2

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

eller leverantörer eller genom begagnande av föreningens tjänster eller på

annat dylikt sätt (1 §). Åtskilliga bestämmelser i förslaget avse att markera

skillnaden mellan aktiebolag och föreningar. Sålunda föreslås stadgande i

syfte att för föreningsformen reservera sammanslutningar som i princip

äro öppna, d. v. s. medgiva inträde av nya medlemmar (11 §). Vidare ha

upptagits bestämmelser som giva uttryck för att fördelning av överskott bör

ske efter kooperativa grundsatser (18 §).

Beträffande kapitalbildningen inom de ekonomiska föreningarna föreslås

regler angående obligatoriskt överförande av vinstmedel till reservfond

(17 §). De nuvarande reglerna om det förvaltande organet inom förening­

arna, styrelsen, ha kompletterats (21—37 §§) och bestämmelserna om re­

visionen ha utvidgats (45—51 §§).

Gällande föreningslags regler om styrelsens redovisning äro synnerligen

knapphändiga. I detta ämne föreslås mera utförliga regler (38—43 §§), del­

vis i anslutning till nya aktiebolagslagens föreskrifter. En årlig redovisning

föreslås skola ske genom avlämnande av förvaltningsberättelse jämte ba­

lansräkning samt vinst- och förlusträkning. Redovisningen skall vara of­

fentlig (44 §).

Propositionen innehåller förslag därom att alla registrerade föreningar

skola vara underkastade bokföringsplikt enligt bokföringslagen.

Bland andra betydelsefulla nyheter i förslaget må nämnas regler om fu­

sion mellan föreningar (98 §), om periodisk redovisningsskyldighet även

under det förening är i likvidation (86 §) samt om införande av möjlighet

att förening, som upphört med sin verksamhet men likväl fortfarande upp­

tages i föreningsregistret, skall kunna avföras ur registret (74 §).

I förslaget till lag angående införande av nya lagen om ekonomiska för­

eningar ha upptagits bestämmelser som avse att för nu bestående föreningar

underlätta övergången till den nya lagen.

Den nya lagstiftningen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1953.

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 34.

Stadgar och firma m. m.

5 §•

För att vinna registrering skall ekonomisk förening

bestå av minst fem medlemmar, dock att antalet medlemmar må vara

tre eller fyra där minst tre medlemmar utgöras av föreningar, som äro re­

gistrerade eller ändock att anse som juridiska personer, samt

i enlighet med denna lag hava antagit stadgar ävensom utsett styrelse

och revisorer.

6

§•

Föreningens stadgar skola angiva:

1. föreningens firma;

2. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art;

3. den ort inom riket, där föreningens styrelse skall hava sitt säte;

4. den insats med vilken varje medlem skall deltaga i föreningen, huru

insatserna skola göras samt huruvida medlem må deltaga i föreningen med

högre belopp än enkel insats;

5. där regelbundna eller på särskilt beslut om uttaxering beroende av­

gifter till föreningen skola förekomma, avgifternas belopp eller de högsta

belopp vartill de må bestämmas;

6. antalet styrelseledamöter och revisorer eller det högsta och lägsta an­

tal vartill de skola uppgå samt, om för styrelseledamöter eller revisorer

skola finnas suppleanter, enahanda uppgift beträffande dem, tiden för sty­

relseledamots, revisors och suppleants uppdrag, så ock, där styrelseledamot,

revisor eller suppleant skall utses på annat än i denna lag angivet sätt, huru

tillsättning skall ske;

7. där fullmäktige skola finnas på sätt i 62 § sägs, deras befogenhet,

huru de skola utses och tiden för deras uppdrag;

8. föreningens räkenskapsår;

9. det sätt, varpå kallelse till föreningsstämma skall ske och andra med­

delanden bringas till medlemmarnas eller fullmäktiges kännedom, ävensom

den tid före stämma, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vid­

tagna; samt

10. de grunder, enligt vilka skall förfogas över uppkommen vinst, så ock

huru vid föreningens upplösning skall förfaras med föreningens behållna

tillgångar.

7 §•

Föreningens firma skall innehålla orden »ekonomisk» och »förening» eller

förkortningen »ek. för.».

I firman må ej ordet »bolag» eller eljest något, som betecknar ett bolags­

förhållande, intagas på sådant sätt att därav kan föranledas det misstaget

att firman innehaves av ett bolag.

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 34.

Medlem vare berättigad att på begäran erhålla skriftlig uppgift av för­

eningen om medlemskapet och av honom gjorda insatser.

Medlems intagande och avgång.

11

§•

Ekonomisk förening må icke vägra någon inträde som medlem, såframt

ej med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet eller

föreningens syfte eller annan orsak särskilda skäl äro därtill.

Ansökan om inträde prövas av styrelsen, där ej annorlunda är bestämt

i stadgarna. Inträdesansökan skall, om så föreskrives i stadgarna, ske

skriftligen och vara försedd med sökandens bevittnade namnunderskrift.

12

§.

Den, till vilken avliden medlems andel övergått på grund av bodelning,

arv eller testamente, vare berättigad att i den avlidnes ställe inträda såsom

medlem i föreningen, såframt annat icke föranledes av stadgarna.

Anmälan om inträde skall göras senast sex månader efter medlemmens

död eller, om den i 15 § avsedda tiden för dödsboets avgång ur föreningen

då ännu ej inträffat, senast vid den tiden.

13 §.

Den som efter överlåtelse förvärvat medlems andel skall ansöka om in­

träde inom sex månader därefter. Antages han, inträder han som medlem

i överlåtarens ställe. Söker han ej inträde eller avslås ansökan, äge han den

rätt som tillkommer avgången medlem enligt 16 §; och skall tiden för av­

gången beräknas med utgångspunkt från det ansökningen avslogs eller,

om ansökan ej gjorts, ansökningstiden utgick.

Har i stadgarna för förening, där medlemskap är förbundet med ägande

eller brukande av fastighet eller drivande av rörelse, föreskrift upptagits

om skyldighet för medlem att vid avyttring av fastigheten eller rörelsen eller

vid frånträde av brukningsrätten jämväl överlåta andel i föreningen och

har i enlighet med sådan föreskrift överlåtelse ägt rum, vare förvärvaren

medlem i överlåtarens ställe.

14 §.

Medlem äger uppsäga sig till utträde ur föreningen. I stadgarna må före­

skrivas, att uppsägning skall ske skriftligen och uppsägningshandlingen vara

försedd med medlemmens bevittnade namnunderskrift. I stadgarna kan ock

bestämmas att uppsägning ej får ske förrän efter viss tid, högst två år, från

inträdet. Efter medgivande av länsstyrelsen må sagda tid utsträckas till högst

fem år.

Medlem må på grund, som kan vara bestämd i stadgarna, uteslutas ur

föreningen. Beslut härom fattas, där i stadgarna icke är annorlunda före­

skrivet, av föreningsstämman.

7

15 §.

Avgång ur föreningen äger, utom i fall varom i 68 § andra stycket och

98 § 2 mom. andra stycket sägs, rum vid den utgång av räkenskapsår, vil­

ken infaller näst efter en månad eller efter den i stadgarna bestämda läng­

re tid, högst sex månader, sedan medlemmen uppsagt sig till utträde eller

uteslutits eller annan omständighet som föranlett avgången inträffat.

Medlem, som blivit utesluten ur föreningen, vare genast förlustig rätten

att deltaga i överläggningar och beslut om föreningens angelägenheter.

16 §.

7

mom.

Då medlem avgått, äge han dels sex månader från avgången utfå

inbetalda insatser, i den mån föreningens behållna tillgångar enligt den vid

tiden för avgången uppgjorda balansräkningen därtill förslå utan anlitande

av reservfond eller förnärmande av övriga medlemmars lika rätt, dels ock,

1 samma ordning som övriga medlemmar, utbekomma vad på den avgångne

belöper av beslutad vinstutdelning.

Träder föreningen i likvidation inom sex månader från det medlem av­

gått eller varder inom samma tid beslut om föreningens försättande i kon­

kurs meddelat, have den avgångne samma rätt att utfå insatser som övriga

medlemmar.

Innehålla föreningens stadgar inskränkning i avgående medlems rätt

varom nu är sagt, lände den, utom i fall som i 68 § andra stycket och 98 §

2 mom. andra stycket sägs, till efterrättelse.

2 mom.

Försättes föreningen i konkurs på ansökan som gjorts inom ett

år från det medlem avgick, vare den avgångne pliktig att, såvitt rörer för­

eningens borgenärers rätt, återbära vad han utfått av sina insatser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

Reservfond och vinstutdelning m. m.

17 §.

1 mom.

Av ekonomisk förenings årsvinst, efter avdrag för vad som åtgår

till täckande av möjligen förefintlig förlust från föregående år, skola minst

fem procent avsättas till reservfond. Har på grund av rörelsens resultat med­

lemmar eller andra tillgodoförts gottgörelse i form av efterlikvider, återbä­

ringar eller dylikt, skall avsättning därav ske med minst fem procent, även

om gottgörelsen icke inräknats i årsvinsten. Till reservfonden skall alltid

läggas vad medlem vid avgång ur föreningen icke återfår av sina insatser.

Då reservfonden uppnått ett belopp som jämte inbetalat insatskapital sva­

rar antingen mot fyra tiondelar av det bokförda värdet å föreningens till­

gångar eller mot föreningens skulder enligt balansräkningen, må vidare av­

sättning till fonden upphöra. Ej må dock i något fall avsättning upphöra,

med mindre reservfonden motsvarar tjugu procent av det inbetalda insats­

kapitalet. Innehålla stadgarna bestämmelse om avsättning utöver vad nu

sagts, lände det till efterrättelse. Avsättning skall ånyo vidtaga, om fonden

nedgår under vad sålunda stadgats.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

Nedsättning av reservfonden må beslutas allenast för täckande av förlust,

som enligt fastställd balansräkning finnes hava uppstått å föreningens verk­

samhet i dess helhet och som icke kan ersättas av befintliga till framtida

förfogande avsatta medel.

2 mom.

Konungen må medgiva förening eller vissa grupper av föreningar

undantag, helt eller delvis, från bestämmelserna i 1 inom., om med hänsyn

till arten av föreningsverksamheten och övriga omständigheter synnerliga

skäl därtill föranleda.

18 §.

Utdelning må ej ske av annat än den vinst, som förefinnes enligt fast­

ställd balansräkning för sista räkenskapsåret, i den mån vinsten icke skall

avsättas till reservfonden. Ej heller må utbetalning av gottgörelse, varom

förmäles i 17 § 1 mom. och som icke inräknats i årsvinsten, äga rum i vi­

dare mån än att föreskriven avsättning kan ske till reservfonden. I övrigt

må utbetalning till medlemmarna av föreningens tillgångar ej verkställas

annorledes än genom återbetalning av insatser enligt 16 § 1 mom. eller i

samband med nedsättning av insatsernas belopp enligt 68 § sista stycket.

Utdelning, som beräknas annorledes än i förhållande till den omfattning

vari föreningens verksamhet tagits i anspråk, må fastställas till högst fem

procent för år å inbetalda insatser.

19 §.

Varder vinstutdelning beslutad och verkställd i strid mot vad i 18 § sägs

eller mot bestämmelse i föreningens stadgar, vare de, som uppburit sådan

utdelning, skyldiga att återbära denna jämte fem procent ränta därå. Sam­

ma lag vare, där gottgörelse, varom i 17 § 1 mom. förmäles och som icke

inräknats i årsvinsten, utbetalats i strid mot vad i 18 § sägs eller mot be­

stämmelse i föreningens stadgar och den som mottog gottgörelsen insåg

eller bort inse nämnda förhållande.

För brist, som kan uppkomma vid återbäringen, vare de, som medverkat

till beslutet om utdelning eller utbetalning eller verkställandet av detta, an­

svariga efter de beträffande skadeståndsskyldighet i 106, 108 och 109 §§

stadgade grunderna.

20

§.

Föreningsstämman mä ej besluta om användande av föreningens vinst­

medel eller övriga tillgångar eller om åtagande av förpliktelser för ändamål,

som uppenbarligen är främmande för föreningens syfte. Dock äge stämman

använda tillgångar till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål, så­

vitt det med hänsyn till ändamålets beskaffenhet, föreningens ställning och

omständigheterna i övrigt får anses skäligt.

Föreningsstämman må ej heller, med mindre annat följer av stadgarna,

besluta om sådan användning av föreningens tillgångar eller eljest om sådan

åtgärd, att uppenbarligen fördel beredes vissa medlemmar till nackdel för

föreningen eller övriga medlemmar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

9

Styrelse och firmateckning.

21

§.

För ekonomisk förening skall finnas en styrelse bestående av minst tre

ledamöter. Styrelsen skall förvalta föreningens angelägenheter i enlighet

med vad i denna lag är stadgat.

Styrelsen väljes å föreningsstämma; dock må i stadgarna kunna bestäm­

mas, att styrelsen eller ledamot av densamma skall tillsättas i annan ord­

ning.

Styrelseledamot skall utses för tid intill dess stämma som i 57 § 1 mom.

sägs hållits och må icke utses för längre tid än till och med den stämma

som skall äga rum under tredje räkenskapsåret efter valet. Ändå att den tid

för vilken styrelseledamot blivit utsedd ej gått till ända, må han skiljas

från uppdraget genom beslut av den som utsett honom. Styrelseledamot

äge ock rätt att avgå före utgången av nämnda tid. Anmälan om avgång

skall göras hos styrelsen samt, där styrelseledamot ej är vald å förenings­

stämma, hos den som tillsatt honom.

Om styrelseledamot, som är vald å föreningsstämma, entledigas eller eljest

avgår eller avlider eller hinder för honom att vara styrelseledamot uppkom­

mer enligt 22 § och suppleant ej finnes, åligger det övriga styrelseleda­

möter att ofördröjligen föranstalta om val av ny ledamot för återstående

mandattid. Meddelas icke annan föreskrift i stadgarna, må dock med valet

anstå till nästa stämma där styrelseval skall äga rum, såframt styrelsen är

beslutför med kvarstående ledamöter och suppleanter samt antalet ej under­

stiger tre.

22

§.

Styrelseledamot skall vara myndig och, där ej för särskilt fall Konung­

en eller myndighet Konungen förordnar annat tillåter, här i riket bosatt

svensk medborgare.

Styrelseledamot skall vara medlem i föreningen. Dock må även den vara

styrelseledamot som enligt lag är ställföreträdare för medlem samt, där

juridisk person är medlem, den som är ledamot av styrelsen för den juri­

diska personen eller delägare i densamma. Jämväl eljest må, där det för

visst eller vissa särskilt angivna fall i stadgarna medgives, annan än med­

lem vara styrelseledamot.

23 §.

Vad i denna lag är stadgat om styrelseledamot skall i tillämpliga delar

gälla beträffande suppleant.

I stadgarna må närmare bestämmelser upptagas om de förutsättningar,

under vilka suppleant äger inträda i tjänstgöring, så ock, där flera supp­

leanter skola finnas, om ordningen för deras inträde. Sådana bestämmelser

må jämväl meddelas av den som utsett suppleanten. Bestämmelse som i

detta stycke sägs må ej registreras.

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 34.

24 §.

Det åligger styrelsen att sörja för en sådan organisation av föreningens

verksamhet, som med hänsyn till föreningens förhållanden må anses till­

fredsställande, att utöva tillsyn över befattningshavare hos föreningen samt

att tillse att erforderliga upplysningar angående föreningens förhållanden

komma styrelsen till handa på lämpligt sätt och vid lämpliga tider. Styrel­

sen skall ock sörja för att föreningens bokföring fullgöres i överensstäm­

melse med lag samt att medelsförvaltningen är ordnad på betryggande sätt

ävensom att behörig kontroll häröver finnes.

När på grund av inträffade förluster eller eljest anledning föreligger till

antagande, att föreningens ställning kommer att utvisa fortgående försäm­

ring, så att föreningens skulder icke bliva täckta av tillgångarna, åligger

det styrelsen att ofördröjligen till stämmans prövning hänskjuta frågan om

föreningen skall träda i likvidation.

25 §.

Inom styrelsen skall en ledamot vara ordförande.

Det åligger ordföranden att tillse att sammanträden hållas då så erfordras.

Vid styrelsens sammanträden skola föras protokoll, vilka skola till rik­

tigheten bestyrkas av ordföranden. Ledamot av styrelsen är berättigad att

på begäran få särskild från styrelsens beslut avvikande mening antecknad

till protokollet. Protokollen skola föras i nummerföljd och förvaras på be­

tryggande sätt.

26 §.

Styrelsen är beslutför, där de vid sammanträde tillstädesvarandes antal

överstiger hälften av hela antalet styrelseledamöter, såframt ej för beslut­

förhet högre antal föreskrivits i stadgarna. Ärende må dock icke företagas,

med mindre såvitt möjligt samtliga styrelseledamöter eller, vid förfall för

någon av dem, suppleant för honom erhållit tillfälle att deltaga i ärendets

behandling.

Såsom styrelsens beslut gälle, där föreskrift om särskild röstpluralitet ej

givits i stadgarna, den mening, om vilken de flesta röstande förena sig, och

vid lika röstetal den mening som biträdes av ordföranden. Är styrelsen

icke fulltalig, må beslut anses föreligga allenast där av de tillstädesvarande

ett antal överstigande en tredjedel av hela antalet styrelseledamöter enat sig.

27 §.

Ledamot av styrelsen äge ej deltaga i behandling av fråga rörande avtal

mellan honom och föreningen. Ej heller må han deltaga i behandling av

fråga om avtal mellan föreningen och tredje man, såframt han i frågan äger

ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot föreningens. Vad så­

lunda är stadgat äge motsvarande tillämpning beträffande gåva från för­

11

eningen, så ock beträffande rättegång eller annan talan mot styrelseleda­

moten eller tredje man.

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

28 §.

Styrelsen äger, i den mån annat icke följer av vad i denna lag är stadgat,

att ej mindre handla å föreningens vägnar i förhållande till tredje man än

även företräda föreningen inför domstolar och andra myndigheter. Samma

behörighet tillkommer ock den eller dem som efter vad i 29 och 30 §§ sägs

äga teckna föreningens firma (firmatecknare); dock äga de, som allenast

gemensamt må utöva firmateckningsrätt, endast gemensamt företräda för­

eningen.

29 §.

Bemyndigande för styrelseledamot, styrelsesuppleant eller annan att teck­

na föreningens firma må meddelas av styrelsen, där ej i stadgarna eller

genom beslut av föreningsstämman gjorts inskränkning i detta avseende.

Bemyndigande må dock ej lämnas den som är omyndig och, vad angår an­

nan än styrelseledamot eller styrelsesuppleant, utan tillstånd av Konungen

eller myndighet Konungen förordnar den som icke är här i riket bosatt

svensk medborgare.

Styrelsen må när som helst återkalla bemyndigande att teckna förening­

ens firma.

³⁰ §.

Då bemyndigande att teckna föreningens firma meddelas, äger styrelsen

föreskriva, att rätten till firmateckning får av två eller flera personer ut­

övas allenast gemensamt.

Föreskrives annan inskränkning i rätten att teckna föreningens firma

än i första stycket sägs, må den ej registreras.

31 §.

Styrelsen eller annan, som jämlikt 28 § är ställföreträdare för föreningen,

må ej förfoga över dess tillgångar eller ikläda den förpliktelser eller eljest

vidtaga åtgärd i strid mot vad i 20 § första stycket första punkten och andra

stycket är stadgat beträffande föreningsstämma. Styrelsen äger dock till

allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål använda tillgång, som i för­

hållande till föreningens ställning är av ringa betydelse.

32 §.

I förhållande till föreningen åligger det styrelsen och annan ställföre­

trädare för föreningen att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrif­

ter som meddelas i stadgarna eller av föreningsstämma. Annan ställföre­

trädare än styrelsen vare ock skyldig att ställa sig till efterrättelse föreskrift

som meddelas av styrelsen. Dock må styrelsen och annan ställföreträdare

för föreningen icke efterkomma föreskrift, där den finnes såsom stridande

12

Kungi. Maj.ts proposition nr 34.

mot denna lag eller stadgarna ej vara gällande, icke heller föreskrift av

föreningsstämma om sådan åtgärd avseende förvaltningen av föreningens

angelägenheter, vars verkställighet styrelsen finner innebära ett uppenbart

åsidosättande av föreningens intressen.

Den som enligt 27 § icke må för föreningen deltaga i behandling av

fråga om avtal äge ej heller befogenhet att utan särskilt uppdrag av sty­

relsen företräda föreningen i avseende å avtalet.

33 §.

Har styrelsen eller annan ställföreträdare för föreningen företagit rätts­

handling å föreningens vägnar men därvid handlat i strid mot vad i 31 §

är stadgat eller mot föreskrift, som avses i 32 §, eller eljest överskridit sin

befogenhet, vare rättshandlingen ej gällande mot föreningen, såframt tredje

man insåg eller bort inse att sådant överskridande förelåg.

Har styrelsesuppleant utövat styrelseledamots befogenhet, vare det för­

hållandet, att förutsättning för hans inträde i styrelseledamots ställe sakna­

des, utan verkan gentemot tredje man, där denne ej insåg eller bort inse

nämnda förhållande.

34 §.

Den som äger företräda föreningen må ej föryttra eller med inteckning

för gäld belasta föreningens fasta egendom eller tomträtt, utan så är att han

enligt stadgarna äger sådan befogenhet eller ock föreningsstämman därtill

bemyndigat honom. Sådant bemyndigande kan begränsas att avse viss egen­

dom och må icke i något fall gälla utöver två år.

Har åtgärd som i första stycket avses företagits utan vederbörligt bemyn­

digande och vill föreningen klandra åtgärden, skall föreningen väcka talan

därom inom adcrton månader sedan lagfart, inskrivning eller inteckning

beviljades. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

35 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för förening, bör undertecknas med för­

eningens firma, och skola de som teckna firman därvid underskriva sina

namn.

Har styrelsen eller annan ställföreträdare för föreningen utfärdat hand­

ling utan firmateckning och framgår icke av dess innehåll, att den utfär­

dats å föreningens vägnar, svare de som undertecknat handlingen för vad

genom handlingen må hava slutits, en för alla och alla för en, såsom för

egen skuld. Sådan ansvarighet skall dock ej åvila undertecknarna, där av

omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick, att den utfärdades

för föreningen, samt den till vilken handlingen ställts av föreningen erhåller

behörigen undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål

efter det begäran därom framställts eller personlig ansvarighet gjorts gäl­

lande mot undertecknarna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

13

36 §.

Angående behörighet för styrelseledamot, så ock för den som eljest, en­

sam eller gemensamt med annan, bemyndigats teckna föreningens firma,

att mottaga delgivning i rättegång mot föreningen är stadgat i rättegångs­

balken; och skall vad i sådant avseende gäller äga tillämpning jämväl då

annat meddelande skall delgivas föreningen.

Vill styrelsen väcka talan mot föreningen, skall styrelsen utlysa förenings­

stämma för val av ombud att föra föreningens talan i tvisten. Stämning

delgives genom att föredragas å stämman.

37 §.

Sker ändring i avseende å de till styrelseledamöter eller styrelsesupp­

leanter utsedda personerna eller i fråga om rätten att teckna föreningens

firma eller ändras föreningens postadress, skall styrelsens ordförande där­

om ofördröj ligen göra anmälan för registrering. Å denna anmälan skall i

tillämpliga delar gälla vad i 9 § sägs. Rätt att göra anmälan tillkommer

den som beröres av anmälningen.

Styrelsens årsredovisning.

38 §.

Det åligger styrelsen att för vai’je räkenskapsår avgiva redovisning för

förvaltningen av föreningens angelägenheter genom avlämnande av berät­

telse rörande verksamheten under året (förvaltningsberättelse) jämte redo­

görelse för föreningens ställning vid räkenskapsårets utgång (balansräk­

ning) samt för intäkter och kostnader under året (vinst- och förlusträk­

ning). Redovisningshandlingarna skola vara underskrivna av samtliga sty­

relseledamöter.

Minst en månad före den föreningsstämma, å vilken redovisningshand­

lingarna och revisorernas berättelse skola framläggas, skäll styrelsen till

revisorerna i huvudskrift eller avskrift avlämna redovisningshandlingarna

för det förflutna räkenskapsåret.

39 §.

Räkenskapsår skall vara helt år, dock må räkenskapsår vid verksamhe­

tens början ävensom vid omläggning av räkenskapsår avse del av år eller

utsträckas att omfatta högst aderton månader.

40 §.

Jämte vad i bokföringslagen är stadgat skola i avseende å förenings in­

ventarium, balansräkning samt vinst- och förlusträkning gälla följande be­

stämmelser.

1 mom.

Tillgångar som äro avsedda till stadigvarande bruk för för­

eningen (anläggningstillgångar) må upptagas till högst det belopp, vartill

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

kostnaderna för deras anskaffning eller tillverkning uppgått, ökat med de

kostnader som föreningen under räkenskapsåret nedlagt för förbättring

därå eller som i sådant avseende balanserats från tidigare räkenskapsår.

Avskrivning skall dock årligen ske med belopp, som motsvarar tillgångar­

nas värdeminskning på grund av ålder och nyttjande eller annan orsak,

så att anskaffnings- eller tillverkningsvärdet jämte angivna förbättrings­

kostnader blir helt avskrivet under den tidrymd tillgången kan beräknas

vara användbar för föreningen.

Aktier och andra andelsrättigheter samt obligationer och andra ford­

ringar, avsedda att stadigvarande innehavas av föreningen, anses som an­

läggningstillgångar och må upptagas till högst det belopp, vartill kostna­

derna för tillgångarnas anskaffning uppgått. Avskrivning därå skall ske i

den mån det finnes erforderligt för att tillgångens bestående värde icke

skall överskridas.

2 mom.

Utan hinder av vad ovan stadgats må andra anläggningstillgång­

ar än i 1 mom. andra stycket sägs, vilka måste anses äga ett bestående

värde väsentligt överstigande det belopp vartill de äro uppförda i närmast

föregående balansräkning, upptagas till högst detta värde, såframt det be­

lopp varmed uppskrivning sker användes till erforderlig avskrivning på

värdet av andra anläggningstillgångar. I fråga om fast egendom må dock

uppskrivning ej ske över senast fastställda taxeringsvärdet.

Har fordran, som skall anses som anläggningstillgång, i närmast före­

gående balansräkning såsom osäker eller värdelös icke upptagits till det

belopp varå den lyder, må fordringen det oaktat upptagas till belopp var­

med den beräknas komma att inflyta även om detta belopp överstiger det

i den närmast föregående balansräkningen upptagna, dock högst till an­

skaffningskostnaden.

3 mom.

Anläggningstillgång må ej i vidare mån än som följer av vad i

1 och 2 mom. är för varje särskilt fall stadgat upptagas till högre belopp

än det vartill den varit uppförd i närmast föregående balansräkning.

4

mom.

Andra tillgångar än anläggningstillgångar (omsättningstillgångar)

må ej upptagas vare sig över försäljningsvärdet efter avdrag för försälj­

ningskostnaderna eller till högre belopp än det vartill kostnaderna för deras

anskaffning eller tillverkning uppgått.

5 mom.

Har föreningen övertagit rörelse mot vederlag som överstiger

värdet av de med rörelsen övertagna tillgångarna, må skillnaden (affärs-

värde, goodwill) kunna upptagas såsom anläggningstillgång i särskild post.

Å denna tillgång skall årligen avskrivas skäligt belopp, dock minst en

tiondel.

41 §.

Vid uppställande av balansräkningen skola bestämmelserna här nedan

iakttagas.

1 mom.

Följande poster skola upptagas var för sig, dock att ytterligare

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

15

fördelning i poster skall äga rum, där det med hänsyn till verksamhetens

art och omfattning samt föreningens förhållanden i övrigt må anses påkallat:

A. Bland tillgångarna.

I. Anläggningstillgångar.

1. jordbruks- och skogsfastigheter;

2. fabriksfastigheter med därtill hörande anläggningar samt

andra fastigheter;

3. maskiner, vare sig de äro att hänföra till fast egendom eller

ej, inventarier och dylikt;

4. aktier och andra andelsrättigheter samt obligationer och and­

ra fordringar, avsedda att stadigvarande innehavas av för­

eningen.

II. Omsättningstillgångar.

1. lager av färdiga varor, av varor under tillverkning samt av

råvaror, hjälp- och driftsmaterial;

2. aktier och andra andelsrättigheter samt obligationer och and­

ra fordringar, som icke falla under I 4 eller avses i II 3 och 4;

3. accepterade växlar;

4. kontanta penningar, checkar och banktillgodohavanden.

III. Förlust å föreningens verksamhet,

a) balanserad förlust,

b) nettoförlust för räkenskapsåret.

B. Bland skulderna.

T. Inbetalda insatser.

II. Reservfonden och andra fonder, var för sig.

III. Långfristiga skulder.

IV. Kortfristiga skulder.

V. Oguldna skatter, belöpande på tiden före räkenskapsårets ut­

gång.

VI. Vinst å föreningens verksamhet,

a) balanserad vinst,

b) nettovinst för räkenskapsåret.

2 mom.

Fordran å insats må icke upptagas som tillgång.

Redovisningen av inbetalda insatser må ske sålunda att i balansräkning­

en anmärkes hela insatskapitalet med angivande av vad härav icke är

guldet samt skillnaden utföres såsom särskild skuldpost.

3 mom.

Vid posten balanserad vinst skall angivas beloppet av hela vinsten

enligt balansräkningen för nästföregående räkenskapsår samt huru vinsten

disponerats.

fr mom.

1 balansräkningen skall anmärkas sammanlagda beloppet av för­

eningens borgens- och övriga ansvarsförbindelser, i den mån de icke upp­

tagits bland skulderna, ävensom av föreningen ställda panters sammanlag­

da värde enligt balansräkningen. I fråga om inteckningar skall samman­

lagda beloppet angivas dels för inteckningar i fast egendom, dels för för-

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

lagsinteckningar och dels för andra inteckningar i lös egendom med angi­

vande av egendomens slag.

I balansräkningen skall ock anmärkas sammanlagda beloppet för år av

pensioner, utgående på grund av förpliktelser vilka ej upptagits såsom

skuld i balansräkningen. Pensionsförpliktelse, som i närmast föregående

balansräkning upptagits såsom skuld, skall fortfarande redovisas som sådan.

42 §.

Vinst- och förlusträkningen skall uppställas så, att en med hänsyn till

föreningens förhållanden tillfredsställande redovisning erhålles för huru

vinsten eller förlusten för räkenskapsåret uppkommit.

Följande poster skola upptagas var för sig, dock att ytterligare fördelning

i poster skall äga rum, där det med hänsyn till verksamhetens art och om­

fattning samt föreningens förhållanden i övrigt må anses påkallat:

A. Bland intäkterna.

1. intäkten av föreningens rörelse. Driver föreningen av varandra väsent­

ligen oberoende rörelsegrenar, skall intäkten av varje sådan rörelsegren

särskilt redovisas, där det ej finnes kunna lända till förfång för föreningen.

Vid intäktens beräknande må avdrag ej göras för omkostnader, som skola

särskilt redovisas under B 2—6, dock att de under B 4 och B 5 angivna

kostnaderna må avdragas, därest de särskilt anmärkas i vinst- och förlust-

räkningen;

2. vinstutdelning å aktier eller andra andelar samt räntor;

3. andra intäkter, som ej härleda sig från rörelsen;

4. vederlagsfria eller andra extraordinära förvärv;

5. nettoförlust å föreningens verksamhet under räkenskapsåret.

B. Bland kostnaderna.

1. förlust å föreningens rörelse eller å sådan rörelsegren, för vilken sär­

skild redovisning skall lämnas efter vad under A 1 sägs;

2. räntor;

3. skatter;

4. avskrivningar på värdet av anläggningstillgångar eller avsättningar till

värdeminskningslconton för sådana tillgångar, därvid beloppets fördelning

på de under särskilda poster i balansräkningen upptagna tillgångarna skall

angivas;

5. allmänna förvaltningskostnader;

6. extraordinära kostnader och förluster;

7. nettovinst å föreningens verksamhet under räkenskapsåret.

43 §.

1 mom.

I förvaltningsberättelsen skall upplysning lämnas om hela in­

täkten av föreningens rörelse under räkenskapsåret ( omsättningssumman)

samt om sådana till medlemmar eller andra utgående efterlikvider, åter-

17

bäringar eller liknande ersättningar som icke inräknats i årsvinsten, där ej

upplysning i nämnda hänseenden lämnas i vinst- och förlusträkningen. Vi­

dare skall i förvaltningsberättelsen, i den mån det finnes kunna ske utan

förfång för föreningen, upplysning lämnas om väsentliga förändringar i

medlemsantalet samt om andra för bedömningen av föreningens ställning

och resultatet av dess verksamhet samt styrelsens förvaltning viktiga förhål­

landen, vilka ej framgå av balansräkningen eller vinst- och förlusträkning­

en, så ock om händelser av väsentlig betydelse för föreningen, jämväl där

de inträffat efter räkenskapsårets slut.

1 den mån motsvarande uppgifter ej intagits i balansräkningen, skall i

förvaltningsberättelsen uppgift lämnas beträffande fastigheter om taxe­

ringsvärden och brandförsäkringsbelopp samt beträffande maskiner, inven­

tarier och andra dylika anläggningstillgångar om brandförsäkringsbelopp,

med fördelning av nämnda värden och belopp såvitt möjligt på de under

särskilda poster i balansräkningen upptagna tillgångarna.

Där medelantalet i föreningens tjänst under räkenskapsåret anställda

överstiger tio, skall i förvaltningsberättelsen uppgivas medelantalet anställ­

da arbetare samt medelantalet övriga anställda. För sådant fall skall ock,

i den mån motsvarande uppgifter ej lämnas i vinst- och förlusträkningen,

i särskilda poster upptagas sammanlagda beloppet av utbetalda löner och

ersättningar under räkenskapsåret dels till arbetare, dels till styrelsen och

andra personer i ledande ställning, dels ock till övriga befattningshavare

hos föreningen.

2 mom.

Om uppskrivning av anläggningstillgångar verkställts för räken­

skapsåret, skall i förvaltningsberättelsen redogörelse lämnas för grunden

till uppskrivningen, för det belopp varmed uppskrivning skett och för an­

vändningen av beloppet.

Har beträffande tillgångars redovisning såsom anläggnings- eller om­

sättningstillgångar, beträffande avskrivning på anläggningstillgångar, be­

träffande omsättningstillgångars värdering eller i andra hänseenden sådan

ändring i förhållande till tidigare balansräkning eller vinst- och förlusträk­

ning vidtagits, som i avsevärd mån påverkat årsresultatet eller eljest är av

större vikt, skall redogörelse därför lämnas i förvaltningsberättelsen.

Styrelsen skall i förvaltningsberättelsen framställa förslag om avsättning

till reservfond, där sådan avsättning skall ske, så ock i övrigt förslag i an­

ledning av föreningens vinst eller förlust enligt balansräkningen.

44 §.

Styrelsen skall senast sju månader efter räkenskapsårets utgång i huvud­

skrift eller avskrift hålla redovisningshandlingarna för året jämte revisions­

berättelsen ävensom protokoll eller annan handling, utvisande förenings­

stämmans beslut i anledning av den framlagda balansräkningen, hos för­

eningen tillgängliga för envar som vill taga kännedom om desamma.

Inom samma tid vare styrelsen jämväl skyldig att efter anmodan av läns­

styrelsen dit insända avskrift av nämnda handlingar.

i! Ilihang till riksdagens protokoll I9.r>l. 1 samt. NrtWt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

Revision.

45 §.

Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas av

en eller flera revisorer. Revisor utses å föreningsstämma, såframt ej enligt

stadgarna revisor skall tillsättas i annan ordning.

Revisorer skola utses för tid intill dess stämma som i 57 § 1 mom. sägs

hållits och må icke utses för längre tid än till och med den stämma som

skall äga rum under andra räkenskapsåret efter det de utsetts. Revisor må,

ändå att den tid för vilken han blivit utsedd ej gått till ända, skiljas från

uppdraget genom beslut av den som utsett honom. Om revisor, som är vald

å föreningsstämma, entledigas eller eljest avgår eller avlider eller hinder,

som i 46 § 1 mom. avses, att vara revisor för honom uppkommer och supp­

leant ej finnes, åligger det styrelsen att ofördröjligen föranstalta om val av

ny revisor.

Den som utsetts till revisor skall därom ofördröjligen underrättas, om

han valts å föreningsstämma, genom styrelsens försorg och eljest av den

som tillsatt honom.

46 §.

1 mom.

Revisor skall vara myndig och, där ej för särskilt fall Konungen

eller myndighet Konungen förordnar annat tillåter, här i riket bosatt svensk

medborgare. Revisor skall hava den erfarenhet beträffande bokföring och

insikt i ekonomiska förhållanden, som med hänsyn till föreningens verk­

samhet erfordras för uppdraget.

Ej må den vara revisor, som är befattningshavare hos föreningen eller

under det sistförflutna året handhaft bokföring eller medelsförvaltning för

föreningen eller som intager en underordnad eller beroende ställning till

styrelseledamot eller till befattningshavare hos föreningen, åt vilken upp-

dragits att ombesörja bokföringen eller medelsförvaltningen eller kontrol­

len däröver, ej heller styrelseledamots eller sådan befattningshavares make

eller den, som med honom är i rätt upp- eller nedstigande skyldskap eller

svågerlag eller är hans syskon eller med honom är i det svågerlag, att den

ene är gift med den andres syskon.

2 mom.

Finnes hos sammanslutning med ändamål att handhava gemen­

samma uppgifter för föreningar särskilt revisionsorgan inrättat, må sam­

manslutningen eller, där revisionsorganet utgör juridisk person, denna

kunna utses till revisor. Till revisionens förrättande skall sålunda tillsatt

revisor utse för uppdraget lämpad person, och gälle i fråga om honom

i tillämpliga delar vad i denna lag stadgas om revisor. Ersättningsskyldig­

het, som kan uppkomma för den som förrättat revisionen, skall åvila jäm­

väl den som utsett honom.

47 §.

Hava revisorer ej utsetts till föreskrivet antal eller hava revisorer utsetts

utan iakttagande av bestämmelserna i 46 § 1 inom., åligger det styrelsen

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

19

och styrelseledamot att ofördröj ligen anmäla förhållandet för länsstyrelsen.

Anmälan må göras även av föreningsmedlem, röstberättigad, som ej är

medlem, eller borgenär.

På anmälan varom i första stycket sägs skall länsstyrelsen, i fall då revi­

sorer icke utsetts till föreskrivet antal, förordna revisorer. Är revisor omyn­

dig eller har någon, som ej är här i riket bosatt svensk medborgare, utan

vederbörligt tillstånd utsetts till revisor eller har någon utsetts till revisor

i strid mot vad i 46 § 1 mom. andra stycket stadgas, skall på anmälan där­

om länsstyrelsen förklara honom entledigad och förordna revisor i hans

ställe. Har anmälan ej gjorts av styrelsen, skall före besluts meddelande

tillfälle beredas styrelsen att yttra sig i ärendet. Förordnande av revisor

skall avse tid till dess annan revisor blivit i föreskriven ordning utsedd.

Revisor, som utses enligt denna paragraf, vare berättigad att av förening­

en erhålla skäligt arvode.

48 §.

Hos länsstyrelsen må påkallas utseende av en revisor att med övriga

revisorer deltaga i granskningen av styrelsens förvaltning och föreningens

räkenskaper eller att företaga granskning av viss åtgärd eller av vissa

räkenskaper. Förslag härom skall väckas å föreningsstämma. Har försla­

get å föreningsstämma antagits eller ock biträtts av minst en tiondel av

samtliga röstberättigade, åligger det styrelsen att inom en vecka hos läns­

styrelsen göra framställning om utseende av revisor. Försummas det, stånde

varje röstberättigad fritt att göra sådan framställning.

Avser uppdraget granskning av viss åtgärd eller av vissa räkenskaper,

skall till föreningsstämma avgivas särskilt yttrande över granskningen.

Revisor, som utses enligt denna paragraf, vare berättigad att av för­

eningen erhålla skäligt arvode.

49 §.

Om det revisor åvilande granskningsarbetet är av större omfattning, vare

han berättigad att därtill anlita hos honom för biträde i revisionsverksam­

het anställd, lämplig person såsom medhjälpare efter vad med hänsyn till

arbetets art får anses tillbörligt.

Revisor som utsetts enligt 45 § må med styrelsens samtycke även eljest

anlita medhjälpare vid granskningen av styrelsens förvaltning och förening­

ens räkenskaper, såframt det för visst fall finnes erforderligt med hänsyn

till omfattningen av föreningens verksamhet och andra på revisionsuppdra­

gets fullgörande inverkande omständigheter.

Lämnas ej samtycke, varom i andra stycket sägs, inom två veckor efter

det revisor hos styrelsen begärt att få anlita medhjälpare, äger revisorn

hänskjuta frågan till länsstyrelsens avgörande. Länsstyrelsen prövar fram­

ställningen och skall töre besluts meddelande bereda föreningens styrelse

tillfälle att yttra sig i ärendet.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

50 §.

Det åligger revisorerna att vidtaga de åtgärder som äro erforderliga för

ett behörigt fullgörande av revisionsuppdraget. Särskilt åligger det reviso­

rerna

att granska föreningens böcker och andra räkenskaper,

att verkställa inventering eller kontrollera verkställd inventering av för­

eningens kassa och övriga tillgångar,

att tillse huruvida föreningens bokföring och medelsförvaltning så ock

kontrollen därav äro tillfredsställande,

att taga del av protokoll från föreningsstämmor och andra sammanträ­

den, samt

att, sedan de årliga redovisningshandlingarna avgivits, tillse att förening­

ens tillgångar icke upptagits för högt och skulderna icke för lågt samt i

övrigt granska nämnda redovisningshandlingar.

Revisorerna hava att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter,

som meddelas av föreningsstämman och ej innefatta inskränkning i deras

i lag stadgade skyldigheter eller eljest strida mot lag eller författning eller

mot stadgarna.

Styrelsen skall giva revisor tillgång till föreningens böcker, räkenskaper

och andra handlingar samt i övrigt det biträde, som av honom påkallas för

uppdraget. Av revisor begärd upplysning angående förvaltningen må ej av

styrelsen vägras.

51

§.

Revisorerna skola för varje räkenskapsår avgiva en av dem underteck­

nad revisionsberättelse, som skall överlämnas till styrelsen minst två vec­

kor före den i 57 § 1 mom. omförmälda föreningsstämman. Revisorerna

skola ock inom samma tid till styrelsen återställa de till dem överlämnade

redovisningshandlingarna.

Revisionsberättelsen skall innehålla redogörelse för resultatet av reviso­

rernas granskning samt uttalande, huruvida anledning till anmärkning i

avseende å de till revisorerna överlämnade redovisningshandlingarna, för­

eningens bokföring eller inventeringen av dess tillgångar eller eljest beträf­

fande förvaltningen av föreningens angelägenheter föreligger eller icke.

Föreligger anledning till anmärkning, skall denna angivas i revisionsberät­

telsen. Revisorerna äga ock i berättelsen meddela erinringar, som de anse

böra komma till medlemmarnas kännedom.

Revisionsberättelsen skall innehålla särskilt uttalande

angående fastställelse av balansräkningen;

angående ansvarsfrihet för styrelseledamöterna; samt

angående styrelsens förslag i anledning av föreningens vinst eller förlust

enligt balansräkningen, därvid skall angivas huruvida förslaget omfattar

stadgad avsättning till reservfonden.

Revisor, som hyser från de i revisionsberättelsen gjorda uttalandena skilj­

aktig mening eller eljest finner särskilt uttalande påkallat, äger till revi­

sionsberättelsen foga yttrande därom, såframt han ej avgiver särskild revi­

sionsberättelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

21

Föreningsstämma.

52 §.

Föreningsmedlems rätt att deltaga i handhavandet av föreningens ange­

lägenheter utövas å föreningsstämma.

53 §.

Vid föreningsstämma böra styrelsens ledamöter närvara, så ock minst

en av revisorerna, där å stämman redovisning för föreningen skall be­

handlas eller eljest ärende förekommer av beskaffenhet att revisors närvaro

kan anses påkallad. Rätt att närvara vid föreningsstämma tillkommer

städse revisor.

54 §.

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan å

föreningsstämma deltaga i behandling av fråga rörande avtal mellan honom

och föreningen. Ej heller må han deltaga i behandling av fråga om avtal

mellan föreningen och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt in­

tresse, som kan vara stridande mot föreningens. Vad sålunda stadgats äge

motsvarande tillämpning beträffande gåva från föreningen, så ock beträf­

fande rättegång eller annan talan mot honom eller tredje man.

Styrelseledamot må ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet för förvaltnings-

åtgärd, för vilken han är ansvarig, eller i val av revisor.

I behandling av fråga om fusionsavtal, som avses i 98 §, äger övertagande

föreningen deltaga utan hinder av vad i första stycket sägs.

55 §.

Där ej genom föreskrift i stadgarna är bestämt vem som skall vara ord­

förande vid föreningsstämma, öppnas stämman av styrelsens ordförande

eller den styrelsen därtill utsett. Utse de närvarande ej enhälligt ordförande,

väljes ordförande efter huvud talet. Till ordförande må utses jämväl den

som ej är medlem, om annat icke föreskrives i stadgarna.

Å stämma skall, där det erfordras, av ordföranden upprättas och till god­

kännande framläggas en förteckning över närvarande medlemmar och om­

bud för medlemmar med uppgift å envars rösträtt. Sedan förteckningen

enhälligt eller efter en på grundval av densamma företagen omröstning god­

känts med eller utan ändring, lände den till efterrättelse såsom röstlängd.

