PMÖD 2020:1

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE PATENT- OCH MARKNADSDOMSTOLENS DOM 2019-12-09 i mål PMT 7262-18, se bilaga A

PARTER

Klagande Telia Sverige AB, 556430-0142, Stjärntorget 1, 169 79 Solna

Ombud: Advokaterna K.L. och O.B.P. samt biträdande juristerna Å.E. och K.L., Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB, Box 1711, 111 87 Stockholm

Motparter 1. AB Svensk Filmindustri, 556003-5213, Box 7200, 103 88 Stockholm2. Art & Bob Film & Drama AB, 556701-1530, Tegeluddsvägen 80,115 28 Stockholm 3. C More Entertainment AB, 556053-7309, Tegeluddsvägen 3–5, 115 84 Stockholm4. Columbia Pictures Industries, Inc., 10202 West Washington Boulevard,Culver City, CA 90323, USA 5. Disney Enterprises, Inc., 500 South Buena Vista Street, Burbank, CA 91521, USA6. GF Studios AB, 556209-8896, Stockholmsvägen 18, 181 50 Lidingö7. Nordisk Film A/S, 52145015, Mosedalsvej 14, 2500 Valby, Danmark8. Nordisk Film Distribution AB, 556229-8322, Box 27184, 102 52 Stockholm9. Nordisk Film Production Sverige AB, 556371-7585, Box 27184, 102 52 Stockholm10. Paramount Pictures Corporation, 5555 Melrose Avenue, Los Angeles,CA 90038, USA 11. Stella Nova Film AB, 556755-1915, Brahegatan 18, 114 37 Stockholm12. Sweetwater Production AB, 556659-6457, Box 2337, 103 18 Stockholm13. TV4 Aktiebolag, 556242-7152, 115 79 Stockholm14. Twentieth Century Fox Film Corporation, 10201 West Pico Boulevard,Los Angeles, CA 90035, USA 15. Universal City Studios Production LLLP, 100 Universal City Plaza,Universal City, CA 91608, USA 16. Warner Bros. Entertainment Inc., 4000 Warner Boulevard, Burbank, CA 91522, USA

Ombud för 1–16: Advokaterna S.S. och J.R. samt biträdande juristen M.B., Synch Advokat AB, Box 3631, 105 39 Stockholm

SAKEN Förbud i anledning av medverkan till upphovsrättsintrång

________________

DOMSLUT

1. Patent- och marknadsöverdomstolen ändrar Patent- och marknadsdomstolens domendast på så sätt att Patent- och marknadsöverdomstolen upphäver punkterna 1–4 i domslutet och i stället förordnar enligt följande.

a) Telia Sverige AB förbjuds vid vite om 500 000 kr att medverka till olovligttillgängliggörande för allmänheten av de filmverk (filmer och tv-serier) som anges i domsbilaga 1 till Patent- och marknadsdomstolens dom på så sätt att Telia Sverige AB åläggs att genom tekniska blockeringsåtgärder hindra sina abonnenter att få tillgång till

– dels de domännamn och webbadresser som anges i domsbilaga 2 till Patent- och marknadsdomstolens dom,

– dels de ytterligare domännamn och webbadresser som har till huvudsakligt syfte att ge tillgång till någon av tjänsterna The Pirate Bay, –dels de ytterligare domännamn och webbadresser som har till huvudsakligt syfte att ge tillgång till någon av tjänsterna The Pirate Bay, Nyafilmer, Fmovies eller Dreamfilm, enligt precisering i bilaga B, och som någon av motparterna anmäler till Telia Sverige AB.

b) Telia Sverige AB ska vidta tekniska blockeringsåtgärder enligt punkten a) andrastrecksatsen senast tre veckor efter det att en anmälan har mottagits.

c) Förbudet under punkten a) gäller i tre år från dagen för Patent- och marknadsöverdomstolens dom.

2. Telia Sverige AB ska ersätta AB Svensk Filmindustri, Art & Bob Film & Drama, C More Entertainment AB, Columbia Pictures Industries, Inc., Disney Enterprises, Inc., GF Studios AB, Nordisk Film A/S, Nordisk Film Distribution AB, Nordisk Film Production Sverige AB, Paramount Pictures Corporation, Stella Nova Film AB, Sweetwater Production AB, TV4 Aktiebolag, Twentieth Century Fox Film Corporation, Universal City Studios Production LLLP och Warner Bros. Entertainment Inc. för deras rättegångskostnader i Patent- och marknadsöverdomstolen med ett gemensamt belopp om 990 000 kr, varav 980 000 kr avser ombudsarvode, och betala ränta på det förstnämnda beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

_________________

INNEHÅLLSFÖRTECKNING YRKANDEN M.M………………………………………………………………………………………….5PARTERNAS TALAN…………………………………………………………………………………….5UTREDNING………………………………………………………………………………………………..6DOMSKÄL…………………………………………………………………………………………………….6Disposition av domskälen…………………………………………………………………………..6Telias medverkan till upphovsrättsintrång………………………………………………..7Inledning…………………………………………………………………………………………………….7Frågan om upphovsrättsintrång förekommit…………………………………………….8Rättsliga överväganden angående frågan om medverkan……………………….9Frågan om Telias medverkan…………………………………………………………………….15Slutsats……………………………………………………………………………………………………….15Övriga förutsättningar för ett förbud………………………………………………………..15Inledning…………………………………………………………………………………………………….15Ändamålsenlighet och effektivitet……………………………………………………………..16Intresseavvägning………………………………………………………………………………………18Möjlighet till överprövning………………………………………………………………………….20Slutsats……………………………………………………………………………………………………….21Utformningen av ett förbudsföreläggande mot Telia………………………………..21Rättsliga utgångspunkter……………………………………………………………………………21Utformningen av förbudet att medverka till intrång…………………………………22Närmare om åläggandet att vidta blockeringsåtgärder……………………………23Vitesbelopp och vissa tidsangivelser…………………………………………………………27 Slutsats………………………………………………………………………………………………………28 Rättegångskostnader………………………………………………………………………………..28 Sammanfattning……………………………………………………………………………………….30 Överklagande…………………………………………………………………………………………….31

YRKANDEN M.M.

Telia Sverige AB (Telia) har yrkat att Patent- och marknadsöverdomstolen ska upphäva förbudet i enlighet med punkterna 1–4 i domslutet i Patent- och marknadsdomstolens dom. Telia har vidare yrkat att Patent- och marknadsöverdomstolen ska befria Telia från skyldigheten att ersätta motparterna för deras rättegångskostnader i Patent- och marknadsdomstolen och i stället förplikta dem att ersätta Telia för dess rättegångskostnad där. För det fall Telia inte får framgång i huvudsaken har bolaget yrkat att ändå bli befriat från skyldigheten att ersätta motparterna för deras rättegångskostnader i Patent- och marknadsdomstolen.

AB Svensk Filmindustri, Art & Bob Film & Drama, C More Entertainment AB, Columbia Pictures Industries, Inc., Disney Enterprises, Inc., GF Studios AB, Nordisk Film A/S, Nordisk Film Distribution AB, Nordisk Film Production Sverige AB, Paramount Pictures Corporation, Stella Nova Film AB, Sweetwater Production AB, TV4 Aktiebolag, Twentieth Century Fox Film Corporation, Universal City Studios Production LLLP och Warner Bros. Entertainment Inc. (i fortsättningen gemensamt benämnda rättighetshavarna) har motsatt sig att Patent- och marknadsdomstolens dom ändras.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Patent- och marknadsöverdomstolen.

Patent- och marknadsöverdomstolen har avgjort målet utan huvudförhandling.

PARTERNAS TALAN

Parterna har åberopat samma grunder och utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som i Patent- och marknadsdomstolen. Telia gjorde redan i Patent- och marknadsdomstolen gällande att flera av de domännamn och webbadresser som anges i domsbilaga 2 till Patent- och marknadsdomstolens dom inte leder till någon av tjänsterna The Pirate Bay, Nyafilmer eller Fmovies. Telia har i Patent- och marknadsöverdomstolen tillagt att ytterligare av dessa domännamn och webbadresser inte leder till någon av tjänsterna.

UTREDNING

Utredningen är i huvudsak densamma som i Patent- och marknadsdomstolen. Parterna har som ny bevisning i Patent- och marknadsöverdomstolen lagt fram sammanställningar med domännamn, webbadresser och skärmavbilder.

DOMSKÄL

Disposition av domskälen

Målet aktualiserar tre övergripande frågor. Till att börja med ska Patent- och marknadsöverdomstolen avgöra om Telia har medverkat till upphovsrättsintrång. Om Telia ska anses ha medverkat till intrång, är frågan därefter om det finns förutsättningar att meddela ett förbud. En av dessa förutsättningar är att Telias abonnenter inte onödigtvis hindras från tillgång till material på internet. Slutligen, om Patent- och marknadsöverdomstolen finner att det finns förutsättningar för ett förbud, ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestämma hur förbudet ska utformas. Den frågan inbegriper bl.a. att säkerställa att förbudet är tydligt och klart avgränsat. Patent- och marknadsöverdomstolen avser att behandla frågorna i den ordning som de nu har nämnts, vilket är samma prövningsordning som i Patent- och marknadsdomstolens dom.

Telias medverkan till upphovsrättsintrång

Inledning

Det följer av 53 b § första stycket lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk att domstolen på yrkande av en rättsinnehavare vid vite får förbjuda den som vidtar eller medverkar till intrång i upphovsrätt att fortsätta med åtgärden.

Den svenska bestämmelsen genomför artikel 8.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (Infosoc-direktivet). Enligt artikeln ska medlemsstaterna se till att rättsinnehavare har möjlighet att begära ett föreläggande gentemot mellanhänder vars tjänster utnyttjas av en tredje part för att begå intrång i en upphovsrätt.

Vid tolkningen av artikel 8.3 i direktivet har EU-domstolen uttalat att en internetleverantör som ger sina kunder tillgång till alster som en tredje part tillgängliggjort för allmänheten på internet är en mellanhand vars tjänster utnyttjas av en tredje part för att begå intrång i en upphovsrätt (EU-domstolens dom den 27 mars 2014, UPC Telekabel, C-314/12, EU:C:2014:192, p. 32). EU-domstolen har även klargjort att det i artikel 8.3 i direktivet inte finns något krav på att det måste finnas något särskilt förhållande, såsom ett avtalsförhållande, mellan mellanhanden och den person som begår upphovsrättsintrång och att det inte heller måste visas att internetleverantörens kunder faktiskt tar del av material som har tillgängliggjorts utan rättsinnehavarnas samtycke (UPC Telekabel, p. 34–36). Dessutom har EU-domstolen uttalat att artikel 8.3 i direktivet medför att mellanhänder kan tvingas att vidta åtgärder för att se till att ett intrång upphör oavsett deras eget ansvar för den omtvistade verksamheten (se EU-domstolens dom den 7 juli 2016, Tommy Hilfiger, C-494/15, EU:C:2016:528, p. 22).

Telia har gjort gällande att det saknas utrymme att tolka 53 b § första stycket upphovsrättslagen konformt med EU-rätten på så sätt att en internetleverantör enbart genom att ge internetuppkoppling till sina abonnenter kan anses medverka till upphovsrättsintrång som begås av tredje part på internet. Patent- och marknadsöverdomstolen kommer i det följande att ta ställning till detta. Patent- och marknadsöverdomstolen inleder emellertid med att bedöma om upphovsrättsintrång förekommit. Därefter ska de rättsliga utgångspunkterna för frågan om medverkan behandlas. Slutligen kommer Patent- och marknadsöverdomstolen att ta ställning till om Telia har medverkat till upphovsrättsintrång.

Frågan om upphovsrättsintrång förekommit

De rättsliga utgångspunkter som Patent- och marknadsdomstolen redogjort för i frågan om upphovsrättsintrång förekommit (s. 22 och 23 i Patent- och marknadsdomstolens dom) är utgångspunkter även för Patent- och marknadsöverdomstolens bedömning.

Patent- och marknadsöverdomstolen finner, på samma skäl som Patent- och marknadsdomstolen, att det objektivt sett har skett upphovsrättsintrång genom att de filmverk (filmer och tv-serier) som anges i domsbilaga 1 till Patent- och marknadsdomstolens dom olovligen har överförts till allmänheten via tjänsterna The Pirate Bay, Nyafilmer, Fmovies och Dreamfilm.

Telia har gjort gällande att Patent- och marknadsdomstolens intrångsbedömning avsett varken varje enskild tjänst eller varje enskilt domännamn och webbadress. Enligt Patent- och marknadsöverdomstolen visar emellertid de framlagda rapporterna från Rättighetsalliansen och Motion Pictures Association samt vittnesförhöret med A.N. att filmverk har överförts via respektive tjänst i enlighet med vad som anges i domsbilaga 1 till Patent- och marknadsdomstolens dom. Vidare är det genom rapport-erna från Rättighetsalliansen och vittnesförhöret med A.N. visat att de domännamn och webbadresser som anges i domsbilaga 2 till Patent- och marknadsdomstolens dom, i vart fall vid tidpunkten för bevissäkringen, har gett tillgång till respektive angiven tjänst och vidare till respektive angivet filmverk. Det som Telia har anfört om att flera av domännamnen och webbadresserna inte längre leder till någon av tjänsterna är något som Patent- och marknadsöverdomstolen återkommer till längre fram i bedömningen.

Rättsliga överväganden angående frågan om medverkan

Patent- och marknadsdomstolen har utförligt redogjort för de rättsliga utgångspunkterna för att meddela ett vitesförbud i anledning av medverkan till upphovsrättsintrång (s. 24–28 i Patent- och marknadsdomstolens dom). Patent- och marknadsdomstolens tolkning av 53 b § första stycket upphovsrättslagen innebär att en internetleverantör kan medverka till upphovsrättsintrång genom att enbart tillhandahålla internetuppkoppling till sina abonnenter, vilket är i linje med EU-domstolens praxis avseende artikel 8.3 i direktivet. Även Patent- och marknadsöverdomstolen har i flera avgöranden kommit till samma slutsatser som Patent- och marknadsdomstolen har gjort i denna fråga (se särskilt utförlig motivering i PMÖD 2017:1, s. 13–22, samt även Patent- och marknadsöverdomstolens beslut den 6 februari 2019 i mål PMÖ 9945-18, s. 6 f., och den 1 oktober 2019 i mål PMÖ 7648-19, s. 5).

Som ett led i sin rättsliga argumentation har Telia anfört att en sådan tolkning av 53 b § första stycket upphovsrättslagen som domstolarna har gjort är felaktig.

Enligt Telia förutsätter lagtextens ordalydelse och systematik att ordet medverkar i 53 b § första stycket upphovsrättslagen ska tolkas så att det avser straffrättslig medverkan i objektivt hänseende.

Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar att en avgörande utgångspunkt är att bestämmelsen i 53 b § första stycket upphovsrättslagen avser en civilrättslig sanktionsåtgärd och att talan om vitesförbud följaktligen handläggs enligt rättegångsbalkens bestämmelser om tvistemål (jfr t.ex. Högsta domstolens dom den 18 mars 2020 i mål T 4412-19, p. 25). Enligt ordalydelsen i 53 b § första stycket upphovsrättslagen kan ett förbud riktas mot den som vidtar eller medverkar till en åtgärd som innebär intrång. Detta uttryckssätt skiljer sig från formuleringarna i 23 kap. 4 § brottsbalken avseende medverkan till brott. Av 23 kap. 4 § brottsbalken följer att ordet medverkande enligt detta lagrum omfattar inte bara den som har främjat gärningen med råd eller dåd – dvs. medhjälpare – utan även anstiftare och medgärningsman. Det finns i 53 b § första stycket upphovsrättslagen inte heller någon hänvisning till att ordet medverkar skulle vara begränsat till att ha en straffrättslig betydelse. Detta kan jämföras med t.ex. 53 § femte stycket upphovsrättslagen eller 2 § andra stycket lagen (1978:800) om namn och bild i reklam som uttryckligen hänvisar till 23 kap.brottsbalken. Det kan även noteras att olika former av ordet medverkan förekommer i ett mycket stort antal svenska lagar inom vitt skilda områden där ordet medverkan uppenbarligen inte kan ha en straffrättslig betydelse (se t.ex. 2 kap.föräldrabalken, 50 § köplagen, 1990:931, eller 5 kap. 1 § första stycket lagen, 2016:188, om patent- och marknadsdomstolar). Av dessa skäl är det Patent- och marknadsöverdomstolens slutsats att varken lagtextens ordalydelse eller systematik kräver att det agerande som avses i 53 b § första stycket upphovsrättslagen är att bedöma som medverkan i någon straffrättslig mening. Patent- och marknadsöverdomstolen gör därmed samma bedömning som Patent- och marknadsdomstolen i detta mål och som Patent- och marknadsöverdomstolen har gjort i tidigare avgöranden (se bl.a. PMÖD 2017:1, s. 16–22).

