RÅ 2000 not 97

Not 97. Överklagande av Riksförsäkringsverket i mål ang. assistansersättning. - Försäkringskassan i Stockholms län beslutade den 13 december 1996 om indragning av assistansersättning med 5 165 timmar per år från och med januari 1997. Som skäl för beslutet angavs att Liselotte F. inte bedömdes ha det grundläggande hjälpbehovet överstigande 20 timmar per vecka, som är en förutsättning för rätt till assistansersättning enligt 3 § LASS. - Liselotte F. yrkade att länsrätten med ändring av försäkringskassans beslut skulle förordna att hon skulle vara berättigad till assistansersättning med 5 165 timmar per år. Till överklagandet bifogades ett läkarutlåtande dagtecknat den 24 april 1997 av biträdande överläkaren Ingrid Lindgren vid Nacka Värmdö psykiatriska sektor. Liselotte F. begärde även muntlig förhandling. - Länsrätten höll den 29 maj 1997, i Liselotte F:s utevaro, muntlig förhandling inom stängda dörrar. - Försäkringskassan vidhöll därvid sitt tidigare beslut. - Vittnesförhör hölls på begäran av Liselotte F. med föräldrarna Barbro och Claes F. samt med personliga assistenten Helena Ericsson. -Länsrätten i Stockholms län (1997-06-10, ordförande Ericius): Liselotte F. tillhör den personkrets som avses i LASS. Länsrätten finner att Liselotte F. har ett omfattande behov av tillsyn och hjälp i alla dagliga situationer. Hennes funktionshinder medger visserligen att hon på visst sätt själv kan klara vissa angelägenheter efter uppmaning. Hennes psykiska funktionshinder är dock av sådan art att hon får anses vara helt ur stånd att själv klara de grundläggande behoven med t.ex. sin hygien, att få i sig mat och dryck och påklädning. Hon är i behov av kvalificerad hjälp av personer med särskild kunskap och fördjupad kännedom om just hennes problematik för att hon skall kunna ta emot hjälp. Omständigheterna i målet får därför anses vara sådana som förutsätts för rätt till assistansersättning. Överklagandet skall således bifallas. - Länsrätten upphäver försäkringskassans beslut och bifaller överklagandet på så sätt att Liselotte F. förklaras berättigad till assistansersättning. - Försäkringskassan skall vidta de åtgärder som denna dom föranleder. - Länsrätten förordnar att domen inte skall verkställas förrän den vunnit laga kraft. - Länsrätten förordnar att sekretessen enligt 7 kap. 7 § sekretesslagen (1980:100) för de uppgifter om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden som förebringats vid den muntliga förhandlingen skall bestå i målet. - I kammarrätten yrkade försäkringskassan att dess beslut skulle fastställas. - Liselotte F. bestred bifall till överklagandet. - Kammarrätten höll den 17 februari 1998 muntlig förhandling i målet inom stängda dörrar. - Vid den muntiiga förhandlingen hölls på begäran av Liselotte F. vittnesförhör med biträdande överläkaren Ingrid Lindberg, föräldrarna Barbro och Claes F. samt med den personliga assistenten Helena Ericsson. - Kammarrätten i Stockholm (1998-03-17, Norström, Ganting, Hellner): Försäkringskassan har bl.a. uppgett följande. I och med införandet av 9 a § LSS har bestämmelserna skärpts angående rätten till assistansersättning. I målet är ostridigt att Liselotte själv klarar av att sköta sina grundläggande behov och att hon behöver motiveras och aktiveras för att utföra behoven. Behov av hjälp för att motiveras och aktiveras utgör emellertid inte sådana grundläggande behov som ger rätt till assistansersättning. Detta framgår av förarbetena till lagrummet. - Liselotte F:s ombud, advokaten Susanne Linder har bl.a. uppgett följande. Länsrätten har gjort en korrekt bedömning av Liselottes behov av hjälp med sina grundläggande behov och det är uppenbart att hjälpbehovet vida överstiger 20 timmar per vecka. Utan hjälp från någon som ständigt finns vid hennes sida är hon helt ur stånd att klara behoven. Liselotte saknar struktur i sitt handlande och får hon t.ex. inte hjälp att hålla nere tempot när hon äter kan hon stoppa i sig så mycket mat på en gång att hon kräks. Hon kan inte själv ta fram eller klä på sig de kläder hon behöver. Liselotte handlar oberäkneligt och irrationellt. Det är därför viktigt att någon som förstår hur hon fungerar kan lugna henne när hon drabbas av ångest och panik. Om Liselotte lämnas ensam för en kort stund blir hon orolig och psykotisk. Hon kan då utsätta sig själv eller andra för fara. Vid några tillfällen har det hänt att Liselotte känt sig hotad och slagit någon främmande människa. - Ingrid Lindberg har vid den muntliga förhandlingen uppgett bl.a. följande. Det är viktigt att en person finns