SOU 1997:65

Polisens register : slutbetänkande

Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet

Regeringen beslutade den 30 mars 1995 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utarbeta förslag till en rättslig reglering av belastningsregistret och misstankeregistret samt överväga vilka ändringar som behövdes i polisregisterlagen. I uppdraget ingick också att utarbeta förslag till en rättslig reglering av polisunderrättelse- register och DN A-register. Uppdraget omfattade inte Säkerhetspolisens register.

Den 14 mars 1996 beslutade regeringen genom tilläggsdirektiv att den inskränkning i uppdraget som undantog Säkerhetspolisens register inte längre skulle gälla.

Den 31 mars 1995 förordnades f.d. generaldirektören Mats Börjesson som särskild utredare. Som experter förordnades fr.o.m. samma dag chefsjuristen Ulf Berg, advokaten Claes Borgström, polisöverintendenten Anders Danielsson, hovrättsassessorn Thomas Ericsson, professorn Ingvar Kopp, tekniska chefen Anita Lagerkvist, byråchefen Nils Rekke samt kammarrättslagmannen Sten Wahlqvist.

Den 2 maj 1996 entledigades Claes Borgström och Ingvar Kopp från sina uppdrag. Samma dag förordnades verksjuristen Bo Blomqvist, överdirektören Claes Gränström samt advokaten Tom Placht som experter.

Till sekreterare åt utredningen fr.o.m. den 8 maj 1995 förordnades den 5 maj 1995 hovrättsassessorn Eva Lönqvist.

Utredningen, som har antagit namnet Registerutredningen, har tidigare avgett delbetänkandet Kriminalunderrättelseregister DNA- register (SOU 1996:35).

Härmed överlämnas utredningens slutbetänkande Polisens register. Experterna har ställt sig bakom förslagen, vilket inte innebär att det inte funnits avvikande meningar i vissa fall. En avvikelse av större betydelse, såvitt avser sekretess för vissa uppgifter, har kommenterats i den allmänna motiveringen.

Uppdraget är härigenom slutfört.

Stockholm i april 1997 Mats Börjesson

IEva Lönqvist

Innehåll Sammanfattning .............................. 1 1 Författningsförslag ............................ 21 1 Förslag till lag om det allmänna belastningsregistret . . . 21 2 Förslag till lag om misstankeregister ............. 27 3 Förslag till lag om polisens behandling av person- uppgifter m.m. (polisdatalag) ................. 30 4 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (19801100) . 37 5 Förslag till lag om ändring i arkivlagen (1990:782) . . . 43 6 Förslag till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (1996:627) ............................. 44 7 Förslag till förordning om det allmänna belastnings- registret ............................... 46 8 Förslag till förordning om misstankeregister ........ 51 1 Utredningens uppdrag och arbete ............... 55 1.1 Utredningens direktiv ...................... 55 1 .2 Utredningsarbetet ......................... 57 2 Gällande rätt ........................... 59 2. 1 Inledning. ............................. 59 2.2 Kriminalregistret ......................... 60 2.3 Polisregister m.m. ........................ 60 2.3.1 Polisregisterlagstiftningen .............. 60 2.3.2 Person- och belastningsregistret .......... 61 2.3.3 Vissa andra polisregister m.m. ........... 62 2.4 Körkortsregistret ......................... 63 2.5 Datalagen ............................. 63 2.6 Sekretesslagen ........................... 64 2.7 Europarådets rekommendation om användningen av personuppgifter inom polissektom m.m. .......... 65 3 Frågornas tidigare behandling ................. 67 3.1 Tidigare förslag .......................... 67 3.2 Utgångspunkter för det fortsatta arbetet enligt princip- propositionen ........................... 70 3.3 Ett belastnings— och ett misstankeregister .......... 72 4 Några utgångspunkter för vårt arbete ............ 75

4.1 4.2

4.3 4.4 4.5

5.2

5.3

5.4 5.5

5.6

5.7 5.8

Utvecklingen av IT ........................ 75 Den rättsliga ramen för informationsbehandling förändras .............................. 77 4.2.1 EG:s dataskyddsdirektiv ............... 77 4.2.2 Datalagskommitténs förslag ............. 79 Konsekvenser för vårt arbete ................. 82 Säkerhetspolisen ......................... 83 Sekretessfrågor .......................... 84 Sekretess för uppgifteri polis- och kriminalregister . . . . 85 Gällande rätt ............................ 86 5.1.1 Tryckfrihetsförordningen .............. 86 5.1.2 Sekretesslagen ..................... 87 Bakgrund till reglerna ...................... 91 5.2.1 Kriminalregister .................... 91 5.2.2 Polisregister ...................... 92 Kritik av den nuvarande ordningen .............. 95 5.3.1 Reglerna är ålderdomliga .............. 95 5.3.2 Jämförelse med andra sekretessregler ....... 96 5.3.3 Reglerna inskränker offentlighetsprincipen

mer än vad som är försvarligt ........... 98 5.3.4 Olika regler gäller för samma typ av uppgifter

beroende på hur de är representerade ....... 98 Inriktningen av en reform ................... 99 Skaderekvisit ........................... 101 5.5.1 Sekretess för uppgifter i kriminalregistret . . . . 102 5.5.2 Sekretess för uppgifter i polisregister ....... 103 Sekretess även för uppgift om enskilds ekonomiska förhållanden ............................ 106 Tidsbegränsning av sekretessen ................ 107 Sekretess enligt 7 kap. 18 & sekretesslagen ......... 107 5.8.1 7 kap. 18 & första stycket 1 ............. 107 5.8.2 7 kap. 18 5 första stycket 2 ............. 108 5.8.3 7 kap. 18 & första stycket 3 ............. 108 5.8.4 7 kap. 18 & första stycket 4 ............. 109 5.8.5 7 kap. 18 & tredje stycket .............. 109 Undantag från sekretess enligt 9 kap. 18 & sekretess- lagen ................................ 109 Överföring av sekretess ..................... 110 Utlämnande av uppgifter enligt 14 kap. sekretesslagen . 111 5.11.1 Utlämnande till regeringen och riksdagen . . . . 112 5.112 Utlämnande till domstolar och tillsyns-

myndigheter ...................... 1 12 5.113 Utlämnande mellan polis- och åklagar-

myndigheter ...................... 1 13

5.11.5 Regeringens dispensrätt ............... 124 5.12 Förbehåll och inskränkningar i meddelarfriheten ..... 125 5.121 9 a & polisregisterlagen ............... 126 5.12.2 9 5 och 10 b & polisregisterlagen samt 12 & kriminalregisterlagen ................. 126 5.13 Utlämnande av uppgifter till utlandet ............ 128 6 Belastningsregistret ....................... 129 6.1 Registrets ändamål ........................ 130 6.2 Registrets innehåll ........................ 132 6.2.1 Disposition av avsnittet ............... 132 6.2.2 Påföljder ........................ 132 6.2.3 Åtalsunderlåtelse, rapporteftergift m.m. ..... 136 6.2.4 Uppgifter från utlandet ................ 145 6.2.5 Andra uppgifter som skall registreras ....... 146 6.3 Utlämnande av uppgifter .................... 148 6.3.1 Gällande rätt ...................... 148 6.3.2 Tidigare förslag m.m. ................ 149 6.3.3 Allmänna överväganden ............... 150 6.3.4 Vilka uppgifter som skall lämnas i utdrag till myndigheter ...................... 156 6.3.5 Myndigheter som har begärt rätt till registerutdrag ..................... 159 6.3.6 Utdrag till enskild ................... 165 6.3.7 Utlämnande av uppgifter till utlandet ....... 166 6.3.8 Vandelsintyg ...................... 167 6.4 Gallring ............................... 169 6.4.1 Gällande rätt ...................... 169 6.4.2 Tidigare förslag m.m. ................ 171 6.4.3 Överväganden om gallring ............. 172 6.4.4 Överväganden om undantag från gallring . . . . 176 7 Misstankeregister ......................... 181 7.1 Registrets ändamål ........................ 182 7.2 Registrets innehåll ........................ 183 7.2.1 Disposition av avsnittet ............... 183 7.2.2 Misstankar om brott begångna i riket ....... 183 7.2.3 Misstankar om brott begångna i utlandet ..... 185 7.2.4 Talan om förvandling av böter ........... 186 7.2.5 Begäran om utlämning för brott .......... 186 7.2.6 Andra uppgifter som skall registreras ....... 187 7.3 Utlämnande av uppgifter .................... 188 7.3.1 Gällande rätt ...................... 188 7.3.2 Tidigare förslag m.m. ................ 188 7.3.3 Allmänna överväganden .............. 189 7.3.4 Vilka uppgifter som bör lämnas i utdrag ..... 190

7.4

8.2

8.3

8.4

8.5 8.6 8.7 8.8

8.9 8.10 8.11 8.12 8.13

7.3.5 Myndigheter som har begärt rätt till register-

utdrag .......................... 191 Gallring ............................... 192 7.4.1 Gällande rätt ...................... 192 7.4.2 Tidigare förslag m.m. ................ 192 7.4.3 Överväganden ..................... 193 Polisdatalag ............................ 195 Polisdatalagens tillämpningsområde ............. 195 8.1. 1 Förhållandet till persondatalagen .......... 195 8.1.2 Ljud och bild ...................... 197 Begrepp som används ...................... 198 8 .2. 1 Personuppgifter .................... 198 8.2.2 Behandling av personuppgifter ........... 199 8.2.3 Register med personuppgifter ............ 199 När behandling av personuppgifter skall vara tillåten . . 201 8.3.1 Allmänna förutsättningar .............. 201 8.3.2 Behandling av uppgifter om etniskt ursprung,

politiska eller religiösa åsikter m.m ........ 203 8.3.3 Behandling av uppgifter om lagöverträdelser

och brottsmisstankar ................ 204 Grundläggande krav på all behandling av person— uppgifter .............................. 205 8.4.1 God sed vid behandling av personuppgifter . . . 205 8.4.2 Åtskillnad mellan olika typer av uppgifter . . . . 207 8.4.3 Gallring ......................... 208 Information till den registrerade ................ 209 Rättelse ............................... 211 Säkerhet vid behandlingen ................... 213 Utlämnande av uppgifter .................... 213 8.8.1 Utlämnande av uppgifter inom riket ........ 213 8.8.2 Utlämnande av uppgifter till utlandet ....... 214 8.8.3 Terminalåtkomst .................... 215 8.8.4 Sambearbetning av uppgifter ............ 215 Anmälan .............................. 216 Sanktioner ............................. 217 Datainspektionens befogenheter ................ 218 Sammanfattning .......................... 219 Behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelse verksamhet ............................. 219

8.131 Persondatalagen lägger en ny grund för ADB- användning i kriminalunderrättelseverksamhet . 219 8.132 Vissa ytterligare bestämmelser behövs ...... 220 8. 13 . 3 Gallring ......................... 222 Särskilda bestämmelser om register ............. 223

Kriminalunderrättelseregister ................. 224

SOU 1997:65 8.16 DNA-register ........................... 224 8.17 Fingeravtrycks- och signalementsregister .......... 225 8.171 Fingeravtrycksregistret ................ 226 8.17. 2 Signalements- och känneteckensregistret ..... 227 8.17. 3 Överväganden ..................... 227 8.18 Register över kvarstående brottsmisstankar ......... 229 8.19 Register som förs för övervakning av personer ...... 230 8.191 Gällande rätt ...................... 230 8.192 Överväganden beträffande personer som är dömda för brott .................... 231 8.193 Överväganden beträffande personer som inte är dömda för brott .................. 232 8.20 Andra register ........................... 234 8201 Anmälan till Datainspektionen ........... 234 8.202 Gallring ......................... 234 9 Behandling av personuppgifteri Säkerhetspolisens verksamhet ............................. 239 9.1 Bakgrund .............................. 239 9.1.1 Säkerhetspolisens plats i polisorganisationen . . 239 9.1.2 Utredningar om Säkerhetspolisen ......... 240 9. 1 .3 Kommentar ....................... 241 9.2 Persondatalagen som grund för behandling av person— uppgifter vid Säkerhetspolisen ................. 242 9.2.1 Behovet av särbestämmelser avseende all behandling ....................... 242 9.2.2 Behovet av särskilda bestämmelser i under— rättelseverksamhet ................... 243 9. 2. 3 Särskilda bestämmelser om register ........ 244 9.3 SÄPO— —registret .......................... 244 9.3.1 Vad är SÄPO- -registret? ............... 244 9.3.2 Ändamål ......................... 245 9.3.3 Innehåll ......................... 246 9.3.4 Utlänmande av uppgifter ............... 251 9. 3. 5 Gallring ........................ 252 9.4 Utredningens synpunkter och förslag ............ 254 ' 9 4.1 SÄPO- -registret ..................... 254 9.4.2 Registrets ändamål .................. 255 9.4.3 Registrets innehåll ................... 256 9.4.4 Gallring ......................... 264 9.5 Sekretess .............................. 267 9.5.1 Sekretessreglerna bör ändras ............ 268 9.5.2 Utlämnande av uppgifter ............... 270 10 Övergångsbestämmelser ..................... 273

1 1 Kostnader ............................. 275 12 Författningskommentar ..................... 277 12.1 Förslag till lag det allmänna belastningsregistret ..... 277 12.2 Förslag till lag om misstankeregister ............. 295 12.3 Förslag till lag om polisens behandling av

personuppgifter .......................... 305 12.4 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100) ............................. 331 12.5 Förslag till lag om ändring i arkivlagen (1990:782) . . . 343 12.6 Förslag till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen

(_1996: 627) ............................. 343 12.7 Övriga förslag ........................... 345 Bilagor 1 Kommittédirektiv 1995:38 ..................... 347 2 Kommittédirektiv 1996:22 ..................... 359 3 Datalagskommitténs förslag till persondatalag ......... 365 4 Europarådets rekommendation om användningen av

personuppgifter inom polissektom ................ 383

5 Personregister inom polisen .................... 413

Sammanfattning

Några utgångspunkter

I mars 1996 lade vi fram ett delbetänkande, Kriminalunderrättelse- register — DNA-register (SOU 199635). Vi har därefter i enlighet med de ursprungliga direktiven och tilläggsdirektiven fortsatt vårt arbete med att bl.a. utarbeta förslag till en rättslig reglering av ett nytt belastningsregister och ett misstankeregister. I uppdraget har också ingått att överväga om det behövs några ändringar i polisregisterlagen med anledning av att nya register skall ersätta polisens person— och belastningsregister. Vi har vidare haft i uppdrag att lämna förslag till andra närliggande författningsändringar som kan komma att aktualise- ras under arbetets gång. Uppdraget har även omfattat Säkerhetspoli- sens register.

Vi har arbetat med utgångspunkt i regeringens proposition (1994/95zl44) Riktlinjer för registrering av påföljder m.m. I denna principproposition, vilken har godkänts av riksdagen, föreslog regeringen att det person- och belastningsregister som förs hos Riks- polisstyrelsen skall ersättas av ett belastningsregister och ett nyinrättat misstankeregister. Den registrering av påföljder m.m. som i dag sker i körkortsregistrets belastningsdel skall enligt propositionen samordnas med registreringen i belastningsregistret. Ibelastningsregistret skall tas in uppgifter om ådömda påföljder och liknande. I misstankeregistret skall huvudsakligen tas in uppgifter om den som är skäligen misstänkt för brott enligt den s.k. personbladsrutinen. Mot bakgrund härav har det ankommit på oss att utarbeta författningsregler med huvudsaklig utgångspunkt i de nu gällande materiella bestämmelserna i kriminal- och polisregisterförfattningarna.

Vi har haft två viktiga utgångspunkter för vårt arbete, nämligen utvecklingen av informationstekniken och förändringen av den rättsliga ramen. Det pågår för närvarande ett intensivt arbete inom polisen och inom rättsväsendet i övrigt med att förbättra inforrnationsförsörjningen genom ökat datorstöd och säker telekornmunikation. De regler som ger den rättsliga ramen för detta utvecklingsarbete behöver reformeras så snart som möjligt. Datalagen har hittills varit bestämmande för de särskilda regler som finns om polisens rätt att föra personregister med hjälp av automatisk databehandling. Datalagen kommer emellertid att ersättas av en ny lag till följd av EG—direktivet om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. Datalagskommittén har nyligen lagt

fram ett förslag till en sådan lag; persondatalagen. Vi har funnit det lämpligt att utforma den särreglering av belastnings- och misstanke- registren och om polisens behandling av personuppgifter som vi har i uppgift att föreslå, med utgångspunkt i persondatalagen. I det följande redovisar vi kort de konsekvenser detta har fått för vårt arbete. En mer ingående redogörelse finns i avsnitt 4.

För det första kan det konstateras att persondatalagen i princip skall gälla all behandling av personuppgifter och inte bara sådana uppgifter som ingår i register. Det gör att frågor om behandling av personupp- gifter inom polisen måste få en mera generell lösning än vad som för närvarande är förhållandet i polisregisterlagen. Det medför också att behovet av särbestämmelser för vissa register liksom för närvarande får tillgodoses genom särskild lagstiftning.

En utgångspunkt för persondatalagen är att behandling av person- uppgifter är tillåten endast i de fall och på de villkor som anges i lagen. Kriterierna för behandling av personuppgifter anges i person- datalagen på ett sådant sätt att den särlagstiftning som förutsätts på skilda områden inte som nu behöver inledas med ett medgivande till automatisk databehandling. Vi har granskat den föreslagna persondata— lagens bestämmelser och övervägt behovet av bestämmelser som avviker från den lagen i olika hänseenden.

Våra förslag till nya författningar för belastnings- och misstanke- register har endast" 1 ringa grad påverkats av att datalagen ersätts av en persondatalag. Övervägandena i dessa delar redovisas nedan och utförligare 1 avsnitten 6 och 7 Annorlunda förhåller det sig med den lag som skall ersätta polisregisterlagen. Våra överväganden i den delen har förutsatt en noggrann genomgång av bestämmelserna i den föreslagna persondatalagen. Vad vi framför allt har haft att ta ställning till är i vilken utsträckning polisen behöver en i förhållande till persondatalagen vidgad rätt att behandla personuppgifter och i vilka hänseenden polisens rätt att behandla personuppgifter av integritetshän- syn eller andra skäl bör inskränkas i förhållande till persondatalagen. Vi behandlar även dessa frågor nedan och mer utförligt i avsnitt 8, där vi också lägger fram ett förslag till lag om behandling av personupp- gifter inom polisen.

Sekretess

Reglerna om sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister är för närvarande utformade på ett för sekretesslagen ovanligt sätt. Av 7 kap. 17 & sekretesslagen följer nämligen att absolut sekretess gäller för uppgifter i kriminalregister eller register som förs enligt lagen om polisregister. Uppgifter i sådana register får lämnas ut endast i enlighet med vad som sägs i kriminalregisterlagen, polisregisterlagen

och säkerhetsskyddslagen samt i anslutande förordningar. De sekre- tessbrytande reglerna i 14 kap. sekretesslagen är inte tillämpliga på registren. Sekretessen är inte heller begränsad i tiden. Vi har ansett att frågan om sekretessens utformning bör omprövas. Våra motiv redovisas i avsnitt 5.

En av våra slutsatser är att reglerna om sekretess för polis- och kriminalregister bör ändras så att de bl.a. ger samma skydd för känsliga uppgifter oavsett hur de är representerade. Vi föreslår därför att sekretessen för uppgifter i det allmänna belastningsregistret, misstankeregistret och polisens register i övrigt regleras på motsvaran- de sätt som för andra känsliga uppgifter. Uppgifter i sådana register bör således kunna lämnas ut efter en skadeprövning. För belastnings- och misstankeregistrens del bör ett omvänt Skaderekvisit gälla. Det innebär att uppgifter skall få lämnas ut bara om det står klart att utlämnandet inte kan vålla men för den registrerade eller någon honom närstående. Såvitt gäller uppgifter i polisregister anser vi att ett omvänt Skaderekvisit bör gälla för uppgifter om att en person är dömd för brott, misstänks för eller har varit misstänkt för brott, kan antas ägna sig eller ha ägnat sig åt brottslig verksamhet eller kan komma att begå allvarliga brott. Andra uppgifter i polisregister skall enligt vårt förslag omfattas av ett rakt skaderekvisit. Sekretess skall således gälla om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs.

Vi föreslår vidare att sekretessen för uppgifter i polisens register skall omfatta uppgifter om enskilds ekonomiska förhållanden och att den skall gälla högst 70 år. Reglerna i 14 kap. sekretesslagen bör också bli tillämpliga.