Telia har vidare anfört att den EU-rättsligt konforma tolkning som domstolarna gjort innebär att betungande direktivbestämmelser som inte genomförts i svensk rätt ges horisontell direkt effekt. Dessutom har Telia påstått att det finns hinder mot en sådan tolkning på grund av förbudet mot retroaktiv lagstiftning och andra allmänna rättsprinciper.

Det står helt klart att artikel 8.3 i direktivet har genomförts i svensk rätt och att 53 b § första stycket upphovsrättslagen vid genomförandet kompletterades med ordet medverkar. Svenska domstolar har därmed tydligt en skyldighet att så långt det är möjligt tolka 53 b § första stycket upphovsrättslagen konformt med EU-rätten. Det innebär att bestämmelsen i den utsträckning det är möjligt ska tolkas mot bakgrund av direktivets ordalydelse och syfte för att uppnå det resultat som avses i direktivet (se t.ex. EU-domstolens domar den 13 november 1990, Marleasing, C-106/89, EU:C:1990:395, p. 8, och den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl., C-397/01–C-403/01, EU:C:2004:584, p. 113).

Skyldigheten för en domstol att göra en EU-rättsligt konform tolkning begränsas av allmänna rättsprinciper, särskilt av principerna om rättssäkerhet och förbud mot retroaktiv lagstiftning, och den kan inte läggas till grund för att relevanta bestämmelser i nationell rätt tolkas på ett sätt som står i strid med deras faktiska ordalydelse (se t.ex. EU-domstolens dom den 4 juli 2006, Adeneler, C-212/04, EU:C:2006:443, p. 110).

Det finns många exempel på att svenska domstolar har bekräftat att de har en skyldighet att tolka svensk rätt konformt med EU-rätten och att de också har fullgjort denna skyldighet (se t.ex. NJA 2013 s. 1162, p. 18 och 19). Det finns även exempel i svensk rättstillämpning på när det ansetts inte vara möjligt med en konform tolkning på grund av konflikt med den faktiska ordalydelsen i den svenska bestämmelsen (se t.ex. Högsta domstolens dom den 18 mars 2020 i mål T 4412-19, p. 18 och 28).

Att tolka 53 b § första stycket upphovsrättslagen på så sätt att bestämmelsen omfattar situationen med mellanhänder vars tjänster utnyttjas av en tredje part för att begå intrång, i enlighet med artikel 8.3 i direktivet, innebär inte att den svenska lagtexten tolkas i strid med dess ordalydelse. Patent- och marknadsöverdomstolen gör därmed samma bedömning som Patent- och marknadsdomstolen i detta mål och som Patent- och marknadsöverdomstolen har gjort i tidigare avgöranden (se PMÖD 2017:1, s. 19–22 och Patent- och marknadsöverdomstolens beslut den 6 februari 2019 i mål PMÖ 9945-18, s. 7).

Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar att målet gäller upphovsrättsliga förfoganden som skett år 2018 och senare, vilket gör att det under alla förhållanden inte uppkommer några frågor om retroaktivitet, eftersom det i vart fall sedan EUdomstolens dom i UPC Telekabel år 2014 har stått klart att internetleverantörer kan anses vara mellanhänder i direktivets mening. Tolkningen av 53 b § första stycket upphovsrättslagen strider således inte mot förbudet mot retroaktiv lagstiftning. Patent- och marknadsöverdomstolen kan inte heller se att en EU-rättsligt konform tolkning skulle strida mot någon annan allmän rättsprincip.

När det sedan gäller frågan om horisontell direkt effekt, vilket Telia har påstått är följden av domstolarnas tolkning, så konstaterar Patent- och marknadsöverdomstolen att principerna om EU-rättsligt konform tolkning respektive direkt effekt båda syftar till att säkerställa att EU-rätten får ett effektivt genomslag. I detta fall är det dock inte nödvändigt att pröva om artikel 8.3 i direktivet ger uttryck för någon grundläggande rättighet för en enskild som skulle kunna ha horisontell direkt effekt (jfr t.ex. EUdomstolens domar den 22 november 2005, Mangold, C-144/04, EU:C:2005:709, p. 74–77, och den 19 januari 2010, Kücükdeveci, C-555/07, EU:C:2010:21, p. 50–53), eftersom det är möjligt att ge EU-rätten ett effektivt genomslag redan genom att tolka 53 b § första stycket upphovsrättslagen i överensstämmelse med EU-rätten (se för motsvarande bedömning Patent- och marknadsöverdomstolens beslut den 6 februari 2019 i mål PMÖ 9945-18, s. 7).

Telia har vidare anfört att domstolarnas tolkning av 53 b § första stycket upphovsrättslagen är felaktig, eftersom den avviker från uttalanden i förarbetena om att ordet medverkar avser straffrättslig medverkan i objektivt hänseende (se bl.a. prop. 2004/05:110 s. 338–342).

EU-domstolen har klargjort att en EU-rättsligt konform tolkning ska göras även om det finns upplysningar av motsatt innebörd om hur lagen ska tolkas i förarbetena till den nationella bestämmelsen (se EU-domstolens dom den 29 april 2004, Björnekulla Fruktindustrier, C-371/02, EU:C:2004:275, p. 13). Principen om att EU-rätten har företräde framför uttalanden i svenska förarbeten har bekräftats av Högsta domstolen (se t.ex. NJA 2012 s. 975, p. 35). Dessutom noterar Patent- och marknadsöverdomstolen att inte heller på rättsområden som inte påverkas av EU-rätten följer det av svensk rättskällelära eller lagtolkningsmetod att förarbeten skulle vara bindande för domstolarna. Mot denna bakgrund konstaterar Patent- och marknadsöverdomstolen att Telia i och för sig har rätt i att tolkningen av 53 b § första stycket upphovsrättslagen avviker från uttalanden i förarbetena om krav på straffrättslig medverkan i objektivt hänseende, men finner på motsvarande sätt som Patent- och marknadsdomstolen att detta är en ofrånkomlig konsekvens av den EU-rättsligt konforma tolkning som domstolarna är skyldiga att göra i detta fall (se för motsvarande slutsatser PMÖD 2017:1, s. 20).

Telia har med hänvisning till skäl 59 i direktivet anfört att medlemsstaterna själva får bestämma om villkoren och bestämmelserna för förelägganden av det slag som är aktuellt. Enligt Telia skulle det därför inte finnas någon skyldighet att tolka 53 b § första stycket upphovsrättslagen på något annat sätt än enligt uttalandena i förarbetena.

Det har genom EU-domstolens praxis blivit klarlagt hur artikel 8.3 i direktivet ska tolkas. EU-domstolens uttalanden lämnar inte något utrymme för att i motsvarande bestämmelser i nationell rätt ställa upp krav på t.ex. ett objektivt straffrättsligt ansvar (se UPC Telekabel, p. 35, och Tommy Hilfiger, p. 22). EU-domstolens tolkning av artikel 8.3 i direktivet kan inte åsidosättas med stöd av ett icke-bindande skäl till direktivet. Skäl 59 ger därför inte något utrymme för svenska domstolar att i den nationella lagstiftningen tolka in ett krav på objektivt straffrättsligt ansvar för att kunna rikta ett förbud mot en mellanhand (se för motsvarande slutsats PMÖD 2017:1, s. 15).

Slutligen har Telia gjort gällande att den tolkning av 53 b § första stycket upphovsrättslagen som domstolarna har gjort aktualiserar en rättsstatlig problematik, bl.a. eftersom den innebär rättsskapande verksamhet som bör kontrolleras av landets högsta rättsliga instans, dvs. här Högsta domstolen.

Det följer av Sveriges medlemskap i EU att Sverige har en skyldighet att följa den grundläggande principen om EU-rättens företräde framför nationell rätt (se t.ex. EUdomstolens dom den 15 juli 1964, Costa mot ENEL, 6/64, EU:C:1964:66). Högsta domstolen har uttalat att principen om EU-rättens företräde innebär att svenska domstolar är förhindrade att tolka en bestämmelse som har beslutats på EU-nivå på ett sätt som ändrar dess innehåll eller effekt och att de är bundna av EU-domstolens tolkning av EU-rätten (se NJA 2014 s. 79, p. 15). Enligt Högsta domstolen kan en svensk domstol frångå vad som följer av EU-domstolens tolkning av en EUbestämmelse endast om tillämpningen i det enskilda fallet annars skulle utgöra en allvarlig och otvetydig kränkning av Europakonventionen (se NJA 2014 s. 79, p. 17). Någon sådan situation är inte aktuell i detta mål. Till detta kommer att det skulle vara oförenligt med skyldigheten att ge EU-rätten ett effektivt genomslag om inte varje nationell domstol – även en sådan som inte utgör sista instans – omedelbart tillämpade EU-rätten i överensstämmelse med EU-domstolens praxis, utan att domstolen behöver avvakta åtgärder av någon annan nationell myndighet eller instans (se t.ex. EUdomstolens dom den 9 mars 1978, Simmenthal II, 106/77, EU:C:1978:49, p. 20–24). Mot denna bakgrund finner Patent- och marknadsöverdomstolen att det tvärtemot vad Telia gjort gällande skulle vara problematiskt ur ett rättsstatligt perspektiv om domstolarna inte följde principen om EU-rättens företräde.

Sammanfattningsvis ger det som har förekommit i Patent- och marknadsöverdomstolen inte anledning till någon annan slutsats än den som Patent- och marknadsdomstolen har kommit till i fråga om tolkningen av 53 b § första stycket upphovsrättslagen. Det är alltså fortfarande Patent- och marknadsöverdomstolens uppfattning att 53 b § första stycket upphovsrättslagen ska tolkas konformt med EU-rätten, dvs. i enlighet med artikel 8.3 i direktivet och EU-domstolens tolkning av denna artikel. Detta innebär att 53 b § första stycket upphovsrättslagen ska tolkas på så sätt att en internetleverantör som ger sina abonnenter tillgång till internetuppkoppling kan anses medverka till upphovsrättsintrång, om abonnenterna därigenom kan få del av upphovsrättsligt skyddat material som en tredje part olovligen tillgängliggjort för allmänheten. När internetleverantören på detta sätt tillhandahåller tjänster som utnyttjas av tredje man för att göra upphovsrättsintrång krävs det inte något avtalsförhållande eller annan relation mellan internetleverantören och intrångsgöraren och inte heller något objektivt straffrättsligt ansvar för internetleverantören. En internetleverantör kan alltså medverka till upphovsrättsintrång genom att enbart tillhandahålla internetuppkoppling till sina abonnenter.

Frågan om Telias medverkan

Patent- och marknadsöverdomstolen har i det föregående funnit att det objektivt sett har skett upphovsrättsintrång genom att de filmverk som anges i domsbilaga 1 till Patent- och marknadsdomstolens dom olovligen har överförts till allmänheten via tjänsterna The Pirate Bay, Nyafilmer, Fmovies och Dreamfilm. Telias abonnenter har via den internetuppkoppling som Telia tillhandahåller dem kunnat få tillgång till tjänsterna. Patent- och marknadsöverdomstolen bedömer att Telia härigenom har medverkat till upphovsrättsintrång.

Slutsats

Patent- och marknadsöverdomstolen finner att Telia, i den mening som avses i 53 b § första stycket upphovsrättslagen, har medverkat till upphovsrättsintrång. Patent- och marknadsöverdomstolen gör därmed samma bedömning som Patent- och marknadsdomstolen.

Övriga förutsättningar för ett förbud

Inledning

Patent- och marknadsöverdomstolen har i det föregående funnit att Telia medverkat till upphovsrättsintrång. Därmed föreligger en första förutsättning för ett förbud. Ytterligare förutsättningar är, som Patent- och marknadsdomstolen har redovisat, att åtgärden är ändamålsenlig, effektiv och proportionerlig. Proportionalitetsbedömningen innebär att Patent- och marknadsöverdomstolen ska väga bl.a. rättighetshavarnas intresse av att få skydd för sina immateriella rättigheter mot Telias intresse av att bolagets möjligheter att bedriva sin verksamhet inte försämras. Domstolen ska även beakta de inskränkningar i informationsfriheten som det begärda förbudet skulle medföra för Telias abonnenter. (Se t.ex. UPC Telekabel, p. 46, 47, 56, 62 och 63.)

Ändamålsenlighet och effektivitet

Utredningen visar att upphovsrättsligt skyddat material olovligen tillgängliggjorts för allmänheten i stor omfattning via samtliga i målet aktuella tjänster, men att tjänsten Dreamfilm inte längre var verksam vid tidpunkten för Patent- och marknadsdomstolens dom. Det kan inte uteslutas att personerna bakom tjänsten Dreamfilm, i gamla eller nya konstellationer, åter tar den i drift. I likhet med Patent- och marknadsdomstolen bedömer Patent- och marknadsöverdomstolen att det, trots att risken för fortsatt intrång får anses vara begränsad, är motiverat att utfärda ett förbud som avser även tjänsten Dreamfilm (se EU-domstolens dom den 14 december 2006, Nokia, C-316/05, EU:C:2006:789, p. 36, NJA 2007 s. 431 och PMÖD 2017:1, s. 25). Motsvarande resonemang gör sig gällande även för de domännamn och webbadresser som enligt Telia inte längre leder till någon av tjänsterna. Patent- och marknadsöverdomstolen har i det föregående funnit att även dessa domännamn och webbadresser, i vart fall vid tidpunkten för bevissäkringen, har gett tillgång till respektive angiven tjänst. Även om de för tillfället inte skulle ge sådan tillgång finns det risk att de på nytt används för detta ändamål. Det är därför motiverat att låta ett förbud träffa även dessa domännamn och webbadresser.

Med anledning av att Telia har anfört att en bedömning som den nyss gjorda inte är förenlig med ett interimistiskt beslut i målet konstaterar Patent- och marknadsöverdomstolen att ett interimistiskt beslut ska fattas efter en skyndsam prövning vid vilken det sker endast en översiktlig och preliminär bedömning på ett i regel skriftligt och mer begränsat underlag än vid den slutliga prövningen samt att de rättsliga förutsättningarna när det gäller bl.a. beviskrav och krav på sabotagerisk är annorlunda än vid en slutlig prövning (jfr NJA 2006 s. 380 och Patent- och marknadsöverdomstolens beslut den 6 februari 2019 i mål PMÖ 9945-18, s. 8 och 11).

Tekniska blockeringsåtgärder som vidtas av Telia mot domännamn och webbadresser som ger tillgång till tjänsterna får, enligt Patent- och marknadsöverdomstolen, anses vara välriktade åtgärder i den meningen att de är ägnade att hindra Telias abonnenter från att få tillgång till de filmverk som utan rättighetshavarnas samtycke överförs till allmänheten via tjänsterna. Att det kan finnas andra åtgärder att vidta mot andra aktörer än Telia – såsom mot tjänsterna eller personerna bakom dem – påverkar inte denna bedömning.

Det har i målet inte framkommit något exempel på någon mindre ingripande åtgärd än ett förbud med ett åläggande för Telia att tekniskt blockera domännamn och webbadresser som skulle kunna vidtas i detta fall gentemot Telia för att få Telias medverkan till intrången att upphöra. Patent- och marknadsöverdomstolen kan inte heller se att det finns någon sådan mindre ingripande åtgärd eller annan teknisk lösning som skulle kunna användas och som inte skulle innefatta någon form av övervakning och filtrering av den information som Telia överför i sitt nät (jfr EU-domstolens dom den 24 november 2011, Scarlet Extended, C-70/10, EU:C:2011:771, p. 35–54).

Som Telia har framhållit kan det vara lätt för internetanvändarna att kringgå en teknisk blockering av domännamn eller webbadresser genom att t.ex. byta DNS-server eller använda sig av VPN-tjänster. Utredningen visar också att det går snabbt och enkelt för aktörerna bakom tjänsterna att skapa nya domännamn och webbadresser som ger tillgång till tjänsterna. Trots detta är det enligt Patent- och marknadsöverdomstolens bedömning klart att det yrkade förbudet med blockeringsåtgärder i vart fall skulle försvåra för Telias abonnenter att få del av rättighetshavarnas filmverk som tillgängliggörs olovligen via tjänsterna. Det är inte heller någon rättslig förutsättning att åtgärden ska leda till att intrången helt upphör (se UPC Telekabel, p. 62 och 63, och för motsvarande bedömning PMÖD 2017:1, s. 26).

Även om det är en fråga som närmast hör till utformningen av ett förbud kan Patent- och marknadsöverdomstolen konstatera att effektiviteten skulle öka om förbudsföreläggandet omfattar tekniska blockeringsåtgärder som, förutom de domännamn och webbadresser som anges i domsbilaga 2 till Patent- och marknadsdomstolens dom, även avser nya domännamn och webbadresser som skapas för att ge tillgång till tjänsterna.