tillgänglig för Liselotte under stora delar av dygnet. Annars finns risk för att något farligt händer henne och/eller att hon inte får sina basala behov tillgodosedda. De basala behoven är att klä sig, äta, klara sin dagliga person och att komma ut till aktiviteter. Liselotte klarar rent tekniskt att sköta sina basala behov men för att hon skall kunna fullfölja det hon påbörjat måste hon ha någon vid sin sida som stöttar henne. Om hon klär på sig kan hon strax därefter klä av sig igen. Hon kan inte själv bedöma om hon är rätt klädd. Inte heller kan hon reglera intaget av mat. Eftersom hon inte kan känna när hon är mätt måste mat sättas fram i lagom portioner och för att hon inte skall sätta i sig maten för fort måste någon sitta bredvid henne. Det är viktigt att den person som finns nära henne förstår kasten i hennes humör. På grund av vanföreställningar kan Liselotte få aggressionsutbrott. Hon kan då bli farlig för sig själv och för omgivningen. Det är svårt för Liselotte att känna tillit till någon, vilket är en förutsättning för att hon skall bli trygg. Ständiga byten av personliga assistenter är ogynnsamt och skulle i slutändan kunna leda till att Liselotte kräver sluten psykiatrisk vård. Sedan Liselotte flyttade hem till föräldrahemmet har hon utvecklats positivt. Inslaget av behandling är i dag det minsta möjliga och Liselotte har uttryckt att hon inte vill ha med vården att göra. - Barbro F. har vid den muntliga förhandlingen uppgett bl.a. följande. Liselotte behöver hjälp med allt, både praktiskt och tankemässigt. Hon behöver någon som fungerar som "bollplank" för hennes tankar. För att Liselotte inte skall gå in i en psykos måste någon finnas till hands precis hela tiden för att tala om för henne vad som är sant och riktigt. Liselotte behöver inte bara ha hjälp under dagarna. Det tar lång tid att lära känna henne och det tog ett halvt år innan hon accepterade sin personliga assistent Helena Ericsson. Liselotte har ingen känsla för vad som är varmt eller kallt. Helena Ericsson eller hon själv måste därför övervaka Liselotte så att hon får rätt kläder på sig. - Claes F. har vid den muntliga förhandlingen uppgett bl.a. följande. Liselotte kan ställa samma fråga hundra gånger och det är viktigt att hela tiden kunna parera hennes frågor. Liselotte får hjälp att ta medicin fyra gånger per dag. Det är tveksamt om hon skulle klara av medicinering med hjälp av en dosett. Liselotte går i skolan fyra timmar i veckan, två timmar vardera tisdag och torsdag. Hon skulle möjligen klara att resa med färdtjänst om man vet att läraren tog emot henne. Men det gäller att det är rätt sorts chaufför annars kan hon bli ilsken. Liselotte badar själv men måste ha hjälp när hon torkar sig innan hon sätter på sig sina kläder. - Helena Ericsson har vid den muntliga förhandlingen uppgett bl.a. följande. Hon har arbetat som personlig assistent åt Liselotte sedan 1996. Det första halvåret hon var Liselottes personliga assistent var Liselotte aggressiv mot henne. Liselotte var rädd och försökte försvara sig. Nu fungerar deras kontakt bra och Liselotte känner att hon kan lita på någon för första gången på många år. Liselotte känner att hon fått en vän. Hon har förtroende endast för ett fåtal personer. Om Liselotte lämnas ensam går hon in i sina tankar och kan få för sig olika saker. Hon blir psykotisk och kan springa ut för lätt klädd. Efteråt vet inte Liselotte vad som hänt. Matsituationerna får inte bli stressiga annars stoppar hon i sig för mycket eller i för stora bitar. Om hon äter ensam händer det att hon kräks eller spiller på sig. Hon blir då orolig och ledsen. Hon kan klä på sig om man finns med och kläderna är framlagda. Det är viktigt att någon finns med henne och reder ut situationen om hon kommer in i en psykos. - Enligt 1 § 3 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) omfattar lagen personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder än dem som nämns under punkterna 1 och 2 och som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service. - I 3 § första stycket LASS anges att den som omfattas av 1 § LSS har rätt att för sin dagliga livsföring få assistansersättning om han eller hon inte fyllt 65 år och har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov under i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan. - Enligt 9 § 2 LSS är biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans en av de insatser som den i lagen angivna personkretsen kan vara berättigad till, till den del behovet av ekonomiskt stöd inte täcks av assistansersättning