Genom styrelsens försorg skall å föreningsstämma föras protokoll. Har

beslut fattats genom omröstning, skall angivas huru röstningen utfallit. Pro­

tokollet skall undertecknas eller till riktigheten vitsordas av ordföranden

och minst en på stämman utsedd person. Senast inom två veckor efter stäm­

man skall protokollet hållas hos föreningen tillgängligt för medlemmarna.

Protokollen skola på betryggande sätt förvaras.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

56 §.

Jämte vad i övrigt i denna lag är stadgat om utövande av rösträtt och

fattande av beslut å föreningsstämma gälle, där ej annorlunda finnes be­

stämt i stadgarna:

1. att varje medlem äger en röst;

2. att medlems rösträtt kan utövas genom annan medlem såsom ombud;

3. att ingen må som ombud företräda mer än en medlem;

4. att såsom föreningens beslut gäller den mening, för vilken de flesta

rösterna avgivas; samt

5. att vid lika röstetal val avgöres genom lottning, men i andra frågor

den mening gäller som biträdes av ordföranden.

Juridisk person företrädes, förutom av sin styrelse eller annan ställföre­

trädare enligt lag, av den som därtill bemyndigats, vare sig denne är med­

lem i föreningen eller ej; dock att rätten att såsom ombud utöva rösträtt må

i stadgarna inskränkas till den som är medlem eller enligt 22 § andra stycket

ändock kan utses till ledamot av föreningens styrelse.

57 §.

1 mom.

Inom sex månader eller den kortare tid, som kan vara bestämd i

stadgarna, efter utgången av varje räkenskapsår skall hållas ordinarie för­

eningsstämma, å vilken styrelsen har att framlägga redovisningshandling­

arna och revisionsberättelsen för det sistförflutna räkenskapsåret. De hand­

lingar, som sålunda skola framläggas, skola under minst en vecka närmast

före stämman hållas hos föreningen tillgängliga för medlemmarna.

Å denna föreningsstämma skola till avgörande företagas frågorna om

fastställelse av balansräkningen med de ändringar eller tillägg, som må

finnas erforderliga, samt om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelseleda­

möterna för den tid redovisningen omfattar. Stämman skall ock fatta be­

slut i anledning av föreningens vinst eller förlust enligt den fastställda

balansräkningen.

Med beslut i nämnda frågor må anstå till fortsatt stämma å viss dag

minst en och högst två månader därefter.

2 mom.

Styrelsen vare pliktig att å den föreningsstämma varom i 1 mom.

förmäles, i den mån det av medlem äskas och kan ske utan förfång för

föreningen, meddela till buds stående närmare upplysningar angående för­

hållanden, som kunna inverka på bedömandet av värdet av föreningens

tillgångar, av dess ställning i övrigt och av resultatet av dess verksamhet

samt av styrelsens förvaltning av föreningens angelägenheter.

Det åligger styrelsen att jämväl eljest å föreningsstämma giva medlem

upplysning efter vad nu är sagt i avseende å ärende, som skall förekomma

å stämman.

58 §.

Styrelsen äger, när den finner lämpligt, kalla medlemmarna till extra

föreningsstämma.

23

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen med

angivande av skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra förenings­

stämma att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid

kan ske. Efterkommer styrelsen ej inom en vecka sådan påfordran, äge

revisorerna själva utlysa stämma. Äro icke samtliga revisorer ense om

stämmas utlysande, gälle den mening varom de flesta förena sig eller vid

lika röstetal deras mening som anse extra stämma böra hållas. Revisor

som utsetts jämlikt 48 § äge påkalla extra föreningsstämma, oavsett övriga

revisorers mening.

Extra föreningsstämma skall ock av styrelsen utlysas, då det för upp­

givet ändamål skriftligen påfordras av minst en tiondel av samtliga röst­

berättigade eller det mindre antal som kan vara bestämt i stadgarna.

59 §.

Finnes ej styrelse eller underlåter styrelsen att i föreskriven ordning

kalla medlemmarna till ordinarie eller till av stämma beslutad extra för­

eningsstämma eller har styrelsen ej senast två veckor efter påfordran, som

i 58 § sista stycket sägs, utlyst extra föreningsstämma att hållas så snart

det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske, har länsstyrelsen

att på anmälan av styrelseledamot eller röstberättigad ofördröjligen utlysa

stämma.

60 §.

Kallelse till föreningsstämma skall utfärdas i enlighet med föreskrifter

i stadgarna. Kallelseåtgärderna skola vara vidtagna senast två veckor före

ordinarie och senast en vecka före extra stämma.

Uppskjutes stämma till dag som infaller minst en månad därefter, skall

kallelse jämlikt första stycket utfärdas till den fortsatta stämman.

Där för giltighet av beslut erfordras att det fattas å två på varandra föl­

jande föreningsstämmor, må kallelse till sista stämman ej ske innan första

stämman hållits. Är icke någon av stämmorna ordinarie, skall mellan dem

förflyta minst en månad.

61 §.

I kallelsen till föreningsstämma skola angivas de ärenden, som skola

förekomma å stämman; dock vare ej erforderligt att i kallelse till ordinarie

stämma särskilt angiva de ärenden, som enligt denna lag eller stadgarna

skola där företagas. Skall ärende innefattande förslag till ändring av stad­

garna förekomma, varde det huvudsakliga innehållet av ändringen angivet

i kallelsen.

Hava de ärenden, som skola företagas till behandling å föreningsstämma,

blivit medlemmarna särskilt meddelade på sätt och å tid före stämman som

i stadgarna angives, vare så gi111 som om ärendena varit upptagna i kallelsen

till stämman.

Ärende, som ej angivits i kallelsen till stämman eller varom meddelande

icke ägt rum efter vad i andra stycket stadgas, må icke vid stämman före­

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

tagas till avgörande, om ej ärendet enligt denna lag eller stadgarna skall

förekomma på stämman eller omedelbart föranledes av ärende som där

skall avgöras; dock att ärende, som ej avser ändring av stadgarna eller ny

eller förhöjd avgifts utkrävande eller föreningens trädande i likvidation

eller uppgående i annan förening genom fusion, må företagas till avgörande

på ordinarie stämma, såframt tre fjärdedelar av de närvarande därtill giva

sitt samtycke. Utan hinder av vad sålunda stadgats må å såväl ordinarie

som extra stämma kunna fattas beslut om utlysande av extra stämma för

behandling av visst ärende.

62 §.

I stadgarna må bestämmas, att föreningsstämmans befogenhet skall helt

eller delvis utövas av därtill valda fullmäktige.

Fullmäktig må icke väljas för längre tid än tre år. Till fullmäktig må

utses allenast medlem i föreningen eller den som, oaktat han ej är medlem,

enligt 22 § andra stycket ändock må vara ledamot av föreningens styrelse.

Fullmäktigsammanträde vare ansett såsom föreningsstämma. Å fullmäk­

tig skall tillämpas vad i 52, 55—59 och 61 §§ stadgas om föreningsmedlem;

dock må fullmäktig ej rösta genom ombud.

Angående beslut av fullmäktige i ämnen, som avses i 67 § andra och tredje

styckena samt 98 § 2 inom., skola medlemmarna underrättas på sätt i stad­

garna är föreskrivet.

Talan mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller

röstberättigad.

63 §.

Ansvarsfrihet skall anses styrelseledamot beviljad, såframt beslut därom

fattats å föreningsstämma och de som må hava röstat mot beslutet icke

uppgå till minst en fjärdedel av samtliga röstberättigade.

Varder talan å förvaltningen under det räkenskapsår redovisningen av­

ser ej anställd inom sex månader från det redovisningshandlingarna och

revisionsberättelsen framlades på föreningsstämman, vare så ansett som om

ansvarsfrihet blivit beviljad.

Ändå att ansvarsfrihet blivit beviljad, må talan kunna anställas mot sty­

relseledamot på grund av åtgärd, om vars vidtagande eller betydelse för

föreningen styrelsen eller styrelseledamot uppsåtligen eller av vårdslöshet

i redovisningshandlingarna eller eljest till stämman eller ock genom bok­

föringen eller eljest till revisorerna lämnat i väsentliga hänseenden orik­

tiga eller ofullständiga upplysningar. Talan, som grundas därpå att sty­

relseledamot begått brottslig handling, må ock eljest kunna mot honom

anställas, såframt ej beviljad ansvarsfrihet uppenbarligen avsett även

nämnda handling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

25

64 §.

Har ansvarsfrihet icke blivit styrelseledamot beviljad, äge röstberättigade

utgörande minst en fjärdedel av samtliga röstberättigade å föreningens väg­

nar föra talan mot honom å förvaltningen. Samma lag vare i fråga om an­

ställande av sådan talan som enligt vad i 63 § sägs må anställas utan hin­

der av att ansvarsfrihet blivit beviljad.

Sedan talan blivit anställd, må den omständigheten, att en eller flera av

de röstberättigade som anställt talan avstått från denna, ej utgöra hinder

för de övriga att fullfölja talan, ändå att de utgöra mindre än en fjärdedel

av samtliga röstberättigade.

Röstberättigad, som enligt första stycket anställt talan mot styrelseleda­

mot, svare för rättegångskostnaderna, dock med rätt att av föreningen er­

hålla ersättning, i den mån kostnaderna täckas av vad genom rättegången

kommit föreningen till godo.

65 §.

Har å föreningsstämma fattats beslut om anställande av talan om skade­

stånd enligt 106 § mot revisor eller har förslag därom å stämman biträtts

av minst en fjärdedel av samtliga röstberättigade, vare i fråga om röst­

berättigades rätt att å föreningens vägnar föra sådan talan och om ansvarig­

het för rättegångskostnader lag som i 64 § sägs.

Talan enligt 106 § mot revisor må ej anställas sedan två år förflutit från

det revisionsberättelse framlades å föreningsstämma.

Mot föreningsmedlem eller röstberättigad, som icke är medlem, må för­

eningen ej anställa talan om skadestånd enligt 106 § sedan två år förflutit

efter beslut eller åtgärd därå talan grundas.

Utan hinder av vad i andra och tredje styckena sägs må talan anställas

som grundas därpå att revisor, medlem eller röstberättigad begått brottslig

handling.

66

§.

Försättes föreningen i konkurs på ansökan, som gjorts inom två år från

den stämma där redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen fram­

lades, äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blivit styrelseledamot bevil­

jad, anställa talan mot honom å förvaltningen under det räkenskapsår redo­

visningen avser.

Mot revisor, medlem eller röstberättigad, som icke är medlem, äge ock,

där föreningen försättes i konkurs på ansökan, vilken gjorts inom tid som

i 65 § andra och tredje styckena är för talan i varje särskilt fall föreskriven,

konkursboet föra sådan talan.

Talan, varom i denna paragraf stadgas, skall väckas inom sex månader

från första borgenär ssammanträdet eller, där tiden för anställande av talan

för föreningen då ännu ej gått till ända, inom utgången av den tid. För­

summas det, vare rätt till talan förlorad.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

Ändring av förenings stadgar.

67 §.

Beslut om ändring av ekonomisk förenings stadgar vare ej giltigt, med

mindre samtliga röstberättigade förenat sig därom eller beslutet fattats å

två på varandra följande föreningsstämmor och å den stämma som sist

hålles biträtts, där ej nedan är annorlunda föreskrivet, av minst två tredje­

delar av de röstande.

Såvitt genom beslutet medlemmarnas förpliktelse att erlägga insatser

eller avgifter till föreningen ökas eller medlems rätt till årsvinst inskrän-

kes, erfordras att å den stämma som sist hålles beslutet biträtts av minst

tre fjärdedelar av de röstande.

Avser ändringen att medlems rätt till föreningens behållna tillgångar vid

dess upplösning inskränkes, erfordras att beslutet å sista stämman biträtts

av samtliga röstande. Detsamma gäller, där ändringen innebär inskränk­

ning i avgående medlems rätt varom i 16 § 1 mom. sägs eller angår med­

lems rätt att utträda ur föreningen och ändringen skall avse jämväl dem,

som vid frågans avgörande voro medlemmar i föreningen.

Är för giltighet av beslut, varom ovan är sagt, något ytterligare villkor be­

stämt i stadgarna, lände ock det till efterrättelse.

Har i stadgarna på grund av särskild lag eller författning eller efter

Konungens medgivande intagits föreskrift, enligt vilken viss bestämmelse

icke må ändras utan att Konungen därtill lämnat medgivande, må ej hel­

ler sådan föreskrift ändras utan Konungens medgivande.

68

§.

Beslut om ändring av stadgarna skall av styrelsens ordförande ofördröj-

ligen anmälas för registrering och må ej gå i verkställighet innan regist­

rering skett. Vid anmälningen skola fogas två avskrifter av protokoll som

förts i ärendet. Föreligger fall som i 62 § sista stycket avses, skall an­

mälan innehålla försäkran av styrelsen att underrättelse varom där sägs

ägt rum.

Beslut om ändring av stadgarna i de hänseenden, varom i 67 § andra och

tredje styckena förmäles, må ej tillämpas mot medlem, som icke samtyckt

till ändringen och som uppsäger sig till utträde ur föreningen inom en må­

nad från det slutligt beslut fattades eller, då beslut fattats av fullmäk­

tige, inom lika tid efter det medlemmen underrättats om beslutet; och äge

i sådant fall medlemmen, oavsett vad stadgarna därom innehålla, att ut­

träda ur föreningen vid den utgång av räkenskapsår, vilken infaller näst

efter en månad efter uppsägningen, och därvid tillgodonjuta den rätt, som

enligt 16 § 1 mom. första och andra styckena tillkommer avgående med­

lem.

Innefattar beslut nedsättning av insatsernas belopp eller lindring av den

medlemmarna enligt stadgarna åliggande skyldigheten att till föreningen

27

erlägga insatser, må det ej gå i verkställighet förrän ett år förflutit från

det beslutet registrerades.

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

Talan å föreningsstämmobeslut.

69 §.

1 mom.

Menar styrelsen, styrelseledamot eller föreningsmedlem, att be­

slut, som fattats å föreningsstämma, icke tillkommit i behörig ordning eller

eljest strider mot denna lag eller föreningens stadgar, äge därå väcka talan

mot föreningen.

Grundas talan därpå, att beslutet icke tillkommit i behörig ordning eller

att det eljest kränker allenast medlems rätt, skall talan väckas inom tre

månader från beslutets dag. Försummas det, vare beslutet gällande.

Hava vid fattande av beslut, som skall anmälas för registrering, i denna

lag eller föreningens stadgar upptagna föreskrifter om särskild röstplura-

litet icke rätteligen iakttagits, vare, ehuru klandertalan ej väckts, beslutet

icke gällande, utan så är att i strid mot 100 § första stycket registrering

av beslutet ägt rum.

Klandertalan, grundad därpå att föreningsstämmobeslut strider mot be­

stämmelserna i 20 § första stycket, må ej anställas, med mindre de som föra

talan utgöra minst en tiondel av samtliga medlemmar.

2 mom.

Har talan å föreningsstämmobeslut väckts, äge domstolen, när

skäl därtill förekommer, att innan målet avgöres förordna, att beslutet ej

må verkställas. Om förordnandet skall, där beslutet är av beskaffenhet att

böra registreras, meddelande ofördröj ligen genom rättens försorg avsändas

för registrering.

Domstols dom, varigenom föreningsstämmobeslut upphävts eller ändrats,

gälle jämväl för de föreningsmedlemmar som ej fört talan.

Likvidation och upplösning.

70 §.

Föreningsstämma äger besluta att föreningen skall träda i likvidation.

Har förhållande inträffat som i 71 § sägs, skall beslutet fattas på sätt stad­

gas i 56 § första stycket 4 och 5. Beslut att föreningen skall träda i likvi­

dation vare eljest icke giltigt, med mindre samtliga röstberättigade förenat

sig därom eller beslutet fattats å två på varandra följande föreningsstäm­

mor, därav minst en ordinarie, och å den stämma som sist hålles biträtts

av minst två tredjedelar av de röstande; är för giltighet av beslutet något

ytterligare villkor bestämt i stadgarna, lände det till efterrättelse.

Har föreningsstämma beslutit alt föreningen skall träda i likvidation,

välje stämman en eller flera likvidatorer; dock må i stadgarna kunna be­

stämmas, att cn eller flera likvidatorer skola tillsättas i annan ordning alt

jämte de å föreningsstämma valda deltaga i likvidationen.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

71 §.

Förening skall träda i likvidation, då antalet föreningsmedlemmar ned­

gått under det i 5 § föreskrivna lägsta antalet och tillräckligt antal med­

lemmar ej inträtt inom tre månader eller då i stadgarna fastställd tid för

föreningens verksamhet gått till ända eller eljest förhållande inträffat, på

grund varav enligt bestämmelse i stadgarna föreningen skall upphöra med

sin verksamhet.

Varder ej, på grund av anmälan enligt 79 § inom sex veckor efter det

jämlikt första stycket likvidationsskyldighet inträtt, i föreningsregistret in­

fört att föreningen trätt i likvidation, förklare rätten, på ansökan av sty­

relseledamot eller föreningsmedlem och efter föreningens hörande, att för­

eningen skall träda i likvidation; och förelägge rätten föreningen att inom

viss tid, ej understigande sex veckor, till rätten ingiva bevis, att i registret

skett införing varom ovan sagts, vid äventyr att eljest en eller flera likvi-

datorer förordnas av rätten.

72 §.

Saknar förening till registret anmäld behörig styrelse, vare styrelseleda­

mot, föreningsmedlem eller borgenär, så ock envar annan, vars rätt kan

vara beroende av att någon finnes som äger företräda föreningen, berättigad

att hos rätten göra ansökan, att föreningen skall förklaras skyldig att träda

i likvidation.

Har förhållande som i första stycket avses varat mer än ett år, skall

länsstyrelsen, där det varder för denna kunnigt, göra anmälan därom hos

rätten.

Sker ansökan eller anmälan, skall rätten ofördröjligen utfärda kallelse

å föreningen samt å föreningsmedlemmar och borgenärer, som vilja yttra

sig i ärendet, att inställa sig för rätten å utsatt dag, då frågan om för­

eningens trädande i likvidation skall prövas av rätten. Kallelsen skall del­

givas föreningen på sätt om stämning i tvistemål är stadgat, där upplys­

ning vinnes om någon med vilken delgivning kan äga rum. Genom rättens

försorg skall kungörelse om kallelsen införas i allmänna tidningarna och

tidning inom den ort, där föreningens styrelse skall hava sitt säte, minst

två och högst fyra månader före nämnda dag. Rätten äge, där så äskas

eller eljest finnes erforderligt, förordna en eller flera sysslomän att taga

föreningens egendom under vård samt bevaka dess angelägenheter och före­

träda föreningen till dess rätten meddelat beslut i ärendet.

Styrkes ej innan ärendet företages till avgörande, att behörig styrelse fin­

nes samt att införing i registret skett, förklare rätten, att föreningen skall

träda i likvidation, och förordne en eller flera likvidatorer.

73 §.

Finnes att förenings verksamhet drives på sätt som uppenbarligen icke

motsvarar de förutsättningar, under vilka registrering skett, äge rätten, på

29

ansökan av ombud, som justitiekanslern eller länsstyrelsen utser att sådan

talan utföra, och efter föreningens hörande, förklara att föreningen skall

träda i likvidation; och förordne rätten i sådant fall en eller flera likvida-

torer.

74 §.

Har rörande förening under de tio sista åren icke inkommit någon an­

mälan till registret och föreligger anledning till antagande att föreningen

upphört med sin verksamhet, skall länsstyrelsen genom skrivelse till för­

eningen eller på annat lämpligt sätt förhöra sig, huruvida föreningen äger

bestånd. Vinnes ej upplysning, att föreningen fortfarande består, skall läns­

styrelsen genom kungörelse i allmänna tidningarna och tidning inom den

ort, där föreningens styrelse skall hava sitt säte, anmana föreningen att

inom sex månader från det offentliggörande som sist skedde låta sig av­

höra. Om ej före fristens utlopp upplysning erhålles att föreningen består,

skall den anses upplöst och avföras ur registret.

Föreligga tillförlitliga upplysningar därom att föreningen upphört med

sin verksamhet och icke ämnar återupptaga densamma, må länsstyrelsen

utan att iakttaga föreskrifterna i första stycket andra punkten genast för­

klara att föreningen skall anses upplöst och avföra den ur registret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

75 §.

Utser föreningen ej lilcvidatorer, ehuru antalet föreningsmedlemmar ned­

gått under det i 5 § föreskrivna lägsta antalet och tillräckligt antal med­

lemmar ej inträtt inom tre månader, vare de, som med vetskap om för­

hållandet deltaga i beslut om fortsättande av föreningens verksamhet eller

handla å dess vägnar, ansvariga för uppkommande förbindelser, en för alla

och alla för en, såsom för egen skuld. Där efter utgången av nämnda tid

om tre månader tillräckligt antal medlemmar inträda, äge dock ej ansva­

righet rum för förbindelse, som uppkommer sedan det föreskrivna lägsta

medlemsantalet sålunda uppnåtts.

76 §.

Likvidator skall vara myndig och, där ej för särskilt fall Konungen eller

myndighet Konungen förordnar annat tillåter, här i riket bosatt svensk

medborgare.

Uppdraget att vara likvidator gälle intill dess likvidationen blivit avslutad,

men den som meddelat uppdraget må när som helst entlediga likvidatorn

och utse annan i hans ställe.

Om likvidator, som är vald å föreningsstämma, entledigas eller eljest av­

går eller avlider eller hinder för honom att vara likvidator uppkommer en­

ligt första stycket och suppleant ej finnes, åligger det övriga likvidatorer

att ofördröjligen sammankalla föreningsstämma för val av ny likvidator.

Vad i denna paragraf är stadgat om likvidator skall i tillämpliga delar

gälla beträffande suppleant för likvidator.

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 34.

77 §.

Finnes förening, som enligt verkställd registrering trätt i likvidation,

sedermera sakna till registret anmälda behöriga likvidatorer, skall rätten

på ansökan av föreningsmedlem, borgenär eller annan, vars rätt kan vara

beroende av att någon finnes som äger företräda föreningen, eller på an­

mälan av länsstyrelsen, där det varder för denna kunnigt, förordna likvida­

torer.

78 §.

Har rätten förklarat att förening skall träda i likvidation, skall genom

rättens försorg till länsstyrelsen ofördröj ligen för registrering avsändas

meddelande om beslutet. Där rätten utsett likvidator, skall underrättelse

om förordnandet med angivande av hans fullständiga namn och postadress

ofördröjligen avsändas till länsstyrelsen. Förordnas syssloman, skall för

registrering avsändas meddelande därom med angivande av fullständigt

namn och postadress.

79 §.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla att föreningen

trätt i likvidation. Anmälan skall innehålla uppgift om likvidatorerna samt,

där suppleanter för dem utsetts, om dessa. Skall befogenhet att teckna för­

eningens firma ej tillkomma allenast likvidatorerna gemensamt, skall vidare

uppgivas av vilka och huru firman skall tecknas.

Sker ändring i avseende å de till likvidatorer eller suppleanter utsedda

personerna eller i fråga om rätten att teckna föreningens firma eller ändras

föreningens postadress, skola likvidatorerna därom ofördröjligen göra an­

mälan för registrering. Rätt att göra anmälan tillkommer den som beröres

av anmälningen.

I övrigt skall beträffande anmälan, varom i första och andra styckena

sägs, vad i 9 § är stadgat för där avsedda fall äga motsvarande tillämpning;

anmälningen skall innehålla uppgift om dagen för val eller rättens förord­

nande.

80 §.

Likvidatorernas förvaltning och föreningens räkenskaper under likvida­

tionen skola granskas av en eller flera likvidationsrevisorer. Likvidations-

revisor utses, såframt icke annat föranledes av stadgarna, å den förenings­

stämma vid vilken likvidatorer väljas. Hava likvidatorer förordnats av rät­

ten, skola de ofördröjligen sammankalla föreningsstämma för val av lik­

vidationsrevisorer som ej utses i annan ordning. Likvidationsrevisor må

när som helst skiljas från uppdraget genom beslut av den som utsett ho­

nom och annan utses i hans ställe.

Innehålla stadgarna icke bestämmelse angående sättet för utseende av

likvidationsrevisorer men föreskrift beträffande utseendet av revisorer, skall

sådan föreskrift gälla även i fråga om utseendet av likvidationsrevisorer.

Vad i 45 § sista stycket, 46, 47, 49 och 50 §§ samt 58 § andra stycket är

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

31

föreskrivet beträffande revisor skall i tillämpliga delar gälla rörande likvi

dationsrevisor, där ej annat följer av vad nedan stadgas.

81 §.

Då föreningen trätt i likvidation, åligger det styrelsen att ofördröj ligen

avgiva redovisning för sin förvaltning av föreningens angelägenheter under

tid, för vilken redovisningshandlingar ej förut framlagts å föreningsstämma.

Redovisningshandlingarna skola av likvidatorerna ofördröj ligen i huvud-

skrift eller avskrift överlämnas till revisorerna, som hava att inom en må­

nad avgiva revisionsberättelse och återställa handlingarna. Redovisnings­

handlingarna och revisionsberättelsen skola av likvidatorerna så snart ske

kan framläggas å föreningsstämma; och skall å stämman till behandling

företagas frågan om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsens ledamöter för

den tid redovisningen omfattar.

I fråga om styrelsens redovisning, om revisorernas granskning och revi­

sionsberättelsen, om handlingars framläggande och tillhandahållande, om

behandlingen av frågan om ansvarsfrihet samt om anställande av talan

mot styrelseledamot skall i tillämpliga delar gälla vad i 38—44 och 49—

51 §§, 57 § 1 mom. samt 63—66 §§ är stadgat.

82 §.

Vad i 58 och 59 §§ är stadgat om rätt för röstberättigad att påfordra ut­

lysande av föreningsstämma skall äga motsvarande tillämpning under lik­

vidation, varvid såsom ordinarie skola anses stämmor enligt 81, 87 och

89 §§.

Om kallelse till föreningsstämma under likvidation skall gälla vad om

kallelse till extra stämma är stadgat; dock skola föreskrivna kallelseåtgär­

der vara vidtagna senast två veckor före stämma som avses i 81, 87, 89, 95

och 96 §§.

83 §.

Det åligger likvidatorerna att ofördröj ligen söka kallelse å föreningens

okända borgenärer samt upprätta och i föreningens inventariebok införa in­

ventarium och balansräkning.

Vid upprättandet av inventarium och balansräkning för förening i likvi­

dation skola, oavsett vad ovan i denna lag är stadgat, bokföringslagens regler

lända till efterrättelse. Uppgift skall lämnas å insatskapitalets storlek.

Likvidatorerna skola ofördröj ligen överlämna ett av dem underskrivet

exemplar av balansräkningen till likvidationsrevisorerna.

84 §.

Likvidatorerna skola förvalta föreningens angelägenheter under likvida­

tionen. Det åligger dem att så snart ske kan förvandla föreningens egen­

dom i penningar, i den mån det erfordras för likvidationen, samt att verk­

ställa betalning av föreningens skulder. Föreningens verksamhet må fort­

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

sättas allenast i den mån det är nödvändigt för en ändamålsenlig avveck­

ling. Likvidatorerna skola ock föranstalta om skifte av föreningens be­

hållna tillgångar, där ej annat följer av stadgarna.

Likvidatorerna äge ej utan särskilt, av stämman erhållet bemyndigande

avyttra föreningens fasta egendom annorledes än genom försäljning å of­

fentlig auktion. Hava likvidatorerna förordnats enligt 73 §, må ej heller lös

egendom utan stämmans särskilda bemyndigande av dem försäljas på annat

sätt än nu är sagt; och må, innan beslutet om förordnandet vunnit laga

kraft, likvidatorerna ej utan stämmans samtycke vidtaga några likvidations-

åtgärder utan allenast taga föreningens egendom under vård och bevaka

dess angelägenheter.

Med de jämkningar, som följa av vad förut i denna paragraf eller eljest

om likvidation är föreskrivet, skall i fråga om likvidatorers befogenhet att

företräda föreningen så ock om deras rättigheter och skyldigheter i övrigt

i tillämpliga delar gälla vad i denna lag är stadgat angående styrelse eller

styrelseledamot.

85 §.

Under likvidation skall föreningens firma tecknas med tillägg av orden

»i likvidation», och skola de som teckna firman därvid underskriva sina

namn.

Har av likvidatorerna eller annan ställföreträdare för föreningen handling

utfärdats utan sådan firmateckning soin i första stycket sägs och framgår

icke av handlingens innehåll såväl att den utfärdats å föreningens vägnar

som ock att föreningen är i likvidation, svare de som undertecknat hand­

lingen för vad genom handlingen må hava slutits, en för alla och alla för

en, såsom för egen skuld. Sådan ansvarighet skall dock ej åvila under­

tecknarna, där av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick, att

den utfärdades för föreningen och att denna var i likvidation, samt den till

vilken handlingen ställts av föreningen erhåller behörigen undertecknat god­

kännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det begäran därom

framställts eller personlig ansvarighet gjorts gällande mot undertecknarna.

86

§.

Det åligger likvidatorerna att för varje räkenskapsår avgiva redovisning

för förvaltningen av föreningens angelägenheter genom avlämnande av

förvaltningsberättelse jämte balansräkning, avseende föreningens ställning

vid räkenskapsårets utgång, samt likvidationsräkning, upptagande inkoms­

ter och utgifter under räkenskapsåret. Redovisningshandlingarna skola vara

underskrivna av samtliga likvidatorer.

I förvaltningsberättelsen skall, i den mån det finnes kunna ske utan för­

fång för föreningen, upplysning lämnas om likvidationens gång. Hava till­

gångar i balansräkningen upptagits till lägre eller högre värde än i närmast

föregående balansräkning, skall anmärkning härom göras i förvaltnings-

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

33

berättelsen. Där likvidationen ej avslutats inom två år, skola i nästa för­

valtningsberättelse uppgivas de hinder som mött därför.

Inom två månader efter räkenskapsårets slut skola likvidatorerna till

likvidationsrevisorerna i huvudskrift eller avskrift avlämna redovisnings­

handlingarna.

87 §.

Inom en månad efter det redovisningshandlingarna överlämnats till likvi­

dationsrevisorerna skola dessa till likvidatorerna avlämna berättelse över

granskningen av deras förvaltning och föreningens räkenskaper för räken­

skapsåret ävensom återställa handlingarna. Revisionsberättelsen skall vara

underskriven av likvidationsrevisorerna. Om berättelsens innehåll skall i

tillämpliga delar gälla vad i 51 § är stadgat.

Sedan likvidationsrevisorerna till likvidatorerna avlämnat sin revisions­

berättelse, skola likvidatorerna ofördröjligen kalla till föreningsstämma för

granskning av redovisningen. Angående redovisningshandlingarnas och re­

visionsberättelsens framläggande å stämman och tillhandahållande under

viss tid före stämman skall gälla vad i 57 § 1 mom. stadgas.

88

§.

När den i kallelsen å okända borgenärer utsatta inställelsedagen är förbi

och all veterlig gäld blivit betald, skola föreningens tillgångar skiftas. År

någon del av gälden tvistig eller ej förfallen och kan förty eller av annan

orsak betalning ej ske, skola till samma gälds betalning erforderliga medel

innehållas och återstoden skiftas.

Sker skifte annorledes än nu är sagt eller befinnas innehållna medel ej

lämna tillgång till gälds betalning, vare i händelse av föreningens oförmåga

att fullgöra sina förbindelser den, som uppburit något vid skiftet, skyldig

att återbära vad han bekommit. För brist, som kan uppkomma vid åter­

bäringen, vare likvidatorerna ansvariga efter de beträffande skadestånds-

skyldighet i 106, 108 och 109 §§ stadgade grunderna.

Förmenar medlem att han vid skifte icke bekommit vad på honom be­

löper, skall han vid talans förlust väcka talan mot föreningen inom tre må­

nader efter det slutredovisning framlades å föreningsstämma. I fråga om

medlems återbäringsskyldighet och om likvidators ansvarighet skall vad i

andra stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.

Har medlem icke inom fem år efter det slutredovisning enligt 89 § fram­

lades å föreningsstämma anmält sig att lyfta vad han vid skiftet bekommit,

vare han förlustig sin rätt därtill.

89 §.

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de så snart ske kan

avgiva slutredovisning för sin förvaltning genom avlämnande av förvalt­

ningsberättelse rörande likvidationens gång från likvidationens början till

dess avslutande. Berättelsen skall ock innehålla redogörelse för utskiftning.

Vid berättelsen skola fogas redovisningshandlingar för hela likvidations-

8 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 34.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

tiden. Berättelsen och redovisningshandlingarna skola i huvudskrift eller

avskrift avlämnas till likvidationsrevisorerna, vilka hava att inom en månad

därefter avgiva en av dem underskriven revisionsberättelse över förvalt­

ningen under likvidationen och återställa handlingarna. Om revisionsberät­

telsens innehåll skall i tillämpliga delar gälla vad i 51 § är stadgat.

Efter det revisionsberättelsen avlämnats till likvidatorerna, skola dessa

ofördröjligen kalla till föreningsstämma för granskning av slutredovis­

ningen. Angående redovisningshandlingarnas och revisionsberättelsens

framläggande å stämman och tillhandahållande under viss tid före stäm­

man skall gälla vad i 57 § 1 mom. stadgas.

90 §.

Då likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag och å föreningsstämman fram­

lagt slutredovisning för sin förvaltning, anses föreningen upplöst; och skall

anmälan därom ofördröjligen göras för registrering.

Vid anmälningen, som skall vara undertecknad av samtliga likvidatorer,

skola fogas avskrift av protokoll som förts i ärendet ävensom bevis om

dagen för utfärdande av kallelsen å okända borgenärer.

91 §.

Föreligger anledning till antagande att förening, som trätt i likvidation,

saknar tillgångar eller att dessa äro så ringa, att de ej förslå till bestri­

dande av likvidationskostnaderna, äge rätten på anmälan av likvidatorerna

förklara att likvidationen skall nedläggas och föreningen anses upplöst. Där

sådan förklaring meddelas, skall vad i 80—90 §§ stadgas ej äga tillämpning.

Tillgång, som enligt vad nu sagts ej skall ingå i likvidation, skall efter rät­

tens förordnande tillfalla allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål.

Meddelande om förklaring som i första stycket sägs skall genom rättens

försorg ofördröjligen avsändas för registrering.

92 §.

Yppas, efter det förening skall anses upplöst enligt 90 eller 91 §, tillgång

för föreningen eller väckes talan mot föreningen eller uppkommer eljest

behov av likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsättas.

Uppkommer i fråga om förening, som avförts ur registret enligt 74 §, be­

hov av likvidationsåtgärd, skall på ansökan av den vars rätt därav beröres

en eller flera likvidatorer förordnas av rätten; och skall därefter vad i denna

lag är stadgat om likvidations verkställande äga tillämpning.

Till den föreningsstämma, som efter likvidationens upptagande först

skall hållas, skall av likvidatorerna kallelse utfärdas i enlighet med stadgar­

nas föreskrifter. Kallelseåtgärderna skola vara vidtagna senast två veckor

före stämman.

Anmälan om likvidationen skall av likvidatorerna ofördröjligen göras för

registrering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 34

35

93 §•

Rörande beslut om avträdande av förenings egendom till konkurs eller

om inledande för förening av ackordsförhandling utan konkurs skall med­

delande samtidigt med kungörelsen om beslutet genom konkursdomarens

iorsorg avsändas för registrering.

Under konkurs företrädes föreningen såsom konkursgäldenär av styrel­

sen eller, där vid konkursens början sysslomän enligt 72 § eller likvidatorer

VOr° utsedda> av dessa; dock må i behörig ordning kunna utses styrelse i

stallet för sysslomän ävensom nya styrelseledamöter eller nya likvidatorer.

Det åligger konkursdomaren, då konkurs avslutats, att för registrering

ofördröj ligen avsända meddelande därom med angivande huruvida över­

skott finnes eller icke.

94 §.

Där efter avslutande av förenings konkurs överskott ej finnes, anses för­

eningen upplöst, då konkursen avslutades.

Finnes överskott och var föreningen ej i likvidation, då dess egendom

avträddes till konkurs, skall å föreningsstämma, som ofördröjligen bör ut­

lysas av styrelsen, beslutas, huruvida föreningen skall fortsätta sin verk­

samhet eller trada i likvidation. Hade föreningen trätt i likvidation, innan

dess egendom avträddes till konkurs, gälle vad i 92 § är stadgat.

95 §.

Föreningsstämma äger besluta att talan skall anställas mot likvidator

eller likvidationsrevisor. Enskild föreningsmedlem äger ock för föreningens

läkning men i eget namn föra sådan talan; och skall i dylikt fall vad i 64 §

sista stycket är stadgat angående rättegångskostnad äga motsvarande till-

lampmng.

lalan må ej vackas senare än ett år från det slutredovisningshandlingar­

na och revisionsberättelsen framlades å föreningsstämma. Har likvidator

eller likvidationsrevisor entledigats eller eljest avgått eller avlidit före lik­

vidationens avslutande, skall dock tiden för anställande av talan räknas

från den föreningsstämma, varå framlagts redovisningshandlingar och revi­

sionsberättelse avseende det räkenskapsår, då avgången eller frånfället in­

träffade. Vad i 63 § sista stycket, 65 § sista stycket och 66 § är stadgat skall

äga motsvarande tillämpning.

96 §.

Har förening trätt i likvidation på grund av föreningsstämmas beslut i

fall, då i denna lag stadgad anledning därtill icke var för handen, och har

anledning till likvidation icke senare uppkommit enligt 71 §, äger förenings­

stämma, såframt utskiftning av föreningens tillgångar icke börjat, besluta

att likvidationen skall upphöra och föreningen återupptaga sin verksamhet.

Uppkommer fråga om återupptagande av föreningens verksamhet, skall

36

en av likvidatorerna underskriven berättelse rörande skälen härtill över­

lämnas till likvidationsrevisorerna. Dessa skola så snart ske kan över be­

rättelsen till likvidatorerna avgiva yttrande, som skall innehålla särskilt

uttalande, huruvida hinder för verksamhetens återupptagande föreligger

enligt första stycket eller icke. Berättelsen och yttrandet skola minst en vec­

ka före föreningsstämman hållas hos föreningen tillgängliga för de röst­

berättigade. Handlingarna skola jämväl framläggas å föreningsstämman.

Föreningsstämmas beslut om likvidationens upphörande och återuppta­

gande av föreningens verksamhet vare icke giltigt, med mindre det fattas i

den ordning, som i 70 § första stycket tredje punkten sägs.

För registrering skall ofördröj ligen anmälas, att likvidationen skall upp­

höra och föreningens verksamhet återupptagas. Anmälningen, som skall

undertecknas av samtliga likvidatorer, skall innehålla försäkran, att hin­

der enligt första stycket mot verksamhetens återupptagande ej föreligger.

Vid anmälningen skola fogas två avskrifter av protokoll som förts i ärendet

samt avskrift av berättelsen och likvidationsrevisorernas yttrande.

Beslutet om återupptagande av föreningens verksamhet må ej gå i verk­

ställighet innan registrering skett.

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

97 §.

Har, sedan förening trätt i likvidation, genom domstols lagakraftägande

dom föreningsstämmans eller rättens beslut om likvidation blivit upphävt

och anteckning därom gjorts i registret eller har registrering om återupp­

tagande av föreningens verksamhet skett jämlikt 96 §, skola likvidatorerna

ofördröjligen kalla till föreningsstämma för val av styrelse och revisorer.

Likvidatorerna skola ock för sin förvaltning avgiva slutredovisning som

i 89 § sägs. Redovisningshandlingarna skola avlämnas till likvidationsrevi­

sorerna, vilka hava att inom en månad därefter till likvidatorerna avgiva

revisionsberättelse, innefattande särskilt uttalande angående ansvaisfrihet

för dem. Sedan handlingarna av likvidatorerna tillställts styrelsen, skall

denna ofördröjligen kalla till föreningsstämma för fattande av beslut i

fråga om ansvarsfrihet för likvidatorerna. Angående redovisningshandling­

arnas och revisionsberättelsens framläggande å stämman och tillhanda­

hållande under viss tid före denna skall gälla vad i 57 § 1 mom. är stadgat.

Kallelse till stämman skall utfärdas i enlighet med föreskrifter i stadgar­

na. Kallelseåtgärderna skola vara vidtagna senast två veckor före stämman.

Vad i denna lag rörande styrelseledamot är stadgat beträffande ansvars­

frihet och talan å förvaltningen skall, i fall som avses i första stycket, äga

motsvarande tillämpning i avseende å likvidator.

Då genom lagakraftägande dom föreningsstämmans eller rättens beslut

om likvidation blivit upphävt, skall anmälan därom för anteckning i re­

gistret enligt 103 § 1 mom. första stycket ofördröjligen göras av likvida­

torerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

37

Fusion.

98 §.

1 mom.

Mellan ekonomiska föreningar må avtal träffas därom, att den

ena föreningen (överlåtande föreningen) skall uppgå i den andra för­

eningen (övertagande föreningen) på så sätt att dels medlemmarna i den

överlåtande föreningen enligt avtalets närmare bestämmelser bliva medlem­

mar i den övertagande föreningen, dels ock den överlåtande föreningen utan

likvidation upplöses samt alla dess tillgångar och skulder övertagas av den

övertagande föreningen (fusion). Fusionsavtal må icke träffas, med mind­

re förslag till avtal godkänts av stämman i den överlåtande föreningen. Av­

talet må ej verkställas utan rättens tillstånd.

Följande handlingar skola framläggas på stämman och minst en vecka

förut hållas tillgängliga för de röstberättigade i den överlåtande föreningen:

1. fullständigt förslag till fusionsavtal mellan den överlåtande och den

övertagande föreningen;

2. avskrift av båda föreningarnas balansräkningar, förvaltningsberättel­

ser och revisionsberättelser för sista räkenskapsåret;

3. en av den överlåtande föreningens samtliga styrelseledamöter under­

tecknad berättelse, innehållande redogörelse för de omständigheter som

kunna vara av vikt vid bedömandet av förslagets lämplighet för föreningen;

samt

4. ett av revisorerna i den överlåtande föreningen avgivet yttrande över

den i 3 omförmälda berättelsen såvitt den avser föreningens ställning.

Handlägges fusionsfrågan på två stämmor, skall vad i andra stycket sägs

gälla beträffande båda stämmorna.

2 mom.

Sådant beslut om godkännande av fusionsavtal som avses i

1 mom. vare ej giltigt, med mindre samtliga röstberättigade förenat sig

därom eller beslutet fattats å två på varandra följande föreningsstämmor

och å den stämma som sist hålles biträtts av minst två tredjedelar av de

röstande. År för giltighet av beslutet något ytterligare villkor bestämt i

stadgarna, lände det till efterrättelse.

Medlem i den överlåtande föreningen, som ej samtyckt till fusionen, må

uppsäga sig till utträde ur föreningen inom tid och på villkor som i 68 §

andra stycket föreskrives.

Inom fyra månader från det beslutet om godkännande av fusionsavtal

fattades eller, om klandertalan därå väckts, från det denna talan genom

lagakraftägande dom ogillades skall beslutet av den överlåtande förening­

ens styrelse anmälas för registrering. Två avskrifter av protokoll som förts

i ärendet, innehållande fullständigt angivande av fusionsavtalet, skola fo­

gas vid anmälningen. Har beslutet fattats av fullmäktige, skall registre­

ringsanmälan innehålla försäkran av styrelsen att underrättelse varom i

62 § sista stycket sägs ägt rum. Har anmälan ej gjorts inom föreskriven

tid, vare frågan om fusion förfallen.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

3 mom.

Senast fyra månader efter det registrering skett på anmälan som

i 2 mom. sägs skall såväl den övertagande som den överlåtande förening­

ens styrelse göra ansökan om rättens tillstånd att bringa fusionsavtalet till

verkställighet. Vid ansökningen skola fogas bevis att registrering skett

samt av den överlåtande föreningens styrelse underskriven förteckning över

föreningens kända borgenärer med angivande av postadress. Rätten ut-

färde kallelse å den överlåtande föreningens borgenärer, både kända och

okända, med föreläggande för den, som vill göra förbehåll om rätt till be­

talning av den överlåtande föreningen för sin fordran, att sist å viss dag,

sedan sex månader förflutit, skriftligen göra anmälan därom hos rätten.

Kallelsen varde i rättens kansli anslagen sex månader före inställelsedagen

samt i allmänna tidningarna och tidning inom den ort, där föreningens sty­

relse skall hava sitt säte, kungjord tre gånger, första gången sist fem må­

nader och tredje gången sist två månader innan den dagen inträffar. Kro­

nans ombudsman i orten och alla kända inländska och utländska borge­

närer skola om kallelsen särskilt underrättas, och skall genom rättens

försorg sådan underrättelse avsändas till inländsk borgenär minst en månad

och till utländsk borgenär minst tre månader före inställelsedagen. Styrkes

inför rätten, att de borgenärer, vilka anmält förbehåll som nyss sagts, blivit

tillfullo förnöjda för sina fordringar eller att säkerhet som av rätten

godkännes ställts för fordringarna, skall rätten lämna tillstånd till avtalets

verkställande. Om ansökan, som gjorts inom föreskriven tid, så ock om

beslut, som meddelats i anledning av ansökningen, skall genom rättens

försorg underrättelse ofördröjligen avsändas till länsstyrelsen.