De sekretessregler som redovisas ovan är avsedda att skydda den enskildes personliga eller ekonomiska intressen. För uppgifter hos polisen gäller enligt 5 kap. 1 & sekretesslagen även sekretess med hänsyn till intresset av att förebygga eller beivra brott. Uppgifter i bl.a. förundersökningar eller i polisens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott får således inte lämnas ut om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Vi föreslår att ett omvänt Skaderekvisit skall gälla för uppgifter som hänför sig till Säkerhetspolisens verksamhet. Sådana uppgifter skall således inte få lämnas ut om det inte står klart att det inte finns någon risk för skada.

Polisen har under vissa förhållanden ett berättigat intresse av att kunna avslå en begäran om utlämnande av uppgifter, utan att det av beslutet framgår om de efterfrågade uppgifterna finns eller ej. För att den ökade öppenhet som våra förslag medför inte skall få sådana konsekvenser för polisens arbete som inte kan godtas, föreslår vi att förvaltningsdomstolarna under vissa förutsättningar skall kunna sekretessbelägga domskäl gentemot part i mål om utlämnande av

uppgifter. Förslaget gäller dock endast uppgifter hos Säkerhetspolisen.

Det allmänna belastningsregistret

Det nya belastningsregister som skall ersätta person- och belastnings- registret skall enligt våra direktiv innehålla uppgifter om påföljd för brott och liknande uppgifter samt samordnas med påföljdsregistrering- en i körkortsregistret.

Ändamålet med det nya registret skall enligt vårt förslag vara att underlätta tillgången till sådana belastningsuppgifter som behövs i verksamhet hos polis- och tullmyndigheter för att förebygga, uppdaga och utreda brott, hos åklagarmyndigheter för förundersökning och åtal samt vid utfärdande av strafföreläggande och slutligen hos allmänna domstolar för straffmätning och val av påföljd. Uppgifter i registret skall också få användas av polismyndigheter och andra myndigheter vid sådan lämplighetsprövning och tillståndsgivning som anges i författning samt av enskilda om det är av särskild betydelse i den enskildes verksamhet.

Registret bör få innehålla uppgift om den som genom dom eller strafföreläggande ålagts påföljd för brott för vilket inte endast penningböter är föreskrivet, — har ålagts förvandlingsstraff för böter, — på grund av åklagares beslut enligt lagen om unga lagöverträdare inte har åtalats för ett allvarligare brott, skall utlämnas enligt någon av utlärnningslagama eller

— har meddelats besöksförbud.

Körkortsinnehavare skall i viss utsträckning registreras även med anledning av brott som endast kan föranleda penningböter. Vissa uppgifter om den som är dömd i utlandet skall också registreras.

Uppgifter i belastningsregistret skall kunna lämnas ut enligt vad som följer av tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen. Dessutom bör det i lag och förordning finnas bestämmelser om myndigheter som oavsett sekretess skall ha rätt till uppgifter ur registret. Sådana bestäm- melser om skyldighet att lämna uppgifter till vissa myndigheter som behöver dem för lämplighetsprövning och tillståndsgivning finns för närvarande i registerförfattningama. De nya reglerna avses i huvudsak motsvara de nuvarande. Uppgifter bör liksom för närvarande i viss utsträckning kunna lämnas till myndigheter och organisationer utom- lands.

Uppgifter i belastningsregistret skall enligt vårt förslag gallras när förutsättningar för registrering inte längre föreligger, dvs. om den registrerade frikänns efter överklagande eller beslut om resning, om strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot har undan-

röjts,

— om beslut om förvandlingsstraff för böter har upphävts, om åklagares beslut att inte åtala har återkallats eller — om besöksförbud har upphävts.

Uppgifter i belastningsregistret bör också gallras när viss tid förflutit. Vårt förslag innebär att uppgifter som regel skall gallras tio år från dom eller beslut. Uppgift om bötesdomar skall dock gallras efter fem år. Uppgift om domar som medfört fängelse eller rättspsykiatrisk vård skall gallras tio år efter frigivningen.

Misstankeregistret

Ett nytt misstankeregister skall enligt vårt förslag föras för att under- lätta tillgången till sådana uppgifter om skälig misstanke om brott som behövs i verksamhet hos polis— och tullmyndigheter för att förebygga, uppdaga och utreda brott samt hos åklagarrnyndigheter för förunder- sökning och åtal. Uppgifter i registret bör också få användas av polismyndigheter och andra myndigheter vid sådan lämplighetspröv- ning och tillståndsgivning som anges i författning samt av enskilda om det är av särskild betydelse i den enskildes verksamhet.

Misstankeregistret bör innehålla uppgifter om den som har fyllt 15 år och som är skäligen misstänkt för något brott mot brottsbalken eller för något annat brott för vilket svårare straff än böter är föreskrivet. Uppgifter bör också föras in om den som är skäligen misstänkt för ett motsvarande brott utomlands, om frågan om lagföring för brottet skall avgöras i Sverige. Registret avses vidare innehålla uppgifter om den mot vilken det har inletts talan om förvandling av böter och om den som har begärts utlämnad för brott.

Uppgifter i misstankeregistret skall kunna lämnas ut enligt vad som följer av tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen. Dessutom bör det i lag och förordning finnas bestämmelser om myndigheter som oavsett sekretess skall ha rätt till uppgifter ur registret. Sådana bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till vissa myndigheter som behöver dem för lämplighetsprövning och tillståndsgivning finns för närvarande i registerförfattningarna. De nya reglerna bör i huvudsak motsvara de nuvarande. Uppgifter bör liksom för närvarande i viss utsträckning kunna lämnas till myndigheter och organisationer utomlands.

Vi föreslår att uppgifter i misstankeregistret skall gallras när en för- undersökning har avslutats utan att åtal väckts med anledning av misstanken, när åtal har lagts ned eller när dom eller beslut har meddelats. Har den misstänkte frikänts skall uppgift om misstanken stå kvar i misstankeregistret till dess att den frikännande domen har

vunnit laga kraft. Uppgifter om en person som har begärts utlämnad för brott skall gallras när begäran har avslagits eller verkställts.

En polisdatalag

Den nuvarande polisregisterlagen skall enligt vårt förslag ersättas med en polisdatalag. Den skall bygga på den kommande persondatalagen och alltså bara innehålla de bestämmelser som behövs i stället för eller utöver reglerna i persondatalagen. Lagen föreslås bli tillämplig på be- handling av personuppgifter i polisens verksamhet för att

1. förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen och säkerheten,

2. övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar därav samt ingripa när sådana har inträffat och

3. bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under allmänt åtal.

Polisdatalagen bör, liksom persondatalagen, endast gälla sådan behandling av personuppgifter som är helt eller delvis automatisk samt annan behandling av personuppgifter som ingår i eller är avsedda att ingå i ett register.

Persondatalagen ger enligt vår mening stöd för den behandling av personuppgifter som krävs i den egentliga polisverksamheten. Vi har funnit att de grundläggande krav som enligt persondatalagen skall gälla för behandling av personuppgifter också bör gälla på polisens område.

Vi tar i avsnitt 8 upp de olika bestämmelserna i persondatalagen och belyser deras betydelse för polisens behandling av personuppgifter. I anslutning därtill anges vilka särbestämmelser som enligt vår mening behövs i polisdatalagen vid all behandling av personuppgifter. Vi har funnit anledning att för polisens del göra undantag för persondata- lagens förbud mot behandling av uppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening eller som rör hälsa eller sexuell läggning. Uppgifter om en person bör inte få behandlas enbart på grund av vad som är känt om honom eller henne i dessa hänseenden. Om uppgifter om en person behandlas på annan grund bör uppgifterna dock få kompletteras med sådana känsliga uppgifter, om det är oundgängligen nödvändigt för syftet med behandlingen. Vi föreslår vidare en särskild bestämmelse om att personuppgifter som behandlas hos polisen normalt skall förses med upplysningar om uppgiftslärn- nares trovärdighet och uppgifternas sakriktighet. Dessutom föreslår vi en särskild bestämmelse om utlämnande av uppgifter till utlandet.

Förutom dessa bestämmelser, vilka skall gälla all behandling av personuppgifter, föreslår vi särskilda bestämmelser för behandling av

personuppgifter i underrättelseverksamhet. Automatisk behandling av personuppgifter i sådan verksamhet avses få förekomma endast i samband med särskilda undersökningar som har vissa i lagen angivna ändamål, som avser allvarlig brottslighet och som leds av Rikspolis- styrelsen eller en länspolismästare.

Slutligen tar vi upp frågan om vilka särskilda bestämmelser som bör gälla för egentliga register. Det kan av lätt insedda skäl inte gärna komma i fråga att reglera alla polisens register i lag eller förordning. Ett sådant system skulle bli alltför stelbent. Regleringen i lag bör i stället begränsas till att avse särskilt omfattande register och sådana register som på grund av kriterierna för registreringen får anses särskilt känsliga. Med hänsyn härtill bör för det första tas in bestäm- melser i polisdatalagen om underrättelseregister, vilka bör motsvara de av oss i delbetänkandet föreslagna reglerna för inforrnationsregister i polisens underrättelseverksamhet. Även de regler om DNA-register som vi tidigare har föreslagit bör överföras till polisdatalagen.

Vi föreslår vidare regler för fingeravtrycks- och signalementsregister som förs för att underlätta identifiering av personer i samband med brott. Sådana register skall endast få innehålla uppgifter om misstänkta och dömda personer. Uppgifter om en misstänkt person skall som regel gallras när förundersökning eller åtal mot honom läggs ned eller när åtal ogillas. Om den misstänkte döms skall uppgifterna om honom få bevaras till dess att samtliga uppgifter om honom har gallrats ur det allmänna belastningsregistret.

Uppgifter om att en person anses misstänkt för brott trots att förundersökning mot honom har lagts ned skall enligt vårt förslag få registreras endast under vissa särskilda förutsättningar. Sådana uppgifter skall som regel gallras inom tre år. Om åtal mot en person har lagts ned eller ogillats skall uppgift om att personen i fråga ändå anses misstänkt inte få registreras.

Register som förs för att underlätta övervakning av personer bör endast få innehålla uppgifter om allvarligt kriminellt belastade personer eller personer som kan antas vara farliga för annans säkerhet. Uppgifter om en person i ett sådant register bör gallras senast när samtliga uppgifter om personen i fråga gallras ur det allmänna belastningsregistret.

För andra permanenta register än dem vi nu har nämnt bör, utöver de allmänna bestämmelser som skall gälla för all behandling av personuppgifter, gälla vissa särskilda bestämmelser om anmälan till Datainspektionen och om gallring. Register som skall innehålla uppgifter om att en person är dömd för brott, är eller har varit misstänkt för brott eller kan antas ta befattning med brottslig verksam- het skall enligt vårt förslag alltid anmälas till Datainspektionen innan det tas i bruk. Vi har dessutom ansett att register av integritetsskäl som huvudregel bör gallras och således inte bevaras för forsknings- ändarnål. En tid för gallring skall därför alltid bestämmas när ett nytt

register inrättas. Dessutom skall registrets ändamål och innehåll fastställas. Dessa regler bör enligt vår mening inte avse manuella register. För sådana register bör de allmänna bestämmelserna i polisdatalagen vara fullt tillräckliga. De bör inte heller gälla be— handling av personuppgifter i samband med en förundersökning eller annan undersökning eller utredning.

Säkerhetspolisens register

I avsnitt 9 tar vi upp frågan om behandling av personuppgifter i Säkerhetspolisens verksamhet till en sammanhållen genomlysning. Avsnittet inleds med en kort bakgrundsteckning, där bl.a. tidigare utredningar som starkt har påverkat dagens förhållanden nämns. Därefter behandlas frågan om konsekvenserna för Säkerhetspolisens vidkommande av att persondatalagen kommer att utgöra bakgrund för all behandling av personuppgifter. Vi har funnit att de allmänna be— stämmelserna i vårt förslag till polisdatalag bör gälla även för Säkerhetspolisen, däremot inte de särskilda bestämmelserna om be— handling av personuppgifter i underrättelseverksamhet. Särskilda före- skrifter bör meddelas för SÄPO-registret.

Vi föreslår att Säkerhetspolisen skall föra ett register som har till ändamål att underlätta spaning i syfte att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet eller bekämpa terrorism och att utgöra underlag för registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen. Uppgifter som kan hänföras till enskilda personer (personuppgifter) skall få föras in i registret endast

1. om det finns anledning anta att den som avses med uppgiften ägnar sig åt eller har ägnat sig åt brottslig verksamhet som innefattar hot mot rikets Säkerhet eller terrorism eller kommer att begå allvarliga brott av sådant slag,

2. om personen har undergått registerkontroll enligt säkerhets— skyddslagen (1996:627) och därefter fått den anställning eller det uppdrag eller fått delta i den verksamhet som kontrollen avsett eller

3. om det annars finns särskilda skäl till det. Regeringen bör bemyndigas att meddela närmare bestämmelser om registrets innehåll.

Personuppgiftema skall avlägsnas ur registret efter en på förhand bestämd tid, om det inte framkommit något beträffande den registrera- de som föranleder att registreringen måste finnas kvar. Uppgifter som avlägsnas ur registret och de handlingar som uppgifterna hänvisar till bör av integritetsskäl normalt förstöras i samband med att uppgifterna utgår ur registret. Om en förundersökning eller en annan utredning företagits talar dock forsknings— och insynsintressena för att materialet bevaras för framtiden. Det kan också finnas andra speciella skäl som

motiverar att uppgifter bevaras. Regeringen föreslås meddela be— stämmelser om när material skall bevaras. Säkerhetspolisen bör stå under Riksarkivets tillsyn.

Övrigt

Lagen om det allmänna belastningsregistret, lagen om misstankeregis- ter och lagen om polisens behandling av personuppgifter m.m. bör träda i kraft den 1 januari 1999, då även persondatalagen skall träda i kraft.

Vårt val av rättsliga lösningar för polisens behandling av personupp- gifter synes inte medföra några ökade kostnader.

Författningsförslag

1. Förslag till lag om det allmänna belastningsregistret

Härigenom föreskrivs följande.

1 & Hos Rikspolisstyrelsen Skall föras ett allmänt belastningsregister.

Ändamål

2 5 Det allmänna belastningsregistret skall föras för att underlätta till— gången till sådana belastningsuppgifter som behövs i verksamhet hos

1. poliS- och tullmyndigheter för att förebygga, uppdaga och utreda brott,

2. åklagarrnyndigheter för förundersökning och åtal samt vid utfär- dande av strafföreläggande,

3. allmänna domstolar för straffrnätning och val av påföljd eller

4. polismyndigheter och andra myndigheter vid sådan lärnplig- hetsprövning och tillståndsgivning som anges i författning.

Registret får användas också för att till enskild lämna uppgift som är av särskild betydelse i dennes verksamhet.

Innehåll I riket meddelade domar eller beslut

3 5 I registret skall föras in uppgifter om den som

1. genom dom eller strafföreläggande har ålagts påföljd för brott för vilket inte endast penningböter är föreskrivet,

2. har ålagts förvandlingsstraff för böter.

3. med tillämpning av 30 kap. 6 & brottsbalken har förklarats fri från påföljd,

4. på grund av åklagares beslut enligt 9 eller 17 & lagen (1964: 167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare inte har åtalats för brott, som enligt åklagarens bedömande skulle ha lett till fängelse, villkorlig dom eller skyddstillsyn,

5 . skall utlämnas enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott eller enligt lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark,

Finland, Island och Norge eller 6. har meddelats besöksförbud enligt lagen (1988:688) om besöks- förbud.

4 5 Utöver vad som följer av 3 5 skall i registret föras in uppgift om den som har körkort, traktorkort eller körkortstillstånd och som har ålagts böter för annat brott vid förande av motordrivet fordon eller spårvagn. Vad som nu har sagts gäller dock inte brott mot 3 5 lagen (1971 :965) om straff för trafikbrott som begåtts utomlands eller över- trädelse av 72 5 7 eller 74 5 första stycket 3 vägtrafikkungörelsen (1972:603).

Vad som sägs i första stycket gäller även den för vilken begränsad giltighetstid enligt 19 & körkortslagen (1977z477) eller spärrtid enligt 21 & samma lag har beslutats men ännu inte har löpt ut.

Uppgift om den som har utländskt körkort skall tas in i registret endast om han eller hon är folkbokförd här i landet.

Domar och beslut som meddelas i utlandet

5 & Uppgifter om den som avses med en dom eller ett beslut i utlandet skall föras in i registret, om uppgiftens innehåll motsvarar vad som sägs i 3 5 och uppgiften

1. kommer från en myndighet i en Stat som tillhör Internationella kriminalpolisorganisationen, från denna organisation eller från Europol, och avser svensk medborgare eller den som har hemvist här i riket eller

2. lämnas från en stat enligt en överenskommelse mellan Sverige och den Staten.

Uppgifter som skall tillföras registret

6 & Beträffande den som skall registreras enligt 3—5 55 skall registret tillföras de uppgifter regeringen bestämmer.

Utlämnande av uppgifter

Inom riket

7 & En myndighet eller enskild som har rätt till utdrag eller upplysning ur registret skall, i varje särskilt fall, noga pröva behovet av informa— tion. Utdrag eller upplysningar ur registret får begäras endast om skälet till det uppväger det intrång eller men i övrigt det innebär för den som berörs.

8 & Utöver vad som följer av 14 kap. sekretesslagen (1980: 100) skall ett utdrag ur eller en upplysning om innehållet i registret lämnas när detta begärs av

1. myndighet i den utsträckning regeringen för vissa slag av ärenden ger tillstånd till det eller

2. annan enskild än den registrerade -— i den utsträckning regeringen för vissa typer av fall ger tillstånd till det och det behövs för att pröva en fråga om anställning eller uppdrag i en verksamhet som avser vård eller som är av betydelse för förebyggande eller beivrande av brott eller

i annat fall, om den enskilde styrker att hans rätt är beroende av upplysning ur registret och regeringen medger att upplysningen meddelas.

9 & Uppgifter som är nödvändiga för att framställa rättsstatistiken skall lämnas till Brottsförebyggande rådet.

Till utlandet

10 & Ett utdrag ur eller en upplysning om innehållet i registret skall lämnas till domstol eller polis— eller åklagarmyndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge om det begärs för utredning i brottmål.

Uppgifter får vidare lämnas till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av en internationell konvention som Sverige har biträtt.

Uppgifter får på begäran även lämnas till domstol eller polis- eller åklagarmyndighet i en stat som är ansluten till internationella kriminal- polisorganisationen eller till denna organisation om det behövs för att myndigheten eller organisationen skall kunna förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott eller för ett utlänningsärende.

Regeringen får meddela föreskrifter om att uppgifter får lämnas till domstol eller polis- eller åklagarmyndighet i annan stat än som sägs i tredje stycket, om det behövs för utredning i ett brottmål eller ett utlänningsärende.

Regeringen får också meddela föreskrifter om att uppgifter beträffande den som är medborgare i en främmande stat eller som har hemvist där, får lämnas till en myndighet i den staten.

Att uppgifter får lämnas ut även i vissa andra fall framgår av 1 kap. 3 & tredje stycket sekretesslagen (1980:100).

11 & Om verkställighet av annan påföljd än böter har förts över hit från Danmark, Finland, Island eller Norge eller härifrån till någon av dessa stater, får uppgifter om den som avses med beslutet om över— flyttning lämnas till den Stat från eller till vilken överflyttning har skett. Detsamma gäller i fråga om anteckning, som gjorts rörande

tillämpningen av 14 eller 21 5 lagen om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Om verkställighet av påföljd har flyttats över hit från annan stat eller härifrån till annan stat enligt lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmälsdom eller lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet, tillämpas första stycket, första meningen.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om utlämnande av uppgifter enligt denna paragraf.

Utlämnande myndighet

12 5 En begäran om utlämnande av uppgifter prövas av Rikspolis- styrelsen. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får dock meddela föreskrifter om att en polismyndighet i vissa fall får lämna ut uppgifter.

Gallring

13 5 En uppgift skall gallras ur registret

1. om överrätt genom dom eller beslut som vunnit laga kraft, frikänt den registrerade för den åtalade gärningen eller funnit honom skyldig till denna men inte dömt honom till en påföljd som skall antecknas i registret,

2. om en domstol efter resning har meddelat dom eller beslut som avses i 1,

3. om strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot har undanröjts,

4. om överrätt har upphävt ett beslut om förvandlingsstraff för böter,

5. om åklagares beslut att inte åtala har återkallats,

6. om besöksförbud har upphävts eller

7. när den registrerade har avlidit.