enligt LASS. - Enligt 3 § andra stycket LASS har personlig assistans i denna lag samma betydelse som i 9 a § LSS. I sistnämnda lagrums första stycke anges att med personlig assistans enligt 9 § 2 LSS avses personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade (grundläggande behov). Av 9 a § andra stycket LSS framgår att den som har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov även har rätt till insats enligt 9 § 2 för andra personliga behov om behoven inte tillgodoses på annat sätt. - Enligt förarbetena till LSS och LASS (prop. 1992/93:159 bilaga 1 s. 56) avses med betydande svårigheter i den dagliga livsföringen att den enskilde inte på egen hand kan klara vardagsrutiner som t.ex. hygien, toalettbestyr, påklädning, mathållning, förflyttning inomhus och utomhus, sysselsättning eller att utföra nödvändig träning eller behandling. Andra svårigheter kan vara att kommunicera med andra. Med omfattande behov av stöd eller service avses både kvantitativa och kvalitativa aspekter. Den enskilde skall i allmänhet ha ett återkommande behov av särskilt stöd för att klara funktioner som andra kan klara på egen hand. Vidare skall (prop. s. 64) assistansen vara förbehållen krävande eller i olika avseende komplicerade situationer, i regel av mycket personlig karaktär. - I förarbetena (prop. 1995/96:146 s. 1) till ändringarna den 1 juli 1996 anges att förslagen avser vissa förtydliganden i LSS och LASS och inte innebär någon förändring av de grundläggande principerna för personlig assistans. Vidare framgår (prop. s. 13) att personlig assistans skall avse individuellt anpassade hjälpinsatser åt den som på grund av sitt funktionshinder behöver praktisk hjälp i vardagliga situationer. Det betyder inte att någon grupp som omfattas av LSS skall utestängas från rätten till personlig assistans, utan att det tydliggörs vilka hjälpbehov som, efter individuell prövning, krävs för att personlig assistans skall komma ifråga. Klargörandet innebär att det främst är personer med fysiska funktionshinder och med de mest omfattande behoven som blir berättigade till insatsen personlig assistans. Personer som helt eller i stor utsträckning själva klarar av att på egen hand sköta sina personliga behov och som enbart har behov av motivations- och aktiveringsinsatser bör inte ha rätt till personlig assistans. Enligt regeringens uppfattning är det viktigt att dessa personer i stället får sina behov tillgodosedda genom andra insatser enligt LSS eller socialtjänstlagen (1980:620), som i många fall på ett bättre sätt kan tillgodose behoven. Undantagsvis bör emellertid även personer med psykiska funktionshinder kunna vara berättigade till personlig assistans. Så bör kunna vara fallet i situationer där karaktären och omfattningen av det psykiska funktionshindret ställer krav på sådan praktisk hjälp som är en förutsättning för att den enskildes grundläggande behov skall kunna tillgodoses. - Socialutskottet anförde i sitt betänkande (1995/96:SoU15) Vissa frågor om personlig assistans bl.a. följande (s. 12). Utskottet delar regeringens bedömning att det för rätt till personlig assistent måste finnas ett behov av att få hjälp med den personliga hygienen, måltider, att klä av och på sig eller att kommunicera med andra. Utskottet delar också regeringens bedömning att det för rätt till statlig assistansersättning skall vara de grundläggande behoven som skall uppgå till i genomsnitt 20 timmar per vecka. Utskottet anser dock i likhet med inriktningen i några motioner att införande av en definition i LSS av begreppet personlig assistans inte får innebära att någon grupp som för närvarande i praxis omfattas av lagstiftningen helt utestängs från insatsen personlig assistent. Personer med enbart psykiska funktionshinder t.ex. bör även i fortsättningen vara berättigade till personlig assistans i vissa speciella fall, nämligen där karaktären och omfattningen av det psykiska funktionshindret medför behov av hjälp med de grundläggande behoven. En person kan t.ex. på grund av sitt psykiska funktionshinder vara helt ur stånd att själv klara sin hygien eller få i sig mat. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Av förarbetena till nu gällande lagstiftning framgår att assistansersättningen främst är avsedd för personer med fysiska funktionshinder men det framgår att även personer som på grund av psykiska funktionshinder är förhindrade att t.ex. själva få i sig mat kan vara berättigade till sådan ersättning. Såsom försäkringskassan framhållit utgår inte assistansersättning för att aktivera eller motivera den enskilde att klara sina grundläggande behov. Av utredningen i målet framgår att Liselotte F. har fysisk förmåga att klara sina basala behov. Emellertid framgår även att Liselotte inte på egen hand klarar att tillgodose dessa då hon saknar förmåga att bedöma hur mycket hon kan äta och på vilket sätt hon skall klä sig. Mot bakgrund av vad som framkommit i målet särskilt vad som anförts av biträdande överläkaren Ingrid Lindgren finner kammarrätten att Liselotte F. till följd av psykiskt funktionshinder inte kan på egen hand klara att tillgodose sina grundläggande behov i form av mat och klädsel. Hjälpbehovet för att tillgodose grundläggande behov överstiger 20 timmar per vecka. Hon får därför anses berättigad till assistansersättning enligt LASS. - Kammarätten avslår överklagandet. - Domen, i vad den avser rätten till assistansersättning, gäller omedelbart. - Kammarrätten fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen till Susanne Linder som biträde åt Liselotte F. att utgå med yrkade 10 278 kr, varav 8 328 kr avser arbete, 1 900 kr tidsspillan och 50 kr utlägg. - Kammarrätten fastställer länsrättens sekretessförordnande och förordnar med stöd av 12 kap. 3 § sekretesslagen (1980:100) att sekretessen enligt 7 kap. 7 § samma lag skall bestå för de uppgifter om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden som förebringats vid kammarrättens muntliga förhandling inom stängda dörrar och som inte tagits in i denna dom. - Hos Regeringsrätten yrkade Riksförsäkringsverket att kammarrättens och länsrättens domar skulle upphävas och försäkringskassans beslut fastställas. - Liselotte F. bestred bifall till överklagandet. Hon anförde bl.a. att hennes vårdbehov var oförändrat och att den problematik som redovisats i länsrätten och kammarrätten kvarstår. - Regeringsrätten (2000-06-09, Baekkevold, Lindstam, Eliason, Hulgaard, Schäder): Skälen för Regeringsrättens avgörande. I målet är fråga om Liselotte F. har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov under i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan och därför är berättigad till assistansersättning enligt 3 § lagen (1993:389) om assistansersättning. - Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. Liselotte F. lider av schizofreni. Hon har svåra tankestörningar med åtföljande koncentrationssvårigheter och plötsliga aggressionsutbrott. Hon kan tekniskt sköta sina basala behov men hon kan inte fullfölja påbörjade aktiviteter utan hjälp. Hon kan inte heller bedöma vad hon skall ha på sig och om hon klär på sig kan hon strax därefter klä av sig igen. Hon kan inte reglera intaget av mat. Sängvätning förekommer regelbundet. Hon badar flera gånger varje dag och har därvid behov av assistans för att inte ta på sig kläderna utan att först torka sig. Liselotte F. handlar oberäkneligt och irrationellt. Hon behöver ständigt någon i sin närhet som förstår hur hon fungerar och kan ge henne stöd och hjälp. På grund av aggressionsutbrotten kan hon bli farlig för sig själv och för omgivningen. Hon behöver därför ständig tillsyn för att inte hamna i farliga situationer. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - Utredningen visar att Liselotte F. har stort behov av praktisk hjälp i den dagliga livsföringen med bl.a. personlig hygien och måltider samt med att klä sig, dvs. med sina grundläggande behov i den mening som avses i 9 a § första stycket lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Den hjälp hon behöver kan inte anses bestå i huvudsak av sådana motivations- och aktiveringsinsatser som enligt förarbetena till lagen inte bör ge rätt till personlig assistans (se prop. 1995/96:146 s. 13, jfr RÅ 1997 ref. 28). Liselotte F. behöver också i viss omfattning sådan aktiv tillsyn, som i praxis (RÅ 1997 ref. 23 I och RÅ 1997 not. 60) ansetts falla inom ramen för den funktionshindrades grundläggande behov. Vidare får anses visat att den hjälp hon behöver förutsätter ingående kunskaper om henne. - Regeringsrätten finner att Liselotte F:s behov av personlig assistans för sina grundläggande behov omfattar i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Hon har därmed rätt till assistansersättning enligt 3 § lagen om assistansersättning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet. - Regeringsrätten fastställer kammarrättens sekretessförordnande. - Regeringsrätten bestämmer att ersättning enligt rättshjälpslagen (1972:429) skall betalas till advokaten Susanne Linder med 6 404 kr, varav 5 375 kr för arbete, 995 kr för tidspillan och 34 kr för utlägg. (fd II 2000-05-18, Svens-Jonsson)

*REGI