Rättens beslut, varigenom tillstånd givits, skall inom sex månader sedan

beslutet vunnit laga kraft av båda föreningarnas styrelser anmälas för re­

gistrering. Anmälningen skall vara åtföljd av rättens beslut i huvudskrift

eller avskrift, så ock av lagakraftbevis.

När rättens beslut om tillstånd till fusionsavtalets verkställande registre­

rats, anses fusionen genomförd.

4

mom.

Har förening trätt i likvidation, må utan hinder därav fusion

med annan förening äga rum, och skall vad om styrelsen och dess leda­

möter samt om revisorerna är stadgat gälla i avseende å likvidatorerna och

likvidationsrevisorerna.

Registrering.

99 §.

Ansökan om förenings registrering och anmälan för registrering skola

ingivas eller i betalt brev med posten insändas till länsstyrelsen. Sådan

ansökan eller anmälan skall vara åtföljd av stadgade avgifter.

100 §.

Hava vid ansökan om eller anmälan för registrering eller i fråga om upp­

rättande av handling, som skall fogas vid sådan ansökan eller anmälan,

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

39

icke iakttagits de föreskrifter, som finnas för varje särskilt fall meddelade,

eller prövas föreningens stadgar eller beslut, som anmäles för registrering,

icke hava tillkommit i föreskriven ordning eller ej stå i överensstämmelse

med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning

eller i något viktigare hänseende hava otydlig eller vilseledande avfattning,

skall registrering vägras. Är annan grund till sådan klandertalan mot för-

eningsstämmobeslut, som avses i 69 § 1 mom. andra stycket, än att vid

beslutet i denna lag eller stadgarna upptagna föreskrifter om särskild röst-

pluralitet icke rätteligen iakttagits, vare det dock ej hinder mot registre­

ring sedan tid för väckande av klandertalan utgått utan att talan anställts.

Registrering skall ock vägras, där för registrering anmäles beslut om så­

dan ändring av stadgarna, att styrelsens säte skall flyttas från ett län till

ett annat, och länsstyrelsen i det senare länet på förfrågan meddelar, att

föreningens firma jämlikt stadgandet i 7 § tredje stycket utgör hinder för

föreningens upptagande i detta läns föreningsregister.

Vägras registrering, skall länsstyrelsen ofördröj ligen till sökanden med

posten översända underrättelse om beslutet med angivande av skälen där­

för. Är sökanden missnöjd med beslutet, må han hos Konungen föra talan

genom besvär, vilka vid äventyr av talans förlust skola inkomma inom två

månader från beslutets dag.

101 §.

1 mom.

Beviljas förenings registrering, låte länsstyrelsen i registret in­

föra :

1. föreningens firma;

2. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art;

3. den ort, där föreningens styrelse har sitt säte;

4. föreningens postadress;

5. föreningens räkenskapsår;

6. varje styrelseledamots och styrelsesuppleants så ock, där eljest någon

ensam eller gemensamt med annan är bemyndigad att teckna föreningens

firma, dennes fullständiga namn och hemvist; samt

7. av vilka och huru föreningens firma skall tecknas, där den ej tecknas

allenast av styrelsen.

2 mom.

Göres, efter det förening registrerats, anmälan för registrering

enligt denna lag, skall där registrering beviljas vad sålunda anmälts an­

märkas i registret.

102

§.

Företer förenings registrerade firma likhet med en i handelsregister, för­

eningsregister, aktiebolagsregistret, försäkringsregistret, sjukkasseregister,

understödsföreningsregister eller sambruksföreningsregistret tidigare in­

förd firma och lider därigenom innehavaren av sistnämnda firma förfång,

äge han hos domstol föra talan om förbud för föreningen att efter viss tid

använda förstnämnda firma samt om skadestånd.

40

Menar någon eljest, att en i registret verkställd inskrivning länder ho­

nom till förfång, må talan om registreringens upphävande samt om skade­

stånd föras vid domstol.

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

103 §.

1 mom.

Har genom lagakraftägande dom förklarats, att en i registret

gjord inskrivning ej bort ske eller att beslut, som registrerats, är ogiltigt

eller att eljest visst förhållande, varom inskrivning skett, ej föreligger, skall

på anmälan av part i registret antecknas, att på nämnda grund den tidigare

anteckningen avföres ur registret.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning rörande beslut om avträdan­

de av förenings egendom till konkurs eller om inledande för förening av

ackordsförhandling utan konkurs, av överrätt förklarat, att beslutet ej

bort meddelas, skall på anmälan därom i registret göras anteckning enligt

vad i första stycket stadgas. Har ackordsförhandlingen upphört, gälle ock

vad nu är sagt, där den ej förfallit på grund av att konkurs inträffat.

Vid anmälan enligt första stycket eller andra stycket första punkten skall

fogas avskrift av rättens avgörande, så ock i fall, som i första stycket sägs,

lagakraftbevis. I fall, som avses i andra stycket andra punkten, skall vid

anmälningen fogas avskrift av protokoll eller annan handling, som visar

att ackordsförhandlingen upphört efter vad där sägs.

2 mom.

Har ansökan enligt 98 § 3 mom. om rättens tillstånd att bringa

fusionsavtal till verkställighet ej inkommit inom föreskriven tid eller har

ansökan genom lagakraftägande beslut avslagits eller har beslutet om till­

stånd icke anmälts för registrering inom den därför stadgade tiden, skall

länsstyrelsen förklara frågan om fusion förfallen samt ofördröj ligen med

posten översända underrättelse därom till föreningarna, över beslutet om

sådan förklaring må besvär anföras i den ordning som i 100 § sista stycket

stadgas.

Har genom lagakraftägande beslut frågan om fusion förklarats förfal­

len, skall i registret antecknas, att på denna grund den tidigare anteck­

ningen rörande fusionsavtalet avföres ur registret.

Vid registrering av rättens beslut om tillstånd till fusion skall anteck­

nas, att den överlåtande föreningen är upplöst.

104 §.

Vad i registret införes, med undantag av meddelande om konkurs eller

ackordsförhandling utan konkurs varom förmäles i 93 §, skall genom läns­

styrelsens försorg ofördröjligen kungöras såväl i allmänna tidningarna som

ock i tidning utgiven i den stad där länsstyrelsen har sitt säte eller, om

flera tidningar där utgivas, i den av dessa där allmänna påbud för staden

vanligen meddelas.

Där i annat fall än i 103 § 1 mom. andra stycket sägs i registret anteck­

nas, att tidigare anteckning avföres därur, skall kungörelse därom äga rum

efter vad ovan stadgas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

41

105 §.

Det som i enlighet med denna lag blivit infört eller antecknat i registret

och kungjort i ortstidning skall anses hava kommit till tredje mans känne­

dom, där ej av omständigheterna framgår, att han varken ägde eller bort

äga vetskap därom.

Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blivit eller bort

bliva infört eller antecknat i registret, icke med laga verkan åberopas mot

annan än den som visas hava ägt vetskap därom.

Finnes enligt Konungens förordnande tryckt samling av anmälningar till

registret, skall i fråga om behörighet att inför domstol, länsstyrelse eller

överexekutor företräda föreningen vad samlingen, i den mån den kommit

myndigheten till handa, innehåller äga vitsord för myndigheten, där ej an­

nat förhållande visas vara för handen.

Skadestånd.

106 §.

Har styrelseledamot, revisor, likvidator, likvidationsrevisor eller sysslo­

man varom sägs i 72 § vid fullgörandet av sitt uppdrag uppsåtligen eller av

vårdslöshet tillskyndat föreningen skada, vare han pliktig att till föreningen

utgiva ersättning för skadan.

Har föreningsmedlem eller röstberättigad, som icke är medlem, genom

överträdelse av denna lag eller stadgarna uppsåtligen eller av grov vårds­

löshet tillskyndat föreningen skada, vare ock han pliktig att till föreningen

utgiva ersättning för skadan.

107 §.

Har styrelseledamot eller annan som avses i 106 § första stycket genom

överträdelse av denna lag eller stadgarna uppsåtligen eller av vårdslöshet

tillskyndat medlem, borgenär hos föreningen eller annan tredje man skada,

vare han pliktig att till denne utgiva ersättning för skadan. Samma lag

vare, där medlem eller röstberättigad, som icke är medlem, genom sådan

överträdelse uppsåtligen eller av grov vårdslöshet tillskyndat medlem, bor­

genär hos föreningen eller annan tredje man skada.

108 §.

Ävilar ersättningsskyldighet styrelseledamot eller annan jämlikt 106 §

första stycket eller 107 § första punkten och föreligger allenast ringa vårds­

löshet, må ersättningen nedsättas, där det med hänsyn jämväl till skadans

storlek och omständigheterna i övrigt prövas skäligt.

Har medlem eller röstberättigad, som icke är medlem, ådragit sig ersätt­

ningsskyldighet jämlikt 106 § andra stycket eller 107 § andra punkten, må

och ersättningen nedsättas, där det med hänsyn till hans skuld och om­

ständigheterna i övrigt prövas skäligt.

42

Nedsättning efter vad nu är sagt äge ej rum, om den ersättningsskyldi-

ges förfarande innefattade brottslig handling.

109 §.

Äro flera ersättningsskyldiga för skada efter vad i 106—108 §§ är stad­

gat, svare de för ersättningen en för alla och alla för en, den vars ersätt­

ningsskyldighet nedsatts enligt 108 § dock allenast med det nedsatta be­

loppet. Sinsemellan skola de taga del i ersättningens gäldande efter ty med

hänsyn till den större eller mindre skuld, som finnes ligga envar av dem

till last, samt till omständigheterna i övrigt prövas skäligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

Straffbestämmelser.

no §.

Med dagsböter straffes

1. styrelseledamot, likvidator eller annan, där han uppsåtligen eller av

grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i anmälan eller

ansökan till länsstyrelsen eller i handling som fogas därvid eller i uppgift

varom förmäles i 10 §, så ock styrelseledamot eller likvidator, där han upp­

såtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande upp­

gift i handling, som hålles tillgänglig för medlemmar eller röstberättigade

eller framlägges å föreningsstämma;

2. styrelseledamot, där han vid upprättande av balansräkning, vinst- och

förlusträkning eller förvaltningsberättelse, som avses i 38 eller 81 §, upp­

såtligen eller av vårdslöshet förfar i strid mot bestämmelserna i 40 §, 41 §

2, 3 och 4 inom., 42 § första stycket eller 43 §;

3. likvidator, där han vid upprättande av balansräkning, likvidationsräk-

ning eller förvaltningsberättelse, varom stadgas i 83, 86 eller 89 §, upp­

såtligen eller av vårdslöshet förfar i strid mot bestämmelser som avses i

sagda lagrum;

4. revisor eller likvidationsrevisor, där han i revisionsberättelse eller an­

nan handling, som framlägges på föreningsstämma eller annorledes hålles

tillgänglig för medlemmar eller röstberättigade, uppsåtligen eller av grov

vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift rörande föreningens

angelägenheter eller uppsåtligen eller av grov vårdslöshet underlåter att

göra anmärkning beträffande förvaltningen, ändå att anledning därtill

föreligger;

5. styrelseledamot eller likvidator, där han uppsåtligen eller av vårds­

löshet i strid mot bestämmelserna i 18 § låter verkställa utdelning eller ut­

betalning till medlem eller annan;

6. revisor, likvidationsrevisor eller revisors eller likvidationsrevisors med­

hjälpare som, oaktat han insett eller bort inse att skada därav kunnat följa,

yppar något av vad vid verkställd granskning kommer till hans kännedom,

utan att det med nödvändighet erfordras för fullgörande av hans uppdrag;

7. den som bryter mot vad i 7 § sista stycket är stadgat.

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

43

in §.

Med dagsböter straffes ock

1. styrelseledamot eller likvidator, där han underlåter att iakttaga före­

skrift som är meddelad i 10 § första eller andra stycket, 44 §, 50 § sista

stycket, 80 § sista stycket, jämfört med 50 § sista stycket, eller 81 § sista

stycket jämfört med 50 § sista stycket;

2. styrelseledamot eller likvidator, där han underlåter att iakttaga före­

skrift som beträffande anmälan för registrering är meddelad i 37, 68, 79,

90, 92, 96 eller 97 §;

3. styrelseledamot eller likvidator, där han underlåter att till revisorer

eller likvidationsrevisorer avlämna handlingar enligt vad som stadgas i 38 §

andra stycket, 81 § andra stycket, 83 § sista stycket, 86 § sista stycket,

89 § första stycket, 96 § andra stycket eller 97 § första stycket;

4. styrelseledamot eller likvidator, som försummar att fullgöra vad i 55 §

sista stycket, 84 § sista stycket, jämfört med 55 § sista stycket, eller 86 §

andra stycket sista punkten finnes stadgat eller som underlåter att iakttaga

föreskrift, som med avseende å framläggande av handlingar å förenings­

stämma eller tillhandahållande av handlingar viss tid före stämma är med­

delad i 57 § 1 mom., 81 § andra eller sista stycket, 87 § andra stycket, 89 §

andra stycket, 96 § andra stycket eller 97 § första stycket;

5. revisor, vilken underlåter att iakttaga föreskrift som meddelats i 51 §

första stycket eller 81 § andra stycket, så ock likvidationsrevisor, som för­

summar att fullgöra vad i 87 § första stycket första punkten, 89 § första

stycket fjärde punkten eller 96 § andra stycket finnes stadgat;

6. styrelseledamot eller likvidator som upplåter lägenhet i strid mot be­

stämmelsen i 113 §.

Förseelse som ovan under 4 avses må åtalas allenast av målsägande; och

skall härvid såsom målsägande anses såväl föreningen som varje med­

lem däri.

112

§.

Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan.

Särskilda bestämmelser.

113 §.

Ekonomisk förening med ändamål att bereda bostäder åt medlemmarna

må ej upplåta lägenhet under nyttjanderätt annorledes än för bestämd tid,

med mindre upplåtelsen sker under bostadsrätt enligt vad därom är sär­

skilt stadgat.

114 §.

Avskrift varom i denna lag förmäles skall vara till riktigheten hestyrkt

av två personer, som vid sina namn böra angiva yrke och postadress.

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

115 §.

Förening vare uti de mål, för vilka ej annorlunda genom lag stadgas,

lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen har sitt säte.

116 §.

Innehålla förenings stadgar förbehåll, att tvister mellan föreningen och

styrelsen, styrelseledamot, likvidator, föreningsmedlem eller röstberättigad,

som ej är medlem, skola hänskjutas till avgörande av en eller flera skilje­

män, äge det förbehåll samma verkan som tillkommer skiljeavtal. Om på­

kallande av förbehållets tillämpning gälle vad om talans väckande och om

delgivning i denna lag finnes stadgat; där styrelsen vill föra klandertalan

mot beslut av föreningsstämma, skall styrelsens rätt till talan anses beva­

rad, om den i 36 § andra stycket omförmälda stämman blivit inom klander­

tiden utlyst att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelse­

tid kan ske.

117 §.

Närmare bestämmelser rörande det i denna lag avsedda föreningsregist-

ret samt avgifterna för registrering och kungörande, så ock de föreskrifter,

som i övrigt utöver vad denna lag innehåller finnas erforderliga för lagens

tillämpning, meddelas av Konungen.

Vissa bestämmelser rörande lagens tillämplighet.

118 §.

Vad i denna lag är föreskrivet skall ej äga tillämpning å;

1. ömsesidiga försäkringsbolag, sjukkassor, understödsföreningar och

andra försäkringsföreningar;

2.

de föreningar för anskaffande av lån mot säkerhet av inteckning i

fast egendom, å vilka gällande bestämmelser om hypoteksföreningar eller

cm bostadskreditföreningar äga tillämpning;

3. förening av trafikförsäkringsanstalter, vilken av försäkringsinspek-

tionen godkänts att handhava för anstalterna gemensamma angelägenheter.

Ej heller göres genom denna lag ändring i vad om föreningar för visst

ändamål eljest är i lag eller författning särskilt stadgat.

119 §.

Förening med ändamål att genom annan ekonomisk verksamhet än i 1 §

sägs främja medlemmarnas ekonomiska intressen kan ej, med mindre an­

nat följer av vad eljest är i lag stadgat, förvärva rättigheter eller ikläda sig

skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myndighet söka, kära eller

svara.

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

45

Förslag

till

Lag

angående införande av nya lagen om ekonomiska föreningar.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den nu antagna lagen om ekonomiska föreningar skall jämte vad här ne­

dan stadgas träda i kraft den 1 januari 1953.

Genom lagen upphäves, med den begränsning nedan sägs, lagen den 22

juni 1911 (nr 55 s. 1) om ekonomiska föreningar tillika med alla de sär­

skilda stadganden, vilka innefatta ändring i eller tillägg till nämnda lag,

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot nya

lagens bestämmelser.

2

§•

Där i lag eller författning förekommer hänvisning till lagrum, som er­

satts genom bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelsen i stället till-

lämpas.

3 §.

I lagen den 22 juni 1911 givna särskilda bestämmelser för ekonomiska

föreningar med personligen ansvariga medlemmar skola fortfarande till-

lämpas å dels kreditkassor, som avses i förordningen den 5 juni 1942 om

jordbrukets kreditkassor, dels ock vid nya lagens ikraftträdande bestående

ekonomiska föreningar av annat slag, i vilka personligt ansvar åvilar med­

lemmarna.

4 §•

1 avseende å ekonomisk förening, som registrerats enligt äldre lag, skola

i övrigt gälla nedan angivna undantag från nya lagen.

t mom.

Utan binder av att förening ej är av beskaffenhet som i 1 §

nya lagen sägs må föreningen bestå såsom registrerad förening, med oför­

ändrad firma.

Ändring av firman till överensstämmelse med 7 § första stycket nya lagen

må registreras endast om föreningen är av beskaffenhet som i 1 § nya lagen

sägs.

2 mom.

Stadgandet i 11 § första stycket nya lagen skall icke äga tillämp­

ning, med mindre registrering som avses i föregående moment andra styc­

ket skett.

46

Beträffande förening, som ägde bestånd den 1 januari 1912, skall i stäl­

let för 12 § nya lagen tillämpas 10 § lagen den 28 juni 1895 om registre­

rade föreningar för ekonomisk verksamhet.

3 mom.

Bestämmelsen i 18 § andra stycket nya lagen skall tillämpas en­

dast i fråga om förening av beskaffenhet som i 1 § nya lagen sägs och skall

ieke gälla för räkenskapsår som utgår före den 1 januari 1958.

*

mom• Vad om antalet styrelseledamöter är stadgat i 21 § första stycket

nya lagen skall träda i tillämpning, då efter 1953 års ingång förenings­

stämma, där val av styrelseledamöter skall äga rum, först hålles.

De styrelseledamöter, revisorer och suppleanter ävensom ombud, som

aro utsedda vid nya lagens ikraftträdande, må utan hinder av bestämmel­

serna i 21 § tredje stycket, 22 § första stycket, 45 § andra stycket, 46 §

1 inom. och 62 § andra stycket nya lagen utöva sitt uppdrag under den tid,

tör vilken de äro utsedda.

Innehålla stadgarna icke sådan föreskrift rörande tiden för styrelseleda­

mots och revisors uppdrag som är förenlig med de i andra stycket nämnda

bestämmelserna, skall val av styrelseledamot och revisor efter lagens ikraft­

trädande avse tiden intill dess under nästa räkenskapsår hållits förenings­

stämma som i 57 § 1 mom. nya lagen sägs.

5 mom.

För räkenskapsår, som utgår före den 1 januari 1954, må redo­

visning ske och redovisningshandlingar upprättas jämlikt äldre lags bestäm­

melser. För sådant räkenskapsår skall ej heller gälla vad i 17 § nya lagen

stadgas rörande avsättning till reservfond.

Bestämmelserna i 44 § nya lagen skola i vad avser andra föreningar än

bostadsrättsföreningar icke gälla för räkenskapsår som utgått före den 1

januari 1954.

6 mom.

Har beslut av föreningsstämma fattats före nya lagens ikraft-

tiädande, skola i fråga om beslutet, om talan därå samt om beslutets

registrering och verkställande bestämmelserna i äldre lag äga tillämpning.

7

mom.

Hava likvidatorer för ekonomisk förening utsetts innan nya la­

gen trätt i kraft, skall äldre lag gälla i avseende å likvidationen och skola

ej heller 96 och 97 §§ samt 98 § 4 mom. nya lagen äga tillämpning.

8 mom■

Vad » 113 § nya lagen stadgas om förbud för förening att till

små inedlemmar upplåta lägenhet under nyttjanderätt annorledes än för

bestämd tid skall icke äga tillämpning, såvitt fråga är om upplåtelse av

lagenhet i hus, som föreningen före den 1 juli 1930 förvärvat eller börjat

uppföra.

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

5 §>

Beträffande ekonomisk förening, som registrerats enligt äldre lag, skall

vidare gälla följande.

1 mom.

Dar enligt stadgarna föreningssammanträdes befogenhet skall ut­

övas av ombud efter vad i 39 a § lagen den 22 juni 1911 sägs, med allenast

den inskränkning att befogenheten icke omfattar frågor varom i 42 § 1

mom. samma lag förmäles, skall efter nya lagens ikraftträdande fullmäk­

tiges befogenhet gälla utan nämnda inskränkning, såvitt ej annorlunda be­

slutas.

2 mom.

Utan hinder av vad i 34 § första stycket nya lagen sägs må den

som äger företräda förening föryttra dess fasta egendom, såframt enligt

stadgarna föryttring av fast egendom ingår i föremålet för föreningens

verksamhet.

3 mom.

Talan varom förmäles i 34 § andra stycket nya lagen skall, där

lagfart, inskrivning eller inteckning beviljats innan nya lagen trätt i kraft,

väckas senast inom den i nämnda lagrum stadgade tiden efter lagens ikraft­

trädande.

4

mom.

Där i stadgarna saknas föreskrift i ämne, som avses i 6 § 10 se­

nare ledet nya lagen, skall vid föreningens upplösning med föreningens

behållna tillgångar förfaras i enlighet med äldre lag.

5 mom.

När anmälan till registret första gången göres efter nya lagens

ikraftträdande, skall uppgift lämnas om föreningens postadress.

6 §•

Skall enligt vad i 3—5 §§ sägs bestämmelse i äldre lag gälla och är i sam­

ma lag överträdelse av bestämmelsen belagd med straff, skall jämväl den­

na straffbestämmelse lända till efterrättelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

47

48

Kungl. Maj:Is proposition nr 34.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 115) om bostads­

rättsföreningar.

Härigenom förordnas, dels att 57 § 1 mom. och 58 § lagen om bostads­

rättsföreningar skola upphöra att gälla, dels ock att 9, 63 och 64 §§ sam­

ma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

9 §.

Bostadsrättsförenings firma skall

innehålla ordet »bostadsrättsföre­

ning». Ej vare nödigt att i firman in­

taga

orden

»utan personlig ansvarig­

het

»

eller förkortning av dessa ord.

Ej må

(Föreslagen lydelse:)

Bostadsrättsförenings firma skall

innehålla ordet »bostadsrättsföre­

ning». Ej vare nödigt att i firman in­

taga

ordet ekonomisk.

--------ordet »bostadsrätt».

63 §.

Driver annan------------ ett tusen kronor.

Till enahanda straff dömes

1. styrelseledamot, som------------- upplåtit bostadsrätt;

2. styrelseledamot, som------------- inflyta däri;

3. styrelseledamot eller likvidator,

som mot bättre vetande i lägenhets-

förteckningen låtit göra anteckning i

strid med bestämmelserna i 31 § el­

ler underlåtit verkställa anteckning,

som där sägs;

4.

styrelseledamot, som uppsåtligen

i strid med bestämmelsen i 57 § 1

mom. låtit verkställa utbetalning av

föreningens tillgångar.

3. styrelseledamot eller likvidator,

som mot bättre vetande i lägenhets-

förteckningen låtit göra anteckning i

strid med bestämmelserna i 31 § el­

ler underlåtit verkställa anteckning,

som där sägs.

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

49

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

64 §.

Bryter någon — — — fem hundra kronor.

Åsidosättes föreskrift, som är med­

delad i 18 §, 32 §, 33 § 1 eller 2 mom.

eller 58 § 1 eller 3 mom.

eller åsido­

sättes i annat fall än i 63 § under 3

sagts bestämmelserna i 31 §, dömes

den försumlige till enahanda straff,

som i 1 mom. sägs.

Åsidosättes föreskrift, som är med­

delad i 18 §, 32 §

eller

33 § 1 eller

2 mom. eller åsidosättes i annat fall

än i 63 § under 3 sagts bestämmelser­

na i 31 §, dömes den försumlige till

enahanda straff, som i 1 mom. sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1953.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § bokföringslagen den 31 maj 1929 (nr 117).

Härigenom förordnas, att 1 § bokföringslagen den 31 maj 19291 skall er­

hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

1 §•

Bokföringsskyldighet enligt denna Bokföringsskyldighet enligt denna

lag åligger aktiebolag, bolag, som bli- lag åligger aktiebolag, bolag som bli­

vit infört i handelsregistret,

bostads-

vit infört i handelsregistret,

förening

rättsförening,

sambruksförening samt,

som blivit hos länsstyrelse införd i

där annat ej följer av 2 §, en var

föreningsregister,

sambruksförening

som yrkesmässigt driver någon av samt, där annat ej följer av 2 §, en

följande rörelser:

var som yrkesmässigt driver någon

av följande rörelser:

1) handel med------------ - eller tvättinrättningsrörelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1953.

1 Senaste lydelse se SFS 1948: 222.

4 Ilihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 34.

50

Kungl. Maj.ts proposition nr

34

.

Förslag

till

Lag

angående ändring av 54 § lagen den 13 maj 1921 (nr 227) om

ackordsförhandling utan konkurs.

Härigenom förordnas, att 54 § andra stycket lagen om ackordsförhand­

ling utan konkurs1 skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1953.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 69 § Kungl. Maj:ts förordning den 5 juni 1942

(nr 325) om jordbrukets kreditkassor.

Härigenom förordnas, att 69 § förordningen om jordbrukets kreditkas­

sor den 5 juni 1942 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

69

Inspektionen skall övervaka, att

kassorna i sin verksamhet ställa sig

till efterrättelse de lagar och andra

författningar, som hava avseende å

kassorna, samt de för kassorna gäl­

lande stadgar.

(Föreslagen lydelse:)

§•

Det åligger---------

Undersökning av -

Inspektionen äger

Inspektionen skall övervaka, att

kassorna i sin verksamhet ställa sig

till efterrättelse de lagar och andra

författningar, som hava avseende å

kassorna, samt de för kassorna gäl­

lande stadgar.

Inspektionen äger här­

vid meddela bestämmelser i fråga om

årsredovisningen, som avvika från de

för ekonomiska föreningar i allmän­

het gällande.

deras verksamhet.

--------Kungl. Maj :t anbefalles.

— — anslutna jordbrukskassor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1953.

1 Senaste lydelse se SFS 1944: 708.

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

?

51

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Drottning­

holms slott den 29 september 1950.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

statsråden

M^öller, S^köld, Q^uensel, D^anielson,

Y

ougt

, Z

etterberg

, N

ilsson

, S

träng

, M

ossberg

, W

eijne

, A

ndersson

.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter ge­

mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga rörande

ny lag­

stiftning om ekonomiska föreningar

samt anför därvid följande.

Inledning.

Bestämmelserna i lagen den 22 juni 1911 (nr 55 s. 1) om ekonomiska

föreningar ansluta sig i åtskilliga hänseenden till motsvarande stadganden

i 1910 års aktiebolagslag. Detta förhållande står i samklang med det under

förarbetena till 1911 års lag framhållna syftet att ernå, i den mån så syntes

lämpligt, överensstämmelse mellan aktiebolags- och föreningslagarna. Sedan

ny lag om aktiebolag utfärdats den 14 september 1944, upptogs inom justi­

tiedepartementet frågan om en revidering även av lagstiftningen om ekono­

miska föreningar. Med stöd av bemyndigande av Kungl. Maj :t deh 18 maj

1945 utsågs den 26 maj samma år en särskild utredningsman att, med bi­

träde av tillkallade sakkunniga, inom justitiedepartementet verkställa ut­

redning för översyn av denna lagstiftning.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 18 maj 1945 angav dåvarande

chefen för justitiedepartementet bland ämnen, som vid utredningen borde

bli föremål för behandling, frågorna om vinstutdelning och åtgärder syf­

tande till företagens konsolidering, om styrelse och revision samt om skärpta

regler för redovisningen, om fusion och förhållandet mellan moder- och

dotterföretag samt om införande av offentlighet i redovisningen. Bland yt­

terligare spörsmål som finge övervägas nämndes frågan om ändamålsenlig­

heten av det nuvarande systemet för de ekonomiska föreningarnas registre­

ring samt frågan om införande av möjlighet för föreningar, som icke falla

under 1911 års lag, att om de så önska vinna registrering. I detta samman­

hang borde enligt departementschefen även beaktas, att det från skattesyn-

punkt vore önskvärt att åstadkomma en gränsdragning mellan de egentliga

ekonomiska föreningarna samt övriga föreningar. Vidare erinrades om att

den nya aktiebolagslagen i förhållande till 1910 års aktiebolagslag innehölle

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 3b.

skärpta bestämmelser rörande bl. a. kapitalbildningen inom bolagen, redo­

visning och revision samt uttalades att, därest en motsvarande skärpning

skulle finnas icke böra komma till uttryck i föreningslagstiftningen, fall

kunde uppkomma, där ett företag, som på grund av ändamål och struktur

rätteligen borde ikläda sig aktiebolagets form, i stället anlitade förenings-

formen. Det syntes angeläget att undersöka de möjligheter, vilka kunde stå

till buds för att från föreningsformen utesluta företag av nyss antydd natur.

Utredningen har till fullgörande av ifrågavarande uppdrag den 12 april

1949 avgivit betänkande (SOU 1949: 17)1 med förslag till

1) lag om registrerade föreningar;

2) lag angående införande av lagen om registrerade föreningar;

3) lag om ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 115) om bostadsrätts­

föreningar;

4) lag om ändrad lydelse av 1 § bokföringslagen den 31 maj 1929 (nr

117);

5) lag om ändring av 54 § lagen den 13 maj 1921 (nr 227) om ackords-

förhandling utan konkurs;

6) förordning om ändrad lydelse av 69 § Kungl. Maj :ts förordning den

5 juni 1942 (nr 325) om jordbrukets kreditkassor; och

7) förslag till Kungl. Maj :ts kungörelse om föreningsregistrens förande

m. m.

Huvudgrunderna i utredningens förslag.

Enligt 1911 års lag om ekonomiska föreningar, vilken ersatte lagen den

28 juni 1895 om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, må

som ekonomisk förening registreras förening som har till ändamål att främ­

ja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att anskaffa livsmedel eller

andra förnödenheter åt medlemmarna eller avsätta alster av medlemmar­

nas verksamhet eller bereda bostäder åt medlemmarna eller anskaffa lån

åt medlemmarna eller idka annan ekonomisk verksamhet (1 § första styc­

ket). Härmed jämställes förening som vill vinna annat ändamål än främ­

jande av medlemmarnas ekonomiska intressen under förutsättning att för­

eningen idkar handel eller annan verksamhet som medför skyldighet att

föra handelsböcker (1 § andra stycket).

Gällande lag om ekonomiska föreningar (FL) är med vissa modifikatio­

ner tillämplig även å förening som ägde bestånd vid lagens ikraftträdande

den 1 januari 1912. Att lagen icke är tillämplig å vissa särskilda slag av

föreningar, exempelvis understödsföreningar, stadgas i 91 §. Vidare är att

1 Utredningsman har varit revisionssekreteraren Erik Hagbergh. Att deltaga i överlägg­

ningar med honom ha varit utsedda direktören Albin Johansson, förutvarande riksdags­

mannen redaktören K. Kilbom, ombudsmannen S. Nisell, advokaten C. P. G. von Plomgren,

direktören A. A. H. Stensgård och revisionssekreteraren C. M. E. Wijnbladh ävensom, vid för­

hinder för Johansson, advokaten N. Köhler. De sakkunniga ha förklarat sig i allt väsentligt

biträda de framlagda lagförslagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr

34

.

53

märka att för vissa slag av föreningar, såsom bostadsrättsföreningar, jord­

brukets kreditkassor och sambruksföreningar, gäller speciallagstiftning som

kompletterar den allmänna föreningslagens föreskrifter.

Vid olika tillfällen ha ändringar vidtagits i FL, men de ha mestadels va­

rit av underordnad betydelse. En viktig ändring utgjorde dock införandet

år 1928 av det s. k. representativa systemet, innebärande att det beslutande

organets befogenheter i viss utsträckning kunna överflyttas från samman­

träde med medlemmarna i föreningen till särskilt utsedda ombud (39 a §

FL).

Såsom av rubriken till FL framgår, avser lagen endast ekonomiska för­

eningar, ej de föreningar som pläga inbegripas under beteckningen ideella

föreningar. Lagstiftning om sådana föreningar saknas. Hurusom tid efter

annan en dylik lagstiftning varit ifrågasatt framgår av betänkandet s. 80 ff.

Beträffande förekomsten av ekonomiska föreningar hänvisas till betän­

kandet (s. 61—63 och å s. 274—275 intagna statistiska uppgifter).

I anslutning till det i direktiven gjorda uttalandet om önskvärdheten att

draga en gräns mellan föreningar och bolag har utredningen betonat att

den funnit det i och för sig angeläget att åstadkomma en sådan gränsdrag­

ning. Åtskilliga bestämmelser i utredningens förslag avse också att markera

skillnaden mellan aktiebolag och föreningar. Sålunda ha föreslagits stad-

ganden i syfte att för föreningsformen reservera personsammanslutningar

som i princip äro öppna, d. v. s. medgiva inträde av nya medlemmar. Be­

träffande de ekonomiska föreningarna förordar utredningen att endast de

föreningar vilkas verksamhet är uppbyggd enligt kooperativa grundsatser

skola falla under föreningslagstiftningen. Ekonomisk förening definieras

sålunda (2 § 1 mom.) såsom en förening, som har till ändamål att genom

ekonomisk verksamhet, i vilken medlemmarna deltaga som avnämare eller

leverantörer eller genom begagnande av föreningens tjänster eller på annat

dylikt sätt, omedelbart stödja medlemmarna i deras hushållning eller för­

värvsverksamhet.

Önskemålet att bereda möjlighet för föreningar som icke falla under

1911 års lag att vinna registrering har av utredningen tillgodosetts genom

stadgande (3 §) därom att även förening, som fullföljer religiöst, välgö­

rande, politiskt, socialt, idrottsligt, kulturellt eller eljest ideellt syfte eller

som åsyftar att främja medlemmarnas ekonomiska intressen på annat säl t

än genom ekonomisk verksamhet, må kunna vinna registrering. För de så­

lunda avsedda föreningarna har registrering icke uppställts som ett vill­

kor för rättskapaciteten, i motsats till vad som i anslutning till gällande lag

föreslagits beträffande de ekonomiska föreningarna.

Utredningens förslag innebär att föreningarna liksom hittills skola re­

gistreras hos länsstyrelserna.

I förslaget ha icke upptagits gällande lags regler om föreningar med be­

gränsad personlig ansvarighet för medlemmarna.

Kapitalbildningen inom föreningarna har varit föremål för synnerlig upp­

märksamhet. I delta avseende föreslås helt nya föreskrifter, syftande till en

konsolidering av företagen genom tvångsvis överförande av medel till re­

servfond (17 §).

De nuvarande reglerna om det förvaltande organet inom föreningarna,

styrelsen, ha enligt förslaget kompletterats bl. a. med stadgande angående

utseende av s. k. föreståndare för den löpande förvaltningen (37 §). Även

bestämmelserna om revisionen ha utvidgats. Bland betydelsefulla nyheter

må nämnas, att förslaget i viss utsträckning bereder möjlighet att juridisk

person utses till revisor (46 § 2 mom.) ävensom därtill att revisor må an­

lita medhjälpare (48 §).

Gällande föreningslags regler om redovisningen äro synnerligen knapp­

händiga, vilket i skilda hänseenden medfört olägenheter. Härigenom kunde,

framhåller utredningen, uppstå risker bl. a. för föreningarnas borgenärer. I

detta ämne föreslår utredningen mera utförliga bestämmelser, delvis i an­

slutning till nya aktiebolagslagens reglering. Dock har på dessa punkter lik­

som i andra avseenden, där en efterbildning ifrågasatts av föreskrifter i sag­

da lag, eftersträvats en förenkling av lagreglerna. Bland betydelsefulla nyhe­

ter i förslaget må nämnas

att

en årlig redovisning skall ske genom avläm­

nande av förvaltningsberättelse jämte balansräkning samt vinst- och förlust-

räkning (39 §),

att

värderingsregler och regler beträffande redovisnings­

handlingarnas innehåll i övrigt föreslås (40—43 §§)

samt att

stadgande

om publicitet för redovisningshandlingarna införts (44 §). Den periodiska

redovisningen måste uppenbarligen bygga på företagets räkenskapsföring

och i detta avseende föreslår utredningen den ändringen i förhållande till

gällande rätt, att alla registrerade föreningar skola vara underkastade bok-

föringsplikt enligt bokföringslagen. Ändring i denna lag har därför jämväl

föreslagits.

Utredningen har förordat ett utvidgat skydd för minoriteten inom en

förening bl. a. genom bestämmelser som ge minoritet av viss storlek rätt

att förhindra beslut om decharge för styrelseledamot samt att å förening­

ens vägnar föra skadeståndstalan mot styrelseledamot och revisor (63—

65 §§).

Regleringen av det representativa systemet inom föreningarna, fullmäk-

liginstitutionen, har kompletterats (62 §).

Slutligen må nämnas att förslaget innehåller bestämmelser om fusion

mellan föreningar (98 §) samt att likvidationsreglerna (70 o. följ. §§) full-

ständigats med bl. a. regler om periodisk redovisningsskyldighet även på

likvidationsstadiet.

I det särskilda förslaget till lag angående införande av lagen om regist­

rerade föreningar ha upptagits betydelsefulla bestämmelser avseende bl. a.

att för nu bestående föreningar underlätta övergången till den nya lagen.

Som nyss nämnts rymmer utredningens förslag en möjlighet för andra

än ekonomiska föreningar att vinna registrering. Gränsen mellan ekono­

miska föreningar och ideella föreningar i vidsträckt mening har av utred­

ningen uppdragits på ett något annorlunda sätt än för närvarande. Denna

gränsdragning bör enligt utredningen bli av betydelse ur beskattningssyn-

punkt.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

55

Det har i betänkandet (s. 66—67) diskuterats, om behov kunde anses före­

finnas att i svensk lagstiftning införa en ny för drivande av rörelse avsedd

associationsform utan personlig ansvarighet för delägarna utöver de nu be­

stående, aktiebolaget och den ekonomiska föreningen. Utredningsmannen

har hänvisat till den avböjande hållning, som statsmakterna under förar­

betena till nya aktiebolagslagen intogo till denna fråga, samt funnit anled­

ning icke föreligga att nu anlägga andra synpunkter på detta spörsmål.

Därvid har anmärkts att, vad särskilt anginge de talrikt förekommande

s. k. fastighetsföreningarna, aktiebolagsformen syntes vara den naturliga

associationsformen. Beträffande de föreningar, som i realiteten vore en-

mansföretag, har erinrats att numera formen enmansaktiebolag vore av lag­

stiftningen sanktionerad.

Utredningen har icke ansett sig böra framlägga särskilda regler avseen­

de förhållandet mellan moder- och dotterföretag.

Uttalanden av allmän innebörd i remissyttrandena.

Yttranden över betänkandet ha efter remiss avgivits av

överståthållar-

ämbetet, samtliga länsstyrelser, kommerskollegium, socialstyrelsen, lant-

bruksstyrelsen, bank- och fondinspektionen, bostadsstyrelsen, svenska jord­

brukskreditkassan, 1949 års skatteutredning, 1948 års länsstyrelseutredning,

Sveriges advokatsamfund, svenska bankföreningen, föreningen auktorisera­

de revisorer, svenska revisorsamfundet, landsorganisationen i Sverige, svens­

ka arbetsgivareföreningen, kooperativa förbundets styrelse, Sveriges lant-

bruksförbund, folkets husföreningarnas riksorganisation, riksförbundet

landsbygdens folk, tjänstemännens centralorganisation (TCO), hyresgäster­

nas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a., hyresgäster­

nas riksförbund, Stockholms kooperativa bostadsförening u. p. a., bilägarnas

inköpscentral, bygdegårdarnas riksförbund, svenska hemslöjdsföreningar­

nas riksförbund, Stockholms bostadsföreningars centralförening u. p. a.,

svenska riksbyggen förening u. p. a., svenska turistföreningen

och

Sveriges

riksidrottsförbund.

Vid kommerskollegiets utlåtande ha fogats yttranden

från

samtliga handelskamrar, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossist­

förbund, Sveriges industriförbund

samt

Sveriges hantverks- och småindu­

striorganisation.

Yttrande har vidare ingivits av

Sveriges fastighetsägareför­

bund.

I Sveriges lantbruksförbunds yttrande uttalas att yttrandet tillkom­

mit efter samråd med bl. a. de till förbundet anslutna riksorganisationer­

na

svenska mejeriernas riksförening, svenska lantmännens riksförbund,

Sveriges slakteriförbund, svenska ägghandelsförbundet

och

Sveriges skogs­

ägare föreningars riksförbund.

Vid överståthållarämbetets yttrande bär fogats utlåtande från

skattedirek-

tören

samt från

taxeringsintendenten Otto Carlborg,

vid yttrandet av läns­

styrelsen i Malmöhus län yttranden av

drätselkammaren i Malmö, skånska

lantmännens centralförening u. p. a., föreningen skånska andels slakterier

56

u. p. a.

och

kooperativa föreningen Solidar, Malmö, u. p. a.

Vidare har läns­

styrelsen i Skaraborgs län bifogat yttranden av

Skaraborgs läns lantmäns

centralförening u. p. a.

och

Skaraborgs läns naturskyddsförening.

Remissinstanserna tillstyrka i allmänhet att utredningens förslag lägges

till grund för lagstiftning eller lämna förslaget i huvudsak utan erinran.

Dock framställas i flera remissvar anmärkningar beträffande såväl vissa av

de grundläggande bestämmelserna i förslaget som dess detaljer.

På grund av erinringar av olika slag ha

länsstyrelsen i Jönköpings län,

Sveriges grossistförbund

samt

Västernorrlands och Jämtlands läns han­

delskammare

föranletts att avstyrka förslaget i dess helhet.

Utformningen av begreppet ekonomisk förening enligt ut­

redningens förslag (2 § 1 mom.) jämte vissa därmed sammanhäng­

ande problem ha föranlett uttalanden i ett flertal remissvar. Läns­

styrelserna och övriga statliga myndigheter, som yttrat sig över förslaget,

ha i allmänhet i likhet med utredningen funnit det önskvärt att företag,

som arbeta i vanligt vinstsyfte, förhindras att registrera sig såsom ekono­

miska föreningar. I princip ha dessa remissinstanser alltså anslutit sig till

utredningens förslag att inskränka begreppet ekonomisk förening till att avse

endast föreningar vilkas verksamhet är uppbyggd enligt kooperativa grund­

satser. Därvid har emellertid stundom uttalats tveksamhet i fråga om lämp­

ligheten att uppställa krav på öppenhet såsom villkor för registrering av en

förening. Vidare ha farhågor yppats för att en lagändring i denna del i en­

lighet med förslaget kunde få verkningar, som komme att sträcka sig längre

än vad som föranleddes av ett realiserande av den i och för sig riktiga tan­

ken att från registrering såsom ekonomisk förening utestänga företag, som

på grund av sitt ändamål och sin struktur böra ikläda sig aktiebolagets

form.

Jämväl i remissvaren från enskilda sammanslutningar eller organisa­

tioner tillstyrkes i allmänhet den utformning som enligt utredningens för­

slag givits åt begreppet ekonomisk förening. Några handelskammare och

andra sammanslutningar förorda emellertid att gällande rätts ståndpunkt i

förevarande hänseende bibehålies. Därvid uttalas bl. a.

att

skillnaden mellan

de ekonomiska föreningarna såsom sammanslutningar av personer och aktie­

bolagen såsom kapitalsammanslutningar överbetonats i betänkandet,

att

det

för aktiebolagen enligt nuvarande lagstiftning vore en säkerhetsventil att de

möjligen kunde ombildas till föreningar, samt

att

syftet att göra en över­

gång från aktiebolagsformen till föreningsformen mindre lockande icke bor­

de nås på det sätt utredningen föreslagit utan i stället genom en skärpning

av föreningslagstiftningen.

Advokatsamfundets styrelse

har i sitt yttrande påpekat den utomordent­

liga betydelse för det ekonomiska livet och de sociala förhållandena i vårt

land som föreningsväsendet numera hade samt funnit att styrkan och be­

tydelsen av de krafter som framkallade den rika användningen av förenings­

formen icke gjorts till föremål för någon ingående undersökning. Vad an-

Kungl. Maj:ts proposition nr ³⁴.

Kungl. Maj.ts proposition nr

34

.

57

ginge de föreningar som enligt gällande rätt vore att anse såsom ekono­

miska föreningar, hade denna associationsform kommit att anlitas av före­

tag med de mest skilda syften och verksamhetsarter och av den mest väx­

lande storleksordning. Orsakerna härtill vore säkerligen många. En av dessa

orsaker torde ligga däri att de övriga företagsformer, som enligt svensk rätt

stode till buds, många gånger icke lämpade sig för företagarna. Aktiebolags­

formen vore sålunda för många mindre företag, särskilt efter den nya ak­

tiebolagslagens tillkomst, alltför tung och svårskött. Handels- och komman-

ditbolagsformen byggde på ett intimt samarbete mellan ett fåtal delägare,

och dess praktiska användning bleve därigenom begränsad. Härtill kom-

me det personliga ansvar för bolagets skulder, som i handelsbolag åvilade

alla delägarna och i kommanditbolag åtminstone en av dem.