Sammantaget instämmer Patent- och marknadsöverdomstolen i Patent- och marknadsdomstolens bedömning att ett förbud för Telia att fortsätta att medverka till upphovsrättsintrång skulle vara ändamålsenligt och effektivt.

Intresseavvägning

Som Patent- och marknadsdomstolen anfört har rättighetshavarna i detta fall ett betydande intresse av att förhindra att intrång begås i upphovsrätten till deras filmverk, dvs. att skydda sin egendom.

Mot rättighetshavarnas intresse står Telias intresse av att kunna bedriva sin verksamhet som internetleverantör. I en näringsidkares intresse av näringsfrihet ligger bl.a. att inom vissa gränser fritt kunna disponera över sina ekonomiska, tekniska och finansiella resurser (se UPC Telekabel, p. 48–50). Telias uppgifter om vilka kostnader och annan påverkan på verksamheten som ett förbud skulle medföra framstår som överdrivna och de har inte preciserats i Patent- och marknadsöverdomstolen, trots att ett förbud redan gäller utan hinder av laga kraft. Vidare finner Patent- och marknadsöverdomstolen att Telias påstående om minskat kundförtroende till följd av en blockering inte kan tas för gott. Det som Telia i detta sammanhang har anfört om rättegångskostnaderna i målet är något som inte påverkar proportionalitetsbedömningen. Patent-och marknadsöverdomstolen återkommer dock till detta vid bedömningen av rättegångskostnaderna. Sammantaget finner Patent- och marknadsöverdomstolen, i linje med Patent- och marknadsdomstolens bedömning, att ett förbud skulle innebära endast begränsad påverkan på Telias verksamhet. Detta gäller särskilt om förbudet tidsbegränsas.

Det begärda förbudet måste bedömas även i förhållande till de inskränkningar i informationsfriheten för Telias abonnenter som det innebär. Det ska då beaktas om den typ av information som det är fråga om är av särskild betydelse, t.ex. om det är information inom ramen för den politiska debatten eller en debatt som rör allmänintresset (jfr EU-domstolens domar den 29 juli 2019 i målen Funke Medien, C-469/17, EU:C:2019:623, p. 74, och Spiegel Online, C-516/17, EU:C:2019:625, p. 58).

Informationsfriheten medför inget berättigat anspråk på att få tillgång till de filmverk som har tillgängliggjorts utan rättighetshavarnas samtycke och som ligger till grund för deras talan. Det står samtidigt klart att det begärda förbudet skulle komma att träffa ett mycket större material än dessa filmverk. Telia har framhållit exempel på att en del av detta övriga material är lovligen tillgängligt – bl.a. ett EU-fördrag och en film om The Pirate Bay. Av utredningen framgår emellertid att det material som finns respektive fanns tillgängligt via var och en av tjänsterna The Pirate Bay, Nyafilmer, Fmovies och Dreamfilm i huvudsak är upphovsrättsligt skyddat material som tillgängliggörs och har tillgängliggjorts olovligen. Att närmare bestämma andelen lovligt respektive olovligt material har inte någon avgörande betydelse i detta fall när det står klart att syftet med var och en av tjänsterna har varit att olovligen tillgängliggöra upphovsrättsligt skyddat material. Telia har visat att tjänsterna även innehåller vissa inlägg från användarna. Utifrån skärmavbilder som har lagts fram och vittnesförhöret med A.N. finner Patent- och marknadsöverdomstolen att de kommentarer som har gjorts av enskilda på de olika tjänsterna framför allt har avsett det olovliga materialets och de olagliga tjänsternas beskaffenhet. Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar att de kommentarer från enskilda som förekommer i detta fall inte är av sådant slag som särskilt värnas om inom informationsfriheten. Mot bakgrund av det nu anförda finner Patent- och marknadsöverdomstolen, i linje med Patent- och marknadsdomstolens bedömning, att ett förbud skulle inskränka internetanvändarnas informationsfrihet i endast ringa mån. Detta gäller särskilt om förbudet tidsbestäms.

När det sedan gäller den intresseavvägning som ska göras står alltså rättighetshavarnas egendomsskydd mot Telias näringsfrihet och internetanvändarnas informationsfrihet. Patent- och marknadsöverdomstolen instämmer i Patent- och marknadsdomstolens bedömning att rättighetshavarnas intressen sammantaget väger tyngst i detta fall. Ett förbud är alltså proportionerligt trots att det bl.a. leder till att Telias abonnenter hindras från att få tillgång till ett betydligt större material än det som rättighetshavarna grundat sin talan på.

Telia har gjort gällande att intresseavvägningen ska omfatta även de intrångsgörande tjänsternas och domännamnsägarnas intressen. Utredningen visar att den verksamhet som bedrivs av tjänsterna inte är laglig och dessa intressen ska därför inte påverka proportionalitetsbedömningen i detta mål. Vidare kan det enligt Patent- och marknadsöverdomstolen ifrågasättas om alla domännamnsägare, till skillnad från Telia, enbart ska anses vara mellanhänder vars tjänster utnyttjas för att göra upphovsrättsintrång. För sådana domännamnsägare, som själva har ett ansvar som sträcker sig längre än för en mellanhand, är det skyddsvärda i deras intresse försvagat eller till och med uteslutet. Övriga domännamnsägare har visserligen ett intresse i form av egendomsskydd eller näringsfrihet, men det kan i detta fall inte väga upp rättighetshavarnas intressen att förhindra fortsatta upphovsrättsintrång.

Möjlighet till överprövning

Telia har med hänvisning till rättsfallet UPC Telekabel gjort gällande att det inte finns förutsättningar för ett förbud eftersom det i det här fallet saknas erforderliga rättssäkerhetsgarantier. Patent- och marknadsöverdomstolen instämmer i att det med hänsyn till bl.a. internetanvändarnas informationsfrihet är nödvändigt att av rättssäkerhetsskäl beakta deras intressen. Förhållandena här skiljer sig emellertid från de som var aktuella i rättsfallet UPC Telekabel där den österrikiska domstolen endast hade ålagt internetleverantören att uppnå ett visst resultat medan det stod företaget fritt att avgöra vilka åtgärder som skulle vidtas (se UPC Telekabel, p. 14 och 57). Vid talan om föreläggande om sådana konkreta åtgärder som är aktuella i detta mål sker en intresseavvägning, som tar hänsyn till informationsfriheten, innan ett föreläggande meddelas (se för motsvarande bedömning Patent- och marknadsöverdomstolens beslut den 6 februari 2019 i mål PMÖ 9945-18, s. 11, och den 1 oktober 2019 i mål PMÖ 764819, s. 6). Det finns då inte något behov av en prövning i efterhand, eftersom domstolen redan har beaktat att konsekvensen av ett förbud blir att internetanvändarna hindras från tillgång till ett betydligt större material än de upphovsrättsligt skyddade verk som ligger till grund för talan i målet. I det svenska systemet tillgodoses sålunda internetanvändarnas rättssäkerhet genom bl.a. möjligheten till en förhandsprövning i domstol i åtminstone två instanser. För Telias del tillkommer även möjligheten till prövning i domstol i åtminstone två instanser för det fall frågan om utdömande av vite skulle bli aktuell (jfr UPC Telekabel, p. 53 och 54).

Internetanvändarnas intressen tillvaratas dessutom genom att Post- och telestyrelsen har till uppgift att meddela de förelägganden och förbud vid vite som behövs för fullgörande av skyldigheter som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 av den 25 november 2015 om åtgärder rörande en öppen internetanslutning, fortsättningsvis TSM-förordningen (7 kap. 3 a § lagen, 2003:389, om elektronisk kommunikation). Till skydd för en öppen internetanslutning finns det i artikel 3.3 i TSM-förordningen bestämmelser om när en internetleverantör får vidta trafikstyrningsåtgärder, såsom att blockera tjänster. Dessa begränsande bestämmelser syftar till att bl.a. säkerställa internetanvändarnas informationsfrihet (se t.ex. skälen 3, 6, 7 och 19 till TSM-förordningen). Post- och telestyrelsen kan med stöd av bestämmelserna ingripa mot en internetleverantör om denne skulle vidta tekniska blockeringsåtgärder som är mer omfattande än vad som krävs enligt ett förbudsföreläggande i enlighet med 53 b § första stycket upphovsrättslagen. Post- och telestyrelsens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol (8 kap. 19 § lagen om elektronisk kommunikation).

Slutsats

Sammantaget finner Patent- och marknadsöverdomstolen att det är ändamålsenligt, effektivt, och proportionerligt att meddela ett förbud mot Telia i detta fall. Patent- och marknadsöverdomstolen kommer alltså till samma slutsats som Patent- och marknadsdomstolen. Flera av de aspekter som Patent- och marknadsöverdomstolen nu har bedömt måste dock beaktas också vid bedömningen av hur förbudet ska utformas.

Utformningen av ett förbudsföreläggande mot Telia

Rättsliga utgångspunkter

Patent- och marknadsöverdomstolen har funnit att det finns förutsättningar att meddela ett förbud mot Telia. Nästa fråga att bedöma är därför hur förbudet ska utformas.

Frågan om förbudets utformning är indispositiv och domstolen är, inom ramen för talan, inte bunden av hur yrkandena har utformats. Ett vitesförbud måste vara klart avgränsat så att den som förbudet riktar sig mot vet vad han eller hon inte får göra. Förbudet ska utformas så att det blir tydligt och konkret, men samtidigt inte går längre än vad som är motiverat i det enskilda fallet. Domstolen är oförhindrad att begränsa förbudet i förhållande till vad som yrkats. (Se prop. 1993/94:122, s. 67 och 73.)

Som har framgått ovan får domstolen, i enlighet med 53 b § första stycket upphovsrättslagen, vid vite förbjuda en internetleverantör att medverka till upphovsrättsintrång. Inom ramen för denna bestämmelse, som ska tolkas konformt med EU-rätten, kan domstolen även specificera vilka positiva åtgärder som internetleverantören ska vidta för att få sin medverkan att upphöra (jfr Scarlet Extended, p. 30 och 31). En sådan specificering tydliggör och begränsar dessutom förbudet (se för samma bedömning PMÖD 2017:1, s. 28). Vidare skulle det främja att de EU-rättsliga kraven på ändamålsenlighet, effektivitet och proportionalitet, som Patent- och marknadsöverdomstolen har bedömt i det föregående, blir uppfyllda om domstolen i förbudsföreläggandet anger vilka åtgärder som internetleverantören ska vidta.

Utformningen av förbudet att medverka till intrång

Rättighetshavarna har yrkat ett förbud för Telia att medverka till intrång i deras filmverk med ett åläggande för Telia att vidta tekniska blockeringsåtgärder för att hindra sina abonnenters tillgång till vissa tjänster dels via de domännamn och webbadresser som återfinns i domsbilaga 2 till Patent- och marknadsdomstolens dom, dels via de domännamn och webbadresser vars enda eller övervägande ändamål är att möjliggöra eller underlätta tillgången till tjänsterna och som rättighetshavarna underrättar Telia om.

För att förbudet ska ta sikte på det intrång som Telia har medverkat till bedömer Patent- och marknadsöverdomstolen att förbudet ska ange vilka upphovsrättsliga förfoganden och vilka verk (se domsbilaga 1 till Patent- och marknadsdomstolens dom) det avser. Patent- och marknadsöverdomstolen finner vidare att det är motiverat att begränsa förbudet genom att ange vilka positiva åtgärder som Telia ska vidta för att följa förbudet. Med en sådan begränsning blir det tydligt för Telia vilka åtgärder som krävs. Dessutom säkerställer ett sådant konkret föreläggande att bl.a. internetanvändarnas informationsfrihet inte onödigtvis begränsas.

Patent- och marknadsdomstolen har utformat förbudet som två olika punkter i domslutet och därmed föreskrivit vite i två fall. Med hänsyn till hur rättighetshavarna har bestämt sitt yrkande bedömer Patent- och marknadsöverdomstolen att det ska vara endast ett förbud vid vite. Patent- och marknadsdomstolens dom ska ändras i detta avseende.

Närmare om åläggandet att vidta blockeringsåtgärder

Av utredningen framgår att det går eller har gått att nå tjänsterna The Pirate Bay, Nyafilmer, Fmovies och Dreamfilm genom såväl mer generella domännamn som mer specifika webbadresser. Utredningen har inte visat att det skulle innebära någon teknisk svårighet att hindra tillgången till tjänsterna genom blockeringsåtgärder avseende domännamn och webbadresser eller att det föreligger någon oklarhet för Telia vad det innebär. Föreläggandet ska därför avse såväl domännamn som webbadresser. Vilken specifik teknik som ska användas vid blockeringen bör Telia självt få avgöra. Det behöver alltså inte framgå av föreläggandet.

Som Patent- och marknadsöverdomstolen redan har bedömt finns det inte skäl att undanta sådana domännamn och webbadresser som inte längre ger tillgång till någon av tjänsterna. Föreläggandet ska därför avse samtliga domännamn och webbadresser som anges i domsbilaga 2 till Patent- och marknadsdomstolens dom.

Vidare står det klart att de olika domännamn och webbadresser som används för att ge tillgång till tjänsterna ständigt förändras i syfte att kringgå blockeringsåtgärder. Det innebär att ett förbudsföreläggande som omfattar enbart de domännamn och webbadresser som anges i domsbilaga 2 till Patent- och marknadsdomstolens dom skulle riskera att bli verkningslöst. Rättighetshavarna har ett berättigat anspråk på att få ett effektivt skydd mot fortsatta upphovsrättsintrång (angående kravet på en hög skyddsnivå och ett effektivt skydd se t.ex. skälen 9–13, 58 och 59 till Infosoc-direktivet). Vid en avvägning mellan rättighetshavarnas intressen och de motstående intressen som gör sig gällande finner Patent- och marknadsöverdomstolen, i likhet med Patent- och marknadsdomstolen, att förbudsföreläggandet bör omfatta även de nya domännamn och webbadresser som skapas och som ger tillgång till någon av tjänsterna. Ett åläggande avseende sådana domännamn och webbadresser ryms inom det generella förbudet att fortsätta medverka till intrång i upphovsrätten till rättighetshavarnas filmverk genom en överföring till allmänheten via tjänsterna The Pirate Bay, Nyafilmer, Fmovies och Dreamfilm. Det ryms även inom den proportionalitetsbedömning som Patent- och marknadsöverdomstolen redan har gjort.

I linje med vad Patent- och marknadsöverdomstolen har funnit vid bedömningen av ändamålsenlighet, effektivitet och proportionalitet ska föreläggandet utformas på så sätt att det träffar tjänsterna The Pirate Bay, Nyafilmer, Fmovies och Dreamfilm i deras helhet. För att föreläggandet ska bli tydligt behövs, vilket också Patent- och marknadsdomstolen konstaterat, en precisering av de tjänster som avses såvitt gäller den del som inte avser de domännamn och webbadresser som anges i domsbilaga 2 till Patent- och marknadsdomstolens dom. Det är inte nödvändigt, såsom Telia har anfört, att ange vilka personer som administrerar tjänsterna eller att beskriva tjänsterna grafiskt. Såväl administratörer som grafiskt utseende kan för en och samma tjänst variera utan att det blir fråga om en annan tjänst. Såsom rättighetshavarna har anfört är det väsentliga i stället tjänsternas kännetecken, uppbyggnad och funktion. Patent- och marknadsöverdomstolen finner att de beskrivningar av tjänsterna som har gjorts i Patent- och marknadsdomstolens dom (s. 18–22) inte är tillräckligt tydliga. I stället ska tjänsterna preciseras på det sätt som gjorts i bilaga B.

I enlighet med rättighetshavarnas yrkande har Patent- och marknadsdomstolen i förbudsföreläggandet angett att det ska vara fråga om domännamn och webbadresser vars enda eller övervägande ändamål är att möjliggöra eller underlätta tillgången till tjänsterna. Patent- och marknadsöverdomstolen håller med om att en precisering är nödvändig. Detta bör enligt Patent- och marknadsöverdomstolen uttryckas på så sätt att domännamnet eller webbadressen ska ha till huvudsakligt syfte att ge tillgång till någon av tjänsterna. Genom denna precisering kommer domännamn och webbadresser till söktjänster såsom Google eller Yahoo inte att träffas av förbudsföreläggandet. Inte heller skulle föreläggandet träffa situationen att länkar till tjänsterna anges i inlägg på tjänster såsom Facebook eller Twitter. Däremot kan domännamn och webbadresser som skapas med hjälp av t.ex. proxytjänster eller spegelsidor (eng. mirror sites) träffas av föreläggandet när det huvudsakliga syftet med dessa är att ge tillgång till The Pirate Bay, Nyafilmer, Fmovies eller Dreamfilm.