14 & Utöver vad som följer av 13 5 skall

1. uppgift om fängelse eller förvandlingsstraff för böter gallras sedan tio år förflutit från frigivningen,

2. uppgift om fängelse som skall anses helt verkställt genom tidigare frihetsberövande eller från vilket någon genom beslut om nåd har befriats helt gallras sedan tio år förflutit från domen eller beslutet,

3. uppgift om fängelse som har fallit bort enligt 35 kap. 8 eller 9 & brottsbalken eller om förvandlingsstraff för böter som har fallit bort enligt 18 eller 21 & bötesverkställighetslagen (1979: 189) gallras sedan fem år förflutit från det att straffet föll bort,

4. uppgift om skyddstillsyn eller villkorlig dom gallras sedan tio år förflutit från domen eller beslutet,

5. uppgift om överlämnande till vård inom socialtjänsten eller vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall gallras sedan tio år förflutit från domen eller beslutet,

6. uppgift om överlämnande till rättspsykiatrisk vård gallras sedan tio år förflutit från utskrivningen,

7. uppgift om böter gallras sedan fem år förflutit från dom, beslut eller godkännande av strafföreläggande eller föreläggande av ordnings- bot,

8. uppgift om att någon enligt 30 kap. 6 5 har förklarats fri från påföljd gallras sedan tio år förflutit från dom eller beslut,

9. uppgift om åklagares beslut att inte åtala brott gallras sedan tre år förflutit från beslutet och

10. uppgift om beslut om besöksförbud gallras sedan tio år förflutit från beslutet.

15 & Om det före utgången av den tid som anges i 14 5 har gjorts en ny anteckning enligt 3 eller 5 & beträffande samma person, skall ingen av uppgifterna gallras så länge någon av dem skall finnas kvar i registret. Detta skall dock inte gälla om den nya anteckningen avser penningböter.

En uppgift skall alltid gallras sedan tjugo år förflutit från den dom eller det beslut som föranledde att uppgiften fördes in i registret. I fråga om uppgift som avses i 14 5 1 eller 6 gäller detta endast om de tidsfrister som anges där har gått ut.

Skall en uppgift som avses i 3—5 55 gallras enligt denna paragraf, skall även Sådana uppgifter som har antecknats i anslutning därtill gallras, om inte regeringen förordnar annat.

Sekretess

16 & Den som med stöd av denna lag har fått del av uppgifter om annans personliga förhållanden får inte obehörigen röja vad han sålunda erfarit.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

Rättelse och skadestånd

17 & Persondatalagens regler om rättelse och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999, då lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister upphör att gälla.

2. Förslag till lag om misstankeregister

Härigenom föreskrivs följande.

1 & Hos Rikspolisstyrelsen skall föras ett register för uppgifter om skälig misstanke om brott (misstankeregistret).

Ändamål

2 & Misstankeregistret skall föras för att underlätta tillgången till sådana uppgifter om skälig misstanke om brott som behövs i verksam- het hos

1. polis— och tullmyndigheter för att samordna förundersökningar mot samma person och förebygga, uppdaga och utreda brott,

2. åklagarmyndigheter för förundersökning och åtal eller

3. polismyndigheter och andra myndigheter vid sådan lämplig— hetsprövning och tillståndsgivning som anges i författning.

Registret får användas också för att till enskild lämna uppgift som är av särskild betydelse i dennes verksamhet.

Innehåll

3 5 I registret Skall föras in uppgifter om den som har fyllt femton år och som enligt förundersökningsledarens bedömning är skäligen miss- tänkt för

1. brott mot brottsbalken,

2. annat brott för vilket svårare straff än böter är föreskrivet eller

3. sådant brott utomlands som enligt svensk lag motsvarar brott enligt 1 eller 2, under förutsättning att frågan om lagföring för brottet skall avgöras i Sverige.

Uppgifter skall även föras in om den mot vilken allmän åklagare har inlett utredning i mål om förvandling av böter och om den som har begärts utlämnad för brott.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får före— skriva att registreringen skall begränsas på visst sätt.

4 & Beträffande den som skall registreras enligt 3 & skall registret tillföras de uppgifter regeringen bestämmer.

Utlämnande av uppgifter Inom riket

5 & En myndighet eller enskild som har rätt till utdrag eller upp- lysning ur registret skall i varje särskilt fall, noga pröva behovet av information. Utdrag eller upplysningar ur registret får begäras endast om skälet till det uppväger det intrång eller men i övrigt det innebär för den som berörs.

6 & Utöver vad som följer av 14 kap. sekretesslagen (1980:100) Skall ett utdrag ur eller en upplysning om innehållet i registret lämnas när detta begärs av

1. myndighet i den utsträckning regeringen för vissa slag av åren- den ger tillstånd till det samt

2. enskild iden utsträckning regeringen för vissa typer av fall ger tillstånd till det och det behövs för att pröva en fråga om anställning eller uppdrag i en verksamhet som avser vård eller som är av betydelse för förebyggande eller beivrande av brott eller

— i annat fall, om den enskilde styrker att hans rätt är beroende av upplysning ur registret och regeringen medger att upplysningen meddelas.

7 5 Uppgifter som är nödvändiga för att framställa rättsstatistiken skall lämnas till Brottsförebyggande rådet.

Till utlandet

8 5 Ett utdrag ur eller en upplysning om innehållet i registret får lämnas till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av en internationell konvention som Sverige har biträtt.

Uppgifter får på begäran även lämnas till polis- eller åklagarmyn— dighet i en stat som är ansluten till internationella kriminalpolisorgani- sationen eller till denna organisation om det behövs för att myndig- heten eller organisationen skall kunna förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott eller för ett utlänningsärende.

Regeringen får meddela föreskrifter om att uppgifter får lämnas till polis- eller åklagarmyndighet i annan stat än som sägs i andra stycket, om det behövs för utredning i ett brottmål eller ett utlänningsärende.

Regeringen får också meddela föreskrifter om att uppgifter be- träffande den som är medborgare i en annan stat eller som har hem- vist där, länmas till en myndighet i den staten.

Att uppgifter får lämnas ut även i vissa andra fall framgår av

1 kap. 3 & tredje stycket sekretesslagen (1980:100).

Utlämnande myndighet

9 (5 En begäran om utlämnande av uppgifter prövas av Rikspolis- styrelsen. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får dock meddela föreskrifter om att en polismyndighet i vissa fall får lämna ut uppgifter.

Gallring

10 & En uppgift skall gallras

1. när en förundersökning har avslutats utan att åtal väckts med an- ledning av misstanken,

2. när åtal som har väckts med anledning av misstanken har lagts ned,

3. när domstol har meddelat dom eller beslut med anledning av misstanken eller den misstänkte har godkänt strafföreläggande som har utfärdats i anledning av misstanken. Om den tilltalade har frikänts skall uppgift i misstankeregistret gallras först när domen har vunnit laga kraft eller

4. när en begäran om utlämning har avslagits eller verkställts. Vad som sägs i första stycket skall i tillämpliga delar gälla även uppgifter om talan om förvandling av böter.

Sekretess

11 5 Den som med stöd av denna lag har fått del av uppgifter om annans personliga förhållanden får inte obehörigen röja vad han sålunda erfarit.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

Rättelse och skadestånd

12 & Persondatalagens regler om rättelse och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med Stöd av lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

3. Förslag till lag om polisens behandling av person- uppgifter m.m. (polisdatalag)

Härigenom föreskrivs följande. Allmänna bestämmelser Lagens tillämpningsområde

1 & Vid behandling av personuppgifter inom polisen gäller person- datalagen (0000:00) om inte avvikande bestämmelser meddelas i denna lag.

2 & Lagen gäller vid behandling av personuppgifter i polisens verksamhet för att

1. förebygga brott och andra Störningar av den allmänna ordningen och säkerheten,

2. övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra stör- ningar därav samt ingripa när sådana har inträffat eller

3. bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under allmänt åtal.

Lagen gäller också behandling av sådana uppgifter som avses i 26 och 27 55.

3 5 Lagen gäller inte för behandling av personuppgifter som företas med stöd av lagen (0000:00) om det allmänna belastningsregistret eller lagen (0000100) om misstankeregister. Lagen gäller inte heller vid insamling av personuppgifter genom teleavlyssning, teleövervakning eller kameraövervakning.

Definitioner

4 & Med underrättelseverksamhet avses i denna lag polisverksamhet som

syftar till att klarlägga om brottslig verksamhet har förekommit, pågår eller kan förutses och

— inte utgör förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken. Medkriminalunderrättelseverksamhetavsesannanunderrättelseverk- samhet än den som bedrivs av Säkerhetspolisen.

Med DNA-analys avses varje förfarande som kan användas för analys av deoxyribonukleinsyra (deoxyribonucleic acid).

Behandling av personuppgifter

5 & Uppgifter om en person får inte behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening eller hälsa eller sexuella läggning.

Om uppgifter om en person behandlas på annan grund får uppgifter— na kompletteras med sådana uppgifter som avses i första stycket, om det är oundgängligen nödvändigt för syftet med behandlingen.

6 & Personuppgifter som behandlas skall förses med upplysningar om uppgiftslärnnares trovärdighet och uppgifternas riktighet i sak. Sådana upplysningar behöver dock inte lämnas om det saknar betydelse för syftet med behandlingen.

Utlämnande av uppgifter

7 5 Uppgifter som är nödvändiga för att framställa rättsstatistiken skall lämnas till Brottsförebyggande rådet.

8 & Uppgifter får lämnas ut till en utländsk myndighet eller en mellan- folklig organisation, om utlämnandet följer av en internationell konvention som Sverige har biträtt.

Regeringen får meddela föreskrifter om att uppgifter på begäran får lämnas till polis- eller åklagarmyndighet i en stat som är ansluten till internationella kriminalpolisorganisationen eller till denna organisation, om det behövs för att myndigheten eller organisationen skall kunna förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott.

Att uppgifter får lämnas ut även i vissa andra fall framgår av 1 kap. 3 & tredje stycket sekretesslagen (1980:100).

9 & Regeringen får förordna att uppgifter får lämnas ut även i andra fall än som sägs i 7 och 8 55.

Rättelse och skadestånd

10 & Persondatalagens regler om rättelse och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Särskilda bestämmelser om behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet

11 5 I kriminalunderrättelseverksamhet får personuppgifter behandlas helt eller delvis automatiskt endast i särskilda undersökningar rörande viss allvarlig brottslighet

— vilka syftar till att ge underlag för beslut om förundersökning eller om särskilda åtgärder för att förebygga eller förhindra brott och

— som leds av Rikspolisstyrelsen eller en polismyndighet där en länspolismästare är chef.

Personuppgifter får också samlas in och lagras i kriminalunderrättel- seregister.

12 & Ett beslut att inleda sådan behandling av personuppgifter som avses i 11 & skall innehålla uppgifter om ändamålet med behandlingen och när den särskilda undersökning som avses skall vara avslutad samt de föreskrifter i övrigt som behövs för att förebygga otillbörligt intrång i de registrerades personliga integritet.

Rikspolisstyrelsen skall föra en förteckning över beslut att behandla personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet.

13 & Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet.

Särskilda bestämmelser om register

14 & De särskilda bestämmelserna om register gäller inte

behandling av personuppgifter i samband med en förunder- sökning eller annan undersökning eller utredning eller

manuella register.

15 5 Om inte annat Sägs är Rikspolisstyrelsen persondataansvarig för de register som avses i denna lag och för andra register som förs för hela polisväsendets behov.

Underrättelseregister

Säkerhetspolisens register

16 & Hos Rikspolisstyrelsen skall föras ett register som har till ändamål

att underlätta spaning i syfte att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet eller bekämpa terrorism och

— att utgöra underlag för registerkontroll enligt säkerhetsskydds- lagen (1996:627).

Säkerhetspolisen är persondataansvarig för registret som benämns SÄPO—registret.

17 5 I SÄPO-registret får föras in uppgifter som kan hänföras till en enskild person endast

1. om det finns anledning anta att den som avses med uppgiften ägnar sig åt eller har ägnat sig åt brottslig verksamhet som innefattar hot mot rikets säkerhet eller terrorism eller kommer att begå brott av sådant slag,

2. om personen har undergått registerkontroll enligt säkerhets- skyddslagen (1996:627) och därefter fått den anställning eller det uppdrag eller fått delta i den verksamhet som kontrollen avsett eller

3. om det annars finns särskilda skäl till det. Regeringen får meddela närmare föreskrifter om registrets innehåll.

18 & Uppgifter i SÄPO-registret skall lämnas till länsstyrelse för sådan prövning av personal hos ett auktoriserat bevakningsföretag som avses i lagen (1974:191) om bevakningsföretag. Detsamma gäller vid prövning av föreståndaren för verksamheten eller av ledamöter i bevakningsföretags styrelse.

19 & Uppgifter som kan hänföras till en enskild person skall gallras när de inte längre behövs för sitt ändamål. Regeringen får meddela föreskrifter om att uppgifter i stället får bevaras för forskningsända- mål.

Kriminalunderrättelseregister

20 & I kriminalunderrättelseverksamhet får register föras endast för att ge underlag för beslut om särskilda undersökningar som avser viss all- varlig brottslighet. Sådana register får föras även av en polismyndighet där en länspolismästare är chef.

21 5 I ett kriminalunderrättelseregister får föras in uppgifter som kan hänföras till en enskild person endast om den som avses med uppgif- ten på konkreta grunder kan antas ägna sig eller ha ägnat sig åt allvarlig brottslighet eller kan antas komma att begå allvarliga brott.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får registreras.

22 & Uppgifterna i ett kriminalunderrättelseregister skall gallras ett år efter det att en sådan uppgift om personen som enligt 21 5 kan föranleda registrering sista gången infördes. Har en särskild under- sökning som rör en registrerad person inletts, får dock uppgifter stå kvar till dess att undersökningen har avslutats.

Register med uppgifter om DNA-analys i brottmål

23 & Register med uppgifter om resultat av DNA-analys får endast föras för att underlätta identifiering av personer i samband med utredning om brott.

245 Ett register med personuppgifter får innehålla uppgifter om resultatet av en DNA—analys som har gjorts under utredning om ett brott och som avser en person som har dömts för

1. ett sådant brott mot en persons liv eller hälsa, personliga in- tegritet eller säkerhet som avses i 3, 4, 6, 8, 12 eller 17 kap. brotts- balken, om brottet kan leda till fängelse i mer än två år,

2. ett allmänfarligt brott som avses i 13 kap. brottsbalken, om brottet kan leda till fängelse i mer än två år eller

3. försök, förberedelse, stämpling, anstiftan eller medhjälp till ett sådant brott som avses i 1 eller 2.

Regeringen får meddela föreskrifter om vilka brott som skall föranleda registrering.

25 & Registreringen av ett analysresultat skall begränsas till uppgifter som ger information om den registrerades identitet. Analysresultat som kan ge upplysning om den registrerades personliga egenskaper får inte registreras.

Utöver vad som sägs i första stycket får ett register med person- uppgifter endast innehålla upplysningar som visar i vilket ärende analysen har gjorts och vem analysen avser.

26 & Ett spårregister får innehålla uppgifter om resultatet av en DNA- analys som har gjorts under utredning om ett brott. Uppgifterna får inte kunna hänföras till en viss person. Därutöver får spårregister endast innehålla upplysningar som visar i vilket ärende analysen har gjorts.

27 & Uppgifter i spårregister får endast jämföras med analysresultat 1. som inte kan hänföras till en viss person (spåranalys), 2. som finns i DNA-register med personuppgifter eller 3. som kan hänföras till en person som är misstänkt för brott.

28 få Personuppgifter skall gallras senast tio år efter det att påföljden för brott som avses i 24 5 till fullo har verkställts eller annars upphört.

Uppgifter i spårregister skall gallras senast trettio år efter registre- ringen.

29 5 Om ett prov har tagits för DNA-analys i samband med en utred- ning Om brott, från någon som inte är misstänkt för brottet, får provet inte användas för något annat ändamål än det för vilket det togs. Ett sådant prov får inte heller sparas efter det att målet slutligt har av- gjorts.

Fingeravtrycks- och signalementsregister

30 & Bestämmelserna i 31 och 32 55 gäller endast sådana register med uppgifter om fingeravtryck, signalement och särskilda kännetecken, som förs för att underlätta identifiering av personer i samband med brott. Register som förs för detta ändamål får användas för identifie- ring av okända personer även i andra fall.

31 & Register som avses i 30 & får endast innehålla uppgifter om den

som är misstänkt eller dömd för brott eller — som har fått lämna fingeravtryck enligt 19 & lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll.

I sådant register får endast antecknas uppgifter om fingeravtryck, signalement och särskilda kännetecken samt om ärendenummer och den registrerades identitet.

32 & Uppgifter om en misstänkt person Skall gallras när förunder- sökning eller åtal mot honom läggs ned eller när åtal ogillas. Upp— gifterna får dock bevaras längre om andra uppgifter om den misstänkte Skall bevaras med stöd av 33 5. När dessa uppgifter gallras skall även uppgifter i fingeravtrycks- och signalementsregister gallras.

Om den misstänkte döms får uppgifterna om honom bevaras till dess att samtliga uppgifter om honom har gallrats ur det allmänna be- lastningsregistret.

Regeringen får meddela föreskrifter om gallring av uppgifter avseende den som har fått lämna fingeravtryck enligt lagen om särskild utlänningskontroll.

Register över kvarstående brottsmisstankar

33 & Om en förundersökning mot en person har lagts ned på grund av bristande bevisning får uppgifter om brottsmisstanken lagras i register endast under förutsättning att

den misstänkte enligt åklagares bedömning alltjämt är skäligen misstänkt för brottet och

uppgifterna behövs för att förundersökningen skall kunna tas upp på nytt.

Uppgifterna skall gallras senast efter tre år, om inte särskilda skäl föranleder annat.

34 5 Uppgift om att en person är misstänkt för brott får inte lagras i register om åtal mot den misstänkte har lagts ned eller om han genom lagakraftvunnen dom har frikänts.

Register som förs för övervakning av personer

35 & Register som förs för att underlätta övervakning av personer som kan antas komma att begå brott, får endast innehålla uppgifter om dömda personer som antingen är allvarligt kriminellt belastade eller som kan antas vara farliga för annans personliga säkerhet.

Personuppgifter skall gallras senast när samtliga uppgifter om personen har gallrats ur det allmänna belastningsregistret.

Närmare föreskrifter om innehållet i registret meddelas av regering- en eller den myndighet regeringen bestämmer.

Andra register

36 & Innan ett register inrättas skall registrets ändamål och innehåll bestämmas samt tiden för gallring av uppgifterna i registret fastställas. Registret skall ges en särskild benämning.

Regeringen får föreskriva att uppgifter i ett register får bevaras.

37 5 Om ett register skall innehålla uppgifter som ger upplysning om att en person är dömd för brott, är eller har varit misstänkt för brott eller kan antas ta befattning med brottslig verksamhet skall registret tre veckor i förväg amnälas till Datainspektionen för förhandskontroll.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 då polisregisterlagen (1965:94) upphör att gälla. Beträffande sådan behandling av person— uppgifter som pågår vid denna tidpunkt skall den äldre lagen gälla till den tidpunkt regeringen bestämmer, dock längst till den 1 oktober 2001.

4. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 5, 7 kap. 17 och 18 55, 9 kap. 17 5, 14 kap. 5 åoch 16 kap. 1 & sekretesslagen (1980:100) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. Sekreth med hänsyn främst till intresset att förebygga eller beivra brott

1 &

Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till

1. förundersökning i brottmål,

2. angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott,

3. verksamhet som rör utredning i frågor om näringsförbud,

4. åklagarmyndighets, polismyndighets, tullmyndighets eller kust- bevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott, eller

5. Finansinspektionens verksamhet som rör övervakning enligt insiderlagen (1990:1342) eller efterlevnaden av 7 kap. 1 & lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.

För uppgift som hänför sig till Säkerhetspolisensverksamhetför att förebygga eller avslöja brott mot rikets säkerhet eller före- bygga terrorism, gäller sekretess om det inte står klart att upp- giften kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.