I fortsättningen av sitt yttrande har advokatsamfundets styrelse kommit

in bl. a. på frågan om behovet av en ny bolagsform för

mindre företag. Härom anföres:

Styrelsen är av den uppfattningen att det vore oklokt att genomföra för­

slaget utan en närmare utredning av spörsmålet rörande i vad mån lämp­

liga associationsformer stå till förfogande i de talrika fall, där formen eko­

nomisk förening hittills begagnats men enligt förslaget ej längre kan kom­

ma till användning. Det nu framlagda förslaget är sålunda ägnat att ytter­

ligare aktualisera kravet på en översyn av aktiebolagslagen i syfte bl. a. att

göra aktiebolagsformen mera användbar för mindre företag. Alternativt

synes böra undersökas, huruvida icke en ny företagsform liknande Gesell-

schaft m. b. H., private company eller société å responsabilité limitée bör

införas. Därest den föreslagna lagstiftningen genomföres utan närmare ut­

redning av de nu åsyftade frågorna, vill styrelsen förorda att accessorietets-

kravet tills vidare frånfalles och att möjlighet till registrering sålunda bibe­

hålies för alla föreningar, som driva ekonomisk verksamhet i syfte att främ­

ja medlemmarnas ekonomiska intressen.

Även i andra yttranden har påpekats, att den föreslagna gränsdragningen

mellan olika associationsformer aktualiserat problemet, huruvida behov fö-

relåge av en ny associationsform för mindre företag utan personlig ansvarig­

het.

Kommerskollegium

uttalar sålunda att den utredning, som härom före-

bragts i betänkandet, icke syntes ha uttömt detta spörsmål och att en ytter­

ligare prövning av frågan därför syntes önskvärd.

I flertalet remissvar uttalas tillfredsställelse med att förslaget, i de par­

tier där en efterbildning av aktiebolagsrättcn kan komma i fråga, givits en

i jämförelse med nya aktiebolagslagen förenklad avfattning. En del han­

delskammare och andra enskilda sammanslutningar ha dock framhållit

som ett önskemål att full överensstämmelse genomföres mel­

lan aktiebolags- och föreningslagstiftningen bl. a. be­

träffande redovisning och revision. En handelskammare har förklarat sig

anse att det ur flera synpunkter varit lyckligt om associationslagstiftningen

gjorts gemensam för båda associationsformerna och sålunda omfattat både

aktiebolagen och föreningarna samt att därvid mindre krav i formellt hän­

seende ställts på företag av mindre storleksordning.

58

Länsstyrelsen i Älvsborgs län

anför, att lagförslaget vore väl ägnat att

läggas till grund för en lagstiftning som avsåge att reglera förhållandena

beträffande ekonomiska föreningar som dreve rörelse av större omfattning.

Däremot syntes det mera tveksamt, om förslaget i sin helhet lämpade sig

för ekonomiska föreningar av mindre betydelse eller för ideella föreningar.

I detta sammanhang må nämnas, att i det följande kommer att lämnas

en särskild redogörelse för uttalanden i remissvaren rörande förslaget att

bereda möjlighet för ideella föreningar att vinna registrering.

Vad angår förslagets olika bestämmelser i övrigt ha remissinstanserna ge­

nomgående tillstyrkt förslaget att ur lagstiftningen för framtiden utmönstra

ekonomiska föreningar med begränsat personligt ansvar för medlemmarna,

likaså förslaget att samtliga registrerade föreningar skulle underkastas bok-

föringsplikt enligt bokföringslagen.

Landsorganisationen

har särskilt uttalat

tillfredsställelse över att förslaget upptager utförliga bestämmelser angående

årsredovisningen och dess publicitet. Därigenom hade tillgodosetts önskemå­

let om insyn även i de ekonomiska föreningarna.

Frågan om obligatorisk avsättning av medel till reservfond har väckt

livlig uppmärksamhet; härom hänvisas till vad som anföres vid förslaget

17 §.

Beträffande de i förslaget till promulgationslag upptagna övergångsbe­

stämmelserna har av

Sveriges fastighetsägareförbund

anförts att i fråga

om föreningar vilka tidigare registrerats såsom ekonomiska föreningar an­

ledning förelåge till allvarliga betänkligheter. Utredningens förslag inne-

bure att sådana föreningar icke längre ens kunde påräkna skydd för sin fort-

varo, något som syntes utgöra en anmärkningsvärd brist på hänsyn till be­

stående förhållanden.

Ur formell synpunkt har av

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

an­

märkts att mot förslaget kunde riktas samma kritik som mot den nya aktie­

bolagslagen nämligen att den vore alltför svårtillgänglig och omständlig för

enkelt folk utan juridisk eller bokföringsteknisk skolning.

I åtskilliga remissvar har, i anslutning till frågan om den inskränkning

av begreppet ekonomisk förening som förslaget innefattar i jämförelse med

nuvarande föreningslag, berörts den olika ställning som aktiebolagen och

de ekonomiska föreningarna intaga i beskattningshänseende.

Stockholms

handelskammare

anför i detta ämne:

Det är en angelägenhet av största vikt, att den olikhet i beskattningshän­

seende som råder mellan aktiebolag och ekonomiska föreningar undanröjes.

Någon befogad grund för denna olikhet finnes enligt handelskammarens me­

ning icke. Men den diskriminering av aktiebolagen i förhållande till de eko­

nomiska föreningarna, som den nuvarande skattelagstiftningen innebär, är

i sig ägnad att motverka det syfte som man velat vinna genom den föreslag­

na lagstiftningen, nämligen en av sakliga skäl betingad differentiering mellan

sådana företag som böra drivas i föreningsform och sådana som lämpligen

böra vara aktiebolag. Så länge denna olikhet i beskattningshänseende består,

komma med nödvändighet många försök att göras för att ikläda företag av

det senare slaget förenings form. Det kan visserligen sägas, att det blir

Kungl. Maj.ts proposition nr

34

.

59

registreringsmyndighetens sak att tillse att så icke sker. Men i praktiken

torde det bli mycket svårt att upprätthålla nödig kontroll i detta hänseende.

Frågan om grunderna för de ekonomiska föreningarnas beskattning sam­

manhänger intimt med problemet om föreningarnas rättsliga klassificering.

Utredningens förslag till lösning av sistnämnda spörsmål, vilket baserats på

de skiljaktigheter av principiell natur, som förefinnas mellan ekonomiska

föreningar och aktiebolag, kan vara ägnat att påverka problemets bedö­

mande ur beskattningssynpunkt. Enligt handelskammarens mening bör

beskattningsfrågan framför allt ses mot bakgrunden av de likheter i fråga

om verksamhetens utövning som faktiskt föreligga mellan de båda associa­

tionsformerna. Det är därför nödvändigt att, innan slutligt förslag till ny för-

eningslagstiftning framlägges, frågan om en revidering av lagstiftningen

om de ekonomiska föreningarnas beskattning upptages till prövning.

Slutligen må nämnas, att

länsstijrelseutredningen

i sitt utlåtande behand­

lat den inverkan lagförslagets genomförande syntes komma att ha på regist-

reringsmyndigheternas — länsstyrelsernas — arbetsbörda. Länsstyrelseut­

redningen har uttalat, att den föreslagna nya lagstiftningen syntes medföra

visst ökat arbete för registreringsmyndigheterna och därvid särskilt fram­

hållit den föreslagna möjligheten för ideella föreningar att vinna registre­

ring ävensom reglerna i förslaget 44 och 74 §§. Övergången till den före­

slagna ordningen torde vidare medföra ett betydande merarbete dels med

granskning av de beslut om stadgeändringar, som torde vara att vänta från

flertalet föreningar, och dels med kontroll av att samtliga föreningar full­

göra skyldigheten att vidtaga stadgeändringar (6 § promulgationslagen en­

ligt utredningens förslag). Härom anför länsstyrelseutredningen:

Vad samtliga dessa nya eller utökade arbetsuppgifter i fortsättningen

skulle komma att betyda med avseende på det mera stadigvarande behovet

av arbetskraft kan utredningen icke nu bedöma. Det är möjligt att de åt­

minstone i viss mån skulle kunna kompenseras genom en rationellare upp­

läggning av registren och arbetsmetoderna vid registreringen. Denna fråga

synes böra undersökas av statens organisationsnämnd i samband med de

undersökningar rörande länsstyrelsernas arbetsmetoder m. m., som nämn­

den för närvarande bedriver.

Om än något behov att ianspråktaga mera personal på längre sikt kanske

icke behöver uppstå, torde övergångsbestyren enligt 6 § promulgationsla­

gen dock medföra ett behov av arbetskraft som åtminstone på många håll

icke torde kunna tillgodoses utan en mindre, tillfällig personalförstärkning.

Genom vissa omdisponeringar torde förstärkningen dock kunna begränsas

till de lägre biträdesgraderna.

Kungl. Maj:ts proposition nr

34

.

Departementschefen.

I svensk lagstiftning erkännas sedan gammalt två associationsformer för

drivande av rörelse eller verksamhet utan personlig ansvarighet för delägar­

na, nämligen aktiebolaget och den ekonomiska föreningen. Utmärkande för

aktiebolaget är att verksamheten drives på grundval av clt aktiekapital, vilket

tillskjutes av delägarna och varå dessa erhålla utdelning genom andel i

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

uppkommen vinst för bolaget. De ekonomiska föreningarna kännetecknas

däremot i princip av att deras verksamhet åsyftar att främja delägarnas,

medlemmarnas, intressen på ett sätt som mera direkt anknyter till med­

lemmarnas hushållning eller förvärvsverksamhet.

Denna grundläggande skillnad mellan aktiebolag och ekonomiska för­

eningar påkallar tydligen i viss mån olika lagregler för de skilda företags­

formerna. Lagstiftningen för aktiebolag och föreningar är också i åtskilliga

hänseenden olikartad. Aktiebolagsrätten innehåller sålunda regler om aktie­

kapitalets bevarande inom bolaget, till skydd främst för aktieägarna och bo­

lagets borgenärer. Då de ekonomiska föreningarna äro personsammanslut­

ningar, har däremot för dem erfordrats en reglering i första hand beträffan­

de inträde och utträde av medlemmar och därmed sammanhängande pro­

blem. Rörande vissa andra ämnen åter framstår det såsom naturligt att

överensstämmelse eftersträvas mellan aktiebolags- och föreningslagstiftning-

en, exempelvis beträffande det förvaltande organet hos företaget, styrelsen.

Den överensstämmelse, i därför lämpade stycken, som tidigare förelegat

mellan aktiebolags- och föreningslagstiftningen, har i viss mån gått förlorad

genom den nya aktiebolagslagen, som trätt i kraft den 1 januari 1948 och

vilken i åtskilliga avseenden innefattar skärpta bestämmelser i jämförelse

med 1910 års aktiebolagslag. Med hänsyn härtill och då den gällande lagen

om ekonomiska föreningar icke längre kan anses motsvara de krav, som

böra ställas på en så betydelsefull lagstiftning, är det enligt min mening

uppenbart att nya lagregler för ekonomiska föreningar äro av behovet på­

kallade.

Det förslag till ny föreningslagstiftning som utredningen framlagt inne­

bär ett fullföljande av det hittillsvarande i vårt land tillämpade systemet

med två olika associationsformer för drivande av verksamhet utan person­

lig ansvarighet för delägarna, aktiebolaget och den ekonomiska föreningen.

I enlighet härmed har utredningen sökt uppdraga en gräns som klarare

än den nuvarande skiljer dessa associationsformer. Samtidigt har vid för­

slagets utarbetande dock beaktats önskemålet att på de punkter, där så

finnes lämpligt, överensstämmelse bör eftersträvas mellan lagstiftningen för

dessa associationsformer. Utredningens ståndpunkt finner jag sakligt moti­

verad och kan därför icke ansluta mig till den i vissa remissvar framförda

allmänna tanken att lagstiftningen för aktiebolag och ekonomiska föreningar

eller åtminstone för större sådana företag borde göras gemensam eller att

begreppet ekonomisk förening skulle utformas så alt för ett affärsdrivande

företag ofta förelåge en valrätt mellan att anlita den ena eller andra associa­

tionsformen. Tvärtom är det enligt min mening angeläget att åstadkomma

en klar gränsdragning mellan de båda associationsformerna och i fortsätt­

ningen förhindra att föreningsformen användes för kapitalsammanslutning­

ar som arbeta i vanligt vinstsyfte och därför även böra vara underkastade

de med hänsyn härtill givna lagreglerna.

Utredningens förslag att för föreningsformen reservera personsammanslut­

ningar som i princip äro öppna, d. v. s. medgiva inträde av nya medlemmar,

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

61

och vilkas verksamhet är uppbyggd enligt kooperativa grundsatser finner

jag mig sålunda i princip böra godtaga. Till frågan huru denna grundsats

närmare bör utformas återkommer jag senare.

Den anpassning till nya aktiebolagslagens regler, som skett i utredningens

förslag i huvudsaklig anslutning till tidigare tillämpade grundsatser, finner

jag likaledes i stort sett tillfredsställande. Med de olika utgångspunkter som,

enligt vad som anförts i det föregående, äro för handen för en lagstiftning

för aktiebolag och för ekonomiska föreningar synes nämligen anledning sak­

nas att eftersträva en mera fullständig överensstämmelse mellan dessa lag­

stiftningar.

Då förslaget jämväl i övrigt synes väl avvägt vill jag i likhet med det över­

vägande antalet remissinstanser förorda att detsamma lägges till grund för

ny lagstiftning i ämnet.

En del remissinstanser förorda, att utredningens förslag ej i sin helhet

borde tillämpas på föreningar av mindre storlek. Som skäl härför anföres

bl. a. att det för sådana föreningar, som i allmänhet sköttes av personer utan

juridisk utbildning, skulle bli svårt att iakttaga de utförliga och delvis in­

vecklade lagbestämmelserna. En differentiering av föreningarna alltefter de­

ras storlek, mätt efter omsättningen, omslutningen eller annan grund,

skulle väl i och för sig vara tilltalande, om man därigenom kunde vinna

att mindre föreningar icke fölle under sådana lagföreskrifter som närmast

uppställts med tanke på större företag och måhända äro tämligen onödiga

för många mindre företag. Emellertid torde det knappast vara möjligt att

draga en gräns mellan större och mindre företag, mot vilken ej vägande in­

vändningar kunde göras. Härtill kommer att det även för föreningar som ar­

beta under enkla förhållanden ofta i realiteten icke torde bli förenat med

nämnvärda olägenheter att vara underkastade den nya lagstiftningen. Er­

kännas må dock att tillämpningen särskilt av vissa av förslagets bestämmel­

ser om årsredovisningen kan vara besvärande för mindre företag. Till den­

na fråga återkommer jag vid behandlingen av dessa bestämmelser (38—

44 §§) men vill redan nu förutskicka att jag ej ansett mig böra tillmötesgå

de yrkanden som gjorts om en särställning i angivet hänseende för förening­

ar av mindre storlek.

I anslutning till det sagda vill jag understryka att i remissyttrandena i

allmänhet uttalas tillfredsställelse över att utredningen, i de delar där en

efterbildning av föreskrifter i nya aktiebolagslagen ansetts önskvärd, strä­

vat efter att utforma lagtexten enklare än i nämnda lag.

Frågan om möjligheten att i svensk lagstiftning införa en ny för drivande

av rörelse avsedd associationsform utan personlig ansvarighet för delägarna

utöver de nu bestående, aktiebolaget och den ekonomiska föreningen, har

som förut nämnts dryftats inom utredningen. I betänkandet uttalas, att an­

ledning icke syntes föreligga att nu anlägga andra synpunkter på detta

spörsmål än när nya aktiebolagslagen tillkom.

Av intresse i förevarande sammanhang är att riksdagen i skrivelse den

22 april 1950 (nr 124) hos Kungl. Maj:t anhållit om översyn av gällande

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

lagar om aktiebolag och om försäkringsrörelse samt att första lagutskottet

i sitt av riksdagen godkända utlåtande i ärendet uttalat bl. a. att vid en bli­

vande översyn av aktiebolagslagen anledning möjligen torde föreligga att

upptaga det tidigare ofta debatterade spörsmålet, huruvida en särskild enk­

lare form borde skapas för de s. k. småbolagen — inom ramen för aktie­

bolagslagen eller i särskild lagstiftning. Utskottet har därvid framhållit, att

frågan torde vinna ökad aktualitet, därest det föreliggande förslaget till för-

eningslagstiftning genomfördes, enär detsamma från föreningsformen ute­

stängde vissa sammanslutningar och företag som för närvarande dreves så­

som föreningar.

Jag torde sakna anledning att nu ingå på frågan om tillskapande av en

ny bolagsform för mindre företag. Denna fråga torde komma att bli före­

mål för prövning i samband med den utredning för översyn av aktiebolags­

lagen som i enlighet med riksdagens begäran bör komma till stånd. Såsom

framhållits i nämnda utskottsutlåtande torde det emellertid icke böra kom­

ma i fråga att låta den blivande revisionen av föreningslagstiftningen anstå

i avbidan på en revision av aktiebolagslagen. I enlighet härmed synes det ej

heller lämpligt att föreningslagstiftningen skulle vila i avvaktan på ställ­

ningstagandet till frågan huruvida en förenklad bolagsform är önskvärd för

mindre företag.

I vissa remissvar förekomma uttalanden rörande den olika ställning i

skatteavseende, som aktiebolagen och de ekonomiska föreningarna intaga.

Detta förhållande torde emellertid icke böra påverka utformningen av be­

greppet ekonomisk förening i civilrättsligt hänseende.

Ur skattesynpunkt lärer den ändrade bestämningen av begreppet ekono­

misk förening bli av viss betydelse inom föreningarnas krets, nämligen för

sådana föreningar, som kunnat vinna registrering med stöd av 1 § andra

stycket gällande föreningslag men enligt den nya lagstiftningen äro att be­

trakta såsom ideella föreningar. Härtill återkommer jag i det följande.

Länsstyrelseutredningen har i sitt yttrande behandlat frågan om förslagets

inverkan på arbetsbördan för registreringsmyndigheterna. Därvid har fram­

hållits att merarbete torde föranledas av vissa bestämmelser samt särskilt

av utredningens förslag beträffande kontrollen över att äldre föreningar

vidtoge vissa stadgeändringar i anslutning till nya lagens regler. Jag vill i

anledning härav påpeka att bestämmelserna i sistnämnda hänseende i ut­

redningens förslag till lag angående införande av den nya lagen (6 §) icke

upptagits i departementsförslaget. Detta saknar vidare regler om ideella

föreningar. Med hänsyn härtill synes det såvitt nu kan bedömas icke bli

nödvändigt att förstärka länsstyrelsernas arbetskraft med anledning av den

nya lagstiftningen.

Jag anhåller härefter att få övergå till lagförslagets särskilda bestämmel­

ser. Därvid skall först behandlas frågan huruvida den blivande lagstiftningen

bör omfatta ej endast ekonomiska utan även ideella föreningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

63

Frågan om registrering av ideella föreningar.

Som förut nämnts bereder utredningens förslag (3 §) möjlighet för s. k.

ideella föreningar i allmänhet att, om de så önska, vinna registrering. För­

utsättning härför utgör enligt förslaget att vid sammanträde med föreningens

medlemmar beslut med viss kvalificerad majoritet fattats om att registre­

ring skall sökas.

I betänkandet uttalas, att det i praktiken ofta visat sig vara till nack­

del för ideella föreningar att vid avtal med tredje man e. d. ej kunna un­

der hänvisning till uttryckligt lagbud styrka att de vore rättssubjekt och

alltså besutte rättskapacitet. Svårigheter hade mött exempelvis vid förvärv

av fastigheter och i liknande situationer. En möjlighet till registrering skulle

medföra den givna fördelen att rättskapaciteten därigenom gjordes otvivel­

aktig. Vidare kunde spörjas, om det funnes någon rimlig anledning att på

sätt nu stundom sker förvägra en förening, som av olika skäl önskade bli

registrerad och vore beredd att underkasta sig gällande bestämmelser om

ekonomiska föreningar, registrering på den grund att föreningen icke an-

såges falla under definitionen i 1 § FL, ett förhållande som i och för sig

vore synnerligen vanskligt att avgöra. Utredningen framhåller i annat sam­

manhang att det skydd för firman som en registrering innebär stundom

torde ha utgjort anledning till att en ideell förening önskat registrering.

Utredningen har sammanfattat sin ståndpunkt sålunda (betänkandet

s. 85):

De ideella föreningarna böra beredas möjlighet att vinna registrering på

i huvudsak samma villkor som de ekonomiska föreningarna. En registrering

innebär att lagen i sin helhet blir tillämplig. Detta är visserligen olägligt för

många ideella föreningar. Man torde dock kunna utgå från att önskemål att

vinna registrering finnes endast hos sådana ideella föreningar, som förvalta

stora ekonomiska värden eller i mera avsevärd utsträckning träda i affärs­

förbindelser med tredje man. Dylika föreningar böra ock utan olägenhet

kunna underkasta sig lagens reglering. Att med detta system det övervägande

antalet ideella föreningar icke komma att söka registrering är snarast en

fördel. Det finnes ingen anledning att befrämja en utveckling därhän att

ideella föreningar i allmänhet skola låta registrera sig. Utredningen åsyftar

nämligen ej att lagstiftningen skall inverka på den praxis som föreligger i

fråga om ideella föreningars rättskapacitet. En förutsättning för den nu an­

givna ståndpunkten är uppenbarligen att en särskild lagstiftning för ideella

föreningar icke kan anses aktuell i vårt land.

Det må erinras om att utredningens förslag icke upptager motsvarighet

till föreskriften i 1 § andra stycket FL, alt beträffande förening, som genom

idkande av handel eller annan verksamhet, varmed följer skyldighet att föra

handelsböcker, skall gälla vad i samma paragraf första stycket är stadgat, även

om föreningen vill vinna annat ändamål än främjande av medlemmarnas

ekonomiska intressen. Utredningen har, av skäl som framgår av betänkan­

det (s. 84), funnit att några större olägenheter icke kunde anses förknippade

med att ifrågavarande slags föreningar hänföras till de ideella föreningar­

64

Kangl. Maj.ts proposition nr 34.

nas krets. Väl vore det sant att dylika föreningar i somliga fall förvaltade

mycket stora ekonomiska värden, men deras ledning syntes då också vara

sådan, att något behov av lagstiftning ej gjorde sig gällande, i varje fall ej

starkare än i fråga om många andra arter av ideella föreningar, såsom arbets-

givar- och arbetstagarorganisationer. Därest särskilda krav ansåges böra stäl­

las på ideella föreningar, som driva bokföringspliktig verksamhet, syntes

dessa krav enligt utredningen böra tillgodoses inom bokföringslagens ram.

Yttranden som tillstyrka eller lämna förslaget att bereda ideella för­

eningar möjlighet till registrering utan erinran, dock i åtskilliga fall under

uttalande av viss tveksamhet, ha inkommit från ett 50-tal remissinstanser,

därav de flesta länsstyrelserna, övriga statliga myndigheter eller organisa­

tioner som yttrat sig över förslaget utom kommerskollegium, sex handels­

kammare och ytterligare ett 20-tal enskilda sammanslutningar.

Förslaget har direkt avstyrkts av några länsstyrelser, kommerskollegium,

sex handelskammare, svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriför­

bund och svenska turistföreningen.

Vad först angår de i huvudsak tillstyrkande yttrandena må nämnas, att

länsstyrelsen i Kronobergs län

framhåller, att den föreslagna registrerings*

möjligheten för ideella föreningar medförde att dessa kunde erhålla det öka­

de skydd för sin benämning, som en registrering innebure, och att de vid

förvärv av fastigheter och företagande av andra rättshandlingar kunde fö­

rete bevis för sin rättskapacitet. Ett gammalt lagstiftningsspörsmål hade

därigenom vunnit sin lösning, vilket länsstyrelsen hälsade med tillfreds­

ställelse.

Liknande uttalande göres av

Östergötlands och Södermanlands handels­

kammare.

Länsstyrelsen i Jämtlands län

anför:

Förslaget att ideell förening skall beredas möjlighet till registrering fin­

ner länsstyrelsen synnerligen välbetänkt. Hos länsstyrelsen ha nämligen

under årens lopp åtskilliga ideella föreningar anhållit om registrering utan

att länsstyrelsen kunnat bevilja sådan. Länsstyrelsen har funnit detta för­

hållande otillfredsställande. Om en ideell förening av någon anledning, t. ex.

för att skydda sin benämning eller för att skapa en fastare form för sin verk­

samhet, önskar vinna registrering med ty åtföljande skyldighet att iakttaga

bestämmelser, som eljest icke behövt iakttagas, bör en sådan förening icke

vara utesluten från möjligheten att registreras.

Socialstyrelsen

uttalar, att även om en ideell förening i motsats till en

ekonomisk förening förvärvade rättskapacitet oberoende av registrering,

kunde det många gånger vara förenat med vissa fördelar att få rättskapa­

citeten officiellt fastställd. Icke minst gällde detta de mångskiftande ideella

föreningar, som helt eller delvis bedreve social verksamhet. För en sådan

förening kunde det vara av betydelse att i förhållande till allmänheten kun­

na hänvisa till att föreningen vore registrerad och att därigenom förenings­

lagens bestämmelser vore tillämpliga på föreningen. En del av dessa för-

Kungl. Maj:ts proposition nr ,‘Ji.

65

eningar hade icke obetydliga tillgångar, bl. a. fast egendom, andra för­

eningar förhyrde fastighet och hade sålunda att ingå viktiga rättshandlingar

med tredje man. Därtill koinme, att åtskilliga föreningar rörde sig med be­

tydande belopp. Även ur samhällets synpunkt syntes det därför lämpligt,

att dessa föreningar kunde vinna registrering.

Länsstyrelsen i Kristianstads län

anför i förevarande ämne:

För länsstyrelsen har det alltid framstått som ett önskemål att jämväl

ideella föreningar skola kunna registreras. Det förekommer nämligen icke

sällan att föreningarna i samband med upptagande av lån eller förvärv av

fastighet uppmanats eller själva ansett sig betjänta av att först söka regist­

rering. Som skäl för upptagande i lagstiftning av registreringsmöjlighet har

jämväl från föreningshåll framhållits, att blivande medlemmar förklarat

sig ovilliga ingå i föreningen med mindre den registrerats. I nästan samtliga

fall har fråga varit om småföreningar.------------ Förslaget lämnar med hän­

syn till dess i åtskilliga hänseenden mycket stränga krav de facto knappast

de ideella småföreningarna någon möjlighet till registrering, i varje fall icke

om de samvetsgrant skola iakttaga förslagets bestämmelser. Stor risk före­

ligger emellertid för att ideell förening, som av ena eller andra orsaken

önskar registrering, antager ur registreringssynpunkt godtagbara stadgar

för att sedan i väsentliga delar lämna lagens bestämmelser åsido. Länssty­

relsen, som dock i likhet med utredningen anser, att en ideell förening, som

är villig underkasta sig för ekonomiska föreningar gällande bestämmelser,

icke bör förvägras registrering, finner därför tveksamt om registreringsmöj-

ligheterna för ideella föreningar genom föreliggande förslag tillgodosetts i

behövlig omfattning. Det kan enligt länsstyrelsens mening knappast anses

tillfredsställande att visserligen i lagstiftningen införa en rätt till registre­

ring men samtidigt göra bestämmelserna så tyngande att de endast lämpa

sig för en mindre del av dessa ideella föreningar.

Länsstyrelsen i Södermanlands län

uttalar, att det förhållandet, att nå­

gon skillnad i rättskapaciteten icke skulle förefinnas mellan registrerad och

oregistrerad ideell förening, torde vara ägnat att skapa förvirring hos all­

mänheten. Länsstyrelsen fortsätter:

De sakkunniga utgå ifrån, att önskan att vinna registrering endast skulle

föreligga hos sådana ideella föreningar, som förvalta stora ekonomiska vär­

den eller i mera avsevärd omfattning träda i affärsförbindelse med tredje

man. Länsstyrelsen kan på grund av gjorda erfarenheter icke dela denna

uppfattning. Sålunda ha ej sällan mindre, ideella föreningar visat intresse

av att få bliva införda i det hos länsstyrelsen förda föreningsregistret. Där­

est nu även ideella föreningar erhålla möjlighet till registrering, synes man

med viss säkerhet kunna räkna med att ett flertal mindre sådana föreningar

låta registrera sig, varigenom föreningslagens föreskrifter komma att bli

tvingande för dem och i många fall även onödigt betungande.

Advokatsamfundets styrelse

förklarar sig anse det utgöra en uppenbar

brist att lagbestämmelser ej finnas för ideella föreningar. Icke minst när

det gällde föreningarnas förhållande till tredje man hade händelser inträf­

fat som belyste olägenheterna av alt klara rättsregler saknades. Advokat­

samfundets styrelse anför vidare härom:

Alt möjlighet öppnas för registrering jämväl av ideell förening är enligt

styrelsens mening en fördel, ehuru anledning synes föreligga till antagande

5 Ililmng t ill riksdagens protokoll 1931. Isaml. Xr3't.

66

Kungi. Maj:ts proposition nr 34.

att möjligheten kommer att utnyttjas i förhållandevis ringa utsträckning,

då nämligen åtskilliga av de föreslagna bestämmelserna lämpa sig mindre

väl för ideella föreningar (t. ex. bestämmelserna om reservfond och årsredo­

visning) .

Styrelsen är av den uppfattningen att behovet av viss lagstiftning röran­

de de ideella föreningarna kvarstår, även om det nu framlagda lagförslaget

antages. Styrelsen är väl medveten om de svårigheter, som möta vid utfor­

mandet av lagbestämmelser om ideella föreningar, men anser att ett försök

bör göras att åtminstone i viss utsträckning, t. ex. med avseende å förhål­

landet till tredje man, upplösning o. s. v., i lag reglera även sådana för­

eningar, som icke registrerats.

Svenska riksbyggen

uttalar, att det syntes svårt att finna någon anledning

till att under 3 § av utredningens förslag inbegripa även de renodlade ideella

föreningar, som ekonomiskt helt bygga på medlemsavgifter. Konsekvensen

av en inregistrering av en sådan förening bleve att lagen med alla sina de­

taljbestämmelser bleve tillämplig på föreningen. Då detta icke kunde anses

önskvärt borde enligt styrelsens åsikt 3 § begränsas till att avse sådana ide­

ella föreningar, som enligt sina stadgar avkrävde medlemmarna kapitalin­

sats. Därigenom vunnes att lagstiftningen begränsades till föreningar med

andelskapital, vilket bäst torde svara mot gängse uppfattning inom före­

ningslivet.

Liknande uttalande göres av

länsstyrelsen i Västernorrlands län.

Bostadsstyrelsen

har uttalat, att styrelsen vid långivning till fastighet,

som ägdes av ideell förening, torde komma att kräva registrering i varje en­

skilt fall, exempelvis för idrottsförening, skytteförening.

Avstyrkande yttranden ha avgivits av

länsstyrelserna i Stockholms, Got­

lands

och

Kalmar län.

Förstnämnda länsstyrelse anför:

Det synes i systematiskt avseende mindre tillfredsställande att, på sätt

skett i remitterade lagförslaget, sammanföra fallen av tvångsregistrering,

som utgör förutsättning för rättskapacitet, med dem, där registreringen är

rent frivillig och utan betydelse för kapaciteten. Även förefaller det mindre

lämpligt att, såsom förslaget innebär, underkasta sådana föreningar, som

avses i lagförslagets 3 §, samma detaljerade bestämmelser som de ekono­

miska föreningarna. Framhållas må, att även om dessa detaljbestämmelser

kunna antagas på det hela taget passa även för vissa av de i 3 § avsedda

föreningarna, det dock beträffande det stora flertalet av dem icke lärer

krävas en tillnärmelsevis lika ingående reglering som beträffande de eko­

nomiska föreningarna.

Redan av det sagda torde framgå, att förslaget till lag om registrerade för­

eningar — vilket tydligen tager sikte egentligen blott på ekonomiska för­

eningar — enligt länsstyrelsens uppfattning över huvud taget knappast kan

sägas innefatta en godtagbar lösning av lagstiftningsfrågan beträffande de

ideella föreningarna. Härtill kommer emellertid, att vissa av de föreningar,

som avses i 3 g, med hänsyn till sin samhälleliga betydelse och sitt avsevärda

egendomsinnehav äro av den natur, att de enligt länsstyrelsens mening borde

vara underkastade tvingande bestämmelser om registrering m. m. i åtminsto­

ne i huvudsak de avseenden lagförslaget reglerar. Beträffande andra till

denna grupp hörande sammanslutningar synes behovet härav ej lika påfal­

lande; i många fall torde det till och med vara skäligen obefintligt.

Kungl. Mnj.ts proposition nr 34.

67

Därest man nu likväl låter en ny föreningslag på föreslaget sätt, det

vill säga fakultativt, omfatta även samtliga ideella (och jämförliga) förening­

ar, får det väl förutsättas, att detta är att betrakta blott såsom en provi­

sorisk anordning, avsedd att gälla endast tills vidare i avvaktan på en regle­

ring, som bättre än den föreslagna beaktar de olika hithörande sammanslut­

ningarnas inbördes skiljaktiga natur. Huru en dylik lagstiftning lämpligen

bör vara utformad, lärer vara vanskligt att närmare angiva. Länsstyrelsen

föreställer sig emellertid, att den helst borde vara så konstruerad, att genom

lagen å ena sidan utsöndrades — och med de ekonomiska föreningarna

jämställdes — sådana i remitterade lagförslagets 3 § avsedda föreningar,

vilka, på sätt ovan antytts, borde vara underkastade ovillkorligt registre-

ringstvång, samt å andra sidan gåves möjlighet till eftergift för en del andra

kategorier ideella och liknande sammanslutningar från vissa för dem ej av­

passade grupper av bestämmelser.

Kommerskollegium

framhåller liknande synpunkter som länsstyrelsen i

Stockholms län. Kollegium ifrågasätter, om man ej i fråga om ideella

föreningar kunde nöja sig med betydligt enklare föreskrifter med huvudsak­

ligt sikte på rättskapaciteten. Behov att på ett enkelt sätt kunna styrka

denna förelåge även beträffande mindre föreningar.

Landsorganisationen

anför bl. a.:

De tidigaste projekten till lagstiftning om de ideella föreningarna voro

närmast föranledda av den då rådande osäkerheten rörande dessa för­

eningars rättskapacitet. Denna har emellertid sedermera vunnit uttryckligt

erkännande och förutsättningarna för densamma ha klart fastslagits i rätts­

praxis, varför en lagstiftning icke längre ansetts påkallad av

denna

anled­

ning. ------------ Därest i något fall tredje man skulle hysa tvivel om en för­

enings rättsliga handlingsförmåga och man vill undanröja sådana tvivel,

kan detta syfte väl enklast nås genom att, såsom föreslogs i 1938 års ut­

kast, lagfästa de förutsättningar under vilka rättskapacitet nu tillerkännes

ideell förening. Att enbart i syfte att möjliggöra rättskapacitetens styrkande

under hänvisning till uttryckligt lagbud en förening skulle underkasta sig

registrering och därmed automatiskt en i dess verksamhet djupt ingripande

lagreglering får väl anses uteslutet.------------- Möjligen med undantag för

föreningar, grundade på andelssystem, torde det knappast finnas några be-

aktansvärda skäl som skulle kunna föranleda en icke registreringspliktig

ideell förening att registrera sig. Från synpunkten av föreningsrättslig ord­

ning och reda synes det i görligaste mån böra undvikas att man så att säga

instiftar två olika rättsliga typer av ideell förening, utan att denna åtskill­

nad är betingad av åtskillnad i fråga om verksamhetens beskaffenhet. Det

bör också undvikas att, så som fallet skulle bli, gränsen mellan ekonomiska

och registrerade ideella föreningar helt utsuddas.

Svenska arbetsgivareföreningen,

som likaledes avstyrker förevarande för­

slag, uttalar, att frågan om vilken inverkan i namnrättsligt avseende regist­

rering av ideell förening skulle få icke syntes ha berörts av utredningen.

Enär det alltså i elt väsentligt avseende vore ovisst vilka rättsverkningar

registrering av en ideell förening skulle medföra samt värdet av en regist­

rering torde bliva mycket ringa, förordades, att denna del av förslaget icke

upptoges i eu blivande lagstiftning.

Svenska turistföreningen

erinrar till en början att 3 § i utredningens för­

68

Kangl. Maj:ts proposition nr .'i-i.

slag icke syntes lia någon självständig uppgift att fylla i avseende ä frågan

om rättskapaciteten. Även om stadgandet slopades, skulle ändock rättska­

paciteten hos turistföreningen eller hos andra likartade föreningar vara

höjd över varje tvivel, om blott 2 § i utredningens förslag inf lote oförändrad

i lagen — naturligen under förutsättning att vederbörande förening fyllde

de krav, som rättspraxis uppställt för att en ideell förening skulle erkännas

såsom juridisk person. Turistföreningen fortsätter:

En ideell förening bär alltså icke alls någon skyldighet att låta registrera

sig, och föredrar föreningen att icke vidtaga dylik åtgärd, medför detta icke

några konsekvenser i fråga om rättskapaciteten. Men låter eu ideell för­

ening registrera sig, medför detta den utomordentligt stora konsekvensen

att hela det omfattande lagförslaget blir i sin helhet tillämpligt på den ide­

ella föreningen.

Utredningens egentliga uppgift har ju dock varit att verkställa en över­

syn av lagstiftningen om

ekonomiska

föreningar. I enlighet med detta upp­

drag har utredningen därför tagit sikte på de ekonomiska föreningarnas

förhållanden under sitt arbete på lagförslaget och ej alls eller i vart fall i

mycket ringa grad övervägt, hur de föreslagna bestämmelserna ställa sig

för de ideella föreningarna. En lag om ideella föreningar bör innehålla vä­

sentligt färre och mindre komplicerade bestämmelser än förslaget och får

ej som detta överflöda av ordningsföreskrifter. Många av de personer som

äro verksamma inom ideella föreningar kunna svårligen tillgodogöra sig

lagförslagets detaljerade föreskrifter, och de flesta personer, som arbeta in­

om föreningslivet, ställa sig oförstående till nödvändigheten av att deras

oegennyttiga arbete skall betungas med skyldighet att hålla reda på eu så­

dan mängd lagbestämmelser av olika slag. Vidare är att märka, att förslaget

innehåller bestämmelser, som skulle bliva ytterst betungande för de flesta

ideella föreningar. Så skulle föreskrifterna om reservfond kunna få en myc­

ket hämmande inverkan på verksamheten inom de föreningar, vilkas eko­

nomi helt eller huvudsakligen baserar sig på avgifter från medlemmarna.

Redovisningsbestämmelserna kunna knappast fullgöras utan tillgång på

specialutbildad personal, som långt ifrån alltid står en ideell förening til!

buds. Vissa föreskrifter i lagförslaget åter äro av sådan natur, att de över

huvud ej gå att tillämpa på vissa ideella föreningar. Detta gäller exempelvis

beträffande 22 § i förslaget, om man tänker på ungdomsföreningar, där

ingen medlem uppnått myndig ålder.

En lag om ideella föreningar bör gälla för samtliga ideella föreningar och

icke, såsom lagförslaget förutsätter, endast för vissa, nämligen dem som låta

registrera sig. En klyvning av de ideella föreningarna i två kategorier, re­

gistrerade och icke registrerade, vilket man nödgas räkna med blir en kon­

sekvens av förslagets konstruktion, måste undvikas. Därav kan nämligen

lätt uppkomma åtskillig osäkerhet inom rättslivet. Klyvningen sker ej efter

en rationell indelningsgrund, betingad av skillnader

i

fråga om syfte, orga­

nisation eller verksamhet mellan föreningarna. Man kan mycket'väl tänka

sig, att av två föreningar, som förete väsentlig likhet i alla dessa hänseenden,

den ena låter registrera sig, medan den andra föredrager att förbli oregist­

rerad. Uppkommer i bägge föreningarna en och samma tvistefråga i ärende

som avser rättsförhållandet mellan förening och föreningsmedlem, och

dragas tvisterna inför domstol, lärer rättsmedvetandets naturliga motvilja

mot att identiska spörsmål lösas på olika sätt föranleda domstolarna att

medelst analogisk tillämpning av lagbestämmelserna söka avgöra tvisten

inom den oregistrerade föreningen på samma sätt som tvisten inom den

Kungl. Maj:ts proposition nr 3i.

69

registrerade föreningen. I den man den registrerade föreningens stadgar

skulle sakna bestämmelser eller bestämmelserna vara otydliga i den fråga

varom tvistas, torde någon betänklighet över huvud ej komma att resas

mot att tillämpa lagbestämmelserna analogivis. Men har man väl, i syfte att

uppnå enhetliga bedömanden av sådana tvister inom registrerade och ore­

gistrerade föreningar, som hänföra sig till rättsförhållandet mellan en för­

ening och dess medlemmar, slagit in på vägen att genom analogisk lagtill-

lämpning komplettera ofullständiga respektive åsidosätta otydliga bestäm­

melser i stadgarna för en icke registrerad förening, så torde marken vara

beredd även för en vidsträcktare tillämpning av lagen ex analogia. Ovisshet

om var gränsen går för en sådan lagtillämpning kommer att inom förenings­

livet skapa irriterande osäkerhet, måhända ock giva upphov till allvarliga

tvistigheter.

Visserligen kan den möjlighet till registrering av ideella föreningar, som

öppnats genom förslagets 3 §, i vissa fall fylla ett ändamål, men betydelsen

synes ha betydligt överdrivits av utredningen. I varje fall har fördelen med

registreringsmöjligheten köpts alldeles för dyrt, om priset skall vara en

vidlyftig och odifferentierad lagstiftning om 'ideella föreningar, vilken till

på köpet skulle uppdela de ideella föreningarna, icke efter deras sakliga be­

skaffenhet eller deras behov, utan efter den tillfälliga omständigheten att

några trott sig vinna en fördel genom registrering medan andra trott mot­

satsen. Turistföreningen måste därför avstyrka att 3 § upptages i lagen om

till denna paragraf skall knytas en förutsättning att hela lagkomplexet blir

tillämpligt på de registrerade ideella föreningarna. Däremot har turistför­

eningen ingen principiell erinran att göra mot en lagstiftning om ideella för­

eningar i och för sig. Men detta endast under förutsättning att fråga är om

en måttlig och moderat lagstiftning, väl avvägd allt efter de olika typerna

av ideella föreningar och deras särskilda behov.

Förslaget i denna del avstyrkes vidare av

köpmannaförbundet, grossist­

förbundet

och

industriförbundet.

Några av de handelskammare som direkt avstyrkt förslaget

(Stockholms

handelskammare, handelskamrarna i Göteborg, Karlstad

och

Gävle, Gotlands

handelskammare

samt

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare)

lörorda att spörsmålet om en lagstiftning för de ideella föreningarna göres

till föremål för ytterligare utredning.

Handelskammaren i Gävle

yttrar härom bl. a.:

Även om en lagstiftning för ideella föreningar begränsas till de rent for­

mella villkoren för registrering, skulle det medföra en önskvärd stadga åt

näringslivet, att endast registrerade föreningar tillerkännas rättskapacitet.

------------ I praktiken visar det sig mången gång synnerligen svårt för t. ex.

en ideell förenings fordringsägare att vinna klarhet om vem som företräder

föreningen och var dess forum är. Handelskammaren föreslår därför, att

kompletterande utredning företages jämväl om särskild registrering av ide­

ella föreningar, antingen såsom en underavdelning av föreningslagen eller

i en särskild lag om ideella föreningar.

Beträffande slutligen frågan rörande föreningar av den typ som avses i

1 § andra stycket FL eller föreningar med ideellt syfte, vilka idka bok-

föringspliktig verksamhet, har utredningens förslag, alt sådana föreningar

framdeles icke skola falla under rättsreglerna för ekonomiska föreningar, i

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

allmänhet mötts med gillande.

Svenska turistföreningen

har sålunda starkt

understrukit önskemålet om upphävande av den sammanblandning mellan

ekonomiska och ideella föreningar, som enligt turistföreningens åsikt kom­

mit till uttryck genom ifrågavarande lagbestämmelse.

1949 års skatteutredning

har uttalat, att förevarande förslag innebure en

viss omfördelning av de skattepliktiga kategorierna. Om en förening bleve

registrerad såsom ideell, komme den, även om den bedreve ekonomisk verk­

samhet, att i det följande beskattas efter lägre skattesats, såvida blott dess

syfte — sådant det i verkligheten fullföljes — vore ideellt. Skatteutredning-

en funne icke något alt erinra mot en sådan ändrad ordning, särskilt som

denna, exempelvis för folketspark- och folketshusföreningarna, vore ägnad

att rätta till de mindre lyckliga konsekvenserna av den nuvarande lagstift­

ningen.

Folkets husföreningarnas riksorganisation

har starkt understrukit bety­

delsen av att folketshusföreningar och liknande sammanslutningar, som

hålla allmän samlingslokal, må kunna tillhöra den i skattehänseende gynn­

sammast ställda gruppen av föreningar.

Tveksamhet på förevarande punkt har uttalats av tre remissinstanser.

