgivande bebyggelse. Risken för att personer som vistas i området ska drabbas av nedfallande snö och is är liten. Min bedömning är att åtgärden inte medför betydande olägenhet enligt 2 kap. 9 § PBL samt att åtgärden i övrigt är förenlig med PBL. Underinstansernas beslut ska därför upphävas och målet återförvisas till nämnden för beviljande av bygglov enligt 9 kap. 31 c § 1 PBL.

Net4Mobility HB överklagade Mark- och miljööverdomstolens dom och yrkade att HD skulle ge bygglov i enlighet med bolagets ansökan.

Myndighetsnämnden i Båstads kommun motsatte sig att Mark- och miljööverdomstolens dom ändrades.

De enskilda motparter som yttrade sig redovisade samma inställning som myndighetsnämnden.

Betänkande