Motsvarande sekretess gäller i annan verksamhet hos myndig- het för att biträda åklagarmyn- dighet, polismyndighet, tull- myndighet eller kustbevakning- en med att uppdaga, utreda eller beivra brott samt hos tillsyns— myndighet i konkurs och inom

Sekretess som avses i första och andra styckena gäller i annan verksamhet hos myndig- het för att biträda åklagarmyn- dighet, polismyndighet, tull- myndighet eller kustbevakning— en med att uppdaga, utreda eller beivra brott samt hos tillsyns-

exekutionsväsendet för uppgift som angår misstanke om att en gäldenär har begått brott som avses i 11 kap. brottsbalken eller annat brott som har sam- band med gäldenärens närings- verksamhet.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år.

myndighet i konkurs och inom exekutionsväsendet för uppgift som angår misstanke om att en gäldenär har begått brott som avses i 11 kap. brottsbalken eller annat brott som har sam- band med gäldenärens närings- verksamhet.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år. Om särskilda skäl föranleder det får dock regeringen föreskriva att sekre— tessen enligt andra stycket får gälla under längre tid.

7 kap. Sekretess med hänsyn främst till skyddet för enskilds personliga förhållanden

Sekretess gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag ur allmänt kriminalregister eller register som förs enligt lagen (1965:94) om polisregister m.m. för uppgift som har tillförts registret. Om utlämnande av sådan uppgift gäller vad som är föreskriveti lag om register som nu har nämnts och i säkerhets- skyddslagen (1996:627) samt i förordningar som har stöd i dessa lagar. Föreskrifterna i 14 kap. gäller inte i fråga om sekretessen enligt denna para- graf-

175

Sekretess gäller för uppgift i register som förs enligt lagen (0000:00) om det allmänna be- lastningsregistret och lagen (000000) om misstankeregister, för uppgift om enskilds personli- ga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller nå- gon honom närstående lider men om uppgiften röjs.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas ut enligt vad som sägs i lagen (000000) om det allmänna belastningsregist— ret, lagen (0000:00) om miss- tankeregister och säkerhets- skyddslagen (1996:627) samt i förordningar som har stöd i dessa lagar.

I annat fall än som avses i I 7 & gäller sekretess i verksam- het som avser förande av eller uttag ur register

] . för uppgift som har tillförts Särskilt register, som förs över strafföreläggande och föreläg- gande av ordningsbot, och inte hänför sig till registrering som avses i 15 kap. 1 &,

2. för annan uppgift hos Riks- polisstyrelsen, som angår brott eller den som har misstänkts, åtalats eller dömts för brott, om uppgiften har lämnats dit för databehandling inom rättsväsen- dets informationssystemi annat register än som avses i 1,

3. för belastningsuppgift som har tillförts körkortsregistret,

4. för uppgift som har till— förts Särskilt register som för- fattningsenligt förs hos myndig- het angående brott eller tjänste- förseelser begångna av personer som är eller har varit verksam- ma hos myndigheten.

Sekretessen enligt första stycket ] gäller inte i ärende om strajföreläggande eller före— läggande av ordningsbot.

18ä

Sekretess gäller för uppgift i särskilt register, som förs över strajförelägganden och före- lägganden av ordningsbot, och inte hänför sig till registrering som avses i 15 kap. 1 5, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Sekretessen enligt första stycket gäller inte i ärende om straföreläggande eller före- läggande av ordningsbot.

Sekretess gäller för uppgift som har tillförts särskilt register som författningsenligt förs hos myndighet angående brott eller tjänsteförseelser begångna av personer som är eller har varit verksamma hos myndigheten.

Sekretess gäller hos luftfartsverket i verksamhet, som avser förande av eller uttag ur certifikatregistret, för uppgift som angår brott eller enskilds hälsotillstånd, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

9 kap. Sekretess med hänsyn till skyddet för enskilds förhållanden av såväl personlig som ekonomisk natur

Sekretess gäller, om inte annat följer av 18 å, i

1. utredning enligt bestäm- melserna om förundersökning i brottmål,

2. angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verk- samhet för att förebygga brott eller som avser registerkontroll och särskild personutredning enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627),

3. åklagarmyndighets, polis- myndighets , tullmyndighets eller kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga, upp— daga, utreda eller beivra brott för uppgift om enskilds personli- ga eller ekonomiska förhållan- den, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs.

175

Sekretess gäller för uppgift om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden, om inte annat följer av 18 5,

1. i utredning enligt bestäm- melserna om förundersökning i brottmål,

2. i angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verk- samhet för att förebygga brott,

3. i angelägenhet som avser registerkontroll och särskild personutredning enligt säker- hetsskyddslagen (1996:627),

4. i åklagarmyndighets, polis— myndighets , tullmyndighets eller kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga, upp- daga, utreda eller beivra brott,

5. som ingår i register som förs av Rikspolisstyrelsen enligt lagen (0000:00) om polisens behandling av personuppgifter m.m. eller som annars behand- las där med stöd av samma lag samt

6. i verksamhet som avser databehandling inom rättsväsen- dets informationssystem.

För uppgift om att en person är dömd för brott, är eller har varit misstänkt för brott eller

kan antas ta befattning med brottslig verksamhet, gäller sekretessen enligt första stycket om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. För andra uppgifter gäller sekretessen om

det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.

Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första stycket, för an- mälan eller utsaga från enskild, om det kan antas att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften

röjs.

Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i den särskilda lagstiftningen om unga lagöverträdare.

Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i den särskilda lagstiftningen om unga ' lagöverträdare. Uppgifter får vidare lämnas ut enligt vad som sägs i säkerhetsskyddslagen (1996:627) och lagen (000000) om polisens behandling av personuppgifter m.m. samt i för- ordningar som har stöd i dessa lagar.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

14 kap. Bestämmelser om vissa begränsningari sekretessen och om förbehåll

5 &

Sekretess hindrar inte att sökande, klagande eller annan part i mål eller ärende hos domstol eller annan myndighet tar del av handling eller annat material i målet eller ärendet. Handling eller annat material får dock inte lämnas ut, i den mån det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs. I sådant fall skall myndigheten på annat sätt lämna parten upplysning om vad materialet innehåller, i den mån det behövs för att han skall kunna ta till vara Sin rätt och det kan ske utan allvarlig skada för det intresse som sekretessen skall skydda.

Sekretess hindrar aldrig att part i mål eller ärende tar del av dom eller beslut i målet eller ärendet. Inte heller innebär sekretess be- gränsning i parts rätt enligt rättegångsbalken att få del av alla om- ständigheter som läggs till grund för avgörande av mål eller ärende.

Första och andra styckena tillämpas inte, om avvikande be- stämmelser har meddelats i lag.

Första och andra styckena tillämpas inte, om avvikande be- stämmelser har meddelats i lag. Andra stycket tillämpas inte heller i mål om utlämnande av uppgifter som förekommer i

Säkerhetspolisens verksamhet om det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet eller därför att det kan antas att syftet med beslutade eller förut- sedda åtgärder annars motver— kas eller den framtida polisverk- samheten skadas.

16 kap. Om ansvar på tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagens områden för brott mot tystnadsplikt

1 5

Att friheten enligt 1 kap. 1 & tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 & yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 5 första stycket 1 och 2, 4 5 1—8 samt 5 & 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 & första stycket samt 3 & första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrund- lagen. De fall av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 5 första stycket 3 och 5 5 2 tryckfrihets- förordningen samt 5 kap 1 5 första stycket och 3 5 första stycket 3 yttrandefrihets grundlagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplik- ten följer av

12. förbehåll enligt 9 då lagen (1965:94) om polisregister m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

5. Förslag till lag om ändring i arkivlagen (1990:782)

Härigenom föreskrivs att punkt 4 i övergångsbestäimnelserna till arkivlagen ( 19901782) skall upphöra att gälla den 1 januari 1999.

6. Förslag till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen

(1996:627)

Härigenom föreskrivs att 12 5, 21 och 22 55 samt 25 & säkerhets- skyddslagen (1996:627) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Med registerkontroll avses att uppgifter hämtas från polisregis- ter.

215

Utlämnande av uppgifterfrån polisregister vid registerkon- troll får omfatta

1. för säkerhetsklass 1 eller 2: varje uppgift som finns till- gänglig i polisregister om den kontrollerade och, om det är oundgängligen nödvändigt, om make eller sambo, och

2. för säkerhetsklass 3: upp— gifter om den kontrollerade i person- och belastningsregistret hos Rikspolisstyrelsen och i Säkerhetspolisens register.

Vid registerkontroll enligt 14 & får utlämnandet omfatta alla uppgifter om den kontrolle— rade som finns i Säkerhetspoli- sens register samt de uppgifter om den kontrollerade som finns i person- och belastningsregist- ret hos Rikspolisstyrelsen om

125

225

Föreslagen lydelse

Med registerkontroll avses att uppgifter hämtas från register som omfattas av lagen (000000) om det allmänna belastningsregistret, lagen (0000-00) om misstankeregister och lagen (000000) om polisens behandling av personuppgifter m.m.

Utlämnande av uppgifter vid registerkontroll får omfatta

1. för säkerhetsklass 1 eller 2: varje uppgift som finns till- gänglig om den kontrollerade och, om det är oundgängligen nödvändigt, om make eller sambo, och

2. för säkerhetsklass 3: upp- gifter om den kontrollerade i det allmänna belastningsregistret, misstankeregistret och SÄPO— registret.

Vid registerkontroll enligt 14 5 får utlämnandet omfatta alla uppgifter om den kontrolle- rade som finns i SÄPO-registret samt de uppgifter om den kon- trollerade som finns i det all- männa belastningsregistret och misstankeregistret om dom eller

dom eller misstanke om brott misstanke om brott som avsesi som avses i — 3 kap. 1, 2, 5 och 6 åå brottsbalken, 4 kap. 1—6, 8 och 9 åå brottsbalken, — 6 kap. 1 och 2 åå brottsbalken, 8 kap. 4—6 åå brottsbalken, —— 9 kap. 3 och 4 åå brottsbalken, 12 kap. 3 och 5 åå brottsbalken, 13 kap. 1—5 b och 7 åå brottsbalken, — 16 kap. 1—3, 5, 6 och 8 åå brottsbalken, — 17 kap. 1 åbrottsbalken, 18 kap. 1 och 3—5 åå brottsbalken, 19 kap. brottsbalken, 1 och 3 åå narkotikastrafflagen (1968:64), och T 9 kap. 1 å vapenlagen (1996:67). Aven uppgift om försök och förberedelse till dessa gärningar får lämnas ut.

Innan en uppgift som har kommit fram vid registerkon- troll eller särskild personutred- ning får lämnas ut för säker- hetsprövning, skall den som uppgiften avser ges tillfälle att yttra sig över uppgiften. Detta gäller dock inte om uppgiften omfattas av sekretess i förhål- lande till den enskilde enligt någon annan bestämmelse i sekretesslagen (1980:100) än 7kap. 17 å.

Även om uppgiften omfattas av sådan sekretess, skall den som uppgiften avser ges tillfälle att yttra sig innan uppgiften lämnas ut, om hans eller hennes intresse av att få yttra sig skäli- gen bör ha företräde framför det intresse som sekretessen skall

skydda.

25å

Innan en uppgift som har kommit fram vid registerkon- troll eller särskild personutred- ning får lämnas ut för säker- hetsprövning, skall den som uppgiften avser ges tillfälle att yttra sig över uppgiften.

Om uppgiften omfattas av sekretess i förhållande till den enskilde gäller detta dock en- dast om den enskildes intresse av att få yttra sig skäligen bör ha företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

7. Förslag till förordning om det allmänna belastnings- registret

Härigenom föreskrivs följande.

1 å Med belastningsregister avses i denna förordning det register som avses i lagen (0000:00) om det allmänna belastningsregistret.

8. Förslag till förordning om misstankeregister

Härigenom föreskrivs följande.

1 5 Med misstankeregister förstås i denna förordning det register som avses i lagen (0000100) om misstankeregister.

Innehåll

2 å Beträffande den som registreras enligt 3 å lagen (0000:00) om misstankeregister Skall registret tillföras uppgifter om

1. namn och personnummer eller de andra uppgifter som behövs för identifiering av den registrerade,

2. de brott som misstanken avser,

3. årendenummer och vid vilken myndighet som ärendet handläggs,

4. om åklagare har övertagit ledningen av en förundersökning som har inletts av en polismyndighet,

5. om den misstänkte har underrättats om misstanke om brott enligt 23 kap. 18 å rättegångsbalken,

6. beslut att väcka åtal eller talan om förvandling av böter och

7. beslut som gäller anhållande, häktning eller intagning i anstalt eller för vård enligt lagen (1991:1122) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1988:870) om vård om missbrukare i vissa fall.

3 å Uppgifter om misstanke skall inte antecknas om misstanken gäller 1. vållande till kroppsskada eller sjukdom i samband med trafik- olycka enligt 3 kap. 8 å brottsbalken, 2. egenmäktigt förfarande bestående i olovlig uppställning av fordon på någon annans parkeringsplats enligt 8 kap. 8 å brottsbalken eller 3. förargelseväckande beteende enligt 16 kap. 16 å brottsbalken.

4 å Rikspolisstyrelsen får föreskriva att registrering enligt 3 och 4 åå lagen om misstankeregister skall begränsas utöver vad som följer av denna förordning.

Utlämnande av uppgifter

5 å Fullständigt utdrag ur misstankeregistret skall lämnas på begäran av

1. det statsråd som är föredragande i ärende enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll, i ärende om nåd i brottmål, i ärende om upphävande av domstols beslut om utvisning på grund av brott

enligt utlänningslagen (1989z529) eller i ärende om överförande av straffverkställighet enligt lagen (1972:260) om internationellt sam- arbete rörande verkställighet av brottmålsdom; eller den statsrådet bemyndigar därtill, för utredning i sådant ärende och i fråga om den som prövningen gäller,

2. det statsråd som är föredragande i ärende enligt lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap eller utlänningslagen (1989c529), eller den statsrådet bemyndigar därtill samt Utlänningsnämnden, för utredning i sådant ärende och i fråga om den som prövningen gäller,

3. länsstyrelse, i ärende då länsstyrelsen enligt lag eller förordning skall inhämta sådant utdrag

4. Statens invandrarverk samt

5. Försvarsmakten, i fråga om den som myndigheten avser att anställa i utlandsstyrkan.

6 å Uppgift om misstanke om brott för vilket åtal eller talan om förvandling av böter har väckts, skall lämnas på begäran till

1. Kriminalvårdsstyrelsen i fråga om den myndigheten avser att an- ställa inom kriminalvården eller anlita som övervakare inom frivården eller som förtroendeman enligt lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna,

2. Kriminalvårdsstyrelsen, regionmyndighet, anstalt eller häkte inom kriminalvården när uppgiften behövs för prövning av en fråga enligt lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt eller lagen (1976z371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.,

3. Kriminalvårdsnämnden när uppgiften behövs för prövning av en fråga om villkorlig frigivning,

4. Övervakningsnämnd eller frivårdsmyndighet i ärende om över- vakning av den som villkorligt frigivits, dömts till skyddstillsyn eller överförts till vård utom anstalt, i fråga om den som ärendet rör, eller beträffande den som är intagen på anstalt men erhållit tillstånd att vistas utom denna,

5. Riksbanken i fråga om den som myndigheten avser att anställa som bevaknings- eller transportpersonal,

6. statlig, kommunal eller landstingskommunal myndighet som beslutar om anställning av personal inom psykiatrisk sjukvård, vård av utvecklingsstörda eller vård av barn och ungdom, i fråga om den som myndigheten avser att anställa,

7. Lotteriinspektionen i fråga om den som myndigheten vid pröv- ning enligt lotterilagen (1994:1000) överväger att ge tillstånd att få anordna roulettspel, tärningsspel och kortspel,

8. Sprängämnesinspektionen i fråga om den som myndigheten vid lämplighetsprövning enligt förordningen ( 1988: 1 145) om brandfarliga och explosiva varor, överväger att ge tillstånd,

9. Socialnämnd i ärende om adoption eller vårdnad om barn, 10. Socialnämnd i ärende om medgivande att ta emot barn m.m.

enligt 25—28, 30 och 31 åå socialtjänstlagen (1980z620) samt åtgärder enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,

11. Luftfartsverket i fråga om den som myndigheten vid lämplig- hetsprövning enligt luftfartskungörelsen (19611558), överväger att ge tillstånd, 12. Vägverket i fråga om den som myndigheten vid lämplighets— prövning enligt 64, 68 och 69 åå körkortsförordningen (l977:722), överväger att ge tillstånd, 13. Finansinspektionen i fråga om den som myndigheten vid lämp- lighetsprövning av större ägare enligt försäkringsrörelselagen (1982:713), bankrörelselagen (1987:617), lagen (1991:981) om värde- pappersrörelse eller lagen (1992: 1610) om kreditmarknadsbolag över- väger att ge tillstånd, 14. Fastighetsmäklarnämnden i fråga om den som myndigheten vid lämplighetsprövning enligt fastighetsmäklarlagen (1995z400), över— väger att ge tillstånd, 15. Revisorsnämnden i fråga om den som myndigheten vid lämplig- hetsprövning enligt lagen (1995:528) om revisorer, överväger att ge tillstånd, 16. Totalförsvarets pliktverk och Försvarsmakten i fråga om total- försvarspliktiga som skrivs in eller är inskrivna för värnplikt enligt lagen (1994: 1809) om totalförsvarsplikt, 17. Alkoholinspektionen, för införande i myndighetens register över dem som har tillstånd enligt alkohollagen eller som är företrädare för tillståndspliktig verksamhet samt i fråga om den som myndigheten vid lämplighetsprövning enligt 7 kap. 1 å alkohollagen (1994:1738) över- väger att ge tillstånd samt 18. kommun, i fråga om den som har anmält ett förvärv av hyres- fastighet enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet, om förvärvstillstånd får vägras.

7 å Uppgift om misstanke om brott för vilket åtal eller talan om förvandling av böter har väckts, får på begäran lämnas till

1. larminstallationsföretag, som avses i lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m., i fråga om den som före- taget avser att anställa för larminstallationer eller

2. enskild sammanslutning eller person som beslutar om anställning av personal inom psykiatrisk sjukvård, vård av utvecklingsstörda eller vård av barn och ungdom, i fråga om den som den enskilde avser att anställa.

Utlämnande myndighet

8 å Rikspolisstyrelsen får bestämma att utdrag enligt 5—6 åå denna förordning får lämnas av en polismyndighet.

Övrigt

9 å Den som i tjänsten tar del av uppgifter ur det allmänna belast- ningsregistret och därvid får anledning anta att registrets innehåll är

oriktigt, skall genast anmäla det till Rikspolisstyrelsen.

10 å Rikspolisstyrelsen får meddela föreskrifter om hur utdrag ur registret skall begäras och lämnas.

SOU 1997:65 1 Utredningens uppdrag och arbete 1.1 Utredningens direktiv

Utredningen har i uppdrag att utarbeta förslag till en rättslig reglering av ett nytt belastningsregister och ett misstankeregister. I uppdraget ingår också att överväga om det behövs några ändringar i polis- registerlagen med anledning av att nya register Skall ersätta polisens person- och belastningsregister (PBR). Utredningen skall vidare överväga och lämna förslag till andra närliggande författningsändring— ar som kan komma att aktualiseras under arbetets gång. Uppdraget omfattar även Säkerhetspolisens register.

En utgångspunkt för utredningsarbetet skall vara att skapa enkla och lättbegripliga regler som är anpassade efter den tekniska utvecklingen. Det medför bl.a. att reglerna bör utgå från att register skall få föras med hjälp av ADB. Det skall särskilt uppmärksammas att den enskildes personliga integritet får ett erforderligt skydd.

Utredningen skall också ta hänsyn till Sveriges internationella åtaganden, bl.a. Europarådets konvention till skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter, den s.k. dataskydds- konventionen och Europarådets rekommendation, No. R (87) 15, om användningen av personuppgifter inom polissektom.

Författningsregleringen skall i övrigt ske med huvudsaklig ut- gångspunkt i de i dag gällande materiella bestämmelserna i kriminal- och polisregisterförfattningarna. Av särskild vikt är att författningarna utformas i överensstämmelse med datalagens reglering till skydd för den personliga integriteten. Inom denna ram står det dock utredningen fritt att föreslå de förändringar som kan anses erforderliga. Några av de frågor som skall tas upp behandlas i det följande.

Registerändamålet skall ge ramen för registrets innehåll och använd- ning. Varken kriminal- eller polisregisterlagen innehåller någon ända- målsbestärnmelse. Såväl Europarådets rekommendation om använd- ningen av personuppgifter inom polissektom som datalagen tillmäter emellertid ändamålsbestämmelserna grundläggande betydelse. Det är alltså av vikt att det utformas ändamålsbestänunelser för registren.