Svenska bankföreningen

har påpekat att av utredningens ståndpunkt följer,

att vissa stora ideella föreningar med ekonomisk verksamhet, vilka enligt

gällande lag erhölle rättskapacitet endast under förutsättning att de vore

registrerade, enligt den nya lagen såsom ideella föreningar kunde underlåta

att söka registrering men ändock äga full rättskapacitet. Bankföreningen

kunde icke överblicka vilka konsekvenser denna sakliga ändring i registre-

ringsplikten kunde få i det särskilda fallet. Det syntes kunna sättas i fråga,

om tillräckligt bärande skäl förelåge för ändringen i fråga; den i betänkan­

det förebragta motiveringen därför förefölle knappast övertygande.

Stockholms handelskammare

ifrågasätter, om ej borgenärsintresset och

hänsynen till tredje man borde kräva, att föreningar som dreve bokförings-

pliktig verksamhet alltjämt borde vara skyldiga att registrera sig.

Handels­

kammaren i Karlstad

har funnit att den av utredningen anförda motivering­

en icke kunde anses klarlägga konsekvenserna av ifrågavarande ändring.

Departementschefen. Lagstiftning om ideella föreningar saknas för närva­

rande. Emellertid ha i praxis utbildats vissa normer, enligt vilka sådana före­

ningar anses äga rättskapacitet om de antagit stadgar av viss fullständighet

och ha styrelse. Frågan om en lagstiftning för ideella föreningar har tidi­

gare väckts i olika sammanhang men ej kunnat lösas i positiv riktning. Skä­

len härtill äro av olika art. Det har invänts att eu sådan lagstiftning icke

vore av behovet påkallad. Även har framhållits att någon form av registre­

ring icke borde uppställas som villkor för att en ideell förening skulle till­

erkännas rättskapacitet.

Med utgångspunkt från det förhållandet att lagstiftning om ideella före­

ningar icke finnes har utredningen i sitt förslag upptagit bestämmelser som

innebära att möjlighet beredes ideella föreningar att, om de så själva öns­

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

71

ka, vinna registrering. Efter vunnen registrering skulle å föreningen till-

lämpas samma lagregler som föreslagits för ekonomiska föreningar.

Kegistrering av en ideell förening skulle otvivelaktigt inedföra vissa för­

delar. Det lärer nämligen icke kunna med fog bestridas att i viss utsträck­

ning fortfarande osäkerhet råder i ämnen som sammanhänga med rätts­

kapaciteten för ideella föreningar. Genom registrering av en ideell förening

bleve fastslaget att föreningen besutte rättssubjektivitet. Av stor vikt vore

därjämte att föreningen på ett enkelt sätt kunde styrka behörigheten för

sina ställföreträdare, eftersom ett registreringsbevis innehåller upplysning

i detta avseende. Även för den, som träder i affärsförbindelse med ideella för­

eningar, skulle en för närvarande föreliggande risk för rättsförluster här­

igenom undanröjas. Nämnas må ock att med hänsyn till de svårigheter, som

i praktiken stundom uppstå att avgöra om en förening skall betraktas som

en ekonomisk eller en ideell förening, det vore en viss fördel om i dylika

fall en förening alltid kunde vinna registrering.

Mot utredningens förslag i förevarande hänseende kunna å andra sidan

göras vägande invändningar. Förslagets bestämmelser äro främst betingade

av de krav, som böra ställas å en lagstiftning om ekonomiska föreningar.

Lagstiftningen är däremot icke avpassad för ideella föreningar i allmänhet

utan torde för flertalet av dessa innebära en alltför omfattande och ingåen­

de reglering; i synnerhet gäller detta smärre ideella föreningar. Genom regi­

strering skulle sålunda eu ideell förening å ena sidan vinna vissa begrän­

sade fördelar men å andra sidan bli underkastad en lagstiftning som i många

fall skulle framstå som tyngande och alltför detaljerad. De olägenheter, som

sammanhänga med den vanskliga gränsdragningen mellan ekonomisk och

ideell förening, skulle icke undanröjas genom utredningens förslag. Efter­

som registrering ej uppställes som villkor för rättskapaciteten, vilket i och

för sig synes riktigt, skulle förslaget vidare leda till en differentiering av de

ideella föreningarna som icke grundades på arten av föreningarnas verk­

samhet eller sättet för deras uppbyggnad utan uteslutande på deras egen

önskan att vinna registrering eller ej. De av åtskilliga remissinstanser mot

ett sådant system riktade anmärkningarna kunna ej frånkännas berätti­

gande och även enligt min mening tala övervägande skäl för att utredningens

ifrågavarande förslag bör utgå. Den i vissa remissvar framkastade tanken

att 3 § i utredningens förslag borde inskränkas till att avse ideella föreningar

som tillämpa ett andelssystenr och ej enbart bygga sin verksamhet på med­

lemsavgifter har jag ej heller funnit genomförbar.

Huruvida framdeles en särskild lagstiftning för ideella föreningar i all­

mänhet kan anses erforderlig och önskvärd, är jag i förevarande samman­

hang ej i tillfälle att ingå på. Det torde emellertid vara uppenbart att, om

eu sådan lagstiftning finnes böra komma till stånd, densamma bör utformas

efter betydligt enklare linjer än utredningen föreslagit för ekonomiska för­

eningar.

Ett spörsmål av betydande vikt är frågan om skyddet för ideella för­

eningars benämning. Utredningens förslag innebär, att de ideella föreningar,

72

Kungi. Maj.ts proposition nr 31.

som läte registrera sig, åtminstone skulle vinna samma namnskydd som de

registrerade ekonomiska föreningarna. Detta resultat har i vissa remissvar

hälsats med tillfredsställelse. Jag vill emellertid framhålla dels att namn­

skyddet enligt förslaget, som i denna del överensstämmer med gällande lag,

är tämligen ofullständigt dels att rättspraxis synes gå i den riktningen att

i allt större utsträckning erkänna en rätt till namn i allmänhet, alltså även

lör ideella föreningar (jfr NJA I 1940 s. 767). Vidare må nämnas att den nu

berörda frågan kan väntas bli behandlad inom varumärkes- och firmaut­

redningen.

I det föregående har jag utgått från begreppet ideell förening såsom ett

känt begrepp. Någon definition av begreppet finnes ej i gällande rätt. Kret­

sen av dessa föreningar kan emellertid anses negativt fastställd så att den

icke omfattar föreningar som lyda under 1911 års lag och i detta avseende

är särskilt av intresse att enligt 1 § andra stycket FL med egentlig eko­

nomisk förening jämställes förening som driver bokföringspliktig verksam­

het, även om föreningen har annat syfte än att främja medlemmarnas eko­

nomiska intressen. Som förut nämnts har utredningen icke upptagit någon

motsvarighet till detta stadgande.

Remissinstanserna ha i allmänhet gillat utredningens nyssnämnda för­

slag. Även enligt min mening är stadgandet i 1 § andra stycket FL icke till­

fredsställande på grund av den sammanblandning som därigenom sker mel­

lan ekonomiska och ideella föreningar. I likhet med utredningen anser jag

sålunda att stadgandet bör slopas. Därest särskilda krav finnas böra ställas

på sådana föreningar, främst därför att de kunna förutsättas i större om-

lattning träda i affärsförbindelser med utomstående, torde dessa krav böra

tillgodoses inom bokföringslagens ram.

Den förändrade gränsdragningen mellan ekonomiska och ideella för­

eningar, som slopandet av omförmälda stadgande medför, synes komma att

få vissa återverkningar på föreningarnas beskattning. Hittills torde registre­

rade föreningar av ifrågavarande typ i skattehänseende regelmässigt ha hän­

förts till de ekonomiska föreningarnas kategori, vilket medfört att förening­

en haft att erlägga statlig inkomstskatt med 32

%

av den beskattningsbara

inkomsten. För en förening med ideellt syfte, som icke driver bokförings­

pliktig verksamhet, utgör däremot skattesatsen allenast 15

%.

Förslaget

innebär alltså i denna del en viss omfördelning av de skattepliktiga katego­

rierna, i vad angår föreningar som ej redan vunnit registrering.

Ett särskilt spörsmål blir, huruvida närmast av beskattningsskäl för­

eningar, som beviljats registrering med stöd av 1 § andra stycket FL, skulle,

om föreliggande förslag godtages, ha rätt begära att bli avförda ur registret

för ekonomiska föreningar. Rörande denna fråga hänvisas till vad som an-

föres vid förslaget till promulgationslag.

I utredningens förslag 1 § har upptagits en allmän definition å vad som

enligt förslaget skall förstås med begreppet förening. Med hänsyn till att

departementsförslaget endast omfattar ekonomiska föreningar synes defini­

tionen obehövlig och har alltså icke medtagits i detta förslag.

73

Av samma anledning lärer den av utredningen föreslagna rubriken till

huvudförslaget, lag om registrerade föreningar, böra ändras till överens­

stämmelse med gällande lag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

Förslaget till lag om ekonomiska föreningar.

Allmänna bestämmelser.

1

§•

Enligt 1 § första stycket FL må såsom ekonomisk förening registreras

förening som har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intres­

sen genom att anskaffa livsmedel eller andra förnödenheter åt medlemmar-

na eller avsätta alster av medlemmarnas verksamhet eller bereda bostäder

åt medlemmarna eller anskaffa lån åt medlemmarna eller idka annan eko­

nomisk verksamhet. Härmed jämställes enligt paragrafens andra stycke för­

ening som vill vinna annat ändamål än främjande av medlemmarnas eko­

nomiska intressen under förutsättning att föreningen idkar handel eller an­

nan verksamhet som medför skyldighet att föra handelsböcker.

I betänkandet, som under 2 § 1 mom. behandlar frågan om begrep­

pet ekonomisk förening, framhålles (s. 73—74) att det huvudsakliga krite­

riet på den ekonomiska föreningen enligt FL vore själva verksamheten. Den­

na skulle vara ekonomisk, d. v. s. kommersiell, industriell, finansiell eller

på annat sätt affärsmässigt organiserad. De i 1 § första stycket FL särskilt

uppräknade slagen av föreningar vore typiska kooperativa föreningar. Dessa

vore av två huvudtyper, konsumentföreningar och producentföreningar. De

förra tillgodosåge medlemmarnas ekonomiska intressen i deras inre hus­

hållning, som konsumenter, de senare i av dem bedriven förvärvsverksam­

het, alltså som producenter. Till den förra gruppen hörde konsumtions­

föreningar, bostadsföreningar och elektriska distributionsföreningar, till den

senare inköps-, avsättnings-, avels-, tröskverks-, sågverks- och kvarnför­

eningar samt kreditföreningar. Villaägare-, egnahems-, vattenlednings- och

badhusföreningar vore konsumentföreningar, likaså sparkassor, vilka ju

tillgodosåge medlemmarnas behov av att placera sina besparingar. Av de

olika slag vid årsskiftet 1941 —42 registrerade ekonomiska föreningar, som

upptagits i den vid betänkandet fogade tablån, återstode att nämna lant­

mannaföreningar, som hade karaktär av inköps- eller avsättningsförening-

ar eller en kombination av båda, folketshus-, goodtemplar- och idrottsför­

eningar, vilka hade ett ideellt syfte och alltså icke vore några kooperativa

föreningar, samt slutligen åkeri-, lastbils- och transportföreningar. De sist­

nämnda utgjorde de i vårt land enda förekommande formerna av produk-

tionsföreningar i inskränkt bemärkelse, d. v. s. föreningar i vilka medlem­

marna insatte hela sin arbetskraft. I sådana föreningar vore deltagandet i

föreningen för medlemmarna ej blott ett medel bland andra att understödja

deras ekonomi, det vore deras huvudsakliga sysselsättning. Genom 1948 års

Kungl. Mcij.ts proposition nr .ih.

74

lagstiftning om sambruksföreningar hade tillkommit en ny art av dylika

produktionsföreningar.

I betänkandet anföres vidare:

Utredningen har funnit det angeläget att i lagen dragés eu gräns mellan

företag som må drivas i aktiebolagets och i föreningens form. Det synes vid

lösningen av detta spörsmål endast finnas en väg att gå, nämligen att för

registrerbarhet som förening fordra att fråga är om en kooperativ förening

(från de ideella föreningarna bortses tills vidare) och att i en definition så

noggrant beskriva vad en kooperativ förening är, att andra företagsformer

uteslutas. Den nuvarande definitionen i 1 § första stycket FL är, på grund

av det obestämda och i sigt vidsträckta uttrycket »annan ekonomisk verk­

samhet», otillfredsställande främst därutinnan, att den ej ger uttryck åt

accessorietetskravet och att den alltså passar in även på företag som arbeta

i vanligt vinstsyfte.

I definitionen på en ekonomisk förening bör enligt vad ovan sagts kom­

ma till uttryck dels att föreningens ändamål skall vara att på det för koo­

perativa företag karakteristiska sättet tillgodose medlemmarnas ekonomiska

intressen, dels ock att föreningens verksamhet skall vara omedelbart an­

knuten till medlemmarnas enskilda ekonomi, antingen deras privata hus­

håll eller deras förvärvsverksamhet. Uppenbarligen bör ej en som ekono­

misk registrerad förening förhindras att därjämte främja rent ideella syf­

ten. Det förhållandet att medlemmarna själva deltaga i verksamheten i sin

egenskap av producenter eller konsumenter synes böra komma till direkt

uttryck i lagtexten. I enlighet med det anförda har det föreslagna stadgan­

det givits det innehåll, att om förening har till ändamål att genom ekono­

misk verksamhet, i vilken medlemmarna deltaga som avnämare eller leve­

rantörer eller genom begagnande av föreningens tjänster eller på annat

dylikt sätt, omedelbart stödja medlemmarna i deras hushållning eller för­

värvsverksamhet, föreningen skall anses som ekonomisk förening. Någon

närmare exemplifiering av de avsedda föreningarna har ej synts behövlig.

Utredningen har uttalat, att genom kravet att verksamheten skall »ome­

delbart» stödja medlemmarna och att dessa skola

själva

deltaga i verksam­

heten efter ordalagen skulle såsom ekonomisk förening ej anses en förening

som bestode av underföreningar och i vars verksamhet ej underföreningarna

såsom sådana utan

deras

medlemmar (primärmedlemmarna) deltoge. Med

hänsyn till att dylika sammanslutningar torde vara sparsamt förekomman­

de hade någon specialbestämmelse för dem icke ansetts erforderlig, utan

vore avsikten att stadgandet skulle medge eu sådan tolkning att samman­

slutningarna fölle under detsamma.

Utredningen bär rörande förevarande paragraf ytterligare framhållit att

utredningens förslag lika litet som FL medförde en plikt för en ekonomisk

törening att låta sig registreras. Förrän en ekonomisk förening registrerats

besutte den emellertid ej rättskapacitet. För ett bibehållande av den nu gäl­

lande lagens ståndpunkt, att registreringstvång ej borde föreskrivas, kunde

åberopas att det funnes många små ekonomiska föreningar, som ej ansett

sig ha behov av att äga rättskapacitet. Medlemmarna i dessa föreningar

torde som regel vara så få att de väl kände varandra, de förbindelser som

Kungi. Maj.ts proposition nr 3'r.

75

skulle ingås för gemensam räkning vore ej mera betungande än att styrelse­

ledamöterna kunde åtaga sig att själva ansvara för dem o. s. v. Anledning

syntes ej föreligga att ingripa mot dylika situationer.

Att utredningens förslag icke upptager motsvarighet till föreskriften i

1 § andra stycket FL, att beträffande förening, som genom idkande av han­

del eller annan verksamhet, varmed följer skyldighet att föra handelsböcker,

skall gälla vad i paragrafens första stycke är stadgat, även om föreningen

vill vinna annat ändamål än främjande av medlemmarnas ekonomiska in­

tressen, har tidigare nämnts i samband med behandlingen av frågan om

registrering av ideella föreningar.

Utredningens tanke att lagstiftningen om ekonomiska föreningar borde få

en mera inskränkt omfattning än för närvarande och att därigenom skulle

omöjliggöras för en del ekonomiska företag att framdeles använda förenings-

formen har som tidigare antytts mötts med gillande i ett stort antal av de av­

givna yttrandena. Åtskilliga remissinstanser ställa sig dock avvisande

mot utredningens förslag i detta hänseende. Därjämte framställas vissa de­

taljanmärkningar mot den utformning utredningen givit begreppet ekono­

misk förening.

Länsstyrelsen i Kronobergs lön,

som förklarat sig godtaga utredningens

förslag i förevarande avseende, uttalar att genom den föreslagna bestäm­

ningen av begreppet ekonomisk förening torde komma att uppnås att från

registrerbarhet uteslötes företag, som arbeta i vanligt vinstsyfte. Antalet dy­

lika företag vilka redan registrerats vore emellertid betydande, särskilt tal­

rika vore byggnads-, bostads- och fastighetsföreningar, och det syntes mest

överensstämma med lagförslagets riktlinjer om dessa föreningar kunde om­

bildas till aktiebolag eller upplösas.

Länsstyrelsen i Kristianstads län

har liksom utredningen funnit det ange­

läget att om möjligt från föreningsformen utesluta företag som rätteligen

borde registreras som bolag. Att erhålla verkliga garantier för ett upprätt­

hållande i praktiken av denna åtskillnad syntes emellertid svårt, då registre-

ringsprövningen vore rent formell och ett ingripande efter skedd registrering-

av flera skäl måste bli sällsynt. Länsstyrelsen har vidare förklarat, att den

tolkat gällande lag snävt och i stort sett beviljat registrering endast av före­

ningar med accessorisk verksamhet. Länsstyrelsen biträdde utredningens

förslag.

Länsstyrelsen i Jämtlands län

uttalar, att även om det bland företag med

vinstsyfte kunde komma att finnas åtskilliga, för vilka föreningsformen

skulle vara lämpligare än aktiebolagsformen, den sistnämnda formen dock

torde lämpa sig för flertalet dylika företag. Den definition å ekonomisk

förening som utredningen föreslagit funne länsstyrelsen godtagbar.

Kommers kollegium

har ej funnit något att erinra mot den principiella

lösning som föreslagits i fråga om gränsdragningen mellan olika företags­

former.

Samma ståndpunkt intager bl. a.

19it) års skatteutredning.

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

Länsstyrelsen i Jönköpings lön,

som avstyrkt förslaget i dess helhet, anför

rörande de nu förevarande grundläggande spörsmålen:

Då man vid utarbetandet av nu gällande 1911 års lag om ekonomiska före­

ningar frångick den i 1895 års lag i ämnet intagna ståndpunkten, att en före­

nings verksamhet skall vara accessorisk till medlemmarnas hushållning el­

ler förvärvsverksamhet, och några väsentliga olägenheter härav icke ha redo­

visats i betänkandet eller eljest äro kända synes det omotiverat att nu åter

föreskriva en förutsättning, som vid den nuvarande föreningslagens till­

komst ansågs böra utgå. Det bör därför i princip alltjämt vara en ekonomisk

sammanslutning obetaget att, om förutsättningar i övrigt föreligga, välja

den torm för sin verksamhet, som av praktiska och ekonomiska synpunkter

befinnes vara den för ändamålet tjänligaste. Utredningen har i vart fall icke

anfört några övertygande skäl för sin ståndpunkt. Visserligen torde man ej

kunna bortse från att de skärpta och invecklade bestämmelser, gällande ak­

tiebolagslag innehåller i förhållande till äldre rätt, äro av beskaffenhet att

kunna främja föreningsbildning. Förslaget innefattar emellertid en betydan­

de skärpning av gällande föreningslags bestämmelser, därvid nya aktiebo­

lagslagens föreskrifter i stor utsträckning tjänat som mönster. På "grund här­

av torde knappast kunna befaras att, särskilt om förslagets detaljbestäm­

melser i huvudsak lagfästas, associationsformen ekonomisk förening skulle

komma att i nämnvärd grad tillgripas i de fall, då bolagsformen varit den

naturliga; farhågorna härför torde alltså icke böra överdrivas. Enligt läns­

styrelsens förmenande kan således ifrågasättas, om icke begreppet ekono­

misk förening fortfarande bör göras oavhängigt av det tidigare gällan­

de accessorietetskravet eller, i varje fall, huruvida icke ett slutligt ställ­

ningstagande till frågan bör ske först, sedan någon erfarenhet vunnits om

verkningarna av en ny lag i ämnet efter de linjer, som förslaget anvisar.

Sveriges advokatsamfunds styrelse,

vars yttrande redan berörts i det före­

gående, framhåller bl. a. följande:

Ett starkt behov har faktiskt visat sig föreligga för näringslivet att kunna

använda föreningsformen för företag, som i syfte att främja delägarnas eko­

nomiska intressen driva ekonomisk verksamhet, även om denna icke är av

accessorisk natur. Ehuru de av utredningen insamlade statistiska uppgifterna

icke angiva antalet icke accessoriska ekonomiska föreningar, kan man dock

av detta material utläsa att deras antal, även med frånseende av fastig-

hetsföreningarna, är betydande. Lägges härtill antalet föreningar, vilkas

verksamhet har ett visst samband med medlemmarnas konsumtion eller pro­

duktion och som därför statistiskt sett med visst fog kunna redovisas som

konsument- eller producentföreningar, men som realiter i större eller mindre

utsträckning övergått till ekonomisk verksamhet i vanligt vinstsyfte, torde

det nämnda förhållandet få anses till fullo bestyrkt.

Sveriges köpmannaförbund

har anmärkt att avsikten med utredningen icke

torde ha varit att skapa en särlagstiftning för föreningar med accessorisk

karaktär, d. v. s. kooperativa föreningar. Om förslaget avsåge att blott de

produktions- eller konsumentkooperativa föreningarna skulle kunna re­

gistreras som ekonomiska föreningar, måste riktigheten av en sådan lös­

ning ifrågasättas. Syftet att göra en övergång från aktiebolagsformen till

iöreningsformen mindre lockande borde icke nås på det sätt utredningen

föreslagit utan i stället genom en kraftig skärpning av föreningslagsliftning-

en. Den föreslagna lagstiftningen kunde, även om man avstode från att reser­

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

77

vera föreningsformen för de kooperativa föreningarna, göra anspråk på att

fylla en prohibitiv uppgift, åtminstone sedan vissa kompletteringar vidta­

gits. En rationell lösning vore att i avvaktan på lagstiftning om ny associa­

tionsform gå varligt fram vid gränsdragning mellan olika företagstyper och

icke i onödan inskränka föreningsformens användbarhet.

Vad den närmare utformningen av begreppet ekonomisk förening angår

har

länsstyrelsen i Västernorrlands län

uttalat, att det i 2 § av utredning­

ens förslag stadgade kravet på, att föreningens verksamhet skall avse att

omedelbart

stödja medlemmarna i deras hushållning eller förvärvsverksam­

het, uteslöte en del redan utbildade företagstyper från registrerbarhet såsom

ekonomisk förening, ehuru det enligt länsstyrelsens uppfattning icke kunde

vara ur det allmännas synpunkt angeläget, att de organiserade sig såsom ak­

tiebolag. Såsom exempel på dylika företag kunde nämnas de på senare år

i allt större utsträckning bildade så kallade begravningsföreningarna.

Kooperativa förbundets styrelse

har — med förmälan att landets konsum­

tionsföreningar beretts tillfälle att till förbundet inkomma med yttrande i

ärendet — förklarat att enligt förbundets mening, vilken delades av ett antal

konsumtionsföreningar, det torde kunna ifrågasättas, om ej definitionen

på ekonomisk förening gjorts alltför snäv. Styrelsen framhåller att under

senare år på ett flertal orter bildade begravningsföreningar med en bok­

stavlig tolkning icke syntes kunna vinna registrering enligt utredningens

förslag. Styrelsen fortsätter:

Begravningsföreningar ha på flertalet orter bildats av ekonomiska och

ideella organisationer såsom konsumtionsföreningar, fackliga sammanslut­

ningar, försäkringsföretag, understödsföreningar och sjukkassor. Dessa be­

gravningsföreningar ha visat sig mycket betydelsefulla ej minst ur konkur­

renssynpunkt. De fylla emellertid icke kravet att

omedelbart

betjäna sina

medlemmar. De här nämnda begravningsföreningarna utgöra ett exempel,

men denna organisationsform kan säkerligen komma till användning även i

andra sammanhang. Ingen tvekan kan emellertid råda om att dessa ekono­

miska föreningar böra kunna registreras enligt den nya lagen. Med hänsyn

härtill finner styrelsen det synnerligen önskvärt att definitionen på ekono­

misk förening kompletteras i så måtto, att under densamma föreningar av

nu angiven typ kunde inrymmas. För den händelse detta skulle stöta på lag­

tekniska svårigheter, vill styrelsen ställa det alternativa yrkandet, att det i

den kammande propositionen uttryckligen framhålles att ekonomiska före­

ningar av den typ det här gäller utan hinder av lagtextens formulering skola

kunna vinna registrering enligt vad som angivits i betänkandet å s. 78.

Jämväl

Västernorrlands och .Jämtlands läns handelskammare

kritiserar

att enligt utredningens förslag föreningens verksamhet skulle omedelbart

stödja medlemmarna i deras hushållning eller förvärvsverksamhet.

Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

har fun­

nit lagförslaget väl förtjänt att läggas till grund för ny lagstiftning om eko­

nomiska föreningar. Mot den principiella inställning varåt förslaget gåve ut­

tryck hade förbundet icke någon erinran att göra. Frågan om topporganisa­

tioners eller centrala organisationers ställning inom föreningsrörelserna

syntes emellertid icke 1m tillräckligt beaktats. Förslaget gåve icke klart be­

78

Kimgl. Maj:ts proposition nr 3b.

sked om huru dessa organisationer i grundläggande avseenden skulle betrak­

tas. Dessa centrala organisationer torde i många fall vara av speciell karak­

tär med därav följande krav på möjlighet till avvikelse från »normalregler­

na» för en ekonomisk förening. Förbundet hemställde att detta spörsmål när­

mare övervägdes.

Vad härefter angår vissa andra detaljanmärkningar i remissyttrandena

må först nämnas att

länsstyrelserna i Kopparbergs

och

Norrbottens lön

framhålla svårigheten att tolka begreppet ekonomisk verksamhet.

Bostadsstyrclsen

framhåller, att gränsdragningen mellan förening och bo­

lag blir vansklig att genomföra i praktiken, samt fortsätter:

Det bör vid lagens antagande tydligt utsägas, att det för registrering av

ekonomisk förening ej kan krävas, att stödjandet av medlemmarna i deras

hushållning eller förvärvsverksamhet utgör föreningens uteslutande ända­

mål. Det bör räcka med att föreningens

huvudsakliga syfte

är att på detta

sätt stödja medlemmarna. Om detta godtages, uppkommer frågan om det

skall krävas, att företag, som har detta syfte, vid registreringstillfället skall

ha förverkligat detsamma. Det kan hända, att medlemsrekryteringen bland

företagets avnämare eller leverantörer i början, då behovet av registrering är

påträngande, icke ännu kunnat genomföras i sådan utsträckning, att verk­

samheten skall kunna sägas vara huvudsakligen inriktad på att främja de

personers hushållning eller förvärvsverksamhet, vilka vid registreringstill­

fället äro medlemmar av föreningen.

Sistnämnda fråga är av särskild vikt i vad den avser bostadsrättsförening­

ar och bostadsföreningar. För dessa bör det vara möjligt att ordna avtals-,

lagfarts- och lånefrågor, innan ännu rekryteringen av föreningen blivit så

omfattande, att den motsvarar mer än hälften av lägenheterna i företagets

byggnad. Det bör därför vara möjligt för sådana företag att redan dessför­

innan erhålla registrering såsom ekonomisk förening.

Länsstyrelsen i Gotlands län

har uttalat att den av utredningen förordade

definitionen på ekonomiska föreningar torde komma att förorsaka svårighe­

ter vid tillämpningen. Det syntes önskvärt att densamma erhölle en mera ut­

tömmande avfattning.

Departementschefen. I det föregående har jag givit uttryck åt den upp­

fattningen att man bör bibehålla vårt nuvarande system med skilda lag­

regler för de två associationsformerna aktiebolaget och den ekonomiska för­

eningen. I enlighet härmed har jag även uttalat att en klar gränsdragning-

bör eftersträvas mellan nämnda slag av sammanslutningar.

Den i gällande föreningslag upptagna bestämningen av begreppet eko­

nomisk förening har emellertid lett till att företag som i likhet med aktie­

bolag arbeta i vanligt vinstsyfte kunnat registreras som föreningar. Lagen

har ej ens kunnat förhindra att såsom ekonomisk förening registrerats

företag som i realiteten tillgodose en enda delägares intresse att förskaffa

sig högsta möjliga avkastning å sitt kapital. Bortsett från fastighetsför-

eningar torde väl icke finnas så många föreningar av denna typ. Anledning­

en till att föreningsformen kommit att utnyttjas för dylika ändamål torde

delvis bottna däri att lagen ger de ekonomiska föreningarna mycket stor

Kungl. Maj.ts proposition nr 3i.

79

frihet att själva utforma sin organisation, ordna redovisning och revision

in. in.

En mera klart hållen och snävare bestämning av det ekonomiska för-

eningsbegreppet än i nuvarande lag är alltså önskvärd. Därvid uppkommer

först frågan, om det ena av de kriterier som 1 § första stycket FL uppställer

eller att föreningen skall driva ekonomisk verksamhet är tillfyllest i en bli­

vande lag. Så kan uppenbarligen ej vara fallet, då just detta allmänt hållna och

i sig självt ganska svårtolkade villkor möjliggör för allehanda »bolagslik-

nande» kapitalassociationer att använda föreningsformen för sin rörelse.

• Utredningens förslag att det skall vara fråga om »ekonomisk verksamhet,

i vilken medlemmarna deltaga som avnämare eller leverantörer eller genom

begagnande av föreningens tjänster eller på annat dylikt sätt,» synes inne­

fatta en tillfredsställande precisering. Formuleringen ger uttryck för kra­

vet att medlemmarna på ett positivt sätt skola vara engagerade i verksam­

heten såsom sådan. Deras deltagande får ej vara inskränkt till att njuta av­

kastning å ett i företaget insatt kapital.

Utredningen har förordat jämväl den ändringen av gällande rätt att än­

damålet med en ekonomisk förening skall vara att »omedelbart stödja med­

lemmarna i deras hushållning eller förvärvsverksamhet» i stället för, såsom

enligt 1 § första stycket FL, att »främja medlemmarnas ekonomiska in­

tressen». Väl är det sant att sistnämnda uttryck i och för sig knappast inne­

bär någon begränsning alls i möjligheten för ett företag med ekonomiskt

syfte att vinna registrering såsom ekonomisk förening, under det att ut­

redningens förslag i förevarande avseende starkt understryker villkoret att

den ekonomiska föreningens verksamhet huvudsakligen skall vara av acces-

sorisk art i förhållande till medlemmarnas hushållning eller förvärvsverk­

samhet. Det förefaller emellertid som om detta krav icke behöver framhål­

las i vidare mån än som sker genom bestämmelsen rörande medlemmarnas

deltagande i föreningens verksamhet. Med hänsyn härtill har departemenis-

förslaget på denna punkt erhållit en lydelse som överensstämmer med gäl­

lande rätt, d. v. s. ändamålet med föreningens verksamhet har angivits skola

vara att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. De farhågor som bl. a.

på konsumentkooperativt håll uttalats för att utredningens förslag vore

alltför snävt avfattat torde därigenom bli undanröjda.

I enlighet med det anförda har 1 § departementsförslaget givits den av­

fattningen att förening med ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska

intressen genom sådan ekonomisk verksamhet, i vilken medlemmarna deltaga

som avnämare eller leverantörer eller genom begagnande av föreningens

tjänster eller på annat dylikt sätt, må vinna registrering som ekonomisk för­

ening. Vidare uttalas i paragrafen alt å sådan förening skola tillämpas stad-

gandena i föreningslagen.

Beträffande förevarande paragraf må vidare framhållas att den, lika li­

tet som motsvarande bestämmelse i FL, innebär någon plikt för en ekono­

misk förening att söka registrering. Men registrering är förutsättning för

att föreningen skall tillerkännas rättskapacitet, på sätt framgår av 3 § de-

partementsförslaget.

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 3i.

Huruvida registrering bör beviljas en förening, vars verksamhet eller syfte

endast till viss del är av den natur som i förevarande paragraf avses, utgör

en fråga som icke lämpligen löses lagstiftningsvägen. Klart är till en början

att den omständigheten att en förenings ändamål är dubbelt, såväl att främja

medlemmarnas ekonomiska intressen som att fullfölja ett ideellt syfte, ej i

och för sig bör hindra att föreningen vinner registrering. Återstår alltså frå­

gan huru i detta hänseende böra behandlas föx-eningar, vilkas verksamhet är

av blandad natur, dels ekonomisk verksamhet av den natur som i 1 g avses

och dels verksamhet av annat slag. Tyngdpunkten när det gäller att avgöra

en förenings registrerbarhet lärer komma att röra bedömningen av karak-»

tären av föreningens verksamhet. Det bör enligt min mening krävas att en

förening för att vinna registrering skall i huvudsak framträda som eu för­

ening, där medlemmarna deltaga i verksamheten på sätt i 1 § åsyftas.

På registreringsmyndigheterna ankommer att för varje särskilt fall be­

döma de nu berörda spörsmålen. Bedömningen blir i regel rent formell, efter­

som för registrerbarhet självfallet ej kan fordras att föreningens syfte, på

sätt det angivits i stadgarna, förverkligats redan vid registreringstillfället

eller att verksamheten då påbörjats. Anmärkas må emellertid att om det se­

dermera visar sig att förenings verksamhet drives på sätt som uppenbar­

ligen icke motsvarar de förutsättningar under vilka registrering skett, för­

slaget 73 § öppnar en möjlighet att tvångsvis åstadkomma upplösning av en

dylik förening.

Vad slutligen angår frågan om nu bestående registrerade ekonomiska för­

eningars ställning givas vissa speciella regler i förslaget till lag angående

införande av nya lagen om ekonomiska föreningar. Särskilt hänvisas till

4 § 1 mom. nämnda lagförslag.

För bokföringspliktiga ekonomiska föreningar uppställes i 2 § första

stycket FL visst förbud mot kreditförsäljning till andra än medlemmar.

Överträdelse av förbudet kan enligt 87 § FL medföra skadeståndsskyldighet

för medlemmar och styrelseledamöter samt för handelsföreståndare som an­

tagits för handelsrörelsen. Jag anser av skäl utredningen anfört (betänkan­

det s. 79) att stadgandet icke bör införas i nya lagen.

2

§•

Enligt 3 § första ledet FL gäller, att för ekonomisk förenings förbindelser

häfta allenast föreningens tillgångar, förfallna men ej guldna insatser och

andra avgifter inräknade. I senare ledet av 3 § FL föreskrives, att medlem­

marna kunna enligt vissa särskilda i lagen intagna bestämmelser åtaga sig

till visst belopp begränsad personlig ansvarighet för föreningens förbindelser.

I utredningens förslag, 4 §, har upptagits motsvarighet till 3 §

första ledet FL. Däremot saknar förslaget enligt vad förut nämnts bestäm­

melser rörande föreningar med begränsad personlig ansvarighet för med­

lemmarna. Såsom skäl härtill har anförts bl. a. att användandet av förenings-

formen med begränsad personlig ansvarighet alltmera kommit ur bruk —

Knngl. Maj:ts proposition nr

34

.

81

frånsett jordbrukskassorna, vilka enligt förordningen om jordbrukets kre­

ditkassor alltid skola vara organiserade som föreningar m. b. p. a. — samt

. att under senare tid något behov att bilda andra föreningar av denna typ än

jordbrukskassor icke syntes ha gjort sig gällande.

Departementschefen.

Utredningens förslag att ur lagstiftningen utmönstra

föreningar med begränsad personlig ansvarighet för medlemmarna har mötts

med allmänt gillande i remissvaren. Ej heller enligt min mening finnes an­

ledning att i en blivande föreningslag erkänna annan form av ekonomis­

ka föreningar än sådana där medlemmarna äro utan personligt ansvar

för föreningens förbindelser. Dock synes det ej böra förhindras att nu be­

stående föreningar med begränsad personlig ansvarighet för medlemmarna

få fortleva i denna form. Beträffande detta spörsmål samt de speciella för­

hållanden som föreligga i fråga om jordbrukskassornas organisation hänvi­

sas till bestämmelsen i 3 § departementsförslaget till lag angående införan­

de av nya lagen om ekonomiska föreningar.

I anslutning till förevarande paragraf vill jag framhålla, att innan in­

satser och avgifter, som medlemmarna enligt stadgarna äro pliktiga erlägga,

förfallit till betalning, desamma icke ingå i föreningens förmögenhetsmassa

och sålunda äro oåtkomliga för föreningens borgenärer. Denna princip ut­

gör ett skydd för föreningsmedlemmarna.

3 §.

Enligt 4 § första stycket FL gäller, att innan ekonomisk förening blivit re­

gistrerad, den ej kan förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter, ej

heller inför domstol eller annan myndighet söka, kära eller svara. Andra

stycket av 4 § FL innehåller föreskrift rörande personlig ansvarighet för

dem, som handla å ekonomisk förenings vägnar innan den blivit registre­

rad.

I betänkandet har, under 2 § 2 inom. första stycket, bibehållits

huvudregeln i 4 § första stycket FL. Regeln innebär, framhålles i betän­

kandet, att ekonomisk förening blir juridisk person först i och med re­

gistreringen. Avtal och andra rättshandlingar, som dessförinnan ingås för

föreningens räkning, bli principiellt icke bindande för föreningen. Från

denna regel har utredningen föreslagit den undantagsbestämmelsen, att sedan

styrelse blivit utsedd, den må föra talan i mål rörande föreningens bildande

ävensom eljest vidtaga åtgärd för utbekommande av utlasta insatser eller

avgifter. Undantaget, vartill motsvarighet saknas i FL, har enligt utred­

ningen ansetts betingat av nödvändigheten att möjliggöra rättshandlingar

som äro erforderliga för att åvägabringa förutsättningarna för registrering

och för att i övrigt tillvarataga föreningens intressen under tiden från det

beslut fattats om föreningens bildande och styrelse utsetts fram till re­

gistreringen.

I andra stycket av 2 § 2 mom. i utredningens förslag har, med vissa re­

daktionella jämkningar, upptagits föreskriften i 4 § andra stycket FL rö­

tt

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 3i.

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

rande personlig ansvarighet för dem som handla å ekonomisk förenings

vägnar innan den blivit registrerad.

I yttrande av

Sveriges advokatsamfunds styrelse

har framhållits att

spörsmålet om olika sammanslutningars rättskapacitet vore av utomordent­

ligt stor praktisk betydelse, t. ex. i samband med uppkommande frågor om

fastighetsförvärv, ansvaret för ingångna förpliktelser etc. Utredningens för­

slag gåve emellertid ej klart vid handen vad som vore avsett att gälla be­

träffande rättskapaciteten för sådana sammanslutningar, som enligt 1 §

första stycket FL vore ekonomiska föreningar men enligt förslaget fölle

utanför detta begrepp. Styrelsen hade trott sig böra uppfatta utredningen

så att slutna dylika associationer bleve att anse som bolag och att frågan

om deras rättskapacitet följaktligen skulle bedömas efter bolagsrättens reg­

ler. Mera tveksam vore styrelsen beträffande öppna associationer av angiven

art. Dessa fölle ju i och för sig in under den i 1 § i utredningens förslag

givna allmänna definitionen av föreningsbegreppet, varför bolagsrättens reg­

ler ej gärna kunde tillämpas. Utredningens mening torde vara att en sådan

sammanslutning icke skulle äga rättskapacitet. Då emellertid den föreslagna

lagtexten i 2 § 2 mom. första stycket endast utsade, att ekonomisk förening,

d. v. s. sådan förening i förslagets mening, icke kunde förvärva rättigheter

eller ikläda sig skyldigheter innan den blivit registrerad, lämnades möjlig­

heten öppen för den tolkningen att nu åsyftade sammanslutningar skulle i

ifrågavarande hänseende bedömas på samma sätt som de ideella förening­

arna. — Den tvekan, som sålunda förelåge i fråga om vissa konsekvenser

av förslaget, innebure så mycket större olägenhet som det, om förslaget ge­

nomfördes, i praktiken säkerligen ofta komme att visa sig utomordentligt

svårt för menige man att med någon grad av säkerhet bedöma, huruvida

viss sammanslutning motsvarade eller icke motsvarade förslagets definition

av begreppet ekonomisk förening. Någon enhetlig praxis från länsstyrelser­

nas sida torde icke heller vara att förvänta.

1949 års skatteutredning

har i sitt yttrande jämväl berört de nu angivna

spörsmålen.

Departementschefen.

Frågan om en förening äger rättskapacitet är av

utomordentlig betydelse såväl för föreningen själv och föreningsmedlem­

marna som för tredje man, främst föreningens borgenärer. Registrering är

enligt gällande lagstiftning liksom enligt förslaget ett villkor för rättskapa­

citeten endast i fråga om ekonomiska föreningar. Beträffande ideella för­

eningar ha i praxis, som förut nämnts, utbildats vissa regler som gå ut på

att sådana föreningar anses ha rättssubjektivitet under förutsättning att

de antagit stadgar av viss fullständighet och utsett styrelse. Den nu tilläm­

pade ordningen har väl i allmänhet fungerat någorlunda tillfredsställande.

Givet är emellertid att fall förekomma, då det är förenat med svårigheter

att avgöra om en förening är att hänföra under den ena eller andra katego­

rin av föreningar. För dylika gränsfall betyder den omständigheten, att re­

gistrering kräves för att ekonomisk förening skall vinna rättskapacitet me­

dan detta krav ej uppställes för ideell förening, en viss osäkerhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 3i.

83

Departementsförslaget innebär i princip ej ändring i nu berörda avseen­

den. Den nya definitionen av begreppet ekonomisk förening medför emeller­

tid att de föreningar, som falla under definitionen av begreppet ekonomisk

förening i 1 g (första stycket) FL men ej uppfylla kraven på registrerbarhet

enligt förslaget, icke kunna tillerkännas rättskapacitet såsom föreningar.

En association, som driver ekonomisk verksamhet i syfte att tillgodose

medlemmarnas ekonomiska intressen och alltså för närvarande kan registre­

ras som ekonomisk förening — om i övrigt förutsättningarna därför äro

för handen — men som icke är av den karaktär som åsyftas i 1 § departe­

mentsförslaget, bör sålunda tillgripa en annan associationsform (aktiebolag,

handelsbolag, kommanditbolag). En konsekvens av förslagets ståndpunkt,

att från föreningsformen skola utestängas företag, som på grund av ända­

mål och struktur böra ikläda sig aktiebolagets form, och att begreppet eko­

nomisk förening förty bör utformas snävare än i gällande lag 1 § första

stycket, måste nämligen bli att föreningar som falla under begreppet ekono­

misk förening, på sätt det bestämmes i nyssnämnda lagrum, men icke un­

der begreppet ekonomisk förening enligt den nya lagen under inga förhål­

landen må anses besitta rättssubjektivitet.

Det bör observeras att, såsom redan tidigare nämnts vid behandlingen

av frågan om den nya lagen borde omfatta även ideella föreningar, departe­

mentsförslaget icke upptager någon motsvarighet till stadgandet i 1 § andra

stycket FL att såsom ekonomisk förening skall betraktas förening, som

driver bokföringspliktig verksamhet, även om föreningen har annat syfte

än att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Medan sålunda en dy­

lik förening, som ej vunnit registrering, enligt gällande rätt saknar rättska­

pacitet, innebär departementsförslaget att föreningen hänföres till gruppen

ideella föreningar, vilkas rättskapacitet bör prövas enligt för ideella för­

eningar vedertagna normer.

Utöver vad som följer av det sist sagda må alltså den omständigheten

att begreppet ekonomisk förening bestämts snävare i departementsförslaget

än i gällande föreningslag icke föranleda därtill att begreppet ideell för­

ening skall givas en vidare innebörd och rättskapacitet enligt de för ideella

föreningar tillämpade grundsatserna, d. v. s. utan registrering, tillerkännas

föreningar, som för närvarande falla under 1 § första stycket FL men en­

ligt förslaget icke kunna vinna registrering. En förening, som åsyftar att

främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom verksamhet som kan

betecknas som ekonomisk men dock icke är av den natur som i 1 § departe­

mentsförslaget sägs, kan alltså som förut nämnts icke anses vara rättskapa-

bel såsom förening.

I detta sammanhang må vidare framhållas alt, om en förening, som dri­

ver ekonomisk verksamhet, enligt stadgarna har ett ickc-ekonomiskt syfte

och sålunda ej blir registrerad som ekonomisk förening, skattemyndigheter­

na torde sakna anledning att — därest föreningen trots stadgarnas avfatt­

ning måste anses ha ekonomiskt syfte —- i skattehänseende behandla för­

eningen såsom en ideell förening.

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 3b.

Vad förut anförts om konsekvenserna av den föreslagna nya bestämningen

av begreppet ekonomisk förening har tagit sikte på föreningar som ej vun­

nit registrering enligt nuvarande lagstiftning. Förening som redan registre­

rats enligt gällande lag besitter enligt 4 § 1 mom. förslaget till promulga-

tionslag rättskapacitet, oavsett om den kan vinna registrering enligt den

nya lagen.

Uttryckliga lagbestämmelser för att giva uttryck åt den tolkning, som

bör inläggas i förslaget i förevarande hänseende, utöver dem som upptagits

i departementsförslaget 3 §, synas icke påkallade.

4 §•

Enligt 73 § gällande föreningslag skall hos länsstyrelse föras förenings­

register för inskrivning av de uppgifter, som enligt lagen skola för registre­

ring anmälas eller vilkas intagande i registret eljest är eller varder före­

skrivet. För de ekonomiska föreningarna finnes sålunda icke en central

registreringsmyndighet till skillnad mot vad som gäller i fråga om aktie­

bolagen. Anmälan till föreningsregister sker, förutom vid ansökan om för­

enings registrering, jämväl rörande ändring av stadgar, beträffande sty­

relsens sammansättning m. m.