Patent- och marknadsöverdomstolen finner att det inte vore lämpligt eller proportionerligt att inom ramen för ett förbudsföreläggande ålägga Telia – som enbart medverkar till intrång – att ensamt bevaka vilka nya domännamn och webbadresser som skapas och som har till huvudsakligt syfte att ge tillgång till någon av tjänsterna. I stället bör rättighetshavarna, i enlighet med deras yrkande i Patent- och marknadsdomstolen, anmäla till Telia vilka domännamn och webbadresser som Telia ska blockera. En förutsättning för att Telia inom ramen för förbudsföreläggandet ska vara skyldigt att vidta åtgärder är då att domännamnen eller webbadresserna har till huvudsakligt syfte att ge tillgång till någon av tjänsterna, såsom dessa har preciserats i bilaga B. Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar att detta innebär att såväl rättighetshavarna som Telia har ett självständigt ansvar att bedöma att förutsättningarna för blockering är uppfyllda. I det sammanhanget ska tilläggas att oavsett förbudsföreläggandet har Telia ett sådant ansvar till följd av bestämmelserna i artikel 3.3 i TSM-förordningen. Ytterligare en förutsättning för att Telia i enlighet med förbudsföreläggandet ska vara skyldigt att vidta åtgärder är att något av de filmverk som anges i domsbilaga 1 till Patent- och marknadsdomstolens dom överförs till allmänheten via den tjänst som det nya domännamnet eller webbadressen ger tillgång till.

En rättighetshavares anmälan ska göras till en behörig ställföreträdare för Telia, vilket följer av att inte något annat anges i föreläggandet. Det ankommer därefter på den behöriga ställföreträdaren att låta vidta nödvändiga åtgärder med anledning av anmälan.

Det är tänkbart att Telia, under åberopande av bristande förutsättningar i förhållande till förbudsföreläggandet, väljer att inte godta att blockera specifika domännamn eller webbadresser som någon av rättighetshavarna anmäler. I en sådan situation har såväl Telia som rättighetshavaren möjlighet att säkra bevisning till stöd för sin sak. Sådan bevisning kan då komma till användning vid en eventuell talan om utdömande av vite.

Telia har gjort gällande att ett förbudsföreläggande som omfattar även nya domännamn och webbadresser innebär att privaträttsliga subjekt ges rätt att bestämma den faktiska omfattningen av ett vitesförbud, vilket inte är tillåtligt.

Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar att med den utformning som förbudsföreläggandet nu får är det tydligt att förbudet mot Telia avser medverkan till upphovsrättsintrång i de filmverk som anges i domsbilaga 1 till Patent- och marknadsdomstolens dom genom att dessa olovligen tillgängliggörs för allmänheten. Även de åtgärder som Telia ska vidta för att följa förbudet är tydligt angivna i förbudsföreläggandet. Telia ska sålunda vidta tekniska blockeringsåtgärder för att hindra sina abonnenter från att få tillgång till dels de domännamn och webbadresser som anges i domsbilaga 2 till Patent- och marknadsdomstolens dom, dels de ytterligare domännamn och webbadresser som har till huvudsakligt syfte att ge tillgång till någon av tjänsterna och som någon av rättighetshavarna anmäler till Telia. Parterna har inte möjlighet att ändra omfattningen av förbudsföreläggandet och därmed inte heller ändra förutsättningarna för när Telia har skyldighet att vidta åtgärder eller vilka åtgärder som Telia ska vidta. Däremot har samtliga parter ett ansvar när det gäller att bedöma om förutsättningarna för att vidta blockeringsåtgärder är uppfyllda.

Telia har också anfört att det är oklart hur länge en blockering av ett visst domännamn eller webbadress ska kvarstå. Patent- och marknadsöverdomstolen bedömer att utredningen visar att tjänsterna på olika sätt försöker kringgå en blockering, bl.a. genom att aktivera, avaktivera och återaktivera olika domännamn och webbadresser. Enligt Patent- och marknadsöverdomstolen skulle förbudet varken bli tydligt eller effektivt, om en blockering skulle hävas under den tid som förbudet är i kraft. Att blockeringen ska kvarstå under förbudets återstående giltighetstid – oavsett om det aktuella domännamnet eller webbadressen skulle upphöra att ge tillgång till en viss tjänst – följer av förbudsföreläggandet utan att det behöver regleras särskilt.

Patent- och marknadsdomstolen har i förbudsföreläggandet angett att Telia ska vidta rimliga åtgärder vid den tekniska blockeringen. Enligt Patent- och marknadsöverdomstolen blir föreläggandet emellertid otydligt med en sådan utformning. Frågan om Telia har vidtagit rimliga åtgärder kan i stället aktualiseras i ett eventuellt mål om utdömande av vite, eftersom något vite inte skulle dömas ut om Telia inte haft faktisk eller rättslig möjlighet att följa föreläggandet (se NJA 2015 s. 512, p. 14, och jfr UPC Telekabel, p. 53 och 54). Patent- och marknadsdomstolens dom ska därför ändras i detta avseende.

Vitesbelopp och vissa tidsangivelser

Förbudsföreläggandet ska förenas med ett vite för att bli verkningsfullt. Patent- och marknadsöverdomstolen instämmer i Patent- och marknadsdomstolens bedömning att ett vitesbelopp om 500 000 kr är väl avvägt.

Vidare instämmer Patent- och marknadsöverdomstolen i Patent- och marknadsdomstolens bedömning att det är lämpligt att i tiden begränsa förbudet till tre år (se även samma bedömning i PMÖD 2017:1, s. 31).

Enligt punkten 3 i Patent- och marknadsdomstolens domslut gäller redan, utan hinder av laga kraft, ett förbudsföreläggande avseende de domännamn och webbadresser som anges i domsbilaga 2 till Patent- och marknadsdomstolens dom. Trots att Patent- och marknadsöverdomstolen omformulerar förbudsföreläggandet saknas det därför behov av att nu förordna om någon tidsfrist för när Telia ska ha inrättat sig efter föreläggandet avseende dessa domännamn och webbadresser.

När det däremot gäller sådana domännamn och webbadresser som rättighetshavarna framöver kan komma att anmäla till Telia behöver Telia få skälig tid för att vidta de åtgärder som är nödvändiga. Enligt Patent- och marknadsöverdomstolen får tre veckor från varje anmälan anses vara tillräckligt för att Telia ska hinna vidta nödvändiga åtgärder med anledning av en anmälan från någon av rättighetshavarna.

Slutsats

Patent- och marknadsöverdomstolen har bedömt att förbudet för Telia att medverka till upphovsrättsintrång ska specificeras med de åtgärder som Telia ska vidta för att följa förbudet. Patent- och marknadsöverdomstolen har i allt väsentligt kommit till samma slutsatser som Patent- och marknadsdomstolen i fråga om utformningen av förbudsföreläggandet. Eftersom det finns ett visst behov av förtydligande leder bedömningarna ändå till att punkterna 1–4 i Patent- och marknadsdomstolens domslut ska upphävas och att förbudsföreläggandet i stället ska utformas på det sätt som anges i Patent- och marknadsöverdomstolens domslut.

Rättegångskostnader

Patent- och marknadsöverdomstolens bedömningar innebär att vissa ändringar ska göras i Patent- och marknadsdomstolens domslut. Trots detta bedömer Patent- och marknadsöverdomstolen att Telia huvudsakligen är att anse som förlorande part i båda instanserna. Telia har anfört att kostnaderna i en sådan situation ska kvittas. Enligt Telia har det varit nödvändigt med ett rättsligt avgörande för att Telia skulle kunna vidta tekniska blockeringsåtgärder.

Det saknas bestämmelser i upphovsrättslagen om fördelning av rättegångskostnader i mål om förbud i anledning av medverkan till upphovsrättsintrång. Bestämmelsen i 53 e § andra stycket upphovsrättslagen angående rättegångskostnader i ärenden om informationsföreläggande, som Telia har hänvisat till, är varken direkt eller analogt tillämplig. I stället är 18 kap.rättegångsbalken bestämmande för fördelningen av kostnadsansvaret.

Enligt 18 kap. 2 § rättegångsbalken har rätten möjlighet att kvitta rättegångskostnaderna, om målet gäller ett rättsförhållande som enligt lag inte får bestämmas på annat sätt än genom en dom. Det fakultativa momentet innebär enligt förarbetena att huvudregeln fortfarande ska vara att tappande part bär vinnande parts kostnad (se NJA II 1943 s. 228). I praxis har kvittning skett vid medgivande som görs direkt och där ingen part orsakar den andra parten kostnader som inte varit nödvändiga för att erhålla domen. När det däremot gäller indispositiva mål binds inte rätten av ett medgivande. Avgörande för kvittningsmöjligheten i sådana fall bör i stället vara om parterna före eller under rättegången har haft uttalat motstående intressen. (Jfr t.ex. Bellander, Kommentaren till 18 kap. 2 § rättegångsbalken, Lexino 2018-07-01.)

Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar att parterna i detta mål har haft uttalat motstående intressen. Patent- och marknadsöverdomstolen finner därför att det inte finns förutsättningar att tillämpa den fakultativa regeln i 18 kap. 2 § rättegångsbalken. I detta sammanhang anmärker Patent- och marknadsöverdomstolen att situationen inte heller varit sådan att det varit nödvändigt med ett rättsligt avgörande för att Telia skulle kunna vidta tekniska blockeringsåtgärder i enlighet med rättighetshavarnas begäran, se artikel 3.3 och skäl 13 i TSM-förordningen angående möjligheten att vidta blockeringsåtgärder för att hindra tillgången till olagligt innehåll. Det följer alltså av TSM-förordningen att Telia hade kunnat godta rättighetshavarnas begäran om att vidta blockeringsåtgärder utan att det var nödvändigt att domstol fastställer detta.

Det anförda leder till att rättegångskostnaderna ska fördelas i enlighet med huvudregeln i 18 kap. 1 § rättegångsbalken. Telia, som är den förlorande parten i båda instanserna, ska därmed ersätta rättighetshavarna för deras rättegångskostnader.

Telia har i Patent- och marknadsdomstolen vitsordat kostnaderna där som skäliga i och för sig. Någon ändring av Patent- och marknadsdomstolens dom ska därför inte göras beträffande skyldigheten att ersätta dessa kostnader.

När det gäller rättegångskostnaderna i Patent- och marknadsöverdomstolen finns det inte anledning att ifrågasätta t.ex. att ombuden lagt ned det arbete som arvodet avser. Med särskild hänsyn till att ombuden har företrätt 16 parter samt tvistens betydelse för rättighetshavarna bedömer Patent- och marknadsöverdomstolen att hela det yrkade beloppet, inklusive kostnaden för utlägg, är skäligt.

Sammanfattning

Patent- och marknadsöverdomstolen har bedömt att Telia har medverkat till upphovsrättsintrång genom att tillhandahålla internetuppkoppling till sina abonnenter, vilka därigenom fått tillgång till vissa filmverk som olovligen tillgängliggjorts via någon av tjänsterna The Pirate Bay, Nyafilmer, Fmovies eller Dreamfilm.

Vidare har Patent- och marknadsöverdomstolen efter en intresseavvägning funnit att det är proportionerligt att vid vite förbjuda Telia att fortsätta sin medverkan till upphovsrättsintrång samt att ålägga Telia att vidta tekniska blockeringsåtgärder mot domännamn och webbadresser för att hindra sina abonnenter från att få tillgång till filmverken via tjänsterna. Patent- och marknadsöverdomstolen har i allt väsentligt kommit till samma slutsatser som Patent- och marknadsdomstolen, men bedömt att utformningen av förbudsföreläggandet bör förtydligas.

Slutligen har Patent- och marknadsöverdomstolen bedömt att Telia, som förlorande part, ska ersätta rättighetshavarna för deras rättegångskostnader i enlighet med huvudregeln.

Överklagande

Det saknas skäl att göra undantag från huvudregeln att Patent- och marknadsöverdomstolens domar inte får överklagas (se 1 kap. 3 § tredje stycket lagen, 2016:188, om patent- och marknadsdomstolar). Denna dom får därför inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Ulrika Beergrehn, Annika Malm, Adrian Engman, referent, och Sara Ulfsdotter.

__________________________________

BILAGA A

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE PATENT- OCH MARKNADSDOMSTOLENS DOM

PARTER

Kärande 1. AB Svensk Filmindustri, 556003-5213Box 7200 103 88 Stockholm

2. Art & Bob Film & Drama AB, 556701-1530Tegeluddsvägen 80 115 28 Stockholm

3. C More Entertainment AB, 556053-7309Tegeluddsvägen 3-5 115 84 Stockholm

4. Columbia Pictures Industries, Inc.10202 West Washington Boulevard Culver City, CA 90323 USA

5. Disney Enterprises, Inc.500S Buena Vista Street Burbank, CA 91521-0001 USA

6. GF Studios AB, 556209-8896 Stockholmsvägen 18, 8 tr. 181 50 Lidingö

7. Nordisk Film A/S, 52145015Mosedalsvej 14 DK-2500 Valby Danmark

8. Nordisk Film Distribution AB, 556229-8322Box 27184 102 52 Stockholm

9. Nordisk Film Production Sverige AB, 556371-7585Box 27184 102 52 Stockholm

10. Paramount Pictures Corporation5555 Melrose Avenue Los Angeles, CA 90038 USA

11. Stella Nova Film AB, 556755-1915Brahegatan 18 114 37 Stockholm

12. Sweetwater Production AB, 556659-6457Box 2337 103 18 Stockholm

13. TV4 Aktiebolag, 556242-7152Tegeluddsvägen 3 115 79 Stockholm

14. Twentieth Century Fox Film Corporation10201 West Pico Boulevard Los Angeles, CA 90035 USA

15. Universal City Studios Production LLLP100 Universal City Plaza Universal City, CA 91608 USA

16. Warner Bros. Entertainment Inc.4000 Warner Boulevard Burbank, CA 91522 USA

Ombud för 1–16: Advokaterna S.S. och J.R. samt biträdande juristen M.B. Synch Advokat AB Box 3631

Svarande Telia Sverige AB, 556430-0142 Stjärntorget 1 169 79 Solna

Ombud: Advokaterna O.B.P. och K.L. samt biträdande juristen E.K.B. Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB Box 1711 111 87 Stockholm

____________________

DOMSLUT

1. Telia Sverige AB förbjuds vid vite om 500 000 kr att medverka till tillgängliggörande för allmänheten av de filmverk och tv-serier som anges i domsbilaga 1, på så sätt att Telia Sverige AB åläggs att genom tekniska blockeringsåtgärder, hindra bolagets abonnenters tillgång till tjänsterna The Pirate Bay, Nyafilmer och Fmovies via de domännamn och webbadresser som anges i domsbilaga 2. Förbudet gäller tjänsterna så som de definieras under rubriken ”Tjänsterna” i domskälen, s. 18–21.

2. Telia Sverige AB förbjuds vid vite om 500 000 kr att medverka till tillgängliggörande för allmänheten av de filmverk och tv-serier som anges i domsbilaga 1, på så sätt att Telia Sverige AB åläggs att genom teknisk blockering, vidta rimliga åtgärder för att hindra bolagets abonnenters tillgång till tjänsterna The Pirate Bay, Nyafilmer, Fmovies och Dreamfilm via andra domännamn och webbadresser än de som anges i domsbilaga 2, vars enda eller övervägande ändamål är att möjliggöra eller underlätta tillgången till tjänsterna. Förbudet gäller tjänsterna så som de definieras under rubriken ”Tjänsterna” i domskälen, s. 18–22.

3. Förbudet under punkten 1 gäller från den 23 december 2019 utan hinder av att denna dom inte har vunnit laga kraft.

4. Förbudet under punkterna 1 och 2 gäller under tre år från det att denna dom har vunnit laga kraft.

5. Telia Sverige AB ska ersätta AB Svensk Filmindustri, Art & Bob Film & Drama AB, C More Entertainment AB, Columbia Pictures Industries Inc. Disney Enterprises Inc., GF Studios AB, Nordisk Film A/S, Nordisk Film Distribution AB, Nordisk Film Production Sverige AB, Paramount Pictures Corporation, Stella Nova Film AB, Sweetwater Production AB, TV4 Aktiebolag, Twentieth Century Fox Film Corporation, Universal City Studios Production LLLP och Warner Bros. Entertainment Inc. för deras rättegångskostnad med ett gemensamt belopp om 3 531 050 kronor, varav 3 363 250 kronor avser ombudsarvode, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen för denna dom till dess betalning sker.