Det kommer även i framtiden att finnas behov av polisregister för bl.a. polisens utrednings- och spaningsverksamhet. Eftersom person- och belastningsregistret inte längre skall regleras av polisregisterlagen måste denna lag ses över. Det bör då bl.a. övervägas om definitionen av polisregister bör ändras.

Beträffande belastningsregistret skall utgångspunkten vara att registreringen skall motsvara registreringen av belastningsuppgifter i person- och belastningsregistret. Det skall dock övervägas — vilken nivå som bör gälla registrering av bötesstraff, — den närmare omfattningen av registrering enligt 83 å körkortsför- ordningen och i vilken utsträckning åtalsunderlåtelser skall registreras.

Misstankeregistret är i första hand avsett för samordning av pågående brottsutredningar om samma person, men kommer också att ha en viss betydelse vid brottsspaning och lämplighetsprövningar. Beträffande misstankeregistret skall utgångspunkten vara att det däri skall registreras samma uppgifter som i dag registreras enligt den s.k. personbladsrutinen. Uppgifter bl.a. om den som är skäligen misstänkt för brott och som vid brottets förövande fyllt 15 år skall alltså tas in i registret. Förutom uppgifter enligt personbladsrutinen skall i misstankeregistret antecknas talan om förvandling av böter. Ut- redningen skall därutöver överväga vilka ytterligare uppgifter som lämpligen bör tas in i registret.

Bestämmelserna i kriminal- och polisregisterförfattningama om när uppgifter skall utgå ur registret och om rehabilitering skall ersättas med regler om gallring. Gallringsreglema skall utformas med utgångspunkt i de regler som gäller i dag. Utredningen skall, bl.a. mot bakgrund av att rehabiliteringsreglema skall tas bort, överväga hur reglerna skall utformas — för att uppgifter inte skall bevaras längre än nödvändigt med hänsyn till ändamålet med registret och för att tillgodose arkivlagens krav.

Av tilläggsdirektiven framgår att utredningen beträffande Säkerhets— polisens register skall lämna förslag till hur registren skall bli mer tillgängliga för allmänheten. Uppdraget kan uppfattas så att absolut sekretess inte längre skall gälla. Utredningen kan enligt direktiven förutsättningslöst överväga olika lösningar, t.ex. tidsbegränsad sekretess eller en sekretessbestämmelse med ett Skaderekvisit.

En annan fråga som skall övervägas är i vilken utsträckning myndigheter och enskilda skall få del av uppgifter ur registren. Utgångspunkten skall vara de i dag gällande bestämmelserna i kriminal- och polisregisterförfattningarna. Utredningen skall dock särskilt beakta att uppgifter skall lämnas ut restriktivt och att fler uppgifter inte skall lämnas än det finns behov av. Mot bakgrund härav skall utredningen överväga den närmare omfattningen av uppgiftslämnandet,

om det behövs särskilda bestämmelser för t.ex. körkortsändamål,

omfattningen av uppgiftslämnande till utländska myndigheter och utländska organ samt om den enskildes rätt att få del av de uppgifter som finns om honom själv i registren bör utvidgas.

Utredningsdirektiven har tagits in som bilaga 1 och 2.

Till utredningen har överlämnats fem ärenden rörande tillgång till innehållet i polisregister. För det första har Rikspolisstyrelsen begärt att regionchef eller styresman för anstalt inom kriminalvården skall ha rätt att få uppgifter ur polisregister direkt från polisstyrelse. Vidare har från Utrikesdepartementet överlämnats frågan om Kommerskolle- giet vid prövning av ansökningar om auktorisation eller godkännande som revisor, tolk eller översättare bör få tillgång till polisregister. Värnpliktsverket har begärt rätt att genom utdrag ur polisregister få uppgift om vilken domstol som har avgjort ett mål om värnpliktsbrott. Riksskatteverket har begärt att kronofogdemyndighet genom en ändring i polisregisterlagen ges en generell rätt till uppgifter ur polisregister eller, i andra hand, att regeringen ger kronofogdemyndig— heterna rätt att få uppgifter om våldsbrott. Slutligen har Hyres- gästernas Riksförbund framfört önskemål om att kommunerna skall ges tillgång till uppgifter ur polisregister vid prövning av förvärvstill— stånd enligt lagen (1975 :1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.

Vid utformningen av författningsregleringen kan det också komma att bli nödvändigt att överväga om det behövs några ändringar i sekretesslagen. Av direktiven framgår slutligen att utredningen, utöver de frågor som har angivits ovan, får ta upp andra närliggande frågor i den utsträckning utredningen bedömer det erforderligt.

1 .2 Utredningsarbetet

Utredningen lade i mars 1996 fram ett delbetänkande, Kriminal- underrättelseregister DNA-register (SOU 199635). Vi har därefter i enlighet med de ursprungliga direktiven och tilläggsdirektiven fortsatt vårt arbete med att bl.a. utarbeta förslag till en rättslig reglering av dels ett nytt belastningsregister och ett misstankeregister, dels polisens behandling av personuppgifter i övrigt. I samband därmed har vi samrått med Datainspektionen, Rikspolisstyrelsen och Brottsföre- byggande rådet. Vi har vid ett flertal tillfällen inhämtat synpunkter från de tjänstemän på Rikspolisstyrelsen som arbetar med uppbyggna— den av de nya belastnings- och misstankeregistren. Utredaren har vidare orienterat sig om Säkerhetspolisens register. Slutligen har vi haft fortlöpande kontakter med Datalagskommittén.

2. Gällande rätt

Detta avsnitt innehåller en översiktlig beskrivning av reglerna om kriminalregister, polisregister och körkortsregistrets belastnings- del samt bestämmelserna i datalagen och sekretesslagen. En närmare redogörelse ges i samband med våra överväganden i olika delar. Avslutningsvis ges en kort beskrivning av Europa- rådets rekommendation om användningen av personuppgifter inom polissektom m.m.

2.1. Inledning

Det allmänna kriminalregistret innehåller uppgifter om personer som har dömts till andra påföljder än böter. Registret förs av Rikspolissty— relsen. För registret gäller bestämmelserna i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister (kriminalregisterlagen) och kriminalregister- kungörelsen (1973 :58). Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna för också olika slag av polisregister. För dessa gäller bestämmelserna i lagen (1965:94) om polisregister m.m. (polisregisterlagen) och polis- registerkungörelsen (1969z38).

År 1971 fördes det allmänna kriminalregistret över från Kriminal- vårdsstyrelsen till Rikspolisstyrelsen. Skälen till detta var önskemål om att minska den dubbelregistrering som då förekom och de kostnader som hängde samman därmed. I samband med överföringen samman- fördes kriminalregistret med det centrala personregister som fördes hos Rikspolisstyrelsen. Det samordnade registret, som förs med hjälp av automatisk databehandling (ADB), kallas person- och belastnings- registret. För detta gäller Olika regler beroende på om det är fråga om dess användning som kriminalregister eller polisregister. I det förra fallet gäller kriminalregisterlagen och 1 det senare polisregisterlagen.

Överföringen av det allmänna kriminalregistret från Kriminal- vårdsstyrelsen till Rikspolisstyrelsen utgjorde en del av uppbyggnaden av rättsväsendets informationssystem (RI—systemet). Detta projekt, som påbörjades år 1967, leddes tidigare av samarbetsorganet för rättsväsen— dets informationssystem, SARI. Numera skall i stället frågor om upp- byggnad eller om standarder i systemet beredas av den registeran- svariga myndigheten i samråd med övriga berörda centrala myndig- heter.

RI-systemet regleras i kungörelsen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem (RI-förordningen). Enligt denna skall det finnas ett inforrnationssystem grundat på ADB för att insamla, lagra, bearbeta och lämna uppgifter som har samband med verksamheten inom polis-, åklagar- och domstolsväsendet samt kriminalvården. Inforrnationssys- temet skall bestå av olika delsystem.

De system som hittills har utvecklats inom ramen för RI-projektet tillhör med några undantag följande grupper: — BROTTSRI. System för brottmålsförfarandet i vid mening hos polis, åklagare och de allmänna domstolarna samt för förfarandet inom kriminalvården. RÄTTSDATA/LAGRI. System för diarieföring, beslutsregistrering, textbehandling och inforrnationssökning. PLANRI . System för planering och uppföljning inom rättsväsendet.

2.2. Kriminalregistret

Bestämmelser om kriminalregister finns i kriminalregisterlagen och kriminalregisterkungörelsen. Som nämnts är kriminalregistret i prak- tiken en del av person— och belastningsregistret.

Registret innehåller sådana uppgifter som främst behövs i dom- stolarnas verksamhet för att brottsbalkens regler om sammanträffande av brott och förändring av påföljder skall kunna tillämpas. I registret förs in uppgifter om domar på fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård liksom uppgifter om åtgärder enligt 34 kap. brottsbalken. Registret skall också innehålla uppgifter om strafföreläggande avseende villkorlig dom. Bötesstraff antecknas inte i registret i andra fall än då förvandlingsstraff har ålagts.

I registret skall vidare antecknas uppgifter om straffverkställighet, nåd och resning. I registret finns också vissa uppgifter om påföljder som har ådömts i något aimat land.

2.3. Polisregister m.m.

2.3 . 1 Polisregisterlagstiftningen

Bestämmelser om polisregister finns i polisregisterlagen och polis- registerkungörelsen.

Med polisregister avses enligt polisregisterlagen register som förs hos Rikspolisstyrelsen eller någon annan polismyndighet för att tjäna till upplysning om brott, för vilka någon har misstänkts, åtalats eller dömts, eller om någons personliga förhållanden i övrigt.

Enligt polisregisterlagen skall innehållet i polisregister begränsas till uppgifter som är nödvändiga för att polisen skall kunna förebygga och uppdaga brott samt fullgöra sin verksamhet i övrigt. Närmare före— skrifter om innehållet i Rikspolisstyrelsens polisregister finns i 2—7 åå polisregisterkungörelsen. Dessa regler innebär bl.a. att det i polis— register, förutom sådana uppgifter som skall antecknas i kriminal- registret, skall tas in uppgifter om vissa bötesdomar och godkända strafförelägganden, åtalsunderlåtelser i vissa fall, beslut om utvisning enligt 4 kap. 7 å utlänningslagen (1989z529), beslut om utlämning och beslut om besöksförbud.

Innehållet i polisregister är enligt 1 å polisregisterlagen inte begränsat till anteckningar om påföljder. Med stöd av 2å andra stycket polisregisterlagen har i 6å polisregisterkungörelsen före- skrivits att i polisregister får föras in även uppgifter om den som är misstänkt för brott och uppgifter om någon annans personliga förhållanden. Som villkor för sådan registrering gäller att denna är nödvändig för att polisen skall kunna förebygga och uppdaga brott och att uppgifterna är av särskild betydelse för brottsspaning.

I polisregister får vidare tas in bl.a. uppgifter som har kommit in från annat nordiskt land eller från en stat som är ansluten till Interpol eller från denna organisation, under förutsättning att uppgiftens innehåll motsvarar en sådan uppgift som enligt det föregående får antecknas i polisregister.

I polisregisterlagen finns dessutom bestämmelser om vissa särskilda register som inte utgör polisregister i polisregisterlagens mening. Bestännnelserna gäller dels register hos Generaltullstyrelsen och andra tullmyndigheter i deras brottsbekämpande verksamhet, dels ett register som förs hos Statens kriminaltekniska laboratorium för dess sakkun- nigutlåtanden.

2.3.2 Person- och belastningsregistret

Person— och belastningsregistret är det största polisregistret. Det är främst ett belastningsregister och innehåller uppgifter om påföljder och därmed sammanhängande beslut som skall antecknas enligt kriminal- register- eller polisregisterförfattningarna.

Enligt 6 å polisregisterkungörelsen får i polisregister tas in uppgift om den som är misstänkt för brott, om det är av särskild betydelse för brottsspaning. Med stöd av denna bestämmelse registreras uppgifter enligt den s.k. personbladsrutinen, som omfattar bl.a. den som är skäligen misstänkt för brott. Personbladen ingår i RI-systemet. Uppgifter enligt personbladsrutinen är de enda uppgifter om miss- tankar som förs in i person— och belastningsregistret. Övriga uppgifter

om misstankar registreras i andra typer av polisregister.

Person— och belastningsregistret förs med hjälp av ADB. Varken kriminal- eller polisregisterförfattningarna är skrivna med utgångs— punkt i att kriminal- eller polisregister skall vara datoriserade. Det formella stödet för att föra registret med ADB finns i stället i kungörelsen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem (RI- förordningen).

Inom polisen används uppgifterna i registret såväl vid spaning och brottsutredning som vid ordnings- och trafikpolisverksamhet. Uppgif- terna används också som underlag i bl.a. körkortsärenden.

Uppgifter ur person- och belastningsregistret får under vissa förut- sättningar användas också av andra myndigheter, t.ex. i olika till— ståndsärenden. Hos domstolar och åklagare används uppgifterna för handläggningen av brottmål.

2.3.3 Vissa andra polisregister m.m.

Hos Rikspolisstyrelsen förs med stöd av polisregisterlagen flera andra register än person- och belastningsregistret. Dessa register används framför allt för brottsspaning. Hit hör bl.a. brottsanmälansregistret, det allmänna spaningsregistret, signalements- och känneteckens- registret, fingeravtrycksregistret, U-boken (med uppgifter om utvisningar), del av Interpolregistret samt beslags- och analysregistret. Till polisregistren hör också Finanspolisens analys- och spanings- register. Dessa register förs med hjälp av ADB. Dessutom finns det ett manuellt register, fotoregistret.

Även Säkerhetspolisens register regleras av polisregisterlagen. Särskilda föreskrifter för detta register finns i 5 a å förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen (förordningen ändrad genom SFS 1996:731).

Rikspolisstyrelsen för dessutom andra register som inte är polis— register i polisregisterlagens mening. Till dessa hör godsregistret och registret för efterlysta fordon samt passregistret.

Utöver de register som nämnts ovan förs vid olika polismyndigheter vissa lokala register. Det gäller bl.a. lokala spaningsregister av typen ”tillhållsregister” samt register för intern samordning av pågående utredningar. Även dessa register omfattas av polisregisterlagen. Dess— utom finns det andra typer av lokala register för vilka polisregisterla— gen inte gäller, t.ex. förundersökningsregister, dvs. tillfälliga register som gäller en viss förundersökning.

I bilaga 5 har tagits in vissa kortfattade beskrivningar av centrala och lokala register som förs inom polisen.

2.4 Körkortsregistret

Av 2 å körkortsförordningen (l977:722) framgår att det skall finnas ett för landet gemensamt körkortsregister. Körkortsregistret innehåller tre slag av uppgifter, nämligen identitetsuppgifter, körkortsuppgifter och belastningsuppgifter. Belastningsuppgifterna gäller dels uppgifter om sådana brott som anges i 83 å körkortsförordningen, dels vissa andra uppgifter, t.ex. om anmälan till länsstyrelse att en körkortsinne- havare inte längre uppfyller förutsättningama för att få ha körkort.

Enligt 90 å körkortsförordningen skall Vägverket föra körkorts— registret med hjälp av ADB. I fråga om uppgifter om brott som anges i 83 å körkortsförordningen förs registret dock av Rikspolisstyrelsen i enlighet med 21 å kungörelsen (1970:517) om rättsväsendets infor- mationssystem (RI-förordningen). Denna del av registret kallas här körkortsregistrets belastningsdel. Registreringen i belastningsdelen fyller huvudsakligen två syften. Den skall dels lämna underlag för prövningen i körkortsmål, dels ge information till åklagare och domstolar i trafikmål om tidigare trafikbrottslighet.

Bestämmelser om innehållet i körkortsregistret finns i 90 och 91 åå körkortsförordningen. I den del av registret som förs av Rikspolis— styrelsen skall enligt 91 å körkortsförordningen tas in uppgifter om brott enligt 83 å samma förordning, dvs. uppgifter om dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot varigenom körkortshavare, innehavare av traktorkort, innehavare av utländskt körkort eller någon för vilken spärrtid beslutats men ännu inte löpt ut har funnits skyldig till vissa brott. Det gäller främst brott mot trafik- brottslagen, andra trafikförfattningar, narkotikastrafflagen samt vissa brottsbalksbrott såsom misshandel och andra våldsbrott. I fråga om de allra flesta brottsbalksbrott sker dock ingen registrering, om påföljden stannat vid böter.

Regleringen i körkortsregistret är följaktligen på en gång mera omfattande och mera begränsad än registreringen i person- och belastningsregistret; i vissa fall sker anteckning då penningböter har dömts ut, i andra bara om påföljden är strängare än böter.

2.5 Datalagen

Person- och belastningsregistret liksom de övriga datoriserade register som har beskrivits i det föregående år personregister i den mening som avses i datalagen (1973:289). Därmed avses register, förteckning eller andra anteckningar som förs med hjälp av ADB och som innehåller personuppgift som kan hänföras till den som avses med uppgiften. Datalagen innehåller allmänna bestämmelser om förande av

personregister. Reglerna är avsedda att skydda mot otillbörliga intrång i enskildas personliga integritet och ställer upp villkor för bl.a. insamling av uppgifter, databehandling och användning av person- register.

Personregister får inrättas bara av den som fått licens av Data- inspektionen. Härutöver kan Datainspektionens tillstånd krävas.

Tillståndsplikten gäller för personregister som skall innehålla upp— gifter som allmänt sett kan antas medföra särskild risk för otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Tillstånd krävs bl.a. för person- register som innehåller uppgifter om att någon misstänks eller har dömts för brott eller har undergått påföljd för brott och andra liknande uppgifter. För att få tillstånd att inrätta ett sådant register krävs — med visst undantag — synnerliga skäl.

Undantagna från tillståndsplikt är s.k. statsmaktsregister, dvs. sådana register vars inrättande har beslutats av riksdagen eller regeringen. Person- och belastningsregistret liksom körkortsregistrets belastningsdel är statsmaktsregister. Även statsmaktsregister står dock under Datainspektionens tillsyn. Det innebär bl. a. att Datainspektionen har generell rätt att ta del av uppgifter i kriminal- och polisregister. Om det behövs för att förebygga otillbörligt integritetsintrång, skall Datainspektionen meddela föreskrifter även för statsmaktsregister i den mån inte regeringen eller riksdagen har meddelat föreskrifter i samma hänseende.

Flera av de övriga polisregistren som redovisats i det föregående år dock inte statsmaktsregister. I stället förs de efter tillstånd av Data- inspektionen.

Det är numera också möjligt för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Datainspektionen att meddela närmare föreskrifter för personregister som ofta förekommer inom en viss verksamhet för ett visst ändamål. Register som förs med stöd av sådana generella regler undantas från tillståndsplikt.

2.6 Sekretesslagen

15 kap. 1 å sekretesslagen (1980:100) finns regler om sekretess m.m. med hänsyn främst till intresset att förebygga eller beivra brott. Bestämmelsen gäller bl.a. för uppgifter i polisregister. En förut- sättning för att sekretess skall gälla är att det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas, om uppgiften röjs.

Sekretessen gäller i första hand hos åklagar-, polis— och tullmyndig- heterna. Eftersom sekretessen gäller för uppgift som ”hänför sig till” brottsförebyggande eller brottsbeivrande verksamhet, följer sekretessen

med uppgiften om den lämnas vidare till en annan myndighet. Även en myndighet som i annan verksamhet biträder åklagare eller polis i brottsbekämpande verksamhet är underkastad sekretess till skydd för spaning och utredning.

Bestämmelserna i 5 kap. 1 å sekretesslagen är till för att skydda det allmännas brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet. I 9 kap. 17 å sekretesslagen finns korresponderande regler till skydd för enskildas integritet när det gäller uppgifter som inte ingår i kriminal- registret eller i polisregister.

Enligt 7 kap. 17 å sekretesslagen gäller vidare sekretess i verksam- het som avser förande av eller uttag ur allmänt kriminalregister eller register som förs enligt polisregisterlagen för uppgift som har tillförts registret. Sekretessen enligt denna bestämmelse är absolut, dvs. något Skaderekvisit ställs inte upp som villkor för sekretessen. Uppgifter från registren får lämnas ut endast under de förutsättningar som anges i kriminalregisterlagen eller polisregisterlagen eller i förordning som har stöd i dessa lagar.