I betänkandet (s. 89—91) har ändamålsenligheten av det nuva­

rande systemet för de ekonomiska föreningarnas registrering varit föremål

för diskussion. Utredningen har erinrat, att tidigare i olika sammanhang

ifrågasatts, huruvida ej en central registrering borde införas, samt fram­

hållit att vissa fördelar otvivelaktigt skulle vara förenade därmed. Emel­

lertid har utredningen funnit att de olägenheter, som kunde anses förbund­

na med att registreringsärendena ej handhades av central myndighet, mer

än väl uppvägdes av de påtagliga fördelar som det nuvarande registrerings­

systemet innebure, främst möjligheten till nära kontakt mellan registre-

ringsmyndigheten å ena samt föreningarna och allmänheten å andra sidan.

Någon ändring på denna punkt har därför icke föreslagits. Frågan om cen­

tral registrering borde enligt utredningen eventuellt upptagas till ompröv­

ning, sedan länsstyrelserna haft tillfälle att med stöd av 74 § i förslaget

ur föreningsregistren utmönstra de säkerligen talrika föreningar som upp­

hört med sin verksamhet.

I enlighet med det anförda har utredningen upptagit (5 §) dels stad­

gande av innebörd att registreringsmyndighet för förening skall vara läns­

styrelsen i det län, där föreningens styrelse enligt stadgarna har sitt säte,

dels ock i överensstämmelse med 73 § FL bestämmelse att hos varje läns­

styrelse skall föras föreningsregister för inskrivning av de uppgifter som

enligt lagen skola anmälas för registrering eller vilkas intagande i registret

eljest är eller varder föreskrivet.

De avgivna yttrandena tillstyrka i allmänhet utredningens förslag

eller lämna detsamma utan erinran.

Länsstyrelsen i Kronobergs lån

uttalar

att vad utredningen framhållit till stöd för bibehållandet av det nuvarande

systemet med länsstyrelserna som registreringsmyndigheter bekräftades av

Kungl. Maj.ts proposition nr ³⁴.

85

erfarenheten. Statsmakternas strävan att åstadkomma decentralisering inom

statsförvaltningen utgjorde ytterligare motiv för bibehållandet av det nuva­

rande systemet. Länsstyrelsen ansåge att frågan om central registrering

icke borde upptagas till omprövning.

I samma riktning uttalar sig

länsstyrelsen i Jämtlands län.

Kooperativa förbundets styrelse

finner de i tidigare sammanhang åbe­

ropade skälen för central registrering alltjämt värda beaktande samt har

vidare erinrat om att en särskild kommitté sysslade med utarbetande av

förslag till ny firmalagstiftning. Denna kommitté torde komma att taga

ställning till frågan om registrering i allmänhet och resultaten av dess ar­

bete syntes böra avvaktas, innan definitiv ståndpunkt toges till frågan om

en övergång från registrering av föreningarna hos länsstyrelse till registre­

ring hos ett centralt organ.

Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

samt

svenska riksbyggen

förorda central registrering. Därvid uttalas bl. a. att re-

gistreringsärendena icke kunde antagas bliva enklare eller mera lättbe-

dömda, därest förslaget lades till grund för lagstiftning. En enhetlig rätts­

praxis framstode då såsom i högsta grad önskvärd och torde icke stå att

ernå utan att registreringen centraliserades.

Jämväl

grossistförbundet

förordar, att registreringssystemet centraliseras.

Departementschefen.

Enligt min mening föreligger ej tillräcklig anledning

att nu genomföra en ändring beträffande den myndighet som bör handha

registreringen av de ekonomiska föreningarna. Därest framdeles ur firma­

rättslig synpunkt nya lagbestämmelser kunna visa sig önskvärda i fråga om

registreringen av näringsidkares och vissa företags firmor samt med hän­

syn härtill en central registrering skulle visa sig påkallad, torde detta

spörsmål komma att upptagas till omprövning.

Stadgar och firma m. m.

I förevarande avdelning av förslaget uppställas vissa krav, av materiell

och formell natur, vilka måste uppfyllas för att en förening skall kunna

vinna registrering. Enligt 5 § i departementsförslaget, som motsvarar 6 § i

utredningens förslag, kräves att föreningen har ett visst minimiantal med­

lemmar samt att för föreningen utsetts verkställande och kontrollerande or­

gan, styrelse och revisorer, ävensom att stadgar antagits. Dessa skola inne­

hålla uppgifter i ämnen varom förmäles i följande paragraf. Regler om

ekonomisk förenings firma givas i 7 §. Beträffande förfarandet i samband

med ansökningen om förenings registrering meddelas föreskrifter i 8 och

⁹

§§•

Ifrågavarande bestämmelser, som i stort sett överensstämma med gäl­

lande föreningslag 5—8 §§, innebära att den nuvarande enkla legala regle­

ringen av föreningsbildandet bibehållits. Förslaget innehåller alltså icke

några speciella bestämmelser om förhandsteckning eller eljest om rätts­

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

handlingar som företagas i förhållande till under bildning varande för­

eningar, frånsett föreskrifterna i 3 §.

I betänkandet uttalas, att de faror som vore förbundna med s. k.

apportbildning, vilken inom föreningarna mestadels torde tillgå så att en

förening övertager egendom från personer som ingå som medlemmar, icke

syntes vara särskilt framträdande i fråga om de föreningar, som skulle kunna

vinna registrering enligt förslaget. För övrigt torde dessa faror komma att

motverkas bl. a. genom förslagets redovisnings- och skadeståndsregler.

Utredningens förslag upptog som förut nämnts i 1 § en allmän definition

å vad som i förslaget menades med förening, vilken bestämmelse icke upp­

tagits i departementsförslaget med hänsyn till att detta cj omfattar ideella

föreningar. Genom bestämmelsen utsädes bl. a. att ej endast fysisk utan även

juridisk person godkändes som medlem i ekonomisk förening. Detta lärer

emellertid klart framgå av andra föreskrifter i departementsförslaget exem­

pelvis 5 §.

5 §■

Enligt 5 § första stycket FL skall ekonomisk förening för att kunna vin­

na registrering bestå av minst fem medlemmar samt i enlighet med lagen

ha antagit stadgar och utsett styrelse. Detta stadgande har upptagits i ut­

redningens förslag, med den uppmjukning av regeln om minimi­

antalet medlemmar, att antalet medlemmar i en förening föreslås kunna

vara tre eller fyra, såframt tre medlemmar utgöras av föreningar.

Några krav å medlemmarnas kvalifikationer uppställas ej i FL. Utred­

ningen har i detta hänseende allenast föreslagit den ändringen att av det

angivna minimiantalet medlemmar ingen finge vara omyndig eller i kon­

kurstillstånd. Tillägget är förestavat av önskvärdheten att några medlem­

mar alltid borde finnas som till fullo bure ansvaret för sitt handlande vid

föreningsbildandet.

Det må anmärkas att utredningen icke funnit erforderligt med försäkran

av styrelsen om att av minimiantalet medlemmar ingen är omyndig eller

i konkurstillstånd. S. k. konkurs- och myndighetsbevis borde av länssty­

relsen infordras endast då särskild anledning därtill förelåge.

Ide yttranden, som avgivits av

länsstgrelsen i Gävleborgs län

och

av

Smålands och Blekinge handelskammare,

förordas att undantaget från

huvudregeln om minimiantalet medlemmar i förening, som söker registre­

ring, borde gälla endast för den händelse tre medlemmar vore

registre­

rade

föreningar. Det framhålles i ett av dessa yttranden att skäl knap­

past syntes föreligga att ställa tre icke registrerade föreningar i en fördel­

aktigare ställning än som föreslås gälla för fysiska personer.

Överståthållarämbetet

bär beträffande föreskriften att av det enligt pa­

ragrafen stadgade lägsta antalet medlemmar icke någon finge vara omyn­

dig eller i konkurstillstånd uttalat, att föreskriften hade sitt värde. För

att densamma ej skulle bli utan praktisk betydelse borde emellertid an­

sökan om registrering av förening innehålla försäkran i ämnet av styrelsen,

såsom i 9 § 1 mom. tredje stycket av utredningens förslag vore stadgat bl. a.

i fråga om minimiantalet medlemmar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

87

Liknande erinran framställes av

länsstyrelserna i Jönköpings, Älvsborgs,

Kopparbergs, Gävleborgs

och

Norrbottens län.

Departementschefen. Medlemmar i en förening kunna vara fysiska eller

juridiska personer. I 1 § avsedd ekonomisk förening är icke juridisk per­

son förrän den blivit registrerad. Däremot är registrering icke ett villkor

för att ideella föreningar skola äga rättskapacitet. Innebörden av utred­

ningens förslag, att medlemsantalet må vara lägre än fem under förutsätt­

ning att tre medlemmar utgöras av föreningar, är sålunda att medlemmar­

nas antal må vara tre eller fyra, såframt minst tre medlemmar äro registre­

rade ekonomiska föreningar eller ock ideella föreningar, vilka äro att be­

trakta som juridiska personer jämlikt de grundsatser som härom utbildats i

praxis.

Den ifrågavarande undantagsbestämmelsen torde visserligen vara före­

stavad av ett behov främst för ett mindre antal ekonomiska föreningar att

bilda en fristående ekonomisk förening, men även en ideell förening kan

ha berättigat intresse att tillsammans med några andra föreningar kunna

bilda en ekonomisk förening. Jag har därför ansett utredningens ståndpunkt

i detta hänseende böra godtagas.

Utredningen bär föreslagit en bestämmelse av innehåll att av det i lagen

föreskrivna lägsta antalet medlemmar alla skola vara myndiga samt att

ingen av dem må vara i konkurstillstånd. Något behov av en dylik regel

torde emellertid icke ha gjort sig gällande. Då en verklig kontroll över en så­

dan regels efterlevnad för övrigt ej lärer stå att vinna utan tyngande form­

föreskrifter, har bestämmelsen synts böra utgå. Påpekas må att i förslaget

22 § krav uppställes att styrelseledamot skall vara myndig.

6

§•

Gällande föreningslag 7 § innehåller föreskrifter om vad stadgarna alltid

måste angiva för att en förening skall kunna vinna registrering. Bestäm­

melser i samma ämne ha i utredningens förslag upptagits i 7 §.

Det framhålles i betänkandet att paragrafen något utökats i jäm­

förelse med FL, vilket skett för att tillmötesgå av de sakkunniga uttryckt

önskemål att bestämmelsen borde innehålla en uttömmande uppräkning av

de viktigaste ämnen som skulle bli föremål för reglering i stadgarna. Dessa

kunde givetvis innehålla bestämmelser även i andra ämnen än dem som

omförmäldes i paragrafen. Detta vore nödvändigt, därest man åsyftade

att på vissa punkter erhålla en från lagen avvikande reglering, t. ex. från

föreskrifterna i 56 § förslaget (36 § FL) angående utövande av rösträtt och

fattande av beslut å föreningsstämma.

De ändringar av gällande rätt som föreslagits av utredningen äro i

huvudsak följande. Enligt punkt 2 skall i stadgarna angivas ändamålet

med föreningens verksamhet och verksamhetens art, medan enligt FL

fordras endast angivande av »föremålet för föreningens verksamhet». Be­

stämmelsen i punkt 4 rörande insatser av medlemmarna innebär enligt

utredningens förslag den ändringen, att obligatorisk skyldighet alt gälda

88

Kungl. Maj:ts proposition nr ³⁴.

insatser icke föreligger. Under punkterna 5 och 6 angives vad stadgarna

skola innehålla i fråga om avgifter till föreningen samt om antalet styrelse­

ledamöter och revisorer och tiden för deras uppdrag.

Skall anordningen med fullmäktige komma till användning (62 §), skola

i stadgarna enligt utredningens förslag 7 § 7 meddelas bestämmelser om

fullmäktiges befogenhet, huru de skola utses och tiden för deras uppdrag.

Motsvarande uppgifter skola vidare enligt utredningens förslag lämnas i stad­

garna, såframt i föreningen skall jämte styrelsen finnas annat organ med

stadigvarande uppgift av förvaltande natur; i sådant fall skall även angivas

organets benämning (p. 8). Vidare kräves enligt utredningens förslag, att

stadgarna skola angiva föreningens räkenskapsår (p. 9) samt tiden för

hållande av ordinarie stämma där redovisningshandlingarna för det sist-

förflutna räkenskapsåret skola framläggas och behandlas (p. 10). I förslaget

har slutligen, under sista punkten, upptagits föreskrift därom att i stad­

garna skola angivas dels de grunder, enligt vilka skall förfogas över upp­

kommen vinst, dels ock huru vid föreningens upplösning skall förfaras med

föreningens behållna tillgångar. I sistnämnda hänseende har det enligt be­

tänkandet ansetts nödvändigt att stadgarna innehålla uttömmande bestäm­

melser. Föreskriften i gällande lag 60 §, att om vid skifte mellan medlem­

marna av föreningens behållna tillgångar uppstår överskott, detta skall

fördelas efter huvudtalet, där ej annan grund finnes bestämd i stadgarna,

saknar å andra sidan motsvarighet i förslaget.

I några av de avgivna yttrandena uttalas helt allmänt önskemål om

att de föreskrifter, som nödvändigt skola intagas i stadgarna, borde göras

så få som möjligt och att innehållet av förevarande paragraf syntes kunna

begränsas. I denna riktning uttala sig

länsstyrelserna i Hallands

och

Kop­

parbergs län.

Sistnämnda länsstyrelse yttrar härom:

Det måste på sätt och vis anses som en oformlighet att stadgarna, kan­

hända i övervägande delar, utgöra en ren kopia av föreningslagens före­

skrifter. Stadgarna bli härigenom onödigt omständliga och registreringsmyn-

dighetens granskningsarbete tar längre tid. Vidare kan en ändring i för­

eningslagen lättare medföra, att stadgarna ej längre stå i överensstämmelse

med denna. Enligt länsstyrelsens mening tala goda skäl för att i stadgarna

— utöver vad dessa måste innehålla — endast intagas sådana föreskrifter,

som innebära avvikelser från bestämmelserna i föreningslagen i den mån

avvikelserna icke äro stridande mot lag eller författning. Stadgarna böra

med andra ord endast komplettera föreningslagen och ej därjämte kopiera

denna. Det bör vara lika enkelt att, om så önskas, foga föreningslagen i

dess helhet eller valda delar av densamma som bilaga till stadgarna som att i

dessa intaga lagens bestämmelser.

Vad detaljerna i förevarande paragraf beträffar ha i yttrandena framförts

vissa erinringar. Sålunda har

kooperativa förbundets styrelse

förordat, att

föreskriften att stadgarna skola angiva verksamhetens art (p. 2) borde änd­

ras till att avse verksamhetens

allmänna

art.

I fråga om bestämmelsen under punkt 5 rörande avgifter har

lantbruks-

förbundet

anfört:

89

Många föreningar driva sådan verksamhet, att de mot viss avgift eller taxa

tillhandahålla medlemmarna eller andra kunder varor eller tjänster. Då

avsikten med förevarande bestämmelse icke är, att dylika avgifter eller taxor

skola fixeras i vederbörande förenings stadgar, synes exempelvis följande

formulering bättre svara mot stadgandets avsedda innebörd: »där regel­

bundna eller på särskilt beslut om uttaxering beroende avgifter till för­

eningen skola förekomma, avgifternas belopp etc....»

Bijgdegårdarnas riksförbund

framställer enahanda erinran.

Bestämmelsen att i stadgarna antalet styrelseledamöter och revisorer må

sålunda kunna bestämmas, att lägsta och högsta antalet angives (p. 6), har

av

länsstyrelsen i Gävleborgs län

ansetts böra utsträckas att avse jämväl

suppleanter för dessa.

Beträffande upptagande i stadgarna, när jämte styrelsen skall finnas annat

organ med stadigvarande uppgift av förvaltande natur, av vissa föreskrifter

angående detta organ har

kooperativa förbundets styrelse

anfört:

Styrelsen delar den uppfattning, som kommit till uttryck i vissa kon­

sumtionsföreningars yttranden, nämligen att förvaltningsrådet är ett inom

de större ekonomiska föreningarna utomordentligt betydelsefullt organ. Med

hänsyn härtill skulle det i och för sig vara motiverat att dess ställning inom

de ekonomiska föreningarna närmare angåves i lagtexten. Även om vissa

smärre olikheter föreligga mellan förvaltningsrådets och styrelsens inbördes

kompetens inom skilda kooperativa organisationer, torde de grundläggan­

de befogenheterna vara i stort sett likartade. Emellertid kan uppenbarligen

även den uppfattningen hävdas, att det är tillräckligt att detta organ (för­

valtningsrådet) sanktioneras i den nya lagen på i stort sett samma sätt

som nu skett, men att lagen i övrigt lämnar utrymme för de ekonomiska

föreningarna att i sina stadgar mer i detalj självständigt föreskriva, huru

organet skall väljas och vilka dess befogenheter skola vara.

Styrelsen finner för sin del övervägande skäl tala för att förvaltningsrå­

dets kompetensområde, grunderna för dess utseende o. s. v. icke i detalj

bindas genom tvingande lagbestämmelser. Med utgångspunkt härifrån önskar

emellertid styrelsen framhålla, att lagtexten måste formuleras på sådant sätt

att det icke råder någon tvekan om att man genom stadgebestämmelser bör

utforma förvaltningsrådet så, att det blir ett styrelsen i parlamentariskt hän­

seende överordnat organ. Nuvarande formulering, där det säges att

»jämte

styrelsen skall finnas annat organ», kan föranleda det missförståndet, att

förvaltningsrådet och styrelsen skulle vara i parlamentariskt hänseende jäm­

ställda eller sidoordnade organ, vilket icke är riktigt. Därest ej en mer be­

tydande omskrivning här skall företagas, synes under alla förhållanden

ordet »jämte» böra utbytas mot »förutom». Även formuleringen i punkt 8,

att organet skall ha stadigvarande uppgift av

förvaltande

natur, kan vara

ägnad att föranleda missförstånd. En komplettering bör därför ske genom

tillägg av orden »och kontrollerande» (natur).

Länsstyrelsen i Hallands län

har i anledning av utredningens förslag, afl

i stadgarna obligatoriskt skulle angivas föreningens räkenskapsår, uttalat

att i det alldeles övervägande antalet fall räkenskapsåret brukade samman­

falla med kalenderåret. Lagen borde därför innehålla en fakultativ bestäm­

melse därom att kalenderåret skall utgöra räkenskapsår. Det syntes tillräck­

ligt alt det stode föreningarna fritt.att i stadgarna föreskriva annat räken­

skapsår.

Kungl. Maj:ts proposition nr ³⁴.

90

Kungi. Maj.ts proposition nr 34.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län

har i fråga om fastställandet i stadgarna

av tiden för hållande av ordinarie stämma som avses i 57 § (utredningens

förslag p. 10) anmärkt, att föreningsstadgar i stor utsträckning innehölle

bestämmelse om att ett ordinarie föreningssammanträde årligen skulle hål­

las senast före utgången av viss angiven månad samt att tveksamhet kunde

uppstå huruvida icke en sådan bestämmelse skulle vara tillfyllest. Läns­

styrelsen har härom vidare yttrat:

Enär avsikten med ifrågavarande bestämmelse synes vara att ålägga för­

eningarna att i sina stadgar angiva viss kortare tidrymd, inom vilken stäm­

man skall hållas, finner länsstyrelsen för sin del önskvärt att denna tidrymd

klart och tydligt angives, exempelvis på sätt som i 8 § 8 nya aktiebolagslagen

skett. Föreningen bör ju redan vid avfattandet av stadgarna kunna vara

förvissad om att ifrågavarande tidsbestämning är sådan att den vid regist­

rering kan godkännas. Härjämte är det önskvärt att praxis kommer att bli

densamma vid samtliga registreringsmyndigheter.

Överståthållarämbetet

har ansett det vara till fördel vid lagens tillämp-

ning, om uppmärksamheten fästes på att tiden för ordinarie stämma icke

finge förläggas tidigare efter utgången av varje räkenskapsår än som över­

ensstämde med iakttagandet av föreskrifterna i 39 § andra stycket utred­

ningens förslag lika litet som senare än sex månader på grund av stadgan­

det i 57 §.

Bestämmelsen om upptagande i stadgarna av föreskrifter rörande kal­

lelse till föreningsstämma m. in. (p. 11) har av

länsstyrelsen i Malmöhus

län

ansetts böra kompletteras med en hänvisning till de i 60 § stadgade

kallelsetiderna.

Kooperativa förbundets styrelse hav

påpekat, att ifrågavarande bestäm­

melse i betänkandet (s. 97 sista stycket) gåves den tolkningen, att medlem­

marna skulle kallas till distriktsmötena på samma sätt som fullmäktige till

föreningsstämma, samt härom vidare anfört:

I de föreningar, som infört det representativa svstemet, sker kallelse till

föreningssammanträde genom skriftligt meddelande till varje fullmäktig.

Emellertid är det av praktiska skäl inte gärna möjligt att låta en dylik skrift­

lig kallelse utgå till de stora föreningarnas samtliga medlemmar — det rör

sig bär om tiotusentals, i ett fall mer än 100 000, medlemmar. Därför måste

enligt styrelsens mening kallelse till distriktsmötena kunna utgå i annan

ordning än till föreningsstämma

om så föreskrives i stadgarna.

Styrelsen an­

ser visserligen, att innehållet i punkt 11 icke utesluter fastställande av

dylika stadgebestämmelser men önskar likväl att denna uppfattning sank­

tioneras vid propositionens utarbetande.

I förevarande sammanhang må slutligen anmärkas, att

länsstyrelsen i Jön­

köpings län

och

lantbruksförbundet

framkastat den tanken att i en paragraf

borde utsägas vilka av lagens regler som vore av tvingande natur. Lant-

bruksförbundet anför härom:

I förslaget har valts samma metod för att klargöra, huruvida en bestäm­

melse är tvingande eller icke, som tillämpats i den nu gällande förenings­

lagen, d. y. s. man har i de fall reglerna äro dispositiva angivit, att stad­

garna må innehålla från regeln helt eller i visst avseende avvikande bestäm­

melser eller att föreningsstämman må besluta dylika avvikelser. I vissa andra

91

lagar, exempelvis lagen om nyttjanderätt till fast egendom, har använts me­

toden att i en eller flera särskilda paragrafer angiva vilka regler, som äro

av sådan beskaffenhet att avvikelse från dein icke må förekomma. Förbundet

vill ifrågasätta, huruvida icke ett dylikt förfarande i det nu förevarande lag­

förslaget skulle på samma gång leda till ökad klarhet och möjliggöra en vä­

sentlig förkortning av lagtexten.

Departementschefen. I likhet med utredningen finner jag det av praktiska

skäl påkallat att på ett ställe i lagen gives en sammanfattning av de vikti­

gaste ämnen som skola regleras i förenings stadgar. Utformningen av stad­

gar torde ofta ske av personer utan juridisk sakkunskap, vilka lätt kunna

förbise att avsaknaden av föreskrift i ett visst ämne automatiskt medför

att en i lagen intagen fakultativ bestämmelse blir tillämplig, ehuru denna

för det speciella fallet måhända framstår som olämplig eller mindre ända­

målsenlig.

Självfallet böra i stadgarna intagas föreskrifter i andra ämnen än som

avses i förevarande paragraf, där så anses erforderligt för att ernå en från

lagen avvikande reglering. Däremot är det uppenbarligen onödigt att i stad­

garna upprepa lagens bestämmelser i ämnen, som där erhållit en för för­

eningen tillfredsställande lösning.

Jag anser mig i stort sett kunna biträda utredningens förslag rörande vilka

ämnen, som alltid böra bli föremål för reglering i stadgarna. I vissa hänse­

enden torde dock förkortningar eller jämkningar i förslaget vara motiverade.

Medan enligt nu gällande lag i stadgarna skall angivas föremålet för för­

eningens verksamhet, har utredningen föreslagit att stadgarna skola an­

giva dels ändamålet med föreningens verksamhet, d. v. s. föreningens syfte,

dels ock verksamhetens art. I sistnämnda hänseende har avsetts att fordra

uppgift å föreningens huvudsakliga verksamhet; det uttalas i betänkan­

det att verksamhetens art icke finge bestämmas alltför allmänt, till even­

tuell nackdel för medlemmar, borgenärer och andra av föreningen intres­

serade, men att kravet å en specificering å andra sidan ej finge drivas för

långt bl. a. med hänsyn till den omgång och tidsutdräkt en ändring av

stadgarna i regel medför. Utredningens förslag på denna punkt synes väl­

grundat.

Med hänsyn till att departementsförslaget icke omfattar ideella föreningar

har jag ansett skäl saknas att frångå den nuvarande regeln att i varje re­

gistrerad förening skola förekomma insatser av medlemmarna. Förevarande

paragraf 4 överensstämmer följaktligen med 7 § 4) FL.

Enligt punkt 5 av förevarande paragraf skall, där regelbundna eller på

särskilt beslut om uttaxering beroende avgifter till föreningen skola före­

komma, i stadgarna angivas avgifternas belopp eller de högsta belopp var­

till de må bestämmas. Under bestämmelsen falla uppenbarligen icke avgif­

ter (ersättning) som utgöra vederlag för varor eller särskilda tjänster. Be­

stämmelsen har i redaktionellt avseende något jämkats i jämförelse med

utredningens förslag.

Samma är förhållandet med paragrafens följande punkt, vilken givits

sådan formulering att därav klart framgår att möjligheten att i stadgarna

Kangl. Maj.ts proposition nr 3i.

92

tastställa antalet styrelseledamöter och revisorer till maximi- och minimi­

antal gäller även i fråga om styrelsesuppleanter och revisorssuppleanter, så­

framt sådana skola finnas.

Utredningen har föreslagit en föreskrift om att i stadgarna skulle läm­

nas vissa uppgifter, för den händelse jämte styrelsen skulle finnas annat

organ med stadigvarande uppgift av förvaltande natur. Det lärer dock vara

klart att, om sådant organ skall utses, stadgarna måste innehålla bestäm­

melser härom. Jag har därför ansett att föreskriften, som för övrigt knap­

past erhållit en fullt tillfredsställande lydelse, kan utgå.

Enligt min mening är det motiverat att stadgarna alltid skola angiva för-

eningens räkenskapsår. Bestämmelse härom återfinnes i departementsför-

slaget under punkt 8.

Enligt gällande föreningslag (7 § 11) skola stadgarna angiva hur ofta or­

dinarie föreningssammanträde skall hållas. Bestämmelsen har influtit i ut­

redningens förslag (7 § 10), tillika med föreskrift att i stadgarna skall an­

givas tiden för hållande av ordinarie föreningsstämma, som avses i 57 §,

d. v. s. den stämma där redovisningshandlingarna skola framläggas och be­

handlas. Systemet med flera ordinarie stämmor varje år har blivit alltmera

sällsynt och, där det förekommer, torde undantagslöst i stadgarna angivas

vilka ärenden som skola förekomma å de olika stämmorna. Därigenom

iastslås vilken stämma som blir att anse som stämma enligt 57 §. Stadgarna

torde vidare regelmässigt innehålla bestämmelser angående den ungefärliga

tiden för ordinarie stämma.

På grund av det anförda synes till en början vara obehövligt att bibehålla

den nuvarande föreskriften att stadgarna skola angiva, hur ofta ordinarie

stämma skall hållas. Att stadgarna skola innehålla en närmare bestämning

av tiden för stämma som avses i 57 §, exempelvis såsom enligt aktiebolags­

lagen till viss månad eller två på varandra följande månader, kan vara av

visst värde för att förebygga att medlemmarna förbise kallelser till stäm­

ma och därigenom utsättas för risken av överrumpling. Å andra sidan ha

olägenheter av att föreningslagen saknar regler härom icke försports och

jämväl den av utredningen föreslagna föreskriften i detta hänseende synes

därför kunna undvaras. Såsom ytterligare skäl härför må framhållas, att i

departementsförslaget 57 § 1 mom. föreskrives att den ifrågavarande stäm­

man skall hållas inom sex månader eller den kortare tid efter räkenskaps­

årets utgång som kan vara bestämd i stadgarna.

Under punkt 9 av 6 § i departementsförslaget har upptagits föreskrift

angående sättet för kallelse till föreningsstämma in. m. Föreskriften lägger

ej hinder i vägen för att stadgarna uppställa olika villkor för kallelse till

föreningsstämmor och s. k. distriktsmöten. Gives ej särskild bestämmelse

beträffande kallelser till dylika möten, ligger det emellertid nära till hands

alt analogivis tillämpa föreskrifterna om kallelse till föreningsstämma. Reg­

ler om minimitid för kallelse givas i 60 §. Att tynga lagtexten med en hän­

visning till sagda paragraf synes ej lämpligt.

Departementsförslaget 6 § 10 innehåller de av utredningen föreslagna

Kungl. Maj.ts proposition nr ³⁴.

Kungl. Maj:ts proposition nr

34

.

93

bestämmelserna att i stadgarna skola angivas dels de grunder, enligt vilka

skall förfogas över uppkommen vinst, dels ock huru vid föreningens upp­

lösning skall förfaras med föreningens behållna tillgångar. Sistnämnda före­

skrift medför att regeln i 60 § FL rörande skifte mellan medlemmarna av

överskott efter likvidation saknar motsvarighet i förslaget.

I förevarande sammanhang vill jag som min åsikt framhålla, att det icke

synes ägnat att leda till ökad överskådlighet om i en särskild paragraf an-

gåves vilka bestämmelser i lagen som äro av tvingande natur.

7 §•

Paragrafen motsvarar 8 § gällande föreningslag. Enligt detta lagrum

skall ekonomisk förenings firma innehålla ordet »förening» och därjämte

orden »utan personlig ansvarighet» resp. »med begränsad personlig an­

svarighet» eller förkortning härav (vanligen »u. p. a.» resp. »m. b. p. a.»).

De nämnda tilläggen bli, framhålles i betänkandet, överflödiga till

följd av att bestämmelser om föreningar med begränsad personlig ansvarig­

het icke intagits i förslaget. I stället hade det ansetts lämpligt att av fir­

man framgår, att en förening är registrerad. På grund härav hade i ut­

redningens förslag, 8 § första stycket, upptagits stadgande av innehåll att

registrerad förenings firma skall innehålla orden »registrerad» och »för­

ening» eller någon av förkortningarna »reg. för.» eller »r. f.».

I 8 § andra stycket av utredningens förslag har upptagits regeln i 8 § andra

stycket FL att ordet »bolag» eller eljest något som betecknar ett bolagsför­

hållande ej må intagas i firman på sådant sätt, att därav kan föranledas det

misstag, att firman innehaves av ett bolag.

Bestämmelsen i 8 § tredje stycket FL, att firman skall tydligt skilja sig

från andra hos samma myndighet förut registrerade ännu bestående för-

eningsfirmor, har med någon redaktionell jämkning upptagits i 8 § tredje

stycket av utredningens förslag.

Utredningen framhåller, att det icke borde tillåtas annan än registrerad

förening att ge sig sken av att intaga den ställning som tillkommer en

jämlikt lagen registrerad förening. I enlighet härmed hade föreslagits ett

nytt stadgande av innehåll att annan än registrerad förening ej må i sin

firma använda orden »registrerad» och »förening» eller förkortning därav

(8 § sista stycket). Förseelse häremot borde medföra straff (110 § 7).

I det yttrande, som avgivits av

länsstyrelsen i Gotlands län,

förordas

att nuvarande firmabeteckningen för ekonomiska föreningar måtte bibe­

hållas dels emedan förkortningen »u. p. a.» ingått i det allmänna medve­

tandet såsom ett kännetecken på en ekonomisk förening dels för att und­

vika två olika system för de registrerade föreningarnas benämning. Läns­

styrelsen åberopar att enligt förslaget till promulgationslag redan registre­

rad förenings firma må bibehållas oförändrad samt att det karakteristiska

för en registrerad förening fortfarande skulle vara att det ekonomiska an­

svaret icke vore personligt.

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare

anser förkortningen

»r. f.» för kort; den angåve för en utomstående i varje fall icke omedel­

bart vad som därmed avsåges.

Beträffande andra stycket av 8 § i utredningens förslag bär

länsstyrelsen

i Jämtlands län

ansett att ett ovillkorligt förbud borde uppställas att i fir­

man intaga ordet »bolag» eller eljest något, som betecknar ett bolagsför­

hållande. I samma riktning uttalar sig

svenska bankföreningen.

Svenska turistföreningen

har förordat ett förtydligande av bestämmelsen

i sista stycket så att det stode fullt klart att alla föreningar ägde rätt att

begagna ordet »förening». I samma riktning uttala sig

tre länsstyrelser.

Departementschefen. I

ett remissvar har förordats, att den nuvarande

tirmabeteckningen u. p. a. måtte bibehållas. Den omständigheten att försla­

get saknar regler om föreningar in. b. p. a. synes emellertid tala för att en

ny beteckning väljes för de föreningar som registreras enligt nya lagen.

Härför kan även åberopas att förslaget i jämförelse med gällande lag upp­

ställer nya eller ändrade villkor för registrering och att det fördenskull sna­

rare är en fördel att en annan beteckning väljes för de föreningar som re­

gistreras enligt den nya lagen.

Utredningen har föreslagit att registrerad förenings firma skall inne­

hålla orden »registrerad» och »förening» eller viss förkortning härav. Med

hänsyn bl. a. därtill att departementsförslaget åsyftar endast ekonomiska

föreningar och ej därjämte ideella föreningar torde i stället orden »ekono­

misk förening» böra ingå i firmabeteckningen. En lämplig förkortning

av denna benämning synes vara »ek. för.». Förevarade paragraf har avfat­

tats under beaktande av det nu sagda.

Bestämmelsen i paragrafens sista stycke har, i anledning av påpekan­

de i några remissvar, givits en lydelse som tydligt utmärker att använ­

dande i firma av ordet »förening» ej skall vara förbehållet registrerade

ekonomiska föreningar.

Utöver vad som framgår av det sagda har jag ej funnit skäl frångå utred­

ningens förslag.

8 och 9 §§.

Förevarande paragrafer motsvara 6 § och 74 § andra stycket FL. I utred­

ningens förslag ha motsvarande bestämmelser upptagits under 9 §.

Enligt 9 § 1 mom. utredningens förslag skall ansökan om för­

enings registrering göras av styrelsen, d. v. s. av beslutfört antal ledamöter.

Vid ansökningen skola fogas dels två av notarius publicus eller minst två

styrelseledamöter bestyrkta exemplar av föreningens stadgar, dels ock av­

skrift av protokoll vid sammanträde med föreningens medlemmar, utvisan­

de att stadgarna blivit antagna, samt av protokoll eller annan handling var­

av framgår att styrelse och revisorer utsetts. Registreringsansökningen skall

innehålla försäkran av styrelsen bl. a. därom att medlemmarnas antal upp­

går till det i förslaget föreskrivna lägsta antalet.

Kungl. Maj.ts proposition nr ³⁴.

95

Ansökningen skall vidare enligt 9 § 2 mom. innehålla uppgifter om för­

eningens postadress samt om styrelseledamöternas namn, medborgarskap

och hemvist m. in.

Det må anmärkas, att utredningen i 114 § föreslagit en bestämmelse av

innehåll att avskrift, varom i lagen förmäles, skall vara till riktigheten be­

styrkt av två personer.

Mot de sålunda föreslagna bestämmelserna ha i yttrandena fram­

ställts vissa erinringar.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län

anser, att av lagtexten

bör framgå att med »styrelsen» åsyftas beslutför styrelse.

Länsstyrelsen i Hallands län

ifrågasätter nödvändigheten av kravet att

avskrifterna av stadgarna skola vara styrkta av notarius publicus eller

minst två styrelseledamöter. Särskilt med hänsyn till kravet att ansökan

om registrering skall undertecknas av föreningens styrelse och avskriften

av stadgarna utgöra en bilaga till sagda ansökan, syntes det tillräckligt att

stadgeexemplaren bestyrktes av två personer.

Smålands och Blekinge handelskammare

håller före, att den protokolls­

avskrift, som vore avsedd att styrka att stadgarna blivit antagna å för-

eningssammanträde, borde vara bestyrkt på samma sätt som stadgarna.

Vidare har beträffande den försäkran, som avses i 9 § 1 inom.,

länsstyrel­

sen i Älvsborgs län

funnit det vara tillfyllest att densamma avgåves av två

styrelseledamöter. Då enligt förslaget stadgarna kunde bestyrkas av två

styrelseledamöter, syntes även nämnda försäkran kunna lämnas av två leda­

möter.

Länsstyrelsen i Uppsala län

har påpekat, att förslaget ej stadgar skyl­

dighet att beträffande styrelseledamöter och suppleanter ange yrke eller

titel. Länsstyrelsen hade ofta nödgats komplettera inkommande anmälning­

ar i detta avseende. En uttrycklig föreskrift på denna punkt borde lämnas

i lagen och icke blott intagas i tillämpningsföreskrifter.

Slutligen har

överståtliållaråmbetet

funnit det vara av värde att jämväl

föreningar registrerade enligt äldre lag bleve pliktiga att anmäla postadress.

Departementschefen.

Ansökan om förenings registrering bör såsom för

närvarande är fallet göras av föreningens styrelse, d. v. s. av beslutför sty­

relse. Det torde ej vara erforderligt att i lagtexten intaga förklaring att

med styrelsen åsyftas beslutför styrelse.

Enligt gällande lag skola de exemplar av stadgarna, som skola bifogas

registreringsansökningen, vara bestyrkta av notarius publicus eller av samtliga

styrelseledamöterna. Samma krav uppställes i fråga om de avskrifter av

vilka skall framgå alt stadgarna blivit antagna och att styrelse utsetts.

Utredningens förslag innebär i dessa hänseenden en lättnad såtillvida att

det skall vara tillfyllest att de vid ansökningen fogade avskrifterna äro be­

styrkta av två personer (jfr förslaget 114 §), dock att stadgeexemplaren

skola vara bestyrkta av notarius publicus eller två styrelseledamöter. Jag

har ej funnit skäl frångå detta förslag.

1 ett remissvar ifrågasättes, om det icke kunde anses tillräckligt att den

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 3i.

försäkran, som enligt förslaget skall avgivas rörande antalet medlemmar i

föreningen in. m., avgåves av två styrelseledamöter. Med hänsyn till frågans

betydelse och då utredningens krav att styrelsen (beslutför styrelse) skall

avgiva ifrågavarande försäkran i praktiken ej lärer medföra svårigheter

bl. a. med hänsyn därtill att denna försäkran i allmänhet torde kunna läm­

nas i själva registreringsansölcningen, vilken i allt fall skall undertecknas

av beslutför styrelse, har utredningens förslag på denna punkt synts böra

godtagas.

Att i lagen intaga bestämmelse om skyldighet att i ansökningen uppgiva

yrke eller titel för styrelseledamöter och suppleanter finner jag icke nöd­

vändigt.

Bestämmelserna i förevarande ämnen ha införts i departementsförslaget

8 och 9 §§.

Med anledning av uttalandet i ett remissvar om angelägenheten för re-

gistreringsmyndigheterna att erhålla uppgift å postadress för redan regi­

strerade föreningar har i promulgationslagen införts ett stadgande rörande

viss skyldighet för äldre föreningar att till registret anmäla föreningens

postadress.

Medlemsförteckning.

10

§.

I denna paragraf i förslaget, som motsvarar 9 § gällande föreningslag, gi­

vas regler rörande förteckning över föreningens medlemmar och dess inne­

håll. Förteckningen föreslås kunna bestå av betryggande lösblads- eller

kortsystem.

Enligt 10 § andra stycket i förslaget åligger det styrelsen att hålla medlems-

förteckningen tillgänglig för envar som vill taga kännedom om densamma.

Skyldighet för förening att utfärda insats- eller andelsbevis finnes för

närvarande icke stadgad. I betänkandet uttalas att det ofta vore av

intresse för medlem att kunna styrka huru många insatser han ägde. Ut­

redningen hade därför föreslagit en bestämmelse av innehåll att medlem

vore berättigad att på begäran erhålla skriftlig uppgift av föreningen om

medlemskapet och av honom gjorda insatser.

I yttrande av

länsstyrelsen i Malmöhus län

förordas den föreskrif­

ten att insatsbevis alltid skall tillhandahållas medlem. Det kunde nämligen

anses höra till god sed att medlem erhölle dylikt bevis.

Departementschefen.

Utfärdande av insatsbevis torde visserligen vara ofta

förekommande inom ekonomiska föreningar. Någon anledning att ålägga

föreningarna skyldighet att även utan att medlemmen det begärt utfärda

sådant bevis torde emellertid ej föreligga. Bestämmelse om obligatorisk skyl­

dighet i detta avseende kan givetvis intagas i stadgarna. Det bör understry­

kas att, såsom framhålles i betänkandet, skriftlig uppgift av föreningen

97

om medlemskap och insatser till sin natur allenast är en bevishandling,

vars företeende icke erfordras för att medlemmen skall kunna göra gäl­

lande rättighet på grund av insatser i föreningen.

Även i vad angår paragrafens innehåll i övrigt anser jag mig böra biträda

utredningens förslag.

Kiingl. Maj.ts proposition nr 3b.

Medlems intagande och avgång.

I förevarande avdelning upptagas bestämmelser motsvarande stadgandena

i 10—17 §§ FL. Den situation som uppkommer då förvärvare av andel ej

antages till medlem har reglerats på ett från gällande lag avvikande sätt

(13 § första stycket), önskvärdheten att i viss mån kunna knyta andel vid

fastighet eller rörelse har föranlett särskild bestämmelse (13 § andra styc­

ket). En nyhet i förslaget är stadgandet i 11 § rörande de ekonomiska för­

eningarna såsom i princip öppna sammanslutningar.

11

§.

Enligt 10 § första stycket FL gäller, att ekonomisk förening när som

helst må antaga nya medlemmar och att det ankommer på styrelsen att

pröva fråga om medlems antagande. Är i stadgarna annorlunda bestämt,

lände det till efterrättelse. I paragrafens andra stycke föreskrives att ingen

må antagas till medlem annorledes än efter egenhändigt undertecknad an­

sökning.

I betänkandet framhålles, att den nuvarande regeln angående nya

medlemmars intagande ej vore tvingande och att en ekonomisk förening

sålunda för närvarande kunde genom bestämmelser i stadgarna göras till

en från början sluten samfällighet. Denna mot föreningarnas natur stri­

dande ståndpunkt borde ej bibehållas. Utredningen förordade därför, att

den allmänna bestämmelsen rörande medlemmars antagande gjordes i prin­

cip tvingande. Föreskrift hade i enlighet härmed upptagits av innehåll att

genom bestämmelse i stadgarna eller annorledes inträde ej finge oskäligt

försvåras. Om stadgarna innehölle bestämmelser stridande mot den angivna

principen, skulle registrering av föreningen vägras. Ett åsidosättande av

grundsatsen om fri inträdesrätt borde kunna dragas under domstols prov­

ning.

Förevarande paragraf i utredningens förslag innehåller vidare, i anslut­

ning till gällande rätt, föreskrift att ansökan om inträde avgöres av styrel­

sen, där ej annorlunda är bestämt i stadgarna. Däremot har regeln i 10 §

andra stycket FL, att ansökan om medlemskap skall vara egenhändigt un­

dertecknad, icke upptagits i utredningens förslag. I betänkandet anföres

härom, att medlemmar mycket ofta antoges utan skriftlig ansökan. Natur­

ligtvis kunde dock i stadgarna införas krav på skriftlig ansökan.

Den av utredningen i 11 § andra stycket föreslagna regeln, att genom be­

stämmelse i stadgarna eller annorledes inträde i föreningen ej må oskäligt

7 Bihang till riksdagens protokoll 1951. i samt. Nr 3b.

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

försvåras, har i flertalet remissyttranden tillstyrkts eller lämnats

utan erinran. Ett tjugutal remissinstanser förorda vissa kompletteringar av

utredningens förslag på denna punkt eller förklara sig direkt avstyrka för­

slaget, på sätt framgår av följande redogörelse.

Länsstyrelsen i Kristianstads län

har uttalat, att en föreskrift därom att

en sammanslutning för att kunna registreras som förening skulle vara öp­

pen torde få mycket liten praktisk betydelse. Länsstyrelsen yttrar härom

vidare:

Under de senaste tre åren har länsstyrelsen endast i ett par fall förelagts

stadgar, av vilka framgått att föreningen varit sluten. Otvivelaktigt hava

emellertid ett relativt stort antal föreningar, som under dessa år inregistre­

rats, varit slutna utan att detta förhållande kunnat utläsas av stadgarna.

Några större möjligheter att förhindra dessa föreningars registrering förelig­

ger sålunda icke och torde väl, därest registrering av sådan förening sker,

förhållandet endast i undantagsfall komma till registreringsmyndighetens

kännedom. För övrigt synas föreningarna i stadgarna äga intaga bestäm­

melse om medlemmarnas minimi- och maximiantal, vilket otvivelaktigt kom­

mer att för registreringsmyndigheten medföra svårigheter vid avgörandet av

huruvida en förening är att anse som öppen eller sluten och ytterligare för­

ringa värdet av denna gränsdragning. Länsstyrelsen anser vidare, även om

ett sådant förhållande med hänsyn till begreppsbestämningen i 2 § av ut­

redningens förslag måste bliva sällsynt, det vara tvivelaktigt om registrering

bör förvägras en förening, som fyller alla anspråk frånsett ett krav på öp­

penhet, då upprätthållandet av ett sådant krav, bortsett från vad utred­

ningen anfört, knappast kan anses sakligt motiverat. Länsstyrelsen kan där­

för "icke biträda förslaget om kravet på öppenhet såsom villkor för registre­

ring.