___________________

BAKGRUND

AB Svensk Filmindustri, Art & Bob Film & Drama AB, C More Entertainment AB, Columbia Pictures Industries Inc., Disney Enterprises Inc., GF Studios AB, Nordisk Film A/S, Nordisk Film Distribution AB, Nordisk Film Production Sverige AB, Paramount Pictures Corporation, Stella Nova Film AB, Sweetwater Production AB,TV4 AB, Twentieth Century Fox Film Corporation, Universal City Studios Production LLLP och Warner Bros. Entertainment Inc. är alla bolag verksamma i filmbranschen (i fortsättningen rättighetshavarna).

Telia Sverige AB (”Telia”) är bland annat verksam som internetleverantör och erbjuder sina abonnenter tillgång till internet.

Via internetuppkoppling kan Telias kunder få tillgång till tjänsterna The Pirate Bay, Nyafilmer och Fmovies (gemensamt ”tjänsterna”). Tidigare har Telias kunder kunnat få tillgång till tjänsten Dreamfilm, som vid tidpunkten för denna dom inte är i bruk.

Den 25 maj 2018 väckte rättighetshavarna talan mot Telia och yrkade att domstolen ska förbjuda Telia att medverka till upphovsrättsintrång på så sätt att Telia åläggs att blockera sina abonnenters tillgång till tjänsterna och tjänsten Dreamfilm. Yrkandet framställdes jämväl interimistiskt.

Patent- och marknadsdomstolen biföll det interimistiska förbudsyrkandet till viss del genom beslut den 15 oktober 2018. Beslutet inhiberades av Patent- och marknadsöverdomstolen som sedermera upphävde beslutet den 6 februari 2019.

Det är ostridigt mellan parterna - att de filmer och TV-serier (filmverken) som framgår av domsbilaga 1, är upphovsrättsligt skyddade, - att filmbolagen har de relevanta rättigheterna för att förhindra upphovsrättsintrång till filmverken, - att användandet av filmverken är föremål för strikt reglering beträffande upphovsrättslig licensiering, - att filmverken inte finns öppet tillgängliga på någon webbplats med filmbolagens medgivande, - att filmbolagen inte har lämnat sitt tillstånd till att tjänsterna och/eller Dreamfilm får tillgängliggöra filmverken för allmänheten, - att filmbolagen och/eller dess licenstagare begränsar tillgången till filmverken genom olika tekniska skyddsåtgärder och - att ett tillgängliggörande av filmverken utan licens och med kringgående av de tekniska skyddsåtgärderna är olovlig.

YRKANDEN OCH INSTÄLLNING

Rättighetshavarna har yrkat att domstolen, vid vite, förbjuder Telia att medverka till tillgängliggörande för allmänheten av de filmverk och tv-serier (filmverken) som anges i domsbilaga 1, på så sätt att Telia åläggs att genom tekniska blockeringsåtgärder, hindra sina abonnenters tillgång till The Pirate Bay, Nyafilmer och Fmovies, via de domännamn/webbadresser som anges i domsbilaga 2, och andra domännamn och webbadresser vars enda eller övervägande ändamål är att möjliggöra eller underlätta tillgången till The Pirate Bay, Nyafilmer och Fmovies och som Telia genom rättighetshavarnas försorg underrättas om från tid till annan.

TV4 AB, Nordisk Film Distribution AB, Art- & Bob Film & Drama AB samt Stella Nova Film AB har inte framställt något yrkande avseende tjänsten Fmovies.

Avseende Dreamfilm har rättighetshavarna yrkat att domstolen förbjuder Telia att medverka till tillgängliggörande för allmänheten av filmverken, om och när Dreamfilm återaktiveras, på så sätt att Telia då åläggs att genom tekniska blockeringsåtgärder, hindra sina abonnenters tillgång till Dreamfilm via de domännamn/webbadresser som Telia genom rättighetshavarnas försorg vid sådan tidpunkt underrättas om och därefter underrättas om från tid till annan.

Rättighetshavarna har yrkat att domen ska gälla omedelbart utan hinder av att den inte har vunnit laga kraft.

Telia har bestritt rättighetshavarnas yrkanden. För det fall domstolen skulle förordna om att domen ska gälla omedelbart utan hinder av att den inte har vunnit laga kraft har Telia begärt att bolaget ska ges skälig tid om minst tre veckor för att efterkomma ett eventuellt blockeringsföreläggande.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader. Telia har i andra hand yrkat att parterna ska stå för sina egna rättegångskostnader.

GRUNDER M.M.

Rättighetshavarna

Tjänsterna tillgängliggör filmverken olovligen för allmänheten

Tjänsterna tillgängliggör, utan rättighetshavarnas samtycke, filmverken, i deras helhet, för allmänheten, bland annat i form av Telias abonnenter, på internet via bland annat de domännamn och webbadresser som framgår av domsbilaga 2.

Tjänsterna var tillgängliga via domännamnen och webbadresserna i domsbilaga 2 vid tidpunkten för rättighetshavarnas bevissäkring den 24 oktober 2019. Det är ostridigt att rättighetshavarna inte har gjort filmverken tillgängliga för allmänheten öppet på internet.

Tillgängliggörandet av filmverken via tjänsterna har skett i form av överföring till allmänheten. Det innefattar att överföringarna har skett genom ny teknik eller till en ny publik. Överföringar har i praktiken skett genom tillhandahållandet av torrentfiler, magnetlänkar och andra typer av länkar. Tjänsterna tillhandahåller länkar till samtliga i målet aktuella filmverk. Om tjänsterna i något fall skulle länka till en tjänst där något verk finns legalt, har tjänsterna i så fall tagit sig förbi en betalvägg, vilket medför att överföringen även i ett sådant fall sker olovligen till en ny publik.

Tjänsterna bedrivs i vinstsyfte. Det framgår bland annat av de annonser, förfrågningar om donationer och intäkter via så kallad ”crypto-mining” som förekommer på tjänsterna. Vinstsyfte är dock inget krav för att ett intrång ska anses föreligga.

Administratörerna som står bakom tjänsterna är aktiva i verksamheten som bedrivs via tjänsterna och har informerats om att intrång sker via tjänsterna. Dreamfilm och Nyafilmer är föremål för polisutredning och Fmovies har kontaktats och blockerats i flera andra länder. Det föreligger inte någon tvekan om att tjänsterna, och tidigare Dreamfilm, uppsåtligen och olagligen tillgängliggör filmverken för allmänheten.

De tidigare uppgivna domännamnen som gäller tjänsten Dreamfilm leder inte längre till olagligt innehåll. Det finns dock en betydande risk att tjänsten återuppstår. Även tjänsten Dreamfilm ska därför blockeras i enlighet med rättighetshavarnas yrkande.

Telia medverkar till de intrång som sker via tjänsterna

Telia tillhandahåller sina abonnenter ohindrad tillgång till tjänsterna och gör det därigenom möjligt för tjänsterna att utnyttja Telias internettjänster för att begå intrång i såväl rättighetshavarnas som andras rättigheter.

Förarbetsuttalandena hänförliga till genomförandet av artikel 8.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (Infosocdirektivet) är överspelade genom EU-domstolens senare avgöranden på området. En direktivkonform tolkning av medverkansansvaret ska göras i enlighet med den bedömning som Patent- och marknadsöverdomstolen gjorde i mål PMT 11706-15, Universal Music Aktiebolag m.fl. mot B2 Bredband AB, PMÖD 2017:1.

Rättighetshavarna har i brev som skickades den 27 mars 2018 underrättat Telia om att tjänsterna, och tidigare även Dreamfilm, begår omfattande upphovsrättsliga intrång samt begärt att Telia ska blockera tjänsterna.

Ett blockeringsföreläggande är proportionerligt

En utgångspunkt för det upphovsrättsliga skyddet är att rättighetshavare ska erhålla en hög skyddsnivå. Den yrkade åtgärden är ändamålsenlig, effektiv och det finns ingen mindre ingripande åtgärd att tillgripa. Det är tillräckligt att en åtgärd försvårar tillgången till en tjänst som olovligen tillgängliggör upphovsrättsligt skyddade verk, vilket blockeringsåtgärder gör.

Den yrkade åtgärden är proportionerlig vid en avvägning mellan å ena sidan rättighetshavarnas intresse av att få skydd för sina immateriella rättigheter och å andra sidan Telias intresse av att få bedriva sin verksamhet samt informations- och näringsfriheten. Åtgärden är begränsad och kommer därför inte nämnvärt att påverka Telias möjligheter att bedriva sin verksamhet. De kostnader som kan komma att uppstå är rimliga.

Rättighetshavarna är inte skyldiga att först vända sig mot intrångsgörarna. De har dock, utan framgång, initierat polisutredningar, åtal och civilrättsliga åtgärder mot tjänsterna och Dreamfilm.

Tjänsterna tillgängliggör, i princip uteslutande, upphovsrättsligt skyddade verk utan tillstånd från relevanta rättighetshavare. De sociala element som förekommer på tjänsterna, t.ex. möjligheter att lämna kommentarer, är av så ringa omfattning att de utgör en försumbar del av tjänsterna. Det går inte att freda omfattande illegal verksamhet med hänvisning till sådana element. Det krävs vidare inte att käranden visar att allt material som finns på en tjänst är intrångsgörande för att den yrkade åtgärden ska anses vara proportionerlig.

Grundarna av The Pirate Bay har tidigare dömts till fängelse och två internetoperatörer förbjöds år 2010 att tillhandahålla The Pirate Bay internetåtkomst. Tjänsten har även blockerats i flera EU-länder, och i Sverige genom Patent- och marknadsöverdomstolens dom i PMÖD 2017:1. I EU-domstolens dom den 14 juni 2017 i mål nr C-610/15, Stichting Brein mot Ziggo BV, EU:C:2017:456 fann EUdomstolen att intrång i upphovsrätt sker via The Pirate Bay samt att tjänsten drivs med vinstintresse.

Dreamfilm var en svensk illegal streamingtjänst. Administratörerna som låg bakom Dreamfilm dömdes nyligen till villkorlig dom av Göta hovrätt för upphovsrättsintrång. Hovrätten fann att nästan allt innehåll som tillhandahölls via Dreamfilm tillgängliggjordes för allmänheten i vinstsyfte och utan samtycke från respektive rättighetshavare.

Administratörerna som ligger bakom Nyafilmer är för närvarande föremål för polisutredning och Fmovies har blockerats i flera EU-länder.

Rättighetshavarna har tillgång till tekniska lösningar som minimerar risken för överblockering. Systemet BlockWatch från företaget Incopro spårar när en viss webbplats byter domännamn eller IP-adress men registrerar även om webbplatsen ändrar sitt tillvägagångssätt. Systemet kontrollerar även innehållet som finns tillgängligt via en blockerad tjänst. Skulle en blockerad tjänst byta karaktär till en laglig verksamhet skulle det upptäckas av systemet. Rättighetshavarna kan då informera Telia om förändringen. Detsamma gäller om en tjänst byter domännamn. Genom att använda BlockWatch blir risken för överblockering försumbar.

En internetanvändare som inte delar bedömningen att en viss tjänst ska vara blockerad kan vända sig till sin internetoperatör, som i sin tur kan vända sig mot rättighetshavarna. Tredje man borde i ett sådant fall kunna få sitt anspråk prövat i Tredje man borde i ett sådant fall kunna få sitt anspråk prövat i domstol i enlighet med samma principer som sedan tidigare legat till grund för blockeringsåtgärder utomlands. Om Patent- och marknadsdomstolen bedömer att internetanvändarnas informationsfrihet behöver stärkas, kan domstolen ge internetanvändarna rätt att få sitt anspråk prövat direkt genom föreläggandet. Därutöver tillgodoses tredje mans intressen genom Post- och Telestyrelsens befogenheter, genom möjligheten till intervention samt genom att domstolen beaktar dessas intressen vid sin bedömning.

Närmare om förbudets utformning

Illegala tjänster som olovligen tillgängliggör upphovsrättsligt skyddat material via internet har ett antal sätt att kringgå förelägganden där internetleverantörer åläggs att hindra sina abonnenters tillgång till dessa. Till exempel har många illegala tjänster ett stort antal spegel- och proxysidor, som ger användarna tillgång till tjänsterna via alternativa vägar. Andra vanliga åtgärder är att tjänsterna byter domännamn till ett justerat eller helt nytt domännamn. Rättighetshavarna har därför ett behov av ett föreläggande som riktar sig mot tjänsterna som sådana. Ett förbud bör därför formuleras i enlighet med yrkandets andra led, så att det tar sikte på de illegala tjänsterna som sådana och inte uteslutande på de domännamn och webbadresser som tjänsterna använder sig av vid tillfället för domstolens prövning. Sådana förelägganden har meddelats upprepande gånger i andra länder. Utan ett sådant föreläggande blir rättighetshavarna tvingade att vända sig till domstol vid varje förändring av de domännamn som tjänsterna använder. En sådan ordning vore ineffektiv och betungande.

Telia

Rättighetshavarna har inte visat något upphovsrättsintrång

Rättighetshavarna har inte visat att upphovsrättsintrång begåtts via tjänsterna eller via Dreamfilm avseende de i målet aktuella filmverken. Bedömningen ska göras separat för varje enskild tjänst och uppgivet domännamn. Rättighetshavarna har inte heller visat att filmverken har överförts genom en särskild teknik som skiljer sig från den teknik som användes för att sprida filmverken legalt, eller till en ny publik som rättighetshavarna inte avsåg när de lämnade sitt tillstånd till tillgängliggörandet för allmänheten.

Det saknas utredning kring hur de nu aktiva tjänsterna fungerar, och hur Dreamfilm fungerade, samt underlag avseende förlagornas ursprung, vilket inkluderar vem eller vilka som påstås ha tillgängliggjort filmverken och huruvida dessa personer haft kännedom om olovligheten.

Det är inte visat att administratörerna bakom var och en av tjänsterna haft kännedom om den påstådda olovligheten och rättighetshavarna har inte heller visat att tillgängliggörandet har skett i vinstsyfte. Telia kan vitsorda att det från tid till annan har förekommit annonsering på The Pirate Bay, dock inte omfattningen eller intäkterna från annonseringen. Enbart den omständigheten att det har förekommit annonser på en tjänst innebär dock inte att den bedrivs i vinstsyfte.

Det är inte visat att tjänsterna är eller har varit tillgängliga via de aktuella domännamnen. Vid kontroll utförd av Telia i slutet av oktober 2019 framgick det att två av domännamnen i domsbilaga 2 inte leder till tjänsterna och att ett antal andra domännamn leder till webbplatser som skiljer sig från tjänsterna.

Telia medverkar inte till de påstådda intrången

Medverkansansvar förutsätter att det föreligger straffrättslig medverkan i objektiv mening till ett påstått intrång. Telia har ingen närmare kännedom om vilka tjänster som internetanvändarna besöker, eller vilket material som de tar del av och Telia behöver inte heller aktivt vidta några åtgärder eller tillhandahålla någon tjänst till personerna som ansvarar för de webbplatser som Telias kunder besöker. Telia tillhandahåller inte några tjänster till tjänsterna och har inte heller tillhandahållit några tjänster till Dreamfilm. Vidare saknar Telia närmare kännedom om omfattningen av de påstådda intrången, eller hur många av bolagets kunder som använder tjänsterna. Telia gör inget annat än att tillhandahålla internetuppkoppling, dvs. bedrivandet av en leverantörsverksamhet. Av detta följer att Telia inte kan anses medverka i objektiv straffrättslig mening. Därutöver ska det beaktas att Telias leverantörsverksamhet i första hand är ett värdefullt verktyg i laglig verksamhet och även allmänt samhällsnyttig. Patent- och marknadsöverdomstolens dom i PMÖD 2017:1 är felaktig vad gäller bedömningen av medverkansansvaret och ska inte tillmätas någon betydelse.

Ett blockeringsföreläggande är inte proportionerligt

Ett slutligt förbud som innebär ett föreläggande att blockera tjänsterna samt Dreamfilm är inte proportionerligt av flera anledningar. Ett slutligt förbud i enlighet med rättighetshavarnas yrkanden kommer att få långtgående konsekvenser för Telia och för utomstående, vilket måste beaktas vid bedömningen av om eventuella blockeringsåtgärder är proportionerliga.

Den yrkade blockeringsåtgärden kommer inte att hindra de påstådda intrången och är därför inte lämplig. Den yrkade åtgärden är en s.k. DNS-blockering. En sådan blockering är mycket enkel att kringgå, även utan särskilda tekniska kunskaper. DNSblockering tar endast bort kopplingen mellan domännamnet och IP-adressaterna för internetanvändarna som använder den specifika DNS-server där åtgärden verkställs. Tjänsterna kan fortfarande nås och internetanvändarna kan enkelt byta DNS-server eller använda sig av proxyservrar. Vidare kan internetanvändaren använda sig av VPNtjänster, vilket redan cirka 25 procent av alla internetanvändare redan gör.