Sekretessen enligt 7 kap. 17 å sekretesslagen gäller också i förhål- lande till den enskilde. Kriminalregisterlagen och polisregisterlagen innehåller dock bestämmelser om utlämnande av uppgifter till den registrerade själv.

I 7 kap. 18 å sekretesslagen finns bestämmelser om sekretess för bl.a. belastningsuppgifter som har tillförts körkortsregistret. I likhet med vad som gäller enligt 7 kap. 17 å är sekretessen absolut.

2 . 7 Europarådets rekommendation om användningen av personuppgifter inom polissektom m.m.

År 1987 antogs inom Europarådet en rekommendation, No. R (87) 15, om användningen av personuppgifter inom polissektom.

Rekommendationen innehåller speciella dataskyddsregler för person- uppgifter som polisen samlar in, lagrar, använder eller överför med hjälp av ADB i syfte att förhindra och bekämpa brott eller upprätthålla allmän ordning. Endast sådana personuppgifter som är nödvändiga för att förhindra en verklig fara eller bekämpa ett visst brott får samlas in, om inte den nationella lagstiftningen tillåter ett mer omfattande uppgiftssamlande. Skilda kategorier av lagrade uppgifter skall så långt som möjligt kunna skiljas från varandra efter graden av riktighet och tillförlitlighet (”the different categories of data stored should be distinguished in accordance with their degree of accuracy or reliabili- ty”). I synnerhet skall uppgifter som grundar sig på fakta kunna skiljas från uppgifter som grundar sig på omdömen eller personliga värde- r1ngar.

Rekommendationen har fogats till detta betänkande som bilaga 4. I oktober 1988 inledde Datainspektionen en granskning av Riks- polisstyrelsens personregister. Granskningen syftade till att undersöka om nuvarande författningsreglering av polisens rätt att registrera upp- gifter om enskilda svarade mot den europeiska rekommendationen om polisregister. Undersökningen gällde också hur Rikspolisstyrelsens personregister förhöll sig till den nuvarande författningsregleringen och till de föreskrifter som Datainspektionen meddelat. I en skrivelse den 28 september 1989 överlämnade Datainspektionen till regeringen en rapport över granskningen.

I skrivelsen anges att inspektionen fått intrycket att Rikspolis- styrelsens verksamhet med registren präglas av en strävan att undvika otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Samtidigt noteras dock att författningsregleringen av polisens rätt att registrera uppgifter om enskilda personer är bristfällig mot bakgrund av den europeiska rekommendationen. Dessa brister anges bl.a. avse vissa frågor avseen- de utlämnande av uppgifter från registren samt sammanblandningen av belastnings- och misstankeuppgifter i person- och belastningsregistret.

3. Frågomas tidigare behandling

I avsnitt 3.1 lämnas en redogörelse för de tidigare förslag till ny författningsreglering av kriminalregistret och person— och be- lastningsregistret som har betydelse för vårt arbete. Av särskild vikt är propositionen (1994/95: 144) med förslag till riktlinjer för registrering av påföljder m.m. I denna principproposition, vilken godkändes av riksdagen, föreslog regeringen att person- och belastningsregistret skall ersättas av ett belastningsregister och ett nyinrättat misstankeregister. Den registrering av påföljder m.m. som i dag sker i körkortsregistrets belastningsdel skall samordnas med registreringen i belastningsregistret. I belastningsregistret skall tas in uppgifter om ådömda påföljder och liknande. I miss- tankeregistret skall huvudsakligen tas in uppgifter om den som är skäligen misstänkt för brott enligt den s.k. personbladsrutinen.

I avsnitt 3.2 återges regeringens utgångspunkter för sitt förslag och i avsnitt 3.3 regeringens ställningstagande i fråga om upp- delningen av person- och belastningsregistret i ett belastnings- och ett misstankeregister.

3.1. Tidigare förslag

Frågan om en författningsreglering av person- och belastningsregistret har behandlats i olika sammanhang.

Inom SARI utarbetades sålunda under 1981 rapporten Register- lagstiftning inom BROTTSRI. I den på grundval av denna rapport ut- arbetade promemorian (Ds Ju 1985z8) Lag om brottsregister m.m. lades bl.a. fram ett förslag om att ersätta person- och belastnings— registret med ett nytt centralt brottsregister, benämnt det allmänna brottsregistret. Vidare föreslogs en ny lag om brottsregister avsedd att reglera detta register. Utöver sådana uppgifter som registrerades i person— och belastningsregistret skulle brottsregisterlagen också reglera det centrala kriminalvårdsregistret hos Kriminalvårdsstyrelsen. Enligt promemorian skulle brottsregisterlagen ersätta kriminalregisterlagen. Polisregisterlagen var däremot behövlig för regleringen av övriga centrala och lokala polisregister.

I prop. 1987/88:122 om ändringar i kriminal— och polisregister- lagarna m.m., som avsåg bl.a. förslag om enskildas möjligheter att få

upplysningar om sig själva, gjordes vissa ställningstaganden av betydelse för den framtida utformningen av författningsregleringen. Det anfördes bl. a. att registreringen av påföljder i körkortsregistret borde integreras med den registrering som skedde i person— och belastningsregistret.

Enligt propositionen borde man vidare överväga en lösning som innebar att belastnings- och misstankeuppgifter skulle intas i skilda register. Därmed skulle det öppnas möjlighet för insyn i belast- ningsregistret för den enskilde i fråga om samtliga uppgifter om honom själv.

Dessa uttalanden i propositionen lämnades utan erinran av riksdagen (bet. 1987/88zJuU34, rskr. 1987/881283).

Inom SARI tillsattes år 1988 en arbetsgrupp för att studera frågan om att ersätta person- och belastningsregistret och körkortsregistrets belastningsdel med ett nytt centralt brottsregister. Arbetsgruppens bedömningar redovisades i SARI:s rapport 1989:2 Nytt kriminal- register m.m.

Arbetsgruppens uppgift var främst att studera den tekniska ut- formningen av den framtida brottsregistreringen. I uppdraget ingick inte att lägga fram förslag till författningsändringar, men i arbets- gruppens rapport lämnas ändå vissa synpunkter på författningamas utformning. Utgångspunkten för dessa synpunkter var att det enligt arbetsgruppen i sakligt hänseende inte fanns skäl för några större avvikelser från de nuvarande reglerna om registrering. Förslaget till regler om bl.a. registerinnehåll, registerutdrag och gallring utformades därför på ett sätt som ligger inom ramen för de gällande reglerna.

Med dessa utgångspunkter föreslogs i rapporten att person- och belastningsregistret och körkortsregistrets belastningsdel skulle ersättas av ett kriminalregister för registrering av ådömda påföljder och ett misstankeregister för registrering av brottsmisstankar. Det senare registret skulle vara avsett för sådana uppgifter som i dag tas från personbladen. Enligt rapporten borde båda registren regleras av en registerlag i datalagens mening, dvs. det skulle framgå av lagtexten att registren fördes med hjälp av ADB. För andra register inom polisen, såväl ADB-register som manuella register, borde det fortfarande finnas en polisregisterlag.

Vid anmälan av datalagsfrågor m.m. i 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 4 s. 16 f.) tog föredragande departements- chefen upp frågan om den framtida utformningen av brottsregistrering- en. Departementschefen sade sig i stort ansluta sig till SARI:s förslag till förändringar av lagstiftningen om brottsregister och anförde vidare att det fortsatta tekniska utvecklingsarbetet av brottsregistreringen borde ske efter de riktlinjer som SARI föreslagit. Departementschefen anmälde samtidigt att en promemoria med förslag till ny brotts- registerlagstiftning var under utarbetande i Justitiedepartementet.

I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 53 ff.) förklarade sig den dåvarande departementschefen kunna ansluta sig till de överväganden som tidigare gjorts i ärendet. Uppbyggandet av brottsregistreringen borde således utformas efter de riktlinjer SARI föreslagit. Vidare anmäldes att arbetet med utformningen av förslaget till ny brottsregisterlagstiftning pågick inom Justitiedepartementet, att utgångspunkten härvid var de förslag till kriminal- och misstanke- register SARI lagt fram samt att de nya registren till sitt innehåll i huvudsak borde motsvara vad som i dag registreras i person- och belastningsregistret och registret över påföljder som har betydelse i körkortsfrågor.

I betänkandet 1991/92zJuU25 om nytt kriminalregister m.m. anförde Justitieutskottet bl.a. att det inte fann anledning till erinran mot vad som anförts i budgetpropositionen om riktlinjerna för uppbyggnaden av ett nytt kriminalregister och ett nytt misstankeregis- ter. Utskottet inskärpte dock vikten av skyndsamhet i översynsarbetet och hänvisade till sina tidigare uttalanden på området (bet. 1984/85zJuU27, 1987/88zJuU34 och 1990/91:JuU1).

Arbetet inom Justitiedepartementet ledde fram till departementspro- memorian Lag om kriminalregister, m.m. (Ds 1992:32), i vilken ett nytt förslag till en författningsreglering av den framtida brottsregistre- ringen lades fram.

Promemorian innehöll förslag till tre olika författningar, nämligen en kriminalregisterlag, en lag om misstankeregister och en lag om polisregister. I anslutning till dessa lagar lades också fram förslag till förordningsbestärnmelser. Enligt förslagen skulle den centrala registreringen av påföljder ske i ett register, kriminalregistret. I detta register skulle också ingå sådana påföljdsuppgifter som för närvarande antecknas i körkortsregistret. Vidare skulle ett särskilt misstankeregis- ter inrättas. I detta skulle antecknas uppgifter om skälig misstanke om brott. Polisregisterlagen skulle enligt förslaget gälla för de register som förs av polisen för spanings- och utredningsändamål.

I vissa delar innebar förslagen en anpassning till hur den centrala brottsregistreringen i dag är anordnad tekniskt. I fråga om registrens innehåll och utlämnande av uppgifter behölls i huvudsak den nuvaran- de ordningen. Vissa förändringar föreslogs dock bl.a. i fråga om gallring.

Promemorian remissbehandlades. I 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 3 s. 46) anmäldes därefter att ett förslag till en ny lagstiftning på området förbereddes med utgångspunkt i den nämnda promemorian.

I mars 1995 lade regeringen fram ett förslag till riktlinjer för uppbyggnaden av en ny struktur avseende de brottsregister m.m. som i dag förs hos Rikspolisstyrelsen (prop. 1994/95:144). Förslaget innebar att person— och belastningsregistret skulle ersättas av ett

belastningsregister och att det skulle inrättas ett misstankeregister. Körkortsregistrets belastningsdel föreslogs samordnad med belastnings- registret.

Utgångspunkten för förslagen var att belastningsregistret skulle innehålla de belastningsuppgifter som i dag antecknas i person- och belastningsregistret och i körkortsregistrets belastningsdel. Miss- tankeregistret skulle innehålla uppgifter bl.a. om den som är skäligen misstänkt för brott enligt den s.k. personbladsrutinen.

Propositionen innehöll inga lagförslag. Regeringen beslutade emellertid samtidigt direktiv för en översyn av den rättsliga reglering- en av registren (Registerutredningens direktiv) för att senare åter- komma till riksdagen med förslag till den närmare utformningen av registren jämte lagförslag, konsekvenser för anslagsposter på statsbud-

geten m.m. Riksdagen godkände (bet.l994/95:JuU21, rskr. 1994/951378) vad regeringen i den nyssnämnda princippropositionen hade anfört om riktlinjer för uppbyggnaden av en ny registerstruktur. Vad som sägs i propositionen är således jämte direktiven av grundläggande betydelse för vårt utredningsarbete. I avsnitt 3.2 återges därför regeringens utgångspunkter för sitt förslag och i avsnitt 3.3 regeringens ställnings- tagande i fråga om uppdelningen av person- och belastningsregistret i ett belastnings- och ett misstankeregister.

3.2. Utgångspunkter för det fortsatta arbetet enligt princippropositionen

l proposition 1994/95: 144 anförde regeringen bl.a. följande (s. 11 ff.): Den i dag gällande kriminal- och polisregisterlagstiftningen fick sin huvudsakliga utformning på 60-talet. Inte minst med hänsyn till den tekniska utvecklingen är det naturligt att lagstiftningen i flera avseenden framstår som föråldrad. Som exempel kan nämnas att PBR, som alltså är ett enda register och som förs med ADB, styrs av två olika lagar som dessutom utgår från att det förs manuellt.

Dagens lagstiftning har också inslag som kan uppfattas som brister i skyddet för den personliga integriteten. Det gäller särskilt kravet på att uppgifter bör hållas åtskilda efter graden av riktighet och tillförlitlighet. Sådana krav framställs bl.a. i Europarådets rekommendation, No. R (87) 15, om användningen av personuppgifter inom polissektom. Ett exempel på att bekräftade och obekräftade uppgifter antecknas i samma register är att uppgifter om såväl ådömda påföljder som brottsmisstankar antecknas i PBR.

En annan brist i dagens registerlagstiftning är den omfattande dubbelregistrering av uppgifter som förekommer. Dubbelregistre- ring innebär dels en ökad spridning av uppgifterna, dels ökade kostnader för registreringen. Dubbelregistrering sker bl.a. genom att samma påföljder i stor utsträckning antecknas i både PBR och i körkortsregistrets belastningsdel.

En reformering av registerlagstiftningen framstår mot angiven bakgrund som nödvändig. Detta är också något som riksdagen vid flera tillfällen har uttalat (jfr bet. 1991/92 JuU25).

I den ovan nämnda promemorian Lag om kriminalregister m.m. lades det fram förslag om att ersätta den nuvarande centrala brottsregistreringen hos Rikspolisstyrelsen med nya register. I promemorian föreslogs också ny lagreglering av registren. Förslaget innebär införandet av en ny lag om kriminalregister, i vilket endast påföljder och liknande skall tas in. Vidare föreslogs en lag om misstankeregister, i vilket skall antecknas uppgifter om skälig misstanke om brott enligt den s.k. personbladsrutinen. Därutöver föreslogs det en ny lag om polisregister.

Enligt regeringens mening bör en reformering av registerlag- stiftningen bygga huvudsakligen på de principer som angavs i promemorian. Att nu lägga fram ett fullständigt förslag till reglering innebär dock vissa nackdelar. En reformering i angiven

' riktning. medför krav på teknisk uppbyggnad som tar flera år i anspråk. Till följd härav skulle en framlagd lagreglering inte kunna träda i kraft förrän om flera år. Förutsättningarna för regleringen kan då ha förändrats i väsentliga hänseenden genom den utveckling som skett såväl inom som utom landet. I samman- hanget kan nämnas att konventionen om ett europeiskt informa- tionssystem (EIS) och konventionen om en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen) förutsätter att det byggs upp informations- system som innehåller uppgifter som är av betydelse för polis- underrättelsetjänst. Dessutom kan konventionerna förväntas innehålla förslag till bestämmelser som på andra sätt påverkar registerlagstiftningens utformning.

De angivna svårigheterna att nu genomföra en fullständig reformering av registerförfattningarna bör emellertid inte tillåtas att ytterligare försena uppbyggnaden av den registerstruktur som bör ersätta PBR. I denna proposition lämnas därför för riksdagens godkännande förslag till riktlinjer för en sådan uppbyggnad. Samtidigt bör dock den lagreglering som skall gälla på längre sikt förberedas. Regeringen har därför beslutat direktiv till en utredning avseende lagstiftningen om registreringen av påföljder, misstankar och uppgifter för polisiära ändamål. Uppdraget omfattar att utarbeta förslag till en rättslig reglering av belast- ningsregistret och misstankeregistret.

3.3. Ett belastnings- och ett misstankeregister

Som tidigare har nämnts gäller för person- och belastningsregistret skilda regelkomplex beroende på om det är fråga om registrets användning som kriminalregister eller som polisregister. För registrets användning som kriminalregister gäller kriminalregisterlagen. För registret i övrigt gäller polisregisterlagen. Dessa lagar är skrivna för register som förs manuellt. I praktiken förs dock person- och belast- ningsregistret med stöd av ADB.

lkriminalregisterpromemorian (Ds 1992:32) föreslogs att registre- ringen av belastningsuppgifter i körkortsregistret skulle samordnas med den övriga brottsregistreringen. Vidare föreslogs att registrering av brottsmisstankar skulle hållas åtskild från registrering av olika påföljder för brott och att ett särskilt misstankeregister skulle inrättas.

Majoriteten av remissinstansema tillstyrkte förslaget eller lämnade det utan erinran. Rikspolisstyrelsen avstyrkte dock att de uppgifter som för närvarande registreras i körkortsregistrets belastningsdel skulle komma att registreras i det nya belastningsregistret. Statskontoret ansåg att en författningsmässig reglering, särskilt i de delar av brottsregistreringen som rör hanteringen av misstankeuppgifter, borde anstå i avvaktan på att den tekniska översynen av BROTTSRI- systemen avslutas. Sveriges Advokatsamfund framförde kritik mot bl.a. förutsättningama för registrering i och utlämnande av uppgifter 'ur misstankeregistret och ansåg att ärendet bör bli föremål för en parla- mentarisk utredning.

I princippropositionen anförde regeringen följande (5. 13 ff.):

Arbetet med ny registerlagstiftning bör inriktas på att regelver- ket skall anpassas efter de faktiska förhållandena och de tekniska förutsättningar som numera gäller. Vidare bör beaktas de över- gripande principer som upptas i Europarådets rekommendation, No. R (87) 15, om användningen av personuppgifter inom polissektom. Detta innebär bl.a. att olika kategorier av uppgifter så långt det är möjligt skall hållas åtskilda efter graden av riktighet och tillförlitlighet. I linje med rekommendationen bör först övervägas om uppgifter om påföljder och misstankar bör delas upp och således tas in i olika register.

Polisen använder uppgifterna i PBR bl.a. för sin brottsföre- byggande och brottsbekämpande verksamhet. För dessa ändamål har emellertid polisen även andra register, t.ex. det allmänna spaningsregistret. Uppgifterna i PBR används också av myndig- heter i tillståndsärenden, av enskilda och myndigheter för anställ- ningsändamål och av domstolarna i den dömande verksamheten. En uppdelning av PBR i ett register för påföljder m.m. och ett register för misstankar skulle inte innebära att myndigheter eller

enskilda går miste om någon information. För de ändamål för vilka PBR används är det inte nödvändigt att uppgifter om påföljder och misstankar finns i samma register. För den enskilde är det dessutom en fördel om uppgifter om påföljder och miss- tankar fmns i olika register eftersom det öppnar en möjlighet för honom att få del av samtliga belastningsuppgifter om sig själv.

Enligt regeringens mening talar således starka skäl för att uppgifter om påföljder och uppgifter om brottsmisstankar bör hållas åtskilda i olika register. Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat sig för en sådan uppdelning (jfr bet. 1991/92 JuU25). Åtgärden stöds också av remissinstansema. Med hänsyn härtill bör en sådan uppdelning nu göras. Uppdelningen bör ske genom att PBR ersätts av dels ett register i vilket endast påföljder och liknande tas in och dels ett nyinrättat misstankeregister. I det senare registret skall antecknas uppgifter om bl.a. den som är skäligen misstänkt för brott enligt den s.k. personbladsrutinen.

Därutöver bör övervägas en samordning av det nya belastnings- registret och körkortsregistrets belastningsdel. Inledningsvis kan anmärkas att det i dag i många fall sker en registrering samtidigt i såväl PBR som körkortsregistret. I PBR antecknas varje är omkring 50 000 domar och av dessa antecknas hälften också i körkortsregistret. I PBR antecknas årligen 50 000 strafföreläggan- den. Hur många av dem som också antecknas i körkortsregistret är inte känt men det torde röra sig om ett inte ringa antal. Antalet ordningsförelägganden som årligen registreras i körkortsregistret är drygt 150 000. Dessa antecknas dock inte i PBR.

Körkortsregistrets belastningsdel har till syfte dels att lämna in- formation till åklagare och domstolar i trafikmål, dels att ge underlag för prövningen i körkortsmål. Även om belastnings- registret och körkortsregistrets belastningsdel således har delvis olika användningsområden talar enligt regeringens mening övervägande skäl för en samordning. Uppgifterna i båda registren kommer i stor utsträckning från samma källor och uppgifterna dubbelregistreras i dag i betydande utsträckning. Till detta kommer att belastningsregistret och den del av körkortsregistrets belastningsdel som innehåller uppgifter om brott förs av en och samma myndighet, nämligen av Rikspolisstyrelsen. Särreglering- en är heller inte större än att bestämmelserna tämligen lätt kan samordnas, även om Specialregler för körkortsfrågor t.ex. bestämmelser om utlämnande av uppgifter förmodligen inte kan undvikas helt och hållet. Härtill kommer att den totala kostnaden för registren kan förväntas minska. Regeringen anser att fördelarna med en samordning är större än nackdelarna. Registreringen av belastningsuppgifter i körkortsregistret bör därför samordnas med den övriga påföljdsregistreringen.