Länsstyrelsen i Västerbottens län

har ansett, att ifrågavarande regel bor­

de utgå ur förslaget, samt till stöd härför anfört:

Det torde strida mot en utbredd rättsuppfattning att en person skall kun­

na tilltvinga sig medlemskap i en ekonomisk förening mot föreningsmed­

lemmarnas önskan. Föreningen kan därigenom tillföras medlemmar, som

inverka störande på föreningens verksamhet. Något verkligt allmänt in­

tresse att hindra en förening att uppställa de krav, föreningen själv anser

lämpliga, för vinnande av medlemskap synes ej föreligga. Därjämte må

framhållas att föreskriften lätt kan bli föremål för olika tolkning hos de

olika registreringsmyndigheterna.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län

och

advokatsamfundets styrelse

av­

styrka likaledes att för en sammanslutnings registrering som förening skulle

krävas att föreningen är öppen. Advokatsamfundets styrelse framhåller

bl. a. att gränsen mellan öppna och slutna associationer i praktiken måste

bli flytande samt att slutna kooperativa föreningar nu kunna förekomma

och även ha förekommit.

Skånska lantmännens centralförening u. p. a.

uttalar, att fragan om en

förening skall vara öppen eller icke borde som hittills överlämnas till före­

ningsstämmans eller styrelsens avgörande. Enahanda ståndpunkt intages av

föreningen skånska andelsslakterier u. p. a.

99

Lantbruksförbundet

yttrar i förevarande ämne:

Det torde få förutsättas, att denna bestämmelse icke betager styrelsen

frihet att vägra inträde i sådana fall, där uteslutningsgrund föreligger. I

vissa fall, exempelvis då en notorisk motståndare till föreningen ansöker

om inträde, och styrelsen finner sannolikt, att han såsom medlem skulle

komma att skada föreningen, torde behov föreligga att kunna vägra in­

träde, även då dylik uteslutningsgrund icke föreligger. Förbundet vill där­

för tolka uttrycket »oskäligt» på sådant sätt, att en person kan vägras in­

träde i föreningen, om hans medlemskap på grund av föreningens förhål­

landen eller den inträdessökandes i ord eller handling ådagalagda inställ­

ning till föreningen eller dess verksamhet kan förväntas vålla föreningen

eller dess medlemmar skada eller olägenhet av någon betydenhet. Härige­

nom skulle såvitt förbundet kan finna å ena sidan icke göras intrång på

den grundläggande principen om föreningarnas öppenhet och å den andra

möjliggöras för styrelsen (stämman) att värja sig mot att personer, som

kunna väntas vålla föreningen skada eller åstadkomma irritation bland med­

lemmarna, tilltvinga sig medlemskap.

Länsstyrelsen i Jönköpings län

och

bygdegårdarnas riksförbund

framhålla

liknande synpunkter.

Riksförbundet landsbygdens folk

ifrågasätter, om den ändring som in­

nefattas i 11 § andra stycket vore behövlig för att avgränsa föreningarna

från andra associationer, men förklarar att förbundet ej ville motsätta sig

bestämmelsen om densamma erhölle en rimlig tolkning.

Skånes handelskammare

anför:

Mot förslaget att göra den allmänna bestämmelsen rörande medlemmars

antagande tvingande, vilket innebär att i förenings stadgar ej må stad­

gas hinder mot nya medlemmars inträde, har handelskammaren i princip

icke något att invända. Enligt handelskammarens mening kan dock grund­

satsen om fri inträdesrätt icke tillämpas undantagslöst för alla ekonomiska

föreningar. I mindre föreningar exempelvis sådana som hingstföreningar,

traktorföreningar och betesföreningar låter det sig nämligen av praktiska

skäl icke göra att intaga annat än ett begränsat antal medlemmar. Med

tanke på dylika fall vill handelskammaren därför förorda, att paragrafen

kompletteras med bestämmelse, enligt vilken vederbörande länsstyrelse

medgives att under vissa klart angivna förutsättningar bevilja förening

rätt att i stadgarna intaga föreskrift, vilken begränsar den fria inträdes-

rätten.

Liknande synpunkter framhållas av

länsstyrelsen i Malmöhus län, Stock­

holms handelskammare, handelskammaren i Gävle

och

Sveriges industri­

förbund.

Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

finner

bestämmelsen att medlemskap i ekonomisk förening i princip skall stå

öppen för envar vara synnerligen betänklig för bostadsrättsföreningarna,

önskemålet vore där att flera medlemmar icke skulle finnas än de som in­

nehade bostadsrätter. Förbundet anför vidare härom:

Jämlikt bostadsrättsföreningslagen äger styrelsen att fritt pröva ansökan

om medlemskap och det synes icke föreligga skäl för att denna prövning

skall kunna begränsas genom generell föreskrift i föreningslagen. Tvärtom

synes uttryckligt stadgande böra upptagas av innehåll, atl hinder icke mö­

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

100

Kungl. Maj.ts proposition nr ³⁴.

ter mot att göra bostadsrättsförening till sluten organisation. Skulle så icke

ske komma stadgandena i 7 och 24 §§ bostadsrättsföreningslagen icke att

rätt överensstämma med 11 § i lagförslaget.

Enahanda ståndpunkt intages av

svenska riksbijggen.

Kooperativa förbundets styrelse

yttrar i förevarande ämne:

Inom konsumentkooperationen förekommer det i rätt stor omfattning att

fastighetsföreningar bildats av konsumtionsföreningar. Dessa fastighets-

föreningar driva uthyrningsverksamhet. Det hade enligt styrelsens mening

framstått såsom önskvärt, att lagförslaget kunnat inrymma möjligheter att

få dylika fastighetsföreningar, ägda av ekonomiska föreningar, registrera­

de trots att desamma äro slutna. Styrelsen vill emellertid med hänsyn till

svårigheterna att tillgodose utredningsmannens i och för sig väl motiverade

syfte, därest undantag i viss utsträckning skulle beviljas för slutna fastig­

hetsföreningar, icke påyrka ett sådant undantag.

Västergötlands och norra Hallands handelskammare

finner 11 § andra

stycket ägnad ställa registreringsmyndigheten inför prövningen av frågor,

som det borde ankomma på domstol att avgöra. I enlighet med vad som

anfördes i motiven borde därför hellre fastslås att ett åsidosättande av

grundsatsen om fri inträdesrätt kunde dragas under domstols prövning.

Länsstyrelserna i Älvsborgs

och

Hallands län

uttala sig i samma riktning.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län

yttrar:

Länsstyrelsen kan för sin del icke finna lämpligt att registreringsmyn­

digheten skulle ha att vid handläggning av ett

registreringsärende

ingå i

sådan skälighetsprövning som här avses. Stora olägenheter kunna tänkas

uppstå för en förening för det fall att registreringsmyndigheten finner sig

icke kunna godkänna bestämmelsen och på grund därav avslår ansökning­

en. Skall prövningen verkställas av länsstyrelsen, torde förfarandet böra

ordnas så, att föreningen — före beslut om antagande av stadgarna — till

länsstyrelsen i särskild ordning ingiver ansökan om godkännande av en till­

tänkt bestämmelse. Emellertid förhåller det sig så som i motiven anföres,

att ett åsidosättande av grundsatsen om fri inträdesrätt i en förening med

antagna

stadgar lärer kunna dragas under domstols prövning. Det synes

länstyrelsen då kunna ifrågasättas, om icke för likformighetens skull även

prövningen av stadgars godkännande i förevarande hänseende borde vara

en domstolsfråga. Oaktat det skulle kunna anses mindre lämpligt att i Jag­

texten intaga en uppräkning av de undantag som här må komma i fråga,

vill länsstyrelsen föreslå att 11 § andra stycket i den del det här berörts

omarbetas på det sättet att där klart och tydligt angivas de villkor för med­

lems antagande, som må få intagas i stadgarna. Därjämte synes det önsk­

värt att i förslaget jämväl intages uttrycklig bestämmelse om rätten för

inträdessökande att draga fråga om vägrat medlemskap under domstols

prövning.

Beträffande förevarande paragraf må vidare nämnas att

länsstyrelsen i

Kopparbergs län

framhållit, att enligt 14 § av utredningens förslag i stad­

garna kunde föreskrivas, att uppsägning skulle ske skriftligen. I 11 § där­

emot angåves icke någon motsvarande möjlighet att i stadgarna kräva skrift­

lig inträdesansökan, oaktat motiveringen tydde på sådan möjlighet. Någon

anledning till olikhet vid utformningen av de båda paragraferna torde icke

föreligga.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

intager samma ståndpunkt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

101

Kooperativa förbundets styrelse

har i detta ämne anfört:

Förslaget är icke tvingande i fråga om att inträdes- eller utträdesansökan

skall vara skriftlig. Några av de konsumtionsföreningar, som yttrat sig till

kooperativa förbundet över lagförslaget, ha framhållit önskvärdheten av

att nu gällande föreningslags bestämmelser i förevarande avseende bibe­

hållas. Styrelsen ansluter sig till denna uppfattning. Det kan visserligen

göras gällande, att vissa bekvämlighetsskäl tala för att medlemmarna icke

skola behöva ingiva skriftlig ansökan. Erfarenheten ger emellertid vid han­

den, att det här rör sig om en mycket obetydlig formalitet. Den större säker­

het som för alla parter vinnes genom att ansökan är skriftlig synes vida

överväga de olägenheter, som eventuellt tala för en uppmjukning av gäl­

lande lag på denna punkt. Enligt styrelsens mening skulle ett frångående

av de tvingande bestämmelserna i föreningslagen i nu förevarande hän­

seende vara ägnat att öppna möjligheter till tvister. Då utredningsman­

nen icke synes betrakta denna detalj såsom annat än en ren lämplighets-

fråga, får styrelsen bestämt förorda att gällande lagbestämmelser icke för­

ändras på denna punkt. Styrelsen får sålunda yrka, att det i såväl 11 §

som 14 § föreskrives, att ansökan skall göras skriftligen.

Departementschefen.

Att i lagen som princip fastslå att de ekonomiska

föreningarna skola vara öppna, d. v. s. medgiva inträde av nya medlemmar,

är otvivelaktigt av betydande värde. För enskilda personer kan nämligen

föreligga stort intresse av att deltaga i en förenings verksamhet eller begagna

dess tjänster. Det kan stundom vara ett villkor för vederbörandes utkomst­

möjligheter, att han icke utestänges från att vinna medlemskap i en före­

ning.

Å andra sidan bör framhållas att de ekonomiska föreningarna rymma sins­

emellan tämligen olikartade grupper och att i fråga om många särskilt mind­

re föreningar befogade invändningar kunna resas mot att utanför förening­

en stående kunna tilltvinga sig medlemskap. Vidare lära föreningar i all­

mänhet icke kunna betagas möjligheten att uppställa olika slags villkor för

intagande av nya medlemmar, exempelvis drivande av jordbruk, visst yrke,

bosättning på viss ort e. d.

Ehuru principen om öppenhet icke fastslagits i lagstiftningen för de eko­

nomiska föreningarna, har principen dock i avsevärd utsträckning tillämpats

av de kooperativa föreningarna. En bidragande orsak härtill torde vara att

som villkor för att en förening i beskattningsavseende skall anses såsom

kooperativ och komma i åtnjutande av vissa skatteförmåner enligt kom­

munalskattelagen (punkt 12 av anvisningarna till 29 §) gäller bl. a. att

föreningen är öppen. Härmed förstås icke blott att den enligt sina stadgar

är berättigad att när som helst antaga nya medlemmar utan också att den fak­

tiskt visar sig villig att antaga till medlem var och en, som är bosatt inom

föreningens verksamhetsområde eller tillhör dess angivna verksamhetskrets,

förbinder sig alt följa föreningens stadgar och beslut och som därjämte skä­

ligen kan antagas komma att som medlem bidraga till förverkligandet av

föreningens i stadgarna angivna syfte.

I detta sammanhang må anmärkas, att i fråga om vissa föreningar för till­

102

Kungl. Maj:ts proposition nr

34

.

varatagande av medlemmarnas gemensamma yrkesangelägenheter i praxis

givits uttryck för den uppfattningen att föreningarna böra vara öppna för dem

som tillhöra den ifrågavarande yrkesgruppen. Huruvida en motsvarande

princip skulle vinna erkännande beträffande ekonomiska föreningar, som

kunna sägas intaga en monopolliknande ställning, är en fråga, vartill praxis

icke tagit ställning.

Med hänsyn till det anförda finner jag att — även om ett stort antal eko­

nomiska föreningar frivilligt tillämpa öppenhetens princip — det skulle

vara av värde att denna grundsats upptoges i lagstiftningen. Att principen

uttryckligen fastslås kan såsom förut nämnts vara av betydelse i första hand

för den enskilde som har ett berättigat intresse av att inträda som medlem i

en ekonomisk förening. Vidare skulle härigenom ytterligare markeras skill­

naden mellan de ekonomiska föreningarna och aktiebolagen. Jag finner det

ej heller väl förenligt med den ekonomiska föreningens begrepp, sådant det

utformats i förslaget, att föreningarna skola kunna vara slutna associa­

tioner.

Av vad jag i det föregående anfört framgår att en lagregel, varigenom

skulle fastslås de ekonomiska föreningarnas natur av öppna associationer,

måste förses med undantag i olika hänseenden. Utformningen av en sådan

lagregel möter med hänsyn till föreningarnas skiftande karaktär avse­

värda svårigheter. Vissa föreningar äro nämligen av den karaktär att en be­

gränsning av medlemsantalet eller medlemskretsen är nödvändig eller åt­

minstone berättigad. Detta är exempelvis fallet med bostads- eller bostads­

rättsföreningar, mejeriföreningar, hingstföreningar och betesföreningar. En

begränsning av medlemskretsen kan även vara betingad t. ex. därav att en

förening ämnar utverka statsbidrag för vars erhållande gälla särskilda vill­

kor i fråga om medlemskap e. d. Vidare måste möjlighet att vägra inträde

alltid föreligga beträffande personer som kunna förväntas komma att mot­

arbeta föreningens verksamhet eller dess syfte. Slutligen är att märka att

bestämmelser för att förhindra slutna föreningar bli illusoriska om de alle­

nast träffa stadgeföreskrifter. De böra även åsyfta föreningens och därvid

främst styrelsens sätt att tillämpa öppenhetens princip.

I flera remissyttranden har ifrågasatts, om den av utredningen föreslag­

na regeln, att genom bestämmelse i stadgarna eller annorledes inträde i

föreningen ej må oskäligt försvåras, medgåve en sådan tolkning att undan­

tag från öppenhetskravet i erforderlig utsträckning bereddes föreningarna.

En omarbetning av föreskriften synes även enligt min mening böra ske och

därvid jämväl beaktas att föreskriften mera direkt bör taga sikte på att

densamma skall utgöra ett mot föreningens förvaltande och beslutande or­

gan riktat förbud. I stället för den av utredningen föreslagna bestämmel­

sen upptager sålunda departementsförslaget, 11 § första stycket, stadgande

av innehåll att förening icke må vägra nya medlemmar inträde, såframt ej

med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet eller

föreningens syfte eller annan orsak särskilda skäl därtill äro. Med denna av­

fattning torde tillgodoses de i en del remissyttranden framförda önskemålen

rörande undantag från öppenhetskravet. Den föreslagna undantagsbestäm­

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

103

melsen lärer i främsta rummet bli av betydelse för föreningar av mindre

storlek. Densamma torde även kunna komma till användning för s. k. huvud-

föreningar, som bestå av underföreningar, med ändamål att tillgodose sär­

skilda intressen för sistnämnda föreningar eller deras medlemmar.

Tillämpningen av ifrågavarande föreskrift ankommer i första hand på

registreringsmyndigheterna, nämligen i den mån registrering sökes för före­

ningar, vilkas stadgar innehålla bestämmelser som begränsa möjligheten att

vinna medlemskap i föreningen. I övrigt äger utan uttrycklig lagregel en in-

trädessökande att draga fråga om vägrat medlemskap under domstols prov­

ning.

Jag vill i förevarande sammanhang beröra frågan om rätt för en förening

att utesluta medlem. Uteslutning kan ej ske på annan grund än som finnes

angiven i stadgarna (departementsförslaget 14 § andra stycket). Rätten att

vinna inträde skulle uppenbarligen bli illusorisk, därest uteslutning kunde

ske på grunder som stode i strid med öppenhetens princip, på sätt den kom­

mit till uttryck i nu förevarande paragraf. Det lärer därför ligga i sakens

natur att i stadgarna upptagen uteslutningsgrund som kan anses stå i strid

härmed icke må vinna tillämpning i nybildade föreningar. Registreringsmyn-

digheten bör i dylikt fall vägra förening registrering.

Att regeln i förevarande paragraf första stycket icke avses skola i all­

mänhet gälla redan registrerade föreningar framgår av 4 § 2 mom. förslaget

till promulgationslag.

Utredningens förslag upptager i överensstämmelse med gällande för­

eningslag föreskrift därom att förening när som helst må antaga nya med­

lemmar. Föreskriften synes obehövlig och har fördenskull ej medtagits i

departementsförslaget.

Den av utredningen föreslagna bestämmelsen att ansökan om inträde prö­

vas av styrelsen, där ej annorlunda är bestämt i stadgarna, återfinnes i de­

partementsförslaget förevarande paragraf andra stycket.

Föreskriften i gällande föreningslag att inträdesansökan, liksom utträ-

desanmälan, skall vara skriftlig lärer visserligen, i vart fall vid lagens till­

komst, ha uppfattats som en tvingande formföreskrift och härmed vinnes,

såsom framhållits från konsumentkooperativt håll, onekligen en större sä­

kerhet i frågor som röra medlemskapet i en ekonomisk förening. Å andra

sidan tala skäl för att undvika att i lagen införa sådana bestämmelser av

övervägande formell natur, som lika väl kunna, där de anses påkallade,

upptagas i föreningsstadgarna. Då nämnvärda olägenheter icke torde vara

förbundna med att, på sätt utredningen föreslagit, slopa det legala kravet

att ansökan om inträde liksom uppsägning till utträde skall vara skriftlig,

har jag sålunda funnit detta förslag kunna godtagas. Påpekas må, i anled­

ning av vad som anförts i två remissvar, alt bestämmelsen i 14 § förslaget, att

i stadgarna må föreskrivas att uppsägning skall ske skriftligen, är betingad

av att bestämmelsen framstår som ett undantag från huvudregeln i samma

paragraf angående medlems ovillkorliga rätt att uppsäga sig till utträde. Fn

motsvarande bestämmelse i nu förevarande paragraf synes med hänsyn till

dess utformning icke erforderlig.

104

Kungl. Maj.ts proposition nr

34

.

12

§.

13 § FL innehåller föreskrift därom, att avliden medlems make eller ar­

vinge är berättigad att i den avlidnes ställe inträda såsom medlem i för­

eningen, där ej annorlunda finnes bestämt i stadgarna. Utredningens

förslag upptager i 12 § dels föreskrift att avliden medlems make eller

arvinge är berättigad att i den avlidnes ställe inträda såsom medlem, så­

framt annat icke föranledes av stadgarna, dels ock bestämmelse att anmä­

lan om inträde skall göras senast sex månader efter medlemmens död eller,

om den i 15 § avsedda tiden för dödsboets avgång ur föreningen då ännu ej

inträffat, senast vid den tiden.

överståthållarämbetet

har i sitt yttrande framhållit, att den sålunda

stadgade fristen kunde bli begränsad till sex månader från dagen för döds­

fallet samt att det kunde befaras att denna tidrymd visade sig för knappt

tillmätt.

Departementschefen.

Den nuvarande grundsatsen om rätt för avliden med­

lems make eller arvinge att inträda såsom medlem i den avlidnes ställe an-

ser jag i likhet med utredningen böra bibehållas. Föreskriften härom i före­

varande paragraf första stycket departementsförslaget har emellertid givits

den förändrade avfattningen, att rätten att inträda som medlem tillagts den

å vilken den avlidnes andel övergått genom bodelning, arv eller testamente.

Därest avliden medlems make eller arvinge önskar i stället för den avlidne

inträda i föreningen, måste tydligen även enligt gällande rätt krävas att en

anmälan härom sker till föreningen. Huruvida anmälan skall göras inom

viss tid utsäges ej uttryckligen i lagen.

Om den avlidnes medlemskap icke övergår å den avlidnes make eller ar­

vinge, regleras de rättigheter och förpliktelser som i anledning av avgången

tillkomma rättsinnehavaren genom bestämmelserna i 15 § FL (16 § försla­

get). Avgången skall anses äga rum vid den räkenskapsavslutning som in­

faller efter den i 14 § FL (15 § förslaget) bestämda tiden (lägst en och högst

sex månader) efter medlemmens död. Den nyss angivna tidpunkten lärer

då också få anses utmärka den frist som enligt lagen står avliden medlems

make eller arvinge till buds för att anmäla inträde i den avlidnes ställe.

Fristen kan avsevärt variera, beroende på när under räkenskapsåret döds­

fallet inträffar och på stadgarnas bestämmelser.

Utredningens förslag att i lagen bör fastslås en tidsfrist för ifrågavarande

anmälan, som aldrig må vara mindre än sex månader efter dödsfallet, in­

nebär att den avlidnes make eller arvinge tillförsäkras skäligt rådrum. För­

slaget synes välgrundat och jag anser mig ej kunna tillstyrka en ytterligare

utökning av fristen.

13 §.

Det förhållandet att för närvarande andelsrätten i en förening kan över­

låtas utan samtidigt överförande av medlemskapet medför, framhålles i

betänkandet, uppkomsten av vissa svårlösta problem. Enligt 17 § FL

gäller visserligen, att om den som annorledes än genom arv eller giftorätt

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

105

förvärvat medlems andel ej vill inträda i föreningen eller vägras inträ­

de, han äger samma rätt till uppsägning som tillkommer medlem enligt

It § FL. När överlåtarens medlemskap i detta fall utslocknar är emellertid

oklart. Dessutom ålägges icke förvärvaren någon skyldighet att i den an­

givna situationen verkligen uppsäga andelen. Han torde kunna ha andelen

kvar hur länge som helst utan att inträda som medlem. Föreningsandelen

kan därigenom tjäna ett rent kapitalplaceringsintresse eller samma syfte

som aktien.

För att råda bot på angivna missförhållanden har i utredningens förslag,

13 § första stycket, upptagits stadgande av innehåll

att

den som efter över­

låtelse förvärvat medlems andel skall ansöka om inträde inom sex måna­

der därefter,

att

om han antages, han inträder som medlem i överlåtarens

ställe

samt att,

om han ej söker inträde eller ansökan avslås, han äger den

rätt som tillkommer avgången medlem enligt 16 §.

I paragrafens andra stycke har utredningen föreslagit bestämmelse därom

att i förening, där medlemskap är förbundet med ägande eller brukande

av fastighet eller drivande av rörelse, i stadgarna må upptagas föreskrift om

skyldighet för medlem att vid avyttring av fastighet eller rörelse eller vid

frånträde av arrende jämväl överlåta andel i föreningen. Har i enlighet med

sådan föreskrift överlåtelse ägt rum, skall enligt utredningens förslag för­

värvaren anses som medlem i överlåtarens ställe.

Mot den sålunda föreslagna bestämmelsen att under vissa förutsätt­

ningar förvärvare av fastighet eller rörelse automatiskt skulle bli med­

lem i överlåtarens ställe har i yttrande av

Smålands och Blekinge han­

delskammare

påpekats risken för en förening att på detta sätt erhålla med­

lem, vars intressen kunde strida mot föreningens. Med hänsyn härtill borde

styrelsen ha viss befogenhet att pröva det nya medlemskapet även i de fall

varom här vore fråga. Förslagsvis kunde bestämmelsen givas den avfatt­

ningen, att förvärvaren icke finge förvägras inträde såsom medlem i över­

låtarens ställe, med mindre särskilda skäl därför förelåge.

Handelskammaren har vidare anmärkt, att i förevarande paragraf begag­

nades uttrycket »medlems andel» under det att bl. a. i 7 § av utredningens

förslag (departementsförslaget 6 §) talades om medlemmarnas »insatser».

Terminologin borde enligt handelskammarens mening såvitt möjligt göras

enhetlig.

*

Departementschefen. Jag biträder vad utredningen föreslagit under första

stycket i förevarande paragraf.

Att den som förvärvat medlems andel samtidigt med förvärv av fastig­

het eller rörelse, vartill medlemskapet är knutet, skall anses som medlem i

överlåtarens ställe, förutsätter enligt utredningens förslag att stadgarna

innehålla föreskrift rörande skyldighet för den förutvarande medlemmen

att vid avyttring av fastighet eller rörelse eller vid frånträde av arrende

överlåta jämväl sin andel i föreningen. Vid sådant förhållande synes natur­

ligt att särskild prövning från föreningens sida av det nya medlemskapet icke

bör äga rum. Jag har följaktligen funnit mig kunna godtaga den av utred­

ningen föreslagna bestämmelsen, vilken införts i förevarande paragraf

andra stycket.

Med uttrycket andel åsyftas i lagtexten den på insatser grundade rätt av

ekonomisk natur som medlemmen har mot föreningen. Andelsrätten är så­

lunda ej liktydig med insatser i teknisk mening. Någon ändring beträffan­

de den av utredningen använda terminologin synes därför ej böra ske.

14 §.

Denna paragraf i utredningens förslag, som motsvarar 11 och

12 §§ FL, innehåller bestämmelser om medlems uppsägning till utträde ur

förening samt om medlems uteslutning. I förstnämnda hänseende inne­

bär förslaget bl. a. den ändringen i jämförelse med gällande rätt, att upp­

sägning ej ovillkorligen skall ske i skriftlig form. En förening äger emeller­

tid i stadgarna intaga bestämmelse om att uppsägning skall göras skrift­

ligen.

Befogenheten att på i stadgarna angiven grund utesluta medlem ur för­

eningen har föreslagits skola tillkomma föreningsstämman, såframt i stad­

garna ej är annorlunda föreskrivet.

I yttrande av

Smålands och Blekinge handelskammare

ifrågasättes

huruvida icke till förebyggande av missförstånd uppsägning obligatoriskt

borde ske skriftligen. Med hänsyn till de rättsverkningar, som följde ge­

nom uppsägningen, torde det jämväl vara lämpligt föreskriva, att namn­

teckningen skulle vara bevittnad.

Att även i annat remissvar förordas en ändring av utredningens förslag

i nu angiven riktning framgår av vad som anförts under 11 §.

Vidare bär beträffande förevarande paragraf

Västernorrlands och Jämt­

lands läns handelskammare

anfört att bestämmelserna om medlems frivil­

liga utträde eller uteslutning ur förening borde givas en avfattning, som

omöjliggjorde kränkning av hans rätt på bl. a. sådant sätt, att föreningen

kunde konfiskera hans andelar och uppkommen rätt till vinst i föreningen.

Därutinnan syntes föreskrifterna i 11 § andra stycket lagen om sambruks­

föreningar föredömliga.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län

har förordat en uttrycklig föreskrift därom

att endast föreningsstämman eller styrelsen ägde rätt att fatta beslut om

medlems uteslutande.

Departementschefen.

Enligt 11 § departementsförslaget har, av skäl som

där angivas, icke upptagits gällande föreningslags krav på att ansökan om

inträde i ekonomisk förening skall göras i skriftlig form. Anledning saknas

att intaga annan ståndpunkt i fråga om uppsägning till utträde ur förening.

Det blir alltså beroende på stadgarnas innehåll om uppsägning skall ske

skriftligen, liksom om i sådant fall medlemmens namnunderskrift skall

vara bevittnad.

I ett remissvar framhålles som önskvärt att genom lagbestämmelser för­

hindra att avgången medlems rätt kränkes bl. a. på sådant sätt att före­

ningen konfiskerar hans andelar och uppkommen rätt till vinst i förening­

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

Kungl. Maj:ts proposition nr ³⁴.

107

en. Härvid har åberopats den i sambruksföreningslagen för vissa fall stad­

gade skyldigheten för föreningen att lösa medlems andel. De regler som givas

i anslutning härtill bygga emellertid på den grundsatsen, att medlem i sam­

bruksförening vid avgång skall utfå det verkliga värdet av andelen. En mot­

svarande grundsats gäller ej för närvarande för ekonomiska föreningar i all­

mänhet och synes icke böra upptagas i lagstiftningen. Jag hänvisar till 15 §

gällande föreningslag (16 § 1 inom. departementsförslaget).

Den av utredningen föreslagna bestämmelsen rörande medlems uteslut­

ning, vilken bestämmelse redan berörts under 11 §, har upptagits i andra

stycket av förevarande paragraf. Befogenheten att på i stadgarna angiven

grund utesluta medlem synes ej, på sätt ifrågasatts i ett remissvar, ovillkor­

ligen böra förbehållas föreningsstämman eller styrelsen.

15 och 16 §§.

Dessa paragrafer innehålla regler rörande tiden för medlems avgång ur

föreningen och återbetalning i samband därmed av inbetalda insatser m. in.

Bestämmelserna överensstämma i sak med 14, 15 och 16 §§ FL.

Reservfond och vinstutdelning m. m.

17 §.

Utredningens förslag 17 § upptager stadganden om obligatoriska

avsättningar till reservfond. Härtill finnes ej motsvarighet i gällande för­

eningslag, som endast innehåller den bestämmelsen i fråga om fondavsätt­

ningar, att stadgarna skola angiva huru stor del av årsvinsten som minst

skall avsättas till reservfond och, i händelse reservfonden skall vara till be­

loppet begränsad, till vilket belopp densamma skall uppgå för att avsättning

av årsvinst ej skall behöva äga rum (7 § 7). Därjämte må nämnas, att enligt

18 § första punkten FL utdelning av vinst ej må göras i vidsträcktare mån

än att återstående tillgångarna, enligt föreningens behörigen granskade rä­

kenskaper, överskjuta skulderna med minst det belopp, som motsvarar guld-

na eller till betalning förfallna insatser, jämte reservfond.

Berörda regel om begränsning av vinstutdelningen innebär, framhålles i

b e t ä n 1c a n d e t, att täckning alltid bör finnas, förutom för verkliga skulder,

för det redan inbetalade eller till betalning förfallna insatskapitalet samt

för reservfond. Då emellertid föreningslagen saknade bestämmelser angåen­

de insatskapitalets och insatsernas storlek och betalning samt ej heller

föreslcreve någon obligatorisk lägsta avsättning till reservfond, medförde

utdelningsregeln icke någon garanti för att inom en förening tillskapades

ett »eget kapital». Lagen saknade över huvud bestämmelser syftande till

att en förening alltid skulle ha ett eget kapital.

Utredningen har lämnat en redogörelse för den ställning viss utländsk

lagstiftning intager till frågan om kapitalbildningen inom ekonomiska för­

eningar samt för innehållet i detta avseende av vissa svenska och utländska

s. k. mönsterstadgar (betänkandet s. 114—117) samt anför härefter bl. a.

följande:

En tillfredsställande kapitalbildning och konsolidering måste uppenbar­

ligen vara en angelägenhet av utomordentlig vikt för de ekonomiska för­

eningarna. Såväl för företagets delägare och borgenärer som för det all­

männa är det ett intresse att företaget äger nödig stabilitet och möjlighet

till utveckling. Inom de grenar av föreningsrörelsen, som nått en större ut­

veckling, har man sedan ganska länge arbetat för en planmässig anskaff­

ning av eget kapital. Enligt socialstyrelsens statistiska uppgifter över koo­

perativ verksamhet i Sverige år 1944 uppgick sålunda i konsumtionsför­

eningarna (i inskränkt bemärkelse) det egna kapitalet (insatskapital, re­

servfond och övriga fonder) till betydligt högre belopp än skulderna. Även

bortsett från andra fonder än reservfonden översteg det egna kapitalet de

verkliga skulderna. Vad jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse angår

utgjorde hos medlemmarna i riksorganisationerna (mejeri-, slakteri-, SLR-,

ägghandels- och skogsägareorganisationerna) det egna kapitalet 1946 sam­

manlagt omkring 30 % av balansomslutningen.

Vidare påpekar utredningen, att inom vissa andra grupper av föreningar

kapitalbehovet ej i lika hög grad tillgodosetts genom egna medel samt att

inom jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse anskaffningen av eget ka­

pital huvudsakligen skett genom inbetalning av insatser. Även om man nu­

mera kunde räkna med att föreningarna själva i stor utsträckning sörjde

för en önskvärd konsolidering, borde, fortsätter utredningen, lagregler i

ämnet icke saknas.

Frågan om föreningarnas konsolidering möter enligt utredningen delvis

andra problem än spörsmålet om aktiebolagens konsolidering. I detta av­

seende framhålles, att insatskapitalet i en ekonomisk förening ej vore ett

enligt lagen i företaget bundet kapital på samma sätt som aktiekapitalet.

Medlemmar ägde vid avgång som regel utfå sina insatser och nya medlem­

mar kunde inträda. Det enda verkligt bundna kapitalet utgjordes därför i

föreningarna av reservfonden. En stor reservfond torde mestadels i högre

grad trygga en förenings stabilitet och utvecklingsmöjligheter än ett stort

insatskapital. Den svaghet, som kunde sägas ligga däri att insatskapitalet

ej vore bundet, finge dock ej överdrivas. Föreningarnas stadgar innehölle

nämligen ofta bestämmelser, som i viss utsträckning begränsade medlems

rätt att utfå insatser vid utträde.

Efter diskussion av olika vägar att genom lagbestämmelser vinna ökad

säkerhet för att föreningarna ha tillgång till ett tillräckligt eget kapital av

nöjaktig beständighet, har utredningen stannat vid att föreslå den huvud­

regeln att föreningarna genom avsättningar av årsöverskotten skola upp­

bygga reservfonder till sådan storlek, att reservfonden jämte insatskapitalet

står i viss relation, enligt föreningens eget val, antingen till föreningens

tillgångar eller till dess (verkliga) skulder.

Vad den närmare utformningen av reservfondsreglerna beträffar har ut­

redningen framhållit att två frågor träda i förgrunden, den första hur fon­

den skall uppbyggas och den andra till vilket belopp fonden minst skall

^uPPgå, för att avsättningar ej längre enligt lagen skola vara obligatoriska.

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

109

I förstnämnda hänseende har utredningen betonat att en avsättning be­

räknad på årsvinsten lede av den svagheten att någon årsvinst stundom

ej komme till synes i vinst- och förlusträkningen, ehuru rörelsen gått till­

fredsställande. Till skillnad från aktiebolagen, som normalt hade till syfte

att till aktieägarna redovisa största möjliga vinst oberoende av verksam­

hetens art och som i regel gåve aktieägarna del i vinsten endast genom ut­

delning å aktierna, vore beträffande i vart fall de kooperativa föreningarna

syftet med verksamheten att stödja medlemmarna i deras egen hushållning

eller förvärvsverksamhet. Detta stöd lämnades ej genom utdelning å kapi­

tal inbetalt av delägarna -— även om ränta betalades å detta —- utan van­

ligen genom att föreningarna sökte anskaffa förbruknings- och produk­

tionsvaror samt avsätta alster av medlemmarnas produktion till så fördel­

aktiga villkor (priser) som möjligt. Denna strävan kunde taga sig uttryck

däri, att föreningarna tillhandahölle sina tjänster med så knapp vinstmar­

ginal, att någon nettovinst av betydenhet icke uppkomme, eller också däruti

— vilket åtminstone inom större företag vore det vanliga — att föreningarna

visserligen arbetade med betryggande vinstmarginal men när årsresultatet

kunde överblickas utbetalade större delen av överskottet till medlemmarna

i form av återbäring eller efterlikvid på under året försålda varor resp. in­

köpta produkter. Då denna utbetalning kunde bestämmas före bokslutet,

behövde någon nämnvärd nettovinst sålunda icke framkomma.

Utredningen har funnit, att en legal regel om fondering inom de ekono­

miska föreningarna borde baseras på avsättning från uppkommet överskott,

vare sig överskottet använts till utdelning före bokslutet eller redovisats

såsom nettovinst i detta. I enlighet härmed ha i utredningens förslag (17 §

1 mom. första stycket) upptagits bestämmelser dels därom att av för­

enings årsvinst, efter avdrag för vad som åtgår till täckande av möjligen

förefintlig förlust från föregående år, skall till reservfond avsättas minst

en tiondel, dels ock därom att avsättning skall ske med minst en tiondel

av sådan gottgörelse som på grund av rörelsens resultat tillgodoföres med­

lemmar eller andra i form av efterlikvider, återbäringar eller dylikt, även

om denna gottgörelse icke ingår i årsvinsten. Vidare föreslås stadgande av

innehåll att till reservfonden alltid skall läggas vad medlem vid avgång

ur föreningen icke återfår av sin insats.

Beträffande det minimum, vartill reservfonden och inbetalat insatskapital

skola uppgå för att reservfondsavsättningar icke skola vara obligatoriska

enligt lagen, har såsom huvudregel föreslagits en bestämmelse, innebärande en

kombination av aktiebolagslagens princip om avsättning tills det egna bund­

na kapitalet är lika stort som skulderna samt av sambruksföreningslagens

stadgande i 21 § andra stycket att viss del av bokförda värdet å föreningens

tillgångar skall motsvaras av eget kapital (reservfond eller inbetalat insats­

kapital). Med hänsyn till att reservfonden enligt lagen utgör det enda i

egentlig mening bundna kapitalet i en förening och till att det därför är

angeläget att det egna kapitalet ej i alltför stor utsträckning motsvaras av

insatser, som vid avgång av medlemmar skola återbetalas, bar utredningen

Kungl. Maj:ts proposition nr ³⁴.

no

därjämte funnit det påkallat att vid sidan av nyssnämnda regel uppställa

det kravet, att reservfonden alltid bör uppbringas till minst hälften av det

inbetalda insatskapitalet.

I enlighet med det sagda har av utredningen (17 § 1 mom. andra stycket)

föreslagits bestämmelse av innebörd att då reservfonden uppnått ett belopp,

som jämte inbetalat insatskapital svarar antingen mot fyra tiondelar av det

boklörda värdet å föreningens tillgångar eller mot föreningens skulder en­

ligt balansräkningen, och reservfonden tillika uppgår till belopp motsvaran­

de hälften av inbetalade insatskapitalet, vidare avsättning till fonden må

upphöra. Föreskrifter i stadgarna om avsättning utöver den legala skyldig­

heten skola därjämte städse iakttagas. Ytterligare föreslås bestämmelse där­

om att avsättning till reservfonden ånyo skall vidtaga, såframt fonden ned­

går under vad sålunda stadgats.

Kombinationen av två beräkningsgrunder för reservfondens minimum —

frånsett regeln att fonden ej må understiga halva insatskapitalet eller läng­

re gående stadgebestämmelser — innebär att en förening äger välja det al­

ternativ som den finner fördelaktigast.

I tredje stycket av 17 § 1 mom. har utredningen upptagit en med 21 §

sista stycket sambruksföreningslagen och 71 § sista stycket aktiebolagslagen

(AL) överensstämmande regel, att nedsättning av reservfonden må beslutas

allenast för täckande av förlust, som enligt fastställd balansräkning finnes ha

uppstått å föreningens verksamhet i dess helhet och som icke kan ersättas

av befintliga till framtida förfogande avsatta medel. Härtill har av utredningen

iogats det tillägget, att därest reservfonden enligt balansräkningen för

de tre sistförflutna åren överstigit det högsta belopp vartill bestämmelserna

i föregående stycke föranleda, nedsättning av reservfonden därefter må ske

med högst en femtedel av det överskjutande beloppet årligen. En successiv

avtappning av reservfonden medgives sålunda, dock ej om den ifrågavaran­

de gynnsamma proportionen varit endast temporär utan först sedan densam­

ma förelegat under tre år. Bestämmelsen torde enligt betänkandet bli av

praktisk betydelse för det fall att en förening nedlägger en viss rörelsegren

eller eljest minskar verksamhetens omfattning.

I 2 mom. av 17 § har utredningen föreslagit en regel som möjliggör för

Kungl. Maj :t att medge dispens från bestämmelserna om avsättning till re­

servfond, såframt med hänsyn till arten av föreningsverksamheten och öv­

riga omständigheter synnerliga skäl därtill föranleda.

De av utredningen föreslagna bestämmelserna angående avsättning till

reservfond ha i åtskilliga yttranden blivit föremål för kritik. Samtidigt

har dock allmänt understrukits vikten av föreningarnas konsolidering.

Lantbruksstyrelsen

har i detta ämne anfört:

Hos de ekonomiska föreningarna på jordbrukets område utgöra, såsom

även framgår av betänkandet, reservfonderna i regel en relativt liten del av

det egna kapitalet. Från föreningshåll har framhållits, att detta samman­

hänger med att man föredragit att utöka insatskapitalet genom ökning av

medlemmarnas insatser framför att avsätta medel till fonder. Härvid har

Kungl. Maj.ts proposition nr ³⁴.

in

tagits i anspråk medel, som eljest skolat utbetalas till medlemmarna i form

av återbäring och efterlikvider. Under rådande förhållanden beskattas gott-

görelse till medlemmarna i form av återbäring och efterlikvid icke hos för­

eningen, vilket däremot är fallet med medel, som avsättas till reservfond.

Farhågor ha uttalats för att med den föreslagna regeln för bildande av re­

servfond föreningarna skulle sträva efter att hålla gottgörelsebeloppen nere

för att därigenom begränsa den skattskyldighet, som skulle framkomma ge­

nom den tvångsvisa avsättningen av dylika medel till reservfond. Härvid

skulle emellertid även föreningarnas möjligheter att öka insatskapitalet

minskas. Resultatet skulle med andra ord kunna bli att den föreslagna re­

geln i stället för att främja den egna kapitalbildningen skulle hämma den­

samma.

Beskattningsförhållandena synas sålunda ha medfört att de ekonomiska

föreningarna på jordbrukets område vid strävan efter konsolidering i viss

mån sökt undvika öppen fondbildning. I stället har man som nämnts ökat

insatskapitalet på angivet sätt, varjämte i stor utsträckning avskrivnings-

möjligheterna torde ha utnyttjats för att skapa dolda reserver.

Såsom ett särskilt skäl för den öppna fondbildningen inom de ekono­

miska föreningarna har i utredningen framhållits, att insatskapitalet icke

är bundet på samma sätt som exempelvis aktiekapitalet i ett bolag. Det

enda verkligt bundna kapitalet i en ekonomisk förening utgöres av reserv­

fonden.

Med den omfattande verksamhet, som numera bedrives av ekonomiska

föreningar, är dessas stabilitet givetvis ett mycket starkt samhällsintresse.

Ur denna synpunkt måste därför de av utredningen framlagda förslagen rö­

rande fondbildningen anses i och för sig fullt motiverade. Å andra sidan

kan man emellertid icke bortse från de invändningar, som anförts från

föreningshåll. Därest bestämmelser av föreslagen innebörd på grund av be­

skattningsförhållandena i viss mån skulle motverka föreningarnas egen

strävan till konsolidering, synes en uppmjukning av bestämmelserna på­

kallad. Lantbruksstyrelsen vill i sådant syfte föreslå att den obligatoriska

avsättningen begränsas till en tjugondedel av årsvinsten jämte en tjugon­

dedel av efterlikvider respektive återbäringar. Samtidigt torde även de före­

slagna bestämmelserna rörande reservfondens minimum böra mildras. Så­

lunda torde exempelvis avsättning till reservfonden kunna få upphöra då

reservfonden motsvarar 20 procent av insatskapitalet.

Kommerskollegiivm

uttalar, att den motsvarighet till bestämmelserna i ak­

tiebolagslagen, som föreslagits, i och för sig syntes motiverad även om någ­

ra fullständiga garantier för en konsolidering knappast stode att vinna på

denna väg. Den möjligheten torde nämligen ofta stå öppen för föreningarna

att genom sin prispolitik gentemot medlemmarna undvika att någon vinst

uppstode på verksamheten och en bestämmelse av denna innebörd kunde

därför under vissa förhållanden bli ett slag i luften. Det vore svårt att an­

visa medel att förhindra sådana åtgärder men det syntes likväl önskvärt att

detta spörsmål ägnades ytterligare uppmärksamhet.

I samma riktning uttala sig

handelskammaren i Göteborg, svenska bank­

föreningen

och

grossistförbundet.

Lantbruksförbundet

har yrkat, att den av utredningen föreslagna bestäm­

melsen om obligatorisk avsättning till reservfonden av yM av gottgörelse i

form av efterlikvider, återbäringar eller dylikt, som på grund av rörelsens

Kungl. Maj.ts proposition nr ³⁴.

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 3i.

resultat tillgodoförts medlemmar eller andra, måtte utgå. Förbundet fin­

ner att detta förslag icke kunde undgå att göra bildandet av eget kapital

genom överförande av efterlikvider in. in. till insatskapitalet mindre loc­

kande, särskilt i föreningar, som ännu icke hade eller ansåge sig ha nått

ett sådant förhållande mellan kapitaltillgång och kapitalbehov, att de en­

ligt vedertagna normer i affärslivet borde erlägga några nämnvärda belopp

i skatt. Förbundet anför härom vidare:

Genom noggrannare kalkylmetoder, genom tätare bokslut och genom un­

der löpande år vidtagna justeringar i tillämpade priser torde dessa för­

eningar komma att söka nedbringa gottgörelsebeloppen i syfte att begränsa

den med den obligatoriska reservfondsavsättningen sammanhängande skatt­

skyldigheten. I en hel del föreningar kan man icke med tillräcklig säker­

het avpassa avräkningarna med medlemmarna på sådant sätt att icke nå­

gon vinst uppstår och finnes det då risk, att man verkställer för höga av­

räkningar och därigenom minskar föreningens resultat av rörelsen och där­

med också kapitalbildningen. Inom de föreningar, vilkas möjligheter att

skapa dolda reserver dessutom äro begränsade, kan minskningen eller bort­

fallet av återbäringarna (efferlikviderna) befaras komma att leda till en

minskad nybildning av eget kapital i stället för en ökad konsolidering.