Blockeringsåtgärden är inte nödvändig. Den minst ingripande åtgärden vore att rättighetshavarna riktar anspråk mot administratörerna bakom tjänsterna. Rättighetshavarna ska endast i sista hand kunna vända sig till Telia för att få stopp på de påstådda intrången. Att det är en framkomlig väg framgår av att Dreamfilm inte längre är tillgänglig efter att tjänstens administratörer dömdes för brott mot upphovsrättslagen. Rättighetshavarna har inte ens gjort gällande att de har försökt förmå administratörerna av Nyafilmer och Fmovies att upphöra med de intrång som påstås ske via dessa tjänster, trots att tjänsterna har en process för att ta bort intrångsgörande material. Av Telias egen utredning framgår att vissa av domännamnen, även efter den redigering av domännamnslistan som gjordes precis före huvudförhandlingen, inte leder till tjänsterna. Det kan inte anses nödvändigt att Telia åläggs att blockera domännamn som inte längre leder till tjänsterna.

Det andra ledet i rättighetshavarnas yrkande går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet, särskilt mot bakgrund av att det i denna situation rör sig om domännamn som inte har underkastats en bedömning av en domstol eller en myndighet. Det skulle vidare innebära att rättighetshavarna bemyndigades att själva göra proportionalitetsbedömningen.

Ett blockeringsföreläggande innebär oproportionerliga ingrepp i flera skyddsvärda intressen, däribland internetanvändarnas informationsfrihet och yttrandefrihet samt näringsfriheten för Telia, för de personer som står bakom blockerade hemsidor och för de som äger de domännamn som blockeras trots att de inte leder till någon av tjänsterna. Telias näringsfrihet inskränks genom att bolaget blir tvunget att vidta åtgärder som innebär kostnader i form av organisationsförändringar, införskaffande av tekniska lösningar och minskat kundförtroende. Tillgången till internet omfattas av informationsfriheten, som inte får begränsas i onödan. En blockering av ett domännamn medför att domänen blir värdelös, vilket utgör ett ingrepp för domännamnsinnehavaren.

Det föreligger alltid en risk för överblockering vid blockeringsförelägganden. Enligt de riktlinjer som Patent- och marknadsöverdomstolen nyligen tillämpat är det i sig tillräckligt att det föreligger en risk för överblockering för att yrkandet ska avslås. Det är ett resultat av att det enligt svensk rätt saknas tillräckliga rättssäkerhetsgarantier, eller säkerhetsventiler, för att garantera internetanvändarnas informationsfrihet eller övriga tredje parters rättigheter i mål om blockeringsåtgärder. Avsaknaden av säkerhetsventiler är särskilt allvarlig, med hänsyn till att det i dagsläget tycks åligga internetleverantörerna att bevaka tredje parters intressen. Ett bifall till rättighetshavarnas yrkande kommer sannolikt att leda till ytterligare blockeringskrav, vilket kan medföra att internetleverantörer i fortsättningen kommer att bevilja dessa utan att ta den ekonomiska risken att vända sig till domstol. Det skulle ytterligare riskera tredje parters rättigheter och intressen. De rättsmedel och möjligheter för tredje parter, som åberopats av rättighetshavarna, läker inte denna brist.

Det går inte att fastställa andelen lovligt material på en tjänst, eftersom innehållet förändras över tid. Det går därför inte att göra någon framtida bedömning avseende denna fråga och det finns alltid en risk för överblockering. Ett exempel är Dreamfilms tidigare domännamn som nu leder till en helt legal hemsida. Endast 13 av 63 domännamn och webbadresser, som angavs i stämningsansökan, begärs fortfarande blockerade. Under målets handläggning har alltså ett stort antal domännamn förändrats på ett sådant sätt att inte ens rättighetshavarna anser att de ska blockeras. Mot denna bakgrund står det klart att det alltid föreligger en risk för överblockering. Telia bestrider att det överhuvudtaget finns några sådana tekniska lösningar som rättighetshavarna hänför sig till som skulle kunna minska risken för överblockering. Att låta rättighetshavarna, genom en teknisk lösning, bestämma vad som ska blockeras skulle även medföra att proportionalitetsbedömningen överlämnades åt ett privaträttsligt subjekt, som dessutom är part i målet.

Rättighetshavarna har inte visat att andelen lovligt material på tjänsterna skulle vara obetydlig. Den utredning som har lagts fram kan inte ligga till grund för rättighetshavarnas slutsatser. Vid egna undersökningar har Telia hittat flera exempel på lovligt material som återfinns på tjänsterna, såsom verk som tillgängliggörs med medgivande från de som innehar rättigheterna till verken, verk som omfattas av Open Access-villkor som tillåter tillgängliggörande via tjänsterna, verk vars skyddstid har löpt ut och verk som inte ens omfattas av upphovsrätt. Det förekommer även sociala element på vissa av tjänsterna, där användarna bland annat kan utbyta åsikter och nyheter.

Sammantaget har rättighetshavarna inte visat att ett blockeringsföreläggande inte onödigtvis skulle frånta internetanvändarna tillgång till lovligt material. Under alla omständigheter kan det inte uteslutas att det finns en risk för överblockering.

Det yrkade vitesförbudet kan inte lagligen meddelas

Ett vitesförbud måste vara klart avgränsat, tydligt utformat och får inte gå längre än vad som är motiverat i det enskilda fallet.

Det andra ledet i rättighetshavarnas yrkande är problematiskt av flera skäl. För det första definieras inte de ”Illegala Tjänsterna” med tillräcklig precision. För det andra är yrkandet inte begränsat till specificerade domännamn eller webbadresser, utan omfattar även sådana domännamn och webbadresser som har som ”enda eller övervägande ändamål [...] att möjliggöra eller underlätta tillgången” till de ”Illegala Tjänsterna”. Det är uppenbart att yrkandet inte uppfyller kraven på tydlighet och precision; Telia kan omöjligen veta vad bolaget måste göra för att följa ett förbud utformat enligt yrkandet. Det är inte heller förenligt med grundläggande rättssäkerhetsöverväganden att privaträttsliga subjekt ska ges rätt att bestämma den faktiska omfattningen av ett vitesförbud. Vidare framgår det inte under vilka förutsättningar som eventuell blockeringsskyldighet skulle upphöra.

UTREDNINGEN

Parterna har åberopat skriftlig bevisning i form av bland annat rapporter, skärmavbildningar och e-postmeddelanden. Rättighetshavarna har härutöver åberopat vittnesförhör med B.B. och A.N..

DOMSKÄL

Hur domstolen prövar målet

Domstolen redovisar inledningsvis vad som är utrett om de i målet aktuella tjänsterna och vad dessa består av. Därefter prövar domstolen om det har skett intrång i upphovsrätten till filmverken i domsbilaga 1 genom verksamheten som bedrivs på tjänsterna eller Dreamfilm. Om domstolen kommer fram till att så är fallet tar domstolen därefter ställning till om Telia har medverkat till den intrångsgörande handlingen i enlighet med 53 b § upphovsrättslagen (1960:729). Om Telia bedöms ha ett medverkansansvar prövar domstolen slutligen om ett vitesförbud är proportionerligt och hur ett sådant förbud i så fall bör utformas.

Tjänsterna

Inledning

Rättighetshavarna har gjort gällande att filmverken i domsbilaga 1 tillgängliggörs via tre tjänster, The Pirate Bay, Nyafilmer och Fmovies. Rättighetshavarna har vidare gjort gällande att filmverken tidigare och fram till maj 2018 tillgängliggjordes via den nu nedlagda tjänsten Dreamfilm.

A.N. arbetar som utredare vid Rättighetsalliansen. Rättighetsalliansen är en organisation som huvudsakligen verkar mot brott mot upphovsrättslagen som begås på internet. A.N. har på rättighetshavarnas uppdrag genomfört bevissäkring avseende de upphovsrättsintrång som påstås i målet. Resultatet av bevissäkringen har presenterats som skriftliga rapporter. A.N. har även hörts som vittne vid domstolen.

I de skriftliga rapporterna och i förhöret har A.N. redogjort bland annat för hur The Pirate Bay, Nyafilmer och Fmovies fungerar och vad de innehåller samt hur tjänsten Dreamfilm fungerade och vad den innehöll innan verksamheten lades ned i maj 2018. Domstolen ser ingen anledning att ifrågasätta A.N.s uppgifter och lägger des sa till grund för identifieringen av de fyra aktuella tjänsterna. Vad som på detta sätt anses utrett redovisas nedan under respektive rubrik.

The Pirate Bay

The Pirate Bay är en fildelningsplattform som marknadsförs under kännetecknet The Pirate Bay. The Pirate Bays huvuddomännamn – thepiratebay.org – registrerades 2004 i samband med att tjänsten startade. Tjänsten har blockerats i flera länder och den använder sig därför nu av s.k. proxytjänster, dvs. domännamn som används för att kringgå en blockering av ett annat domännamn genom att slussa trafik vidare från tjänsten till en viss dator. Antalet proxytjänster som The Pirate Bay använder sig av har varierat över tid. Vid tidpunkten för rättighetshavarnas bevissäkring, den 24 oktober 2019, fanns The Pirate Bay tillgänglig via de domännamn och webbadresser som framgår av domsbilaga 2.

En fildelningsplattform är ett index över så kallade BitTorrent-filer. BitTorrent är ett protokoll som används för att dela filer, t.ex. en fil innehållande ett visst filmverk, mellan flera olika användare. BitTorrent-protokollet delar upp filen i många små delar som därefter delas mellan de användare som har filen eller som efterfrågar den. En användare som laddar ned en fil laddar samtidigt upp delar av filen till andra användare som efterfrågar filen. På detta sätt minskar BitTorrent-protokollet behovet av ett centralt serverutrymme.

För att kunna dela filer på det här sättet måste användarna först ladda ned en särskild programvara, en så kallad BitTorrent-klient. En användare som vill göra ett filmverk tillgängligt, en så kallad seeder, använder BitTorrent-klienten för att skapa en torrentfil. Torrentfilerna hänvisar till en central server som identifierar de användare som finns tillgängliga för att dela torrentfilen och den underliggande filen som innehåller filmverket. Ofta används även magnetlänkar. Magnetlänkar identifierar innehållet i en torrentfil och hänvisar till denna med hjälp av ett digitalt avtryck.

Seeders laddar upp torrentfiler på fildelningsplattformen The Pirate Bay. The Pirate Bay indexerar filerna så att tjänstens användare kan hitta dem och ladda ned de filer med filmverk som torrentfilerna avser på sätt som redogörs för ovan.

Administratörerna bakom The Pirate Bay sköter fildelningsplattformen, organiserar webbplatsen och ser till att den är uppdaterad så att de torrentfiler som finns uppladdade också fungerar och leder till en fil som innehåller rätt filmverk.

Av A.N.s vittnesmål samt den skriftliga rapport som han har avgett i målet framgår att ett mycket stort antal torrentfiler tillgängliggörs på The Pirate Bay. Vidare framgår att det stora flertalet av dessa torrentfiler leder till upphovsrättsligt skyddat material som filmer och tv-serier som tillgängliggörs utan respektive rättighetshavares samtycke. Det framgår att The Pirate Bay har intäkter från bland annat annonsering och donationer.

Nyafilmer

Tjänsten tillhandahåller strömmande media i form av filmer och tv-serier och marknadsförs, framför allt mot en svensk publik, under kännetecknet Nyafilmer. Tjänsten är kostnadsfri och det finns inget krav på registrering. Den 24 oktober 2019 fanns tjänsten tillgänglig via de domännamn och webbadresser som framgår av domsbilaga 2.

Tjänsten består av en webbplats och en sökbar databas. Webbplatsen är uppbyggd med förslag på filmer och tv-serier som listas från hemsidans början till slut. Användaren kan välja olika kategorier och det går också att söka efter en specifik titel i tjänstens databas. Uppspelning av en film eller tv-serie startas genom att användaren klickar på en play-knapp, varefter materialet spelas upp i realtid.

Filmfilerna finns inte lagrade på Nyafilmers webbserver utan infogas via en hyperlänk från andra innehållsleverantörer såsom Google Drive, Openload och Jawcloud. I samband med uppspelning visas dock filmerna och tv-serierna på Nyafilmers webbplats.

Av A.N.s vittnesmål samt den skriftliga rapport han har avgett i målet framgår att ett mycket stort antal filmer och tv-serier tillgängliggörs på Nyafilmer. Vidare framgår att alla dessa filmer och tv-serier, med något enstaka undantag, är upphovsrättsligt skyddade och tillgängliggörs utan respektive rättighetshavares samtycke. Av A.N.s uppgifter framgår också att Nyafilmer finansieras genom reklam som öppnas i egna fönster eller flikar i webbläsaren när användaren klickar på någon av de filmer och tv-serier som Nyafilmer har i sitt utbud.

Fmovies

Tjänsten tillhandahåller strömmande media i form av filmer och tv-serier och marknadsförs under kännetecknet Fmovies. Tjänsten är kostnadsfri och det finns inget krav på registrering. Vid tidpunkten för rättighetshavarnas bevissäkring, den 24 oktober 2019, fanns tjänsten tillgänglig via de domännamn och webbadresser som framgår av domsbilaga 2.

Tjänsten består av en webbplats och en sökbar databas. Webbplatsen är uppbyggd med förslag på filmer och tv-serier som listas från hemsidans början till slut. Användaren kan välja olika kategorier och det går också att söka efter en specifik titel i tjänstens databas. Uppspelningen av en film eller tv-serie startas genom att användaren klickar på en play-knapp, varefter materialet spelas upp i realtid.

Filmfilerna finns inte lagrade på Fmovies webbserver utan infogas via en hyperlänk från andra innehållsleverantörer företrädesvis molntjänsten MyCloud. I samband med uppspelning visas dock filmerna och tv-serierna på Fmovies webbplats.

Av A.N.s vittnesmål samt den skriftliga rapport han har avgett i målet framgår att ett mycket stort antal filmer och tv-serier tillgängliggörs på Fmovies. Vidare framgår att alla dessa filmer och tv-serier, med något enstaka undantag, är upphovsrättsligt skyddade och tillgängliggörs utan respektive rättighetshavares samtycke. Av A.N.s uppgifter framgår också att tjänsten finansieras genom reklam. Reklamen är synlig på tjänstens webbplats men det förekommer också att den öppnas i egna fönster eller flikar i webbläsaren när användaren klickar på någon av de filmer och tv-serier som Fmovies har i sitt utbud. En stor del av reklamen är på svenska.

Dreamfilm

Tjänsten tillhandahöll tidigare strömmande media i form av filmer och tv-serier och marknadsfördes, framför allt mot en svensk publik, under kännetecknet Dreamfilm. Tjänsten var kostnadsfri och det fanns inget krav på registrering. Tjänsten upphörde i maj 2018.

Tjänsten bestod av en webbplats och en sökbar databas. Webbplatsen var uppbyggd med förslag på filmer och tv-serier som listas från hemsidans början till slut. Användaren kunde välja olika kategorier och det gick också att söka efter en specifik titel i tjänstens databas. Uppspelningen av en film eller tv-serie startades genom att användaren klickade på en play-knapp, varefter materialet spelades upp i realtid.

Filmfilerna fanns inte lagrade på Dreamfilms webbserver utan infogades via en hyperlänk från andra innehållsleverantörer såsom Google Drive, Openload och Jawcloud. I samband med uppspelning visades dock filmerna och tv-serierna på Dreamfilms webbplats.

Av A.N.s vittnesmål samt den skriftliga rapport han har avgett i målet framgår att ett mycket stort antal filmer och tv-serier tillgängliggjordes på Dreamfilm.

Vidare framgår att alla dessa filmer och tv-serier, med något enstaka undantag, är upphovsrättsligt skyddade och tillgängliggjordes utan respektive rättighetshavares samtycke. Av A.N.s uppgifter framgår också att tjänsten finansierades genom reklam. Reklamen var synlig på tjänstens webbplats men det förekom också att den öppnades i egna fönster eller flikar i webbläsaren när användaren klickade på någon av de filmer och tv-serier som Dreamfilm hade i sitt utbud. Merparten av reklamen var på svenska.

Upphovsrättsintrång

Rättsliga utgångspunkter

Den som har skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till verket enligt 1 § upphovsrättslagen (1960:729). Rätten innefattar enligt 2 § en ensamrätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det och tillgängliggöra det för allmänheten, exempelvis genom överföring.

Av förarbetena framgår att 2 § tredje stycket punkten 1 avser all slags distansöverföring av upphovsrättsliga verk, inklusive interaktiva förfaranden på internet och andra s.k. on-demandtjänster (prop. 2004/05:110 s. 69 f. och 379). Ett verk måste inte kontinuerligt finnas tillgängligt för att en överföring i lagtextens mening ska föreligga. Ett upphovsrättsligt förfogande föreligger så snart det har varit möjligt att ta del av verken.