4. Några utgångspunkter för vårt arbete

Vi har haft två viktiga utgångspunkter för vårt arbete, nämligen utvecklingen av informationstekniken och förändringen av den rättsliga ramen.

Ett intensivt arbete pågår inom polisen och inom rättsväsendet i övrigt med att förbättra informationsförsörjningen (se avsnitt 4.1). Det är av stor vikt att de regler som ger den rättsliga ramen för detta utvecklingsarbete reformeras så snart som möjligt.

Datalagen har varit bestämmande för de särskilda regler som finns om polisens rätt att föra personregister med hjälp av automatisk databehandling. Den kommer att ersättas av en ny lag till följd av EG-direktivet om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (se avsnitt 4.2.1). Datalagskommittén har nyligen lagt fram ett förslag till en sådan lag; persondatalagen (avsnitt 4.2.2). Vi har funnit det lämpligt att utforma den Särreg- lering av belastnings- och misstankeregistren och om polisens behandling av personuppgifter som vi har i uppgift att föreslå, med utgångspunkt i persondatalagen. I avsnitt 4.3 redogör vi något för vilka konsekvenser persondatalagen får för vårt arbete i olika hänseenden.

Frågor som rör Säkerhetspolisen behandlas särskilt. Skälen för det redovisas i avsnitt 4.4.

Uppgifter i kriminal- och polisregister får i dag lämnas ut endast i enlighet med vad som sägs i kriminal- och polisregister- lagarna. Reforrneringen av dessa lagar bör medföra en ny reglering av sekretessfrågorna (avsnitt 4.5).

4.1. Utvecklingen av IT

Användningen av informationsteknologi (IT) ökar nu i snabb takt inom rättsväsendet. Det beror bl.a. på att tekniken som sådan utvecklas, blir säkrare, lättare att använda och billigare. Utbyggnaden av IT är dessutom mycket betydelsefull för att polisen skall kunna effektivisera verksamheten i all den utsträckning detär nödvändigt med hänsyn till samhällets utveckling och brottslighetens internationalisering. En ökad användning av IT är vidare nödvändig för att polisen skall kunna möta

statsmakternas krav på en mera kostnadseffektiv och i övrigt rationell verksamhet. Det pågår därför ett intensivt arbete med att utveckla IT dels för polisens interna behov, dels för ett förbättrat samarbete mellan rättsväsendets myndigheter.

Detta arbete torde bl.a. komma att medföra att praktiskt taget allt skrivarbete inom polisen i framtiden utförs med hjälp av någon form av informationsbehandlingsteknik. Brottsanrnälningar, protokoll över förhör och tvångsmedelsanvändning liksom förundersökningsprotokoll och promemorior kommer i ökad utsträckning att lagras på datame- dium. En ökad användning av scanning kan också förutses, en teknik som innebär att dokument som kommer in till polismyndigheterna bildfångas för att man sedan skall kunna arbeta med dokumentet på elektronisk väg. På sikt kommer det att leda till att polisen helt och hållet arbetar med elektroniska akter inom ramen för bl.a. förunder- sökningsförfarandet. Inom Rikspolisstyrelsen drivs också för närvaran- de ett projekt kallat ”Datoriserad utredningsrutin Tvångsmedel” (DurTvå ), vars syfte är att det skall kunna införas ett ADB-system för handläggning av förundersökningar och för dokumentation av tvångsmedel som inte har samband med brott.

Som vi inledningsvis har nämnt förbättras användningen av informationsteknik också för att samarbetet mellan rättsväsendets myndigheter skall kunna förbättras. Det finns för närvarande ett system för inforrnationsutbyte inom rättsväsendet, det s.k. RI— systemet, vilket regleras av förordningen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem. Detta system bygger emellertid på den datateknik som fanns på 1970-talet och är i dag i teknisk mening föråldrat. Därtill kommer att systemet till följd av det ökade informationsbehovet blivit mycket komplext och svåröverskådligt.

RI-utredningen lade i sitt betänkande IT och verksamhetsförnyelse inom rättsväsendet (SOU 1995:32) därför fram förslag till nya samver- kansformer. Bl.a. borde en för rättsväsendet övergripande strategi för inforrnationsförsörjning utarbetas och en ny IT—struktur utvecklas. Även Sarnred-utredningen har haft synpunkter på informationshante- ringen inom rättsväsendet och i sitt betänkande Rättsväsendets resultat så kan det redovisas (SOU 1995: 136), föreslagit åtgärder som skall göra det möjligt att koppla ihop information från olika system inom rättsväsendet, dvs. polisens brottsanmälanssystem, åklagarväsendets ärenderegister, domstolsväsendets målhanteringssystem och kriminal- vårdens system för klientadministrativa målhanteringssystem. Däri- genom skulle man kunna följa ett anmält brott eller en misstänkt person genom den rättsliga processen. Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Brottsförebyggande rådet, Generaltullstyrelsen och Riksskatteverket har därefter i den så kallade Strategiutredningen lagt fram förslag till hur utbytet av information inom rättsväsendet skall kunna förbättras, vilket i sin tur förväntas

leda till en effektivare, bättre och rättssäkrare verksamhet. Utred- ningen ansåg att vad som inledningsvis behövde samordnas var informationsförsörjningen inom brottmålsförfarandet i vid mening. Samordningen skulle kunna avse frågor om verksamhet, teknik och administration. Till en början borde samordningen dock begränsas till de mest aktuella frågorna, bl.a. arbetet med en ny struktur för belastnings- och misstankeregistren som skall ersätta person- och belastningsregistret. Samordningen skulle därefter successivt kunna utökas. Utredningen föreslog också att det skulle inrättas ett råd för rättsväsendets informationsförsörjning (RIF-rådet), vilket skulle bestå av företrädare för varje myndighet.

I det internationella brottsbekämpande samarbetet har utvecklingen av informationstekniken också stor betydelse. Både Europolkonven- tionen och Schengenkonventionen bygger på att upplysningar kan ut- växlas mellan konventionsstaterna med hjälp av modern informations- teknik. Sverige avser att delta i både Europol- och Schengensam- arbetet, vilket i sin tur medför att polisen måste få tillgång till den informationsteknik som är nödvändig för att samarbetet skall fungera.

Den redogörelse som vi har lämnat ovan ger en föreställning om hur omfattande det utvecklingsarbete är som bedrivs för att effektivise- ra informationsförsörjningen inom polisen och rättsväsendet i övrigt. Redogörelsen är ingalunda fullständig. Sammanfattningsvis kan vi ändå konstatera att utvecklingen av informationsteknik främjas starkt av statsmakterna. Det är därför angeläget att det så snart som möjligt också tas fram en lagstiftning som ger den rättsliga ramen för myndigheternas utvecklingsarbete. Samtidigt måste sådana viktiga samhällsintressen som upprätthållandet av offentlighetsprincipen och skyddet för den personliga integriteten noga beaktas. Det är i skär— ningspunkten mellan samtliga de nu angivna intressena som vi skall utforma våra förslag. En utgångspunkt för vårt arbete är att hinder för ett rationellt utnyttjande av datorstöd och kommunikationsteknik inte bör ställas upp i större utsträckning än vad som är nödvändigt med hänsyn till intresset av skydd för den personliga integriteten.

4.2. Den rättsliga ramen för informationsbehandling förändras

4.2.1. EG:s dataskyddsdirektiv

Den 24 oktober 1995 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. Syftet med direktivet är att det skall skapas en gemensam, hög nivå på integritets-

skyddet, vilket i sin tur skall leda till att personuppgifter skall kunna flöda fritt mellan medlemsländerna. Medlemsstaterna får inom den ram som ges i direktivet närmare precisera villkoren för när be- handling av personuppgifter får förekomma. Dessa preciseringar får dock inte hindra det fria flödet av personuppgifter inom unionen.

En viktig utgångspunkt är att ett EG-direktiv är direkt bindande för medlemsstaterna i fråga om det resultat som skall uppnås. Sverige kan genom sitt medlemskap i EU sägas ha åtagit sig att införa dataskydds- direktivet. Bestämmelserna i direktivet måste dock i princip införlivas i varje medlemsstats rättsordning för att bli gällande rätt i den staten och det är de nationella myndigheterna som bestämmer på vilket sätt direktivet skall införlivas. I det här fallet är direktivet utformat på ett sådant sätt att det inte är tillåtet för t.ex. svenska myndigheter att föreskriva vare sig ett bättre eller ett sämre skydd för den personliga integriteten vid behandling av personuppgifter eller för det fria flödet av sådana uppgifter, än vad som följer av direktivet. Då dataskydds- direktivets regler skall inarbetas i svensk rätt är Sverige således starkt bundet till vad som föreskrivs i direktivet. Det gäller i synnerhet som EG-domstolen på talan av någon annan medlemsstat eller kommissio- nen kan ta upp en fråga om att Sverige inte har uppfyllt sitt åtagande att på ett riktigt och fullständigt sätt införa dataskyddsdirektivet. EG- domstolen kräver att den form som en medlemsstat väljer för att införliva ett direktiv med den nationella rättsordningen säkerställer en fullständig tillämpning av direktivet på ett klart och korrekt sätt, så att de enskilda personer som berörs av direktivet skall kunna få fullstän- dig kännedom om sina rättigheter och kunna göra gällande dem inför de nationella myndigheterna.

EG:s medlemsstater har tre år på sig att införliva dataskydds- direktivet i den nationella lagstiftningen. Sådan behandling som pågår när de nationella bestämmelser som antas till följd av direktivet träder i kraft, skall anpassas till de nya bestämmelserna inom tre år. I fråga om manuella register gäller dock en övergångstid på tolv år.

En viktig aspekt för svensk del är att dataskyddsdirektivet omfattar all behandling av personuppgifter som helt eller delvis företas på automatisk väg liksom annan behandling än automatisk av personupp- gifter som ingår i eller kommer att ingå i ett register. Den svenska datalagen avser dock endast datoriserade personuppgifter och är även i övrigt uppbyggd på ett sådant sätt att den inte kan anpassas till direktivet. Det betyder att datalagen måste ersättas av en ny lag senast den 24 oktober 1998.

4.2.2. Datalagskommitténs förslag

Med anledning av EG:s dataskyddsdirektiv tillsatte regeringen i juni år 1995 en kommitté, Datalagskommittén, med uppgift att göra en total revision av datalagen och analysera på vilket sätt EG-direktivet skulle införlivas i svensk rätt. Kommittén skulle också anpassa grundlagsreglerna om allmänna handlingars offentlighet till den nya tekniken. Datalagskommittén har nyligen lagt fram sitt betänkande Integritet Offentlighet — Inforrnationsteknik (SOU 1997:39). Be- tänkandet innehåller dels ett förslag till persondatalag som skall ersätta den nuvarande datalagen, dels förslag till ändringar i tryckfrihetsför- ordningen.

Förslag till grundlagsändringar

12 kap. tryckfrihetsförordningen slås offentlighetsprincipen fast. Den innebär att varje medborgare har rätt att ta del av allmänna hand- lingar. Med handling förstås enligt 2 kap. 3 å första stycket tryck- frihetsförordningen en framställning i skrift eller bild eller en upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. I princip anses varje sammanställning av sakligt sammanhängande uppgifter som en myndighet kan göra med hjälp av tillgängliga program utgöra en handling, en så kallad potentiell handling.

Datalagskommittén har föreslagit att regleringen i 2 kap. tryck- frihetsförordningen anknyts till uppgiftsbegreppet i stället för till handlingsbegreppet. Ordet uppgift är enligt kommittén teknikneutralt och knyter ihop sekretessreglerna med tryckfrihetsförordningen. Handlingsbegreppet skall enligt kommittén finnas kvar men återfå sin egentliga betydelse. Med handling skall således avses en framställning som har ett bestämt innehåll. När det gäller uppgifter som inte finns i egentliga handlingar skall insynsrätten enligt kommitténs förslag knytas direkt till den logiska lagringsenheten, vilken av kommittén kallas databas. Uppgifter i handlingar avses precis som nu bli allmänna när en handling är inkommen eller upprättad. Detta skall gälla oavsett om det är fråga om en traditionell handling eller en elektronisk. Uppgifter i databaser avses bli allmänna så fort databasen har färdigställts för införing.

Den nya begreppsapparaten innebär enligt kommittén att allmän- hetens insynsrätt inte längre knyts till tekniken. Vidare skall det inte längre kunna krävas att myndigheter sammanställer uppgifter ur handlingar till nya handlingar. Däremot skall en myndighet alltjämt vara skyldig att göra andra sammanställningar av uppgifter i databaser.

Förslaget till persondatalag

Datalagskommittén har haft att utgå från att dataskyddsdirektivet är bindande för Sveriges räkning och har därför i stort sett återgett direktivets innehåll i den föreslagna persondatalagen.

Persondatalagen avses få generell räckvidd på motsvarande sätt som datalagen. Några bestämmelser som särskilt avser sådan behandling av personuppgifter som faller utanför gemenskapsrätten avses inte ingå i lagen. Det betyder bl.a. att behandling av personuppgifter inom polisen kommer att omfattas av persondatalagen. Särbestämmelser som kan behövas på olika områden förutsätts få sin plats i särskilda registerlagar eller registerförordningar. Sådana särbestämmelser kommer att gälla framför persondatalagen.

Persondatalagen skall enligt förslaget gälla inte bara register, utan all behandling av personuppgifter som är helt eller delvis automatisk. Därutöver omfattas även annan behandling av personuppgifter som ingår i eller avses ingå i register. Till skillnad från den nuvarande datalagen skall persondatalagen således gälla även för manuella register.

En utgångspunkt för persondatalagen är att behandling av person- uppgifter är tillåten endast i de fall och på de villkor som anges i lagen. I andra fall skall behandling av personuppgifter inte få förekomma. Något tillståndsförfarande motsvarande det nuvarande har inte föreslagits. Om en behandling av personuppgifter är tillåten enligt persondatalagen, skall behandlingen dock anmälas till Datainspektio- nen för tillsyn. Om den som är ansvarig för en behandling, person- dataansvarig, har inrättat ett persondataombud, skall behandlingen i stället anmälas till denne. Persondataombudet skall se till att be- handlingen går korrekt och lagligt till, påpeka eventuella brister och anmäla missförhållanden till Datainspektionen. Datainspektionen skall i första hand försöka åstadkomma rättelse genom påpekanden och liknande förfaranden. Om det inte går eller om det är riskfyllt att vänta skall inspektionen vid vite få förbjuda en behandling.

I förslaget till persondatalag tas upp vissa grundläggande krav på behandlingen av personuppgifter. Personuppgifter skall enligt dessa behandlas på ett lagligt och korrekt sätt. Uppgifter får samlas in endast för ett bestämt ändamål och får inte sedan behandlas för något ändamål som är oförenligt med det ursprungliga. Behandling av personuppgifter för historiska, vetenskapliga eller statistiska ändamål skall dock aldrig anses oförenliga med de ursprungliga ändarnålen. De personuppgifter som behandlas skall vidare vara adekvata och relevanta i förhållande till ändamålet. Fler uppgifter än som är nödvändiga med hänsyn till ändamålet skall inte få behandlas. Vidare skall personuppgifter som behandlas vara riktiga och aktuella. Alla rimliga åtgärder skall vidtas för att rätta, blockera eller utplåna

felaktiga, missvisande eller ofullständiga uppgifter. Personuppgifter skall inte heller få bevaras under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. För historiska, vetenskapliga eller statistiska ändamål skall dock personuppgifter få bevaras under en längre tid.

Behandling av särskilt känsliga uppgifter skall i princip vara förbjudet. Från förbudet finns dock flera undantag. Med känsliga uppgifter avses personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ur- sprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening. Det skall vidare vara förbjudet att behandla sådana personuppgifter som rör hälsa eller sexualliv. Några särskilda bestämmelser om behandling av uppgifter som visar att någon har misstänkts eller dömts för brott har däremot inte tagits in i lagen.

Lagen innehåller vidare bestärmnelser om den persondataansvariges skyldighet att informera den registrerade om behandling som rör honom. Sådan information skall dels lämnas självmant av den persondataansvarige, dels med anledning av den registrerades begäran. Den persondataansvarige skall vidare vara skyldig att rätta, blockera eller utplåna felaktiga uppgifter m.m. och underrätta dem som har fått del av sådana uppgifter om det rätta förhållandet. Det finns särskilda bestämmelser om automatiserade beslut och om säkerheten vid behandling av personuppgifter. Datainspektionen föreslås få besluta om de skyddsåtgärder som kan behövas för en behandling och att få förena beslutet med vite.

I princip skall det vara förbjudet att föra över personuppgifter till länder utanför EU. Från detta förbud finns dock flera undantag. Det viktigaste är att det skall vara tillåtet att överföra uppgifter till de länder som har anslutit sig till Europarådets dataskyddskonvention.

Slutligen har en bestämmelse om den persondataansvariges skadeståndsskyldighet föreslagits. Ersättning skall utges om person- uppgifter har behandlats i strid med persondatalagen och den person- dataansvarige inte visar att felet inte berodde på honom. Ersättningen skall avse både ekonomisk skada och den kränkning av den personliga integriteten som behandlingen har inneburit.

Persondatalagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1999, då datalagen skall upphöra att gälla. Beträffande sådan behandling som pågår vid ikraftträdandet skall till den 1 oktober 2001 den äldre lagen tillämpas.

4.3. Konsekvenser för vårt arbete

Reforrnarbete på lagstiftningens område måste normalt utgå från gällande rätt. Våra direktiv, som beslutades innan dataskyddsdirektivet antogs, säger inget om det då förväntade EG-direktivet. Snarare pekar olika formuleringar i våra direktiv på att vi förväntas lägga fram förslag med utgångspunkt i den lagstiftning som gäller. Det skulle innebära att de lagförslag vi skall lägga fram i denna andra etapp av vårt arbete skulle utgå från 1973 års datalag. Att förfara så vore dock inte meningsfullt. I vart fall skulle det förslag vi skulle lägga fram till en ny eller reviderad polisregisterlag inte kunna läggas till grund för lagstiftning utan en omfattande överarbetning och anpassning till den kommande persondatalagen. Istället för att utgå från 1973 års datalag har vi därför valt att utgå från persondatalagen. Vi redogör i detta avsnitt något för vilka konsekvenser persondatalagen får för vårt arbete i olika hänseenden. En närmare genomgång av persondatalagens bestämmelser finns i avsnitt 8.

De av Datalagskommittén föreslagna grundlagsändringarna synes inte få direkt betydelse för de förslag vi skall lägga fram. Det får däremot förslaget till persondatalag, vilket helt ändrar förutsätt- ningarna för vårt arbete jämfört med den nuvarande datalagen. Eftersom persondatalagen avses bli tillämplig även på polisområdet måste vi ta ställning till om några särbestämmelser behövs för polisens del i förhållande till vad som avses följa av persondatalagen. Om det behövs, får sådana särbestämmelser meddelas eftersom polisens verksamhet inte omfattas av dataskyddsdirektivet.

För det första kan det konstateras att persondatalagen skall gälla all behandling av personuppgifter och inte bara sådana uppgifter som ingår i register. Det gör att frågor om behandling av personuppgifter inom polisen måste få en mera generell lösning än vad som för närvarande är förhållandet i polisregisterlagen. Begreppet register får också en mindre avgörande betydelse än vad det har i den nuvarande datalagen, vilken endast gäller för så kallade personregister. Detta är i och för sig en bra lösning eftersom lagstiftningens uppbyggnad kring registerbegreppet inte längre ger önskat skydd mot integritetsintrång. Begreppet som sådant har också utvidgats så att det har blivit allt svårare att hantera. Som Datalagskommittén har anfört förefaller begreppet register visserligen ändamålsenligt när det gäller att avgöra vad som är ett manuellt register. I fråga om automatiskt behandlade uppgifter synes registerbegreppet enligt kommittén däremot mestadels skapa tillärnpningsproblem. Trots det har Datalagskommittén ansett att det även fortsättningsvis både kan och bör meddelas bestämmelser för vad som faktiskt är regelrätt datoriserade register, dvs. strukturerade

samlingar av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.