En tillämpning av förslagets regler om obligatorisk fondering av yi0 av

gottgörelsebeloppen skulle leda till ett överförande från landsbygden till stä­

derna av en del av de skattebelopp, som nu utgå på grund av återbäringar

och efterlikvider i jordbrukets ekonomiska föreningar. En dylik tendens

måste anses strida mot jordbruksbefolkningens intressen.

Bl. a. genom de stora riks- och centralorganisationernas verksamhet bland

anslutna föreningar synes insikten om behovet av en tillräcklig försörjning

med eget kapital och om konsolideringsåtgärdernas betydelse för förening­

arnas sunda utveckling numera vara på väg att vinna allt större utbredning

hos föreningsledare och -medlemmar. Några nämnvärda olägenheter torde

därför icke behöva befaras, om man överlåter åt föreningarna att liksom hit­

tills själva bedöma i vilken utsträckning de skola tillgripa öppen fonde­

ring och påtaga sig därmed förenade skatteutgifter.

Såsom ett argument för ökad kapitalbildning genom öppen fondering har

utredningen anfört insatskapitalets relativt inkonstanta karaktär. Om med­

lemmarna i större antal lämnade en förening och denna därvid måste ut­

betala en betydande del av sitt insatskapital till de avgående, skulle givet­

vis svårigheter kunna uppstå. Förbundet vill emellertid understryka, att

riskerna härvidlag icke böra överskattas. Redan trögheten och kontinuiteten

i jordbruksdriften tillika med banden mellan jordbrukaren och hans gård

och bygd gör att sannolikheten för snabba och mera betydande omflytt­

ningar är liten. Dessutom har man i stor utsträckning genom särskilda be­

stämmelser i hithörande föreningars stadgar sökt skydda sig mot för för­

eningarna besvärande konsekvenser av förändringar i medlemsunderlaget.

Lantbruksförbundet har vidare uttalat, att vid bestämmande av det mi­

nimibelopp, vartill reservfond och inbetalt insatskapital skulle uppgå för

att reservtondsavsättning icke vidare behövde ske, tillräcklig hänsyn icke

syntes ha tagits till den väsentliga skillnad, som förelåge mellan förening­

ar, som på grund av sina fasta anläggningars omfattning och natur kunde

utnyttja dessa såsom säkerhet för långfristiga lån till — i förhållande till

föreningens kapitalbehov — betydande belopp, och sådana föreningar, där

113

dylika möjligheter icke förelåge. Enligt förbundets mening hade det varit

motiverat att medgiva, att i det belopp, som enligt förslaget skulle ställas i

relation till 4/10 av tillgångarna resp. till skulderna, finge inräknas utöver

reservfond och inbetalt insatskapital jämväl lån mot säkerhet av fastighets-

inteckning inom 2/3 av fastighetens taxeringsvärde.

Även mot bestämmelsen att reservfonden skall uppgå till hälften av det

inbetalade insatskapitalet bär lantbruksförbundet framfört erinringar. Här­

om anför förbundet:

Inom ett föreningsföretag, som har en stor del av sitt normala kapitalbe­

hov täckt av det inbetalda insatskapitalet, äro uppenbarligen kraven på fon­

dernas storlek mindre än inom ett företag, där det inbetalda insatskapitalet

blott utgör en ringa del av kapitalbehovet. För ett stort antal företag, till­

hörande den ekonomiska föreningsrörelsen, skulle bestämmelsen, om hän­

syn tages till skattekonsekvenserna vid öppen fondering, innebära, att re­

servfonderna icke på flera generationer kunna komma upp till de av lagen

stipulerade minimibeloppen. Det skall visserligen icke förnekas, att konti­

nuerlig ökning av de öppna reserverna är värdefull, men den föreslagna

regeln skjuter enligt förbundets mening avsevärt över målet. Som legal mi­

nimiregel för reservfondens storlek synes, särskilt med hänsyn till de garan­

tier, som innefattas i första meningen av 17 § 1 mom. andra stycket, aktie­

bolagslagens motsvarande regel — 20 % av aktie- (insats-)kapitalet— fullt

tillräcklig.

Riksförbundet landsbygdens folk

utvecklar liknande synpunkter som

lantbruksförbundet.

Farhågor för att de av utredningen föreslagna reglerna rörande årlig av-

sättningsskyldighet till reservfond kunna visa sig illusoriska eller motverka

sitt syfte uttalas jämväl av

handelskammaren i Skåne,

som dock finner tan­

ken att avsättningsskyldigheten knytes icke blott till årsvinsten utan även

till utbetalade efterlikvider eller återbäringar i och för sig riktig.

Stockholms

handelskammare

ifrågasätter om avsättning till reservfond skulle vara obli­

gatorisk eller om någon annan metod borde sökas för ernående av den i

och för sig önskvärda konsolideringen.

Västergötlands och norra Hallands

handelskammare

finner anledning saknas att över huvud ge några tvingande

föreskrifter om avsättning till reservfond.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare

ställer sig tveksam

om lämpligheten av de i 17 § 1 mom. föreslagna bestämmelserna och yttrar

vidare, att den enligt 2 mom. öppnade dispensmöjligheten tydde på att ut­

redningen själv funnit paragrafens bestämmelser för rigorösa och icke all­

tid möjliga att tillämpa. Som ett alternativ till dispensförfarandet ville han­

delskammaren förorda ett uppmjukande av föreskrifterna.

Gotlands handelskammare

anser de rätt utförliga bestämmelserna om re­

dovisning och avsättning till reservfond befogade, då det gällde kooperativa

föreningar av någon större storleksordning, men finner dem onödigt detal­

jerade och svåra att i praktiken tillämpa beträffande en del lokalt betonade

föreningar t. ex. hingst- och tjurföreningar. Vissa skäl talade för att be­

träffande sådana föreningar uppmjukningar kunde göras i bestämmelserna.

8 Iiiliang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 3b.

Kunrjl. Maj:ts proposition nr 34.

114

Kungl. Maj.ts proposition nr

34

.

Å andra sidan har

handelskammaren i Gävle

funnit, att kravet på konso­

lidering vore alltför ringa, särskilt med hänsyn till att minimikapital ej

krävdes och att medlemmarnas rätt till utträde vore nästan obegränsad. Han­

delskammaren förordade, att avsättning till reservfond skulle ske med minst

15

%

å överskottet, beräknat på sätt utredningen föreslagit, och att sådan

avsättning skulle äga rum till dess reservfonden uppnått ett belopp, som

jämte inbetalat insatskapital svarade antingen mot hälften av det bokförda

värdet av föreningens tillgångar eller mot föreningens skulder enligt balans­

räkningen. Vid beräkning av skulderna borde avdrag få göras för sådan

gäld, som omnämnes i AL 72 § 2 mom.

Bank- och fondinspektionen

understryker, att de kooperativa föreningarna

enligt gällande skattelagstiftning åtnjöte rätt till avdrag från rörelsevinsten

för medel, som disponeras för återbäring eller liknande ändamål, och att det

därför kunde tänkas att den skattskyldighet för viss del av sådana medel,

vilken för föreningarna skulle inträda om utredningens metod för uppbyg­

gande av reservfond godtoges, komme att hos dem framkalla en benägen­

het att icke redovisa återbäringar eller dylikt. Man syntes möjligen få över­

väga en ändring i beskattningsbestämmelserna. Inspektionen vore icke be­

redd taga ställning till denna fråga, helst som det finge förutsättas, att

införande av viss skattefrihet för reservfondsavsättningar hos föreningar

komme att framkalla motsvarande krav från aktiebolagens sida.

I några remissvar har särskilt uppmärksammats frågan om tillämpningen

av de föreslagna fonderingsreglerna å bostadsrättsföreningar eller koopera­

tiva bostadsföreningar.

Bostadsstyrelsen

har sålunda uttalat, att då det i

fråga om bostadsrättsföreningar ej vore meningen, att någon vinst skulle

uppkomma, det kunde ifrågasättas, om icke beräkningsmetoden för fond­

avsättning borde baseras på ett fixerat belopp, andelsvärdet. Bostadssty­

relsen föreskreve i regel, att den årliga avsättningen till fonden borde upp­

gå till 0,i % av andelsvärdet och fortgå intill dess fonden uppginge till 5

%

av andelsvärdet. Frågan om och i vad mån »vinst» skulle upptagas för en

bostadsrättsförening vore enbart av bokföringsteknisk natur.

Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

har ut­

talat, att det icke syntes fullt riktigt att jämställa föreningarnas kapital­

behov med aktiebolagens. Vidare uttalas, att förslaget om avsättning till re­

servfond icke kunde tillämpas på bostadsrättsföreningar. Härom anföres:

Alldeles frånsett den omständigheten, att bostadskostnaden genom en så­

dan föreskrift utan tvekan skulle komma att stegras, må framhållas, att

kapitalsamlingen i bostadsrättsföreningarna sker automatiskt och på annat

sätt än genom avsättning, nämligen genom amortering å fastighetslånen. Den

teoretiska synpunkten att lånens amortering uppväges av fastighetens vär­

deminskning och att någon kapitalsamling därför icke sker genom amor­

teringen torde i detta sammanhang icke behöva beaktas. I praktiken uppstår

utan tvekan ett övervärde, vilket vid behov av föreningen kan framtagas.

Stockholms kooperativa bostadsförening u. p. a.

framhåller att avsätt­

ningen till reservfond från uppkommen vinst måste bli jämförelsevis ringa

i en kooperativ fastighctsförening. Det torde därför vara erforderligt att lag­

115

bestämmelserna kompletterades med bestämmelser i stadgarna därest det

åsyftade resultatet, en reservfond av tillfredsställande storlek, skulle kunna

uppnås.

Stadgandet i utredningens förslag 17 § 1 mom. tredje stycket sista punkten

angående reservfondens nedsättning avstyrlces av

kooperativa förbundets

styrelse,

som härom anför:

Den princip, som tillämpas inom konsumentkooperationen i överensstäm­

melse med gällande lag, nämligen att reservfonden ej får tagas i anspråk

för annat ändamål än för att täcka förlust, har varit av grundläggande be­

tydelse för en ekonomisk konsolidering av konsumtionsföreningarna. Prin­

cipen om att reservfonden endast får tas i bruk för att täcka uppkommen

förlust å verksamheten återfinnes även i den nya aktiebolagslagen 71 § och

får numera anses ha vunnit allmän hävd inom näringslivet.------------- Sty­

relsen har vid sitt ståndpunktstagande i denna fråga beaktat de speciella

skäl, som åberopats av utredningsmannen. Emellertid vill styrelsen fram­

hålla, att därest i något enstaka fall fullt bärande skäl skulle kunna före­

ligga för en minskning av i reservfopden uppsamlat kapital inom en ekono­

misk förening, t. ex. genom en väsentlig nedskärning av föreningens verk­

samhet, sådana fall kunna efter prövning av Konungen enligt 17 § 2 mom.

lösas på ett sätt som förhindrar att kapitalbildningen framstår såsom ett rent

självändamål. Att utöver detta speciella undantag öppna en lagenlig möj­

lighet till förbrukning av i reservfonden hopsparade medel bör under inga

omständigheter ifrågakomma.

Även

Stockholms kooperativa bostadsförening u. p. a.

och

bilägarnas in-

köpscentral

uttala betänkligheter mot nu ifrågavarande regel.

Lantbruksförbundet

yttrar i denna fråga:

Denna regel synes innebära, att nedsättning icke skulle få ske, om reserv­

fonden uppgår till ett belopp, som ligger mellan det lägsta och det högsta av

de i andra stycket nämnda alternativen. I den mån så varit avsett, synes

regeln vara onödigt sträng. För vissa föreningar kan skillnaden mellan det

lägsta och högsta alternativet vara mycket betydande, och det synes icke

finnas anledning att tvinga en förening att exempelvis efter omläggning av

dess rörelse bibehålla en reservfond, som avsevärt överstiger vad föreningen

har behov av.

Vad slutligen angår dispensregeln i 17 § 2 mom. anser

länsstyrelsen i

Skaraborgs län,

att länsstyrelse borde få befogenhet att åtminstone för vissa

fall medgiva undantag från bestämmelserna i 17 § 1 mom.

Smålands och

Blekinge handelskammare

anser att bestämmelsen antingen borde bort­

falla eller givas den formen att Kungl. Maj:t för allenast ett år i sänder

finge helt eller delvis medgiva undantag från bestämmelserna i 1 mom.

Norr­

bottens och Västerbottens läns handelskammare

finner den anvisade vägen

med Kungl. Maj :ts dispens vara besvärlig och omständlig.

Svenska jordbrukskreditkassans styrelse

har — med förmälan att de av

utredningen i 17 § 1 mom. föreslagna bestämmelserna uppenbarligen icke i

oförändrat skick lämpade sig för jordbrukets kreditkassor — erinrat om

utredningens uttalande (betänkandet s. 125—126) att dispensregeln i 2

mom. i främsta rummet vore avsedd alt komina till användning i fråga om

Kungl. Maj:ts proposition nr ³⁴.

116

Kungl. Mnj:ts proposition nr 3'r.

jordbrukskasserörelsen. Styrelsen kunde emellertid icke finna lämpligt att

denna viktiga detalj ordnades för hela kasserörelsen i form av dispens.

Departementschefen. I likhet med utredningen anser jag det vara av

största vikt att ökad säkerhet skapas för att hos föreningarna finnes eget

kapital av tillräcklig storlek. Väl är det sant att det främst kommer an på

föreningarna själva att genom ändamålsenliga föreskrifter i stadgarna och

en klok finansierings- och utdelningspolitik sörja för en önskvärd konso­

lidering. Men att, såsom för närvarande, helt lämna detta spörsmål oregle­

rat av lagstiftningen anser jag icke lämpligt. Remissinstanserna ha ock i

allmänhet ansett lagregler i ämnet påkallade.

Mot utredningens förslag att inom föreningarna skola uppbyggas reserv­

fonder på grundval av årliga avsättningar från vinstmedlen ävensom från

ef ter likvider, återbäringar eller dylik gottgörelse, som utgår till medlem­

mar eller andra på grund av rörelsens resultat, har framhållits att för­

eningarna genom sin prispolitik kunde göra dylika bestämmelser illusoriska.

Detta argument, som utförligt behandlats av utredningen, betyder dock ej

att de föreslagna bestämmelserna äro onyttiga eller olämpliga utan endast

att deras genomförande förutsätter en lojal medverkan från föreningarna

själva. Givetvis vore det önskvärt, om konsolideringsreglerna kunde utfor­

mas på ett verkligt effektivt sätt, men att finna cn sådan väg, som är ur

andra synpunkter acceptabel för flertalet ekonomiska föreningar, förefal­

ler knappast möjligt och har ej heller anvisats i remissvaren.

En tänkbar lösning vore visserligen att binda fonderingsplilden till års­

omsättningens storlek. Utredningen har övervägt detta alternativ men fun­

nit det mindre ändamålsenligt redan av det skälet att någon fondökning

med en sådan regel i verkligheten icke kunde komma till stånd, med mindre

rörelsen givit ett överskott som kunde disponeras för ändamålet. Olika

föreningar ha ett i förhållande till årsomsättningens storlek mycket väx­

lande kapitalbehov. En regel om avsättning till reservfond av exempelvis

minst V, % av omsättningssumman skulle därför icke vara lämplig, då

man naturligen bör eftersträva att det egna kapitalet avpassas efter för­

eningens totala kapitalbehov.

De ekonomiska föreningarna på jordbrukets område torde i allmänhet ha

föredragit att öka det egna kapitalet genom ökning av medlemmarnas in­

satser i stället för genom avsättning till reservfond eller andra fonder, vilket

delvis synes sammanhänga med att reservfondsavsättningar bli föremål för

beskattning hos föreningarna, ökningen av insatskapitalet har ofta skett

genom överföring av medlemmarna tillkommande återbäringar eller efter-

Jikvider. Farhågor ha i en del remissvar uttalats för att den sålunda an­

vända vägen till konsolidering skulle motverkas, därest den legala reserv-

fondsavsättningen skulle beräknas på återbäringar, efterlikvider o. d., även

där dessa ej inginge i den redovisade årsvinsten. Med den förståelse för

fonderingens betydelse, som kan förutsättas vara för handen hos ansvars­

medvetna föreningar, synas dessa farhågor vara överdrivna, i vart fall om

Kungl. Maj:ts proposition nr 3b.

117

fonderingsreglerna utformas med nödig varsamhet. Beskattningsbestämmel-

serna, som för övrigt få anses vara förhållandevis gynnsamma för de eko­

nomiska och särskilt de enligt skattelagstiftningen kooperativa föreningar

na, torde icke böra få hindra sådana legala konsolideringsregler som ur

företagsekonomisk och allmänt samhällsekonomisk synpunkt äro önsk­

värda.

Eftersom invändningarna mot förslaget om avsättningsskyldighet till re­

servfond främst rikta sig mot att denna skyldighet föreslås skola beräknas

även i förhållande till efterlikvider, återbäringar och annan dylik gottgö-

relse må anmärkas att utdelning, som kooperativ förening i denna form läm­

nar sina kunder, enligt 29 § 2 mom. kommunalskattelagen är avdragsgill

vid föreningens inkomstbeskattning. Denna omständighet torde ofta vara

anledningen till att föreningar, som ej äro kooperativa i kommunalskatte­

lagens mening, exempelvis många producentkooperativa föreningar, icke

låta efterlikvider o. d. ingå i årsvinsten utan redovisa dem såsom lilcvider

e. d. i bokslutet. Redovisningssättet bör emellertid ej i och för sig få inverka

på bedömningen av hur stor reservfondsavsättning som skall ske. Även om

sålunda skäl tala för den av utredningen förordade metoden att efterlikvider

o. d., som beräknas på grundval av rörelseresultatet, böra i nu förevarande

hänseende jämställas med redovisad årsvinst, måste dock erkännas att av­

sättningsskyldighet på sådan gottgörelse förefaller irrationell, i den mån

gottgörelsen omfattar likvid eller ersättning som kan anses utgöra del av

ett normalt pris, ett även utanför föreningen gällande marknadsvärde på

produkten. Så torde dock endast i mindre utsträckning vara fallet.

Med en del jämkningar i utredningens förslag rörande avsättning till

reservfond har jag ansett att de i vissa remissvar antydda riskerna av be­

stämmelserna böra kunna undanröjas eller minskas. I sina huvuddrag har

jag emellertid funnit förslaget kunna godtagas.

Vad först angår den årliga avsättningen till reservfond synas kraven icke

böra ställas så högt som utredningen föreslagit med hänsyn till att avsätt-

ningsskyldigheten beräknas jämväl å sådan gottgörelse varom förut varit

tal. Jag anser i likhet med lantbruksstyrelsen att avsättningsplikten kan

begränsas till fem procent av såväl årsvinsten som dylik gottgörelse. De-

partementsförslaget (17 § 1 mom. första stycket) har avfattats i enlighet

härmed.

Beträffande härefter det legala minimum, som reservfonden skall uppnå

innan de årliga avsättningarna må upphöra, har utredningen föreslagit en

dubbel regel, innebärande dels att reservfonden jämte inbetalat insatskapi­

tal skall svara antingen mot fyra tiondelar av det bokförda värdet å för­

eningens tillgångar eller mot föreningens skulder enligt balansräkningen

dels ock att reservfonden skall motsvara hälften av det inbetalda insats­

kapitalet. Den förra regeln, mot vilken i remissvaren ej framställts erin­

ringar av principiell natur, har bibehållits i dcpartcmentsförslaget. Regeln

angående förhållandet mellan reservfonden och inbetalat insatskapital har

däremot undergått cn väsentlig ändring såtillvida att jag funnit det till­

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 3i.

fyllest, på sätt flera remissinstanser förordat, att reservfonden uppbringas

till tjugu procent av insatskapitalet (17 § 1 mom. andra stycket).

Huvudstadgandet angående reservfondens legala minimum är sålunda att

reservfonden och inbetalat insatskapital skall enligt föreningens eget val

uppbringas i viss relation till föreningens tillgångar eller ock i nivå med

föreningens verkliga skulder. I sitt förra alternativ har stadgandet en

motsvarighet i sambruksföreningslagen 21 § andra stycket, enligt vilket

lagrum reservfondsavsättningar i sambruksförening skola fortgå till dess

summan av reservfonden och inbetalat insatskapital uppnått ett belopp mot­

svarande fyra tiondelar av taxeringsvärdet å föreningen tillhörig fast egen­

dom eller, om bokförda värdet är högre, av detta samt hälften av det bok­

förda värdet å föreningens för rörelsen anskaffade övriga tillgångar. Det

senare alternativet i förevarande stadgande ansluter sig åter till nya aktie­

bolagslagens till företagets skuldsättning knutna fondbildningsregler.

Nyssnämnda regler äro av tämligen komplicerad natur, beroende på att

för vissa fall eller vissa särskilda slag av aktiebolag det ansetts att skuld­

sättning kunde vara försvarlig även om den överstege vad som genomsnitt­

ligt finge anses lämpligt ur företagsekonomisk synpunkt. Vissa undantags­

bestämmelser ha därför måst uppställas (AL 72 § 2 och 3 inom.). Av sär­

skilt intresse i förevarande sammanhang är att vid tillämpning av aktie­

bolagslagens fonderingsregler bland skulderna ej skall inräknas gäld för vil­

ken bolaget lämnat säkerhet av fastighetsinteckningar av angiven god be­

skaffenhet (inom 60

%

av taxeringsvärdet för jordbruksfastighet och vissa

slags fastigheter avsedda för uthyrning).

Mot utredningens förslag har i några remissvar anmärkts att det sak­

nade motsvarighet till aktiebolagslagens nyss om förmälda undantagsbestäm­

melser. Emellertid bereder förslaget föreningarna möjlighet att beräkna re­

servfondens legala minimum icke på grundval av den sammanlagda skuld­

summan utan i relation till tillgångarnas bokförda värde. Härigenom torde

i allmänhet undvikas att de nu ifrågavarande bestämmelserna skulle verka

strängare än aktiebolagslagens fonderingsregler. Jag har därför icke funnit

erforderligt att komplettera förslaget i anmärkta hänseende.

Det har vidare uttalats att reservfondsreglerna ej skulle lämpa sig för bo­

stadsrätts- eller andra bostadsföreningar. Otvivelaktigt måste för dylika före­

ningar konsolideringen främst bygga på föreningarnas egna åtgöranden,

eventuellt vidtagna i enlighet med föreskrifter i stadgarna, eftersom före­

ningar av dessa typer ofta ej redovisa någon årsvinst. Konsolideringen kan

ske öppet genom avsättning till reservfond eller, åtminstone i viss utsträck­

ning, genom tillskapande av s. k. dolda reserver. Att de föreslagna lagreg­

lerna för en viss låt vara betydelsefull typ av föreningar kräva komplettering

i form av stadgebestämmelser bör dock ej hindra reglernas upptagande i den

allmänna föreningslagen. Vad här föreslagits torde nämligen i allmänhet

icke leda till onödig stränghet för nu ifrågavarande föreningar. Skulle så

stundom visa sig bli fallet, vilket torde kunna inträffa främst när en före­

nings fastighetsinnehav nedskrivits under taxeringsvärdet och skuldsätt­

119

ningen huvudsakligen utgöres av inteckningslån, böra förutsättningar för

tillämpning av dispensregeln i förevarande paragraf 2 mom. anses vara för

handen. Anmärkas må slutligen, att vid en eventuell revision av lagstiftning­

en om bostadsrättsföreningar synes böra upptagas frågan om att i denna lag­

stiftning införa för nämnda slag av föreningar speciellt lämpade regler rö­

rande kapitalbildningen.

Utredningens förslag upptager (17 § 1 mom. tredje stycket) föreskrift

därom att nedsättning av reservfonden må ske —- förutom för förlusttäck­

ning — jämväl för den händelse reservfonden under tre år i följd överstigit

det belopp som erfordras enligt bestämmelserna om fondens legala mini­

mum. Nedsättning av reservfonden i det sist åsyftade fallet torde säkerligen

bli sällsynt förekommande. Med hänsyn härtill och till de i vissa remissvar

framförda betänkligheterna mot det ifrågavarande stadgandet har jag an­

sett detsamma kunna utgå. En tillämpning av den i 2 mom. av förevarande

paragraf åt Kungl. Maj :t inrymda rätten att medgiva undantag från be­

stämmelserna i paragrafens 1 mom. synes för övrigt tänkbar i nu avsedda

fall.

Dispensregeln i förevarande paragraf 2 mom. synes motiverad bl. a. på

grund av svårigheterna att på förhand bestämt överblicka om de föreslagna

reservfondsreglerna kunna för vissa speciella fall eller vissa grupper av re­

gistrerade föreningar leda till ogynnsamma verkningar. I betänkandet an-

föres att dispensregeln i främsta rummet är avsedd att komma till använd­

ning i fråga om jordbrukskasserörelsen. Det sålunda anvisade förfarings­

sättet lärer knappast giva anledning till befogade invändningar.

Dispensrätten synes böra förbehållas Kungl. Maj :t. Regelmässigt torde en

dispens böra meddelas endast för begränsad tidrymd.

18 och 19 §§.

I betänkandet uttalas, att med det system, som förslaget uppstäl­

ler beträffande redovisningen inom föreningarna, det syntes lämpligt att i

lagen fastslå, att rätten för föreningen att utdela vinst åsyftade den vinst

som utvisades enligt fastställd balansräkning. I den mån denna vinst enligt

17 § förslaget skulle avsättas till reservfond, borde uppenbarligen gälla för­

bud mot vinstutdelning. Motsvarande måste emellertid gälla i fråga om ut­

betalning av sådan gottgörelse, som avsåges i 17 § 1 mom. första stycket

andra punkten och som ej inginge i årsvinsten.

I enlighet med det anförda har i utredningens förslag, 18 § första stycket,

upptagits bestämmelse därom att utdelning cj må ske av annat än den vinst

som förefinnes enligt fastställd balansräkning för sista räkenskapsåret samt

att utdelning av vinst eller utbetalning av gottgörelse varom nyss sagts ej

må äga rum i vidare mån än att föreskriven avsättning till reservfonden kan

verkställas. Vidare bar föreslagits stadgande av innebörd att utbetalning till

medlemmarna av föreningens tillgångar i övrigt ej må ske annorledes än i

samband med återbetalning av insatser vid medlems avgång eller nedsätt­

ning av insatsernas belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 3b.

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

Överträdelse av nu berörda bestämmelser medför straff enligt 110 § 5 för­

slaget.

Genom bestämmelse i 18 § andra stycket av utredningens förslag har

föreslagits, att om vinstutdelning beräknas i förhållande till inbetalade in­

satser, den må fastställas till högst fem procent för år. Härigenom under-

strykes enligt betänkandet att föreningarna ej, såsom aktiebolagen, äro ka­

pitalsammanslutningar.

Utredningen har diskuterat, huruvida icke stadgandet borde kompletteras

med en bestämmelse angående fördelningen av efterlikvider, återbäringar

eller dylika gottgörelser som ytterligare må komma att utgå. En grundläg­

gande princip för de ekonomiska föreningarnas verksamhet vore att sådan

gottgörelse skulle lämnas genom lika fördelning i förhållande till gjorda

köp och försäljningar eller andra tjänster, för vilka föreningen utnyttjats

av medlemmarna. Genom en bestämmelse som gåve uttryck för denna prin­

cip skulle också stipuleras förbud mot ett annat förfarande. Bestämmelsen

skulle icke utsäga, huruvida utdelning skulle begränsas till föreningens

medlemmar eller kunna ske även till andra, som utnyttjat föreningen. Det

borde nämligen stå en förening fritt att lämna utdelning av nämnt slag även

till icke medlemmar, eventuellt med lägre belopp (efter mindre fördelaktig

fördelningsgrund) än till medlemmar. En sådan fördelning förutsattes för

övrigt kunna ske enligt kommunalskattelagen (punkt 12 av anvisningarna

till 29 §). Den nu omförmälda principen för fördelning av överskott i en

förening hade utredningen emellertid icke funnit nödigt att fastslå i lagen.

Enligt förslaget ankomme det sålunda på föreningarna själva att i stadgarna

närmare angiva grunden för överskottets fördelning (jfr departementsför-

slaget 6 § 10).

I tredje stycket av 18 § har utredningen upptagit föreskrift därom att det

tillkommer föreningsstämman att besluta, huruvida och i vad mån utdel­

ning av redovisad vinst skall ske. Innehålla stadgarna avvikande bestäm­

melser, skola de lända till efterrättelse.

Förslaget 19 § innehåller bestämmelser angående återbäring av vinstut­

delning in. in. samt ansvarighet för brist vid återbäringen, i huvudsaklig

överensstämmelse med principerna i gällande lag 18 § andra punkten.

I yttrande av

Västergötlands och norra Hallands handelskammare

ha de föreslagna bestämmelserna i 18 och 19 §§ avstyrkts. Handelskamma­

ren förordar att i stället upptagas föreskrifter likalydande med 18 § i 1911

års lag.

Regeln om vinstutdelningsbegränsning i 18 § andra stycket avstyrkes av

Sveriges advokatsamfunds styrelse,

som uttalar att sedan man sökt tillgodose

konsolideringskravet bärande skäl saknades att därutöver begränsa rätten

till vinstutdelning. Regeln toge för övrigt ej erforderlig hänsyn till det för­

hållandet att i många föreningar insatskapitalet vore obetydligt. I några

remissvar har uttalats att regeln i vart fall icke borde tillämpas å nu be­

stående föreningar.

Kungl. AIaj:ts proposition nr

34

.

121

Mot ifrågavarande bestämmelse riktas även en del andra erinringar.

Läns­

styrelsen i Malmöhus län

anför sålunda:

Lämpligheten av att på sätt utredningen föreslagit begränsa rätten till

vinstutdelning synes kunna ifrågasättas. Bortsett från de vanskligheter, som

uppenbarligen äro förbundna med att fastställa ett fixerat procenttal, är

det tydligt, att vissa praktiska svårigheter kunna vara förenade med en så­

dan anordning. Därest en maximering av vinstutdelningen anses böra in­

föras, torde i varje fall denna böra ske så, att högsta utdelningsprocenten gö-

res rörlig i relation till ränteläget.

Samma ståndpunkt intages av

skånska lantmännens centralförening u. p.

a.

och

föreningen skånska andelsslakterier u. p. a.

Länsstyrelsen i Hallands län

har påpekat, att om vinstutdelning ej skedde

i förhållande till inbetalda insatser, någon maximering av utdelningen ej

stadgades i förslaget. Det syntes föreligga risk för att en del föreningar, som

i själva verket närmast vore förklädda bolag, komme att utnyttja sagda un­

dantag. På grund därav vore det lämpligt att 18 § ändrades så att vinstut­

delningen ej sammanlagt finge utgöra högre belopp än vad som motsvarade

5 % för år å inbetalda insatser.

Beträffande 18 § tredje stycket andra punkten har

länsstyrelsen i Gävle­

borgs län

uttalat, att stadgandet medgåve den tolkningen, att bestämman­

derätten om utdelningen skulle kunna tilläggas annat föreningens organ än

föreningsstämman och även utomstående. Ett sådant innehåll torde icke vara

lämpligt och enligt motiven icke heller avsett. Endast föreningsstämman

borde äga att fatta beslut i anledning av föreningens vinst enligt den fast­

ställda balansräkningen. Då bestämmelse härom funnes i 57 §, borde 18 §

tredje stycket utgå.

Departementschefen. Rätten för en förening att verkställa vinstutdelning

bör, liksom i fråga om aktiebolagen, hänföra sig till den vinst som före­

finnes enligt vederbörligen fastställd balansräkning. Att för utdelning till­

gänglig vinst skall särskilt redovisas i balansräkningen framgår av försla­

get 41 § 1 mom. B VI. I den mån vinsten skall avsättas till reservfond, skall

uppenbarligen gälla förbud mot vinstutdelning. Med det system beträffande

obligatoriska avsättningar till reservfond, som föreslagits i 17 §, måste det

sist sagda äga motsvarande tillämpning jämväl beträffande sådan i 17 §

avsedd gottgörelse som icke ingår i årsvinsten. De av utredningen i angivna

hänseenden uppställda bestämmelserna liksom vad utredningen i övrigt före­

slagit i 18 § första stycket anser jag kunna godtagas.

I betänkandet framhålles, att fördelning av överskott inom en förening

principiellt bör ske i förhållande till de tjänster, för vilka föreningen ut­

nyttjats av medlemmarna, eventuellt även av andra än medlemmar. Detta

uttalande står i samklang med de i såväl utredningens förslag som depar-

tcmentsförslagct (1 §) uppställda allmänna kriterierna på den ekonomiska

föreningen. Utredningens förslag om maximering av utdelning som sker i

förhållande till inbetalda insatser synes därför följdriktigt och det under­

122

Kungl. Maj:is proposition nr 34.

stryker angelägenheten av att från föreningsformen utskilja rena kapital­

sammanslutningar. Mot den tanke som ligger bakom det föreslagna stad­

gandet finner jag sålunda ej anledning till erinran. Stadgandet har emeller­

tid synts böra förtydligas så att därav klarare framgår den princip, som bör

lagfästas, nämligen att en utdelningsbegränsning gäller så snart utdelning

skall beräknas annorledes än på grundval av den omfattning vari förening­

ens verksamhet tagits i anspråk. Att ställa begränsningen av utdelningen å

inbetalda insatser i relation till det allmänna ränteläget torde knappast vara

ändamålsenligt. Den av utredningen föreslagna högsta procentsatsen, fem

procent, synes vara lämpligt avvägd.

Frågan om tillämpningen av det nu behandlade stadgandet å redan be­

stående, registrerade föreningar kommer att beröras i anslutning till för­

slaget till lag om införande av nu förevarande lagförslag.

På de av en länsstyrelse anförda skälen har jag funnit att det av utred­

ningen föreslagna tredje stycket av 18 § kan utgå. Anmärkas må att enligt

departementsförslaget 57 § 1 mom. ordinarie föreningsstämman skall fatta

beslut rörande föreningens vinst enligt den fastställda balansräkningen.

Bestämmelserna i 19 § om vissa påföljder av olaga utdelning äro desam­

ma som föreslagits av utredningen.

20

§.

I förevarande paragraf första stycket har upptagits ett stadgande angå­

ende begränsning i föreningsstämmans beslutanderätt med hänsyn till för­

eningens syfte. Motsvarighet härtill finnes i gällande föreningslag 19 §.•

Andra stycket av 20 §, som saknar motsvarighet i föreningslagen, ger ut­

tryck för den allmänna principen om medlemmarnas lika rätt inom för­

eningen.

Styrelse och firmateckning.

De i betänkandet föreslagna bestämmelserna om styrelse och fir­

mateckning (21—38 §§) innefatta — förutom vissa förtydliganden och

kompletteringar av gällande rätt (FL 20—29 §§), delvis i anslutning till

nya aktiebolagslagen — några betydelsefulla nyheter i förhållande till FL.

Utredningens förslag innehåller sålunda stadganden om styrelsens åliggan­

den, däribland särskilt föreskrift om skyldighet för styrelsen att, därest

en betydande försämring av föreningens ställning kan förväntas och an­

tagas bliva varaktig, till stämman hänskjuta frågan om föreningen skall trä­

da i likvidation (24 § andra stycket). Vidare ha givits föreskrifter om ord­

förandeskapet i styrelsen och om styrelsens sammanträden (25 §). Vissa

nya regler om beslutförhet och om styrelsens beslut ha ock föreslagits (26 §).

Slutligen må nämnas, att i utredningens förslag (37 §) regler upptagits om

möjlighet för styrelsen att utse en föreståndare att under styrelsens in­

seende handha den löpande förvaltningen av föreningens angelägenheter.

Kungl. Maj:ts proposition nr

34

.

123

I några yttranden ha de föreslagna bestämmelserna föranlett all­

männa uttalanden. Sålunda ifrågasätter

Östergötlands och Södermanlands

handelskammare,

huruvida varje liten föreningsstyrelse vore kapabel att

strikt följa de minutiösa bestämmelserna, även om dessa i och för sig icke

vore ägnade föranleda erinran. Jämväl

Sveriges fastighetsägareförbund

fin­

ner att bestämmelserna kunde icke oväsentligt förkortas.

Departementschefen. Reglerna om styrelse och firmateckning beröra frå­

gor, som för såväl föreningarna själva som utomstående äro av stor rättslig

och praktisk betydelse. En förhållandevis uttömmande reglering av dessa

spörsmål synes följaktligen påkallad. Åtskilliga av de av utredningen före­

slagna bestämmelserna innebära för övrigt endast ett fastslående av den

ordning som praktiseras inom flertalet ekonomiska föreningar. På vissa

punkter har jag som av det följande framgår funnit jämkningar böra ske i

de föreslagna bestämmelserna men i stort sett kan jag biträda desamma.

Att bestämmelserna i tillämpningen skulle vålla svårigheter för föreningar

av mindre storlek lärer icke behöva befaras.

Departementsförslaget upptager icke regler angående föreståndare. An­

gående skälen härför hänvisas till vad i det följande anföres under 24 §.

21

§.

Enligt 20 § första stycket FL skall för ekonomisk förening finnas en sty­

relse, bestående av en eller flera ledamöter. I betänkandet uttalas, att

det uppenbarligen icke vore tillfredsställande att även de största föreningar

kunde ha enmansstyrelse samt att med hänsyn till sättet för de ekonomis­

ka föreningarnas uppbyggnad starka skäl syntes tala för att även i fråga

om de mindre föreningarna föreskriva, att styrelsen skall bestå av minst tre

personer. Fördenskull hade i 21 § första stycket första punkten föreslagits,

att för förening skall finnas en styrelse bestående av minst tre personer.

I förevarande paragraf ha vidare upptagits bestämmelser om sättet för

tillsättande av styrelsen, om tiden för styrelseledamots uppdrag, entledi­

gande m. in.

Föreskriften om minimiantalet styrelseledamöter har i en del yttran­

den mött gensagor.

Länsstyrelsen i Uppsala län

anför härom:

Såsom utredningen framhållit torde de större föreningarna praktiskt ta­

get alltid ha en styrelse bestående av tre eller flera personer. Det kan må­

hända därför, särskilt med hänsyn till föreningar, vars tillgångar i realite­

ten ägas av en enda man, synas onödigt att obligatoriskt kräva en styrelse

på minst tre ledamöter och kanske belasta personer, som icke ha något

egentligt intresse att bevaka i föreningen, med ledamotsuppdrag och an­

svar för föreningens skötsel. Den nya aktiebolagslagen 77 §, vari stadgas

tre ledamöter i styrelsen för aktiebolag först när aktiekapitalet eller maxi-

mikapitalet enligt bolagsordningen överstiger 500 000 kronor, synes också

tala för ett bibehållande av nuvarande minimiföreskrift.

Samma ståndpunkt intages av

Sveriges advokatsamfund, Västergötlands

och norra Hallands handelskammare

samt

Norrbottens och Västerbottens

124

Kangl. Maj:ts proposition nr

34

.

läns handelskammare. Smålands och Blekinge handelskammare

anser att i

föreningar med färre antal medlemmar eller mera begränsad verksamhet

möjligliet till reducering av antalet styrelseledamöter borde föreligga.

Departementschefen. Såväl enligt gällande föreningslag som enligt försla­

get kräves att registrerad ekonomisk förening skall ha flera medlemmar.

Enmansföretaget erkännes alltså ej inom föreningsrätten i motsats till vad

fallet är enligt den nya aktiebolagslagen. Förslaget markerar ytterligare

detta förhållande genom betonandet av att de ekonomiska föreningarna äro

personsammanslutningar. Det synes med hänsyn till denna föreningarnas

allmänna karaktär knappast lämpligt att medgiva förekomsten av enmans-

styrelser i föreningarna. Härav torde ej uppstå svårigheter, då även i mind­

re föreningar styrelsen redan nu mestadels lärer bestå av tre eller flera leda­

möter. Utredningens förslag att styrelsen i en förening alltid skall bestå av

minst tre ledamöter torde sålunda böra godtagas.

Ej heller övriga här föreslagna bestämmelser, mot vilka erinran ej gjorts

i remissvaren, har jag funnit anledning frångå.

22

§.

I denna paragraf ha intagits bestämmelser om villkor för rätt att vara sty­

relseledamot. 1 20 § femte stycket FL stadgas, att ledamot av styrelsen skall

vara här i riket bosatt svensk medborgare, där ej Kungl. Maj :t för viss för­

ening medgiver undantag. Stadgandet har bibehållits i utredningens

förslag med den ändringen att dispensrätten må av Kungl. Maj :t dele­

geras till myndighet.

Därjämte har av utredningen föreslagits en ny regel att styrelseledamot

skall vara myndig.

Förslaget utgår liksom gällande rätt från att endast fysisk person kan

vara styrelseledamot. Bestämmelsen i 20 § fjärde stycket förra ledet FL, att

styrelseledamot skall vara medlem i föreningen, har upptagits i förevarande

paragraf andra stycket första punkten av utredningens förslag. Andra punk­

ten innehåller motsvarighet till stadgandet i 20 § fjärde stycket senare le­

det FL. År juridisk person medlem i föreningen, skall sålunda ledamot av

den juridiska personens styrelse eller delägare i densamma kunna vara le­

damot av föreningens styrelse. Men därjämte har utredningen ansett hänsyn

böra tagas till de understundom förekommande fall då även i andra avseen­

den avsteg från huvudprincipen — att endast föreningsmedlem får vara sty­

relseledamot ■—- kunna av praktiska skäl framstå såsom önskvärda, exem­

pelvis att medlems make eller hans myndiga son eller dotter skall kunna

vara styrelseledamot eller att, om stat eller kommun är medlem för viss

fastighet, fastighetens förvaltare skall kunna utses till styrelseledamot. Möj­

lighet att utse annan än medlem till styrelseledamot bör även kunna infö­

ras i stadgarna, om statligt eller kommunalt organ har rätt att utse styrelse­

ledamot. I andra stycket tredje punkten föreslås därför bestämmelse, att

Kungl. Maj:ts proposition nr ³⁴.

125

jämväl eljest, där så för visst eller vissa angivna fall i stadgarna medgives,

annan än medlem må vara styrelseledamot.

Vissa erinringar framställas i yttrandena mot förevarande bestäm­

melser.

Bygdegårdarnas riksförbund

anser det önskvärt att omyndig person

kan vara styrelseledamot och förordar en ändring i detta hänseende i syn­

nerhet då förslaget ej fordrar att firmatecknare skall vara myndig (29 §).

Smålands och Blekinge handelskammare

finner kravet att styrelseleda­

mot skall vara medlem i föreningen onödigt och knappast lämpligt. I vissa

fall vore det angeläget att såsom styrelsemedlem kunna invälja en person,

som icke förut vore medlem i föreningen. Det torde icke från början, när stad­

gar antagas, alltid kunna förutses, huruvida en sådan situation skulle kom­

ma att inträffa.

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare

påpe­

kar, att stundom ledamot av en juridisk persons styrelse eller delägare i

den juridiska personen vore förhindrad att vara ledamot i styrelsen för

förening, där den juridiska personen vore medlem. Däremot kunde ofta an­

ställd hos den juridiska personen vara lämplig att ingå i föreningsstyrelsen.

Departementschefen. Att styrelseledamot i en ekonomisk förening bör

vara myndig synes vara ett befogat villkor med hänsyn till den förtroende­

ställning en styrelseledamot intager och det därmed förenade ansvaret. På

grund härav har stadgandet i detta avseende bibehållits i förslaget.

Vad härefter angår det principiella kravet att styrelseledamot skall vara

medlem i föreningen har detsamma gammal hävd inom föreningsrätten. Att

helt slopa detta krav anser jag icke böra ifrågakomma. Däremot synas skäl

tala för att man under särskilda förhållanden bör kunna göra avsteg från

huvudregeln. Vad i detta avseende föreslagits i betänkandet anser jag böra

genomföras. Därutöver tQrde emellertid ytterligare undantag vara påkallat.

Förhållandena vid antagandet av föreningsstadgar torde nämligen, såsom i

ett remissyttrande framhålles, stundom ej vara sådana att anledning före­

ligger att närmare överväga lämpligheten av att i stadgarna intaga före­

skrift angående möjlighet att till styrelseledamot utse den som ej är med­

lem. Behov av sådan föreskrift kan yppas långt senare och avse fall av spe­

ciell karaktär. Exempelvis lärer det regelmässigt visa sig ändamålsenligt att

till styrelseledamot må utses förmyndare för omyndig medlem eller av rät­

ten förordnad boutredningsman även där denne ej är delägare i dödsboet.

Andra stycket av 22 § har i enlighet med det anförda kompletterats med

en föreskrift att den som enligt lag är ställföreträdare för medlem må utses

till styrelseledamot. Äro flera personer gemensamt ställföreträdare, lärer

ulan särskild föreskrift vara klart att envar av dem äger den behörighet

varom här är fråga.

23 §.

Paragrafen innehåller bestämmelse, att beträffande styrelscsupplcant skall

i tillämpliga delar gälla vad i lagen är stadgat om styrelseledamot. Vidare