Ensamrätten att överföra ett verk till allmänheten har harmoniserats genom artikel 3.1 i Infosocdirektivet och EU-domstolen har i en rad avgöranden prövat begreppet överföring till allmänheten i förhållande till länkning på internet. EU-domstolen har då slagit fast att en person som har känt till eller borde ha känt till att den hyperlänk som personen laddat upp ger tillgång till ett verk som publicerats på internet utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd utför en överföring till allmänheten i den mening som avses i artikel 3.1 i Infosocdirektivet (se bland annat EU-domstolens domar den 13 februari 2014 i mål C-466/12, Nils Svensson m.fl. mot Retriever Sverige AB, EU:C:2014:76 och den 8 september 2016 i mål C-160/15, GS Media BV mot Sanoma Media Netherlands BV m.fl., EU:C:2016:644).

I Ziggo-målet (C-610/15) slog EU-domstolen fast att administratörer av en fildelningstjänst (The Pirate Bay) som gör upphovsrättsligt skyddade verk tillgängliga för tjänstens användare utan rättighetshavarnas samtycke, genom att ta en aktiv roll i tillhandahållandet och administrationen av fildelningstjänsten, spelar en nödvändig roll vid tillgängliggörandet av de aktuella verken i den mening som avses i artikel 3.1 i Infosocdirektivet.

Bedömning av de i målet aktuella filmverken

Det är ostridigt i målet att de filmverk som framgår av domsbilaga 1 är upphovsrättsligt skyddade och att rättighetshavarna innehar de relevanta rättigheterna. Det är vidare ostridigt att filmverken inte finns öppet tillgängliga på någon webbplats med rättighetshavarnas medgivande och att rättighetshavarna inte heller har lämnat sitt tillstånd till att tjänsterna eller tidigare Dreamfilm får tillgängliggöra filmverken för allmänheten.

Av A.N.s vittnesmål framgår att han har kontrollerat att samtliga filmverk som är aktuella i målet funnits tillgängliga på tjänsterna. A.N. har kontrollerat att samtliga länkar ledde till filmverken och att filmverken var kompletta och spelbara. Domstolen finner inte anledning att ifrågasätta A.N.s uppgifter om hur hans bevissäkring har gått till och vad han har funnit. Den kontroll av filmverkens tillgänglighet som han har utfört ger, enligt domstolen, stöd för slutsatsen att filmverken har funnits att tillgå på tjänsterna och tidigare Dreamfilm på sätt som påstås av rättighetshavarna.

Mot bakgrund av ovanstående och med hänsyn till stadgad praxis på området anser domstolen att det är klarlagt att det objektivt har förelegat ett olovligt tillgängliggörande av de upphovsrättsligt skyddade filmverken på tjänsterna. Det sätt på vilket tjänsterna och tidigare Dreamfilm har tillhandahållit filmverken utgör, enligt domstolen, överföring i upphovsrättslig mening.

A.N. har i sina skriftliga rapporter och i det förhör som hållits med honom, berättat hur tjänsterna fungerar och hur Dreamfilm fungerade. Han har berättat att de är strukturerade, lättillgängliga och väl administrerade, bland annat på så sätt att de länkar som erbjuds fungerar och är lätta att hitta. Det är enligt domstolen uppenbart att de personer som sköter tjänsterna och tidigare Dreamfilm och ser till att de håller denna standard, också är medvetna om att dessa tillhandahåller upphovsrättsligt skyddat material utan rättighetshavarnas medgivande.

Telias medverkansansvar

Rättsliga utgångspunkter – genomförande av Infosocdirektivet

Som tidigare har nämnts är i målet relevanta delar av upphovsrätten EU-rättsligt harmoniserad genom Infosocdirektivet. Direktivets artikel 8.3 föreskriver följande.

”Medlemsstaterna skall se till att rättsinnehavare har möjlighet att begära ett föreläggande gentemot mellanhänder vars tjänster utnyttjas av en tredje part för att begå intrång i en upphovsrätt eller närstående rättighet.”

Infosocdirektivet genomfördes i svensk rätt genom prop. 2004/05:110, Upphovsrätten i informationssamhället – genomförande av direktiv 2001/29/EG. Mer specifikt genomfördes direktivets artikel 8.3 genom att 53 b § upphovsrättslagen kompletterades med att ett förbud att fortsätta med en intrångsgörande åtgärd får meddelas även mot den som medverkar till ett upphovsrättsintrång.

Det är genom de förarbetsuttalanden som gjordes i samband med genomförandet tydligt att lagstiftaren avsåg att medverkansansvaret i 53 b § skulle kräva ett främjande av gärningen på det sätt som menas med det straffrättsliga medverkansansvaret i 23 kap. 4 § brottsbalken (1962:700). Det framhölls i och för sig att ett främjande i objektiv mening är tillräckligt. Vidare ger förarbetsuttalanden stöd för att lagstiftaren ansåg att enbart bedrivande av leverantörsverksamhet normalt inte skulle vara tillräckligt för att ett medverkansansvar skulle aktualiseras (se t.ex. lagrådsremiss, Upphovsrätten i informationssamhället – genomförande av direktiv 2001/29/EG m.m. s. 332–333 och prop. 2004/05:110 s. 341 f.).

Rättsliga utgångspunkter - EU-domstolens förtydliganden

Nationella regler som omfattas av ett EU-direktiv ska tolkas i enlighet med EU-rätten så långt det är möjligt med hänsyn till den nationella rättsordningen. Härigenom säkerställs att direktivregler som inarbetats i varje medlemslands nationella rättsordning tolkas på samma sätt i alla länder (se t.ex. EU-domstolens dom den 10 april 1984 i mål C-14/83, von Colson, EU:C:1984:153, p. 26 och EU-domstolens dom den 5 oktober 2004 i mål C-397/01, Pfeiffer, EU:C:2004:584).

Skyldigheten att göra en direktivkonform tolkning begränsas dock av att en sådan tolkning inte får ske om den skulle gå direkt emot den nationella bestämmelsens ordalydelse (se EU-domstolens dom den 15 januari 2014 i mål C-176/12, Association de médiation sociale, EU:C:2014:2).

EU-domstolen är den yttersta uttolkaren av EU-rätten och domstolens avgöranden har därför avgörande betydelse vid tolkningen av hur en direktivregel ska förstås. EUdomstolen har, i tiden efter det svenska genomförandet av Infosocdirektivet, gett flera avgöranden där domstolen har förtydligat direktivets innebörd.

EU-domstolen har, såvitt är relevant för den fråga som Patent- och marknadsdomstolen nu ska bedöma, förklarat att en internetleverantör ska anses vara en mellanhand i den mening som avses i artikel 8.3 i de fall någon begår upphovsrättsintrång genom att tillgängliggöra upphovsrättsligt skyddat material på internet via den tjänst som tillhandahålls av internetleverantören (se EU-domstolens dom den 27 mars 2014 i mål C-314/12, UPC Telekabel Wien, EU:C:2014:192).

EU-domstolen har vidare förklarat att artikel 8.3 medför en skyldighet för medlemsstaterna att säkerställa att mellanhänder vars tjänster utnyttjas av tredje man för att göra intrång i en immateriell rättighet, oavsett mellanhändernas eget ansvar för den omtvistade verksamheten, kan tvingas vidta åtgärder för att se till att dessa intrång upphör och vidta åtgärder för att förhindra nya intrång (se EU-domstolens dom den 7 juli 2016 i mål C-494/15, Tommy Hilfiger, EU:C:2016:528).

Medlemsstaternas skyldighet i dessa avseenden gäller oavsett de ansvarsbegränsningar för tjänstelevererande mellanhänder som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden, ehandelsdirektivet (se EU-domstolens dom den 15 september 2016, i mål C-484/14, Tobias McFadden, EU:C:2016:689 p. 79).

Patent- och marknadsdomstolen konstaterar att EU-domstolen har tydliggjort att en internetleverantör, som Telia i nu aktuellt fall, är en mellanhand i Infosocdirektivets mening. EU-domstolen har endast tolkat en regel som har gällt hela tiden och direktivet ska, i enlighet med stadgad praxis, anses ha haft denna innebörd sedan dess tillkomst.

En direktivkonform tolkning av 53 b § upphovsrättslagen

Telia har gjort gällande att en direktivkonform tolkning av medverkansansvaret i 53 b § upphovsrättslagen skulle strida mot bestämmelsens ordalydelse. Telia menar att lagstiftaren har valt att använda sig av det specifika begreppet medverkan och i förarbetena uttryckligen uttalat att man med det avser medverkan till ett upphovsrättsintrång i samma avseende som följer av den straffrättsliga medverkansbestämmelsen i 23 kap. 4 § brottsbalken. Telia menar att medverkansansvaret är ett så etablerat begrepp i den svenska rättsordningen att det inte kan ges samma innebörd som ordet mellanhänder ges i EU-rätten.

Domstolen konstaterar inledningsvis att det finns en skyldighet att göra en direktivkonform tolkning av den svenska bestämmelsen helt oavsett om lagstiftaren genom förarbetsuttalanden förklarat att man avsett att ge bestämmelsen en annan innebörd (se EU-domstolens dom den 29 april 2004, i mål C-371/02, Björnekulla Fruktindustrier, EU:C:2004:275, p. 13).

Lagstiftaren har visserligen i förarbetsuttalanden hänfört sig till det straffrättsliga medverkansansvaret och i linje härmed förklarat att det krävs ett mått av främjande för att ett medverkansansvar ska aktualiseras enligt 53 b § upphovsrättslagen.

Vad som avses med det straffrättsliga medverkansansvaret är inte fastslaget i lag utan ett begrepp som har utvecklats genom förarbetsuttalanden och praxis. När det gäller innebörden av kravet på främjande har olika tolkningar föreslagits och någon helt entydig uppfattning om vad som är gällande rätt i detta hänseende torde inte finnas (SOU 1996:185, Straffansvarets gränser, s. 187).

När det gäller hur medverkansansvaret enligt 53 b § upphovsrättslagen ska förstås har lagstiftaren inte heller helt nöjt sig med att förklara att det straffrättsliga medverkansansvaret är tillämpligt utan modifierat detta på så sätt att ett främjande i ett objektivt hänseende är tillräckligt för att få till stånd ett vitesförbud. Lagstiftaren har även lagt viss kraft på att förklara gränsdragningar i praktiska situationer (se prop. 2004/05:110 s. 339 f.).

Bestämmelsen i 53 b § upphovsrättslagen är vidare inte en straffrättslig bestämmelse och kan inte heller användas för att aktualisera ett skadeståndsansvar. Bestämmelsen är i stället en civilrättslig sanktionsbestämmelse som syftar till att ge ett skydd mot intrångsgörande verksamhet endast genom möjligheten att erhålla ett vitesförbud.

Domstolen konstaterar slutligen att det inte finns något i den normala språkliga innebörden av ordet medverkan som förhindrar en tolkning i enlighet med den EUrättsliga tolkningen av ordet mellanhänder i Infosocdirektivet.

Domstolen finner mot bakgrund av ovanstående att medverkan inte kan anses vara ett begrepp med en innebörd som kan jämställas med lagstiftning eller annars av en karaktär som förhindrar en direktivkonform tolkning.

Telia har ett medverkansansvar för de upphovsrättsintrång som har begåtts

I enlighet med vad som funnits ovan är Telia, såsom internetleverantör, att anse som medverkande enligt 53 b §, till de upphovsrättsintrång som domstolen har konstaterat ägt rum.

Proportionalitet

Utgångspunkter för bedömningen

Domstolen har funnit att det förelegat ett intrång i objektiv bemärkelse samt att Telia har ett medverkansansvar därtill. För att meddela ett förbud krävs härutöver att ett förbud är proportionerligt utifrån hänsyn till å ena sidan rättighetshavarnas intresse av att intrång i deras rättigheter kan beivras och å andra sidan Telias näringsfrihet samt internetanvändarnas informationsfrihet. Domstolen ska också bedöma att åtgärderna är ändamålsenliga och effektiva.

Rättighetshavarnas intresse av att stävja upphovsrättsintrång på internet

De filmverk som målet rör har varit föremål för stora investeringar och representerar ett betydande värde för rättighetshavarna. Av utredningen i målet framgår att de fortfarande aktiva tjänsterna har stor spridning hos allmänheten och att även Dreamfilm hade stor spridning hos allmänheten under den tid som tjänsten var verksam. Att filmverken på detta sätt tillgängliggjorts fritt via tjänsterna innebär att rättighetshavarna har svårt att få tillbaka de investeringar som gjorts i filmverken. Sammantaget gör domstolen bedömningen att rättighetshavarna har ett betydande intresse av att kunna förhindra att intrång begås.

Telias intresse av att kunna bedriva sin näringsverksamhet

Telia har ett beaktansvärt intresse av att kunna bedriva verksamhet som internetleverantör. Det begärda vitesförbudet skulle i och för sig i viss mån påverka Telias verksamhet. Bolaget skulle tvingas vidta administrativa och tekniska åtgärder, vilket skulle medföra vissa kostnader för bolaget. Kostnaden för att blockera tillgången till de i målet aktuella tjänsterna får dock anses vara begränsad. Vidare konstaterar domstolen att ett vitesförbud inte skulle påverka kärnan i Telias näringsfrihet (se domen i UPC Telekabel Wien-målet p. 51). Vid en avvägning gentemot rättighetshavarnas stora intresse av att kunna förhindra intrång framstår den inskränkning i Telias näringsfrihet som ett vitesförbud skulle innebära som rimlig och proportionerlig.

Internetanvändarnas intresse av tillgång till information

De i målet aktuella filmverken har tillgängliggjorts utan rättighetshavarnas medgivande i strid med upphovsrättslagen. I detta avseende står det helt klart att ett vitesförbud är proportionerligt. Ett förbud som innebär en skyldighet att blockera de i målet aktuella tjänsterna kommer dock att träffa ett betydligt större material än de i målet aktuella filmverken.

A.N. har berättat att i princip allt material som tillgängliggörs på Fmovies och Nyafilmer och som tidigare tillgängliggjorts på Dreamfilm samt den överväldigande majoriteten av det filmmaterial som görs tillgängligt via The Pirate Bay har en s.k. IMDb-rating, dvs. de har blivit betygsatta av IMDb (Internet Movie Database) som är världens största publika databas för filmer. Det material på Fmovies, Nyafilmer och Dreamfilm som inte har en IMDb-rating har A.N. kontrollerat direkt med respektive rättighetshavare. Det är genom dessa uppgifter utrett att en överväldigande majoritet av det material som tillgängliggörs via The Pirate Bay, Nyafilmer, Fmovies och tidigare tillgängliggjordes via Dreamfilm är upphovsrättsligt skyddat. Filmerna och tv-serierna tillhandahålls fritt via tjänsterna och det får betraktas som uppenbart att detta sker utan rättighetshavarnas medgivande.

A.N. har även berättat att de sociala elementen på The Pirate Bay, Nyafilmer, Fmovies och Dreamfilm är ytterst begränsade och att de i princip inskränks till ett utbytande av kommentarer om kvalitén på tjänsterna och det material som där tillgängliggörs.

Genom vad som på detta sätt får anses utrett är det enligt domstolen uppenbart att internetanvändarnas intresse av att ta del av information från tjänsterna väger lätt i den avvägning mellan olika intressen som domstolen ska göra.

Risken för överblockering

Telia har gjort gällande att det finns en risk för överblockering eftersom tjänsterna ändrar och byter domännamn och att ett förbud därför kan träffa domännamn som leder till andra webbplatser eller i vart fall inte leder till tjänsterna.

Av utredningen i målet är det klarlagt att de tjänster som målet rör byter domännamn och/eller använder sig av proxytjänster just för att komma runt eventuella blockeringsåtgärder. Detta har bland annat lett till att rättighetshavarna har sett sig föranledda att vid flera tillfällen under målets skriftliga handläggning ge in en reviderad förteckning över de domännamn som leder till tjänsterna.

Av A.N.s vittnesmål står det klart att vid den bevissäkring som han gjorde den 24 oktober 2019 så ledde samtliga domännamn och webbadresser i domsbilaga 2 till tjänsterna. Domstolen har ingen anledning att ifrågasätta de uppgifter som A.N. har lämnat.

Att tjänsterna därefter eventuellt byter domännamn så att vissa av domännamnen och webbadresserna inte längre leder till tjänsterna kan inte leda till att ett vitesförbud skulle anses oproportionerligt. En sådan ordning skulle tvärt om vara orimlig. Den eventuella olägenhet som, över tid, kan uppstå för den som vill tillhandahålla ett sådant domännamn till en ny innehavare får dels anses väga relativt lätt i sammanhanget, dels balanseras av att förbudet begränsas i tiden.