En utgångspunkt för persondatalagen är att behandling av person- uppgifter är tillåten endast i de fall och på de villkor som anges i lagen. Kriterierna för behandling av personuppgifter anges i person- datalagen på ett sådant sätt att den sårlagstiftning som förutsätts på skilda områden inte som nu behöver inledas med ett medgivande till automatisk databehandling. Däremot måste vi granska persondata- lagens bestämmelser och överväga behovet av bestämmelser som avviker från den lagen i olika hänseenden. Vad vi framför allt har att ta ställning till är i vilken utsträckning polisen behöver en i för- hållande till persondatalagen vidgad rätt att behandla personuppgifter och i vilka hänseenden polisens rätt att behandla personuppgifter av integritetshänsyn eller andra skäl bör inskränkas i förhållande till persondatalagen.

Våra överväganden i fråga om nya författningar för belastnings- och misstankeregister torde endast i ringa grad påverkas av att datalagen ersätts av en persondatalag. Övervägandena i dessa delar redovisas i avsnitt 6 och 7. Annorlunda förhåller det sig med den lag som skall ersätta polisregisterlagen. Våra överväganden i den delen förutsätter en förhållandevis noggrann redovisning av bestämmelserna i den föreslagna persondatalagen, framför allt de som gäller de grund- läggande kraven på behandling av personuppgifter, behandling av särskilt känsliga uppgifter, information till den registrerade, rättelse, säkerhet vid behandlingen, utlämnande av uppgifter, anmälan till Datainspektionen, sanktioner samt Datainspektionens befogenheter. Behovet av särskilda bestämmelser för de register som polisen för måste också övervägas. Vi behandlar dessa frågor i avsnitt 8, där vi också lägger fram ett förslag till lag om behandling av personuppgifter inom polisen.

4.4. Säkerhetspolisen

Av våra tilläggsdirektiv framgår att den inskränkning i det ursprungli- ga uppdraget som undantog Säkerhetspolisen inte skall gälla. Vidare uttalas att den författningsreglering för polisregister som utredningen lägger fram skall omfatta alla former av polisregister.

De frågor som föranleds av en ny reglering av Säkerhetspolisens register kräver en förhållandevis omfattande belysning. Vi har därför ansett det lämpligt att behandla alla spörsmål som rör Säkerhetspolisen i ett sammanhang. Våra överväganden redovisas i avsnitt 9.

4.5. Sekretessfrågor

Av 7 kap. 17 å sekretesslagen följer att sekretess gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag ur allmänt kriminalregister eller register som förs enligt lagen om polisregister m.m. för uppgifter som har tillförts registret. Om utlämnande av sådana uppgifter gäller enligt samma paragraf vad som är föreskrivet i nämnda lagar och i säker- hetsskyddslagen samt i förordningar som har stöd i dessa lagar. De sekretessbrytande reglemai 14 kap. sekretesslagen är inte tillämpliga på registren. Sekretessen är inte heller begränsad i tiden.

Vi har funnit att sekretessen kring personuppgifter som lagras i belastnings- och misstankeregistren liksom för uppgifter som behand- las hos polisen bör regleras på annat sätt än i dag. Våra överväganden i denna del redovisas i nästa avsnitt.

5

Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister

I detta avsnitt tar vi upp frågor om sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister. Avsnittet inleds med en redogörelse för gällande rätt (avsnitt 5.1) och en beskrivning av bakgrunden till gällande rätt (avsnitt 5.2).

I avsnitt 5.3 redovisar vi vår syn på den nuvarande ordningen. Vår slutsats är att reglerna om sekretess för polis- och kriminal- register bör ändras så att de bl.a. ger samma skydd för känsliga uppgifter oavsett hur de är representerade.

Vi föreslår i avsnitt 5.4 att sekretessen för polis- och krirninal- register regleras på motsvarande sätt som för andra känsliga uppgifter. Uppgifter i sådana register bör således kunna lämnas ut efter en skadeprövning. För kriminalregistrets del bör ett omvänt skaderekvisit gälla (avsnitt 5.5.1). Såvitt gäller uppgifter i polisregister anser vi att ett omvänt skaderekvisit bör gälla för uppgifter om att en person är dömd för brott, misstänks för eller har varit misstänkt för brott, kan antas ägna sig eller ha ägnat sig åt brottslig verksamhet eller kan komma att begå allvarliga brott. Andra uppgifter i polisregister skall enligt vårt förslag omfattas av ett rakt skaderekvisit.

Vi föreslår vidare att sekretessen för uppgifter i polisens register skall omfatta också uppgifter om enskilds ekonomiska förhållanden (avsnitt 5.6) och att den skall gälla högst 70 år (avsnitt 5.7).

Avsnitt 5.8 innehåller vissa förslag till följdändringar i 7 kap. 18 å sekretesslagen. I avsnitt 5.9 behandlar vi bestämmelsen i 9 kap. 18 å, om vissa undantag från sekretess. Överföring av sekretess tas upp i avsnitt 5.10.

Vårt förslag medför att reglerna i 14 kap. sekretesslagen blir tillämpliga på uppgifter i polis- och kriminalregister. Det medför i sin tur att vissa av de nuvarande bestämmelserna om utlärn- nande av uppgifter till myndigheter inte längre behövs. Vi tar upp frågor kring detta i avsnitt 5.11. En särskild svårighet är att polisen under vissa förhållanden har ett berättigat intresse av att kunna avslå en begäran om utlämnande av uppgifter, utan att det av beslutet framgår om de efterfrågade uppgifterna finns eller ej.

För att den ökade öppenhet som våra förslag medför inte skall få sådana konsekvenser för polisens arbete som inte kan godtas, föreslår vi att förvaltningsdomstolarna under vissa förutsättningar skall kunna sekretessbelägga domskäl gentemot part i mål om utlämnande av uppgifter. Förslaget gäller dock endast uppgifter hos Säkerhetspolisen.

I avsnitt 5.12 tar vi upp frågor om förbehåll som inskränker den enskildes rätt att lämna uppgifterna vidare och förbehållens förhållande till meddelarfriheten. Avsnitt 5.13 slutligen handlar om sekretess i förhållande till utländska myndigheter.

Frågan om hur de sekretessbestämmelser som skall gälla för Säkerhetspolisen bör utformas behandlas närmare i avsnitt 9.

5.1. Gällande rätt

5. 1 . 1 Tryckfrihetsförordningen

I 2 kap. tryckfrihetsförordningen finns de grundläggande bestämmel- serna om offentlighetsprincipen. I 1 å sägs sålunda att varje svensk medborgare har rätt att ta del av allmänna handlingar. Denna rätt får enligt 2 å begränsas endast om det är påkallat av vissa uppräknade speciella intressen, bl.a. intresset av att förebygga eller beivra brott och skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Begränsningar i rätten att ta del av allmänna handlingar skall noga anges i en särskild lag eller annan lag som den särskilda lagen hänvisar till. Den särskilda lag som åsyftas är sekretesslagen.

Av 2 kap. 12 å tryckfrihetsförordningen framgår att en allmän handling som får lämnas ut på begäran, genast eller så snart det är möjligt på stället skall tillhandahållas den som önskar ta del därav. Handlingen får även skrivas av, avbildas eller tas i anspråk för ljudöverföring. Kan handlingen inte tillhandahållas utan att sådan del därav som inte får lämnas ut röjs, skall den i övriga delar göras tillgänglig för sökanden i avskrift eller kopia. Om betydande hinder möter är en myndighet enligt samma paragraf dock inte skyldig att tillhandahålla handlingen på stället. Mot avgift har den som vill ta del av allmän handling enligt 13 å även rätt att få avskrift eller kopia av handlingen. En sådan begäran skall behandlas skyndsamt. Om en myndighet avslår en begäran att få ta del av allmän handling eller lämnar ut handlingen med förbehåll som inskränker sökandens rätt att yppa dess innehåll eller eljest förfoga över den, får sökanden föra talan mot beslutet. I 15 kap. 7 å sekretesslagen anges att beslutet som regel får överklagas till kammarrätten.

5. 1 .2 Sekretesslagen

I sekretesslagen finns bestämmelser om tystnadsplikt i det allmännas verksamhet och om förbud att lämna ut allmänna handlingar. I sistnämnda hänseende innefattar bestämmelserna begränsningar i den i tryckfrihetsförordningen stadgade rätten att ta del av allmänna handlingar. Bestämmelserna avser förbud att röja uppgift, vare sig det sker muntligen eller genom att allmän handling lämnas ut eller det sker på annat sätt (sekretess). Av 1 kap. 2 å följer att uppgift för vilken sekretess råder inte får röjas för enskild i andra fall än som anges i lagen eller i lag eller förordning till vilken sekretesslagen hänvisar. Av 3 å framgår att uppgift inte får röjas för myndighet i andra fall än som anges i lagen eller i lag eller förordning till vilken sekretesslagen hänvisar. Sekretess hindrar enligt 14 kap. 1 ådock inte att uppgift lämnas till regeringen eller riksdagen och inte heller att uppgift lämnas till annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. I 14 kap. finns ytterligare bestämmelser om under vilka förutsättningar sekretessen bryts.

I 15 kap. sekretesslagen finns bestämmelser om utlämnande av allmänna handlingar. Bestämmelserna kompletterar reglerna i tryckfrihetsförordningen. Enligt tryckfrihetsförordningen har med- borgarna rätt att ta del av allmänna handlingar. Detta innebär dock ingen skyldighet för myndigheten att lämna ut uppgifter ur sådana handlingar. I 4 och 5 åå har emellertid tagits in regler om myndig- heters upplysningsskyldighet gentemot allmänheten och myndigheter. Av bestämmelsen i 4 å, som går ett steg längre än tryckfrihetsför- ordningen, framgår att myndighet på begäran av enskild skall lämna uppgij? ur allmän handling som förvaras hos myndigheten i den mån hinder inte möter på grund av bestämmelse om sekretess eller av hänsyn till arbetets behöriga gång. I paragrafens andra stycke erinras om att bestämmelser om tillhandahållande av allmän handling finns i 2 kap. 12 å tryckfrihetsförordningen. Enligt 5 å skall myndighet på begäran av annan myndighet lämna uppgift som den förfogar över i den mån hinder inte möter på grund av sekretess eller av hänsyn till arbetets behöriga gång. En myndighet som får avslag på en begäran om uppgift från en annan myndighet kan överklaga beslutet. Däremot kan en enskild inte överklaga ett sådant avslagsbeslut om det inte innebär avslag på en begäran att få ta del av själva handlingen (prop. 1981/82:186 s. 59 f., RÅ82 2:681).

Sekretess med hänsyn främst till rikets säkerhet

Enligt 2 kap. 1 å sekretesslagen gäller sekretess för uppgift som angår Sveriges förbindelser med annan stat m.m. om det kan antas att det stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skadar landet om uppgiften röjs. Sekretessen är tidsbegränsad till 40 år.

Av 2 kap. 2 å följer att sekretess gäller bl.a. för uppgift som rör totalförsvaret om det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs. Sekretessen gäller högst i 40 år. Om särskilda skäl föranleder det får regeringen dock förordna om längre tid.

Sekretess med hänsyn främst till intresset av att förebygga och beivra brott

Enligt 5 kap. 1 å gäller sekretess för uppgift som hänför sig till

1. förundersökning i brottmål,

2. angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott, eller

3. åklagarmyndighets, polismyndighets, tullmyndighets eller kustbe- vakningens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Sekretessen gäller i högst 40 år.

Av 5 kap. 4 å följer vidare att sekretess gäller inom polisväsendet och kriminalvården för uppgift om åtgärd som har till syfte att hindra rymning eller fritagning, om det kan antas att syftet med åtgärden motverkas om uppgiften röjs.

Enligt 5 kap. 5 å gäller sekretess hos polismyndighet för verksam- het som avser förande av eller uttag ur vapenregister, för uppgift som har tillförts registret, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan fara för att vapen eller ammunition kommer till brottslig användning.

Sekretess med hänsyn till skyddet för enskilds förhållanden av personlig eller ekonomisk natur

I 7 kap. 17 å sekretesslagen sägs att sekretess gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag ur allmänt kriminalregister eller register som förs enligt lagen om polisregister m.m. för uppgift som har tillförts registret. Om utlämnande av sådan uppgift gäller enligt samma paragraf vad som är föreskrivet i lag om register som nu har nämnts och i säkerhetsskyddslagen samt i förordningar som har stöd i dessa

lagar. Föreskrifterna i 14 kap. sekretesslagen gäller inte i fråga om sekretessen enligt denna paragraf. Det innebär bl.a. att uppgifter ur ett polisregister inte får lämnas till andra myndigheter enligt bestämmel- serna i sekretesslagen, att sekretessen gäller även i förhållande till den registrerade och att regeringen inte enligt sekretesslagens bestämmelser får medge undantag från sekretessen. Sekretessen är inte heller begränsad i tiden.

Förutom bestämmelsen i 7 kap. 17 å finns andra sekretessbe- stämmelser som är tillämpliga på uppgifter hos polisen. Enligt 7 kap. 18 å gäller sekretess i verksamhet som avser förande av eller uttag ur vissa register som inte är polisregister i polisregisterlagens mening. Bestämmelsen omfattar, såvitt här är av intresse,

1. uppgift som har tillförts register som förs över strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot (sekretessen gäller inte diarieupp- gifter och inte heller i ärende om strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot),

2. annan uppgift hos Rikspolisstyrelsen, som angår brott eller den som har misstänkts, åtalats eller dömts för brott, om uppgiften har lämnats dit för databehandling inom rättsväsendets informationssystem i annat register än det som avses i 1 samt,

3. belastningsuppgift som har tillförts körkortsregistret.

Sekretessen enligt 7 kap. 18 å är absolut. Den är inte heller begränsad i tiden. Bestämmelserna i 14 kap. sekretesslagen är dock tillämpliga.

Av 7 kap. 19 å första stycket följer vidare att sekretess gäller hos polismyndighet för sådan uppgift om enskilds personliga förhållanden som hänför sig till

1. verksamhet som enbart innefattar hjälp eller annat bistånd åt enskild,

2. ärende om omhändertagande eller handräckning enligt lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård eller rättspsykiatrisk vård eller om vård av missbrukare utan samtycke inom socialtjänsten,

3. ärende om handräckning enligt lagstiftningen om omsorger om psykiskt utvecklingsstörda eller vård av unga utan samtycke inom socialtjänsten,

4. ärende som avses i 21 kap. föräldrabalken samt

5. verksamhet som innefattar handräckning enligt smittskyddslagstift- ningen eller annat bistånd åt smittskyddsläkare, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst 70 ar.

Av samma paragrafs andra stycke följer att sekretess också gäller i ärende enligt lagen om besöksförbud för uppgift om enskilds personli-

ga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inte beslut i ärendet och är i övrigt tidsbegränsad till 70 år.

Enligt 7 kap. 20 å gäller sekretess hos polismyndighet i ärende om omhändertagande som avses i punkt 2 ovan, för anmälan eller annan utsaga av enskild om det kan antas att fara uppkommer för att den enskilde eller någon honom närstående utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Sekretess gäller högst 50 år.

Enligt 9 kap. 17 å gäller, om inte annat följer av 18 å, sekretess i

1. utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål, 2. angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott eller som avser registerkontroll och särskild personutredning enligt säkerhetsskydds- lagen (1996:627), 3. åklagarmyndighets, polismyndighets, tullmyndighets eller kustbe- vakningens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda och beivra brott för uppgift om någons personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs.

Sekretess gäller vidare i verksamhet som avses ovan, för anmälan eller utsaga från enskild om det kan antas att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Sekretessen enligt 9 kap. 17 å hindrar inte att uppgifter lämnas enligt vad som föreskrivs i lagen om unga lagöverträdare. I övrigt gäller sekretessen i högst 70 år. I 9 kap. 18 å finns bestämmelser om att sekretessen enligt 17 å i vissa fall inte gäller. Det är fråga om 1. beslut huruvida åtal skall väckas, beslut om att förundersökning inte skall inledas och beslut om att förundersökning skall läggas ned, 2. uppgift i ärende om strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot samt 3. uppgift som avser omhändertagande enligt 13 å andra stycket polislagen.

Förutom de ovan redovisade bestämmelserna som direkt tar sikte på polisens verksamhet finns ytterligare sekretessregler som i vissa fall kan vara tillämpliga på handlingar hos polisen. Enligt 7 kap. 14 å gäller således sekretess för uppgift som rör utlänning, om det kan antas att röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men som föranleds av förhållandet mellan utlänningen och utländsk stat eller myndighet eller organisation av utlänningar. Vidare gäller sekretess i verksamhet för kontroll över utlänningar och i ärende om svenskt medborgarskap för uppgift om enskilds personliga förhållanden om det inte står klart att uppgiften

kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Sekretessen omfattar inte myndighets beslut och gäller i övrigt högst 50 år.

Enligt 7 kap. 26 å gäller sekretess i verksamhet som avser delgiv- ning enligt delgivningslagen för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller i högst 70 ar.

Sekretess gäller vidare enligt 7 kap. 32 å för sådan uppgift om enskilds personliga förhållanden som har inhämtats med övervaknings- kamera som avses i lagen om övervakningskameror, om det kan antas att den uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller högst 70 år.

5.2. Bakgrund till reglerna

5 .2. 1 Kriminalregister

I den tidigare gällande sekretesslagen, 1937 års lag om vissa in- skränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (1937 års lag), fanns en bestämmelse om sekretess för straffregister som motsvarade den nuvarande bestämmelsen om kriminalregister i 7 kap. 17 å sekretesslagen. Bestämmelsen hade sitt ursprung i de ännu äldre regler om sekretess vilka fanns intagna i 1812 års tryckfrihetsför- ordning. I 1 å tryckfrihetsförordningen stadgades efter ändringar genom SFS 1933:441 bl.a. att:

utdrag av det i riket inrättade straffregister ej må meddelas i vidsträcktare mån, än som föranledes av lag, stiftad i den ordning 87 å regeringsformen stadgar.

År 1937 bröts sekretessreglerna ut ur tryckfrihetsförordningen och intogs i en särskild sekretesslag, lagen om vissa inskränkningar i rätten att utbekormna allmänna handlingar (SFS 1937:249, prop. 1937:197). De flesta reglerna i lagen fick formen av direkta förbud mot utläm- nande av handlingar. I vissa fall blev dock sekretessen inte uttömman- de reglerad genom 1937 års lag. Lagen innehöll nämligen några bestämmelser som innebar att handlingar inte fick lämnas ut i andra fall än som angavs i annan lag. En sådan konstruktion av sekretess- reglerna skulle enligt förarbetena bara förekomma undantagsvis, huvudsakligen i fall då tryckfrihetsförordningen upptog motsvarande förbud. Genom att bibehålla denna konstruktion i 1937 års lag kunde man undvika ändringar i de lagar som angav när handlingar fick lämnas ut trots förbud mot utlämnande i tryckfrihetsförordningen

(prop. 1937:107 s. 34). Sekretessen för uppgifter i dåvarande straffregistret konstruerades på det här sättet eftersom det i tryck- frihetsförordningen fanns en bestämmelse om sekretess som i sin tur hänvisade till vad som föreskrevs i lagen om straffregister. I 11 å i 1937 års lag föreskrevs: Uppgifter eller anteckningar som tillhöra det i riket inrättade straffregistret må ej utlämnas i annat fall eller annan ordning än i lagen om straffregister sågs.

Liknande bestämmelser intogs beträffande handlingar som inkommit eller upprättats enligt lagen angående monopolitiska företag (20 å) samt beträffande handlingar i patentärende (23 å). Dessa bestärmnelser hade också sin motsvarighet i 1812 års tryckfrihetsförordning och innehöll bara en hänvisning till regler i annan författning (bestämmel- serna motsvaras nu av 8 kap. 6 och 13 åå sekretesslagenf.

År 1963 antogs den nya lagen om allmänt kriminalregister (SFS 1963:197, prop. 1963z39). Där intogs, på motsvarande sätt som tidigare, bestärmnelser om utlämnande av uppgifter ur registret till myndigheter och enskilda. Konstruktionen av sekretessbestämmelsen i 1937 års lag berördes inte i förarbetena.

Vid tillkomsten av 1980 års sekretesslag förde man i princip över bestämmelsen i 11 å i 1937 års lag till 7 kap. 17 å sekretesslagen. Frågan om konstruktionen av registersekretessen berördes inte närmare i förarbetena.

5 .2 . 2 Polisregister

I937års lag om vissa inskränkningari rätten att utbekomma allmänna handlingar </