Telia har gjort gällande att en överblockering kommer att leda till ett oacceptabelt ingrepp i internetanvändarnas informationsfrihet utan att det i svensk rätt finns några åtgärder för dem att hävda sin rätt.

EU-domstolen har visserligen uttalat att nationella processrättsliga reglerna behöver föreskriva en möjlighet för internetanvändarna att göra gällande sina rättigheter vid domstol i ett fall då en nationell domstol ger ett öppet föreläggande som inte preciserar vilka åtgärder som internetleverantören ska vidta (se domen i UPC Telekabel Wienmålet punkt 56, 57 och 64).

I det här fallet är det dock inte fråga om ett öppet föreläggande utan om ett föreläggande som preciserar att tillgången till fyra definierade tjänster ska förhindras genom tekniska blockringsåtgärder som tar sikte på tjänsternas domännamn och webbadresser. Vidare begränsas blockeringen i tid varefter, vid behov, en ny domstolsprövning kan ske. Domstolen finner mot denna bakgrund att en blockering inte heller i detta avseende kan anses oproportionerlig.

Åtgärderna är ändamålsenliga och effektiva

Telia har gjort gällande att de yrkade blockeringsåtgärderna, även utan särskilda tekniska kunskaper, är mycket enkla att kringgå för internetanvändare samt att de även är lätta att kringgå för tjänsteleverantörerna genom byte av domännamn. Domstolen konstaterar att det inte är en rättslig förutsättning för ett vitesförbud att åtgärden ska leda till att intrången upphör. Det är tillräckligt att åtgärden försvårar tillgången till det skyddade materialet (se t.ex. domen i UPC Telekabel Wien p. 62 och 63).

Domstolen konstaterar vidare att en blockering av de domännamn som tjänsterna använder försvårar tillgången till det skyddade materialet. Vad Telia anför i denna del utgör därför inte skäl mot att meddela ett vitesförbud. Genom att inte bara ålägga Telia att blockera de domännamn som använts för den intrångsgörande verksamheten utan även ålägga Telia att blockera tjänsterna genom domännamn och webbadresser som i framtiden kan komma att användas säkerställs vidare att åtgärden är såväl ändamålsenlig som effektiv för att uppnå det eftersträvade syftet.

Det krävs inte att rättighetshavarna först vänder sig mot tjänsterna

Telia har gjort gällande att åtgärden inte är proportionerlig eftersom det bör krävas att rättighetshavarna först vänder sig mot personerna som står bakom tjänsterna för att på så sätt få slut på intrången.

Domstolen konstaterar inledningsvis att lagstiftningen inte ställer upp något krav som innebär att rättighetshavare först måste vända sig mot den direkta intrångsgöraren.

Av utredningen i målet, bland annat A.N.s vittnesmål, framgår att det är mycket svårt att komma i kontakt med de personer som står bakom tjänsterna och ännu svårare att genom sådana kontakter få stopp på den intrångsgörande verksamheten. Företrädare för såväl The Pirate Bay som Dreamfilm har dömts för brott mot upphovsrättslagen med anledning av den roll de haft som administratörer av dessa tjänster. Trots detta är i vart fall The Pirate Bay fortfarande aktiv. A.N. har vidare berättat att den verksamhet som bedrevs under namnet Dreamfilm sannolikt nu bedrivs under namnet Nyafilmer bland annat då Nyafilmer använder sig av samma servrar som Dreamfilm tidigare gjorde. Att komma till rätta med problemet genom straffrättsliga åtgärder tar vidare lång tid och innebär att intrången tillåts pågå under den tid som utredningen pågår.

Mot denna bakgrund kan det enligt domstolens mening inte heller ur proportionalitetshänsyn krävas att rättighetshavarna först ska vända sig mot de som står bakom tjänsterna för att den yrkade åtgärden ska vara proportionerlig.

Särskilt om Dreamfilm

Det är ostridigt i målet att Dreamfilm upphörde med sin verksamhet i maj 2018 efter det att de som stod bakom tjänsten dömts för brott mot upphovsrättslagen. Telia har invänt att ett föreläggande som avser Dreamfilm därför inte längre behövs och att ett sådant föreläggande skulle vara oproportionerligt. Som stöd härför har Telia anfört bland annat att det nu bedrivs en annan, legitim tjänst, från en av de domäner som Dreamfilm tidigare använde.

Domstolen konstaterar att ett mycket omfattande upphovsrättsligt skyddat material tillgängliggjordes för allmänheten via Dreamfilm. Av utredningen framgår också att tjänsten under den tid som den var i bruk hade stor spridning. Av A.N.s vittnesuppgifter framgår att personerna som låg bakom Dreamfilm i dag sannolikt tillhandahåller samma material fast under ett annat kännetecken – Nyafilmer. Det kan inte uteslutas att personerna som ligger bakom verksamheten kommer att gå tillbaka och ånyo bedriva verksamhet under kännetecknet Dreamfilm, särskilt om Nyafilmer, men inte Dreamfilm, skulle blockeras för Telias användare. Dreamfilm ska därför omfattas av förbudet. Att risken för fortsatt intrång i och för sig har avtagit efter att verksamheten upphörde i maj 2018 förändrar inte denna bedömning.

Slutsats

Med hänsyn till ovan gjorda bedömningar finner domstolen att ett vitesförbud i enlighet med domslutet är proportionerligt vid en avvägning mot samtliga motstående intressen.

Utformning av föreläggandet

Rättsliga utgångspunkter

Ett vitesförbud ska vara klart avgränsat och tydligt utformat. Ett förbud får inte gå längre än vad som är motiverat i det enskilda fallet (se t.ex. prop. 1993/94:122 s. 67). Frågan om föreläggandets utformning är indispositiv och domstolen är alltså, inom ramen för talan, inte bunden av hur käranden har utformat yrkandena.

Domstolen har möjlighet att tydliggöra ett förbud mot en internetleverantör som endast tillhandahåller internet till en intrångsgörande verksamhet på så sätt att det av föreläggandet framgår vilka åtgärder som internetleverantören ska vidta för att bolagets medverkan ska upphöra (se PMÖD 2017:1).

Det första ledet av yrkandet

Det första ledet av rättighetshavarnas yrkande är preciserat så att domstolen ska ålägga Telia att genom tekniska blockeringsåtgärder, hindra sina abonnenters tillgång till The Pirate Bay, Nyafilmer och Fmovies, via de domännamn och webbadresser som anges i domsbilaga 2.

Som tidigare har konstaterats visar utredningen i målet att det den 24 oktober 2019 gick att nå de aktuella tjänsterna via webbadresserna och domännamnen i domsbilaga 2. Att något domännamn eller webbadress därefter skulle ha förändrat status och inte längre fungera har ingen betydelse för domstolens bedömning. Det får vidare anses stå klart att det inte innebär någon oklarhet eller teknisk svårighet att hindra tillgången till tjänsterna genom blockeringsåtgärder avseende domännamn och webbadresser.

Telia ska därför förbjudas att medverka till intrång på så sätt att bolaget åläggs att genom tekniska blockeringsåtgärder, hindra sina abonnenters tillgång till tjänsterna The Pirate Bay, Nyafilmer och Fmovies, via de domännamn och webbadresser som anges i domsbilaga 2.

Det andra ledet av yrkandet

Rättighetshavarna har yrkat att förbudet även ska omfatta en skyldighet för Telia att genom tekniska blockeringsåtgärder, hindra sina abonnenters tillgång till The Pirate Bay, Nyafilmer, Fmovies och Dreamfilm, om och när Dreamfilm återaktiveras, via andra domännamn och webbadresser än de som framgår av domsbilaga 2 vars enda eller övervägande ändamål är att möjliggöra eller underlätta tillgången till de aktuella tjänsterna och som Telia genom rättighetshavarnas försorg underrättas om från tid till annan.

Telia har anfört att det andra ledet i rättighetshavarnas yrkande inte är tillräckligt preciserat med avseende på tjänsterna. Enligt Telia går det inte att veta vad bolaget måste göra för att följa ett förbud som inte är begränsat till vissa specificerade domännamn. Telia vänder sig även mot att rättighetshavarna från tid till annan ska ges inflytande över den faktiska omfattningen av ett vitesförbud. Slutligen har Telia anfört att det inte framgår under vilka förutsättningar som en eventuell blockeringsskyldighet skulle upphöra.

Av utredningen i målet står det klart att tjänsterna byter domännamn och webbadresser samt att detta är ett snabbt, enkelt och billigt sätt att kringgå effekten av ett blockeringsföreläggande. Ett blockeringsföreläggande bör därför, för att effektivt tillvarata rättighetshavarnas intresse av att intrång inte begås, inte enbart ta sikte på vissa preciserade domännamn och webbadresser utan även ta sikte på tjänsterna som sådana.

Domstolen delar inte Telias uppfattning att ett sådant förbud skulle vara otillräckligt preciserat. Genom den definition av respektive tjänst som inkluderats i domen under rubriken ”Tjänsterna” får det anses vara tydligt för Telia vilken verksamhet som Telia åläggs att blockera. Föreläggandet är vidare preciserat på så sätt att det omfattar teknisk blockering av kundernas tillgång till domännamn och webbadresser som leder till tjänsterna. Några andra blockeringsåtgärder är Telia inte skyldig att vidta.

Telia är inte den som har begått det upphovsrättsintrång som lett till att föreläggandet meddelas och bolaget bör därför kunna undgå vite för en överträdelse av förbudet genom att visa att bolaget har vidtagit alla rimliga åtgärder för att följa det (se UPC Telekabel Wien-målet p. 47 och 53).

Det kan inte rimligen krävas av Telia att bolaget ska behöva ha en ständig och total övervakning över internet för att se till att föreläggandet följs. Däremot kan det rimligen krävas att bolaget agerar för det fall bolaget får kännedom om att tjänsterna är tillgängliga via vissa domännamn eller webbadresser. Om en sådan omständighet som faller inom förbudets ramar påtalas för Telia kan det rimligtvis krävas att Telia skyndsamt vidtar adekvata blockeringsåtgärder. Detta torde normalt kunna ske två till tre veckor från det att man nåddes av underrättelsen. I den mån adekvata åtgärder vidtas inom en sådan tidsram bör ett utdömande av vite alltså inte komma ifråga.

Vitets storlek

Rättighetshavarna har framhållit att 500 000 kronor är ett lämpligt vitesbelopp samtidigt som båda parter har framhållit att det inte finns något skäl att tro att Telia inte skulle följa ett föreläggande. Patent- och marknadsdomstolen anser att ett vitesbelopp om 500 000 kronor är väl avvägt.

Utsträckning i tid

Även om ett förbudsföreläggande inom det immaterialrättsliga området normalt inte är begränsat i tiden finns det inget som hindrar en sådan begränsning. Att föreläggandet nu riktas mot en annan person än intrångsgöraren gör att det finns särskild anledning att vaka över att informationsfriheten och näringsfriheten inte begränsas på ett oproportionerligt sätt. Detta utgör ett tillräckligt skäl för att föreläggandet bör begränsas i tiden. Det kan vidare konstateras att en sådan praxis inte är ovanlig i andra EU-länder. Samtidigt skulle en alltför snäv avgränsning i tiden inte tillgodose rättighetshavarnas berättigade anspråk på ett effektivt skydd mot fortsatta upphovsrättsintrång. Vid en avvägning mellan dessa motstående intressen finner domstolen att föreläggandets giltighetstid bör begränsas till tre år från det att denna dom vinner laga kraft.

Med hänsyn till, vad domstolen har funnit utrett i målet, kärandebolagens intresse av att beivra intrång som sker i deras rättigheter och domstolens bedömning av rättsläget finns det, i enlighet med 17 kap. 14 §, första stycket rättegångsbalken skäl att låta föreläggandet såvitt avser domännamnen och webbadresserna i domsbilaga 2 gälla omedelbart utan hinder av att domen vunnit laga kraft. Domstolen anser däremot att motsvarande inte bör gälla för förbudet såvitt avser åtgärder mot andra domännamn och webbadresser.

Det bör av föreläggandet framgå inom vilken tid som Telia ska vidta tekniska blockeringsåtgärder gentemot domännamnen och webbadresserna i domsbilaga 2, se 2 § lagen (1985:206) om viten. Annat har inte framkommit än att de blockeringsåtgärder som Telia nu åläggs att vidta är relativt enkla för bolaget att utföra och inte särskilt tidskrävande. Mot denna bakgrund bedömer domstolen att en tidsfrist om 14 dagar är tillräcklig.

Rättegångskostnader

Telia har yrkat att vardera parten ska stå sin rättegångskostnad oavsett utgång i målet. Telia har som skäl härför anfört att bolaget inte är den som begått de aktuella upphovsrättsintrången. Yrkandet har bestritts av kärandebolagen.

Målet handläggs som ett tvistemål och reglerna i 18 kap.rättegångsbalken är tillämpliga. Av 18 kap. 1 § rättegångsbalken följer att part som tappar målet ska ersätta motpartens rättegångskostnad om ej annat är stadgat. Något annat är inte stadgat i det fall domstolen nu ska bedöma som skulle kunna utgöra grund för att fördela ansvaret för kostnaderna på något annat sätt.

Telia har tappat målet och ska därför ersätta rättighetshavarnas rättegångskostnad. Den begärda ersättningen är vitsordad och ska därför utgå. På beloppet ska betalas ränta i enlighet med lag.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se domsbilaga 3 (PMD-02) Överklagande, ställt till Patent- och marknadsöverdomstolen, ska ha kommit in till Patent- och marknadsdomstolen senast den 30 december 2019. Det krävs prövningstillstånd.

Carl Rosenmüller Alexander Ramsay Ulrika Persson

BILAGA 1: UTESLUTEN HÄR

BILAGA 2:

Domännamnen 24 oktober 2019

ThePirateBayukpirate.org pirateproxy.yt noobnoob.rocks bay.maik.rocks piratebayproxy.tf thepiratebay.rocks tpbmirror.us piratebaymirror.eu pirateproxy.bet pirateproxy.ist pirateproxy.cam pirateproxy.live ukpass.co thehiddenbay.com unblocktheship.org blue247.pw blueprox.click blueunblocked.club boatpiratebaai.nl ikwilthepiratebaytpb.rocks indiabea.com indiaboat.art mybaytpb.art piraatprox.in piraattpb.click piratbaytpb.one piratebay.tel piratebea.top pirateprox.tel proxtpb.art proxunblocked.nl proxy247.art proxydltpb.club redmybay.org tpbahoy.rocks tpbboat.link tpbproxydl.link tpbtpb.art tpbtpb.xyz ukpasstpb.in yellowbay.one pirate.trade pirateproxy.cat pirateproxy.sh pirateproxy.mx pirateproxy.tv pirateproxy.pw tpbproxy.nl tpbproxyone.org pirateproxy.rocks thepiratebay.bid pirateproxy.gdn pirateunblocker.me uktpb.net thepiratebay.guru proxytpb.net proxyofthepiratebay.com thepiratebay11.org thepiratebayproxy.info tpbproxy.org freepirateproxy.com lepiratebay.org toppiratebayproxy.com proxybay.center thepiratebay.tokyo uktpb.com thepiratebaybay.org proxybay.site piratebayproxy.cx freepirate.net thepiratebay.realty proxybay.pro uktpb.org thepiratebay.services tpb.party pirateproxy.app thepiratebay.fun pirateproxy.id pirateproxy.lat pirateunblocker.net thepiratebay10.org pirateproxy.ch pirateproxy.vet hyperbayprox.org thepirateshore.eu beatpbportal.in Fmovies www3.fmovies.to www4.fmovies.to www5.fmovies.to www6.fmovies.to www7.fmovies.to www9.fmovies.to www11.fmovies.to fmovies.wtf fmovies.taxi fmovies.world fmovies.to Nyafilmer nyafilmer.com nyafilmer.to

BILAGA B

TJÄNSTERNA

The Pirate Bay, Nyafilmer, Fmovies och Dreamfilm är kännetecken för olika tjänster som har eller har haft till syfte att via sina webbplatser olovligen överföra upphovsrättsligt skyddade verk till allmänheten.

Respektive tjänst tillhandahåller eller har tillhandahållit användargränssnitt samt sök- och databasfunktioner som ger tillgång till ett mycket stort antal filmer och tv-serier. Överföringen till allmänheten av dessa filmer och tv-serier kan ske med olika tekniker.

The Pirate Bay, Nyafilmer och Fmovies är de tjänster som under dessa kännetecken den 24 oktober 2019 var tillgängliga via domännamn och webbadresser enligt vad som framgår av domsbilaga 2 till Patent- och marknadsdomstolens dom. Dreamfilm är den tjänst som under detta kännetecken i maj 2018 var tillgänglig via olika domännamn och webbadresser såsom dreamfilmhd.io, dreamfilmhd.org och dreamfilmhd.info.